Pills nd N Re: KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS x FÖRHANDLINGAR, R TRETIONDE ÅRGÅNGEN. 1873. . MED 19 TAFLOR. STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER P KONGL, BOETRYCEARE. INNEHÄLL Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. De större hänvisnings-siffrorna angifva häfte, de mindre angifya sida. ANDERSSON, ref. ARESCHOUG, om Trapa natans...............uerseecccenen. — ref. ZETTERSTEDT och ScHrUTZ, reseberättelser. ........ Ge —— ref. J. ÅNGSTRÖM, om mossor, samlade under Fregatten Bugeniessjordomserlinznu en. 2 ne — och WAHLBERG) utlätande ötver ansökan af KJELLMAN om reseunderstodi net NEE RUE RE WERTEN SNRRSCHOUG. oml INTE matansSkanes a an SATTHBBERG, om. Berylliim-fönenmear Se en *BRocH, ige BES amin em li SNI SST lea. a RL CARLSON, ref. HILDEBRAND, reseberättelse...................2.. 222.002 20.0. ErRASOoNnJsreseberättelser nn ne N RE EN CLEVE, DUBEN *DUNER, EDLUND, ref. THALÉN, reseberättelse . EISEN, sk Examination of Diatoms from the sea of Java. ......... Ba OnsDiatomsı tromsthewareiienseas ao a ee SSE EAS SUN ref, DINDSTROM meseberättelsen.. 0 No ek sera ref. ATTERBERG, om Beryllium-föreningar ........... .......... ... ref. LAGERSTEDT, om Diatomaceer frän Spetsbergen och Bee- TESTA TESTAT A RR RR Ra er Reel denen ref PAvkUnD, om Zrkonforeningan Sr SUJJN-CLAE och STYFFE, utlåtande öfver Sallerons destillator............. ae ref. Topsör, Beiträge zur krystallogr. Kenntniss der Thorit-, @erit- und Gadolinit-metalleka 5. es se SSR FNS USSR rei. GEGERFEELDT, reseberättelses. ....... u We ref. Duncan, om fossila koraller från S:t Barthelemy ......... VON, ref. CLason, ‚reseberättelse ..... ...........eeeiee.. .! DI, Utbyte al konstverkı m.um. ne DEREN. om dabbestjernan: 210. Heremlisur. Lu. en ann Nele en. förevisar Nyströms dubbel-strömvändare. ...... ..... ........... om den kontakt-elektromotoriska kraften.......................... om värmeutvecklingen vid urladdning af ett elektriskt batteri undersökningar öfver Sveriges klimat .................... zur... och LINDHAGEN, utlåtande om meteor. kongressen i Wien NR om värmeutvecklingen vid elektr. urladdningar VERA RET AS ENE ref. BRocH, Vaegtsammenligninger ......... .... ...... 2 Seen ref. SILJESTRÖM, om förhållandet mellan gasers täthet och elastieitet SA N BL URL. USER RN EUR St Reg WREDE och LINDHAGEN, utlåtande om det metriska mätt- och vigtsystemets införande vid jernvägstrafiken... .........- ... ref. THALÉN, om speetra af Yttrium, Erbium och Lanthan... theoretisk deduktion af några elektriska fenomener ............ förklaring af elektr. endosmosen .................. Er om Aulorhipis slägtskap med spongiorma ..................... Aus oma Skandinayiensahumbrieiden ee och Lov£n S., utlåtande om internationela komiteer för NNNH How HENNNEKARH Hm HN PBwrnwHm Hj 03 ju ji jä I RIND kk D NOS = IV ZRinieSswB 2 De casa Elymenomyiee Lumen SE ST AP F FS EN SL FRYXELL, om förmögenhets-aristokrati och bördsadel inom Svenska na- oOnalBepresentapIo nen re erfa fe SSA NRA RS —— om vitterhetens och spräkforskningens tillstånd under frihets- BId en SLalsta. Arbiondei.s. nam ARA SER ER... Fäurzus och SUNDEVALL, utlåtande i fråga om den inhemska silkes- On EN de ET GEGCEREELDNUYON, veseberättelsen. gr... Se a TE Goüs VON, meteorologisk ER IS en FOS sn SNR AE SA SSR Sr (RO NIVA TIN De SED EAU ELSE ss Se SE rf AR SfE NE ARS SA SLA arb åre js FA pa GYLDÉN, ref. A. MÖLLER, om Fayeska kometens störing 1841 ... ..... —— om stjernkatalogen i Lacaille's Astronomie Fundamenta = om en astronomisk hjelpapparat... ............ceenen denne —— om förändring af jordens rotationsaxel....................... ....- —— och LINDHAGEN, utlåtande om portofrihet för astron. tele- ELAMMERN,.... ee ee ae Nah BUS FAR EIER, om miocena, vaxter Tran Grönland... nu en. HILDEBRAND B. E.-och Toreır, utlåtande öfver ansökan af SroLpr om ANSEHEN es och Torzıı, utlåtande öfver ansökan af STOLPE om anslag HILDEBRAND H., reseberättelse EEE or oe EEE *HOLMGREN, dispositio Exochorum Scandinavia ......... nn. *HoLMsTRöm, bildningar från och efter istiden vid Klägerup KEY, ref. WAHLGREN, om de vilda djurens pathologi.......... . ......... LAGERSTEDT, om Diatomacéer från Speisbergen, och Beeren Eiland . *LEFFLER MITTAG, bevis för en sats om definita integraler... .. ....... LINDHAGEN och EDLUND, utlåtande om meteorol. kongressen i Wien.. _—— WREDE och EDLUND, utlåtande om det metriska mätt- och vigtsystemets införande vid jernvägstrafiken ................ = och Rypavısı, utlåtande om införande i almanachan af stortorgdagar inom Christianstads län........................ — och GYLDEN, utlåtande om portofrihet för astron. tele- ERATNmMEr.. cr sn. a AND Hg SNIA SNS ds SN ls I ERNA: LINDSTRÖM, reseberättelse RER be ee SR re Re omyAnthozeantabulatan. ren FATT SES om Svenska undersiluriska koraller ........................... LINWARSSON. reseberättelse... a... ale Se a CR i — reseberättelseg nt Hay A u RR ee Lov&n, förevisar ethnografiska föremål från America, skänkta af HJAL- MAÄRSOND SÜDEN a na SAL I Re SUNDEVALL och SMITT, utlåtande i fråga om undersökning öfver sillracernas lek i Kattegat.t. AN Be vet, WESIRBRmUND) meseberättelser ssd sg ERE SR SUNDEVALL och SMITT, utlåtande om fisket i Nyköpings län... rei SÖDERLUND Le SSH ekatN CLS Sj ee ee Oj Ae ref. LINDSTRÖM, om Svenska undersiluriska koraller, och om Anthozoa . tabulata RR a TE ne ee ANA SUNDEVALL och SmMITT, utlåtande om fisket i Stora Koppar- bergs Lan: san seh een at klarade SBN ble AA RG aaa See SUNDEVALL och SmMITT, utlåtande om laxfisket i Gullspängs- EVEN aa ae ra RR ee SUNDEVALL och SMITT, utlåtande om fisket inom Gefleborgs län ref. EIsSEN, om Sveriges Lumbricider, och om Aulorhipis slägt- See 33 Pe skapı mede SP on Sion ep ee Nee TE EAEGE ref. STUXBERG, Kareinologiska iakttagelser ....... . ee och v. DÜBEn, utlåtande om internationela komiteer för ut- byte vat konstyerkem:, mr ee och TORELL, utlåtande öfver ansökan af TÖRNQVIST om rese- understöd. ja orda bol an ER ne en EA N I ie AS Fi SEID I > Den meneg. De RN BO Gt ja [part . "MOSÉN, Moss- Studien pal,Kolmonnen,ey- NS se sake Else ee Eon "MÖLLER, om Fayeska kometens störing 1841 ..... ...... EHE te NATHORST, reseberättelse ........ ee ee Be TEUER SENOR VS * — om den arktiska vegetationens utbredning under istiden .. 3 —— om några förmodade växtfossilier.. en *NORDBLAD, beskrifning af nägra kemiska apparater el ENS SR NORDENSKIÖLD, berättelse om "senaste svenska Spetsbergs-expedition...... — istalloskatiskar bidzagı ur ee. N om kristallvattnets inflytande på kristallformen ......... — Oomseeritensgkmistallformis ee Een — nedogorelse försresagtill „Skäneir . Zope pe *NyYSTRÖM, beskrifning öfver en dubbel-omkastare ........... eueeeeerceeoe- SPAIN Om pynofostorsyradesssalten mr SSE FR SER NARE SEA SPAYRIIGE, om. nagra 'Zirkomium- LOLeNINgAR. en... ee rer Oiyasmromgenshydzauliskslufbpumpse zer en *RUBENSON, om ett barometriskt depressions-centrum..... ..........cueeeee. = * * —— veseberätielses a: San ee RN ge —— ref. WIJKANDER, meteorologiska observationer på Spets- Deren at ES le er EN Rypevıst och LINDHAGEN, utlåtande om införande i almanachan af stortorgdagar inom Uhristianstads län SCHBUTZ I Teseberättelser.. an tree ep ala: omSslagteh Rosa ya ae ee Bee ee seiten SILJESTRÖM, förhållande mellan gasers täthet och elasticitet ...... ..... SMITT, SUNDEVALL och LovÉN, mtlåtande i fråga om undersökning ÖfverAST;a Cenn as Mek WRattenat ne ee — SUNDEVALL och Lov£n, utlåtande om fisket inom Nyköpings län — SUNDEVALL och Lov&n, utlåtande om fisket inom St. Koppar- bergs läu Ä nfefator star ajalel inte lee ON EO OR KOLL or BIS I INS HIV DIIE I ÖT DOLDA SUG ARE N RRD DS SS SN EN SS ARE EEE — SUNDEVALL cch LovÉN, utlåtande om fisket inom eulbaes län STOLPE, reseberättelse ... * — = naturhistoriska och arkeologiska undersökningar på Björkö 4: % *STUXBERG, om mundelarne hos Lithobius forficatus 5 \karemoloeiskayakttaselserg ARS rn Snr STYFFE, ref. Conan eschannielke DER ER AN —— och CLEVE, utlåtande om Sallerons destillator STALL. mSurLlessysteme des mantides® nn... u SIE »OLthoptenag NOVA ee ee ONA x* SUNDEVALL och FÄHREUS, utlätande i fråga om den Imogen les OllinsemV BO SA HE SA == LOVÉN “och Smitt, utlåtande i fråga om undersökning af STIFTA CerDas NEKA Kante at ne oe sger ale bo SR SSE === Lov&n, och SmITT, utlåtande om fisket inom Nyköpings län == Lov£n och SMrirt, utlåtande om fisket inom St. Koppar- | LYST ENS Re NAKEN RE == Lov£n och Smitt, utlåtande om laxfisket i CER (FINANS ek NER. = LOovÉN och Smitt, utlåtande om fisket i Gefleborgs län.. SÖDERLUND, reseberättelse IRHATEN, I "TeESeDerdttelse,. u, ande ee RE ES Topsör, »Beiträge zur krystallogr. Kenntniss der Thorit-Cerit- und Godohnit-metallenee ne en. TORELL, ref. HOLMSTRÖM, om geologiska bildningar vid Klägerup — Ze undersoknnsargonverisuldene er ee och FlILDEBRAND, utlåtande öfver ansökan af STOLPE om anslag = Korn sonne born nenne Hrn ot: en ee RR AA AR an en VI TORELL, ref. TÖRNEBOHM, »Uber die Geognosie der Schwed. Hoch- gEebingennt a GASA a a RUN BR OR NER ONCE SE INS LEA — ref. NATHORST, reseberättelse —— ref. LINNARSSON, reseberättelse EES SR SR ELER AREA EL MAS LE SI —- iakttagelser öfver spåren af istiden i Sverige .. ................. —— och Lovén, utlåtande öfver ansökan af TÖRNQVIST, 'om ,rese- UNderStod are ER st SENAP a SLS IL: LE ANA TE GSR T VALS TOLK KARL —— och HILDEBRAND, utlåtande öfver ansökan af STOLPE, om ENTE EVER LAN N EB SO a RE) ES PORN SA) (Ne ER EL ET TORNEBOHM, »Ueber die Geognosie der Schwed. Hochgebirge» .. ...... WAHLBERG och ANDERSSON, utlåtande öfver ansökan af KJELLMAN om TESENN ÅETI TOD FENA ELLE RE A ER ana ANMÄHTGEREN, om! (de vilda djurens pathologi =. "WALLENGREN, nya Pyralider för Skandinaviens fauna ..................... == »Index specierum Noctuarum et Geometrarum in Scandi- KONNEN SR ARABIEN EEE HE EHE ERSER BONES SE NME STERTUND Areseberattelse 2 ne es PSN granar WREDE, EDL UND och LINDHAGEN, utlåtande om det metriska mått- och vigtsystemets införande vid jernvägstrafiken — om minsta qvadratmethoden AEDDERSTRDTSTESEberättelse nn NN er ÅNGSTRÖM, C. A., ref. GRÖNVALL, reseberättelse * Beurer ne N = ref. Qvist, om en hydraulisk luftpump............... ÅNGSTRÖM, J. mossor, samlade under Fregatten Eugenies jordomseg- ling SSekreteranensr arsbenättelsen ann ss ses se Sa Tesa Era a TR Herr Friherre DE GEER väljes till Praeses ller? NORDIN nedläsger/presidtume, ne JYPKIS LIE Med döden afgängne ledamöter: LAmMÉ, 1: 1; DUPIN, RANKINE, VON RITTINGER, 2: 1; HANSTEEN, Laanre, 5: 1; ScHEUTZ, 6: 1; MANDER- STRÖM, 7: 1; NÉLATON, 8: 1; BREDBERG, 10: 1, Invalde ledamöter: BERGSTRAND, KUMMER, CHASLES, 3: 2; TRESCA, ZEUNER, HIRN, 5: 2; DAHLANDER, RUBENSON, MARIGNAC, 9: 2; LINDGREN, 10: 3. Herr BERLIN, utses till Inspector för BERZELISKA stipendiet BE He Herr RUBENSON förordnas tills vidare till föreståndare för den meteoro- logıskanGentralanstalten a ne an Herr ForssmAan förordnas tills vidare till Amanuens vid den meteoro- loeıskaa@entealanstaltenntme pe N ee Instruktion fär. Statens meteorologiska Centralanstalt.......................- Nfhandlingar inlemnade af: Srät, 2: 1; S. LovÉn, 4: 1; EDLUND, 6:1: GyLDEn, 7: 1; Heer, THALÉN, ATTERBERG, 8: 1; Eısen, 9:2; Wis- KANDER, 10: 2. IBERADTISKANS Up E I Ue bene ANDINERBIER EINE ee TSE TNARSTED DSKAN St Sm et RASA SR SN Sus a Tea ÜHRNERSPEDTSKA anslagenÜORNAVISm)...... ee Sas 5 Belöningar: WALLMARKSKA : ÅNGSTRÖM, THEORELL, 9:2; LETTERSTEDT- SKA: SUNDEVALL, DALSJÖ, 2: 2; FERNERSKA: SCHULTZ, d: 2; RD BOMSKA: CLEVE, HÖGLUND, 3: 2; FLORMANSKA: Loväin, 3: Reseunderstöd: WITTROCK, ALMQVIST, LUNDELL, FALK, EISEn............ Uppmuntran för instrumentmakare: P. M. SÖRENSEN och G. SOBREIN Mieteorologiskandasbocken.... nA er Skänker till Aula enauene bibliothek: 1: 8, 2: 18; 3: a 4; 4: 54, 86. 103, 104; 5: 2; 6: 2, 10, 42, 45, 46; 7 2, 28; 8: 2, 49, 90, 91; 9: 2, 24, 53; An 3, A, SkänkeranllRiksmuSe um Se SE EA 3: 2. 4: 1. 5: 1. 9: N, 10: 1. 10: 1. 2:2. 10: 1. 8: 57. 6: 43. 8: 2. 1: 1. 8: 1. 8: 3. 2:1. 8: 1. 5 5 le 4: 37. 4: 2. 4: 2. 8: 2. 10: 2. 10: 2. 5: 2: 6: 2. 10: 3. 2:22. 3: 2. 4: 2. :8:1. 8: 91. 31, rad. 3 nedifr. står: 32 39 56 83 2 VT Rättelser och tillägg. SEE » 2 » » 18 uppifr. » 15 nedifr. » 20 uppifr. » 20 » » » armringar, läs: armringar frän Berberiet. Thornbergs,, » Tornbergs. genomborrad, » ogenomborrad. ritade s. k. qvistrutor, läs: ritade figurer, lik- nande s. k. qvistrutor. iteneris, läs: itineris. WALLENGREN, » WALLENGREN (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl., Bd. 2). BF Y IR (FR ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Arg. 30. 1873. Ja: Onsdagen den 8 Januari. Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot, Professoren och Ledamoten af Franska Institutet GABRIEL LAMÉ med döden afgått. Genom H. Exc. Statsministern för utrikes ärendena hade en begäran inkommit fran Kejs. Tyska Amiralitetet om med- delande af alla de meteorologiska, hydrografiska och hydrotek- niska iakttagelser, hvartill stormfloden den 12 och 13 November 1872 eifvit anledning vid Sveriges Östersjökuster, och beslöt Akademien med anledning häraf att ga i författning om in- samlande af.dylika iakttagelser. | Berättelser om utförda resor hade afoifvits: 1:0) af Auscul- tanten i K. Kommers-Kollegium EDWIN GRÖNVALL, hvilken i egenskap af Letterstedtsk stipendiat under åren 1871 och 1872 besökt Tyskland, Frankrike och England för studerande af Bes- semer-Siemenska stälberedningen; 2:0) af Akademie-Adjunkten T. R. THALÉN, som med understöd af Akademien sistlidne sommar anställt jordmagnetiska undersökningar inom landet; " 3:0) af Läroverkskollesan C. A. WESTERLUND, som med offent- ligt understöd gjort resor 1 Tyskland, Ungern och Italien för att studera dessa länders sötvattens-mollusker; samt 4:0) af Fil. Dr. HJ. STOLPE, som med offentligt understöd under sist- lidne sommar fortsatt sina arkeologiska och naturhistoriska un- dersökningar på Björkö i Mälaren. Hr S. LOvEÉN förelade en af Apothekaren HJALMARSON i Arecibo pa Porto: Rico till Akademiens ethnografiska samlingar lemnad dyrbar gafva af sex idoler af kopparblandadt silfver fran Peru, samt tretton föremal af sten, sasom vapen, hals- ringar m. m. fran Porto Rico; densamme förevisade tva af Dr. J. E. GRAY i London till Akademien skänkta dyrbara verk: »Illustrations of Indian Zoology», i tva volymer, samt »Tortoises, Terapins and Turtles, drawn from life by J. DE CARLE SOWERBY and E. LEAR.» ; Hr EDLUND redogjorde för innehallet af Hr THALENS ofvan- nämnda reseberättelse; densamme förevisade en af Telegraf- direktören NYSTRÖM konstruerad dubbel strömvändare för gal- vaniska motstandsbestämningar och redogjorde för uppfinnarens deröfver författade uppsats. * Hr ANDERSSON föredrog en uppsats af Akademiadjunkten F. ARESCHOUG: »Om Trapa natans, dess organisation, före- komst och historia.» * Hr GYLDÉN meddelade a författarens vägnar en uppsats: »Om Fayeska kometens stora störning ar 1841», af Professor A. MÖLLER. * Hr TORELL redogjorde för innehållet af dels en uppsats af Docenten P. HOLMSTRÖM med titel: »Öfversigt af bildningar från och efter istiden vid Klågerup i södra Skane»,* och dels en af honom sjelf författad uppsats: »Studier öfver istiden. 