ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

TJUGONDEFJERDE ÅRGÅNGEN. '

1867.

MED BIHANG OCH 28 TAFLOR.

STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE.

8 X TA a f i 4 | RT Be } Fan IMH LE vr At 5 Dt 7 [EN k 2 RN se 5 di ur ei ’ 5 i > F x 7 H EN s vå 7 ! CR k. | 4 x ’ \ R x j 4 ” Ri '

INNEHALL.

Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk.

Sid ADELSKÖLD, modell till axellager för jernvägsvagnar................cnereceen... 449. ANGRLIN»LtOBeväsanı palseeoutologiskarforemäln nennen seen 1. Berg, ref. VACHER, om mortaliteten och meteor. förhållanden i Paris....... 9. === förevigar nhymtl enaLe a NY SYSLA STULEN LAN ISE HYSA 609. HBTOMBERG, om, Känekulles) latvegetall0D sd... us ssk 1hla) IEOBHManNnsafgerreseberätielsenn. Au gen ee ee 489. BidrasrtillyGottlandsimsekttaunant.. nenn 611. ZOTnyE, Diatomaceer) ran Spetsbergen...neeneeecenneeeeeee: KN NS 661. "DAImARMEIR, om SEO TE 9 6 KLAS SEN seal Se de else följer aan 601. "EDLUND, om den galvaniska strömmens förmåga att förändra fasta kroppars VOTE A ER N RN ÅS BE pa ee es op Sa 3, 16) 77 Om den galvanıska, ljusbägen un... ee SA ae SE Na 9. —— =: WREDE och ÅKERMAN, utlåtande om atgärder för ade an förhällandena mellan Svenska och Franska enheterna för vigt ochWlansdmaute a N ee SS AS 94. —— =: meddelar ytterligare iakttagelser öfver den galvaniska ljusbågen ... 251. —— ref. HÖRLIN, meteor. observationer-i Marstrand con. 441. —— , förevisar Adelskölds modell till axellager för jernvägsvagnar......... 441. eo — förevisar Holtziszelektrofor-machn. one EN 569. —— och WREDE, utlåtande om begagnande af pluggade vigter _...... 609. * —— om den minsta elektromotoriska kraft med hvilken en galvanisk ljusbäge kan frambringas ...... Se BE ER Rn. Al 697. EKMAN, kemisk undersökning af Nullabergarten................................ 280. MURIE SKLEROS PE tSh ek Sens LAVAS nn rs AA Ka a 93. — ref. BLOMBERG, om KON e KuulLe Sj ae a ee Ja COPPERT KOM) den aldstastossılarlandvaxt 0... RARE EET RE 94, 441. NENRT TB OM3E Rax OReS Tichenum (species... 267. EPA MAR SON prof pa Bortonieos få UD Arjen ee 489. IHORLIN; meteorol. observationer i Marstrand a 2... nn 441 *IGELSTRÖM, mineralier från Wermland..................... NE SER AAA 11. *KINDBERG, anteckningar om Ostergötlands Dagfjärllar............................ 677. KRONBERG, om regeneration af delar. af en annulat....................n........ 3. NT Oma mpiinomernasksystema tg resans 39. "LINDHAGEN, inledning till Pettersons astron. ortsbestämningar .............. 581. "LINDQVIST, om efterbördens förtärande af husdjur .............cuuenceceeanee.oo. 561. "LINDSTRÖM, om brachiopodslägtet I:merellauBillinesgegen eek 258. "LINDSTRÖM, analyser på bergarter från Spetsbergen .................... ne 671. Lovkn S. och SUNDEVALL, utlåtande om fiskerinäringen inom "Eilsborgs län 251. u omybeskiasmurabulisyn ann gen: 431. Tr och SUNDEVALL, utlåtande om notar för sillfångst................... 441 — ref. GÖPPERT, om den äldsta fossila landväxt ......................... 441. _— förevisar har af Mammutdjuret och exemplar af Euplectella speeiosa 441. _— alnersreseberättelsess Are ae RN en 579. _—— och SUNDEVALL, utlåtande om Laxfisket i Klarelfven .............. 609. EVATMEREN, SE Annulataspolychaetan za ge SSpONYSPLSI SIE NYHYYITSILEEKYS ESA a 127, fo bidrasztnllERinmarkensetiskfauna ee a OAS TE ln 259. MÖLLER von, meddelande om fynd af hvalben.......................cncence.. IG NORDENSKIÖLD, förevisar meteorstenar från Ungern............................... 17. _— ref. PAykurn, om Islands beresbysgnad..............ccee.. 31. —— ref. FURUHJELM, om de kolhaltiga formationerna i Ryska Aue nl Kae EEE rn ee 93 — KÖ LEMISATOINETEO TI ee 442 —— om temperaturens inflytande pä vattnets förmäga att upp-

losam saltene nn N el SEEN RI AR EN 569.

IV

P Sid. NORDENSKIÖLD och ÅNGSTRÖM anskaffa kopior af kilogrammen och metern 580. ooo Om” Laxmamit.......... en. sger ne rss AS EA ESS 655. "ÖLSSON, varietet af Gunnellus’vulgaris .........äcueo-nseneneeen er 605. # Reseberättelse ....... Kan ra SAS AE RANN ANAR 647. ”PAYKULL, om kaolin från Osmundsberget ....................-- RE... 681 "PETTERSON, astronomiska ortsbestämningar..... sslsssssssos2esnn nan cs: 587. "Post von, iakttagelser i djur- och växtstatistik ... 0... URNA RNE 5% SANTESSON, ref. BARNES, om sjukdomsförhällanden under Amerik. kriget... 17. *Suıtt, Skandinaviens hafsbryozoer, III .....................022220c2ocennannereoeneeer 279. MES ‚Bryozoa. Marina :.. sse.ceesstesk ass ee AR SSSK SSA 443. * — — Skandinaviens hafsbryozoer, IV (Bihang) BR AR ses. 1—9230. "STÅL, bidrag till Hemipterernas systematik..0.2 2. ER 491. SUNDEVALL och S. Love, utlåtande om fiskerinäringen inom Elfborgs län 251. —— och S. LovÉN, utlåtande om notar för sillfångst ISS SER .. 441. 0 tillägg till LINDQVIST, om efterbördens förtärande........... 563, 692. —— och S. LovEn, utlåtande om laxfisket i Klarelfven ................. 609. SÖDERSTRÖM, observationer på växternas utveckling ... ..........erencesseeeeeene 18. ”PHORELL, Om "Aranea. lobata u... ran. va ESNNNNN 591. ”PHEORELL, om funktioners ditterensen oss ses. OR 19: oo förslag till maximi- och minimi-barometer ..ssssssssseserrererr or aa 597. "THOMSON; 'Reseberättelse .:...... 1... 2a la annene aan ee ASKER 39 "WAHLSTEDT, Reseberättelse Cosy os mysen nen DEE 3

WREDE, ÅKERMAN och EDLUND, utlåtande om åtgärder för bestämmande af

förhållandena mellan Svenska och Franska enheterna för vigt och längdmätt ..u.a.assnneocne en ee SA SR RSREEA 94. —— och EDLUND, utlåtande om begagnande af pluggade vigter............ 609. °ZETTERSTEDT, mossor från Nya Holland ..........ccaessoonsnsesnnoesennneenenenenn 571.

ÄKERMAN, WREDE och EDLUND, utlåtande om åtgärder för bestämmande af förhällandena mellan Svenska och Franska enheterna för vigt och längdmätt, „2..c....0:2302-.002 „wars ee 3 ÅNGSTRÖM och NORDENSKIÖLD anskaffa kopior af kilogrammen och metern 580.

Sekreterarens ärsberättelse pa högtidsdagen ....... ..........er 237. Herr ‚Berrin wäljes vill bRTaeSe Se ENN REA SI er SRK 4 a Sa 94. Herr S. Loven nedlägger praesidium 2... \.2..202n eo nen en 251.

Med döden afgängne ledamöter: EGGERTZ, FARADAY, CIvIALE, 489; Law- RENCE, 579.

mul ledamöter: LANG, SABINE, NELATON .. .....ee.ececeneen KON RR GRETE 610.

Dr. STAT kallas till Intendent vid Riksmuseum oo... seed 82.

nen inlemnade: Paykurt, 1, 18, Fries TH., 93, 251; Marnm, 489, 610; QVENNERSTEDT, 489, 580; THEORELL, 579, 610; Creve 610.

Letterstedtska resestipendiet: CHRYE...................00..22.. 610. Letterstedtska anslaget: Gois, MALMGREN, SMITT.......sssosssacesssaesesesesns nt 18.

Belöningar: Letterstedtska: J. E. Ryvavısı, BörtiGER, 18; Lindbomska: IGELSTÖM, FERNLUNDH, 81; Wallmarkska: RUBENSON, BorTHIUS, 569.

Reseanslag: BoHEMAN, MEVES, TÖRNQVIST, LINNARSSON ... sossrosetassenrn 82. Uppmuntran för instrumentmakare: ÅDE RMAN, G: SORDNSEN em 82. Meteorologiska dagböcker ......... fasen yes ed an sr TERO AE 94.

Skänker till Akademiens Bibliothek: 1, 18, 38, 82, 92, 94, 114; 252, 442, 488, 490, 566, 569, 577, 580, 590, 610, 670, 676, 691.

Skänker till Riksmuseum: Mineral. afdeln. 442; Zool. afdeln. 17, 567, 579, 590; Botan. afdeln. 488, 600, 691.

Rättelser

ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR.

Ärg. 24. 1867. #1.

Onsdagen den 9 Januari.

Hr EDLUND meddelade nya bevis pa den elektriska ström-

Hr ANDERSON föredrog den berättelse Lektorn vid Elementar- Läroverket i Christianstad L. J. WAHLSTEDT afgifvit om den botaniska resa i Vestergötland och Nerike, han med understöd af Akademien under den förflutna sommaren utfört.*

Hr NORDENSKIÖLD förevisade atskilliga af Bergskonduktör L. J. IGELSTRÖM insända sällsynta och nya mineralier fran Verm- land: Manganepidot, Richterit eller Manganhornblende, Kataspilit och Hyalophan.*

Docenten vid Universitetet i Upsala C. W. PAYKULL hade inlemnat en afhandling: Bidrag till kännedomen om Islands bergs- byggnad, jemte karta, hvilken remitterades till Hrr ERDMANN och NORDENSKIÖLD.

Följande skänker anmältes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.

Från K. Franska Regeringen.

Annales des Mines, 1865: 3—6.

Från K. Universitetet i Christiania.

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, 14: 4. 15: 1. Keyssr, R. Efterladte Skrifter, 2: 1.

Från British Association for the Advancement of Science.

Meeting, 35.

[NS]

Från Societe Linneenne de Normandie i Caen.

Bulletiv, 10.

Från Societe Imp. des Sciences Naturelles i Cherbourg.

Mémoires, 11.

Från Societe de Physique et d Histoire Naturelle i Geneve.

Mémoires, 18: 2.

Från K. Akademie gemeinnütziger Wissenschaften i Erfurt. Jahrbücher, 4, 5.

Frän K. Akademie der Wissenschaften i Leipzig.

Abhandlungen, 12: 2. Berichte. Philol.-Hist. Classe, 1865, 1866: 1—3.

2a Frän Verein für Naturkunde i Offenbach. Bericht, 7.

Frän K. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Math.-Naturwiss. Classe, 25.

Sitzungsberichte. » » » 1866. Abth. I; 1—6. » » » » 1866. Abth. 2: 2—6. » Philos.-Histor. » 1866: 1—4.

Almanach, 16. - Archiv, 85: 2. 86: 1. Register zu Bd. 1—33, Fontes Rerum Austriacarum, 1: 7.

Från Naval Observatory i Washington.

Astronomical and Meteorological Observations, 1863.

Från Författarne.

FayE, F. OC. Betragtninger angaaende Fortplantelsen af den ond- artede cholera. Chra. 1866. 8:0. — — Om Forholdet mellem Tilregnelighed og Sindsygdom. Ib. 1865. 8:0.

GousD, J. Introduction to the Trochilide. Lond. 1861. S:o. GÜNTHER. R. Die Indische Cholera in Sachsen im Jahre 1865. Lpaz. 1866. Text & Atlas. 80 & tvärfol. SURINGAR, W. F. R. De Sareine (Sareina ventrieuli Goodsir) Leeu-

ward. 1865. 4:0. — — La Sareine de l’Estomae. s. 1. 1866. 8:0.

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Wörhandlingar 1867. N:o 1.

Berättelse öfver en botanisk resa till norra delarne af Vestergötland och angränsande delar af Nerike, med understöd af K. Vetenskaps-Akademien utförd under sommaren 1866.

Af L. J. WAHLSTEDT.

[Afgifven den 9 Januari 1867.]

Der 12 Juni afreste jag härifrån Christianstad och bevistade den högtidlighet, hvarmed Linne-monumentet vid Käshult invigdes.

Den 13 företog jag från Sköfde en excursion öfver Billingen till trakten af Varnhem. Under vägen observerades åtskilliga Salices (S. aurita, hastata, nigricans), Lamium purpureum x ineisum, samt Lam. amplexicaule 1 talrika, i afseende pa stän- darnes och pistillens samt kronans utveckling, olika former. Vid Uhlunda kalkbrott, ett litet stycke söder om Varnhems kyrka, anträffades Encalypta rhabdocarpa i synnerligen stor mängd och rikt fruktificerande. Den växer på kalkklippor, som äro. täckta med ungefär tumstjockt jordlager. På samma ställe växer en låg form af Bromus mollis, med nästan glatta småax och nästan enkel vippa. Denna form, som äfven träffas på Kinnekulle, kom- mer till utseendet mycket nära den på dylika ställen i Skåne växande Bromus mollis *) hordeaceus. Åfven växer här Poten- tilla verna, en art, som åtminstone i mellersta Vestergötland icke tyckes vara särdeles allmän, alldenstund på flera af de för denna art uppgifna växtställen endast P. maculata anträffas.

Den 14 anställdes excursioner på östra sluttningen af Bil- lingen, der Sawifraga umbrosa förgäfves eftersöktes. Neckera complanata fanns med några få frukter i en djup bergsklyfta ungefär I mil norr om Sköfde, Anomodon curtipendulus ce. fr. på

stenar och trädstammar straxt ofvan om Sköfde.

+

AR

,

av

un

4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Den 15-—28 undersökte jag trakten omkring Djursätra, en by i Versås socken af Kåkinds härad och belägen 13 mil öster från Sköfde. Här anträffade jag Splachnum luteum, rubrum, ampullaceum och sphericum alla växande på ruttnad kreaturs- spillning i en till nämnde by hörande större barrskog, den först- nämnda arten mycket sparsamt, Sp. rubrum något talrikare, men de tvenne sistnämnde temligen allmänna. I samma skog funnos äfven tvenne andra, nästan lika sällsynta mossor, nämligen Buxbaumia indusiata på stubbar och rötter samt på multnade tufvor af Sphagnum- och Hypnum-arter, samt Buxbaumia aphylla på små jordkullar vid skogsvägarne och på små tufvor omkring större träd. Begge arterne förekomma här och der öfverallt i skogen, men alltid i få exemplar på hvarje ställe. Af den sist- nämda arten fann jag något öfver 100 individer på samma tufva, men annars var 3 a 10 individer det vanliga på ett ställe. Den förstnämda arten tyckes vara serdeles nogräknad hvad växtstället beträffar. Sålunda träffades den nästan endast på alldeles multna stubbar och rötter af gran, fur och björk, och jag trodde mig iakttaga, att den i samma trakt af skogen förekom företrädesvis pa en och samma sida om stubbarne. Buxb. aphylla fann jag under förliden vinter äfven i Sandhams socken af sydöstra Vester- götland. Monotropa hypopithys förekommer äfven i Djursätra skog, och detta oaktadt jordmånen är styf lera. På en lerbacke vid Tidan, inom Korsberga socken, på garden Hamrums egor, träffades Potentilla rupestris. Detta fynd öfverraskade mig något, emedan jag aldrig sett denna växt på något annat ställe än kalk- berg, och den ifrågavarande lokalen är 2, mil aflägsen från det närmaste kalkberg, och jordmånen i nämde trakt är ansedd för att vara särdeles kalkfattig. Ranunculus polyanthemos växte der äfven, och äfven denna växt tror jag företrädesvis väljer kalk- haltig jordmån. Vid ett torp under egendomen Svenstorp i Fröj- reds socken växer Imperatoria Ostruthium. På egorna till Er- landstorps egendom i Faglas socken # mil söder om staden Hjo, fann jag på ett ställe, der för nagot ar sedan ett gammalt torp

stått, en stor mängd af Sempervivum tectorum, växande på sten-

L. J. WAHLSTEDT, BERÄTTELSE ÖPVER EN BOTANISK RESA. 5

rös och i potateslanden. Att denna växt ursprungligen är plan- terad, lider väl intet tvifvel; men det tyckes icke kunna vara omöjligt, att den kan fortlefva på stället, äfven nu sedan torpet, på hvars tak den växte, är borta, alldenstund den fans mycket talrik och vidt kringspridd.

Den 28 undersöktes sjön Östen, belägen ungefär 2 mil syd- vest från Mariestad. Bottnen består af dylera. Ingen Characé observerades, utan bestod vegetationen hufvudsakligen af Myri- ophyllum och Potamogetoner.

Den 29 besöktes sjön Ymsen, belägen straxt norr om den förra. Några små stycken af Nitella furculata RCHB. funnos. Bottnen befanns på de undersökta ställena utgöras af blålera. På stränderna af denna sjö berättades af trovärdig person att Rumex maritimus skulle växa.

Mellan Hjälstads kyrka och egendomen Vaholm växte Hesperis matronalis, Anthemis tinctoria ytterst allmän, liksom Vicia villosa.

Den 31 draggades på atskilliga ställen i Göta kanal, hvarvid Nitella furculata anträffades. På stränderna af kanalen växte Climacium dendroides ce. fr. samt af Polystichum spinulosum *) dilatatum en form med stambladet öfverallt betäckt med små fjäll. I Taätorps skog, ett stycke norr om kanalen, anträffades Bux- baumia wndusiata.

Juli 2—10 tillbragtes med excursioner på sjön Viken, under hvilken tid jag till hufvudstation hade gården Näs i Undenäs socken. Under denna tid fanns nedanför gården Marnäs och på några andra ställen i sjön Viken en egen form af Mitella opaca, som i många afseenden närmar sig Nitella capitata. Den är icke så grof som N. opaca brukar vara. Färgen är äfven betydligt ljusare än hos denna art, stötande något i halmgult, med eller utan ett tunnt lager af incrustation. Fructificationsorganerna äro oftast hopade i hufvudlika gyttringar och nötterna äro icke syn- nerligen stora, men försedda med skarpa refflor. Den saknar dock slemöfverdraget omkring fructificationsgyttringarne, samt har kransgrenarne (bladen) trubbiga och fructificerar senare, så att

det ej kan vara något annat än Nitella opaca, ehuru den såväl

6 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

till habitus, som växtsätt och en del karakterer öfverensstämmer med Nitella capitata.

Några småsjöar, belägna mellan sjöarne Viken och Unden, undersöktes äfven; men dels var bottnen så full af krakar och trädstammar, att draggningen deraf betydligt försvårades, dels saknades behöfliga båtar, för att möjliggöra undersökningen. I allmänhet kan dock om dessa skogssjöar sägas, att deras flora är ytterst fattig. Nymphea och Nuphar voro de allmännaste väx- terna, jemte pa bottnen Sphagnum- och Aypnum-arter, samt Myriophyllum och Potamogeton natans.

Den 11—14. Sjön Unden och några i närheten belägna småsjöar undersöktes. I Unden funnos några exemplar af den förut från Viken omtalade Nitella opaca. Dessutom växer i sjöns norra ända, hvarest några grunda vikar finnas, i största ymnighet Isoötes lacustris, Nymphea alba i flera former, Nuphar luteum, Potamogeton natans och Lobelia Dortmanna, jemte de på mos- siga sjöbottnar befintliga mossarter. Nu uppräknade växt-arter innefatta hufvudsumman af sjön Undens fora, om man blott tillägger, att små vassar af Phragmites, Scirpus och Equisetum på några ställen sparsamt förekomma, särdeles i sjöns nordligare del. Orsaken till denna sjös torftiga vegetation är utan tvifvel att söka uti det stora djupet, som hastigt vidtager straxt invid landet, samt uti bottnens beskaffenhet, som består af klippor.

Sjön Bergvattnet, som ligger 4 mil öster om Unden, är lång och smal, har gyttjig och krokig botten samt är rundtomkring omgifven af klippor. Utom Sphagnum- och Hypnum-arter, som i stor myckenhet förekomma på bottnen, växa här, liksom i de andra förut omtalade smäsjöarne i trakten, Nymphea och Nu- phar, Potamogeton och Myriophyllum, men icke någon Characé kunde jag finna.

Sjön Fagertärn, belägen inom Nerike, men blott & till I mil från Vestergötlands gräns, besöktes äfven. Nymphea alba var. rosea, stod just då i flor, men emedan sjön hade blifvit uppdämd, för att tjena till vattenreservoir för de nedanför liggande bruken,

stodo de flesta blommorna under vatten, alldenstund det under de

L. J: WAHLSTEDT, BERÄTTELSE ÖFVER EN BOTANISK RBSA. 7

näst föregående dagarne hade regnat starkt. Utom den rödblom- miga Nymphean iakttogs i Fagertärn tvenne hvarandra betydligt olika hvitblommiga former. Den ena storblommig, med spetsiga kronblad, den andra smablommig, med trubbiga kronblad, hvilka äfven vid pressningen, tillfölje deraf att blomman icke öppnar sig sa mycket, blifva skrynkliga i spetsen, hvilket icke är törhallandet med den andra formen. Den rödblommiga varieteten tyckes stå närmast den förstnämda. I sjön Holmsjötärn, belägen ett litet stycke vester: om Fagertärn inom Vestergötland, men just vid sjelfva gränsen, skall äfven, enligt hvad min vägvisare, en bonde från garden Holmsjötorp, straxt vid Holmsjötärn, pastod, den röda Näckrosen växa. Han påstod dock, att den i denna sjö blom- made något senare än i Fagertärn, samt icke vore fullt så mörkröd. Jag kunde icke komma 1 tillfälle att närmare under- söka förhållandet, emedan vattenståndet vid tillfället var särdeles högt, och denna sjö rundt omkring är omgifven af ett djupt kärr, så att det var omöjligt att komma nog nära intill sjelfva den . egentliga sjön; dessutom fans icke nagon båt att tillga i Holm- sjötärn. Omständigheter finnas dock, som tala för riktigheten af bondens utsago. Sjön Holmsjötärn ligger först och främst på obetydligt afständ från Fagertärn, och emellan de begge sjöarne går ett kärr, så att det icke är alldeles omöjligt att de, under en icke längesedan försvunnen tid varit sammanhängande. Hvad åter det påståendet angar, att Näckrosen i Holmsjötärn skulle blomma senare, så låter det lätt förklara sig af nämde sjös större djup. Ej heller tyder den omständigheten, att den röda Näckrosen i Holmsjötärn skulle vara mindre mörkröd, på någon felaktighet i bondens uppgift, alldenstund man äfven i Fagertärn träffar olika mörka blommor, och det t. o. m. på samma stånd. Dessutom hafva alla de från Fagertärn flyttade exemplaren af den röda Näckrosen, som jag sett eller hört om- talas, förlorat betydligt i färgstyrka, under det exemplar upp- dragne af frön fatt fullt hvita blommor.

På flera ställen inom Tiveds församling förekommer Can

panula patula i mängd.

8 ÖFVERSIGST AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1867.

Den 15 reste jag till Aspa jernbruk beläget vid Vettern inom Nerike. Under vägen observerades Campanula Cervicaria och Zycopodium complanatum. Ankommen till Aspa undersökte jag den fjerd af Vettern, vid hvilken detta ställe ligger. Nitella transluscens insamlades, fastän ung. Denna art, som är en af de sällsyntaste i Europa, förekommer här rätt ymnigt, särdeles midt för hemmanet Nynäs, ett stycke norr om Aspa gard. Den träffas på 3—6 famnars djup tillsammans med Nä. furculata och opaca, Chara fragilis (en steril form, som af WALLMAN beskrifves såsom egen art, under namn af Ch. annulata), och Ch. aspera.

Af Nit. opaca fann jag i viken söder om Aspa gård, åt Ols- hammar till, en varietet, som utmärker sig för sin ovanliga groflek. Den är nästan så grof, som Nit. transluscens och analog med var. ulvoides at Ch. stelligera, samt med en af ALEX. BRAUN under namn af crassa beskrifven, just här vid Aspa af Kandidat O. NORSTEDT funnen varietet af Nitella furculata RCHB. (= Nit. flexilis Auct.). Denna sistnämda varietet sökte jag på det noga uppgifna stället, utan att lyckas finna det minsta spår af densamma.

Bland de /soötes-former, som rikligen förekomma vid Aspa, utmärker sig synnerligen en stor (mer än qvarters lång) I lacu- stris, med alldeles raka blad, så att den mycket liknar 7. echi- nospora. Den växer på stort djup (4—6 famnar) och mycket tätt, så att bottnen är alldeles fullsatt deraf, och nästan alla andra växter saknas på sådana ställen, hvilket man vid lugnt väder med tydlighet kan urskilja. Stratiodes aloides växer i viken mellan Aspa och Olshammar.

Den 19 fortsattes resan till Askersund, der såväl Vetterns nordligaste vik, som ock flere af de många i trakten befintliga insjöarne undersöktes. I Vettern anträffades ungefär de samma Isoötes-formerna, som vid Aspa, samt Chara aspera och fragilis och Nitella opaca och furculata. I sjön Viken, som genom en kanal är förenad med Vettern, fans ett ex. af Nit. batrachosperma, samt Nit. opaca och fureulata. Kandidat ©. NORSTEDT har förut på detta ställe tagit saväl Nit. batrachosperma, som Nit. Wahl-

bergiana, hvilken sistnämda jag oaktadt flitigt sökande icke kunde

L. I. WAHLSTEDT, BERÄTTELSE ÖFVER EN BOTANISK RESA. 9

återfinna, troligen tillfölje af det höga vattenståndet, som gjorde det omöjligt att vada tillräckligt längt ut ifrån stranden; och då derjemte vädret under hela den tid, jag uppehöll mig i trakten, var blåsigt och regnigt, så blefvo äfven härigenom noggrannare eftersökningar mycket försvårade. Jsoötes lacustris och echino- spora funnos icke sällsynt såväl i denna sjö, som i de trakten rundtomkring befintliga. I ett afloppsdike, som mynnar ut i det sund, som förenar sjön Viken med Vettern, träffades Riccia fluitans. synnerligen vacker, dock endast steril, emedan vattnet stod högt. |

Tillfölje af det ihållande ruskiga vädret, samt en genom de ständiga excursionerna ådragen svårare förkylning, såg jag mig nödsakad att öfvergifva min första plan att besöka mellersta Nerikes kalkrika trakter, hvarest helt visst många Characeer hade varit att finna, och afreste den 26 Juli till trakten af Sköfde.

Här undersöktes under de sista tvenne dagarne af Juli må- nad flere af de småsjöar som finnas omkring egendomen Aspö 4 mil norr om Sköfde. Här finnes en stor rikedom på Charer, och många former insamlades af Ch. foetida, contraria, fragilis, hi- spida och tomentosa. En särdeles utmärkt form af Ch. hispida var. rudis och en Ch. contraria var. subhispida, jemte andra mer elier mindre utmärkta former af de ofvan uppräknade arterna.

Sedan de vid Aspö insamlade Churerna blifvit vederbörligen torkade, företog jag den 3 Augusti en liten utflygt till Kinnekulle, dervid tagande vägen genom nordliga delen af Wallehärad. Här användes tre dagar till excursioner på de talrika småsjöarne, som finnas i denna trakt, hvarunder följande Characeer insamlades:

I kärr och diken vid Igelsjön insamlades Ni. syncarpa, Chara aspera och foetida. I Gullkrokssjön (en verklig guldgrufva för dem, som söka efter Charer) växa alla Skandinaviens söt- vatten-Charce, med undantag af den först i höst funna Ch. stel- ligera, och detta oaktadt sjöns hela areal blott sträcker sig till omkring ett par tunland. Af stora arter (Ch. foetida, polyacantha, aspera) finnas talrika former. Särdeles anmärkningsvärd är den

mergelbildning, som finnes på flere ställen omkring sjöns stränder,

10 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD, FÖRHANDLINGAR, 1867.

emedan den hufvudsakligen tyckes hafva att tacka Charerna för sin uppkomst. I Flemsjön växer på bottnen nära stranden en form af Chara aspera, som jag förut endast sett från Lefrasjön och som är lemnad uti Hr Professor ARESCHOUGS exsiccatsamling under N:o 298.

Vid Igelsjön fans Potentilla norvegica temligen ymnigt i kär- ren omkring sjön.

På Kinnekulle anträffade jag i vattensamlingar å Martorps hed en egendomlig form af Chara contraria, som utmärker sig derivenom, att den är betydligt gröfre än vanligt, samt har krans- grenarnes 2—3 öfre leder monosiphoniska och mycket uppsvällda. Den växte i stor myckenhet, blandad med Ch. foetida. Mellan Trollmen och Råbäck, nedom vägen mellan dessa ställen träffades i ett dike Ch. contraria (en form, som mer liknade de vanliga formerna af denna art) och foetida.

Ehuru endast få stunder under de atta dagar jag vistades på Kullen, tillfölje af det ständiga regnandet, kunde användas till excursioner, hade jag dock tillfälle att anställa draggningar i Hönssäters hamn, ehuru dessa icke ledde till något synnerligen lyckligt resultat. En Nitella (N. opaca eller furculata; den var nämligen utan fructificationsorganer), Jsoötes lacustris och Chara gracilis var allt jag lyckades få upp.

På bemvägen besöktes Mösseberg och torfmossarne vid Fal- köping, hvarest talrika former af Chara foetida och contraria in- samlades. Bland dessa utmärker sig särdeles en med varieteten moniliformis af Chara contraria analog form af Chara foetida.

I allmänhet var den sistlidna sommaren, tillfülje af det myckna regnandet, icke särdeles gynnsam för botaniska resor och aldraminst för en resa, som hufvudsakligen gällde undersökning af sjöar och vatten; Ty för det första äro sjöstränderna och "kärren under våta ar mindre lätt åtkomliga, vidare är man mer utsatt för faran af förkylning, synnerligast som man vid draggning efter vattenväxter ofta mäste under flera timmars tid vara våt om bade händer och fötter.

Ötversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Pörhandlingar 1867. N:o 1.

Sällsynta och nya mineralier från Vermland: Mangan- epidot, KRichterit eller Manganhornblende, Kataspilit och Hyalophan.

AN RlIEHESEROM:

[Meddeladt den 9 Januari 1867.]

1. Manganepidot eller Piemontit fran Jakobsbergs mangan-

malmsgrufvor 1 Nordmarks socken.

Tvenne mangangrufvor bearbetas vid Jakobsberg, af hvilka den nordligaste förer hausmannit, den sydligaste åter både haus- mannit och braunit, det sistnämnde mineralet dock i mycket öfvervägande mängd. Dels i den kalksten som förekommer till- sammans med brauniten, dels ock i de kalkmassor, som närmast omgifva henne, förekommer ett vackert körsbärsfärgadt mineral såsom täta fläckar, ådror, ränder, strålar, straliga massor och slutligen såsom väl utbildade krystaller. Detta mineral är man- ganepidot eller piemontit. Det liknar till färg, stralig struktur, streck, blåsrörsförhållanden o. s. v. fullkomligt mineralet med samma namn från Saint Marcel i Piemont, men är dessutom ganska ofta utbildadt i krystaller, hvilket ej lärer vara händelsen med piemon- titen, som endast skall finnas såsom stråliga massor. Krystal- lerna äro monokliniska, små, af prismatisk hufvudform, vanligen 6-sidiga, stundom något böjda, streckade på vissa ytor, genom- lysande med vacker körsbärs- eller blodröd färg och fullkomligt klytbara efter längdriktningen.

Jag har gjort tvenne analyser af Jakobsbergsmineralet, med ganska nära sinsemellan öfverensstämmande resultater, hvilka

angafvo den procentiska sammansättningen 1 medeltal till:

12 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

oT En 33:G BER HEN 18,03

ART: 1:5 8,69

I en 12,57 Be 3,77 12,46

TREE ee 1,10

Waren ei 26;A0N ae ee 1.98

IN kn ke APRES sd FEN nennen 1,20 9,85 393E

Glödgningsförlusten utgjorde vid fufetorkande mineral 0,93— 0,95 procent.

Ur denna analys kan man för manganepidoten från Jakobs- berg beräkna formeln:

3R?Sı + RiSi?.

Mineralet mörknar småningom, men bibehåller deremot sin vackra körsbärsröda färg äfven under en längre tids glödgning i öppen luft.

2: Richterit eller Manganhornblende från Pajsbergs jern- och manganmalmsgrufvor i Vermland.

D:r C. A. MICHAELSSON har analyserat en ganska egen- domlig och vacker bornblende fran Längbanshyttan !), som före- kommer tillsammans med kalkspat, rodonit och schefferit. Ana- lysen visade, att mineralet utgjorde en starkt alkalihaltig hom- blende, och D:r MICHAELSSON föreslog derföre ej något nytt namn för detsamma. Han anmärker blott att det fullkomligt liknar en af N. NORDENSKIÖLD, under namn af kokscharowit >), beskrifven, ännu ej analyserad hornblende från Baikalsjön i Siberien, äfven- som att dessa ämnen förhålla sig alldeles lika för blasrör.

Samtidigt beskref BREITHAUPT (ej afvetande MICHAELSSONS arbete) samıma mineral?) och kallade det richterit (efter Pro- fessor THEODOR RICHTER). Sedan jag förlidet ar i Pajsberg upp- täckt ett mineral som jag, på grund af yttre likhet ?), öfverens- stämmande mineralogisk och geologisk förekomst samt öfverens-

1) Öfversigt af Kungl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar. 1863. sid. 197. 2) Zeitschrift für die ges. Naturwissenschaften. X, sid. 524,

3) Berg- und Hüttenmännische Zeitung. 1865. sid. 364. 4) Delta mineral har likväl ännu ej funnits i utbildade krystaller.

IGELSTRÖM, SÄLLSYNTA O. NYA MINERALIER PRÅN VERMLAND. 13

stämmande bläsrörsförhällanden, äfven kallade richterit, bestred BREITHAUPT denna bestämning, hufvudsakligen på den grund, att mineralets genomgångar voro andra, nemligen coP = ungefär 1249 i stället för 133°— 36 !), som han hade funnit hos den verkliga Längbans richteriten.

Med anledning häraf har jag analyserat Pajsbergs-mineralet,

och i detsamma funnit:

NER EN 59, 00,3 yre 2... 25,97 Meran LS SSR en 2,44 Dental 262 ne 0,58 More AN 8,08 VRR N 1,90 KüochrNar.....:.. Sala). 2a 14,41 Glödgningsförlust 1,31

100.

Öfverskottet af baser i min analys härrör frän kolsyrad kalk och mikroskopiska korn af magnetisk jernmalm, hvilka sa- som lätt ses med saltsyra och magnetstål äro inblandade i mine- ralet. Om korrektion härför göres, under antagande att all glöd- ningsförlust utgöres af kolsyra, och att hälften af jernet härrör

från magnetisk jernmalm, så far man:

SSI ed 52,23. SYKE. 27,12

Mi ole SE 2,55

Berner BSD 0,30

Mens wir. 2:03. Bel... 8,40

Carina. A RN IST 1,48

Alkalier........... FRÖN AA 1,49 1422 100.

Pajsberg-mineralet skiljer sig följaktligen från Längbans, atminstone i kemiskt hänseende, ej genom något annat än en dubbelt så stor manganoxidulhalt ?), hvilket förhållande, i fall det

!) Berg- und Hüttenmännische Zeitung 1866. sid. 148.

2) Förlust i analysen.

3) Såsom följd häraf är en af BREITHAUPT anmärkt högre egv. hos Pajsbergs- mineralet; nemligen 3,068 i stället för 2,826 hos richteriten från Långban. Berg- und Hüttenmännische Zeitung. 1866. sid. 148.

14 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

skulle visa sig att uppgiften om genomgängarna bero på ett misstag, dock icke ensamt synes mig vara tillräckligt att betrakta det såsom ett från Långbans-mineralet skildt ämne.

3. Kataspilit från Längbans jerngrufvor i Vermland.

Med detta namn, härledt från grekiska ordet yaraosrıLako, befläcka, betecknar jag ett vid nämnde grufvor förekommande mineral, som i form af små körtlar af omkring en ärts storlek sitter ymnigt porfyrartadt inväxt i hela berglager af en grå klorit- sköl. Vid närmare betraktande af dessa körtlar finner man att de hafva en med cordieriten öfverensstämmande krystallform. Då härtill kommer att en tydlig cordieritart träffas vid Persberg insprängd i en närbeslägtad bergart, så blir det troligt att ifråga- varande Långbansmineral ej är annat än en förvandling af cor- dierit. Emellertid har mineralet ett eget utseende, hvarföre det ock torde förtjena ett särskildt namn.

Färgen är askgrå, genomlysande i tunn kant. H=2,5. I luften blir mineralet först matt och får ett skimrande utseende, något åt perlemor, sedermera anlöper det rödt, och vid fortsatt in- verkan blifver det rödt alltigenom, med bibehållande af genomgån- garne. För blåsrör på kol smälter det temligen lätt till en emaljkula. Ger i kolf blott obetydligt vatten. Sönderdelas nästan fullständigt af saltsyra, med lemning af flockig, oren, kiselsyra (47—54 proc.). Vid sönderdelning medelst smältning med kolsyradt kali-natron

fann jag procentiska sammansättningen vara:

SR SSR BÄR AR Lier 40,05 innehåller syre...... 21,36

Al med nagot Fe... 28.9 Mn... 13,54

Var a REN... 743, RR: 2,12

N RR SO en 3,28

BI WEHR OR 1,17

N rr, 5,25 L35 7,92 91.46

Glödgningsförlust.... 3,22 2 100.

Glödgningsförlusten utgjorde i olika försök, a olika stuffer,

från 1 till 3,22 :proc., hvaraf följer att man ej far anse vatten-

SGELSTRÖM, SÄLLSYNTA OCH NYA MINBRALIER FRÅN VERMLAND, 15

halten såsom väsendtlig för mineralet. För öfrigt visar det sis stundom inndhalla spar af kolsyra.

4. Hyalofan från Jakobsbergs manganmalmsgrufvor, Nord- marks socken, Vermland.

Mineralet hyalofan, hvilket länge varit förvexladt med adu- lar, upptäcktes först insprängdt i dolomit från Binnendalen i kantonen Wallis I de kalkstensmassor, hvilka omgifva Jakobs- bergsgrufvorna, träffar man tillsammans med den ofvan beskrifne, kıystalliserade manganepidoten 1—3 linier breda adror af detta mineral. Dessa ådror förekomma likväl ej i sjelfva kalkstenen utan i en grähvit, hälleflintlik, bergart, som bildar egna bänkar i kalken.

För öfrigt liknar mineralet fullkomligt en vanlig rödlätt fält- spartsart, hvad genomgångar, hardhet m. m. beträffar, och det hade helt säkert länge blifvit förbisedt, om ej dess ovanliga füre- komstsätt skulle ådragit det nppmärksamhet.

Hyalofan från Jakobsberg innehåller:

Se 51,14 innehallersyre......... 27.27 INK VINTRAR DIOR AR 10,69 Bath. 3a. OO, Br sa MARS 0.99 Car IS 1,22

Mo RAR rise SUN SS are 1,24

K och Na...... SÜD) ee nahe 1,53

ao 100. 13,0%

Den skiljer sig saledes fran den Binnendalska blott genom en lägre barythalt.

Den ofvannämnde hälleflintlika bergarten, i hvars klyfter bade hyalofan och manganepidot anskjutit, är ock en hyalofan, tät,

derb, med ännu mindre barythalt, innehållande enligt min analys:

SO ER, 50,90 RATE ae 21,09 ° Can ea 13,30 Daran 3,50 K, Na, Mg och Mn!) 11,21 100.

1) Frän förlusten i analysen.

16 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Märkvärdigt är att manganepidoten från Jakobsberg ej håller barytjord, likaså ej den korniga kalksten, som utgör hufvud- massan i de gångar, som föra hyalofan.

Då man först förmodade att den Binnendalska hyalofanen kunde vara en mekanisk blandning af en fältspatsart med tung- spat, så har jag omsorgsfullt pröfvat Jakobsbergsmineralet, saväl det krystalliserade som det derba, äfvensom olika slag af den vid Jakobsberg förekommande kalkstenen och flera andra vid dessa grufvor förekommande mineralier på svafvelsyra, men ej funnit spår deraf. Att barytjorden förekommer vid Jakobsberg i förening med kiselsyra bevisas dessutom af den brungula glimmer, hvilken sitter i spridda blad i kalkstenen och hvilken innehäller 1,05 procent af denna jordart.

STOCKIWOLM, 1867. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADENIENS FÖRHANDLINGAR.

Åro. 24. m 1867. NM 9,

Onsdagen den 13 Februar.

Hr BOHEMAN redogjorde för en af Adjunkten vid Lunds Universitet ©. G. THOMSON inlemnad berättelse om de entomo- logiska undersökningar han under sommaren 1866, med Akade- miens understöd, verkställt. *

Hr von MÖLLER lemnade några meddelanden om ett fynd af underkäken jemte åtskilliga ben af en hval, hvilka djurlem- ningar blifvit af egaren till Sannarp egendom i Halland, Hr SPENDERUP, funna derstädes och nu förärades till Riksmuseum. I sammanhang härmed anmälde Sekreteraren, att Riksdags- fullmäktigen Hr PER NILSSON i Espö nyligen till Riksmuseum

öfverlemnat en i Skåne funnen tand af ett mammuth-djur.

Hr S. LovEn föredrog en uppsats af Professoren J. G. H. KINBERG: ”Om regeneration af hufvudet och främre segmenterna

hos en annulat”. *

Hr SANTESSON meddelade en utförlig redogörelse för det nyligen utkomna arbetet: ”Reports on the extent and nature of the materials available for the preparation of a medical and surgical history of the rebellion”, offentliggjordt af Generalkirurgen vid Nordamerikanska armeen JOSEPH BARNES.

Hr NORDENSKIÖLD förevisade stycken af meteorstenar ned- fallna i Juni 1866 vid Knyahinya i Ungern, och lemnade några uppgifter om de närmare omständigheterna vid detta märkliga meteorstensfall.

Hr VON Post redogjorde för en af honom författad afhand-

ling: ”Bidrag till iakttagelser i djur- och växt-statistik”.”

18

Sokreteraren meddelade en af Apothekaren B. A. SÖDER- STRÖM i Carlskrona inlemnad serie af observationer på växternas utveckling under åren 1864—1866, och föredrog en af Docenten vid Upsala Universitet A. G. THEORELL insänd uppsats: ”Några

konseqvenser af Canchy's theorem om kontinuerliga differenser”.”

Docenten C. W. PAYKULLS afhandling: ”Bidrag till känne- domen om Islands bergsbyggnad”, som varit -remitterad till Hrr ERDMANN och NORDENSKIÖLD, antogs till införande i Akade-

miens handlingar.

På komiterades förslag beslöt Akademien att öfverlemna det Letterstedtska priset för utmärkt originalarbete åt Hr J. E. RYDQVIST företrädesvis för hans förtjenstfulla arbete: ”Svenska språkets lagar”, samt det för utmärkt öfversättning åt Professoren vid Upsala Universitet C. W. BÖTTIGER för hans förtjenstfulla öfversättningar af Dante och Tasso.

Akademien beslöt, i enlighet med komiterades förslag, att af för öfrigt disponibla räntemedel & Letterstedtska fonden skulle be- kostas tre exemplar i guld af Akademiens minnespenning öfver Linné, samt att åt hvar och en at Herrar GOES, MALMGREN och SMITT skulle öfverlemnas en dylik minnespenning, såsom ett vedermäle utaf Akademiens erkännande af deras förtjenster om de sed- naste Svenska vetenskapliga expeditionerna till Spetsbergen, äfven- som af deras hitintills utgifna förtjenstfulla skrifter rörande samma

expeditioner och de under dem gjorda naturhistoriska samlingar.

Följande skänker anmältes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.

Frän K. Nederländska Regeringen. Geoloeisch Kaart van Nederland, Bl. 7, 21. Hb 2 Från K. Universitetet i Christiania. Meteorologiske Iagttagelser ved Norges kyst, Aarg. 1, 2. Från Videnskabs-Selskabet i Ohristiania.

Porhandlinger, 1865.

19

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 2.

Om den galvaniska strömmens förmåga att förändra

fasta kroppars volum, oberoende af det utvecklade värmet. Af E. EDLUND.

Tatsele

[Meddeladt den 9 Januari 1867].

l. Pa grund af LAVOISIERS och. LAPLACES undersökning har det varit allmänt antaget, att metallernas värmeutvidgning för en grad är nästan oföränderlig mellan temperaturgränserna noll och 100 grader. Deremot är det genom andra undersök - ningar väl bekant, att utvidgningskoefficienten för åtskilliga me- taller betydligt tillväxer, så snart temperaturen öfverstiger 100 grader. Vid en undersökning af värmeutvidgningen hos kristaller har FIZEAU bestämt värmeutvidgningen hos Engelskt stål (”Hunts- man”), hvilket utgjorde en beståndsdel af den apparat, som vid undersökningen skulle begagnas!). FIZEAU fann härvid, att denna stålsorts utvidgningskoefficient högst betydligt tilltog mellan noli och 100 grader. Koefficienten tillväxte proportionelt med temperaturen. Da stålets utvidgning bestämdes mellan tvänne temperaturgränser, hvilkas halfva summa utgjorde 209, var ut- vidgningskoefficienten för 19 = 0,00001018, och, da den nämnda halfva summan utgjorde 50°, hade koefficienten stigit till 0,00001077. Den hade således för den angifna temperaturskillnaden ökats med nära sex procent. Vid ett fortsatt arbete, rörande samma ämne ?), har FIZEAU äfven undersökt värmeutvidgningen hos platinan,

hvilken metall i den nya apparat, som FIZEAU nu begagnade,

') Annales de chimie et de physique S. IV. T. 2, pag. 143. 2) Compt. R för 1866. T. 62, pag. 1101 och 1133. Pogg. Ann. B. 128 pag.

80° 564.

20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

hade ersatt stålet i den gamla. Om platinans utvidgning be- stämdes mellan temperaturgränser, hvilkas halfva summa var 2499, så befanns utvidgningskoefficienten vara 0,0000087592, och, om den nämnda halfva summan var 56,6, så var koefficienten 0,0000089673. Den hade således ökats med nära 2,4 procent !). FIZEAUS undersökningar gifva således giltigt skäl till den för- modan, att utvidgningskoefficienten för öfriga metaller, i strid med LAVOISIERS och LAPLACES försök, äfvenledes är under- kastad en märkbar förändring mellan de nämnda temperatur- gränserna, och denna förmodan vinner i sannolikhet, då man af LAVOISIERS och LAPLACES redogörelse ?) för sina undersökningar erfar, att det vid temperaturer under 1009 icke lyckades dem att få temperaturen fullt lika öfverallt i det vattenbad, hvari metallstängerna nedlades, eller att hålla densamma så länge konstant, att man kunde vara säker på, att thermometrarne och metallstången hunnit antaga samma värmegrad. Det erhållna resultatet kan derföre väl icke anses vara fullt tillförlitligt. Nya försök öfver metallernas värmeutvidgning mellan noll och 1002 synas derföre vara af behofvet påkallade

2. I ett ae den arbete En har jag sökt bevisa, att den | genom hvilka Må vår, nn: af den volumförändring, som uppkommer genom det af strömmen utvecklade värmet.

Dessa undersökningar verkställdes pa det sätt, att den galvaniska

!) Lavoısıer och LAPLACE hade funnit, att härdadt stål förminskade sin ut- vidgningskoefficient, då temperaturen ökades; en omständighet, som de till- skrefvo en förändring i härdningen. Platinan hade af dem alldrig blifvit undersökt. Dessa båda metaller kunde derföre icke vara inbegripna under den af dem uppställda regeln, att utvidgningskoefficienten är konstant mellan 0 och 100 grader. Fızraus sednare arbete publicerades först, sedan min första undersökning öfver den galvaniska utvidgningen var utförd och öfver- lemnad till tryckning.

2) Biot: Traité de physique experimentale et mathématique. Paris 1816. T. 1 pag. 155.

3) Öfversigt af K. Vet. Ak:s Förh. för 1866 sid. 37; Pogg. Ann. B. 129 sid. 15; Arch. de sciénses phys. et nat. Nov. 1866; L’Inst. Jan. er Philoso - phieal Magazine Pebr. 1867,

E. EDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 21

strömmen släpptes genom en metalltråd, som var utspänd i hori- sontel riktning och föröfrigt sa anbringad i den begagnade appa- raten, att dess utvidgning vid strömmens genomgang med nog- granhet kunde uppmätas. En del af den uppmätta utvidgningen tillhörde naturligtvis under alla förhållanden det utvecklade värmet, Om hela den uppmätta utvidgningen kallas W, tradens temperatur- höjning t, dess värmeutvideningskoefficient « samt den galvaniska utvidgningen g, sa är tydligen g= W— at. Trädens temperatur bestämdes derigenom, att dess galvaniska ledningsmotständ upp- mättes, straxt efter sedan den uppvärmande strömmen upphört att cirkulera. Emedan tråden afkyles, så snart den uppvärmande strömmen afbrytes, och derigenom förkortas, så bestämdes sär- skildt den förkortning, som uppkom genom afkylningen under det korta tidsmoment, som förflöt mellan den uppvärmande strömmens slut och det ögonblick, då uppmätningen af motståndet ägde rum. Kallas den genom afkylningen uppkomna förkortningen w, så var den verkliga förlängningen i det ögonblick, motståndet uppmättes, W—u. För att ur det uppmätta motståndet kunna bestämma temperaturöfverskottet t, undersöktes särskildt, huru trådens led- ningsmotstand förändrades med temperaturen. För detta ändamål uppvärmades tråden i ett luftbad, till olika temperaturer, och dess ledningsmotstånd bestämdes. Den högsta härvid använda tempera- turen uppgick till närmare 1009. Pa detta sätt kunde temperatur- öfverskottet £ med noggrannhet beräknas. För att bestämma koefficienten «, uppmättes trädens förlängning, under det att den var omgifven med vatten, hvars temperatur vid försöken varierade mellan ungefär 4 och 34 grader. Bestämningen af « gäller så- ledes, strängt taget, endast inom dessa gränser, ehuru den, under antagandet att « är konstant, blef använd vid temperaturer, som uppgingo till 100 grader. Ehuru de erhållna värdena på g, äfven vid lägre temperaturer, äro så betydliga, att någon tvekan om den galvaniska utvidgningens verkliga existens icke gerna kan uppkomma, äfven om man antager att « är underkastad en ganska betydlig variation med temperaturen, så har jag dock ansett det

vara nyttigt att anställa några nya försök, vid hvilka jag und-

22 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

vikit att göra resultatet beroende saväl af värmeutvideningens storlek som af bestämningarne af ledningsmotständets beroende af temperaturen.

3. Den apparat, som begagnades, var af följande beskaffenhet:

En tjock ekbjelke A2, (se fig. I tafl. I) densamma som begag- nades vid de föregående försöken, fastskrufvades med ena ändan vid en pelare i arbetsrummet, så att den fick ett horisontelt läge, och den andra ändan fästades vid en träkloss, sem stod på ett fast underlag. På detta sätt erhöll ekbjelken ett orubbligt läge. På bjelkens öfra sida var en jernpelare (/) 240 millimeter lång med bred fot säkert fastskrufvad. På pelarens öfra ända kunde den tråd (r), som skulle undersökas, säkert fästas med en skruf. Mot ekbjelkens andra ända voro tvänne tjocka jernskifvor g, g (figg. 1 och 2) inskrufvade, en vid hvardera sidan om bjelken och fullkon:ligt midt emot hvarandra. För att gifva dessa jernskifvor ett orubbligt läge voro de dessutom direkt sammanskrufvade med hvarandra medelst en horisontel jerneylinder q (fig. 2). Mellan de båda jernskifvorna rörde sig en axel Ah (fig. 2) på koniska tappar. Denna axel var försedd med en häfstängsarm 7 (fig. 2), från hvilken en liten horisontel rund tapp utgick, vinkelrätt mot ekbjelkens längd. Då tråden var insatt, stod häfstängsarmen (%) vertikalt ofvanom axeln (h). För att sätta tråden i förbindelse med häfstängsarmen (i), fastskrufvades en jernklämma på trädens ända, och denna klämma var försedd med ett rundt hål, hvaruti den nämnda, pa häfstångsarmen (z) sittande, runda tappen instacks. För att spänna tråden var axeln (4) försedd med tvänne armar (m, m), på hvilka vigter (s) hängdes. Pa axelns (4) ena ända var en böjd messingsfjeder o (fig. 2) fastskrufvad, hvars yttersta ända var i samma horizontela höjd, som axeln (Ah). Under denna fjeder sattes en kopp med qvicksilfver för att bortleda den galvaniska strömmen, hvilken inkom i trädens andra ända genom dess förening med jernpelaren £. På axelns (4) andra ända var en hållare för spegeln (p) fastskrufvad. Med till- hjelp af denna spegel observerades tradens förlängning med tub

och skala på vanligt sätt. Trådens längd var 1155 millimeter,

5. EDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. Ye)

längden af den pa tradens ända fastskrufvade jernklämman, räknad från midten af hålet till den punkt, der tråden blef fri, var 19 millimeter, samt afständet från midten af axeln (h) till midten af den runda jerntappen, pa hvilken jeruklämman satt, utgjorde 29,97 millimeter. Afständet från spegeln till ska- lan, som var delad i millimeter, var 2,485 meter.

För uppvärmning af den trad, som skulle undersökas, be- gagnades en parallelipipedisk lada af zink, försedd med dubbla väggar. Dess yttre dimensioner voro 1280 millimeter i längd, 50 i höjd och 60 i bredd. Afstandet mellan de dubbla väggarne var öfverallt 10 millimeter. Lädans botten var försedd med två runda . hål, på ett så stort afstand från hvarandra, att pelaren F och den vertikalt stående häfstångsarmen (i) deruti på samma gång kunde inträdas. Dessa hål voro så stora, att pelaren (F) icke berörde hålets väggar, och att häfstängsarmen (£) fritt kunde röra sig vid tradens utvidgning. Lådan uppbars på passande sätt, och kunde höjas och sänkas efter behag, utan att beröra tråden eller ekbjelken med dess tillbehör. Sedan lådan blifvit ställd på sin plats, dess mellanrum fyldt med:vatten, och höjden afpassad så, att den spända tråden befann sig i midten af det inre rummet, täcktes den med ett lock af zink, likaledes dubbelt för att minska afkylningen. I locket funnos tre hål, på passande afständ från hvarandra. I dessa hål insattes med korkar tre thermometrar. För att bevara ekbjelken från temperaturväxlingar, var densamma omgifven med bomull och papp. Öfver densamma ställdes en tjock bordskifva af trä med hal för pelaren (/) och de bada jernskifvorna (g, 9). Detta bord uppbars af egna fötter och stod icke i beröring med ekbjelken och dess tillbehör. På en öfver detta bord varande tunnare träskifva, hvilken efter be- hag kunde höjas och sänkas, ställdes 3—12 små spritlampor, med hvilka vattnet i zinklådans mellanrum kunde bringas till kokning. Pelaren (£F) och de båda jernskifvorna (g, g) skyddades för värmestrålningen från spritlamporna genom skärmar.

Det var naturligtvis nödvändigt, att jernpelarens (£) läge förblef fullkomligt orubbadt under försöken. Det enda, som kunde

24 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

förorsaka en sådan rubbning, var värmet, antingen på det sätt, att jernpelaren på samma horisontela höjd blef olika varm på olika sidor och derigenom krökte sig, eller att värme leddes ge- nom pelaren till ekbjelken. Det var för att göra uppvärmningen af pelarens öfra ända lika från alla sidor, som zinklådan togs så lång, att den räckte ett stycke utanför pelaren. Uppvärmningen af pelarens ända måste på detta sätt blifva symmetrisk. För att emellertid omintetgöra värmets inflytande på: läget af trädens fästpunkt, fastlöddes en trattformig skål w (fig. 1) af jernbleck omkring jernpelarens nedra del, straxt ofvanför ekbjelken. Från bottnen af denna skål utgick nästan horisontelt ett metallrör, hvars öppna ända befann sig midt öfver ett derunder på golfvet stäldt glaskärl. Omkring pelarens öfre del, straxt under zinklådans botten, befann sig en annan trattformig skål (v), som icke slöt sig vatten- tätt intill pelarens sidor. Denna öfra skål hölls med en: häfvert full med kallt vatten, hvilket nedrann på jernpelarens yta, upp- hemtades af den nedra skålen och bortfördes af röret till det underställda glaskärlet. Jernpelaren hölls pa detta sätt afkyld under försöket. Men detta försigtighetsmätt visade sig vara öfver- flödigt. Försöken lemnade samma resultat, antingen jernpelaren afkyldes eller icke. Då den häfstängsarm (?), hvarmed trädens andra ända stod i beröring, till en del var instucken i zinkladan, blef naturligtvis äfven denna uppvärmd. Värmet kom genom ledning derifrån till axeln (A), och måste för att kunna öfvergå till de båda jernskifvorna (g, g) passera genom de koniska tappar, på hvilka axeln rörde sig. På detta sätt uppkom ingen märkbar uppvärmning af de båda jernskifvorna (g. g). De koniska axel- tapparne bibehöllo derföre under försöken ett orubbadt läge. Na- turligtvis blef häfstängsarmen (i) något förlängd genom upp- värmningen; det är dock lätt att visa, att genom denna förläng- ning icke något fel uppkommer, som ligger inom observations- felens gräns.

4. Försöken anställdes på det sätt, att vattnet i rummet mellan zinklådans väggar upphettades till kokning. Sedan trädens

förlängning blifvit konstant, observerades den skaldel, på hvilken

EB. BDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 25

tubens har stannade, och trädens galvaniska motstånd uppmättes, pa samma sätt som vid mina föregaende försök. Sedan derefter vattnet och tråden fatt tid att afsvalna till rummets temperatur, insläpptes i tråden en galvanisk ström, hvars styrka afpassades så, att trädens "galvaniska motstand blef detsamma, som då trå- den var uppvärmd af det kokande vattnet. En medhjelpare afläste trädens förlängning, under det att strömmen gick genom den- samma. Motståndet kunde lika litet nu som vid mina förra för- sök uppmätas under det, att den uppvärmande strömmen var i gång. Först en bråkdel af en sekund efter, sedan strömmen upp- hört, uppmättes motståndet. Den förkortning, som tråden erfor under denna mellantid, bestämdes genom särskilda försök: Man kände således trådens längd, då dess motstånd var lika med det, som tråden hade under vattnets kokning. Då lika stora motstånd i tråden förutsätta lika temperatur, så var således vid båda dessa tillfällen trådens temperatur densamma. Man behöfde således endast jemnföra tradens längd vid båda dessa tillfällen för att finna, om den galvaniska strömmen hade nagot direkt inflytande på trådens förlängning. De efterföljande försöken visa, att tråden alltid var längre, då den upphettades af strömmen än då detta skedde med tillhjelp af det kokande vattnet. Såsom det häraf synes, behöfdes för dessa försök hvarken någon bestämning af peraturen.

För motståndets bestämmaude begagnades samma anordning som vid mina förra försök. Magnetometern och rheostaten voro oförändradt desamma som förut; pendeln deremot hade undergått säkrare. Den fullbordade 180 enkla oscillationer på en tid af 152,73 sekunder. För en enkel oscillation behöfdes således 0,8485 sekund. Med kännedom härom var det lätt att beräkna, att från det ögonblick, då pendeln lössläpptes, till det ögonblick, då kontakten med qvicksilfverdroppen började, förflöt en tid af 0,0921 sekund, och då kontakten med droppen upphörde, hade 0,3031 sekund förflutit. Kontakten varade således 0,211 sekund, och

26 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

dess midt var med en tid af 0,1976 sekund aflägsen från det tidsmoment, då pendeln lössläpptes. Det är att märka, att den uppvärmande strömmen visserligen af kommutatorn afbröts på samma gång, som pendeln frigjordes; men vid afbrytningen bildade sig. alltid en gnista mellan qvicksilfret och ändan af kommutators- stången, tillfölje hvaraf strömmen icke fullkomligt upphörde i det ögonblick, som pendeln frigjordes, utan något sednare. Tiden från strömmens slut till midten af kontakten kunde således icke fullt uppga till den beräknade 0,1976 sekund. Vi hafva i det följande upptagit denna tid till 0,2 sekund, hvilket således snarare är för mycket än för litet.

Vi öfverga nu till de egentliga observationerna.

5. Platinatråd. Denna var samma tråd, som begagnades vid mina förra försök. Då thermometrarne i zinklådan visade temperaturerna 159,5, 15,7 och 15,7, således i medeltal 159,6, af- lästes i tuben skaldelen 694,0, och trådens motstånd befanns vara 26,42 motständsenheter. Derefter patändes lamporna, och vattnet uppvärmades till kokning. Då trådens utvidgning blifvit konstant, aflästes i tuben skaldelen 564,2, och motståndet uppmättes till 32,098 motständsenheter. De i zinklådan nedsatta thermomet- rarne visade respective 91,0, 91,8 och 88,8 eller i-medeltal 909,5. Derefter lemnades apparaten att svalna, och da dess tempera- tur nedgatt till den omgifvande luftens, insläpptes i träden en galvanisk ström, hvars styıka afpassades sa, att, vid uppmät- ningen af motståndet, detta befanns utgöra 32,098 motständs- enheter. Den för uppvärmningen erforderliga strömstyrkan, upp- mätt på en tangentbussol, var = 7y 430,21’. Under det att denna ström genomgick tråden, aflästes i tuben skaldelen 555,0. Då dessa försök gjordes, var hvardera af häfstångsarmarne (;m) belastad med ett halft skålpund.

Vid ett följande försök var belastningen på hvardera af häfstangsarmarne (m) ett skalpund. Dä thermometrarne i zink- ladan i medeltal visade 159,5, aflästes i tuben skaldelen 639,6. Derpa upphettades tråden med en galvanisk ström af nyssnämnda

styrka, hvarvid motståndet blef 32,098 motständsenheter. I tuben

B. BDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 27

lag då skaldelen 502,0 under horisontalhäret. Derefter upphettades träden genom att bringa vattnet till kokning, hvarvid de i zink- lådan nedsatta thermometrarne visade 919,5, 929,3 och 899,5 eller i medeltal 919,1, och motståndet var 32,098 motstandsenheter +), I tuben aflästes härvid skaldelen 511,0:

I förra fallet var således tråden 9,2 (= 564,2 — 555,0) och i det sednare 9,0 (= 511 — 502) skaldelar längre, då den upp- värmades af den galvaniska strömmen, än da uppvärmningen skedde med kokande vatten. Härifrån måste dock subtraheras den för- kortning, som tråden genom afkylning erfor under tiden fran den uppvärmande strömmens slut till det ögonblick, då motståndet uppmättes, det vill säga under 0,2 sekund. För att bestämma denna förkortning fordrades särskilda observationer.

6. Det är tydligt, att, sedan tradens förlängning under strömmens genomgang blifvit konstant, den värmemängd, som i hvarje ögonblick bortgår från träden genom stralning och beröring med luften, är lika stor med den, som under samma ögonblick af strömmen utvecklas. Men denna sednare är proportionel med motståndet, multipliceradt med stömstyrkans qvadrat. Det relativa förhållandet mellan afkylningarne vid olika uppvärmning är således lätt att beräkna, så snart de motsvarande strömstyrkorna och motstånden äro kända. Man behöfver således egentligen endast bestämma afkylningens storlek för en viss strömstyrka och mot- stånd för att deraf beräkna, huru stor den är under andra för- hållanden.

Da den uppvärmande strömmen var stark, och temperaturen i traden följaktligen hög, förkortade sig tråden så hastigt vid ström- mens atbrytande, att man i den förutnämnda tuben, hvars skala stod pa 2,485 meters afstånd från spegeln, icke med tillräcklig noggrannhet kunde bestämma den tid, som behöfdes för en för- kortning af ett visst antal skaldelar. En mindre tub med milli-

meterskala ställdes derföre för detta ändamål på kortare afständ

!) Den i zinklådan omkring tråden rådande temperaturen, under det att vattnet kokade, kunde något förändras genom att mer eller mindre betäcka locket med oledande ämnen.

28 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

från spegeln. Tubhåret gick nu långsammare öfver skalstrecken, och observationerna blefvo tillförlitligare. Emedan afkylningens hastighet är beroende af trådens temperaturöfverskott, så förfors vid dessa observationer alltid på följande sätt: Om wman ville bestämma den tid, som åtgick för en förkortning af 2a skaldelar, dä trädens hela förlängning var, A, så ökades först strömstyrkan så mycket, att trådens förlängning blef A+a, derpå afbröts ström- men, och med ett terts-ur bestämdes den tid, som förflöt till dess att trädens förlängning blef A—a. Det erhållna resultatet an- togs då gälla såsom mått på afkylningen, för det fall att trådens

förlängning var Å.

Den mindre tubens skala ställdes på 493 millimeters afstånd från spegeln. Det visade sig då, att för ofvannämnda strömstyrka och motstånd afkylningen utgjorde 5 skaldelar på 1 sekund 47,2 tertier, såsom medium af flera försök. Häraf er- hålles lätt genom beräkning, att trådens afkylning, afläst i den

stora tuben, utgjorde 14,1 skaldelar på 1 sekund.

Ett annat försök, då den mindre tubens skala stod på 478 millimeters afstand fran spegeln, strömstyrkan var = Tyg. SOL och motståndet 31,1 motståndsenheter, gaf, att för en förkortning af 5 skaldelar, åtgingo 3 sekunder 21 tertier. Häraf erhålles, att för en strömstyrka = 7yg. 439,21" och ett motstånd = 32,098 mot- standsenheter, afkylningen, afläst i den stora tuben, på 1 sekund utgjorde 13,51 skaldelar.

Vid ett tredje försök öfver afkylningen begagnades den stora tuben. Strömstyrkan var dervid endast = Tyg. 269,54', och mot- ståndet 28,698 motständsenheter. Tråden var nu inbäddad i ejderdun. För en förkortning af 5 skaldelar behöfdes 1 sekund 43,6 tertier. Häraf erhålles för det fall, att strömstyrkan varit = 7. 43",21' och motståndet 32,098 motständsenheter, en för- kortning på sekunden af 11,21 skaldelar. Om af dessa tre be- stämningar tages medium, så blir platinatrådens afkylning på 1 sekund vid de ofvan anförda observationerna = 12,94 skaldelar,

och således på 0,2 sekund 2,6 skaldelar.

E. EDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 29

7. Om det sista talet subtraheras från medium af de ofvan- före funna öfverskotten 9,2 och 9,0 skaldelar, så visar det sig, att då platinaträden ena gången upphettades med den galvaniska strömmen och den andra med det kokande vattnet till samma temperatur, sa blef den i förra fallet 6,5 skaldelar längre än i det sednare. |

Vid denna bestämning är ännu följande att märka: Den jernklämma, hvaruti trådens ena ända var fastskrufvad, var så tjock, att den galvaniska strömmen icke förmådde att märkbart höja dess temperatur, hvilken således vid strömmens genomgång var densamma som den omgifvande luftens. Deremot höjdes na- turligtvis jernklämmans temperatur, da denna och sjelfva tråden voro omgifna af det kokande vattnet. Att emellertid jernklämman icke kunde få samma temperatur som tråden, följer deraf, att den stod i förbindelse med häfstångsarmen (i), hvilken bortledde en del af dess värme, och dessutom befann sig till en del midt öfver det hål i bottnen på zinklådan, hvarigenom nämnde häf- stångsarm var instucken. För att utröna jernklämmans verkliga temperatur under kokningen fastlöddes i midten af densamma en jerntråd på ena sidan och en nysilfverträd pa den andra. Dessa trådar, hvilka voro mycket fina för att ej bortleda värme från jernklämman, gingo genom hvar sitt hål i zinklådans lock, hvarest de fästades med korkar, och sattes derefter i förbindelse med ledningstrådarne till magnetometern. Jernklämman sattes först på den runda tappen på häfstängsarmen (i), och hålet i zinklådans botten, hvarigenom denna gick, lemnades öppet. Jernklämman hade således samma läge, som vid de föregående försöken. Då temperaturen i zinklådan var 17 grader, aflästes i magnetometer- tuben skaldelen 277. Då derefter vattnet i zinklådans mellanrum upphettades till kokning, hvarvid temperaturen inuti zinklådan blef 919,0, aflästes i den nämnda tuben, sedan magnetnålen en stund stått orörlig, skaldelen 172. För en temperaturhöjning i zinklådan af 749 åstadkom således den thermoelektriska strömmen ett utslag af 105 skaldelar. Derefter borttogs häfstångsarmen (i), och hålet, hvarigenom den gick, tilltäpptes. Jernklämman hängde

30 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

nu fritt i midten af lådan på de båda fina tradarne och borde derföre, om temperaturen hölls tillräckligt länge konstant, antaga samma temperatur som thermometrarne. Då dessa visade 91°, stadnade magnetnålen på skaldelen 111. Utslaget var således nu 166 skaldelar. Då den thermoelektriska strömmen mellan jern och nysilfver är proportionel med temperaturen, så följer af dessa försök, att jernklämmans temperaturhöjning vid de ofvanföre be- skrifna kokningsförsöken förhöll sig till trådens temperaturhöjning som 105 till 166. Häraf finner man, att den 19 millimeter långa jernklämman utvidgade sig, vid trädens upphettning genom det kokande vattnet, med 1,9 skaldel. T tället för 6,5 får man så- ledes slutligen den ofvannämnda skillnaden att blifva 8,4 skaldelar.

8. Af de ofvanföre meddelade uppgifterna kan man lätt be- räkna platinatrådens utvidgning för värme. Vid det första kok- ningsförsöket hade tråden förlängt sig med 129,8 skaldelar för ett temperaturtillskott af 749,9 (= 90,5 — 15,6) och vid det sed- nare med 128,6 skaldelar för ett tillskott i temperatur af 75,6 (= 91,1 — 15,5), således i medeltal 129,2 skaldelar för en tem-

peraturhöjning af 75,2. Men utan tvifvel erhäller man trädens

temperatur vid kokningen mycket säkrare än af thermometrarne, om man beräknar densamma med tillhjelp af de uppgifna förän- dringarne i dess ledningsmotständ, och dertill begagnar den i mitt förra arbete för samma platinatrad uppställda formel för lednings- motständets förändring med temperaturen. Man finner på detta sätt, att trädens temperatur vid kokningen var 909,74; hvilket mycket väl öfverensstämmer med medium af thermometerafläs- ningarne 909,8.

Om man nu med dessa uppgifter beräknar platinatrådens ut- vidgningskoefficient, så finner man. att densamma blir 0,000008838. Enligt mitt förra arbete var densamma, om undersökningen verk- ställes mellan temperaturgränserna + 49 och 34°, 0,000008485. Den hade således stigit med nära 4,2 procent. För ungefär samma temperaturgränser fann FIZEAU en tillökning i koefficienten af 2,4 procent. Hos den tråd, jag begagnade, var således för-

ändringen ej obetydligt större än hos den af FIZEAU använda.

B. BDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 31

9. Af de i mitt förra arbete meddelade försöken med pla- tinatråden finnas tvänne, nemligen 4,a och 4,b, vid hvilka trå- den af strömmen uppvärmades till omkring 909. Om dessa för- sök beräknas med tillhjelp af den nu funna utvidgningskoef- ficienten, hvilken gäller då uppvärmningen sker från + 159,5 till 909,7, så finner man, 1 försöket 4,a, en galvanisk utvidgning, som i storlek motsvarar en temperaturutvidgning af 5,47 grader, och i försöket 4,b en dylik utvidgning af 5,05, eller i medeltal för bägge 5,26 grader !). Om den ofvanföre funna skilnaden, 8,4 skaldelar, mellan trådens förlängningar, då densamma ena gången uppvärmes af den galvaniska strömmen och den andra med ko- kande vatten till samma temperatur, förvandlas till temperatur- grader, så finner man att denna skillnad motsvarar 4,96 grader. De på så skilda vägar funna resultaterna öfverensstämma således

ganska väl med hvarandra.

10. Ehuru lagen för den galvaniska utvidgningens beroende af strömstyrkan icke är bekant, kan man dock antaga, att ut- vidgningen tillväxer med strömstyrkan. En stark ström gifver en större utvidgning än en svagare. Om man således tvänne gånger A rad låter först en stark ström genomgå tråden och derpå gör samma försök med förminskad strömstyrka, samt här- vid tillika genom någon passande tillställning ökar afkylningen i förra fallet, så att trådens temperatur vid båda tillfällena blir fullkomligt lika, så mäste tråden i förra fallet få en större för- längning än i det sednare. Detta förutsätter dock, att den gal- vaniska utvidgningen icke följer samma lagar som värmeutveck-

lingen, samt att densamma icke försvinner efter samma lag som

!) Med begagnande af utvidgningskoefficienten 0,000008838 finner man, att vid mina förra försök platinaträdens utvidgning för värme, då detta förorsakas af den galvaniska strömmen, motsvarar 1,7520 skaldelar för hvarje grad. Om uppvärmningen skedde derigenom, att tråden omgåfves med varmt vatten, så blefve den skenbara utvidgningen större, emedan då äfven jernklämman utvidgade sig. Denna skillnad förbisågs vid mina förra försök, hvarföre ock den vid beräkningen begagnade koefficienten 1,7315 är något för stor. Om denna skillnad hade iakttagits, hade den galvaniska utvidgningen utfallit något större än som nu blef händelsen.

32 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1867.

värmet genom utstrålning och beröring med den omgifvande luf- ten; ty i sådant fall skulle den starkare och svagare strömmen kunna gifva samma förlängning, oaktadt en galvanisk utvidgning verkligen funnes till. Då den galvaniska utvidgningen icke plöts- ligen, utan småningom och ungefär på samma sätt som värmet, försvinner vid strömmens upphörande, så synes det icke vara alldeles oantagligt, att den förorsakas på samma sätt som värme- utvidgningen af oscillationer, hvilka genom strålning och beröring med omgifvande kroppar kunna förminskas. Det må vara härmed huru som helst, så ansåg jag dock, att det kunde löna mödan att anställa följande försök:

Bredvid apparaten, hvaruti platinatråden var insatt, upp- ställdes en fläkt, hvilken var så lång, att den räckte ett stycke utanför trådens båda ändar. Fläkten sattes i gång med en vef, och var försedd med en utväxling, så att dess hastighet kunde betydligt uppdrifvas. Då nu en galvanisk ström, hvars styrka var — Ty. 489,55', släpptes igenom tråden, blef dennes motstånd 28,698 motständsenheter, och den utvidgade sig dervid med 54,0 skaldelar. Då fläkten var så lång som nämndes och stod parallelt med tråden, kan man utan tvifvel antaga, att den öfverallt på tråden förorsakade lika stor afkylning, och att följaktligen trådens temperatur var lika stor i hvarje punkt. Derefter borttogs fläkten och platinatråden inlades i ett lager af ejderdun. Den ström, som nu behöfdes för att öka trådens motstånd till 28,698 mot- stäudsenheter, gaf på tangentbussolen ett utslag af 260,54". Trå- den utvidgade sig härvid med 48,5 skaldelar, visande sig 5,5 skaldelar kortare än i förra fallet. Det är dock tydligt, att trå- dens afkylning under den tid, som förflöt från strömmens afbry- tande till det ögonblick, då motståndet uppmättes, var större, då fläkten var i gång, än då tråden låg i ejderdun. Verkliga skillnaden mellan trådens längd i båda fallen kan således icke uppgå till 5,5 skaldelar. Om man nu med tillhjelp af de förut meddelade uppgifterna, rörande platinatrådens afkylning, beräknar denna för det fall, att strömstyrkan är = Ty. 489553' och mot-

ståndet 28,698 motständsenheter, så finner man, att afkylningen

LE. EDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 33

pa 1 sekund utgör 17,08 skaldelar, och dä strömstyrkan är = Tg. 260,54 och motståndet detsamma som förut, 3,74 skaldelar pa samma tid. Skillnaden mellan bada dessa tal, multiplicerad med 0,2, blir 2,7 skaldelar. Subtraheras detta resultat från 5,5, sa finner man, att tråden blef 2,8 skaldelar längre, då den genom- gicks af den starkare strömmen, än da den genomgicks af den

svagare, ehuru tradens temperatur i båda fallen var lika stor. 5 9

J1. Med en jerntråd gjordes lika beskaffade försök som med platinatråden, och hvilka ledde till analoga resultater. Denna jerntråd var af samma rulle som den tråd, hvilken i mitt förra arbete är betecknad med N:o 1. Då thermometrarne i zinklådan i medeltal visade + 17,5 grader, stod tubhålet på skaldelen 471,0, och motståndet i tråden var 26,70 motständsenheter !). Derpå bringades vattnet till kokning, då de tre thermometrarne i medel- tal angåfvo en temperatur af 909,6. Motståndet hade nu stigit till 35,34 motståndsenheter, och tubhåret stadnade på skaldelen 294,0. Sedan vattnet afsvalnat till rummets temperatur, upp- hettades tråden med en galvanisk ström, till dess att motståndet blef det nyss angifna. Dertill behöfdes en strömstyrka, som på tangentbussolen gaf ett utslag af 269. Tubhåret stadnade nu på skaldelen 285,3. En af de följande dagarne, då thermometrarne i medeltal visade + 18,1, stod tubhåret på skaldelen 474,3. Då strömmen genomgick tråden, och motståndet uppmättes till 35,34 motståndsenheter, stadnade tubhåret på 286,4. Vid vattnets upp- hettning till kokning, hvarvid trådens motstånd blef det sist- nämnda, visade thermometrarne i medeltal 919,5, och tubhåret stadnade på 296,5. Vid det första försöket var således tråden 3,7 och vid det sednare 10,1 skaldelar längre, då tråden upp- värmades af den galvaniska strömmen, än da detta skedde med tillhjelp af det kokande vattnet. Om härtill lägges jernklämmans utvidgning vid vattnets kokning, utgörande, såsom förut är visadt,

1) Dessa motstånd äro ej uppmätta med samma enhet som platinaträdens och derföre ej med dem jemförliga.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 2. 2

34 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

1,9 skaldelar, så blir den ifrågavarande skillnaden i medeltal 11,3 skaldelar. i Härifrån måste nu subtraheras det antal skaldelar, med hvilka tråden förkortades under 0,2 sekund. För att bestämma denna förkortning gjordes vid olika strömstyrkor och motstånd föl- jande fem försök. De erhållna resultaterna äro reducerade till den strömstyrka och det motstånd, som egde rum vid föregående försök. Den mindre tubens skala stod på 475 millimeters af-

So > o "N al = 2 0: je el un förkorta stånd från spegeln. Strömstyrkan = 79. 69; mot ae an = Tg. 26 grader

ståndet — 35,34. På 55,4 tertier förkortades tra- s;mostinae 35,1

den med 5, skaldelarunn ra ee ee 28,33. Skalans afstånd 488 millimeter. Strömstyrka och

motstånd desamma som vid föregående försök. 5

skaldelar förkortning på 54,33 tertier.................. 23,12 Skalans afstånd 550 millimeter. Strömstyrkan = Ty.

159.37'; motståndet 29,4. 5 skaldelars förkortning

pa 2 sekunder, 34,2. tertier wann er re SPALT Afständet 500 millimeter. Strömstyrkan = 7g. 239,10';

motståndet = 35,45. Tråden var omgifven af ejder-

dun. 5 millimeters förkortning på 1 sekund 5,4

tertier.......2 Ho dr ee EEE 29,53: Afständet 458 millimeter. Strömstyrkan = Tyg. 120,35;

motständet = 28,73. 5 skaldelars förkortning pa 5

sekunder 33 tertier. Tråden var inbäddad i ejderdun 28,70.

Medium 29,37.

På 0,2 sekund förkortar sig således tråden med 5,9 skaldelar. Subtraheras detta tal från den ofvanföre funna skillnaden 11,3, sa finner man, att jernträden blef 5,4 skaldelar längre, da den upphettades med den galvaniska strömmen, än då den till samma

temperatur uppvärmades med tillhjelp af det kokande vattnet.

12. Med tillhjelp af ofvan meddelade uppgifter kan man lätt beräkna jerntradens utvidgning för värme. Vid vattnets

kokning visade de i zinklådan insatta thermometrarne såsom

E. EDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. JD

medium en temperatur af 919,05; men dessa thermometrar an- gifva sannolikt icke fullt tillförlitligt jerntrådens verkliga medel- temperatur. Då denna tråd var af samma rulle, som den i mitt föregaende arbete med N:o 1 betecknade, så kan man för be- räknande af trädens temperatur använda den derstädes uppställda gagnar man de gjorda bestämningarne af motstånden vid + 179,5 och vid vattnets kokning, så finner man på detta sätt, att trådens temperatur vid vattnets kokning utgjorde 89 grader. Häraf erhålles jerntrådens utvidgningskoefficient för värme lika med 0,00001287, om utvidgningen mellan 17,5 och 89 grader lägges till grund för beräkningen. Enligt mitt föregående arbete var samma koefficient 0,00001181, om utvidgningen skedde från unge- fär + 4 till + 34 grader. Den hade således ökat sin storlek med nära 9 procent. För stål fann FIZEAU en tillökning af ut- vidgningskoefficienten för ungefär samma temperaturgränser af nära sex procent.

13. I mitt föregående arbete finnes med jerntråden N:o 1 en observation, vid hvilken trådens temperatur var 81,82, således endast ungefär 7 grader lägre än den, som nu erhölls vid vattnets kokning. Anser man, att den nu bestämda utvidgningskoefficienten gäller äfven för 819,82 grader, så finner man, att vid dessa äldre färsök tråden utvidgade sig för hvarje grad, då den galvaniska strömmen gick igenom densamma, med 2,551 skaldelar. Häraf firner man, att vid försöket 4 i min äldre afhandling trådens förlängning vid strömmens genomgång var så mycket större än hvad som svarade mot trådens verkliga temperatur, att öfver- skottet motsvarade en värmeutvidgning af 2,57 grader. Om den ofvanstående skillnaden, 5,4 skaldelar, förvandlas till grader, så blir samma öfverskott 2,19 grader. Öfverensstämmelsen mellan de på olika vägar funna resultaterna synes således vara tillfreds- ställande.

14. Till slut gjordes några bestämningar öfver trådens för- längning, då den till samma temperatur upphettades af två galvaniska strömmar af olika styrka. Undersökningen verk-

36 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ställdes på samma sätt som de motsvarande försöken med pla- tinatråden.

Vid en temperatur i rummet af + 169,8 aflästes i tuben skaldelen 518,0. Tråden upphettades derpä af en galvanisk ström, hvars styrka var = 7yg. 33°,18', och trädens motstånd blef dervid 30,9 motståndsenheter, under det att fläkten var i verksamhet. Tråden utvidgade sig dervid till skaldelen 411,5. Derefter bort- togs fäkten, och tråden inlades i ejderdun. För att upphetta tråden till dess, att motståndet blef 30,9 motständsenheter, be- höfdes en strömstyrka, som, uppmätt på tangentbussolen, gaf ett utslag af 189,5'. Tråden utvidgade sig nu till 424,5.

Då det kunde vara att förmoda, att den starka strömmen möjligen kunde utöfva något inflytande på trådens elasticitet, återtogs följande dagen samma försök, men med blott hälften så stor belastning på häfstångsarmarne (m). Vid 17 graders tem- peratur i rummet aflästes i tuben skaldelen 620,0. Tråden upp- hettades, under det att fläkten var i gång, af en galvanisk ström, hvars styrka var = Tyg. 349,8', till dess att motståndet blef 30,9. Det behöfdes således nu för samma uppvärmning en något star- kare ström än vid det föregående försöket, hvilket bevisar, att fläkten var i hastigare rotation. Tråden utvidgade sig härvid till skaldelen 516,0. Då fläkten blifvit borttagen, och tråden inlagd i ejderdun, utvidgade den sig till skaldelen 529,5, då motståndet var 30,9 och strömstyrkan = Tyg. 180,20".

Vid det första försöket var således tråden 13 och vid det sednare 13,5 skaldelar längre, då den starkare strömmen genom- | gick tråden, än då uppvärmningen skedde med den svagare. Härifrån måste dock afräknas skillnaden mellan afkylningarne i båda fallen, hvilken naturligtvis var större, då tråden afkyldes genom fläktens rörelse, än då den var inbäddad i ejderdun. Beräknas afkylningen med tillhjelp af förut meddelade uppgifter, så finner man för första försöket, att, då strömstyrkan är = Tyg. 339,18', trådens förkortning på 1 sekund utgör 46,58 skaldelar, och att, då strömstyrkan är = Tyg. 189,5', förkortningen är 11,51 skaldelar. Skillnaden mellan båda är således 35,07 och på 0,2

-

li. EDLUND, OM DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 37

sekund blir densamma 7,0 skaldelar. I det sednare försöket, då strömstyrkan är = 79. 34,8‘, blir förkortningen 49,61, och, då strömstyrkan är = 79. 18°,20', utgör densamma 11,85 skaldelar. Skillnaden mellan båda för 0,2 sekund blir 7,5 skaldelar. Sub- traheras dessa tal från de förut meddelade öfverskotten, så finner man slutligen, att, då jerntråden upphettades med den starkare strömmen, blef den 6 skaldelar längre, än då detta verkställdes

med den svagare, ehuru temperaturen i båda fallen var densamma.

38

(Forts. från sid. 15.) Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från SocietE R. des Sciences i Liege. Memoires, T. 19, 20.

Från SocietE Entomologique i Paris.

Annales. 4:e Ser. T. 5.

Från Herr Boheman.

Transactions of the Entomological Society of London. 3d Ser. Vol. je oh DE då Do

OLIVIER, Entomologie: Coleopteres. T. 1-—6. Paris 1789—1808. 4:0.

Entomologische Zeitung, Jahrg. 1—27. Stettin 1840—1866. 8:0.

Linnea Entomologica, Bd. 1—16. Berl. 1846—1866. 8:o.

Catalogues of Insects in the collection of the British Museum, 21 volumes. Lond. 1846—1856. 8:0.

Från Herrar Eklund & Giron. PETTERSON, C. A. Lappland, H. 7—11.

39

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Pörhandlingar 1867. N:o 2.

Entomologiska anteckningar under en resa i Skåne 1866. Af CARL GUSTAF THOMSON. [Meddeladt den 13 Februari 1867.]

Få om ens någon provins inom Sverige torde i entomologiskt hänseende blifvit under sednare decennier noggrannare undersökt än Skåne. Många och, med afseende på insekternas geografiska utbredning, intressanta fynd hafva här blifvit gjorda, så att man nu mera näppeligen härifrån skulle kunna vänta någon särdeles tillökning i var Fauna. Men om a andra sidan tages i betraktande Skånes sydligare läge och mildare klimat, relatift till andra Sve- riges provinser, dess olikartade geologiska bildningar och om- vexlande jordmån, med dess vidsträckta flygsandsfält och ännu ganska betydliga skogar af bok och andra ädlare trädslag, så torde med någon sannolikhet kunna antagas, att en och annan rekryt för vår fauna ännu skulle kunna upptäckas, särdeles bland former som tillhöra våra grannländer och derstädes förekomma mindre sparsamt. Att så äfven är förhållandet, derför torde följande redogörelse för de under sistlidne sommar insamlade in- sekter i någon mån afge ett bevis; en redogörelse för denna gång omfattande coleoptera, hvarat jag särdeles egnat min uppmärk- samhet, och för hvilken jag så mycket snarare vågar utbedja mig ett rum i Ofversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens För- handlingar, som jag genom hennes välvilliga understöd satts i tillfälle att anställa dessa excursioner, hvilkas resultat, i händelse af gynnsammare väderleksförhållanden, säkerligen skulle blifvit mera betydande, än nu varit fallet.

Under nästan hela Maj månad var väderleken kall och regnig, så att endast några få excursioner kunde anställas till de närmaste trakterna vid Lund. Vid Stehag påträffades under uppkastad

40 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

vassbråte nära stranden af Ringsjön: Philonthus corvinus, fumarius (i stor mängd), nigrita och fulvipes, Anchomenus fuliginosus, gracilis och oblongus, Badister peltatus, Feronia aterrima, Blethisa multipunctata, Demetrias 1-punctatus, Corylophus Cassidioides, Stenus labilis, cautus, Argus, nigripalpis, Pumilio och proditor (ej sällsynt), Myrmedonia collaris, Gymnusa brevicollis, Myllena dubia, Schistoglossa viduata (i stor mängd), Philydrus ovalis, Hydrsna palustris, Cereyon lugubre, Bagous muticus n. sp. Dilacra luteipes, Ityocara rubens samt Hygronoma dimidiata, som förut endast blifvit funnen vid Stockholm; under hasselbuskar togos några exemplar af den för faunan nya Amphicyllis globiformis. I Alnarps almskog funnos några exemplar af Stenus contractus och Oxypoda precox. Vid Eslöf påträffades ett exemplar af Gabrius exiguus. I slutet af månaden företogs i sällskap med Doctor G. F. Möller en utflygt till Kempinge och Skanör, hvar- under fångades Strophosomus curvipes, som lefde på björk, Stenus vafellus (i mängd), Bradycellus Harpalinus och Atheta gemina, hvilka funnos i ett björke-kärr; utmed kusten påträffades Poly- stoma punctiventris, Ammoecius brevis, Harpalus melancholicus; i barrplanteringen voro Mycetoporus pronus och Evesthetus tem- ligen sällsynta, men deremot Bradycellus similis ytterst allmän. I samma sällskap begaf jag mig till Stehag och Röstånga; på förra stället funnos, jemte en stor del af ofvan uppräknade arter, ett exemplar af Anchomenus livens, Ilyobates nigricollis, Hister succicola och Autalia puncticollis n. sp.; på sednare stället Dianous coerulescens vid qvarndammen samt Bembidium rufipes på en grusbacke. De första dagarne i Juni (2—4) uppehöll jag mig vid Kiviks Esperöd, hvarest fångades Stenus aterrimus jemte flera andra myrmecophiler, Cryptophagus pilosus, Scydmaenus an- gulatus, Alexia piligera, Oxypoda luteipennis, Acalles misellus. Härifrån fortsattes resan till Degeberga, hvarest jag vistades från den 4 till och med den 7; på den fina sandbottnen i bäcken straxt nedanför qvarndammen lefde Hydroporus rivalis i stor mängd, sparsammare förekom Brychius elevatus och Haliplus

lineato-collis; under spillning funnos Aphodius 4-guttatus, Geotrupes

C. G. THOMSON, ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 41

mutator, Hister arenicola n. sp. och stercorarius; i de djupa po- tates-grafvarne voro nedfallna Harpalus hirtipes, melancholicus, vernalis och anxius; under häfning påträffades Apion suleifrons (i stor mängd), Pisi, nigritarse och Morio samt Meligethes exilis (ytterst allmän); pa hängena af fur sutto flera exemplar af Rhinomacer Attelaboides; under nedfallna barr togos Ptenidium Gressneri och Neuraphes helvolus. Till Balsberg gjordes en kort utflygt, hvarunder påträffades ett exemplar af den sällsynta Eros Cosnardi, som här lefde under barken af fur; vid stranden af Räbelöfs-sjön fanns Nebria livida (ej sällsynt) samt Bembidium saxatile. Vid Käseberga uppehöll jag mig från den 8 till den 13 Juni och gynnades af vackert väder. Under tängen på hafskusten förekommo: Phytosus balticus, Polystoma punctiventris (i stor mängd), Bembidium pallidipenne, Dyschirius impunctipennis och obscurus, Hesperophilus arenarius; pa Psamma arenaria fanns Otiorhynchus atroapterus särdeles talrikt, mera sparsamt Eonius. bimaculatus och Negastrius arenicola; pa unga Ekar lefde Atte- labus Curculionoides. Till Ystad fortsattes resan härifrån och funnos i en barrplantering, som genomskäres af jernbanan, flera exemplar af den för faunan nya Lathrim&um luteum, under ka- daver påträffades Dermestes Frischi, Atheta aridula och villosula, Omalium exiguum samt Gnathoncus punctulatus; under nedfallna barr funnos Raphirus nigriceps och marginalis, båda nya för faunan. Öfver Höganäs, hvarest funnos Cafius sericeus och Poly- stoma grisea (temligen allmänna under tång), anlände jag till Krapperup vid Kullen, der jag vistades från den 17 till den 21 Juni; fångsten var ej särdeles betydlig, ehuru lokalen synes vara en af de bästa i Skåne; det anmärkningsvärdaste var: Catops Anisotomoides (talrikt), 1 exemplar af den för faunan nya By- thinus Curtisii, Amphicyllis globosa, Lycoperdina Boviste samt ett exemplar af den märkliga Hetaerius sesquicornis. Vid Wittsjö (22—24 Juni) påträffades flera exemplar af Tomicus 4-dens, som fångades på uppstaplad granved; vid sjöstränderna lefde Parnus luridus, Omophron limbatum, Bembidium velox och Stenus argen-

tellus, dessa bada sista i stor mängd; i stackmyrornas kolonier

42 ÖFVERSIGT AF K. VEIENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

funnos: Atheta myrmecobia, Leptacinus formicetorum jemte van- ligare myrmecophiler. Slutet af månaden och de första dagarne tillbragte jag vid Klinta och Bosjö kloster; här funnos på boke- stubbar Leptura scutellata, Cistela Ceramboides, Melandrya Cara- boides och canaliculata, Bibloporus bicolor, Corymbites cinctus; på svampar anträffades Catops rotundicollis och Bessobia monti- cola; på en gammal, till en del fornad, ek togos flera exemplar af Colydium elongatum och Hypophloeus bicolor. Vid Skärali (3—8 Juli) fångades Cryptocephalus Querceti, Elater dibaphus, Plegaderus dissectus, Agathidium varians, Dadobia planicollis, Uloma eulinaris, samt Microsaurus Fageti n. sp. Den 9—19 Juli vistades jag vid Helsingborg, hvarest funnos Raphirus picipes och peltatus, Nacerdes melanura, Myrmedonia laticollis och humeralis. Härifrån for jag till Båstad, hvarest jag uppehöll mig från den 20 Juli till den 15 Augusti. Bland de för faunan eller veten- skapen nya arter, som jag här lyckats finna, böra nämnas: Lesteva punctata, Microsaurus longicornis och puncticollis n. sp., Agathidium varians, Medon brunneus och Liogluta aquatilis n. sp. Under efterhösten, da man träffar de flesta svamp-insekter, gjor- des nägra utflygter till Dahlby och Örtofta, hvarunder fängades Gyroph&ena hamata n. sp. Tetratoma Fungorum och Bessobia occulta (särdeles ymnig); under nedfallna löf pa sanka ställen funnos 2 exemplar af Badister humeralis, som förut endast på- träffats på Öland.

Beskrifning af för Sveriges fauna nya Coleoptera.

1. Philonthus fumarius: Niger, nitidus, pedibus testaceis; prothorace serie dorsali 5-punetata; capite ovato; elytris subvirescentibus, subtiliter, sat crebre punctatis; abdomine minus erebre, apice parce punctato.

Mas: tarsis antieis sat fortiter dilatatis; abdomine segmento 7:0 ventrali apice triangulariter exciso.

Er. Gen. et Spec. Staph. 482. 91.

Staphylinus fumarius Grav. Mon. 67. 43.

P. micanti affinis, sed duplo major, elytris subvirescentibus, minus erebre, abdomine parcius punetato mox distinetus. Funnen talrikt under uppkastad vassbräte vid stranden af Ring- sjön.

C. G. TIIOMSON, ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 43

dö

Gabrius exiquus: Linearis, niger, nitidus, pedibus obscure testaceis; elytris sat crebre, coneinne. fortiterque punctatis, viridi-weneis; prothorace serie laterali 4-punetata; abdomine dense, subtilissime punctato. Philonthus exiguus Nordm. Symb. 105. 93. Er. Gen. et Spec. Staph. 491. 107.

G. aterrimo similis et affinis, sed paullo major, elytris fortius punctatis, prothorace lateribus punctis 6 instructo, 4 interioribus seriem lateralem dorsali parallelam formantibus mox distinctus.

Funnen sparsamt på fuktiga ängar vid Ortofta.

3. Microsaurus longicornis: Fuscus, capite prothoracisque disco nigris; elytris prothorace vix longioribus, sat crebre, subtiliter punctatis, cum antennis longioribus filiformibus, pedibus segmentorumque abdominalium limbo apicali testaceis. Mas: tarsis anticis fortiter dilatatis; segmento 7:o ventrali apice emarginato. Quedius longicornis Kraatz Naturg. d. Ius. Deuts. 494. 4.

M. fulgido affinis, sed antennis, articulis nullis transversis, longioribus, filiformibus, capite juxta oculos parce obsoleteque, postice crebre punctato, cum prothoracis disco nigro, subopaco, hoc limbo sub- reflexo, elytris crebrius et subtilius punctatis, brevioribus bene distinctus.

Sällsynt; funnen i dalsänkningar vid Hallands-äs.

4. Microsaurus Fageti n. sp.: Nigerrimus, fusco-pubescens, tarsis piceo- rufis; elytris parce fortiter punctatis, prothorace paullo longi- oribus.

Mas: tarsis antieis fortiter dilatatis; segmento 7:o ventrali apice emarginato.

M. xanthopodi statura, magnitudine sculpturaque elytrorum similis et affinis; colore, pube, antennis brevioribus, articulis 4—10 trans- versis, capite angustiore bene distinetus; a M. fulgido seulptura elytrorum, capite minore celypeoque vix membranaceo optime distinguendus.

Sällsynt; funnen under barken af Bok vid Röstånga.

5. Microsaurus puncticollis n. sp. Nigerrimus, tarsis ferrugineis: elytris prothorace parum longioribus, parce sat fortiter punctatis, rufis; capite prothoraceque disco obsolete vage punctatis; antennis bre- vibus, articulis 4—10 transversis,

M. brevicorni colore et statura simillimus, sed paullo minor, capite, puncto posteriore setigero haud in eadem linea transversa ac angulari sito, cum prothorace obsolete vage punctato bene di- stinctus.

Ett exemplar funnet under en kullfallen björk på Kärröd vid Båstad.

6. Raphirus picipes: Niger, nitidus, antennis, pedibus cum coxis elytris-

que rufis, his prothoracis longitudine, concinne subtiliter pun-

44 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

7

>

cetatis; abdomine iridescente, segmento 6:0 dorsali utrinque seta ante medium praedito.

Mas: tarsis antieis modice dilatatis; segmento 7:o ventrali apice subemarginato.

Staphylinus pieipes Mannerh. Brach. 26. 34.

Quedius picipes Er. Gen. et Spec. Staph. 557. 21.

Statura et colore Quedii molochini sed hujus generis; a R. ni- grieipite statura latiore, antennis longioribus, apice haud in- cassatis, articulo 10:0 latitudine sua paullo longiore, tars- orum et abdominis in mare structura .prothoraceque nigro mox distinetus.

Ett exemplar funnet i dalsänkningen vid Ramlösa.

Raphirus nigriceps: Fuseus, capite nigro, antennis articulo 3:0 2:0 sesqui-longiori, prothorace pedibus elytrisque rufis, his prothoracis longitudine, coneinne punctatis; abdomine versicolore, segmento 6:0 dorsali utrinque ante medium seta nigra erecta praedito. Mäs: segmento 7:o ventrali apice Se exciso; tarsis anticis fortiter dilatatis. Quedius nigriceps Kraatz Naturg. d. Ins. Deuts. 510. 23.

R. maurorufo affınis, statura majore, colore capitis, elytris subtilius

coneinne punctatis, antennarum struetura abdominisque segmento 6:0 dorsali utringue ante medium seta instructo ab alfinibus facillime distinguendus.

Funnen temligen talrikt under furubarr vid Keflinge och Ystad.

Raphirus suturalis: Fusco-piceus, capite prothoraceque seneomicanti- bus, antennis, apicem versus vix incrassatis, articulo 3:0 2:0 parum longiore, pedibusque testaceis; elytris prothorace fere longioribus subtiliter punetatis, limbo apicali, sutura maculaque humerali yufo-testaceis; abdomine versicolore, segmento 6:0 dorsali utrinque ante medium seta erecta nigra pradito,

Mas: tarsis antieis fortiter dilatatis; segmento 7:o ventrali apice triangulariter exciso.

Quedius suturalis Redt. Faun. Aust. 711. 63. Kraatz. Naturg. d. Ins. Deuts. 511. 24 (forte).

Proecedenti abdominis segmento 6:0 dorsali seta laterali in- structo affinis, sed minor, prothoracis elytrorumque colore, his adhuc subtilius punctatis, antennis brevioribus, articulo 10:0 subtransverso mox distinetus.

Ej sällsynt tillsammans med föregående art.

Raphirus marginalis: Fusco-piceus, capite prothoraceque »eneonigris, antennis pedibusque testaceis; elytris limbo apicali, sutura macu- laque humerali rufo-testaceis, parce sed distinete punctatis; ab- domine versicolore, segmentis testaceo-marginatis, 6:0 dorsali seta laterali nulla.

Mas: tarsis antieis fortiter dilatatis; segmento 7:0 ventrali apice

triangulariter exciso. Quedius marginalis Kraatz. Naturg. d. Ins. Deuts. 512. 25 (forte).

C. G. THOMSON, ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 45

Proecedenti similis et affinis, capite paullo latiore, elytris par- cius evidentius punctatis, nitidioribus, antennis paullo longi- oribus, magis pilosis, articulo 3:0 2:0 vix longiore praeci- pueque abdominis segmento 6:0 dorsali seta laterali nulla bene distinetus.

Bj sällsynt under nedfallna löf i dalsänkningen vid Kärröd nära Bästad.

10. Medon brunneus: Piceo-rufus, sat nitidus, capite abdomineque fuseis; prothorace crebre sat fortiter punctato, linea media laevi; elytris prothorace paullo longioribus.

Mas: segmento 6:0 ventrali apice emarginato, emarginatione utrinque apice nigro-setoso.

Litocharis brunnea Er. Käf. d. Mark. 513. 3. Gen. et Spec. Staph. 612. 3.

Var. b. Prothorace fusco.

Var. e. Totus ferrugineus.

M. ripicole statura colore et magnitudine simillimus, prothorace for- tius, lateribus vix rugoso-punctato, linea media lsevi latiore capite elytrisque fortius punetulatis mox distinetus.

Funnen temligen talrikt under nedfallna löf i dalsänkningen vid Ramlösa och Bästad.

11. Stenus proditor: Niger, parce et tenuiter pubescens, palpis articulo 1:0 testaceo, femoribus basi piceo-rufis; capite coleopteris latiore, fronte profunde bisulcata; prothorace obsolete canalıculato et elytris hujus longitudine fortiter punctatis; abdomine marginato, parcius punctato, segmentis anterioribus carina basali media instructis; tarsis articulo 4:0 simplice.

Mas: sesmento ventrali 7:0 apice triangulariter exciso, 6:0 medio depressione laevigata, apice emarginato, emarginatione utringue denticulo parvo terminata.

Er. Käf. d. Mark 550. 24.

Var. Femoribus basi nigro-piceis.

Ab affınibus pedibus obseurioribus, fronte bisuleata, coleopteris prothoracis longitudine abdominisque in mare structura op- time distinguendus.

Funnen talrikt vid Stödhaf i ett Alekärr.

12. Stenus aterrimus: Subdepressus, glabrieulus, fere oleo-micans, an- tennis, basi excepta, pedibusque fusco-piceis, palpis flavis, articulo 3:0 nigro-fusco; fronte lata bisuleata; prothorace puncto medio impresso; elytris aequaliter minus fortiter punctatis, prothorace nonnihil longioribus; abdomine segmentis basi haud carinatis, pareius subtiliter punctato, apice sublavi; tarsis articulo 4:o simplice, 1:0 5:0 longiore.

Mas: segmento 7:o ventrali apice exciso.

Er. Käf. d. Mark 549. 23.

Statura, magnitudine, colore et structura abdominis S. rustico simillimus, tarsis articulo 4:0 simplice mox distinctus.

Nägra exemplar funnos vid Esperöd i de röda myrornas kolonier.

46 ÖFVERSIGT AE K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

13. Stenus contractus: Plumbeus, profunde punctatus, fere glaber, capite cum oculis prothorace vix latiore: coleopteris inflatis prothorace multo latioribus et sesqui-longioribus; abdomine conico inmargi- 'nato; tarsıs articulo 4:o bifido, 5:0 brevi.

Mas. segmento 7:0 ventrali apice exciso.

Er. Käf. d. Mark. 573. 52.

Ab affınibus coleopteris inflatis, punctura profundiore mox di- stinctus.

Sällsynt; funnen i ett kärr i Alnarp.

14. Autalia puncticollis n. sp.: Nigra, sat nitida, tenuiter fusco-pubescens, antennis nigricantibus, pedibus obscure testaceis, tibiis tarsisque paullo dilutioribus; prothorace punctatissimo, canalicula media tenui, basin haud attingente.

Autalia rivulari similis et affinis, sed major, minus nitida, prothorace creberrime subtiliter punctato, canalicula media tenui, basin haud attingente, plicula basali elytrorum interiore brevi, punctiformi mox distincta.

Nägra exemplar funnos i utsipprande saft vid Stödhaf.

15. Gyrophena bihamata n. sp.: Testacea, capite parce et subtiliter pun- ctato, prothorace dorso sub-biseriatim punctato, abdominis cingulo ante apicem, metasteıno elvtrorumque angulo exteriore nigro- fuseis, his sublaevibus, antennis fusco-testaceis, basi flavis.

Mas: segmento 7:o dorsali apice late emarginato, utrinque hamo incurvo armato, 6:0 granulis 6 parvis instructo.

G. levipenni similis et affinis, sed minor, capite adhue pareius et subtilius punctato abdominisque in mare sructura bene distineta. Några exemplar funnos vid Ortofta i ruttnande svampar.

Genus ITYOCARA m. Calodera Er.

Caput ovale, postice vix constrietum, genis ubique marginatis, tem- poribus oculorum diametro longioribus. Antenne articulo 2:0 3:0 triangulari longiori, 4:0 minimo, 5—10 zequalibus. Prothorax basin versus haud angustatus, apice fere angustior, haud transversus. Ab- domen segmentis dorsalibus 2—4 fortius, 5:0 levissime transversim impressis. Corpus opacum, subtilissime punctatum, griseo-sericans. Genus antennarum structura Calodere affıne, genis tamen margi- natis, capite postice vix constrieto mox distinetum; ab Ilyobate an- tennis haud incrassatis, corporis punetura et pube tenui optime di- stinguendum. Typus: ,

16. /tyocara rubens: Linearis, subopaca, omnium subtilissime dense pun- etata, pube griseo-sericea dense vestita, nigra, antennis testaceis, artieulo 1:0 pedibusque late flavis; prothorace basi obsolete impresso.

Calodera rubens Er. Käf. d. Mark 304. 5.

C. G. THOMSON, ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 47

Caloder® protens® magnitudine et statura similis, genis margi- natis, prothorace apice compresso, abdomine opaco mox distineta.

litt exemplar funnet under vassbräte vid stranden af Ringsjön.

17. Oaypoda precox: Testacea, sericeo-pubescens; prothorace transverso, convexiusculo, sequali; elytris subtilissime punetatis, hoc paullo longioribus; abdomine apicem versus nigro-pilosellum fortiter angustato, segmentis intermediis fuseis.

Er. Gen. et Spec. Staph. 148. 15.

N. riparia minor, pallidior, abdomine apicem versus longe nigro- setosum, .capite parvo subovato, oculis parvis, antennis brevi- oribus, apicem versus magis incrassatis prothoraceque foveola basali nulla mox distineta; a Dessopora helvola, cui propior ac- cedit, elytris prothorace longioribus, abdomine apicem versus nigro-setoso, segmentis basalibus minus fortiter impressis discedens.

Sällsynt; funnen vid en damm i Alnarp.

18. Pycnar@a nigripes n. sp.: Latior, minus convexa, tenuiter nigro-pube- scens, nitidula, antennis basi fuscis; prothorace fortius transverso, zequali, coleopteris fere latiori; abdomine confertissime subtilissime punctato.

Facies fere Gymnus®, P. curticolli similis sed latior, minus convexa, tenuius nigro-pubescens. elytris paullo longioribus, pedibus nigris optime distinguenda.

Ett exemplar funnet under vassbräte vid Stödhaf.

19. Demosoma incrassata: Ürassiuscula, nitidula, parce pubescens. nigra, antennis basi pedibusque ferrugineis; prothorace canaliculato, elytris subrugoso-punctatis; abdomine minus crebre, aequalite, punctato.

Homalota incrassata Muls. Opusc. Entom. I. 32. 13. Oxypoda incrassata Kraatz. Naturg. d. Ins. Deuts. 181. 30.

D. formiceticole affinis, colore obscuriore, pube tenui, capite latiore; prothorace apice quam basi vix angustiore, canalieula basali paulo profundiore; elytris subrugoso-punctatis; abdomine parcius, aaqua- liter punctato antennisque apicem versns crassioribus bene distincta.

Sällsynt; funnen vid Wittsjö i stackmyrornas kolonier.

20, Liogluta aquatilis n. sp.: Linearis, subdepressa, sat nitida, pubescens, antennis basi pedibusque testaceis; capite prothoraceque obsolete punctatis zaeneo-nigris, hoc vix transverso, canalicula obsoleta et fovea basali profunda transversa impressis; elytris brunneis, fere alutaceis; abdomine basi parce punctato, apice lavi.

Mas: segmento 7:o dorsali apice haud late emarginato-truncato, margine ipso obsolete crenulato. Femina: segmento 7:o ventrali apice subemarginato.

Athete aquatice simillima, sed genis basi tantum marginatis, ab- dominis segmento 7:o dorsali maris structura bene distincta; &

48 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

reliquis hujus generis speciebus capite prothoraceque aenescentibus mox distinguenda. Funnen temligen talrikt under nedfallna löf i dalsänkningar vid Bästad.

21. Atheta gemina: Elongata, subdepressa, minus dense pubescens, nierofusca, antennis basi pedibusque flavis; prothorace transverso, eoleopteris vix angustiore, basi foveola gemina impressa; ab- domine cereberrime punctato, apice sublaevi.

Homalota gemina Er. Käf. d. Mark. 330. 7. Gen. et Spec. Staph. 112. 65 : :

A. elongatule&e affinis, sed minor, capite breviore, ovato-subrotundato, prothorace transverso, coleopteris vix angustiore, basi foveolis duabus approximatis instructo, antennis apicem versus levissime incrassatis, articnlo 2:0 3:0 sesqui-longiore, 10:0 subtransverso bene distineta.

Ett exemplar funnet i ett björkekärr vid Kempinge.

22. Atheta myrmecobia: Latiuscula, parce pubescens, fere oleo-micans, fusca, antennis pedibusque testaceis; capite depresso, lato; pro- thorace fortius transverso, coleopteris vix angustiore, canaliculato; elytris brunneo-testaceis, evidenter punctatis; abdomine subtiliter; cerebre punctato, apice laevi. |

Homalota myrmecobia Kraatz. Naturg. d. Ins. Deuts. 285. 92.

Corpore lato subdepresso, fere oleo-micante, parce pubescente, capite subimpresso, rotundo; antennis articulo 2:0 3:0 parum longiore, 4—10 leviter transversis, sensim parum incrassatis; prothorace fortius transverso, coleopteris vix angustiore, canalicula, prasertim basi conspicua; elytris coneinne pun- etatis, prothorace parum longioribus; abdomine crasso, seg- mentis 2—4 crebre et subtiliter, 5:0 vage punetatis, 6:0 leevi ab affinibus facillime distinguenda.

Sällsynt; funnen vid Wittsjö i stackmyrornas kolonier.

23. Lesteva punctata: Ayptera, picea, nitidula, pubescens, antennis pedi- busque rufis; capite prothoraceque crebre, elytris hoc vix duplo longioribus parcius fortiter punctatis.

Er. Käf. d. Mark. 618.3. Gen. et 'Spec. Stapkhl soo:

L. pubescenti affinis, sed paullo minor, picea, aptera, capite foveis frontalibus parvis, punctiformibus, elypeo vix disereto, cum pro- thorace fortius punctato; elytris brevioribus, parcius et profundius punctatis, antennis pedibusque rufis mox distincta.

Funnen i flera exemplar vid Båstad och Stödhuf.

24. Lathrimeum luteum: Nitidum, glabrum, testaceum; prothorace disco eoneinne punctato; coleopteris amplis, interne subseriatim punctatis.

Er. Gen. et Spec. Staph. 869. 2.

Var. Pectore abdomineque fuseis. L. atrocephalo simillimum, sed paullo majus, capite testaceo, protho- race latiore,, disco concinne punctato, haud cannalicalato, angulis

26.

C. G. THOMSON, ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 49

antieis minus yproduetis, lateribus sequaliter rotundatis bene distinetum. Ej sällsynt under furubarr vid Ystad.

Bythinus Curtisii: Piceo-rufus, nitidus; prothorace lvevi, lateribus ante medium fortiter dilatatis; elytris subtiliter punctatis. Mas: antennis articulo 2:0 dilatato, angulo externo apicali tubereulo parvo dentiformi instructo; tibiis antieis apicem versus dente acuto deflexo armatis,

Leach. Zool. Misc. III. 83. 2.

bulbifero major, piceo-rufus, elytris minus fortiter punctatis; pro- thorace lateribus ante medium fortius rotundato-dilatatis; fronte antice in scutum triangulare, subexcavatum laeve producta; an- tennis artieulo 2:0 maris transverso-globoso, apice intus denticulo parvo obtuso instructo bene distinetus.

Ett exemplar funnet under nedfallna löf på Kullaberg. Amphicyllis globiformis: Globoso-ovata, nigra, nitida, antennis pedibusque ferrugineis; capite prothoraceque sublavibus; elytris subtilius, postice fortius punctatis.

Er. Ins. Deuts. III. 94. 2.

Anisotoma globiforme Sahlbg. Ins. Fenn. I. 468. 16.

A. globus simillima, sed paullo minor; prothorace nigro, cum capite

28.

subtilissime punctato, elytris bası subtilius, apicem versus fortius punctatis bene distincta. * Funnen sparsamt under nedfallna löf vid Stödhaf.

Agathidium varians: Subglobosum, piceo-rufum, nitidum, prothoraeis disco elytrisque laevibus nigricantibus, his stıja suturali medium vix attingente; fronte postice pone impressionem transversam distinctam evidentius punctata,

Mas: tarsis anterioribus 5-, postieis 4-articulatis.

Femina: tarsis omnibus 4-artieulatis.

Er. Ins. Deuts. III. 102. 10.

Var. Prothoraeis disco elytrorumque basi fuscis.

Ab A. mandibulari fronte impressione transversa distincta, postice punctata, rufa; Ab A. piceo et rotundato elytris leevibus, impressione frontali, stria saturali coloreque facil- lime distinguenda.

Funnen talrikt på en Almstubbe vid Båstad, samt under bar- ken af bok vid Röstänga.

Catops rotundicollis: Subovatus, nigro-fuseus, antennis, articulo 3:0 4:0 vix sesqui-longiore, pedibusque ferrugineis; prothorace valde transverso, lateribus fortiter rotundatis; coleopteris postice acumi- nato-angustatis, haud striatis.

Mas: femoribus antieis subtus ante medium tuberculo parvo instructis; tibiis anticis basi vix sinuatis, intermediis parum arcuatis.

Kellner in Stett. Ent. Zeit. VIL 176. 2 (forte).

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Ärg. DEINEN SOW2: 3

50 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

©. tristi pedum in mare structura simillimus, sed paullo minor, an- tennis brevioribus, articulo 3:0 4:0 vix sesqui-longiore, prothorace latitudine sua plus quam duplo breviore, lateribus fortiter rotun- datis; angulis posticis paullo magis prominulis, coleopteris pro- thorace haud latioribus, apice magis angustatis, striarum ne rudimento quidem distincetus mihi videtur. Nägra fä exemplar funna under ruttnande boksvampar vid Stödhaf.

29. Neuraphes helvolus: Piceus, pallido-pubescens, antennis pedibusque testaceis; prothorace basi transversim impresso; elytris subtiliter sat crebre punctatis, plica exteriore elongata.

Scydmenus helvolus Schaum in Germ. Zeits. V. 467.

N. angulato prothoracis forma similis, sed multo minor, fronte pun- ctata, postice haud foveolata, elytris plica exteriore basali elon- gata, crebrius punctatis mox distinctus.

Sällsynt; funnen under furubarr vid Degeberga.

30. Ptenidium Gressneri: Subovatum, convexum, glabrum, politum, nigropiceum, antennis pedibusque flavis; prothorace lateribus parum rotundatis, basi foveolis nullis; elytris laevigatis dilute castaneis.

Trichopterye Gressneri Gillm. in Sturins Ins. XVII. 89. 5.

P. turgido affine, sed paullo minus, corpore magis ovato, prothoracis lateribus apicem versus angustatis, vix rotundatis, basi foveis nullis elytrisque Jaevibus bene distinetum.

Ett exemplar funnet vid Degeberga.

31. Hister arenicola n. sp.: Breviter ovalis, ater, nitidus; prothorace lateribus antice rotundato-angustatis, striis utrinque 2 lateralibus, exteriore brevissima, interiori margini laterali parallela; elytris striis dorsalibus 6, 3 interioribus abbreviatis; propygidio fortiter, pygidio subtiliter minus crebre punctatis; tibiis antieis 3-dentatis, dente extimo bifido; prosterni processu labiali antice acuminato.

Hister bis-6-striatus var. b. Thoms. Sk. Col. IV. 226. 9.

H. bis-6-striato simillimus, elytris stria 3:a interiore abbreviata, propygidio fortius punctato, pracipueque prothorace lateribus a medio ad apicem rotundato-angustatis, stria interiore late- rali margini plane parallela, nec, ut in ÅH. bis-Ö-striato, antice a margine laterali divergente satis superque distinctus.

Temligen sällsynt pä sandfälten vid Degeberga.

Genus HET/ERIUS Godet.

Antenne in angulo antico prothoracis recept®, scapo compresso- triangulari, clava eylindrica, solidissima. Tibise extus obtuse angulata, late. Tarsi omnes recepti. Posternum processu postico apice late emarginato. Propygidium magnum, pygidio inflexo.

Genus Dendrophilo proximum, antennarum structura ab omnibus mox distinctum.

C. G. PHOMSON, ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 51

32. Heterius sesquicornis: Subquadratus, ferrugineus, vage fulvo-pilosus;

33.

34.

35.

prothorace limbo laterali calloso, callo striato, interno linea im- pressa a disco discreto; elytris striis 3 dorsalibus, humerali postice cum marginali confluente. Hister sesquicornis Preyssl. in Mayers Samml. Tom. II. pag. 3 n:o 26. Heterius quadratus Er. Käf. d. Mark 666. I.

Grnathonco piceo minor, ferrugineus, corpore supra setulis fulvis paueis

suberectis, prothoraeis callo laterali antennarumque structura mox distinctus. Sällsynt; funnen vid Esperöd i stackmyrornas kolonier samt pa Kullaberg i de bruna myrornas samhällen.

Elater dibaphus: Ater, corpore subtus pube brunnea sericea dense vestito; elytris coccineis, apice concolore, fusco-pilosus; capite prothoraceque minus profunde punctatis, nigro-pilosis, hoc basi canalicula late impresso. Mas: antennis prothoracis basin superantibus, articulo 3:0 tri- angulari. Femina: antennis prothoracis basin haud attingentibus, articulo 3:0 obconico. Schjödtes Naturh. Tidsk. 3:e Raekke 3:e Bind. 93. 12. Elater satrapa v. Kiesenw. Naturg, d. Ins. Deuts. 338. 2. Ab affinıbus antennarum artieculo 3:0 latiore fronteque medio antice vix marginata facillime distinguendus. Sällsynt; funnen under barken af bokträd vid Röstänga och Ringsjön.

Bagous muticus n. sp.: Oblongus, niger, squamulis einereis et albidis variegatus, antennis, clava excepta, tibiisque ferrugineis; protho- race subtransverso, subtiliter punctato, haud canaliculato; elytris subtilius punctato-striatis, interstitis aequalibus, 5:0 postice vix calloso, apice vix deflexo; tarsis artieulo 2:0 subtransverso, 3:0 huie latitudine zequali.

B. nigritarsi statura et magnitudine simillimus, tarsis articulo 3:0

haud iato, elytrorum macula alba in medio sita mox distinetus; a B. Frit, cui propior, statura paullo minori et breviore, coleop- teris lateribus haud plane parallelis, apice parum constricto, in- terstitio 5:0 postice vix calloso praeeipueque prothorace subtilius, haud rugoso-punctato nec medio canaliculato optime distin- guendus.

Tomicus 4-dens (Hartig.): Niger, nitidus, antennis ferrugineis, pedibus fuscis; prothorace postice fortius punctato, linea media angusta subelevata et plaga lateralı subrotunda lavibus; elytris dorso subtilius substriato-punctatis, pareius et brevius hirtulis. Mas: fronte minus dense pallido-villosa; elytris apice prope suturam impressis, impressione utringue tuberculo parvo terminata.

52 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Femina: Elytris apice subretuso- excavatis, excavatione inferne obtuse marginata, superne dente majusculo subhamato, in- ferne denticulo armata.

T. bidenti simillimus, elytris parcius et brevius hirtulis, dorso sub- tilius punctato-striatis, impressione apicali feminse inferne obtuse marginata, haud villoso-ciliata, dente supero hamato minus valido, inferiore magis distineto setigero, maris rudimento denticuli in- ferioris bene distinctus.

Några exemplar funnos på uppstaplad granved vid Wittsjö.

RN DD

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 2.

Om regeneration af hufvudet och de främre seg-

menterna hos en Annulat.

Af J. G. H. KInBERG.

[Meddeladt den 13 Februari 1867.)

Ibland Annulaterna förekomma icke sällan, isynnerhet inom vissa familjer, individer, som af en eller annan orsak förlorat en större eller mindre del af kroppens bakre segmenter. I sådant fall utväxa ifrån. djurets sista i behåll varande segment nya seg- menter, som till bildning och proportioner motsvara de förlorade; men de igenkännas då derpå, att de äro mindre än de, som gått förlorade, och äfven hafva en ljusare färg.

Högst sällan träffar man deremot individer, som förlorat kroppens framdel med hufvudet och fått dessa delar regenerade. Hos daggmaskarna kunna under lyckliga omständigheter främre delen eller hufvudet och de närmaste segmenterna äterväxa. QUATREFAGES omnämner uti sitt nyligen utgifna stora arbete om Annulaterna, att han antager, det en reproduktion af samma delar hos de annulater, som lefva i hafvet, äfven kan ega rum, men att han sjelf icke funnit något sådant fall vid de undersök- ningar, han verkställt vid Frankrikes kuster. Han har amputerat framdelen af sadana djur, för att erhålla visshet i detta hänseende; men de anställda försöken hafva misslyckats. Emellertid om- nämner samme författare, att han uti museet i Paris funnit en individ, hvilken visar icke endast, att en sådan regeneration är möjlig, utan äfven att ett ganska betydligt antal segmenter af framkroppen kan återväxa. Han nämner dock icke hvilken art

eller familj denna individ tillhörde och beskrifver den icke heller.

54 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Då vi sålunda icke, för så vidt jag känner, förut ega någon beskrifning öfver något dylikt fall, torde en sådan icke sakna allt intresse.

Ibland de samlingar af Annulater, tillhörande Riksmuseum, hvilka Herr Professor S. LOVÉN benäget tillåtit mig undersöka, förekomma några af Hr VEGESACH ifrån Bathelemy hemförda, och ibland dessa en individ af en art, som här nedan be- skrifves under namn af Lycaretus neocephalicus, tillhörande Am- phinomernas familj, en af de högst utbildade i denna djurgrupp. Denna individ företedde en tydlig regeneration af hufvud och flera segmenter. |

Hos det nämnda slägtet tillväxer, liksom hos flera närstäende, segmenternas antal under djurets tillväxt, och detta äfven sedan det nätt en betydlig storlek. Denna tillväxt sker till kroppens bakersta del. För att bestämma antalet af de segmeuter, som det ifrågavarande individet jemte hufvudet förlorat, hafva vi jem- fört det med en annan individ af samma art, hvilken lyckligtvis äfven blifvit hitförd från samma ort. |

Fullvuxna individer hafva ända till 157 segmenter och en kroppslängd af 290 m.m. Den individ, som hade framdelen rege- nerad, liknade i det närmaste till de gamla segmenternas storlek en yngre individ, som egde 87 segmenter och en kroppslängd af 92 m.m. Den gamla bakre delen af det skadade djuret egde 55 segmenter med en sammanräknad längd af 50 m.m. Under det antagande, att det förra djuret i dess normala tillstånd varit af lika storlek, som det sistnämnda, och att det genom förlusten af hufvudet och framdelen af kroppen blifvit något satt tillbaka i sin utveck- ling, skulle således djuret hafva förlorat, utom hufvudet, i det närmaste 32 segmenter eller 32 m.m. af sin kroppslängd, d. v. s. omkring en tredjedel af hela kroppen.

Den regenererade kroppsdelen består af hufvud och 9 seg- menter med en sammanräknad längd af 2,5 mm. Dessa seg- menter äro betydligt kortare och smalare än de närgränsande gamla, och en tydlig gräns förefinnes dem emellan. Fötterna

med sina borst äro tydliga, men spädare än de gamla och af

Fp -

J. G. IH. KINBERG, OM REGENERATION. JO

alldeles analog form. Hufvudet är fullt utbildadt, men till alla dess delar mindre än hos den dermed jemförda och antagligen lika gamla individens, dock ega alla delarna sinsemellan samma proportioner, som hos denna. De fyra ögonen äro tydliga, samt belägna på vanligt ställe; tentakel, antenner, palper, karunkel, munsegmenter och munöppning befinnas alla vara reproducerade, men denna senare är så liten, att den står i tydligt missförhållande till det behof af föda, som den gamla kroppsdelen måste hafva haft. Tarmkanalen i sistnämnde kroppsdel innehåller så stora fragmenter af musslor m. m., att de omöjligt kunnat passera igenom den nybildade munnen, hvaraf kan slutas, att djuret efter den olyckshändelse, för hvilken det varit utsatt, icke förtärt dessa ämnen, och att reproductionen af de omtalade delarne försiggått ganska hastigt.

Härigenom har sålunda blifvit visadt, dels att en regenera- tion af hufvudet med dess organer och en stor del af framkroppen kan hos dessa djur i fria naturen ega rum, och att denna försig- går ganska hastigt, dels att de nybildade delarna erhålla former och proportioner öfverensstämmande med de förlorade delarnas. Deremot kan det af detta fall icke inses, huruvida den regenerade delen tillväxer tilldess djuret åter erhåller lika många segmenter, som den förlorat, hvilket icke synes vara troligt.

Till ytterligare förtydligande af detta högst sällsynta fall, få vi öfver djuret både i fysiologiskt och regeneradt tillstånd med- dela en närmare beskrifning, hämtad ur ett ännu otryckt häfte

af Eugenies resa.

Fam. AMPHINOMFA.

Genus Zycaretus n.

Corpus longum, depressum, segmentis rectangulis. Lobus cepha- licus rotundatus, carunculo elongato sublaevi, tentaculo, oculis 4. An- tenne 2 et palpi 2 a segmento buccali orientes. Branchi® a segmento tertio ineipientes. Cirri dorsuales pedis cujusque dorsualis unicus. Set pedum dorsualium capillares subgeniculatae aliseque serratae, ven- tralium bifidae apieibus insequalibus, laevibus.

56 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Lycaretus neocephalicus n.

Corpus robostum, spiritu asservatum margaritaceum, depressum, dorso planiusculo, ventre convexo, lateribus humilibus, antice et postice angustius et humilius. Segmenta 65—87—157. Longitudo 55—92 —290 m.m.; latitudo speciminis maximi 12 m.m., cum setis 17 m.m. Lobus cephalicus minutus, depressus, sub parte anteriore caruneuli oceultus, speciminis adulti deorsum pendens. Oculi quatuor, laterales vieini, speciei adulti verticales, junioris horizontales, minuti, anteriores vel inferiores majores. Carunculus elongatus speciminis adulti antrorsum et deorsum ante lobum cephalicum arcuatum, speciminis junioris horizon- talis, angustus, basi angustissima, lobata, ad segmentum quintum et anteriores et lobum cephalicum adhirens, superne incrassatus, trans- versim parce sulcatus, speciminis junioris laevis, subeylindrieus. Tenta- culum sub vel ante partem anteriorem carınculi oriens, minutum, conicum, attenuatum, latitudine carunculi breviore. Antenne 2, a parte anteriore superiore segmenti primi vel buccali, orientes, breves, tentacula longiores. Palpı 2, antennas forma et magnitudine @quantes, a parte externa anteriore segmenti primi oriuntur. Segmentum primum pedibus et setis carens, minutum, antice rotundatum, subtus medio sulcatum, postice angustius. Segmenta buecalia spuria, pedes ferentes, 6, quorum sextum marginem posteriorem oris fingit. Os inferus. Pedes prominentes, subeylindrici, dorsuales et ventrales parum distantes. Sete albide, pedum dorsnalium extrorsum sursum oblique vergentes: alive capillares, subgenieulats, processu minutissimo, apice longo, fili- formi, lavi, alie robusta, breviores, rect®, serratee. Setze pedum ventralium breviores, pauciores sed robustiores, bifida, apicibus valde inaequalibus, divergentibus, laevibus, flavidis. Branchie a segmento secundo setigero incipientes, juxta et pone basin pedum dorsualium, serie brevi truncorum c. 7 orientes, setis multo breviores truneis vieinibus, ramis numerosis, ramulis dieotomieis, filiformibus. Cirri dorsuales singuli, coniei, setarum longitudine, basi subglobosa pone setas orientes, terminales. Cirri ventrales setis breviores, terminales, sub setis oriuntur. Anus dorsualis, longitudinalis, a segmentis ultimis minoribus formatus.

Barthelemy Indie occidentalis. C. O. Lovkxn. VEGEsacH. MiD- DELSHIP. Mus. Holm.

RBegeneratio partis anterioris corporis Lycareti neocephalici.

Specimen unicum regenerationem partis anterioris corporis cum lobo cephalico priebet. Longitudo partis posterioris 50 m.m., seg- mentis 55. Longitudo speciminis alii integri, latitudine illud fere equans, 92 m.m., segmentis 87. Longitudo partis posterioris hujus 99 m.m. segmentis 55, partis anterioris 37 m.m. segmentis 32, Pars igitur perdita segmentis c. 32, longitudine ce. 32 m.m. vel pars tertia anterior corporis. Segmentum primum partis veteris ita oblique trancatum, ut pedes.dextri segmenti ejusdem desint. Pars anterior minima,

J. G. H. KINBERG, OM REGENERATION. 57 longitudine 2,5 m.m., latitudinem dimidiam partis proximie zequans, segmentis 9. Lobus cephalieus, oculi, tentaculi illos speeiminis juni- oris aequantes. Carunculus brevius, loevis. Segmentum buccale, an- tenna et palpi forma solita sed minores. Segmenta buccalia spuria satis perspicua 4. Orificium oris minutissimum. Branchis paucie, minute, subeirros®, nondum satis ramose. Pedes, eirvi dorsuales et ventrales setaeque solitae sed tenuiores.

Specimen aliud speciei ejusdem regenerationem partis posterioris corporis praebet.

EEE u, Ur

| dör Beh Rn Wu Een Kran, m

jr RN Kr konnen Bun 7)0 ; NK Mai UNE, A FLIT „en UGEarnad

I: Mi KN ML ji Yu | Bir ai LIN Aa Å in id vn Rat f dt N FÖL Ku fal rd De: | u f

vi N I. = N

ö . Lv

TRON Fre hi r I | iq då

ÅA ||

3 i x SM be ra ON q RL MR I - -

n [| 2 VV Als

f |

H 2)

Pr . Mm N u » hr & a U A h

ie k N

Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 2.

Försök till iakttagelser i djur- och växt-statistik. Af H. von Posr.

[Meddeladt den 13 Februari 1867.]

Det är utan tvifvel en ofullkomlighet i våra dagars fram- ställningar öfver den organiska naturen, att man så ringa fästat afseende vid myckenheten eller massan af djur- och växt-indivi- der, som bebygga och betäcka land och vatten. Några ord till öfvervägande häraf samt ett förslag till utförande af sådana iakt- tagelser har jag önskat framställa, under öfvertygelse, att den ofullständighet, som icke kan undvikas vid ett första försök för ett sådant ändamål, och den ofullkomlighet, hvarmed endast ett så vidtomfattande ämnes bearbetande af mig kan framställas, icke måtte lända ämnet till last. Man har visserligen genom att beteckna förekommandet af de särskilda växt- och djurarterna med uttrycken allmän, temligen allmän, sparsam, sällsynt, tem- ligen sällsynt o. s. v. fått ett konventionelt mått öfver detta för- hållande; men detta mått är, för våra dagars naturvetenskapliga behof — och för den användning de praktiska grenarne af ve- tenskapen påyrka — alldeles otillräckligt och oanvändbart; det är derjemte oriktigt; och äfven der dessa uppgifter med nog- grannhet iakttagas — hvilket ofta icke är händelsen — kan man dock icke göra sig en något när rigtig föreställning om den verk- liga mängd af djur- och växtindivider, som betäcka jordytan eller bebo vattnen, ännu mindre skapa sig en rätt föreställning om deras betydelse i naturens allmänna hushållning.

Det vanliga sättet är nemligen otillräckligt, när man behöf- ver jemföra den ena traktens naturförhållanden med en annan, derigenom, att dessa beteckningar dels användas mycket ojemnt och olika, dels uppfattas högst relativt af olika personer. Ännu

60 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1867.

ofullkomligare framstår det, då man vill granska och jemföra närvarande tids djur- och växtarters uppträdande i ett visst land med dem ett århundrade förut, eller söka använda närvarande tids uppgifter till måttstock för ett kommande.

Det är äfven oanvändbart, då man behöfver förskaffa sig en, om också ofullkomlig, dock relativt noggrann föreställning om de mängder djur- eller växtindivider, som utgöra bebyggarne af någon viss lokalitet, eller dem, som tillhopa bilda ett, så att säga, slutet samhälle af organismer, såsom t. ex. en skog, ett kärr, en sjö eller dylikt. Med uttrycken allmän, ymnig, sällsynt, ringa etc. kunna blott ytterst ofullkomliga beteckningar angifvas, och de blifva, äfven om man sökte uttrycka dessa beteckningar i talförhållanden — såsom i sednare tiders växtgeografiska ar- beten (se SCHNITZLEIN und FRICKHINGER: Die Vegetations- verhältnisse der Flussgebiete Vörnitz und Altmühl 1848; OTTO SENDTNER: Die Vegetations-verhältnisse Süd-Bayerns, München 1854) —, ändock oanvändbara derigenom, att de hvila pa sub-

jektiva grunder, utan afseende på annan mätbar storhet.

Men dessa beteckningar blifva äfven alldeles oriktiga, då de på vanliga sättet användas. De större individerna blifva alltid mera bemärkta; de som uppträda i massa, om äfven glest, hetas alltid allmänna; de smärre och ofta fataliga individerna, de som blott kort tid uppträda, de som blott blifva skönjbarare under vissa förhållanden, etc., blifva betecknade såsom sällsynta, ehuru för- hållandet icke är så. Utan att afse mängden i förhållande till någon annan storhet, här markens yta, hvilken ligger dertill när-

mast, kan icke enligt min tro ett relativt tillfredsställande ut- tryck häröfver erhållas.

Naturvetenskapernas framsteg och deras alltmera vidgade användning pa det praktiska lifvet framlägger en sådan fordram för vetenskapen. Fysiologien, eller egentligen den fysiologiska kemien, har länge haft sådana fordringar, och den har äfven för-

sökt använda dylika beräkningar, ehuru utan tillbörligt granskade

H. VON POST. IAKTTAGELSER I DJUR- OCH VÄXT-STATISTIK. 6]

materialier ').,. Landtbruket ställer äfven en sådan fordran på naturforskaren, att nemligen upplysa sig om orsakerne till vissa vexlingar 1 naturen af detta slag, eller åtminstone om måttet på dem; men för dessa matt saknas till och med riktiga uttryck. Både zoologer och botanister känna dock troligen sjelfva aldra mest behofvet samt nödvändigheten af ett beteckningssätt för talrikheten af dessa rörliga och vexlande väsenden, hvarmed na- turens lif företer sig och skaffar sig uttryck. Det är icke längre nog att veta, om den eller den växten eller djurarten är allmän eller sällsynt; man måste äfven kunna redogöra för den myckenhet, med hvilken växt- eller djurarterna uppträda; med huru stora mas- sor det organiska lifvet frambryter och inverkar, och kunna ut- trycka detta med talförhallanden eller angifningsbara storhets- uttryck, samt på sadant sätt finna medel, att icke allenast jemn- föra olika trakters och länders naturförhallanden, utan äfven olika tidskiftens, samt att också genom dessa medel uttrycka sig med tal, som för de aldra flesta behofven äro så vidt möjligt allmängiltiga.

Det torde tillåtas mig anföra några exempel.

Man omtalar ett år, att Nötkräkan (Caryocatactes guttatus) i talrika flockar öfversvämmat landet; man har berättat det för våra efterkommande, men det, om ock endast ungefärligen verk- liga, antal, hvarmed den besökte oss och måhända på olika ställen i landet uppträdde, kunna vi icke med våra vanliga ut- tryck efterlemna i tidens annaler.

Ett eller annat år höra vi harar eller ekorrar vara säll- syntare eller allmännare; det vore af vigt att veta, om på alla trakter af landet samma förhållande inträffade; om detta stode i förhållande till årets eller föregående årets vegetation eller fruk- tifikativa produktion, eller måhända till andra djurarters talrikare eller minskade uppträdande. Kände man uttryck öfver den van-

liga mängden af de särskilda djurarterna, och detta äfven kunde

!) Se t. ex. LrIEBIG Die Org. Chemie in ihrer Anwendung auf Agricultur und Physiologie.

62 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

meddelas och inhemtas af andra, så egde man en grund för jemnförelser och en måttstock, som äfven kunde användas och förstås af de efterkommande.

Vi säga, att de jagtbara däggdjuren och skogsfåglarne aftaga, och att fiskantalet i våra sjöar och floder aftager i faraväckande grad; och staten måste göra författningar och stora uppoffringar för att söka bevara dessa, samt vidtaga åtgärder för att om möjligt återställa uppkomna missförhållanden i dessa hänseenden. Några tillförlitliga mått eller tal för utrönandet och bekräftelsen af dessa fakta äro mycket svåra att för närvarande erhålla, och man kan icke till fullo förlita sig på traditioner, hvilka dels öfverdrifva de verkliga förhållanderna, dels äfven se dem i en alldeles olika da- ger och derföre, med våra nu begagnade uttryck, blifva otillför- litliga för alla jemnförelser, så väl för närvarande som för det förflutna.

Och om vi gå längre i samma fråga: månne icke t. ex. fi- skarne i allmänhet till utveckling och antal kunna antagas bero af den föda, som för dem finnes att tillgå? År det icke sanno- likt att, om naturforskaren kände talförhållandet af de små ento- mostraceerna och insekterna, om ock blott ytterst relativt eller blott uppskattningsvis, uti ett fiskrikare vatten, han äfven skulle kunna angifva orsaken, hvarföre vissa fiskarter saknas i vissa vatten? och vidare angifva en möjlighet, hvarigenom fiskmängden i de derpa icke rika vattnen med all sannolikhet skulle kunna upp- bringas derigenom, att tillväxten af denna fiskföda på ett eller annat sätt särskildt kunde befordras?

Man har gjort stora bemödanden för biafveln, men några talförhållanden, hvarigenom man, äfven ytterst relativt, har kun- nat uppskatta det nödvändiga fältet för dessa djurs närings- och, om jag så får uttrycka mig, jagt-behof, hafva vi ej fått bekanta; mången gång torde just våra bemödanden att stegra bikulturen strandat derföre, att nödiga blomsterarealer icke förefunnits der man sökt kultivera bien !).

!) Så synes mig åtminstone förhållandet vara på mig bekanta trakter; genom odling af markerna hafva de ända till långt från gärdarne beröfvats sin blomstermatta.

H. VON POST. IAKTTAGELSER I DJUR- OCH VÄXT-STATISTIK. 63

Vi hafva likaledes i växtverlden en mängd talförhällanden, som skulle hafva stort intresse i och för sig sjelfva, men derjemte stor betydelse icke allenast för naturforskaren, utan äfven för kulturen. AÄmnet blir här af ännu större omfång, men exempel- vis torde dock några näraliggande användningar af det föreslagna askådningssättet få korteligen framställas.

Skogarne aftaga utan tvifvel, såsom välbekant, i vårt land. Den jordyta, som barrskogen intager, har väl blifvit i stort upp- skattningsbar, men dock icke känd på ett nog tillförlitligt sätt. Men icke så löfskogen; icke heller markerna betäckta med ängs- vegetation; icke de för landtmannen ofruktbara fälten, såsom he- dar, moar, sandfält m. fl. Visserligen pågår nu, genom de ekono- miska och topografiska karteverken, insamlandet af ytterst dyr- bara och oundgängligen nödvändiga talförhållanden, grundtalen för alla sådana uppgifter, men dessa kartors beteckningssätt för de olika slagen mark sammanstämmer icke med det för de natural- historiska eller mera vetenskapliga behofven, utan blifva otill- räckliga och ofullständiga äfven för redan nu kännbara och önskvärda ändamål.

Dessa markers arealtal — de äro ej annat än naturliga. växtgrupper — minskas eller ökas till följd af kulturen oupp-- hörligen, men vi känna icke några allmänna tal eller mått, hvar- med denna minskning eller ökning sker; ej heller kunna vi ut-- trycka oss med talförhållanden öfver olikheter i detta afseende för olika trakter af landet, och likväl, hvad dessa arealförhällan- den beträffar, äro ytmåtten derå både väl och allmänt bekanta i- landet, dock utan att vetenskapen tagit dem om hand.

Men om vi gå vidare, huru är förhållandet emellan de sär- skilda växtarterna, som bilda dessa naturliga växtgrupper? Huru t. ex. förhållandet mellan tall och gran, mellan björk och asp:. mellan dessa löfträd och de ädlare, såsom lind, ek, alm, ask m. fl., hvilka sednare allt mera synas blifva undanträngde och snart nog endast torde vara kända såsom odlade? Består ett lika förhållande mellan dessa trädslag nu, som för århundraden sedan? Undantränga de hvarandra, eller är det allenast kulturen som

64 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRBANDLINGAR, 1867.

förstör dem? Männe ej åtgärder kunna och böra företagas till de ädlare trädslagens skydd, utan att nämna om sådant för de nödvändigaste d. v. s. barrträden?

Med dessa de ädlare löfträden flykta tillika en stor mycken- het örter, som fröjda sig endast i dessas skygd och af dessas närhet. Nu kunna vi endast gifva antydningar om dessa förhäl- landen. Egde vi rigtiga beteckningssätt och taluppgifter häröfver, så kunde vi åtminstone redogöra för närvarande förhållanden och deponera ät våra efterkommande värderika och säkerligen icke resultatlösa uppgifter.

Kulturen ändrar löfträdens, örternas och gräsens ömsesidiga förhållanden och dermed äfven de på dem och af dem beroende djurarternas, särdeles insekternas, lefnadsförhällanden och deras relativa antal. Genom iakttagelser öfver såväl växtarternas yt- förhållanden som de på dem beroende insekternas mängdtal skulle säkerligen en del nu svärfattliga naturtilldragelser blifva utredbara, såsom t. ex. vissa insekters plötsliga framträdande och stora talrikhet under vissa tidskiften, troligen i följd af det ve- getativa lifvets gynnsamma utbildning; många djurarters smä- ningom tillväxande talrikhet, i följd af vissa moderplantors kultur eller ovanligare utveckling; andra djurarters ovanliga utbildning derigenom, att tillgång, till näringsmedel vare sig af djur- eller växt-ämnen tillfälligt utbildat sig. — Genom att fästa uppmärk- samheten härät och iakttaga talförhällanden i dessa hänseenden, är jag förvissad, att flere naturhändelser, hvilkas hastiga upp- trädande nu förvåna och oroa oss, skulle blifva iakttagbara, och, om icke annat, möjliggjorda att antecknas och bevaras, hvilket nu oftast icke är händelsen.

Vi hafva vidare för närvarande behof af flere upplys- ningar, som ekonomien fordrar af växtkännaren t. ex. i och för djurens näring, men hvarpå blott kunna fås otillräckliga svar. Den ena ängen eller betesmarken lemnar ett godt foder eller bete, den andra dåligt. De särskilda växtarterna angifva väl detta förhållande i allmänhet för botanisten, men det gifves intet mått,

hvarefter dessa förhållanden kunna uttryckas i bestämda tal. — De

H. VON POST. IAKTTAGELSER I DJUR- OCH VÄXTSTATISTIK. 65

goda ängarne hafva aftagit i bördighet sedan flere århundraden; de bättre näringsväxterne synas fly, lemnande plats åt, för krea- turen sämre och kraftlösare plantor. Man har allestädes i landet iakttagit detta, men det finnes intet mått, ingen mig bekant me- tod, hvarmed naturforskaren kan bli i tillfälle att lemna upp-

lysning, huruledes och 1 hvilken skala detta försiggår.

Jemföres på detta sätt — och för att anföra några exem- pel på den method, som enligt min tanka och erfarenhet bäst lämpar sig härför — tvenne trakter af landet. På slättbyggden kring Kungsör—Köping förekommer pa ängsmarkerna Alopecurus pratentis till >, (= 0,05) af ängarnes areal, då deremot i norra Östergötlands skogsbyggd (Skedevi och Regna socknar) den knap- past kan uppskattas upptaga z055 (= 0,0005) af ängsmarkens areal. På ett lika sätt med de öfriga växtarterna; hvarefter man torde kunna iakttaga så väl olikheterna i höets som betets bo- taniska sammansättning, samt vidare iakttaga den förändring, som växtmassan tid efter annan undergår. I samma trakter före- finnes, t. ex. för Kungsör—Köpingstrakten, ett antal af 5—0600 buskar af Rosa-arter på en qvadratmil; i norra Östergötland finnes icke 100 på tre qvadratmil, eller blott 33 på qvadratmilen. I allmänhet blifva dock rosabuskarne i flororna angifna såsom all-

männa, men deras relativa qvantiteter äro dock ytterst olika.

Undersöker man derföre på ett liknande sätt antalet indivi- der 1), eller rättare stånd, af hvarje växtart på lika arealer och jemför på så sätt olika trakter, så erhålles enligt mitt förme- nande ytterst vigtiga resultater i växtgeografiskt hänseende och mera fruktbringande i flera hänseenden än den hittills bearbetade

växtgeografiska statistiken ?), hvilken föga eller intet fäster af-

1) Under detta uttryck förstås endast det som i allmänhet kallas stånd eller planta, såsom t. ex. ett träd, en buske, en ört; men en tufva af Carex, af Scirpus, af Eqvisetum, af Polytrichum m. fl., består af många stånd eller plantor.

2) Det är icke min mening att helt och hållet anse denna del förkastlig; dess syfte och betydelse för vetenskapen skönjes nog af sednare tiders utmärkta arbeten i växtgeografien såsom t. ex. DE CANDOLLES Géographie botaniqve,

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Årg. 24. N:o 2.

66 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGR, 1867.

seende å mängden af individer, utan endast afser antalet arter, genera och familjer, som i de olika länderna förete sig

Vilja vi för exempel jemföra vegetationen i ett land med den i ett annat, synes det mig vida rigtigare att jemföra de ytor af landet (eller, som är temligen enahanda, de massor af växt- individer), som de olika arterna, de olika genera, de olika fa- miljerna eller högre grupper upptaga af länderna, än att blott jemföra antalet urskiljda arter, utan afseende på den större eller mindre plats de upptaga af landet. Huru mycket vigtigare för växtgeografien måste det icke vara att känna, huru stora delar af det beskrifna landet upptagas af skogbildande trädväxter, af örter, af gräs, af ormbunkar, mossor och lafvar etc., än att blott få veta det relativa antalet arter, som der förekomma, eller den numeriska ordning, som antalet arter, genera, familjer erbjuder, hvartill för närvarande den vanliga metoden ofta nog inskrän- ker sig.

Kunde man, på det af mig röreslagna sätt, erhålla fullgiltiga qvantitetstal, eller åtminstone närmast riktiga, i första rummet för antalet individer af en art på en viss bestämd yta, så kunde man genom en enkel räkning äfven erhålla dylika tal för de olika genera, familjerna och högre afdelningarne, eller, för att på annat sätt uttrycka sig, få veta, huru stora delar af landet upptoges eller betäcktes af de särskilda arterna, genera etc., och man kunde enkelt, uttrycka huru stora delar upptoges af synantherer, legu- minoser, orchideer, gramineer, mossor, lafvar o. s. v. Man skulle på så sätt erhålla en vida rigtigare föreställning om vegetationens beskaffenhet i ett land och hafva vida fullkomligare medel för jem- förelser och uppskattning, icke allenast för naturalhistorien, utan äfven för ekonomi och industri samt alla grenar af vetande och

användning, som bero af den organiska naturens kännedom.

tan att anföra andra. Men genom att för vårt lands trakt- eller provins- „Naror bearbeta och hänvisa till de ytterst små bråktal i skilnaden, som deraf ällas, upplöser sig växtgeografien till så omärkliga resultater, att de vid ämpningen gå helt och hållet förlorade.

H. VON POST. TAKTTAGELSER I DJUR- OCH VÄXTSTATISTIK, 67

Emellertid brister oss för närvarande genom det sätt, hvarpå angifvandet af arterna nu sker i våra floror och faunor, all möj- lighet att använda några sådana qvantitetstal, ehuru, efter min öfvertygelse och mångåriga ehuru ofulländade studier i detta af- seende, erhållandet af sådana qvantitetstal icke är någon orimlighet.

För ett tidsenligt och inflytelserikt framgående af de bio- logiska vetenskaperna tror jag derföre, att man behöfde utbilda en derför vigtig del, som man enligt mitt förmenande rättast kun- de benämna: ”den organiska naturens statistik”, eller djur- och växtstatistik, hvilken likväl endast utgör en gren af den organiska naturens geografi, eller den afdelning deraf, som jag förut i bo- taniskt afseende föreslagit benämna växt-topografi !), alltså djur- och växt-topografi.

Det är nemligen till iakttagelser och observationer uti den statistiska afdelningen häraf, jag önskade vända uppmärksamheten såsom, enligt min öfvertygelse, ett af de vigtigaste förarbeten för naturföremålens rätta kännedom och betydelse, och särskildt så- som utgörande ett önskvärdt mål för närvarande tids phytolo- eiska och zoologiska studier i vårt land ?).

Den närmaste uppgift, som åligger naturforskaren i detta afseende, vore nemligen: att utreda och anteckna hvarje djur- eller växt-arts (individernas eller ståndens) antal på en viss känd qvadratyta; men det närmare sättet, efter hvilket detta lämpligen och bäst torde kunna ske, måste jag korteligen här angifva, emedan just deruti de svårlöstaste uppgifterna möta. Ehuru jag icke tilltror mig hafva funnit det enklaste och rättaste sättet för öfvervinnandet af dessa svårigheter, har jag dock ansett mig böra

') Grundlinierna för en sådan växt-topografi har jag sedan många år sökt ut- bilda, ehuru inskränkt till endast den minsta möjliga omfattning. Se t. ex. Försök till en systematisk uppställning af växtställena i mellersta Sverige. Stockholm 1862; Om växtgeografiska skildringar, Botaniska notiser för år 1851, pag. 110—161 m. fi. ställen.

2) Det hade varit min afsigt att på samma gång, som detta förslag publicerades, delgifva ett efter samma grunder affattadt växt- och djur-statistiskt försök öfver min hembyggd; men dä detta arbete, genom många bristfälligheter, ännu på länge icke kan fullbordas, har jag trott mig icke böra undertrycka delgifvandet af några resonnementer, som derföre ligga till grund.

68 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

anföra den metod, som befunnits tillfredsställa de vigtigaste an- språken, utan att dock här vilja ingå i de enskildaste detaljerna.

För växtriket, der endast för de större växtindividerne stånd eller exemplar kunna ifrågakomma att efterräknas, har jag funnit lämpligast att uppskatta och angifva den yta, som hvarje arts individer eller stånd tillsammans intaga på en viss, förut känd och begränsad, del af marken. På detta sätt uttryckes dermed väl icke antalet af individer eller stånd, utan endast huru stor del af markens yta upptages eller betäckes med individer af en växt- art. Vill man åter för något särskildt ändamål veta ståndens antal, så kan man, då dessa i allmänhet kunna uppskattas in- taga nära nog lika stora ytor af marken, (t. ex. en till flere

qv.-fot) genom en enkel räkning erhålla deras ungefärliga antal.

För undersökningen och erhållandet af dessa tal har jag tillvägagått på följande sätt. Af de större markerne har jag ur- skiljt ”vegetations-grupper” och underdelat dessa i flere ”lokaler” !) med en i det närmaste likartad vegetation, eller bestående af en likartad samling af växtarter, såsom t. ex. skogsberg, egentlig skog, skogsmossar, löfskogens öppna ställen, vattenstranden, djupa vatt- nen 0. S. V.

Det är härvid nödvändigt att känna de särskilda markernes (t. ex. en ängs, en hages, ett skogskärrs, äkrarnes m. fl.) arealer, hvilka efter de vanliga egendomskartorne numera i allmänhet kunna erhållas, ehuru dessas arealangifning måste med varsamhet annorlunda fördelas efter vegetationsförhällandena.

Vidare har jag antecknat, huru stora andelar af dessa lokaler upptagas af växtrikets urskiljda större hufvuddelar, såsom träd- artade och buskväxter, örter, liljeväxter, gräs, ormbunkar, mossar, alger, lafvar, svampar. — Antalet af dessa grupper är alldeles likgiltigt; jag har dock företrädesvis valt dessa 10, såsom under-

lättande räkningen. — För hvarje sådan grupp antecknas, huru

') Se förut anförde broschyr: ”Försök till en syst. uppställning af växtställena”, pag. 19 o. följ.

H. VON POST, TAKTTAGELSER I DJUR- OCH VÄXT-STATISTIK. 69

stor del af marken, ansedd som ett helt (eller = 100), denna

utgör. Undersökes t. ex. en löfskog, så antecknas:

de trädartade betäcka det hela........... = 100 %, » buskartade » deln 2, 1 örterne » L:del rer unoboddnr en) gräsarter » Gi Me = OM » ormbunkar » Adel. en... — HD) mossor » 3: delar = 19 » lafvar !) (på trädstammar och stenar) = 25 » SGD MINEN LG ag nn en =M000)

Undersökas nu de närmare beståndsdelarne af dessa tal, så finner man t. ex., att af de trädartade omkring 4 består af Björk, en +1:del af Asp. — Björken upptager derföre 50 4 af arealen; Aspen 25 4 af densamma. Eller om af de funna 50 4 gräs, som betäcka marken, en art, t. ex. Poa nemoralis, upptager +:del, så utgör detta 121 % af det hela; en annan art Anthoxanthum odoratum „del af den gräsbeväxta delen, alltså = 5 4 0. s.v. På lika sätt har jag fortgått med alla de växtarter, som upptaga större eller mindre uppskattningsbara andelar af lokalernes areal, — utan att sålunda behöfva räkna antalet individer eller stånd.

För de mera sällsynta måste man dock använda en något olika method. Man måste här utröna den verkliga areal, som växtarten intager, antingen af lokalen, eller af hela trakten. Har jag funnit t. ex. Epipogium aphyllum intaga omkring 5 a 600 qvadratfot af en lund i en hel socken, och denna socken utgör omas af det hela eller af en qvadratmil. För korthetens skull har jag betecknat detta med —- och skrifver: att 1—2—3—5 till 10 ex. förekomma på + af en qvadratmil. — ZLathrea sqvamaria har på lika sätt funnits utgöra 0; af en qvadratmil i denna trakt och be-

tecknas derföre ;.

en qvadratmil, så intager denna växtart endast

Om barrskogen i en skogsbyggd utgör 75 % af hela traktens areal, och Tall betäcker 1:del af marken, så utgör Tallvegetationen

1) Lafvar och mossor m. fl. måste tänkas utbredda på det horizontala planet, ehuru växande till en del vertikalt.

70 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

25 % af det hela; och om Granen intager 3:delar, så utgör Gra- nens vegetationsprocent 50, eller den intager hälften af hela

vegetationsarealen.

Om löfskogen har funnits utgöra 10 % af hela arealen, och Björk betäcker fydelar af denna del, så blir Björkens areal 9 4. På samma sätt om Lind antecknats utgöra „):del af löfskogens yta, så blir dess vegetationstal I 4 o. s. v.

Om den kultiverade marken någonstädes befunnits utgöra 3 % och t. ex. Stellaria media uppskattats intaga 10 4 (eller en fot af marken på 10 fot), så utgör detta 0,3 % af det hela).

Jag har sålunda, med enkla talförhållanden nog, kunnat uttrycka, huru stora andelar de särskilda växtarterna upptaga af det hela; känner man derjemte, huru stor del af marken hvarje särskild växt-individ i vanliga fall upptager, så kan man lättligen, der så erfordras, uppskatta antalet individer.

Man torde äfven på lika sätt, och genom addition af de särskilda arternas qvantitetstal, kunna fortgå till de högre afdel- ningarne, — Genera, Familjer, och på så sätt erhålla korrektionstal, hvilka böra öfverensstämma med dem, från hvilka man utgått.

För angifvandet af djurens talrikhet har jag ansett lämpligast att på ett likartadt sätt efterräkna och angifva individernas antal på vissa ytdelar af marken, och efter samma gruppindelning som vegetationen.

Af de högre djurarterne, Däggdjur och Foglar, undersökes, huru många individer, som förekomma på vissa bekanta områden, t. ex. på egendomar med kända arealer, och der man derföre helt enkelt kan angifva arternas individantal, t. ex. på qvadratmil, tunnland eller dylikt.

Tätheten af dessa individer blir dock större, allt efter som djurarterne lefva på flere eller färre af de särskilda lokalerne.

') Med afsigt att ej inveckla det framställda i alltför minutiösa räkningar, har jag förbigått användandet af sådana exempel, der flere olika tal måste från två eller flere lokaler adderas, hvaraf först ett gemensamt vegetationstal erhålles för det hela.

H. VON POST, TAKTTAGELSER I DJUR- OCH VÄXT-STATISTIK. 71

Wattendjuren, såsom t. ex. Fiskarne och Grodorna, blifva dock svarare att uppskatta, men äfven här kan man, genom att lägga ytmättet (eller understundom kubikmättet) till grund för ob- servationerna, komma till närmaste sannolika tal, hvarutöfver man

icke torde kunna begära eller fordra en större noggranhet.

För uppskattning af Insekternas och de lägre djurens antal måste man begagna sig af individernas efterräkning på en viss mindre, och derföre lättare öfverskådlig, areal af de olika lokaler, som de bebygga. Jag har begagnat 1 qvadratfot, 10 qvadratfot eller 100 qvadratfot o. s. v., men man kan dock äfven använda andra mått, så snart man dervid fått vana. Derjemte måste man äfven använda uppskattning af individantalet efter större naturliga grupper, såsom Genera, Familjer eller Ordningar, på den bestämda ytan, för att hafva några kontrollerande tal. Jag tror, att man sålunda med någorlunda visshet skall kunna angifva antalet, t. ex. af Carabiciner, Staphyliner, Orthoptera, Podurce Arachnide, Lumbricus-arter, som anträffas på hvarje särskild undersökt lokal. — Undersökes vidare de arter, som utgöra detta antal, sa befinnas ofta hälften, två tredjedelar, en tiondedel o. s. v. utgöras af individer af en art, andra enkla tal af en annan, och sålunda det hela af ett ofta nog ganska inskränkt antal arter, hvaribland blott en eller annan vida sällsyntare art uppträder. För dessa måste man uppskatta antalet på vida större ytor t. ex. ett tunnland, hela skogsdungar, ett kärr eller dylikt, af känd areal. — Undersökes på detta sätt en hel trakt, så erhålles, visserligen med ej obetydlig möda, dock en någorlunda riktig föreställning om massan af de djurarter, som i vanliga förhållan- den utgöra vår omgifning, och hvaruti de ännu sällsyntare först tid efter annan kunna upptäckas. Man måste derjemte vid in- sekternas uppskattning särskilt fästa afseende vid larverne och särskilt vid imagines, hvilka ofta, såsom bekant, förefinnas i alldeles olika antal, såsom t. ex. Agrotis (Heliophobus) graminis. Många gånger är det derjemte lättare att iakttaga djurarternas

mängd i det ena tillståndet än i det andra.

72 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

För de smärre vattendjuren, som förekomma såväl på ytan som på djupet, måste särskilda uppskattningsgrunder iakttagas, hvilka erbjuda stora svårigheter och till sin noggrannhet bero af den större eller mindre fullkomlighet, hvarmed man känner dessa djurarters lefnadssätt och vistelseort. I de flesta fall kan man dock verkställa en sådan uppskattning genom öfverräkning af antalet på, under lämpliga tider, upphemtade prof (t. ex. uti en kubikfot) af vattnen. i

För de monophaga djurarterne, dem som lefva på särskilda bestämda växtarter, kan man någorlunda tillfredsställande få en uppskattning af antalet genom att från antalet af växtarternes stånd sluta till mängden af deras bebyggare; så äfven på en del af parasitdjuren; men svårast blir dock att angifva ett närmande riktigt antal af många, periodvis ymniga, arter, hvilkas tillhåll och lefnadssätt man föga känner, eller hvilka blott lokalt och tidtals uppträda — men hvarje vetenskap måste hafva sin ”sagotid” eller ”skräpvrå”, — der framtiden måste fullkomna hvad den direkta undersökningen icke längre kan förmå uppfylla.

Hela detta system, för att icke anföra flere exempel å denna method för den organiska naturens statistik, grundar sig dock, såsom synes, på tillgången af goda kartor samt på kännedomen af arterne och förmågan att bedöma och iakttaga arealförhållanden. Genom den nu pågående utgifningen af Topografiska och Ekono- miska karteverken blifva dylika observationer möjliggjorda, äfven- som kännedomen af arealförhållandena, genom de numera mycket fullständigare och mera allmänt tillgängliga statistiska uppgifterna, underlättad. — Det vore derföre af särskild och önskvärd vigt, att afseende vid naturens qvantitetsförhållanden kunde fästas t. ex. vid traktundersökningar, monografiers bearbetande och eljest vid iakttagelserne i naturen, hvarigenom efter hand upplysningar skulle erhållas, hvilka, enligt min öfvertygelse, skulle lända vetenskaperne till gagn.

Enligt min åsigt är just statistik — och statistiken i allmänhet — redan, och kommer troligen, allt som den utbildas och full-

komnas, att ännu .mer blifva en af det organiska lifvets vigtigaste

H. VON POST, IAKTTAGELSER I DJUR- OCH VÄXT-STATISTIK. 73

kontrollvetenskaper, äfven med sina ofta nog, sasom det synes, ofullkomliga tal, och den skall såsom sådan sannolikt komma att spela en lika vigtig röl, som vågen uti kemistens hand.

Det har derjemte varit min afsigt att efter förmåga fram- hålla nödvändigheten och behofvet af att uppsamla och anteckna naturföremålen så, att vi åt våra efterkommande kunna efter- lemna en i det möjligaste trogen bild af det naturlif som om- gifvit oss, på det vi ej måtte beskyllas hafva försummat en af de vigtigaste uppgifter för kännedomen af vår plats i naturen.

>.

ala Fita tala

ål ab, Tre

Mn Krane

\ Ks

Rn ee le > an: zur id gu Kae!

rip AD | SM N = ver) 7 2 Ta \ Hi y N W i: N es hl 5 i ir YA 4 EN N ; NEN? M Maa ’ ”

15

Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 2.

Några konsegqvenser af Cauchys theorem om kontinu-

erliga funktioners differenser.

Af A. G. THEORELL.

[Meddeladt den 13 Februari 1867.]

Följande satser följa så omedelbart ur nämnda theorem eller, om man så vill, ur det Taylorska, att de förmodligen långt för detta blifvit observerade. TI så fall har man emellertid ej tillagt dem någon större vigt, ty de finnas åtminstone ej i de vanliga läroböckerna 1 differentialkalkyl. De förefalla dock författaren af denna lilla uppsats att ha ett visst intresse, och han fram- ställer dem för det fall, att andra skulle dela denna hans äsigt.

Låt £, 20, Lo... £, Vara de valörer af en qvantitet 7, som bestämma differensen af ordningen n af en funktion f(x), och ponera att denna jemte sina n första derivator är kontinu- erlig mellan x och «x,, och låt differenserna af x vara sins- emellan lika. é

Derföre är A'f(a) eller 4" "(a + Az) — A'”"f(2) = = (a, _, + Aa) +(1—n) fa, + + Io) + An) fa, .s+Aa) +... + (1 —n), 3 fe + Az) — (fe, 3) + (1 —n) fle, 2) + al Mn) ln), nie)

1—n 2—n 3— a der (1—n), betecknar mager uni, „au

1 2 3 p

Men som denna expression är en funktion af Az, hvilken enligt vårt antagande är kontinuerlig mellan noll och Az, och som är noll för valören noll på Az, så är hon lika med pro- dukten af Ax med en valör på hennes derivata i afseende pa 4x,

hvilken svarar mot någon medelvalör & till noll och Ar.

76 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Således är NS) = Ara + 5) + 0 ma + 5) +

Ko (I — nn) f(e, 3 + SJ + FI 2) a ETSI

Under det gjorda antagandet är således (1). Aa) = Az 2 fe + 5), om 4" betecknar partiel differens i afseende på «, m. a. 0. ej har afseende på $.

På samma sätt är Aa + = Ar AT fa+ 5+5)= Ae ATG och säledes A'f(a) = Aa? Af + 26).

I allmänhet, om p är nägot helt tal mindre än n, är (2). A) = ARA” (a + på NE

Således är äfven ÅA f(x) = Anm IF ie (NS hvaraf (3). A'fa) = Az" f” (x + nO AR).

Häraf följer att, under antagande att differenserna af = äro sinsemellan lika och att f och hennes derivator äro kontinu- erliga 1 granskapet af x,

oo AID KR lim TER = (2)

Af vår sats följer äfven, att om en funktions derivator af alla ordningar ända till en viss n äro noll för en valör a, och funktionen jemte alla derivatorna äfven är kontinuerlig t. o. m. ordningen n, så äro funktionens differenser af de n första ord- ‘ningarne för denna valör, om de bestämmas af lika differenser af den variabla, alla qvantiteter af samma ordning.

Ty lat p vara nagot helt tal mindre än n.

På grund af det antagna är

N'f(a) = Acrf” (a + por); men efter alla derivatorna ända till den af ordningen n äro noll för a, så är

A. G. THEORELL, OM TUNKTIONERS DIFTERENSER. 17

F(a+ OpAr) = - ne a + p9, Ar). Derföre är (pe Aa” (n y A'fla) = ne - [”(a + P9ı Aa):

Säledes är A a) en af ordningen n, och säledes icke af lägre ordning än I'/(a).

Ponera nu en funktion £ af två qvantiteter x och y, och att han jemte sina derivator i afseende pa x och y är kontinuerlig, och låt differenserna hos x vara sinsemellan lika, och de hos y sinsemellan.

Derföre är

A;fle, v) = Af” + ns, y) och således Aue, 9) = APA (0 + ns, y)

hvaraf (4). a U, y) = = Ale e + ng, Yy + pn).

Af denna sats fär man ett bevis för satsen att £ (0 NE £ (20 y) åtminstone för det fall, att f och hennes derivator äro kontinuerliga.

Ty i det fallet är 2 I & AÅ,, fe, y) = dedyf@ +5 vy + m)

Afa, WE Aydes @ +8, y+n). Efter 2 2 ALE y) = Ale, y) så maste således fi(e+E yn) = (+ Er yn

och således dessa qvantiteters limites äfven vara lika, eller

Fler) =S (0 Vy)

ya

Låt nu en funktion / af två qvantiteter x och y jemte sina derivator af alla ordningar till och med en viss n vara kontinu- erlig, ponera differenserna af x lika sinsemellan och de af y sinsemellan, låt A'f(x, y) beteckna differens i afseende på både

78 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. 2 och y, .och lat de valörer, som bestämma honom, vara 2, Log sar in Yo Ya Y, Och låt A, = af. Säledes är

N'f&,y) = fa&,_ı+ Le, y,_,+ede) + + (l—n)fa,_, + Az, y + ade) + +(1—.n),f(@,_s + A, OBER ale)

.+(1—.n),_,f(@ + Ja, y+ ade) —

— 2, 2) + A —n)f(@,_2; IE) ar + ARME, 4 „En. le

Denna sista expression är en funktion af Az, som är konti- nuerlig mellan noll och Ax, och som är noll för valören noll på Az. Hon är derföre lika med produkten af Ax och en valör på hennes derivata i afseende på Ax, hvilken svarar mot någon medelvalör & till noll och A«.

Således är

Az; : 2) = ALAT” [£(e + 5, y + ac) + af, (e+$,y+aß)] der I’ betecknar partiel differens i afseende på « och 2 % med

andra ord ej har afseende pa 8. Häraf slutes att A AI [Azf(e +&,y+as)+ Ayf(@+8,y+aß)]. Pa samma sätt är Ar [Azf (2 +5,y + a5) + Ayf(® +5, y+as)] = = AT [AT fe + 255, y + 205) + AzAyf' (2 + 255, y + 205 ) + + Aydef” (2 + 28, y + 2050) + Äyf ale + 250, y + 2050) = — 1” [def 7 (8 +28, y + 205) + 242 Ayf, («+28 5,,y + 2a$,) + + Ayf.(@ + 250, y + 2a8,)].

På samma sätt slutas att i allmänhet, om p är ett helt tal mindre än n,

(6). Sf, = AT[Arf? + pAe Ay”, +

cp a

—2 un a( )) i D + p, Ag ”Ay ST +...+ Ayla

vrapg

A. G. THEORELL, OM FUNKTIONERS DIFFERENSER, 79

och att (MD. Afa, y) = [Af + ndarAyf + mA SE 000 ARN

yt 8: Ola, ytnO hy

DR 2%

Häraf följer att, om differenserna hos & och y äro dx och dy, sa är (8). N f&, y) = dx +n OA, y + nOAyY).

Det följer äfven att

fen _ U fe, y) A ge" d. oe”

under det antagande, att differenserna hos © äro sinsemellan lika, och de hos y sinsemellan, samt att f är kontinuerlig i granskapet

af x och y.

STOCKHOLM, 1867. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR.

1867. N:

Onsdagen den 13 Mars 1867.

Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för den af Docenten C. W. PAYKULL inlemnade och vid Akademiens förra sammanträde till införande i handlingarne antagna afhandlingen: ”Bidrag till känne- domen om Islands bergsbyggnad.”

Hr ANGELIN förelade Akademien nagra af de märkligare lemningar af fossila djur, som Riksmuseum för närvarande eger, deribland den underkäk af en Balx®noptera rostrata, som funnits vid Sannarp i Halland och genom Hr von MÖLLER blifvit af ställets egare, Hr SPENDERUP, till Akademien förärad, äfvensom ett fragment af en mammuthbete, funnet i Skåne och skänkt af Riks- dagsfullmägtigen PER NILSSON i Espö, samt ur de äldre samlin- garne en vacker svit af mammuthbetar, cranium af Rhinoceros trichorhinus och af Bos bison priscus, hvilka alla, sasom det af äldre anteckningar vill synas, torde vara från Sibirien hemförda i medlet af förra århundradet utaf Bergsrädet PSILANDERHJELM.

Sekreteraren meddelade en uppsats at Professor J. G. H. KINBERG: ”Om amphinomernas systematik.” *

Akademien beslöt, att det LINDBOMSKA priset skulle med ena hälften utgå till Bergskonduktören L. I. IGELSTRÖM för hans märkliga upptäckt af bituminös gneiss och glimmerskiffer i Nuila- berget i vestra Wermland, hvarom Akademien uti en inlemnad uppsats erhållit meddelande, och med andra hälften till Ama- nuensen E. W. FERNLUNDH för hans inlemnade afhandling: ”Bi-

drag till kännedomen af Ofverjodsyrans mättnings-kapacitet.”

82

Utaf sitt anslag för vetenskapliga resor inom landet för inne- varande år beslöt Akademien att tilldela Hr BoHEMAN 300 Rdr för entomologiska forskningar och insamlingar pa Gottland, Kon- servatorn vid det Naturhistoriska Riksmuseum W. MEVES 300 Rdr för företagande af en resa förnämligast i ornithologiskt ända- mål till södra Sverige och särskilt till Öland, Docenten vid Lunds Universitet S. L. TÖRNQVIST 400 Rdr för geologiska och pal®- ontologiska forskningar i Dalarne, och Filosofie Doktorn J. G. 0. LINNARSSON 300 Rdr för Palzontologiska undersökningar och in- samlingar i Westergöthland.

På Inspektionens förslag beslöt Akademien, att de medel, som stå till hennes förfogande för instrumentmakeriernas upp- muntran, skulle detta ar lika fördelas mellan meteorologiske in- strumentmakaren C. O. ÄDERMAN och fysikaliske instrument- makaren GUSTAF SÖRENSEN.

Till Entomologie Intendent vid det Naturhistoriska Riks- museum i ledigheten, som uppkommit genom Hr BOHEMANS af- skedstagande, kallade Akademien genom enhälligt val Filosofie Doktorn CARL STÅL.

Följande skänker anmältes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.

Frän K. Universitetet i Lund. Årsskrift 1864, 1865.

Från K. Universitetet i Ohristiania.

Meteorologiske Takttagelser fraa Christiania Observatorium, 1866.

Från Geological Society i London. Journal, N:o 89.

Iran Meteorological Society i London.

Proceedings, N:o 22—27.

IPrån Royal Society i Edinburgh. Transactions, Vol. 24: 2. Proceedings, N:o 68—70.

(Forts. å sid. 92.)

83

[5

Ötversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Pörhandlingar 1867. N:o 5,

Om Amphinomernas systematik.

Af J. G. H. KINBERG.

[Meddeladt den 13 Mars 1867.]

Slägtet Amphinome uppställdes af BrUGUIERE uti Encycl. Meth. Hist. Nat. du Vers, p. 44. Han räknade dit: Aphrodita flava, PALL. Amph. capillata Bruc.

» carunculata PALL. » complanata PALL. » rostrata PALL.; Amph. tetraedra BRUG.

Sålunda borde förstnämnde art anses såsom typ för detta slägte. Emellertid delade SAvIGNY detsamma och uppförde A. flava PALL. under Chloeia och de öfriga arterna under namn af Pleione, hvilket dock förut blifvit begagnadt uti botaniken.

BLAINVILLE och derefter ANDOUIN och EDWARDS bibehöllo nam- net Chloeia Sav., men äterskänkte BRUGUIERES namn åt de öfriga 6 då kända arterna, och togo likasom SAVIGNY Å. rostrata PALL. til typ för detta genus, dock under namn af tetraedra efter BRUGUIERE.

GRUBE uppställde såsom vi sednare skola visa med skäl slägtet Notopygos.

PETERS omtalade i Verhandl. d. Akad. Berl. 1854 !) Amphino- mer från Mossambique, deribland en ny art A. incarunculata, hvilken GruBE sedan år 1860 närmare har beskrifvit jemte en annan art A. stylifera. Dessutom beskref GrRuBE uti Annulata Orstediana ?) 2 nya Amphinomer och en ny Notopygos. ?)

Ar 1857 beskrefvo vi större delen af de Amphinomer, vi hem- förde vid Eugenies expedition, neml.: en ny Chloeia, Notop. crinita GRUBE, hvilken vi återfunnit vid St. Helena, tvenne nya slägten Lirione med 2 arter och Zurythoe med 7 arter, samt skilde från det gamla slägtet Amphinome med 3 arter, slägtet Hermodice med 2 arter. Dessutom ansägo vi oss hafva återfunnit Amphinome va- gans SAVv.

SCHMARDA skilde uti sitt år 1861 utgifna stora arbete öfver Annulata m.fl., såsom det synes, utan att känna sistnämnde arbete,

1) Denna afhandling, icke särskildt citerad af GrUBE, har undgått QUATRE- FAGES uppmärksamhet. 2) Vidensk. Medel. Kjobenh. 1856—7, p. 52.

3) Om denna se under Lirione.

84 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

slägtet Didymobranchus med 2 arter, och beskref under slägtet Am- phinome 8 nya arter samt en ny Chloeia.

Utaf dessa erfordra arterna af Didymobranchus en förnyad un- dersökning, men synas emellertid tillhöra en ny familj.

Af de under namn af Amphinome uppförda arterna tillhöra A.smarg- dina och A. sanguinea vårt venus Hermodice och de öfriga Eurythoe.

En art tillhörande sistnämnde genus beskrefs af SARS i Vidensk. Förhandl. 1861.

A. DE QUATREFAGES beskref uti sitt nyligen utkomma arbete Hist. Nat. des Annelés under Chloeia 6 nya arter och lika många under namn af Amphinome, till hvilket slägte han äfven förde No- topygos GRUBE, tydligen utan att hafva sett eller igenkänt någon art deraf. Äfven alla sedan längre tid tillbaka bekanta arter och alla SCHMARDAS hitföras.

Amphinome incarunculata PrrEers uppföres deremot under ett nytt genus.

Våra slägten och arter äro icke uti den förteckning, han lemnar, upptagne, då afhandlingen i detta ämne var honom okänd.

Af alla de under det sist förflutna decenniet af dessa för- fattare lemnade bidrag till kännedomen af denna djurgrupp, jemförda med de undersökningar, vi sjelfva hafva anställt, finna vi, att Am- phinomerna böra, såsom vi föreslagit, delas minst uti tvenne familjer, nemligen Amphinomer och Euphrosyner; ett särskiljande, hvaremot Sars uttalat sig. Vi hoppas, att de ökade materialierna må lemna tillfälle till frågans närmare utredning, till hvilken vi senare skola aterkomma.

För att lätta öfversigten af de anmärkningar, vi önska fram- ställa, ordna vi dem på samma sätt, som vi tro, att dessa djur böra grupperas.

I. Chloeia-gruppen.

; CHLOEIA Sav. Ohloeia flava Par. — Flera stora, hvarandra ganska närståen- de arter förekomma, men utaf Parras’ beskrifning kan ej bestämmas hvilken af dessa arter, som han undersökt. Hans specimen var

från Bengalen, deiifrån äfven antagligen de specimina, som finnas ä Stockholms Riksmuseum förskrifva sig. Vi hafva derföre uti Eu- oenies resa afbildat och beskrifvit dem under detta namn. Put skäl dertill funno vi deruti, att M. EDWARDS uti Cuviers Regne Ani- mal Illustr. 3:dje editionen, lemnade en afbildning, som i det när- maste öfverensstämde med våra specimina,

Af GMELINS beskrifning uti Linx&s Syst. Nat. Ed. XII, der Parnass djur uppföres under namn af Terebella flava, synes som om

fl) Y

\ |

KINBERG, OM AMPIINOMERNAS SYSTEMATIK. 8D

GMELIN sett flera exemplar och troligen flera arter deraf. Atmin- stone uppger han segmenternas antal till 33—40.

SAVIGNY beskref, såsom det vill synas, samma art under Brov- GUIERS Namn capillata, med Aphrodita flava Pun. såsom synonym. Han antog tydligen, att hans och PALLAS specimina tillhörde samma art, och det kan icke afgöras, om han icke sett flera arter, hvilka han ansett identiska. Han erhöll sina specimina af LAMARcK, som säger: "Habite la mer de IInde. Mus.” ... ”42 segment”, en upp- gift, som M. EDWARDS äfven 1 2:dra editionen af LAMARCKS Hist. Nat. d. Anneles s. vert. bibehållit, och som äfven återfinnes uti 5:dje editionen (Brux.) af samma arbete. Häraf är tydligt, att ett eller flera specimina uti Pariser-museet, som LAMARCK begagnat, jemväl legat till grund för SAVIGNYS beskrifning. DLAMARCKS och SAVIGNYS arter böra derföre anses synonyma.

Då nu äfven M. EDWARDS bör hafva begagnat LAMARCKS och SavIGNYs specimina i Pariser-museet, och lemnat afbildningar å en Chloeia under samma artnamn, som dessa båda författare, måste, se- dan det icke numera kan utredas hvilken art, som låg till grund för Parras’ beskrifning, SAvIGNYS och M. EDVARDS arbeten läggas till grund för så väl arten, som för slägtet Chloeia; för det senare, emedan det, om ock från början origtigt, dock nu mera är allmänt antaget.

QUATREFAGES, som vid Pariser-museet bör hafva haft att tillgå de original-exemplar, hvilka de nämnde författarne hafva begagnat, uppför nästan hela synonymien under Chloeia flava och tager såsom typ för denna art ett specimen från Chinesiska sjön, en lokal, som hvarken Parras eller någon annan författare omnämner såsom vistelse- ort för denna art. QUATREFAGES uppför deremot Chl. capillata EDW. under ett nytt namn Chl. incerta, med 40 segmenter, och anmärker, att han under detta namn förenat flera specimina, hemförda från Indien, China och Celebes, och hvilka enligt samma författare förete olikheter, men dessa förklaras som variationer hos denna art.

LAMARCK citeras icke af QUATREFAGES under någon af de till Chloeia räknade arterna, oaktadt han och SAVIGNY begagnat ätmin- stone ett specimen, som bör finnas uti Pariser-museet, och sälunda synonymien lätt kunde hafva blifvit utredd. Men vi hafva äfven vid andra arter funnit denna författare fästa nog liten vigt vid gransk- ningen af just typ-exemplaren för de franska författarnes beskrifnin- gar, hvartill dock möjligen orsaken bör sökas deruti, att dessa icke blifvit särskildt betecknade. Deremot citeras ofta ”VALENCIENNES Coll. du Mus.”, hvaraf vi dock icke hemtat någon upplysning.

Vid jemförelse emellan de lemnade beskrifningarna och våra arter hafva vi funnit, att Chloeia flava PALL. må hänföras till den af oss under samma namn beskrifna art, till hvilken äfven en del af de under Chl. incerta omnämnde böra räknas, men att alla af QUATREFAGES under detta namn uppförda må underkastas förnyad undersökning, då derunder sannolikt dölja sig flera arter.

86 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Till samma slägte böra räknas:

Chloeia viridis SCHMARDA. — Jamaica. Chloeia bengalensis n. — Bengaliska viken. Chloeia malaica n. — Malaccasundet.

De senare liksom öfriga här nedan uppräknade nya arter äro beskrifna uti ett snart utkommande häfte af Eugenies resa.

THESMIA n.

Setze infra apiees inflate, apieibus setarum: dorsualium singulis, ventralium binis et ternis.

Thesmia flava (QUATR.). — Vi hafva måst uppställa detta genus till följe af en mycket afvikande form hos artens borst. m. m.

Ohloeia flava Quaır. L. c. I, 386, med uteslutande af hela den anförda synonymien såsom högst tvifvelaktig.

China.

CHLOENEA n.

Autennx et palpi a segmento buccali, set dorsuales serratx® et bifide, ventrales bifid.

Under detta slägte uppföres en ny art samt en förut af oss beskrifven.

Chloenea candida n. — ST. THOMAS. Ohloeia candida KınB. Annul. Nov. 1857, p. 11. Ohloenea pallida n. — Brazilien.

CHLOOCHARTA n.

Set dorsuales filiformes, ventrales illas aequantes 1. vix bi- dentat®e. Habitus Chloeis.

Ohloochacta inermis (QUATR.). — N. Zeland. ('hloeia insermis QUATR. 1. e. 379. Ohloochaeta nuda QUATR. — Amboina. Chloeia nuda Quvarr. I. e. 390. Chloochaeta venusta (QUATR.). — Palermo. Chloeia venusta QUATR. 391. Chloochaeta egena (GRUBE). — Mus. Petrop.

Chloe egena Gruss. DBeschr. n. o. w. b. Ann. p. 91.

STRATEGIS n.

Setwe dorsuales serratae, ventrales filiformes aliveque bifide. Ha- bitus Uhloeiw. Strateyis fucata (QuATR.) — Mascat. Chloeia Jucata QUATR. l. c. 390.

Den af Quarrerases kortligen beskrifna Chloeia furcigera till- hör, såsom det synes, Notopyge-gruppen, men om den tillhör slägtet Notopyge eller Lirione kan ieke nu bestämmas.

KINBERG, OM AMPHINOMERNAS SYSTEMATIK. ST II. Notopyge-gruppen.

Hit räkna vi GRUBES slägte Notopyge och värt Lirione, båda särdeles märkvärdiga, emedan anus öppningen hos äldre individer ligger längt fram på ryggen och på längt afständ från terminalseg- menterna.

NOTOPYGE GRUBE.

Detta slägte uppställdes af GrRuBr redan uti hans bekanta ar- bete: Familien der Anneliden, för en här nedan omtalad art. Han hänförde uti Annulata Örstediana äfven hit en annan art, hvilken vi dock funnit böra skiljas derifrån.

Notopyge ornata GRUBE, funnen vid St. Helena. GRUBE beskref ett äldre specimen. Vi äterfunno den vid samma ställe, men en- dast yngre individer, hvilka vi beskrefvo uti den citerade monografien af år 1857. Hos dessa var anus terminal och de bakre segmenterna hade ännu ej utvuxit, så att man på detta kännetecken ensamt ej kunde bestämma, att de tillhörde detta slägte; men vi funno andra goda kännetecken, hvarpå äfven unga individer kunde med lätthet bestämmas. Emellertid hänför QUATREFAGBS 1 sitt omnämnda ar- bete GruBss arter till Amphinome, oaktadt hans Ohloeia furcigera, af hvilken han dock endast sett ett dåligt specimen, högst sannolikt är, såsom vi förut antydt, att räkna hit. Han uttalar det tvifvel han hyste om belägenheten hos anus, och säger, att en tillfällig ruptur på djurets rygg kunde få utseende af anus.

Då vi varit så lyckliga, att återfinna GRUBES typ för detta ge- nus, och dessutom ett nytt slägte med anus långt fram på ryggen, kunna vi konstatera den af denne författare gjorda vackra upptäckt.

LIRIONE n.

I enlighet med de beskrifningar, vi lemnat å detta och det nyss- nämnda slägtet, äro de lätta, att åtskilja både sinsemellan och ifrån andra närstående. Jemf. Ann. Nov. 1865, p. 12, Eug. resa, p. 32 och de dertill lemnade afbildningarna.

Lirione splendens n. — Tahiti. Lirione maculata n. — Panama.

Lirione ornata (GRUBE). | Notopygos ornata GRUBE. Ann. Orst. Puntas arenas. Denna art återfunno vi vid Panama, och lemna deröfver, likasom öfver de förra arterna, uti Eugenies Resa utförliga beskrifningar.

HI. Amphinome-gruppen.

Hit räkna vi alla öfriga slägten tillhörande Amphinomernas fa- milj, sålunda med uteslutande af såväl Euphrosynerna, som några egna former, hvilka vi framdeles skola beröra.

SS ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. AMPHINOME (Bkre.).

Vi hafva omnämnt, att slägtet först uppställdes af BRUGTIERE uti Encyclop. Meth., och att han först bland dertill hörande beskrifna arter upptager Aphrodita flava PALL., men att denna sedan fått, så-. som vi veta, ett annat slägtnamn.

Senare författare hafva i stället uppfört Aphrodita rostrata PALL. såsom typ för detta slägte. Men med denna typ har det gått på samma sätt, som med Aphrodita flava, eller typen för slägten Chloeia. Det har nemligen befunnits, att flera närstående arter finnas deruti inbegripna, så att man numera icke kan bestämma, hvilken af dessa arter, som Partas verkligen beskrifvit. Af både Parras och Sa- vIGnYs beskrifningar vill det till och med synas, som om bådadera, som egt hvardera två specimina till undersökning, inbegripit tvenne arter under samma namn.

Vid den: tid vår lilla monografi öfver Amphinomerna utgafs, hade man ännu ej observerat, att olika arter kunde hänföras till Pırras’ beskrifning, och de olika namnen rostrata PALL. och te- traedra BRUGUIRRE ansågos allmänt synonyma. Vi använde der- före det förra äldre namnet för vår typ till det 1 inskränktare me- ning betecknade slägte Amphinome, och vår diagnos på arten skrefs så omfattande, att den kunde ega tillämpning på individer både från södra Asien och östra Amerika.

Amphinome rostrata (PALL.). — QUATREFAGES har först åtskiljt en art ifrån China och Amboina under detta namn, och derunder anfört hela synonymien, ifrån

Amphinome tetraedra Epw. Denna benämnes af samme för- fattare A. Pallasii och tillhör Asorerna och Antillerna.

Vi frukta, att under båda dessa namn kunna flera arter inbe- oripas, och anse, att man bör begagna M. EDWARDS namn för den af honom utt Cuv. Regne An. Ed. III, pl. 8, 1 afbildade art i stället för det af QUATREFAGES föreslagna, isynnerhet derföre att, såsom vi velat antyda, under det sistnämnda flera arter kunna inbegripas.

Till detta slägte hör äfven:

Amphinome vagans SAv., en art, som enligt uppgift blifvit fun- nen vid Brittaniens kust, och ansetts ditförd med täng genom hafs- strömmen från sydligare haf. Under senare tid har den icke blifvit observerad, och alla författare hafva endast anfört SAVIGNYS ord an- gående densamma.

En svensk resande erhöll, såsom vi uti vår monografi anfört, vid 5? sydlig lat. och 509 ostlig long. ett specimen, hvilket öfver- ensstämde med SAVvIGNYsS beskrifning. Oaktadt det stora afståndet emellan de olika lokalerna, hafva vi derföre ansett dem identiska, hvilket dock ej med full visshet kan afgöras.

Amphinome Luzoni®e n. En svensk sjökapten: WERNGREN, som under sina vidsträckta resor samlat och hemfört en mängd värdefulla djur, deribland flera anmnulater, upptäckte denna art vid stränderna af Luzon.

KINBERG, OM AMPHINOMERNAS SYSTEMATIK. 89

Vid granskning af de uti Riksmuseum befintliga hithörande spe- cimina hafva vi funnit följande arter, som till habitus ganska mycket likna Amphinome rostrata Paun. eller A. tetraedra Ebw., och hvilka troligen finnas 'uti många museer uppställda under dessa namn.

Amphinome natans un. — Spanska sjön. Amphinome Quatrefagesi n. — Bahia.

Amphinome Pallasi Quark.” — Brasilien.

Hit böra äfven räknas:

Amphinome carnea GRUBE. — St. Croix. Amphinome incarunculata Prrers. — Mosambique.

Amphinome pallida Quarr. — Okänd lokal.

ASLOEGIA n.

Caruneulus suleatus; antenne a segmento bruccali et ex parte a lobo cephalico orientes; setze dorsuales acieuleformes, laeves. Aslegia capillata n. — Bahia.

COLONIANELLA n.

Caruneulus eireularis; setae dorsuales obsolete serrulatz, alie qua- druplieiter serratse, ventrales leviter arcuat.

' Samma habitus, som sistnämnda arter, eger äfven en art till- hörande detta nya slägte, nemligen:

Colonianella rostrata n. från Colonia vid La Plata.

HERMODICE n.

Såsom tillhörande detta af oss år 1857 uppställda slägte känna vi numera följande arter:

Hermodice carunculata (PALL.) — Barthelemy, Domingo. Hermodice picta n. — Medelhafvet. (?) Hermodice striata n. — BEimeo, Stilla Oceanen. Hermodice formosa Quark. — Havaiska öarna. Hermodice smaragdina (SCHMARDA).

Amphinome smaragdina SCHMARDA. — Jamaica. Hermodice sanguinea (SCHMARDA).

Amphinome sanguinea SCHMARDA. — Jamaica. ? Bruguieri Quark. — Seechellerna.

? Savignyi BRULLE (Amphinome) Exp. de Moree. Zool. ANDOUIN och EDWARDS säga, att denna art har mycken analogi med Amphi- nome carunculata och QUATREFAGES beskrifning häntyder äfven der- på, men enligt BRULLES figur har karunkeln en helt annan form. Borsten äro ej nog kända. | Öfrers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 3. 2

90 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

AMPHIBRANCHUS n.

Carunculus lamellosus; branuchie pedum dorsualium bin.

Af detta slägte, utmärkt genom tvenne gälar på hvarje rygg- fot, känna vi tvenne arter:

Amphibranchus occidentalis n. — Barthelemy, och

Amphibranchus didymobranchiatus (BAIRD). Amphinome d. BAIRD. Trans. Linn. Soc. V. XXIV. III 1864, p. 449. — Ascension.

BAIRD omtalar på samma ställe, att en närstående art finnes vid

Morea. BLENDA n. s

Rami branchiarum sessiles; set dorsuales laves, arcuata, ob- tusae, ventrales bifide. Blenda armata n. — Panama.

LYCARETUS n. -

- Lgearetus mocephalicus n. — Barthelemy. KınB. 1867, p. 93.

Till detta slägte bör möjligtvis äfven räknas: Amphinome Abhortoni QUATR. — Mauritius.

EURYTHOÖOE n.

Detta slägte synes hafva under senare tid vunnit den största tillväxt. Följande arter anse vi för närvarande böra räknas hit: Eurythoe Hedenborgi n. — Medelhafvet. (?)

» syriaca n. — Syrien.

» chilensis n. — Valparaiso.

» capensis n. —- Cap.

» pacifica n. — Foua. Stilla Oceanen. » corallina n. — Honolulu.

» Kamehameha n. -— Honolulu.

» havaica n. — Honolula.

» albosetosa n. — Eimeo, Stilla Oceanen. » indica n. — Bengaliska viken.

» Ehlersi n. — Tahiti.

Följande af andra författare beskrifna arter synas äfven höra hit:

Amphinome wolides SAY. Antillerna. » denudata QuaTR. — Nya Caledonia. » (raudichaudi Quark. — Paéta. » aleyonia Sav. — Röda hafvet. » paupera GRUBB. — Valparaiso. Hurythoe borealis SARS. — Norge. Amphinome latissima SCHMARDA. — Ceylon. » encopochwta SCHMADA. — Ceylon. » macrothricha SCHMARDA. — ‚Jamaica.

» longieirra SCHMARDA. — Ceylon.

KINBERG, OM AMPHINOMERNAS SYSTEMATIK. 91

Amphinome jamaicensis SCMARDA. — Jamaica. » stylifera GrUBE. — Okänd lokal. » indica SCHMARDA. — Ceylon.

? » + complanata PALL. — America.

Sålunda äro omkring 24 arter af detta slägte numera kända.

Slutligen torde vi få hemställa, huruvida icke Huphrosyne cirrata SARS rätteligen bör räknas till Amphinomerna, och om icke de af nämnde författare såsom cirrer benämnda klufna bihang äro verkliga gälar, och om icke detta djur sålunda i verkligheten endast har enkla eirrer; och att sålunda det skäl, Sars anfört mot afskiljandet af Euphrosynerna ifrån Amphinomerna, på grund af ifrågavarande art, må förfalla.

Utom de skäl, vi ansett tala för åtskiljandet af dessa familjer. och hvilka vi fortfarande anse af vigt, torde vi få påpeka den stora olikhet, som ligger uti första segmentets beskaffenhet, i det att detta hos Amphinomerna endast bär palper och ofta derjemte tentakler, då det hos Euphrosynerna bär fötter med borst,

Vi anse emellertid Amphinomerna 1 vidsträcktare mening för en egen ordning, omfattande jemväl Euphrosynerna.

GrRUBE har haft godheten att i bref påpeka ett fel, som före- kommer i vår afhandling uti Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1857, p- 14, rad. 12 nedifrån, der det bör heta: sete bifidae: pedum dor- sualium ramis intus serratis et laeves, ventralium laeves, ett förhällan- de, som vi vid förnyad undersökning bäde af den omtalade arten och flera andra funnit bekräftadt.

ORSTED skrifver uti en not i Grönl. Ann. dors. p. 18 ”Carun- culus”, en benämning, som han förkastar. Vi bibehälla detta skrif- sätt i stället för det vanliga: Caruncula, reserverande detta åt bild- ningar, hufvudsakligen bestående af muskelväfnad.

+

(Forts. . från sid. 52.) Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Royal Society of Victoria i Melbourne.

Transactions, Vol. 7.

Från Societd des Sciences Physiques et Naturelles i Bordeaux. Mémoires, T. 14: 1, 2. Bord. 1854—1866. 38:0.

Från R. Istituto Lombardo di Scienze e Lettere i Milano.

Memorie. Classe di Scienze matematiche, Vol. 10: 2.

Rendiconti. » » » » Vol. 2: 3—8. » » » Lettere, Vol: 2: 3-—7.

Solenni Adunanze, Vol. I: 2.

Från Maatschapij der Wetenschapen i Harlem.

Archives Neerlandaises des Sciences physiques, a pri:

Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Buletin, 1865: 3. 1866: 2.

Från Naturforschende Gesellschaft i Basel.

Verhandlungen, Th. 4: 3.

Från Senckenbergische Naturfarschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. Abhandlungen, Bd. 6: 1, 2.

Från K.K. Geographische Geselischaft i Wien. Mittheilungen, Jahrg. 9.

Från ÜUtgifvarne.

Archiv für Kunde von Russland, Bd. 24: 4, 25: 1, 3. The Dublin quarterly Journal of Science, N:o 24.

Från Författarne.

FaysE, F. ©. Undersögelser angaaende Brug og Nytte af vore stivelse- holdige N&ringsmidler. Chra. 1866. 8:0.

JARUS, C.G. Uber Begriff und Vorgang des Entstehens. Dresd. 1866. 4:0.

DELAFONTAINE, M. Materieaux pour l’histoire de la Cerite et de la Gadolinite, 5. Gen. 1866. "8:0.

VAcHER, L. Carte representant la mortalite et l’&tat meteorologique de Paris en 1865. Fol.

WINKLER, ©. T. Musee Teyler. Catalogue de la collection pal&on- tologique, Liv. 5.

STOCKHOLM, 1867. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR.

Årg. 24. 1867. JE 4.

Onsdagen den 10 April.

Pr&ses hade anmält sig vara af sjukdom hindrad att till- städeskomma, hvarför Akademiens äldste närvarande ledamot Hr WAHLBERG förde ordet.

Professor C. STÅL, som af Akademien helsades välkommen såsom Intendent för Riksmusei entomologiska afdelning, afgaf en skrifvelse, deri han förklarade sig till Riksmuseum såsom gafva öfverlemna sina enskilta entomologiska samlingar.

Hr EDLUND redogjorde för en af honom utförd undersökning öfver den galvaniska ljusbågen.”

Hr T. M. FRIES lemnade en öfversigt af en af honom för- fattad afhandling öfver de på Spetsbergen under de svenska ex- peditionerna insamlade lafvarne, hvilken afbandling öfverlemnades till Akademien och remitterades till Hrr ARESCHOUG och An- DERSSON, samt redogjorde för en af v. Pastor O. G. BLOMGREN författad uppsats om Kinnekulles laf-flora.”

Hr NORDENSKIÖLD lemnade några underrättelser, honom med- delade af Bergmästaren FURUHJELM i Finland, om de kolhaltiga formationerna i Norra Amerikas nordvestra del.

Hr BERG förklarade en till honom remitterad, af D:r VACHER i Paris till Akademien insänd grafisk framställning af mortali- teten och de meteorologiska förhallandena i denna stad under ar 1865.

Sekreteraren öfverlemnade en afhandling af D:r A. J. MALM- GREN: ”Annulata polych&ta Spetsbergi&, Islandie, Groenlandie et Scandinavie”.*

94

Från Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena hade inkommit 20 stycken, vid en del af Rikets fyrar förda, meteorologiska dag- böcker, hvilka öfverlemnades till Akademiens Fysiker.

Anmäldes, att från Professor GÖPPERT i Breslau hade in- kommit dels en skriftlig uppsats om den äldsta fossila landväxt, dels en sändning af åtskilliga fossila växtlemningar.

Hr Friherre WREDE samt Hrr ÅKERMAN och EDLUND af- gåfvo, enligt af Akademien erhållet uppdrag, gemensamt utlåtande rörande ett af Hrr ÅKERMAN vid ett föregående tillfälle inom Akademien väckt förslag om aåtgärders vidtagande för att erhålla en tillförlitlig och laglikmätig bestämning af förhållandet mellan svenska och franska enheten så väl för vigt som för längdmått; på grund af hvilket utlåtande Akademien beslöt att till Kongl. Maj:t ingå med underdånig framställning i ämnet.

Hr BERLIN utsågs genom val till Preses för nästa Akade- demiska år. I anseende till afgaende Presidis tillfälliga sjukdoms- förfall bestämdes, att det öfliga presidii-nedläggandet skulle för- sigga vid början af Akademiens ordinarie sammanträde i Maj månad.

Följande skänker anmältes:

Till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från K. Nederländska Regeringen. Flora Batava, Afl. 190—199. Vol. 12: Titel & Register.

Från RB. Geographical Society i London.

Proceedings, Vol. 10: 6.

Iran Chemical Society i London.

Journal, 2d Series N:o 38—45.

IPrån RB. Irish Academy i Dublin.

Transactions, Vol. 24: Science, P. 7, 8. Proceedings, Vol, 9: 4. (Forts. A sid. 114).

95

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 4

Undersökning om den galvaniska ljusbågen. Af E. EDLUND.

[Meddeladt den 10 April 1867.]

1. Hvarje naturkraft har en i qvantitativt hänseende bestämd verkan. Om en kraft vid ett tillfälle förorsakar en verkan, hvilken i ett eller annat hänseende är olika med den, som samma kraft förorsakar vid ett annat, så måste dock dessa båda verkningar i qvantitativt hänseende vara lika stora. Förrättar kraften båda dessa verkningar samtidigt, så måste verkningarnes summa vara jemnt lika stor, som det qvantitativa värdet af endera dem, då denna ensamt förrättas. Naturligtvis förutsättes härvid, att den tid, hvarunder kraften verkar, vid alla dessa tillfällen är lika stor. Såsom bekant är, har den galvaniska strömmen flera olika verkningar: den åstadkommer värme och ljus, sönderdelar kemiskt sammansatta vätskor, som äro ledare för elektriciteten, uppväcker magnetism och inverkar på redan färdigbildade magneter, indu- cerar galvaniska strömmar i närliggande ledare o. s. v. Värme- produktionen kan på visst sätt sägas vara den galvaniska ström- mens första och omedelbara verkan, emedan den alltid åtföljer densamma, då deremot de öfriga verkningarne fordra, att derjemte vissa vilkor äro uppfyllda. Genom tillförlitliga undersökningar är det bekant, att det producerade värmet är proportionelt med qvadraten på strömstyrkan, multiplicerad med ledningsmot- ståndet. Hela den värmemängd, som af strömmen utvecklas, är således proportionel med qvadraten på den elektromotoriska kraften, dividerad med strömmens hela ledningsmotstand. Detta gäller, så länge strömmen icke förrättar något annat arbete än

producerandet af värme. Att denna på erfarenhetens väg funna

96 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

lag är riktig och tillförlitlig, kan man anse bevisadt deraf, att. densamma, såsom CLAUSIUS adagalagt, kan theoretiskt deduceras'). Men om strömmen, jemte produktionen af värme, äfven förrättar något annat arbete, så måste hela den producerade värmemängden minskas med så mycket, som svarar mot detta arbete. Om man således har en galvanisk stapel af en gifven elektromotorisk kraft, hvars poler äro förenade med hvarandra medelst en fast ledare, och om man dervid utom elektromotoriska kraften äfven känner motståndet så väl i stapeln som i den yttre ledningen mellan polerna, så kan hela den af strömmen under en viss tid produ- cerade värmemängden lätt beräknas. Tänker man sig nu, att en del af den yttre ledningen borttages, och att i dess ställe infogas en sönderdelbar vätska, t. ex. svafvelsyrehaltigt vatten, hvars motstånd göres lika med motståndet i det borttagna stycket af den fasta ledaren, så hafva elektromotoriska kraften och lednings- motståndet genom detta utbyte icke undergått någon förändring. Detta oaktadt kan den producerade värmemängden icke blifva lika stor som förut, utan måste blifva mindre, emedan strömmen jemte produktionen af värme äfven förrättar det mekaniska arbete, som åtgår för vattnets kemiska sönderdelning. Detta åstadkom- mes genom det kända förhallandet, att vid vattnets sönderdelning i väte och syre sker en absorption af värme, och denna absorption är till storleken lika med värmeproduktionen vid vätets och syrets förening. Absorptionen är således ett mått på det mekaniska arbete, som åtgår för sönderdelningen. Den hela af strömmen producerade värmemängden blir saledes förminskad med jemnt sa mycket, som svarar emot det af strömmen förrättade sönderdel- ningsarbetet. Hvad härvid polplattornas öfverdragning med väte och syre beträffar, hvarigenom en polarisationsström af motsatt riktning mot hufvudströmmen förorsakas, så är detta, såsom lätt är att inse, ett helt och hållet sekundärt fenomen, som med sakens natur icke har något att skaffa.

Om man vidare har en galvanisk ström, hvars totala mot- stand är kändt, och hvars intensitet oupphörligen förändras, sa

1) Pogg. Ann. B. 87 sid. 415.

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 97

kan man beräkna den hela af strömmen producerade värme- mängden, om strömintensiteten för hvarje ögonblick är bekant. Lägger man nu en sluten ledare i närheten af hufvudströmmen, så uppkomma induktionsströmmar i den förra. Hufvudströmmen förrättar saledes galvanisk induktion på samma gang, som den producerar värme, och det är tydligt, att värmeproduktionen måste blifva mindre, än om ingen induktion äger rum. Men a andra sidan hafva stapelns elektromotoriska kraft och hufvud- ledningens motstand icke blifvit förändrade, på hvilka värme- produktionens storlek enligt den ofvannämnda lagen beror. TI ett föregaende arbete ') har jag experimentelt bevisat, att uti före- varande fall hufvudströmmens värmeproduktion verkligen blir mindre, och detta alltid på ett sådant sätt, att summan af det värme, som af hufvudströmmen produceras, och det, som astad- kommes af induktionsströmmen i dess bana, är lika med det värme, som hufvudströmmen ensam åstadkommer, da ingen in- duktion äger rum. Men da det värme, som induktionsströmmen producerar, med rätta mäste betraktas sasom denna ströms värme- eqvivalent, sa följer häraf, att det af hufvudströmmen i dess bana under induktionen producerade värmet har blifvit förminskadt med den värmegqvantitet, som svarar mot det arbete, hvilket huf- vudströmmen förbrukar för astadkommande af induktionen. Saä- som jag i nämnde arbete visat, astadkommes denna förminskning i hufvudströmmens värmeproduktion derigenom, att induktions- strömmen uppväcker induktionsströmmar af högre ordning i huf- vudledningen, hvilka alltid på ett sådant sätt adderas till och subtraheras ifrån hufvudströmmen, att värmeproduktionen der- igenom minskas. I detta fall förminskades saledes den produ-

cerade värmemängden med tillhjelp af induktionsströmmarne.

Vi antaga slutligen, att ledningstråden mellan stapelns poler star i förbindelse med en rulle med öfverspunnen ledningstråd,

och att i denna rulle befinner sig en mjuk jerneylinder, hvars

1) Öfversigt af Vet.-Ak:s Förhandl. för 1864 sid. 77. Pogg. Ann. B. 123, sid. 193. Arch. des sciences phys. et nat. Nouv. periode B. 24 sid. 324> Philo- sophical Magazine (4) B. 31. sid. 253.

98 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ankare genom en fjeder eller dylikt aflägsnas från jerneylindern, så snart den utvecklade magnetismen blir för svag att draga det- samma mot elektromagnetens poler. Om nu strömmen slutes och öppnas efter bestämda mellantider, så produceras under en viss tid en bestämd qvantitet värme. Om man derefter låter ankaret, under det att detsamma drages till elektromagnetens poler, för- rätta ett mekaniskt arbete, t. ex. att uppvinda en tyngd eller dylikt, så maste tydligen värmeproduktionen dervid blifva så mycket mindre, som svarar mot det förrättade mekaniska ar- betet; hvilket äfven FAVRE pa experimentel väg bevisat vara förhållandet '). Men a andra sidan hafva hvarken motständet i strömmens ledningsbana eller den elektromotoriska kraften i sta- peln blifvit förändrade; af hvilka båda momenter den utvecklade värmemängden beror. Det är dock lätt att inse, att den olika beskaffenheten af induktionsströmmarne i de båda failen upp- häfver denna motsägelse. En del af den producerade värme- mängden utgöres nemligen af det värme, som af de genom ankarets rörelse uppkommande induktionsströmmarne alstras i elektromagneten och dess ankare. Den elektricitetsmängd, som härigenom sättes i rörelse, är visserligen lika stor, antingen an- karet är belastadt eller icke; men då ankaret är fritt, rörer det sig hastigare än, då det förrättar arbete, och de ifrågavarande induktionsströmmarne hafva derföre i förra fallet en kortare du- ration än i det sednare. En lika stor elektricitetsmängd fullbordar således sin cirkulation på kortare tid, da ankaret är fritt än då det är belastadt. Induktionsströmmens intensitet blir derföre i förra fallet större än i det sednare, ehuru hela den cirkulerande elektrieitetsmängden i bada fallen är lika. Da nu den utveck- lade värmemängden är proportionel med qvadraten pa strömmens intensitet, sa är det lätt att visa, att den af nämnde induktions- strömmar i RS och dess ankare producerade värme- mängden blir större, då ankaret är fritt och följaktligen rörer sig hastigare, än då mekaniskt arbete förrättas, och derföre an-

karets gang är langsammare. Ett analogt förhällande äger rum

') Compt. R 45, sid. 56. Arch. des sciences phys. et nat. B. 36, sid. 59.

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 99

med de induktionsströmmar, som i bada fallen uppkomma i den galvaniska strömmens ledningsbana. Induktionsströmmarnes mel- lankomst är i detta fall så nödvändig för att upphäfva den an- gifna motsägelsen, att, om dessa icke förut varit kända, man genom en dylik slutledning möjligen kunnat ana deras tillvaro.

2. Den galvaniska induktionen och värmeabsorptionen vid kemisk sönderdelning hafva länge varit bekanta, och vi hafva i det föregående sökt visa, 1 hvilket innerligt samband dessa feno- mener stå till det rätta begreppet om kraft och mekaniskt arbete. Vi skola nu öfverga till ett fall, i hvilket man hitintills icke känt det medel, som naturen begagnar för att upphäfva motsägelsen mellan den bevisade satsen, att den galvaniska strömmens värme- utveckling beror af den elektromotoriska kraften och af lednings- motståndet, och den axiomatiska sanningen, att, om en kraft sam- tidigt gör tva verkningar, summan af dessas qvantitativa värden maste vara lika stor, som det qvantitativa värdet af endera af dem, då denna ensam frambringas.

Ett sådant fall är den galvaniska ljusbågen, som bildas, då elektriciteten under utveckling af ljus och värme genom en gas öfvergår från en fast ledare till en annan. Det är en väl känd sak, att i en dylik ljusbåge materiela partiklar af strömmen lös- ryckas från den ena polen och öfverföras till den andra. Det är isynnerhet den positiva polen, som på detta sätt sönderslites, under det att den negativa derför är mindre utsatt. Utom detta rent mekaniska arbete, som af strömmen förrättas, kunna genom strömmens direkta medverkan kemiska sönderdelningar 1 ljus- bagen förekomma. Om bildandet af nya kemiska föreningar der- städes skulle äga rum, kan detta icke betraktas såsom en direkt och uteslutande verkan af strömmen sjelf, utan har, till en del åtminstone, sin orsak utom och oberoende af densamma. Hvad nu först de kemiska sönderdelningarne beträffar, så har det me- kaniska arbete, som strömmen förbrukar för att åstadkomma dessa, sin mekaniska värmeeqvivalent i den värmeabsorption, som dervid alltid uppkommer. Deremot är förhållandet helt

annat med det rent mekaniska sönderslitandet af polerna. Med

100 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sönderslitandet är ingen värmeabsorption förenad, utan tvärtom en betydlig produktion af värme. I ljusbågen förrättar strömmen således ett mekaniskt arbete, som icke kompenseras af en der- städes uppkommande värmeabsorption.

Vi tänka oss nu en galvanisk stapel af gifven elektromoto- risk kraft, och att dess poler äro förenade med en fast ledare af ett bestämdt ledningsmotstånd. Den värmemängd, som då på en viss tid af strömmen åstadkommes, är äfven bestämd. Antaga vi nu, att en del af den fasta ledarer borttages, och att i dess ställe en ljusbåge mellan kolspetsar bildas, samt att denna ljus- båge tages sa lang, att dess motstånd blir lika stort, som mot- ståndet i det borttagna stycket, så har hela motståndet 1 kedjan genom detta utbyte icke blifvit förändradt. Men detta oaktadt måste hela den af strömmen producerade värmemängden blifva mindre än den, som ur elektromotoriska kraften och lednings- motståndet kan beräknas, emedan strömmen nu jemte produk- tionen af värme äfven förrättar det mekaniska arbete, som åtgår för sönderslitandet från polerna af de materiela partiklarne. Denna motsägelse kan endast lösas derigenom, att strömstyrkan förmin- skas så mycket, att den förminskning i produceradt värme, som derigenom uppkommer, jemt motsvarar detta mekaniska arbete. Men det ifrågavarande mekaniska arbetet kan endast på två sätt astadkomma en förminskning af strömstyrkan, nemligen antingen derigenom, att det verkar på samma sätt som en tillväxt i led- ningsmotstandet, eller derigenom att det gifver upphof till en elektromotorisk kraft, som sänder en ström i motsatt riktning mot hufvudströmmen. Nu är det dock lätt att inse, att, om den behöfliga förminskningen af strömstyrkan skall kunna åstadkom- mas genom en af det mekaniska arbetet förorsakad tillväxt i motståndet, denna tillväxt måste vara annorlunda beskaffad än ett galvaniskt motstand af det vanliga slaget. Det af arbetet förorsakade motständet måste nemligen vara sadant, att det för- minskar strömstyrkan, utan att strömmen vid öfvervinnandet af detsamma producerar en deremot svarande värmemängd. Om vi

för ett ögonblick antaga, att det ifrågavarande motståndet är af

EDLUND, UNDBRSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. LOL

vanligt slag, och kalla detsamma för m samt motståndet i den öfriga ledningen för M, så är hela motständet, under det att ljus- bågen äger rum, M+m. Om nu ljusbågen borttages, och mot- ståndet genom insättning af en fast ledare bringas till M+ m, så måste, da elektromotoriska kraften förblir oförändrad, samma värmemängd erhallas, som om ljusbågen existerar; och dermed star man fortfarande qvar i samma dilemma, som man genom antagandet af en tillväxt i motståndet ville komma ifrån. Det behöfliga motståndet måste derföre, om det skall kunna uppfylla sin bestämmelse, vara så beskaffadt, att det förorsakar en för- minskning i strömstyrkan, utan att gifva upphof till en värme- utveckling, da strömmen gar igenom eller öfvervinner detsamma. Dylika motstånd äro ännu icke kända, och det ifrågavarande skulle derföre vara ett motstånd af nytt slag. Huru den behöf- liga nedsättningen i strömstyrkan rätteligen åstadkommes, kan bäst inhemtas af de tre förutnämnda analoga fallen, i hvilka vi noga känna, huru allt tillgår. Då strömmen genomgår en kemiskt sammansatt ledande vätska, så uppstår i densamma en kemisk sönderdelning. Det mekaniska arbete, som strömmen förbrukar för astadkommandet af denna sönderdelning, är i det hänseende, hvarom här är fråga, fullkomligt likartadt med det mekaniska arbete, som i den galvaniska ljusbågen åtgar för polträdarnes sönderdelning. I det förra fallet är det den kemiska attraktionen mellan olika ämnen och i det sednare attraktionen mellan par- tiklar af samma slag, som af strömmen måste öfvervinnas, på det att en sönderdelning skall kunna uppkomma; men denna olikhet mellan de öfvervunna krafterna i de båda fallen kan icke hafva något inflytande på det förbrukade arbetets återverkan på sjelfva strömmen. Nu veta vi med säkerhet, att det af strömmen för- rättade kemiska sönderdelningsarbetet icke förminskar ström- styrkan på det sätt, att det ökar ledningsmotståndet; ty detta kemiska arbete kompenseras helt och hållet af den vid sön- derdelningen uppkommande värmeabsorptionen. Vi måste deraf sluta, att sönderstyckningen af polytorna i ljusbågen icke heller har något inflytande på ledningsmotståndets storlek i detta fall.

102 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.-

Öfvergå vi till de båda nämnda fallen, i hvilka induktion äger rum, så finna vi, att det af strömmen förrättade induktionsarbetet kompenseras genom elektromotoriska krafter och ingalunda der- igenom, att strömstyrkan nedsättes genom en förökning af mot- ståndet. Då således i de tre meranämnda fallen det af ström- men förrättade mekaniska arbetet icke kompenseras derigenom, att strömstyrkan förminskas genom en tillökning i motståndet, så måste vi antaga, att förhållandet dermed i det fjerde fallet är detsamma, alldenstund vi icke kunna anföra någon giltig grund för motsatsen. Härtill kommer ännu ett skäl, som icke bör lemnas utan afseende. Ifrån en annan del af elektricitetsläran ') är det bekant, att söndersmulandet af fasta kroppar, såsom ge- nom brytning, filning, skafning m. m., ofta förorsakar elektricitets- utveckling. Detta skulle utan tvifvel alltid blifva fallet, om det vore möjligt, att så skyndsamt aflägsna de skilda delarne från hvarandra, att de fördelade elektricitetsarterna icke hunne åter- förenas. Af allt detta tvingas man till det antagandet, att i den galvaniska ljusbågen genom det mekaniska sönderdelandet af de fasta polerna uppstår en elektromotorisk kraft, som sänder en

ström i motsatt riktning mot hufvudströmmen.

Vi skola nu visa, huru denna slutsats öfverensstämmer med

de anställda försöken.

3. Om det finnes en elektromotorisk kraft i ljusbågen, så maste denna tydligen förblifva konstant och oförändrad, så länge stapelns elektromotoriska kraft, strömstyrkan och ledningsmot- standet förblifva desamma. Den måste derföre vara oberoende af bagens längd, förutsatt att, då bågen göres längre, man bort- tager sa mycket af det öfriga motståndet i ledningen, att ström- mens hela ledningsmotstand blir detsamma som förut. Om dessa vilkor äro uppfyllda, är således den elektromotoriska kraften i ljusbågen densamma, denna sednare må till sin längd vara större eller mindre. Den ifrågavarande kraften sänder en ström i mot-

satt riktning mot hufvudströmmen och gör derigenom den totala

') Riess, Die Lehre von der Reibungselektrieität. Delen 2; sid. 400.

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 103

strömstyrkan mindre. Den verkar således till strömstyrkans för- minskande på samma sätt som ett infogadt ledningsmotständ. Deremot är det tydligt, att det egentliga ledningsmotständet i ljusbågen under föröfrigt lika förhållanden måste tilltaga med dennes längd. Om man således uppmäter motståndet i ljusbågen, så finner man, att detsamma består af två delar, af hvilka den ena är oberoende af bagens längd, och den andra tillväxer med densamma. Kallas det första motståndet för a och det egentliga motståndet i en ljusbåge af 1 skaldels längd för b,, så är hela det uppmätta motståndet i en ljusbåge af denna längd = a+—+ b,. Om ljusbågen har en längd af 2 skaldelar, och om medelmot- ståndet i hvarje af dessa kallas b;, så är hela motståndet i denna båge a+2b,. I en båge af 3 skaldelars längd blir hela mot- ståndet =a+3b, o. s. v. De efterföljande försöken visa, att a har ett ganska betydligt värde, samt att b,, by, b, 0. s. v. äro lika stora.

Den stapel, som begagnades, var af Bunsens konstruktion med salpetersyra omkring kolet. Som rheostat begagnades en trälåda af parallelipipedisk form, inuti öfverdragen med asfalt. Denna låda var 440 millimeter lång, 148 millimeter bred och lika djup samt till en del fylld med en kopparvitriollösning. I lådan stodo vertikalt tva kopparbleck, af samma bredd som lådan och nedgaende till dess botten. Det ena af dessa kopparbleck var fästadt och således under försöken stillastående; det andra der- emot kunde flyttas parallelt med sig sjelft, och afståndet mellan båda aflästes på lådans öfra kanter, som för detta ändamål voro graderade. Strömmen inkom i lösningen genom det ena blecket och utgick genom det andra. För att undvika polarisationens inflytande på mätningarnes noggranhet var alltid en större eller mindre del af rheostaten i strömledningen insatt. Strömmen uppmättes med en tangentbussol och kunde omkastas med en kommutator. Då vid dessa försök endast strömmar af betydlig styrka voro användbara, kunde icke till rheostat metalltrådar begagnas, emedan dessa starkt upphettades och derigenom för-

ändrade sitt ledningsmotstånd.

104 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

De polspetsar, mellan hvilka ljusbågen bildades, voro insatta i FOUCAULTS nya apparat för konstant elektriskt ljus. Apparaten begagnades dock vid de flesta försöken endast till polbållare, och det bestämda afståndet mellan spetsarne åstadkoms genom den ena polspetsens förflyttning med handen. ')

Apparaten var under försöken inställd i den till densamma hörande lyktan. Ljusbågens längd bestämdes icke direkt genom uppmätning af afstandet mellan spetsarne, utan med tilihjelp af en i Iyktan insatt elaslins togs af bagen en förstorad bild, hvil- ken projiecierades pa en pa den motstående väggen i rummet upp- satt skala. Afstaändet mellan skalans parallela delningslinier var 10 millimeter, Glaslinsen förstorade omkring 25 gånger. Hvarje skaldel motsvarade således en längd pa ljusbagen af omkring 0,4 millimeter. För att göra ljusbagens bild rätt tydlig, utstängdes

största delen af dagsljuset från arbetsrummet.

4. Försöksserien 1.

Stapeln utgjordes af 76 elementer. Polspetsarne bestodo af hårdt kol, såsom det syntes af samma slag, som begagnas till sta- pelkol. Dä endast 0,6 tum af rheostaten var i ledningen insatt och kolspetsarne i kontakt, var tangentbussolens utslag = 63"30', och, da 8,4 tum voro infogade, 515. Häraf finner man, att motståndet (M), utom rheostaten, utgjorde 11,994 motständsen- heter. Efter försöksseriens slut visade tangentbussolen i förra fallet 64° och i det sednare 5210. Häraf erhållas M= 12,577. I medeltal var således M under denna serie == 12,285 motstånds- enheter.

försöket 1. Då en ljusbåge af 5 skaldelars längd var bildad,

och 0,6 tum af rheostaten i ledningen insatt, var strömstyrkan

') Professoren vid Carolinska Medico-Chirurg. Inst. Herr D:r Stenberg, som del- tagit i alla dessa experimenter, bestämde genom polspetsens förflyttning läng- den på ljusbågen, under det att jag afläste strömstyrkan på tangentbussolen. Jag begagnar detta tillfälle att härför till Prof. Stenberg hembära min upp-

riktiga tacksamhet,

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 105

= Tg. 515. Dä derefter kolspetsarne ställdes i kontakt och hårdt trycktes emot hvarandra, maste 8,4 tum af rheostaten in- fogas i ledningen för att bringa tangentbussolen på den nämnda utslagsvinkeln. Det totala motständet i denna ljusbåge var så- ledes 8,4—0,6=7,8 motständsenheter. Vid samma strömstyrka erhöllos för ljusbagar af kortare längd följande resutater:

Bagens längd=4 skaldelar; dess motstånd =1,6.

d:o —3 d:o d:o —ula% d:o = d:o d:o m d:o —] skaldel d:o = 6,9.

Man får således: a+56,=7,8; a+4b,=7,6; a+3b, =7,3; a+2b, =7,1 och a+b,=6,9. För hvarje tillökning af en skaldel i bå- gens längd ökas saledes motståndet med 0,2 motståndsenheter. Häraf kan man sluta, att d,=b,=b,=b,=b =0,2, och a=6,17.

Den elektromotoriska kraft, som uppstår i ljusbagen, minskar saledes strömstyrkan lika mycket, som ett infogadt motständ af 6,7 motständsenheter. Häraf kan man lätt beräkna storleken at denna motkraft, uttryckt i elektromotoriska kraften hos stapeln. Kallas denna sednare för & och elektromotoriska kraften i ljus- bagen för D, sa har man;

E E—D 12.285 +8.4—20.685 20,685 6.713.985

hvaraf erhålles D= 0,3239 FE. i

Försöket 2. Då motståndet M blifvit ökadt till 14,176 mot- ständsenheter och 11,0 motständsenheter af rheostaten blifvit i ledningen infogade, var strömstyrkan = 79. 45'30. Vid denna strömstyrka erhöllos följande resultater:

Bägens längd —3 skaldelar; dess motstånd =10,4. d:o = d:o d:o 38 d:o — I skaldel d:o == VG

För denna strömstyrka har man således a+3b=10,4; a+2b —=9,8 och a+b=9,2; hvaraf a=8,6 och 5= 0,6:

Om man, häraf beräknar D pa samma sätt som vid före- gående försök, sa erhålles:

D=0,3416 E.

106 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Försöket 3. Vid detta försök gjordes M= 21,29 motstånds- enheter. Då dessutom 13,5 tum af rheostaten infogades, visade tangentbussolen på 3622 i medeltal. 13,5 tum utgjorde hela längden af rheostaten, så att, med bibehållande af nämnde värde pa M, strömstyrkan med tillhjelp af rheostaten icke kunde göras mindre. Då ljusbågens längd var 2 skaldelar, och 0,6 tum af rheostaten var infogad i ledningen, var tangentbussolens utslag 33°40. Häraf kan motståndet i ljusbagen lätt beräknas. Man erhåller nemligen:

Bagens längd =2 skaldelar; dess motstånd = 16,66.

d:o —] skaldel; d:o — 14,76.

Man får saledes, da strömstyrkan är =7g. 3340, a+2b= 16,66, och a+b= 14,76; hvaraf a=12,86 och d=1,9.

Häraf erhålles pa samma sätt som i det första försöket:

D=0,3336 HF.

Af föregående försök följer, att den elektromotoriska kraften (D) i ljusbågen är oberoende af strömmens styrka, samt att ljus- bågens egentliga ledningsmotstånd är proportionelt med dess längd och tillväxer, då strömstyrkan aftager. |

5. Att D är oberoende af strömstyrkan förefaller möjligen vid första påseendet oväntadt; men vid närmare eftersinnande finner man dock, att detta är i full öfverensstämmelse med andra egenskaper hos den galvaniska strömmen, hvilka härmed stå i nära samband. Det mekaniska arbete, som strömmen förbrukar för sönderslitandet af polspetsarne, mätes af den förminskning i den totala, af strömmen producerade, värmemängden, som upp- kommer genom den af sönderslitandet förorsakade elektromotoriska kraften D. Om I är stapelns elektromotoriska kraft och Z mot-

standet vid en viss strömstyrka, då ingen ljusbåge bildas, så ut-

Ber. E? trycker : strömstyrkan, och 2 hela den af strömmen produce-

P)

rade värmemängden. Om deremot en ljusbåge bildas och Z fort- Di

Vo her o Fo E—D ev farande utmärker hela motståndet, så är strömstyrkan och

(ED)?

den producerade värmemängden. Det af strömmen i ljus-

4

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 107

bågen förrättade arbetet har säledes till eqvivalent skillnaden BA ÅG E®—(E-—-D® > D(2E—D)

emellan dessa båda värmelängder, eller - SA = Da

motständet är Z och följaktligen strömstyrkan en annan, sa blir

D(2E—D) TI

Om det mekaniska arbetet i förra

samma eqvivalent

fallet kallas A och i det sednare A, så har man således att A:A=L':L Men motstånden Z och Z äro omvändt pro- portionela mot strömstyrkorna. Häraf följer således slutligen, att det af strömmen 1 ljusbägen förrättade arbetet är, så länge stapelns elektromotoriska kraft är konstant, proportionelt med strömstyrkan. — Samma lag följer äfven det mekaniska arbete,

som strömmen förbrukar för värmeproduktionen. Det producerade . E Oo Oo .. värmet är proportionelt med FE. En och således, da £ är kon-

stant, proportionelt med strömstyrkan. Denna likhet mellan de bada fallen skulle icke ega rum, sasom lätt är att inse, om icke

D vore af strömstyrkan oberoende.

6. Försöksserien 2.

Denna försöksserie anställdes för att utröna, om och pa hvad sätt D kunde vara beroende af stapelns elektromotoriska kraft. Försöken anställdes derföre med ett olika antal elementer. Da till dessa försök nya kolspetsar insattes, hvilka möjligen voro olika med de förut begagnade i afseende på hårdhet och öfriga egen- skaper, samt dessutom kopparvitriollösningen i rheostaten kunnat förändras under de dagar, som förflöto mellan båda serierna, så kan man icke anse dessa jemnförliga med hvarandra.

Försöket 4. Stapeln bestod af 79 elementer. Då 0,6 tum af rheostaten vari ledningen insatt, och kolspetsarne trycktes hårdt emot hvarandra, så att kontakten dem emellan blef fullständig, blef tangentbussolens utslag 60°35. Då 13,5 rheostatenheter (tum) insattes i ledningen, blef utslaget 42°55. Häraf kan man be- räkna, att det totala motståndet, utom rheostaten, eller M ut- gjorde 13;62 motståndsenheter. Om man till enhet tager den elek-

108 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tromotoriska kraft, som för motståndet 1 gör 45 graders utslag på tangentbussolen, så blir stapelns elektromotoriska kraft eller E= 25,22.

Då 0,6 tum af rheostaten var insatt i ledningen och ljus- bågen 4 skaldelar lång, stannade tangentbussolen pa 48°5. Da derefter 9,0 tum af rheostaten insattes, och kolspetsarne samman- trycktes till kontakt, erhölls samma gradtal. Motständet i en ljusbåge af 4 skaldelars längd var således =8,4.

Med bibehållande af samma strömstyrka, erhöllos för kortare bagar följande resultater: Bägens längd =3 skaldelar; dess motstånd =1,8. d:o =2 d:o d:o =. d:o =] skaldel; d:o = 00: Häraf erhålles: a=6,0 och b=0,6. Om häraf på samma sätt som förut D beräknas enligt eqva-

tionen E ED 13.62+9,0=22.62 — 22 62—6,0—16,62"

så erhålles D=0,2652 E=6,690.

Försöket 5. Från stapeln borttogos 24 elementer, så att denna endast bestod af 55 sådana. Då 0,6 tum af rheostaten var insatt i ledningen och kolspetsarne i kontakt, stannade tangent- bussolens nål på 6332, och, då 13,5 tum voro infogade, på 38"59'. Häraf kan beräknas, att det hela motståndet, utom rheostaten, eller M=8,104 och EF —=17,483.

Då 0,6 tum af rheostaten var infogad i strömledningen och ljusbagens längd 2 skaldelar, visade tangenfbussolen 43°30, och, sedan 10,2 tum blifvit i ledningen insatta, och kolspetsarne brin- gade i kontakt, erhölls samma gradtal. Häraf erhålles:

Bägens längd =2 skaldelar; dess motstånd 9,6; och vid samma strömstyrka: Bägens längd —1 skaldel; dess motstånd =8,4.

Man har saledes nu: a=17,2 och b=1,2.

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 109

Om man häraf på samma sätt som förut beräknar D, så

erhålles D=0,3934 E’= 6,877.

Dessa båda försök leda således till det resultat, att D äfven är oberoende af den elektromotoriska kraften i stapeln. Skillnaden mellan 6,877 och 6,690 kan nemligen betraktas såsom observa- tionsfel.

T Försöksserien 3.

Vid denna serie begagnades jern till polspetsar. Härvid inträffa- de, att spetsarne starkt oxiderades, hvarigenom ledningen i bågen "blef sämre, och strömstyrkan föll, så att det blef svårt att erhålla nagot noggrant och tillförlitligt mått på ljusbågens motstånd. ‘ Emellan två på hvarandra följande observationer måste oxiden på spetsarne borttagas med en fil.

Nedanstående tal erhöllos, innan ännu något tjockare oxid- öfverdrag hunnit bilda sig.

Försöket 6. Strömstyrkan var = Ty. 5415.

Då ljusbågens längd var =4 skaldelar, var dess motstånd =3,4.

d:0 d:o —3 d:o d:o =S d:o d:o —2 d:o d:o a d:o d:o =1 skaldel d:o =2,45.

Försöket 7. Strömstyrkan = 7g. 56°25.. Ljusbagens längd =4 skaldelar; dess motständ = d:o —=1 d:o d:o —=2,4. Stapeln bestod vid dessa båda försök af 50 Bunsens ele-

menter.

Försöksserien 4.

Vid denna serie begagnades äter kolspetsar, men af ett annat slag än förut. MRheostaten tömdes och rengjordes samt fylldes derpa med en ny lösning af kopparvitriol.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Årg. 24. N:o 4. 2

110 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Försöket 8. Stapeln bestod af 77 elementer. Då 0,6 af rheo- staten var i ledningen infogad, visade magnetnälen på 63'43' i medeltal; och då derefter 13 rheostatenheter insattes, på 4353. Häraf beräknas M=10,62 och E=22,73. Då endast 0,6 af rheo- staten var i ledningen insatt, och bågens längd =4 skaldelar, er- hölls dennes motstånd = 6,7.

Vid samma strömstyrka erhölls dessutom:

Bågens längd =3 skaldelar; dess motstånd = 56,3. d:o —2 d:o d:o —u) d:o — 1 skaldel d:o =54.

Försöket 9. I detta försök borttogos 20 elementer, så att stapeln endast bestod af 57 sådane. Då 0,6 af rheostaten var insatt i ledningen, var utslaget på tangentbussolen 62°6,, och, då 13 rheostatenheter voro infogade, 37°44. Häraf erhålles M'=738,425 och £=15,91. Da 0,6 af rheostaten var insatt i ledningen er- hölls följande resultat:

Bågens längd =2 skaldelar; dess motstånd = 38,9; samt vid samma strömstyrka d:o d:o =1 skaldel; d:o MZEHE

Af försöket N:o 8 erhålles D- 0,279 E=6,34 och af N:o 9 D=0407 E-6,48. Denna serie leder således till samma re- sultat som försöksserien 2, eller att D är oberoende af den elek-

tromotoriska kraften i stapeln.

8 Försöksserien 3.

Värmeutvecklingens storlek i den galvaniska ljusbågen beror af strömmens styrka och af bågens motstånd samt är med det sednare proportionel. Då nu det verkliga motståndet icke är större än hvad föregående försök visa, utgörande endast en mindre bråkdel af hvad man hitintills ansett detsamma vara, så kunde man möjligen ifragasätta, huruvida detta motstånd är tillräckligt stort för att förklara uppkomsten af den höga temperatur, som i

ljusbågen eger rum. För att undersöka detta anställdes följande

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 111

Den vid mina föregående försök öfver den galvaniska ut- videningen begagnade platinatraden (1155 millimeter lang och 0,542 millimeter i diameter) höll sig enligt dessa försök vid en konstant förlängning af 138 skaldelar, då tråden genomgicks af en ström, hvars styrka var = 7g. 4321. Pa första sekunden efter ström- mens upphörande afkylde sig tråden, så att den förkortades med 12,94 skaldelar, motsvarande i det aldra närmaste 7 temperatur- grader. Då en ström af nämnde styrka förmådde att hålla trå- den vid en konstant förlängning, måste således denna ström åstad- komma en temperaturhöjning i tråden af 7 grader på hvarje sekund, hvilket motsvarar en värmeutveckling af 1,27 värme-en- heter, då grammen tages till enhet för vigten. Motståndet i denna tråd uppmättes nu med den i de ofvan anförda försöken 8 och 9 begagnade rheostaten, och det befanns dervid, att detta motstand utgjorde 0,35 motständsenheter, således något mindre än i en ljus- båge af 1 skaldels (0,4 millimeters) längd uti försöket N:o 8. Vid detta försök, vid hvilket strömstyrkan var betydligt större än vid det nämnda försöket vid den galvaniska utvidgningen, ut- vecklades således mer än 1,27 värme-enheter i hvarje skaldel af ljusbågen på en tid af I sekund. Denna värmemängd (1,27 värme- enheter) är tillräcklig för att höja temperaturen i ett stycke af platinatråden af 0.4 millimeters längd till mer än 20000 grader, i fall detta kunde ske, utan att tråden smälte eller förvandlades till gas. Man ser häraf, att det motstånd, som enligt det före- gående verkligen finnes i ljusbågen, är tillräckligt för att förklara

uppkomsten af den höga temperatur, som derstädes äger rum.

"9. Försöksserien 6.

Då kolspetsar begagnades för ljusbägens bildande, höll sig strömstyrkan icke konstant under en längre tid, utan förändrades efter korta mellantider. Detta förorsakades deraf, att ljusbågen icke höll sig stilla, utan flyttade sig från en punkt till en annan på kolspetsarne, och denna flyttning var oftast åtföljd af ett ljud, liknande en sprakning. Tangentbussolens magnetnål kom härvid

112 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

i rörelse, hvilket hindrade afläsningen. Det kunde derföre ofta hända, att en temligen lång tid behöfdes för en enda observation, emedan man måste vänta med afläsningen till dess,-att nålen blef stilla. Flera olika kolsorter försöktes, men alla visade mer ' eller mindre denna olägenhet. Denna försvann helt och hållet, då ett par tjocka koppartrådar begagnades i stället för kolspetsar. Ström- styrkan blef nu konstant och förminskades endast i den mån, som afständet mellan koppartrådarne förstorades. Nedanstående be- stämningar utgöra resultatet af de med koppartrådarne anställde försöken.

Försöket 10. Stapeln bestod af 76 Bunsens elementer. Då 4 tum af rheostaten voro insatta, visade tangentbussolen i medel- tal på 5415, och då 13 tum voro infogade, på 40'50. Häraf beräknas M=10,82 och £=20,58. Då derefter 0,7 af rheosta- ten var i ledningen insatt, och en ljusbage af 6 skaldelar var bil- dad, stannade magnetnålen på 53°. Vid denna strömstyrka er- höllos följande resultater:

Bagens längd =6 skaldelar; dess motstånd =4,2.

d:o =4 d:o d:o —4.04 d:o —2 d:e d:o = d:0 = 1 skaldel; d:o 3108

Häraf erhålles a=3,4 och b=0,1. Om häraf den elektromotoriska kraften /) beräknas, så erhålles

34 EH = AR 15,72

Försöket 11, Fran stapeln borttogos 20 elementer, så att

endast 56 voro i verksamhet. Då 4 tum af rheostaten voro i ledningen insatta, var strömstyrkan = 7g. 52"29', och, då 13 tum voro insatta, — 79. 35"42'. Häraf erhålles M'=7,08 och H'=14,43. Då 1,4 tum af rheostaten utgjorde dennes motstånd, och ljus- bagen var 6 skaldelar lång, visade magnetnälen på 4430. Med denna strömstyrka erhöllos följande resultater. sagens längd =6 skaldelar; dess motstånd =6,2. d:o —4 d:o d:o =5,9:

d:o = d:o d:o — 5,6.

EDLUND, UNDERSÖKNING OM DEN GALVANISKA LJUSBÅGEN. 113

Häraf erhålles «—5,3 och b=0,15. Om häraf den elektromotoriska kraften D beräknas, så er- hålles denna 4 Fr D= ges Da 4,45 och 5,21 inom gränserna för de möjliga observations-

=5,21

felen äro lika med hvarandra, så följer äfven af denna försöks- serie, att D är af stapelns elektromotoriska kraft oberoende.

10. Af det ofvanstående följer, att D, da koppar begagnas till polspetsar, är mindre, än då dessa bestå af fast och hårdt kol. Detta torde kunna anses bero derpa, att kopparn före sönderslitningen befinner sig i ett smält eller halfsmält tillstånd, till följe hvaraf det mekaniska arbete, som strömmen förbrukar för sönderslitandet, blir mindre. Nasra försök anställdes äfven med kol af mycket lös beskaffenhet; men med dessa kunde inga fullt konstanta resultater erhållas, hvarföre jag ansett dem icke förtjena att meddelas. Emellertid visade dock dessa försök, att D för de lösa kolsorterna var mindre än för de hårda. De för- sök, som gjordes med tenn, gåfvo äfven ett mindre värde på D; men de med denna metall erhållna resultaterna voro för öfrigt osäkra, emedan den i ymnighet bildade tennoxiden störde ljus- bågens lugn och förorsakade variationer i strömstyrkan.

Emedan de båda polspetsarne hafva en olika temperatur, så skulle det kunna vara möjligt, att en thermoelektrisk kraft vore verksam i ljusbagen. Dessutom sönderdelas sannolikt den i luften befintliga fuktigheten af den galvaniska strömmen, och om sön- derdelningsprodukterna, väte och syre, utfällas på polspetsarne, så skulle deraf en polarisationsström i motsatt riktning mot huf- vudströmmen uppkomma. I fall dessa båda elektricitetskällor i ljus- bågen förefinnas, kunna de dock båda tillsammans icke uppga till mer än en obetydlig bråkdel af den ofvanföre funna elektromo- toriska kraften D, äfven om man förutsätter, att polarisationen uppnår sitt maximum af styrka. För att aflägsna all polarisation borde försöken anställas i lufttomt rum, eller i en gas, som aj

strömmen icke sönderdelas.

114

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 94.)

Från Societe Linneenne i Lyon. Annales, T. 12, 13. Från Geologische Commission der Schweizerischen Naturforschenden Gegellschaft i Zürich.

Beiträge zur geologischen Karte der Schweiz, BI. 2.

Från Commission Imp. Archeologique i S:t Petersburg. Compte Rendu, 1863, 1864.

Från Naturwissenschaftlicher Verein i Halle.

Zeitschrift, Bd. 27, 28. -

Från Verein für Naturkunde i Presburg. Verhandlungen, Jahrg. 8, 9.

Från U. S. Coast Survey i Washington. Standard places of fundamental stars. 2d Ed. Wash. 1866. 4:0.

Från Författarne. j ERDMANN, A. Betänkande rörande Walläkra, Bosarps och Wrams kol- fält 1 Skåne. Sthm. 1867. 4:0. Da Costa, PEREIRA. Gasteropodes des depositos terciarios de Por- tugal. Lisb. 1866. 4:0. Mvrsant, E. Monographie des Coccinellides, P. 1. Lyon 1866. st. 8:0. 2 — & Rey, ©. Histoire naturelle des Col&eopteres de France: Fossipédes, Brévicolles. Ib. 1865. st. 8:0. Histoire naturelle des Punaises de France: Scutellérides, Pentatomides. Ib. 1865, 66. st. 8:0. DE PArRAVEY. Du Planisphere de Dendérab. Par. 1866. 8:0.

Ofversigt al Kongl. Veteuskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 4

Bidrag till kännedomen om Kinnekulles Lafvegetation. Af O. G: BLOMBERG.

[Meddeladt den 10 April 1867.]

Redan länge hafva vi egt en tillförlitlig kännedom om fa- nerogam- och mossvegetationen på Kinnekulle genom Lektor ZETTERSTEDTS afhandlingar deröfver och genom de tillägg dertill, som af andra författare sedermera blifvit publicerade. Denna trakts rikedom på vextalster har arligen lockat skaror af bota- nister, hvilka efter anvisning lätt aterfunnit, hvad förut derstädes varit taget. Annu sakna vi dock i tryck tillgängliga upplysnin- gar öfver bergets lafvegetation '), kanske icke mindre rik än fa- nerogamfloran, om det vore sa väl undersökt i förra, som sednare afseendet. För att i någon mon afhjelpa denna brist och lätta uppsökandet af lafarter, som der äro anmärkta, vill jag här nedan anföra, dels hvad jag sjelf funnit under några dagars excursioner på berget i sällskap med min numera bortgångne, högtvärderade vän, provincialläkaren D:r GREWE, dels uppgifva, hvad denne derstädes funnit. I en dylik växtskizz måste dock många brister uppstå, enär undersökningarna ännu måste anses ofulländade. Ne- danstaende uppsats vill jag derföre anse blott såsom ett utkast, nöjd om jag i någon mon kan gifva en föreställning om denna trakts lichenologiska skaplynne och egenheter samt underlätta uppsökandet af dess rariteter. Jag förbigar derföre de arter, hvilka här äro allmänna, och om hvilka man på förhand kan an-

taga, att de här skola förekomma. Blott i det fall komma de

) Tid efter annan har dock Akad.-Adj. TH. Fries i Vet.-Akad. Öfvers. 1864 samt Bot. Not. 1865 och 1866 publicerat upptäckten af en och anuan rarar

lafart på Kinnekulle.

116 ÖFVvERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1867. 2

att upptagas, när de meddela lafvegetationen någon utmärkande pregel.

Det är bekant, att Kinnekulle till en stor del är täckt af ett lager mylla ofvanpa den fasta berghällen. Der denna mylla bildar något mäktigare lager, utgör den bördiga fält eller yppiga löfskogsängar, men i motsatt fall kala, sterila hedar. Sa är till en del förhällandet med det nedersta lagret eller sandstenen (jag förbigar urberget eller gneisen, hvilket, om det än nägorstädes träder i dagen, är för mig alldeles okändt i lichenologiskt af- seende, och torde ej heller vara serdeles framstående i detta fall). Blott sällan träder dock detta lager i dagen såsom hed, om ej något mellan Råbäck och Hellekis, samt nedom Blomberg. Van- ligen träffa vi sandstenen såsom fast berg i de branter eller klef- var, som börja vester om Hönssäter och fortsätta utmed hela Wenern (nedom Kärrgärden, Hellekis, Råbäck, Trollmen, Hjelm- säter, Blomberg) för att sedan vända sig upp mot Husaby, der de sluta. Små sandstensbranter finnas dessutom ofvan Kesta kyrka.

Ofvan sandstenslagret ligger alunskiffern med inbäddade or- stensbollar, mig obekant i lichenologiskt afseende. Ofvan detta vidtager siluriska kalken af rödaktig och ljusgrå färg i mäktiga lager, hvilka såsom klefvar eller branter träda i dagen flerestädes. Då kalken på dessa ställen hastigt förvittrar, kan den ej lemna något stadigt fäste för den långsamt växande lafven, hvadan dessa branter äro ytterst laffattiga, ja merendels sakna alla tecken till någon lafvegetation. Ofvan kalken ligger lerskiffern, savidt kändt är artfattig, och derofvan trappen, i lichenografiskt afseende föga märkvärdig. Härtill torde dock utan tvifvel bidraga, att Kinne- kulles topp till största delen är beklädd af skog, i hvars skugga mossmattan förhindrar nästan all lafvegetation.

De lokaler, som för lichenologen äro af största intresse, in- skränka sig saledes till jemförelsevis mindre trakter. — Hedarne, förnämligast ofvan kalklagret (t. ex. den stora heden mellan Blom- berg och Martorp, omkring Österplana kyrka samt ställvis Öster-

plana vall), erbjuda jord- och mossarter. På de derstädes spridda

BLOMBERG, KINNEKULLES LAFVEGBETATION. 117

kalkstenarna och kalkstensflisorna, samt på de här och der i gruset nedbäddade granit- och sandstensbitarna finnas flera af Kinne- kulles utmärktare arter. Stenäsen, en längs berget från Hög- kullen mot vester löpande, af större och mindre granitblock öfver- sallad ås, erbjuder föga af intresse. Här anträffas de allmänna och mera vanliga granitlafvarna.

I rikedom täflande med hedarnas lafvegetation, ehuru af helt annan beskaffenhet, är de löflundars (t. ex. Rabäcks och Hellekis munkängar m. fl.), hvilka ligga nedanför kalkklefvarna. Det ur berget framsipprande vattnet, jemte den af förvittradt kalkgrus och ruttnande blad bildade myllan, bidraga till en yppig växtlig- het. Manga af Kinnekulles raraste och egendomligaste lundväxter aterfinnas här. De spridda kalkstensblocken hysa en yppig laf- vegetation. På hasseln, eken, linden, asken m. m. träffas flere utmärktare arter.

Efter denna allmännare öfversigt, ma en mera detaljerad lemnas, och vi vilja derföre föra våra läsare på ett par excur- sioner. — Vi taga Westerplana gästgifvaregård till utgångspunkt för den första.

Till venster (= söder) om landsvägen mellan de begge alter- nerande gästgifvaregärdarna hafva vi tillfälle att pa en gammal lada (af trä och sten) insamla Amphiloma murorum') (in ligno; på kalkstenen är den öfverallt ymnig), Diplotomma alboatrum var. trabinellum samt Calicium lenticulare. Längre fram (åt herresätet Blomberg) träffa vi på venster hand vid vägen en tät, snårig hasselskog, blandad med Crategus-arter och andrå busk- växter. Pa fuktiga kalkblock derstädes finna vi Aspieilia sua- veolens, Lecidea monticola, Sagiolechia protuberans, Verrucaria immersa (HOFFM.) (= caleiseda Dc.) och papillosa m. fl.

Nedanför Blomberg mellan Lidköpingsvägen och Wenern vid- tar först en löfskogsäng, der pa ask anträffas Diplotonma albo- atrum och Acrocordia gemmata samt Kinnekulles allmännaste

större trädlaf. /mbricaria Acetabulum, här hvit genom solens och

') Vid namnuppgiften följa vi KOERBERS Parerga lichenologica.

118 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

vindens inverkan. Nedanför åt Wenern vidtar en af dessa med en tunn mylla betäckta hedar, på hvilka en tynande, förbränd fanerogamvegetation tydligt betecknar, att den fasta hällen ligger nära dagen. Såväl den fasta sandstenen som ock de ofvanpa och vid hvarandra hopade sandstensblocken lysa på längt håll guldgula af den temligen allmänna Hematomma coceineum. Huru fattig pa utmärktare arter sandstenen än är, finna vi dock såsom för den- samma mer karakteristiska: Lecanora subfusca campestris, Rino- dina atrocinerea, Siegertia calcarea, Lecidea plana och den ej sällsynta Lee. goniophila m. fl. Parasitisk pa ofvannämnde Ste- gertia träffas Xenospheria rimosicola.

Om vi härifran begifva oss upp till Blomberg, anträffa vi pa hasselskogen derofvan Opegrapna atra och herpetica med var. subocellata, Pyrenula Coryli, Arthopyrenia Cerasi (på körsbär). Litet högre upp, vid gränsen ınot heden, pa den fasta, här i da- gen uppstickande kalken, Opegrapha rupestris och på mossa den ej sällsynta Bilimbia hypnophia, hvilken anträffas flerestädes pa mossa öfver kalkstenslagret, hvilket den här som annorstädes sy- nes företrädesvis älska. Opegrapha vulgata kan insamlas pa gran.

Ofvanför denna klef- vidtar den stora, sterila heden mellan Blomberg och Martorp (Blombergs och Martorps hed). Här träffas på små, i kalkgruset nedbäddade sandstens- och granitflisor, Aca- rospora glebosa, hvilken aldrig synes öfverga på de likaledes ym- niga, öfver hela heden spridda kalkstensbitarna. Pä dessa sed- nare frodas deremot Placodium albescens, Pyrenodesmia varia- bilis, Rinodina Bischofjii och var. immersa (hvilka äro spridda här och der öfver hela kalkstenslagret), Lecanora Flotowiana, Aspieilia calearea, Rhizocarpon subeoncentrieum (äfven pa sand- stenen), Polyblastia nigella, Verrucaria fuscoatra och fuscella. Parasitiskt pa apothecierna af Pyrenodesmia träffas Tichothecium erraticum. Sällsyntare träffas på sandsten en varietet af Zeca- nora Hageni. På hedens kalkgrus samt på mossan och bland gräset kunna vi insamla: Cladonia aleicornis (äfven c. fr.) Callo- pisma cerimuwm stillicidiorwm, Thalloidima vesiculare, Biatora fus- coatra, Bhapluospora viridescens och (isynnerhet i och omkring

BLOMBERG, KINNEKULLES LAFVEGETATION. 119

mindre gropar) Kndopyrenium hepatium, Michelii och dwda- leum samt Dermatocarpon Schereri. Liksom Collema multifidum (= melenum), äro dock dessa arter spridda äfven till andra he- dar, ehuru mera sparsamt. —- Vid slutet af heden mot vester uppsticka i dagen fasta kalkhällar, der Psora lurida, Biatorina proteiformis, Weitenwebera muscorum och Physma myrtococewin finna sin trefnad. Dessa fyra arter synas företrädesvis älska öppna, solbrända kalkhällar eller mossan derpå.

Åt andra sidan på samma hed ligger torpet Martorp, der vi på sjelfva qvarnhällen anmärka Thelidium pyrenophorum. Göra vi härifrån en utflygt ned till Husaby, träffa vi Rinodina atro- cinerea och metabolica demissa, Lecidea insularis, Scoliciosporum asserculorum sawicolum och Verrucarıa fuscella. I fukten vid qvarnen trifves Collema plicatile. — Alla ofvanstäende för Husa- by anmärkta växa pa sandsten.

Vid den andra excursionen taga vi till utgangspunkt Öster- plana kyrka. Pa heden derstädes återfinna vi, ehuru mera spar- samt, de arter, som ofvanföre för Blombergs hed äro anmärkta, samt en eller annan ny art: Solorina saccata, Urceolaria seruposa bryophila, Verrucaria plumbea, Leptogium sinuatum scotinum, Collema furvum m. A.

En öfverraskande omvexling i lafvegetationens skaplynne märka vi, om vi härifrån ställa våra steg till Råbäcks munkäng. Se här en liten förteckning pa det hittills vigtigaste anmärkta: Pannaria plumbea (rarissime) på hasselnötter, Bacidia fuscoru- bella (STIZ) var. phea pa ask, Buellia Schereri på ek, Acro- cordia conoidea på kalk, yemmata på ask etc., den nya Sagedia Greweana på askrötter, Verrucaria plumbea på kalk, Arthopy- renia stenospora pa glatt bark af hassel m. fl. Arthopyrenia- arter, Tormasellia Leightonii (yppigt utvecklad) på hassel, Collema tenax m. m. m. m.

Vid den närliggande Hellekis grindstuga anträffas pa linden (bredvid stugan) Phialopsis rubra, Biatorina pyracea Mass. (= luteoalba ACH.) och Scoliciosporum molle. Rakt upp åt klefven härifrån uppsticker den röda kalken, på hvilken vi träffa

120 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Gyalecta cupularis (yppigt utvecklad) och Opegrapha gyrocarpa. På friliggande kalkstenar i snaren häromkring: Zecidea monticola och Verrucaria papillosa.

För att icke längre trötta läsaren, anföres nu här nedan de arter, som utom ofvan angifna äro anträffade pa spridda lokaler, För fullständighetens skull upptaga vi alla, äfven de nyss anförda, utelemnande blott, hvad som kan hänföras till det allmän- naste, såvida ej detta intager en mera framstående plats. Der

jag ej närmare kan angifva lokalen, utsättes signaturen (GR.)

>

(= GRAWE), såsom en hänvisning till den källa, hvarifrån jag hemtat uppgiften. Särskilt vill jag här offentligen erkänna min tacksamhetsskuld till den bortgångne vännen, utan hvars trägna, med vackra fynd belönade forskningar, de flesta af nedanstående arter skulle för Kinnekulle varit okända. I samma tacksamhetsskuld star jag äfven till Akad.-Adj. TH. FRIES, hvilken godhetsfullt be-

stämt flera kritiska arter af mina samlingar från detta berg.

Stereocaulon cereolinum. Högkullen på trapp (GR.). Cladonia aleicornis. Blombergs hed (se ofvan), äfven ce. fr.

— papillaria. Sandstenslagret ofvan Hjerneklef (GR.). Cetraria juniperina terrestris. Martorps hed (GR.). Solorina saccata. Österplana (GR.); ofvan Trollmen (ZETTERSTEDT). Imbricaria (Parmelia) Acetabulum — flerestädes pa ask, ek etc. sä-

som Blomberg, Räbäcks munkäng (vacker!) o. s. v.

Pannaria plumbea. Räbäcks munkäng pa hasselnötter (se ofvan). Amphiloma murorum. Kalkmurar etc. allmän; Westerplana (in ligno; se ofvan). Placodium albescens Blombergs hed på kalk. == cireinnatum. Kalk (GR.). Acarospora smaragdula. Sandstensklefven ofvan Kesta. — glaucocarpa. Österplana (GR.).

Obs. En utmärkt vacker Acarospora med tätt hopade apothe- cier, som hafva hvit margo och kastanjebrun disk, är af D:r GRAWEB tagen nedanför Högkullen åt söder. Förtjenar att närmare eftersökas.

— glebosa. Blombergs hed. Osterplana hed o. s. v. (se ofvan). Callopisma cerinum, asp här och der. — — Pp) elorinum. Westerplana (GR.). — — y) stillieidiorum. På mossa ofvan kalklagret, spridd. : Pyrenodesmia variabilis. Pä kalklagret, här och der, men sparsamt.

BLOMBERG, KINNEKULLES LAFVEGETATION. 121

Kinodina metabolica demissa. Husaby på sandsten (se ofvan).

= Conradi. Österplana (GR.).

-— atrocinerea. Nandstenslagret, t. ex. nedom Blomberg, Husa- by ete. (se ofvan).

— Bischofiü. Kalkstenslagret, spridd på både den röda och grå kalken, isynnerhet på mindre stenar och flisor på hedarna.

— = 5) immersa. Samma localer som hufvudarten.

AX

Lecanora subfusca campestris. Sandstenslagret flerestädes, t. ex. ned- om Blomberg, Gum etc. — atra. Gum på sandsten (Gr.). — Hageni. Blombergs hed pä sandsten (se ofvan). — Flotowiana. Heder på kalk (se ofvan). — badia. Gum på sandsten (GR.).

Zeora (Lecanora) coarctata var. elacista. Nedom högkullen åt sö- der (GR.). Ochrolechia (Lecanora) pallescens. lLucastorp på rönn. Homatomma coccineum. Sandstenslagret flerestädes, t. ex. nedom Blomberg, Halla (GR.) o. s. v. Aspieilia lacustris. Hjerneklef (GR.). — calcarea. På sandsten och kalk, t. ex. Blombergshed m. fl. st. = = contorta. Österplana (GR.). — suaveolens. Skuggiga och fuktiga lundar på kalk. Hittills - funnen blott mellan Westerplana och Blomberg (se ofvan). — Möjligen äfven annorstädes.

Phialopsis rubra. Hellekis grindstuga på lind (se ofvan). Urceolaria scruposa. Sandsten, t. ex. Osterplana (GR.). = = bryophila. Osterplana.

Gyalecta cupularis. Ofvan Hellekis grindstuga på kalk.

Psora lurida. Alltid på solöppna kalkklefvar, t. ex. Blombergs hed, . vid gängstigen mellan Osterplana och Kestad m. fl. st. Trallecdima Bella: Hedarna ofvan kalklagret t. ex. Blombergs hed, Österplana hed o. s. v. (alltid nähe utvecklad). Bacidia fuscorubella (Stız.) var. phea. Räbäcks och Hellekis munk- ängar på ask. Biatorina pyracea (Mass!). Linden vid Hellekis grindstuga (se ofvan). — proteiformis. Blombergs hed (se ofvan). Biatora rupestris calva. Nedom Högkullen åt söder (GR). _ — — 5) rufescens. Heden ofvan Blomberg; Oster- plana etc. — Ehrhartiana. Här och der. — jlexuosa. Hellekis. id — atrofusca. Heden ofvan Blomberg; Osterplana etc. Synes företrädesvis älska kalklagret. S Bilimbia coprodes.. Nedom Högkullen åt söder (GR.). — spheroides. Blomberg. — obscurata (TH. FR.) Blombergs hed.

122 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Bilimbia hypnophila (AcH.). Spridd öfver hela kalklagret, som den företrädesvis synes älska. i F Obs. En Bilimbia utan namn i D:r GREWEs herbarium på sten

från Gum tillhör utan tvifvel ofvanstäende art. Såväl erusta som

apotheciernas inre byggnad öfverensstämma med ex. af B. hypn. från

Kinnekulle. ;

Diplotomma (Rhizocarpon) alboatrum på ask. Nedom Blomberg vid

Lidköpingsvägen.

= — trabinellum (in ligno). Westerplana gäst- gifvaregärd

= = epipoleum. Gum (GR.).

Siegertia (Rhizocarpon) calcarea. Nedom Blomberg på sandsten.

Buellia Schereri. Munkängen och Hellekis på ek.

Catillaria grossa PERS. (== premnea KBR. in Par.) på asp (GR.).

Leeidella (Lecidea) insularis. Husaby på sandsten (se ofvan).