1. Om Skandinaviska inlandsisens utsträckning under isperioden.» " Sekreteraren meddelade a författarens, Studeranden A. STUXBERGS vägnar en uppsats: »Om mundelarnes byggnad hos Lithobius forficatus (Linne).» * :3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 1. Stockholm. Om Fayeska Kometens stora störning år 1841. Af AXEL MÖLLER. [Meddeladt den 5 Januari 1S75.] Kort efter det Fayes komet "blifvit upptäckt och sedan elementerna för dess rörelse blifvit approximativt kända, an- märktes det att densamma i slutet af ar 1840 eller början af 1841 kommit Jupiter sa nära, att denna planet genom sin attraktion på kometen kunnat i väsendtlig mån hafva förändrat dess bana. Säavidt mig är bekant, blefvo dock de störningar i kometens elementer, som voro en följd af denna Jupiters-närhet, aldrig beräknade; jag har derföre trott det vara af intresse att genomföra beräkningen af desamma, och tillåter mig härmed meddela de resultater, till hvilka detta arbete fört mig. Utgaende från följande elementsystem (se Öfversigten af K. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar för November 1872): 1843 Nov. 9,0. Berl. med. = uw NES MH Nr ja 88, A653 , o=2%0 4 1,36 A! 2% = 209 26 7, a ea, Al Afständ från 4 = 5,3319 Med zqu. | 1840,0 | beräknade jag kometens störningar från 1843 Nov. 9,0 till 1838 Dec. 25,0, och fördelade dervid räkningen i tre särskilda afdelningar. I den första afdelningen, hvilken omfattade tiden från 1843 Nov. 9,0 till 1841 Aug. 31,0, beräknade jag de stö- rande krafterna för planeterna Venus, Jorden, Mars, Jupiter och Saturnus för hvar 20:de dag; i de begge senare afdelningarne 4 MÖLLER, OM FAYESKA KOMETENS STORA STÖRNING ÅR 1841.: fästade jag deremot afseende endast vid det inflytande, som ut- öfvades af planeterna Jupiter och Saturnus, samt beräknade de störande krafterna från 1841 Aug. 31,0 till 1840 Juli 27,0 för hvar 10:de dag, men för den aterstaende tiden endast för hvar 20:de dag. Jag erhöll sålunda följande elementsystemer: 1841 Aug. 31,0. Berl. med. tid. u = 476" ,42209 Mi 2506 SARK I gy = 541011, 35 wo — 197 31 58, 48 9 = 212 11 36, u! Me = lo Ol Afstånd från 4 — 0,82088. 1840 Juli 27,0. Berl. med. tid. u = 413",21963° M = 202° 45' 24,22 = SD IG DN UV a = IR Mö DV a 2 = 217. 16 39, 56 Med. xqu. ;— 1316 35 18] 18400. \ Afständ från 2 = 0,93056. 1838 Dec. 250. Berl. med. tid. u = 467'',69226 M = 125° 56'29”,33 q = 32 26 37, 24 0 — 193 20 51, 94 Q — 217 18 12, | Med. zequ. | Afständ från 21 = 2,3305. samt fann, att det minsta afstandet emellan kometen och Jupiter inträffat den 5 Mars 1841 och varit = 0,63492. Subtraheras det sista elementet från det första, så er- hålles följande elementstörningar under tiden från 1838 Dec. 25,0 till 1843 Nov. 9,0: du= + 9",44251 AM = + 5°50' 12",66 49 = + 1 19 27, 15 dw= + 6 43 9, 42 NR =D An 505560: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:ol. 5 Oaktadt dessa störningar äro högst betydliga, hafva de dock icke förorsakat någon väsendtlig förändring i banans form; huf- vudsakligen hafva de åstadkommit en stark retrogradation af nodlinien, hvarvid likväl periheliets longitud endast obetydligt Da kometen således före dess Jupiter-närhet 1841 lika saväl som efter densamma rört sig i en eliptisk bana, i hvilken han vid vissa periheliipassager med lätthet kunnat iakttagas från jorden, ansag jag mig böra gå längre tillbaka i tiden och under- söka, huru länge banan nödvändigt till sin form och sitt läge måst vara så beskaffad; ty det förefaller föga sannolikt, att ko- meten, om han under det sista arhundradet rört sig i en från den nuvarande föga afvikande bana, icke skulle blifvit upp- täckt före 1843. För detta ändamal beräknade jag med det sist funna elementsystemet tiderna för dess genomgång genom den uppstigande noden under tvenne särskilda hypoteser, grun- dade pa den iakttagelsen, att medelrörelsen under de 30 åren från 1843 till 1873 varierat med högst 3”; jag fann dessa tider vara: Hypotes 1. u=466". Hypotes 2. u — 499". 1839 Maj 8,5. 1839 Maj 8,5. 1831 Sept. 26,4. 1831 Okt. 142. 1824 Febr. 14,3. 1824 Mars 20,8. 1S16 Juli 41. ° 1816 Aug. 26,5. Vid genomgangarne aren 1831 och 1824 stod Jupiter långt - från kometen; deremot hade begge vid genomgången 1816 nästan samma heliocentriska longitud. För att närmare bestämma af- stånden ; emellan kometen och Jupiter beräknade jag dels föl- jande koordinater för Jupiter, hänförda till medelequinoctium 1840,0: ' Ar 24 Y. DI 2% 1515 Dec. 16,0 — 4,9115 — 2,3578 + 0,1197. 1816 Jan. 25,0 — 4,7710 — 2,6122 + 0.1175. Mars 5,0 — 4,6284 -— 2,8591 + 0,1150. April 14,0 -— 4,4661 — 3,0975 + 0,1122. Maj 240 — 4,2907 — 9,3266 + 0,109. Juli 8,0 — 4,1027 — 3,5460 + 0,1056. och dels dessa koordinater för kometen: / 6 MÖLLER, OM FAYESKA KOMETENS STORA STÖRNING ÅR 1841. Kom. x. Kom. y. Kom. z. Q — 240°., 480868. 23934 —_ 0.2687. 8900 N SMED ae DA, Re) — 47835 — 2,6796 — 0,1804. Dr 00 —_. 4,7507. 4.5.2,8932 44.0.1357; ee) — 4,7058 — 3,0988 — 0,0907. 9240 — 46464 — 32962 — 0,0455. 9, 457), — 3,4850 0,0000. Da) — 44945 — 3,6649 + 0,0458. hvarefter jag, under antagande af tre särskilda epoker für ko- ınetens genomgång genom dess uppstigande nod, fann nedan- stående afständ emellan honom och Jupiter: 2% 1816,Ma210. TRESTON Ston 1815 Dec. 16,0 0’ — 0,422. 1816 Jan. 25,0 0,309 @. — 0,305 0,376. Mars 5,0 0,325 0,281 0,379. April 14,0 0,311 0,313 0,429. Maj 24,0 0,344 0,389 0,512. Juli 3,0 0,414 0,489. Kometen har saledes i början af ar 1816 närmat sig Jupiter till ett afstand, som i den antagna konstanta banan kan under- stiga 0,3, men som i den verkliga oskulerande banan kan blifva betydligt mindre; man kan derföre för det närvarande icke på- stå, att kometen varit synlig från jorden längre tid än sedan år 1816. Beräknar man de tider, vid hvilka kometen passerat sitt perihelium emellan 1816 och 1843, så finner man dessa vara: Hypotes 1. u=466". Hypotes 2. u=2469". 1836 April 26,1 1836 Maj 2,3. 1828 Sept. 13,9 1828 Okt. 7,9. 1821 Febr. 1,8 1821 Mars 15,6, » men da kometen endast vid de perihelii-passager, som inträffat under Oktober, November eller December manader, kan sägas hafva ett för dess upptäckande gynsamt läge, sa är det endast vid passagen 1828, som man kunnat vänta en dylik upptäckt. Ju mera likväl kometens sanna medelrörelse närmar sig fran hypotesen 2 till hypotesen 1, desto mera aftager sannolikheten af en upptäckt, och i hypotesen 1 har den redan helt och hallet upphört. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:ol. 7 Oaktadt det kunde vara af intresse att fortsätta beräk- ningen af kometens ställningar till ar 1816, anser jag likväl det härför erforderliga arbete vida öfverväga det resultat, som genom detsamma skulle kunna ernås. Ty da en retogradation af nodlinien måste hafva egt rum äfven vid den da inträffade Jupiters-närheten, sa finnes ingen förut observerad komet, med hvilken den Fayeska antagligen kan identifieras. Anmärknings- värd är endast den öfverensstämmelse, som eger rum mellan banplanens lägen för Fayes och Bielas kometer, och hvilken öfverensstämmelse före är 1816 måste hafva varit betydligt större än den är för det närvarande. Slutligen får jag tillägga, att den genom ofvanstaende räk- ningar bevisade Jupiters-närheten af år 1816 redan förut blif- vit hypotetiskt papekad af VALZ (Astronomische Nachrichten N:o 504). Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.‘ Från Svenska Akademien. Handlingar, D. 47. Från K. Norske Videnskabers Selskab i Throndhjem. Skrifter, Bd. 7: ı. Frän K. Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter: Naturv. Mathem. Afd. Bd. 9: 6-7. » Hist. & Philos. » Bol, Ale, QOversigt, 1871: 33 1872: Vv. ‘ Från Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. Videnskablige Meddelelser, 1871: 11—25. Register 1849—68. Frän Royal Society i London. Philosophical transactions, 1871: 2; 1872: 1. Proceedings, 1350— 133. Bist, 1871. Catalogue of scientific papers, Vol. 6. Correspondance concerning the great Melbourne telescope. Lond. = kteyzualer 41 la0% Astronomical and metrologiecal observations made ... at Green- wich, 1870. Results of the magnetical and meteorological observations ... 1870. Från RB. Astronomical Society i London. Memoirs, Vol. 39: 2. ß Från R. Geographical Society i London. Journal, Vol. 41. Proceedings, Vol. 16: 3-4. Classified catalogue of the library. Lond. 1871. S:o. Frän Observatory i Cape town. Results of astronomical observations, 1856. Från I Institut National Genevois i Geneve. Bulletin, N:o 36. Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Abhandlungen, 1871. | Monathsbericht, 1872: 1—7. (Forts. a sid. 46). 5) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. 1873. N:o 1. Stockholm. Öfversigt af bildningar fran och efter istiden vid Klägerup i Malmöhus län. Af L. HoLMSTRÖM. [Meddeladt den 8 Januari 1873.] Under de geologiskt-agronomiska undersökningar öfver egen- domen Klagerup, hvilka Prof. TORELL efter aftal med och på bekostnad af egaren, Hr Kammarherren C. A. TROLLE, upp- dragit at mig att utföra, har jag blifvit i tillfälle att studera den invecklade lagerföljden af de lösa jordlagren i en del af södra ' Skane!). Oaktadt detta arbete är-på langt när ej afslutadt, bör dock en kort framställning af de redan vunna resultaterna vara af intresse, särdeles som Herr A. NATHORSTS vigtiga iakt- tagelser ?) öfver de skånska sötvattenslerorna härigenom blifva ytterligare belysta. Da man från Lund närmar sig det 1!/, mil söderut belägna Klagerup, börjar trakten antaga ett helt olika skaplynne. De i mellersta Skåne förekommande jemna fälten af krosstens-lera öfverga här till en ganska kuperad mark. Större och mindre kullar omvexla med sjöar och torfmossar. Denna bildning fort- sätter at söder öfver Hyby, Torup och Svedala nedat Vestra Ahlstad, samt innefattar de ej obetydliga Yddinge-, Börringe- och Fjällfota-sjöarne. Egendomen Klagerup, som utgör unge- !) Stud. N. O. Horst har under en del af sommaren biträdt vid denna under- sökning. >?) ”Om några arktiska växtlemningar i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne”; Lunds Univ. Arskrift Tom. VII, 1870; samt ”Om arktiska växtlemningar i Skånes sötvattensbildningar”; Ofvers. af K. V. Akad:s Förh. 1872. 10 L. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP I SKÅNE. fär 1500 tld., genomflytes af tvänne tillflöden till Sege-a. Läg- sta punkten ligger ungefär 25 fot öfver hafvet och de högsta backarne i nejden uppga till 200 fots höjd. Ingenstädes visar sig fast berg i dagen. Men att det underliggande tillhör krit- formationen, i likhet med andra trakter vester om Romeleklint, är väl högst sannolikt och antydes äfven af den massa krit- och flint-stycken, som förekomma i de lösa jordlagren. De här uppträdande bildningarne kunna, sasom vanligt, in- delas 1 oskiktade och skiktade. A. Oskiktade bildningar. Dessa äro hufvudsakligen en undre blå och en öfre gul krosstens-lera samt några mera underordnade bildningar. Den blå kross-stensleran uppträder sällan i dagen, utan är merendels betäckt af andra aflagringar. Hufvudmassan utgöres dels af fint lerslam, dels af fin sand. Häri ligga inbäddade stenar och grus af en mängd olika bergarter, hvaribland silu- riska kalkstenar och skifferfragmenter äro ganska allmänna. Denna kross-stenslera synes hafva stor mäktighet. Vid Klåge- rups ladugård har jag borrat till 32 fots djup utan att finna dess botten. Vissa lager af denna lera äro mycket sandhaltiga och i så fall vattenförande samt gifva upphof till starka käll- språng. Möjligt är dock, att flera af de i denna trakt tal- rikt förekommande källorna hafva sitt ursprung från någon sjelt- ständig sandbildning under kross-stensleran. Sa synes förhål- landet vara i trakten af Brågarp emellan Lund och Klagerup, der man i nästan hvarje bondgård förstatt skaffa sig spring- brunnar genom att borra till tillräckligt (ända till 120 fots) djup. Efter uppgift på stället borrar man oafbrutet i ”grusig blalera” (blå kross-stenslera?) och, påträffar först ett mindre gruslager, som visserligen gifver vatten, men ej springkälla, samt derefter ett annat, från hvilket ögonblickligen en rik vat- tenstrale uppspringer. Omedelbart ofvanpa detta vattenförande . se .. .. je? I gruslager ligger en s. k. ”stenhall”, som är mycket svar att ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 11 oenomtränga. Denna ”hall” är väl ej annat än sand, som blif- vit sammansintrad af. kalk- eller jernhaltigt bindeämne. (Jfr. förf:s ”Takttagelser öfver istiden i södra Sverige”; Lunds Univ. Arsskrift, Tom III. p. 10). Den gula kross-stensleran, som är den radande jordarten vid Klägerup, hvilar dels omedelbart pa ofvan beskrifna kross- stenslera, dels pa andra bildningar. Färgen är ej alltid gul, utan skiftar från ljust gul till mörkt rödgul eller mörkgra. I förra fallet hyser den fragmenter af krita och flinta i mängd och är på grund deraf mycket kalkrik; i senare händelsen är den fattig på stenar och grus i allmänhet och gar under nam- net ”rölera” eller ”skogslera”, om den är mycket kalkfattig !). Blottad pa en mindre yta är den gula kross-stensleran ofta förvillande lik stenfri, i vatten afsatt lera, och man kan få leta igenom flera kubiktum af lermassan utan att paträffa ett grus- korn. På grund deraf är det mycket svårt att vid borrning med bestämdhet afgöra, om man har för sig moränbildning eller stenfri, skiktad lera. Iede flesta fall måste derföre skaktning användas för att få en större yta blottad. De tvänne ofvan beskrifna kross-stenslerorna äro hvarandra mycket olika ej blott till färg, utan äfven till innehåll. Den gula leran utmärker sig i allmänhet genom en större halt af lerslam och mindre mängd af stenar och grus än den blå. Härtill kommer äfven, att den förra synes hafva öfvervägande krit- och flint-grus, men den senare ett större antal siluriska stenfragmenter. Den gula kross- stensleran kan derföre ej anses säsom en blott fürgförändring af den blå leran, nämligen sa, att den gula färgen skulle hafva uppkommit genom en högre syrsättning af den sistnämnda lerans jernhalt, utan de tillhöra väsendtligt olika tider. Pa spridda ställen förekommer en mager, grusig kross-stens- lera och äfven typiskt kross-stensgrus. Denna bildning synes ') Att i geologiskt hänseende skilja emellan kross-stenslera och kross-stensmer- gel är ej riktigt, ty denna kross-stensbildning är på grund af sitt ursprung nästan alltid kalkrik och endast i de öfre lagren kalkfattig, möjligen genom regnvattnens och växtlighetens inflytande. _ 12 1. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP 1 SKÅNE. vara af underordnad betydelse samt är iakttagen skjuta under den gula kross-stensleran. 1) | 2 Förutom dessa kross-stensleror förekommer i trakten söder om Klägerup en helt olika kross-stensbildnine. Säsnart man kommit öfver Klagerups gräns in pa Hyby omräde, skulle man tro sig förflyttad till mellersta Sverige. Marken blir ännu mera kuperad än vid Klägerup. Höjderna utgöras af vanligt kross-- stensgrus, innehållande stora stenblock i mängd. Det är myc- ket sällsynt att bland detta grus finna nagon flinta. Deremot påträffas block af Romeleklints bergarter (t. ex. den vid Dörrod uppträdande hornblendeskiffern), samt af diabas, mandelsten och röd sandsten från Öfvedskloster. I sammanhang härmed vili jag omnämna, att på de jemnare fälten utbreder sig en sand- bildning, som man i mellersta Sverige väl ej skulle tveka att kalla mosand, äfvensom en rödgul skiktad lera, s. k. ”skogslera”, hvilken mycket liknar en gul skiktad lera vid Klagerup (se längre ned), men skiljer sig fran denna genom brist på kalk. ?) B. Skiktade bildningar. Innan jag öfvergar till en allmän beskrifning af de skik- tade jordarterna, vill jag framlägga några profiler från spridda ställen på egendomen, dels hemtade från mergel- och sand-täg- ter, dels vunna genom borrning och skaktning. ') Från detta Törhällande, som kanske är det vanligaste, gifvas dock undantag, t. ex. på det s. k. Uggleberget vid Klägerup, der den gula kross-stensleran ligger underst. Jag är derföre böjd för att anse dessa kross-stensbildniugar samtidiga. tå At dessa bildningar har jag endast hunnit egna en helt flyktig uppmärksam- het. Jag vill dock ej lemna oanmärkt, att vid genomborrning af den röd- gula leran fann Hr Horst ett kalkaktigt sandlager, som fullkomligt liknar den längre fram beskrifna grå sanden vid Klågerup. Härigenom är kanske en utgångspunkt gifven för bedömandet af lagerföljden. Min enskilda öfver- tygelse är, att de kalkfattiga bildningarne i Hybytrakten öfverlagra de kalk- rika vid Klågerup och att landtbrukaren har att söka mergel på djupet och i det inre af bankarne. Det skulle föra mig för långt att framlägga skäl ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 13. Profil 1. Straxt N. om Bomhuset vid Klagerups norra gräns. a 2. Gul skiktad lera med Pisidium pulchellum; b' 1’. Mörkgrön skiktad lera med Anodonta anatina och Pisidium pulchellum; b" 3. Hvarfvig bla lera med samma snäckor; e 1+ Grå sand. Anm. Tecknet + efter fottalet betyder, att motsvarande bild- ning sträcker sig till större djup än fottalet utvisar. Lagren b' och b” höra patagligen till samma bildning. b” består af omvexlande lager af fin plastisk lera och fin sand. Hvarje hvarfpar är 1”, hvaraf leran ?/; och sanden 1/3. c be- star af fin gråaktig sand, fullkomligt lika den i lagret b”. La- sren db, b” och « kunna derföre föras tillsammans, motsvarande den i det följande omnämnda blå sötvattensleran. Snäckorna äro utmärkt väl bibehållna, så att till och med epidermis finnes qvar på Anodonta. Pr. 2. Ön eller Öbacken på gränsen mot Torreberga. Denna plats, som finnes tydligen utmärkt på Topografiska corpsens kartblad ”Ystad”, ligger innesluten emellan tvänne tillflöden till Segeå. Tydligen har Ön bibehållit sitt namn från den tid den på alla sidor omgafs af det vattenfyllda bäcken, som nu finnes förvandladt i torfmosse. För närvarande är det en betesmark af omkring 30—40 tlds rymd och höjer sig platåformigt (20—30 fot efter ögonmatt) öfver de omgifvande mossarne. Ön är upp- bygd af horizontela lager af a brun sand, utan kalkhalt; b gul skiktad lera; c gra kalkrik sand; d bla skiktad lera, hvilken befunnits hvila pa bla kross- stenslera. Lagren a och b äro i det närmaste samtidiga, ty vid skakt- ning på norra sidan af Ön har det befunnits, att den gula leran kilar in uti sanden. Dock är sanden i allmänhet yngst. På vegetationen kan man skönja, hvar den gula leran går i dagen eller äfven der den finnes på högst 4 fots djup, ty på dessa 14 L. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP 1 SKÅNE. ställen växa Cirsium acaule och Cynosurus cristatus ymnigt. Det är tydligt, att Ön är en enstaka qvarlefva af en vidt ut- bredd bildning, i det att de ofvannämnda skiktade bildningarne en gang sträckt sig öfver hela den omgifvande slätten. I sjelfva verket aterfinnas de flerestädes på yttre gränserna af mossen, sasom vid Bomhuset (se Pr. 1) och Torreberga (Pr. 8). Pr. 3. I Bomhusängen emellan Bomhuset och Ön: är torf; b 2 gul stenfri lera; ce 2' grå, kalkrik sand; d 1 bla, stenfri lera; e I' + fin sand. Pr. 4 Fran samma äng: a 2 MOR b 2' gul, stenfri lera; ce I strid, kalkhaltig gra grus; d 3 + bla, stenfri lera. Pr. 5. I närheten af föregaende: 4 3 brun sand, utan kalk; o b 4 + strid, kalkhaltig gra grus. Pr. 6. I en sandtägt vid Bomhuset: a. Det blottade utgöres af skiktad sand och grus samt skiktad sandhaltig lera. "ob. Derunder är genom borrning påvisadt ett mäktigt lager af grå, kalkhaltig, strid grus. Pr. 7. 600 fot söder om föregående finner man i en mergelgraf: a I sandhaltig, skiktad lera; b 5° + grå, kalkhaltig sand. Pr. S. Torreberga tegelbruk. Här arbetar man i en hvarfvig lera med tunna sandskikten. Tvenne etager kunna urskiljas: a en öfre, ljusgråa eller ljusgul, och b en undre, blå lera. I den sistnämnde har man funnit kalkbitar (brunkol?) och ett stort stycke bernsten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 15 Pr. 9. VWVinninge !) Y, mil S.V. om Torreberga. Genom utgräfning af en backe vid ladugarden har denna profil blifvit blottad. a 2' stenblandad lera, i hvilken cen tydlig skiktning kan urskiljas: b 4--5' kross stenslera: c 5’ gul skiktad lera med sötvattens- snäckor; da 3'+ grå, kalkhaltig sand. Om uppkomsten af lagret a vill jag yttra mig längre fram. b är typisk kross-stenslera med större och mindre refflade block. De öfre lagren af c synas vara svagt rubbade och skiktningen något otydlig. Såväl i dessa som längre ned i den vackert skiktade leran påträffas väl bibehallna skal af Pisidium pul- chellum (och obtrusale?), Limnea lagotis samt skadade. exem- plar af en större Limn&a, troligen ovata. ?) Genom sammanställning af dessa profiler (N:is 1—-9) fram- sar, att lagren 2a, 5a och 6 a (delvis) äro identiska; likaledes 1 a, 2b, 35, 4b, 6 a (delvis) Ta, Sa och 9c; vidare 2c, 3e, 4e, 5b, 7b och 9d; samt slutligen 1 b'b”e, 2d, 3 de, 4d och 8b. Lagerföljden uppifrån nedåt blir således: kross-stenslera (gul); brun sand utan kalkhalt; gul sötvattenslera; grå sand och grus, kalkhaltigt; bla sötvattenslera; bla kross-stenslera. !') För flere vigtiga upplysningar står jag i förbindelse till innehafvaren af denna gård, Hr P. Skytte. som eger öppen blick för traktens geologiska byggnad. >) Sedan ofvanstående redan var skrifvet, har Prof. TORELL i samma lera på- träffat blad af Dryas octopetala. 16 L. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP I SKÅNE. Da jag ännu ej gjort någon grundlig undersökning af dessa skiktade jordarter hvar för sig, måste jag inskränka min be- skrifning till några allmänna anmärkningar. Den blå sötvattensleran är ofta hvarfvig af omvexlande lager af fin lera och fin gråaktig sand. Den grå sanden har i fuktigt tillstand blåaktig färg. Ofta öfvergår sanden i stridt grus, hvilket i öfverraskande grad lik- nar det grus, som fås genom slamning af blå kross-stenslera. Pa grund häraf föranledes jag att tro, att den grå sanden och oruset är en slamprodukt eller ursköljning af den bla kross- stensleran, hvilken a andra sidan lemnat det finaste materialet till bildning af den blå sötvattensleran. Såväl sanden som oruset består af qvarts, fältspat samt fragmenter af siluriska bergarter och krita. Den gula sötvattensleran är äfven ofta hvarfvig, sasom vid Torreberga. Stundom blir sanden öfvervägande, t. ex. i sand- och mergelgrafvarne söder om Bomhuset, (Profilerna 6 och 7). Det är ofvan antydt, att den bruna sanden är nära samtidig med denna gula lera. Den är i allmänhet mycket kalkfattig och skiljer sig derigenom fran nästan alla andra bildningar vid Klägerup. Den kross-stenslera, som öfverlagrar den gula skiktade leran vid Vinninge, är efter allt utseende samtidig med den gula kross-stensleran vid Klagerup. Med säkerhet kan jag ej påvisa en liknande öfverlagring inom denna egendoms område, men en flyktig rekognoscering inom en del deraf, som ännu ej varit föremål för grundlig undersökning, låter mig förmoda, att den gula kross-stensleran flerestädes öfverlagrar sötvattenslera af samma färg. Ett säkrare bevis härför finner jag dock i den omständigheten, att den gula kross-stensleran (t. ex. i sydöstra delen af egendomen) ofta är sa fattig pa sten och grus och dess hufvudmassa sa lik den skiktade stenfria leran, att det vid borrning är nästan omöjligt att skilja dem at. Häraf slutar jag, att inlandsisen en gång skjutit fram öfver den gula skik- tade leran och ur denna hemtat det hufvudsakliga materialet ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o. I. 17 till den gula kross-stensleran, som således är yngre. Den förra förekommer ofta på höjder och under sådana förhållanden, att en storartad denudation måste hafva försiggått, innan marken fick sitt nuvarande utseende. Äfven NATHORST fäster upp- märksamhet derpa, att den gula skiktade leran ej kan vara af- satt under närvarande relief-förhållanden. Det ligger nära till hands att antaga, att denna förändring skett genom inlands- isens inverkan. Hr NATHORST har uti sitt intressanta arbete ”Om arktiska växtlemningar” etc. uttalat såsom sin bestämda öfvertygelse, att den gula skiktade leran vid Thorsjö m. fl. ställen är äldre än de i dagen liggande kross-stensbildningarne, oaktadt han ej sett någon öfverlagring. Att döma af den beskrifning NATHORST bifogar från Thorsjö !) synas mig emellertid de öfversta lagren. (7—8 fot mäktiga) vara en verklig kross-stensbildning och mot- svara lagret b vid Vinninge. Att de nedre lagren utgöra mot- svarighet till den gamla skiktade leran vid Klagerup, är otvifvel- aktigt. Lagerföljden i öfrigt är öfverensstämmande. NATHORST talar nämligen om, att den gula leran öfvergår till blågrå. Lika- ledes vid Skifvarp, der NATHORST visserligen ej funnit orga- niska lemningar, men sett en blå lera (och straxt bredvid en gul) öfverlagrad af en 16 fot mäktig moränmassa. Med stöd af hvad ofvan är anfördt bör det kunna anses bevisadt, att såväl den gula som den blå skiktade leran med inneliggande organiska lemningar ligger emellan tvänne kross- stensleror — en öfre gul och en undre blå. Men att med NATHORST på grund häraf benämna dem interglaciala leror är kanske mindre välbetänkt, då HEER, som förut användt be- nämningen ”interglaciala bildningar”, dermed förstår sadane, som aflagrats, visserligen emellan tvänne glaciala epoker, men ') På sid. 135 yttras: ”Den afviker så till vida från den på de öfriga ställena förekommande leran, som dess öfre lager äro starkt grusblandade af dels skarpkantade, dels rundade stycken af quarts, granit ete....... af ända till ett hufvuds storlek.” Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 1. 2 18 L. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP I SKÅNE. under ett geologiskt tidskifte af stor utsträckning och med ett klimat, som nära öfverensstämmer med det närvarande, da der- emot de skånska sötvattenslerorna med sina arktiska växtlem- ningar antyda ett fortfarande kallt klimat, dock med glaciererna i tillfälligt aftagande. De bildningar, som innehålla sadane polarformer, som Dryas octopetala och Salix polaris, kunna svar- ligen jemföras med "die Schieferkohlen von Utznach.” Jag före- slår derföre, att kalla ifragavarande aflagringar glaciala söt- vattensleror. Att kross-stensbildningar flerestädes i Skåne betäcka skiktade ler- och sandlager, insags först af. Prof. TORELL, som ansåg dessa lager motsvara tyskarnes Diluvialthon och Diluvialsand och således vara äldre än den skånska kross-stensleran. ÖRSTED hade redan 1844 !) lemnat en profil fran Glumslöf, hvari Prof. TORELL fann ett stöd för sin åsigt, som vidare bekräftades genom egna under- sökningar vid saväl detta ställe som flera andra på begge sidor af Öresund. I maj 1867 var jag Prof. TORELL följaktig på en excursion, da vi vid Hillesborg norr om Landskrona sago en i detta hänseende mycket upplysande profil. En skiktad lera finnes der öfverlagrad af en väldig kross-stensmassa, som hoppressat och ”tillskrynklat” leran pa det märkligaste sätt. ?) År 1869 iakttog jag kross-stenslerans öfverlagring öfver skiktad sandhaltig lera vid Farabäck (fig. 2) och öfver skiktad sand med kalkbitar vid Nordanå (fig. 3), båda ställena belägna vid Sege-a. a = kolränder, bestående af brunkolsbitar och sand. 1) A. S. ÖRsTED: ”De regionibus marinis freti Öresund.” Haunia 1844. 2) ÖrsTED yttrar härom: Notandsae vero sunt flexurse multse stratorum argillae glauce, qve stratis flexis (blomkaalagtigt böiede) prope Veile oppidum a Forchhammero detectis omnino respondent. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 19 På förra stället äro lerlagren tvärt afskurna af kross- stensleran. Bildningarne vid Nordanå äro beskrifna af NA- THORST. I) Åfven vid Rörum i östra Skåne är kross-stenslera funnen öfverlagra en skiktad sandbildning (fig. 5). Denna iakttagelse gjordes likaledes år 1869 under en resa tillsammans med Prof. TORELL. Jag öfvergår nu till öfriga skik- tade bildningar vid Klägerup. Pr. 10. Söder om Tejarps mosse vidtager en höjdsträck- ning, som på norra afsluttningen består af skiktad sand och grus. Här har jag påträffat Pisidium pulchellum och en liten Valvata. Sandens plats i förhållande till andra aflagringar är mig ännu obekant. Att döma af nivåförhållandena synes den vara samtidig med den gula glaciala sötvattensleran och den bruna sanden. Pr. 11. Qvarnbacken vid Klågerup, den högsta punkten pa egendomen, bestar af väldiga sandaflagringar, om hvilka jag ej har mig annat bekant än att de öfverlagras af den gula LENE "NATHORST antager ‘(se sid. 127), att sötvattensleran vid Nordanå tegel- bruk är yngre än de i qvarnbacken uppträdande sandbildningarne och att kolfragmenterna i leran blifvit ursköljde ur sanden. Att döma af lagrings- förhållanden synes mig deremot sanden hvila på denna lera och jag styrkes i denna förmodan af följande iakttagelse. På toppen af qvarnbacken, vid hvars fot den glaciala sötvattensleran finnes blottad, ligger omedelbart på sanden en 2—3 fot mäktig kross-stenslera. (Profilen, som är framställd i fig. 3, är ej hemtad härifrån utan från en liten kulle utmed vägen mot Burlöf). I denna kross-stensbildning fann jag ett litet stycke skiktad lera af ungefär ett äpples storlek (fig. 4) och af samma slag, syntes det, som sötvattensleran vid kullens fot. Detta lilla stycke, som stod rätt upp i kross-stensleran, kan ej ha blifvit afsatt ur vatten på stället, utan måste af isen hafva blifvit ditfördt från en redan färdigbildad skiktad lera på samma gång som den öfriga moränmassan. Den glaciala sötvattens- leran skulle således vara äldre än sanden och kross-stens- Fig. 4. leran. Det medgifves, att sistnämnda bevis kan synas svagt, men denna åsigt om lagerföljden vid Nordanå stämmer väl öfverens med förhållandet vid Vinninge och Klågerup, hvilka ställen äfvenledes ligga i Sege-å-dalen och dess förgreningar. ) 20 L. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP I SKÅNE. kross-stensleran. Flerestädes på höjderna i närheten af Qvarn- backen har jag iakttagit en hvit sand, som är starkt uppblandad med kantiga stenar, liggande utan ordning i massan. Denna bildning, som jag vill kalla kross-stenssand, är säkerligen en verklig moränbildning, uppkommen genom glacierens inverkan på förut befintliga sandaflagringar. Vid Klågerups tegelbruk äro de geologiska förhållandena ganska invecklade. Lera till tegel hemtas från tvänne platser, näml. dels söder om tegelbruket i en liten mosse, dels österut i en dalsänka. Pr. 12. Pa förra stället finnes en fin blå sötvattenslera med Cyclas, Pisidium och blad af Betula nana enligt NATHORST. Denna lera är möjligen identisk med den glaciala blå sötvattens- leran. Vädstäende profil (fig. 6), som är vunnen genom skakt- ning i östra kanten af massan, upplyser intet om lerans läge i förhållande till den öfre kross-stensleran, som är nära samtidig med den vanliga gula kross-stensleran. Fig. 6. a tort. b grusig, mager kross-stenslera. c blå sötvattenslera. d bla kross-stenslera. Pr. 13. I den öster om tegelbruket befintliga lertägten är öfverst en mörk, skiktad lera, som nedåt öfvergar i gul lera. På 9 fots djup vidtager en blå lera, som genomgicks med "borret 11 fot. Denna lera är möjligen identisk med den i pro- filen 12 beskrifna skiktade sötvattensleran. Pr. 14. I kanten af samma lertägt erhölls genom skakt- ning denna profil (fig. 7). a sötvattenslera af samma slag som den öfversta i pr. 18. b ett fotstjockt lager sand. c gul kross-stenslera. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 21 Pr. 15. I de små höjder, som omgifva lertägten, ligger öfverst en gul skiktad lera med Pisidium pulchellum och en stor Limn&ea samt talrika små kalkkonkretioner, hvilka äfven finnas i de öfre lerlagren i lertägten, och derunder gul kross- stenslera. Dessa båda profiler visa, att det finnes vid Klåge- rup en gul skiktad sötvattenslera, som är yngre än den gula kross-stensleran. Pr. 16. Vid östra gafveln af torkladan finnes öfverallt 4 fot gul, något grusig kross-stenslera och’ derunder 4 fot gul, fet lera samt underst en blå lera. Dessa tvänne sistnämnda leror äro troligen kross-stensleror. Dock har slamning af borr- profven endast kunnat påvisa en mycket ringa halt af grus och små stenskärfvor. I det stora dike, som finnes vester om tegelbruket, har skaktning och borrning pavisat följande bildningar. Pr. 17. a 4' svämlera med Pisidium pulchellum och Val- vata piscinalis. b 3 torf och gyttja. e 2 sand. d 2 blå kross-stenslera Pr. 18. a 3 svämlera Gas. !7.) b T torf. e 1’ snäckeyttja. d 1' bla stenfri lera. e I'+ bla kross-stenslera. Denna unga svämlera (a) är mycket lokal och har en ringa utbredning. Materialet till densamma synes härstamma fran den bla sötvattensleran söder om tegelbruket. På grund af ofvanstäende iakttagelser skulle lagerföljden af de yngre aflagringarne blifva denna: a svämlera, nutida. b torf och gyttja. c gulaktig sötvattenslera. d gul kross-stenslera. 22 1. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP I SKÅNE. Den gulaktiga sötvattensleran e (se pr. 13, 14 och 15) far e) förvexlas med den gula glaciala sötvattensleran och bör hän- föras till postglaciala bildningar i likhet med alla aflagringar, som äro yngre än den sista moränbildningen d. v. s. den gula kross-stensleran. Hela lagerserien finna vi saledes vara följande: A. Postglaciala bildningar. a nutida svänmlera. b torf och gyttja. : e gulaktig (”postglacial”, gul) sötvattenslera. B. Glaciala bildningar. d gul kross-stenslera (varieteter: mager, grusig kross-stens- lera och kross-stenssand.) Ka sand och glacial gul sötvattenslera. a J g glacial bla sötvattenslera. gråa kalkhaltig sand. h bla kross-stenslera. Blå kross-stenslera bildar således underlaget för det hela. Derunder anser Prof. TORELL ligga en mäktig sandbildning, motsvarande norra Tysklands Diluvialsand, och finner ett bevis härför i den ofvan beskrifna lagerföljden vid Brågarp. !) Någon identifiering af dessa lager med de qvartära bildnin- garne 1 mellersta Sverige kan naturligtvis ej ifrågasättas. Sna- räre maste man söka motsvarigheterna i norra Tysklands lösa aflagringar. Det torde dock vara förtidigt att göra en dylik parallelisering, innan de skånska bildningarne blifvit undersökta i större utsträckning. Jag vill för denna gång inskränka mig till en jemförelse med några lösa lager i andra trakter af pro- vinsen. ') ”Utlåtande öfver förslag till fortsatta arbeten för vinnande af ökad vatten- tillgång för Lazarettet i Lund”, af O. TORELL och E. W. OLBERS i Mars 1867. Se ”Förslag till vattenledning i Lund”, p. 104. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 23 I Vombs-dalen, som genom Keflinge å-dalen utmynnar i Öresund, utbreder sig en mäktig sandbildning. Uti.(?) denna ligger en lera, !) som visar en pataglig likhet med de glaciala sötvattenslerorna vid Torreberga (se pr. 8). I fortsättningen af Vombs-dalen vid Getinge finnas lemningar efter en väldig sand-. aflagring, som sträckt sig en gång tvärt öfver den nuvarande dalen. Deröfver finner man ett 2—3 fots lager af fin ljusgul, hvarfvig lera och omedelbart på denna en 6 fot mäktig kross- stenslera, hvilkens nedersta lager tyckas hafva blifvit bildade på bekostnad af den hvarfviga leran. Häraf slutar jag, att sand- och ler-aflagringarne i Vombsdalen äro samtidiga med de glaciala sötvattenslerorna vid Klågerup. Den fina hvarfviga leran vid Getinge har dessutom en förvanande yttre likhet med den gula leran vid Torreberga och äfven med en vid Vismarlöfs tegelbruk i närheten af Klågerup uppträdande lera. Att san- den 1 sjelfva Vombsdalen är äldre än inlandsisens sista utbred- ning i dessa trakter bevisas dessutom af följande. «I de stora ängarne i Vombs socken ligger en nagot långsträckt skogsbacke, kallad Senhult. Den utgöres af lerhaltigt kross-stensgrus. Ge- nom borrning 1 dess utkant har jag funnit, att detta grus hvilar direkte pa de i trakten vanliga sandbildningarne ?) och att backen’ följaktligen är en enstaka moränmassa, qvarlemnad af inlands- isen vid dennas afsmältning. Om ler- och sand-aflagringarne i Vombsdalen kunna iden- tifieras med de äldre skiktade bildningarne vid Klagerup, sa ligger det nära till hands- att sluta till detsamma om de mäk- tiga sandhaltiga lerorna i östra Skåne (se fig. 5). Likaledes torde det blott behöfvas några fynd af sötvattenssnäckor i de skiktade lerorna pa Skånes vestkust, såsom vid Lomma, för !) Se ”Iakttagelser öfver istiden: södra Sverige”, Lunds Univ. Arsskrift, Tom. 3, pag. 10. ?) Dessa äro efter regeln fullkomligt kalkfattiga, men på Vombs Nygårds om- råde har jag dock iakttagit ett några hundra fot bredt bälte af kalkhaltig sand, delvis öfverlagrad af jernhaltig sand. Huru denna kalkrika sandaflag- ring bildats midt inne i den kalkfattiga sanden, är ej lätt att förklara. Kalkhalten beror på närvaron af små fragmenter af silurisk kalksten. 24 IL. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP I SKÅNE. att med tenilig visshet bestämma, att vi äfven här befinna oss på samma geologiska niva. !) Pa sid. 5 af mitt ofvan citerade arbete (Takttagelser öfver istiden etc.) har jag beskrifvit 2:ne bäddar i den vid Lund uppträdande kross-stensleran, en öfre gul och en undre bla. Samina förhållande återfinnes flerestädes i Skåne, Danmark och norra Tyskland. FORCHHAMMER ansag, att den gula kross- stensleran är blott en färgförändring af den blå (eller grå). Att så ej är förhållandet, har jag ofvan sökt visa. Dessa leror till- höra bestämdt olika tider. e Slutligen vill jag omnämna ett par egendomliga bildningar i södra Skåne. Vid Åkarps station, der den af NATHORST förut beskrifna sötvattensleran uppträder, befinnes denna delvis betäckt af ett: 1—3 fots lager af lera, som är uppblandad med grus och kan- tiga stenar samt väl bibehållna sötvattenssnäckor i mängd, sa- som Pisidium pulchellum, Spherium corneum, mammillaneum och en tredje art, samt Limnza lagotis, truncatula och palustris var. fusca. I fall snäckorna ej funnos, skulle man ej tveka att hänföra denna lera till kross-stensbildningarne. Sasom nu för- hällandet är, måste den anses hafva uppkommit 1 sött vatten i omedelbar närhet till en glacier, hvarvid stenar och grus blifvit ditförda af flytande isstycken. Jfr. A. E. NORDENSKIÖLD: ”Redogörelse för en expedition till Grönland 1870”, pag. 37— 38, samt A. NATHORST: Om arktiska växtlemningar ete., pag. 138. En annan bildning, som jag tillsammans med Prof. TORELL iakttagit vid Brågarp, ®/, mil söder om Lund, är mera svår att tyda. Den var blottad i en mergeltägt och visade detta ut- seende (fig. 8). Öfverst ligger ett 2 fots lager af otydligt skik- tad lera och derunder finner man en 7 fot mäktig aflagring, bestaende af tumstjocka, skiktade och stenfria lerlager i vexling med 3—20 tums mäktiga bäddar af grus- och stenblandad lera, som fullkomligt liknar vanlig kross-stenslera. Likformigheten i !) Den s. k. cementleran vid Lomma uppgifves hvila på en blå lera, som är full af kalkstensfragmenter (månne blå kross-stenslera?) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 1. 25 lagervexlingen och de skiktade lerlagrens orubbade läge för- bjuder naturligtvis att tänka på moränbildning. Sedt på något Fig. 8. [ Daun er = ° OM fs AON ze [2] u g 2.0 2 3 Gi de 22 en & . 2 a n Nn x n . ERE 0.95 9 = z 3 TORRE S - = 3200 afstånd gifver hela aflagringen det intryck, att den måste vara afsatt i stillastående vatten. Men då den homogent blandade massan af lera, grus och sten ej kan vara ditförd af rinnande vatten, hvilket naturligtvis borde hafva sorterat materialet efter olika storlek och vigt, så måste, föreställer jag mig, flytande isstycken, d. v. s. afsöndrade delar af en glacier, hafva varit verksamma vid transporten deraf. Att fertalet af stenarne, hvilka sällan öfverstiga en knytnäfves storlek, äro refflade, mot- strider ej denna uppfattning. De fina skiktade lerlagren an- tyda mellantider af isfritt vatten. Åfven denna bildning vid Brågarp skulle således vara en produkt af s. k. kalfningar. Jfr. ofvan citerade arbete af NORDENSKJÖLD. Det öfversta lagret vid Vinninge (se fig. I a) erinrar mycket om denna Brägarpslera och har säkerligen samma ursprung. Snäckbestämningarne äro till stor del af Dr. C. A. WESTER- LUND. Ånnu har jag ej hunnit genomse alla samlingarne, men af det ofvan anförda framgår, att Pisidium pulchellum JEN. förekommer allmänt i såväl äldre som yngre bildningar och att i de förra påträffas likaledes exemplar af Anodonta anatina f. rostrata, Pisidium obtusale PFEIFF, P. Henslowianum JEN., Limn&a lagotis SCHR. och ovata DRP(?). Planorbis finnes först 20 L. HOLMSTRÖM, QVARTÄRA BILDNINGAR VID KLÄGERUP I SKÅNE. da man kommer upp i torfven. I den yngsta svämleran äro Pisidium pulchellum JEN. och Valvata’ piscinalis FER. mycket talrika. At växtlemningarne har jag ej haft tid egna synnerlig uppmärksamhet. | Huruvida dessa mollusker och de af NATHORST pavisade arktiska växterna kunnat qvarhalla sig i Skåne från tiden före inlandsisens första utbredning i norra Europa, eller om de följt isen i ”hack och häl” vid dess pabörjade afsmältning och första tillbakaträdande samt sedermera fortlefvat i landet äfven vid enskilda glacierers mera tillfälliga framryckande — denna fraga lär väl ännu ej vara mogen för en tillfredsställande lösning. Det torde dock fa papekas, att den kross-stensbildning, som sanno- likt bildar grunden för alla kända lösa aflagringar i södra Skåne, nämligen den blå kross-stensleran, är af den utsträckning och mäktighet, att den tyder pa tillvaron af en forntida, väldig och hela landet betäckande inlandsis, jemförlig med den grönländska. Åfven andra skäl tala härför. Nog af — inlandsisen synes en gang hafva haft den utsträckning, att den bör hafva förstört allt högre organiskt lif. För egen del är jag derföre af den ” asigt, att de djur och växter, af hvilka man finner qvarlefvor i den gula och bla glaciala sötvattensleran, hafva invandrat söderifran efter isens pabörjade afsmältning och att sedermera en och annan mindre glacier skjutit fram pa nytt och öfver- skridit de nedanför iskanten bildade sötvattenslerorna, utan att betäcka landet i dess helhet. Vid tydningen af dessa fragor bör man för öfrigt ej lemna ur sigte, att pa denna breddgrad har glacieren skjutit langt ned om snögränsen och att säledes de af isen ej betäckta trakterna maste hafva haft ett relativt rätt blidt klimat äfven vid foten af glacieren. 