— goniophila. Sandstenslagret, t. ex. Gum (Gr); nedom Blom- berg ete. | — glabra. Nedom Högkullen åt söder med väl utbildad crusta (GR.). — plana. Sandsten nedom Blomberg (se ofvan). = olivacea. Blomberg på glatt hasselbark (GR.). Troligen blott en form af Z. enteroleuca, som allmänt förekommer.

Lecidea crustulata. Sandsten nedom Råbäck och Hellekis (Gr).

— monticola. Ofvan Hellekis grindstuga; Westerplana på kalk (se ofvan).

Lecarectis glaucomaria NYL. Hjerneklef på crustan af Lecanora glau- coma (GR.).

Rhizocarpon subconcentricum. Blombergs hed på sandsten.

Sarcogyne pruinosa. Nedom Högkullen åt söder; Osterplana (GR.)

Rhaphiospora viridescens. Blombergs hed på mossa; Osterplana.

Scolieiosporum (Bacidia) asserculorum sazicola. Husaby på sandsten

(se ofvan). = molle. Linden vid Hellekis grindstuga (se ofvan).

Sagiolechia protuberans. Mellan Vesterplana kyrka och Blomberg på kalk i skuggigt och fuktigt läge (se ofvan).

Opegrapha gyrocarpa. Flerestädes på rödkalken. Ofvan Blomberg;

ofvan Hellekis grindstuga; Mörkeklef; söder om Hög- kullen o. s. v. — atra. Ofvan Blomberg på hassel (se ofvan). — vulgata. Ofvan Blomberg pä gran (se ofvan). — herpetica. Här och der. — — subocellata. Ofvan Blomberg; Räbäcks munk- äng 0. Så Ve

Graphis scripta i de mest skilda former allmän på löfträd, isynner- het hassel.

Arthonia vulgaris. Allmän.

— epipasta temligen allmän på hassel. Allmän i hela trakten enligt GR.

BLOMBERG, KINNEKULLES LAFVEGETATION. 123

Arthonia epipasta var. excipienda. L. Brattfors på hassel (GR.). — mecdiella vid uppfartsvägen till Blomberg på balsampoppel. 'oniangtum luridum. Allmän, isynnerhet på ek. Calicium lenticulare. Westerplana gästgifvaregärd (se ofvan). = roscidum. Hellekis (GR.). Endopyrenium hepaticum. Blombergs hed (se ofvan). — Michelii. Blombergs hed (se ofvan). = dedaleum. Blombergs hed (se ofvan). Dessa tre ar- ter anträffas äfven annorstädes på hedar ofvan kalklagret. Dermatocarpon Schereri (= pusillum). Blombergs hed (se ofvan). Pertusaria rupestris. Halla (GR.). Thelocroa (Pyrenopsis) Flotowiana. Österplana på rödkalk. Weitenwebera muscorum. Ofvan Blomberg (se ofvan). Pyrenula Coryli. Ofvan Blomberg på hassel. Polyblastia nigella (= Staurothele orbicularis). Hedarna på kalkflisor, t. ex. Blombergs hed; ‚Österplana hed (se ofvan). Staurothele hymenogonia. Österplana (GR.). Synes förekomma på smä kalkstensbitar. Acrocordia conoidea. Räbäcks munkäng (se ofvan). = gemmata. Råbäcks munkäng; nedom Blomberg på ask o. s. v. Troligen ej sällsynt (se ofvan). Thelidium pyrenophorum (= Sprucei). Martorps qvarn på qvarnhällen (se ofvan).

Sagedia Greweana N. SP.: crusta tenuissime cinerascente; apothecüs minutis, adnatis 1. semilmmersis, perithecio subgloboso, sub- incolorato, amphithecio semigloboso vel subconico, nigricante; paraphysibus capillaribus, ascis eylindrieis, sporis 8:nis, acieulari- fusiformibus, utrinque acutatis, 6—-10-blastis, 0,027—36 mm. longis et 0,004 mm. latis.

På askrötter vid Mörkeklef (GR.).

Verrucaria immersa Horrm. (= calciseda). Westerplana (se ofvan): Österplana (GR.). — fuscoatra. Österplana (Gr.); Blombergs hed o. s. v. — viridula. Blomberg (GR.). — acrotelloides. Nedom Högkullen åt söder (GR.). — Juscella. Blombergs hed på kalk; Husaby (se ofvan). — plumbea. Räbäcks munkäng; Österplana (GR.). — papillosa. Westerplana; ofvan Hellekis grindstuga (se ofvan). ; Arthopyrenia Neesii var. recedens Tu. Fr. Hellekis på lind (Gr.). u Cerasi. Blomberg (Gr.); Trollmen etc., troligen allmän. — stenospora. Råbäcks munkäng på hassel (se ofvan). — grisea. Allmän, isynnerhet på hassel. — analepta. Blomberg på oxel. Troligen flerestädes. — globularis. NRäbäck på ask. Flera Arthopyrenia-arter från Kinnekulle måste tillsvidare vara obestämda af brist på exemplar till jemförelse.

124 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Tomasellia (Melanotheca) Leightonä. Ofvan Trollmen; Blomberg; Westerplana; Brattfors på hassel. — Synes älska mera solöppna, glesa hassellundar.

Lecothecium corallinoides. Ofvan Blomberg på kalk; nedanför Hög- kullen åt söder (GR.). Troligen Beeren

De myriococcum. På mossa öfver den fasta, solöppna kalkklefven, ex. Osterplana (GR); Blombergs hed ät vester (se ofvan); w esterplana gård på kalkmurar.

Collema microphyllum. Hellekis på lind (GR.). — tenax. Mörkeklef. — pulposum. Österplana (GR.).

En form häraf träffas på en hed mellan Medelplana kyrka och Trollmen.

Collema plicatile. Husaby qvarn (se ofvan). — furvum. Omkring Osterplana kyrka på stenmurar c. fr. (se ofvan). ’ — polycarpon. Osterplana (GR.). — multifidum (= melenum). Hedarna ofvan kalklagret, allmän; sparsammare med frukt. Leptogium Schraderi. Blomberg (Gr.). Troligen strax ofvan gär- den vid hedens gräns på kalksten och grus. = lacerum. Räbäcks och Hellekis mn = sinuatum. Österplana (GR.). Xenospheria rimosicola. Parasitisk på thallus af Siegertia calcarea nedom Blomberg (se ofvan); troligen flerestädes. Leciographa (Dactylospora) Plörkei. Martorps hed (GR.). Tieothecium (Endococceus) erraticum. Blombergs hed på apotheeierna af Pyrenodesmia variabilis.

er

Om än ofvanstaende förteckning öfver mer än 120 arter och varieteter af Kinnekulles märkligare lichener är ofullständig') och mycket bör kunna tilläggas, ger den oss dock någon insigt i laf- vegetationens skaplynne i denna vackra och rika del af Wester- götland. Tyvärr äro ännu stora trakter af denna provins i liche- nologiskt afseende en terra incognita. . Om de enstaka berg och berggrupper, som höja sig här och der öfver slätten, känner man

') Lätteligen ser läsaren att alla granitlafvar äro utelemnade. Den ofvan om- talade stenåsen är den enda punkt på berget, der de mera allmänt förekomma.

BLOMBERG, KINNEKULLES LAPVEGETATION. 125

ännu föga eller intet '). En ganska god grund till Westergöth- lands lafflora är dock redan lagd i de vackra och värdefulla sam- lingar, hvilka D:r GRAWE sammanbragt och hvilka jag haft till- fälle genomgå, innan de, enligt den alltför tidigt bortgångnes sista önskan, öfverlemnades till Upsala Akademi. Nästan alla upp- gifter med signaturen ”(GR.)” äro härifrån hemtade, sävida de ej

äro skriftligen eller mundtligen mig förut meddelade.

') Hvilken rikedom på rarare lafarter en enda gynnsam lokal kan hysa, be- visar följande förteckning på de arter, hvilka i D:r Grmwes samlingar för- varas från Boljeforsberget (urberg) nära Främmestad i Wiste härad. De ut- göras af: Stereocaulon Cereolinum, coralloides, denudatum och evolutum; Placo- dium gelidum; Lecanora badia var.; Aspicilia tenebrosa; Psora Koerberi och atrorufa,; Toninia squalida; Lecidea neglecta c. fr.; Beomyces roseus ec. fr., Belonia incarnata,; Weitenwebera reducta samt en utmärkt vacker Pyrenopsis.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Ärg. 24. N:o 4. 3

kg fr MÄR MLA je LANE he Nor ala Na tn 0 Pa ; d äl lei ed; an Suvtd aside va MN > F Ne Vv HW a! tail: or Te N Halle, De i 4 Bl unten. usa AE IN UR Bi; ah nur nenn ar er MET n {a aha RE un late all he

u

I

vet vt and. fann A ANV N nl vant BZ ei Raum tie zer Han ar MM SITER Led en 4 RN N? 2 nn all Ser Mit 5 Nona u rd jr vo) It } AV SATAN dr OMP REAM ul 2 AN Wy,y Yan ’ (15 Emo LE f iv 4 i > $ \ j \ { 5 ' 4 iv Er a y b 3 ’ Ir ER . i fr Y % ‚ie i 4 a ] UN. R fr sv ET | Ze

127

Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 4.

Annulata polycheta Spetsbergizx, Grönlandi®, Islandix et Scandinavie hactenus cognita. Auctore A. J. MALMGREN.

[Acad. propos. d. 10 Aprilis 1867.|

Nat XV.

Denna afhandling innehåller de hufvudsakligaste resultaten i systematiskt och geografiskt afseende af de studier jag haft till- fälle att egna den rika samling af Nordiska Hafs-Annulater, som för- varas i det Naturhistoriska Riksmuseum 1 Stockholm. Den geogra- fiska och bathymetriska utbredningen är, när derom icke är sär- skildt meddeladt, alltid angifven efter Riksmusei exemplar eller egen erfarenhet. När jag ansett det för ämnet upplysande, har jag inryckt en eller annan till detta arbetes faunaområde icke hörande art, men har alltid lemnat dess namn utan ordnings- nummer. — Taflorna äro, liksom de till föregående uppsatserna om Nordiska Hafs-Annulater, under min ledning och uppsigt ut- förda af Riksmusei ritare, och graverade med den största möjliga noggrannhet. De festa och vigtigaste mikroskopiska detaljerna

äro tecknade med hjelp af camera.

I. Fam. EUPHROSYNIDAE ') WILLIAMS, Rep. Brit. Ass. 1851, p. 174, = Euphrosynea KNBG. SPINTHER Jonaxston 1845, GRUBE, Sars 1861. = Oniscosoma Sars 1850.— Cryptonota STIMPSON 1853.

1) För vinnande af likformighet i sättet att bilda och afsluta familjenamn, har jag i detta arbete följt det af British Association antagna och till allmänt bruk rekommenderade sättet, att till idae ändra genitivens slutstafvelse i namnet

128 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1867.

1. Spinther arcticus SARS.

Oniscosoma arcticum Sars, Reise 1849, Nyt Mag. Naturv. 1850. Vol. 6 p. 210. Spinther arcticus Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 54. Hab. ad oras Finmarkise et Norvegise occidentalis, prof. 30—50 orgylar., in spongiis, sat rara; in Mus. Havnie specimina, a D:re Lürken ad Daniam borealem lecta, vidi.

EUPHROSYNE Sav.

2. Euphrosyne borealis ÖRSTED.

ÖRsTED, Grönl. Ann. dorsibr. p. 18 Tab. 2 fig. 23— Sars, Reise 1849, p. 211; Christiania Vid. Selsk. u 1861 p. 56. JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 127.

Hab. ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Americam borealem (Grand Manan), Islandiam, Finmarkiam et Scotiam? Spetsbergiae: Bellsund (0. TorsLL) et Waygatsöarne prof. 30—40 haud infrequens; Grön- landise: Pröven et Omenak, prof. 30—40 org. sat freq. (O. TORELL), ad Godthaab, prof. 100 org., (AMONDSEN); Islandixe: Berufjord 15— 30 orgyiar. (O. TORELL); Finmarkize sec. M. Sars. Scotie? sec. JOHNSTON; Americ® borealis: ad Grand Manan (STIMPSON) !).

3. Euphrosyne armadillo Sars.

M. Sars, Reise 1849 p. 211, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861, p- 99. 3 Hab. ad Manger prope Bergen Norvegie a M. SARS lecta. 4. Euphrosyne cirrata SARS.

M. Sars, Christiamia Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 56. Hab. eodem loco ac praecedens a. M. SARS inventa.

Il. Fam. AMPHINOMIDA.

— Amy ‚hinomacea KNBG.

EURYTHOR Knsc.

5. Eurytho& borealis SARS.

M. Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 56. Hab. M. SARS invenit specimen unicum hujus non satis cognitae speciei ad Manger prope Bergen. Hoc animal, ab aliis numquam

af det äldsta eller mest typiska genus i hvarje familj. Onf. Report of the Brit. Assoc. for Advance. of Science, London 1866, p. 40,

AA MN 1) Marine invertebr. of Grand Manan, p, 36. NÅ u"

MALMGREN, ANNULATA POLYCIUETA. 129

repertum, ad faunam Scandinaviae verisimiliter non pertinet; potius fluvio marino (Golf) ad litora Norvegise allatum habendum est.

II. Fam. APHRODITIDE.

= Aphroditacea KNBG.

APHRODITA (L.) sens. str.

6. Aphrodita aculeata L. Aphrodita aculeata L. MALMGREN, Nord. Hafs-Ann. Kgl. Vet.-Ak. Förh. 1865, p. 92. Aphrodita borealis Jounston, Ann. Nat. Hist. IV p. 370. » » Catal. Brit. Mus. p. 104, tab. X fig. 1— 13, sec. spec. typicum JOHNSTONI e Berwick bay in British Mus. a me ipso examinatum! Milnesia borealis QUATREFAGES Anneles, 1865, publ. autumno 1866, Ip. 213. Hab. ad Scandinaviam occidentalem et borealem, ad Britanniam, Galliam, Americam borealem (Srımpson) et in Mari Mediterraneo. Hos en del individer af denna art utvecklas de guldglän- sande borsten tidigare och ymnigare än hos andra, men detta härrör alldeles icke af nagon artolikhet, utan synes endast vara af individuel betydelse. I Stockholms och Bergens museer har jag sett de mest tydliga öfvergangar, äfven hos mycket små exemplar, emellan de ”nakna” och de med guldglänsande borst försedda individerna, hvarföre jag, efter att hafva examinerat JOHNSTONS eget typexemplar af Aphrodita borealis i Brit. Mus., med be- stämdhet kan förklara, att detta är ingenting annat än en liten unge af Aphrodita aculeata L., hos hvilken de guldglänsande

borsten ännu icke hunnit utvecklas.

LETMONICE Knse.

7. La&tmonice filicornis Knpe.

Ltmonice filicornis Mern, Nord. Hafs-Ann., 1. c. p. 53, (Excel. syn.? Aphrodita borealis JOHNSTON, que est pullus Aphrod. aculeate L. sec. spec. typicum e Ber- wick bay i Brit. Mus., a me ipso examinatum!)

Letmatonice Kinbergi BAIRD, Monogr. Aphrod., Proceedings Linn. Soc., Zoology, 1865, sec. specimina typica in Brit. Mus. et in Mus. Holmie a me visa!

130 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. Hab. ad oras occident. et boreales Scandinavize, e Bahusia usque

ad Finmarkiam, fundo argillac. prof. 25—150 orgyiar.; ad Shetland Islands a celeb. GWYN JEFFREYS detecta (Brit. Mus.).

IV. Fam. POLYNOIDZ.

= Polynoina KNBG.

LEPIDONOTUS (LBacH) MGEN. Ad characterem genericum a me ]. c. allatum adde: palpi glabri vel papillis, in series 5 longitudinales dispositis, obsiti. Typus hujus generis sit Lepidonotus squamatus (L.) sec. speei- mina authentica LeacHı in Brit. Mus. asservata.

8. Lepidonotus squamatus (L.)

Lepidonotus squamatus LEAcH, spec. in British Mus.

» granularis » » » (I. CRANCH.) » verrucosus oo» » »

» squamatus JOHNSTON, Catal. Brit. Mus. p. 109.

» » Mern, Nord. Hafs-Ann. p. 36.

Hab. sat frequens ad oras occid. Scandinavise, prof. 1—50 org.; praeterea ad Britanniam, Galliam et Islandiam.

Ad nostrum genus Lepidonotum pertinent, praeter alias, sequentes species europe:

Lepidonotus clava (Moxt.), JoHNsT.

Aphrodita clava MoNnNtTAGU, Trans. Linn. Soc. IX, 108 Tab. 7 fig. 3. Lepidonotus clava JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 111.

Elytra suborbieularia vel ovalia, haud ciliata, subglabra vel parce nodulosa, non imbrieata, inter se plus minusve sejuncta. Palpi pa- pillis brevibus, in 5 series longitudinales dispositis, ornati. Cetera ut in Lepid. squamato I.

Hab. ad Britanniam sec. spec. in Brit. Mus. e Cornwall, Fal- mouth, Devon coast (Mus. Leach) et in Mus. Holm.

Lepidonotus elypeatus (GR.).

Polynoö celypeata GruBE, Archiv f. Naturg. 1860 Ip. 71 Tab. 3 fig. 1. Pröecedenti sat similis, differt tamen: elytris oblongioribus magis nodulosis et subimbricatis, palpis papillis elongatis eiliiformibus, in series 5 longitudinales dispositis, praeditis. Hab. in Mari Adrjatico; Mus. R. Holm. (GRUBR).

MALMGREN, ANNULATA POLYOCHATA 131

NYCHIA MGRN

9. Nyehia cirrosa (PALL).

Nychia eirrosa (PALLAS) MGRN, Nord. Hafs-Ann. p. 58 Tab. VIII f. I. Lepidonotus cirratus v. parasiticus W. Baırv, (p. p.) in Brit. Mus. e Beaumaris (I. WILLIAMS); inter spec. hujus speciei e Beaumaris in Brit. Mus. inveni duo specim. magna Lienille glabree Marx! Specimina in Mus. Holm., nomine Lepid. parasitici BAIRD e Brit. Mus. missa, ad Nychiam ceirrosam et Lienil- lam glabram pertinent! Hab. ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Islandiam, Scandinaviam et Britanniam., prof. 3—120 orgyiar. fundo argill.-Japidoso; septem- trionem versus frequentior.

/

10. Nychia Amondseni n.

Corpus polliecare depressum segmentis pedibus instructis 35. Elytra, paria XV, oriseo-opalina, margaritacea, primo pari suborbi- eulari excepto reniformia aut ovato-reniformia, margine postico et ex- terno ciliis brevibus dense fimbriata, spinulis obsita brunneis permi- nutis subaequalibus subeylindrieis brevibus, apice bi-trifido rarius qua- drifido, ramulis conieis suberectis simplieibus. Appendices lobi ce- phaliei, palpis subulatis exceptis, aque et breviter ciliate; cirri dorsuales eodem modo ciliis brevibus obsiti. Seta rami inferioris longo apice integro, attenuate. Cet. ut in N. cirrosa (PALL.). Longit. corporis 29 m.m., lat. cum setis 11 m.m.

Hab. ad Grönlandiam: Godhavn prof. 30 orgyiar. (AMONDSEN).

Tab. II f. 4 Nychia Amondseni e Grönlandia: 4A Pars cephalica animalis supra visa aucta, tentaculo apice bifid. AB Pes sinister e medio corporis, postice visus auctus. 40 Elytra (I, V et XI) aucta. AD Sets ce. 500:ies auetae: r interiores, r! et 1? exteriores rami superioris; s superiores, st et s? inferiores rami inferioris. 4 E spinul® elytri valde auct..

EUNOA !) Mann.

11. Eunoa Oerstedi MGRN.

Eunoe Oerstedi MALMGREN, Nord. Hafs-Ann. p. 61 Tab. VIII f. 3.

Hab. ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Islandiam et Finmarkiam, prof. 10—40 orgyiar., haud frequens.

/ c ') Evvoe n nom. prop.

132 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

12. Eunoa nodosa (Sars 1860).

Eunoö nodosa (Sars) MALMGREN, Nord. Hafs-Ann. p. 64 Tab. VIII fig. 4.

Lepidonotus pharetratus JOHNSTON 1865, Cat. Brit. Mus. p. 114, sec. specimen typicum a THoMas leetum, in Brit. Mus. a me ipso examinatum!

non Lepidonotus pharetratus? BAıRD, ibidem p. 340, e Firth of Clyde, qui est nostra Dasylepis asperrima (SARS).

Hab. rara ad Bahusiam, Finmarkiam, Spetsbergiam, Grönlandiam, prof. 30—100 orgiar., et ad Shetland insulas sec. unicum a celeb. GwYN JEFFREYS captum specimen, in Museo Brit. nomine Lepid. pharetrati JOHNsST. (BAIRD) asservatum.

DASYLEPIS n. g.

Corpus elongato-oblongum sublineare. Lobus cephalicus antice in prominentias duas conicas productus; antenne sub basi tentaculi affıxe. Elytra, paria 18, totum dorsum imbricatim tegentia. Set rami superioris spinulis minimis in confertas series transversales dispositis asper®, crassiores quam set rami inferioris. He infra apicem integrum curvatum seriatim transverse spinulose. Cirri duo anales sub ano.

13. Dasylepis asperrima (Sars).

Polynoe asperrima SAaRs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1860, p. 59; — Nyt Mag. XII, p. 291.

Lepidonotus pharetratus? BaıRD, (non JOHNSTON!) Catal. of Worms in Brit. Mus. 1865 suppl. p. 340. (sec. specimen typicum e Firth of Clyde n:o 818 i British Mu- seum, a me ipso examinatum!)

Corpus pollicare utrinque zequaliter obtusum, segmentis pedibus instructis 41. Oeculi 4, utrinque bini, duo antici sublaterales paullo ante medium lobi cephaliei siti. Palpi medioeres subtiliter papillosi, leves; cetera appendices lobi cephaliei valde ciliate; eirri tentaculares et deeidui dorsuales ciliati. Elytra reniformia (primo pari suborbi- culari excepto), scabra, limo swpe obtecta, undique spinis numerosis dense obsita, elongato-conieis acuminatis vel rarius apice fureatis, prope marginem posticum et externum longioribus anticum versus sensim minoribus. Cirrus ventralis eiliatus.

. Hab. ad Norvegiam prope Bergen, prof. 20—40 orgyiar., et

Österaat, prof. 70—80 org., rarius ut videtur (M. Sars); etiam ad

Scotiam, secundum specimen ab oculatissimo D. ROBERTSON in Firth

of Clyde captum et in Mus. Brit. nomine Lepidonoti pharetrati

JOHNST.? N:o 818 asservatum.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 135

LAGISCA !) Mon, 1. c. Char. emend.

Corpus elongato-oblongum postiece attenuatum. Lobus cephalieus antice in prominentias duas conicas productus. Antenne sub basi tentaculi affıxe. Oculi 4, duo antiei laterales ab apice prominen- tiarum longe remoti vix ante medium lobi cephaliei, duo postiei in vertice ad basin lobi cephaliei siti. Elytra, paria XV, in segmentis pedibus instructis 1, 3, 4, 6,8...... 22, 25, 28 31 obvia, to- tum dorsum, segmentis ultimis (ec. X) swepe exceptis, obtegentia. Sete rami superioris apicem versus spinulis minimis, in series transversales confertas dispositis, asper®e. Setze rami inferioris his tenuiores et plerumque multo longiores, rare in segmentis posticis etiam breviores, infra apicem integrum obsolete bidentatum vel inter- dum conspicue bidentatum spinulos®. Cirri duo anales sub ano.

14. Lagisca rarispina (Sars), Mern, 1. c. p. 65 Tab. VIII f. 2.

Polynoé levis H. RATHKE, Nov. act. nat. cur. XX: I p. 150, (p. p.) sec. specimina, una cum nostra Harmotho& imbricata L. e Norvegia in Mus. Berol. a H. RATHKE deposita, a me ipso examinata. » » Dansıeissen, Reise 1858 p. 115 (verisimiliter); in Mus. Bergensi specim. multa indeterminata Lag. rarispin® vidi; spec. typica Polyn. laevis DANIELSSEN nusquam adsunt.

Hab. ad oras Grönlandise, Spetsbergise, Islandie, Finmarkis et Norvegiee oceid., prof. 5—50 (usque ad 250) org. fundo argill.- arenoso, lapidoso vel petroso. Grönlandie: Pröven 20— 40 org., Egedesminde, Omenak 30—250 org. (O. TORELL); Norsorak 5—20 org., Godhavn (AMONDSEN). Spetsbergise: Treurenbergbay (Goüs & Smirt); Lommebay 10 ore., Hornsund, Waygatsöarne, Ginevrabay (lese). Islandie: Arnanäs frequ. prof. 25 org., et Berufjord 15—30 org. (O. TorerL). Finmarkie: (8. Lovin), Karlsö 30 org. (Irse), Grötsund 30—70 org. (Goäs & Ipse), Molde (H. RATHKE). — Praeterea ad Britanniam borealem sec. specim. a me ipso visa in Brit. Mus, inter specim. Lepid. cirratse Fabr. asservata.

15. Lagisca propinqua n.

Lagisce rarispine et L. semisculpt® (JOHNST.) perquam similis, differt tamen notis sequentibus.

Corpus postice attenuatum. Antenn&, tentaculum et eirri ten- taculares apice tenui elongato. Elytra, primo pari suborbiculari ex- cepto, reniformia vel reniformi-ovalia, fusco-rubra griseo-marmorata,

3 Dan < ) Aayioze n nom. prop.

134 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867

spinulis minimis conicis numerosissimis sub microscopio modo visi- bilibus undique punctata, in elytris antieis prope marginem posticum nodulis subglobosis raris uniserialibus pedicello molliori insidentibus, oculo lente armato conspieue visibilibus, (non spinulis elongatis sub- eylindrieis ac in Lag. rarispina). Setze superiores rami inferioris apice sepissime bidentatze, dente inferiore distincto rare absente. Cirrus dorsualis brevis, setis vix longior, apice tenui elongato, parce et breve ciliatus ut tentaculum et cirri tentaculares. Latid. corporis 7 m.m. cum setis.

Hab. ad insulas Koster Bahusie rarissima, unde L. LJUNGMAN retulit spec. uniecum mancum, e prof. 100 orgyiär. ereptum.

Tab. II f£ 3 Lagisca propinqua e Bahusia: 3A Pars antica animalis supra visa, aucta. 3 B Pes dexter e medio corporis postice visus, auctus. 3D Sete c. 500:jes aucte: r rami superioris; s su- periores, st et s? inferiores rami inferioris. 3C Elytra aucta, (2) elytron secundum, (10) deeimum. 3 E Spinul® superficiei elytri se- eundi valde auct=.

Ad genus Lagiscam pertinent: Lagisea Ehlersi n. e Mari Adri- atico, Lepidonotus semisculptus JOHNST., Lep. dumetosus QrG., Lep. Leachii &c.

HARMOTHOE (Ks) Mens, 1. c.

Ad nostrum char. genericum adde: Oculi 4, duo antiei laterales ab apice prominentiarum paullum remoti longe ante medium capitis siti, duo postiei in vertice ad basin capitis.

16. Harmotho& imbricata (L.) Mern, 1. c. p. 66 Tab. IX f. (exel. syn. Aup. et M.-Epw.).

Hab. vulgatissime, fundo algoso-arenoso vel argill.-aren. prof. 2—40 (usque ad 100) orgyiar., ad Scandinaviam oceidentalem, Islan- diam, Spetsbergiam et Grönlandiam. — Prieterea ad Americam bo- realem et ad Britanniam borealem sec. spec., nomine Lepid. cirrati JOoHNST. in Brit. Mus. e Scotia (Jonxston), Shetland Isl. &c.; vix ad Galliam borealem, non in Mari mediterraneo ut vult GRUBE. Spe- eimina duo, e Mari Adriatico nomine "Polyno& cirrita” MüLr. a Celeb. GRUBE missa, a nostra Harm. imbricata (1L.) (certissime = Aphrod. eirrata Mürr.!) valde diserepant: alterum e Lussin est Harmotho& spinifera EHLERS, alterum autem e Cherzo Lagisca Ehlersi n.! —

17. ?Harmotho@ clavigera (Sars), Nyt Mag. Naturv. XII p. 94. Hab. M. Sars legit specimen unieum ad Christiansund Norvegise

prof. 30—40 orgyiar. — Forsan hiee species ad nostrum genus La- siscam referenda; situs oculorum mihi ignotus.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHETA:. 135

Ad hoc genus pertinet preeter alias etiam Polyno@ spinifera Euners e Mari adriatico.

EVARNE!) MGRN, ]. c.

Ad nostrum char. generic. adde: Oculi 4, duo antiei in latere capitis ab apice prominentiarum longe remoti, duo postici in vertice ad basin capitis.

18%. Evarne impar (Jounstr.) Mern, I c. p. 71 Tab. IX £. 7.

Hab. ad Sveciam oceident., Islandiam et ad Finmarkiam prof. 3—30 crg.; In Bahusia: Malmö (Smitt), Gullmaren (Lov£N), Väder- öarne (Go&3), Koster (LJUNGMAN et Irse). Islandie (O. Torkıı). In Finmarkia ad Karlsö (Irse). — Praterea ad Britanniam: nomine Lepid. cirrate FABR. e Polperro Cornvall (62, 5, 5, 29—30) et inter Harm. imbricatas e Shetland Isl. (GWYN JEFFREYS) in Brit. Mus. Etiam ad Galliam: St. Vaast (OLAPARKkDE).

PARMENIS?) n.

‚Corpus sublineare. Lobus cephalicus antice in prominentias duas conicas productus. Antenna sub basi tentaculi affıxe. Oculi 4, duo anılci laterales paullum ante medium lobi cephalici, duo postici in vertice ad basin capitis. Elytra, paria 15, totum dorsum imbricatim tegentia. Sets rami superioris seriatim transverse spinulos®, breviores et crassiores quam set® rami inferioris. Ha infra apicem glabrum bifidum vel profunde bidentatum dente superiore apice curvato, dente inferiore tenue recto, utrinque spinulosze.

18. Parmenis Ljungmani n.

Corpus minutum sublineare, postice perpaullum attenuatum, se- gmentis pedibus instructis 35>— 36. Lobus cephalicus latitudine longi- tudinem fere aequans, antice angustior. Antenna brevissim&, tertiam partem longitudinis capitis superantes. Palpi elongati subulati, oculo nudo vel lente armato glaberrimi, papillis tamen minimis modo sub microscopio visibilibus dense obtecti, tentaculo subulato duplo lon- giores. Cirri tentaculares longitudine tentaculi, subulati, ut tenta- culum parce et breve ciliati, articulo basali communi seta fere inclusa armato. Elytra, paria 15, primo pari suborbiculari excepto, oblique ovalia, margine glabro, nodulis v. tubereulis minimis verruci-

YA . 1) Edcove, 7, en nereid. 2 oe: ) Haouevio, 7, nom. prop.

136 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

formibus superficie sparsis. Set® rami superioris divaricate multo breviores et paullum tenuiores quam sets rami inferioris. OCirri dor- suales subulati breves, parce et breviter ciliati. Cirrus ventralis subulatus brevis breve ciliatus. Color: elytra fusco-brunnea, griseo guttato- maculata vel striata. Longit. 16—18 m.m., lat. 4—4,5 cum setis.

Hab. ad Koster Bahusie prof. 5—30 orgyiar. ab A. LJUNGMAN dstecta.

Tab. II f. 2 Parmenis Ljungmani e Koster: 2A Pars ce- phalica aucta. 2B Pes dexter postice visus, auctus. 2C Elytra aucta: 20 elytron primum, 2 C! secundum, 2C? septimum et 20? quatuordecimum. 2D Set c. 500:ies auct®: r, r! rami superiores,

s, st, s? rami inferiores. 2 E Tubercula elytri valde aucta.

LENILLA) Mern, 1. c. :

19. Lenilla glabra Mern, l c. p. 73 Tab. IX f. 5.

Lepidonotus semisculptus BAIRD (non JOHNSTON), sec. specim. e Guernsey (Smith’s collect.) in Brit. Mus., a me ipso examinatum. Lepid. semisculptus JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 116, ad nostrum genus Lagiscam pertinet, nullo vero modo cum nostra Laenilla glabra confundenda, nec cum tabula V JoHunst. Cat. Br. Mus., sat mala et vix determinanda, ut vult Cel. W. BAIRD Jounst. Cat. Br. Mus. p. 340).

Hab. in Bahusia rara. ad Britanniam vero haud infrequens ut videtur. Specimina magna vidi in Brit. Mus., e Guernsey (J. SmirH) nomine ”Lepid. semisculptus” signata et e Beaumaris inter spec. Lep. cirrati v. parasitici BAIRD asservata.

20. Lanilla alba Mern, 1. c. p. 73 (excl. syn.!) Tab. XIII f. 23.

Hab. ad Finmarkiam; specimen unicum hucusque cognitum in Mus. Holm. Hxc species ad proprium genus rectius referenda.

ANTINOR (KNBG) MGEN, 1. c.

21. Antino& Sarsi (KNBG) Mern, I c. p. 75 Tab. IX £. 6. Hab. forma minor (Antino& Sarsi KNBG) sat frequens fundo argill. prof. 2—60 orgyiar. in mari baltico, ex Ystad usque ad Alandiam, et forma major (Antinoö promamme n.) ad oras orientales

') „Lewvi)ke, 9, nom. prop.

MALMGREN, ANNULATA POHYCHATA. 137

et boreales Spetsbergia. Proeterea specimina manca e Finmarkia: Kalfjorden 80 org. (Irse), (S. Lovkn) vidi. Etiam in Grönlandia: Omenak 30 org., Ablartok 280 org. (O. TorkuL). Hoec vero ad spe- ciem propriam perquam affınem forsitan reetius referenda: Antino& Grönlandica n.

22. Antino@ finmarchica n.

Segmenta setigera 35, elytra vix vel non ciliata, setae rami in- ferioris validiores et breviores quam in Antino@ Sarsi. Deseriptionem extensam dabam cum figura.

Hab. ad Finmarkiam: Tromsö prof. 15 org. (Goüs et IPsr); spec. unicum in Mus. Holm.

LEUCIA 2!) n.

Corpus oblongum posteriora versus angustius. Lobus cephalicus antice in prominentias duas conico-acuminatas productus: antenne sub basi tentaculi affıxe. Elytra, paria 16, in segmentis pedibus instru- etisel,23, 45.672729 20922,025,28, 3Metl34 obvia.rtotumdorsum obtegentia. Setze rami superioris infra apicem reetum serrulatz; setae rami inferioris his multo longiores et tenuiores, infra apicem curvatum transverse seriatim spinulose. Cirri duo anales sub ano (sec. SARS).

23. Leucia nivea (SARS).

Polynoe nivea Sars, Nyt. Mag. Naturv. XII p. 291. Hab. varıssima ad Norvegiam: Bejan prof. 30-—40 org (M. SARS); unicum spec. hucusque repertum.

MELANIS ?) Mern.

24. Melsenis Loveni MGRN, |. c. p. 78 Tab. X £. 10.

Hab. in sinu Storfjorden Spetsbergise haud rara.

BUCRANTE 3) Mon.

25. Bucrante villosa Marn, |, c. p. 80 Tab. X f. 9.

Hab. In Bahusia ad Koster insulas fundo argilloso profund. 130 orgyiar. a S. LovEn semel inventa.

/

1) Aevxos, ov.

?) Melcıvis, N, Aphrodites binamn i Korinth. [7 .

3) Evzooavtn, n, en Nereid.

138 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ALENTIA !) MGRN.

26. Alentia gelatinosa (Sars). MGRN, 1. c. p. 81.

Lepidonotus imbricatus JoHNSTON (non L.), Cat. Brit. Mus. p. 118 (excl. syn.!). » » W. BaıkD, Ibid. p. 340 sec. specimina authen- tica e Firth of Clyde (D. ROBERTSON) et e Polperro (LAUGHRIN) in Brit. Mus. a me visa. — Aphrodita imbricata L. est Har- motho@ imbricata (L.) Merx, ut demon- stravi Nord. Hafs-Ann. p. 68—69! 2 Polynoé foliosa SAVIGNY, Descer. de ’Egypte ed. II, tome XXT p. 349. » » AupovIn & M. EDWARDS, Hist. Nat. litt. de la France I jo DN Hab. ad Bahusiam, Norvegiam meridionalem et ad Britanniam. — Errata maximi momenti in nostra definitione generica (Alentia) et in descriptione Alentise gelatinose (Nord. Hafs-Ann. p. 80 & 82) hie corrigam: lege in char. gener. p. 80, Elytra - - - dorsum non omnino tegentia; in descript. p. 82, Elytra - - - dorsum medium haud perfecte tegentia. Cnf. char. gener. Alentie in tab. p. 56 1. c.! —

NEMIDIA ?) Mern.

27. Nemidia Torelli Mern, I c. p. 84 Tab. XIII f. 22.

Hab. ad Whalerspoint Spetsbergie fundo argill. prof. 20—30 orgylar. (IPSE).

POLYNOE (Sav.).

28. Polyno& scolopendrina (SAv.), Men, 1. c. p. 82 tab. X f. 11.

Hab. ad Bahusiam et Norvegiam meridionalem rarior; praeterea ad Britanniam et Galliam, ex. gr. ad Isle de Ré prope la Rochelle (G. v. Yuten; Mus. Holm.).

ENIPO 3) Mern.

29. Enipo Kinbergi Mern, IL c. p. 83 Tab. X f. 12.

Hab. ad oras Bahusise et Norvegise meridionalis haud frequ.; in Museo Bergensi specim. multa et magna vidi, a Koren prope Molde et Christianssund Norvegi® lecta.

') Alevrle, n, binamn åt Aphrodite. 2) Veuudie, 7, Artemis’ binamn i Teuthea.

3) Evinw, n, nom. propr.

MALMGREN, ANNULATA POLYCH.ETA. 139

Ad nostram deseript. (1. ce.) adde: cirrus ventralis parce ciliatus subulato-attenuatus, haud brevis.

LEPIDASTHENIA !) n. g.

Corpus elongatum, sublineare depressum. Oculi 4, utrinque bini approximati, laterales, par anterius in vel pone medium lobi cephalici. Antenne una cum tentaculo e parte anteriore lobi cephaliei productie. Elytra minuta posteriora versus magnitudine decrescentia, maximam partem dorsi nudam relinquentia, in segmentis pedibus instructis 1, Ad öron nro ARA DREI EN Er SE RBS NS GLO Ramus superior -pedis perminutus acicula sola praeditus, setis omnino carens. Setx ramı inferioris infra apicem subrectum bidentatum, den- tibus subrectis, paullo dilatatae serrulats; 1 1. 2 superiorum ceteris plerumque duplo validiores et crassiores apice integro, margine altero vero dentibus paucis serrato. Cirri anales 2 breves pone anum dor- sualem.

Lepidasthenia elegans (GRUBE).

Polynoö elegans GRUBE 1840, Actiu. Echinod. und Würm. p. 85. Hab. in Mari Adriatico sec. specimina in Mus. Reg. Holmise, a GRUBE et C. HELLER missa.

V. Fam. ACETIDE.

= Acoötea KNBG.

PANTHALIS KNBG. 30. Panthalis Oerstedi KNBG, MGRN, |. c. p. 85.

Hab. ad oras occident. Svecie et Norvegize, fundo argill. prof. 6— 70 orgyiar., haud frequens.

VI. Fam. SIGALIONIDE.

= Sigalionina et Pholoina KNBG.

SIGALION (M. Epw.).

31. Sigalion Iduns® H. Rarukz, Mern, ]. c. p. 86.

Hab. ad Bahusiam et Norvegiam meridion. et occident., prof. 30—100 org. fundo argill., sat rara. Sigalion boa Jonnston, ad Bri- tanniam sat frequens, nostre Sig. Iduna certe proxima et vix distincta.

1) Aenis, 7 GodEveie.

140 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

LEANIRA KNBG. 32. Leanira tetragona (ÖstED), MGEN, 1. c. p. 88 Tab. XI f. 14.

Hab. rarior ad oras Bahusie et Norvegi&, septentriones versus usque ad Finmarken, prof. 30—200 orgyiar. fundo argill. Ad hoc genus pertinet:

Leanira Yhleni n.

Elytra oblongo-ovata, glaberrima non ciliata. Oculi conspicui 4, in quadrato locati, duo antici majores sub antennis antrorsum spe- ctantes, duo postici supra in medio lobi cephalici. Cet. ut in Leanira tetragona.

Hab. ad Isle de Ré prope la Rochelle Gallie, G. v. YuLen 1865 (Mus. Holm.).

PHOLOE Jonnston.

33. Pholo& minuta (FABR.), MGRN, 1. c. p. 89 Tab. XI £. 13.

Pholoe inornata JoHNsTon, Cat. Brit. Mus. p. 121. » » W. BaırD, Ibid. p. 340 sec. spec. typic. in Brit. Mus.! Hab. ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Scandinaviam occidentalem, Islandiam: Hofsäs (©. TORELL), et ad Britanniam, fundo argill. prof. 2—30 org., passim sat frequens.

VII. Fam. NEPHTHYIDE.

= Nephthydea GR. EHLERS, Ars. = Nephthyacea JOHNST.

NEPHTHYS Cuv.

34. Nephthys ciliata (Mveıı.), H. RATHKE, MGERN, 1. c. p. 104 ao, SUN RS 107%

Diplobranchus ciliatus QUATRFAGES, Anneles (public. autumno 1866!)

I p. 434. Nephthys eiliata QUATREFAGES, Anneles (public. autumno 1866!) Ip. 429. » borealis » » » Ip. 428. Yo» caeca JOHNSTON in sched., specimen unicum e Tenby (DYSTER)

in Brit. Mus. Ördines longitudinales papillarum proboscidis 22- (non 21), duo supremi antrorsum sensim approximati ut etiam duo infimi. Hab. fundo argillaceo prof. 5—200 orgyiar., sat frequens ad oras Spetsbergise et Scandinavive oceidentalis. Praetera ad Islandiam, Grön- landiam et Britanniam borealem.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 141

35. Nephthys lactea n.

Hab. Specimen unicum mancum hujus nova speciei in Mus. Holm. nomine Nephthyis cwecae asservatum, ad Norsovak in Grönlandia ab AMONDSEN lectum.

36. Nephthys caeca (FABR.) Mern, 1. c. p. 104 Tab. XII f. 18.

Aonis caeca SAVIGNY, Descr. de I’Egypte, 2:de edit., XXI p. 374.

» BLAINVILLE, Diet. Sc. Natur. t. 57 p. 492. Portelia caeca QUATREFAGES, Anneles (public. autumno 1866) Ip. 433. Nephthys Oerstedi » » » Ip. 427. » margaritacea QUATREFAGES, Anneles » Ip. 423. » caeca JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 167. » » W. Baıkp, ibid. p. 342 (sec. spec. e Gairloch (D.

ROBERTSON) in Brit. Mus. a me examinatum N.

Hab. ad Grönlandiam, Finmarkiam et Britanniam borealem fundo arenoso, e litore recessu maris relieto usque ad profund. magnam. Grönlandiae: Julianehaab, Smallesund, Arsukfjord, Godhavn et Egedes- minde (©. TORELL et AMONDSEN). Finmarkie: Oxfjord, Karlsö, Balsfjord (IPsE).

370, Nepihichys, uncisa Men, lc. p. 109Tabe XI 1221.

Hab. ad oras Bahusie haud infrequens prof. 20—80 orgyiar.; Väderöarne, Koster &c.

38. Nephthys asimilis OrERSTED, Mern, 1. c. p. 105 ab. fr

Hab. ad oras Svecize oceid., fret. Oresund—Koster, haud frequens.

39. Nephthys longisetosa ÖOERSTED, MGRN, ]. c. p. 106 Tab. XII f. 20.

Non Nephthys longisetosa Jounston Cat. Brit. „Mus. p. 172, sec. spe- cimina Johnstoni in Brit. Mus. e Holy Island, Berwick bay et Firth of Forth, quae pertinent aut ad Nephth. Hombergi Au». et M. Epw. aut ad spec. nor.!

Hab. ad Grönlandiam, Spetsbergiam et rarior ad Finmarkiam, fundo argill. prof. 5—100 orgylar. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Ärg. 24. N:o 4. 4

142 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

VIII. Fam. PHYLLODOCIDE. = Phyllodocea GR. s. str.

NOTOPHYLLUM (Ößsr.), MGRN, 1. c.

40. Nothophyllum polynoides ÖrstED, MGEN, 1. ec. p. 93 Tab. XIV £. 33.

Notophyllum longum ORSTED, Ann. Dan. consp. p. 26 Tab. 5 f. 78.

» polynoides Koren, Nyt Mag. IX p. 95.

? Phyllodoce foliosa Sars, Beskr. og Iaktt. p. 60 Tab. 9 f. 26. ? Notophyllum foliosum Sars, Nyt Mag. VII p. 386.

Hab. ad oras Bahusise et Norvegise meridionalis usque ad Bergen, fundo argill. prof. 20—60 orgyiar. — Plyllodoce foliosa SARS, appendice inferiore pedis "acuminata” sec. descr. et figuram SARSI praedita, a nostra specie verisimiliter non discrepat.

GENETYLLIS!) Men, I. c. p. 93.

Erratum maximi momenti in nostro char. generico et in nostra figura 32 tab. XIV (1. ce.) a KINBERG communicata hie corrigendum. Lege: tentacula 4 (non 5), utringue bina, alterum super alterum, ad apicem capitis.

41. Genetyllis lutea Mern, 1. c. p. 93 Tab. XIV f. 32. (tentacula 4, non 5 ut delineator errore indicat!).

Hab. ad oras Bahusise haud infrequens.

ANAITIS?) MGRN. 42. Anaitis Wahlbergi Mern, 1. c. p. 94 Tab. XIV f. 31.

Hab. ad oras maxime boreales Spetsbergiee sat rara.

43. Anaitis kosterensis n.

Proecedenti simillima, tamen distinguenda.

Lamelle superiores obovato-suborbiculares; lamellae inferiores elli- ptieee subaeuminats, partem setigeram cum quarta sus longitudinis parte superantes. Color in spiritu: antica et postica pars pallide

I) Teverv)kls, 7, binamn åt Aphrodite.

2 Pr € PR 2) Avcitıs, n, nom. myth. un “, v

„u "äv ' IST eb wur 2 FA 5 vt i Ge ur i RE

MALMGREN, ANNULATA POLYCILETA. 143

grisea, media pars sordide fusca. Longit. fragmenti 2 20 m.m., latit. 2 mm,

Hab. Specimen unicum mancum, ad insulas Koster in Bahusia ab A. LJUNGMAN profund. 130 orgyiar. deteetum, examinavi.

PHYLLODOCE !) Sav., MGRN.

44. Phyllodoce citrina MGRN, |. c. p. 95 Tab. XIII f 24.

Phyllodoce maculata OrsteD, Grönl. Ann. dorsibr. p. 39 fig. 46, 48 (non FaBR., nee JOHNSTON).

Hab. ad Spetsbergiam et Grönlandiam, prof. 5— 70 org., haud rara: Spetsbergise: Shoalpoint, Waygatsöarne, Storfjorden (IPsE), Horn- sund (Tor£LL), Isfjorden (Lov&n). Gvönlandise: Norsovak (AMOND- SEN), Omenak et Pröven (ToRELL).

45. Phyllodoce groenlandica ÖRrRST., Mern, |. c. p., 96.

Hab. vulgaris in maribus Spetsbergise et Grönlandi&, prof. 5—50 orgylar. fundo argill. vel argill.-arenoso. Rarior etiam ad Finmarkiam et Bahusiam.

Tab. III £ 9 Phyllodoce grönlandica e Bahusia: 9C Pes 10 dexter, 9 C! pes 60 dexter, 9 C? pes sinister e postica parte cor- poris, omnes antice visi, aucti. 9D Seta 500:ies aucta.

46. Phyllodoce mucosa ÖRsTED, Ann. Dan. Consp. PS 25% 983,22 (pp):

Lobus cephalieus cordatus longitudine latitudinem »quans. Pro: boscis emissa subcylindrica parte posteriore papillis ovalibus com- pressis in ordines 12 longitudinales, utrinqgue sex, dispositis, parte anteriore transverse rugosa; numerus papillarum in ordinibus latera- libus intermediis c. 10. Lamella appendieis superioris in segmentis anticis subovalis, in mediis subrectangularis; lamella appendicis infe- rioris elliptica acuminata apice deorsum versa, parte setigera fere duplo longior. Color in spiritu albidus. Longit. 50--60 m.m., latit. cor- poris 1,2 m.m., cum appendic. 3 m.m. sine setis. _

Hab. ad oras oceident. Svecie a Kullen (OrsteD) usque ad Koster, prof. 5—20 orgyiar., haud frequens.

1) Detta namn har vunnit burskap äfven i botaniken, men är redan af SAVIGNY (1817) upptaget i dess här begagnade betydelse, hvilken det sedermera fått behålla inom hela den hithörande zoologiska litteraturen, hvarföre vi ej anse det tillständigt att yrka på dess ersättande af något nytt, så mycket hellre som vi icke äro absoluta anhängare af den åsigt, som fordrar att samma genusnamn icke i något fall får begagnas inom zoologien och botaniken tillika. \

144 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Tab. III f. 7 Phyllodoce mucosa ÖRrRsTED e Bahusia: 7 Pars antica animalis aucta, proboscide exserta. 7C Pes 13, 7 C! Pes 60, aucti. 7 D Seta 500:1es aucta.

47. Phyllodoce pulchella n.

Lobus cephalicus e basi cordata ovato-suborbieulatus, fere zeque longus ac latus. Pars posterior proboscidis exserta papillis ovalibus in ordines 12 longitudinales, utringue 6, dispositis; numerus earum in ordinibus lateralibus intermediis 7—8. lLamella appendieis supe- rioris in segmentis anticis late oblique ovata, in mediis subreetangu- laris; lamella appendieis inferioris ovato-ovalis subobtusata, partem setigeram tertia lonsitudinis parte superans. Color in spiritu rubi- cundo-albidus maeulis tribus fuscescentibus in dorso cujusque segmenti. Longit. 30 m.m., lat. cum append. 1,5 m.m.

Hab. Specimen unicum ad Koster insulas, prof. 10—20 orgyiar., ab A LJUNGMAN lectum vidi.

Tab. III f. 8 Phyllodoce pulchella e Koster Bahusie: 8 Pars antica animalis aucta, proboscide semiprotrusa.. 8C Pes 13 dexter, 8 C! pes 60 dexter, aucti antice visi. 8D Seta 500:ies aucta.

48. Phyllodoce badia n.

? Phyllodoce assimilis ÖRSTED, Ann. Dan. Consp. p. 31.

Lobus cephalicus ovali-ovatus basi cordata interdum profunde incisa, longitudine latitudinem paullum superans. Cirri tentaculares subulati crassi. Lamella appendicis superioris in segmentis antieis subovalis, in mediis et posticis subrectangularis; lamella appendieis inferioris ovato-elliptica subobtusa, parte setigera distinete sed non multo longior. Color in spiritu fusco-badius. Longit. ec. 70 m.m.; lat. corporis e. 1,5 m.m., cum appendic. c. 4 m.m.

Hab. Specimina pauca in Bahusia a LOVÉN lecta examinavi.

Tab. III f. 6 Phyllodoce badia e Bahusia: 6 Pars antica animalis aucta. 6C Pes 13, 60! pes 60, 60? pes e postica parte corporis, omnes antice visi, aucti. 6D Seta 500:ies aucta.

49. Phyllodoce teres Mern, I c. p. 97 Tab. XIV f. 30.

Hab. in litore arenoso recessu maris relicto ad oras oceidentales Scandinavise, e Bahusia usque ad Finmarkiam.

50. Phyllodoce maculata (MÜLL.), non ÖRST., nec JOHNSTON.

Die gefleckte Nereide MÖLLER, von Würmern p. 156 Tab. X.

Nereis maculata Mütter, Prodr. Zool. Dan. p. 217.

Phyllodoce Mülleri LeuckArt, Archiv f. Naturg. 15: 1, p. 204 Tab. HE 5, la,

MALMGREN, ANNULATA POLYCILETA. 145

Lobus cephalicus late cordatus latitudine longitudinem superans. Pars posterior proboseidis exserts papillis ovalibus in ordines 12 longitudinales, utrinque 6, dispositis; numerus earum in ordinibus lateralibus intermediis 6—7. Tamella appendieis superioris in segmentis anticis ovato-ovalis, in mediis subreetangularis; lamella appendieis in- ferioris ovata obtusa, partem setigeram tertia longitudinis parte su- perans. Color in spiritu subbadius, margine lamellarum superiorum dilutiore.

Hab. ad Islandiam, unde specimina pauca, in sinubus Thistelfjord et Berufjord capta, retulit O. TORELL.

Tab. IV f. 16 Phyllodoce maculata ex Islandia: 16 Pars

antica animalis aucta, proboseide exserta. 16B Pes 10 dexter, po- stice visus, 16 B! Pes dexter antice visus e medio corporis, 16 B? Pes dexter e postica parte corporis (lamella inferiore omissa). 16 D Seta 500:ies aucta. N Nescio quid Nereis maculata FABR.; sed Phyllodoce maculata ORSTED est nostra Phyllodoce citrina. Phyllodoce maculata JoHNSTON, verisimiliter species colleetiva, in Brit. Mus. non adest, igitur vix un- quam certe agnoscenda. (Cuf. PERCEVAL Wricut, Zool. Record II p- 729). Hocce nomen JOHNSTONI, antea a MÜLLER adhibitum, omnino rejiciendum.

51. Phyllodoce Rinki n.

Lobus cephalicus suborbieulatus basi cordata, longitudine latitu- dinem paullum superans. Proboscis exserta subelavata vel subeylin- drica, parte posteriore papillis ovalibus compressis in series 12 longitudinales, utringue 6, dispositis, parte anteriore sublevis; nu- merus papillarum in ordinibus lateralibus intermedis c. 8. Lamella appendicis superioris in segmentis antieis suborbieularis, in mediis subreetangularis; lamella inferior ovalis, parte setigera paullum longior. Color in spiritu fuscobadius. Longit. c. 30 m.m., lat. cum append. e.2 Im.

Hab. ad Grönlandiam, unde AMONDSEN misit Specimina pauca ad Norsovak prof. 5—20 orgyiar. lecta.

Tab. III f. 11 Phyllodoce Rinki e Grönlandia: 11 Pars an- tica aueta proboscide exserta. 11C Pes 12 sinister antice visus, 11 CO! Pes 50 e medio corporis, aucti. 11 D Seta 500:ies aucta.

52. Phyllodoce Luetkeni n.

Lobus cephalicus ovatus basi cordata, longitudine latitudinem di- stincte superans. Lamella appendicis superioris in segmentis anticis subquadrangularis, in mediis et postieis late subreetangularis; lamella inferior ovato-ovalis obligue acuminata, parte setigera distincete longior. Color in spiritu rubicundo-albicans.. Longit. 25 m.m.; latit. cum append. 2,5 m.m.

146 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab. Speeimen unicum mancum (parte postica regenerata), ad Godthaab in Grönlandia meridionali, prof. 100 orgyiar., ab AMONDSEN detectum. ;

Tab. III f. 10 Phyllodoce Lütkeni e Grönlandia: 10 Pars antica aucta. 10 C Pes 12 sinister antice visus, 10 C! Pes 50 sinister antice visus, 10 C? Pes dexter e postica parte corporis antice visus, omnes aucti.

53. Phyllodoce ineisa ÖRsTED, Grönl. Ann. dors. p. 37 f. 44.

Hab. ad Grönlandiam. Species non satis cognita.

Phyllodoce laminosa Sav., QFG.

Phyllodoce lamelligera Jounston, Cat. Brit. Mus. p. 175 (p. p). sec. specim. in Brit. Mus.!

Lobus cephalicus latus basi cordata, margine antico subrotundato. Pars postica proboscidis exserts subclavat& quasi densissime breviter eiliata, papillis tamen compressis majoribus in series dispositis non ornata; pars antica subcostata transverse subrugosa. Lamella appen- dieis superioris in segmentis antieis ovata, in mediis late ovato-sub- cordata, obligue subacuminata; lamella inferior oblonga in antieis segmentis obtusa, in mediis oblique acuminata, parte setigera distinete longior. Color in spiritu: corporis brunneo-coeruleus, lamellarum oli- vaceus.

Hab. ad Britanniam et Galliam sat frequens ut videtur. Ad Scandinaviam nondum reperta.

Phyllodoce laminosa RATHKE, Fauna Norwegens p. 169 verisimi- liter huc non pertinet.

Tab. IV f. 17 Phyllodoce laminosa Sav. e Britannia (Mus. Holm.): 17 Pars antica animalis aucta, proboscide exserta. 17B Pes 10 sinister antice visus auctus. 17 B! Pes 22 dexter antice visus, auctus. 17 D Seta 500:ies aucta.

EUMIDA MGRN.

x

54. Eumida sanguinea (ÖrsteD) MGRN, 1 c. p. 97 Tab. XIV f. 28.

Hab. ad oras oceident. Scandinavie e freto Öresund (ÖRSTED) usque ad Finmarkiam haud rara. Bahusise: multis loeis (S. Lovin). Koster (Irse), Väderöarme (Goüs). Norvegise: Stavanger (KRok et v. Friesen). Finmarkie: (S. Lovin). Tromsö et Karlsö (Irsn). — Pra- terea ad Britanniam (Brit. Mus.!).

MALMGREN, ANNULATA POHYCHATA. 147

EULALIA (Sav.), MGRN. 55. * Eulalia viridis (MUELL.), Mern, 1. c. p. 98 Tab. XV f. 39. (excl. syn. Aup. et Epw.).

Phyllodoce Gervillee QUATREPAGES, Anneles 1866, II p. 139.

Hab. ad oras Scandinavise oceidentales, e freto Öresund usque ad Finmarkiam haud infrequens, ad Islandiam, Grönlandiam et Bri- tanniam.

56. Eulalia bilineata a) Mern, 1 c. p. 99 Tab. XIII f. 26.

Hab. rara ad Finmarkiam (Lovsn & IPsE).

57. Eulalia problema Mern, l. c. p. 99 Tab. XIV f. 29.

Hab. ad Grönlandiam rara (O. TORELL). Eulalia pusilla ÖrsteD et Eulalia fusca ÖRsTED, Ann. Dan. consp. p. 27, 28, non satis cognitse nimis incertae species.

SIGE Mern.

58. Sige fusigera MGEN, |]. c. p. 100 Tab. XIV £. 27.

? Eulalia quadricornis ÖRSTED, Ann. Dan. consp. p. 28.

Hab. haud rara ad Bahusiam (Koster) et in sinu Christianiense (Dröbak) Norvegisx.

MYSTA Mern.

59. Mysta barbata Mern, 1 c. p. 101 Tab. XV f. 34.

? Eteone maculata ÖRSTED, Ann. Dan. consp. p. 29.

Hab. ad Bahusiam non frequens.

Tab. IV f. 20 Mysta barbata e Bahusia: 20 Pes sinister an- tice visus, auctus; hac figura bona, sed figura 340 tab. XV (l. c.) mala rejicienda.

ETEONE (Sav.) MGRN, 1. c.

60. Eteone pusilla (OerstenD) Mern, |. c. p. 102 Tab. XV f. 37.

Hab. ad oras occid. Svecie, Oresund—Bahusia, non frequens.

148 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

61. Eteone spetsbergensis MGRN, 1 c. p. 102 Tab. XV f. 38.

Hab. sat frequens ad oras Spetsbergiz. ;

62. Eteone Lilljeborgi n.

Corpus angustum, lineare, postice attenuatum, subteres, ventre subplano. Lobus cephalicus latitudine longitudinem paullum superans, antice angustatum. Proboseis exserta levis. Oculi minuti. Appendix superior late ovata a parte setigera distans. Appendix inferior oblonga apice obtuso, parte setigera vix longior. Cirri anales duo brevissimi crassi ovales obtusi. Color in spiritu: fulvus. Longit. 25>—35 m.m., latit. 1—1,5 m.m.

Hab. ad Bahusiam rara (S. Lov&n).

Tab. IV f. 22 Eteone Lilljeborgi e Bahusia: 22 Pars antica proboseide maxima parte exserta, aucta. 220 Pes ex anteriore, 22 Ci e posteriore parte corporis cum appendieibus, aucti. 22D Seta c. 500:ies aucta.

63. Eteone islandica n.

Corpus ut in praecedente. Lobus cephalicus fere »eque longus ac latus, antice angustatus. Oculi minuti. Appendix superior late ovalis, partem setigeram tangens. Appendix inferior linearis oblonga apice oblique subacuminato, parte setigera paullum longior. Color in spiritu: dilute fulvus vel fulvo-fuscescens. Longit. 30 m.m., latit. 1,5 m.m.

Hab. ad Islandiam in sinu Berufjord, 25 org., et ad Raufarhavn legit O. TORELL.

Tab. IV f. 23 Eteone islandica, ex Islandia: 23 Pars antica aucta. 230 Pes auctus. 23 D' Seta c. 500:ies aucta.

64. Eteone longa (FABR.) ÖRSTED.

Nereis longa Fagrıcıus, Fn. Grönl. p. 300 — Naturh.-Selsk. Skrivter 5:1 p. 171 Tab. 4 £.111— 13: Eteone longa Örsırp, Grönl. Ann. dorsibr. p. 33 f. 20, 28. Hab. haud infrequens. ad Grönlandiam prof. 3—20 orgyiar. Julianehaab, Norsovak, Smallesund (Amonpsen), Pröven (O. en,

65. Eteone arctica n.

Corpus lineare depressiuseulum. Lobus cephalicus latitudine lon- gitudinem fere aequans. Oeculi distineti. Proboseis exserta subelavata ad basin levis, versus orifieium subdorsuale papillis ce. 15 coronatum subrugosa mammilis sparsis obsita. Appendix superior ovata, a parte

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 149

setigera remota. Appendix inferior subobtusa parte setigera distinete longior. Cirri anales 2 brevissimi crassi ovales. Color in spiritu: brunneo-chalybeus, dein testaceo-pallescens. Longit. 40 m.m., latit. 2 'm.m.

Hab. ad oras Spetsbergiwe haud rara, nee non ad Finmarkiam. Spetsbergise: Hackl. Headland, Kingsbay (Goßs & Smrer), Treuren- bergbay, Safehaven &c. (Ipse). Finmarkise: Balsforden & Kalfjorden (Goüs & Irsn).

Tab. III f. 12 Eteone arctica e Spetsbergia: 12 Pars antica aucta. 12A Pars antica proboscide valde protensa, aucta. 120 et 12 C! Pes antice et postice visus, auctus. 12 D Seta c. 500:ies aucta.

66. Eteone Leuckarti n.

Corpus depressum sublineare. Lobus cephalicus latitudine longi- tudinem superans. Oculi indistineti. Proboscis exserta subeylindrica ad basin levis, versus apicem paullum incrassata et transverse sub- suleata. Appendix superior minuta late ovata suborbiculata, a parte setigera longe remota. Appendix inferior minuta ovali-oblonga apice rotundato, parte setigera vix vel paullum longior. Color in spiritu: coeruleo-brunneus. Longit.? lat. 3 m.m.

Hab. ad Islandiam in sinu.Thistelfjord (0. TORELL).

Tab. III f. 15 Eteone Leuckarti ex Islandia: 15 Pars antica procoscide exserta aucta. 150 Pes ex antica parte, 15 Cl pes e medio corporis, aucti. 15 D Seta 500:ies aucta.

67. Eteone Sarsi ÖRrRstED, Ann. Dan. consp. p. 29 f. 77.

Corpus subdepressum ventre plano, lineare “postice attenuatum. Lobus cephalicus latitudine longitudinem multo superans. Oculi mi- uuti. Appendix superior late ovata suborbiculata a parte setigera perpaullum remota. Appendix inferior ovali-oblonga apice obtuso- rotundato, parte setigera in junioribus paullum, in adultis distinete longior. Color in spiritu: in junioribus griseo-virescens, in majoribus livido-brunneus. Longit. 30—100 m.m., latit. 2—4,5 m.m. cum append. sine setis. |

Hab. ad oras occid. Svecie, Oresund—Koster.

Tab. III f. 14 Eteone Sarsi e Koster: 14 Pars antica aucta. 140, 14C! et 140? pedes diversi aucti. 14D Seta 500:ies aucta.

68. Eteone depressa Mern, |. ce. p. 103 Tab. XV f. 36.

Hab. ad Spetsbergiam et Grönlandiam haud frequens.

69. Eteone lentiecera n.

Corpus subdepressum. Lobus cephalicus latitudine longitudinem superans. Proboscis exserta ad basin levis, versus apicem incrassatum

150 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

transverse rugosa. Appendix snperior rotundata, a parte setigera di- stinete ac paullum remota. Appendix inferior apice obtuso, parte setigera vix vel paullum longior. Color in spiritu: coeruleo-brunneus. Longit. 70 m.m., latit. 3 m.m.

Hab. ad Spetsbergiam haud frequens: in Treurenbergbay et Way- gatsöarne.

Tab. III f. 13 Eteone lentigera e Treurenbergbay: 13 Pars antica proboscide exserta, aucta. 130 Pes ex anteriore, 13 C! Pes e posteriore parte corporis. 13 D Seta 500:jes aucta.

70. Eteone eylindrica ÖrsTED, Grönl. Ann. dors. p- 35 f. 42, 49, 57.

Hab. ad Grönlandiam.

71. Eteone flava (FABR.) MGRN, ], c. p. 102 Tab. XV f. 35.

Hab. ad Grönlandsam. Tab. IV f. 21 Eteone flava e Grönlandia: 21 Pes auctus.

CHETOPARIA !) n.

Corpus angustum lineare depressiusculum. Lobus cephalicus latus brevissimus subrectangularis cum segmentis buccalibus magnis prorsus coadnatus. Tentacula 4 brevissima, utrinque bina alterum super alterum in apice truncato capitis. Cirri tentaculares in segmentis buccalibus utrinque 4, inter se sejuncti, posteriores ab anterioribus longe remoti. Series minute transvers®, utrinque tres, setarum buccalium brevium difformium, forma sat singularium, subtus in segmentis buc- calibus: par primum sub eirris tentacularibus antieis e setis paucis (4) apice cuspidato constans, par tertium setarum spiniformium paucarum (4) pone cirros tentaculares posticos, et par secundum intermedium e setis numerosis inzequalibus versus apicem dilatatum sublanceolatum introrsum curvatis compositum. Appendix superior pedis lamella extrorsum et sursum porreeta. Appendix inferior lamelliformis, later postico partis setigere subacuminate affıxa. Sets pedis capillares composita spinoss artieulo terminali recto longe attenuato-acuminato.

72. Chatoparia Nilssoni n.

Corpus minutum. Pars cephalica (lobus cephalieus una cum segmentis eirros tentaculares gerentibus) late ovata truncata basi trans- versa, Oculi nulli distineti. Cirri tentaculares apice attenuato, in- zaequales, posteriores anterioribus longiores latitudinem corporis sub-

') Xetın, 7 och Meoeı«, 7.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAYTA. 151

vequantes. Lamella appendieis superioris ovalis. Appendix inferior compressa elliptica partem setigeram subtriangularem subacuminatam dimidio longitudinis superans. Appendices caudales null (?). Color in spiritu: rufus, macula intense sulphurea in parte interiore lamellx appendicis superioris, dein sordide olivaceus vel rubieundo pallescens lamella incolorata. Longit. ce. 20 m.m., latit. 1,5 m.m. cum. append. sine setis.

Hab. ad Bahusiam sat rara, (S. Lovkn) et ad Koster prof. 70—- 130 orgyiar., (LJUNGMAN).

Tab. III f. 5 Chastoparia Nilssoni e Koster: 5 Pars antica supra visa, aucta 5A Eadem pars subtus visa, aucta. 50 Pes dexter postice, 5 C! Idem pes antice visus, auctus. 5 B Setze buc- cales e latere dextro in situ naturali valde aucte. 5D Seta capil- laris pedis 500:ies aucta.

IX. Fam. HESIONIDA (SARS).

= Hesionea (GR.) ELLERS, Carus.

OPHIODROMUS Sars.

73. Ophiodromus vittatus Sars, Christ. Vid. Selsk. Forh. 1861; Nyt Mag. XI: 3 p. 87.

Hab. ad Bahusiam et Norvegiam meridionalem usque ad Bergen et Christianssund haud frequens; in Bahusia ad Väderöarne, Dyngö (Goäs) et aliis locis (S. Lovin).

CASTALIA (Sav.) ÖRSTED, SARS.

74. Castalia punctata (MüLr.).

Nereis punctata MÜLLER, Prodr. Zool. Dan. n. 2633; Zool, Dan. II p- 28 Tab. 62.

Halimede venusta H. RATHKE, Nov. act. acad. C. L. C. nat. cur. XX: IP 168 Rabe zZ fl te

Psamathe punctata (olim fusca) JoHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 182.

Castalia punctata ORSTED, Ann. Dan. consp. p. 24 f. 15, 693—65, 69 (excl. syn. FABR., Sav.); Reg. Mar. p. 78; Dröbak PER.

» » Sars, Nyt Mag. VI p. 209, VII p. 382; Christ.

Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 89.

Psamathe venusta DANIELSSEN, Reise 1858 p. 117.

Hab. fundo aren.-argillac., algos.-lapid., vel pretros.-ostreato, prof. 1—40 orgyiar., sat frequens ad oras occidentales Scandinaviae, Ore-

152 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sund—Finmarkiam (S. LovEN) et ad Tromsö et Karlsö (Ipse). Prae- terea ad Islandiam (Arnanäs O. ToRELL) et Britanniam.

75. Castalia aurantiaca Sars, Christ. Vid. Selsk. Forh. 1861 p- 90.

Hab. prof. 1—60 orgyiar., ad Florö et Manger prope Bergen Norvegiee (SARS).

76. Castalia longicornis Sars, 1. c. p. 90.

Hab. prof. 40—60 orgyiar. ad Manger (Sars).

77. Castalia Fabricii n.

Nereis aphroditoides Fasrıcıus, Fn. Grönl. n. 278. » » » Nat.-Selsk. Skr. 5: 1 p. 164 Tab. 4 f. 4—6.

Ramus superior pedis setis praeditus nullis, aciculis binis tamen indieatus; acicule rami inferioris 3—4. Color in spiritu: sordide fulvo-virescens antice utrinque striis viridibus. Longit. 18 m.m., lat. cum pedibus sine setis 3,5 m.m.; segmenta 45. Cetera ut in ce. punctata.

Hab. ad Grönlandiam: specimina e Julianehaab et Smallesund reportavit AMONDSEN.

78. Castalia rosea (FABR.).

Nereis rosea FaABRICIUS, En. Grönl. n. 284 p. 301. » » » Nat.-Selsk. Skr. 1799, 5: 1 p. 175 Tab. 4 f. 14— 16. Castalia rosea SAVIGNY, Déscr. de ’Egypte XXI p. 375. Hab. ad Grönlandiam (Fagrıcıus). Mihi ignota.

79. Castalia arcetica n.

Ramus superior pedis setis praeditus nullis, acieula una tamen indieatus: aciculee rami inferioris due. Color in spiritu: pallide fulvus, antice strüs viridibus utringue in dorso. Longit. 17 m.m,, latit. 3 m.m. cum pedibus sine setis; segmenta 35. (Cetera ut in C. punctata.

Hab. fundo argillaceo, prof. 3—30 oreyiar., ad oras Spetsbergis passim sat frequens, ut in sinubus Safehavn, Wydebay, Kingsbay (Goüs & Surrr) et ad Shoalpoint (IPSE).

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA 153

x. Fam. SYLLIDE. = Amytidea et Syllidea GR.

AUTOLYTUS Gr., A. Ac.

80. Autolytus prolifer (MÜLLER).

Animal sureulare:

Nereis prolifera MÜLLER, Zool. Dan. II p. 15 Tab. 52 f. 5—7. Syllis prolifera Frey & LEucKART, Beitr. zur Kenntn. Wirbell. Thiere 1847, p. 95 (non JOHNSTON).

Autolytus prolifera GRUBE, Fam. Ann. p. 62.

» prolifer Kroun, Archiv. Naturg. 18: 1 p. 66.

Animal sexuale:

Mas:

? Nereis corniculata MÜLLER, Zool. Dan. II p. 15 Tab. 52 f. 1—4.

Diplocer@a corniculata GRUBE, Fam. Ann. p. 64.

(Sacconereis helgolandica mas) Max MÜLLER, Archiv. f. Anat. Phys. 1855 p. 18 Tab. 3 f. 9—13.

Polybostrichus Mülleri KEFERSTEIN, Zeitschr. f. W. Zool. XII p. 113 Tab. XI f. 1—6.

» » KEFERSTELIN, Ibidem p. 468.

Ohritidia thalassina GossE, Ann. and Mag. Nat. Hist., ser. II vol. 16, 1855 p. 308.

Femina:

Scolopendra marina SLABBER, Mikrosk. Wahrnem. von Wasser- und Landthierchen 1781, p. 44 Tab. X f. 3—5.

Sacconereis helgolandica Max MÜLLER, Archiv. für Anat. Physiol. 1855, pls lab 1. Ä (sine nomine) S. Lovkn, Arsberättelse om Zool. framsteg 1840—1844 p. 71.

Hab. ad Norvegiam meridionalem, Sveciam occidentalem (ad Kullen S. LovEN), Helgolandiam et Britanniam.

81, "Autolytusı tallasıen.

Animal surculare:

Corpus lineare postice attenuatum, teretinsculum ventre plano, segmentis 45. Partitio fit pone segmentum XIII setigerum. Oculi, tentacula et cirri tentaculares ut in Aut. comuto AG. Tentaculum intermedium longitudine cirrorum teptacularium posticorum (h. e. cir- rorum dorsualium segmenti primi setigeri), segmenta c. XIII antica zequans. Cirri ceteri dorsuales breves dimidiam latitudinem corporis subxequantes. Set composite, artieulo terminali minimo apice bi- dentato, seta sola suprema simplice, apice acuminato integro, excepta. Setze capillares nondum visibilis in surculo masculino adhaerente, ten-

154 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

taculis et oculis 4 distinctis jam praedito. Color dilute fulvus. Longit. 8 m.m., latit. vix 1 m.m.

Hab. ad Edlunds berg in sinu Storfjorden Spetsbergie, ubi uni- cum specimen die XII mensis Augusti 1864 inveni, prof. 2—5 orgyiar.

Tab. VII f. 41 Autolytus fallax e Spetsbergia: 41 Animal sureulare auctum, supra visum, surculo manifeste masculino tentaculis et oculis jam praedito, segmento XIII setigero adherente. 41C Pes auctus e medio surculi. 41 D Sete ejusdem pedis 500:es aucts: a seta composita, b seta simplex. |

Animal sexuale (mas et femina) hujus speciei nondum cognitum.

82. Autolytus longisetosus (ÖRSTED).

Anımal sureulare: ? Nereis prismatica MÜLLER, Zool. Dan. prodr. n. 2637.

» » Fagrıcıus, Fn. Grönl. p. 302. — Naturh.-Selsk. Skr. 5 p. 177 Tab. 4 1.717 208 Amyltis » SAVIGNY, 1. c. p. 376 (not. 10); GRUBE, 1. c. p. 63. Animal sexuale: Mas:

Polybostrichus longisetosus ORSTED, Grönl. Ann. Dorsibr. p. 182—184 Ifa VOR Bio die » » KRFERSTEIN, Zeitschr. Wiss. Zool. XII p. 465—465 Tab. 42 f. 5—11.

Femina: ? Nereis bifrons MÜLLER, Zool. Dan. prodr. n. 2638. | » » FaBrIcIUS, Fn. Grönl. p. 303. — Naturh.-Selsk. Skr.

5 p 181 Tab. 4 f. 21—23. Polynice » Savısnz, l. c. p. 375 (not. 9); GRUBE, 1. c. p. 64.

Mas:

Corpus e tribus partibus difformibus coustans: antica pars 6 seg- mentis setas modo compositas gerentibus, media pars 28, 30, 32, vel e. 85 segmentis fasciculis setarum capillarium longissimarum, praeter setas eompositas, inscructis, pars postica segmentis 10, 15 vel c. 20 setis compositis preditis. Oirri dorsuales antice partis dimidiam latitudinem corporis aequantes vel paullum superantes. Sets capil- lares lineares apice rotundo, set composite breves artieulo terminali subfaleato brevi, apice bidentato. Cirri anales duo. Color fulvo- brunnes. Longit. 11—13 m.m., latit. 1—1,5 m.m. See. KEFERSTEIN longit. 26 m.m.

Hab. ad Grönlandiam (AMONDSEN); nec non ad Spetsbergiam: Grey Hook & 1561 (IPsr), de syv Isfjell (Go&s et Smrrt), Hornsunds- öarne g 64 (Irse), Whalers point 19 64 (Irsn).

Tab. VIII f. 38 Autolytus longisetosus &, & Spetsbergia (Lat. bor: 80° Let. 13°). 38 Pars antica supra visa aucta. 38A Badem pars a latere sinistro. 38 B Pars postica aueta. 38C Pes V, 38 Cl Pes XII, aucti. 38 D Set 500:es: auctae: a rami inferioris, b rami superioris..

MALMGREN, ANNULATA POLYCIUETA.

83. Autolytus incertus n.

Animal masenlinum et animal sureulare haud cognita.

Femina:

Corpus e tribus partibus inter se diserepantibus constans: antica pars 6 segmentis setas modo compositas gerentibus, media pars c. 22 segmentis setis longissimis, piweter setas compositas, instructis, postica pars c. 23 segmentis, setis modo compositis armatis. Oirri dorsuales partis antice latitudinem corporis vix superantes. Set superiores (media partis) capillares longissimie lineares, setae inferiores compo- sitae articulo terminali minuto apice bidentato. Color fulvus. Lonsgit. HAL Dn latits 2: m.m:

Hab. ad Whalers point Spetsbergie specimen unicum legi die X mensis Augusti 1864.

Tab. VII £. 40 Autolytus incertus e Spetsbergia: 40 Pars anterior aueta 'supra visa; situs oculorum inferiorum majorum puncto nigro utrinque ante oculos superiores (s. posteriores) indicatus. 40 A Eadern pars infra visa aucta, saceulo pulligero embryonibus infareto in situ naturali. 40 B Pars postica aucta. 400 Pes auctus ex antica parte, 40 Cl pes auctus e parte media corporis. -40 D Setze c. 500:es auet@e. 40 E Pullus e saceulo sumtus auctus, oculis 4 distinctis.

Denna art star a ena sidan nära Autolytus cornutus A. Acassız'), t. ex. genom lika antal segmenter i främsta kropps- delen hos honan, men skiljer sig förutom genom andra karakterer väsendtligen genom spetsledens form hos de sammansatta borsten. Att a andra sidan hänföra det af mig nyss beskrifsna djuret till A. longisetosus är icke heller möjligt tillfölje af flere vid jem- förelsen af de af mig gifna afbildningarne lätt i ögonen fallande skiljekarakterer, och framför allt derföre, att hannen och honan då skulle komma att få ett lika antal segmenter i främsta kropps- delen. Hos de hittills allmännare kända arterna af detta slägte är nemligen antalet af segmenterna i kroppens främre del hos köndjuret icke blott alltid lika hos individer af samma kön, utan alltid olika hos hannen och honan af samma art. Sa har t. ex. hannen af Autolytus prolifer (=Polyb. Mülleri KEF.) alltid 3 segmenter i främsta kroppsdelen, medan honan har endast 2, och hos Autolytus cornutus uppger A. AGASSIZ segmenterna i samma kroppsdel till 6 hos honan och 5 hos hannen. Hannen af Auto-

1) On alternate generation in Annelids, from Journ. Boston Soc. of Nat. Hist. Vol. VII p. 39.

156 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

lytus longisetosus har alltid 6 segmenter, och honan borde enligt denna analogi hafva färre eller flere. — Hos arterna af Iphi- nereis och Heteronereis är äfven antalet af segmenterna hos hannen och honan alltid olika, och hos samma kön af en art

alltid detsamma.

84. Autolytus Newtoni n.

Animal suleulare et animal masculinum hucusque incognita.

Femina:

Corpus e tribus partibus inter se discrepantibus constans: antiea pars 13 segmentis setas modo compositas gerentibus, media pars c. 22—26 segmentis setis longissimis, praeter setas compositas, instructis, pars postica 10—30 segmentis vel ultra. Cirri dorsuales partis an- tice latitudinem corporis paullum vel vix superantes. Setze superiores capillares lineares longissim®, setz inferiores eomposits articulo ter- minali brevissimo trimucronato, apice bidentato. Color einnamomeus vel flavo-brunneus. Longit. 12—13 m.m., latit. 2—3 m.m. sine setis.

Hab. ad Spetsbergiam; specimina duo legi anno 1864, alterum ad insulas Hornsund inter algas, prof. 3—5 orgyiar., die 11 Augusti, alterum die xxı Augusti ad Edlunds berg in sinu Storfjorden.

Hanc speciem Professoris ALFRED NEWTON nomine celebratam volui.

85. Autolytus Alexandri n.

Animal sureulare et animal masculinum mihi ignota.

Femina:

Corpus e tribus partibus inter se discrepantibus constans: pars antica 14 segmentis setas modo falcatas gerentibus, media pars cireiter 30 segmentis fascieulis setarum longissimarum, praeter setas falcatas, 'instructis, pars postica segmentis 22 vel ultra. Cimi dorsuales partis anticee latitudinem corporis multo superantes, anteriores latitudinem eorporis fere bis aequantes, posteriores sensim breviores. Setze superiores media partis capillares longissimzx, setze inferiores composits artieulo terminali brevi subfalcato apice bidentato. Color in spiritu einna- momeus. Longit. 20 m.m., latit. 3,5 m.m. sine setis.

Hab. ad Grönlandiam in Davis strait specimen uniecum reperit O. TORELL.

Tab. VIII f. 39 Autolytus Alexandri e Davis strait: 39 Antica pars supra visa aucta; minima pars (modo margo superior) oeulorum inferiorum majorum visibilis. 390 Pes ex antica parte cor- poris auetus. 390! Pes auctus e medio corporis, setis eapillaribus instructus. 39 D Sete c. 500:ies auctwe: a seta falcata, b et b! seta capillares. 39 E Pulli e saceulo pulligero feminse sumti, supra et a latere visi, aucti, oculis 4 distinctis.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHA TA. 157

Prieclariss. viro ALEX. AGassız, cul quam maxime debemus veram cognitionem de propagatione sureulari speeierum hujus generis, hanc formam insignem dicavi. Gognomen AGassIzı nuperrime jam prie- oceupatum a QUATREFAGES in hocce genere.

GATTIOLA u) JOHNSTON (1861). = Pterosyllis ”) CLAPARKDE (1863) p- p.

86. Gattiola finmarchica n.

? Gattiola spectabilis JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 195 Tab. XVI f. 1—7.

? Pterosyllis formosa CLAPAREDE, Beob. Anat. Entwick. Wirbell. Thiere 1863 p. 46 Tab. XIlI f. 30—34.

Corpus utrinque profunde incisum, segmentis paucis (14 1. 162). Lobus cephalieus cum segmento buccali prorsus coalitus, longitudine latitudinem fere aequante. Palpi minuti distantes verruciformes sub- ventrales. Tentacula 3 filiformia sat longa transverse rugosa, non di- stinete moniliformia, intermedium cetera fere tertia parte sus longi- tudinis superans, 7—8 antica segmenta aequans. Cirri tentaculares forma tentaculorum, utrinque 2 lateri capitis affıxi, insequales, supe- riores inferioribus duplo longiores tentaculum medium multo superantes. Oculi 4 mediocres, 2 utrinque approximati, dorsuales. Pone oculos

') W. Baırp, Annelida in "Museum of Nat. History”, vol. II p. 298 (note) 1861; Jonnston, Cat. Brit. Mus. p. 195. PErRcEVAL WrıcHT, Zool. Record vol. II 1866 p. 727.

?) Genus Pterosyllis, med den begränsning ÜOLAPAREDE nyligen gifvit detsamma, sönderfaller i två distineta genera, Gattiola JoHNST. med arterna G. specta- bilis, G. finmarchica och Gattiola formosa (CLAP.) MGEN, och Pterosyllis sens. str., hvars enda hittills kända representant är Pterosyllis dorsigera CLaAP. Dessa genera kunna i korthet karakteriseras sålunda:

a

GATTIOLA JOHNST.

Setze falcatse articulo terminali apice integro (haud bidentato). Oculi 4 dorsuales mediocres, utringue bini approximati. Appeudices duse nuchales. Cirri tentaculares utrinque bini.

PTEROSYLLIS (Crap.) s. str.

Setze falcatze articulo terminali apice bidentato. Oculi 4, anterıores sat magni ventrales, posteriores minores dorsuales. Appendices duse nuchales, Cirri tentaculares utrinque bini.

Typus: Pierosyllis dorsigera CLAPAREDE, Mem. Soc. Phys. et Hist. Nat. de Geneve XVII: 2 p. 560.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 4. d

Vu

158 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ad basin capitis duse appendices nuchales sat singulares, erecte ellip- tico-ovales, antice excavat®, auriculiformes. Cirri dorsuales longissimi filiformes apice spiraliter vel varie contorti, indistincte artieulati (vix septati), contenta granulosa. Setze falcate, articulo terminali apice integro (non bidentato), acie subtilissime serrulata. Cirrus ventralis paullum compressus oblongus, parte setigera oblique truncata distinete longior. Color in spiritu albidus. Longit. ce. 10? m.m., lat. cum pedibus sine setis c. 2 m.m.

Hab. ad Finmarkiam duo specimina manca legit S. LovEn jam anno 1836. — Praterea ad Galliam? et Britanniam?

Tab. VII f. 36 Gattiola finmarchica e. Finmarkia: 36 Pars anterior supra visa aucta, appendices nuchales resupinat®. 36 A Eadem pars infra visa; palpi minuti conspieiuntur in apice capitis sub tentaculis lateralibus. 36 C Pes auctus. 36 D Setze faleatze 500:ies auct®.

SYLLIDES Örsten».

87. Syllides longieirrata ÖRSTED, Dyr ved Dröbak p. 11 Tab. II f. 2 a—b.

Hab. ad Dröbak Norvegie (Örsıen).

EXOGONE ÖRSsSTED.

Exogone naidina ÖRsTED, Archiv. Naturg. 11: 1 p. 20 Tab. 2.

. Hab. In fundo argilloso-lapidoso freti Lille Baelt prope Striib (ORSTED).

PIONOSYLLIS n. g.

Proboscis exserta unico dente valido conico armata, pone mar- ginem papillis mollibus e. 10 coronata. Setze composite subfaleatx articulo terminali elongato lineari apice bidentato. Segmenta media et posteriora fascieulis setarum capillarium longissimarum deciduarum praedita, proeter setas falcatas. Cetera ut in genere Syllide.

88. Pionosyllis compacta n.

Corpus compactum fragile. Lobus cephalicus subrectangularis angulis rotundatis. Palpi obovati vel subrotundati distantes. Oculi 4 magni, anteriores majores et magis distantes quam posteriores. Tentacula tria fere eadem longitudine et forma ac cirri tentaculares, latitudinem corporis sequantia, filiformia indistinete artieulata facile

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 159

decidua. Cimi dorsuales dimidiam latitudinem corporis wequantes, vix articulati deeidui. Fascieuli setarum capillarium a segmento XII 1. XV ineipientes. Cirrus ventralis ovatus dimidiam partem setigeram paullum superans. Color in spiritu pallidus fulvescens, striis traus- versis angustis viridibus in dorso partis antiewe. Longit c. 8—10 m.m., latit, I m.m.

Hab. ad Spetsbergiam, Lat. bor. 80°, Long. orient. ex. Gr. 139 pauca specimina die 1 Junii 1861 ipse legi.

Tab. VIII f. 48 Pionosyllis compacta e Spetsbergia: 48 Pars antica aucta supra visa, proboscide exserta. 480 Pes auctus ex antica parte. 4801 Pes auctus e medio corporis; ramus superior acicula et setis capillaribus armatus, ramus inferior acicula et setis faleatis. 48 F Proboscis exserta infra visa. 48 D Set 500:ies auetze: a, al setze falcate, b seta capillaris.

,

EUSYLLIS n. g.

Proboscis exserta dente unico valido armata, pone marginem durum subtilissime crebre denticulatum ordinibus binis transversis sejun- etis papillarum (ec. 10) mollium coronata. Setze compositze falcatae articulo terminali brevi apice bidentato. Segmenta media et poste- riora in aliis fasciculos setarum capillarium longissimarum, praeter setas falcatas, gerentia, in aliis vero nulle setze capillares. Cirri duo anales. Cet. ut in genere Syllide.

89. Eusyllis Blomstrandi n.

Lobus cephalieus subreetangularis, angulis rotundatis. Oculi 4 distineti in rectangulo positi. Palpi ovati valde sejuncti. Tentacula tria inzequalia, lateralia latitudinem corporis superantia, tentaculo inter- medio fere dimidio breviora, filiformia, subrugosa indistincte articulata. Cirri tentaculares utrinque bini insequales, superiores inferioribus multo longiores, latitudinem corporis bis vel ter aaquantes, eadem forma ac tentacula. Cirri dorsuales in segmentis c. 4 antieis latitudinem cor- poris superantes, dein sensim breviores dimidiam corporis latitudinem vix aquantes. In speciminibus aliis fascieuli setarum capillarium lon- gissimarum, a segmento XVII incipientes, in sequentibus segmentis, 6—8 ultimis exceptis, obviil, in aliis vero nulli. Cirrus ventralis ovatus partem setigeram zequans. Color in spiritu pallide fulvus. Longit. 10 m.m., latit. 1 m.m.; segmenta 50.

Hab. ad Spetsbergiam.

Tab. VII f. 43 Eusyllis Blomstrandi e Spetsbergia: 43 Pars anterior et pars posterior animalis auct® supra vise. 430 Pes auctus ex anteriore parte corporis modo setis falcatis. 43 C! Pes auctus e medio corporis, setis capillaribus et setis falcatis praeditus. 45 D Set 500:es auct®. 43 F Proboscis exserta aucta infra visa: a dens, b margo denticulatus, c ordines papillarum.

160 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

90. Eusyllis monilicornis n.

Pracedenti simillima, differt modo: palpis magis elongatis, om- nibus appendicibus filiformibus multo longioribus distincte artieulatis moniliformibus et majore corpore. Sets capillares nulls.

Hab. duo specimina manca ad Edlunds berg Spetsbergie die 21 mensis Augusti anno 1864 a me ipso lecta examinavi.

Tab. VII f. 44 Eusyllis monilicornis e Spetsbergia: 44 Pars antica supra visa aucta. 44 Pes auctus. 44 D Seta falcata 500:ies aucta.

SYLLIS (Sarv.).

Palpi separati. Set® falcate articulo terminali apice integro, haud bidentato.

91. Syllis armillaris (MüLL.) Örstep, Ann. Dan. Consp. p. 24 f. 27, 90,94, 102.

Palpi validi lati ovati. Proboscis dente unico conico armata, pa- pillis mollibus c. 10 pone apicis marginem coronata. Cirri dorsuales in medio corporis ovato-subulati distincete articulati, ex articulis 8—10 compositi, dimidiam latitudinem corporis nou vel vix aequantes, alter- natim sursum et deorsum porrecti. Color flavescens duabus strius transversis viridibus in dorso cujusque segmenti, postica in medio dorsi interrupta. Propagatio surcularis.

Hab. ad oras oceidentales Svecie vulgaris.

Tab. VIII f. 46 Syllis armillaris sureularis e Väderöarne Bahusie: 46 Pars antica aucta supra visa. 46 B Pars postica aucta, surculo adhzerente; segmentum modo primum animalis surcularis, cetera omnia surculi. 46 C Pes animalis sureularis auctus. 46 D Seta 500:ies aucta. 46 F Proboscis exserta aucta; dens conicus et papillaee mem- branacese marginem coronantes conspiciuntur.

92. Syllis borealis n.

Praecedenti simillima differt modo eirris dorsualibus longioribus, in medio corporis dimidiam latitudinem corporis aequantibus vel su- perantibus, ex artieulis 11—15 compositis. Propagatio sureularis. Color surculi adhzerentis eoerulescens in animale vivente.

Hab. ad oras Finmarkie sat frequens (Lovks, Go&s & Ipse); initio mensis Junii 1864 specimina surcularia ipse legi ad Karlsö prope Tromsö.

Tab. VII f. 42 Syllis borealis e Finmarkia: 42 Pars antica et postica animalis sureularis supra visa aucta. 42 A Pars antica magis aucta; palpi false delineati, re vera multo majores et fere eadem

MALMGREN, ANNULATA POLYCILETA. 161

forma ac in Syllide armillari. 420 Pes auetus e medio corporis 42 C! Pes sureuli adhaerentis; ramus superior unica acieula jam indi- catus. 42 D Sete 500:es auctw.

93. Syllis tigrina H. NATHKE.

Fl. WATERS, Nov. act. acad. Cres. L. C. nat. cur. XX: 1 p. 165 Tab. VII f. 5—-11.

Hab. ad Molde Norvegi®e. An re vera species distincta?

94. Syllis cornuta FE. RATHER.

H. Ratuke, Nova act. acad. C. L. C. nat. cur. XX: I p. 164 ala, NAT sg be

Palpi elongato-ovati validi. Cirri dorsuales filiformes distincti artieulati moniliformes, in medio corporis latitudinem corporis aequantes vel superantes, ex articulis 22—27 compositi. Setze falcate suprema excepta, articulo terminali lineari tenui elongato praedita. Color in spiritu fulvus. Longit. 20 m.m., latit. ce. 1,5 m.m

Hab. ad Karlsö Finmarkie specimina pauca legi die 4 mensis Junii 1864. Proeterea prope Christianssund (H. RATHKE).

Tab. VIII f. 45 Syllis cornuta e Karlsö Finmarki&; 45 Pars antica aucta. 45 C Pes auctus. 45 D Set 500:jes auctw.

95. Syllis fascjata n.

Corpus lineare antice et postice paullum angustius, segmentis c. 63 (55—70) dorso convexo ventre plano. Palpi elongati. Color dorsi in segmentis c. 20 antieis et totidem concoloribus posticis pallide Kernen, segmentorum anticorum interstitiis, et singuli fascia media angusta, albidis; in intermediis ec. 30 obseurior subgriseus rubicundus interstitiis albidis; abdominis albido-rubicundus. Proboscis unico dente valido conico armata et pone marginem papillis c. 10 mollibus coro- nata. Cirri dorsuales distinete la submoniliformes, latitudinem corporis subzequantes, ex articulis ec. 24 compositi. Cirri ventrales lineares apicem partis setigers fere attingentes. Propagatio surcularis. Partitio fit pone segmentum 40—50. Sureulus semper dilute ferru- gineus. Longit. ce. 20 m.m., latıt..c. 1,5 m.m.

Hab. vulgaris ad oras Spetsbergize, praesertim boreales et occi- dentales.

abe VIER AT et Tab. IX fl 520 Sylfsbfasciata re ‚Spets- bergia: 52 Animal sureulare auctum supra visum; surculo adhaerente infuscato, e segmentis 24 constante, ovulis infareto. 52 A Pars antica aucta. 52C Pes auctus e medio corporis. 52 0! Pes auctus surculi adhaerentis, initium fasciculi setarum capillarium longissimarum jam conspicitur sub insertione cirri dorsualis. 52 D Set 500:ies

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 4. Sid. 163.

Nereid® vere boreali-europe® in genera disposit&.

Set per totum corpus falcatze et spinose. Paragnathi separati. Mutatio pedum fit non abrupte ...sssisessseresrsn sirener irrnrrrrnnr rna rer nnr ere rna HEDYLE Menrn.

Paragnathi connati, pectines minutos formantes. Setze in posteri- (Mutatio pedum fit abrupte.| ginata. Cirri tentaculares sat longi Pedes posteriora |ore parte corpo- [Setze in anteriore „parte 3 versus formam<ris cultrat®, in |corporis falcat& et spinos®. valde mutantes. Janteriore modo

) spinose vel “|

Lobus cephalieus antice rotundatus basi emar- öd0updäddkyren BRonbe en JA SSE ES SEI RP, FINE RAR TS EMIGRINS

Paragnathi separati annulatim et gregatim dispositi. Lobus cephalicus subconicus truncatus. HETERONEREIS (Öksr.). pius spinose et

falcatze. Mutatio pedum fit sensim. Sete modo spinosze in anteriore corporis parte. Paragnathi minuti vel evanescentes

REN EUNEREIS Mern.

IBeritotumKcorpus2modoFsetsegspinoSsac ee ee ALITTA (Knge). Lingula suprema admodum magna foliacea.

Sete falcate et spinosae Pedes per totum

ee ee ee TR SRRERER STRATONICE n. g. corpus zequales

£ Er posteriora versus for- [Lobus cephalieus rotundatus, basi leviter emarginata. Paragnathi connati pectines vel posteriora manspaullumgmutantes:Hra-)]minutossformanteskr....erereeeeenesken ne eeenseteen hesenonsenscesesencencreedenss.eeeseeeseeene LEONTIS n. g. versus formam mus superior inferiore sensim

paullum sensim Lobus cephalicus breviter conicus, apice truncato, basi transversa. ne: Set longissimi. rati, annulatim et gregatim dispositi er totum cor- |_. a da spinosae et Lingula suprema ceteris

falcatse vel modo |haud multo vel paullum JPedes per totum corpus > (

longior. Cirri tentaculares Paragnathi sepa-

EN... PRAXITHEA n. g.

Ramus superior lingulis tribus (pars setigera in lingulam brevem conicam producta). HEDISTE n. g

g- spinoss. major. Setze per totum< quales vel subzequales: ra-

corpus faleate et spi- Imus superior postice non ! BAL : \ 5 3 (ER multo longior. Lobus cepha- In suprema dorso turgido convexo, ceteris longior et major. NEREILEPAS (Sav.).

licus conicus apice truncatus.4 Ramus superior 5 a Ag nn da x

Cirri tentaculares mediocres, |lingulis binis |Lingula su- en A artienli besalien Inter Rag NEREIS (L.)

non longi. Paragnathi se- f(pars setigera in |prema dorso A > Mr gr ta EE TT Sea SA ÖN

en egresstim een va EO uEiee: Paragnathi superiores articuli basalis laterales: solus

ep. Brouucun) (5 TS NE [utringue transversus compressus elongato-oblongus, multo major. =

medii subconiei

es... LIPEPHILE n. g.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 163

Corpus minutum utrinque profunde incisum, lineare postice an- sustius, segmentis c. 42. Oculi medioeres. Tentacula 2 filiformia brevia artieulata longitudine partis cephalice. Cirri dorsuales filiformes latitudinem corporis aequantes vel superantes, articulati, moniliformes, ex articulis ce. 20—25 compositi. Omnia segmenta, cephalico (primo) et 3—4 ultimis, setis modo falcatis instructis, exceptis, setis falcatis et faseiculis setarum capillarium longissimarum instructa. Pars seti- gera pedis apice obtuso aciculis binis inelusis. Cirrus ventralis sub- linearis apice obtuso partem setigeram ferme zequans. Cirri anales moniliformes segmenta c. 7 ultima aequantes, Color subhyalinus, in spiritu albidus oculis nigris. Longit. 11 m.m., latit. 1,5 cum pedibus sine setis.

Animal sureulare mihi ignotum.

Hab. ad oras boreales Spetsbergie, procul a terra, pauca speci- mina, alia ovulis vel spermatozois infareta alia vacua, ipse legi die 1 mensis Junii 1861.

Tab. IX f. 51 Chatosyllis Oerstedi e Spetsbergia: 51 Ani- mal masculinum auctum. 51A Pars antica feminse ovulis infaretz; ovula conspieiuntur. 51 A! Pars cephalica antice visa; situs oculorum et tentaculorum conspicuus. 51 A? Pars antica animalis vacui aucta. 510 Pars transversa verticalis resecta e medio corporis speciminis vacui (maris?). 51D Sete falcate 500:ies auctze: a e superiore, b ex inferiore parte fascieuli setarum falcatarum.

MACROCHATA !) Gr.

99. Machrochx&ta clavicornis (Sars).

Nais clavicornis Sars, Beskr. og lakttag. p. 64 Tab. 9 f. 24. Tab. ad Floröen prope Bergen (M. Sars).

XI. Fam. NEREIDE.

—=Lycoridea (Sav.), GR., MEN. == Nereide Jouxst.—= Nereidea, Are- tidea!, Pisenoidea!, Niconidea!, et ? Leonnatidea KnBe. ?).

NEREIS (L.).

Corpus sublineare posteriora versus sensim attenuatum subteres dorso convexo ventre subplano. Pedes per totum corpus aequales, setis falcatis et spinosis. Ramus superior pedis lingulis duabus, parte —

') Incertze sedis. ”) Kgl. Vet.-Akad. Förh. 1865. p. 167.

164 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

setigera evanescente in lingulam haud producta. Probosceis duabus maxillis validis denticulatis et paragnathis !) separatis annulatim et gregatim dispositis armata. Lobus cephalicus e basi subrectangulari oculis 4 praedita breviter conicus, apice truncato, basi transversa. Cirri duo anales sub ano.

100. Nereis zonata n.

Tentacula longitudinem dimidiam lobi cephalici fere superantia. Palpi crassi eylindrico-ovales articulo terminali subgloboso medioeri, latitudinem lobi cephalici subzequantes. Oculi mediocres utrinque bini approximati. Maxille valide apice tort®, parte denudata 6—7 den- tata. Paragnathi subconici: medii superiores artieuli basalıs nulli, artieuli maxillaris nulli vel unus; laterales superiores artieuli basalıs utringue plus minusve numerosi; inferiores articuli basalis inaequales annulum latum formantes.. Segmentum buccale duo segmenta se- quentia fere aquans. Cirri tentaculares mediocres, longissimi latitu- dinem corporis aequantes vel paullum superantes. Lingulse ramı su- perioris conici acuminati. Cirri dorsuales in medio dorso pedis inserti, lingulam supremam fere bis squantes. Cirri ventrales apicem linguls infime ferme attingens. Color rubro-brunneus flavescens vel coeru- lescens, interstitiis segmentorum et margine antico angusto cujusque segmenti griseo-albicantibus in dorso.

Hab. ad Spetsbergiam sat frequens, nec non ad Grönlandiam borealem.

Tab. VI f. 34 Nereis zonata e Spetsbergia: 34 Pars antica proboseide exserta supra visa aucta. 34 A Eadem pars infra visa aucta. 34C Pes 10 auctus. 3401 Pes 37 auctus. 34D Setze 300:1es auctze.

101. Nereis pelagica (L.). Nereis pelagica LINNÉ, Syst. Nat. X p. 654; XII p. 1086; Faun. Sv.,

ed. II, 508. » » Basrter, Opusc. subs. Tom. II, 133 Tab. 6 f. 6? » » H. Rarake, Nova Acta A. C. L. C. XX: 1 p. 138 ae les » » ÖRSTED, Ann. Dan. consp. 21 f. 72, 75, 76. » » » Grönl. Ann. dorsibr. 23, f. 52, 53. » » FReY & LEUcKART, Beitr. p. 154 Tab. 2 f. 7. » » LEUCKART, Archiv f. Naturg. 15: 1 p. 207. » » JOHNSTON, Catal. of Worms in Brit. Mus. p. 148.

Die warzige Nereide MÜLLER, von Würmern p. 140 Tab. 7. Nereis verrucosa MÜLLER, Prodr. Zool. Dan. p. 217. » » FaBrıcıus, Fauna Grönl. p. 292.

. 4 / . . . .n ") Paragnathi (IMooc et yvados, n\—noduli duri cornei dentiformes plerumque subconici nigrescentes proboseidis exserte;—grana maxillaria Gr. ; —papillse pharyngis KNBG.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 165

Nereilepas fusca ÖRSTED, Ann. Dan. Consp. p. 21 f. 50 (non f. 49) (juvenis).

Nereis diversicolor JouNnston, Catal. Brit. Mus. p. 152 (p. p-) exel. syn., sec. spec. in Brit. Mus.!

Nereis fimbriata JoHNnston, Uatal. Brit. Mus. p. 155 (p. p.) exel. syn.!, (juvenis) sec. spec. in Brit. Mus.!

Po» RBeynaudi QUATREPAGES, Anneles 1866 I p. 519 (juvenis).

Tentacula brevia dimidiam longitudinem lobi cephalici sequantia. Palpi validi eylindriei elongati articulo terminali cerassiusculo sub- globoso latitudinem maximam lobi cephalici fere bis aequantes. Oculi 4 mediocres, utrinque bini approximati. Maxille valide apice tortae, parte denudata 5—7 dentata. Paragnathi subeonici: medii superiores articuli basalis nulli, artieuli maxillaris plerumque bini postpositi; Jaterales superiores articuli basalis utrinque 4 cruciatim positi; in- feriores articuli basalis insequales annulum latum formantes. Segmentum buccale duo segmenta sequentia »equans. Cirri tentaculares mediocres, longissimi latitudine corporis fere dimidio longiores. Lingule rami superioris rotundate vel in junioribus ovat® apice rotundato in anteriore parte corporis, subeonic® vel in junioribas conico-acuminatz in posteriore parte. Cirri dorsuales ab apice lingulae superioris haud longe remoti, lingula suprema in antica parte duplo, in postica triplo quadruplove longiores. Cirri ventrales elongati lingula infima paullum longiores. Color unicolor nitide brunneo-fulvus, in spiritu coerulescens vel flavescens. Longit. 3—8 pollicare.

Hab. Vulgaris ad Islandiam, Scandinaviam occidentalem (e fret. Öresund — ad Nordkap), Britanniam et ad Grönlandiam; ad Spetsber- giam autem rarior, modo bis inventa, a S. Lovkn et in Smeerenberg a me ipso.

Tab. VI f. 35 Nereis pelagica junior e Bahusia: 35 Pars an- tica proboscide exserta, aucta supra visa. 35 A Eadem pars infra visa.

350C Pes 10 auctus. 35 ©! Pes 37 auctus. 35 D Sets 500:ies auct.e.

HEDISTE) n. g.

Corpus posteriora versus attenuatum. Pedes per totum corpus

aequales, setis falcatis et spinosis. Ramus superior pedis lingulis

tribus. — pars setigera in lingulam brevem conicam producta. Pro-

boscis maxillis duabus validis et paragnathis separatis annulatim et

gregatim dispositis armata. Lobus cephalicus late ovato-conicus apice truncato, oculis 4 ad basin transversam. Cirri duo anales sub ano.

102. Hediste diversicolor (MüÜt1.).

Die bunte Nereide MÜLLER, von Würmern p. 104 Tab. Nereis diversicolor MÜLLER, Prodr. Zool. Dan. p. 217.

1) "Hoiorn, 7 nom. propr.

166 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Nereis diversicolor ÖRSTED, Ann. Dan. consp. 23 f. 66, 68, 75. » Sarsi H RaATHKE, Nova Acta Acad. C. L. C. XX: I p. 161 Tab. 8 f. 6—8. » depressa FREY & LEUCKART, Beitr. Wirbellos. Thiere p. 156 Tab 212 0 HA .

Corpus antice turgidulum postice attenuatum depressum. Ten- tacula brevissima tertiam partem longitudinis capitis aequantia. Palpi crassi validi articulo terminali minuto subgloboso, lobo cephalico late conico paullum longiores. Oculi mediocres utrinqgue bini approximati ad basin capitis. Cirri tentaculares breves, longissimi latitudinem antice partis corporis vix zequantes. Maxille acuminate apice torte, parte denudata 5—6 dentata. Paragnathi subconici medii su- periores: articuli basalis nulli, artieuli maxillaris nulli vel pauci (1—2). Lingulee rami superioris ovato-conic® acuminat®, media (setigera) mi- nuta superiore dimidio brevior. Cirrus dorsualis brevissimus apicem lingulae superiores haud attingens. Cirrus ventralis brevissimus, pree- sertim posteriora versus. Sets falcate articulo terminali elonugato subrecto acie ciliato-serrulata. Sets spinos® articulo terminali longo tenuissime attenuato, subtilissime serrulato. Color sordide griseo- fuscus vel fusco-virescens, dein in spiritu pallescens. Longit. 40 —100 m.m., latit. antice 5—9 cum pedibus.

Hab. in mari germanico sat frequens, in litore recessu maris relicto; in mari baltico etiam in profunditate 1—6 orgyiar. fundo argill. — arenos. vitam degens, sec. specimina numerosa a WIDEGREN, LınpstroM e SMITT multis locis inter Alandiam et fretum Oresund lecta. In Bahusia litore arenoso una cum Arenicola a S. LOVEN, Go&s et me ipso reperta, in Norvegia ad Trondhjem a ©. SUNDEVALL lecta. — Praeterea ad Daniam, Helgolandiam et ad Britanniam.

Tab. V f. 28 Hediste diversicolor e Mari baltico: 28 Pars antica proboscide exserta, supra visa aucta. 28 A Eadem pars infra visa. 280 Pes 10 auctus. 28 C1 Pes 37 auctus. 28D Sets 500:ies auct®.

Ad hoc genus pertinet Nereis pulsatoria Aup. & M. Epw. (= ? Nereis brevimanus JOHNSTON).

LIPEPHILA!) n. g.

Corpus sublineare postice attenuatum. Pedes per totum corpus zequales setis spinosis et falcatis, formam posteriora versus perpaullum mutantes. Proboscis maxillis duabus validis et paragnathis separatis, annulatim et gregatim dispositis, predita. Paragnathi superiores articuli basalıs proboscidis laterales: unicus utringue humilis elongato-oblongus compressus transversalis: medii pauci subconici. Paragnathi inferiores articuli basalis aaquales conico-rotundati, annulum duplicem formantes. Lobus cephalicus e basi lata oculis 4 praedita, breviter conico-attenuatus apice truncatus.

!) Acıneplm, Nn, nom. prop.

MALMGREN, ANNULATA POLYCIHAETA. 167

Lipephila margaritacea (M. Epw.).

Nereis margaritacea M. Epwaros, Regn. Anim,, edit. accomp. de Planches, Annelid. Tab. 12 f. 1. » bilineata QUATREFAGES, (non JOHNSTON), Anneles 1866 I p. 535. » incerta QUATREFAGES, Anneles, public. autumno 1866, explic. des planches p. 12 Tab. 7 f. 3—10. Hab. ad Galliam occeidentalem.

PRAXITHBA!) n. ge.

Corpus depressiusculum dorso convexo ventre plano, posteriora versus sensim attenuatum. Pedes posteriora versus formam paullum mutantes: ramus superior inferiore sensim longior, per totum corpus setis falcatis et spinosis praediti. Ramus superior lingulis binis, parte setigera minuta, in segmentis anticis paullum prominente, postice in totum evanescente. Proboscis maxillis duabus validis denticulatis et paragnathis separatis annulatim et gregatim dispositis armata. Lobus cephalicus breviter conicus apice truncato, basi subrectangulari trans- versa oculis 4, utrinque binis approximatis, praediia. Cirri duo anales sub ano.

103. Praxithea irrorata n.

Tentacula longitudinem lobi cephalici haud 2equantia. Palpi breves longitudine tentaculorum crassi cylindriei, articulo terminali subgloboso mediocri. Cirri tentaculares sat longi tenues, longissimi latitudinem corporis bis terve aaquantes. Oculi magni, antici ovales majores quam postiei subrotundati. Maxille tota acie 12—13 den- tata, apice paullum torte. Paragnathi separati subconici, medii su- periores articuli basalis et maxillaris nulli; inferiores articuli maxillaris annulum formantes insequales, antici pauciores magni uniserlales, po- stici numerosiores multo minores uniseriales; ceteri ut in nostra fig. 24 A. Lingule rami superioris conice acuminat&, segmentis c. 14 anticis exceptis, lingulis brevibus crassis apice rotundato-obtusatis praeditis. Cirri dorsuales breves lingula suprema vix vel paullum lon- giores, in segmentis vero postieis hanc bis zquantes. Cirri ventrales brevissimi lingula infima multo breviores, segmentis ultimis exceptis. Color in spiritu griseo-pallescens, dorso partis antice flavescente, fusco-rubro crebre irrorato. Longit. 30—40 m.m., latit. 4 m.m. cum pedib. sine setis.

Hab. rara ad Bahusiam: (S. Lovin), Dyngö 8 org. (Goäs), Koster 5—20 orgyiar. (A. LJUNGMAN).

Tab. V f. 24 Praxithea irrorata e Bahusia: 24 Pars antica aucta, proboscide exserta, supra visa. 24 A Proboscis exserta infra

BE € 1) HoaSıdea, nom. propr.

168 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

et antice visa. 24 B Maxilla aucta. 240C Pes 11, 240! pes 27, 24 0? pes 58, 2407 pes e postrema parte corporis, omnes aucti. 24 D Set c. 5300:1es auctae.

LEONTIS!) n. g.

Do

Corpus sublineare postice sensim attenuatum depressiusculum. Pedes posteriora versus formam paullum mutantes: ramus superior in- feriore sensim longior, setis falcatis et spinosis. . Ramus superior lin- gulis binis, parte setigera minuta distineta in anteriore parte corporis, sed evanescente in posteriore. Proboscis maxillis duabus denticulatis et paragnathis connatis pectines minutos formantibus armata. Lobus cephalicus rotundatus basi leviter emarginata. Oculi 4 sat magni.. Cirri duo anales longi sub ano.

104. Leontis Dumerili (Avp. & M. Epw.).

Nereis Dumerilii Aupovın & M. Epwarps, Hist. Nat. litt. de la France, II p. 196 Tab. 4A f. 10—12.

» » H. RATHKE, Nov. Act. Acad. C. L. C. XX: 1, 163 Babes:

» » JOHNSTON, Catal. Brit. Mus. p. 156, xylogr. XXVIII, XXIX.

Nereilepas variabilis ÖRSTED, Ann. Dan. consp. p. 20 f. 18, 26, 51, 52, 54, 59. (femina?). 2 Nereis zostericola ÖRSTED, |. ce. p. 21 f. 20, 67, 70, 71, 74. (mas?).

Tentacula longitudinem lobi cephalici aaquantia. Palpi eylindriei articulo terminali ovato magno, longitudinem lobi cephalici superantes. Cirri tentaculares sat longi filiformes, longissimi latitudinem corporis ter quaterve zequantes. Oculi magni, antici ovales majores quam postici subrotundati. Maxillae tota acie 12—13 dentata, apice nigre- scente paullum torte versus basin pellucida. Paragnathi coadnati peetines minutos formantes, ita dispositos ut in nostra fig. 25 A. Linguloe rami superioris conice acuminalx, segmentis 5—-9 exceptis lingulis brevibus erassis rotundatis obtusis praeditis. Cirri dorsuales lingulam supremam bis, in segmentis posticis ter zequantes. Cirri ventrales lingula infima paullum breviores. Color in spiritu albidus vel fulvo-flavescens. Longit. in albis speciminibus ovulis impletis 50—60 m.m., latit. 5—6 m.m. cum pedibus sine setis; saepissime multo minor colore fulvo. Mire polymorpha species.

Hab. sat frequens ad oras meridionales Scandinavie a freto Öresund usque ad Bergen Norvegie. — Praterea ad Galliam et Bri- tanniam. Nostri typi ad Koster 5—12 org. ab A. LJUNGMAN lecti.

Tab. V f. 25 Leontis Dumerili e Koster: 25 Pars antica supra visa aueta. 25 A Eadem pars infra visa aucta. 25B Maxilla

1) Asovris, 7, nom. propr.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 169

aucta. 25 Bl Pectines paragnathorum. 250°? Pes 9, 25C pes 11, 25 0! pes 27, 2503 pes e postrema corporis parte, omnes aucti. 25 D Set 500:es auctre.

NEREILEPAS Buv. p. p.

(non ÖERSTED, nec QArcs, nec KNBG.).

Corpus sublineare postice sensim attenuatum, dorso convexo, ventre subplano. Pedes per totum corpus fere eadem forma, lingula suprema magna ceteris longiore et multo altiore, setis compositis fal- catis et spinosis. Proboseis exserta maxillis duabus validis subtiliter et crebre crenulatis, paragnathis separatis annulatim et gregatim dispo- sitis armata. Lobus cephalicus e basi lata, oculis 4 medioeribus prae- dita, breviter conicus apice truncato. Cirri anales duo sub ano.

Typus hujus generis sit:

105. Nereilepas fucata (Sav.).

Lycoris fucata Savıcny, Deser. de l’Egypte, 2 edit, XXI p. 357. Nereis fucata Aupd. & M. Epwarps, Hist. Nat. litt. de la France Il p. 188. » — bilineata JOHNSTON, Ann. of Nat. Hist. III p. 295 Tab. 6 f. 4. » imbecillis » (non GruUBE), Catal. Brit. Mus p. 156! (sec. specimen typicum in Mus. Bnit.!). Nereilepas fucata BLAINVILLE, Diet. Sc. nat. t. 57 p. 469. » » JOHNSTON, Catal. Brit. Mus. p. 158.

Tentalula longitudine lobi cephalici. Palpi ovati artieulo terminali mediocri subgloboso, tentacula aaquantes. Cirri tentaculares subzequales ınediocres, dimidiam latitudinem corporis »equantes vel superantes. Oculi mediocres.. Maxille tota acie 13—16 denticulata, denticulis minutis obtusis, apice edentato torte. Paragnathi separati coniei: superiores laterales articuli basalis utfinque c. 5 fere uniseriales, medü nulli; inferiores ejusdem articuli annulum latum formantes, antici majores uniseriales pauci, postici multo minores numerosi; cetere ut in nostra fig. 15 A. Ramus superior parte setigera nulla prominente, lingulis binis: superiore magna ceteris longiore et altiore conico- acuminata, in adultis dorso turgido convexo, inferiore ovata obtusa. Cirri dorsuales lingulam suam bis, in postica parte ter aequantes. Cirri ventrales lingula infima paullum longiores. Color in spiritu: majorum fulvus, minorum fulvo-brunneus. Longit. 50 m.m., latit. 3,5 m.m.; plerumque multo major, 4—-6 pollicaris.

Hab. ad Britanniam, Galliam et rarior ad Bahusium (S. Lovkx) et ad Väderöarne (Goäs).

Tab. IV f. 18 Nereilepas fucata e Bahusia: 18 Pars antie animalis junioris supra visa proboscide exserta, 18 A eadem pars subtus visa, auct« 18B Maxilla ejusdem animalis. 18C Pes 13, 180!

170 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

pes 35, 180? pes 80 ejusdem speciminis junioris. 18 B! Maxilla ancta speeiminis majoris 18C? Pes 28 auctus ejusdem speciminis majoris. 18D Setze 500:ies aucte: a et b speeiminis minoris, e spe- ciminis majoris. 18 E postica pars speeim. junioris; cirri annales sub ano inserti.

Namnet Nereilepas föreslogs af BLAINVILLE för fyra af SAVIGNY under genus Lycoris beskrifna arter, hvilka af AUDOUIN och M. EDWARDS sedermera räknades till deras alla SAVIGNY'S Lycoris-arter omfattande genus Nereis (L). OERSTED, som insåg nödvändigheten att indela Nereis Aup. & M. Epw. i flera genera, beskref under det Blainville'ska namnet Nereilepas två arter, Ne- reilepas variabilis och Nereilepas fusca, samt upprättade ett nytt genus Heteronereis, till hvilket tvenne af BLAINVILLE'S Nereilepas- arter, Lycoris lobulata SAV. och Lycoris podophylla SAv., af sed- nare författare, t. ex. GRUBE och JOHNSTON ganska naturenligt räknades. Medan sålunda tvenne af BLAINVILLE’S Nereilepas- arter blefvo öfverförda till ett eget genus, användes det Blain- villeska namnet Nereilepas af ÖRSTED på sådana arter, som numera icke kunna generiskt förenas med de återstående tvenne arterna af BLAINVILLE'S Nereilepas. Nereilepas variabilis ÖRST., hvilken jag anser vara identisk med Nereis Dumerili AUD. & M. EDW., är nemligen genom sin egendomliga beväpning af proboscis och genom hela sin organisation tydligen generiskt skild från Lycoris fucata SAv., och Nereilepas fusca ÖRST. är icke annat än en ung Nereis pelagica L. Men af BLAINVILLE’S fyra Ne- reilepas-arter är det endast Nereilepas fucata (SAv.), som numera kan anses representera detta genus i BLAINVILLE’S mening, ty tvenne af de öfriga äro, sasom ofvan nämndes, redan förut gene- riskt afsöndrade, och den fjerde, Lycoris folliculata SAv., kan aldrig igenkännas, emedan original-exemplaret redan förkommit, och SAVIGNY endast i korthet och i högst allmänna ordalag om- nämnt den, utan att omständligen beskrifva arten och utan att ens känna eller uppgifva från hvilken trakt af jorden det af honom sedda exemplaret härstammade. Om det är nödvändigt, hvilket ingen billigtvis kan ifrågasätta, att vid söndrandet af ett

äldre för mycket omfattande genus låta det gamla genusnamnet

MALMGREN, ANNULA'TA POLYCHKTA. 171

atfölja den art, hvilken författaren haft tillfälle att undersöka eller företrädesvis afsett, eller, da detta icke mera är möjligt utan förnärmande af andras rätt, för någon, helst den allmännaste af de öfriga arter, författaren räknat till det collectiva genus som behöfver delas, så maste i det ifrågavarande fall Lycoris fucata SAV. anses för typ af Nereilepas. Detta genusnamn kan och bör derföre ej användas för andra än för sistnämnde art och dess samslägtingar. JOHNSTON har i sin Catalogue of Worms in Brit. Mus. mycket riktigt bibehållit detta genusnamn endast för Nereil. fucata SAV., men KINBERG har helt nyligen gjort deraf ett all- deles oriktigt bruk i det han användt det för en art från ön Eimeo i Stilla hafvet, som enligt den citerade figuren är tydligen generiskt skild från alla under namnet Nereilepas hittils beskrifna arter, och genom sitt lamellika bihang på nedre grenen af bakre kroppsdelens fötter närmar sig Heteronereidernas grupp lika mycket som den aflägsnar sig från Lycoris fucata SAV. och den föga kända Lycoris folliculata SAV., om hvilken sistnämnde SAVIGNY uttryckligen anmärkte, att den icke har det lamellika bihanget på nedre fotgrenen. Nereilepas fucata saknar också detta lamel- lika bihang helt och hållet, hvarföre BLAINVILLE'S uttryck härom i hans korta definition icke förtjenar det ringaste afseende vid bestämningen af hvilken art namnet Nereilepas bör åtfölja.

STRATONIOCE !) n. g.

Corpus antice cylindricum versus posteriora attenuatum depres= siusculum. Pedes per totum corpus setis spinosis et falcatis, formam posteriora versus sensim mutantes: lingula suprema in segmentis c. 10 anticis fere eadem forma ceteris lingulis vix longior et paulo altior, cirro dorsuali filiformi elongato, deinde gradatim major foliacea ceteris lingulis longior et altior cirro dorsuali sensim breviore, in posteriore parte corporis admodum magna, foliacea, cirro abbreviato in apice exciso inserto. Proboscis maxillis duabus validis erenulatis; (armatura proboscidis ceterum mihi ignota). Lobus cephalicus e basi lata sub- rectangulari oculis 4 praedita, conico-attenuatus apice obtuso.

1) Sroetovizn, n, nom. propr.

172 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Stratonice Marioni (Aup. & M. Epw.).

Nereis Marionis AUDOUIN & M. EDWARDS, Hist. Natur. littor. de la France II p. 185 Tab. 4A f. 1—6. Hab. ab oras Gallie (Vendée) sec. Aup. & M. Epw.

ALITTA (KNBG), MGEN.

106. Alitta virens (Sars), Mern, 1 c. p. 183.

Hab. ad oras occidentales Norvegi® (Bergen), et ad Britanniam sec. specimen unicum in Brit. Mus. nomine Nereidis diversicoloris (MÖLLER) e Gairlock (D. ROBERTSON) asservatum.

Tab. IV 22 19 Alitta virens e Bergen Norvegiae: 19 Pars anterior supra visa aucta: (oculi antici indistincti). 19 E Pars po- strema supra visa aucta. 19 C? pes ex antica parte, 19 C! pes 50 e medio corporis, 190? pes 100 e posteriore parte corporis, omnes auch. 19 D Setw c. 500:ies aucte. Has figuras olim delineavit pra- elarus pietor P. D. Horm.

EUNEREIS Merxn.

107. Eunereis longissima (Jounst.), Mern, 1. e. p. 183 (excl. syn. ORSTED).

Hab. varıssima ad Bahusiam et ad Bergen Norvegie. Rreeterea ad Britanniam.

Tab. VI f. 32 Eunereis longissima e Bahusia: 32C Pes femine 15 auctus. 32C? Pes 66 ejusdem femine auctus.. 32D Set c. 500:ies aucte. Setze falcate null.

Hos en hona från Bohuslän visa sig pa 42:dra segmentet de första spåren till dorsaleirrens crista; det 46:te segmentet har ännu inga set& cultrate, men en tydlig crista bakom rygg- och buktråden finnes redan, äfvensom en antydan till fotlamellen. Pa 48:de segmentet äro lamellerna redan större och spetsarne af sete cultrate skjuta redan fram; på 50:de segmentet äro dessa borst redan tydliga, men fullt utvecklade finnas de först på det 53:dje segmentet. Hos tvenne hannar från Plymouth Sound (BoWE Esq.) i British. Mus. höra till främre kroppsdelen 41—42 segmenter. De hafva endast sete cultrat® i bakre kroppsdelen, medan honan

i Stockholms Mus. har några sete spinose bland cultrate. —

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 173

Om tvänne stora hannar af en närstaende sannolikt ny art i Bergens Museum har jag antecknat följande: De 12 första seg- menternas ryggtradar med mera uppsvälld mellandel än de föl- jande, som äro jemntrinda. Med 4ö:te segmentet börjar öfver- sangen till bakre kroppsdelen, sa att endast 44 kunna räknas till den främre. På nämnde segment är ryggeirren något förlängd, och en papill antyder början till eristan, hvilken på de följande segmenterna alltmer tilltager i storlek, så att den redan på 46—48 segmenterna är ganska stor. Det är först på dessä segmenter

man märker att ryggtraden är undertill knölig.

108. Eunereis paradoxa ÖRrstEn, Grönl. Ann. dors. p. 25, f. 50, 63, 64, 66.

Hab. ad Grönlandiam rarissima.

HEDYLE !) Merx.

Corpus lineare postice attenuatum, e duabus partibus difformibus constans: pars antica pedibus lamellis destitutis lingulis conicis, pars postica pedibus lamellis minutis. Setse per totum corpus falcate et spinos&, (nulle cultrate?). Mutatio pedum fit sensim (non abrupte ut in Heteronereide), in femina pone segmentum ec. XXI. Proboscis maxillis duabus validis et paragnathis, annulatim et gregatim dispo- sitis, fere eadem forma et dispositione ac in Lipephile n.

Hedyle lobulata Mern, |. c. p. 182.

Nereis lobulata Savıcny, AUD. & M. Eow., Annelides, II p. 191 Tab. ASNET&: Heteronereis lobulata JOHNSToN, Cat. Brit. Mus. p. 161. Nereilepas lobulata QUATREFAGES, Anneles I p. 560. Hab. ad Britanniam et Galliam.

IPHINEREIS Mern.

109. Iphinereis fucicola (ÖRrsr.), Mern. 1. c. p. 182.

Hab. ad oras oceidentales Sveci® haud rara, nec non ad Bergen Norvegi®, Sars, Nyt Mag. VII p. 383.

2) HövAn, n, nom. propr. h Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Arg. 24. N:o 4. 6

174 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Tab. VI f. 29 Iphinereis fucicola e Bahusia: 29 B Maxilla aucta acie 10—11 dentata. 29 B! Paragnathi coadnati ex agmine inferiori laterali articuli maxillaris proboscidis exserte. 290% Pes 4, 29017 Pes 13, 29 CY Pes 27, omnes maris, aucti. 29 CQ Pes 4, 29 C19 Pes 13, 29 CQ Pes 27, omnes feming ovulis infarctae, aucti. 29 D Setze 500:ies auct&.

Tab. VI f. 30 forma rediens hujus speciei, femina (verisimiliter — varietas Nereilep. variabilis Orstep, Ann. Dan. consp. p. 21 f. 60? et f. 49). 3002 Pes 27, 30C? Pes 40, lamellis jam multo demi- nutis et setis cultratis maxima parte depulsis. 30 D Sets 500:ies auct.

Afser man från de bladlika bihangen och de knifformiga borsten pa bakkroppens fötter, samt fran ryggeirrens uppsväll- ning, i de främsta segmenterna, och crenulatior undertill i kroppens bakre del hos hannen, — hvilket allt karakteriserar detta djur, såsom det tyckes endast under fortplantningstiden, finner man vid jemförelse af de detaljafbildningar, jag gifvit af detta djur, med motsvarande detaljer af Leontis Dumerili (AUD. et M. EDW.) en så påfallande öfverensstämmelse emellan dem, att man vore fre- stad antaga, att dessa djur representera endast olika generations- stadier af samma art. Länge trodde jag äfven detta, i hvilken förmodan jag styrktes deraf, att jag under en lång tid förgäfves hade sökt exemplar af Leontis Dumerili (= Nereilepas variabilis ÖRST.) med generationsorganer, hvaremot Iphinereis-formerna lika- som de af Heteronereis alltid hade tydligen utvecklade ägg eller spermatozoer. Men då jag för en tid sedan genom A. LJUNGMAN erhöll stora exemplar af Leontis Dumerili med temligen stora ägg, innehållande en tydlig groddkärna, kunde jag ej mera anse denna art för det könlösa djuret af Iphinereis. Derföre har jag dock ännu icke uppgifvit min förmodan, att samtliga Iphinereis- och Heteronereis-arter endast äro köndjar i hittills obekanta genera- tionsserier. Möjligen döljer sig under den polymorpha art, som Jag beskrifvit under namn af Leontis Dumerili, en mindre art, som under fortplantningstiden antager de för Iphinereis kara- kteristiska egenheterna, men derefter aflägger dessa och återgår till det ofruktsamma stadiet. Delar af en sådan enligt min åsigt i tillbakagående stadd hona af Iphinereis fucicola har jag afbildat

MALMGREN, ANNULATA POLYCEHATA, 175

tab. V f. 30, och en analog form af Heteronereis glaucopis är

representerad af fig. 26 tab. IV.

HETERONEREIS (Örsr.), MGRN.

110. Heteronereis grandifolia (H. Raruke), MGRN, |. e. PILOSFTab. Ken 15, 16B.r16 BI 6 ©: ? Nereilepas fimbriatus QUATREFAGES, Anneles 1866, I p. 559 (ewel. | syn.) e Grönlandia Q! Fab. ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Islandiam et Scandinaviam occidentalem e Bahusia usque ad Finmarkiam. Tab. VI £. 31 Heteronereis grandifolia, femina e Bahusia: 31C Pes 12 auctus. 310? Pes 27 auctus. 31D Set c. 500:ies aucte. 31 D! Seta falcata, acie articuli terminalis ciliato-serrata.

Hos honom finner man stundom några få sets falcat® et spinos&e bland sete cultrate i bakre kroppsdelens fötter, men icke hos hannen. Hos honan ses nagongäng några få sete cul- trate redan i 19:de foten, der hufvudmassan af borst dock hör till set& falcate et spinose, men hos hannen förekomma inga set&e cultrate i 16:de segmentet, fastän redan det 17:de har

endast sådana.

111. Heteronereis glaucopis Mern, |. c. p. 181.

? Nereis fimbriata MÜLLER, Von Würmern p. 144 Tab. VIII; Prodr. Z. D.; verisimiliter Heteronereis; species non deter- minanda.

Hab. rara ad oras Bahusi. Tab. V f. 27 Heteronereis glaucopis e Bahusia: 27 C Pes

13 auctus. 27 Cl Pes 27 maris auctus. 27029 Pes 27 feminse

auctus. 27D et 27 D! Setze 500:ies aucte. Vide: Nord. Hafs-Ann.

Mabzaxı f. Ml6Net 16rA:

Tab. V f. 26 partes forma redeuntis &A hujus speciei: 26 C Pes

8 auctus. 26 Cl Pes 27 auctus, setis paueis modo falcatis et spi-

nosis. Setze cultrate in hocce specimine jam omnino depulse sunt,

et partes laminos®e multo deminute. 26 D Set 500:jes auctx.

Heteronereis viridis ORSTED, Ann. Dan. consp. p. 20.

Hab. in Issefjord (ÖrsteD).

176 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

CERATOCEPHALA!) n. g.

Corpus elongatum subdepressum postice sensim attenuatum. Lobus cephalicus subrectangularis basi transversa, antice in prominentias 4 conicas antrorsum porrectas productus, utrinque binas ad basin coalitas, interiores tentaculis exteriores palpis Nereidum respondentes. Oculi nulli visibiles (in sola specie cognita!). Cirri tentaculares utrinque 4 filiformes inaequales, ut in Nereidibus dispositi. Proboscis exsertilis apice maxillis duabus validis denticulatis ut in Nereide armata, pa- ragnathis nullis, papillis vero membranaceis mollibus in articulo basalı. Pedes per totum corpus fere eadem forma. Rami pedis separati: ra- mus superior minor conico-acuminatus simplex, ramus inferior major lingulis binis. Set modo spinos& articulo terminali valde attenuato- acuminato, in aliis (rami inferioris) ad basin paullum geniculatim arcuato acie eiliato-serrulata, in aliis (rami superioris) recto acie integra. Cirri dorsuales versus basin compressi. Cirri ventrales in singulo segmento bini gemini ad insertionem conjuncti. Cirri anales?

112. Ceratocephala Loveni n.

Incisura media antica lobi cephaliei sat profunda, postice impres- sione, usque ad medium lobi cephalici vel ultra extensa, continuata. Tentacula conica acuminata. Palpi articulo terminali conico acumi- nato praditi, longitudine tentaculorum, his crassiores.. Oculi nulli conspieuil. Maxille toto margine c. 11 dentato. Papillee membra- nacee modo in articulo basali proboscidis obvise, inferiores annulatim dispositse biseriales: series antica e c. 7 papillis constans, postica modo e 3 LI. 4; superiores rare c. 3—4. Ramus superior conico- attenuatus acuminatus, ramo inferiore duplo altiore perpaullum longior. Ramus inferior lingulis binis: altera conica vel apice attenuata, altera multo tenuiore et paullum breviore, in anteriore parte attenuata, im posteriore conica. Cirri dorsuales complanati apice tenui attenuati, in antieis segmentis ramo superiore paullum longiores, dein sensim multo elongati, dorso reflexi, dimidiam latitudinem corporis superantes. Cirri ventrales subulati, gemini in singulo segmento, ad basin con- juncti, exterior interiore paullum longior ramo inferiore fere dimidio brevior. Acicula nigerrima in utroque ramo. Sets fescescentes, in segmentis antieis numeros&, prasertim in ramo inferiore. Longit. ? ın.m., lat. antice 3—4 m.m. cum pedibus sine setis.

Hab. varıor ad Bahusiam, fundo argillaceo prof. 50—100 org.: Lindö et aliis locis (S. Lov&n), Koster (LJUNGMAN & IPsE).

Tab. VI f. 33 Ceratocephala Loveni e Bahusia: 33 Pars antica proboscide exserta supra visa. 33 A Pars antica alii speciminis subtus visa. 33 A! Proboseis exserta subtus visa; papille membra-

1) Keoos et zegaAn, 7

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 177 nacere inferiores conspieiuntur. 33 B Maxilla aucta. 330 Pes 10

auetus. 33 CO! Pes 37 auctus. 33 D Set 500:ies auctoe: altera acıe integra e ramo superiore, altera acie eiliato-serrulata e ramo inferiore

XII. Fam. STAUROCEPHALIDE.

Huc pertinent: Anisoceras GR., Staurocephalus GR. et Prionognathus Ker.

STAUROCEPHALUS Gr.

115. Staurocephalus eruc#formis Mern, Nord. Hafs-Ann. p. 184.

Hab. sat rara ad oras Finmarkise: prof. magna in sinu Öxforden et ad Hammerfest (S. Lov&x). | Tab. IX f. 50 Staurocephalus eruc&formis e Finmarkia: Antica pars animalis supra visa, aucta. 50 A Eadem pars subtus visa. 50 B ”Maxille majores” dus et ”Maxille minores”, in ordi- des, 4 longitudinales disposite, aucte. 50 B! ”Maxille minores” e latere dextro pharyngis magis auct®. 50C Pes auctus. 50 D Set e. 500:es auctwe: a fasciculi superioris, b fascieuli inferioris.

PRIONOGNATHUS Ker.!).

114. Prionognathus Boccki n.

Hab. ad Norvegiam meridionalem vel occidentalem. — Figuras ruditer delineatas hujus manifeste, ut videtur, nova speciei mihi ami- cissime communicavit AXEL BOEcK, cui hanc speciem mente grata de- dicavi. Specimina nondum vidi.

XIII. Fam. LUMBRINEREIDE.

= Lumbrinereida (ScHM.).

LUMBRINEREIS (Brammv.), M. Epw.

115. Lumbrinereis fragilis (Müur.). Lumbricus fragilis MÜLLER, Prodr. Z. D. p. 216 n. 2611; Zool. Dan. I p. 22 Tab. 22 f. 1—3. Scoletoma fragilis BLAINVILLE, 1. c. p. 492.

!) Zeitschr. für wissensch. Zool. XII p. 99.

178 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Tmbpinendis fragilis AvD. & M. Epw.. 1 c. p. 170.

» » Sars, Beskr. og Taktt. p- 48; Nyt Mag. VI p- 209, VII p. 386, 391. » » QUATREFAGES, Annelés I p. 365.

Lumbriconereis fragilis ÖRsTED, Consp. Ann. Dan. p. 15 f. 1—2; Reg. mar. p. 78; Dröbak p. 11.

» » DanIeELssen, Reise 1857 p. 50; Reise 1858 % 116. A » borealis KINBERG, Vet.-Akad. Ofvers. 1864 p. 568, sec.

spec. typicum a me ipso examinatum!

Hab. fundo argill. vel argill.-aren. prof. 3—200 orgyiar. sat fre- quens ad oras Spetsbergise, ad Islandiam: Reikiavik (Torzrı), Grön- landiam: Julianehaab et Godtliaab (AMONDSEN), nec non ad Scandi- naviam oceidentalem e freto Öresund usque ad Vadsö Finmarkis; in Crossbay et Kingsbay Spetsbergise prof. 200 orgyiar. (Gobs & Sue), ad Koster prof. 100 orgyiar. (LJUNGMAN).

Tab. XV f£ 83 Lumbrinereis fragilis: 83 A Pars antica supra visa aucta. 83 B Pes auctus. 83 D Set 500:ies aucte.

XIV. Fam. EUNICIDA.

= Funicea GR. s. str.

LEODICE (Sav. s. str.).

—= Leodice simplices Sav. excl. Leod. gigantea!= Eunice KNBG, (non Cuv.).

116. Leodice norvegica (L.) Sav.

Nereis norvegica I. 8. N. XII, I: 2 p. 186. » madrepor@ pertus®...GUNNERUS, Act. Nidr. 1768 p. 45--51, 2 f. 6—12 (N. norvegica). » pennata MÜLLER, Prodr. p. 217 n. 2629; Zool. Dan. I p. 31 Tab. 29 fi 4—7. » pinnata MÜLLER, Prodr. p. 217 n. 2630; Zool. Dan. I p. 30 Tab. 29 f. 1—3. Leodice norvegica et L. pinnata SAVIGNY, I. c. p. 381. » » » LAMARCK, An. s. vert., 2 edit. par M. Epw. V p. 562, 563. ; Nereidonta norvegica et N. pinnata BLAINVILLE, 1. c. p. 476. Eunice norvegica Aupd. & M. Epw., 1. c. p. 145.

» » SARs, Beskr. p. 48; Nyt Mag. VI p. 209, VII p. 391. » » OrsTED, Dröbak p. 9 Tab. II f. 13—15 (sep.).

» » GruBE, Fam. Ann. p. 44.

» » DANIELSSPN, Reise 1857 p. 50, 1858 p. 116.

» » JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 131.

» » et &. pümata QUATREF., Anneles I p. 324—325.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 179

Hab. ad oras oceidentales et boreales Scandinavise sat frequens, prof. 40—125 orgyiar., vel ultra; in Bahusia: multis locis (S. Lovin), ad Väderöarne (Goüs), ad Koster (Ipsr et LJUNGMAN); in Finmarkia: Grötsund, Karlsö et Ulfsfjord (Goßs et Irsw), Hammerfest et aliis loeis (S. Lovin). Ad Spetsbergiam rarissima, modo semel ad Smee- venberg inventa.

Fasthällande sasom princip, att låta ett genusnam alltid ät- följa den art, hvilken genusnamnets uppställare haft tillfälle att sjelf undersöka eller företrädesvis afsett, anser jag de gamla senusnamnen inom fam. Eunicide böra rättast användas på föl- jande sätt. Namnet Eunice gafs af CUVIER at Hunice gigantea Ovv. Regn. Anim. Tom. IL p. 525, nouv. edit. Tom. III p. 199, hvarföre detta namn omöjligen kan användas för nagon annan srupp inom familjen än dit Hunice gigantea Cuv. hör. När Kın- BERG nyligen uppställt ett nytt genusnamn Eriphyle för en grupp, dit han sjelf äfven räknar Hunice gigantea Cuv., och begagnat namnet Eunice CUV. i en betydelse, för hvilken SAVIGNY’S gamla namn ZLeodice (sensu str.) hade varit det lämpligaste och rättaste uttryck. måste namnet Eriphyle KNBG, åtminstone i dess när- varande betydelse såsom fullkomligt öfverflödigt och synonymt med CUVIER’S Eunice helt och hållet försvinna, och namnet Leodice SAV. s. str. bör begagnas för den grupp, som KINBERG benämnt Eunice, ty Leodice antennata Sav., Deser. de T'Egypte Tom. XXI p. 380, som bör anses som typ för Leodice SAV., hör äfven till KINBERGS genus Eunice. — Redan SAVIGNY åtskiljde från de egentliga Leodice simplices, såsom en särskild tribus, Leodic® marphyse, de arter, som sakna Cirri tentaculares, och beskref efter autopsi den hithörande Leodice opalina Sav. (= Nereis sanguinea MonT.). Denna art är således typ för genus Marphysa (SAV.) QFG., med hvilket KINBERGS nya genus Nau- phanta enligt beskrifningen helt och hållet sammanfaller. AU- DOUIN & M. EDWARDS uppställde genusnamnet Onuphis för Onuphis eremita AUD. & M. EDW., och Diopatra för Diopatra amboinensis AUD. & M. Epw. Dessa genusnamn hade, tycker man, samycket mindre bordt kunna ändra betydelse, som M. EDWARDS ännu i sin upplaga af LAMARCK'S Anim. s. vert. T. V

180 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

1836 p. 564 ytterligare vidhåller, att typen för Onuphis är Onu- phis eremita och för Diopatra Diopatra amboinensis. Men QUA- TREFAGES har det oaktadt användt namnet Onuphis för Nereis tubicola MULL., fastän detta djur enligt QUATREFAGES’ eget be- gifvande är generiskt skildt från Onuphis eremita Aup. & M. EDW., och sammanfört under Diopatra icke allenast Diopatra amboinensis utan äfven Onuphis eremita AUD. & M. EDW., Onuphis conchylega SARS och andra i generiskt afseende tydligen skilda djur. Med god systematisk takt har redan JOHNSTON af- skiljt Onuphis conchylega SARS från genus Onuphis AUD. & M. Epw., och fört detta djur till ett eget genus Northia, till hvilket han också räknade Nereis tubicola MULL. Men det sistnämnda djuret bör rättast föras till ett eget genus, hvilket måste fa ett nytt namn, alldenstund Onuphis Eschrichti (= 0. conchylega SARS!) enligt JOHNSTONS egen uppgift varit typ för hans genus Northia, och namnet Nereidonta BLAINVILLE, såsom omfattande alla SAVIGNY'S Leodice-arter och således synonymt med Leodice, torde komma att försvinna ur systemet. Här kan namnet Ne- reidonta icke ifrågakomma, emedan det bör åtfölja BLAINVILLE'S egen art Nereidonta paretti BLv., Diet. Sc. Nat. 57 p. 476, som

synes vara en Leodice.

XV. Fam. ONUPHIDA.

Hue pertinent: Onuphis Auvp. & M. Epw., Diopatra Aup. & M. Epw., Northia JOHNST. et Ayalinecia n.

NORTHIA (Jousst.). = Omuphis ÖRsTED (Pp. p.).

Typus hujus generis sit:

117. Northia conchylega (SARS).

Onuphis eonchylega Sars, Beskr. og Iaktt. p. 61 Tab. X f. 28 (a—e); Nyt Mag. VI p. 209, VII p. 386, 391; Reise 1859 p. 14 (sep.).

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA 181

Onuphis conchylega DANIELSSEN, Reise 1857 p. 50. 1858 p. 116.

» » Gruse, Fam. Ann. p. 44. Onuphis Eschrichti Orsten, Grönl. Ann. p. 20 Tab. ILL f. 33 —41, 45! Diopatra » GruBE, Fam. Ann. p. 43.

» » QUATREFAGES, Anneles I p. 349.

Northia conchylega Jonunston, Oatal. Brit. Mus. p. 138.

Hab. sat frequens, fundo argill.-arenos. prof. 30—250 orgyiar., ad oras Spetsbergise, Grönlandise et Finmarkise; nee non ad Norvegiam oceidentalem meridiem versus usque ad Bergen, et ad Islandiam: Beru- fjord (ToreLL). In Grönlandia: Omenak prof. 250 org. (TORELL & AMONDSEN), Arsukfjord, Godthaab, Smallesund et Godhavn, 100 org. (AMONDSEN). Ad Spetsbergiam: Orossbay 40 org., Kingsbay 230 orgyiar. et Rödebay (Go&s & Smrrr), Safehavn, Waygatsöarne, Augusti- bay et Treurenbergbay (IPsE). Finmarkisw: 8. (Lovin), Karlsö et Ram- fjord (Irse). — Ad Bahusiam vix reperta.

HYALINCECIA !) n. g.

Corpus lineare depressum. Palpi breves crassi subglobosi, sub lobo cephalico siti. ‚Antenne ovatae breves in apice lobi cephalici antice rotundati. Tentacula quinque filiformia longa ad basin annulata, an- teriora duo lateralia multo breviora quam tria posteriora in ordinem transversalem vertiei imposita. Oculi duo. Cirri tentaculares nulli. Pedes anticı lingula et cirro inferiore diserepantes a ceteris simplicibus sub- conicis obtusis cirro modo dorsuali branchiali praeditis. Sets in seg- mento antico aciculiformes parum prominentes apice vix curvato obtuse bidentat®, in ceteris segmentis triformes: alise valide recta apice bidentato, aliee tenuiores versus apicem attenuato-acuminatum limbat®e, aliee minutissim®e apice infundibuliformi dilatato striato. Cirri duo anales sat longi, segmento ultimo ovato magno setis desti- tuto affıxi. Anus in dorso segmenti ultimi. Tubus, quem animal inhabitat, teres cylindricus posteriora versus paullum attenuatus, utringue apertus, vitreus pellucidus fulvus.

118. Hyalinoecia tubicola (MÜLLER).

Nereis tubicola MÜLLER, Prodr. Zool. Dan. p. 217 n. 2625.

» » » Zool. Dan. I P- 18 Tab. 18 f. 1—6. » » (Onuphis) Aup. & M. Epw., Hist. nat. litt. France I] p. 154.

Leodice » SAVIGNY, 1. c. p. 383. Nereidonta tubicola BLAINVILLE, Diet. Sc. Natur. t. 57 p. 477. Onuphis tubicola Sars, Beskr. og Iakt. p. 48; Nyt Mag. VII p. 386 & 391; Reise 1859 p. 14 (separ.). » » ÖERSTED, Dröbak p. 8 (sep.)

CV. Su 1) valwos et otzocs.

182 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Onuphis tubicola DANIELSSEN, Reise 1858 p. 115. » » QUATREFAGES, Anneles I p. 351 (Kxecl. syn. GRUBR, Anat. Kiemenw.,— Onuphis sicula QUATRF. 1. ce. p. 352, e Sicilia: Palermo!!). Northia tubicola JOHNSToN, Cat. Brit. Mus. 1865 p. 136.

Hab. passim haud infrequens, fundo argillaceo-arenoso, prof. 30— 80 orgyiar., ad oras Bahusie et Norvegise meridionalis et oceidentalis, septentrionem versus usque ad Molde et Christianssund (DANIELSSEN); in Bahusia ad Koster (IPsE) et Väderöarne (Go&s) sat frequens. — Praeterea ad Britanniam: Plymouth etc., Brit. Mus.!

Tab. IX f. 49 Hyalinoecia tubicola (Mürr.) e Koster: 49 Pars antica animalis suo tubulo inclusi, aueta supra visa. 49 A Pars antica aucta subtus visa. 49C Pes 2 auctus. 49C! Pes 7 auctus. 49 0? Pes e media vel posteriore parte corporis. 49 D Seta limbata, 49 D! seta apice infundibuliformi dilatata, 49 D? seta bidentata, omnes 500:1es auct®e. 49B Pars postrema segmento anali magno, cum ano et eirris analibus, supra visa aucta.

XVI. Fam. GONIADIDE.

= (roniadea KNBG.

GONIADA Avp. & M. Epw.

119. Goniada maculata ÖRST.

Örsted, Ann. Dan. consp. JA DA 1. 16,23, IE II VI HIS NART

mar. p. 78.

Sars, Nyt Mag. VI p. 381. JOHSTON, Cat. Brit. Mus. p. 189. en.

Hab. ad oras oceidentales Scandinavi&, fret. Oresund — Finmar- ken. frequens prof. 10—130 oreyiar.: Stavanger (KROK & v. FRIE- sen), Dröbak (S. Lov&x), Dyngö (Go&s), Koster (Lovin, LJUNGMAN & Irse), Lindö, Gullmaren et aliis locis Bahusie (S. Lovsn), ad Karlsö Finmarkise (Ipse). Praterea ad Britanniam sec. specim. e Scotia (Jounszon) in Brit. Mus.

120. Goniada norvegica ÖRSTED.

Goniada norvegica ÖRsTED, Dyr ved Dröbak p. 14 f. 7—9.

» » Sars, Nyt Mag. VII p. 391. » » J. KOREN, Ibid. IX p. 95. » » DANIESSEN, Reise 1858 p. 1i8.

Hab. haud frequens ad oras meridionales et occidentales Norvegie, prof. 20—60 orgyiar.: septentriones versus usque ad Bergen Chri- stianssund distributa.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 183

KONE MGRN.

121. Bone Nordmanni Marn, LI ce. p. 409.

Hab. ad Bahusiam haud rara.

Tab. XII £f. 64 Bone Nordmanni e Koster Bahusise: 64 Ani- mal auetum. 64 A Lobus cephalicus a latere visus. 64B Maxilla major aucta. 64 B! Maxilla minor aucta. 640 Pes 14 ex anteriore parte corporis auctus. 64 0! Pes auctus e media parte corporis. 64 D Seta rami inferioris, 64 D! seta rami superioris, e. 500:ies auctae.

XVII. Fam. GLYCERID&. = Glycerea GR. s. st. —genus Glycera Auctorum. sLYCERA Sav.

122. Glycera alba RATHKE (vie MÜLLER, non JOHNST. nec SARS).

Grlycera alba RATHKE, Nov. act. Acad. nat. cur. Tom. XX: 1 p. 175 Naln, ADS IE 88

» » ÖRSTED, Ann. Dan. consp. p. 33 f. 24, 103, 105, 110; Dröbak p. 14; Reg mar. p. 78.

» » et Glycera Danica QUATREFAGES, Anneles Il p. 186— 187.

» oo. » BAIRD, JoHnsTon’s Cat. Brit. Mus. p. 342, sec. spec. e Cornwall (LAUGHRIN) et Mus. Leach in Brit. Mus.!.

2 » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 61; Reise 1858 p. 117.

Hab. ad oras meridionales et occidentales Scandinavie usque ad Finmarkiam sat frequens, prof. 15—20 orgylar.: Stavanger (Krok & v. Friesen), Dröbak (Lovkn), Koster (Lovkn, LJUNGMAN & IpsE), Väderöarne (Lovin & Goüs), Dyngö (Goüs); in freto Oresund ad Hellebek (Orstep), Molde (H. Raruke). Finmarkia: DANIELSSEN & Ipse. — Praeterea ad DBritanniam, sec. specim. in Brit. Mus. a me visa.

Tab. XV f. 82 Glycera alba e Bahusia: 82 A Proboscis exserta aucta. 82 B Pars postrema aucta. 82 C Sete 500:ies aucte. 82 D Diversi pedes aucti: a et b medio corporis antice et postice visi, c e postica parte corporis. 82 E Villi proboscidis valde aucti, sec. S. LOVÉN.

123. Glycera capitata ÖRSTED, non FABR.

? Nereis alba MÜLLER, Prodr. Zool. Dan. p. 217 n. 2634: Zool. Dan. Il p.297 Tab.2621565,% zlycera capitata OrsteD. Grönl. Ann. dorsibr. p. 44 Tab. VII f. 87, 88, 90—94, 96, 99. » alba Sars, Nyt Mag. VI p. 208; VII p. 386. » capitata, olim alba JoHNsSToNn, Cat. Brit. Mus. p. 186, sec. spec. typic. JOHNSToNI e Holy Isl. in Brit. Mus.:

184 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Glycera capitata, BAIRD, ibid p. 342, spec. e Firth of Clyde D. Ro-

BERTSON!

» » STIMPSON, Mar. invert. Grand Manan p. 33.

» » PKEFERSTEIN, Zeitschr. wiss. Zool. XII p. 105 Tab. IX f. 17—27.

» » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 51; Reise 1858 p. 117.

» » et Gl. Mülleri QUATREFAGES, Anneles II p. 172, 187. Hab. ad Grönlandiam, Islandiam, Scandinaviam occid. et ad Spets- bergiam. Grönlandise sat frequens prof. 20—250 orgyiar.: Pröven et Omenak, 250 orgyiar. (O. TORELL), Julianehaab, Godhavn, Godthaab 100 orgyiar., Sukkertoppen 150 orgyiar. (Amöxdsen). Islandise: Raufarhavn 35 org. (O. TORELL). Spetsbergise: Bellsund, 35 orgylar., et Treurenbergbay 25 orgyiar. Finmarkiss: Hammerfest et aliis locis (S. Lov&x), Karlsö, Kalfjord et Grötsud 30—70 orgyiar. (Goäs & IPsE), Ramfjord 80 org. (IPsE), Tromsö, litore recessu maris relieto (IPsE). Stavanger (Krok & v. Friesen). Bahusia (S. Lovin). — Praeterea ad Britanniam, sec. specim. in Brit. Mus.!, Americam bo- realem ? Galliam.

124. Glycera setosa ÖRSTED, Gr. Ann. Dors. p. 46 f. 89, 95, 97.

? Glycera setosa Sars, Nyt Mag. VI p. 208. Hab. varior ut videtur ad Grönlandiam; nec non ad Finmar- kiarn (2!) sec. M. SARS.

125. Glycera Goesi n.

Glycera Rouxii ÖrstEDd (non Aup. & M. Eow.), Dyr ved Dröbak p. 14 f. 1. Hab. ad Bahusiam haud feequens (S. LovEnN) et ad Väderöarne, (Goäs). Tab. XV f. 81 Glycera Go&si e Väderöarna Bahusie: 81 A Proboscis exserta aucta. S1C et 81 D Pedes aucti e medio corporis, antice et postice visi. 81 F Pes auctus e postica parte.

XVII Fam. OPHELIDE. = Opheliacea GR.

AMMOTRYPANE (H. RB. s. str.), non GR., nec QFGs. — Ophelina ÖRSTED.

126. Ammotrypane aulogastra H. R.

Ammotrypane aulogastra RATHKE, Nov. act. nat. cur. XX: 1 p. 188 Tab. X f. 1—3.

MALMGREN, ANNULATA POLYOCHATA. 185

Ammotrypane aulogastra Sars, Nyt Mag. VII. p. 391. Ophelina acuminata Orsten, Consp. Ann. Dan. p. 45; Archiv f. Naturg. X: 1 p. 111 Tab. 3 f. 24—26: Reg. mar. p. 78; Ophelia » GruBE, Fam. Ann. p. 70. » » Jonnston, Cat. Brit. Mus. p. 215, sec. spec. typ. .(Auvper) in Brit. Mus.! Ophelina aulogastra OrsTED, Dröbak p. 17.

Ophelia » Gruss, Fam. Ann. p. 70. » » Koren, Nyt Mag. IX p. 94. » » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 53; Reise 1858 p. 119.

Hab. ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Islandiam et Scandinaviam oecid., fundo argillos. prof. 5—250 orgyiar., passim copiose. Spets- bergie vulgaris fundo argill. prof. 5—250 orgyiar.: Magdalenabay, Kingsbay. 250 orgyiar., Safehaven, Sassenbay, Bellsund, Hornsund, Whalerspoint, Walter-Thymens str., Edlundsberg, Augustibay, Treuren- bergbay, Shoalpoint, Wydebay, Danesgat etc. Grönlandie: Omenak 250 org. (O. Torzrr). Islandie: Arnanäs et Raufarhavn (O. TORELL). Scandinavia: e Landscerona usque ad Vadsö sat frequens. Prieterea ad Scotiam, sec. specim. e Firth of Clyde (D. RoBERTSON in Brit. Mus.)

H. RATHKE beskref under genusnamnet Ammotrypane, för- utom denna art, Ammotrypane limacina och A. estroides. Emedan den sistnämnde var tidigare beskrifven under namn af Travisia Forbesi JOHNST., och Ammotr. limacina uppenbarligen hör till ett äldre genus Ophelia (Sav.), måste namnet Ammytrypane fa ät- följa den tredje af RATHKES arter, och sammanfaller sålunda med ÖRSTEDS Ophelina.

OPHELIA (Sav.), M. Epw.

127. Ophelia limacina H. R.

Ammotrypane limacina H. RATHKE, Nov. act. nat. cur. XX: 1 p. 190

Tab. X f. 4—8. » » GRUBE, Fam. Ann. p. 70. » » KORrENn, Nyt Mag. IX p. 94. » » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 53; Reise 1858 ps: » » JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 217, sec. spec. typica in Brit. Mus.! » » QUATREFAGES, Ann. II p. 279. Ophelia bicornis OrstED, Grönl. Ann. dors. p. 52 f. 104-5, 115 116, 121. » » SARS, Nyt Mag. VI Pp: 207.

» limacina Sars, Nyt Mag. VII p. 381. » >> borealis QUATREFAGES, Anneles II p. 273.

186 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab. fundo argill-arenoso, prof. 4—250 orgyiar., ad Grön- landiam, Spetsbergiam, Islandiam, Norvegiam oceid. et borealem; prae- terea ad Scotiam. Ci öm eine es: Julianehaab, Godthaab, prof. 100 orgyiar., Sukkertoppen 80 org., Norsovak 5—20 org. (AMONDSEN), Pröven 40 org. et Omenak 40—250 orgyiar. (O. TORELL). Spets- bergize: Cloven Cliff (O. ToRELL), Treurenbergbay (Go&s, Smitt & Irsn). Islandi: Baus neu 34 org. (OÖ. TORELL). Finmarkis: (S. Loves), Tromsö 4 org. (Irse), Karlsö, Kalfjorden (Go&s & Ipsp). Norvegia: Bergen (SARS, KOREN, DANIELSSEN).

TRAVISIA Jotnst. (1840).

128. Travisia Forbesi JOHNST.

Trawisia Forbesi Jounston, Ann. Nat. Hist. IV p. 373 Tab. XI

f. 11—18.! » » » Cat. Brit. Mus. p. 220.!

Ammotrypane oestroides RATHKE, Nov. act. nat. cur. XX: 1 p. 192 Tab Art. 91%

Ophelia mamillata ÖrsTED, Grönl. Ann. dors. ». 53 Tab. 8 f. 105, 112, 114, 119120: Archiv f. Naturg. X: 1 p. 110 Tab. 3 f. 21—23; Reg. mar. p.78.

Di » QUATREFAGES, Anneles II p. 274. » oestroides Idem, Ibid. p. 274.

Travisia Forbesi Idem, Ibid. p. 276. » » J. Koren, Nyt Mag. IX p. 94.

Ophelia mamillata Sars, Nyt Mag. VI p. 207; VII p. 381. Travisia oestroides DANIELSSEN, Reise 1857 p. 53; Reise 1858 p. 120. Hab. fundo arenoso, prof. 5—30 orgyiar., ad Spetsbergiam, Grön- landiam, Islaudiam et Scandin. oceid.; Spetsbergise: passim sat fre- quens: Kobbebay, Treurenbergbay (Goss, Smitt & IPsE), Cloven Clift (0. TORELL): Islandise: Raufarhavn (0. ToRELL); Grönlandise: Pröven (0. TORELL); Scandinavie: Kullen (ÖrstED), Farsund (KINBERG), Bergen (Sars & Koren), Sörvär (LovEn). Oxfjord (Sars, DANIELS- SEN). — Preterea ad Scotiam sec. specimina, a me ipso in Brit. Mus. examinata, e Firth of Clyde (D. ROBERTSON).

XIX. Fam. SCALIBREGMIDE.

Huc pertinent: Zumenia et Scalibregma.

EUMENIA OERSTED.

129. Eumenia crassa ÜOERSTED.

Eumenia crassa OERSTED, Ann. Dan. consp. p. 47; Archiv f. Naturg. 1844, X: 1 p. 111 Tab. 3 f. 17—20; Reg. mar. p: mot

MALMGREN, ANNULATA POLYCIEILETA. 187

Kumenia crassa Sars, Nyt Mag. VII p. 391; XII p. 303 (deserpt.). » » Danterssen, Reise 1858 p. 120. » » JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 221. Polyphysia erassa Quartrerases, Anneles, (public. autumno 1866), Il p. 268.

Hab. in fundo argillos., prof. 15—75 orgylar., passim sat fre- quens ad oras Bahusisw, ex. gr. ad insulas Koster (IPsE), Dyngö (Goüs), et Wäderöarne (LOVÉN & Goüs); ad Norvegiam oceidentalem rara: prope Manger (Sars) et Molde (DANIELSSEN); in freto Öresund ad Hveen (Örsıev); ad oras meridionales Spetsbergise haud frequens: in Bellsund (0. ToRELL) et in Storfiorden ad Whalerspoint, prof. 25 orgylar. specimina pauca ipse legi.

ÜRSTED har alldeles förbisett, likasom äfven SARS, de korta gaffelformade borsten, som förekomma i hvardera foten hos de fullvuxna djuren, såväl hos de Spetsbergska som Bohuslänska. Dessa borst äro tjockare än de öfriga och i spetsen djupt gaffel- formigt klufna i två långa afsmalnande parallelt löpande mot ändarne utätböjda spetsar, den ena något längre än den andra. Pa den inre sidan äro dessa spetsar lätt strierade likasom af fina tunna tänder. Det är endast 'hos de fullvuxna djuren af 2—3 tums längd jag funnit dessa märkvärdiga borst, som gifvit mig anledning tro, att detta djurs plats i systemet bör sökas i när- heten af Amphinomid&, men tillsvidare har jag ansett lämpligast, att låta det sta i samma familj som Scalibregma.

Gälarne saknas hos yngre individer helt och hållet, och hos de fullvuxna har jag funnit dem icke vara flere än 3 par, ehuru ÖRSTED uppger sex, de förekomma på det tredje, fjerde och femte borstförande segmentet, och begynna utvecklas först när djuret uppnått 1- 11 tums längd. Den första begynnelsen till gälbusken visar sig som en liten kort trådlik papill på bakre delen af den öfre fotspetsen, på det tredje, fjerde och femte segmentet, till hvilken papill genom tudelning småningom sälla sig allt flere och flere till dess en af talrika trådar sammansatt gälbuske är bildad.

QUATREFAGES har, med anledning deraf, att Rısso begagnat namnet Funomia för två icke ens till genus bestämbara annu- later, förkastat ÖRSTEDS genusnamn Zumenta som redan vunnit burskap, och uppställt ett nytt: Polyphysia för detta samma slägte. Då HFunomia aldrig kan komma att begagnas i RISSOS

188 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

mening — namnen Eunomia och Eumenia äro dessutom mycket olika — och det inom andra grenar af zoologien är praxis att sa mycket som möjligt respektera gammal häfd i genusnamns begagnande, synes detta vara oss tillräcklig anledning, att ej an- taga QUATREFAGES’ namnförändring.

SCALIBREGMA H. R.

150. Scalibregma inflatum H. R.

Scahbregma inflatum H. R. Raruke, N. acta acad. C. L. ©. nat. cur. XX: 1 p. 184 Tab. IX f. 15—21.

» » DAnIELSssEn, Reise 1857 p. 54; Reise 1858 p. 121. » » S Anat. Phys. Undersögelse, Throndhjem Vid. Selsk. Skr. i 19:de Aarh. 4: 2 p. 165 (cum tab.). Oligobranchus roseus Sars, Fauna litt. Norv. I p. 91 Tab. 10 f. 20—27. » grönlandicus SARs, Ibid. p. 92.

Scalibregma roseum SARs, Nyt Mag. VII p. 381.

Hab. ad oras Spetsbergie, Grönlandie et Scandinavia occiden- talis, fundo argillos.-arenos.. prof. 5—280 orgyiar.; In Spetsbergia: ad Shoalpoint et in Storfjorden, prof. 5—30 org. (IPsE), in Treurenberg- bay, Isfjorden (Ipse), Kingsbay, prof. 120 org. (Gois & SMITT); Grönlandie: Omenak et Aukpadlartok prof. 250—280 org. (O. TORELL), Julianehaab (AMONDSEN); in Bahusia: multis locis (S. Lovkv), ad in- sulas Koster prof. 30—120 org. (LJUNGMAN & Ipse), juxta Dyngö (A. v. Goäüs); Finmarkie: Oxfjord (S. Lovk£n), Grötsund (Goüs & Ipse); ad Norvegiam occid.: Molde (DANIELSSEN & RATHKE) et Floröe (Sars). — Praterea ad Scotiam oceid., Millport (A. KÖLLIKER, Würzb. Naturw. Zeitschrift V: 3 & 4 p. 243).

XX. Fam. THELETHUSE.

ARENICOLA LME.

131. Arenicola marına L.

Lumbricus marinus LINNE, S. N. XII, 1: 2 p. 1077.

» » MÖLLER, Prodr. Zool. Dan. p. 215 n. 2609.

» » J. RATHKE, Skr. af Naturh. Selsk. Kiöbenhavn 1799, V p. 76 Tab. 2 fi 6 A—B.

» » J. RATHKE, Zool. Dan. IV p. 39 Tab. 155 f. B1—5.

» » J. C. FABRICIUS, Reise nach Norwegen 1779 p. 257.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 189

Lumbricus papillosus ©. FABRICIUS, En. Grönl. p. 283 n. 267! » » Mütter, Prodr. Z. D. p 216 n. 2615. Arenicola piscatorum LAaMmARcK 1802, Syst, d. Anim. s. vert. p. 324: Hist. nat. An. s. vert,, 2 edit., V p. 580.

» » Savıcny, Deser. de l’Egypte, 2 edit., Tom. XXI p. 434.

» » Aupd. & M. Epvwarps, Fn. litt. de la France II p. 285 Tab. 8 f. 8—12.

» » Cuvier, Regn. Anim. &d. accomp. de Planches, Annel. Tab. 8 fi. 1.

» » Jounston, Catal. Brit. Mus. p. 229.

» » OrsteD, Consp. Ann. Dan. p. 47; Grönl. Ann.

| dors. p. 55; Reg. mar. p. 68: Dröbak p. 17.

» » SARS, Nyt Mag. VI p. 206; VII p. 381.

» » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 54; Reise 1858 p. 121.

» » et A. papillosa QUATREFAGES, Anneles II p. 262

& 266.

Hab. in litore argillos.-arenoso, recessu maris relicto, cunieulos profundos habens, vulgaris ad oras Scandinavise occidentales e freto Ore- sund usque ad Vadsö; ad Spetsbergiam rara, modo in Kobbebay prof. 5—7 orgylar. capta (Goös & Smitt); ad Grönlandiam frequens ex. gr. ad Pröven (O. TORELL) et Godhavn (AMONDSEN). — Praterea ad Islandiam, Britanniam, Galliam, in mari mediterraneo, sec. GRUBE, Anat. Kiemenw. p. 1, et ad Americam borealem, sec. Srımpson, Grand Manan Mar. invert. p. 31. — Speeimina magna e Grönlandia exacte congruunt cum speciminibus magnis e Finmarken et Bohuslän, ut recte monuit cel. ORSTED, quamobrem Lumbrieus papillosus FABR. certis- sime huc pertinet.

132. Arenicola ecaudata JoHNSTON.

Arenicola ecaudata Jouxston, Loupon’s Mag. VIII p. 566 f. 54.

» » » Cat. Brit. Mus. P- 231. » Boecki, RATHKE, Nov. act. nat. cur. XX: 1 p. 181 Tab. 8 61922. » » et A. ecaudata QUATREF., Ann. II p. 265, 266. » » Sars, Nyt Mag. VII p. 381. Segmenta 15 antica setigera abranchiata, sequentia autem (17— 40) omnia branchiata; cauda fere nulla. — Numerus segmentorum

branchiatorum valde variat: 17 (Ipse in Mus. Holm.), 22—25 (JoHn- STON), 30 (Ipse in Brit. Mus.), 27 (QUATREFAGES Anneles II p. 266), 38 (DALYELL), 40 (RATHKE).

Hab. varıssima ad oras occidentales Scandinavie meridionalis: Bahusia— Bergen (Sars), Throndhjem (RATHKE); in Bahusia specimen unicum, a S. Lovin olim lectum, repertum est. — Proeterea ad Bri- tanniam et Galliam.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 4. 7

190 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

XXI. Fam. SPH/ZERODORIDAE.

EPHESIA H. R.

= Spherodorum ÖRSTED. — Pollicita JOHNSTON.

133. Ephesia gracilis H. R.

Ephesia gracilis RATHKE, Nov. act. nat. eur. XX: 1 p. 176 Tab. VII f. 5—8.

» » Jonnston, Cat. Brit. Mus. p. 206.

Spherodorum flavum ORsTED, Ann. Dan. consp. p. 43 f. 7, 92, 101. Pollieita peripatus Jounston, Ann. Nat.-Hist. XVI p. 5 Tab. II f. 1—6. Spheridorum peripatus Idem, Cat. Brit. Mus. p. 208.

» » CLAPAREDE, Beob. Anat. Entwick. Wirbell.

Thiere p. 50 Tab. XI f. 3—138.

Hab. haud rara ad oras Spetsbergie, Grönlandia, Scandinavie oceidentalis fundo argillos., prof. 6—40 orgyiar. Spetsbergiae: prof. 15—30 org. in Bellsund (O. TorzLL), Treurenbergbay (Go&s & Smitt), Isfjorden, Storfjorden, ad Shoalpoint (Irse). Grönlandis: Pröven (©. TorELL) Julianehaab (AMONDSEN). Bahusise: Gullmaren (S. Lovts), Väderöarne (A. Go&s), Koster (IrsE). — Preeterean ad Molde Norvegie (Raruke) Helgoland (Meczxıkow !), ad Scotiam (A. Kölomene, Würzb. Naturw. De schrift 5: 3 u. 4 p. 240), ad St. Vaast Gallie (CLAPAREDE) et ad Hebridarum insulas (ÜLAPAREDE).

Efter att hafva jemfört exemplar af detta djur frän Bohus- län, Finmarken och Spetsbergen kan jag förklara, att genus Ephesia H. RATHKE icke allenast sammanfaller med Sphero- dorum, utan att Ephesia gracilis H. RATHKE är samma djur som Spherodorum flavum ÖRSTED. RATHKES beskrifning är eljest god, men han misstager sig, när han säger att huden är ”alldeles glatt”, d. v. s. utan små upphöjningar eller papiller. För blotta ögat och tillochmed under en svagare förstoring tyckes huden vara glatt, men under en starkare förstoring ser man talrika små pa- piller öfverallt på kroppen, isynnerhet i dess främre del och på fötterna. På ryggen äro de små, likformiga, vartlika och ställda 1 regelbundna rader tvärs öfver kroppen, samt likna till det yttre papillen på det karakteristiska klotformiga organ, som hvarje segment bär ofvanom foten. I kanten af hufvudet ser man flere papiller af olika storlek, hvilka ÖRSTED alldeles orätt kallat ten- takler, och på fötterna uppträda de ofta till ett antal af 5—10

1) Zeitchr. wiss. Zool. XV p. 338 Uab. XXV f. 19—20.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 191

samt så stora, att man lätt kan anse den lilla foten delad i lika manga flikar, hvilket också ÖRSTED gjort, men hvarken på huf- vudet eller fötterna kunna de anses annorlunda än som hud- papiller. Deras antal, form eller fördelning på hufvudet eller foten är alldeles icke konstant, hvilket bevisar att de icke äro vä- sendtliga delar af dessa kroppsdelar; på foten kunna de variera från några ända till tio. ÖRSTED säger att Spherodorum ej har ”os exsertile”, hvilket dock RATHKE uppgifvit hos Ephesia. Hos ett exemplar från Bohuslän, som är en otvifvelaktig Sphaerodorum flavum ÖRST., har jag likväl sett en lång proboscis utskjuta ur munnen, men det hör i allmänhet icke till regeln hos detta djur att skjuta ut sin proboseis, när det kommer i sprit. Hvad ögo- nen beträffar, så är det visserligen sannt, såsom ÖRSTED också angifver, att man hos de ljusare och genomskinligare exemplaren med tillhjelp af starkare förstoring kan på hufvudsegmentet upp- täcka tvänne mörka njurformiga pigmentfläckar, som torde kunna anses för ögon, men hos mörkare exemplar kan man icke finna dem, och det är derföre alls icke öfverraskande, att RATHKE uppgifvit att Ephesia har inga ögon. Kroppsfärgen varierar nem- ligen från blekt grå eller gulaktigt brun till mörkt grå eller nästan skiffersvart hos exemplar i sprit; hos de lefvande Spetsbergska var den rödaktig. De njurlika pigmentfläckarne, om hvilkas egenskap af ögon jag icke varit i tillfälle att öfvertyga mig, syntes hvardera bestå af två med kanterna hopsmälta fläckar, som bildade hörnpunkterna i en smal rektangel tvärs öfver huf- vudet, således ej i en qvadrat (ÖRSTED). Borsten äro enkla, sådana som RATHKE och MECZNIKOW afbildat dem. ÖRSTEDS afbildning af borstet är mycket vilseledande och falsk.

XXI Fam. CHLOREMIDE.

= Pherusea GR. — Siphonostomata JOHNSTON. = Chloremea QFGS.

TROPHONIA M. Epw. 1829 sec. AGassız.

Nomen genericum Pherusa, jam 1815 a LEacH in Orustaceis adhibitum et in hoc sensu ab zoologis nostra zetatis ssepe usitatum,

192 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

rejiciendum. Praterea hoc nomen in Polypis usitatum est a LAMOU- ROUX jam 1816.

134. Tropbonia plumosa (MöLL.).

Amphitrite plumosa MÜLLER, Prodr. Z. D. n. 2621 p. 216:

» » FaBrıcıus, Fauna Grönl. p. 288 n. 271. .

» » ABILDGAARD, Zool. Dan. III p. 16 Tab. 90 f. 1—2. Pherusa Mülleri OKEN, Lehrb. Zool. III p. 377; BLAINVILLE, Dict. Se. nat. Tom. 57 p. 440. i Flabelligera plumosa SaRs, Söedyr. naturh. 1829 p. 32; Beskr. og Iaktt.

p- 47. Flemingia muricata JoHNSTON 1832, Trans. Berw. Club I p. 15. Trophonia Goodsiri Id., Ann. Nat.-Hist, IV p. 371 pl. 11 £. 1—10. Siphonostoma plumosa H. RATHEE, Nov. act. acad. nat. cur. XX: 1 pA 208 aloe ln 1% Siphonostomum plumosum GRUBE, Fam. p. 73. » » Sars, Nyt Mag. VI p. 206; VII p. 381. » oo» DANIELSSEN, Reise 1857 p. 53; 1858 p. 120. Pherusa plumosa ORSTED, Reg. Mar. p. 79. Trophonia plumosa JOHNSToN, Cat. Brit. Mus. p. 224. Pherusa Mülleri, Ph. Goodsiri et Ph. obscura QUATREFAGES, Anneles I p. 479, 481, 482.

Hab. in fundo argill.-arenoso, prof. 5—150 orgyiar.,, haud in- frequens ad oras occident. Scandinavie e freto Oresund usque ad Vadsö; ad Spetsbergiam minus frequens: Treurenbergbay, Crossbay (Go&s & Smitt) et Fosters öar (Ipse); in Grönlandia ad Pröven (O. TORELL). — Preeterea ad Britanniam et Galliam.

135. Trophonia glauca n.

Corpus teres clavatum, versus posteriora attenuatum, in postica parte inter segmenta constrietum, segmentis 35—40, posticis fere aeque longis ac latis. Outis arenulis minutis albicantibus et papillis mollibus globosis vel subeylindrieis, eireum fascieulos setarum confer- tioribus et longioribus, plus minusve dense obsita. Setze superiores elongate segmenti primi antrorsum porrecte pauce, modo c. 3. Cirri sex ex ore exserti, duo inferiores (tentacula) filiformes elongati paullum longiores et multo tenuiores quam 4 superiores (branchis) aequales lati lineares crassi compressi. Color in spiritu glaucus, vire- scens vel pallescens, intestinum partis antice ıinerassatse coeruleo- nigrescens. Longit. 20—24 m.m., erassit. partis antice 2 m.m., partis posticee vix 2 m.m:

Hab. ad Bahusiam passim sat frequens, fundo argill. prof, 8—70 orgyiar. (S. Lovkn, Goüs, LJUNGMAN & IPSE).

Tab. XIV f. 78 Trophonia glauca e Koster Bahusie: 78 Ani- mal a latere visum ter quaterve ampliatum; tentacula errore delineatoris 4 adparentes, sed‘ revera modo duo adsunt. 78 D Seta 500:ies auct«.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 193

FLABELLIGERA Sars 1829.

Nomen veterius hujus generis Siphostoma Orro (1820), jam antea ab ichthyologis adhibitum, vejiciendum.

136. Flabelligera affinis SARS.

Ilabelligera affinis Sars 1829, Bidrag till Söedyrenes Naturalh. I p.

31 Tab. 3 f. 16 (mala); Beskr. og Iaktt. p. 47.

Siphonostoma vaginiferum RATHKE, Nov. act. acad. nat. cur. XX: 1 ja, AL Malb FM sö 310.

Siphonostomum vaginiferum R. LEUCKART, Arch. Naturg. XV: 1 p. 164.

» » Sars, Nyt Mag. VI p. 206; VII p. 281.

» » KorEn, Ibid. IX Pp: 94.

» » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 54; Reise 1858 p- 120.

Chlorema Edwardsi (DUJARD.) ÖRSTED, Reg. mar. p. 79.

Tecturella flaccida STIMPSON, Mar. invert. Grand Manan p. 32 Tab. SO.

Pherusa vaginifera QUATREFAGES, Anneles I p. 483.

Siphonostoma uncinata JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 223 (sec. specim. e Firth of Forth in Brit. Mus.!).

» » ?M. EDWARDS, Regn. Anim. illust. Annel. Tab.

6 f. A.

? Ohlorema Dujardini QUATREFAGES, Annelés I p. 472. Annon pullus hujus vel alius valde affinis speciei?.

Hab. ad oras Spetsbergie, Grönlandie, Islandie et Scandinavis oceidentalis, prof. 5—40 usque ad 200 orgyiar., fundo aren.-argillac. Spetsbergiee: sat frequens ad Shoalpoint et Low Island (Irse), fre- quens in Bellsund, Whalerspoint, Isfjorden, Kingsbay prof. 120 org. (Gois & Smitt), Horusund &c. Grönlandise frequens: Smallesund, Julianehaab, Norsorak, Upernavik (AMONDSEN), Godhavn, Omenak, Pröven et Aukpadlartok, 200 orgyiar.!, (O. ToRELL). Islandiae: Ar- nanäs prof. 25 org. (TORELL). Scandinavise: e freto Öresund usque ad Vadsö haud frequens, ex. gr. ad Hellebaek (ÖRsTED), Väderöarne (LovEN & Goäs), Koster (IPsE), Bergen (Sars & KOREN), Finmar- ken (S. Lovin), Ulfsfjorden (IPsE), Waranger (Lovkn). — Proeterea ad Britanniam, Americam borealem et ? Galliam.

BRADA STIMPSON 1855.

137. Brada villosa (MH. R.).

Siphonostoma villosum H. Raruke, Nov. Act. Ac. nat. cur. XX: 1 p. 215 Tab. 11 a 12.

194 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

» » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 54; Reise 1858 120. Pherusa villosa QUATREFAGES, Anneles 1 p. 483.

Hab. iisdem locis ac sequens Brada inhabilis, prof. 3—30 orgyiar., sat frequens ad Spetsbergiam: Storfjorden, Whalerspoint, Safehavn, Crossbay, Lommebay, Treurenbergbay, Shoalpoint, Low Island. Ad Norvegiam oceid., Finmarkiam et in mari Bahusiensi haud frequens:

(S. Lov&n), Dyngö (Go&s), Koster (Irse).

138. Brada inhabilis (H. R.).

Siphonostoma inhabile Fl. RATHKE, Nov. act. Ac. nat. cur. Tom. XX: 1 fö. INS Na KI 18

» » DAnIELSsENn, Reise 1857 p. 54; Reise 1858 p. 120.

Pherusa inhabilis QUATREFAGES, Annelés I p. 484.

Hab. frequens fundo argill.-arenoso, prof. 5—30 orgyiar., ad oras Spetsbergiee: Low Island, Shoalpoint, Lommebay, Storfjorden (IPSE), Danesgat (Gois & Smirr), Bellsund (Torerr), Isfjorden, Hornsund (IPsE) &c.; in Bahusia rara, ad oras Norvegise septentrionalis haud rara: (S. Lovin), Ulfsfjord (Goüs & IPsE). — Praeterea ad Molde Nor- vegi@ (RATHKE, DANIELSSEN).

139. Brada granulata n.

Corpus crassum subfusiforme, papillis minutis verruciformibus subzequalibus undique sparsis fere obteetum, segmentis setigeris in maximis 21—22. Fascieuli setarum superiores fere omnino evanidi, modo sola seta tenui interdum indieati; fascieuli inferiores e setis bre- vibus paueis (2—6) crassiusculis apice attenuato sape paullum cur- vato compositi, ad insertionem corona oblonga transversa paullum elevata papillarum verruciformium subzequalium uniserialium eircum- seripti. Color cinereus. Longit 35—45 m.m., crassit. 1O—12 m.m., in maximis.

Hab. fundo argilloso, prof. 5—30 (100) orgyiar., haud frequens ad Spetsbergiam et Grönlandiam, rarior ad Finmarkiam. Spetsbergise: Shoalpoint, Hornsund, Storfjorden (Irse), et Adventbay (Goäs & SMITT). Grönlandise: Sukkertoppen, 80 orgyiar., et Godthaab, 100 orgylar., (AMONDSEN). Finmarkise: ad Karlsö (Irse 1864).

Tab. XIII f. 71 Brada granulata e Storfjorden Spetsbergiae: 71 Animal a latere sinistro visum paullum auctum. 71 A Pars antica subtus visa. 71 B Pars postica subtus visa. 710 Fascieulus setarum inferior, cum cute circumjecta, a facie visus, auetus. 71 D Seta ejusdem fasciculi valde aucta.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 195

XXIII. Fam. STERNASPIDIDA.

= Sternaspidea V. CARUS. STERNASPIS Orrto.

Sternaspis scutata (RANZANI).

Thalassema scutatum RANZANI 1817, Isis XI p. 1457—1461 Tab. 11 f. 10—18 (mala).

Sternaspis thalassemoides OTTO 1821, Nov. act. Acad. C. L. C. nat. Gö HG 29.1.6019 Tab: 50.

» » GUERIN-MENEVILLE, Iconogr. du Regne anim. Tom. II Zoophytes Tab. 6 f. 4, 4a. » » S. DELLE ÜHIAJE, Descrizione e notom. degli

anım. invertebr. della Sieilia 1841, Tom. IE L0H Tabea OO GS

» » A. Kroun, Müller's Archiv Anat. Physiol. 1842. p. 426. » » Max. MÜLLER. Observ. anat. de verm. marit.

Berlin 1852, p. 1 Tab. 1. Hab. in Mari mediterraneo.

Hvilkendera ändan af detta djur skall anses för framdel, har varit föremål för tvist, och ännu äro asigterna derom delade. RANZANI ansag den med taggar bekransade delen för framdel, men emot denna uppfattning uppträdde ÖKEN i Isis |. c. p. 1461 och framhöll, att om denna del tvärtemot RANZANIS uppfattning betraktades såsom djurets bakdel, detta då skulle komma att likna Amphictene auricoma och dess plats i systemet vore sålunda gifven, men att den på intet sätt kunde förenas med Thalassema sasom RANZANI trott. Detta OKENS uppfattningssätt upptogs af OTTO, som anatomiskt undersökte djuret, och fick af honom för alla tider ett uttryck i det af honom proponerade genusnamnet Sternaspis. Långt sednare underkastade D:r KROHN detta märk- värdiga djur en förnyad anatomisk undersökning, specielt med afseende på dess nervsystem, och fann att den vårtlika upphöj- ningen ofvanom den af OTTO för anus tydda öppning innehöll ett mäktigt nervganglion, hvarifrån tvänne nervsträngar utgingo, som ringformigt omslöto tarmkanalen och under densamma förenade

sig till ett ventralt nervsystem. Genom denna upptäckt blef det

196 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

således afgjordt, att denna vårtlika upphöjning bör anses för djurets hufvud, äfvensom öppningen derunder för djurets mun, och med skäl kunde OKEN—-OTTo's föreställningssätt för alltid anses hafva förlorat sin giltighet. Emellertid har QUATREFAGES i ett nyligen publiceradt arbete, Anneles II p. 590, i strid här- emot återupptagit ÖKEN—OTTOS numera föraldrade åsigt, utan att med ett enda ord vederlägga riktigheten af KROHNS under- sökningar. RANZANI ställde detta djur i systemet bland OKENS och CUVIERS Sipunculida, som då vanligen räknades till Echino- dermata, men redan ÖKEN ansåg det vara en Annulat. C. v. SIEBOLD och MAX MÜLLER (p. 17) föra det till Annulata Che- topoda, men V. CARUS ställer den främst bland Gephyrea och QUATREFAGES följer hans exempel. Det är likväl tydligt att Sternaspis uppfyller alla de vilkor, man uppställer på en san- skyldig chetopodannulat: kroppen är ganska tydligt afdelad i segmenter, ett tydligt kärl- och nervsystem är förhanden, munnen är alldeles såsom hos de mest typiska annulata chaetopoda belä- gen nagot på buksidan och anus något på ryggsidan, ett tydligt hufvud med hjernganglion finnes, organerna äro bilateralt anord- nade, och de flesta segmenterna försedda med borstknippen. Men meningarne kunna vara delade om denna familjs plats bland An- nulata chetopoda. Vore OKEN—OTTOS äsigt om hvilkendera ändan bör anses för djurets framdel riktig, borde den ställas i närheten af Amphictenide, men dä denna äsigt är ohållbar, anser

Jag den tillsvidare lämpligast placeras vid Chloremid.

Sternaspis assimilis n.

Cutis posterioris partis corporis longitudinaliter erebre rugosa. Pars postica in prominentiam subconicam analem haud producta, ut in praecedente. Color in spiritu helvo-albicans. Longit. 21 m.m., latit. 8,5 m.m. (ex Isle de Re). Praecedenti simillima.

Hab. ad oras occidentales Galli, secundum speeimina ex Isle de Re prope la Rochelle a G. v. YHLEN lecta in Mus. Holm.

140. Sternaspis islandica n.

Cutis partis posterioris levis, haud rugosa, papillis tamen minu- tissimis subgranulosa; color griseo-albicans. Corpus postice in promi-

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 197

nentiam analem haud productum, swepe erusta arenoso-areillosa nigre- scente obtectum. Longit. 11 m.m., latit. antice 4,5—5,5 m.m. et. ut in Stern. scutata.

Hab. in sinu Berufjorden Islandie, prof. 15 orgylar, ab O. TORELL detecta.

Tab. XV f 85 Sternaspis islandica ex Islandia: 85 Animal auetum a ventre visum: a lobus cephalieus, b apertura oris, f. scutum. 85 A Animal a latere dextro visum auetum: c appendix genitalis ciri- formis. 85 B Pars postica supra visa aucta. 85 B! Badem pars, eirris branchialibus destituta: d verrucae branchiales, e apertura ani, f scutum. 85 C Filum branchiale valde auctum. 85 D Sete 500:es aucte e posteriore parte corporis. 85 D! et 85 D? Setax ex antica parte valde auct®.

XXIV. Fam. CHATOPTERIDE. = (Ohetopterida (AUD. & M. Epw.), Carus.

CHAETOPTERUS Cvv.

141. Chatopterus norvegicus SARS.

SARS, Beskr. og Iakttag p. 53 Tab. 11 f. 29 a—h. » Christiania Vid. Selsk. Forh. 1860 p. 2 (separ.). DEN ya Mac VIE 207 VER 390: ö 19. DANIELSSEN, Reise 1857 p. 52; Reise 1858 pre. Örstep, Dröbak p. 17; Reg. mar. p. 78.

Hab. in tubo pergamentaceo, lavi, alienis corporis affıxo, fundo aren.-lapidoso vel petroso, prof. 20—300 orgyiar., ad oras occident. Scandinavie sat frequens, e freto Öresund usque ad sin. Waranger. Tubos hujus speciei ad Lopheliam proliferam, abysso magno sinus codani et maris germanici vitam degentem, affixos et inter polypos mire penetrantes spe inveni. Bahusie multis locis a S. Lov&n, Goüs et LJUNGMAN reperta: ex. gr. in Gullmaren, ad Koster et Väder- öarna; in Finmarkia: (Lov£n), ad Karlsö (IPsE).

142. Chstopterus Sarsi BoEck.

C. Boeck, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1859 p. 252. Sars, Nyt Mag. VI 1851 p. 207; XI: 3 p. 15; XII p. 302; Christ. Vid. Selsk. Forh. 1860 p. 2 (separ.).

Hab. in tubo cutaceo arena aut quisquiliis obtecto, libero, ad Christianssund fundo conch.-arenoso, prof. 20—30 org., (DüBEn, SARS), Beian (C. Bozck), Rauö in sinu Christianiafjord (ASBIÖRNSEN), ubique sat rara.

198 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

SPIOCHAETOPTERUS SARS.

143. Spioch&topterus typicus SARS.

Sars, Fauna littor. Norvegie II p. 1 Tab. 1 f. 8—21; Reise 1859

p. 16 (sep.). DANIELSSEN, Reise 1858 p. 118.

Hab. sat frequens ad oras oceident. et boreales Norvegix, Spets- bergise et Grönlandie, fundo argill. prof. 30—280 orgyiar. |

XXV. Fam. SPIONIDE SARS 1861.

NERINE (Jonxston 1838 p. p.).

= Aonis (Aup. & M. Epw.), GRUBE, non SAVIGNY. Typus Aonidis Sav. est Nephthys ceca (FaBr.)!!

Typus hujus generis sit:

144. Nerine foliosa Sars.

? Aonis foliosa (Aupd. & M. Epw.), Hist. Nat. litt. France, Annelides p- 263 Tab. VIA f. 9—13. £

Nerine foliosa Sars, Reise 1849 p. 207; Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 61.

? Nerine coniocephala Jouxston 1838, Mag. Zool. and Bot. II p. 70 Tab. 24.972.

» » JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 201 Tab. XVII f. 9—13. » » QUATREFAGES, Anneles I p. 438.

Aonis vittata GRUBE, Archiv f. Naturg. 21: 1 p. 110! ? Aonis foliacea QUATREFAGES, Anneles I p. 441.

Hab. in litore arenoso recessu maris relicto ad oras oceidentales et boreales Norvegiae: Bergen, Manger et Floröe — usque ad Fin- markiam: Tromsö (IPsE). Praeterea ad Britanniam sec. specimina in Brit. Mus. a me visa, nomine Aonidis vitlata asservata!

Tab. X f. 53 Nerine foliosa e Finmarkia: 53C Pes cum branchia e segmento 18 setigero auctus. 53 0! Pes 50 auctus. 53 OC? Pes 75 auctus. 53 D Setze 500:ies auctee.

Emedan Nephthys ceca (FABR.) är typ för SAVIGNY’s genus Aonis, kan detta genusnamn omöjligen användas i den betydelse AUD. & M. Epw. och GRUBE efteråt gifvit detsamma, hvarföre

jag ser mig föranlåten att här i stället begagna Nerine i alldeles

MALMGREN, ANNULA'TA POLYCHATA. 199

samma betydelse som Aonis användts af M. EDWARDS och GRUBE. Namnet Nerine gafs nemligen 1838 af JOHNSTON samtidigt at denna och följande art. För den sistnämnde har jag åter upp- tagit Scolecolepis BLV., såsom varande det äldsta hithörande och af BLAINVILLE föreslaget för Lumbricus squamatus MULL. (=

Nerine vulgaris SARS?).

SCOLECOLEPIS Bıv. 1828.

Typus hujus generis sit:

145. Scolecolepis vulgaris (JOHNST., SARS).

? Lumbricus squamatus J. RATHEE, Zool. Dan. IV p. 39 Tab. 155 f. B 1-5.

? Spio crenaticornis MONTAGU, Linn. Trans. XI p. 199 Tab. 14 f. 6 (juvenis?).

Spio vulgaris Jounston, Zool. Journ. III 335 & 487.

Nerine vulgaris Jounston, Mag. Zool. & Bot. 1702 Rabar21. 216:

» » » Cat. Brit. Mus. p. 200 Tab. XVII f. 1—8. » ee) Sırs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 65! Aonis Wagneri LEucKART, Beitr. Kentn. Wirbell. Thiere p. 156 Tab. Zul 6:

? Golobranchus tetracerus SCHMARDA, Wirbellos. Thiere 1: 2 p. 66 Taf. XV £.2210,210J2. » ciliatus KRFERSTEIN, Zeitschr. Wiss. Zool. XII p. 118 Taf. X f. 12—18 (juvenis?). Spio erenaticornis MECZNIKOW, Ibid. XV p. 337. Malacoceros vulgaris QUATREFAGES, Annelés I p. 445 (spec. minora). » Girardi Idem, Ibid. I p. 443 Tab. X f. 12 & Tab. 18 f. 4, 5, 8;=specimen majus, tentaculis ad basin fragmento muci coagulati eir- cumdatis?!. 2 Uncinia ciliata QUATREFAGES, Anneles I p. 440.

Hab. ad oras Bahusie (S. Lov&En, Gois & IPsE) et Norvegige, usque ad Floröen (Sars), haud rara. — Praterea ad Britanniam, Helgolandiam et Galliam.

146. Scolecolepis eirrata (Sars).

Nerine cirrata Sars, Nyt Mag. VI p. 207. » » » Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 64 (descr. bona). » » DANIELSSEN, Reise 1858 p. 118.

200 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab. sat frequens ad oras Spetsbergise, Grönlandia et Finmarkiz, | prof. 20—250 orgyiar. fundo argilloso, nee non ad Norvegiam ocei-| dent. et in sinu Christianiafjord (Sars). Ad Grönlandiam: Aukpad-) lartok 250 orgyiar. (O. TORELL), Omenak prof. 200—250 orgyiar. | (AMONDSEN & TORPLL) et Julianehaab (AMONDSEN). Spetsbergize: ) Treurenbergbay, Augustibay, Wydebay, Smeerenberg, Crossbay, Kings-| bay, prof. 250 orgylar., Safehavn, Bellsund, Walter Thymens strait | etc. (Go&s, Smirt & Ipse). In Finmarkia: Tromsö, Karlsö, Kalfjor- | den, Grötsund et Ramfjorden prof. 80—100 orgyiar. (Gois & Ipse). |

Tab. X f. 54 Scolecolepis cirrata (Nerine) SARS e Spets-| bergia: 54 A Pars antica supra visa, 54 Al eadem pars a latere dextro | visa, dextro cirro tentaculari privata, aucta; lobus cephalicus, tenta- culum impar erectum vel retrorsum inclinatum, macul® oculares et eirrus tentacularis (cornu) sinister conspieiuntur. 54B Pars postrema aueta. Numerus cirrorum analium varıabilis. 54C Pes 20, 54 CM Pes 43, 54C? Pes 44, 540? Pes 55, omnes aucti. 54 D Set S00:ies auctae. |

Ad proprium genus novum: Laonice n. pertinens.

147. Scolecolepis oxycephala (SARS).

Nerine oxycephala Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 64.

Hab. rara ad Norvegiam occidentalem, modo ad Floröe litore arenoso, recessu maris relicto, a M. Sars inventa. Hiec species ad proprium genus novum rectius referenda.

SPIO (Fazr. 1787), ÖRSTED.

148. Spio filicornis FABR.

Nereis filicornis FABRICIUS, Fn. Grönl. p. 307. Spio jilicornis FaBkıcius, Schr. Naturf. Freunde Berlin VI p. 264 ‚Tab. V f. 8—12. » » ? ÖRSTED, Aun. Dan. Consp. p. 40; Archiv. f. Naturg. 28 I 106 NOGA mar pr 68

Corpus breve postice sensim attenuatum, teretiusculum dorso sub- plano, segmentis 35—45, postremo cirris brevissimis 4 ornato. Lobus cephalicus inclinatus rotundatus carina media longitudinali paullum elevata, antice extra marginem lobi cephalici prominente, apicem lobi cephalici transversum leviter emarginatum subbilobum, lobulis minutis rotundatis, formante, postice in tentaculum brevissimum conicum fere evanidum desinente. Oculi minutissimi, paria 2—3, utrinque in or- dinem longitudinalem disposita. Cirri tentaculares attenuati medio longi- tudinaliter sulcati, spiraliter ssepe contorti. Branchis libere in om- nibus segmentis setigeris obviae, ligulate in dorsum inclinatze, sulco medio longitudinali instructe. Labium pinns dorsalis linearj-ovale

MALMGREN, ANNULATA POLYCILETA. 201

pionee inferioris lineare, utrumque postice sensim deminutum. Setie j pinnae dorsalis per totum corpus modo capillares versus apicem atte- Inuatum curvatum anguste limbatse, set pinnze ventralis uneinatie ‘setis paucis brevioribus capillaribus interpositis. Uneini, apice lim- bato, rostrati vertice unidentati. Color in spiritu fulvus. Longit. 12 —14 m.m., latit. antice vix 2 m.m. In spec. Grönlandieis long. 15 — 30 m.m., lat. 2—3 m.m.; segmenta 50—60.

Hab. ad Spetsbergiam fundo arenoso prof. 3—10 orgyiar. haud rara Safehavn, Kobbebay; nee non ad Grönlandiam et Scandinaviam occidentalem e freto Oresund (ORSTED) usque ad Finmarkiam, litore recessu maris relicto.

Tab. II f. 1 Spio filicornis e Safehavn Spetsbergise: 1 Animal auctum a latere dextro.. 1A Pars antica supra visa aucta: cirri ten- taculares depulsi. 1A! Eadem pars infra visa aucta. 1C Pes 4 auctus, 1 CO! Pes 18 auctus. 1 D Setze capillares pinnx superioris ce. 500:ies aucte. 1D! Seta capillaris, 1 D? seta uncinata (= uneinus) 300:ies auch.

149. Spio seticornis FABR.

Nereis seticornis Fasrıcıus, Fn. Grönl. p. 306. Spio seticornis FABRICIUS. Schr. Naturf. Freunde Berlin VI p. 260 ‚Tab. Vf. 17. » » ? ORsSTED, Ann. Dan. consp. p. 40 f. 108; Archiv f. | Naturg. X: 1 p. 106; Reg. mar. p. 68.

Hab. "in iis littorum locis, que refluxu maris denudantur” (OR- STED) in freto Oresund et ad Grönlandiam. Mihi ignota species.

PRIONOSPIO }) n.

Corpus elongatum sublineare postice sensim paullum attenuatum. Lobus cephalicus brevis parte frontali parum elevata subrectangulari apice transversa. Antenne nulle. Tentaculum haud conspicuum. Oculi nulli. Tubereula setigera similia pinnis compressis parum di- seretis, labiis minutis, magnis foliaceis modo in segmentis 4 antieis obviis. Branchi&, paria 4, libere in segmentis 4 anticis obvise, dorso adnate, paris primi et quarti aequales ceteris longiores pinnatz, paris secundi et tertii multo breviores aequales filiformes. Seta in segmentis anticis modo capillares in utraque pinna, in posticis segmentis capil- lares et uncinat® in pinna ventrali, modo capillares in dorsali. Set capillares versus apicem attenuatum curvatum anguste limbatze in segmentis anticis, in postieis rectae tenuissime attenuate haud lim- bat. Uncini rostrati apice limbati, vertice unidentati. Seta infima rami inferioris in segmentis mediis linearis faleis instar curvata.

z Lå c 1) Iolov et Zei, 7.

202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

150. Prionospio Steenstrupi n.

Corpus teretiusculum paullum depressum, segmentis c. 100 vel ultra. Branchise pinnatae compressee attenuate multo longiores quam branchie paris secundi et terti. Ha longitudinem labii superioris ovato-lanceolati in dorsum inclinati acuminati paullum superantes. Labium inferius in segmentis 4 anticis subrotundatum. Set in segmentis 14—15 anticis in utraque pinna modo capillares. Set& rami superioris versus posteriora sensim longiores et tenuiores. Color in spiritu fulvo-pallescens. Longit. 30—40 m.m., latit. antice 2 m.m.

Hab. ad Islandiam .prope Hofsäs, 40 orgyiar. fundo argill. (OQO. TORELL).

Tab. X f. 55 Prionospio Steenstrupi ex Islandia: 55 Ani- mal supra visum auctum; pars postrema deest. 55 A Pars antica magis aucta supra visa; caput, branchie et labia superiora conspi- eiuntur. 55 A! Eadem pars a latere dextro visa. 55 A? Pars antiea infra visa. 55B Apex branchie pinnat® auctus. - 55C Pes 3 auctus cum branchia filiformi. 550! Pes 7 auctus. 550? Pes e medio corporis auctus., 55 D Setse 500:ies auctae: a et c setae capillares ex antica parte, 5 e postica parte, e infima rami inferioris e medio cor- poris, d uncinus. — Fragmenta animalis huie proximi e Bahusia habeo.

SPIOPHANES GRUBE.

151. Spiophanes Kröyeri GruBE, Arch. Naturg. 1860 1 p. 88 Table

Hab. ad Grönlandiam: Julianehaab (AMONDSEN).

Tab. X f. 56 Spiopbanes Kröyeri e Julianehaab Grönlandiz: 56 A Pars antica supra visa aucta. 56 A! Eadem pars a latere dextro visa, aucta. 56 A? Pars antica infra visa. 56C Pes 3 auctus. 56 C! Pes 8 auctus. 56D et 56 D! Set 500:ies auctae: 56 D! Seta capil- laris+rami superioris ex antica parte, b et c sets capillares e postica parte, e infima rami inferioris e pede 8, d uncinus rami inferioris.

Specimen valde affine e Bahusia vidi.

SPIONE ÖRSTED.

152. Spione trioculata ÖRsTED, Dyr ved Dröbak p. 16 Tab. II f. 10.

Hab. Ad Dröbak reperit ÖRSTED unicum specimen mancum.

ee

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 203

DISOMA ÖRrRsSTRD.

153. Disoma multisetosum ORSTED.

ÖRSTED, Ann. Dan. consp. p. 41; Archiv f. Nature. X: 1 p- 107 Tab. II £. 1—12; Reg. mar. p. 78.

. Hab. in freto Oresund prope insulam Hveen fundo argilloso

(ORSTED).

LEUCODORE Jounsr.

154. Leucodore eiliata JoHunst.

Leucodore ciliata Jounston, Mag. Zool. and Bot. II p. 57 Tab. 3 f. 1—6. » » » Cat. Brit. Mus. p. 205 Tab. XVIILf. 1—6. Leucodorum ciliatum ÖRSTED, Ann. Dan. consp. p- 39; Archiv f. Naturg. X: 1 p. 105; Reg. mar. p. 68. Leucodore ciliata KEFERSTEIN, Zeitschr. W. Zool XII p. 116 Tab. X

fi 1—10.

» » CLAPAREDE, Beob. Anat. Entw. Wirbell. Thiere p. 36 & 69 Tab. 7 & 8.

» » MECZNIKOW, Zeitsch. Wiss. Zool. p. 338.

? Leucodore mutica LEUCKART, Archiv f. Naturg. XV: 1 p. 200 Tab. h 3 f. 12 A—12D. Hab. in freto Öresund fundo arenos., nec non ad Bahusiam (8. Lov&x), Islandiam, Britanniam et Galliam.

155. Leucodore cxca ÖRST.

Leucodorum cacum ÖRSTED, Ann. Dan. consp. p. 39; Archiv f. Naturg. X: 1 p. 103 Tab. II f. 196: Reg. mar. p. 78. Hab. in freto Öresund prope insulam Hveen fundo argill. (ÖRSTED).

XXVI Fam. ARICHDE.

= Aricie ver@ ORST. (excl. Aonis).

ARICIA (Sav).

156. Aricia Cuvieri Aud. & M. Epw.

Aricia Cwieri Avp. & M. Epw. Hist. Nat. litt. France, II p. 258 Tab. VIII f. 5—13. » '» QUATREFAGES, II Anneles p. 283.

204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867.

Hab. ad oras Bahusie, fundo argill. prof. 30—130 orgyiar., minus frequens: in sinn Gullmaren (S. Lovkn) et ad insulas Koster, prof. 130 org. (LOVÉN, LJUNGMAN & IPsE). — Proeterea ad Galliam, la Rochelle, Isle de Re (G. v. YHLEN), et Britanniam.

Genus Aricia uppställdes af SAvIGNY (p. 362) för en vid la Rochelle funnen art A. sertulata Sav., som enligt SAVIGNY's beskrifning ej gerna kan föras till samma genus med Aricia Cu- vieri AUD. & M. Epw. Den sistnämnde borde alltså erhålla ett nytt genusnamn, — det går nemligen ej an att, såsom QUATRE- FAGES gjort, för Aricia sertulata SAv. uppställa ett nytt genus- namn och begagna SAVIGNY's namn Åricia i en helt annan be- tydelse än SAVIGNY sjelf, — men emedan SAVIGNY's Aricia sertulata icke någonsin blifvit återfunnen, och detta namn der- före kan komma att från systemet försvinna, bibehåller jag här Aricia såsom genusnamn för Aricia Cuvieri AUD. & M. EDW., så mycket hellre som denna art förekommer vid la Rochelle (G. v. YHLEN), och det således är möjligt att SAVIGNY afsett just denna art, ehuru hans beskrifning af något oförklarligt misstag kommit att innehålla uppgifter, som alls icke träffa in på den. I alla fall måste Orbinia QFG. 1866 såsom genusnamn för Aricia

serrulata SAv., lemnas åt glömskan.

SCOLOPLOS (Bı.v.), Örst.

157. Scoloplos armiger (Mürı.), Buv., Örsr.

Lumbricus armiger MÜLLER, Zool. Dan. I p. 22 Tab. XXI. Aricia Muelleri BRATHKBE, Nov. act. nat. cur. XX: 1 p. 176 Tab. 8

f. 9—15. Scoloplos armiger BLAINVILLE, Dict. Sc. Nat. Tom. 57. » » ORSTED, Ann. Dan. consp. p. 37 f. 8, 106, 107,

109: "Grönl. Ann. ‘dors. p. 492 113, 11% 118: Arch. Naturg. X: I p. 104; Reg. Mar. p. 78; Dıöbak p. 15.

» » Sars, Nyt Mag. VII p. 381. » » QUATREFAGES, Anneles II p. 286. Aricia armigera J. KOREN, Nyt Mag. IX p. 95. » » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 53; Reise 1858 p. 119.

Hab. fundo argilloso, limoso vel arenos.argill. prof. 1—250 orgylar., sat frequens ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Islandiam (O

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 205

TorniL) et ad oras Scandinavie e freto Oresund usque ad Waranger;

Spetsbergise frequens: Shoalpoint, Treurenbergbay, Hinlopen str., Kobbe- P YE | a Tr: Sva) ]

bay, Kinesbay prof. 200 orgyiar., Isfjord, Bellsund, Hornsund, Whalers- Y» oO . ] m. 9 J , 2

point, ete. Grönlandise: Godhavn in litore, recessu maris relicto, et

Julianehaab (AMONDSEN), Aukpadlartok et Omenak prof. 250 org.

(0. Torert). Finmarkise: Balstjord, litore recessu maris relicto (IrsE), Kalfjord (Goüs & Irse),. In Bahusia: multis locis (S. Lovkx), Koster (LJUNGMAN & IPsE) etc. — Prieterea ad Daniam, in sinu Kiel

(Meyer u. Mösgıus) et ad Galliam borealem (QF6.).

NAIDONEREIS (Bıv.).

158. Naidonereis quadricuspida (FABR.).

Nais quadricuspida FABrıcıus, Fn. Grönl. p. 315 n. 296.

Nainereis » BLAINVILLE, Dict. Sc. nat. Tom. 57 p. 490.

Scoloplos » ORSTED, Grönl. Ann. dors. p. 48 f. 108—110.

Aricia » L£uckART, Archiv. Naturg. X: 1 p. 198 Tab. 3 HL

Hab. litore sabuloso, recessu maris relicto, in Grönlandia satis frequens: Godhavn, Skinderhvalen (AMONDSEN); nec non ad oras Is- landiee (LEUCKART), unde specimina retulit O. TORELL.

XXVII. Fam. CIRRATULIDAE V. CARUS.

CIRRATULUS LME.

159. Cirratulus eirratus (Mürr.).

Lumbricus cirratus MÜLLER, Zool. Dan. Prodr. n. 2608 p. 214.

» » FaBrıcıus, Fn. Grönl. p. 281 n. 266. Cirratulus borealis LAMARCK, Hist. nat. An. s. vert. V p. 302; 2 edit. = /\002536: » » ORSTED, Ann. Dan. consp. p. 43; Grönl. Ann. Dors.

p. 54 f. 98, 102; Reg. mar. p. 78; Archiv Naturg. X: 1 p. 109.

» » RATHKE, Nov. act. Ac. nat. cur. XX: 1 p. 180 Tab. 8 f. 16 & 17.

» » SARS Nyt Mag. VI p. 207.

» » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 52; 1858 p. 119.

» » Korzn, Nyt Mag. IX p. 94.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Ärg. 24. N:0.4. 8

206 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Cirratulus borealis ? JoHNsTON, Catal. Brit. Mus. p. 210 (incl. Cirru- tulus fusceseens, C. flavesceens et ©. Medusa

JOHNST. olim.).

Hab. ”in sabulo marino sub et inter lapides littoreos, et quidem talibus locis, qui non nisi astu maris maximo aqua deficere solent”, ad oras Grönlandise et Scandinavie oceidentalis e freto Öresund usque ad Finmarkiam. — Preterea ad? Britanniam.

DODECACERIA Ößsr.

160. Dodecaceria concharum ÖRsT.

ORSTED, Ann. Dan. consp. p. 44 f. 99; Archiv f. Naturg. X: 1 p. 109; Reg. mar. p. 78.

JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 212.

SARS, Nyt Mag. VI p. 2

Hab. e freto Öresund usque ad Finmarkiam.

CHETOZONE!) n. g

161. Chxtozone setosa n.

Corpus minutum elongato-fusiforme teretiusculum paullum de- pressum, utringue attenuatum praesertim posteriora versus, segmentis 70—90. Caput conicum subacuminatum oculis destitutum. Branchis fililformes, utringue 8—16, antice longissims confert®, posticae sensim breviores magis diseretee; par anticum ceteris saepe crassius. Fascieuli setarum discreti versus posteriora fere confluentes, in segmentis ulti- mis latera corporis utringue annulatim ceingentes. Sets anterioris et media partis capillares, superiores tenuissim® in medio corporis lon- gissimee, inferiores breviores acuminats, seta partis postice aciculi- formes breves valide apice recto acuminato integro, setis longioribus capillaribus tenuissimis interpositis. Color in spiritu rufus, palle- scens vel fuscescens. Longit. ec. 20 m.m., latit. maxima c. 2 m.m. sine setis.

Hab. fundo argill. prof. 20—40 orgyiar. ad Spetsbergiam sat frequens; rarior ad nam slesa (IPsE) et Bahusiam (S. LovEN).

Tab. XV f. 84 Chatozone setosa e Spetsbergia: 84 Animal valde auctum supra visum. 84 B! Pars transversa verticalis e medio corporis resecta, 84 B e postica parte corporis, auctie.

N) Xafm, nn et Corn 7.

MALMGREN, ANNULATA POLYOHAETA 207

X XVIII. Fam. HALELMINTHIDAE. = Halelminthea V. CARUS.

NOTOMASTUS SARS.

162. Notomastus latericius SARS.

SARS, Nyt Mag. VI p. 199; Fn. littor. Norvegie II p. 12 Tab. 2 f. 8—17; Nyt Mag. VII p. 381. DANIELSSEN, Reise 1857 p. 54; Reise 1858 p. 121.

Hab. fundo argillos.-arenoso prof. 15—130 orgyiar,, ad Scandi- naviam occeident., Bahusia—Finmarkia, passim haud infrequens; Ba- busig: Koster, prof. 30—130 orgyiar., (Lovkx, LJUNGMAN & Ipse), Väderöarne prof. 50 orgyiar.,, (Goüs, Lovkn), Dyngö prof. 15 org. (Go&s). Finmarkis: (S. Lovkx), Grötsund (Goüs & Ipse). — Pree- terea ad Grönlandiam?: antica pars speciminis magni, ut videtur, hujus speciei, in Mus. Holm. adest ex Omenak Grönlandi&, e prof. 250 orgylar. ab AMONDSEN erepta.

Ad hoc genus verisimiliter pertinent: Capitella fimbriata D'UDEKEM, Mem. de l’Acad. de Belgique XXXI p. 26, et, ut recte monuit CLAPAREDE, Capitella rubicunda KEFERSTEIN, Zeitschr. Wiss. Zool. XII p. 123 Tab. XI f. 7—18. De tentaculis Notomasti rubieundi (KEF.) a KEFERSTEIN |]. c. delineatis conferas CLAPAREDE Beob. Anat. u. Ent- wickel. Wirbell. Thiere p. 28 Tab. XV f. 7.

CAPITELLA (Bwv.).

163. Capitella capitata (FABR.).

Lumbricus capitatus FABRICIUS, Fn. Grönl. p. 279 n. 262. Capitella Fabricii BLAINVILLE, Diet. Sc. nat. 1828 t. 57 p. 443. Lumbriconais marina ORsTED 1842, Naturh. Tidskr. IV p. 128 Tab. 3 f. 6, 11—12; Dröbak p. 17. » capitata LEUCKART (und Frey), Beitr. Wirbell. Thiere 1847 p. 151; Arch. f.. Nature. XV: 1 p. 163. PLumbricus capitatus JoHNSTON, Loudon’s Mag. Nat. Hist. vol. VIII p- 258. ? Valla ciliata Id. Catal. Brit. Mus. p. 68. ?Capitella capitata van BENEDEN, Bullet. Acad. Roy. de Belgique, 2 ser. III; 185% ps 137 ((c> tab.) » » ?PCOLAPAREDE, Mém. Soc. Phys. Hist. Nat. de Geneve 1861 p. 110 Tab. I f. 9—15. » » GruBE, Arch. Naturg. 1862, I p. 366.

208 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

? Capitella capitata ?D'UDEKEM, Mém. Acad. Roy. de Belgique 1859 X XXI p. 25. » » PKEFERSTEIN, Zeitschr. f. Wiss. Zool. XII p. 126 (Nota).

Hab. ad oras Grönlandia, Spetsbergise, Islandisee et Scandin. occi-. dentalis e freto Oresund usque ad Finmarkiam, prof. 3—30 orgylar. fundo argill.-arenoso vel argilloso. Grönlandis sat frequens litore sa- buloso recessu maris relicto (FABRICIUS) et prof. 5—15 org. fundo limoso: Julianehaab, Norsorak et prof. 100 orgyiar., Godthaab (AMOND- sen), Godhavn (O. TORELL). Spetsbergie: Shoalpoint 25 orgyiar., Treurenbergbay, Depotön (IPsE) et Kobbebay prof. 3 org. (Goüs & SMITT). Bahusia: S. Lovin, Väderöame (Go&s) ete. Finmarkis: Ulfsfjorden, Kjosen 25 orgyiar. (Goüs & Ipse). — Proeterea ad Kiel (KEFERSTEIN) Helgoland, Belgiam?, ad insulas Hebridarum? et Bri- tanniam?

XXIX. Fam. MALDANIDE. = Maldaniea Sav., Mern.

MALDANE (Gr.), MGRN.

164. Maldane biceps (Sars), Mern, 1. c. p. 188.

Hab. In fundo argill. prof. 25—200 orgyiar., ad oras Islandia et Scandinavia occidentalis, e Bahusia usque ed Finmarkiam.

Tab. XI f. 58 Maldane biceps e Koster Bahusie: 58 Ani- mal auctum, a latere sinistro visum. 58A Pars antica (caput) animalis supra visa, aucta. 58B Pars postica cum segmento analı subtus visa, aucta. 58D Seta capillaris recta c. 500:ies aucta. 58 D! Seta capillaris brevior subgenieulata aucta. 58 D? Uncinus c. 500:ies auctus.

165. Maldane Sarsi Mern, 1. c. p. 188.

Hab. in fundo argilloso sinuum Spetsbergise, Islandie et Scandi- navise occidentalis, prof. 25—200 orgyiar. Proeterea ad Galliam ocei- dentalem: specim. magna, ad Isle de R& prope la Rochelle capta, reportavit G. v. YHLEN (Mus. Holm.).

Tab. XI f. 57 Maldane Sarsi e Bahusia: 57 animal auctum, a latere sinistro. 57 A Lobus cephalicus cum segm. primo seti- gero, supra visus, auctus. 57 B Segm. anale cum segmento ultimo setigero subtus visum. 57D Seta capillaris recta, 57D1 seta capillaris brevior subgenieulata, e. 500:ies aucte. 57 D? c. 500:ies auctus.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 209

RHODINE Mern.

166. Rhodine Lovéni MGRN, |. c. p. 189.

Hab. ad oras Bahusise sat rara; hucusque modo ad insulas Vä- deröarne et Koster parcissime lecta.

Tab. XI f. 61 Rhodine Lovéni e Bahusia: 61 Pars anterior et media animalis a. latere dextro visa, aucta. 61 A Pars antica supra, 61 A! eadem pars speciminis alii ore aperto, subtus visa, aucta: pharynx papillosa aliquantulum exserta conspicitur utringue in apertura oris. 610 Fragmentum partis posterioris animalis auctum. 61 D Seta capillares, c. 500:ies aucte. 61 D! Uncinus c. 500:ies - auctus.

NICOMACHE Mern.

167. Nicomache lumbricalis (FAgr.), MGEN, 1. c. p. 190.

Hab. ad Spetsbergiam, Grönlandiam et Finmarkiam frequens, fundo argill.-lapidoso, prof. 25—250 orgyiar.; in Bahusia rarior.

Tab. XI £. 60 Nicomache lumbricalis: 60 Animal auctum a latere sinistro. 60 A Lobus cephalicus a facie visus. 60D Setze capillares c. 500:ies auct®e: a seta crassior (apice omisso), b seta te- nuior. 60 D! Seta inferior conica e segm. primo setigero, aucta. 60 D? Uneinus, 500:ies auctus.

AXIOTHEA Mern.

168. Axiothea catenata Mern, I. c. p. 190.

Hab. rara ad Spetsbergiam et Grönlandiam.

Tab. XI f.. 59 Axiothea catenata e Spetsbergia: 59 Animal a latere sinistro, auctum. 59 D Seta capillaris longior, 59 D! seta capillaris brevior, apice pennato, 500:ies aucte. 59 D? Uncinus 500:ies auctus.

PRAXILLA Mern.

169. Praxilla pr&termissa Mern, 1. c. p. 191.

Hab. in fundo argilloso, prof. 20—100 orgyiar., ad oras Bahusize et Finmarkise sat frequens.

Tab. XII f. 62 Praxilla pr&termissa e Bahusia: 62 Animal a latere sinistro auctum, pharynge partim exserta. 62 B Segm. anale

210 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

subinfundibuliforme postice visum. 62 A Lobus cephalicus cum segm. primo setigero, supra visus. 62 D Sete capillares c. 500:ies aucte. 62 D! Uncinus c. 500:ies cuctus.

‚170. Praxilla gracilis (Sars), Mern, |. c. p. 192.

Hab. ad Finmarkiam et Norvegiam occidentalem.

Tab. XII f. 63 Praxilla gracilis e Finmarkia: 63 Pars an- terior animalis a latere sinistro, aucta, pharynge protrus.. 63 A Lobus cephalicus supra visus. 63 _D Uncinus 500:ies auctus.

171. Praxilla Muelleri (Sars).

Clymene Mülleri Sars, Fn. littor. Norvegie II p. 13 Tab. 1 f. 1—7. » » Id., Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 90.

Hab. ad oras Bergenenses Norvegis, prof. 12—50 orgyiar. (SARS).

172. Praxilla arctıca n.

Praxillae praetermissse simillima, differt tamen uncinis vertice ple- rumque 6-dentatis. Hab. ad oras Spetsbergie haud frequens (Go&s, Smitt & Ipse).

XXX. Fam. AMMOCHARIDE.

= Ammocharidea MGERN.

AMMOCHARES Gr.

173. Ammochares assimilis Sars, Nyt Mag. VI p. 201.

Hab. ad Grönlandiam, Spetsbergiam, Norvegiam oceid., Islan- diam et Finmarkiam, prof. 10—250 orgyiar. Grönlandie in Arsuk- fjord (Amoxpsen). Ad Islandiam: Thistelfjord 10—16 orgyiar. (O. TORELL). Spetsbergie: Kingsbay, 250 orgyiar. (Gois & SMITT), Safehavn 30—50 orgyiar. frequens (IPsE) et aliis locis. In Fin- markia ad Karlsö et in Kalfjorden (Gois & Irse), aliis locis (8. Lovix).

Tab. XII f. 65 Ammochares assımilis e Finmarkia: 65 Animal auctum, a latere et partim subtus visum. 65 A Pars antica supra visa aucta. 65 A! Eadem pars subtus visa aucta. 658 B Pars postica a ventre visa. 65D Seta capillaris 500:es aucta. 65 D! Un- eini 500:ies aucti.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHTA. 211

MYRIOCHELE?) n. g.

Animal tubicolum. Corpus eylindrieum teres. Pars cephalica oculis, branchiis et ceteris appendieibus omnino destituta. Os antieum oblique terminale subventrale. Sets in tribus antieis segmentis modo capillares, in ceteris sequentibus capillares et uneinate. Setse capil- lares superiores attenuato-acuminatse inferne leves, superne spinulis minimis adpressis biseriatis obsitw; uneinats (uneini) inferiores minu- tissimae manubrio lineari elongato, apice bidentatze, dentibus binis hamuli instar curvalis, multiseriales sat numeros® cingulum ventre interruptum formantes.

174. Myriochele Heeri n.

Corpus postice paullum angustius. Pars cephalica ceylindrieo- rotundata apice oblique truncata, segmenta 4 antica setigera sub- aaquans. Segmenta setigera c. 27, antica tria sat brevia uncinis de- stituta, VI et VII longissima zqualia, dein posteriora versus longi- tudine sensim deerescentia, in postrema parte conferta. Tubus, quem animal inhabitat, eylindrieus utrinque apertus, postice et antice paullum angustior, coriaceus sat tenax, arenulis obteetus, fulvo-griseus. Longit. animalis c. 21 m.m. crassit. vix 1,5 m.m.; longit. tubi 65—75 m.m. crass. 2 m.m.

Hab. haud frequens ad Spetsbergiam et Grönlandiam. Spets- bergise: in Safehavn (IPsE) et aliis locis; ad Grönlandiam: Omenak prof. 250 orgyiar. (AMONDSEN).

Tab. vi f. 37 Myriochele Heeri e Safehavn: 37 Animal a latere sinistro visum auctum. 37 B Pars postrema a ventre visum auctum. 837 D Sete 500:ies auct: a uncinus, 5 seta capillaris. 37 A Pars antica aucta a ventre visa.

XXXL Fam. HERMELLIDE.

= Hermellacea GR.

SABELLARIA LME.

175. Sabellaria spinulosa R. LEUCKART.

Hermella ostrearia FREY & LEUCKART, Beitr. Wirbell. Thiere p. 152.

Sabellaria spinulosa R. LEUCKART, Archiv f. Naturg. 15: 1 p. 178 not. 3.

? Hermella alveolata QUATREFAGES, Anneles, explic. des planches p. 18 f. 11 & 14 Tab. 13 f. 11 & 14. — He figurae ad Sab. alveolatam L. non pertinent, ut vult QUATREFAGES!

!) Mvolos et ynAn, 7

212 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab. ad Bahusiam (S. Lov£N) et ad Helgolandiam (LeuckArr),

Tab. XII f. 66 Sabellaria spinulosa e Bahusia: 66 Animal auctum a latere visum. 66 A Pars antica supra visa aucta. 66 A! Eadem pars infra visa. 66 B Paleola operculi e corona externa, 66 B! Paleola e corona intermedia, 66 B? Paleola e corona interna, omnes aucte. 66D Seta capillaris 500:ies aucta. 66 D! Uneinus pectini- formis 500:ies auctus.

Sabellarıa alveolata L.

Sabellaria anglica JOHNSTON, Cat. Brit. Mus. p. 248.

Hermella alveolata QUATREFAGES, Anneles II p. 314 (p. p.) Tab. 13 f. 8—10, 12. Excel. fig. 11 & 14, qu& ad aliam speciem (S. spinulosam vel 8. erassissimam?) certe pertinent!

Hab. ad Britanniam et Galliam. | Tab. XIII f. 70 Sabellaria alveolata L. e Britannia (nomine

Sabellarie anglice e Brit. Mus. missa): 70 Animal auctum a latere

visum. 7OA Opereulum a facie visum. 70 B Paleola operculi e co-

rona externa, 70 B! paleola e corona intermedia, 70 B? paleola e co- rona interna. 700 Sete rami superioris. 70 D Seta rami inferioris 500:ies aucta. 70 D! Uneinus pectiniformis 500:ies auctus.

XxXXI Fam. AMPHICTENIDE. = Amphictenea (Sav.) MGRN.

PECTINARIA (Luk.), MGRN.

176. Pectinaria belgica (Pırr.), Mern, 1. c. p. 356 Tab. XVIII f. 42.

Hab. ad Insulas Väderöarne et Koster Bahusie haud frequens; praeterea ad Belgiam et Britanniam.

AMPHICTENE (Sav.), Mern.

177. Amphictene auricoma (MöLL.), Mern, 1. c. p. 357 Tab. XVII f. 41.

Hab. ad oras occidentales et boreales Scandinavie et ad Bri- tanniam,

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 213

CISTENIDES Marn.

178. Cistenides granulata (L.), Marn. 1. c. p. 359.

Hab. ad Islandiam et Grönlandiam.

179. Cistenides hyperborea Mern, 1. c. p. 360 Tab. XVIII f. 40.

Hab, in mari aretico ad Spetsbergiam, Grönlandiam et Finmar- kiam sat frequens, prof. 10—250 org.

LAGIS Mern.

180. Lagis Koreni Mern, 1. c. p. 360.

Hab. ad litora Norvegiae occidentalis; cet. Gallise et verisimiliter Britanni.

Tab. XIV f. 74 Lagis Koreni e Norvegia (Stavanger): 74 Ani- mal auctum a latere sinistro visum. 74A Pars cephalica aucta, supra visa. 74B Scapha aucta, a dorso. 740 Apex paleol&, auctus. 74 D Setae valde auctw: a seta apice subrecto integro, b seta apice geniculato striato-serrulato. 74 D! Uneinus pectiniformis, ce. 500:ies auctus. 74 E Spinule scaphe aucta.

PETTA Mern.

181. Petta pusilla Mern, 1 c. p. 361 Tab. XVIII f. 34.

Hab. varissima ad Bahusiam; hucusque specimen unicum re- pertum est.

XXXII. Fam. AMPHARETIDE. = Ampharetea Mern, 1. c. p. 361.

AMPHARETE Mern.

182. Ampharete Gruber Mern, 1. c. p. 365 Tab. XIX £. 14.

Hab. ad oras Spetsbergie, Grönlandie, Islandie et rarior ad Bahusiam.

183. Ampharete Goesi Mars, ]. c. p. 364 Tab. XIX f. 45. Hab. ad Spetsbergiam sat frequens, fundo argill., prof. 20—-50 org.

214 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

184. Ampharete arctica Mern, ]. c. p. 364 Tab. XXVI f. 77.

Hab. ad Spetsbergiam minus frequens, fundo argill., prof. 20— 50 org.

185. Ampharete finmarchica (Sars).

Amphicteis finmarchica Sars, Fortsatte Bidrag till Norges Annelider, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1864, (publ. 1866) p. 10.

Hab. ad Finmarkiam: Karlsö (Irse). Specimina Ampharetes ar-

etie Mern, 1. c. 3. 364 e Karlsö Finmarkie huc pertinent.

186. Ampharete Lindströmi n. Hab. ad Bahusiam rarior (S. Lovkn & Ipse).

187. Ampharete gracilis Mern, 1. c. p. 365 Tab. XXVI f. 75.

Hab. varior ad Bahusiam, fundo argill. prof. 130 org.

AMPHICTEIS (Gr.), Mern.

188. Amphicteis Gunneri (Sars), Mern, |. c. p. 365 Tab. XIX f. 46. :

Amphitrite Gunneri ÖRSTED, Dyr ved Dröbak p. 18. Amphicteis — on Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1864, publ. 1866, p. 6, 13. » » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 55; Reise 1858 p. 124.

Hab. in mari codano, germanico, atlantico boreali et grönlan- dico, fundo argill. prof. 15—100 org.; ad Spetsbergiam sat rara, ad Grönlandiam frequentior, ad Bahusiam et Norvegiam sat frequens; praeterea ad Britanniam.

189. Amphicteis Sundevalli Mern, 1. c. p. 366 Tab. XXV f. 73. " Hab. ad Spetsbergiam orientalem, fundo argill. prof. 15—30 org. LYSIPPE Mern.

190. Lysippe labiata Mern, 1. c. p. 367 Tab. XXVI f. 78.

Hab. ad Spetsbergiam haud frequens, fundo arg. prof. 30—50 org.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA., 215

SOSANE Marn.

191. Sosane sulcata Mern, l. ec. p. 368 Tab. XXVI f. 79.

Hab. rara ad oras Bahusi.

SABELLIDES (M. Epw.), Mern. 192. Sabellides borealis (Sars), Mern, 1. c. p. 368 Tab. XX f. 47.

Hab. in mari arctico ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Islandiam et Finmarkiam sat frequens, fundo argill. prof. 10—80 org.; a To- RELL in prof. 240 orgylar. semel inventa.

193. Sabellides octocirrata Sars, MGrn, |. c. p. 369 Tab. XXV f. 74.

DANIELSSEN, Reise 1857 p. 55; Reise 1858 p. 123. Hab. ad Bahusiam et Norvegiam occident. usque ad Finmarkiam, fundo argill. prof. 20—130 orgyiar.

SAMYTHA Mern. 194. Samytha sexcirrata (Sars), Mern, 1. c. p. 370 Rab RX 149!

Hab. ad Bahusiam (Koster) et Norvegiam meridion. (Bergen) sat rara.

AMAGE Mern.

195. Amage auricula Mern, 1. c. p. 371 Tab. XXV £. 72. Hab. fundo argill. prof. 100—130 orgyiar., ad insulas Koster Bahusie.

MELINNA Moern.

196. Melinna cristata (Sars), Mern, 1. c. p. 371 Tab. XX f. 50.

Sabellides cristata DANIELSSEN, Reise 1857 p. 55; Reise 1858 p. 123.

Hab. ad Scndinaviam occident. sat frequens, fundo argill. prof. 40—200 org.; rara ad Spetsbergiam et ad Grönlandiam: Julianehaab (AMONDSEN).

216 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

XXXIV. Fam. TEREBELLIDE.

= Terebellacea MEGRN.

Subfam. I Amphitritea Mern.

AMPHITRITE (MÖLLER), Mern.

197. Amphitrite cirrata MöULL., Marn, ]. c. p. 375 Tab. XXI f. 53.

Hab. sat frequ. ad Islandiam et Grönlandiam, ad Pre minus frequens, ut etiam in Bahusia et Finmarkia.

198. Amphitrite affinis MGEn, 1. e. p. 375 Tab. XXIL f. 55.

Hab. ad Spetsbergiam sat rara.

199. Amphitrite intermedia Mern, 1. c. p. 376.

Hab. ad Bahusiam rara.

200. Amphitrite palmata Mern, 1. c. p. 376.

Hab. ad insulas Väderöarne in Bahusia rara.

201. Amphitrite groenlandica Mern, lc. p. 376 Tab. XXI f. 52.

Hab. in mari Grönlandico, profunditate magna.

202. Amphitrite Grayi MGRN, ]. c. p. 377 Tab. XXII f. 56.

Hab. in mari Bahusiensi haud frequens.

203. Amphitrite Johnstoni Mern, 1. ce. p. 377 Tab. XXL f. 51.

Hab. ad Bahusiam, Norvegiam meridionalem et ad Britanniam haud frequens.

204. Amphitrite? artifex (Sars).

Terebella artifex Sars, Geol. Zool. Reise 1862 p. 58; Nyt Mag. Na- turvid. XII p. 310. Base» cirrata H. RATHEE, (non MüLr.) Nov. Act. Acad. C. L. C. Nat. cur. XX: 1 p. 220. Hab. rara ad Norvegiam occeidentalem, prof. 80— 100 orgyiar.; modo specimina duo reperit M. Sars ad Österaat.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 217

TEREBELLA (L.), Mern.

205. Terebella debilis Marn, 1. c. p. 378 Tab. XXII f. 57.

Hab. in mari Bahusiensi rara, ad Britanniam ut videtur haud rara.

POLYMNIA MGRN.

206. Polymnia Danielsseni n.

Terebella Danielsseni MGRN, 1. c. p. 379 Tab. XXI f. 54, Hac. non frequens ad oras Scandinavie e Bahusia usque ad Fin- markiam, prof. 3—30 orgyiar.

LANICE Mern.

Lanice conchilega (PALL.), MGEN, |. c. p. 380.

Hab. ad Belgiam et Britanniam; intra limites faun® Scandina- vice nondum detecta. Nescio quid Tereb. conchilega Sars, Beskr. og iakttag. p. 47?!

Tab. XIV f. 73 Lanice conchilega e Brit. Mus. missa: 73 C Branchia aucta. 73 D Seta capillaris, c. 500:jes aucta. 73 D! Un- cinus 500:ies auctus, e parte thoracica corporis.

LOIMIA Moern.

Loimia medusa (Sav.), Men 1. c. p. 380 Tab. XXV f. 80 C.

Hab. in mari rubro. Tab. XIV f. 72 Loimia medusa e Mari rubro: 72 C Branchia aucta. 72 D Seta capillaris aucta.

NICOLEA Moern.

207. Nicolea arctica Marn, 1. c. p. 381 Tab. XXIV f. 66 & 67.

Hab. in mari arctico, sat frequ. ad Spetsbergiam et Grönlandiam.

208. Nicolea zostericola (ÖRsT. & Gr.), Mern, 1. c. p. 381 Tab. KNIT 76:

- Hab. in regione litorali maris germaniei, ad Daniam, Bahusiam et Norvegiam.

218 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

209. Nicolea parvula (R. LLEUCKART).

Terebella parvula TzucKART 1849, Archiv f. Naturg. XV: 1 p. 175 Tab. 3 f. 6. ; Hab. ad Islandiam (LEUCKART).

PISTA Mern.

210. Pista cristata (MöLrr.) Mern, 1 c. p. 382 Tab. XXII f. 59.

Terebella cristata DANIELSSEN, Reise 1858 p. 122. Hab. haud rara prof. 30—100 org., e Bahusia usque ad Fin-

markiam. SCIONE MGRN.

211. Scione lobata MGRN, |. c. p. 383 Tab. XXIII f. 62.

Hab. in mari arctico ad Spetsbergiam et Grönlandiam sat frequ., prof. 15—-60 orgyiar. Ad Omenak Grönlandie e profunditate 250 orgyiar. ab O. TORELL capta.

AXIONICE Mern. 212. Axionice flexuosa (Gr.), Mern, 1. c. p. 384 Tab. XXIV £. 68.

Hab. passim sat frequ. ad oras Spetsbergise, fundo argill.-arenos. prof. 15—50 orgyiar., et ad Grönlandiam.

LEAENA Mern.

213. Legna abranchiata Mern, |. c. p. 385 Tab. XXIV f. 64.

Terebella ebranchiata Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1864, public. 1866, p. 16. Hab. ad oras Spetsbergie, Grönlandiz, Islandie et Finmarkis, fundo argill. prof. 20—230 orgyiar., sat frequens.

LANASSA Mern.

214. Lanassa Nordenskiöldi Mern, ]. c. p. 386.

Hab. in sinu Safehavn Spetsbergie, fundo argill. prof. 30—40 orgyiar. haud frequens.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHAETA. 219

Tab. XIII f. 67 Lanassa Nordenskiöldi e Spetsbergia: 67 An- terior et media pars animalis aucta, a latere sinistro visa. 67 B Setx capillares 500:ies auctae. 67 D Uneinus 500:ies auctus.

LAPHANIA MGRN.

215. Laphania Boecki MGRN, |. c. p. 386.

Hab. ad Finmarkiam sat rara.

Tab. XIII f£. 68 Laphania Boecki e Finmarkia: 68 Animal auctum a latere sinistro visum: pars postrema deest. 68B Set 500:jes auct®. 68 D Uncinus 300:ies auctus.

THELEPUS (Levcx.), Mern.

216. Thelepus circinnatus (FABR.), MGEN, ]. c. p. 387 Babe XXI 8:

Hab. vulgaris ad oras Spetsbergie, Islandi®, Grönlandis et Scan- dinavise occidentalis, fundo lapidoso, argill.-arenoso vel corallino fru- stulis concharum tecto, prof. 3—R250 orgyiar.

GRYMAEA Marx.

217. Grymza Bairdi Mern, l c. p. 388 Tab. XIX f. 69.

Hab. rarissima ad Bahusiam.

LEPREA Mern.

Leprea textrix Mern, 1. c. p. 389.

Hab. ad Britanniam.

Tab. XIII f. 69 Leprea textrix e Brit. Mus. missa: 69 Ani- mal auctum a latere sinistro visum. 69 B Seta capillaris 500:ies auctus. 69 C Branchia 500:1es aucta. 69 D Uncinus 500:ies auctus.

Subfam. II Polyeirridea Mern, 1. c. p. 390.

LEUCARISTE Mern.

218. Leucariste albicans MGRN, 1. c. p. 390 Tab. XXIIL f. 61.

Polyeirrus arcticus Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1864, public. 1866, p 14. Uncini in segmentis setigeris po- stieis cel. auctorem omnino proeteriverunt.

220 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab. fundo argillos., prof. 20—120 orgyiar., ad Spetsbergiam sat frequens, ad Grönlandiam et Finmarkiam minus frequens.

EREUTHO Mern.

219. Ereutho Smitti Mern, 1. c. p. 391 Tab. XXIII f. 63.

Hab. ad Spetsbergiam et Grönlandiam.

AMZRA Marx.

220. Amzxa trilobata (Sırs), Mern, 1. c. p. 392 Tab. XXV f. 70.

Hab. rara ad insulas Väderöarne Bahusie, et ad Norvegiam: Lofoten, Christianssund, prof. 40—90 org.

LYSILLA Mern.

221. Lysilla Loveni Mern, 1. c. p. 393 Tab. XXV f. 71.

Hab..vara ad insulas Koster.

Subfam. III Artacamacea MGRN.

ARTACAMA | MGRN.

222. Artacama proboscidea MGEN,l. c. p. 394 Tab. XXIII f. 60.

Hab. ad Spetsbergiam sat frequens, fundo argill. prof. 30—50 orgyiar.; in Bahusia autem rara, ut etiam in Grönlandia: ad Juliane- haab (AMONDSEN).

w

Subfam. IV Trichobranchidea MGRN.

TRICHOBRANCHUS MGRN.

223. Trichobranchus glacialis Mern, 1. c. p. 395 Tab. XXIV f. 65.

Hab. haud infrequens ad oras boreales Spetsbergis, in Bahusia rarior; nee non in mari Grönlandico, ad Godthaab, profund. 100 orgylar. (AMONDSEN).

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 221

Subfam. V Canephoridea MGRN.

TEREBELLIDES Sars.

224. Terebellides Stroemi Sars, Marn, 1. c. p. 396 Tab. XX f. 48. DANIELSSEN, Reise 1857 p. 55; Reise 1858 p. 123.

Hab. fundo argilloso prof. 10—250 orgyiar., sat frequens ad Spetsbergiam, Grönlandiam, Islandiam, Scandinaviam, Britanniam et in mari baltico, e freto usque ad oras Ostrogothise (WIDEGREN).

XXXV. Fam. SAÄBELLIDE.

= Sabellacea MGRN.

SABELLA (L.), Mern.

225. Sabella pavonia (Sav.), Mern, |. c. p. 398 Tab. XXVIL f. 82,

Sabella penicillus Sars, Beskr. og laktt. p. 47. » » H. RATHKE, Nova Acta Acad. C.L. C. nat: cur. XX: 1092252. Tabea XI1ER35 7 » Sarsi DANIELSSEN, Reise 1847 p. 56; Reise 1848 p. 124.

Hab. in sinu codano et in mari germanico sat frequens, fundo argill. prof. 20—100 org., septentrionem versus usque ad Finmarkiam (Tromsö) distributa. Praeterea ad Britanniam sat frequens.

226. Sabella crassicornis Sars, MGRN, I. c. p. 399 Tab. XXVII 83: DANIELSSEN, Reise 1857 p. 56; Reise 1858 p. 124. *

Hab. ad Finmarkiam prof, 10—30 orgyiar. sat frequens fundo Nulliporis et frustulis concharum obtecto; meridiem versus usque ad Molde (DANIELSSEN). |

227. Sabella Spetsbergensis Mern, 1. cp. 399 Tab. XXIX f. 93.

. Hab. ad Spetsbergiam sat frequens, prof. 20—40 org. Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 24. N:o 4.

922 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

LAONOME Mern.

228. Laonome Kröyeri Mern, l. c. p. 400 Tab. XXVII f. 85.

Hab. ad oras maxime boreales et orientales Spetsbergie, fundo argill. prof. 20—30 orgyiar.

229. Laonome? Fabriecii (Kr.).

Sabella Fabrieii KRÖYER, Danske Vid. Selsk. Forh. 1856, Bidrag till Sabellerne n. 5 p. 20 (scp.). Hab. in mari Grönlandic.. Hxc non satis cognita species ad proprium genus verisimiliter pertinet.

POTAMILLA Mern.

Hucusque cognita animalia hujus generis tubum arenulis, num- quam limo, obtectum inhabitant.

230. Potamilla neglecta MGRN, ]. c. p. 401 Tab. XXVIL f. 84.

Sabella neglecta DANIELSSEN. Reise 1857 p. 56.

Hab. passim ad oras Finmarkie, prof. 20—40 orgyiar. fundo argill.-arenoso.

231. Potamilla Torelli MGRN, I. ce. p. 402.

Hab. in sinu Berufjord Islandie, prof. 12 orgyiar.

Tab. XIV f. 76 Potamilla Torelli ex Islandia: 76 Animal auctum, a latere sinistro. 76B Apex branchie auctus. 76C Un- einus avicularis, 76 C! uneinus cuspidatus, 500:ies aucti, e toris un- einigeris in anteriore parte (thoracica) corporis. 76 D Setze capillares e parte thoracica corporis: a seta apice attenuato, b et c setze sub- spathulatze.

232. Potamilla reniformis (MüLL., LEUCKART).

Die nierenförmige Amphitrite MÜLLER, von Würmern p. 194 Tab. XVI.

Sabella reniformis LEUCKART, Archiv f. Naturg. 15: 1 p. 183 Tab. 3 f. 8

? » oculifera Leıpy, Mar. invert. of Rhode Island & New Jersey, Journ. of Acad. of Nat. Sc. of Philadelphia p. 145 Tab. 11 f. 55—61.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 223

Sabella aspersa Krövrr, Bidrag till Sabellerne p. 19 (sep.) » oculata Id., Ibid. p. 22. » reniformis Sars, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 123.

Hab. ad Islandiam, Grönlandiam, Finmarkiam et ad ? Americam borealem.

Tab. XIV f. 77 Potamilla reniformis e Grönlandia: 77 Pars antica a latere sinistro visa aucta. 77 A Eadem pars a dorso visa. 77 A! Collare a ventre visum. 77 B Apex branchise auctus. 77C Uneinus avicularis, 77 O! Uneinus cuspidatus, e parte thoraciea 500:ies aucti. 77 D Setze: 500:ies auctse: a capillaris, b et 77 D! spathulatze, e parte thoracica s. anteriore corporis.

EUCHONE MGRN.

233. Euchone analis (Kr.), Mern, ]. c. p. 406 Tab. XXVIILf. 88.

Hab. ad Spetsbergiam et Grönlandiam sat frequens. Tab. XIV £. SOC! Uncinus avicularis e posteriore parte Eucho- nes analis e Spetsbergia (nostr. spec. typic.).

234. Euchone rubrocincta (Sars), MGRN, 1. c. p. 406 Tab. XXIX £. 91.

Hab. ad Bahusiam et Norvegiam oceidentalem haud frequens.

235. Euchone papillosa (Sars), Mern, 1. c. p. 407 Tab. XXIX f. 94.

Sabella tenuissima KRÖYER, Sabellerne p. 23 (sep.); (spec. juniora). Hab. ad oras Bahusie et Finmarki®, fundo argill. prof. 50— 130 orgyiar., frequens.

236. Euchone tuberculosa (Kr.), Mern, 1. c. p. 407 Tab. XXIX f. 92.

Hab. ad Spetsbergiam et Grönlandiam.

DASYCHONE (Sars), MGRN. Ulymeneis H. RATHKE.

237. Dasychone infareta (Kr.), Mern, 1. c. p. 403 Tab. XXVIIH f. 86.

Hab. ad Spetsbergiam et Grönlandiam sat frequens, fundo argill.- lapid. prof. 20—60 orgyiar.

394 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

238. Dasychone decora Sars, Christ. Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 124.

Hab. hzec praecedenti simillima et vix distineta species ad oras Finmarki&, prof. 10—80 orgyiar. (Sars).

239. Dasychone Dalyelli (KöLLIkEr).

Dasychene argus (SARS), MGRN, 1. c. p. 403 Tab. XXVIII f. 89.

Branchiomma Dalyelli A. KÖLLIKER 1858, Zeitschr. Wiss. Zool. IX p- 936.

?Clymeneis stigmosa H. RATHKE, Nov. acta acad. C. L. C. XX: 1 p. 226—230 Tab. IX f. 10—14A.

? Sabella pumilio KRÖYER, Sabellerne p. 25 n. 12.

Hab. ad Bahusiam et Norvegiam occident.; praeterea ad Britan- niam et Galliam borealem; septentriones versus usque ad Scotiam, Christianssund et Molde occurrens.

Att den af H. RATHKE med ryggsidan nedät beskrifna Cly- meneis stigmosa är en Dasychone, som förlorat sina gälar, är obestridligt, men utan examinering af typexemplaren kan det icke med visshet afgöras om med detta namn afses just denna art, ehuru det är det troligaste, eller någon annan. De redan af H. RATHKE iakttagna mörka pigmentfläckarne, som hos arterna af detta genus löpa i en rad långs hvardera kroppssidan sålunda, att ett par af dem förekomma på hvarje segment, ansågos af MECZNIKOW (Zeits. Wiss. Zool. XV p. 340) för ögon, men A. KÖLLIKER, som redan tidigare undersökte dem, säger uttryck- ligen (l. c.) att de icke äro ögon utan endast pigmentfläckar, bestående af starkt pigmenterade epidermisceller af cylindrisk form.

CHONE Kı.

240. Chone infundibuliformis Kr., MGRN, l. c. p. 404 Tab. XXVIII f. 87.

? Sabella volutacornis H. RATHKE, Nov. act. acad. C. L. OC. nat. cur. XX: 1 p. 223 Tab. XII f. 1—4.

Hab. fundo argill.-Japidoso, prof. 15—40 orgyiar., sat frequens ad Spetsbergiam, Grönlandiam et Finmarkiam. Meridiem versus usque

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 225

ad Molde (Raruke). — Quid Sabella rubripunctata (GRUBB), SARS, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 132?

Tab. XIV f. 79! Uncinus avicularis e posteriore parte Chones infundibuliformis Kr. (nostr. speeim. typic.).

241. Chone Duneri n.

Proecedenti sat similis. Collare haud .eque altum, margine in- tegro antico in aequo inclinato decurrente, in ventre antrorsum longius producto quam in dorso. Brauchi® apice nudo longissimo tertiam partem totius longitudinis branchise superante. Longit. 20—25 m.m. latit. 2 m.m.; longit. branchiarum 13 m.m., apice nudo c. 5 m.m.

Hab. ad Spetsbergiam: S. LovEn et ad Whalerspoint (IPsE).

Tab. XIV f. 75 Chone Dunéri e Whalerspoint Spetsbergise: 75 Animal auctum a latere sinistro visum. 75A Pars antica supra visa. 75 B Apex branchie auctus. 75C Uncinus rostratus e parte thoracica 500:ies auctus. 75 C! Uncinus avicularis e posteriore parte eorporis 500:ies auctus. 75 D Setze capillares 500:ies auctae: a sub- spathulata, 5 attenuata, utraque ex anteriore parte corporis, c € po- steriore parte.

AMPHICORA !) EHRENBERG (1836).

Fabricia BLAINVILLE (1828), LEUCKART, OLAPAREDE. Othonia JOHNSTON 1834, GOSSE.

242. Amphicora Fabricia (Mür.).

Tubularia Fabricia MÜLLER, Prodi. Z. D. n. 3066 p. 254.

» » FaBrıcıus, Fn. Grönl. p. 440 Tab. f. 12 A—B. Fabricia stellaris BLAINVILLE, Diet. Sc. Natur. t. 57 p. 439. Othonia Fabricii JoHNSTON, Loudons Mag. VIII p. 181.

» » » Catal. Brit. Mus. p. 274. » » GossE, Ann. Mag. Nat. Hist. 2 ser. V p. 33 Tab. A 22.

Amphicora sabella EHRRNBERG, Mitth. Ges. Nat. Freunde in Berlin 1836 p. 2, 4 (Helgoland). » » ©. Scamiptr, Neue Beitr. p. 21 Tab. II (Feerö). » » ÖrsrteD, De reg. marinis p. 68 (Öresund).

1) Namnet Fabricia är redan flere gånger tidigare användt såsom slägtnamn i botaniken, och har dessutom nyttjats inom entomologien, hvarföre det måste förkastas här; likaså bör namnet Othonia, som är härledt från christnings- namnet Otho (Otto), både för sin härlednings skull och derför att det ännu ej vunnit allmännare burskap, vika för EHRENBERGS Amphicora. a

er

226 ÖVVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fabricia quadripunctata LEUCKART (u. Frey), Beitr. Wirbell. Thiere 1847 p. 151 Tab. II f. 3 (Helgoland).

» » Mecznıkow, Zeitschr. Wiss. Zool. 15 p. 328 (Helgoland). » » CLAPAREDE, Etudes anat. Annel., Turbell. &e.

in Mem. Soc. Phys. et Hist. Nat. de Ge- neve. XVI: 1 p. 118 Tab. IV £. 11—15 (Hebriderna och vestra Skottland).

» affinis? LEUCKART, Archiv Naturg. 15: 1 p. 193 (Island).

Hab. in litoribus marinis Grönlandive. Finmarkise (Irse), Islandie, Scandinavise occidentalis, Insularum Färö, Helgolandie et Britannis. In Finmarkia ad Tromsö hanc speciem detexi 1864 in fissuris ru- pium et supra lapides confervis fucisque obtectos. Tubulus, quem inhabitat erectus, vermiculo triplo longior, e particulis arenaceis argillaceisve confervisque marinis obductus, griseus vel virescens, eis- dem locis ac Spio filicornis Fabr. occurrens.

Sedan frågan om hvilkendera ändan hos detta djur, som har tydliga ögon både i den främre och bakre kroppsdelen, genom LEUCKARTS, CLAPAREDE’S och MECZNIKOWS undersökningar kan ' anses afgjord till den äldre åsigtens förmån, enligt hvilken den med gälar försedda delen är framdel, synes en ny tvist vara på väg att utbryta om hvilkendera sidan af djuret bör anses för ryggsida. MECZNIKOW, som sednast skrifvit om detta djur, riktar mot CLAPARÉDE den förebräelsen, att han helt och hållet tagit misste, när han sagt att hårborsten i kroppens främre del be- finna sig på ryggsidan om hakborsten. MECZNIKOW anser tvärtom att det är hakborsten som sitta på ryggsidan, och hemtar stöd för denna sin åsigt från hjernganglionernas och hufvudsegment- flikarnes inbördes läge. Mig synes intet tvifvel kunna uppstå derom, att ÜLAPAREDE’S betraktelsesätt är det riktiga, och att MECZNIKOW sjelf misstagit sig. Man känner nemligen ännu icke någon polychet-annulat, hos hvilken hakborsten skulle befinna sig på ryggsidan om hårborsten i kroppens främre del, och hos alla till familjen Sabellide hörande slägten, bland hvilka jag också räknar Amphicora, äro hårborsten alltid på ryggsidan om hakborsten i kroppens främre del.

MALMGREN, ANNULATA POLYCILETA. 227

XXXVI Fam. ERIOGRAPHIDIDE.

= Eriographidea MGRN.

MYXICOLA (KocH), Menrn.

243. Myxicola Steenstrupi Kröyer, MGRN. 1. c. p. 408 Tab. XXIX f. 90.

Hab. ad Grönlandiam, Finmarkiam et Bahusiam rara.

XXXVN. Fam. SERPULIDE.

= Serpulaces (Burm.), Gr. (ewcl. Sabella, Eriographis et Fabricia!) Huc pertinent genera: Protulo Rısso, Serpula L. et Filigrana BERK.

PROTULA (Rısso), Sars.

244. Protula borealis Sars, Christ. Vid. Selsk. Forh. 1864 p. 57 (sine descr.).

Hab. ad Norvegiam, prof. 300 orgyiar. (M. Sars).

FILIGRANA OKEN (1815), Mörcn. !) Filigrana ÖKEN, BERK, d&c.

245. Filigrana implexa Berk.

Serpula filograna BERKELEY, Zool. Journ. III p. 230. Filograna implewa Id., Zool. Jourm. V p. 427.

» » Sars, Fauna litt. Norv. I p. 86 Tab. X f. 12—22.

» » var. Sarsi an n. sp.? MörcH, Nat. Tidsk. 3 Rek. 3 h. 364.

» » Sars, Reise 1849.

» » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 56; Reise 1858 p. 124.

Hab. passim frequens fundo lapidoso 1. corallino, prof. 20— 300 orgyiar., in sinu Oodano, ex gr. ad insulas Koster (LovEn, LJUNGMAN & IPsE), et ad Norvegiam occidentalem et borealem (M. SARS, LOVÉN,

1) Revisio eritica Serpulidarum, Naturh. Tidskr., 3 R. 1 B. 1863.

228 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

DANIELSSEN, Ips£t). Praeterca ad Britanniam. Specimina in Lophelia prolifera PALL., e prof. 200—300 orgyiar. a nobil. E. UGGLA captam, serpentia vidi in Mus, Holm.

245", Filigrana Schleideni O. Scumipr, Mörchn, 1. c. p. 365.

Filograna Schleideni ©. ScHuMipt, Neue Beiträge zur Naturg. der Würmern p. 33 Tab. III f. 7. 7a. OD ramosa (GM.) Mörcn, 1. c. p. 366.

Hab. ad insulas Faeröenses in Modiola affixa, et ad Britanniam (Brit. Mus.) In mari albo? (KosuLkeuter). — An re vera species distincta?

HYDROIDES Gunxerus 1768. Eupomatus PHILIPPI 1844,

246. Hydroides norvegica Gunn., Mörcn, 1. c, p. 373.

Hydroides norvegica ... GUNNERUS, Act. Nidros. IV p. 51 Tab. 2 f. 11—13. Serpula contortuplicata L. F. Sv., non S. N., nec Mus. Ulr. » vermicularis MÜLLER, Zool. Dan. Tab. 86 f. 9.

» » ABILDGAARD, ibid. Tom. III p. 9 (p. p).

» » Sars, (p. p.) Reise 1849.

» » DANIELSSEN, (p. p.) Reise 1857 p. 56; Reise 1858 p. 124.

Hab. ad Bahusiam et Norvegiam usque ad Waranger, fundo conch.-lapid., prof. 20—50 org., minus frequens; Bahusise, ad Koster (Lovkn & Irse) et Väderöarne (Goüs), rarior; in Finmarkia fre- quentior (Lovin, Go&s & IPsE).

246°. ?Hydroides grönlandica Mörcn, 1. c. p. 375.

Serpula triquetra Fasrıcıus, Fauna Grönl. p. 379 (sec. cl. Mörch, ze):

Hab. in mari Grönlandico. Species incerta, nondum descripta.

SERPULA L, PH.

247. Serpula vermicularis L., S. N. XII p. 1266.

Tubus vermicularis Etuis, Corall. Tab. 38 f. 2. Serpula vermicularis Mörcn, Nat. Tidskr, 3 R. 3 h. p. 381.

MALMGREN, ANNULATA POLYCIHAETA. 229

Serpula contortuplicata ÖRS'TED, Dyr ved Dröbak p. 17, sec. cit. BLuis Corallin. Pl. 38 f. 2!

Hab. in sinu codano, mari germanico et britannico sat frequens., fundo lapillis et frustulis eoncharum obteeto, prof. 15—80 org. Ba- husise frequens, ex. gr. in sinu Gullmaren, ad Väderöarne et Koster (Lovin, Goüs, LJUNGMAN, SMITT, IrsE). Prieterea ad Britanniam et Galliam: la Rochelle (G. v. Yıuen).

VERMILIA (Lam. 1818), Pri.

248. Vermilia porreeta Müur., MörcH, 1. c. p. 390.

Serpula porrecta MÜLLER, Prodr. Zool. Dan. p. 236 n. 2860.

» » » Zool. Dan. t. 86 f. 7, 8 (non fig. 9, qua Hydroidem norvegicam refert. ut cl. Mörcn recte monuit!)

» vermicularis ABILDGAARD, Ibid. Tom. III p. 9 (p. p. ? Spirorbis porrecta DANIELSSEN, Reise 1857 p. 57; Reise 1858 p. 125. Serpula vermicularis ORSTED, Dyr ved Dröbak p. 17, sec. cit. Zool. Dan. Tab. 86 f. 7, 8.

Hab. passim in fucis, praesertim intra rupes Theistholmenses, Christiansandenses (MÜLL. mss. posthum.); ABILDGAARD Z. D. III p. 9.

248. Vermilia conica (Fl.) MörcH, ]. c. p. 46.

Hab. in sinu codano ad ins. Hirsholm (H. Kröyer Mus. Havn.); etiam ad Britanniam. A praecedente vix satis differt (Mörcn).

POMATOCERUS Pit.

-

249. Pomatocerus triqueter L. Mörcn, 1. c. p. 403.

Serpula triquetra SARs, Reise 1849. » » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 56; Reise 1858 p. 124. » » ORsTED, Dyr ved Dröbak p. 17.

Branchie speeiminum in spiritu asservatorum viridi-coeruleo fa- sciat®.

Hab. vulgaris in lapidibus et conchis, prof. 1—100 orgyiar., ad oras Scandinavise oceidentales et boreales, e freto Oresund usque ad Waranger Finmarkise (S. Lovin, Goüs, DANIELSSEN, ÖRSTED, SMITT, IPsE). Cet. ad Britanniam et Galliam.

230 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

PLACOSTEGUS Pul.

250. Placostegus tridentatus J. C. FABR., MörcH, |. c. p. 414.

Serpula triquetra Gunnerus 1768, Norske Vid. Selsk. Skr. IV p. 53 Tab. 2 £ 14. » tridentata J. ©. Faprıcıus, Reise nach Norvegen 1779 p. 385. » pobita SARS, Reise 1849 p. 84. | » » DANIELSSEN, Reise 1857 p. 56; Reise 1858 p. 124.