27 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 4. t Stockholm. Beskrifning öfver en Dubbelomkastare, för direkt upp- mätning af motstånd uti vätskor och fuktiga ledare. AT ©. A} NYSTRöm. [Meddeladt den 8 Januari 1873.] Den direkta uppmätningen af motstand uti vätskor och fuktiga ledare, vare sig att den skolat verkställäs med diffe- rentialinstrument eller medelst substitutionsmetoden, har väsent- ligen försvarats till följd af den för mätningen använda ström- mens elektrolytiska verkan a ifragavarande slags ledare. Ä elektroderna, medelst hvilka strömmen föres in uti och ut ur ledaren, utfällas nemligen gaser och andra ämnen, hvilka dels astadkomma polarisation dels förändra motstandet mellan elektro- derna. Polarisationen utöfvar å mätningsresultatet ett inflytande, som svarligen kan till siffran bestämmas; lika litet kan .det ge- nom utfällningar förorsakade extra motstandet bestämmas eller franskiljas. "Till och med när motståndet i ett batteri skall bestämmas pa grund af 2:ne särskilda, med kända olika yttre motstånd, amstälda uppmätningar af strömstyrkan, kunna oreda och osäker- het uppkomma till följd af polarisationen, hvilken kan vid de båda mätningarne uppträda med olika styrka, hvilket åter ver- kar detsamma, som om den elektromotoriska kraften vore olika. Genom att vid den direkta mätningen använda dubbel- omkastaren asyftas dels att få strömmen, der den passerar ge- nom ledaren, oupphörligen och så skyndsamt till sin riktning omkastad, att, medan strömmen innehar en viss riktning, någon utfällning & elektroderna knapt hinner komma till stånd, innan 28 C.A.NYSTRÖM, BESKRIFNING ÖFVER EN DUBBELOMKASTARE. denstmma, atminstone till sin verkan, förekommes genom en ny utfällning, avägabragd medelst strömomkastningen, af be- skaffenhet att neutralisera den förra utfällningens verkan; dels att, om icke desto mindre en polarisation a elektroderna skulle uppkomma, sa hastigt omkasta polarisationsströmmen, der den passerar lindningarne uti mätinstrumentet, att den aldrig hinner öfvervinna magnetnålens tröghet, och att den följaktligen, ge- nom sina till riktningen omvexlande stötar a nalen, upphäfver sin egen verkan på denna, när hon innehar sitt naturliga jemn- vistsläge. Riktningen af nalens utslag uti en differentialgalvanometer, innan kompensationen blifvit fullbordad, betingas dels af den använda strömmens riktning, dels af med hvilkendera lednings- grenen den ena eller den andra galvanometerlindningen är i för- bindelse. Om nalens nordända gifver ett utslag at öster, när strömmen har en viss riktning och galvanometerlindningen « är i förbindelse med den ledwingsgren, som har det större mot- standet, sa gifver nordändan utslag at vester, vare sig att ström- mens riktning omkastas eller att lindningen &« sättes i förening med den ledningsgren, som har det mindre motstandet. Men inträffa dessa förändringar pa en gang, sa gifver nalens nord- ända fortfarande utslag åt öster, sa länge ınotstandet i en och samma ledningsgren fortfar att vara större; först när förhållan- det mellan motstanden i de båda ledningsgrenarne blifvit om- vändt, gifver nalen utslag at motsatt hall; och ej förr, än när motstanden i båda grenarne blifvit sinsemellan lika, intager na- len sitt naturliga jemnvigtsläge. Den dubbla omkastning, som nu sednast blifvit berörd, hindrar sålunda icke kompenserandet; vore deremot endast strömmens riktning eller också endast för- bindelsen mellan galvanometerlindningarne och de båda lednings- srenarne föremal för omkastning, skulle nalen kunna stanna pa 0°, ehvad motständen i de båda ledningsgrenarne vore sinsemel- lan lika eller icke. De samtidiga omkastningar, som medelst ifragavarande in- strument skola verkställas, äro sålunda trenne, nemligen af ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 29 hufvudströmmens riktning, af förbindelsen mellan differential- galvanometerlindningarne och de båda ledningsgrenarne samt af polarisationsströmmens riktning. Om instrumentet inrättas för de tvenne först nämnda omkastningarne, kommer den tredje till stånd till följd af det sätt, på hvilket instrumentet, när det skall användas, insättes uti de dervid förekommande ledningarne. Dubbelomkastaren består af tvenne, från hvarandra isolerade, sinsemellan lika inrättade enkla omkastare, anbrasta pa hvar sin sida af ett trähjul, som me- delst en vef kan vridas omkring sin axel. Af dessa enkla omkastare är den ena till ideen framstäld a vidstaende teckning. Den bestar hufvudsakligen af tvenne ringformiga koncentriska metall- skifvor, den, ena placerad innanför den andra. Badas medel- punkt är belägen pa kärnlinien i hjulets' axel. Å inre sidan af den yttre skifvan och å yttre sidan af den inre äro anbragta med hvarandra omvexlande utsprång och urskärningar; och äro skifvorna till sitt läge sa afpassade mot hvarandra, att hvarje utsprång a den ena skifvan faller midt uti en urskärning a den andra. Till hvardera omkastaren höra 4 stående fjedrar «a,b, c och d. När hjulet vrides ikring släpar fjedern a städse mot den yttre messingsringen, fjedern b släpar omvexlande mot utsprang a den yttre och å den inre ringen, fjedern © släpar städse mot den inre ringen, och fjedern d släpar mot utsprang a den inre ringen, när b släpar mot utspräng a den yttre, men mot ut- sprang a den yttre ringen, när b släpar mot utsprång a den inre. Under hjulets kringvridning befinner sig alltså a i ledande förbindelse med b, när e är i förbindelse med d; samt a i för- bindelse med d, när b är i förbindelse med e. De motsvarande, till den a hjulets andra sida anbragta enkla omkastaren hörande. kontaktfjedrarne ma betecknas med a',b',c' och d. De tvenne > 30 c€.A. NYSTRÖM, BESKRIFNING ÖFVER EN DUBBELOMKASTARE. kombinationer, instrumentet samtidigt gifver med hvardera ström- ledaren, äro således: i den ena ställningen: a i förening med b och e i förening med d; ad» » DTD ES » SG i den andra ställningen: a 1 förening med d och b i förening med ec; ji I SL u - aAa >» » » d » b » » » (250 Huru instrumentet förbindes med den ledare, hvars motstånd skall direkt upp- mätas, samt med batteriet, en differential- galvanometer och en reostat, synes af vid- = dé stående teckning. När omkastnings-instru- = mentet innehar den första ställningen, in- + går den positiva strömmen vid differential- = galvanometerns greningskontakt, reostatens» = lednineseren är da i förbindelse med «- lindningen (det okända motstandets led- ningsgren följaktligen i förbindelse med #- lindningen), polarisationsströmmen fran den + x fuktiga ledarens förmodade + pol inkommer först uti galvanometerns #-lindning, derefter uti a-lindningen (från hvilka båda lindningar han sträfvar att vrida nalen at ett och samma hall.) När åter omkastningsinstrumentet intagit den andra ställningen, är det den negativa strömmen, som vid sreningskontakten ingar i differentialgalvanometern, reostatgre- nen har trädt i förbindelse med #-lindningen (w-gerenen med o- lindningen) och polarisationsströmmen fran den fuktiga ledarens förmodade +pol inkommer nu först i «-lindningen, derefter i ö-lindningen. Den erforderliga trefaldiga omkastningen åstad- kommes sålunda genom instrumentets bringande ur den ena ställningen 1 den andra: | Åtskilliga mätningar hafva med dubbelomkastarens tillhjelp blifvit utförda, bland hvilka torde böra omnämnas direkta upp- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 31 mätandet af motståndet dels uti ett ensamt batterielement, dels uti 37 sådana på en gang, ställda mot hvarandra så, att de tillsammans gåfvo så svag ström som möjligt. Dessutom har motståndet uti flera jordledningar blifvit med instrumentets till- hjelp direkt bestämdt, dervid, enär motstandet « uti en jord- ledning icke kan bestämmas annorledes än tillsammans med motståndet y uti en annan, för hvarje bestämning tvenne mät- ningar måst ega rum, den ena gifvande x + y=>+7, den andra daten YI Kl. Instrumentet konstruerades för några ar sedan, och ett exemplar deraf, hvilket af Kongl. Telegraf-Verket bekostades, blef då förfärdigadt. Det har likväl icke blifvit för praktiska ändamål användt förr än vid den af mig nyligen på anmodan verkställda undersökningen af samtliga jordledningarne å den s. k. brandskaps-telegrafledningen i Göteborg. För hjulets jemna kringvridande behöfver den person, som verkställer motstandsmätningen, biträde af en annan. TI huf- vudledningen från batteriet bör finnas en tryck-knapp_ eller annan beqväm afbrottsinrättning, så att batteriet efter hvarje kompenseringsåtgärd, hålles slutet emdast så länge att nålen hinner börja ett utslag at ena eller andra hållet. Den vätska eller den fuktiga ledare, hvars motstånd skall bestämmas, bör nemligen ej utsättas för batteriets inverkan längre tid, än som för kompenseringens åvägabringande erfordras. När motståndet i en portion af en vätska blifvit bestämdt, torde det ofta vara skäl att för bekräftelse taga en ny portion af vätskan och efterse, om galvanometernalen blir qvar på 0°, när batteriet slutes, efter det motståndet i reostaten blifvit afpassadt i enlig-- het med den redan verkstälda mätningen, samt, i motsatt fall, vidtaga erforderlig jemkning af reostatmotstandet. Ju mindre batteriet behöfver anlitas för kompenseringens fullbordan, desto tillförlitligare bör mätningsresultatet blifva. Den vätska, som un- dersökes, kan upptagas i ett U-formigt glasrör, med trattfor- miga utvidgningar i båda ändarne för elektrodernas mottagande. Rörets kaliber afpassas efter ledningsmotståndet hos de vätskor, 32 €. A. NYSTRÖM, BESKRIFNING ÖFVER EN DUBBELOMKASTARE. som skola undersökas, samt efter den reostat, som för under- sökningen användes, sa att motståndet i vätskepelaren ej blir större än reostatens hela motstånd, och så att dock någon be- tydligare del afsdetta motstånd behöfver vid beräkningarne an- vändas. Röret kan naturligtvis insättas genom en ituskuren kork, uti någon flaska med vätska, som kan uppvärmas, för att meddela den vätska, som undersökes, den temperatur man ön- skar. Det batteri, som vid undersökningen begagnas, bör ej vara större än som erfordras, för att vid kompenseringen få tydliga utslag för en reostatenhet mer eller mindre. 33 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Pörhandlingar, 1873. N:o 1. Stockholm. Om mundelarnes bygnad hos Lithobius forficatus (LINNÉ). Af ANTON STUXBERG. [Meddeladt den 8 Januari 1873.] För utarbetandet af följande framställning af mundelarnes bygnad hos Lithobius forficatus (LINNÉ) har jag användt preparat, som förvarats 1 gelatin-glycerin eller Farrants Medium, de flesta ett helt, ett mindre antal endast ett halft ar. Deras genomskin- lighet och tydlighet har saledes varit mycket stor. 1. Beskrifning af mundelarne. 1. Öfverläppen (Labrum), genom en tydlig sutur skild fran hufvudskölden, framifran sedd i öfre randen konvex, i den undre till större delen konkav, är genom en djupt ingaende, dubbelt längre än bred bugt delad i tvenne medelst ett smalt stycke sammanhängande hälfter, en venstra och en högra. Denna bugt bär i sin längst in belägna del en stor och stark, i ändan rundad tand, uptagande ungefär hälften af den ingäende bugten, och pa sidan om denna tand, skilda derifran genom en ytterst smal springa, finnas tvenne sidotänder, en pa hvardera sidan, obetydligt utstående, parallela sinsimellan och med den opariga midteltanden. Snedt ofvan och utanför, d. v. s. pa sidan om hvar och en af dessa sidotänder finnes ett langt, enkelt, odeladt borst, fästadt pa en uphöjd chitinlist, hvilken hästskoformigst omger midtelbugten, och stäldt så, att det med sin fria ända möter motsvarande parti af det från den motsatta sidan kom- mande borstet. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., Arg. 30. N:o 1. 3 34 STUXBERG, OM MUNDELARNES BYGNAD HOS LITHOBIUS FORFICATUS, Öfverläppens yttre yta är, med undantag af de tvenne nyss nämda vid sidorna om den ingaende bugten belägna pariga bor- sten, aldeles fri fran liknande epidermoidalbildningar; den inre ät munhälan vända är deremot rikligen försedd med sadana. Pä den nedre, mycket tunna och genomskinliga delen af öfver- läppen, som är belägen nedanför det starkare chitiniserade par- ‚ tiet, fortlöper pa den inåt, mot munhålan vända ytan och pa hvardera sidan om midtelbugten en rad af mycket fina, genom- skinliga, mot den fria ändan tjockare, fran basen qvastlikt de- lade och mot munhålan riktade borst, större i samma man de ligga närmare midtelbugten. Hvarje af dessa borstrader, i den midtelbugten motvända ändan starkt, i den franvända knapt märkbart S-formigt böjda, slutar ungefär vid midten af hvarje öfverläppens halfdel, der den utlöper i sjelfva kanten. 2. Mandiblerna (Mandibule), med hänsyn till deras arti- kulation, deras rörelse och musklernas insertion fundamentalt motsatta insekternas, deremot fullt motsvarande krustaceernas — fran flertalet af hvilka de likväl, i fullkomlig öfverensstämmelse med insekterna, väsentligen skilja sig genom den fullkomliga frånvaron af palp 7)?) —, utgöras af en gangled, cardo, och en stam, stipes. Framtill bär stamdelen fyra stora, grofva, starkt chi- tiniserade tänder, dentes incisores, af hvilka den tredje och fjerde bära vid roten hvardera tvenne mindre tänder, bitänder, en inre och en yttre; den första och andra bära hvardera oftast blott en mindre yttre, men stundom har äfven den andra en dylik inre, ehuru föga tydlig. Hvad tändernas storleksförhällande an- "går, så tilltager detta inifrån utat, och af bitänderna är alltid hos en och samma primärtand den yttre större än den inre, men en efterföljande — inifran utåt räknadt — primärtands inre bitand är städse mindre än den nästföregaendes yttre. Slutligen ligga ej tvenne intill hvarandra gränsande bitänder i samma plan, utan de äro så stälda, att en efterföljande pri- märtands främre bitand är belägen snedt utanför den nästföre- gående primärtandens bitand, med hvilken den således icke ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 35 omedelbart sammanhänger, utan medelbart genom sjelfva (den senare) primärtanden. Nedanför och bakom, skenbart i samma plan som dessa dentes incisores, förekommer en serie, föga böjd, af långa till en del ärlıka, vid basen tätt intill hvarandra slutna borst. Denna borstserie, hvars längd är ungefär lika med bredden af den fjerde dens incisor, skjuter med sin främre (inre) ända snedt ofvanom nämde tand, så att nära hälften af dess längd kommer att ligga vid sidan af densamma. Af dessa borst, hvilkas antal hos fullt utvecklade individ upgär till 17 a 18, stundom något derutöfver, äro de yttersta, d. v. s. de längst bakåt belägna, hvilka äga den största längden, i den fria än- dan spetsigt utlöpande, transverselt plattryckta, i den munnen franvända randen rundade, i den åtvända svagt utbugtade (så att en tvär genomskärning af dem erbjuder en halfmånformig figur) och i sin öfre tredjedel i den inåtvända randen sågtan- dade eller krenulerade. De öfriga borsten i serien, vanligen mera chitiniserade och ogenomskinliga än de förra, men lik- som dessa icke dikotomiskt eller pa annat sätt förgrenade, sakna merendels sagtänder, äro oftast mindre starkt ärformade, van- ligen trindade och i den fria ändan tvärt afrundade. Pa yttre sidan om och något innanför denna rad af ogre- nade borst begynner en andra tvärrad af borst, hvilken, paral- lelt löpande med dentes incisores, kan följas ända ut mot man- dibelns i munhalan inskjutande hörn. Men dessa borst, hvil- kas längd aldrig upnår en sådan storlek, att de, då man be- traktar mandibeln från den yttre, munnen franvända sidan, kunna skönjas, utan sällan sträcka sig upp i jemnhöjd med de ingående vinklarne mellan dentes incisores, aldrig derutöfver — och hvilkas inbördes längd för öfrigt är sådan, att de längst in belägna borsten äro försvinnande små, knapt urskiljbara vid 300 gångers förstoring — äro icke som de af föregående rad enkla, utan från basen allt intill spetsen enkelt greniga, af ett qvastliknande utseende, med sidogrenarne ytterst korta och fina. Alla borsten äro vid basen ytterst tätt närmade intill hvarandra. 36 STUXBERG, OM MUNDELARNES BYGNAD HOS LITHOBIUS FORFICATUS. . Mandibelns i munhålan inskjutande hörn är rundtom be- klädt med borst, korta, styfva och odelade, af hvilka de ytterst belägna äro de starkaste och, olikt förhållandet med de öfriga, vinkelrätt fästade mot sitt underlag, således äfven mot man- dibelns längdaxel. Första och andra paret maxiller (Maxille primi et secundi paris), hvilka med hvarandra här, som hos alla öfriga myrio- poder, ingått en sa innerlig sammansmältning, att deras morfo- logiska motsvarighet mot andra arthropoders likanämda mun- delar först helt nyligen blifvit af MEINERT till fullo insedd och erkänd, tillsluta nedtill munhålan skålformigt. 3. Det första maxillparets fria delar utgöras hvardera af tvenne leder, af hvilka den första, d. v. s. den närmast intill basal- (erund-) stycket belägna är den kortaste, med sin egen bredd dubbelt större än längden, ungefär hälften kortare än, men lika bred som den andra, från hvilken den skiljes genom en framtill konkaverad sutur. Den saknar pa sin undre yta tydliga borst, men är i sin yttre, främre kant, der den skjuter ut ett stycke på sidan om den andra leden, försedd med några (4, 5, 6) större enkla borst. Den andra leden, hvars yttre kant är svagt, den inre deremot starkt, så att säga sväldt bag- formigt böjd, är pa inre delen af sin undre, munhålan fran- vända, konvexa yta väpnad med spridt stälda, langa och starka, enkla borst. Det motsvarande, munnen atvända partiet af samma led är täckt af ytterst fina och talrika enkla borst. Hela den inre randen, hvilken framtill möter den yttre borst- lösa i en svagt spetsig eller nästan rät rundad vinkel, är väp- nad med långa och starka, i tre otydliga rader ej synnerligen tätt stälda borst, vid roten starkt chitiniserade och ogenomskin- liga, för öfrigt bleka och genomskinliga, mot spetsen långsamt afsmalnande, i sin nedre hälft trinda, i den öfre till hela sin längd delade i fina sidogrenar, ej sällan framåt böjda. I den främre vinkeln, der yttre och inre kanterna möta hvarandra, finnes en mängd långa och smala, enkla borst framom ett par mindre, korta och tjocka. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o dl. 37 3 ’ 4. Andra maxillparets appendikulära delar, som af NEw- PORT ?), WALCKENAER?) och CO. L. KocH oriktigt erhållit be-, "nämningen tunga och ansetts homologt motsvara likanämda or- san hos insekter med bitande mundelar, utgöras af ett par tätt bredvid hvarandra liggande, endast genom en svag springa från hvarandra skilda, ej genom någon slags hinna förenade, framtill rundadt spetsvinkligt utlöpande trekantiga skifvor; de äro vid basen med den för begge maxillparen gemensamma stamdelen "eller grundskifvan så innerligt förenade, att den sutur, som an- ger den ursprungliga skilnaden mellan dem såsom appendices och grundskifvan, liksom hos en del Geophilidee ?), är nästan utplanad, oftast föga märkbar. I sin främre tillspetsade hälft, likaledes på undre sidan, bära dessa bihang samma slags gre- niga borst som första maxillparets andra led; derjemte före- komma äfven några enkla, odelade, temligen långa borst, in- strödda bland de greniga. 9. Bakom de tvenne i ett och samma plan sammanvuxna maxillparens basalia följer en mycket bred och smal, ej genom någon tvärsutur tudelad, men i midten svagt chitiniserad och genom en ganska bred, föga djupt ingående bugt utmärkt plåt, hvilken upbär ett par halfmånformigt krökta, treledade bihang och är dessas, det första käkfotparets grundskifva. Hvardera bihangets längd är nagot större än grundskifvans bredd. Den första leden i bihanget, starkt krökt, 2!/, ganger längre än bred, är ofvan och under harlös, men i yttre och inre randen försedd med nagra enkla, odelade borst, i den senare vanligen till ett antal af 8 a 10; den andra leden, som med den förres bredd förenar blott hälften af dess längd, är med hänsyn till borstens disposition och form den första temligen lik. Ej så den tredje: denne, från undre sidan sedd aflangt oval, i yttre ändan afsmal- nande och i spetsen tvärt afhuggen, är på hela sin undre yta väpnad med långa och starka, något böjda, odelade borst, tal- rikare i främre ändan än i den bakre, stundom färre på yttre än på inre sidan; på den öfre, munnen motvända sidan är den framtill och inåt något konkaverad, på hela den konkaverade 38 STUXBERG, OM MUNDELARNES BYGNAD HOS EITHOB1US FORFICATUS. ytan tätt besatt med långa borst, af samma egendomliga qvast- likt greniga utseende som de på maxillbihangens spets. — I sin främre ända upbär tredje leden en svagt inåt böjd, stark och föga tillspetsad klo, ungefär tre gånger kortare än den kloväp- nade ledens längd, än 3- än 5-klufven, d. v. s. i förra fallet med tvenne starka, nedom midten utgaende sidohakar, knapt märkbart inat böjda och af klons halfva längd, i det senare fallet jemte dessa utrustad med tvenne mindre dylika när- mare basen. 6. Näst efter, under och bakom det första käkfotparet följer det stora parti, hvilket hos samtlige Chilopoderna afslu- tar serien af tuggverktyg och som för öfrigt vid rofvets gri- pande, qvarhällande och dödande spelar en sa vigtig roll. Det är det andra paret käkfötter (Pedes maxillares secundi paris). Basaldelen (= Labium NEWPORT = Unterlippe C. KocH, LUDW. . KocH = Hjelpläpp PALMBERG, V. PORATH) utgöres af tvenne genom en tvärsutur skilda hälfter, hvika äro att betrakta såsom ett par sammanvuxna höfter (cox&e), baktill från sidan hastigt, framtill mera långsamt afsmalnande, oftast i främre-yttre kan- ten konkaverade, slutligen i framranden tvärhuggna, i midten skilda genom en temligen djupt ingaende bugt. Hivardera af dessa halfvor är i framranden försedd med 5 & 6 väl skilda, starka och grofva, i hög grad chitiniserade, svarta tänder af ungefär samma längd som bredd; bakom dessa finnas pa undre sidan några odelade borst. å Underifran sedt snedt fästadt vid coxalpartiets sidodel, be- läget i samma plan som detta, sträcker sig framåt och inåt det fyrledade bihanget, tarsen. Hans första led, i sitt naturliga läge parallel med coxalpartiets längdaxel, i längd motsvarande unge- fär dettas och med en hälften så stor bredd, är nästan trind, underifrån föga plattryckt; dess ytterkant är i längdriktningen halfmanformigt rundad, konvex, den inre nästan rät. Andra och tredje lederna, i bredd föga obetydligare än den närmast föregående, äro ytterst korta, deras hoplagda längd går knapt upp mot hälften af deras respektive bredd. Den fjerde och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 39 sista leden, längst baktill försedd med några odelade borst, på inre sidan vid basen med en märkbar ansvällning, från vid- sad bas långsamt afsmalnande, ej synnerligen starkt inat och bakåt krökt, i spetsen rundad, intager i hvilande läge en vin- kelrät ställning mot kroppens längdaxel, är således parallel med, men har nägongang sin spets tillbakaslagen mot coxalpartiets framåt riktade, afhuggna, tandade del. Vid gränsen mellan det andra käkfotparets tredje och fjerde led, i riktningen af denna senares längdaxel, med en längd mot- svarig 2/, af samma leds bredd vid basen och 8 a 10 gånger öfverstigande sin egen bredd, ligger, inbäddad i bindväf, en gift- körtel, från hvilken en stor och rymlig kanal, nära fjerde ledens öfre, at munhalan vända, och yttre sida, nästan parallel med denna, leder ut till spetsen, der han mynnar ut på yttre sidan 2). - 7. Det aterstar att här, i samband med framställningen af mundelarnes bygnad, omnämna ett organ, genom sitt afskilda läge oftast förbisedt, men, som mig synes, af zanska intressant betydelse. Tidigast och sedan länge känd hos vissa insektord- ningar, bland luftandande 'arthropoder tydligast utpräglad hos Neuroptera och Orthoptera, hos en del Coleoptera (Lamellicor- nia) mera rudimentär, hos andra ater (Histri, Staphylini, Ciein- dele) slutligen nästan atrofierad, förekommer äfven hos Chilo- Don sannolikt utan något undantag, nedom ingangen till ' Om giftkanalens förekomst eller frånvaro samt läget af giftkörteln hafva me- . ningarne varit delade. DE GEER!) har först riktigt beskrifvit förekomsten och läget af- detta organ hos Scolopendra. Sedermera har TREVIRANUS °) framstält den oriktiga äsigten, att giftkanalen sträcker sig genom tarsens alla fyra leder, således att sjelfva körteln har sitt läge i första leden — en upgift, som sedermera insmugit sig i flera zoologiska handböcker. C. L. Koch *) hade samma upfatining som DE GEER. LupwiG KocH '") slutligen har, hos Lithobiidae, oaktadt uprepade sorgfälliga försök, ej lyckats finna hvarken giftkanalen eller giftkörteln. Med anledning af så stridiga upgif- ter må jag här göra den anmärkningen, att hvarhelst jag sökt giftkörteln med sin utförsgång. hos Scolopendridae, Lithobiida, Scutigerae, Geophilidae, har jag alltid, efter förutgången lämplig behandling af preparatet, t. ex. med glycerin, gelatin-glycerin eller Farrants Medium, funnit dem och deras läge har ständigt varit detsamma: giftkörteln vid fjerde ledens bas (eller sträc- kande sig något in i den tredje), giftkanalen vid samma leds yttre, öfre sida, mynnande något bakom ledens spets, på dess yttre sida. 40 STUXBERG, OM MUNDELARNES BYGNAD HOS LITHOBIUS FORFICATUS. digestionsapparaten den egendomliga bildning, som för sitt läge vid svalgets nedre vägg erhallit benämningen hypopharyna (eller iingua). Den är hos arterna af slägtet Lithobius, der jag varit i tillfälle att förskaffa mig någorlunda goda preparat, en temligen starkt: chitiniserad bildning, membranlik, genom en bred och djup inskärning delad i tvenne halfmanformigt rundade flikar, en venstra och en högra, hvilka framskjuta parallelt med de sammanvuxna maxillerna från svalgets nedre vägg, strax bakom ingången dertill, och äro väpnade hvardera med nio starka, odelade, spetsiga borst. 2. Om Hypopharynx. För den frågans afgörande, huruvida hypopharynx, enligt alla författares enstämmiga asigt, blott är en utstjelpning af svalgväggen, en sekundär bildning således, tillkommen för be- stämdt ändamal vid födans digererande, eller om den icke sna- rare, hvarhelst den förekommer, såsom jag förmodar, är att anse som ett slags appendikulära ventrala delar af ett särskilt seg- ment, genom sitt inklämda läge komna till en jemförelsevis ringa utbildning, hos vissa -arthropoder ännu ganska tydliga, hos andra fullkomligt försvunna: för denna frågans afgörande är det af största vigt att se till, huru många de urskiljbara seg- ment äro, som inga i bildningen af arthropodernas hufvud. Meningarne om antalet af de segment, som inom arthropo- dernas grupp genom sin fastare sammanslutning bidraga till hufvudets sammansättning, hafva varit mycket delade. Sant är också, att ‘det i sjelfva verket är nagot olika allt efter som i näringens tjenst ingå ett, tva eller tre par käkfötter, allt efter som der finnes endast ett par antenner, sasom hos arthropoda tracheata, eller tvenne par, sasom hos krustaceerna. BURMEI- STER har trott sig kunna urskilja tvenne, AUDOUIN tre, MAC LEAY och NEWMAN fyra, STRAUS DURCKHEIM sju, och NEWPORT slutligen åtta segment. Detta senare tal har NEWPORT funnit hos en ung Geophilid, långt före mundelarnes definitiva utbildning. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 41 ae a Ta Jag lanar ur NEWPORTS ”Monograph of the Class ‚Myriapoda, Order Chilo- poda” närstående figur. Hon framställer en ung Geophi- lus flavus DE GEER (= G. longicornis LEACH) strax ef- ter äggskalets bristning, då han ännu är omgifven af de foetala hinnorna. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 angifva lika manga segment. Men under det att delningen mellan segmenten 4 och 5 samt mellan 6 och 7 är mycket tydlig och fullständig, är den endast svagt antydd mellan de öfriga, 1Voch’2,'2Voch 3, 3 0ch45%5 ‘och 6, 7 och 8. Segmentet 1 upbär antennerna såsom sina appendikulära delar, segmentet 2 är det segment, der ögonen !), om de funnits — de saknas hos hela familjen Geophilide —, skulle haft sin plats. Segmenten 5 och 6, hvilka sinsemellan inga en närmare sammanslutning, liksom TI, 2, 3 och 4 å ena sidan, och a den andra 7 och 8, gifva uphof åt första och andra paret maxiller. de senare de tuggredskap, som NEWPORT mindre lämpligt och utan nagot morfologiskt stöd gifvit benämningen ”lingua”. Seg- ') Lika väl som jag anser antennerna, så anser jag också, ehuru i strid med så utmärkta forskare som I’rırz MUELLER (Für Darwin [Leipzig 1864] pag. 9) och ANTON DOHEN (Untersuchungen über Bau und Entwicklung der Arthro- poden, I & II [Leipzig 1870] .flerestädes), ögonen upbäras-af och tillhöra ett särskilt segment. För riktigheten af den förra äsigten, för embryolo- gerne ett faktum, af de fleste deskriptive zoologer deremot förnekad eller med tystnad förbigängen, talar dels den omständigheten, att antennerna of- tast, såsom här hos Geopbhili. under och strax efter embryolifvet tydligen visa sig upbäras af ett eget segment, men ännu mer det förhållandet, att. inom krustaceernas klass, hos Squillide det fullt utbildade djurets antenner upbäras af segment, tydligt skilda från närliggande delar. Ett vigtigt ar- gument för förekomsten af ett särskilt ögonsegment finner jag i det märk- liga, af ALPHONSE MILNE-EDWARDS beskrifna fyndet af en podophthalm (Jfr GUENTHER: Record of the Zoological Litterature, 1864, pag. 279), hvars ena ögonskaft upbar, utom en ofullständig cornea, en från dennas midt utgående antennlik bildning. Men det är lag hos alla arthropoder, att hvarje segment äger förmågan att utveckla ett par (ventrala),appendikulära delar; som sa- dana måste vi tolka det antennlika organet, om ej sjeliva ögonskaftet. - 42 STUXBERG, OM MUNDELARNES BYGNAD HOS LITHOBIUS FORFICATUS. menten 7 och 8 åter gifva hvardera uphof åt ett par appen- dikulära delar, första och andra paret käkfötter, af hvilka det ena, det andra 1 ordningen, här är synligt på figuren och i ut- veckling går långt före de öfriga mundelarne. Nu ätersta tvenne segment, n:o 3 och 4, men, som bekant, anger djuret i sitt fullt utbildade tillstånd, genom förekomsten af blott ett par appendikulära delar, mandiblerna, tillvaron af en- dast ett sådant. Antagligen är det fran tredje segmentet, som mandiblerna leda sitt ursprung; derom finnas imellertid inga upgifter. Men hvart har då det öfriga segmentet tagit vägen, det fjerde, efter djurets utträdande ur ägget tydligt för handen, sedermera efter mundelarnes utveckling, som det tyckes, spår- löst försvunnet”? ; : Det förefaller i hög grad antagligt, ehuru vi ännu deröfver sakna direkta observationer, att pa det ställe, der munöppnin- gen hos Chilopoderna anlägges, mellan tredje och fjerde seg- mentet (se figuren), genom de der bakom liggande mundelarnes successiva utbildning och framryckande mot munhålan, på samma gång som framifrån genom utbildningen dels af mandiblerna, dels af epistoma, det starka parti, hvilket framtill begränsar in- sangen till digestionsapparaten, göres ett kraftigt motständ, der samtidigt bakifrån som framifrån upstar en stor patryck- ning, hvilken har till paföljd, att det fjerde segmentet, det som har sin plats närmast bakom mandibularsegmentet, ryckes in i munhålan, sa att dess ventrala och pleurala partier komma att få sitt läge derinom, på dess bakre eller, hvilket är det- samma, på dess undre sida. Från detta förkrympta segment synes mig den bildning, som blifvit benämd hypopharynx, leda sitt ursprung. Väl är det sant, att riktigheten af ett sadant antagande ma synas mycket svag eller rentaf ogrundad. , Men om vi fasthälla den omständigheten, att — flera likartade exem- pel från tracheatgruppen att förtiga — hos vissa högre krusta- ceer, t. ex. Homarus vulgaris M.-EDWARDS, hypopharynx up- träder under en form, som gör det nästan omöjligt att tyda den annorlunda än såsom en extremitetbildning, ej som en ut- . ad ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 43 stjelpning af pharyngealväggen blott, aldenstund den, visserli- gen en membranartad bildning, tillika äger den egenskapen att vara segmenterad — ett kriterium, som i fråga om extremiteter inom arthropodernas stora grupp hittills ansetts osvikligt: då blir det äfven tydligt, att hvad vi här, inom Chilopodernas af- delning, hafva framför oss, utan gensägelse homologt med lika- nämda organ inom krustaceernas klass, också icke kan vara annat än en extremitetbildning i sin lägsta form, genom yttre omständigheter, så att säga, reducerad nära nog till ett intet. “ STUXBERG, OM MUNDELARNES BYGNAD HOS LITHOBIUS FORFICATUS. 44 | ae -IXNB IA IP: Adler] -IXNV AAO] Pg IVT -IXUT ITA IVT adtet] -IXNG IA ALT AAMOLLIFUL SIAT Pan SO.LOJIBLU sartoyorLu Be : sanqmpuejN Sapu022S op aured NET : opyııpenb anno sopugtpuepr | Jmaradus JINILIFJUL IIAJT SJALOYIVIN SOpugTPUR I Rn er B ANDIAYS TT RITILVT LANVAg Tf sofqıpue : ee : Se z age dıp Areıpıxne Sang engurg | ıdped Aveppixepi BIXBU OUT, dip aoraayuy LYOIMAN sofngtpuet! Me. Sn Be (apırıq) SI WLIOJ 2 9,ımorıpdns naar + aAMaLI9Jur JIAJT add Ju FUVT -pixew sadpeg SEP aLAaT SENSOR | | CENTRE 19988) UI pe [UUTY odunz uopejuuty uoyoarquur sddrfaoge MOON. TED + oddıyaayun : : 4 Bel "N 1 ‚1210 HIOM DIMaaT SE | | | Amp Sera sted ıp:Z aeffıxepg | smed ıucT RIXLIA 3 en wumagt | sJIe[[IXBUL Spa soxel[Ixew sopa |" lo SUSSI | Ne LESEN! SILUEBLETT 1 LNUANIAN ‘9 < 7 ‘€ Ce | 1 I | "ejopunu seuopodory) Je 1edunuweusg SJILJJLJIOJ HPIDIS Je I8IS.10AJO ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o I. 45 Skriftställen. 1) ©. DE GEER, Mémoires pour servir a I'histoire des Insectes- Tome VII. — Stockholm 1778. 2) Trevıranus, Vermischte Schriften anatomischen und phy- siologischen Inhalts. Bd 2. — Bremen 1817. 3) G. NEwPoRT, Monograph of the Class Myriapoda, Order Chilopoda. In: Transactions of the Linnean Society, vol. XIX, pag. 297. — London 1844. : 4) C. L. Kocn, System der Myriapoden, pag. 67. — Regens- burg 1847. 5) WALCKENAER, Hist. Nat. des Inseetes. Apteres, IV, Intro- duction. — Paris 1847. 6) Lupwie Koch, Die Myriapodengattung Lithobius, pp. 6. 19. — Nürnberg 1862. 7) J. C. ScHIoDTE, Krebsdyrenes Sugemund. In: Naturhisto- risk Tidsskrift, 3 Rakke, 4 Bind, pag. 174. — Kbhvn 1866. 8) Fr. MEINERT, Myriapoda Musei Havniensis. I Geophili. In: Naturhist. Tidsskr., 3 R. 7 Bd, pag. 11. — Kbhvn 1871. 9) Fr. MEINERT, Ibidem, pag. 12, tab. II fig. 17. 46 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 8.) Från Schlesische Gesellschaft fär Vaterländische Cultur i Breslau. Jahresbericht, 49. Abhandlungen; Naturwissenschaften, 1869/72. » Philosophische, 1871. Från Författarne. AULIN, F. G. Anteckningar om Hafsalgernas geografiska utbred- Dino Stumm 1.8422, 8:0. FayE, F. OC. DBetragtninger angaaende Sygdomme, der kunne ud- brede sig epidemisk och ved Overförelse, med särligt Hensyn til Imödegaaelsen af Puerperalinfektion, 1—2. Sthm. 1872. 8:0. Daur, C.. N.. Pyrofosforsyrade salter. Ups. 1872. 8:0. DE Koxınck, L. G. Nouvelles recherches sur les animaux du ter- rain carbonifere de la Belgique, D. 1. Brux. 1872. 4:o. ; Gray, J. E. Illustrations of Indian zoology, Vol. 1—2. Lond. 1850 34. F. — Tortoises, Terapins and Turtles, drawn from life by J. Sowerby & Lear. Lond. 1872. 4:o. i 47 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 1. Stockholm. s Undersökningar öfver istiden. Af Orrto TORELL. Ir Skandinaviska inlandsisens utsträckning under isperioden. [4 = [Meddeladt den 8 Januari 1873.] Mycket länge har man egt kännedom derom, att fran Skan- dinavien härstammande flyttblock äro vidt spridda öfver olika delar af norra Europa. L. v. BUCH lemnar t. ex. 1811!) upp- gifter om deras utbredning och gränser i Holland, norra Tysk- land, Polen och Ryssland. Han yttrar, att de hafva kommit från Skandinavien, samt fäster uppmärksamheten på likheten mellan detta fenomen och de erratiska blockens förekomst i Schweiz ?). När Schweizergeologerna VENETZ, CHARPENTIER och AGASSIZ med så stor framgång inom sitt eget land utveck- lade den af PLAYFAIR, J. HALL och L. ESMARK anade, men först af VENETZ vetenskapligt grundlagda glacialteorien, var det fullt förklarlist, att de ej åtnöjde sig med att finna spåren af en isperiod ensamt uti Schweiz, utan snart sökte tillämpa sin teori vida utöfver detta lands gränser. Sålunda uttalade VENETZ redan 18297?) den asigten, att glaciererna 1) L. v. Buck: Ueber die Ursachen der Verbreitung grosser Alpengeschiebe. Abhandlungen der Berliner Akademie 1811. Sidd. 185, 186. ?) Sedermera har utbredningen af dessa block varit föremål för åtskilliga geolo- gers uppmärksamhet (såsom HOFFMANN, HAUSSMANN, MURCHISON, RÖMER m. fl.), hvilka på olika sätt sökt förklara orsaken till deras förekomst så långt ifrån deras moderklyfter. 3) M. Venerz: Mémoire sur l’extension des anciens glaciers. Ouvrage post- hume rédigé en 1857 et 1858. OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. 48 RELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFV ISTIDE hafva egt en ofantlig utsträckning och att blocken i Al- perna, på Jurabergen och i norra Europa hafva statt i sam- band med moräner. Enda stödet för VENETZ’ antagande, för så vidt det rörde norra Europa, mäste vara förekomsten af de erratiska blocken derstädes. Att detta ej var något tillräck- ligt” bevis, framgar af det välkända förhållandet, att flytande isberg, drifis och flodis kunna transportera stenar och grus vida omkring och aflagra dem hvar som helst på hafsbott- nen. !) När AGassız 1840 skref sitt berömda arbete?) kunde han begagna SEFSTRÖMS vigtiga iakttagelser öfver refflorna i Sverige. Han sökte också med anförande af de för Skan- dinavien och Schweiz gemensamma refflorna och erratiska blocken visa, att fenomenen voro af samma slag i båda län- derna. Men AGASSIZ stannade ej härvid. Han hänförde ej is- tidens jöklar blott till bestämda alper och fjelltrakter, från hvilkas snöfält (fond) de sedermera utbredt sig öfver det-underliggande och omeifvande landet, utan han uppträdde i stället med sin bekanta hypotes om en nedisning af hela Europa genom en stor naturrevolution. ?) Temperaturen skulle under istiden hafva sjunkit sa lagt, att ett istäcke af' denna utsträckning kunde uppsta. ÅGASSIZ ”nappes de glace” voro icke vanliga jöklar, hvilka fordra ofvan snögränsen belägna bergstrakter, utan sna- rare sadana icke upptinande-snö- och isfält, som äro tänkbara !y På grund at flyttblockens förekomst i norra Tyskland uttalade sig också Wrepr redan 1810 i denna riktning. 2?) Etudes sur les Glaciers. Neuchatel 1840. Äfven utgifvet på tyska under titeln: Untersuchungen über die Gletscher. Solothurn 1841. ”Zu Ende "der geologischen Epoche, welche der Erhebung der Alpen vor- herging, bedeckte sich die Erde mit einer ungeheuren Eiskruste, welche von den Polargegenden her über den grössten Theil der nördlichen Halbkugel sich erstreckte. Die scandinavische und grossbrittanische Halbinsel, die Nord- und Ostsee, das nördliche Deutschland, die Schweiz, das Mittelmeer bis zum Atlas, das nördliche Amerika und asiatische Russland waren ein ungeheures Eisfeld, aus welchem nur die höchsten Spitzen der damals bestehenden Berge (die Centralalpen waren noch nicht) auftauchten und dessen Grenzen uns noch heute überall durch die Grenzen der erratischen Blöcke bezeichnet sind.” Acassız, 1. c. sid. 284. NE ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 49 t. ex. på den antarktiska kontinentens lågland. Första vilkoret för ett sådant tillstand var naturligtvis, att snögränsen ej varit högre än hafsytan uti de isbetäckta länderna. CHARPENTIER utvecklade härmed öfverensstämmande idéer uti en skrift, t) i hvilken , han sökte tillämpa glacialteorien på norra Europa och bringa densamma i öfverensstämmelse med slipningsfenomenen, flyttblocken och åsarne derstädes. Han börjar, i likhet med AGASSIZ, istiden med en stor naturrevolution 'och antager ett sa kallt klimat, att den under vintern fallna snön ej kunde fullständigt smälta under sommaren söder om den 60:de bredd- graden. Norr om 70:de breddgraden förblef snön oförändrad såsom fond, emellan den 70:de och 60:de förvandlades den till is. Detta stora istäcke, som icke heller hänfördes till bestämda fjelltrakter såsom behållare för den snö, från hvilken isen här- stammade, skulle sedan hafva åstadkommit friktionsfenomenet, aflagrat moräner (= åsarne) samt efterlemnat blocken, för sa vidt deras transport ej skett genom flytande ismassor. CHAR- PENTIER saknade liksom VENETZ och AGassız pa egna iakt- tagelser grundad kännedom om de erratiska fenomenen uti nor- den, hvilket i viss män torde förklara de öfverdrifter och misstag, hvartill han i likhet med AGassız gjorde sig skyldig. CHARPENTIER bestrider bestämdt, att isens rörelse är beroende af höjdförhållandena. Detta förklaras deraf, att han och AGASSIZ antogo, att isens rörelser förorsakades af dess utvidgning genom det genomsipprande snövattnets frysande. Oriktigheten af detta antagande bevisades af J. D. FORBES, ?) som kom till det re- sultat, att en jökel är en plastisk massa, hvilken rör sig efter samma lagar som en flod. AGASSIZ och CHARPENTIERS äsigter omfattades visserligen af många naturforskare, men bekämpades ifrigt af andra, såsom L. v. BUCH, BERZELIUS m. fl., hvilka ) J. DE CHARPENTIER: Sur Yapplication de l’hypothese de M. VENETZ aux phenomenes erratiques du nord. Bibl. univ. de Geneve. Nouvelle Serie Tome XXXIX. 1842. ; 2) Travels in the Alps. 1843. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 1. 4 I 50 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. påvisade öfverdrifterna, motsägelserna och misstagen uti manga af de framställda pastaendena. Hypotesen om en isbetäckning i den skala, som AGASSIZ och ÜHARPENTIER hade tänkt sig, förlorade derigenom mycket i sannolikhet, under det att deremot bestämda centra für gamla jöklar af betydlig storlek och ut- sträckning af olika geologer pavisades uti Schweiz, Storbrittan- nien, Pyreneerna, Vogeserna, Schwarzwald och Skandinavien. LYELL framställde 1835 !) för första gangen sin sedermera oaf- brutet utvecklade "”drift”-teori, i hvilken han sökt adagalägga, att blockens flyttning skett genom isberg och drifis. LYELL och DARWIN antogo sedermera, på grund af iakttagelser vid New Foundland, Lorenzofloden, Eldslandet och Chili, att såväl denna flyttning som refflorna uti Nordamerika och Skandinavien till större delen åstadkommits af med hafsströmmarne uti vissa riktningar förda isberg. Denna hypotes sökte de göra gällande t. o. m. för transporten af blocken till Jurabergen. Uti flera upplagor af ”Principles of Geology” har LYELL på en karta sasom hafs- botten betecknat hela det omrade, pa hvilket de Skandinaviska flyttblocken hafva blifvit funna. LYELL och DARWIN erkände en period med ett kallare klimat än nutidens, och att derunder stora jöklar blifvit bildade, fran hvilka isbergen härstammade. När man blott tager flyttblockens förekomst pa det erratiska området i betraktande, så förefaller denna förklaring så naturlig, att knappast tvifvel kan uppsta om dess riktighet. Detta är antagligen orsaken till, att den så länge har blifvit erkänd så-- som riktig, utan en genomgaende pröfning af dess öfverens- stämmelse med förhållandena i naturen. Några tvifvel om riktigheten af dessa LYELLS asigter väcktes i allmänhet icke, ehuru det ej kunde förklaras hvarföre hafsdjur ej blifvit oftare observerade uti det antagna erratiska hafvets af- lagringar, och den frågan låg till och med nära till hands, om icke möjligtvis det erratiska hafvet hade utgjorts af en ofantlig : insjö. Senare, vid betraktandet af FORCHHAMMERS geologiska !) Philosophical Transactions. 