Hab. lapidibus, conchis, Lophelise proliferse &c. affixa, prof. 30— 250—300 orgyiar., e Bahusia usque ad Spetsbergiam distributa. Bahusie: ad Skår, Väderöarne et Koster (S. Lovin, Goüs, LJUNG- MAN & IPsE); Finmarkie haud rara (S. Lovkn, Goüs, Sars, Da- NIELSSEN & IPsE); ad Spetsbergiam occidentalem hane spec. semel reperi, prof. 100 orgyiar., procul a terra.

DITRYPA Berk.

251. Ditrypa arietina Müntı. Dentalium arietinum MÜLLER, Prodr. Zool. Dan. p. 236 n. 2853. Diütrypa arcuata Mörch, 1. c. p. 425.

Hab. ad Bahusiam passim sat frequ., ex. gr. ad insulas Koster et Väderöserne, fundo arenoso vel conch.-lapid. prof. 10—50 org. (S. Lovsn, Goüs, LJUNGMAN & IPsE).

251°. Ditrypa libera Sars.

Serpula libera Sars, Beskr. og lakttag. p. 52 Tab. 15 f. 33. Ditrypa arietina DANIELSSEN, Reise 1857 p. 56; Reise 1858 p. 124. » » _Mörcn (p. p.), 1 c. p. 424.

A proecedente differt testa majore, longe minus arcuata.

Hab. ad litora Norvegise oceidentalis, fundo sabuloso prof. 20 — 70 orgyiar., sat frequens (Sars, DANIELSSEN, S. Lovkn, Goüs & Ipse).

SPIRORBIS Dau».

252. Spirorbis borealis Daup., Mörcn,, |. c. p. 429. Serpula spirorbis L. S. N. XII p. 1265.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 231

Serpula spirorbis MÖLLER, Prodr. Z. D. p. 236; Zool. Dan. Tab. 86 lf. 1—3. Spirorbis nautiloides LMK., SARS, DANIELSSEN.

Hab. vulgaris in fueis, laminariis, lapidibus &e. in zona litorali maris germanici, glacialis et baltiei.

253. Spirorbis verruca FABR., Mörch., 1. c. p. 431.

Hab. in mari Grönlandico super testacea, proesertim in Pectine islandico (Mörch), et ad Spetsbergiam (IPsE).

254. Spirorbis granulatus (L.), Mörch, 1. c. p. 434.

? Spirorbis granulata SARS, DANIELSSEN.

Hab. in oceano Germanico et Britannico (MörcH); Bahusia (Mörch).

255. Spirorbis Fabricii Mören, 1. c. p. 435.

Serpula contortuplicata FABRICIUS, Fn. Grönl. p. 381 (excl. syn.).

Hab. Grönlandie eisdem locis ac Spir. cancellatus, cum quo et Spirorb. verruca ssepe mire contortuplicatus est (FABR.).

256%. Spirorbis spirillum (L.) Mörcn.l. c. p. 438.

Hab. in oceano super Sertularias et Zoophyta alia ad Grönlan- diam, Spetsbergiam et Scandinaviam.

256°. Spirorbis lucidus (Moxt.), Mörch, 1. c. p. 439. Serpula porrecta FABR., F. Gr. p. 378 (non Mürr.).

» spirillum FABR., Ib. p. 376 (jun.). » » MÜLLER, Prodr. Z. D. p. 23

Hab. in Sertulariis, Flustris, Fistulanis, Tubiporis, cancris ma- rinis, fueis minoribus rarius in lapidibus et testaceis (O. FABR.). 257. Spirorbis vitreus (O. FABR.), Mörch, 1. c. p. 440.

Serpula vitrea FABR., En. Grönl. p. 382.

Hab. in oceano Grönlandico eisdem locis ac praecedens.

232 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

258. Spirorbis cancellatus FABr., Mörch, ]. c. p. 440. Serpula cancellata FABR., Fn. Grönl. p. 383 (excl. syn.). » granulata FaBR., Ibid. p. 380 (n. L.).

Hab. in mari Grönlandico super lapides marinos, Balanos, My- tilos et alia testacea, quibus arctissime adhaeret (O. FABR.).

\

Tab.

Tab.

Tab.

Tab.

Tab.

IL fig. » » »

MALMGREN, ANNULATA POLYCHTA. 233

Explicatio tabularum.,

Pag.

IS NIOFTLTC OT ERHEBEN eeeeesenen 200.

2 Barmen 12 Dune man nk. een ee dee 135.

SARDERERDENN DRG) DE ES bodndneRnsa En BRERIR EL oe 133.

AN ychiar Amnondsontant Man. onen. a een 131.

5 Chtoparia ND TSTB OP N er een icon 180.

6’Pih yıllliodioic ea NAGEL IN meer nn En ern eeker. 144.

7 PhyllodocermucoBanORsTH re ME Rn 143.

8-Pihyllodocespulchellaun:. rennen SE 144.

9 Phyllodoce grönlandica ÖRST.............neaeooo 143.

] OSE.hmlloIdiore Mn uerikeinu ne ee een 145. TES PIN does Ru Ken ner 145. SERIEN etaretileaen en: 148. 18 TA GOOMG len tiigieniann er urn Lan en en ce: 149. (A BiteoneRSars HORSE. rd LAU SYNS SAN rn RANE 149. lSeRteonerWeuekanita nee ENSE SGSEISENSASNEERIJNSEE 149. 16 Phyllodoce maculata (MüLn.)......................u.... 144. 17. Phyllodoce laminosa Sav........unueua mern 146. ISENierenkepaserueat al SAVE Ne N Een 169. [ONANI a VILLEN st (SARS IA Eee 172. ZOAN Sy stabarniblat as MERN RR SE ne nee 147. 2Hiveonetlavar (HABA) AN Se Are 150. D2AE heooner Irllgiebongnensn mA Ne aa 148. 23 Biteoner islandilcarn. NA RATAR era 148. 2ANPraxiithearirrorata na Me 167. 25 Leontis Dumerili AUD. & M: Eow........................ 168. 26 Heteronereis glaucopis MGRN (rediens).................. 175. 27 Heteronereis glaucopis MGRN (typica)....... .........- 175. 28 Hediste diversicolor: (More). 165. 29 Iphinereis fucicola (ÖRsT.) (typiea) ................. 173. 30, Iphinereis, fLueicolanfreienprnensenn........ 173. 31. Heteronereis. grandirolanlr Rome... 175. 32 Eunereis longissima (JOHNST!) ............................ 172. 33 Ceratocephalat’Dowemiune ni) nen en... 176. SA Nieneis, zomatar ns E ernnnenee onen. 164. 35. Nereis pelagıca Tamara. aan nne...in. 164.

234 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867.

Pag. ab WILL 18 ao Gattnola finmarchieanne. es 197. » 40. Autolytussincertns n. \... ne 155. » 4] Autolytus fallax n.m..n. stod ass SEAN 153. » 42 Syllis Ub Ore LS m... u. an... ER ERE 160. » 43, Blulsyllüsy BlOMmSKkranth ne 203 1998 » 44 Eusyllis monilcornisenyn ne renen ann 160. SEN, VIII fe. 3% NyrloGRGOIG Heeriun, 1.200 0 211. » 38 Autolytus longisetosus (ÖRST.).:.........sssossosoesoeen 154. » 39. Auwolytus; Alexandni m... 2 22 vicssnsonsssas ses 156. » 45, Sıyllüsı Cor nuit (El R)Ear. sr TR ASS 161. » 200 Syıllüss arm 1 arıs (NINA) soosocosbssonospsosbrsanssnosase rss 160. » 47 Syllis faseiata n........ EE SA EN ER SETT ER SE 400000040000 161. » 208 Pronosyllis, GÖORNIIGKD I ar ses 158. Tab. IX fig. 49 Hyalinoecia tubicola (Munr.)L2 zer ee 181. » 50 Staurocephalus eruc&formis MGRN.................... IT » OM Chaitosyllis, Oerstedinne 2.00 162. » 92 Syllis fasciata.n..... or actann er ME 161. -Rab.XS fie. 083, Nerine toliosa SARs.. 2 ze 198. » 54 Scolecolepis eirrata (SARS) (Zaonice).................... 199. » 55, Pri0mosp1o, Steenstrupan. 2. Le sot soo 202. » 56: SpiophawesKröyeri, GR... ur 202. Tab. XI fig. 34 Maldane Sarsıı MERNL a... ee 72088 » 58 Mieldane, bieepsySaustar 1. 2 0 0 REN 208. » 59 Axiothea (catematan MERN Zr ee 209. » 60 Nieomache lumbricalis (FABR.)....sssssnssssessso soon nan 209 » GL INIOCknea IHOVGIN MERneN De 35 209 Tab. XII fig. 62 Praxilla pretermissa MaRN.... une. 209. » 63 Praxilla gracilis (SARS)...........=..--- N... 210. » 64 Eone Nordmannı Mer 2... u... A 183. » 65 Ammochares assimilis SaRsı. LE 210. » 66 Sabellaria spinnllosaglinuers. 2.2 2 211. Tab. XIII fig. 67 Lanassa Nordensköldi Mern...............2n. 2.22.00... 218. » 68 Laphania| Boleck 1 VIGRINI ze... sla 2 219. » 69 Lepred, textrizı IMERNFEFLL 2. ET 219. 102 Sich ell’a tar aillvieolattayı DA) rea snar RS 212. » 21. Bira da liga nula Ha msk ser NE TRANS RRNINIRA 194. BAD XIV. fie, 42 Loimia, medusa (SANDELL dess eder Ar 217. » 13, Wanice conchale sag (BA) Kr. er ee 217. » 14 Dagis Koreni, MGRN Ar ea. ee er ME 213. DUB. Chone, ‚Duneri.n...uk. Sees isien 2. NER 225.

MALMGREN, ANNULATA POLYCHATA. 235

Pag.

DEDESIV De. 76: Potamilla®Dorellı u Man ee Rdn 222. » dB Or AU ESA SVA KOM LSE (IVL UTI ea: 222.

» (RS NANG OLE fl ENDE nenne, LO DONE RO 192.

» NSLCHoner ın Bundubiulıtonm au Kemer: 224.

» SUBERUTCNIONIE a ATS RER) ve ere re ease else s re SRA NARE 223.

Tab. XV fig. 81 Glycera Go&si n................ DER ER er GRE Foo AD RAA 184. » SZ Gliyceraxalubau( RB.) SSR EEE 183.

» 83 Dumbrinereisefuagnlis; (VITT) ee sa da ss 177.

» 3ATCh ee tozoneksetosan 206.

» (CE) Sternaspismnalaniduca ne... UBS 196.

STOCKHOLM, 1867. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE.

tv Re Bun |

SEKRETERARENS BERÄTTELSE.

Berättelse om hvad sigtilldrasitinomKongl.V etenskaps- Akademien under året 1866—1867. Af Akademiens ständige sekreterare afgifven på Höstidsdagen den 31 Mars 1867.

Då Vetenskaps-Akademien pa denna, ät minnet af hennes stiftelse egnade, årsdag kastar en blick tillbaka på det fram- farna året, möta henne a ena sidan förnyade vedermälen af nådig och verksam ynnest, henne bevisade af Konung och Riks- dag, samt & den andra sidan hennes egna fortsatta sträfvanden i den menskliga odlingens tjenst. Uti de förra, hvilka äro henne dyrbara och oumbärliga, och för hvilka hon känner sig manad att offentligen uttala sin underdaniga och djupa tacksamhet, älskar hon att se ett erkännande af de sednares redliga allvar och all- männa gagn.

För att såväl för vetenskapen som för den efter upplysning sökande allmänheten kunna tillgodogöra de rika samlingar, som det under Akademiens vård stående naturhistoriska Riksmuseum inne- sluter, och hvilka äro i beständig tillväxt, var bristande utrymme länge ett hinder, som måste undanrödjas. Denna brist har under se dnare åren blifvit lyckligen afhjelpt genom de nya byggnader, som med statsmedel blifvit uppförda 1 sammanhang med Aka- demiens äldre hus. Annu återstod likväl samlingarnes uppställning i de nya lokalerna samt beredande af medel till detta ändamål. Åfven detta behof har blifvit afhjelpt, i det att Rikets för sista gången församlade Ständer, på Kongl. Maj:ts nådiga proposition, beviljade ett anslag af 15,000 R:dr för de naturhistoriska sam- lingarnes ordnande och nya uppställning. Genom dessa medel och dem, hvilka för nybyggnad och iståndsättande af det. äldre huset redanitillförene blifvit Akademien beviljade, har hon blifvit

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 4. 10

> 238 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1867.

i tillfälle att ordna det naturhistoriska Riksmuseum på ett sätt, att det för närvarande kan med skäl anses såsom en prydnad för fäderneslandet cch hufvudstaden.

För att inlösa och med Riksmuseum införlifva Professor ANGELINS betydliga och dyrbara paleontologiska samlingar har dels en summa för en gång af 3,000 R:dr blifvit beviljad, dels ock en årlig inkomst af 2,000 R:dr blifvit Professor ANGELIN under hans återstående lifstid a Allmänna Indragningsstaten till- erkänd. Äfvenledes för de pal&eontologiska samlingarnes förökande har Kongl. Maj:t utomdess i nåder beviljat af allmänna medel ett belopp af 750 R:dr till inköp af en collection förnämligast af Gottländska petrifikater, tillhörande Adjunkten vid Wisby högre Elementarläroverk D:r GUSTAF LINDSTRÖM.

Det statsanslag af 1,200 R:dr årligen, hvilket Akademien under flere statsregleringsperioder fått uppbära till anskaffande af originalmalningar utaf växter ur Sveriges flora samt till utgif- vande af teckningar utaf zoologiska föremål, har blifvit beviljadt att utgå äfven under år 1867. Genom detta anslag, som i början användes till bestridande af kostnaderna för de under ledning af Professor ELIAS FRIES utförda målningar af Sveriges ätliga och giftiga svampar, har Akademien under sednare tider blifvit satt i tillfälle att offentliggöra flere för vetenskapen särdeles värde- fulla och med talrika och dyrbara illustrerande plancher försedda zoologiska afhandlingar, förnämligast föranledda genom de af Svenska Spetsbergs-expeditionerna hemförda rika samlingar af lägre djurarter från Ishafvet. |

På Akademiens underdåniga förord har Kongl. Maj:t i nåder begärt och Rikets sist församlade Ständer äfven bifallit, att Ento- mologie Intendenten vid det naturhistoriska Riksmuseum, Pro- fessoren CARL HENRIK BOHEMAN må på Allmänna Indragnings- staten erhålla hela sin nuvarande lön, 4,000 R:dr, i pension att utga från och med månaden näst efter den, då afsked varder honom meddeladt.

Äfvenledes på Akademiens underdåniga förord hafva af all-

männa medel blifvit i nåder beviljade understöd till utgifvande

| | |

SEKRETERARENS BERÄTTELSE. 239

af lärda verk och företagande af vetenskapliga resor, nämligen : at Professoren CARL STAL 1,250 R:dr för utgifvande af 3:dje och 4:de delarne af arbetet "Hemiptera Africana”; at Adjunkten vid Lunds Universitet CARL GUSTAP "THOMSON 900 R:dr för utgifvande af 9:de delen af arbetet: ”Skandinaviens Coleoptera” at Intendenten vid Götheborgs Museum WILHELM MALM 1,000 R:dr för utgifvandet af en illustrerad monografi öfver den ar 1865 vid Sveriges vestra kust funna hval; ät Bergs-Konduktören L. J. IGELSTRÖM 750 R:dr för mineralogiska forskningars anställande i vestra delen af Wermland; samt slutligen åt Guvernements- och Garnisonsläkaren på ön S:t Barthelemy D:r AXEL THEODOR GOES, för en naturhistorisk undersökning af nämnda ö och det omgifvande hafvet, ett understöd af 3,000 R:dr, att utgå med 2,000 R:dr under innevarande år och med 1,000 R:dr under ar 1868.

I närmaste syfte att ytterligare understödja den nyssnämnda undersökningen af hafsdjupen kring S:t Barthelemy har Kongl. Maj:t i nader förordnat, att lodlina och tross, passande för djup- lodningar, ma ur Kongl. Flottans förråder i Carlskrona tills vidare ställas till Vetenskaps-Akademiens förfogande för vetenskapliga ändamål. — Genom Kongl. Sjöförsvars-Departementets välvilliga åtgöranden har tillfälle blifvit Akademien beredt att med Ång- korvetten ”Gefle” afsända dessa effekter jemte annan vetenskaplig attirail till D:r Go&s på S:t Barthelemy.

Från samma Kongl. Statsdepartement hafva till Akademien blifvit öfverlemnade meteorologiska dagböcker förda om bord å Fregatten ”Vanadis” och Ångkorvetten ”Gefle” under dessa fartygs expeditioner till aflägsnare farvatten. Åfvenså hafva från Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena blifvit aflemnade 20 st. meteorolo- giska dagböcker förda vid en del af Rikets fyrbåkar, samt från Kongl. Commerce- Collegium en skeppsjournal förd om bord å Svenska Skeppet "Ocean ” |

De medeleuropeiska gradmätningen, i hvilken äfven Sverige sedan några år tillbaka deltager, har under sista året genom de bekanta krigsoroligheterna i Tyskland och Italien lidit något af-

240 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

bräck, men kommer, enligt hvad ingångna underrättelser gifva vid handen, att instundande sommar med allvar återupptagas äfven inom nämnda länder. Emellertid hafva från svensk sida, under Vetenskaps- Akademiens inseende, arbetena för denna gradmätning under det förflutna äret blifvit fortsatta. Det arbete, som här för ändamålet närmast föreligger till utförande, är en omarbetning af det triangelnät, hvilket Kongl. Topografiska Corpsen i äldre tider uppmätt längs landets vestra kust från trakten af Warberg | intill Svinesund, hvarest de Svenska och Norska triangelnäten löpa tillsamman. Då Akademiens Andre Astronom, som under de föregående åren haft uppdrag att på fältet leda här ifräga- varande gradmätningsoperationer, af andra och vigtiga Akade- miens angelägenheter var förhindrad att sista sommaren deltaga i fältarbetena, erhöll, med begifvande af Chefen för Kongl. Topo- grafiska Corpsen, Kaptenen vid samma Corps Herr J. O. B. STECKSEN, som redan förr biträdt vid dessa arbeten, Akademiens uppdrag att under 1866 års sommar påbörja omarbetningen af berörde triangelnät. Efter väl förrättadt värf har Kapten STECKSEN till Akademien afgifvit en detaljerad redogörelse för sina arbeten och åtgöranden. Med något förstärkt arbetspersonal torde de åter- stående arbetena för fullbordandet af berörde triangelnät kunna |

under nu instundande sommar verkställas.

Den meteorologiska telegraf-korrespondensen med Observa- | torium i Paris har fortgått på samma sätt som under föregående |

ar. Den i sammanhang med denna korrespondens anordnade

stormsignaleringen vid de svenska hamnorterna: Götheborg, Malmö, | Ystad, Wisby, Gefle och Sundsvall har äfvenledes varit fortsatt,

i afsigt att varsko sjöfarande mot annalkande stormar.

De med statsmedel bekostade och under Akademiens inseende | ställda Meteorologiska observationerna inom Riket fortgå regel- bundet efter samma plan som tillförene. Stationernas antal har, | utom Stockholm, Upsala och Lund, utgjort 24, hvarförutan obser- vationerna i Carlstad, hvilka blefvo genom branden 1865 afbrutna,

ad Körde 5 AR började med den 1 nästlidne November.

A

ds = fr y- & N u” [4 \r Selma, en\e

SEKRETERARENS BERÄTTELSE. 241

Ett särdeles förtjenstfullt meteorologiskt arbete till hvars befrämjande Akademien varit 1 tillfälle att utaf de medel, som för dylika ändamal äro ställda till hennes förfogande, kunna lemna bidrag, är en sedan snart tva ar fortsatt och ännu fortgaende serie af observationer, som under Filosofie Doktorn R. RUBENSONS nitiska och insigtsfulla ledning och med biträde af en frivilligt organiserad förening utaf yngre, för saken nitälskande, Studenter anställas på Observatorium i Upsala en gång i hvarje timma hela dygnet om: Först genom en sadan utförligare observations- serie, anställd inom landet, blifver det möjligt att i fullt matt för vetenskapen tillgodogöra det rika observationsmaterial, som insamlas vid Statens meteorologiska stationer. Det är Akademien ett nöje att offentligen uttala sitt erkännande af D:r RUBENSONS och hans unga medarbetares lika mödosamma och oegennyttiga

som för vetenskapen gagnande arbete.

Med anledning af Rikets Ständers underdåniga hemställan, att en tabell öfver Norska, Danska och Finska nu gällande mynt- sorters värden i Svenskt mynt måtte i Rikets Almanachor blifva införd, har Akademien, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, låtit genom omfattande undersökningar, utförda af två hennes komi- terade ledamöter, utreda nämda myntsorters värdeförhållanden, samt pa grund deraf afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet. — På enskild persons begäran har Akademien genom två sina sak- kunniga ledamöter låtit utreda och besvara frågan om två ljus- källors ömsesidiga synbarhet i det fall, att en dimma befinner sig

emellan dessa ljuskällor.

Till den snart stundande stora verlds-utställningen i Paris har Akademien latit förfärdiga och till bestäinmelseorten afsända en samling af Svenska nu gällande matt och vigter, atföljd af ett pa Franska språket affattadt utdrag af Kongl. Maj:ts sednaste nådiga Förordning om mått och vigt, hvilket utdrag afser att l-mna upplysning om grunderna för det Svenska mått- och vigt- systemet. — Till samma utställning kommer Akademien oför-

töfvadt att äfven öfversända en fullständig samling af alla hit-

242 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.' FÖRHANDLINGAR, 1867.

intills bland Akademiens offentliggjorda skrifter upptagna afhand-

lingar rörande de under åren 1861 och 1864 utförda Svenska

vetenskapliga expeditionerna till Spetsbergen och deras för känne-

domen af den arktiska naturen så ytterst vigtiga resultater.

Lektorn vid Chalmerska Slöjdskolan i Götheborg G. R. DAHLANDER har till Akademien afgifvit en särdeles sakrik be- rättelse om den utländska resa han, 1 egenskap af Letterstedtsk stipendiat, under åren 1865 och 1866 utfört, och under hvilken han tagit kännedom om Englands, Frankrikes, Tysklands och Schweitz's förnämsta tekniska både läroverk och praktiska an- stalter. — Åfvenså hafva Akademie-Adjunkten THOMSON och Lektor WAHLSTEDT inkommit med berättelser om de inländska resor, som de med understöd af Akademien under sistlidne sommar utfört, den förre för entomologiska insamlingar i Skåne, den sed-

nare för botaniska forskningar i Westergöthland och Nerike,

Af plaucheverket: ”Sveriges ätliga och giftiga svampar”, hvars utgifvande stått under Akademiens inseende, och hvartil teckningarne blifvit utförda under ledning af Professor ELIAS FRIES, hafva under året 9:de och 10:de häftena utkommit, med

hvilket sednare häfte detta utmärkta arbete är afslutadt.

Utaf den nya följden af Akademiens handlingar har under aret 5:te bandets sednare häfte utkommit, hvarförutan tryckningen af 6:te bandet så framskridit, att hela detta band snart är färdigt att lemna pressen. För upptagande i samma Handlingar har Akademien godkänt afhandlingar, inlemnade af Lektor ZETTER- STEDT: ”Om vegetationen i de högländtaste trakterna af Småland”; af Professor NORDENSKIÖLD; ”Utkast till Spetsbergens geologi”; af Professor NORDENSKIÖLD och Akademie Adjunkten DUNÉR

gemensamt: ”Utkast till ett eradmätningsnät på Spetsbergen”; samt

af Docenten PAYKULL: ”Bidrag till kännedomen af Islands bergs-

byggnad.” — Ofversigten af Akademiens förhandlingar för året innehåller en stor mängd afhandlingar och uppsatser, hvilka till- sammans beröra naturvetenskapens flesta grenar. Utaf arbetet:

”Meteorologiska iakttagelser i Sverige” är 6:te bandet, eller det

SEKRETBRARENS BERAÄTTELSE. - 243

för ar 1864, färdigtryckt utkommet, det 7:de bandet, för år 1865, under tryckning och det S:de under förberedande bearbetning.

De Thamiska föreläsningarne för året hafva hitintills måst inställas, alldenstund den äldre föreläsningssalen i Akademiens hus blifvit apterad för annat ändamal, och det nya auditoriet varit under inredning, men komma denna var att åter öppnas uti den snart färdiga nya lokalen, i hvilken beqvämt utrymme för 600 åhörare finnes.

Den fysikaliska instrumentsamlingen har, sason vanligt, ofta varit anlitad af vetenskapsidkare, som för olika ändamål haft behof af dylika instumentala hjelpmedel.

Akademiens Bibliothek har genom den nya byggnadens till- komst vunnit förökadt utrymme, så att delar deraf, hvilka till- förene mast förvaras på vindar och andra otjenliga ställen, nu kunnat på behörigt sätt ordnas och uppställas. Härigenom, äfven- som genom en lämplig läselokals förening med bibliotheket, har tillgangen till dettas rika skatter blifvit väseutligen vidgad och underlättad. — Under det förflutna aret har boksamlingen genom köp, byte och gåfvor blifvit förökad med 1,177 band. — I när- varande stund äro från Bibliotheket på en gang utlånade 3,243 band och 1,587 lösa häften af tidskrifter, eller tillsammans 4,830 numror. — Utdelningen af Akademiens egna skrifter har, sedan Akademien numera sjelf öfvertagit förlaget af dessa skrifter, kunnat ansenligen förökas; i stället för att Akademien under år 1865 stod i litterärt utbyte med 150 utländska lärda samfund, har hon under det sednast förflutna året öfversändt sina offent- liggjorda skrifter till icke mindre än 260 dylika samfund.

Det Naturhistoriska Riksmuseum, som af kända skäl under flere år har måst hållas slutet, öppnades i sitt nyordnade och prydliga skick ater för allmärheten den 25 sistlidne Juni. Under de derefter näst följande två veckorna lemnades det tillgängligt under ett par timmar hvarje dag, och har sedermera hållits öppet tre gånger i veckan, nämligen Onsdagar och Lördagar kl. I1--1 på dagen och Söndagar kl. 1—3 e. m., med undantag af mana-

derna November och December, under hvilka Museum har mast

244 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

och äfven under kommande ar måste helt och hållet tillslutas för verkställande af nödiga rengöringar, omflyttningar och repara- tioner. Tillträdet har i öfrigt varit kostnadsfritt, endast om Lör- dagarne har en afgift af 25 öre för person blifvit erlagd. För att göra besöken sa gagnande som möjligt, har en kortfattad ”Hand- ledning vid beseendet af det zoologiska museum” blifvit tryckt och hållits de besökande tillhanda mot en ringa afgift. Tilloppet af besökande har varit ganska betydligt, isynnerhet om Sönda- garne; under sommarmänaderne uppgick deras antal på dessa dagar icke sällan till 2,000 och derutöfver. Under vintern har detta antal betydligt sjunkit, men likväl de flesta Söndagar upp- gätt till några hundrade.

Riksmusei mineralogiska samlingar hafva blifvit förökade genom insamlingar under en med Akademiens understöd af In- tendenten företagen resa till Vestmanland och södra delen af Dalarne, samt äfvenledes genom insamlingar under en resa, som studeranden NAUCKHOFF på Musei bekostnad utfört i Nerike, Vestmanland och Södermanland. För öfrigt har genom byte för- värfvats åtskilliga Norska och Sibiriska mineralier, samt genom inköp dels några sällsynta och dyrbara meteoriter, hvaribland en större och genom sin kolhalt märkvärdig meteorit, nedfallen vid Orgueille i Frankrike, dels en svit af mineralier från Island, dels slutligen åtskilliga nya och sällsynta, af Bergskonduktöreu IGEL- STRÖM funna mineralier från Norra Wermiand och flera andra orter inom fäderneslandet. — Utaf duplett-förradet hafva två betydliga samlingar blifvit utdelade, den ena, bestående af om- kring 350 stycken, till Teknologiska Institutet, och den andra, bestående af omkring 750 till stor del valda exemplar, till Uni- versitetet i Lund. — Det mineralanalytiska laboratoriet har, så- som vanligt, varit tillgängligt för dem, som genom egna veten- skapliga arbeten velat utbilda sig i kemien. Från laboratorii rika förrader har undersökningsmaterial blifvit utdeladt till åt- skilliga vetenskapsmän.

Den botaniska samlingen har under året ansenligt förkofrats

så väl genom inköp som genom gafvor. Genom köp har förvärf-

SPKRETBRARDNS BERÄTTELSE. 245

vats växt-samlingar från Japan, Formosa, Cuba, Sydafrika, Bra- silien och Java, uppgaende till ett antal af flere tusen nya arter, äfvensom exsiccater af atskilliga Sporväxter utgifna af Dir RA- BENHORST i Dresden. Bland gafvor förtjenar i första rummet att nämnas en rik och kostbar samling så väl från Sverige som från Europas flesta delar och manga exotiska länder, hvilken samling Akademiens förre Sekreterare, Professor WAHLBERG, till Museum förärat, och hvilken för Museum är af så mycket större värde, som den innehåller ett stort antal original-exemplar från de bekantaste författare inom vetenskapen; äfvensa en dyrbar kollektion af de flesta hitintills utgifna laf-exsiccater, som Aka- demiens framlidne ledamot D:r CHRISTIAN STENHAMMAR till Museum donerat, och som hans arfvingar hit öfverlemnat; vidare exsiccater af svenska växter, utgifna och till Museum öfverlem- nade af Professor ARESCHOUG och Adjunkten FRISTEDT i Upsala; samt lafsamlingar fran olika delar af Sverige, mest fran Nerike, skänkta af Läroverks-Adjunkten HELLBOM. Men utom dessa hafva ännu en mängd andra säväl in- som utländska botanister haft det botaniska museum i atanka genom skänker af större eller mindre värde. — Den egentliga växtsamlingen har, till följd af dess natur, måst uteslutas från den del af Museum, till hvilken den stora allmänheten har tillträde; men med Riksmusei bota- niska afdelning har blifvit förenad en botaniskt ekonomisk sam- ling, hvilken förevisas på samma sätt och på samma tider som det öfriga Museum, och hvilken innehåller sådana växter, växt- delar och växtämnen, hvilka genom sina former och bildningar samt sitt botaniska intresse, eller genom sin användning i mensk- liga hushaliningen äro af vigt att lära känna och egnade att till- draga sig de besökandes uppmärksamhet. Åfven denna samling har erhållit en väsentlig tillökning dels genom de prof på Svenska trädslag och sectioner af trädstammar, som voro utställda på förra arets allmänna industri-exposition härstädes, och som efter dess slut blefvo till Museum skänkta, dels ock genom andra värdefulla gafvor, synnerligast af D:r HOOKER i Kew och Professor MIQUEL i Utrecht. A

246 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Det Zoologiska museets afdelning för vertebrerade djur har, -bland andra skänker, fått såsom gäfva af Doktor ÖSCAR DICKSON i Götheborg mottaga 114 st. foglar från Sydafrika, samt, genom bemedling af Generaldirektören HUSS, fortsatta betydliga sänd- ningar af Brasilianska fiskar från D:r NZGEL i Rio Janeiro, och af åtskilliga slags naturalier från samma land, förärade af D:r DA SILVA CASTRO i Para; hvarförutan Konservator MEVES öfverlemnat ett. större antal fogelbo och ägg. Genom inköp och byte har förvärfvats, bland annat, ett antal foglar från Mada- gascar och från Nya Guinea samt närliggande öar. — För under- visningens befrämjande hafva från denna afdelning af Riksmuseum smärre naturalie-samlingar blifvit öfverlemnade till elementar- läroverken i Hernösand, Söderhamn och Oskarshamn.

Den entomologiska samlingen har genom inköp förökats med ett större antal sällsynta Coleopter-arter från Nya Holland och Philippinska öarne, samt med 4,000 insekter af alla ordningar insamlade i Illinois af Herr BELFRAGE. Den Skandinaviska samligen har äfven vunnit en högst betydlig tillväxt, särdeles genom Professor WAHLBERGS frikostiga gafva af hela hans rik- haltiga och dyrbara insektsamling. Intendenten för denna afdel- ning af Museum har dessutom till densamma öfverlemnat de in- samlingar, som af honom blifvit under förra sommaren gjorda i Småland. Utbyten med in- och utländska samlare hafva blifvit fortsatta, hvarigenom särdeles betydliga sändningar af insekter erhållits från Herrar DOHRN 1 Stettin, SEIDLITZ i Prag, THOMSON i Lund, MÖLLER i Trelleborg, och ANKARKRONA i Carlskrona. Insektsamlingar, lämpliga för undervisningen, hafva blifvit utdelade till elementarläroverken i Hernoösand och Söderhamn samt till Demoiselle LUNDINS småbarnsskola på Kungsholmen.

Inom Riksmusei afdelning för overtebrerade djur äro på ett enkelt och ändamålsenligt sätt uppställda betydande samlingar, som tillförene, i brist på utrymme, varit förvarade i magasinerna, omfattande ganska rika sviter af Echinodermer, Koraller, nor- diska Crustaceer, Annelider och Bryozoer. Bland föräringar, som

denna afdelning fått emottaga, må nämnas en samling af säll-

SEKRETERARENS BERAÄTTELSE. 247

synta och till en del för vetenskapen nya hafsdjur från Ostindien, hemförda,af Kapten ALB. Westoö till Visby KElementarläroverk och af dess styrelse till Riksmuseum öfverlemnade, samt en vär- derik samling fossila snäckor af Herr ROBERT THORBURN.

Den paleontologiska samlingen, som förr aldrig varit ordnad och uppställd, och som äfven är till väsentlig del nyförvärfvad för Museum genom inköp af Professor ANGELINS utmärkta en- skilda samling, har icke heller nu, i anseende till utrymmets otill- räcklighet, kunnat i sin helhet uppställas till förevisning; de bild- ningar, som förekomma i Sverige, äro dervid fullständigast repre- senterade, men för öfrigt har allmänheten tillfälle att lära känna de mest utmärkande typer af samtliga geologiska formationerna. Samlingen har under året blifvit riktad genom gåfvor af flere in- tressanta föremål. Sålunda har Herr SPENDERUP, genom Rytt- mästaren VON MÖLLER, öfverlemnat ett vid Sannarp egendom i Halland funnet underkäksben af en hval; Riksdagstullmäktigen PER NILSSON i Espö en i Skane funnen bete af ett mamuth- djur; Possessionaten STORCKENFELT åtskilliga i Westergöthland funna ben af en hjort; och Styrmannen LÖHMAN, genom Rege- mentspastor HALLSTRÖN, en fossil inkrusterad trädstam från Kap- landet. För öfrigt hafva Professor WAHLBERG, Apothekaren ANDERBERG, Doktor GOES, Löjtnant LEYER, D:r LINNARSSON Bergmästaren SJÖGREN, Konduktör NYSTRÖM och Herr ÖLBERS skänkt dels försteningar från olika formationer dels stuffer af bergarter. — Genom inköp eller byte har Museum tillegnat sig en mängd, förnämligast siluriska, försteningar fran England, Esth- land och det inre af Ryssland, äfvensom från åtskilliga orter inom fäderneslandet.

De medel, öfver hvilka Akademien förfogar till belöningar eller uppmuntringar för vetenskapernas eller andra vigtiga ända- måls befrämjande, finner hon skäl att denna gång använda sålunda:

LETTERSTEDTSKA priset för utmärkt originalarbete eller vigtig upptäckt tilldelar hon f. d. Kongl. Bibliothekarien D:r JOHAN ERIK RYDQVIST, förnämligast för hans förtjenstfulla arbete: ”Svenska

språkets lagar.”

I

248 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

LETTERSTEDSTKA priset för förtjenstfull öfversättning öfver- lemnar Akademien till Professorn vid Upsala Universitet D:r CARL WILHELM, BÖTTIGER, för hans utmärkta metriska öfver- sättningar på Svenska språket af Dante och Tasso.

Utaf den del af LETTERSTEDTSKA räntemedlen, som testator öfverlemnat till Akademiens fria förfogande för utförande af någon maktpåliggande vetenskaplig undersökning eller för andra ändamal, bekostar Akademien tre exemplar i guld af sin minnespenning öfver LINNÉ, samt öfverlemmar åt hvar och en af Doktorerna Gois, MALMGREN och SMITT en dylik minnespenning såsom ett vedermäle utaf Akademiens erkännande af deras förtjenster om de sednaste Svenska vetenskapliga expeditionerna till Spetsbergen, och särskildt af deras hitintills utgifna förtjenstfulla skrifter rö- rande samma expeditioner och de under dem gjorda naturhisto- riska samlingar.

Det LETTERSTEDTSKA resestipendiet, som nu utgår med 4,000 R:dr, har denna gång Kongl. Landtbruks-Akademien tillerkänt Adjunkten uti Agrikulturkemi, Geologi och Fysik vid Alnarps landtbruksinstitut DAVID FREDRIK BRUNIUS.

För öfrigt hafva föreskrifna andelar af LETTERSTEDTSKA räntemedlen blifvit öfverlemnade till Domkapitlet 1 Linköping, för belöning af förtjente folkskolelärare inom Linköpings stift; till Pastorsembetet i Wallerstads församling af samma stift, för ut- delande af premier i församliugens folkskola, för bildande af socken bibliothek m. m.; och tili Kongl. Seraphimerordens Lazaretts- direktion, för nödlidande sjuke resandes vård å berörde lazarett.

Hela räntebeloppet A LETTERSTEDTSKA donationskapitalet under det år, för hvilket, enligt testators uttryckta önskan, redo- görelse bör vid detta tillfälle afgifvas, eiler året från den 1 Ok- tober 1865 till samma dag 1866, har uppgått till en summa af 9,535 R:dr 14 öre, hvilken summa blifvit, i enlighet med testa- mentets föreskrifter, fördelad och använd för de olika ändamål, som den ädle gifvaren afsett.

Ärsräntan ä WALLMARKSKA testamentsfonden fördelar Aka-

demien denna gang i två pris, hvaraf hon gifver det ena åt

4

SEKRETERARENS BERÄTTELSE. 249

Professorerne NORDENSKIÖLD och BLOMSTRAND samt Akademie- Adjunkten DUNER gemensamt för deras förtjenster om utredningen af Spetsbergens geografiska och geologiska förhållanden, hvaröfver flere afhandlingar blifvit af dem till Akademien inlemuade; det andra af dessa pris tilldelar hon Docenten vid Upsala Univer- sitet Dir PER THEODOR ÖLBEVE för hans i Upsala Vetenskaps- Societets Handlingar offentliggjorda arbete: "Om ammoniakaliska

platina-föreningar.”

Den LINDBOMSKA belöningen gifver Akademien till ena hälften at Bergskonduktören L. J. IGELSTRÖM för hans märkliga upptäckt af mäktiga lager af bituminös gneiss och elimmerskiffer uti Nulla- berget i Wermland, hvarom en uppsats blifvit till Akademien öfverlemnad, — och till den andra hälften at Amanuensen D:r E. W. FERNLUNDH för en till Akademien inlemnad uppsats: "Bidrag till kännedomen om Öfverjodsyrans mättnings-kapaeitet”, i hvilken uppsats Akademien finner en af författaren gjord iakt-

tagelse angifven, hvilken förtjenar att uppmärksammas.

Såsom understöd för vetenskapliga resor inom landet anvisar Akademien 300 R:dr åt Professoren BOHEMAN för entomologiska forskningar och insamlingar på Gottland; 300 R:dr åt Konser- vatorn vid Riksmuseum WILHELM MEVES för företagande ai en resa i ornithologiskt ändamal till Sveriges södra landskaper och särskildt till Öland; 400 R:dr åt Docenten vid Lunds Universitet S. L. TÖRNQVIST för geologiska och pal&ontologiska forskningar i Dalarne; samt 300 R:dr åt Filosofie Doktorn J. G. O. LIN- NARSSON för paleontologiska undersökningar och insamlingar i Westergöthland.

De medel, som Akademien fått sig anvisade för instrument- makeriernas uppmuntran, tilldelar hon Meteorologiska Instrument- makaren CLAES OTTO ÅDERMAN samt Fysiska och Mathematiska Instrumentmakaren GUSTAF SÖRENSEN.

Sin minnespenning för detta tillfälle har Akademien låtit prägla öfver sin hädangångne ledamot, den utmärkte Anatomen, Ethnologen och Läraren ANDERS ADOLPH RETZIUS.

250 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Under det förflutna året har Akademien, så vidt hon hit- intills erfarit, genom döden icke förlorat någon hvarken in- eller utländsk ledamot. I ledigheter, som redan under det föregående aret inträffat, har hon med sitt samfund förenat, inom landet: Domprosten och Förste Theologie Professorn vid Universitet i Lund D:r HANS MAGNUS MELIN, och i utlandet: Engelska Geologen och ledamoten af Kongliga Societeten i London CHARLES LYELL, Kongl. Engelska Myntdirektorn, f d. Chemie Professorn vid Uni- versitetet i Glasgow THOMAS GRAHAM, samt Hofrädet och Pro- fessorn i fysiologi vid Universitetet i Heidelberg D:r HENRIK

I)

HELMHOLTZ.

Men om än döden denna gång med skonsamhet gått Aka- demiens leder förbi, sa har likväl det förgångna äret för henne medfört andra personliga vexlingar, som djupt beröra hennes inre förhållanden. Professor WAHLBERG, som under 18 års tid, eller allt sedan BERZELI bortgång, i egenskap af Akademiens ständige Sekrererare haft den närmaste vården om hennes ange- lägenheter, nedlade efter egen begäran denna befattning vid Aka- demiens sammanträde den 18 April förlidet år; Professor Bo- HEMAN, som i 26 ar. beklädt Intendentsbefattningen vid Riks- musei entomologiska afdelning, har begärt och erhållit afsked från detta embete, hvilket han just med denna dag frånträder. I ledigheten efter Professor BOHEMAN har Akademien till Ento- mologie Intendent vid det Naturhistoriska Riksmuseum kallat och utnämnt Filosofie Doktorn CARL STÅL; 1 ledigheten efter Professor WAHLBERG har hon till sin ständige Sekreterare kallat och utnämnt den, som nu baft nåden att inför Akademiens Höge Beskyddare aflägga redogörelse för hennes verksamhet under det förflutna aret.

ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR.

Årg. 24. 1867. Kar JE 5.

Onsdagen den 8 Maj.

Hr S. LovÉN nedlade presidium med en skildring af natu rens allmänna tillstånd i Europa vid tiden för menniskans första uppträdande derstädes; hvarefter ledningen af förhandlingarne öf- vertogs af den nyvalde Preses, Hr BERLIN.

Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN afgafvo infordradt utlåtande med anledning af åtskilliga från Kongl. Kammarkollegium remit- terade handlingar rörande fiskerinäringen inom Elfsborgs län, hvilket utlåtande blef af Akademien godkändt, och skulle på grund deraf skrifvelse till Kongl. Kammarkollegium aflätas.

Hr EDLUND meddelade ytterligare iakttagelser öfver den gal- vaniska ljusbågen och öfver värmeutvecklingen i densamma.

Hr S. LOVÉN redogjorde för en uppsats af Läroverks- adjunkten G. LINDSTRÖM: ”Om Brachiopodslägtet Trimerella BIL- LINGS”*, samt meddelade beskrifning om Echinodermslägtet Les- kia GRAY.”

Sekreteraren föredrog följande inlemnade uppsatser: ”Kritisk förteckning öfver Nordens Bryozoer” (fortsättning), af Docenten F. A. Smitt*; ”Bidrag till Finmarkens fiskfauna”, af Dr A. J. MALMGREN *; samt ”Rariores Lichenum species: in Nericia in- vente”, af Läroverksadjunkten P. J. HELLBOM. *

Den af Hr TH. M. FRIES inlemnade afhandling: ”Lichenes Spetsbergenses”, hvilken varit remitterad till Herrar ARESCHOUGS och ANDERSSONS utlåtande, antogs till införande i Akademiens

Handlingar.

NTE Rfikteng

252

Följande skänker anmäldes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från K. Franska Regeringen. Annales des Mines, 1865: 5, 6. 1866: 1—3.

Från K. Norska Universitetet i Christiania. Keyser, R. Efterladte Skrifter, Bd. 2: Afd. 1: H. 2.

Från R. Geographical Society i London. Proceedings, Vol. Il: 1.

Från. Chemical Society i London. Journal, 1866: 10—12. 1867: 1—53.

Från Meteorological Society i London. Proceedings, N:o 28, 29.

Från Meteorological Committee i Calcutta.

GASTRELL, J. E., & BLAFoRD, H. F. Report-on the Calcutta Cyclone 1864, Oct. 5. Cale. 1866. 8:0.

Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Monatsbericht, 1866: 6—8. 11, 12. 1867: 1.

Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, 1866: 4. Från Furst A. Demidoj). Observations Meteorologiques faites a Nijne-Taguilsk, 1865.

Från Utgifvarne. Teknisk Tidskrift, 1867: H. 1.

Från Författarne. LINDSTRÖM, G. Om Gotlands Fiskar. Wisby 1867. 8:0. SUNDEVALL, C. J. Svenska Foglarne, H. 19. Wisırand, A. H. Öfversigt af sjukdomsförhällandet i Sverige år 1864. Sthm. 1867. 8:o. ANnDR&, C. G. Den Danske Gradmaaling, Bd. 1. Kjöb. 1867. 4:o. BernIt, J. Me&moire sur la science et l’art de la navigation aéri- enne.e Bayonne 1867. 8:0.

203

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 5,

Om Brachiopodslägtet Trimerella BILLtINGs.

Af G. LINDSTRÖM.

[Meddeladt den 8 Maj 1867.]

Tafl. XXI.

Mänga kalkstensbäddar i den Gotländska Silurbildningens mellersta grupp bestå till största delen af de sönderbrutna ska- len af en ganska stor, tjockskalig brachiopod med en afvikande och utmärkande inre byggnad, som gör honom till en af de för- nämsta ledande försteningarne för den öfversta länken af nämnde grupp. Fullständiga skal, som i en bild kunde lemna en öfver- sigt af hela hans utseende, hafva hittills förgäfves blifvit efter- sökta. Men da THOMAS DAVIDSON för någon tid sedan sände mig teckningar och beskrifningar, utgifna af BILLINGS'), öfver ett 1 Canada funnet nytt brachiopodslägte Trimerella, var det ej län- gre något tvifvel underkastadt, att de gotländska och de cana- densiska formerna höra till en och samma slägttyp. Det mate- rial, som BILLINGS haft till sitt förfogande synes dock hafva varit vida ofullständigare, än de fragmenter som här blifvit funna. Med ledning af de sednare kunna några tillägg göras till beskrif- ningen af detta slägte, lika egendomligt till sin byggnad, som vid-

sträckt till sin utbredning ?).

!) Bıruınas Geol. Survey of Canada, Pal. Foss. Vol. I p. 167.

2) Trimerellaskal finnas i den kalksten, som utgör det öfversta lagret i hela det mellersta Gotland: pa Klinteberg, i Fohle, Endre, Othem, på Furillen, vid Fårösund, samt på sydöstra kusten af Fårö. Denna kalkstensbädd skulle så- ledes med allt skäl kunna föra namnet Trimerella-kalksten. På Fårön hittar man nästan endast aftryck af det inre (figg. 2 & 3), och i Othem visar den hårda kalkstenen nästan blott genomskärningar (fig. 9). Enligt Fr. ScHMIDT (Geologie d. Insel Gotland p. 39) förefinnes äfven Trimerella i de Estländska lager (7), som utgöra en fortsättning i nordost af nämnde Gotländska.

254 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Den största egendomligheten ligger i de tvenne rör, som längs båda skalens midtelaxel genomborra skalämnet och sma- ningom afsmalnande upphöra i närheten af skalspetsarne De utmynna på inre sidan nästan i skalens medelpunkt med ovala mot midtellinien snedt sluttande öppvingar, pa stora exemplar med 14 m.m.s vidd. Det upphöjda fält, under hvilket rören fort- löpa, är bildadt just af dessa rörs concentriska lager, äfvensom ytterst af lager från manteln eller andra mjuka kroppsdelar. Dess yta är fullkomligt slät och glatt, utan tecken till några intryck af mjuka delar, samt längs efter midtellinien djupt insänkt eller inbugtig. De båda rörens i skalens midtelaxel sammanstötande sidoväggar fortsätta, förenade till en rak ås, långt nedanföre rö- rens mynningar, ned emot skalkanten. De mjuka delar, hvilka afsöndrat väggarne i rören, hafva i mån af tillväxten flyttat sig nedåt och efterhand med skalämne fyllt det rum de intogo. Man finner derföre vanligtvis rören mot skalspetsen igenfyllda med concentriska lager, liggande strutformigt i hvarandra. På rörens inre väggar ses några svaga longitudinella strimmor. De con- centriska lagren kring rören bilda tvenne från den öfriga skal- substansen helt och hållet afskilda lager och ligga inbäddade i och omslutna af nämnde substans. De kunna således ingalunda, såsom skett, förliknas med septa, hvilka stå i omedelbart sam- manhang med den öfriga skalmassan, från hvilken de utskjuta. Rören i dorsalskalen äro kortare än i ventralskalet, samt ofta mera divergerande. Jag anser, att vi erhålla den sanna förkla- ringen öfver betydelsen af dessa rör, om vi vända oss till släg- tena Lingula och Obolus. Motsvarande del af Lingulaskalets inre sida intages af de två adductorernas intryck, ordnade pa si- dorna om ett bredt, svagt antydt, sköldlikt midtelfält. Hos ät- skilliga af de siluriska Lingule äro dessa muskelfästen något insänkta i sjelfva skalet'). Den nedanföre adductorernas intryck fortsättande raka listen, vid hvilken hos de lefvande Lingule ”ocelusores anteriores” OWEN ("anterior retractors” WOODWARD)

') Davıoson Brit. Sil. Brachiopoda Pl. II f. 35, Pl. III figg. 5 & 6.

LINDSTRÖM, OM BRACHIOPODSTÄGTET TRIMERELLA BILLINGS. 255

äro fästade, synes mig hafva sin motsvarighet hos Trimerella i den så längt nedanför rörmynningarne fortsatta mellanväggen. Dennes bada, i midten förenade lager utbreda sig åt sidorna öf- ver det egentliga skalet, och utgöra en omedelbar fortsättning af rörens lager. Hos Obolus äro äfven adductorerna ordnade såsom hos Lingula, med ett mera utprägladt och bredare samt mera upphöjdt midtelfält emellan sig. Hos somliga öfversiluriska Oboli, hvilka kanske snarast borde bilda ett eget slägte, är midtelfästet mycket starkt upphöjdt, och förlänges mot nedre kanten i en lang och smal list lik den hos Lingula. Hos dessa Oboli tillkommer äfven den utvecklingen, att adductorernas fästen äro fördjupade i skalet, så att aftryck af detta visa ett par tandformiga mycket korta rörfyllnader!). Men sin högsta höjd når denna egendom- liga utveckling af muskelfästena hos det ifrågavarande slägtet Trimerella. Jag kan nemligen ej sasom annat än dylika fästen betrakta dessa så utmärkande rör med mynningar intagande samma plats, som hos nu anförda slägten intagas af adducto- rerna, med väggar märkta af dessa longitudinella strimmor, så betecknande för muskelfästenas intryck hos brachiopoderna, samt med ett uppkomstsätt helt och hållet skiljaktigt från septal- bildningen. Det skulle således förefinnas en fortlöpande serie i denna utbildning af muskelfästena: svagt fördjupade eller i sin första anläggning hos Lingule, starkare utpräglade hos Oboli (isynnerhet de öfversiluriska formerna) och utbildade till sin höjd hos Trimerella.

!) DAvIDSON 1. ec. Pl. IV £. 39. Se äfven figuren af ett dorsalskal på taflan, att jemföra med BILLINGS figur af ett aftryck af ett dorsalskal hos 'Trime- rella grandis. Af stort stöd för ofvanstäende äsigt om Trimerellas rör är det factum, att hos vissa arter af slägtet Crania, isynnerhet från Skänska kritformationen, dessa adductorernas fästen fortsättas likt länga afsmalnande rör ända till skalspetsen. Så hos C. spinulosa HIsInNGER (Leth. Suecica Pl. XXIV, fig. 7 a.). En upplysande figur finnes i tyska upplagan af DAVIDSONS Introduction to the Brachiopoda (Tab. V fig. 15, C. brattenburgensis, äfven fig. 16 c, C. antiqua DEFR.). Jag kan äfven anföra S. P. WOoDWARDS au- ctoritet i Manual of Shells p. 236 (Crania): »The large muscular impressions »are... sometimes deeply excavated».

256 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Inga andra tydliga spår efter muskelfästen synas än de, som haft sin plats på ömse sidor om den förlängda mellan- - väggen. Möjligtvis äro de smala ränder, som gå från yttre kanten af adductorernas rörmynning 'till skalets sidokant mär- ken efter sådana. Kanske hafva, såsom hos Obolus, muskler varit fästade 1 ventralskalets öfversta rörlika hörn, hvilka ligga emellan det höjda midtelfästet och de omhvälfda, samt med detta förenade skalkanterna. Genomskärningar af ventralskalet på tvären, i närheten af spetsen, visa fyra rör, af hvilka de tvenne yttersta endast härröra af dessa öfversta hörn, hvilka

äfven i aftryck likna de verkliga rören.

Men om Trimerella i anseende till det stora mellersta mu- skelpartiets utbildning kan räknas för beslägtad med Lingulide, aflägsnar hon sig vida från dem deri, att hennes dorsalskal ge- nom ett bredt, tunglikt, vågrätt utskott, en tillstymmelse till en ”processus cardinalis”, är.förenadt med ventralskalet. Detta ut- skott passar in i en halfmänformig grop under ventralskalets area. Denna area, om hon så får kallas, är uppkommen af de bågformiga lameller, hvilka, den ena efter den andra, hvälft sig

öfver den halfmånformiga gropen.

En annan afvikelse, hvartill jag ej vet motstycke bland brachiopoderna, är den, att båda skalens sidokanter äro fårade af en ränna. som är grundare mot sina ändpunkter och djupast i midten af sin längd. Dessa rännor gripa in 1 de motstående skalkanterna och bidraga sålunda att hålla skalen fastare till-

slutna.

De stundom ända till 15 m.m. tjocka skalen bestå i sitt nuvarande skick af kalkspat, utan spår af finare organisk struktur.

LINDSTRÖM, OM BRACHIOPODSLÄGTET TRIMERELLA BILLINGS 257

PWigurernas betydelse.

1. Det inre af ett ventralskal efter fragmenter från Fårösund.

2 & 3. Aftryck af dorsal- och ventralskal från Fårö ur Förste Landtmätaren Hr L. FEGRarI samling.

4. Aftryck af dorsalskalet af en Obolus? Davidsoni SALTER från Wisby.

5. Genomskärning af ventralskalet vid rörens mynning.

6. Genomskärning af samma skal, visande aflagringarne kring rö- ren, schematiskt efter flera exemplar.

7. Processus cardinalis af dorsalskalet fästadt i ventralskalet (Othem).

8. Dorsalskal från sidan med den horizontelt utskjutande proc. cardinalis.

9. Genomskärning af ventralskalet mot spetsen (Othem).

10. Det inre af ett dorsalskal af en Obolus (?).

AT N RE Er HER

OU | Velen N Ship “ “

ne

nina

a

Bug

259

Ofversigt al Kongl. Vetenskaps-Akademiens Pörhandlingar 1867. N:o 5.

4 Bidrag till Finmarkens fiskfauna.

Af A. J. MALMGREN.

[Meddeladt den 8 Maj 1867.)

Såsom deltagare i de Svenska expeditionerna till Spetsber- gen 1861 och 1864 hade jag tillfälle, att i Tromsös omgifningar företaga utflygter i zoologiskt syfte, och under dessa göra iaktta- gelser äfven rörande Finmarkens fiskfauna. Det är mina anteck- ningar härom, sammanställda med andra forskares tidigare erfa- renhet om samma sak, jag nu anhåller att få publicera i Öfver- sigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar.

1. Cottus scorpius L. är högst allmän öfverallt i Fin- marken; exemplar af 13—15 tums längd äro ganska vanliga t. ex. vid Jägervandet i Ulfsfjorden. I Hvita hafvet och vid syd- vestra kusten af Spetsbergen är denna art äfvenledes allmän.

2. Cottus bubalis EUPH. uppgifves af KRÖYER vara lika allmän i ebben som Cottus scorpius straxt vester om Nordkap, men detta torde icke kunna tagas alldeles efter orden, ty jag har sjelf ej sett eller erhållit något lefvande individ af den i Finmarken. Att han likväl förekommer der, bevisas deraf, att jag genom Hr Köpman BULL i Hasvig 1864 erhöll för Riks- museum ett torkadt exemplar bland andra der fångade sällsyn- tare fiskarter.

3. Phobetor ventralis (VAL.) (= Cottus tricuspis REINH. s.) synes vara temligen allmän i Warangerfjorden, men är högst sällsynt vester om Nordkap; i Riksmuseum förvaras likväl ett exemplar af denna vid Grönland och Spetsbergen allmänna art från Hammerfest (BULL). — VALENCIENNES’S Cottus ventra- lis är enligt typexemplaret, hvilket jag genom Dr A. GÜNTHER’S välvilliga tillmötesgående haft tillfälle att undersöka i British

260 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Museum, samma art som Cottus trieuspis RHDT. Det sistnämnde namnet kan derföre, sasom varande det yngre, icke längre an- vändas för denna art. |

4. Aspidophorus cataphractus (L.) är sällsynt i Vest- finmarken. Jag har sett endast ett torkadt exemplar derifrån, nemligen det af Köpman BULL i Hasvig genom mig till Riks- museum förärade.

5. Aspidophorus decagonus (BL.). Af denna hittills endast från Grönland bekanta art förvaras en liten, af E. NY- LANDER och M. GADD 1856 i Warangerfjorden fångad, unge (= Aspidophorus spinosissimus KR.) i Universitetets Museum i Helsingfors '). — Enligt ett af O. TORELL till Riksmuseum hem- tadt exemplar förekommer denna art äfven vid Island i Beru- fjorden.

6. Sebastes norvegicus (MULL.) fångas på stort djup vid Finmarkens kuster och kallas der Uer. Huru långt denna art går österut är ej bekant, men i Warangerfjorden är han ännu ganska allmän. — Enligt ett vänligt meddelande af Dr J. KOREN i Bergen skulle äfven denna art enligt hans personliga erfaren- het föda lefvande ungar, hvarföre Sebastes viviparus KR. såsom egen art numera med allt skäl kan indragas.

7. Gasterosteus aculeatus L. är allmän i Finmarken. De till Riksmuseum af mig 1861 hemtade exemplaren höra till var. trachurus Cuv.

8. Scomber scombrus L. var välbekant för fiskarena på Renö, norr om Tromsö, under namn af Makrill. Denna fisk skall endast skoftals visa sig vid Vest-Finmarkens kuster, men finnes icke der alla årstider eller ens alla år.

9. Brama Raschi ESMARK, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861 p. 238. Af denna art, som Prof. LILLJEBORG ansett vara identisk med Brama longipennis LOWE, förvaras ett exemplar i Universitetets Museum i Christiania ifrån Finmarken. Denna art

torde lika litet som Chironectes pietus Cuv. kunna anses tillhöra

!) A. J. MALMGREN, Finlands Fiskfauna 1863 p. 12

A. J. MALMGREN, BIDRAG TILL FINMARKENS FISKFAUNA. 261

Finmarkens fauna, da hittills endast ett exemplar är der till- varataget.

10. Pterycombus brama B. FRIES är enligt exemplar i Museerna i Stockholm, Bergen och Christiania flera gånger fan- gad och tillvaratagen i Finmarken.

ll. Lampris guttatus RETZ. omtalas af LILLJEBORG, K. Vet.-Akad. Handl. 1850: 2 p. 333, såsom möjligen ”en gang funnen uppkastäd på stranden” i trakten af Tromsö. Den till- hör ej Finmarkens fauna.

12. Trachypterus vogmarus REINH. är för alla fiskare i Finmarken bekant under namn af Sölvqueite, hvaraf man torde få sluta, att denna art icke är alltför sällsynt der.

13. Carelophus Ascanii (WAHLB.) (= Carelophus Stroe- mi (VAL.) KRÖYER, Naturh. Tidskr. Ny R&kke 1. 1844 p. 227; Voyages en Scandinavie ete. sur la Corvette ”la Recherche”, Pois- sons tab. 8 f. I (a—h). =Blenniops galerita NILSSON, 1855 Skand. Fauna IV p. 185). Denna art förekommer sällsynt vid Finmarkens kuster, och sävidt jag vet är han der tagen endast två ganger, nemligen af KRÖYER vid Bosekop med bottenskrapa pa 20 famnars djup, samt af mig och Goäs pa 40—50 famnars djup i Grötsund vid Renö. KRÖYERS genusnamn är elfva ar äldre än NILSSONS, och WAHLBOMS speciesnamn är det äldsta, som ej ger anledning till missförstånd, hvarföre denna arts rätta namn är det af mig nu använda Carelophus Ascanii (WAHLB.).

14. Lumpenus nebulosus (B. FRIES) fanns 1848 af Prof. LILLJEBORG i Finmarken.

15. Centronotus gunellus (L.) är allmän bland tång på steniga hafsstränder, och erhålles lätt under ebb, isynnerhet under springtid.

16. Zoarces viviparus (L.) var allmän i Balsfjorden vid Tromsö och kallades der Tarsprel. Förekommer äfven vid Kola på Ryska Lappmarkskusten (Finlands Fiskf. p. 22).

17. Anarrhichas lupus L. är allmän och kallas stenbit.

18. Anarrhichas pantherinus ZoUIEW, Acta Petro- politana 1781, 1, p. 271 tab. 6. Denna för den skandinaviska

202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

faunan nya art uppnår en betydlig storlek, exemplar af 2—3 alnars längd äro vanliga, faugas alltid på stort djup, 100—300 famnar, och benämnes af fiskarena i Finmarken fläckig stenbit. Den skiljer sig från vår vanliga hafkatt (stenbit) genom sin fläc- kighet — rundade svarta fläckar äro glest och jemnt strödda öf- verallt på den bruna bottenfärgen — och sina alltid mer eller mindre koniskt tillspetsade yttre maxillartänder. Pa reqvisition erhöll jag 1864 genom Hr Köpman BULL i Hasvig två stora uppstoppade exemplar för Riksmuseum. — En lika färgad Anar- rhichas, men ovisst om af samma art, förekommer äfven vid Is- land (STEENSTRUP) och Grönland (British Museum!).

19. Gobius minutus (PENN.) KR. KRÖYER uppger sig hafva fångat denna art i Februari månad vid Dyröen (699 n. lat.), på 6 famnars djup med bottenskrapa. Danmarks Fiske I p. 413.

20. Cyelopterus lumpus L. är allmän ända till Hvita hafvet och benämnes i Finmarken Rognkjexe.

21. Liparis Montagui YARR. Ett exemplar af denna art sändes af Köpman BUCK i Öxtjord genom mig till Riksmu- seum, som redan förut eger exemplar af den fran Finmarken.

22. Liparis lineatus KR. fanns af KRÖYER vid Tromsö. Synes vara en osäker art.

23. Lophius piscatorius L. förekommer ända till Nordkap.

24. Chironectes pictus Cuv. är en gång tillvaratagen vid Vardö. Detta exemplar beskrefs af DÜBEn och J. KOREN såsom en egen art under namn af Chironectes arcticus, men STEENSTRUP ') har för ej längesedan visat, att detta namn ej betecknat en egen art, utan endast ett individ af Chironectes ‘pietus CUV., som varit besväradt af en parasitisk crustace, Pe- nella sagitta (L.) i stor mängd. — Saväl denna fisk som dess parasit hafva länge varit kända från Sargasso-hafvet.

25. Pleuronectes platessa L., NILsSS. fanns 1861 af

mig i Balsfjorden nära Tromsö, hvarifrån jag hemtade exemplar

!) Vidensk. meddel. af Naturh. Forcning i Kiöbenhavn for Aar 1863.

A. J. MALMGREN, BIDRAG TILL FINMARKENS FISKFAUNA. 203

till Riksmuseum. Köpman BULL i Hasvig, nära Hammerfest, sände med mig 1864 äfven af denna art torkade exemplar till Riksmuseum. Hon synes ännu vara temligen allmän i Vest-

Finmarken.

26. Pleuronectes flesus L. är allmän ända till Evita hafvet.

27. Pleuronectes limanda L. högst allmän, äfven i Wa- rangerfjorden (Finlands Fiskf. p. 26).

28. Pleuroneetes limandoides Br. är äfvenledes myc-

ket allmän och af kraftig växt, till och med i Warangerfjorden.

29. Pleuronectes microcephala Don. uppgifves af LILLJEBORG såsom icke sällsynt i Finmarken, men jag har al- drig fått se den der.

30. Hippoglossus vulgaris FLEM. allmän äfven vid

Ryska Lappmarkskusten.

31. Gadus morrhua L. högst allmän; fangas årligen mil-

lionvis om våren, Mars—Maj, i Ost-Finmarken.

32. Gadus zglefinus L. högst allmän.

33. Gadus carbonarius L. allmän.

34. Gadus merlangus L. är temligen allmän ännu vid Tromsö, t. ex. i Balsfjorden, der den benämndes ”lysing” och derifraän jag hemtade exemplar till Riksmuseum 1861.

35. Lota molva L. förekommer i Vest-Finmarken pa stora djup, men torde saknas österut redan i Warangerfjorden.

36. Motella cimbria STRUSSENF. Att deuna art före- kommer äfven i Finmarken bevisas af ett i Öxfjord erhållet exemplar, hvilket Hr Köpman BUCK sände med mig såsom skänk till Riksmuseum.

37. Brosmius vulgaris Cuv. på stora djup ej sällsynt, till och med i Warangerfjorden.

38. Macrourus Fabricii SUND. (Macrourus rupestris Nırss.) skall icke så sällan fångas på 200—300 famnars djup i Warangerfjorden, enligt välvilligt meddelande af Köpman JORDAN, som sändt exemplar af den till Museum i Christiania. Enligt

204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

exemplar i Riksmuseum upptäcktes denna art i Finmarken 1837 af S. LovEn.

39. Ammodytes lancea Cuv. kallas i Finmarken Siil, och förekommer der vid sandiga hafsstränder, t. ex. i Anders- dalen vid Balsfjorden. — Denna art lefver äfven vid Ryska Lapp- markskusten.

40. Anguilla vulgaris FLEM. Adjunkten TH. M. FRIES, som i botaniskt afseende undersökt Öst-Finmarkens ödsliga trak- ter, har vänligen meddelat mig, att ål förekommer i en elf på Mageröen.

41. Salmo alpinus L. i insjöar, t. ex. i Jägervandet, i mängd.

42. Salmo salar L. fångas i de större elfvarne i stor mängd, isynnerhet af Engelsmän med mete.

43. Salmo trutta L. är äfvenledes allmän.

44. Mallotus villosus (MÜLL.) högst allmän om ' våren, Mars—Maj, i Öst-Finmarken.

45. Clupea harengus L. allmän.

46. Scymnus microcephalus (BL. fide KRÖYER) är allmän pa bankarne utanför kusten och kallas Haakjerring.

47. Selache maxima (Gunn.) skall enligt Köpman JoR- DAN "meget sjelden” visa sig 1 Warangerfjorden.

48. Lamna cornubica (GM.) ej allmän; kallas Håbrand.

49. Acanthias vulgaris (MÜLL. & HÄNLE) kallas Ha.

50. Chim&ra monstrosa (L.) ej sällsynt. Jag erhöll 1864 genom Köpman BULL i Hasvig två torkade exemplar till Riksmuseum. Känd af fiskarena i trakten af Tromsö under be- nämningen Hafkatt. ;

5l. Raja radiata Don. ganska allmän.

52. Raja batis L. ej sällsynt.

53. Myxine glutinosa L. fångades af Dr Go&s och mig i mängd i Grötsund hösten 1861 på 20—30 famnars djup. Re- dan 1837 funnen i Finmarken af S. LovVÉN. Hr Köpman BUCK, som funnit den äfven i Öxfjorden, sände 1864 derifrån exemplar till Riksmuseum.

A. J. MALMGREN, BIDRAG TILL FINMARKENS FISKFAUNA. 265

Af de 52 arter egentliga hafsfiskar, som hittills blifvit an- träffade i Finmarken, saknas endast 12 arter vid Sveriges vestra kuster, nemligen Aspidophorus decagonus, Phobetor ventralis, Brama Raschi, Pterycombus brama, Chironectes pietus, Carelo- phus Aschan, Anarrlichas pantherinus, Liparis lineatus, Tra- chypterus vogmarus, Macrourus Habriei, Mallotus villosus och Selache mawima. Tva af dessa förekomma vid Norges vestra kuster och vid England, nemligen Carelophus Aschanü och Sela- che maxima; fyra äro af pelagisk natur och böra kanske alla rättast anses för subtropiska former, som af Golfströmmen till- fälligtvis föras upp ända till Finmarkens kuster, nemligen Chiro- nectes pictus, Trachypterus vogmarus, Brama RBasclhu och Ptery- combus brama; ingen af dessa sistnämnda tillhör i egentlig me- ning Finmarkens fauna, men de återstående sex vid Sveriges kust saknade arterna, som alla kunna anses tillhöra den rent arktiska faunan, utgöra integrerande delar af Finmarkens fauna, d. v. s. de äro der verkligen hemmastadda, dock företrädesvis eller endast i Öst-Finmarken öster om Nordkap. Dessa sex äro Phobetor ventralis, Aspidophorus decagonus, Macrourus Fabricti, Anarrhichas pantherinus, Mallotus villosus och Liparis lineatus, hvilka, mahända med undantag af den sistnämnde, äfven före-

komma vid Grönlands vestra kuster.

> una at a :

och AE

ch Md januar) in ida ana! u... ie anna, ‚he bh

Be) again. aan: A SL Ho. a SRA Al tangad bär 4 | ne aba fist naaah er Bir

Keen} ur

pb cr RANG. | sb ft att . ara

5 \ Ans nah k A N Er AN 400 HA ‚alle, a

en Art Huf if 4 14 Anlab gbeyvisrgag al, rs w 0

Hsahäntori‘ natt ‚nobalage at, Kal ihn

or Aa nera säsbagk, ital Van

Vaa se bin AL 9 aan vr jo eK wöhnonh le VRAK un F 4 . d >

I i u fl 10 srl! ar han Ir aM

TRIAL VAR, ‚a aan air Gab

207

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 5.

Rariores Lichenum species, quas in Nericia invenit,

proposuit P. J. HELLBoM.

[Meddeladt den 8 Maj 1867.]

Quo quis accuratius certam quandam regionem perscrutatur, eo clarius ei patet, et multitudinem varietatemque rerum, quas gignit natura, fere incredibilem esse, et priorem suam ejusdem regionis cognitionem mancam esse et imperfeetam. Quod se ita habere quum in rebus natur& universis, tum pr&cipue in Liche- nibus cognoscitur. Nemini enim in Lichenologia recentioris ten- poris versato incognitum est, plurimas species Lichenum in regi- onibus patrie nondum plene investigatis, immo optime cognitis quotannis detegi, nec dubium est, quin mult® restent, quas olim detegere licebit.

Mihi certe, per decem fere annos Lichenes in Nericia cre scentes pervestiganti, complures species prius ignot® ultimis his annis obviam venerunt, esedemque locis jam antea a me iterum iterumque visitatis. Quarum specierum nonnulle tam insignes mihi vise sunt, ut dignas habuerim, qu& jam nunc publice com- memorarentur. Propositum quidem mihi est, plenam expositio- nem Lichenum Nericiensium posthac in medium proferre, quod vero consilium ut aliquatenus tantum adsequar, investigationibus per muitos annos haud dubie adhuc opus est. Quod considerans et vegetationem lichenosam Nerici® plenius disserendam in aliud tempus mihi reservans, hoc loco aliquot species, partim Licheno- logis, quantum scio, prorsus ignotas, partim antea cognitas et nuncupatas, sed nondum descriptas exponere volui. Nonnullas denique rariores inserui, de quibus observationes quasdam, distri-

butionem geographicam resve alias respicientes, exhibendas duxi. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Ärg. 24. N:o 5.

208 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Alig quedam, nondum satis clare, mihi presto sunt, quas brevi me in lucem prolaturun esse spero. Sequuntur ille, de quibus nune disserendum putavi:

Parmelia Mougeotü (SCHER.) KBR. Par. Lich. p. 32.

Per totam Nericiam pr&sertim septentrionalem, sparsa in lapidibus rupibusque graniticis et hyperitieis ex. c. in paroeciis Längbro, Almby, St. Mellösa, Glanshammar, Göthlunda, sed ra- rissime fructificans.

Species bene distineta et a Koerbero (l. c.) egregie descripta. Apotheeia, plerisque Lichenologis ignota, sunt concava disco ba- dio subnitudulo margineque elevato sulphureo pulverulento. In

apotheciis, que hactenus examinavi, sporas invenire non potui.

Stereocaulon cereolinum ACH.

In lapidibus syenitieis paroeci® Ödeby.

Cladonia cyanipes (SMRFLT).

In terra inter lichenes et muscos pr&cipue circa Örebro, pr&- terea ad Arrud in paroecia Axberg, cet., rarius fructifera.

Hxc planta, ab aliis Lichenologis aliter judicata, a plerisque ut varietas Cl. carneole allata [ex sententia TH. FRIESII ”interi- ore nexu cum Cl. botryte quam cum Cl. carneola conjuncta” (Lich. Arct.)], diutissime mihi visa est propria species, Cl. car- neole proxime affinis, ad eam sese habens fere ut Cl. bellidiflora ad Cl. cornucopioidem vel ut coralloidea ad pyxidatam. Ne le- vissimum quidem transitum nee ad Cl. carneolam nec ad botıy- tem observare potui. Notis certis atque constantibus facillinie dignoseitur sc. ab illa podetiis elongatis, cylindrieis (plerumque ascyphis), ab hac podetiis vulgo subsimplicibus, pulvere sulphu- reo tectis, ab utraque apotheciis obscuris.

Scalidium nov. gen.

Apothecia biatorina, podicellata, podetio brevi primo sim-

‚plice, dein interdum apicem versus in ramulos diviso, jam pri-

P. J. HELLBOM, RARIORES LICHENUM SPECIES. 2609

mitus aperta, margine tenuissimo eineta, dein immarginata pilei formia. Spore in ascis spiraliter contort®, anguillaformes, plejo- blaste, hyaline; (spermatia frustra quasita); thallus erustaceus

uniformis.

Species infra descripta in familia Baoınyceorum locum quasi medium tenet inter Gomphillum et Stereocauliscum. Ad illud genus, ab omnibus lichenibus adeo recedens, ut mea sententia po- tius ad Fungos sit numerandum, nullo modo referri potest. Cum Stereocaulisco (e descriptione) magna quidem adest affinitas, ma- jor forsan, quam ut distinetio generica admittenda sit; quare etiam non sine dubitatione novum hoc genus condidi. Quum vero . speeimina generis Stereocaulisci non viderim, una conjectura que bona ac altera mihi visa est; cui utrumque (Stereocauliscum et

Scalidium) examinare contigit, is certum de hac re ferat judicium.

Sc. ophiosporum n. sp.: crusta tenuissima 1. vix ulla, dis- perse granulosa, cinerascenti-atrovirens (humida dilute virescens), hypothallo nigro 1. indistineto; apothecia aterrima (humida ple- rumque livida, nigromarginata), primo plana sessilia, margine te- nuissimo subnitidulo ceincta, dein podicellata cephaloidea 1. pilei- formia, sepe symphycarpea; hypothecium incoloratum; gelatina hymen&a jodo intense coerulescens; spor& in ascis cuneato-cla- vatis S:n&, spiraliter contort&, anguillaformes, obsolete plejoblast. hyaline, 0,020—25 mm. long® et circ. 0,002—3 mm. late; para-

physes conglutinat&, apice dilute smaragdul«.

In latere prerupto rupis granitice in paroecia Almby inter pagum Ormesta et tuguriolum Fallet.

Ab omnibus lichenibus mihi cognitis recedens.. E granulis thalli tenuis, in statu sicco einerascenti-atrovirentis, in statu hu- mido dilute virescentis, oriuntar apothecia, sicca atra, humida disco plerumque livido margineque nigro, primo sessilia concava l. plana, margine aterrimo nitidulo eincta, dein altius se extollunt. ut fiant podicellata, podetiis usque ad 0,6—7 mm. longis, thallo concoloribus, primo simplieibus, dein rarius apice in ramulos mi-

nutissimos divisis; in hoc statu apothecia evadunt cephaloidea |.

270 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

pileiformia margine excluso, spe confluentia. — Stereocaulon mi- nutissimum in memoriam revocat.

Bacidia acerina (PERS.) Lecidea luteola var. acerina Ach. Univ. p. 197. Lecidea carneola var. arceutina Syn. p. 42. Bia- tora affinis Zw. Rapbiospora atrosanguinea & biatorina KBR. Par. p. 238. Secoliga acerina Stizenb. Lecideac. p. 60.

In cortice abietis prope Kathrinelund paroecie St. Mellösa. In Scandinavia non ante detecta.

Pulcherrima species, cujus autonomiam ostenderunt Zwackh et Stizenberger, quorum hie nomen antiquissimum restituit. Optime quoque a Koerbero (1. c.) descripta est, sed quomodo ad Raphio- sporam atrosanguineam referri possit, me non intelligere fateor. Specimina Nericiensia cum specimine a Zwackh ad Heidelberg lecto et mihi ab amico TH. FRIES communicato ceterum con- sruunt sed pallidiore tantummodo differurt colore, qui in illis e badio in atropurpureum |. nigricantem transit. Ut Stizenberger rectissime observavit,. primo excipulum, deinde discus apothecio- rum nigrescit.

B. turgida (KBR. Par. p. 241 sub Scoliciosporo). Secoliga umbrina B. turgida Stizenb. Lecid.

Ad lapides syeniticos prope Arrud in paroecia Axberg.

Descriptioni Koerberi et Stizenbergeri sat conveniens. Utrum propria sit species, ut vult Koerber, an varietas tantummodo B. umbrine ex sententia Stizenbergeri, in medio relinquere cogor, quum specimina originalia non viderim et illa, que inveni pauci- ora sint, quam e quibus certum judicium colligi possit.

Bilimbia rufidula GREWE n. sp.: crusta tenuis, leprosa al- bida, hyj:othallo indistincto, apothecia adnata, primo plana mar- eine tenuissimo cincta, dein leviter convexa margine obsoleto, carneorubella, humida pallidiora fulvescentia; spor& in ascis cla- vatis Sn» oblonge 4-blast&, hyalin&, circ. 0,012—15 mm. long& et 0,003 mm. late; paraphyses conglutinat&, apice fulvescentes.

Ad corticem abietis in paroecia Glanshammar.

Hx&e species, a nuper defuncto FR. GRAWe, insigui Vestro- gothie investigatore, distineta et nuncupata, habitu Biator& hel-

P. J. HELLBOM, RARIORES LICHENUM SPECIES. 271

vole preter colorem sat similis est. Similitudo quedam etiam cum Bil. faginea adest, sed cum ea minime est confundenda, Ab hac colore apotheciorum, ascorum forma, cet. discrepat.

Biatorina versicolor n. sp.: crusta tenuis, eretaceo-alba |. albido-lutescens hypothallo albo I. indistineto; apothecia minuta innata, demum adnata, plana, disco sicco atro, nudo |. subprui- noso, humido atrosanguineo 1. pallide fusco margineque obscuriore nigricante; spor® in ascis clavatis S:n&e, anguste ellipsoidexe |. oblong&, dyblast®, medio vix constrict&, hyalin®, 0,005—10 mm. longe et 0,0020—25 mm. late; hypothecium incoloratum; para- physes validiuscule, laxe conaerentes, apice incrassato-capitats [uscescentesque. Jodo coerulescit.

Ad calcem, quam dicunt, primitivam in latere rupis pr&- rupto prope Skala paroecie Glanshammar una cum Verrucaria hiascente et Lecidea quadam minore, a qua sicco statu caute di- stinguenda. |

Species insignis, facie externa Biatoram Metzleri et Sarco- synen pruinosam in memoriam revocans, sed interna apothecio- rum structura ab utraque facile distineta. Etiam cum Biatorina Rabenhorstii et lenticulari quandam prabet similitudinem. Co- lor et crust et apotheciorum 'admodum variabilis. Illa alba, in- terdum lutescens 1. in ochraceum abiens.. Ha&c juvenilia pallide fusca, dein obscuriora denique nigricantia 1. atra, nuda |. prui- nosa, constanter plana, humectata pallide fusca margine nigricante. Inter notas apotheciorum interiores paraphyses capitibus magnis fuscescentibusque excellunt.

Biatora helvola KBR.: crusta effusa tenuis, granulosa |. ver- ruculosa, e viridi cinerea 1. cinereo-albida, hypothallo indistincto; apothecia crebra, adnata, opaca, primo subplana margine tenui fere obsoleto, carneopallida (humida fere hyalina), mox convexa immarginata, interdum confluentia, helvola; spor& in ascis elon- gato-clavatis 8:n&e simplices oblong&, luteolo-hyaline 0,010—14 mm. et circ. 0,004 mm. lata; hypothecium incoloratum; paraphy- ses concrete, apice luteolo-fuscescentes. Jodo primo levissime

coerulescit, dein vinose rubet vel fulvescit.

2723 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR.

In cortice abietis passim ex. c. circa Örebro ad Lugnet, prope pagum Ormesta in paroecia Almby et ad Kathrinelund in par. St. Mellösa.

Hic lichen, a Koerbero nuncupatus et distributus, sed non- dum, quantum scio, descriptus, B. vernali (L.) proxime affinis est. Ab illa tamen differt apotheciis primo planis, opacis et hypothe- cio tenuiore incolorato.

B. pinicola TH. FR. in sched. (Biatora ph&ostigma Stenh. Exsicc. N:o 166): crusta effusa, granulosa, cinereo-albida, hypo- thallo albo; apothecia adnata, primo plana disco fusco subprui- | noso margineque pallidiore, dein convexa margine excluso, rufa, fusca 1. nigrieanti-fusca; spor& in ascis clavatis, S:n®, simplices, ellipsoideo-oblons&, 0,003—10 mm. long& et 0,003—4 mm. late; hypotheeium incoloratum; paraphyses cohsrentes, apice incras- sat et fuscidule. Jodo coerulescit.

In cortice pini ubique frequens ex. gr. in paroeciis Almby, St. Mellösa, Wiby, cet.

Biatore pha&ostiemati Kbr. affinis, sub quo nomine a div. Stenhammar in Exsice: Lich. Suecie distributa est, -sed a B. pheostigmate vera valde diversa. Prater cetera ab illa differt crusta magis evoluta, apotheciis dilutioribus margine pallidiore, lamina sporigera latiore, longioribus ascis clavatis et sporis multo minoribus.

B. Nylanderi ANZI (Lecidea fuscescens NyL. Prodr. p. 117. I. fuscescens var. leprodea NYL. Lich. Scand. p. 213).

In cortice abietis prope Vredstorp paroecie Viby unum spe- cimen anno 1862 legi. Postea (1866) in cortice betule junipe- rique prope Upsaliam est inventa (conf. Bot. Not. 1866).

Species bene distineta, sine dubio B. fuscescenti SMRFLT proxima, sed ab ea, extra regionem alpinam subalpinamque hacte- nus non lecta, omnino discrepat sporis in ascis inflato- 1. ventri- coso-clavatis globosis, minoribus, paraphysibus cohsrentibus, cet. Aifinitatem quoque cum B. pha&ostigmate KBR. prabet, sed

ascorum et sporarum forma, ceteras notas ut prateream, valde differt.

P. J. HELLBOM, RARIORES LICHENUM SPECIES. 219

BD. pungens KBR. Par. p. 161.

Ad lapidem magnum, quem dicunt, erraticum prope pagunı Ormesta meridiem versus in paroecia Almby et haud dubie plu- ribus locis. In Scandinavia non prius inventa.

Specimina in saxis graniticis ad Heidelberg a Zwackh lecta

omnio conveniunt. Biatorella campestris (FR.). In muscis. ad Arrud paroecie Axberg nec non ad Hessel-

kulla par. Vintrosa. — Paucis tantummodo locis Scandinaviz hac- tenus lecta (Conf. Bot. Not. 1866 p. 66).

Catillaria. athallina HEPP: thallus vix ullus; apothecia ad- nata, plana, atra; spor& in ascis clavatis S:ne, dyblast®, medio leviter constrict®, hyaline 0,006—7 mm, longe et 0,003 mm. late; paraphyses valide, laxe cohzerentes, apice obscure smarag- dule; hypothecium cerasinum; gelatina hymenza jodo primo coe- rulescit, dein vinose rubet.

In calce bituminosa (orsten) ad Skatteby in paroecia Asker. Nune primum in Scandinavia observata.

Lecidea cinnamomea FLKE: crusta contigua, cinereo-fuscescens, hypothallo cinereo-albido; apothecia adnata |. sessilia, primo con cava 1. plana margine tenui cincta, dein leviter convexa margine excluso, nuda, nigricanti-cinnamomea; spor& in ascis clavatis S:n, simplices ovoide& 1. ellipsoidex, hyaline, 0,006—9 mm. long& et 0,004—5 mm. late; hypothecium fusco-luteum; paraphyses coh@- rentes, apice incrassat® fulvescentesque.

In calce, quam dicunt, primitiva ex. c. in paroecia Glans- hammar. — Ceterum in monte Kinnekulle Vestrogothie lecta est (GREWE).

Hzc planta, jam a Flörke (secundum specimen, mihi ab amico TH. FRIES communicatum) determinata, ab omnibus Li- chenologis hujus temporis, ut videtur, oblivioni prorsus tradita est. In nullo certe opere lichenologico, ad quod mihi patuit aditus, mentio de hac specie facta est nec ad ullam speciem mihi co- gnitam visa est referenda. A L. goniophila, cum qua quandanı

274 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

habet similitudinem, facillime dignoscitur hypothecio fusco-luteo | ceterisque notis interioribus.

Lecidea confusa NYL. in Bot Not. 1853 p. 182 L. badia FR. | Lich. Eur. p. 289 p. p.? |

Ad parietes rupium in silva Kringlan prope Örebro. Ad Holmiam et Upsaliam (NYL. |. e.). Num pluribus locis Suecie

occurrat, mihi ignotum.

Auctoribus NYL. et TH. FRIES Lecidea badia FR. etiam hanc speciem amplexa est.

Buellia leptocline EW.

Ad saxa granitica in Ullavi klint paroecie Kihl. Intra Scan- dinaviam unico loco prius lecta sc. ad Arängen in par. Göthlunda Nerieie (0. G. BLOMBERG).

B. Dübenü (FR. S. V. Sc. p. 114). Lecidea badia FR. L. E. p. 289 et NYL. Lich. Scand. p. 238. L. melanospora Nyl. Bot. Not. 1852 p. 176. Buellia badia Kbr.

Ad parietes rupium vulgo una cum Parmelia olivacea circa Örebro pluribus locis nec non in paroeciis Glanshammar et Göth- lunda. In Scandinavia praterea observata est in Bahusia (FR. S. V. Scand.), ad Holmiam et Upsaliam (NYL.) et ad Resmo Ölandie (ipse).

Denominatio badi@ sine dubio est antiquissima, quum de- scriptio in Lich. Eur. pr&sentem speciem haud dubie respiciat, sed nomen Dübenei, ne exsistat confusio, aptius videtur, pracipue quod in Summa V. Scand. p. 115 Schzreria cinereo-rufa etiam ut syn. L. badi& refertur.

Arthothelium Scandinavicum TH. FR. in Öfv. af K. V. A. Förh. 1864 p. 273.

In cortice abietis prope Dylta paroecie Axberg in silva abi- egna juxta tramitem inter Dylta et pagum Arrud ferentem. — [ntra Scandinaviaın prius lecta in Helsingia (ALFR. HARTMAN) et prope Ohristianiam (TH. FR.).

Microglena Wallrothiana KBR. Syst. p. 389. Par. p. 320.

P. J. HELLBOM, RARIORES LICHENUM SPECIES. 275

In cortice betule prope Hjelmarsberg paroeci® Almby. Üe- terum in Scandinavia prope Upsaliam in cortice Salieis caprew et Sorbi Aucupari® lecta.

M. Nerieiensis n. sp.: crusta disperse verrucosa, cinereo-albida l. obsoleta, hypothallo indistincto |. albo; apothecia globosa, primo in verrucis thalli immersa, dein semilibera, basi a thallo coro- nata, atra-ostiolo umbilicato-depresso; spore in ascis elongato- l. eylindraceo-clavatis 6—38:n& ellipsoidex, polyblaste, incolorat, 0,019—22 mm. long et 0,010—11 mm. late; paraphyses capil- lares, libere.

In -lapidibus arenariis, granulis sat magnis conglomeratis, prope Ytterby et Bo paroeci® St. Mellösa nec non ad Ormesta par. Almby admodum rara.

M. Wallrothiane similis, si thallum et sporarum formam respicimus, sed colore apotheciorum et sporarum magnitudine di- versissima. Cum M. reducta TH. FR., haud dubie specie distin- cta, convenit apotheciis atris et reactione jodi (spor& fusco-lutee, apices ascorum coerulescentes), sed prohibent thallus evolutus car-

tilagineus et spor& ellipsoidex, quo minus cum illa conjungatur.

Postquam M. Wallrothianam cognovi et cum M. Nericiensi affınibusque accurate comparavi, non possum non a sententia dis- cedere, quam antea (Lichenol. Anteckn. in K. V. A. Förh. 1865 p. 477) descriptione sola innixus, elocutus sum, Microglenam et Weitenweberam genera esse distincta. Pracipue M. Nericiensis ea inter se connectere videtur ob apothecia primo in verrucis thalli immersa, tandem basi a thallo coronata, qui tamen cha- racter ne in M. muscorum quidem omnino deest. Spore, para- physes cetereeque note, quibus genera distingui solent, satis con- veniunt, quamobrem Weitenwebera KBR. meo judicio non est ad- mittenda.

Quattuor igitur species generis Microglene in Nericia prove- niunt, que hoc modo facile dignoscuntur:

M. Wallrothiana: thallo cartilagineo sporis &:nis, ellipsoideis, 0,023—50 mm. long. et 0,012—18 mm. latis.

276 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

M. muscorum: thallo cartil. sporis 2—4:nis, fusiformi-oblongis, 0,063—88 mm. long. el 0,20—24 mm. latis.

» reducta: thallo gelatinoso, sporis &:nis fusiformi-oblongis 0,025—32 mm. long. et 0,009--14 mm. latis.

» Nericiensis: thallo cartilagineo, sporis 6-—8:nis ellipsoideis, 0,019—22 mm. longis et 0,010—11 mm. latis.

Segestria Koerberi (FW.).

Ad saxa granitica in Ullavi klint prope Klockhammar pa- rocie Kihl. — Hactenus in Scandinavia non inventa.

Thelidium umbrosum Mass.? Exsicc. ARNOLD. 29.

Ad calcem granulosam locis umbrosis ad Garphyttan paroe- cie Tysslinge sat rara, — Intra limites Scandinavie semel prius observatum sc. in monte Thorsburgen et ad Lummelund Gotlan- die, ubi pauca specimina a me 1863 lecta sunt.

Th. erassum Mass. = decipiens (HEPP).

In caice granulosa ad Garphyttan paroecie Tysslinge.

Th. amylaceum MASS. KBR. Par. p. 353.

Ad calcem granulosam in fodina deserta prope Hjuläsen in par. Tysslinge. — Nune primum in Scandinavia inventum.

Cum descriptione Koerberi (l. c.) optime congruit, in speci- minibus tamen Nericiensibus lineolam illam obscuriorem hypo- thallinam, a qua thallus peregrinorum speciminum determinatur; invenire non potul. Spore sunt elongato-ellipsoidex I. ovoides, primo dyblast&e, hyaline, dein constanter constricto tetrablaste, luteole. In speciwinibus a Metzlero in alpibus Salzburgensibus lectis, constanter dyblastas inveni, hyalinas, ellipsoideas. Speci- mina ex Ankathal inter Herzbruck et Velden bene conveniunt,

spor& tamen non sunt constrict&.

Verrucaria baldensis Mass. in Flora 1852.

In calce granulosa ad fodinam desertam prope Hjuläsen pa- roecie Tysslinge. — In Scandinavia prius non lecta.

Specimen ad Engelberg in pago Unterwalden Helvetie, a

Metzlero lectum, crustam habet obscuriorem, in rufescens wergen-

P. J. HELLBOM, RARIORES LICHENUM SPECIES Zi l

tem, ceterum congruit. Forma et magnitudo sporarum omnino quadrant.

Tomasellia bituminea n. sp.: erusta vbsoleta; apothecia mi- nutissima, in pulvinulos planiusculos, suborbiculares aggregata, vix prominula; spor® in ascis cylindraceo-elavatis, creberrimis 8:ne, cuneat®, dyblast®, medio leviter constricte, hyaline, 0,012— 15 mm. long® et 0,005 -6 mm. late. Jodo contentus ascorum ful- vescit, ceterum non mutatur.

In calce bituminosa ad Skatteby paroecie Asker, ubi pauca specimina a me lecta sunt.

Vix ullum thallı vestigium. Apothecia primo solitaria, con- vexiuscula, demum in pulvinulos aggregata. Prater singularem locum natalem a 7. Leightonii differt notis interioribus ut asco- rum et sporarum forma. — Ut ambz& species inter se comparentur, descriptio brevissima hujus speciei, etiam in Nericia lecte, hie addatur:

T. Leigthonii MASS.: crusta hypophl&odes, fere obsoleta; apo- thecia minutissima, in pulvinulos convexiusculos aggregata, vix prominula, obsolete pertusa; spor& in ascis obovatis S:ne, ellip- tico-cuneat&, medio leviter constrict@, constanter tetrablast&, hy- aline (in specim. Kinnekull.) 0,021—23 mm. longe et 0,007—8 mm. late.

In cortice Coryli in pratis memorosis prope Latorp paroecis Tysslinge sat rara. — Intra limites Scandinavie tantummodo in monte Kinnekulle Vestrogothix prius lecta (BLOMBERG, GRAEWE).

Genus Tomasellia primum a .Massalongo (in Flora 1858) constitutum, deinde a Koerbero (Par. 394) receptum, charactere eo nitatur, quod apothecia in sarcothecium, quod dieitur, aggre- gantur. Ut vero Koerber (1. c.) rectissime monet, quod etiam in utraque specie supra allata optime confirmatum reperi, puluvinuli hujus generis verum sarcothecium diei non possunt, quum ex apo- theciis sub evolutione confluentibus demum existant. Apothecia enim primo solitaria sunt, deinde basis peripherice dilatatur, unde pulvinuli oriuntur. Eodem modo complures species generis Ar- thopyrenie sese habent (v. c. A. analepta), quamobrem genus

278 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Tomasellia ut sectio generis illius, quod voluerunt aliquot scripto- res (ex. c. TH. FR. in Gen. Heterol. p. 111), potius sit haben- dum, si demonstrari posset, apothecia, priusquam confluant, ma- tura esse. Mihi certe non contigit, in apotheciis solitariis, sed tantummodo in apotheciis in pulvinulos aggregatis, evolutas spo- ras invenire. Sic in apotheciis solitariis T. bitumines asci et spor& multo minores sunt quam in pulvinulis. Pulvinuli igitur ut status typicus apotheciorum sunt habendi, quare etiam hoc ipsum, quod apothecia in pulvinulos aggregantur, character essentialis est putandum.

Qua re considerata, Tomasellia merito pro distineto genere ex mea sententia habenda est.

Pyrenopsis hematopis (SMRFLT). |

Ad saxa granitica in Garphytte klint paroecie Tysslinge. — Hactenus non nisi locis alpinis 1. subalpinis inventa.

Cryptothele permiscens (NYL.).

Ad saxa granitica in Ullavi klint paroecie Kihl. — Duobus tantummodo locis in Ostrogothia prius observata (TH. FRIES in litt.).

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 5.

Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafs-Bryozoer.

AE SAL SMITT.

(III. Fortsättning från årgången 1866, p. 395, inlemnad den 8 Maj 1867.]

Tafl. XVI—XX.

Ordo Chilostomata (BUSK).

Subordo 1 CELLULARINA.

Char: Zoooecia comea vel corneo-calcarea infundibuliformia partem inferiorem sub area aperturse tubuliformem vel obconicam pra- bent.

Fam. ZTEIDE.

Char: Zoocecia tubuliformia apice aperiuntur, sed aream aperturse lateralem praebent. Vagina tentacularis annulo setarum con- firmatur.

Etea (LAMOUROUX). Genus unicum hujus familie, quod novimus.

1. <E. truncata (LANDSBOROUGH) — Tab. XVI fie. 1.

Char: Zoooecia in omnem partem sparse punctata sunt.

a: forma typica clavata:

Syn: Fistularia multicornis, MüLr. (2) Zool. Dan. Prodr., p. 254; ID. (Fistulana, FABR., ABILDG.), Zool. Dan., vol. III, p. 15, tab NO rtee.2 1 3° (sup.):

Anguinaria grallatoria, LovEn 1834, Mserpt.

Salpingia Hassalli, Coppin, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. IL, p. 273, tab. X, fig. 3.

Anguinaria truncata, LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 288, tab. XVI, figg. 57 et 57°; Busk (tea) Cat. Mar. Polyz. Brit.

280 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Adn:

Mus., part. 1, p. 31; Hıncks, Ann. Mag., Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 24; Smitt, Bidr. Känn. Hafs-Br. Utv., Ups. Univ: Årsskr. 1863, De NY MD Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p- il, nal, JUL, Hog. Hl al, NI) fas. AS, Bieopsis elongata, BOECK, Forh. Vid. Sels. Christiania 1861, > 4 an mihi alıud animal notum est, cui an; sint de- scripto et figure Fistularie multicornis, quas dederit MÜLLER. Quum vero tentacula 30 numeravit, fortasse aliam speciem hujus generis nobis ignotam vidit. Primus igitur, quod scio, LOovEN hane speciem certe nominavit et optime delineavit, guam- vis observationes suas ineditas retinuit.

: forma abyssicola, elongata:

Syn: tea argillaces Smitt, Ofvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 29, ad. IN, Tegs. 17 oc A Hab: in maribus Britanniam, Bahusiam, Norvegiam meridionalem affluentibus. 2. ZB anguma (Lix.) — Tab. XVI, fisg. 26. Char: Pars ereeta zoooeci sub area aperturse annulis punctatis trans- versim striata est. a: forma spathulata — digg. 2—4. "Syn: Corallina anguiformis minutissima, non ramosa, ELLIS, Cor., Dh 2 2

tab. XXTI, figg. c, C, D, p. 43 (ed. angl.), p. 58 (ed. call).

Sertularia anguina, LIn., Syst. Nat., ed. X, p. 816;- ed. XII, p. 1317; ed. GMELINI p. 3861; Parz. (Oellularia) El. Zooph., p- 78; Erris, Phil. Trans., vol TLVII, p. 434, tab. XIX, fie. 10; EsPER (in tabulis) Pflanzenth. Sert., tab. XVI; Sor. (Cel- laria) Zooph. Ell., p. 26; Brucuskres, Enceyel. Meth, pp. 442 et 454; Ouıvı (Sertularia) Zool. Adriat., p. 290; Bosc (Cel- laria) Vers, p.'112; Lmrx. (Ziea) Soc. Phil. 1812 (Dec) p- 184; Pol. Corall. Flex., p. 153, tab. 3, fig. 6; Expos. Meth., p. 9, tab. 65, fig. 15; ÖKEN (Falcaria) Lehrb. Naturg., Zool., ans 2,19. Sulz “Pimne. (Anguinaria) Brit. Anim., p. 542; LI STER, Phil. Trans. 1834, p. 384, tab. XII, fig. 4; BLNVLLE., Diet. Se. Nat., t. LX, p. 431 (Actinol., p. 467); Gray (Ztea) Cat. Brit. Müs., Part 1, p. 133; D/ORB. ZalsHromes Nenn: rev. N. Do AMS Busk, Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 31. tab. XV, for 1. Gossw, Mar. AO Spargel fig. 16; Wyv. THomes., Nat. Fist. Review, Proc. Soc., vol. VW, p. 145; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 24; Senn, loptebe Mole Do 2,

era spathulata, LAMm., Anim. s. vert., ed. 1, vol. 2, p. 143; ed. 2, vol. 2, p. 19629105% Tabl. Eneyal. Meth., part. 23, ATT, fig. 4; SCHWEICGER, Bea! Naturh. Reisen, tab. syst. VIII; DE LL di skeletl. ungegl. Th., p. 425; .EspER, Pflanzenth.,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 251

t. III, p. 247; TEMPLETON, Loud. Mag. Nat. Hist,, vol. IX, p. 446; Jounst., Brit. Zooph., ed. 1, p. 266, tab. XXX, figg. 7, 8; ed. 2, p. 290, tab. L, figg. 7, 8; THOMPSON; Ann. Mag.

Nat. Hist., vol. V, p. 252; CoucH, Corn. Fauna, part. 3, p. 103, tab. XIX, fig. 2; Busk, Trans. Mier. Soc., vol. 2, p. 123, tab. XXVI; Gosse, Dev. Coast, p. 142, tab. VII, figg. 8—16; ALDER, Trans. Tynes. Nat. Field-Club, vol. 3, p. 137 (p. 47,

Cat. Zooph. sep.).

8: forma recia — fig. 5 et 6.

2

Syn: Hippothoa sica, Couch, Corn. Fauna, part. 3. p. 102, tab. XIX, fie. 8. Etea recta, Hıncks, Ann. Mag. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 25; tab. VIT, fig. 3. Stomatopora gallica (?) D’OrB., Pal. Franc. Terr. Oret., vol. Sup. BIO, ANA 159, hen l—3:

Hab: in maribus Galliam, Britanniam, Bahusiam, Norvegiam meridi- onalem affluentibus.

Fam. CELLULARIER.

Char: Zoooecia obeonica (vel quadrangulata) recta, aream apertur& lateralem ellipticam vel obovalem (vel quadrangularem) recte ad planum axis medianum positam praebent, quare angulus area inferior medium frontis zoooecii tenet. Avicularia, vibracularia, oocecia, qu& gemmificatione secundi ordinis orientes interdum deesse possunt, sessilia sunt. Forma colonise stirps ramosa ser- pit vel frutescens erigitur.

Eucratea (LAMOUROUNX).

Char: Zoocecia uniserialia, inermia, stirpem effieiunt serpentem vel laxe erectam. Vagina tentacularis annulo setarum confirmatur!). E. chelata (LIN.). Tab. XVI, figg. 7—9. Species, quam novimus, hujus generis unica apud nos vivens.

Syn: Corallina cellifera minutissima; ramosa, et falcata, cellulis sim- plieibus, tauri cornu facie invicem insertis, Enuıs, Cor. tab. XXIJ, figg. b, B; p. 42 (ed. angl.), p. 57 (ed. gall.).

Sertularia chelata, Lın., Syst. Nat., ed. X, p. 816; PALL. (Cellularia) El. Zooph., p. 77; SoL. (Cellaria) Zooph. Ell., p. 25; BruG., Encycl. Meth., pp. 442 et 454; Bosc, Vers, t. 3, ps IT; LAM) Anim.. sic Vertiy ed1v013502, po 1405 ed. 2, vol. 2, p. 189; Lmrx (Eucratea) Pol. Corall. Flex., p. 149, tab. 3, fig. 5; OKEN (Scruparia) Lehrb. Naturg. Zool. Abth. 2. p. 90; LMEX (Eucr.) Expos. Meth., p. 8, tab. 65. fig. 10;

1) Vide Goss£, Dev. Coast, 1. c.

282 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORLANDLINGAR, 1867.

Esper, Pflanzenth., vol. 3, p. 253, tab. Sert. XXIX; BLNVLLE (Unicellaria) Diet. Sc. Nat., t. LX, p. 425 (Aetinol., p. 461); JOHNST., Brit. Zooph., ed. 1 (Crisia), p. 261, fig. 43 in pag. 260; ed. 2 (Eucratea) p. 288, fig. 64 in pag. 289; HassaLL (Crisia) Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI, p. 170; Rep, ibid. vol. XVI, p. 392; Couch, Corn Fn., part. 3, p. 98, tab. XVIII, fig. 1; GRAY (Sceruparia) Cat. Brit. Mus., part. 1, p. 132; D’ORB. (Catenaria ‚sec. tab. 13, Polypes. Egypt., SAVIGNYI) Pal. Franc., Terr. Cret. vol. V, p. 43; Busk, (Scruparia) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 29, tab. XVIL fig. 2; LBGH. (Zucratea) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 286, tab. XV, figg. 53, 53; GossE, Dev. Coast, p. 132, tab. VI; ıD (Scru- paria) Mar. Zool., part. 2, p. 12, fig. 13; ALDER (Zucratea) Trans. Tynes. Club., vol: 3, p. 137 (p. 47, Cat. Zooph. sep.); Wyv. Tuomps. (Scruparia) Nat. Hist. Review., vol. V, Proc. Soc. p. 145; Hiıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 23; SMITT, Bidr. 1. e., p. 23; ID., Oivers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 24, tab. V, fig. 3. z

Sertularia loricata, LiN., Syst. Nat., ed. XII, p. 316; ed. GMELINI, p. 3861; ESPER, Pflanzenth., Sert., tab. XXIX; Lmrx (Eucratea) Soc. Phil. 1812 (Dec.) p. 184; Fıme, Brit. Anim. p. 941.

Eucratee cornee, MILNE-EDWARDS, Ann. Sc. Nat., ser. 2, vol, IX, Zool., p. 204, tab. 8, figg. 1 et la; ID. in CUVIER: Regne Animal, Zooph., tab. 74, figg. 1 et la.

Hab: eisdem in maribus, quibus species praecedentes.. Ad Bahu- siam in prof. 5—10 org. fundi scopulosi haud infrequens in- venitur.

Cellularia (Pallas).

Char: Zoooecia secunda, 2—3 serialia (aviculariis et vibraeularlıs plerumque armata) stirpem articulatam frutescentem effieiunt.

A: zoo@cia operculata (BusKk), quorum apertura fornice partim te- gitur. 1. C. ternata (SoL.) — Tab. XVI, figg. 10—26.

Char: Margo externus avieularii lateralis externi angulum obtusum cum latere zooocii deorsum facit. Fornix, qui tamen szepe deest, integer, triangularis partem inferiorem are protegit.

a: forma ternata — figg. 10—14:

Syn: Cellaria ternata, SoOL., Zooph. Ell., p. 30; LMRX (Crisia) Pol. Corall. Flex., p. 61; Fıme (Tricellaria) Brit. Anim., p. 940; BLNVLLE, Dict. Sc. Nat., t. 60, p. 422 (Actinol., p. 458); Mac-GILLIVR. (Crisia) Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 466; Jounst. (Oellularia) Brit. Zooph., ed. 2, p. 335, tab. LIX;

SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HATS-BRYOZOER. 283

GRAY (Tricellaria) Cat. Brit: Mus., part. 1, p. 113; Sars, N. Mag. f. Natwv., B. 6, p. 149; D’OrB. (Menipea) Pal. Frane., Terr. Uret., vol. V, p. 47; Leu. (Cellularia) Pop. Hist. Brit. Zooph., P. 338; Busk (Menipea) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 21, tab. XX, figg, 3—5; Gosse, Mar. Zool., part.

p. 10, fig. 10; ALper (Cellularia) Cat. Zooph. North. Durh., Trans. Tynes. Nat. Field-Club,, vol. 3, p. 148 (p. 58 sep.); ID. (NMenipea) Suppl. ibid., vol. 5, p. 20 (sep.); Busk, Rep. Brit. Assoc. Aberd. 1859, Trans. Sect., p. 144.

Pi: forma gracilis — figg. 14—24,

Syn: Sertularia reptans, PABR., In. Groenl., p. 445; Sars (Üellu- laria) N. Mae. f. Naturv., B. 6, p. 149.

Orisia pilosa(?) Aup. Expl. Savıeny, Egypt. Polypes, tab. XII (Cellaires) fig. 1 (que figura tamen oocecia punctata praebet).

Cellarina gracilis (2) V. Ben., Bull. Brux., T. XV, 1, p. 73, Neo, 23 IN, ÄMM Ep: 645:

Menipea arctica, Busk, Quart. Journ. Mier. Soc. vol. 3, p. 254, tab. 1, fiee. ATZ6:

: for Ir p Yo OR a m y: forma duplex figg. 25 et 26.

Hab: in maribus arcticis et borealibus, ab insulis Spetsbergensibus usque ad Belgiam et Britanniam reperta. Forma ternata prae- eipue regionem littoralem diligit inter plantas marinas, ubi cum Crisia eburnea sat frequens est; forma vero gracilis in majoribus profundis (usque ad 200 018.) Sertulariis cett. af- fixa frequentissima praecipue in mari arctico occurrit. Formam duplicem ad insulas Spetsbergenses in freto Henloopen ex 50 org. fundi argillosi MALMGREN cepit anno 1861.

2. OC scabra (NM. Ben.) — Tab. XVII, figg. 2736. Char: Margo externus avicularii lateralis externi lineam cum latere

zoocecli persequitur. Fornix integer, ellipticus vel obovalis to- tam fere aream apertur® protegit.

a: forma typica — figg. 21—34:

Syn: Sertularia halecina, FABR., Fn. Groenl., p. 443.

Flustra scruposa, FABR., Nye Zool. Bidr., in Vid. Selsk. Phys. Skr. Havnise 1821, p. 33.

Üellarina scabra, V. BEN., Bull. Brux., T. XV, 1, ps 73, figg 3—6.

Cellularia scruposa (?) SARS, N. Mag. f. Nativh BIOP: 149.

Cellularia scrupea, ALDER, Trans. Tynes. Club, vol: 3, p- 148 (Cat. Zooph., p. 58 sep.); BusKk (Scerupocellaria) Quart. Journ. Micr. Sc. vol. 3, p. 254.

Scrupocellaria Delili, Busk, Quart. Journ. Mier. Soe., vol. VII, p. 65, tab. XXII, fieg. 1—3 (non (. Delilii, SAVIGNY,

00°

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:0 5. 3

284 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

AUD.); ÅLDER, New. Brit. Polyzoa Trans. Mier. Soc. N. S., vol. IV, p. 13 (sep.), tab. IM, figg. 48.

B: forma elongata — figg. 35 et 36:

Hab: in maribus aretieis et borealibus, eisdem in locis, quibus for-

ma gracilis speciei praecedentis, sat frequens reperta est. Ad im- sulas Spetsbergenses jam, ex 6 org. sublata est, frequentiorem vero in majoribus profundis (usque ad 80 et 150 orgyas) Ex- peditio Suecica a. 1861 eam cepit.

3. OC. reptans (LIN.) — Tab. XVII figg. srl

Char: Avicularia laterialia externa desunt. Fornix in cornu formam

ramosus totam fere aream protegit.

Syn: Corallina cellifera minor, repens, ramosa, tubulis levibus, in-

terdum hamosis, sparsim dispositis, fucis testisque alligata, EL- St Cor. tab. DAX, digg. bb, B,. pP. 37 led aa DD 33 (Gi gall.). i

Sertularia reptans, LIN., Syst. Nat., ed. X, p. 815; ed. XII, p. 1315; Paz. (Cellularia) El. Zooph., p. 73; SoL. (Cellaria) Zooph. Ell.. p. 23; Brue., Encycl. Meth., pp. 442 et 450; OLıvı (Sertularia) Zool. Adriat., p. 290; LMRX. (Crisia) Pol. Oorall. Flex., p. 140; Lamk. (Cellaria) Anim. s. Vert., ed. 1, vol. 2, p. 141; ed. 2, vol. 2, p. 191; ıw., Tabl. Encycl. Meih., part. 23, tab. 477, fig. 2; OKEN (Scruparia) Lehrb. Naturg., Zool., Abth. 2, p. 90; Fımse. (Cellularia) Brit. Anim., p. 540; BLNVLLE. (Bicellaria) Diet. Sc. Nat., t. 60, p. 423 (Aetinol., p. 459); Jounst. (Cellularia) Brit. Zooph., ed. 1, p. 291, tab. XXXVIL, fieg. 3, 4; ed. 2, p. 337, tab. LVIN, nee 3, 4: Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI, p. 172; Mac-Gitr,, ibid. vol. IX, p. 468; Couch, Corn. En.. part. 3, p. 127, tab. XXIII, fig. 3; RED, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XVi, p. 385, tab. XII, figg. 1—5; Gray (Scerupocellaria) Cat. Brit. Mus., part. 1, p. 112; DaLyELL (Cellularia) R. Rem. An. Scotl., part. 1, p. 235, tab. XLV; Cuvier, MıLne-Epw. (Orisia) Regne Anim. illustr. Zooph., tab. 69, figg. 1 et la; D’Ors. (Cellula- ria) Pal. Franc., Terr. Cret., vol. V, p. 50; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 339; Busk (Canda) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 26, tab. XXI, figg. 3, 4; Gosse, Mar. Zool., part. 2, p. 11, fig. 12; ALDER (Cellularia) Trans. Tynes. Club, vol. 3, p. 148 (p. 58 Cat. Zooph. North. Durh. sep.); Hıncks (Canda) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 23; SMITT, Bidr. 1. ec. p. 28 (sep.

Acamarchis Geofroyi, AuD., Expl. SAVIGNY, Egypt. Polypes, tab. XI (Cellaires) fig. 4.

Hab: in mari boreali a Gallia et Britannia usque ad Bahusiam et

mediam Norvegiam sat frequens in regione littorali reperta. In mari rubro (?) sec. SAVIGNY vivit.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HATS-BRYOZOER. 285

B: zooweia inoperculata (Busk).

Char

Syn:

Hab:

5.

C. seruposa (Lın.) — Tab. XVII figg. 42—50.

: Avieularia et vibraeularia zooocia defendunt.

Corallina cellifera minor, repens, ramosa et seruposa, cellulis alternis a latere angulatis, Pris, Corall., tab. XX, fig. c. O., pP. 38 (ed. angl.), p. 53 (ed. gall.); ıD. Phil. Trans, vol.

IDA tab. SUNDE sn do

Sertularia scruposa, Lin., Syst. Nat., ed. X, p. 815; ed. XU, p. 1315; ıD. Zn. Suec., ed. 2, p. 542; Paut, (Cellularia) El. Zooph., p. 72; SoL. (Oellaria) Zooph. Ell., p. 23; BRUG., Eöneyel. Meth., pp. 442 et 451; Esper (Sertularia) Pflanzenth., Sert., tab. XV, fisg. 1-3; Bosc (Cellaria) Vers, vol. 3. p. 110, tab. 29, fig. 7; JAMESON (Sertularia) Mem. Wern. Soc. 1809, p. 565; LmRrx. (Crisia) Pol. OCorall. Flex., p. 139; Lam. (Gellaria)" Anm So VR SN OR pr 141 Fed By MO p. 192; OKEN (Scruparia) Lehrb. Naturg., Zool., Abth. 2, p. 90; FLMNG. (Cellularia) Brit. Anim., p. 539; BLNVLLE. (Bicel- laria) Diet. Sc. Nat., t. 60, p. 423 (Actinol., p. 459); JoHNsT. (Cellularia) Brit. Zooph., ed. 1, p. 290, tab. XXXVIIL, figg. 5, 6; ed. 2, p. 336, tab. LVIII, figg: 5, 6; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI, p. 172, Mac-GiLLıv«., ibid., vol. IX, p. 468; Couch, Corn. Fn., part. 3, p. 126, tab. XXIII, fig. 2; Reıvd, Ann. Mag. Nat. Hist., vol, XV, p. 69; vol. XV], p. 388, tab, XII, figg. 6, 7; V. BEN. (Scrupocellaria) Rech. VAnat. etc. d. Bryoz., N. Mem. Brux., vol. XVIII, pp. 19 et 26, tab. II, has. 8 16; Busk, Ann. Mag. "Nat. Hist., ser. 2, vol. VILD p. Saab, to 8 LU: GRAY, Cat. "Brit. Mus. par ap: 111; D’OrB. (Cellularia) Pal. Franc., Terr. Cret., vol. V, p. 50; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 339; Busk (Scrupocel- larıa) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 25, tab. XXII, figg. 3, 4; GossE, Mar. Zool., part. 2, p. 11, fig. 11; ALDER (Cellularia) Cat. 1. c. p. 58 (sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist.. ser. 3, vol, IX, p. 23; SMITTA Bidr le cop2 29%@ep)); ın. Öfvers.. Vet.-Akad. Förh. 1865, pp. 8, 23, 32.734, tab. T, 100% 13, 14, tab. Vs he. 1, tab. VISS OO 14, tab! MID mee 602.

in mari boreali eisdem in locis, quibus, species praecedens, frequens reperta; descendit vero etiam aliquanto profundius.

©. Peachii (Busk) — Tab. XVI, figg. 51—53.

Char: Avıcularia et vibracularia desunt.

Syn:

Oellularia dichotoma, LoVvEn, (Mscrpt) 1834.

Cellularia neritina, var., JOHNST., Brit. Zooph.,. ed. 1, p. 340 (teste Busk, secundum specimina in Mus. Brit.); GRAY, Cat. Brit. Mus., part. 1, p. 114.

2

86 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Cellularia Peachii Busk, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. VII, p.. 82, tab. VII, figg. 1—4; m. Cat. Mar. Polyz. Brit. .Mus., part. 1, p. 20, tab. XXVII, figg. 3—5; LBGEH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 342; Gosse, Mar. Zool., part. 2, p. 10, fie. 9; Auper, Cat. 1. e. p. 58 (sep.); Busk, Rep. Brit. Assoe. Aberd. 1859, Trans. Sect., p. 144.

Hab: in mari boreali et arctico a Britannia usque ad insulas Spets-

Char: Zoooecia disticha, inermia, in duas series dorsis connata, stir-

pem inarticulatam, spiraliter ramosam effieiunt. loricata (Lin.) — Tab. XVII fig. 54.

. Species, quam novimus, hujus generis unica apud nos vivens.

@.

Syn:

bergenses majoribus in profundis passim reperta. Ad Bahusiam » primus Lov&n, ad insulas Spetsbergenses ToRELL 1858 et Ex- peditio Suecica anno 1861 (in freto Henloopen ad 30—60 org. fund. scopul. et argill., in sinu Kings-Bay ad 200—250 org. fund. argillosi) hane speciem haud frequentem invenerunt.

Gemellaria (SAVIGNY).

Muscus coralloides, mollis, elatior, ramosissimus, RAY, Syn. App., P- 330. ; ;

Corallina geniculata mollis, internodiis rotundis, brevioribus, nostras, PLUKENET., Mant., p. 56.

Corallina cellifera mollis ramosissima, geniculis ad lorice for- mam accedentibus, EuLıs, Corall., tab. XXI, fig. b, B; p. 40 (ed. angl.), p. 55 (ed. gall.). f

Sertularia loricata, Lıin., Syst. Nat., ed. X, p. 815; Fn. Suec., ed. 2, p. 542; ÖKEN (Scruparia) Lehrb. Naturgesch., Zool., Abth. 2, p. 90; Cuvier (Doricula) Regne Animal, ed. 2, vol. III, p. 303; TEMPLETON, Loud. Mag. Nat. Hist. vol. IX, p. 469; Busk (Gemellaria) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 34; Gosse, Mar. Zool., part. 2, p. 14, fig. 18; Hiıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., -ser. 3, vol. IX, p. 26.

Oellularia loriculata, PALL., El. Zooph., p. 64; Lin. (Sertu- laria) Syst. Nat., ed. XI, p. 1514; Sor. (Cellaria) Zooph. Ell., p. 24; Bruc., Encycl. Meth., pp. 442 et 452; Esper (Sertu- laria) Pflanzenth., Sert., tab. 24, figg. 1—3; Bosc (Cellaria) Vers, vol. 3, ,p. 133; JAMESON (Sertularia) Mem. Wern. Soc. 1809, p. 564; Lmrx. (Orisia) Pol. Corall. Flex., p. 140; Lam. , (Cellaria) Anim. s. Wert., ed. 1, vol. 2, p. 136; ed. 2, vol. 2, p. 179; FLMNG. (Notamia) Brit. Anim., p. 541; BLNVLLE. (@e- micellaria) Diet. Sc. Nat., t. 60, p. 425 (Actinol, p. 461, tab. LXXVIII, fig. 4); Farke (Notamia) Phil. Trans. 1837, p. 415, tab. XXVII, figg. 6—9; JounsT, Brit. Zooph., ed. 1, p. 263, tab. XXX, figg. 12, 13; ed. 2 (Gemellaria), pp. 293 et 477, tab. XLVII, figg. 12, 13; Hass. (Notamia) Ann. Mag. Nat. ' Hist., wol. VI, p. 170; Mac GiLuL., ibid., vol. IX, p. 466;

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 287

HYNDMAN, ibid., vol. X, p. 20; CovcH, Corn. Fn., part. 3, p. 100, tab. XVII, fig. 4; V. BEN. (Gemellaria) Rech. U Anat. etc. d. Bryozoaires, N. Mém. Brux., vol. XVIII, p. 9 (sep.), tab. 11, figg. 1—7; Sars, N. Mag. f. Naturv., B. 6, p. 146; (GRAY, Cat. Brit. Mus., part 1, p. 134; DaryELı (Cellularia- Notamia subg.) &. Rem. An. Scotl., part 1, p. 233, tabb. XLIII, XLIV; D’OrB. (Gemellarie) Pal. Franc., Terr. Cret., vol. V, p. 46; LB GE. Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 296, tab. XVI, fig. 58; ALDER, Cat. Zooph. North. Durh., Trans. Tynes. Club., vol. 3, p. 137 (p. 47 sep.).

Fistulana ramosa, FABR. In. Groenl., p. 441 (sec. N. Zool. Bidralsse, P.029):

Loricaria europea, LMRX, Expos. Meth., p. 7; Cuvier. M. Epw. (Loricula) Regne Anim. illustr., tab. 69, fig. 3.

Hab: in maribus europaeis et arcticis, ubi frequens e regione litto- rali usque ad majora profunda descendit. Ad insulas Spets- bergenses e 3—80 org. sublata est.

Caberea (LAMOUROUX).

Char: Zoooecia secunda, bi-multiserialia (quadrangulata, aviculariis et vibraculariis armata) stirpem inartieulatam frutescentem ef- fieiunt.

C. Ellisii (ELMNG) — Tab. XVII figg. 55 et 56.

Species, quam novimus, hujus generis unica apud nos vivens.

Syn: Flustra Ellisü, FLMNG, Mem. Wern. Soc., vol. II, p. 251, tab. NV Ense. lod.

Flustra setacea, ID., Brit. Anim., p. 536; BLNVLLE, Dict. Sc. Nat., t. LX, p. 415 (Actinol., p. 451); JoHnsT., Brit. Zooph., ed. 2, p. 346; Sars, N. Mag. f. Naturv., B. 6, p. 149; ıDd. B. 7, p. 386; Gray (Flabellaria) Cat. Brit. Mus., part. 1, p. 106; LBGH. (Flustra) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 350; Da-

. NIELSSEN, N. Mag. f. Naturv., B. 11, p. 47.

x Oellularia Hookeri, JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2, p. 338, tab. LX, figg. 1, 2; LeeH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 540; Busk (Caberea) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 39, tab. XXXVII, fig. 2; GossE, Mar. Zool., part. 2, p. 14, fig. 20; Busk, Rep. Brit. Assoc. Aberd. 1859, Trans Sect., p. 144; — (Eiineks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 26) — PACKARD, List. Labr. Mar. Anim., p. 9.

Canda Arachnoidea, GRAY, Cat. Brit. Mus., part. 1, p. 113. Obs: Bene apparet Candam arachnoideam, quam descripserit et de- lineaverit LAMOUROUX, huic generi, Caberee Ellisii propinquam, adscribendam esse, et secundum D’ORBIGNY, qui collectionem LAMOUROUXI perscrutatus est, nulla alia nota distingui pos- sunt genera Canda et Caberea hujus auctoris nisi numero ordinum zooceciorum, que alternantes stirpem perficiunt, quare

288 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

BuskIo assentiri non possum, qui nomen Cande arachnoidis articulatae cuidam Cellularise dederit; an vero juste GRAY speciem ex Australia cum nostrate conjunxerit, comparatio aceuratior decernat.

Hab: in mari boreali a Britannia septentrionali usque ad Finmark- iam in majoribus profundis (50—80 org.) haud infrequens. Ad insulas Spetsbergenses nondum inventa est.

Fam. BICELLARIEAR.

Char: Zoooecia obconica (vel quadrangulata) torta, aream apertura lateralem ellipticam vel semiovatam (vel quadrangularem) oblique ad planum axis medianum zoooscii positam prabent, quare an- sulus ares inferior interno propius quam externo lateri zoooe- cii accedit. Avicularia pedicellata sunt.

Bicellaria (BLNVLLE, GRAY).

Char: Zoocecia, quorum area aperturs elliptica sursum fere dirigitur - formam cormu copise praebent.

IB. crhata, (EINE Tab) XVI fog

Char: Avicularia, quorum longitudo ecire. 0,1 mm. zquat, sub area aperturee lateri externo zoooeciorum affıxa, ovalia sunt, et mar- sines rostri dentatos praebent.

Syn: Corallina cellifera minima, erecta, ramosa, cellulis Ba Formibus, basi conjunctis, oribus patentissimis, superne ciliatis, et alternatim prominentibus, ELLIs, Cor., tab. XX, figg. d, D; p. 38 (ed. angl.), p. 53 (ed. gall.).

Sertularia ciliata, LIN., Syst. Nat., ed. X, p. 815; ed. XII, p. 1316; Paz. (Vellularia) El. Zooph., p. 74; FABR. (Sertu- iaria) Nye Zool. Bidr., Vid. Selsk. Phys. Skr. (Havni&) vol. 1, part. 1, p. 36 (non Fauna Groenl.); SoL. (Üellaria) Zooph. El, p. 24; BruG., Enc. Meth., Vers. t. 1, pp. 442 et 451; EspeR (Sertularia) Pflanzenth., Sert., tab. 14, figg. 1, 2; JA- MESON, Mem. Wern. Soc. 1809, p. 565; Lam. (Cellaria) Anim. se Wert. sed. 1, vol 2, 0 LIV Gi 2, vol. 2, p. 186; LMRx (Crisia) Pol. Cor. Flex., p. 139; ÖKEN (Bugula) Lehrb. Na- turgesch., Zool., Abth. 2, p. 89; ELMNG (Cellularia) Brit. Anim., p- 940; BLNVLLE (Bicellaria) Diet. Sc. Nat., t. LX, p. 425 (Actinol., p. 459); TEMPLETON (Crisia) Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX. p. 468; Jounst. (Cellularia) SE Brit. Zooph., ed. 1, p: 291, tab. XXXVII, fige. 1, 2; ed. 2, p. 335, tab. kan üisg. 1, 2; Hass, Ann. Mag. Nat. Tan ser. 1, vol. VI, p. 172; CoucH, Corn. Fn., part. 3, p. 126, tab. XXI, fie. 1; V. BEN. (Orisia) Rech. Anat. des Bryoz., N. Mem. Brux., vol. XVII, p. 27 (sep.), tab. III, figg. 9—11; Gray (Bicellaria)

SMITT, KRITISK WÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER, 289

Brit. Mus. Cat., part. 1, p. 112; Datyerı (Celhuaria) R. Rem. An. ISCObU, vol. 1, p. 239, tab. XLVII; D’Ors., Pal. Franc., Terr. Oret., vol. V, p. 49, LseH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 337, tab. XVII, fieg. 62, 62°; Busk (Bicellaria) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 41, tab. XXXIV; GOSSE, Mar. Zool., part. 2, p. 15, fig. 21; ALDER (Cellularia) Cat. Zooph. North. Durh., Trans. Tynes. Club., vol. 3, p. 148 (p. 58 sep.); Busk (Bicellaria) Rep. Brit. Assoe., Aberd. 1859, Trans. Sect., p. 144; Hicks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 26.

Hab: praeeipue in maribus Galliam, Belgiam, insulas Britannicas af- fluentibus, ubi saepe inter Fucos et Sertularias inventa est; ad Bahusiam : in sinu Gullmaren LOVÉN et LILLIEBORG haud fre- guentem reperierunt.

2. B. Alderi (Busk) — Tab. XVII fieg. 4—8.

Char: Avicularia, quorum longitudo cire. 0,2 mm. aequat, basi zoo0e- cii affıxa, inflata sunt, et margines rostri integros praebent.

Syn: Bicellaria Alderi, Busk, Rep. Brit. Assoc., Aberd. 1859, Trans. Sect., p. 145. Bicellaria unispinosa, Sars, N. Mag. f. Naturv., B. 12, p. 286.

Hab: in maribus insulas Shetlandicas et Norvegiam affluentibus, ubi ex maximis profundis ter solum inventa est (BARLEE, SARS, UGGLA). In Mus. Holm. Gorgonis affıxa conservatur.

Bugula (ÖKEN, BusK).

Char: Zoooecia obconica vel cymbiformia (vel quadrangulata) aream aperture oblongam vel oblique semiovatam (vel quadrangula- rem) praebent.

1. B. avicularia (Lin.) — Tab. XVIII fieg. I—18.

Char: Avicularia, ad medium marginem externum arex apertur& af- fixa, cavitatem rostri magnitudine dimidium saltem cavitatis mu- scularis aaquantem, pedunculum inferne insertum praebent.

Forma 1: B. avicularia s. s., 5- 3-spinosa, ‚biseriata — figg. 9, 10, 12—15.

Syn: Corallina cellifera erecta, ramosa et plumosa, spherulas testa- ceas, summa parte, aviumque capitum formas, a latere cellula- rum, gerens, ELLIs, Cor., tab. XX, figg. a, A, p. 36 (ed. angl.), p- 91 (ed. gall.).

Sertularia avicularia p. p., LIN., Syst. Nat., ed. X, p. 809, ed. XII, p. 1315; Pair. (Cellularia) p. p., El. Zooph., p. 68; SoL. (Cellaria) p. p., Zooph. El, p. 22; Bruce. p. p., Ene. Meth., Vers., pp. 442 et 449; Orıvı (Sertularia) Zool. Adriat., p- 290; Jameson, Mem. Wern. Soc. 1809, p. 565; LMRX (Crisia) Soc. Phil. 1812, (Dec) p. 183; Ip. Pol. Cor. Flez.,

290 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

p. 141; Lam. (Cellaria) Anim. s. Vert., ed. 1, vol. 2, p. 141; ed. 2, vol. 2, p. 191; OKEN (Bugula) Lehrb. Naturgesch., Zool., Abth. 2, p. 90; Fımne (Flustra avicularıs p. p.) Brit. Anim., p. 506; BLNVLLE, Diet. Sc. Nat., t. LX, p. 415 (Acti- nol., p. 451); TEMPLETON (Crisia) Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 468; Jounst. (Cellularia) Dt Brit. Zooph., ed. 1, p. 292, tab. XXXVI, fieg. 7, 8; ed. 2, p. 338, tab. LXII, figg. 7, 8; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. VI, p. 172; vol. VJI, p- 370; NORD ae) ek pontica (DE- MIDOFF, Voy. Russ. Mer.) Polyp., tab. 3 (esedem figure in Cu- VIER, R. Anim. illustr., tab. 69, figg. 2, 2°); Couch (Cellula- ria) Corn. Fn., part. 3, p. 128; Reın (C. avicularis) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. XVI, p. 389; Gray (Bugulina) Brit. Mus. Cat., part. 1, p. 114; DaryEeLı (Cellularia avicularıs) R. Rem. An. Scotl., vol. 1, p. 241, tabb. XLVIII, XLIX; LseH. (Cellularia) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 341, tab. XIX, figg: 72, 72°; Busk (Bugula)' Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 45, tab. LIII; D’OrB. (Ornithopora) Pal. Franc. l. e. p. 322; Gosse (Bugula) Mar. Zool., part. 2, p. 15, fig. 22; ÅLDER, Cat., ]. c., p. 149 (p. 59 sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 27.

Avicella DER V. Ben., Bull. Acad. Brux., vol. XV, part. 1, 10

Aal ee NET BEN cup

Forma 2: B. jlabellata, 4-2-spinosa, 3—7 seriata — fig. 11.

Syn:

ELIS, Cor., tab. XXXVIII, fig. 7, p. 119 (ed. gall).

Sertularia avicularia p. p., Lin.; PALL (Cellularia) p. p-; SoL. et Brus. (Cellaria) p. p.; vide supra.

Flustra avicularis, Sow., Brit. Miscell., vol. 2, p. 21, tab. 71; FLMNG p. p. et BLNVLLE p. p. vide supra; Couch, Corn. Fn., part. 3, p. -122; JoHnsT., Hist. Brit. Zooph., ed. 1, p. 286, tab. XXXVI, figg. 3, 4; ed. 2, p. 346, tab. LVIII, figg. 3, 4; V. Ben. (Cellularia avicularia) Rech., N. Mem. Brux., vol. XVIII, pp. 17 et 24 (sep.), tab. III, figg. 1—8; ı». (Avi- cella) Bull. Acad. Brux., vol. XV, part. 1, p. 75; Lesen. (Flu- stra) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 350; D'OrB. (Ornithoporina avicularia) Pal. Franc., 1. c., p. 322.

Orisia Flustroides, LMRX, Pol. Cor. Flex., p. 141.

Flustra angustiloba, LAM. Anm. s. Vert., ed. 1, vol. 2, p. 158; ed. 2, vol. 2, p. 222.

Flustra capitata, HoGG, Nat. Hist. Stockton, p. 36.

Avicularia flabellata, J. V. Tuomps. Mscrpt. Brit. Mus. 1847 sec. GRAY, Proc. Zool. Soc. 1848 et Cat. Brit. Mus., part. 1, p. 106; Busk, (Dugula) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p- 43, tabb. LI et LIT; GossE, 1. c.; ALDER, ]. c.; Hıncks, IB.

Avicella mediterranea (?) V. BEN., Bull. Acad. Brux., vol XV, part. 1, p. 77

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 291

Forma 3: B. fastigiata, elongata, 3- (vulgo 2-)- 1-spinosa, biseri-

Syn:

Hab:

2.

ata — figg. 16—18.

Corallina pumila erecta ramosior, RAJ., Syn., p. 37, tab. 2, hose

Corallina cellifera, erecta, ramosissima, tenerrima, et plumosa, ELtIs, Cor., tab. XVIII figg..a, A; p. 33 (ed. angl.), p. 48, ed. gall.).

Sertularia fastigiata, Lin., Syst. Nat., ed. X, p. 815; ed. XI, p. 1314; Fn. Suec., ed. 2, p. 542; FımnG (Cellularia) Brit. Anim., p. 539; BLNVLLE (Bicellaria) Diet. Sc. Nat., t LX, p. 423 (Actinol., p. 459); TEMPLETON (Crisia) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. IX, p. 468; DALYELL (Cellularia) 1. c., 236, tab. XLVI; D’Ore. (Acamarchis) PalsaErancsla cap: 324; ÅLDER (Bugula) Cat., 1. c.; Sars, N. Mae. f. Natuvv., 2212, 92283 0SMENT, Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, pp- 23 ei 93, VN Va NR TENS Viby HE de

Cellularia plumosa, PALL., El Zooph., p. 66; Son. (Cellaria) Zooph, Ell., p. 21; Brus. 1. c. pp. 442 et 448; LMrx (Cri- sa) Soc. Phil. 1812 Dee.) p.' 185; 2015 Cor. Flex.,-p. 143; Lam. (Cellaria) Anim. s. Vert., ed. 2, vol. 2, p. 190; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 1 (Acamarchis) p. 294, tab. XXXIX, figg. 1—5; ed. 2 (Cellularia) p. 341, tab. LXI, figg. 1—5; Hass. (Acamarchis) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol VIzp 127; CoucH (Cellularia) Co Fn., part. 3, p. 128; GRAY (CRS laria) Cat. Brit. Mus., part. 1, p: 111; Sars (Cellularia) N. Mag. f. Naturv., B. 6, p. 149; LBGH. Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 342; Busk (Dugula) Cat. Mar. Pol. Brit. Mus., part. 1, p. 45, tab. LIV; Gosss, nn Zool., part. 2, p. 15; ALDER, Seumpl,Cat u. c,, Nol Vi ps 20 (sep.); Hıxcks, 1. c.; SMITT, Bidr. Känn. H. Bryoz. Die. Ups. Univ. Ärsskrift 1863, p- 28 (sep.).

Obs.! Sertulariam fastigiatam, quam in Fauna Groenlandica (p. 445) descripsit, postea Fagrıcıus [Nye Zool. Bidr., in Vid. Selsk. Phys. Skr. (Havnie), vol. 1 (1821) p. 35] Sertulariam argenteam esse dixit.

in maribus europsis et arctieis usque ad insulas Spetsbergen- ses, ubi formam aviculariam jam in Sörje-Bay (40—45 org. fundi argillosi) raram invenimus: formam flabellatam typicam e maribus Scandinavieis haud vidi; forma vero fastigiata ad Ba- husiam et Norvegiam vulgaris est (80—130 org.).

B. Murrayana (BEAN, JOHNST.) — Tab. XVIII figg. 19 —27.

Char: Avicularia, sub area apertur® frenti zooeciorum serierum me-

diarum affıxa, cavitatem rostri minimam, pedunculum postice insertum praebent.

Forma 1: B. Murrayana s. s., multispmosa — figg. 19—24.

292 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Syn: Eschara hispida (?), PALL., El. Zooph., p. 49; Rısso (Flustra) Eur. Mer., vol. V, p. 334.

Sertularia spiralis (?) OL1vı, Zool. Adriat., pp. 291 et 313, tab. VI, fisg. 2 a, A; Gray (Flabellaria) Cat. Brit. Mus., part. ila 0, UND

Flustra Murrayana, BEAN Mserpt. sec. JoHNsT., Hist. Brit. Zooph., ed. 2, p. 347, lab. LXIII, figg. 5, 6; Sars, N. Mag. f.. Naturv., B. 6, .p. 149;. B. 7, p. 386; LecH., '?op. Kost. Brit. Zooph., p. 350; Busk (Bugula) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 46, tab. LIX; Gosse, Mar. Zool., part. 2, p. 15; ALDER, Cat. 1. c.,, p. 149 (p. 59 sep.); DANIELSSEN (Flustra) N. Mag. f. Naturv., B. 11, p. 47; Busk (Bugula) Rep. Brit. Assoc., Aberd. 1859, Trans. Sect., p. 145; PACKARD (Flustra) List. Labr. Mar. Anim., p. 10.

Avicella multispina, V. BEN., Bull. Acad. Brux., vol. XV, parts I TD ÖJ babe NAGU Oe

Ornithoporina dilatata, D’ORB., Pal. Franc., Terr. Cret., vol. VI De DID x

Forma 2: B. quadridentuta, elongata, 4-1-spinosa — figg. 25—27.

Syn: Oellularia quadridentata, LovEn, Mserpt. 1834. Menipea fruticosa, PAck., 1. c., p. 9, tab. 1, fie. 3.

I

Hab: in maribus europeis et arcticis ab Italia (?) et Britannia us- que ad insulas Spetsbergenses; forma multispinosa in illis, qua- dridentata vero in his frequentissima inventa est, (3 —80 org.; in freto Grötsund (Finnmarchi®) 100 org.).

3. B. umbella, n. sp. — tab. XIX, figg. 28—31.

Char: Avicularia ad angulum superum-externum ares aperture af- fixa, forma inter illa specierum praecedentium medium tenent. Zoocecia dorsum oblique striatum preebent.

Hab: in mari arctico ad insulas Spetsbergenses, ubi in sinu Wyde- Bay specimen unicum ex 40 org. fundi argillosi invenimus. Ad Finnmarchiam DANIELSSEN hanc speciem primus observavit.

Beania (JOHNST.)

Char: Zoocecia cymbaformia, basi eylindrica producta inter se con- juneta, stirpem vesicularieeformem, serpentem effieiunt. 1. B. mirabilis (JOHNST.). ; Species, quam novimus, hujus generis unica apud nos vivens.

Syn: Beania mirabilis, JoHNsT., Miscell. Zool., Ann. Mag. Nat. Hist., ser, 1, vol. VW, p. 272, neo. 1, 2; ıD., Bist, Brut. ZoooRswed. 2, p. 312, figg. 69 et 70; Gray, Brit. Mus. Cat., part. 1, p. 96; Busk, Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1, p. 32, tab.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 293

XXIV, figg. 4, 5; LBGu., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 369, tab. XIX, figg. 75, 75°; GossE, Dev. Coast, p. 225; Hincks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. XV, p. 129; GOSSE; Mar. Zool, part. 2, p. 14, fig. 17; Hincks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p..25.

Hab: in maribus Britanniam et Bahusiam (Gullmaren, ubi Lovkn 2 a. 1834 cam primus Flustra fokacere affixam cepit) affluentibus.

De anmärkningar, som i föregående afhandling blifvit fram- ställda om förhållandet mellan Ctenostomerna och denna ordning, skola nu i det speciella bevisas.

Afven här gå vi samma väg: det är alltjemnt utvecklings- historien, vid hvars resultater vi stödja oss. Härvid har emel- lertid den vetenskapliga betraktelsen ett vigtigt moment att ihagkomma, på hvilket vi dock här ej närmare kunna ingå; nem- ligen den geologiska utvecklingen. Till dess denna blifvit i sam- ma riktning undersökt, måste mycket förblifva för den descri- ptiva zoologien oförklarligt, och månget fel kan insmyga sig, der vi nu minst ana något sådant.

Ett exempel på denna osäkerhet lemnar oss vår kunskap om den geographiska utbredningen. Många af de Bryozoer, som inneslutas inom de af BUSK uppställda gränserna för Chilosto- mata, äro upptagna såsom spridda öfver största delen af jor- dens haf, och det är klart, att en sådan böjlighet-under yttre omständigheter låter med sig förena och förklarar sjelfva for- mernas böjlighet, om också en gång geologien eller en noggran- nare undersökning af dessa arter skulle visa likheten endast vara skenbar, måhända beroende af emot hvarandra gående ut- vecklingar från vidt skiljda utgångspunkter. En sådan möjlig- het ställer det såsom en nödvändig fordran på artstudiet att med intresse erkänna och fästa sig vid karakterernas föränder- lighet, och lagarne för denna söka vi uti utvecklingshistorien.

Enligt geologiens resultater, samlade isynnerhet af D'ORBI- GNY, äro Chilostomerna betydligt yngre än Cyclostomerna, men i nutidens haf uppträda de formrikast bland Bryozoerna. De äro också i sina typiska former de högst utvecklade, och denna deras rang har sitt uttryck såväl i den mera sammansatta po-

204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. 3 2

Iymorphismen inom deras kolonier, som i den större formskill- naden mellan dessas organer bade sinsemellan och vid de ser- skilta arternas jemförelse. Detta är orsaken, att såväl genera som species bland Chilostomata kunnat grundas på karakterer, hvilka hufvudsakligen hemtats från olikheter i djurhusen och de öfriga organerna inom kolonien, under det att sjelfva kolo- niens form, som alltid lemnar osäkrare karakterer, isynnerhet för de större afdelningarne, hittills haft den största betydelse vid Oyelostomernas behandling. Kännedomen om Chilostomerna har derföre också varit noggrannare, och isynnerhet BUSKS ut- märkta arbeten hafva lagt grunden för en säkrare formkänne- dom. Så skarpa som karaktererna kunna framträda, så kon- stanta äro de dock ej. I sin utveckling komma formerna när- mare eller fjärmare från hvarandra; men alla de mera utveck- lade typer, hvilka vi kunna urskilja inom Chilostomernas ord- ning, låta hänföra sig hvar till sin mot de öfrigas svarande ut- gångspunkt, der karaktererna mer eller mindre tydligt samman- falla. Denna utgångspunkt ligger, som vi redan förut anmärkt, 1 närheten af Ctenostomata, och den första familj, vi här be- handla, i

Eterde,

visar de största öfverensstämmelser med Vesiculariew. Härige- nom blifver den emellertid mera ensamt stående inom ordnin- gen, ty om vi ock i det följande kunna åberopa flera former, som från öfriga typer visa ett närmande till Eteiderna, är det dock i allmänhet Halcyonelléernas grupp, till hvilken Chilosto- merna sluta sig närmast. Deremot är Eteidernas likhet med Vesiculariew så stor, att man måhända lika riktigt skulle kun- na anföra dem såsom Ctenostomer, hvilka fatt en yttre karakter af Chilostomata, 1 likhet med hvad vi sett hos Aleyonidium hi- spidum. Men Eteiderna tillåta äfven en annan jemförelse, som gifver dem en serskilt systematisk betydelse. De rörformiga djurhusen med mynningen i toppen, somliga arter med djurhus-

väggen prickad liksom pa Crisiorna, och stammens ursprung

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 295

från en rundad uppsvällning !) påminna tydligen om Uyelosto- merna, hvilka på detta sätt skulle vara att anse såsom en egen utvecklingsriktning af Bryozoerna från närheten af Vesieulariew. På grund af denna betydelse upptaga vi under en egen familj de få arter, som äro kända af slägtet

Btea.

Dettas byggnad och utvecklingshistoria hafva vi redan för- ut?) afhandlat, med en af vara nordiska arter sasom exempel.

Djurhusväggen är vanligen hyalin, men förstärkes genom kalkafsättning och blifver pa äldre exemplar ofta i hög grad ogenomskinlig. Till detta kalklager höra de porer, som pa na- gra arter förekomma spridda öfver hela djurhusväggens yta, under det andra arter hafva: dem åtminstone till större delen ordnade i rader, hvarje sådan rad på en ringformig upphöjning rundt om djurhuset. Hvarje djurhus är genom en knäformig böjning deladt i tvenne delar, men den öfre (yttre) af dessa kan förlängas eller så starkt utvecklas till skillnad från den nedre delen, att den förra får utseendet af ett helt djurhus fä- stadt vid den senare, som då synes motsvara Vesicularidernas stambildning. Liksom hos dessa, så kan äfven här kolonien förekomma dels krypande, dels upprest, ehuru åtminstone ännu blott en art är känd i det senare stadiet. De förändringar, hvilka djurhusens form härvid kan undergå, liksom skillnaden mellan de enkla och förlängda djurhusen äro äfven här vigtiga att ihagkomma vid arternas begränsning.

Så eger

LE. truncata

saväl kortare djurhus, uti hvilka vid djurets indragning hela ventrikeln inneslutes i den nedre delen, som ock längre sådana, inom hvilka hela den indragna digestionskanalen inneslutes uti den öfre delen. Båda dessa slag förekomma såväl i de kry- pande som de uppresta stammarne. Likaså kan basaldelens

1) ”Central disc”, Busk, Trans. Micr. Soc, 1. c. 2) Ofvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 11.

296 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

förlängning variera; längst rörformigt utbildad förekommer den dock i allmänhet på de uppresta stamdelarne. Det är troligen ett af de senares knoppningsstadier, som lemnat COPPIN karak- teren för Salpingia Hassallii. Det af honom gifna artsnamnet skulle således ega prioritetsrätt; men Busks och LANDSBo- ROUGHS säkrare bestämning ma väl försvara bibehällandet af benämningen -Htea truncata, åtminstone sa länge något tvifvel kan vara fästadt vid CoPPINs ofullständiga beskrifning.

På de krypande delarne af stammen finna vi stundom en de öfriga, som blifvit urskiljda inom detta slägte. De förlängda djurhusen, som annars vanligen hafva den uppresta delen uppåt utvidgad mot den snedskurna mynningsarean, kunna stundom få denna del mera jemnt cylindrisk med en inknipning såväl vid basen som vid dess midt (Tafl. XVI, fig. 1). Det är samma 'örändring som vi förut sett på Vesicularia fusca, och den förer HE. truncata så nära intill den form, hvilken vi beskrifvit !) under namnet <<. argillacea, att vi nu vid sammanställningen af de bevis, vi ega för formernas föränderlighet, anse det rät- tast att upptaga den senare såsom en djupvattensform af den förra. Den största längd, hvilken vi mätt på de nämnda upp- resningarne till ZE. truncata, har emellertid endast varit 0,75 mm., under det motsvarande måttet pa ZZ. argillacea varit dubbelt så stort. Härtill kommer djurhusväggens opaka utse- ende, som alltid gör den senare lätt igenkännelig. Det återstår dessutom att i ett mera rikhaltigt material, än det som stått oss till hands, finna de öfvergångar, som ännu saknas.

Den andra af våra nordiska arter,

E. anguina, PR är den sedan längst bekanta inom slägtet. Efter djurhustop- parnes utvidgning och den uppresta djurhus-delens mer eller mindre böjda form och längd har visserligen Hıncks afskiljt den från sin 2E. recta; men variationerna i dessa hänseenden

1) Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 29.

SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 297

göra gränsen omöjlig att fastställa, och den föregaende artens uppfatta den af HINCKS uppställda arten såsom en förlängd form af <H. anguwina, isynnerhet tillhörande de större djupen. Dessutom kunna de också till sin längd öfverensstämma, då vi finna E. recta ätminstone från mindre djup med ungefär 1 mms. längd på de uppresta delarne af djurhusen, ett mått, som äfven kan tillkomma %. anguina, om också den motsvarande delen på den egentligt typiska formen af detta namn enligt BUSKS teckningar synes vara något kortare, nemligen 0,75 mm. Dylika matt hafva emellertid hos alla Bryozoer endast ett rela- tivt värde, nemligen beroende af att man tager dem från äfven till åldern hvarandra motsvarande delar af kolonierna. Den så- som karakteristisk anmärkta böjningen på djurhusens uppresta del synes för öfrigt vara sällsynt hos var nordiska form, ätmin- stone att döma efter lefvande eller sprit-exemplar; måhända framträder den dock starkare efter torkning.

Utom genom de ringformiga tvär-strecken, hvilka dock en- dast förekomma på nedre delen af djurhusens uppresningar, un- der det djurhustopparne och de krypande delarne äro liksom på den föregående arten prickade (Tafl. XVI, figg. 4 och 5), ut- märkes <E. anguina genom de krypande djurhus-delarnes star- kare utbredning, der uppresningarne höja sig i en rät vin- kel uppåt, så att dessa senare få en större likhet med sjelf- ständiga djurhus. Denna ökas ännu mera, då vi se två djur- hus-uppresningar tätt invid hvarandra. Emellertid är digestions- kanalens förhållande till djurhusets begge delar (Tafl. XVI, fig. 2) samma som hos den föregående arten.

Tentaklernas antal synes vara större än på E. truncata; åtminstone har jag på ett ännu ej fullvuxet djur räknat dem till 16.

Slutligen vilja vi erinra om det sätt att få sina djurhus ”liksom reparerade efter en afbrytning”, hvilket BUSK beskrifvit

1) Jfr t. ex. Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, tafl. II, fig. 12 med vår figur här Tafl. XVI, fig. 1.

298 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

för denna art !). Detta påminner om förhållandet vid djurhus- förlängningen på _E. argillacea, ehuru ej här det äldre djurhu- set bibehållits oförändradt.

Anm.: Busk har i samma afhandling anmärkt strie i de stora re- tractorerne och opercular- (labial-) musklerna. Detsamma har jag visserligen vid senare undersökningar funnit såväl 1 avicu- larie- och vibracularie-musklerna som i öfriga muskler hos na- gra Hafs-Bryozoer; men. dessa strie äro längre från att mot- svara högre organiserade musklers sammansättning än att anses såsom modifikationer af elastiska band.

Hos de följande familjerna, af hvilka vi först upptagå

Cellulariece,

träffa vi dessa numera lätt förklarliga, ehuru icke derföre min- dre interessanta, secundära kolonial-delar, som efter sin olika form och utbildning fått namn af borst, avicularier, oviceller och rotträdar. Alla dessa ega morphologisk motsvarighet med hvar- andra sasom uppkomna genom en secundär knoppning efter och vid sidan af den första knoppningen, genom hvilken djurhusen alstrats. Derföre se vi dem också alla kunna saknas eller den ena efter den andra kunna försvinna pa en del af en koloni el- ler på hela denna, utan att djurhustypen i något väsendtligt förändras, ehuru vanligen i förening med en modifikation af denna. Borsten hafva sin plats i den kant, som begränsar mynningsarean, den egentliga djurhusranden, så som utvecklings- Historien äfven om Cellularigerna visar oss, att djurhusets nedre del är en vid typens utveckling senare tillkommen förlängning. De äro således motsvarande bildningar till dem vi sett på Al- cyonidium hispidum, ehuru de här mera förlorat utseendet af sjelfständighet, hvilken blott visar sig genom en inknipning af deras lumen på något afstånd från deras fäste. Så som bor- sten stå, en mer eller mindre fullständig spetsgard, inom hvil- ken tentakel-kransen reser sig, tjena de antagligen till skydd för denna och för den tunntäckta mynningsarean — detta senare framträder tydligare, då ett af dem förändras till det förr så kallade operculum, hvars namn vi här utbytt mot fornix till

1) 1. c., figg. 5 och 6.

SMITT, KRITISK PÖRTEOKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 299

skillnad fran djurhusets egentliga mynningslock; — men troli- gen tjena de ock sasom känselorganer, hvilka, äfven när djuret är indraget, gifva det underrättelse om rörelserna i det yttre. Avicularierna och vibracularierna — modificationer af samma typ, — koloniens mera djurhuslikt utbildade försvars- och re- nings-organer !), äro pa Cellularicerna, savidt vi känna former- na, alltid sessila. De förstnämnda hafva sin plats i djurhusens öfre-yttre hörn och pa deras framsida, de sistnämnda deremot vid djurhusens nedre-yttre hörn och pa deras baksida. Emel- lertid hafva dessa organer, om vi ock här bibehälla dem skiljda till namnet, samma eller motsvarande inre byggnad, och äfven till det yttre förekomma form-öfvergangar. Ovicellerna, sessila, hjelmlika uppsvällningar vid djurhusens topp, kunna här äfven framträda såsom mera djurhuslika bildningar, men detta också pa ett slägte, Hucratea, som genom sin likhet med Htea äfven hos annat sätt påminner om Cyclostomerna. Rotträdarne utga vanligen från den nedre, afskiljda delen af vibracularierna; der dessa: saknas, uppträda de sasom sjelfständiga knoppningar från nedre delen af djurhusen, på dessas yttre eller bakre sida. Djurhusformen, den säkraste, om också svåraste karakteren för uppfattningen af familjerna, kan för denna familj närmast jemföras med en upp- och nedvänd kon, mera rak' och symme- trisk än hos de följande, närstående familjerna, med den ellip- tiska eller ovala mynnings-arean snedt utskuren på djurhusets framsida, i riktning framåt och bakåt, men rätvinkligt ställd mot det plan, som delar djurhuset i tvenne lika halfvor, så att denna areas nedra ända sammanfaller med djurhusets midtel- linie på framsidan. Renast träffa vi naturligtvis denna form, der inga secundära knoppningar gjort intrång på densamma (t. ex. pa Hucratea och Gemellaria). Emellertid kan den modifi- eras till öfvergangsformer åt den ena eller andra af de öfriga familjerna. Detta står i samband med de förändringar i sam-

mansättningen, hvilka äfven uppträda såsom äldersförändringar

) Jfr Bidr. H.-Bryoz. Utv., Ups. Univ. Årsskrift 1863. p. 25 (sep.). Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24.N:0 5. 4

.

300 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

för snart sagdt hvarje koloni. Här kunna vi nemligen nu an- vända, hvad vi redan funnit på Crisiorna: de äldre delarne på de högre utvecklade formerna visa en sammansättning, mot- svarande de enklares, och vi kunna saledes uti aldersförän- dringarne söka ett uttryck för de mera skiljda formernas sam- manhang. Så t. ex. sago vi redan på Crisiorna, att en form kan uppträda med ett lösare eller fastare koloniallif: äfven här visar sig nu denna skillnad uti mera tättslütna och hoptryckta djurhus i förening med längre internodier uti stammen på de högre utvecklade formerna saväl som kolonidelarne, och i det följande skola vi se, huru härigenom de lägre formerna förenas med de högre till en utvecklingsserie. Men dessutom visa sig under den fortskridande utvecklingen äfven andra förändringar, som snarare häntyda på en återgang till de enklare formerna, och familjen kommer på detta sätt att likna en sluten krets, i hvars centrum vi ställa de mest typiska formerna.

Den enklaste sammansättningen finna vi hos slägtet

Eueratea,

hvars tillväxtsätt förer närmast till /Ztea, och som derföre hos JOHNSTON, BUSK m. fl. fatt bilda en egen familj tillsammans med den nämnda och motsvarande tillväxtformer af andra ty- per. Redan vid Ctenostomerna anmärkte vi emellertid, hvilken systematisk betydelse man har att fästa vid Hippothoa-förändrin- garne af en form-typ. Det är ett tillväxtsätt, som förekommer inom flera familjer, och vår nordiska fauna skall i det följande lemna oss ännu tydligare bevis på ett sadant förhållande hos former, der man kanske minst skulle vänta det. Här, der vi icke direkte kunna hänföra var Hucratea-form till någon be- stämd Cellularia, maste vi nöja oss med att hänvisa till djur- husformen, som tydligen förer den till Cellulariew. Hippothoa- förändringen uppkommer här, som på andra ställen, genom den | rådande enkla knoppningen, som bildar kolonier af enradiga djurhus. Hufvudsakligast försiggar tillväxten i de förra djur-

husens riktning, så att knoppen har sin plats vid det äldre djur-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER 301

husets topp; men grenar och uppresningar af stammen bildas genom en likartad knoppning såväl vid högra och venstra sidan af djurhusen som på dessas framsida straxt under mynnings- arean. Knopparne till höger och venster uppträda dock endast, savidt man ännu känner, pa den krypande delen af stammen). Bakom djurhusen uppträder enligt Hıncks på H. elavata en serskilt knoppning för bildande af djurhuslika oviceller. För öfrigt utmärkes detta slägte genom saknaden af de secundära kolonial-delar, som annars tillhöra de typiska Cellulariterna.

Var enda kända Skandinaviska art är

E. chelata.

Lika allmänt som vid England förekommer den äfven vid Bohuslän och åtminstone södra Norrige, men i de arktiska regi- onerna är den ännu ej funnen.

Till de beskrifningar och figurer, som redan blifvit publi- cerade öfver denna art, bland hvilka GossEs (Dev. Coast) in- taga främsta rummet, vilja vi blott foga en rättelse om djur- husens riktning (Tafl. XVI, figg. 7 och 8), hvilka hittills, så- vidt mig är bekant, blifvit betraktade såsom ställda alla åt ett håll för hvarje gren eller afdelning af stammen. Så är ock för- hållandet på de krypande delarne af denna; men de uppresta delarne äro vridna i en långdragen spiral, hvilket visar sig så- väl i djurhusmynningarnes som i grenarnes riktning.

Djurhusens längd är betydligt varierande, hufvudsakligen beroende på den nedre, rörformiga djurhusdelens förlängning. Omkring mynnings-arean är randen stundom ringformigt upp- höjd, likväl synes detta vara vanligare på de sydligare ställen, der arten förekommer, ty på nordiska exemplar har jag aldrig funnit denna upphöjda rand så starkt markerad eller så allmän som på de engelska författarnes figurer. Djurhusens böjning framat, så att mynningsarean på de uppresta stamdelarnes djur-

hus kan blifva nästan vertikal, är likaledes varierande: isynner-

!) HINCKS, Cat. Zooph. North. Durh. 1. c. p. 24.

302 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

het tillkommer den de nedre (äldre) af dessa djurhus. Likhe- ten häruti med Crisia cornuta föranlät de äldre författarne att sammanföra dessa bada arter inom samma slägte, och hvad växtsättet beträffar, hafva de också samma betydelse, hvar inom sin familj.

De mest typiska arterna bland Cellwlariéerna sammanföra vi uti slägtet

Cellularia,

ty de genera, som blifvit uppställda inom dettas gränser, för- lora sina karakterer och smälta samman, när man noggrannare vill fästa sig vid formernas utveckling. De säkraste bestäm- ningarne lemnas af BUSK, men dessa äro grundade på när- eller frånvaron af avicularier och vibracularier, i hvilka hän- seenden djurhusen vexla i hvarje koloni. Da nu de nämnda or- ganernas plats, som ofvan sagdt, är konstant inom hela familjen, hos de arter der de förekomma, är det klart, att endast deras form skulle kunna användas såsom karakter; men dennas för- ändringar ga i jemnbredd med djurhusformens och äro sa suc- cessiva fram den ena arten till den andra, att äfven den rent artificiella systematiken måste inskränka deras betydelse till att blifva artkännetecken.

De hithörande formerna hafva alla en upprest stam, hos de flesta uppbyggd af tvenne rader djurhus, hvilka i den ena raden alternera uti höjd med dem uti den andra. Den på detta sätt uppbyggda stammens form är fullt jemförlig med Crisiornas och undergår motsvarande aldersförändringar. Dessa kunna äf- ven här förklaras genom olikheten i knoppningssättet. Hos Euceratea funno vi den enkla knoppningen radande. På de äl-

dre delarne af den art, hvilken vi här ställa främst 1 slägtet

Cellularia, och åtminstone vid basen af de öfriga våra arters

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 303

genom klyfning af denna knopp ofvan ledringen, liksom vi sett pa Crisiorna. När på detta sätt tvenne bredvid hvarandra ställda djurhus blifvit bildade, fortsätta de emellertid ledens tillväxt hvart för sig genom en knoppning vid toppen af sin baksida, så att de båda djurhusraderna tillväxa mera oberoende af hvarandra, än hvad förhallandet var hos Crisiorna. Djurhu- sen i de båda raderna stå visserligen i samband med hvaran- dra — åtminstone har jag på flera ställen sett föreningsporer i kalkväggen, der tvenne djurhus, hvart i sin rad, haft sina mant- lar i beröring med hvarandra; — men upplöser man kalkskalet med ättiksyra, kan man draga raderna hela isär.

Den sistnämnda knoppningen, liksom de yttre avicularier- nas uppkomstsätt, bildar en öfvergang från samknoppsklyfnin- gen till den enkla knoppningen, derigenom att det djurhus, från hvilken det utgar, till största delen är färdigbildadt vid klyf- ningsplanets uppträdande. Likväl förekommer en tidigare sam- knoppsbildning vid hvarje senare grenbildning, ty denna uppstar derigenom att ett af den ena radens djurhus — det tredje (tafi. XVI, fig. 14, a) eller femte (tafl. XVI, fig. 26, «) yngsta i le- den — får knoppen vid öfra inre hörnet af sin baksida delad till början till två (understundom till och med till tre) djurhus, och det innersta af dessa, som blifver midtelhus i grenvinkeln, utbildar en enkel knopp i hvartdera af sin baksidas öfre hörn, den ena till fortsättning af den äldre stamdelens riktning, den andra sasom början till den inre raden i den nybildade grenen, hvars yttre djurhusrad fortsättes från den yttre (eller i abnor- ma fall den mellersta) af de förstnämnda samknoppsdelarne (tafl. XVI, figg. 14 och 26, b). Vi skulle således här, liksom hos Crisiorna, kunna urskilja awel-leder och sido-leder, men ge- nom den sistnämnda samknoppsdelens förlängning blifver skill- naden mellan grenens och den öfriga stamdelens tillväxt och utveckling så obetydlig, att stam-delningen snarare far utseen- det af att vara dichotom. Den del, som, efter samknoppsklyf- ningen att döma, är att anse såsom gren, kan dock äfven från

stammens framsida lätt urskiljas, derigenom, att dess äldsta djur-

304 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

hus äro fästade lägre än de motsvarande i den andra stamde- len. Emellertid består således den hufvudsakliga skillnaden mot Crisiornas tillväxtsätt uti djurhus-radernas större sjelfständig- het, ett förhållande, som redan 'i sig sjelf hänvisar på ett ur- sprung från enradig djurhusställning, sådan vi ännu finna den hos Eucratea inom denna familj.

Mynnings-areorna vetta framåt eller ända till närmare halft mot sidorna af stammen. Deras form är med åldersförändrin- garne rund, elliptisk, omvändt oval eller till och med närmande sig den fyrkantiga form, som tillkommer dem hos det följande slägtet. Deras storlek tilltager i allmänhet från de äldre till de yngre djurhusen i hvarje stam. Borsten i mynningsareor- nas rand variera i antal och längd, det förra i sammanhang med de öfriga äldersförändringarne, så att de yngre djurhusen i en stam 1 allmänhet hafva ett mindre antal borst än de äl- dre, och dessutom, liksom längden, troligen äfven beroende af yttre förhållanden, då man stundom finner en art med sitt van- liga antal af borst af djurhusets dubbla längd, stundom fin- ner densamma med helt korta borst eller alldeles utan dem. Pa samma sätt förhåller det sig med den borstbildning, hvilken vi kallat formix. Denna utgår alltid från inre sidan af myn- ningsareans rand, öfver eller vid midten af denna. Dess bas bibehåller ”borstets form och ställning, blott vanligen starkare; dess öfre del deremot böjer sig ut öfver mynningsarean och ut- breder sig till en hel eller i grenar delad skifva. Hela denna bildning kan mnu felslå eller förkrympas på en stam, utan att denna annars visar någon väsendtlig afvikelse från artens bygg- nad; men der den förekommer fullt utvecklad, lemnar den i allmänhet konstanta karakterer.

De redan ofvan omtalade sessila avicularierna hafva i all- mänhet formen af en rätvinklig, trekantig pyramid, med den längre kathetsidan till sitt fäste och den kortare, uppåtvända katheten till mynning. Denna form tillkommer — åtminstone

hos våra nordiska arter — äfven de avicularier, som hafva sin

SMITT, KRITISK PÖRTBECKN. ÖFVER SKAND. HANS-BRYOZOER. 305

plats pa stammens framsida, blott med den skillnad, att det sessila fästet ofta blifver pelarlikt upphöjdt ').

Vibracularierna äro i allmänhet mera aflanga, mer eller mindre spolformiga, i toppen framat och bakat utskurna; men kunna ock visa sig tillplattade, trekantiga, tryckta intill utsidan af bakre djurhusväggen.

Den mest omvexlande och lärorika bilden af en art lem- nar 0SS

Cellularia ternata,

Under tvenne till utseendet betydligt skiljda former har den redan länge varit känd: den äldsta, som också representerar de äldre delarne af de fullt utvecklade stammarne, har allt från SOLANDER haft sitt artnamn, Cellaria ternata; i sin högre ut- veckling är det troligen den samma, som af VAN BENEDEN först blifvit beskrifven under namnet Cellarina gracilis. Den förra synes vara mera allmän i de sydligare hafven, oaktadt den in- galunda sällsynt förekommer äfven vid Spetsbergen, den senare visar deremot ett omvändt förhållande, så att den vid sist- nämnda öar är snart sagdt den allmännaste af Bryozoer, medan den vid Bohuslän, om ock ej sällsynt, dock mera sparsamt blifvit funnen. I sammanhang med denna stora geographiska utbred- ning står äfven deras förekomst i bathymetriskt hänseende. I regeln gäller visserligen, att Cellaria ternata tillhörer de högre regionerna och Cellarina gracilis de djupare, så att vi t. ex. vid midten af vårt undersökningsomrade, vid Finnmarken, finna den förra talrik i ebben och på mindre djup, under det den senare går ned ända till 150—250 famnar; men ännu uti Hornsund (Spetsbergen) har TORELL tagit C. ternata, likväl utan avicu- larier, på 100 famnars djup.

Skillnaden i deras utseende är stor: den kan jemföras med skillnaden mellan en Crisia eburnea och ©. denticulata, så olika

") Åtskilliga för oss fremmande Cellularior hafva denna upphöjning serdeles starkt utvecklad, jfr Busk Cat. Brit. Mus.! TI allmänhet synes den regeln gälla för detta slägte, att ju mera sido-avicularierna utbildas, desto mindre äro de främre.

306 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

dessa någonsin kunna förekomma; men spörja vi efter former- nas förhållande till hvarandra, lemnar utvecklingshistorien här

ett ännu tydligare svar än för de nyssnämnda Crisiorna.

Det första djurhuset i en stam af denna art (Tafl. XVI, fig. 15), der det förekomme ensamt, skulle vara att hänföra till ett af V. BENEDEN uppstäldt slägte, Tuta. Af V. BENEDENS vidare framställning ser man emellertid, att den art, för hvil- ken han grundat sin genusbenämning, är ett utvecklingsstadium af en Membranipora. Äfven pa andra ställen skola vi i det följande återfinna detsamma med denna betydelse: Tata är för

Chilostomerna, hvad Alecto visat sig vara för Cyclostomerna.

I detta Tata-stadium består C. ternata af ett kort, snedt, cylindriskt eller snarare upphöjdt-ringformigt djurhus, med :n rund, uppat-riktad mynnings-area, kransad af 10—11 borst. Från baksidan af dess främre, vertikala sida (mynnings-ändan) reser sig 1 enkel knoppning det nästa djurhuset, medan dess motsatta vägg (som svarar emot de senare djurhusens framsida) är jemnt sluttande eller något konvex. Det i åldern andra djur- huset har en form, som skulle föra det till slägtet Fucratea, om ej de fyra langa borsten i öfre delen af mynnings-areans rand skiljde detsamma derifrån, och ej den redan typiskt utveck- lade, rundadt triangelformiga fornix tydligen tillhörde en C. ter- nata. Det tredje djurhuset fran stammens bas uppspringer lika- ledes i enkel knoppning, men från utsidan af det andra djur- huset, straxt nedom dettas mynnings-area och utmärker sig på det exemplar, vi aftecknat, genom ett mindre antal (3) borst. Detta är visserligen icke alltid konstant, ty ännu kunna flera af de följande djurhusen hafva fyra borst; men förr eller senare minskas detta antal till det af BUSK såsom karakter för denna art uppgifna tvåtalet, eller kunna också borsten slutligen för- svinna redan i de stadier, hvilka äfven föregående författare skulle hafva hänfört till C. ternata. Vi kunna här påminna om var anmärkning vid borstantalets förändring pa Aleyonidiwn

hispidum.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 307

En så svag början till en stundom tumshög och tätt för- grenad stam styrkes genom rottradar, och dessa utspringa fran den nedre delen af djurhusen, der vi se en por pa det tredje djurhuset i var figur (fig. 15).

Nu utbytes den enkla knoppningen mot en samknoppsklyf- ning, och internodier bildas med tva eller tre djurhus, oftast i om- vexlande tal på de äldre delarne af stammen (figg. 13 och 14). Djurhusens form är 1 detta stadium nedåt spetsigt afsmalnande. Häruti se vi en öfverensstämmelse med Pucratea. Men deras mynningsarea far oftast en annan riktning: liksom uppstode en trängsel genom knoppningarne vid inre hörnet af djurhusets topp, så blifver detta med sin mynningsarea här mera utåt rik- tadt i sin öfra ända, under det mynningsareans nedra ända för- blifver närmare midten af stammens framsida. Detta gäller dock hufvudsakligast de nedre djurhusen i hvarje internodium, och det mellersta djurhuset i:grenvinkeln förblifver alltid mera rakt, beroende af den likformiga knoppningen från bada hörnen i baksidan af dess topp. Likaså förändras mynnings-areans form från att vara rund till att biifva elliptisk högre upp på stammen (figg. 10 och 12). Det mest karakteristiska för detta stadium är likväl sido-aviculariernas stora utveckling. Som of- tast äro dessa i sin längd (uppifran-nedat) likstora med djur- husets mynnings-area, fästade längs yttre kanten af denna. Emel- lertid variera de så till sin storlek som till sin förekomst. Ofta saknas de på det ena eller andra eller på alla djurhusen i ett internodium eller på större delar af en stam; oftast äro de större på den ena sidan af stammen än på den andra. På samma sätt förhåller det sig med avicularierna på stammens framsida: dessa, som dessutom äro betydligt mindre, saknas ofta, och på arktiska exemplar har jag de flesta gånger sökt dem förgäfves. Mest konstant är deras förekomst på det öf- versta djurhuset i internodierna, hvilket alltid saknar sido-avi- cularierna.

Der skifvan till forni« blifvit fullt utvecklad, är den run- dadt trekantig (fig. 10), med den mindre sidan uppåt och i ho-

308 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

rizontalt plan med operklets fäste, så att skifvan med den spet- siga vinkeln nedåt hufvudsakligen täcker nedre delen af djur- husets mynnings-area. I sin ungdom är skifvan ihålig, men fyl- les sedermera till en del genom en kalkafsättning (figg. 17, 20 och 23, hvilka dock tillhöra gracilis-formen), som isynnerhet utgår från den kant, hvilken förenar skaftet med nedre vinkeln. Här inskjuter kalkafsättningen triangelformigt, hel eller vanli-

gare i kanten naggad med två eller flera spetsiga tänder.

En högre utveckling atföljes emellertid här, liksom i all- mänhet hos Bryozoerna, af djurhusens tilltagande storlek. Denna kunna vi lämpligast för jemförelses skull uttrycka genom mått på mynnings-areans längd, som mindre irreguliert varierar än djurhusets öfriga delar. Enligt BUSKS teckningar skulle detta mått pa den typiska (. ternata vara ungefär 0,23 mm. Detta är emellertid det minsta mått, vi funnit på nordiska exemplar i ett sådant stadium: vanligen vexlar det mellan 0,23 mm. och 0,28 mm. redan i de mindre utvecklade stadierna, och den form (fig. 12), som här vore att anse såsom den mest typiskt ut- vecklade (. ternata, med tre eller fem djurhus i internodierna, stora sido-avicularier och hårdt förkalkad djurhusvägg af en nästan krithvit färg, har djurhusens mynnings-areor ungefär 0,3 mm. och derutöfver i längd. Der den i detta stadium erhåller en sådan storlek, bibehålla också hela stammarne samma bygg- nad, och blott vid utvecklingen af oviceller fa internodierna sju djurhus eller derutöfver; men ännu vanligare här i norden hin-

ner den en längre utveckling 1 sin sammansättning.

Det är troligen denna, som af V. BENEDEN fatt namnet C. gracilis !) och senare af BUSK benämnts Menipea arctica. Hufvudsakligen utmärker den sig genom sina längre internodier,

') Den förstorade figur, hvilken V. BENEDEN lemnat öfver C. gracilis, är vis- serligen ett tydligt ternata-stadium; men hans figurer i den naturliga stor- leken och hans beskrifning öfverensstämma mera med den form, för hvil- ken vi här bibehållit namnet gracilis såsom det mest betecknande. Om en typisk ternata förelegat honom, är det väl antagligt, att han anmärkt dess korta internodier, som gifva stammen ett utseende, för hvilket man svärli- gen kan vilja välja benämningen gracilis.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 309

sammansatta af ett större antal djurhus, Men med denna ka- rakter följer här, liksom på Crisia dentieulata i jemförelse med de öfriga Crisiorna, en rakare och mera jemntjock (d. v. här säga nedat mindre afsmalnande) djurhusform (figg. 17 och 23). Dessutom blifva sido-avicularierna mindre, så att deras längd utgör blott tredje- eller fjerdedelen af djurhusens mynnings-area; men under dem, pa den plats, som pa den föregående formen täcktes af dessa aviculariers nedre del, visa sig tva eller tre porer uti djurhusväggen ställda i rad (figg. 18 och 19). Der denna form, som ofta händer, tidigt utvecklar sig, utan nagot tydligt ternata-stadium i sina äldre delar, kunna dessa karak- terer förefalla tillräckliga för artskillnad; men förhållandet till den föregående formen träder snart tydligt fram, då man t. ex. ser internodier med sju djurhus, alla utom ett saknande avicu-

larier, men detta ena större än vanligt för C. gracilis.

För att se, huru djurhusens antal i internodierna ökas i en stam, som skulle vara en typisk gracilis, räkna vi dem ned-

ifrån uppåt på ett exemplar: 3, ee ÄR DH KT ee

Då stambyggnaden för öfrigt i det väsendtligaste är samma som Crisiornas, kunna vi äfven på samma sätt medelst formler uttrycka den. Vi välja då några stammar, som i detta hänse- ende sta på öfvergången till €. ternata. En ung stam, hvars alla djurhus sakna avicularier och fornix, men i de förras ställe hafva en större por (jemte de annars vanliga tre eller fyra porerna) på baksidan i öfre-yttre hörnet och de flesta äro försedda med två borst i samma hörn af mynnings-areans kant, får till for- mel: !) pz+(2+2.2424+35r) + (42.224073) + (2.2+24+,07)+(2.22+2+br,)+

+(2.22+24+,5r) + (2.2+:+br,) + 2.240).

') Der djurhusantalet inom parentheserna blifvit upplöst (t. ex.: +2.243 i st. f. 2.22), antyder detta, att den vanliga par-ställningen (den ena myn- nings-arean i den ena raden tätt intill sin närmast jemnäldriga i den andra raden) varit rubbad.

310 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

En annan, 58 mm. hög C. gracilis, som likaledes på de fle- sta ställen saknar avicularier och form, far en del af sin stam på följande sätt uttryckt:

EN aa (G= BU Elba) a Ca 1) + Gar AR Sr 2 2 +@.2+:+)+@.2+:+ Dans ar + (e+2-2+201) + +(2.22+:+Ö5r,) + (2.224 3br) + (2.22 + 2 + 073) + + (2.22—+ 2 + 307) + (2. 2-2 + br.) + (2.22 2 + sy + 307) + + (2.2 22-28 + dr) + (2.22 + 2 + 307) + (2.22 +24 br3) + + (2.22 + 2 + 5, + sr) + (2.22 + 2 + hrs) + (2.24 ,br2 + 2).

En tredje, mera typisk C. gracilis, försedd med oviceller, har formeln: !)

..(2.32+2+Ör,) + (2.32 -+2-+ 467) + (2.22 +2+5r,)+ (2.22-+2+ 307) + + (2.22 + 2 + brs) + (2.22 ++ 2 + 302) + (2.32 + 030 + 92 + 675) + + (2.32 + 0, + 2 + 407) + (2.224 2-+ 0735) + (2. 2—+ 20).

I denna stam äro också alla djurhusen, utom det nedersta paret i det tredje af de här uppräknade internodierna, försedda med avicularier. Som här synes, och detta är ocksa det van- ligaste, äro de internodier längst, inom hvilka oviceller före- komma. ;

För att slutligen äfven införa sido-avicularier uti våra form- ler, teckna vi en fjerde stam, som dessutom har oviceller pa kortare internodier:

..(2.22+24+,57)+ (2.2-H2-+,0+ a, tb.) + (<+2+2.2+240,4,0,+,0r)+ + (E+2.22-+H 1904 4-2) 42 + bs) + (2.22-H2-+ta 2000-20 0-2) 42-t+H3017)-+ +(2.22+2+0, + bro +).

Om man på detta sätt upptecknar och jemför en större mängd stammar af (©. gracilis och ©. ternata, skall man finna stambyggnaden i alla dessa hänseenden från den ena öfverga till likhet med den andra. Och med denna följer djurhusfor- mens förändring.

Den mera utvecklade C. gracilis får i allmänhet längre djurhus med längre mynnings-area. I de stamdelar, hvilkas

1) 0, = oviceller vid toppen af det första (äldsta) djurhuset i högra och ven-

stra raden i internodiet. a 3,0 = oviceller vid toppen af de tre äldsta djurhusen i venstra raden 1 internodiet.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 311

byggnad star närmare C ternata, äro djurhusen sällan öfver 0,75 mm. långa, och deras mynnings-areor, för att välja ett djurhus af medelstorlek, äro ungefär 0,28 mm. länga och 0,16 mm. breda. Högre upp, och på typiska exemplar, af €. gracilis kunna vi mäta ett af de medelstora djurhusen till I mm:s längd med en mynningsarea af 0,34 mm:s längd och 0,17 mm:s bredd: — detta djurhus saknar sido-avicularium. Ett annat uti samma stam, hvilket var näst äldst i ett internodium, hade längden, ledringen oberäknad, 1,16 mm.; ledringen med djurhusets bas var ungefär 0,3 mm. lång, så att hela djurhusets längd uppgick till 1,46 mm. Dess mynnings-area var ungefär lika lång som det föregåendes, men blott 0,15 mm. bred, och dess sido- avicularium var 0,07 mm. i längd, således närmare femtedelen af mynnings-areans längd. Såsom ett tredje exempel på varia- tioner inom denna form kunna vi anföra ett djurhus med 0,96

mm:s längd och en 0,41 mm. lång mynnings-area.

‚Deı.na senares form förändras vanligen från den elliptiska till en mera rundadt-fyrkantig, och från dess nedre ända, i mid- tellinien på framsidan af djurhusens nedre, cylindriska del, vi- sar sig uti kalkväggen en ojemn, knottrig, mörkare strimma,

som i sin nedra ända förgrenar sig.

De öfriga delarne variera till sin förekomst på samma sätt som hos föregående formen; men oftare utveckla sig här ovicel- ler. I detta fall visar sig äfven här, som ofvan antydt, en ännu ytterligare förlängning af internodierna, så att de vanligaste, som ega oviceller, bestå af 8 till 10 par af djurhus. Ovicel- lernas form är rund, mot mynningen något tillplattad. Fram- till, nära mynningen, visa de en aflångt rundad, på tvären ställd ljusare fläck, uppkommen genom mindre kalkafsättning i väggen. Ovicellernas längd i jemförelse med djurhusens är van- ligen så stor, att deras öfre kant när upp eller närmare upp till det nästa djurhusets mynnings-area. Detta inträffar isyn- nerhet på ternata-stadiet och de stadier som stå närmare ett

sådant; men på den för oss typiska gracilis ser man ofta djur-

312 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

husen så förlängda, att ovicellerna blott nå halfva längden upp till det nästa djurhusets mynnings-area.

Tentaklernas antal på denna form är 14.

Liksom Crisiorna visar äfven C. gracilis en egendomlig miss- bildning, deruti att stundom tre grenar utvecklas från toppen af ett internodium, så att midteldjurhuset i den egentliga gren- vinkeln på sin ena sida som vanligt har 2, men på den andra sidan 3 djurhus, af hvilka sista det yttersta är början till en gren, som dock aldrig visat sig synnerligen utvecklad.

Anmärkningsvärdare är emellertid en formförändring, den vi benämnt C. duplex (Tafl. XVI, figg. 25 och 26), som visar, att äfven denna art, liksom atskilliga andra inom denna familj, kan närma sig till den treradiga djurhusställningen. Det är med anledning af denna, vi ofvan anmärkt, att samknoppsklyfningen vid grenbildning kan utga redan från toppen af det till åldern femte djurhuset 1 internodiet. Detta förklaras emellertid, der- igenom att ledringen icke som annars uppstatt straxt ofvan top- pen ar det mellersta djurhuset i grenvinkeln, utan först en half djurhuslängd högre upp, så att de bada djurhus på hvar sin sida om detta mellersta, som äro närmast yngre, fa plats äfven för sina mynningar under ledringen. Här 1 grenvinkeln komma säledes trenne djurhusmynningar i bredd, en antydan till den mera utvecklade treradigheten, som förekommer på flera sydliga former af detta slägte, men här i norden blott finnes på Cabe- rea Ellisii bland Cellulariewe. Äfven i andra hänseenden när- mar sig denna form de nyssnämnda. Djurhusen blifva nemli- gen ännu mera jemntjocka och tättsittande än på en (. graci- lis; deras mynnings-areor blifva proportionsvis till djurhusens längd större (ungefär 0,33 mm. långa och 0,17 mm. breda) och närma sig mera konstant den rundadt fyrkantiga formen: hela stammen utmärker sig genom en fastare och mera likformig byggnad, hvilket senare äfven visar sig i den nästan konstanta förekomsten af likformiga avicularier såväl i öfre-yttre hörnet af djurhusen som på dessas framsida. Der ett af de förra en

gang saknades, visade dess plats tvenne porer i kalkväggen.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖPVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 313

Såväl borst uti mynnings-areans rand som forniw saknas öfver- allt pa de exemplar, vi haft att undersöka. Ovicellerna bibe- hålla den vanliga formen för (©. ternata, med samma ljusare, tvärställda fläck straxt ofvan sin mynning.

"= Som man ser, representerar (. duplex inom gränserna för denna art samma stadium som den mest utvecklade Urisia den- ticulata inom Crisiornas grupp. Den tyckes emellertid vara temligen sällsynt, endast funnen i några fa exemplar uti Hen- loopen-Strait vid Spetsbergen pa lerbotten och 50 famnars djup.

Jemförelsen med Crisiorna synes dessutom kunna lemna en vigtig vink för förklaringen af formskillnadernas uppkomst, da vi nu sett, att de låta hänföra sig till ett gemensamt ursprung. Formerna i den ena gruppen synas nemligen äfven i sin före- komst öfverensstämma med de motsvarande formerna i den an-

dra. Sammanställa vi dem då till jemförelse:

Crisia eburnea — Cellularia ternata Crisia eburneo-denticulata / \ Cellularia gracilis Crisia denticulata \ ) Cellularia duplex;

sa se vi, att bade den geographiska och bathymetriska utbred- ningen för formerna pa den ena sidan i det väsendtliga mot- svara samma utbredning för dem pa andra sidan om strecket. Isynnerhet har detta varit påtagligt vid Spetsbergen, der Ori- sia eburnea och Cellularia ternata oftast följas åt, samman- vuxna och blandade med hvarandra, på snart sagdt alla de stäl- len, der de äro typiskt utvecklade. Den inverkan yttre förhal- landen kunna medföra synes saledes för dessa former vara den- samma; men hvilka dessa förhallanden äro och huru långt denna inverkan sträcker sig, återstår ännu att med säkerhet fast- ställa, ty djupet ensamt kan icke vara det bestämmande, der- till varierar det för mycket, och någon förkärlek att fästa sig vid ett visst slag af föremal kunna vi ej för dessa former framvisa. Alger, snäckor och snart sagdt allt kunna de fästa sig vid på fast botten; på lerbotten sitta de alla fästade isyn- nerhet vid Ascidior och Sertularior. Att förändringarne gå i

jemnbredd med utvecklingen, hafva vi emellertid visat; fram-

314 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tiden har att förklara de yttre förhållandenas makt öfver denna. |

Med dessa former synes visserligen ternata-gruppens ut- veckling vara afslutad, åtminstone såvidt våra direkta observa- tioner sträcka sig; men då gracilis-formen, såsom ej sällan hän- der, förlorar alla de secundära knoppningarne, endast rottra- darne undantagna, och får porer i öfre-yttre hörnet af sina djurhus, der annars sido-avicularierna hafva sin plats, samt dess- utom har sina mynnings-areor elliptiska, star den så nära C. Peachit, att en utveckling åt detta håll ingalunda kan anses otrolig. Likväl sakna vi direkta observationer härför och upp- taga den sistnämnda såsom en sjelfständig form, emedan en ut-

veckling till motsvarande byggnad äfven visar sig på

Cellularia scabra.

Det är egentligen först i senaste tider, vetenskapen blifvit ojord uppmärksam på denna art. VAN BENEDENS beskrifning har nemligen länge stått ensam och som det tyckes obemärkt, men senare har BUSK gifvit en säkrare karakteristik, supplerad af ALDER, ehuru under ett oriktigt namn, hemtadt från Au- DOUIN, hvars Crisia Delilii, som man naturligtvis uteslutande har att bedöma efter SAVIGNY'S figur, snarare synes sammanfalla med BUSKS Scrupocellaria scrupea.

Emellertid är arten på detta sätt numera tillräckligt be- stämd, och med hänvisning till de nämnda författarnes beskrif- ningar och figurer hafva vi i detta hänseende föga att tillägga. Den är en mera fullständigt utvecklad Cellularia och framträ- der också i allmänhet uti formförändringar, som mindre afvika från hvarandra. Vi känna derföre ej heller någon så omvex- lande utvecklingsgång för denna som för den föregående arten.

Redan i dess första djurhus (Tafl. XVII, figg. 27 och 28) se vi en högre fulländning af Chilostom-typen, så att man äfven i detta kan igenkänna en Cellularia. Den låga ringformen är här upprest till ett urnlikt djurhus, med sin nedre del bukigt uppsvälld, men ofvan midten inknipet för att sedermera ånyo

.«)

31

HAFS-BRYOZOER, +

SKAND.

‚R

ÖPVE

CKN.

A u

FORTI

KRITISK

SMIPT,

tt gt byte ot)"

(0 + gt ten ts ts tt byts HF He

:ıa opeuydogddn uepes ua se [op ua funtrog -ysnq peuaıdıo JöIpaıo wow ua ITQ ua I FIS wsot UM Jpuar3aI0J Up WOSYI] UDAJE UIp uey saeuuy

‚Sue wu GT Jes [op opeuypayddn But oo... + (19 + c-Dgts=V + 26 2) + (ug? + G-Dg ED + 7 . 2) + Fr + o\erV + på OR + 9, + z + =D) g (FD + ARNE + ("19 ga TF Ög | ee (PE ro +2g 0 + lad an DE ee th (Cig Hä 2 go) + ed :dnfp sıeu

-WeJ (FF URI Ur “uodrogsyodg pra Aegg-oliog ur. ud Ta BIOJUE IBUINB)S IR] vssop Je ud ed joadwsxa uros

beh

-RS 'Ixrsysng Brunopurolgs Suruparggn pernrrejdyn exou I 19 PuNen uw wpptq wos revrurers opeuoanıoy He elle 22 guuol vo gdıpry um “def ws wuny IA ep oqrouuÄst Ds esta BP 'peussAq Bysej vo wuwol ex us Joyaruıje I up Iouurq wuuop up aredıpıy WoW ‘suojıe apuUuagTorNJ uap pour JOY I v5 TEYRIJOG Tejp ssap je Jopeyuw pesy “uros Furugggsuemmes us ı edunıpuragz pow uownrgs His aosoı Welr0q wuuop UI

[ey eyyesjom Je EXBA 490 agsı SeprIds 975g} BILULIOJFUII seyyop PIA UU "FAL syosnyuınlp BISIOJ 19p je uoapıuı säurf eapwereag [NU 1283 Jepou edoj wos “wepeuggor ouusag sjeppposgm ddouy sesrop Je vas -eq up 9810} YIOp uepas Josnqanfp eIpur dp sejyooAm uepisyeq je uaddoy weg "top wos gaıpiy es uwayı dur] nınya vag” soy Jopuejjeyıg) wo opueuurwed ‘ussänyıga) JULY 9179 ssop uow ‘pepunt wepug orpon ! "ue: -Je ıg uepare-sSuruukW JUeY vs IN ISI0q orm fe sesuesy wos ‘ugare-sduruuku opurdn[ Up PIA Ss BIPrAM

-

5:

N:o

Arg. 24.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh.

316 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Redan det obeväpnade ögat skiljer emellertid en sadan stam från den föregående artens genom de bredare grenarne.

Djurhusen hafva den rakare, mera jemntjocka formen: de- ras längd tilltager nedifrån uppåt på stammen och varierar en- ligt våra mätningar mellan 0,48 mm. och 0,58 mm. Deras mynnings-areor äro elliptiska eller rundadt, aflångt fyrkantiga, med en längd af 0,34 mm.—0,41 mm. I mynnings-areornas kant sitta temligen konstant tvenne borst, ett i det öfre-yttre och ett i det öfre-inre hörnet, samt en forniz (Tafl. XVI, firg. 29, 30 och 34), hvars uppåt och nedåt mera likformiet ut- bildade skifva till sin form följer mynnings-arean och utbreder sig öfver största delen af denna. I skifvans ihalighet fortskri- der kalkafsättningen inat från den runda, fästet motsatta ran- den med flera nästan likstora processer, sa att ihaligheten blif- ver handlikt afdelad. Sido-avicularierna äro deremot mindre utbildade än på den föregående arten, och deras yttre kant är i jemn fortsättning med djurhusets (Tafl. XVII, figg. 30 och 31). Avicularierna på framsidan äro högre uppresta, snedt pelarlika; men betraktade från sidan visa de i sin öfre del en form, som motsvarar sidoaviculariernas. Rottrådarnes basal- uppsvällning utvecklar ofta sin öfre del till ett avicularie-likt vibracularium (Tafl. XVII, fig. 33), d. v. s. en mellanform mellan dessa båda till namnet skiljda organer. Detta vibracularium är nemligen tillplattadt och fastvuxet vid djurhusväggen, trekan- tigt, med sin ena spets utdragen mot midten af stammens bak- sida eller till och med öfver denna midtellinie och med ett kort vibraculum, som i förhållande till vibracularie-mynningens (den öfre vibracularie-sidans) längd snarare motsvarar en avicularie- mandibel. Hela denna bildning, hvad namn den än ma bära, saknas emellertid ofta, isynnerhet på de öfre grenarne af stam- men, och djurhusen visa då vanligen 2—4 porer i sin kalkvägg på dess plats (Tafil. XVII, figg. 31 och 32). Der den före- kommer, tillhör den alltid de öfre djurhusen i internodierna — djurhuset i grenvinkeln undantaget. Ovicellerna (Tafl. XVII, figg. 30, 31 och 35) äro mera platta än på föregående art. De

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 317

visa samma ljusare tvärfläck straxt ofvan sin mynning, men dessutom hafva de oftast tvenne dylika fläckar, en på den hö- ora och en på den venstra sidan, högre upp mot ovicellens topp. Vanligen na de ända upp till nästa mynnings-area.

Afven pa €. scabra, förekommer stundom en missbildning då ett internodium är fästadt vid det äldre endast genom ett djurhus, hvilket förhållande vi oftare sett på de nedre delarne af ©. ternata i likhet med Cristornas internodie-fästen. Vanli- gen utvecklas. emellertid en sådan gren genast till tvåradig djur- husställning, derigenom att äfven här ett nytt djurhus bildas vid sidan af det första 1 internodiet genom ett klyfningsplan straxt ofvan ledringen. Men stundom ser man ocksa en hel oren utveckla sig med enradig djurhusställning.

Slutligen hafva vi äfven af denna art att anmärka en elon- gata-form (Tafl. XVII, figg. 35 och 36) af ett egendomligt ut- seende och icke ringa betydelse. Genom djurhusens förlängda form närmar sig denna till C. gracilis, och dess utseende pa- minner derom desto mera, när fornix, sasom oftast händer, en- dast svagt är utvecklad och då mynnings-areorna hafva en mera aflång form än på C. scabra. Afven äro avicularierna svagt utvecklade, och isynnerhet framsidans avicularier saknas esomoftast, liksom förhållandet var pa (. gracilis. Men sido- aviculariernas vttre kant är i rät linie med djurhus-sidan, en karakter, som alltid låter oss igenkänna en €. scabra, och ovi- cellerna äro försedda med sidofläckar. Också kan man i en mängd öfvergangar föra denna form tillbaka till den sistnämnda. Tydligast uttryckas dessa Ööfvergangar uti matten på mynnings- areornas längd, ty i jemnbredd med denna ga de öfriga form- förändringarne, och i detta hänseende variera stammarne af elongata-formen från 0,47 mm. till 0,56 mm. äfven i sina öfre delar, medan de nedre till och med kunna öfverensstämma med största måttet för C. scabra.

Elongata-formen har emellertid en mera enkel sammansätt- ning och är således liksom en atergang från den fullständigare

C. scabra; men härigenom kommer den också närmare intill

318 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867

Cellularia Peachi. Detta visar sig äfven genom de 3—5 små porer i rad under sido-aviculariet, hvilka uppträda här liksom stundom pa C. gracilis i det stadium, då äfven denna står pa öfvergången till den nämnda formen. Dessutom visar sig emel- lertid en annan karakter, som likaledes tillkommer C. Peachii, nemligen punkteringen uti den kant, som begränsar mynnings- arean. Dennas stundom nedåt spetsiga form och något sneda ställning, sa att dess nedre spets kommer närmare den inre än den yttre sidan af djurhuset, visar slutligen, att Cellularieernas

djurhustyp kan förändras till likhet med Bicellarieerna.

Närmast intill C. scabra star

Cellularia reptans.

Denna art utmärker sig isynnerhet genom den konstanta frånvaron af sido-aviculariet i djurhusets öfre-yttre hörn, uti hvars ställe man oftast ser 3—5 små porer i raden (Tafl. XVI, fig. 38). I sammanhang härmed bibehålla mynnings-areorna upptill den runda formen och det stora borstantalet i sin kant, och i förhållande till djurhusets längd förblifva de större än på de föregaende arterna: — allt karakterer, som ställa €. reptans på ett lägre stadium i den utvecklingsgång, hvilken vi redan sett utmärka detta slägte.

Mynnings-areorna äro pa de lägre stamdelarne och på de mera vanliga och typiska stammarne, sådana vi se dem på BUSKS figur, temligen bredt elliptiska, sa att deras längd stun- dom ej är större än 11 af deras bredd; men härifrån kan man följa deras förändringar uppat på stammarne och i formvaria- tioner, tills de förlänga sig, så att bredden blott utgör hälften af deras längd. Liksom pa de öfriga arterna är det isynnerhet deras öfre del, som bibehåller sin större bredd, hvarigenom de- ras form blifver omvändt oval. Under dessa förändringslagar ‚yarler: rar ‚deras längd mellan 0,24 mm. och 0,3 mm., enligt mät- ningar. på nordiska exemplar; BUSKS figurer visa till och med

en något kortare längd.

t }.

% Väs

SMIPT, KRITISK FÖRTECKN. ÖPVER SKAND. HAPS-BRYOZOER. 319

Borsten, hvilka som vanligt i de utvecklade stadierna till- höra öfre delen af mynnings-areans kant, variera till sitt antal mellan 3 och 4 och äro i allmänhet langt utvecklade. Hornix (figg. 37, 39 och 41), som utbreder sig öfver största delen af mynnings-arean, är dichotomiskt delad uti grenar, hvilka mot- svara inskränkningarne uti skifvans ihälighet pa den föregående arten.

De sessila avicularierna pa djurhusens framsida (figg. 37 och 41) hafva den vanliga, triangulära formen; betraktade fran sidan visa de sig isynnerhet likna sido-avieularierna pa C. seru- posa. Vibracularierna jemte basal-uppsvällningarne för rotträ- darne vid nedre delen af djurhusens baksida (fig. 40) sta till sin form emellan de motsvarande bildningar, hvilka vi sett pa de båda föregående arterna, sa att sjelfva vibrakel-huset är mera utbildadt än den antydan dertill, som stundom finnes på ©. gracilis (se Tafl. I, fig. 22), men mindre utdraget än pa C. scabra. Deremot är sprötet långt mera förlängdt än på den sistnämnda. Stundom saknas dessa vibracularier, liksom för- hållandet äfven kan vara med de ofvannämnda avicularierna; i dessa fall tyckes det, sem om det ena organet skulle ersätta det andra, då jag i de flesta fall funnit avicularier på framsi- dan af de djurhus, som saknat vibracularier på sin baksida (jfr öfversta toppen af fig. 38 med fig. 37!).

Ovicellerna (fig. 41) äro runda, jemnt uppsvällda. Deras kalkvägg är genomborrad af temligen stora porer. Uppat täcka de hela den nedre delen af nästa djurhus i raden eller till och med höja de sig något in öfver nedre delen af dettas myn-

nings-area. > Liksom af den föregaende arten förekommer äfven utaf

denna en elongata-forn med nedåt spetsiga mynnings-areor. I öfriga hänseenden afviker emellertid denna fran den typiska for- men endast genom den nästan konstanta franvaron af borsten och fornie i mynnings-areans kant; men härvid blifver också

sjelfva mynnings-arean mera hardt förkalkad.

320 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867.

Enligt RED har djuret 14—16 tentakler, enligt DALYELL 12; oftast har jag funnit dem vara 14.

C. reptans är temligen allmän på mindre djup vid Bohus- läns och södra Norges kuster. I de arktiska regionerna saknas den, såvidt vi ännu känna dessa trakters fauna !). I dess säll-

skap träffar man vanligen

Cellularia scruposa.

Med en djurhusform, som mest närmar sig till duplew- formen af C. ternata, utmärker sig C. scruposa liksom denna genom en likformig och rak byggnad. Den saknar konstant avicularierna på djurbusens framsida och eger spolformiga avi- cularier, hvarigenom den lätt skiljes från öfriga nordiska Cel- lularior och med sina exotiska likar skulle vara mest berättigad att bilda ett eget slägte, för hvilket V. BENEDENS Serupocel- laria vore att använda sasom genusnamn. Men vi låta äfven här djurhusformen gälla, och det visar sig också, att der icke denna gifver tillräckliga genuskarakterer, fela ej heller öfvergån- gangar, som göra öfriga karakterer omöjliga att använda ?).

I sin utveckling sluter den sig närmast intill ©. scabra, och om vi jemföra dem båda med utvecklingsgangen för C. ternata, stå de ungefär på samma utvecklingsstadium. Dess första djur- hus skiljer sig 1 sin början (Tafl. XVII, figg. 42 och 43) uti intet väsendtligt från det motsvarande till C. scabra; men snart blifver det lätt att igenkänna, hufvudsakligen genom mynnings-

') Sars, 1. e. upptager den visserligen såsom ”almindelig i Havösund paa 30— 50 Favnes Dyb, i Masser af 4—5 Tommers Lzngde, ogsaa ved Hammer- fsest. Den afviger noget fra den ved Bergen forekommende Form med laen- gere Celler og en conisk Knude paa dere ydre Side, og naermer sig saale- des til ©. scruposa.” Härvid har dock troligen C. gracilis förelegat honom; men de exemplar, hvilka han lenınat Köpenhamns Zoologiska Museum, till- höra ternata-formen. Den af honom på samma ställe anförda C. scruposa antager jag vara C. scabra.

[67 >

Se t. ex. Scrupoc. ferox, diadema etc. hos Busk, som gemensamt med avi- eularier pä framsidan hafva hela vibraculariets baksida utskuren, tydligen till motsvarighet med den långdragna öfre sidan (mynningen) på vibracula- riet till €. scabra och C. reptans.

SMI'TT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HALS-BRYOZOER. 321

areans form. Denna är nemligen upptill mera tydligt tvärsku- ren i likhet med Kteornas (figg. 44 och 45). I hvardera vin- keln för denna tvärskärning sitter ett borst och innanför hvart utaf dessa, eller stundom blott innanför det ena, har mynnings- areans kant ännu ett dylikt. Vid nedre ändan af den salunda från ringformen betydligt förändrade mynnings-arean sitta lika- ledes fyra eller tre borst. Det andra djurhuset (fig. 46) är mera förlängdt. Det har sitt fäste längre ned än det motsva- rande pa C. scabra: genom denna karakter (figg. 43—45) skiljer man dessa bada arter lättast i deras början. Redan vid det tredje djurhuset (fig. 47) se vi vibracularium: det fjerde har bäde vibracularium och avicularium; de senare utbildade delarne af stammen fa artens typiska form.

Denna utmärker sig genom sin elliptiska eller omvändt ovala ımynnings-area med kanten i den nedre ändan utbredd nedåt till en vinkel (se Öfvers. Vet.-Akademiens Förh. 1865, Tafl. VI, figg. 5 och 6) och i den öfre, tvära ändan försedd med 3—>3 borst, 2 eller 1 i det yttre och 3 eller 2 i det inre hörnet, på hvilket senare ställe kanten likaledes är något utbredd. I mid- tellinien af djurhusets nedre, cylindriska del har kalkväggen en mörk, rak, nedåt fint tillspetsad strimma, som sänder skiftevis ställda förgreningar at sidorna.

Aviculariernas skarpa mynningskant (fig. 49) är tandad. Deras yttre sidokant går i bugtig linie öfver uti yttre djurhus- sidan, så att den hvarken bildar med denna den skarpa vinkel som på C. ternata eller den raka fortsättning som på C. scabra. Vibraculariernas spröt (fig. 48)!) är skarpt tillplattadt, på mid- ten utbredt.

Övicellerna utmärka sig isynnerhet genom sin sneda ställ- ning (fig. 50) inåt mot midten af stammens framsida. Deras kalkvägg är vanligen i fullt utveckladt tillstand slät, men under sin tillväxt visa de genom den från sidorna och toppen fort-

skridande kalkafsättningen en teckning af ljusare fläckar, som

1) Jfr Bidr. Känn. Hafs-Br. Utv. Ups. Univ. Ärsskrift 1863, p. 24 (sep.).

322 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

påminna om förhållandet pa ovicellerna till €. ternata och C. scabra.

Enligt REID är djuret vanligen försedt med 12 tentakler; V. BENEDEN uppgifver 12—14 för denna art, och med det si- sta af dessa tal öfverensstämma våra observationer. Åfven Prof. LOVÉN har teckningar öfver knoppstadier, som redan äro försedda med anlag till 14 tentakler, hvilket antal synes vara det allmänna inom familjen.

En i norden sällsyntare form, att döma efter de samlingar, som varit mig tillgängliga, är

Cellularia Feachi,

ehuru den förekommer ända upp vid de nordligaste delarne af Spetsbergen, isynnerhet i sällskap med C. gracilis på 30—60 famnars berg- och lerbotten. Redan länge var den under nam- net C. dichotoma af Prof. LOVÉN urskiljd bland hans sanılingar fran Bohuslän, innan BUSK beskref densamma.

Hvad mest utmärker denna art, är den nästan konstanta frånvaron af alla de secundära knoppningarne. Blott en. del af vibracularie-bildningen (figg. 51 och 52) qvarstär här och der på stammen såsom basal-uppsvällning för en rottråd. Emeller- tid utvecklas stundom ett eller två borst i öfre-yttre hörnet af mynnings-areans kant, och vanligen är det mellersta djurhuset i grenvinklarne försedt med ett borst i spetsen af den trubbigt- triangulärt förlängda toppen. De djurhus, som få borst utbil- dade, öfverensstämma till sin form mera med de närmast före- gående arternas. I sammanhang med frånvaron af de secun- dära knoppningarne återfår deremot mynningsarean den mera jemnt elliptiska form, hvilken vi sett tillhöra Fucratea, ehuru den här är något mera förlängd.

Mynnings-areans kant är här mera konstant punkterad, en karakter, som dock kan saknas, isynnerhet på äldre djurhus.

Vigtigare är de båda djurhusradernas ställning till hvar- andra, hvilken tydligast uttrycker sig 1 mynnings-areornas rikt-

ning. Hvarje djurhusrad är nemligen här mera än på någon af

32:

HAFS-BRYOZOER,

SKAND.

R

N u

ÖFVE

ICKN.

FÖRTE

KRITISK

SMITT,

Joyanıs je swaoguoserdor ummpegs Blog uoduuppejssnyamlp wöLlpeımag UIP PI SVUJIOJ Uopeuddkg-Dominzf TOP “uoljuz; our umıpe3s 229 NN exeqn 8.197 peusaÅq epyuo yvo snymfip BPurRA JEN Vid ssop UM opuawdsay op PUL[Y SNIDUÉ 7 SLU -Igu Ipuwru IR URAJO UPPar MOS Ron I 1838 IAUOIBIIEA UNO AOAOFEIEY VUIS JV JISVILJIPUISBA gop I owwtıs-ıgar eplog yeuı ‘ejoppeaed opeyıeyıy Je yeujopurds 999 I oureper) Wosyy opevua 197 ua “torejuepjppu epuni je epfiys ‘towwmgs epfoyddn “wu wuiopıs Je 90 yeddn epeugsın yoyy wuuop ury uam 82770248 I IN ewojjoorao Bd UPP Pam wwumgsusdAjg orseu.ıgu Jop I HuruppeIs 190 wroJ saway "FILA -yey US I Yey adesn([ ud ap ware Suruukur us UPAJO XVI epjjwasddn zuwol ov (EC 34) BUTLPINIAN ‚Surf "wm Fo Weone-spuruuAw ag egfopou I op apan syasnyinfp ur arsurj uware-sduruukun ey Joumaop Jared 19510470 Ip ‘pdug] PAU .ınjodun je aejop epeq essop ae 391ed eIsıojjow 29p “osnyınlp pe uofop wystLipumko “aıpou uop up dIeJIO ueare-sduruukur yored 19saop -au Jap de essop Jy 'ojseoruea J9p ewıorpomogur NN aedsny.amlp Fe 29je191) IR ums wuuop ed WOSYrT ACE mi RO e+re 0) Fr -F2e a te) (9 Fa 26 et tete 0) + (19 + 280) + (195 + 2 + di... :we4s ua enyooayddn ı1 Y8tutojumal eysued goyugwppe I se euIrpourjur I jegue suosnyanlp Yro ILS uap 8.105 oureäwuddouy vigpunaas ap Je uoIBAueIT 9quwnf Urs WOU2S JOLLJQ INJ SIS ISFIEWYN UJTULIY 'nsodnuos 7) y90 990409 I ed souuy wopungs uepäjue ueuue 420 ua 99079 [MAILAT “Duruppegs us :eapuwaeay pow joyura uo epfiq NIT Ipıu aopeı essop je uıs

IPAQ BIRYS MOS Sep] opusessäurf epeq ap Pe VS epısteap Suowmegs wa) JEM PUBA wu] opueedoıo) op

324 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Gemellaria, hvars tvaradıga djurhusställning emellertid skiljer sig från de öfriga Cellulariéernas, derigenom att djurhusen i den ena raden stå rygg mot rygg med dem uti den andra. |

Djurhusens form är samma som på Hucratea, ehuru ned- till mindre afsmalnande och mera Cellularia-lik, då mynnings- arean slutligen blifver mera utdragen och "genom sin spetsiga nedre ända aflangt omvändt-oval.

Med dessa båda modifikationer — djurhusens tvåradighet och Cellularie-form — bibehåller den dock Fucrateas Hippo- thoa-växt i sin stamform, blott att knoppningen pa djurhusens framsida uteblifver. Så se vi knoppningarne till sjelfva stam- mens tillväxt fortgå i enkel rad från toppen af hvarje djurhus, och grenarne uppkomma genom sidoknoppningar vid högra och venstra eller vid båda dessa sidor om en djurhustopp. Hucra- teas spiral-vridning återfinnes äfven här såväl i mynningsareor- nas riktning (fig. 54) som i grenarnes ställning. Af de secun- dära knoppningarne uppträda här blott rottrådarne. Dessa ut- springa på sidan af stammen från djurhusens bas, två och två, till höger och venster, ett från hvar sida af hvarje djurhus, el- ler skiftevis till höger på det ena djurhuset och till venster på det närmast högre. I topparne af stammen löpa de blott ned omkring fästet för närmaste gren, alltid tätt hopvuxna med stammen; men pa dennas nedre delar fortsätta de sin tillväxt, och då här de öfre på detta sätt öka de nedres antal, täcka de slutligen alla djurhusen, och den tjocka stammen synes som vore den sammansatt af endast rottradar.

Den enda nordiska arten inom detta slägte är

Gemellaria loricata, som talrikt blifvit funnen från det nordligaste Spetsbergen till Bohuslän och synes vara lika allmän i de sydligare hafven, ' åtminstone vid England och Frankrike. Den har äfven en stor bathymetrisk utbredning. Vid Spetsbergen är den tagen från 3 famnars sandbotten och ända ned från 80 famnars lerbotten.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 325

Dess byggnad är förut, isynnerhet af FARRE, V. BENEDEN och BUSK aftecknad och beskrifven. Dess variationer äro icke obetydliga och visa sig redan för det obeväpnade ögat uti stam- mens utseende, som med kortare grenar är mera lurfvigt, och deremot da grenarne äro längre, blifver mera rakt, Cypress-likt. Dessa olikheter ga i förening med djurhusens formförändringar. Afven här kunna vi nemligen urskilja en elongata-form, som dels förekommer sjelfständigt, dels sasom en utveckling fran stammarne af den kortare formen. Denna senare har sina myn- nings-areor mera snedt ställda mot djurhusens framsida och af en mera rundad form. Sådana äro emellertid topparnes djur- hus uti sina yngre stadier äfven på den förlängda formen, och sådana förblifva vanligen de nedersta djurhusen vid grenar- nes bas.

Elongata-formen är för öfrigt mera allmän vid Spetsber- gen. Der upptager den ocksa vanligen mera kalk ur sin djur- husvägg. Men båda formerna förekomma äfven i förening med hvarandra. Den vanliga längden på den förras mynnings-areor är 0,48 mm. En kortare form från Spetsbergen hade en myn- nings-area 0,31 mm. lang, en annan 0,36 mm. Pa ett exem- plar från Bohuslän var en mynningsarea 0,39 mm., en annan 0,47 mm. lång.

Tentakel-antalet är enligt FARRE och V. BENEDEN 10, en- ligt DALYELL 12—14.

Denna liksom HFucratea chelata skiljer sig från Cellularia äfven genom saknaden af tydliga ledringar. Dessa båda släg- ten äro också af BUSK upptagna bland /narticulata, under det att de egentliga Cellularigerna hos honom tillhöra Articulata. Men vid grenarnes bas se vi alltid på Gemellaria och stundom äfven på Fucratea det nedersta djurhusparet eller djurhuset mer eller mindre inknipet straxt ofvan sitt fäste. Härigenom ersättes ledgangen, der den behöfves på dessa redan i sig sjelfva böjli- gaste formerna inom familjen. Sådana öfvergangsformer före- komma äfven på andra ställen, der stammens fasthet ej: är till- räcklig att ersätta böjligheten. D’ORBIGNY, som först upp-

326 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ställde den nämnda indelningen, öfvergaf densamma för att er- sätta den genom en annan, grundad på när- eller frånvaron af rotträdar, som utan tvifvel vore att föredraga, emedan äfven genom denna de hornartade och böjliga Chilostomerna till stör- sta delen samlas till motsättning mot dem, som få sin djurhus- vägg härdad af ett tjockare kalklager. Emellertid skall denna indelning visa sig 1 det följande lida af samma fel som D’OR- BIGNY'S äldre indelning lider här: öfvergångsformerna göra ka- rakteren omöjlig att använda. Då nu genom båda dessa indel- ningar den naturliga slägtskapen på flera ställen blifvit afbru- ten, använda vi här en annan, grundad på djurhusformen, hvars hufvuddrag kunna igenkännas i de åsigter, som tyckas hafva föresväfvat M. EDWARDS i hans äldre afhandlingar öfver Bryo- zoerna och i hans anmärkningar till LAMARCKS Anim. s. Vert., ehuru de ej fullt systematiskt blifvit utvecklade.

Med Cellulariégerna later oss djurhusformen äfven förena

slägtet

Caberea,

oaktadt detta i sin fullständigare utveckling betydligt afviker från de öfriga Cellularicernas utseende och snarare närmar sig till Membranipora.

Det hufvudsakligen utmärkande för detta slägte är den stora utvecklingen af vibracularierna på stammens baksida. En ten- dens till samma aflanga form och riktning inat mot djurhus- radernas bakre skiljolinie sågo vi dock redan pa Cellularia sca- bra, för att välja ett nordiskt exempel. Samma art visade också mera än någon annan Cellularia en öfvergang till en an- nan karakter för Caberea, nemligen en mera fyrkantig form för djurhusens mynnings-areor i förening med kortare djurhus på de högre utvecklade stamdelarne. Alla de organer, secundära knoppningar, som förefunnos pa Cellularia, återfinnas dessutom på Caberea på samma plats och i det väsendtliga i samma form, hvarföre vi också kunna vara fullt berättigade att sam-

manföra dessa slägten inom en familj, till ett ytterligare bevis

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 327

för ohallbarheten af karakteren för de ledade Chilostomerna till skillnad mot de oledade.

Men Caberea visar sin egendomlighet äfven i en större ten- dens att fa fastare stammar, hvilket hon vinner saväl genom den stora vibracularie-utvecklingen som genom ett flertal af djurhusrader pa de flesta arterna, och stammarne med deras grenar styrkas ännu mera genom rottradar, hvilka utspringa fran den yttre-nedre delen af vibracularierna, pa motsvarande ställe, der de utvecklades pa Cellularia. I sammanhang härmed för- svinna de egentliga lederna; men ofta finner man grenarne af- brutna vid sin bas, blott genom rottradarne förenade med de öfriga stamdelarne. Att detta härrör af yttre makt, ligger vis- serligen närmast till hands att antaga, da vi sakna direkta ob- servationer om förloppet härvid; men samma förhållande träffa vi på Eschara palmata (SARS), der en kalkartad stam med hornartade rottradar frivilligt inkniper sig tvärt öfver djurhusen för att afbrytas, så att djurhusens ihålighet i brottet blifver öppen; men den afbrutna delen fortsätter sin tillväxt uppåt och sammanhänger med de öfriga stamdelarne genom rottradar. Led- gangarne kunna saledes ersättas genom en åtminstone till en viss grad frivillig afbrytning, och att en sådan äfven tillkom- mer Caberea, är ingalunda otroligt.

I norden ega vi blott

Caberea Fllisi, som här aterfar det första namn, hvilket FLEMING gifvit det- samma.

Den är utbredd från det nordliga England till Finnmarkens haf. Vid Skandinavien förekommer den temligen allmän pa 50—100 famnars djup. Vid Spetsbergen är den ej funnen.

Genom sina raka, jemntjocka eller klubblika grenar, dicho- tomiskt delade eller sammanställda till en solfjäderlik form, stundom trattformigt sluten — äfven i växtformen står Cellu- laria scabra denna närmast — och genom sin intensivare gula eller brungula färg skiljes den lätt redan af det obeväpnade ögat från de öfriga af våra Cellularieer.

328 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

De nedre delarne af stammen, liksom vanligen af hvarje äfven utaf de öfre grenarne, äro uppbyggda endast af tvenne rader djurhus, baktill täckta af vibracularierna; men denna tjock- lek kan fördubblas eller ännu mera förökas på de nedre stam- delarne genom ett trekantigt knippe af rottradar, som fastväxer till dessas baksida. Uppåt aftager naturligtvis rotträdarnes an- tal, men grenarnes tjocklek blifver der till-dels ersatt, derige-

nom att tre djurhusrader utveckla sig.

Djurhusens form är kort och rak. Den största delen — aldrig mindre än 3 af deras framsida, stundom hela denna — upptages af mynnings-arean. Redan de äldsta djurhusen närma sig till formen för Membranipora, derigenom att de blifva fyr- kantiga, parallelipipediska, da framsidan af den annars cylin- driska. nedre delen tillplattas med en tydlig kant pa sidorna och i samma plan som mynnings-arean. Ännu mera framträder denna likhet (fig. 55) på de öfre delarne af stammen och der oviceller utvecklas, hvarest mynnings-arean vanligen upptager hela den framat synliga delen af hvarje djurhus. Djurhusens ställning till hvarandra bildar på framsidan ett konvext plan, så att den tvaradıga djurhusställningen närmast påminner om Cellularia Peachii, och der tre djurhusrader finnas, skjuter den mellersta längst fram. I den tvåradiga ställningen bibehålla djurhusen den för Cellularigerna vanliga formen på sin baksida; i den treradiga visa deremot de mellersta djurhusen här en

rhombisk yta.

Mynnings-arean är elliptisk, eller, der oviceller utvecklas, fyrkantig. Dess rand är prickad, i det öfre-yttre hörnet på de yttre djurhusen vanligen försedd med två borst och i det öfre- inre hörnet på dessa med ett sådant; på de mellersta djurhusen deremot vanligen med ett borst i hvartdera af dessa hörn. Mynnings-areans längd på ett djurhus, som var försedt med

ovicell, var 0,33 mm.

Avicularierna i öfre-yttre hörnet (figg. 55 och 56; a) äro

synnerligen små. Deras plats är något lägre än på Cellularia |

SMIT'T, KRITISK FÖRTEOKN. ÖFVER SKAND, HAFS-BRYOZOER. 329

scabra; annars intaga de samma ställning som på denna, med sin yttre kant i rak fortsättning med djurhussidan. Aviculari- erna på framsidan hafva på de nedre delarne af stammen och der djurhusen endast stå i två rader samma plats och före- komma i samma antal som på vara öfriga Cellulariter; men der stammen har tre rader djurhus och der oviceller utvecklas, visa sig två sådana avicularier på de mellersta djurhusen, ett vid hvarje af de nedre hörnen utaf mynnings-arean eller vid hvarje sida öfver ovicellen. Avicularie-mandibeln är i spetsen rundad, half-elliptisk, en form, som gifver denna art ännu mera likhet med en Membranipora. Mandibelns bredd vid basen uppmättes

på ett exemplar till 0,046 mm.

Vibracularierna äro spolformiga, riktade bakåt och nedåt in mot stammens bakre midtellinie och löpa i utdragen form längs denna in mellan öfre hälften af sina nedre grannar (figg. 55 och 56; v). I hela denna längd äro de rännformigt utskurna af en fåra, motsvarande avicularie-mynningen, i hvilken det långa, mot spetsen härtandade sprötet i hvilande tillstånd in-

lägges.

Ovicellerna äro i sitt fullt utvecklade tillstånd jemnt upp- svällda; men i sin ungdom visa de en tilltryckt area framtill, der kalkafsättningen ej fullbordats, och på torkade exemplar är denna area insjunken. Deras längd är ungefär 0,15 mm.

Caberea Ellisii är vårt nordiska exempel, huru en Cellu-- larié i sin flerradiga djurhusställning kan närma sig Membrani- pora; framdeles skola vi se, huru en Membranipora pilosa i en enradig djurhusställning (upprest Hippothoa-växt) får likhet

med en Celhuarié.

Den tredje familjen bland de Bryozoer, som ega Cellularie— lika djurhus, Bicellarie®

utmärker sig i allmänhet genom djurhusens inat vridna fornr och den friare utvecklingen af koloniens delar. Genom det först--

330 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

nämnda förhållandet framträder den tydligaste motsatsen mot den föregående familjen, emedan mynnings-areorna här blifva mer eller mindre inåt riktade, då vi deremot på en Cellularia sågo dem mer och mer riktas utåt. Inätvridningen pa Bicel- lariew förorsakar också, att mynnings-areans nedre ända kom-

mer närmare till stammens midt än till dess kant.

Det lösare sambandet mellan koloniens delar yttrar sig så- väl i djurhusens ställning till hvarandra som i de secundära knoppningarnes mera sjelfständiga utveckling. Djurhusraderna äro nemligen icke fastare förenade med hvarandra, än att man på den tvåradiga djurhusställningen ofta ser ett eller annat af den ena radens djurhus skilja sig från sin granne i den andra raden, så att stammen här och der visar en lucka. På den mängradiga djurhusställningen uttryckes samma förhållande dels på samma sätt och genom en hastigare tillväxt af den ena el- ler andra raden i stammens topp, så att denna får ett sönder- slitet utseende, dels genom en nätlik byggnad af stammen, upp- kommen derigenom att de eljest fria djurhusen genom rottrådar till höger och venster förena sig med sina grannar 1 samma plan. Om man härtill lägger den enradiga djurhusställningen, hvilken också förekommer inom denna familj, är det klart, att med en sådan mångfald af stamformer äfven djurhustypen skall

" visa icke obetydliga förändringar. Sa t. ex. försvinner till stör-

sta delen den annars karakteristiska inåtvridningen på djurhu- |

sen såväl i midten af den mångradiga ställningen pa en Bugula

som i den nätformiga stammen af en Diachoris och i den en-

radiga djurhusställningen hos en Beania. Men vanligen visar |

åtminstone någon del af stammen denna karakter.

Ett uttryck för de secundära knoppningarnes mera sjelf-

ständiga utveckling finna vi uti de skaftade avicularierna. Dessa hafva här till sin form den likhet med ett fogelhufvud, som |

varit orsaken till deras benämning, och den likformighet, som!

de i allmänhet visa, trots djurhusformens vexlingar, gifver oss|

|

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 331

en god grund till försvar för det vidsträcktare omfang, vi hi tilldela denna familj !).

Äfven borsten visa vanligen genom sin större utveckling en högre grad af sjelfständighet, och oaktadt alla hithörande for- mer; egentligen äro Inarticulater, visa de saväl på borsten som på avicularierna, att de ega förmåga att bilda ledringar, der dessa behöfvas: — äter ett bevis på ohållbarheten af den äldre indelning af Chilostomerna, hvilken grundats på när- eller från- varon af leder. ;

Oafsedt det lösare sambandet inom kolonierna, är deras tillväxtsätt detsamma som Cellularieernas; men 1 enlighet med nämnda förhållande sker stamdelningen, då djurhusraderna äro mera oberoende af hvarandra, i den. tvaradiga djurhusställnin- gen vanligen på det sätt att sedan ett djurhus i den ena raden fått tvenne djurhusknoppar i stället för en, uppträda likaledes tvenne sådana från det djurhus i den andra raden, hvilket är närmast yngre än det förstnämnda, så att på detta sätt hvarje djurhusrad gifver ursprung åt sin gren. Väsendtligen detsamma gäller om delningen af den flerradiga djurhusställningen, hvilken senare snarast är att betrakta såsom en sammanväxning af sma- lare ställningar. När denna släpper, delas stammen och ater- tager sin bredd genom dubbel knoppning, som isynnerhet utgår från sidoraderna. Efter delningen tjenar nu dels en rottrads- bildning, dels blott en förlängning af det ena hörnet utaf ett djurhusfäste till stamdelarnes förening eller ock, såsom ofta sker i stammens topp, lösa sig djurhusraderna fritt från sina grannar.

Denna familj uppträder för öfrigt såsom en föreningslänk mellan Cellularina och Flustrina, hvilken senare grupp uti nu-

tiden vanligen är mindre kalkartad. Ectocysten på Bicellariew

1) Anmärkningsvärd är en sådan form som den, hvilken tillkommer aviculari- erna på Bicellaria tuba (se Busk, Cat.!). De visa sig nemligen der — lik- som på Membranipora spinifera — mera tydligt såsom modifikationer af samma organtyp som borsten vid mynnings-areans kant.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 5. 6

332 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

är derföre ocksa i allmänhet föga förkalkad. Detta visar sig isynnerhet i mynnings-areans kant, som här är tunn och skarp, medan den pa de typiska Cellularieerna under deras tillväxt mera förtjockades.

I sammanhang med denna hornartade byggnad eller obe- tydligare grad af förkalkning star vanligen en större utveckling af rottradarne, hvilken pa flera former inom denna familj spela samma röle som på slägtet Caberea, da de nemligen täcka och förtjocka de nedre delarne af stammen till den grad, att man svarligen der kan urskilja de äldre djurhusen, hvilket gaf de äldre författarne den åsigten, att rottrådarne voro stammens ursprung.

Den förra familjens hornartade ledgangar finna här sin mot- svarighet uti inknipningar vid djurhusens bas.

Närmast intill Cellularie® står slägtet

Bicellaria.

En vriden Hucratea försedd med borst och i tvåradig djur- husställving eller en vriden och förlängd Cellularia 1 ternata- stadiet lämpar sig bäst för att förklara detta slägtes byggnad genom en jemförelse. Djurhusen hafva nemligen formen af ett ymnighetshorn, med en elliptisk, ofta nästan helt uppat vänd mynnings-area. Till skillnad från Cellularieerna och det annars vanliga förhållandet, da alla borsten äro fästade vid mynnings- areans kant, finna vi här vanligen ett eller flera mera fritt sta- ende borst på djurhusets baksida. Dessas förhållande till djur- huset är detsamma som aviculariernas och snarlikt det yngre djurhusets fäste på det äldre. Åfven de öfriga borsten visa emellertid liksom dessa en högre utveckling. Vanligen utgar hvart och ett från en basal-uppsvällning, sådan denna tillkommer

de mera sjelfständiga knoppningarne, och straxt ofvan denna

svagfårO Ry or KE » da ännu mera liknar fästet för ett djurhus. Avicularierna a VR oc 0 o RN o 9

". hafya, sitt fäste på den nedre, rörformiga delen af djurhuset. ».sÄtven ovicellerna visa den fria utvecklingen af organerna, hvil-

Vv

2

SMITT, KRITISK FÖRTBCKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 333

ken isynnerhet tillkommer detta slägte. Deras fäste är nemli- sen smalt, utdraget, sa att de synas skaftade, fästade vid inre sidan om mynnings-arean, stundom inböjda öfver denna liksom en fornix på en Cellularia, hvilken de således likna både till fäste och ställning. Der rottradarne utvecklas, hafva de en motsvarande utgångspunkt till den på Cellularia, nemligen vid basen af djurhusen, på dessas baksida. På de öfre delarne af stammen löpa. de blott sasom föreningsträdar från ett af de ne- dersta djurhusen i en stamdelning ned till ett af de öfre i den närmast äldre (nedre) delen, alltid tätt tilltryckta till djurhu- sens baksida. Pa de nedre delarne af stammen kan man följa dem längre, så att de äfven på detta slägte i hög grad kunna föröka de nedre stamdelarnes förtjockning; men på våra nordi- ska former na de aldrig någon större utveckling.

Anm. Detta slägtes begränsning tillhör egentligen GRAY och Busk, och efter den senares karakteristik derför bibehålla vi detsam- ma, oaktadt BLAINVILLE'S Bicellaria, såsom redan D’ORBIGNY anmärkt, egentligen är ett synonym till Cellularia.

Den mindre af våra nordiska arter, som också är den van-

ligare, B. eiliata,

är flera gånger funnen vid Bohuslän pa 20—50 famnars djup, men endast i enstaka exemplar, så att den icke synes vara syn- nerligen allmän.

Dess djurhus äro starkt böjda framåt, hvaruti den öfver- ensstämmer med sina motsvarigheter såsom utvecklingsstadier, Eueratea och Crisia cornuta; men djurhusvridningen vänder dock mynningsarean mera uppat. Denna senare är elliptisk, dess längd har visat sig temligen konstant, då den enligt åtskilliga mätningar på nordiska exemplar varit 0,25 mm.: likväl visa BUsSKS figurer ett något mindre mått. Vid dess öfre-yttre hörn sitta 2—4 (på BUSKS figurer synas temligen konstant 5) ledade, utat-uppät-inat böjda borst, och vid midten af dess nedre ända finnes vanligen ett dylikt, alla fästade vid kanten af denna

area. Stundom visar sig äfven vid det öfre-inre hörnet ett

334 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sådant. Af de mera fritt stående borsten har jag vanligen blott funnit ett på djurhusets baksida, straxt ofvan och på sidan om fästet för det yngre djurbuset. Då tvenne sådana förekomma, sta de bredvid hvarandra i en cirkellinie tvärs öfver djurhuset, hvilken ofta i form af en tydlig kant förenar det yngre djur- husets fäste med fästet för aviculariet på yttre sidan af djur- huset. i

Avicularierna (Tafl. XVII, fig. 2) äro de minsta, vi känna pa nordiska former af denna familj, de äro temligen jemnt ovala med en längd af 0,1 mm. Deras mynningsrand är i näbbkan- ten försedd med 2 bakåtriktade tänder. De sitta fästade unge- fär en tredjedel af djurhusets längd nedom dettas topp.

Ovicellerna (fig. 3) äro halfmånformiga, som redan ofvan nämndt, skaftade, fästade ungefär en tredjedel af mynnings- areans längd upp från dennas nedre ända. Deras form är van- ligen svår att iakttaga, emedan de äro böjda in öfver mynnings- arean, så att de framifrån blott synas såsom runda blåsor.

Vid höjden af mynnings-areans nedre ända, på stammens baksida och invid dess midtellinie, sitter det tvådelta fästet för det yngre djurhuset i samma rad. Detta frigör sig genast fran det äldre, hvars öfre del således kommer att stå fritt ut åt stammens sida för att ännu mera öka dennas fransade utseende. Den nedre delen deremot af hvarje djurhus ligger tätt intill de de motsvarande delarne i andra raden, som vanligt uti alter- nerande ställning med dessa. Straxt ofvan djurhusfästet visar sig, till ersättning för en ledgång, en inknipning, som snedt nedåt äfven sträcker sig öfver det närmast äldre. djurhuset i den an- dra raden. Följden häraf är den, att hvarje djurhus visar två inknipningar, den ena vid sin bas (den ofvannämnda), den an- dra ungefär vid midten af sin nedre, rörformiga del, hvilken senare inknipning utgått från den närmast yngre sidogrannen. Längden på denna nedre, rörformiga djurhusdelen är mera vari- erande och den egentliga orsaken till olikheterna i djurhusens längd. Denna senare är till följe af djurhusens böjning svår

att med noggrannhet bestämma; men i rät linie — måttet. taget

SMITT, KRITISK FÖRTDECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOLR, 330

på djurhusens baksida — hafva vi uppmätt den till 0,5 mm.— 0,8 mm., hvaraf i medeltal två tredjedelar tillhöra den nedre delen. Dessa olikheter bero dels af djurhusens plats, då det näst nedersta djurhuset i hvarje stamdelning är längre än de öfriga, dels utmärka de storleks-varieteter utaf arten, hvilka dock i alla andra hänseenden synas öfverensstämma med hvar- andra.

Hvad artens tillväxt-förändringar beträffar, äro isynnerhet de äldsta djurhusen anmärkningsvärda, emedan de närma detta slägte intill den föregående familjen. Deras form (fig. 1) är nemligen omvändt konisk, mera rak, utan vridning, d. v. s. Fuecratea-lik, med en nästan rund, framat och uppat riktad mynningsarea, som kransas af ända till 13 borst i sin kant, ställda på likstora afstand från hvarandra. Knoppen till det andra djurhuset uppspringer i toppen af det första djurhusets baksida. I detta stadium öfverensstämmer denna art således i det väsendtligaste med en Cellularia, blott att dess mera för- längda, nedåt afsmalnande och i enlighet med Bicellaria-typen ofvan fästet inknipna nedre del mera aflägsnar den från Tata- utseendet, än hvad vi sett på någon Cellularia.

Detsamma finna vi på

B. Alderi, hvars första djurhus (Tafl. XVIII, fig. 4) i en koloni likaledes

har en rak form, ehuru lätt igenkännlig från den föregående ar- tens såväl genom sin betydligare storlek som genom sin mera aflånga (elliptiska) och framåtriktade mynningsarea, från hvars kant endast sex borst utskjuta. Redan pa det andra djurhuset erhåller mynningsarean artens karakter, då den blifver snedt oval, med det öfre-yttre hörnet utdraget och der bakom försedt med ett borst. Likaledes se vi redan der en skillnad från den föregående arten, då det tredje djurhuset är fästadt högst vid toppen, i inre hörnet af det andra, hvilket förhållande fortfa- rande utmärker D. Alderi i dess utveckling. De förändringar

i djurhusens form, som sedermera uppträda, bestå blott i en

336 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

utvidgning af det öfre-yttre hörnet, då stundom tvenne borst der utvecklas, och i en återgång till den elliptiska formen för myn- nings-arean pa de äldsta djurhusen i hvarje stamdelning (fig. 5), hvilka tyckas konstant sakna borst. För öfrigt förblifva djurhusen här mindre böjda än pa den föregående arten, och mynnings-arean blifver mera framatvänd. Djurhusens längd va- rierar mellan 1 mm. och 1,2 mm.: d. v. s. det näst äldsta djur- huset i hvarje stamdelning är alltid längre än de öfriga. Myn- nings-areans längd varierar — med samma anmärkning — mel- lan 0,45 mm. och 0,5 mm.

Denna art uppträder således 1 betydligt större dimensioner än B. eiliata, hvilket äfven visar sig deruti att avicularierna äro ungefär dubbelt så stora och betydligt mera uppsvällda. Dessa sitta här med sitt fäste längst ned vid djurhusens bas, en ställning, som liknar den på Notamia Bursaria.

Ovicellen sitter här (figg 7 och 8) liksom på D. ciltata med ett smalt fäste vid insidan af mynnings-arean, men på samma gang som det yngre djurhusets fäste har också ovicellens ryckt högre upp, så att det fatt sin plats i mynnings-areans öfre-inre hörn. Härifrån höjer sig ovicellen upp öfver toppen af djur- huset och ligger tätt intill dettas öfre rand, så att det stundom synes som om den med hela sin nedre kant vore sammanvuxen dermed.

Enligt SARS förekommer icke sällsynt på baksidan af djur- husen ett och understundom på framsidan ett eller två små korta, cylindriska rör, hvilka jag visserligen aldrig sett men antager motsvara de mera fritt stående borsten på förega- ende art. i

Liksom på denna se vi äfven här djurhusraderna i stam- topparne lösa sig från hvarandra. Djurhusen blifva då vanligen ännu mera förlängda, så att deras längdmått kan uppgå till 1,5 mm.

Med samma byggnad som D. eiliata utmärker sig således B. Alderi genom sin storlek, sin mera förlängda mynnings-area

och sitt mindre antal af borst, trenne karakterer, som dock

SMITT, KRITISK FÖRTRCKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 337

ingalunda hafva någon afgörande betydelse för artskillnaden, da de ingå i hvarje arts utvecklingsgång, så att det t. ex. ej är nagot ovanligt att finna blott tvenne hörn-borst på 6. eiliata. Detsamma gäller om djurhusens mera raka form. Men härtill komma djurhusknoppningarnes, ovicellernas och aviculariernas plats och de båda senares form, genom hvilka olikheter dessa båda arter sta långt ifrån hvarandra, om man också med ett rikare material troligen icke skall sakna öfvergångar, hvarom vi se en antydan uti B. gracilis och B. grandis (se BUSK, Cat.) hvilka visa samma förhallande till hvarandra som våra nordiska arter af slägtet.

Bicellaria Alderi är hittills, såvidt bekant, endast tre gan- ger funnen, nemligen af BARLEE vid Shetlands-öarne och af SARS vid Norge, hvarifrån den äfven blifvit hemförd af Bohus- länska Nordsjöfiskare, fästad på Gorgonior, hvilka till Riks- Museum insändts af Baron UGGLA. Den tillhör såsedes Nord- sjöns: djupare regioner: de af UGGLA insända exemplaren upp- gafvos vara tagne från omkr. 200 famnars djup.

De utvecklings-förändringar, hvilka slägtet Dicellaria i dessa bada nordiska arter framvisar, äro i det väsendtligaste desamma som vi sett pa Cellularicerna. Sa förlängas djurhusen och de- ras mynnings-areor, borstens antal förminskas, och äfven här hafva vi sett samma regel 'gälla, att de borst, som hafva sin plats vid öfre delen af mynnings-arean, äro de längst qvarsta- ende, tills slutligen blott det öfre-yttre hörnet af djurhuset eger denna borstbildning. Härtill kommer förändringen af djurhus- fästets plats. Denna flyttas närmare till toppen af det äldre djurhuset, och B. Alderi visar häruti en antydan till samban-

det med slästet

Bugula.

Detta eger nemligen mera förlängda mynnings-areor och har djurhusen, till följe af det enas fäste i det andras topp, sam- manställda uti mera raka rader. Den hufvudsakligast utmär- kande karakteren har man emellertid äfven här att hemta frän

338 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

djurhusens form, som är mera jemntjock och rak, omvändt ko- nisk eller cylindrisk, med största delen af framsidan eller stun- dom hela denna upptagen af den aflanga, elliptiska eller utdra- get omvändt-ovala eller fyrkantiga mynnings-arean, hvilken dess- utom ligger mera jemnt i plan af stammens framsida. Ge- nom denna mynnings-areornas ökade storlek och genom den mera hornartade beskaffenheten af ectocysten kommer Bugula närmare intill Flustra-typen. Det är också här vi träffa en större benägenhet för att bilda en flerradig djurhusställning, hvarmed en ännu större Flustra-likhet följer. En sådan bety- delse af att vara en föreningslänk mellan tvenne annars så skiljda djurhustyper förutsätter emellertid för djurhusformen en hög grad af böjlighet, hvilken vi äfven finna såväl i skillnaden mellan de arter, hvilka slägtet innesluter, som uti de variatio- ner. hvilka somliga af dessa kunna framvisa. Å ena sidan kan man derföre af arternas olikhet sinsemellan finna sig föranlåten till strängare generiska begränsningar; men a andra sidan skulle en sådan upplösning af detta slägte genom den tydliga förän- derligheten hos de bäst kända arterna visa sig olämplig.

Till skillnad från Bicellaria finna vi ovicellerna här i all- mänhet vara mera sessila; men äfven åt detta håll visar Bu- gula en föreningslänk, nemligen D. neritina, hvars oviceller en- ligt BUSKS figurer äro skaftade. +

Stammens tillväxtsätt liknar Dicellariornas, oafsedt den här stundom rådande tendensen till att bilda mångradiga djurhus- ställningar, hvilka emellertid oftast åter upplösa sig, isynnerhet ju högre stammen tillväxer, sa att äfven här topparne i de van- ligaste fall visa enradig djurhusställning. Denna senare kan emellertid äfven förekomma mera sjelfständigt och från stam- mens början sasom artsvarietet, och stamformen inom detta slägte undergar på detta sätt alla möjliga mellanstadier från den en- radiga till den mångradiga djurhusställningen, eller med andra ord, från Hippothoa- till Flustra-byggnaden och tvärtom. De bästa exempel på denna föränderlighet lemna oss de båda form-

grupper, som här i norden äro de vanligaste och mest typiska

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 339

representanterna af detta slägte. Den ena af dessa, för hvilken

vi föreslå att använda en af de Linncanska artbestämningarne.

B. aviceularia,

utmärker sig i allmänhet genom en mera långdragen form saväl på sina djurhus som stamdelar, men den stora mangfalden af vexlingar i detta hänseende tvingar oss att söka en karakter från ett till sin form mindre varierande organ, nemligen avicu- lariet. Detta har sin plats pa djurhusets yttre sida, ungefär vid midten af mynnings-areans yttre kant, som vanligt med sitt ledade skaft fästadt vid en spetsig, nedat riktad basal-uppsväll- ning. I enlighet med dess ställning i hvilande tillstånd, då näb- ben är riktad utat och bakåt från stammen, med mandibelsidan (avicularie-mynningen) vänd nedåt och hjessan uppåt, är skaftet infästadt på nedre sidan af aviculariet i samma plan som det- tas mynnings-area eller endast obetydligt högre, i hörnet till den hvälfda nacken. Näbben intager något öfver en tredjedel eller ända till hälften af aviculariets längd. Sedt från sidan (Tafl. XVIII, fig. 10, 12 och 16) visar aviculariet som vanligt en snedt gående tvärlist, hvilken utmärker skiljoväggen mellan näbben och den egentliga avicularie-kaviteten. Vid denna skiljo- vägg är äfven avicularieryggen inböjd. Näbbens kanter äro jemnt böjda eller utdraget S-formiga. Någon gång ser man dem vara fint tandade i närheten af mandibel-fästet. Mandibelns form är aflangt triangulär; dess spets är starkt inböjd. Sedt ofvanfran (figg. 14 och 15) visar sig aviculariet spetsigt ovalt. Det skulle då, såsom BUSK anmärkt, äfven visa en annan ka- rakter, nemligen ”surface granular or areolated” ; likväl beror detta blott af tydligare markerade intryck för muskelfästena på avicularie-väggens insida och förekommer, om också i mindre orad, äfven på de öfriga arternas avicularier.

Emellertid äro äfven dessa organer underkastade variatio- ner. För det första får man naturligtvis en olika bild utaf dem, allt efter den riktning, i hvilken de betraktas. Serskildt vilja vi påpeka deras utseende snedt från sidan (fig. 13), hvilket till

340 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

följe af deras ställning oftast visar sig, då man betraktar stam- men från framsidan (fig. 11). Detta vexlar nu, isynnerhet der- igenom att näbbkanterna kunna vara mer eller mindre bugtiga och utatböjda. Äfven mätningarne gifva naturligtvis olika re- sultat allt efter aviculariernas ställning i mikroskopet; men att de verkliga variationer, som i detta hänseende förekomma, icke äro obetydliga, kan man finna redan af BUSKS figur öfver B. flabellata. På en stam af den typiska B. avicularia hafva vi också uppmätt två avicularier i samma ställning till 0,31 mm., ett till 0,29 mm. och slutligen ett till 0,26 mm. i längd. Ett avicularium pa en annan stam var 0,33 mm. långt. En motsvarighet till dessa olikheter funno vi emellertid redan på Cellariorna, der det till och med var temligen konstant, att avi- cularierna på den ena sidan af stammen voro större än de på de andra. Någon sådan regel hafva vi dock icke här kunnat observera.

För att följa de öfriga förändringarne inom denna form- orupp och derigenom spåra vägen för dess utveckling, se vi först några sma, föga utvecklade stammar (fig. 9), fästade vid Rete- pora Edwardsii (VAN BEN.), tagne vid Finnmarken af Prof. LOVÉN. De äro mera förkalkade än vanligt, som ofta händer, då en eljest hornartad Bryozo sitter på ett mera kalkhaltigt fäste, mahända äfven beroende af andra lokala omständigheter eller årstid, till hvilken frågas afgörande vi dock ännu sakna tillräckliga fakta. Deras ectocyst har således utseendet af en Bicellaria eller Cellularia. Det äldsta djurhus, hvilket vi kun- nat undersöka, har också Cellularia-form, så till vida som det är mera rakt och har en mera rundad mynnings-area. Denna är kransad af sex borst, af hvilka de två tillhöra hvar sin sida utaf nedre delen af dess kant. Det närmast yngre djurhuset har redan förlorat de båda sistnämnda borsten; dess mynnings- area är mera aflang, upptill rätvinklig, i nedre ändan rundad men endast föga inatvriden, med en bredd midtpa af 0,13 mm. och ungefär dubbelt så stor längd. De öfre borsten sitta här

på den plats, hvilken de hibehålla äfven högre upp på stammen

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 341

af en typisk D. avicularia, men till sitt antal, tva på hvar sida, och till sin riktning, alla ställda framåt och det nedre paret riktadt in öfver mynnings-arean, öfverensstämma de mera med det vanliga förhållandet pa en D. flabellata. De yngre djur- husen på dessa stammar öfverga dock äfven i detta hänseende till den förstnämnda formen, da det öfre-yttre borstet blifver mera uppat-riktadt och till sin form och ställning får utseendet af en spetsig förlängning utaf djurhushörnet, under det att ett af de inre borsten försvinner. Här vid basen af stammen äro dennes delar ytterst korta: — från hvarje djurhus uppstå tvenne yngre genom enkel knoppning, af hvilka senare det nedre (äldre) böjer sig mera ät sidan såsom bas åt en gren, medan det öfre (yngre), som har sitt fäste i toppen af det förstnämndas bak- sida, tillväxer mera såsom en fortsättning af stammen uti det- tas riktning. Från båda de yngre djurhusen fortgår seder- mera en liknande knoppning med omvexlande grenbildning åt höger och venster. Inga rottradar utvecklas i detta stadium; men stammen styrkes i grenvinklarne, pa det sätt att hvarje djurhus (liksom vi redan sett i topparne på en Bicellaria) från sin nedre del sänder en process till basen af det nedersta djur- huset på andra sidan af grenvinkeln, hvilken process der mötes af en liknande ehuru mindre. Djurhusen tilltaga i storlek och isynnerhet i längd, så att vi redan på dessa små stammar se mynnings-areor med 0,18 mms. bredd och ungefär tre ganger detta mått i längd. Pa samma gång fa de yngre af dessa djur- hus nedom mynnings-arean en rörformig del mera utvecklad, mest dock på de äldsta husen i hvar grenbildning. Då stam- men hunnit så långt i sin utveckling, uppträda äfven oviceller. Dessa äro här, liksom på de öfriga formerna inom denna grupp, sessila, fastvuxna till hela den tvära toppen af mynnings-arean; men under sin tillväxt visa de sig mera utvecklade i närheten af dennas öfre-inre hörn, hvilket förhållande häntyder på en öfverensstämmelse med de skaftade ovicellerna, som vid nämnda hörn hafva sitt fäste. Avicularierna hafva typisk form, plats och ställning; de äro dock små, 0,18 mm. i längd.

342 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Det stadium, hvilket vi nu beskrifvit, har en så påfallande likhet med den af BUSK uppställda B. Ditrupe, att endast den stora skillnaden i geografiskt hänseende tvingar oss att afvakta en jemförelse mellan orginal-exemplar, innan vi med säkerhet kunna uttala oss om denna sistnämnda forms betydelse. Här kunna vi deremot utan tvekan hänföra dessa unga stammar sa- som utvecklingsstadier närmast till den af tvä rader djurhus uppbyggda, i inskränktare omfang typiska

B. avicularia.

Oafsedt dimensionerna på djurhusen, som dock visa sig vara i stigande tillväxt, låter nemligen den skillnad, som slutligen qvarstår, reducera sig till den Cellularte-lika beskaffenheten af ectocysten, och på denna, som efter all sannolikhet är en följd af lokala omständigheter, kunna vi ej grunda någon artskillnad.

Att döma efter Riks-Musei samlingar, synes B. avicularia vara mindre allmän och mindre utvecklad i norden, oaktadt vi träffa den till och med vid de nordligaste delarne af Spetsber- gen, der den förekommer isynnerhet fästad vid Cellularior och Flustror pa 20—50 famnars djup, saväl på sten- som lerbotten. I södern synes den snarare hafva sitt hem och blifva mera ut- vecklad 1).

Med hänvisning till Busks figurer och de karakterer han lemnat för denna Bugula, vilja vi blott påpeka de variationer, hon visat.

Mynnings-arean, hvilken alltid — såsom vanligt för en Bu- gula — upptager största delen af djurhusets framsida, vexlar till sin längd mellan 0,5 mm. och 0,7 mm. och till sin bredd

mellan 0,18 mm. och 0,2 mm. Den nedre, rörformiga delen af ') Desor har till Prof. LovÉn insändt typexemplar af sin Cellularia turrita, om hvilken han dervid tillägger: "Sehr häufig auf der Küste von Neu-Eng- land in einer Tiefe von 3 bis 15 Klafter. Wird in grosser Menge an das Ufer gespült. Die Stämme wenn frisch sind goldgelb”. Sävidt jag kan döma efter en stam, som tyvärr genom spritens bortdunstning en gäng varit tor- kad, afviker dock denna från vår B. avicularia endast genom sina mindre avicularier och torde svårligen kunna anses såsom mera sjelfständig form än

en lokal-varietet.

SMITT, KRITISK FÖRTRCKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 343

djurhuset är ännu mera varierande: — längst, som redan ofvan anmärkt, på det nedersta huset i hvarje grenbildning, på de mellersta stundom försvinnande liten. För att visa dessa för- hällanden, hafva vi från stammens framsida uppmätt djurhusen, det ena i rad under det andra, på en del af denna form utan oviceller:

MYnnings-areal .............- \ 0,662,

=

nedre, rörformiga delen... / 0,037,

Mynnings-arean ...........- ( 0,74, nedre, rörformiga delen .. | 0,12, mynnings-arean ............. 0,662, nedre, rörformiga A 0,15, mynnings-arean ............. 0,64, nedre, rörformiga delen ... | 0,06, mynnings-arean ............... \ 0,58, nedre, rörformiga delen ... / 0,5, äldsta huset i grenen, mynnings-arean ............ 0,7, nedre, rörformiga jr 0,3, mynnings-arean ............. ( 0,67,

nedre, rörformiga delen... / 0,12, näst äldsta huset vid en stam- delning,

mynnings-arean ..... ....... \ 0,75,

nedre, rörformiga delen... / 0,5, äldsta huset i grenen, som dock endast har ett par djurhus,

mMynnings-arean .........- ( 0,7,

nedre, rörformiga delen... / 0,07,

mynnings-arean ............ 0,662,

nedre, rörformiga delen .. ! 0,36, äldsta huset i grenen.

Daå ovicellerna utvecklas, täcker hvar och en af dessa den nedre delen af det närmast yngre djurhuset, hvilken således blifver ännu mindre synlig framifrån, men vanligen kan den dock urskiljas ehuru liten ofvan ovicellen, såsom det visar sig af föl- jande mått på en del af en stam:

344 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ovicellens höjd...................-- | 0,225, MYnnings-arean ................ + 0,6, nedre, rörformiga delen ...... | 0,062, ovicellens höjd .................... | 0,225, mynnings-arean........... dee 0,57, nedre, rörformiga delen ....... I 0,23, oyacellensshagd a 2 2 | 0,23, Mynnings-arean ............ + 0,556, nedre, rörformiga delen ...... | 0,03, ovicell saknas mynnings-arean............. a 0,58, nedre, rörformiga delen ....... | 0,14, oyacellensahojd u. 200 ae. | 0,24, Mynnings-arean.....nr...... 1 0,62, nedre, rörformiga delen ...... |. 0,19, ovicellens höjd..... ran | 0,256, mMynnings-arean......... OD nedre, rörformiga delen ...... | 0,025, ovicellens höjd..................... | 0.24, MYnNnIngs-arean........- + MI nedre, rörformiga delen ...... | 0,19, ovicell saknas

Mynnings-arean.... .......... 0,6,

nedre, rörformiga delen ...... | 0,23.

Med ovicellernas utveckling följer ocksa en mera fyrkantig form pa mynnings-arean till det närmast yngre djurhuset.

Övicellernas form är enligt BUSK jemnt rund, med trång mynning. På nordiska exemplar i det stadium, som denna form representerar, hafva vi aldrig funnit dem så fullständigt utveck- lade utan endast med öfre hälften färdigbildad, i form af ett spher-segment med nedåt utdragna spetsar. Detta tillväxtsätt tvingar oss emellertid till försigtighet vid att använda vidden af ovicellens mynning såsom artskarakter.

Borstens antal är i allmänhet tre, men i öfverensstämmelse

med utvecklingshistorien är äfven detta varierande, och på ett

SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 345

djurhus med ovicell hafva vi till och med sett fem borst, nem- ligen tre vid det öfre-yttre och tva vid det öfre-inre hörnet af mynnings-arean.

De variationer, vi nu nämnt, visa sambandet med

B. flabellata.

Da vi nemligen granska de karakterer, pa hvilka dennas arträttighet blifvit grundad, skola vi finna dem reduceras till den flerradiga djurhusställningen. Hvilka förändringar denna medför på en Dugula, kunna vi säkrare visa för den följande formgruppen: här vilja vi till stöd för vårt påstående blott hän- visa till en öfvergångsform, hvilken äfven ensam skulle kunna tjena såsom tillräckligt bevis i denna fråga.

Det är en stam från Skår i Bohuslän !), tagen af Prof. Lovkn. Dess nedre delar besta af endast två rader djurhus och höra till en typisk D. avicularia, isynnerhet da det öfversta borstet i yttre hörnet är rakt uppstående i djurhusets längd- riktning, medan det deremot pa en D. flabellata enligt BUSKS figurer är liksom de öfriga borsten riktadt framåt i vinkel mot djurhusets framsida, ett förhållande, hvilket vi förut visat hafva sin motsvarighet uti ett utvecklings-stadium. Denna sin ställ- ning i likhet med förhallandet på B. avicularia (fig. 11) bibe- håller detta borst, äfven då ovicellerna utvecklas på denna stam, så att det skjuter rätt upp bakom dessa, som visa en form, hvilken ungefär står midt emellan de af BUSK framställda ka- raktererna för B. avicularia och B. flabellata, hvarvid vi dock

vilja anmärka, att de exemplar af den senare formen, som före-

!) Som man lätt kan finna, öfverensstämmer denna form i det väsendtligaste med ALDERS Bugula turbinata (Quart. Journ. Mier. Sc., vol. V, p. 174, Zoophyt., pl. XVII, figg. 1—4), blott att den saknar den spiral-lika, höga stamformen — hvartill den dock ej ännu kan hafva hunnit i sin utveck- ling — och den så starkt markerade, 1 midten tillspetsade tvärlisten öfver ovicellen — en karakter, om hvilken vi här ej kunna fälla något omdöme, då vi ej heller funnit den på öfriga Skandinaviska Bugula-former. Dess- utom beskrifver och afbildar ALDER avicularierna betydligt mera uppsvällda, hvilket dock måhända kan bero på den riktning, i hvilken han sett dessa organer.

346 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867-

legat Busk vid hans beskrifning af densamma, måhända icke haft färdigbildade oviceller.. Med dessa senares utveckling har emellertid exemplaret från Skår fatt tre rader af djurhus och öfverensstämmer slutligen med en D. flabellata, äfven deruti att mynnings-arean ofta upptager hela den framåt synliga delen af djurhuset. Sidoradernas djurhus hafva fyra eller tre borst, den mellersta radens vanligen blott två. Det djurhus, från hvilket den dubbla knoppningen vid tre-rads-bildningen utgatt, saknade ovicell, men hade antalet och ställningen för sina borst i öfver- ensstämmelse med sidoradernas djurhus pa en D. flabellata. Denna senare form, sa utvecklad med 6—7 djurhusrader, som den förekommer i södern, är emellertid ännu icke, mig ve- terligen, funnen i norden. Den i dessa trakter förherrskande

formen af denna grupp,

B. fastigiata,

visar en annan utvecklingsriktning, som dock likaledes låter ater- föra sig till det stadium, hvilket vi först anfört.

För att uttrycka dennas förhållande till den egentliga 65. avicwlaria, erindra vi om de elongata-former, hvilka vi på flera ställen i det föregående påpekat: — det är den i allmänhet gällande regeln, att Bryozoerna, och isynnerhet de uppresta stammarne af dessa, med mera fria delar, visa en tendens att under vissa vilkor få sina djurhus förlängda och renare från borst. På sådant sätt har inom denna Bugula-grupp den be- kanta fastigiata-formen uppstått. Den har erhållit en sjelf- ständighet, hvilken isynnerhet i norden gör sig gällande, der den temligen allmän förekommer längs hela Skandinaviens vest- kust, fran 10 ända till öfver 100 famnars djup. Men oafsedt den förlängda formen visar den inga konstanta karakterer till skillnad från en B. avieularia med busklik eller spiralfor- mig växt.

Dess vigtigaste karakter är afrundningen af mynningsare- ans öfre-inre hörn, hvilken åtföljer borstbildningens försvinnande

på detta ställe. Men å ena sidan är det ingalunda ovanligt att

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 347

finna en antydan härtill på B. avicularia; a andra sidan är det ej heller sällsynt att på B. fastigiata finna en knöl på detta ställe, och då det händt någon gång (fig. 17), att ett väl ut- veckladt borst der visat sig, har äfven mynnings-areans hela öfre del samma form som på en D. avicularia. Borsten i mynnings- areans öfre-yttre hörn, hvilka intaga samma ställning som på en B. avicularia, äro likaledes varierande till sitt antal. På den enligt ALDER typiska ' B. fastigiata skulle detta vara två, och stundom kan man också finna stammar, hvilka temligen konstant visa sina djurhus sådana; men vanligast hafva somliga djurhus två och andra på samma stam endast ett borst i detta hörn. Det var dock hufvudsakligen på borstantalet, ALDER grundade skillnaden mellan den såsom mera nordisk antagna B. fastigiata och den enligt honom sydligare förekommande B. plumosa. Denna skillnad förfaller emellertid liksom den geografiska skillnaden. Den röda färg, som utgår från groddkapslarne, då en stam af denna art kastas uti sprit, hafva vi observerat äfven från exem- plar, som uti alla karakterer visat sig tillhöra D. plumosa. Avi- eulariet (fig. 16) kan vexla till sin storlek här liksom på 2. avi- ‚cularia, hvars avicularieform det bibehåller; i medeltal är det 0,23 mm. långt.

Bugula fastigiata är i allmänhet den till sin stamform högst (utvecklade inom denna grupp, hvilken dessutom, såsom redan D'ÖRBIGNY anmärkt, utmärker sig derigevom att endast de yt- \tersta djurhusen i stammen och grenarne innehålla fullständiga (digestions-organer. De nedre delarne af stammen äro dock inga-

\lunda döda: rottrådarne växa och ökas fortfarande för att styrka (densamma, och kolonial-nervsystemet qvarstår till bevis på en gemensam lifsverksamhet. Emellertid kan äfven B. fastigiata, 'liksom de flesta formerna inom denna familj, uppträda i högst olika utvecklad stamväxt, än likt den slaka och glesgreniga Bi- cellaria Alderi, än uti starka stammar med grenarne ställda i ıspiral, hvilken ställning kan spåras ända ut i de yttersta små- grenarne såsom en temligen konstant vridning.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. PASEINE0N5: 7

348 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hvad vi förut på flera ställen anmärkt om karakterernas betydelse gäller äfven här: det är ingen svårighet att använda dem såsom artskillnader; men dessa arters utveckling och tyd- liga förändringar hänvisa på en gemensamhet i ursprung, som likaledes fordrar sitt uttryck 1 systematiken. D. avieularia- gruppen har dock af de tvenne första formerna lemnat oss ett så ringa material här i norden, att vi icke med bestämdhet skulle förkastat all betydelse för den mångradiga djurhusställningen sa- som artskarakter eller med D. avicularia förenat BD. fastigiata såsom eu elongata-form, om vi ej haft ett rikare tillfälle att se betydelsen af dessa olikheter inom en annan formgrupp, som ät- minstone tills vidare må bibehålla det äldsta med säkerhet be-

"stämbara artsnamnet

B. Murrayana.

Genom JOHNSTONS och BUSKS beskrifningar och isynnerhet genom den senares utmärkta figur har nemligen typen för denna formgrupp blifvit väl bekant; men dess af JOHNSTON efter BEANS manuskript upptagna namn torde måhända en gång fa ersättas af ett äldre. Efter JOHNSTONS gissning, att ÖLIVIS Sertularia spiralis vore ett synonym dertill, ansag sig GRAY böra erkänna detta såsom det äldre, och OLIVIS beskrifning, atföljd af eu ra

figur, synes åtminstone icke innehålla något, som strider häremot.

Det vore i detta fall af interesse att se, huru spiral-ställningen

här framträder i förening med den mångradiga djurhusställnin-

gen, hvilket vi på nordiska exemplar icke kunnat observera. Men

denna beskrifning är grundad blott på en undersökning med lou-

pen och kan ej vara tillräcklig för att med bestämdhet afgöra,

huruvida den Medelhafska formen är identisk med Nordsjöns. | Detsamma gäller om en ännu äldre beskrifning, nemligen den | PALLAS lemnat till sin Zschara hispida. Denna återfinnes hos

Rısso, men utan något väsendtligt tillägg. Frågan beror således |

på en noggrannare bestämning af den Medelhafska formen.

m

Afven här lemnar oss aviculariet de säkraste karakterer. Det skiljer sig nemligen från de föregående formernas, väsendt-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖPVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 349

ligen deri att den egentliga avicularie-kaviteten är sa öfvervä- gande stor, att den upptager nästan hela avienlariet (Tafl. X VIII, fig. 24); och skiljoväggen mellan denna och näbben visar sig i profil såsom en list, hvilken går parallelt med näbbkanten och pa föga afstand från denna. Aviculariets plats och ställning äro också olika. Här är det nemligen de mellersta djurhusen i den vanliga mängradiga djurhusställningen, hvilka förse sig med avicularium, och detta får sin plats i midtellinien af deras fram- sida (figg. 19, 21 och 23), riktadt framåt, med näbb-sidan (myn- nings-arean) nedåt. Det ledade skaftet är också infästadt bakåt, i aviculariets nacke').

Djurhusen öfverensstämma i det väsendtligaste med den före- saende formgruppens; men de äro i allmänhet betydligt större och af en fastare byggnad.

Den typiska

B. Murrayana,

sadan den isynnerhet efter BUSKS karakteristik är att uppfatta, utmärker sig i allmänhet genom det stora antal af borst, hvar- med den är försedd. Sådan skulle den ock hafva förelegat PAL- LAS och OLIVI, sävidt var uppfattning af deras beskrifningar är riktig. Dessa borst, 2—5 i den yttre och 1—2 uti den inre kanten af mynnings-arean, böja sig in öfver den sistnämnda, och isynnerhet två utaf dem äro anmärkningsvärda för sin konstanta riktning. Det ena af dessa är det, som äfven på den föregående gruppen visade sig utvecklas till en uppåtriktad förlängning af djurhusens öfre-yttre hörn. Här är det ännu starkare. Borstet när mast under detta är svängdt inåt och framåt, med toppen riktad rätt ut från stammens framsida. En sådan dess riktning kunde likaledes observeras på den föregående formgruppen, ehuru den ej så tydligt och konstant framträdt som här. Den återfinnes

1) Att denna försvarsbildning är homolog med borstbildningen, derpå kunna vi här hemta ett ytterligare bevis, då vi icke blott se avicularierna på samma sätt som borsten kunna vexla till sin förekomst utan äfven, der de felslå, kunna ersättas af ett borst (fig. 19; jfr äfven Busks fig. tab. LIX).

350 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

äfven såsom utmärkande de främre borsten på åtskilliga Mem- branipora-former, hvilka i anseende till borstens utbildning intaga ett motsvarade stadium till en B. Murrayana. I öfrigt råder äfven för borstbildningen här samma regel, som så ofta i det föregående visat sig gällande, och en redogörelse derför vore en- In att UPPLEPS hvad vi nyss nämnt om D. Br RNE här äro le I den nn er bibehålla sido-raderna djurhustypen för Bugula, med den mer eller mindre tydliga inåtvridningen på mynnings-arean, dennas yttre kant rak, dess inre kant svängd och öfre-inre hörnet slutligen rundadt, sedan borstbildningen här först försvunnit. Den nedre, rörfor- miga delen af djurhuset är också på dessa mera utbildad. De mellersta djurhusraderna visa deremot liksom på 5. flabellata en mera rak djurhusform, med upptill tvärskuren mynnings-area, så att dennas båda öfre hörn blifva vinkel-formiga, vanligen hvart med sitt borst, ehuru detta ofta blott såsom en knöl, och med den nedre, rörformiga djurhusdelen kortare och framtill öfver- täckt af ovicellen, när denna utvecklas. Ovicellerna (fig. 22) äro jemnt runda, med tvärrak mynning och straxt ofvan denna inknipna. Liksom pa Cellularia Peachii äro de streckade af ra- diärt ställda, upphöjda kanter i ectocysten.

Redan på stammens framsida visa de mellersta djurhusen ett tydligt närmande till Flustride; men ännu mera märkes detta på baksidan af stammen, då djurhusens begränsningar här bilda en rektangulär form. Sidoradernas djurhus hafva sitt fäste till- plattadt och utbredt öfver toppen af det äldre djurhusets bak- sida, och denna utbredning visar på sidan en mindre och en större por, från hvilken senare rottråden, der den finnes, har sitt ursprung. I grenvinklarne upptager denna por (figg. 20 och 26) den rörformiga, rottrådslika process, hvilken som vanligt utveck- las från ett djurhus i nedre delen af den mindre stamdelen för att stärka dess samband med den andra delen af stammen.

På denna typiska Murrayana, hvilken temligen allmänt före-

kommer längs hela Skandinaviens kust, och äfven vid Spets-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZORR. 301

bergen ingalunda är sällsynt, hafva vi uppmätt mynnings-areans längd till 0,5 mm.—0,57 mm., ovicellernas höjd till 0,25 mm. och deras bredd till 0,3 mm. Aviculariernas längd varierar nä- got omkring 0,4 mm. Stammens höjd stiger stundom till 50 mm. eller deröfver, men vanligen är den lägre och krypande, stundom genom en tidig och jemnformig förgrening stjernlikt utbredd. Ofta visar den sig i topparne liksom sliten, beroende på en ojemn till- växt af djurhusraderna, så att en stamdel med flerradig djurhus- ställning fortsättes uti flera förlängningar, som blott bestå af en eller två rader djurhus. Denna sistnämnda byggnad kan emel- lertid äfven utmärka hela stammar, och dessa visa då öfvergan- gen till den i norden och isynnerhet de arktiska regionerna ännu vanligare form, som af Prof. LOVÉN först urskiljts och hvilken vi, med bibehållande af det utaf honom gifna artsnamnet, upp- tagit såsom

B. quadridentata.

Förhållandet mellan denna och den föregående formen är nemligen detsamma som mellan B. fastigiata och B. flabellata. Det är en elongata-form, som mera konstant och jemnformigt qvar- håller den tväradiga djurhusställningen och ett mindre borst- antal, eljest öfverensstämmande med den föregående formen.

Vid Bohuslän, der Prof. LOVÉN först anmärkte densamma, visade den vanligen, såsom namnet antyder, fyra borst, nemligen två vid hvarje at mynnings-areans öfre hörn, Dessa senare äro också i ett sådant stadium båda vinkelformiga; men redan i topparne af dessa stammar, och mera konstant såsom formvarie- tet isynnerhet i de arktiska trakterna, afrundas det inre af dessa hörn (fig. 25), borsten försvinna, så att blott det öfre-yttre qvar- står såsom en spetsig förlängning uppåt af djurhusets hörn, och i detta stadium finna vi inom denna formgrupp samma byggnad och djurhusform som på B. fastigiata, från hvilken man dock lätt skiljer en B. quadridentata genom de ofvannämnda porerna (fig. 26, 26 a) på djurhusens baksida och genom de större di- mensionerna. För att visa, huru dessa senare här variera, an-

352 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

teckna vi följande mått på trenne djurhus från skiljda delar i en en stam af B. quadridentata. Af dessa djurhus var

det äldres, det yngres, det yngstas mynnings-area............ 0,78 mm., 0,89 mm., 0,9 mm., nedre, rörformiga del 0,63 » 0,75» 1 » således

hela djurhuslängd..... 1,41 mm., 1,64 mm, 1,9 mm.

Dessa mått äro äfven större än de vanliga pa BD. Murra- yana, men härmed förhåller sig så, att en mängd öfvergångar — på hvilka samlingarne från Spetsbergen erbjuda en stor rikedom och omvexling — förena dessa former, så att B. Murrayana äfven i storleken kan mäta sig med 5. quadridentata. Det mest anmärkningsvärda mellanstadiet i detta som i andra afseenden är en äfven i våra nordiska haf vanlig varietet (fig. 23), som at PACKARD från Labrador blifvit beskrifven såsom en ny art, Me- nipea fruticosa. Till sin stamform förenar denna den flerradiga med den tväradiga djurhusställningen, så att dessa vanligen bada förekomma på samma stam, och den är af stor vigt för uppfatt- ningen af formernas betydelse, då den visar, huru djurhusformens förändringar medfölja stamformens. Åfven för denna vexlar borst- antalet: än träffas den, sådan den föreiegat PACKARD, med 2—4 borst på de festa af sina djurhus, än saknar den alla borst, oafsedt det öfre-yttre djurhushörnets förlängning, sådan den här finnes aftecknad.

Slutligen hafva vi inom denna formgrupp att anmärka en enradig djurhusställning, som likaledes utöfvar en inverkan på djurhusformen. Om dennas förekomstsätt gäller detsamma som om de nyssnämnda stamformernas: den uppträder såväl såsom en upplösning af topparne till den flerradiga djurhusställningen, som ock mera sjelfständigt såsom en formvarietet. Det är på denna senare (fig. 27), med dess långa, slaka stammar, der en sido- knoppning från djurhusens öfre hörn uppträder för bildande af grenar jemte det vanliga tillväxtsättet, och här möta vi således en motsvarighet till Fucratea-stadiet inom föregående familj. I

denna stamform försvinner äfven djurhus-vridningen: mynnings-

x

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 303

arean blifver rättställd mot djurhusets midtelplan i likhet med förhållandet pa Cellulariew.

Det sätt, hvarpa formerna uppträda inom denna grupp, sa- som tydliga varieteter och dock lika mycket skiljaktiga som de inom B. avicularia-gruppen förr antagna arterna, gifver oss ett godt stöd för riktigheten af vår uppfattning utaf betydelsen för deras motsvarigheter inom den sistnämnda.

De hithörande formerna förekomma blandade med hvarandra. Vid Spetsbergen synas dock de borstlösa varieteterna vara öfver- vägande till antalet: de äro funna der på de flesta lokaliteter och från 6—80 famnars djup.

Slutligen kunna vi till detta slägte tillägga en mera afvi-

kande form, den vi benämnt

B. umbella,

utmärkt så till sin djurhusbyggnad som till koloniens regelbun- denhet och dess egendomliga föreningsband mellan sina delar. Emellertid hafva vi endast funnit en enda stam af denna art, tagen från 40 famnars djup på lerbotten utanför en glacier i Wijde-Bay vid Spetsbergen").

Djurhusen skilja sig till sin form betydligt från de förega- ende Dugulorna. Ectocysten är ljus, Cellularie-lik. Den nedre, rörformiga delen af djurhuset saknas här alldeles, när man be- traktar stammen framifrån (Tafl. XIX, fig. 28): mynnings-arean upptager hela djurhusets framsida. Detta är nedåt afsmalnande, upptill bredare, så att vi närmast kunna jemföra det med en bätform eller den uppresta djurhusdelen af en Beania; men Bu- gula-typen igenkänna vi dock i den inre kantens böjning, medan den yttre kanten af mynnings- arean är rak. Det öfre-inre hör- net är också rundadt och det öfre-yttre vinkelformigt; men det

') Den synes således vara temligen sällsynt; men äfven vid Norge förekommer den enligt benägen underrättelse af Doktor A. BoEck, som förevisat mig ut- kasten till de figurer, hvilka han förfärdigat öfver densamma för Doktor Da- NIELSSENS räkning, hvilken först upptäckt denna art. Tyvärr var han icke i stånd att meddela mig det namn, under hvilket den är ämnad att publiceras ı Fauna littoralis Norvegie.

354 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

förra skjuter högre upp än det senare, i motsats till förhållandet på de föregående Bugulorna, så att djurhusets öfre kant är sned- ställd inifrån utåt och nedåt.

All borstbildning saknas på detta exemplar. Aviculariet har sin plats högst upp vid öfre-yttre hörnet af djurhuset, stäldt i samma riktning som på B. avicularia, i hvilande tillstånd blott mera uppåtriktadt med spetsen, och af en form, som närmast liknar dennas avicularier, blott af en starkare byggnad, med mera hvälfd hjessa; liksom också i öfverensstämmelse med dess rikt- ning det iedade skaftet blifvit infästadt något längre upp mot nacken. Mandibeln är dessutom mera jemnt böjd i hela sin längd.

Stammens baksida (fig. 29) visar en ännu större egendom- lighet för djurhusen. Här äro de platt konvexa, med den yttre kanten skarp, den inre mera rundad. Liksom på Htea anguina äro de tvärstreckade af upphöjda, knottriga linier, som här gå böjda från den yttre djurhuskanten i riktning snedt nedifrån- uppåt, på öfre delen af djurhuset mera divergerande från hvar- andra. Den nedre, eljest rörformiga delen af djurhuset visar sig här såsom ett smalt, från sidorna hopknipet fäste, stäldt något utanför djurhusets midtellinie.

Vid sidan om detta djurhusfäste, vid nedre-yttre hörnet af djurhuset, utvecklas rottråden, hvilkens något uppsvällda början fyl- ler yttre mellanrummet mellan det äldre djurhusets topp och det yngres bas, liksom inkilad dem emeilan. Härifrån växer rot- tråden nedåt, längs yttre kanten af närmast nedre djurhus, och vid dettas bas förenar den sig med den äldre rottrådsbildningen. På somliga ställen, der denna förening tyckes nyss hafva försig- gått, synes ännu den äldre rottrådstoppen tydligt begränsad; men längre ned är all skillnad mellan rottrådarne försvunnen, deras lumina synas förenade till en tillplattad utbredning, som fyller det inre af vinkeln mellan två grenar och derifrån såsom en rand löper ut längs kanten af hvar och en utaf dessa. I det inre af denna utbredning synes en riklig mängd kolonial-nerv-tradar; utom dessa hafva de endast visat fria fettkroppskulor. Baksidan

af djurhusen är emellertid bar: de nämnda utbredningarne — en

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 3DD

för hvarje grenvinkel — beröra ej hvarandra och fylla endast mellanrummen mellan grenarne. Dessa bestå af två rader djur- hus i alternerande ställning, hvilka rader dock endast visa ett löst samband med hvarandra och ofta i toppen skiljas isär. Men oaktadt denna frihet, hvilken för öfrigt ofta framträdt inom fa- miljen, möta vi dock här ett det vackraste prof på kolonial-lifvets utveckling. Grenarne äro nemligen sammanställda liksom stra- larne i en parasol (fig. 30) och, sasom vi nyss nämnt, liksom dessa förenade med hvarandra genom den utbredda rotträdsbild- ningen. Djurhusens baksida bilda den konvexa sidan uti parasol- formen, och denna har säkerligen äfven här 1 stammens natur- liga ställning varit uppatvänd. Vi sluta oss härtill af det ut- vecklingssätt, hvilket stammen tydligen visar. Denna har nemli- gen sin äldsta del (fig. 31) i samma ställning som parasollen har sitt skaft. Det första djurhuset, som ännu är bibehållet, har redan den för arten typiska formen, blott nedtill mera tillspetsadt. Ba- sen af detta djurhus är med en ledring fästadt vid en äldre, min- dre utvecklad bildning, som synes motsvara den runda basal- uppsvällning, hvilken vi sett pa Cristorna m. fl. Här är den upp- rest, tilltryckt rörformig, föga längre än bred, och vid dess bas synes ånyo en led, vid hvilken en tunnare, omvändt skälformig utbredning är fästad, måhända stammens egentliga fästorgan, ehuru den äfven synes kunna vara en del af en ännu äldre led, hvarför V. BENEDENS teckning af början till B. avicularia tyc- kes tala. Ofvan det äldsta, nyssnämnda djurhuset utveckla sig de tvenne närmast yngre djurhusen med en mera kort form än detta och såsom början till tvenne djurhusrader, hvilka aflägsna sig något från hvarandra men gå parallelt uppåt, förenade genom en till utseendet hornartad substans liknande ledringarnes. Dessa djurhusrader bestå dock endast af några få djurhus; sedermera dela de sig genom dubbel knoppning; delarne sprida sig till hö- ger och venster, till dess de mötas i en tratt-form, med djurhus- ryggarne vända inåt i denna. Genom tätt upprepad förgrening — grenarne sammanhållna genom ofvannämnda rotträds-utbred-

ning — utvidgar sig trattformen, dess ränder växa utåt och seder-

356 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

mera nedåt, till dess stammen har sin parasol-form med en in- tryckt topp. I det inre af denna form, riktade nedåt och ställda omkring stammens början, utvecklas från rottradsutbredningen mellan grenarne skiljda rottrådar, liksom denna med en tunn och genomskinlig ectocyst. En sådan rottråd utvecklas äfven från sjelfva stammens början, och dennas liksom de öfriga trådarnes riktning nedåt, deras mjuka byggnad och jemnt-runda lumen göra det antagligt, att der vi träffat denna art lefvande på fin ler- botten, har den fört ett. mera fritt lif, med rottrådarne blott nedvuxna i den lösa leran, utan att som annars vanligt för Bryo- zoerna begagna sina rottrådar till fäste för fastare föremål.

Oafsedt formen på det första djurhuset, som är längre än de närmast yhgres, gå formförändringarne här i likhet med de öfriga arternas. De kortaste djurhusen förekomma der stamdel- ningarne äro tätast, sedermera förlängas de som vanligt. Deras variationer sträcka sig härvid från 0,5 mm. till 0,8 mm.; — måt- ten tagna på stammens baksida från det ena djurhusets början till det andras, så att deras verkliga längd naturligtvis är något större. Aviculariernas längd varierar något omkring 0,48 mm.

Slutligen vilja vi vid grenbildningen för denna art anmärka en olikhet mot de öfriga Bugulorna, hufvudsakligen beroende deraf, att då eljest en stamdelning med bibehållande af den två- radiga djurhusställningen uppkommer, på det sätt att först den ena och sedan närmsta djurhus i den andra raden utvecklar två djurhusknoppar 1 stället för en, här deremot blott den ena raden fördubblar sin djurhusknoppning, medan den andra fortsätter en- kel. Det djurhus, som gemensamt med den sistnämnda fortsätter i den förra stamdelens riktning, bildar genom sidoknoppning ur- sprunget till den inre djurhusraden i den nya stamdelen.

Djurhusformen för denna art gifver oss en vink att med Bicellariew förena slägtet

Beama.

Bland våra nordiska arter har nemligen detta slägtes repre- sentant, oafsedt den rörformiga basaldelen, sin största likhet, hvad djurhusformen beträffar, med en Bugula umbella. Dess stora

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 357

borstantal har sin närmaste motsvarighet hos en B. Murrayanu. Och slutligen, såsom BUSK riktigt synes hafva uppfattat den- samma, är den nära befryndad med slägtet Diachoris, hvilket ater tydligen är ett föreningsband mellan Cellularina och Flu- strina, men så till djurhusens som isynnerhet aviculariernas form

närmast är att ställa vid sidan af Bugulorna.

B. Mirabilis är .emellertid, mig veterligen, endast två gånger tagen vid Skan- dinaviens kust: den ena gången af Prof. LovVÉN 1834, då den suttit fästad vid en Flustra foliacea och sedermera blifvit öfver- vuxen af en Polyclinum, vid hvars dissection jag urskiljde några få djurhus af densamma; den andra gången fann jag den lika- ledes i Gullmaren vid friskt lif i Januari 1864 fästad vid alger, men blott uti en liten stam. Detta ringa material har ej tillåtit mig någon jemförande undersökning af artens förändringar, och för dess kännedom hänvisar sig till JOHNSTONS och BUSKS be-

skrifningar och figurer.

Subordo FLUSTRINA:

Char: Zoooecia quadrata (Hustrina) frontem planam prebent (vel interdum formam Cellularinorum vel Escharinorum imitantur).

Fam. FLUSTRIDE.

Char: Zoooecia (specierum viventium membranacea) rectangularia vel linguseformia in coloniam crustaceam vel frondeam componun- tur. (Avicularia specierum ad littora Scandinavica viventium eodem ordine gemmificationis quo zoooecia oriuntur, quorum formam imitantur).

Flustra (LINNE, 1761). Genus hujus familie unicum apud nos vivens.

A: Zoooecia rectangularia: 1. Flustra membranacea (LIN., SOL.) Char: Colonia in cruste formam expansa zoooecia ad angulos di- stales (i. e. juniores, exteriores) seta brevi mucronata prabet. Avicularia et oooecia desunt.

358 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867

Syn: Flustra membranacea (p. p.) Lin., Syst. Nat., ed. XII, 104 1301; — nec MÜLLER, nec FACRICIUS, nec LAMARCK — ; SOL., Zooph. Ell., p. 18; FIMNG., Brit. Anim., p. 536; JoHNST., Trans. Newe. Soc., vol. II, p. 265; BLNVLLE., Actinol., Pp. 447 (Membranipora) et p. 450 (Flustra); Jomnst. (Flustra) Brit. Zooph., ed. 1, p. 287, tab. XXXVIII, figg. 1—3; ed. 2, p. 348, tab. LXVI, figg. 1—3; Mac GILLIVR., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. IX, p. 468; Couch, Corn. Fn., part. 3, p- 123, a, OT 23; BE (Membranipora) Bull. Brux., vol. XVI, part. 9, p- 650; GRAY (Flustra) Cat. Brit. Mus., ; part. 1 (Rad.) p. 104; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 351; Sars, N. Mag. Naturv,, vol. VII, p- 379; Busk (Membrani- pora) Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 2, p. 5€, tab. LVII, fig. 6, tab. LXVIII, fig. 2; Gosse, Mar. Zool., part. 2, p. 16; ALDER, Trans. Tynes. Club, vol. III, p. 142 (p. 52 sep.); DANIELSSEN (Flustra) N. Mag. Naturv., vol. XI, p. 47; Hıncks (Membranipora) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol Regpe7 SMITT (Flustra) Bidr. Känn. H. Bryoz. Utv., Ups. Univ. Ärsskr. 1863, p- 29 (sep.); ID. Ofvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, pp. 1, 25.282,86; tab. 1, fieg. 110: tab. V, fie. 5 val VIL Hee. 2—4; tab. VII, fisg. 3, 4.

Flustra telacea, LaM., Anim. s. Vert., ed. 1, vol. II, p. 167; ed. 2, vol. II, p. 223; BunvLLe. (Membranipora) Actinol., p. 447; M. Epw. (Flustra) in. Cuv. R. Anim. illustr. (Zooph.) tab. 75—77, fig. 1; D'ORB. ERE Pal. Franc., Terr. Cret., vol. V, p. 328.

Hab: frequens in regno boreali maris Atlantici a Gallia et Britan- nia usque ad mediam Norvegiam Laminarias, Fucos, Delesse- rias investiens.

2. Flustra membranaceo-truncata (Smitt) — Tab. XX figg. 1—5.

Char: Colonia in cruste formam expanditur et in lamine undulate formam vel inzequaliter foliosa erigitur. Zoooecia setis carent vel aliquanto pone angulos distales mucronem minimum pra- bent. Avicularia, qua zoooeciorum formam fere servant, oblonga inter zoocecia sparsa sunt. Oooecia sub basi zoooeciorum juni- orum striata existunt.

Syn: (?) ELLIs, Cor., tab. XXXVIIL, fig. 8 (?) Flustra papyracea, SOL., AUCTT. (?) Flustra chartacea, GMEL., AUCTT.

Hab: (in mari septentrionali ad Britanniam? et Bahusiam? in mari arctico frequens super Ascidias, Sertularias, Delesserias, cett. serpens et erecta.

3. Flustra securifrons (PaALL.) — Tab. XX figg. 6—8.

Char: Colonia in stirpis formam frondosa, radicata, ramos cunei- formes, truncatos, zoooecia setis carentia, ana, breviora, aperturas oomciorum processibus duobus convergentibus firma- tas praebet.

SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 359

Syn: Fucus marinus seruposus albidus angustior compressus, extremi- tatibus quasi abseissis, RAI. Syn. Stirp., p. 43; Morıson, Hist. Plant. Oxon., vol. III, p- 646, tab. VIII, fig. 17.

Eschara foliacea, millepora, tenera augustior, foliolis quası abscissis, et Cellulis oblongis alternis utringue instructa, ELIS, Cor., tab. XXVII, figg. a, A, B; p. 69 (ed. angl.), p. 84 ed. gall.).

Eschara foliacea, var. 8, Lin., Syst. Nat., ed. X, p. 804.

Eschara securifrons, PaLL., El. Zooph., p- 56; Gray (Char- tella) Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.) p. 104; D’Ore. (Flustra) Pal. Franc., Terr. Cret., vol. V, p. 55.

Plustra truncata, Lin., Syst. Nat., ed. XII, p. 1300; Mürt. Zool. Dan. Prodr., p. 253; SoL. Zooph. Eur., p. 11; EsPpEr, Pflanzenth., Flustr., tab. III, figg. 1—2; OLivt, Zool. Adriat., p- 274; Bosc, Vers, vol. III, p. 116, tab. XXX, fig. 1; Lam., Animals. Wert.) ed. 1, vol.H,.p. 157; Wed. 2, volOIL, 9.7219; Lumrx., Pol. Cor. Flex., p. 102; DE Encyel. Meth., p. 409; Rısso, !Eur. Mer. vol. V, p. 334; GRANT, Zdinb. N. Phil. Journ., vol. II, p. 111; Fımne., Brit. Anim., p: 535; Cuv., RB. Anim., ed. 2, vol. II, p. 304; Jonxst., Trans. Newe. Soc., vol. II, p. 264, tab. XI, fig. 1; TEMPLETON, Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 469; BLNVLLE., Actinol., p. 450; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 1, p. 285, tab. XXXV, figg. 3, 4; ed. 2, p. 344, tab. LXII, figg. 3, 4; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1,

vol. VIL p. 369; M. GILLIVR., ibid., vol. IX, p. 468; Hyxp- MAN, ibid., vol. X, p. 20; Taomes., ibid., p. 23; Busk, Cat. Man, Rolya., Brut. Mus:, part. 1, p.. 48, tab. EVE fgg. 1; 2; tab. LVII, figg. 1, 2; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 348, tab. XVII, fig. 64; Sars, N. Mag. Naturv., vol. VII, p. 386; Gosse, Mar. Zool., part. 2, p. 15; ALDER, Trans. Tynes. Club, vol. III, p. 151 (p. 61 sep.); Koren, N. Mag. Naturv., vol: IX, p. 96; DANIELSSEN, ibid., vol. XI, p. 47; Busk, Rep. Brit. Assoc., Aberd. 1859, Trans. Sect., p. 145; Smitt, Ups. Univ. Aysskrs1803,212cC., Pp. 284(sep).

Hab: in mari Mediterraneo (sec. PALL., cett.) et in mari Atlantico a Britannia septentrionali usque ad insulas ultimas Spetsber- genses. E 10—50 org. (150—300 org. sec. KoREN) fundi scopulosi in mari ad Scandinaviam oceidentali tollitur.

B: Zoooecia linguiformia: 4. Flustra papyrea (PauL.) — Tab. XX, figg. 9—11.

Char: Colonia in stirpis frondex formam erecta margines frondium limbo tabulis (ad basin colonise radieiformibus) constituto fir- matas, zoooecia elongate-linguiformia, setis carentia praebet. Avi- cularia et oocecia desunt.

Syn: Porus cervinus Imp., Mars., Hist. Phys. Mer., p. 64, tab. VI, figg. 25, 26.

Eschara papyrea, PALL., El. Zooph., p. 56; MoLL, die See- rinde, p. 54, fig. VII, litt. A, B, C; Busk (Carbasea) Cat.,

360 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1867.

part. 1, p. 50, tab. XLIX, figg. 1—3; Gossz, Mar. Polyz., part. 2, p. 15, fig. 24; ALDER, ann Tynes. Club vol. III, p- 151 (p. 61 sen

Flustra papyracea, Lin., Syst. Nat., ed. XIL, p- 1301; Ca- voL. (Millepora) Mem. Pol. Mar., Mem. 3, p. 247, tab. IX, fie. 10(P); Esper (Flustra) Pflanzenth., Flustr., tab. II, figg. 1—3; Bosc, Vers, vol. III, p. 119; Lımrx., Pol. Cor. Fle«., p. 107; Rısso, !’Eur. Mer., vol. V, p. 335; Gray (Carbasea) Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad), p. 105.

Flustra Carbasea, SoL., Zooph. ELL., p. 14, tab. III, fige. 6, 7; JAMESON, Wern. Mem., vol. I, p. 563; Bosc, Vers, vol. UI. p. 117; LAM., Anim. s. Vert., ed. 1, vol. IL, p. 157; ed. 2, vol. IL, p. 221; LMRX., Pol. Cor. Flex., p. 104; 1D., Exp. Meth., p. 4, tab. TIL, figg. 6, 7 (post SoL.); GRANT, Edinb. N. Phil. Journ., vol. IH, p. 111 cett; EFLMNG., Brit. Anim., p. 535; Jonnst., Trans. Newe. Soc., sol. II. p. 264, tab. IX, de 4; TEMPL., Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 469; nn. Actinol., p. 451; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 1, p. 285, tab. XXX VI, heard, 2;wed. 2,.0p.. 345, tabs EXT fos 2EsNEgBer: (Flustrina) Bull. Brux., vol. XVI, part. 2, p. 651; Roger, Bridgew. Treat., vol. 1, pp. 165, 172, figg. 63, 64, 69, 70; DALYELL, Edinb. N. Phil. Journ., vol. XVII, p. 413; ıD., Rep. Brit. Assoc. 1834, p. 663; ın. A. Rem. Anim. Scotl, vol. IL p- 3, tabb. I, Il; D’OrB. (Semiflustra) Pal. Frane., Terr. Cret., vol. V, p. 326.

Hab: in mari Mediterraneo (sec. MARSIGLI, cett.) et in mari At- lantico a Britannia usque ad insulas Spetsbergenses rupibus et testaceis affıxa.

5. Flustra foliacea (Lin.) — Tab. XX. fisg. 12—16.

Char: Colonia e basi crustiformi in stirpis frondee formam erecta margines simplices, zoocecia et avicularia linguiformia, illa 4—5 setis munita, oocecia parva praebet.

Syn: Porus cervinus Imp., C. BauH., Pin. theatr. bot., p. 367.

Alga marina platyceratos porosa, J. BauH., Hist. Plant., vol. NK 706 300.

Coralline affinis platyphyllos telam sericeam textura emulans, PLUCKNET., Almag., p. 119.

Fucus marinus, scruposus, .albus, telam sericeam textura sua emulans, Morıs., Plant. Hist. univ. Oxon., vol. II, p. 646, tab. VIII, fig. 16.

Fucus telam lineam sericeamve textura sua referens, RAJ., Syn. stirp., ed. 3, p. 42; TourNn,. Inst., p. 568, tab. 334; Juss., Mem. Acad. Par. 1742, p. 298, tab. 10, fig. 3.

Millepora membranacea flexilis ramosissima, ramis distinctis planis obtusis, superne dilatatis, Lin., Hort. Cuf., p. 480.

Eschara foliacea, millepora, spongiosa, Cellulis arcuatis alter- nis utringue instructa, ELuıs, Cor., tab. XXIX, fisg. a, A, B, 0, E; p. 70 (ed. angl.), p. 85 (ed. gall).

SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 361

Eschara foliacea, TiN., Syst. Nat., ed. 10, p. 804; 1p. (Flustra) Fn. Suec., ed. 2, p. 539; ın., Syst. Nat., ed. XII, D- 1300; Parz. (Kschara) Hl. Zooph., p- 52, Mürz. (Plustra) Zool. Dan. Prodr., p. 253; — non FABR., In. noeh. SoL., Zooph. ELL., p. 12, tab. II, fig. 8; Esper, Pflanzenth., Flustr., tab. 1, figg. 1, 2; Bosc, Vers, vol. III, p. 116; Move (Eschara) die Seer., p. 49, fig. VII, litt. A- Re Lam. (Flustra) Annas Wer, ed. 1, vol. IL, p. SS ed. 2, vol. I2ma219; Lmrx., Pol. Cor. Flex., p. 102; ıv., Exp. Meth., p. 3, tab. II, fig. 8 (post. SOL.); SCHWEIGGER, Handb., p. 430; GRANT, Edinb. Nr Die Jounn 0 vols Ir np 337 cett; PLMNG., Brit. Anim., p. 535; JOHNST., Trans. Newe. Soc., a II, p. 263; ıD., Loud. Mag. Nat. Hist. vol. III, p. 483; Trmpr., ibid; vol. IX, p. 469; Rısso, !'Zur. Mer., vol. V, p. 333; Cuv., R. Anim., ed. 2, vol. III, p. 304; BunvLLe., Actinol., p. 450, Atl., tab. LXXV, fig. 1; Jounst., Brit. Zooph., ed. 1, p. 283, tab. XXXVI, fisg. 1, 2; ed. 2, p. 342, tab. LXIL figg. 1, 2; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. VI, p. 171; HYNDM.,

' ibid., vol. X, p. 20; Tmomps., ibid., p. 23; M. Epw., in Cuv. R. Anim. illustr., Zooph., tab. LXXVIII, fig. 1; Couch, Corn. Fn., part. 3, p. 121; V. Ben., N. Mem. Brux., vol. XVIII, p. 32, tab. IV, figg. 11—17; Gray, Cat. Brit. Mus., part. 1 (Radap: 103° DIORBYM Pal Franc. VerrIXOreis volAV, p- ‚55; Busk, Cat., part. 1, p. 47, tab. LV, figg. 4, 5, tab. LVI, fig. 5; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 346, tab. XVII, fig. 63; Gossz, Mar. Zool., part. 2, p. 15; ALDER, Cat., Trans. Tynes. Club, vol. HI, p. 151 (p. 61 sep); Busk, Rep. Brit. Assoc. 1859, Trans. Sect., p. 145; Hrmceks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 27; Smitt, Ups. Univ. Ärsskr. 1863, P- 29 (sep.).

Hab: frequens in mari septentrionali a Gallia et Britannia ad me- diam Norvegiam rupibus et testaceis affixa.

Adn: Species, quam sub hoc nomine in Fauna Groenlandica deserip- sit FABRICIUS, alia quam hiec certe est. Synmonymon illud ad Bugulam Murrayanam referendum censeo.

Fam. CELLARIEE.

Char: Zoooecia frontem reetangularem vel linguiformem vel rhombı cam praebent, in coloniam (specierum viventium) ereetam, ro- tundam, ramosam, articulatam componuntur.

Cellaria (Lin. 1767; LMRX.) Genus hujus familie unicum apud nos vivens. 1. Cellaria borealis (Busk) — Tab. XX fig. 17.

Char: Zoocecia frontem quadratam superne (parte distali) pro apertura- prolongatam praebent. Avicularia mandibulo triangulari elauduntur

362 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRLANDLINGAR, 1867.

Syn: Isis Hippuris, FABR., Fn. Groenl., p. 427. Cellularia articulata, 1D., Vid. Selsk. phys. Skr. (Hafnize) 1821, p. 27. Salicornaria borealis, BUSK, Quart. Journ. Mier. Se. vol. III, p- 254, tab. 1, figg. 1—3. Hab: in mari aretico, ad Groenlandiam frequens, ad insulas Spets- bergenses in sinu Isfjorden ex 19 org. fundi argillosi semel capta.

2. Cellaria jistulosa (Lın.) — Tab. XX figg. 18—20.

Char: Zoooecia frontem linguiformem vel rhomboideam prabent. Mandibulum avicularii semicirceuli formam tenet.

Syn: Corallina fistulosa, fragilis, crassior et Corallina fist., frag., subtilior, J. BauH., Hist. Plant., vol. III, p. 811; Ras. Hist. Plant. pp, 65, 66; Perıv. Plant. Ital., tab. 2, fig. 9; TOURN.,

Inst. p. 570.

Muscus Corallinus rotundus, erilis, articulatus, ramosus, Ita- licus, BoccoNE, Mus., p. 259.

Muscus polygonoides, Salicornie forma s. bifidus, major et Muscus polygonoides, tenuior, BARREL., Plant. ic., 1275, n:o 7 et n:o 8.

Corallina fistulosa fragilis; internodiis prelongis, levibus, al- bis, Farciminum. modo concatenatis, PLUKENET., Phytogr., tab. XXVI, fig. 2.

Corallina articulata dichotoma, internodiis subeylindricis, cel- lulis rhomboideis, omnino tectis, et tubulis membranaceis exiguis, colligatis, ELLIs, Cor., tab. XXIII, figg. a, A, B, C, D, p. 46 (ed. angl.) p. 60 (ed. gall.).

Eschara fistulosa, LIN., Syst. Nat., ed. X, p. 804; 1p. (Flu- stra) Fn. Suec., ed. 2, p. 539; ID. (Tubularia) Syst. Nat., ed. XII, p. 1302; Esper, Pflanzenth., Tubularia, tab. 2, figg. 1—4; Orıvı, Zool. Adr., p. 267; TempL. (Salicornaria) Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 469; ELMNG. (Farcimia) Brit. Anim., p. 534; Jounst., Trans. Newe. Soc., vol. II, p. 266.

Cellularia Salicornia, PALL., El. Zooph., p. 61; Bosc (Cel- laria) Vers, vol. III, p. 108, tab. XXVIII, fig. 6; LMRX., Soc. Phil. 1812; 1D., Pol. Cor: Flex., p. 126; 1D., Exp. Meéth., p. 5; ID. Encycl. Meth., Zooph., p. 178; LAM. Anim. s. Vert., ed. 1, vol. II, p. 135; ed. 2, vol. II, p. 176; Cuv. (Salicornaria) R. Anim., ed. 1, vol. IV, p. 75; Rısso (Cellaria) Eur. Mer., vol. V, p. 317; BLNVLLE., Actinol., p. 455, tab. LXXVIL, fie. 1; Jonsst., (Farcimia) Brit. Zooph., ed. 1, p. 295, tab. XXXVII, figg. 6, 7; Hass, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. VI, p. 172; Hynom., ibid., vol. X, p. 20; Covcu, Corn. En., part. II, p. 129, tab. XX, fig. 3; D'OrB. (Cellaria) Pal. Franc., Terr. Crét., vol. V, p. 28 !

Cellaria jarciminoides, Son., Zooph. ELL., p. 26; JOHNST. (Salicornaria) Brit. Zooph., ed. 2, p. 355, tab. LXVI, figg. 6, 7; Gray, Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.), p. 131; Busk, Cat.,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 363

part. 1, p. 16, tab. LXIV, figg. 1—3, tab. LXV (bis) fig. 5; Lsen., Pop. Hist. Brit. Zooph,, p: 362, tab. XIX, fig. 74, SARS, (Salicornia) N. Mag. Naturv., vol. VII, pP. 386; GossE (Salicornia) Mar. Zool., part. 2, p. 10, fig. 8; ALDER, Cat., Tvans. Tynes. ‘Club, 'vol. II, p, 152 (Pp. 62 sep.); ID. (et Busk) Quart. Journ. Mier. Se., vol. V, p. 249; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 22; SrorLıczka, No- vara Exp., Geol. Th., vol. 1, p. 146. Salicornaria dichotoma, SCHWEIGGER, Handb., p. 428.

Adn: Fareimia sinuosa (Hass.) si eadem forma sit, quam in Ürag Polyzoa, .p 23, tab. XXI, fig. 5 deseripserit Busk, certe ab hac specie diversa est; tune vero omnia illa vetera synonyma forma crassioris dubia sunt, quum ha species (efr. JOHNSToN!) altera cum altera eisdem in locis marium ad Europam meridio- nalem oocurrunt.

Hab: in maribus ad Europam meridionalem frequens, ad Bahusiam Lov&kn, cett. haud frequentem formam /ragilem ceperunt. Ad insulas Wäderöarne e 60 org. fundi Curaliis obsiti sustulit eam Go&s. Ad Norvegiam secundum SARS occurrit.

Familia MEMBRANIPORIDE.

Char: Zoooecia magis calcarea, plano-rotunda vel rectangularia vel rhombico vel ovate-linguiformia vel formam Cellularinorum imi- tantia in coloniam (specierum ad littora Scandinavica viventi- um) crustaceam vel crustaceo-erectam vel ZHippotho@-formem componuntur. vicularia sapissime secundo ordine gemmifica- tionis oriuntur.

Membranipora (BLNVLLE., 1834).

Genus hujus familise unicum apud nos vivens. 1. Membranipora lineata (Lin.) — Tab. XX figg. 23—31. Char: Area aperturse elliptica vel ovalis membranacea permanet (la- mina calearea interna caret), spinis marginalibus liberis munitur vel inermis est.

A: Multispinose, quarum zoooecia per totum marginem are aper- ture spinas praebent. a: Avicularia supra zoooecia, quorum parieti affıxa.

a: Avicularia (0-2) majora solum pone aream apertura zoooc- cii (ad partem zoocecii proximalem, sursum clausam) oriuntur. 1: Forma craticula (ALDER) minima, cujus zoooecia magis elon- gata spinis 13—15 ad marginem are aperture munita sunt, quarum omnes, exceptis duobus antieis paribus, introrsum (su-

per aream) deprimuntur.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 5. 8

304 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Syn: Flustra lineata, Couch, Corn. (CE, part. IE pP. 1247 Tab: XXIL, fig. 15; LBGH. (p. p.) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 353.

Reptoflustrella arctica, D’OrB., Pal. Frane., Terr. Uret., vol. No DA

Membranipora craticula, ALDER, (at., Trans. Tynes. Club, vol. III, p. 144 (p. 54 sep.), tab. VIII, fig. 3; 1D. (et Busk) Quart. Journ. Mier. Se., vol. V., p. 248; HincKs, Ann. Mag. Nat.‘ Hist., ser. 3, vol. IX5p. 29.

Hab: Forma craticula praecipue in majoribus profundis maris At- lantici borealis usque a Britannia Modiolas investit, quamvis etiam ad Bahusiam e 7—10 org. sublata est. Ad insulas Spetsbergenses haud infrequentem Cellularias, Grammarias, cett. investientem e 20—45 org. fundi scopulosi et lapidosi eam Exp. Suec. 1861 et 1864 ceperunt.

2: Forma lineata (LIN. ÅLDER) — fig. 23 — major, cujus zoo@- cia latiora spinis 7—11 pzne erectis ad marginem are aper- tur muniuntur.

Syn: Hlustra lineata, Lın., Syst. Nat., ed. XII, p. 1301; MULL., Zool. Dan. Prodr., p. 253; FABR., Fn. Groenl., p. 437; ID. (Eschara) Mserpt., H. 3, p. 21; Bosc (Flustra) Vers, vol. II, p. 119; BLNVLLE., Actinol., p. 450; JAMESON, Wern. Mem., vol. I, p. 563;. Jousst., Brit. Zooph., ed. 1, p. 288, tab. XXVII, fig. 4; ed. 2, p. 349, tab. LXVI, fig. 4; THOMPS., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. V, p. 253; Gray (Callo- pora) Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.) p. 109; D’Ors. (Kepte- lectrina) Pal. Franc., Terr. Cret., vol. V, p. 334; Busk (Mem- branipora) Cat., part. 2, p. 58, tab. LXI, fig. 1; GossE, Mar. Zool., part. 2, p. 16; ÅLDER, Cat., Trans. Tynes. Club., vol. IT p. 125 @253 sep) tab SVINIES ners 1 Eiern Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 29.

Eschara sedecimdentata, MoLL, Seerinde, p. 69, fie. XVI, litt. A—C; Lmex. (Vellepora) Pol. Cor. Flex., p. 93; M. Epw. (Flustra vel. potius Membranipora) in LAM. Anim. s. Vert., ed. 2, vol. Il, p. 226; D'ORB. (Membdranip ra) Pal. Franc., Terr. Oret., vol. V, p. 542.

Tata rugosa (?) V. Ben., Bull. Brux., vol. XVI, part. 2, pp. 648 et 650, tab. II, fig. 12—14.

Membranipora Flemingiü (?) Busk, Cat., tab. CIV, fig. 2—4.

Hab: Forma lineata in locis minus profundis maris ad Scandina- viam borealis haud infrequens vivit. Ad Finnmarckiam cepit eam Lovskx Modiola insidentem. Specimen unum ex insulis Spetsbergensibus ab eodem viro captum (in sinu Istjorden, lapi- dem investiens) ad hanc formam referendum vidi.

%: Avieularia, praeter illa, alia duo minora, antrorsum vergen- tia, pro primo spinarum pari ad marginem area aperturse ori- untur.

SMITT, KRITISK FÖRTRCKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 365

3. Forma Sophie (Busk) — figg. 24 et 25. Syn: Beptoflustrina arctica, D'ORB., Pal. Frane., Terr. Crét., vol. V, p. 582. Membranipora Sophie, Busk, @Quart. Journ. Mier. Se., vol. II, Ip. 255, tab LA8.7. Hab: Forma Sophi® in mari aretico lineatam illam et interdum cera- ticulam substituit. Ad insulas Spetsbergenses frequens e 30— 50 org. Ascidias et Testaceas investiens reperta est anno 1861.

b: Avıcularia inter zoooeela in ordines distributa.

4. Forma. discreta (Hıncks) — fig. 28 — cujus ordines zooce- ciorum discedunt, inter quos avicularia majora, acuminata ori- untur.

Syn: Membranipora discreta, Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. Sj vol. IX 9.2200 tab. Re:

Hab: Formx discrete coloniam unam test® Balanı mortui insiden- tem in sinu Bellsund ad insulas Spetsbergenses e 20—30 org. cepit MALMGREN.

B: Paueispinos@, quarum zoocecia ad partem anteriorem solum mar- ginis are aperturse 1 vel 2 parla spinarum praebent.

a: Avicularia (2 vel 1) majora solum pone aream aperturs® zoooe-

- ciis (ad partem zoooecii proximalem, sursum elausam) oriuntur.

d. Forma unicornis (FLEMING, ALD.). ac: stadium juvenile — fig. 29,

Syn: Flustra Dumerilü, AupD., Expl. SAv. Egypte, Polypes, tab. X, 10212. Membranipora membranacea, JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2, tab. LVII, fig. 11, 12: Membranipora Ponilletü, p. p., ALD., Busk, vide infra!

BP: stadium longius adultum — fig. 30.

Syn: Flustra membranacea, FABR. (2) Fn. Groenl., p. 437; JoHNST. (Membranipora) Brit. Zooph., ed. 2, p. 328, tab. LVI, fig. 7; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 332; SARS, N. Mag. Naturv., vol. VIL, pp. 379 et, 386.

Flustra unicornis, EFLMG (?), Brit. Anim., p. 536; BLNVLLE (?), Actinol., p. 450; Aup. (Membranipora) Cat., Trans. Tynes. Club, vol. III, p. 146 (p. 56 sep.); ID. (et Busk), Quart. Journ. Micr, Se. vol. V, p. 248.

Flustra tuberculata, Brit. Zooph., ed. 1, p. 289 (sec. JOHNST. et LB6H.).

Lepralia squama, DALYELL (?) R. Rem. Anim. Scotl., vol. Il, p- 79, tab. XXV, figg. 14, 15.

Hab: Forma unicornis Ascidias, Testaceas, lapides investiens in mari Atlantico boreali et arctico, usque ad partes septentrio-

366 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

nales insularum Spetsbergensium (ubi e 6—50 org. sublata est) frequens oceurrit.

3: Avicularia, prater quod pone aream aperturae zoooecii, alia duo minora, retrorsum vergentia pro secundo (sspissime solo) spi- narum pari ad marginem hujus arese oriuntur.

6. Forma americana (D'ORB.) — fig. 31.

Syn: Reptoflustrella Americana, D'ORB., Pal. Franc., Terr. Oret., vol. NI Da OY Membranipora Lacroixü, PACKARD, List. Labr. Anim., p. 8 (sec. specimina, quae Museo Hafniensi misit).

Hab: Forma americana ad insulas Spetsbergenses e 20—30 org. Asci- dias et Testaceas investiens haud infrequens reperta est.

2. Membranipora nitida (Jounst.) — Tab. XX figg. 50 et 51.

Char: Area apertur® elliptica vel ovalis membranacea permanet, spinis marginalibus in tholi formam connatis tegitur.

Syn: —? |[Cellepora nitida, FABR., Fn. Groenl., p. 435; GMEL., Syst. Nat., Lin., p. 3792; Bosc, Vers, vol. III, p. 123; Lmrx., Pol. Cor. Flex., p. 88; Fımne. (Berenicia) Brit. Anim., p. 333; BLNVLLE., Actinol,, p. 445; M. Epw. (Zscharoides) in LAM., Anim. s. Vert., ed. 2, vol. II, p. 259] — Jounst. (Zepralia) Brit. Zooph., ed. 1, p. 277, tab. XXXIV, fig. 7; ed. 2; p- 319, tab. LV, fig. 11; THomps., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. V, p. 253; Hass., ibid., vol. VII, p. 367; HYNDMAN, ibid., vol. X, p. 20; Couch, Corn. Fn., p. 114, tab. XXIL, fe. 3; Gray, Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.), p. 120; DALYELL, R. Rem. Anim. Scotl., vol. II, p. 77, tab. XXV, fig. 4; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 318; Bus, Cat., part. 2, p. 76, tab. LXXVI, fig. 1; GOSSE, Mar. Zool., part. 2, p. 17; Anp,., Cat., Trans Tynes. Club, vol. III, p. 141 (p. 51 sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist, ser. 3, vol. IX; p. 203; SMiTT, Of Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 32, tab. VI, fig. 1.

Hab: In mari Atlantico ad Britanniam et Bahusiam plantas marinas et Ascidias (lapides et Escharas usque ad 30 org. prof. sec. Hıncks) in profundo 7—10 orgyarum haud infrequens obtegit.

3. Membranipora spinifera (Jounst.) — Tab. XX fig. 32.

Char: Area apertur® (frons zoooeeii) elliptica vel linguiformis, mul- tispinosa, lamina calcarea interna ad partem ellipticam claudi- tur. Avicularia pedicellata ad marginem ares aperturs® ori- untur.

Syn: Flustra spinifera, JoHNsT., Trans. Newe. Soc., vol. II, p. 266, tab. IX, fig. 6; ALD. (Membranipora) Cat., Trans. Tynes. Club, vol. III, p. 143 (p. 53 sep.), tab. VII, fig. 2; ın. (et BusK)

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 367

Quart. Journ. Mier. Se., vol. V, p. 247; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, PID: Ilustra lineata, p. p., JouNsT., Brit. Zooph., ed. 2, p. 349.

Hab: In mari boreali (sec. Jounst., ÅLD., cett.) et arctico (usque ad partes septentrionales insularum Spetsbergensium in profundo 10—60 orgyarum) haud infrequens plantas marinas, Sertula- rias, Testaceas, lapides investit.

4. Membranipora arctica (D'ORB.) — Tab. XX figg. 33—36. Char: Area aperturse (frons zooceeii) elliptica vel quadrangularis, bi- spinosa vel sapissime spinibus carens, lamina calcarea interna depressa: ad partem ellipticam elauditur. Avicularia magna ses- silia, loeum oo@ciorum tenent. Syn: Semiflustrellaria arctica, D’ORB., mscrpt.

Hab: In mari aretico ad insulas Spetsbergenses ROBERT (sec D’OR- BIGNY) et Expeditiones Suecice 1861 et 1864 hanc speciem Sertularias, Ascidias, Testaceas investientem e 30—80 org. fundi praeipue argillosi et scopulosi frequentem ceperunt.

> Membranipora Flemingüi (Busk).

Char: Area aperturae zoooecii lamina calcarea interna ad partem tri- foliatam vel rotundato-trapezoideam clauditur.

A: mandibula avicularii rotundata.

1. Forma cornigera (Busk) cujus zooocecia secundum spinarum par in cornu formam fissum supra aperturam zoooecii inflexum proebent.

Syn: Membranipora cornigera, Busk, Zooph., Quart. Journ. Micer. Sc., vol. VIII, p. 124, tab. XXV, fig. 2; ID., Rep. Brit. Assoc., Aberd. 1859. Trans. Sect., p. 145.

Hab: Oculine affıxam (e 200—300 org. extra Norvegiam) Mus&o Holmiensi coloniam hujus forma dedit D:nus Baro UGGLA.

Adn: Figura hujus forma in tabula XX ineludi non potuit, quare tabula prime ad disquistionem de Zscharinis tradetur.

B: mandibula avieularii acuta. 2. Forma trifolum (WoopD) — figg. 37—42 — cujus lamina calcarea interna are® aperture planum membranaceum trifoli forma ceireumdat.

Syn: Flustra trifolium, Woop, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 1, vol. XIII, p. 20; BusK (Membranipora) Crag. Polyz., p. 32, tab. Noel 3 Oh

Membranipora Flemingü, p. p., BUSK, Cat., part. 2, p. 58, tab. LXXXIV, figg. 3—5; ÅLDER, Cat., Trans. Tynes. Club,

308 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

vol. III, p. 145 (p. 55 sep.), tab. VIII, fig. 4; Hiıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 27.

Membranipora Pouilletii, p. p., ALDER, 1. c., p. 146 (p. 56 sep.); BUSK, p. p-., Crag. Polyz., p. 32, tab. III, figg. 46; HINCKS, 1. c., p- 28.

Membranipora Buskiana, BorcK, Forh. Vid. Selsk. Christia- nia 1861, p. 50.

Membranipora solida, PACKARD, List. Labr. Anim., p. 8, NE, 2):

”Meslbysminora sacculata, NORMAN, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3: vol, ANI] jd 33 (fd I sep.) tab IN Me I

Hab: In mari boreali ad Britanniam et Bahusiam frequens e 10— 100 org. reperta est. Ad insulas Spetsbergenses colonias duas in sinu Röde-Bay e 40 org. fundi argillosi lapillum investientes cepit Go&s 1861.

3. Forma minar (Busk) — figg. 43 et 44 — cujus lamina cal- carea interna are apertur® planum membranaceum trapezoi- deum vel lyra forma eircumdat.

Syn: Membranipora Flemingü, p. p., BUSK, Cat., tab. LXI, fig. 2. Membranipora minax, Busk, Zooph., Quart. Journ. Micr. Se., voll, NANIE jo, 1120, tab. DON,, ler I

Hab: In mari Atlantico boreali (sec. BusKk et BorcK) et arctico (sec. LOVÉN, qui hanc formam Terebratulz insidentem ad Finnmarc- kiam cepit) haud frequens vivere videtur.

6. Membranipora pilosa (Lix.).

Char: Zoooceeia parte proximali (posteriore) Üellulariarum modo pro- dueuntur. Area aperture rotunda vel elliptica spina maxima ad partem proximalem marginis sui armatur. Oooecia et avi- cularıa desunt.

1. Forma pilosa (Lin.), eujus colonia crustiformis vel erecta zoo0eclis pertusis, multispinosis, quincuncialibus conficitur.

Syn: Corallina, Rbaumur, Mem. VAcad. Par. 1712, p- 42, tab. V, fig. 10.

Millepora crustacea, plana, adnata, punctis quwincuncialibus, LoErL., Vet.-Akad. Handl. 1752, p- 118, tab. III, fg, 14.

Millipora membranacea plana, punctis quincuncialibus, LIN., Amoen. Acad., vol. I, p. 105, fig. 19.

Eschara millepora, foliacea et spongiosa, Oellulis, Coni inversi forma, oribus setaceis, BLLıs, Üor., tab. XXIX, fie. D; tab. XXXI, fisg. a, A, by p. 73 (ed. angl.), p. 88 (ed. gall).

Flustra pilosa, LIN., Fn. Suec., ed. 2, p. 539; PALL. (Zscha- ra) El. Zooph., p. 50; Lin. (Flustra) Syst. Nat., ed. XII, p. 1301; Miıt., Zool. Dan. Prodr., p. 253; Son. Zooph. ELL.,

SMII'T, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 369

p. 13; Mornzn (Zschara) Seerinde, p. 41, fig. V, litt. A—D; Esper (Hlustra) Pflanzenth., Flustr., tab. IV, figg. 1, 2; Bosc, Vers, vol. IH, p. 117; Lam, Anım. 3. Vert., ee lssvol. IT, p. 159; ed. 2, vol. II, p. 224; Lurx., Pol. Cor. Flex., p. 105; GRANT, Edinb. N. Phil. Journ., vol. III, p. 111; Fımne., Brit. Anim., p. 937, Rısso, lEur. Mer., vol. V, p. 999 JOHNST.

Trans. Newc. Soc., vol. II, p. 265, tab. IX, fig. iR Er Actinol., p. 450; Lister, Phil. Trans. 1834, p. 384, tab. XII, fig. 2; TEMPLETON, Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 469; FARRE (Membranipora) Phil. Trans. 1837, p. 412, tab. XXVII, gg. 1-—5; Jounst., Brit. Zooph., ed. 1, p. 2°0, tab. XXXIV, inte, AIR ale 3 p- 327, tab. LVI, fig. 6; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist,, ser. 1, vol. VI, p. 171; M. Epw. (Alus ra) in Cuv. R. Anim. ilustr. Zooph., tab. 75--77, fig. 3; Couch (Membranipora) Corn. Fn., part. III, p. 119; V. Ben., N. Mem. Brux., vol. XVIII, p. 29, tab. IV, fieg. 110; GraY (Annu- lipora) Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.) p. 107; DALYELL (Mem- branipora) R. Rem. Anim. Scotl., vol. II, p. 83, tab. XVIII, figg. 16-——22; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. VIII, p. 355; D’ORB. (Zeptelectrina) Pal. Franc., Terr. Oret., vol. V, p. 334: LBGH. (Membranipora) Pop. Hist. ‚Brit. Zooph., p. 328: Sans, N. Mas. "Natury., vol. VIEL,» p. 3795 Busk) Cat.

part. II, Br; 56, tab. LXXI,;, Gosse, Mar. Zoo pan# CE NO MSD ÅLDER, Cat., Trans. Tynes. Club., vol. III, p. 143 (P- 93 sep.); HINOKS, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, DE 20, Scan, Ol. Nei.-Akad., Hörh.,, 8655 PSA II, figg. 2—4.

Flustra dentata, SoL., Zooph. Eur., p. 15; Mürn., Zool. Dan., vol. III, p. 24, tab. XCV, fieg. 1, 2 (med.);'Bosc, Vers, vol ll p 117; NRA Pol. Cor. es p- 109; LAm., Anim. Se Wert, ed. 1, vol. I, p. 158; ed. 2, vol Ip 222 Inna LELON, Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 469; GRAY (Annu- lipora) Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.) p. 107; D/OrB. (Het ptelectrina) Pal. Franc., Terr. Oret., vol. V, p. 394.

Flustra lineata, ESPER, Pflanzenth., Flustr., tab. VI; D'ORB. (Reptelectrina) 1. ce.

Membranipora (vel Flustra) stellata, 'TmoMmps., Ann. Mag. Nat! Hist., sex ty vol.) Vasipr OL ass ibidevole VEIT, p- 369.

Blectrina lamellosa et cylindrica, D’ORB., Pal. Frane., 1. c., PEEISS.

Hab: In mari Mediterraneo (sec. Rısso) et in mari Atlantico usque ad Finnmarckiam (ubi Go&s et MALMGREN eam ceperunt) plan- tas marinas praecipue investiens frequens in locis minus pro- fundis oceurrit.

2. Forma vertieillata (SoL.), eujus colonia erustiformis vel erecta zooceciis pertusis, multispinosis, vertieillatis confieitur.

370 ÖFVERSIG! AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Syn: Flustra verticillata, SoL., LMrx. (Electra), auctt. Hab: in mari Mediterraneo et Atlantico medio.

3. Forma lara (SMITT), cujus colonia retiformis, plantas marinas laxe amplectens, zoooeciis pertusis, multispinosis, uniserialibus vel quincuneialibus confieitur.

Syn: Membranipora pilosa, SARS et A. BorcK, mserptt.

Hab: in mari boreali ad Norvegiam: Sars (sec. specimina in Mus. Hafniensi) BOECK (sec. figuram, quam nobis tradidit vir inge- nuus ac jucundus).

4. Forma monostachys (BUsk), cujus colonia crustiformis z000- ciis parte proximali (posteriore) imperforatis, ssepissime unispi- nosis (vel inermibus) quincuncialibus confieitur.

Syn: Membranipora unicornis (?) Couch, Corn. Fn., part. III, p. 120. Membranipora monostachys, Busk, Cat., part. 1, pP. 61,tab. LAN; 10. COrag. Polyz., p. 31, tab. II, 50, 2, ERnoR sn: Mae. Nat. Hist., ser. 3, vol) IX, p. 28. Flustrellaria pustulosa 2) D'OrB., Pal. Frane., Terr. Oret., vol. V, p. 526, tab. 725, figg. 22—25. Membranipora nuda, WooD, mserpt., sec. BUSK.

Hab: in zestuarlis et ad ostia fluminum, ubi minus salsa est aqua, in mari Atlantico ad Galliam et Britanniam. Minus expressam hane formam ad Bahusiam vidi.

9. Forma catenularia (JAMESON), cujus colonia continua, vel Hip-

pothozweformis, zooceciis parte proximali (posteriore) valde calca- rea, sepissime transversim rugata, imperforatis, unispinosis vel inermibus, quincuncialibus vel uniserialibus conficitur.

Syn: Tubipora catenularia, JAMESON, Wern. Mem., vol. 1, p: 561; FLMNG. (Hippothoa) Brit. Anim., p. 534; JOHNST., Brit. Zooph. ed. 1, p. 264, tab. SÖN eo. 9 10:2ed. 2, m AN tab. Ly figg: 9, 10; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist,, ser I, vol VIL jo. 170; FIYNDMAN, ibid., vol. X, p. 20; Couch, Corn. Fn., part. III, p. 101, tab. XVIIL\ fie. 5; Gray, Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.). p. 116; LseH., Pop. Bist. Brit. Zooph., p. 292, tab. XV, fig. 54; Busk, Cat., part. dl, p. 29, tab. XVETSGeeE 2; — (non D’OrB., Pal. Franc.) — ALDER, Suppl. Cat., Trans. Tynes. Club, vol. V, p. 19 (sep.); Busk, Rep. Brit. Assoc. 1859, Trans. ‚Sect,, p. 144; Hincks, Ann. Mag. Nat. Hist. ser. 8, vol. IX, p. 24.

Hippothoa Elliote, GRAY, Zool. Misc., p. 34.

Pyripora ramosa, D’OrB., Pal. Frane., Terr. Oret., vol. V,

539.

Hippothoa rugosa, STIMPs., Inv. Grand Manan, Smiths. Inst., Febr. 1853, p. 18; Pack., List. Labr. Anim., p- 6.

Hab: in mari aretico ad insulas Spetsbergenses in profundo 9—20 orgyarım haud infrequens inventa. In mari Atlantico Zippo-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 371

thowformis usque ad Britanniam in summis profundis oceurrit (in mari boreali extra Norvegiam e 200—300 org. per Gor- gonlam serpens a Barone UssrLa Musieo Holmiensi tradita).

6. Forma membranacea (Müur.), eujus colonia erustiformis zo- o@elis reetangularibus vel inzequaliter hexagonis, unispinosis vel inermibus, quineuneialibus confieitur, quorum area aperturs elliptica totam fere frontem oceupat.

Syn: Flustra membranacea, p. Pp. Lin., Syst. Nat., ed. XII, p. 1301; Müıt., Zool. Dan. Prodr., p. 253; ABILDG. in MÜLL., Zool. Dan., vol. II, p. 63, tab. CXVII, figg. 1—2 (inf.); Bosc, Vers, vol. III, p. 119; Lmrx., Pol. Cor. Flex., p. 107; M. Epw. (excl. syn.) in LAM., Anim. s. Vert., ed. 2, vol. II, p. 225; D'ORB. (Membranipora) Pal. Frane., Terr. Crét., vol. V, p. 542.

Membranipora wnicornis, BLNVLLE., Actinol., p. 447. Membranipora hewagona (?) Busk, Quart. Joum. Mier. Se., vol. IV, p. 308, tab. XII, fig. 4.

Hab: In mari Balthico usque ad medium fretum Oresund Fucum vesiculosum, Zosteram marinam, Mytilum edulem, lapides fre- quens investit.

Som vi redan, flera gånger anmärkt, måste hvarje försök till en naturlig indelning af Bryozoerna grundas på djurhusens form, åtminstone för närvarande och så länge de inre delarne med de- ras förändringar hos de flesta arterna ej äro säkrare kända. Den förste, som i detta hänseende lemnat något påaktningsvärdt bi- drag, är MILNE-EDWARDS 1 sina anmärkningar till andra upp- lagan af LAMARCKS Ånimaux s. Vertebres, och den indelning till underordningar, som vi här använda, har sin närmsta motsvarig-

het uti den genus-indelning, hvilken han der') föreslår. Äfven

öfriga författare hafva naturligtvis — åtminstone till en viss grad — måst erkänna vigten af djurhusformen, men detta mera

för fastställandet af artskillnad och för de mindre gruppernas begränsning än för de störres, hvilka senare t. ex. ännu hos Busk indelas efter växtsättet. Härifrån skulle nu D'ORBIGNY'S klassifikation göra ett undantag, om han verkligen följt de grund-

satser, han härom uttalat. Det systern, vid hvilket han slutligen

1).1. ce. vol. IL, p. 216—213.

372 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

stadnat, i den tanken att det var grundadt på djurhusformen, har emellertid af många blifvit undviket och isynnerhet af En- gelsmännen, som det synes, föraktadt, dels på grund af dess alltför krångliga nomenklatur, dels emedan en bättre kunskap om de lefvande Bryozoerna visat, att de af D’ORBIGNY såsom de vigtigaste använda karaktererna i sjelfva verket icke äro hemtade från djurhusen och dessutom lida af tvetydighet. Sa motsvara hans ”pores speciaux” stundom verkliga porer i djurhusets skal, stundom borst, stundom avicularier eller vibracularier. Då nu dessutom såväl borstens som de sistnämnda organernas antal och när- eller frånvaro — såsom redan MOLL') och på senare tider STOLICZKA anmärkt — kunna vexla för hvarje art och snart sagdt för hvarje koloni, måste största delen af familjkaraktererna, hvilka han härifrån hemtat, förlora sin användbarhet. Genera ater grundade han på växtsättet. Visserligen gar han dervid efter en väl framställd och utarbetad plan, ehuru med de be- kanta grufliga namnsammanställningarne; men från denna utgangs- punkt måste hvarje konseqvent försök misslyckas. Följden blef också den, att han oftare än någon annan uppställt olika utveck - lingsstadier och förändringar af samma art såsom representanter för skiljda familjer och genera. Likväl är hans indelning af Cel- lulinés empates i åtskilligt värd att minnas. Sa karakteriserar han afdelningen: £: Cellules & large ouverture, fermée d'une mem- brane cornée, i det väsendtligaste en motsvarighet till den här upptagna underordningen Flustrina, hvilken dock måste förfull- ständigas med en del af hans Escharide, Escharinelide och Escharellinide bland de öfriga Cellulines empates och från hans Cellulines vadicelles med familjen Alustride, en del af Cellaride och slägtena Hlectra, Blectrina och Reptelectrina samt från hans Centrifugindes operculines med familjen Kleide. Dessutom inne- håller nämnda indelning en sanning, hvilken till en del återfinnes sasom den största förtjensten i BUSKS bearbetning af slägtet Ze-

pralia, nemligen den, att dessa ”pores speciaux”, hvad de än mot-

') ”die Seerinde”: p. 29.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 373

svara och oaktadt de ej äro konstanta till sin förekomst, dock, der de förekomma, äro konstanta till sin plats, blott med mindre väsendtliga afvikelser. Hos STOLICZKA ') finna vi ett försök att afhjelpa D'ORBIGNY'S felaktigheter genom att ater sammansla största delen af dennes hithörande familjer till en, Zscharide, och i de anmärkningar och spridda förslag till indelning af denna, hvilka han framställer, erkänner äfven han djurhusformen såsom den vigtigaste indelningsgrund, men detta först sedan han låtit växt- sättet afgöra den första grupperingen af slägtena. Han använder emellertid cellul® flustrince såsom term med en betydelse, hvilken i det närmaste motsvarar den karakter, som vi här använda till

begränsning af underordningen

Flustrina.

Dennas djurhustform utmärker sig genom stor mynnings-area, rätt uppstäende skiljoväggar och platt framsida. Huru en sådan form står i öfverensstämmelse med utvecklingen och låter för- klara sig genom den vertikala ställningen af samknoppens del- ningsplan, finner man af den framställning af samknoppsutveck- lingen för Flustra membranacea, hvilken vi förut lemnat. I denna utveckling se vi också, huru Flustrinerna sta närmast vid sidan af Alcyonidierna. Det är nu vår uppgift att i det speciella visa, huru Chilostom-typen utvecklats från stadier, som motsvara denna enklare Bryozo-byggnad och i sina förändringar kan låta återföra sig dertill. Flustrina bjuda oss i detta hänseende den mest om- vexlande och lärorika bild, ty från likheten med Ctenostom-bygg- naden skola vi se dem a ena sidan visa sambandet med Fscha- rimernas grupp, a andra sidan kunna närma sig Cellularinerna, liksom dessa kommit Flustrin-typen på flera ställen till mötes. Under sådana omständigheter måste vi emellertid äfven här på- peka svårigheten för en skarp karakteristik, da vi i främsta rum-

met hafva att fästa oss vid formernas föränderlighet. Denna står

1) Fossile Bryozoen der Orakei-Bay bei Auckland in: Reise der Oesterreichischen Fregate Novara um die Erde in den Jahren 1857—1859, Geologischer Theil, Erster Band, Zweite Abtheilung.

374 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

i samband med den mer och mer tilltagande förkalkningen af djurhusens väggar, hvilken emellertid i allmänhet är svagare än på den följande underordningens former och utmärker sig — i sitt typiska fortskridningssätt — derigenom att den först och mest förtjockar djurhusens skiljoväggar, hvilka den lemnar starkt markerade, medan den inåt såsom platt lamell utbreder sig på djurhusens framsida till mynnings-areans successiva inskränkning.

Inom denna underordning eger nutiden i nordens haf tre fa- miljer. Utaf dessa bibehålla

i Flustride i det längsta sina djurhus af den mjukare, till utseendet horn- artade byggnad, i hvilken äfven likheten med Ctienostomerna län- gre qvarstår, då mynnings-arean sammanfaller med hela djur- husets framsida. Såsom ett uttryck af den mindre framskridna differentieringen inom kolonien visa också de typiska formerna den egendomligheten — hvilken för alla våra Skandinaviska ar- ter kan tjena såsom karakter — att avicularierna, der de före- komma, tillhöra samma knoppningsordning som djurhusen och j sin form påminna derom att de äro modifikationer af samma organtyp som dessa. Genom förkalkningen af den proximala ") delen af djurhusens framsida utvecklas emellertid Chilostom-typens hufvudsakligaste karakter att ega en serskilt mynnings-area. Då denna framsida, såsom stundom händer, blifver konvex i st. f. platt och med mindre skarp afsättning mot djurhusens skiljo- väggar, närmar sig familjen till Escharinernas djurhusform, och redan hos BUSK ”) finna vi antydd dess öfvergång till likhet med Cellularinerna. Liksom vi för dessa senare anmärkt, huru sam- knoppsklyfning och enkel knoppning kunna gå öfver uti hvar-

andra, så se vi.här på samma exempel”), huru avicularierna inom

') Då vi nu allt oftare träffa Bryozoer, som förekomma både i krypande (skorp- lik) och upprest (bladlik eller grenig) form, tvingas vi att undvika benäm- ningarne främre och bakre, öfre och nedre sidor och delar af djurhusen, der någon. förvexling kunde vara att frukta. Till dess någon bättre terminologi vunnit erkännande, använda vi derföre de engelska författarnes benämningar prozimal (mot koloniens centrum vänd) och distal (mot koloniens periferi ställd) djurhusdel etc.

?) Se Carbasea dissimilis, Cat. Mar. Pol. Brit. Mus., p. 51, tab. XLIX, figg. 4—7.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 375

Plustrid-familjen äfven kunna uppstå genom en enkel knoppning (af andra ordningen). Utom dessa sekundära organer inom ko- lonien förekommer på somliga former en rottradsbildning, som till sin uppkomst likaledes är att ställa vid sidan af djurhusen. I kanten af utvecklingsranden uppstår nemligen stundom') genom samknoppsklyfningen slutna rör, som bilda en starkare rand på dessa bladformiga, uppresta kolonier, och de egentliga rottradarne utvecklas genom enkel knoppning från dessa, hvilka dessutom äfven sjelfva kunna förlängas och tillväxa nedåt. En liknande ställning intaga avicularierna på Carbasea armata”); men för att afgöra dessas morphologiska motsvarighet fordras en undersök- ning af deras utvecklingssätt. Slägtet

Flustra (LIN., LAM.)

visar sig i nordens haf under två olika grundformer för sina djur- hus: den ena rätvinkligt fyrkantig (parallelipipedisk), den andra tungformig (badkar-lik); men utvecklingen sammanbinder dessa former med hvarandra, hvarigenom en urskiljning af flera släg- ten synes onaturlig. Af den första formen uppträder vid Skan-

dinavien

Fi. membranacea

\ serdeles allmän isynnerhet pa de mindre djupens Laminarior. I de rent arktiska regionerna synes den deremot saknas, att döma efter Riks-Musei samlingar, och SARS anför den ej heller från Finnmarken, der emellertid DANIELSSEN säger den förekomma, ehuru sällsynt. |

Hvarken avicularier eller oviceller äro kända för denna form: dess ägg- och spermatozoid-bildning finner man uti djurhusen. Den representerar också ett det minst utvecklade, mest Alcyonid- lika Chilostom-stadium, utbredd som en tunn, nätlik skorpa. Så

allmänt bekant som den redan länge varit, vilja vi blott till-

') Se här nedan Flustra papyrea, Tafl. XX, fig. 10, NEBUSKE Cats 1116 px 20 lab. Ly heoalen2.

376 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

lägga tvenne exempel af de vanligast förekommande måtten på dess djurhus:

0,30 mm. 0,35 mm.

Proximala tvärväggens längd (= djurhusbredden i äldre delen)

Distala tvärväggens längd s | 0,37 mm. 0,37 mm.

(=djurhusbredden i yngre deler) Djurhusbredden i midten ...................... 0,40 mm. 0,43 mm. N. TURRRIERRIR "BERGEN SERIEN HIT 0,92 mm. 0,97 mm.

Dessa mått äro dock ingalunda konstanta: de äro tagne från

Djurhuslängden

en yngre del af en temligen stor koloni; äldre djurhus äro min- dre, och storleken ökas, på samma sätt som vi redan vid Cyclo- stomerna anmärkte, för de yngre diurhusen i allmänhet mer och mer efter koloniens tillväxt, så att vit. ex. mätt dem till 1,5 mm. längd; men stundom finner man liksom pa Diastopororna en äldre tillväxtperiod afslutad och fortsatt af en yngre genera- tion, hvars första djurhus visa mindre mått, stundom ser man en del af en koloni få mindre djurhus utan någon tydlig generations- gräns. Emellertid sakna icke dessa mått sin vigt för bestäm- ningen, ty i det följande skola vi se, att flera former visa sta- dier, der de yttre karaktererna sammanfalla med dem för Al. membranacea, hvarigenom också den äldre synonymien blifver osäker. De tvenne borsten, ett i hvart af de distala hörnen, äro vanligen korta, och stundom saknas de. Vid de proximala hör- nen ser man stundom en förtjockning af ectocysten öfver djur- husets framsida, men endast föga utbredd och alltid platt eller i konkavt plan. .

Der Flustra membranacea slutar mot norden, från Finnmar- kens kust upp till de nordligaste öar af Spetsbergs-gruppen, der tilltager i talrikhet en annan form af samma djurhustyp. Vi benämna denna form

Fl. membranaceo-truncata, oaktadt mähända en noggrannare jemförelse med den Brittiska Flustra chartacea') kan förena den med denna.

') Enligt Prof. S. Loves anteckningar förekommer Fl. chartacea vid Bohus- län; sjelf har jag ej sett något exemplar af densamma derifrän.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 377

Den är den föregåendes närmaste slägting, men växer upp- rest i vagig, oredig laf-form, vanligen af ett slitet utseende. Lik- väl ser man den ofta i större längd fastvuxen vid de Sertularior, Ascidior och smärre alger, som utgöra dess stöd. Kolonien är uppbyggd af ett ensidigt lager af djurhus: med den nämnda, krypande och uppresta stamformen skulle den således tillhöra slägtena Membranipora och Carbasea hos BUSK, men stundom händer det, att den växer rundt om en Sertularia eller en tråd- formig alg och på motsatta sidan mot sin utgångspunkt får den ena kolonidelens ryggsida sammanvuxen med den andras, 1 hvil- ket tillväxtsätt den har utseende af en Flustra (enligt BUSK), likväl med lätt atskiljbara djurhuslager, ehuru jemnt dessa i sin tillväxt kunna följa hvarandra vid stammens böjningar och ut- växt i rundade flikar.

Djurhusens form är aflångt fyrkantig, men följer stammens oregelbundenheter, så att der denna är svängd eller inklämd, der kröka sig också djurhusen till en oregelbunden form, och vanli- gen blifva då somliga utaf dem kortare och bredare. Sa t. ex. voro matten på tre djurhus, hvilka gränsade intill hvarandra: 08 mm. -1 mm. 1,16 mm. 0,36 mm. 0,2 mm. 0,2 mm.

Det sista längdmättet är det största, vi funnit pa denna form.

längden

bredden midtpå...... För öfrigt med samma anmärkning som om måtten på Fl. mem- branacea finna vi föga skillnad till storleken mellan dessa båda, blott att den arktiska formen i allmänhet har något mindre djur- hus. Dessas borst (fig. 1) äro vanligen mindre utvecklade. Of- tast saknas de — hvilket dock äfven kunde inträffa på F. mem- branacea — och då de utvecklas, hafva de blott formen af trub- biga knölar, en på hvar djurhuskant, på något afstand från de distala hörnen.

Avicularier och oviceller, som på den föregående formen sak- nades, äro här temligen allmänt utvecklade. De förra (figg. 2—5) bibehålla, som förut är nämndt, djurhusens form och ställ- ning och uppträda såsom en förkrympt början till den ena af de:

två rader, i hvilka en äldre djurhusrad upplöser sig i sin till-

378 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

växt; men deras framsida (mynnings-area) är något upphöjd öf- ver sidoväggarnes ränder, med den diståla halfdelen använd till en rundad mandibel och den proximala halfdelen märkt med en motsvarande rundel, som äterfinnes — om ocksa mindre — pa alla avicularieformer bakom mandibelns ledsang. Aviculariernas längd varierar omkring 0,4 mm.; till sin bredd öfverensstämma de med de djurhus, i hvilkas rad de förekomma.

Ovicellerna (fig. 4) uppkomma genom enkel knoppning. Från distala ändan af ett djurhus — så att dess bas sammanfaller med denna, ehuru stundom något mindre — växer ovicellen in i det närmast yngre djurhusets inre. Dess form är tillplattadt rund, med en svagt markerad, längsgående kant från midten at dess mynningsrand till dess topp. Från denna kant är ovicellen streckad af parallela, böjda strimmor uti ectocysten.

Jemföra vi denna byggnad med de Brittiska författarnes Fl. chartacea, finna vi den hufvudsakligaste skillnaden utgöras af borstens plats, hvilka enligt BUSKS figur (Fl. papyracea hos ho- nom) intaga de distala hörnen af djurhusen till den nämnda for- men. Häruti kommer denna således närmare Fl. membranacea, och ehuru stamformen icke skulle synts oss tillräcklig att be- grunda någon artskillnad, då vi äfven på andra ställen se Flustra- stadiet såsom en utveckling från ett Membranipora-stadium, böra vi dock fasthålla den påpekade skiljaktigheten, så länge ej en säker jemförelse bevisat fullkomlig öfverensstämmelse mellan den sydligare Fl. chartacea och denna arktiska form.

Dennas namn ma för öfrigt tjena såsom ett uttryck för dess

ställning i formserien från Fl. membranacea till den mera kända

Fl. securifrons

— af de festa författare upptagen under den yngre Linneanska benämningen Hl. truncata — med den redan af ELLıs väl af- tecknade och beskrifna stamformen.

Savidt vi känna denna form, äro dess djurhus alltid borst- lösa; eljest öfverensstämma de med den föregåendes. Avicula- rierna, hvilka här äro inflickade mellan djurhusen i odelade rader,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 379

bibehalla likaledes samma grundform, men äro vanligen betyd- ligt kortare: deras längd varierar mellan 0,25 mm. och 0,3 mm. Ovicellerna (fig. 6) äro mera utvecklade än på den föregående formen och förorsaka, ehuru obetydlig, en förändring af djur- husformen, derigenom att proximala delen af det djurhus, i hvars inre en ovicell från närmast yngre djurhus är inkilad, blifver bredare och djurhuset sedermera jemnt afsmalnande till sin vanliga bredd i den distala ändan. Den föregående formens längsgående midtelkant och parallela streckning på ovicellen återfinnes äfven här. Men utom dessa gemensamheter i bygg- nad visa ovicellerna på Fl. securifrons vid basen af sin myn- ning tvenne emot hvarandra inåt riktade processlika förtjock- ningar. k

Slutligen eger Fl. securifrons i öfverensstämmelse med den högre utvecklingen af stamformen en kantbildning, hvilken vi förut omnämnt. Här är den dock (fig. 7) icke afskilld från de yttersta sido-djurhusen, utan bildas genom en förlängning af dessa. Den utmärker sig för öfrigt genom de synnerligen tyd- liga porerna saväl i mellanväggarne åt de närmast inre djur- husen som utåt.

Flustra securifrons synes ofta vara ledad. Detta visar sig isynnerhet vid basen af de sidoblad, som uppstå genom en del- ning af samknoppens tillväxtriktning närmare en af sidorna. De flesta af dessa sidoblad börja nemligen med endast två rader djurhus och inknipas tvärsöfver till likhet med en ledgång. An- nars dela sig bladen i mera jemnstora flikar; men äfven dessa kunna visa liknande inknipningar vid början af en ny tillväxt- period.

Fran. norra England till de nordligaste delarne af Spets- bergen har Fl. securifrons sin utbredning. Vid Skandinavien

och längre norr är den funnen pa 10—50 famnars djup, visser-

ligen — att döma efter Riks-Musei samlingar — icke synner- ligen allmän, men stundom — sådan Intendenten MALM tagit den vid Bohuslän — i qvartersvida buskar.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 5. I

=

380 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Vid sammanställning af «dessa tre Skandinaviska former utaf slägtet Flustra med fyrkantiga djurhus finna. vi visserligen tillräckliga skiljaktigheter för specifik atskillnad — och vi kunna icke alltid vänta, att nutiden inom ett inskränkt område skall framvisa alla stadier uti en sluten utvecklings-serie, om hvars forntid vi dessutom intet veta —; men med Membranipora- Carbasea-Flustra-formernas utveckling för deras stam atfölja de slutligen borstlösa och mera aflånga djurhusen 1 sina olikheter de för Bryozoerna allmänt gällande reglorna för en utvecklings fortskridande. |

Med tungformiga djurhus förekomma vid Skandinaviens ku- ster tvenne arter, "hvilka emellertid äro, mera skillda från hvar- andra, än hvad de äro från den föregående gruppen. Den ena utaf dem,

Fl. papyrea, har nemligen genom sina äfven i den distala ändan nagot ut- dragna djurhus (fig. 9) sin största likhet med Fl. membranacea och saknar liksom denna både avicularier och oviceller: ägg- bildningen försiggar äfven här uti djurhusen, der jag dock al- drig sett flera än ett ägg.

Genom sin stamform förenar den GRAY’S genera Carbasea och Flustra, da den uppträder i bada dessa former — till och med pa samma lokal, såsom TORELL tagit den i Hornsund vid Spetsbergen från 40—60 famnars djup på ler- och stenbotten — än uti förgrenade stammar med tunglika flikar (fig. 11), än mera bredbladig och oregelbundet klufven.

Djurhusens storlek hafva vi uppmätt till 0,75 mm.—0,88 mm. Deras ectocyst är synnerligen genomskinlig; men i denna ser man ofta öfver framsidan af den proximala, smalare djur- husdelen en antydan till förkalkning, och då djurhusens hela framsida vanligen är konvex, kommer denna art närmare intill Esecharinernas underordning. All borstbildning saknas på djur- husen. Stammens kantbildning i randen af bladen (fig. 10) är isyn- nerhet pa Carbasea-formen serdeles utvecklad. Till skillnad från

förhallandet pa Fl. securifrons förlorar denna bildning här hela sin

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 381

djurhus-natur eller är att tyda sasom helt och hället ”abortiva” djurhus utan andra inre organer än nervsystemet. Kanten bil- das således här af slutna rör, som till sin längd oftast mot-

svara ungefär tvehne djurhuslängder, men ocksa kunna na 3—4

sadana. Denna art förekommer — enligt exemplar tagne af Prof. LovkEn och enligt Intendenten MALMS samlingar — vid Bohus-

län, men är troligen der temligen sällsynt. Talrikast deremot är den anträffad i de arktiska regionerna, isynnerhet de vid

Spetsbergen.

Den andra arten med tungformiga djurhus,

Fl. foliacea,

stod hos LINNE främst såsom typen för detta slägte.

Den star emellertid mera ensam, skilld från de öfriga såväl genom sin djurhusform, hvilken har den distala delen mera jemnt rundad, som genom det större antalet (5—4) af borst uti den- nas rand. Djurhusen äro dessutom mindre: — mina mätningar variera mellan 0,5 mm. och 0,7 mm. för olika djurhuslängder inom samma stam. Avicularierna !) äro deremot större, vari- erande omkring 0,5 mm. i längd, och mera djurhuslika (fig. 12, a; fig. 13, a; fig. 14), ett bevis, att differentieringen inom ko- lonien är mindre framskriden. Ovicellerna ?) har jag, liksom Busk, blott sett utvecklade såsom små uppsvällningar (fig. 12, 0). Nagon serskilt kantbildning utvecklas här ej, liksom också rot- trådarne saknas på denna art, hvars uppväxt från en krypande skorpa — en förening af slägtena Membranipora och Flustra hos BUSK — redan af PALLAS beskrifvits. Dess förhållande till de föregående visar sig emellertid i utvecklingsranden, der djurhusen i ett stadium till sin form öfverensstämma med FT.

membranacea.

1) Jfr MoLL: ”die Seerinde”, p. 52, der man finner en god beskrifning på dessa organer, ehuru de blifvit förvexlade med ovicellerna (”Helmchen”).

2) Afven dessa äro redan af Morr anmärkte, I. c., not.

382 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Allmän vid Englands och Bohusläns (och södra-mellersta Norriges?) kuster, på de mindre djupens stenar och andra härda föremål, synes Flustra foliacea saknas i de arktiska regionerna, då vi icke funnit den vid Finnmarken eller Spetsbergen !).

Vid sidan af Flustride ställa vi familjen

Cellariec,

en utvecklingsriktning, i hvilken vi ännu kunna igenkänna Flustra-

typens djurhusform, oaktadt den stora skillnaden i stamform —

sådan den förekommer i nutiden — naturligtvis icke kan sakna sitt inflytande på djurhusformen.

De jlustrina djurhusen stå nemligen här — då vi taga de typiska formerna i betraktande — i sin quincunxställning ne

tade ät alla hall fran stammens längd-axel, vare sig denna är linie-formig, sasom pa de runda, eller ett plan, såsom på de tillplattade stammarne. I nutidens fauna, såvidt vi känna den- samma, förekomma endast runda, ledade stammar. Den oledade Vincularia, om hvars lefvande former vi isynnerhet böra hän- visa till BUSK (i Quart. Journ. Mier. Sc., N.- Ser., vol. 1, p. 155), står visserligen icke langt härifrån men synes snarare böra hänföras till en annan familje-grupp, samlad omkring släg- tet Biflustra. Huruvida Cellariéer med oledade, runda stam- mar i forntiden förekommit, hvilka i sa fall närmast vore att söka bland D’ORBIGNY’S Vincularina och Escharinella, synes

svårligen kunna afgöras med den kunskap, man ännu eger om

I) Faprıcır Flustra foliacea i Fauna Groenlandica är utan tvifvel en annan art. Hvilken den är, kan svårligen med full bestämdhet afgöras. Hans be- skrifning synes man komma närmast med en gissning på en torkad och för- vittrad (eburnea) Bugula Murrayana. I sina senare anteckningar om den- samma säger han: Mserpt. H. 2, N:o 261, p. 274 — Kgl. Bibl. Kphmn.) ”Ob cellulas basi coaretatas utringue spinosas non potest esse Fl. truncata "auctorum, cui ceterum figura laciniarum magis similis. Cellulse altera pa- "gina laciniarum tantum aperts sunt, altera vero clauss (ibique convex& et "subannnulatse) licet aliud voluisse videntur auctores, utringue cellulosam il- ”lam dicentes, anne igitur aliam speciem in mente habuerunt, dum etiam "figure naturales non omnino quadrant, sed tamen auctee melius”. Af de Grönländska Bryozoer, som vi känna, är B. Murrayana den enda, hvilken dessa ord kunna äsyfta.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 383

dessa. Emellertid visa äfven de nu lefvande Cellariterna ofta, såsom redan BUSK och STOLICZKA anmärkt, hardt förkalkade ledgargar, ett tillstånd, i hvilket deras stamform närmast på- minner om Myriozouwm. Ocksa uppstå dessa ledgangar på ett sätt, som närmast gör dem jemförliga med de inknipningar, vi skola finna på det sistnämnda slägtet, nemligen genom en för- skjutning af stammen under dess tillväxt, hvarvid äfven här visserligen en kalkartad ectocyst utbildas, som dock sedermera vanligen afkastas. Att deremot Cellariéer 1 tillplattad, utbredd Eschara-växt förekommit, visar det hithörande slägtet Melice- rita. Och slutligen synes äfven nutiden ega en grupp utaf hit- hörande former i Membranipora-växt, för hvilka man enligt prioritets-lagarne har att använda det af GRAY uppställda ge- nusnamnet Micropora, hvars djurhusform öfverensstämmer med den, vi skola finna på den arktiska Cellaria borealis.

Med quincuux-ställningen följer den spiralställning, i hvil- ken djurhusen komma till hvarandra, och med dessas samman- ställning till runda stammar, liksom i kanterna af de tillplat- tade stamformerna, följer en tillskärpning mot deras rygg till en kilform, hvars egg är ställd mot stammens axel. Om avi- culariernas och ovicellernas utveckling och morphologiska bety- delse gäller detsamma, som om Flustriderna är anmärkt.

För det enda vid Skandinavien förekommande slägtet bibe-

hålla vi namnet Cellaria,

sadant detta redan af LAMOUROUX blifvit användt!) och seder- mera af D’ORBIGNY anyo begränsadt. Till den grundliga hi- storik öfver detta slägtnamn och dess synonymer, hvilken blif- vit lemnad af STOLICZKA ?), vilja vi blott påminna, att namnet Cellaria för första gången, savidt vi veta, uppträder i en not af LINNÉ till pag. 1315 i tolfte upplagan af Systema Nature, ') ”Jai conservé le nom de Cellaire au groupe dont les Polypiers avaient pour ”type le Cellaria Salicornia, un des plus remarquables et des plus ancienne-

”ment connus”: Hist. Pol. Cor. Flex., p. 123. 2) Novara-Ezpedition, 1. c., p. 148 etc.

384 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

måhända såsom tryckfel, måhända såsom en rättelse — dock utan angifven orsak — till Cellularia (PALL.), da han i texten upptagit detta namn vid sin indelning af Sertularia. Seder- mera användes det af SOLANDER och de honom närmast yngre författarne ända till och med LAMARCK i samma betydelse som Cellularia hos PALLAS. Hittills var det således alldeles obe- rättigadt, och äfven LAMOUROUX, som gaf det en strängare be- gränsning, hvilken ensam kan försvara dess bibehållande, hade utan tvifvel — såsom D’ORBIGNY anmärkt — bort bibehålla Cellularia, i stället för att låta detta namn helt och hållet för- svinna. Men da nu det senare namnet vunnit sitt erkännande på ett ställe, der nagon förvexling med LAMOUROUX'S Cellaria ej kan förekomma, bjuda oss prioritetslagarne att använda detta namn med den typ, LAMOUROUX sjelf föreslår för slägtet. STo- LICZKA deremot tager Cellaria (Tubucellaria) cereoüles till typ för Cellaria och bibehåller, liksom JOHNSTON och BUSK, Sali- cornia (Cuv.) för formerna med flustrina djurhus. - Emellertid finna vi hos Busk !) en anmärkning, som visar, att han en gang ändrat sina asigter i Crag Polyzoa till likhet med D'ORBIGNY'S; och dessa äro utan tvifvel de rätta, då vi annars med samma skäl skulle förkasta t. ex. Flustra, hvilket namn infördes af LINNE uttryckligen endast för att ersätta Zschara ”) men se- dermera liksom detta vunnit en serskilt betydelse.

Af de nordiska arterna står den arktiska

C. borealis 1 sin djurhusbyggnad närmast Flustrorna. Djurhusens framsida bibehåller nemligen här äfven på de mest utvecklade exemplar sin fyrkantiga form (pag. 17), upptill (med den distala ändan) förlängd blott med den del, som upptages af det halfeirkelfor- miga mynningslocket och omfattas af det yngre djurhusets bas. Denna omfattning tillhör dock endast den yttre delen: i stam-

mens inre sta djurhusen med ändkant mot ändkant, dä deras

') Quart. Journ. Mier. Sc., vol. VII, p. 65. ?) ”Morbi homonymon”: Pn. Suec., ed. 2, p. 589.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER 385

längdgenomsnitt parallelt med framsidan till följe af det ena djurhusets tryck mot det andra i quincunxställningen blifver mer och mer rhombiskt ju längre inat, till dess det i stam- mens axel sammankrympes till en linie. Hvarje mellanvägg mellan djurhusen är närmare sin yttre kant genomborrad af en rad utaf kommunikationsporer. Framsidans eetocyst visar dels större, 1 oregelbunden quincunx ställda porer med upphöjda rän- der, dels mellan dessa en större mängd mindre sådana, hvilka, sedda från sidan, såsom pa de yttre, upphöjda skiljoränderna mel- lan djurhusen, der de ocksa äro mera utvecklade, synas sasom upphöjda granulationer.

Djurhusmynningens nedre rand är böjd och något upphöjd. Vid mynningslockens båda hörn, dit öfre djurhusranden från båda sidor uti rät vinkel inskjuter, är denna utvecklad till en ledyta liksom vid en ginglymus. Man jemföre nu denna bygg- nad t. ex. med en Micropora (Membranipora) stenostoma (BUSK).

Oviceller hafva vi aldrig sett utvecklade. Avicularierna sitta sasom tresidiga pyramider inkilade mellan toppen af det äldre och basen af det yngre djurhuset eller, der en djurhusrad fördubblas, uti vinkeln mellan det äldre och de tvenne yngre djurhusen. De nå emellertid icke in till stammens axel, så att den samknoppsklyfning, genom hvilken de uppstått, är att be- trakta såsom sekundär, på samma sätt som för de interstitial- bildningar, vi förut lärt känna på flera Cyclostomer. Avicula- riernas framsida är rund, kort elliptisk, genom den triangel- formiga mandibelns ledgång delad i tvenne halfvor och med den nedre delen använd till mynning, så att mandibelspetsen i slu- tet tillstånd är nedåtriktad.

Djurhusens längd varierar omkring 0,9 mm. och deras myn- nings bredd är ungefär 0,22 mm. Aviculariemandibelns bredd är ungefär 0,15 mm.

Cellaria borealis är serdeles allmän” vid Grönland. Fran Spetsbergen hemfördes den 1861 af Svenska Expeditionen, ehuru

icke talrik. Vid Finnmarken är den ännu ej funnen.

386 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Den vid Skandinavien förekommande

C. fistulosa

undergår, som bekant, vigtigare åldersförändringar, hvilka redan blifvit antydda af ELLIS, sedermera ånyo påpekade af MAC- GILLIVRAY och CoucH, men först i BUSKS figurer !) finna ett säkert uttryck. Redan CoucH jemförer dock det yngre stadiet med djurhusformen på Flustra foliacea, da mynningen har sin plats nära vid djurhusets topp och da den öfre (distala) delen af dettas framsida är rundad.

Den senare, rhombiska formen, som visar sambandet med Melicerita,?) uppkommer med djurhusens förhöjning under deras’ tillväxt i riktning från stammens axel snedt uppåt. Den öfre djurhusändan blifver nemligen förlängd — och dervid utvecklas ovicellen, — den nedre inknipen genom de närmast äldre (nedre) sido-grannarnes utvidgning på midten, och mynningen får på detta sätt sin plats vid midten af djurhusets framsida.

På denna art, hvars djurhusform är att anse såsom den typiska för Cellarieerna, uppträda i mynningarne dessa ledgangs- tänder, hvilkas karakteristiska betydelse af Busk (Crag Poly- zoa) blifvit framhallen såväl för Cellaria som för Melicerita.

Djurhusens ectocyst är tätt granulerad och hardt förkalkad, denna förkalkning ofta utvecklad med den af BUSK anmärkta, längsgående, böjda listen från djurhusspetsen ofvan mynningen nedåt på hvar sida om denna. Ovicellmynningen har jag på nordiska exemplar blott några få ganger kunnat finna, och då endast såsom en obetydlig, rund öppning. Avicularierna intaga samma ställning som på den föregående arten, men deras myn- ning bibehåller djurhusmynningens form.

Cellaria fistulosa är för öfrigt betydligt mindre än C. bore- alis, dess djurhusmynningar visa blott den halfva bredden mot

1) Cat. Mar. Pol. Brit. Mus., tab. LXIV, figg. 1, 2.

?) Vi se således, att man ingalunda behöfver antaga ett serskildt slags knopp- ning (”sidoknoppning”) för att förklara detta slägtes djurhusställning.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 387

dennas, och åtminstone här i norden förblifva dess stammar

mindre och dessas leder smalare.

Vetenskapen saknar en direkt observation till ett säkert fastställande af utvecklingsförhallandet mellan Membranipora- växten och de öfriga stamformerna inom denna familj, hvars alder dessutom gör det mera antagligt, att detta är att finna på geologiens område. Men der kan svaret pa denna fråga först genom ett helt nytt studium vinnas, da man verkligen fä- ster sig vid djurhusformen och dess förändringar, sa som WESTS teckningar till Busks Crag Polyzoa visa vägen !). Att dess- förinnan föresla nagon indelning af familjer, da man ännu icke ens kan ega nagon föreställning om dess formrikedom, kan ej vara var afsigt; men olikheten mellan de bada arter, hvilka vi här haft att framställa, gifver den förmodan, att de bada kunna vara typer, hvar för sin afdelning. Hurudant dessa afdelnin- gars förhållande till hvarandra kan vara, och huru Cellariderna kunna förhålla sig till de öfriga Flustrinerna, star ytterligare

att finna genom en jemförelse med

Membraniporide,

hvilka talrikare förekomma i nutidens haf och der uti mera vexlande utvecklingsförändringar, ehuru äfven de, savidt vi känna dem, synas qvarsta såsom enstaka qrarlefvor af en fordom större familj, sa att vi äfven här mäste göra samma anmärkning: var kännedom om familjens begränsning är ännu osäker.

I sina typiska former bibehåller denna familj den flustrina djurhusformen; men i olika utvecklingsriktningar närmar den sig såväl till de följande Zscharinerna som till Cellularinerna. Att under sadana förhållanden finna en för dessa olikheter gemen- sam karakter, låter knappt tänka sig, savidt man ej tager ut- vecklingshistorien till hjelp, och vi skola se att denna visar —

om också mer och mindre tydligt — ett för alla hithörande

!) Man erindre sig blott, hvad man före dessa visste om Melicerita, ett slägte, som dock bearbetats af MILNE-EDWARDS.

388 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

former gemensamt ursprung från ett Tata rugosa-stadium. Till skillnad från Flustrorna, med hvilkas utbredda, skorplika sta- dier en förvexling närmast vore att frukta, kunna vi dock an- föra den i allmänhet starkare förkalkningen och borstbildningen på djurhusen och aviculariernas mindre djurhuslika form och tydligare framträdande såsom sekundära organer.

För att visa, på hvad sätt detta gäller, välja vi en liten koloni (fig. 21) af Membranipora trifolium, som vuxit utbredd på en HEschara levis från Norriges kust och af SARS blifvit lemnad till Zool. Museum i Köpenhamn. Det första djurhuset är rundt som en Tata rugosa — sådan V. BENEDEN beskrifvit dennas djurhus, der de förekomma ensamme — men hårdare förkalkadt, och der de yngre djurhusen i sin utveckling tryckt detsamma, är det kantigt. Dess runda mynnings-area är unge- fär 0,14 mm. i diameter och saknar nu alla borst. Det när- mast yngre djurhuset är mera aflångt, med en längd pa sin mynnings-area af ungefär 0,21 mm. Det i åldern tredje djur- huset har ökat denna längd till 0,28 mm. och sex borst sitta ännu qvar uti mynnings-areans rand. Dessa tre djurhus stöta temligen tätt intill hvarandra med sina mynnings-areor, bero- ende derpa, att dessa senare i det närmaste upptaga hela deras framsida. De representera den ursprungliga typen för en Mem- branipora, der denna står de utbredda Flustrorna närmast. Men på de yngre djurhusen, som dessutom tilltaga i storlek, utveck- lar sig vid den proximala ändan af mynnings-arean en uppåt sluten, konvex del, motsvarande den nedre, rörformiga delen, hvilken utmärkte Cellularinernas djurhus. Ofvanpå denna del utvecklar sig genom enkel knoppning ett avicularium, hvilket dock på detta exemplar ej hunnit längre än till formen af en rundad uppsvällning och nu, i torkadt tillstånd, i toppen är öppet med ett ungefär 0,08 mm. stort hål. Samtidigt härmed förändras formen på mynnings-arean, då denna i sin proximala ända utvid- gas och borsten i dess rand endast uppträda på dess distala half- del. Men med denna utvidgning följer äfven en inkräktning af den

hinn-artade mynnings-arean genom en tillplattad kalklamell öfver

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 389

dennas proximala del. Denna lamell (mynnings-areans täck- lamell) fortskrider i sin utveckling inat fran areans rand med bibehållande af den rundadt trekantiga formen på den ännu hinnartade delen. Längre har ej denna koloni hunnit i sin ut- veckling — ty sadan den är tecknad till randen at det ena hållet, sadan var den rundtom i sin periferi — men i BUSKS Crag Polyzoa (Tab. III, fig. 1) se vi dess vidare fortsättning. Exemplet visar, huru stora utvecklingsförändringar vi kunna

vänta att finna för arterna inom slägtet

Membranipora;

men det gifver oss också en vink om dessa arters naturliga an- ordning, då de visserligen icke bilda en oafbruten utvecklings- serie — så som vi ej heller kunna vänta inom nutidens fauna — men i sina karakterer motsvara mer eller mindre framskridna

stadier inom denna utveckling.

Främst vore da att ställa V. BENEDENS slägte Tata, der detta förekommer uti enstaka djurhus, hvilka vi rätt ofta fun- nit här i norden. Dessa djurhus (fig. 22) äro ringformiga, med randen upptill rundtom kransad af borst. Den något konvexa djurhusväggen har ectocysten genombruten i enradig rutform, derigenom att den fläcktals svagare förkalkats. Att dessa djur- hus emellertid endast äro början till sammansatta kolonier, fram- går redan af V. BENEDENS skildring !); men da de förekomma på ställen, der flera Membranipora-arter uppträda, och af dessa isynnerhet M. lineata och M. pilosa, har man svart att afgöra, till hvilken af dessa de äro att hänföra, emedan de mera ut-

vecklade kolonierna >?) vanligen visa dem med affallna borst och

1) Hvilken Membranipora-art V. BENEDEN haft framför sig, då han beskref Tata rugosa, låter svårligen bestämma sig. Otydligt har exemplaret varit genom sand-afsättning ofvanpå djurhusen, och detta inträffar oftast med M. craticula, M. lineata och M. spinifera, men den runda formen på mynnings- areorna i hans figur påminner snarare om M. pilosa.

2) Der de dessutom icke alltid förekomma, emedan den ena kolonien redan i sitt första djurhus kan stå sin typiska form närmare, än hvad andra kolo- nier stå, liksom dess fullständiga utveckling kan fordra ett mindre antal

390 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

genom den fortsatta knoppningen och hårdare förkalkningen mer eller mindre förändrade. Blott direkta observationer kunna här gifva ett säkert utslag. Borstantalet varierar betydligt: — så t. ex. se vi dem på de två exemplaren (fran samma lokal) vara 11 och 16 —; men dessa olikheter kunna svårligen tjena till ett säkert bestämmande af arten, då äfven de utvecklade kolo- nierna i detta hänseende variera allt från början. Troligen till- hör dock det mindre borstantalet en M. pilosa och det större en

,

M. lineata.

Denna sistnämnda art förekommer äfven uti nordens haf, ända upp till Spetsbergen, uti tvenne former, hvilka af ALDER vid England blifvit urskillda såsom M. craticula och M. lineata, men i otaliga mellanformer närma sig hvarandra, så att grän- sen dem emellan blifver omöjlig att med bestämdhet fasthålla. I sina extremer låta de emellertid godt urskilja sig. M. crati- cula vore da den minsta — med de elliptiska mynningsareornas och ovicellernas bredd = 0,17 mm.—0,18 mm. — med det stör- sta antalet borst (13—15) i mynnings-areans rand, och af dessa de på den proximala djurhusdelen tätt inböjda mot hvarandra, de på den distala deremot uppåt riktade och det andra borst- paret (i ordning från den distala ändan) med den svängning, hvilken vi förut anmärkt vid Bugula Murrayana. De inat ned- liggande borsten äro alltid något tillplattade, de uppresta der- emot hafva ett rundt lumen. De i koloniens början såsom van- ligt mera divergerande men sedermera mera parallela djurhus- raderna visa sina mynnings-areor mer eller mindre åtskiljda ge- nom utvecklingen af den proximala djurhusdelen, der denna ej täckes af den runda ovicellen från det äldre djurhuset, hvilken vanligen visar en temligen jemn tvärribba, eller af det sned- stående aviculariet, hvars spetsiga mandibel är tillbakariktad (i

slutet tillstånd vänd mot koloniens centrum) och på de minsta

djurhus och dessa i mindre vexlande former: d. v. s. icke alla kolonier ge- nomgå alla utvecklingsstadier; ett förhållande, hvilket man päträffar inom hela Bryozo-klassen.

\

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 391

exemplar, vi uppmätt, vid sin bas haft en bredd af 0,055 mm. M. lineata deremot vore den större. Största bredden på dess mynnings-areor, hvilka dessutom äfven i förhallande till längden äro bredare, kan uppmätas ända till 0,26 mm. Borstens antal (7—11) är mindre, och dessa äro alla mera uppat resta och med rundt lumen. Ovicellernas bredd är på denna form 0,23 mm. Avicularierna äro dock i allmänhet större och bredare: det ofvannämnda måttet för dem stiger här ända till 0,09 mm. Men mellan alla dessa mått och förhållanden, kunna, som nämndt, flerfaldiga öfvergangar framdragas, och så är det ock med den mest framträdande formskillnaden, hvilken är att hemta från ovicellen men låter förklara sig såsom en åldersförändring, om man jemför ovicellerna på mera utvecklade och fullstän- diga kolonier af en M. lineata. I början äro nemligen ovi- cellerna jemnt runda, med en jemnt böjd eller vid midten mot mynningen spetsig tvärlist öfver midten af ovicellen eller närmare mynningsranden. Med åldern och utvecklingen (sa att denna ka- rakter som vanligt starkare framträder på de yngre delarne af en äldre koloni) höjer sig emellertid ovicellens midt, och den får då på sin framsida ifrån mynnings-randen ett trekantigt, stundom t. o. m. konkavt fält. Under den fortskridande förkallkningen (fig. 23) ser man ofta pa hvar sida af ovicellen en fläck, som paminner om en liknande teckning pa ovicellerna till Cellularia scabra. Sasom vi skola se, är denna ovicellernas utvecklings- förändring med alla dess olikheter — stundom skenbarligen kon- stanta och karakteristiska för en eller annan koloni — inga- lunda egendomlig för M. lineata, utan återfinnes pa flera former inom detta slägte. Med ovicellens utveckling såväl pa M. era- ticula som pa M. lineata vrider sig vanligen avicularie-spetsen, som annars är tillbakavänd, framat (mot koloniens periferi). Likväl beror detta äfven af utvecklingen utaf den proximala djurhusdelen, ofvan hvilken aviculariet uppstår, sa att der denna — såsom i allmänhet på de yngre delarne af de mindre kolo- nierna — är mera utvecklad, der har ock aviculariet mera plats att bibehålla sin ursprungliga riktning och är då snedstäldt,

302 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

med spetsen riktad at sidan. De längre framskridna kolonierna visa emellertid vanligen — då de utvecklas till ett fastare kolo- niallif och icke upplösas till Mollia- eller Hippothoa-växt — en ätergang 1 det hänseendet, att denna upptill slutna, proxi- mala djurhusdel ånyo förminskas, och avicularierna äro da mera konstant framatvridna, der oviceller uppstått. Såsom äfven AL- DER anmärkt, kan M. lineata med ovicellernas utveckling äfven

fa tvenne avicularier pa hvarje djurhus.

De båda här ifrågavarande formerna likna hvarandra i sitt växtsätt och dettas förändringar, som visa sig dels i den skorp- lika koloniens upplösning till Hippothoa-växt, dels blott i en glesare djurhusställning — Mollia-växt. I sammanhang med denna senare star troligen den sammansättning af skiljoväggarne mellan djurhusen, hvilken visar sig på koloniens baksida, då man lyckas löstaga denna oskadad från dess fäste. Skiljoväg- garne synas då areolerade: de äro nemligen sammansatta af en rad utaf slutna, aflånga, nedåt bredare rum, i det närmaste liknande dem, hvilka vi afbilda för en följande formgrupp ° (fig. 38).

Skillnaderna mellan M. craticula och M. lineata låta med lätthet inrymma sig inom gränserna för utvecklingen; men som redan många gånger är anmärkt, kunna dennas stadier ofta ega en tydlig sjelfständighet i sitt uppträdande, och icke alltid visar det mera utvecklade stadiet någon motsvarande del till de min- dre utvecklade. Den typiska M. lineata, som på detta sätt till och med oftast saknar någon craticula-del !), tillhör här i nor- den mera de boreala trakterna, der den är vanlig att finna på de mindre djupens alger; M. craticula deremot, som dock icke sak-

nas på de nämnda ställena, blifver den öfvervägande formen på

') Ett exempel, huru en sådan craticula-del till en lineata kan förekomma lemnar oss emellertid troligen redan Morr i sin beskrifning af den hithö- rande Eschara sedecimdentata, hvilken fått de väsendtligaste karakterer af M. craticula, till dess han omtalar ovicellernas utveckling, då borst-antalet för- minskas till 6 eller 8, således mera öfverensstämmandé med M. lineata, hvars djurhusform äfven synes hafva förelegat honom, då han tecknat de mera, runda mynnings-areorna.

SMITT, KRITISK TÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 393

de större djupen och i de arktiska hafven. Stundom, sasom äfven vid Spetsbergen (pa skifferstenar fran Green-Harbour, en vik af Isfjorden), se vi dem bredvid hvarandra. De förekomma nu ock uti en mängd variationer, som dels förena dem med hvarandra, dels visa deras förhållande till öfriga former. De förra kan man lämpligast anmärka och ordna efter mätningar, ty ju större koloniens delar blifva i en M. craticuwla, desto mera närma de sig ock till formen för M. lineata. Sasom ett exem- pel kunna vi anföra en M. craticula från Bohuslän, hvars avi- cularier vid mandibelns bas uppmättes till 0,08 mm:s bredd. Ifrån djurhusens storlek, borstens antal och ställning, oviceller- nas form, de större eller mindre avicularierna och den svagare eller starkare förkalkningen skulle man lätt kunna hemta ka- rakterer, hvilka för en eller annan koloni vore så konstanta, att de väl kunde synas berättigade till att utmärkas med ett eget namn. Men icke nog dermed: både M. craticula och M. lineata kunna följas pa afvägar ät andra håll.

Den förstnämnda har nemligen sina första djurhus i kolo- nien öfverensstämmande med den utveckling till M. trifolum, hvilken vi ofvan anfört såsom ett exempel, blott att borstan- talet i allmänhet är 6—7 på hvar sida af mynningsareans rand. M. trifolium antog emellertid snart den rundadt trekantiga for- men på sina mynnings-areor, och när man då — såsom vi sett en koloni på en Grammaria från 45 famnars djup på stenig botten utanför Verlegen-Hook, norr om Spetsbergen — finner kolonier af 10—12 djurhus med cratieula-form men endast med 7 borst i mynnings-areans rand och dessa tydligt ledade vid sin bas, karakterer som snarare tillhöra M. trifolium, visar det sig, att craticula-formen kan ega en annan betydelse, än hvad framgår ur dess förhållande till M. lineata. Annu mera be- styrkes detta påstående, då vi finna mera utvuxna craticula- kolonier förändra formen på sina mynnings-areor till likhet med M. trifolium. Sa t. ex. se vi tvenne kolonier på en Ascidia från lerbotten på 20 famnars djup i Advent-Bay vid Spetsber- gen, af hvilka den ena bibehåller typisk craticula-form med

304 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

mynnings-areor af 0,24 mm:s längd och 0,117 mm:s största bredd. En annan koloni deremot har mynnings-areorna på sina djurhus, hvilka för öfrigt likna de förra, utaf den utvidgade formen — d. v. s. gaende till formen för M. trifolium — så att längden här kan uppmätas till 0,265 mm., medan största bredden ökas till 0,177 mm.

En förändring, som är gemensam såväl för craticula- som lineata-formerna, är utvecklingen af den hufvudsakligaste ka- rakter, med hvilken BUSK urskiljt sin

M. Sophie,

en vid Spetsbergen serdeles allmän form, växande pa stenar och snäckor pa 10—30 famnars djup. Denna uppkommer derige- nom att i stället för det främsta borstparet utvecklar sig ett

avicularium (figg. 24 och 25), på hvar sida om djurhusmynnin- -

gen, således, då ovicellen är utvecklad, vid hvart af dennas nedre mynnings-hörn. Det stora aviculariet förekommer eller saknas på skiljda ställen inom kolonien, på samma sätt som

annars är det vanliga förhållandet. Borstens antal och ställ-

ning 1 mynnings-areans rand finnas stundom öfverensstämmande

med de typiska M. craticula och M. lineata; men det vanliga förhållandet — liksom det vanligast är M. lineata, som visar denna förändring — är det att borsten sitta glesare och saknas på de flesta djurhus. Ovicellformen vexlar efter de regler, vi ofvan anfört för denna grupp; men då Sophic-formen i all- mänhet är hårdare förkalkad, är också tvärlisten öfver ovicel- lerna starkare utvecklad. Det är denna form, i hvilken M. li- neata far den proximala delen af mynnings-arean utvidgad, och kommer då, när dessutom borsten och det stora aviculariet sak- nas, så nära Powilletii-stadiet inom M. Flemingii-gruppen, att endast mynnings-areans täcklamell på detta sistnämnda kan ur- skilja de båda formerna. Då deremot M. lineata med Sophie- formens avicularie-utveckling bibehåller en mera elliptisk form på sina mynnings-areor, kommer den närmare intill en motsva-

rande förändring af M. unicornis, och såsom karakteristiskt för

SMITT, KRITISK FORTBOKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 395

densamma har man da att använda avicularierna. De små avi- cularierna uti mynnings-areans rand hafva nemligen sin spets riktad mot koloniens periferi, mot ovicellen, då denna är ut- vecklad; de större avicularierna, som hafva sin plats på djur- husens proximala del, äro vanligen svagare utvecklade. Stun- dom saknas ocksa dessa senare, ehuru de åter på andra kolo- nier och stundom delvis på en koloni kunna uppträda starkare. Med ovicellens utveckling blifva de ock, som ofvan nämndt,

framatvridna, med spetsen vänd mot koloniens periferi.

Slutligen kan en icke ringa grad af förändring i utseendet al dessa former astadkommas genom den starkare förkalkningen, som i allmänhet är mera utmärkande för de arktiska Bryozo- formerna. Så förekommer på snäckor vid Spetsbergen en line- ata-form (fig. 26) med aflanga djurhus, utan avicularier, med hardt förkalkade djurhusväggar, med bibehällande af ett stort antal borst (14—16) 1 mynnings-areans rand och med krithvita, runda eller uppåt spetsiga oviceller. Hvad dock isynnerhet gif- ver den ett egendomligt utseende, der den icke blifvit skadad, är förhardningen af den eljest mjuka täckmembranen öfver myn- nings-arean, som stundom till och med kan förkalkas, ehuru den äfven då bibehåller en gulaktig färg. Emellertid förekom- mer den äfven utan alla borst och utan märken efter dylika: sådan var en gren i Hippothoa-växt, till hvilken randen af en bland dessa kolonier upplöst sig. Här är emellertid mynnings- areans rand oförändrad, blott mera tydligt granulerad — såsom alltid vid Membraniporornas hardare förkalkningar —; men ofta, och isynnerhet på den hårdt förkalkade Sophie-formen (fig. 27) blifver mynnings-areans rand förtjockad inåt, tillplattad och inat-

sluttande eller ännu vanligare konkav.

I det väsendtligaste med samma djurhusform som M. lineata förekommer vid Spetsbergen en form, hvilken vi tro oss utan misstag kunna hänföra till den af HINCKS beskrifna

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 5. c 10

396 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

M. discreta.

Af denna form känna vi dock endast en mindre koloni, utbredd på en Balanus, tagen af MALMGREN från 20—30 fam- nars djup uti Bellsund. Ett så obetydligt material gifver oss nes den hafva varit ännu mindre bekant. Djurhusen, de festa med 12—14 borst i mynnings-areans rand, som är mera än vanligt granulerad, visa, som nämndt, för öfrigt en typisk line- ata-form. De stå spridda uti rader — i början af kolonien såsom vanligt och sådan den förelegat HINCKS, uti spridd ord- ning — en Mollia-växt, som närmar sig intill Hippothoa-växten och hvilken vi återfinna hos dennas närmaste motsvarighet uti kolonial-sammansättning, nemligen Membranipora mitida. Men mellan dessa spridda djurhus finnes qvar från samknoppslifvet en tunn utbredning, som förmedlar kommunikationen dem emel- lan och visar ytterligare sin ursprungliga betydelse af en sam- knoppsdel, då den mellan de mera spridda djurhusraderna upp- tager rader af avicularier, hvilkas ställning åter synes göra dem morphologiskt liktydiga med djurhusen (fig. 28). Ovicellerna äro jemnt runda, med tvärlisten ställd straxt ofvan mynnings- randen och i midten tillspetsad, med spetsen tillbakariktad öf- ver ovicellens mynning, sa att tvärlisten ofta — da man ser kolonien framifran — far utseende af att vara ovicellens egent- liga mynningsrand (fig. 28, a), hvilken da undanskymmes af densamma. Avicularierna sta vanlıgen, som nämndt, uti rader eller ock spridda pa den plats djurhusen eljest intaga. Fullt ut- vecklade äro de langa som dessa, men i sin yngre ända kilfor- miga som en spetsig bätstäf. Deras mandibel är också spetsig och temligen starkt böjd. Pa ett ställe inom kolonien hade ett avicularium af betydligt mindre dimensioner fatt sin plats vid sidan af en ovicell, i samma storlek och ställning som den för M. lineata vanliga, der oviceller utvecklats; men trots en sådan likhet synes dock detta mindre avicularium, som saknades vid alla öfriga oviceller, snarare vara att betrakta såsom en för-

krympt början till den derpå följande raden af större avicularier.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 397

Denna fråga måste vi dock lemna obesvarad, ehuru dess lös- ning genom en direkt observation om uppkomsten af det min- dre aviculariet vore vigtig, emedan dettas ställning häntyder på en knoppning af andra ordningen, under det de stora avicula- rierna snarare synas tillhöra första ordningens knoppning (sam- knoppsklyfningen), savida ej äfven dessa senare af utvecklings- historien skulle kunna visas vara enkla knoppar ofvanpa en

sluten samknoppsdel mellan djurhusraderna.

Då denna form blifvit funnen vid Spetsbergen och södra England, har man skäl att vänta dess upptäckande äfven i mel- lanliggande haf och uti flera utvecklingsstadier och förändringar. I sådant fall skall man ock kunna bättre bedöma dess förhål- lande till de öfriga formerna; men redan med vår nuvarande kunskap om densamma synes man med temligen god säkerhet kunna yttra sig derom. Den hufvudsakliga skillnaden från M. lineata består nemligen uti avicularie-utvecklingen — ty äfven den andra, af HINCKS framhållna karakteren: ”mynnings-areans rand delad uti vanligen 16 flikar, hvardera bärande ett borst”, återfinnes äfven på M. lineata, om också jemte granulationen icke i lika hög grad utvecklad uti motsvarande förkalknings- stadier — men dessa stora avicularier synas äfven kunna ut- vecklas inom M. Flemingii-gruppen, utan att djurhustypen i något väsendtligt förändras !) och således snarare kunna tydas såsom utmärkande ett variationssätt än såsom en sjelfständig formutveckling.

I en temligen hård förkalkning förekommer vid Bohuslän en form (fig. 29), som till sina karakterer öfverensstämmer med M. Powilletii, sådan ALDER begränsat denna, för hvilken han dock genom ett misstag användt ett oriktigt namn. Genom sina aviculariers mot koloniens centrum (bakat-) riktade spets skiljer den sig emellertid såväl från ALDERS som från WESTS teckningar. Den visar sig också vara en förkalknings- och ut-

vecklings-förändring af lineata-typen, dit den elliptiska formen

+

1) Se Busk, Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., tab. LXXXIV, fig. 3.

398 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

på mynnings-areorna hänför densamma. Såsom ofta är hän- delsen, har den blott bibehållit de två främsta paren af borst i den granulerade kanten af mynnings-arean, hvars längd är ungefär 0,4 mm. mot en bredd, som varierar omkring 0,26 mm. Oviceller hafva ej varit utvecklade pa den koloni, af hvilken vi här afteckna några djurhus; men det är naturligt, såsom vi re- dan ofta sett, att den elliptiska formen på mynnings-arean med dessas utveckling förändras till mera qvadratisk. Avicularierna äro temligen konstanta, ehuru de som vanligt ofta ku na sak- nas, ett eller två på den proximala djurhusdelen. De äro svagt utvecklade, men detta är ofta en följd med den starkare för- kalkningen, på samma sätt som denna måhända äfven beroende af yttre omständigheter, liksom om dessa försvarsorganer stun- dom vore mindre behöfliga.

Hvad denna form har att betyda, visar emellertid en an- nan koloni, som vuxit på en Modiola från Nordsjön (LOVEN). Denna koloni är deremot svagt förkalkad, men också helt ung, och den täta granuleringen gör det troligt, att den med åldern skulle blifvit lika hårdt förkalkad som det förra exemplaret. Den visar emellertid en fullständigare bild af utvecklingen, oak- tadt dess början är förstörd. De äldre djurhusen hafva således, i enlighet med utvecklingarne, flera borst i sin mynnings-areas rand. Sedermera har den vuxit en sträcka med samma form som det föregående exemplaret; men ytterst pa de yngsta djur- hus, som ännu äro i behåll, har den erhållit oviceller och den ofvannämnda djurhusförändringen. Tyvärr hafva de avicularier, som vid några af dessa utvecklats, blifvit skadade, På en Ascidia deremot från Gullmaren fortsättes denna utveckling ännu längre uti tvenne kolonier af denna Pouwilletii-form. Den

ena kolonien har sina oviceller utaf den första, mera jemnt

runda och släta formen, föga förkalkada och med tvärlisten blott svagt markerad. Här äro emellertid avicularierna bibehållna oskadade, och det visar sig nu tydligt, att deras spets, som va-

rit tillbakarıktad eller vänd at sidan, der oviceller saknades,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 399

sa att den vänder sig mot koloniens periferi. Den andra ko- lonien pa samma Ascidia har likaledes i sin början den Powl- letii-bygenad, vi här aftecknat, ehuru ej sa starkt förkalkad; men slutligen får den sina ovicellers tvärlist starkare markerad, hvarvid äfven ovicellerna mera utvecklas at sidorna, så att de få ett mera tillplattadt utseende med en konkav yta mellan mynningsranden och tvärlisten. Da nu äfven avicularierna blif- vit nagot större, hafva vi här en tydlig utveckling från M.

Pouilletii-byggnaden till

M. unicornis.

Denna är här i norden temligen allmän på de större dju- pen vid Bohuslän, men ännu mera vid Spetsbergen. Åfven för den är det ALDERS bestämning, som gäller vid artsbenäm- ningen, ty FLEMINGS beskrifning måste alltid qvarlemna osäker- het och hans citat af MÜLLERS Fl. membranacea sasom syno- nym häntyder på en annan form. i

Den hufvudsakligaste karakteren för M. unicornis är rikt- ningen och den stora utvecklingen af aviculariet pa den proxi- mala djurhusdelen. Dettas spets (fig. 30) är nemligen riktad snedt at sidan eller mot koloniens periferi och alltid mera upp- rest, än hvad vi sett pa de föregaende Membranipora-formerna. Hela kolonien är dessutom starkare byggd och förkalkad, hvil- ket visar sig isynnerhet pa dess baksida. Ofta finner man den nemligen, t. ex. der den vuxit pa Seriularior, utbredd öfver des- sas orenvinklar och med koloniens baksida fri (Hemeschara- växt). Denna visar da en temligen stark ectocyst pa de här irreguliert fyrkantiga djurhusen och är genomborrad af porer.

På koloniens framsida undergå djurhusen i afseende på mynnings-areans form och dennas rand liksom i afseende på ovicellens form samma förändringar som dem vi sett på den hårdare förkalkade M. lineata, blott att tvärlisten pa ovicellen förblifver mera jemnt böjd, oaktadt den tidigt är starkt mar- kerad. 'Borstantalet på de typiskt utvecklade djurhusen är ett

eller två par i mynnings-areans distala ända. Randen af myn-

400 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

4

nings-arean är vanligen bred och starkt granulerad. Mynnings- areans längd, der oviceller varit utvecklade, är uppmätt till 0,33 mm.—0,4 mm.

Förhållandet till M. lineata kan ännu vidare uttryckas ge- nom en form från New-Foundlands-banken och Spetsbergen, hvilken enligt D'ORBIGNY'S efterlemnade samlingar visat sig vara hans (Reptoflustrella)

M. americana,

utmärkt genom en avicularie-utveckling, som motsvarar den på ofvannämnda M. Sophi@. De stora avicularierna blifva här da ännu mera uppresta (fig. 31) med sin spets, och de små, som ersätta det bakre af de båda borstparen i distala ändan af mynnings-areans rand, hafva spetsen tillbakariktad. Detta se- nare förhållande jemte den, savidt vi veta, konstanta frånvaron af borst vid den proximala delen af mynnings-arean skiljer denna form från den till M. lineata hörande Sophie-formen. Djurhusen blifva dessutom i allmänhet större, sa att man, om också undantagsvis, kan mäta mynnings-areor af 0,62 mm:s längd; och den minsta bredden, straxt vid ovivellmynningen, är 0,25 mm.—0,27 mm.

Sammanställa vi de nu nämnda Membranipora-formerna, se vi emellertid, att M. lineata och M. unicornis, trots de olik- heter man kan påvisa, bibehålla i det väsendtligaste samma djurhustyp. De gå bredvid hvarandra i utvecklingen, och på flera ställen komma de hvarandra till mötes. Den senare är också utan tvifvel, med den kunskap vi ega om öfriga Bryo- zoers formförhållanden, snarast att betrakta såsom en mera ut- vecklad djupvattensform af den förra och i enlighet dermed mera egendomlig för de arktiska hafven. Men ännu återstår olikheten uti småaviculariernas riktning på deras Sophice-former oförklarad. Med tillhjelp af denna skulle man ännu kunna bi- behålla dem såsom tvenne väl atskiljda arter ').

1) Deremot synes man hafva svårare att finna någon skillnad mellan vår nor- diska M. unicornis och M. galeata (Busk, Cat., p. 62, tab. LXV, fig. 5)

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 401

Med en djurhusbyggnad, som förer den närmast intill M.

eratieula, inflicka vi här

M. nitida,

hvilken icke sällsynt förekommer pa de mindre djupens alger och Aserdior vid Bohuslän, men hvarken vid Finnmarken eller Spetsbergen ännu blifvit funnen. Likaledes har den saknats ji de samlingar från Grönland, hvilka jag hittills haft tillfälle att undersöka; och granska vi FaBrıcı beskrifning af Cellepora nitida, blifver det föga troligt, att han afsett denna art, hvars benämning således daterar sig från JOHNSTON !).

Efter den sistnämndes exempel hafva de följande förfat- tarne hänfört den till slägtet Lepralia, och vid redogörelsen för Escharinerna skola vi också se, att den och dess gelikar der synas ega sin vigtigaste betydelse; men djurhusens likasom hela koloniens byggnad visar otvetydigt, att den är en Membrani- porid. En antydan, att man redan förut anat detta, skulle kunna framdragas ur JOHNSTONS misstanke”) — af BUSK helt kort förkastad — att hans Flustra lineata kunde vara ett sta- dium ar denna art, hvilket bevisar, att han sett sig hafva skäl att sammanställa den med en tydlig medlem af denna familj. Denna jemförelse är vidare utförd af ALDER?), men med samma resultat, hvartill BUSK kommit, att JOHNSTONS Lepralia nitida vore en verklig Lepralia. Vi behöfva emellertid blott påminna — hvad ej heller någon med bestämdhet förnekat — motsva- righeten af djurhusens delar hos den ena af de jemförda for- merna mot dem hos den andra. ”Ribborna” på M. mitida hafva nemligen samma ursprung och utveckling som borsten i den

från Falklandsöarne, hvilken senare vi dock endast känna efter Busks be-

skrifning och figur, hvarföre vi ej våga sammanföra två i geografiskt hän- seende så vidt skiljda former.

1) FABRICII beskrifning af C. nitida synes snarast tillhöra en Lepralia grani- fera (JOHNST.); men äfven denna är mig okänd från Grönland, och troligen har han haft till grund för sin art en Lepralia hyalina, som varit försedd med tvärveck och haft en svag mucro vid bakre randen af’ mynnings-arean.

2) Brit. Zooph., ed. 2, p. 350. 3) Trans. Tynes. Club., vol. III, p. 145 (p. 55 sep.).

402 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

bakre delen af mynnings-areans rand på någon af de förega- ende Membranipore. Deras lumen kommunicerar likaledes vid deras fäste med djurhusets inre. Deras ställning öfverensstäm- mer med den pa M. craticula; de äro blott ännu mera tillplat- tade och serskilt i toppen utbredda, så att de der icke blott sammanstöta med sina motståndare från andra sidan af myn- nings-arean, utan äfven med sina sidogrannar. Sjelfva djurhus- formen öfverensstämmer deremot mera med M. disereta, hvars kolonialform (Mollia-växt) äfven tillkommer denna art; men vi finna redan här, hvad ännu tydligare ehuru under andra form- förhållanden uppträder inom följande formgrupp, att utvidgnin- gen — här till en elliptisk eller oval form — af mynningsareans proximala del bildar en afsats (fig: 50) i jemnbredd med led- gången för djurkusets mynningslock mot den smalare, distala djurhusdelen, som mera konstant följer det nämnda lockets half- elliptiska form och i randen visar två par af borst, der icke oviceller utvecklats. Dessa senare äro jemnt runda, med fint blåslikt granulerad ectocyst. Avicularierna äro små — ungefär af samma storlek som de större på M. craticula — med spetsig mandibel: ofta saknas de; der de förekomma, sitta de oregel- bundet spridda öfver mellanrummen mellan djurhusen. På ko- loniens baksida, der ectocysten är ytterst tunn, visa djurhusens skiljoväggar, atminstone på den mera sammanslutna Mollia-Väx- ten, samma areolerade byggnad i den distala djurhusändan, som

den vi ofvan anmärkt för de lägre formerna 1 lineata-serien !).

I denna byggnad finrer man intet, som skiljer denna art från Membraniporornas typ. Härtill kan man nu lägga en jem- förelse med de synnerligen närstående M (Lepralia) sceletos BUSK, från Madera och M. (Lepralia) melolontha, LBGH, från England. Den förra visar, hvad borsten (ribborna) beträffar, samma förhållande till M. nitida som M. lineata visar till M. craticula. Genom utvecklingen af det isolerade borstet på pro-

ximala djurhusdelen påminner den senare åter i sitt förhållande

') Se Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, Tafl. VI, fig. 1.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER, 403

till M. nitida om förhållandet mellan M. pilosa och M. lineata. Slutligen kunna vi erindra om HINCKS'S observation på M. ni- tida, att den ”i yngre stadium har sina ribbor i form af upp- resta borst” !).

För att få ribborna till att motsvara framsidan af Kscha- rinernas ectocyst, antager BUSK dem vara förenade genom en hinna öfver mellanrummen. Denna finnes dock ej, men myn- nings-arean är under ribborna täckt af sin vanliga, mjuka och här mycket tunna täckmembran, blott att denna mycket ofta är uppsvälld, hvilket vi redan sett pa Cellularior och Bugulor, så att den här ligger tätt upp under ribborna. ÅLDER åter antager en midtelribba, vid hvilken sidoribborna skulle vara fastvuxna: någon sådan har jag aldrig kunnat observera.

M. nitida är således vår nordiska representant för en ser- skilt utvecklingsserie inom Membraniporid-familjen och sluter sig nära intill dennas öfriga lägre former; men, hvad vi redan flera ganger kunnat se, våra underordningar äro endast uttryc- ket för den likhet i form, hvilken vi begagna för en savidt möj- lig sammanhållning uti framställningen: att de ej 1 naturen äro atskiljda, framgår redan deraf, att de olika typerna låta hän- föra sig till hvarandra liknande eller motsvarande utgångspunk- ter, och vid redogörelsen för Escharinerna skola vi återkomma till den betydelse, hvilken M. nitida eger för förklaringen af dessas utvecklingsgang.

En tredje utvecklingsserie visar oss först en form, der avi- cularier och djurhus — savidt vi ännu veta — fortfarande stå i samma plan och äro morphologiskt motsvariga mot hvarandra. För att utmärka en egendomlighet, hvilken hittills ej är an- märkt för de öfriga formerna inom denna serie, har BUSK be- nämnt densamma

M. cornigera, i sitt utvuxna stadium, det enda vi känna, försedd med tva par

af tillplattade borst i distala delen af mynnings-areans rand, af

I) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 203.

404 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

hvilka det andra paret är klufvet och inböjdt öfver mynnings- arean liksom Cellulariornas forniw.

Der djurhusen haft plats att i sin quincunx-ställning mera regelbundet begränsa sig, äro de platt päronformiga, med den distala ändan utvidgad, så långt den öppna mynnings-arean sträcker sig. Denna senare är oftast rundadt qvadratisk, med en bredd af ungefär 0,26 mm.; men åtskilliga djurhus visa dem i jemnbredd med det klufna borstparet och i enlighet med ty- pen för denna serie lIvrformigt inknipen genom täcklamellens inväxning från sidorna. Täcklamellen, som bildar den största delen af djurhusets framsida — den slutna delen af den ur- sprungliga mynnings-arean — är endast obetydligt konkav, svagt förkalkad men vackert granulerad af täta, små upphöjningar kring porerna. Djurhusens sidoränder — gränserna för den ur- sprungliga mynnings-arean — utgöra på de flesta ställen äfven skiljoränderna dem emellan; men stundom ser man dem pa den proximala delen af djurhuset löpa samman öfver dettas fram- sida, hvarvid man således äfven här i den proximala djurhus- delen finner en motsvarighet till den nedre, cylindriska del, som isynnerhet varit utmärkande för Cellularinernas djurhustyp. Ovi- cellerna äro jemnt runda, fint granulerade. Avicularierna sta spridda eller 2—3 i rad mellan djurhusen och intaga således samma ställning som på M. discreta. Formen af deras fram- sida, gränsen för deras ursprungliga mynnings-area, är elliptisk, men vanligen hafva de, liksom nyss nämndes om djurhusen stun- dom vara fallet, en konvex, något sluttande proximaldel utveck- lad. Denna mandibel är half-elliptisk eller mera hästskoformig,

med en bredd vid sin ledgang af ungefär 0,09 mm.

Vi känna af denna form endast en koloni, men denna tem- ligen stor, utbredd pa en Oculina, hvilken af Baron UGGLA är insänd till Stockholms Riks-Museum. Med ett så ringa mate- rial ega vi ej heller några direkta form-öfvergangar från denna till de öfriga; men likheten i djurhusform gör det ganska tro-

ligt, att sådana en gång skola vara att finna.

4

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 405

De följande formerna hafva redan en sang förut varit sam- [ Io] I.

manförda under ett artnamn, nemligen

M. Flemingii,

sadan denna är uppfattad i Busks Cat. Brit. Museum.

Ofvan är dess utvecklingssätt anfördt sasom prof pa Mem- branipor-formernas föränderlighet. Detta exempel kunna vi här förfullständiga genom att hänvisa till en af WESTS utmärkta

teckningar !) öfver

M. trifolium.

Då den för denna grupp utmärkande, klöfverbladslika for- men på den hinnartade delen af mynnings-arean genom täck- lamellens utveckling framträdt såsom konstant, förlänga sig djur- husen och mista den antydan till utvecklingen af en konvex proximaldel, hvilken äfven i vårt exempel ofvan blifvit anmärkt. Huru detta tillgar och aviculariets förhållande dervid, under det att den egentliga, ursprungliga randen för mynnings-arean ut- planas, detta är redan uttryckt i de nämnda Wests figg. 1 och 3. Ett ensamt avicularium med snedt bakåt eller åt sidan rik- tad spets sitter då vid proximala ändan af hvarje djurhus, och kolonien har i detta stadium en byggnad, som af PACKARD blifvit beskrifven under namn af M. solida (från Labrador) och hvilken NORMAN gifvit benämningen M. sacculata (från Eng- land). Denna afteckna vi här (fig. 41), redan i detta stadium försedd med oviceller, men i svag förkalkning, så att dessa visa sig mindre spetsiga, de flesta nästan jemnt runda. Djurhusens ectocyst är fint prickad af porer och deras skiljoränder upp- träda dubbla, nätt granulerade. Sådan är denna form uti tvenne kolonier tagen af GOoiS 1 Röde-Bay vid Spetsbergen, der den vuxit pa en sten vid 40 famnars djup. Det nämnda Crag- exemplaret har deremot varit betydligt hårdare förkalkadt och saknar i detta stadium oviceller. Då dessa senare längre ut i

!) Busk: Crag Polyzoa, tab. III, fig. 1.

406 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

kolonien utvecklats, hafva de en mera spetsig form, och djur- husen få, såsom redan BUSK anmärkt, två avicularier. Dessas spets synes — att döma efter den första af WESTS figurer — stundom framåt-, stundom bakat-riktad; men den andra figuren på samma planch visar aviculariespetsarne tydligare dels åt si- dan, dels framåt riktade. Att i en fråga sådan som denna — då Spetsbergs-exemplaren ej lemna oss någon upplysning här- om — grunda sitt omdöme på en annans figur, då texten ej lemnar någon förklaring, vore föga radligt, såvida ej dessa WESTS figurer bure en så tydlig prägel af naturtrohet eller ej likheten uti allt öfrigt mellan de nämnda fig. 1 och 2 borttoge allt tvifvel om artsidentiteten för desamma. Vi finna således, att äfven här kan ovicellens utveckling vara åtföljd såväl af aviculariespetsens framåtvridning som ock — hvad redan Busk anmärkt såsom det vanligaste — af aviculariets fördubbling på hvarje djurhus. I båda dessa hänseenden liksom uti ovicellens formförändringar !) öfverensstämmer denna formgrupp med line- ata-gruppen. Vi hafva sett, huru den i ett stadium stod vid sidan af densamma. Det nära slägtförhållandet bör redan här vara tydligt; men det återstår att visa, huru de serskilta, mer eller mindre konstanta variationerna af den äfven vid Skan- dinavien vanliga M. trifolium bilda en formserie, som öfverens- stämmer med den serie af utvecklings-förändringar, hvilken vi

här framhållit.

Då erindra vi först om en form (fig. 39), som i allt väsendt- ligt star M. lineata närmast, men endast bibehållit de två främ- sta paren af borst i rander af mynnings-arean, hvilken senare på de flesta djurhus blifvit utvidgad i sin proximala del och oftast der visar en antydan till täcklamell eller till och med har denna utvecklad i enlighet med typen för en M. trifolium. Olikheterna i det sistnämnda hänseendet kunna äfven uppträda skenbarligen konstanta för hela kolonier, och då täcklamellen

helt och hållet saknas, har en sådan koloni alla karaktererna af

1) Jfr vår figur med Wests och dessa senare sinsemellan.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND, HAFS-BRYOZOER. 407

en M. Pouilletii (ALDER), hvilken vi saledes finna äfven inom denna formgrupp såsom ett utvecklingsstadium, ty uppträdandet af tvenne avicularier på hvarje djurhus och den härdare förkalkningen lik- som den mera reguliera radställningen för djurhusen äro endast alders- och tillväxt-förändringar, de bada senare äfven beroende af växtstället. Detta hindrar dock icke, att man vanligen kan skilja en hithörande M. Powilletii från den, hvilken visat sig så- som ett utvecklingsstadium till M. wnicornis, ty inom M. Fle- mingü-gruppen saknas sällan mynnings-areans proximala utvidg- ving, åtminstone pa nagon del af kolonien.

Fran denna form kan man spåra en mängd Öfvergäangar till den typiska M. trifolium, utmärkt såväl genom den klöfverblads- lika formen pa den del af mynnings-arean, hvilken ej öfverdra- gits af täcklamellen, som ock genom den större utvecklingen af det bakre borstparet (fig. 37) — det främre af dessa vid myn- nings-areans främre ända qvarblifna borstpar felas vanligen vid ovicellens utveckling — och den mera koustanta tillvaron aftvenne avicularier pa hvarje djurhus. , Enligt BUSKS ofvan anförda teck- ning kunna dessa avicularier utvecklas sa starkt, att de snarast påminna om förhållandet med M. disereta, hvilket vi dock ej pa nordiska exemplar fått observera. Byggnaden af skiljoväggarne mellan djurhusen är här densamma (fig. 38), som den vi förut omtalat vid M. lineata, men de der nämnda, slutna mellanrum- men äro här mera utbredda inåt längs djurhusens fästsida, hvil- ken dessutom ofta hårdare förkalkas.

Slutligen kan denna art med ökad tillväxt och förkalkning uppträda med lika många föränderligheter i sitt utseende, som dem vi ofvan påpekat om M. lineata. Såsom exempel vilja vi blott anföra en äldre koloni, växande på en Modiola från Nord- sjön (LOVÉN). Från den typiska formen för en M. trifoltum se vi här — hvad dessutom redan synes framgå ur WESTS ofvan- nämnda fig. I, — att djurhusen slutligen förkortas eller sam- manträngas. Mynnings-areorna blifva djupt nedsjunkna (fig. 4), under det att ovicellerna och avicularierna höja sig och i sitt

sammanstötande med hvarandra — då aviculariespetsen pekar

I

408 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

mot närmsta ovicells skarpa tvärlist — gifva koloniens framsida dess snedt rutiga utseende. Der täcklamellen saknas — så som den på åtskilliga delar af denna koloni aldrig varit utvecklad — hafva vi bilden af M. Pouilletii (ALD.) i stark förkalkning, och denna med bakät riktade aviculariespetsar, der oviceller saknas'). Till sist visar denna koloni vid utvecklingsranden ett djurhus- stadium, som fullkomligt öfverensstämmer med Spetsbergs-exem- plaren af M. trifolium. Detta förekommer emellertid äfven såsom öfverväxnings-lager öfver äldre delar af kolonien, och derifrån hafva vi aftecknat detsamma (fig. 40). Förhållandet mellan detta öfverväxningslager och de underliggande djurhusen hafva vi ej med säkerhet kunnat utreda; men dess ställning påminner om den, hvilken vi funnit på flera Cyclostomer, och här eger den ett serskilt interesse, emedan den synes hafva varit mera karakte- ristisk för de utan tvifvel till Flustrina hörande Zleide. 1 sam- manhang med denna öfverväxning står äfven här — sådan vi äfven sett den på Diastoporiderna — en tillslutning af de äldre djurhusen, hvilken vi några ganger kunnat observera pa härdt förkalkade kolonier af denna formgrupp, men som oftare, ätmin- stone här i norden, förekommer inom M. pilosa-gruppen. Emel- lertid är dock en sådan tillslutning framvisad redan på WESTS teckningar af den till M. Flemingi-gruppen hörande M. Oceani”). Den väsendtliigaste karakteren för den sistnämnda och dennas närmaste likar är emellertid den mera konstanta qvarvaron af den proximala djurhusdelen såsom afskiljd från mynnings-arean, hvilket vi sett vara ett utvecklingsstadium för M. trifolium. Äf- ven nutiden eger här i norden en form, som i bibehällandet af denna byggnad afviker från den annars med M. trifolium ge- mensamma utvecklingsgängen. Redan i Brit. Mus. Cat. är den

!) Af dessa delar lemna vi ingen figur, dä vi för dem kunna hänvisa till ven- stra teckningen i fig. 9 och till fig. 4 på Pl. III i Crag Polyzoa.

2) 1. ce. Pl. III, fig. 3. Obs. dessutom Busks anmärkning (1. c. p. 36) om be- tydelsen af de båda halfmånformiga porerna på denna art, en på hvar sida af den till största delen med täcklamellen öfverdragna mynnings-arean, hvar- igenom det nära slägtskapet med M. trifolium tydligen är bevisadt.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 409

af BUSK aftecknad såsom en M. HFlemingii men sedermera af ho-

nom uppställd sasom en serskilt art under namn af

M. minax.

Pa Terebratula från Finnmarken har Prof. LOVÉN tagit tre mindre men för utvecklingen särdeles upplysande kolonier, som vuxit der i sällskap med Diastopora Obelia och Discoporella verrucaria. Äfven Doctor A. BOECK eger den bland de tecknin- gar, hvilka han godhetsfullt öfverlemnat mig till begagnande (fig. 43).

I sina första djurhus är den, liksom de öfriga, Tata-formig, stundom med 11—12, stundom blott med 5-6 upprättstående borst med rundt lumen i sina mynnings-areors rand, rund eller elliptisk med en djurhuslängd af 0,31 mm.—0,35 mm. De när- mast yngre djurhusen hafva den proximala delen väl utvecklad och visa redan den väsendtligaste karakteren för artens djurhus- form, ehuru de föga afvika från M. trifolium. Mynnings-arean far nemligen här blott i sin främre ända 5—4 randborst (tva pa hvar sida och ett i den ännu runda spetsen af arean, hvilket senare dock snart konstant försvinner) och blifver baktill utvid- gad, vanligen framom midten med inböjda sidoränder till en Iyr- form, som ställer den föga aflägsen från formen för M. trifolium. Samma form (fig. 44) bibehåller också den inre, icke förkalkade delen af mynnings-arean, som dessutom skiljer sig från M. trifo- lum, derigenom att förkalkningen utbreder sig äfven framom densamma. Sa fortväxa djurhusen, till dess mynnings-arean får en bredd af 0,45 mm. och en längd af 0,43 mm., medan den inre, ej förkalkade delen deraf har en bredd af 0,23 mm. Rän- derna höja sig alltmer, så att täcklamellen konkavt sluttar inåt. På den proximala djurhusdelen hafva under tiden avicularierna utvecklat sig. Dessa paminna till sin form och ställning serdeles mycket om dem, vi sett på Bugula Murrayana, blott att de ej äro ledade utan liksom alla de öfriga delarne af kolonien temli- gen hårdt förkalkade allt ifrån sitt fäste. Denna fogelbufvuds-

form på avicularierna, med starkt böjd näbbspets liksom man-

410 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

dibel (fig. 44), och dessas uppresta ställning skilja lätt denna art från alla öfriga nordiska Membraniporor, men en antydan dertill finner man ofta på mycket uppresta avicularier till M. unicornis. Då aviculariet (fig. 43), som ofta händer, är afslitet, återstår dess bas såsom en rundad, ihålig upphöjning, vanligen med slitna kanter. Ovicellerna voro på dessa kolonier — hvilka dock ej hunnit tillväxa långt och följaktligen i detta hänseende ej kunde bjuda på synnerligen stora förändringar — jemnt runda, granu- lerade liksom djurhusen.

Med det här påvisade utvecklings-förhallandet mellan M. minax och M. trifolium låter också formförhällandet — karak- terernas betydelse — förklara sig, och vi uttrycka detta lättast, om vi jemföra det med förhållandet mellan M. unicornis och M. lineata.

Sammanställa vi nu de tre former, var nordiska fauna eger af M. Flemingü-gruppen, innehålla de åtminstone en vigtig an- tydan till förklaring af den betydelse, man har att tillägga olik- heterna i avicularieformen inom Bryozo-grupper, hvilkas former. för öfrigt stå nära vid hvarandra. Som vi redan vid Flustrorna anmärkt, uppträda dessa organer först — vanligen på de för öfrigt lägsta, enklaste formerna — i djurhuslik ställning och i det väsendtligaste med bibehållande af djurhusens form. Deras mandibel är då ofta sa till storlek som form öfverensstämmande med djurhusens mynningslock. Denna sin betydelse af att vara morphologiskt liktydiga med djurhusen förlora de först genom sin aftagande storlek — hvilken för uppnåendet af samma ändamål, koloniens försvar, synes ersatt genom deras tilltagande uti an- tal —;-vidare genom mandibelns formförändring från en half- eirkel- eller hästskoform till triangelform, som mer och mer för- länges och böjes i sin spets, hvarigenom deras gripförmåga ännu mera ökas; slutligen undergå de en förändring i sin ställning, hvarigenom de förflyttas från att vara koloniens med djurhusen likställda organer till att snarare blifva de enskilta djurhusens. Största delen af dessa förändringar se vi här samlade inom M.

Flemingu-gruppen, under det djurhusformen temligen väl bibe-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER, 411

håller sig. Och på M. trifolium sago vi dem stundom inom samma koloni kunna uppstå på djurhusen saväl utanför som inom randen för den ursprungliga ınynnings-arean. Här kunna vi da se, att både formen och ställningen för dessa organer åtminstone endast med försigtighet kunna användas såsom karakterer på naturlig frändskap. Men vi se tillika, att der vi af djurhusformen kunna sluta oss till naturlig frändskap, der kunna vi i öfverensstäm- melse med de förändringar, som sa tydligt förekomma inom M. Flemingü-gruppen och visat sig äfven på de öfriga Membrani- pororna och på Flustrorna, antaga de runda aviculariemandib- larne såsom ett tecken till mindre långt framskriden formutveck- ling af dessa organer. När de dessutom uppträda såsom sekun- dära knoppningar, blifva de i morphologiskt hänseende mer och mer liktydiga med borsten: häraf en naturlig följd, att dessa or- ganer kunna ersätta hvarandra — ett bland de interessantaste drag af koloniallifvets polymorphism.

Vid sidan af de former, som äro försedda med de festa borsten i sin mynnings-areas rand, och således på en lägre plats i Membraniporornas utvecklingsskala, står den från England först beskrifna

M. spinifera,

hvilken vi dock endast känna från Spetsbergen, der den på flera lokaler blifvit funnen på 10--60 famnars djup, växande på Ser- tularior och Laminarior, och som måhända vid noggrann jem- förelse med Brittiska exemplar kan visa sig afvika från dessas form. Sa t. ex. synas pa Spetsbergs-exemplaren borsten vara glesare, och den här utvecklade kalklamellen till mynnings-areans inskränkning saknas i ALDERS beskrifning och på hans figurer. Huruvida dessa senare äro så noggranna, att man med leduing af dem kan fastställa någon artskillnad, är emellertid tvifvel- aktigt, och då de nämnda skillnaderna, om de äro verkliga, tro- ligen kunna förklaras såsom åldersvariationer, bibehålla vi det af JOHNSTON uppställda artnamnet, i det hopp att denna form kan vara att finna äfven i de mellanliggande boreala trakterna.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 5. 11

412 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Till sin djurhusform är M. spinifera i det väsendtligaste öf- verensstämmande med M. lineata-typen, ehuru mera långsträckt. Den distala djurhusändan förblifver också rundad och mera upp- höjd, i likhet med förhållandet på Flustra foliacea !). Detta är åtminstone gällande, så länge inga oviceller utvecklas, hvilka sak- nats på de exemplar, vi haft att undersöka och icke heller nöd- vändigtvis behöfva utvecklas. Den proximala djurhusändan är något inskuren för att upptaga den distala ändan af det närmast äldre djurhuset i samma rad och täckes på de mera utvecklade kolonierna (således vanligen tydligast på yngre delar af äldre ko- lonier) af en platt eller något konkav kalklamell, som med rund

urbugtning framåt bakifrån inskränker den hinnartade mynnings- |

areans längd. Djurhusens längd varierar från 0,58 mm. till 0,8

mm. Den hinnartade delen af mynnings-arear hafva vi uppmätt | till 0,56 mm.—0,64 mm. I enlighet med de vanliga utvecklings- | förändringarne finna vi säväl hela mynnings-areans rand som ock | endast den distala delen af denna (fig. 32) rundtom försedd med | borst. Dessa äro runda, med en tjocklek af 0,032 mm. Straxt | bakom ett af de främre borsten (vanligen det tredje framifran, | det mellersta deri inberäknadt) sitter på hvar sida af mynnings- arean ett borstlikt avicularium (fig. 32, a), först papekadt af! ÅLDER, till hvars beskrifning deraf vi blott vilja tillägga, att. det är ledadt på midten, der man således kan urskilja skaftet| från det egentliga aviculariet, och har sin spets uppätriktad ?). På baksidan af kolonien, hvilken man stundom, t. ex. dä den, sitter på en Laminaria, lätt kan lossa oskadad, visar sig ecto-' cysten tunn och finprickig af porer. Skiljoväggarne mellan djur-, husen visa sig här liksom veckade i zig-zag pa ett sätt, hvilket vi starkare och tydligare komma att se på Lepralia hyalina och som tydligen har sin motsvarighet i den areolerade sammansätt-' ning af djurhusens skiljoväggar, hvilken vi anmärkt om de fören gående formgrupperna. |

1) Man jemföre ock härmed Flustrellaria dentata, D'ORB., Pal. Franc., Terrl Crét., t. V, p. 525, tab. 725, figg. 17—21. | ?) ALDER säger: ”mandible opening downwards”.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 413

Kalkutbredningen öfver den proximala delen af mynnings- arean på denna art jemte bibehållandet af den mera jemmbreda djurhusformen förklarar sammanhanget mellan de öfriga Mem-

branipora-formerna och

M. arctica,

som dessutom genom sin avicularie-utveckling och förkalknings- grad närmast sluter sig till M. unicornis.

Hittills är denna art, savidt oss bekant, ej beskrifven; men i D'ORBIGNY'S. efterlemnade samlingar förvaras den, tagen vid Spetsbergen, under namn af Semiflustrellaria arctica").

Med den fyrkantiga djurhusform, som ännu mera karakte- ristisk är utvecklad på det äfven i nutiden lefvande slägtet Bi- flustra, hvilket också är att betrakta såsom en upprest utveck- lingsform från denna typ, är M. arctica redan för det obeväp- nade ögat lätt att urskilja från öfriga hithörande former af Mem- branipora genom sina betydligt större dimensioner. Djurhusläng- den varierar nemligen enligt våra mätningar från 0,88 mm. till 1,1 mm. mot en bredd af 0,36 mm.—0,44 mm.

De första djurhusen i en koloni äro dock betydligt mindre, vanligen med elliptisk omkrets. Deras ränder sammanfalla äfven här med mynnings-areans och äro rundtom kransade af flera (18—12) borst, hvilkas försvinnande på vanligt sätt försiggår, så att de djurhus, som ännu bibehålla den distala ändan rundad, der ega två eller ett borst i hvarje hörn, och till och med på de yngsta delarne af en äldre koloni (fig. 35) kan man stundom finna ett eller annat borst qvarstående i de främre hörnen, äf- ven då dessa blifvit rätvinkliga. Med den hårda förkalkningen ‚äro de enkla skiljoränderna mellan djurhusen starkt granulerade liksom isynnerhet randen af den genom porer punkterade täck- "lamellen, hvilken utbreder sig här i samma form som på den fö- "regående arten. Djurhusens fyrkantiga form visar sig äfven här tydligare pa koloniens baksida (fig. 34), och detta desto lättare,

') Detta slägtnamn finnes emellertid icke uti hans Paleontologie Frangaise.

am

414 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

då denna vanligen är fri, der kolonien vuxit utbredd öfver gren- vinklarne på Sertularia eller slagit sig rundt om dessa och rest sig i lamellform, stundom enkel, stundom med lamellen från den ena sidan af Sertularian sammanvuxen med den från den andra i en skenbar, bladlik Eschara-växt med djurhus åt tvenne håll, dock i tvenne lätt afskillda blad. Annars förekommer denna art vanligast pa Ascidior eller maskhus och är äfven da lätt att af- skilja från sitt fäste. Här på koloniens baksida eger den en temligen stark ectocyst, genomborrad af oregelbundet tättsittande porer, synliga redan med tillbjelp af loupen genom den krithvita ring, hvarmed hvar por är omgifven.

En lätt användbar karakter lemna äfven de stora aviculari- erna (fig. 33), som från en bas, hvilken upptager hela mellanrummet mellan två mynnings-areor i samma rad, resa sig pyramidlikt uppåt med något bakåt riktad spets och således framat (mot koloniens periferi) sluttande mynning. För jemförelse med de öfriga formerna anmärka vi den 0,16 mm. stora bredden på man- dibelns bas. Till sin storlek kunna dessa avicularier fullt mäta sig med de jemnt runda (qvart-spheriska) ovicellerna, och der det ena af dessa organer utvecklas, saknas det andra, sa att pa de kolonier, der de förekomma bada, vexla de i sin förekomst

mellan djurhusen.

Vid första jemförelsen synas M. spinifera och M. arctica betydligt olika, isynnerhet uti sin avicularieform; men, såsom vi sett, sakna de ej sina, betydelsefulla likheter uti djurhusformen, och vi sammanställa dem såsom prof af en enskilt, ehuru ännu föga bekant utvecklingsriktning, för hvilken äfven djurhusens stor- lek synes kunna användas såsom karakter, da man vill söka de-

ras närmaste slägtingar, hvilka till största delen äro uti pale- ontologernas händer.

Den femte af Membranipor-typens utvecklings-serier i våra

nordiska haf bildas af de förändringar, hvilka den så allmänna och vidt utbredda

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 415 M. pilosa

undergär. De flesta af dessa äro sedan länge så bekanta, att vi

här blott anmärka dem.

I de första stadierna af sin typiska utveckling från Tata- stadiet är den hos MÜLLER aftecknad och af ABILDGAARD be- skrifven under namnet HFlustra dentata. Genom den obetydliga utvecklingen af den proximala djurhusdelen och det bakerst- mellersta borstets ringa öfverlägsenhet i storlek framför de öfriga står den i detta stadium, såsom äfven den sistnämnde författa- ren anmärkt, närmast M. lineata, och såsom sådan kan den ofta utan vidare förändringar tillväxa i så stora kolonier, att detta stadium synes uppträda såsom en serskilt formvarietet. Men vanligen får den snart den proximala djurhusdelen, hvars ectocyst genomborras af porer, utvecklad till hälften af mynnings-areans längd eller något deröfver, och då nu det bakerst-mellersta bor- stet — hvars plats bakom mynnings-areans rand snarare gör det till en motsvarighet mot ett avicularium på de öfriga formerna!) — ernår en betydligare storlek, under det att de öfriga borsten mer och mer förminskas såväl till storlek som antal, och djur- huset vid den proximala ändan af mynnings-arean höjer sig, så att denna senare sluttar framåt, har arten i sin krypande, skorp- lika växt hunnit det stadium, som legat till grund för dess ty- piska uppfattning, sådan den af MILNE-EDWARDS och BUSK bäst blifvit aftecknad (var. Loefflingiana, MoLL). Den saknar ovi- celler; men den distala djurhusändan — der ovicellen annars skulle utvecklats — är vanligen något utdragen och tillspetsad. Då den i detta stadium växer på smärre, trådformiga eller tillplat- tade alger, kan den skyla dessa helt och hållet och till och med fritt resa sig öfver algtopparne med bibehållande af sin quincunx- ställning för djurhusen och algformen för sina grenar: den visar sig då satom en var. Ellisiana, MOLL ?), och bildar hos D’OR- BIGNY slägtet Zlectrina. Denna är äfven här i norden, ätmin-

Jfr Bugula Murrayana! 2) LINNÉS Flustra pilosa, ”foliacea, varie ramosa”.

416 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

stone vid Bohuslän, ingalunda sällsynt och kan stundom utmärka sig genom en ännu betydligare förlängning af den proximala djur- husdelen. Denna senare egendomlighet, som närmar Membra- nipor-typen till Cellularinerna, framträder emellertid ännu star- kare i södern pa den tillväxtförändring, som fatt tjena till typ för slägtet Plectra. Det är samma M. pilosa (var. Reaumuri- ana, MOLL), blott att dess tillväxt rundt om algen — hvars form den äfven i sin fria uppresning bibehäller — fortskrider i korta perioder, en för hvarje af de tvärrader, som dervid uppsta. Här i norden förekommer deremot en annan, lika anmärkningsvärd tillväxtförändring, i hvilken denna art likaledes bibehåller sin djurhustyp i det väsendtliga oförändrad. Det är en Hippothoa- växt (fig. 49), som dock rest sig fri och med sina rätvinkligt ställda förgreningar, hvilka här och der sammanväxa med hvar- andra, bildar ett nät kring de små algbuskarnes grenar. Af SARS och A. BoECK är denna varietet tagen vid Norrige: den förre har öfverlemnat exemplar af densamma till Köpenhamns Zoolo- giska Museum, der jag varit i tillfälle att undersöka den; den

senare har lemnat mig den teckning, som här medföljer.

I alla dessa förändringar kan emellertid djurhustypen för M. pilosa utan svårighet igenkännas. Men redan i den form,

som af Busk blifvit benämnd M. monostachys, har djurhuset un-

ända från den typiska formen, huru porerna blifva allt glesare och glesare, och stundom finner man enstaka djurhus i en koloni, som sakna alla porer, medan andra djurhus blott hafva några fa. På samma sätt är det ock med den karakter, som gifvit denna form dess namn, då den förlorat alla borst utom det bakerst- mellersta. Men äfven detta kan försvinna, och om kolonien då upplöser sig till Hippothoa-växt — såsom den understundom kan göra det redan fran sin början — bildar den D’ORBIGNYS Pyri- pora ramosa. Monostachys-förändringen är vanligast i södern och tillhör egentligen dennas brack-vatten. Men vid Spetsber-

SMITT, KRITISK FÖRTELKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 417

gen !) uppträder en temligen vanlig form med monostachys-typens karakterer, ehuru i ett hårdt förkalkningstillstånd, som gifver den ett serdeles egendomligt utseende (figg. 45 och 46). Dess ectocyst är da krithvit, fint granulerad, och der den äldre, slutna djurhusdelen är längre utvecklad, är den jemnt vågig af tvär- veck. Mynnings-arean är elliptisk, dess granulerade rand är van- ligen uppsvälld; konvext sluttande inåt. Förkalkningen angriper äfven det halfcirkelformiga mynningslocket, som så bryter vackert hvitt mot den mörka botten, hvilken visar sig genom mynnings- areans hyalina täckmembran. Stundom är emellertid äfven denna helt och hållet förkalkad, blott med en por i sin midt: djurhuset är da tillslutet på Diastoporidernas vis. Proximalt om myn- nings-arean reser sig det ensamma borstet på en bak- och fram- ifrån tilltryckt, konisk bas. Denna senare är krithvit, med hårdt förkalkad ectocyst; men sjelfva borstet bibehåller ett hornartadt utseende. Ofta saknas det, och när da kolonien upplöser sig till Hippothoa-växt, igenkänna vi den i södern sedan länge välbe- kanta Zlippothoa catenularia. Att denna endast är en tillväxt- förändring af den nyss beskrifna, hardt förkalkade och borstlösa arktiska Membraniporan, kan man med lätthet öfvertyga sig af de talrika Spetsbergs-exemplar — på stenar och snäckor från 10—30 famnars djup, vanligen på lerbotten, — som dels äro vuxna i tät, skorplik Membranipora-form och blott åt ett eller annat håll upplöst sig i Hippothoa-formade grenar, dels allt från sin början vuxit i denna sistnämnda form. Men den är ett vac- kert exempel, huru dylika förändringar kunna ernå en sjelfstän- dighet i sin förekomst, då den i de södra hafvens större djup, savidt vi hittills känna den, icke visar sig i Membranipora-växt.

Den arktiska M. catenularia får ett ytterligare interesse, då den förklarar betydelsen af den Membranipora, hvilken är den enda Bryozo, som vi känna fran det inre af Östersjön. Redan af ABILDGAARD beskrefs och afbildades denna under namn af

!) Der den egentliga M. pilosa saknas eller åtminstone är ytterst sällsynt, ty blott i TOrRELLS samlingar från 1858 års resa finnes den i Riks-Museum, hemförd från dessa trakter, men utan närmare bestämd lokal.

418 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Flustra membranacea. I sundet vid Köpenhamn finner jag den i riklig mängd på Fucus nodosus och Mytilus edulis, med de tydligaste spår af sin uppkomst. Den hårda förkalkningen har till god del försvunnit: kolonien bildar ett tunnt nät, som vid första påseendet rätt mycket påminner om den art, hvars namn ABILDGAARD efter MÜLLER låtit den behålla. Djurhusen (fig. 47) äro ock rektangulära (parallepipediska), men mynnings- arean är elliptisk, bredare eller smalare liksom på M. monosta- chys — det förra då en djurhusrad skall fördubblas — och be- gränsad af en tunn men granulerad rand, ungefär sådan denna visat sig på Cellularia Peachii. Proximalt om mynnings-arean qvarstar det ensamma borstet med sin karakteristiska form, så- dant vi nyss ofvan anmärkt detsamma. Stundom finner man också den proximala djurhusdelen mera utvecklad och af samma utseende som på de kortare djurhusen inom arktiska kolonier. Ånnu mera framträder likheten mellan dessa genom den förkalk- ning, som bibehållit sig på mynningslocket. Vi sakna den i haf- vet vid Bohuslän och Norrige, och dess arktiska ursprung — öf- verensstämmande med den af Prof. LOVEN framställda förkla- ringen af Östersjöfaunans karakter — bestyrkes ännu mera ge- nom det sällskap, i hvilket den här förekommer, då den är at- följd af en M. trifolium i ett Powilletii-stadium, sådant vi an- nars endast träffa på de största djupen och i de arktiska regio- nerna. I det inre af Östersjön går den så långt upp, som dit Zostera marina, Fucus nodosus och Mytilus edulis följas åt, och här kan man gradvis spåra ännu vidare förändringar, utan tvif- vel förorsakade af vattnets mindre sälta. Der blifver nemligen (fig. 48) förkalkningen allt svagare och svagare; men granula- tionen förblifver lika tydlig såväl på mynnings-areans rand och på den lilla rest af öfre djurhusvägg, som omgifver denna, som ock på mynningens lock. Djurhusen mista sitt borst, och den proximala djurhusdelen saknas mera konstant. Ett motsvarande stadium synes äfven hafva förelegat BUSK såsom en starkare brack-vattens-förändring af den sydliga M. monostachys, enligt

hvad synes framgå af hans anmärkning till beskrifningen af denna

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 419

form. Det är en reduktion af djurhusbyggnaden, som för öfrigt under liknande eller motsvarande omständigheter synes kunna angripa flera af Membranipora-arterna och föra dem till likhet med hvarandra. Denna reduktion gifver emellertid redan i mo- nostachys-formen en svårighet att säkert bestämma, till hvilken af de typiskt utvecklade Membranipor-formerna denna närmast är att hänföra. Då vi nemligen se en arktisk, härdt förkalkad och förlängd M. lineata, sådan vi tecknat denna i fig. 26, kunna förlora sina borst, hafva vi uti denna en trogen bild af den M. monostachys, hvilken BUSK låtit afteckna i Crag Polyzoa. Då vidare detsamma kan inträffa med M. unicornis, sådan MALM- GREN tagit en koloni på en Tritonium i Safe-Haven (en bugt af Isfjorden vid Spetsbergen), der denna bibehåller blott ett par af distala randborst vid mynnings-arean och dessutom får sitt avicularium på åtskilliga djurhus ersatt af ett borst, sådant detta just tillhör den arktiska M. catenularia eller Öresunds-formen, förer tydligen reduktionen från detta håll till samma resultat; men hvart man än anser det lämpligast att hänföra denna sistnämnda, blifver dock dess arktiska ursprung otvifvelaktigt, då man i alla händelser har att söka dess förklaring uti rent arktiska Mem- branipora-förändringar. Vi erindras för öfrigt här om det för- hållande, hvilket vi ofta påpekat, att former, utgångna från lika ursprung, gå hvarandra ofta i sina förändringar till mötes. Sa har man också att utreda de flerfaldiga former, som för karak- terernas likhets skuld blifvit hänförda till de gamla Millepora reticulum och Membranipora Lacroizii, liksom man på detta sätt har att söka en förklaring af BUSKS Membranipora hexagona, hvars sammansättning tydligen hänvisar på ett stadium, som mot- svarar vår mest reducerade Östersjö-form af M. membranacea (MÜLL.), såvidt den ej i sin vidare utveckling skulle visa sig tillhöra en Flustra, ty här stöta dessa familjer åter intill hvar- andra 1 sina enklaste former.

420 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLIMGAR, 1867.

10.

Förklaring öfver figurerna.

Tafl. XVI.

Htea truncata.

Ett förlängdt och cylindriskt djurhus af denna art (den uppresta djurhusdelen), med en inknipning vid basen och en annan vid höjden af cardia och pylorus; en föreningsform med _#. argillacea. Denna uppresta djurhusdel var 0,75 mm. lång och 0,06 mm. bred vid inknipningen på midten. Bohuslän, Gullmaren; på alger.

Atea anguina.

Forma spathulata af denna art. Visar djurhusets ringar och den förlängda formen på tarmkanalen. Bohuslän. Konturteckning af samma form. Visar tentakelslidans borst- krans. Dessa båda sista figurer äro tecknade af Prof. LOVEN.

Djurhusgrupp af denna form, som närmar sig till den föl- jande. Från utvidgningar af de krypande delarne uppstiga två tätt intill hvarandra stående djurhus-uppresningar. Bohuslän.

Forma recta utaf denna art. Den mellersta djurhusuppres- ningens höjd = 1,1 mm., dess bredd = 0,1 mm.

Samma form med afbrutna djurhus-uppresningar = Hippo- thoa sica (CoucH). Bohuslän; på alger.

Eucratea chelata.

En del af denna art, som visar djurhusens spiralställning. Det yngsta djurhuset visar en antydan till snedskärning af sin mynnings-area till likhet med förhållandet pa tea. Bohuslän.

En topp af samma art, som visar djurhusens spiralställ- ning och olika stadier af knoppningen. Pä det öfversta djurhusets ännu ej färdigbildade mynnings-area äro man- telns tättsittande celler synliga. Bohuslän.

De inre delarne i den knopp, som utvecklat sig från fram- sidan af det nedersta djurhuset i förra figuren.

Cellularia ternata.

Ett internodium med fullt utvecklade fornices. Bohuslän.

»

»

»

»

»

»

»

»

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 421

12.

13.

14.

15.

16.

INT

18.

24.

26.

Ett avicularium och en rotträd, sedda från baksidan af stammen. De fyra sista figurerna äro tecknade af Prof. LOVÉN.

Ett internodium af denna art i dess större varietet, med rudimentära fornices. Spetsbergen. 21,4 ggr. först. Tvenne internodier af samma form 1 dennas mindre va- rietet, utan avicularier, med rudimentära fornices, det ena internodiet med två, det andra med tre djurhus. Spetsbergen.

Det öfre af dessa internodier, sedt bakifrån. Vid basen af det ena djurhuset, som hör till det yngre internodiet (till höger i figuren) synes en rottrådsuppsvällning. De båda sista figurerna 21 ggr. först.

Början till en stam af denna art, fästad vid en Crisia. Spetsbergen.

Tvenne delar högre upp på stammen af samma varietet som figurerna 13 ch 14; öfvergångsform till C. gracilis. Spetsbergen, 19,5 ggr. först.

En del af gracilis-formen till denna art. Fornices fullt utbildade. Mellan den ena och andra radens djurhus sy- nas kommunikationsporer.

Densamma, sedd bakifrån. Djurhusen visa sig här unge- fär 0,75 mm. långa. Under avicularierna synas 3 porer, ställda i rad.

Öfre-yttre hörnet af ett djurhus med dess ovicell, tvenne borst, avicularium och forniw. Sedt från sidan. Mellersta djurhuset af en grenvinkel, försedt med väl ut- vecklad forniz och avicularium på framsidan. En kom- munikationspor synes mellan detta och basen af det närmast yngre djurhuset, som hör till nästa internodium, till höger i figuren.

Baksidan af en grenvinkel med ledringar. Djurhusens ectocyst strimmig.

En motsvarande” del med basal-uppsvällning för en rot- tråd. Öfre delen af denna uppsvällning motsvarar de föl- jande arternas vibraculariebildning på detta ställe. Toppen af en gren utaf denna form, som visar variatio- nerna af forniz och ectocystens mörka, knottriga strimma i midtellinien af djurhusens framsida. De flesta djurhusen sakna borst i randen af mynnings-arean.

Figurerna 17—23 äro tecknade efter exemplar, tagne af Prof. LILLIEBORG vid Christianssund i Norrige. Toppen af en gren utaf denna form, som visar djurhus och avicularier 1 samknopps-stadium.

Forma duplex af denna art, efter exemplar, tagne från 50 famnars djup i Henloopen-Strait vid Spetsbergen. Baksidan af nedre grenvinkeln i föregående figur. Båda dessa figurer 16,6 ggr. först.

422 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig.

»

»

»

27.

28.

29.

30. 31.

32.

33.

34.

3.

36.

a7.

38.

Tafl. XVII. :

Cellularia scabra.

Första djurhuset såsom början till en stam af denna art, sedt från högra sidan. Finnmarken.

Ett annat sådant, med mynnings-arean mera förlängd och tydligare 1 toppen tvärskuren, en antydan till förhål- landet på tea. Waygats-öarne vid Spetsbergen. Djur- huset var fästadt på en Bugula Murrayana.

Trenne djurhus af denna art, som bilda toppen af ett internodium, alla med två borst vid öfre delen af myn- nings-areans rand, handlikt klufvet lumen i forniz och snedt pelarlika avicularier på framsidan. Sidodjurhusen dessutom försedda med sina sidoavicularier.

Djurhus af denna art med oviceller, som ännu ej fått sin ectocyst fullt förkalkad.

Djurhus, oviceller och avicularier, sedda från sidan. Det mellersta djurhuset med tvenne sidoporer.

Nedre delen af ett internodium af denna art, sedd bak-. ifrån. På de innersta tvenne nedre djurhusen (till höger) synas tre och två sidoporer. Figurerna 29—32 efter exem- plar, tagne af Prof. LILLJEBORG vid Christianssund. Djurhus med rotträdar och bakre, avicularielika vibracu- larier. Gullmaren.

En fornix af denna art, tecknad från sidan för att visa dess vågformiga böjning.

Forma elongata af denna art. Fem djurhus försedda med avicularier på framsidan. Afven i dettas form kan elon- gata-förändringen märkas. Forniz är föga utvecklad el- ler rudimentär. Ett eller intet borst i randen af myn- nings-arean. Dennas längd ungefär = 0,47 mm. Upp- till en nästan färdigbildad ovicell. Ett af sidodjurhusen saknar sidoavicularium. Efter exemplar, taget af Prof. LILLJEBORG vid Christianssund.

En grenvinkel af samma stam, sedd bakifrån. Visar po- rerna i ectocysten under sidoavicularierna.

z

Oellularia reptans.

En topp med grenvinkel af denna art. De tvenne mel- lersta djurhusen till höger i figuren äro försedda med avi- cularier på framsidan. T

Samma stam, sedd bakifrän och längre nedät utritad. Fyra djurhus visa porer i ectocysten vid öfre-yttre hörnet bak- till. Det nedre internodiet visar fem vibracularier, af hvilka dock de två öfre tillhöra baserna af nästa inter- nodier. Det öfre, fullständiga internodiet, hvars topp är

»

»

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS BRYOZORR. 423

42. 43.

44.

51.

52.

53.

54.

55.

densamma, som i förra figuren visades framifrän, har tvä vibracularier till höger i figuren, hvarvid vi se, att de djurhus, som framtill hafva avicularier, baktill sakna vi- bracularier. Gullmaren.

Mynningsarea med fornie och fem borst i sin rand. Baksidan af ett djurhus med vibracularium.

Djurhus med punkterad ovicell, fornie, tre och fyra borst i mynnings-areans rand och avicularium på fram- sidan, hvilket sistnämnda visar sina mynningsränder vara inböjda öfver mynningen. De trenne sista figurerna äro tecknade af Prof. LOVEN.

Cellularia scruposa.

Första djurhuset såsom början till en stam af denna art, med rund, jemn mynning, sedt framifrån.

Detsamma, sedt bakifrån, med knoppen till nästa djurhus och de från denna utgående första rottrådarne. Detsamma i ett mera utveckladt stadium, upptill med tvärskuren mynnings-area, knoppen till nästa djurhus mera utvecklad.

Ett stadium, som sluter sig nära intill det föregående. Det andra djurhuset 1 början till en stam af denna art, sedt bakifrån.

De fyra äldsta djurhusen 1 en sådan stam.

Vibracularium och dess spröt.

Avicularium.

Tre djurhus med oviceller, de senare i olika framskriden förkalkning af sin ectocyst.

Cellularia Peachii.

Baksidan af en grenvinkel till denna art. Ofvan det ne- dersta djurhuset till höger synes basal-uppsvällningen till en rotträd.

Midtel-djurhuset i en grenvinkel och sidodelarne af stam- men på ena sidan om detta. De fyra sista figurerna äro tecknade af Prof. LOovEN.

Djurhus med ovicell af denna art.

Gemellaria loricata.

En del af en stam utaf elongata-formen till denna art. Spetsbergen. Bellsund.

Caberea Ellisü. En del af en stam utaf denna form, sedd framifrån. a = sidoavicularium, v = vibracularium.

Fig. 56.

424 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

SS

10.

all

12. 13.

En del af baksidan utaf en sådan stam. Bokstäfverna hafva samma betydelse som i föregående figur. De tre sista figurerna äro tecknade efter utkast af Doktor A. Borck, hvilka rättats och fullständigats efter exemplar i Riks-Musei samlingar.

Tafl. XVIII.

Bicellaria ciliata.

Första djurhuset till en stam af denna art, fästadt vid en lösrifven del af en Sertularia. Djurhusets längd = 0,63 mm. Bohuslän (LOVEN).

Avicularium till denna art, 102 ggr. förstoradt.

Ovicell till denna art.

Bicellaria Alderi.

Första och andra djurhuset i en stam af denna art. En del af denna art, sedd framifrån. Djurhusen omvex- lande med ett och tvenne borst; de tvenne djurhusen i grenvinkeln sakna borst vid sin elliptiska mynnings-area. Tre avicularier äro utvecklade. På två ställen visar sig en lucka mellan den ena och andra radens djurhus. 25,3 ggr. förstorad. Samma del sedd bakifrån. 25,5 ggr. förstorad. Djurhus med ovicell, ett borst och bas till ett yngre djur- hus, sedt bakifrån. 25,96 ggr. förstoradt. Samma djurhus med sin ovicell, sedt framifrån. 25,46 ggr. förstoradt.

Alla figurer af denna art äro ritade efter exemplar, tagna i Nordsjön från 250 famnars djup, fästade vid Gorgonia lepadifera, insända till Riks-Museum af Frih. UGGLA.

Bugula avicularia.

Början till en stam af denna art, fästad vid en Zetepora, från Finnmarken (LOVEN).

Avicularium på en stam af den typiska formen af denna art. Treurenberg-Bay vid Spetsbergen, 40—50 famnar, lerbotten. 61,5 ggr. förstoradt.

En del af en medelform mellan den typiska (tväradiga) och den flerradiga formen (B. flabellata) af denna art. Gullmaren, vid Skår (Lovkn); 32 ggr. förstorad. Avicularium af den typiska formen, i profi.

Ett annat avicularium på samma stam, snedt från sidan och från ofvan.

14 och 15. Tvenne andra avicularier på samma stam, sedda

ofvanfrån.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 425

ig. 16. 167%

18.

27.

28. 29. 30. 31.

Avicularium till elongata-formen (B. fastigiata) af denna art. Figg. 12—16 ungefär 105 ggr. förstorade.

En del af B. fastigiata sedd framifrån. Somliga djurhus

med borst i öfre-inre hörnet.

En del af samma form sedd bakifrån.

Bugula Murrayana.

En 2—3-radig del af denna art sedd framifrån. Två djurhus hafva borst i stället för avicularium på sin fram- sida.

Samma del sedd bakifrån.

Ett djurhus af denna art med avicularium.

En ovicell af denna art. 46,6 ggr. förstorad.

Menipea fruticosa (Pack.). = Mellanform mellan den ty- piska (ferradiga) och de fåradiga formerna af denna art sedd framifrån. Waygats-öarne (Spetsbergen), 30 famnar, bergbotten.

Avieularınm pa en tväradig stam 2 denna art. Längden — 0,411 mm.

Bugula qvadridentata (LovEn) = en tväradig, med få borst försedd eller borstlös elongata-form af denna art sedd fram- ifrån. Finnmarken (LOVÉN).

Densamma sedd bakifrån. De längsta djurhusen ungefär 1,33 mm. långa.

a = en sidopor.

Fucratea-växt af denna art. Treurenberg-Bay (Spetsbergen), 20 famnar, lerbotten.

Tafl. XIX.

Bugula umbella, n. sp.

En gren af denna art, sedd framifrån.

En större del af densamma sedd bakifrån. 20 ggr. först. En stam af denna art i naturlig storlek.

Första djurhusen 1 denna stam. Wide-Bay (Spetsbergen), 40 famnar, fin lerbotten utanför en glacier.

Tatort

Flustra membranaceo-truncata.

Tvenne djurhus af denna art, hvart med ett borst i sin rand på hvarje sida något nedom öfre hörnen. Finn- marken.

426 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig.

»

2.

3.

ES

10.

11.

12.

Ett djurhus och ett avicularium, der en djurhusrad fort- sättes af två rader. Finnmarken.

Tre djurhus och ett avicularium, det senare likaledes vid en fördubbling af en djurhusrad. Finnmarken.

Mera raka och jemnbreda djurhus med ett avicularium och ett djurhus, der den ena raden fördubblas, och med en ovicell utvecklad vid toppen af det ena djurhuset i

‚den rad, som fortsättes enkel. Waygats-öarne (Spetsber-

gen). 30 famnar, bergbotten.

Baksidan af en stam, der en djurhusrad fortsättes af tre nya rader, af hvilka den mellersta börjar med ett avicu- larium.

Flustra securifrons.

En ovicell.

En del af stammens rand, i hvilken de yttersta djurhusen förlängas till randbildning. Gullmaren. -

Några djurhus och två avicularier, hvilka senare på denna art äro inpassade såsom leder i odelade djurhusrader.

Flustra papyrea.

En del af framsidan på en stam af denna art vid 204 ggrs. förstoring.

En del af stammens rand sedd bakifrån. Zandbildningen uppstår på denna art genom en serskilt modifikation af samknoppen och utgöres af slutna rör, hvilkas längd mot- svarar 2—4 djurhuslängder.

En del af en foliacea-lik stam i naturlig storlek. Treu- renberg-Bay (Spetsbergen), 15—30 f. stenig lerbotten, Juni 1861.

Flustra foliacea.

En del af stammens framsida på denna art, der avicula- rierna (a) äro inpassade såsom början till en af de båda nya rader, i hvilka en djurhusrad fortsättes. De nedre (äldre) djurhusen visa antydan till oviceller (0).

En mindre del med tydligare aftecknadt avicularium (a). Ett avicularium i större förstoring:

Skiljoväggarne mellan några djurhus med kommunikations- porerna och borst.

Ett borst mera förstoradt för att visa, huru dess lumen — en fortsättning af djurhus-kaviteten — vid midten in- knipes, en antydan till öfverensstämmelse med de mera fria knoppningarne.

INST 1.7.

»

»

»

»

»

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 427

18.

19.

20.

21.

23.

27.

Oellaria borealis.

Ett djurhus och ett avicularium ofvan dettas topp. Vid 324 gers. förstoring. Grönland.

Cellaria jistulosa.

En mindre stam af denna art. Naturlig storlek. Bo- huslän.

En del af en utaf dennas leder med djurhus och två avi- cularier. Djurhusmynningarne 0,1 mm. breda.

Tre djurhus vid starkare förstoring.

Membranipora.

Äldsta djurhusen inom en koloni af formen M. trifolium, som vuxit utbredd på en Eschara levis. SARS. Norrige. Tvenne djurhus af den form, hvilken VAN BENEDEN be- skrifvit såsom Tata rugosa. a troligen tillhörande M. lineata; b troligen första djurhuset till en koloni af M. pilosa. Båda på alger vid Hållö i Bohuslän.

Membranipora lineata.

Två djurhus och två tillspetsade oviceller af lineata-for- men. Oviceliernas bredd midtpå = 0,23 mm. a=ett avi- cularium i denna koloni; dess bredd vid mandibelns led- gång = 0,09 mm. Hållö i Bohuslän.

Membranipora Sophie (Busk) med oviceller men utan de större avicularierna. Ovicellernas bredd midtpå = 0,24 mm. Mynnings-areornas längd = 0,33 mm. Finnmarken. En annan del af samma koloni med de större aviculari- erna men utan oviceller. De större aviculariernas bredd vid mandibelns ledgång = 0,1 mm.

En del af en Membranipora lineata, bårdt förkalkad och med förlängd djurhusform. Kolonien, som växte på en snäckbit uti Isfjorden (Spetsbergen), delade sig på ett ställe till Hippothoa-växt. En mynningsarea uppmättes till 0,5 mm:s längd och 0,32 mm:s bredd. Kolonien liknar för öfrigt serdeles mycket en Membranipora uni- cornis, då denna stundom under en större del af sin till- växt bibehåller borsten i hela mynnings-areans rand; men den totala frånvaron af avicularier och de mera tillspet- sade oviceller, som här och der förekomma, föra den när- mare till M. lineata.

En del af en Membranipora Sophie, hårdt förkalkad, som vuxit på en Bhynchonella från Spetsbergen. Djurhusens mynnings-areor ungefär 0,4 mm. långa.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 5. 12

428 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig.

»

28.

32.

33.

39.

40.

En del af en Membranipora discreta med början till två djurhusrader (vid ‚en äldre rads fördubbling i sin fort- sättning) och en avicularie-rad. a=en vice sedd mera snedt från koloniens centrum, hvarigenom mynningsranden blifvit synlig. På en bit af en död Balanus i Bellsund (Spetsbergen) vid 20—30 famnars djup. En del af en Membranipora Powuilletii-form såsom utveck- lingsstadium till Membranipora unicornis. Bohuslän. Djur- husens mynnings-areor ungefär 0,5 mm. långa. En del af en Membranipora unicornis, som vuxit på ska- let af en död Cyprina. Bohuslän: Djurhusens mynnings- areor 0,35 mm.—0.4 mm. länga. En del af en ZReptoflustrella americana (D’ORB.), en So- phie- form af Membranipora unicornis, 174 ger. förstorad. På en sSertularia från 30 famnar, bergbotten, vid ar gats-Öarne.

Membranipora spinifera

En del af en koloni utaf denna art, som vuxit på en Asci- dia vid 30 famnars djup på stenig lerbotten i Isfjorden (Spetsbergen). a=ett avicularium på en koloni af denna art från Waygats-öarne.

Membranipora arctica.

Några djurhus i en koloni af denna art, två med ovicel- ler, de öfriga med avieularier vid sin topp, sedda frän deras framsida, 16 ggr. förstorade.

En del af baksidan af samma koloni vid samma försto- ring. Waygats-öarne (Spetsbergen), 60—80 famnar, ler- botten. Augusti 1861.

Två yngre djurhus, det äldre af dessa med ett borst på hvar sida om toppen.

Ett något äldre djurhus med fint granulerad täcklamell öfver proximala delen af mynnings-arean.

Membrunipora Flemingü.

Ett ungt, föga förkalkadt djurhus med tunn, fint granu- lerad ovicell, två ledade borst och två avicularier inom en koloni af Membranipora trifolium. Gullmaren.

En del af baksidan af samma koloni med areolerade skiljo- väggar mellan djurhusen och två utaf dessa med ett ägg inom sig. a= ett af dessa ägg uttaget.

En del af en Membranipora Pouilletii-form såsom utveck- lingsstadium för Membranipora trifolium. Gullmaren.

En del af Membranipora trifolium i form af Membrani- pora sacculata (NORMAN).

Fig. 41.

»

»

»

»

»

SMITT, KRITISK FVÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 429

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

30.

dl.

En annan del af samma koloni med karakterna af en Membranipora Ponilletii (ALDER). De båda sista figurerna vid 263 ggrs. förstoring. Kolonien växte på en Modiola från Nordsjön.

En del at en Membranipora trifolium i form af Membra- nipora sacculata på en sten från 40 famnars djup i Röde-Bay (Spetsbergen).

En del af Membranipora minar med afbrutna avicu- larier och utan ovicelier. Teckningen utförd af Doktor A. BoEcK.

En del af en annan koloni utaf denna form med de fle- sta avicularierna oskadade och med en ovicell. Vid 22 gers. förstoring. På en Terebratula från Finnmarken.

Membranipora -catenularia.

En del af den mindre varieteten på en sten från Spets- bergen. Vid 203 gers. förstoring. Längden på en af mynnings-areorna uppmättes till 0,21 mm. Två af myn- nings-areorna tillslutna i likhet med det på Diastopori- derna vanliga förhållandet.

En del af den större varieteten af denna form, växande på samma sten. Vid 21? ggrs. förstoring. Somliga ko- lonier hafva djurhus af båda storlekarne. Denna större är emellertid såväl till storlek som genom det tydligare bibehållna midtelborstet en tydligare formförändring från Membranipora pilosa.

En del af Membranipora membranacea (MÜLL.), som vuxit på Fucus nodosus vid Köpenhamn. Vid 203 ggrs. först. En del af denna form från Arkö i Ostersjön, tagen af Intendenten WIDEGREN. Äfven denna visar spår, ehuru obetydligt, af den äldre, slutna djurhusdelen. Vid 182 ggrs. förstoring.

Membranipora pilosa.

En del af Membranipora pilosa i upprest och nätformig Hippothoa-växt, kringväxande små alger vid Norrige. Bt- ter en teckning tillhörande Doktor A. BoEcK.

Membranipora nitida.

En del af en koloni utaf denna art med spridda avicu- larier mellan djurhusen. Gullmaren. Ett djurhus af denna art med ovicell, jemte oviceller till det äldre djurhuset. Aibborna (borsten) öfver mynnings- arean äro nägot rubbade ur deras läge. Hällö. Teck- ningen är utförd af Lektor THUDEN.

431

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 5.

Om Leskia mirabilis Gray.

Af S. Loven.

[Meddeladt den S Maj 1867.]

J. E. GRAY beskref år 1851 detta nya slägte med följande ord:*)

"Shell ovate, subglobose, thin, vertex central; lateral ambulaera broad, petaloid, rather sunken and separate from each other, the hinder lateral pair rather the shortest, the odd anterior ambulacra in a rather broad sunken groove, rudimentary, with only a single series of pores on each side; all surrounded by a broad, rather sinuous peripetalous fasciole; lateral and subanal fasciole none; mouth anterior, round, on a level with the rounded under surface, and covered with five triangular converging valves; plastron and subanal plate not distinetly defined; anus round, in the upper part of the rounded posterior end, and covered with five triangular converging valves forming a cone, with some small spicula in ne centre; ova- rian pores two, very large; spines and tubereles subequal, subulate, those of the back being rather the largest.

This genus agrees with Brissus in the form of the peripetalous fasciole, but differs from it and all the other Spatangide in the form of the mouth and vent.

1. Leskia mirabilis. Shell ovate subglobose.

Hab. Isle of Luzon.”

Något sednare tillägger han: **)

"In the form of the mouth and vent it has considerable affinity with the fossil Cystidea of Von Buch, as especially the genus Echino- sphaerites.”

Den närmare granskning af detta sällsynta djur, och den jemförelse af dess munnbyggnad med den hos vissa Cystideer jag varit i tillfälle att företaga, bekräfta den sa högst egendomliga

”) Annals of Natural History, second series, VII, p. 134. ") Catalogue of the recent Echinide or sea eggs in the collection of the british

Museum, 1855, p. 63, t. 4, f. 4.

432 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

dubbla affinitet åt vidt skilda håll, som GRAY antydt, och som är sådan, att slägtet Leskia*) inom Spatangoidernas familj med rätta bör blifva typ för en egen tribus, som kan betecknas med

namnet PALAEOSTOMATA.

Gen. Leskia J. E. GRAY.

Testa oviformis; peristomium non labiatum, 'pentagonum, »qui- laterale, ore quinquevalvi; anus intra periproctium centralis, valvis celausus quinque-octo; aperturs genitales bin; semita unica peripetala.

Leskia mirabilis Gray.

Deser. spec. junioris. Testa supra et infra fere que convexa, area anali oblique obtusata, subanali inflata; solidiuscula, albida. Peristomium, in quarta parte anteriore situm, ex omni parte zaeque et levissime immersum, parvum, exacte pentagonum, labio nullo; os valvulis clausum quinque aequalibus, triangulis, versus apicem limbo incrassato praeditis et crista posteriore angulata, in stelle formam, area basali triangula impressa. Componunt assule quingue interam- bulacrales marginibus suis adoralibus rectis latera peristomi, ambu- lacris ex angulis orientibus. Peristomium intus callo eireumdatum pentagono conformi, assulis interambulacralibus fere recte super- dueto, in ambulacralibus angulato. — Assule ambulacrales prima bine parv®, ad angulum peristomii cuneats, inzequales, altera uni- pora, altera bipora, poro ori proximo extus crista obvallato, reliquis duobus alis ejusdem; in ambulacro impari sinistra major, bipora, in dextra trivii posterior, in sinistra anterior; in bivio interna utrinque adversa. Assulee ambulacrales sequentes: in ambulacro impari se- cunde et tertie ad finem adoralem poro, rimula, praedits, tertise semita secta; in ambulacris paribus trivii secundz, tertise, quartz, quinte margine adorali porifere, quints ‚semita secta; in ambulacris bivii secundee, tertie poro minuto adorali predite, quartse aporz, sterno proxim& elongate, quinte, sext&, septimse sursum fleetentes, utrinque inaequales, scil. latere sinistro fere pentagon«, non, ut soli- tum, versus lineam teste mediam produets, quinta prope margi- nem adoralem, sexta ei propius, septima in ipso margine poro pra- dita majusculo; latere dextro quinta magna heptagona, sexta, sep- tima quales in latere sinistro, poris iisdem; assule octavae — unde- eimMx® aporse, parva, pentagons, decima anteriore semita seeta. — Ambulaera dorsualia: impar leviter demersum, seriebus praeditum duabus parum discedentibus pororum alternantium, dextra priore, duplieium, longitudinalium, sex-octo, versus antica sensim rariorum, poro in quovis pari posteriore rotundato, minore, anteriore cuneato majuseulo. Petala trivii latiora, paullo magis demersa; in serie an- teriore paria octo pororum duplieium transversorum, apicalibus qua-

") Namnet är af Hepwıc längesedan bortgifvet bland Bryacea, och af RoBINEAU- Desvoıpy år 1830 användt för ett slägte af Diptera.

S. LOVEN, LESKIA MIRABILIS GRAY. 433

tuor minutis; in serie posteriore leviter arcuata, latiuscula, pori no- vem duplices majores, secundo fere aequali quinto seriei anterioris; interstitia pororum carinata. Petala bivii dimidio fere breviora, poris ut in prioribus, sed modo quatuor et quingue, minoribus. — Assulee ambulacrales omnes, a peristomio usque ad semitam, non le- ves, sed tubereulis spiniferis munitze, primarlis et nötning intra semitam ambulacrum impar serie unica tuberculorum praditum media masnitudinis, petala modo minimis. — Tubuli tentaculares e poris quinque angulo cuivis peristomii proximis porrecti apice tumidulo penicillo coronati e setis circiter quadraginta, leviter arceuatis, virgula interna fultis. Pori sequentes tubulis simplieibus conieis muniti. Intra semitam, in ambulaero impari, porus quisque duplex tubulum validum praebet, annulis calcareis cribrosis eingulatum, apice angu- stato disco peltatum decemlobato, lobo quoque lamina cribrosa lan- ceolata interna sustentato; in petalis tubuli conici laminis praediti calcareis pertusis, quorum structuram, non dubito branchialem, elicere non potui. — Aperture genitales dus, majusculse, transverss®, bre- viter tubulose, subeonice, basi nonnihil expansa assulas oculares tegentes. — Madreporites minimus poris minutissimis nonnullis ad basin aperture genitalis dextra discernendus. — Semita unica, peri- petala, ambitui testa fere conformis, pone petala paria trivii solum leviter sinuata, latiuscula, setis brevibus peltatis crebre obsita. — Periproctium a semita paullo minus distans ac intra eam pori geni- tales, irregulariter ovatum, margine leviter impressum; anus in ejus medio valvis clausus quinque-octo, triangularibus, subaequalibus, in conum conniventibus brevem, obtusum, et, in ipsa apertura, papillis totidem minutis. — Are interambulacrales: assula prima ubique unica, peristomio contigua, parva; in antieis secunde bin® arcte connat®, tumid., tertise distinete minores, quartae semita sect&, sequentes sensim minores; in lateralibus: secundo unica, sexangula, tertie bins, quartarum postica major ennea- vel decagona, antica minor, pentagona; quinta transverss, sext® minores, septimae mi- nimee, octave ultima. — Sternum distinetum, ovatum; assule an- tiee majores bina inaequales, scil. sinistra cum sinistra postica om- nino coalita, umbone in sutura sito, altera postica, dextra, majore, pentagona; poststernales binse oblique posit®, dextra propter assulam ambulacralem dextram magnam versus anum submota; assularum circumanalium quingue paria, infima sinistra periproctium non attin- gente, propter eandem obliquitatem; supraanales bins, semita sect«, et ultimarum bina paria minuta. — Textura testa, ut solitum, dense ceribrosa; abeunt ex annellis ejusdem tubuli crassiores, in superficie teste reptantes, cancellatim anastomosantes, in tubereula spinarum ramos emittentes, pedicellarias ferentes. — Spin parum long, gra- ciles, leviter arcuats, apice anguste spathulat®; sterni majores, cre- briores. — Pedicellarie parum numerosse, tridentes, acie dentium erenulata. — Longitudo speciminis descripti 8 mm.; latitudo 7 mm.; altitudo 6, 8 mm.

Habitat in fundo maris indiei; in itinere a Singapore ad Bata- viam invenit KINBERG.

434 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig. 1 Os et partes vicine Leskise mirabilis. Fig. 2 Anus ejusdem. Fig. 3, 4 Os Echinosphceritis aurantii GYLLENHAHL. Fig. 8 Apex Sphaeronitis pomi GYLLENHAHL; a, OS; Db, processus genitalis; c, costa ejusdem; d, area ambulaeralis cum suleis; e, sulei reseeti lumen; f, f, bases quinque brachiorum.

S. LOVEN, LESKIA MIRABILIS GRAY. 435

Det är ett ungt, ej utväxt exemplar som här är beskrifvet. GRAY angifver icke sitt exemplars storlek, men att döma af tek- ningen hade det en längd af 26 mm. Jemförelsen mellan båda beskrifningarne visar några få olikheter. Vigtigast är antalet af de triangulära skifvor, som tillsluta anus, af GRAY angifvet till fem, hos våra antingen sju eller åtta. Man har skäl att antaga, att antalet varierar. GRAY anför, att sternum (plastron) ej är tydligt; hans tekning angifver det märkbart.

Till skalets form och beväpning, ambulakrerna, könsöppnin- garna, semita, är detta slägte en verklig Spatangoid. Den sned- het, som yttrar sig i läget af den tvåporiga första ambulakral- plåten återfinnes hos andra slägten af denna familj. Brissopsis lyrifera, Spatangus purpureus, Amphidetus cordatus, Brissus co- lumbaris hafva alla, af de två första, munnen närmaste ambula- kralplätarne, i det opariga ambulakret den venstra tvåporig; i sidoambulakrerna till höger den bakre, till venster den främre; i de länga, bakre ambulakrerna till höger den venstra, till venster den högra, således de mot hvarandra vända plätarne. Men en annan snedhet förekommer hos Leskia, som synes egen. Hos de ofvan nämnda arterna äro, i de bakre ambulakrerna, af de plåtar, som, vid sidan af poststernalplåtarne, taga riktning uppåt ryggen, de inre förlängda mot medellineen, och poren sitter hos den första af dem i adorala ändan, men hos de två eller tre följande i den förlängda adorala sidan, så mycket närmare medellineen, att de, der en subanal semita finnes, falla inom denna. Hos Leskia är det icke så, och ej lika på ömse sidor. På den venstra sidan äro den femte, sjette och sjunde små, temligen tydligt penta- gonala. På den högra sidan deremot, är den femte plåten mycket stor, så stor, att den undanskjuter den högra poststernalplåten, som derigenom far sitt läge snedt ofvanför sin make, den venstra, och i sin ordning tränger åt venster den nedersta circumanal- plåten, som sålunda kommer att aldeles icke beröra analringen. Denna snedhet är ej tillfällig, åtminstone ses den hos två

exemplar.

436 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Munnens och analöppningens lägen äro som hos Spatangoi- derna, deras byggnad deremot är helt och hållet skiljaktig. Analöppningen ligger hos de flesta Spatangoider excentriskt inom analringen, hos Amphidetus och Brissopsis öfver centrum, hos Spatangus nära detsamma, och hinnan är täckt af olikstora plåtar i tre serier, den yttre seriens störst. Annorlunda förhåller det sig hos Leskia, som inom analringen har en krets af stora, nästan likstora trehörniga plåtar, mellan hvilkas rundade spetsar anus är central, omgifven af lika många, mycket små papiller. För- hällandet erinrar om de fem kalktänder, med hvilka anus är be- väpnad hos vissa Holothurier: Mülleria, Thyone m. fi.

Men ännu mera afvikande är munnens byggnad. Hos alla hittills kända lefvande Spatangoider sänker sig det bakre interam- bulakrets främsta plåt, antesternalplåten, nedåt, och bildar en nedhängande, framåt något bågformig underläpp, medan peristo- miets öfriga ränder, updragna mot skalets inre, utgöra en bred båge, som någon gång, t. ex. hos Amphidetus, invändigt. visar sig oliksidigt femkantig. I bildningen af detta peristoms sidor intaga ambulakrernas plåtar större stycken än interambulakrernas. Munnhinnan derinom, ganska smal vid läppens rand, är framtill och vid sidorna bred, och belagd med tre till fem rader af plåtar, ej aldeles regelbundna inom hvarje rad, och aftagande i storlek ju närmare den ovala, på tvären intill labium belägna munnöpp- ningen. Hos Leskia deremot är peristomiet noga femhörnigt; sam- manträngda och smala stöta ambulakralplåtarne endast till dess vinklar, medan sidorna bildas af de vida bredare interambulakral- plåtarne, 'och munnen, central derinom, är tillsluten af fem lika stora trehörniga plåtar.

En sådan munn förekommer icke hos någon lefvande Echinid, men väl hos en aflägsen grupp af Echinodermer, den äldre silu- riska tidens Cystideer. J. A. GYLLENHAHL *), den förste, som

*) JOHAN ÅBRAHAM GYLLENHAHL, äldre broder till den berömde entomologen, född 75 1750, död såsom Bergmästare 1788, skref i sitt tjugoandra år sin för den tiden serdeles märkliga afhandling: Beskrifning på de såkallade krystalläplen och kalkbollar, såsom petrificerade djur af Echini genus, eller dess närmaste slägtingar, Kongl Vetenskaps-Akademiens Handlingar, 1772,

S. LOVEN, LESKIA MIRABILIS GRAY. 437

insag och uttalade, att Sphaeroniterna voro djur och Echinodermer, — han beskref de tvenne tidigast kända såsom Echinus pomum och E. aurantium, — antog såsom deras munn den hos Echino- spheerites aurantium välbekanta ”pyramiden”, af fem, enligt VoL- BORTH någongång fyra till åtta klaffar: ”Os e&quilatero-pentago- num, operculo exactissime clausum. Operculum hoc convexum (Patellis margine angulatis Linn. Syst. Nat. I, P. II, p. 1257 facie simillimum); obtusum; quinquevalve; pentaödrum: carinis l. angulis obtusis, rima longitudinali fissis; valvis aquilatero tri- angularibus; arcuatis, levibus; aqualibus, quas distendendo et contrahendo pro lubitu, os aperire et claudere posse videtur ani- mal.” Samma tydning, såsom munn, får detta organ af WAL- LENBERG !), af PANDER ”), af HISINGER ”), af DE KONINGK och LE Hon®), hvilka i DUCHASSAINGS uppgift om tillvaron af fem hårda triangulära klaffar vid munnen hos Pentacrinus finna ett skäl att anse pyramiden såsom Cystideens munn; slutligen af BILLINGS ?), hvilken tillägger, att denna munn hos många Cysti- deer troligen tillika varit anus. VON BucH®), som ej kunde

29

undgå att hos Caryocrinus och Hemicosmites anse ”pyramiden”

som munn, bestämde den deremot hos Cystideerna till ovarial-

p- 239, tab. VIII, IX. Han anmärker, bland annat, emot REAUMUR, att hos Echinus ett tentakel svarar mot två porer, ej mot blott en.

1 Acta Upsaliensia, VIII, p. 92.

2) Beiträge z. Geognosie des Russischen Reichs, p. 141, tab. II, tab. XXIX (1830). PANDER antog den halfva, på hvilken munnen ligger, för den un- dra, ambulakralomrädet för stjelkfästet, den i dess närhet belägna "öppningen” för mynningen till ett obekant organ, och den i motsatta polen framstäende spetsen för anus. Munnens fem valvler jemför han med dem, som tyckas vara framstälda i Eneyel. meth., Vers, pl. 143, f. 6, 7. Dessa figurer, som äro kopierade från Leske ap. KLEIN, p. 256, t. 49, £. 10, 11, äro mycket osäkra, och omnämnas ej af LESKE i texten. De hänföras af LAMARCK till Cassidulus lapis cancri.

3) Lethaea Svecica, p. 91 (1837).

4) Recherches s. 1. Crinoides du terrain carbonifere de la Belgique, p. 53 (1854).

5) Geological Survey of Canada. Figures and descriptions of Canadian organic remains. Decade III, p. 32 (1859).

6) Gebirgsformationen in Russland p. 29.(1840); Berliner Bericht 1840, p. 121; Ueber Cystideen, Abh. d. Akad. d. Wiss. Berlin, 1844, sep. p. 14.

438 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

öppning, en mening som äfven VOLBORTH!) biträdde. JOH. MUELLER ?) synes hafva varit böjd att anse pyramiden för mun- nen, ”om icke ambulakralrännorna så ytterst gynnsamt tydde på en i deras midt belägen munnöppning”, dit också Von BucH och VOLBORTH förlagt den. BILLING fasthäller tanken på en ”am- bulacral orifice, i midten mellan armarnes baser, genom hvilken vattensystemet och fortplantningsorganerna, hvilka sednare voro belägna i armarnes rännor, stodo i förbindelse med djurets inre.” 3).

Goda exemplar af Spheronites pomum GYLLENHAHL, i Riks- Museum, samlade af ANGELIN, visa sin byggnad tydligare än vanligt. ANGELIN har iakttagit, att detta djur icke hade en stjelk, utan lefde fastsittande på klippor eller andra föremål. Det var fästadt genom en del af sin kroppsyta, som är utan porplåtar, och omgifven af en rand, bildad af de nedersta plå- tarnes något förtjockade, fria, släta kant. Denna häftyta är af mycket olika storlek och form hos olika stycken, rund och föga fördjupad hos några, aflång och djupt indragen hos andra, allt- efter det föremåls beskaffenhet, på hvilket den varit fästad, och af hvilket den bär märken. Midt emot denna basala yta är apex med ambulakralomrädet belägen. I midten en något för- djupad area, d, i hvilken fem fina, men tydliga ambulakralrännor löpa ut till fem armar, hvilkas baser, /, bilda en krets, som är öppen på v. p. en femtedel af sitt omfång. När rännorna uppnå dessa armar, ses hvarje af dem öfvergå i ett aflångt hål, e, som är lumen af den afbrutna, på den försvunna armen ut- löpande rännan, och man ser, i hvarje af de återstående arm- baserna, antydning af armarnes förgrening, till och med af gre- narnes centralkanaler. Invid ambulakralkretsens öppning ligger ”pyramiden”, munnen, a, sluten af sina fem klaffar, ojemna till storleken, och två af dem utskurna i en sida, för att vinna plats.

Man ser, att de två yttersta af armarne, f, f', äro mindre än

') Ueber die Russischen Sphaeroniten. Verhandl. d. mineral. Gesellsch. Petersbg, sep. p. 21 (1846).

2) Ueber den Bau der Echinodermen, sep. p. 62 (1854).

SOT ep END:

S. LOVEN, LESKIA MIRABILIS GRAY. 439

de andra och liksom förtryckta, den högra i beröring med en munnplät, den venstra med ett parti, b, som ej vill låta tyda sig annorlunda än såsom ett yttre könsorgan. Der det är någor- lunda väl bevaradt är det koniskt med rundad spets, ej öppet i ändan, och medan jag förgäfves sökt spår af valvler, har jag hos två stycken iakttagit de två porer, som tekningen angifver. Från detta organ går en upphöjd rygg, c, mot närmaste arm, — den väcker tanken på den möjliga närvaron af en madreporit. Arm- apparatens medelpunkt, könsorganet och munnöppningen bilda inbördes en sammantryckt, blott föga oliksidig triangel.

Hos Echinospherites aurantium är dessa delars inbördes ställning, som redan GYLLENHAHL iakttog, och som jag granskat på vackra exemplar meddelade af Löjtnant A. LEYER, densam- ma, men den triangel de bilda är mycket större, mera utdragen, mera oliksidig, emedan afstånden äro större, isynnerhet munnens från ambulakralapparaten, hvilken är sådan VOLBORTH och JOH. MUELLER beskrifvit och tecknat den. Nära derintill ses den andra ”öppningen”, det yttre könsorganet. Alla stycken jag sett hafva denna s. k. ”öppning” så beskaffad, att den snarare är återstoden af en afbruten framstående del, och antagligen har äfven här organet haft en konisk form, men till större delen qvarstadnat i den omgifvande stenmassan. VOLBORTHS tekning”) synes vara trogen, men gifver ej full visshet om de ”tre klaffarnes” tillvaro.

Att ”pyramiden”, som hos Leskia är munnens beväpning och betäckning, är detsamma äfven hos Cystideerna, är således visst; hos dessa var den utan tvifvel tillika anus. Munnen finnes visserligen icke der JoH. MUELLER och VOLBORTH sökte den, i midten af ambulakralrännorna, och det parti, som af VoL- BORTH och VON BUCH hölls för anus, tydes gynnsammare såsom yttre könsorgan.

Leskia är således en Spatangoid med Cystideernas munn- byggnad. De sednare lefde under den äldre siluriska tiden, Spa-

tangoiderna upträda först i kritformationen, och det skulle så-

”) Ueber die Russischen Spheeroniten, t. IX, f. 9.

440 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

lunda här inträffa, att en nu lefvande Echinoderm med byggnads- planen af en djurtyp, som visar sig långt fram i sekundära pe- rioden, förenar en karakter, som icke återfinnes annorstädes än hos de aldra äldsta Echinodermerna. Man föranledes att söka något liknande, men hittills öfversedt hos fossila Spatangoider. Bland de aldra tidigaste är slägtet Toxaster, som upträder i neo- comien inferieur. Dess peristomium är ”femhörnigt”, ”utan läpp”. Men intet mig bekant exemplar har bibehållit något spår af de delar, som tillsluta munnen, och, om man närmare betraktar dess byggnad, är peristomiet endast rundadt femhörnigt, och dess om- sifning på längt när icke så åt alla sidor likformig som hos Leskia, fördjupad mot det opariga ambulakret, medan under- läppens nedböjning, om än ringa, likväl är tydlig. Måhända skall man likväl engång finna munnöppningens beväpning hos Toxaster, eller någon dermed beslägtad Spatangoid, i någon mån jemförlig med den hos Leskia; intill dess är detta slägte ensamt i sitt slag.

STOCKHOLM, 1867. P. a. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 24. 1867. Je 6.

Onsdagen den 12 Juni.

Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN afgafvo infordradt utlåtande öfver en af flere jordegare uti Östra och Medelstads härader af Blekinge län hos Kongl. Maj:t gjord underdånig ansökan, hvaraf Akademien erhållit nådig remiss, att vid sillfångst få begagna notar af annan beskaffenhet, än som är föreskrifven; och skulle på grund af detta utlåtande, som af Akademien godkändes, underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t afgå.

Hr S. LOVÉN förevisade åtskilliga af Prof. GÖPPERT i Breslau till Riksmuseum förärade skänker, hvaribland en efter- bildning i gips af det af HAUSMANN i Dalarne funna sand- stensstycke, som ansetts innehålla ett aftryck af en Sigillaria från devoniska perioden, således en lemning af den hittills kända äldsta landtväxt; förelade dels har af det af Dir F. SCHMIDT vid Jeniseis mynning funna mammutdjuret, dels ett utmärkt vackert exemplar af spongia-arten Euplectella speciosa, med anledning hvaraf redogörelse lemnades så väl för nämnde mammutdjurs förekomst i Sibirien som för spongiernas bygg- nadssätt och lefnadshistoria; samt föredrog en af Docenten

F. A. SITT meddelad förteckning öfver Nordens Bryozoer.”

Hr EDLUND refererade ett af D:r HÖRLIN i Marstrand för- fattadt sammandrag af observationer öfver vindens riktning under aren 1854--1863 vid Winga fyrbaksstation; meddelade åtskilliga meteorologiska fakta rörande den sednaste vintern i jemförelse med föregående vintrar under detta århundrade; förevisade och förklarade en af Major ADELSKÖLD till Akademiens fysiska

442

instrumentsamling förärad modell till en af honom gjord för- bättring i konstruktionen af axellagren på jernvägsvagnar i

ändamål att underlätta deras gång på banor af starkare krökning.

Hr NORDENSKÖLD förevisade några sällsynta mineralier från Södra Amerika ur en större samling, som genom H. Exc. Stats- ministern för utrikes ärenden blifvit till Riksmuseum såsom gafva öfverlemnad af Svenske och Norske Generalkonsuln i Valparaiso C. BAHLSEN, dels åtskilliga till Museum nyligen in- köpta meteoriter, samt lemnade åtskilliga meddelanden om koppar-

tillverkningen i Chili, jemförd med den i andra länder.

Följande skänker anmältes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från R. Ordnance Survey Office i London.

CLARKE, A. R. Comparison of the Standards of Lenght of England, France, Belgium, Prussia, Russia, India, Australia. Lond. 1866. 4:0.

Fran Geological Society i London.

Journal, N:o 90.

Från RB. Dublin Society i Dublin. Journal, N:o 35.

Från Philosophical and Literary Society i Leeds. "Annual Report 1865/66.

Från Accademia Pontif. dei Nuovi Lincei i Rom.

Atti, 7: 6. 19: 1—7.

Från Istituto R. di Scienze, Lettere ed Arti i Venedig. Memorie. Vol. I2: 3. Atti. Serie 3a. T. 11: 5—7. Från Academia R. de Üiencias i Madrid. ALFONSO X, Libros del saber di Astronomia, T. 4. (Forts. å sid. 487.)

4453

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 6.

Bryozoa marina in regionibus arcticis et borealibus

viventia recensuit ="

F. A, SMITT.

[Academix proposita d. 12 Junii 1867.]

Collectiones, quibus uti potuimus, fecerunt

Prof. S. LOVÉN, qui jam ex annis 1832—1836 species plures novas descriptas et optime delineatas in Museo BSuecico hol- miensi et in adnotationibus suis tenuit, quarum numerum in itineribus ad oras Suecie occidentales et, anno 1836—1837, ad Finmarckiam et insulas Spetsbergenses auxit;

Prof. V. LILLJEBORG, qui plures ex hac classe species Museo Upsaliensi tradidit in itineribus ad Grip et Christians- sund Norvegie collectas;

Prof. ©. TORELL, qui maximas et horum animalium col- lectiones ex itineribus ad Islandiam anno 1857, ad insulas Spets- bergenses anno 1858, ad Groenlandiam anno 1859 in Museo Suecico holmiensi deposuit;

Expeditiones ad insnlas Spetsbergenses Suecic® annorum 1861 (GOES, MALMGREN, SMITT) et 1864 (MALMGREN);

Musei gothoburgensis custos A. W. MALM, qui et pro hac parte zoologie Bohusiam diligenter perscrutavit;

E. UGGLA, Liber Baro, qui specimina Bryozoorum pulcher- yima et rarissima ex abyssis a piscatoribus sublata Oculin® et Gorgonie affıxa Museo Suecico holmiensi dedit;

Doctor A. BOECK, Norvegus, qui adnotationes et figuras suas optimas ingenio liberali nobis obtulit;

Groenlandie inspeetor et investigator strenuus MOELLER,, eujus collecta in Museo Danico hauniensi benigne nobis pra®- buerunt Prof. JAP. STEENSTRUP et Doct. C. LÜTKEN.

Cyane Pjemuers UPN ngr Bee T=) | au u 9» u ‘D Dp |rrrrrneeesennnnennnn anne nennen nee Banane onasunnnnnennuennenennun sne RR ERE RR ann (I "Sy TA "qQv) 3 —T 534 A EL prqu @estwedsımg — 'IO,) eyesseour 'J, | €r (Av WPD =) (aay) wumsogorg "Squg '€ (ISNHOf wodurpeygd I ="Mamq IC Wsoomıaa °L) | 1 1 7 wu N m |jPsPspeossosessereamsenn esse sein (8—9 331 -piqı) (aavg) swerpgep "I Zz (one ”ISNHOf "SteMquy A av suod.ıas waodıqn], =) 1 1 1 EU |rereeeeeneeeennnne nenne sersnnen sensorerna (€ ‘au Si -qe4 “praqt) (nv) BLI UY 1, IT (Tod 3819 Asa ‘surpepıp oy =) | u u 1 8] RS NEE SEEN U RNA (F 22 € 'd3y XI 'qer 'prqu (aooy) eyeupd 'J, |OT (1v49) epsurpegg Squg '% | CSSVH "e3emqof ‘L Tu) I wu ww on|(g 19 284 NI ge ‘cG—] 334 TIT ge} 'piqv (NIT) susduos I |6 Pe a re EEE SSA Ses SANNA (sag) eyeuysoug I |8 (ÖRE (ONE) sn0J9979 TULIOJ UT STUJANf) au 1 u m 2 uu ww Does EROSION ee (eI-F -33y AS a ng} RR 2No)eamon) Bann je (XMNT) wauoupf 'Squg 'I (NYTT) paodiyngn, |

445

:opriodımang, ‘g erpumg

2 Er ee ARE Er ENA SPETT FE EE ED (aooy) wunpurou 9 ('ITIANTE) Duodıayuasanr | je BIPEA PULIOF

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI.

u Pp Gr Sö | sen ee oe £ | 1 2 | vordkr vunor | -(ST— EI iy pIqD Cmvrj) eued 'q |< e Ben An, Co. |etroee MER RR \Cauo,q) eyeu TOR] LBULIO} |

G Seren) erPa0 BULIOJ

: 20) (aooy) RERER Ad | CXUNT) »uodogspicr \ :®pr2odogswıq & viprum :(auO,d) eaunngnL :V 0maag | :CAUO,A) Pogsnasuf 'z opaoquns

Te

1 Ut 7 ww Pb I 7 ut | wu Dp ÜLERLERTERTURLELSELTELTELDER ert RR RK (0% "Sy “pran) CRVT) vyemoquop BuLIo} :p 2 wu 1 wu wu I wu I a a7 (6T--}, 334 "piqD Cyous NIT) rvaumqa vun} :a

| u | RA SONET nee (gr Sy Dt) (KS) eyonpord Burtof :q | 1 au u NDR SER nor Asa ndie = = une. e ans nenne dagis Ke wage aan See ana seine 3 = Sei 334

TAX 'qer ‘CIST "tro "PENY-PA SAO) (NIT) emurod Burtop :R

4 (NIT) e9umqa DT | CXUNT) DisuD :BIISII) I eqrueg | CEO.) PrapP 7 {1 opıoqns ‘(asag) eIewogsojpskg FI OPAO SAU) VLVTOSIANNANI ‘I SOALL

"sasuad "SI[BFUOPIODO (x = N pur | -togsyodg en) "stexysne (pH) BOZOÄIT SNRA @pnsuf ; "| "Auurpuwog

| | — —

"st[eroggi =] "erpow = "BelodissÅqe =7 :yuns eusıs "SumEJlAUr sore atapduoo (eıpurjuaoı ap umtasaıd) seuum[oo a.enb ‘snunpra ısdı sonb joa ejt wasnyy yuniongaıd sonb urenb snwiaw.towsur sopeyeu sodoj sore SON UPF

"USHOSIT ‘90 92 OVIHDAY,A 19 SUATHLIA-aZVOVT Fold Yuntongtyxe siqou Aonjelogl| TANDIENO,A 99 1IMDUYNYT edAgayoae sorsneg pe wn.rorwsuouÄs ouorywurunto}op od vorogaıd

444 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 186

en (one fONNTT) PS BULIoj :0

Ut (2) | | [am ea VULIOJ :g | | * ;“ssvg] “umoAjfod umgmporeg =) | | 1 wu 1 u DEE ER sereenne ne 0 (aIaATY) BYBTTWUBUr BULTOF :q | | Avon | | a SEE Uwernln sturtoproygoddrrgt — (SYONIY) SLwoum wuLIop :v | | TOELOgE | | "SONIWISWIOUT VUIOF 29 | | 5 | "BUOSRXOL BIOW00Z "I | = 2) ‚334 "prqv (ONWTg) unmsuy Vv 7% | a 1 „anusernunee (& 22 jr "DU IIX ‘quer | | = "998T SWAO :6T—8 "334 “A 'qvr "G98T SWAO) (TIAAIVA) TNÄN 'V 86 © ” (away) snpkpeporH "Sans 'I 5 (XUNT) umpwuohojy | = :@ojjpuokoe] ‘6 errueg | 3 (sag) e1ewogsouarg TI OPAO [>] kel PERS NS? ® = D u ‘0 (SUvg) BLIUOn] 4 = (NNO4HG) PIOUnA[aT | ce < :@9TourıFocl 8 VYLuULT 8 = u mp u Dp JoNSUDRcE (NOSUNVf) eyeaun. ID a (Ava9) »uodououo,) | Tö = (.styuonbas towads auaanl umıpeIs uy) 3 IE N | ESEEHTER SEELE (FI P EL 33y TX 'qer prqD (NS) sturtoprsung ) | 2 ('HOIW) vuodoquikuon | 08 | . :»prtodoquAton "4 eqrueg | "HATA ANDIHUO,C 298 saSua aqsyedg semsur pe (CXANT) BSoonm.oA "I 61 (ATIANTE) Deodipuossr :»@prtodıpuoag 9 E01 ECEeNO.M) Vv BT :& 09995

| = a ur = Casa "WIPPE VIPAOAOAIY]L —) \ 2 u Dp | (SI—OL 254 TX qv “pıqn) CINNTIJ) Bpıdsıy vuroj :a | | | | (pr erouvigppgq="vozAloq Svt) Asa “SISUHLOUBLIE) ER | 5 u m vale (61, "33 IX quer "pıige) (ns) epnosnıssed BULIOJ :q | - F I: | (SHXONIH ‘sumosog 'q =) | 2 7 u I wu 7 wu wu ass (9—T 334 | 3 IX qv) 8—9 354 X qv ”"prqv (av) erwonuoa PULIOj u | 2 (NIT) erwonımA "CT | 8I | 3 | (Ava9) ppa4odoosıy | a :wprxodouayor Gc erpueg | 5 | (sag ‘sımarog "H=) = ED u u wo [FIT Sy TIA "qv ‘OT 34 TA 'qv pr) (NIT) soprouoyag H |A + | | 7 Sh ER: Sn (6—9 334 prqu) eodk runor :q 2 | Ke—a 33y TA qv "prqD) (Mg) wursogoxd rwnoj :e | Zz (suvg) woorpoıa 'H 19T | = (XUWT) D4audors > @pLIOUIoH F eur = | (®ozAfog Sex) Asa emgergys TREO =) | = | wo | DUE IPS 4 OTR 6 "334 XI 'qe4 “prqe) Caavg) eyerpotuod I GI 2 1 u NE 2 ER _ CISNEOf eyerproruod 'L=) | S é (S—e 334 X 'qer ”prqu (Honog) erdung °L |FI | :O MMMM . "sasuad "sIB}U2PLOaO | vıpun 3 | 35 | nr [menu] Amann, |

= |] >

he EL NH

De ROK TLA

449

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI.

448 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Ut u o|ı ww 'D u Dp » u rw *‘n u "Dp u» 7 wu 2 wu rw 2 U wu u 2 » 1 W | u u Pp 2 au fl Ru 1 1 1 Il » Ut uw » u É "sosuod "SI[RJUOPIONO Sıpun] -19qsj0dg "enpaeurnyg | "StBagsnn -U9018) ensu] "| ”Arutpurag

9 ce "Day "prqr) Byeduofo wurtof 'q 34 TIAX qv "prqu vad wurof :v Osaq “ua ereppoodnaog = !suyvg ‘esodnaos BLmmpppg = !uavg Pung vLeNNag —) (Na A) BIquas "I (9% 9 cz F3y "prqt) (NS) xopdnp wuntof :o (sag woran rad —) ERIFLERL I OELEERLELLELE N @Fe—L11 "33 "prgr) (Nas A) stel Burtof :q (suvg "suejdat euremmg = "avg surgdar euuemjipg =) ""(9T—0T 334 TAX I "Z98T 'S194J0) CHONE) vyeutog PULIOJ u i (108) ejeuwI) °) CTIVA) PRDRa) EC DEI ETTER OSCE EK Ke: KI ; BEE a en 334 TAX "qv "2981 SBAO "6 "Sy ‘a que G98T 's19430) (NIT) Be? A CXANT) vagpaang

:BIIL[NI[7) CL eUruweg

a age ATEN (9 PC 33 “prat) (SNONIH) BYaL wurıof :q (5% 334 TAX EI LIST SWAJO) CV) eyernygeds eunoy :e ö (NIT) eumdur pr "(ST P AT 33y “AT 'qer "C98r 'SWAJO) (MS) Bodega wurof :q ECT PECREREERL FE ESCEKEROBEEER [0 Sy TAX qv "2981 SRAO Gil 334 TIT qv “FIG '33y TI qv "C981r 'srvAJO) vard Bunof :v (xoaog "rjestnojp stisdodm =

InIdao) “esse ersurdgeg =": TAN "smutosgmw entemisyg=) ('H94T) eyeaung "HF CXUWT) PIF | :®@proIsy IT etqrueg | FDWLDINN3D °T opıoqns

(i Asa wayuesıd erptm ] =) “nunuenuren RARE ARR ARR RER RR (6E—LE 354 “pıar) (ssag “avd) vwosny "NK (TIaRIVA) eIPWAY 'Fqug '€ “eurgjroead epforeg —{N910g Turism AÄPIoN =) “unenennen aven ser senere sense tess orter sr R re RR RAR REA (9€ Sy “piqt) (soun)) SLIPITTLURF IN (saung) vpımg "Sans '&

(<'suvg 'suodar ep) ÜLDILELPELTSETTEFLELELDELLLEPLELFELLEER (se Fe 8 "33 “pran) (NIT) enasug "A (none !auuvg Bsuop eLjurgqMOT =)

em (6€—68 334 TIIX 'qer "9981 's19450) (NIT) PAN "A (CONNTIJT) eroypeA Squs "I ("SINOHJL) PuDPMIrsaA

:RIIIL[NIISAA "OT Bure

(Mag NW Pmurod vysopr="1va9 emuysoupT =)

eneusen bergens skena ERS nz (12-25 33y "pigq) Cauavp) umpıdsıy Vy NaneBeyenssennn barer BEEFRSEROR (12 P 08 Sy "prqu CssvH) umsoqprded Vy este RE ann are (6I—F1 "92 re) Coxwg) umorpserd 'V ('SSYH) umopAg "Ssqug "7 RB seien Seesen (gg BF PIE) (NIT) umsoupa8 V EAN Bes SOLO Baer (aaaıy) eprape 2Uurto] :p

eruntoppmdume Rı90007 &

LE

19€

| s€

| 6%

| FE

08

NR mhm]F bä l .illsssh.:h kh a |

3 AR,

1. D pe

DYER = (08—8T '35y “piq) (NIT) vsomgsy 'D |Gc - Orsa "smearoq BLIBWIOHTES —) | = u ut PIE TEETERTELTLELERLLELELL ELSE PPP ER R BRP BR EZ (LI "Dy “prar) (CHIVT) ejemargIe (0) FS | CAO ”XUNT "TOS NIT) punpg | | :RILLL[IN "GE equueg | 5 ı wu 2 (9IT— EI -33y "prqu (NIT) waoeı[or "I I €G = | (ne ‘van Baseqa.e/)) = u | 1 u Pp Ut Dp Ut soeseentnen ess sens vnn HR UR ene ser rerr (TTG 334 priqr) (TIvVg) vaakded A °C < | ayerger] ‘OPaS & | = ww Do) 2 ww Dl br wu» | RN ei (89 334 “pigt) (TIVJ) Smoayumdas "I | FE a Ut 7 u u I (S—T 324 XX quer ‘LIST 'SW4FO) (NS) BPEIUNAI-OAHMLUR.IQWOU BVULTOJ | | =E | in (EES) ya 06 3 Du |emswig Nase ea Teen 7 2 I = “A qv OI—LI 33 T 'qer ‘GIBT 'SPAO) (NIT) Be "I |6F | u | "BjeJUNIJ, 014098 I | | E | (NIT) DUST > | :RPIIISUTT FL viueg | 2 | DwSTIuT "7 OPTIONS = | | | h R > = 104, 0. Janet ns usb euer Pete en a ag 2 | ("ISNHOf) pıumag | E | (NASSTAINV(T "SugasaroqIe SEIYSOWULN —) | 5 28 | De re FM (XIX 'qe4 "piq) (KS) erpqun 'q ZF | (Nov soon wodınapy = 1 uu 7 uw 1773 334 “praqt) (NTAOTT) eyeguoprapenb wurtor | 7 u 7 u ut AR Te enge es Te “ | IIIAX qv) "2981 "SI2A4JO) vsourdsrpnun vard wwaoy :v | | | Cuavp woouıjoy vijsnpg =" TIVd epidsiy veeqpsg —) 4 | \ | CESNHOFf ‘NVAgL) vurArimnmur "I OF

PERTIHTIRSCHREUR. 87 IT RS PENKER SE ERORIOH TAU SUN \ \ FA qv 'GIST 'STWAFO) (INRE NIT) epeLotyseJ vULIOF 2 \ | 77 "= (TE sy prqr) CHone "sanoH]L) eyeppgeg wULor :q | \ u wu "Dp JÖRG TA as "(ST OT '6 334 pıqt) (399ne) erremarae BULL, :p | | 1 | (NIT) ertemorne 'q |cF | © (avu9 'nauo) pnöng| | = | HE (suvg "esowrdswm 'q =) | | = | | 7) | oscseesfcnngeeee a ST KREIS eng Er (8—F -35y pıqt) (Sag) LOpIy / fär | = | u Dp Bursosnunnerennenn une serna a "Boy TITAX «ug “prar) (NIT) BILL . er | = (avan ITTANIg) ag | ‘ > > | 2 ZWOLIEI[TOAL "ET TIweg | | = | = I = CINNTJ tom ! RUNEOER KERO "qv = FONNTT BIIEPS TVIISUTJ =) | = Ut Ut » p |.» ne lekteuee (98 9 ce en © "prat) (& SNITT) usum 0 CP | S (XAUNT) bataqvg | 7 1 u I um (CE 4 prqD (ydıosur NOaog) veStoa BULIOJj :q | = I I u "Dp u Dp Aeurnuena sense nun nun nun nenn Ron E nn Rn nenn vordA4 WULLOF u | å (NIT) ejeonor 2) ITP | =) (ANDIAVS) DAUDURH u (ydıosuu TEST NIAOT "BULOJOUIIP "I =) “ u Dp u Dp | a JANE KR (ee ‘Dal “ITAX qv "298T 9479) (ASA) mprar ID |0OF | ‘ Ar rer RR RR RR tr MEERAFE Er SEL LER. ON . MW | = | 2 u 09—&H us TAX que} "2981 | 1 = sg :1—g & I 334 TIA ur PI—8 9 Sy TA ae | 3 I BY OA qv FE ET IY °T 'qva "987 NO) (NIT) vsoduns I 168 | å ] SSE Rare AS er RAA) OR SE (LE "Soy piqu C NIT) surgdon 9 ee Zz | | | se SE VE RSA | | Sara un: “SI[RJLOPLODO | | = ; -aaqsppdg mıyoasur sıpzajsuu 5 ea) | @nsuf 2 m "ABuıpuvog | I | |

m mn

3

45

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI.

1867.

>

OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR

452

u zu

ı u» Dp Ut

ı wu

Ut

7 uw D

Ul

| \ us | Ut

u 7

Ut Ut

Ut u Dp

ut

u

| Ut Ut

12 wu Ut

7 wu u

————— u ee 2 2 "sasuad "SIBJUOPTOHO

-aqsjadg ‘stpBagsun ®[NSUT "ABITPURIS

”epueg

-ta011) BINDTBULULT

BWBULLOF RIUOJOO WP WO Pr ©4499 ASAJ “UNIDOS LULLOU

ce par) (TIVA) ejer (erpeadarg) -pıqı) Caay) safe (epeidorg) 'd

mut 'sws (TUO,T) DUNOT | :MpLuttog "SI vıprueg

törst. (CI P IT

"Soy sa So

“pige) (Hav) vyepnuue (ererdar]) HC c9 “pıqt) (SSYH) Le und (eıeadar]) MT Aa) (INS) ejegund-optru BULIOJ |

(CE SNHO f') suemoy (wife xd) "Ho | mu 'sws (’TNO,C) naodımyoszt | ‘27 Pte

qua 2081

"AIXX

:prrodreyos

4

"suwoungot esnpur soryuamd ISNHOf duns sn snamb 19194 ıdıord m sup

"PUuDYyosT °g OPAOqnS |

I (HATA punmsarQ 09917 rv onbsn ooryyeq new ur) | | "(SP P 27 38 "prqu (TITAN) Paaeumıqurourn wurto, :q Car “oygoddip) 334 ”prqv vad wunıoz : (NOSTNV f) SEE (ISA) SÄNDLISOUOUL BULIOj :2 | | "298T 's 0) (NS) exe) BULIOF "qv ‘COST 19470) vordAY vunop :v (NIT) vsoprd

et ‘orsu9991 yıssod zupy

"(PR

So 354 TI

\(6r 34 ( @=2

N

(Fr »P gr sy priqD Orsag) xeuru vurnıoj :0 (NYNYNON "Byemases "W = !'y9Vg Epos tTQuoMN —))

"Sy NYX que "praqt) (aooAyy) umrozLig wurıof :q qv) “LIST "SWAJO) (SA) WIOSTLIOO VULIOJ Eu f = Orsag) surar "N

(er

"Sy “AINX

(Cydosur °

(98—E Sy "prqD (

u © (I BLeppagsuyruag) i pral) CEO) vare "N "ATV "ISNHOf) waapruds IV

‘a En)

rt

"(ee

(Caavg por wrodappp mon ‘one “erpeadarg) | | "GE P 0g 334 “pian) eprm N | 24 CEO Ipysnporday) | | "(16 34 'prat) (CEO) eurarpurR Puno :F :myunto red wnmwuds opundsas od rryuvän UMSIOAPI Xurtoj sulny wrourur 0194 euemasr ferdnus g apr :g | | (Adv BO9RmeIquom BUISUT—) | ‘334 'prqv (CAIy ”ONNTT) stutoorun wurlof :a | | jeadns 2 apıa :2 :wsourdsoneg '& | CU, Orypıe vurgsnporday =) (2 P Fr 354 “piqı) (sag) ergdog wunof :p myunLIo Bınyıode wor uvursteu pe ued wmaeurds ouırıd ord vrqu9S10A WMSIONUr TION onp vie ej ogaıd erenoray :g Uesscpesneien it TAN (gr -3y prqr) (SHONIH) BIONOSIP BULIOF (ga 34 “pıqD Caıy) eyeout wunıor = CaATy) epnomelo Punto :% | :yuns esırds 2100002 JUL [PA MYUNLIO umjos 119000Z wopeunxord wormwd pe erıemoray 22 :esowrdsymN I (NIT) eyeauıp IC (CETTANTE) Deodiunpsequamr | SNESEHLLSSRT

PLELTELLTERTR (08 22 6%

:@praodruriquom

= HH | |

OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867

454

455

sMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI.

Mt

u

7 "ur

u Ut

ut ut

Ut

ut

Ut

Ut

u

— i

wıpuey -Uu90I5)

ut

l u

Ut

ut

sosuad -aaqsjpodg

@pnsup

Dp | | ge "i | I | | D | lead, 7 u | u *D D D D | 2 w | | | un | u ni) D Ul "Pp am »

| PIE)

| | |

Ut

Ut »

"SIfBJUOPIODO SIEIJSNE | "eupuvog

BINOATUrULT

ISUOTUOT

ON

ern (gp—Q rer an

(68

WE

vornmosrjed

eyepnayaa dor

Ge

= (1808

(INS) wiopLıod mpSUDH 19 eıpeadorg) "HT OL 198 's eIPIrTSF "Sans 'I mur 'sws (CTO) P2LVY2S :RPIOZOIIÄN “GL COueT | (suvg "ste “pny=) \ "Hay °piqr) OSS xD stear0oq (r ar SUH—LIRIISH) "V | 6° “prqt) (sag) TOR (eerdo) Vv 29

o9S5nW 9 SNAqTLOTIII JOD ur

CP

dig —=:muo.d (218998

0 CAO) PTrısqus (waeyost]) "W 08 (sısstuuo NS speisgqns eqeidarp =) | ‚357 "pian) (INS) WM9DRISN.IDO (equvidaT) NW 162

(NOT) umozonkpe

(1BozA[ogT ‘sız91og vomoddıy —

‚SD °PIqt) (XW) BYLILEANP BULIOJ :q | (aavg ep wrodorfay ur "(e8 122 F8 354 ”"prqu wordi} rvunop :v

(NIT) vuqely (woggoddırg 129 vrida) IN |8

PL Er: Eu “pIqt) ((SanIIS) eprpura vurtoj :p sesernse rr rn ter Aunnunnnunssanneennnnen Karsunnonsnunnnen Orsa) em mded TULIOJ :0 (8862 334 ”prqv (CISNHOf) Pjesur Bunoj : Ki Sä (82 34 "prqv ("ISNHOf) eroprurds VULIOF (TIOW) stwSma (eızadog) N 12% 3 mu sus (XUNT) 020104 ST (1.72 334 “AXX qv “pIqL) (NS) eLepundes wuLtof :o N Tr Pe = (82-02 354 "piqt) (sag) etaderg runor :q RR ee (697938922017 Sopran) BLA euro sk CSSYH) stteouq (ereadorg) 4 "(29—09 334 "pigt) (CISNHOf) tAox1oqspurT (ervidat) 4 SS ee (60 12 84 334 “pıgr) ("SSvH) egemorme (ererdorg) I mur "suss (AVND) eu "Sans '& | CAUO.ct "esopppum] LIRNOSITWAS — ""ILSNHOf Bsourdseıyg “darf = | U ee (LE 354 “pıigqt) Caay) moder (wıwadoeg) I EL

VULIOJ Are

:q ||

jar

Day

“pıqr)

vordAy

CyPmMm \ \ NO Pyemurne vparyosayday = ) \ | Caay) muynsdarr (vrida) "HH | ös \ “prqt) (suvg) epewupd (virus) "A vn 2? OF "334 "piqt) BETJEEURD BULIOF 39 | | (se Sy praqr) vpeguapp vwuno, Sp | ‘sıpeunjd SITO00002 :q | | (CC ATY BOONE TSH =) = (8€—-9€ 35 prqv enosufeu Bunt) :2 | "(GE—88 394 SPIqt) emasnumr Puop q | ‘sımz1oj]tadwrt STTO000 5 3E—08 354 ”prqu vad wunof vr

‘sısnyrad sIT98000

"SIXO9AUOY SIINO0Z

:V

(

ELL[PILPENT) | UNS) n.ocdo.uygumuy |

"THO u {suvg

T—T

457

BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI.

5

SMIT

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

456

Ut uw % | u wu» u ı wp | | | | | | | | | | Ut | | wu Dp ut 1 w ‘n u | uu | Ut | 4 I € u ı 2 u | | I | | |! | ur | wu Dp |

1

Ut

Ut

Ut

Ut aut

un u

u Dp

"sasuad -zaqsjodg @[nsuf

| RER 3 (261 "Sy pIql) (HS) vEAO wurd] :9 un | en (HT 68T Fy "pigt) (AS) ereoıpd wunıor :q len u Dp WE ser (SST-—GSI "30 "TITAXX 'qe4 "prqn) 195 os "BIgqeos BULIof :® | | (JUBEL ug eyemonyor "dom =) | | (aavg) eıquoss I |86 | | (NIT) »40da]]a9) :»priodoffon c& Flug | Spunodo2) ‘+ oproqug | | | erttej[varuqeg = "ATV 'B9L0] EIPYas — | | — mv PsoomimsA rrodosst = sag *“rwioorg "Ida pur) wu Dp DEE N ERS 2 (28T Fy "pıql) (TOS) TWuoys (ers) I Eyes u I RR ERS (IST <piqD Carıy) eqouosed (eaeyosswarp 122 emeidat) 'T 196 | 2 nn ESS ers (GETEZT DSF PIAD (AS) Broouns (eieidog) GT |\c6 |“ - | (Hane ”ISNHOf BOUW909 "I =) | IX ov | DE | SOSSAR AROS (22T 34 piqD ('ssvH) esuodde (erwadog) '« |F6 5 Ul | Se ET -(9LT "By pıar) (das “NIAOE) BIEIGET BULNoOj :p | = Ut DES nee oe et (GNT FIT Sa SPpran) ('SSYH) steAo euLor :0 = ur DÅ D "357 "piat) ("SSYH) esodrmuwaa BULIOF :q S || | ge °(9HT— FIT 334 prgt) (CISNHOf) Igprog wunof :B SS (Hanıay) vauwaoo (erreidog) 'q | €6 | |"(E9T PP 09T 334 TIAXX 4 “pıar) (xsag) ejemanas (el dep) TC 86 = | :quuw sus ("NYT) muodoosug = :@prtodoost[r TE eqrueg | xx a ee (SET — SSL 334, “pıqt) (SA) ousor (erperdorg 42 vIeTosFH) "A ner = (CMA "W ıodıpun.d E='SUVS "BO9RSO. "MOST =) SE D FSI— LFI 334 “pıgı) (NS) usıwg CaidatT “ıpsowon "yasg) 06 |

Ut

Ut Ut

u Dp »

Ut Ut

sı[BJuopIOH0 ‘sıpe14sne

BINOLBUNILT "aeuıpurog

I -suas (Mas ND SPY "HSA TME9SLS A= pıgqt) CAUO,A emjuesap "TH 168 55 prqu Ares mntmprds a \ |

U SWILYIsaULH Wntpeds 'q \

a PA nme (JET 22 GET 33% PIN arerdorg wmtpegs :e | (TIVA) Stwooma "HF |88 |

? :83y prqv (18) enburdoid vurtoj :o | | : (GET 3 pran) wordiy rvuntoj :q | | et 5 "(CET 19 FET 334 "pIqD (NS) suoyed wur :% | | “z’asyq) TSOANMLIIA (erpeador]) mg

‘198 's (AV ANoy) DeDYOST | (Fog Puder “adary — 'ysagg Bunpuoa erpeadorg put) nes (BZI—60T 30% SPIAL) (CONNTF) SAX] (eIeyosq) 'd 98 | one re (SOF—9OT 334 ”Pprqv (NS) STISOAMAL (eeadog) 'd | 68 nut "su9s (vä) DO

fimsag "essoxdpe "T—)

nsakrqsag "as =

Mag MN

EN (90166 '33y "pra (NS) ndoddıy "I | 78 are (86—F6 334 TAXX 12} L98T SONO) (NS) exopmureds "IT |&8

‘(86 39 TAXX 'Qe} ‘2987 SONO "LT—-CL 354 TI qv T 8Y Jet ‘Ip ge} St P IT BIR I er 'CIST SONO) (TIOW) wweiseped "TT | “Us 'su9s (LSNHOLF) DP4doT

:@pLieyosm ‘05 True

.EOsOTI]) | | | T8

(CSUVS (c6 sy ”Ppiqu (suvg) mndjrjoreod (eweyos) "N

1867.

FÖRHANDLINGAR,

458 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.

Ul wu Pp u Dp Ut Ut u Dp Ut u Pp Pp +” Ut w Dp » Ut u u Dp u PD u PD 2 VD u Vd) » u P "sasuod sı[jeJuopT99o EIpu]) -19qs9odg wiyoreururg| SHeTsne URAN) ejnsuf "ABUIPUBIS

(SUVI) DPuYjporpag

:@prurpjpoorpedg Fö rue (CAYT9) VIITHOOAAIH ‘7 Snqugp

Kurnenneenonenrennnnennen (RER 987 "33 pig) (INS) eye.suopo "IRA (sag) sAyoedogou wuLtof :9

I Brnentereereneennennnnn (GEL —2R% "25% “prqt) (sag) esofn[[od BULIOJ :q

sooee Kerr tres sotserra (TREUE 534 “prqt) (ONIY) vurrueag BULIOJ :P

(NIT) esommeo "A - (IVT) 40odogoy :epriodogoy ‘gg ere

(IVT "suepmarns I) =) (918 —-2I% 334 priq (EO) wyessenur 9 öraasees enes rer eter RAR RR nun nee soresesor rt (TIC "Sy “pıqt) ("ISNHOf) uppesse] (0) (XUNTJ) Puupsoddpg (upueog 'yyone fesoorwmd I ="SHONIH “wwogoygarp I TU (OTE— 80% 554 PIqt) (SNONIH) SIIejnarAR BULIOF :p (NE) Bsopnwe.t TULIOF :9 PRL HL BCE BEur I HE BL HL BLHL HH Er BCE EL EL BL HL BE BE EL BL BEE BUBBLE EL Er Bear Er Bar Er SE ern CIO.) BSOIAQNI VULIOF :q

en nennen nnn 0 0 Bö nnnnnuee (T0%&—861 Kali pig) (IS) enS1ruon BULIOF :B [| (NIT) Bsomwer I

cOT

TOT 00T

66

==-———— LEE EEE AEA AEA AL

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 459

Recensioni huic, ut melius intelligatur, addere volumus quasdam de methodo nostra observationes. Pluribus enim locis videre licet formas nos enumerare sicut specierum varietates, que apud alios hujus rei scriptores specierum ordine recens&® sunt. De divisionibus etiam majoris ordinis plerasque propositiones no- vas offerimus. Tota vero qusstio in eo versatur, ut speciei vim juste censeamus. Variant enim s&pe species et eo modo va- riationibus conjunguntur, ut note distinctionis vix inveniend& sint, et divisionum etiam majorum limites incerti fiant. De Bryozois magnam perturbationem effecit hec incertitudo. Qu ut deleatur, demonstrare conabimur, variationes specierum evolu- tionem earunı sequi, ita ut inde maximam partem explicari possint.

Quod si de vera speciei vi querimus, animalia superiora et qua jam e primis vite libere stadiis formam suam magis minusve fixam prabent, quamvis species s&pissime faciliores distinetu sint, diffi- ciliorem investigationem prabent, quia variationes et minores et solitarias vulgo pr&bent. Si vero animalia videamus, que in colonias conjuncta vivant, quorum igitur genealogia individuo- rum non disputanda sit, leges caussasque variationum facilius investigabimus. In hac re Bryozoa nobis auxilium optimum da- bunt. Scilicet in coloniis eorum magnas variationes videmus, quas in seriebus collatas persequi possumus inde a stadiis sim- plieissimis usque ad formas maxime evolutas. Quod de indivi- duis specierum et coloniarum &que valet ac de speciebus di- stinctis, quare differentiatio colonise seriem variationum prabet eodem modo quo series differentiarum inter species progredi- entem.

Ctenostomata secundum evolutionem teste infimum gradum tenent. Membranacea vel carnea semper manent. Coloniam ejusque organa prabent deterius ex&dificata. Zoocecia prabent qualia in stadio gemmificationis Bryozoa superiora (cfr. Öfvers. Vet.-Akad. Förh 1865, tab. V fig. 9 cum tab. I fig. 1).

In duas familias discedunt, evolutione formarum tamen con- juneta. Familia prima, Halcyonellee, infimas prebet formas cru-

starum facie e zooceciis hexagonis inter se conjunctis extructas.

400 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Discedit vero, ab hoc stadio, in duas vias evolutio, quarum al- tera per dissolutionem colonie ad formas ducit Hippothoen re- ferentes, altera zoocecia conjuncta retinet, coloniam vero in for- mam stirpis carne& erigit. In utraque pars distalis (angl., = oralis) zoo@eii sensim magis magisque produci potest (Öfvers. 1866, tab. XII fig. 6).

In Alcyonidio hirsuto omnes ill® variationes tali modo conjun- ct sunt, ut Zoocecia prima cujusque colonie formam prototypam servent. Dissolutio illa colonie una cum productione partis di- stalis zoocecii ad familiam Vesiculariearum viam ostendit. Fa- milia vero Halcyonellearum et aliam prabet indolem variationis. Videmus enim tres illas species, quas sub-generis nomine Cycloi (Hass.) conjunximus, e zoocciis exstructas, quorum superficies externa ad lineas intergerinas papillis cavis, conieis (Öfvers. 1866, tab. XII fies. 15, 16, 20, 21) vel denique in setz for- mam productis (ibid. figg. 22—24) distinguatur. Que sete in Aleyonidio hispido numerum variantes, ita ut distales solum re- tineantur, prototypum ostendunt variationis maxime vulgaris in

evolutione Chzlostomatum.

Altera familia Ctenostomatum, Vesiculariee, pr&cipue pro- longatione zoo@ciorum variat. Et quum organa digestionis et generationis in parte erecta zoocecii inclusa sint, pars hu- jus proximalis (angl., = basalis) in tubulum (ibid. tab. XIII figg. 36,38, 39) transformatur, qui una cum partibus respon- dentibus vicinorum radicem vel stirpem tubuliformem efficit. Hujusmodi transitus ad formam „Bteidarum (seriei Chilostoma-

tum) conducit.

Hie vero et aliam digressionem persequi licet. Forma ey- lindrica zoo@eii Vesicularias et Ateas cum Cyclostomatibus con- jungeit. De Htea anguina vero jam BUSK observavit, originem colonie ejus e corpore hemisphsrico duci, e quali etiam Cyclo- stomata (Öfvers. 1865, p. 122, fig. 2) in evolutione sua proce- dunt. Testam zovecn, Hteidarum modo, poris pertusam insu- per hec ostendunt.

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 461

In serie Cyclostomatum ") familia prima, Orisiew (Öfvers. 1856, tab. XVI), optimum nobis exemplum prebet formarum progressus inde a stadiis simplicissimis, ubi zoocecia duplici se- rie alternantia, laxe inter se connecta sunt, usque ad firmioris stirpis constructionem, cujus zoocecia maximam partem invi- cem connectuntur. Et eo modo form» conjunct® sunt, ut s&pissime Orisia eburnea, in partibus inferioribus stirpis, formam teneat (risi® cornute, Crisia vero denticulata eandem relationem ad eburneam praebeat; pr&ter quod tam multas formas interme- dias inter has videmus, ut eas notis distinguere non possimus. Sed vivit multis in locis altera vel altera forma tam constans, ut species bene distincta facile censeatur. Neque semper Urisia eburnea stadium Orisie cornute pervadit, neque Crisia dentieu- lata semper formam Crisie eburne® primo imitatur. Dieimus igitur, formas hujus generis secundum evolutionis legem in seriem disponendas esse, cujus membra, e communi origine orta, gradum suum evolutionis teneant, ita ut quodque stadium species fixa videatur. Hinc vero illud, ut tot species proponere possimus,

quot stadia magis minusve fixa videamus.

Quod etiam de familiis valet, que subordinem /nerustato- rum componunt. Quo vero magis elevatum inter se gradum tenent in serie evolutionis, eo difficilius est connexum inter for- mas demonstrare, et quia per longa tempora geologie vixerunt, ita ut forme plures intermedie exstinet® sint, et quia modus originis complexione colonie wagis intricata s&pe occultatur. Et quamvis magna multitudo specierum ex hoc subordine de- scripta sit, attamen hie observatum velim, neminem fere obser- vationes de hac evolutione fecisse. Forms vero, quas novimus, in series plures parallelas collocandae sunt, eo modo ut stadia in- vicem respondentia simillima sepe videantur. Hinc maxima fit de synonymis incertitudo. Pro certo tamen habemus, genus il- lud antiquissimum Aleetous stadia evolutionis prima et simpli-

eissima indicare, e quibus Oriserpia (auctt.) (Ofvers. 1866, tab.

1!) Nomen fortasse mutandum est propter ordinem piscium, Cyclostomata.

402 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1867.

VIII figg. 1—6) et Diastopora (ibid. fig. 10) unam viam evo- lutionis sequuntur, aliam vero Oriserpia (auctt.) et Tubulipora (Öfvers. 1866, tab. III figg. 1, 2, 4, 6; tab. V; tab. IX figg. 4—9; tab. X fig. 2). De Horneridis adhuc nullum certum indicium originis vidimus; prabet vero forma nostra prima, Hor- nera proboscina (Öfvers. 1866, tab. VI fig. 2), complexionen Pustulipore respondentem, cujus originem e stadio Alectous, ori- gini Proboscein® simillimo, observavit HINCKS. Evolutionem vero Lichenoporidarum investigare potuimus (ibid., tab. X figg. 6 et 7), Discoporellam seilicet stadium quoddam juvene Tubulipore (Phalangelle) vespondens pr&bere, in quo etiam illa gemmi- ficationes primas laterales et zooccia prima sparsa, coloniam s&- pissime magis minusve reniformen efficientia, habeat (cfr. pra&- terea ibid. tab. XI fie. 6!) Form& Fascieulineorum jam lon- gius remote sunt; ostendunt vero Tubulinea pleraque (e. ©. Phalangella flabellaris, Proboscina penicillata) transitum ad il- lorum structuram et verisimile videtur — quod tamen demon- strare adhuc non potui — formam illam Corymbopore (ibid. tab. XI fig. 13), quam sub nomine fungiformi descripserim, stadium esse juvene Coronopor® truncai®, e qua ratione de lege evolutionis et harum formarum conjicere possimus.

Familias vero, quas enumeramus, si diligentius perscruta- mur, eandem rationem inter formas videbimus, quam ostendit familia Crisiearum. Sie Diastopora repens magis magisque ex Alectous forma explanatur (Öfvers. 1866, tab. VIII, fie. 6) et ad formam Diastopore simplicıs pervenit; hac vero stadium juvene D. hyalin®e zquat. Diast. hyalina et Diast. patina va- rietatem memoratu dignissimam prabent, zooceciis in ordines ra- diantes magis magisque confertis transitum ad Fubuliporidas facientem. Jam dubitari non potest Mesenteriporam veprasen- tare modum solum crescendi proprium ejusdem typi ac Diasto- por@, sicut e mari mediterraneo Reticeuliporam Nummulitorum (Öfvers. 1866, tab. IX, fie. D, 1 ei 2; tab. X, fies, A, BO) vidi e basi Diastopor® simili procedentem. Quum vero basin

Mesenteripore nondum viderim, pendentem habeo qu&stionem, an

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 463

aliquis ex nostris Diastoporis arcticis primordium sit hujus ge- neris. Fit enim s&pe ut stadia juvenia — sub conditionibus, quarum caussas s&pissime ignoramus — tantam vite propris potestatem ostendant, quantam vulgo habent sola stadia adulta. Quare non omnia illa ad hec perveniant necesse est. Jam de Orisiis hoc adnotavimus, quod magis etiam de Tubuliporis valet. Primum /dmone® atlantice evolutionem continuam e stadio Ale- tous (Öfvers. 1866, tab. III, fig. 6), investigare potuimus. Et magnitudine et numero (Öfvers. 1666, tab. IV, figg. 4--9) in ordinibus transversis collata augentur hujus zooccia, eodem tem- pore quo dorsum magis magisque planatum (Öfvers. 1866, tab. IV, fig. 10) prabet stirps. Hujusmodi transitum ad J/dmoneam serpentem ostendit, ita ut rationes viderit SARS, cur in unam speciem cum hac conferatur, que tamen in stadiis ejusdem evo- lutionis gradus (cfr. Öfvers. 1866, tab. III, fig. 4 et 5 cum tab. IV, fie. 5!) quam Jdm. atlantica semper magis explanata est et proprio nomine eo pra&cipue adnotanda est, quod aliam viam evolutionis hujus typi tenet. Sxpe enim longius composi- tionem et crescendi modum Üriserpie (Öfvers. 1866, tab. III, figg. 1—3) retinere potest vel eodem modo composita e fulero erigi, quod quum etiam de Phalangellis vulgo serpentibus et de Pro- boseinis vulgo erectis valeat, s&pe fit, ut colonias vel partes co- loniarum ex his tribus seriebus inveniamus, que vix distin- suende sint. Et Tubuliporam lobulatam nihil aliud esse videmus quam /dmoneam quandam serpentem, que Phalangelle modo se extendat, sicut interdum illius speciei colonie e primordio for- me typice faciem Phalangelle capiunt (Öfvers. 1866, tab. IX, fig. 2, a et b). Phalangellam et Proboscinam duas se- ries, alteram juxta alteram procedentem, eodem modo quo Idmo- neam componimus, ut altera forma alter& ejusdem seriei pro- pius propiusque in evolutione accedat. Quare limites- sieut inter Orisias vix inter formas et harum serierum determinandi sunt. Tubuliporidarum familiam igitur ex tribus seriebus compositam

videmus. Sed sicut e primordio simili he progrediuntur, sic eti-

464 ÖFVERSIGT AF-K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

am altera altere obviam venire potest, quare note generic» vix querende sunt.

Relique ex Tubulineis familie, Horneride et Lichenopo- ride, formas typicas cancellatas et majore calcificatione firmatas et obductas prabent, quare originis modum difficilius investiga- mus. Pra&terea Horner® typice oocecia (Öfvers. 1866, tab. VIT, figg. 7—10) dorso stirpis affixa gerunt. Sed etiam in his for- mis transitum e stadiis simplieioribus videmus, quum progres- sum caleificationis in omnibus fere stirpibus ex apice ad basin persequi possumus, oocecia vero locum adh&sionis variant, ita ut apices Horner® lichenoidis (Öfvers. 1866, tab. VII, fig. 5) ea- dem complexione zoo@ciorum componantur qua tota stirps Hor- nere probosein® (ibid., tab. VI, fig. 2), que oocecia (ibid., fig. 4) in fronte stirpis gerit, quamvis tam arcte cum HH. wiolacea eonjuncta sit — cujus ooccia secundum SARS dorso stirpis af- fixa sunt — ut eas sejungere non audeam.

Eodem modo inter se connex& sunt form» generis Disco- : porelle, quarum tamen variationes tam dissimilem habitum fe- runt, ut s&pe species optime distinet® credantur. Efficiunt hoc presertim calcificatio robustior et exstructio oocciorum, que centrum colonis (vel centra, si hec gemmificatione multiplicata est) obtegunt. Et quum novum oocecium (Öfvers. 1866, tab. XI, figg. 1—4) alterum supra alterum inferiori post novos can- cellos formatos imponitur, hince summa effieitur varietas forma- rum. Sunt vero etiam zoocecia figure dissimilis, quare tres for- mas distinguere possumus, quas tamen mult® forms intermedis conjungunt. Sic sepe Discoporella verrucaria longius adulta facie Discoporell®e erassiuscule vel Discoporelle hispide se in- dueit, et s#pissime Discop. hispida juvenis habitum Discopo- relle erassiuscule fert. |

De Fascieuliners jam adnotavimus, formas earum magis in- ter se remotas esse. Et quidem fieri potest, has familias ali- quando in series e Tubulineis progredientes distribuendas esse videri, si Frondiporam Idmonew, Coronoporam Phalangelle, De- franciam Proboscin® vespondere conjicere licet. Adnotande

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 465

tamen sunt etiam form» ille Filifascigera (D'ORB.) et Repto- fascigera (D'ORB.), que evolutionem propriam Fasciculineorum jam ex infimis stadiis indicare possunt. Quum vero plurimee hujus sectionis forma» exstinct® sint, pal®ontologis est de hac qux- stione responsum dare. Quod si justum fiet, justo de gemmifica- tione judicio niti debet, cujus modum in alia dissertatione indi- cavimus. Oriuntur enim vulgo ad marginem (Öfvers. 1865, tab. I, fige. 1 et 12, tab. IV, fig. 16; Öfvers. 1866, tab. VIIL, figg. 9, 10, 13, tab. X, figg. 6, 7, C, tab. XI, figg. 1—5, 7—12) vel apicem (ibid. 1865, tab. I, fieg. 13—18, tab. II, fig. 2; Öfvers. 1866, tab. IV, fie. 8; Öfvers. 1867, tab. XVI, fig. 24) coloni&

semm® communes, qu& parietibus internis in zoocecia dividun-

tur, eodem modo quo crescunt Foraminifera, eademque fere compositione quam pra&bent illa animalia, quum gemma Bryo- zoarii communis vesice formam tenet protoplasm& illorum si- millima materia farcta!). Hinc leges accretionis — sicut sepe etiam forms coloniarum, e. g. Dactylopore — Foramini- ferorum et Bryozoorum similes videntur, et memoratu dignum est, CARPENTER eandem rationem inter formas illorum obser- vasse, quamvis minus expressam eam de animalibus inferiori-

bus et minus cognitis demonstraverit. Bryozoa vero formas

!) Nomen corpusculorum adiposorum secundum HENLE huie materia retinuimus,. observandum tamen (Öfvers. 1865, p. 6) expressis verbis dicentes, unum et idem quod corpora adiposa Insectorum ea non esse, quamvis et haec per histolysen in il- lorum simile compositionis stadium converti possint et praebeant Vermes quidam liberorum &orpusculorum eongregationes, quse horum et illorum structuram con- jungant. Protoplasmae vero nomen retinere noluimus de animalibus tam com- positis, quum partes fere omnes materise Iymphaticz et chyli et sanguinis anima- lium superiorum in his animalibus sustineat haee materia, quae in zoooeciis adul- tis cavum perigastrieum implet. Residuum est ex ovo post alia organa for- mata et in zoooecio adulto nutritione augetur. Ejusdem vero generis in gemma eam esse videmus atque illam, e qua post histolysen in zooceeiis adultis nova organa digestionis oriuntur, vel illam, quze oooeeia implet, sieut etiam organa generationis (sive mox ova et semen) differentiatione ex hac materia ori- untur. Bryozoa hac in re maximas nobis variationes ostendunt, qua magni momenti esse videntur, si modos tam diversos generationis animalium deela- rare volumus. Apud illa enim saepe in eadem colonia plures generationis modos eodem tempore videmus. Sie e. g. Bugulam flabellatum ova produ- cere vidimus et in zoooecio et in oooecio supra hoc affixo.

466 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

magis definitas quamvis pariter variantes prebent. Quas qui investigare vult, variationes gemms& communis videre oportet, que, accretione colonie progrediente, quum e partibus magis magisque compositis exseritur, variis modis differentiari potest. Sie ratio illa effieitur, ut evolutio colonie ad compositionem magis multiplicem ferat. |

Jam de Cyclostomatibus nostris, que quidem cognita sint, ra- tiones breviter demonstravimus, quibus hec evolutio formas con- jungat. Parva illa dissimilitudo, ut demus hic exemplum quoddam, qua distinguuntur Alectous form, que /dmone® cujusdam qua&que Proboscine primordia sunt (cfr. Öfvers. 1866, tab. III, fig. 2 cum tab. IX, fig. 91), originem communem sine dubio indicat, e qua vero formee etiam nostri temporis prius vel serius dissimillimis modis divergere possint, sicut de /dmonea serpente adnotavimus. Et forms ille evolutionis gradu inferiores propriam vitam specierum modo ferre possunt, sicut Jdmonea serpens quum in Oriserpie stadio oocecia exstruit (Öfvers. 1866, tab. III, fig. 3, a et b). Aut h&e stadia inferiora haud necessaria esse videntur, sicut Idmoneam atlanticam s&pissime stadio Alectous carentem vide- mus. Et quum series formarum secundum modun evolutionis componimus, illis spectatis gradus dissimiles evolutionis for- marum cernere possumus. Dixi jam formam quandam in gra- du brevius vel longius progresso subsistere posse: sic etiam va- riationem quandam gradus cujusdam vitam propriam speciei modo agere videnus, quales Jdmoneam fenestratam vel Tubuli- poram lobulatam adnotavimus. Et singul® series eodem modo quamvis in gradu dissimili variare possunt, eo modo ut etiam magis minusve express® sint he variationes, sicut Diastopora patina prius et sepius quam Diastopora hyalina formam colo- nie patelle et zoooecia in ordines conferta pr&beat. De evolu- tione locuti sumus et de notis, quarum vim secundum illam in- dicavimus. Ineidunt vero etiam dissimilitudines, que specierum potestatem, ut ita dicam, digressionis proprie indicare vide- antur. Harum vim quamdiu explicare non possumus, restant

species bene distinct®, sicut e maribus meridionalibus vel minus

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 467

arcticis Hornera frondiculata, Idmonea radians, Diastopora pa- tina zoow@cia eodem fere modo apice bifida prabent, quum e maribus borealibus vel arcticis Hornercw lichenoidis, Idmone® at- lantice, Diastopore hyalin® zoocecia marginem apertur® pla- num vel in dentis solum formam ab uno latere declivem pr&- beant. Form& vero Cyelostomatum sicut in antiquioribus geo- logie temporibus maxime floruerunt, sic etiam inferiorem evolu- tionis gradum retinuerunt, ita ut, quamvis varlis figuris coloni- arum abundet hic ordo, zooccia fere »qualia prebeat. Tamen jam de zoocciis specierum hujus ordinis adnotare possumus va- riationes, evolutionem vulgo sequentes, quum majora et magis arcte connexa fiant. Valent vero semper de perturbatione legis adnotationes, que supra de variationibus fecimus, ut e. g. Idmo- nea atlantica interdum zoo@cia minora retinere possit, quamvis vulgo ad Jdmoneam serpentem propius veniat, vel ut Diasiopora patina magnam coloniam exstruere possit zoocecia quincunciali ordine sparsa retinens.

Praterea de Cyclostomatibus (Diastopora hyalina, Diastopora patina, Discoporella hispida, Corymbopora fungiformi, Corono- pora truncata) gemmificationem colonie adnotavimus strata nova effieientem supra zoo@cia inferiora jam clausa, qua decla- randa sunt genera illa D'’ORBIGNYI Keptomultisparsa, Celluli- pora, Semimultisparsa, Multisparsa, cett. Que gemmificatio co- lonie eandem restaurationen post histolysen indicat, quam de- scripsimus de zooe@cis forms argillacew speciei „Bte® truncatır (Öfvers. 1865, tab. IV, fig. 18). Et apud Chilostomata hanc gemmificationem reperimus— de Membranipora Flemingü, Escha- rella Jacotini, Escharella lineari, Mollia hyalina, Myriozoo erus- taceo, Porella levi, Eschara verrucosa, Eschara cervicornt, Cel- leporinis plerisque eam adnotavimus — ubi pr&terea eam sequi- tur perturbatio positus et s&pe forma zooociorum, quomodo species subordinis Kscharinorum Celleporinis magis appropin- quant. |

Superiorem gradum evolutionis Chilostomata assequuntur.

Hoc pr&cipue eo apparet, quod individua colonie magis expres-

408 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sam formam induunt, et augentur organa illa secundaria colonie (sete, oocecia, avicularia et vibracularia, soboles), que gemmi- ficatione secundaria sepissime supra zoocecia oriuntur, quamvis etiam zoo@ciorum modo gemmificatione primaria oriri possint. Immo etiam modificationes ejusdem typi atque zooceciorum vi- deri possunt, quod prscipue demonstrant species gradum inferi- orem evolutionis tenentes (i. e. quarum colonie minus differen- tiate sunt), sicut de aviculariis Flustram foliaceam (Öfvers. 1867, tab. XX, figg. 12—14), Flustram securifrontem (ibid., figg. 7 et 8), Flustram membranaceo-truncatam (ibid., figg. 2— 4), de sobolibus vero Flustram papyream (ibid., fig. 10) et Flustram securifrontem (ibid., fig. 7, in qua specie tamen zoocecia in folio stirpis externa partes sobolium basi sua producta exci- piunt; cfr. Dugulam murrayanam, ibid., tab. XVIII, fieg. 20, 23, 26 et Dicellariam Alderi, ibid., figg. 5 et 6!) exempla adno- tare possumus.

Quod ad hunc ordinem in subordines distribuendum attinet, prineipia sequimur, que conjecisse videtur primus MILNE-ED- WARDS, quum, in adnotationibus ad Flustras apud LAMARCK, for- mam zoocecii solam esse de Bryozois notam dixit, que certo limite genera describeret. Apparet vero, cognitionem nostre »tatis de his anımalibus jam meliorem esse, quare alia est et subordinum et generum nostra definitio. Systema integrum post eum dedit D’ORBIGNY, in quo principia eadem se sequi dixit. Re vera tamen secundum organa secundaria coloni®, quorum rationes preterea haud cognovit, divisiones suas fecit, quare s&epissime perturba- tiones affinitatum attulit. Quod etiam de systemate GRAYI va- let, qui fere nihil preterea cognitioni horum animalium addidit. Hi vero scriptores, et ante eos LAMOUROUX, tam multa gene- rum nomina proposuerunt, ut his abundent pr&cipue ultimi sub- ordines, et ne jam magis crescat turba, genera eorum retinui- mus, quamvis sspissime vim mutaremus necesse fuerit. Opti- mam formarum cognitionem dedit BUSK, quamvis systemate ar- tificiali jam ipse se uti dixerit. Quare ut facilius pereipiatur

recensio nostra, parenthesi genera hujus scriptoris addimus.

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 469

Primo vero id observatum volumus, nullas fere notas tam fixas esse, ut evolutione formarum non varient, quare frustra limites ordinum, subordinum, familiarum, generum (s&pe etiam specierum) notis certis exprimere conabimur. Ex eadem origine progresse multis modis invicem se tangunt h& series, et sepe tam similes sunt forms» serierum singularum, ut diffieillimum sit dijudicare, an huc vel illuc referenda sit forma quadam. Nihil aliud igitur facere possumus, quin 'evolutionem form» cujusque persequamur, ut certum de natura ejus judieium habeamus. Et plerarumque specierum nostrarum evolutionem vidimus. Secun- dum hoc — et per analogiam secundum formam zooccii, ubi evolutionem persequi non potuimus — si eandem vel similem evolutionis viam pergunt, in genera, familias, subordines eas collocamus. Incidit vero magna illa difficultas, quum species quedam in stadio uno vel minus evoluto descripta sit, veram ejus affinitatem censendi. Hine summa incertitudo synonymorum pr&sertim de speciebus exstinctis, quas tamen magni momenti est cognoscere, ut intervalla, que inter viventes intercedunt, imple- ant. Pra&terea jure credidit D’ORBIGNY, familias plerosque con- structionis modos coloniarum prabere posse; sed ne secundum hoc prineipium species in genera distribuamus, observemus so- lum, multas species primo crust® forma deinde in stirpis for- mam erectas vivere vel primo continuas deinde in Arppothow formam dissolutas. Et s&pe he coloniarum variationes alias variationes sibi respondentes adducunt, que formam zooecio- rum affıciunt, sieut Zucratea e familia Cellulariearum vel Be- ania e familia Dicellariearum _Ete® formam imitantur, vel sicut Caberea e prima illa familia vel Dugula e secunda, quum plures series zooceciorum construunt, ha&c flustrina fere prabent, vel sicut Membranipora catenularia et Mollia divari- cata (Hippotho®, auctt.) zoo@cüs fere cellularinis exstruuntur, vel sicut eandem Cellularinorum similitudinem prabent Catent- elle e subordine Escharinorum, vel sieut escharine® ill form& supra notate, que nova strata zoocciorum super inferiora con-

fieiunt, hec celleporina sepissim& faciunt. Que nobis exempla

470 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sint, ut solum post evolutionem formarum penitus cognitam de speciebus judicemus, ne ejusmodi discrepantias notas specificas censeamus, etsi typus zoocecii alienus videatur. Frustra tamen alias notas vel alia prineipia distributionis Bryozoorum indicabi- mus, semper enim videbimus, ubi forma zooccii eadem sit, ce- teras dissimilitudines altero vel altero modo evanescere.

Has quum adnotationes fecimus, quattuor subordines Chilo- stomatum ponimus: Plustrina, quorum zoocecia quadrata (flu- strina) frontem planam prabent, que aream apertur®e primari- am zquiparat, quare infimum evolutionis gradum vulgo tenent, quum e stadiis cum (tenostomatibus congruentibus eo ipso modo evadunt Chelostomata, ut partem proximalem pone aream aper- ture construant, eamque aream magis magisque restringant; Cellularina, quorum zoocecia cornea vel corneo-calcarea, infundi- buliformia partem proximalem (inferiorem) sub area apertur& tubuliformem vel obconicam pr&bent; Fscharina, quorum zoom- cia vulgo calcarea, quadrata vel semiovata in plano aceretionis colonie (crustiformis vel in stirpis formam erect&) decumbentia aperturam lateralem praebent, cujus magnitudo magnitudinem operculi fere »quat, nulla majore area frontali continua zooacii relicta; Celleporina, quorum zocacia calcarea, rhombica vel ova- ta, magis minusve ad planum accretionis coloni@ erecta et in@- qualiter acervata aperturam terminalem prabent.

Primum vero Cellularina contemplemur, quorum ad Vesi- cularieas et Cyclostomata relationem per “Eteas expressam jam supra adnotavimus. Et zoo@cia Pteidarum (Öfvers. 1865, tab. II, figg. 3—8; Öfvers. 1867, tab. XVI, figg. 3 et 5) tubuli- formia apice, COyclostomatum modo, aperiuntur. Aream tamen apertur® lateralem, signum Chilostomatum, prabent. Et va- gina tentacularis individuorum annulo setarum, Ctenostomatum ımodo, confirmatur. His igitur notis omnes tres ordines Bryo- zoorum infundibulatorum conjungunt Hteide. Variationibus ve- ro Vesieularieas precipue sequuntur. Scilicet zoocecia secundum evolutionem formarum magis magisque producuntur. Et colonia primo serpens (Öfvers. 1865, tab. III, fig. 1) deinde in stirpis

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 471

formam erigitur (ibid., tab. II, fig. 14) et zoo@ciis sepe verti- eillatis eomponitur (ibid., tab. III, fig. 2).

Cellulariee formas ex duobus subordinibus D’ORBIGNYI (qui tamen hunc distributionis modum postea deseruit) et BUSKII Artieulatis et Imarticulatis amplectuntur, quas tamen conjungen- das esse demonstrant et similitudo zoooeciorum et dispositio orga- norum secundariorum coloni®, que eadem est. Et pra&bent Hu- eratea et Gemellaria constrictionem zonceciorum in ramis inferi- orum proximalem, ubi alia genera articulationem prabent, et Caberea vamos ad basin diremtos sobolibus colligatos retinet, eodem modo quo Escharella palmata, subordinis Kscharinorum species, articulationes compensat. Quod si formam organorum secundariorum coloni®@ consideramus, etiam nostra fauna in Cel- hularia scabra et Cellularia reptante transitus ad magna illa vi- bracularia Cabere® ostendit.

Species generis Cellulari@ evolutionem coloni® pr&buerunt e primo zoo@cio magis winusve Tati-formi (Genus Tata, V. BEN.) procedentem (Öfvers. 1867, tab. XVI, fig. 15; tab. XVII, fige. 27, 28, 42—47). Ürescit ab hoc zoo&@cium secundum jam fere typicum, Cujus area apertur® setis ad marginem proximalibus- caret. Differt vero et forma zooceci illius Tatiformis specierum singularum, ita ut minus magisve cellularinum sit hoc zoo@cium. Et s&pe easdem differentias species ipse prabent (cfr. ibid., tab. XVII, figg. 42 et 44!), quare non semper ab eodem stadio progre- dientes eas videmus, sicut jam supra stadia inferiora haud sem- per necessaria videri adnotavimus. Et form& evolute differen- tias secundum leges evolutionis ortas pr&bent, eo modo ut spe- cies illa, cui nomen Cellularie ternat® vetinuimus, seriem pra®- beat progredientem formarum (ibid., tab, XVI, figg. 13, 16, 17, 23, 25), qualem Crisie eburne® et Crisie dentieulate demon- stravimus.

Familia Bicellariearum, quarum colonie vulgo magis lax& erescunt, ita ut partes earum inter se liberiores sint, zoo@cils contortis distinguitur, quorum area apertur& lateralis oblique ad

planum axis medianum zoocecii posita est, quare angulus arex-

472 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

inferior interno propius quam externo lateri zooccii accedit. Hanc torsionem s&pissime in figura colonie, ramis spiraliter po- sitis turbinat®, expressam videmus.

Et hujus familie specierum evolutionem persequi potuimus (ibid., tab. XVII, figg. 1 et 4), que prima zoocecia totum ad mar- ginem arex apertur& setis munita ostendit, etsi vulgo zoocecia juniora distalem solum ad partem hujus are® setas retineant. Sed longius e Tate forma discedunt, quum parte proximali producta eriguntur. Hunc evolutionis modum pr&sertim memo- ratu dignum est, si species Dugul® distinguere volumus, quarunı notas specificas pr&cipue e numero setarum ceperunt hujus rei scriptores. Sic Dugulam aviculariam, Bug. flabellatam, Bug. Ffestigiatam, sic etiam Bug. murrayanam et Bug. quadridenta- tam in series componimus, quarum membra Crisiarum modo stadia evolutionis magis minusve constantia vitam propriam de- gere se ostendunt. Magnam e forma typica zoo@ciorum aber- rationem ostendunt Dugula umbella (ibid., tab. XIX) et Deania mirabilis, quarum tamen illa torsionem zooceciorum et avicula- ria typica Dugul® praebet, hec vero similitudini illius zoo@- ciorum dispositionem setarum Dugule murrayane similen adjungit.

De Flusirinis jam supra adnotavimus, quomodo Ctenosto- matibus appropinquent. Quod precipue de familia Mlustrida- rum valet, cujus forms» nostrius faune parum supra Ütenosto- mata elevatum stadium differentiationis tenent. De forma colo- nie, que apud plerosque hujus rei scriptores nota generica ha- betur, optima nobis exempla, quam parvi hec sit momenti, spe- cies Flustre pr&bent, quum et crustiformes et in Jamin® undu- late vel inzqualiter vel labiatim foliose formam erect® cre- scunt, simplices vel ex duobus zoocciorum stratis composite. Forma vero zoocecii specierum inferiorem differentiationis gra- dum tenentium valde indefinita est, quamvis secundum eam duas sectiones faciamus.

Familiam Cellariearum hwe subordini attinere docet jam

forma zoo@cii extus rectangularis Cellarie borealis (ibid., tab.

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 473

XX, fig. 17). Preterea nemo dubitabit, qui differentias sub evo- lutione zoooeciorum in Cellaria fistulosa viderit. Scilicet aper- tura in mediam fere frontem zooccii per accretionem partis hu- jus distalis transfertur (ibid., figg. 19 et 20), zoo@cia vero ju- venia formam zooceciorum Flustre foliace® imitantur. Que trans- mutatio magni momenti esse videtur, ut compositionem Meleerite declaret, que ideo forma hujus familie esse demonstretur, quamvis totum alium coloni® constructionis modum apud illud genus vi- deamus. Et suspicor multas formas e generibus Vincularina et Escharinella D’ORBIGNYI et Micropora GRAYI in hanc fami- liam transportandas esse; evolutionem vero non vidi, neque de figuris aliorum certum judiecium faciendum est.

Quod etiam de Membraniporidis valet, ut v. c. de relatione inter Membraniporam arcticam et Biflustras haud certe dijudi- care possimus, quamvis magna sit affinitas earum.

Familie vero Membraniporidarum species quattuor, Mem- braniporam lineatam (Öfvers. 1867, tab. XX, fig. 22, a), Membr. Plemingii (ibid., fig. 21), Membr. arcticam, Membr. pilosam (ibid., fig. 22, b) e Tate vera forma progredientes persequi po- tuimus. Et multas in hac evolutione variationes subeunt, que vitam propriam specierum modo degere videntur et quibus mul- tis modis invicem conjunguntur. Ab aliis vero formis et ipsa harum evolutione docti variationes illas in series intra limites specierum concludimus. Summam s&pissime dissimilitudinem af- fert progressus calcificationis vel iterum a duriore illa constru- ctione regressus, quem frequentem in aqua mortua vel minus salsa videmus, ubi ad infima compositionis stadia reducuntur ha forme (Flustra membranacea, MÜLL. (ibid., fig. 48); Millepora reticulum, LAM.?, Membranipora Lacroixü, AUD., BUSK?, Membr. hexagona, ID.?). Quod si de notis quzerimus, quibus apud scripto- res specierum ımodo distinguuntur he variationes, omnes eas evo- lutionis stadiorum signa esse recognoscemus vel formis intermediis conjunctas. Longius me feıret, si has relationes iterum describere vellem. Sat mihi sit adnotare numerum setarum deerescentem (ibid.,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. N:o 6. 3

474 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

fig. 21) restrictionem are& apertur® per laminam calcaream proximalem progredientem (ibid., figg. 35 et 36), duritiam et cuspidationem oocciorum augentes (adjuvante sepissime linea supra ooceciun calcarea, in medio acuminata, transversa — ibid., cfr. figg. 40 et 41!), numerum et magnitudinem aviculariorum progredientes (ibid.) que organa coloni® defensionis etiam lo- cum mutare possunt (Membranipora trifolium — ibid., efr. figg. 40 et 42!). Post quas adnotationes series formarum earumque inter se relationes facile demonstrabit recensio nostra. Mem- braniporam nitidam huie familie adjunximus propter totam zoo- cecii et colonie (Mollie, auctt., forma — ibid., fig. 50) con- structionem Membranipor® lineate maxime affinem. Sed sicut formas KEscharinorum e primordiis Tatiformibus progredientes videbimus, ubi Membraniporas retulerint, sic etiam Membra- nipora nitida magni erit momenti, ut constructionem forma- rum quarundam e subordine illo declaret. Membraniporam la- cam (ibid., fig. 49) novam e serie Membranipore® pilose formam proposuimus, que coloniam Kucratee modo crescentem prabeat. Membraniporam catenulariam in mari arctico sepissime conti- nuam (ibid.; fieg. 45 et 46), Membranipor® forma typica cre- scentem, videmus; in abyssis maris Atlantici Hippothorformäis Vi- vit, in freto ÖOeresund vero continua reperitur (ibid., fig. 47), unde, magis magisque progrediente reductione compositionis ejus (ibid., fig. 48), in mari balthico interno eam e tempore glaciali (vide LovEn!) relictam usque ad Arkö (Ostrogothie) persequi potuimus. Fit tamen hie quod sepe, quum series plures forma- rum e primordio simili progrediantur, ut multis modis invicem se tangant. Sic in maribus arctieis formam productam, calei- ficatione valde duram Membranipor® lineate (ibid., fig. 26) vi- demus, cui fortasse »quo jure conjungenda sit catenularia illa, quamvis forma zooccii et magna ad aream apertur&e seta proxi- malis Membranipore® pilose proprium sit.

De Escharinis magna fuit perturbatio. Genera fecerunt seriptores secundum formam colonie sive notas zoocecii, quarum

vis ignota fuit vel nulla. Hinc species affınes longe divuls&

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 475

sunt. Nullas de evolutione formarum observationes littere continent, quare necesse est totam fere novam earum distribu- tionem faciamus. Sparsas enim de differentiis formarum obser- vationes si etiam apud alios invenire possumus, fere nihil tamen systemati naturali emolumenti attulerunt, usque ad HASSALL, qui generis Leprali® (JOHNST.) variationes perscrutatus est et for- mam aperture maxime constantem invenit. Que observatio eti- am nobis viam ad syStema naturale sepissime monstrabit, rejecta tamen veterum de generibus et familiis formandis opinione; et vi- debimus etiam hanc notam variationi subjectam esse, quare modum varlationis solum principium divisionis formarum retinebimus. Primam familiam proponimus Zschariporidarum nomine, quod a D’ORBIGNY mutuamur. Formas in nostra fauna mi- nus typice expressas includit, que vero connexum cum Mem- braniporis elare indicant. Vixit hec familia pr&cipue in tem- poribus formationis cretacex, unde formas coloni® erectas K- scharipore nomine (v. c. Esch. filiformem) et illustres illas Ste- ginoporas descripsit D’ORBIGNY. In nostris temporibus species solum crustiformes viventes invenimus, e quibus Zscharipora ni- tido-punctata, forma arctica figularis illius avicularlis ad aperturam zoocecii lateralibus munita (Öfvers. 1867, tab. XXLIV, figg. 2 et 3) frontem zoocecii e trabeculis in tholi formam connatis, setis mar- ginalibus (costis) Membranipore nitid@ vespondentibus, constru- ctam pr&bet. Fissur& inter trabecula, poris zooceci Hscharipor® punctate (ibid., figg. 4—6) et Escharipor® annulate (ibid., figg. 9—10) comparand&, unum modum forma escharin® evolutionis ostendunt. Praterea apertura zooccii (ibid., fig. 2) transverse el- liptica, magis minusve elevata, interdum aliquanto quadrangulata, affinitatem etiam Discoporidarum, Celleporinis longe propiarum, indicat hec familia, et videbimus Discoporam sceutulatam (ibid., tab. XXVI, figg. 160 et 161) eodem fere modo zooccia con- struere. Sed e poribus unus in fronte zoocecii fere medius, lu- natus, jam apud Zschariporam innominatam transitum facilio- rem monstrat ad structuram familie, cujus nota pro distinctione optima et apud D’ORBIGNY familiam fecit Porinidarum.

476 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Precipua vero harum nota censenda est forma semicircularis aperture zoocecii, margine proximali rect&, integre. Sed quum et hec et porus ille in tubuli formam produei possunt, altera nota altere pro distinctione adjuvet.‘ Physiologica que sit vis hujus pori adhuc ignotum est; sed pra&bet Anarthropora monodon transformationem ejus ad avicularium, quare morphologicam ana- logiam postulare possumus inter eum et avicularium illud ali- orum Escharinorum vulgare ad aperturam zooccii proximale, medianum. |

Formas hujus familie maxime typicas in genere Porina in- cludimus, cujus species ciliata in mari mediterraneo (fide musei Hauniensis) Kschare, auctt., modo erecta vivit (Öfvers. 1867, tab. XXIV, figg. 18 et 19). Alie species sub Tubueellarie (D’ORB.; Onchopor®, BSK.) nomine jam longe cognit® fuerunt, quarum una (Tubucellaria mutica, BSK.) form zoooecii transi- tum ostendit ad Anarthroporam, que crustiformis vel in stirpem inarticulatam erecta apertur® zoocecii et pori mediani in tubuli formam productione distinguitur. Anarthropora vero borealis (ibid., fige. 25—29) zooceciis suis productis et modo suo calei- ficationis magnam Pustuliporidarum inter Cyclostomata simili- tudinem pra&bet, sicut aliud genus Chilostomatum, Retepora, similitudinem eandem Horneridarum offert, quare dua hec ge- nera inter Cyclostomata olim locum habebant. Incidit hoc, evo- lutione typi progrediente, quum Fscharina magis magisque Cel- leporinis appropinquant, quorum apertura terminalis zoo@eii va- riationes Cyclostomatum similes facilius affert.

Tertia Escharinorum familia, cui Myriozoidarum nomen de- dimus, plures evolutionis series continet, quas generum et sub- generum nominibus distinguimus. Evolutionem vero duobus mo- dis investigamus. Alia enim vera evolutio colonie est e primo zoomcio, alia evolutio zoo@ciorum e gemma communi. Illam de Escharella porifera persecuti sumus, ubi zoocecium primum Mem- branipore formam tenet. Area aperture hujus elliptica maxi- mam partem proximalem lamina calcarea, concava tegitur,

que poris zoocecii typici hujus speciei caret. Clauditur vero

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 477

citius hoc zoocecium et caleificatione progrediente ita obtegitur, ut forma primaria recognosci nequat (Öfvers. 1867, tab, XXV, fig. 74). Alteram evolutionem sapius observavimus, qua diffe- rentias zoo&ciorum e gemma communi usque ad stadium adul- tum prabet. Incipit et hec s&pissime e stadiis pene flustrinis, quum frontem planam zoocecii hujusque formam rectangularem vel hexagonam (i. e. rhombicam abscissam) videmus. Tunc eti- am area apertur& zooccii formam rotundato-quadratam vel ro- tundam pr&bet. Magis vero magisque convexam frontem faciunt zoocecia colonie juniora vel longius evoluta (que tamen iterum augente calcificatione complanari possunt) et in area apertur® zoo&cii ad angulos proximales accrescunt lamin& caleificationis (ibid., tab. XXIV, fieg. 31, 32, 38, 40, 45, 47—49, 62), que processunn lateralium forma pro artu operculi invadunt, donec in medio margine proximali appropinquant, ut sinum solum me- dianum relinquant (ibid., figg. 30, 32, 58) vel etiam in dentem medianum accrescat margo apertur® proximalis (ibid., figg. 35, 36, 38, 40, 49—52). Form» preterea, que inferiora hujus evo- : lutionis stadia tenent, sicut in familiis pracedentibus, fronte zoocecii majoribus poris primarius pertusa dignosci possunt (ibid., figg. 30, 33, 36, 39, 40); longius vero progressa evolutione hi pori obturantur vel supra testam fere continuam pori secundaril ita crescunt, ut ad limites zoocciorum linea calcarea erigatur, e qua divergant alie linee supra frontem zoocecii, qua postea in- ter se connex& reticuli forma zoocecium magis magisque obdu- cant (ibid., figg. 43, 44, 47, 48, 50, 51, 56, 58, 59).

Genus primum, Escharella, plurimas has variationes offert, que maximas habitus differentias Kscharell® porifer® effieiunt, proto- type quodammodo forma aliarum specierum, quamvis etiam has inde a stadiis infimis structure zoocecii persequi possumus. Bonam hic normam, si gradum differentiationis censere volumus, forma nobis mandibul®e avicularii mediani offert, que in Zscharella po- rifera (ibid., figg. 30—36) semielliptica est, in Zscharella palmata (ibid., figg. 43, 44, 46) inter hanc et trianguli formam varlat, in Escharella Legentilii (ibid., figg. 47, 48, 50, 52) triangularis

478 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

est, -quarum differentiarum vim jam de Membraniporis adnota- vimus, majorem quum evolutionis gradum indicat forma acumi- nata mandibule (i. e. operculi) avicularii. Zscharella palmata mirabilem fere modum accretionis ostendit, cujus stirps erecta, planata, dichotome ramosa per se ipsam transverse frangitur, fracta tubulis corneis coheret (ibid., fig. 42). Quod vero jam de Caberea Ellisii observandum diximus, quamvis in hac Zscha- relle specie facilius sit investigatu. Zscharelle Legentili pro- totypam formam arcticam videmus (ibid., fig. 47—49), cujus zooecia margine aperture secundario carent, et cujus avicula- ria mediana huc et illuc, transverse posita, apice vergunt. Ty- pica. vero hujus speciei forma sicut Escharella palmata margi- nem apertur& zoocecii secundarium S-formem erigit (ibid., figg. 46 et 52), qui, supra frontem ooccii ex utroque latere sape concrescens, aperturam secundariam effieit, cujus margines late- rales cum marginibus apertur® avicularii coherent, ita ut tres ille aperture (ooecii, zoocecii, avicularii) conjunct& sint. Quam ‘formam aperture secundarie et apud Zscharellam Jacotini re- perimus, quamvis aviculario mediano ad aperturam zooccii pro- ximali careat. Hujus vero speciei in systemate vis optime eo expressa est, quod e pracedentibus transitum ad conformatio- nem Celleporinorum ostendit. Prabet enim eandem fere formam zoocecii hujusque apertur& eundemque calcificationis modum at- que Hscharella Legentiliv (efr. ibid., figg. 51 et 54!). Avicula- ria vero lateralia, liberiora et magis erecta sunt, inzqualiter supra zoocecia tantum non omnia distributa. Et zoocecia juni- orum stratorum (ibid., figg. 55 et 57), que supra zoocecia ve- tustiora exstruunt colonie, inzqualiter acervata et magis inflata aperturam s&pissime deformem prabent.

Herentia, hujus generis subgenus, easdem fere differentias in evolutione zoo@ciorum offert. Alio tamen modo he proce- dunt, ita ut sepissime magis sibi constantem, proximaliter me- dio sinuatam, aperturam habeant zoocecia. Quorum quum forma et in his speciebus plana est, facilius e pr&cedentibus distin-

guuntur avicularii mediani mandibula, que brevior sepissime semi-

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 479

circulum refert (ibid., tab. XXIV, figg. 58—60, 66, 67). Et form» easdem fere inter se rationes tenent, ita ut Herentiam auriculatam (ibid., figg. 58 et 59) Herentie Landsborovii (ibid., tisg. 60—65) prototypam quodammod» adnotare possimus formam, vitam propriam speciei modo degentem, quamvis propius propi- usque stadiis minus evolutis Herentie Landsborovii accedat. Herentia linearis (ibid., figg. 68 et 69) transitum ad Cellepori- norum conformationem eodem modo atque Hscharella Jacotini ostendit. Ex illius vero variationibus praterea adnotare volu- mus setas vulgo compressas et majores quam que ad marginem are aperture zooccii oriuntur. Inzquali test» calcificatione sicut zoo@cia verrucos® sunt. Et (una vel due) locum avicu- larii mediani aliarum specierum tenent et pro aviculario laterali ipsius speciei oriri possunt. Avicularia(?) in hac specie sat singularia (ibid., fig. 69, a) ooceciorum forma vidimus, que in&- qualiter supra coloniam sparsa sunt. "Cellulas fertiles”, quas de- scripsit BUSK, pra&sertim referunt. Quarum tamen vim opina- tam haud de his valere credere pcssumus, quum indicat opercu- lum, impressionibus suis musculorum fortibus, avicularii actio- nem. Quare potius aviculariis illis magnis Celleporinorum vul- garibus hec conferenda censemus. Arcticas demum duas formas (ibid., figg. 70—73 et tab. XXV, figg. 74—7T) cum Herentia

lineari tam connexas videmus, ut eas intra limites speciei illius

conjungamus. Que tamen eo pr&cipue adnotande sunt, quod aperturam zoocecii breviorem, semicircularem hujusque apertur& marginem proximalem, medio sinuatum, lateribus magis magisque rectum faciunt, quare transitum ad Molliam ostendunt.

Et Mollie genus multas differentias evolutionis et varia- tiones tam sibi constantes s&pe offert, ut justum censeatur spe- cies distinguere. Sed si leges jam cognitas evolutionis et dif- ferentias calcificationis et variationes jam s&pe memoratas or- ganorum secundi ordinis colonie recordati erimus, facile he for- me in seriem speciei collocabuntur. Sic Molliam spiniferam (ibid., tab. XXV, fig. 78) formam complanatam, porosam, plu-

rimis setis ad marginem aperture zoo@cii munitam videmus.

480 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Molliam vero ansatam, quamvis eam inde ab inferioribus evolu- tionis stadiis persequi potuimus (ibid., fig. 79), nihil aliud nisi formam (ibid., fig. 80) aliquanto produetam, vulgo minus porosam et setis carentem ejusdem seriei censemus. Szpe hanc formam mucronatam videmus (oritur vero mucro transformatione set& proximalis ad aperturam zooccii median® aliarum formarum) quam tamen varietatem magis expressam offert Mollia papillata, cujus etiam lineas calcareas zoocecii transversas jam in pr&ce- dente forma indicatas videre licet. Mollia demum candida (ibid., fig. 83) brevissimam apertur® zoocecii formam prabet, cui ta- men plus minus appropinquant altera membra hujus seriei; pre- ter quod, calcificatione vulgo minus progressa, habitum magis uniformem tenet, ooceciis et aviculariis, quoad cognita est, carens. Quare formam supremum stadium variatione apertur&, ceteris inferiora stadia tenentem eam dieimus, sicut sepe differentie cujusdam in evolutione majorem constantiam apud alteram for- mam quam apud alteram de speciebus aliarum serierum adno- tavimus.

Apparet pr&terea magnam Escharipor® ciliate analogiam prabere Molliam vulgarem, cujus sinus proximalis apertur® zoo- cecii poro mediano illius respondeat. Et si exstinctas externas- que formas inspicimus, analogiam etiam variationum videmus. Accedit huc, quod eandem relationem ad Kschariporam eiliatım pr&bet series illa Escharipora granifera — Escharipora pyri- formis, quam ad Molliam vulgarem pr&bent variationes Mollie hyaline (ibid., figg. 84 et 85), addita tamen hujus ad conforma- tionem Celleporinorum inclinatione magis expressa. Mollia vero divaricata (ibid., figg. 86 et 87), quamvis vitam propriam speciei modo vivere videatur, nihil aliud est nisi variatio Hippothoifur- mis, quam jam de Mollia ansata (ibid., fig. 81) adnotare pos- sumus, addita solum majore zooeciorum productione (ibid., fig. 87).

Myriozoi genus, si formam truncatam maris mediterranei incolam nostratibus comparamus, eandem form& apertur&e Zzoo-

cci differentiam cum his prebet, quam supra evolutionis modi

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 481

exemplum adnotavimus, et quam una saltem forma arctica, Myri- ozoum coaretatum, inter stadia sure aceretionis nobis prabuit. Secundum hunc evolutionis ordinem gradum inferiorem tenet igi- tur Myriozoum truncatum. Mollie vero spinifere form& zoo- cecii simillima est forma Myrtozoi erustacei, quod tamen, calci- ficatione magis progressa (ibid., figg. SS—91), Escharam inci- sam, quam descripsit MILNE-EDWARDS, tam zquat, ut has for- mas distinguendas haud censeam. Sed incidit, quod adhuc de- clarare non possumus, ut prorsus eandem conformationem et in- ter se collocationem zooceciorum et aviculariorum in Myriozoo erustaceo videamus atque in Myriozoo subgraeili, differentia so- lum ex conformatione colonie adnotanda, quamvis illa numquam in ratione quadam ad hanc vivere videatur, quum vero s&pis- sime crustam supra ramos Muyriozot coaretati eam viderimus. Forma vero colonie Myriozoi erecta, e qua novum genus facere voluit SARS eo maxime adnotanda est, quod per comparationem formarum articulatarum declaranda videtur. Duobus enim mo- dis constrictiones suas efficit, quum aut in annulo transverso clauduntur zoocecia (quod potius fractiones Cabere® Ellisü et Escharelle palmate refert), ubi postea cessat amplificatio stirpis (vel fortasse he constringitur, quod tamen videre non potuimus), aut in annulo transverso producuntur zoocecia, quomodo etiam articulata, que dieuntur, articulationem suam efficiunt. Et re vera Cellariew, quum articulationes suas caleificatas ostendunt,

magnam Myriozoorum similitudinem prabent.

Aliam in evolutione differentiarum viam sequitur familia Escharidarum, quarum apertura zoocecii e forma vulgo semi- elliptica (ibid., tab. XXV], figg. 110, 111, 123—126, 137, 138, 140), qualem pr&bet Zscharipora Malusii, primo ad formam

lateribus (ad artus operculi) proximaliter constrietam (clavifor-

mem — ibid., figg. 93—105, 156) vel semieircularem (ibid., fig. 131) vel rotundam (ibid., fig, 152) transformatur. Secundaria vero apertura, ubi elevatione marginum exstat, claviformis, pro:

aviculario mediano immerso proximaliter sinuatur (ibid., figg-

+

482 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

112—114, 117, 119, 123, 126—128, 136, 148—151, 156, 157), quod jam in familiis praecedentibus observavimus.

De tribus speciebus hujus familie, Lepralia spathulifera (ibid., fig. 98), Lepralia hippopode, Eschara levi (ibid., figg. 109—111), differentias in coloniis zooceciorum e forma Tate progredientes adnotavimus. Produeitur primum (ibid., figg. 98 et 109) pars proximalis et area apertur® zoooecii. Obtegitur deinde (ibid., figg. 109 et 110), Membraniporidarum modo, per laminam calcaream pars proximalis are& aperture. Cadunt deinde (ibid., figg. 109 et 111) set proximales ad marginem arex ejus. Aperitur deinde (ibid., fig. 111) pars proximalis marginis are&, ita ut testa partis proximalis zoocecii et lamina arex ejus continue fiant. Aöqualiter demum convexa fit tota pars proximalis zooocii pone aperturam (ibid., figg. i10 et 111), cui nunc hoc nomen damus, ut ab area primaria distinguatur, deletis vulgo vestigiis proximalibus hujus marginis. In differen- tiis evolutionis Membranipor® Flemingü jam prototypum hujus evolutionis vidimus. Alium vero etiam relationis modum inter Escharina et Flustrina adnotavimus, ubi set® applanat& (coste) Membranipore nitide in fronte zoocecii Escharinorum formanda recognoscantur. Hos secundum modos duos evolutionis Zscha- rina fortasse aliquando in duas series distribui poterint; sed desunt adhuc observationes, quare sat nobis sit certam dicere e type flustrino eorum originem.

Incidit vero etiam hie ut iniquitatem sat magnam evolutio- nis videamus, quare unius coloni® (ibid., fig. 109) Tatiforme sit primum zoocecium, alie vero colonie (ibid., fig. 110) ejusdem speciei formam Membranipor® magis evolutz teneat hoc zooo- cium, aliz vero (ibid., fig. 111) transitum jam ad formam escha- rinam pr&beat. Hoc etiam de coloniis ejusdem speciei, eidem conch® affıxis, observavimus, quare iterum memoratu dignum censemus, speciem quandam e stadiis majoris vel minoris pro- gressus evolutionem suam incipere posse.

Quattuor in genera familiam Zscharidarum dividimus, quorum

unum (ibid., figg. 93 —105), cui Zeprali@ nomen retinemus, typum

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 483

escharinum fere constantem retinet, et vulgo apertur® margine proximali concave curvato facile distinguendum est. Alterum genus (ibid., figg. 106—123) cui Porelle nomen damus, ut quodam modo veteribus nominibus utamur, marginem illum convexe curvatum pra- bet et partem proximalem apertur® zoooecii in semiannuli formam aviculario mediano eircumdat (ibid., figg. 106, 107, 112, 113, 117, 118, 120, 123). Tertii generis, cu nomen Kschare (ibid., figg. 124— 146) retinemus, avicularium ad aperturam zoocecii medianum proxi- maliter produeitur (ibid., figg. 124—126, 140) vel in rostri formam erigitur (ibid., figg. 132 et 134) et marginem hujus apertur& prima- rium majore ex parte liberum relinquit. Jam in hoc genere longius ad conformationem Celleporinorum progrediuntur form quadam. Pschara enim patens (ibid., fig. 124) et Eschara propingua (ibid., fig. 128) avicularia lateralia majora pra&bent. Et h&e forma mar- sines laterales apertur® zooccii secundarie S-formes erigit, in quibus interdum avicularia minora interna (ad aperturam zooccii lateralia) oriuntur (ibid., fig. 130). Et de Eschara cervicorni jam longe cognita fuit differentia inter strata zooceciorum interiora et exteriora, que transitum ad Celleporina ostendit. Praterea de hac specie adnotanda est differentia distributionis geographie® formarum. Vivit enim ad Groenlandiam sat frequens forma (ibid., tigg. 136 et 137) crust& facie (Lepralia, auett.), quam ad insulas Spetsbergenses et in Hemeschare formam erectam cepit GOkS. Eschar®e vero forma, quam, in regionibus arctieis, ramis vel la- minis coloni® vulgo latiorem videmus, in regionibus meridionalibus gracileseit, ita ut formam e mari mediterraneo aliam speciem censeat, qui formas intermedias non viderit. Quam forma colonise differentiam etiam de Zschara elegantula adnotare possumus, quam in mari arctico et laminosam et ramosam vidimus (ibid., fig. 146); in mari vero boreali gracilior esse videtur. Quartum hujus fa- milie genus, quod Fscharoidis nomen ferat, proprio modo ad conformationem Celleporinorum transitum ostendit. Retinet enim fere eandem formam zoocecii quam prabuerunt genera praecedentia, ita ut Zscharoides Sarsii (ibid., figg. 147—154) Eschar® cervi- corni, Escharoides rosacea (ibid., figg. 155—159) Porelle levi

484 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

proxima videatur, sed prebeant species ille avicularium (ibid., figg. 149, 156—159 — vel avicularia, duo, ibid., figg. 150 et 151) ad aperturam zoocecii laterale.

Familia Discoporidarum, cujus forma» vulgo valde caleificatz sunt, aperturam zoocii e forma rotunda vel semielliptica (ibid., tab. XXVII, figg. 160 et 164, a) ad quadrangularem (ibid., figg. 160, 164, b, c, 165, 166, 173—176), transverse vulgo longiorem formam transmutat. Et s&pissime fortiorem dentem in medio margine proximali aperture prebet (ibid., figg. 165—167, 169, 174). Species, quam primam memoramus, Discopora scutulata (ibid., figg. 160 et 161) ob formam apertur® zoocecii huie familie referenda est, area tamen frontali zooecii poris pertusa structuram Eschariporidarum vefert. Quare certum solum dicere possu- mus, stadium quoddam evolutionis inferius tenere hanc speciem, que ob notam vulgo maximi momenti ad hane familiam referenda sit. Alterum enim evolutionis modum de Discopora coceinea (ibid., figg. 162 et 163,?) observavimus, cujus coloniam e primo zoocecio, Meinbranipore Flemingü fere simili, evolutam (ibid., fig. 167) vidimus. Quod si formas Discopore coceinew specierum modo distinguere conamur, easdem inter has rationes, quas inter Crisias aliasque jam s&pe memoratas, videbimus.

Jam sepe propius propiusque structure Celleporinorum acces- serunt Zscharina. Et inter illa prime, quas enumeramus, form (ibid., tab. XX VIII, figg. 183—196) eandem fere constructionem zoocecii quam KPschara verrucosa pr&bent. Distinguuntur ex hac pr&cipue aviculario ad marginem proximalem aperture zoocecii oblique posito. Et majora oriuntur avicularia lateralia (ibid., fig. 183), que s&pe totam pone aperturam frontem zoocecii obtesunt, ut, quum etiam ooccia evoluta sunt, nihil aliud quam hec et avicularia videri possit, inter que immersa sit apertura zoocecii, qualem jam FABRICIUS Celleporam scabram descripserit. Magnam habitus differentiam efficiunt etiam !inex elevatz inter- stitiales, que (ibid., figg. 183—188, 195, 196) ad margines z000- ciorum et, radiatim ex his convergentes, supra frontem declivem

zoocecii progressu caleificationis augentur, qualem pra&cipue Celle-

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICT. 485

poram plicatam videmus. Productam ejusdem typi formam Celle- poram ovatam (ibid., fig. 197) deseripsimus, quam tamen raram in mari arctico solum vidimus. Magis vero magisque inzqualis fit compositio colonie, quum pluria zoo&@ciorum strata construit. Et conveniunt tune etiam in Cellepora ramulosa differentie, quas de Cellepora scabra adnotavimus, ut, augente magnitudine avi- culariorum lateralium (ibid., figg. 202 et 206) et producta forma zoocecii (ibid., figg. 202 et 207) et in rostri formam elevati avi- cularii ad hujus aperturam (ibid., figg. 202, 204, 205, 207—210), plures species distinguendas censeremus, si formas intermedias et differentias evolutionis ignoraverimus. Sed vivunt sepe he form& propria, quoad novimus, distributione geographica et bathy- metrica, quod tamen haud mirabile est inventu post jam de aliis formis cognitas rationes. Et in forma aweuları hujus speciei interdum avicularia minora in rostri formam producta ad mar- ginem apertur® zoocii lateralia construuntur (ibid., fig. 205). He. sicut avicularia lateralia majora etiam in genere Celleporaria (ibid., figg. 211—216) reperimus, ubi vero deest avicularium ad illum marginem proximale medianum. Apparet pr&terea, forms hujus familie quum diffieiles sint distinctu, synonyma earum cautissime citanda esse, quum fieri possit, formas in maribus remotis stadia evolutionis respondentia vel valde similia ex origine dissimili tenere. Celleporariam tamen incrassatam, quam et ex mari mediterraneo habuit D’ORBIGNY, post specimina ex hoc mari spectata cum forma arctica conjungendam esse censemus.

Que de cautione admonitio et magis de familia Aetepori- darum valeat, cujus tamen forme arctice—boreales et mediter- ranee seriem unam componere videntur, quamvis dissimilitudines quasdam inter eas pr&beant maria illa. Distinguitur enim Zete- pora beaniana typica (ibid. figg. 218-221) aviculario mediano rostriformi ad aperturam zoocecii proximali, quod in rimulz (ibid., fig. 223) vel tubuli (ibid., fig. 223) formam diminuitur vel spe abest in .Itetepora cellulosa et Retepora elongata, in quibus avicularia majora (ibid., fig. 222, 224, 225, 231) supra frontem zooc@ciorum et

dorsum colonie sparsa oriuntur. Retepora vero beaniana varietatem

486 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867

‚nediterraneam prebet, cujus avicularium ad aperturam zooccii medianum sessile oblique positum est, quo modo transitum ad A. cellulosam (s. str.) ostendit. Et Retepora notopachys, quam ty- picam censemus, in mari mediterraneo oocecia semper rimata preebuit. Distinguitur vero h&c forma ab alteris duabus pr&cipue margine secundario aperture zoocecii, qui e sinu mediano ad utrumque latus S-formis erigitur, ita ut duplicem sinum prabeat (ibid., fig. 229).

Familias igitur, genera, species Chilostomatum secundum leges scientie distinximus et recensuimus; iterunı vero et iterum memo- randa est ignorantia nostra pr&cipue specierum exstinctarum, que limites harum divisionum incertos facit. Hoc enim certum dieimus, ut ex origine simili progress& sint he form&, quarum coloni® et individua in uno vel altero stadio evolutionem sistere possint. Et facile est stadia illa specierum modo distinguere. Sed varia- tionibus et calcificatione tam similes s&pe fiunt, ut frustra notas specificas queramus. Systema igitur multis locis adhuc in- terruptum et incertum est. Sed vidimus differentias evolutionis, quarum caussas (an externas, an illo modo internas, ut stadium magis evolutum alia stadia majoris evolutionis progignat) adhuc ignoramus, series formare, qu&, cum seriebus differentiarum inter species et genera et divisiones majoris ordinis parallele, eo modo has declarent, ut ad primordium simile referantur. Vel, si sermone theoretico uti licet: sicut individua, sic etiam species et ceter& divisiones, que systema naturale conficiunt, legibus evolutionis subject sunt.

De relatione Hippocrepiorum ad cetera Bryozoa nullas adhuc observationes certas habemus, neque tamen modum illum decla- randi, quem dederit ALLMAN, justum esse credere possumus. Eandem enim atque In/undibulatorum structuram in Pedicellina videmus, adnotatis solum ovario, membrana propria incluso, quod totam fere corporis cavitatem perigastricam impleat, et annulo ten- taculorum, uno latere aperto, quo tamen nullo modo analogia diri- piatur necesse sit; quare tentacula horum et illorum directa com- paratione censenda putamus. Quod si formarum conjunctionem

suspicari licet, et h&c Bryozoa Ütenostomatibus proxime compa-

SMITT, BRYOZOA MARIS BOREALIS ET ARCTICI. 487

randa videntur. Et Pedicellinide accretionis colonie varietates easdem atque Vesicularie® prabent. Quare Pedicellinam belgicam (V. BEN.) et Pedicellinam nutantem (DALYELL) nihil aliud esse credimus nisi varietates Pedicellin® gracilis (SARS), quarum re-

spondentes formas colonie Vesiculariarum vidimus.

Additamenta:

Hic libellus quum typographo jam traditus esset, novas quas- dam de his animalibus observationes feci.

E mari mediterraneo formam Zschariporre radiate diligentius perscrutari potui, qu& poro zooceciorum mediano lunato hoc genus tam arcte cum FPorina conjungere videtur, ut familia Fschari- poridarum familiam quam fecimus Porinidarum amplectetur.

Retepora beaniana, nostras, avicularium minusculum ad aper- turam zooceciorum laterale quamvis rarum, mandibula triangulari clausum, prsbuit, quare transitus ad AR. cellulosam jam clarius aperitur.

Celleporaria incrassata evolutionem colonie inde a primo zoocecio Tatiformi pr&buit. Alia vero colonia hoc zoo@cium jam erectum, celleporinum habuit. Cfr. supra de Lepralüs p. 482!

488

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 442.)

Från Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meklenburg. Archiv, 20.

Från Naturhistorische Gesellschaft i Närnberg. Abhandlungen, Bd. 3: 2.

Från Zoologisch-Mineralogische Gesellschaft i Regensburg. Correspondenzblatt, Jahrg. 19, 20.

Från Zoologisch- Botanische Gesellschaft i Wien.

Verhandlungen. Bd. 16. NEILREICH, A. Nachträge zur Flora von Nieder-Oesterreich. Wien. 1866. 8:0.

Från Physikalische Medicinische Gesellschaft i Würzburg.

Naturwissenschaftliche Zeitschrift, Bd. 6: 3. Medicinische » 180: de BS

Fran U. S. Observatory i Washington.

Astronomical and Meteorological Observations, 1864.

Från Författarne.

v. Düsen, G. Medevi Helsobrunn och Bad. Sthm. 1867. 8:0.

BiscHor, G. Die Gestalt der Erde und der Meeresfläche. Bonn 1867. 8:0.

Branpt, J. F. Zoogeographische und Paläontologische Beiträge.

S:t Peterb. 1867. 8:0. — — Tre Smäskrifter.

DELAUNAY, Theorie du Mouvement de la Lune, T. 2.

PrrsteL, M. A. F. Die ... Veränderungen des Barometerstandes, sowie die Sturme und das Wetter an der Hannoverschen Nord- seeküste.. Emden 1866. 4:0.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Botaniska afdelningen.

En samling af 190 stycken prof å trädslag från Brasilien, förärad af fo} i y I fo) 2 D:r Castro i Para.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 24. 1867, #7.

Onsdagen den 11 September.

Pr&ses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat sin äldste inländske ledamot, f. d. Geschwornern HANS PETER EGGERTZ, samt utländske ledamöterna MICHAEL FARADAY, Pro- fessor i Kemi vid Royal Institution i London, och JEAN CIVIALE, praktiserande läkare i Paris.

Hr BOHEMAN afgaf berättelse om en af honom under näst- lidne sommar med understöd af Akademien utförd vetenskaplig resa till Gotland, samt föredrog en af Professor C. STÅL inlem- nad afhandling: ”Bidrag till Hemipterernas Systematik” *.

Hr SUNDEVALL redogjorde för en af läraren i zoologi och husdjursskötsel vid Ultuna landtbruksinstitut ©. A. LINDQVIST författad uppsats: ”Om efterbördens förtärande af en del hus- djur”, hvartill Hr SUNDEVALL fogat ett tillägg*; samt meddelade, dels att Apothekaren HJALMARSON på Portorico till Riksmuseum insändt vackra prof pa denna ös fauna, dels ock att Museum fått från Dr A. von GoEs mottaga en rikhaltig samling af foglar och fiskar samt andra djurarter frän S:t Barthelemy.

Sekreteraren öfverlemnade två insända afhandlingar, den ena

af Intendenten A. W. MALM i Göteborg: ”Ytterligare bidrag till | kännedomen om pleuronectoidernas utveckling och byggnad”, och den andra af Docenten A. QVENNERSTEDT: "”Anteckningar om djurlifvet i hafvet mellan Island och Grönland”, hvilka bada af- ‘handlingar remitterades till Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN, samt

anmälde, att skrifvelse ankommit från Smithsonian Institution i

490

Washington med underrättelse, att en genom Hudsons Bay kom- paniet föranstaltad samling foglar blifvit till Akademien öf-

versänd.

Följande skänker anmäldes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från K. Universitetet i Christiania.

GULDBERG, C. M. & Waage, P. Etudes sur les affinités chimiques. Chr:a 1867. 4:0.

Morkinskinna, udg. af C. R. Unger. Ib. 1867. 8:0.

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 15: 2.

Från Videnskabs Selskapet i Christiania. Forhandlinger, 1865.

Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köbenhamn. Oversigt, 1865: 4. 1866: 2—6. 1867: 1—3.

Från Royal Society i London. Philosophical Transactions, 156: 2. 157: 1. Proceedings, N:o 87—94. List, 1866.

Från Linnean Society i London.

Transactions, Vol. 25: 3. — General Index to Vol. 1—32. Journal: Botany, N:o 38, 39. — Zoology, N:o 34, 35. List, 1866. 3 Från Zoological Society i London.

Transactions, Vol. 6: 1—3. Proceedings, 1866.

Från Societe Linneenne i Bordeaus. Actes, DT. 25.

Från Societe Imp. des Sciences Naturelles i Oherbourg. Memoires, T. 9, 10.

Från R. Accademia delle Scienze i Turin. Memoire, T. 22. Atti, Vol. I: 3—7. 2: 1—3. (Forts. )

491

'

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 7.

Bidrag till Hemipterernas Systematik. AENCH STÄT.

[Meddeladt den 11 September 1867.)

Conspectus generum Tetyridum Americ.

1(2). Tylo jugis breviore,; ostiis odoriferis in suleum haud contı- nuatis. — Coptochilus A. et 8.

2 (1). Tylo jugis longiore vel longitudine zequali.

3 (6). Thorace impressione transversa media instructo; capite ad- modum convexo; tylo jugis paullo longiore; corpore subtus sat CONVEXO.

4(5). Marginibus lateralibus capitis et thoracis inermibus, integris, hujus: marginibus lateralibus anticis ante medium sinuatis, an- gulis antieis prominulis; ostiis odoriferis interdum (apud Z. conicam) in sulcum brevissimum continuatis. — Zophoössa DALL.

(4). Marginibus lateralibus capitis et lateralibus antieis thoracis dentieulatis; capite valde declivi, obtuso, tylo jugis nonnihil altiore; bucculis valde elevatis; rostro inter pedes posticos ex- tenso, articulo secundo articulis duobus apicalibus ad unum paullo longiore; antennarum articulo primo articulo secundo longiore, tertio secundo breviore, primo apicem capitis haud attingente; thorace sexangulari, marginibus lateralibus antieis subrectis, angulis postieis obtusissimis, rotundatis, indistinctis; scutello maximo, abdominis latitudine; mesosterno et metasterno late sulcatis; abdominis margine integro, angulis segmentorum haud prominulis; pedibus medioeribus, tibiis brevissime setulo- sis. — Acantholoma STÅL.

6 (3). Thorace impressione transversa media destituto.

7 (28). Ostiis odoriferis circiter aeque longe a coxis ac a lateribus metastetii, rarissime longius a marginibus lateralibus metastethii quam a coxis positis, in sulcum extrorsum currentem sapissime haud continuatis, raro sulco brevissimo instructis, in hoc casu zeque longe a coxis ac a marginibus lateralibus metastethii sitis.

8 (25). Corpore superne pilis destituto, glabro. 9 (22). Ostiis odoriferis aeque longe a coxis ac a marginibus late- ralibus metastethii positis vel a coxis paullo magis remotis;

3 er cn 3 492 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

genitalibus liberis, segmento sexto ventrali haud tectis; tibiis superne sulcatis vel planis.

10 (11). Abdominis margine leviter eroso, margine exteriore se- gmentorum ante medium obtuse rotundato-prominulo, ibidem le- viter inerassato; capite latiusculo, triangulari, levissime con- vexo, marginibus lateralibus leviter rotundatis, prope basin subsinuatis, tylo paullo prominulo; rostro paullo pone pedes posticos producto; antennis brevibus, articulo secundo apieem capitis vix attingente, tertio secundo vix longiore; thorace sexangulari, margine antico marginibus lateralibus antieis lon- giore, illo inter oculos latissime sinuato, his acutiusculis, haud reflexis; scutello maximo, pone medium sensim declivi; proste- thio antice levissime dilatato; sternis sulcatis; ventre disco plano, lateribus etiam planis. — Ascanius STAL. (Pachycoris hirtipes H.S. et atomarius GERM. ad hoc genus pertinent).

11 (10). Abdominis margine haud eroso.

12 (19). Lateribus ventris planis; margine abdominis acuto, depresso, angulis imis segmentorum apicalibus levissime prominulis.

13 (16). Marginibus imis lateralibus anticis thoraecis reflexis.

14 (15). Seutello a latere viso posterius vel pone medium declivi; capite marginibus lateralibus apice valde rotundatis; margine dilatato antico prostethii rotundato; ostiis odoriferis in suleum brevissimum continuatis. — Pachycoris BURM.

15 (14). Scutello a latere viso fere a basi sensim retrorsum declivi, posterius paullo magis declivi, parte coriacea hemelytrorum non- nihil angustiore; capite triangulari, apicem versus sensim an- gustato, marginibus lateralibus prope oculos levissime sinuatis, apicem versus leviter rotundatis, tylo prominulo; rostro paullo pone coxas posticas extenso; antennarum articulis primo et secundo subaqualibus, tertio paullo brevioribus; prostethio an- tice leviter dilatato, parte dilatata obtuse rotundato-angulata; sternis leviter sulcatis. — Polytes StAL. (Pachycoris hebraicus P. B. ad hoc genus est referendus).

16 (15). Marginibus imis lateralibus antieis thoracis haud reflexis.

17 (18). Capite ante sinus anteoculares antrorsum leviter angustato, apice latiusculo; scutello fere a basi retrorsum declivi; rostro pone coxas posticas extenso. — Tetyra FABR. (Ad hoc genus pertinent Tetyra arcuata FABR., Pachycoris pinguis GERM. et farctus GERM.).

18 (17). Capite breviusculo, apice lato et latissime rotundato, ante sinus anteoculares haud angustato, planiusculo, margimibus ba- sin versus valde obtusis; rostro coxas posticas attingente; an- tennis breviusculis, articulo tertio secundo longiore; seutello posterius declivi, maximo; prostethio antice leviter rotundato- dilatato; sternis leviter suleatis; pedibus breviuseulis. — Achates STÅL. (Typus: Pachycoris lavilineatus STÅL).

4

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 493

19 (12). Lateribus ventris usque ad margines laterales convexis; articulis secundo et tertio antennarum longitudine subaequalibus; rostro paullo pone coxas posticas extenso; prostethio antice le- viter dilatato; mesosterno et metasterno sulcatis; scutello ma- ximo, fere abdominis latitudine, posterius modice declivi; pedi- bus mediocribus; corpore supra subtusque sat convexo.

20 (21). Corpore ovali; capite triangulari, modice convexo, crasso, marginibus lateralibus ante oculos leviter sinuatis, dein apicem versus leviter rotundatis, tylo leviter prominulo; ocellis inter se quam ab oculis eireiter triplo longius remotis; thorace an- trorsum sat angustato, capite duplo latiore. — Orsilochus STÅL. (Ad hoc genus pertinent Pachycoris variabiks H. S., scurrilis STÅL et leucopterus GERM.).

21 (20). Corpore anguste ovali; capite lato, paullo convexo, antror- sum ultra medium sensim, dein rotundato-angustato, tylo levis- sime prominulo; ocellis inter se quam ab oculis vix plus quam duplo longius remotis; thorace antrorsum minus angustato, ca- pite hovet duplo letona — Demoleus STÅL.

22 (9). Ostiis odoriferis a marginibus lateralibus metastethii quam a coxis longius remotis; tibiis superne ruga longitudinali plus minus distineta instructis.

23 (24). Segmento ultimo ventris apud marem producto, genitalia tegente; tibiis superne distinete bisulcatis, ruga media distincta. — Dioleus Mayr. (Pachycoris variegatus H. S. ad hoc genus etiam pertinet). i

24 (23). Segmento ultimo ventris haud producto, genitalia haud tegente; corpore supra subtusque modice convexo; capite levis- sime convexo, antrorsum angustato, prope oculos utrimque levi- ter sinuato, apice obtuse rotundato, tylo subprominulo; buccu- lis leviter elevatis; rostro inter pedes posticos extenso, articulo secundo articulis duobus apicalibus ad unum multo breviore; antennarum artieulo secundo tertio paullo longiore, primo api- cem capitis haud attingente; thorace aus basi truncato, marginibus lateralibus antieis acktiuse ul scutello abdomine nonnihil angustiore, ante medium partem costalem hemelytro- rum liberam relinquente, lateribus fere a basi ad medium parallelis; mesosterno et metasterno distinete sulcatis; angulis imis segmentorum abdominis acutiuscule prominulis; tibiis su- perne ruga longitudinali obsoleta_instructis, obsolete bisulcatis. — Misippus Står. (Pachycoris variabilis SPIN. et Symphylus Spinole SIGN. ad hoc genus pertinent).

25 (8). Corpore piloso.

26 (27). Corpore depressiusculo; capite triangulari, levissime _con- vexo, marginibus lateralibus acutis, basin versus leviter sinua- tis, apicem versus rotundatis, tylo paullo prominulo; rostro paullo pone coxas posticas extenso; antennarum articulo tertio secundo sublongiore; thoracis marginibus lateralibus anticis acu

494 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tiusculis, haud reflexis; scutello a basi retrorsum declivi, ab- domine nonnihil angustiore; prostethio antice truncato, vix di- latato; sulco sternali sat profundo; ventris lateribus planis; marginibus abdominis acutis, angulis imis segmentorum levis- sime acute prominulis; ostiis odoriferis in suleum haud conti- nuatis. — Trichothyreus STÅL.

27 (26). Corpore supra subtusque sat convexo; capitis marginibus lateralibus ad oculos sat sinuatis, dein per spatium brevem subparallelis, apicem versus subito sub angulo obtuso rotundato convergentibus, apice obtuse subrotundato-angulato; marginibus imis lateralibus acutiuseulis, leviter reflexis; ostiis 'odoriferis auriculatis, auriculo suleum brevem simulante; lateribus ventris convexis. — Dystus STÅL.

25 (7). Ostiis odoriferis a marginibus lateralibus metastethii quam a coxis longius remotis, in suleum longum vel longiusculum extrorsum continuatis.

29 (30). Antennis quadriartieulatis; segmentis ventris apiee extus oblique truncatis vel sinuato-truncatis. — Augocoris BURM.

30 (29). Antennis quinquearticulatis.

31 (42). Capite apicem versus sensim distinete angustato, margini- bus lateralibus basin versus haud vel leviter sinuatis.

32 (35). Segmento ventrali sexto ventris retrorsum valde producto, apice rotundato vel nonnihil truncato, genitalia tegente; arti- eulo secundo rostri artieulis tertio et quarto ad unum longitu- dine aaquali vel paullo longiore.

33 (34). Corpore anguste ovali vel suboblongo; capite magno, lato, basi scutelli latitudine subzequali; suleo ab ostiis odoriferis dueto sat longo, nonnihil eurvato. — Agonosoma LAP.

34 (33). Corpore ovali; capite majusculo, basi thoracis distincte angustiore, convexo, marginibus lateralibus levissime sinuatis; rostro paullo pone coxas posticas extenso; antennis medioeri- bus, articulo seeundo tertio breviore; thorace sexangulari; seu- tello abdominis latitudine; margine antico prostethii leviter di- latato; mesosterno leviter suleato; sulco ab ostiis odoriferis ducto breviusculo, reeto. — Tiridates STÅL. (Ad hoc genus per- tinent Pachycoris rubrocinetus H. 8. et flavocinctus H. 8.).

35 (32). Segmento ventrali sexto apice plus minus profundo sinu- ato, genitalia saltem ad partem libera relinquente.

36 (39). Suleco ab ostiis odoriferis ducto longo, per partem plus quam dimidiam latitudinis laterum metastethii extenso, extus antrorsum curvato et ad marginem anticum metastethii pro- ducto; artieulo secundo rostri artieulis duobus apicalibus ad unum longitudine subzequali.

37 (33). Sulco ostiorum odoriferorum extus leviter arcuato; margi- nibus sulei mesosterni haud carinatis. — Homemus DALL.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 495

38 (37). Sulco ostiorum odoriferorum extus ampliato et rectangula- riter curvato; marginibus sulei mesosterni carmato-elevatis. — Sphyrocoris Mayr. (Symphylus punctellus STÅL ad hoc genus pertinet).

39 (36). Sulco ab ostiis odoriferis ducto breviore, recto vel levis- sime curvato, per partem cireiter tertiam latitudinis metastethii extenso, extus haud antrorsum producto; thorace quam scutello eonvexiore; mesosterno, interdum etiam metasterno, distincte sulcatis.

40 (41). Capite thorace breviore. — Symphylus DALL.

41 (40). Capite thoraeis longitudine, subaequilatero, marginibus la- teralibus prope oculos levissime sinuatis, dein levissime rotun- datis, tylo jugis longiore; rostro paullo pone coxas posticas extenso, articulo secundo articulis duobus apicalibus ad unum longitudine aquali; antennarum articulo secundo tertio paullo longiore, apicem capitis haud attingente; thorace sexangulari, angulis postieis rotundatis, margine basali recto, marginibus lateralibus postieis et anticis fere aeque longis, his haud refle- xis; scutello abdomine paullo angustiore, medio quam basi vix latiore; prostethio antice truncato; angulis apicalibus segmento rum abdominis dentato-productis. — Zphynes StAL. (Typus generis: Pachycoris Knochii GERM.).

42 (31). Capite ante oculos sat sinuato-angustato, lateribus dein parallelis, apice rotundatis, tylo jugis altiore et longiore; mar- ginibus lateralibus anticis thoracis sat profunde sinuatis; sulco ab ostiis odoriferis ducto longo, subrecto; segmento sexto ven- trali apud mares producto, genitalia tegente; corpore brevi lato; Lobothyreo affıne videtur genus. — Crathis STÅL.

Conspeetus generum Asopidum Europe et Americ®.

1(2). Scutello apice angulato-emarginato, sat longo, apicem corii xquante, parte apicali latiuscula, frenis fere ad medium scu- telli extensis; capite thorace breviore, parte anteoculari basi et apice aeque lata, utrinque leyissime sinuata, tylo truncato, jugis apice rotundatis paullo breviore; buceulis leviter elevatis; rostro crasso, articulo secundo articulis apicalibus duobus ad unum breviore; thoracis marginibus lateralibus antieis obtusissimis, convexis, integris, angulis lateralibus anguste productis, apice truncatis, angulis posticis retrorsum’ nonnihil prominulis; meso- sterno leviter carinato; lateribus ventris convexis; marginibus abdominis obtusiusculis; antenne et pedes mutilati in exemplo typico. — Colpothyreus SAL. (Typus generis: Halys flavo- lineatus BLANCH.). ;

2 (1). Scutelli apice integro.

3 (18). Femoribus antieis subtus spina vel tuberculo acuto armatis.

496 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

4 (13). Frenis ultra medium scutelli haud extensis, medium scutelli interdum attingentibus; ventre marium maculis stridulatoriis instructo.

5(8). Scutello magno, lato, ad” vel prope apicem abdominis ex- tenso; frenis numquam plus quam tertiam partem longitudinis scutelli occupantibus.

"6 (7). Artieulo penultimo autennarum dilatato; scutello sat con- vexo. — Discocera LAP.

7(6). Artieulo penultimo antennarum simpliei; seutello levissime convexo; tibiis antieis saepissime dilatatis. — Stiretrus Lap. (= Stiretrosoma SPIN.).

8(5). Scutello mediocri; frenis ad medium seutelli extensis. 9 (12). Capite thorace breviore; pedibus mediocribus.

10 (11). Spina basali ventris saltem ad coxas intermedias producta; scutello pone medium latiusculo; tibiis antieis nune dilatatis, nune simplieibus. — Oplomus SPIN.

11 (10). Spina basali ventris brevissima, coxas posticas attingente; scutello pone medium minus lato; tibiis antieis simplieibus. — Perillus STÅL. (Ad hoc genus etiam pertinet Pentatoma ezapta SAY.).

12 (9). Capite longo, angusto, thoracis longitudine; pedibus longi- usculis; tibiis antieis valde dilatatis. — Phyllochirus SPIN.

13 (4). Frenis ultra medium scutelli extensis.

14 (15). Basi ventris spina vel tubereulo depresso, lato, apice ro- tundato-truncato armata; rostro validissimo, apicem versus de- presso. — Mutyca STÅL.

15 (14). Basi ventris inermi, vel spina vel tuberculo acuto, haud depresso, armata.

16 (17). Segmento secundo ventris medio spina vel tuberculo an- trorsum prominente armato, vel saltem medio elevato et antror- sum prominulo; marginibus lateralibus antieis thoracis, saltem ante medium, erenulatis. — Cimex Lin. i a. Ventre marium maculis sericeis stridulatoriis instructo.

b. Maculis stridulatoriis per segmenta quartum et quin- tum ventris extensis; spina femorum anticorum di- stineta. — Subg. Canthecona A. et 8.

bb. Maculis stridulatoriis maximis, per segmenta ventris tertium, quartum, quintum et sextum extensis; spina femorum anticorum parva, obsoleta. — Subg. Audi- netia ELLENR }).

x 1) Audinetia aculeata ELLENR. = (imex spinidens FABR. Exemplum hujus spe- ciei e Vera Cruz (Mexico) misit Dom. A. SALLE.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 497

aa. 'Ventre marium maculis stridulatoriis destituto.

c. Jugis tylo haud vel vix longioribus, angulo apicali interiore subrecto, vix acuto, introrsum haud pro- ducto; angulis lateralibus thoracis acute productis. — Subg. Cimex Lin., FABR., STÅL. (= Picromerus A. et 8.).

cc. Jugis tylo nonnihil longioribus, apice convergentibus, angulo apicali interiore acuto, introrsum producto; angulis lateralibus thoracis prominentibus, apice ro- tundatis. — Subg. Pintheus STÅL. (= Platynopus FiIEB., nee ÅA. et S.).

17 (16). Basi segmenti secundi ventris inermi, ne quidem convexo-

elevato; ventre marium maculis sericeis stridulatoriis destituto. — Jalla Hann.

18 (3). Femoribus antieis inermibus.

19 (26). Basi ventris spina vel tuberculo acuto antrorsum promi- nulo distineto armata.

20 (21). Rostri- artieulo secundo ad vel pone medium mesosterni extenso, articulis duobus apicalibus ad unum longitudine sub- zequali; bucculis levissime elevatis; tibiis superne sulcatis, an- tieis simplieibus; frenis ultra medium seutelli extensis; ventre marium maculis stridulatoriis destituto. — Zynacantha DALL. (Telepta cincticeps STÄL et pulchricornis STÅL ad hoc genus pertinent) D.

21 (20). Artieulo secundo rostri pone coxas anticas haud vel paullo extenso, articulus duobus apicalibus ad unum breviore.

22 (23). Buceulis levissime elevatis, retrorsum sensim evanescenti-

bus; frenis ultra medium seutelli extensis. — Podisus H. S. a. „Ventre utriusque sexus maculis stridulatoris sericeis de- stituto.

b. Jugis apice truncatis, tylo haud vel paullo longiori- bus, angulo apicali exteriore rotundato, angulo apicali interiore distineto, recto vel acutiuseulo. ce. Tibiis superne sulcatis vel planis. — Subg. Po- disus H. S. (Ad hoc subgenus pertinent Podi- sus vittipennis H.S., Arma didyma P.B., DaALL., nigrispina DALL. (= emarginata STÅL), grandis DALL., spinosa DALL., fuscescens DALL., pallens STÅL, sordida STÅL, obscura DauL., Telepta ro- stralis STÅL et crassimargo STÅL).

ce. Tibiis, saltem postieis, teretibus, supra convexis. — Subg. Telepta STåL. (Ad hoc subgenus per- tinent Telepta congrex STÅL, distincta STÅL, ene- scens STÅL, Arma tabida SPIN. et chilensis SPIN., Oplomus nigrolimbatus SPIN. nee non nonnull alive species indeseript®).

!) Tynacantha marginata DALL. == Podisus albiseptus H. S.

‚ 498 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

bb. Jugis apice rotundatis, tylo distinete longioribus. — Subg. Troilus STÅL. (Typus generis: Asopus luridus

FABR.). aa. Ventre marium maculis sericeis stridulatoris instructo; jugis tylo paullo longioribus et ante hune convergentibus, angulo apicali interiore subaeuto. — Subg. Apateticus DALL.!).

23 (22). Buceulis distinete elevatis, retrorsum haud evanescentibus, postice co@untibus; frenis medium seutelli attingentibus; ventre marium maculis duabus sericeis stridulatoriis, per segmenta quartum et quintum extensis, instructo.

24 (25). Buceeulis leviter elevatis; marginibus lateralibus antieis tho- racis ruga subreflexa instructis; parte dimidia apicali scutelli lateribus parallelis; tibiis antieis nune simplieibus, nune dilata- tis. — Üoryzorhaphis SPIN.

25 (24). Buceulis sat elevatis, postice altioribus; capite antrorsum leviter angustato, apice rotundato-truncato, ante oculos paullo sinuato; tylo et jugis aeaque longis; rostro coxas posticas attin- gente, articulo primo buceulis paullo longiore, artieulis secundo et quarto longitudine subaequalibus, tertio brevi longioribus; antennarum articulo secundo tertio Jongiore; thoracis margini- bus lateralibus antieis reetis, obtusis, integris, angulis laterali- bus et postieis haud prominulis; scutelli parte dimidia apicali retrorsum subangustata, apice rotundata; ventre usque ad mar- gines laterales convexo, spina basali brevi; tibiis superne sulco destitutis, a basi ultra medium convexis. — Mineus STÅL. (Typus generis: Podisus strigipes A. S.).

26 (19). Basi segmenti secundi ventris inermi, interdum in tuber- culum levem obtusum, antrorsum haud prominulum, elevato; ventre maculis stridulatoriis destituto.

27 (30). Artieulo secundo rostri articulis duobus apicalibus ad unum longitudine zequali vel sublongiore;, marginibus lateralibus an- tieis thoracis ante medium distinete crenulatis; jugis tylo lon- gioribus; tibiis superne planis vel sulcatis; corpore opaculo.

28 (29). Buceulis leviter elevatis; frenis ultra medium scutelli ex- tensis; parte apicali scutelli angustiuseula, retrorsum angustata; suleo ab ostiis odoriferis ducto distincto; articulo secundo an- tennarum artieulo tertio multo longiore; corpore sat depresso. — Arma Hann.

29 (25). Buceulis maxime elevatis; frenis ad vel fere ad medium seutelli extensis, hujus parte dimidia apicali latiuscula, lateribus parallelis; suleo ostiorum odoriferorum nullo vel obsoleto et brevissimo; artieulis secundo et tertio antennarum subzequalibus; corpore minus depresso. — Rhacognathus FIEB.

!) Apateticus halys Daun. = Podisus punctipennis H. S.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 499

30 (27). Artieulo secundo rostri articulis duobus apiealibus ad unum breviore; ‚marginibus lateralibus antieis thoracis integris vel obsoletissime erosulis; jugis tylo haud vel vix longioribus; frenis ultra medium scutelli haud extensis; tibiis superne sulco destitutis, saltem basin versus convexis, teretiusculis; corpore nitido.

31 (32). Artieulo secundo antennarum artieulo tertio longiore; se- smento secundo ventris medio haud elevato. — Zicrona A. et 8.

32 (31). Artieulis antennarum secundo et tertio longitudine aequa- libus; segmento secundo ventris medio paullo elevato et seg- mento primo altiore. — Comperocoris STAL. (Typus generis: Asopus eruciatus SIGN.).

Conspectus generum Discocephalidum.

1 (24). Artieulo primo antennarum apicem capitis haud vel vix su- perante.

2(3). Articulo primo rostri brevi, pone basin capitis vix extenso; capite lateribusque thoracis dilatatis, foliaceis, illo quadrilobo, tylo brevi, jugis hiscentibus; oculis parvis; ocellis ab oculis longe remotis, pone lineam inter oculos ductam positis; se- gmento ventrali ultimo marium in angulum acutum antrorsum produeto; corpore depresso. — Dryptocephala TAP.

3 (2). Articulo primo rostri longiore, pone caput extenso, coxas anticas attingente vel inter has producto.

4(7). Capite lato, magno, foliaceo, breviore quam inter oculos la- tiore, ante oculos lobulo vel dente distineto destituto, jugis tylo longioribus et ante hune contiguis vel valvantibns; ocellis ab oculis longe remotis; antennis longe a margine capitis in- sertis; corpore depresso.

5(6). Antennis quinquearticulatis; capite basi scutelli latiore; se- gmento ventrali sexto marium antice in angulum acutum pro- ducto; scutello apicem abdominis raro attingente. — Discoce- phala Laer.

6 (5). Antennis quadriarticulatis; capite et basi seutelli a@que latis; segmento ventrali sexto marium antiee in angulum apice rotun- datum producto; scutello apicem abdommis attingente. — Phea- cia STÄL.

7 (4). Capite mediocri, que longo ac lato vel longiore quam inter oeulos Jatiore; thorace capite duplo vel plus duplo latiore; an- tennis quinquearticulatis.

8(9). Mesosterno longitrorsum anguste elevato; metasterno elevato, sexangulari, basi late sinuato; segmento seeundo ventris medio paullo elevato, parte elevata antice inter pedes posticos rotun- data et metasternum tangente; pedibus posterioribus admodum

500 ÖEVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

distantibus; capite ante oculos inermi, foliaceo. — Cataulaz Spin. (= Hypata STÅL). ,

9(8). Metasterno haud vel levissime elevato; pedibus posterioribus ssepissime sat appropinquatis. .

10 (17). Marginibus lateralibus apieis ipsius scutelli vel marginibus | lateralibus scutelli pone medium per spatium breve leviter licet distinete elevatis vel reflexis.

11 (16). Capite ante oculos dente acuto vel lobo longitudine varia- bili instructo, foliaceo.

12 (13). Capite dente acuto ante oculos armato; ocellis inter se quam ab oculis cireiter duplo longius remotis; thorace apice capite multo latiore, angulis antieis acutis, marginibus laterali- bus antieis inermibus; membrana marium truncata; segmento ventrali sexto marium in angulum acutum antice producto. — Sympiezorhynchus SPIN. (= Rachava A. et 8.).

13 (12). Capite ante oculos utrinque lobo gracili instructo, ante lobum sinuato, dein subampliato, apice rotundato, jugis tylo multo longioribus et ante hune contiguis; tuberculis antennife- ris ante lobos anteoculares capitis a supero distinguendis; ocu- lis substylatis; ocellis inter se quam ab oculis paullo longius remotis; thorace apice pone caput late sinuato, angulis antieis in dentem ultra oculos extrorsum productis, marginibus laterali- bus antieis dente magno lato armatis, ante angulos laterales dente vel spina magna instructis; sulco ab ostiis odoriferis ducto sat longo; ventre medio late leviterque sulcato.

-14 (15). Parte anteoculari capitis longiore quam latiore; antennarum articulo primo capitis apicem subaequante; rostro apicem se- gmenti quarti ventris vix superante; thorace capite multo brevi- ore; scutello fere ad apicem abdominis extenso, parte tertia basali retrorsum angustata et frena gerente, parte posteriore pone frena sita versus medium paullo pt marginibus la- teralibus hujus partis medio nonnihil reflexis; venis membrane simplieibus, haud anastomosantibus; segmentis ventris quinto et sexto apud mares medio fere aaque longis, illo apice late si- nuato, hoc basi late rotundato, nee in angulum producto. — Coriplatus WHITE.

15 (14). Parte anteoculari capitis fere aeque longa ac lata; anten- narum articulo primo apicem capitis haud attingente, articulis tertio et quarto subaequalibus; rostro medium ventris subattin- gente; scutello ad partem tertiam apicalem dorsi abdominis extenso, partibus duabus tertiis basalibus retrorsum angustatis et frena gerentibus, parte apicali retrorsum paullo angustata, margine apicali utrinque reflexo; membran® venis irregulariter anastomosantibus; mares mihi ignoti. — Alcippus STAL. (Ty- pus generis: Coriplatus reticulatus STÄL).

16 (11). Capite ante oculos inermi; ocellis inter se quam ab oculis eireiter duplo longius remotis; scutello basi tubereulo magno

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 501

armato; angulis lateralibus thoracis productis; segmento ven- trali ultimo marium in angulum acutum antice producto. — Agaclitus STAL.

17 (10). Marginibus lateralibus scutelli nee apice nec pone medium reflexis.

18 (23). Segmento ventrali ultimo marium in angulum acutum an- trorsum producto; capite ante oculos spina destituto.

19 (20). Angulis lateralibus thoracis productis; membrana, saltem apud mares, oblique truncata, abbreviata. — Ablaptus STÅL.

20 (19). Angulis lateralibus thoracis haud prominentibus; mem- brana apice rotundata.

21 (22). Articulo secundo antennarum articulo primo breviore vel longitudine vix aaquali. — Antiteuchus Daun.

22 (21). Artieulo secundo antennarum articulo primo longiore; ro- stro longitudine variabili. — Mecistorhinus DALL.

23 (18). Corpore latissime ovali, maxime depresso; capite foliaceo, fere thoracis longitudine, angusto, apice emarginato, parte an- teoculari longiore quam latiore, marginibus lateralibus ante ocu- los sat sinuatis, ad oculos spina longa vel lobo spiniformi ar- matis, jugis tylo longioribus, ante hune contiguis; oculis valde prominentibus; ocellis inter se quam ab oculis paullo plus quam duplo longius remotis; rostro sat longo et gracili, arti- eulis secundo et tertio longitudine subaequalibus; antennis gra- cilibus, articulo primo apicem capitis haud attingente, secundo tertio paullo breviore; thorace latissimo, capite cum oculis fere quadruplo latiore, angulis lateralibus productis, marginibus late- ralibus anticis foliaceis, lobatis; scutello apicem albdomimns sub- attingente, parte apicali pone frena jacente parte anteriore lon- giore, retrorsum sensim nonnihil ampliata, apice latissime ro- nat corio scutello paullo breviore; venis membrane longi- tudinalibus; mesosterno sulcato; ostiis odoriferis in suleum lon- gum, subito abbreviatum, continuatis; abdomine sat ampliato, hemelytris latiore, angulis apiealibus segmentorum prominenti- bus, segmento ventre quinto maris apice rotundato-sinuato, sexto antice in angulum haud producto; pedibus posterioribus sat distantibus. — Pelidnocoris STÅL.

24 (1). Antennis quadriartieulatis, articulo primo apicem capitis multo superante; capite parviusculo, haud foliaceo; scutello basin ver- sus nonnihil elevato; mares mihi incogniti. — Dinocoris! BURM.

Conspectus generum Pentatomidum Asie et Australix.

1(172). Scutello sspissime ultra medium abdominis extenso, ra- rissime tantum medium abdominis attingente, spatio inter ve-

502 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

nas alarum primariam et subtensam in hoc casu apice ampliato antennisque gracilibus teretibus.

2 (5). Seutello longo, magno, partem coriaceam hemelytrorum mag- nam ad partem liberam tamen relinquente, frenis nullis; jugis tylo longioribus, apicem versus convergentibus. {

3 (4). Capite planiusculo, nonnihil deflexo, marginibus acutis; tho- race sceutelloque tubereulis destitutis, illo ante medium modice deelivi, hoc apicem versus plano, apicem abdominis attingente; marginibus abdominis acutis, explanatis. — Graphosoma LaP.

4(3). Capite crassissimo, eylindrico, valde deflexo, tubereulato; tho- race valde declivi scutellogue convexo tuberculatis, hoc apicem abdominis haud attingente; corpore crasso, supra subtusque sat convexo. — Brachycerocoris Costa. (= Teuerus STAL).

2 (2). Seutello frenis, licet interdum brevissimis, instructo, magni- tudine varıabıh.

6 (13). Scutello longissimo, apicem abdominis sepissime attingente, partem costalem latiusculam hemelytrorum liberam reliquente, frenis partem tertiam vel qvartam basalem scutelli oecupantibus; thorace angulis lateralibus emarginatis vel ante angulos laterales spina vel dente armato, in angulis antieis vel prope angulos eosdem spina vel dente acuto instructis; tubereulis antenniferis totis vel magnam ad partem ultra margines laterales capitis prominulis, dentato-productis; capite ante oculos sinuato-angu- stato; bucceulis pereurrentibus, distinete elevatis; artieulo primo rostri buceulas vix zequante; oculis valde prominulis vel bre- vissime stylatis; ostiis odoriferis im sulcum haud continuatis; tibiis superne sulcatis, graciliusculis.

7 (10). Jugis totis distantibus, ante tylum haud convergentibus, tylo interdum paullo longioribus.

3 (9). , Marginibus lateralibus capitis ante sinus anteoculares paralle- lis, apice rotundatis; marginibus lateralibus antieis thoracis ruga subreflexa obsoleta terminatis, interdum erenulatis; ceteris ut in Podope. — Scotinophara STAL. (Podops fibulata GERM., ver- miculata VoLL., tarsata \OLL., cinctipes Say et plures aliae species ad hoc genus pertinent).

9 (8). Capite ante sinus anteoculares antrorsum angustato; margini- bus lateralibus antieis thoraeis rotundatis, dentieulatis; ceteris ut in Seotinophara. — Amauropepla STÅL.

10 (7). Jugis tylo longioribus, ante hune convergentibus et conti- guis; thorace medio transversim impresso, marginibus lateralibus antieis dentieulis nonnullis armatis; tubereulis antenniferis in dentem acutissimum productis; oculis distincete stylatis; buceulis sat elevatis.

11 (12). Capite convexiusculo, apicem versus nonnihil deflexo; jugis apice extus oblique truncatis vel sinuato-truncatis, marginibus

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 503

obtusis; corpore latiuscule subovato; rostro inter coxas posticas extenso. — Aspidestrophus STÅL.

12 (11). Capite pone medium levissime convexo, apicem versus concaviusculo, marginibus acutis; rostro coxas intermedias at- tingente; corpore ovali; ceteris ut in Aspidestropho. — Mela- nophara STÄL.

13 (6). Seutello magnitudine variabili; frenis saepissime ultra me- dium seutelli extensis, raro ante medium seutelli abbreviatis, tubereulis antenniferis in hoc casu in dentem acutum magnum haud productis, licet interdum ultra latera capitis nonnihil pro- minulıis.

14 (17). Seutello apicem abdominis attingente, partem exteriorem hemelytrorum liberam relinquente; frenis brevissimis, partem quintam vel vix sextam basalem scutelli occupantibus, hac parte retrorsum paullo angustata, marginibus dein subparallelis; ster- nis suleatis; capite valde deflexo, interdum perpendiculari, mar- ginibus acutis, jugis ante tylum convergentibus et sapissime contiguis; bucculis valde elevatis; antennis breviusculis; margi- nibus ostiorum edoriferum elevatis, interdum aurieulatis, in sul- cum haud continuatis.

15 (16). Scutello longiore quam latiore; femoribus latera corporis superantibus vel @quantibus. — Deroploa WESTW.

16 (15). Capite perpendieulariter declivi, ante sinus anteoculares. antrorsum angustato, parte anteoculari brevi; articulo secundo- antennarum tertio subbreviore; thorace ante medium subperpen- dieulariter declivi, angulis postieis deletis, marginibus posterio ribus conjunetim latissime rotundatis, postico medio subrecto; scutello fere que longo ac lato, medio levissime ampliato; pro- stethio antice truncato; rostro pedes posticos attingente; ostiis odoriferis subaurieulatis; ventre lateribus valde convexis; pedi- bus brevibus, femoribus latera corporis haud attingentibus; cor- pore fere latiore quam longiore, subquadrato. — Numilia STÅL.

17 (14). Secutello apicem abdominis rarissime attingente, saepissime magnitudine mediocri; frenis saepissime ultra medium scutelli extensis, raro tantum partem quintam vel sextam scutelli oceu- pantibus, jugis in hoc casu tylo longitudine aqualibus vel bre- vioribus.

18 (35). Marginibus lateralibus capitis thoracisque conjunetim ex- planatis, acutis, ssepissime integris; marginibus abdominis acu- tis; tubereulis antenniferis ultra latera capitis nonnisi rarissime et tune leviter promimulis; tibiis superne planis vel sulcatis, antieis simplieibus; ventre basi inermi; rostro medioen.

19 (22). Artieulo rostri secundo artieulis duobus apicalibus ad unum longiore; buceulis basin capitis attingentibus, antice obtuse ro- tundatis, retrorsum sensim altitudine decrescentibus; tibiis sub-

504 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tus breviter pilosis vel setosis; angulis lateralibus thoracis haud productis, integris.

20 (21). Corpore valde obloneo; capite magno, longo, thorace multo longiore, triangulari, antrorsum sensim alas jugis tylo multo Iongioribus, ae hune contiguis, apice . ocellis vix duplo longius inter se quam ab oculis remotis, sat longe pone lineam fietam inter basin oculorum ductam positis; antennis brevibus, articulo tertio apicem capitis haud attingente, secundo tertio multo longiore; thorace capite fere dimidio latiore, an- trorsum leviter angustato, margine antico inter oculos late di- stineteque sinuato, pone oculos truncato, angulis antieis levis- sime prominulis, marginibus lateralibus antieis vix rotundatis, marginibus lateralibus Posticis duplo longioribus; seutello multo longiore quam latiore, apice angusto, frenis nonnihil ultra me- Min seutelli extensis; corio scutello longiore, margine apicali levissime rotundato, angulo apicali acuto; membrana venis pau- cis simplieibus vel furcatis; prostethio antice haud dilatato; sternis distinete sulcatis, articulo primo rostri in sulco prosterni paullo producto; ostiis odoriferis in suleulum brevissimum, subito abbreviatum, productis; pedibus brevibus. Dymanti affıne ge- nus. — Menestheus STAL. (Sciocoris Nercivus DauL. ad hoc genus pertinet).

21(20). Corpore ovali; capite mediocri, thorace haud vel paullo longiore, antrorsum angustato, jugis tylo vix vel paullo Iongio- ribus, totis distantibus; ocellis eireiter duplo vel paullo plus quam duplo longius inter se quam ab oculis, pone lineam fic- tam inter basin oculorum ductam positis; antennis brevibus, articulo tertio apicem capitis superante, secundo longitudine variabili; thorace capite circiter duplo latiore, antrorsum sat angustato, margine antico inter oculos late sinuato, pone oculos truncato, marginibus lateralibus antieis haud vel levissime ro- tundatis, marginibus lateralibus postieis circiter dimidio longio- ribus; scutello retrorsum sensim angustato, apice lato, rotun- dato, pone apicem corii haud extenso, frenis brevibus; mem- brane venis paueis, furcatis; sternis distinete sulcatis; margini- bus sulei prosterni elevatis et antice antrorsum in lobulum vel dentem parvum szepissime prominulis; ostiis odoriferis in sul- cum haud continuatis. — Zribotes STÅL. (Sciocoris australis Datr. et nonnulle species nova ad hoc genus pertinent).

22 (19). Articulo secundo rostri artieulis apicalibus duobus ad unum longitudine »equali vel breviore.

23 (34). Seutello apice angusto; frenis ultra medium seutelli ex- tensis.

24 (31). Marginibus lateralibus antieis thoracis integris, angulis an- tieis ad oculos haud productis, angulis lateralibus integris, haud prominentibus; articulo secundo rostri articulis apiealibus duo-

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 505

4 en : . bus ad unum breviore; buceulis antice angulum rectum vel ob- tusum formantibus.

25 (30). Rostro pone pedes intermedios extenso; segmento seeundo ventris medio haud vel vix elevato; capite thoracis fere longitu- dine; ocellis inter se quam ab oculis duplo vel paullo plus quam duplo longius remotis.

26 (29). Tubereulis antenniferis ultra margines laterales capitis le- vissime prominulis.

27 (28). Capite antrorsum leviter angustato, ante oculos haud vel levissime :sinuato; tubereulis antenniferis apice extus spinula armatis; artieulo primo antennarum apicem capitis haud attin- gente, articulo secundo tertio multo longiore; ostiis odoriferis in suleum haud continuatis; prosterno et mesosterno distincte suleatis. — Laprius STÅL. (Ad hoc genus etiam referendus est Seiocoris varicornis DALL.).

28 (27). Capite antrorsum distincte angustato, ante oculos distinete sinuato, jugis tylo paullo longioribus, antrorsum leviter conver- gentibus, totis tamen distantibus; tuberculis antenniferis apice extus inermibus; artieulo secundo antennarum- tertio vix longi- ore, paullo variabili; thoracis margine antico pone oculos late truncato, angulis antieis ultra oculos paullo prominulis; margine apieali corii reeto, intus rotundato; membran® venis pauecis, simplieibus; prosterno levissime impresso, sulco distineto desti- tuto; mesosterno leviter carinato; ostiis odoriferis in suleum mi- nus longum distinetum continuatis. — Odius STÅL.

29 (26). Tubereulis antenniferis ultra margines laterales capitis haud prominulis; membrana s&pissime reticulata. — Dictyotus DAL.

30 (25). Rostro pedes intermedios haud superante, brevi; capite brevi, thorace multo breviore, fere breviore quam inter oculos latiore, antrorsum sat angustato, apice rotundato, marginibus lateralibus ante oculos vix sinuatis, jugis tylo nonnihil longiori- bus, distantibus; ocellis inter se quam ab oculis paullo plus quam duplo longius remotis; antennarum articulo primo api- cem capitis aequante, articulo secundo tertio longitudine vix xquali; thoracis margine antico pone oculos latiuseule et obli- que truncato, marginibus lateralibus antieis leviter rotundatis, angulis anticis obtusis, ultra oculos paullo prominulis; corü angulo apicali paullo producto, margine apicali prope angulum lan nonnihil sinuato; venis arg simplieibus; Dresterno leviter impresso; mesosterno leviter suleato; segmento secundo ventris medio levissime convexo-elevato; ostiis odoriferis in sul- cum minus longum, subito abbreviatum, eontinuatis. — Plexip- pus STÅL.

31 (24). Marginibus lateralibus anticis thoraeis dentieulatis vel ere- nulatis; jugis tylö multo longioribus. j

32 (33). Capite ovato, marginibus lateralibus apicem versus rotun- & datis; articulo primo rostri buceulas paullo superante, articulo‘

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. N:o 7. 2 vo

506 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

secundo articulis duobus apicalibus ad unum longitudine quali; corpore ovali. — Üephaloplatys WHITE.

33 (32). Capite triangulari, longo, marginibus lateralibus rectis, ju- gis tylo multo Tongioribus, ante len contiguis, apice imo rotundatis; rostri articulo primo buceculis breviore, articulo ter- tio secundo sublongiore; corpore depresso. — Brachymna STÄL.

34 (23). Parte apicali scutelli lata; frenis medium sceutelli haud at- tingentibus; angulis lateralibus thoracis emarginatis. — Aednus DALL.

35 (18). Marginibus lateralibus capitis et thoracis conjunetim raris- sime explanatis; in hoc casu aut sunt tubereula antennifera ultra latera capitis sat prominula, aut basis abdominis spinosa, aut tibie antice dilatate aut articulus secundus rostri tertio brevior vel longitudine zequalis.

36 (171). Mesosterno carina unica instructo vel carinis destituto.

SU (154). Mesosterno nune carina destituto, nune carinato, carina minus elevata, rarıssime valde elevata et inter vel ante coxas anticas in laminam produeta, tibiis in hoc casu superne late sulcatis vel articulo primo rostri bucceulis sat elevatis breviore.

38 (39). Capitis marginibus lateralibus ante oculos dente .armatis, ante dentem sinuatis, dein parallelis; jugis tylo multo longio- ribus, hiscentibus, apice oblique emarginatis; tuberculis nen niferis totis ante dentes laterales capitis prominulis, apice ex- tus in spinam productis; bucculis valde elevatis, pereurrenti- bus; oculis breviter stylatis; ocellis inter se quam ab oculis nonnihil longius remotis; rostro inter coxas posticas extenso, articulo primo buceulas haud superante, vix aequante, articulo secundo articulis duobus apicalibus ad unum longitudine sub- zequali; thorace marginibus lateralibus antieis anterius in den- tem acutum ampliatis, postice ad angulos laterales dentato- productis; scutello : corio nonnihil breviore, frenis paullo ultra medium scutelli extensis; venis membrans® paucis, parce ramu- losis; mesosterno leviter obtuseque carinato; ostiis odoriferis in sulcum breviusculum continuatis; basi ventris inermi; pedi- bus mediocribus, tibiis superne sulcatis. — Gilippus STAL.

39 (38). Marginibus capitis ante oculos dente destitutis.

40 (43). Marginibus lateralibus thoraeis distinete lateque explanatis, foliaceis; tubereulis antenniferis extus-spina magna armatis, to- tis ultra margines laterales smuatos capitis prominulis; anten- nis quadriartieulatis, cerassis, articulo secundo longissimo; cor- pore depresso,; segmentis ventris secundo et tertio latera ver- sus prope spiracula vitta longitudinali nonnihil curvata, opaca, vix elevata, transversim densissime subtilissimeque strigosa, in- structis; femoribus postieis intus granulatis.

41 (42). Capite fere 2eque longo ac inter oculos lato, marginibus lateralibus ante oculos profundissime sinuatis, dein parallelis, reflexis, ad oculos magis reflexis atque elevatis et supra parten

\

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 507

anteriorem oculorum in lobum acutum oculos tangentem pro- ductis; ocellis inter se quam ab oculis paullo magis remotis. — Platycoris GUER.

42 (41). Capite longiore quam inter oculos latiore, marginibus la- teralibus basin versus leviter vel minus profunde sinuatis, basi ad oculos haud productis; ocellis inter se quam ab oculis eireiter duplo longius remotis; ceteris ut in Platycoride. — Niarius STÅL. (Platycoris umbrosus et nova species ad hoc genus pertinent).

43 (40). Marginibus lateralibus thoracis raro et leviter explanatis, antennis tune quinquearticulatis tubereulisque antenniferis spina magna destitutis.

44 (73). Parte anteoculari capitis longiore quam latiore vel zeque longa ac lata, tuberculis antenniferis ultra margines laterales capitis prominulis vel saltem posterius cum marginibus eisdem confusis et convexis; spatio inter oculos et insertionem anten- narum diametro longitudinali oculorum longiore vel longitudine equali; margine postico laterum prostethii inter medium et an- gulos laterales sapissime rotundato-ampliato; articulo secundo vostri sepissime compresso, versus medium latiore.

45 (70). Buceulis anterius angulum, s&epissime acutum, formanti- bus vel apicem versus dente armatis. 46 (55). Jugis tylo longioribus; articulo primo antennarum apicem 5 > capitis sen tuberculis antenniferis apice extus acutis vel

spinosis. 47 (48). Jugis tylo nonnihil longioribus, hiscentibus, apice rotun- datis; antennis triarticulatis. — Omyta SPIN. (Poecilotoma spi-

nosa ad hoc genus est referenda).

48 (47). Jugis acutis; antennis quadriarticulatis.

49 (50). Jugis extus rotundatis, apicem versus deflexis; spatio in- ter oculos et locum insertionis antennarum diametro oculorum parviusculorum saltem duplo longiore; bucculis valde elevatis, pereurrentibus, angulo anteriore obtuso; rostri articulo primo buceulas vix »quante; prosterno et metasterno sulco instructis; ostiis odoriferis auriculatis; antennis breviusculis, erassiuseulis, setulosis; pedibus breviusculis. — Poecilotoma DALL

50 (49). Capitis marginibus lateralibus a basi convergentibus, jugis apice porrectis, extus ante medium sinuatis vel medio dente armatis; antennis longis, articulo primo apicem capitis longis- sime superante, articulo secundo omnium longissimo; buceulis angulo antico acuto; mesosterno leviter carinato; ostiis odori- feris in suleum sat longum continuatis.

51 (52). Jugis extus medio inermibus, ante medium late sinuatis; tubereulis antenniferis apice extus dente mediocri acuto arma- tis; rostro coxas posticas attingente, articulo primo pone buc- culas extenso, secundo tertio longiore; thorace convexiusculo;

508 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

scutello anterius convexo; angulo apicali corii rotundato; pedi- bus longiusculis. — Agenor DaLL. 52 (51). Capitis marginibus lateralibus basi ipsa obtusis; jugis ex- tus medio dente acuto antrorsum producto, cum margime re- flexo, armatis; tubereulis antenniferis ultra margines laterales capitis valde prominulis, apice extus in dentem magnum lon gum, compressum, leviter ineurvum producetis; buceulis leviter elevatis, angulo antico acuto, producto; ocellis inter se quam ab oculis eireiter duplo longius remotis; rostro brevi, pedes interme- dios subattingente, articulo primo pone bucculas haud extenso, articulis secundo et tertio longitudine subaqualibus; margini- bus lateralibus anticis thoracis crenulatis; scutello apice an- susto, frenis ultra medium seutelli extensis; angulo imo corii subrotundato; membran® venis paucis, longitudinalıbus; seg- mentis - ventris primo et secundo latera versus prope spiracula ruga vix elevata longitudinali, leviter curvata, transversim dense subtiliterque strigosa, instructis; pedibus sat longis, femoribus apicem versus subtus spinulosis. — Alphenor STÅL. 53 (46). Jugis tylo brevioribus vel longitudine aequalibus, raro lon- sioribus, articulo primo antennarum in hoc casu apicem capitis haud superante.

54 (65). Ocellis in linea fieta inter basin oculorum ductam positis. 55 (64). Articulo primo antennarum apicem capitis superante.

56 (57). Antennis gracillimis, quinqueartieulatis. — Ectenus DALL. 57 (56). Antennis mediocriter incrassatis.

58 (63). Articulo primo rostri pone bucculas extenso; buceulis apice in angulum acutum prominentibus.

59 (60). Angulis lateralibus thoracis vix vel levissime prominulis, in spinam haud productis. — Poecilometis DALL.

60 (59). Angulis lateralibus thoracis in spinam productis.

61 (62). Artieulo secundo rostri artieulo tertio multo longiore. — Eumecopus DALL.

62 (61). Artieulis rostri secundo et tertio longitudine subaequalibus. — Spudeus Daun.

63 (58). Artieulo primo rostri’pone buceulas haud extenso, buccu- las aequante, articulis secundo et tertio longitudine subaequali- bus; angulis lateralibus thoraeis haud promimulis; angulis imis segmentorum abdominis prominulis; ceteris ut in Poeeilometi. — Theseus STÄu. (Poecilometis modestus STÅL ad hoc genus pertinet.)

64 (55). Articulo primo antennarum apicem capitis interdum attin- gente, haud superante; jugis apice vel apicem versus extus si- nuatis. — Dalpada A. et 8.

65 (54). Ocellis pone lineam fietam inter basin oeulorum ductam positis; jugis tylo longitudine aequalibus vel paullo brevioribus; antennis quinquearticulatis,

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 509

66 (69). Artieulo secundo antennarum artieulo tertio distinete bre- viore; marginibus lateralibus antieis thoracis medio vel pone medium distinete sinuatis.

67 (68). Articulo primo antennarum apicem capitis nonnihil su- perante; jugis apice extus rotundatis; marginibus lateralibus anticis thoracis denticulatis; angulis apicalibus segmentorum ab- dominis in spinulam productis. — Coctoteris STÅL.

68 (67). Antennis graciliusculis, articulo primo apicem capitis at- tingente; capite thorace longiore, antrorsum leviter angustato, tylo jugis longitudine aequali vel paullo longiore, his apicem versus extus leviter sinuatis; buceulis percurrentibus, anterius prope apicem dente armatis, ante dentem leviter rotundatis; antennis longe ab oculis insertis; rostro longissimo, articulo primo bucculas postice vix aequante, articulis secundo, tertio et quarto fere zaque longis, secundo leviter curvato; ocellis inter se quam ab oculis fere plus duplo longius remotis; thorace margivibus lateralibus anticis integris, ante sinum ruga levi terminatis, angulis antieis apice rotundatis, angulis lateralibus paullo prominulis, acutiusculis; frenis per duas tertias partes seutelli extensis; corii angulo apicali rotundato, margine costali sat rotundato; venis membrans® simplieibus; prosterno impresso; mesosterno carinato; abdomine utrimque distinete rotundato, nonnihil ante medium latissimo, angulis imis segmentorum le- vissime prominulis, angulis apicalibus segmenti sexti obtusiu- seulis; ventre distinete sulcato; sulco ab ostiis odoriferis ducto breviusculo; margine postico laterum prostethii inter medium et angulos posticos levissime rotundato; angulis posticis meso- stethii subreetis, vix productis; pedibus longiuseulis; tibiis su- perne leviter sulcatis, basin versus convexiusculis. — Polycar- mes STÅL. (Typus generis: Acanthidium punctatissimum MONTER.)

69 (66). Antennis minus gracilibus, articulis secundo et tertio lon- gitudine subaequalibus, articulo primo apicem capitis vix su- perante; capite plano, ante antennas leviter angustato, margini- bus lateralibus pone antennas obtusis, convexis, cum parte la- terali capitis confusis, jugis apicem versus extus nonnihil ro- tundatis; bucculis basin capitis attingentibus, modice elevatis; spatio inter oculos et antennas diametro oculorum paullo lon- giore; rostro vix ad medium ventris extenso, articulo primo bucceulas subsuperante, articulo secundo paullo compresso et tertio paullo longiore; thorace pone caput late sinuato, angulis antieis pone oculos truncatis, marginibus lateralibus anticis pone medium subsinuatis, erenulatis, angulis lateralibus acutis, paullo prominulis; scutello apice modice angustato, frenis ultra medi- um seutelli extensis; corii margine apicali fere toto recto; mem- brane venis paucis, subfurcatis; mesosterno leviter sulcato; margine postico laterum prostethii inter medium et angulos laterales vix rotundato, subreeto; ostiis odoriferis in sulcum longiusculum eurvatum continuatis; ventre distinete sulcato; an-

510 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLIMGAR, 1867.

gulis imis segmentorum abdominis levissime prominulis, haud acuminatis; pedibus mediocribus; tibiis superne distinete late- que sulcatis. — Anchises STÅL.

70 (45). Bucculis anterius rotundatis, nee angulatis, nec spina ar- armatis; articulo primo antennarum apicem capitis haud at- tingente.

71(72). Artieulo primo rostri bucculas haud superante; venis mem- brans irregulariter ramulosis. — Halys FABR.

72 (71). Artieulo primo: rostri bucculas superante; venis membrane simplicibus vel subfurcatis. — Erthesina SPIN.

73 (44). Antennis söepissime quinquearticulatis, articulo primo api- cem capitis rarissime superante; spatio inter oculos et antennas diametro longitudinali oculorum raro longiore, tuberculis an- tenniferis totis ultra margines laterales capitis raro prominen- tibus vel cum marginibus lateralibus confusis, parte capitis an- teoculari in hoc casu haud longiore quam latiore; marginibus lateralibus capitis saepissime usque ad vel fere ad oculos acutis vel acutiusculis; margine postico laterum prostethii inter me- dium et latera rarissime rotundato, sepissime recto vel sinuato.

74 (141). Ostiis odoriferis ssepissime a coxis remotis, rarıus fere inter partem exteriorem coxarum posteriorum positis, margini- bus ostiorum illorum in hoc casu elevatis vel extrorsum conti- nuatis et suleum ineludentibus.

75 (36). Seutello longiusculo vel longissimo; frenis ultra medium seutelli haud extensis; tylo et jugis aeque longis vel illo his paullo longiore.

76 (77). Ostiis odoriferis subaurieulatis, in suleum nullum nisi bre- vissimum continuatis; marginibus lateralibus antieis thoracis callosis, obtusis; frenis scutello dimidio vel paullo plus quam dimidio brevioribus; angulis apicalibus segmentorum abdominis haud prominulis; ventre valde convıxo; articulo primo rostri bucculas superante, artieulo seeundo artieulis duobus apicalibus ad unum longiore. — sStollia ELLENR. (Eysarcocoris guttige- rus THUNB., distactus DALL., humeralis DaLL., nec non plures alive species ad hoc genus pertinent).

77 (76). Ostiis odoriferis in suleum elongatum continuatis.

78 (53). Angulis lateralibus thoraeis in spinam validam abientibus, longe productis; artieulo secundo rostri tertio longiore; margi- ‘nibus lateralibus antieis thoracis obtusissimis, convexis, integris; capite perpendiculari vel valde deflexo.

79 (80). Tibiis teretibus, superne suleo destitutis; scutello abdomine paullo breviore. — Hoplistodera WEsıw.

80 (79). Tibiis superne suleatis.

81 (82). Seutello ad vel fere ad apicem abdominis extenso; frenis quintam vel sextam partem longitudinis sceutelli occupantibus;

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 511

capite perpendieulari, breviusculo, ante oculos subito va de sinu- ato-angustato. — Alcimus DALL.

82 (81). Capite valide deflexo, antrorsum leviter angustato, ante oculos utrinque leviter sinuato, apice obtuse rotundato, tylo et jugis seque longis, marginibus lateralibus obtusiusculis; buceulis sat elevatis, percurrentibus; ocellis ad oculos appropinquatis; rostro nonnihil pone pedes posticos extenso, articulo primo buceulas superante; antennarum articulo primo apicem capitis haud attingente, articulo secundo tertio breviore; thorace an- trorsum valde declivi, margine antico anguste calloso-elevato; scutello .lato, paullo longiore quam latiore, abdomine nonnihil breviore, pone frena retrorsum leviter angustato, frenis paullo plus quam quartam partem longitudinis scutelli occupantibus; corio apicem abdominis subattingente, angulo apicali rotundato; membrana venis longitudinalibus; mesosterno carinato; sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam sensim evanescentem continu- ato; ventre sat convexo, basi inermi; corpore late obovato. — Astyanaw STÄL. (Typus generis: Scutellera trimaculata Lkr. et SERV.).

83 (78). Angulis lateralibus thoracis inermibus, haud productis.

84 (85). Seutello longiusculo, abdomine tamen multo breviore; fre- nis cireiter per duas quintas partes scutelli extensis; capite modice deflexo, apice obtuse rotundato, ante oculos modice si- nuato-angustato, marginibus lateralibus dein subparallelis, acuti- usculis, tylo jugis sublongiore; buceulis subpereurrentibus, re- trorsum sensim humilioribus, antice interdum in dentem longum et acutum productis; ocellis ad oculos valde appropinquatis; antennis medioeribus, articulo primo apicem capitis haud attin- gente, articulo secundo tertio breviore; rostro pone pedes po- sticos sat longe extenso, articulo secundo tertio breviore, arti- culo primo buceulas subsuperante; thoracis marginibus laterali- bus integris, anguste leviter reflexis, margine antico anguste leviterque calloso; sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam longam sensim evanescentem abiente; angulis imis segmentorum ventris prominulis. — Awiagastus DALL.

85 (84). Capite maxime deflexo, subperpendieulari, brevi, ante ocu- los subito valde angustato, dein ante sinus minus angustato, apice late rotundato, marginibus lateralibus acutis, tylo et jugis eque longis; buceulis pereurrentibus, modice elevatis; antennis medioeribus, articulo primo apicem capitis subaequante, articulo seeundo tertio breviore; ocellis ad oculos appropinquatis; rostro pedes posticos subattingente, articulo primo bucculas aaquante, articulo secundo tertio longiore; thorace convexiusculo, margi- nibus lateralibus integris, leviter rotundatis, anguste callosis, angulis lateralibus et postieis rotundatis; seutello maximo, lato, apicem abdominis subattingente, medio dimidio abdomine paullo latiore, pone frena retrorsum leviter angustato, frenis per fere

512 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tertiam partem longitudinis scutelli extensis; mesosterno obso- lete carinato; sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam sensim evanescentem abiente; abdominis margine imo calloso, angulis segmentorum haud prominulis; pedibus breviusculis, superne late sulcatis. — Amphimachus STÅL. (Typus generis: Aednus circumflezus STÅL).

86 (75). Scutello medioceri; frenis ultra medium scutelli extensis, raro medium scutelli tantum attingentibus, jugis in hoc casu tylo longioribus.

87 (88). Corpore cum pedibus puberulo; tibiis teretibus, sulco su- pero destitutis. — Agonoscelis SPIN.

88 (87). Corpore glabro.

89 (92). Tubereulis antenniferis ultra margines laterales capitis ma- xime prominulis, loco insertionis antennarum a supero distin- guendo; parte anteoculari capitis breviore quam latiore, antror- sum angustata; sulco ab ostiis odoriferis ducto subito abbrevi- ato, in rugam haud continuato.

90 (91). Artieulo primo antennarum breviuscularum et crassiuscu- larum apicem capitis distinete superante; corpore depresso. — Notius DALL.

91 (90). Articulo primo antennarum gracilium apicem capitis aequante, corpore supra et presertim subtus convexo. — Mazium DALL 1).

92 (89). Tubereulis antenniferis ultra latera capitis haud vel leviter prominulis, raro valde prominentibus, parte anteoculari capitis in hoc casu saltem a»que longa ac lata vel suleo ab ostiis odo- riferis ducto in rugam sensim evanescentem transiente.

93 (94). Articulo primo antennarum apicem capitis distinete supe- rante, tubereulis antenniferis ultra margines laterales capitis sat prominulis; marginibus lateralibus antieis et antico thoracis re- flexis vel elevatis; (tibiis antieis nune dilatatis, nunc simpliei- bus, basi ventris nunc spinosa, nunc inermi). — (atacanthus SPIN.

94 (93). Articulo primo antennarum apicem capitis raro superante, marginibus thoracis antico et lateralibus antiecis in hoc casu haud conjunetim reflexis.

95 (128). Marginibus lateralibus antieis thoraeis integris, inermibus.

96 (127). Ventre sulco destituto vel leviter sulcato, tibiis in hoc casu sulcatis.

97 (126). Ventre sulco destituto.

98 (125). Articulis rostri secundo et tertio »eque longis vel secundo tertio longiore.

x

99 (104). Thoracis angulis lateralibus in spinam validam et longam abientibus vel latiuscule productis, marginibus lateribus antieis obtusis vel obtusissimis et convexis.

1) an = Hypogomphus SPIN.?

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 513

100 (101). Tibiis teretibus, superne convexis, nonnisi apicem ver- sus obsolete planiusculis vel subsulcatis; capite modice nutante, antrorsum sensim angustato, ante oculos utrinque leviter sinu- ato, tylo et jugis aaque longis; buceulis pereurrentibus, leviter elevatis; ocellis ad oculos sat appropinquatis; rostro nonnihil pone coxas posticas extenso, articulo primo bucculas sequante, articulo seeundo tertio vix longiore; antennarum articulo primo apicem capitis aaquante vel vix superante, articulo secundo ter- tio breviore; thorace ante medium modice declivi, margine an- tico vix elevato, marginibus lateralibus antieis obtusis, margine basali recto, angulis basalibus spinoso-productis; scutello medio- eri, apice angustiuseulo, frenis nonnihil ultra medium scu- telli extensis; corio angulo apicali rotundato; mesosterno di- stinete carinato; metasterno haud elevato; ostiis odoriferis in suleum, in rugam transientem, continuatis; angulis segmentorum abdominis imis prominulis, ventris segmento secundo basi me- dio in tuberculum obtusum prominulo; corpore obovato. — Sabeus STÅL. (Rhaphigaster .spinosus DaLL. ad hoc genus per- tinet).

101 (100). "Tibiis superne sulcatis.

102 (103). Basi ventris inermi, nec spinosa, nec tubereulata; capite valde nutante, ante oculos utrinque leviter sinuato, dein non- nihil angustato, apice rotundato, tylo jugis vix longiore, mar- sinibus lateralibus obtusiuseulis; bucculis pereurrentibus, modice elevatis; ocellis ad oculos appropinquatis; rostro nonnihil pone coxas posticas extenso, articulo primo buceulas aequante, arti- culo secundo tertio longiore; antennarum articulo primo apicem capitis haud attingente, articulo seeundo tertio breviore; thorace antrorsum sat declivi, margine antico anguste distincteque cal- loso-elevato, pone oculos vix truncato, marginibus lateralibus antieis obtusissimis, convexis, margine basalı latissime subsinu- ato, angulis lateralibus spinoso-productis; scutello breviusculo, fere que lato ac longo, apice angusto, frenis ultra medium seutelli extensis; angulo imo apicali corii rotundato; mesosterno distinete carinato; angulis apicalibus segmentorum abdominis acute levissime prominulis; corpore late obovato. — Hyllus STÄL.

105 (102). DBasi ventris spina longa valida armata; capite sat nu- tante, antrorsum angustato, ante oculos levissime sinuato, apice ıotundato, tylo et jugis aeque longis, parte anteoculari breviore quam latiore, marginibus lateralibus explanatis, acutis; buceulis pereurrentibus, modice elevatis; ocellis inter se quam ab oculis eireiter triplo longius remotis; rostro inter coxas posticas ex- tenso, articulo primo buceulas aequante, articulo seeundo tertio longiore; antennis mediocribus, articulo primo apicem capitis vix attingente, aıticulo secundo tertio breviore; thorace modice (leelivi, margine antico haud elevato, pone oculos vix truncato, marginibus lateralibus antieis obtusiuseulis, angulis lateralibus

514 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

obtusis, in processum latum productis; scutello apice latiusculo, mediocriter longo; frenis paullo ultra medium scutelli extensis; margine apicali corii rotundato; mesosterno distincte carinato; sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam longam sensim eva- nescentem continuato; angulis apicalibus segmentorum abdomi- nis vix prominulis; corpore late obovato. — Cresphontes STÅL.

104 (99). Angulis lateralibus thoracis haud vel levissime prominulis, ' rarissime in spinam productis, marginibus lateralibus antieis thoracis in hoc casu acutis. 5

105 (106). Parte anteoculari capitis breviore quam latiore; margini- bus thoracis antico et lateralibus antieis reflexis vel elevatis; artieulo secundo rostri tertio longiore; tibiis sepissime suleatis (in Nezara confluenta MONTR., que ad hoc genus forte optime re- fertur, superne sulco destitutis); ventre basi nunc inermi, nunc spinosa. — Antestia STÄL.

106 (105). Marginibus thoracis antico et lateralibus antieis raris- sime conjunctim reflexis vel elevatis, in hoe casu aut est pars anteocularis capitis aeque longa ac lata vel longior quam latior, aut sunt artieuli rostri secundus et tertius longitudine zequales.

107 (112). Segmento secundo ventris medio spina vel tuberculo antrorsum prominulo armato vel medio distinete convexo-elevato.

108 (109). Artieulo seeundo rostri tertio longiore; marginibus tho- racis antico et lateralibus antieis conjunctim haud reflexis. — Nezara A. et 8.

109 (108). Artieulis rostri seeundo et tertio longitudine subzequali- bus; marginibus thoraeis antico et lateralibus antieis anguste leviterque elevatis vel reflexis.

110 (111). Segmento secundo ventris medio convexo-elevato vel tu- bereulo obtuso instructo. -— Plautia STÅL.

111 (110). Segmento secundo ventris spina brevi, in sinu postico metasterni paullo elevati producta, armato; Plautis affıne ge- nus, corpore angustiore, capite scutelloque longioribus, hoc apice angustiore divergens. — Zangis STÄL. (Rhaphigaster Amyoti Darr., Rhaphigaster dorsalis Dourn., forte etiam Cuspicona crassa WEsTW., ad hoc genus pertinent.).

112 (107). Segmento secundo ventris inermi, ne quidem medio con- vexo-elevato; tibiis superne sulcatis.

115 (124). Venis membrans longitudinalibus serie venarum trans- versarum apicem versus haud conjunctis; articulo primo anten- narum apicem capitis aequante vel haud attingente; ventre ba- sin versus arcubus longitudinalibus transversim rugosis destituto.

114 (115). Capite thoracis medio distinete longiore; rostro apieem segmenti tertii ventris subattingente; margine thoracis antico nee elevato nec reflexo, marginibus lateralibus antieis imis re- flexis, nee calloso-elevatis. — Capp@a ELLENR.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 515

115 (114). Capite et thoracis medio aque longis vel illo hoc bre- viore.

126 (123). Tylo et jugis aque longis vel illo his sublongiore.

117 (120). Sulco ab ostiis odoriferis ducto sensim angustato et in rugam longam sensim evanescentem abiente; articulo primo an- tennarum apicem capitis haud attingente, tubereulis antenniferis paullo vel haud plus quam dimidio longiore.

115 (119). Margine antico thoracis nee reflexo nec calloso-elevato, marginibus lateralibus antieis imis leviter reflexis vel subcallosis. — Halyomorpha Mayr.

119 (118). Marginibus thoracis antico et lateralibus antieis callosis vel elevatis; capite antrorsum distincte angustato, apice rotun- dato, marginibus lateralibus acutiuseulis, pone medium levissime sinuatis, tylo jugis sublongiore; buceulis pereurrentibus, modice elevatis; ocellis inter se quam ab oculis vix triplo longius re- motis; rostro pone coxas posticas nonnihil producto, artieulo primo buceulas vix superante vel wequante, articulo secundo tertio vix vel paullo longiore; antennarum articulis secundo et tertio longitudine aequalibus vel secundo tertio paullo breviore; thoracis margine antico pone oculos leviter truncato, angulis lateralibus levissime prominulis, subrectis; margine apicali corii prope angulum apicalem, imum subrotundatum, levissime sinu- ato; mesosterno distinete carinato; angulis imis segmentorum abdominis acute prominulis; tibiis antieis interdum dilatatis. — Tolumnia Stau. (Pentatoma latipes DALL. et trinotata WESTW. ad hoc genus pertinent).

120 (117). Sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam sensim evane- scentem haud continuato, subito abbreviato, apice elevato et minus distincto, spatio inter apicem sulei et margines laterales metastethii haud longiore, interdum breviore; articulo primo antennarum apicem capitis subaequante.

121 (122). Capite antrorsum leviter angustato, apice rotundato, ante oeulos utrinque leviter sinuato, marginibus lateralibus acutis, levissime reflexis; buceulis pereurrentibus, modice elevatis; ocel- lis fere triplo longius inter se quam ab oculis remotis; rostro pone coxas posticas nonnihil producto, articulo primo buceulas paullo superante, articulo secundo tertio paullo longiore; an- tennarum articulo primo apicem capitis subaequante, tubereulis antenniferis brevibus plus duplo longiore, artieulo secundo ter- tio breviore; thoracis angulis anticis depressis in lobum brevis- simum rotundatum prominulis, marginibus antieis rectis, sub- reflexis, anterius obsolete erosulis, margine antico loevigato, vix calloso, angulis lateralibus subprominulis; seutello medioeri, apice angusto; frenis ultra medium scutelli extensis; margine costali corii sat rotundato, angulo apicali vix producto; mesosterno dlistinete carinato; abdomine utrinque rotundato, thorace distinete latiore, angulis imis segmentorum apicalibus prominulis. —

516 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hyparete Står. (Ad hoc genus pertinet Pentatoma Boitardi MONTR.

122 (121). Capite antrorsum leviter angustato, apice obtuse rotun- dato, ante oculos utrinque leviter sinuato, marginibus lateralibus acutiusculis; buceulis percurrentibus, valde elevatis; ocellis ma- gnis, fere triplo longius inter se quam ab oculis remotis; ro- stro pone coxas posticas paullo producto, articulo primo buc- culas paullo superante, articulo secundo tertio longiore; anten- narum articulo primo tuberculis antenniferis duplo longiore, articulo secundo tertio breviore; thoracis margine imo antico, saltem versus medium, leviter elevato, marginibus lateralibus antieis leviter sinuatis, ante medium sat obtusis, integris, an- gulis antieis extrorsum levissime prominulis, haud depressis, angulis lateralibus vix prominulis; seutello mediocri, frenis ul- tra medium seutelli extensis, angulis basalibus impressione sat magna .instructis; corii margine costali leviter rotundato, angulo apicali subrotundato; mesosterno distinete carinato; angulis imis segsmentorum abdominis prominulis. — Eurinome STAL. (Pentatoma inconspicua MoNTR. (= basiventris SIGN.) ad hoc genus pertinet).

123 (116). Capite antrorsum sensim distinete angustato, marginibus lateralibus acutis, pone medium levissime vel vix sinuatis, jugis tylo paullo longioribus, hiscentibus; bucculis percurrentibus, le- viter elevatis; ocellis paullo plus quam duplo longius inter se yuam ab oculis positis; rostro ad vel inter coxas posticas ex- tenso, articulo primo bucculas subaequante, articulo secundo tertio longiore (an etiam in N. elongata?), antennis gracilibus, ar- ticulo primo apicem capitis haud attingente; margine thoracis antico nec reflexo, nec calloso, late sinuato, sinu fundo recto, pone oculos truncato, marginibus lateralibus anticis rectis, le- vissime reflexis, angulis lateralibus subobtusis, levissime promi- nulis; scutello medioceri, multo longiore quam latiore, apice an- gusto, frenis ad partem tertiam apicalem scutelli extensis; margine corii costali levissime rotundato, angulo apicali haud producto; mesosterno carinato; suleo ab ostiis odoriferis ducto sensim angustato et in rugam continuato; abdomine hemelytris haud vel vix latiore, angulis imis segmentorum acute promi- nulis; corpore anguste obovato. — Niphe StåL. (Ad hoc ge- nus pertinent Pentatoma cephalus DALL. et elongata‘ DALL.).

124 (113). Venis membrane longitudinalibus apicem versus serie venularum transversarum conjunctis; antieulo primo antennarum apicem capitis plus minus superante; ventre in segmentis se- eundo et tertio latera versus ruga oblique longitudinali vix ele- vata, transversim dense Sees rugosa vel strigosa, in- structo. — Oncocoris MAYR.

125 (98). Rostro longo, fere ad apicem abdominis extenso, articulo primo bucculas nonnihil superante, tertio secundo nonnihil lon-

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 517

giore; capite antrorsum nonnihil angustato, apice obtuse rotun- dato, marginibus lateralibus acutiusculis, pone medium leviter sinuatis, jugis et tylo seque longis; bucculis pereurrentibus, mo- dice elevatis; ocellis inter se quam ab oculis vix triplo longius remotis; antennis graciliuseulis, articulo primo apicem capitis haud attingente, nen secundo tertio breviore; thoracis mar- gimibus lateralibus anticis reflexis, rectis, Mareine antico calloso, pone oculos vix truncato, angulis lateralibus vix prominulis; scutello medioeri, apice angusto; frenis ultra medium scutelli extensis; venis membrans® simplieibus; mesosterno carinato; me- tasterno subelevato, postice emarginato; sulco ab ostiis odorife- ris ducto in rugam sensim evanescentem transiente; abdomine utrinque leviter rotundato, ventre medio longitrorsum plani- usculo, angulis imis segmentorum subprominulis; corpore ovali, depresso. Axiagasto affine genus. — Critheus STÅL.

126 (97). Capite convexiusculo, antrorsum paullo angustato, apice rotundato, thoracis longitudine, marginibus lateralibus acutiuseu- lis, pone medium leviter sinuatis; bucculis percurrentibus, sat elevatis; ocellis inter se quam ab oculis vix triplo longius re- motis; rostro apicem segmenti tertii ventris attingente, articulo primo buceulas vix superante, articulo secundo tertio paullo longiore; antennis breviuseulis, artieulo primo apicem capitis haud attingente, articulis secundo et tertio longitudine zequali- bus; thoracis margine antico haud calloso, nec reflexo, ne qui- dem loevigato, pone oculos late truncato, marginibus lateralibus antieis rectis, integris, angulis antieis in denticulum obtusum extrorsum prominulis, angulis lateralibus vix prominentibus; an- gulo apicali corii paullo producto,; venis membrans® simplici- bus; sternis suleatis; sulco ab ostiis odoriferis ducto brevi, su- bito abbreviato, margine apice prominulo; abdomine thoracis latitudine, utrinque leviter rotundato, angulis apicalibus segmen- torum levissime prominulis, ventre late leviterque suleato. — Lubentius STÅL. (Pentatoma marginella Westw. ad hoc genus pertinet).

127 (96). Capite thorace breviore, antrorsum sensim angustato, apice rotundato, parte anteoculari fere longiore quam latiore, margi- nibus lateralibus obtusiusculis, posterius levissime sinuatis; buc- eulis perceurrentibus, modice elevatis; ocellis eireiter triplo lon- gius inter se quam ab oculis remotis; rostro apicem abdominis subattingente, articulo primo buceulas sequante, articulo tertio omnium longissimo; antennarum articulo primo apicem capitis vix attingente, articulo secundo tertio breviore; thorace margi- nibus lateralibus anticis rectis, obtusiusculis, margine nahen pone oculos truncato, angulis lateralibus nonnihil prominulis; seutello mediocri; frenis ad partem tertiam apicalem seutelli extensis; venis membrane simplieibus; mesosterno altiuscule carinato; metasterno leviter elevato, suleo ab ostiis odoriferis ducto in rugam sensim evanescentem continuato; ventre pro-

518 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

funde suleato, segmento secundo medio elevato, antrorsum haud producto; tibiis teretibus, sulco destitutis; Bathycoelis af- fine genus. — Jurtina STÅL. — (Typus generis: Pentatoma longirostris MONTR.).

128 (95). Marginibus lateralibus antieis thoracis, saltem anterius, distinete dentieulatis, serratis vel cerenulatis.

129 (140). Metasterno haud elevato; mesosterno carinato, carina leviter elevata, basin versus haud ampliata.-

130 (139). Frenis ultra medium seutelli extensis, parte apieali seu- telli retrorsum angustata, angusta vel angustiuscula.

131 (138). Sulco ab ostiis odoriferis ducto distincto, elongato.

132 (133). DBasi ventris spina longa armata; capite antrorsum an- gustato, parte anteoculari que longa ac lata, marginibus late- ralibus acutiuseulis, vix sinuatis, tylo et jugis aeque longis; buceulis perceurrentibus, leviter elevatis; ocellis eirciter triplo longius inter se quam ab oculis remotis; rostro coxas posticas subsuperante, articulo primo buceulas aequante, artieulis secundo et tertio longitudine subaqualibus; antennis mediocribus, arti- culo primo apicem capitis haud attingente, articulo secundo tertio breviore; thorace marginibus lateralibus antieis levissime sinuatis, serrulatis, margine antico pone oculos truncato, angu- lis lateralibus acutis, productis; scutello mediocri, frenis ad partem tertiam apicalem scutelli extensis; angulo apicali corii distinete nonnihil producto; sulco ab ostiis odoriferis ducto longo; angulis apicalibus segmentorum abdominis levissime pro- minulis, ventre obtusissime latissimeque carinato; tibis leviter angusteque sulcatis. — Priassus STÅL.

133 (132): DBasi ventris inermi vel tuberculata vel spina brevi ar- mata.

134 (137). Capitis marginibus lateralibus anterius plus minus ro- tundatis, integris, nec sinuatis.

135 (136). Jugis et tylo longitudine subaequalibus; margine costali corii anterius recto, dein leviter rotundato; basi ventris nune inermi, nunc tuberculata, nunc brevissime spinosa. — Tropico- ris Haun.

136 (135). Capite plano, antrorsum nonnihil angustato, apice ro- tundato, jugis tylo longioribus, apice subhiscentibus, marginibus lateralibus acutis, explanatis, posterius levissime sinuatis; buc- culis perceurrentibus, modice elevatis; ocellis inter se quam ab oculis paullo plus quam duplo longius remotis; rostro coxas posticas subsuperante, articulo primo bucculas paullo superante, articulo secundo tertio longiore; antennis gracilibus, articulo primo apicem capitis haud attingente, secundo tertio subbrevi- ore; thoracis marginibus lateralibus obtusiusculis, dentieulatis, angulis lateralibus in processum validum, latum, truncatum, oblique antrorsum vergentem, margine dentatum, productis, an-

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 519

gulis anticis acute prominulis; corii margine costali anterius sinuato, dein ante medium et medio valde rotundato, apicem

' versus recto; venis membrane parce furcatis; sulco ab ostiis odoriferis ducto longiusculo; abdomine ante medium rotundato- ampliato, angulis apicalibus segmentorum paullo prominulis, basi ventris inermi; tibiis late sulcatis. — Compastes StÄL. (Typus generis: Cimex boutanicus DALL.).

137 (134). Capite acute triangulari, antrorsum sensim angustato, jugis tylo multo longioribus, ante tylum contiguis, apice imo paullo hiscentibus et rotundatis, marginibus lateralibus acutis, anterius sinuatis, pone sinum in angulum obtusiusculum promi- nulis; buceulis subpereurrentibus, modice elevatis; ocellis inter se quam ab oculis duplo longius remotis; rostro coxas posticas vix superante, articulo primo buceulas paullo superante, arti- culo secundo tertio longiore,; antennis mediocribus, artieulo primo apicem capitis haud attingente, artieulo tertio secundo fere duplo longiore; thoracis marginibus lateralibus antieis vix sinuatis, serrulatis, angulis lateralibus acutis, apice imo rotun- datis, paullo prominulis; margine costali corii modice rotundato; abdomine utrinque rotundato, segmentorum angulis apicalibus levissime prominulis, ventre basi inermi; sulco ab ostiis odori- feris ducto minus longo, subito abbreviato; tibiis late suleatis. — Amyntor STÅL. (Typus generis: Halys obscura DALL ).

138 (131). Ostiis odoriferis in suleum distinetum haud continuatis, paullo elevatis; basi ventris spina valida et longa armata; tylo jugis paullo breviore; mesosterno et metasterno carinatis. — Prionochilus Darı. (Tropicoris decempunctatus MorTscH. ad hoc genus est referendus).

139 (130). Frenis ad medium scutelli extensis; parte scutelli pone frena sita latiuscula, marginibus parallelis; antennis brevibus, articulo secundo apicem capitis subaquante; tylo jugis breviore; pedibus posterioribus distantibus; suleo ab ostiis odoriferis ducto longissimo. — Amasenus STÄL.

140 (129). Mesosterno carina valıda, valde elevata, basin versus latiore, inter et interdum ante coxas anticas producta, instructo; metasterno elevato, lato, sexangulari; basi ventris tubereulo, me- tasternum tangente, armato; articulo primo rostri bucculis valde elevatis breviore. — Placosternum A. et 8.

141 (74). Ostiis odoriferis inter coxas posteriores vel inter partem exteriorem coxarum illarum positis, raro a coxis paullo remotis, marginibus haud vel levissime elevatis, in suleum distinetum haud continuatis, raro in rugas duas divergentes productis.

142 (143). Marginibus ostiorum odoriferorum in rugas duas diver- gentes continuatis; parte anteoeulari capitis longiore quam la- tiore; rostro longo, ad vel ultra medium ventris extenso; ven: tre sulcato. — Ageus DALL.

520 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

143 (142). Parte anteoculari capitis @que longa ac lata vel breviore quam latiore.

144 (145). Antennis quadriarticulatis; tuberculis antenniferis apice

extus spinula armatis. — Aplerotus DALL. ;

145 (144). Antennis quinquearticulatis.

146 (147). Capite apice rotundato, marginibus lateralibus distinete sinuatis; ostiis odoriferis prope coxas positis, haud elevatis, nec in rugas duas productis; corpore supra subtusque punctato; tibiis suleatis. — Eurydema Lar. (= Strachia FIEB.).

147 (146). Marginibus lateralibus capitis fere totis rectis, posterius haud vel levissime sinuatis; ventre vel pectore ventreque im- punctatis.

148 (149). Ocellis inter se quam ab oculis paullo longius remotis; oculis breviter stylatis; articulo primo tarsorum posticorum api- calibus duobus ad unum longitudine zequali, apud mares incras- sato; articulo primo rostri bucculas superante. — Cinzia STÅL.

149 (148). Ocellis inter se quam ab oculis cireiter duplo longius remotis; artieulo primo tarsorum posticorum apiealibus duobus ad unum breviore.

150 (151). Antennis longis, articulo primo apicem capitis distinete superante; angulis apicalibus segmentorum abdominis spinula armatis; femoribus posticis marium incrassatis.. — Strachia Hann.

151 (150). Angulis apicalibus segmentorum abdominis spina desti- tutis, haud vel levissime prominulis; femoribus postieis marium haud inerassatis.

152 (153). Capite minus deflexo, marginibus lateralibus apicem ver- sus rotundatis, basin versus leviter sinuatis; parte tertia basali seutelli haud vel leviter elevata; femoribus postieis inermibus. — ‚Stenozygum FIEB.

153 (152). Capite maxime deflexo, triangulari, marginibus laterali- bus rectis, leviter reflexis, jugis tylo subbrevioribus; buceulis modice elevatis, percurrentibus; ocellis in linea inter basin ocu- loru » dueta positis; oculis valde prominulis, breviter stylatis; rostro inter coxas posticas extenso, articulo primo buceulas paullo superante, articulo secundo tertio Jongiore; antennis lon- gis, articulo primo apicem capitis subaequante; thoracis margi- nibus lateralibus antieis reflexis, spatio magno transverso ante medium posito elevato; scutello mediocri, parte fere dimidia basali elevata; frenis paullo ultra medium scutelli extensis; he- melytris abdominis apicem superantibus; mesosterno carinato; segmento ultimo ventris apud mares producto, genitalia tegente; pedibus longiuseulis, femoribus postieis, apud mares saltem, subtus apicem versus spina armatis. — Compsoprepes STÅL.

154 (37). Mesosterno carinato, carina altissima, antice inter vel s&- pissime ante coxas anticas in laminam liberam producta; basi

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 521

ventris tuberculo, saepissimo acuto, antrorsum prominulo et in emarginatura postica metastethii plus minus elevati quiescente, armata; tibiis szepissime teretibus, rarius leviter angusteque sulcatis.

155 (170). Lateribus apieis scutelli haud depressis.

156 (157). Angulis postieis thoracis dente acuto armatis; angulis apicalibus segmentorum abdominis acutis, prominentibus; tibiis superne sulcatis; ceteris ut in Cuspicona. — Ocirrhoe STÅL. (Cuspicona inconspieua DALL. ad hoc genus pertinet).

157 (156). Aneulis postieis thoracis dente acuto destitutis, interdum productis, tibiis in hoc casu sulco destitutis.

158 (159). Corpore oblongo-subovato; tibiis anterioribus superne planiusculis, postieis subsuleatis; capite convexiusculo, maju- sculo; ceteris ut in Cuspieona. — Periboea STÅL. (Typus ge- neris: Uuspicona pulchella DALL.).

159 (158). Tibiis teretibus, suleo destitutis.

160 (163). Articulo secundo rostri tertio longiore vel artieulis se- cundo et tertio longitudine subaequalibus, rostro medioeri.

161 (162). Angulis postieis thoracis haud vel levissime productis, obtusis; lamina antica carine mesosterni ultra marginem anti- cum prostethii haud producta. — Cuspicona DALL.

162 (161). Thoracis angulis postieis longissime productis, acutis, margine postico profunde sinuato; lamina magna antica carina mesosterni ante marginem anticum prostethii producta, bucculas tangente; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis acutis, valde productis; rostro coxas posticas paullo superante; ceteris ut in Cuspicona. — Morna STÅL.

163 (160). Artieulo secundo rostri tertio breviore.

164 (165). Margine antico thoracis nee calloso, nec elevato; angulıs segmenti sexti abdominis acutis, haud tamen productis; rostro apicem segmenti quinti ventris superante, articulo tertio longis- simo; lamina carinse mesosterni ante prostethium haud extensa, acuta, antrorsum sensim angustata; ceteris ut in Üuspicona. — Pugione STÅL.

165 (164). Margine antico thoracis calloso; angulis apicalibus seg- menti sexti abdominis acutissimis, longe productis; lamina ca- ringe mesosterni ante prostethium producta.

166 (169). Thoracis märgine basalı sinuato, angulis posticis di- stinetis, angulos basales seutelli tegentibus, angulis lateralibus valde productis.

167 (168). Tylo jugis paullo breviore; scutello apice rotundato; angulis apicalibus segmentorum abdominis acute produetis. — Iehynchocoris WESTW.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. N:oT. 3 /

522 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

168 (167). Tylo et jugis seque longis; scutello apice in angulum terminato; angulis apicalibus segmentorum abdominis quinque anteriorum acutis, levissime prominulis. — Hojfmanseggiella SPIN.

169 (166). Thoraeis angulis postieis deletis, obtuse rotundatis, an- gulis lateralibus vix prominulis, obtusis, margine postico recto; angulis basalibus scutelli detectis; ceteris ut in Hoffmanseggiella. — Pegala STAL.

170 (155). Lateribus apieis scutelli obligue depressis. — Vitellus STÄL.

171 (36). Mesosterno et metasterno carinis duabus valde elevatis instructis; tibiis suleatis. — Diplostira DALL.

172 (1). Seutello medium abdominis haud vel vix attingente, num- quam superante, parte apieali lata; hemelytris alisque sepissime eompletis, raro abbreviatis et scutelli longitudine; membrana maxima; spatio inter venas alarum primariam et subtensam apice haud ampliato. (Dinidorida).

173 (176). Capite parvo, jugis et tylo aque longis vel hoc illis paullo breviore, marginibus lateralibus basi ante oculos inermi- bus; artieulis secundo et tertio antennarum leviter compressis.

174 (175). Antennis quinqueartieulatis. — Aspongopus LAP.

175 (174). Antennis quadriarticulatis, thorace scutelloque simul sum- tis brevioribus, articulis secundo et quarto longitudine subaequa- libus; jugis apice convergentibus et contiguis, tyli longitudine, apicem tyli tegentibus; margine postico prostethii latera versus subreeto. — Dinidor LATR.

176 (173). Capite magno vel majusculo, jugis tylo multo longiori- bus et ante hune contiguis; antennis quadriarticulatis.

177 (178). Artieulis secundo et tertio antennarum valde compres- sis; mesosterno profunde sulcato; buceulis valde elevatis, rotun- datis; spiraculis segmenti primi ventris deteetis. — Megymenum GUER.

178 (177). Artieulis secundo et tertio antennarum prismatieis, illo hoc longiore et validiore; mesosterno leviter sulcato; buceulis sat elevatis, retrorsum sensim humilioribus; hemelytris alisque abbreviatis (an semper?); spiraculis segmenti primi ventris me- tastethio teetis. — Atelides DALL.

Conspectus generum Pentatomidum Americ®.

{ (112). Seutello ultra medium abdominis extenso; spatio inter venas alarum primariam et subtensam apice ampliato; membrana mediocri vel parva.

2(3). Angulis lateralibus thoraeis emarginatis, ante emarginaturam dente parvo armatis, angulis antieis spina vel dente acuto ar-

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 523

matis; tuberculis antenniferis ultra margines laterales capitis valde prominentibus, apice extus in spinam productis; scutello maximo, ad vel fere ad apicem abdominis extenso, basi per spatium breve retrorsum paullo angustato, apice latissimo; fre- nis brevissimis. — Scotinophara STÅL.

3 (2). Angulis lateralibus thoracis rarissime emarginatis, scutello in hoc casu mediocri, apicem versus sat angustato, abdomine multo breviore.

4 (7). Marginibus lateralibus capitis ad oculos dente vel lobulo in- structis; tylo jugis breviore; tuberculis antenniferis ultra latera capitis haud prominulis; buceulis rotundatis, valde elevatis; la- bro inerassato; artieulo rostri primo bucculas superante; scu- tello apicem versus latiusculo, frenis medium scutelli haud at- tingentibus; venis membrane paueis, ramosis; sulco ab ostiis odoriferis dueto longo, subito abbreviato; marginibus lateralibus thoracis explanatis; corpore depresso.

5(6). Articulo primo rostri buceulas paullo superante; marginibus lateralibus segmentorum abdominis pone medium dente obtuso instructis, angulis apiealibus paullo prominulis. — Oncodochilus FIEB.

6 (5). Articulo primo rostri buceulas multo superante; marginibus lateralibus segmentorum abdominis dente destitutis, angulis api- calibus valde prominulis. — G/lyphuchus STAL.

7 (4). Marginibus lateralibus capitis ad oculos lobulo vel dente rarissime armatis; buceulis in hoc casu haud rotundatis.

8(79). Segmento secundo ventris inermi, medio nec spinoso, nec tubereulato.

9 (78). Ostiis odoriferis vel a coxis remotis vel distincete elevatis vel in suleum continuatis.

10 (23). Tubereulis antenniferis totis ultra margines laterales capi- tis prominentibus, loco insertionis antennarum a supero distin- guendo; articulo primo rostri bucculas longe superante; ostlis odoriferis in suleum brevem, subito abbreviatum, continuatis; articulo tertio tarsorum posticorum sapissime depresso vel su- perne concavo; articulo primo antennarum apicem angustum capitis sepissime distinete superante.

11 (14). Parte anteoculari capitis basi subito maxime sinuato-angu- stata, dein antrorsum leviter angustata, jugis tylo longioribus, marginibus lateralibus basi ad oculos in dentem prominulis.

12 (13). Angulis lateralibus thoracis integris; marginibus lateralibus apieis seutelli haud reflexis; venis membranae subsimplicibus, haud anastomosantibus. — Macropygium SPIN.

13 (12). Angulis lateralibus thoracis emarginatis; marginibus latera- libus apieis scutelli reflexis; membrane venis irregulariter ana- stomosantibus. — Schafferella SPIN. D.

!) Schefferella litigiosa Spin. = Ochlerus incisus H. S.

524 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

14 (11). Marginibus lateralibus capitis rectis vel posterius levissime sinuatis, ad oculos dente destitutis.

15 (16). Scutello apicem abdominis attingente, apice lato, rotun- dato, medium versus coarctato; tylo jugis longiore; corpore oblongo-ovato. — Moncus STÅL. (Ad hoc genus pertinet Ochle- rus obscurus DALL.).

16 (15). Scutello abdomine multo breviore, pone medium abdomi- nis tamen extenso; corpore ovato. |;

17 (22). Jugis tylo longitudine aequalibus vel paullo longioribus, in hoc casu ante tylum hiscentibus.

18 (21). Angulis antieis thoraeis acutis vel in dentem parvum pro- minulis; frenis ultra medium scutelli haud vel levissime pro- duetis; parte apieali scutelli lata; bucculis antice quam medio altioribus; articulo primo antennarum apicem capitis distincete superante. ;

19 (20). Angulis anticis thoracis sensim acuminatis, antrorsum ver- gentibus et productis; ceteris ut in Ochlero. — Melanoder- mus STåL. (Ad hoc genus pertinent Ochlerus circummaculatus STÅL et tartareus STÅL).

20 (19). Angulis anticis thoracis antrorsum haud productis, dente extrorsum et interdum leviter antrorsum vergente armatis. —

Ochlerus SPIN. (= Menipha A. et S.).

1(18). Thoracis angulis antieis processu longo, curvato, obtuso, basi antrorsum, dein extrorsum vergente, armato, margine antico toto distinete elevato, marginibus lateralibus antieis distincte reflexis; scutello apice angusto, frenis ultra medium seutelli distinete extensis; bucculis antice quam medio humilioribus, anterius dente parvo armatis; ceteris ut in Ochlero. — Lincus STÅL. (Typus generis: Ochlerus rufospilotus WESTW., DALL.).

22 (17). Jugis tylo longioribus, ante tylum contiguis; marginibus lateralibus capitis distinete reflexis; articulo secundo antennarum primo multo breviore; seutello apiee minus lato, paullo ultra medium abdominis producto; frenis distinete ultra medium scu- telli extensis; ceteris ut in Ochlero. — Phereclus STÅL. (Ad hoc genus etiam forte referendus est Ochlerus punctatus DALL.).

23 (10). Tubereulis antenniferis ultra latera capitis haud vel paullo prominulis, raro valde prominentibus; in hoc casu aut est arti- culus primus rostri buceulis longitudine aequalis vel brevior vel paullo tantum longior, aut est apex scutelli angustus; articulo tertio tarsorum posticorum numquam concavo.

24 (29). Metastethio spiracula segmenti primi ventris haud tegente; capite plano, triangulari, marginibus lateralibus acutis, jugis tylo longioribus, plus minus acuminatis, hiscentibus; seutello medioecri, apice angusto; frenis ultra medium scutelli extensis; venis membrans longitudinalibus, simplicibus; thoracis margini-

m — ——— — —

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 525

bus lateralibus anticis denticulatis vel crenulatis, angulis latera- libus acute productis.

25 (28). Ostiis odoriferis in suleum brevem, subito abbreviatum, continuatis; tibiis superne sulcatis.

26 (27). Corpore depresso; ventre sulco longitudinali instructo; fe- moribus apice spina destitutis. — Chlorocoris SPIN.

27 (26). Corpore subtus sat convexo; ventre sulco destituto; fe- 2) 2) moribus apice ipso superne spina armatis. — Loxa A. et 8.

28 (25). Sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam sensim evane- scentem, longe productam, transiente; bucculis leviter elevatis, antice obtuse angulatis; ocellis inter se quam ab oculis cireiter duplo longius remotis; ventre basin versus sulco longitudinali instructo; angulis postieis segmenti sexti abdominis acute pro- ductis; femoribus apice ipso superne spina instructis; tibiis te- retibus, non nisi apicem versus obsoletissime sulcatis; ceteris ut in Loxa. — Chloropepla STÅL. (Typus generis: Loxa vigens STÄL).

23 (24). Metastethio spiracula segmenti primi ventris tegente.

30 (31). Marginibus lateralibus capitis apicem versus subito sinua- tis, pone sinum in dentem vel angulum prominulis; venis mem- branze ramulosis. — Brochymena A. et S.

31 (30). Marginibus lateralibus capitis apicem versus sinu desti- tutis, anterius nec dentatis, nec in angulum prominulis.

32 (33). Capite valde deflexo, thorace breviore, parviusculo, ante oculos utrinque leviter sinuato, ante sinus vix angustato, apice rotundato-truncato, jugis et tylo que longis, marginibus sub- acutis; bucculis sat elevatis, postice altioribus; ocellis inter se quam ab oculis fere triplo longius remotis; rostro paullo pone coxas posticas extenso, articulo primo buceulas superante, arti- eulo secundo apicalibus duobus ad unum vix breviore; antennis mediocribus, articulo primo apicem capitis aquante vel vix at- tingente, secundo tertio breviore; thorace anterius sat declivi, marginibus lateralibus obtusis, callosis, integris, angulis latera- libus rotundatis, haud prominulis; scutello mediocri, apice lato et rotundato, frenis ultra medium scutelli haud extensis; venis membranze simplieibus; mesosterno leviter carinato; ostiis odo- Yiferis paullo elevatis, in suleum haud continuatis; tibiis tereti- bus, suleo destitutis; corpore latiuscule obovato, subtus sat convexo. — Üosmopepla STAL. (Eysarcocoris carnifer FABR. et decoratus Hann ad hoc genus pertinent).

33 (32). Seutelli apice saepissime angusto, raro lato, capite in hoc casu leviter vel modice declivi.

34 (35). Antennis capite paullo longioribus, artieulo tertio apicem capitis haud vel vix attingente, articulo secundo tertio sub- breviore; capite longissimo, thorace longiore, triangulari, antror-

526 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sum sensim angustato, jugis longissimis, ante tylum contiguis, apice imo rotundatis, marginibus acutis; buceulis basin capitis attingentibus; rostro medioeri, articulo primo buceulis breviore, secundo apicalibus duobus ad unum vix longiore; thorace an- trorsum levissime declivi, depresso, marginibus lateralibus anti- cis obtusissime obsoletissimeque crenulatis, angulis lateralibus antrorsum productis; seutello apice angusto; frenis paullo ultra medium seutelli extensis; sternis suleatis; ostiis odoriferis le- viter elevatis, in suleum haud continuatis; tibiis superne obso- letissime sulcatis; corpore oblongo. — Poriptus STÅL.

5 (34). Artieulo tertio antennarum, szpissime etiam articulo se- cundo, apicem capitis superantibus.

36 (73). Ostiis odoriferis vel sulco destitutis vel in suleum subito abbreviatum, brevem vel minus longum, in rugam haud conti- nuatum, extensis.

37 (38). Articulo secundo antennarum brevi, primo breviore, api- cem capitis sat longi vix attingente vel subzsequante, articulo tertio basalibus duobus ad unum longitudine subaquali; capite convexiusculo, parte anteoculari longiore quam latiore, jugis tylo nonnihil brevioribus, marginibus lateralibus thoracis inte- gris; scutello apice latiusculo; frenis paullo ultra medium seu- telli extensis; articulo secundo rostri tertio longiore. — Tibraca STÅL.

38 (37). Articulo secundo antennarum toto vel maximam ad partem apicem capitis superante.

39 (44). Venis membranee irregulariter anastomosantibus vel irregu- lariter furcatis aut ramosis; articulo secundo rostri apicalibus duobus ad unum longitudine aequali vel paullo longiore; arti- culo secundo antennarum tertio breviore, marginibus lateralibus antieis thoracis integris, inermibus, angulis lateralibus rotunda- tis, haud productis; tibiis sulcatis; corpore ovali.

40 (41). Seutelli parte apicali lata; frenis ad medium seutelli ex- tensis; corio scutello haud vel vix longiore, margine apicali ro- tundato, angulo apicali obtuso; membrana irregulariter retieu- lata; capite majusculo.. — Üoenus Dauı. )).

41 (40). Seutello apice angusto vel minus lato; corio scutello lon- giore, margine illius apicali extus subrecto, angulo apieali acuto.

42 (43). Buceulis retrorsum altitudine cerescentibus, subito abbrevi- atis, pereurrentibus; articulo primo rostri buceulis breviore; marginibus lateralibus thoracis haud explanatis; frenis medium seutelli attingentibus; rostro paullo pone coxas intermedias ex- tenso; membrana irregulariter retieulata. — Hymenareys A. et S.

43 (42). Oapite antrorsum nonnihil angustato, marginibus laterali- bus posterius leviter sinuatis, nonnihil explanatis, acutis, api-

!) Coenus tarsalis DALL. = Hymenarcys eruginosa A. et S. = Pentatoma delia Dar.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 527

cem versus rotundatis, jugis et tylo seque longis; bucculis per- currentibus, leviter elevatis, antice in angulum elevatis; ocellis dupio longius inter se quam ab oculis remotis; rostro paullo pone coxas posticas extenso, articulo primo bucculis paullo breviore; thorace antice capite multo latiore, margine antico late sinuato, pone oculos late et oblique truncato; scutello apice modice angustato, frenis nonnihil ultra medium seutelli exten- sis, angulis basalibus impressione parva instruetis; venis mem- branze irregulariter ramosis, parce anastomosantibus; mesosterno carinato; ostiis odoriferis in suleum brevem, subito abbreviatum, apice elevatum, continuatis. — Menecles STÅL. (Typus generis: Pentatoma inserta SAY.).

44 (39). Venis membran®e ssepissime simplieibus vel subfureatis,

raro anastomosantibus, marginibus lateralibus antieis thoraeis in hoc casu denticulatis.

45 (46). Capite longo, angusto, ad oculos haud immergendo; tylo- acuto, prominente, angulis anticis thoracis acutis, antrorsum productis; corpore anguste obovato. — Proxys A. et 8.

46 (45). Capite ad oculos immergendo, minus longo; angulis anti- cis thoracis pone oculos truncatıs.

47 (48). Tylo acutissimo, in spinam prominente, jugis acutis lon- giore; tubereulis antenniferis valde prominentibus, apice in spi- nam sat longam productis. — BDerecynthus STÅL.

48 (47). Tylo obtuso vel obtusiusculo; tubereulis antenniferis spina parva armata vel inermibus.

49 (50). Jugis acutissimis, sensim acuminatis, tylo multo longiori- bus, hiscentibus. — Dichelops SPIN.

50 (49). Jugis apice obtusatis, tylo raro longioribus.

51 (52). Seutello in angulis basalibus tubereulo convexo calloso in- strueto; jugis tylo longioribus, ante tylum contiguis. — Gale- danta A. et S.).

52 (51). Seutello in angulis basalibus tuberculo destituto.

53 (70). Angulis lateralibus thoracis integris, haud emarginatis.

54 (69). Articulo primo antennarum apicem -capitis haud attingente vel vix superante, articulo secundo rostri in hoc casu tertio longiore.

55 (64). Scutello apice angusto; frenis ultra medium scutelli ex- tensis.

56 (59). Tibiis omnibus teretibus, sulco destitutis.

57 (58). Articulo primo rostri buceulas paullo superante. — Mor- midea A. et S.

58 (57). Articulo primo rostri buceulis breviore. — Oebalus STÅL.

59 (56). Tibiis omnibus vel saltem anterioribus sulcatis vel superne planis.

') Galedanta myops Fabr. = Brochymena unicolor H. S.

528 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

60 (63). Marginibus lateralibus antieis thoracis dentieulatis vel cre- nulatis, rarissime integris, in hoc casu obtusissimis, convexis; suleo ab ostiis odoriferis ducto nullo vel quam brevissimo.

61 (62). Marginibus lateralibus antieis thoracis denticulatis vel cre- nulatıs; tibiis suleatis. — Huschistus DALL.

62 (61). Marginibus lateralibus antieis thoracis integris, obtusissi- mis, convexis; tibiis anterioribus subtilissime suleatis, postieis

sulco destitutis, teretibus. — Padeus STÅL. 63 (60). Marginibus lateralibus thoracis integris, acutis vel levis- sime obtusatis. — Pentatoma Ouiv., FIEB. (Ad hoc genus

pertinent Pentatoma grisea DALL., saucia Say et rufo-cincta

H. 5.) 64 (55). Frenis ultra medium scutelli haud extensis.

65 (68). Ostiis odoriferis elevatis, in suleum haud continuatis; cor- pore glabro. |

66 (67). Marginibus lateralibus antieis thoracis integris vel subtili- ter crenulatis; scutello in angulis. basalibus impressione desti- tuto, parte apicali angusta vel minus lata; corpore ovali vel ovato; jugis longitudine variabilibus, nunc tylo longioribus et ante hunc contiguis, nune eidem longitudine zequalibus. — Acledra SIGN. (Ad hoc genus pertinent Pentatoma -albo-costata SPIN., dimidiaticollis SPIN., hematopus SPIN., bonariensis STÅL, fraterna !) STåL, Kinbergi STÅL et modesta STÅL).

67°(66). Marginibus lateralibus antieis thoracis dentieulatis; seu- tello im angulis basalibus impressione distincta instrueto, parte apicali lata; corpore late obovato; jugis et tylo aaque longis. — Agrecus DALL.

68 (65). Ostiis odoriferis in suleum breviusculum, elevatum, parum profundum, subito abbreviatum, continuatis; capite convexi- usculo, antrorsum leviter angustato, marginibus lateralibus acu- tiusculis, levissime sinuatis, jugis et tylo aeque longis; buceulis pereurrentibus, modice elevatis; ocellis inter se quam ab oculis vix triplo longius remotis; rostro inter coxas posticas extenso, articulo primo bucculas sequante vel paullo superante; antennis brevibus, artieulo primo apicem capitis haud attingente, articulo seeundo tertio paullo longiore; thorace convexiuseulo, margini- bus lateralibus integris, leviter reflexis, laevigatis, subeallosis, margine antico haud elevato, angulis lateralibus rotundatis, haud prominulis; parte apicali scutelli latiuscula; frenis medium scu- telli attingentibus; mesosterno leviter carinato; tibiis leviter sul- catis; corpore piloso. — Trichopepla STAL. (Pentatoma pilipes Dart. ad hoc genus pertinet).

69 (54). Capite parviusculo, thorace breviore, ante oculos utrinque distinete sinuato; articulo primo antennarum apicem capitis su-

') Pentatoma fraterna STÄL— Acledra reflexa SIGN. sec. exemplum typicum SIGNORETI.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 529

perante; thoracis marginibus antico et lateralibus anticis reflexis vel elevatis; sulco ab ostiis odoriferis ducto subito abbreviato; tibiis superne distinete sulcatis; articulo primo rostri bucculas multo superante. — Runibia STÅL.

70 (53). Angulis lateralibus thoracis emarginatis; capite ante oculos ; utrinque leviter sinuato, apice rotundato, marginibus acutis; tuberculis antenniferis apice extus acute productis; bucculis percurrentibus, modice elevatis; antennis breviusculis, articulo primo apicem capitis haud attingente, articulis secundo et ter- tio longitudine subzequalibus vel illo hoc breviore; rostri arti- culo primo bucceulis paullo breviore; thoracis marginibus latera- libus antieis acutiusculis, angulis antieis denticulo extrorsum vergente armatis; sceutelli parte apicali modice angustata; venis membrane parce furcatis; ostiis odoriferis in suleum haud con- tinuatis.

71 (72). Jugis et tylo »eque longis; marginibus capitis basi ad ocu- los in angulum obtusum prominulis; ocellis inter se quam ab oeulis plus duplo longius remotis; marginibus lateralibus antieis thoracis integris; articulo secundo rostri apiealibus duobus ad unum longitudine aquali; mesosterno carinato. — Oenopia STÅL. (Pentatoma unidentata SPın., punctoria STÅL et plures alie spe- .cies ad hoc genus pertinent).

72 (71). Jugis tylo longioribus, anterius contiguis; marginibus ca pitis basi ad oculos in angulum acutum prominulis; ocellis in- ter se quam ab oculis nonnihil longius remotis; marginibus lateralibus antieis thoracis dentieulatis; articulo secundo rostri artieulis duobus apicalibus ad unum breviore; mesosterno carina destituto. — Melpia STÄL.

73 (36). Sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam longam, sensim evanescentem, continuato.

74 (77). Jugis et tylo aeque longis vel hoc illis paullo longiore.

75 (76). Thoracis marginibus lateralibus antieis et antico reflexis vel elevatis. — Arocera SPIN. |

76 (75). Thoracis marginibus lateralibus antieis et antico haud re- flexis, nec elevatis. — Thyanta STÅL.

77 (74)... Jugis tylo nonnihil longioribus et ante tylum contiguis. — Peribalus Murs.

75 (9). Ostiis odoriferis inter partem exteriorem coxarum posterio- rum positis, haud vel vix elevatis, interdum in rugulas duas divergentes continuatis, nec in -sulcum extensis, nee aurieulatis; tylo jugis paullo longiore; frenis ultra medium seutelli exten- sis; tibiis suleatis; articulo primo tarsorum posticorum apicali- bus duobus ad unum breviore; oculis sessilibus. — Murgantia STÅL. |

79 (8). Segmento secundo ventris basi spinoso vel tuberculato vel elevato et metasternum tangente.

530 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

80 (81). Capite brevi, marginibus lateralibus basi in dentem produe- tis, ante dentem profunde sinuatis; segmento secundo ventris in tubereulum antice acutiusculum, antrorsum vix prominulum, elevato; frenis paullo ultra medium scutelli extensis; venis membrane paucis; sulco ab ostiis odoriferis ducto brevi, subito abbreviato. — Phineus STÅL.

31 (80). Marginibus lateralibus capitis dente basali destitutis.

82 (109). Metasterno interdum elevato, in hoc -casu ante coxas in- termedias haud vel paullo prominulo, antice truncato vel late sinuato, nec bilobo.

83 (84). Rostro longo vel longissimo, articulo primo pone buc- culas longe extenso, articulo secundo tertio paullo breviore; capite antrorsum angustato, apice rotundato, marginibus latera- libus prope oculos sinuatis, nonnihil explanatis; jugis et tylo longitudine subaequalibus; bucculis percurrentibus, antice sat elevatis et angulatis, retrorsum sensim humilioribus; ocellis inter se quam ab oculis cireiter duplo longius remotis; anten- nis mediocribus, articulo primo apicem capitis vix aequante, articulo secundo tertio paullo breviore; thorace apice late sinu- ato, marginibus lateralibus antieis leviter sinuatis, acutiusculis, imis levissime reflexis, angulis lateralibus apice rotundatis, plus minus prominulis; sceutello mediocri, frenis ad vel vix pone medium scutelli extensis, parte apicali retrorsum angustata, apice rotundata; venis membrane longutudinalibus; mesosterno obtuse carinato; metasterno elevato, magno, sexangulari, basi leviter sinuato; sulco ad ostiis odoriferis ducto longiuseulo, nunc subito abbreviato, nune in rugam continuato; abdomine utrinque leviter rotundato, angulis apicalibus segmentorum paullo prominulis; ventre longitrorsum obtusissime latissimeque cari- nato, segmento secundo medio elevato et metasternum tangente; tibus sulcatis. — Pharnus STÅL. (Mecistorhinus variegatus GUER. ad hoc genus pertinet).

84 (83). Articulo primo rostri bucculas haud vel nonnihil superante, metasterno in hoc casu parvo, leviter elevato.

85 (100). Frenis pone medium seutelli distinete extensis, hujus parte apicali angusta vel minus lata.

86 (93). Mesosterno carina destituto vel carina modice vel leviter elevata instructo.

37 (92). Jugis et tylo que longis vel hoc illis paullo longiore.

85 (91). Artieulo primo antennarum apicem capitis zequante vel haud attingente.

89 (90). Rostro mediocri, articulo secundo tertio longiore vel lon- gitudine zequali. — Nezara A. et S.

90 (89). Rostro longo, articulo secundo tertio breviore; marginibus antico et lateralibus thoracis elevatis vel reflexis. — Pharypia STÄL.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 531

91 (88). Articulo primo antennarum apicem capitis superante. — Vulsirea SPIN.

92 (87). Jugis tylo multo longioribus, contiguis. — Aegius DALL. (= Myota SPIn.).

93 (86). Mesosterno carina valida, retrorsum latiore et metasternum elevatum tangente, instructo; metasterno basi emarginato; se- gmento secundo ventris spina vel tuberculo, in sinu metasterni quiescente, instructo.

94 (99). Jugis obtusis.

95 (96). Artieulis primo et secundo antennarum aeque longis vel illo hoc longiore; jugis tylo longioribus, ante tylum nune con- tiguis, nune hiscentibus; ostiis odoriferis in sulcum brevissimum, subito abbreviatum, continuatis; tibiis superne suleatis. — Ser- dia STÅL.

96 (95). Articulo secundo antennarum articulo primo longiore; an- gulis postieis segmenti sexti abdominis acute productis.

97 (95). Sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam longam, sensim evanescentem, continuato; jngis tylo paullo longioribus, apice contiguis; artieulo primo antennarum apicem capitis superante; rostro pone coxas intermedias vix extenso, articulis secundo et tertio longitudine subaequalibus. — Tibihis STÅL.

98 (97). Sulco ab ostis odoriferis ducto brevissimo, subito abbre- "viato; tylo jugis paullo longioribus; artieulo primo antennarum apicem capitis haud attingente; capite thoraceque maxime de- elivibus; rostro pone coxas posticas extenso; tibiis sulco desti- tutis. — Taurocerus A. et S.

99 (94). Jugis acutissimis, tylo longioribus. — Arvelius SPIN. 100 (85). Frenis ultra medium seutelli haud extensis. 101 (108). Seutello apice integro; venis membrans longitudinalibus.

102 (103). Capite valde deflexo, longiore quam inter oculos latiore, jugis tylo multo longioribus et ante hune contiguis; artieulo secundo antennarum apicem capitis nonnihil superante; frenis ultra partem tertiam basalem scutelli extensis; sulco ab ostiis odoriferis ducto in rugam sensim evanescentem continuato; fe- moribus apice ipso superne spinula armatis. — Uditta STAL.

103 (102). Capite parvo, thorace cireiter dimidio breviore, zeque longo ac lato vel breviore quam latiore; frenis ad vel fere ad medium scutelli extenso.

104 (107). Sulco ab ostiis odoriferis ducto brevi vel breviusculo, subito abbreviato, in rugam haud extenso; metasterno leviter elevato.

105 (106). Jugis apice contiguis, tylo sublongioribus; angulis late- alibus thoracis obtuse productis; angulis basalibus scutelli im- pressione destitutis. — Lopadusa STÅL.

532 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

106 (105). Jugis et tylo zeque longis; angulis lateralibus thoracis haud productis; angulis basalibus seutelli impressione instruetis. — Bothrocoris MAYR.

107 (104). Sulco ab ostis odoriferis ducto in rugam longam sen- sim evanescentem continuato,;, metasterno maxime elevato, tu- mido. — Brachystethus Lap.

108 (101). Scutello apice emarginato; membrana reticulata. — Huo- plites A. et S.

109 (82). Metasterno valde elevato, antrorsum ante coxas interme- dias longe producto, antice bilobo; capite parvo, jugis tylo lon- sioribus et ante hune contiguis.

110 (111). Angulis postieis thoracis obtusis, haud produetis. — Edessa FABR.

111 (110). Angulis postieis thoracis acute productis; sulco ab ostiis odoriferis ducto breviuseulo, subito abbreviato, in rugam haud continuato. — Olbia STÅL.

112 (1). Scutello medium abdominis haud attingente; antennis qua- driartieulatis, thorace scutelloque ad unum longitudine sub- zequalibus, articulo quarto secundo longiore; jugis tylo multo longioribus; margine postico prostethii latera versus distinete rotundato; spatio inter venas alarum primariam et subtensam apice haud ampliato. -— Cyclopelta A. et 8. i;

Conspectus generum Acanthosomatidum Americe.

1(12). Basi abdominis spina armata. 2 (11). Jugis tylo raro paullo longioribus, apice tune hiscentibus.

38). Suleo ab ostiis odoriferis ducto elongato, subito abbreviato, subtili, marginibus obtusis; venis membran® anastomosantibus.

4 (5). Spina basali ventris longissima, validissima, ultra apicem prostethii producta, apieem capitis subzsquante; buceulis valde elevatis, pone medium rotundatis; articulo primo rostri buceu- lis multo breviore; thoracis angulis lateralibus in processum validum extensis, angulis antiecis ad oculos antrorsum acute prominulis, margine basali latissime sinuato; margine costali corii levissine rotundato; angulis apicalibus segmentorum abdominis haud prominulis; mesosterno carina destituto. — Bebeus DALL.

5 (4). Spina basali ventris inter vel paullo ante coxas posticas pro- ducta; buceulis modice elevatis; articulo primo rostri bucculas subzsequante; thoracis angulis lateralibus leviter productis, ro- tundatis, angulis anticis antrorsum haud productis, margine ba- sali recto; margine costali corii ante medium distinete rotun- dato, apicem versus subrecto; mesosterno leviter carinato.

6 (7). Artieulo primo antennarum apicem capitis distinete supe- rante; jugis tylo nonnihil longioribus, hiscentibus; ocellis inter

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 533

se quam ab oculis vix duplo longius remotis; scutelli angulis imis basalibus impressis, ad impressionem haud callosis; margine apicali corii intus leviter sinuato, extus leviter rotundato; sulco ab ostiis odoriferis ducto spatio inter apicem sulei et margines laterales metastethii duplo longiore; angulis apicalibus segmen- torum abdominis haud prominulis. — Phorbanta STÅL. (Typus generis: Lanopis variabilis SIGN.).

7 (6). Articulo primo antennarum apicem capitis vix superante; jugis et tylo zeque longis; ocellis inter se quam ab oculis paullo longius remotis; scutello angulis imis impressis, ad im- pressionem elevato; margine apicali corii recto; sulco ab ostlis odoriferis ducto _spatio inter apicem sulei et margines laterales metastethii longitudine aequali; angulis apicalibus segmentorum ventris distinete prominentibus, tumescentibus. — Zanopis SIGN. (Typus: Lanopis rugosa SIGN.).

8(3). Sulco ab ostiis odoriferis ducto brevissimo vel fere nullo.

9(10). Sulco ab ostiis odoriferis ducto brevissimo, subito abbrevi- ato, margine apicali acute prominulo; mesosterno subtiliter ob- tuseque carinato, carina anterius distinctiore; articulo primo antennarum apicem capitis paullo superante; seutello longiore quam latiore; margine costali corii aaqualiter rotundato, margine apicali extus leviter rotundato; angulis segmentorum abdominis haud prominulis. — Sinopla Sıen. 1).

10 (9). Capite valde deflexo, ante oculos subito sinuato-angustato, parte anteoculari paullo breviore quam latiore, tylo jugis paullo longiore, marginibus lateralibus obtusiusculis; buceulis sat ele- vatis; ocellis inter se quam ab oculis vix duplo longius vemo- tis; rostro inter coxas posticas extenso, articulo primo buceulas zequante, articulo secundo apicalibus duobus ad unum longitu- dine zequali; antennis breviusculis, articulo primo apicem capi- tis haud attingente, artieulis secundo et tertio longitudine sub- zequalibus; thorace convexiusculo, intra marginem antieum ser- iatim punetato, margine antico late sinuato, pone oculos vix truncato, marginibus lateralibus antieis subtiliter callosis, sub- elevatis, margine basali recto, angulis lateralibus rotundatis, haud prominulis; corii margine costali nonnihil rotundato, angulo apicali rotundato; venis membrans obsoletissimis, lon- situdimalibus; seutello aequilatero, apice rotundato, frenis ad partem quartam apicalem scutelli extensis; mesosterno longi- trorsum subimpresso; ostiis odoriferis elevatis, paullo produc- tis, in suleum haud extensis; spina basali ventris brevi; an- gulis segmentorum abdominis haud prominulis; corpore parvo, obovato. — Hellica STAL.

Be ut.

!) In S. perpunctata vense membrans& cireiter sex distineta, una alterave fur- cata; in S. humerali ven membranse obsoletissims, haud rite distinguend:e, membrana rugulosa.

534 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

11(2). Jugis tylo longioribus et ante hune contiguis; membrana reticulata. sec. SIGNORET. — Sniploa SIGN.

12 (1). Basi ventris inermi; sternis carinis destitutis; angulis api- calibus segmentorum abdominis haud prominulis.

13 (18). Ocellis inter se quam ab oculis duplo vel vix duplo lon- gius remotis; capite basi planiusculo vel levissime convexo; ar- ticulo primo antennarum apicem capitis distinete vel longe su- perante; suleo ab ostiis odoriferis ducto nullo vel brevissimo.

14 (15). Artieulo primo autennarum longo, capiti longitudine aequali, articulo secundo paullo breviore, parte plus quam dimidia api- cali apicem capitis superante; capite plano; sulco ab ostlis odoriferis ducto brevissimo, subito abbreviato, apice elevato. — Planois SIGN.

15 (14). Artieulo primo antennarum .capite breviore, apicem capitis nonnihil superante, articulo seeundo multo breviore.

16 (17). Capite plano, parte anteoculari breviore quam latiore; an- gulis lateralibus thoracis rotundatis, haud prominulis; sulco ab ostiis odoriferis ducto breviuseulo, distineto; prosterno interdum leviter impresso. — Ditomotarsus SPIN.

17 (16). Capite posterius convexiusculo, parte anteoculari saltem zeque louga ac lata; angulis lateralibus thoracis extrorsum pro- ductis; ostiis odoriferis elevatis, in sulcum haud extensis; pro- sterno late sulcato. — Nopalis SIGN.

15 (13). Ocellis inter se quam ab oeulis cireiter triplo longius re- motis; capıte distinete convexo, parte anteoculari paullo brevi- ore quam latiore, jugis et tylo seque longis, marginibus latera- libus acutiuseulis, posterius nonnihil sinuatis; bucculis percur- rentibus, leviter elevatis; antennarum articulo primo apicem ca- pitis subsuperante, articulo secundo tertio duplo longiore; ro- stro coxas posticas attingente, articulo primo bucculas zequante, articulo secundo tertio paullo longiore; thorace convexiusculo, margine antico pone oculos truncato, marginibus lateralibus anticis subacutis, subeallosis, margine basali recto, angulis late- 'alibus rotundatis, haud prominulis; scutello paullo longiore quam latiore; frenis fere ad apicem scutelli extensis; cor margine costali leviter rotundato, margine apicali recto; venis membran® simplieibus; prosterno leviter impresso. — Hyperbius STÅL. (Typus generis: Ditomotarsus geniculatus SIGN.).

Coreida americana,

Genera Coreidum Americ® per subfamilias sex distribuenda, secundum hoc schema:

1 (10). Vena alarum decurrente glochide destituta.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 535

2 (3). Tibiis postieis apiee ipso subtus in dentem vel spinam pro- duetis; capite Be thorace multo breviore et angustiore. — Meropachydida STÅL.

3 (2). Tibiis postieis apice subtus inermibus, rarissime in spinam productis, capite in hoc casu magno, thorace haud vel paullo breviore et angustiore.

4 (7). Femoribus, saltem postieis, spinosis vel tubereulatis, apud mares sapissime valde incrassatis; capite parvo, thorace dimi- dio vel plus dimidio breviore, ante tubereula antennifera haud vel leviter producto, tylo interdum compresso-producto, tubereu- lis antenniferis latitudinem totam vel partem magnam latitudinis capitis occupantibus, spe contiguis, spatio inter illa tubereula tubereulis ipsis raro paullo latiore; rostro brevi vel medioeri.

5 (6). Tylo numquam compresso-producto, a supero viso basin ver- sus ante juga haud prominulo. — Mictidida STÄL.

6 (5). Tylo in laminam compresso-producto vel ante juga deflexa paullo prominulo, ante tubereula antennifera sepissime sat longe prominente. — Placoscelidida STÅL.

7(4). Femoribus postieis nune inermibus et gracilibus, nune spi- nosis et incrassatis, tuberculis antenniferis in hoc casu num- quam contiguis, sed plus minus distantibus, spatio inter illa tuberceula tubereulis ipsis latiore, parte capitis ante tubereula antennifera jacente tunc etiam producta, nec subito valde de flexa; capite apud genera femoribus inermibus praedita forma varlabili.

8 (9). Capite porrecto vel leviter nutante, sepissime magno et lato, interdum thoraeis latitudine, numquam dimidio thorace angusti- ore; rostro longo vel medioeri; pedibus saepissime longis, fe- moribus postieis nune incrassatis et spinosis, nunc gracilibus et inermibus; ocellis inter se quam ab oculis minus longe vel inter se et ab oculis »que longe remotis; bucculis parvis, brevibus; angulo apicali corii longissime angusteque producto; hemelytris raro abbreviatis; spiraculis prope margines ventris positis; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus ad unum longiore; corpore elongato. -— Alydida. STÄL.

9(8). Capite variabili, thorace semper multo angustiore; ocellis inter se quam ab oculis longius remotis, rarissime inter se et ab oculis que longe vel quam ab oculis minus longe remotis, spiraculis in hoc casu a marginibus ventris sat distantibus; angulo apicali corii haud vel paullo producto, ultra medium membrane haud vel levissime extenso; margine apicali corii recto vel leviter sinuato. — (oreida STÅL.

10 (1). Vena alarum decurrente glochide instructa. — Pseudophloe- ida STÅL.

536 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Conspectus generum Meropachydidum.

1 (12). Sceutello oblongo vel elongato, clavo longiore vel ejusdem longitudine; spiraceulis ante medium segmentorum ventris posi- tis; tibiis postieis compressis; tylo inter tubercula antennifera elevato, prominulo; bucculis postice co&untibus.

2 (3). Angulis postieis thoracis retrorsum in dentem acutiusculum productis; tibiis postieis femoribus brevioribus, compressis; me- sosterno postice medio paullo elevato, parte elevata postice subsinuata; metasterno antice bitubereulato. — Hirilcus STÅL.

3(2). Angulis postieis thoracis obtusis, raro obtuse prominulis. 4 (7). Capite subtus pone bucculas tuberculo instructo.

5(6). Seutello clavo longiore, prope basin leviter coaretato; mar- gine basali thoracis leviter bisinuato; mesosterno longitrorsum elevato, parte elevata antrorsum angustata, basi subtruncata vel latissime sinuata, angulis postieis prominulis; metasterno antice pone angulos posticos prominulos mesosterni utrinque tuberculo instructo; femoribus posticis basin versus spina majore destitu- tis; tibiis postieis femoribus cireiter tertia parte brevioribus. — Flavius STÅL.

6 (3). Scutello fere longitudine clavi, prope basin haud coarctato; thoracis margine basali subrecto; mesosterno antice inter pedes anticos tuberculo compresso instructo, postice inter pedes inter- medios tuberculo sat elevato, apice sinuato, armato; metasterno antice tubereulis destituto (?); femoribus postieis, apud marem saltem, subtus biseriatim spinosis et tuberculatis, basin versus spina validiore armatis; tibis postieis pone medium ceurvatis. — Peranthus STÄL. (Typus generis: Meropachys longicornis DALL.).

7 (4. Capite subtus pone bucculas tuberculo destituto.

3 (9). Seutello ante medium sat coaretato, clavo longiore; meso- sterno antice inter pedes anticos tuberculo compresso, postice tubereulo sat magno, subtrieuspidato vel saltem apice medio ipso tubereulato, instructo; mesosterno antice leviter bitubereu- lato; buceulis pone medium capitis extensis. — Meropachys Lap.

9 (3). Seutello clavo longitudine zequli vel paullo longiore; margine basali thoracis recto; mesosterno postice paullo elevato, parte elevata postice subtruneata et utringue in tuberculum parvum subprominulo.

10 (11). Corpore oblongo, subeompresso; thorace valde declivi, basi scutello latitudine subaequali; seutello retrorsum subsensim an- gustato, latiusculo; mesosterno antice inter pedes anticos an- trorsum nonnihil prominulo, postice inter pedes intermedios truncato vel subelevato,; metasterno antice paullo prominulo et leviter sinuato; abdomine retrorsum sensim angustato; tibiis postieis, feminarum saltem, rectis, angustiusceulis, leviter com-

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 537

pressis, supra haud dilatatis, femoribus paullo brevioribus. —- Gracchus STÅL.

11 (10). Corpore elongato, subdepresso; thorace leviter declivi, basi scutello distinete latiore; scutello elongato; mesosterno antice pa- ullo prominulo, postice inter pedes intermedios nonnihil elevato et alte bituberceulato; metasterno antice bituberculato; abdomine ul- tra medium sensim angustato, dein apicem versus nonnihil am- pliato; tibiis posticis apicem versus paullo curvatis, superne leviter dilatatis, femoribus multo brevioribus. — Phidippus STÅL.

12 (1). Seutello triangulari, elavo breviore, acutangulo.

13 (20). Femoribus postieis fusiformibus vel a basi distinete incras- satis, apicem abdominis haud attingentibus; spiraeulis versus basin segmentorum ventris positis.

14 (19). Spatio toto inter tubereula antennifera tylo repleto.

15 (16). Thoraeis angulis postieis plus minus prominulis, saepissime in dentem productis, angulis lateralibus acutis, prominentibus; mesosterno et metasterno plus minus elevatis, hujus angulis postieis in lobum acutiuseulum productis; articulo ultimo an- tennarum paullo inerassato; tibiis postieis femoribus nonnihil brevioribus; corpore oblongo vel minus elongato. — Lycambes STÄL.

16 (15). Articulo ultimo antennarum haud incrassato.

17 (18). Angulis lateralibus thoracis vix prominulis; mesosterno et metasterno haud vel vix elevatis, hoc antice inter coxas inter- medias sinuato, angulis postieis obtuse lobato-prominulis; tibiis postieis femoribus longitudine subaequalibus; antennis corpore brevioribus, simplieibus; corpore elongato. — Diariptus STÅL.

18 (17). Angulis lateralibus thoracis acutiuseulis, paullo prominulis, angulis postieis rotundatis, tibiis postieis femoribus paullo bre- vioribus; antennis corporis fere longitudine, artieulo tertio api- cem versus dilatato. — Spathophora A. et 8.

19 (14). Spatio inter tubereula antennifera tylo haud repleto, hoc valde deflexo; tibiis postieis utriusque sexus simplieibus, subtus spinis majusculis armatis, femoribus nonnihil longioribus. — Acocopus STÅL.

20 (13). Femoribus postieis basin versus gracilibus, apicem abdo- minis superantibus; artieulo ultimo antennarum incrassato; spi- raculis fere in medio laterum segmentorum ventris positis; cor- pore compresso.

21 (22). Tubereulis antenniferis inermibus; seutello tuberculo alto conico armato; femoribus pone medium subito inerassatis. — Merocoris PERTY.

22 (21). Tubereulis antenniferis extus dentieulo armatis; scutello inermi; femoribus postieis a basi sensim inerassatis. — Coryno- coris MAYR.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 7. 4

538 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. :

Conspectus generum Mictididum Americe.

1 (2). Thorace posterius rotundato; tylo inter tubercula antennifera haud elevato; articulo tertio antennarum plus minus dilatato; ventre marium basin versus in tuberculum magnum elevato; spiraculis suborbieularibus. — Molchina A. et 8.

2 (1). Thorace posterius ante scutellum sspissime truncato, rarius rotundato, tylo in hoc casu inter tubereula antennifera elevato.

3(28). Tubereulis antenniferis apice extus inermibus, spatio inter illa tubereula tylo szepissime repleto; capite pone oculos raris- sime callo instructo. ;

4 (27). Spatio inter tubereula antennifera toto vel maximam ad partem tylo repleto.

5(8). Tibiis postieis supra subtusque dilatatis, apud mares intus in dentem ampliatis; spiraculis leviter transversis.

6(7). Pedibus postieis valde distantibus, inter se et a marginibus lateralibus pectoris fere seque longe remotis; artieulo tertio an- tennarum valde dilatato. — Thasus STÅL.

7(6). Pedibus postieis inter se quam a marginibus lateralibus pecto- ris multo minus remotis; antennarum artieulo tertio simpliei vel levissime dilatato.. — Melucha A. et S.

8(5). Tibiis postieis supra haud dilatatis.

9 (16). Pedibus posticis a marginibus lateralibus pectoris quam in- ter se numquam plus quam duplo longius remotis.

10 (11). Artieulo tertio antennarum utrinque dilatato; spiraeulis le- viter transversis. — Pachylis LEP. et SERV.

11 (10). Artieule tertio antennarum simpliei; spiraculis suborbieu- larıbus.

12 (13). Prosterno antice suleulo longitudinali, marginibus plus mi- nus elevatis, instructo. — Mozena A. et S. (= Archimerus STÅL olim. = Rhombogaster DALL ).

13 (12). Prosterno antice suleulo destituto.

14 (15). Thorace posterius rotundato vel ante scutellum subtrun- cato, margine hoc truncato scutello haud latiore. — Capaneus STÅL.

15 (14). Thorace basi ante scutellum distincte truncato, margine basali sceutello latiore, angulis postieis distinetis. — Archimerus Burma. (= Piezogaster A. et S.).

16 (9). Pedibus posticis a marginibus lateralibus pectoris quam inter se cireiter triplo vel plus triplo longius remotis, interdum sub- contiguis.

17 (26). Capite superne pone oculos haud calloso.

18 (21). Marginibus lateralibus antieis thoracis explanatis vel acutis, serratis vel denticulatis, marginibus lateralibus postieis margine postico longioribus, angulis postieis retrorsum productis, collari

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 539

minus distineto vel nullo; artieulo primo rostri admodum in- crassato.

19 (20). Angulis lateralibus et marginibus lateralibus antieis thora- cis explanatis; abdomine utriusque sexus sat ampliato. — Bar- distus DALL.

20 (19). Angulis lateralibus thoracis paullo explanatis, marginibus lateralibus antieis acutiusculis; abdomine, marium saltem, haud vel levissime ampliato. — Cnemyrtus STÅL.

21 (18). Marginibus lateralibus antieis thoracis convexis vel obtusi- usculis, collari distincto.

22 (23). Angulis postieis thoracis in lobum retrorsum productis. — Saguntus STÅL.

23 (22). Angulis posticis thoracis haud lobatis.

24 (25). Angulis lateralibus thoracis acutis, productis; articulo se- cundo antennarum articulo tertio circiter dimidio longiore. — Himella Daun.

25 (24). Angulis lateralibus thoracis rotundatis, vix prominulis; ar- ticulo secundo antennarum articulo tertio eireiter duplo longi-

ore. — Quintius STÄL. 26 (17). Capite superne pone oculorum angulum interiorem calloso vel obtuse tubereulato. — Nematopus LATR.

27 (4). Spatio inter tubereula antennifera libere prominula tylo haud repleto. — Sagotylus MAYR.

28 (3). Tubereulis antenniferis apice extus acutis vel spinula arma- tis; capite pone oculos sapissime callo vel tubereulo instructo; collari thoraeis seepissime distineto.

29 (46). Tibiis postieis femoribus vel femoribus coxisque ad unum longitudine subaequalibus.

30 (3%). Marginibus lateralibus antieis thoraeis distinete denticulatis vel granulatis; metastethii lateribus supra coxas posticas lobo vel plica instructis; tubereulis antenniferis distantibus; femori- bus omnibus vel saltem postieis superne tubereulis vel spinulis distinetis armatis.

31 (86). Artieulo tertio antennarum simpliei; femoribus posticis ma- rium basi intus in latere inferiore spina validiore armatis.

32 (35). Angulis lateralibus thoracis acutis, nonnihil productis.

33 (34). Angulis postieis thoracis in dentieulum prominulis; abdo-

mine haud dilatato, hemelytris vix latiore. — Hymenophora A. eis:

34 (33). Angulis postieis thoraeis obtusis, haud productis; abdo- mine leviter dilatato. — Camptischium A. et 8.

35 (32). Angulis lateralibus thoracis rotundatis, haud productis, an- gulis postieis obtusis; abdomine nonnihil ampliato et hemelytris latiore. — Huthochtha MAYR.

540 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1367.

36 (31). Articulo tertio antennarum nonnihil dilatato; femoribus po- sticis marium basi gracilibus et spina destitutis. — Golema A. et S. ;

37 (30). Marginibus lateralibus antieis thoracis inermibus, integris vel obsolete crenulatis; lateribus metastethii plica vel lobo de- stitutis.

38 (43). Corpore sat depresso; articulo ultimo antennarum articulo penultimo breviore, hoc artieulo primo paullo longiore; coxis postieis inter se et lateribus pectoris fere que mn: vel quam a lateribus pectoris longius remotis.

39 (42). Rostro coxas intermedias attingente vel inter has extenso; tibiis postieis subtus haud vel levissime ampliatis; corpore glabro.

40 (41). Tubereulis antenniferis distantibus; articulo primo antenna- rum articulo secundo breviore. — Thlastocoris MAYR. (Crino- cerus rubro-ornatus STÅL ad hoc genus pertinet).

41 (40). Tuberculis antenniferis contiguis; articulo primo antenna- rum articulo secundo longiore.. — Athaumastus MAYR.

42 (39). Rostro pone medium mesostethii vix extenso; antennis eorpore dimidio brevioribus, crassiusculis, artieulo primo in- crassato, capite paullo longiore, articulo secundo primo brevi- ore, articulo tertio primo longiore, ultimo fusiformi, secundo sublongiore; mesosterno ultra mer sulcato; pedibus brevi- bus, tibiis omnibus compressis, subtus nonnihil ampliatis, api- cem versus sensim angustatis; corpore opaco, subserieeo. — Dalcera SIGN.

43 (38). Corpore haud vel levissime depresso, alto; antennarum articulo ultimo articulo penultimo longiore, hoc artieulo se cundo breviore, articulo primo omnium longissimo; tubereulis antenniferis distantibus; capite brevi; coxis a lateribus pectoris quam inter se eireiter duplo longius remotis.

44 (45). Artieulo primo amtennarum thorace breviore; capite pone oeulos vix calloso. — Machtima A. et S.

45 (44). Artieulo primo antennarum thorace longiore; capite pone oculos distinete tubereulato. — Zoreva A. et S.

46 (29). Tibiis postieis femoribus coxisque ad unum longioribus; coxis postieis sat distantibus.

47 (48). Corpore admodum depresso; tuberceulis antenniferis conti- suis vel paullo distantibus; artieulo ultimo antennarum et pen- ultimo longitudine aequalibus vel illo hoc paullo breviore; mar- ginibus lateralibus antieis thoracis dentieulatis; femoribus posti- cis tubereulatis. — Crinocerus A. et 8.

48 (47). Corpore haud depresso, alto; thorace valde declivi; tuber- culis antenniferis nonnihil distantibus, leviter productis; anten- narum artieulo ultimo omnium longissimo, artieulis secundo et tertio longitudine subaequalibus, articulo primo vix brevioribus;

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 541

thoracis marginibus lateralibus antieis minutissime obsoletissime- que crenulatis, angulis postieis obtusis; abdomine, apud feminas saltem, nonnihil ampliato; femoribus postieis superne granulis vel tubereulis destitutis. — Hlathea STÅL. (Orinocerus mundu- lus STÅL ad hoc genus pertinet).

\

Conspectus generum Placoscelididum.

1 (12). Tibiis postieis plus minus dilatatis.

2 (7). Femoribus posticis superne spinulis vel tubereulis parvis acu- tis, in series longitudinales dispositis, instructis; margine basali thoraeis scutello latiore; tylo longe compresso-producto.

3 (4). Artieulis duobus apicalibus rostri ad unum artieulo secundo longioribus. — Metapodius WESTW.

4(3). Artieulis duobus apicalibus rostri ad unum articulo secundo brevioribus vel longitudine subaequalibus, articulo primo coxas anticas attingente vel inter has extenso; antennis corpore bre- vioribus; abdomine feminarum hemelytris paullo latiore; coxis postieis a lateribus pectoris quam inter se paullo longius remo- tis; spiraculis a basi et apice segmentorum ventris »eque longe distantibus.

5 (6). Corpore compresso; thorace alto, valde declivi, collari sat distincto instructo; capite pone oculos haud calloso; femoribus posticis feminarum (mares mihi sunt ignoti) gracilibus, levis- sime imcrassatis, paullo compressis, abdomine nonnihil breviori- bus, subtus uniseriatim spinosis, femoribus anterioribus subtus biseriatim spinulosis; tibiis postieis per totam longitudinem di- latatis; ceteris ut in Metapodio. — Empedocles STÅL.

6 (5). Corpore depresso; thorace modice declivi, collari indistincto; capite pone oculos calloso, ad oculos haud immergendo; femo- ribus subtus biseriatim spinosis, posticis apiceem abdominis haud vel vix attingentibus, apud mares sat incrassatis; tibiis posticis apicem versus simplicibus; ceteris ut in Metapodio. — Thymetus STÅL. (Metapodius ochropterus STÅL ad hoc genus pertinet).

7 (2). Femoribus postiecis superne inermibus; collari thoracis di- stineto.

3 (11). Tylo ante tubereula antennifera distinete compresso-pro-

ducto; tibiis posticis utringue nonnihil dilatatis, parte dilatata angusta, basin et apicem versus sensim angustata; antennis gra-

cilibus. 9 (10). Thorace alto, maxime declivi; articulo secundo rostri arti- eulo tertio breviore. — Lucullia STÅL.

10 (9). Thorace minus alto, interdum sat depresso, modice vel le- viter deelivi; articulo secundo rostri articulo tertio longiore.

542 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

— Placoscelis StåL (= Plawiscelis SPIN. = Phylleleocnemis CosTA).

11 (8). Tylo breviter prominulo, tubercula antennifera haud vel vix superante; antennis gracillimis. — Melynthus STÅL (= Fulicopus Costa).

12 (1). Tibiis postieis simplieibus, interdum paullo compressis.

13 (14). Corpore oblongo; scutello aquilatero. — Laminiceps CoSTA (= Junia STÅL). j

14 (13). Corpore subelongato; scutello longiore quam latiore.

15 (16). Articulo tertio rostri omnium longissimo. — Petalops A. et 5.

16 (15). Articulo secundo rostri omnium longissimo. — Salapia STÅL.

Conspectus generum Alydidum Americ®.

1 (4). Femoribus postieis subtus serie spinarum armatis. (Alydıda propria).

2 (3). Tibiis postieis apice subtus in dentem productis; capite tri- angulari, pone oculos prominentes subito coaretato; angulis po-

sticis thoracis dentatis. — Hyalymenus A. et S. (= Tivarbus STÅL. 3 (2). Tibiis posticis apice inermibus. — Alydus FaBR. (= Burti-

nus STÅL = Megalotomus FIEB.).

4 (1). Femoribus postieis gracilibus, inermibus; tibiis postieis tere- tibus.

5 (14). Articulo penultimo rostri brevissimo, articulo ultimo illo saltem duplo longiore, ambobus ad unum artieulo secundo bre- vioribus; angulis posticis metastethii plus minus productis, sae- pissime acutis. (Micrelytrida).

6 (9). Angulis lateralibus thoracis spina armatis; scutello apice re- flexo vel in spinam reflexam producto; articulo primo rostri sat incrassato; capite thoraceque fere aeque latis; tylo jugis longiore.

7(8). Rostri articulo basali capite breviore, pone oculos haud ex- tenso; capite pone oculos sensim valde coarctato, collo basi parte intraoeulari angustiore. — Trachelium H. S.

8(7). Rostri articulo basali capite longiore vel saltem pone oculos extenso; capite basi minus coarctato, colli basi et parte intra- oculari capitis latitudine subzequalibus. — Cydamus STÅL.

9(6). Angulis lateralibus thoraeis inermibus; apice seutelli nee re- flexo nec spinoso; articulo primo rostri minus inerassato, pa‘ ullo pone oculos extenso; tylo jugis breviore vel longitudine subzequali.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 543

10 (11). Corpore valde elongato, lineari; antennis longius ab oculis quam ab apice capitis insertis, apicem versus sensim gracile- scentibus, articulo primo crassissimo; ocellis prope basin capi- tis longe ab oculis positis; capite cum oeulis thorace latiore, hoc illo breviore, lateribus parallelis; pedibus brevibus; heme- lytris abbreviatis. — Bactrodosoma STÅL.

11 (10). Thorace antrorsum angustato.

12 (13). Capite porreeto, thorace nonnihil longiore, acuminato, pone oeulos haud coarctato, jugis a latere visis apice fissis, longis, tylo multo longioribus; oculis a basi capitis paullo remotis; ocellis inter se quam ab oculis minus longe remotis; antennis sat longis, articulo primo apicem versus sensim incrassato, ca- pite paullo breviore, artieulis reliquis gracilioribus, ultimo se- cundo nonnihil longiore; angulis postieis metastethii acutis; abdomine hemelytris haud vel vix latiore; pedibus mediocribus, femoribus postieis apicem segmenti quarti ventris subaequanti- bus; corpore elongato. — Protenor STÅL.

13 (12). Capite thoraceque longitudine subaequalibus; jugis apice integris tyloque fere aeque longis; articulo primo antennarum brevi, capite multo breviore, omnium brevissimo, ultimoque in- crassatis, hoc omnium longissimo, pedibus breviuseulis. — Dar- mistus STÅL.

14 (5). Rostri artieulo ultimo artieulo penultimo nonnihil, numquam duplo longiore, his duobus ad unum articulo seeundo longiori- bus vel longitudine :»equalibus; angulis posticis metastethii acu- tis. (Gerrida).

15 (18). Capite longo, porrecto, jugis longis, tylo longioribus.

16 (17). Artieulo primo antennarum gracili, non nisi apicem versus interdum sensim levissime incrassato. — @Gerris FABR., STÅL (= Leptocorisa LATR.).

17 (16). Articulo primo antennarum distinete incrassato, subcom- presso, apicem versus sensim gracilescente; ceteris ut in Gern. — Mutusca STÅL.

18 (15). Capite minus longo, ante antennas leviter deflexo; thorace inermi. — Lyrnessus STÅL (= Üoristenia Costa).

Conspectus generum Coreidum Americ®.

1 (16). Tibiis postieis plus minus dilatatis. (Anisoscelidida).

2 (11). Spiraculis a basi quam ab apice segmentorum minus longe remotis.

3(10). Antennarum articulis secundo et tertio vel saltem tertio dilatatis.

4 (9). Seutello multo longiore quam latiore; tibiis posticis angustis, superne leviter vel levissime dilatatis.

544 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

5(8). Artieulis secundo et tertio antennarum dilatatis; rostro pone coxas posticas sat longe extenso.

6 (7). Angulis postieis thoracis lobatis, retrorsum productis; heme- lytris pellucidis; antennis longis, articulis secundo et tertio utrinque dilatatis; pedibus longis, femoribus postieis apicem ab- dominis superantibus; scutello apice interdum rotundato. — Copium THUNB.

7(6). Angulis postieis thoracis haud productis, lobo destitutis; clavo corioque opacis; antennis breviusculis, articulo secundo superne leviter, tertio utrinque dilatatis; scutello acuto; pedibus minus longis, femoribus postieis apicem abdominis subzsequan- tibus; ceteris ut in Copio. — Tarpeius STAL. (Copium brevi- corne ad hoc genus pertinet).

8(5). Antennis longis, articulo secundo simpliei, tertio utrinque dilatato; thorace sat declivi, alto, angulis postieis in dentem prominulis; scutello acuto; hemelytris opacis; rostro coxas po- sticas vix superante; pedibus longis, gracilibus, femoribus po- sticis apicem abdominis nonnihil superantibus; ceteris ut in Copio. — Baldus StÄL. (Copium vinulum STÄL ad hoc genus est referendum).

9 (4). Scutello paullo longiore quam latiore,; tibiis postieis folia- ceis, utrinque valde dilatatis; articulis secundo et tertio an- tennarum dilatatis. — Ühondrocera Lap. (= Petalotoma GUER.).

10 (3). Antennis simplieibus, gracilibus; tibiis postieis utrinque valde dilatatis, foliaceis. — Anisoscelis LATR., STÅL.

11 (2). Spiraculis a basi et ab apice segmentorum ventris aeque longe vel a basi quam ab apice longius remotis.

12 (13). Antennis gracillimis, articulo basali capite longiore, sat gracili; capite pone oculos haud coaretato; femoribus postieis utriusque sexus gracilibus, apiceem abdominis multo superan- tibus; tibiis postieis latissime dilatatis, foliaceis. — Diactor PERTY.

13 (12). Antennis sat gracilibus, articulis apicali et basali nonnihil incrassatis, hoc capiti longitudine subaequali vel eodem brevi- ore, basin versus gracilescente; femoribus postieis apicem ab- dominis superantibus, praesertim apud mares incrassatis.

14 (15). Articulo primo antennarum capiti longitudine subaequali vel saltem parte anteoculari longiore; capite thorace nonnihil

breviore. -— Theognis STÅL.

15 (14). Articulo primo antennarum parti anteoculari capitis lon- gitudine aequali; capite thoraceque fere aeque longis. — Narnia STÅL.

16 (1). Tibiis postieis simplicibus. 17 (86). Capite thorace breviore vel eidem longitudine vix aequali; jugis deflexis vel tylum haud superantibus.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 545

18 (23). Femoribus omnibus subtus spinosis, spina vel spinis fe- morum anteriorum interdum minutissimis; rostro inter vel pone coxas posticas extenso, articulo primo pone oculos vel pone basin capitis extenso; capite porrecto vel subporrecto, ante an- tennas producto, tubereulis antenniferis distantibus; buceulis capite plus dimidio brevioribus. (Zeptoscelidida).

19 (22). Spiraculis a basi quam ab apice segmentorum ventris mi- nus longe romotis; femoribus marium nune graeiliusculis, nune valde incrassatis.

20 (21). Capite pone oculos calloso; thorace eollari distineto in- structo; angulo apicali corii leviter producto, ultra medium membrane haud extenso. — Leptoscelis LATR.

21 (20). (Capite pone oculos haud calloso; thorace collari distincto destituto; angulo apicali corii anguste producto, ultra medium membrane extenso. — Malvana STÅL.

22 (19). Spiraculis a basi quam ab apice segmentorum ventris in- termediorum longius remotis; thorace collari instructo; angulo apicali corii ultra medium membrane haud vel levissime pro- ducto. — Phthia STÅL.

23 (18). Femoribus sapissime inermibus et gracilibus raro spino- sis, buceulis in hoc casu saltem ad medium capitis extensis.

24 (31). Coxis postieis a lateribus corporis et inter se fere que longe distantibus; capite quadrato, tuberculis antenniferis pro- minentibus, paullo distantibus vel subcontiguis, tylo inter illa haud elevato, sed cum jugis subito deflexo; buceulis altis, ma- gnis, saltem dimidio capite longitudine aequalibus; rostro brevi vel breviusculo; abdomine hemelytris latiore, ampliato; pedibus breviuseulis. (Spartocerida).

25 (26). Bucculis fere ad basin capitis extensis, marginem posticum oculorum aequantibus; angulis lateralibus thoraeis longe arcuato- productis; membrans venis irregulariter anastomosantibus; mar- gine postico laterum metastethii rotundato; spiraculis ad mar- ginem anticum segmentorum ventris valde appropinquatis, ab apice quam a basi segmentorum saltem triplo longius remotis. — Menenotus LaP.

26 (25). Buecculis basin capitis haud attingentibus, dimidio capite haud vel paullo longioribus.

27 (28). Thorace medio vel pone medium carina vel erista trans- versa, interdum medio sinuata, instructo, angulis lateralibus acu- tiusculis, prominulis; rostri articulo primo crasso; venis mem- brane anastomosantibus; margine postico laterum metastethii subrecto; spiraculis eireiter duplo longius ab apice quam a basi segmentorum ventris remotis; corpore setuloso, subtus remote sericeo, pectore maculis tribus lateralibus denudatis, subimpres- sis, nigris instructo; ceteris ut in Spartocera.. — Hubule STÅL.

546 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

(Ad hoc genus pertinent Spartocera sculpta PERTY, scutellata Westıw. !) et farinosa DALL.

28 (27). Thorace carina vel crista distituto, interdum disco bitu- bereulato; peetore maculis illis tribus subimpressis destituto.

29 (30). Margine postico laterum metastethii, saltem versus angu- lum obtusum exteriorem distinete rotundato; venis membrane dense et irregulariter anastomosantibus; disco thoracis vix con- vexo; rostro basin versus valde incrassato; corpore setuloso, subtus sericeo, interdum breviter subtomentoso. — Spartocera Lap.

30 (29). Margine postico laterum metastethii recto; venis membranzs furcatis, remotissime anastomosantibus; disco thoracis convexo, interdum bitubereulato, antice depresso; rostro basin versus in- crassato, graciliore tamen quam in genere praecedente; corpore piloso, subtus nec sericeo, nee tomentoso. — »Sephina A. et 8.

31 (24). Coxis postieis inter se quam a lateribus pectoris minus longe remotis, rarissime inter se et a lateribus corporis fere aeque longe distantibus, tylo in hoc casu inter tubereula an- tennifera elevato articulogue primo rostri capite multo bre- viore.

32 (37). Tubereulis antenniferis libere productis, apice valde obli- que truncatis, apice intus plus minus et interdum acute pro- ductis; femoribus omnibus spinulis armatis; antenuarum articulo tertio dilatato, articulo primo saltem apicem versus incrassato; angulis posticis thoracis plus minus prominulis. (CUharieste- rida).

33 (34). Capite pone oculos tubereulo vel callo distincto destituto; tubereulis antenniferis valde productis, acuminatis; articulo primo antennarum ubique fere que crasso, triquetro; thorace collari destituto, angulis lateralibus spinosis; mesosterno et metasterno sulco sat profundo instructis. — Ühariesterus LaP.

34 (33). Capite pone oculos distinete calloso; tubereulis antennife- ris apice haud acuminatis; articulo primo antennarum minus incrassato, apicem versus crassiore.

35 (36). Thorace collari instructo, marginibus lateralibus ad collare haud productis, angulis lateralibus acutis, productis; mesosterno et metasterno sulco rostrali distineto instructis; articulo primo antennarum articulo secundo longiore, tertio valde dilatato. — Plapigus STAL. |

36 (35). Thorace collari distmeto instructo, marginibus lateralibus anticis apice ad collare acute productis, angulis lateralibus ob- tusiusculis, vix prominulis; mesosterno levissime sulcato; arti- culo primo antennarum articulo secundo longitudine subaequali, tertio leviter dilatato. — sStaluptus STÅL.

1) Spartocera scutellata WEsTw. = Crinocerus subtomentosus STÅL.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 5947

37 (32). Tuberculis antenniferis raro et nonnisi leviter prominulis, in hoc casu obtusis et minus oblique truncatis; tylo sepissime inter tubereula antennifera distantia elevato.

38 (77). Spiraculis fere zeque longe a basi et ab apice segmento- rum ventris vel saltem ab apice quam a basi numquam duplo longius distantibus. (Coreida).

39 (40). Corpore valde elongato; capite magno, acute triaugulari, longiore quam latiore, parte posteriore thoracis cireiter tertia parte angustiore, pone oculos haud calloso; thorace longiore quam latiore, antrorsum leviter angustato; scutello longiore quam latiore; abdomine lateribus parallelis; rostro pedes intermedios subattingente; pedibus inermibus, brevibus, femoribus posticis medium segmenti quarti ventris vix superantibus; angulis posti- cis metastethii rectis; spiraculis nonnihil ante medium segmen- torum ventris positis. — Stiroptus STÅL.

40 (39). Corpore oblongo-ovali vel leviter elongato.

41 (42). Antennis longis, fere corporis longitudine, articulo primo clavato, articulo quarto sat incrassato, compresso, brevi; capite ante tubercula antennifera leviter deflexo-producto, ad oculos haud immergendo, pone oculos vix calloso, tubereulis antenni- fers extus spinula obsoleta armatis; articulo primo rostri non- nihil pone oculos producto, basin capitis attingente; spiraculis paullo pone medium segmentorum ventris prope margines late- rales positis. — Madura STÅL.

42 (41). Articulo primo antennarum haud clavato, apicem versus interdum sensim leviter incrassato.

43 (66). Bucculis pone medium capitis et pone marginem anticum oculorum haud vel vix extensis.

44 (51). Fenoribus posticis subtus spinis pluribus armatis, sapis- sime incrassatis. :

45 (50). Corpore oblongo; femoribus postieis ad vel fere ad apicem abdominis extensis, apud utrumque sexum distinete incrassatis; antennis longis vel longiusculis.

46 (47). Corpore depresso; tylo ante tubereula antennifera dente porrecto armato; abdomine nonnihil ampliato. — Ugnius STÅL.

47 (46). Tylo inermi; corpore haud depresso.

48 (49). Articulo primo antennarum articulo secundo longiore; an- gulis lateralibus thoracis acutis, productis. — Zicca A. et 8.

49 (48). Articulo primo antennarum articulo secundo breviore; an- at ,

oulis lateralibus thoracis ampliatis, late emarginatis. — Collatia oO d 3 STÅL.

50 (45). Corpore valde oblongo vel subelongato; pedibus brevibus,

I oO od >

femoribus posticis segmentum ventris quartum vix superantibus, leviter inerassatis; spiraculis prope margines laterales ventris positis; lateribus abdominis subparallelis; antennis brevibus. Namacus A. et S. (Species typica mihi ignota).

548 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

51 (44). Femoribus postieis gracilibus, non nisi spinulis duabus vel tribus rarissime armatis.

52 (65). Artieulo primo rostri marginem posticum oculorum zquante vel superante, basin capitis attingente vel superante.

53 (64). Angulis postieis metastethii rectis; capite pone oculos see- pissime distinete calloso vel tubereulato.

54 (63). Tuberculis antenniferis modice distantibus, apice subobli- que truncatis, angulo exteriore haud prominulo, superne prope apicem interdum spina vel tuberculo parvo armatıs.

55 (58). Coxis postieis paullo distantibus, a lateribus pectoris quam inter se quadruplo vel quintuplo longius remotis; corpore alto, compresso.

56 (57). Thorace collari instructo; artieulis tertio et quarto anten- narum longitudine subaequalibus (paullo variabilibus), hoc levis-

sime incrassato. — Hwypselonotus Hann. 57 (56). Thorace colları destituto; articulo quarto antennarum ar- tieulo tertio distinete breviore, sat incerassato. — Cebrenis STÅL.

58 (55). Coxis postieis a lateribus pectoris quam inter se numquam plus quam triplo longius remotis.

59 (60). Artieulis secundo et tertio vel saltem tertio antennarum supra subtusque plus minus compressis et ampliatis. — Acano- nicus DALL.

60 (59). Artieulis seeundo et tertio antennarum teretibus.

61 (62). Capite ante oculos haud sinuato; antennis gracilibus vel graciliusculis. — Anasa A. et 8.

62 (61). Capite ante oculos subito sinuato, oculis brevissime sub- stylatis; antennis longis, gracillimis. — Paryphes BURM.

63 (54). Tubereulis antenniferis sat distantibus, apice recte trunca- tis, angulo apicali exteriore recto, prominulo, spatio inter tu- bereula antennifera tubereulis ipsis duplo latiore. — Ficana STÅL.

64 (53). Angulis postieis metastethil acutis; rostro coxas posticas attingente vel superante; capite pone oculos vix calloso. — Sphictyrtus STÅL.

65 (52). Rostro brevi, coxas posticas vix superante, articulo primo pone oculos haud extenso; capite pone oculos calloso; colları distineto. — Cimolus STÅL.

66 (43). Bucculis pone medium vel usque ad basin capitis exten- sis; corpore plus minus depresso; tubereulis antenniferis valde distantibus, jugis tyloque inter et ante illa productis, leviter deflexis.

67 (68). Corii angulo apicali nonnihil producto, margine apicali versus angulum illum leviter sinuato; capıte ante tubercula an- tennifera sat producto, pone oculos callo distineto instructo; antennarum articulis secundo et tertio longitudine aequalibus,

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 549

interdum leviter dilatatis; thorace marginibus lateralibus posticis prope angulos posticos sinuatis, margine basali scutello latiore, angulis posticis distinctis, saepissime in denticulum prominulis; abdomine nonnihil ampliato; mesosterno sulcato; spiraculis a basi et a marginibus lateralibus segmentorum ventris eque longe remotis. — Sethenira SPIN.

68 (67). Margiue apicali corii recto, angulo apicali haud producto.

69 (70). Venis membrane irregulariter ramosis vel anastomosanti- bus; ocellis inter se quam ab oculis longius remotis; capite pone oculos callo vel tubereulo distinetissimo instructo; meso- sterno, interdum etiam metasterno antice, suleatis. — Margus DALt.

70 (69). Venis membrane simplicibus vel paullo furcatis.

71(72). Ocellis inter se quam ab oculis fere duple longius remotis, in linea fieta inter basin oculorum ducta positis; capite pone oculos distinete calloso; spiraculis, apud mares saltem, ad mar- gines laterales segmentorum ventris quam ad basin magis ap- propinquatis. — (atorhintha STÅL.

72 (71). Ocellis inter se quam ab oculis paullo magis vel ab ocu- lis et inter se que longe distantibus, pone lineam fietam inter marginem posticum oculorum ductam positis; capite pone ocu- los haud vel minus distinete calloso; angulis antieis thoracis acute prominulis; articulo primo antennarum incrassato; meso- sterno (et basi metasterni?) sulcato; spiraculis in medio vel paullo ante medium segmentorum ventris positis, a marginibus lateralibus remotis; pedibus breviuseulis.

73 (76). Marginibus lateralibus capitis inter oculos et apicem tu- bereulorum antenniferorum parallelis; tylo ante bucculas deor- sum haud producto.

74 (75). Buceulis longis, pereurrentibus; antennarum articulo primo capite multo breviore, articulo secundo primo paullo longiore; thoracis margine basali scutello distinete latiore, marginibus la- teralibus postieis versus angulos posticos leviter sinuatis; mar-

gine costali corii recto. — Zldarca SIGN. (Ad hoc genus per- tinent Zldarca h@matomera SPın., nigra SIGN. et suleicornis SIGN.).

75 (74). Buceulis basin capitis vix attingentibus; antennarum arti- culo primo capite paullo breviore, artieulo secundo nonnihil longiore, artieulo quarto sat inerassato, brevi; thoracis margine basali scutello vix latiore, marginibus lateralibus posticis rectis; margine costali corii leviter rotundato; ceteris ut in Eldarca. — KEncedonia StÄL. (Typus generis: Pseudophloeus muticus SIGN.).

76 (73). Capite pone oculos haud calloso, majusculo, inter oculos et apicem tuberculorum antenniferorum antrorsum nonnihil am- pliato, tubereulis his apice extus prominulis, vix tamen acuti-

550 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

uscule productis, tylo ante bucculas percurrentes deorsum pro- ducto; thorace capitis fere longitudine, marginibus lateralibus postieis rectis; corii margine costali leviter rotundato; antennis articulo primo capite nonnihil breviore, basi subtus subito in- crassato-ampliato, dein apicem versus sensim paullo gracile- scente, articulo secundo primo breviore, tertio primo longiore, omnium longissimo, quarto leviter incrassato, elongato-fusiformi; ceteris ut in Eldarca. — Arioge STÅL. (Typus generis: Eldarca Germainii SIGN.).

77 (38). Spiraculis ab apice quam a basi segmentorum ventris sal- tem duplo longius remotis. (Discogastrida).

78 (83). Corpore haud vel paullo depresso; thorace collari in- structo.

79 (80). Disco ventris utringue ruga longitudinali callosa termi- nato; corpore elongato; abdomine (marium saltem) retrorsum

subangustato vel lateribus subparallelis instructo. — Savius STÅL. (Scamurius dilectus STÅL et jurgiosus STÅL ad hoc genus sunt referendi).

80 (79). Disco ventris utringue ruga longitudinali destituto; thorace saepissime granulato.

81 (82). Abdomine paullo dilatato; spiraculis ab apice quam a basi et a marginibus lateralibus segmentorum ventris fere triplo lon- gius remotis; capite ad oculorum angulum interiorem tubereulo parvo alto instructo, margine exteriore- inter oculos et apicem tubereulorum antenniferorum oculis longitudine zequali; ocellis inter se quam ab oculis distinete longius remotis; antennis me- diocribus, minus graeilibus. — Scamurius STÅL.

82 (81). Abdomine haud vel levissime ampliato; spiraculis ab apice quam a basi segmentorum ventris duplo vel paullo plus quam duplo longius remotis, a marginibus lateralibus quam a basi segmen- torum paullo longius remotis; marginibus capitis lateralibus inter oculos et apicem tubereulorum antenniferorum oculis bre- vioribus; ocellis inter se et ab oculis seque longe vel quam ab oculis vix longius remotis; antennis longis, gracillimis. — Cne- momis STÅL. (Paryphes dubius Daun. et Sundarus acutus SIGN. ad hoc genus, quod cum Paryphe haud est confundendum, pertinent).

83 (78). Corpore valde depresso; thorace collari destituto, margine antico late sinuato; capite pone oculos haud vel vix calloso; tylo inter apices tubereulorum antenniferorum trispinoso; mar- gine basali membrans coriaceo vel subcoriaceo; ocellis inter se quam ab oculis magis remotis.

84 (85). Antennis crassiuseulis; margine angusto basali membrans subeoriaceo; femoribus inermibus; coxis postieis a lateribus pectoris et inter se fere zeque longe distantibus. — Discogaster STÄL.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 55l

85 (84). Antennis graciliusculis, sat longis; margine lato basali, ex trorsum angustato, membranae coriaceo, punetato; coxis posticis a lateribus pectoris quam inter se fere plus duplo longius re- motis; ceteris ut in Discogastro. — Cochrus STÅL. (Discogaster Drewseni STÅL et dentipes STÅL ad hoc genus pertinent).

86 (17). Capite thoraci longitudine zaequali, porreeto, pone oculos haud calloso, jugis porreetis, apice prominulis; buceulis dimidio capite brevioribus; ocellis inter se quam ab oculis nonnihil lon- gius remotis; antennis corpore brevioribus, crassis, triquetris, articulo primo reliquis crassiore, capite multo breviore, secundo et tertio longitudine subaequalibus, quarto fusiformi, longitudine primi; thorace antrorsum sat angustato, angulis anticis acute produetis, margine basali scutello vix latiore, angulis postieis obtusis, collari nullo; margine apicali corii fere recto; mem- branse venis furcatis et paullo anastomosantibus; mesosterno et metasterno leviter suleatis; abdomine nonnihil ampliato; spira- eulis nonnihil ante medium segmentorum ventris positis; pedi- bus brevibus, crassis, postieis a lateribus corporis quam inter se cireiter quintuplo longius remotis, femoribus subtus spinosis, postieis incrassatis, tibiis triquetris; Plunenti affıne genus. — Xiphares STÅL. (Typus generis: Gonocerus tabulatus BURM.).

Conspeetus generum Smiliidum.

1 (16). Tegminibus liberis, clavo detecto, hujus margine interiore marginem exteriorem processus postiei thoracis tangente; pro- cessu postico thoracis pone angulos sensim angustato.

2(13). Corio a basi venas longitudinales duas, radialem et ulna- rem, basin versus contiguas vel, uti videtur, in unam conjunctas,, paullo ante medium tegminis furcatas, emittente, areis discoi- dalibus tribus, rarissime quattuor, una inter has interiore, elon- gata, ambas exteriores tangente et his duabus ad unum longi- tudine subaequali, quarta ante illas posita, areis basalıbus ex- teriore et interiore longis, ultra medium tegminis extensis, hac apicem versus haud vel leviter ampliata; areis terminalibus quingue, media inter has apicalı.

3 (6). Thoracis processu postico trifurcato; areola apicali alarum stylata.

4(5). Processu postico thoracis anterius spinis duabus erectis ar- mato, nonnihil pone spinas illas in stylum brevem nonnihil re- curvum, apice furcam ferentem, angustato. — Cyphonia Lar.

(4). Processu postico thoracis retrorsum sensim angustato, ante- rius valde tumido, nee bispinoso, pone tumescentiam haud re- flexo, a medio trifurco; ceteris ut in Oyphonia. — Poppea STÅL. (Typus generis: Cyphonia rectispina FAIRM.).

552 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

6 (3). Processu postico thoracis simplice nee trifurco.

7 (12). Processu postico thoracis dorso convexo, interdum leviter carinato, haud compresso; areola apicali alarum stylata.

811). Dimidio basali processus postiei thoraeis tumido, dimidio apicali gracillimo, impressione curvata laterali anteriore di- stinctissima.

9 (10). Parte anteriore tumida processus postici thoracis superne sinuata; corio areolis discoidalibus tribus. — Antonae STÅL. (Ceresa incrassata FAIRM., tigrina FAIRM. et flaccida FAIRM. ad hoc genus pertinent). i

10 (9). Parte anteriore tumida processus thoracis dorso haud sinu- ata; corio areolis discoidalibus quattuor. — Jlithucia STÅL. (Ceresa morio FAIRM. ad hoc genus pertinet).

11 (8). Processu postico thoracis sensim gracilescente, dimidio api- cali haud subito angustato, impressione curvata laterali anteri- ore minus profunda vel obsoleta. — Melusina StÄL. (Ceresa ciliata FAIRM., nasuta STÅL, nervosa FAIRM. et nonnulle alie species ad hoc genus pertinent).

12 (7). Processu postico thoracis dorso acutissimo, compresso, re- trorsum sensim acuminato; areola apicali alarum sspissime sty- lata. — Ceresa N. et S.

13 (2). Corio a basi venas tres, radialem et duas ulnares, emittente, omnes vel duas basin versus, per spatium longitudine variabile, contiguas vel, uti videtur, in unam conjunctas; thorace convexo, processu postico sensim acuminato; areola apicali alarum haud stylata, basi truncata.

14 (15). Corio areolis apicalibus quinque; processu postico thoracis intra margines laterales longitrorsum distinete impresso. — Pha- cusa STÄL.

a._ Corio areolis discoidalibus duabus. — Subg. Zuritea STAL. b. Corio areola discoidali unica — Subg. Phacusa STÄL.

15 (14). Corio areolis apiealibus quattuor, discoidali nulla; processu postico thoracis intra margines laterales haud vel obsoletissime impresso. — Acutalis FAIRM.

16 (1). Clavo, sepissime etiam parte corii, thorace tectis.

17 (80). Corio venas duas, basi vel basin versus contiguas, a basi emittente; areola apicali alarum stylata.

18 (29). Capite maxime declivi, perpendieulari vel reclidato.

19 (24). Venis corii duabus a basi emissis sensim divergentibus, radiali ante medium corii furcata, spatiis inter illas venas et costam pellueidis, spatio inter costam et venam radialem punctis raris adsperso.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 553

20 (21). Corio areolis discoidalibus tribus instructo, area basali in- teriore apicem versus corio plus dimidio angustiore, areola api- cali stylata transversa, subsemieireulari, basi subtruncata; tho- race modice elevato, a latere viso dorso rotundato, acuto, com- presso. — Amastris STÅL.

21 (20). Corio areolis diseoidalibus duabus instructo, exteriore quam interiore nonnihil longius antrorsum extensa, areola apicali mi- nutissima, longissime stylata, antice angulata, obliqua, areolis apicalibus prima, secunda et quarta elongatis, areola apicali quinta (interiore) basi et areola basali interiore apice latis, illa magna.

22 (23). Thorace toto convexo, retrorsum sensim altitudine deere- scente, apicem tegminum paullo superante, dorso leviter unica- rinato, carina pereurrente. — Hygris STÅL.

25 (22). Thorace maxime elevato, compresso, dorso acutissimo et valde rotundato, ante medium altissimo, postice acuminato, an- gulis lateralibus rectis, nonnihil prominulis; areola basali interi- ore apice et apicali magna interiore basi corio dimidio angusti- oribus; ceteris ut in Hygri. — Erosne STÅL.

24 (19). Venis duabus a corii basi emissis inter se et cum costa parallelis, inter se et ad costam valde appropinquatis, pone medium corii furcatis, spatiis inter easdem et costam corlaceis, opacis, punetatis; areis basalibus duabus exterioribus longissi- mis, angustis, area basalı interiore apicem versus sensim valde ampliata, corio dimidio vel vix dimidio angustiore, area discoi- dalı normaliter unica.

25 (28). Thorace anterius processu porrecto destituto.

26 (27). Thorace dorso acuto, valde elevato, compresso, profunde

sinuato. — Zntylia BURM. 27 (26). Thorace dorso convexo, ante medium vel medio paullo depresso. — Publilia STAL.

28 (25). Thorace anterius processu longo porrecto instructo. — Polyglypta BURM.

29 (18). Capite deorsum et antrorsum oblique producto; thorace convexo; corio areolis discoidalibus tribus, areola basali interiore apice corio triplo vel quadruplo angustiore, areola apicali quarta elongata, curvata. — Tynelia STÄL.

30 (17). Corio a basi venas tres emittente, venis omnibus vel dua- bus basi vel basin versus contiguis vel, uti videtur, in unam interdum conjunctis.

31(52). Areola apicali alarum stylata, areolis adjacentibus ante illam sese tangentibus, stylo illius separatis.

32 (45). Corio areolis discoidalibus duabus vel unica instructo.

33 (40). Thorace punctato, rugis longitudinalibus leevigatis destituto.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 7. 5

554 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

34 (35). Corio inter venas duas longitudinales interiores ante me- dium venula transversa destituto, area discoidali unica, ante aream apicalem secundam sita; thorace dorso valde elevato, compresso, acuto, anterius altissimo. — Smilia GERM., A. et S.D.

35 (34). Corio ante medium inter venas longitudinales duas inte- riores venula transversa instructo, areolis discoidalibus duabus, alia ante areolam apicalem secundam, altera ante areolas api- cales duas interiores et pone venulam illam transversam, inter venas longitudinales interiores ductam, sitä.

36 (39). Thorace dorso compresso-acuto.

37 (38). Thorace maxime elevato, alto, anterius vel ante medium altissimo, posterius acuminato, angulis lateralibus in lobum tri- angularem obliquum extrorsum vergentem productis, margine antico partem dimidiam basalem oculorum extus amplectente; capite transverso; ocellis ab oculis quam inter se paullo longius distantibus; tegminibus apicem processus postici thoracis vix superantibus; ceteris ut in Smilia. — Janthe StÄu. (Ad hoc genus pertinent Thelia expansa GERM. et Smilia foliacea STÅL).

38 (37). Thorace leviter vel modice compresso-elevato, angulis la- teralibus obtusis, haud prominentibus, angulis antiecis haud pro- ductis. — (yrtosia FITcH.

a. Thorace anterius obtuso, convexo, dorso pone angulos late- rales compresso-acuto, medio vel paullo ante medium altis- simo. — Subg. Cyrtosia FırcH. (Ad hoc subgenus perti- nent Thelia sculpta FAIRM., Smilia cristifera STÅL et ca- rinata STÅL, nee non complures alise species).

b. Thorace anterius altissimo, dorso etiam inter et ante angu- los laterales paullo compresso-acuto vel altius carinato. — Subg. Atymna STåL. (Ad hoc subgenus pertinent Smilia castane® FırcH., verisimiliter etiam plures species ab au- cetoribus americanis ad Smiliam et Gargaram velatz).

39 (36). Thorace dorso convexo, leviter obtuseque unicarinato. — Ophiderma FAIRM. (= (aranota FırcH.).

40 (33). Thorace rugis pluribus lavigatis, longitudinalibus, instructo.

41 (42). Thorace leviter elevato, nonnihil elongato, rugis compluri- bus laevigatis longitudinalibus instructo, do:so acuto, angulis lateralibus nonnihil prominulis, margine antico pone oculos oblique truncato; ocellis inter se et ab oculis aaque longe di- stantibus; tegminibus apicem thoracis aquantibus, corio areolis discoidalibus duabus instructo; eeteris ut in Smilia. — Heranice STÅL. (Typus generis: Thelia miltoglypta FAIRM.).

42 (41). Corio areola discoidali unica, pone medium corii et pone aream basalem secundam posita, instructo; areis basalibus tribus

1) Smilia unicolor SIGN. e Chili, ad Triquetram, genus subfamiliee Hoplophori- dum, pertinet.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 555

exterioribus dense punctatis, coriaceis, opacis; area apicali in- teriore angustiuscula; thorace leviter vel modice elevato.

45 (44). Thorace dorso distinete compresso, ante medium sinuato, ante et pone sinum obtuse rotundato-elevato, angulis lateralibus haud productis, obtusis; ceteris ut in Oxygonia. — Maturna STÅL. (Typus generis: Oxygonia ephippigera FAIRM.).

44 (45). Thorace anterius vel ante medium angulato vel cornu com- presso armato, pone cornu vel angulum altitudine sensim de- erescente, nec sinuato, angulis lateralibus acutiusculis, productis;

ceteris ut in Oxygonia. — Hille SrÄL. (Ad hoc genus perti- nent Oxygonia conica FAIRM., dorsalis FAIRM. et maculicornis FAIRM.).

45 (32). Corio areola discoidali destituto.

46 (49). Thorace anterius alto, acuto, a latero viso ibidem rotun- dato vel angulato vel cornuto, ab antico retrorsum altitudine sensim decrescente, angulis lateralibus obtusis vel rectis, haud vel levissime prominulis.

47 (48). Thorace a latere viso anterius angulato vel cornuto. — Oxygonia FAIRM.

48 (47). Thorace a latere viso anterius rotundato. — Adippe STÅL. (Ad hoc genus pertinent Oxygonia alliacea GERM. et zebrina FAIRM.).

49 (46). Thorace anterius convexo et leviter elevato, pone angulos laterales altiore, ibidem saepissime subito compresso-elevato.

50 (51). Thorace parum alto, pone angulos laterales vix elevato, haud compresso, angulis lateralibus haud prominentibus; ceteris ut in Ennya. — Zucilla STAL. (Typus generis: Oxygonia viri- dula. FAIRM.).

51 (50). Thorace pone angulos laterales subito compresso-elevato; angulis lateralibus productis. — Ennya STÅL.

52(31). Areola apicali alarum sessili, basi truncata; corio areolis discoidalibus duabus; capite transverso, lato; ocellis ab oculis quam inter se paullo longius remotis; thorace apice inter ocu- los late sinuato. -

53 (58). Thorace anterius vel dorso ante medium cornu vel pro- tuberantia compressa instructo, angulis lateralibus rectis vel acutis, prominentibus.

54 (55). Thorace anterius cornu’longo, antrorsum et leviter sursum vergente, armato. — Thelia A. et S.

55 (54). Thorace dorso, inter vel pone angulos laterales, cornu erecto vel protuberantia sursum vergente armato.

56 (57). Protuberantia thoraeis apice rotundata vel truncata. — Telamona FITCH.

57 (56). Protuberantia thoracis pone angulos laterales posita, apice profunde sinuata, ante sinum valde elevata, pone sinum humili,

556 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

posterius angulata. — Heliria STÅL. (Ad hoc genus pertinent Thelia eristata FAIRM. et scalaris FAIRM.).

58 (53). Thorace anterius vel dorso nee protuberante, nec cornuto.

59 (60). Thorace convexo, obtuso, pone angulos laterales utringue leviter impresso, carina obsoleta longitudinali instrueto, 'angulis lateralibus rotundatis, levissime prominulis; ceteris ut in Thelia. — Optilete Står. (Typus generis: Thelia porphyrea FAIRM.).

60 (55). Thorace maxime compresso-elevato, dorso acutissimo, a latere viso rotundato, anterius vel ante medium altissimo; an- gulis lateralibus nonnihil prominulis; ceteris ut in Thelia. — Archasia STÅL. (Thelia galeata FABR. et pallida FAIRM. ad hoc genus pertinent).

Conspectus generum Darnidum.

1 (40). Alis tegminibus dimidiis longioribus.

2 (11). Processu postico thoraeis clavum, excepta hujus parte basali, et szepissime magnam vel maximam partem coni tegente, api- cem tegminum attingente vel superante.

3(8). Thorace anterius convexo, supra angulos laterales cornubus vel processubus destituto, angulis ipsis interdum productis.

4 (5). Capite lato, brevi, perpendieulari, truncato vel latissime ro- tundato; ocellis ab oculis quam inter se longius remotis; tho- race convexo, nec tectiformi, subtiliter punetato vel laeviusculo, carinis destituto. — Darnis FABR.

5(4). Capite triangulari vel apice rotundato, haud vel paullo bre- viore quam inter oculos latiore; ocellis inter se et ab oculis fere aeque longe remotis; thorace fortiter punetato, szpissime longitrorsum subtiliter rugoso, tegmina maximam ad partem tegente, convexo, posterius tectiformi, apicem tegminum zequante, margine antico inter oculos distinete sınuato, angulis lateralibus nonnihil prominulis; corii venis longitudinalibus a basi emissis ad costam valde appropinquatis, area basali interiore apicem versus sensim valde ampliata, apice valde oblique lateque trun- cata, dimidio corio latiore vel latitudine z»equali; clavo apicem versus sensim ampliato. (Ad hanc divisionem certe pertinet genus (yphotes BURM., cujus tegmina, sec. figuram in SILB. Rev. Ent. IV, cum tegminibus generum duorum hie de- seriptorum maxime congruunt, quod autem differre videtur ca- pite porrecto, horizontali, apice rotundato, processuque postico thoracis posterius nodoso).

6 (7). Processu postico thoracis medio ampliato et gibbo, utrinque valde convexo, marginibus lateralibus sensim imflexis. — Aspona STÄL. i

7 (6). Thorace antice maxime declivi, processu postico dorso ante- rius gibboso, pone gibberum tectiformi, lateribus vix convexis,

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 557

marginibus lateralibus haud inflexis; capite perpendiculari, tri- angulari, fronte deorsum acutiuscule producta; ceteris ut in Aspona. — Hypheus STÅL. (Typus generis: Thelia ursus FAIRM.). 8(3). Thorace anterius valde elevato, supra angulos laterales utrin- que cornuto, anterius cum capite perpendieulariter declivi, pro- cessu postico retrorsum altitudine sensim decrescente, sensim acuminato, apicem tegminum superante, saltem apicem versus teetiformi; corio areolis discoidalibus duabus elongatis instructo.

9(10). Capite brevi, apice inter oculos latissime rotundato, fronte obtusa, vix prominula; ocellis inter se quam ab oculis minus remotis; thorace anterius utrinque supra angulos laterales cornu compresso, sursum et nonnihil antrorsum vergente, armato, pro- cessu postico tectiformi, anterius convexo, partem saltem dimi- diam interiorem tegminum tegente, apice valde compresso; vena longitudinali clavi a margine commissurali valde remota. — Proterpia STAL. (Typus generis: Hemiptycha rotundicornis FAIRM.). |

10 (9). Capite trianguları, obtusangulo, fronte deorsum nonnihil prominula; ocellis inter se et ab oculis fere »eque longe remo- tis; thorace supra angulos laterales processu extrorsum vergente, apud mares brevi, apud feminas longiore, armato, processu po- stico toto tectiformi, pone medium sensim levissime subrecurvo, inaximam partem clavi et partem angustam corii tegente; cor- pore piloso; ceteris ut in Hemiptycha. — Eualthe STåL. (Ty- pus generis: Hemiptycha levigata FAIRM.).

11(2). Processu postico thoracis marginem interiorem clavi vel hujus venam longitudinalem tangente, rarissime partem apicalem clavi et partem angustam interiorem posteriorem corii tegente; tegminibus totis vel fere totis liberis.

12 (29). Corio areis discoidalibus duabus instructo.

13 (24). Areis duabus discoidalibus corii elongatis vel oblongis, magnitudine subaequalibus; thorace antice supra caput cornu porrecto armato vel ibidem angulato vel utrinque supra angulos laterales cornuto vel in angulum produeto.

14 (21). Thorace anterius valde elevato, supra angulos laterales processu extrorsum et interdum sursum vergente armato vel ibidem angulato.

15 (16). Thorace supra angulos laterales utrinque cornu valido, longo, ceurvato, acuto, sursum vergente, armato, marginibus late- ralibus processus postici venam elavi longitudinalem tangente, partem apicali clavi et partem angustam interiorem posticam corji tegente, parte dimidia vel plus quam dimidia apicali levis- sime deflexa, processu postico toto tectiformi, pone medium superne sinuato, pone sinum sensim altitudine deerescente, api- cem tegminum zequante vel paullo superante; capite obtuse tri- angulari; ocellis ab oculis quam inter se paullo magis remotis. — Hemiptycha GERM.

558 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

16 (15). Thorace supra angulos laterales angulato vel cornuto, an- gulis vel cornubus extrorsum vergentibus, processu postico api- cem clavi haud tegente, tegminibus breviore.

17 (20). Thorace sexuum conformi, supra angulos laterales utrin- que cornu vel processu longitudine variabili armato.

15 (19). Processu postico thoracis altitudine sensim decrescente; ocellis ab oculis quam inter se longius remotis. — Pyranthe STÅL. (Ad hoc genus pertinent Hemiptycha flava FATRM., lon- gicornis FAIRM., alata Faırm., chilensis SPIN. et plures ali® species).

19 (18). Processu thoracis postico pone medium subito graciliore et humiliore, ante medium tumescente; ocellis inter se quam ab oculis fere longius remotis. — Alcmeone STÅL. (Typus generis: Hemiptycha centrotoides FAIRM.).

20 (17). Thorace sexuum difformi, anterius maxime elevato, supra angulos laterales in angulum extrorsum vergentem prominente, anterius secundum sexum plus minus convexo; ocellis inter se et ab oculis fere que longe distantibus; thorace, saltem ante- rius, capiteque remote pilosis. — Hyphinoe STAL. — (Hemi- ptycha cuneata GERM., camelus GRAY et asphaltina FAIRM. ad hoc genus pertinent).

21 (14). Thorace anterius medio supra caput in parte superiore processu antrorsum vergente armato vel ibidem in angulum prominente, pone processum convexo, supra angulos laterales haud produetos inermi; tegminibus apicem processus thoraeis superantibus.

22 (23). Thorace anterius processu compresso, recto, antrorsum et nonnihil sursum vergente armato vel ibidem in angulum com- pressum prominente; corpore sericeo. — Aconophora FAIRM.

25 (22). Thorace anterius processu depresso, antrorsum et leviter deorsum vergente, carinato, armato; ocellis inter se quam ab oeulis longius remotis; corpore glabro®? — Argante STÅL. (Ty- pus generis: Smilia incumbens GERM.).

24 (13). Areis duabus discoidalibus corii magnitudine insequalibus, interiore exteriore multo majore, longiore; thorace anterius su- pra caput et utrinque supra angulos laterales inermi, nee pro- ducto.

25 (26). Thorace dorso, saltem pone medium, valde compresso- elevato, a latere viso superne rotundato, margine ipso superi- ore partis compress® sulcato, sulco ad apicem processus postici eontinuato, anterius in parte convexa abbreviato, processu po- stico apicem versus distinete nonnihil decurvo. — Cymbomorpha STÅL (= Smilia FAIRM.).

26 (25). Thorace dorso convexo, processu postico compresso vel apicem versus tectiformi, margine dorsali suleo destituto.

C. STÅL, BIDRAG TILL HEMIPTERERNAS SYSTEMATIK. 559

27 (28). Thorace medio altissimo, processu postico compresso, mar- gine superiore acutissimo; capite lato, transverso, apice late rotundato; ocellis inter se et ab oculis que longe remotis; ceteris ut in Cymbomorpha et Darnoide. — Eumela STAL. (Typus generis: Smilia semiacuta STÅL).

28 (27). Thorace anterius altissimo, retrorsum altitudine sensim de- crescente, dorso fere toto convexo, processu postico apicem versus tectiformi; capite apice angulato, fronte deorsum sat pro- minula; ocellis ab oculis quam inter se nonnihil magis remotis. — Darnoides FAIRM.

29 (12). Corio areola discoidali unica instructo, ante medium inter venas longitudinales secundam et tertiam, basin versus in unam conjunctas, venula transversa destituto.

30 (35). Thorace carina percurrente media instructo, processu po- stico valde inflato, anterius nonnihil compresso, apice in spinam magnam producto, apicem versus utrinque spina armato; capite triangulari.

31 (32). Thorace unicarinato. — (ombophora GERM.

32 (31). Thorace tricarinato, preeter carinam mediam percurrentem carinis duabus, pone oculos incipientibus, ad vel ultra medium dorsi extensis, instructo; ceteris ut in Combophora. — Heliodore STÅL. (Typus generis: Combophora Laportei GERM.).

33 (30). Processu postico thoracis apicem versus sensim acuminato et altitudine decrescente, posterius utrinque spina destituto.

34 (39). Thorace teetiformi, dense distineteque vel fortiter punctato.

35 (38). Thorace inter angulos laterales convexo, nee supra angulos cornuto; capite triangulari, deorsum prominente.

36 (37). Capite concaviusculo; thorace dorso distinete tricarinato, carinis lateralibus anterius subito abbreviatis, posterius ad mar- gines laterales processus postici continuatis; ceteris ut in Smi- liorhachide. — fria STÅL. (Ad hoc genus pertinent Darnoides carinata WALK., Smiliorhachis stietica STÅL, maculinervis STÅL, pilosella STÅL et fascüfera STÅL).

37 (36). Capite plano; thorace unicarinato, dorso processus postici acuto. — Smiliorhachis Faırm. (Smiliorachis variegata!) FAIRM., concinna STÅL et inornata STÅL et aliee species, omnes maxime affınes, ad hoc genus pertinent).

38 (35). Thorace anterius valde elevato et supra angulos laterales cornu extrorsum vergente armato. — Nassunia STAL. (Smilio- rhachis bipunctata ?) FAırm., ad hoc genus est referenda.

1) -e Bolivia (Coll. SIGNORET.).

2) Heec species Nassunie bistillate maxime est affinis, differt tantum vitta brun- nea, partem summam dorsalem processus postici thoracis occupante, anterius bifurea, in partem posticam cornuum producta.

560 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLIMGAR, 1867.

39 (34). Thorace lato, brevi, dorso modice convexo, carinis desti- tuto, subtilissime punctulato, processu postico apicem versus haud gracili, apice minus acuto vel rotundato; capite apice rotundato, longitudine paullo variabili; ocellis inter se quam ab oculis paullo magis remotis; tegminibus apicem processus postici tho- racis et abdomimis nonnihil superantibus, venis areolisgue uti in Smiliorhachide. — Rhexia STÅL. (Scaphula flavicans FAIRM., centro-maculata FAIRM. et alutacea FAIRM. ad hoc genus perti- nent; exempla typica examinavi).

40 (1). Tegminibus alis duplo longioribus; capite lato, oculis pro- minulis; processu postico thoracis longo, nodoso et spinoso, parte plus quam dimidia apicali paullo recurva.

41 (42). Tibiis antieis vel anterioribus dilatatis; thorace dense for- titerque punctato, processu postico apicem versus rugoso-reticu- lato. — Heteronotus Lap.

42 (41). Tibiis anterioribus simplieibus; thorace laevigato vel obso- lete remoteque punctulato. — Heniconotus STÄL.

561

Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 7.

Om efterbördens förtärande af en del husdjur.

Af C. A. LINDQVIST.

[Meddeladt den 11 September 1867.]

Att hondjuren af hund- och svinslägtet förtära fosterhinnorna efter förlossningen är temligen allmänt bekant, men huru förhål- landet är i detta afseende med våra växtätande husdjur, finnes ej, savidt jag vet, omnämndt i något allmännare bekant arbete öfver husdjursskötseln från detta århundrade.

Emellertid råder hos allmogen inom vissa provinser, t. ex. Dalarne, det bruket, att kor, som äro nära att kalfva, bindas mycket kort, och vid fera stuterier finnes föreskrifvet, att en stalldräng skall förblifva hos hvarje sto, som fölat, tills efterbör- den afgått, för att genast bortskaffa densamma. Dylika bestäm- melser måste grunda sig på någon observation, att kor eller ston uppätit sin efterbörd.

Den närmaste anledningen till att anställa några försök, huru härmed kunde förhålla sig, gaf Professor CARL SUNDEVALL, i det att han fästade min uppmärksamhet på ett ställe i ARISTO- TELES skrifter, der denne säger att ”då stoet fölat slukar hon fosterhinnan”.

Med afseende på förhållandet rörande efterbördens förtärande af ston, så har jag från stuterierna begärt upplysning härom. Vid Strömsholms stuteri har under de sednare åren intet sto uppätit sin efterbörd och, ehuruväl en del af de ston, som fölat under de två sednaste åren, slickat på fosterhinnorna samt fattat deri med tänderna, så har dock intet sto förtärt något deraf. Pa Flyinge lärer det ha händt, att några ston uppätit smärre

delar af efterbörden, samt att man tagit stycken deraf ur mun-

502 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

nen på dem. På Ottenby, hvarest en stalldräng stannar hos hvarje sto till dess efterbörden afgått, har icke några försök, med afseende på efterbördens uppätande, blifvit anställda.

Å en egendom här i grannskapet, hvarest 8 ston fölat un- der innevarande sommar, hafva 2:ne stycken visat begär att för- tära efterbörden. På Ultuna har under 18 års tid intet sto, som fölat, uppätit fosterhinnorna. — Sålunda finnes bland ett stort antal ston, som fölat, intet fall, der ARISTOTELES uppgift vunnit full bekräftelse. \

Hos kor förekommer det deremot konstant, emedan vid intet enda af de 30 a 40 försök, som under de sednaste åren här blifvit gjorda, hafva korna underlatit att uppäta sin efterbörd. Då efterbörden inom några timmar efter kalfningen blifvit lagd upp till korna, hafva de genast börjat att äta densamma, hvar- vid en del deraf hängt ut ur munnen, derefter har alltsammans blifvit släppt på golfvet och kon återigen börjat tugga derpå. Sålunda hafva korna under nära 4 timmas tid vexelvis tuggat och släppt ut efterbörden, till dess de slutligen sväljt hela mas- san '), hvarvid hufvudet varit utsträckt och djuren visat några ögonblick besvärlig andedrägt, under det att massan passerat genom svalget och foderstrupens halsdel. Åfven sådana kor, som visat sig ilskna mot sina kalfvar, hafva dock alltid uppätit efter- börden.

Sedan efterbörden blifvit förtärd, hafva djuren aldrig visat någon olägenhet deraf, ej heller hafva några delar af efterbörden varit synliga i träcken, utan den har blifvit fullkomligt digererad. Huru denna massa, som otvifvelaktigt först kommer till vommen, derstädes kan blifva så sönderdelad, att den (naturligtvis utan att idislas) kan öfverföras till löpet, är ännu oförklarligt, isyn- nerhet om man betänker, att vätskan i vommen är alkalisk och ej förmår peptonvandla ägghvitekropparne i fosterhinnorna.

Det är visserligen sedan längre tider bekant, att korna på kusten af Finnmarken lefva under en del af året af fiskaffall,

1) Efterbörden från kor af 1100 skälpunds lefvande vigt har uppgått till 13 a 14 skålpund.

LINDQVIST, OM EFTERBÖRDENS FÖRTÄRANDE AF HUSDJUR. 563

men detta gifves i smärre stycken och inkommer sålunda ej i så stora och sammanhängande massor, som förhållandet är med efterbörden.

Åfven fåren uppäta sin efterbörd, ehuru detta ej är ett så allmänt förhållande som hos korna. Af omkring 50 tackor, som lammat här under detta år, har 1 uppätit efterbörden. Dessa förtära dock ej hela massan') på en gång utan afslita smärre stycken. Någon olägenhet deraf har aldrig varit observerad, ej heller har blifvit iakttaget, att några odigererade delar af efter- börden afgått med träcken.

Man gör sig nu genast den frågan: hvarpa kan det bero, att ett växtätande djur förtär så stora massor af animaliska ämnen, som t. ex. efterbörden från en ko? Härvid skulle man lätt vilja antaga, att det kunde bero af den mängd af salter, som finnes i vätskan uti urinsäcken, och hvaraf en del ofta ligger in- neslutet i efterbörden, då korna förtära den; ty huru ofta se vi ej nötboskapen hellre förtära gödselvatten än brunns- eller åvat- ten. Men detta kan ej vara orsaken, emedan i så fall skulle äfven sådane gräsätande djur, som ej blifvit förlossade, förtära andra djurs efterbörd, hvilket åter aldrig har lyckats vid de för- sök jag för sadant ändamål anställt. Jag anser mig sålunda ur stånd att förklara orsaken till detta, för ett gräsätande djur

ganska egendomliga, förhållande.

Hr SUNDEVALL, som inlemnade Doktor LINDQVISTS uppsats, gjorde dervid följande tillägg:

Ofvanstående afhandling lemnar full bekräftelse på ett till utseendet högst. besynnerligt förhållande hos däggdjuren. Det är i sanning oväntadt, att ett gräsätande och idislande djur begärligt förtärer ett från sin egen kropp afsöndradt excretum, som utgör en ganska betydlig massa, bestående af djuriska ämnen, sega hinnor, blod, slem m. m., hvilka skulle tyckas vara för detsamma ytterst vidriga och som dessutom måste förtäras eller slukas på

') Efter medelstora får väger efterbörden omkring 1 skålpund.

564 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD./ FÖRHANDLINGAR, 1867.

ett, för ett växtätande djur föga naturligt sätt. — Den närmare upplysningen öfver detta ämne synes mig så märklig, att den på allt sätt förtjenar kungöras, ehuru det visserligen kan sägas, att det sedan äldre tider varit allmänt kändt eller omtaladt bland dem som sköta boskap. Men fastän det visserligen varit anfördt i böcker och sannolikt äfven varit sedt af en och annan veterinär- kunnig person, så tyckes det dock icke hafva blifvit riktigt upplyst och bekräftadt eller med full säkerhet kändt af Zoologer och Fysiologer i sednare tider. Åtminstone har jag ej funnit det närmare omtaladt i de böcker, jag rådfrågat, och ej heller träffat någon vetenskapligt bildad person, som kände det annat än såsom en bland allmogen gängse saga. Det skall nämligen vara allmänt brukligt hos landtfolket i fiera af Sveriges landskap, att binda kor, som äro färdiga att kalfva, för att hindra dem från efter- bördens förtärande. Men de tyckas ej vara många som sett, att den verkligen blifvit uppäten. ) För mig har ofvanstående redogörelse ej blott interesse så- som bekräftelse på ett märkvärdigt fysiologiskt faktum; den blir äfven en anledning att här söka rätta ett begånget fel, då jag i en ar 1862 i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar tryckt afhandling om ARISTOTELIS djurarter (särskildt öfversatt på ty- ska 1863) behandlat denne författares uppgift, att honorna af häst och hjort förtära efterbörden, såsom en ogrundad folksaga, hvilken han med alltför stor lättrogenhet upptagit. Han har dock uppenbart omtalat den allenast efter andras uppgifter. Om kor och andra däggdjurshonor lemnar ARISTOTELES icke samma underrättelse. — Då jag under arbetet på denna afhandling fann nämnde uppgifter hos ARISTOTELES, var ett sådant förhållande mig alldeles obekant och föreföll mig rent af otroligt eller orim- ligt. Likväl frågade jag veterinärkunniga personer härom, men fick blott den upplysningen, att detta omtalas om kor bland all- mogen på flera ställen i landet, hvarför man plägar binda dem på nyssnämnda sätt, samt att det varit anfördt i en del äldre veterinärböcker, men är utelemnadt i (åtminstone flera af) de

nyare. Ej heller träffade jag någon, som af egen erfarenhet

LINDQVIST, OM EFTERBÖRDENS FÖRTÄRANDE AF HUSDJUR. 565

kunde lemna den ringaste upplysning häröfver. Jag ansåg alltså berättelsen för en fabel och satte ARISTOTELIS uppgift i jämn- bredd med flera andra, lika otroliga, hvilka han, utan att deröf- ver yttra sitt tvifvel, omtalar efter andra uppgifter eller efter den då gängse folktron.

Sedan min afhandling om ARISTOTELIS djur var tryckt, både på svenska och tyska, fann jag likväl (år 1864) en kort notis, att man nyligen observerat, att en ko(? eller aunat idis- lande djurs hona?) uppätit efterbörden '), hvilket gjorde, att jag anyo sökte upplysning öfver detta ämne och kom att tala derom med Doktor LINDQVIST, som väl då för tillfället icke kunde lemna andra underrättelser derom, än de ofvananförda, som jag redan erhållit af andra; men han ansåg dock ämnet vara värdt att närmare undersöka, isynnerhet som det var allmännare och med full säkerhet kändt, att honorna af hundar, svin och en del gnagare pläga uppäta efterbörden. Han har nu under ett par års tid verkställt de talrika undersökningar, på hvilka ofvanstå- ende uppsats är grundad, och derigenom satt utom allt tvifvel en omständighet, som skulle tyckas höra till de mindre sannolika i

naturen.

1) Jag har förlorat anteckningen öfver stället, hvarest denna notis var införd, och kan ej nu återfinna det; sannolikt var det i en tidskrift. — Notisen måste ha varit ganska kort och föga upplysande.

566

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 490 )

Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 59,

Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Abhandlungen, 1865.

Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. Die Fortschritte der Physik, Jahrg. 20.

Frän Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. | Abhandlungen, Bd. 2: 1.

Från Naturforschender Verein i Brünn.

Verhandlungen, Bd. 4.

Från Naturforschende Gesellschaft i Danzig. Schriften. Neue Folge. Bd. I: 3, 4.

Frän K. Akademie der Naturforscher i Dresden.

Verhandlungen, Th. 82: 2.

Frän Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde i Giessen. Bericht, 12.

Frän Naturwissenchaftlicher Verein i Hamburg. Abhandlungen, Bd. 4: 4. 5: 1.

Frän Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. Preisschrift, 12.

Från Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift, Bd. 8: 2, 3.

Frän K. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Abhandlungen. Mathem.-Physische Classe, Bd. 8: 2, 3. Berichte. » » » 1865, 1866.

Från K. Akademie der Wissenschaften i München.

Abhandlungen. Historische Classe, Bd. 10: 2. Reden von BAUERNFEIND, LIEBIG.

567

Catalogus Codicum Manuseriptorum Bibliotheca R. Monacensis, Anz I: 2, 3. 5, 6. Monachii 1866. 8:o. Från Istituto R. di Scienze etc. i Venedig.

Memoire, Vol. 13: 1, 2. Atti, T. II: 8—10. 12: 1—

Frän Academie Imp. des Sciences i S:t Petersburg.

"Mémoires, T. I: 1, 3, 5—15. Bulletin, T. 10, 1: 1, 2.

Från Observatoire Physique central i S:t Petersburg.

‚ Annales, 1863: 1, 2. 1864. Compte-Rendu, 1864.

Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskıva. Bulletin, 1866: 3, 4.

Från Societe de Physique et d’Histoire Naturelle i Geneve. Memoires, T. 19: 1. Frän Naturforschende Gesellschaft i Zürich. Vierteljahrsschrift, Jahrg. 9—11.

Från K.K. Deutsche Akademie der Naturforscher i Dresden Verhandlungen, Bd. 33.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen. Af Hr Chr. Rathsman. En Fringilla ciris från Nordamerika.

Af Smithsonian Institution i Washington. 34 stycken sällsynta arktiska foglar från Nordamerika.

Af Dr Goes på S:t Barthelemy.

148 stycken foglar. Ett betydligt antal fogelbon och ägg.

508

En Leguan och tvenne Vespertilioner. En större samling fiskar, dels i sprit, dels insaltade; alla från S:t Barthelemy.

Af Prof. A. Newton, i Cambridge, och Mr Edw. Newton.

Fotben (femur, tibia och tarsus) af Didus ineptus, funna på Mau- ritius af Hr Edward Newton.

STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 24. 1867. Je 8.

Onsdagen den 9 Oktober.

Hr EDLUND förevisade och beskref HoLTZ'S nya elektrofor-

machin.

Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för en af honom utförd un- dersökning öfver temperaturens inflytande pa vattnets förmåga att upplösa salter.

Sekreteraren meddelade en af Lektor J. E. ZETTERSTEDT insänd uppsats: ”Några mossor från Nya Holland”. *

På Kommitterades förslag beslöt Akademien, att utaf års- räntan a Wallmarkska donationskapitalet skall ena hälften öf- verlemnas till Filos. Doktorn R. RUBENSON i Upsala såsom be- löning för de af honom och under hans ledning under mer än två år anställda meteorologiska observationer och rön hvarje timme hela året om, och den andra hälften tilldelas Herr EMIL BoETHIUS sasom understöd för fullbordande af en utaf honom uppfunnen, sinnrikt uttänkt korkskärningsmachin.

Pr&ses tillkännagaf, att Medicinal-Rädet Hr D:r LILJE- WALCH till Akademien förärat ett porträtt af Akademiens fram- lidne Ledamot och Prases, Professoren vid Lunds Universitet E. G. LIDBECK. ;

Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck, 1866/67.

570

Från Societe R. des Sciences i Liege. Mémoires. 2:a Ser. 1. z Från R. Geographical Society i London.

Journal, Vol. 36. Proceedings, Vol. 1: 3, 4.

Från Geological Society i, London. donna N:o 91.

Från Museum of practical Geology i Calcutta.

Memoirs, Vol. 9: 3, 4.

Report, 10.

Palzeontologia Indica, 3: 10—13. Catalogue of Meteorites. Cale. 1866. 8:0. Catalogue of Cephalopoda. Ib. 1866. 8:0.

Frän Natural History Society i Montreal. Canadian Naturalist, Vol. 3: 1, 2.

; Från RB. Society i Victoria. Transactions, Vol. 8: 1. |

Från Museum d Histoire Naturelle i Paris. Nouvelles Archives, T. I, 2, 3: 1, 2.

Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, T. 24: 17—24.

Från Société de Biologie i Paris. Comptes rendus. 3:e Sér. T. 5.

Från Académie Imp. des Sciences, etc. i Dijon. Memoires. 2:e Ser. T. 12, 13.

Från Académie Imp. des Sciences etc. i Toulouse. Mémoires. 6:e Ser. T. 4.

Från RB. Istituto Lombardo di Seienze e Lettere i Milano.

Memorie. Classe di Scienze, Vol. 10: 3. — » » Lettere, Vol. 10: 3, 4. Rendiconti » » Seienze, Vol. 2: 9, 10. 3: 1—9. = » » Lettere, Vol. 2: 8—10. 3. (Forts. å sid. 577).

571

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 8. e

2

Några mossor från Nya Holland '). Af J. E. ZETTERSTEDT.

[Meddeladt den 9 Oktober 1867.]

Det är alltid lärorikt att få tillfälle jemföra främmande länders naturalster med våra egna, och isynnerhet är detta fal- let med sådana organismer, som nästan lika noggrannt kunna undersökas, sedan lifvets funktioner upphört, som då de lef- vande insamlas och på stället undersökas. Detta är förhållan- det med flere ordningar af kryptogamerna och särskildt med mossorna, som så till frukten som det vegetativa systemet full- komligt kunna undersökas äfven sedan de passerat flere hundrade mil från sitt hemland. Den egenskap hos mossorna att, då de läggas i vatten, alldeles återtaga sin naturliga form och utse- sende tillåter, att alla verldsdelars mossor med full tillförlitlig- het kunna bestämmas af Europas bryologer och att man utan någon svårighet kan söka hjelp hos en mera erfaren, då man sjelf stannar i ovisshet.

Den första ytliga granskningen visade mig till fullo, att ifrågavarande samling var från ett tempereradt land. Man äter-

1) Denna lilla samling af mossor lemnades mig till granskning af Akademie- Adjunkten TH. Frirs. Sedan de först blifvit ompressade, undersökte och bestämde jag dem så godt sig göra lät vid brist på litteratur och original- exemplar. Emedlertid tror jag, att bestämningarne må betraktas. såsom goda och tillförlitliga, emedan alla arterna blifvit granskade af C. MÜLLER, som dels rättade några af mina felaktiga bestämningar, dels gaf namn åt de af mig obenämnda, hvaraf tvenne för vetenskapen nya. Då dessa arter blifvit af C. MÖLLER benämnda och förklarade nya, har jag ej ansett det grann- laga att öfver dem upprätta beskrifningar, då förmodligen MULLFR sjelf med det snaraste beskrifver dem i Botanische Zeitung eller någon annan af Tysklands botaniska tidskrifter.

572 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

finner till en del samma arter som i vårt fädernesland, t. ex. Bryum cespiticium, Polytrichum juniperinum, Öeratodon purpu- reus, Och de flesta arterna tillhöra skandinaviska slägten. Musci cladocarpi, eller Hypnoideerna i vidsträckt mening, afvika mer från Skandinaviens former än de akrokarpiska, och ingen af de förstnämnda finnes i Europa. Flere af de Nyholländska akro- karpiska mossorna, ehuru till arten skiljda, likna dock mycket hos oss förekommande arter. Så liknar Funaria spherocarpa ganska mycket Funaria hygrometrica, Catharines Mülleri liknar sa Catharinea undulata som Ch. angustata, Bryum leptothe- eium liknar Bryum capillare, ehuru den lätt skiljes med mi- kroskopets hjelp, Weisia nudiflora liknar Weisia viridula. Or- thodontium australe är till utseendet förvillande lik den i Eng- land växande Orthodontium gracile. Mindre i ögonen fallande är analogien, om man jemför de cladocarpiska mossorna. Några hafva väl en viss likhet till habitus med våra arter, men andra, sasom Hypopterygium strumiferum, Hypnum lepidopeloides , Hypn. Arbuscula, Hypn. spininervium, hafva väl knappt några affına arter i svenska floran. Om äfven Aypnum acieulare kan anses affın till en eller annan art af våra Aylocomia, och Hyp- num suberectum till våra Thuidia, sa skiljas de dock långt från alla af mig kända europeiska arter. Hookeria hepaticefolia liknar till habitus mer en lefvermossa än var Hookeria lucens.

Nedanstäende arter äro samlade af FERDINAND MÜLLER i Australia felix eller Victoria i trakten af Melbourne. I afse- ende pa anordning och nomenklatur har jag följt C. MÜLLERS Synopsis Muscorum, da detta är det sist utgifna universella ar- bete öfver mossorna.

1 Fissidens ligulatus HooK. et WILS. sec. ©. MÜLL. in litteris — ster. Har någon likhet med vår Fissidens osmundioides. 2 Funaria spherocarpa C. MÜLL. in Muse. Mossman. — C. MÜLL. et HAMPE in Musc. Austral. FERD. MÜLL. —

De >? u Sur u?

4 *

% 3 “ Ce Fe

= h A BSR OR) NT a x CM Na wi \ Pr NN,

" ZETTERSTEDT, NÅGRA MOSSOR FRÅN NYA HOLLAND. 573

3 Mnium (Rhizogonium) distichum C. MÜLL. Syn. I, p. 13 — e. fr.

Exemplaren ofullständiga.

4 Mnium (Rhizogonium) Paramattense C. MÜLL. in Muse. Mossman. — C. MÜLL. et HAMPE in musc. Austral. FERD. MÜLL. — ster.

Denna art är mycket närbeslägtad med den inom tropi- kerna vanliga Mnium (Rhizogonium) spiniforme och liknar ej någon af våra arter.

5 Catharinea Mülleri C. MÜLL. et HAMPE in Muse. Au- stral. FERD. MÜLL. — c. fr.

Denna art liknar var vanliga Atrichum (Catharinea) un- dulatum, äfvensom Atr. angustatum.

6 Polytrichum juniperinum H. — C. MÜLL. Syn. I, p. 218 — var. australe C. MÜLL. in litteris — ce. fr.

Exemplaren från Nya Holland skilja sig tydligen från

våra former af denna art genom fullkomligt hel bladspets utan alla sågtänder,

7 Orthodontium australe HooK. et WıLs. — C. MÜLL: Syn. I, p. 239 — c. fr.

År mycket lik Orthodontium gracile.

8 Bryum leptothecium TAYL. — C. MÜLL. Syn. I, p. 254 — c. fr.

Denna art liknar vår Bryum capillare, men skiljes lätt fran den genom i spetsen sägade blad.

9 Bryum tasmanicum HAMPE sec. C. MÜLL. in litteris — Ca.

Wäxer pa jord bland andra mossor, sasom Bartramia affinis och Hypnum subereetum.

10 Bryum cespiticium L. — C. MÜLL. Syn. I, p. 284 — c. fr.

11 Dieranum polysetum HAMPE sec. C. MÜLL. in litteris.

Liknar till utseendet Dieranum majus, men är finare. Bladen starkt krökta med lang smal grofsägad spets.

12 Dieranum subsetosum n. sp. sec. C. MÜLL. in litteris — ster.

D74 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

13

14

17

18

År enligt C. MÖLLER närbeslägtad med Dicranum seto- sum. Liknar äfven Dicranum Billardieri, som jag. eger från Nya Holland.

Dieranum (Campylopus) introflexum H.— C. MÜLL. Syn. "2, p. 405 — ie. fr. ;

Denna vackra art utmärker sig genom lång hårudd och små frukter på korta krökta skaft.

Dieranum (Campylopus) elavatum R. BR.—C. MÜLL. Syn. LI, p. 412 — ster.

Exemplaren af denna art, som blifvit bestämda af C. MÖLLER, synas mig så lika föregående, att jag antog det vara en form af den, hos hvilken hårspetsen i det närma- ste försvunnit. Endast få och sterila exemplar funnos i

samlingen.

Dicranum (Campylopus) torquatum Mitt. sec. C. MÜLL. in litteris — c. fr.

Åfven af denna lilla art funnos endast några små tufvor. Den liknar något Dicranodontium longirostre, men ännu mer Campylopus turfaceus.

Leptotrichum cylindricarpum CC. MÜLL. in Muse. Mossman. — ce. fr.

Har nägon likhet med Leptotrichum homomallum, men frukterna äro längre, cylindriska, gulaktiga, vid mynningen rödbruna. a Bartramia affinis Hook. — C. MÜLL. Syn. 1, p. 505 = 0 js

Star till habitus emellan våra Bartramia- och Philonotis- arter. Liknar till det vegetativa systemet något de sed- nare, men till frukten och de korta fruktskaften de förra. Barbula calycina SCHWAGR. — C. MÜLL. Syn. I, p. 399 — ce. fr.

Tyckes stå närmast Barbula inclinata af europeiska ar- ter. Växer tillsammans med Hypnum subereetum och Ce- ratodon purpureus.

19

20

21

ZETTERSTEDT, NÅGRA MOSSOR FRÅN NYA HOLLAND. 575

Barbula pseudopilifera C. MÜLL. et HAMPE in Muse. Austral. FERD. MÜLL. — c. fr.

Enligt MÜLLER liknar den mycket Darbula pilifera Hook. Ceratodon purpureus Br. — OC. MÜLL. Syn. I, p. 646. — var. crassinervis — c. fr.

Skiljer sig tydligt från var Ceratodon purpureus genom tjockare bladnerv, som fyller hela bladspetsen, sa att den förhåller sig exact till vår form sa, som Andrea crassi- nervia förhåller sig till Andrewa rupestris.

Weisia nudiflora C. MÜLL. et HAMPE in Musc. Austral. FERD. MÜLL. — e. fr.

Liknar var Weisia viridula. Anses af C. MÜLLER när-

mast beslägtad med Weisia Wimmeriana.

Zygodon intermedius BR. et ScH. — C. MÜLL. Syn. I, p- 671 — Zygodon Hookeri Hampe sec. C. MÜLL. in lit- teris — c. fr.

Liknar var Zygodon viridissimus. Exemplaren små och bristfälliga, sa att C. MÜLLER var tveksam, om de verk- ligen borde hänföras till Zygodon intermedius. Hypopterygium (Rhacopilum) strumiferum CO. MÜLL. in Muse. Mossman — ster.

Hookeria hepaticefolia ©. MÜLL. et HAMPE in Muse. Austral. FERD. MÜLL: — ce. fr.

Hypnum (Dendroglossophyllum) Arbuscula Hook. C. MÜLL. Syn. II, p. 228 — ce. fr.

En särdeles vacker mossa, som ej har några närslägtade arter i Europa.

Hypnum (Euomalia) subelavatum HAMPE —C. MÜLL. Syn. IL, p. 247. — ce. fr. Hypnum (Cupressina) amoenum H. — C. MÜLL. Syn. IL p. 916, — c. fr.

Har någon likhet med fina former af Hypnum cupressi- forme och närslägtad med Hypnum Mossmanianum C. MÜLL.

in Muse. Mossman.

.

576 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. 28 Hypnum (Aptychus) lepidopiloides n. sp. sec. C. MÜLL. in litteris — ce. fr. Denna lilla mossa står ej nära någon mig bekant art. Om den må anses tillhöra: något europeiskt genus, så skulle jag tro den lämpligast kunde hänföras till Rhynchostegvum, med hvars små arter den har en viss likhet till habitus. 29 Hypnum (Aptychus) distratum HAMPE sec. C. MÜLL. in litteris — ce. fr. I hvilken underafdelning af Hypnum denna art ställes af C. MÜLLER, känner jag ej; men den tyckes närma sig Hyp- num (Aptychus) megapolitanum, hvarföre jag placerat den här. 30 Hypnum (Illecebrina) cochlearifolium SCHWAGR. — C. MÜLL. Syn. II, p. 373 — ster. Liknar något Hypnum illecebrum och bör väl liksom den hänföras till Schimpers slägte Scleropodium. 31 Hypnum (Cuspidaria) erinitum HooK. et WILS. Lond. Journ. of Bot. 1844, p. 555 (subsumeras i C. MÜLL. Syn. II, p. 392 under Hypnum extenuatam BRID.) — c. fr. Har en viss likhet med några af de europeiska Burhyn- chia, synnerligen Eurhynchium piliferum. 32 Hypnum (Anacamptophyllum) aciculare BRD. —C. MÜLL. Syn. II, p. 441 — e. fr. 33 Hypnum (Tamariscella) suberectum HAMPE sec, C. MÜLL. in litteris — c. fr. Denna art bestämdes af mig till Zypn. hastatum C. MÜLL. Syn. II, p. 485, och har mycken likhet med exemplar af denna, som jag fått från Van-Diemens-land. Den har äf- ven någon liket med Thuwidium delicatulum, och ma väl lämpligast hänföras till samma släcte. 34 Hypnum (Comatulina) spininervium Hook. — C. MÜLL. Syn. IL, p. 507 — ster.

577

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 570.) Från R. Istituto Lombardo di Scienze e Lettere i Milano.

Annuario, 1866.

Adunanza, 1866.

Atti della Fondazione scientifica Cagnola, Vol. 1—A.

MILANI, G. Sulla Scerofola. Mil. 1862. S8:o.

GIANELLI, G. L. Sulla Libertä nello Studio... di Mediecina. Ib. 1862. 8:0. 6

Fem småskrifter.

Från Consiglio di Perfezionamento i Palermo. Giornale, Vol. 2: 2—7.

Från Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen i Haarlem. Verhandelingen, D. 24, 25: 1. | Archives des Sciences exactes & naturelles, T. 2: 5. 8: 1, 2.

Från Nederlandsch Entomologisch Vereeniging i Leiden.

Tijdschrift voor Entomologie. 2:e Ser. D. !: 3—6. 2: 1.

Från Societe des Sciences Naturelles i Luxembourg. [Bulletin] T. 9. REUTER, F. Observations Meteorologiques. Lux. 1867. 8:0.

Frän Academie Imp. des Sciences i S:t Petersburg. Memoires, T. 10: 16. 1: 1—8. Bulletin, T. IH: 3, 4. 12:.1. Från Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Kultur i Breslau. Jahresbericht, 44.

Frän K. Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahrg. 6, 7.

Från K. Akademie der Wissenschaften i München.

Denkschriften, Bd. 35, 37. Sitzungsberichte, 1866. 2: 2—4. 1867. I: 1—4. 2: 1. Två småskrifter. > Från K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag.

Abhandlungen, 5:e Folge. Bd. 14. Sitzungsberichte, 1865, 1866.

Från K. Akademie der Wissenschaften i Wien.

Sitzungsberichte, Mathem.-Naturwiss. Klasse. 1:e Abth. 1866: 7, 8. — » » » 2:e » 1866: 7—9. Philos.-Hist. » 1866: 5—7.

578

Fontes Rerum Austriacarum. 2:e Abth. Bd. 25, 26. - Archiv, Bd. 86: 2.

Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien.

Jahrbuch, Jahrg. 17: 1, 2. Verhandlungen, 1867: 1—9.

Från Hr Dr Ü. F. Nyman.

LupwiG, C. G. Institutiones historieco-physice Regni Vegetabilis. Lips. 1742. 8:0.

Från Författarne:

Dawıpson, TH. A. Monograph of the British fossil Brachiopoda, P. 4: 1, 2, Lond. 1866, 67. 4:0:

GAREIS, A..& BECKER, A. Zur Physiographie des Meeres. Triest 1867. 8:0.

Mı@vEL, F. A. G. Annales Musei Botanici Lugduno-Batavi, T. 2: 6—10. 3: 1—5.

PETTENKOFER, M. & Voit. Untersuchungen über den Stoffverbrauch des normalen Menschen.

SIMPSON, J. Y. Archaie Sculptures of Cups, Cireles, ete. upon Rocks and Stones in Scotland, England and other Countries. Edinb. 1867. 4:0. |

SNELLEN V. VOLLENHOUEN, S. C. Essai d'une Faune Entomologique de TArchipel Indo-Neerlandais, 1, 2. La Haye 1863. 65. 4:0.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Entomologiska afdelningen. Af Consul Åkerberg i Capstaden.

3 lådor insekter från Caplandet.

Af Herr Anton Bolinder. Ett spindelbo från Californien.

Af Professor C. H. Boheman. Omkring 6000 insekter från Gotland. Ett antal Coleoptera från Lappland.

Af Studeranden Carl Boheman. Omkring 1000 insekter från Gotland.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 24. 1867. no 9.

Onsdagen den 13 November.

Pre&ses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat sin utländske ledamot i 7:de klassen, Engelska Kirurgen W. LAWRENCE.

Landshöfdingen 1 Norrbottens län Hr S. P. BERGMAN hade insändt-en sammanställning af framlidne Kaptenlöjtnant C. A. PETTERSONS astronomiska ortsbestämningar inom samma län under. åren 1859—062; och beslöt Akademien, att dessa orts-

bestämningar skulle offentliggöras. *

Hr S. LOovEN redogjorde för den vetenskapliga resa, som han, med understöd af statsmedel, under nästlidne sommar ut- fört till Tyskland, Holland, Frankrike och England.

Densamme föredrog en uppsats af Akademie-Adjunkten T. THORELL: ”Om Aranea lobata, Pallas”, " samt en annan af Docenten P. OLSSON: ”Om en anmärkningsvärd varietet af Gun-

nellus vulgaris Ouv.” *

Hr EDLUND beskref och förevisade en af Docenten A. G. THEORELL konstruerad registreringsapparat för meteorologiska observationer, samt inlemnade en af Hr THEORELL författad afhandling, innehällande beskrifning pa samma apparat, hvilken afhandling remitterades till Hr Baron WREDE och Hr EDLUND.

Densamme meddelade en, äfvenledes af Docenten A. G. THEORELL författad, uppsats: ”Förslag till ett instrument att bestämma det högsta och lägsta barometerständet och den mot-

svarande tiden”. *

580

Hr ÅNGSTRÖM redogjorde för det sätt, hvarpa han och Hr NORDENSKIÖLD utfört det dem af Akademien, pa grund af Kongl. Maj:ts nadiga bref till Vetenskaps-Akademien af den 26 April d. &., lemnade uppdraget att i Paris anskaffa tillför- litliga kopior af de Franska normal-etalonerna för vigt och längdmått, samt förevisade och aflemnade ifrågavarande, af dem anskaffade och hemförda, kopior.

Sekreteraren föredrog en af Lektorn G. R. DAHLANDER inlemnad uppsats: ”Om bestämningen af centralaxeln och den ögonblickliga rotations-axeln vid en kropps rörelse’”,* samt med- delade, att Adjunkten F. L. EKMAN utfört en kemisk under- sökning af den bituminösa Nullabergarten, hvaröfver Hr EKMAN önskade framdeles få till esta i denna Tidskrift öf- verlemna en afhandling.

Docenten QVENNERSTEDTS afhandling: ”Anteckningar om djurlifvet i Ishafvet mellan Spetsbergen och Grönland”, hvilken varit remitterad till Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN, antogs till införande 1 Akademiens Handlingar. i

Följande skänker anmäldes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från Chefen från K. Topografiska Corpsen: Karta öfver Sverige Yıooooo- Blad V. Ö. 31., I. V. 39.

Från K. Universitetet i Lund. Årsskrift, 1866: 1—4.

Från K. Universitetet i Christiania.

Meteorologiske lagttagelser i det Sydlige Norge, 1863—1866. KEYsER, R. Efterladte Skrifter, Bd. 2: 1, 2.

Från Societas Scientiarum Fennica i Helsingfors. Acta, I. 8:1, 2. Ofversigt, 6—9. Bidrag till Finlands Naturkännedom, ete. H. 10. » » kännedom af Finlands Natur och Folk, H. 7—10.

(Forts. & sid. 590.)

581

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 9.

Astronomiska ortsbestämningar i Norrbottens län under åren 1859—62.

Af C. A. PETTERSON; med inledning af D. G. LINDHAGEN.

[Meddeladt den 13 November 1867.]

Hr Landshöfdingen m. m. S. P. BERGMAN, som till Veten- skaps-Akademien öfverlemnat nedanstående tabellariska sam- manställning af de under ären 1859—62 af framlidne Kapten- löjtnant PETTERSON inom Norrbottens län utförda astronomiska ortsbestämningar, har derjemte lemnat meddelanden om närma- ste upphofvet till och ändamålet med dessa ortsbestämningar, äfvensom at Akademiens vard för framtiden anförtrott de ori- ginal-journaler, i hvilka Hr PETTERSON antecknat sina för än- damålet utförda observationer. Det är nyssberörde meddelan- den, hvilka ansetts tjenliga att förutskickas såsom inledning; och den, som här atergifver dem, fogar härtill en kort redo- görelse för den longitudsbestämning, hvilken af honom och Kaptenlöjtnant PETTERSON gemensamt utfördes mellan Stock- holms observatorium och Luleå under hösten 1862, och på hvil- ken alla i nedanstående tabell uppförda longituders hänförande till meridianen för Stockholms observatorium är grundadt.

För att kunna ändamalsenligt ordna de åtgärder, som inom Norrbottens län ansågos nödiga dels för landets uppodling, dels för tillgodogörande af dess rika tillgångar på malmer och sko- gar, samt dels ock för anläggning af kommunikations-leder, gjorde aflidne Landshöfdingen öfver samma län P. H. WIDMARK hos Kongl. Maj:t underdånig anmälan om behofvet af en eko-

582 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

nomisk kartas upprättande öfver det vidsträckta länet. Genom nädigt bref af den 15 April 1859 lemnade Kongl. Maj:t härtill bifall samt uppdrog åt nämnde Landshöfding närmaste ledningen af och tillsynen öfver det sålunda beslutade ekonomiska kart- verket för Norrbottens län. För att erhålla säkra stödjepunk- ter för kartans sammansättning i de delar af länet, der landt- mätare-kartor funnos att tillgå, och för att erhålla utgångs- punkter för de geometriska och trigonometriska mätningar, som i de ännu ej kartlagda vidsträckta trakterna borde utföras, var det af behofvet påkalladt att erhålla omsorgsfullt verkställda astronomiska ortsbestämningar spridda öfver hela länets yta. De punkter, hvilka förut blifvit inom länet astronomiskt be- stämda, finnas upptagna dels uti ©. P. HÄLLSTRÖMS ”förteck- ning på orters geografiska bredd och längd i Westerbottens höfdingedöme” (tryckt i Stockholm 1803), och dels i S. A. CRONSTRANDS Årsberätselse den 31 Mars 1831. Men dessa punkter äro icke på något för här ifrågavarande ändamål tjen- ligt sätt fördelade inom landet, utan belägna antingen utefter kusten eller efter riksgränsen, hvartill kommer, att de sednare af dem äro bestämda blott till polhöjden, hvarförutan med skäl kunde antagas, att med nutidens förbättrade instrumenter en större noggranhet i ortsbestämningarne borde kunna ernås. På underdånig hemställan af Landshöfdingen WIDMARK uppdrog der- före Kongl. Maj:t åt d. v. Inspektören för navigationsskolorna i Riket, Kaptenlöjtnanten PETTERSON, att verkställa dylika orts- bestämningar inom Norrbottens län. Till följd af detta nådiga . uppdrag utförde Hr PETTERSON under sommarmånaderna 1859, 60, 61 och 62 för ändamålet nödiga astronomiska observationer, hvarigenom tillsammans 40 punkter blifvit bestämda, hvilka i den tabellariska sammanställningen äro uppförda.

De instrumenter, som vid dessa observationer, med undan- tag af observationerna för longitudsbestämningen mellan Stock- holm och Luleå, begagnades, voro:

en prismacirkel,

en sextant,

PETTERSON, ASTRONOMISKA ORTSBESTÄMNINGAR. 583

två artificiela horisonter,

chronometrar, nämligen: under 1859 en af DENT och en af JURGENSEN; under 1860 och 61 den sistnämnda chrono- metern af JÜRGENSEN och en af KULLBERG; under 1862 den sistnämnda chronometern af KULLBERG och två af FRODSHAM förfärdigade fick-chronometrar, tillhöriga Stock- holms observatorium.

En genomförd granskning af original-journalerna har utvi- sat, att observationerna, så vidt de afse ortsbestämningarne in- , om länet, uteslutande bestå uti uppmätta solhöjder, och att de blifvit utförda med stor omsorg. De slutliga resultaten ega derföre säkerligen all den noggranhet, som öfverhufvud taget med dylika observationer och instrumentela hjelpmedel kan er- nås. Longitudsbestämningarne inom länet äro, sjelfförståendes, erhållna på chronometrisk väg, och deras noggranhet är derföre beroende af chronometrarnes regelbundna gång. Åtminstone den ena af de chronometrar, som begagnades under ar 1859, synes hafva varit af mindre god beskaffenhet; några af detta års lon- gitudsbestämningar blefvo derföre af Hr PETTERSON omgjorda under ar 1862, hvilket senare år, genom den bättre utrustnin- gen med chronometrar, otvifvelaktigt har lemnat de bästa lon- gitudsbestämningarne.

Samtliga longitudernas hänförande till Stockholms observa- torium beror, såsom redan blifvit nämndt, på den bestämning af longitudsskilnaden mellan Stockholm och Luleå, hvilken ut- fördes under några dagar i slutet at Augusti och början af Sep- tember 1862 af PETTERSON och LINDHAGEN medelst elektriska telegrafen. Öfverenskommelsen om denna longitudsbestämnings utförande träffades ett par dagar före Hr PETTERSONS afresa till Norrland samma år, hvarför några fullkomligare förberedel- ser för ändamålet icke hunno träffas. Hr PETTERSON försågs vid afresan med ett, Stockholms observatorium tillhörigt, trans- portabelt Ertelskt passageinstrument, hvarmed tidsbestämnin- garne i Luleå borde utföras. LINDHAGEN deremot skulle ut- föra tidsbestämningarne på Stockholms observatorium medelst

584 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

den dervarande meridiancirkeln. Kongl. Telegrafstyrelsen lof- vade med största beredvillighet att på erforderliga natt-tider ställa telegraflinien mellan Stockholm och Luleå till förfogande, och att låta på Stockholms observatorium inleda en telegraf- tråd för ästadkommande af direkt telegrafförbindelse mellan detta observatorium och Luleå. Häri bestod hela den plan, som i hast kunde för företaget uppgöras. Det synes häraf, att vi ingalunda afsågo att ernå en longitudsbestämning af den yt- tersta skärpa, utan endast en bestämning af den ringare nog- granhet, som för Hr PETTERSONS kartografiska syfte var er- forderlig. Bland annat tilläto ej omständigheterna att åstad- komma en direkt elimination af de båda observatörernes sätt att uppfatta passage-momenter, eller af den s. k. personliga eqvation, genom omvexling af stationer. Efter Hr PETTERSONS aterkomst till Stockholm bestämdes oss emellan den personliga equationen derigenom, att vi båda vexelvis observerade samma stjernors appulser till olika trådar i det transportabla passage- instrument, som varit begagnadt i Luleå. Vi funno sålunda

följande differenser:

I IE (540) phiuchi N. Sk + 0°,08 EYE ee a NASAS SER ARNES + 0,13 JO Ak range ER — 0, 15 GULA GV od SBR eezone.cie + 0, 14 OTAG VIL N RE NEN, ha + 0, 04 NEN VETERAN. REEL. — 0, 09 EA IV Ben AN a act + 0,13 ar Ophiuchı ARE KR I! —- 0,01 tusklereulistne. SA MIST eSATA RSS N... — 0, 13

Medium + 05,01 + 05,03

Det fanns alltså emellan oss ingen personlig eqvation, som be- höfde tagas i betraktande, enär den obetydliga qvantiteten + 05,01, som dertill är mindre än sitt sannolika fel, vid denna bestämning icke är af någon betydenhet.

PETTERSON, ASTRONOMISKA ORTSBESTÄMNINGAR. 585

Komparationerna mellan pendeluret på Stockholms obser- vatorium och den chronometer, som begagnades i Luleå, verk- ställdes medelst vilkorliga telegraf-signaler, som gåfvos vexelvis från Stockholm och Luleå. Vanligen gåfvos hvarje afton 30 signaler i hvardera riktningen.

Slutresultatet för hvar och en af de fem dagar, då signa- ler vexlades och tidsbestämningar utfördes, inhemtas af följande

sammanställning: Tidsskilnad 3 mellan Sthm nn 2 h och Luleå. ör dagen. 1862 >= RR EN Aug. 25. Genom sign. frän u 016" 23,72) 16” 23°, 2 16m 23°,64 » » » från Luleå: 23, 56 » 26 » från Sthm: 0.16. 23, 0. 16. 23, 68 » » » från Luleå: 23, nn n »...80 » från Sthm: 0.16. 23, 64 0. 16. 23, 6 » » » från Luleå: 23, en { Den » från Sthm: 0.16. 24,03 0. 16. 24, 00 » » » frän Lulea: 205 “ Sept. 2 » från Sthm: 0.16. 22,

0. 16. 22,82 » » » från Luleå: 22,

Medium 0' 16” 23,56 + 0',13.

Såsom synes, afviker den sista dagens resultat något myc- ket från de föregående dagarnes resultater, hvilka sins emellan rätt väl öfverensstämma. I tids-signaleringen medelst telegrafen kan felet omöjligen sökas, och lika litet uti den tidsbestämning, “som sista aftonen utfördes på Stockholms observatorium, eller uti någon föränderlighet hos pendeluret derstädes. Icke heller har genom granskning af den samma afton utförda tidsbestäm- gen i Luleå kunnat uppdagas någon osäkerhet af ifrågavarande beskaffenhet, ehuruväl Hr PETTERSON efter återkomsten till Stockholm beklagade sig öfver det lilla passage-instrumentets bristande fasthet. Högst sannolikt leder derföre afvikelsen sitt ursprung från en inträffad rubbning i gången hos den i Luleå använda chronometern under den tid af två timmar, som förflöt

mellan tidsbestämningens utförande och telegrafsignaleringen.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. N:o 9. 2

586 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Emellertid har jag icke häruti funnit tillräckligt skäl att för-

kasta sista dagens resultat, helst dess afvikelse, ehuru oväntad, dock icke är större, än att den för det med longitudsbestäm- ningen afsedda ändamålet rätt väl kan tolereras. Slutresultatet bör i alla händelser icke vara underkastadt större osäkerhet, än som angifves af dess sannolika fel + 05,13, motsvarande i längdmått ungefärligen 80 Sv. fot.

Den stenpelare, på hvilken passageinstrumentet var upp- ställdt i Luleå, låg 23 fot vester om meridianen genom stads- kyrkans tornspets, hvadan, tidsskilnaden mellan Stockholms ob- servatorium och nämnde tornspets blir med 0°,04 större än mel- lan samma observatorium och stenpelaren. På grund häraf er- hålles följande slutresultat:

Luleå stadskyrkas tornspets ligger 16” 235,60 i td, eller 40.5 54",0 i båge, öster om meridianen, som går genom Stock- holms observatorii meridiancirkel, och denna bestämnings sanno-

lika fel är + 0°,13 i tid, eller 1,95 i båge.

Ur ofvanstäende uppgifter på resultaterna för de särskilta

fem observations-dagarne erhållas följande differenser mellan hvarje dags longitudsbestämning genom signaler särskildt från Stockholm och särskildt från Luleå, nämligen:

St.—Lul

An, 20 ae + 05,16 TRATEN CE RE IE fr sng der + 0, 19

ED Eee NRA — 0, 06 ERROR. + 0, 06 SEDb. 1 2 see 3:70 120,00

Dessa differenser skulle utmärka den galvanıska strömmens dubbla fördröjning under vägen mellan Stockholm och Lulea, i fall nämligen samma differenser hafva tecknet +. Det före- finnes likväl en olikhet mellan de olika dagarne i afseende pa telegrafliniens beskaffenhet, i det att den 25 och 26 Aug. be- gagnades relais-öfverdragning i Hernösand, då deremot en di- rekt ström användes under de tre sista dagarne. Differenserna, grupperade på detta sätt, äro:

PETTERSON, ASTRONOMISKA ORTSBESTÄMNINGAR.

med öfverdr. + 05,16

Medium + 0, 175

587

med dir. ström.

Aue. 30... — 0,06 3 SS RABEN SA + 0,06 Septam2unEe „2: 0,00 Medium 0,00

Dessa medeltal leda till den, i sjelfva verket ganska rim-

liga, slutsatsen, att den direkta strömmens fördröjning var för

ringa för att sålunda kunna utrönas, men att öfverdragningen i

Hernösand hvarje gang framkallade en fördröjning af 0:,087. Kaptenlöjtnant PETTERSONS ortsbestämningar, meddelade af Hr Landshöfdingen BERGMAN, följa härefter.

Astronomiska ortsbestämningar i Norrbottens län, åren 1859—62.

Observationspunkt.

Polhöjd.

Longitud från Stockholms observatorium + Vestlig. — Ostlig.

1. Luleå stads kyrka ............ 2. Piteå stads kyrka........... j

3. Haparanda (gästgifvaregården, nordligast i staden) .........

4. Öfver-Torneå kyrka............ 5. Kengis bruk (corps de logis)

6. Muoniowaara gård (corps de logis)) een en

7. Karesuando kyrka.............. 8. Kuokimmodka, röset N:o 294

9. Nedre Soppero (Länsman R. Lestadii’gärd) ...............

10. Junosuando (gästgifvaregär-

den) Liawittangi kyrkan............:. 12. Jukkasjärwi kyrka ............. 13 Tarra koski (midt pä edet)...

65° 34’ 31,5 65 18 45, 7

65 49 51,1 66 23 11, 3 67 11 6, 9

67 56 27, 6 68 26 15, 9 69 321,1

68 2 27,5

67 25 31, 4 67 40 20, 0 67 50 28, 0 68 11 27, 0

i tid.

i bäge.

— 0' 16”23°,60 | — £ 5’ 54,0)

— 0 13 44,83

— 0 24 20, 83 — 0 22 27,41 —0 21 51, 16

— 0 22 19,69 — 0 17 38, 68 — 0 10 0,5

— 0 14 45, 02

—0 17 51, 92 — 0 14 20,47 — 0 10 16, 11 —0 7 48,22

— 3 26 12, 5

—6 5 12, 5 —5 36 51,1 —5 27 47, 4

—5 34 55, 4 — 4 24 40, 2 —230 7,8

— 38 41 15, 3

— 4 27 58, 8 —3 35 7,0 —234 1,6 —1 57 3,3

588 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

a

Longitud frän Stockholms

observatorium Observationspunkt. Polhöjd. + Vestlig. — Ostlig. AL | i habe, | 14. Neder-Kalix kyrka ............. 65° 50 39,8 | 15. Öfver-Kalix kyrka ............. 66 19 16, 8 i 16. Jokk (Bonden Nils Nilssons) Longituden obestämd, enär Bardı INBO 29) ocoooasocosasonoon 66 38 57, 8 f chronometern gick förlorad. "117. Niva (Bonden Henrik Johans- | Sons) ard)E Me 67 747,1 18. Lina linka (norra stranden tätt , dam) NGN) socoobovsossssarson 66 48 21, 1 | — 0:16”"34,31| — £° 8' 34,6 19, Gelliware kyrka ................ 67 7 31,5| —0 10 26,32 | — 2 36 34, 8

20. Råbäcken (den närmast He- dens forssar liggande gården, tillhörande bonden Lars Pet-

ter INHESOD) ee 65 46 18, 9 | —0 14 32,49 | —3 38 75 21. Svartlå (corps de logis)....... 66 024,0 —0 12 25,69 | —3 6 25, 4 22. Edefors (Östra stranden vid

forshufvudet) ................ 66 14 0, 3| —0 11 23,38 —2 50 50, 7

23. Lule luspen (Stora Lule-vatt- nets "ända, ett röse vid sö-

dra stranden) co. 67 134,7| —0 6 55,16 |—1 43 47, 4 24. Stora Sjöfallet (ett röse på höjden emellan båda sjöarne)| 67 28 14, 9 | —0 1 7,41 1—0 16 51, 1

25. Wnojat ädno!) (Wajsa luokte, IE ett röse på gräsplanen öster

om elfvens mynning)........ 67 39 7,4! +0 2 40,59 +0 40 89

26. Wuollerim (Johan Sundqvists gård, hufvudbyggnaden) ...| 66 25 23, 8 | —0 10 16,41 —2 34 6,1

27. Jokkmokks kyrka ............- 66 35 54, 31 —0 7 9,93!—147 29, 0. 28. Björkholmen (S.Ö. nybygget,

Erik Larssons gärd)...... | 66 48 32, 11 —0 4 6,421—1 1 36, 3 29. Niavvi (Södra gården)......... 66 52 44, 6| —0 0 48,94 |—0 12 14, 1 30. Qvikkjokks kyrka............. 66 56 52, 6 | +0 1 14,50 -+0 18 37, 5 31. Elfsbyn (kapellet) .............. 65 39 56, 5| —0 11 46,98 | — 2 56 44, 7

32. Storforsen (byn nedanför fal- let, Södra stranden, tillhö- rande bonden Pehr Sund)...| 65 50 15, 3| —0 9 23,47 | —2 20 52, 0

33. Byske (Moses Lindbergs gärd) 65 17 57, 1| —0 10 21,69! — 2 35 25, 3 34. Gränsröset mellan Pite, Skel-

lefte och Arwidsjaur........ 65 22 24, 3| —0 723,65 — 150 54, 8 35. Grundsele (ett röse i östrabyn) 65 39 18, 8| —0 8 35,41|—2 8 51, 1 36. Arwidsjaurs kyrka ............. 65 35 31,9! —0 423,91|—1 558, 6 37. Mala kapell oh......leece..!! 65 10 45, 1| —0 2 44, 91 | — 0 41 13, 6

1) I PETTERSONS originalanteckningar är orten skrifven ”Staio Etno”.

, PETTERSON, ASTRONOMISKA ORTSBESTÄMNINGAR. 589

Longitud från Stockholms

observatorium Observationspunkt. Polhöjd. + Vestlig. — Ostlig. i tid. i båge.

38. Bergnäs (röset vid Nils Nils- sons gård, den nordligaste Gardena ee

139. Arjeplougs kyrka...... ........! 66 243, 0

‚40. Sädwajaurs vestra ända (röset på holmen närmast norr om

det stora vattenfallet) ...... 66 31 8,3| +0 6 59,49 | +1 44 52, 4

65°40 51,9 | — 0: 0" 29:21 |—0? 718,1 +0 0 41,79.| + 0 10 26, 9

|

Stockholm den 15 Januari 1863.

C. A. PETTERSON.

/

590 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 580).

Från British Association for the Advancement of Science. Report 36th.

Från Académie Imp. des Sciences, Belles-Lettres & Arts i Lyon.

Mémoires. Classe des Sciences, T. 14, 15. » » DA breimiireg,, ING NY

Från Societe Linneenne i Lyon. Annales, T. 11—14.

Från Societe Imp. d’Agriculture, etc. i Lyon. Annales, T. 9, 10.

Från Secretary of War i Washington.

Annual Report, 1866.

Report on Epidemie Cholera during hs year 1866. Wash. 1867. 4:0.

Reports of D. C. Mac CALLUM and the Provost Marshal General, Park =1227.21071:866, 8:0:

Frän H. Exc. Hr Grefve L. Manderström.

International Exhibition of Australasia, Melbourne 1866—67. Offi- cial Record. Melbourne 1867. 8:0.

Frän Författarne.

Nyman, ©. F. Utkast till Svenska växternas naturhistoria, D. 1. Orebro 1867. 8:0.

PALMLUND, L. G. H. Memorise Christophoro J. HEURLIN oratio. Vex2 18672 8:0.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Consul Äkerberg i Cap. Fullständig hud af en yngre Afrikansk Elefant, samt skelettet till samma djur. (Forts å sid. 600.)

591

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 9.

Om Aranea lobata PALrras (A. sericea Ourv.). Af T. THORELL.

[Meddeladt den 13 November 1867.]

Den stora och utmärkta Epeirid, som PALLAS år 1772 (i Spieilegia zoologica T. I, fase. 8, p. 46, Tab. III, figg. 14, 15) beskref och afbildade under benämningen Aranea lobata, och om hvilken arachnologerna hittills endast haft sväfvande eller oriktiga föreställningar, är, såsom nedanstående rader skola visa, identisk med den under namn af Argiope 1. Epeira sericea (OLIV.) bekanta form, som genom sin storlek och skönhet, sitt ovanliga utseende och sin allmänna förekomst mera än någon annan spindelart, med undantag kanske endast af den praktfulla Argiope Brimmnichii!), fängslar den till det södra Europa nyss anlände och med dess arachnidfauna obekante nordbons upp- märksamhet. — Då PALLAS utgaf den första eller latinska upp- lagan af sitt ofvannämnda arbete, var han okunnig om A. lo- batas fädernesland, men framställde olyckligtvis den förmodan, att arten möjligen vore densamma, som PETIVERS Araneoides Cap. fasciata lutescens ete.?) från Goda Hopps-udden. Det är tvifvelsutan endast denna omständighet, som kommit sed- nare forskare att förbise öfverensstämmelsen mellan ÖLIVIERS A. sericea och PALLAS A. lobata. Ty ehuru den beskrif- ning och de figurer, PALLAS lemnat oss, ej äro särdeles ut- märkta, äro de dock tillräckligt noggranna, för att låta hvar och en, som utan förutfattad mening granskar dem, i A. lobata

igenkänna A. sericea. Man måste blott komma ihåg, att de

1) Aranea Brunnichii Scor. (Annus V. Hist.-Nat.: 1772) = Aranea fasciata Oriv. (1789) 1. Epeira (Nephila) fasciata AUCT, REC.

?) PETIVER, Gazophylacium Nature et Artis, I, Tab. XII, f. 11; Catalogus clas- sicus et topicus, Pp. 3, N:o 440.

592 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

exemplar, PALLAS haft för sig, varit förvarade 1 sprit: på så- dana synes nämligen ej det silkeslika fjun, som betäcker krop- pen, hvaremot man tydligen å thorax varseblifver de båda mörka långsbanden samt den stora svarta tvärfläcken framför petio- lum, som antydas i PALLAS framställning, äfvensom de "lines bis gemin& fuscescentes supra apicem abdominis sub-trilobum longitudinales”, som han omtalar, hvilken teckning deremot å lefvande eller torkade exemplar mer eller mindre döljes af den silkeslika härbeklädnaden.

PALLAS uppger sig (loc. eit.) ha anträffat flera exemplar af sin A. lobata ”in Museo Academie Petropolitan&”: förmod- ligen ha de kommit dit från södra Ryssland, hvarest denna spindel redan 1768 blifvit funnen af LEPECHIN. Dennes ”Åra- nea senoculata thorace depresso, abdomine exovato globoso lo- bato, punctis in dorso 4 nigris” !) — som af GMELIN i LINN. Syst. Nat. Ed. XIII erhållit namnet A. argentea — är nämli- gen obestridligt ingenting annat än en varietet af den vanliga A. sericea, hvilken äfven sedermera blifvit iakttagen i södra Ryssland (på Krim) af AL. v. NORDMANN 2).

Men om någon osäkerhet om A. lobatas europeiska ur- sprung och ett derpa grundadt tvifvel om denna arts identitet med A. sericea ännu skulle återstå, oaktadt beskrifningarnes öfverensstämmelse, behöfver man, för att få detsamma häfdt, endast rådfråga den tyska af PALLAS sjelf öfversatta och om- arbetade upplagan af Spicil. zool. fasc. 9, tryckt år 1777 under titel: ”MNaturgeschichte Merkwürdiger Thiere, Ite Sammlung”, p. 71—72. Ur den derstädes gifna redogörelsen för A. lobata anföra vi följande:

') LrpecHin, Tagebuch der Reise durch verschiedene Provinzen des Russichen Reiches in den Jahren 1768 u. 1769. Übers. von C. W. Haase. Th. I, p. 316, Taf. 16, fig. 2 (1774). — Det ryska originalets första del är tryckt 1771.

2) ”In der Krim habe ich stundenlang nebem dem Netze des prachtvollen Ar-

gyopes sericeus gesessen; das grosse Weibehen im Centrum, das kleine Männ-

chen am Rande des weitschichtigen Netzes”. NORDMANN, Erstes Verzeich-

niss der in Finnland und Lappland gefundenen Spinnen, Aranee; i Bidrag till Finlands Naturkännedom, Etnografi och Statistik. VII, p. 18 (1863).

THORELL, OM ARANEA LOBATA. 593

2”

— — das rechte Vaterland der Spinne, deren Beschrei- bung ich vorhin aus aufbewahrten Stücken lieferte. — — — Ich habe dieselbe in den mittäglichen wärmern Gegenden an der Wolga und am oberen /rtisch, und zwar schon im Maymonat vollkommen ausgewachsen angetroffen. — — — Sie ist auch von meinem unglücklichen Freunde, dem Hrn Professor FALK in Zarizyn in Winkeln der Häuser beobachtet worden, und Hr Professor LEPECHINn, der sie im ersten Theil seiner russischen Reise (S. 395, Pl. 16, fig. 2) beschrieben und abgebildet, hat sie unter einer hohlen Baumrinde in ihrem Nest über den Ei- ern brütend angetroffen” (Zoe. cit. p. 72).

Man finner häraf

1:0, att PALLAS uttryckligen uppger Södra Ryssland (såväl det europeiska, som asiatiska) såsom A. lobatas fädernesland och

2:0, att, enligt PALLAS, LEPECHINS ofvannämnde Aranea... abdomine ... lobato etc. är samma art, som A. lobata PALLAS. — Att arten lika litet i södra Ryssland, som t. ex. i Italien och södra Frankrike, hör till de sällsyntare spindelformerna, synes så väl PALLAS', som NORDMANNS ofvan citerade yttran- den också gifva anledning att antaga.

Sedan uppmärksamheten en gång blifvit fästad hära, torde det väl ej falla någon in att tro PALLAS” A. lobata vara den- samma, som PETIVERS från Goda Hoppsudden härstammande ” Araneoides capensis”: likaså torde det OLIVIERSKA artnamnet sericea fa vika för det vida äldre lobata, och arten hädanefter heta Argiope lobata (PALLAS).

FABRICIUS intager A. lobata i Species Insectorum (1781) efter PALLAS Spicil. zool., och jemte det han citerar denne för- fattare, uppför han ocksa, ehuru med frägtecken, PETIVERS Capska art i synonymien — detta naturligtvis pa grund af PAL- LAS’ först framkastade gissning angaende A. lobatas fädernes- land. Så äfven i Mantissa Insectorum (1787). För artens ”Habitat” lemnar FABRICIUS i båda dessa arbeten helt ärligt ett tomrum. Men några år sednare (1793), i Entomologia Sy- stematica (Tom. II, p. 407), säger han om A. lobata, hvars

594 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

diagnos och synonymi likväl här förblifva oförändradt desam- ma, som i Spec. Insect.: ”Habitat ad Caput Bone Spei”, hvil- ket visar, att han nu öfvergifvit sin förra tveksamhet om dess hemland och på eget bevåg gjort den till en uteslutande exotisk art — en äsigt, hvarvid man sedan låtit det bero !). Man ser emellertid häraf, att FABRICIUS ej haft någon annan kännedom, om PALLAS” A. lobata, än den han hemtat ur Spieil. zool., äf- vensom att han lika litet kommit att fästa sin uppmärksamhet vid det ofvan anförda stället ur PALLAS’ Naturgesch. merkw. Thiere, som någon af de mänga författare, hvilka sedermera sysselsatt sig med OLIVIERS A. sericea.

WALCKENAER tror (se Hist. Nat. d. Ins. Apt., U, p. 117) besynnerligt nog, att den rätta "Ep. sericea” ej tillhör Europas fauna; detta är så mycket oförklarligare, som OLIVIER, hvilken först beskrifvit denne spindel under artnamnet sericea, uttryck- ligen säger, att han funnit den ”frequemment en Provence”. Deremot upptager WALCKENAER såsom egen och europeisk art den endast genom en olika teckning från ”E. sericea” afvikande E. dentata (Rısso) från Nizza, således från ungefär samma trakt (södra Frankrike), der OLIVIER funnit sin Aranea seri- cea! WALCKENAER tyckes lika litet sjelf ha känt ”Z. dentata” (hans beskrifning a denna form är blott ett utdrag ur RISSOS), som något europeiskt exemplar af ”E. sericea”. — De exem- plar af den ifrågavarande arten, som jag sjelf sett, och som jag insamlat i Italien, i trakten af Neapel (der äfven COSTA?) fun-

nit ”Epeira sericea”), öfverensstämma emellertid fullkomligt icke

!) WALCKENAER säger (Hist. Nat. d. Ins. Apt. Il, p. 116) vid beskrifningen af Epeira argentata (FABr.): ”Conferez pour cette espece PALLAS, Spicilegia zoologica, fasc. 9, p. 46, Tab. 3, fig. 13 et 14” (skall vara ”14 et 15”) d. v. s. beskrifningen och figurerna öfver A. lobata, hvilka dock ingalunda öf- verensstämma med WALCKENAERS beskrifning af P. argentata, men väl med. den, som han ger af E. sericea. E. argentata härstammar för öfrigt från Amerika (”India” FABR.).

2) 0. G. Costa, Cenni zoologici, ossia descrizione sommaria delle specie nuove di animali discoperti in diverse contrade del Regno nell’anno 1834, p. 16

(1834).

THORELL, OM ARANEA LOBATA. 595

blott med PALLAS” A. lobata, utan äfven med de beskrifningar och figurer, som ÖLIVIER, LATREILLE, WALCKENAER och AU- DOUIN lemnat af A. (E.) sericea. De sakna den teckning, som tillkommer ”E. dentata” enligt Rıssos (och WALCKENAERS) skildring af denna form, hvilken dock helt säkert endast är en färgförändring af ”E. sericea” 1. lobata. Till ”E. dentata” hän- för WALCKENAER riktigt LEPECHINS ofvannämnda Aranea... abdomine.... lobato ete. (A. argentea GMEL.) — hvilken ju ocksa, 'sasom vi redan sett, af PALLAS sjelf uppgifves vara identisk med hans A. lobata —; dit hör tvifvelsutan också Argyopes prelautus KocH från Turkiet (trakterna af Balkan), såsom äf- ven WALCKENAER antagit.

De vigtigaste synonymerna för denna utmärkta art — som är utbredd öfver hela södra Europa, från Spanien i vester till södra Ryssland i öster, södra Sibirien, norra Afrika (Egypten, Algeriet) !), ‘och som äfven blifvit iakttagen på Cap Verdska öarne samt i Senegal — torde vara följande:

ARGIOPE LOBATA (PaLL.) 1772.

Var. a, sive forma principalis:

Syn. Aranea lobata Pauuas, Spicil. zool., I, fasc. 9, p. 46, Tab. II, figg. 14 et 15 (1772).

» » ı., Naturgesch. Merkw. Thiere, I, 9te Samml., p. 01, Pl 3, figg. 14 et to (anm).

» » FABR., Spec. Insect., p. 536 (1781).

» » GMEL., Linn. Syst. Nat., Ed. XIII, T. LP. V,

p- 2955 (17892). » sericea Otiv., Encycl. meth., IV, p. 188 et 198 (1789). Epeira » LATREILLE, Gen. Cars et Ins., I, p. 107 (1806). » » Hann, Die Archn. 1, p. 8, he 4 (1831). >» >» NWADeR.,. Hist. Nat. dem Ins Aprssollerp.216ll6 (1841). » margaritacea Rısso, Hist. Nat. d. princip. product. de Europe merid.,. V, p. 40 (1826). Argyope sericea Sav. et Aup., in Deser. de l’Egypte, Ed. 2, XXI, p. 334, Pl. II, figg. 6 (1827). VG. (8 Aranea argentea GMEL., LINN. Syst. Nat., Ed. XIII, T. I, P. Np. 2359, SI

') Förmodligen också öfver Medelhafvets östra kustländer. I Syrien förekommer en närstående form, Argiope splendida Sav. et Aup., som möjligen icke är specifikt skild från A. lobata.

596 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Segestria dentata Rısso, Hist. Nat. d. prince. prod. de !’Eur. mér., V, up. 161 (1827). Epeira dentata Wauck., Hist. Nat. d. Ins. Apt., I, p. 118 (1841). Argyopes prelautus KocH, Die Arachn., V, pag. 37, fig. 359 (1839).

Till slut några ord om slägtnamnet Argiope, som vanligen skrifves antingen Argyope eller Argyopes. — Saväl pa det ställe i Description de UEgypte, der slägtet af AUDOUIN karakterise- ras (T. XXII, p. 328 af Ed. 2), som i registret till samma del (p. 466), är dess latinska namn Argiope, men pa fransyska kal- las det Argyope ("Genre ARGYOPE, Argiope”, alldeles som AU- DOUIN på andra ställen skrifver: ”Genre TEGENAIRE, T egenaria”, ”Genre PHOLQUE, Pholeus”, "Genre FAUCHEUR, Phalangium”, 0. 8. v.). Detta sednare skrifsättet har han likväl sedermera, vid artbeskrifningarne, icke blott begagnat i arternas fransyska, utan äfven i deras latinska namn. Då AUDOUIN emellertid först, och vid slägtkarakteristiken, skrifvit Argiope, borde man väl bi- behålla detta, dessutom ensamt språkriktiga skrifsättet (namnet är nämligen bildadt af Soyıörın, nom. prop. myth. femin. gen.) med förkastande af det orimliga Argyope, som upptagits af LUCAS, WALCKENAER och andra. — LATREILLE !) har förän- drat det — på hvad grund vet jag icke — till Argyopes och gjort det till ett masculinum, och följes häri af SUNDEVALL, KocH, KEYSERLING m. fi. — Önskligt vore emellertid, att släg- tet hädanefter äterfinge sitt ursprungliga och rätta namn: Ar- giope SAV. et AUD.

1) I Cuviers Regne Animal, Nouv. Ed., IV, p. 70 (1829).

597

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 9.

Förslag till ett instrument att bestämma det högsta och lägsta barometerståndet och mot- i svarande tid.

Af A. G. THEORELL.

[Meddeladt den- 13 November ' 1867.)

Tafl. XXI.

Bland de problem, som sysselsätta den nyare meteoro- logien, är theorien för stormar otvifvelaktigt ett af de vigtigaste, och för studiet af dessa återigen äro barometerns variationer af största vigt. För bestämmandet af en storms natur och gang är det dock isynnerhet af betydelse att känna det högsta och lägsta barometerståndet på de orter, öfver hvilka han går fram, och motsvarande tider. Likväl bli uppgifter af detta slag af nagon egentlig nytta, först om man har dem från ett större antal punkter, fördelade öfver ett större gebit.

Som imellertid det endast undantagsvis kan komma i fråga att göra sådana bestämningar genom direkt observation, blir det af vigt att kunna ha ett instrument, som icke blott med till- räcklig noggranhet anger det högsta och lägsta barometerstån- det och motsvarande tider, utan äfven är sa billigt, att det för en måttlig kostnad kan utplanteras på ett större antal punkter.

Följande förslag till konstruktion anser förf. uppfylla dessa fordringar.

Instrumentets hufvuddelar äro: en sifonbarometer, A (se Tall. XXH), ett ur, D, af enklaste konstruktion med endast en vi- sare, ett löpverk, C, och en elektromagnet, D.

På urvisarens axel, mellan taflan och den närmaste bott-

nen, sitter ett hjul, a, och en urfjeder är fästad med sin ena

N

598 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ända i bottnen och med den andra i hjulet, och tjenar säledes att vrida detta. Hjulets centrumhylsa räcker framom taflan, och vid henne är fästad en visare b, som således befinner sig fram- för taflan men innanför urets visare. Då detta hjul är fritt, vrides det af fjedern och går då i samma led, som urets visare. En mothake på sjelfva urvisaren hindrar det dock att vrida sig längre, än tills visaren b kommit midt under urets visare. _

På löpverkets vals, m, är upplindad en sena, hvilken ‚upp- bär glasröret c, som omsluter barometerrörets öppna ända. I detta glasrör är medelst en kork inpassad en ståltråd s, som är i förbindelse med den ena poltraden till en galvanisk stapel, hvars andra poltrad är förbunden med en i barometerröret in- smält platinatråd. I ledningen befinner sig äfven elektromag- neten D.

Dennes ankare är fästadt vid balansen d, hvars ena arm utgör stoppare för löpverkets vindfång, e, och hvars andra arm är försedd med en utvidgning, h, hvilken med en inskärning om- fattar den koniska kanten pa hjulet a. Balansen trycks af en fjeder, och verkar med sin ena arm på hjulet a såsom en friktionsmuff och arreterar med den andra löpverket. =

Om nu vid barometerns sjunkande qvicksilfret når stältra- den s, så magnetiseras elektromagneten och drager således till sig sitt ankare, hvarigenom så väl löpverkets vindfång som bju- let a blir fritt. Hjulet a vrides då af sin fjeder och stannar, då visaren b står midt under urets visare. Löpverket kommer på samma gång i rörelse och drager upp ståltråden s. Denna rörelse varar dock ej längre, än till dess kontakten mellan qvick- silfret och stålträden är upphäfd, ty då upphör magnetismen i elektromagneten och balansen lyder åter fjedern, hvarigenom löpverket stannar och visaren b arreteras. Fortfar barometern att falla, så upprepas samma rörelse, och man ser således, att sa länge Barometern faller måste stälträden hålla sig ome- delbart öfver qvicksilfret i barometern och visaren b följa urets visare. Stiger barometern sedan, så står stälträden vid. den högsta punkt, den nedra nivån innehaft, och visaren b på

THEORELL, MAXIMI- OCH MINIMI-BAROMETER. 599

den punkt af urtaflan, vid hvilken urets visare då var. Pä en skala vid den nedra nivån af barometern kan man således afläsa det lägsta barometerständet och visaren b anger tiden derför.

Den jemna och långsamma gången hos valsen till ett löp- verk innebär garanti för att ståltråden verkligen alltid skall stanna omedelbart ofvanför qvicksilfret och att således instru- mentet skall arbeta — naturligtvis med korta mellantider — så länge barometern faller. Ett temligen obetydligt tillägg till konstruktionen medgifver att efter behag förändra instrumentet från minimi- till maximibarometer och tvärtom. ;

Hvad priset på instrument af denna konstruktion beträffar, kan jag visserligen ej uppge det bestämdt, men af de upp- gifter, jag förskaffat mig om det sannolika priset på ett baro- meterrör, en elektromagnet och ett ur af ifrågavarande kon- struktion, tror jag mig kunna beräkna det till omkring 75 Rdr. Åtminstone bör man vid en tillverkning i något större skala kunna räkna på detta pris. Man bör besinna att en fullstän- dig barometer ej är nödvändig, utan endast röret med sitt bräde och en liten skala vid den nedra nivån. Afläsningen kan ske med tillräcklig noggranhet för ifrågavarande behof genom jem- förelse med en vanlig barometer.

En liten mekanism, som på vissa mellantider bibringar ba- rometern en lindrig stöt, för att förekomma fel tillfölje af qvick-

silfrets adhesion till glaset, kan ej betydligt öka priset.

600

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Botaniska Afdelningen:

(Forts. från sid. 590.) Af Prof. Miquel.

En dyrbar samling af växter från Japan och Java samt Sumatra.

Af Prof. Regel i Petersburg.

Plante Schrenkiane&e (från Siberien) 16 spec. » — Secovitziane (från Caucasus) 70 spec. » Siberie orientalis 33 spec. » Japonic® 159 spec.

Af Lektor Wahlstedt.

En samling Chare, mossor och phanerogamer från södra och med- lersta Sverige.

601

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 9.

Om bestämningen af centralaxeln och den ögon-

blickliga rotationsaxeln vid en kropps rörelse.

Af G. R. DAHLANDER.

[Meddeladt den 13 November 1867.]

Vid undersökningen af de geometriska lagarne för en kropps rörelse och vid dessas tillämpning till mekaniken är det af stor vigt att kunna bestämma läget af centralaxeln och den ögon- blickliga rotationsaxeln, den förra vid kroppens ändliga, den sednare vid dess elementära rörelse. Jag gar att meddela några

satser, som torde vara af nytta för dylika undersökningar.

CHASLES, som genom sina arbeten i väsendtlig grad bi- dragit till cinematikens grundande och utveckling, har angifvit följande method för centralaxelns konstruktion !): Antag en punkt O i rymden och drag från den tre räta linier Oc, OB och .Oy parallela och lika stora med tre kordor AA, BB! och CC", som förena homologa punkter af den rörliga kroppens tvenne olika lägen; planet genom «, $ och y är vinkelrätt mot centralaxeln, hvars riktning således är bestämd. Sedermera projicieras de båda trianglarne ABC och A'B'C' rätvinkligt pa «ßy, och centralpunkten till de båda projektionerna bestämmes; genom denna punkt måste centralaxeln ga. — Denna konstruk- tion är dock temligen invecklad och har för öfrigt, som CHAS- LES sjelf anmärker, den olägenhet, att den ej är användbar vid den elementära rörelsen för den ögonblickliga rotationsaxelns

bestämning.

') Comptes Rendus de FAcadémie des Sciences, T. 52, p. 487.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 9. 3

602 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Man kan lättare verkställa konstruktionen, om man, sedan planet «ßy är bestämdt, drager från O en mot nämnde plan vinkelrät linie, skärande detsamma i en punkt d. ‘ Drager man vidare genom tvenne af midtpunkterna a, b, e till kordorna AA’, BB' och CC" planer vinkelräta mot de motsvarande linierne «od, pd och yd, sa skära dessa hvarandra i en linie, som utgör cen- tralaxeln. {

För att bevisa detta, antag att kroppen för att bringas från sitt första till sitt andra läge till en börjau får glida i en riktning parallel med centralaxeln ett stycke Od eller afståndet från O till planet @ßy, samt att han sedermera får rotera kring denna axel, tills de homologa punkterne sammanfalla; enligt centralaxelns hufvudegenskaper måste en sadan förflyttning vara möjlig. Vid den första delen af rörelsen, eller glidningen, kom- mer den punkt af kroppen, som i dennas ursprungliga ställning är vid A, att förflyttas till en punkt A”, och vid den derpa föl- jande rotationen kommer samma punkt till A’ efter att hafva beskrifvit en cirkelbage, hvars medelpunkt är på centralaxeln och hvars plan är vinkelrätt mot denna. Drager man genom midtpunkten m till kordan A'A” ett plan vinkelrätt mot nämnde korda, måste följaktligen detta plan gå genom centralaxeln. Men samma plan måste äfven gå genom midtpunkten a till kor- dan AA’, emedan linien ma är parallel med sidan AA” i tri- angeln AAA”. Detta gäller för hvilken punkt som helst af kroppen, och den anförda satsen är således bevisad.

Den förändrade konstruktionen är lika användbar för den elementära, som för den ändliga rörelsen. I sjelfva verket sam- manfalla i förstnämnde händelse kordorna AA, BB'...med de elementära vägstycken, som af punkterne A, B... beskrifvas, och vid konstruktionen ersätter man kordorna med motsvarande hastigheter. För den ögonblickliga rotationsaxeln blifver kon- struktionen densamma, som PONCELET angifvit och sådan den vanligen framställes i läroböckerne uti cinematik med en af LAMARLE föreslagen modifikation !).

') Bulletin de l’Academie Royale de Belgique, T. 5, p. 341.

DAHLANDER, OM RÖRELSEAXLAR. 603

Men med skäl framhåller CHASLES som en olägenhet vid PoNcELETS method för den ögonblickliga rotationsaxelns be- stämning, att den förutsätter kännedom af kroppens hastighet i trenne punkter, ej blott till riktning, utan äfven till storlek. Detta är en stor olägenhet, da vid tillämpningarne man sällan känner annat än hastighetens riktning, hvilket ocksa är nog för problemets lösning. Då PONCELETS method likväl genom dess enkelhet och omedelbara härledning ur de enklaste geometriska lagarne för en kropps rörelse är af stort värde för mekaniken, har jag försökt undanrödja nämnde olägenhet. Detta låter sig äfven göra med iakttagande af en bekant egenskap, som till- hör rörelsen af en rät linie i rymden, nemligen, att de rätvink- liga projektionerna af hastigheterna hos tvenne dess punkter på sjelfva linien äro lika stora och i samma riktning. Tänker man sig på en linie AB af den i rörelse varande kroppen afsatta styckena Ap = Bq åt samma håll, så kunna punkterna p och q betraktas som projektioner af ändpunkterna till linier, som föreställa hastigheterna hos ——— A och B. Drager man genom p och q planer vinkelräta mot linien AB,

skära de saledes hastighetens riktnings-

linier i tvenne punkter A’ och BD, sa

belägna, att AA’ och BB" äro propor- tionela med motsvarande hastigheter. Antag en tredje punkt C hos kroppen, hvilken punkts hastighetsriktning är bekant. Låt projektionen af punkten A’ på linien AC vara r. Afsättes afståndet Ar från & till s, blifver Cs projektionen af den linie CC, som angifver hastigheten hos punkten ©. På detta sätt kan man finna linier, som angifva hastighetens relativa storlek, och man kan sedermera tillämpa PONCELETS method för att konstruera den ögonblickliga rotationsaxeln. Jag vill nu framställa en sats beträffande centralaxeln, som visserligen är en omedelbar följd af denna axels kända egen-

skaper, men som jag dock ingenstädes sett uttalad, ehuru den ;”

604 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

innebär en ganska märklig geometrisk egenskap hos central- axeln.

Antag att P och P äro tvenne homologa planer tillhörande kroppens båda olika ställningar. Då är centralaxeln den kor- taste af de kordor, som förenar tvenne homologa punkter i de båda planen P och PP".

Riktigheten af denna sats inses lätt. Låt n och n’ vara de punkter, der centralaxeln skär P och P', så måste n och n' vara homologa, ty vid kroppens glidning längs centralaxeln flyt- tas n till n, och någon vidare förflyttning äger ej rum för denna punkt vid hela kropens vridning kring axeln. Men hvarje an- nan punkt m i planet P bringas till sin homologa punkt m’ i planet P' genom först en glidning lika stor med nn och ytter- ligare en rotation kring centralaxeln, hvarföre mm måste vara större än nn’, da den förra linien är hypothenusan i en rätvink- lig triangel, der sistnämnde linie är en af de öfrige sidorna.

Denna sats gäller naturligtvis såväl för den elementära, som för den ändliga rörelsen. Man kan på grund häraf tänka sig en kropps kontinuerliga rörelse ske på det sätt, att kroppen glider från hvarje läge i riktning af den punkts rörelse, som beskrifver den kortaste banan, på samma gang den roterar kring nämnde riktningslinie.

Det kan inträffa, att det kortaste afstandet mellan tvenne homologa punkter är noll. I sådant fall har kroppen ej någon glidning, utan blott rotationsrörelse kring en axel gående genom den för båda ställningarne gemensamma punkten. Denna rota- tionsaxel konstrueras på samma sätt, som när kroppen roterar kring en fast punkt.

605

Öfversigt al Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 9.

Om en anmärkningsvärd varietet af Gunnellus

vulgaris Cuv.

Af P. ÖLSSON.

[Meddeladt den 13 November 1867.]

Under mitt vistande i Bergen erhöll jag, den 18 sistlidne September, jemte en liten Gunnellus vulgaris af vanligt utse- ende ett exemplar af en Gunnellus af ungefär samma storlek, men mycket olika i färg och derjemte äfven i afseende på for- men erbjudande rätt betydlig olikhet. Båda voro lefvande, da jag erhöll dem om morgonen, och först om aftonen dogo de, så att jag hade godt tillfälle betrakta dem under deras naturliga tillstånd. Da jag ej funnit omnämnd någon liknande form, skall jag här i korthet beskrifva nämnda individ, och dermed jemföra ett par andra individer, som jag insamlat vid Bergen och War- berg.

Grundfärgen är svartbrun eller mörkt kaffebrun (fuscus), buk och strupe något ljusare. Kroppens sidor äro glest be- strödda med små, ljusa, nästan hvita, prickar, och analfenan har elfva tvärsgaende eller något bakat rigtade, smala band af denna färg. Bröstfenan är ljusbrun, men har på sin nedre del tre runda ljusa fläckar. Ryggfenan har kroppens grundfärg och saknar alla spår af fläckar. Stjertfenan har några svarta pric- kar, och liknande visa sig sedan djuret legat i sprit äfven an- norstädes, som det tyckes under huden, mest på hufvudet, bröst- fenorna och vid strupen. Iris är gul. — Gunnellus vulgaris är, som bekant, till grundfärgen vanligen grågul eller gråbrun, mer

eller mindre marmorerad med djupare fläckar eller tvärband,

606 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

och dessutom utmärkt af en rad (9—13) stora, svarta, stundom af en hvit ring omgifna fläckar på eller vid ryggfenan.

Beträffande vidare formen, visar sig det ifrågavarande svart- bruna individet (här nedan betecknadt med D), serdeles vid jemförelse med det minsta af de öfriga (C), ega betydligt

längre hufvud, bredare panna, längre och. bredare nos samt

större kroppshöjd. Vidare är pannan mera rundadt convex och ryggfenan börjar något längre bakåt. Individet B är från

Warberg, de öfriga från Bergen.

a. ne A Millimeter.

Längd frän nosspeisen till stjertspetsen...| 168 150 110 105} | utgör i Svenska dee.-tum respective 5,6; | D; 3,1; 3,0. i | Hufvudets största längd................ ...... 204 181 123 134 I Kroppens största Höjd, NN. 193 161 11% 12 ‚ Hufvudets förhållande till kroppslängden...| 1:8,2 sale 81 | 1:86 | 1: 7,75 | Höjdens förhållande till längden ... ........ 133 1:92, 12970056 | Ögats longitudinella diameter ... ........... 4 3% 3 3 | Ögats Ver.tikalagidiameie ren er 34 34 21 23 | Pannans minsta bed 2 2 14 2 Afständet från ögat till öfverkäkens spets dr dr 2 22223 | Underkäkens bredd vid munngiporna ...... | 6 6 34 4 | Kroppshöjden öfver anus ...... EO NSI | 10 AR CL 11; NBrröstfenansWläng ae 10 9% 6 or | Bröstfenans bredd vid roten ................. 4 33 23 3 Ve nen laneder rue... m SSA AR SR RG) 7 64

Ryggfenan börjar hos A och B midtöfver bröstfenans rot. hos C framom, hos D ett par millimeter bakom roten af bröst- fenorna.

För D ma än vidare följande mått upptecknas:

Kroppens höjd vid stjertfenans TOt.....sssessssssisrsea 31 mm. » Storstantjocklek re 4a 53 mm. yesesellerzanalfenanschojde ee. + mm.

Största ryggfensträlens längd fullt ..................... 2 mm.

OLSSON, OM EN VARIETET AF GUNNELLUS VULGARIS. 607

Om man undantager kortheten, har djuret i öfrigt den för Gunnellus vulgaris vanliga svärdlika kroppsformen; den är så- ledes afsmalnande såväl framåt som bakåt och åt ryggen, men buken är rundad. Ryggfenans främsta strålar (ungefär till den tionde) tilltaga småningom i längd, sedan är höjden temligen oförändrad, dock störst något framom stjertfenans rot. Antalet strålar är 74, och de kunna utan synnerlig svårighet räknas. Analfenan har två hvassa och, som jag trott mig finna, 40 mjuka strålar, men dessa sednare äro ganska svåra att med bestämd- het räkna. Stjertfenan har 18 och bukfenan två strålar; men stralarnes antal i bröstfenan kan jag ej räkna utan att afklippa och utbreda den. Kännedomen derom torde dock vara af min- dre vigt, hvadan jag underlåtit detta.

Såsom formel för rygg- och analfenorna hos Gunnellus vul- garis uppgifva CUVIER «och VALENCIENNES (Hist. des Poissons Bd. XI p. 421) samt GÜNTHER (Catalogue of Acanthopt. Fishes vol. III, p. 286).

Rf. 76 a 81, Af. 2/39 a 44; KRÖYER (Danmarks Fiske I p. 341) har Rf. 78 (76—80), Af. 2/41 (2/40—2/42); NILSSON (i Skandinaviens Fauna) uppgifver Rf. 78 a 79, Af. 2/42,

och YARRELL har för analfenan till och med 2/43. — Huf- vudets och kroppshöjdens förhållanden till totallängden uppeif- vas af Cuv. & VALENC. respective som 1:8 och 1:9, af GÜN- THER som 1:81 och 1:94, af KRÖYER som 1:8 och 1:8 och likaså af YARRELL (han inberäknar da ej stjertfenan i längden).

Jemföras nu härmed de ofvan för D angifna talen, sa visar det sig, att dessa ännu ligga inom eller vid gränsen för form- förändringarna hos Gunnellus vulgaris, till hvilken art ifraga- varande individ således tvifvelsutan hör. — Af färgförändringar omtalas i LOwES Fauna Orcadensis en purpurröd Blennius med blott en ocell pa ryggfenans främre del. CUVIER och VALEN- CIENNES samt GÜNTHER föra den med tvekan sasom en varie- tet till Gunnellus vulgaris. FABER (Naturgeschichte der Fische

608 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Islands, Frankfurt 1829 p. 77) säger sig flera gånger hafva iakttagit, att de 41 tums långa ungarne af Gunnellus vulgaris — hvilka anses vara identiska med Blennius murenoides GMEL. — sakna ryggfläckar och bland annat utmärka sig genom en ask- ora färg. Emellertid är detta åtminstone icke alltid fallet, ty GAIMARD insamlade vid Island ganska små individer med tyd- liga ryggfläckar (CUV. & VALENC. XI, 422), och såsom ytter- ligare bevis kan anföras det här ofvan omtalade individet C, hvilket, ehuru blott 3,7 tum långt, har tolf tydliga mörka fläc- kar längs ryggfenan. Kroppens grundfärg hos detta individ var gulgrå och föga marmorerad, men under ögat var ett mycket tydligt mörkt tvärstreck. Hos öfriga författare har Jag ej sett några vidare uppgifter om att artens färg varierar, om jag un- dantager KRÖYER, hvilken omtalar ett individ af en liflig röd- brun färg med flera hvita tvärstrimmor (grundfärgen torde hafva varit roströd, såsom a DONOVANS British Fishes Tab. XXVII), äfvensom individer utan eller med blott ett eller två par fläckar

på ryggfenan.

STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS- AK ADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 24. 1867. MJ 10.

Måndagen den 16 December.

Hr Friherre WREDE och Hr EDLUND afgafvo infordradt yttrande öfver en till Akademiens utlatande remitterad, af at- skilliga Handlande i Hufvudstaden gjord underdanig ansökan om rättighet att vid vägning i allmän handel fa begagna vigtlödjor, som till erhallande af behörig tyngd blifvit pluggade; och skulle pa grund af detta de Kommitterades yttrande, som af Aka- demien godkändes, underdanig skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t aflatas.

Med anledning af remiss från Kongl. Kammar- Collegium af besvärshandlingar rörande den gällande stadgan för laxfiskets bedrifvande i Klarelfven och närmast derintill belägna delar af sjön Wenern afgafvo Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN infordradt utlåtande, som jemväl af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget utlåtande i ämnet.

Hr BERG förevisade några fynd vid undersökningen af en jättegryta i närheten af hufvudstaden.

Hr EDLUND meddelade en af honom utförd undersökning: ”Om den minsta elektromotoriska kraft, med hvilken en gal- vanisk ljusbåge kan frambringas.” ”

Hr S. LOVÉN redogjorde för en af Docenten P. OLSSON till Akademien afgifven berättelse om den resa, hvilken han för- liden sommar med statsbidrag utfört till Norges vestkust, samt föredrog en afhandling af Docenten F. A. SmMIirtT: ”Kritisk | förteckning öfver Skandinaviens Hafs-Bryozoer, 4:de fortsätt-

99 3

| mMingen.

610

Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för en af honom utförd un-

dersökning af Vauquelinitens sammansättning och kristallform*, samt meddelade en uppsats af Docenten P. T. CLEVE: ”Diato- macex från Spetsbergen” ”, samt en annan af Hr G. LINDSTRÖM: ”Analyser af bergarter från Spetsbergen.”*

Hr BOHEMAN föredrog en af honom författad nase "Bi- drag till Gottlands insektfauna”*, och meddelade å författarens vägnar "Anteckningar om Östergötlands Dagfjärilar, af N. C. KINDBERG.”*

Sekreteraren föredrog ett meddelande af Läroverks-Adjunkten D:r C.W.PAYKuLL: ”Om Kaolin från Osmundsberget i Dalarne.’’*

Till införande 1 Akademiens Handlingar antogos följande, i vederbörlig ordning af utsedde Kommitterade granskade af- handlingar:

1:0) ”Ytterligare bidrag till kännedomen om pleuronectoi- dernas utveckling och byggnad”, af Intendenten vid Götheborgs Museum A. W. MALM; 2:0) ”Beskrifning på en apparat för re- gistrering af observationer på luftens temperatur, fuktighet och pression”, af Docenten A. G. THEORELL; 3:0) ”Om några deri- vator af den Gros'ska platinabasen”, af Docenten P. T. CLEVE.

Genom val utsågs till inländsk ledamot af femte klassen Ad- Junkten i Kemi vid Universitetet i Lund D:r JoHAN LANG, till utländsk ledamot i fjerde klassen Engelske Generallieutenanten och Presidenten i Kongl. Societeten i London EDWARD SA- BINE, och till utländsk ledamot i sjunde klassen Professorn i Ki-

rurgi vid Medicinska Fakulteten af Universitetet i Paris D:r

AUGUSTE NELATON.

Till Letterstedtsk Resestipendiat utsågs Docenten vid Up- sala Universitet D:r P. T. CLEVE.

Följande skänker anmältes:

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Från H. M. Enkedrottningen. BoRY DE S:T VINCENT, Expedition scientifique de la Morée: Section

des sciences physiques, Texte, T. 1—3 & Atlas. Par. 1832 |

—56. 4:0 & fol. (Forts.)

611

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 10.

Bidrag till Gottlands Insekt-fauna. Af CARL H. BoHEMAN.

[Meddeladt den 16 December 1867.]

Genom det understöd Kongl. Akademien behagat tilldeia mig under sommaren 1867, för verkställande af Entomologiska insamlingar och undersökningar på Gottland, har jag blifvit i tillfälle, i ej ringa mån, utvidga kännedomen om detta landskaps, i så många hänseende intressanta och egendomliga Insekt-fauna. Under de tvenne somrar, aren 1848 och 1849, som jag hade till- fälle uppehålla mig på denna ö, gynnades jag af en, för insam- lingar, i allmänhet gynsam väderlek, hvarigenom skörden af sällsynta och för Sverge nya arter utföll särdeles rikhaltig, hvilket ådagalägges af min, i Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar för år 1849 pag. 193—267 införda afhandling. Då jag i densamma endast redogjort för då funna Coleoptera, Orthoptera och Hemiptera, skall jag denna gång hufvudsakligen behandla en annan Imsekt-ordning, eller Lepidoptera, af hvilken Gottland eger, ett icke ringa antal nya, och inom vårt öfriga land förut icke anmärkta arter. Det är ock naturligt, att denna provins, så afvikande från öfriga delar af landet, så väl genom sina geologiska som vegetativa förhållanden, måste förete åtskilliga egendomliga natur-alster.

I anseende till den kalla våren och växternas deraf beroende sena utveckling, anträddes resan till Gottland först d. 14 Juni. Redan vid ankomsten till Wisby möttes jag af den oblida, och | för insamling af insekter, missgynsamma väderlek, som med få . undantag varit rådande under hela mitt vistande på ön. Ifrån | Wisby begaf jag mig längs vestra kusten till södra udden eller =

+ . ie ALS

612 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hoburgen, fortsatte derifrån norr ut, följande-i det närmaste östra kusten ända till Fårösund, här och der görande exkur- sioner till de inre delarne af ön. I Fårösund uppehöll jag mig i flera dagar, i ändamål att besöka Färön, men denna utflygt måste, i anseende till den stormiga och regniga väderleken, in- ställas. Från Fårösund styrdes kosan norrut till Kapellshamn och sedermera längs vestra kusten till Wisby, hvarifrån jag med ångfartyg återvände till Stockholm d. 16 Aug., sedan jag nära 9 veckor vistats på Gottland. Under denna tid uppehöll jag mig längre eller kortare tid pa följande ställen nemligen i Wisby (15—17 Juni), Ishems (18—20 Juni), Bopparfve (21—24 Juni), Qvinnegärda (25—26 Juni), Kyrkarfve (27—28 Juni), Wester- garda nära Hoburgen (29—30 Juni), Hamra i Skogs (1—2 Juli), Linguede (3—7 Juli), Kyrkeby i Ethelhem (8—14 Juli), Orleifs i Alskog (15 Juli), Westerby (16—19 Juli), Magnuse i Gothem (20—21 Juli), Slite (22 Juli), Taksten (23—30 Juli), Fårö- sund (31 Juli—2 Aug.), Angelbos (3—5 Aug.), Snäckers (6—8 Aug.), Grausner (9—12 Aug.) och Kinners samt Lummelund (13—15 Aug.). Ibland uppräknade lokaler, anser jag mig böra rekommendera åt dem, som i samma ändamål som jag besöka Gottland, såsom särdeles vackra och erbjudande rikt utbyte: Bopparfve, Westergarda, Linguede med det närbelägna Eke, Kyrkeby, Orleifs, Westerby, Magnuse, Taksten, Kinners och Lummelund. j

För hvar och en som besökt Gottland, i ändamål att göra, insamlingar af insekter, är det väl bekant, att man egentligen har fem olika lokaler, som framför andra förtjena att under- sökas, nemligen: 1:0) De här och der förekommande, nästan all vegetation saknande allvar-lika trakterna, der berget nästan öfverallt träder upp i dagen, prydda med spridda exemplar af Cynanchum vincetoxicum, Thymus serpyllum och Ormbunkar. Denna lokal saknar, då man har sol och värme, icke sitt in- | tresse, emedan der förekomma flera sällsynta och för ön egen- | domliga Lepidopter- och Dipter-arter. 2:0) De vidsträckta myr- |

er sterna beväxta med vass, ach, flera starr-arter, den ståtliga | 4 f a

FOS NORR 3 | ANM 2 | Rd bl , |

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 613

och busklika Euphorbia palustris samt en och annan sällsynt Orchis-art. Denna lokal som eger fera sällsynta Coleoptera, Lepidoptera och Diptera är likväl endast åtkomlig under torra somrar. 3:0) De här och der temligen vidsträckta barrskogarna, hvilka i allmänhet bestå af mindre växtlig tall, hafva väl ett och annat att bjuda på, ehuru de dock förete en oväntad fattig- dom på insekter och man eftersöker dessa utan någon särdeles uppmuntran under barken på stubbar och nedfallna träd. 4:0) De bördiga och ofta praktfulla ängarna, beväxta hufvudsakligen med ask, björk, asp, rönn, hagtorn, hassel i stor mängd, Cor- neus sanguinea, Evonymus europaeus samt här och der ek. Gräs- mattan i dessa utgöres på skuggiga ställen af bredbladiga växter och de prydas för öfrigt med en stor rikedom af Orchideer och andra sällsynta blommor. 5:0) Fält som äro beströdda med smärre stenar förtjena äfven uppmärksamhet, såsom lemnande god skörd af Carabici och Staphylinii. Genom ett förbättradt åkerbruk har här, liksom på många andra ställen inom vårt land, många för naturforskaren särdeles fördelaktiga lokaler, under de senare åren blifvit förstörda. De under mina förra resor ofta påträffade med tistel-arter, Syngenesister och andra växter nästan igenvallade trädesåkrarne, som hade mycket af värde att bjuda på, voro nästan totalt utmönstrade.

Ett insamlings-sätt, som på många andra ställen inom vårt land visat sig särdeles gifvande och genom hvars användande en stor mängd nya arter blifvit upptäckta, eller den så kallade sikt- ningen af löf m. m., som af mig förut ej användts på Gottland, hoppades jag skulle visa sig särdeles fördelaktigt. Men denna min förväntan har icke slagit in. Ehuru man öfverallt i ängarna påträffar hopräfsade högar af nedfallna och multnande löf vi- sade sig vid deras siktning en ovanlig fattigdom på insekter, Huruvida detta förhållande bör tillskrifvas det nästan bestän- diga regnet, eller andra orsaker, anser jag mig icke kunna af- göra. Besynnerligt nog har samma resultat af denna insamlings- method visat sig på Öland, som i geologiskt och vegetativt hän-

seende eger mycken öfverensstämmelse med Gottland.

[|

I

614 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867.

Såsom exempel på af huru stor vigt det är, att känna in- sekternas lefnadssätt och tiden på dygnet då de böra eftersökas, har jag ansett mig böra anföra, att de tvenne sällsynta Coleopter- arterna Acrognathus mandibularis och Planeustomus palpalis icke kunna insamlas förr, än kort före solnedgången samt att de straxt efter densamma försvinna. Samtidigt eller något tidigare kunna rika skördar verkställas af flera Staphylinii, Anisotome, Mylechi och Pselaphi.

En egenhet förefinnes i Gottlands insekt-fauna som jag an- sett mig böra omnämna. Den består deruti, att arter, som på ett ställe kunna påträffas i temlig mängd, fruktlöst eftersökas på andra liknande lokaler. )

I min förra afhandling om Gottlands insekt-fauna (Vet.- Akad. Handl. 1849 p. 197) yttrade jag en förmodan, som jag nu finner mig föranlåten att ätertaga. Jag uppgaf nemligen att ingen af de större Carabi skulle förekomma på ön. Förliden sommar lyckades jag likväl finna ett exemplar af Carabus vio- laceus; men då icke någon mer art eller individ af detta slägte hittills påträffats, synas hithörande species åtminstone böra räknas till sällsyntheterna på ön.

Under de många resor jag verkställt inom landet, i ända- mål att insamla insekter, har jag aldrig varit utsatt för sämre väderlek än den, som varit rådande under mitt vistande denna sommar på Gottland. Genom det nästan dagliga regnet voro alla sidlända lokaler vattendränkta och således oatkomliga. Myr- trakterna hade utseende af små insjöar. Hvilken otrolig massa larver och puppor, som genom dessa öfversvämningar blifvit för- störda, kan man lätt föreställa sig. Då det icke regnade blåste stark och kall nordan. Fjärilar och Diptera, som älska soliga, varma och lugna dagar, visade sig ytterst sparsamt. På Coleoptera och Hymenoptera var dock tillgången rikhaltigare. Under sådana missgynnande förhållanden kunde insamlingarna icke lyckas så som jag hoppats. Jag har likväl hemfört omkring 6,000 indi- vider, som blifvit till Riks-Musei Entomologiska Afdelning öfver-

. BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 615

lemnade. Flera sällsynta eller för vår fauna nya arter befinna sig deribland för hvilkas fundorter jag nu gar att redogöra. De arter framför hvilka ett tecken (") blifvit utsatt, hafva

förut icke uppgifvits såsom funna inom Sverige.

COLEOPTERA.

CARABUS violaceus. Sub lapidibus ad Westerby d. 17 Julii specimen unicum.

CYCHRUS rostratus. Sub cortice Pini ad Lummelund d. 15 Aug.

NEBRIA Gyllenhalii. Sub lapidibus ad Westergärda d. 29 Juni.

LEBIA chlorocephala. In gramine ad Ishems 19 Juni, parce.

Dromıus linearis. In gramine ad Kinners d. 11 Aug. spec. unicum. sigma. Sub cortice arborum ad Kyrkeby d. I Juli.

ANCHOMENUS marginatus. Sub lapidibus locis humidis ad Bopparfve rarius. C©..R. BOoHEMAN. albipes. Ad litora maris sub fucis rejectis ad Bopparfve d. 22 Junii passim.

BADISTER bipustulatus. Sub lapidibus ad Bopparfve d. 23 Junii, passim.

Leistus ferrugineus. Sub foliis delapsis ad Kyrkeby d. 8—14 Julii, Linguede 3—7 Julii et ad Westerby 16—19 Julii, passim.

Panaczus cruz major. Sub lapidibus ad Bopparfve d. 24 Junii, rarius.

OPHONUS azureus. Sub lapidibus prope Hoburgen d. 29 Juni, passim. punctatulus. Sub lapidibus prope Hoburgen d. 29—30 Junii specimina nonnulla invenit C. R. BOoHEMAN.

HYGROTUS inequalis. In aquis stagnantibus ad Kyrkeby d. 8—14 Julii, passim. ;

HYDROPORUS lineatus. In aquis stagnantibus ad Kyrkeby d. 9—11 Juli. geminus. In aquis stagnantibus ad Kyrkeby d. 10—12 Juli.

HYDRANA riparia. In aquis stagnantibus ad Ishems d. 20 Junii, passim.

Hyorocnus elongatus. In aquis stagnantibus ad Kyrkeby d. 10 Julii, passim. brevis. In aquis stagnantibus ad Quinnegärda d. 26 Junii.

HELOPHORUS aquaticus. In aquis stagnantibus ad Kyrkeby d. 13 Julii.

ÜERCYoN dorsostriatum. Sub fucis rejectis ad litora maris, prope Bopparfve d. 24 Junii, passim.

MEGASTERNUM bolethophagum. In gramine locis humidis ad Westerby d. 17 Julii, ad Taksten d. 27 Julü, ad Angelbos d. 5 Aug. et ad Kinners d. 10 Aug.

HETEROCERUS femoralis. In-gramine locis humidis ad Kyrkeby d. 14 Juli individ. unicum.

GoERTUS cyaneus. Sub lapidibus rarius prope Hoburgen d. 29 Juni

R. BoHEMAN.

616 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Ocypus cupreus. Sub lapidibus ad Westergårda d. 29 Junii.

PHILONTHUS discoideus. In stercore bovino ad Kinners d. 12 Aug. marginatus. In stercore bovino ad Orleifs d. 15 Juli. micans. Sub foliis delapsis locis humidis, ad Kyrkeby d. 8—10 Julii, passim.

Remus cinerascens. Sub foliis delapsis locis humidis ad Kyrkeby d. 9 Juli.

QuEDIUS fuliginosus. Sub lapidibus ad Kyrkeby d. 13 Julii.

MICROSAURUS impressus. In stercore bovino ad -Taksten d. 24 Juli, parce. brevis. In societate cum Formica rufa ad Wisby d. 16 Junii, parce.

RAPHIRUS attenuatus. Sub lapidibus et museis, locis humidis ad Is- hems d. 19 Junii.

Ornrus fulvipennis. Sub foliis delapsis ad Quinnegärda d. 28 Junii, ad Kyrkeby d. 9-12 Julü, rarius. melanocephalus. Sub foliis delapsis ad Kinners d. 14 Aug.

XANTHOLINUS tricolor. Sub lapidibus ad Linguede d. 3—5 Julü, ad Kyrkeby d. 11 Julü. nen Be

LATHROBIUM Ddrunnipes. Sub foliis delapsis ad Hamra d. 1 Julü. filiforme. Sub foliis delapsis ad Hamra d. 1 Juli.

LITHOCARIS ochracea. Sub foliis delapsis ad Bopparfve d. 22 Juni.

ACROGNATHUS mandibularis. In gramine locis humidis ad Kyrkeby .d. 8—14 Juli, sat copiose lectus.

PLANEUSTOMUS palpalis. In gramine locis humidis ad Kyrkeby d. 8—10 Julii et ad Magnuse d. 20 Julii, rarissime. HABROCERUS capillaricornis. Sub foliis delapsis ad Hamra, Quinne-

gärda et Kyrkeby, frequenter visus. CONOSOMA pubescens. Sub cortice arborum emortuarum ad Hamra d. 1 Julii. pedicularia. Sub foliis delapsis ad Kyrkeby d. 10 Juli. TACHYPORUS humerosus. Sub foliis delapsis ad Kyrkeby d. 12 Juli. MYCEToPORUS lepidus. Sub foliis delapsis ad Taksten d. 23—30 Julii. | ruficornis. Sub foliis delapsis ad Bopparfve d. 23 Junü. ISCHNOSOMA longicornis. sub foliis delapsis ad Kyrkeby d. 12 Julii. BRYOCHARIS cingulatus. Sub foliis delapsis ad Hamra d. 1 Julii, specim unicum ©. R. BOoHEMAN. LORDITHON ewoletus. In gramine locis umbrosis ad Orleifs d. 15 Julii, Taksten d. 23—30 Juli, Angelbos d. 3—5 Aug. LestevA bicolor. Sub fueis rejectis: ad litora maris prope Bopparfve 21—24 Juni. j ARPEDIUM quadrım. Ad litora maris sub fucis rejectis ad Bopparfve d. 23 Junüi. OLOPHRUM consimile. Sub fueis rejeetis ad Snäckers 7 Aug., rarius. assimile. Dub fueis rejectis ad litora maris prope Wisby d. 16 Juni. HAPALARBA pygmaea. In gramine ad Westerby d. 16—19 Julii.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 617 I

ACROLOCHA striata. In gramine locis umbrosis ad Kinners d. 13— 15 Aug. passim.

ACIDOTA crenata. In gramine locis humidis ad Linguede d. 6 Juli.

ETHEOTASSA concinna. In gramine ad Taksten d. 26 Julii.

OMALIUM rivulare. In gramine ad Wisby d. 16 Juni, Bopparfve d. 23 Junü. \ cesum. In gramine ad Bopparfve d. 24 Junii, Hamra d. 1 Julii, ad Westerby d. 17 Juli.

PHYLLODREPA joralis. In gramine ad Kyrkeby d. 8—14 Juli. lucida. In gramine ad Orleifs d. 15 Juli.

BıBLoPorus bicolor. In gramine ad Westerby d. 16 Juli.

BYTHINUS duldifer. In gramine locis humidis ad Kyrkeby d. 8— 14 Julü.

PsELAPHUS Heise. In gramine locis humidis ad Hamra d. 2 Julü.

DICROBIA impressa. In gramine locis humidis ad Magnuse d. 20 Julii, Taksten d. 26 Juli.

NECROPHORUS vespillo. In cadaveribus ad Taksten d. 25 Juli in-

divid. unicum. ©. R. BOHEMAN.

ANISOTOMA parvula. In gramine locis umbrosis ad Angelbos d. 4 Aug. ad Kinners d. 14 Aug.

ÖCYRTUSA subtestacea. In gramine locis umbrosis ad Linguede, d. 6 Juli, Westerby d. 17 Juli, Taksten d. 23—30 Julii, An- gelbos d. 4 Aug.

LEIODES castanea. Sub cortice truncorum putrescentium ad Linguede d. 5 Juli.

CYPHOCEBLE atra. Sub foliis delapsis ad Kinners d. 14 Aug.

AGATHIDIUM marginatum. In truneis pustridis ad Westerby d. 18 Julii.

CATOPS fuscus. Sub foliis delapsis ad Westerby d. 16—19 Juli. tristis. Sub foliis delapsis ad Magnuse d. 20 Juli.

SCIODREPA fumata. Sub foliis delapsis ad Hamra d. 1—2 Juli.

PTOMAPHAGUS sericeus. Sub foliis delapsis ad Bopparfve d. 21—24 Juli.

MYLOECHUS brunneus. In gramine locis umbrosis, frequens.

SCYDMANUS collaris.. Sub foliis delapsis ad Orleifs, d. 15 Juli, Taksten d. 23—30 Julii.

Eucoxnus birticollis. In gramine ad Kyrkeby d. 10 Julii.

Ips guadripunetata. Sub cortice truncorum emortuarum ad Kyrkeby d. 12 Juli. quadripustulata. Sub cortice arborum emortuarum ad An- gelbos d. 3—5 Aug.

RHYZOPHAGUS ferrugineus. Sub cortice Pmi ad Lummelund d. 14 Aug.

AMPHOTIS marginata. In gramine, locis umbrosis ad Orleifs d. 15 Julii, Westerby d. 17 Julii, Taksten d. 29 Juli.

Omosita depressa. In cadaveribus ad Ishems d. 18—20 Junii.

SORONIA grisea. In truneis et sueco arborum ad Orleifs d. 15 Juli, ad Taksten d. 24 Juli.

\

618 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

NITIDULA bipustulata. In cadaveribus ad Ishems d. 18—20 Jumii. obscura. In cadaveribus ad Ishems d. 18—20 Junü.

DADOPORA decemguttata. In succo arborum ad Orleifs d. 15 Juli.

EPUREA depressa. In gramine ad Hamra d. 2 Julii, Kyrkeby d. 27 Juli, ad Taksten d. 29 Juli. silacea. In succo arborum ad Orleifs d. 15 Juli.

THALYcRA sericea. In gramine ad Linguede d. 5 Julii, individ. unicum.

HISTER purpurascens. Sub foliis delapsis ad Kyrkeby d. 12 Juli.

carbonarius. Sub foliis delapsis ad Kyrkeby d. 13 Juli.

ATHOLUS duodecimstriatus. Sub lapidibus ad Taksten d. 24 Juli.

PLATYSOMA linearis. Sub cortice arborum emortuarum ad Bopparfve d. 23 Juni.

SAPRINUS @neus. In cadaveribus ad Ishems d. 18—20 Junü. virescens. In gramine ad Lummelund d. 14 Aug. specimen unicum ©. R. BoHEMAN.

DENDROPHILUS pygmeus. Im societate cum Formica rufa ad Wisby d. 16 Juni, ad Linguede d. 4 Juli.

MYRMETES piceus. Im societate cum Formica rufa ad Kyrkeby d. 10 Julii, ad Westerby d. 18 Julii.

APHODIUS erraticus. In stercore bovino ad Westergärda d. 29—30 Junii. sordidus. In stercore bovino ad Kyrkeby d. 8—14 Julii. stieticus. In stercore bovino ad Kyrkeby d. 8—14 Juli, parce. putridus. In gramine ad Ishems d. 19 Juni, Kyrkeby d. 16 Julii, Taksten d. 25 Juli, Kinners d. 14 Aug.

ÜERYLON histeroides. Sub cortice Pimi ad Snäckers d. 7 Aug.

AIRAPHILUS elongatus. In gramine ad Linguede, Kyrkeby, Westerby d. 3-19 Juli, parce.

’NECUS testellatus. Sub cortice Fraxini ad Ishems d. 18—20 Juni.

XYLETINUS pectinatus. In gramine ad Bopparfve d. 21—24 Junii.

MonoToMA picipes. In gramine ad Kinners d. 13—15 Aus.

LATHRIDIUS angusticollis. In gramine, locis umbrosis ad Kinners d. 14 Aug.

ANTHEROPHAGUS nigricornis. In gramine ad Westerby, Taksten, An- gelbos, Kinners d. 16 Julüi—14 Aug.

ÖRYPTOPHAGUS serratus. In gramine ad Ishems d. 19 Junü, Kin-

ners d. 14 Aug. t ANTHAXIA quadripunctata. In floribus locis aridis ad Kyrkeby d. 11 Juli.

CAMPYLIS linearis. In pratis sylvatieis ad Quinnegärda d. 26 Junii.

CORYMBITES tessellatus. In graminosis ad Bopparfve d. 23 Junii, Westerby d. 18 Juli.

ELATER elongatulus. In truneis putridis ad Quinnegärda d. 26 Junii, Magnuse d. 20 Juli.

ÜARDIOPHORUS ruficollis. In graminosis ad Hamra d. 2 Julü.

MELANOTUS castanipes. Sub cortice arborum emortuarum ad Hamra d. 1 Juli, ad Westerby d. 18 Julii.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 619

MICROCARA livida. Im pratis umbrosis ad Hamra d. 1 Julii.

CYPHON nitidulus. In gramine locis umbrosis ad Grausner d. 9—- 12 Aug. Padi. In foliis arborum et fruticum ad Bopparfve d. 21— 24 Junii.

PRIONOCYPHON serricornis. In gramine loco uliginoso ad Kyrkeby d. 10 Julii individ. unicum.

DrıLus concolor. In gramine locis umbrosis ad Westerby d. 16, ad Taksten d. 23—30 Juli, Angelbos d. 4, Snäckers d. 6—38 Aug.

' MALTHODES brevicollis. In foliis arborum ad Kyrkeby d. 8—14, Westerby d. 17 Julü. atomus. In foliis arborum ad Taksten d. 25 Julü, Snäc- kers d. 6 8 Aug. minimus. In gramine ad Kyrkeby d. 8—14 Julii.

MALACHIUS bipustulatus. In fruticibus et plantis ad Orleifs d. 15 Julii.

OrıLo mollis. In lignis detruncatis ad Linguede d. 3—7 Julüü. C. R. BoHEMAN.

OPATRUM sabulosum. Sub lapidibus locis aridis ad Westergärda 29— 30 Junii.

CLINOCARA fasciata. In gramine loco umbroso ad Kyrkeby d. 10 Julii, speeim. 1.

Hypysus bdifasciatus. In gramine loco umbroso ad Kyrkeby d. 12 Juli, individ. unicum. : quereinus. In gramine loco umbroso ad Kyrkeby d. 10 Julii, individ. unieum. ©. R. BOoHEMAN.

SALPINGUS denticollis. In gramine ad Taksten d. 27 Juli, rarius.

NACERDES melanura. In floribus ad Klinte Dom. C. STAL.

ÜHRYSANTHIA viridissima. Im floribus ad Orleifs d. 15 Juli.

ÖEDEMERA lurida. In floribus ad Taksten d. 23—30 Julü.

ANTHICUS humilis. In gramine ad Linguede d. 3—7 Julii, Snäckers d. 6 Aug. rufipes. In arenosis ad litora maris prope Bopparfve d. 23 Junü.

BrucHus atomarius. In floribus, praesertim Geraniü, ad Kyrkeby d. 8.—14 Juli.

BRACHYTARSUS varius. In frondibus Abietis ad Snäckers d. 6—8 Aug.

ANTHRIBUS albinus. In truncis Quercus et Betula rarius ad Bop- parfve d. 21—24 Junii.

TROPIDERES niveirostris. In coryletis ad Kyrkeby d. 10 Julii.

APION violaceum. In gramine ad Bopparfve d. 21—24 Juni, parce. atomarius. In gramine locis aridis ad Angelbos d. 4 Aug. rarius. virens. In gramine ad Kyrkeby d. 8—14 Julii, passim. radiolus. In gramine ad Westergäarda d. 29—30 Junii. subulatum. In gramine ad Wisby d. 15—-17 Junü, We- sterby d. 16—19 Juli, Kinners d. 14 Aug.

620 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

LioPHLoEUS nubilus. In gramine locis umbrosis Junii—Julii, passim. OTIORHYNCHUS picipes. In gramine locis umbrosis ad Linguede d.

3—7 Julii, parce.

hirticornis. In gramine locis umbrosis ad Lummelund d.

14 Aug. \

Ligustiei. In gramine locis umbrosis Junii—Aug., passim. BARYNOTUS obscurus. In gramine locis umbrosis Junii—Aug., passim. TRACHYPHLOEUS scabriculus. In gramine ad Taksten d. 23—30 Juli,

rarius. i ; STROPHOSOMUS squamulatus. In gramine locis aridis ad Taksten d.

23—30 Julii, frequenter lectus, ad Angelbos d. 3—3 Aug.

parce.

SCIAPHILUS muricatus. In gramine locis umbrosis Julii—Aug., passim. BRACHYDERES incanus. In Pinetis ad Kyrkeby d. 8—14 Julii, passim. GRONOPS Jlunatus. In gramine ad Linguede d. 6 Julü, individ. unicum. ;

BaAGous Jlutosus. In gramine, locis humidis ad Bopparfve d. 21—

24 Junii, ad Kyrkeby d. 8—14 Julii, passim.

diglyptus. In gramine ad Westerby d, 18 Jwii individ.

unicum.

ERIRHINUS acridulus. In gramine locis paludosis ad Hamra d. 2

Julii.

TrAcHoDES hispidus. In gramine ad Magnuse d. 21 Juli individ. unicum. Pıssopes Gyllenhali. In frondibus Abietis ad Ishems d. 18—20

Junii.

Baranınus drassice. In foliis Salieum ad Linguede et Kyrkeby d. ; 3—14 Julii.

ÜORYSSOMERUS ardea. In gramine loco arido ad Kyrkeby d. 10 Julii

| individ. unicum.

RHINONCUS gradrituberculatus. In gramine ad Ishems, Linguede,

Graussner d. 18 Junü—12 Aug.

comari. Sub museis, locis humidis ad Linguede 4 Julii,

ad Kyrkeby d. 8—14 Juli.

CoELIoDES globulus. In fureulis Populi tremula ad Kyrkeby d. 12

Juli, rarius.

ÜEUTORHYNCHUS pollinarius. In plantis ad Linguede d. 3—7 Juli. cyanipennis. In gramine ad Kinners d. 13—15 Aug. RHAMPHUS flavicornis. In foliis Betula alba ad Quinnegärda d. 25

Juni, ad Linguede d. 3—7 Julii.

Tyeuus polylineatus. In gramine ad Taksten d. 27 Julii, individ. unieum.

Schneideri. In gramine locis aridis ad Orleifs d. 15 Juli. ANOPLUS plantaris. In foliis Betula alba, passim Juli-—Aug. ANTHONOMUS druparum. In foliis Oxyacanthe ad Graussner d. 10 Aug.

Rubi. In Rubo ideo ad Bopparfve d. 21—24 Junii. MAGDALINUS carbonarius. In foliis Betule albe ad Hamra d. 1 Juli,

ad Taksten d. 23—30 Julii.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 621

MAGDALINUS aterrimus. ‚In foliis Betule albe ad Ishems d. 18— 20 Junii. ; duplicatus. In Pini sylvestris frondibus ad Kyrkeby d. 10 Juli.

RHYNCOLUS chloropus. In Pini abietis truneis emortius ad Hamra d. 1 Julii, Kyrkeby d. 8&—14 Julii, ad Angelbos d. 3— 5 Aug.

HYLESINUS Fraxini. Sub cortice in ramulis exsiccatis Fraxini ad’ Linguede d. 3—7 Julü.

XYLOTERUS lineatus. In truncis arborum emortuarum ad Angelbos d. 4 Aug.

ÜRYPTURGUS pusillus. Sub cortice arborum emortuarum ad Lumme- lund d. 14 Aug.

Tomıcus stenographus. Sub cortice Pini sylvestris et Abietis ad Bopparfve d. 21—24 Junii. autographus. Sub cortice Pini ad Bopparfve d. 21—24 Junü.

Tomicus micrographus. Sub .cortice Pini ad Kyrkarfve, Taksten d.

8—30 Julü.

ScoLYTEs intricatus. In gramine ad Taksten d. 28 Juli, individ. unicum.

SPONDYLIS duprestoides. Sub cortice Pini sylvestris ad Lummelund, passim. |

ÖRIOCEPHALUS rusticus. Sub cortice Pini sylvestris ad Snäckers, d. 7 Aug. individ. unicum. OC. R. BoHEMAN.

CALLIDIUM undatum. In silvis ad: Quinnegärda d. 25 Junii, rarius. variabile. In gramine ad Taksten d. 26 Juli, individ. unicum.

OBRIUM brunneum. In gramine loco paludoso ad Magnuse d. 21 Julii, individ. unicum.

MororcHus umbellatarum. In umbellatis ad Kyrkeby d. 10 Juli, rarlus.

RHAGIUM ingwisitor. In floribus Oxyacanthe ad Kyrkeby d. 8—-14 Juli.

Toxorus Lamed. In umbellatis ad Orleifs d. 15 Juli, individ. unicum. C. R. BoHEMAN.

‚ LEPTURA maculicornis. In floribus ad Kyıkeby d. 8—14 Juli, passim. sanguinolenta. In floribus ad Kyrkeby b. 8—14 Julii.

PoGoNocHERUS bidentatus. In coryletis ad Snäckers d. 6 Aug. in- divid. unicum.

GALLERUCA calmariensis. In lythro salicaria passim, ad Kyrkeby d. 8—14 Juli. | tenella. In gramine locis humidis frequens, ad Kyrkeby d. 8—14 Julii.

LONGITARSUS castaneus. In gramine locis humidis ad Magnuse d. 20—21 Julü. levis. In gramine locis aridis ad Taksten, Angelbos, Kin- ners 23 Juli—14 Aug.

622 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

PHYLLOTRETA vittula. In gramine locis umbrosis ad Ishems d. 19— 21 Junii.

APHTHONA violacea. In Euphorbia palustris ad omas d. ga 24 Juni sat frequenter visa, ad Kyrkeby parce. atrocerulea. In gramine ad Ishems d. 12—21 Junu, Lin- guede et Taksten d. 3—30 Juli. hilaris. In: gramine ad Linguede, Westerby, Taksten d. 3— 530 Juli.

OcHrosıs Salicarie. In Lythro salicaria passim, ad Kyrkeby d. 8— 14 Julii.

BATHOPHILA Zubi. In folis Rubi idei ad Quinnegärda d. 25—26 Junii, Kyrkeby d. 8—14 Juli.

PLECTROSCELIS concinna. In gramine ad Bopparfve d. 21—24 Junii.

CHrYsomELA Aamoptera. In gramine ad Wisby d. 16 Juni, ad Taksten d. 23—30 Juli.

Hyperici. In plantis variis, presertim in Hyperieis ad Hamra d. 1—2 Julü, ad Orleifs d. 15 Juli.

marginata. In gramine ad Kyrkeby d. 8—14, Orleifs d. 15 Julü.

HYDROTHASSA marginella. In plantis, locis humidis, passim.

LINA popul. In foliis Populi tremule ad Hamra d. 1—2 Julü.

ÜRYPTOCEPHALUS Coryli. In Coryletis ad Färösund d. 1 Aug. in- divid. unicum. morei. In Hyperico perforato passim, ad Kyrkeby d. 8— 14 Julii, ad Taksten d. 23—30 Juli. bipunctatus. In gramine ad Ishems d. 18—20 Junii, We- stergärda d. 29—30 Juni.

CassıDAa equestris, In plantis praeeipue in speciebus Mentha ad Bopparfve d. 21—24 Junii. nobilis. Sub lapidibus ad Bopparfve d. 21—24 Junii.

CoccipuLaA rufa. In gramine, locis humidis ad Taksten d. 23— 30 Julü.

Haryzıa variabilis. In frutieibus passim ad Westerby d. 16—19 Juli, ad Taksten d. 23—30 Juli. quatuordecimguttata. In fructieibus ad Snäckers d. 6—8 Aug. oblongo-guttata. Im Pini sylvestris turionibus, ad Linguede d. 3—7 Juli.

COCCINELLA hieroglyphica. In fructieibus ad Bopparfve d. 21—24 Juni. quatuordecimpustulata. In gramine ad Kyrkeby d. 8—14 Juli.

SCYMNUS Zedtenbacheri. In frondibus Pini sylvestris ad Taksten d. 23—30 Juli. discoideus. In frondibus Pini sylvestris ad Bopparfve d. 21—24 Junii, Linguede d. 3—7, Taksten d. 23—30 Julii, Snäckers d. 6—8 Aug. hemorrhoidalis. In gramine ad Ishems d. 18—20 Juni, Taksten d. 23—30 Juli, Angelbos d. 3—5, Graussner d. BA Aug.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 623

SCYMNUS nigrinus. In frondibus Pini silvestris ad Ishems d. 18— 20 Juni, ad Linguede d. 3—7 Julii. capitatus. In gramine ad Taksten d. 23—30 Juli.

HEMIPTERA.

SCHIRUS morio. In gramine löcis aridis ad Bopparfve d. 21—24 Junii, Magnuse d. 21 Juli. biguttatus var. In plantis ad Skogs d. 1—2 Julü, Kyrkeby d. 8-—14 Juli, Westerby d. 16—19 Julii. picipes. In gramine locis aridis ad Magnuse d. 20 Julii, Graussner d. 9—12 Aus. AELIA rostrata. In gramine ad Taksten d. 24 Julii, individ. unicum. C. R. BoHEMAN. acuminata. In gramine ad Bopparfve d. 21—24 Junii. MORMIDEA nigrospina. In gramine locis aridis ad Graussner d. 9— 12 Aug. C. R. BoHEMAN. PLATYSOLEN inflewus. In gramine ad Taksten d. 23—30 Juni. “ScIocoris terreus. In gramine, locis aridis ad Bopparfve d. 21—24 Juni, ad Taksten d. 23—30 Juli. BRACHYTROPIS calcarata. In gramine ad Ishems d. 18—20 Junü. Orruops Kalmii. Im plantis ad Taksten d. 23—30 Juli. AGALIASTES albipennis. In plantis ad Graussner d. 9—12 Aug. saltitans. In gramine locis aridis ad Graussner d. 9-—12 Aug. SYSTELLONOTUS triguttatus. In foliis Betulse alba ad Graussner d. 9 Aug. S SYROMASTES marginatus. In fruticibus ag Snäckers d. 6-—7 Aug. RHOPALUS abutilon. In gramine ad Snäckers d. 6—8 Aug. ÜCoRIZUS capitatus. In plantis ad Snäckers d. 7—8 Aug. LysAus equestris. In locis aridis in Oynancho, passim. Nysıus Thymi. In gramine locis aridis ad Angelbos d. 3—5 Aug. PLOCIOMENUS fracticollis. In gramine ad Quinnegärda d. 25—26

Juni.

”PLINTHISUS drevipennis. Larr. Gen. — Pachymerus ScuiLL. Beit. t.,6. f. 10. — Wantz. 1. f. 36. — Plinthisus, AMYoT. mon. sp. 157. — Plinthisus F1EB. Europ. Hemipt. 1861 p. 178. 3.

In gramine locis aridis ad Taksten d. 24 Juli.

"ScOoLOPOSTETHUS contractus. Pachymerus contractus HERR. Sch. Wanz. I. 4. p.. 97. f. 440. — Necudum Amor. Mon. spec. 155. — Scolopostethus contractus FiEB. Europ. Hemipt. 1861. p. 188. 1.

In gramine loeis aridis ad Taksten d. 26 Juli. ÖXYCARANUS fuscovenosus. In gramine ad Taksten d. 27 Juli. SALDA morio. In gramine locis paludosis ad Kyrkeby d. 8—14 Julii. ANTHOCORIS memoralis. In plantis ad Kyrkeby d. 8—14 Julii.

624 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

TRIPHLEPS minutus. In gramine ad Linguede d. 3—7 Juli.

ZOSMENUS quadratus. In gramine ad Quinnegärda d. 25 Junii.

MONANTHIA costata. In gramine ad Kyrkeby d. S—14 Julü, Taksten d. 28 Julii.

DEREPHYSIA foliacea. In gramine ad Snäckers d. 6—8, ad Kinners

| äl, 18-16 Aug.

OÖRTHOSTEIRA pusilla. In gramine ad d. 16—19 Juli,

Snäckers d. 6-—8, inner d. 13

”ARADUS leptopter us. GERM. Faun. Europ. 17.8. — sn Per- risi LEON Dur. Ann. Soc. Ent. 3. p. 225, tab. 3. n. 3. — Aradus cinnamomeus Panz. Faun. 100. 20. — Wanz. Ins.

f. 539. — Melampiestus Amyor. Mon. sp. 311. — Aradus cinnamomeus. FıEB. Europ. Hemipt. 1861. p. 111. 3. In frondibus Pini sylvestris ad Bopparfve d. 22 Junüi. rarius. ÄAPHROPHORA bifasciata. In Salieibus ad Orleifs d. 15 Julii passim. DELTOCEPHALUS striatus. In gramine ad Angelbos d. 3—5 Aug. THAMNOTETTIX nervosa. In foliis Quercus Roboris ad Taksten d. 2330 Julu. variata. In gramine ad Snäckers d. 6—8 Aug. TYPHLOCYBA vittata. In gramine ad Snäckers d. 6—8 Aug. DELPHAX forcipata. In gramine locis’paludosis ad Quinnegärda d. 25—26 Junü. CHERMES jrazini. In foliis Fraxini ad Taksten d. 23—30 Juli, passim.

LEPIDOPTERA.

ARGYNNIS Lathonia (LINNE). In pratis passim mense Junii. Saryrus ‚Semele (LINNE). In locis aridis, saxis et petris spe in- sidens, mense Julii, passim. Lyczna Alsus (FABR.). In pratis ad Klinte d. 27 Juli. Arion (LINNE). In locis aridis ad Linguede d. 19 Juli, Westerby d. 24 Juli. Alexis (FABR.). In pratis ad itmariedle d. 20 Juli. Dorylas (HUBN.). In pratis ad Westerby d. 10 Julii, ad Eke d. 17 Juli. Icarius (ESPER). In pratis ad Westerby d. 9—11 Juli. THECLA quercus (LINNE). In Quercu passim ad Fardume et Myr- välder d. 8—10 Aug. HESPERIA alveus (Hüpn.). En loeis aridis ad Hoburgen d. 24 Juli. SESIA tipuliformis (LINNE). In horto ad Taksten a 23—30 Juli, passim. palpina (Barm.). In Coryletis ad Taksten d. 23—30 Juli ad Angelbos d. 3—5 Aug., Snäckers d. 6—8 Aug. sphegiformis (FABR.). In pratis ad Kyrkeby d. 10 Juli. ceulieiformis (LINNE). In pratis ad Slite d. 2 Juli. GASTROPACHA castrensis (LINNE). Im pratis ad Angelbos d. 3—5 Aug.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 625

NOTODONTA dietea (LINNE). In pratis ad Quinnegärda d. 25 Iunii.

PHALERA ducephala (LINNE). In pratis ad Taksten d. 23 Juli.

LoPHoPTERYX camelina (LINNE). Im pratis ad Snäckers d. 6 Aug.

DASYCHIRA fascelina (LINNE). In pratis ad Taksten d. 23 Juli.

SPILOSOMA lubricipeda (LINNE). In pratis ad Linguede d. 3 Juli.

CHELONIA plantaginis (LINNE). In pratis ad Snäckers d. 6—8 Aus. russula (LINNE). In pratis mense Jul. passim.

EMYDIA grammica (LINNE). In locis aridis ad Östergarn d. 8 Julii.

SETINA irrorella (LINNE). In pratis mense Jul. passim. roscida (FABR. Bun. Vet.-Ak. Handl. 1848. p. 106. 2). In locis aridis ad Hoburgen d. 6 Juli, sat fequenter lecta.

LITHOSIA lutarella (LINNE). In locis aridis ad Nähr d. 20 Julüi. pallifrons (ZELLER, Bun. Vet.-Ak. Handl. 1848. p. 103. 5). In locis aridis ad Wamblingho d. 23-—27 Juli. "plumbeola (Hüsn. Bomb. Tab. 24 fig. 100). Im pratis ad Angelbos d. 4 Aug.

MITHYMNA virens (LINNE). In pratis ad Läderbro d. 11 Aug.

GRAMMESIA trilinea (Hüpn.). In pratis ad Westerby d. 16 Julii, Eista d. 28 Juli.

ÜARADRINA cubiceularis (Hüpn.). In pratis ad Klinte d. 22 Juli. alsines (BoRKH.). In pratis ad Wamblingbo d. 23 Juli.

"Cosmia pyralina (Hüpn.). In pratis ad Ishems d. 8 Aug.

Portia cytherea (FABR.). In locis aridıs ad Angelbos d. 3, Lumme- lund d. 11 Aug. dentina (EspEr). In pratis ad Wisby d. 26 Juni. basilinea (FABR.). In pratis ad Linguede d. 5 Juli.

HADENA polyodon (LINNE). In pratis ad Orleifs d. 15 Juli.

APAMEA strigilis (LINNE). In pratis ad Taksten d. 26 Juli. "erratricula (Hügn. Noct. f. 537. — Apamea sufuruncula Treits. Schm. von Europa V. 2. p. 97. 6.

In gramine locis paludosis ad Eista d. 3, ad Taksten d. 2330 Juli.

NEURIA popularis (FABR.). In pratis ad Wamblingbo d. 28 Juli. ÜLEOPHANA ochroleuca (HüBn. WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1856. p. 214. 5). Jn pratis ad Westerby d. 17 Juli.

AGROTIS cuprea (HUBN.). In pratis ad Linguede d. 6 Juli, rarius. corticea (HUBN.). Im pratis ad Onleifs u 116) To

valligera (FABr.). Im locis aridis ad Linguede d. 18 Juli.

Noctua CU-nigrum (LINNE). In pratis ad Slite d. 2 Juli.

HELIOTHIS scutosa (FABr.). Im locis aridis ad Härdume d. 8, Myr- , välder d. 12 Aug. Sr

ABROSTOLA asclepiadis (FABR.). Im pratis ad Hoburgen d. 30 Junii.

Pıussa festuc® (LINNE). In pratis ad Taksten d. 23—30 Juli.

ACONTIA luctuosa (Hüsn.). In locis aridis ad Hoburgen d. 6, ad Kräklingbo d. 26 Juli.

AGROPHILA sulphurea (Hüsn.). Im locis aridis ad Eke d. 14 Juli.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. N:o 10. 2

626 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

LEPTOSIA @nea (W. V. Hüsn.). In locis aridis ad Wamblinebo d. 25 Juli. GEOMETRA ceruginaria (W. V. Hüsn.). In pratis ad Westerby d. 10 Juli. ACIDALIA vibicaria (LINNE). In pratis ad Slite d. 2, Orleifs d. 12 Julu. incanaria (LINNE). In pratis ad Lingude d. 19 Julu. ossearia (W. V. Hüsn.). In pratis ad Gothem d. 6 Juli. "pallidaria (W. V. p. 110. — Hüsn. Geom. Tab. 18. f. 96. — TREITSCH. Schm. von Europa VI. Bd. 2. Abth. p. 34. 21.) In pratis ad Wamblingbo d. 25 Juli, Atlingbo d. 3 Aug. sylvestraria (BoRH. WALLENGR. Vet. Akad. Ofv. 1853. p. 170.) In pratis ad Liffrede d. 15, ad Kyrkeby d. 18 Juli. rubricaria (Hügn.). In pratis ad Dalhem d. 30 Juni, ad Alskog d. 12 Juli. | “decoraria, (Wr. N. p. 117. — HöBN. Geom. Tab. 14. I. 71. — TrerrscH. Schmett. v. Europa VI. Bd. 2. Abth. p- 285. 16.) In pratis ad Wamblingbo d. 23, ad Klinte d. 25 Juli. auroraria (Hüsn.). In pratis ad Atlingbo d. 3 Aug. MacarIA alternaria (Hügn.). In pratis ad Gute d. 1 Juli. "signaria (Hüsn. Geom. Tab. 61. fie. 315. — TREITSCH. Schmett. von Europa VI. Bd. 1 Abth. p. 15. 6.) In pratis ad Westerby d. 7 Juli. lituraria (Hüsn.). In lueis et pratis ad ıshems d. 27 Juni. VERENE grossularia (LINNE). In hortis ad Westerby d. 10, ad Nähr d. 16 Juli. FIDONIA plumaria (Hüpn.). In lucis et pratis ad Wamblingbo d. 25 Julii, Atlingbo d. 3 Aug. exanthemaria (Hüsn.). In pratis ad Nähr d. 16 Juli. HYDRELIA candidaria (W. V. Hüsn.). In lucis ad Westerby d. 10, ad Kyrkeby d. 18 Julii. | EUPITHECIA centauriaria (W. V. FaBr.). In pratis ad Liffrede d. : 15 Juli. |

"sobrinaria (HüBn. Geom. Tab. 90. f. 465. — TREITSCH. Schmett. von Europa VI. Bd. 2 Abth. p. 112. 25.) | In pfatis ad Liffrede d. 15 Juli. |

‚rectangularia (LINNE). Im lucis ad Nähr d. 18 Julii. |

"pimpinellaria (Hüsn. Geom. Tab. 86 fig. 443 5 fig. 444 |

9. — TREITScH. Schmett. von Europa. VI. Bd. 2 Abth.

pP 1192289)

In loeis aridis ad Linguede d. 19 Juli.

strobilaria (BoRKH.). In pratis ad Linguede d. 18 Juli. LARENTIA vetularia (W. V. Hüpn.). In Jucis ad Westerby d. 8, ad

Bike d. 15 Juli. ocellaria (Hügn). In pratis ad Wamblingbo d. 23 Juli. | sinuaria (W. V. Hügx.). In pratis ad Westerby d. 10 Juni. |

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 627

LARENTIA albicillaria (LINNE). In Jucis ad Klinte d. 27 Juni. hastaria (LINNE). In horto ad Taksten d. 25 Julii. tristaria (LINNE). In pratis ad Ishems d. 27 Junii. plagiaria (LINNE). In locis aridis ad Hoburgen d. 23 Junii, miaria (V. W. Hiüsx.). In lueis ad Slite d. 7, ad We- sterby d. 11 Juli. id elutaria (W. V. HöBN.). Wallengr. Vet.-Akad. Ofvers. 1853. DIE 10 DN

In locis humidis in Insula Färö d. 6 Aug. tersaria (W. V. Hüsn.). In lucis ad Wisby d. 26—28

Juni.

“vitalbarid (W. V. p. 109. — Hüsn. Geom. Tab. 52. f. 269. — TreItscH. Schmett. von Europa VI. Bd. 2. Abth. p. 66. 47.)

In lueis ad Ishems d. 23 Juni. integraria (Zerr.). In pratis ad Westerby d. 11 Julii. NYMPHULA nymphealis (LINNE). In locis paludosis ad Atlingbo d.

3 Aug. ÜSTENIA punctalis CW. VI p. 123. Hüsn. Pyral@&Rab. 21. he. 140. — TRrEITscH. Schmett. von Europa VIL Bd. p. 130. 4.) kl In locis aridis ad Oja d. 26 Juli, ad Fardume d. 2 Aug. ren jen tals UWE us Bun Vet Akkad Hand 1851 p- 136.)

In pratis ad Hoburgen d. 24 Juli.

Borys anguinalis (Hügn.). Im locis aridis ad Gothem d. 6, ad We: sterby d. 9 Julii. eingulalis (Geometra eingulata LINNE). In locis aridis ad Eista d. 3, ad Eke d. 13 Juli. ; “albofascialis (TREITSCH. Schmett. von Europa VII Bd. p. 1)

In loco arido ad Ishems d. 27 Junii, individuum unicum. purpuralis (LINNE). Im locis aridis ad Klinte d. 23 Juli, in insula Fårö d. 8 Aug. cespitalis (W. V.). In loeis aridis ad Slite d. 4 Juli. reticularis (LINNE). In locis arıdis ad Ishems d. 28 Junii, Slite d. 2 Julii. i urticalis (LINNE). Im plantis variis ad Öja d. 22 Juli. "pulveralis (Hüsx. Pyral. Tab. 17. fig. 109. — TREITSCH. Schmett. von Europa VII Bd. p. 63. 8.

In pratis et lucis rarıus, ad Westerby d. 11,.ad Eke

d. 15 Juli. Havalis (W. V. HöBN.). In pratis ad Linguede d. 20 Julii. pandalis (HÖBN.). In pratis ad Hoburgen d. 24 Juli. verticalis (LINNE). In lucis ad Fardume d. 8 Aug. sambucalis (W. V. Hüsn.). In pratis, locis umbrosis ad Westerby d' 9, Eke d. 13 Juli.

628 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

*Borys verbascalis (W. V. p. 121. — HöBN. Pyral. Tab. 12. fig. | 80. — TreItscH. Schmett. von Europa. VII Bd. p. 88. 6. |

In lucis ad Wamblingbo d. 25 Julu. sticticalis (LINNE). In pratis ad Atlingbo d. 3, in imsula

Färö d. 8 Aug. ; | cinctalis (TREITSCH.). In pratis et lucis ad Slite d. 2—4 Juli. |

EUDOREA dubitalis (HUBN.). In pratis ad Klinte d. 26 Junü, ad Westerby d. 11 Juli. ambigualis (TREITSCH. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 140.) In lueis ad Nähr d. 17 Juli. CRAMBUS falsellus (S. V.— Hüsn.). In pratis ad Nähr d. 18 Juli. Jascelinellus (Hügn.). In pratis ad Nähr d. 16, Wamblingbo | d. 23 Julii. | pinetellus (LINNE). In pratis sylvatieis ad Liffrede d. 15, | Wamblingbo d. 25 Juli. | tristellus (W. V.— HöBN.). In pratis, locis paludosis ad | Slite d. 2 Aug. luteellus (W. V.— HöBN.). In pratis ad Slite d. 2 Aug. perlellus (Scop.). In pratis ad Gothem d. 5, ad Westerby d. 11 ulm: ”UWithargyrellus (HöBN. Tin. Tab. 33. f. 227. — TREITSCH. Schmett. von Europa IX Bd. 1 Abth. p. 128. 38.) In pratis ad Liffrede d. 15 Julii. pascuellus (LINNE). In pratis ad Nähr d. 14—18 Juli. inquinatellus (W. V. — Hüsn.). In gramine locis aridis ad | Slite d. 4, Gröttlingbo d. 21 Juli. - “cerucellus (W. V.— Hüzn. Tin. Tab. 9. f. 61. — TREITSCH. Schmett. von Europa IX. Bd. 1. Abth. p. 88. 15.) In locis aridis ad Slite d. 4 Julii, ad Ishems d. 27 | Juni. PEMPELIA subornatella (DUPONCHEL — BEN. Vet.-Akad. Handl. 1851 p- 144). In locis aridis ad Westerby d. 8, Wamblingbo | d. 23 Juli. x adornatella (TREITSCH. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1856. p. 218. 25). In locis aridis ad Alskog d. 12, ad Kyrkeby d. 19 Juli. ornatella (W. V.— ZELLER). In locis aridis ad Westerby | d. 7, Linguede d. 20 Julü. | ”carbonariella (FiscH. RösLerst Tab. 60 f. 1). In frutetis | ad Linguede d. 21 Julii. palumbella (W. V.— ZELL. Isis 1846. p. 782). In pratis ad Nähr d. 16 Juli. NEPHOPTERYX abietella (W. V.— ZELL. Isis 1846. p. 736). In pratis ad Westerby d. 3 Julü. ; HyPocHALCIA Ahenella (W. V.). In locis aridis ad Wisby d. 23 Juni, ad Eke d. 13 Juli. : |

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 629

"ANCYLOSIS cinnamomella (Duroncn. Tab. 279. fig. 4). In pratis ad Westerby d. 7, ad Wamblingbo d. 24 Juli. HoMEosoMA cribrum (W. VI. Im locis arıdis ad Nähr d. 12, Lin-

guede d. 19 Juli. "sinuella (FABR. Ent. Syst. III. Pars 2. p. 308. 94. Phycis elongella TreEıTscH. Schmett. von Europa IX. Ba. 1 Abth. p. 202. 46.) In locis aridis ad Westerby d. 1 ad Orleifs d. 13 Juli. ANERASTIA lotella (Hüpn. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 140.) In locis aridis ad Westerby d. 8, Wamblingbo d. 23 , Juli.

EPHESTIA elutella (Hügn.). In domibus ad Dalhem d. 29 Julüi.

APHOMIA colonella (LINNE). In pratis ad Westerby d. 9, ad Ishems d. 27 Juli.

AGLossa pinguinalis (LINNE). In domibus ad Slite d. 2 Aug.

"PYRALIS angustalis (W. V. p. 120. — Hüsn. Pyral. Tab. 4 fig: 21. — TreırscH. Schmett. von Europa VII Bd. p. 46. 6.)

In loeis aridis ad Wamblingbo d. 22 Juli.

LOZOTANIA wylosteana (LINNE). In pratis et lueis ad Eista d. 29 Julii, ad Ishems d. 2 Aug. gerningana (FABR. — W. V.). Im pratis ad Atlingbo d. 3, Snäckers d. 6 Aug.

"pilleriana (W. V. p. 126. — TRreITscH. Schmett. von Europa VIII Bd. p. 85. 25. — Tortriz luteolana HöBN. Tortr. Tab. 21. fig. 136.)

In locis aridis ad Hoburgen d. 24 Juli. strigana (Hüsn. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 147). In pratis et lueis ad Alskog d. 12 Juli. sorbiana (Hüsn.). In pratis ad Slite d. 4 Juli. heparana (DE GEER). In hortis ad Slite d. 2 Aug. ribeana (Hügn.). In hortis ad Wamblingbo d. 20 Julü. “nubilana (HUBN. Tortr. fig. 111. — Woop. 1006.)

In locis aridis ad Westergärda d. 29 Junii, ad Alskog

d. 12 Juli.

- ÅRGYRO'TOSA Hofimanseggiana (Hüzn.). In pratis ad Slite d. 2, Tak- sten d. 23—30 Julii, ad Fårösund d. 2 Aug. Loefflingiana (LINNE). In pratis ad Kyrkeby d. 19 Julii.

TORTRIX viridana (LINNE). In foliis Querei mense Julii, passim.

XANTHOSETIA hamana (LINNE). In pratis ad Oja d. 22 Juli. zoegana (LINNE). In pratis ad Taksten d. 23—30 Julii.

"CocHyris rutilana (HUBN. Tortr. f. 249.)

In locis aridis ad Hoburgen d. 24 Julii. "Tischerana (Trerrsch. Schmett. von Europa VIII. Bd. p. 275. 3.)

In pratis ad Alskog d. 12 et ad Klinte d. 23 Julü. Jurcana (Bus. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 153). In pratis et lucis ad Alskog d. 12, Linguede d. 18 Juli.

630 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

CocHYLIS dipsaceana (HERR SCHEFF. Schmett. von Europa Text. | IV p. 187. 144. — T. rubellana Hüsn. Tortr. Tab. 36. f. 285, 286, 287. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 154.) In pratis ad Gothem d. 30 Juli. dubitana (Hügn. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 153.) In -pratis ad Wamblingbo d. 23 Juli. SCIAPHILA cinctana (W. V.). Im locis aridis ad Ostergarn d. 8, ad Hoburgen d. 24 Juli. *rigana (Trerrsch. — Bull de Moscou 1829. — S. mode- stana TREITSCH. Schmett. von Europa. VIII. Bd. p. 182. 13. — Tortriz horridana Hüsn. Tortr. f. 327.) In loeis aridis ad Follingbo d. 25 Juli. Wahlbomiana (LINNE). In locis aridis ad Eke d. 13 Julii. POECILOCHROMA parmatana (HUBN.). In pratis ad Westerby d. 10, ad Eista d. 29 Julü. “eretaceana (Hügn. Tortr. f. 318. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. IV. p. 203. 192.) In locis aridis ad Hoburgen d. 6 Juli. "SERICORIS striana (Hüsn. Tortr. Tab. 16. fig. 102. — TREITSCH. Schmett. von Europa VIII. Bd. p. 95. 34.) In pratis ad Westerby d. 10, ad Alskog d. 12 Juli. metallicana (Hüsn. -— Eana nebulosana ZETT. Ins. Lapp. D- VD. SN In locis aridis ad Slite d. 30 Juli. "cespitana (Hüsn. Tortr. Tab. 39. fig. 244. — TREITScCH. Schmett. von Europa VIII. Bd. p. 152. 7.) In gramine ad Follingbo d. 25 Juli. “decrepitana (FıscH. RÖSLERST. HERR. SCHAFF. Schmett. von Eropa Text. IV. p. 216. 233.) In pratis ad Linguede d. 25 Juli. Coceyx Buoliana (W. V.— Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 147.) In frondibus Pini sylvestris ad Linguede d. 20 Julii., tırionana (HüBn. Tinea turionella LINNE.) In frondibus Pini abietis ad Eke d. 14, Linguede d. 18 Juli. "PENTHINA variegana (Hüsn. Tortr. Tab. 3. fig. 14. — TRETITSCH. Schmett. von Europa VIII. Bd. p. 55. 7.) In lucis ad Westerby d. 7 Juli. pruniana (Hüsn.). In pratis ad Ishems d. 27—28 Juni. dealbana (FRöL. — Penthina minorana TREITSCH. — BHN. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 145.) In lueis ad Eista d. 29 Juli, Slite d. 2 Aug.

sufusana (KvuLw. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 144.) In pratis ad Slite d. 4, ad Eke d. 14 Juli. "Papisca Hübneriana (ZELLER Isis 1846 p. 237. — HERR. SCHAFT.

Schmett. von Europa Text. IV. p. 237. 305.) In pratis ad Westerby d. 11, Nähr d. 18 Juli.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. , 631

"Papisca dissimilana (TrerirscH. Schmett. von Europa X Bd. p.

103. — Tortrie similana Hüsn. Tortr. Tab. 7. fig. 41.)

In pratis ad Ishems d. 28 Juli. "APHELIA scirpana (von Hyd. — Phozxopteris lamana ZELL. Isis 1846. p. 257. — HERR. ScHaFr, Schmett. von Europa

Text. IV. p. 243. 324.) In gramine locis paludosis ad Gröttlingbo d. 21, Got- hem d. 28 Juli.

SEMASIA pupillana (LINNB. absinthiana HÖBN.). In plantis variis ad

Wamblingbo d. 25 Juli. Hohenwarthiana (W. VI. In pratis ad Nähr d. 17 Juli.

Roxana arcuana (LINNE). Im coryletis ad Eke d. 15 Juli.

CARPOCAPSA pomonana (LINNE). In hortis ad Gute d. 1 Juli.

_ GRAPHOLITHA Daldorfiana (FaBR. — Tinea Rhediella LINNE). In pratis ad Follingbo d. 26 Juni.

"plumbatana (ZELL. Isis 1846. p. 249. 20. — HERR. ScHzrr. Schmett. von Europa Text IV. p. 254 358.)

In pratis ad Dahlhem d. 30 Junii.

"blepharana (KUHLW. -— HERR. SCH&FF. Schmett. von Europa Text IV. p. 294..359. — T. Zachana HtBN. Tortr. Tab; 38. f. 243. — TreıtscH. Schmett. von Europa. VIII. Ba. 27. 0

In pratis ad Ishems d. 27 Juni.

"funebrana (TREITSCH. X Bd. 3 Abth. p 116. — Herr: SCH&FF. Schmett. von Europa. Text. IV. p. 259. 373.)

In locis aridis ad Klinte d. 23 Juni.

"acuminatana (SCHLAG. — G. germarana TREITSCH. Schmett. von Europa. X Bd. p. 116. — Herr. Schzrr. Text. IV. p. 259. 374.)

In pratis ad Klinte d. 23 Juni, ad Westerby d. 21 Juli. "ineisana (FıscH. RÖSLERST. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. IV. p. 262. 384.

In lueis ad Wamblingbo d. 21 Juli.

Woeberiana (W. V.). In hortis ad Ishems d. 27 Juni.

"coniferana (SAXESEN. — HERR. SCH&FF. Schmett, von Europa ext. uliV/2n.2266..396.)

In locis aridis ad Dalhem d. 29 Juni, Nähr d. 14 Juli. petiverana (Fagr.). In pratis ad Eke d. 14 Julü, ad Kyrkeby d. 18 Juli.

“alpinana (TrerrscH. Schmett. von Europa VIII Bd. p. 230. 21. — HERR. Schzrr. Schmett. von Europa Text. IV. p. 201415)

In locis aridis ad Ishems d. 27 Juni, ad Atlingbo d. 3 Aug.

"pactolana (KuutLw. — ZELL. Isis 1846. p. 250. 24. — Entom. Zeit. 1840. p. 190, — Herr. Schzrr. Text. IV. p.. 274. 422.)

In pratis ad Klinte d. 23, Hoburgen d. 24 Juni.

032 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

"STEGANOPTYCHA nevana (HUBN. Tortr. Tab. 41. fig. 261. -— TRETSCH. Schmett. von Europa X. Bd. 3 Abth. p. 126. — Herr. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. IV. p. 280. In lueis ad Myrvälder d. 12 Aug. "rubiginosana (Fisch. RÖSLERST. — Horn. SCHAFF. Scher von Europa Text. IV. p. 282. 449. In pratis ad Slite d. 2 Julii. Penkleriana (W. V.) ad Slite d. 2 Aug. lithoxylana (FRÖLICH. — BEN. Vet.-Akad. Handl. 1851. p.

150.) In loeis aridis ad Quinnegärda d. 28, Klinte d. 31 Julil. "siliceana (HUBN. Tortr. Tab. 31. fig. 196. — TREITSCH. Schmett. von Europa VIII Bd. p. 210. 5. — HERR.

SCH&FF. Schmett. von Europa Text. IV. p. 280. 440.)

In pratis ad Olle Hau d. 4 Aug.

“dorsovittana (ZELL. — HERR: SCHAFF. Schmett. von Europa Text. IV. p. 280. 448.)

In locis aridis ad Läderbro d. 10 Aug.

PHOXOPTERYX unguicana (FABR. — Tinea unguicella LINNE.)

In gramine locis aridis ad Westerby d. 7 Juli. siculana (Hüsn.). In pratis ad Klinte d. 23 Juni \

EPICHNOPTERYX nitidella (Hüsn.). In pratis ad Westerby d. 2 Julii. LAMPRONIA variella (FABR.). In Rubo idao ad Westerby d. 8 Juli. TINEA tapetiella (LINNE). In domibus ad Ishems d. 28 Juni, Slite d. 30 Juni. $ arcella (FABR. WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1856. p. 218.02),

In pratis ad Eke d. 14, Taksten d. 23—30 Julii.- granella (LINNE). In domibus ad Wisby d. 23 Juni. "ganomella (TreırscH. Schmett. von Europa IX. Bd. 2. Abth. p. 263. 7. — ZELLER Lıxn. VI. p. 163. — HERR. ScHAaFr, Schmett. Text. V. p. 73. 55.) j

In domibus ad Ishems d. 23 Juni. ö | ignicomella (ZELL. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1856. p- 218. 25.)

In pratis ad Ishems d. 27 Junii. "bistrigella (Haworra Lep. Brit. IV. p. 573. 45. — ZELLER Linn. VI. p. 171. 35.)

In pratis ad Westerby d. 8 Juli. '

NEMOPHORA metaxella (HÖBN. — Bun. Vet. Akad. Handl. 1851. p. 156.) In lueis ad Westerby d. 10, ad Kyrkeby d. 18 Juli. "SOLENOBIA clathrella (TREITsCH. — FISCHR Rösterst. Abild. p. 84. Tab. 38 fig. a—d. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text V. p. 88. 109. — Psyche triquetrella TREITSCH. Schmett. von Europa X Bd. 1 Abth. p. 169.) In pratis ad Slite d. 5, Öja d. 22 Juli.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GO'NPLANDS INSEKT-FAUNA. 633

ABECEMIA Thrasonella (Scororti). In locis aridis ad Hoburgen d.

24 Juli. CHOREUTIS scintilulana (HöBN.). In pratis ad Gothem d. 5 Juli. DıPLoDoMA marginepunctella (ZELL. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers.»

1856. p. 219. 28.) In pratis ad Linguede d. 18 Julii. ADELA De Geerella (LINNE). In coryletis passim mense Jul. "ROESLERSTAMMIA cariosella (ZELLER. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa. Text. V. p. 105. 182. In loeis aridis ad Ishems d. 28 Junii, Gothem d. 30 Juli. PLUTELLA zylostella (LINNE). In hortis ad Kyrkeby d. 18 Juli. ÜCHSENHEIMERIA taurella (W. V. WALLENGR. Vet. Akad. Ofvers. 1852. 02,200) mn locis aridis ad Linguede d. 20, Kräklingbo d. 26 Juli. TALAPORIA pseudobombycella (HÖBN.). In lucis ad Ishems d. 26 Juni, Slite d. 3 Juli. DIURNEA phryganella (Hüsn.). In pratis ad Wamblingbo d. 23 Julu. DEPRESSARIA liturella (HUBN). Im pratis ad Hoburgen d. 24 Juni. avella (Hügn.). In locis aridis ad Westerby d. 24 Juli. PSECADIA echiella (W. VI) In locis aridis ad Bopparfve d. 24, Kyrkarfve d. 28 Juni. LAMPROS ferruginella (W. V. — Oecophora id. Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 158.) In pratis ad Slite d. 2 Juli. “tinctella (HÖBN. Tin. Tab. 31. f. 214. — Rhinosia tinctella TrertscH. Schmett. von Europa IX Bd. 2 Abth. p. 24. 11.) In pratis ad Follingbo d. 25 Juni, ad Eista d. 30 Julii. Havifrontella (W. V. — Oecophora id. Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 158.) In lueis ad Linguede d. 18, ad Wamblingbo d. 23 Juli. "fulviguttella (FıscH. RÖSLERST. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 140. 316. In pratis ad Westerby d. 10 Julii. minutella (Mus. SCHIFF. — Tinea oppositella FABR.) In gramine locis aridis ad Westerby d. 11 Julii. HYPERCALLIA Ohristiernini (ZBELL.). In locis paludosis ad Eista d. 29 Julü. SOPHRONIA sicariella (ZELL. — Ypsolophus id. Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 157.) In pratis ad Kyrkeby d. 19 Juli. "GELECHIA nanella (W. V. Hüsn. Tin. f. 264. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 167. 416.) In gramine locis aridis ad Alskog d. 12 Juli. dodecella (LINNE). In locis aridis ad Westerby d. 10, Eke d. 13 Julü. “psilella (FıscH. RÖSLERST. — HERR. ScHAPFrF. Schmett. von Europa Text. V. p. 171. 432.) In locis aridis ad Westerby d. 11, ad Eke d. 13 Juli.

634 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

GELECHIA artemisiella (TREıTscH. — BHN. Vet.-Akad. Handl. 1851.

p. 162). In gramine locis aridis ad Slite d. 4, Linguede d. 18 Juli.

terrella (W. V.). In locis aridis ad Wisby d. 23 Juni, ad Grötlingbo d. 21 Juli. "distinctella (FISCHER RösLerst. Abbild. p. 229. Tab. 80. f. 2 a—c. — HERR. SCHzAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 173. 443.) |

In locis aridis ad Westerby d. 9, Wamblingbo d. 23

Juli.

"vieinella (DousL. — HERR. ScHärr. Schmett. von Europa Text. V. p. 184. 486.)

In locis aridis ad Westerby d. 11, Linguede d. 20 Juli. "senectella (ZELL. Isis 1839, p. 199. 31. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 174. 445.)

In locis aridis ad Wisby d. 23—26 Junü.

” cytisella (TreırscH. Schmett. von Europa IX Bd. 2 Abth. p- 99. 20. — HERR. ScH&FF. Schmett. von Europa Text V. p. 186. 492.)

In locis aridis ad Linguede d. 20 Juli.

"luceidella (STEPH. — Woop 1240. — Dovsı. n. 45. 15. — STAINT. Ins. Brit. p. 134.) In loeis aridis ad Wamblingbo d. 23 Juli. "pietella (ZELL. — DousL. n. 52 p. 18. — STAINT. Ins. Brit. p. 139. — HERR. SCHEFF. Schmett. von Europa Text. V. p- 188. 504. — T. germarella Hüsx. Tin. fig. 467. 468. In locis aridis ad Westerby d. 11, Eke-d. 13 Juli. ANACAMPSIS alacella (ZELL. Gelechia id. BEN. Vet.-Akad. Handl. 1851. p- 160.)

In loeis aridis ad Slite d. 2 Aug. vorticella (SCOPOLI). In locis arıdis ad Läderbro d. 10 Aug. "tenebrosella (ZELL. Isis 1839 p. 201. 62. — Doust. n:o 48 p. 16. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V.p.019695233)

In locis aridis ad Westerby d. 8, Linguede d. 20

Juli. 4 cinerella (LINNE). In locis aridis ad Wamblingbo d: 25 Juli. "EUPLEURIS striatella (W. V. — Hüsn. Tin. fig. 288. — ZELLER Isis 1839. p. 190. 15. — Herr. ScH&rr. Schmett. von

Europa Text. V. p. 204. 563. In pratis ad Dalhem d. 29 Juni, ad Slite d. 2 Juli. "Parasıa neuropterella (ZELL. Isis 1839. p. 202. 85. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 207. 579. In lucis ad Gothem d. 30 Juli. "CYPHoPHORA Idee: (ZELL. Isis 1839. p. 211. 8. — HERR. Scıerr. Schmett. von Europa Text. V. p. 211. 597. In Rubo ideo ad Westerby d. 7 Juli.

BOHEMAN, BIDRAG TILL GOTTLANDS INSEKT-FAUNA. 635

CYCNODIA cygnipennella (Hüsx.). In frondibus Pini ad Ishems d. 27 Junii. "STAGMATOPHORA serratella (TREITSCH. Schmett. von Europa IX Bd. 2 Abth. p. 168. 10. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 217. 624. In pratis ad Westerby d. 5 Juli. ; COLEOPHORA serratella (LINNE. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1859. p. 172. 24.) In pratis ad Kyrkeby d. 18 Juli. Å limosipennella (F. R. ZELL. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1859. p. 173. 28.) In lucis ad Eke d. 14 Juli. pe vibicigerella (ZELL. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1859.

PS#l68,8:

In pratis locis umbrosis ad Westerby d. 11, ad Dalhem

d. 29 Juli. il

ornatipennella (HUBN. — WALLENGR.Vet.-Akad. Öfvers. 1859. p: 167: 3) Hi

In pratis ad Oja d. 22 Julii, Läderbro d. 10 Aug. gnaphalü (ZELL. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1859. paar)

In locis aridis ad Slite d. 2 Juli.

"DousLasıa Echiü (ZELL. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa.

Text. V. p. 259. 762. — D. ocnerostomella STAINT. Ins

Brit. p. 180.) In locis aridis ad Klinte d. 23 Juni. "TINAGMA transversella (ZELL. Isis 1839. p. 204. 6. — Fisch. RÖSLERST. Abbild. p. 246. Tab. 84. fig. 1 a—e. — HERR. ScHArr. Schmett. von Europa Text. V. p. 260. 769.) In locis aridis ad Westerby d. 8—11 Juli. ÖOECoPHORA (urtisella (Doxow. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p- 158.) In pratis ad Westerby d. 9, ad Kyrkeby d. 18 Juli. "ceicadella (ZELL. Isis 1839. p. 195. 31. — HERR. ScHärr. Schmett. von Europa Text. V. p. 264. 785.) In locis aridis ad Eke d. 13 Juli. “ Potentillela (ZELL. Isis 1847. p. 832. — HERR. ScHarr. Schmett. von Europa Text. V. p. 271. 814.) In loeis aridis ad Eke d. 14 Juli. ARGYRESTHIA retinella (ZELL. Linn. II. p. 269. 11). In pratis ad Kyrkeby d. 18 Juli. cornella (FABR. — Bun. Vet.-Akad. Handl. 1851. p. 164.) In pratis ad Ishems d. 23 Juni, ad Klinte d. 23 Juli. Goedartella (LINNE). In Betula alba ad Kyrkeby d. 19 Julii, ad Rosendal USA US | Rayella (LINNE). In pratis ad Gute d. 1 Juli.

636 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ARGYRESTHIA arceuthina (ZELL. Linn. II. p. 288. 19. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1852. p. 217.) I pratis ad Dalhem d. 30 Junii. ”ÖCNEROSTOMA piniariella (ZELL. Linn. II. p. 299. 1. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 283. 861.) In Pinetis ad Slite d. 3, ad Nähr d. 14 Juli. _ BATRACHEDRA turdipennella (Tisch. — WALLENGR. Vet.-Akad. Ofvers. 1856. p. 221. 45.) In pratis locis umbrosis ad Slite d. 4 Julü, Läderbro d. 10 Aug. GRACILARIA Syringella (FABR.). In Syringa vulgaris ad Ishems d. 27 Juniil, ad Slite d. 2 Julii.) Ornıx Meleagripennella (Hüpn.). In pratis ad Follingbo d. 25 Junii, ad Eke d. 14 Julii. POECILOPTILIA einctella (LINNE). In pratis ad Linguede d. 20 Julii, ad Läderbro d. 10 Aug. “albifrontella (ZELL. Isis 1839. p. 212. 22. -— STAINT. Ins. Brit. p. 252. — HERR. SCHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 306. 935.) In pratis ad Ishems d. 27 Juni. "magnifieella (ZELL. Isis 1847. p. 891. — HERR. ScHArrF. Schmett. von Europa Text. V. p. 309. 955.) In locis umbrosis ad Dalhem d. 29 Juni. "CHRYSETHIA siccella (ZELL. Linn. X p. 257. Oecophora siccella. — HERR. Schärr. Schmett. von Europa Text. V. p. 314. 980.) In lucis ad Slite d. 2, ad Ostergam d. 8 Juli. “ BUCCULATRIX frangulella (GoEzE Ent. Beitr. III. 4. p. 169. — ZELLER Linn. III. p. 295. 6. — HERR. ScHAFF. Schmett. von Europa Text. V. p. 344. 1077.) In pratis ad Gute d. 1, Gothem d. 30 Julü. "NEPTICULA argyropeza (ZELL. Linn. III. p. 320. 7. — HERR. ScHArr. Schmett. von Europa Text. V. p. 357. 1127.) In lueis ad Ishems d. 27 Juni, ad Slite d. 4 Juli. “argentipennella (ZELL. Isis 1847. p. 884.) In lucis ad Westerby d. 9—11 Juli. PTEROPHORUS (Oxyptilus) piloselle (ZELL). In pratis ad Kyrkeby d. 19 Julü, ad Atlingbo d. 3 Aug. (Oxyptilus) Ericetorum (Zeun.). In pratis ad Ishems d. 27 Juli. (Oxyptilus) obseurus (Zeun.). In pratis ad Kyrkeby d. 19 Juli. (Mimacseoptilus) pterodactylus (LINNE). In pratis ad Eke d. 15 Juli. (Oidematophorus) lithodactylus (Treırscn.). In pratis locis umbrosis ad Nähr d. 18 Julü, ad Atlingbo d. 3 Aug. (Aeciptilus) tetradactylus (LINNE). In pratis ad Follingbo d. 25 Junii, ad Kyrkeby d. 18 Juli. (Aciptilus) pentadaetylus (LINNB). In lueis ad Quinne- sarda d. 28 Juli.

, 637

Öfversigt af Kougl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 10.

Om den minsta elektromotoriska kraft, med hvilken

en galvanisk ljusbåge kan frambringas. Af E. EDLUND.

[Meddeladt den 16 December 1867.]

1. Om man afbryter ledningen mellan polerna pa ett starkt galvaniskt batteri, och dervid en ljusbåge bildar sig pa afbrotts- stället, sa blir, såsom bekant är, strömstyrkan betydligt mindre än då ledningen är hel och ingen ljusbåge existerar. Den starka förminskning i strömstyrkan, som härvid äger rum, har man hitintills antagit uppkomma deraf, att ljusbågen förorsakar ett stort motstånd mot strömmens fortplantande. Detta motstånd har man funnit växa med bågens längd. I ett föregående arbete !) har jag pa experimentel väg bevisat, att om man i ledningen infogar ett vanligt motstånd, som förorsakar samma förminsk- ning i strömstyrkan som ljusbågen ensamt, så befinnes detta motstånd besta af två delar, af hvilka den ena är alldeles oberoende af bågens längd och till sin storlek oföränderligt, så länge strömstyrkan är densamma. Den andra delen af samma motstånd växer proportionelt med ljusbagens längd, förutsatt att, då man låter bågen växa 1 längd, man borttager så mycket af det öfriga motståndet i ledningen, att strömstyrkan dervid icke förändras. Om man saledes kallar första delen af ifråga- varande motstånd för a, och den andra delen, motsvarande en ljusbåge af enhetens längd, för b, så är det på detta sätt upp- mätta motståndet i ljusbagen, då dennes längd är n längd- enheter, lika med a + nb. Af den experimentela delen af nämnda

1) Öfversigt af K. Vet.-Akad:s Förhandl. för 1867 sid. 95. Pogg. Ann. B. 131 sid. 586.

038 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

undersökning framgår, att a är omvändt proportionelt mot ström- styrkan. Det är således lätt att beräkna storleken af a för en viss strömstyrka, sa snart dess värde för en annan är bekant. Motståndet b tilltager likaledes i storlek, da strömstyrkan af- tager, ehuru lagen för detta tilltagande af de anställda försöken icke kunde utletas; emedan b för den antagna längdenheten till sin storlek var så ringa i jemförelse med a, att några noggranna mätningar i detta afseende icke kunde anställas. Om man så- ledes låter ljusbågen växa i längd, utan att man dervid genom förminskning af det öfriga motståndet i ledningen håller ström- styrkan konstant, så förminskas strömstyrkan af två skäl: först och främst växer qvantiteten a+nb derigenom, att n ökas, äfven om a och b voro oföränderliga, och för det andra tilltaga bade a och b i storlek, då strömstyrkan förminskas.

Redan den omständigheten, att a är af ljusbågens längd oberoende, gör dess motstandsnatur misstänkt. Man skulle nem- ligen på detta sätt hafva funnit ett galvaniskt ledningsmotstånd, som 1 olikhet med andra ledningsmotstånd vore oberoende af ledningens längd. På sätt jag i det omnämnda arbetet visat, kan man ock med tillhjelp af den mekaniska värmetheoriens erundsatser ådagalägga, att den förminskning i strömstyrka, som motsvarar a, icke förorsakas af ett motstånd, utan af en elek- tromotorisk kraft, som sänder en ström i motsatt riktning mot. hufvudströmmen. Beräknar man nu storleken af den elektro- motoriska kraft, som förmar åstadkomma en lika stor nedsätt- ning i strömstyrkan,. som det mot strömstyrkan omvändt pro- portionela motståndet a, sa finner man, att denna elektromoto- riska kraft (D) är af strömstyrkan oberoende.

Men denna slutsats, att D är oberoende af strömstyrkan, eller, hvilket är detsamma, att a är omvändt proportionelt mot densamma, grundar sig på försök, som anställdes med starka strömstyrkor. Det medförde nemligen praktiska svårigheter, att under en längre tid hålla ljusbågen konstant, då strömstyrkan var svag. Det kunde derföre lätt vara möjligt, att D blott till

en viss gräns i strömstyrkan vore konstant, men deremot varierade

D

EDLUND, OM LJUSBÅGENS ELEKTROMOTORISKA KRAFT. 639

med strömstyrkan, så snart man komme nedanför denna gräns. Detta syntes mig till och med icke vara osannolikt, synnerligast som förhållandet är sådant med andra likartade fenomener t. ex. med den galvaniska polarisationskraften, hvilken, såsom bekant är, tillväxer med strömstyrkan ända till dess, att denna uppnår en viss gräns, hvarefter polarisationen blir konstant. Jag beslöt derföre att häröfver anställa några nya iakttagelser.

2. Då den method, som i mitt förra arbete användes för att bestämma D, af anförda skäl icke är användbar, när ström- styrkan blir svag, så måste vid dessa försök ett annat förfarande begagnas. Om D verkligen är konstant och af strömstyrkan oberoende, så är det tydligen omöjligt att erhålla en ljusbåge, om man förminskar elektromotoriska kraften (Z) i stapeln så mycket, att £ blir lika stor med D. Summan af de elektro- motoriska krafterna i hela kedjan är då lika med noll, och strömmen måste derföre upphöra. Men redan innan £ vid den successiva förminskningen uppnår denna gräns, måste omöjlig- heten att bilda en ljusbåge inträda; emedan till dennes bildande en viss strömstyrka är erforderlig, hvars storlek till en del beror af yttre förhållanden såsom polytornas form, bågens längd m. m. Om det nu skulle visa sig, att en ljusbåge kan frambringas, då E är lika stor med eller mindre än det värde på D, som er- hållits vid försök med starkare strömstyrkor, så måste detta betraktas såsom ett säkert bevis derpa, att D för svagare ström- styrkor är af dessas storlek beroende.

Den galvaniska ljusbagen karakteriseras deraf, att materiela partiklar öfverföras af strömmen från den ena polytan till den andra, och att den galvaniska ledningen af dessa partiklar atmin- stone till en del betingas. Ofta är det svårt att af ljusfeno- menets utseende med full säkerhet kunna afgöra, huruvida en verklig ljusbåge existerar eller icke. Vid verklig, om än ofull- komlig, kontakt emellan polytorna kan glödgningen och den för- bränning, som väl oftast åtföljer densamma, om försöket göres i atmosferiska luften, blifva sa lifliga, att fenomenet får samma

utseende, som om en verklig ljusbåge egde rum. Det är derföre

640 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

lätt att i detta hänseende bega misstag, om man blott tager det yttre utseendet till hjelp vid bedömandet. För att undvika dylika misstag, insattes en vippgunga med en biledning i den ena af de ledningstrådar, som kommo från stapeln och ledde ström- men till det ställe, hvarest ljusbagen skulle bildas. I biledningen befann sig en tangentbussol vid nagra försök och vid de öfriga en sinusbussol. I vippgungans ena ställning var hufvudledningen sluten och biledningen öppen; i den andra var förhållandet tvärtom, och strömmen kunde då i sednare fallet genom biledningen pas- sera förbi afbrottsstället på hufvudledningen. Då ljusfenomenet mellan polspetsarne var så lifligt, att det liknade en verklig ljus- båge, så kastades vippgungan om från det första läget till det andra. Under det att vippgungan omkastades, var ledningen sa lång tid alldeles afbruten, att ljusbågen hann att utslockna. Var det konkakt emellan polspetsarne, så gjorde magnetnålen efter omkastningen ett utslag, och understundom började pol- spetsarne anyo att glödga; var ljusfenomenet deremot föror- sakadt af en verklig ljusbåge, sa förblef magnetnalen i hvila.

Denna method att undersöka, om en verklig ljusbåge exi- sterade eller icke, behöfdes naturligtvis endast, da strömstyrkan var svag och ljusbågen så kort, att man ej direkt kunde tydligt se, om polspetsarne voro skiljda från hvarandra.

Försöken anställdes på följande sätt: sedan stapelns elektro- motoriska kraft och motständet i ledningen och stapeln, da pol- spetsarne voro sammanskrufvade, på vanligt sätt blifvit be- stämda, uppmättes den elektromotoriska kraften (D) i ljusbågen för den starkaste strömstyrkan efter samma förfarande, som i

mitt föregående arbete blifvit angifvet. Polspetsarne voro för

detta ändamål insatta. i en polhållare, hvilken inställdes i den Foucaul'ska lyktan, och ljusbagens längd bestämdes genom upp- mätning på väggskalan af den derstädes projicierade bilden deraf. Derefter uttogs polhållaren ur lyktan och fastskrufvades vid bordet, hvarpa stapelns elektromotoriska kraft successivt förmin- skades genom borttagandet af ett större eller mindre antal ele-

menter. För hvarje förminskning i den elektromotoriska kraften

EDLUND, OM LJUSBÅGENS ELEKTROMOTORISKA KRAFT. 641

försöktes, om en ljusBage kunde bildas, och dermed fortsattes till dess att gränsen var uppnådd. Som rheostat begagnades den förut använda parallelipipediska träladan, som till en del var fylld med kopparvitriollösning !). Vid alla de följande för- söken var förbindningslinien mellan polspetsarne horizontal; vid

de i min förra uppsats anförda deremot vertikal.

3. : A Serien 1.

Försöket 'l. Stapeln bestod af 66 elementer af BUNSENS konstruktion. Till polspetsar begagnades kol af hard beskaf- fenhet. Da kolspetsarne 'voro i kontakt, och 1 tum af rheostaten var 1: ledningen insatt, stadnade tangentbussolen i medeltal pa 56926', och, da 10 tum voro insatta, pa 38030. Häraf kan man beräkna, att hela motståndet (M) utom rheostaten — 9,067, och stapelns elektromotoriska kraft (£)=15,171; hvarvid den elektromotoriska kraft tages till enhet, som gifver 45 graders utslag på tangentbussolen, då motståndet är 1.

«Då en ljusbåge af 3 skaldelars längd var bildad och 1 tum af rheostaten var insatt, var tangentbussolens utslag =37930', och då 11 tum af rheostaten infogades, erhölls samma gradtal. Vid samma strömstyrka erhölls:

Motståndet i 2 skaldelars båge= 3,9

| d:o il d:o BEL Häraf erhålles «=6,6 och = 1,15.

Derpa undersöktes åter stapelns elektromotoriska kraft och motståndet i ledningen utom rheostaten och befunnos vara: M= 8,527 och E=15,730. I medeltal var således under detta försök M=8,797 och E=15,451.

x ange U an. Pa detta sätt blir D= 9,797 — 1,3334 E=5,15.

Försöket 2. 30 elementer. Med dessa erhölls en tydlig ljusbåge. M var var vid detta försök = 3,41 och #=17,20.

') I alla de följande försöken deltog Hr Magister LEMstrRöÖMm från Helsingfors.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 10. 3

642 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Försöket 3. 25 elementer. Dessa gåfvo någon gäng tydlig ljusbåge. M=2,96 och E=6,00.

Försöket 4. 20 elementer. Med dessa elementer lyckades det icke att frambringa någon ljusbåge, ehuru kolspetsarne under- stundom kommo i liflig glödgning, som till det yttre liknade en sådan. M=2,58 och E=4,60.

Serien 2.

Polspetsarne voro af messing, som innehöll omkring 37

procent zink.

Försöket 5. Stapeln bestod af 66 elementer. M= 9,25 och E= 117,26.

Da 1 tum af rheostaten var i ledningen insatt och ljus- bagens längd 3 skaldelar, stadnade tangentbussolen på 529. Vid denna strömstyrka erhölls:.

Bägens längd—3 skaldelar; dess motständ = 2,8 dos dos > 0 > 3 d:0 d:o, 20) Häraf erhålles a=2,2 och b=0.2.

Derpä bestämdes ater motstandet och elektromotoriska kraf- ten, som befunnos vara: M=10,71 och #= 18,57. ’

I medeltal var således under detta försök: M—9,98 och I 10.92:

Häraf beräknas D = 2

== = 597 =2 3 13.78 E=—= 0,1597 E = 2,86.

Försöket 6. 20 elementer. Med dessa erhölls en tydlig ljusbåge. M=1,56 och E= 3,65.

Försöket 7. 15 elementer. Med denna elektromotoriska kraft kunde ännu en ljusbåge frambringas.

Vid detta försök var: M=0,84 och E=2,68.

Försöket 8. Vid detta försök användes endast 10 elementer; : | men med dessa kunde ingen båge åstadkommas.

Motståndet och elektromotoriska kraften uppmättes och be- funnos vara: M—=0,32 och E=1,60.

+

EDLUND, OM LJUSBÄGENS ELEKTROMOTORISKA KRAFT. 643

Serien 3.

Till polspetsar användes i denna serie kol, som utsagades ur ett sönderslaget stapelkol. Det syntes: vara lösare än det kol, som begagnades i serien 1.

Försöket 9. Stapeln bestod af 66 elementer. Vid upp- mätning erhölls M=1,56 och E=13,48. |

Då 2 tum af rheostaten voro insatta i ledningen, och en ljusbåge af 4 skaldelar var bildad, visade tangentbussolen ett utslag af 349. Vid samma strömstyrka erhölls:

Bågens längd =4 skaldelar; dess motstånd — 11,0 d:o do 2: d:o@1d:0 a =D Häraf erhälies: «—=8,0 och b=0,75.

Derefter bestämdes ater elektromotoriska kraften och mot- ståndet; den förra, #, var— 15,34 och det sednare, M=238,51. I medeltal var saledes vid detta försök: M=8,04 och E= 14,41.

S

Häraf kan man beräkna D= Försöket 10. Af stapeln användes 25 elementer, hvilka safvo tydlig ljusbåge. M befanns lika med 2,55 och E=5,49. Försöket 11. Stapeln bestod af 20 elementer, men med dessa kunde ingen ljusbåge frambringas. M uppmättes och be-

fanns vara = 1,99 oeh E=4,23.

Serien 4.

Till polspetsar användes koppartradar.

Försöket 12. Stapeln utgjordes af 66 elementer. Dess elektromotoriska kraft befanns — 16,35 och ledningens motstånd M=028,45.

Då 2 tum af rheostaten infogades i ledningen och ljusbågens

längd var 4 skaldelar, gjorde tangentbussolen ett utslag af

46030. Vid samma strömstyrka erhölls:

Bågens längd —4 skaldelar; dess motstånd — 4,9 .d:o dog 2 d:0:.374d:0 dom — 4.6. Häraf erhålles a=4,3 och b=0,15.

644 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Derpå uppmättes åter elektromotoriska kraften och mot- ståndet. Dervid erhölls M=9,84 och E=117,83. I medeltal var således vid detta försök: M—=9,14 och E=117,09.

4,3 Er IM 16.08 E=0,268 E—=4,58.

Häraf finner man, att D =

Försöket 13. Stapeln bestod af 20 elementer, med hvilka en tydlig ljusbåge erhölls. M var här =1,56 och E=4,65.

Försöket 14. Med de 15 elementer, af hvilka stapeln ut-: gjordes, kunde ingen ljusbåge frambringas. M uppmättes till 1,30 och 9 2,98: ;

Försöket 15. Detta försök anställdes några dagar sednare än det föregaende, och begagnades dervid 20 elementer. Med dessa åstadkoms en tydlig ljusbåge. Vid uppmätning befanns E vara endast 3,51 och M=1,23.

- Försöket 15. Detta följde omedelbart pa det föregående. Stapeln bestod af 15 elementer; men nagon ljusbåge kunde med dem icke frambringas. M befanns vara 0,86 och H'=2,5D.

Serien 5.

Till polspetsar begagnades silfver, som enligt uppgift inne- höll 10 procent koppar.

Försöket 17. Till stapel begagnades samma 66 elementer som förut. Vid uppmätning erhölls M=8,02 och E= 12,75.

Da 2 tum af rheostaten voro i ledningen insatta och ljus- bagens längd 3 skaldelar, stadnade tangentbussolen pa 43°. Vid samma strömstyrka erhölls:

Bågens längd—3 skaldelar; dess motstånd — 4,4 d:o CEO 1 00 70:0 d:o 2 el Häraf beräknas: a4=2,75 och b=0,55.

Derefter bestämdes äter ledningsmotstaändet och elektro- motoriska kraften, hvaraf erhölls: M=38,67 och #=14,03. I medeltal erhöllos således vid detta försök följande värden: M = 8,34 och H=13,39.

2,5 5

Häraf finner man D = 14.74 EP=0,1865 #=2,50.

EDLUND, OM LJUSBAÄGENS ELEKTROMOTORISKA KRAFT. 645

Försöket 18. Till stapel begagnades 15 elementer, hvilka safvo ljusbåge, om polspetsarne voro ändamälsenligt formade. Här var M=0,92 och P= 2,64.

— Försöket 19. Vid detta försök användes endast 12 ele- menter. Med dessa, lyckades det äfven någon gång att erhålla en ljusbåge, -synnerligast om polerna hade den form, som de förut genom inverkan af en starkare ström hade erhållit. Mät- ningarne gafvo M=0,72 och £E=1,89.

4. Såsom af det ofvanstaende synes, hafva M och £ under ett och samma försök icke obetydligt varierat. Det har derföre icke varit möjligt att bestämma värdena på D med den nog- sranhet, som kunde hafva. varit önskvärd. Emellertid torde dessa värden icke böra "anses serdeles mycket felaktiga, dels emedan ledningsmotståndet och stapelns elektromotoriska kraft bestämdes både före och efter de försök, som gjordes för be- stämmandet af /), hvarföre deras media böra anses kunna gälla för den tid, då de sistnämnda observationerna gjordes, dels ock emedan M och E, med undantag af förhållandet i serien 1, bada samtidigt tillväxa, till följe hvaraf deras variationer till en del upphäfva hvarandra vid bestämmandet af D. Vid upp- sökandet af det minsta värde på £, med hvilket en ljusbåge kunde frambringas, gjordes alltid ett större antal observationer. Oaktadt det vid flera på hvarandra följande försök icke ville lyckas att få fram en ljusbåge, inträffade det dock stundom, att detta vid fortsatta bemödanden lät sig göra. Ofta var ljus- fenomenet så liflist, att man efter utseendet skulle tro, att en verklig ljusbåge ägde rum; men da strömmen afbröts, och led- ningen på ofvan anförda sätt undersöktes, visade det sig vara en enkel glödgning med kontakt emellan polspetsarne.

Om D vore fullt konstant och oberoende af strömstyrkan, sa maste den minsta elektromotoriska kraft, hvarmed en ljus- bage kunde frambringas, vara större än D, sådan som denna blifvit bestämd ur starkare strömstyrkor. Detta är i och för sig klart af sig sjelft, och dessutom följer det deraf, att om man

med ett visst värde pa £ kan frambringa en ljusbåge, så lyckas

646 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

detta icke mer, sedan motståndet i ledningen blifvit tillräckligt förstoradt. Det fordras således en viss strömstyrka för att astadkomma en ljusbåge. Jemförer man de ofvan anförda vär- dena på D, sådana som dessa blifvit bestämda ur större ström- styrkor, med de gränsvärden pa Z, med hvilka en ljusbåge ännu kunde åstadkommas, så visar det sig, att för de hårda kolspetsarne i serien 1 stapelns elektromotoriska kraft # är större än DN; men för alla de öfriga serierna är £ antingen lika stor med eller mindre än /. Om D för alla fem serierna ad- deras tillsammans och på samma sätt äfven gränsvärdena på £, sa blir summan i förra fallet 20,57 och i det sednare 19,57. Såsom resualtat af denna undersökning kan man derföre upp- ställa den satsen, att D, som för starka strömstyrkor visar sg

vara konstant, förminskas, då strömstyrkan blir svagare.

647

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 10.

Berättelse öfver en zoologisk resa till Norges vestkust, med understöd af statsmedel utförd 1867 | af P. OLSSON.

[Meddeladt den 16 December 1867.]

Den 19 Juli afreste jag från Lund men ankom till följe ar en häftig storm i Kattegat först den 22 pa morgonen till Chri- stiania. Efter att der hafva besett de zoologiska samlingarne m. m., fortsatte jag följande dag resan öfver Mjösen, Gudbrands- dalen och Romsdalen till Molde och Aalesund. I följd af ang- batskommunikationen från Veblungsnes hade jag att förfoga öfver åtminstone en dag mer, än som behöfdes för resan dit, hvarföre jag från Dombaas företog en utflygt till Fokstuen a Dovre att se den högre fjellfloran, äfvensom jag på atskilliga ställen i öfre Romsdalen gjorde korta uppehåll, företrädesvis i afsigt att insamla af de här talrika Hieracierna. Vid Elstad i Gudbrandsdalen erhölls bland annat Aira cespitosa * glauca pa Lougens strand. I trakten af Stueflotten och Ormeim i Roms- dalen togos Hieracium Auricula, H, suecicum, H. fallax, 9 hir- sutum, H. floribundum, H. nigrescens, H. murorum i flera former, H. cesium, H. umbellatum och H. crocatum(?). Åfven några fjellväxter frodades nere i dalen t. ex. Saxifraga Cotyledon (växte äfven på sluttningen af Seetnesfjeld) och Ranunculus aconitifolius vid vägen mellan Ormeim och Fladmark. Derjemte förekommo här några subalpina växter. Vid Korhjem började Digitalis purpurea visa sig och blef snart allmän. Här qvarlag ännu (den 28 Juli) snö nere i dalen, och i allmänhet visade sig fjellen i ar mer än vanligt snöbeklädda. I sammanhang

härmed kan jag nämna, hvad som under mitt vistande i Aale-

048 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sund omtalades, att ett stort isberg da låg några mil utanför Cap Stat. Att stadna i Molde ansågs ej fördelaktigt, då fisket der är. obetydligt, hvarföre resan fortsattes till Aalesund, dit jag ankom på aftonen den 29 Juli. Denna stad, ehuru vida yngre än grannstäderna Molde och Christiansund (den blef köpstad 1848), öfverträffar likväl redan den senare 1 folkmängd och rörelse. Denna tyckes dock nästan inskränka sig till handel med fisk och deraf beredda produkter och det företrädesvis med Spanien. Från slutet af Januari till April bedrifves torskfisket i smärre båtar närmare land, och detta fisket är för Söndmör det mest inbringande. Under ett par veckors tid fiskas derjemte vårsill. Från April till September fiskas långa och lubb på Storeggens bank, belägen 10—12 mil från land i nordvest från Aalesund, af både norska och svenska fiskare. Härvid begagnas större däckade fartyg, s. k. sköiter, de smärre med 8, de större med 12—16 mans besättning, och det händer, att de äro ute till fjorton dagar åt gangen, då vädret är tjenligt. Banken, som ligger under 639 n. br., har sin största utsträckning parallelt med kusten; dess minsta djup understiger, enligt fiskarenas upp- gifter, ej 50 famnar, och åt oceanen stupar den brant, så att man från ett djup af 120 famnar snart träffar ställen, der fisk- varnes lod ej nar botten. Dock utlägges ena ändan af linan (storbackorna) stundom på ett djup af 250 famnar. Efter att nagra dagar hafva afvaktat tjenligt väder, medföljde jag till denna fiskeplats besättningen a en svensk banksköjt. Vi dröjde ute en vecka, men fisket var ej synnerligen gifvande och för- svarades mycket af tjocka. Det var sista resan till Storeggen, som de svenska fiskrarne i ar företogo; två sköjter voro redan på hemvägen, men nio styrde nämnde dag till banken. Vädret var klart, och utanför Wigerö visade sig nagra sälar och tum- lare i den lugna vattenytan. Här lag ett fartyg, som varit ute på Haskerdingfangst. Ymnigast erhöllos pa Storeggen Molva vulgaris, Brosmius vulgaris (jfr. NILSSON, Skand. Fauna, Fiskarne p. 298) och Hippoglossus maximus. Den sistnämnde användes

jemte smasill mestadels till bete. För öfrigt fångades en och

OLSSON, EN ZOOLOGISK RESA TILL NORGES VESTKUST. 649

annan Gadus morrhua, G. z»glefinus, Raja Batis och Acanthias vulgaris. På djupare ställen förekommo Sebastes norvegicus, Chimeera monstrosa, Spinax niger och två slag af näbbrockor, hvilka dock ej denna gång erhöllos. Scyllium annulatum (här kallad Isgalt) och Phycis furcatus såg jag äfven fran Storeggen. En mindre Scymnus borealis uppdrogs en dag af besättningen på en annan banksköjt, men olyckligtvis blef den ej tillvara- tagen, hvarföre jag ej fick tillfälle undersöka densamma. Af sjöfoglar förekommo här bland andra Procellaria glacialis och Alea torda. Den förstnämnde eller Havhesten är talrik och fangas af fiskrarne på krok med ett stycke fisklefver som bete. Fjädern användes men luktar af as. Besättningen på den sköjt, der jag var, sade sig under sommaren hafva på detta vis erhållit omkring fyra hundra individer. I trakten af Aalesund före- kommer äfven Mormon arcticus enligt exemplar i skolans sam- lingar. De-imsamlade Entozoa tänker jag framdeles beskrifva; här vill jag endast anmärka, att på Brosmius ej kunde uppletas annat än den vanliga Agamonema Capsularia; deremot fann jag på Raja Batis atskilligt af intresse, t. ex. flera exemplar af Distoma veliporum, hvilken jag vid Warberg endast en gang påträffade, en Onchocotyle och flera andra ektoparasiter, dels Crustaceer dels Trematoder. En väsendtlig olägenhet är det dock vid vistelsen a ett fiskefartyg, att man der ej kan använda mikroskopet; icke heller är det möjligt utom vid lugnt väder uppsöka entozoa, atminstone ej de smärre arterna. Min botten- skrapa, som jag vid uppresan aflemnade i Fredriksvern, ankom ej till Aalesund, förrän jag nästan var färdig att resa derifran, och under den korta tid, jag der hade öfrig, hindrade storm dess an- vändande, hvarföre-jag ej blef i tillfälle taga kännedom om trak- tens evertebrerade hafsdjur. Vid ebbtiden undersöktes visserligen stränderna, men utbytet blef ej stort, emedan de i allmänhet äro branta och klippiga. Pa Storeggen uppdrogs med backorna Cidaris papillata, en Astrophyton, en stor Spongia, en Aega, Tritonium islandicum samt en annan art, hvilken, att döma af FORBES och HANLEY Hist. Brit. Moll., tyckes vara en varietet

650 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

af Tritonium undatum: skalet har hög spina och är i allmänhet olivbrunt med längsställda band af omvexlande kastanjebruna och hvitaktiga fläckar. I ventrikeln af fiskar togos arter af Scaphander, Eulima, Cardium, Pecten o. s. v. samt en Thyone, som genom strukturen af sitt kalkskelett visar sig tillhöra Th. fusus, ehuru den till kroppsformen vida mera liknar Th. Ra- phanus. |

Vid Aalesund fiskades denna årstid obetydligt, med undantag af sommarfetsill, hvaraf från Storfjorden dagligen ankommo några batlaster. Sällan förekommo exemplar af Sebastes nor- vegicus — den mindre kustformen, S. viviparus Kr. — Cottus Scorpius, Scomber Scombrus, Salmo Salar, Pleuronectes flesus, P. Platessa, Hippoglossus maximus, Brosmius vulgaris (ett litet exemplar), men arterna af Gadus voro allmänna. Några ganger var jag sjelf ute på fiske och erhöll då Gadus morrhua, &egle- finus, merlangus, virens och Pollachius, men äfven G. melano- stomus sades förekomma i det inre af Storfjorden. Åfvenså erhöll jag en Labrus mixtus 5, som i afseende pa hufvudets form och storlek visar sig olik andra af samma art. Hufvudet och isynnerhet nosen är nemligen ovanligt kort (detta exemplar af 266 m.m. längd har hufvudet ungefär lika med, nosen kor- tare än hos ett af 233 m.m.), pannan starkt sluttande och con- vex, hos öfriga concav eller (hos 2) plan. Fenor och kroppen 1 öfrigt visa intet anmärkningsvärdt. Förhållandet mellan huf- vudets och kroppens längd är som 1:33, hos öfriga som 1:3 a 1:31. Hos Konsul HANSEN i Aalesund hade jag tillfälle se nagra der fångade sällsynta fiskar, nemligen Phycis furcatus, Motella tricirrata, Raniceps niger och Argentina Hebridica, hvilken sednare, från Skandinaviens kuster förut känd endast från Chri- stianiafjorden, här tagits ur munnen pa en torsk. Exemplaret, 3 tum från nosen till stjertspetsen, stämmer alldeles med beskrif- ningen i NILSSONS fauna. Stralarnes antal var i ryggf. 10, bukf. 11, bröstf. 14, analf. 13, stjertf. 18 utom fyra små.

Några ganger, då materialet för zoologiska undersökningar

ej räckte till, företog jag mig att, undersöka vegetationen, sa

OLSSON, EN ZOOLOGISK RESA TILL NORGES VESTKUST. 651

mycket heldre som trakten ej tyckes hafva varit besökt af bo- tanister, ty annars skulle de förmodligen hafva anmärkt Senecio aquaticus, som i största mängd såsom ett förhatligt ogräs före- kommer på alla fuktiga ställen. Denna art finner jag från Norge endast uppgifven för Drammen. En annan växt, Ranun- culus Friesii — förut icke uppgifven för Norge — förekom icke så sällsynt vid vägen mellan staden och Steenvaagen. På bergs- sluttningen vid Aalesund och Hesön togos åtskilliga för dessa kusttrakter egendomligare växter såsom Digitalis purpurea, Bu- nium flexuosum, Hypericum pulchrum, Sedum anglicum, Luzula maxima, Carex binervis; vidare talrika, former af Hieracium murorum, H. incisum, H. cecium, H. dovrense, H. protra- ctum, och en form, hvilken af Lektor LINDEBERG, som benäget granskat arterna af detta slägte, anses vara obeskrifven och benämnes H. litorale.. Af alpina eller subalpina växter frodades ända nere vid stranden Mulgedium alpinum (bland Bunium vid en repslagarebana öster om staden) och Saxifraga aizoides jemte varietet, samt pa ringa höjd öfver hafvet Alchemilla alpina (ända fran Romsdalen nästan med uteslutande af A. vulgaris), Arcto- staphylos alpina, Saxifraga stellaris och Selaginella. Från ett ställe, beläget 1 mil innanför Molde, såg jag friska blad af Sorbus scandica och Fagus sylvatica m. fl. träd. Enligt uppgift förekommer boken äfven i Söndmör, dock måhända odlad.

Den 21 Augusti afreste jag från Aalesund mot Bergen, dit jag ankom efter halftannat dygns resa genom den enformiga skär- garden, der knappast andra lefvande varelser än Phalacrocorax visade sig. Utanför Stat syntes dock pa afständ nagon bland de större Delphinerna, sannolikt D. leucas, ty dess hvita sidor framträdde alltemellanat. Bergen är säkerligen en bland de lämpligaste platserna för studiet af de nordiska hafsfiskarnes parasiter, ty man har der att tillgå ett ovanligt rikt fisktorg. För att erhålla sällsynta eller i hushållet ej använda fiskar, bör man dock uppehålla sig der längre eller någon tid vistas ute pa fiskeplatserna, emedan det erbjuder oväntade svårigheter att

förmå de vidskepliga fiskrarne föra i land eller till torgs, hvad

\

652 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.: FÖRHANDLINGAR, 1867.

de i allmänhet kalla trollfisk. Sålunda kunde jag oaktadt upp- repade försök ej erhålla några hajar (utom några exemplar af Spinax niger) eller rockor, ehuru de icke voro sällsynta. Här sades förekomma två arter Nebskate (Raja Fullonica och tro- ligen R. oxyrrhincha); Scyllium annulatum, här kallad Haataske är ej sällsynt; af Spinax niger, här känd under benämningen Blaamave, erhölls under min dervaro en gang öfver 100 stycken på en bat. Af Chimera monstrosa, här benämnd Haagylling, lyckades det mig att erhålla ett exemplar och vid samma till- fälle ett af Macrourus norvegicus samt två af Sebastes dacty- lopterus. Af sällsyntare och med afseende på parasiter föga undersökta arter erhöll jag utom ofvannämnde, Syngnathus Acus, Scyphius &quoreus, Rhombus megastoma (unge), Pleuronectes microcephalus, Molva abyssorum, Raniceps niger, Gadus melano- stomus, G. minutus, Argentina Silus, Lepadogaster bimaculatus, Caranx Trachurus (som här gick under namnet Lodda), Cottus Bubalis. Dagligen förekommo på fisktorget Pleuronectes micro- cephalus, Gadus virens, morrhua, &eglefinus, melanostomus, Clupea Harengus, Labrus mixtus, Sebastes norvegicus, och nästan dag- ligen Murzena Anguilla (vanligen f. latirostris), Pleuronectes Pla- tessa, Gadus minutus, Labrus maculatus. Mera sällan före- kommo slutligen, utom förut nämnda, Hippoglossus maximus, Pleuronectes flesus, Molva vulgaris, Merluccius vulgaris (af denna art Sags blott ett individ, hvilket tiden då ej medgaf under- söka), Brosmius vulgaris, Gadus Pollachius, merlangus, Clupea sprattus. Salmo Salar, Fario, Labrus melops, rupestris, Gobius niger, Anarrhichas Lupus, Gunnellus vulgaris, Scomber Scombrus (här kallad Pir), Cottus scorpius, Trigla Gurnardus. Således erhöllos under resan 44 arter hafsfiskar, af hvilka voro 18, som Jag förut ej haft tillfälle undersöka. Med afseende pa parasiter undersöktes 293 individer af hafsfıskar samt dessutom nagra foglar och insjöfiskar.

Pa parasiter rika voro företrädesvis Gadus melanostomus och Sebastes norvegicus; dock fann jag ej hos de 28 exemplar

af sistnämnde art, jag granskade, någon af FABRICIH Teenia

OLSSON, EN ZOOLOGISK RESA TILL NORGES VESTKUST. 053

erythrini, men väl en der ej anmärkt Bothriocephalus, flera arter Distoma m. m. och på gälarne Chondracanthus nodosus. Äfven Mursna hyste flera parasiter, bland andra Distoma inflatum Molin. Flera Distomer befunnos ega en temligen stor utbred- ning bland fiskar på liknande vistelseort, äfven om de tillhöra olika familjer, så t. ex. en art gemensam för Labrus, Pleuro- nectes, Cottus och Sebastes, en annan för Argentina Silus och Molva abyssorum, en tredje för Gadus, Clupea, Cottus, Murzena 0.5. v. Hos Sebastes dactylopterus fanns endast den vanliga Agamonema Capsularia; exemplaret af Macrourus hade i gall- blasan en liten Nematod men för öfrigt inga parasiter. Spinax niger hade i spiraltarmen regelbundet ett eller tva exemplar af en obeskrifven Tetrabothrium; dessutom sutto pa ryggen af flera individer parvis tva och en gang fyra exemplar af Anelasma squalicola.

Da jag vid undersökningen af viscera i journalen antecknar ventrikelns och tarmkanalens innehall, skall jag med ett par ord omnämna, hvad jag funnit hos några sällsyntare arter, om hvilkas födoämnen jag finner inga eller ofullständiga upplys- ningar. Magen af Spinax niger fann jag tvenne ganger fylld med räkor, annars innehöll den fiskkött. Hos Chimera mon-. strosa funnos musslor, bryozoer och decapoder; hos Syngnathus Acus spår af crustaceer; hos Pleurönectes microcephalus cru- staceer, Patella och djur af större snäckor, fragmenter af mus- selskal och Echinodermer, annulater och tang; hos Macrourus norvegicus stenar och decapoder. Gadus melanostomus, som dagligen förekom pa sillbatarne, hade alltid magen fylld af sma- sill. Argentina Silus hade ätit fisk, oberäknadt betet, som ut- gjordes af sill; en gång förekom äfven tång i dess mage. Se- bastes dactylopterus innehöll decapoder. :

Med bottenskrapan draggades längs kusten söderut pa ett djup af 25—70 famnar, hvarvid erhöllos en Lepadogaster bi- maculatus, crustaceer af slägtena Pagurus, Portunus, Galathea, Idothea, Hippolyte, flera annulater (mest Sabellider) och mol-

lusker samt af Echinodermer Astrogonium granulare, Ophiura

654 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

albida, Sarsii, Ophiopholis aculeata, Thyone fusus, Cucumaria Hyndmanni, Echinus miliaris, Flemingii och Amphidetus ovatus. Vegetationen var nu långt framskriden, dock sagos ännu i September flera blommande Centaurea nigrescens på sluttningen af Floifjeld. q Den 19 September skedde afresan fran Bergen öfver Köpen- hamn till Lund, dit jag ankom den 22 September.

655

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 10.

Laxmannit, ett nytt mineral, som åtföljer kromsyrade

blyoxiden från Beresowsk. Af A. E. NORDENSKIÖLD.

[Meddeladt den 16 December 1867.]

Uti sista” delen af Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mine- ralogı meddelar BERZELIUS en undersökning af ett nytt mineral från Beresowsk, hvilket redan förut blifvit bemärkt af VAU- QUELIN och HAUSMANN, samt af BERZELIUS efter den först- nämnde berömde kemisten erhållit namnet vauqueline eller enligt en senare skrifart vauquelinit. Den undersökta stuffen innehöll äfven drushål beklädda med små glänsande kristaller af det nya mineralet, och i ofvannämnde undersökning lemnas en beskrifning , på dessa, hvilken dock är högst ofullständig och, såsom vi se- dermera skola se, förmodligen hänför sig till några på stuffen förekommande efterkristaller. Vid en närmare granskning af det förråd af vauquelinitartade mineralier, som förvaras på Riks- musei mineralogiska afdelning, fann jag dock, att en del af dessa sma kristaller voro tillräckligt tydliga för att medgifva en full- ständig bestämning. Jag skall nedanföre redogöra för de mät- ningar, som med anledning häraf utfördes. Men för att få en fullkomlig visshet derom, att de undersökta kristallerna utgjordes af verklig vauquelinit, underkastade jag dem en qvantitativ analys. Jag fann da, att man här icke hade att göra med nagot rent kromsyradt salt, utan med ett dubbelsalt af krom- syra och fosforsyra, således med ett nytt mineral, för hvilket jag får föreslå namnet Laxmannit efter den genom sina resor i Sibirien bekanta Kemie Professorn E. LAXMANN, hvilken flere

svenska museer har att tacka för rika sändningar af uralska

656 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1868. och altaiska mineralier. LAXMANN var dessutom förmodligen den förste, som fäste uppmärksamhet på de vid Beresowsk före- kommande mineralier; åtminstone erhöll svenska Vetenskaps- Akademien redan år 1773 af honom aätskilliga vackra stuffer af saväl röd som grönaktig kromsyrad blyoxid.

Vid analysen I upplöstes mineralet i varm saltsyra försatt med litet alkohol, under lösningens afsvalning utföll klorbly, hvilket, sedan en blandning af alkohol och ether blifvit tillsatt, upptogs pa filtrun: och vägdes. Ur filtratet utfälldes kopparn. efter afdunstning under tillsats af svafvelsyra, medelst under- svafvelsyrligt natron. Derpå utfälldes kromoxiden och en del af fosforsyran medelst ammoniak. - Sedan öfverskottet af am- moniaken blifvit afdrifven, upptogs fällningen på filtrum, glöd- sades och vägdes (a). Den vägda massan smältes med en blandning af kolsyradt kali och salpeter, löstes i vatten, hvarvid spår af jernoxid blef olöst, och ur filtratet afskildes fosforsyran, efter kromoxidens reduktion, med molybdensyrad ammoniak, samt vägdes slutligen som fosforsyrad talkjord (db). Sedan fosfor- syran i b och den lilla jernmängden blifvit afdragen från a, erhölls vigten af kromoxid. Ur filtratet efter a afskildes ytter- ligare fosforsyra medelst svafvelsyrad ammoniak-talkjord. Slut- ligen bestämdes vattenhalten genom ett särskildt direkt prof pa det vid 100° torkade mineralet, hvarvid vattnet upptogs i ett” vägdt klorkalciumrör.

Vid analysen II löstes mineralet i salpetersyra, kromsyran reducerades med alkohol, blyet utfälldes med svafvelsyra, kop- parn med svafvelväte, en blandning (a) af fosforsyra och krom- oxid, med ammoniak, den återstående fosforsyran med svafvel- syrad talkjord. a smältes med en blandning af kolsyradt kali och salpeter, litet olöst jernoxid afskildes, fosforsyran utfälldes med svafvelsyrad ammoniak-talkjord, och kromoxiden efter syrans reduktion, med ammoniak. Vattnet bestämdes genom särskildt direkt prof på det vid 1009 torkade ämnet.

NORDENSKIÖLD, LAXMANNIT. 657

Vauquelenit från Beresowsk.

I. 0%

TES ING: SR AS NERE a NRA Ur ARS 61,26 61,06 Kopparosidassek ne. see 12,43 10,85 Jernoxidg tin eh ee 1,09 1,28 KT Mm SY Ass baser das tee: 15,26 16,76 IBOSORSYERE pss de 3,05 8,57 Vater AR Re ee 1,31 0,90

99,40 99,42.

Analyserna motsvaras af formlen !): (Cu! HP +3(Pb, Cu) Ör,

hvilken fordrar:

BUYORVA m Man mn SR 61,48 Kopparoadhrnmeenn.. 13,13 Keromsyra 0 20... Men 16,57 Rosforsyra sy LE skon 7,83 Matten aka 0,99 100,00 2).

Laxmanniten bildar några linier tjocka kristallskorpor eller kristalliniska massor uppfyllda af drushål, hvilkas väggar äro betäckta, med små, mörkgröna, glittrande kristaller. Brottet är dels kristalliniskt, dels tätt- och jordartadt. Färgen mörk olive- grön till pistagegrön och gröngra. Pulfret ljust pistagegrönt. Hårdheten lika med kalkspatens. Egentliga vigten af det fint pulveriserade ämnet =5,77 (169) 3).

För blåsrör i kolf afger mineralet obetydligt vatten. Smälter under någon pösning pa kol till en svart perla. Ger med bor-

1!) Möjligen torde dock den i afhandlingens slut anförde formeln böra före- dragas framför denna. 2) Vid beräkningen äro följande atomvigter använda: Cu—81,7; Cr—26,1;

Pb—105,5; Fe—28; Ms—12; (OSP

3) På stuffen förekom äfven några pseudomorfoser efter kalkspat, hvilka att döma efter utseendet äfven bestå af laxmannit eller vauquelinit. Dessa

bildade nära kubiska, glänsande rombo@drar, och Berzeuır karakteristik af ämnets kristaller hänför sig förmodligen till dessa ihåliga efterkristaller.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 10. 4

658 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

syra och jerntråd reaktion på fosfor; med fosforsalt en grön perla. Sammansmälter med soda och salpeter till en af krom- syradt alkali gulfärgad massa. Ger om den reduceras med soda på kol, efter slamning mjuka, gråa och kopparfärgade metallkulor.

Löses i salpetersyra och saltsyra under afskiljande af klorbly.

Kristallerna bilda mycket snedt af- skurna monokliniska prismer af kilfor- migt utseende och med skarpa kanter. En del ytor äro jemna och starkt glän- sande, andra åter sa kullriga och böjda, att någon vinkelmätning emellan dem icke kan ifragakomma. Öfverhufvudtaget

äro de rika på former, ehuru till följd

af kristallernas ringa storlek endast några få af dessa kunde bestämmas. a:b:c=1:0,7400 :1,3854 be =69946".

Mest förherrskande äro op(m) och +p &(h) äfvensom en mängd till följd af deras kullrighet ej vidare bestämbara ne- gativa pyramidytor. De spetsiga kanterna emellan +poo och op äro äfven afstympade af op (c) och ( cop)(d), äfvensom af åtskilliga andra ytor, hvilkas tecken det icke lyckats mig att

bestämma.

Mellan dessa ytor hafva följande vinklar blifvit:

Mätta. Beräknade.

69034',2 69933',0

VIREN RR ake, RS Snakes een 110931',5 1100275

sl \134025,,0 13+4024',5

RE TEE ME. SN REDNER TRANS SKAR RER GT ARNE RS

N 45036 ,5 45035',5

2 A Masse 96053',5 960537

1 SO See RER 128°43',0 128°41',8 CEIRBEN RS = 2.2... ame. 6. Dune 10 101921".

Laxmanniten förekommer tillsammans med kromsyrad bly-

se

"oxid vid Beresowsk och en stor del af de stuffer, som gälla för

i

NORDENSKIÖLD, LAXMANNIT. 659

vauquelenit, torde utgöras af detta ämne. I början förmodade jag till och med, att det af mig undersökta fossilet utgjordes af samma mineral, som det, hvilket analyserades af BERZELIUS (i hvilken händelse BERZELIUS skulle hafva öfversedt ämnets fosforsyre- halt), men vid en närmare pröfning af olikartade, för vauque- lenit ansedda mineralier, fann jag, att en del af dessa äro med en halt af omkring 60 proc. blyoxid och 10 proc. kopparoxid nästan fosforsyrefria, andra åter hälla med en nära oförändrad halt af blyoxid och kopparoxid ända till 16 proc. fosforsyra. Någon art af isomorfi tyckes således här ega rum emellan fosforsyran och kromsyran. Kanske kunna dessa mineraliers sammansätt-

ning uttryckas genom den gemensamma formeln: . 2! I.) DR N OR a(R5H5)’P + bR?Cr?,

hvilken, om R=3Pb +140Cu, fordrar:

a=0 bi, Dean 9 61,45 PDA ER oe ASO 58,27 OL AR 10,94 (OT RER REEL N 10,38 On AR 27,61 På 27,82 100,00 I SR 3,53 100,00

- Laxmannitens formel skulle, på detta sätt tydd, blifva: (RIHS)P + 2R3Ör?,

och fordra:

Blvoxidea Mir ee 60,39 NOD Pa TATE 10,75 MR OT SY 8... 18,41 Fosforsyra ........ ee 9,27 Matten... 1,18

100,00

Ofvan anförda förmodan, att ett slag af isomorfi skulle ega rum emellan R?P och R3Ör?, understödes i viss mån af den pa-

fallande likheten i axelförhällandena hos följande ämnen:

660 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Monazit RP ...... a:b:3c=1:0,7462:1,3181; be—=69043'1)

BER Laxmannit R? . Mn a:b: c=1:0,7400 : 1,3854; be=69%46'.

10)

Det torde vara Ööfverflödigt och gående utom ämnet att här

påvisa det utomordentliga intresse en dylik isomorfi skulle hafva för bedömande af vanadinsyrans, molybdensyrans, m. fl. på se- nare tider omtvistade stökiometriska byggnad.

1) Enligt MiLLERS vinkeluppgifter, beräknade under antagande af +2» och (po) till grundform.

SN

661

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1864. N:o 10.

Diatomaceer från Spetsbergen. N 2 1. Cave

[Meddeladit den 16 December 1867.]

Tafl. XXI.

Materialet till följande förteckning öfver Spetsbergens diato- maceer har erhållits från Zoologiska Riksmuseum i Stockholm och utgjordes dels af bottensatser ur spritburkar, uti hvilka blifvit förvarade lägre hafsdjur, insamlade företrädesvis af D:r MALMGREN, dels af bottenprofver fran de stora djupen i när- heten af Deeren Kiland!). Sötvattensformerna träffades uti en bottensats från en sjö vid Kobbebay, insamlad af D:r MALM- GREN, samt en mindre qvantitet i en från jord och mossor af D:r GoES tagen och preparerad samling. Hr D:r Go&s hade sjelf pabörjat en undersökning af dessa sötvattensformer, men lemnade mig dem jemte de teckningar han gjort.

Vid uppställningen af de uti det följande auförda formerna har jag i allmänhet adopterat de af HEIBERG i Conspect. Crit. Diat. Danicarum (Kjöbenb. 1863) framställde asigterne om be-

i

gränsningen af familier och genera.

Diatomacex.

l. Fam. MELOSIREE GRUNOW.

Paralia HEIE.

l. P. marina SM. (Oethosira m. Sm. VII p. 59). Schoal- point.

1) Dessa profver bestodo af fin lera, uti hvilken anträffades en myckenhet

-

Spongianålar, några Foraminiferer och Polycistiner, samt sparsamma diato- maceer (Coscinodiscus radiatus, excentricus, lineatus samt Isthmia nervosa).

662 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Pyxidicula EHRENB.

1. P. adriatica KG. (Priteh. Inf. (1861) p. 825)? allmän. Schoalpoint, Waygatsöarne, Hinlopenstrait, Wijdebay, Rödebay. .

Den, som jag hänfört till denna art, visade sig glatt äfven vid användning af snedt ljus och stark förstoring (linsen 9 Hartnack) på exemplar insmälta i kanadabalsam. Hos torkade exemplar var färgen vid sned belysning brun. Denna form torde vara densamma som EHRENBERGS Craspedidicus Franklini (Micer. Geol. T. 35 a, 23 f. 6) och bör kanske räknas till slägtet Melosira.

Coscinodiscus EHRENB. i

I. C. Oculus Iridis EHRENB. (Mier. Geol. T. 18 f. 42). Schoalpoint. | |

2. C. radiatus EHRENB. (W. Sm. V. Ip. 23). Schoal- point och lera fran 1200 famnars djup vid Beeren Island.

3. C. excentricus EHRENB. (KG. Bac. T. I f. 9). Beeren Island (1200 famnar).

4. C. lineatus EHRENB. (KG. Bac. T. If. 10). Beeren Island (1200 famnar).

2. Fam. BIDDULPHIEZ& Kürzinc.

Biddulphia GRAY. 1. B. aurita LYNGB. (W. Sm. V. II p. 49) temligen all- män. Schoalpoint, Waygatsöarne (60 famnar), Hinlopenstrait (8 famnar).

Zygoceros EHRENB.

Skalens hufvudyta elliptisk till oval, sidoytan rektangul- formig utan utskott och med räta kanter. Char. emend.

1. Z. Balena EHRENB. (Biddulphia B. BRIGHTWELL Mic. J. V.7 p. 181. Zygoc. radiatus Bailey Smith. Contr. 1853 T. 2 f. 29) allmän. Waygatsöarne (60 famn.), Schoalpoint etc.

Vid behörig förstoring synas skalen betäckta af sexsidiga

celler ordnade i radierande serier. På 0,01 m.m. gå ungefär 7 celler.

CLEVE, DIATOMACEER FRÅN SPETSBERGEN. 663

Trigonium N. G. Hufvudytan triangulär, sidoytan rektangelformig utan fram- springande utskott eller hörn. — Triceratium Auct. PP: 1. T. arcticum BRIGHTWELL (M. J. V. Ip. 250). Schoal-

point, Treurenbergbay, Waygatsöarne.

| 3. Fam. ISTHMIEE& N. Fam. Hufvudytan symmetrisk efter längd- och tväraxeln; sido- ytan osymmetrisk efter längd- och tväraxeln; skalen olikformiga med cellulös skulptur öch stundom med cost@e. Bindhinnan med

utpräglad cellulös skulptur.

Isthmia AGARDH.

1. Z nervosa KG. (W. Sm. V. II p. 52) Beeren Island (1200 f.), Waygatsöar (60 f.).

4. Fam. FRAGILARIEE Kürzinc.

Diatoma DE CAND. (HEIB.).

l. D. mutabile W. Sm. (V. II p. 17 Odontidium m.) Kobbebay (färskvatten).

Fragilaria LYNGBYeE.

1. F. @qualis HEB. (Consp. Crit. p. 61) Kobbebay (färsk- vatten).

2. F. striatula LYNGB. (W. Sm. V. II p. 23) bland hafsalger.

3. F. virescens RALrs (W. Sm. V. II p. 22) Kobbebay (färskvatten).

Synedra EHRENB. 1. S. tabulata Ka. (W. Sm. V. Ip. 72) bland hafsalger.

5. Fam. STRIATELLEE KUTZING.

I

Rhabdonema KG.

1. Rh. minutum KG. (W. Sm. V. II p. 35) Schoalpoint, Treurenbergbay.

664 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

2. Rh. arcuatum KG. (W. Sm. V. II p. 34) allmän i nästan alla undersökta profver.

Tabellaria EHRENB.

1. T. flocculosa KG. (W. Sm. V. II p. 45) bland mossor (GOES).

Grammatophora EHRENB.

1. @. arctica N. sp. Hufvudytan smal med tjockare midt och ändar, hvilka äro afrundade. Sidoytan qvadratisk, septa räta, baglikt böjda mot den yttre kanten, för öfrigt räta, med en ansvällning mot ändan; starkt strimmig (10—12 strimmor pa 0,01 m.m.). Schoalpoint. — Skiljes från G. marina genom den starka strieringen och från G. Moronemi (Grev. M. J. 1863 p- 229) genom tätare strimmor.

2. G. arcuata EHRB. (GRUNOW Verh. der Zool. G. Wien 1862 p. 415) temligen allmän. Schoalpoint, Treurenbergbay, Hinlopenstrait, Wijdebay, Rödebay.

Podosphenia EHRENB.

1. P. communis HEıB. (Consp. Crit. p. 76) bland hafsalger.

6. Fam. NAVICULEZAZE Kürzzinc. Navicularia.

1. N. (Pinnularia) viridis NITzscH (W. Sm. V. I p. 54) bland mossa.

2. N. (Pinnularia) major KG (W. Sm. V. I p. 54) bland mossa. ;

3. N. (Pinnularia) hemiptera KG (GRUNOW Verh. der Zool. G. Wien 1860 p. 519) bland mossor (GOES).

4. N. (Pinnularia) borealis KG (GREG. M. J. V. 2 p. 28 P. hebridemis) bland mossa (GOES).

5. N. (Pinnularia) lata DE BREB. (W. Sm. V. I p. 55) bland mossa (GOES).

6. N. (Pinnularia) directa W. Sm. (V. I 56) Schoal- point, Treurenbergbay, Wijdebay, Rödebay. Strimmorna variera 5—8 på 0,01 m.m.

CLEVE, DIATOMACEER FRÅN SPETSBERGEN. 665

7. N. (Pinnularia) Brebissoni KG (P. stauroneiformis W. Sm. V. I p. 57) Kobbebay (färskvatten). Strimmorna voro 8 pa 0,1 m.m., således vida glesare än som uppeifves hos SMITH.

8. N. (Pinnularia) radiosa KG (W. Sm. V. Ip. 56) Kobbe- bay, färskvatten.

9. N. (Pinnularia) gracilis EHRENB. (W. Sm. V. 57) Kobbebay, färskvatten.

10. N. (Pinnularia) viridula Ka (W. Sm. V. I p. 57) Kobbebay, färskvatten.

Dessa tre sistanförde former äro svara, om ej omöjliga, att åtskilja. . |

11. N. erassinervia DE BREB. (W. Sm. V. Ip. 47) Kobbe- bay, färskvatten.

12. N. angustata W. SM. (V. I p. 52) Kobbebay, färsk- vatten.

13. N. didyma KG (W. Sm. V. I p. 53) Treurenbergbay.

14. N. Bombus EHRENB. (Gregory Trans. Ed. -1858 p. 484) Schoalpoint, Treurenbergbay, Waygatsöar, Hinlopenstrait och Beeren Island (1200 f.). |

15. N. Lyra EHRENB. (Gregory Trans. Edinb. 1858 p. 485) Schoalpoint.

16. N. Kennedyi W. Sm. (Grunow Verh. der Zool. G. Wien. 1860 p. 532) Schoalpoint, Hinlopenstrait.

17. N. Smithiüi DE BREB. (W. Sm. V. I. p. 48 Nav. elliptica) Schoalpoint, Hinlopenstrait, Waygatsöarne.

18. N. elliptica Ka (W. Sm. V. IN. Bo Kobbebay, färskvatten.

19. N. Grevillee AGARDH (W. Sm. VII p. 77 Schizonema Gr.) Schoalpoint.

Stauroneis EHRENB.

1. St. Phenicenteron EHRENB. (W. Sm. V. Ip. 59) bland mossa.

2. St. gracilis EHRENB. (W. Sm. V.1p.59) bland mossa.

666 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

3. St. dilatata W. SM. (V. I p. 60) Kobbebay, färskvatten.

4. St. anceps EHRENB. (W. Sm. V. Ip. 60) Kobbebay, färsk- vatten. |

5. St. pulchella W. SM. (V. I p. 61) allmän i alla hafs- bottenprofver. Strimmorna variera 7—10 pa 0,01 m.m.

Pleurosigma W. SM.

1. P. intermedium W. SM. (V. I p. 64) Schoalpoint. P. delicatulum W. Sm. (V. I p. 64)? Schoalpoint.

ID

Cocconeis EHRENEB.

1. €. Scutellum EHRENB. (W. Sm. V. Ip. 22) bland hafs-

alger. 7. Fam. SURIRELLEE GRUNOW.

Novilla HEIB.

1. N. ovata KG (W. Sm. V. Ip. 33 Surirella o.) Kobbebay.

Campylodiscus EHRB.

1. C. angularis GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edinb. 1858 p. 502) Schoalpoint, Treurenbergbay. 2. C. parvulus W. Sm. (V. I p. 30) Treurenbergbay.

8 Fam. EPITHEMIEZE GRUNOW.

Himantidium EHRENRB.

1. ZH. Arcus EHRB. (W. Sm. V. II p. 13) bland mossa.

v. H. tidens EHRB. (W. Sm. V. II p. 13) tillsammans med föregaende.

v. H. Papilio EHRB. (Mierogeol.) tillsammans med före- gående. |

2. ZH. gracile EHRB. (W. Sm. V. II p. 14) bland mossa.

3. H. pectinale DiLLw. (W. Sm. V. II p. 12) på jord och

mossa.

CLEVE, DIATOMACEER FRÅN SPETSBERGEN. 667

Ceratoneis (KUTZ.) GRUNOW.

1. © Arcus KG (W. SM. V. Ip. 15 Eunotia A.) bland

jord och mossa.

9. Fam. CYMBELLEE PRITCHARD.

Cymbella AGARDH. 1. ©. navieuleformis AUERSW. (Heib. Consp. p. 108) bland jord och mossa. 2. ©. variabilis CRAMER (Heib. Consp. p. 110) Kobbebay.

Amphora EHRENRB.

1. A. lanceolata N. sp. Hufvudytan med båglikt böjd ryggkant och rak bukkant samt med utdragna trubbiga spetsar, strierad af skarpt markerade, tydligt punkterade, nästan paral- lela strimmor (6—7 pa 0,01 m.m.). Sidoytan lancettlik med uppsvälld midt och jemnt afsmalnande ändar, som äro tvärt af- skurne. Strimmor tydliga och nästan parallela. Noduli otyd- liga, icke förlängda på tvären.. Dindehinnan utan längdstrimmor.

Längd 0,13 m.m., bredd 0,04 m.m.

Schoalpoint, Treurenbergbay. Afven anträffad i botten- satser från Finmarken.

Denna art star närmast A. ventricosa Greg. (Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh 1858 p. 511), hvilken eger tätare strim- mor, nagot böjd bukkant pa hufvudytan samt möjligen pa bredden utvidgade noduli. Möjligt är, att A. lanceolata och ventricosa äro en och samma art, hvilket jag af brist pa originalexemplar icke kan bestämdt afsöra.

2. A. crassa GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- burgh 1858 p. 524) Treurenbergbay, Schoalpoint. |

3. A. Arcus GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edinburgh 1858 p. 522) Hinlopenstrait.

4. A. Proteus GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- burgh 1858 p. 518) Schoalpoint.

608 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Dar eumbifera GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- burgh 1858 p. 526) Treurenbergbay.

6. A. granulata GREG. (Trans. of the Roy. Soc. of Edin- burgh 1858 p. 525) Hinlopenstrait. ,

10. Fam. NITZSCHIE&E GRUNOW. 1. N. Closterium KG (W. Sm. V. I p. 42) bland hafs-

2. N. amphiowys KG (W. Sm. V. I. p. 41) bland mossa. 3. N. insignis GREG. (Trans. M. Soc. V. 5. T. I. f£. 46) Hinlopenstrait, Schoalpoint.

11. Fam. ACHNANTHEZE GRUNOW.

Achnanthidium KÜTzinc. l. A. brevipes AGARDH (W: Sm. V. II p. 27) Schoalpoint.

Rhoicosphenia GRUNOW. l. R. curvata KG (W. Sm. V. I p. 81 Gomphonema? ma-

rinum) bland hafsalger.

Uti sötvattensaflagringen vid Kobbebay anträffades några Desmide® nemligen:

Euastrum lobulatum Cosmarium margaritiferum Staurastrum muticum St. polymorphum

samt Pediastrum granulatum.

Om man öfverblickar denna diatomaceflora fran den höga norden, skall man finna, att olikheten, hvad sötvattensformerna beträffar, med vegetationen pa sydligare breddgrader icke är anmärkningsvärdt stor. Endast bristen pa ett stort antal arter ” är pafallande, hvilket dock kan förklaras genom det temligen ringa material, jag haft att undersöka. Af här upptagna hafs-

former träffas en god del i Atlantiska oceanens sydligare delar

'

CLEVE, DIATOMACEER FRÅN SPETSBERGEN. 669

samt i Nordsjön. Endast några få former, såsom Trigonium arcticum, Zygoceros Balena, Grammatophora arctica samt kanske

Gr. arcuata !), äro måhända karakteriserande för norra ishafvet.

Taf. XXIII.

Fig. 1. Grammatophora arctica N. sp. b. grundytan. Fig. 2. Amphora lanceolata N. sp. a. sidoytan b. hufvudytan.

1) Grunow uppgifver denna art, som väl karakteriseras genom sina mänlika hufvudytor och starka strimmor, vara funnen vid Nya Zeeland.

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 610.)

Från H. M. Enkedrottningen. BEER, W. & MÄDLER, J. H. Der Mond. Berl. 1837. 4:0. ACERBI, J. Travels through Sweden, Finland .... 2 vols. Lond. 1802. 4:0. Från Chefen för Sveriges Geologiska undersökning.

Sveriges geologiska undersökning, Blad 22—25, med text.

< Från Geological Society i London. Journal, N:o 92. List, 1867. Från Observatorio de Marina i San Fernando.

Almanäque nautico, 1866.

Från Versammlung Deutscher Naturforscher und Ärzte. g ;

Tageblatt der 41n Versammlung, 1867.

Från Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. Abhandlungen, Bd. 6: 3, 4.

Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd. 17: 3.

Från New York State Agricultural Society i Albany.

Tırcn, A. Sixth, seventh, eighth and ninth report on the... Insects of the State of New York. Alb. 1865. 8:0.

Från Boston Society of Natural History i London. Memoirs, Vol. I: 1, 2. Journal, Vol. 3: 20-27. Proceedings, Vol. 10: 19—27. IH: 1—6. Report, 1866.

Frän American Academy of Arts and Sciences i Boston.

Proceedings, Vol. 7: 1—23.

Från Harvard College i Cambridge.

Annals of the Observatory, Vol. 2: 2. 3.

(Forts. å sid. 676.)

671

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 10.

Analyser på bergarter från Spetsbergen. Af G. LINDSTRÖM.

[Meddeladt den 16 December 1867.)

Nedanstäende analyser hafva blifvit utförda pa uppmaning af Professor NORDENSKIÖLD. De voro ursprungligen: endast af- sedda till en fullständigare bestämning af de hemförda berg- arterna, än som var möjligt genom rent qvalitativa profver, och de flesta af dem äro derföre äfven i ett eller annat afseende ofullständiga. Men da noggrannheten i alla fall torde vara fullt tillräcklig för de flesta geognostiska ändamål, och då dessutom analyserna visa, att en mängd lager finnas på Spetsbergen, hvilka i ett mera tillgängligt land lätt kunde blifva af stor praktisk betydelse, så torde deras offentliggörande ej sakna allt intresse.

Analyserna hafva i allmänhet tillgått i enlighet med de för mineralanalyser använda methoderna. Särskildt må här dock nämnas, att fosforsyran är bestämd dels (analyserna 7 och 10) såsom pyrofosforsyrad talkjord, dels medelst molybdensyrad am- moniak, samt att kalken är afskiljd från densamma medelst svafvelsyra och alkohol. Da bergarternas bitumenhalt icke medgaf användande af kameleon, blef jernoxidulen uti analyserna 9 och 10 bestämd medelst natriumguldchlorid; den obetydliga jern- mängden i de öfriga analyserna är beräknad som oxidul. Kol- syran är ej bestämd utan beräknad efter baserna. Fluoren är bestämd såsom fluorcaleium samt skiljd från fosforsyra och kisel- syra medelst en ammoniakalisk lösning af kolsyrad zinkoxid. Bitu-

minösa ämnena och fuktigheten äro alltid erhållna genom förlusten. 1) Hyperit från Gåsöarne i Isfjorden. HÖST SE [SYM Arr ons sressk nasala ARSA AE 49,78 Kalk OMGE er re 22. N... 9,44

672 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hralikfordie sta RER E BRA ALA Sp BOR BA ae 5,65 Ierjordin.sar. ee Rn 14,05 ernoxXidi.. AS a sf aeketaeNE RT I RAN 14,86 Ditansyra....u nee RE ASSR STAR SE 2,97 Mansanoxıdulz re Sr ee 0,13 Alkalier (genom fürlust)........... N ).. 1.70 Giodeninesiorlust rm ee 1,42

100,00.

2) Grå, efter vittring gul Ryssökalk, af en vresig, korall-

artad struktur, från en holme 8.0. om Schoalpoint.

Kolsswadı kalkjord ae... rn 54,07 » talkjord soc. sne oöversatt A

» jernoxiduler.....-. 2 22: ee 0,32 Eldfast återstod efter lösningen................. 0,24 Chlor ee... isses. a NALANG NAN spar 99,40

3) Grå kalk (dolomit) med hvita ådror från Hekla Hook lagren vid English bay.

KOlsyra tak aus känslor 53,98 YEN sr Balkone ee ns 44,69

>... jernoxidule Mer w 0,18 Eldfast återstod efter lösningen................. 1,39 Chloe BE EM osa AR spar 100,24

‚, Dessa båda analyser motsvara fullständigt formeln CaÖ + MgÖ. 4) Rödgrä, efter vittring gul kalk från English bay (Röde

bay lagren).

Kolsyradkallgjorde. rer nk 41,70 » talk Jordi. oe. ... 24,80 » Jernoxtduliet en. 5,33 IKerjorde.. N RR. 0,40 Eldfast återstod efter lösningen ................ 27,33 (CIO NE Sek. en: spår

LINDSTRÖM, ANALYSER PÅ BERGARTER FRÅN SPETSBERGEN. 673

5) Grå kalk från Saurie. Hook, mäktiga lager omedelbart under koprolitbädden (7).

Kolsyrad' kalkjord......ennnese 54,69 » talkjord ex... TENN 20,56

» ‚jernoxidul,.2..mu.. er 4,50 Svatvelsyrad kalkjord.......2:... m een 0,14 IE TOT a lu... ne ee SS ERS 0,34 Eldfast återstod efter lösningen.......... ........ 18,55 Onlor 8 22. ee 2.2.0... ds or Sao spar 99,08

6) Lager från Saurie Hook nästan uteslutande bestående af Hallobiaskal.

Kolsyrad-kalkjord? 2... N 54,40 » [BEU SIKOIRO LS ESSER ESR NAR 2,39

» jernoadulsa en en Men 1,15 Syalyelsyeadekalkjord nn... 0,14 Lerjord N u MENN 4,01 Eldfast återstod efter lösningen .................- 32,31 Chlor maras me ne... ee spaı Bituminösa ämnen och fuktighet .......... ..... 5,60 100,00

7) Koprolitlager från Saurie Hook, som ra lemningar af

Ichthyosaurer m. m.

Kalkorde are... une LE 42,67 Jernoxidul..... .. RL koja STANS RR 0,58 Hlostorsyma ne... en... ee 23,49 Eldfast äterstod efter oem BE Eu 16,01 alsjord.. en... ........2......, Co spår UL UNO 1 sa rr seder än se nar goa SA IRAS 0,86 Chlor ra... ES spar SVEN IE ENA RE be en SAF REAR EN spår

Kolsyra, bituminösa ämnen och fuktighet. 16,39 100,00.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 10. 2

2 co + 674 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867.

8) Bollar, hvilka föra Nautilus m. m., insprängda uti den gråa kalken (5) vid Saurie Hook.

Kolsyrad kalkjordme 2.22 22.08 ARE ER 89,84 » jernoxiduli nt an EEE 0,19 Lerjord med litet fosforsyra so. mosse. 1,95 Eldfast återstod efter lösningen .............. .. 6,20 Talkjord tn N ee Fe spär Chlor seen Nas AR N EG .2.: spa SVarvelsyra ee spar Bituminösa ämnen och fuktiehet................. 1,82 100,00 9) Bituminös kalkskiffer från Saurie Hook. Kolsyzad kalk jordee.... nn 22,35 » talkjord ein. er ab lon de 1,45 » SOTO I RAS Sd öbsboonsss 8,93 Swalivelsyradekalkjord............ orcesennnennn 0,60 Fosforsyrad N ar fö BT CN 0,52 Jennoxad Och NöF|OFU 2... 9,66 Eldfast återstod efter lösningen ........ Be, 45,43 Chlorst re an inne spår Kopparexider ae a. a spar Bituminösa ämnen och ulstichebe a... 11,06 | 100,00. 10) Sferosiderit från Agardhs berg (mäktiga lager från midten af berget). N Kolsynadekallgorde wesen EN Mr 6,95 » talk) ord: Re 2 15,36 » ‚jernoxndul ARA Sen. 51,30 Svafvelsyrad- kalkjerd ee 0,22 Fosforsyrad DE eur RS stR sf BEER 1,85 Jernoxid med: litet lerjord. en... 1,35 Eldfast återstod efter lösningen................... 21,07 OMor....... 2.2 21: MO LU. RA ra spar Bituminösa ämnen och fuktighet................. 1,90

LINDSTRÖM, ANALYSER PÅ BERGARTER FRÅN SPETSBERGEN. 675

11) Kalkbollar från Juralagren vid Adventbay i Isfjorden.

Kolsyradakalkjord.. een 48,52

» talkjord.. 2:0". 22 ob se SAS Bb BELSSAGNAAEN 2,32

» jernoxidul.... ms N... 4,48 Kostorsyzadı kalkjordr.... men 0,39 Lerjord ...... 0 SO OENB NERNERRER = 1,36 Eldfast återstod efter lösningen .............. 39,81 OO ER ee et AT spar Syatvelsyra.. tr ae... EE AMA NES spår Bituminösa ämnen och fuktighet................. 3,12

100,60.

676

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 670).

»

Från Museum of comparative Zoology i Cambridge. Report, 1866. |

Från Staats-Ackerbaubehörde von Ohio i Columbus. Jahresbericht, 20.

Från California Academy of Natural Sciences i S. Francisco. Proceedings, Vol. 8: 1, 2.

Från Connecticut Academy of Arts and Sciences i New Haven.

Transactions, Vol. 1: 1.

Från Lyceum of Natural History i New ‘York. Annals, Vol. 8: 11—14.

Frän Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Journal, Vol. 6: 1. Proceedings, 1866.

Från American Philosophical Society i Philadelphia.

Proceedings, Vol. 10: 76.

Från Essex Institute i Salem.

Proceedings, Vol. 4, 5: 1, 2.

Från Smithsonian Institution i Washington. Annual Report, 1865. Miscellaneous collections, Vol. 6, 7. Från National Academy i Washington. Memoirs, Vol. I.

Från J. D. Dana.

Geological Survey of Illinois, Vol 1, 2.- Chicago 1866. 8:0.

Från Utgifvarne. American Journal of science and arts, N:o 124—129. 4 (Forts. a sid. 691.)

Io .

N)

677

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867. N:o 10,

Anteckningar om Östergötlands Dagfjärilar. Af N. Conr. KInDBERG.

[Meddeladt den 16 December 1867.]

Observationer häröfver äro gjorda af mig vid Stafsäter i Wist, vid Linköping samt på Gräsmarö i Gryts skärgård, af Hr Brukspredikanten G. L. LUNDQVIST vid Gusum i Ringarum, samt af atskilliga studerande vid Linköpings elementarläroverk, ledamöter af det dervarande Naturhistoriska Sällskapet, nemligen K. F. DUSÉN, som lemnat uppgifter från Sunds och Krigsbergs socknar, ERL. CARLSSON, som samlat fjärilar vid Motala, P. W. CASPARSSON, vid Harfvestad i Landeryd, FR. WESTLING, i Rappestads socken, RICH. GYLLENCREUTZ, i Nykils socken, C. J. E. HULTKRANTZ, pa Omberg, FILIP TRYBOM, pa Omberg och vid Walla i Röks socken, W. J. CARLSSON, i Björsäters socken, GUST. NILSSON, 1 Kuddby socken.

Dertill komma nagra uppgifter, som redan äro offentlig- gjorda i VALLENGRENS arbete, dels från Gusum af Prof. WAHL- BERG, dels från Häradshammar m. fl. st. af Th. Doktor CHR. STENHAMMAR.

Namnen öÖfverensstämma med de af WALLENGREN an- - vända.

Coenonympha pamphilus, allmän. — davus, sällsynt; Ö. Eneby nära Norrköping (STEN- HAMMAR).

— arcania, allmän.

Pararga dejanira, sälls.; Stafsäter i början af Juli 1866; förut funnen i Medhamraängen nära Wadstena enl. WAL- LENGREN.

678 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Pararga hiera, mindre vanlig; Gusum (LUNDQVIST); Härads- hammar. ; — mera, ej ovanlig t. ex. Linköping, Stafsäter, Björsäter, Gusum, Nykil, Omberg. ; — egeria, sälls.; Gusum.

Aphantopus hyperanthus, vanlig.

Epinephele janira, allmän.

Satyrus semele, teml. vanlig, sasom anträffad pa alla ofvan upp-

gifna lokaler.

Erebia ligea, teml. vanl. t. ex. pa Omberg, i Björsäter, vid Lin-

köping, Rappestad, Gusum, Häradshammar. Före- kom särdeles ymnigt vid Linköping pa hösten 1867. Limenitis populi, mindre vanlig, men teml. ymnig i Björsäter, för öfrigt funnen vid Gusum, Häradshammar, Rappestad, Nykil, Motala, Stafsäter och Harfvestad. Melitea artemis, sälls.; Ö. Husby (STENHAMMAR). — delia, teml. vanlig. — athalia, allmän.

Argynnis selene, mindre vanlig, t. ex. Omberg och Stafsäter. — pales, sälls.; Ringstad i Ö. Eneby (STENHAMMAR). = euphrosyne, allmän.

— ino, teml. vanlig.

latonia, ej ovanlig, t. ex. Stafsäter, Omberg, Rappestad.

— niobe, ej ovanlig, t. ex. Linköping, Omberg, Gräsmarö, Gusum.

— adıppe, allmän.

— aglaja, allmän.

= paphia, teml. vanlig, t. ex. Gottenvik i Jonsberg (STEN- HAMMAR), Omberg, Stafsäter, Björsäter, Gusum, ' Nykil, Harfvestad, Rappestad. |

Vanessa atalanta, ej ovanlig, t. ex. Linköping, Omberg, Björ-

säter, Gusum, Nykil, Harfvestad. ;

— cardur, sälls.; Gusum (WAHLBERG), Omberg vid södra Djurledet (HULTKRANTZ).

— antıopa, ej ovanlig.

KINDBERG, ANTECKN. OM ÖSTERGÖTLANDS DAGFJÄRILAR. 679

Vanessa ©. album, teml. vanlig. = urtice, allmän. — — polychloros, ytterst sällsynt (DAHLBOM enl. WALLEN- GREN); Gusum (WAHLBERG). = Io, teml. vanlig; Wadstena (ZETTERSTEDT), Gusum, Häradshammar, Stafsäter, Omberg, Björsäter, Lin- köping, Harfvestad, Nykil. Colias paleno, sälls.; vid Omberg på Dagsmosse och i Röks socken; Gusum; Stora Åby s:n (Stud. AUG. HEFF- NER enl. HULTKRANTZ). Goniopteryx rhamni, allmän. Leucophasia sinapis, ej ovanlig, t. ex. Omberg, Motala, Björsäter, Gusum, Stafsäter, Harfvestad. Anthocharis cardamines, teml. vanlig. Pieris daplidice, uppgifven för provinsen af DALMAN. — napi

— rape allmänna.

— brassice Aporia crategi, ej ovanlig, t. ex. Stafsäter, Omberg, Björsäter, Kuddby, Nykil, Sund, Gusum. Doritis mnemosyne, sälls.; Kuddby socken. apollo, teml. vanlig, t. ex. i skärgården, Stafsäter, Lin- köping, Harfvestad, Nykil, Krigsberg samt Asby och N. Wi socknar. Papilio machaon, teml. sällsynt; hjessan pa Omberg, Björsäter, Gusum, Sund, Nykil, Harfvestad. Zephyrus quercus, sälls.; här och der enl. STENHAMMAR. — betule, sälls; Walla i Rök (pa en Aster i tradgarden, Oktober 1866), Nykil, Häradshammar. , Thecla rubi, ej ovanlig, t. ex. Omberg, Linköping, Kuddby, Björ- säter, Gusum. Polyommatus chryseis, mindre vanlig, t. ex. Linköping, Omberg, Nykil. | — virgaure®, här och der vanlig, t. ex. Omberg, Motala, Nykil, Rappestad, Gusum, Kuddby; särdeles ymnig i

skärgården och vid Stafsäter.

680 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Polyommatus phleas, ej ovanlig, t. ex. Omberg, Stafsäter, Lin- köping, Harfvestad, Kuddby. Lycena argus, Linköping och Omberg. Anm. Den utländska Lycena egon (L. calliopis . BoIsSD. enl. WALLENGR.) synes mig, enligt figuren 1 COLEMANS British Butterflies, öfverensstämma med ett exemplar, som jag fångat nära Söder- köping vid gästgifvaregården Sörby. ; — optilete, Stafsäter och Omberg. — alexis, allmän. — = agestis, sälls.; Gusum. — = eumedon, teml. vanlig, t. ex. Omberg, Stafsäter, Lin- köping och Gräsmarö. | -— iearius, vanlig, t. ex. Linköping, Stafsäter, Gräsmarö. -— alcon, sälls.; Häradshammar, Ramshäll vid Söderköping, Stafsäter. — cyllarus, sälls.; Gusum och Häradshammar. — alsus, sälls.; af mig funnen på Omberg och vid Linköping. — acts, allmän. — argiolus, sälls.; af mig funnen på Omberg. Anm. Utbredningen af detta slägtes arter är ännu ej nog känd: Hesperia comma, allmän. — sylvanus, ej ovanlig, t. ex. Omberg, Stafsäter, Björsäter. Syrrichthus serratule, sälls.; Häradshammar. — malve, temligen vanlig; Omberg, Linköping, Björsäter, Gusum, Kuddby. ‚ Thanaos tages, Omberg. Salunda äro, mig veterligen, 65 arter funna i Östergötland, eller ett lika stort antal, som för Storbritannien uppgifves i Co- LEMANS British Butterflies.

681

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. N:o 10.

Om Kaolin från Osmundsberget ı Dalarne. AL SCH N: PAnRUER

[Meddeladt den 16 December 1867.)

I fråga om den vetenskapliga systematiseringen af lerorna möta flera svårigheter, beroende på den vexlande kemiska sanı- mansättningen, det olika bildningssättet och de jemte det vatten- haltiga lerjordssilikat, hvaraf en lera hufvudsakligen består, in- mängda fremmande bestandsdelarne eller den i leran inblandade sanden. Tillvaron af denna fremmande inblandning, ofta i icke obetydlig grad, gör det till en nödvändig följd att derpå fästa ett väsentligt afseende, eftersom densamma vid den kemiska undersökningen ofta icke kan fullkomligt frånskiljas, och emedan dess olika beskaffenhet meddelar åt de olika lerorna högst vex- lande fysiska karakterer, hvilka man icke kan undga att taga i betraktande. Den kemiska sammansättningen blir sålunda här af mera underordnad betydelse, i jemförelse med hvad förhal- landet är i fråga om de flesta andra produkter af mineralriket, om också den kemiska sammansättningen i sista hand tyckes böra vara afgörande. Åtminstone bör detta vara fallet med de leror, som uppkommit genom förvittringsprocessen, genom en . kemisk ombildning på den ursprungliga lagringsplatsen, då der- emot detsamma i mindre grad gäller om de uppsvämmade, de i egentlig mening sedimentära lerorna. Visserligen har hos dessa kaoliniseringsprocessen oftast försiggatt, den i sedimentlagren ingångna fältspaten har öfvergått i det silikat, som i sin renaste form bär namnet kaolin, antingen den nu gjort detta redan före sin slutliga aflagring eller först efter densamma, men förore- ningarne äro dock här så starka och inflytelserika med hänsyn:

till de fysiska egenskaperna, att dessa lerors olikhet med kao-

+

682 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

linen blir alldeles påtaglig. Man kallar dem derföre också med gemensamt namn: plastiska leror 1): krukmakarlera, piplera, valklera, skifferler m. m. Hit höra våra posttertiära leror, hvarfvig lera och hvarfvig mergel, svart lera och åkerleror, samt nutidens aflagringar, som omfatta såväl äkerleror som svämmleror. Dessa lerors utbredning har, som bekant, blifvit närmare känd genom Rikets geologiska undersökning. Talrika analyser derå äro äfven meddelade i de beskrifningar, som åt- följa de hittills af trycket utgifna kartorna, och dessa analyser bestyrka tvifvelsutan riktigheten af det påståendet, att dessa leror vid sin bildning undergätt en kaoliniseringsprocess i stor skala. Jag har gjort mig mödan att af 54 meddelade ana- lyser beräkna syreförhållandet af R (Äl, Fe): Si: H, hvaraf fram- gar, att detta i allmänhet närmar sig till de för olika kaolin- arter funna förhållandena. Resultatet af denna beräkning är utfördt i nedanstående tabell; de flesta analyser tillhöra leror fran Mälaredalen, endast några fa äro af leror från mellersta Westergötland. Nummern efter namnet på leran betecknar det häfte af kartbeskrifningen, der analysen återfinnes. Vid svämm- deran är vattenhalten i allmänhet icke angifven 1 tabellen, emedan den i analysen endast varit utförd tillsammans med de i denna lera talrika organiska lemningarne och således oftast utfallit all- deles för hög. För öfrigt inses väl, att resultaterna endast kunna ega ett approximativt värde, då ingen hänsyn kunnat tagas till de enatomiga baserna, hvilkas qvantitet dock i all- mänhet är ganska obetydlig ?). De äro endast med ett par un- dantag verkställda genom dekomposition af leran med saltsyra, hvilket är ganska anmärkningsvärdt, då de vattenhaltiga lerjords- silikaterna i allmänhet ansetts olösliga 1 denna syra.

Enligt RAMMELSBERG ?) skulle saltsyra i allmänhet endast förma utdraga något lerjord och jernoxid. Här har dock sili- katet påtagligen blifvit i väsentlig mon dekomponeradt.

!) QvENSTEDT, Mineralogie, s. 381.

*) Analyserna äro äfven utförda af flera olika personer, hvilket också bör tagas i betraktande:

3) Mineralchemie s. 572.

NN m NN

DD [NO [ROT SKO) SF NR

—

Si

PAIJKULL, OM KAOLIN FRÄN OSMUNDSBERGET I DALARNE. 683

Hvarfvig lera (Bladet Södertelge) ................. » » CL ee el:

» » | (14) j a EA TA SISTA

2 DR N RN de

» » (15)... EEE

» » | (17) | KEN ER I 2.5

» DIENEN EN RE RER

» » LI)

» DEAL ENN a NE BER MR AN LEE] | RER EEE SR RR AA RR RE » » i (20) ) REN a NN NA

» » | [SAH Re oe RR » » BO RATE

» DI Be BET EEE ER sj Adele X: Terese) ere

» » | = | Iolefefafete re, stetstelatefelsfeteietefaieteleteYatere

» » (20) ) Te reale sf elake lsleja ls] alelef (arsle

» » | | Te er Re tersateietetete Hvarfvig mergel Stern et. » » Il. FINER RR NR

» » | eu | Ela etaleie eleintataiafefatetot-tafetete fette Svart lera (See » » (0! 15) ss gr

» » (15)

Process PPP RR RDR

R: Si

12

141,9 kd 1 119 1 1,6 1 14 1145 I 1,6 1 18 1 ee) 1aalh2 NES 141,9 IT 12212 1 14 lol k13 url, kanlab Tf EES läg 252 1 15 1 18 12,152 IE 156 1 ı 3169 162

19025

1 14 158 12

11245

H 0,6 0,4 0,6 0,5

"0,4

0,4 0,4. 0,5 0,6 0,5 0,5 0,3 0,7 0,3

- 0,5

0,6 0,5 0,5 0,5 0,3 0,4 0,5 0,6 0,5 0,8 0,4 0,5 0,4 0,5 0,8 0,7 0,6 0,8

684 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

R:S:H

Sö Akerleraı 0,00) Ga IE ann: I ala era (14) | ’ 36. er ee 1:56:08 37. DE Pe RE NE ER. ee AAA 1 14 04

15 9 c) 38. » | 0) | Re ER SIESTA 1 16 04

- 39. » CO) bre 115 094

40. » (ON) Sas a 1 14 05 41. DAT A RR ne ee 1 17 0,6

I B 42. » | u) | N a SS KARA 1:.0252:22.06 43. DEE RR 2. SENS a 1, 13 .05

| 44. » | (DD) u ee 1 16 05 45. » (DE... ale 0,5 46. » (ZN ARRE N... 11,5. 05 47. » (RER 2... 1 14 05 48. Svämmlera (Bladet 1Stockholm)en..n.. 2eree. 1 14 — 49. » dB) „een AES 1 22 — 50. » (ON Te RR mean = 51. » (CIS U ER IN. 1.,1,5:,083 52. » (IE re ee 1 2,208 Dale 3, a ee RE Lern Ile 19) » (23) 54. Deka neue a, Be Set LE

Af dessa 54 analyser finnas 30, som närma sig eller öfver- ensstämma med syreförhallandet 1: 1,5: 0,5, hvilket för lerjords- silikatet ger formeln Al®Si? + 6H; 17 analyser gifva förhållandet 1:2:0,5, och i 7 är detsamma 1:1:0,5; det första förhållandet är tydligen det sannolikaste.

Fästa vi oss endast vid den kemiska processen, hvilken i alla fall härvid blir det väsendtliga, finna vi säledes, att våra ‚leror redan äro till största delen kaoliniserade !). Sanden, hvarmed lerjordssilikatet är uppblandadt är icke heller ren qvarz- sand, utan äfven inmängd med andra silikater, sannolikt hufvud- sakligen glimmerarter. Om emellertid genom någon kemisk om-”

!) Lerjorden i lerjordssilikatet är emellertid oftast i väsentlig grad ersatt af den

isomorfa basen jernoxid; detta är för dessa leror karakteristiskt och betingar en elementär olikhet med kaolinen.

PAIJKULL, OM KAOLIN FRÅN OSMUNDSBERGET I DALARNE. 685

bildningsprocess lerans jernhalt skulle försvinna, och sanden mera uteslutande bragtes att bestå af ren kiselsyra, så skulle otvif- velaktigt af dessa leror kaolin uppkomma lika väl som den direkt bildar sig af fältspaten i graniten. Den är äfven der mekaniskt inmängd med qvarz och oftast äfven något förorenad af jern- oxid, eller talkjord eller kalk. Kaolin från Sykang i China håller till och med enligt undersökning af EBELMEN och SAL- VETAT !) två procent jernoxid och inalles 6,2 proc. fremmande inblandningar utom qvarzen; den från Tongkang håller 4,5 proc. af dylika inblandningar, kaolin från Morl vid Halle och från Seilitz vid Meissen begge omkring 4 proc. En något högre eller lägre förorening tyckes således icke vara fullt afgörande i fråga om kaolinens natur; kaolin uppstår för öfrigt genom omvand- ling af såväl fältspat som glimmer ?); och man måste således vara berättigad att med namnet kaolin belägga hvarje lera, som uppkommit in situ genom kemisk ombildning af nämnda eller likartade mineralier och som har kaolinens kemiska sam-

mansättning.

Derföre har jag äfven med detta namn belagt en i Dalarnes silurformation förekommande lera af gulhvit färg, som uppkom- mit genom dekomposition af lerskiffer. Min uppmärksamhet fästades på denna lera vid ett besök, som jag under hösten 1867 gjorde vid Osmundsberget i Boda socken tillsammans med Hr S. L. TÖRNQVIST i och för en okularbesigtning af de petro- leumförande lagren på detta ställe. Vi blottade dervid en profil några hundra fot vester om den gamla, af TILAS 3) beskrifna oljgrufvan, hvarvid leran kom i dagen. En sedermera af mig genom dekomposition med svafvelsyra verkställd analys af samma lera gaf följande resultat:

Syre.

KSS SUSNI DE el. Faa ee 34,965 18,15 Berjordar.n.. UR LÄRA Mad ol N oo, 26,313 12,32

!) RAMMELSBERG anf. st. s. D74. ?) RAMMELSBERG anf. st. 3) Vetensk-Akad. Hand. 1740.

686 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867-

Jdiernoxid: sea RR 2,419 Föallkeade. fgntrales Mi Wal 0,910 allena Le Arbete Foökannid 200, Natten und. sa na 13,011 05 Gips(@aS, 2 mr 0,550 Sand u. en AR 20,012 100,192. i

Härutaf erhålles syreförhällandet i Äl: Si:H=2:3:2, som ger formeln Äl®Si?+ 12H, efter hvilken formel den af FORCH- HAMMER analyserade kaolinen från Passau !) äfven är samman- satt. Leran från Osmundsberget har således en afgjordt kaolin- artad sammansättning. Från Valklera, som denna lera af TILAS benämndes, skiljer den sig genom en mycket lägre vattenhalt och på samma sätt från Bolus och andra likartade leror. Det ges med ett ord ingen kemiskt bestämd lera, med hvilken den nämnda lerarten så nära öfverensstämmer, som med kaolinen, och om man icke nödvändigt vill inskränka begreppet kaolin till sådana leror som uppkommit genom direkt ombildning af de kri- stalliniska bergarternas fälspat in situ, så finnes intet skäl att icke äfven tilldela ifrågavarande lera detta namn. Ty att för "densamma införa en ny benämning i den mineralogiska nomen- klaturen, hvilket annars blefve nödvändigt, synes alldeles öfver- flödigt. Namnet kaolin anger på en gång lerjordssilikatets sam- mansättning och lerans bildningssätt genom kemisk dekomposition. Det skiljer den således från de sedimentära lerorna, såsom den engelska valkleran. RAMMELSBERG har för öfrigt i sin Mineral- chemi rentaf uteslutit denna sistnämnda, nagot sväfvande be- nämnin®.

Det återstår att med geologiska fakta visa, att kaolinen från Osmundsberget verkligen har en kemisk ombildningsprocess att tacka för sin uppkomst. För detta ändamål skola vi kasta en blick på Osmundsbergets geologiska natur öfverhufvud. Os-

mundsberget är en 2? mil från Boda kyrka i nordost om Siljan

!) RAMMELSBERG, anf. st. sid. 575.

/

PAIJKULL, OM KAOLIN FRÅN OSMUNDSBERGET I DALARNE. 687

belägen bergshöjd af ända till 570 fot öfver Siljans yta och I mil i längd. Högsta ryggen eller krönet af detta berg reser sig vid pass 150 fot öfver bergets fot. Denna rygg består ute- slutande af silurisk kalksten, som är den enda bergart, som här ligger blottad. Kalkstenen är ofta hard och marmorartad. La- grens stupning är enligt TÖRNQVIST !) olika på olika ställen. Sträckningen af krönet är i nordost till sydvest, och vid dem gamla oljgrufvan stupa lagren vinkelrätt derifran eller åt N.W. Gruföppningen är belägen vid foten af sjelfva kalkstensryggen, och de der blottade lagren af skiffer, tunna kalkstenshvarf och lera hafva noggrant beskrifvits af TILAS. Hela mäktigheten af lagren utgjorde 291 fot, deraf upptogo skifferlagren 17 fot, at- skilliga smärre kalkstenshvarf 4! fot, lerlagren sammanlagdt & fot. Af dessa lager träffas närmast den mäktiga kalkmassan, som bildar bergets centrum, skiffer med vexlande lager af kaik- sten, lerlagren ligga ytterst, och voro äfven särskilt uppbrutna i det såkallade ”valklerebrottet” invid oljgrufvan. Skiffern är dels, i oljgrufvan, lös, brun, bituminös; fyra dylika lager förekomma, af hvilka ett om två fots mäktighet omsluter större och mindre- kalkstensbollar; det igenkännes derigenom sasom identiskt med ett dylikt lager vid Stygforsen och vid Boda; dels är skiffern,. i lerbrottet, i ett mindre, endast fotsmäktigt lager hard och fast, men i ett mäktigare lager (12 fot) lös och brunaktig. Kalk- lagren, som endast träffas i oljgrufvan, närmare det stora kalk-- lagret, utgöras dels af en hard, tät och fast brun kalk, dels af brungrå, hård, gnistrig dylik, dels af en hård och tät brun kalk, som till utseendet liknar hård skiffer; dessa lager äro fyra till antalet. Lerlagren äro trenne, hvaraf det första, det vill säga det, som är liggande för de följande, beskrifves som em fri, mörk, grå, fet lera, som faller sönder i hvasskantiga stycken ungefär som flinta och är torr i brottet; små skimrande partiklar (af glimmer) synas i densamma; detta lager har tre fots mäktighet; derpa följer ett lager af gröfre lera, blandad med sand och glimmer, en fot mäktigt; det följes af ett tunnt, endast finger--

') Om lagerföljden i Dalarnes undersiluriska bildningar, s. 8.

088 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tjockt lager af fin, hvitaktig lera; det tredje lagret är en grof, grå, fet lera af samma beskaffenhet som föregående lager. La- gren stupa enligt TILAS 250—279 i oljgrufvan, men endast 15° i ”valklerebrottet.”

Hufvudresultatet af lagerföljden, på hvilket jag här före- trädesvis vill fästa uppmärksamheten, blir således, att kalkste- nen, som bildar bergets hufvudmassa, är liggande för skiffern i oljgrufvan och denna för leran i ”valklerebrottet.” Vi skola nu se, hurudant förhållandet är i de af oss blottade profilerna.

Till en början anmärka vi, att som berghällen var ganska starkt grusbetäckt, kunde för tillfället icke profilerna blottas med samma noggrannhet, som i den 36 fot djupa oljgrufvan; men hufvudresultatet blef dock fullkomligt tydligt. Sålunda fanns vid den första profilen, som gjordes helt nära gamla gruf- van, samma lagerföljd, som i denna, nemligen skiffer i kontakt med kalkberget, men i den andra profilen, hvilken, som nämndt, anlades några hundra fot längre bort, fanns i stället i kontakt med kalkväggen den ofvan analyserade, gulhvita leran, som öfver- gick i en grå lera, båda sammanlagdt af några fots mäktighet; öfverlagrande denna fanns åter det karakteristiska lagret med kalkstensbollar; den närmast kalkstensväggen befintliga skiffern hade således här ombildats i lera, och det är märkvärdigt, hvilken ringa kalkhalt denna lera innehåller, ehuru den ligger i kontakt med ett öfver hundra fot högt kalkberg, från hvilket dagvattnen ständigt nedrinna öfver lerlagret.

Vid uppgräfningen är den gulhvita leran temligen rent hvit, men blir i luften mera rostfärgad. Genom slamning kan jern- oxidhydratet icke afskiljas, men en fin qvarzsand återstår, blan- dad med spridda, fina, gråsvarta korn, som lätt söndertryckas med - nageln. Skiffern, som öfverlagrar leran, är lös och brunaktig; en analys af densamma meddelas här nedan.

För att utröna den i leran inblandade sandens samman- sättning utfördes en fullständig analys af leran, hvilken gaf:

KS CISYTA sons kr Fass ame 53,285 Irerjordısom rörlust mem 26,514

PAIJKULL, OM KAOLIN FRÅN OSMUNDSBERGET I DALARNE. 689

Ternoudi at REN 3,205 KAN aco0c N TE RER EELREENG 1,593 ak a a ee Re Er lt, Naititen Ale. ars ORSA 13,130 Hoyalgelsyrai 02... nd SA LAKE 0,256 No

Emedan sammanlagda mängden af sand och kiselsyra i den först anförda analysen är 54,977, finner man, att sanden till allra största delen utgöres af qvartz; endast omkring haltannan procent af lermassan har sålunda, med undantag af qvartzsanden, undgått att dekomponeras af svafvelsyran.

För vinnande af någon öfversigt af förloppet vid skifferns ombildning har jag äfven undersökt denna och genom fullständig analys medeist uppslutning samt bestämning af alkalihalten i särskilt prof erhållit:

KESEISymaR SE En. 67,377 Syre. | EEE KORK re RE 13,405 6,28 ERS rr AS R AUEONEA 9,088 2,731 Kalk SR ash RARE MIR ITS ARE 0,783 0,281 12,42. Deu Jose 3137 1,25, Ka LIUN on RUP ola 1,104 1,88) NEMO ee . 5,409

100,303.

Af svafvelsyra dekomponeras skiffern äfven nästan fullstän- digt, likasom leran; ett pa detta sätt behandladt prof lemnade

olöst 69,212 procent, som vid kokning med kolsyradt natron gaf

Syre. Kiselsyra.......... ER: einher! 22,664 11,77 San ES Lys skr dad aan 46,548

69,212.

Man finner således, att syreförhällandet i samtliga baserna, utom vattnet, och kiselsyran är 1:1, och mineralet tillhör så- ledes chloritgruppen. Att närmare beräkna dess kemiska formel

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. N:o 10. 6

690 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR, 1867.

låter sig icke göra, da man ej vet, huru stor del af jernet, som : är närvarande som oxidul.

Förloppet vid kaolinbildningen åskädliggöres, om man be- räknar de båda fullständiga analyserna med antagande af ler- jorden som enhet, hvilket, som man vet, är berättigadt, då detta

ämne undergår den minsta förändringen. Man erhåller då:

Skiffer. Lera. Kiselsyras u... 50,26 19,87 — 30,39 TFerjord een. 10,00 10,00 JEBDOKUAS LJ EL Lee 6,08 1,20 —4,88 CA osa anpassas SSA SNS LENE 0,59 0,59 alkem nn eeiun)!..; 2,34 0,64 — 1,70 KT SN Ar RR ast. 0,82 0,00 — 0,82 Wattenmeer. 4,04 4,89 + 0,85.

Härutaf finner man, att medan lerjords- och kalkhalten, samt äfven i det närmaste vattenhalten blifvit oförändrade, har skiffern afgifvit mer än hälften af sin betydliga kiselsyrehalt och större delen af jernet och talken samt det befintliga alkalı 1), men endast upptagit en obetydlig mängd vatten. Detta bör hafva kunnat försigga endast genom inverkan af dagvattnen, som genomsipprat skifferlagren, men anledningen dertill har mahända eifvits af dessa lagers icke obetydliga bitumenhalt; genom det organiska ämnets inverkan pa silikatet har jernoxiden reducerats till oxidul och sålunda gjorts åtkomlig för det kolsyrehaltiga vattnet. Att en sa betydlig qvantitet qvarzsand kunnat bort- föras ur skiffern är ett faktum, som, om den antagna förkla- ringen eljest är riktig, blott ytterligare lägger i dagen qvartzens ätkomlighet för de kemiska agentierna. Beträffande ifräga- varande leras praktiska användning har försök blifvit gjort att bränna densamma i rätt tillstånd i ugn, hvarvid den gaf en blå- hvit, fast och tät massa. Huruvida den i öfrigt kan blifva af

nytta, må det tillkomma framtiden att afgöra.

!) Undersökning af leran på halt af alkali har dock ej egt rum,

691

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 670.)

Från Författarne. CoHn, H. Untersuchungen der Augen von 10060 Schulkindern. Lpz. 1867. 8:0. Dawson, J. W. On the conditions of the deposition of Coal... Lond. 1867. 8:0 samt två småskrifter. Loomis, W. J. The Yankee Astronomers manner of determining the real diameters of the heavenly bodies. Hudson 1867. Pat. fol. PACKARD, A. S. Observations on the development and position of the Hymenoptera.... Boston 1867. 8:0 samt två småskrifter. Tırıman, S. D. A new chemical nomenelature. Albany 1866. 8:0.

Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Botaniska afdelningen.

Af Adjunkten Fristedt i Upsala.

Sveriges pharmaceutiska växter med pharmakologiska upplysningar, 6:te fascikeln.

692

Rättelser:

Sid. 75 står: fa. + Zz) + An) f(&,_2 + Az) + In), fs + dz) +. es oo tion), f@ + 4) — (föra) + An) f@..) + An), flera) + +... + dn).nf@) läs: f(&. + Az) + A—n) f(&,-2 +12) + I—n), fs + Iz) +... ot don) f@+ Az) — fo.) + Un). + An), f@)+ +... +F(1—n), af (v)]

Sid. 78 rad 2 u. står: A, läs: Ay

IT) _ FEN |;

As” ;

da" as:

Afa”

Fine da"

Sid. 79 står:

Tillägg till sid. 565.

Den uppgift, som är antydd på sidan 565 och i tillhörande not, finnes uti Tidskriften ”Der Zoologische Garten” för år 1860, sid. 174. Sedan det nämligen blifvit anfördt, att en hona af Antilope bubulis PArL. [Bubulis mauretanica SUNDEV.] d. 5 Juni 1860 framfödt en kalf i Zoologiska Trädgården vid Frankfurt a. M., tillfogas en not af blott följande innehåll: ”Die Antilope frass die einige Stunden nach der Geburt abgegangene Placenta auf. wie es ja bekanntlich auch unsere

Kühe häufig thun.” 0.28.

STOCKHOLM, 1868. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867: | BIHANG.

KRITISK FÖRTECKNING

ÖFVER

SKANDINAVIENS HAFS-BRYOZOER

(IV. FORTSÄTTNING FRÅN ÅRGÅNGEN 1867, P. 429).

MED TAFLORNA XXIV—-XXVIIl.

STOCKHOLM, 1868.

P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKARE,

WERTE TRT

re = 7 u. : h NE

. | I 3 TA \ AT Ar

a

nl

ÅN

AR 2 År 4 Re 1 pr £ = . : 1 t NER a = f Er I k SPEC: BT RE Aue! RL % , x 1 x = N IG = A

COM 4 z 2 K mvg

4 x 1 : ö are ec a EG FS 4 RARE TS RER SNART KV a lä ren LEE - Kr BAUEN Al: I ir ee ö | Fr = ref i 3 Me in NP %: SEA SAN Kaya RT. EET title EN 7 DE E RE - 2 Oh TER ; TIPS DEN Li 4 5 F u Ip nur IRRE FT SE Na w $ if MEERE Fat i ! 2 ah r 4 ver 5 S nr pc) Have \ AL A ARTEN E å 5 \ r « N X d » A = is N X \ | X = i Y | v w £ - A 4 ' 2 i Id c “ j 3 | a R NI a Å Vv R wen rt 5 4 4 SS | AA nd Ur > In a ör \ I Sä ea N ee & x nd a a td ! : p j | 4 : rs EEE NEN T j r DA Ir,T- Cr ya |... MAR ‚MICHA Kv RE OST ” S N. an Ka Raps 2 V Halla 0 RNE FR de f A + pr i i 6 ” y ; Zz fe ATG + y R AN MA ' I k > a Å

| 3

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867. Bihang.

Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafs-Bryozoer. | Af F. A. Smitt.

[IV. Forts. från årgången 1867 p. 429, meddelad den 16 December 1867.]

Subordo: Escharina: !)

Char: Zoooecia vulgo calcarea, quadrata vel semiovata in plano ac- eretionis coloniee decumbentia aperturam lateralem praebent, cu- Jus magnitudo operculi magnitudinem fere zequat, nulla majore area frontali continua Zzoocecii relieta.

Fam. ESCHARIPORIDE.

Char: Zoooecia pianata, rhombica (demum subeylindrica, ampulli- formia) frontem praebent primarie fissam vel poro mediano per- tusam, aperturam praebent semicircularem (vel demum tubuli- formem) margine proximali reetam, integram.

Escharipora (D’ORB.).

Char: Zoowcia frontem fissam vel transversim suleis porosis stria- tam praebent.

!) Subordines, qui sequuntur, post formam zoocecii fundati, quorum descriptio- nem in generibus: proponendis qusesiverunt jam veteres de hac re scriptores, certis limitibus distimgui non possunt, quum spe cum aliis subordinibus et inter se evolutione continua cohaserentes videntur; sed ut hanc evolutionem intelligamus, stadia magis conspicua designemus oportet. Neque adhue satis cognite sunt species eorum vel harum evolutio, ut in familias vel genera

‚ eerto limite distribui possint. Quum vero species plerasque e stadio Tate vel Membranipore procedentes investigare potuimus, secundum hoc et per analogiam secundum formam zoocecii in familias eas collocamus, quamvis multis modis in evolutione illa appropinquet altera familia alteram. Bene praeterea apparet aretieis et borealibus speciebus non completum esse syste- ma; sed quum de evolutione aliarum speeierum nihil adhue eognitum est, nihil fere de ‚ratione earum ad nostras species certum diei potest; quare characteres, quos damus familiarum ad formas typicas solum in nostris re- gionibus observandas facti sunt. .

4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. E. figularis (JOHNST.). Char: Zoocecia frontem setis medio confluentibus extructam medio depressam, porosam, lateribus interstitiis setarum fissam praebent. 1. Forma typica auctt.

Syn: Lepralia figularis, JoHNsT., Brit. Zooph., ed. 2 p. 314, tab. LVI fig. 2; GRAY, Brit. Mus. Cat., part. 1 (Rad.) p. 119; Busk, Cat. Mar. Polyz. Brit. A part..2 p. 80, tab. LXXITI

figg. 1—3. 2. Forma nitido-punctata (SM.) — Icon. nostr. Tab. XXIV figg. 2 et 3.

Char: Avicularia ad aperturam zoocecii lateralia retrorsum vergunt.

Hab: In mari arctico ad Hammerfest (Finm.) hanc formam raram lapillis e 40—60 org. affıxam cepit Prof. Lovzn.

E. punctata (Hass.). Icon. nostr. Tab. XXIV figg. 4—7.

Char: Zoooecia frontem poris magnis quadratis, inaequaliter trans- versim seriatis pertusam praebent. Avicularia ad aperturam zoo- oecii oblique-antrorsum vergunt. Oooecia imperforata lineis ele- vatis ornantur.

Syn: (?) Berenicea coceinea, ELMG., Brit. Anim., p. 533. Lepralia arenacea, BEAN, mscrpt., sec. JOHNST. Lepralia punctata, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI p. 368, tab. IX fig. 7; m., vol. IX p. 407 etc.; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 pp. 312 et 478, tab. LV fig. 1; Gray (Cribri- lina) List Brit. Mus., part. 1 p. 117; LsGH. (Lepralia) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 313; Busk, Brit. Mus. Cat. parts ID 79, tab. XC figg. 5 et 6, tab. XCII fig. 4 (?), tab. XCVI fig. 30); Aup. Cat., Trans. Tynes. Club., Toll Ip NAN (fd 51 sep.); Busk, Crag Polyzoa, p. 40, tab. IV fig. 1; GATTY, sec. BRADy, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. VII p. 70; Hıncks, ibid., vol. IX p. 204. Ibguraba cribrosa, BOECK, Forh. Vid. Selsk. Christiania 1861, p- 90. Adn: Huie speciei fortasse referenda est Zschara bimucronata (Mor; = Cellepora; LMRX.; LMK.). Hab: In regione littorali maris borealis ad Bohusiam precipue al- gis affıxa haud infrequens oceurrit. Ad Norvegiam meridiona- lem Dr A. BoEcK eam cepit.

E. annulata (FABR.). Icon. nostr. Tab. XXIV fisg. 8—10.

Char: Zoocecia frontem e medio longitudinali suleis porosis trans- versim striatam praebent. Oooecia immersa porosa sunt.

x SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 5

Syn: Üellepora annulata, FABR., Fn. Groenl., p. 436; ID., mserpt. (Bibl. Reg. Haun., 1. c., vol. III p. 21, n:o 382); GMEL., Syst. Nat. Lix., p. 3792; Bosc, Vers, vol. III p. 122; Jonnsr. (Lepralia) Brit. Zooph., ed. 2 p. 312, tab. LV fieg. 2 et 3; Gray, List Brit. Mus., part. 1 p. 122; Sars, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Naturv., vol. VI p. 148 (p. 28 sep.); LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 313, tab. XVIII fig. 68; Sars, N. Mag. f. Naturv., vol. VII p. 379; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 76, tab. LXXVII fig. 1; PaAck., List Labrad. Anim., p. 6.

Cellepora ornata, LovEn, 1835 mscrpt. 5

(?) Zepralia wi Dar., R. Rem. Anim. Scotl., vol. II p. 77, tab. XXV fig.

©) Lepralia nd Busk, Quart. Journ. Micr. Sc., vol. IV p- 310, Zooph., tab. XI figg. 4 et 5 (An aliud nisi varietas armata hujus speciei?).

Reptescharella Heermannü, GABB et Horn, Monogr. Polyz., Journ. Acad. nat. sc. Philadelph., vol. V, part. II p. 137, fig. 20.

Adn: FaBRICIUS hane speciem primo annulatam nominavit, gquum eam Escharam annularem PALLASII esse suspicatus est; postea vero in manuscriptis eam ab hac longe diversam esse recognovit.

Berenicea annulata (LMRx., BLAINV., Epw.; Mollia D'ORB.) maris mediterranei incola haud longe ab hujus speciei forma diversa esse videtur. Praeterea a Busk in Orag Polyzoa huie speciei affines descripte sunt Lepralia puncturata et Lepr. in-

.nominata (efrı. B. M. Cat.)).

Hab: Eisdem in locis quibus species praecedens frequens inventa est FE. annulata; praeterea vero in regionibus arctieis vivit, ubi eam primus ad Scandinaviam cepit Prof. Lov&n lapillis e 40— 60 org. ad Hammerfest affıxam. Expeditiones Suecic® ad in- sulas Spetsbergenses annis 1861 et 1864 algis et testis mor- tuis affıxam eam e 3—30 org. invenerunt.

Porina (D’ORR.).

Char: Zoooecia frontem praebent magis eontinuam, laevem, porosam, porum medianum prabent semilunatum vel rotundum, apertu- “ram praebent semicireularem.

P. Malusii (AuD.). Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 11 et 12. Char: Oocecia linea calcarea elevata ad basin einguntur, e qua ra-

diatim striantur vel poris secundaris ad basin ceircumdantur. Avicularia desunt.

Syn: Cellepora Malufi, Aup. in SAVIGNY: Deser. de l’Egypte, H. N., Zool., Polypes, tab. VIII fig. 8; D’Ore. (Zeptoporina) Pal.

6

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Franc., Terr. Crét., vol. V, p. 443; Busk (Lepralia) Brit. Mus. Cat., part. II p. 83, tab. CIII figg. 1—4; ALDErR, Cat., l. e, p. 142 (p. 52 sep.); Busk, Crag Polyzoa, p. 53, tab. VIII fig. 3; Hmeks, Ann. ‚Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX,

. 204. B h Oellepora Macry, HYNDMAN, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. X p- 20; (W. THomps. sec. JoHNST., cett.)

Lepralia biforis, JOHNST., Brit. Zooph. ed. 2 p. 314, tab. LV fig. 4; Gray (Herentia) List Brit. Mus., part. I p. 123; LeeH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 315.

Reptoporina hexagona, D’ORB., Pal. Frane., 1. c., p. 444.

Hab: Aseidiis hanc speciem affıxam e 10—20 org. in sinu Gull-

maren (Boh.) haud frequentem inveni; Dr Goüs eam e 30 org. ad Wäderöarne (Boh.) sustulit; ad Finmarckiam Prof. LoVEN eam raram offendit. P. ciliata (PALL.). Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 13—17.

Char: Oooecia radiatim striantur. Avicularia lateralia vibraculi for-

Syn:

mam saepe assumunt. Forma typica, poris per totam zoooecii frontem sparsis per- forata. Forma dura, poris in una serie solum ad lineas limitares zoocecii perforata. Eschara ciliata, p. p. PALL., El. Zooph., p. 38; Lin. (Celle- pora) Syst. Nat., ed. XII p. 1286; JoHNnsT. (Lepralia) Brit. Zooph., ed. up. 2.09, tab. XRXIV ng. 6; ed 2 De HD, Walb LVII figg. 4 et 5; (2) Couch, Corn. Fn., part. III p. 118, tab. XXI fig. 10;() Tuomes., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. V p. 253; @) Mac GILLIVR., Ann. Mag. Nat. Hist.,. vol. IX p. 467; | Gray, List Brit. Mus., part. I p. 121; 'LseH., Pop. Hist. | Brit. Zooph., p. 323, tab. XVIII fig. 66; Sars, N. Mag. f. Naturv., vol. VII p. 379; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 73, tab. LXXIV figg. 1 et 2, tab. LXXVII fiog. 35; Ann, Oat., 1. c., p. 1407 @75033ep); Busk, Crag Polyzoa, p. 42, | tab. VII fig. 6; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IEp7 202: | Eschara vulgaris, var. ß., MoıL, die Seerinde, p. 62, tab. | III, fig. 11, Litt. A—GC. Flustra Genisii, AUD. in SAVIGNY 1. c., Tab. IX fig. 5; M. | 'Eow. (Escharina) in Lam., Anim. s. Vert., ed. 2, vol. Ip. 238. — Haud ab hae distinguends videntur Alustra coronata (fig. 6) et Fl. ombracula (fig. 7) ibid. 1 Lepralia insignis, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII p. | 368, tab. IX fig. 5; Couch, Corn. Fn., part. III in indice ta- bularum et tab. XXII fig. 11; Mc. GILLIVR., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 467; Gray (Herentia) List Brit. Mus., part. T%p:r 123.

Adn:

Hab:

Char

Char 1%

2

er

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 7

(?) Lepralia pustula, Dar., R. Rem. An. Scotl., vol. II p. TO VAN DOUDT Pyriflustrella arctica, D'ORB., Pal. Franc., 1. c., p. 570.

Nomen, quod invenit Parras, huic speciei, JOHNSTON et Busk sequentes, tribuimus, quamvis ille sine dubio Lepralias (auett.) plerasque setis ad aperturam zoocecii munitas sub Eschar@ illius nomine conjunxerit. FABRICIUS aliam certe' spe- ciem — Membranipore quod credam, nisi forte Lepraliam (auctt.) quandam NMembranipore stadium tenentem viderit — sub nomine Cellepore ciliate descripsit, quum os patulum, oblongum, cett. dixit (Fn. Groenl., p. 434). Primus igitur MoLL hanc speciem secundum formam apertur® zoooecii certe distinxit varietatem vulgaris su Eschare. Alii vero de hac re scripto- res ante HassaLL nihil fere ad veram hujus speciei cogni- tionem dederunt, quare incerta citanda sunt synonyma illa. Sie e gr. CoucH aperturam zooocecii proximaliter sinuatam et setam proximalem mediam (Molliam spiniferam?) delineavit.

Berenicea utriculata (FLM6.), quam huic speciei retulerunt JOHNST. et alii, secundum descriptionem FLEMINGII Discopor@ coccine@ Synonymon censeo. TS

Ipse JOHNSTON, qui zoooecia utriculata, quasi sejuncta, mu- crone proximali armata esse dixit, fortasse plures sub hoc no- mine species setis munitas conjunxit. Et re vera haud mag- nam de veteribus scriptoribus fidem adipisei licet, nisi qui ar- chetypa eorum denuo investigare possit.

In profundo maris borealis ad Bohusiam haud frequens lapil- lis, testis, cett. affixa invenitur. Semel algae indumentum eam ' cepit Prof. Lovkx. Ad insulas Spetsbergenses, ubi jam anno 1837 lapillis affixam eam invenit LOovEÉnN, frequentiorem eam viderunt Expeditiones Suecice 1861 et 1864 pracipue Myis et cett. testis mortuis e 6—30 org. prof. affıxam. Forma dura in regione aretica eisdem in locis non tam frequens quam forma typica inventa est.

Anarthropora (SM.).

: Zoooecia aperturam et porum medianum tubuliformes praebent.

A. monodon (BUSK). Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 20—24.

: Zoooecia in colonia prostrata poris primarlis per totam fron- tem sparsis pertusa aviculariis lateralibus carent.

Forma minuscula, cujus porus medianus tubulus simplex ma- net — fisg. 20—22.

Forma majuscula, eujus porus medianus in avicularium de- mum transmutatur — figg. 23 et 24.

8 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Syn: Lepralia monodon, BusK, Zooph., Quart. Journ. Micr. Se., vol. VIII p. 213, tab. XXIX figg. 3 et 4.

Hab: Forma minuscula ad insulas Spetsbergenses haud frequens Aleis, Ascidiis, Testis affıxa e regione littorali usque in prof. 30 org. invenitur. Forms vero marscule specimina pluria nenn e 200—300 org. extra Norvegiam inyesienil Museo Holm: -ensi dedit D:nus Baro UGGLA.

A. borealis (BUsk). Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 25 —29.

Char: Stirps eylindrica, dichotome ramosa, erecta Zzoooeciis vagis ex- struitur, quse pariete imperforata sunt vel poris secundariis so- lum ad lineas calcareas limitares elevatas ornantur et avicula- riis lateralibus minimis tubuliformibus muniuntur.

Syn: Pustulipora gracilis, SARS, Reise Lof. Finm., I. e. p. 146 (p. 26 sep.); ID. (Quadricellaria) Beskr. N. Polyz., Forh. Vid. Selsk. Christiania 1862, p. 153 (p. 15 sep.); Aun., N. Brit. Poljz., Mier. Journ. n. s., vol. IV p: 72sepssabse line 9—12.

Onchopora borealis, Busk, Quart. Journ. Mier. Se., vol. VIII p. 213, tab. XXVIII figg. 6 et 7.

Adn: Nomen generis Quadricellaria jam antiquius (an. 1850) alia significatione (pro Cellariis) a D’ORBIGNY propositum est. No- men speciei gracilis alie hujus familise speciei dedit jam LA- MARCK. Et justum videtur nomen BUsKII nos retinere, qui primus hanc speciem ordinis Chilostomatorum formam recogno- vit et cum affinibus ex hac familia collocavit.

Hab: In summis maris ad Bohusiam profundis hac species jam an. 1835 a Prof. LovEn rara inventa est. Frequentiorem e 30— 40 org. prof. in fundo scopuloso ad Norvegiam eam cepit Prof. Sars. E 600 org. prof. in fundo argillaceo in mari ar- etico inter Norvegiam et insulas Spetsbergenses cepit eam CHY- DENIUS an. 1861.

Fam. MYRIOZOIDE.

Char: DZoocecia primo planata, quadrangularia vel parum convexa, abseisse rhombica vel ovalia, postremo ceylindrica vel fusiformia aperture marginem proximalem concave curvatum vel demum rectum, medio sinuatum praebent.

Escharella (D’ORB.).

‚Char: Apertura zooocecii marginem proximalem concave curvatum vel late sinuatum praebet. f

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 9 Subgenus Zscharella, s. str.

A, 1: Apertura zoooecii primo rotunda vel rotundato-quadrangu- laris marginem proximalem concave curvatum praebet; ad angu- los vero proximales processus laterales pro artu opereuli inva- dunt. Zoooecia aviculario mediano ad aperturam suam proxi- mali muniuntur. Mandibula hujus avicularii formam semiellip- ticam vel longius productam, ad apicem dilatatam, vel trian-

gularem tenet. \

E. porifera, :n. sp. Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 30—41.

Char: Zooocecia per totam frontem poris quincuncialibus pertusa aperturam primitivam rotundam postremo processu dentiformi e medio margine proximali munitam praebent Avicularium ad aperturam zoocecii proximale partem proximalem hujus aper ture in semieirculi formam eircumdat.

a: Loooecla convexa,

a: Oocecia pertusa: 1. Forma typica — figg. 30—32.

8: Oooecia imperforata

2. Forma minuscula, qu& dentem, ubi adest, in medio mar gine proximali aperturee zoocecii late produetum, totam fere curvaturam hujus marginis explentem praebet. Avicularium ad aperturam zoooecii proximale in rostri fere formam erigitur. — figg. 33— 35. : -

3. Forma majuscula, qua dentem illum angustiorem, apice

fere bifidum praebet. Avicularium illud annuli formam tenet. — : figg. 36—38.

m

Zoocecia planata:

4. Forma edentata, qua marginem proximalem aperturs zooceii concave curvatum tenet. — fig. 39.

5. Forma cancellata, que marginem illum proximalem po- stremo dentatum praebet. Avicularia desunt. Oooecia postremo maximam ad partem cancellis secundariis, caleificationis invol- vuntur. — figg. 40 et 41.

Syn: (?) Eschara foliacea, ALD., Cat: ep SSE

(?) Eschara Landsborovii, 1D., N. Brit. Polyz., Mier. Journ., DSS volWILV sp. 11ülsep.), tab. IV feel >:

Fortasse hac forma ALDERI cum forma majuscula nostra con- jungenda est.

Hab: In mari aretico ad insulas Spetsbergenses haud raram hanc speciem e 20—80 org. prof. Ascidiis et Testis affixam ceperunt Expeditiones Suecice ann. 1861 et 1864. Ad Hammerfest (Finm.) primus eam invenit Prof. Lovkn.

10 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

E. palmata (SARS). Icon, nostr., Tab. XXIV figg. 42—46.

Char; Zoocecia aperturam rotundato-quadrangularem, margine proxi- mali medio edentatam tenent. Stirps Eschars forma erecta, plana, dichotome ramosa per se ipsam transversim frangitur, fracta tu- bulis corneis cohzeret.

Syn: Eschara palmata, Sars, Beskr. N. Polyz., Forh. Vid. Selsk. Christiania 1862, p. 146 (p. 8 sep.).

Hab: In mari arctico primus hanc speciem a. 1837 invenit Prof. Lovkxn ad insulas Spetsbergenses, ubi postea Dr MALMGREN eam a. 1861 tubo vermis affıxam in prof. 50 org., fund. ar- gillae., freti illius Henloopen-Strait offendit. Ad Finmarckiam invenerunt eam SARS (a. 1857), DANIELSSEN, BOECK.

E. Legentilii (AuD.). Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 47—352.

Char: Zoooecia ad lineas limitares poris pertusa aperturam primiti- vam rotundam margine proximali medio dentatam, aperturam -secundariam proximaliter arcte sinuatam praebent. Avicularia proximaliter producta marginem aperture zoooecii maximam partem liberum relinguunt.

1. Forma prototypa, cujus zoooecia margine aperturae secundario carent, cujus avicularia aperturam transversam pra&bent — figg. 47—49.

2. Forma typica, cujus avicularia aperturam parum obliquam vel fere recta linea proximaliter vergentem praebent — figg. 50—52.

‚Syn: Flustra Legentili, AUD. in SAVIGNY: Descr. de VEgypte, Po- Iypes, tab. IX fig. 1; M. Epw. (Zscharina) in Lam., Anim, s. Vert., ed. 2, vol. II p. 238; D'OrB. (Cellepora) Pal. Franc., Io & 2 AON

Flustra Montferrandiü, AuD., ibid., fig. 14; M. Epw. (Zscha- rina) 1. e.; D’OrB. (Reptoporina) 1. c. N

Cellepora lateralis, LovkEn 1835 mserpt. et Mus. Holm.

Escharina rimulata, D’ORB., Voy. d. V Amer. Mer., Polypiers, p- 15, tab. VII fig. 1—4; ID. (Reptescharella) Pal. Pranc., 1. ® p. 465. i

Lepralia reticulata, Mc. GIiLL., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 467; Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 317, tab. LV fie. 10; Gray, List Brit. Mus., part. I p. 120; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 317; Busk (p. p.) Brit. Mus. Cat., part. II P2 66, tab. XC fie. 15 tab. NOM He 1 en 27 Amen l. e., p. 139 (p. 49 sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 200.

Hab: Formam prototypam et Lepraliw (auctt.) et Hemeschar« (auctt.) facie, Sertulariis, Flustris, testis, cett. affixam e. prof. 20—

As

SMITT, KRITISK FÖRTECK. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. Il

80 org. fund. argill. ad insulas Spetsbergenses invenit Expedi- tio Sueeica an. 1861. Forma vero Zypica,in mari boreali ad Bohusiam et Norvegiam meridionalem pracipue in majoribus profundis (usque ad 200—300 org.) Oculinis, Escharis (auett.),

.testis, cett. affıxa vivit. In mediis profundis, ubi sat raram eam

invenimus, Ascidias praeipue diligit. In adnotationibus Prof:ris Lovkx jam ex anno 1835 delineatam hanc speciem videmus.

2: Zoocecia ad lineas limitares poris pertusa aperturse primi- tive rotundato-quadrangularis vel rotunda marginem proxima- lem medio. dentatum, aperturam secundariam proximaliter arete sinuatam praebent. Avicularium medianum ad aperturam zoo- oecii proximale deest, laterale vero mammilliforme intus ver- gens mandibula triangulari zoooecium defendit.

E. Jacotini (AUD.) Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 53—57.

Heec species e praecedenti transitum ad conformationem Celle-

porinorum ostendit.

ill:

forma lamellosa (D'ORB.), qu& margine secundario aperturee zoooecil caret.

2: forma typica.

Syn:

Hab:

Cellepora Jacotini, AUD. in Sav. Egypt., Polypes, tab. VII fig. 8; M. Eow. (Escharina) in LAM. Anim. s. Vert., ed. 2, vol. II p. 237; D’OrB. (Reptescharella) Pal. Franc., 1. c., p. 465.

Discopora trispinosa, JOHNST., Edinb. Phil. Journ., vol. XIII p. 322; m. (Berenicea) 'Ixans. Newc. Soc) vol. III p. 268; 1D. (Lepralia) Brit. Zooph., ed. 1 p. 280, tab. XXXIV fig. 5; ed 52 RN NV ne. 7; Couch, CON JAg DN HU p-. 118; Mc. Gicr., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 467; ER ANG NRIsSt Bric. Mas. part. I p. 122:ecm. KORS tt Brit. Dooph.. p. 824; Busk, Brit. Mus. Cat., part. IP’p. 70, tab. LXXXV figg. 1 et 2, tab. XCVII, tab. Cıl 1o2 25 SALD,, Cat., 1. e., p. 140 (p. 50 sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., Ser 3., v0 IDG Da AV

Lepralia variolosa, Jounst., Brit. Zooph., ed. 1 p. 278, tab. OOURY ine, A Gö 27 NS 31%, tab JUN feg 3 AON: (fEOMPST (CE AND Mas, "Nat. Est) vOlVEp IR 5a Liiss2i(2) ibid: vol. VIL p. 367; Cover, Corn. Fn., part. III p. 116, tab. XXI fig. 6; Gray (Zscharella) List Brit. Mus., part. 1 p. 125; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 317.

Semieschara lamellosa, D’OrB., Pal. Frane., 1. c., p. 366, tab. DCOXXII fig. 1, a—d.

Formam lamellosam, Hemeschar® (auctt.) facie tubo Sabellse affısam ad insulas Spetsbergenses primus invenit Prof. Lovkn. Ascidie (e prof. 30 org.) et lapillo (e prof. 60 org.) eam af- fixam, Lepralie (auett.) facie eam ibidem cepit Dr. MALMGREN

12 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

an. 1861. Formam typicam ad Grip (Norvegiae) Prof. LILLJE- BORG et ad Skår (in sinu Gullmaren, Bohusia), Prof. LOVEN ceperunt, ubi Oculinas, Anomias, cett. in majoribus profundis investit. Zhynchonell® affixam coloniam in collectionibus Prof:ris O. TORELL e regionibus aretieis vidi.

Subgenus Herentia (GRAY).

B, 1: Zoooecia aperturam primitivam rotundam vel rotundato- quadrangularem margine proximali medio sinuatam vel ex pro- cessibus lateralibus concave curvatam pra&bent. Avicularium ad aperturam zoooecii proximale medianum mandibula semicireu- lari celauditur.

E. auriculata (Hass.). Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 58 et 59.

Ohar: Zoocecia ad lineas ns poris pertusa aperturam rotun- dam, proximaliter medio sinuatam praebent, cujus margo pri- marius manet vel parum solum secundarie elevatur. Oooecium isitur porosum et avicularium medianum ad aperturam zooceeii proximale in rostri formam saepe elevatum, libera conspiciuntur.

Syn: Lepralia auriculata, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 412; Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 310, tab. LIV ne. 8; Gray, List Brit. Mus., part. I p. 119; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 312; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 67, tab. LXXXIX figg. 4-6; ALD., Suppl. Cat., Trans. Tynes. Field- Club, vol. V p. 19 (sep.); Hincks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 200.

Hab: In mari ad Bohusiam vel Norvegiam meridionalem nondum in- venta ad Finmarckiam Pectini islandico, Ptilote plumosae, Ser- tularie mediis in profundis affıxa a Prof. Lovkn et Expedi- tione Suecica an. 1361 inventa est. Ad insulas Spetsbergenses Nulliporse et lapillis affıxa in prof. 3—30 org. vivit. Ad Groen- landiam eam Prof. O. TORELL cepit.

E. Landsborovii (JOHNST.). Icon. nostr., Tab. XXIV figg. 60—67.

Char: Zoooecia per totam frontem poris quineuncialibus pertusa aperturam primariam rotundato-quadrangularem, proximaliter late sinuatam postremo medio dentatam, secundariam vero aper- turam claviformem, sinu proximali avieularium medianum am- pleetentem prabent. Oooecia imperforata linea longitudinali elevata, distaliter rotunde (pro aviculario?) dilatata interdum ornantur.

1. Forma typica lvevis vel medio pariete zoocecii frontali parum solum elevato.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 13

2. Forma mucronata, que caleificatione duriori frontem zoooecii in mucronis formam elevatam radiis striatam praebet.

Syn: Lepralia Landsborovi, JoHnsT., Brit. Zooph., ed. 2 p. 310, tab. LIV fig. 9; Gray, List Brit. Mus., part. I p. 119; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 310; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 66, tab. LXXXVI fig. 1; 1D., Quart. Journ. Mier. Sc., vol. IV p. 309, Zooph., tab. XI fig. 3; (P) HINCKS, Quart. Journ. Mier. Sc., vol. VIII p. 277 (sec. ALD.); ID., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 200.

Hab: Testis et lapillis affixa majoribus in profundis ad Bohusiam haud frequens heec species vivit. Ad insulas Spetsbergenses in prof. 30—50 org. pracipue Myas et Saxicavas mortuas inve- stientem eam Expeditiones Suecic® ceperunt. E Groenlandia Museum Hauniense eam habet.

B, 2: Zoooecia aperturam primitivam rotundam vel semicircula- rem margine proximali medio sinuatam prabent. Avicularia mediana ad aperturam zoocecii desunt.

E. linearis (Hass.). | Icon. nostr. Tab. XXIV figg. 68—73, Tab. XXV figg. 74—77.

a: Avicularia lateralia mammilliforma intus vergentia zoooecia defendunt.

1. Forma linearis (Hass.), figg. 68 et 69.

Char: Zoooecia poris per totam frontem sparsis pertusa sunt. Avi- . . LU . . .. cularia lateralia proximaliter pone aperturam zoocecii ex hac distantia locum tenent.

Syn: Oellepora lamellaris, Lovkn, 1835 mscerpt. et Mus. Holm.

Lepralia linearis, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII p. 368, tab. IX fig. 8; JOHNsST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 308, tab. LIV fig. 11; Gray (Herentia) List Brit. Mus., part. I p. 123; LBGH. (Lepralia) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 308; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 71, tab. LXXXIX fisg. 1-3; Aın. Cat., l. e., p. 140 (p. 50 sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 202.

Semiporina pulchella, D'ORB. (sec. collect.) Pal. Franc., 1. c., p- 440 (sec. hanc descriptionem melius ad speciem preceden- tem referenda).

Semiescharellina oblonga, D'ORB., Pal. Franc., 1. e.,.p. 450.

Lepralia hastata, Hıncks, Cat., 1. e., p. 206, tab. XII fig. ADS le VO 9.302.

Hab: In mari boreali ad Scandinaviam eisdem in loeis quibus X. Legentilii haud infrequens hae forma Lepralie (auett.) et He- mescharse (auctt.) facie oceurrit. Ad Bohusiam jam an. 1835 primus eam distinxit et delineavit Prof. LOVÉN.

14 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

2. Forma biaperta (MicH.?, Busk), figg. 70—73.

Char: Zoocecia calcificatione duriori firmata ad lineas limitares po- ris in una serie pertusa sunt. Avicularia lateralia apertura zoooecii apposita sunt.

Syn: Eschara biaperta, MıcH. (2) Jconogr. Zooph., p. 330, tab. LXXIX fig. 3; D'ORB. (Reptoporina) Pal. Franc., 1. e., p- 442; Busk (Lepralia) Crag Polyzoa, p. 47, tab. VII fie.' 5.

Hab: Hxc Leprali®, auctt., forma, quam e formatione Oragensi fos- silem descripsit Busk, sieut plures alia formationis illius spe- cies in mari arctico recognita est, ubi ad insulas Spetsbergen- ses et ad Groenlandiam Taroilikes et testas mortuas quamvis haud frequens investit.

b: Avicularia lateralia desunt. 3. Forma secundaria (nob.), figg. TA—7T.

Char: Zoooecia calcificatione duriori firmata per totam frontem ' po- ris sparsis ad lineas vero limitares majoribus pertusa vel can- cellata aperturam primariam semicircularem, margine proximali recto medio sepe sinuatam, secundariam vero aperturam inverse triangularem, proximaliter sinuatam praebent. Avicularium mi- nutum sub hoc sinu interdum in apertura secundaria zoooecii medianum conspieitur.

Hab: Ad insulas Spetsbergenses, ad Groenlandiam, ad Finmarcklam eisdem in locis quibus EH. Landsborovii species Lulıs simillima haud infrequens inventa est.

C: Zoooecia aperturam semicireularem vel semiellipticam margine proximali recto medio sinuatam praebent. Avicularia mediana desunt.

: Margo proximalis aperturse zoooecii sinum semicireularem pra- bet. Zoooecia convexa poris simplieibus pertunduntur vel im- perforata sunt.

Mollia (LMRX.).

cr: Zooocecia hexangularia, rhombica vel ovalia aviculariis laterali- bus extus vergentibus defenduntur.

M. vulgaris (Mort). Icon. nostr., Tab. XXV figg. 78—83.

Eschara vulgaris, MOLL, die Seerinde, p. 61, tab. III fig. X. De forma post Buskıum typica vide Quart. Journ. Mier. Se., vol. VI p. 127, tab. XVIII fig. 3. 1. Zoocecia setis (usque ad 6) marginalibus ad aperturam muni- untur. Seta ad aperturam zoocecii proximalis mediana loco avi- cularii mediani erigitur.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 15

Forma spinifera (Jounst.) fig. 78.

Syn: Üellepora coccinea, LovkEn, 1835 mserpt. et Mus. Holm.: Jounst. (Lepralia) p. p., Brit. Zooph., ed. 1 p. 278, tab. XXXIV figg. 1—3; CoucH, Corn. Fn., part. III p. 115 (co- lore coccineo). i

Lepralia ciliata, Hass, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI p. le 710%, ibid, vol VIL p. 367, tab. IXUS. 2; mm. ibid, vol. IX p. 407; CoucH, Corn. Fn., part. III p. 118 (colore albo).

Lepralia unicornis (p. p.) JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 Do 920.2 ;

Lepralia spinifera, JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 324, tab. ENG he 657 Gräy, ist Brü.:Mus, part. 10,92 102; bBcH,, Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 321; Busk (p. p.) Brit. Mus. Cat.; part. II p. 69, tab. LXXVI figg. 2 et 3; Hıncks, Ann. Mag. NAN Jab sen 3, vol. IX p.. 201.

Hab: Ad Bohusiam haud frequens plantas marinas in prof. 10—20 org. investit.

d

Zoooecia setis marginalibus ad aperturam vulgo carent. 2, a: Zoocecia marginem proximalem aperturse semicircularis rectum praebent. aa: Loooecia frontem lavem praebent.

Forma ansata (JOHNST.) figg. 79—

Syn: Lepralia ansata, JounsT., Brit. Zooph., ed. 2 p. 307, tab. LIV fig. 12; Gray (Escharina) Brit. Mus. a part. 1 (Bad.) p- 124; BusK rn Crag Polyz., p. 45, tab. VII fig. 2; Hıncks, Ann. Mao. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 201. Lepralia spinifera, Pp. p., Busk, Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 2 p. 69, tab. LXXXI fies. 6 et 7.

Adn: Hac forma nihil aliud est nisi variatio arctica caleificationis, que poris per zoooecia tam conspicuis caret, quam quos pra- bet Mollia unicornis, marıum meridionalium incola. De syno- nymis M. unicornis illius vide Busk, Crag Polyzoa, p. 45.

Hab: Formam ansatam, Leprali®, (auctt.) et Hippotho@ (auctt.) fa-

- cie, frequentem lapillos investientem ad Hammerfest (Finm.) in prof. 40—60 org. invenit Prof. Lovin. Ad insulas Spetsber- genses rara vivere videtur semel a Dr MALMGREN an. 1864 in- venta. Ad Norvegiam australem Dr Bosck hane Hippothoen per Astarten serpentem cepit, quam sub nomine Alysidote Al- deri (Busk) museo Holmiensi tradidit NORMAN. Summis in profundis ad Norvegiam et Bohusiam Gorgonias et Oculinas investientem Lepraliam hance Museo Holmiensi dederunt D:nus Baro UegtA et Prof. Lovkn.

bb: Zoocecia mucronem teretem pro seta ad aperturam proximali mediana praebent. Forma papillata, Busk, Orag Polyzoa, p. 52, tab. V fig. 9.

16 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1867.

Hab: Hanc formam e formatione illa Cragensi primo descriptam ad’ insulas Spetsbergenses lapillum investientem cepit Prof. LovEN.

2, b: Zoooecia marginem proximalem apertura brevioris convexe curvatum preebent,' quare sinus illius medianus longior, angu- stior est.

Forma candida, fig. 83.

STIMPSON, Gr. MG 108 18, fig. 10.

Hab: Eisdem in locis quibus ansata illa quamvis rarior inventa est.

B: Zoooeeia eylindrica vel fusiformia vel elavata aviculariis carent.

M. hyalina (LiN.). Icon. nostr., Tab. XXV figg. 84—87. 1. Forma hyalina, auett. — figg. 84 et 85.

Char: Zooceciis cylindrieis, ooceciis pertusis Lepralia mern) vel Mollia (auctt.) vel Hippothoa (auctt.) exstruitur.

Syn: Üellepora hyalina, Lin., Syst. Nat., ed. XII p. 1286; FABR., Fn. Groenl., p. 435; ner, "Pflanzenih, Cellep., tab. I figg. 1 et 2; CAVOLINI, Pol. Mar., Mem. III p, 242, tab. IX figg. 8 et 9; Bose, Vers, vol. III p. 122; LMrX., Pol. Cor. Flex., p. 87; ID., Enc. Meth., Zooph., p. 181; Lam. (post ESPER) Anim. 's. Vert, ed. 1, vol. II p. 173; ed. 2, vol. II p. 261; — Lovsn 1835 mscrpt. et Mus. Holm.; Tuomps. (Le- pralia) Ann. Mag. Nat. Hist., vol. V p. 253; Hass. (Bereni- cea) ibid., vol. VII p. 367; Jounst. (Lepralia) Brit. Zooph., ed. 2 p. 301, tab. LIV fig. 1; Gray (Celleporella) List Brit. Mus., part. I p. 128; Sars (Lepralia) Reise Lof. Finm., N. Mag. £. Naturv., vol. VI p. 148 (p. 28 sep.); LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 303; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 84, tab. LXXXIH figg. 1—3, tab. XCV figg. 3—5 (hanc va- rietatem, cormutam, in arms borealibus nondum vidi) tab. CI figg. 1 et 2; ALDER, Cat., 1. c., p. 142 (p. 52 sep.); Garty (Pallasiana) sec. BRADY, Ann. Mag. Nat. Hist, ser. 3, vol. VII p. 70; Hıncks (Zepralia) Ann. Mag. Nat. Hist, ser. 3, vol. IX p. 205.

Cellepora nitida, FABR., Fn. Groenl., p. 435; GMEL., Syst. Nat. Lin., p. 3792; Bose, Vers, vol. III p. 123; Lurx., Pol. Cor. Flex., p. 88; FımG. (Berenicea) Brit. Anim., p. 533; BLaınv., Actinol., p. 445; M. Epw. (Escharoides) in LAM., Anim. s. Vert., ed. 2, vol. II p. 259 (non JoHnsT. nec cett.).

(2) — (ellepora ovoidea, LMRx., Pol. Cor. Flex., p. 89, tab. I fig. 1; Exp. Meth., p. 2, tab. 64 figg. 4 et 5; Encyel. Meth., p. 182; Bramv., Actinol., p. 444; M. Epw. (Escharoides) in Lam. Anim. s. Vert, ed. 2, vol. II p. 259; D. CHzraAJE (Celle- pora) Anim. senza Vert., Mem. III p. 38, tab. 34 fig. 33 (e mari mediterraneo); D’OrB., Pal. Frane., 1. c., p. 399.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 17

Adn: Forma australica LAMOUROUXII dubia habenda est, donec nova investigatione melius cognita fiet, quamvis nihil in descrip- tione sive figuris eam cum Ayalina nostra conjungere prohibeat.

(?) Cellepora vitrina, Couch, Corn. Fn., part. III p. 109, tab. XXII fig. 1; Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 300; Busk, Brit. Mus. Cat., part. 2 p. 87.

Lepralia tenuis, Sars, Reise Lof. Finm., 1. c., p. 148 (p. 28 sep.).

Hab: In reeione littorali marium borealium et areticorum (omnium Do . . . ie) fere marium sec. Busk) plantas marinas, testas, Ascidias fre- 2 2 quens investit haee forma; e Bohusia usque ad insulas Spets- bergenses et ad Groenlandiam in prof. 3—30 org. eam videmus.

2. Forma divaricata (Lamrx.) figg. 86 et 87.

Char: Zoooeciis fusiformibus vel clavatis, ooceciis imperforatis Zepra- lia vel Mollia vel Hippothoa (auctorum) exstruitur.

Syn: Hippothoa divaricata LmRx., Expos. Meth., p. 82, tab. 80, figg. 15 et 16; Aup., Expl. Sav. Zgypt., Pol., tab. XII fig. 2; BLNVLLE. (Catenicella) Actinol. p. 462; Jomnst. (Hippothoa,) Brit. Zooph., ed. 2 p. 291, tab. LI figg. 3 et 4; GRAY, Brit. Mus. Cat., part. 1 (Rad.) p. 116; D’Orp., Pal. Franc., Terr. Oret., vol. 5 p. 383; LBGH. Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 293, tab. XV fig. 55; Busk, Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. 1 p- 30, tab. XVIII figg. 3 et 4 (varietas calcificationis trans- verse rugosa, quam in maribus septentrionalibus tam expressam nondum vidi) ID., Zooph., Quart. Journ. Mier. Sc., vol. III p- 254; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 24.

Hippothoa lanceolata, GRAY, Zool. Misc., p. 35; JOHNST., Brith. Zooph. ed. 1 p. 265; Couch, Corn. Fn., vol. III p. 102, tab. XVIII fig. 6; Tuomps., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. V p. 252; Hass., ibid., vol._ VII p. 366, tab. VIII figg. 5 et 6.

Hippothoa catenularia, D’OrB., Pal. Frane., 1. c.

Hippothoa Savignyana, ID., ibid.

Hippothoa borealis, 1D., ibid., p. 384.

Hippothoa mediterranea, ID.. ibid.

Hippothoa Robertina, 1D., ibid. Haec forma (Mollia et Hip- pothoa, auctt.) variationem, quod credam, aceretionis ostendit Mollie hyaline depress®, arctic®, abyssicol&.

Hippothoa patagonica, Busk, Crag Polyzoa, p. 24, tab. I

fig. 5.

Adn: De Hippothoa patagonica, Busk, Cat., quam nondum vidi, e mari antaretico, quamvis sine dubio hue attineat varietas illa, pro magna distantia geographica judieium facere non audeo.

De Hippothoa abstersa, Busk, Crag. Pol., quamvis propius Mollie hyalin® accedere videatur, eodem modo, quum praeterea adhue ignota sunt oooecia, investigationi meliori judicium re- linquo.

18 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab: Arctica est forma, ad insulas Spetsbergenses Ascidias, Astartas, Saxicavas investiens, qu& in abyssis marium borealium reperitur.

b: Margo proximalis aperture zoocecii sinum semiellipticum vel longius productum, angustiorem prabet. Zooceeia supra frontem planam cancellata sunt.

Myriozoum (Don.).

a: Zooceeia aviculariis ad latera aperture duobus muniuntur.

M. crustaceum (Su). Icon. nostr., Tab. XXV figg. 88—91.

Char: Colonia in cruste formam expanditur.

Syn: (2) \Eschara incisa, M. Epw., Esch. foss., Ann. Sc. Nat., ser. 2, vol. VI p. 825 @. 5 sep.), tab. IX fie. 257 Mica., Icon. Zooph., p. 328, tab. LXXVIN fig. 7; Woop, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XIII p. 16; D'ORB., Pal. Franc., 1. c., pe. 344; Busk, Crag. Polyzoa, p. 65, tab. X fig. 3:

Hab: In regionibus arctieis frequens inventa est, ubi Ascidias, testas, lapillos in prof. 10—80 org. investit. Ad Finmarckiam Prof. LOVÉN, ad insulas Spetsbergenses Expeditiones Suecice eam invenerunt. E Groenlandia in Museo Hauniensi Myriozoum coarctatum praecipue investientem eam vidi.

M. subgracile (D’ORB.).

Char: Colonia in stirpis rotunda, ramos& formam erigitur.

Syn: Millepora truncata, FABR., Fn. Groenl., p. 452; ID. mserpt., l. c., vol. II n:o 346. E descriptione in Fn. Groenl. FABRICII vix decerni potest, an hanc vel sequentem speciem viderit vel fortasse duas conjunxerit. i

Myriozoum subgracile, D'ORB., Pal. Franc., 1. e., p. 662; Pıck., List Labr. Anim., p. 11, tab. II fig. 5.

Hab: In mari arctico ad insulas Spetsbergenses frequentem hanc formam in prof. 19—80 org., fund. argill., Expeditiones Sue- cice invenerunt. Ad Groenlandiam Insp. MoELLER et Prof. TORELL eam ceperunt. Ad Scandinaviam nondum reperta est.

9: Zoooecia aviculario uno majori ad apieem aperturse distali muniuntur. M. coarctatum (IARS.). Icon. nostr., Tab. XXV fie. 92.

Syn: Millepora, STROEM, Sundın. Beskr., vol) A pa 142 MORD Act. Haun., vol. X p. 258, tab. g fig. 10.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 19

Millepora truncata, p. p., GMEL., Syst. Nat. Lin., p. 3783; PABR., (p. p.) mscrpt. 1. e.; MöLL., Prodr. 3043.

Cellepora coarctata, SARS, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Na- turv., vol. VI p. 148 (p. 28 sep.); ID. (Leieschara) Beskr. N. Polyz., Forh. Vid. Selsk. Christiania 1862, p. 155 (p. 17 sep.).

Hab: In mari aretico eisdem in locis quibus M. subgracile vivit. Ad Norvegiam eam viventem primus STROEM, deinde FABRI- cIus notavit; postea ad Loppen (Finm.) a Prof. Lovkn, ad Hammerfest et in sinu Komagfjord (Finm.) a Prof. Sars, in sinu Grötsund a D:ribus Go&s et MALMGREN majoribus in pro- fundis inventa est.

Fam. ESCHARIDE.

Char: Zoooecia aperturam primitivam semiellipticam, vulgo ad latera proximaliter constrietam (claviformem), vel semicircularem vel rotundam, secundariam vero, aperturam, ubi exstat, claviformem pro aviculario mediano immerso proximaliter sinuatam praebent.

4A: Zoooecia aperturam primitivam semiellipticam, ad artus oper- culi coaretatam margine proximali concave curvatam praebent.

Lepralia (JOoHNST.).

a: Apertura zoooecii partem proximalem latiorem quam distalem illam vel fere que latas has praebet.

L. pallasiana (Mor). Icon. nostr., Tab. XXVI fig. 93.

Char: Zoooceeia poris per totam frontem pertusa vel cancellata spinis marginalibus ad aperturam carent.

Syn: Eschara pallasiana, Mort, die Seerinde, p. 64, tab. III fig. XIII; Lmex..(Cellepora) Pol. Cor. Flex., p. 94; 1D., Enc. Meth., p. 184; Busk, (Lepralia) Brit. Mus. Cat., part. II p- 81, tab. LXXXII figg. 1 et 2; ID. (var. armata) Quart. Journ. Mier. Sc., vol. IV p. 309, Zooph., tab. XT figg. T’et 2; Aın., Cat., 1. e., p. 142 (p. 52 sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 204; Smitt, Bidr. Känn. H. Bryoz. Utv., Ups. Univ. Arsskr., 1863, p. 34 (sep.); ID. Ofvers. Vet. Akad. Förh., 1865, pp. 7, 18, 28, tab. I figg. 11 et 12, tab. I fie. 15, valoa Unna NAN |

Flustra hibernica, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI p.

172 tab» VI Gel; ID. ibid3 vol? MIRP37X0:

Lepralia pedilostoma, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII p- 368, tab. IX fig. 4; ın. (LC. pediostoma) ibid., vol. IX pp. ,. 407 ete.; Couch, Corn. Fn., part. III p. 113, tab. XXII de Pe,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. U er Dee nt h A © Bye SK ; SJR

20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

14; JOoHnsT., Brit. Zooph., ed. 2 p. 315, tab. LV fie. 7; Gray, List. Brit. Mus., part. I p. 120; Hincks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. VIII p. 357; LBGH., Pop. Hist. Brit, Zooph., p. 316, tab. XVII fig. 67.

Hab: In mari boreali ad Polster et Norvesiam meridionalem fre- quentissima est regionis littoralis species.

L. spathulifera, n. sp. Icon. nostr., Tab. XXVI figg. 94—98.

Char: Zoooecia spinifera frontem imperforatam vel poro mediano pro spina artieulata, spathulata et pro aviculario pertusam pra- bent, praeterea sspissime avicularıis lateralibus extus vergenti- bus ad partem suam distalem muniuntur.

Syn: (2) Lepralia depressa, Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 75, tab. XCI fisg. 3 et 4.

Hab: In mari arctico haud frequens testas, Ascidias, tubos vermium, lapillos in prof. 20—30 org. investit. Ad insulas Spetsbergen- ses Expeditiones Suecic®, ad Finmarckiam Prof. LovEn eam invenerunt.

8: Apertura zoocecii partem proximalem angustiorem quam di- stalem illam vel fere seque latas has praebet. Zoooecia poris in una serie ad lineas limitares etiam distaliter ante apicem aper- tursee pertunduntur.

L. hippopus, n. sp. (?) Icon. nostr., Tab. XXVI figg. 99—105.

Syn: (2) Eschara Deshayesü, M. Epw., Esch. foss., Ann. Sc. Nat, ser. 2, Zool.,' vol. VI p. 331 (p. 11 sep.), tab. X fig. 4.

(2) Lepralia adpressa, Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 82, tab. CH figg. 3 et 4; ıp., Quart. Journ. Micr. Sc., vol. IV p. 178; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 205. Forma illa Mazatlanica ei Britannica fortasse cum specie trast con- jungenda est. i

Hab: In mari arctico eisdem in locis quibus Z. en. haud frequens inventa est.

B: Zoocecia aperturam primitivam semicircularem vel rotundato quadrangularem, margine proximali convexe curvatam, secunda- riam vero aperturam inverse triangularem vel sectoris eireuli formam tenentem vel claviformem prabent. Avicularıum ad aperturam zooceeii proximale medianum partem proximalem hujus apertur® in annuli formam circumdat.

Porella (GRAY).

a: Avicularium medianum mandibula acute-triangulari celauditur.

Hab:

Syn:

Hab:

Syn:

Hab:

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 21

P. acutirostris, n. sp.

Icon. nostr., Tab. XXVI fieg. 106—108.

Ad insulas Spetsbergenses plantas marinas, Ascidias, Cellula- rias investientem in prof. 16—40 org. imvenerunt hane spe- ciem Expeditiones Sueeic@. Ad Groenlandiam cepit eam Hor- nere affıxam Prof. TORELL.

: Avicularıum medianum mandibula semicireulari elauditur.

P. levis (FLMNG). Icon. nostr., Tab. XXVI fieg. 109—123.

Leprali® auectt. forma, figg. 109—119, cujus colonia in eru- ste formam expanditur.

(?) Lepralia concinna, Busk, Brit. Mus. Cat., p- 67, tab. NER; Aun., Cat. 1. e., p, 159 (p. 49 sep.); Hiners, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 201.

Lepralia aperta, BoEcK, Forh: Vid. Selsk. Christiania, 1861, p- 90.

Formam Lepralie hujus speciei ad Bohusiam Retepora af- fixam cepit Prof. Lov&n, ad Norvegiam meridionalem algis affısam D:r Borck et forme Zschare hujus speciei affıxam Prof. Sars (Mus. Haun). Ad Finmarckiam eam Pectini is- landico affıxam invenit Prof. Lovkn. Ad insulas Spetsbergen- ses in prof. 20—30 org. frequentem testas investientem eam invenerunt Expeditiones Suecic®. Ad Groenlandiam eam Hor- ner affıxam cepit Prof. TORELL. ;

Eschar® auctt. forma, figg. 120—123, cujus colonia in stir- pis rotund®, ramosee, zoooeciis secundis (in uno stirpis latere prius clausis) exstruct® formam erigitur.

Oellepora levis, ELMNG., Brit. Anim., p. 932; Buamv. (Eschara) Actinol., p. 428; M. Epw. in Lam.. Anim. s. Vert., ed. 2, vol. II p. 270; Jomst. (Cellepora) Brit. Zooph., ed. 2 p. 299; SARS, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Naturv., vol. VI p. 148 (p. 28 sep.); KOREN, Reise 1850, ibid., vol. IX p. 94; Da- NIELSSEN, Reise 1857, ibid., vol. XI p. 47; Sars (Eschara) Beskr. N. Polyz., Forh. Vid, Selsk. Christiania 1862, p. 150 (p. 12 sep.); ALD., N. Brit. Polyz., Mier. Journ. n. ser., vol. BVEp2.8X.@ep.), tabs gg Sl:

Eschara teres, Busk, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. VIE 33, tab. ifo. v2:

Formam Eschar® hujus speciei ad littora Norvegie totius fre- quentem cepit Prof. Sars. Oculin® affixam ex abysso extra Norvegiam Museo Holmiensi misit D:nus Baro Usera. Ad Groenlandiam eam repertam in Museo Hauniensi vidi.

22 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

C: Zoooecia aperturam primitivam semiellipticam vel semicircula- rem, secundariam vero aperturam rotundam vel claviformem praebent. Avicularium ad aperturam zoooecii medianum proxi- maliter producitur vel in rostri formam erigitur, marginem hujus aperturse primarium majorem partem liberum relinquit.

Eschara (Ray).

ca: Zoooecia aperturam semiellipticam, obligquam (proximaliter ele- vatam) proebent. Avicularium medianum in media fere fronte zoocecii positum est vel in rostri formam erigitur. Colonia in Lepralie®, auctt., vel Hemeschare, auctt., formam expanditur.

E. verrucosa (Esp. (?) Busk). Icon. nostr., Tab. XXVI figg. 124135.

ca: Forma glabra. 1. E. patens, figg. 124 et 125. Char: Zoooecia aperturam primitivam retinent, margine proximali eam rectam vel parum convexe curvatam praebent. Avicularia lateralia mandibula semicireulari elauduntur.

Hab: In mari arctico ad insulas Spetsbergenses in prof. 30 org. Myam et Balanum investientem hane formam cepit D:r MALM- GREN an. 1864.

20: Forma costate. 2. E. verrucosa, fig. 135.

Char: Margines laterales aperture zoooecii post formam primariam hujus aperture eriguntur, margini oooecii imperforati conjun- guntur.

Syn: ? Lepralia verrucosa, THoMPs., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XII p. 441, Jonnst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 316, tab. LVI fig. 3; Gray (Discopora) List. Brit. Mus., part. I p. 126; — LBGH. (Lepralia) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 316; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 68, tab. LXXXVII figg. 3 et 4, tab. XCIV fig. 6; ALD. () Cat., 1. e., p. 139 (p. 49 sep.); Hıncks (?) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 201.

Adn: De sceriptoribus, qui nihil de positura apertur® avicularıı me- diani (ad aperturam zoocecii) dixerunt, nihil certum dicere possumus, quum hujus speciei simillima est Cellepora scabra charactere illo preeipue distimguenda.

Hab: In mari arctico ad insulas Spetsbergenses raram hane formam invenit Expeditio Sueeica an. 1861.

3. JE. propinqua, figg. 126—134.

Char: Margines laterales aperture zooecii secundarie S-formes eriguntur, supra frontem oooeeii procedunt, interdum aviculariis minoribus internis muniuntur. Margo proximalis apertura zoo- oecii primarius late dentatus est. Avicularium medianum ad

x

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 23

aperturam zoooecii proximale basi supra frontem zoooecii proxi- maliter producitur vel in rostri formam super aperturam zoo- oecii erigitur. Avicularia lateralia majora mandibulam apice dilatatam praebent.

Hab: In mari arctico ad insulas Spetsbergenses in prof. 60 org. Sertularias investientem hanc formam cepit D:r MALMGREN, ad Groenlandiam Prof. Torerı. Ad Finmarckiam Flustr& securi- fronti eam affıxam cepit Prof. Lovkn.

- SI

: Zoocecia .aperturam semieircularem, planam, postremo elongate rotundam proximaliter pro aviculario incluso sinuatam prabent.

E. cervicornis (PALL.). Icon. nostr., Tab. XXVI figg. 136—139.

1. ZLepralie, auctt. (et Hemeschare, auctt.) forma, figg. 136 et 137.

Syn: (?) Lepralia arctica, SARS, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Na- tur vol PIE P29N sep.)

Hab: Formam Lepralie (auctt.) hujus speciei frequentem ad Groen- landiam ceperunt Insp. MoELLER et Prof. TORELL. Ad insulas Spetsbergenses Serpule affıxam partim in formam Hemeschare (auett.) ereetam in prof. 19—35 org. cepit D:r Gozs an. 1861. In regionibus borealibus nondtm reperta est.

2. Eschare (auctt.) forma, figg. 138 et 139.

Syn: De Poro cervino, IMPERATI, MARSIGLI, cett. antiquorum, qua synonyma omnia dubia sunt, vide M. Epw., ]. c.!

Porus cervinus, BoRL., Nat. Hist. Cornw., p. 240, tab. XXIV ine ©

PONTOPPIDAN, Norg. N. Hist., p. 258, n:o 5, tab. n:o 14, B)).

Millepora cervicornis, PaLL., El. Zooph., p. 252; SoL., Zooph. Ell., p. 134; GMEL., Syst. Nat. Lin., p. 3784; Lam. (Eschara) ANU s.Kert.,wed4 1, vol; IT p. 176; Jed.a 27x01. IRON Lumrx., Enc. Meth., p. 375; Fıung. (Üellepora) Brit. Anim., p- 532; BLAInv. (Zschara) Actinol., p. 428; M. Epw., Zsch., Ann. Se. Nat., ser. 2, Zool, vol. VI p. 19%(p. 15, sep.) tab. I eb tab, I 11021: JoHnst., Brit. Zooph„ eds pr 200; ed. 2 p- 298, tab. LIII; Tuomrs. (Üellepora) Ann. Mag. Nat. Hist., vol. Mp. 203; Couch, Corn. Hn, parts sollt: GRAY (Porella) List. Brit. Mus., part. I p. 127; Sars (Cellepora) Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Naturv., vol. VI p. 147 (p. 27 sep.); D’ORB. (Eschara) Pal. Franc., 1. e., p. 344; LBGH. (Cellepora) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 301; Busk (Eschara) Brit. Mus. Cat., part. II p. 92, tab. CIX fig. 7, tab. CXIX

') ”N:o 5. En liden artig Coral med flade Greene, forestillende accurat Tak-

”kerne paa en Hjortes eller rettere et Rensdyrs Hoved, sidder ellers fast "paa sin Steen.”

24 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab:

Syn:

Hab:

D:

Char:

fig. 1; ID., Zooph., Quart Journ. Mier. Se., vol. IH p. 255; Ann. (Cellepora) Cat., 1. e., p. 138 (p. 48 "sep.); Koren, N. Mag. f. Naturv., vol. IX p. 94; DANIELSSEN, ibid., vol. XI p. ER Hincks (Zschara) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX

308; SARS, Beskr. N. Polyz., Toch. Vid. Selsk. Christiania, 1862, p. 141 (p. 3 sep.); Aın. (Üellepora) N. Brit. ya Micr. Journ., n. Ser., vol. IV p. 4 (sep.).

Millepora an STROEM, Act. Hann., vol. XII p. 304.

Millepora compressa, Som. Brit. Misc., p. 83, tab. XLI; JAMESON, Wern. Mem., vol. I p. 560.

Formam Zschar@ hujus speciei ad insulas Spetsbergenses in- venit Expeditio Suecica an. 1861. Ad Groenlandiam eam ceperunt Insp. MOoELLER et Prof. TORELL. Ad Finmarckiam et Norvegiam meridionalem Prof. Sars, D:res KOREN, DANIELS- sen, Bock, Prof. LILLJEBORG (Grip), ad Bohusiam (Skår) Prof. LOVEN majoribus in profundis minus freqguentem eam in- venerunt.

Zoooecia aperturam semiellipticam, postremo proximaliter ad latera coarctatam praebent. Avicularium medianum totam fere frontem zoocecii tegit, interdum in rostri formam super hujus aperturam erigitur, maximam partem liberum conspieitur.

Eschara elegantula (D’ORB.). Icon. nostr., Tab. XXVI figg. 140—146.

Eschara elegantula, D'ORB., Pal. Frane., 1. c., p. 102; Pack. List Labr. Anim., p. 11.

Eschara saccata, Busk, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. XVIII p. 33, tab. I fig. 5; Sans, Beskr. N. Polyz., Forh. Vid. Selsk. Christiania, 1862, p. 144 (p. 6 sep.).

Ad insulas Spetsbergenses, ad Groenlandiam, ad Finmarekiam in prof. 30—60 org. firequentissimam hanc speciem ceperunt Expeditiones Sueciee, Prof. ToRELL, Prof. Lovkn, Prof. SARS, Mc. ANDREW.

7oocecia ad aperturam rotundam vel semiellipticam aviculariis obliguis muniuntur, quorum apertura in sinu proximali secun- dario aperturae zoooeeii immergitur.

Escharoides (M. Epw.).

E. Sarsii (nom. nov.). Icon. nostr., Tab. XXVI figg. 147—154.

Avicularia ssepe duo aperturam zoooecii ad unum et alterum latus cimgentia mandibulam triangularem praebent.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 25

Syn: (2) Cellepora spongites, FABR., Fn. Groenl., p. 434.

(2) Eschara lobata, LMRX., Expos. Meth., p. 40, tab. 72 figg. 9—12; Encyel. Meth., p. 316; D’Ors., Pal. Franc., 1. e., p. 101; — non Pack. List Labr. Anim., p. 10. (2) Eschara grandipora, BLAINV., Actinol., p. 429; M. Epw., Esch., Ann. Sc Nat ser. 2, Zool., vol. VIp. 45. 41) sep.),. tab. Ver 23,5 DI/ORB.) RÅ Krane, rc9,p345

Oellepora cervicornis, var., SARS, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Naturv., vol. VI p. 148 (p. 28 sep.).

Eschara rosacea, SARS, Beskr. N. Polyz., Forh. Vid. Selsk. Christiania, 1862, p. 141 (p. 3 sep.); non Busk.

Hab: Forma Lepralie (auctt.) hujus speciei haud infrequens prae- cipue testas mortuas in prof. eire. 30 org. ad insulas Spets- bergenses investit. Forma Hemeschare (auctt.) coloniam in sinu Advent-Bay (ibid.) e prof. 19 org. Üelleporarie incrassat@ affıxam invenit Expeditio Suecica an. 1861. Formam Zschare (auett.) in mari aretico frequentem ad insulas Spetsbergenses in prof. 20—60 org. lapillis et Celleporarise affıxam cepit Exp. Suecica. Ad Groenlandiam Insp. MoELLER et Prof. TORELL, ad Finmarckiam Prof. Sars et Dires Goes et MALMGREN (Rams- et Balsfjord in prof. SO—100 org.) eam invenerunt.

E. rosacea (BUskK). Icon. nostr., Tab. XXVI figg. 155—159. Char: Avicularium ad aperturam zoocecii obliguum mandibulam se- micircularem praebet.

Syn: Eschara rosacea, ‘'Busk, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. XVII p. 33, tab. I fig. 4; non SARS, |. c.

Hab: In mari arctico ad Finmarckiam Balano, Rhynchonelle, Pti- lot&, lapillo affixam hane speciem primus cepit Prof. LOVÉN (deinde, sec. Busk, Mc. ANDREW); ad insulas Spetsbergenses in prof. 20 org. invenit eam D:r MALMGREN.

Fam. DISCOPORIDE.

Char: Zooocecia rhombica vel ovalia aperturam semiellipticam vel se- micircularem postremo breviorem (transverse elongatam, rotun- dato-quadrangularem) mucrone proximali munitam praebent.

D. scutulata (Busk). Icon. nostr., Tab. XXVII figg. 160 et 161. Char: Zoocecia frontem in disci formam linea calcarea cirecumserip- tam poris pertusam praebent.

Syn: Lepralia scutulata, Busk, Quart. Journ. Mier. Se., vol. II p- 255, Zooph., tab. II figg. 1 et 2.

20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hab: In mari arctico ad insulam Beeren-Island D:r MALMGREN, ad insulas Spetsbergenses Prof. TORELL et Expeditio Suecica an. 1861 in regione algarum haud frequentem hanc speciem testis affıxam invenerunt. In Museo Hauniensi Lamimarie affixam eam e Groenlandia pulcherrimam vidi.

D. coccinea (ABILDG.). Icon. nostr., Tab. XXVII figg. 162—176.

Char: Zooocecia frontem ovalem contiguam, lavem vel costis secun- dariis e poris lateralibus ad lineas limitares striatam (ealeifiea- tione duriori granulatam) praebent. Apertura zoooecii primaria dentem praebet latiorem, fere bifidum. Avieularia desunt.

a: Zoooecia rhombica vel ovalia coloniam erustiformem componunt.

= ca: Zoooecia mucronem ad aperturam acutum praebent. 1. Forma Peachii (Jonnst., Busk), figg. 164—166. Char: Spine 7—6 marginem apertur® zoocecii coronant.

Syn: (2) Cellepora coceinea, ABILDG., Zool. Dan. Müll., vol. IV p. 30, tab. CXLVI figg. 1 et 2. Lepralia Peachi, JoHnsT., Brit. Zooph., ed. 2 p. 315, tab. LV figg. 5 et 6; Gray, List Brit. Mus., part. Ip. 118; LBGE., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 315; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 77, tab. LXXXI fig. 4 et tab. XCVII; ALDER, Cai., l. :c., p. 51 (sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol.’ IX p. 203. i (2) Lepralia ventricosa, JoOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 305, tab. TIG HOL OER GR ANS Dist, Brit... Mas., part RS

2. Forma ventricosa (Hass.), figg. 167—173. Char: Spine 6—4 marginem aperturse zoooecii coronant.

Syn: (P) Berenicea immersa, ELMNG., Brit. Anim., p. 533; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 1 p. 280, tab. XXXIV fig. 8; ed. 2 p. 325, tab. LVII fig. 8; THomrs., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. V p. 253; Couch, Corn. Fn., part. III p. 118; Gray (Escharella) List Brit. Mus., part. I p. 125.

(?) Berenicea flava, Jounst., Trans. Newe. Soc., vol. II p. 268. °

Lepralia ventricosa, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 412; Jounst.,, Brit. Zooph., ed. 2 p. 305, tab. LIV fig. 5; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 306.

Lepralia ovalis, Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 307; GRAY List Brit. Mus., part. I p. 118. (?) Lepralia variolosa, Sars, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Na- turv., vol. VI p. 148 (p. 28 sep.).

Lepralia variolosa et Lepralia ventricosa, Busk, Brit. Mus. Cat. part. Il pp. 75 et 78, tab. LXXIV figg. 3, 4, 5, tab.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. OFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 27

LXXV, tab. LXXXII figg. 5 et 6, tab. LXXXIIH fig. 5; tab. XCI figg. 5 et 6; Arp. (?) Cat., 1. e., pp. 140 et 141 (pp. 50 et 531 sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist. ser. 3, vol. IX p- 203.

Lepralia Peachi, var. labiosa, Busk, Quart. Journ. Mier. Se., vol. IV p. 308, Zooph., tab. X figg. 5 et 6 (ad formam ovalem transitus).

Lepralia variolosa (p. p.), Lepr. Peachü, Lepr. ventricosa, "Busk, Crag Polyzoa, pp. 48 et 49, tab. IV fig. 8, tab. V figg. 6-8, tab. VI figg. 3 et 4.

BP: Zoooecia mucronem latiorem, interdum bifidum, aperturam

2 J.

Syn:

ST

breviorem praebent.

Forma ovalis (Hass.), fieg. 174 et 175.

Lepralia ovalis, Hass, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 415; JOHNST., Brit. Zooph., tab. LVI fig. 1.

era variolosa (p. p.), BusK, Crag Polyzoa, p. 48, tab. IV fig. 4, tab. VIII fie. 8.

Lepralia cheilostoma, Bock, Forh. Vid. Selsk. oa 1861, p. 50. x

Zoocecia fere cylindrica, plus minus erecta coloniam cerusti- formem vel interdum Celleporarii-formem, erectam componunt.

Forma labiata, BorcK, fig. 176.

: Lepralia labiata, BOECK, mscrpt.

Forma Peachi plantas marinas pra&cipue regionis littoralis in mari boreali ad Bohusiam frequens-investit. Testas investiens et ubi majoribus in profundis, sicut etiam in mari arctico, oceurrit, duriori caleificatione transitum ad formam ventricosam ostendit. Haee enim illis in locis frequentior Oculinas maris borealis et testäs pr®cipue mortuas in mari aretico diligit, ubi etiam formam ovalem, eadem ratione pracedentibus conjunctam, haud raram invenimus. Formam vero labiatam variorem Ser- pulse affıxam ad Finmarckiam cepit Prof. Lov&n.

D. appensa (Hass.). Icon. nostr., Tab. XXVII fig. 177.

Char: Zoooecia plus minus erecta frontem convexam contiguam,

levem vel granulis seriatis granulatam prabent. Apertura zoo- oecii primaria in medio margine proximali dentem praebet an- gustiorem, minorem. Avicularia lateralia ad aperturam zoooeeii sessilia, extus vergentia mandibula acuta elauduntur.

XY

28 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Syn:

Hab:

Char:

Hab:

Char:

Syn:

Lepralia appensa, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII p. 367, tab. IX fig. 3; ı., ibid., vol. IX p. 408 ete.

Lepralia tridentata, Couch, Corn. Fn., part. III p. 115, tab. XXI fie. 5.

Kernen Ballii, JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 321, tab. LVI fig. 5; GRAY (Escharina) List Brit. Mus., part. Ip. 124; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 323.

Lepralia coccinea, JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 322, tab. LVII figg. 2 et 3; Gray ( Een) List - Brit. a part. I p. 124; LBGH. (Lepr alia) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 323; SARS, N. Mag. f. Naturv., vol. VII p. 379; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 70, tab. LXXXVIII; Arn., Cat., 1. e., p. 140 (p- 50 sep.); GATTY sec. BrapDy, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. VII p. 70; Hıncks, ibid., vol. IX p. 202.

E mari boreali ad Norvegiam Prof. SARS hanc speciem Museo

Hauniensi dedit. Oculine affıam delineavit D:r Borck. In mari arctico ad insulas Spetsbergenses Ascidise affıxam in prof. 16—30 org. invenerunt eam Prof. TORELL et D:r MALMGREN; e Groenlandia apportatam in Museo Hauniensi vidi.

D. sincera, n. sp. Icon. nostr., Tab. XXVII figg. 178—1380.

Zoooecia decumbentia, linearia vel medio parum latiora, fron- tem convexam contiguam poris quincuncialibus pertusam, aper- turam rotundato- quacbeamgnlenren medio margine proximali den- tatam prabent. Avicularia lateralia Se extus vergentia, mandibula apice latiore rotundato aperturam zoooecii interden defendunt.

In mari aretico ad insulas Spetsbergenses frequentem hanc speciem Ascidias, testas, lapillos investientem e prof. 19—60 org. ceperunt Expeditiones Suecic®. Ad Finmarckiam invenit eam Prof. Lov&n.

D. pavonella (AuD.). Icon. nostr., Tab. XXVII fig. 181.

Zoocecia fere celleporina, imbricata (semi-erecta) frontem con- vexam, costis secundariis radiantibus striatam, aperturam semper primariam rotundam medio margine proximali dentatam praebent. Avicularia ad aperturam zooocii lateralia in pl u, horizontali cancellorum zoooeeii aperiuntur.

Eschara cribraria, Busk, Quart. Journ. Micr. Sc., vol. IV p. 311, Zooph., tab. XII figg. 1—3. Non JoHNST. sec. ÅLDER.

Eschara pavonella, ALDER, N. Brit. Pol., Mier. Jourmn., n. ser., vol. IV p. 12 (sep.).

Adn: Huie speciei haud longe diversa videtur Lepralia alata (Busk).

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 29

Hab: In mari arctico ad insulas Spetsbergenses Prof. TORELL et

Expeditiones Suecice hanc speciem haud raram Sertulariis, Ascidiis, tubis vermium affıxam e prof. 20—60 org. sustule- runt. Ad Finmarckiam in prof. 20 org. eam invenerunt D:res Goüs et MALMGREN. Ad Scandinaviam meridionalem nondum inventa est, quamvis primo e mari ad Brittaniam descripta.

D. Skenei (SoL.). Icon. nostr., Tab. XXVII fig. 182.

I

Char: Zoooecia mucronibus ad aperturam acutis, que saepe avicu-

Adn:

N).

laria fiunt, muniuntur. Medius, spe solus, ad aperturam zoo- oecii mucro proximalis aperturam avicularii rotundam lateralem in latere interno prabet. Laterales vero mucrones aperturam avicularii rotundam in apice gerunt.

Forma Leprali® (auctt.).

Discopora verrucosa, Lam. (?) sec. M. Epw. in Cuv., R. anim. illustr., Zooph., tab. 75—77, fig. 4.

Lepralia bicornis, Busk, Crag Polyzoa, p. 47, tab. VIII figg. 6 et 7.

Forma Zschar& (auctt.).

Millepora Skenei, SoL., Zooph. Ell., p. 135; Jounst. (Celle- pora) Trans. Newec. Soc., vol. II p. 267; Tuomps. Ann. Mag. Nat. Hist., vol. X p. 23; Couch, Corn. Fn., part. III p. 111; THomMPs., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XV p. 322; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 297, tab. LII figg. 6—8; GRAY, List Brit. Mus., part. I p. 130; Sars, N. Mag. f. Naturv., vol. VI p- 147; vol. VII p. 386; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 300; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 88, tab. OXXII; ID. (Eschara‘\) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2 vol. XVIII p. 33, tab. I fig. 3; Aun. (Cellepora) Cat., 1. c., p. 138 (p. 48 sep.); Korn, N. Mag. f. Naturv., vol. IX p. 94; Hıncks (Eschara) Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 308; SaArs, Beskr. N. Polyz., Forh. Vid. Selsk. Christiania, 1862, p. 147 (p. 9 sep.).

Vellepora palmata, FLMNG., Brit. Anim., p. 532; JoHNST., Brit. Zooph., ed. 1 p. 274, tab. XXXII figg. 6—8.

Palmicellaria elegans, ALD., New. Brit. Polyz., Journ. Micer. Se. 0. öst vol. IV p.. 6% (sep), tab all Ense Ar Pustu- lipora proboscidea, p. p., JOHNST., Brit. Mus. sec. NORMAN).

Eschara lorea, AuD., ibid., p. 10 (sep.), tab. III figg. 5—7.

Ha dus forma, quarum speeimina Museo Holmiensi benigne tradidit NORMAN, nihil aliud sunt nisi variationes forma colo- nie magis minusve gracilis, sicut etiam de Zschara elegantula

'Eschara Skenei (var. tridens) nob. (n. sp.)”

30 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

e Groenlandia varietatem adnotare possumus, que faciem fere Eschar& loree praebet.

Hab: Formam Lepralie per lapillos serpentem ad Hammerfest (Finm.) in prof. 50—60 org. invenit Prof. LovEn. Formam Eschare e Groenlandia Museum Hauniense, ex insulis Spetsbergensibus Museum Holmiense possidet. Varis locis ad Norvegiam Prof. SARS, Dr. KorEn, Prof. LILLJEBORG eam invenerunt. Ad Bo- husiam Prof. Lovkn (ad Skår, in sinu Gullmaren) et Dr. Go&s (in prof. 90 org. ad insulas Wäderöarne) eam ceperunt.

Subordo: Celleporina.

Char: Zoooecia calcarea, rhombica vel ovata, plus minus ad planum accretionis colonie erecta et inaequaliter acervata aperturam ter- minalem prabent.

Fam. CELLEPORIDF.

Char: Zoooecia in coloniam lamelliformem vel tuberosam et irregu- larem serpentem vel ramis rotundis, zoooeciis vagis exstructis, erectam componuntur.

4A: Avicularium medianum ad aperturam zoooecii proximale aper- tura sua oblique ad hanc positum est.

Cellepora scabra (FABR.). Icon. nostr., Tab. XXVII figg. 1835—197.

Char: Zoooecia aperturam suam primitivam proximaliter dentatam, margines suos limitares in lineas calcareas elevatos praebent.

1. Cellepora scabra, figg. 185—188.

Char: Avicularium ad aperturam zoooecii proximale conicum, s&- pissime -rostriforme, apice acutum erigitur. Zoooecia radiatim costis elevatis striantur.

Syn: Millepora reticulata, FABR., Fn. Groenl., p. 433. Eschara scabra, ID., Nye Zool. Bidr., Vid. Selsk. Phys. Skr., Haunise, vol. I p. 29.

Hab: In mar arctico ad imsulas Spetsbergenses forma Cellepore (auctt.) et Semicelleporari®e (auctt.) in prof. 2—60 org. frequen- tissim&e Aseidiis, Sertulariis, Cellulariis, tubis vermium affixae vivunt. E Groenlandia hane formam apportavit Prof. TORELL. Ad Bohusiam coloniam sat magnam forms sSemicelleporarie cepit Prof. Lovkn.

2. (ellepora plicata, nob, figg. 189—196.

Char: Avicularia ad aperturam zoooecii lateralia compressa, dorso

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFSBRYOZOER. 3]

acuto triangularia eriguntur. Zooceeia plieis irregularibus super frontem cancellata sunt.

Syn: (?) Lepralia patula, SARS, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Na- turv., vol. VI p. 148 (p. 28 sep.).

‘Hab: Eisdem in locis quibus forma praecedens etiam haee in mari aretico frequentissima vivit. In regione boreali non inventa est.

3. Cellepora ovata, nob, fig. 197.

. . . . . 4 Char: Zoocecia ovalia, decumbentia formam primariam servant, fron- tem poris quincuncialibus pertusam praebent.

Hab: In mari arctico ad insulas Spetsbergenses Ascidiae, Cellepora- rie, Actinie in prof. 10—60 org. affixam minus frequentem hane formam invenit Expeditio Suecica an. 1861.

Oellepora ramulosa (Lin.). Icon. nostr. Tab. XXVIH figg. 193 —210.

Char: Zoooecla aperturam primitivam proximaliter edentatam vel sinuatam, sulcos limitares nudos vel confluentes praebent.

1. Forma contigua, nob., fisg. 198— 201.

Char: Zoocecia decumbentia, postremo confluentia stratum unicum componunt, avicularia ad aperturam suam proximalia sessilia praebent.

2. Forma tuberosa (D’ORB.).

Char: Zoooecia in pluribus stratis superpositis acervata, erecta, avi- cularia in rostrorum formam ereeta praebent. Oooecia poris pertusa sunt.

Syn: Cellepora verrucosa, FABR., Fn. Groenl., p. 434.

Reptocelleporaria tuberosa, D’ORB., Pal. Frane., 1. e., p. 423.

(?) Cellepora tubigera, Busk, Crag Polyzoa, p. 60, tab. IX figg. 8 et 10; Hincks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p- 305.

Je Forma ramulosa.

Char: Zoocecia in pluribus stratis superpositis acervata, erecta, avi- cularia in rostrorum formam erecta praebent, in stirpem ere- ctam componuntur. Oooecia per frontem imperforata sunt.

Syn: Cellepora ramulosa, LIN., Syst. Nat., ed. XII p. 1285; MÜLL., 20ol. Dan. Prodr., p. 253; Lmax., Pol. Cor. Flex., p. 88; ID., Enc. Meth., p. 181; Fımng., Brit. Anim., p. 532; JoHNST., Trans. Newe. Soc., vol. II p. 267, tab. XII figg. 3 et 4; LAM., Anim. s. Vert., ed. 2, vol. II p. 258; M. Eow., ibid., p. 270; Jounst., Brit. Zooph., ed. 1 p. 274, tab. XXXII figg. 4 et 5, ed. 2 p. 296, tab. LIl figg. 4 et 5; Hass., Ann. Mag. Nat.

32 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLIMGAR, 1867.

Hist., vol. VII p. 367; THOMPS., ibid., p. 481; Couch, Corn. Fn., part. III p. 110, tab. XX fig. 2; Mc. GıtL., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 467; Gray, List Brit. Mus., part. I p. 29; Sars, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Naturv., vol. VI p. 147 (p. 27 sep.); LBcH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 300, tab. XVII fig. 61; Busk, N Cat., part. II p. 87, tab. OIX figg. 1 3; ALD., Cat., >» p- 138 (p. 48 sep.); Busk, Crag Polyzoa, p. 58, halb, IX ni 3 HINCKS, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p,,305.

Millepora pumicosa, var., PALL., El. Zocph, p- 255.

Cellepora ramosa, BLAINV., Actinol., p. 443.

Cellepora levis, Mc. GiLL., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX p. 767.

4. Forma avicularis (Hincks), figg. 202—210.

Char: Zoooecia margines laterales aperture in rostrorum formam sepe avicularia gerentium erectos prabent. ÖOocecia poris per frontem pertusa sunt.

Syn: (2) Cellepora Redoutei, AUD. in Sav., Egypte, Polypes, tab. VII fig. 6. Oellepora avicularis, Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist,, ser. 3, vol. IX p. 304, tab. XIT fie. 6. Cellepora dichotoma, ID., ibid., figg. 7 et 8; Aup., N. Brit. Pol., Micr. Journ., mn. ser., vol. IV p. 2 (sep.), tab. IT figg. 2—4.

Adn: Huc sine dubio multa synonyma veterum scriptorum de C. pumicosa transportanda sunt; sed fide Buskır hoc nomen alize forms (cujus apertura avicularii proximalis ad aperturam zoo- oecii intus vergat) reservandum est, neque post descriptiones veterum vagas alio modo decerni potest hee quastio, nisi ut formam marium meridionalium (E. Skenei propinguam?) pumi- cosam secundum PALLAS et Busk appellemus, eui igitur sy- nonyma scriptorum e regnis meridionalibus optius referantur, quamvis certe borealis et aretica nostra forma in illis regioni- bus vivat,

Hab: Formam contiguam in mari arctico ad Hammerfest (Finm.) varam lapillis affıxam in prof. 40—60 org. invenit Prof. Lovkn. Formam tuberosam typicam Horner affıxam ibidem cepit idem, stirpe vero graciliori ramulose simili erectam e mari boreali extra Bohusiam profundo Eschar« lsevi affıxam Museo Hol- miensi misit A. Orsson insule Käringön, piseator. Et in hoc mari Prof. Lov&x et ille haud raram formam ramulosam in prof. 50—60 org. ceperunt. Forma deinde avicularis, in regionibus septentrionalibus nondum ereeta inventa, e mediis profundis usque in abyssa descendit Sertularias et Gorgonias tuberum forma eingens. E mari ad Bohusiam usque ad insulas Spets- bergenses sat frequens occurrit.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 33

B: Avicularium medianum ad aperturam zoooecii deest.

Oelleporaria (Lurx.).

©. Hassallii (Jounst.). Icon. nostr., Tab. XIII fig. 211.

Char: Zoooecia aperturam mucrone proximali munitam prabent, in coloniam crustiformem pluribus stratis superpositis acervata

componuntur. Syn: (2) Oellepora Boryi, AUD. in Sav. Egypte, Polypes, tab. VII fig. 3.

(?) Cellepora Costazü, ID., ibid., fig. 4.

Vellepora bimucronata, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII p- 367, tab. IX fig. 1.

Lepralia Hassallü, JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 304, tab. LIV fig. 3; Gray (Üelleporina) List Brit. Mus., part. I p. 128; LBGH. (Lepralia) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 305; BusK, (Vellepora) Brit. Mus. Cat., part. II p. 86, tab. CIX figg. 4—6; ALD., Cat., 1. c., p. 48 (sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 304.

Hab: Hujus speciei coloniam alg:e affıxam in mari boreali ad Bo- husiam cepit Prof. Loven.

C. incrassata (LAM.). Icon. nostr., Tab. XXVIII figg. 212—216.

Char: Zoocecia mucrone proximali carent, in stirpem erectam, ramo-

sam, pluribus stratis superpositis acervata componuntur.

Syn: PONTOPPIDAN, Norges N. Hist., p. 258, tab. n:o 14, C)). STRÖM (Millepora) Sundm. Beskr., vol. 1 p. 142, P. Oellepora pumicosa, SARS, Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Na-

turv., vol. VI p. 147 (p. 27 sep.); DANIELSSEN, ibid., vol. XI p. #7.

Cellepora incrassata, Lam., Anim. s. Vert, ed. 1, vol. II p. 170, ed. 2, vol. II p. 256; D’OrB. (Celleporaria) Pal. Franc., near pa Ad.

Cellepora cervicornis, Busk, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. XVIII p. 32, tab. I fig. 1 (vide Crag Polyzoa, p. 571).

Oelleporaria surcularis, Pack., List Labr. Anim., p. 10.

Hab: In mari arctico ad insulas Spetsbergenses et ad Groenlandiam

frequentissima haec species in prof. 16—160 org., fund. argill, et lapid., vivit. Ad Finmarckiam, ubi non tam frequens esse videtur, ceperunt eam Prof. Lovkn et D:res Goüs et MALM- GREN (in sinu Grötsund, e prof. 100 org.). Cett. vide Syn.!

1) ”N:o 6. Dito med een Takke paa sin Steen, graae af Couleur, ligesom forrige”.

34 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 18567.

Fam. RETEPORIDA.

Char: Zoooeeia ovato-cylindrica secunda in stirpem reticulatam com- ponuntur.

Retepora cellulosa (LIN.). Icon. nostr., Tab. XXVIII figg. 217—232.

Syn: Eschara, RONDELET, Aquat., de Ins. et Zooph. lib., p. 133; GESN., Fischb., Frkft. 1598, p. 155; J. Baun., Hist. Plant., vol. III p. 809; TOURNEF., Inst. r. Herb., p. 576.

Porus reticulatus, Crusta marina, IMPERAT., Hist. Nat., p. 821 (ed. lat.); C. Baun., Pin. Theatr. Bot. (Eschara pro Cru- sta apud. IMP.) p. 367, n:o VIII; BONNANI (Reiepora IMP.) Mus. Kirch., p. 266 n:o 10, tab. ad pag. 286, n:o 10.

Eschara retiformis, Ray, Syn., ed. 3 p. 31.

Madrepore rameux ayant des fewlles percees qui se replient et font une espece de Rose, MARIGLI, Hist. d. la Mer, p. 149, tab. 33 fig. 161, nä 1 et 2.

Reticulum marinum, RUMPH., Amboin., vol. VI p. 247, tab. 87 fig. 9.

Eschara vel Millepora, SEBA, Thes., vol. III pp. 189 et 10, Tala, OO am. NI, fav. OM Dh öH IG Oc

Millepora, EuLis, Cor., tab. XXV figg. d, D, F, p. 72 (ed. angl.) p. 87 (ed. gall.).

Millepora cellulosa, Lin., Syst. Nat., ed. X p. 790, ed. GME- LINI p. 3788; Jameson, Wern. Mem., vol. 1 p. 560; CAVOLINI, Pol. Mar., Mem. 1 p. 64, tab. III figg. 12—14; EspEr, Zooph., vol. 1, Millep., tab. 1; Lam. (Retepora), Anim. s. Vert., ed. 1 vol. II p. 182; ed. 2, vol. II p. 276; LMRX., Expos. Meth., p. 41, tab. XXVI fig. 2; Rısso, Zur. Merid., vol. V p. 345; CUVIER, Regne Anim., vol. III p. 316; BLAInv., Actinol., p. 433, tab. LXXVI fig. 1.

Millepora retepora, PALL., El. Zooph., p. 243.

Millepora foraminosa, SoL., Zooph. ELL., p. 138, tab. XXVI

ng. 2. Millepora reticulata, GRAY, (at. Brit. Mus., part. 1 (Rad.) p- 150.

Adn: De omnibus his synonymis nihil certius diei potest, quam in- dieavisse videri formam beanianam auctores, qui locum natalem hujus speciei in mari septentrionali dixerint.

1. Forma beaniana (KING).

Char: Oooecia rima supera longitudinali aperiuntur. Avicularia ma- Jora, acuta desunt.

a: var: borealis, — figg. 217—221.

Char: Avicularium ad aperturam zooocecii proximale medianum. in rostri intus dentati formam erigitur (et interdum, ad basin hu-

Syn

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 35D

jus rostri avicularium minusculum mandibula triangulari clau- sum oblique positum oritur).

: PONTOPPIDAN, Norg. N. Hist., p. 258, tab. n:o 14, lit F)). STROEM (Millepora) Sundm. Beskr., vol. 1 p. 142, a. Retepora cellulosa, JoHNsT., Loud. Mag. Nat. Hist., vol. VII

p- 638; @) Tuomps., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XV p. 322;

SARS (p. p.) Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Naturv., vol. VI p.

151 (p. 31 sep); Koren, ibid., vol. IX p. 96; DANIELSSEN,

ibid., vol. XI p. 47.

Retepora Beaniana, KING, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XVIII p. 237; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 353, fig. 67 in pag. 354; (®) LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 361, tab. XIX fig. 73; Busk, Brit. Mus. Cat., part. II p. 94, tab. OXXIII eos 15,0 Anv., Cat, 1] c., pP. 62 ING (CANS LFN 10

5)

ser. 3, vol. IX p. 308. Lepralia lobata, Busk, Urag Polyz., p. 50, tab. VI fig. 7 (P), tab. XXIT fig. 4. |

[b: var: mediterranea.

Char: Avicularium ad aperturam zoooecii proximale medianum ses-

Syn

sile mandibulam triangularem oblique vergentem praebet.

: Retepora cellulosa, M. Epw. in Cuv., Regne Animal illustr., Zooph., tab. LXXXVII fig. 1, a—e; V. Ben. Bull.ıl’Acad. Roy. Bela vol XV, part | tab ad p. 82 fie. 11.

Hab: in mari mediterraneo sec. specimina, que Museo Holmiensi

25

dederunt HEDENBORG et CLEVE.]

Forma cellulosa (LIN., auctt.) figg. 222—225.

Char: Oocecia rimata sunt. Avicularium ad aperturam zoooecii la-

Syn

')

terale rimee formam tenet. Avicularia majora apice acuta ha- mata per stirpem sparse oceurrunt.

: Retepora cellulosa, D. CnIaJE, Mem. Stor. Not. d. Anim. s.

WKertossvol® IV p. 198, tab. LXVIE neo ao IrgKencaze:: SARS (p. p.) Reise Lof. Finm., N. Mag. f. Naturv., vol. VI p. 151 (p. 31 sep.); Reuss., Foss. Polyp. Wien. Tertiärb., p. 47, tab. VI fig. 34; MicH., Zconogr. Zooph., p. 71, tab. XIV fig. 10; Busk, Cat. Mar. Polyz. Brit. Mus., part. II p. 93, tab. CXXI figg. 3—8, tab. CXXII figg. 5 et 6; ıD., Orag Polyz., p- 74, tab. XII fig. 1.

Retepora Edwardsü, V. Bex., Bull. de VAcad. Roy. Belg., VOX part. 1, p. 81, tab ad. p. 220er 97107.10713.

”N:o 9. Ikkun som en Finger-Ende stor, men af en Skabning, den jeg ikke ”har seet Mage til, nemlig som en liden flad Tragt, hvis Sider bestaae af

”en artig Vaev, ligesom den allerfineste filegran-Arbeyd i Ruder. Couleur

”de paille”.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. Bihang. 3

30 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1867.

3. Forma notopachys (BUsk).

Char: Avicularia majora acuta per stirpem sparse occurrunt. Margo proximalis aperturae zooccii utroque latere S-formis erigitur. (quare bis sinuatus videtur). Aviıcularıum minusceulum ad home marginem laterale tubuli formam tenet.

fa: forma typica. Char: Ooocecia rima longitudinali aperiuntur.

Syn: Retepora notopachys, Busk, Crag Polyzoa, p. 76, tab. XII fig. 4.

Hab: in mari mediterraneo (HEDENBORG)].

b: var. elongata, figg. 226-232.

Char: Oocecia transversim et longitudinaliter lineis calcareis elevatis jugata sunt.

Adn: Formas tres boreales et arcticas hujus speciei, quas enumeramus, membra esse unius variationum seriei videbimus. Quam vero inter formas rationem ut bene intelligamus, marium etiam meridionali- um formas speetare oportet, inter quas beaniane illius varietatem in mari mediterraneo videmus, aviculario mediano ad aperturam zoooecii sessili obligue posito munitam, que transitum ad for- mam cellulosam ostendit. Et ex hoc mari formam videmus, quam notopachydem typicam censemus, cujus oocecia rimata fuerunt, quam tamen notam haud magni momenti esse eredimus. Va- riat vero forma colonie, auod“ jam de speciebus plerisque pra- cedentibus adnotavimus, quum, aceretione ejus progrediente, | producuntur zoooecia, quare etiam longiores fiunt fenestr«.

Hab: Forma beaniana e mari boreali ad Bohusiam usque ad mare arcticum Finmarckie in mediis profundis et in abyssis haud | rara vivit. Formam cellulosam ‘(s. str.) ad Finmarckiam in prof. 40—100 org. sat frequentem primus cepit Prof. Lovkx an. 1840, postea Expeditio Suecica an. 1861 (Prof. Sars; vide | Syn). Ad insulas Spetsbergenses in prof. 19 org. (Advent-Bay) et 35 org. (Röde-Bay) an. 1861 inventa est. Hie vero forma | elongata frequentior esse videtur pluribus locis e prof. 20—80 | org. sublata. Szepe ad Finmarckiam omnes ha formee vieinz |

habitant, ut e. g ad insulam Karlsö in prof. 50 org et in

freto Grötsund (Go&s et MALMGREN) in prof. 70 orgyarum.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 37

Återstoden af de Chilostomer, hvilkas slägtskapsförhällan- den vi söka utreda, har i vetenskapen en skiftesrik historia, hvars hufvuddrag ma sta här till försvar för det framställnings- sätt vi begagnat vid formernas systematiska uppräkning.

Fran Linn&s tolfte upplaga af Systema Natur® qvarstodo för hithörande former slägtnamnen Cellepora och Millepora Eschara, som bekant, hemtadt fran RONDELET och äfven af ELLIS användt för fasta och bladlika Bryozoer, uppfattades af LINNÉ 1 tionde upplagan af Systema Nature ungefär som en motsvarighet till senare tiders Flustra men utgallrades i andra upplagan af Fauna Suecica sasom obrukbart för Zoologien, då det förut blifvit användt i Medicinen. Återupptaget af PALLAS har det emellertid allt sedermera varit erkändt. MOLL har det liksom PALLAS i betydelse af båda LINNÉS slägten Cellepora och Flustra.

För LAMARCK funnos således tre slägtnamn att använda för Eschariner och Celleporiner, nemligen Cellepora, Eschara och Millepora. För uppfattningen af det förstnämnda slägtet fästade han sig vid LINNES Cellepora pumicosa. Vid sidan af detta slägte bildade han Discopora, som till karakteren mot- svarar det yngre namnet ZLepralia (JOHNST.) men-genom de an- förda species visar sig vara en blandning af Membraniporor och Lepralior. Sasom typ för Eschara valde han E. fascialis hos PALLAS. Millepora qvarstår äfven hos honom såsom en bland- ning af Bryozoer och egentliga Koraller, men efter den genus- karakter, i hvilken han velat följa LINNÉ, har man att anse Millepora truncata såsom typ för detta slägte, hvars namn dock genom EHRENBERG blifvit öfverflyttadt till Korallerna. Emel- lertid afsöndrade han från LINNES Millepora sitt nyuppställda slägte Retepora !), hvars typ — som till sin byggnad skulle vara mindre fast än Millepora — egentligen är en Cyclostom, nemli- sen R. (Frondipora) reticulata, men som äfven inneslöt den

!) Namnet Retepora är enligt BONANNI först användt af IMPERATO, ehuru det

icke förekommer åtminstone i den latinska upplagan af hans Hist. Natu-

ralis.

38 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

hithörande R. cellulosa. Det var LAMOUROUX och efter honom MILNE EDWARDS, som afskiljde Cyclostomerna och lemnade Retepora i den betydelse af en Chilostom, hvilken detta slägte sedermera bibehållit.

LAMOUROUX införde i sin Exposition Methodigue genus- namnet Celleporaria, såsom han i en not anmärker, äfven inne- fattande C. pumicosa, således i samma betydelse som LAMARCK uppfattat slägtet Cellepora, hvilket åter LAMOUROUX med sin tydligen mindre kunskap derom, och i den tanken att. han hos FABRICIUS hade att söka dess ursprung, uppfattar i betydelse af senare tiders Lepralia, under det han bibehåller Discopora, troligen uppfattad såsom en Membranipora eller Membranipora- lik Biflustra — då han nemligen säger den stå mellan Flu- strorna och Fscharorna — men med J. verrucosa, den mest Cellepora-lika af LAMARCKS Discoporor, anförd såsom typ. I supplementet till nämnda arbete uppställer han slägtet Dere- nicea, ”hörande till Flustrorna”, som innesluter en hithörande ” art, B. annulata. Slägtet är dock hufvudsakligen grundadt på koloniens byggnad och omfattar derföre äfven Cyclostomer, så att en del deraf är synonym med hans Diastopora, den andra delen med hans Cellepora. Det är ett olyckligt uppstäldt slägte, och om man vill använda det, har man att erkänna FLEMING sasom dess emendator, hvilken utvidgat dess art-innehall, så att det hufvudsakligast kommit att omfatta Chilostomer. I samma supplement lemnar LAMOUROUX slägtet Hippothoa, grum- dadt pa en koloniform inom en formgrupp, hvilken han redan upptagit bland sina Üelleporor. Sådan är LAMOUROUX’S sista behandling af dessa djur, hvilka han i sitt mera sjelfständiga arbete, Polyp. Coralligenes Flexibles, jemte största delen af våra Flustriner samlat uti slägtena Cellepora och Flustra. Och då man nu efter honom velat bibehålla hans yngre genera Celle- pora, Discopora och Berenicea, egde man snart sagdt endast godtycket till domare, i hvilken betydelse dessa namn vore att använda.

ae" Sa Fat a ad Ri EN Me : ör VE ert Ye a u

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 39

Det var för öfrigt, som bekant, vid denna tid, SAVIGNY låtit utarbeta sina förträffliga figurer till Deser. de V Egypte. På plancherna finna vi alla hithörande former — af nutidens Lepralia, Cellepora och Hippothoa — jemte former af vara Flustriner samlade under benämningen Flustres.

Vid sina korta men träffande beskrifningar af hithörande former använde FLEMING Kschara och Cellepora i samma be- tydelse som LAMARCK; men dennes Discopora blifver hos FLE- MING Berenicea, och FLEMINGS Discopora är en Cyclostom.

BLAINVILLE upptog, snart sagdt utan kritik, alla namn, dem han kände: sa t. ex. bibehåller han för hithörande former Berenicea och Discopora, men synes vara böjd för att förena dem med Cellepora, inom hvilket slägte han sammanför både LAMARCKS och LAMOUROUX’S anförda arter. LINNES Millepora blifver hos honom en familj af oledade Cycelostomer; Millepora truncata far ett nytt namn, Myriapora. Med honom utdör för öfrigt namnet Millepora från Bryozoernas klass.

MILNE-EDWARDS atergick till en riktig uppfattning af LA- MARCKS genera; men såsom hans största förtjenst i denna del af Zoologien har vetenskapen att minnas den vigt han fästade vid dessa Bryozoers förändringar, ty endast genom att fortga på denna bana stod att finna, i hvad förhållande de förut skilda typerna stå till hvarandra. Af de hithörande slägten, hvilka han sjelf synes hafva känt och erkänt, sammanställer han (i sina tillägg till andra delen af andra upplagan utaf LAMARCKS Anim. s. Vert., p. 218) Escharina, Escharoides, Cellepora, Di- scopora och Eschara. Och härvid anmärker han, att Escharo- ides bildar öfvergängen från Hscharina till Cellepora, att Disco- pora skiljer sig från Escharina genom den jemna och starka förtjockningen af sina djurhusväggar och att Eschara — med tillägg af dess olika koloniform — utmärker sig genom samma tendens. Redan från dessa anmärkningar är steget icke langt till en tanke på det utvecklings-förhallande, som sammanbinder dessa former, och såsom vi skola se, kan serien Kscharina,

Escharoides, Cellepora vara ett uttryck för den underordning,

40 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

vi benämnt Celleporina, medan vi under benämningen Kscharina samlat de former, hvilkas förändringar hufvudsakligast följa se-

rien: Kscharina, Discopora, Eschara.

På Palzontologiens område använde HAGENOW i sina pryd- liga Bryozgoen der Maastrichter Kreidebildung för hithörande former blott två genera: Hschara och Cellepora, den ena upp- rest, den andra krypande; och inom dessa sammanför han dess- utom arter med både Flustriners, Eschariners och Celleporiners djurhusform; men vid Cellepora sammanställer han sina före-

gangares slägten och använder dessa såsom underafdelningar.

D’ORBIGNY’S systematiska arbeten öfver Bryozoerna äro, som bekant, samlade i hans Palwontologie Frangaise. I sin äldsta indelning står han der i fråga om dessa djur vid sidan af HAGENOW, på det sätt att dennes båda nyssnämnda slägten motsvara hans Escharide och Celleporide, skiljda genom koloni- formen. Hans andra indelning är icke så långt fullbordad, att man med bestämdhet kan bedöma, huru han tänkt sig behand- lingen af Celleporidorna; emellertid har han uti denna tydligen uppfattat den flustrina djurhusformen, ehuru han icke strängt afskiljt den, och inom familjerna börjar han att använda ”pores speciaux” vid slägtbegränsningen. Vid sidan af Escharide har han dessutom uppställt familjen Z#schariporde, hvilken han grundat på en karakter, som verkligen är hemtad från djur- husens byggnad och derföre ej heller kan sakna sin betydelse. Mängden af de former, som han trodde sig kunna urskilja, tvin- gade honom sedermera i en tredje, indelning till söndringar, som emellertid svårligen kunna försvaras. Vi hafva redan förut en gang pamint om det hufvudsakliga felet vid denna klassifikation. Afven för Escharinerna och Celleporinerna gäller samma an- märkning om obrukbarheten af ”pores speciaux” såsom familje- karakterer. Nagra exempel må här visa, till hvilka orimlig- heter dessa karakterer förledt honom, och huru hans konsequens i öfvertygelsen om orubbligheten af de antagna familjekarakte-

rerna gjort hans system till det mest artificiella af alla.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 41

Den afdelning af familjer — b: Cellules percdes de fossettes

som i hans sista indelning motsvarar ofvannämnda

speciales familj Zschariporide, hade visserligen, som nämndt, ursprung- ligen en naturlig karakter; men sådan denna af D’ORBIGNY uppfattats, återfinnes den emellertid i en eller annan modifika- tion på nästan alla kända hithörande Bryozoer. Derföre kan den också leda till sådana misstag, som att D’ORBIGNY ät- minstone under tvenne genera upptagit Engelsmännens Lepralia trispinosa, nemligen både såsom en Reptescharella och Semi- eschara. Ett annat exempel, huru bestämningen här är lemnad at godtycket, visar han sjelf, om vi jemföra Reptescharella ri- mulata med hans Reptoporina cornuta (måhända en ung Porina Malusii eller en denna närstående form), hvilken senare är lika väl försedd med ”fossettes speciales” som den förra, men af D’ORBIGNY förts till afdelningen: a: Cellules entieres ou sim- plement poreuses. Karakteren kan derföre åtminstone icke pa D'ORBIGNY'S sätt användas; men vi skola se, att den har en vigtig betydelse till förklaringen af formutvecklingen inom dessa grupper. T Da han vidare läter all skillnad i djurhusformen förlora sin betydelse för systemet, sammanför han de gamles Kschara- och Cellepora-typer inom samma familjer. Detta söker han för- svara i sin redogörelse för slägtet Celleporas historia (p. 393); och det skäl han der anför — att dessa typer sa småningom öfverga i hvarandra — underskrifva vi gerna; men på hans ståndpunkt var slutledningen från detta skäl mera än vågad, ty om’ man granskar de af honom använda karaktererna, ga dessa ännu snarare öfver i hvarandra. Vid användningen af namnet Cellepora fortplantar han dessutom LAMOUROUX’S misstag, att FABRICIUS skulle vara detta slägtnamns auctor, och bestämmer typen efter dennes Cellepora-arter 1 Fauna Groenlandica. Åt Celleporaria gifver han en betydelse, hvilken ej LAMOUROUX — auctor för detta namn — men väl BLAINVILLE gifvit derat. D'ORBIGNY'S familj Kschartnellide består till största delen af

flustrina djurhusformer men innesluter t. ex. en Reptescharinella

42 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

rhomboidalis, som är BUSKS Lepralia Brogniartü, således tro- ligen samma art, som D’ORBIGNY på annat ställe upptagit un- der slägtet Mollia efter SAVIGNY'S figur och AUDOUINS nämnda : artnamn. Uti hans efterlemnade Bryozo-samling ligger dessutom under samma etikett (A. rhomboidalis) exemplar af Discopora coceinea, forma ventricosa (variolosa), som måhända också före- sväfvat D’ORBIGNY vid denna art-uppställning.

Skillnaden mellan hans Porinide och Escharellinide är helt och hållet artificiel, da vi nu veta, att t. ex. många af de äldres Le- pralior kunna hafva ett eller två sido-avicularier på djurhusen inom olika delar af samma koloni. Ocksa se vi t. ex., att hans Se- miporina pulchella och Semiescharellina oblonga äro samma art, nemligen Engelsmännens Lepralia linearis. Midtelporen t. ex. pa en Zteptoporina Malusii (= Lepralia, BUSK; trol. = Repto- porina hexagona, D’ORB.) borde dessutom i D’ORBIGNY'S sy- stem hafva fått namn och betydelse af en "fossette speciale”, men den blef en ”pore special” ;, och da han inom familjen ej fäster nagot vidare afseende pa platsen för dessa porer, kom- mer den att pa Zteptoporina Isabelleana (måhända samma art som var nordiska Mollia spinifera) fa betydelsen af ett sido- avicularium.

D’OrBIGNY fästade för öfrigt icke egentligen någon vigt vid dessa porers form, hvarföre han också under samma namn, som bekant, förenar avicularier äfven med borst i mynnings-areans rand, så att t. ex. pores speciaux på Escharipora pentapora tydligen äro borst, men pa Zscharipora Neptuni lika tydligt avicularier.

Slutligen må ett exempel visa, att D’ORBIGNY temligen godtyckligt tillämpat sina systematiska äsigter pa former, som dock voro bland de bäst kända, eller der hans karakterer lät- tast bort falla i ögonen. Zschara cervicornis och Eschara elegantula, hvar med sitt avicularium bakom (enligt D'ORBIG- NY'S uttryckssätt) djurhusmynningen, hade bort hos honom vara Porinidor men blefvo Escharidor. Att förklara denna och

dylika motsägelser hos honom såsom undantag för en större

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 43

frändskaps skuld i andra hänseenden, skall säkerligen aldrig lyckas; snarare häntyda hans bestämningar i sin Bryozo-samling derpå att han för de flesta af sina många arter hemtat karak- terer endast med tillhjelp af loupen, hvarföre hans arbete uti värde står tillbaka för hans samtidas och skulle foråra en helt ny omarbetning af den, som ville se, huruvida hans karakterer kunna sammanföra naturliga slägtingar af dessa former. Hans system återkommer visserligen hos BRONN i Die Klassen und Ordnungen des Thierreichs på ett förtjenstfullt sätt framstäldt och jemfördt med Engelsmännens bättre arbeten, men med rätt- visa anmärkningar, som borde hafva varnat STOLICZKA från att försöka göra en principfråga af att rädda D’ORBIGNY’S krång- liga nomenklatur och obrukbara genusbegränsningar. Och da prioritetslagarne bjuda oss att på sina ställen påminna om. D'ÖRBIGNY'S benämningar, följa vi dem med den anmärkning, att vi oftast måst förändra deras betydelse och att man icke må vänta någon säkerhet i användningen af dessa namn, som säkeı-- ligen aldrig kunna vinna vetenskapligt erkännande för sitt eget värdes skuld. :

I England hade man, redan förr än D’ORBIGNY utgaf denna del af sin Palcwontologie Frangaise, från JOHNSTON fatt i arf en säkrare artkännedom, i det hufvudsakligaste med bibehål- lande af de LAMARCKSKA genusbegränsningarne, hvilka på detta sätt ända till våra dagar bevisat sin användbarhet. Det sätt, hvarpa FLEMING användt namnet Discopora, föranlät JOHN- STON att i dettas ursprungliga betydelse uppställa slägtet ZLe- pralia, som sedermera haft erkännande i England. Der har isynnerhet Busks utmärkta arbeten visat, att artkaraktererna måste sökas wid förstoringar, dem ingen af de äldre användt, hvarföre också studiet af dessa grupper snart sagdt börjat på nytt. Efter honom visar det sig derföre, att orivinalexemplar måste afgöra hvarje fråga i den äldre synonymien, ett fält, hvilket BUSK haft ett det bästa tillfälle att bearbeta vid Bri-

tish Museum. Namnet Lepralia har härvid vunnit ett burskap,

44 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

som kan göra det lika berättigadt som det äldre men tvetydiga Discopora.

De systematiska äsigter, som i England varit gällande i fråga om hithörande familjer, äro hufvudsakligen grundade på koloni-formens olikheter, och det värderikaste arbete från JOHNSTONS efterföljare, BUSKS Crag Polyzoa, bjuder oss der- före i detta hänseende föga af intresse. Emellertid förekomma äfven i denna engelska litteratur anmärkningar och systematiska asigter, som fordra vart erkännande. Så kommer redan HASSALL (Ann. Mag. Nat. Hist., vol. IX. p. 410) till det resultat, att djurhusmynningens form gifver den säkraste karakter för Lepra- liornas urskiljande. Denna asigt, hvilken återkommer hos oss, jemte JOHNSTONS och öfrigas hänvisningar till de ”ihåliga pro- cesser” och ”aurikler” (avicularier och vibracularier), som före- komma på Lepraliorna, användes af GRAY till en indelning af detta slägte, der han äfven tagit djurhusväggens byggnad och förtjockningssätt i betraktande: visserligen tre goda indelnings- grunder; men utförandet visar, att formstudiet ännu ej hunnit så langt, att dessa grunder med tillbörlig noggrannhet kunnat användas. Så t. ex. sammanföras Herentia linearis och Heren- tia biforis (= Lepralia Malusii enl. BUSK), Escharina unicornis och Escharina coceinea (= Discopora appensa, nob.), Escharella immersa (= Lepralia Peachii enl. BUSK) och Escharella viola- cea, Discopora verrucosa och Discopora trispinosa, för att icke nämna slägtet Lepralia med sina 29 arter, som oaktadt ut- gallringen af sex nya slägten kommer att innefatta lika hetero- gena elementer som förut. Dessa slägten hafva ej heller hittills vunnit något erkännande; men enligt prioritetslagen ega de före- trädesrätt framför D’ORBIGNY’S och måste följaktligen, der det är möjligt, användas. Slägtet Porella, innefattande E. cervi- cornis, är grundadt pa koloniformen, med tillägg af JOHNSTONS observation om dess äldre delars Cellepora-lika öfverväxnings- lager.

Äfven Busk har uppställt några hithörande slägten, On-

chopora, Psileschara, Hemeschara och Coeleschara, liksom fa-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 45

miljen Catenicellide, grundade på koloniformen, som dock endast kan lemna artificiella sammanställningar, sådant han också sjelf förklarat förhållandet vara med det sätt, hvarpå han användt avicularierna och vibracularierna för anordnandet af arterna imom slägtet Lepralia.

För att slutligen visa, hvilken riktning åsigterna om dessa djur på senaste tider synas vilja antaga, ma det vara nog att anföra ett sådant yttrande som HINCKS's om Cellepora-arterna (Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 304): ”indeed the ”bewilderment increases with the number of specimens examined”; och härmed sammanställa de resultater, till hvilka SARS kom- mit, då han på ett ställe (Forh. Vid. Selsk. Christiania, 1862, p. 147) utan att framvisa någon ny- skillnad mellan Zschara och Flustra förklarar sin Eschara palmata skilja sig från släg- tet Flustra endast genom "”Polyzoariets rigide, kalkagtige Be- skaffenhed, medens det hos Flustrad® er beieligt eller mem- branost — en Characteer, der sikkert ikke kan begrunde nogen Adskillelse i to forskjellige Familier (Escharid&, Flustrad&), ja neppe engang i to Slegter”; och pa ett annat ställe (l.'c., p. 150) säger slägtena Cellepora och Eschara sta hvarandra sa nära; ”at de paa ingen Maade kunne skilles ad i to forskjallige Familier ”Celleporide og Escharide”, som BUSK har gjort.” HINCKS och SARS hafva annars gått i JOHNSTONS och BUSES fotspår, och deras nämnda, sceptiska yttranden äro uttryck af svårigheten att på den vägen finna naturliga gränser för Bryozo- grupperna.

Den engelska skolan a ena sidan, a andra sidan D’ORBIGNY'ska söndringssträfvandena hafva emellertid snart sagdt samma be- rättigande. Formerna äro många, och typer för olikheterna stå rikligen att finna, men de öfverga i hvarandra pa mang- faldiga sätt. För att under sådana förhållanden vinna någon reda, kan ingen annan väg vara säkrare att gå än att följa förändringarne, som här kunna visa en karakter konstant och der en annan. Sa är det sannt, hvad redan D’ORBIGNY sagt,

att Eschara-arterna i sin början likna Lepralior — för att här

[

46 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

öfversätta hans språk i de mest gängse termer — eller att dessa typer stå i utvecklingsförhållande till hvarandra; men icke blifver derföre hvarje Lepralia en Eschara, icke heller känna vi hvarje upprest Escharin-form i Lepralia-stadium. Sa är det sannt, hvad samme man anmärkt, att Escharin-kolonier före- komma med Cellepora-byggnad, och — vi kunna tillägga, hvad redan framgår ur MILNE-EDWARDS'S och JOHNSTONS observa- tioner om förkalknings-förändringarne och öfverväxningslagren på Eschara cervicornis — att djurhusmynningen så till form som ställning pa djurhusen kan vexla inom samma koloni. Det är likaledes sannt, hvad serskildt STOLICZKA påpekat, att "po- res speciaux” (avicularier och vibracularier) kunna variera till antal och förekomst:- icke heller de äro öfverallt konstanta till sin form. Och ändå är det sannt, att man endast från kolo- nial-organernas ställning och form kan få en säker utgangs- punkt för sina indelningar af dessa djur. Det är detta askad- ningssätt, hvilket vi hittills konseqvent sökt att följa så vid de större gruppernas som vid arternas uppfattning, och hvilket visat oss affiniteter, dem utvecklings-förändringarne yttermera bestyrkt. Der nu formerna äro sa obestämda — som hvad denna historik kan visa, att mången funnit före oss — der blif- ver utvecklingen ännu nödvändigare såsom domare i affinitets- frågor. Men mycket återstår ännu, innan alla i ett eller flera stadier bekanta former i detta hänseende blifvit tillräckligt un- dersökta, och dessförinnan skola troligen alla systematiska för- sök — såsom det hittills visat sig — misslyckas. Nordens Fauna saknar för öfrigt familjer, som äro nödvändiga för en syste- matisk öfversigt af dessa grupper. Sa t. ex. höra Oatenicellide utan tvifvel hit: de visa Escharin-typen i ensidig djurhusställ- ning och ledad stam. Tubucellaria deremot (Onchopora, BUSK) är en cylindrisk och ledad stam af samma grupp: man jemföre blott de båda former, den ena växande på den andra, hvilka BuUsK (Quart. Journ. Micr. Sc., vol. V p. 172) beskrifvit under namn af Lepralia thyreophora och Onchopora Sinelairii! Men

om vi också i det följande kunna påpeka, hvad som fattas, är

SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 47

systemet ej färdigt ändå, när vi sakna alla observationer om dylika formers utvecklings-förändringar. Sa ma man bedöma det förslag till naturligt system, hvilket vi här framställa.

Som vi nämnt, kan man för de följande formerna urskilja tvenne utvecklings-riktningar. Den ena, Escharin-typen, har till grundform half-ovala, i allmänhet mera reguliera, nedliggande -(d. v. s. med sin längdriktning inställda i koloniens tillväxt- riktning) och med sidoställd mynning försedda djurhus. Den andra, Celleporin-typen, har till grundform cylindriska, i all- mänhet mera oregelbundna, uppresta djurhus med toppställd mynning. Båda dessa typer kunna vi återföra, om också olika nära, tillbaka till stadier, der de påminna om flustrinernas byggnad; men den sistnämnda af dem står betydligt längre der- ifrån, och den förstnämnda öfvergar i flera former till stadier, der dess byggnad öfverensstämmer med dennas, utan att vi der- före äro i stånd att i en oafbruten utvecklingsföljd förena dem med hvarandra. Bristerna i var kunskap om deras förändringar göra det dessutom åtminstone ännu omöjligt att med en skarp gräns afskilja de båda grupperna, om vi också med ledning af ofvanstående karakterer kunna hänföra de serskilta formerna, i de stadier vi för närvarande känna dem, närmare typen för en Escharin eller en Celleporin. Lepralia (JOHNST.), Hemeschara (BUSK) och Eschara (RAY) äro de genera, som hittills varit de allmännast gällande sasom uttryck för de olika stamformerna, der djurhusen i sina utvecklingsförändringar till det väsendtliga- ste bibehålla Escharin-karakteren: Cellepora (Lin.), Semicelle- poraria (D’ORB.) och Celleporaria (LMRX.) skulle hvart och ett hafva sin motsvarande betydelse inom Celleporin-serien.

Hvad förhållandet till de föregående Bryozoerna beträffar, hafva vi redan inom Membraniporidornas familj sett en form, som af de flesta författare blifvit anförd såsom en Escharin. Den senare typen kan också till sin byggnad förklaras såsom en Flustrin, hvilken fått den öfre sidan (framsidan) af djur- huset förkalkad, så att mynnings-arean inskränkts till gränsen

för djurhusets lock. Då vi nu äfven kunna visa, att ett ut-

48 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

vecklingsförhällande förefinnes mellan de nämnda typerna, är det klart, att förkalkningssättet och förkalknings-graden skola lemna vigtiga momenter för en på utvecklingsförhållandena orundad, naturlig anordning af Escharinerna. Dessa momenter ater — hvilka gifva oss de väsendtligaste grunderna för upp- fattningen af familjer — uttryckas, det ena genom djurhusväg- gens byggnad, det andra isynnerhet genom mynningens form. Vi erbjuda således inga nya indelningsgrunder, då den ena redan af JOHNSTON och D'ÖRBIGNY blifvit använd, den andra redan af HASSALL blifvit uttalad; men användningen, isynnerhet af den senare, blifver helt olika: naturligtvis en följd såväl af den föränderlighet, hvars betydelse vi hafva att bevisa och försöka använda, som ock af den större noggrannhet, på hvilken veten- skapen nu kan hafva billig fordran.

Sasom det tydligaste föreningsbandet med Flustrinerna ställa

vi närmast dessa en familj, för hvilken vi bibehållit benämningen

Eschariporide,

härledd från det af D’ORBIGNY uppställda slägtet Fscharipora, med det omfång, i hvilket han uppfattat detta jemte slägtet Escharella, da han i sin andra indelning först uppställde ofvan- nämnde familj. Saåvidt denna hittills är bekant, d. v. s. till största delen efter D’ORBIGNY’S arbeten, var kritperioden tiden för dess högsta utveckling och största form-rikedom. Då lefde en vacker Fschara-växt, t. ex. en £. filiformis (D’ORB.), med denna djurhusbyggnad. Då byggde Steginopororna sin andra vaning, mahända en ovicell-byggnad, måhända blott en förkalk- ningsbildning, sådant ett öfre ectocyst-lager, liksom pa Eschara patens '), bildar sig öfver Escharipora figularis, ofvan det egentliga djurhuset. Till de senare har STOLICSKA hänfört en form från tertiärperioden; från nutiden känna vi blott den enklare Lepralia-växten med djurhusform af Eschariporornas typ.

Dennas betydelse förstå vi lättast, om vi med Membrani-

pora nitida jemföra en form, den vi benämna

!) Se nedan.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 49

Escharipora nitido-punctata, tagen af Prof. LOVÉN vid Hammerfest från 40—60 famnars djup, utbredd pa småsten och Serpula.

Dess koloniform, lik den vanliga för Membr. nitida, är serdeles lös och oregelbunden. Detta visar sig äfven i djur- husens form, isynnerhet genom den olika utvecklingen af deras proximal-ända (fig. 2), ett förhållande som på Membranipororna är ytterst vanligt. Hvad som vid första påseendet snarast sy- nes vara att betrakta såsom djurhus (fig. 3) — och som också på liknande former t. ex. hos D’ORBIGNY bär det för djurhuset gällande namn — visar sig vid en jemförelse med Membr. nitida motsvara dennas mynnings-area. De ribbor (borstbildningar), som der täckte största delen af denna sistnämnda, motsvaras här af en mera sammanhängande kalkvägg, hvars aflånga, inåt riktade sidoporer (af ett vexlande antal, omkring 9—12) mot- svara Öppningarne mellan de nämnda ribborna, och hvars hal pa midtelfältet likaledes hafva sin tydliga motsvarighet på hårdt förkalkade djurhus af Membr. nitida, då ribborna i midten öf-

ver mynnings-arean ej fullständigt sammanstöta. Af dessa sist-

nämnda hål är vanligen det, som ligger närmast djurhusmyn-

ningen, utmärkt från de öfriga genom sin storlek och stundom reguliera halfmanform: likväl är det ingalunda konstant. Mid- telfästet är plant, vid härd förkalkning nästan slätt, blott med fördjupningar, i hvilka porerna ligga. Vid svag förkalkning ser man emellertid, att ribborna, hvilka såsom stöttor uppbära midtelfältet, äfven deltagit i dettas bildande, och att således hela denna byggnad har sin motsvarighet på Membr. nitida. Ribborna äro nemligen äfven här ihåliga, rörformiga, tydliga borstbildningar äfven till sin ställning, hvilkas sammansmältning börjar vid midtelfältets gräns, dock så att när förkalkningen ännu ej är för hård, kan man äfven i midtelfältet följa deras lumen och se, att fältets porer ligga i mellanrummen mellan ribborna. Och äfven här äro dessa verkliga porer, d. v. s. de sakna täckmembran; men under fältet utspännes, liksom på

Membr. nitida, täckmembranen öfver djurhusets ursprungliga

50 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

mynnings-area, och till denna membran och i dess plan hörer naturligtvis också djurhusets mynnings-lock. De båda par utaf ribbor, som stå djurhusmynningen närmast, äro här i sin sam- mansmältning upphöjda öfver de öfriga och öfver djurhusmyn- ningen, stundom, ehuru då svagt, i midten öfver denna till- spetsade: sa uppstår en antydan till den muero, i hvilken den proximala randen (bakre, D’ORB., öfre, JOHNST., lägre, BUSK) af den sekundära djurhusmynningen pa en stor grupp bland de följande formerna (Discopora coccinea-gruppen) förlänger sig. Vid afsatsen mot midtelfältet ser man upphöjningen stundom och isynnerhet vid hard förkalkning sammanhänga med detta; men vanligen slutar midtelfältet med en tvär rand under upphöjnin-

sen, som da har utseendet af ett fyrfotadt, sluttande hvalf.

Med denna upphöjning af djurhusmynningens proximal-rand följer emellertid för Escharipora nitido-punctata en riktning på djurhusmynningen och en utveckling af den distala djurhus- ändan, som redan i detta Escharin-stadium påminner om Celle- porin-byggnaden. Den distala randen af djurhusmynningen och djurhusets vägg 1 denna ända äro nemligen serdeles tunna, och djurhuset betäcker der till en del den sluttande proximal-ändan af det närmast yngre djurhuset i samma rad eller af flera yngre, der djurhusraderna dela sig. Djurhusmynningens forn? lämpar sig härvid efter de sistnämnda förhållandena, så att den än är nästan rund, än fyr- eller flerkantig. Pa mynningens form inverkar dessutom äfven utvecklingen af avicularier (fig. 2), hvilkas ställning snarast påminner om de små avicularierna i mynnings-areans rand på Membranipora americana. De äro här inställda: i sidodelarne af den proximala mynnings-randen, med spetsen riktad uppåt och proximalt (mot koloniens centrum). Deras mandibel är triangulär, med en bredd vid sin bas af un- gefär 0,07 mm.

De kolonier jag haft att undersöka, sakna oviceller. De äro temligen härdt förkalkade, så att den krithvita ectocysten

bjert sticker af mot de mörka porerna och djurhusmynningarne..

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. DI

Härigenom får den vid svag förstoring en äfven vid noggrannare

jemförelse betydelsefull likhet med

ö 2 Escharipora punctata 1 I >

en vid Bohuslän pa de mindre djupens alger icke synnerligen sällsynt form, som redan länge bland Prof. Lovuns samlingar varit förvarad i Riks-Museum och hvilken jag funnit saväl i Gullmaren som vid Hållö pa 7—10 famnars djup. Fran Eng- land är den af flera författare uppgifven såsom allmän pa ste- nar, ett förekomstställe, på hvilket jag dock icke kunnat finna den. Deremot har Prof. LOVÉN funnit den pa en död Cyprina islandica. Från Norge är den anmärkt af D:r BOoECK.

Åfven dennas koloniform är serdeles oregelbunden, och djur- husen vexla efter sin ställning så till längd som form. Ån äro de parallelt fyrkantiga (fig. 4), än mot sin proximala ända af- smalnande (fig. 6). Från BUSKS Catalogue och Crag Polyzoa äro såväl deras som aviculariernas och ovicellernas byggnad väl bekanta. Blott till jemförelse med den föregående formen göra vi några anteckningar.

Den del af djurhusväggen, som på dessa former motsvarar Membraniporornas ursprungliga mynnings-area, upptager här hela djurhusets framsida (fig. 5), jemnt kullrig eller mera plan och vanligen likformigt genombruten af porer (fig. 4), hvilkas ställ- ning i tvärrader tydligen påminner om riktningen af föregående forms porer. Tvärradernas antal vexlar med djurhusens längd. Porernas antal i hvarje rad är vanligen fyra eller tre; deras form är i ungdomen och vid svag förkalkning fyrkantig, vid hård förkalkning och med åldern fyllas de i hörnen till en rund form. Då ser man ock stundom, att ectocysten, isynnerhet i randen af djurhusets framsida men här och der äfven på midtel- fältet deraf, växer upp i spetsiga kalktaggar, en form, som på- minner om BUSKS fig. 3 på tab. XCVI i Cat. Brit. Mus., hvil- ken figur dock visar en längs midten kölad framsida på djur- husen, hvarföre vi ej med säkerhet kunna hänföra den till denna art, med den kännedom vi hafva derom från nordiska exemplar.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 4

52 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Djurhusmynningens proximal-rand är äfven här upphöjd (fig. 5) och tillspetsad (fig. 4), det förra i ungefär lika hög grad som pa Hsch. nitido-punctata, hvaremot upphöjningen här mera tillhör sjelfva randen, utan att någon serskild del af djur- husets framsida deltager deri. Den distala mynnings-randen är här fullt escharint utvecklad, stark och försedd med 4, 3 eller 2 borst, hvilka dock vanligen med åldern bortfalla.

Avicularierna hafva samma plats som på H. nitido-punctata men motsatt riktning (figurerna 4 och 6), så att deras spets, med hvilken de divergera från hvarandra, är riktad snedt utat (distalt) mot koloniens periferi. Deras mandibel är äfven spet- sigare, och vid dennas bas äro de blott ungefär 0,03 mm. breda. Närmaste afstandet mellan de båda avicularierna (djurhusmyn- ningens bredd) har visat sig vexlande mellan 0,14 mm. och 0,16 mm.

I sina olika utvecklings- och förkalkningsstadier hafva ovi- cellerna, som på denna art icke äro sällsynta, ett lika vexlande utseende som djurhusen. Med hänvisning till BUSKS figurer (figg. 5 och 6 på tab. XC i Cat. Brit. Mus. och fig. I på Bl. IV i Crag Polyzoa), som framställa dem i deras variationer till längd och yttre form vid hård förkalkning, lemna vi här en figur (7) af en nyligen färdigbildad, svagt förkalkad ovicell. Dess yttre form är temligen jemnt rund, blott att ectocysten genom olikhet i förkalkningen visar en tvärrad af rutor, der den är tunnare, liksom vi sett den t. ex. på Membr. lineata, med hvilken vi dessutom finna en likhet i den halfcirkelformiga tvärribba, som här i sin midt är förtjockad och uppåt utvuxen i en spets. ‘Der oviceller utvecklas, saknas vanligen borst i djurhusmyrningens rand, stundom finner man dock ett på hvar

sida af mynningen.

Till tentaklernas antal synes denna art öfverensstämma med Membr. nitida, ty på båda har jag upprepade gånger räk= nat 15 tentakler; men i denna fråga må man ihågkomma de

variationer vi förut påpekat.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 53

Vid hard förkalkning har denna art stundom en förvillande likhet med

Escharipora annulata,

desto mera betydelsefull, som en Crag-varietet af denna senare (Lepralia, puncturata, WooD, BusK, Crag Polyzoa, p. 41, Pl. VI, fig. 2) är försedd med avicularier af samma form och i samma ställning som de pa E. punctata.

Den hufvudsakligaste skillnaden fran den föregaende arten är redan af JOHNSTON framhallen i porradernas större regel- bundenhet och ställning i fåror, som radiera från en ofta köl- lik midtellinie af den del, som motsvarar Membraniporornas mynnings-area.

Koloniens byggnad varierar från att vara lös (fig. 10), Membranipora- eller Mollia- (LMRx.)-lik, till mera samman- sluten, med mera tättsittande djurhus, i närmare öfverensstäm- melse med de egentliga Lepraliorna (JOHNST.). Det förra sam- manhänger med en större utveckling af djurhusets sidodel i den proximala ändan, hvilken annars, liksom på den föregående ar- ten, är på samma sätt som djurhusets öfriga sidovägg rätt- ställd, vertikal, alltfran den med en längsgaende afsats utmärkta gräns, der por-raderna och dessas uppsvällda mellanrum (rib- borna) hölja den ursprungliga areal-delen af djurhuset. Denna afsats visar nemligen, att vi äro fullt berättigade att betrakta framsidan af djurhuset äfven pa denna art sasom en motsva- righet till Membraniporornas ursprungliga mynnings-area, hvil- ket ännu mera bekräftas, da vi se, att ribborna äfven här äro ihaliga. |

Åfven här vexla por-radernas antal efter djurhusens längd, och denna åter vexlar efter djurhusens alder i kolonien, så att de yngre i allmänhet äro större än de äldre, enligt den för Bryozoerna gällande regeln!), om ock med mångfaldiga oregel-

bundenheter, der koloniens tillväxt ej försiggatt jemnt.

1) Ett vackert exempel på detta tilltagande i storlek lemnar redan Busks

Crag Polyzoa i figuren öfver Lepralia puncturata.

54 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

På de äldre djurhusen eller på mindre utvecklade kolonier (fig. 8) öfverensstämmer djurhusmynningens form i det närmaste med den på den föregående artens, i sina variationer från rund till tvär-elliptisk, blott att den proximala randen är mindre upphöjd, dock liksom der utskjutande i en midtel-tand, som oftast är tvaklufven (fig. 10) i enlighet med sin sammansätt- ning af topparne till två hopskjutande ribbor. På de yngre djurhusen i mera utvecklade kolonier — och stundom kan kolo- nien redan tidigt visa sådana djurhus — är djurhusmynningens form mera typiskt escharin (fig. 9), halfeirkelformig, da den proximala delen af mynningsranden blifver rak eller blott obe- tydligt uppåtböjd. Med åldern kan emellertid äfven denna myn- nings-form blifva tvär-elliptisk, då randen hårdare förkalkas och isynnerhet på sidorna uppsväller. Borstenas antal varierar på samma sätt som på föregående art, blott att de i allmänhet ännu tidigare försvinna och att det proximala paret vanligen

är starkare utveckladt än det distala.

Ovicellerna stå i sin utveckling lägre, än hvad vi sett pa föregaende art. De äro jemnt runda (fig. 10) men låga, ofta blott med utseende af en knöllik uppsvällning vid den distala mynnings-randen. Deras ectocyst är punkterad af en eller tva rader af runda porer. Deras mynningsrand är stark, uppsvälld och hvälfd i jemnhöjd med djurhusmynningens proximala rand, liksom denna stundom tuklufven i midten. Ett förhållande sa- dant som detta saknar icke sin vigt för förklaringen af ovicel- lernas morphologiska betydelse: liksom avicularierna visa de nemligen ofta genom sin form, att de kunna vara byggda efter samma typ som djurhusen, ehuru de tillhöra en senare (se-

kundär) knoppning.

Escharipora annulata är temligen allmän i Nordens haf, der den vid Bohuslän och södra Norge förekommer tillsamman med den föregaende arten. Den har emellertid dessutom en mera högnordisk utbredning och är funnen såväl pa stenar vid Fin-

marken (Hammerfest, 40—60 famnar, Prof. LovEN) som pa

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 55

alger och döda snäckor vid Spetsbergen (Kobbe-Bay, 3—4 fam- nar; Advent-Bay, 19 f.; Storfjorden, 30 f.).

Savidt vi hittills känna den här i Norden, saknar den avi- eularier; men utom den ofvannämnda Crag-varieteten har BUSK (Quart. ‘Journ. Micr. Sc., vol. IV, p. 310, tab. XI, figurerna 4 och 5) under namnet Lepralia punctata fran Gibraltar-bugten aftecknat en form, som tydligen kommer Esch. annulata syn- nerligen nära, men som genom sin mera konstant half-elliptiska form pa djurhusmynningen, genom sina mera fritt, icke fullt i jemnhöjd med djurhusmynningens proximal-rand sidoställda avi- eularier, och slutligen genom den midtelknöl. som stundom ut- vecklas straxt proximalt om denna rand, blifvit ännu mera typiskt escharin-formig.

Djurhusmynningens form, som under alla dess variationer dock öfvervägande är tvär-elliptisk eller till och med på tvären rundadt aflangt-fyrkantig, förer Esch. annulata närmast intill den grupp, för hvilken ABILDGAARDS Cellepora coccinea utgör typen — och i det följande skola vi se, huru Discopora scutu- lata antyder ett samband mellan Eschariporidorna och Discopo- ridorna —; men en sadan form som Escharipora (Lepralia) innominata (se BUSKS Catalogue och Crag Polyzoa!), med sin halfeirkelformiga djurhusmynning och sin halfmanformiga eller runda midtelpor straxt proximalt om denna, synes visa ett ännu närmare samband mellan Eschariporidorna och de första lederna inom en serie af former, som till karakteren närmast motsvarar D'ORBIGNY'S Porinide, oaktadt det karakteristiska 1 dessas byggnad, såsom vi längre fram skola se, äfven på ett annat sätt kan låta förklara sig. |

En stor grupp bland Escharinerna är nemligen försedd med den nämnda midtelporen proximalt ställd i förhållande till djur- husmynningen. Den varierar till sin form fran por- till rör- formen och kan försvinna vid djurhusets hårdare förkalkning. Stundom ser man ett avicularium utveckla sig i dess ställe. Hvad dess betydelse för djurhusets lif annars är, veta vi ännu

O g ov po . o Ö . ej; men sasom karakter är den af vigt, da man af djurhusens

56 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

öfriga formförhällanden och förändringar finner en affinitet, som försvarar denna formgrupps sammansättning. Den hufvud- sakliga karakter man här har att använda är nemligen djur- husmynningens halfcirkelform. Men äfven denna genomgar mo- difikationer isynnerhet genom en tendens att förlängas i rö:- form, hvilken dock icke uteslutande tillhör denna grupp: och under sådana förhållanden lemnar ofta den ofvannämnda midtel- poren en god hänvisning för bestämningen.

För att se sammanhanget med det föregående slägtet be- höfva vi blott med Escharipora innominata jemföra Eschari- pora radiata (MOLL, BUSK!); och med tillägg af dennas lösare Membranipora-(Mollia)-växt och stora, mellan djurhusen spridda avicularier, har den ena af dessa former tydligen en fullt jem- förlig sammansättning med den andras, hvilken åter genom sin mera konstanta, halfmån-formiga midtelpor tydligen visar sam- bandet med slägtet

Porina.

Bland de nordiska former af detta slägte, som sta E. ra-

diata nagot nära, har

Porina Malusii

den mest reguliera byggnad, hvarföre den ock lämpligast kan tjena till utgångspunkt för uppfattningen af denna formseries förändringar.

Dess koloni-byggnad är tätare än de föregåendes eller åt- minstone så fast som de fastares bland dessa. Enligt BUSK har den till och med en antydan till Hemeschara-byggnad, då koloniens baksida visar djurhusens ectocyst väl förkalkad och till god del fri, endast fastvuxen med placenta-lika skifvor. Emellertid kan den härati variera, ty både de djurhus, hvilka vi afsöndrat från en Modiola, på hvilken de vuxit, och andra dem vi undersökt tagna från artens här i Norden mera vanliga

förekomstställe, på Ascidior, hafva haft en tunn ectocyst på

!) Quart. Journ. Mier. Se., vol. VI, p. 128, pl. XX, fig. 4.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 57

koloniens baksida; de yngre kolonierna hafva till och med här visat areoler längs djurhusens skiljoväggar, sådana vi förut an- märkt t. ex. på Membranipora lineata.

Åfven djurhusformen vexlar från koloniens ungdom, då den är kortare och mera tydligt sexsidig, till dennas senare bildade delar, der djurhusen äro längre, mera fyrkantiga, till sina kon- turer snarare jemförliga med den på en Flustra membranacea, vid midten blott obetydligt bredare än i sina båda ändar (fig. 12).

Vid denna form har familj-serien i afseende pa ectocystens förhållande hunnit in pa de äkta Escharinernas område. Hvad vi förut sett såsom ett genombrutet hvalf öfver den ursprung- liga mynnings-arean, är här en ännu mera sammanhängande, mera lågt konvex ectocyst, till hvilken djurhusets mantel (en- docysten) tätt sluter sig upp, så att djurhusmynningens lock ledar jemnt i plan med ectocystens proximala mynnings-rand. Porernas ställning är också mera spridd, och de små runda porerna utbreda sig till och med distalt om djurhusmynningen. Alla porer utmärka sig genom sitt ”stjernlika” (BUSK) utseende, som uppkommer af koncentriskt riktade kalkstafvår från deras periferi. Dessa stafvar förekomma äfven i den stora, halfmån- formiga midtelporen, hvars proximala rand är mera upphöjd och hvars omgifning med en hårdare förkalkning ofta reser sig tubformigt. Proximalt om densamma är ett porfritt fält, men mellan den och djurhusmynningen äro småporerna vanligen tätast.

Djurhusmynningens form är en halfcirkel, stundom en något större cirkel-del. Den proximala mynnings-randen, hvars längd uppmätts till 0,16 mm., är typiskt rak men varierar från att vara något konkav till att med hårdare förkalkning få en kon- vex böjning. Randborsten äro oftast försvunna — BUSK har funnit fyra, stundom klufna, liksom på Membranipora cornigera; en gång har jag sett fem (fig. 11), men korta och odelade —; två af dem efterlemna dock vanligen åtminstone märken till och med vid ovicellens utveckling. Denna senare är jemnt rund och utan porer men strimmig af radierande fåror (fig. 12), och längs

dess basal-rand utvecklar sig en list, som vid hård förkalkning

58 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

starkt framträder och hvilken vi ej veta att jemföra med nå- gon annan bildning än de sekundära skiljolister mellan djur- husen, som på denna art saknas men på åtskilliga af de öfriga Escharinerna är en vanlig förkalknings-produkt.

Avicularier finnas ej på denna art, sävidt den hittills är bekant.

Redan vid Bohuslän synes Porina Malusü icke vara van- lig; — i Gullmaren har jag funnit den på Ascidior från 10—20 famnars djup; Doktor GOES har tagit den från 30 famnars djup vid Väderöarne —; men ännu vid Finmarken har Prof. LOVEN tagit densamma på en Modiola. Något tvifvel om art-identiten mellan den engelska och vår nordiska form tror jag svårligen med skäl kunna framställas, och enligt" BUSKS bestämningar skulle således Porina Malusii, som redan lefvat i Crag-perioden, vara utbredd öfver snart sagdt alla jordens haf.

Helt nära denna art — till och med så nära, att man stundom har svårt att urskilja dem från hvarandra — står

.

Porina_ ciliata, en i Norden mera vanlig form, rikligen hemförd äfven fran Spetsbergen, der den förekommit pa de flesta undersökta stäl- len, oftast vid 30 famnars djup eller deromkring, till och med högst upp mot Nord. Den synes föredraga stenar och mera kalkhaltiga föremål; blott en gång har jag sett den utbredd öfver en alg, tagen vid Bohuslän af Prof. LOVEN.

Denna art visar större förändringar så uti koloniens som i djurhusens byggnad. Den förra är alltid mera fast än på före- saende art, och djurhusen vexla med en mera oval eller rhombisk eller sexsidig omkrets. De hinna vanligtvis en härdare förkalk- ning, och ectocystens porer äro derföre också mindre (figg. 13, 15 och 16); men äfven dessa — som dessutom spridas mera jemnt i quincunxställning öfver hela djurhuset — visa åtminstone vid svagare förkalkning samma stjernlika utseende, härrörande af lika stafvar med dem vi sett på föregående art. Den half-

månformiga midtelporen är vanligen flyttad närmare djurhus-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 59

mynningen, ofta, isynnerhet på hårdt förkalkade kolonier (fig. 13), helt intill denna och der stundom (fig. 14) genom förkalk- ningen sammangrodd; men under sina variationer till plats och storlek kan den äfven visa sig öfverensstämmande med den på föregående art. I stället för denna sistnämndas por-fria, mera upphöjda area (proximalt om midtelporen) se vi ectocysten här ofta resa sig (fig. 16) i en stundom spetsig tandform, som dock varierar till sin höjd och nästan lika. ofta saknas, 1 hvilket fall randen omkring denna midtelpor kan tubformigt upphöjas lik- "som på föregående art!). Ectocysten varierar till sitt utseende efter förkalkningsgraden. Vid svag förkalkning är den jemn, eller blott föga knuttrig, glänsande, vid genomfallande ljus ge- nomlysande. Med en stegrad förkalkning afsätta sig vartlika knutor på densamma: den blir matt, krithvit och ogenomskinlig. Vid ännu hårdare förkalkning består den af tvenne lager, som lätt låta skilja sig från hvarandra: det ena, yttre (figg. 13 och 15), som beskrifvet, krithvitt, knuttrigt och punkteradt af po- rerna; det andra, inre (fig. 14), glänsande hvitt eller gråaktigt, utan porer?). ;

Djurhusmynningens form är mera konstant en halfcirkel med rak eller mera konkav (fig. 13), mera sällan konvex proxi- mal-rand; men den visar en variaticn, som är af vigt, då än- darne af denna halfeirkel afrundas (fig. 16), en antydan till lik- het med former, som ännu mer förändrats från Porinidornas djurhustyp. Mynningens randborst kunna vara ända till sex eller sju (enligt Busk), men i de vanligaste fall med någorlunda

stark förkalkning och längre utvuxen koloni äro de alla för-

1) Jfr Busks Crag Polyzoa!

Anm. Alla dessa variationer förekomma äfven på Porina granifera (incl. Le- pralia pyriformi), inom denna grupp en elongata-form, som dock skiljer sig såväl från P. Malusii som från P. ciliata genom den- runda formen på midtelporen.

?) Anm. Detta är det vanliga förhållandet på de äkta Escharinerna i hård för- kalkning. Vi se det redan i Busks Crag Polyzoa aftecknadt för Lepralia Bowerbankiana (pl. VIL, fig. 4) och Lepr. Haimeseana (pl. VIII fig. 1). I Celleporin-formernas ectocyst, liksom i deras djurhusform, se vi deremot ett närmande till de glattare Cyclostomerna. i

60 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

svunna!). Djurhusmynningens bredd varierar omkring 0,13 mm. och är således i allmänhet mindre än den på föregående art. Den minsta djurhusmynning jag uppmätt på P. ciliata var 0,103 mm. bred. ;

Ovicellerna äro jemnt runda (fig. 13) eller uppåt i den distala ändan trubbigt tillspetsade (fig. 16). Deras ectocyst är typiskt strimmig af radierande fåror och ribbor (fig: 13), som likaledes stundom äfven kunna igenfinnas på djurhusens ectocyst i dessas yngre stadium (fig. 16, det ännu icke färdiga djurhu- set), ett minne från Hscharipora-byggnaden; men ofta saknas denna karakter, och ovicellerna äro då liksom djurhusen krit- matta (fig. 16), gryniga i det yttre ectocyst-lagret och glänsande, släta på det inre, när förkalkningen hunnit så långt.

Avicularierna vexla så till förekomst som form. Deras antal och plats äro vanligen ett uti ettdera af djurhusens sidohörn med spetsen utåtriktad (fig. 13); men ofta saknas ‘de — så som förhållandet varit på den koloni af denna art i Hippothoa-växt, hvilken förelegat D’ORBIGNY vid hans beskrifning af Pyri- flustrella arctica — liksom de a andra sidan äfven kunna före- komma ett i hvart af djurhusets sidohörn — så som man från denna art svårligen lär kunna afskilja BUSKS Lepralia cali- fornica, der dock avicularierna blifvit mera framflyttade till närheten af djurhusmynningen. Vid sidan af dessa vexlingar star äfven deras olika storlek. Det vanligaste måttet på deras bredd vid mandibelns bas är omkring 0,05 mm. Men dessutom - variera de äfven till mandibelns form, som från att typiskt vara spetsigt triangelformig (fig. 13) kan förlängas till borst- form (fig. 16), då de således öfverga till vibracularier, sådana de af Busk blifvit observerade och beskrifna. Att denna för-

ändring på vissa lokaler eller under vissa förhållanden kan vara 1) Anm. Enligt Doktor A. BoEcks teckningar kan det mest proximala paret af dessa borst qvarstå äfven vid ovicellens utveckling. Detta har jag emel- lertid icke varit i tillfälle att observera, då ovicellens myuningsrand vanligen (figg. 13 och 14) fortsätter sig öfver djurhuset proximalt om dettas myn- ning och der begränsar en halfmånformig, mot djurhusmynningen konkavt sluttande area, inom hvilken den halfmånformiga poren inneslutes.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 61

konstant, är ytterst troligt; men sammanställd med den öfriga skillnad.

Till denna typiska Porina ciliata sluter sig i de arktiska hafven en form, hvars egendomliga utseende, en följd af hård förkalkning, större-djurhus och saknad af alla sekundära kolo- nial-bildningar, gör den äfven vid mindre förstoringar lätt igen- kännlig. Då. den är af vigt för jemförelsen med öfriga arters hårdare förkalkningar, gifva vi den ett eget namn, forma dura. Dess djurhus (fig. 17) äro tillplattade, åtminstone i koloniens yngre delar mera utdragna, ofta tungformiga. Blott längs djur- husens skiljofaror är -ectocysten genomborrad af en rad porer. hvilka stundom, liksom på Porina Malusii, kunna urskiljas äf- ven distalt om djurhusmynningen men lika ofta under den mera stegrade förkalkningen öfver hela djurhuset äro försvunna, Ectocystens yttre lager är matt, jemnt fin-vårtigt; det inre lagret glänsande, med mindre tydliga vårtor. Det är för öfrigt äfven förkalkningssättet, som gifver denna form ett godt kän- netecken, då ectocysten isynnerhet omkring djurhusmynningen förtjockas. Den sistnämnda blifver härvid betydligt insjunken, och distalt om densamma sväller ectocysten ofta i tvenne runda knutor med en grund fåra dem emellan. Djurhusmynningen har vanligen den typiska halfeirkelformen i behåll, med en bredd varierande omkring 0,15 mm. och i de flesta fall med en kon- kav proximal-rand men kan, liksom den på den typiska P. ci- liata, afrundas; och, hvad vigtigare är, på de mest förkalkade djurhus ser man stundom denna proximal-rand, rak eller något konvex, i sin midt få en tand, om ock denna obetydlig.

Till utseendet skiljer sig denna dura-form således betydligt från den typiska P. ciliata. Den har snarare en likhet med Lepralia megastoma (BUSK), hvars upphöjda framsida och större sidoporer den dock saknar. Att den emellertid hörer hit, be- visas med säkerhet, när man på ett eller annat af de yngre djurhusen finner spår till den halfmänformiga midtelporen, som

här är flyttad hardt intill djurhusmynningens proximal-rand.

i 62 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Den förekommer icke sällsynt vid Spetsbergen — dock ej så allmänt funnen som den typiska formen — isynnerhet på skal af döda Myor och på stenar; och redan de yngre djurhusen äro straxt vid sin färdigbildning hårdt förkalkade. Man må uppfatta dess förhållande till den typiska P. eiliata huru som heldst — i jemnbredd med andra Eschariners mera tydliga form- betyda någon artskillnad —; det kan måhända kasta ljus öfver förhållandet mellan Cragens L. megastoma, hvilken jag dock endast känner efter Busks,Crag Polyzoa, och P. Malusi, som tyckas på samma sätt stå hvarandra nära. Vi se åtminstone, att midtelporen, huru vigtig karakter den. än må vara, ej alltid såsom sadan kan användas. Att detsamma gäller om de öfriga porerna, finna :vi här, liksom förut vid Membranipora mono- stachys, der dock förkalkningsgraden långt mindre kunde inverka.

En annan form, hvars djurhusbyggnad är så öfverensstäm- mande med den pa Porina ciliata, att man svårligen skall kunna finna annat än ett mer eller mindre 1 variationerna till artskill- nad, är en Hschara-växt, hvilken jag fått tillfälle undersöka vid Köpenhamns Zoologiska Museum, der den förvaras, tagen i Me- delhafvet, Med Fschara-växten har emellertid medföljt en för- ändring af djurhusmynningens form (fig. 18), hvilken vi dock redan på den typiska Porina ciliata sett antydd. Djurhus- mynningen, hvars största bredd är ungefär 0,15 mm., far nem- ligen till sin form en större cirkeldel — proximal-randen blifver följaktligen mindre, temligen konstant något konkav —; den blifver också insjunken; men detta är här en följd af den di- stala djurhusändans mindre utveckling i förening med en större utveckling af de närmast yngre sidogrannarnes sidohörn, hvilka stöta tätt intill denna mynning, 1 hvilken följaktligen tvenne skiljofaror mellan djurhusen från hvar sida inmynna. Den half- månformiga midtelporen är temligen stor men stundom otydlig och tillslutes liksom djurhusmynningarne på de äldre \lelarne af stammen. De öfriga porerna äro jemnt spridda: störst äro de

i raden längs djurhusens skiljofaror, i hvilka senare en sekundär

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 63

list utvecklar sig. Till sin ställning och form öfverensstämma avicularierna med dem pa Porina eiliata; stundom förekomma de ett i hvart sidohörn af djurhuset. Oviceller hafva icke varit utvecklade pa det exemplar af denna Zschara (auctt.), hvilket vi haft att undersöka. Stammens form liknar mest Porella levis, blott att den obetydligt, och detta mest i topparne, tillplattas; den öfverensstämmer äfven med den sistnämnda i djurhusens till- slutning, som tidigare och mera fullständigt förekommer på den ena sidan af stammen. Den visar dessutom — hvad redan här är värdt att observera, ehuru vår Nordiska Fschara cervicornis har det ännu tydligare utveckladt — på ett ställe en början till öfverväxningslager, der djurhusen äro Celleporin-likt upp- resta, blåsformiga, med mynningen, som dock bibehåller sin ka- rakteristiska form, i toppen, försedd med fyra randborst, och med den halfmanformiga poren liksom de öfriga porerna och aviculariet på vanligt afstand och i vanlig ställning i förhållande till denna. Vi känna dessa öfverväxningslager redan fran Cy- clostomernas ordning; äfven inom Escharinernas grupp skola vi finna dem på flera former, vanligen med en tendens till den Celleporina djurhustypen.

En annan utbredning ofvanpa denna Porina i Eschara-växt (auctt.) tyckes hafva en annan betydelse. Dess början är visser- ligen förstörd, men den synes svårligen kunna stå i något di- rekt knoppningsförhållande till den äldre kolonien, då djurhuset under ' dess bortskrapade början uti ingen man är förändradt. Den bär således utseendet af att vara uppkommen genom em- bryonal utveckling: ett embryo af samma art, måhända från denna koloni sjelf, har fästat sig på detta ställe. Med denna uppfattning öfverensstämma också de olikheter vi finna mellan denna Lepralia-formade (auctt.) koloni och Eschara-stadiet, ty djurhus, avicularier och midtelpor öfverensstämma till formen i båda, men uti Zepralia-kolonien (fie. 19) äro de betydligt mindre, oaktadt de tilltaga i storlek fran koloniens början till dess yn- gre delar. Sa var den äldsta djurhusmynningen 0,078 mm. bred;

den yngsta hade detta matt 0,097 mm. Ett avicularıum var

04 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

0,027 mm. bredt vid mandibelns ledgang, medan vi på Eschara- kolonien se detta mått = 0,094 mm. Åfven här se vi således ett exempel på den allmänt gällande lagen för koloni-delarnes tilltagande storlek under Bryozoernas tillväxt. Kolonien är för öfrigt föga förkalkad, jemnt och temligen tätt punkterad af i quincunx ställda porer.

Vid sidan af de båda nordiska arterna Porina Malusii och P. ciliata står vidare i Söderns haf ett slägte med ledad stam- form, Tubucellaria (D’ORB.), som visar, att denna familjtyp kan tillväxa på ett från Lepralia-stadiet ännu mera afvikande växtsätt. Om vi bland dessa former välja t. ex. en Tubucel- laria mutica (BUSK, Quart. Journ. Mier. Sc., vol. III, p. 321, pl. IV, figg. 2 och 3), se vi äfven 1 djurhusformen en tydlig tillväxt-förändring, som visar sambandet med de former äfven i var nordiska fauna, som få sina djurhusmynningar cylindriskt förlängda. Af dessa eger Nordens fauna två arter, som efter vår nuvarande kunskap skulle förenas i ett slägte, hvilket man i motsättning till den i upprest växtsätt ledade Tubucellaria ma kunna benämna Anarthropora, ty det slägtnamn SARS uppställt för den ena af dessa arter, Quadricellaria, var redan förut af D’ORBIGNY i en helt annan bemärkelse använd och bör således till undvikande af oreda bortkastas, om ock D’ORBIGNY’s Qua- dricellaria vid en bättre revision af Bryozo-genera skulle komma att inrymmas bland Cellariorna. Vid uppställandet af ett sa- dant slägte som Anarthropora gäller emellertid vår ofvansta- ende anmärkning, att det endast kan vara berättigadt, så länge man ej på de hithörande ledade stammarne, som redan hafva sitt namn, känner djurhusförändringar från den gemensamma typen, som fullt motsvara dem på detta slägte.

Hit föra vi först en af BUSK uppställd art,

Anarthropora monodon,

den vi blott känna i ZLepralia-växt och hvilken kommer serde- les nära den af JOHNSTON uppställda arten Lepralia simplex. Enligt BUSKS noggrannare undersökningar och figurer är emel-

,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 65

lertid den sistnämnda försedd med sinus uti djurhusmynningens proximala sida och således att hänföra till en annan grupp.

A. monodon är vid Spetsbergen funnen på åtskilliga stäl- len, ehuru icke synnerligen rikligt, på alger, Ascidior, maskrör och Rhynchonella, från 3 ända ned till 30—50 famnars djup. Fran sydligare trakter, ”Nordsjön utanför Norge”, är den af Baron UGGLA insänd till Riks-Museum, utbredd pa Gorgonia och sten från 200—300 famnars djup, dock i en variation, som mähända kan blifva berättigad till ett eget namn, om man lyc- kas visa, att den eger en serskilt betydelse för en vidare form- utveckling.

Djurhusformen (figg. 20—22) är här oval: den nedliggande delen är bukigt konvex, jemnt punkterad af i quincunx ställda porer; den uppresta cylindriska mynningsdelen, hvars diameter vi uppmätt till 0,156 mm., är proximalt vid basen genomborrad af den likaledes runda och vanligen cylindriskt förlängda mid- telporen. Vanligen saknas alla randborst; men på de yngre djurhusen (figg. 21 och 22), isynnerhet i de mindre kolonierna, finner man dem till ett antal af fyra eller två. Vid djurhus- mynningens cylindriska förlängning qvarsta de (fig. 22) såsom lister i dennas vägg; men i toppen skjuta de fritt ut derifrån.

Ovicellen (fig. 20) är en jemnt rund uppsvällning, distalt infogad längs den uppresta mynningsdelen: stundom har den en hel ectocyst, stundom se vi den genomborrad af porer liksom djurhusets ectocyst, men då glesare. | ;

Avicularier förekomma ej pä de kolonier vi undersökt af den mindre, vid Spetsbergen vanligare varieteten, som dessutom varit mindre hardt förkalkad. Den större varieteten deremot, som varit typen för BUSKS beskrifning och figur af Lepralia monodon och hvilken vi fran Spetsbergen endast känna i en temligen otydlig koloni pa Rhynchonella, men som är serdeles väl utvecklad i de ofvannämnda af Baron UGGLA insända exem- plaren, far slutligen avicularier och är betydligt hardare förkal- kad, oafsedt det att den liksom de öfriga Lepralior, Diastoporor

0. a., såsom vi vid de sistnämnda anmärkt, pa detta stora djup

66 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

i Nordsjön genom ett för dem troligen fremmande öfverdrag får en gulbrun färg.

Skillnaden i storlek träffar emellertid hufvudsakligen endast den nedliggande djurhusdelen, ty den uppskjutande mynnings- delen har ungefär lika stor diameter (= 0,15 mm.) åtminstone på tvären. Förhållandet är nemligen här (fig. 23), att denna mynningsdel vanligen är upptill distalt-proximalt inknipen och har den proximala sidan nästan plan allt från sin bas. Härtill kan man emellertid äfven på den mindre varieteten finna en och annan antydan, om också obetydlig, liksom man på denna större varietet stundom ser mynnings-cylindern temligen jemn och helt rund. Mera konstant synas deremot de båda varieteterna af- vika från hvarandra i den tubformiga midtelporens ställning. Den större varieteten har den nemligen ofta snedställd åt ena sidan på en uppsvällning af den proximala delen utaf mynnings- cylindern. Och, hvad ännu mera är, med detta förhållande ser man också poren och uppsvällningen kunna utveckla sig till ett avicularium, hvars spets riktas snedt upp emot djurhusmynnin- gen (ungefär som på den äfven af BUSK beskrifna Eschara di- "stoma) och som vid mandibelns ledgång har en bredd af 0,05 mm. Åfven den distala sidan af mynnings-cylindern sväller ofta upp och kan då till och med förekomma kölad och får liksom den proximala sidan en rund por. Da oviceller för öfrigt tyc- kas saknas, hafva vi troligen att i den sistnämnda uppsvällnin- gen se deras motsvarighet. Till följe af de mera tätt sittande porerna och den hårdare förkalkningen på nedliggande djurhus- delen, har denna ett mera nätlikt utseende, hvilket dessutom redan på de mindre förkalkade, yngre djurhusen visar sig, der ectocysten är förtjockad uti anastomoserande ribbor, hvilka som vanligt tydligast framträda vid djurhusens sidor. Kolonierna af denna större varietet (fig. 24) utmärka sig slutligen åtminstone delvis genom en söndring i nästan jemnbreda förgreningar, som gör dem redan för det obeväpnade ögat igenkänliga från de öf- riga i skorpor utbredda Eschariner, i hvilkas sällskap de före- komma.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 67

Som man lätt finner, behöfva ej karakterer saknas till skill- nad mellan dessa båda varieteter af Anarthropora monodon; men olikheterna äro ej större, än hvad utvecklingen på många andra ställen på analogt sätt framvisar, och nyttan och nöd- vändigheten af en artskillnad kunna först framträda, då man finner den ena eller andra ega en serskilt systematisk- be- tydelse: I mynningsförlängningen på båda se vi emellertid ett närmande till Celleporin-typen. Annu tydligare framträder detta uti

Anarthropora borealis.

Denna art har visserligen först blifvit uppställd af SARS under namnet Pustulipora gracilis men med en så kortfattad beskrifning, att troligen ingen annan än auctor sjelf kunnat igen- känna densamma, hvarföre den också af BUSK med en riktig häntydan på' dess närmaste frändskap ånyo beskrifvits under namn af Onchopora borealis. Senare har visserligen SARS ut- förligare beskrifvit den såsom Quadricellaria gracilis; men då Quadricellaria-namnet här är obrukbart, hafva vi äfven deruti ett skäl att upptaga BUSKS artbenämning och undvika på detta sätt en annars möjlig förvexling med LAMARCKS Hschara graci- lis, hvilken likaledes är försedd med rund djurhusmynning och en rund midtelpor proximalt om denna och således troligen ef- ter en noggrannare” undersökning skall visa sig tillhöra denna familj.

I sin ungdom (fig. 25) äro djurhusen flaskformiga, liksom på föregående art, uppsvällda i den del, som ingår i sjelfva stammens sammansättning, och med den cylindriska mynnings- delen, hvars diameter vi funnit vexla mellan 0,12 mm. och 0,15 mm., snedt upprest från denna. Midtelporen är mera fri och tubformig, vid basen af djurhusets mynningsdel inställd.i dettas midtellinie. Vid hvarje sida af djurhuset, i jemnhöjd med mid- telporen eller något mera proximalt än denna (fig. 26), står ett rörformigt avicularium, som löper tätt utmed djurhusväggen och

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 5

68 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLIMGAR, 1867.

i sin mynning har en halfcirkelformig mandibel, hvars fria rand är riktad utåt från djurhuset, således i en motsvarande ställ- ning till avicularierna pa Porina ciliata, och hvars bredd vid ledgången är ungefär 0,06 mm. På dessa unga djurhus äro de mindre porerna i ectocysten, hvilka för öfrigt endast visa sig vid djurhusens skiljoränder, föga markerade; ectocysten är glän- sande hvit, slät eller blott med svag granulering af småvårtor, en knuttrighet, som dock på somliga grenar starkare framträder och gifver dem en mattare glans. Med en stegrad förkalkning framträda emellertid sidoporerna sekundärt desto starkare: de- ras ränder höjas, isynnerhet utåt vid djurhussidan, hvarvid också skiljofårorna mellan djurhusen fyllas af en kalklist, till hvilken de sekundära porernas ränder der sammansmälta (fig. 26). Un- der den vidare förtjockningen af kalkväggen utvecklas dessa porer till rör, avicularierna inhöljas i kalklagret, så att blott deras mynning blifver i niveau med djurhus-ytan, midtelporen och djurhusets cylindriska mynningsdel förlängas, så att den förra kommer att mynna ännu högre (mera distalt) i förhål- lande till avicularierna, hvarjemte också en och annan oregel- bundenhet uppstår i dessa senares läge. Det kalklager, som sålunda afsätter sig, är strimmigt af längsgående faror med runda smalister (figg. 28 och 29), som slingra sig rundt om de mynningar (af djurhus, porer och avicularier), som ännu genom- bryta kalklagret, der endast raderna af sidoporer, med sitt vid snedt ljus genomlysande lumen, numera utmärka skiljolinierna mellan djurhusen. Slutligen försvinna emellertid äfven sidopo- rerna (fig. 28), och stammen har då ett utseende, som vore den en hardt förkalkad Pustuliporid: detta desto mera, då djurhus- mynningens lock ligger: doldt i djupet af den cylindriska myn- ningsdelen och avicularierna kunna förkrympas eller jemte mid- telporerna blott qvarsta sasom spridda hal i det strimmigt glän- sande kalklagret (fig. 28).

För den öfriga beskrifningen hänvisa vi till SARS och AL- DER, blott med tillägg, att ovicellen har en motsvarande plats

och föga större utveckling än den distala uppsvällningen vid

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFSBRYOZOER. 69

djurhusmynningen på den större varieteten af Anarthropora monodon: och då man stundom finner öfvertaliga avicularier, hvilkas utveckling vi dock ej kunnat följa med direkt observa- tion, låta sig dessa troligen förklaras såsom sekundära bildnin- gar under förkalkningen, en utbildning af dessa porer, hvilken vi härnedan skola finna på ett Lepralia-stadium till Porella

lavis.

Till de lokaler, hvilka SARS fran Norge uppgifvit för dess . förekomst, kunna vi tillägga, att den af Doktor CHYDENIUS vid Svenska Expeditionen till Spetsbergen 1861 upphemtades med Bulldog-apparaten från ett djup af 600 famnar vid 77° 5’ nord. Lat. och 10° 5 östl. Long. Riks-Museum eger den dessutom ”från Kattegat”, insänd af ANDERS ÖLSSON från Käringön, och från Koster-sundet vid Bohuslän, tagen från 120—130 famnars djup. Prof. LOVÉN kände denna art redan 1835, hvilket hans teckningar från denna tid utvisa.

Vid Anarthropora borealis hafva vi redan hunnit till en af ytterligheterna i Escharinernas utveckling, der typen är så för- ändrad, att den a ena sidan är en af öfvergångarne till Celle- porinerna, a andra sidan närmar sig Cyclostomerna. Som Anar- thropora i detta hänseende förhåller sig till Pustuliporidorna, sa visar ett annat slägte bland Chilostomerna, Zletepora, en motsvarande likhet med Horneridorna. Men der — savidt vi ännu kunna bedöma dessa former — synes det, som om när- mandet mellan de båda Bryozo-ordningarne utginge från ett an- nat håll, och Retepora-formerna visa olikheter, hvilka vi först senare, med ledning af andra former, kunna förklara. Oaktadt derföre Anarthropora och Retepora hafva betydlig likhet i sy- stematisk betydelse och visa likheter med hvarandra så i djur- husform som förkalkningsgrad, måste vi dock, åtminstone för

närvarande skilja dem långt från hvarandra.

Närmare intill Flustrin-typens djurhusform sluter sig at ett annat häll en familj, den vi efter det äldsta genusnamnet

benämnt

70 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. Myriozoide,

som främst utmärker sig genom en mera tillplattad djurhus- form, hvilken äfven pa stamformen har sitt inflytande, da denna kan uppträda som Lepralia, Hemeschara och tillplattad Hschara — för att tala enligt föregående författares uttryckssätt — eller ock, liksom pa Cellaria bland Flustrinerna, da de kilformiga djurhusen sammanställas till eylinderformig stam.

I den första formserie, vi här anträffa, är djurhusmynnin- sens enklaste form, som stundom qvarblifver oförändrad, rund eller rundadt fyrkantig; men genom de proximala hörnens vinkel- lika eller stundom process-lika inväxning 1 mynningen och proxi- mal-randens jemna utfyllning i en båge deremellan uppstå öfver- sangar till halfeirkel-formen med rundad sinus i den annars räta proximal-randen.

Från de arktiska regionerna känna vi en form i Lepralia-

och Hemeschara-växt, hvilken vi' benämna

Escharella porifera, d

som med alla sina förändringar är en bland de mest omvex- lande arter vi känna och genom detta förhållande blifver en lämplig utgångspunkt för uppfattningen af olikheterna mellan de öfriga. |

Djurhusformen är rhombisk '(fieg. 30, 33 och 40) eller fyr- kantig (figg. 36, 37, 39 och 41) med konvex framsida (figg. 33 och 36) eller mera plan (figg. 36 och 39), i hvilket hänseende man kan urskilja tvenne varieteter, hvilka dessutom äfven i an- dra förhållanden skilja sig från hvarandra, ehuru talrika öfver- sangar göra artskillnad omöjlig. Den konvexa liksom den platia formen genomgar nemligen icke blott djurhusens utan äfven de öfriga kolonial-organernas byggnad och gifver säledes alltigenom at de båda varieteterna ett mot hvarandra egendomliet utse- ende. Men den platta formen är i sin ungdom (jfr. figg. 40 och 41) esomoftast konvex, och i sina vidare förändringar gå de bada varieteterna bade nära och parallelt med hvarandra.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 71

Djurhusmynningens första form är rund, med en diameter af ungefär 0,23 mm.; men mynningslockets ledsang förstärkes genom processlika inväxningar (fieg. 31 och 38, a) från proximal- hörnen, hvilka dock sedermera utjemnas med den öfriga proxi- mal-delen (fig. 32), sa att denna far formen af en jemnt böjd utbugtning alltifran processernas spets.

Före avieulariets utveckling ser man proximalt om djur- husmynningen (fig. 38, b och fig. 40) tvärs öfver djurhuset en ringformig fördjupning, och den senare utvecklade avicularie- uppsvällningen (figg. 31, 34 och 36) sträcker sig längs hela djurhusmynningens proximal-del. Oftast är detta avicularium lagt, så att dess mynning på somliga djurhus (figg. 32 och 39) till och med har utseendet af att ligga i plan med djurhusets framsida, der denna är kancellerad, hvilket isynnerhet tillkom- mer den platta formen. Stundom är det emellertid upprest (figg. 33 och 34) och detta isynnerhet med sin proximala ända, sa att dess mynning sluttar tillbaka mot djurhusmynningen. En bland dess vanligaste variationer, som oftast framträder på den platta varieteten med lagt avicularium (fig. 39), är en vridning af mynningen at höger eller venster, så att den stundom är helt tvärställd. Mandibelformen är utdraget rundad (figg. 30 och 39) eller mot spetsen utvidgad i en antydan till spadform (fig. 35), så att då dess ledgång kan uppmätas till 0,05 mms. bredd, är dess största bredd i närheten af spetsen närmare 0,06 mm. Å andra sidan förekommer emellertid, åtminstone pa den konvexa varieteten (fig. 36), en antydan till avicularie-mandibelns till- spetsning. Åfven vid avicnlarie-mandibelns ledsang (figg. 31 och 32) inskjuta tvenne processer midt emot hvarandra fran sidorna.

Djurhusmynningens sekundära kantbilduing — en förläng- ning af den primära, liksom vi sett det pa Anarthropora — är rätt uppstaende, således rund i distaldelen, ungefär som pa +1. ınonodon, men samtidigt dermed reser sig avicularie-uppsväli- ningens öfre kant och bildar den proximala delen af den sekun-

dära mynningen, sa att denna, gemensam för djurhus och avi-

72 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

cularium får en cirkelsectors form, ehuru den sistnämnda upp- resningen är så tunn, att den primära djurhusmynningens proxi- mal-rand fortfarande är den tydligast framträdande begränsnin- gen åt detta håll (figg. 30 och 39).

När ovicellen utvecklas (figg. 30, 33—36 och 41), samman- hänger dess mynningsrand med den sekundära djurhusmynnin- gens. Ovicellernas form (figg. 30, 33, 36, 39 och 40) är jemnt rund (på den konvexa varieteten) eller mot mynningen tillplat- tad (pa den platta varieteten), hvilka olikheter äfven hafva in- flytande pa den med, djurhusen och avicularierna gemensamma sekundära mynningen, hvars sidokanter dessutom i förra fallet vanligen äro mera uppresta.

De största olikheterna i artens utseende ästadkommas emel- lertid här, som vanligt, af den tilltagande förkalkningen. De yngre djurhusen (figg. 30 och 32) liksom ovicellerna (figg. 30 och 39) hafva nemligen ectocysten öfver hela sin framsida ge- nomborrad af temligen stora, i quincunx spridda porer, hvaruti denna art närmast påminner om den tätare genomborrade for- men af Anarthropora monodon. Af denna beskaffenhet eller blott föga mera utvecklad förblifver ectocysten pa den konvexa varieteten (figg. 33 och 36). När ectocysten öfver djurhusen ännu vidare förtjockas, bibehålla porerna sin vidd, eller äro de till och med utat utvidgade, hvilket mera konstant tillkommer den platta varieteten, så att deras begränsningar snart fa utse- endet af nätlikt ställda ribbor (figg. 39—4!). Eetocysten kan da till sin byggnad närmast jemföras med den pa Lepralia pal- lasiana, hvars förkalkning vi i en föregående afhandling beskrifvit, der de sekundära porerna uppsta pa samma sätt, ehuru bilden blifver något olika, derigenom att de der vanligen äro mera spridda. Pa den platta varieteten af Hscharella porifera täckas vanligen maskorna mellan dessa ribbor af en tunn kalkhud. Och liksom på Lepr. pallasiana reser sig här stundom en mucro proximalt om djurhusmynningen, i hvilket tillfälle aviculariet, der det utvecklas, sasom vanligen är förhållandet pa edentata-

formen, medföljer uppresningen med sin mynnings-spets.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 73

Den äfven i systematiskt hänseende vigtigaste förändringen af bada varieteterna tillkommer emellertid djurhusmynningens proximal-rand, hvars utveckling pa den typiska formen vi redan beskrifvit. Då nemligen förut mynningslockets ledgang pa ofvan- nämnda sätt uti de proximala hörnen blifvit förstärkt genom inväxningar fran randen, kan sedermera en likartad process för- siggå från proximal-randens midt (figg. 38 och 40). Vi hafva sett denna tand pa dura-formen till Porina eiliata; den äter- finnes vid en högre utveckling och isynnerhet vid starkare för- kalkning inom de festa utvecklingsserier af de följande Bryo- zoerna. Utan tvifvel är den en fortsättning af den utvecklings- gang, hvilken vi lagt till grund för förklaringen af hela Chilo- stom-typens utveckling från Ctenostom-typen, nemligen en suc- cessiv inskränkning af den böjliga delen af djurhusväggen för att derigenom vinna en fastare tillslutning för djurhuset. Här far nu således mynningslocket en fastare ledningspunkt icke blott vid ändarne utan äfven i midten af sin ledgång. Emellertid är det med denna förändring, liksom vi anmärkt det om manga andra sadana, att den uppträder med en viss sjelfständighet i förekomsten och dessutom far ett olika utseende efter de olika utvecklingsstadier, i hvilka den uppträder. Härigenom uppstå följande former, hvilka dessutom sasom variationer äfven i an- dra hänseenden i den grad utmärka sig från hvarandra, att de kunna förtjena sina egna namn. |

Der den konvexa varieteten af Kscharella porifera far en sadan midteltand i proximal-randen af den primära djurhus- mynningen, kan man nemligen af denna urskilja tvenne former, som dessutom från den typiska formen utmärka sig genom en egendomlighet i ovicellens byggnad.

Den ena af dessa former benämna vi Z. minuscula. Dess mynningstand (fig. 35) är bred, at hvardera sidan sträckande sig helt nära intill de vinkellika inskjutringarne från proximal- hörnen. Isynnerhet pa denna form är aviculariet högt upprest (figg. 33 och 34), med mynningen sluttande mot djurhusmyn-

ningen. Avicularie-mandibeln (figg. 34 och 35) visar starkt

74 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. .

markerade muskelfästen, som i hästhof-form följa dess kant. Aviculariemynningens bredd varierar mellan 0,07 mm. och 0,08 mm. Ovicellen är jemnt rund, ehuru stundom distalt något till- plattad och mera långsträckt. Pa tvären från dess sidor löpa tvenne lister hvarandra till mötes (fig. 33) i ovicellens höjd- punkt, dit en kortare list inskjuter från midten af ovicellens mynningsrand och vanligen äfven en svag sadan fran motsatt håll mot den sistnämnda. Alla dessa lister stöta här tillsam- mans till en rhombisk begränsning (ungefär med 0,02 mms. bredd) af en fördjupning (fig. 34), som troligen har betydelse af en aviculariebildning, sådan den på andra arter är bekant, ehuru vi ej med säkerhet kunna afgöra denna fråga, då för- djupningen endast varit täckt af en tunn hud utan mandibel- bildning. Ofta saknas emellertid hela denna list- (och avieu- larie (?)-)bildning, stundom på hela kolonien, stundom på de flesta djurhusen inom en koloni, och ovicellen är då slät, alltid utan tydliga porer i sin ectocyst. När ovicellen är utvecklad med sin konstant böjda mynnings-rand emot det konvext in- skjutande djurhus-aviculariet, är den sekundära, gemensamma djurhus- och ovicell-mynningen njurformig med en mellan 0,15 mm. och 0,18 mm. varierande bredd.

Den andra formen af den konvexa varieteten benämna vi E. majuscula. Dess midteltand i proximal-randen af den primära djurhusmynningen (figg. 36 och 38) är i sin fulla utveckling, savidt vi känna densamma, betydligt smalare men inskjuter äf- ven här i jemnbredd med de vinkellika sido-processerna och utskjuter mot hvardera af dessa i en sidotand, hvarvid den vanligen har ett tuklufvet utseende. Den sekundära djurhus- mynningen är dessutom här — äfven i förening med ovicell- mynningens rand, der ovicell är utvecklad — mera jemnt rund, ehuru den äfven förekommer proximalt afsmalnande mot avicu- larie-mynningen (fig. 38, d), och bibehåller den primära myn- ningens bredd af ungefär 0,23 mm. Avicularie-uppsvällningen är äfven här hög, med tydlig afsats mot djurhus-väggen; men

avicularie-mynningen är aldrig sa mycket uppskjutande som pa

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 75

förra formen, och dess mandibel har ofta en tillspetsad form. Djurhuset liksom ovicellen har en tunnare ectocyst. Den se- nare, som vanligen prickas fingerborgslikt af fördjupningar i ectocysten (ett minne efter porer), visar stundom samma teck- ning af lister som på den föregående formen; men ännu oftare saknas denna här. Slutligen utmärker sig denna form vanligen genom djurhusens betydligare storlek, så att man stundom kan finna dessa af 11 mms. längd. Likaledes synas avicularierna temligen konstant visa en bredd af 0,08 mm., den största bredd vi mätt på dessa organer till Escharella porifera.

Anm. Mot denna byggnad finna vi ingen säker skillnad i AL- DERS beskrifning och figur af Eschara Landsborovii 1 enkel och dubbel Hemeschara-växt från England, ty de enligt honom tyd- liga porerna på ovicellens ectocyst kunna svärligen gifva någon artskillnad utan visa snarare ett förhållande till vår arktiska majuscula-form, som motsvarar förhållandet mellan vår typiska porifera och minuscula-formen. Artnamnet Landsborovii var emellertid ursprungligen tilldeladt en annan form inom denna familj och kan således icke utan fara för förvexling här använ- das. Det återstår dessutom, innan man med säkerhet, och isyn- nerhet utan jemförelse med original-exemplar, kan identifiera den arktiska formen med den af ALDER beskrifna, att finna densamma ide mellanliggande boreala trakterna.

Annu mera egendomligt är emellertid utseendet af E. po- rifera, då den platta formen får en motsvarande mynningstand, i hvilken form vi då benämna denna art E. cancellata. Här äro då sidoprocesserna i djurhusmynningen (fig. 40) vanligen mindre utvecklade, och i de flesta fall (fig. 41) försvinna de. Den förut konkavt böjda proximal-randen af den primära djur- husmynningen blifver konvex och inväxer slutligen i form af en lag, spetsig tand, hvarifrån den nu deremot i en konkav böj- ning åt hvartdera hållet öfvergar i mynningens sidoränder. Djur- husmynningen blifver också härvid kortare, elliptisk, med längd- riktningen ställd på tvären. Annu mera framträder naturligt- vis denna mynningsform vid ovicellens utveckling (fiv. 41). Denna senare blifver här till god del höljd af den sekundära porbild- ningen öfver ectocysten, hvilken här är ännu starkare, än hvad

vi sett på de föregående formerna af denna art, och porerna

70 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

äro vanligen täckta af sin tunna, gula kalkhud. Avicularier saknas vanligen; blott på några fa djurhus har jag sett dem utvecklade med sin mynning och dennas rundade mandibel i sned ställning och i den sekundära djurhus-ectocystens plan. Deremot ser man på de flesta unga djurhus (fig. 40) anlaget till avicularie-uppsvällning proximalt och vid sidorna om djur- husmynningen i form af en intryckt area, som saknar sekundär porbildning öfver ectocysten. Vi känna denna form af Zscha- rella porifera endast från Isfjorden vid Spetsbergen, der den vuxit på Celleporaria inerassata och en bit af en död Balanus. Här utmärker den sig också — utan att vi derföre vilja påstå, att detta är något konstant — genom synnerligen korta och breda djurhus i raka rader. | | ;

I sina öfriga former är Escharella porifera icke sällsynt funnen vid Spetsbergen. Såsom Lepralia (auctt.) har den fästat " sig isynnerhet vid snäckor, Ascidior och maskrör; der den vuxit pa Sertularior, har den stundom rest sig från dessa i Heme- schara-form. Denna visar på sin baksida (fig. 37) djurhusens fyrkantiga" begränsning esomoftast distalt utdragen i en spets. Ectocysten pa denna sida saknar framsidans stora porer och undergar aldrig en sa stark förkalkning. I sina yngre stadier, och der den växer på snäckor, har Escharella porifera en bla- aktig färg; i de hårdare förkalkningarne och pa Aseidior gulnar den eller bleknar till gulhvit.

I sin utveckling har denna art visat sig ega ett flustrint ursprung, oaktadt vi icke sa fullständigt kunnat följa detta, som hvad vi nedan skola se pa Porella levis i Lepralia-sta- dium, hvilken visat sina utvecklingsförändringar pa samma Pe- cten fran Spetsbergen. Det äldsta, ännu öppna djurhuset i en ung koloni (på äldre kolonier är detta vanligen tillslutet) är nemligen elliptiskt skifformigt, ungefär liknande det andra djur- huset i fig. 109, men med en konvext sluttande, rundad proximal- förlängning. Den ursprungliga mynnings-arean har en längd af ungefär 0,35 mm. och en bredd af ungefär 0,25 mm.; dess kant

är upprest, skarp; dess största del täckes af en insänkt, konkav

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 77

täcklamell, som saknar de senare bildade djurhusens stora po- rer och i den distala ändan af mynnings-arean lemnar en half- cirkelformig mynning af ungefär 0,19 mms. bredd och 0,12 mms. längd från midten af den nagot konkava proximal-randen till motsvarande punkt på den jemnt böjda distal-randen, hvilken sammanfaller med djurhusets distal-ända. Alla randborst sak- nas, men efter de variationer vi-i detta hänseende känna för andra arter, kan man ej af ett exempel göra en regel, liksom det ingalunda är otroligt, att mera Tata-formiga ursprungshus kunna framvisas i kolonier af denna art. Mellan de närmast yngre djurhusen ser man, att kalklisten i skiljofarorna ursprung- ligen är dubbel; hvar del tillhörande ett djurhus: sedermera sammansmälta dessa delar till en enkel list, som slutligen för- svinner i de starkare förkalkningsstadierna.

Anm. Den af Hıncks (Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 206, Pl. XL, fig. 3) beskrifna Zepralia ochracea visar i djur- husformen, 1 byggnaden af djurhusens eetocyst och i avicula- riernas form betydliga likheter med Zscharella porifera; men djurhusmynningens form — att döma efter Hıncks figur — skiljer dem från hvarandra. Den förra synes oss ega sin stör- sta vigt, deruti att den visar, hvilka betydande variationer i storleken aviculariet inom en koloni kan undergå, 1 hvilket hänseende Escharella porifera endast visat obetydligare olik- heter, nemligen för avicularie-mynningens bredd en vexling mellan 0,05 mm. och 0,08 mm, vid en längd på denna myn- ning af ungefär 0,12 mm.

Vid sidan af Escharella porifera ställa vi en annan ark-

tisk form, Escharella palmata,

om hvilken redan SARS anmärkt, att den paminner om Flustrin- typen. Djurhusformen (fig. 43) är nemligen tillplattad, fyrkan- tigt-skitformig (parallelipipedisk). Som vanligt är dock vid för- dubblingen af en djurhusrad det äldsta djurhuset i den nya ra- den proximalt tillspetsadt. Till denna likhet med Flustrinerna kommer äfven ectocystens hornartade utseende pa de unga djur-

husen i utvecklingstopparne.

78 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK -AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Djurhusmynningen är rundadt fyrkantig (fig. 45), i de yn- gre stadierna med såväl proximal- som distal-randen jemnt böjd i bage mellan ändarne af de mera räta och parallela sidorän- derna. Med äldern och aviculariets utveckling ser man emel- lertid ofta den förut konkava proximal-randen blifva konvex. I proximal-hörnen (fig. 45) uppsta nemligen äfven här vinkellika inväxningar fran mynningskanten till förstärkande af mynnings- lockets ledgang. Mellan dessa fortgar sedermera den proximala utfylIningen till en jemn, konkav båge eller slutligen, dock icke alltid, till en konvex form för proximal-randen. Den fullbildade djurhusmynningens bredd är ungefär 0,23 mm., och dess längd fran midten af proximal-randen till motsvarande punkt på distal- randen ungefär 0,15 mm. |

Avicularie-uppsvällningen gar äfven här rundt om den proxi- mala och sidokanterna af djurhusmynningen; men sjelfva upp- svällningen, liksom avicularie-mynningen, är här mera utdragen och upprest i batstäf-form uti proximal riktning öfver djurhu- set. Avicularie-mandibelns form visar oss här en vigtig varia- tion, då den stundom på samma koloni, vanligen dock på skiljda kolonier, såväl förekommer afrundad (figg. 43 och 44), eller till och med i en antydan. till skedform nagot utvidgad i sin fria ända, som ock mot denna tillspetsad i triangelform (fig. 46). Vi se således, att dessa skillnader i avicularie-mandibelns form atminstone här icke hafva nagon betydelse af artskillnad. Lik- som på HINCKS'S Lepralia ochracea, sa vexlar dessutom äfven här avicularie-mandibelns storlek. Sa kan man uppmäta de rundade mandiblarne till en längd mellan 0,25 mm. och 0,33 mm. vid en ledgangsbredd af 0,09 mm. och en triangelformig mandibel var 0,15 mm. lang med en ledgångsbredd af 0,08 mm.

Da aviculariet proximalt och pa sidorna omeifver djurhus- mynningen, bildas dennas sekundära mynningskant till största delen genom en uppresning fran öfre kanten af avicularie-upp- svällningen; och när den jemnt runda, af porer i quincunx ge- nomborrade ovicellen (fig. 44) utvecklas, löper denna sekundära

kant pa hvar sida at det distala hållet upp i en sväng inåt

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 79

öfver ovicellens framsida, åt det proximala hållet i en mot- svarande sväng inåt mot avicularie-mynningen. På midten är hvarje af dessa den sekundära mynningens sidokanter inböjd (fig. 46) och ofta vinkel-likt eller i en sväng upprest och in- skjutande.

I sina första utvecklingsstadier stodo dessa djurhusmynnin- gar och avicularierna, hvad både form och ställning beträffar, närmast hvad vi sett på #. porifera; men i det stadium, dit vi nu följt djurhusmynningarnes, aviculariernas och ovicellernas utveckling, lisger ännu närmare tillhands en jemförelse med Eschara propingua och dess anförvandt Fschara patens, för hvilka vi nedan skola redogöra. Denna likhet träder ännu star- kare fram vid de sekundära porernas utveckling öfver djur- husens ectocyst. Denna har nemligen nu blifvit mera kalkhaltig; i skiljofårorna mellan djurhusen har bildat sig en kalklist, från hvilken ribbor till sekundär porbildning (figg. 43 och 44) på vanligt sätt börja inskjuta öfver djurhusets framsida. Liksom vi skola se på de nyssnämnda arterna, uppstå emellertid dessa ribbor först och starkast vid sidan af ovicellerna (till djurhusets närmast äldre sidogrannar) och avicularierna, medan de länge förblifva otydliga eller svaga på de öfriga ställena. Senare kunna de utbreda sig öfver största delen af djurhusets framsida, der icke denna täckes af aviculariet, men vanligen är midtel- delen proximalt om detta fri från sekundära porer och. i stället starkare förkalkad, i hvilket fall endast en rad af stora se- kundära porer går längs sidoränderna af hvarje djurhus.

Stammen bibehåller fortfarande en gulaktig färg. Dess form är en bland de egendomligaste vi känna, men synes äfven tillkomma en art inom Porinidornas familj, nemligen BUSKS Eschara flabellaris. I bladlik, tunn FEschara-form reser den sig och fördelar sig dichotomiskt. Men när en dichotom hunnit färdigbilda sig, eller till och med (fig. 42) innan de nya delarne hunnit upptill utvidga sig i likhet med de äldre, afbryter sig stammen genom en inknipning på tvären straxt ofvan de nya

delarnes bas, hvilket är det vanligare, eller högre öfver eller

80 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

under denna, ofta pa bada ställena samtidigt, sa att den sön- derfaller i olika stycken, det ena ofvan det andra. Någon regelbundenhet i denna afbrytning se vi ej på de exemplar vi haft att undersöka, och de nämnda inknipningarne taga sin plats utan afseende på djurhusens ställning, så att efter stam- delarnes söndring äro djurhusen 1 tvärsnittet afbrutna och till-

slutas ej vidare i brottet.

Denna frivilliga afbrytning af stammen har tydligen sin motsvarighet i de ledade Bryozoformernas ledgångsbildning, blott att sambandet mellan stamdelarne der bildades af sjelfva djur- husen, här åter genom en rottradsbildning, som utgar från dessa. Rottradarne (fig. 42) uppstå nemligen — att döma efter deras utgängssätt från djurhusen, då vi ej ega någon direkt observa- tion om deras utveckling — sedan de sekundära porerna blifvit bildade och såsom en blåslik uppsvällning ofvan dessa med en vägg af hornartadt utseende, hvilken utväxer 1 rörform ned längs stammens sida, tätt fastvuxen till denna. I sin tillväxt nedåt sammanväxa dessutom rottrådarne med hvarandra till fasta knippen, hvilkas styrka ökas genom de enskilta tradarnes förgreningar med bibehållande af deras ursprungliga tjocklek.

Anm. Sars skildrar dessa rotträdar tillväxande och förgrenande sig uppåt, der de slutligen skulle fästa sig vid djurhusen ge- nom sammanväxning ne dessa. En näsot motsvarande ni veckling hafva vi visserligen sett på Cellularior och Bugulor, der en rottråd från den ena sidan af en grenvinkel kan växa upp längs stamdelen på den andra sidan. Det skulle således enligt Sars vara rottrådar- från den nedre delen af stammen — måhända ligger för hans framställning den tanken till grund, att endast den nedre stamdelen kan utsända rottrådar — som först omslingra det maskrör, vid hvilket Zscharellan fästat sig, och sedan uppväxa längs stammens sidor; men rotträdarnes föreningssätt med djurhuset talar häremot, och medan vi aldrig lyckats finna en verklig förgrening af en rottråd uppåt, hafva

vi deremot tydligen sett dem förgrena sig i tillväxten nedåt.

Escharella palmata är första gången tagen af Prof. LOVÉN

vid Spetsbergen, sedermera är den af Prof. SARS och Doktor

DANIELSSEN (enl. D:r BoECK) funnen vid Finmarken. MALM-

GREN tog den 1861 i Henloopen-Strait vid Spetsbergen, der

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 8I

den liksom vid Finmarken synes föredraga maskrör till fäste, pa fin, fet lerbotten vid 50 famnars djup. Doktor BorcK eger den från Karmön vid Norge. Den är således utbredd äfven i

de boreala trakterna, ehuru den egentligen synes vara arktisk.

Anm. Vi bibehålla det af-Sars uppställda namnet för denna art, ehuru det är mindre lyckligt valdt, då redan FLEMING begagnat namnet Üellepora jalmata. Detta är emellertid, såsom först JOHNSTON anmärkt, synonymt med Discopora (Eschara) Skenei — och FLEMINGS korta beskrifning lemnar åtminstone intet hinder för att antaga riktigheten af JOHNSTONS tydning, hvar- före namnet palmata visserligen ånyo var brukbart —; men frågan qvarstär, huruvida det var lämpligt af Sars att äter- införa detsamma för den art, som han ställde vid sidan af Eschara Skenet.

Avicularie-mandibelns variationer på denna art mellan den utdraget rundade och triangulära formen, liksom variationerna 1 utbredningen af de sekundära porerna, visa, att vi uti när-

heten af de båda föregående hafva att ställa

Escharella Legentilii,

ty i sitt fullt utvecklade, typiska tillstånd (fig. 52) står denna så nära Escharella palmata med spetsig avicularie-mandibel, att en fråga till och med vore berättigad, Huruvida de verkligen äro skiljda arter. Den ende, mig veterligen, som paaktat denna likhet, är Doktor BOECK, som i sina manuskript, hvilka han godhetsfullt lemnat till mitt begagnande, benämnt den sist- nämnda arten Fschara reticulata, således med samma artnamn, hvilket MAC GILLIVRAY förut gifvit at Zscharella Legentili. Emellertid framträda 1 utvecklingen för den senare vissa olik- heter från föregående art, hvilka jemte dess utvecklingsstadiers egendomliga förekomstsätt göra oss berättigade att för den- samma bibehålla ett eget namn.

Från Spetsbergen känna vi nemligen en form, hvars bety- delse vi vilja uttrycka genom namnet prototypa, som i sin djur- husmynnings förändringar visar sig motsvara ett yngre utveck- lings-stadium till den i de boreala och södra trakterna temligen

allmänna, typiska E. Legentilü. Den förra har i början (fig.

32 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. 2

48) en cirkelrund djurhusmynning, vanligen 0,23 mm. bred, och vid ledsangarne för dennas lock bilda sig (figg. 47, 48 och 49), liksom vi redan vid Escharella porifera beskrifvit dem, en från hvar sida, två inskjutande kalkprocesser från mynnings-randens proximal-hörn. Den proximala delen af djurhusmynningens rand undergar sedermera samma förändring (fig. 49), som den på cancellata-formen af E. porifera, blott att tanden på EH. Legen- tili utbildar sig trubbig. För öfrigt stå de nämnda båda ar- terna hvarandra så nära, att i de flesta fall endast avicularie- formen och den spetsiga avicularie-mandibeln kunna tjena sa- som säkra karakterer för E. Legentilit i detta stadium. Avi- cularie-uppsvällningen är nemligen som oftast mera proximalt utdragen öfver djurhusets framsida (figg. 47 och 48), eller, der den varierar med en mindre utsträckning, omsluter den atmin- stone icke djurhusmynningen med en sa stor del af en ringform: som pa HE. porifera. I de djurhus deremot, som sakna avicu- larium, gå de båda arterna öfver i hvarandra, ty äfven EZ. Le- gentilii kan i detta stadium vara kancellerad af djupa (jfr. fig. 47) sekundära porer öfver hela djurhusets framsida. När emel- lertid ovicellerna uppträda på denna HE. Legentilü, i det sta- dium da en förvexling med £. porifera vore närmast, utmärka de arten genom sin starkare utvecklade kancellering på ecto- cysten, hvars sekundära porer här ännu mera likna stålet på en fingerborg, äro mindre än djurhusens men också tätare och jemnt utbredda öfver hela den runda ovicellens yta. Aviculariemynningen på denna prototypa-form vexlar till sin riktning (fig. 48) på samma sätt som den på närmast mot- svarande stadiet (edentata-formen) af Escharella porifera; den vanligaste ställningen är pä tvären, omvexlande ät höger och venster. Afven till storleken öfverensstämma de nämnda båda arterna i det närmaste. Här t. ex. mäta vi en avicularie- mynnings längd till 0,11 mm.; dess bredd vid mandibelns led- gang är 0,06 mm., och mandibelns längd är 0,08 mm. Avicu- larie-uppsvällningen varierar till sin utbredning och tydlighet.

När den uppstår, ser man först en proximalt tillspetsad intryck-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 83

ning i ectocysten, som kan sträcka sig öfver största delen af djurhusets längd, i midten af dess framsida, men stundom endast intager ungefär fjerdedelen af denna längd. Uti intryckningen visar ectocysten blott små, primära porer; men vid sidorna om densamma är redan den sekundära porbildningen i full gång. Intryckningen täckes sedermera af en ny mantelbildning med ectocyst, så att aviculariet då har formen af en tilltryckt säck ofvan djurhuset, men vanligen — att döma efter det färdig- bildade aviculariet, da vi icke ega någon senare direkt obser- vation om utvecklingsgången -— sammansmälter den proximala delen af avicularie-uppsvällningen med den underliggande djur- hus-ectocysten: avicularie-kaviteten är då inskränkt till trakten närmast mynningen, och en area med förtjockad ectocyst utan sekundära porer utmärker den ursprungliga avicularie-gränsen:

De sekundära porerna i djurhusets ectocyst äro vanligen under hela sin utveckling täckta af en tunn kalkhud utaf gul färg. Denna är slät; men ribborna sjelfva äro knuttriga af smävartor. I djurhusens skiljofaror bildar sig en kalklist (fig. 48), hvilken stundom kan undanskymmas af den sekundära por- bildningen (fig. 47), liksom pa Escharella porifera, men slutli- gen uppträder ännu starkare i de högsta förkalkningarne, da dessutom hela djurhusets framsida, utom djurhus- och avicularie- mynningen, liksom förut de enskilta porerna kan täckas af en hud, hvilken slutligen blifver kalkhaltig, i den sekundära djur- husytans platta form utspänd mellan de högre uppskjutande kalklisterna i skiljofarorna. Den närmaste jemförelse vi kunna erbjuda för denna bildning, är rottradarnes ursprungssätt öfver djurhusen till Escharella palmata.

Ganska olika uppträder på sina ställen den typiska Fscha- rella Legentilii; men djurhusformen är densamma, parallelt fyr- kantiga eller stundom rhombiska. I djurhusmynningen har blott proximal-tanden blifvit mera konstant (figg. 50—52), tvär eller tvåspetsig, och innan den sekundära mynningskanten rest sig, ser man i de unga djurhusens mynningar på hvar sida om den

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 6

384 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

4

proximala tanden en vinkellik process vid mynningslockets led- gang. Avicularie-mynningen, hvars form är densamma som pa prototypa-formen, med en bredd varierande omkring 0,05 mm., är dessutom mera konstant ställd uti proximal eller blott föga sned riktning. Avicularie-uppsvällningen har den minsta ut- bredning, den man finner på prototypa-formen, och liknar denna, blott att den alltid är mera upprest; men en förtjocknings-area (fig. 51) af större utsträckning i ectocysten, oftast upptagande största delen af djurhusets framsida, qvarstår sasom ett minne äfven från dess större utbredning på den arktiska formeu. Emel- lertid är äfven avicularie-kaviteten utåt sjelfständigt begränsad, och vid dess rand ser man ofta (figg. 50 och 51); liksom vid djurhusränderna, sekundära porer bilda sig. Vi se häruti ännu ett drag af den sjelfständighet, hvilken äfven de sekundärt bildade organerna inom polymorphismen kunna erhålla och hvar- igenom deras betydelse mer och mer närmar sig de primära kolonial-organernas. Den nämnda förtjocknings-arean saknar deremot sekundära porer, som vanligen stå blott i en eller två rader längs djurhusens ränder innanför den här skarpt uppresta listen i skiljofårorna. Ovicellerna hafva alltid en mindre för- tjockad ectocyst med porer i quincunx utan upphöjda mellan- rum. Ovicellmynningens rand öfvereär stundom i den sekundära djurhusmynnings-kanten — sådant förhållandet var på prototypa- formen och sådan vi se den på de hithörande bland BUSKS figurer, till hvilka vi för öfrigt hänvisa —; detta beror dock saväl här som på prototypa-formen (fig. 47) på en mindre upp- resning af den sistnämnda kanten, och icke sällan, der denna kant pa den typiska Zscharella Legentilii visar en högre upp- resning (fig. 52), aterfinna vi samma förhållande som på Zscha- rella palmata, då mynningens sekundära sidokanter uppskjuta

på ovicellens framsida med ändarne böjda mot hvarandra i en

"sväng öfver dennas mynningskant. Den sekundära gemensamma

. 1 krig fee RÅ . ” mynningen har äfven här formen af en cirkelsector; men genom sidokanternas halft S-formiga böjning uppstår en sekundär,

proximal sinus (figg. 50 och 51), intill hvilken avicularie-myn-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 85

ningen gränsar med sin rundade bas, och från hvars botten den primära, proximala mynningstanden inskjuter i djurhusmynnin- gen. Den sistnämnda är för öfrigt mindre än på prototypa- formen: den primära mynningens bredd varierar omkring 0,18 mm., den sekundära djurhusmynningen har vanligen blott en bredd af 0,13 mm. Liksom denna olikhet, så strider också mynningsrandens beväpning emot de annars gällande reglerna för Bryozoernas högre formutveckling. Då nemligen prototypa- formen alltid saknade borst i djurhusmynningens rand, är den typiska Fsch. Legentilti ofta försedd med ända till fyra borst, stundom af I mm:s längd, i den distala mynningsranden på de unga djurhusen.

Escharella Legentilü visar således åtskilliga förhållanden, hvilka jemte den geografiska skillnaden gifva åt dess båda for- mer en hög grad af sjelfständighet; men variationerna, såväl i och för sig sjelfva som i jemförelse med öfriga arters, ställa dem i lika nära förening med hvarandra, som om vi funnit — hvad ännu står att söka — en koloni, der alla olikheterna före- kommit tillsamman. Sa är det med avicularie-mynningens mer eller mindre låga och sneda ställning, hvilken den närstående Esch. porifera visat oss icke kunna ega någon betydelse för artskillnad. Så är det med djurhusmynningens sekundära upp- resning, hvilken konstant tyckes saknas på prototypa-formen men på den typiska Esch. Legentilit snarare är konstant, dock att den stundom kan saknas till och med vid ovicellutvecklin- gen. Och olikheterna i djurhusens och ovicellernas kancellering af sekundära porer, eller att de blott äro genomborrade af enkla porer i en slät ectocyst, äro underkastade så många va- riationer både på denna och andra arter, att man endast kan anföra de enkla porerna sasom en lägre utveckling, der annars ectocysten kan kancelleras. I detta hänseende sag man dess- utom samma skillnad mellan den konvexa och platta varieteten af Escharella porifera. Och om man med ledning af dessa variationer betraktar Lepralia galeata (BUSK, Cat. Brit. Mus.,, part. II, p. 66, pl. XCIV, figg. I och 2), förefaller det ganska

86 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

troligt, att den star i ett synnerligen nära förhållande till Escharella Legentili, hvilken på detta sätt äfven genom en annan form slöte sig nära intill Esch. porifera 1 dennas typiska form. Bada de sistnämnda arterna sluta sig dessutom nära intill Escharella palmata, och först om man lyckas finna den sistnämnda i Lepralva-tform eller upptäcka en mot dennas sva- rande stamförändring af de båda närstående arterna, kan man med säkerhet afgöra, hvilken af dem kommer densamma när- mast. Tills vidare star Hscharella palmata midt emellan dem, med sin avicularie-mynnings formförändringar till bevis att skill- naden i detta hänseende aflägsnar dem föga från hvarandra.

Anm. Busk har i sin teckning af Lepralia Marionensis (Cat. Brit. Mus., pl. XCVI figg. 1 och 2) visat såväl en distal som en proximal riktning af avicularie-mynningens spets. I texten förekommer emellertid ingen anmärkning härom — oaktadt ett sådant factum vore af stort intresse —, liksom den för öfrigt korta beskrifningen gör det omöjligt att fälla ett säkert om- döme om denna arts förhållande till Zscharella palmata och Kscharella Legentilü.

Prototypa-formen af Esch. Legentilii känna vi från atskil- liga lokaler vid Spetsbergen, der den lefver både i Zepralia- och Hemeschara-form pa Sertularior, Flustror, Balaner och snäc- kor på lerbotten vid 20—80 famnars djup. Den typiska Hsch. Legentilii är deremot temligen allmän vid Bohuslän och atmin- stone södra och mellersta Norge — fran Finmarken känna vi den ej —: den förekommer isynnerhet pa de mindre djupens Ascidior och pa de större djupens snäckor, Oculinor och Gor- gonior.

Intill denna art, som för öfrigt bäst varit känd under namnet Lepralia reticulata, sluter sig vidare den likaledes re- dan välbekanta |

Escharella Jacotini,

sådant artnamn AUDOUIN gifvit åt SAVIGNY'S figur, men hvilken | art bäst blifvit känd under JOHNSTONS namn, Lepralia trispi- nosa, sådan den sedermera' på ett utmärkt sätt är tecknad af BUSK. SAVIGNY’S figur synes oss dock så säker, att man icke |

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 87

kan negligera det namn, den fatt, hvilket är det äldsta, om det ock tillkommit utan nagon vetenskaplig beskrifning af arten.

För att första förhallandet till Escharella Legentilü, be-- höfva vi blott papeka djurhusformen (figg. 53 och 54), hvilken är snart sagdt fullkomligt densamma. Likaledes förhaller det sig med ovicellerna (fig. 53, e) och den sekundära djurhus- mynningen och dessas förhällande sinsemellan. Afven avicula- rierna (fig. 54) visa en serdeles påfallande likhet i form, ehuru dessa kolonial-organer lemna den vigtigaste karakter till en skillnad, som redan af Busk blifvit framhällen, nemligen hvad deras plats beträffar. Denna skillnad skulle dock haft ringa betydelse, om ej andra olikheter tillkommit. Det är nemligen ofta förhållandet, att aviculariet proximalt vid mynningen för- :svinner, och lika ofta synes det sido-avicularium här saknas, hvilket dessutom enligt ALDERS Fschara Landsborovit äfven inom Zscharella porifera-gruppen förekommer. Härtill kommer emellertid en olikhet i den primära djurhusmynningens form och förändringar, hvilken i främsta rummet synes gifva Fscha- rella Jacotini sin sjelfständighet och lemna at den sekundära likheten med HKscharella Legentilii betydelsen af de öfverens- stämmelser, hvilka vi ofta funnit mellan former, som utgått från likartade utgångspunkter men på olika sätt utvecklats. Den primära djurhusmynningen i sin första begränsning pa E. Jacotini, sådan vi se den pa de unga djurhusen i koloniens utvecklings-rand, är vanligen högst obestämd till sin form, ännu när mynningslocket nyss är bildadt. Den säkrast bestämbara formen är emellertid omvändt halfelliptisk — dock äfven med distalranden böjd — eller cirkelsector-lik, med spetsen proxi- malt. Snart utfylles emellertid den proximala delen (fig. 53, a), djurhusmynningen blifver rund eller rundadt fyrkantig, proximal- randen blifver konvex och inskjuter slutligen (fig. 53, b) med sin . midt i tandform, da djurhusmynningen under sin fortsatta inskränkning hunnit till halfcirkel-form.

Det är detta stadium, hvilket D’ORBIGNY uppfattat såsom

egen art under namnet Semieschara lamellosa, och det eger

38 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

också en viss sjelfständighet i sin förekomst — fullkomligt mot- svarande prototypa-formen till Escharella Legentili, liksom den en arktisk form — da djurhusmynningen öfver hela kolonien i sin utveckling stannar vid detta stadium. Avicularierna saknas sällan på lamellosa-formen; men vanligen äro de mindre ut- vecklade än pa den typiska formen och sitta närmare djurhus- mynningen, vid sidan eller straxt proximalt snedt vid denna. För öfrigt öfverensstämma de båda formerna med hvarandra.

I distal-randen af djurhusmynningen pa Esch. Jacotini ut- veckla sig vanligen två (fig. 53, c, d, e), stundom tre (fig. 53, b) rand-borst, hvilka dock som vanligt snart bortfalla. Den se- kundära mynningsranden, som vanligen är utvecklad på den typiska formen, reser sig i den första form vi anmärkt för den primära mynningen. Ofta är den bukigt inböjd (fig. 53, c och d) och inknipen till en sinus i proximal-ändan, hvarigenom 'en pa- fallande likhet med Zsch. Legentilit och dess avicularieuppsväll- ning framstår. I de hårdare förkalkningarne afrundas emeller- tid äfven proximaldelen till den sekundära djurhusmynningen (fig. 53, a, fig. 56), som da vanligen visar en helt rund form. Många äro emellertid de variationer, som härvid kunna före- komma, och om vi tänka oss mynnings-aviculariet på den ty- piska Esch. Legentilii vara borta, komma dessa arter äfven i djurhusmynningens form intill hvarandra: skillnaden ligger i ut- vecklingssättet, da den sistnämnda alltid redan vid djurhus- mynningens anläggning visat en mera bestämd, rund form för densamma, hvars första förändringar utgingo från inväxningarne af kalkranden i proximal-hörnen.

Vid utveckling af ovicellen, hvilken som nämndt har samma form, som på den typiska Fscharella Legentilü, paträffa vi här samma variationer som på den nänmda arten, hvad den se- kundära djurhusmynnings-randens förhållande till ovicellmynnin- gens rand beträffar, och likheten, oafsedt mynnings-aviculariet, är här ännu mera påfallande.

Aviculariet uppträder som en motsvarighet till de sido-

avicularier, hvilka vi sett redan på Porina ciliata och Anarthro-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 89

pora borealis. Det har en kil-form eller spetsig näbbform, ofta upprest men ännu vanligare helt nedliggande, från en rundad bas. Dess bredd vid den spetsiga mandibelns ledgang hafva vi uppmätt varierande till 0,09 mm. och 0,11 mm. Ånnu mera vexlar emellertid dess längd, stundom ungefär en fjerdedel, stundom hälften af djurhuslängden eller derutöfver. Sa vexlar ock dess plats; vanligen vid sidorna (fig. 53, c, fig. 54) men stundom (fig. 53, e) vid midtellinien af djurhusets framsida, dock alltid proximalt om dettas mynning. Dess riktning synes dock vara konstant, med spetsen distalt ställd och vänd mot djurhusmynningen.

Ectocysten utmärker sig oftast genom en knuttrighet af ovanligt stora vårtor (figg. 55 och 56), som visa en matt, krit- hvit färg, redan da mellanrummen mellan dem ännu är glänsande och visa en blekbla eller gulaktig färg. Den sekundära por- bildninger gar i enkel rad längs djurhusens och aviculariernas ränder. Åfven i detta hänseende komma således Escharella Jacotini och Escharella Legentilii nära hvarandra.

I allmänhet visar emellertid Fsch. Jacotini en större obe- stämdhet i utvecklingsförändringarne. Detta står också i öfver- ensstämmelse med dess riktning mot UCelleporin-typen, hvilken här som alltid starkast framträder i koloniens Öfverväxnings- lager, der djurhusen (fig. 55, a och fig. 57) fa en mera konvex, stundom blaslik form, af den mest oregelbundna begränsning och riktning, liksom kastade om hvarandra. Här är dessutom den sekundära djurhusmynningen sällan utvecklad. Oftast kan man först sedan ett sådant öfverväxningslager hunnit en be- tydligare utbredning igenkänna artens typiska form i detsamma (fig. 55, a och b).

Förhållandet mellan Zscharella Legentilü och Escharell« Jacotini kan således uttryckas i Ööfverensstämmelse med den utvecklings-tendens mot Üelleporin-typen, hvilken pa flera stäl- len är märkbar för de serskilta arterna bland Escharinerna och äfven för dessa arters förhållande till hvarandra gör sig gäl-

lande, så att vi icke utan skäl framkastat det påståendet, att

90 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

det är en utvecklingslag för Escharinerna att närma sig Celle- porinerna. Om man följaktligen lyckades finna en Escharella Jacotini med mynnings-avicularium — i stället för hvad BUSK visat, en mucro på dettas plats — vore denna art utan tvifvel att förena med Fscharella Legentilii: den förra vore då bevisad endast vara en Celleporin-form af den senare. Härmed hafva vi förklarat betydelsen af den negativa karakter vi uppgifvit . för Escharella Jacotini. Hvad beträffar den motsvarande posi- tiva karakteren, tillvaron af ett sido-avicularium, har äfven den sin betydelse snarare för jemförelsens än för skillnadens skuld, då den å ena sidan på många arter uppträder utan någon djur- husförändring, a andra sidan pa manga ställen är karakteristisk för den ena eller andra af närstående former, som dock i mera väsendtliga karakterer visa sig öfverensstämma med hvarandra, så att denna karakter icke ma tillatas att skilja dem så långt, som hvad vi se den göra t. ex. hos BUSK.

Från den primära djurhusmynningens förändringar inom denna grupp leda vi oss vidare till en förklaring utaf atskilliga former, hvilkas förhållande till hvarandra beror på olikheter, som gå i jemnbredd med dem, hvilka utvecklingen redan visat oss för de föregaende arternas olika stadier.

Först hänvisa vi då till

Escharella auriculata

med sin fyrkantiga, tillplattade djurhusform (figg. 58 och 59), som i förkalkning och bildning af sekundära porer jemte dessas variationer i utbredningen öfver djurhusets framsida och i den sekundära kalklisten i djurhusens skiljofaror i det närmaste öf- verensstämmer med HKscharella Legentilii.

Djurhusmynningen är rund eller något vidare på tvären, med en bredd af ungefär 0,13 mm. mot en längd af 0,1 mm. från mynningen af den proximala sinus och till distal-randen. Den nämnda sinus är ungefär af en tredjedels vidd mot hela djurhusmynningens, men på de unga djurhusen i utvecklings-

randen större, atminstone af djurhusmynningens halfva bredd,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 91

ett förhållande, som tydligen påminner om den primära djur- husmynningen till Escharella porifera och Escharella Legentilii, der denna saknar proximal mynnings-tand.

Mynnings-aviculariet på Zscharella auriculata har också samma ställning som på den sistnämnda arten, och pa yngre exemplar ser man tydligt, att avicularie-uppsvällningen äfven här har en ringformig utbredning utmed djurhusmynningens proximal-del; men avicularie-mynningen är betydligt mindre, med en bredd af ungefär 0,04 mm., och har en mandibel rundad form. Aviculariet reses proximalt, med sin mynning sluttande- mot djurhusmynningen, och. ofta sker detta i den grad, att avicularie-uppsvällningen har formen af en väl utvecklad MUCTO. |

Någon sekundär mynnings-rand utvecklas ej här pa djur- husen, eller reser den sig blott som en tunn, lag kant, som följer den primära djurhusmynningens rand. Detta är orsaken, att ovicellerna sta mera fritt (fig. 58), med sin mynnings-rand ej inpassad uti djurhusmynningens, da oftast deras mynning är vidare än denna. För öfrigt hafva ovicellerna samma jemnt runda eller mot "mynningen tilltryckta form och punkteras af porer spridda i quincunx.

Escharella auriculata, för hvilken vi för öfrigt hänvisa till BUSKS figurer, synes icke tillhöra de vanligare bland Skandi- naviens Bryozoer, ehuru den är utbredd bäde till Spetsbergen och Grönland. Vi känna den icke fran Bohuslän eller det syd- liga Norge; men vid Finmarken är den tagen både af Prof. LOVÉN, som fann den pa en Pecten islandieus, och vid Spets- bergs-expeditionen 1861, da den anträffades vid Tromsöe pa en Sertularia fran 18 famnars djup. Vid Spetsbergen är den tagen pa Nullipora och småsten från 3-30 famnars djup. Prof. TORELL hemförde den från Egedesminde (Grönland).

I flera hänseenden kan den betraktas sasom en prototyp till den öfver hela Nordens haf mera allmänt utbredda - art, hvars byggnad öfverensstämmer med de karakterer och den

figur, som BUSK i sin Catalogue lemnat för

92 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Escharella Landsborovii, | om vi fa antaga denna senare vara tagen efter en koloni, som förlorat det- yttre kalklagret af sin ectocyst. Då denna koloni äfven varit originalexemplaret för JOHNSTONS uppställning af denna art, har man vid användningen af namnet att rätta sig efter BUSK; dock har ALDER, som vi redan anmärkt, lemnat en fullständigare beskrifning på en annan art under detta namn. Escharella Landsborovii (fig. 63) kommer redan i sin yttre habitus närmast Zscharella auriculata 1 dennas starkare för- kalkningar, isynnerhet då den sistnämnda har en avicularie- uppresning i form af en mucro; men påminner också, som vi nedan skola se, serdeles mycket om ett Lepralia-stadium till Porella levis. Från båda är den emellertid lätt att urskilja, derigenom att hela djurhusets framsida är försedd med sekundära porer. Den visar sig också, 1 alla de exemplar vi känna, uti ett serdeles starkt förkalkningstillstånd, i hvilket förhållande den närmast är att jemföra med den dura-form, hvilken vi of- van anfört vid Porina eiliata. Redan innan djurhnsen äro fär- digbildade, har ectocysten hunnit erhålla en betydlig tjocklek. Djurhusformen varierar oval, afskuret rhombisk (fig. 60) eller mera rektangulär (figg. 63 och 65). Vanligen förekomma båda dessa former inom samma koloni, och den hufvudsakliga skillnaden dem emellan härrör af en större eller mindre utbred- ning af djurhusets midtel-del. På manga ställen synes tydligen denna utbredning endast tillhöra förkalkningslagret, hvilket der utbreder sig ända in till den närmast vid sidan varande djur- husmynningen, så att den laterala skiljofaran med sin svaga kalklist (figg. 60 och 61) både proximalt och distalt inmynnar i denna, dit annars (figg. 63 och 65) den terminala skiljofaran (mellan det äldre och yngre djurhuset i en rad) på hvar sida i rät vinkel inmynnar. På andra ställen åter synes det efter af- skrapning af det yttre kalklagret af ectocysten, som om-det sistnämnda förhållandet uppstått genom en starkare utveckling af detta förkalkningslager i djurhus-ändarne. Att emellertid

dessa olikheter äfven äro primära, ser man på de ställen i ko-

x

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 93

loniens utvecklingsrand, der endast skiljoväggarne mellan djur- husen ännu äro utvecklade, da man vid sidan af en afskuret- rhombisk djurhusbegränsning kan finna en rektangulär. > Djurhusmynningen är i sin första begränsning (fig. 62) rundadt fyrkantig med konkav proximal-rand, hvilken emeller- tid vanligen i en vinkel afsätter sig mot proximal-ändarne af mynningens sidoränder. I detta stadium är Öfverensstämmelsen med de unga djurhusen till Escharella auriculata lätt iögonen- fallande. Den sekundära djurhusmynningens form är rund, proxi- malt utdragen i en sinus (figg. 60—65), som innesluter myn- nings-aviculariet, hvilket har samma mynnings- och mandibel- form och motsvarande ställning, till hvad den föregående arten visat. Sedan den sekundära mynningen på detta sätt är fär- digbildad, ser man stundom i den primära proximal-randen en midtel-tand (fig. 60). som visar, att djurhusmynningens för- ändringar här hinna samma stadium, som det mest utvecklade ‚vi sett på den konvexa Escharella porifera och dennas närma- ste likar i detta hänseende, och hvilket vi här således kunna anmärka såsom en högre utveckling från det stadium, der Escha- rella Landsborovit och Escharella auriculata stodo bredvid hvar- andra. Djurhusmynningens bredd varierar omkring 0,12 mm. eller vanligare 0,14 mm.—0,2 mm.; mynnings-aviculariets bredd är ungefär 0,06 mm. | Ectocysten far som nämndt redan tidigt sin fulländning med de sekundära porerna spridda i quincunx (figg. 60 och 63) öfver hela djurhusets framsida. Dess färg vexlar än glänsande blodröd, än blå-röd, än krit-hvit: det senare med en gul an- strykning är det vanligaste. Det yttre lagret är knuttrigt af små vartor (figg. 60, 61 och 64): afskrapar man detta lager, är det inre, liksom vi redan anmärkt vid Porina ciliata, glän- sande slätt med fyllda porer. Proximalt om djurhusmynningen (fig. 60) reser sig stundom ectocysten i en trubbig midtel-knöl eller blott en rundad upphöjning. : Ovicellerna (fig. 63) äro jemnt runda, vanligen till största

delen täckta under den starka förkalkningen. Pa en ovicell

04 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

(fig. 64) ser jag en list öfver ovicellens midtellinie, som i sin distala ända delar sig och utvidgas 1 en rundel af 0,06 mm:s bredd, hvilken täckes af en tunn, mera glänsande, gulaktig hud och troligen, liksom den motsvarande bildning vi sett på Lepra- lia porifera, är ett avicularium, oaktadt dess läge gör det mig omöjligt att tydligt urskilja någon mandibel. På en annan ko- loni (fig. 65) förekommer denna bildning talrikare — ehuru inga- lunda allmänt —; men här är ovicellbildningen mera oregel- bunden och mindre: utvecklad, och listen saknas, hvarförutan rundeln öfverallt är söndersliten, så att vi icke heller här med säkerhet kunna afgöra, huruvida den är en avicularie-mynning; likväl förekommer en sådan som bekant i samma ställning på andra arter, och det är ingalunda omöjligt, att hela den oregel- bundna ovicellbildning vi här sett kan fa betydelse af ett avi- cularium.

Escharella Landsboroviüt förekommer isynnerhet pa snäckor och stenar från de större djupen vid Bohuslän och pa 30-50 famnars djup, isynnerhet pa döda Myor och Saxicavor vid Spets- bergen. Fran Grönland förvaras den i Köpenhamns Museum.

På en Nullipora från Isfjorden vid Spetsbergen förekommer en varietet af denna art (fig. 66), som fatt ectocystens midtel- knöl synnerligen starkt utvecklad, hög och spetsig, så att hela djurhusets framsida har utseendet af en tagg. Endast de se- kundära porerna närmast skiljofårorna mellan djurhusen äro tydliga, men från dessa, hvilka dessutom sakna list, gå grunda fåror upp mot toppen af midtelknölen. I den primära djurhus- mynningens proximal-rand (fieg. 66 och 67) visar sig en väl utvecklad midtel-tand, och ofvan denna har avicularie-mynnin- gen vanligen en något sned ställning (fig. 67). Sa olika denna varietet än förefaller mot den typiska formen, finnas dock öf- vergangar, som visa, att den endast är en förkalknings-varietet.

Denna Hscharella Landsborovii, mucronata har annars sim närmaste like uti en form inom Discoporid-familjen, ehuru man stundom redan på Hscharella auricwata finner en antydan till

sidoporernas förlängning i form af fåror mot midten af djur- ß

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 95

husets framsida. HFscharella Landsborovis sjelf har dessutom vanligen i sitt sällskap en till det yttre mycket liknande form, hittills troligen obeskrifven, som emellertid i det inre af den se- kundära mynningen visar den primära proximal-randen sinuerad, på ett sätt som först i det följande kan fa sin förklaring, da vi icke kunna hänföra det till något liknande pa Zscharella Landsborovü.

I en annan riktning vid sidan af Zscharella auriculata star den likaledes genom BUSK, till hvars beskrifning och figurer vi

hänvisa, bäst bekanta

Escharella linearis,

som i detta sitt förhållande till den nyssnämnda arten pamin- ner om förhållandet mellan Zscharella Jacotini och Escharella Legentilüi. |

Sadan är den vanliga avicularie-utvecklingen (fig. 68), tva sido-avicularier, ett vid hvar sida, snedt proximalt om djurhus- mynningen, med spetsen riktad inat. De förekomma således pa samma sätt, blott i dubbel bildning mot den på Escharella Ja- cotini och med en mera konstant plats än på denna, oaktadt man äfven här kan finna rätt egendomliga variationer, sasonı då t. ex. båda sido-avicularierna stå bredvid hvarandra på samma sida om djurhusmynningen, eller då blott ett avicularium förekommer, som då kan flyttas till och med in till midtel- linien af djurhusets framsida. Sadana äro de Celleporin-lika öfverväxningslagren, der vi funnit dem med mera konvexa djur- hus, hvilkas avicularier dessutom fått sin spets rätt uppåt rik- tad. Sadan är den skrofliga ectocysten, som dock här är ge- nomborrad af porer öfver hela djurhusets framsida, blott i de svagaste förkalkningarne slät mellan dessa, der den emellertid snart reser sig på vanligt sätt till bildande af den sekundära kancelleringen, som dock är ytterst oregelbunden, och hvars ribbor äro knuttriga af vårtor, hvilka blifva allt större, ju längre förkalkningen fortskrider, hvarvid dock porernas lumen

inskränkes, så att de starkaste förkalkningarne likna! ectocysten

96 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

till en Escharella Landsborovit, blott vanligen ännu mera knutt- riga än denna.

Knuttrigheten återfinnes äfven pa den sekundära borst- bildning från ectocysten saväl öfver djurhus som oviceller, hvil- ken här icke är ovanlig. Dessa sekundära borst skilja sig från de 5 till 3, hvilka tillhöra djurhusmynningens distal-rand, såväl genom sin storlek som genom sin oftast tillplattade form och sin af kalkvårtor som nämndt knuttriga yta. Det vanligaste är, att man finner blott ett sådant borst straxt proximalt om djur- husmynningens sinus, der Kscharella aurieulata hade sitt avicu- larium utveckladt, och der BUSK anmärkt en mucro på Escha- rella Jacotini såsom - ersättning för aviculariet på Zscharella Legentiliü. Emellertid kunna äfven tvenne borst uppstå på detta ställe, och sido-avicularierna pa Escharella linearis kunna likaledes ersättas hvart af ett sådant borst, liksom ett eller två dylika kunna utvecklas från toppen af ovicellen, der vi på före- gående former trott oss finna avicularie-utveckling. Det synes saledes fullt antagligt, att detta är samma slags ersättning af”

avicularier genom borstbildning, som den vi funnit t. ex. på Bu-

gula murrayana och hvilken på sitt sätt kunde förklara för- | hallandet mellan Membranipora pilosa- och Membr. lineata- grupperna.

Escharella linearis visar oss slutligen en högst egendomlig aviculariebildning (fig. 69, a). Den är spridd här och der öfver djurhusen i en koloni, hviken Prof. LOVÉN tagit på ett Sabella- | rör vid Bohuslän. Med ovicellernas form eger den en halfeirkel- | formig mynning, nästan dubbelt så stor som djurhusmynnin- garne, täckt af ett lock af samma form, i hvilket vi se kontu- | rer, som fullständigt motsvara de vanliga märkena till de starka slutmusklernas fäste på avicularie-mandiblarne. Dylika öfver-

taliga, stora avicularier skola vi finna ännu vanligare på Celle-

porinerna, och som vi sett kan man i åtskilligt annat på Hsch.

linearis liksom pa Esch. Jacotini spåra en tendens mot Celle- porin-typen. Vi tyda dessa bildningar derföre såsom avicula- rier. Mest påminna de emellertid om de ”fertile cells”, hvilka

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 97 BUSK i Crag Polyzoa beskrifvit pa Eschara monilifera; men den betydelse, som lemnats de sistnämnda, kunna de ifragava- rande bildningarne på Hscharella linearis sannolikt ej ega, da denna art har tydliga oviceller äfven i den koloni, som visat dessa organer, och att de skulle tjena för spermatozoid-bildning, derför ega vi för det första ingen motsvarande observation på någon annan art, och det är dessutom föga troligt, då de äro försedda med ett rörligt lock, hvars starka muskelfästen snarast tyda på avicularie-verksamhet.

De vanliga sido-avicularierna variera betydligt till sin stor- lek. Vid den spetsiga mandibelns ledgang hafva vi uppmätt deras bredd till 0,036 mm. och 0,06 mm.

Slutligen vilja vi blott anmärka måtten på tvenne djurhus-

mynningar för att visa, hvilka variationer i detta hänseende

förekomma: . djurhusmynningensbredd................: 0,12 mm. 0,14 mm. mynningsbredden af sinus.................... 0,046 » 0,044 »

djurhusmynningens längd fran mynnin- gen af sinus till midten af distal- Banden iR ER ND Rs Oli 0,13 » Escharella linearis följer vid Skandinavien Fscharella Le- gentili i sin utbredning. Pa Ascidior och alger finna vi den redan vid 10—20 famnars djup, ofta i rätt väl utvecklad He- meschara-växt. Allmännare synes den emellertid vara på de större djupens Modiolor, Oculinor och Gorgonior. Baron UGGLA har insändt den till Riks-Museum på en Oculina från 200—300 famnars djup utanför Norge. Vid Bohuslän är den först tagen af Prof. LOVÉN, som redan 1835 urskiljt densamma under nam- net Cellepora lateralis. Vid Grip (Norge) är den tagen af Prof. LILLJEBORG. Från Finmarken känna vi den ej i det stadium, som vi nu” beskrifvit; men i de arktiska regionerna förekomma tvenne former, som sta så nära intill Zscharella linearis, att man svårligen kan skilja dem från densamma såsom egna arter, då de båda visa stadier, som häntyda på ett gemensamt ur-

sprung med denna art. Men det egendomliga i deras utseende

98 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

och sjelfständigheten i deras förekomst ma väl berättiga åt dem sina egna namn, sedan vi blott påmint, hvad vi skola visa, att de rättast äro att betrakta såsom förändringar från Fscharella linearis såsom typ. |

Den ena af dessa förändringar, hvilken vi i sina utveck- lingsränder finna fullt öfverensstämmande med BUSKS (sp.)

Escharella biaperta,

ehuru den vanligen har ett helt annat, ojemnt och knuttrigt ut- seende (fig. 71), beror hufvudsakligen på en synnerligen stor utveckling af de vårtor öfver ectocysten, dem vi redan anmärkt för den typiska Escharella linearis. Här tillslutas då vanligen alla sekundära porer, ectocysten är redan på de yngsta djur- husen, som ännu icke fått sin mynning färdig, stark och tjock, vanligen (fig. 73) blott med svaga märken efter sekundära po- rer längs djurhusens skiljolinier, oaktadt dessa porer på somliga kolonier (fig. 70) varit rätt tydliga; och de äldre delarne af ko- lonierna visa vanligen ej mera någon gräns mellan djurhusen (fig. 71), blott uppsvällda, knuttriga mellanrum mellan de djupt insjunkna djurhusmynningarne (fig. 72). hvilkas form man nu mera har ytterst svårt att urskilja, der de visa sig blott såsom oregelbundna, mörka hål i den gula kolonial-massan. Ännu mera framträder detta förhållande i öfverväxningslagren. Men på ett eller annat af de yngre djurhusen (fig. 70) finna vi myn- ningens form öfverensstämmande med typen för Escharella line- aris. Dock blifver den snart ännu mera kort i förhållande till sin bredd (fig. 73), och, hvad ännu mera är, proximal-randen närmar sig allt mer och mer till att blifva rät (fig. 72) och tvärt afsatt mot sido-ränderna, hvarförutom sinus blifver allt smalare men alltid, savidt vi sett, bibehållande sin halfeirkelform.

Äfven avieularierna undergå betydliga förändringar, från att man stundom finner dem i typisk ställning och form, oaktadt atminstone den sistnämnda redan från början tycks vara tem- ligen obestämd, då man stundom finner mandibeln på hela ko- lonien rundad, stundom (fig. 73) finner det ena aviculariet med

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER.- 99

spetsig, det andra med rundad mandibel. I de första förkalk- ningsstadierna är det den vanligaste afvikelsen från Escharella linearis, att de vrida sig ur sin typiska ställning, så att deras spets riktas proximalt, mot koloniens centrum. De stå då (fig. 70) pa vartlika upphöjningar pa den ännu släta ectocysten, så- dan WEST i BUSKS Crag Polyzoa aftecknat denna form, vanli- gen med spetsen högt uppat-riktad. I de starkare förkalknin- garne förvrides aviculariernas ställning ännu mer, uppskjutna som de äro af det förtjocknande kalklagret. Da ligga de spridda utan ordning på det nät af rundade, knuttriga åsar, som bilda koloniens yta i mellanrummen mellan djurhusmynningarne, utan att man med säkerhet kan påvisa det djurhus, till hvilket hvart af dem hörer.

Till ett ytterligare bevis pa öfverensstämmelse med Kscha- rella linearis finner man här stundom spridda, ovicell-lika avicu- larier, sådana vi anmärkt dem för den sistnämnda formen: allt häntyder pa, att Escharella biaperta är en arktisk och tertiär form af denna typ.

Vi känna Escharella biaperta i nutidens fauna fran Spets- bergen och Grönland, dock’ icke synnerligen allmän, pa stenar och döda Myor. Pa en af dessa senare ser jag en koloni hafva bleknat: här och der har den kalkfärg med ett något hyalint utseende. I utvecklingsränderna visar den en byggnad, som för- enar densamma med den andra formförändringen, som på detta sätt låter sammanbinda sig med Fscharella linearis, och hvilken

vi benämnt

Escharella secundaria.

Denna står till sitt yttre utseende i sina vanligen starka förkalkningar synnerligen nära Fscharella Landsborovii — vi hafva ofvan talat derom — och visar sig också, trots sina egen- domligheter, vara en motsvarande form i sitt förhållande till Escharella linearis, mot hvad Esch. Landsborovii är till Esch. auriculata.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. Bihang. 7

100 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. |

Ectocystens beskaffenhet gifver nemligen åt kolonierna i så hård förkalkning det mest karakteristiska i deras utseende. Och häruti är Fscharella secundaria stundom helt och hållet öfver- ensstämmande med HFsch. Landsborovii i motsvarande förkalk- ningsstadium. Ectocysten är nemligen äfven på den förra (figg. 74 och 77) liksom på den senare finknuttrig med temligen stora och tydliga sekundära porer längs kalklisterna i skiljofårorna mellan djurhusen och blott med små, glest spridda sådana po- rer på den öfriga delen af djurhusets framsida, eller ock — hvad emellertid snarare var det vanligaste på sistnämnda art — äro dessa porer mera jemnstora och jemnt fördelade öfver djur- husytan; men då ser man också vanligen här, att på de ställen, som motsvara sidoaviculariernas plats hos Esch. linearis och på ovicellernas toppar reser sig ectocysten i mucro-form. Det är dessutom i utvecklingsranden till kolonier af detta stadium vi sett Escharella secundaria öfverga i formen för Esch. biaperta, då de båda till sin djurhus- och djurhusmynnings-form öfver- ensstämma med teckningen af Lepralia biaperta i BUSKS Crag Polyzoa, blott att Escharella secundaria är genomborrad af sina porer öfver hela djurhusets framsida. Men slutligen förekom- mer den senare äfven med en gulaktig färg, då porerna förblifva större och täckas af en gul hinna (fig. 75). Ribborna dem emellan, som då äro smalare, bilda således ett nät af jemnstora maskor öfver hela djurhusets framsida.

Den djurhusmynning, som på denna form oftast är den enda synliga (figg. 74, 75 och 77), är den sekundära, hvilken med temlig regelbundenhet (fig. 77, a) har en cirkelsectors form, med uppresta kanter, hvilka i den proximala spetsen utringas till en

sinus. Den primära djurhusmynningen, hvilken man oftast blott

på utvecklingsrandens unga djurhus kan studera, har den för |

Escharella linearis typiska formen, eller får den (figg. 75, a och

76, a) — hvad vi redan för Escharella biaperta anmärkt — |

en mera tvärrät proximal-rand med halfcirkelformig sinus. Eller kan den senare till och med utjemnas och den primära proxi- mal-randen är då rät eller blott föga konkav. I sluttningen SD |

ZT EN, Rn)

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 101

från den sekundära sinus till midten af den primära proximal- randen går vanligen en fåra; men äfven denna kan utjemnas. Alla dessa olikheter finner man ofta på samma koloni, och de yttra sig stundom redan i den första anläggningen af djurhus- mynningen, då man till exempel kan finna denna med formen af en halfellips och med rät proximal-rand.

Djurhusmynningarnes liksom djurhusens storlek (fig. 74) följa den allmänna regeln för tillökning med koloniens tillväxt. De variationer, dem man i detta hänseende finner på hvarje koloni, kunna emellertid, som ofta är fallet, på den ena kolo- nien blifva mera konstanta i ett stadium, på den andra i ett annat: så uppmäta vi de medelstora mynningarne på en koloni till 0,15 mms bredd, på en annan till 0,25 mms bredd. De äldsta djurhusen i kolonierna (fig. 74) äro vanligen tillslutna: först täckes mynningen af en tunn kalkhinna, som sedermera öfverlagras af en ectocyst lik den öfriga framsidans af djurhuset.

Oviceller (fig. 75) hafva vi blott sett utvecklade på kolo- nier med nätlikt byggd ectocyst. Der äro de jemnt runda, jemnt knuttriga af täta, runda vårtor, sådana man också finner, stun- dom lika stora, på ribborna mellan djurhusens sekundära porer.

De för Escharella linearis vanliga sido-avicularierna saknas här alltid, savidt vi känna denna form, och vanligen är ingen sadan bildning här att finna; men stundom ser man i sluttnin- gen fran den sekundära sinus till den primära ett ytterst litet avicularium med rundad mandibel. Denna form — som sa i allt annat sluter sig intill Zscharella biaperta, hvilken åter i som- liga stadier, efter hvilken norm som heldst för artbegreppet, svårligen skall kunna skiljas från Hscharella linearis — har sa- ledes i detta avicularium- en antydan till samma byggnad som Escharella auriculata. Aviculariet i och för sig sjelft har vis- serligen ringa betydelse, da dessa organers utveckling är sa yt- terst varierande, och heldst da detta organ här är sa obetyd- ligt, med sin mynning helt i plan med ectocysten i den nämnda sluttningen; men Escharella secundaria och Esch. Landsborovü, den senare i sitt samband med Ksch. auriculata, äro äfven i

102 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

öfrigt så motsvarande hvarandra, att vi sammanställa denna likhet dem emellan med vårt yttrande om förhållandet mellan Esch. Jacotini och Esch. Legentilii och erindra, att. former, utgångna på skiljda vägar från samma typ, kunna möta hvar- andra. Här må man således ytterligare finna bekräftadt vårt omdöme om förhållandet mellan. Hsch. linearis och Esch. auri- culata. |

Escharella secundaria är atminstone icke sällsynt vid Spets- bergen och Grönland och förekommer äfven vid Finmarken. Den är vanligenA sällskap med sin like, Escharella Landsboroviü, och antager ofta liksom denna en bla eller röd färg. Möjligen kan den derföre i de stadier, då den närmar sig Escharella bia- perta, eller den senare sjelf, som ocksa vanligen har en röd (annars gul) färg, förekomma på de större djupen vid Shetlands- öarne, derifran NORMAN nyligen beskrifvit BUSKS Lepralia eruenta sasom egen art, om hvilken vi för öfrigt utan original- exemplar hafva svårt att fälla något omdöme, deck att den ät- minstone tyckes stå Hscharella secundaria ganska nära.

På de föregående formerna hafva vi nu sett, att djurhus- mynningen från att vara cirkelformig med proximal-utbugtning till en sinus öfvergar till halfcirkelform med sinus i midten af den räta proximal-randen: denna formförändring framträder emel- lertid ännu starkare och blifver mera konstant inom en grupp, hvars typ är

Mollia vulgaris.

Denna formgrupp har det mest karakteristiska af sin bygg- nad redan uttryckt i MOLLS beskrifning af sin Zschara vulgaris. Sedermera har isynnerhet JOHNSTON försökt att hufvudsakligen efter. ectocystens beskaffenhet och BUSK att efter aviculariernas form och ställning söndra densamma. Det är också förhållan- det, att de olikheter, som skilja formerna inom denna grupp — af hvilka man redan uppställt åtminstone 7, måhända 8 arter — här liksom på så många andra ställen ega en viss sjelfständighet i sitt uppträdande, så att stundom hela kolonier alltigenom visa

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 103

en eller annan serskilt karakter konstant. Men om man följer tillväxt- och förkalknings-förändringarne och ihagkommer — hvarom vanligen hvarje koloni åtminstone i någon grad pämin- ner — att de sekundära kolonial-organerna både kunna felsla och ernå en större utveckling inom gränserna för samma art, och att serskilt sido-avicularierna såsom de mest tillfälliga af alla dessa organer äfven äro de mest vexlande till sin plats, skall man finna, att de anmärkta olikheterna snarare utmärka varietets- än arts-förhällande, eller att man konseqvent efter de uppställda arterna nödgas för de flesta kolonier bilda nya

namn.

Den form, för hvilken BUSK bibehållit MOLLS artnamn, till- hör Medelhafvet och Madeira-trakten, der den är utmärkt ge- nom aviculariergas utveckling i vibracularie-form, sådan vi här

i Norden känna denna förändring på Porina ciliata.

Vid Bohuslän förekommer deremot, ehuru som det tyckes temligen sällsynt, på alger och corallinor från 10—20 famnars djup, den form, som af JOHNSTON fått sitt artnamn,

Mollia spinifera,

dock, att döma efter JOHNSTONS och BUSKS beskrifningar, af en mera tillplattad djurhusform (fig. 78) och mera konstant med en rät proximal-rand. Såsom anmärkta variationer vilja vi erindra, att borstantalet 1 djurhusmynningens distal-rand stun- dom kan vara sex, och att den mucro, här med horngult, spet- sigt borst, till hvilken ectocysten proximalt om djurhusmynnin- gens sinus liksom pa Hscharella linearis vanligen reser sig, kan stundom liksom på nämnda art vara dubbel. Den vanligen jemnt halfeirkelformiga djurhusmynningens bredd hafva vi uppmätt varierande till 0,18 mm. och 0,19 mm. Det spetsiga sido-avi- culariet har — som i hela denna formgrupp — spetsen utåt- riktad och sitter stundom vid det rhombiska djurhusets sido- hörn, stundom närmare djurhusmynningen, atminstone i jemn- bredd med den ofvannämnda mucro.

104 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Den äkta Mollia unicornis känna vi ej från Skandinavien eller de arktiska regionerna. Enligt de exemplar, dem Köpen- hamns Museum eger från Medelhafvet, är den blott ett starkare förkalkningsstadium med en mera fyrkantig djurhusform, med bibehållande af porerna i djurhusens ectocyst från spinifera- stadiet. Dess mucro saknar det horngula borstet och är van- ligen mera trubbig. Dess avicularium, eller båda dessa organer, då två äro utvecklade på hvart djurhus, flyttas mera konstant längre fram mot djurhusmynningen. ' Mellan dennas proximal- rand och mucro synes ofta en intryckt, triangulär area, dock blott som en grund fördjupning 1 förkalkningen, hvilken emeller- tid synes sätta det utom allt tvifvel, att BUSKS Lepralia Woo- diana endast är ett ännu starkare förkalkningsstadium med denna triangulära fördjupning mera markerad.

I de arktiska regionerna är deremot en form, som kommer synnerligen nära Mollia unicornis, nemligen

Mollia ansata,

ganska vanlig, isynnerhet talrikt funnen af Prof. LOVÉN på ste-

nar från Finmarken vid 40—60 famnars djup. Från Spetsber-

gen eger Riks-Museum den blott från Isfjorden, der den tagits af Doktor MALMGREN. I enlighet med de arktiska formernas vanliga utbredning träffas den också på de större djupen i de boreala trakterna, der Doktor A. BoECK tagit den pa en Astarte vid Karmön (Norge), Baron UGGLA på en Gorgonia i Nordsjön och Prof. Lov£n på en Oculina vid Bohuslän.

Den utbreder sig både i Lepralia- (figg. 79 och 80) och Hippothoa-växt (fig. 81). I den förra skiljer den sig föga (fig. 80) från Mollia unicornis men förlorar vanligen genom tilltäpp- ning uti de hårdare förkalkningsstadierna sina porer i ectocysten öfver djurhusets hela framsida. I de svagare förkalkningssta- dierna saknas de dock icke (fig. 79) med sin vanliga quincunx- ställning till hvarandra. I detta stadium liknar denna form serdeles mycket Busks teckning af Lepralia areolata (Brit. Mus. Cat., pl. 83, figg. 3 och 4) från Magellhaens Sund, blott

‘

|

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 105 att djurhusmynningens kant ej är uppsvälld, och att ectocystens porer äro ännu mindre. Djurhusmynningens form är emellertid den typiska, men: sinus är grund och bred som på Escharella linearis och Escharella aurieulata. Ovicellerna visa också svaga ribbor, sådana vi sett dem redan på Hscharella porifera, ehuru här långt mindre utvecklade och mera irreguliera. Det är också förhållandet, att vid en så ringa utveckling af formen har man svårt att bestämma, till hvilken art sådana kolonier (som fig. 79) äro att hänföra, då den ena arten i sin utveckling genomgår stadier, som motsvara den andras mera konstanta form. Se- dermera blir emellertid ectocysten jemnt knuttrig (fig. 80) af fina runda vårtor, och ofta ser man atminstone spår till sekun- dära ribbor, vinkelräta mot kalklisterna i djurhusens skiljolinier.

Af största intresse äro dock djurhusmynningens förändrin- gar inom mera utvuxna kolonier af Mollia ansata, der man steg för steg kan följa dessa från den första linearis- eller auriculata- formen med nästan rund mynning, blott utdragen i en proximal sinus, till den typiska spinifera-formen (fig. 82), med rät proxi- mal-rand och i dennas midt en halfeirkel-formig sinus, — hvar- förutan man äfven på denna form kan finna fem borst i djur- husmynningens rand —, eller till och med ännu kortare än denna med bibehållande af samma bredd, ungefär i det stadium, i hvil- ket Busk låtit afteckna sin Lepralia ansata.

Ovicellerna äro jemnt runda (figg. 79 och 82) eller från mynningen något tillplattade, med lika jemnknuttrig ectocyst som djurhusens och i de svagare förkalkningarne (fig. 79) lik- som de sistnämndas genomborrad af porer, ehuru dessa vanligen äro mindre. Stundom finner man emellertid (fig. 82) längs de- ras basalrand antydan till bildning af sekundära ribbor, sådana dessa annars utmärka ovicellerna till den typiska Mollia spinifera.

Avicularierna (fig. 80) äro blott mera uppresta och vex- lande i sin plats närmare djurhusmynningen än på den sist- nämnda formen och vanligen längre inskjutna mot midtellinien af djurhusets framsida: annars bibehålla de med ungefär samma

storlek samma form som på denna.

106 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Hippothoa-växten (fig. 81), hvilken enligt BUSKS genus- uppställning vore en Alysidota och, enligt typ-exemplar från Shetland meddelade af NORMAN, äfven till arten sammanfaller med Alysidota Alderi, utmärker sig — oafsedt kolonial-formen, hvilken dessutom kan medföra en förlängd djurhusform — ge- nom vanligen betydligt mindre avicularier, som dessutom kunna få sin plats ända fram i jemnbredd med midten af djurhusmyn- ningen. På ett djurhus, hvars mynning var 0,156 mm. bred och 0,125 mm. lång från mynningen af sinus till distalranden, upp- - mätte vi ett af dess aviculariers mynning till 0,03 mms bredd och 0,08 mms längd.

Vanligen saknar Mollia ansata någon mucro proximalt om djurhusmynningen; men i de hårda förkalkningarne kan denna uppträda, isynnerhet på Hippothoa-kolonierna. Utvecklingen af denna knöl, ofta dubbel, är det mest karakteristiska för

Mollia papillata,

till hvilken vi kunna hänföra en koloni, som Prof. LOVÉN tagit

på en sten i Green-Harbour vid Spetsbergen.

Knölarne utvecklas emellertid icke blott proximalt om djur- husmynningen utan äfven i toppen af ovicellen — der de emel- lertid saknas på åtskilliga djurhus — liksom vi sett detta kunna inträffa med de sekundära borsten öfver ectocysten på Zscha- rella linearis; men härtill kunde man redan på föregående form finna en antydan, vanligen så att ovicellen tilltrycktes från myn-

ningen, hvarvid ock dess topp blef något spetsig.

På de svagare förkalkade djurhusen inom denna koloni af Mollia papillata utmärker sig dessutom ectocysten genom skarpa och tydliga tvärribbor, stundom helt öfver djurhusen, stundom oregelbundna, hvilka i de starkare förkalkningarne mer och mer utjemnas. Åfven dessa hade emellertid stundom sin antydan redan på föregående form. För öfrigt är ectocysten i de sva- gare förkalkningarne öfver hela djurhusets framsida genomborrad

af temligen stora porer. Dessa försvinna först på framsidans

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 107

midtelparti; men straxt derefter försvinna äfven de på sido- delarne; alla lemna de dock en tid märken efter sig. : En ung, nyss färdig djurhusmynning var 0,15 mm. bred; dess proximala sinus var 0,048 mm. bred. Slutligen finna vi i de arktiska regionerna ett mera jemn- formigt utseende på en förändring af denna typ, hvilken vi tro oss kunna identifiera med STIMPSONS

Mollia candida,

som emellertid liksom Mollia papillata tyckes vara temligen sällsynt. '

Den har konstant, i alla de kolonier vi träffat af densamma, på alla djurhus, de yngre såväl som de äldre, en kortare djur- husmynning (fig. 83), vid 0,15 mms bredd med en längd af blott 0,07 mm. från proximal- till distal-randen, till formen ungefär en halfellips efter ellipsens längddiameter, tvärställd mot djur- husens längdriktning. Eller kan denna djurhusmynning genom proximal-randens konvexa inväxning fa en antydan till njur- form, på samma gång dess sinus derigenom förlänges, så att denna far sina sidoränder räta och parallela.

Djurhusen äro breda och tillplattade, mera jemnt rhombiska (fig. 83), blott med de oregelbundenheter, som förorsakas af djurhus-radernas fördubbling eller koloniens tillväxt öfver ojemn- heter.

Ectocysten bibehåller konstant sina stora porer i regulier quincunx. Mellan dem ser man i de svagare förkalkningarne betydligt mindre dylika, som i ectocysten tyckas motsvara de cellbildningar vi beskrifvit i den underliggande manteln 1). Om- kring dessa småporer höjer sig randen emellertid snart: en vårta uppstår för hvar af dem, som utvidgas i rundad form; och när sa småporerna äro tillslutna (fig. 83) har ectocysten sitt jemn- knuttriga utseende mellan de större porerna.

Oviceller och avicularier tyckas saknas.

1) Öfversigt af Vet. Akad. Förh., 1865, p. 16, Tafl. II, figg. 3 och 4.

108 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Koloniens färg är vanligen gul, och mot denna framträda porerna med sina hvita kanter desto tydligare.

Mollia candida förekommer i sällskap med ansata-formen, på samma stenar och Modiolor som den, ehuru långt mindre allmän. Om detta kan häntyda på något könsförhållande eller annat närmare samband, är en af de många frågor ur Bryo- zoernas lif, för hvilkas besvarande man ännu ej eger någon sä- ker observation.

Till denna formgrupp hör vidare BUSKS Lepralia Bower- bankiana, försedd med mucro men utan avicularier och i en hård förkalkning. Måhända är äfven JOHNSTONS Lepralia Hynd- manni att räkna hit, huru egendomlig den än förekommer med sin uppsvällda distalrand; men vi känna denna form endast ef- ter beskrifningarne och isynnerhet BUsKS figurer, hvilka dock ej lemma någon bild af utvecklingsförändringarne, under hvilket förhållande omdömet om en form alltid blifver osäkert. Det- samma gäller om Busks Alysidota Alderi, hvilken åtminstone står här i närheten.

På den form af Mollia vulgaris, för hvilken BUSK bibe- hållit detta artnamn, anmärker han på sin figur en början till tillslutning af sinus genom proximal-randens sammanväxning framför densamma. Om vi tänka oss denna process afslutad, har Mollia-gruppen öfvergått på Porinidornas område; och inom dessa står också, såsom redan MOLL på sitt sätt anmärkt, då han ansåg Porina ciliata vara en varietet af Mollia vulgaris, den nämnda arten så nära intill vulgaris-gruppen och är så parallel med densamma i sina förkalknings-förändringar — blott att dessa i dura-formen ga ännu längre — och i sina variatio- ner i afseende på aviculariernas förekomst (två, ett eller intet på hvart djurhus), form (egentliga avicularier eller vibracularier) och ställning (utåtriktad spets, i jemnbredd med midten af djur- huset eller närmare dess distal-ända), att man tydligen finner Escharin- typen i båda dessa arter stå på motsvarande stadium. Ringa är deras formskillnad, då man ser midtelporen på Porina

ciliata motsvara sinus på Mollia vulgaris. Detta hindrar dock

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 109

icke jemförelsen mellan den förstnämnda och Escharipora inno- minata, emedan både sinus och midtelporen på alla dessa for- mer äro qvarstoder af den membranösa djurhusväggen efter den fortskridande förkalkningen till förstärkning för djurhusmynnin- gens tillslutning, sådan denna utgör det mest karakteristiska för Escharinernas utveckling. Och användningen af midtelporen på Anarthropora monodon var oss nödvändig att fasthalla för att förstå den morphologiska betydelsen af midtel-aviculariet, som visat sig så allmänt förekommande på Eschariner.

Paralleliseringen mellan Escharin-typens utveckling åt ömse håll från Porina ciliata och Mollia vulgaris kan emellertid ut- sträckas ännu längre än till de anförda punkterna. Så ser man redan pa Porina Malusii — en form, hvars förhållande till Po- rina ciliata i många hänseenden påminner om förhållandet mel- lan Mollia spimfera och den typiska Mollia vulgaris — en an- tydan till samma bildning af ribbor öfver ovicellernas ectocyst som pa Mollia spinifera. Den större varieteten af Anarthro- pora monodon har vidare i sin djurhusform med dess ectocyst- ' byggnad och sin hopklämda djurhusmynning ett förhållande till den mindre varieteten, som tydligen påminner om förhällan- det med Mollia candida och den typiska Mollia vulgaris. Lik- heten i färg mellan den nämnda större Anarthropora monodon och Mollia candida gör denna Ööfverensstämmelse i förhållandet till de resp. nämnda formerna ännu mera påfallande. Men den sekundära bildningen af ribbor öfver ectocysten på den först- nämnda förekom inom Mollia-gruppen på M. papillata.

Inom Porinid-familjen, vid sidan af Porina ciliata, synes vidare stå en formserie: Porina granifera — Porina pyriformis, af hvilka jag dock endast varit i tillfälle att undersöka den förstnämnda, hvilken serie inom denna familj har sin motsva- righet uti den redan länge välbekanta

Mollia hyalina

i alla de formförändringar som denna art kan undergå.

110 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Äfven här har man uppställt flera arter, hvilka med samma rätt som de inom föregående formgrupp kunna försvaras. Lik- väl hafva redan JOHNSTON och BUSK varit uppmärksamma på den stora föränderlighet, som här är rådande, och äterförenat, hvad isynnerhet HASSALL ansett sig böra skilja. Emellertid har ännu ingen låtit koloniformen förlora sin betydelse som art- skillnad, och vid sidan af Membranipora catenularia har man derföre uti slägtet Hippothoa bibehållit en hithörande form. Dock hafva vi redan inom föregående formgrupp sett Hippothoa- växten utvecklas utan någon väsendtlig skillnad i djurhusfor- men, blott att denna alltid i sådant tillfälle blifver något för- längd, och samma förhållande inträffar äfven här, ehuru med den skillnad, att Mollia hyalina redan i sin Lepralia-växt är 'sä varierande till sin djurhusform, att Mippothoa-växten så att säga haft lättare att frambringa en ännu större olikhet. Att den gjort detta i förening med sjelfständighet i förekomst och — liksom vi sett det på Membranipora pilosa — med en viss. egendomlighet i grenbildning, har i och för sig sjelf intet att betyda såsom artskillnad.

För att förstå Mollia hyalina i dess förhållande till Mollia vulgaris påminna vi anyo om den tendens till utveckling mot Celleporin-typen, som på flera ställen visar sig rådande för Escharinerna. Sa äfven här: djurhusmynningens form pa en Mollia hyalina och en Mollia vulgaris är i det väsendtliga den- samma, och trots den vanliga olikheten i djurhusform som just utmärker den förstnämnda såsom mera Celleporin-lik, finner man dock, att den i vissa stadier kan öfverensstämma med Mollia vulgaris. I enlighet med den nämnda tendensen till lik- het med Celleporin-typen står också den böjlighet i formen, som utmärker Mollia hyalina. i

Så visar den typiska formen af denna art — hvad redan JOHNSTON anmärkt — stundom runda, jemna kolonier, som med de spolformiga eller nästan cylindriska djurhusen i radierande ställning visa en rätt. stor likhet med Cyclostomerna. Eller

träffas den — och detta är lika vanligt — med öfverväxnings-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 111

lager och dessas alla oregelbundenheter äfven i djurhusens form och storlek. At andra hållet gå dess koloni-förändringar till

upplösning i Mollia-växt eller slutligen till Hippothoa-form.

I de vanligaste fall gör den skäl för sitt namn, glänsande hyalin; men man träffar den ock, isynnerhet i de arktiska re- gionerna och på större djup, med en fastare ectocyst af opak, krithvit färg. Ectocysten vexlar dessutom bade slät och skrynklig af tvärveck (fig. 84), det senare i sin starkare utveckling tro- ligen den variation, som legat till grund för FABRICH Cellepora mtida. Båda dessa variationer äro redan af JOHNSTON an- märkta. BUSK har dessutom anmärkt, hvad äfven på Nordiska exemplar kan observeras, såväl den varierande utvecklingen af en mucro proximalt om mynningen som variationerna 1 djur-

husens mer eller mindre tilltryckta form.

Ser man djurhusen från deras fästsida, visa de, atminstone i Lepralia-stadiet, antingen märken efter Mollia-växtens sam- manbindnings-processer mellan djurhusen eller antydan till dessa (fig. 35) i form af zig-zag gående böjningar af skiljoväggarne. Från Mollia-växten gar öfvergången till Hippothoa-växten, och det är isynnerhet kolonier med tillplattad djurhusform på snäc- kor och stenar från de arktiska regionerna, hvilka visat, att äfven den sistnämnda koloniformen endast är en tillväxt-va- riation.

Djurhusmynningens förändringar vidröra som vanligt huf- vudsakligen dess proximalrand. ‘Den typiska formen för djur- husmynningen är nästan rund, ungefär 0,11 mm. i diameter, dock med en rät proximal-del, i hvilken den halfeirkel-formiga sinus är urnupen. Men ofta förblifver äfven proximal-randen böjd i jemn fortsättning med sidoränderna af mynningen, och lika ofta, isynnerhet och nästan alltid vid ovicellens utveckling, blifver den rät, utan sinus. De djurhus, vid hvilka oviceller

utvecklas, äro dessutom mindre än de öfriga.

Motsvarigheten till största delen af dessa variationer finner

man också på

112 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

>

Mollia divaricata.

Hos D'ORBIGNY bär den arktiska formen af denna art nam-

net Hippothoa borealis. BUSK har visserligen samtidigt med D’ORBIGNY uppställt en art, Hippothoa patagonica, hvilken åt- minstone sådan han sedan aftecknat den från Cragen är fullt öfverensstämmande med vår arktiska form; men dels kan ma- hända den geografiska skillnaden gifva grund till tvifvel på art- identiteten mellan de lefvande formerna, dels har äfven BUSK känt denna arktiska form (utan att gifva den något namn) men bestämdt uttalat sig mot dess förening med Crag-fossiliet. Den skillnad, på hvilken han härvid stödt sig, saknaden af sinus i mynningen på den arktiska formen, uppträdde dock redan på den typiska Mollia hyalina utan den ringaste betydelse såsom art- skillnad och förhåller sig på samma sätt för Mollia divaricata. Denna senare (fig. 87) har emellertid en så egendomlig form och är så sjelfständig i sin förekomst, att den väl kan förtjena sitt egna namn, ehuru den lätt får sin förklaring genom jemförelse med de elongata-former, hvilka man finner såsom va- rieteter af manga andra Bryozoer. Och hvad” denna form be- träffar, ma man erindra sig de variationer, som förekomma i den utdraget tillplattade formen för djurhusen, då dessa (fig. 86) kunna sakna den utdragna proximal-delen, hvarigenom de blifva öfverensstämmande med den tillplattade formen af den typiska Mollia hyalina eller, der förkalkningen är starkare, med ansata- formen af Mollia vulgaris, blott att djurhusmynningen är be- tydligt mindre. Dertill kommer, att kolonierna af Mollia di- varicata äfven delvis kunna vara sammansatta i Lepralia-form. Ett dylikt förhållande, ehuru lösare än hvad Mollia divaricata kan visa, finnes ock uttryckt i BUSKS teckning af Hippothoa abstersa, hvilken troligen också tillhör Mollia hyalina-gruppen, oaktadt vi icke sett denna art så långt kölad öfver framsidan af sina djurhus i Nordiska exemplar. Detsamma inträffar emel- lertid pa den sydliga form, som enligt BUSK är den typiska Hippothoa divaricata, hvilken på denna grund väl kunde vara berättigad till sitt egna namn, dock snarare såsom varietet än

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 113

såsom art. Ty de så starkt markerade tvärvecken öfver djur- husen, hvilka dernäst gifva denna form sitt egendomliga ut- seende, äro stundom så väl anlagda både på Mollia hyalina och Mollia divaricata, borealis (fig. 86), att de icke kunna begrunda någon artskillnad.

Mera konstant för Mollia divaricata uti Hippothoa-kolo- nierna är en egendomlighet i ovicellernas form. De sakna nem- ligen der de på Mollia hyalina vanligen så tydliga porerna. I detta afseende ser man emellertid olikheterna gå i fortsättning allt från Mollia vulgaris, då äfven denna vexlar i afseende på porernas utveckling. På den typiska Mollia hyalina hafva nu djurhusen konstant förlorat men ovicellerna bibehållit ectocystens porer, dessa senare dock med betydliga variationer 1 förekom- sten, stundom blott få och glesa, eller också små och obetyd- liga. På Mollia divaricata försvinna nu äfven dessa: deremot visar denna form stundom på sina oviceller (fig. 87) en ribba öfver deras midtel-linie från mynnings-randen, sådan den lika- ledes kunde finnas eller saknas på ovicellerna till Escharella Landsborovit, dock utan dennas utvidgning eller avicularie- utveckling, hvilken emellertid finnes på den måhända hit- (må- hända till Eschariporidorna, i grannskapet af Porina pyrifor- mis (?)) hörande Lepralia Brogniartii. Dessutom äro äfven här de djurhus, vid hvilka ovicellerna utvecklas, förkrympta, hvilket här (fig. 87) blifver ännu mera tydligt, da djurhusen äro så fritt ätskiljda. Förkrympnings-förhällandet påminner för öfrigt om IINCKS'S Scruparia elavata. Huruvida det eger någon serskilt physiologisk betydelse, måhända att äfven det förkrympta djurhu- set helt och hållet tillhör fortplantningen, derom veta vi ännu intet.

Märkvärdig är vidare den likhet, som denna art visar med Huxleya fragilis (DYSTER: Quart. Journ. Micr. Sc., vol. VI; p. 260, Zooph., pl. XXI, fig. 1). Det tyckes nästan, som om från detta Escharin-stadium en uppresning till fria stammar skulle kunna försigga, motsvarande Catenicellornas, hvilka bland våra nordiska Bryozoer hafva sin närmaste anförvandt i Mollia vul- garis, trots den olika koloniformen.

114 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Den typiska Mollia hyalina är en bland Spetsbergens och Grönlands allmännaste Bryozoer. Den lefver der liksom i de boreala och sydliga trakterna (enligt BUSK utbredd äfven till Californien, Goda-Hopps-udden, Falklands-öarne) på alger och snäckor, isynnerhet på Littorinor och Tritonier, 1 tidvattnets och de mindre djupens (ända till 30 famnars) regioner. Af dess öfvergäng i Mollia-växt har Prof. LOVÉN tagit ett vackert exemplar pa en Astarte från Finmarken. Dess upplösning i Hippothoa-växt (= Hippothoa Robertina, D’ORB.) ser man dels på stenar, dels på döda Myor. Fran de sistnämnda lokalerna på de större djupen, på Ascidior, på Astarte och Saxicava, öfverallt der man finner Membranipora catenularia, der lefver också Mollia divaricata. Det är en arktisk form, som aterfin- nes i de boreala_trakternas stora djup.

Närmast med spinifera-formen inom Mollia-gruppen kunna

vi jemföra en form i Lepralia-växt, hvilken vi benämna

Myriozoum erustaceum,

tillsvidare blott med den anmärkningen, att den till sin djur- husbyggnad synes fullkomligt öfverensstämma med den Eschara- växt, som under namn af Eschara incisa blifvit beskrifven af MILNE-EDWARDS och Busk från den äldre Crag-perioden. Sa- som Eschara med den af dessa författare beskrifna kolonifor- men känna vi den emellertid icke lefvande; såsom Lepralia är den deremot ganska allmän i nutidens fauna vid Spetsber- sen, Grönland och Finmarken. Vid Spetsbergen är den funnen pa de mest vexlande djup, från 10 ända till 80 famnar, växande pa Laminarior, Ascidior, snäckor — isynnerhet Mya, Saxicava och Tritonium — och skiffersten. Vid Finmarken har Prof. LovEn funnit den pa Ascidia och Modiola.

Den är en af de fa Lepralior, hvilka man redan med obe- väpnadt öga kan igenkänna, atminstone i dess mera utvuxna kolonier, vanligen af en gul färg och eirkelrund koloni-form med jemn yta, i sina hårda förkalkningar en äkta Discopora, så som M. EDWARDS velat bestämma detta slägte i sin anmärk-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 115

ning till LAMARCK. Emellertid rubbas denna regelbundenhet i utseendet, dock på ett lika karakteristiskt sätt, genom de platta, runda öfverväxningslagren, som på denna art i Lepralia- stadiet äro ytterst vanliga och ofta lägga sig fler-dubbla.

Djurhusen, hvilkas form man endast i deras ungdom kan urskilja, äro platta och ovala eller rhombiska till sin begräns- ning. Deras ectocyst är då byggd i den närmaste likhet med den kancellerade pa Escharella porifera. Häruti skulle säledes en skillnad förekomma mot Eschara incisa, da MILNE-EDWARDS blott aftecknat mindre, spridda porer; men samma skillnad fö- rekom inom Escharella porifera-gruppen liksom på många andra s. k. Lepralior, der kancellerade former tydligen visa sig vara blött variationer af dem med en enklare ectocyst;. och att Eschara-växten medfört en sådan skillnad, kan måhända för- klaras, derigenom att den tidigare får sin ectocyst starkare för- kalkad, såsom vanligt för Escharorna, och utan föregående kan- cellering. Ty äfven på Lepralia-kolonierna är denna endast ett öfvergående stadium, då ribborna (figg. 88 och 89) mer och mer förtjockas (fig. 90), till dess maskorna dem emellan in- krympas (fig. 91) till obetydliga små porer i det tjocka och fasta kalklagret eller till och med försvinna. I de båda sista stadierna har kolonien en förvillande likhet med Escharella biaperta, sa rundadt uppsvälld som ectocysten är mellan de djupt insjunkna djurhusmynningarne. Dessa senare lemna emel- lertid da som vanligt ett säkert kännetecken i sin något ut- dragna halfcirkelform — så att de proximala delarne af sido- ränderna gå parallelt med hvarandra — med rät proximal-rand, hvars bredd — som på detta sätt blifver lika med djurhusmyn- ningens största bredd — är ungefär 0,14 mm., och i hvars midt den proximala sinus har en ännu mera utdragen form. Dock kan denna sinus i sin ungdom vara nästan cirkellik, då den är proximalt (bakåt) utvidgad från sin mynning, hvilken tidigare fatt sin vidd bestämd!). I denna karakter från djurhus-myn- en Jfr. ofvanstäende hänvisning till sinus på Busks Lepralia vulgaris!

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 8

116 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ningens form öfverensstämmer detta arktiska Myriozoum bättre med MILNE-EDWARDS'S än med WESTS figurer.

Ovicellerna (figg. 88 och 89) äro jemnt runda; i motsvarig- het till djurhusmynningens form äro de något utdraget qvart- spheriska. Deras ectocyst (fig. 89) är streckad af upphöjda, radierande ribbor, motsvarande dem på Mollia spinifera. I de hårdare förkalkningarne blifva de till god del inhöljda.

Avicularierna (figg. 38—91) hafva en elliptisk mynnings- form, med rundad mandibel, riktad snedt åt sidorna eller proxi- malt i riktning från deras plats i jemnbredd med djurhusmyn- ningens, proximal-rand (figg. 88—90) eller något mera distalt (fig. 91) ända till i jemnbredd med djurhusmynningens midt. I de svaga förkalkningarne (figg. 88 och 89) ligger deras myn- ning i jemnhöjd med ectocystens kancellering; i de hårdare för- kalkningarne, da kancelleringen sammansmält (fig. 91), stå avi- cularierna såsom trinda vårtor med sin mynningsspets mera uppät-riktad.

Närmast intill Myriozoum erustaceum och — savidt den är skiljd derifrän — Eschara incisa star DONATIS, EHRENBERGS och D’ORBIGNY’S slägte Myriozoum, sådant det äfven förekom- mer i Nordens haf. Den art, som först utgjort typen för detta slägte, de södra hafvens Myriozoum truncatum, star emellertid i ett förhållande till våra Nordiska former, hvilket motsvarar de utvecklingsförhällanden, dem vi redan känna allt ifrån Zscha- rella porifera. På Myriozowm truncatum äro nemligen de unga djurhusmynningarne helt runda; men de proximala inväxningarne från sidorna vid mynningslockets ledgång bilda sedermera en bred sinus, hvilken liksom den öfriga delen af djurhusmynnin- gen är halfcirkel-formig och är föga smalare än denna senare. Sådana äro djurhusmynningarne ätminstone på exemplar från Medelhafvet, hvilka jag fått undersöka på Köpenhamns Museum; och sådana synas de ock i teckningarne hos SOLANDER och BLAINVILLE, hvaremot de ej öfverensstämma med figuren öfver denna art hos D’ORBIGNY: dock må man väl ej i detta hän-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 117

seende lägga någon synnerlig vigt vid den ene eller andre af dessa figurer.

Våra Nordiska former hafva sin djurhusmynnings form nä- stan fullkomligt öfverensstämmande med den på Myriozoum cru- staceum; men åtminstone den ena, Myriozoum coarctatum, visar ett utvecklingsstadium, då djurhusmynningarnes form öfverens- stämmer med den på den nyssnämnda M. truncatum. Samma , utvecklingslag är således rådande här; och Myriozoum trunca- tum — såvidt den är oss bekant — har stadnat på ett lägre utvecklingsstadium.

Efter den bekanta, runda stamformen för kolonierna har äfven djurhusformen modificerats: deras radierande ställning (fig. 92) gör dem aflångt kilformiga, en förändring från den ty- piska Escharin-formen, som fullkomligt motsvarar Salicorna- riornas djurhusform i dess förändring från Flustrin-typen. Men Salicornariornas ledringar motsvaras här af till utseendet helt olika förändringar af den en gång jemnt sammanhängande stam- men. Dessa förändringar synas tillgå på tvenne sätt, dels ge- nom tillslutning af djurhusmynningarne i en tvärring öfver stam- men, hvarefter denna pa detta ställe ej vidare förtjockas — måhända till och med inknipes, hvilket man dock svårligen kan afgöra utan direkta observationer på lefvande exemplar —; dels derigenom att stammen delvis förskjutes, hvarvid smalare tvär- ringar uppkomma. Båda dessa processer uppträda: pa Myrio- zoum subgracile. Den första bevisas hafva varit rådande på de ställen, der de åtminstone skenbara inknipningarne ännu ej hunnit långt i sin utveckling, då man ser djurhusmynningar i quincunxställningen på den ena sidan af stammen tillslutna, medan de midt emot ännu äro öppna på den andra sidan, och då dessutom quincunxställningen för öfrigt är orubbad på det förstnämnda stället, blott att en tvärrad af djurhusmynningar försvunnit. Den andra bevisas äfven på denna form, då man ser quincunxställningen för djurhusmynningarne ofvan inknip- ningen tydligen vara en fortsättning af quincunxställningen nedom

denna, och då uti inknipningen inga märken synas efter obli-

I

118 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tererade djurhusmynningar eller der ens finnes plats för dylika. Anmärkas bör dock, att det exemplar af denna form, på hvil- ket jag sett denna sistnämnda process, hade tätare inknipnin- gar och åtminstone mot topparne mera uppsvällda mellanrum mellan dessa, än hvad vanligt är, likasom det äfven i avicu- ‚lariernas variationer närmade sig den andra af våra hithörande former, Myriozoum coarctatum. På denna är stammens för- skjutning lättare att observera, då aviculariemynningen — som dessutom är föga mindre än djurhusmynningen, vanligen af 0,11 mm:s—0,12 mm:s bredd — uti orubbad ställning har sin plats straxt distalt om djurhusmynningen men vid bildningen af stam- mens inknipningar rubbas ur denna ställning, så att den djur- husmynning, vid hvars distala ända det annars haft sin plats ligger under inknipningen, medan aviculariemynningen är fram- skjuten ofvan densamma. Muyriozo-växten med sina inknipnin- gar på de Nordiska formerna, hvilka saknas på den sydliga — såvidt denna är bekant — lemnar således ett nytt bevis, att dylika stamformernas olikheter icke må bestämma Bryozoernas slägtskap. Den physiologiska betydelsen af inknipningarne känna vi ej: deras morphologiska motsvarighet se vi såväl på de egentliga ledade Bryozoerna, isynnerhet på Salicornariorna och Tubucellariorna, som på Escharella palmata.

Fran de arktiska trakterna känna vi, som nämndt, tvenne hithörande former, hvilka bada kunna vara lika berättigade till FABRICHI Millepora truncata såsom synonym. Den ena är se- dermera, om ock helt knapphändigt, beskrifven af D’ORBIGNY och PACKARD under namn af Myriozoum subgracile, den andra är utförligare afhandlad af SARS under namnet Leieschara co- arctata.

Båda dessa hafva ectocysten byggd pa samma sätt som den pa Myriozoum cerustaceum, hvilken vi förut anfört, blott att de aldrig så hårdt förkalkas utan bibehålla kancelleringen tydlig, ehuru ectocysten blifver ännu tjockare, så att dess ma- skor visa sig (fig. 92) som rör i stammens: tvärsnitt, medan de utåt blott täckas af en tunn, gul hud.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 119

Den hufvudsakliga skillnaden mellan de båda formerna lig- ger i aviculariernas utveckling och plats. I detta hänseende är

Myriozoum subgracile,

hvars stammar dessutom utmärka sig genom glesare och mera grunda inknipningar, stundom helt öfverensstämmande med My- riozoum crustaceum, och då man nu äfven på Myriozoum sub- gracile kan finna djurhusmynningarne djupt insjunkna och mel- lanrummen mellan dem rundadt uppsvällda, se vi ingen skillnad mellan dessa båda arter; men ännu känna vi inga rotutbred- ningar från den uppresta Myriozo-växten, som skulle kunna afgöra denna fråga — alla de exemplar vi haft att undersöka hafva varit lösryckta från sitt fäste — och det skorplika My- riozoum har icke visat någon benägenhet att resa sig till stam- form. Dessutom återstår att visa, huruvida någon skillnad fin- nes mellan den tertiära Zschara wneisa och dessa lefvande for- mer: finnes ingen sådan, måste dennas artnamn såsom äldst gälla för dem alla, och vi såge då det intressanta förhållande, att en art kunde lefva uti olika form under skiljda geologiska perioder.

Avicularierna på Myriozoum subgracile, som visa en myn- ningsbredd af ungefär 0,05 mm., förblifva emellertid alltid uti plan med ectocystens kancellering, liksom denna senare alltid qvarstår. Till sin plats deremot variera de mera än på My- riozoum crustaceum, da de stundom rycka ända upp till jemn- bredd med djurhusmynningens distalända. Härtill kommer, att de ofta kunna felslå, ett eller båda vid ett djurhus. TI förra fallet står Myriozoum subgracile på öfvergång till likhet med

Myriozoum coarctatum,

som blott har ett avicularium, men detta betydligt större, vid hvarje djurhus, distalt i längslinie med detta eller något sned- stäldt, vch med mynningen rakt eller snedt proximalt (nedät-) riktad. Att skillnaden mot Myriozoum subgracile — dennas

variationer dessutom att minnas — i sjelfva verket icke är så

120 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

synnerligen stor, ser man i stammens tvärsnitt (fig. 92), der avicularie-kaviteten visar sig äfven på denna art inkilad i ecto- cyst-lagret emellan de delar af stammens periferi, hvilka till- höra djurhusen. Avicularierna på denna form, hvilkas upp- komst vi icke känna genom direkt observation, hafva således efter all sannolikhet uppkommit på motsvarande plats till den på M. subgracile. Vid de djurhus, der ovicellerna utvecklas, saknas avicularierna. De förra blifva snart inhöljda af det tjocka ectocystlagret: vi hafva blott sett dem såsom låga upp- svällningar, öfver hvilka ectocysten fortsatt sin kancellering. Myriozoum coarctatum, för hvars yttre beskrifning vi för öfrigt "hänvisa till SARS, visar dessutom stundom en rätt egen- domlig grenbildning. Man finner nemligen grenar, som stå i rät vinkel ut från den äldre delen, ofta två midt emot hvarandra, så att de bilda ett kors, och vid undersökning af stammens inre finner man icke något närmare samband mellan den nya och äldre grenen, den förras djurhus utspringa ej direkte från den senares, hvilkas ectocyst-lager med sina rörformiga porer dessutom är oförändradt, och man skulle således snarast kunna tro, att korsbildningarne uppstått såsom helt ny kolonial-bild- ning genom embryoner. Men härför talar ej det förhållande, då man finner de äldsta organerna i korsbildningarne vara avi- cularier, ehuru med mynningar stundom större än djurhusens. Antagligast torde således vara att betrakta dem såsom knopp- ningar, närmast motsvarande de så ofta förekommande öfver- växningslagren på andra Bryozoer. D'ORBIGNY har ställt My- riozoerna inom den afdelning, som hos honom motsvarar Cyclo- stomerna: enligt senare tiders betraktelsesätt, mera konseqvent grundadt på djurhusformen, är det endast sekundära förändrin- gar i följd med stamformen, som förorsakat denna likhet: den är dock ett eget uttryck för Escharinernas utvecklingstendens, så som vi ofta finna, att likhet med Celleporinerna medför lik- het med Cyclostomerna, hvilken senare här synes hafva fram- trädt mera omedelbart, tydlig redan i de reguliera öfverväx-

ningslagren på Myriozoum erustaceum.

\

SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 121

Utom i avieularieutvecklingen finner man ingen skillnad mellan Myriozoum subgracile och Myriozoum coarctatum, och när — hvad ofta kan hända — avicularierna felslå, kan jag ej med säkerhet skilja dem, då äfven djurhusmynningens form, som annars brukar lemna säkra karakterer, öfverensstämmer för båda (vanligen med en bredd af 0,16 mm.—0,18 mm.), och stamformen, med de för Myriozoum coarctatum vanligen tätare och djupare inknipningarne, visar mångfaldiga öfvergångar. Man ma nu antaga deras förhållande till hvarandra hurudant som heldst; mycket återstår att söka, t. ex. köns- eller generations- skillnad, då vi ännu icke känna oviceller på Myriozoum sub- gracile och kunna tillägga det till utseendet märkvärdiga förhål- lande, att vi synnerligen ofta funnit Myriozoum erustaceum växande på Myriozoum coarctatum men ännu icke med säkerhet kunna anföra den funnen växande på Myriozoum subgracile. I sin förekomst öfverensstämma annars de sistnämnda båda Muyriozoerna med hvarandra, der de vid Spetsbergen äro funna, ofta tillsamman i bottenskrapan, från stenig lerbotten vid 19 till 80 famnars . djup. Vid Grönland förekomma de likaledes båda enligt exemplar från Prof. TORELL och Insp. MÖLLER. Dock synes det, som om Myriozoum subgracile på båda dessa ställen vore allmännare, hvaremot den säkerligen åtminstone är sällsyntare, om den der förekommer, vid det nordliga Skandi- navien, der deremot Myriozoum coarctatum af Prof. LOVÉN tagits i talrika exemplar vid Loppen och sedermera af Prof. SARS blifvit funnen vid Hammerfest och i Komagfjord, liksom det väl troligen är denna form, hvilken FABRICIUS i sina ma- nuscript under namnet Millepora truncata uppgifver sig hafva erhållit från Sundmöer.

På detta sätt låter således Myriozo-växten i formserier och utvecklings-förändringar återföra sig till den äkta Escharin- typen. Vi se äfven här, att djurhusens byggnad måste ingå bland de vigtigaste faktorerna vid våra beräkningar af Bryo- zoernas naturliga frändskap, der denna endast kan bedömas ef-

ter karakterernas relativa vigt, i de fall da utvecklingshistorien

122 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

ej lemnar medel dertill. Härvid får isynnerhet djurhusmynnin- gens form den största vigt, och denna karakter lemnar i de festa fall den säkraste ledning för Escharinernas systematik; men äfven den kan blifva ytterst svår att använda och förlorar 1 högre grad sitt värde såsom konstant, ju närmare formerna komma intill Celleporin-typen. Vi hafva redan sett ett sådant förhållande i äkta Eschariners öfverväxningslager, t. ex. på Escharella Jacotini. Det framträder äfven i en serie af former, som låta sammanställa sig omkring en serskilt faınilj-typ, hvil-

=

ken vi upptaga under benämningen

Escharide,

emedan den innesluter de arter, som hos de flesta författare varit typer för slägtet Fschara.

Familjens hufvudsakligaste karakter ligger i djurhusmyn- ningens förändringar genom sidorändernas sekundära uppresning från en form, som mer eller mindre Öfverensstämmer med den pa Porina Malusü, till en fot-form eller omvänd‘ Iyr-form. Härtill kommer det serdeles konstanta midtel-aviculariet proxi- malt intill djurhusmynningen, hvilket motsvarar Porinidornas midtelpor jemte den proximalt om denna vanliga uppresningen i form af muero. Liksom vi der ofvan anmärkt, far den ena af dessa karakterer ersätta den andra, der förkalkningen eller oregelbundenheten göra någon af dem otydlig. Dessutom kunna äfven här sido-avicularier utvecklas, som till sin ställning på djurhuset motsvara, dem vi sett på former af föregående fa- miljer; men i dessa aviculariers förekomst äro Escharidorna ännu mera oregelbundna.

Koloniformen vexlar äfven här. Den är skorplik eller upp- rest i runda, tillplattade eller till och med bladformiga, förgre- nade stammar. gar i djurhusformen äro alltför obetydliga för att gifva oss nå- gon säker antydan om deras närmaste slägtskap; men just för

sin jemnhet i detta hänseende kunna de stå” såsom typer för

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 123

äkta Eschariner med hel proximal-rand till sin djurhusmynning. Den första bland dessa former,

Lepralia pallasiana,

x

är en bland de största och vanligaste Lepralior på Skandina- viens Alger och andra de mindre djupens föremål. Ofta finner man den hafya fästat sig på kölen och botten af båtar. Stun- dom reser den sig något Hemeschara-likt, men dess vanligaste stamform är Lepralia-växt.

Ofta ser man visserligen ett eller flera yngre lager ofvan en äldre koloni!), men dessa bibehålla sin reguliera Lepralia- byggnad till skillnad från de Celleporin-lika öfverväxningslager, vi ofvan anmärkt, och stundom äro de tydligen uppkomna ge- nom koloniens öfverväxning öfver sig sjelf, t. ex. när den vuxit rundt om en trådformig alg och den ena sidans utvecklingsrand tagit försteget framför den andras, utan att kolonien reser sig Hemeschara-likt; stundom åter synas de uppkomma genom embryonal-utveckling till skillnad från de egentliga öfverväx- ningslagrens uppkomst genom knoppning.

Djurhusens längd är vanligen 0,75 mm. De hästskoformiga djurhusmynningarne (rundadt fyrkantiga (fig. 93), med en in- knipning från sidorna vid operklets ledgång, eller snarare med en proximal utvidgning från en annars temligen regulier cirkel- del något större än halfeirkeln) kunna variera mer eller mindre aflänga — Doktor BoEcK har en teckning af denna art från Norge, enligt hvilken djurhusmynningarne i allmänhet äro 11 gånger så långa som deras största bredd — men såsom vanli- gen gällande mått kunna vi uppgifva: längden 0,23 mm., den distala mynningsdelens största bredd 0,18 mm., den proximala ändans bredd 0,2 mın., då mynningsformen också har trogna af- bilder i figurerna till Busks Catalogue.

Djurhusens förkalkningssätt hafva vi redan på annat ställe ?)

anmärkt: sedan de primära porerna och mynningens ränder äro

1) Jfr. MoLrs beskrifning af Eschara Borniana. 2) Ofvers. Vet. Akad. Förh., 1865, p. 7.

124 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

tydligt afsatta, uppstå de första anlagen till förkalknings-ribbor temligen regelbundet mellan dessa; vid sidorna af djurhusmyn- ningen och isynnerhet proximalt om densamma bildar sig en för- kalknings-area, från hvilken somliga ribbor synas utgå (beroende derpå att de tidigare sammansmälta med denna area), under det andra ribbor på vanligt sätt synas utgå från djurhusens sidolinier, der de äro starkast utvecklade; och slutligen samman- smälta ribborna nätlikt, så att ectocysten (fig. 93) visar stora fördjupningar, i hvilkas botten de primära porerna äro belägna. Genom ribbornas förtjockning inskränkas fördjupningarne, till dess de få ett tydligare utseende af sekundära porer: vid hård förkalkning ser man någon gång — såsom på exemplar tagna vid Norge af MARKLIN — en kalklist uppstä i skiljofarorna mellan djurhusen, och understundom reser sig ectocysten i de _ vinklar, der ribborna sammanstött, till tornelika processer, sa- dan ännu vanligare förkalknings-arean proximalt om djurhus- mynningen utbildar sig till en mucro, hvilken åter — såsom på | en varietet från England, beskrifven af BUSK — till djurhusets |

försvar kan ersättas af ett avicularium.

Den sedan gammalt så benämnda hästskoformen på djur- | husmynningen till denna art återfinna vi, ehuru något olika, på | en Lepralia-form från de arktiska regionerna, hvilken likaledes | till följe af sina obetydliga utvecklingsförändringar star temligen | isolerad. Då vi ej känna den vara förut beskrifven, benämna |

vi den

Lepralia spathulifera,

för att påminna om en rätt egendomlig borstbildning på den-| samma. |

Från Spetsbergen är den hemförd både af Prof. TORELL och| af de senare Svenska expeditionerna, tagen på döda Myor och! Saxicavor, pä Rhynchonella, Aseidior, maskrör och på sten, isynnerhet från berg- och lerbotten vid 20—30 famnars djup. |

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 125

Hvad först kan väcka uppmärksamheten på denna form, är dess ringa storlek, med en djurhuslängd varierande omkring 0,35 mm., som dock någon gång — men då af tillfälliga orsa- ker, såsom pa det äldsta djurhuset — kan stiga till 0,5 mm.

| Djurhusen (figg. 94—98) äro ovala eller, såsom typiska Eschariner, afskuret rhombiska, sexkantiga, med jemnt konvex framsida. Djurhusmynningen öfverensstämmer till sin form, som nämndt, i det väsendtligaste med den föregående arten; men dess proximala ända är ännu bredare i förhållande till den half- runda distal-delen, ‚och proximal-randen är vanligen ännu mera konkavt böjd. Måtten på mynningen nå ungefär till hälften af de motsvarande på föregående artens djurhus. Så uppmättes på en af dessa mynningar proximal-ändans bredd till 0,16 mm., distal-delens bredd till 0,12 mm. och mynningslängden till 0,15 mm. En annan mynning hade till det första af dessa mått 0,14 mm., till det andra 0,1 mm. och till det tredje 0,13 mm. Dessa matt kunna tjena såsom uttryck för den vanliga formen; emel- lertid kan mynningen här liksom på föregående art variera ännu smalare, isynnerhet i den distala delen. Vid de distala myn- nings-hörnen stå vanligen två par af borst (figg. 95 och 96), men mot vanligheten pa afstand från mynnings-randen, hvilket tyckes bevisa, att denna icke är den primära randen, oaktadt vi icke se nagot märke efter den sistnämnda. Det distala pa- ret af dessa borst är rakt och jemnt cylindriskt, det andra pa- ret deremot har en bredare bas och påminner i sin. form om den svängning vi redan anmärkt för detta borstpar pa Dugula- och Membranipora-former. Vid midten af proximal-randen (figg. 94—96), men likaledes på afstand från denna står ett ensamt borst, spadformigt eller trubbigt lancettlikt, med cylindriskt, horngult skaft, synbarligen ledadt, som böjer sig.fram öfver djurhusmynningen och gemensamt med de distala borsten bildar liksom en spetsgård, inom hvilken tentakelkransen har att resa sig. Till dess betydelse skulle man kunna jemföra denna spets- sard med den cylindriska förlängningen af mynningsranden på

åtskilliga af Porinidorna, en jemförelse, till hvilken man äfven kan

126 ÖFVERSIGT-AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

lägga likheten i ställning för de sistnämndas midtelpor och det lilla avicularium, som på Lepralia spathulifera (figg. 95 och 96) stundom utvecklas proximalt vid det skedformiga borstets bas. Detta avicularium har en spetsig, med spetsen proximalt riktad mandibel, vid hvars ledgäng aviculariebredden är ungefär 0,02 mm., och är således ett bland de minsta avicularier vi känna. Vid sidan om djurhusmynningen, i jemnbredd med dess distal-

rand (figg. 95—97) utvecklar sig stundom, ett på hvar sida eller blott på den ena sidan, ett obetydligt större avicularium med spetsen riktad ut öfver djurhusets sidorand.

Ovicellerna (figg. 94—96) till denna art äro jemnt runda, ovanligt frittstående, hvilket synes förklaras, derigenom att de utvecklats först sedan såväl det äldre som det yngre djurhuset blifvit helt färdigt. Deras mynning är halfeirkelformig eller van- ligare en mindre cirkeldel, med den nedre randen konkav, och står höjd öfver djurhusmynningen, hvars ränder vid ovicellens utveckling redan äro rundadt uppsvällda. 5

Ectocysten visar i miniatur-bild det haliga utseende, som redan loupen upptäcker pa Lepralia pallasiana. Här äro ha- lorna ytterst sma och grunda, ungefär vid 75 ggrs förstoring först tydligt urskiljbara sasom sadana, och sitta tätt som för- djupningarne i stålet pa en fingerborg. I sina svagare förkalk- ningsstadier har ectocysten en hyalin glans, hvitare uti fördjup- ningarne, som da ännu vid 50 ggrs förstoring snarare hafva ut- seendet af upphöjningar. I de hårdare förkalkningsstadierna blifver ectocysten hvitglänsande, slutligen krithvit, och fördjup- ningarne äro da lättare att igenkänna.

En koloni af denna art (fig. 98) bär i sitt centrum märke efter sitt utvecklingssätt, som ännu tydligare, än hvad vi hittils kunnat visa, uttrycker dessa Eschariners förhällande till de öf- riga Bryozogrupperna. Det äldsta djurhuset är nemligen Tata- formigt, blott med en mera utvecklad proximaldel, i förhållande | till den rundadt fyrkantiga mynningsarean ungefär så stor som | proximal-delen på djurhusen i en utvecklad Membranipora pi- |

losa. I mynningsranden, hvilken emellertid pa grund af djur- |

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 127

husets insänkta läge är svår att undersöka, synas inga säkra märken efter borst utom en knuta i midten af proximal-randen. Att denna knuta kan hafva sin motsvarighet i det skedformiga borstet, redan utveckladt på de närmast yngre djurhusen, som dessutom redan ega artens typiska form, visar sig, trots olik- heten i plats, ganska troligt vid jemförelse med den nyssnämnda Membraniporan, ty äfven der har det stora midtelborstet sin plats som en tand i mynnings-areans kant, så länge ännu ecto- cysten icke är färdigbildad och stundom fortfarande på mindre typiskt utvecklade kolonier. Midtelborstet på Lepralia spathu- lifera skulle således hafva undergått en motsvarande förflytt- ping mot den, hvarigenom de distala borsten fatt sin plats på afstand från mynnings-randen, hvilken förflyttning, som nämndt, troligen beror på en inskränkning af den ursprungliga mynnings- arean.

Detta koloni-centrum gifver oss dessutom ett bevis på det vanliga förhållandet, att djurhusen tilltaga i storlek med kolo- niens tillväxt, då de äldsta djurhusen äfven här äro mindre än de yngre. Sa har visserligen det äldsta djurhuset sin mynnings- area 0,12 mm. bred och 0,13 mm. lång; men af de närmast yngre djurhusen hade det ena till mått på sin mynning: proxi- maldelens bredd = 0,12 mm., distaldelens bredd = 0,09 mm. och mynnings-längden = 0,12 mm. En annan af dessa äldre djurhusmynningar hade distaldelen 0,078 mm. bred och var 0,11 mm. lang. En jemförelse mellan dessa matt och de ofvan upp- sifna, hvilka tillhöra yngre djurhus i denna koloni, visar dimen- sionernas tillökning.

Af förut beskrifna Bryozoer kommer BUSKS Lepralia de- pressa från Egeiska hafvet så till storlek som mynningsform temligen nära Lepralia spathulifera, och i den arktiska faunan

finna vi en annan Lepralia-form,

Lepralia hippopus,

som likaledes genom sina hästskoformiga djurhusmynningar vi- sar naturligt slägtskap med Lepralia pallasiana.

128 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

I sin förekomst liknar den Lepralia spathulifera. Vid Fin- marken är den tagen af Prof. LOVÉN, der den varit utbredd pa en Rhynchonella; i Sörje-Bay och Walter-Thymens-Strait vid Spetsbergen är den af de Svenska Expeditionerna funnen i säll- skap med den nyssnämnda arten. i

Den är en af dessa fasta, jemna skorpor — Discopora, M. Epw. — vanligen runda och reguliera i sin utbredning. Dess djurhusform (figg. 99—101) är densamma som den föregåendes. Djurhusmynningen (figg. 102—105) är mera typiskt och kon- stant hästskoformig: d. v. s.- proximal-ändan är vanligen sma- lare än den största bredden på distal-delen. I detta hänseende närmar sig således Lepralia pallasiana mera till Lepralia hip- popus, hvilket äfven visar sig i djurhusmynningens mått på denna senare, som i de utvuxna kolonierna vanligen har sin största mynningsbredd 0,15 mm.

Den vigtigaste sekundära förändring vi sett på djurhus- mynningar af Lepralia hippopus är en ännu ytterligare inskränk- ning af proximal-ändan genom förkalkningen, så att mynningen närmar sig till nyckelhåls-formen, blott att sidoränderna med en S-formig sväng och’i en nästan rät vinkel skjuta upp på den endast föga konkava proximal-randen, dock utan att mötas eller omsluta midtel-aviculariet. Den 1 detta fall synliga proximal- bredden af djurhusmynningen (den sekundära proximalbredden) är stundom ej större än 0,05 mm. |

Förkalknings- och tillväxt-förändringarne gå för öfrigt i jemnbredd med dem vi redan känna. De yngre djurhusen i den tillväxande koloni-randen (fig. 105) äro nemligen ovala, mera konvexa och väl skiljda af djupa skiljofaror. På de yngre ko- lonierna finner man här vanligen fyra, på de äldre finner man stundom två, någon gång ett men oftast intet borst vid djur- husmynningens distal-rand: det är en regel, som vi redan ofta anmärkt, att mynningsborsten med koloniens tillväxt förminskas till sitt antal. Vid den tid, då djurhusmynningen nyss är fär- dig till sin form, har ectocysten en hyalin glans, knuttrig af oregelbundna, i vågor ställda, runda vårtor; och från djurhusets

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 129

sidor mot dess midt inskjuta svaga förkalkningsribbor, en anty- dan till hvad så starkt är markeradt på Lepralia adpressa, sådan denna först är af BUSK beskrifven !). På Lepralia hip- popus deremot försvinna snart dessa ribbor under ectocystens förtjockning; men vid deras utgång uppstår, på samma sätt som vi redan béskrifvit vid vanlig förkalkningsprocess, en rad af se- kundära porer, hvilka slutligen (figg. 102 och 103) äro de enda yttre" märkena. till djurhusens begränsning. I denna byggnad, hvitglänsande till sitt utseende, med ectocysten oregelbundet punkterad af små-fördjupningar och med sekundära porer äfven distalt om djurhusmynningarne, öfverensstämmer den arktiska Lepralia hippopus med MILNE-EDWARDS'S tertiära Eschara Deshayesü; men den förra kan dessförinnan erhålla organer, som för den senare ej äro anmärkta. Proximalt om djurhus- mynningen uppstär nemligen ofta under förkalkningen, liksom pä Lepralia pallasiana, en muero (fig. 99), som stundom borstlikt kan förlängas. I stället för denna mucro se vi på andra djur- hus (figg. 101 och 103) ett avicularium med rundad mandibel och en bredd af ungefär 0,05 mm., likaledes i samma ställning som på den nyssnämnda arten. Dessutom kunna äfven sido- avicularier bildas, såväl större (fig. 101), med en bredd af un- gefär 0,09 mm., hvilka hafva sin plats på den proximala delen af djurhuset, som ock mindre (fig. 99), ungefär af midtelavicu- lariets bredd, hvilka äro ställda vid sidan af djurhusmynningen, vanligen i jemnbredd med dennas midt, således i föga skillnad mot sidoavicularierna på föregående art, men i motsatt riktning mot dessa, då den rundade aviculariespetsen riktas in mot djur- husmynningen. Dessa avicularier sammanhänga till’sin bildning, såsom vi tydligare skola se på Eschara patens, med den sekun-

1) På grund af dessa ribbor och djurhusmynningens, såsom det synes, mera distala inknipning våga vi ej sammanföra denna form med den arktiska, ehuru Busk sedermera anmärkt en Lepralia adpressa från Mazatlan, hvil- ken snarare tyckes öfverensstämma med Lepralia hippopus, blott att Hıncks i sin beskrifning af densamma från England omtalar tvenne processer vid djurhusmynningens proximal-hörn, hvilka vi ej på den arktiska formen kun- nat observera. Jfr. dock i sistnämnda hänseende förhållandet med Escha- rella linearis.

130 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

dära förkalkningsprocessen. Att bildningen af de sistnämnda bland dem direkte utgår från en sekundär por, skall snart här nedan vid jemförelse med en annan art visa sig vara ytterst troligt, om vi ock ej direkte kunnat följa denna utveckling.

Ovicellerna (fig. 101) äro jemnt runda, öfver mynningen konkavt intryckta, glänsande och knuttriga som djurhusen. Der de utvecklas, är djurbusmynningen mer än vänligt insänkt, och öfver dennas distala del hvälfver sig ovicell-mynningens rand.

Afven denna art har i några kolonier från Storfjorden (Spbgn.) visat sitt utvecklingssätt från ett Tata-formigt ursprungs- hus. I en koloni är detta helt och hållet ringformigt, utan för- längd proximal-del, med den runda, borstlösa mynnings-arean 0,15 mm. i diameter. Närmast yngre djurhuset visar en myn- ningsbredd af 0,08 mm. i proximal-ändan. Ett af de ännu yn- gre djurhusen har detta mått = 0,1 mm. och mynningslängden — 0,12 mm., så att man äfven här ser dimensionerna ökas, se- dan djurhusmynningen fått sin typiska form. En annan koloni på samma Sawicava visade deremot en antydan, att dess Tata- formiga ursprungshus haft proximal-delen något förlängd och tyd- lig, innan det ännu kringvuxits af de yngre djurhusen. Ursprungs- husets mynnings-diameter var dessutom endast 0,11 mm., och de yngre djurhusen hade straxt typiskt stora mynningar. Åfven här möter oss således — hvad vi redan anmärkt vid Membrani- pororna — svårigheten att i det enstaka ursprungshuset finna en artkarakter, och vi se, att utvecklingsphaserna ej alltid äro likformiga.

Till färgen vexlar Lepralia hippopus efter förkalknings- graden och troligen äfven efter rent yttre omständigheter. I sin svagare förkalkning har den en blåaktig glans; i sin star- kare förkalkning och isynnerhet på stenar är den krithvit.

Helt nära Lepralia hippopus står den ofvannämnda, af MILNE-EDWARDS beskrifna Eschara Deshayesü; till och med sa nära, att man, efter hvad ännu om den sistnämnda är be- kant, svårligen skall kunna på säkra grunder skilja dem från hvarandra. Eschara-växten är för deras förening intet hinder,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 131

och vi känna redan med ledning af BUSKS arbete rätt många Escharin-former gemensamma för tertiär-formationen och den arktiska faunan. Men enligt Köpenhamns Museum lefver i nu- tiden (lokalen ej angifven) en Hemeschara-form, som likaledes sluter sig synnerligen nära intill Lepralia hippopus, dock utan att vi anse oss kunna förena dem med hvarandra. Denna se- nare har vuxit omkring ett rundt föremål (en Spongia?) och från detta höjt sig i flera strutformiga, vridna uppresningar. Dess äldre djurhus äro på flera ställen af kolonien tillslutna med början till Celleporinlika öfverväxningslager. De i åldern närmaste djurhusen — och sådan är största delen af kolonien — Öfverensstämma med MILNE-EDWARDS'S figurer af FEschara Deshayesii: mynningsbredden är äfven här 0,15 mm.—0,16 mm. Men på Hemeschara-formen finns ett midtel-avicularium proxi- malt om djurhusmynningen ungefär af samma storlek och med samma form som det pa Lepralia hippopus, men af en något olika ställning, beroende deraf att djurhusmynningen är ännu mera insänkt och aviculariet indragits i den sekundära mynnin- gen, sa att dess mynnings-area star nästan vertikalt mot kolo- niens tillväxtplan. Dessutom visar sig djurhusens ectocyst gro- pig af grunda fördjupningar, skiljda genom rader af smaknuttror. De yngsta färdigbildade djurhusen i koloniens utvecklings-rand hafva den distala djurhusdelen uppsvälld omkring mynningen, på hvilken uppsvällning äfven aviculariet har sin plats. Den hufvudsakliga skillnaden mot Zepralia hippopus — och hvilken ensam synes mig ett hinder för artföreningen — är en olikhet, om också ringa, uti djurhusınynningens form. Mynningens in- knipning från sidorna har nemligen skarpare kant och är mera, om ock ej mycket, aflägsen fran proximal-randen, och denna rand är på de yngre djurhusen (i den primära mynningen) kon- vext böjd. Den sekundära mynningen ater, som äfven inneslu- ter aviculariet, får konkavt böjd proximal-rand, hvilket äfven visar sig på MILNE-EDWARDS'S figurer till Eschara Deshayesü.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. I

132 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Så nära dessa former än stå till hvarandra, tvingas man dock till försigtighet, innan man kan förena dem, åtminstone så länge någon skillnad kan uppvisas, som strider mot de hittills bekanta utvecklingsförändringarne för Lepralia hippopus, ty vi skola se, att från olika utgångspunkter inom denna grupp före- komma flera utvecklingsstadier, som stå hvarandra så nära, att de finaste skillnader måste respekteras. Den uppsvällning om- kring djurhusmynningen, hvilken vi anmärkt för de yngre djur- husen i Hemeschara-formen, häntyder nemligen på en likhet äfven med följande arter, hvilka dessutom typiskt utmärka sig genom sina djurhusmynningars tillväxtförändringar från en half- cirkel- eller rundadt fyrkantig form till formen af en cirkelsector eller, der ovicellen är utvecklad, af en omvänd triangel, som i sin proximal-spets innesluter aviculariet. Emellertid kunna de i ett eller annat utvecklings- eller förkalknings-stadium närma sig de föregående, sa att vi äfven här finna såväl en nyckelhals- form som en hästskoform pa djurhusmynningen.

Den form vi ställa främst,

Porella acutirostris,

undergär i dessa som i andra hänseenden, savidt vi hittills känna densamma, de minsta förändringarne.

Djurhusen äro ovala eller nära fyrkantiga, det senare isynner- het tydligt pa koloniens baksida, der man finner denna art i svag Hemeschara-växt. Deras mynningsform (fig. 106) är half- rund eller en större cirkeldel, med konvext böjd proximal-rand och med en bredd af 0,16 mm. —0,18 mm.

Midtel-aviculariet (fieg. 106—108) utvecklas såsom en ring- formig uppsvällning proximalt om djurhusmynningen, liksom vi sett det pa de första formerna inom föregaende familj, och med tydlig proximalgräns i en bage tvärs öfver djurhusets framsida. Aviculariets mandibel är triangulär — vi begagna detta för- hållande för att gifva arten ett namn —: bredden vid dennes ledgang är 0,04 mm. I sin ungdom ligger aviculariets mynning i plan med uppsvällningens vägg; sedermera höjer sig avicularie-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 133

spetsen, och från de proximala hörnen af djurhusmynningen ut- bildar sig en sekundär kant, som från hvar sida träffar randen af aviculariets mynning vid dennas spets eller vid mandibelns ledgång, hvarefter de båda ränderna atföljas till aviculariespet- sen, så att proximalt om djurhusmynningen uppstår på avicu- larie-uppsvällningen en triangulär area inneslutande aviculariets mynning. Den triangulära areans kant förblifver vanligen svagt markerad; men djurhusmynningens rand reser sig sekundärt, hvarvid sido-ränderna — fortsättningar från den triangulära areans kant — så langt avicularie-uppsvällningen räcker at si- dorna afsätta sig starkare än distal-randen, sa att vid den se- kundära mynningens fulländning synes en nedåtgående rand uti distal-hörnen.

Ovicellerna (figg. 107 och 108) äro jemnt runda eller till- plattade. Deras mynningsdel höljer distal-delen af djurhus- mynningen, hvars primära proximal-rand fortfarande är oför- ändrad och vanligen till hela sin längd synlig, så att den gemen- samma mynningen vid genomfallande ljus har utseendet af en på tvären ställd ellips eller, till följd af proximal-randens kon- vexitet, svag njurform, sådan vi äfven sago den på minuscula- formen af Escharella porifera; men stundom, då den sekundära mynningsranden starkare framträdt och den ofvannämnda tri- angulära areans kant likaledes är starkt markerad — hvilket vi blott sett vid ovicellernas utveckling och icke ens alltid då — framträder denna tydligare såsom den gemensamma mynnin- gens proximala begränsning, då denna mynning också har for- men af en cirkelsector med aviculariespetsen i centrum, hvarvid sidodelarne af den primära mynningens proximal-rand ej längre äro synliga ofvanifran.

Vi känna denna art endast i svag förkalkning. Ectocysten är då genomlysande, genomborrad af porer ställda i quincunx; och mellan dessa gå vid genomfallande ljus fina, mörka strim- mor i djurhusets längdriktning. På ovicellerna äro dessa porer tätare och större, så att ectocysten der har utseendet af stålet på en fingerborg. Stundom (fig. 108) finner man på djurhusen

ae:

134 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK -AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

en början till sekundär por-bildning i form af ribbor såväl i skiljofarorna mellan djurhusen — och, der ovicellerna äro ut- vecklade, längs dessas basalrand — som ock i radierande ställ- ning härifran mot midten af djurhusets framsida.

Porella acutirostris är hemförd fran Spetsbergen fästad vid alger, Ascidior och Cellularior från 16 till 40 famnars djup. Från Grönland har Prof. TORELL hemfört den jemte Celleporaria inerassata fästad vid en Hornera lichenoides. Från Skandina- vien känna vi den ej.

Till sin byggnad star denna art synnerligen nära atskilliga andra, men närmast kommer den intill Zeprala-stadiet af den

i nyare tider genom SARS och ADLER sa väl bekanta

Porella lcwvis.

- Genom Spetsbergs-Expeditionens samlingar och de exem- plar, hvilka Baron UGGLA insändt till Riks-Museum fästade vid Oculina fran 200—300 famnars djup i Nordsjön, hafva vi kun- nat följa denna art fran dess första djurhus till de grenade stammarnes ännu i utveckling stadda toppar och de tillslutna djurhusen i dessa stammars äldre delar.

Afven här visa oss de Tata-formiga ursprungshusen i kolo- nierne och de djurhus, som närmast följa efter dem, att utveck- lingen för en art icke alltid är sig lik: så vexla dessa ursprungs- hus så till formen som storleken af sina delar. Det var isyn- nerhet inom Membranipor-familjen en vanlig företeelse, att djur- husens proximal-del varierade till graden af sin utveckling; och i de djurhus, der Echarinerna ännu ega ett drag af Membrani- por-typen såsom utvecklings-stadium, återkommer denna varia- tion. Dessutom se vi pa denna art, att Tata-formen redan i det första djurhuset kan vexla med ett tydligt drag af den ut- vecklade Membranipora-formen. Så uppträda stundom (fig. 109) nästan ringformiga ursprungshus med spridda borst af ett vex- lande antal (7—9, sällan likformigt ställda) i kanten af den

P0 helt öppna mynnings-arean. Stundom (fig. 110) äro ur- enden mera utdragna, proximal-delen större; mynnings- N :

(9 -—

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 135

arean har då en mera elliptisk form och är proximalt inskränkt af en konkav täcklamell. Stundom åter (fig. 111) försvinner mynnings-areans kant i dennas proximala ända, och täcklamellen öfvergar der uti framsidan af djurhusets proximal-del. Ej min- dre äro storleksvariationerna: så var en elliptisk mynnings-area på ett ursprungshus 0,25 mm. lång och 0,2 mm. bred, och en proximalt öppen area på ett annat sådant hus var 0,18 mm. bred. Sammanställa vi vidare de olikheter, som förekomma i det till åldern andra djurhusets byggnad, finna vi dessa ega samma betydelse. Sa (fig. 109) der det första djurhuset är typiskt Tata-formigt, der har det andra djurhuset ett tydligt minne af Membranipora-typen uti randen till en ursprunglig mynnings-area, som upptagit hela djurhusets framsida. Men denna senares täcklamell är konvex i likhet med framsidan af Escharinernas djurhus och lemnar 1 djurhusets distal-ända en mynning !) nästan typisk för denna art med endast fyra borst vid dess distal-rand och med en antydan till den proximala an- svällning, som sedan utbildas till avicularium. Mynningens proxi- mal-rand är här konvext inskjutande i form af en trubbig tand: mynnings-areans längd är 0,3 mm., mynningens längd 0,08 mm. och mynningens bredd 9,1 mm. I ursprunget till den andra koloni vi här (fig. 110) afbilda — bland variationerna har jag endast valt de mest upplysande — der det första djurhuset med sin elliptiska mynnings-area redan har tydligare prägel af den mera utvecklade Membranipora-typen, der försvinner denna se- nare helt och hållet i det till åldern andra djurhuset, då randen efter en ursprunglig mynnings-area är borta och den escharina, half-elliptiska mynningens rand är starkare utvecklad. liksom i föregående exempel med en tand i proximal-randen och fyra borst uti distal-delen. Längden på detta djurhus är 0,43 mm. dess mynnings längd och bredd äro ungefär 0,14 mm. ' Vid si- dorna af detta och det första djurhuset synas lister till skiljo-

ränder mellan de yngre djurhus, som varit 1 uppkomst. Annu

') Anm.: Här finner man lätt orsaken, hvarföre vi i tal om Escharinerna an-

vända ordet mynning och icke mynnings-area.

136 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867

ett exempel (fig. 111): och vi se, att der redan i det första djurhuset Membranipora-typens minnen börja försvinna, der har det till åldern andra djurhuset en byggnad nästan typisk för arten, blott i ett stadium, då den står närmare intill Porella acutirostris. Avicularie-uppsvällningen är nästan färdigbildad, oaktadt dess mynning pa detta exemplar är sönderrifven. Djur- husmynningen är halfeirkel-formig med rundade proximal-hörn. Sasom exempel pa oregelbundenheten i variationerna har detta djurhus fem mynningsborst; dess dimensioner äro också mindre än i föregående exempel. Djurhuslängden är 0,3 mm., dess mynningslängd 0,08 mm. och dess mynningsbredd 0,11 mm. Vi se nu äfven här, att framsidan af dessa Eschariners djurhus ersätter Membraniporornas täcklamell till mynnings-areans in- skränkning, med försvinnande af denna areas eränskant.

I det stadium, dit vi nu följt denna art, lefver den bade sasom Lepralia och Eschara, för att tala efter JOHNSTONS sätt. I det förstnämnda växtsättet är den redan af BUSK beskrifven under namnet Zepralia concinna, om man ock vid betraktandet af hans figurer finner olikheter isynnerhet i aviculariets form. Af BoECK är den anmärkt från Norge och beskrifven under namn af Lepralia aperta. Enligt hans ypperliga manuscript- figurer kunna vi nemligen med säkerhet igenkänna densamma.

Denna Porella i Lepralia-stadium är af Prof. LOVÉN tagen vid Bohuslän pa en Retepora beaniana och vid Finmarken pa en Peeten islandieus; den förekommer pa en Zschara af denna art från Norge, hvilken Prof. SARS öfverlemnat till Köpenhamns Museum; från Grönland är den hemförd af Prof. TORELL på en Hornera lichenoides tagen vid Godhavn; fran Spetsbergen känna vi den ännu talrikare pa Peeten, Mya, Sawicava, Rhyn- chonella och stenar från 20—30 famnars djup.

Da vi sett koloniens uppkomstsätt, följa vi djurhusens vi- dare förändringar lättast i motsatt riktning fran de mera ut- vuxna koloniernas utvecklingsrand till deras äldre delar. De yngre djurhusen kunna der (figg. 112 och 114) ännu visa den

byggnad vi sett pa det till aldern andra djurhuset i kolonien.

%

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 137

Deras form är oval eller afskuret rhombisk. Deras mynning är stundom rund, med rät eller något konkav proximal-rand, stun- dom half-elliptisk, stundom med antydan till hästskoformen. Med avicularie-uppsvällningens utveckling förändras emellertid denna form: proximalhörnen försvinna uti djurhusmynningens uppresning, och denna far formen af en cirkelsector, vanligen med en nedåtgående afsatsrand i distal-hörnen, sådan vi redan anmärkte denna pa den föregaende arten, och den är här liksom der ofta mindre tydlig. I denna byggnad med sin förlängda djurhusmynningskant, har Porella levis ett drag af Celleporin- typen, som ofta allt igenom kan utmärka äldre kolonier; men Escharin-typen tager vanligen äfven på dessa djurhus sin rätt igen med den starkare förkalkningen. Dessutom saknas ofta djurhusmynningens uppresning (figg. 117 och 118), utom att avicularie-uppsvällningen proximalt och på sidorna höjer sig öfver densamma med en skarp kant, som proximalt afbrytes på hvar sida om avieularie-mynningen, hvilken likaledes varierar till sin höjd, så att den stundom är rörformigt uppskjutande. TI alla dessa variationer finner man stundom på de äldre djurhusen en mynningstand i midten af den primära proximal-randen: dock är denna tand föga konstant, och de närstående djurhusen sakna den ofta. Å andra sidan ställer sig en variation, då avicularie- mynningen är i plan med dess uppsvällnings vägg (fig. 118) och den sekundära djurhusmynningen mera bibehåller den primära mynningens form. I detta fall, sådan vi vanligen finna arten på platta, kalkhaltiga föremål, kommer Porella levis serdeles nära Lepralia hippopus, isynnerhet som djurhusen då äro bredare än i det Celleporin-lika stadiet och ovicellerna slutligen öfver- höljas, pa samma sätt som MILNE-EDWARDS beskrifvit för Eschara Deshayesii‘); men den skiljes lätt derifran genom avi- cularie-uppsvällningen, sa länge denna art ännu icke iklädt sig

sina hardaste förkalkningar. Dessa medföra nemligen ett ut-

') På denna Kschara Deshayesii beskrifver MILNE-EDWARDS två bucklor på hvarje djurhus. Vi finna lätt, att den ena bucklan, såsom han riktigt antagit, mot- svarar ovicellen, den andra motsvarar avicularie-uppsvällningen.

138 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

seende, som skulle göra Porella levis knappast igenkänlig, om vi ej steg för steg kunde följa förändringarne. De yngre djur- husen hafva nemligen som vanligt ectocysten tunn, glest genom- borrad af små, primära porer. Men nya lager lägga sig utanpå detta: ectocystens yta blifver grynig af små-vårtor (fie. 117). Härunder uppstå på vanligt sätt förkalknings-ribbor till anlägg- ning af sekundära porer vid skiljofårorna mellan djurhusen och någon gång äfven vid avicularie-uppsvällningens proximala be- gränsning. På sistnämnda stället, om de der finnas, försvinna emellertid dessa porer tidigast, och afsatsen mellan avicularie- uppsvällningen och djurhusets framsida utjemnas, uppfylld ge- nom kalk-afsättningen. I detta stadium har ånyo en skillnad mot Lepralia hippopus försvunnit, och med minnet af dennas förändringar känna vi da ej annan karakter att använda än de sekundära porerna, som på den sistnämnda äfven förekomma distalt om djurhusmynningen. Men Porella levis får med den stigande förkalkningen slutligen andra organer, som ännu ytter- ligare ställa den vid sidan af den nämnda arten. Denna för- ändring har jag visserligen icke sett på Skandinaviska exemplar; men bland D’ORBIGNY’s samlingar finnes denna art på en Pecten fran New-Foundland under etiketten: Cellepora coccinea, och der ser man (fig. 116) alla de sekundära porerna försvinna, se- dan först en list, utmärkande djurhusens skiljolinier, uppstått mellan det ena och det andra djurhusets por-rad. När detta är skedt, uppträda spridda avicularier, liksom de öfriga avicu- larierna och liksom deras motsvarighet på Lepralia hippopus, med halfcirkelformig mandibel, hvilkas uppkomst man naturligt- vis icke direkte kan följa på döda kolonier, men som alltid sy- nas till sin plats fästade intill sidan af en skiljo-list och derföre antagligen äro en utveckling från de sekundära porerna. Fran Lepralia hippopus är emellertid Porella levis i detta stadium lätt att urskilja genom sina sekundära djurhusmynningars cirkel- form med proximal sinus, som innesluter midtel-aviculariet.

Till färgen vexlar Porella levis under sitt Lepralia-stadium

på samma sätt som Lepralia hippopus. Till dimensionerna

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 139

vexlar den ännu mera. Den ofvannämnda Celleporin-lika varie- teten (Lepralia aperta, BOECK) är i allmänhet störst: dess midtel-avicularium har en mynningsbredd mellan 0,07 mm. och 0,09 mm., och dess djurhusmynningars bredd hafva vi uppmätt till 0,18 mm. —0,2 mm.. Af de mera typiskt escharina for- merna kan man urskilja två storleks-variationer: på den ena mäta vi midtel-aviculariernas mynningsbredd till 0,04 mm. och djurhusmynningarnes bredd i distala ändan till 0,12 mm. —0,13 min.; på den större varieteten finna vi midtel-avicularier med mynningen af 0,06 mm:s —0,07 mm:s bredd, och djurhusmyn- ningarnes bredd varierar omkring 0,17 mm. Alla dessa olik- heter öfverga emellertid i hvarandra genom otaliga mellanstadier.

Den typiskt escharina Porella levis i Lepralia-växt ater- finnes i rotutbredningarne till den uppresta stammen af denna art, der dessa ännu besta af öppna djurhus. Och blott i all- mänhet mera förlängd visar sig samma djurhusform 1 grenarnes uti utveckling stadda toppar. I sitt första stadium, nyss färdig- bildade, hafva djurhusen sin ectocyst genomborrad af fina porer, senare blifver den fint knottrig af små-vårtor. Djurhusmynnin- garne äro emellertid efter sin första begränsning mera hästsko- formiga, hvarigenom denna art i sina uppresta stammar kommer ännu närmare Lepralia hippopus; men mynningskanten (fig. 120) reser sig snart skarp, isynnerhet på sidorna vid de båda proxi- mala hörnen. Detta står 1 samband med avicularie-uppsvällnin- gens utveckling, sa som vi redan beskrifvit den, hvilken på Le- pralia hippopus saknas. Allt efter som djurhusen åldras, ut- jemnas avicularie-uppsvällningen med djurhusets öfriga plan, och porerna vid den förras gräns försvinna. I de yngre stadierna saknas list i skiljofarorna mellan djurhusen: senare uppträder en sådan, men blifver alltid föga utvecklad. Slutligen utjemnas också djurhusens skiljofaror, och stammens runda yta är da jemn; dess ectocyst är hvitglänsande, i kanterna genomlysande. De ännu qvarvarande sekundära porerna, hvilkas lumen med en mera matt glans genomlyser ectocystens yttre lager, täckas vid samma

tid af en tunn kalkhinna, som vid påfallande ljus har en star-

140 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

kare glans än den öfriga ectocysten, hvilken skillnad dock en sång försvinner, och stammens yta eger då endast djurhusmyn- ningarne qvar säsom porer. På den ena sidan af stammen till- slutas emellertid äfven dessa, till och med förr än de sekundära porerna; djurhusen äro också der mera utdragna och oregel- bundet vridna. De på andra sidan qvarstående djurhusmynnin- garne genomga. förkalknings-förändringar, som från den mera inknipna och aflånga hästskoformen med skarpa kanter öfverga till en bredare med rundt svällda kanter, och 1 dessa öfver- gängsstadier likna djurhusmynningarne såväl dem till Lepralia hippopus som dem vi skola se pa Kschara elegantula, men stammens runda form och mättet pa avicularie-mynningens bredd (ungefär 0,07 mm.) äro tillräckliga kännetecken för Porella levis. Och om ock resultatet (fig. 121) är temligen lika, skiljer sig dock förkalkningssättet, deri att Porella levis far distal-delen af djurhuset uppsvälld, och detta sa att man stundom ser djur- husmynningens uppsvällda sido-ränder knöl-likt, ehuru låga, framskjuta i jemnbredd med mynningens distal-ända, en svag antydan till likhet med hvad vi anmärkt vid dura-formen till Porina ciliata och hvad MILNE-EDWARDS !) beskrifvit om Eschara incrassata. Den sista formen på djurhusmynningen (fig. 121), innan den tillslutes, är rundadt fyrkantig. Såsom medelmätt för djurhusmynningens bredd i distal-ändan kan man

för Eschara-formen af denna art antaga 0,17 mm.

Ovicellerna äro som bekant jemnt runda (fig. 122), och deras mynningsrand växer omkring djurhusmynningen och- fort- sätter sig at andra hållet i en sekundär uppresning såsom en halfmanformig list öfver ovicellens framsida, sa att den gemen- samma ovicell- och djurhusmynringen är gärdad af en rund be- gräusning, hvarinom man ser den konkava eller stundom räta ovicellmynnings-randen motsatt djurhusets midtel-avicularium och vanligen emellan dem de inböjda sidokanterna af djurhusmyn-

ningen, der icke dennas form redan öfvergatt till fyrkantig.

') I c., p. 43 (sep.), pl. 5, fig. 1b.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. OFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 141

Ovicellens mynningsform återfinna vi visserligen icke på Lepralia- stadiet (figg. 113, 114 och 118); men der fortskrider icke heller förkalkningen så längt, hvarföre vi ej våga uti denna olikhet se någon artskillnad.

SARS uppgifver denna art uti Zschara-stadiet vara tem- ligen allmän vid Norges hela Vest- och Nordkust; Riks-Musei samlingar visa den icke sådan. Vid Bohuslän är den ännu icke tagen; utanför Norge erhöll Baron UGGLA den fästad på Oculina prolifera från 200—300 famnars djup. Vid Spetsbergen är den icke funnen. Köpenhamns Museum eger den deremot från Grön- land. ;

Annu ega vi visserligen icke någon direkt observation om den uppresta stammens fullständiga utveckling allt fran dess början. Mellan Lepralia- och Eschara-stadierna af en art in- träffar äfven här det förhållandet, att de förekomma sjelfstän- digt mot hvarandra. Enligt hittills gällande principer för Bry- ozoernas artbegränsning kan man utan svårighet skilja dem från hvarandra; men vi sammanföra dem som nämndt för djurhus- formens skuld. Och om vi också icke känna någon Lepralia, som rest sig till denna Zschara, se vi dock stundom Lepralia-delar utveckla sig fran denna senare. Utom stammens rotutbredning vid dess fäste kunna dylika utvecklas äfven högre upp. Sa t. ex. hade en Serpula fästat sig på den öfre delen utaf en stam af denna art, och öfver en del af Serpulan hade FEscharan bil- dat en Lepralia-formig utbredning (fig. 123).

Vi hafva för öfrigt påpekat vissa skiljaktigheter mellan Porella levis såsom Lepralia och sasom Eschara; men motsva- rande skola vi ock se mellan de motsvarande växtformerna af Eschara cervicornis: analogien stöder värt påstående. Stam- formen är icke tillräcklig för artskillnad, om den ock medför modifikationer af djurhusformen, oaktadt denna är Bryozoernas vigtigaste karakter. De följande formerna, samlade omkring de gamla arterna Lepralia verrucosa och Eschara cervicornis, hvilka man dock svärligen skall kunna aflägsna fran Escharidornas fa-

milj, visa dessutom andra modifikationer af djurhusformen, hvilka

142 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

vi förklara efter en Escharinernas ofta anförda utvecklingsten- dens mot Celleporin-typen, som medför både böjlighet och oregel- bundenhet i kolonial-delarnes form och ställning.

Vi upptaga Eschara verrucosa

sådan denna först af BUSK är med säkerhet bestämd och be- skrifven, ty ESPERS och BLAINVILLE’S art af detta namn är troligen en annan form, om den också, att döma efter djurhus- formen i deras figurer, tydligen är nära hithörande.

Den form, som hos BUSK bär detta artnamn, känna vi emel- lertid endast från Spetsbergen. ;

Dess byggnad (fig. 135) står utan tvifvel närmast den nu- nuscula-form vi ofvan beskrifvit. till FEscharella porifera: men djurhusen äro snarare celleporina, med mera distal och rund mynning. Eetocysten öfver djurhusens framsida saknar den nämnda formens porer. Ovicellerna sakna list-bildningen, och hvad deras ectocyst beträffar, skiljer sig den arktiska formen från BUSKS, derigenom att äfven den saknar porer. Likaledes tyckes den arktiska formen betydligt afvika från den sydliga genom storleken: djurhusmynningen varierar nemligen omkring 0,13 mm.—0,17 mm., och mynnings-aviculariets bredd vid man- dibelns ledgång omkring 0,03 mm. För öfrigt visar denna avi- cularie-mynning samma formvariationer som inom porifera-grup- pen, då mandibeln än är halfcirkel-formig, än med antydan till tillspetsning. Hvad dock mest utmärker denna form till skill- nad från den nämnda gruppen, oaktadt vi redan sett en antydan dertill på flera föregaende former, är utvecklingen af ribbor öf- ver djurhusens ectocyst inåt från dessas skiljufaror. Ribborna uppträda här nästan lika starka som inom följande form-grup- per och na ända fram till avicularie-uppsvällningens rand.

Med ledning af djurhusformen kunna vi följa verrucosa- gruppen i åtskilliga förändringar, som trots den mera Celleporina byggnaden, hvilken alltid uttrycker sig åtminstone i den primära

djurhusmynningens sluttande ställning, föra denna grupp till den

.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFSBRYOZOER. 143

närmaste Öfverensstämmelse med de äkta Escharinerna. Sa

finna vi här en form, hvilken vi benämna

Eschara patens,

en bland de större Escharin-formerna, som redan för det obe- väpnade ögat låter djurhusens mynnings-form rätt tydligt ur- skiljas.

Den växer dels hardt fastvuxen som skorpa, dels mera fri, Hemeschara-lik, med en starkare ectocyst, glest genomborrad af porer, på koloniens baksida, hvarest den då, såsom vanligt i Hemeschara-stadiet, visar djurhusens omkrets fyrkantig, medan denna pa koloniens framsida (figg. 124 och 125) synes oval eller afskuret rhombisk. För öfrigt paminner detta mindre utveck- iade Hemeschara-stadium om Porina Malusit, derigenom att ectocysten på koloniens baksida utväxer i tornar eller processer af oregelbunden form. hvilkas motsvarighet på den sistnämnda arten vi ofvan citerat efter BUSK.

Djurhusmynningen pa Aschara patens är half-elliptisk eller rundadt fyrkantig; dess proximalrand är rät eller något konvex. Mynningsbredden når ända till 0,3 mm. De yngsta djurhusen hafva mynningen nästan horizontal eller blott föga distalt slut- tande (i riktning mot koloniens periferi); men med åldern höjer sig- mynningen proximalt, så att sluttningen kan ökas till om- kring 30 grader, hvarigenom djurhusen fa en likhet med Celle- porin-typen, sådan vi redan anmärkt den för Escharipora nitido- punetata. Detta står i samband med utvecklingen af midtel- avieulariet, hvars spets är högsta punkten på djurhusets fram- sida, som derifran är jemnt sluttande mot sidorna och distal- ändan. Blott på de djurhus, som nyss fått aviculariet färdig- bildadt, är dettas basal-rand ännu tydlig; och mot djurhusmyn- ningen är då vid sidorna af aviculariets bas en konkav afsats. Avicularie-mandibeln är halfeirkel-formig, med en bredd af un- gefär 0,15 mm.; sjelfva aviculariets topp är deremot tillspetsad.

Ovicellen är slät, från mynningen tillplattad, sa att den

största konvexiteten följer längs dess sidor. Redan i de första

144 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. förkalkningsstadierna är dess ectocyst genomborrad af temligen stora porer, hvilka spetsigt utdragna äro riktade mot ovicellens pol. Dess mynnings-rand är konkavt böjd, med en afsats vid sidorna, sa att midteldelen af randen (fig. 124) skjuter fram som en låg list eller en bred mynnings-tand.

En mindre utvecklad koloni visar ej andra bildningar; men i en mera utvecklad koloni se vi (fig. 124) sido-avicularier upp- träda. Dessförinnan har emellertid koloniens framsida erhällit ett nytt utseende. I början var nemligen ectocysten slät och glänsande hvit eller svagt skrubbig af spridda, små porer, hvar och en på en liten upphöjning, detta senare isynnerhet på avi- culariets ectocyst. Men dessa upphöjningar tilltaga i storlek, synliga redan vid 50 ggrs förstoring, och man ser dem då ord- nade 1 oregelbundna, anastomoserande rader. Från skiljolinierna mellan djurhusen, der hittils endast varit en enkel fara, sam- manfalla de större bland de nyssnämnda raderna med förtjock- ningar i ectocysten, hvilkas ställning motsvarar djurhusribborna, sådana vi sett dem redan inom Eschariporidornas familj, och som i sin utbredning inat öfver djurhusets framsida äfven sträcka sig upp 1 midtel-aviculariets ectocyst. Efter dessa ribbor, och medan ännu ectocysten dem emellan är glänsande, blott med glesa, små, primära porer, höjer sig en list uti skiljofarorna mellan djurhusen: ribborna stöta intill denna; båda dessa bild- ningar höja sig mer och mer: så äro de stora sekundära po- rerna anlagda. Åtven längs basalranden af ovicellerna reser sig en sådan list — hvars motsvarighet på Porina Malusii ofvan är anmärkt — och utbreder sig öfver dem såsom ett sekundärt hölje (figg. 124 och 125). På sidodelen af ett och annat djur- hus, eller stundom mera proximalt på djurhuset och närmare midtellinien af dess framsida, vanligen tätt upptill ovicellen från närmast äldre sidogranne (fig. 124) uppstår under utvecklingen af denna list och ribb-bildning en blåslik uppsvällning 1 den- samma, hvilken sedermera visar sig blifva ett avicularium af lika form med midtel-aviculariet och med spetsen upprest och

vänd inåt mot midten af djurhusets framsida. Den proximala :

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 145

delen af aviculariernas mynnings-area — för att med dessa ord påminna om motsvarigheten mellan djurhusens och avicularier- nas delar — är således på sido-avicularierna sluttande ned mot- djurhusets sidorand liksom midtel-aviculariet med denna del sluttar ned mot djurhusmynningen. De båda avicularierna visa för öfrigt i sin utveckling vanligen ett omvändt förhållande mot hvarandra: der det ena är svagt, är det andra starkare utveck- ladt än vanligt, ett bevis, att man rättast på teleologisk väg har att förklara variationerna i dessa organers förekomst: der ett avicularium behöfves, der utvecklas det på former, som hafva förmåga till denna utveckling; der det är obehöfligt, kan det försvinna, så att man svårligen endast från deras förekomst eller frånvaro kan hemta någon naturlig karakter.

Liksom sido-avicularierna bildades, så kunna ock de se- kundära porerna täckas af en ectocyst, så som vi först sågo detta tillgå på Discoporella-arterna och senare anmärkt det äfven för Eschariner; och öfver djurhusens skiljofåror och sido- delar är då bildadt ett sammanhängande sekundärt täcklager, som äfven utbreder sig längs basen af ovicellerna och i form af en skarp kant bildar sidodelarne af randen till den för ovicel- lerna och djurhusen gemensamma mynningen. När dessa sekun- dära bildningar, som under hela tiden haft en mera grynig yta, äro färdiga, har också förkalkningen fortskridit i hårdhet, så att hela kolonien ifrån att i början hafva haft ett nästan hya- lint utseende numera är krithvit och opak. Först börjar detta visa sig på ovicellerna, der porernas ränder blifva krithvitt upp- svällda och förhardningen sedermera utbreder sig vidare. Der- efter undergår äfven djurhusens, aviculariernas och det sekun- dära lagrets ectocyst en motsvarande förändring.

Vi känna denna form endast från tvenne lokaler vid Spets- bergen, men i väl utvecklade kolonier, tagne af Doktor MALM- GREN på Mya och Balanus från 30 famnars djup.

I sin byggnad påminner den rätt betydligt om Porina Malusii, såsom man lätt kan se vid att sammanställa den enas midtel-

avicularium med den andras midtel-por. Och från en annan

146 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

fauna är en art beskrifven, som till utseendet står Zschara pa- tens ganska nära, nemligen Crag-fossiliet Lepralia megastoma (Busk). Härdt förkalkade djurhus af den förra, utan avicularier eller oviceller, men med en trubbig mucro i stället för midtel- aviculariet, skulle i det närmaste öfverensstämma med den senare. Den likhet vi ofvan påpekat mellan Lepralia megastoma och Porina Malusii, öfverensstämmer äfven med den jemförelse vi nyss anställt med den senare och Eschara patens.

Starkare framträder Celleporin-typen inom verrucosa-grup-,

pen i en form den vi dock benämna

Eschara propinqua

för att påminna om den ringa skillnad, som åtskiljer den från föregående.

Koloniens form är äfven här Lepralia- eller svagt utveck- lad Hemeschara-växt, i senare fallet med något tätare granule- ring af porer på koloniens baksida (fig. 129). Djurhusen hafva en mera aflang och äfven från framsidan sedt (figg. 126 och 131) mera jemnbred form. Deras mynning, med en bredd af ungefär 0,24 mm., har en form, som 1 det väsendtligaste mot- svarar den pa Zschara patens; men proximal-delen höjer sig aldrig sa högt, och dess proximal-rand är mera konkav (fie. 127), med en afsats vid sidorna, så att midteldelen får det utseende af en låg men bred mynningstand, hvilket vi sett på ovicell- mynningarne till Eschara patens. Midtel-aviculariet har lika- ledes motsvarande form och ställning; men dess topp blifver ej tillspetsad, och det är betydligt mindre, vanligen blott hälften eller ungefär 0,07 mm. bredt. Vid sidan af dettas mynning, och slutligen proximalt omslutande densamma, höja sig djurhus- mynningens sidoränder, hvar med en S-formigt böjd kant, lik- som en uppstående krage, som med sin distala ända uppskjuter pa ovicellens framsida, liksom vi redan sett det t. ex. på Hscha- rella palmata och Porella levis: Der ovicell icke utbildats, bö- jer sig den distala ändan af denna krage i en sväng ned till

skiljofaran mot närmast yngre djurhus. Ovicellerna äro mera

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 147

jemnt runda eller qvart-spheriska men genomborrade af ungefär lika stora och lika ställda porer som de pa ovicellerna till Kschara patens. Afven här utvecklas sido-avicularier (fig. 128) men, savidt vi hittills känna formerna, langt mera sällsynt och af en helt olika mynningsform, ehuru de bibehålla samma ställning som de på Hschara patens. Här äro de nemligen sked-formiga ("spathulate”) i sim mynningsarea, d. v. s. mandibeln är betydligt större än den. proximala delen af denna area och skedlikt ut- vidgad mot sin fria, runda ähda, en avicularieform, som ännu mera karakteristisk uppträder på vissa Celleporiner. Af bygg- naden till Eschara patens saknas deremot här större delen af det sekundära täcklagret, ty visserligen kan man finna en mot- svarighet dertill "uti mynnings-randens sekundära uppresning, men djurhusens ectocyst förblifver bar och glänsande, ehuru tätprickig af de primära porerna, och i skiljofårorna mellan djurhusen utvecklar sig blott en svag list. Den hårdaste för- kalkningen tillkommer äfven här ovicellerna; åtminstone visa våra exemplar ovicellernas ectocyst krithvit, medan djurhusens ännu är blähvit eller grå. Sådan känna vi denna form typisk endast från Spetsbergen, der äfven den är ett af Doktor MALM- GRENS fynd. I olikhet mot Eschara patens — hvilket måhända kan förklara olikheten i förkalkningen — växer den på Ser- tularior.

Från Grönland har Prof. TORELL hemfört en hithörande form, som likaledes vuxit pa Sertularior och i några kolonier varit fästad på Bugula murrayana. Här visar den emellertid en förändring, som på ett nytt sätt sammanbinder Escharin- typen med vissa bland Celleporinerna. De skedformiga sido- avicularierna återfinnas nemligen ej på något djurhus inom dessa kolonier; men också är mynnings-aviculariet större, omkring 0,1 mm, bredt, eller ock utvecklas derjemte ett avicularium på insidan af den ene utaf djurhusmynnings-randens sekundära upp- resningar, som i detta fall blifver uppsvälld till ett avicularie- rum, dock med bibehållande af sin skarpa kant med dess S-

formiga böjning. | Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 10

148 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Åfven på en Sertularia från lerbotten vid 60 famnars djup vid Waygats-öarne (Spbgn., Doktor MALMGREN) och på Flustra från Finmarken (Prof. LOVÉN) eger Riks-Museum denna varietet (fig. 130). Här är den dessutom utmärkt genom midtel-avicu- lariets uppresning likt en mucro, böjd upp öfver djurhusmyn- ningen; och midt emot det sido-avicularium vi anmärkt, ut- vecklar sig på ett och annat djurhus ett motsvarande avicu- larium i andra sidoranden af den sekundära djurhusmynningen. Waygats-exemplaren äro svagt förkalkade: ectocysten är ännu tunn och genomlysande, med spridda primära porer. Men på nägra djurhus synas antydningar till de starkare förkalkade formernas sidoribbor, sådana de också förekomma på Finmarks- exemplaret (fig. 134).

I en sådan högre förkalkning tog dessutom Prof. LOVÉN lika- ledes pa en Flustra vid Finmarken en Hemeschara (auctt.), eller med nästan lika rätt Semicelleporaria-koloni (auett.) af denna form, som visar ännu märkvärdigare förändringar. Blott i randen af kolonien, som varit stadd i tillväxt, hafva djurhusen ännu en typisk Escharin-form (fig. 131). Längre in äro de uppresta, oregelbundna till sitt utseende och till god del dolda af de se- kundära porbildningarne eller interstitial-rummen. Stundom bi- behåller djurhusmynningen en mera regelbunden hästskoform (fig. 132); stundom är midtel-aviculariet indraget i denna och en sekundär mucro bildad proximalt derom; stundom förblifver midtel-aviculariet fritt, till och med rätt uppskjutande med sin mynning i toppen, och genom såväl dettas som sido-avicularier- nas — hvilka äfven kunna vara tva — vridning och oregel- bundna utveckling får djurhusmynningen en mångfaldigt vexlande form (fi

mera jemnt elliptisk myunings-area, af hvilken ungefär tre fjerde-

g. 133). De skedformiga avicularierna hafva här en delar upptagas af mandibeln. Slutligen öfvergar kolonien nä- stan helt och hållet till Celleporin-byggnad, da ett nytt djur- huslager pa några ställen börjar bilda sig ofvan det första ge- nom en sekundär knoppning, hvars början har formen af en

uppsvällning såsom samknopp.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 149

I dessa öfverväxningslager kommer Eschara propingua emel- lertid äfven till storleken öfverens med den form, hvilken vi här i Norden antagit sasom den typiska Eschara verrucosa, då djurhusmynningarnes bredd vanligen visar sig 0,13 mm. Den starka utvecklingen af den sekundära mynnings-randen på den förstnämnda, skillnaderna i storleken, hvilka isynnerhet fram- träda, da man jemför midtel-aviculariernas mynningsbredd på den ena med den pa den andra, och ovicellernas porer på Eschara propingua göra dessa former i sina typiska stadier väl atskiljda från hvarandra; men på åtskilliga ställen försvinna dessa karakterer till likhet mellan formerna, sa som da vi t. ex. vilja bestämma de små men djupt kancellerade Finmarksexem- plaren (fig. 134), hvilka i sitt Hemeschara-stadium såväl sam- manhänga med de Waygats-exemplar, som blott i midtel-avi- culariets rostrum och utvecklingen af sido-avicularier 1 den se- kundära mynningsranden skilja sig fran den typiska Fschara propinqua, som ock endast genom det större midtel-aviculariet och dettas starkare tillspetsning skilja sig från Eschara verru- cosa, sadan vi antagit denna typisk. Genom sin likhet med Eschara propinqua visar sig Eschara patens tydligen höra hit: ett uttryck för deras olikhet finna vi äfven uti midtel-avicula- riets basal-förlängning proximalt öfver djurhusets framsida. Denna olikhet påminner om andra Bryozoers elongata-former i deras förhållande till de typiska formerna. I hard förkalkning och med föga uppresta sekundära sidoränder till djurhusmyn- ningen är deremot Zschara propingua synnerligen lik Lepralia- stadiet till

Eschara cervicornis, sådan nemligen denna kan förekomma både i krypande och upprest koloniform. Med olikheterna i koloniformen följa emel- lertid äfven olikheter i djurhusformen, stundom rätt betydliga, och härtill kommer ytterligare en sjelfständighet i förekomsten, sadan vi redan för manga former anmärkt den och som gifver at dessa variationer ett sken af art-sjelfständighet, sådan denna. af de flesta uppfattas. \ el N

Rh

ne.

a.

150 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Lepralia-stadiet känna vi genom Prof. TORELL från Grön- land, der det äfven enligt Köpenhamns Musei samlingar är tem- ligen allmänt förekommande. Från Spetsbergen är det hem- fördt 1861, taget af Doktor Gots i Isfjorden och Röde-Bay på stenig lerbotten från 19—35 famnars djup, i den bäst ut- vecklade koloni utbredd öfver ett Serpula-rör och till en del

Hemeschara-likt upprest från detta.

Djurhusens omkrets (figg. 136 och 137) är här fyrkantig saväl på koloniens framsida som på dess baksida, blott som vanligt tillspetsad i den distala ändan, när en djurhus-rad för- dubblar sig. Den i ungdomen tunna, af de primära porerna glest genomborrade ectocysten, hvars utseende då är hyalint, öfver- drager sig snart med radierande tvärribbor, som sammanstöta med den likaledes tidigt bildade listen i djurhusens skiljofaror. Dessa bildningar antaga snart en gulaktig färg, som gifver hela kolonien ett horngult, glänsande utseende. De fylla sidofarorna i jemnhöjd med konvexiteten af djurhusens framsida, som i midten ännu bibehåller ett elliptiskt fält proximalt om mynnin-

gen, öfver hvilket ribborna ej framträngt.

Djurhusmynningen är i de första stadierna halfcirkelformig, med rät proximal-rand; men under sin starkare förhärdning fort- bildar denna sig med en afsats vid sidorna, så att äfven denna art är försedd med en bred men låg mynningstand. Då denna är anlagd, bildar sig mynnings-aviculariet som en blaslik knopp- ning i samma form och ställning, som hvad de föregående ar- terna visat. - Nu höja sig ock mynnings-ränderna men hufvud- sakligen endast i de proximala hörnen, derifrån de slutligen växa rundt aviculariet proximalt om detta men tätt upptill dess mynningskant, så att sjelfva avicularie-rummet qvarstar (fig. 136) som en uppsvällning utanför djurhusets sekundära mynningskant men avicularie-mynningen med sin halfeirkelfor- miga mandibel af ungefär 0,1 mm:s bredd indrages i den se- kundära djurhusmynningen, som har en nästan rund form (fie. 137) med en tvärdiameter af 0,25 mm.—0,29 mm.

LI

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 151

Ovicellen är jemnt rund (fig. 136), liksom djurhusen för- sedd med radierande ribbor och omgifven af sekundära porer. Dess mynnings-rand är konkavt böjd, och med denna samman- stöter pa hvar sida den da i tydligare S-form böjda sidokanten af den sekundära djurhusmynningen.

Redan i detta stadium kan emellertid Eschara cervicornis variera, isynnerhet i de sekundära porernas utveckling. Å ena sidan kunna de nemligen förökas till flera rader (fig. 137) ge- nom förenings-ribbor mellan de först framträdande: detta in- träffar först och mest på den proximala ändan af djurhuset. Å andra sidan kunna de stadna i sin utveckling på ett eller annat djurhus, hvars ectocyst då mera jemnt förtjockas. När detta inträffar mera allmänt på en koloni, isynnerhet i förening med den likaledes vanliga variationen, att gränsen för avicu- lariet på djurhusets framsida blifver mindre tydlig eller alldeles försvinner, har Eschara cervicornis redan 1 Lepralia-stadiet det släta utseende; som annars mera utmärker den uppresta Escharan. /

Denna senare åter tillhör äfven de boreala delarne af Skan- dinaviens kuster, der Lepralia-stadiet tyckes saknas, atminstone i den utveckling, hvilken det når vid Spetsbergen och Grönland, ty om det ock vid Skandinavien återfinnes såsom basal-utbred- ning af den uppresta formen — hvilket dock redan är sällsynt, då denna utbredning vanligen är hardt förkalkad med alla djur- husspår försvunna — eller såsom det första anlaget till denna — hvilket visserligen är troligt, dock ännu icke observeradt —, så synes det efter hittills gjorda undersökningar snarast vara att betrakta såsom en rent arktisk form. Härtill kommer ock, att den uppresta Hschara cervicornis i de arktiska hafven har ett egendomligt utseende och mera öfverensstämmer med Le- pralia-stadiet, än hvad den gör det i de sydligare hafven. Fran

de förstnämnda lokalerna är den nemligen i allmänhet mera

bredbladig, stundom laf-formig — sadan Eschara foliacea van- ligen uppträder i södern — och låter djurhusförändringarne fran

de i tillväxt stadda stamtopparne följas, huru de ga i jemna

152 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

steg med dem pa Lepralia-stadiet, till dess stambyggnaden i sin ännu hårdare förkalkning medför egendomligheter, hvilka i Ze- pralia-stadiet blott träffats såsom antydningar. Den hufvud- sakligaste bland dessa är en fortsättning af utvecklings-för- ändringarne i den distala djurhusändan, ty äfven denna reser sig, och sekundära porer uppsta äfven distalt om densamma. Samtidiet härmed inväxa djurhusmynningens kanter mot hvar- andra pa sidorna om aviculariet och straxt distalt om detta, sa att den sekundära djurhusmynningen med aviculariet numera har en omvänd lyr-form eller en nyckelhals-form. De sekundära porerna täckas nu vanligen af en i början tunn kalkmembran, inskränkas genom ribbornas förtjockning och oblitereras stundom helt och hallet eller blifva blott synliga sasom fina porer i ecto- cysten vid behandling med kali. Pa detta sätt har stammens yta blifvit slät och glänsande jemn, ty endast svaga skiljofaror utvisa gränserna mellan djurhusen. Djurhusmynningarne, som nu flyttats tillbaka på afständ fran den distala skiljofaran, ligga jemnt i niveau med den öfriga stamytan; men i sin förtjockning har ectocysten vuxit öfver aviculariet, som helt och hället dra- gits in i den sekundära djurhusmynningen och ligger doldt i den proximala mynnings-ändan. Sådant är det vanliga förloppet af Escharans djurhusförändringar: en afvikelse förekommer visser- ligen vid ovicellens utveckling; men dels är den senare säll- synt, dels blifver resultatet af den, fullständiga förkalkningen detsamma, ty ovicellen öfverhöljes slutligen helt och hållet af förkalkningslagret, och djurhusmynningen antager sedermera äf- ven i detta fall sin nyckelhålsform, och den distala skiljofaran far samma plats i förhallande till djurhusmynningen.

I de sydligare delarne af Skandinaviens haf, der Zschara cervicornis, om ock ej sällsynt, dock synes förekomma mindre allmänt än i de arktiska regionerna, der visar den sig under en vanligen smalare stamform, och det är blott der, vi sett den öfverdraga sig (fig. 139) med de Celleporin-lika öfverväxnings- lager, som slutligen göra stammarne helt runda i genomsnitt.

Dessa öfverväxningslager uppsta som nämndt genom en senare

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOBR. 153

knoppning, hvars förlopp vi ej känna, men som synes utgå från de sekundära porerna, liksom avicularier bildades t. ex. på Porella levis i Lepralia-växt, ty sådan var ställningen för de nyss färdigbildade första djurhusen i ett af dessa lager. Artens karakterer bibehållas uti djurhusmynningens och aviculariets form och i utvecklingen af de sekundära porerna; men sjelfva djurhusformen förändras till blaslik, och djurhusställningen blif- ver irregulier, den ena djurhusmynningen riktas hit, den andra dit, hvarjemte dessa mynningars proximala ända blifver mera upprest, så att avicularie-spetsen är djurhusets högsta punkt och aviculariet förblifver mera fritt under den stigande för- kalkningen.

För öfrigt visar stundom denna sydligare form — så som vi teckna det (fig. 138) från ett exemplar taget af Prof. LILLJE- BORG vid Christianssund (Norge) — en förändring af djurhus- mynningens primära proximal-rand, då denna kan variera från öfverensstämmelse med Lepralia-stadiet, i hvilket den nästan hel och hållen bildade en låg mynningstand, till att få denna tand betydligt smalare, åtminstone till lika bredd med avicu- lariet. En sådan variation visar sambandet med den Medelhafs- form, hvilken varit typ för MILNE-EDWARDS'S Eschara cervi- cornis, som har ännu smalare stamform, vanligen mera utdra- gen djurhusform och smalare men något längre inskjutande mynningstand. Efter dessa karakterer kan man visserligen ! allmänhet lätt igenkänna den sistnämnda formen; men någon artskillnad kunna de svårligen begrunda. Formöfvergångarne ga i jemnbredd med den geografiska skillnaden, och om man väljer en af de smalare, ännu ej af sekundära lager öfvervuxna topparne af var Nordiska form, skall man vid en jemförelse lätt kunna finna öfverensstämmelsen med Medelhafs-formen. I jemnbredd med dessa formöfvergangar ga också olikheterna i dimensioner. Så mäta vi avicularie-mynningens bredd i en stam af denna art från Grönland på ett ungt djurhus till 0,1 mm., på ett äldre till 0,09 mm. Ett ännu äldre djurhus i denna

stam bar den nyckelhäls-lika mynningsformen (d. v. s. rundad,

154 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

i den proximala ändan utbugtad i en sinus), aviculariet är doldt, sa att vi mäta blott den sekundära djurhusmynningen, hvars större, distala rundel, ungefär lika i längd och bredd, är 0,19 mm. i diameter, och hvars sinus är 0,068 mm. bred och unge- fär lika djup, sa att hela mynningens längd är 0,25 mm. Pa en stam från Norge var i första lagret en djurhusmynnings största bredd 0,144 mm.; 1 öfverväxningslagret var ett mot- svarande mått 0,156 mm. På en stam från Medelhafvet var en djurhusmynning af medelstorlek 0,14 mm. i sin största bredd och 0,22 mm. lång; dess avicularium, hvars mynning jemnt upp- fyllde mynningen af sinus, hade denna 0,07 mm. bred.

Vid Nya Zeeland förekommer enligt Busk en Lepralia- form, af honom hänförd till Lepralia reticulata, som emellertid tydligen har den närmaste likhet med vår nordiska Fschara cervicornis, blott att den eger en ännu starkare, rundadt ur- nupen (två-spetsig) mynningstand. Efter ett så enstaka fynd, hvilket blott efter BUSKS figur är bekant, kan formens bety- delse svärligen bestämmas; men den gör det åtminstone troligt, att man i dessa sydliga haf kan vänta att finna en motsvarig- het till vår nyssnämnda nordiska Kschara-form.

I sällskap med denna lefver den i de arktiska regionerna lika allmänna

Eschara elegantula!),

hvars stamform stundom är sa öfverensstämmande med den föregåendes i denna region, att blotta ögat svårligen kan åtskilja dem från hvarandra, liksom den också — hvilket vi isynnerhet finna vid betraktandet af D’ORBBIGNY’S smalgreniga stammar från New-Foundland — i detta hänseende är underkastad samma föränderlighet, åtföljd af motsvarande förändringar 1 djurhus- formen. |

Escharidornas hufvudsakligaste karakterer återfinnas vis-

serligen äfven här, men med en förändring i djurhusformen,

1 Anm. Original-exemplar i D'ORBIGNY'S samling visa, att Busk’s Hschara 8 I 8 saccata är denna af D'ORBIGNY först beskrifna art. Den finnes dock der äfven under etiketten: Eschara fascialis, New-Foundland.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 155

som blott i vissa stadier gör dem fullt igenkänliga. Djurhusen äro nemligen i sin ungdom (fig. 140) nästan cylindriska, och genom proximal-randens uppresning får deras mynning nästan utseendet af att vara toppställd liksom på Celleporin-typen. Den sluttande mynningens form är emellertid den half-elliptiska eller rundadt fyrkantiga, närmast lik den på Hschara propinqua. Likaledes öfverensstämmer aviculariet i uppkomst, ställning och mynnings-form, med hvad de föregaende arterna visat; men avicularie-rummet är betydligt större och ligger, såsom BUSK riktigt beskrifvit det, liksom en säck (figg. 140 och 141) öfver största delen af djurhusets framsida. När aviculariet nyss är färdigbildadt (fig. 140), ligger dess halfcirkelformiga mynning jemnt i plan med djurhusmynningen, bada sluttande mot stam- mens axel-plan. Sedermera (figg. 141 och 143) reser sig avi- cularie-mynningen något mera fri, dock vanligen helt kort; men från Waygats-Öarne” vid Spetsbergen hemförde Doktor MALM- GREN en varietet med aviculariet snedt uppåt utskjutande som en mucro öfver djurhusmynningen. Avicularie-mynningens bredd öfverensstämmer med djurhusmynningens proximal-bredd, och den senare mynningens sidoränder ga med en sväng öfver i avi- cularie-rummets yttre sidobegränsning längs djurhussidorna. Här- vid har emellertid djurhusmynningens form förändrats, da dess proximala sidodelar under tillväxten något inknipits (fie. 141), en antydan till det förhallande, som starkare framträdt pa de bada föregaende arterna.

Ectocysten är i detta stadium saväl pa djurhus som avi- eularium glatt, gul-glänsande. Djurhusets framsida är cylindriskt konvex, sa langt aviculariet räcker; men proximalt om detta tillplattas det genom sidodelarnes uppsvällning (figg. 140 och 143) och blifver der snart konkavt. Denna konkavitet är upp- fylld af basen till den jemnt runda och glatta ovicellen (fige. 140 och 141), der denna utvecklats öfver det närmast äldre djurhuset i samma rad.

Från detta stadium, då ännu stammens alla organer äro

tydligt markerade från hvarandra, och da man ännu finner en

156 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

rätt betydlig likhet med yngre stadier af Eschara cerwicornis!), tillhöra de vidare förändringarne den fortskridande förkalknin- gen. Härvid (figg. 142 och 143) har den proximala delen af hvarje djurhus försteget, och 1 vanligaste fall är det sidodelarne af denna, som svälla upp till jemnhöjd med ränderna af sido- orannarnes djurhusmynningar, hvarvid dock äfven midteldelen af proximal-ändan höjes, så att hvarje djurhusmynning får sin sekundära begränsning bildad genom de tillstötande djurhusens förkalkningslager, som nu bilda ett mera jemnt plan, dock med bibehållande af avicularierna sasom upphöjningar (fig. 142), Eller kan ock förkalkningen fortskrida fran djurhusens skiljo- fåror, som da redan tidigt fyllas, hvarvid ännu hastigare en slät stamyta uppstår, med tillägg att äfven avicularierna in- dragas i det stigande förkalknings-lagret och liksom pa Eschara cervicornis gömmas i den sekundära djurhusmynningen (fig. 144). I bådadera fallen öfverhöljas äfven ovicellerna, och djurhus- mynningen har nu den lättast iögonenfallande skillnaden från Eschara cervicornis, typiskt (fig. 145) en hästskoform med in- bugtning af dess båda sidor straxt intill den räta eller något konvexa proximal-randen. Sålänge denna mynning fortfarande inskränkes under kalklagrets förtjockning, vexlar emellertid dess form med en mängd oregelbundenheter: esomoftast är den rundadt fyrkantig.

Ectocysten är nu finprickig af smavartor, stundom krit- hvit, och visar dessutom esomoftast större, spridda porer, ore- gelbundet fördelade öfver djurhusytan (fig. 144). Dessa porer utga dock här icke fran djurhusens utan fran aviculariernas ränder (fig. 143) och bildas vid dessa under förkalkningen sa- som fördjupningar, hvilka i tillspetsad rännform löpa upp mot avicularie-mynningen. Sedermera utjemnas emellertid rännan, till dess den återstår blott helt liten och försvinnande i distal riktning från basen af fördjupningen, som nu blifvit en por.

Med en ännu mera stegråd förkalkning (fig. 144) tilltäppas djurhusmynningarne, och härvid uppstår ännu en olikhet mot

1) Jfr. BusK, Catalogue, pl. OXIX, fig. 1.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 157

den föregående arten, da stammens yta öfverdrages med ett nät af kalklister (vibices, BUSK), som korsa hvarandra öfver djur- husmynningarne, till och med innan dessa äro täckta af nagot kalklager (fig. 142) och stundom medan ännu ovicellerna ej äro täckta. Listerna, som saväl synas uppstå i aviculariernas gräns- linier som i skiljolinierna mellan djurhusen, intränga i djurhus- mynningarne och ovicellerna, da dessa äro öppna, men löpa vid sidan af avicularierna och dessas mynningar.

Till sina dimensioner öfverensstämmer denna art i det när- maste med den föregående. Djurhusmynningarnes största bredd är uppmätt varierande mellan 0,13 mm. och 0,18 mm. Avicu- larie-mynningens bredd är vanligen omkring 0,12 mm., men den kan vexla ännu mera än djurhusmynningens: så t. ex. uppmätte vi på den (fig. 146) aftecknade stammen en avicularie-mynning till 0,13 mm. och en annan till 0,28 mm.; dock är detta senare mått en ovanlighet.

Vid Spetsbergen är denna art en bland de allmännare till sin förekomst, der den liksom föregaende art isynnerhet är att träffa vid 30—60 famnars djup på stenig lerbotten och berg- botten; blott vid Fosters-öarne togs den på sandbotten vid 40 famnars djup. Enligt Prof. TORELLS samlingar från Grönland synes den äfven der vara temligen vanlig och förekomma äfven i en varietet med smal, nästan trind stamform, till det yttre snarast påminnande om Porella levis eller den: smalare Medel- hafsformen af Eschara cervieornis. Vid Finmarken togs den af Prof. LOVEN under hans resa till Spetsbergen, och Prof. SARS säger den der vara temligen allmän pa stenbotten vid 30—40 famnars djup.

Den utveckling mot Celleporin-typen, som pa manga ställen visat sig vara rådande inom artens gränser, förklarar också för- hållandet mellan de föregaende och tvenne Nordiska former, der djurhusmynningen, den annars till det yttersta säkra karak- teren, skulle häntyda på en större skillnad, om ej utvecklings- förändringarne gåfve närmare föreningspunkter. Den ena af dessa

former benämna vi

158 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Escharoides Sarsi,

da det namn, Eschara rosacea, under hvilket SARS redan förut beskrifvit denna art, efter all sannolikhet tillhör en annan. Tro- ligen är den också redan af LAMOUROUX beskrifven under namn af Eschara lobata från New-Foundland, och att den der icke är sällsynt, ser man i D’ORBIGNY'S Bryozo-samling, der dess Lepralia-stadium förvaras tillsamman med flera andra arter un- der etiketten: Cellepora coccinea. Men från den nämnda lokalen har PACKARD under detta namn beskrifvit en form, som tydli- gen är helt olika; och då LAMOUROUX'S beskrifning och figur icke ensamme kunna läggas till grund för ett säkert afgörande af frågan, låta vi PACKARDS bestämning gälla, till dess måhända original-exemplar kunna visa, hvilken form LAMOUROUX be- skrifvit. Slutligen är att anmärka, att den troligen samman- faller med MILNE-EDWARDS'S Eschara grandipora; men dennes beskrifning och figurer träffa endast de unga djurhusen, och de finare karaktererna äro ej anmärkta, sa att osäkerhet om detta synonym tills Vidare måste qvarsta.

Den yttre djurhusformen (fig. 148) och förkalkningssättet (fig. 149) äro här i det närmaste öfverensstämmande med dem till Eschara cervicornis, och i sina gröfre karakterer likna dessa arter hvarandra i en så förvillande grad, att man svårligen skall kunna åtskilja de stympade eller hårdast förkalkade delarne af den ena från de motsvarande af den andra, blott att Fscharo- ides Sarsii vanligen är bredare (fig. 147) och, savidt vi känna den, saknar öfverväxningslager. Men så länge de finare karak- . jererna ännu kunna granskas, visa sig dessa arter tydligt af-

skillda från hvarandra.

Escharoides Sarsii har sina djurhusmynningar i deras för- sta begränsning runda, men för öfrigt af en lika så obestämd form, som den vi visat i öfverväxningslagren på Escharella Ja- cotint, till dess deras proximal-rand äfven här blifver mera tvär eller till och med i midten konvex och svagt tillspetsad. Efter

detta stadium visar sig ej mera den primära djurhusmynningen,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 159

då den snart öfverväxes af den sekundära mynningsranden. Denna -ater lemnar i den proximala mynnings-ändan en sinus, stundom temligen djup, allt efter som randen på ömse sidor om den- samma hunnit tillväxa. Emellertid är det blott sällan, man ser denna sekundära mynningsrand förblifva enkel till sin byggnad. Stundom utvecklar den sig nemligen blott på den ena sidan om sinus (fig. 149), stundom åter (figg. 150 och 151) på båda si- dor om denna, i form af en avicularie-uppsvällning öfver djur- haset vid sidan om dettas mynning med en skarp kant, hvilken senare da bildar den sekundära mynningsranden. Aviculariet — eller båda avicularierna, der två äro utvecklade på hvarje djurhus — har sin mynning i sinus och den spetsiga mandibeln riktad uppat. Under förtjockningen af djurhusets ectocyst-lager utjemnas äfven avieularie-uppsvällningen med den öfriga djurhus- ytan, och avieularie-mynningarne ligga da indragna i sinus till den sekundära djurhusmynningen (fig. 148), som pa detta sätt fått en form, hvilken ofta till det yttre öfverensstämmer med den pa Eschara cervicornis. 1 detta stadium, sa länge ännu de sekundära porerna äro öppna och utmärka gränslinierna utåt för djurhusen, igenkännes dock FEscharoides Sarsii redan till det yttre, derigenom att djurhusens distal-del är betydligt mera ut- vidgad. Men när de sekundära porerna och gränserna mellan djurhusen utåt försvinna, och då man har svårt att i de hårda förkalkningarne upptäcka avicularie-mynningarne här liksom på Eschara cervicornis, kan man lätt misstaga en bit af den ena arten för att tillhöra den andra.

De jemnt runda ovicellerna (fig. 148) inhöljas snart under ectocyst-förtjockningen: deras mynnings-rand går i jemn fort- sättning med den sekundära djurhusmynningen, och efter sin öfverhöljning lemna de derföre ej ens i den gemensamma myn- ningens form något spår efter sig: .

Sådan vi känna denna art i Kschara-växt, för hvilken vi för öfrigt hänvisa till SARS'S beskrifning, har den vexlat i gul färg med röd anstrykning. Oftast liknar den äfven i detta hän-

seende Hschara cervicornis.

160 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Den förekommer emellertid både i Lepralia-, Hemeschara- och Eschara-växt (auctt.). Den sistnämnda är ganska allmän vid Spetsbergen, fästad vid stenar och Celleporaria inerassata pa 20 —60 famnars djup. Likaledes synes den vara allmän vid Grönland, der den är tagen af Prof. TORELL och Inspektör MÖLLER. SARS har funnit den allmän vid Finmarken. I dess stora yttre lik- het med Fschara cervicornis är det väl möjligt, hvad SARS an- tagit, att den redan anträffats sydligare, ehuru ej anmärkt så- som skiljd från den nämnda arten, men hvad JOHNSTONS Celle- pora cervicornis beträffar, skulle den efter ALDERS senare un- dersökning böra bibehålla sitt artnamn.

Hemeschara-växten känna vi blott i ett exemplar på Celle- poraria incrassata från stenig lerbotten vid 19 famnars djup uti Advent-Bay vid Spetsbergen. Det är en odelad, bugtig skifva af 22 mm:s vidd. Den koncentriskt rynkade baksidan visar djurhusens omkrets fyrkantig och ectocysten fast, utan sekundära porer. Mahända är det denna form, som varit typen för FABRICH beskrifning af Cellepora spongites.

Lepralia-växten, som dessutom förekommer sasom rot-ut- bredning från Eschara-växten, är i sin mera sjelfständiga före- komst icke sällsynt vid Spetsbergen. Den utmärker sig emeller- tid ofta genom en så hård förkalkning, att man har svårt att igenkänna den: såsom hithörande. I detta hänseende öfverens- stämmer den med den dura-form till Porina eiliata, hvilken vi ofvan beskrifvit. De sekundära porerna uppträda redan pa de yngsta djurhusen (fig. 153) såsom små hal. HEctocysten visar dessutom, liksom på nyssnämnda form och på motsvarande hård förkalkning af Fscharella Landsborovit, den egendomligheten (fig. 154), att den hårdast sväller upp vid sidorna af djurhus- mynningen, der den slutar i tvenne knölar, som dock mer och mer närma sig hvarandra distalt om denna mynning, der man saledes ofta ser en grund, rännformig urhalkning ned mot myn- ningens inre, motsvarande en liknande proximalränna (fig. 152), som mynnar i sinus. Ofta saknas slutligen avicularierna i detta hårda Lepralia-stadium, och man kan då med mynningsiormens

A

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 161

oregelbundenheter få svårt att skilja det från den nämnda dura- formen, som emellertid aldrig visat till den grad tillspetsade djurhusmynningar; och ZLandsborovii-formen igenkännes genom sina öfver hela djurhusets framsida utbredda sekundära porer.

En annan likhet, som isynnerhet i detta Lepralia-stadium framträder, är den med Eschara monilifera, hvilken vi emeller- tid icke känna från nutidens fauna, och hvars mera långsträckta djurhusform bör göra den lätt igenkänlig, äfven om ett Lepralia- stadium af densamma kan framvisas utan avicularier.

Om vi fasthålla likheten i djurhusformen och den unga djurhusmynningen, star Hscharoides Sarsii utan tvifvel i när- maste slägtskap med HKschara cervicornis. Dess olikhet i avi- cularie-bildningen, hvilken har det vigtigaste systematiska in- teresset, kunna vi lämpligen sammanställa med dess mera direkta närmande mot Celleporin-typen, sadan vi sett denna olikhet framträda i avicularie-bildningen till skillnad mellan Zscharella Legentilii och Escharella Jacotini. Detsamma är förhållandet med den form, hvilken vi tro oss rätteligen kunna hänföra till

BUSES (sp.)

Escharoides rosacea.

Denna visar nemligen i jemförelse med Porella levis samma likheter och olikheter, som dem Zscharoides Sarsii visar mot Eschara cervicornis.

Den förekommer bade i Lepralia- och Eschara-växt (auett.), och isynnerhet den senare visar, huru langt djurhusens modifikationer kunna gå fran en typiskt Zscharin till en mera Celleporin-lik byggnad, som dock här ater utjemnas till en yttre likhet med de äkta Escharorna.

De i utveckling stadda topparne (fig. 156) hafva nemligen de unga djurhusen i sin utvecklingsrand, sa länge ej avicularier eller oviceller blifvit utvecklade, till det väsendtligaste i formen öfverensstämmande med dem pa ZLepralia hippopus. De äro ovala, jemnt konvexa, skiljda af djupa faror, och deras hästsko-

formiga mynning med konkav proximal-rand ligger i plan med

162 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

djurhusets öfriga framsida och parallel med koloniens tillväxt- plan. Förkalkningen försiggår emellertid här så hastigt, att vi redan mellan de närmast äldre djurhusen se skiljofärorna ut- jemnade. Mynningen på dessa djurhus är också helt och hållet sekundär, af en mera inskränkt, rundad form, med upphöjd proximal-del sluttande eller till och med nästan vertikal mot koloniens tillväxt- (axel-) plan. Vid djurhusmynningens proximal-änrda har ett avicularium uppstått med samma myn- nings- och mandibel-form och ungefär af samma storlek som pa Porella levis (dess mynning är ungefär 0,05 mm. bred), men icke, sasom der, proximalt omslutande djurhusmynningen utan i form af en snedställd knöl. Snedheten är dock varierande, och pa de yngre djurhusen, som nyss fatt detta avicularium, har det ofta en mynningsställning i föga olikhet med den pa Porella levis. Från mynningens andra sida utväxer proximal-randen i en vinkel, hvilken först senare far sin motsvarighet — och denna under en god del af förkalknings-tiden mindre utvecklad — fran den del af djurhusmynningen, der avicularie-mynningens proxi- mal-ända är ställd. Sa är nu bildad en sinus i den sekundära djurhusmynningen; men ojemnheten i utvecklingen har vanligen till följd, att äfven denna sinus är betydligt snedställd. Emeller- tid fortskrider förkalkningen ännu längre, utjemnar äfven avi- eularie-uppsvällningen (fig. 157), gör djurhusmynningarne ånyo i plan med stammens yta och gifver dem en rund form, i hvars djup man ser den snedställda aviceulariemynningen vid sidan af den proximala sinus.

Ovicellerna uppstå i de yngre förkalkningsstadierna (fie. 156); vi hafva emellertid icke sett dem färdigbildade, innan de redan blifvit inhöljda i förkalkningslagret. Detta senare visar slutligen på de delar af stammen (fig. 157), der djurhusen till en del eller alla fått sin mynning tillsluten, att avicularier här kunna uppsta vid djurhusens skiljolinier, på det sätt vi redan anmärkt vid Lepralia hippopus och Porella levis. De förekomma oregelbundet spridda, hafva samma form (fig. 158) som djurhus-

mynningens avicularier, en rund mynning med den ena halfvan

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 163

använd till mandibel, men äro mera varierande till sin storlek, i medeltal med en mynnings-bredd af ungefär 0,06 mm. Dessa aviculariers uppkomst skulle således visa, att äfven här sekun- dära porer förekomma, hvilka dock äro ytterst små, på stam- mens glänsande, af småvårtor finknottriga yta ej märkbara, ehuru i stammens tvärgenomsnitt synliga såsom smala gångar genom kalklagret, antagligen endast fortsättningar från de pri-

mära porerna. -:

De exemplar vi sett af Escharoides rosacea äro små (fig. 165) — det största är 16 mm. högt och 22 mm. i grenarnes vidd — oregelbundet klufna i platta grenar, som stå i bugtiga plan. Pa ett ställe se vi en gren utveckla sig från midten af en annan och i rät vinkel mot dennes plan. Stammens och gre- narnes bredd är 2—3 mm.; men der de" utvidgat sig, straxt in- nan de skulle klyfvas, na de en bredd af ända till 7 mm. Fär- gen är hyit-glänsande, och detta är visserligen en skillnad mot

5 (a) | . BUSKS beskrifning, men kan icke begrunda nagon artskillnad.

Lepralia-stadiet känna vi ej sa sjelfständigt som det till föregaende art. Det kan dock fortväxa en tid, innan Kschara- stammen utvecklas, och denna uppstar da sasom en knöl af några uppresta djurhus, omkring hvilken Zepralia-skorpan fort- sätter sin utveckling. Djurhusen i .Lepralia-stadiet öfverens- stämma till sin form med dem vi beskrifvit till Kschara-växten, blott att de icke genomgå dennas sista förkalknings-förändringar, så att de vanligen qvarsta mera Celleporin-lika. De unga djur- husen (fig. 159) med sin tunna, hyalin-glänsande ectocyst ut- märka sig dessutom genom en ännu större förlängning och upp- resning i mucro-form — sådan denna tydligare förekommer inom Discopora coccinea-gruppen — af den del utaf mynningskanten, som ej upptages af aviculariet och äro försedda med fyra eller två länga, raka, tillspetsade borst. I enlighet med den allmänna regeln för Chilostomernas utvecklings-förändringar saknas dessa borst på Eschara-växtens djurhus.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. « er

In .

164 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Riks-Museum eger Escharoides rosacea från Finmarken, der den tagits af Prof. LoVÉN på ett skal af en död Balanus, på Rhynchonella, på Ptilota plumosa och på skiffersten. Vid Spets- bergen är den af Doktor MALMGREN tagen på stenig sandbotten från 20 famnars djup vid Smeerenberg.

Aviculariernas utveckling i förening med den sekundära djur- busmynningen pa Escharoides Sarsii och Escharoides rosacea kan tjena sasom ett bland de uttryck vi kunna använda för att tydliggöra förhållandet mellan Escharinerna och Celleporinerna: den är i morfologiskt hänseende intet annat än en modifikation af den vanliga oregelbundenheten i dessa organers utveckling hvilken ännu starkare framträder inom ÜOelleporin-typens egent- liga område.

Till denna närma sig emellertid Echarinerna uti ännu en

formgrupp,

| Discoporide,

hvilken liksom de föregående låter återföra sig till de första af denna typs utvecklingsstadier. Denna formgrupp kan samlas kring de gamles Lepralia (Cellepora) coccinea, huru obestämdt än detta namn blifvit användt, snarast såsom ett kollektivnamn för röda (d. v. s. för de flesta svagt förkalkade) Lepralior, för- sedda med mucro proximalt om djurhusmynningen. Den sist- nämnda karakteren förekommer emellertid här i sin allmännaste och största utveckling, i det den sammanfaller med den sekun- dära djurhusmynningens form och till god del bestämmer denna, hvars proximal-rand vanligen i jemn böjning sluttar från mucro, tills den vid sidorna och vanligen först i de distala hörnen af djurhusmynningen böjer sig med den sväng ned till skiljofaran mot närmast yngre djurhuset, hvilken vi redan för Kschara propingua anmärkt. Djurhusmynningens formförändringar gå här typiskt från den runda eller half-elliptiska till den fyrkantiga eller vanligen på tvären aflånga formen. Härtill kommer den här mera konstanta utvecklingen af den tand i midten af den primära djurhusmynningens proximal-rand, hvilken vi dock redan

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 165 ,

känna från föregående former, så att djurhusmynningens tillväxt och förändringar äfven för denna formgrupp lemna den hufvud-

sakligast bestämmande karakteren.

Bland hithörande former anföra vi först den af BUSK från Grönland beskrifna

Discopora scutulata,

hvilken i all sin egendomlighet visar sig till det väsendtligaste kunna förklaras såsom en motsvarighet till de typiska formernas första utvecklingsstadier. Vi kunna finna detta redan af de ut- vecklingsdrag, hvilka vi känna från de föregaende formerna. Här är emellertid (fig. 160) motsvarigheten till proximal-delen af de bekanta ursprungshusens mynnings-area konvex, genomborrad af porer i quincunx, och proximalt om den half-elliptiska djurhus- mynningens nästan räta eller blott obetydligt konkavt böjda proximal-rand reser den sig i uppåt tillskärpt och tillspetsad mucro, hvars bas följer hela djurhusmynningens bredd, hvari- genom motsvarigheten mot Kschariporidornas byggnad tydligare framträder, der vi på Zscharipora nitido-punctata funnit en proximal mucro, hvars sammansättning visade den vara en del af den ursprungliga mynnings-areans täckvägg. Den förlängda . och nägot tillspetsade proximal-delen af djurhuset och dettas sidovägg slutta konvext från den nämnda arean och sakna den- nas stora porer. Sadan är den första generationen i kolonier af denna art, hvars ursprungshus vi emellertid icke känna. Men liksom vanligt var på Diastoporidorna, sa stadna också här ko- lonierna i sin tillväxt vid en viss period, måhända af någon serskilt betydelse, hvilken ännu är oss obekant. Från den äldre kolonialdelens rand ser man då en ring af nya djurhus utveckla sig af betydligt mindre dimensioner, då man der kan mäta djur- husmynningar af blott 0.079 mm:s bredd, ett mått, som vi an- nars endast funnit pa Lepralia spathulifera, der dock dessa mynningar voro längre. Här åter äro de qvadratiska (fig. 160

och 161) eller till och med ännu kortare, närmare hälften mot

166 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

deras bredd. Den framät synliga djurhus-delen är ocksa föga längre, fyrkantig, med bakat utvidgad area. Emellertid tilltager djurhusens storlek anyo, om ock med åtskilliga oregelbundenhe- ter; dock hafva vi aldrig sett dem hinna den föregående gene- rationens djurhus i storlek. Djurhusmynningens form på denna andra generation bestämmes helt och hållet af den uppsvällda sekundära mynnings-randen, och denna urvecklar sig isynnerhet proximalt i sin mucro liksom på den föregående generationen, men dessutom äfven svängd rundt om djurhusmynningen på si- dorna upp till de distala hörnen, der den slutar tvärt eller af- smalnande låter ändarne från ömse sidor möta hvarandra i en kalklist öfver proximaldelen af närmast yngre djurhus i raden, hvars vägg bildar distal-ränden i denna sekundära mynning. I detta stadium, der man kan igenkänna Discopora-typen, har nu den primära, halfelliptiska djurhusmynningen blifvit öfvervuxen och dold af en rundad eller pa tvären aflang fyrkant-form. När emellertid djurhusen hinna närmare intill den första generatio-. nens storlek och mera ovala form pa djurhus, far icke heller mucro och den sekundära proximal-randen en större utveckling än der, sa att man anyo finner djurhusmynningen öppen i half- elliptisk form och muero blott såsom en skarp uppresning i bredd längs proximal-randen. Slutligen kan mucro äfven saknas.

I svag förkalkning är hela djurhusets ectocyst hyalin-glän- sande; i stark förkalkning är framsidans area, genomborrad af de temligen stora porerna, krithvit; men sidodelarne af djur- huset, som sakna porer, bibehalla en matt glans, afskiljda fran arean genom en kalklist.

Discopora scutulata synes vara temligen sällsynt vid Spets- bergen, der vi dock känna den fran tre lokaliteter, nemligen Sörje-Bay, Norsköarne och Bellsund. Vid Beeren-Island togs den af Doktor MALMGREN 1864. Den lefver pa de mindre djupens (8—10 famnars) alger och snäckor: pa en död Cyprina islandica fran Sörje-Bay sitta tio kolonier af denna art. För öfrigt är den hittills endast känd fran Grönland och synes vara en rent arktisk form.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 167

I Lepralia ringens har ALDER lemnat BUSK !) en art (af Porina-gruppen inom Eschariporidornas familj?), som likaledes synes stadna på ett sådant lägre utvecklingsstadium, der mär- kena efter Flustrin-typen qvarsta. Och af Discopora coceinea- gruppen finner man esomoftast enstaka, Tata-formiga eller mera Membranipor-lika djurhus eller små kolonier, hvilkas bestäm- ning dock alltid blifver osäker, så länge ej coccinea-typen på något tydligare sätt hunnit framträda. Så se vi på en sten, den Prof. LOVÉN hemfört från Finmarken, spridda, ovala djur- hus (fig. 162) i Tata-form, härdt förkalkade och med grynig, glänsande ectocyst, med den öppna, elliptiska mynnings-arean, ungefär af 0,14 mms. bredd, rundt om i randen kransad af 11 borst eller blott med märken efter dessa såsom ringformiga po- rer, och med den rundadt förlängda proximal-delen jemnt kon- vext sluttande. Att till arten bestämma ett sadant djurhus, står ännu icke i var förmåga. Men vi aterfinna dess form här på stenen i en liten koloni af tre djurhus (fig. 163), der det äldsta bland dessa fullkomligt liknar de nyssnämnda djurhusen, blott att ungefär de tre proximala femtedelarne af mynnings- arean, fram i jemnbredd med tredje paret af de distala rand- borsten, äro täckta af en konkav kalklamell på Membraniporor- nas sätt. De båda yngre djurhusen hafva deremot förlorat allt spår efter den proximala delen af mynnings-arean: ectocysten hvälfver sig der i jemn konvexitet, och med tvär-rak rand qvar- lemnar den i den distala djurhusändan en nästan halfcirkelfor- mig ellips-del öppen såsom djurhus-mynning, hvilken bibehåller de sex randborsten i samma ställning som på det äldre djur- huset ?). Ectocysten är dock på dessa yngre djurhus tydligen

1) Quart. Journ. Mier. Sc., vol. IV, p. 308, Zooph.. pl. IX, figg. 3—5.

2) Vi återkomma här till den fråga, som ofvan framkastades angående den - morfologiska motsvarigheten mellan Membraniporornas och Escharinernas djurhus-delar. Det är klart, att den primära djurhusmynningen pa Eschari- nerna har sin direkta motsvarighet uti distal-delen af Membraniporornas mynnings-area. Den hvälfda framsidan af de förras djurhus proximalt om mynningen visar deremot icke alltid en direkt motsvarighet till de senares täcklamell, men väl ett teleologiskt ersättningsförhållande i utvecklingen.

168 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

genomborrad af fina jemntfördelade porer: det är, såsom vi skola finna, ett tidigare förkalkningsstadium äfven inom Discopora coceinea-gruppen. Den ovala eller halfellipsoidiska, jemna djur- husformen återkommer också 1 sin renaste utveckling inom denna grupp, och sex jemnstora och jemntfördelade borst i djurhus- mynningens rand uppträda äfven der såsom det typiskt största antalet, sedan denna mynning först fått sin primära Escharin- form bestämd. Detta är orsaken, hvarföre vi hänföra de nämnda kolonierna till coccinea-gruppen, der vi dock (fig. 167) känna ännu öppna ursprungshus af en nagot olika form och en utveck- ling af kolonien utan motsvarighet till de yngre af de nyss be- skrifna djurhusen. Huru ringa betydelse ett sådant förhållande emellertid eger, känna vi efter de variationer i detta hänseende, hvilka vi redan för föregående former anmärkt.

Af ’den egentliga coccinea-gruppens former känna vi från de boreala och arktiska regionerna en icke mindre rikedom, än hvad de Brittiska hafven lemnat åt Englands zoologer att ur- skilja i ett temligen stort antal arter. Och det gäller här i ännu högre grad, hvad vi redan yttrat om Mollia vulgaris-grup- pen. Det är utan tvifvel dessa författares förtjenst att hafva urskiljt formerna; men för att finna reda i dessas förhållande till hvarandra, har man snarare att fästa sig vid deras förän- derlighet än vid enstaka karakterer och den mindre eller större grad af olikhet, de visa den ena mot den andra.

Lagarne för föränderligheten känna vi till största delen re- dan fran det föregående. Den visar här sitt inflytande på de

hvilket vi kunna förklara oss genom att ihäekomma, att det icke är det en- skilta djurhusets delar, som undergå de ifrågavarande förändringarne, utan djurhusformen uppträder redan vid sin första anläggning olika inom samma koloni: den ena arten, så att säga, arbetar sig fram i generationer genom lägre arters former. I det ofvan anförda exemplet, liksom på Porella levis ete., är denna ersättning åtföljd af randens och randborstens förlust, och den direkta motsvarigheten mellan täcklamellen och det senare ectocyst- hvalfvet är säledes bevisad. Att ersättningen kan ske äfven genom meta- morfosering af mynnings-areans proximala borst, då utvecklingen af täck- lamellen uteblifver, visa sådana former som Membranipora nitida, Eschari- pora nitido-punctata och Discopora scutulata.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 169

snart sagdt mest typiska Zscharin-formerna: sa ren som denna typ här uppträder, sa vexlande är den ock. Den ovala eller afskuret rhombiska djurhusformen har sina vanliga tillväxt- förändringar i tilltagande storlek och förlängning. Djurhusmyn- ningens form, hvilken man vanligen endast kan studera sekun- där, har sina förändringar, sådana-vi redan sett dem pa Disco- pora scutulata. Till dessa kommer utvecklingen af tanden i proximal-randen, hvilken för de flesta af dessa former är kon- stant, vanligen starkare i de starkare förkalkningarne. Myn- ningsrandens borst aftaga i antal enligt regeln efter koloniens tillväxt. Utvecklingen af mucro är den mest varierande, på manga kolonier trubbig och låg i vexling med stark uppresning. Härtill kommer såsom variation en uppresning af den distala djurhusdelen omkring mynningen, hvilken förändring dock huf- vudsakligen endast är en längre fortsatt utveckling af de se- kundära mynningsförändringarne, som uppträda starkare i de yngre delarne af kolonierna och i förening med hard förkalkning, ju längre kolonien hinner tillväxa. Ectocystens förändringar ga i öfverensstämmelse med dem vi känna för andra arter: enligt regeln sker dess förtjockning först efter bildningen af kalklister i djurhusens skiljofaror och ribbor vinkelräta mot eller (i sin riktning mot midten af djurhusets framsida) sneda mot dessa, och förtjockningen af dessa sekundära bildningar åstadkommer de sekundära porerna på vanligt sätt. Men såsom vi ofta sett på dura-former, kan ectocystens förtjockning fortgå både hasti- gare och mera jemnt, så att de sekundära porerna allt ifrån början hafva sin runda form. Ovicellerna visa motsvarande för- ändringar, hvilka likaledes uppträda såsom variationer: än strec- kade vid basal-randen af ribbor liksom djurhusen, än glatta öfver hela sin yta; och liksom de vanligen äro svagare förkalkade än djurhusen, är utvecklingen af ribbor här sällsyntare. Deras form är i allmänhet konstant jemn-rund; men 1 de starkare förkalk- ningarne blifva de till en del insänkta.

När nu — hvad icke mera är något nytt om Bryozoerna —

en eller annan af dessa förändringar uppträder konstant för en

170 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

eller annan koloni eller till och med far en större sjelfständig- het i sin förekomst, da man på vissa lokaler endast finner ko- lonier af den ena eller andra formen, saknar man visserligen icke skäl att gifva sadana former serskilta namn; men de ut- vecklingsförhallanden, 1 hvilka de sta till hvarandra, göra alla de antagna karaktererna vacklande. Blott sasom exempel, till hvilka orimligheter denna artskillnad ledt, vilja vi päpeka den ringa skillnad, som redan i BUSKS figurer finnes mellan Zepralia Peachii och Lepralia variolosa ') liksom mellan den förstnämnda och Lepralia ventricosa ”). BUSKS åsigter utgöra dock hufvud- summan af hvad hittills är vunnet för vetenskapen, och de art- namn han bibehallit eller uppställt kunna till största delen godt användas såsom benämningar för de-vigtigaste formskillnaderna inom denna grupp. Vi sammanställa dem i den ordning, i hvil- ken utvecklingsgangen visar dem sin plats.

På de mindre djupens alger och snäckor här vid Skandina-

vien finner man synnerligen allmänt den form,

Discopora Peachii,

som typiskt och längst är försedd med största antalet (6) borst i djurhusmynningens rand och vanligen visar den svagaste för- kalkningen, dock med väl utvecklade ribbor öfver sidorna af djurhuset. Den föreställer således, typiskt betraktad, de första utvecklingsstadierna. ;

De unga djurhusen (fig. 164, a) i utvecklings-randen visa den primära djurhusmynningen rund eller rundadt fyrkantig; den senare utvecklade formen på denna mynning är genom de flesta stadier (fig. 164, b, c) en halfcirkel, som dock slutligen tillplattas (figg. 165 och 166) och blifver kortare i förhållande

) Jfr. t. ex. Brit. Mus. Cat., pl. XCVIL fig. 3 med pl. LXXV, fie. 1.

2) Jfr., s. ställe, pl. LXXXIL, fig. 4 med fig. 6, eller jfr., s. ställe, pl. XCVII, fig. 1 med pl. LXXXIM. fig. 5; den senare figuren jemföres vidare med pl. V, fisg. 6—8 i Crag Polyzoa, hvarefter man ser, att endast borstantalet varit det bestämmande. Och med skäl kan dä frågas, hvarföre icke pl. VI, fig. 3 i Crag Polyzoa blifvit hänförd till Zepralia Peachi, dä den visar två par af randborst vid ovicellens utveckling.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 171

till sin bredd. Ectocysten är i sina första förkalkningsstadier ‘(fig. 164, a, b) genomborrad af ytterst fina porer öfver hela djurhusets framsida; men längs framsidans ränder qvarlemnar förkalkningen en rad af större porer. Öfver dessas mellanrum höja sig kalkribborna. Ovicellerna äro jemnt runda, släta och höga. Ser man djurhusen från deras fästsida, visa de skiljo- väggarne areolerade !), sådana vi redan sett dem på flera före- gaende former, ett minne från Membranipororna. Djurhusens storlek är betydligt varierande, hvad redan BUSKS figurer visa, tilltagaude som vanligt för de yngre delarne af kolonien: de vanligaste måtten för de yngre djurhusen i väl utvecklade kolo- nier äro 0,6 mm. i längd och 0,4 mm. i bredd, från fästsidan uppmätta. Likaledes varierar djurhusmynningen: man kan mäta den från 0,09 mms. till 0,17 mms. bredd.

I detta stadium är ectocysten hyalim; men ribborna och vanligen äfven toppen af mucro fa tidigt en krithvit färg. Sa- dan kan Discopora Peachii träffas åtminstone vid Bohnslän pa

de större djupens snäckor, isynnerhet döda Modiolor.

Emellertid finner man redan på de mindre djupen — Prof. LOVÉN har tagit en sadan koloni på Chondrus crispus — en

högre grad af förkalkning (fig. 165), då ectocysten öfver större delen af djurhusets framsida till en början blifver nätlik genom en fortsatt utveckling af ribbor och tvärribbor och derefter snart far maskorna i detta nät isynnerhet på djurhusens proximal-del och längs dess ränder inskränkta till form af porer. Med alla de oregelbundenheter, hvilka denna förkalkning visar, har den dock hufvudsakligen till följd, att tvenne rader af sekundära porer uppstå, Och samma kancellering öfverdrager äfven ovi- cellerna, hvilka således i denna variation blifvit insänkta.

I en hårdare förkalkning träffas Discopora Peachi ännu med sina första karakterer på de största djupen i de boreala trakterna. Så har Baron UGGLA till Riks-Museum insändt denna form på Oculina från 200 till 300 famnars djup i Nordsjön,

') Öfvers. af Vet. Akad. Förh., 1865, Tafl. III, fig. 9.

172 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867-

N

der den med ren, bla färg, svaga ribbor och för öfrigt slät men temligen tjock ectocyst, vid de upphöjda ovicellerna till och med visat 7 borst i djurhusmynningens rand.

Äfven pa Finmarkens Modiolor se vi Discopora Peachii, sadan den vore att bestämma efter djurhusmynningens halfeir- kel-form, mynningsborstens antal och djurhusens storlek, men alltid här i hård förkalkning, i utvecklings-randen motsvarande det stadium vi nyss anmärkt på Oculinor, men i koloniens äldre delar öfverdragen med ett krithvitt, af runda vårtor grynigt, yttre lager (jfr. fig. 166) af ectocysten, som genomborras af en eller två rader af sekundära porer, hvilka fortsättas i en af- smalnande fåra mot midten af djurhusets framsida. Afskrapar man detta yttre lager, ser man det inre af blå färg, utan tyd- liga porer men streckadt af radierande fåror liksom vid ribbor- nas första anläggning. ÖOvicellerna äro insänkta: i det yttre lagret öfver dem ser man likaledes vid randen en rad af sekun- dära porer, uppåt utdragna i en afsmalnande fåra mot ovicellens topp; det inre lagret deremot är äfven här glänsande glatt lik- som på djurhusen, men utan porer eller fåror; och när det yttre lagret både öfver ovicellen och närmaste djurhus är bort- taget, visar sig också ovicellen mera upphöjd till sin form. I denna form kan man visserligen finna de vigtigaste karaktererna af BUSKS Lepralia variolosa; men dessa karakterer äro i sjelfva verket intet annat än de vanliga förkalknings-förändringarne.

Deremot möta vi på Oculinor och stenar från de större dju- pen vid Bohuslän och ända upp vid Spetsbergen, der den isyn- nerhet lefver på döda Myor och Saxicavor, Astarte och stenar, vid 20—30 famnars djup, en form, som lämpligast torde bära HASSALLS art-benämning,

Discopora ventricosa, da JOHNSTONS Lepralia variolosa visserligen är mangtydiet be- skrifven, men troligen tillhört Hscharella Jacotint. I djurhusens och djurhusmynningens form och i mynnings-

borstens antal står denna Discopora ventricosa (fig. 167) uti

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 173

koloniens ungdom helt intill D. Peach. Men den uppträder redan då som en dura-form, med hardt förkalkad djurhusvägg, som i sitt färdiga tillstånd är glänsande men knuttrig af runda vartor öfver den jemnt konvexa framsidan. Ofta sitta dessa vårtor i radierande rader (figg. 168 och 169), ofta bilda de ett nät, der maskorna äro glatta mellanrum. Längs djurhusens rän- der, men ofta svåra att finna, ga en eller tvenne alternerande rader af runda porer. Men i de hårdaste förkalkningarne blif- ver äfven denna form krithvit, och man ser då vanligen fåror utdragna uppat från de nämnda porerna. Djurhusmynningen gar längre än på D. Peachü i förändringarne från halfeirkel- formen, hvilken- visserligen äfven här är den rådande i koloniens första stadier (fig. 167), men snart öfvergår till en kortare, på tvären aflang (figg. 168 och 169). Randborstens antal är i ko- loniens ungdom 6, men blifver snart nästan konstant 4: dock kan man äfven finna hela kolonier, der djurhusen blott hafva 2 eller 3 borst. Ovicellerna äro 1 allmänhet mindre upphöjda än på D. Peachu, atminstone i dennas yngre stadier; men na- gon konstant skillnad synas de ej framvisa i detta hänseende.

Den mest framträdande skillnaden mot nyssnämnda form ligger i djurhusens storlek, och i detta hänseende kan man af Discopora ventricosa urskilja tvenne variationer, hvilka dessutom vanligen sammanfalla med variationer i utvecklingen at mucro. Stundom finner man nemligen kolonier, som i djurhusens storlek föga skilja sig från D. Peachü och visa en låg mucro (figg. 167—169), men med koloniens tillväxt närma sig djurhusen van- ligen den större varieteten, som äfven uppträder sjelfständigt i kolonier, stundom vid sidan af den mindre, på samma snäcka eller sten. I den större varieteten kan man emellertid uppmäta djurhuslängden till 0,75 mm. eller till ännu närmare I mm. De hafva da vanligen en mera aflang form och mucro reser sig hö- ore (figg. 170—173).

Af denna Discopora ventricosa kan man ock urskilja en varietet med uppsvälld mynningsrand och låg mucro, i det när-

maste sådan vi sett mynningen på D. scutulata. Den tyckes

174 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR, 1867.

då föreställa BUSKS Lepralia Peachit, var. labiosa '); och mot- svarande variationer, den ena af den korta, den andra af den förlängda varieteten, synas äfven kunna förklara Lepralia in- fundibulata ?2) och Lepralia Reussiana ”).

En vigtigare förändring undergår deremot denna typ, da den sekundära djurhusmynningen uppträder såsom en förlängning af djurhusets distaldel omkring mynningen, på ett sätt, som på- - minner om hvad vi sett på Anarthropora. Vanligen sker detta i förening med en större utvidgning af djurhusets proximal-del,

och formen gifver då skäl för HASSALLS art-benämning

Discopora ovalis.

Emellertid finner man den i talrika öfverganoar från veniri- cosa-formen, bade hvad graden af uppresningen och hvad djur- husformen beträffar; och den uppträder likasom denna både i en kortare och en förlängd form. Mucro reser sig (fig. 174) rätt upp som en tillspetsad eller mera typiskt som en bred, skarp, stundom tvaklufven läpp, skiljd från distal-randen, at- minstone så länge denna ännu har borst, genom de öppna sido- delarne af den sekundära djurhusmynningen. Denna senare far redan tidigt sin korta men breda, på tvären aflångt fyrkantiga form, och i dess inre ser man, atminstone i de tidigare stadierna, den primära proximal-randens tand af den typiska formen. Ec- tocysten är vanligen jemn, fin-knuttrig af runda vartor; och längs djurhusränderna ser man 1 densamma en eller två alter- nerande rader af porer. Men äfven af denna form förekommer sasom en högre grad af förkalkning en från djurhusets ränder farad varietet (variolosa-form — fig. 175) med kalklister i skiljo- farorna mellan djurhusen. Ovicellerna äro vanligen mera platta, och i de högre förkalkningarne synas de också insänkta. Denna form förekommer pa samma lokaler som D. ventricosa, men

tyckes icke vara sa allmän som den.

') Quart. Journ. Mier. Se., vol. IV, p. 309, Zooph., pl. X. tige. I och 6. ?) Crag Polyzoa, p. 54, pl. VII. fig. 4. >) Orag Polyzoa, p. 53, pl. VIIL, fig. 2.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 175

Uppresningen och tillplattningen af den sekundära distal- delen nå höjdpunkten af sin utveckling i en form, som i Doktor

BOECKS manuscript bär art-benämningen

Discopora labiata

och som måhända kan hafva sin motsvarighet i NORMANS Le- pralia divisa, oaktadt jag icke sett ovicellerna klufna, sa som han beskrifvit och ALDER aftecknat dem.

Denna form känna vi fran Reteporor och Serpulor, hvilka Prof. LOVÉN hemfört från Finmarken.

Här har mucro rest sig bade högre och bredare läppformig (fig. 176), stundom tandad i sin kant, och svänger pa sidorna ända fram till distal-randen, der den vanligen sammanstöter med det yttre paret af randborst. Djurhusformen är aflangt bukig, inknipen vid den sekundära mynningens bas. Det är isynnerhet den senares uppresning, som gifver djurhusen ett mera fritt, Oelleporin-likt utseende, och härmed öfverensstämmer ock de tillplattade ovicellernas fria ställning. I den primära djurhus- mynningens proximal-rand ser: man antingen en bred tand, eller saknas denna, men da har hela proximal-randen vuxit fram i en skarp kant.

Sadan lefver denna form med en glänsande hvit eller gul- aktig ectocyst både i Lepralia- och Eschara- (eller snarare Celleporin-) växt, den senare dock blott, savidt vi känna den- samma uti enkel rund form af hufvud, vid basen inknipen till en smalare hals.

Om man med denna form jemför

Discopora appensa,

eller den form, hvilken af JOHNSTON slutligen blifvit uppfattad såsom typ för ABILDGAARDS Cellepora coccinea, och sadan den ypperligt är aftecknad af BUSK, finner man lätt, att djurhus- formen i det väsendtligaste är densamma, äfven hvad den se- kundära mynningsformen beträffar, blott att denna senare van-

ligen är betydligt kortare och att inknipningen vid dess bas till

176 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. =

god del saknas: djurhusen 1 sin typiska utveckling äro här mera rakt säckformiga. De mera utvecklade kolonierna visa dem dessutom bredare, mera jemnt runda; men i sin ungdom (hie. 177) och innan ännu avicularierna äro utvecklade, likna de äf- ven i detta hänseende de föregående formerna. Mwucro kan äf- ven här träffas spetsig och rätt uppstående från de i koloniens utvecklings-rand horizontalt nedliggande djurhusen, häruti isyn- nerhet öfverensstämmande med D. ventricosa. Tanden i den primära djurhusmynningens proximal-rand är smal och svag, ofta tyckes den saknas. Till allt detta, liksom i djurhusmyn- ningens form, hvilken dock fortfarande förblifver mera rund med sina temligen konstant fyra randborst och visserligen med an- tydan till fyrkant-form, men icke så mycket tillplattad, kan man visserligen finna motsvarigheter inom de föregaende formernas utvecklingsstadier; men Discopora appensa är icke desto mindre skiljd från dem genom egendomligheter i ectocystens beskaffen- het. Denna är visserligen äfven här (fig. 177) längs djurhusens ränder genomborrad af en rad porer, och stundom ser man äf- ven här faror från dessa; deremot är den redan tidigt knuttrig af större men låga vårtor, som gifva den ett fjälligt utseende. Ovicellernas ectocyst är dessutom i deras ungdom (fig. 177) ge- nomborrad af i quincunx spridda porer: i sin hårdare förkalk- ning få emellertid äfven de detta fjälliga utseende utan porer. Man kan emellertid tyda äfven dessa olikheter, isynnerhet da ovicellernas porer försvinna, sasom modifikationer, till hvilka de föregående formerna i sina ectocyst-vårtor visa en antydan; men härtill komma de spetsiga sido-avicularierna tätt intill djur- husmynningen med snedt distalt utat-riktad spets, och D. ap- pensa synes snarare sta vid sidan af de föregående formernas utvecklingsserie än säsom en direkt fortsättuing af denna.

Den är för öfrigt icke ofta funnen i de nordliga hafven. Prof. SARS har öfverlemnat den till Köpenhamns Museum, fä- stad pa en alg och pa Nullipora; Doktor BOECK har i sina ma- nuscript aftecknat den växande pa en Oculina; vid Spetsbergen är den funnen af Prof. TORELL och af Doktor MALMGREN vid

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 177

Low-Island, båda gångerna pa Ascidia vid 16—30 famnars djup. Vid Grönland är den tagen af Prof. TORELL från 16-—40 fam- nars djup vid Pröven.

Med sin mera raka djurhusform och med en i koloniens fullbildade delar i distal riktning något upprest djurhusställning visar äfven Discopora appensa en antydan till utveckling mot Celleporin-typen, till hvilken coccinea-gruppen mer och mer närmade sig. Deremot ega de arktiska regionerna en, savidt vi

känna, hittils obeskrifven form, den vi benämnt

Discopora sincera,

som likaledes till sin byggnad kommer närmast D. coccinea- gruppen men bibehåller Eschariu-typen renare, sådan den före- kommer bade i Lepralia- och Hemeschara-växt (auctt.). Redan genom djurhusens storlek är Discopora sincera lätt iögonenfallande, med en djurhuslängd af 1—11 mm. och med djurhusmynningens bredd af omkring 0,23 mm. Djurhusformen (figg. 178 och 180) är fyrkantig eller oval, med jemnt konvex framsida, inknipen vid den sekundära mynningens bas. Ecto- cysten, gul eller hvit, i de svagare eller starkare förkalknin- garne, är regelbundet genomborrad af porer i quincunx öfver hela djurhusets framsida. Djurhusmynningens form är rund eller senare rundadt fyrkantig; den sekundära med en inböjning (fig. 178), som påminner om djurhusmynningens form på Le- pralia pallasiana. Pa detta ställe, ungefär midt på sidorän- derna, ser man emellertid (fig. 179) proximal-delen af den se- kundära mynnings-randen, tydligt afsatt mot den distala delen, svänga ned till djurhusets sido-rand. Den sekundära proximal- randen är likaledes inböjd i midten, vanligen i en trubbig spets (mucro), som dock endast är obetydligt upprest, mot hvad vi sett på de föregående arterna. I den primära djurhus-mynnin- gens proximal-rand hafva vi stundom funnit en tand, sådan den är på D. appensa; men vanligen söker man den förgäfves, och ingen skillnad eller afsats visar sig efter den primära mynnings-

randen.

178 ÖFVERSIGT AF'K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Ovicellerna (fig. 178) äro jemnt runda, föga upphöjda; säl- lan hafva vi sett dem utvecklade. Liksom djurhusens är deras ectocyst genomborrad af porer. ;

Ytterst sällan hafva vi sett avicularier utvecklade, och vanligen endast ett vid ena sidan af djurhus-mynningen (fig. 178), dock stundom ett vid hvar sida, nästan i samma ställ- ning som på D. appensa, dock riktadt mera rätt ut åt sidan. Mandibeln är något skedformig, eller har den (fig. 178, a) nä- stan parallela, blott något inböjda sidoränder och rundad ända. Vid dess ledgang är aviculariet ungefär 0,08 mm.—0,1 mm. bredt.

Sadan är denna art — hvad vi velat uttrycka i dess namn sekundära kolonial-organerna en bland de renaste Escharimer vi känna.

Den är ganska talrikt funnen vid Spetsbergen på Ascidior, snäckor och stenar från 19—60 famnars djup. Vid Finmarken är den tagen af Prof. LOVÉN. ;

I den primära djurhusformen uti de unga, föga utvecklade kolonierna af Discopora appensa träffa vi den närmaste lik-

heten med djurhusformen till

Discopora pavonella,

som redan af BUSK och ALDER, till hvilkas beskrifningar och figurer vi för öfrigt hänvisa, varit väl känd under Zschara-namn. Djurhusens form och ställning äro liksom på D. appensa mera celleporina (fig. 181), uppresta, sluttande, med stor, ho- rizontal, rund mynning, vanligen af 0,23 mm:s bredd. Ectocy- sten är på alla de exemplar vi träffat hyalin, blott i trakten af mynningens proximal-del synes den stundom krithvit. Den är dock streckad af höga förtjocknings-ribbor från den temligen starka kalklisten i djurhusens skiljofåror, längs hvilka på detta sätt (ungefär 1 likhet med förhållandet på den svagt förkalkade D. Peachii) en rad af djupa sekundära porer utbildar sig. Djurhusmynningen förblifver primär och får oftast en väl

utvecklad tvär tand i midten af proximal-randen. Vid hvar-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 179

dera sidan af djurhusmynningen, i jemnbredd med dess midt eller vanligare mera proximalt, utvecklas ett avicularium med horizontal mynning i jemnhöjd med djurhusmynning och ofvan- nämnda kalklister. Avicularie-mandibeln träffas visserligen run- dad, men vanligen är den triangelformig.

Oviceller hafva vi aldrig sett utvecklade: i detta hänseende står Discopora pavonella vid sidan af Lepralia pallasiana.

BUSK och ALDER hafva beskrifvit denna art både i Le- pralia-, Hemeschara- och tillplattad Eschara-växt (awuctt.) från England. I D’ORBIGNY’s samlingar förvaras den bland andra Bryozoer från New-Foundland, ehuru, såvidt jag kunde finna, utan någon bestämning. Vid Spetsbergen förekommer den i Le- pralia-växt (auctt.) på Sertularior, Ascidior och maskrör från 20—30 famnars djup. Doktorerne GOES och MALMGREN togo den i Qvalsund vid Finmarken på 20 famnars djup. Ånnu åter- star saledes att finna den vid det sydligare Skandinavien.

Vid sidan af D. coccinea-gruppen står äfven

Discopora Skenet, som helt nyligen pa det utförligaste är beskrifven af SARS, till hvars beskrifning vi hänvisa, och i BUSKS Crag Polyzoa för- träffligt är aftecknad under namn af Lepralia bicornis.

Det är naturligtvis också det krypande stadiet, Lepralia- växten (auctt.), som närmast later jemföra sig med de föregående. Djurhusformen är i det väsendtligaste densamma som på en D. ovalis; men i stället för den breda, läppformiga mucro är den sekundära mynnings-uppresningen här använd till avicularie- bildning, stundom blott enkel och proximal, upprest som ett spetsigt rostrum med den runda avicularie-mynningen på midten af insidan mot djurhusmynningen, stundom tredubbel, derigenom att äfven sidodelarne af den sekundära mynningen höja sig i rostrum-form, dessa ater med den runda avicularie-mynningen i toppen. Den primära djurhusmynningen är rund eller rundadt fyrkantig, med proximal-randen rät eller något konvex. Ecto-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 24. Bihang. 12

180 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

cysten är längs djurhus-ränderna genomborrad af en rad porer, stundom utdragna i svaga fåror uppåt. Dessa porer återfinnas på Eschara-växten (awuctt.); men i dennas hårdare förkalkningar (fig. 182) rubbas deras läge, så att de i oredig ställning spridas öfver djurhusets framsida. I dessa förkalkningsstadier är D Skenei synnerligen lik FEschara elegantula, men skiljes lätt, så länge ännu det spetsiga midtel-rostrum qvarstär. Senare för-

svinner emellertid äfven detta, då djurhusen tillslutas.

Till sin stamform varierar denna art, på samma sätt som vi ofvan anmärkt om HKschara cervicornis och FE. elegantula. Enligt typexemplar, hvilka NORMAN öfversändt till Riks-Mu- seum, är det tvenne sadana gracilis-former, som hos ALDER

bära namnen Palmicellaria elegans och _Eschara lorea.

Discopora Skenei synes visserligen icke vara synnerligen allmän i de nordliga trakterna; dock är den flera ganger funnen vid Skandinavien: af Prof. Loven vid Skår (Boh.), af Doktor GoES vid Wäderöarne (Boh.) pa skalsand vid 90 famnars djup, af Prof. LILLJEBORG vid Grip (Norge), af Doktor KOREN vid Bergen, och af Prof. SARS uppgifves den förekomma, ehuru sällsynt, längs hela Norge pa stenbotten vid 20—50 famnars djup. Från Spetsbergen förvaras den i Stockholms Riks-Mu- seum utan närmare bestämd lokal. Från Grönland är den hem- förd till Köpenhamns Museum. Den krypande Lepralia-växten är af Prof. LOVÉN funnen på stenar vid Hammerfest på 50—60 famnars djup. Dess koloniform utmärker sig genom en delning

i räta, konvexa flikar.

En art, med hvilken en närmare jemförelse ännu synes vara nödvändig för en urskiljning från detta Lepralia-stadium, är JOHNSTONS Lepralia bispinosa, äfven sådan den är afteck- nad i BUSKS mera vetenskapliga Catalogue, ehuru vi icke på D. Skenei funnit dessa randborst, som gifvit Lepralia bispinosa dess namn. Likaså synes ej heller någon artskillnad ännu vara framvisad mellan Discopora Skenei och BUSKS Eschara ur-

ceolata.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 181

Med de föregående formerna lemna vi det område, der Escharin-typen varit öfvervägande; men de följande formerna låta återföra sig till stadier, der de öfverensstämma med dessa, och i Escharinernas förändringar hafva vi på flera ställen sett öfvergangar till Celleporinernas byggnad. Inom den familj,

hvilken vi benämnt

1

Celleporide,

ställa vi ocksa främst en serie af former, hvilkas byggnad för- håller sig till den typiska. Zschara verrucosa på samma sätt som Escharoides Sarsii visat sig i förhållande till Zschara cer- -vicornis och Escharoides rosacea till Porella levis, med tillägg af den här starkare framträdande utvecklingen af sido-avicularier.

Dessa former synas hafva sitt egentliga hem i de boreala och arktiska trakterna, och åtminstone en, eller kanske troli- gare två, af dem anfördes af FABRICIUS i Fauna Groenlandica under namn af Millepora reticulata, hvilken han sedermera nog- grannare beskrifvit uti Nye Zoologiske Bidrag såsom Eschara scabra och hvilken vi således, då dess djurhusform tillhör Celle-

porintypen, här anföra såsom

Cellepora scabra,

vuxen såväl i Cellepora- som Semicelleporaria-växt (D'ORB.). Den form, som med största skäl synes hafva legat till srund för FABRICIH beskrifning, är af Prof. LOVEN funnen vid Bohuslän i väl utvecklad Semicelleporaria-växt — kupig blad- form af ungefär 2} qvadrat-centimeters vidd —; men ännu all- männare förekommer den 1 de Svenska Spetsbergs-expeditio- nernas samlingar, fästad vid Sertularior, Cellularior, maskrör och Ascidior både i Cellepora och Semicelleporaria-växt. Fran Grönland är den hemförd af Prof. TORELL. . Djurhusformen (figg. 183, 184, 188) är densamma som pa Eschara verrucosa, oval med rakt sluttande framsida. Djur- husmynningen är rund, der icke avicularier eller oviceller äro

utvecklade, snedt vertikal, med en bredd af ända till 0,3 mm

182 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

och intager på Celleporinernas vis den uppresta distal-ändan af djurhuset. Dettas ectocyst förblifver — såvidt vi känna denna art — tunn och genomskinlig, tätt genomborrad (fig. 185) af i quincunx ställda, primära porer, men öfverdrages liksom pa Eschara verrucosa af förtjockningsribbor i riktning från skiljo- farornas kalklister. Dessa senare sammanhänga på hvar sida med djurhusmynningens rand, och äfven denna är förtjockad i likhet med kalklisten eller med en af ribborna. Detta myn- ningsrandens sammanhang med den nämnda kalklisten hafva vi redan sett antydt i den på motsvarande ställe nedatgaende. svängningen af den sekundära mynnings-randen på Discopora sincera och Eschara propingua. I de första stadierna (fig. 184) finna vi således ingen skillnad här mot BUSKS teckning af Le- pralia verrucosa ( Catalogue, pl. LXXXVII, figg. 3 och 4); men snart uppträder skillnaden i utvecklingen af mucro (rostrum or umbo hos BUSK). Proximal-randen af djurhusmynningen börjar nemligen äfven här att tillspetsas, och öfver "densamma utveck- lar sig en avicularie-uppsvällning; men denna är här snedställd, med sin runda mynning öppnande sig at sidan (fig. 183). I början är avicularie-uppsvällningen rundad, och stundom kan man finna hela kolonier bibehålla den i en sådan form. I van- ligare fall reser den sig emellertid i starkare spetsform (figg. 186 och 188), sådan FABRICIUS beskrifvit den såsom ”en kort, men temmelig sterk Braad”; och man finner den tili och med som ett koniskt, uppat eller fram öfver mynningen riktadt rostrum (fig. 188), som med en afsats vid avieularie-mynnin- gens spets fortsätter sig 1 ett tillspetsadt spröt. Med denna utveckling följa äfven förändringar 1 avicularie-mynningens form, da mandibeln, vanligen med en ledgångsbredd af 0,08 mm. eller derutöfver, genomgår förlängningsvariationer från halfcirkel-form (fig. 183) till tillspetsad triangelform (fig. 188). Samtidigt med denna utveckling af snedställda mynnings-avicularier — hvilken i de flesta fall (fig. 187) atföljes af utvecklingen utaf

ht midteltand i djurhusmynningens proximalrand till förstärk- I 6

re, Wing af mynnings-lockets ledgang — utvecklas äfven de runda

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 183

eller något utdragna (fig. 183), vid mynningen vanligen tillplat- tade (fig. 186) ovicellerna med sin af större porer genomborrade ectocyst, och Cellepora scabra är redan då, åtminstone bland de Bryozoer vi känna, den art, som bäst öfverensstämmer med FABRICH beskrifning. Men ännu mera framträder denna öfver- ensstämmelse, der de stora sido-avicularierna hinna sin kraftiga- ste utveckling. Äfven dessa uppträda först (fig. 183) i samma form som de ofvannämnda. Visserligen vexla de till sin plats, liksom förhållandet var på Eschara patens, så att man här stundom finner dem tätt intill mynnings-avicularierna och till det yttre sammansmälta med dessa; men vanligen sitta de öf- ver en proximal sidodel af djurhusets framsida, liksom myn- nings-avicularierna vexlande till höger och venster. Med en högre grad af utveckling genomga äfven de samma formför- ändring som mynnings-avicularierna, men kunna slutligen na en sadan storlek, att de jemte ovicellerna täcka helå djurhusens framsida och blott för djurhusmynningarne lemna upptill fyr- kantiga eller oregelbundna öppningar. Mynnings-avicularierna förblifva då af en mindre storlek: stundom hafva vi sökt dem förgäfves. På dessa sido-avicularier ater, hvilka dessutom äf- ven med sina största dimensioner kunna bibehålla mandibel- spetsen rundad och aldrig sjelfva blifva så högt utdragna i en spets, hafva vi uppmätt mandibelns ledgångsbredd till 0,22 mm. och dess längd till 0,3 mm. Sådan, da koloniens framsida blott visar oviceller och de stora sido-avicularierna, hvart af dessa organer på sin sida om djurhusmynningen, har denna art tro- ligen förelegat FABRICIUS vid hans beskrifning af Eschara scabra; men ett ganska liknande förhållande kan äfven, såsom vi snart skola se, inträffa pa en annan, här närstaende form.

Vigtiga äro också variationerna i de sekundära ectocyst- bildningarne. Å ena sidan kunna nemligen kalklisterna i djur- husens skiljofaror och den med dem sammanhängande sidodelen af djurhusmynningens rand liksom ribborna öfver djurhusens framsida och en kalklist, sadan den äfven kan utveckla sig längs

avicularie-uppsvällningens basal-rand, höja sig i spetsig kam-

184 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

form till ett nät, som gifver kolonien ett djupt kancelleradt ut- seende, sådant vi lika starkt skola se det på följande form. Det händer här då stundom, hvad vi redan beskrifvit på Hschara elegantula, att kalklisterna från djurhusens skiljofäror i sin för- längning intränga i det närmast äldre djurhuset, i hvars myn- ning de korsa hvarandra.

Å andra sidan kan denna bildning af sekundära lister och ribbor stundom helt och hållet felsla, med en mängd variatio- ner i deras utvecklingsgrad dessemellan, och när härtill kom- mer, att ovicellerna kunna förlora sina porer, då all ectocyst- bildning är slät, blott prickad af de sma primära porerna i dess svagare förkalkning, och då djurhusen kunna få en mera för- längd form med sina i rostrum-form tillspetsade mynnings-avi- eularier, visar sig Cellepora scabra stå på öfvergängen till Celle- pora ramulosa. |

Den andra hithörande Cellepora- och Semicelleporaria-form (auctt.), som måhända kan hafva ingått i FABRICH Kschara scabra, isynnerhet som den i de arktiska trakterna är lika allmän

och ofta växer tillsamman med den föregaende, benämna vi

Cellepora plicata

för att derigenom påminna om de vecklikt böjda ectoeyst-upp- resningar, som här stundom starkare än pa Cellepora scabra kunna förekomma.

Utom de nämnda stamformerna har denna art äfven visat sig 1 dubbel-bladig Semicelleporaria-växt (fig. 194) med bak- sidan af det ena bladets djurhus fastvuxen vid baksidan af det andras, till skenbar likhet med de äkta Escharorna och upp- kommen på samma sätt som t. ex. Reticulipora från Diasto- pora-stadiet eller ännu troligare helt enkelt genom omväxning omkring en Sertularia-stam och bladens sammanväxning på motsatt sida mot koloniens utgångspunkt.

Till djurhusformen (figg. 189, 191, 195 och 196) står denna form den föregaende synnerligen nära; men djurhusen äro ännu

mera uppresta, i sin sluttande ställning rakt inkilade mellan

|

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 185

hvarandra. Den primära djurhusmynningen, hvars bredd vexlar mellan 0,25 mm. och 0,3 mm., är rund eller rundadt fyrkantig (fig. 195), alltid och redan tidigt — savidt vi sett — med myn- ningslockets ledgangsrand (figg. 189, 191 och 192) utvecklad i midten af proximal-randen. Cellepora plicata går dessutom längre tillbaka i de för Eschariner och Celleporiner gemen- samma utvecklingsförändringarne från Flustrin-stadiet, 1 det hänseende att då vi blott ytterst sällan på unga djurhus i ut- vecklings-randen till Cellepora scabra (fig. 188) funnit ett par af randborst, ett i hvart distalhörn af djurhusmynningen, kunna vi deremot af denna form finna kolonier till största delen med qvarstaende borst (fig. 192), två par, der ovicellen saknas, och ett par, der denna är utvecklad; men vanligen bortfalla alla borst i de äldre delarne af sådana kolonier, och oftast saknas de helt och hället äfven på denna form.

Djurhusens ectocyst är vanligen slät (figg. 189 och 195), endast prickad af glesa, fina porer, eller i de flesta fall mot- svarande den byggnad, då ectocysten på föregående form sak- nade förtjocknings-ribbor. Sådan kan den äfven i stark för- kalkning blifva ogenomskinlig, hvit, oaktadt den vanligen, liksom på den föregående formen bibehåller sin hyalina genomskinlig- het eller får en gulaktig, genomlysande färg. Eller ock kan den visa sig i denna tunna förkalkning på de unga djurhusen (fig. 191) med spår till förtjocknings-ribbor i likhet med den föregående formen.

Den första af de sekundära mynningsförändringarne är en S-formig uppresning af mynningsranden (figg. 189, 191, 192, 193, 195 och 196) på hvardera sidan om proximal-tanden. Vanli- gen utvecklas dock endast den ena af dessa uppresningar enkel; den andra ingår i sammansättningen af en uppsvällning, som utvecklas till ett snedstäldt avicularium med skarp rygg och med mynningen inatvänd, sluttande mot midten af den primära djurhusmynningen vid dennas proximaltand. Detta avicularium genomgar för öfrigt med en högre utveckling samma variationer

som den föregående formens mynnings-avicularium, blott att det

186 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

aldrig visat sig med en så kort mandibel. Aviculariets mynning blifver dessutom oftare här böjd i fogelnäbbsform, men reser sig ej 1 sprötlik spets.

Ovicellerna utveckla sig här (figg. 189, 191, 193 och 196) med samma form som på Cellepora scabra, dock oftare mera till- plattade och breda, genomborrade af porer eller mera sällsynt med hel ectocyst. När ovicellerna äro utvecklade, har den ge- mensamma djurhus- och ovicellmynningen en trekantig form: pa ena sidan begränsad af den nästan raka eller blott föga konkava ovicellmynningsranden, på den andra sidan af den nu högt svängda sekundära djurhusmynnings-randen och på den tredje sidan af aviculariet, hvars mera sidoställda riktning och långsträckta form, då det vanligen med sin rygg och basal-ända når ända fram till djurhusmynningens distalhörn, göra Cellepora plicata lätt igenkänlig från Cellepora scabra. Men den likartade djurhusformen antyder deras nära sammanhang, och detta yttrar ‚sig äfven i utvecklingen af de stora sido-avicularierna, som här hafva samma uppkomst och blott en mera långsträckt basal- form. Spetsiga och i ändan rundade mandiblar vexla på samma koloni. Afven här hämmas vanligen mynnings-avicularierna i sin utveckling, der de stora sido-avicularierna uppträda; och det är väl möjligt, att äfven denna form i ett sådant stadium förelegat FABRICIUS vid hans beskrifning af Eschara scabra; men den spetsiga brådd han omtalar står bättre i öfverens- stämmelse med föregående form.

Mynnings-avicularierna kunna dessutom här förkrympas utan sido-aviculariernas utveckling: stundom (fig. 193) ser man blott ett litet sådant avicularium tätt vid djurhusmynningens proxi- mal-tand snedstäldt i en sekundär sinus, ungefär på samma sätt som på Eschara Sarsü, och de sekundära mynningskan- terna, af hvilka den ena har aviculariet i sin bas, resa sig då i hög S-form och skjuta upp på framsidan af ovicellen, der denna är utvecklad, i likhet med förhållandet på Eschara pro- pingua; stundom kan. all aviculariebildning saknas öfver hela

kolonier eller delar deraf, och isynnerhet i detta tillfälle fram-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 187

träder den invecklade och oregelbundna kant-uppresning, som gifvit Cellepora plicata sitt namn. Det är dock samma process, som den vi sett på föregående form: en uppresning och tillbaka- böjning af den sekundära djurhusmynningens proximala sido- ränder i förening med en kalklist från djurhusens skiljofaror (fieg. 195 och 196), från hvilka sedermera mellanrummen mel- lan de sluttande (tegellagda) djurhusen ånyo delas genom korta tvärribbor, som likaledes resa sig i sin tillväxt. Pa detta sätt uppstår en djup och oregelbunden kancellering, hvars maskor stundom till storlek och till och med till form kunna påminna om djurhusmynningarne.

Då vi se Cellepora plicata med något mera förlängd djur- husform och med slät ectocyst, står den pa öfvergangen till en

form, hvilken vi visserligen gifva ett eget namn,

Cellepora ovata,

då den eger betydelse för förklaringen af sammanhanget med de följande förmerna, men som så nära sluter sig intill den fö- regaende, att den svårligen kan betraktas, såsom annat än en variation af denna. Dock far den ett högst egendomligt ut- seende, isynnerhet derigenom att den snarare och, savidt vi sett, nästan alltid, åtminstone i de äldre koloni-delarne blifver hårdt förkalkad, med de större, spridda porerna i ectocysten öfver hela djurhusets framsida (fig. 197) skarpt afstickande mot den för öfrigt krithvita, af smavartor finknuttriga ytan. Djurhusformen (fig. 197) är för öfrigt mera jemnt oval och horizontalt nedliggande. Djurhusmynningen är rund och mindre, vanligen af 0,17 mm:s diameter, saknar oftast proximaltanden och den sekundära randuppresningen, blott att en vinkel- och stundom tand-lik proximal inväxning vid ena sidan, straxt vid basen af avicularie-mynningen, påminner om de föregående for- mernas proximal-tand och sekundära mynnings-förändringar. Mynnings-aviculariet har samma form och ställning (fig. 197), som der det visade sig i medelmåttig utveckling på Celle-

pora plicata, men dess mynning är mera konstant tillspetsad,

188 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

och detta åt båda hållen, såväl uppåt, mot aviculariets skarpa och mandibelns spetsiga topp, som nedåt, der det afsmalnande aviculariet öfvergar i den motsatta sidan af djurhusmynningens rand. Derigenom att avicularie-basen mera jemnt följer djur- husmynnings-randens sväng, framträder dessutom tydligare här en böjning af avicularie-mynningen vid mandibelns ledgång.

Kalklisten i djurhusens skiljofåror är endast svagt markerad.

De större sido-avicularierna, som utmärkte de föregående formerna, hafva aldrig här synts utvecklade.

Der man finner Cellepora plicata och Cellepora ovata bred- vid hvarandra — såsom t. ex. på en Celleporaria inerassata i Advent-Bay (Spetsbergen) —, äro de visserligen lätta att ur- skilja från hvarandra, och Cellepora ovata utmärker sig straxt genom sin enkla och likformiga byggnad. Men då man så fin- ner — Doktor GoES tog en sådan koloni i Röde-Bay (Spets- bergen) — kolonier af en gulaktig färg, 1 utvecklingsranden hyalina, och der med ovala djurhus, hvilkas runda mynningar, af 0,24 mm:s diameter, blott äro större än det vanliga för- hallandet pa Cellepora ovata och hvilkas ectocyst är genombor- rad af glesa, större porer, hvarjemte deras avicularier fullt likna dem pa Cellepora ovata, men deremot i de äldre koloni-delarne finner oviceller, som till form och byggnad öfverensstämma med dem pa Cellepora plicata, der dessa sakna porer, och dervid ser djurhusmynningarne äfven här fa en antydan till trekant-form, och da man slutligen finner ectocysten öfver dessa äldre djur- hus resa sig omkring porerna i nät-form, ungefär som pa Le- pralia pallasiana, ser man också, att med de tilltagande dimen- sionerna framträder en större likhet med den förlängda formen af Cellepora plicata, som likaledes har mera horizontalt ned- liggande djurhus, och om vi ställa de sista ectocyst-förändrin- garne pa Cellepora ovata, hvilken åtminstone är byggd efter samma typ som den föregående formen, vid sidan af dennas töränderlighet i detta hänseende, visa de en variations-förmaga för djurhusens ectocystbildningar inom denna grupp, sådan man

oftast och lättast finner denna föränderlighet på ovicellernas

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 189

ectocyst — den man ofta på samma art och stundom inom samma koloni ser vara hel eller genomborrad af porer —; och skillnaden mellan Cellepora ovata och Cellepora plicata reduceras på detta sätt till att vara af föga betydenhet.

Vi känna för öfrigt Cellepora ovata endast från några få lokaler vid Spetsbergen, på Actinior, Ascidior och Celleporarior från 10—60 famnars djup. Att döma efter Spetsbergs-expedi- tionernas samlingar skulle den således vara temligen sällsynt.

Den står emellertid som en betydelsefull hänvisning från de föregaende till

Cellepora ramulosa,

i alla de variationer, som denna kan undergå. Här möta vi nemligen ånyo snarare en formgrupp, än hvad man gerna vill kalla en art, så olika och dock så nära förenade som alla de former visa sig, hvilka vi samla under detta namn, det äldsta bland dem, som med säkerhet kunna tydas såsom hithörande.

Först anföra vi här en form, hvilken vi benämna

Cellepora contigua,

som i sin tunna skorpform närmast påminner om Lepralia-växten till Escharoides rosacea. Vanligen förekommer den också i hård förkalkning, glänsande hvit och prickad af vårtor och fördjup- ningar i ectocysten, med insänkta djurhus och skiljolinierna mellan dessa snart försvunna (fig. 200), hvaraf vi hemtat ett namn för denna form.

Djurhusen synas dock i koloniens utvecklingsrand väl be- gränsade (fig. 198), af en oval form, med rund mynning, hvars distal-rand stundom bär ända till fem langa borst. Proximal- randen af djurhusmynningen öfverskjutes och döljes till god del af det snedställda aviculariet, som från djurhusets sidokant, proximalt om djurhusmynuingen, vrider sig som en uppsvällning rundt öfver dettas halfva bredd eller derutöfver och slutar i en sidoställd eller distalt vriden mynning med spetsig mandibel. I

koloniens äldre delar, der fürkalkningen liksom pa Kscharoides

190 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

rosacea jemnat dennas yta, skiljer sig denna art från den nyss- nämnda endast genom den spetsiga avicularie-mynningen och aviculariets skarpare kant (figg. 199 och 200), då äfven djur- husmynningarnes form och storlek i det närmaste äro desamma: här uppmätta till 0,14 mm:s bredd.

Likheten återkommer dessutom äfven på ett annat sätt inom de mindre hårdt förkalkade kolonierna, då äfven Cellepora contigua kan visa ett hyalint eller gulaktigt utseende och i stället för avicularium har en spetsig, proximal mucro (fig. 201), sådan proximal-delen af djurhusmynningens sido-rand stundom äfven pa Escharoides rosacea kunde utdragas till likhet med Disco- pora Peach. Här star dock denna mucro mera jemnt uti djur- husets midtel-linie, hvartill kommer — såvidt vi känna dessa arter — en tydligare utveckling af sekundära porer längs djurhusets sidokant på Cellepora contigua i detta stadium.

De kolonier vi känna af Cellepora contigua, äro af Prof. LOVÉN tagna vid Hammerfest på stenar från 40 till 60 famnars djup.

Den hufvudsakligaste skillnaden mot Fscharoides rosacea i Lepralia-växt förblifver således den större utvecklingen, snedare ställningen och skarpare formen för avicularierna till Cellepora contigua; men just dessa olikheter jemte djurhusmynningens äf- ven primärt runda form göra de yngre djurhusen 1 de mera ut- vuxna kolonierna af Cellepora contigua fullkomligt öfverens- stämmande med de motsvarande uti kolonierna till Cellepora tu- berosa, hvilken åter, liksom Cellepora ramulosa uti djurhusens, djurhusmynningarnes och aviculariernas form och ställning tyd- ligen stå vid sidan af Cellepora ovata.

Det blifver för de följande formerna snart sagdt omöjligt att med säkerhet välja namn från den äldre litteraturen. Om man undantager de SAVIGNY'ska teckningarne, hvilka ännu äro att räkna bland de bättre, hafva de flesta författare lemnat de egentliga karaktererna åsido. Först med HASSALL och BUSK börjar ett noggrannare studium med säkrare bestämningar; men

ännu i dag gäller stamformen som artkarakter, hvilken dock

\

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 191

varit orsaken till den största delen af oredan. Emellertid är det obestridligt, att om ock stamformen icke kan begrunda en art, har den dock inflytande på djurhusformen; och vi känna redan från det föregående, att öfverväxningslagren, som nu här uppträda ännu vanligare och starkare, hafva samma inflytande i ännu högre grad. Förr än man lyckas med direkta observa- tioner följa en Cellepora från dess första djurhus till dess högsta kolonial-utveckling, vet man intet med säkerhet om dess art- karakter, och dessförinnan känna vi blott enstaka delar af dess historia, dem man utan svarighet kan gifva egna artnamn; men med denna riktning råkar man lätt i den nämnda oredan. Sannt är dock äfven här, att de stamformer och de djurhus- och avi- cularie-förändringar, man redan anmärkt, på många ställen visa

sig sjelfständiga.

Så finna vi i D'ORBIGNY'S samlingar från New-Foundland en

Cellepora tuberosa,

hvilken äfven Prof. LOVÉN tagit vid Finmarken i oregelbundna, runda klumpar på Hornera lichenoides eller cylindriskt upprest och oregelbundet dichotomiskt förgrenad från större utbredningar. Riks-Museum eger den dessutom från Kattegat, der den i säll- skap med följande form vuxit pa Porella levis i smal, cylindrisk stam med tillspetsade toppar. Såsom Crag-fossil har den tro-

ligen förelegat BUSK vid hans beskrifning af Cellepora tubigera.

I djurhusformen öfverensstämmer den som nämndt med Celle- pora contigua, men är större än denna: vi mäta här djurhus- mynningar af ända till 0,23 mm:s vidd. De yngre öfverväxnings- lagren visa emellertid detta matt vanligen betydligt förminskadt. Djurhusen äro också, som vanligt i öfverväxningslagren, mera uppresta, äggformiga och kastade om hvarandra. Deras ecto- cyst är fast och slät, glänsande hvit; i skiljofarorna gar en svag kalklist, och längs denna en rad af porer, hvilka dock tydligt framträda, först på de äldre kolonidelarne, der djurhusen för-

lorat sin glans och hunnit gulna.

192 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Mynnings-aviculariet, hvars spetsiga mandibel har en led- gangsbredd af ungefär 0,12 mm., är vanligen mera sluttande med sin mynning och har då formen af en triangellik upphöjning längs sidan af djurhusmynningen. Denna senare får visserligen en sinus i sina hårdare förkalkningar, men aldrig så starkt mar- kerad som på BUSKS figurer, hvilket dock svårligen kan vara någon skillnad af större betydelse 1). Likaså är det med avi- ‚culariets förlängning i tubform, hvilken dessutom äfven saknas på flera ställen i BUSKS teckningar.

Ovicellerna äro jemnt runda, något utdragna, punkterade af temligen stora porer i quincunx. Der de utvecklas, reser sig också djurhusmynningens rand sekundärt och skjuter på hvar sida upp på ovicellen, hvars mynnings-rand är konkav, vid si- dorna tandlikt afsatt, ungefär som på Eschara patens.

Skedformiga avicularier, motsvarande de stora sido-avieu- larierna pa Zschara propinqua, förekomma äfven här; men i sin stora utveckling synas de snarare motsvara djurhus, sådana äfven dessa för öfrigt uppkomma i öfverväxningslagren på samma sätt som de sekundära organerna i kolonien ofvanpa de primära. Pa ett sådant skedformigt avicularium mätte vi mandibelns led- gångsbredd till 0,09 mm., dess längd till 0,33 mm. och dess största bredd 1 den utvidgade ändan till 0,22 mm.

Det är hufvudsakligen i de sistnämnda båda nyanserna, vi

finna någon skillnad mot de boreala och sydligare trakternas

Cellepora ramulosa,

sådan denna har sin nyare begränsning. Ty såvidt vi känna denna, sakna dess oviceller porer; och skedformiga avicularier hafva vi icke kunnat finna på densamma. Eljest söker man förgäfves någon annan skillnad än stamformens, som kan få ut- seende af att vara konstant. Och denna är troligen endast ut- trycket för lokala förhållandens inverkan, om den också har er- hållit sjelfständighet i sin förekomst. Vi kunna nemligen erindra

!) Anm.: I detta hänseende äro D'ORBIGNY'S New-Foundlands-exemplar bättre öfverensstämmande med Busks figurer.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 193

om Membranipora pilosa, der denna reser sig fritt såsom Electra med bibehållande af formen, sådan den är i de delar, der den rundtom bekläder en rund eller smal och tillplattad alg: efter algens form och bredd vexlar Electrans. Så äfven här. Vi finna denna Cellepora i Prof. LoVÉNS samlingar från Skår och Väder- öarne pa Sertularia, Halecium, Porella levis och maskrör; och de kolonier, som sitta pa ett bredare föremål, äro också van- ligen bredare." Den kan stundom i skorplik (Cellepora-, auctt.) växt, men med ett yttre utseende och en byggnad, som annars fullkomligt öfverensstämmer med den uppresta (Celleporaria-, ‚auett.) växtens, följa en Sertularia-gren och med bibehållande af samma tjocklek utsända grenar och öfverväxa toppen af Ser- tularia-grenen. På samma sätt hafva vi sett denna liksom den föregående formen förhålla sig till Porella levis. Att växt- stället har inflytande på stamformen, är således åtminstone yt- terst troligt; men huruvida det alltid har samma inflytande, d. v. s. oberoende af andra omständigheter, kunna vi ej afgöra

med de materialier, som stå oss till buds.

Sadan stamformen är, sådan har också djurhusformen blifvit: Cellepora ramulosa är i detta hänseende att betrakta såsom en elongata-form till den föregående, ett förhållande som vi redan anmärkt för många andra Bryozoer. Eljest öfverensstämma de med hvarandra, och vi hänvisa till BUSKS figurer, isynnerhet i Crag Polyzoa. Aviculariet är emellertid vanligen här mera upprest, ofta förlängdt i en sprötlik spets, till den närmaste lik- het med hvad vi anmärkt på Cellepora scabra. Då nu djurhu- sen växa det ena öfver det andra, finner man ofta sådana spröt qvarsta, äfven sedan avicularie-mynningen är öfverhöljd. Eljest känna vi inga egentliga borstbildningar på denna form. Ovi- cellerna äro jemnt runda, som nämndt, utan porer; och den se- kundärt uppresta djurhusmynnings-randen hafva vi alltid sett i

jemn fortsättning med den jemnt konkava ovicellmynnings-randen.

Cellepora ramulosa synes enligt Prof. LoVÉNS samlingar icke vara sällsynt pa 50—60 famnars djup vid Bohuslän, der

N

194 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

man anträffar densamma; men ännu vanligare, oftast pa samma

lokaliteter, är

Cellepora avicularis,

en form af denna typ, som redan hos SAVIGNY synes vara af- tecknad, åtminstone i en af hans figurer, som af AUDOUIN fatt namnet Cellepora Redoutei, hvilket namn vi dock ej våga äter- upplifva, så länge Röda Hafvets och Medelhafvets Bryozoer ännu ej äro undersökta efter nutidens fordringar på noggrannhet.

Det är säkerligen denna, åtminstone savidt vi ännu känna vår Nordiska Fauna, som hufvudsakligen legat till grund för föregaende författares ända från LINNÉS Cellepora pumicosa från Skandinaviens haf. Men då ELLIS och PALLAS äro auctorer för detta namn, våga vi ej här använda det, sedan BUsSK från det haf, der dessas typer lefvat, såsom Cellepora pumicosa beskrifvit en form med avicularie-mynningen rätt inat-vänd mot djurbus- mynningen och (enligt hans anmärkning vid Cellepora tubigera i Crag Polyzoa) utan simus. Denna BUSKS Cellepora pumicosa star saledes snarare vid sidan af Discopora Skenei.

I det första djurhuslagret och ännu i utvecklingsranden af kolonierna med öfverväxningslager är djurhus- och avicularie- formen till Cellepora avicularıs densamma -som till de båda före- saende, blott att djurhusen i utvecklings-randen (figg. 202 och 207) stundom äro ännu mera tillplattade och t. o. m. rhombiska. Den har dock alltid mindre dimensioner pa dessa delar: djur- husmynningarne variera omkring 0,13 mm. Senare höjer sig också aviculariet mer och mer, vanligen i rörform (figg. 202, 204 och 207), sådan BUSK beskrifvit för Cellepora tubigera, med mynningen snedställd i toppen. Djurhusmynningens sinus är all- tid snedställd (figg. 202, 203, 207 och 208) på denna som på de båda föregående formerna, troligen en följd af avicularie- utvecklingen, motsvarande hvad vi sett på Zscharoides rosacea. I den sekundära uppresningen af mynningsranden saknas den. Deremot visar denna en mängd ojemnheter i sin utveckling, än

blott som en svag ring, tvärt afsatt vid basen af aviculariet,

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 195

än upprest längs kanterna af detta (figg. 208—210) och så på båda hållen sluttande ned mot motsatta sidan af djurhusmyn- ningen; än jemn uti kanten, än upprest i tandform (fig. 207) från denna och stundom (fig. 205) med ett eller t. o. m. tvenne accessoriska sma-avicularier i denna kant liksom på Eschara propingua. Man kan visserligen för de kolonier, der den sist- nämnda avicularie-utvecklingen förekommer, använda ett eget namn, då man på många kolonier förgäfves får söka sådana avicularier, liksom äfven de skedformiga avicularierna kunna saknas; men lika vanligt är det ock, att de förekomma på några och saknas på andra djurhus i en koloni. De större avicularier med triangelformig mandibel, hvilka HINCKS afbildat för Celle- pora avicularis, äro säkerligen intet annat än rostra från de öfvervuxna djurhusen, liksom vi sett detta kunna hända med de borstlika avicularie-spetsarne på föregående form, och HINCKS'S figur öfverensstämmer i detta hänseende så helt och hållet med vår nordiska form, att vi icke kunna antaga, att någon större vigt kan fästas vid formen på små-avicularierna, hvilkas man- dibel vi blott sällan, och då troligen en följd af deras mindre utveckling, funnit rund. Ovicellerna (figg. 205 och 209) äro jemnt runda eller tillplattade, punkterade af stora porer, ehuru dessa porer stundom kunna vara otydliga, blotta märken efter en svagare förkalkning på dessa ställen i ectocysten, stundom åter — sådana vi sett ovicellerna på kolonier vid Spetsbergen — åtminstone varit omöjliga att urskilja. Ovicellernas mynnings- rand är vanligen nästan rät, och från dess ändar går den se- kundära djurhusmynnings-kanten på hvar sida i sin vanliga stig- ning mot toppen af aviculariet. Den gemensamma djurhus- och ovicell-mynningen blifver på detta sätt (fig. 209) triangulär. I de hårdare förkalkningarne deremot — och isynnerhet framträder detta på exemplar från Spetsbergen — visa sidodelarne af ovi- cellens mynnings-rand samma afsatser från det konkavt böjda midtelpartiet, som dem vi sett på Eschara patens och Cellepora tuberosa, och de starkare upphöjda sidokanterna till djurhus-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 13

196 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

mynningen uppskjuta då på ovicellen, på samma sätt som på den sistnämnda formen och som vanligt något inatsvängda mot hvarandra. Den gemensamma djurhus- och ovicell-mynningen är således då trapez-likt fyrkantig. Denna Spetsbergs-form visar sig dessutom varierande 1 mynnings-aviculariets mynnings-rikt- ning, då denna än, såsom på de boreala formerna vi sett, är snedställd, än rättställd i riktning från djurhusmynningens höjd med spetsen rätt proximalt i toppen af avicularie-rostrum. Vi se saledes, att en af de annars mest konstanta karakterer inom denna grupp icke saknar variationsförmåga. De stora, sked- formiga avicularierna (figg. 202 och 206) hafva samma form som på Cellepora tuberosa, och man kan stundom finna samma matt på mynningarne; men de talrika exemplar vi sett af Cellepora avicularis hafva också visat talrika variationer i mynningsformen på dessa organer, hvilken man stundom kan finna mera jemn- bred, ungefär som på de stora avicularierna till en Cellepora scabra, der dessa icke äro tillspetsade, stundom åter, hvad ut- | vidgningen mot mandibel-ändan beträffar, i mellanstadier till de matt vi ofvan uppgifvit till Cellepora tuberosa !)

Så allmän som Cellepora avicularis enligt Prof. LOVENS samlingar förekommer på Sertularior och smärre Gorgonior fran 30 famnars djup och längre ned i Bohusläns vikar och haf, och sådan Doktor MALMGREN tagit den från 30 famnars djup på berg- och stenbotter vid Waygats-öarne, känna vi den dock icke i de uppresta former, hvilka HINCKS beskrifvit. Dess ko- lonier sitta alltid som runda svulster kring de nämnda, smala stammarne, eller resa de sig blott i rundad vårt-form. De upp- resta stammarne kunna således vara egendomliga för de sydli- gare hafven, savida de icke äro uttrycken af någon tillfällighet eller helt och hållet lokala förhållanden, hvilkas inflytande vi anmärkt vid den egentliga Cellepora ramulosa.

I sina variationer både i ovicell- och avicularie-byggnad visar emellertid Cellepora avicularis, att man åtminstone hittills

1 ) o 8 ANA p IT . x . Sb ehe 3 ) Anm.: Så t. ex. hade en af dessa avicularie-mynningar med för öfrigt samma o ua 2 © mått som de uppgifna sin största mandibel-bredd —=,0,17 mm.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 197

fafängt sökt någon gällande grund för artkarakterer inom denna grupp, hvars former vi derföre förena inom ett namn. För detta ändamål är visserligen Cellepora ramulosa till betydelsen högst olämpligt; men, som nämndt, det är det äldsta, då vi vilja und- vika att begagna Cellepora pumicosa i en annan bemärkelse, än den BUSK, dess förste säkre bestämmare, gifvit åt detta namn.

De öfriga Nordens äkta Celleporiner stå visserligen icke långt aflägsna fran de föregående; men, åtminstone såvidt vi känna dem, visa de konstanta karakterer till skillnad derifrån och synas bilda en serskild formserie, för hvilken vi -bibehålla det af LAMOUROUX uppställda genusnamnet Celleporaria. Den till artnamnet säkrast bestämbara formen är

Celleporaria Hassallii,

af hvilken vi dock endast känna en koloni pa en alg från Bo- huslän, tagen af Prof. LOVÉN.

I djurhusformen finner man ingen egentlig skillnad frän de föregående; men den sekundära djurhusmynningen (fie. 211), med en bredd af ungefär 0,2 mm., är mera fyrkantig, på tvären aflang. I stället för rostrum med mynnings-avicularium har denna art en tillspetsad eller platt men skarp, tillbakaböjd mucro, sadana vi funno dessa variationer inom Discopora coc-, cinea-gruppen. Deremot utvecklas här mera konstant ett avi- cularium med rund mandıbel i hvar sido-del af den sekundära djurhusmynningens uppresningskant och vanligen i rörform, om ocksa kort, uppskjutande fritt fran denna. Ovicellerna äro runda, med en halfeirkel-formig tvärlist uppstigande fran hvardera af mynningens sidohörn och inom denna tvärlists område tillplattade. På var Bohuslänska koloni är den öfriga, jemnt runda delen af ovicellen fårad men utan porer. BUSK har dock beskrifvit och aftecknat ovicellerna äfven såsom prickade af stora porer, ett ytterligare bevis för vårt påstående, att ovicellbyggnaden inom dessa grupper ej kan användas såsom artkarakter.

Den nämnda kolonien har alla sina delar hyalina. Sked-

formiga avicularier saknas. I båda dessa hänseenden finna vi

198 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

deremot den starkaste utveckling på den form, som i de arktiska regionerna uppträder med i det väsendtligaste samma byggnad som Celleporaria Hassallii. Denna form bär hos LAMARCK och D’ORBIGNY namnet

- Celleporaria incrassata.

Den är en af de allmännare Bryozoerna vid Spetsbergen, Grönland och, enlist PACKARD och D’ORBIGNY, vid New-Found- lands-bankarne. Afven vid Finmarken förekommer den, om den också icke der synes vara till den grad allmän. Dock är den redan af de äldsta författare till Norges Naturalhistoria an- träffad. Riks-Museum eger den från denna trakt tagen af Prof. LOVÉN och Doktorerna Goäs och MALMGREN, hvilka senare funno den i Grötsund vid 100 famnars djup.

Dess yttre är redan välbekant, den största nordiska Celle- porin 1 upprest stamform, med cylindriska, oregelbundet dicho- tomiska förgreningar, vanligen af 5—8, stundom ända till 15 mm:s diameter. Djurhusformen är ägg- eller blås-lik (fgg. 212, 213 och 216), djurhusmynningen rund, sinuerad. Den sekundära mynnings-uppresningen är låg, men utvecklar på hvar sida, eller blott på den ena (fig. 213), ett litet avicularium, sådant vi re- dan sett det på föregående form. Mucro synes här alltid saknas.

Ovicellerna (fig. 215) hafva samma form som på Celleporaria Hasallit, vanligen dock lägre. ;

Mest utmärker sig dock Celleporaria inerassaia genom sin alltid hårda förkalkning, krithvit eller gul, och med denna hafva de sekundära porerna starkt blifvit utvecklade, än i enkel rad längs djurhuskanten, och da vanligen (fig. 213) uti uppåt af- smalnande fåror riktade upp mot djurhusmynningen, än spridda (figg. 213 och 216) öfver hela djurhusets fria vägg. De åter- finnas dessutom äfven på de stora, skedformiga avicularierna (fig. 216, a), som i sin utveckling fullt motsvara djurhusen i öfyeawäzningslagren bade till ställning, storlek och stundom äfven

‚Arm, Dössa aviculariers mynnings-längd kan uppgå ända till

i EN a IN ‚nänhare ‘en %half millimeter; men de liksom djurhusen variera 4 A i

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 199

betydligt i sin storlek, och deras mandibel synes äfven 1 fullt utveckladt tillstånd kunna vara halfeirkel-formig. För att visa de variationer, som i detta hänseende förekomma, uppmäta vi tre af dessa avicularie-mynningar på samma stam och på föga afstånd från hvarandra: | avicularie-mynnin-

gens längd........ 0,38 mm. 0,33 mm. 0,31 mm. mandibelns längd . 0,32 mm. 0,18 mm. 0,156 mm. mandibelns bredd

vid ledgängen.... 0,186 mm. 0.3 mm. 0,32 mm. mandibelns bredd

vid midten......... 0,227 mm. halfeirkelformig. halfeirkelformig.

Djurhusen vexla betydligt till sin storlek, såsom mina figu- rer (fog. 212—214 och 216) kunna visa; och äfven här tyckes den regeln gälla, att koloniens första lager (fig. 212), äfven der detta framsticker i rotutbredningens utvecklingsrand och i de tillväxande ”grenarnes toppar, visar större djurhus, än de som

tillhöra de sekundärt bildade öfverväxningslagren.

Likheten i mynnings-aviculariernas form och ställning, hvar- ull äfven kommer ovicellernas likhet — om vi ock som nämndt icke våga fästa allt för stor vigt vid den sistnämnda likheten —, ställer Celleporaria incrassata utan tvifvel såsom en nära an- förvandt till Celleporaria Hassallii, och olikheterna reducera sig till den förras högre tillväxt och förkalkning. I analogi med Cellepora ramulosa-gruppen- synas således äfven dessa former böra förenas: dock är vår kännedom om Celleporaria-Hassallii

ännu för ringa för ett säkert afgörande af denna fråga.

Först vid slutet af Chilostomerna, och sedan vi sett all den föränderlighet, hvilken dessa äro underkastade, kunna vi försöka att förklara den formskillnad, som förekommer inom slägtet Retepora, hvilket ännu åtminstone synes kunna karakteriseras senom sin välbekanta stamform, en egendomlig modifikation af den uppresta Celleporaria- och Eschara-växten (auctt.), hvilken vi dock

i utvecklingen kunna följa tillbaka ända till jemnbredd med de

200 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

äkta Escharinernas byggnad. Sa uppstå nemligen kolonierna till den vid Skandinavien allmänna

Retepora beaniana

med en början, hvilken i Busks Crag Polyzoa på ett utmärkt sätt är aftecknad !) under benämningen Lepralia lobata. Djur- husen komma da till formen närmast en Discopora Peach utan förkalkningsribbor. Deras primära mynning är half-ellip- tisk med rak proximal-rand. De första djurhusen äro försedda med sex, de närmaste yngre vanligen blott med fyra mynnings- borst. Öfver midten af proximal-randen utbildar sig 1 rostrum- form ett avicularium med halfcirkel-formig mandibel i sin topp- ställda mynning och vid rostrets bas, tätt inpa dess sida, ut- vecklar sig stundom ett mindre, sessilt, snedstäldt avicularium med trekantig mandibel. Med utbildningen af detta rostrum höjer sig också djurhusmynningen sekundärt till en förenings- kant mellan de nedre delarne af randborsten, sådan vi sett denna upphöjning, 1 hvilken borstenas lumen tydligen kan följas, re- dan på Anarthropora monodon. Da det mest proximala paret af randborst försvinner, sta de öfriga fyra borsten två och två närmare hvarandra vid hvartdera af de bada distalhörnen till djurhusmynningen. Redan i detta stadium, och stundom innan ännu kolonien hunnit höja sig i skalform och dela sig uti gre- nar för att sedermera låta dessa sammanväxa och ånyo dela sig 0. Ss. v. till bildande af Retepora-växt, finner man pa djurhusen (figg. 219 och 220) spridda små avicularier af obestämd plats, med elliptisk mynning, jemnt i plan med den nu förtjockade, stundom fingerborgs-likt intryckta utsidan af ectocysten eller blott föga böjda öfver denna. Sedan kolonien höjt sig i skål- form, visar den emellertid tvenne tillväxtriktningar, hvardera märkvärdig för sin djurhusbildning. Den ena utgår från kolo- niens baksida och bildar en rotutbredning, som fortfarande i sin tillväxt sammansättes af tillplattade eller blott föga konvexa

!) Isynnerhet Pl. XXI, fig. 4.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 201

djurhus (jfr. fig. 232) med rund mynning eller redan från bör- jan tillslutna, med spridda elliptiska avicularier och med spridda, oregelbundet fördelade, glesa porer i ectocysten. Dessa rotut- bredningens djurhus utmärka sig dessutom från stammens genom betydligt större dimensioner, oaktadt deras mynning förblifver lika liten, utan några sekundära bildningar. Den andra tillväxt- riktningen för kolonien bildar den uppresta stammen, med den djurhusform, som vi redan beskrifvit för koloniens Lepralia- stadium, men är märkvärdig genom djurhusens uppkomstsätt, hvilket närmast påminner om Cyclostomernas, der vi finna det ena djurhuset med sin bas inkiladt bakom mellanrummet mellan de två närmast äldre: här liksom der se vi derföre i vinkel med hvarandra snedställda klyfningsplan i utvecklingstopparnes sam- knopp. Denna likhet med Cyclostomerna är här, liksom vi re- dan anmärkt det vid Anarthropora, en följd med utvecklingen fran Escharin- till Celleporin-typen, ty mer och mer förlängas här djurhusen till cylindrisk eller spol-lik form (fig. 218) med mynningen helt ut i distaländan, sådana man tydligast finner dem i utvecklingstopparne, der de vanligen ännu visa två par af borst. För öfrigt liknar Retepora beaniana (figg. 219 och 220) som bekant mera en Escharin uti stark förkalkning, då skiljofårorna mellan djurhusen utjemnas och den glänsande hvita eller gulaktiga ectocysten prickas ytterst fint af småknuttror mellan större, låga vårtor. Djurhusmynningarne blifva kortare (mera aflånga på tvären), avicularie-rostret får sin distala rand mot djurhusmynningen tuklufven i tandform.

Ovicellerna (figg. 220 och 221) äro jemnt runda eller i de starkare förkalkningarne distalt upphöjda i en trubbig topp och deremot mot mynningen tillplattade. De öppna sig, som bekant, genom en längsgående springa. Vanligen (fig. 220) sammanhän- ger deras mynningsrand på hvar sida med den sekundära djur- husmynningens rand; men i de starkaste förkalkningarne (fig. 221) se vi till och med, att denna senare kan resa sig ännu

högre och med sido-ändarne uppskjuta på ovicellens framsida,

202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

inneslutande det borst-par, som ofta qvarstår ännu vid ovicel- lens utveckling.

De spridda elliptiska avicularierna förekomma stundom äf- ven på stammens baksida, der kalklisterna (vibices) till en bör- jan utmärka djurhusens bakre begränsningar, men under den stigande förkalkningen rubbas till sitt läge, då dessutom somliga försvinna genom utjemning, somliga åter skarpare utvecklas.

Slutligen vilja vi blott tillägga några mått såsom prof på den för Bryozoerna vanligen gällande regeln, att kolonial-orga- nerna tilltaga 1 storlek efter koloniens tillväxt. Sa mäta vi på det närmast äldsta djurhuset i en ung koloni dettas mynnings- avicularii mynnings-bredd till 0,029 mm. Ett djurhus längre upp i en mera utvecklad koloni hade denna avicularie-bredd = 0,035 mm., och dess egen mynningsbredd var 0,14 mm. Ett djurhus på en ännu mera utvecklad koloni hade sin mynning 0,21 mm. bred, och den nämnda avicularie-mynningen var 0,04 mm. bred.

Retepora beaniana är temligen allmän vid Bohuslän och Norge, från 20—30 ända till 200—300 famnars djup i det yttre hafvet, derifrån Baron UGGLA insändt densamma på Gorgonior och Oculinor. Åfven i Finmarken är den icke sällsynt; men der slutar, så vidt vi veta, dess utbredning mot norr !). Der förekomma dessutom i dess sällskap — och stundom så blan- dade med densamma, att deras urskiljning är synnerligen svar,

då endast mikroskopet kan gifva en säker formbestämning —

!) Äfven från Medelhafvet känna vi en Retepora (Stockholms Museum — HE- DENBORG orh CLEVE; Köpenhamns Museum — de äldre samlingarne), som har avicularie-rostrum i likhet med Retepora beaniana, men med avicularie- mynningen i toppen mindre och sned eller vanligare helt tvärställd, hvartill man på den nordiska Retepora beaniana blott finner antydningar, och som på stammens baksida jemte de elliptiska avicularierna visar större, med spet- sig mynning och således antyder, att formserien af Reteporor i Medelhafvet företer egendomligheter, som skilja den från de nordiska formerna; men vid betraktandet af den föränderlighet, som tillkommer äfven 'dessa, försvin- ner hvarje skäl att utmärka skillnaderna medelst olika artnamn. Vi betrakta derföre Medelhafs-formerna ‘af detta slägte, sävidt vi ännu känna dem, sasom lokal-varieteter af samma grund-form som de nordiska.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 203

två former, hvilka visserligen med tydliga karakterer kunna ur- skiljas, men lika tydligt stå i ett nära förhållande både till hvarandra och till Retepora beaniana. Den ena af dessa har alla de karakterer, efter hvilka BUSK i Crag Polyzoa urskiljt

Retepora cellulosa;

och då vi i Medelhafvet återfinna en form, som synes fullt iden- tisk med den nordiska, låta vi här detta namn få sin af honom bestämda betydelse, ehuru annars frågan, hvilken form varit ty- pen för LINNÉS Millepora cellulosa, med lika rätt skulle kunna fa Retepora beaniana till svar.

Med de stora, fogelhufvud-lika avicularierna (figg. 222 och 224), hvilka med sina mynnings-ränder i midten tandlikt inböjda förekomma såväl här och der proximalt om djurhusmynningarne som på stammens baksida i maskornas nedre hörn (fig. 225), har avicularie-rostrum vid djurhusmynningarne på denna form försvunnit. I stället reser sig (fig. 223) den proximala delen af den sekundära djurhusmynningen med en böjning mot djurhusets framsida och i form af en bred, skarp kant, således närmare i mucro-form, och vid dess ena sida utvecklar sig stundom det sprickformiga avicularium, hvilket redan af BUSK användts såsom en af de nämnda karaktererna. Vi framställa detta med afsigt såsom en ersättnings-process, då det ofta på andra former visat sig, att mynnings-avicularierna förkrympas, der de stora sido- avicularierna utvecklas. Och om man ock i denna process fin- ner en användbar karakter — hvarmed följer den sekundära proximal-randens jemnt konkava eller i form af en trubbig spets inskjutande midt öfver djurhusmynningen — får dock denna ka- rakter åtminstone ett artificielt utseende genom de öfriga likhe- terna med Retepora beaniana. Ty stamformen är densamma, om också maskorna här stundom äro mera förlängda. I djur- husformen se vi för öfrigt ingen skillnad. De spridda elliptiska avicularierna förekomma här med samma form (figg. 222 och 223) och stundom äfven på stammens baksida. Och slutligen

äro ovicellerna till formen och med sin längsgående springa full-

204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

komligt öfverensstämmande med dem på Retepora beaniana. När man dessutom på denna sistnämnda — hvad ofta är fallet — ser utbugtningen i den sekundära proximal-randen på ena sidan om avicularie-rostret vara större än på den andra, har tydligen snedheten i den sekundära djurhusmynningens utbildning redan på denna form tagit sin början. |

Retepora cellulosa är icke sällsynt vid Finmarken- på 40— 100 famnars djup, funnen af Prof. LovEN och vid Svenska Ex- peditionen till Spetsbergen 1861. Vid Spetsbergen togs den i Advent-Bay på stenig lerbotten vid 19 och i Röde-Bay vid 35 famnars djup. Allmännare vid Spetsbergen, men ännu vid Fin- marken funnen i sällskap med de båda föregående (vid Karlsö på 50 och i Grötsund på 100 famnars djup) är en form, som till de hufvudsakligaste karaktererna synes öfverensstämma med BUSKS |

Retepora notopachys.

I enlighet med en kort häntydan i (rag Polyzoa, tro vi oss nemligen med denna Crag-form kunna identifiera den tredje ' af de Retepora-former, som vi urskiljt bland de af HEDENBORG och CLEVE till Riks-Museum insända Bryozoer fran Medelhaf- vet. Att döma efter dessa exemplar, tyckes emellertid Medel- hafs-formen hafva trubbigt tillspetsade oviceller, som öppna sig med en mot den egentliga mynningen vidare, uppat mot ovicel- lens topp smalare, längsspringa. Härigenom är den mera öfver- ensstämmande med de föregående formerna, men skiljer sig från den arktiska formen, som dessutom har sina kolonidelar i all- mänhet mera förlängda, hvarföre vi uppfatta densamma sasom

en lokal-förändring, hvilken 'vi benämna

Retepora elongata.

I vanligaste fall — då kolonierna äro väl utvuxna — är den redan för obeväpnade ögon lätt igenkänlig genom sina förlängda, elliptiska maskor (fig. 227) eller till och med ganska långt fria grenar (fig. 226), hvarförutom vi aldrig sett den i de föregåen-

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 205

des bägarform. Dock kunde äfven Retepora cellulosa få sina maskor förlängda, och i detta fall är mikroskopet nödvändigt för att urskilja de mindre kolonierna.

Koloniens förlängning beror nemligen på en motsvarande förändring af djurhusformen, som dock annars förblifver lik de föregaendes, men i de starkare förkalkningarne visar en mera tillplattad framsida. Kalklisterna äro dessutom vanligen star- kare utvecklade såväl i skiljofårorna framtill mellan djurhusen som öfver stammens baksida (fig. 231).

Den väsendtligaste skillnad mot de föregåendes djurhus- byggnad ligger i formen af djurhusmynningens sekundära proxi- mal-rand, som är dubbelt sinuerad (fig. 229) genom en midtel- sinus och genom sidodelarnes svängning, hvar åt sitt håll i S- form. Djurhusmynningens vidd varierar vanligen omkring 0,16 mm. Snedt vid sidan af midtelsinus finna vi stundom (fig. 228), men da också mindre utveckladt, ett rörformigt avicularium, som tydligen motsvarar det sprickformiga på R. cellulosa. I de har- dare förkalkningarne äro emellertid vanligen båda dessa karak- terer otydliga: djurhusmynningens proximal-rand är då starkt konkavt böjd; och det lilla aviculariet är ganska sällsynt.

De stora, fogelhufvud-lika avicularierna med sin starkt in- böjda spets hafva samma form som pa A. cellulosa, dock hafva vi icke sett den tandlika inböjningen vid midten af deras myn- nings-ränder, och på stammens baksida förekomma de (fig. 231) icke blott i de nedre hörnen utan snart sagt på obestämd plats i förhållande till maskorna. De spridda, elliptiska avicularierna finna vi icke på den uppresta stammen; men rotutbredningens djurhus (fig. 232) visa dem i deras vanliga form.

Ovicellerna äro egendomliga saväl genom sitt uppträdande som genom sin form. De uppstå nemligen helt fria från djur- husmynningen, på betydligt afstånd från denna (fig. 230) och förenas först senare genom de sekundära mynnings-rändernas förlängning från djurhusen. De äro för öfrigt jemnt runda. Deras konkava mynningsrand framskjuter i midten till en tand-

lik spets. I närheten af mynningen går öfver ovicellens fram-

206 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

sida en tvärlist, som antingen 1 midten sammanstöter med en likartad längslist — och då ofta der höjer sig i en spets — eller träffas af två dylika längslister, en längs hvar sida af ovi- cellen. Vi finna således äfven i ovicellernas byggnad en högre utveckling af list-bildningen; men sin höjdpunkt når denna, då slutligen djurhusmynningarne tillslutas, vanligen i förening med en inväxning i kors-form af kalklisterna från deras skiljofåror, liksom vi sett detta förhållande så vanligt på Hschara elegantula.

Vi se således, att icke heller Retepora elongata saknar ut- märkande skiljakticheter från de föregående; men ställda i en formserie visa Retepora beaniana, BR. cellulosa och R. elongata sa tydliga öfvergångar, den ena i fortsättning af den andra, att vi anse det rättast jemföra deras betydelse i detta hänseende med de förändringar, som följa med de stora sido-aviculariernas framträdande och djurhusformens förlängning jemte egendomlig- heter i förkalkningen: allt utvecklingsprocesser, som på många Bryozoer tydligen förekomma inom artens gränser.

Som vi sett, häntyder Lepralia lobata-formen på ett sam- manhang mellan Reteporidorna och Discopororna, mahända mot- 'svarande förhållandet mellan Anarthropora och Porina, ehuru vi ännu icke våga förena dem med hvarandra. Celleporidorna sluta sig likaledes nära intill Eschara verrucosa-gruppen. Men om man också i detta kan kan finna en förmodan, att hela Celleporin-gruppen är att förena med Eschariner, är dock vår fauna och vår närvarande kunskap om dessa grupper icke till-

räckliga bevis derför. 2

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 207

Förklaring öfver figurerna. Tafl. XXIV. 1: Membranipora cornigera’(se föreg. del af denna afhandl.). 17 ger. först. På Oculina, Nordsjön, 200—300 f., Baron

UGGLA.

Escharipora nitido-punctata.

På en sten (Finm., Prof. LovEn), i sällskap med Membranipora

Trifolium, Discopora (Lepr.) Skenei, Escharella Landsborovü, Di- scopora coccinea, ventricosa, Mollia vulgaris, M. ansata, Porella le-

vis,

Retepora cellulosa, Diastopora repens, D. simplex, Hornera li-

chenoides, Discoporella hispida.

Fig

>

»

EN PB OVR

2. Djurhus af en mera långsträckt form med avicularier. 19 ggr. först. a 3. Midtelfältet af ett kortare djurhus utan avicularier. Escharipora punctata. På en alg i Gullmaren (Bohusl.). En del af framsidan till ett djurhus. Ett djurhus sedt från sidan. Ett ungt djurhus med ovicell. En ovicell. Escharipora annulata.

Pä en alg i Gullmaren (Boh.).

2.8. Ett proximalt afsmalnande djurhus med upprest och till-

spetsad proximal-rand till djurhusmynningen. 9. Ett ovalt djurhus med mynningens proximal-rand rät.

Från Norge (Doktor BoEck).

.10. Korta, härdt förkalkade djurhus med ovicellbildning. Teck-

nad af D:r BoEck.

Porina Malusii.

På Ascidia 1 Gullmaren.

. 11. Ett djurhus med fem mynningsborst.

12. Några djurhus med oviceller och två mynningsborst.

Porina ciliata.

På en Modiola i Nordsjön (Lov&n).

. 13. Djurhus med avieularier och oviceller. Det yttre kalklagret

är bibehållet ‘och visar såväl den halfmänformiga midtel-

208 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

poren proximalt om djurhusmynningen (der denna por i den hårda förkalkningen ännu icke är tillsluten) som de runda, spridda porerna af ett stjernlikt utseende. 27 ggr. först.

» 14. En annan del af samma koloni. Här är det yttre kalk- lagret bortskrapadt. Det inre lagret af ectocysten visar sig nu slätt, glänsande, utan ribbor eller porer. 27 ggr. först. |

» 15. En del af det yttre kalklagret på ett härdt förkalkadt djur- hus, som visar små, runda, värtformiga kalkupphöjningar på skalet mellan porerna.

På en sten från Prof. TORELLS Spetsbergsexpedition 1858.

Fig. 16. En del af randen till en hårdt förkalkad koloni. Ett och annat djurhus är försedt med vibracularier. Ovicellerna äro släta. Ett ännu icke färdigt djurhus visar tvärribbor i skalet. 214 ggr. först.

» 17. Några djurhus i en koloni af dura-formen. 16 ggr. först.

Från Medelhafvet. Exemplaret tillhör Köpenhamns Zoologiska Museum.

Fig. 18. En del af den uppresta stammen. 16 ggr. först. » 19. Början till en ny koloni, som i krypande form utbredt sig på den uppresta stammen. 16 ggr. först.

Anarthropora monodon.

På Ascidia vid Waygats-öarne (Spetsbergen), från 30 fammar, bergbotten.

Fig. 20. En del af den mindre formen, med mera ovala djurhus och mera konstant runda djurhusmynningar. 193 ggr. först.

» 21. Ett djurhus med fyra randborst vid mynningen och det närmast äldre 1 raden försedt med ovicell.

» 22. Ett djurhus med något tilltryckt, på tvären elliptisk djur- husmynning med två randborst, sedt snedt från sidan.

På en Gneiss-bit från 200—300 famnars djup 1 Nordsjön utan- för Norge (UGGLA).

Fig. 23. En del af den större formen, med mera rhombiska, till- tryckta djurhus med tilltryckta mynningar och snedställd mynnings-por, som stundom utvecklar sig till avicularium. Den distala uppsvällningen med sin por vid djurhusmyn- ningen antyder ovicellbildning. Somliga djurhus visa antydan till tvärribbor. 15 ggr. först.

» 24. En koloniform af denna varietet.

Fig. 25.

»

Fig.

»

»

»

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 209

Anarthropora borealis.

Från Kattegat.

26.

Unga djurhus i vinkeln vid en dichotomi, som visar sido- avieulariernas cylinderform.

Ungt djurhus med kalklister i skiljofärorna och början till bildningen af sekundära porer. Tecknadt af Prof. Lovex 1835:

Från Ishafvet norr om Norge, i lera från 600 famnars djup. Doktor CHYDENIUS 1861.

27. 28.

29.

En del af en stam utaf denna art, i naturlig storlek.

En del af denna stam vid större förstoring. I starkare förkalkning hafva de sekundära porerna försvunnit. Runda mynningar, nägot större än djurhusens midtelpor, oregel- bundet spridda mellan djurhusen päminna tydligen om avicularierna, men visa ingen tydlig mandibel, täckta af tunn hinna.

En djurhusmynning, som i botten visar sig tillsluten af en. nu söndrig kalkhinna. Nedom (jurhusmynningen synes midtelporen.

Escharella porifera.

På Ascidia från Spetsbergen.

. 80.

34.

En del af en koloni utaf denna art i dess mest typiska form, med rhombiska, jemnt men föga konvexa djurhus, hvilka liksom ovicellerna genomborras af enkla porer i quineunx. 234 ggr. först.

En ung djurhusmynning, hvars jemna cirkelform förändras genom de proximala sidoprocessernas inväxning till för- stärkande af mynningslockets ledgång.

Tvenne djurhusmynningar i längre fortskriden förändring, då proximal-randen genom kalk-utfyllning mellan de nämnda sidoprocesserna fått formen af en sinus. I avicularie-myn- ningen visar sig här en liknande processbildning vid man- dibelns ledgång.

En del af den mindre, mera konvexa formen af denna art, minuscula-formen, med enkla porer spridda öfver djurhusets framsida, med kalklister (och avicularium?) i kors öfver ovicellerna, hvilka sakna porer, och med mynnings-avicu- lariet upprest till form af ett rostrum. 154 ger. först. En sekundär djurhusmynning 1 förening med ovicellmyn- ningen och det uppresta aviculariet. Nedom detta visar en af porerna i djurhusets framsida, huru denna slutligen med upphöjda kalklister öfver mellanrummen mellan porerna förtjockas i nät-form. 65 ger. först.

210 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

»

»

»

»

Fig.

Fig. 40

2

30.

36.

En sekundär djurhusmynning 1 förening med ovicellmyn- ning och upprest avicularium, sedd snedt från ett mera distalt häll, hvarigenom den breda tanden i den primära proximal-randen till djurhusmynningen blifvit synlig. 65 ggr. först.

En del af den större, mera konvexa formen af denna art,

majuscula-formen (= Eschara Landsborovii, ALDER?) med

enkla porer spridda öfver djurhusets framsida, stundom med

kalklister i kors öfver ovicellerna, med ofta tillspetsad

mynning på det ringformiga aviculariet, och med smalare, tvåspetsad tand i djurhusmynningens primära proximal-rand:

20 ggr. först. |

Baksidan af denna koloni. 20 ggr. först.

Djurhusmynningens successiva förändringar.

a: Ung mynning utan avicularium, med sidoprocesser vid mynningslockets ledgängar och med proximal-randen kon- vext inböjd.

b: Något äldre mynning med börjande avicularie-bildning och med proximal-randen inskjutande i tandform midt emellan sidoprocesserna.

ce: Något äldre mynning med färdigbildadt avieularium, men utan midteltand i proximal- sanden (denna tand saknas ofta).

d: Djurhusmynning, 1 förening med ovicell och avieularium, visar både midtel-tand och sidoprocesser vid proximal- randen.

På Halecium från Spetsbergen.

39.

En del af den mera platta, svagare (än den följande) för- kalkade, i djurhusmynningens proximal-rand tandlösa va- rieteten af denna art, edentata-formen, med djurhusväggen kancellerad (öfverdragen af nätlikt anastomoserande ribbor öfver" mellanrumnien mellan porerna), med ovicellerna punk- terade af porer, med lågt avicularium, hvars mynning ofta är snedställd, och med proximal-randen till djurhusmyn- ningen jemnt konkavt böjd mellan sidoprocesserna vid mynningslockets ledgängar. 154 ger. först.

På Celleporaria incrassata från Spetsbergen.

41.

En del vid utvecklingsranden af den mera platta, i midten af djurhusmynningens proximal-rand tandade, starkare (än den föregående) förkalkade formen af denna art, cancellata- formen, med djurhusväggen starkt kancellerad, med ovi- cellerna utan porer, utan färdigbildadt avicularium, blott antydt genom en ringformig, intryckt area proximalt om- kring djnrhusmynningen, som visar samma förändringar, hvilka äro anmärkta 1 fig. 38. 18 ggr. först.

Äldre del af samma kollo.

Fig.

»

Fig.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 211

Escharella palmata.

På maskrör vid Spetsbergen.

g. 42. En afbruten, dichotomiskt delad topp, hvars nya grenar

börja afbryta sig, sedan de utbildat rottrådar. Nat. storl.

43. En del af stammen utan oviceller. 174 ggr. först.

44. En del af stammen med oviceller, på hvilkas framsida den sekundära kantuppresningen från djurhusmynningen och aviculariet på hvar sida uppskjuter. 154 ggr. först.

45. En primär djurhusmynning med sidoprocesser vid mynnings- lockets ledgängar.

46. En sekundär djurhusmynning i förening med ovicell och spetsigt avicularium.

Escharella Legentili.

Pa Halecium fran Spetsbergen.

ig. 47. Tvenne djurhus af prototypa-formen till denna art, hvilkas

mynningar visa motsvarande förändringar till dem på Zscha- rella porifera och hvilkas djurhus- såväl som ovicell-ecto- eyst är djupt kancellerad.

På Balanus från Spetsbergen.

48. En del af en koloni med fastare förkalkning, men glesare kancellering, som till största delen inskränkes till djur- husens sido-ränder. 224 ger. först.

49. Djurhusmynningens förändringar, som visa öfverensstäm- melsen med Escharella porifera.

a: midtel-tanden i proximal-randen endast svagt utvecklad. b: denna tand starkare, tvåspetsad.

På snäckor från Bohuslän (LOVEN).

. 50. Några djurhus af den typiska formen af denna art, ritade

vid genomfallande ljus.

51. Två af dessa djurhus vid påfallande ljus.

52. En sekundär djurhusmynning i förening med ovicell och avicularium. :

Escharella Jacotini. På insidan af en Mytilus från Bohuslän (Lovkn). 53. Successiva djurhusförändringar i en koloni. a: unga djurhus i närheten af utvecklingsranden. b: tva nägot äldre djurhus. c: djurhus med ringformigt uppsvälld sekundär mynning. Ett af dem har avicularium. d: en sekundär djurhusmynning proximalt sinuerad, distalt försedd med två randborst. e: äldre djurhus med oviceller.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 14

212 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig. 54. Tre djurhus i en enlagrig koloni, de två försedda med avicularium.

På Modiola från Bohuslän (Lovkn).

Fig. 55. Successiva djurhusförändringar i en tvålagrig koloni.

a: unga djurhus i närheten af första lagrets utvecklings-

rand.

b: nagot äldre djurhus i detta lager.

c: några unga djurhus i ett nyss bildadt öfverväxningslager

öfver det första lagret af denna koloni. » 56. Några djurhus i en härdt förkalkad koloni utan avicularier. Det öfre, krithvita, vårtiga ectocyst-lagret tilldels bortskra- padt, hvarvid det nedre, glänsande, glatta lagret blifvit synligt. » 57. Djurhusförändringar i en flerlagrig, härdt förkalkad koloni. a: ungt djurhus i utvecklings-randen af det första lagret. Det öfre ectocyst-lagret på djurhuset är afskrapadt.

b: några djurhus 1 ett yngre Öfverväxningslager. Det öfre ectocyst-lagret på djurhusen är till största delen bort- skrapadt.

Escharella auriculata.

På Pecten från Finmarken (Loven). Fig. 58. Nägra djurhus med enkel rad af sekundära porer längs sidoränderna. Pä en kritbit frän Spetsbergen.

Fig. 59. En del af en koloni, pä hvilken djurhusens kancellering utbreder sig öfver en större del af deras framsida. 23 ger. först.

Escharella Landsborovü.

På en sten från Finmarken (Lov&x).

. 60. Rhombiska, svagt mucronerade djurhus med sidohörnen

inskjutande till grannhusets mynning. | » 61. En djurhusmynning med omkringliggande: delar. » 62. En primär djurhusmynning.

-

På Mya från Spetsbergen.

Fig. 63. Mera jemnbreda djurhus med oviceller. 19 ger. först.

» 64. En sekundär djurhusmynning i sin uppresning öfver ovi- cellens framsida. Ovicellen försedd med en längsgående list, hvars distala ända utbreder sig och delas i cirkel-form (avi- cularium (?) att jemföra med Zscharella porifera).

» 65. Djurhus med ovicell-avieularier (?). 16 ger. först.

ER al 3 EIWER

> Tee

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 213

På en kritbit från Spetsbergen.

Fig. 66. Dr NG

En del af mucronata-formen af denna art. 14 ger. först. En del af dennas djurhusmynningar, sedd från snedt distalt håll för att visa tanden i den primära proximal-randen.

Escharella linearis. I

På snäckor och Oculina från Bohuslän (LOVEN).

Fig. 68. » 69.

Djurhus med oviceiler och avicularier. En del af en koloni med (a) ovicell-avicularium (?) att jemföra med en bredvidstäende ovicell (b).

Escharella biaperta.

Pä en Mya fran Spetsbergen.

Fig. 70.

Unga djurhus med slät vägg och tydliga sekundära porer vid sidoränderna.

På en sten från Grönland.

Fig. 71. > AY Dl UD

En del af en härdt förkalkad, värtig koloni med djupt in- sjunkna djurhusmynningar.

En äldre djurhusmynning i denna koloni. 21 ger. först. Ett djurhus i utvecklingsranden af denna koloni, med avi- cularier och svagt synliga sekundära porer längs sidorän- derna. 21 ger. först.

Tafl..XXV.

Escharella secundaria.

På snäckor från Spetsbergen.

Fig. 74. DR 208

En del af en ung koloni från dess äldsta, nu tillslutna djurhus till utvecklingsranden. Ett af de äldre, mindre djurhusen visar mynningen ännu tydlig men tillsluten af en kalkhinna. De yngre djurhusen vid utvecklingsranden, hvilka ännu ej fått den sekundära, proximalt sinuerade mynningsranden utvecklad, visa en af denna forms vanliga oregelbundenheter i de starkare förkalkningarne, då den primära proximal-randen är rät, utan sinus. 23 ger. först. En del af den kancellerade varieteten af denna form med oviceller, som slutligen inhöljas i kancelleringen. 214 ger. först. a: ett ungt djurhus med primär mynning och primära po- rer i eetocysten. Från utvecklingsranden af en koloni. Djurhusmynningens förändringar inom en koloni. a: ung, primär djurhusmynning. b: sekundär djurhusmynning, inom hvilken den primära proximal-randens sinus är tydlig. Från en rak djurhusrad.

214 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig. 77.

Fig.

»

På

På

> fo

ig. 79.

På

30.

31.

c: sekundär djurhusmynning, inom hvilken den primära proximal-randens sinus blott till en del är tydlig. Sned mynnings-utveckling, sådan den vanligen förekommer vid djurhusradernas fördubbling.

en sten från Finmarken (LOVEN).

Tvenne djurhus med spridda porer i ectocysten, af hvilka

de största i en rad följa kalklisten i skiljofårorna.

a: mynningen till det ena af dessa djurhus starkare för- storad och sedd från mera distalt håll.

Mollia vulgaris.

alger från Bohuslän.

En del af en koloni utaf spinifera-formen, en svagare för- kalkning med alltid tydliga porer i quincunx uti djurhu- sens ectocyst, med 5 och 6 borst i djurhusmynningens rand, med ledadt midtelborst, med sido-avicularium (och med radiärt streckade oviceller, som dock ej på denna del varit utvecklade).

Rhynchonella från Spetsbergen.

En del af en svagt förkalkad koloni af ansata-formen från de första, nu tillslutna djurhusen till de yngre, som erhållit oviceller. De primära porerna i quincunx uti djurhusens ectecyst äro ännu tydliga. Djurhusen äro nä- stan platta, blott föga konvexa; de sakna randborst i mynningen och avicularier. 214 ggr. först.

stenar från Finmarken (LOVEN).

En del af en hårdare förkalkad koloni utaf ansata-formen med avicularier. Djurhusens ectocyst är här knuttrig af värtor; de primära porerna äro försvunna, men sekundära porer bildas längs kalklisten i skiljofäarorna. 224 ger. först. På samma sten sutto: Diastopora repens, Diast. simplex, Hornera lichenoides, Bugula murrayana, Eschari- pora annulata, Porina ciliata, Anarthropora monodon, Lepr. spathulifera, Escharella secundaria, Discopora ventricosa och Discopora sincera.

En del af en koloni utaf ansata-formen, som upplöst sig till Hippothoa- (Alysidota-) växt. De mera konvexa och ovala djurhusen äro ofta försedda med tvä (men ocksä mindre) avicularier. De primära porerna öfver hela djur- husets framsida blifva längre tydliga. 153 ggr. först. På samma sten satt Zepralia-växten af denna form jemte Discopora Skenei i krypande form och Zscharella Lands- borovii.

»

Fig.

Fig.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 215

På Oculina från Bohuslän (Lovkn).

g. 82.

Nägra unga djurhus i en koloni af ansata-formen uti svag förkalkning med de primära porerna uti eetocysten ännu tydliga. En ovicell visar vid sin basal-rand antydan till den strimmiga ectocyst-byggnad, som annars utmärker spinifera-formen.

På Modiola från Finmarken (LovEx).

ig. 83.

På alger från Bohuslän. ig. 84.

85.

Unga djurhus i utvecklingsranden till en koloni af candida- formen ritade vid genomfallande ljus. Djurhusmynningen är här betydligt kortare än på de öfriga vulgaris-formerna; dess proximal-rand är konvext inskjutande. Mellanrummen mellan de primära porerna äro rundadt och fint knuttriga af värtor.

Mollia hyalina.

En del af randen till en koloni af den typiska formen i lös Lepralia-växt med zig-zag böjda sidoränder på djur- husen, hvilkas ectocyst är vågigt tvärstrimmig (Cellepora nitida, FABR.). Djurhusmynningens proximal-rand saknar (pä dessa djurhus) sinus.

Nägra djurhus af denna koloni sedda fräu baksidan. Inom djurhusen, hvilkas skiljoväggar äro zig-zag-böjda, synas groddkapslar och ännu icke färdigbildade nya digestions- orgauer i olika utvecklingsgrad.

På stenar från Spetsbergen (LovEn).

36.

En del af borealis-formen i lös Lepralia-växt, delvis upp- löst till Hippothoa-växt. Djurhusen vexla i oval, fyrkantig eller klubb-form. Ofver framsidan äro de fårade af grunda tvär-faror. Sinus 1 djurhusmynningens proximal-rand sak- nas alltid vid ovicellens utveckling. 20 ger. först.

På Bhynchonella från Spetsbergen (TORELL).

87.

Tre djurhus i en koloni uti fullt utvecklad Zippothoa-växt af denna form.

Myriozoum crustaceum.

På Ascidia från Finmarken (Loven).

ig. 88.

Djupt insjunkna djurhusmynningar med ännu öppna (ofär- diga) oviceller. Den höga kancelleringen är nätformig; i botten af dess maskor synas ännu de primära porerna i ectocysten. Avicularie-mynningarne stå i kancelleringens

plan.

216 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig

5:

Fig

Fi

go

Fig

Fi

)

= ge

»

»

»

89.

Djurhus med färdigbildade oviceller, hvilka streekas af ra- dierande kalklister.

På Modiola från Finmarken (LOVÉN).

. 90.

91.

En koloni-del, inom hvilken kancelleringen är tydlig, ehuru dess maskor täckas af en kalkhinna. De utät-vridna avicu- larie-mynningarne äro uppresta, med mandibel-eggen uppåt riktad, sluttande mot djurhusmynningen. 264 ggr. först. En äldre, hårdare förkalkad del af denna koloni, der kan- celleringens maskor förändrats till oregelbundna porer och avicularierna ännu mera framträda såsom knölar. 263

ggr. först.

Myriozoum coarctatum.

Från Finmarken (Lov&n).

> Do

Ett genomsnitt af stammen, som visar djurhusens och aviculariernas kil-form och ställning.

A Nail, IOSOME

Lepralia pallasiana.

Pä alger frän Bohuslän.

8)

Näcra djurhus med mynnineens vanligaste hästskoform. Is SKER 2 S 2

I botten af kancelleringens maskor synas de primära po-

rerna.

Lepralia spathulifera.

På snäckor från Spetsbergen.

. 94.

95.

96.

YT

98.

En del af en koloni utaf denna art 17 ger. först. Tvenne djurhus, af hvilka det ena har spadformigt midtel- borst, avicularium vid dettas bas och fyra randborst vid mynningen, det andra deremot visar ovicell och sido-avi- cularıum och hål efter midtelborstet men saknar randborst vid mynningen. 40 ger. först.

Ett djurhus med ovicell, fyra randborst vid mynningen, midtelborst med avicularium, sido-avicularium vid myn- ningen. ; Ett djurhus med insänkt mynning, tvenne sido-avicularier, hål efter tvenne randborst vid mynningen och hål efter midtelborst.

Det första och de fyra närmaste, yngre djurhusen i en kolomi. 32 ger. först.

lolol

Lepralia hippopus.

På snäckor från Spetsbergen.

83

Tvenne djurhus, hvart med ett inåtriktadt sido-avicula- larium vid sin mynning, med spetsig mucro proximalt

ge

»

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 217

om mynningen och med tydliga skiljofäror, längs hvilka de visa en rad sekundära porer.

100. Ett djurhus i samma koloni, hvilket saknar avieularium och muero.

101. Djurhus med oviceller och sidoavicularier vid basal-ran- den af dessa.

På Terebratula från Finmarken (Lov&n).

102. En del af en härdt förkalkad koloni, i hvilken färorna i skiljolinierna mellan djurhusen blifvit utfyllda och de se- nare numera äro utmärkta blott genom de radställda se- kundära porerna.

103. Ett djurhus i samma koloni, försedt med muero proxi- malt om mynningen.

104. En längsträckt form till djurhusmynning.

105. Ett ungt djurhus med ett randborst i midten af distal- randen.

Porella acutirostris. På Ascidia från Spetsbergen.

106. Några djurhus med sitt ringformiga midtel-avicularium, som proximalt omsluter deras mynning. 19 ggr. först.

På Pecten från Spetsbergen. 107. En del af en koloni, försedd med oviceller. 161 ggr. först.

D

Pa Cellularia från Spetsbergen.

108. Ett djurhus med ovicell i en koloni, som visar sekundär porbildning genom ribbor öfver djurhusens eetocyst, hvil- kas uppkomst utgär frän en kalklist i skiljofärorna mel- lan djurhusen eller ock är samtidig med dennas.

Porella levis. Krypande form, på Pecten från Spetsbergen.

109. Början till en koloni, i hvilken det första djurhuset har typisk Tata-form, det närmaste, yngre har den elliptiska sidokanten till minne från Membranipora-typen.

110. Början till en annan koloni, i hvilken det första djur- huset visar Membranipora-form, med täcklamell öfver proxi- maldelen af den elliptiska mynningsarean, det närmaste, yngre djurhuset deremot är fullt escharint.

111. Början till en tredje koloni, i hvilken redan det första djurhuset öfvergår till Escharin-typen, derigenom att ran- den till den ursprungliga mynnings-arean öppnar sig proxi- malt, der således den ursprungliga mynnings-areans täck- lamell jemnt öfvergär i den konvexa framsidan af djur- husets proximal-del. Det till åldern andra djurhuset i denna koloni har redan avicularie-uppsvällningen utbildad

218 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

i sin för denna art typiska form, ehuru avicularie-myn- ningen på detta exemplar är skadad (om den någonsin varit färdigbildad).

Krypande form, på Zetepora från Bohuslän (LOvEN).

Fig. 112. Två unga djurhus jemte ett djurhusanlag i samma djur-

»

(SARS, Fig. 114.

Fig. 115.

Fig. 117.

»

113:

husrad från utvecklingsranden af en koloni, med skarpt upprest sekundär durhasmynnne och avicularium, en hän- tydan mot Celleporin-typen (= Lepralia aperta, BOECK). Ett äldre djurhus med avicularium i samma koloni. Jfr. med Escharella porifera, minuscula och Porella acutirostris.

Kıypande form, pa en upprest stam af denna art från Norge YI > P PL S

i Köpenhamns Museum).

En del af en koloni, som visar samma häntydan till ut- veckling mot ÜOelleporin-typen, som den vi sett på före- gående figurer. I utvecklingsranden synas ännu ofull- ändade djurhusanlag. De närmast äldre djurhusen visa den primära djurhusmynningens form: två äro skadade; de båda andra visa avicularie-uppsvällningen ännu till- sluten. De fyra djurhus, som i åldern komma de nämnda närmast, hafva aviculariet och den sekundära djurhus- mynningen färdigbildade och emellan två af dem synes början till sekundära porer. De fyra äldsta djurhusen i den aftecknade delen äro försedda med ovicell. 114 ggr. först.

Krypande form, på Pecten från New-Foundland 1 D'ORBIGNY'S samling.

116.

Ett djurhus i en mera härdt förkalkad och mera typiskt

+

escharin koloni, hvars sekundära djurhusmynning med avi- '

culariet är nästan i jemnt plan med den proximala delen af djurhusets framsida och som visar en rad af sekundära porer längs sidoränderna.

Några äldre djurhus i samma koloni, på hvilka avicularie- uppsvällningen helt och hället utjemnats mot djurhusets framsida. De sekundära porerna äro tilltäppta, en kalk- list utmärker djurhusens skiljolinier, och vid denna upp- träder här och der ett sido-avicularium. :

Krypande form, på Mya från Spetsbergen.

118.

Ett äldre djurhus i en härdt förkalkad, fullt escharin ko- loni med mera platt och fyrkantig djurhusform och med sekundära porer fullt tydliga i en rad längs djurhusens skiljolinier. Den sekundära djurhusmynningens rand af- tager i höjd och styrka, försvinnande vid sidorna om avicularie-mynningen.

En del af en annan, ännu starkare förkalkad koloni på samma Mya. De sekundära porerna äro här nästan för-

Fig.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 219

svunna; avicularie-uppsvällningen och den sekundära djur- husmynningens rand blifva mer och mer utjemnade med djurhusens framsida, hvarvid ock den sekundära djurhus- mynningen synes mera jemnbred. 20 ggr. först.

Krypande form, på en sten från Finmarken (Lovkn).

119. En del af en koloni, pä hvilken den sekundära djurhus- mynningens rand proximalt är mera öppen, försvinnande vid sidorna om den mera elliptiskt aflänga avieularie- mynningen (= Lepralia concinna, Busk?). 16 ggr. först.

Upprest stam af denna art från Norge (Sars, i Köpenhamns

Museum).

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

120. Toppen af en gren med djurhusanlag och unga djurhus. 112 ger. först.

121. En äldre djurhusmynning.

122. En ovicell. Dennas mynning innesluter den djupare lig- gande djurhusmynningen och avicularie-mynningen.

123. En del af en krypande utbredning från denna uppresta stam öfver en Serpula, som fästat sig vid densamma. 124 ger. först.

Eschara verrucosa. På Ascidia från Spetsbergen.

124. En del af en yngre koloni af patens-formen med obetyd- liga och tunna antydningar till sido-ribbor från skiljo- fårorna mellan djurhusen, men med sido-avicularium på de flesta djurhus. 26 ger. först.

På Balanus från Spetsbergen.

125. En del af en mera hårdt förkalkad koloni af patens-for- men. Intet djurhus 1 denna koloni visar sido-avicularium. 233 ggr. först.

På Sertularia från Spetsbergen.

126. En yngre del af en koloni utaf propinqua-formen. De yngsta djurhusen visa sin mynning ännu primär och sakna midtel-avicularium. De äldsta djurhusen, som fått ovi- cell, visa den sekundära mynnings-randens S-formiga böj- ning och uppskjutning på ovicellens framsida. Sido-rib- bor äro endast svagt antydda på djurhusen. Midtel-avi- culariets proximala förlängning i förhållande till föregående form kunna vi jemföra med skillnaden mellan £schara ele- gantula och Eschara cervicornis. 173 ger. först.

127. En sekundär djurhusmynning i en koloni af propinqua- formen, som i botten visar den primära proximal-randen konkavt böjd och vid sidorna afsatt med en vinkel, sä att hela midtel-delen af denna rand har formen af en bred tand.

220 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fi

»

»

»

Fig.

IQ

128. Ett djurhus i en koloni af propingua-formen med sido- avicularium, hvars mynning visar spadform. Dessutom synes en del af ovicellen till närmast äldre djurhus i samma djurhusrad och en del af mynningen till det när- mast äldre djurhuset 1 sido-raden.

129. En del af baksidan utaf en Hemeschara-koloni (auctt.) af propinqua-formen.

130. En djurhusmynning jemte ovicell i en koloni af propinqua- formen. Midtel-avieulariet reser sig 1 form af rostrum. I den sekundära djurhusmynningens ena sidotopp är ett avicularium utveckladt med inåtvänd mynning, hvars man- dibel-egg är uppät-riktad.

På Flustra från Finmarken (Lovkn).

131. En del af utvecklingsranden till första lagret af en koloni utaf propingua-formen. 132. Ett nägot äldre, ännu temligen reguliert djurhus i denna koloni. 133. Tre djurhusmynningar i de celleporin-lika delarne af denna koloni. 134. En del af en mera regulier koloni af propingua-formen med tillspetsad avicularietopp. Ovicellerna sakna porer. a: en avicularie-topp och -mynning (rostrum) jemte en del af djurhusmynningen.

Frän Spetsbergen.

135. En del af en koloni, hvars karakterer öfverensstämma med Busks Lepralia verrucosa, dock att ovicellerna sakna porer och avicularie-mynningen (på rostrum) synes vara betydligt mindre. 214 ggr. först.

Eschara cervicornis.

Krypande form, på MHscharoides Sarsü från Grönland (MÖLLER

i Köpenhamns Museum).

Fig.

»

Fig.

»

Fig.

136. Ett yngre djurhus med ovicell och tydlig avieularie-upp- svällning.

137. Ett äldre djurhus i samma koloni utan ovicell och med mera utjemnad avicularie-uppsvällning.

Upprest stamform, från Christianssund (Norge, Prof. LILLJEBORG).

133. En del af en i utveckling stadd grentopp. 139. En stam i nat. storl.

Eschara elegantula. Från Spetsbergen.

140. En i utveckling stadd grentopp med djurhusanlag och unga djurhus. Avicularie-uppsvällningens begränsning är

»

»

»

Fig.

Fig.

»

SMITT,

141.

142.

149.

144.

145.

Frän 146.

KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 221

på de festa djurhus helt tydlig, på åtskilliga är den sön- derrifven. 154 ger. först.

En något äldre del med oviceller och mera utjemnade avicularie-uppsvällningar. 143 ggr. först.

En ännu äldre del af samma stam, i hvilken djurhusen tillslutas, sedan avicularie-uppsvällningen fullt utjemnats under förkalkningen. Öfver djurhusens skiljofåror bilda sig kalklister, som korsa hvarandra och intränga genom djurhusmynningarne. Pä denna stam förblifver avicu- larie-mynningen öppen och fri, äfven sedan djurhusmyn- ningen tillslutits. 15 ger. först.

En del af en annan stam, som visar huru sekundära po- rer stundom utveckla sig under förkalkningen. 16 ger. först.

En mera förkalkad del af en annan stam med sekundära porer, i hvilken åtskilliga djurhus äro tillslutna, skiljo- fårorna äfven mellan djurhusen äro utjemnade men ut- märkta af kalklister, som korsa hvarandra öfver de till- slutna djurhusmy nningarne. På denna stam indrages avi- cularie- Ann i den sekundära djurhus-mynningen. 163 ggr. först.

En djurhusmynning på en annan stam i samma förkalk- ningsgrad, som visar sido-ränderna proximalt inböjda.

Grönland (TORELL).

En stam af den mera utbredda varieteten af denna art. Nat. storl.

Escharoides Sarsü.

Upprest stamform, från Spetsbergen.

147. 148. 149.

150.

151.

En stam i naturlig storlek.

En del af en stam. 17 ggr. först.

Några yngre djurhus med mynnings-avicularium blott vid den ena sidan af djurhusmynningen, den andra mynnings- sidans sekundära uppresning är en enkel kant. Distal-delen af ett djurhus med egna sekundära porer och de tillstötande sekundära porerna från angränsande djur- hus. Öfver djurhusmynningens sidor äro tvenne myn- nings-avicularier utvecklade, hvart med uppåt-riktad, spet- sig mynning.

Distal- delen af ett djurhus, hvars ne noularier äro svagare utvecklade.

Krypande form, på Mya från Spetsbergen.

152.

153.

En del at en härdt förkalkad koloni i Zepralia-växt (dura- form) af denna art. 223 ger. först. Yngre djurhus i en annan koloni.

222 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Q

Fig. 154. Äldre djurhus i sistnämnda koloni, hvilkas distal-del ge- nom förkalkningen knöllikt sväller upp på hvar sida om djurhusmynningen.

Escharoides rosacea. På Balanus från Finmarken: (Loven).

Fig. 155. En stam af denna art jemte den bit af Balanus, vid hvil- ken den varit fästad, i naturlig storlek.

» 156. En del af utvecklingsranden i en topp af denna stam. De nyss färdigbildade djurhusen, tre med börjande ovicell- utveckling, äro fullt escharina, till formen närmast att jemföra med Lepralia hippopus. De närmast äldre djur- husen, som fätt sekundär mynnings-utveckling med proxi- mal sinus och avicularium öfver den ena sidokanten, hafva ett mera celleporint utseende. Sedermera äterkom- mer escharin-typens utseende, när skiljofärorna mellan djurhusen fullt utjemnats och den sekundära djurhus- mynningen, inom hvilken det snedställda aviculariet in- drages, änyo kommer i plan med djurhusytan.

» 157. En äldre del af denna stam med utfylida skiljofäror mel- lan djurhusen. En djurhusmynning är tillsluten och spär- löst öfvertäckt. I mellanrummen mellan djurhusmynnin- garne visa sig på stammen spridda avicularier med samma mynningsform som djurhusens mynnings-avieulariers.

» 158. Mynningen till ett af dessa spridda avicularier starkare förstorad.

På en sten från Finmarken (LOVEN).

Fig. 159. Distaldelen af ett djurhus i en krypande utbredning af denna art. Vid djurhusmynningens distal-rand sitta fyra borst. Mynningens sekundära proximal-uppresning visar på ena sidan om sinus en enkel kant, på den andra ett avicularium.

Tafl. XXVII

Discopora scutulata.

På Tritonium från Spetsbergen (TORELL).

Fig. 160. Två djurhus (de större) från en äldre generation; de öf- riga (de öfre, mindre) tillhöra en yngre generation. 23 ggr. först.

» 161. Några djurhus af den senare generationen. 634 ggr. först.

Man jemföre nu denna djurhusbyggnad med Eschari- poridornas. . De större djurhusen i den äldre generatio- nen bibehälla sin primära mynning oförändrad; den yngre generationen visar deremot Discoporid-familjens typ tydlig

r

Fig.

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 223

i sin uppsvällda, bredare, sekundära mynning. Denna förändring, en häntydan till likhet med Celleporin- -typen, var emellertid antydd redan på Eschariporidor.

Discopora coccinea.

På en sten från Finmarken (LOvEN). Växte i sällskap med Escharella Landsborovii.

162.

163.

Det första (äldsta). Membranipora-lika djurhuset till en koloni af denna art (?) med hål efter elfva borst i randen till den helt öppna, elliptiska mynnings-arean. Djurhusets sidodel är konvext sluttande, något sned i sin proximala utveckling.

De tre äldsta djurhusen till en sådan koloni på samma sten. Det äldsta (nedersta) har elfva randborst och Mem- braniporornas täcklamell öfver den proximala delen af sin elliptiska mynningsarea. De båda yngre djurhusen hafva den proximala delen af mynnings-arean försvunnen jemte alla märken efter densamma och ersatt af ett med djur- hussidorna sammanhängande hvalf, hvars distala, tvärraka rand blifver proximal-rand till den half-elliptiska mynnin- gen, hvilkens öfriga begränsning visar sin fulla motsvarig- het på det äldre' djurhuset, så långt de sex distala bor- sten sträckte sig äfven der.

På alger från Bohuslän.

Fig 164. Djurhusförändringar på Peachii-formen.

a: ungt djurhus i en väl utvuxen koloni. Mynningen med sin proximal-tand är nyss anlagd med spår till tre borst i distal-randen. Längs djurhusets sidolinier synas glesa, sekundära porer.

b: två något äldre djurhus. Mynningen, ungefär 0,15 mm. bred, visar sex randborst och väl utvecklad mucro, på det ena djurhuset spetsig, på det andra tvär. Djur- husens sidolinier visa ribbor till de sekundära porernas begränsning.

c: två starkare förkalkade djurhus i en annan koloni med något bredare (mera ventricosa-lik) mynning.

Tre djurhus af Peachii-formen i stark förkalkning. De sekundära ectocyst-förändringarne bilda djupa porer på den proximala delen af djurhuset, som deremot närmare mynningen, i likhet med ovicellernas ectoeyst, snarare vi- sar ett nätlikt (om ocksä oregelbundet) förtjockningslager öfver ectoeysten. Mucro är läg men spetsig. Midtel- tanden i djurhusmynningens primära proximal-rand är stark och bred. Djurhusmynningen, hvars bredd är ungefär 0,17 mm., visar tre och fyra randborst.

224 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fi

FO

»

Fig.

»

På Tritonium från Skredsvik (Boh., Int. och Ridd. MALM), fossil.

166. En härdt förkalkad Peachii-form i öfvergäne till ventricosa- formen. Mucro visar sig ihålig, afbruten.

På stenar från Väderöarne (Boh., LovEn).

167. Början till en koloni af ventricosa-formen. Det första djurhuset har typisk Membranipora-form med 7 randborst vid distaldelen af den proximalt bredare och af en täck- lamell inskränkta mynnings-arean. De sex djurhus, som omsluta detta, hafva typisk ventricosa-form. 224 ggr först. 168. Några yngre djurhus af ventricosa-formen med oviceller. Ectoeysten är fingerborgslikt prickad af fördjupningar. a: en del af ectocysten på sidodelen af ett ungt djurhus i samma koloni, ritad vid genomfallande ljus. Mellan de större, i tva rader längs djurhusens sidolinier ord- nade porerna synas mindre, som dock snart tilltäppas och utfyllas. 169. Ett äldre, sexkantigt djurhus (vid delningen af en djur- husrad) med vidt öppen, sekundär mynning och tydligare sidoporer.

På en sten från Finmarken (LOVEN).

170. Ett djurhus med fyra randborst och spetsig mucro vid mynningen. I en koloni af ventricosa-formen i öfvergång till ovalis-formen. Djurhuset, som är sedt snedt från si- dan, visar en rad af tydliga porer längs sidolinien.

171. Ett djurhus i samma koloni, med ovicell, fyra randborst och tvär mucro. Sedt från sidan.

172. Ett djurhus med spetsig mucro, fyra randborst och ovi- cell jemte en äldre ovicell från sidoraden, sedda rätt från ofvan. I samma koloni som föregående.

173. Tre djurhus (det ena med ovicell) i samma koloni, med bredare mynning och tvär mucro.

På Oculina från Bohuslän (Lovkn). | 174. Några unga djurbus i en koloni af ovalis-formen. På Oculina från Finmarken (Lov&n).

175, En del af en koloni utaf ovalis-formen i starkare förkalk- ning med kalklıst i djurhusens skiljofaror och större se- kundära porer (jfr. Busks Orag Polyzoa, Tab. VII, fig. 8!). Den sekundära djurhusmynningen är här skadad, men andra djurhus 1 samma koloni visa densamma af samma form som den på föreg. figur. 18 ger. först.

På Serpula från Finmarken (Lov&n). 5

176. Nägra unga djurhus i en koloni af labiata-formen, som reser sig Üelleporaria-likt. Djurhusmynningen visar sin

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 225

breda, skarpa, högt förlängda, rännformiga mucro begrän- sad med en afsats ringformigt omkring djurhuset i den primära mynningens plan. De djurhus, som sakna ovi- cell, visa fyra randborst. Der den frittstående men till- plattade och bakätböjda ovicellen är utvecklad, finnas blott två borst.

Discopora appensa.

På Ascidia från Spetsbergen.

Fig. 177. Några djurhus i en ung koloni uti svag förkalkning utan

Fig.

fullständig avicularie bildning. De trenne äldre djurhusen visa den primära mynningens proximal-tand. De yngre visa den bakätslagna, här spetsiga mucro och fyra rand- borst, der icke den af porer genomborrade ovicellen är utvecklad. 16 ger först.

Discopora sincera.

Från Finmarken (LOVÉN).

178. Fyra djurhus, af hvilka ett visar ovicell, ett annat visar utätriktadt sido-avicularium vid den nästan hästskoformiga mynningen.

a: en avicularie-mynning.

På Ascidia från Spetsbergen.

179. En djurhusmynning, som visar mynnings-randens nedlöp- ning vid sidorna.

180. En del af baksidan utaf en Hemeschara-koloni (auctt.). 163 ger. först.

Discopora pavonella.

Från Finmarken (Doktorerna Go&s och MALMGREN).

181. En del af en Lepralia-växt (auctt.) af denna art.

Discopora Skenei. Från Norge (Doktor MARKLIN).

182. En äldre stamdel i hård förkalkning. De ännu öppna djurhusmynningarne sakna sidoprocesser, men midtel-ros- trum (muero på föregående former) visar på några djur- hus ‚sin ihålighet (avicularie-kavitet), der denna blifvit öppnad genom afbrytning. De nedre djurhusmynningarne äro tillslutna. 163 ger. först. Tre djurhusmynningar uppmättes serskilt 0,2 mm. breda.

226 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig.

»

»

»

»

»

»

»

»

Frän 183.

184.

185.

Tafl. XXVIII.

Oellepora scabra. Bohuslän (LOVEN).

En del af en koloni uti Semicelleporaria-växt (D’ORB.) af den typiska scabra formen, dock ännu med halfeirkel- formig mandibel såväl på mynnings-aviculariet som på sido-aviculariet. Ovicellerna äro genomborrade af porer, men jemnt runda.

Ett ungt djurhus 1 samma koloni, utan avicularier och ovicell.

En del af ectocysten på ett djurhus i samma koloni, ritad vid genomfallande ljus. Mellan tvärribborna synas små, primära porer.

Spetsbergen.

Ett djurhus med ovicell i en koloni af den typiska scabra- formen med tillspetsad avicularie-mandibel. Ovicellens framsida visar vid mynningen en tillplattad, halfeirkel- formig area.

Tvenne djurhusmynningar i denna koloni, hvilkas avicu- larier sammansmält med hvarandra. I mynuingarnes pri- mära proximal-rand synes midteltanden.,

En yngre del af en koloni utaf den typiska scabra-formen i öfvergäng till Cellepora ramulosa. Ett nyanlagdt djur- hus (a) visar den primära mynnings-randen med tvenne borst, ett i hvart distal-hörn. De äldre djurhusen utmärka sig genom sina högt tillspetsade avicularie-rostra. Rib- borna öfver djurhusens ectocyst äro på denna koloni tyd- liga. 18 ger. först. ;

En del af en koloni utaf plicata-formen af denna art i Semicelleporaria-växt (D’ORB.) utan sekundära ectocyst- bildningar öfver djurhusens framsida. 17 ggr. först.

En del af baksidan af samma koloni 164 ger. först.

En del af en koloni utaf denna plcata-form i tätare Üel- lepora-växt (auctt.) med kalklister här och der öfver djur- husens ectocyst. 17 ger. först.

En ung djurhusmynning i en annaı koloni af denna form, som visar fyra randborst, proximal midtel-tand i den pri- mära mynningen och laterala, inäatböjda, sekundära kant- uppresningar på hvar sida utaf denna.

En högt upprest, sekundär mynningsförlängning på ett djurhus i en koloni af plicata-formen med ovicell och med förkrympt mynnings-avicularium.

En dubbel; (Zschara-lik) Semicelleporaria-växt (D'ORB.) af denna form i naturlig storlek. Från a utstråla djur- husen i quincunx-ställning.

Fig.

Fig.

Fig.

»

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 227

På Sertularior från Finmarken.

195.

196.

En del af en Cellepora-växt (auctt.) utaf plicata-formen på Laomedea i Prof. LovEns samlingar. Här är de hya- lina djurhusens ectocyst för det mesta slät och bar; men från kalklisterna i djurhusens skiljofåror, som fortsättas i djurhusmynningens sekundära rand-uppresning och mer och mer höja sig, utgå på ett och annat ställe kancelle- rings-ribbor till sekundär por-bildning.

En del af en sådan Cellepora-växt med oviceller och star- kare kancellerings-bildning. På Sertularia från Qvalsund (GoÉs och MALMGREN),

På Ascidia från Spetsbergen.

197.

En del af en koloni utaf ovata-formen. 167 ggr. först.

Cellepora ramulosa.

På en sten från Finmarken (LOVvEN).

198.

199.

Från

. 202.

203.

204.

203.

Tre unga djurhus vid utvecklingsranden till en koloni i Cellepora-växt (auctt.) af contigua-formen, med fyra, tre och tvä randborst vid den runda mynningen, hvars proxi- mal-sida försvaras af det snedställda, längs djurhusmyn- ningsranden böjda aviculariet.

En äldre djurhusmynning i samma koloni, vid hvilken ännu tvenne randborst qvarsitta.

Djurhusmynningar i en ännu äldre del af denna koloni. Skiljofärorna mellan djurhusen äro här helt och hället för- svunna, och randborsten saknas vid mynningarne.

Ett af de första (äldsta) djurhusen i en yngre koloni af contigua-formen, der mynnings-aviculariet är ersatt af ett enkelt, spetsigt rostrum, närmast att jemföra med mucro på en Discopora Peachii.

Bohuslän (Lov&n).

En del vid utvecklingsranden till det första lagret i en koloni utaf avicularis-formen. Mellan de här mera jemnt nedliggande djurhusen, som dock hafva mynnings-avicu- lariet upprest ı cylinder-form, utvecklas ock ett avicula- rium i djurhuslik ställning och med skedformig mynning. En äldre, rund, sinuerad djurhusmynning i denna koloni, med lägre mynnings-avicularium, :

Ett yngre, mera upprest djurhus i yngsta öfverväxnings- lagret af denna koloni. Vid hvar sida om mynnings- aviculariet reser sig den sekundära mynnings-randen 1 spröt- form.

En äldre del af ett öfverväxningslager med oviceller i denna koloni, der den sekundära mynnings-uppresningen på djurhusen utbildat laterala små-avicularier.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 24. Bihang. 15

228 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867.

Fig. 206. En mynning till ett stort avicularium i djurhusställning

»

»

Fig.

Fig.

»

207.

208.

uti ett öfverväxningslager i denna koloni. Här är man- dibeln mindre utvidgad mot den fria ändan.

En del af första lagret till en annan koloni, som saknar dessa stora avicularier 1 djurhuslik ställning.

En djurhusmynning i denna koloni, utan sekundära sido- spröt, med den sekundära mynnings-uppresningen jemnt sluttande längs sidorna af mynnings-aviculariet.

Från Finmarken (Lov&n).

209.

210.

En del af ett öfverväxningslager till en koloni utaf avi- cularis-formen, utan stora avicularier.

En djurhusmynning i denna koloni, med den sekundära, annars jemut sluttande sido-randen från avieularie-toppen vid midten grundt tandad. :

a: en avicularie-topp med avicularie-mynning.

Oelleporaria Hassallii.

Från Bohuslän (Love&n).

211.

"Från

216.

En del af ett öfverväxningslager i en kolom af denna art med ett nyligen bildadt, äggformigt, upprest djurhus. De färdiga djurhusen, som äro försedda med oviceller, visa mucro och småavicularier i den sekundära mynnings-upp- resningens sido-delar på ett afständ af ungefär 0,2 mm. från hvarandra. Mellan dessa djurhus och det förstnämnda, nybildade, synas djupa interstitial-rum.

Celleporaria incrassata. Spetsbergen.

En del af en ung koloni i Cellepora-växt (auett.). De

till god del fria, äggformiga, uppresta djurhusen prickas

af spridda, sekundära porer. På den äldsta koloni-delen synas djupa interstitial-rum. 1032 gar. först.

En del af ett öfverväxningslager på en Celleporaria-stam

(auctt.). 164 ggr. först.

En djurhusmynning med sina båda små-avicularier och ett

stort (s. k. skedformigt) avicularium 1 djurhuslik ställning

jemte en del af den angränsande djurhusmynningens rand.

35 gor. först.

Tvenne djurhusmynningar med små-avicularier och ovicell.

a: sedd snedt från sidan.

b: sedd rakt från ofvan. Dennas ovicell är mera öfver- vuxen, så att dess mynnings-rand blifvit djupt insjun- ken mellan avicularierna.

En del af ett öfverväxningslager på en ung koloni i

Celleporaria-växt (auctt.), med unga djurhus, djurhus-anlag

z

Fig.

»

»

»

Fig.

»

»

SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 229

Frän 17,

218.

219.

220. 221.

Frän

222.

223.

224.

och skedformiga avicularier, af hvilka ett (a) har en half- eirkelformig, ett annat (5) en utdragen, mot den fria än- dan utvidgad mandibel. 17 ggr. först.

Retepora cellulosa.

Bohuslän (Lovkn).

En bland de mera reguliera stammarne af den typiska beaniana-formen af denna art. Nat. storl.

En gren-topp med unga djurhus af samma form, ofta med fyra randborst vid mynningen.

Framsidan af en del i samma stam, med spridda, ellipti- ska avicularie-mynningar i den numera sammanhängande ectocystens plan.

Framsidan af en annan del i samma stam, med oviceller. En djurhusmynning med ovicell och stark uppresning af sin kant, som uppskjuter på ovicellens framsida och in- nesluter ett par af randborst och midtel-aviculariet.

Finmarken (LOvEN).

Framsidan utaf en stamdel utaf cellulosa-formen (auctt.) af denna art. Ett djurhus med snedsittande, mindre, el- liptiskt avicularium i ectocystens plan. Ett annat djurhus visar ett stort, spetsnäbbadt avicularium.

Distal-delen af ett djurhus i en stam utaf samma form. Visar ett sprickformigt och ett elliptiskt avicularium.

Ett spetsnäbbudt avicularium i en stam af denna form.

"Visar sina sidoränder i midten tandade och inböjda.

225.

Frän

ig. 226.

227.

228.

229.

230.

Baksidan af en stamdel utaf denna form, med sitt spets- näbbade aviculärium 1 nedre ändan af en stam-maska och med sina vibices.

Spetsbergen.

En ung, oregelbunden, Hornera-lik stam af elongata-for- men utaf deuna art. Nat. storl.

En mera utbildad stamdel, som visar denna forms mera afläng:ı maskor. Nat. storl.

Distal-delen af ett djurhus utaf elongata-formen, med rör- formigt avicularium vid sidan utaf sinus 1 proximal-randen af djurhusmynningens sekundära förlängning. Proximal-delen af en sekundär mynnings-förlängning på ett djurhus utaf elongata-formen, utan avicularium.

Eu djurhusmynning jemte ovicell på en stam af elongata- formen, som visar, huru den senare här uppkommer på afstånd från den förra.

Baksidan af en stamdel utaf elongata-formen, med sina stora, spetsnäbbade avicularier spridda såväl på samma plats som på rimata-formen som ock vid de öfre delarne

230 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867

Fig. 232.

Bih.,

af stammens maskor. Föröfrigt visar stammen äfven här starka vibices. 64 ggr. först.

En del af en rotutbredning från en stam utaf elongata- formen. Den största djurhusmynningen är 0,11 mm. bred. Annars äro dessa djurhusbildningar ofta tillslutna. Det elliptiska aviculariet, som saknas på den uppresta stam- men, har här sin vanliga form, sådant det förekommer på öfriga former af Zeetepora cellulosa. '

Tryckfel. - N:o 5, sid. 280, rad. 9 ofr. står descripto, läs descriptio, » 281, » 2A» » orientes, läs orientia, » 29, » 16 » » på, läs hos, » » Di) » hos, 1. på, » 804, » I2 » » slägtet, 1. slägtet Caberea, » 340, » 14 » » Cellariorna, 1. Cellulariorna, » 843, -» 8 » ° » 0,662, 1. 0,662 mm DAAD » 0,225, 1. 0,225 mm., » 356, » 127» » för, 1 på, DB DT» » sig, 1. jag, » 859, » Tnfr. » tabulis, 1. tubulis, » 055» 5ofr. » XIL 1 XXv.

STOCKHOLM, 1868. P. A NORSTEDT & SÖNER

ZWIOL EL Sc 292] apbun pungen POP sur] Va, Sr 7

i

RE

v ping

ni SN

Arden

d. Förhandlingar 1867.

E7

Aka

L

1.Spio filicornis Fabr. 2 Parmenis Ljungman! H-agisca propinqua n. 4.Nychia ik

A.M Westergren..del

nök Akad Förhandlingar. 1866 i |

ne

Tafl I

A MWestergren del obalia

1 Par () — BE SAN: nt Orst 8 Ph pulehellan.9 Ph.groenlandica Orst.

5 Chetoparia Nilssonin 6 Phyllodoc arotidfklen CEntiseran.14E Sarsi Örst. 15.E. Leuckartin.

10 Ph Luerkenin UH Ph Rinkin. 19 Eteone

a po ‚A

un!

Öfversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandlingar. 1867. Bees ——_ 1 == afl. ML

70

——

LERNT

KE Or Go Teran Am =

— Fu

rasa

= In

AITTANMTTATEA TAKE EL T

NINTENDO KN,

>

ee —— ER

a —rarnenTn j AIN.

16.Phyllodoce maculata (OEM) 11. Pi laminosn Stå Neneile 90 Mysta barbatan 21 Eteone fler

=S S

Ai pas fucata Sav. 19 Alitta virens (Sars), An. Lilljeborgr n.23.E islandica n.

> 2a al zu

ZU IRNE TRY. Kongl. Vetensk. Akad . Förhandlingar. 1867.

SSR

jaa l

= Kan ee % a A 5 u . Fe a e PT la (0 tel; QS e . N 0,7% r a B ith.o,dr hOCHöglind 29. Iphinereis fucicola ro (typica) 30 Talk ov ar 1 Heteronereis Srandifolia (HR) 3%.Bunereis = 0 longissma (Johnst) 33 Ceratoceph 34 Nereis zonata n. JAN. peladica L.

_Tafl.Ml

420

alts n

yllis bore

IS Sn.

OC UN SS ISS

axXn 4

‚A. fall usyllis monilicorni

US EH

din

s ame

Autolytu

43 Busyllis Blomstran

36.Gattiola finnarchioa n. 40.

Metässsian

NS

40.B

QUIET

versiet af Konad Vetensk Akad. Förhandlingar. 1867

40D ersren.de

|

|

|

|

AM Weste $

|

tt

MN NN

il

37 Myriochele Heerin.38. Autolytus Tonsiselo tg Ost) 39.A Alexandri n.45 Syllis cormita (IR) 46.5.avmillaris (0.F.M) 47.5 fason 46 Pionosyllis compacta n.

A MWestergren.del = Titho.tr.hCGHöglind

49. Hyalinoecia tubicola (0 Fa) 50. Stauroceph aluserue@formisn 51 Cheetosyllis Oerstedin 5 Syllis fasciatan

Tutkair. hO6Höglind

AMMWestergren.del

SEN

Nah Nee,

Lith.o.tr h O6.Roglınd.

—

et tttHtH HN

Spiophanes Kröyeri Gr

SIW. —

NM

3

i Al een rrapppanerannn

53 Nerine foliosa Sars. 54 Scolecolepis eirrata (Sa) 5 Prionospio Steenstrupin.56

AM Westerkren del

i en af Kongl Vetensk.Akad. Förhandlingar. 1867. _ / e Ba, j | | a BEE:

|

5öD

390"

A MWesteroren de ; ; 7 > 5 A 6 cafe \ = 57 Maldane Sarsin. 58. M.biceps Sars 59 Axiothed

"tn 60 Nieomache Iumbricalis mavr) 61.Rhodine Lovenin.

Lithuotr noc.Hoslind

Lith.o tr h.0.G.Höglind

ur Pe oe — TSE prietermissa n. 63.P gracilis( | "' Hone Nordmannn 65 Ammochares assimilis 'Sars. 66 Sabeflia spinulosa Leuck

62 Praxilla

ifversisl al Kongl. Vetensk. Akad. Förhandlingar Tafl x

67 B er un men ar 2 —

kn Nordenskiöldin. ®Mla Boeckin. 69 Leprea textrix n 10. Sabellaria alveo@ Brada gramulata n.

Öfversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandlingar: 1867. .

oo

72. Loimia medusa (sav) 13 Lanice conchilega (P 71. P reniformis (ORM) 78.Trophonia glauca N

6 Bi

all) ALasis Korenin 75.Chone Dunerin 76.Potamilla dazellı n 1 Rhone infundibuliformis Kr. 80.Euchone analıs (Kr)

Tafl.XN.

ee

= >

LER DU

1 AG

84 Cheetozone'setosan 85.Sternaspis islandican

an

Eee

ThmoichosHoglind .

A.MWestergren.de) & - 5 we BiGlycera Go6sin. 82.6 alba (mm). 03 Lumbrinereis frasilis or m

: boven.

etismatt. dell.

edt Et | |

Lith.ostr.h.0.6.Hö glind

SS

ar

} 3 H << we in Fr a j j Lu 2 4 i 2 > TAN di > t = — m 0 = En = | I 777 — | NE 4 E FF | = = > N å NG, er i I | z ge I [| NAN $ —— I 9% 3 SS \ N —

ell

Lovén Boeck, Smitt. \d

——.— !1? 7 Lith.o.tr. h.0.6.Höglind

_ Val I

188

Öfversist af Kondl Vetensk Akad. Förhandlingar.

nennen

SE LIKES: SVAL fö Vie}

Boeck et Smitt dell.

; RER SO RER RG PEUBE IE PET ne re Ve Ser

, nn a Da CA en RN AA AY IDG FE NE Aon ern -

Tao

Öfversiet af K Vet Akad Forhandl. 1867.

BE!

bo

. Öfrersist at K.Vet Akad. Forhandl. 1861.

ala San Lane DRAN

Inilgreggitttenener tun

ER,

SRRRTESLA

DEAN

\

VAG VÅT

TITAN

1

PILELISILELSLPLILLICETESEFHEN

do HETT i Far ALA HLR RAEN HAAN neg (pp REEL EN NEE an

UU ULE ELER LER Et

1a

UN

LLELLLLFÄLES

|

SENUUIEHERKZ DE,

N:

NN

NN (AAA IS NV N )

|

Del P. T.Cleve.

la-b Grammatophora arctıca N.sp. 2 a-b Amphora lanceolata N. sp.

af Kongl Vetensk Akad Förhandlingar 1867

lind

Smitt dell

ck Loven,

Boe

Öfversigt af K. Vet Akad. Förhandl. 1867. = Sie

Tafl.XaXV

= NO

E-Dämera

Dmitt.del.

Tifh.o.tr. h.0.G.Höglind,

| en na

Smått del.

130

) ur ALL us

Din

FOCUS

4

wessär

2

UOVTU LL Sanannnıa =

ni

= n N) \G [3 GC >/ 2: Be BE v Då NSS & bon

—n,

Titho ch. Schlachter & Seedorff Stockh.

Vetensk Akad. Förhandlmgar 1867

N i | Smitt del. Lith.och tr h. C.G. Höglind.

ÖFVERSIGT | KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

° _ TJUGONDEFJERDE ÅRGÅNGEN.

- STOCKHOLM, 1868. . AR P. A. Norstedt & Söner, Kongl. EIERN

ar

Fa

BAR; a N

Genom Herrar Bokhandlare i Sverige, Norge, Danmar och Finland kan erhällas:

Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar Sr 2

från 1739 till 1854.

Ny följd (4:0 format). EN ee SR ; 1855 I: 1, 6 R:dr 25 öres 1861 IV: 1, 7 R:dr 50 öre: 1856..».2,6 >» 1862 » 2,

1857 D:1,6.»° 25 ns 1868. wien 1858 » 26.» 238» Iso n 8

185%. IM: 1,6 0,280. 1868. 1 5% 1860 » 2,10» 50 » 1866. ».: 2,9 a a0

| 2 Af årgångarne från 1855 känna serskilda afhandlingar erhållas.

5 > 4 5 i = - 5;

Kongl. Vetenskaps-Akademiens Årsberättelser från och Med; =

/

1821 till och med. 1856. i

Tal, hällne vid presidii nedläggande uti Kongl. Vetenskaps-Akademien: Er

Register öfver Kongl. Vet. -Akademiens Handl. och Tal från År 17392

.1825 sammanfattade af N. J. Ståhl, oh. 4 R:dr 50. öre.

» öfver Ärsberättelser i Physik och Chemi 1821— 1829, af I Ber- en

'zelius, h. 50 öre.

» Physik, Chemi, Mineralogi och Geologi 1821—1840, af N. a

Ber lin, h. 75 öre; » Botanik (Wikström) 1820—1838, af N. J. en 3 R:dr.

» öfver alla Ärsber. af Berzelius 1821—1847, af A. Wiemer, 5 Rear.

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar:

Alla ärgängarne. . Priset är: för l:a.t. o. m: 3:e årg. A 2 R:dr; Ar

t. o. m. 11:te årg. a 3 Rdr; 12:te t. o. m. 14:de årg. & 4 R:dr 50 öre; för 15:de och följande årgångar 6 R:dr.

Prenumeration kan ske hos undertecknade, förläggare, dä hvarje nummer genast per posto expedieras, äfvensom hos samtliga Hrr Bokhandlare. Pris för

ärgäng 6 R:dr Rmt.

Obs. Vid reqvisition af större antal delar af ofvanstående arbeten

lemnas rabatt.

Ethnologische Schriften von Anders Retzius. Nach dem Tode

des Verfassers gesammelt. Mit Lithographien und Holtzschnitten. 16 R:dr Rmt.

. Ichneumonologia Sueecica. Auctore A. E. Holmgren. Tom. I.

Ichneumonides Oxypygi. 5 R:dr Rmt. Förhandlingar vid De Skandinaviska Naturforskarnes Nionde årsmöte i Stockholm 1863. Pris 4 R:dr Rmt.

I P. A. Norstedt & Söner.

5 WHSE 03050

RM u are