1 + ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o I. 5l karta öfver Danmark, !) uppstod hos mig den tanken, att FORCHHAMMERSs- ”Rullestens-ler” möjligen kunde vara gamla moräner, hvilka en gang hade tillhört den skandinaviska in- lands-isen. Den häraf föranledda undersökningen ledde till det resultatet, att ej blott FORCHHAMMERS ”Rullestens-ler” är morän- bildning, utan att hela det erratiska omradet en gang maste hafva varit betäckt af en från Skandinavien härstammande in- landsis, en uppfattning, som väsentligen skiljer sig från Schwei- zergeologernas af bestämda centra oberoende isbetäckning. Re- sultaten af dessa under varen 1864 gjorda studier förelades för Vetenskapsakademien uti den uppsats, som här atergifves med oförändradt innehåll. De geologiska formationer, af hvilka den skandinaviska half- ön och Finland till allra största delen, nemligen blott med un- dantag af Skane, utgöras, bevisa dessa länders höga geologiska ålder och göra det jemte andra omständigheter troligt, att de förr haft en betydligt större höjd öfver hafvet än den nuvarande. Fran de formationer, som ligga mellan den nutiden så nära stå- ende isperioden och den siluriska?), hvilken tillhör den paleozoiska tiden, saknas norr om Hallandsas alla aflagringar, oaktadt fler- talet af dessa formationer äro representerade i de omgifvande länderna. Detta kan svarligen förklaras pa annat sätt än ge- nom antagandet, att Skandinavien under hela denna langa tids- följd varit ett fastland. Men resterna af en försvunnen vegeta- tion äro lika okända. Har Skandinavien ej till följe af sin alp- natur varit olämpligt för stenkolsformationens vegetation, som finnes uti mäktiga lager ej blott vester, öster och söder derom, utan t. o. m. i norr pa Beeren Island, sa är det svårt att fatta orsaken, hvarföre denna vegetation ej har kunnat existera i Skandinavien, eller om den har funnits här, skälet, hvarföre ej, sasom annorstädes, några aflagringar med dess fossila växter förekomma hos oss.: Det är nemligen knappast troligt, att dessa !) I Erstevs Den danske Stats Geographie. Kjöbenhavn 1852. °) Man har ej ännu anledning antaga, att de af T. DAHLL och A. BE. TÖRNEBOHM sedermera beskrifna formationer ej äro palsozoiska. Senare anm. 52 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. skulle, om de en gang funnits, sedermera hafva blifvit full- ständigt förstörda. Att Skandinavien äfven under tertiärtiden var högt land, tyckes framga af några dunkla spår efter till- ståndet i norden under denna tid. | OÖ. HEER !) anser nemligen bernstenstiden tillhöra den äldre miocena afdelningen af tertiärperioden och anför om dess flora och insektfauna vid Preussens kuster; att de innehålla manga hög- nordiska och montana typer, samt hafva nordliga former mera blandade med sydliga än någon annan del af tertiärverlden. Så finnes der t. ex. ej mindre än 22 Pinusarter. HEER söker för- klara detta förhållande salunda, att det skandinaviska höglandet har sammanhängt med det tyska Östersjölandet, och att de nordiska fjellens växter och insekter hafva blifvit förda dit af Skandinaviens davarande floder. Att Sverige ännu efter istiden varit landfast med Tyskland eller jutska halfön, antogo redan WILCKE ?) och A. J. RETZIUS 3), och Professor NILSSON anför uti inledningen till sin fauna öfver Skandinaviens däggdjur, 2:a uppl., Lund 1847, talande skäl derför. Uti min skriftliga berättelse till Kongl. Maj:t om expedi- tionen till Spetsbergen 1861 anförde jag i korthet, i samman- hang med observationer öfver ”snögränsen på Spetsbergen, de skäl, hvilka jag ansag bevisa, att Skandinavien under istiden sammanhängt med alla de öar, hvilka nu omgifva det, ?) såsom afslipningens beskaffenhet och refflornas riktningar i skärgarden, Finland och på de stora öarne, t. ex. Gotland, Dagö, Bornholm, Sjelland samt öarne utmed Norges vestkust, utvisa. Huru mycket högre än nu Skandinavien då var, kan ännu blott gissas. Möjligen kunde upplysning härom vinnas, genom kännedom af djupet mellan Norges vestkust och öarne derutan- för, alldenstund den mellanliggande hafsbottnen maste hafva varit fast land när inlandsisen framgick öfver den till nämnde öar. 1) Die tertiäre Flora der Schweiz. III Band. Winterthur 1859, sidd. 309, ff. 2) Öfversigt af Vet. Akad. Förhandlingar, VI, p. 1. 3) Några 1 Skåne fundna fossile Horn och Skallar. Vet. Ak. H. 1802, sid 275 ff. 34) Ifr Spitsb. Moll. fauna, sid. 103. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 53 Det är sedan länge !) utredt, att erratiska block af skan- dinaviskt ursprung äro spridda i mängd öfver en stor del af norra Europas slättland och att deras gräns kan dragas fran Hollands kuster längs Harz, Riesengebirge, Karpatherna, Oka till Tscheskaja Bay i norra ishafvet. De erratiska blocken finnas alltså uti Holland, Danmark, norra Tyskland, Polen samt vestra delen af europeiska Ryssland. Sedan man upphört att förklara fenomenen från istiden genom - antagandet af diluvialfloder, har man i stället i all- mänhet omfattat LYELLS hypotes, att den del af Europa, inom hvilken de skandinaviska blocken förekomma, bildade en hafs- botten under den tid; då dessa ditfördes, och att stenarna på jökelis och drifis transporterades från Skandinavien och Fin- land samt sedan utspredos öfver den erratiska hafsbottnen i man som de bärande isflottorna bortsmälte. Första vilkoret härför var, att hela den erratiska terrängen varit betäckt af ett haf och dernäst, att så stora massor af jökelis och kring- flytande hafsis funnits, att de kunnat transportera det lösa ma- terialet från Skandinavien. Om detta haf egt förbindelse med verldshafvet, så maste äfven en arktisk hafsfauna hafva lefvat deri, hvars spar i fos- silt tillstånd kunde återfinnas. Säsom bevis härför citerades snäcklagren vid Tarbek, Cyprina-leret vid Flensborgs-fjorden och pa Als, snäcklerorna vid Dwinafloden och de fossila skan- dinaviska snäckbäddarne. | LYELL ?) har pa en karta öfver Europa under tertiärtiden betecknat hela den erratiska terrängen såsom hafsbotten 3). MUR- CHISON delade denna asigt och densamma har sedan utan till- räcklig pröfning blifvit allmänt antagen. Motsägelserna deri, att blocken, som härstamma från olika delar af Skandinavien, !) L. v. BucH: Ueber die Ursachen der Verbreitung grosser Alpengeschiebe. Abhandlungen der Berliner Akademie 1811, sidd. 185, 186. ?) Principles of Geology. 9th ed. London 1853. Pl. I. p. 121, seq. 3) Med erratiska terrängen förstår jag den utom Skandinavien och Finland be- fintliga del af Europa, öfver hvilken skandinaviska stenblock finnas strödda. 54 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. N finnas fördelade utefter bestämda linier, att den erratiska mas- sans mäktighet ej står i förhållande till de antagna transport- medlen, och att fossila hafsdjur fullkomligt saknas på allra största delen af den förmodade hafsbottnen, togos ej 1 betraktande. Onekligen funnos dock geologiska grunder, hvilka vid första påseendet tycktes kunna stödja äsigten om ett stort erratiskt haf. Blocken hvila inom en stor del af området på tertiära bildningar, hvilka ansagos vara af marint ursprung. Dessa ter- tiära lager hafva en vidsträckt utbredning öfver Europa, så att man kunde antaga tertiärhafvet i nuvarande Nordtyskland hafva sammanhängt med Svarta och Kaspiska hafven, mahända äfven med det Adriatiska. Den förmodan låg nu nära till hands, att vid lyftningen af de tertiära aflagringarne det om- rade, som nu intages af de erratiska blocken, förblef hafsbotten och först senare, samtidigt med Skandinaviens stora sänkning vid istidens slut, blef fast land. Då redan 1846 EDW. FORBES på geologiska grunder ansåg, att Skottland hade sammanhängt med Norge under den ännu existerande forans tid, och tillfredsställande skäl adagalägga, att engelska kanalens sista genombrott ej är äldre än istiden, före- föll det mig, att det erratiska hafvet möjligen kunde hafva varit en stor insjö, och att franvaron af fossila hafsdjur, med undantag af de förut omnämnda lokala fynden i närheten af Nordsjön och Ishafvet, derigenom kunde förklaras. Antagandet af ett erratiskt haf såsom en fortsättning af det tertiära faller dock, sedan BEYRICH och O. HEER påvisat !) att under miocentiden endast en smal sträcka mellan Rhen och Weichsel samt Danmark varit betäckt af hafvet, hvaremot den ojemförligt största delen af det erratiska området redan under denna tid var fast land. Det är ej troligt, att en så stor del af Europa efter miocentiden skulle hafva sänkt sig och ater höjt sig, utan att qvarlemna amdra fossila spår af den tid, då det skulle hafva utgjort hafsbotten, än de ofvan anförda. ;) BeEYRICH: Ueber den Zusammenhang der norddeutschen Tertiärbildungen. Berlin 1856. ©. Heer: Tertiärflora der Schweiz. III. Karte von Europa zur Mioeänzeit. I ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 55 Enligt min uppfattning finnas alltså inga geologiska data, som tala för, att någon större del af erratiska området varit sänkt under hafvets yta efter miocentiden. Har det deremot varit ett fast land, öfver hvilket blocken hafva blifvit utspridda, så finnes blott ett sätt att förklara deras tillvaro, nemligen att den stora skandinaviska och finska inlands- isen under istiden har natt till gränslinien för de erratiska blocken, och att den har förflyttat dem med moräner till de trakter, der de nu återfinnas. Oaktadt mycket ännu aterstar att förklara, äro dock de svårigheter, hvilka ställa sig mot denna tolkning, obetydliga i jemförelse med dem, som möta den äldre teorien om flytande is. Hade detta område utgjort ett haf, uti hvilket jökelis och drifis kringflutit med det erratiska materialet, så skulle natur- ligtvis detta finnas utan ordning utspridt öfver hela den erra- tiska hafsbottnen. Detta är emedlertid ingalunda förhållandet. Blocken från de olika delarne af Skandinavien och Finland ut- breda sig från sina centra i bestämda och väl begränsade linier, och man skall sannolikt en gang kunna följa dem till de berg, från hvilka de härstamma, liksom GUYOT lyckats göra med blocken i Schweiz. Blocken uti Ryssland komma från Finland och Sverige, i Mecklenburg och Danmark från Sverige, i norra Jylland från Norge. MURCHISON !) säger, att deras kärakter förändras för hvarje längdgrad, att de komma från olika distrikter i Skandi- navien och äro fördelade i rader (”Trainées”). Han har följt qvartsblock från Solimanski—Kamen på norra sidan af Onega- sjön till Juriewitz vid Wolga, nära 100 svenska mil och öfver- tygat sig, att denna bergart ej finnes faststaende hvarken öster eller vester om denna linie. Riktningen är från nordvest till sydost, alltså lika med refflornas i Finland. Dessa block hafva passerat öfver Waldai. Längre i vester vid Garbotoff i trakten af Oka saknas block från Solimanski—Kamen, och blocken komma från bergen 1) The Geology of Russia in Europe. London 1845. Vol. 1, sid. 507 ff. 56 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. norr om Ladoga. Till liknande resultat har äfven DUROCHER kommit. Enligt RÖMER !) härstamma blocken vid Öls nära Bres- lau från Estland; QVENSTEDT !) säger, att ett af petrifikaterna från Gotland lika väl kunde uppkallas efter Berlin som efter Gotland och har dessutom funnit bergarter med försteningar liknande dylika från Skane. I Mecklenburg skola blocken ligga i täta grupper, uti Pommern bilda de enligt MURCHISON oregel- bundna, från norr till söder gående linier. ZIMMERMANN !) talar om långa rader af block, sträckande sig från NNO till SSV i Meck- lenburg Strelitz och pa Lüneburger Haide. Han visar, huru olika blocken äro till sin mineralogiska beskaffenhet. Mellan Lüneburg och Celle besta de nemligen till största delen af gneis och glim- merskiffer, vid öfre Eider af röd sandsten, vid Oldeslohe af tät hornblendesten, vid Plöen af basalt och trachyt, i Slesvig af syenit- artad granit, i Sachsenwalde af fältspat och porfyrartade stenar, vid Reinsbeck af granit med granater eller mangan. Hondsrug vid Grö- ningen innehåller enligt RÖMER i mängd kalksten fran Gotland, som är full af gotländska petrifikater. Uti Danmark påvisar FORCHHAMMER en liknande omvexling af bergarter. Pa Langeland och Femern tillhöra de.öfvergangsformationen, i norra Jylland an- träffas bergarter, hvilka finnas faststaende uti Christianiatrakten. Det 'behöfver knappast nämnas, att jag förmodar, de om- talte raderna af erratiska block vara qvarliggande oförändrade eller förändrade ytmoräner. Jag tror äfven, att stora änd- moräner finnas ?). I Ryssland liksom i Tyskland och Danmark beskrifvas blocken såsom blandade med detritus af de ursprung- liga formationerna i de respektiva länderna. Och märkliga för- hållanden saknas icke heller i detta hänseende. Så omtalar MURCHISON, att den i Ryssland vidt utbredda stenkolsforma- tionen innehåller en myckenhet flintlika stenar (cherts). Dessa finnas ej norr om stenkolsformationen men äro transporterade i mängd söder om gränserna för densamma. Liknande uppgifter 1) LEONHARD und BRONN: Jahrb. f. Miner. u. Geol. 1837, 1838, 1841, 1848, 1857, 1858. ?) Sedermera har jag genom undersökningar funnit vidsträckta bottenmoräner (Geschiebethon) uti norra Tyskland och Holland. Senare anm. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:ol. 57 förekomma hos FORCHHAMMER om block från kritformationen i Danmark. Fragment af denna äro blandade med det från Skandinavien öfverförda materialet, men hafva en bestämd be- gränsning. Pa linien mellan Saltholmen i Sundet och Grenaa i Jylland finnes en sådan massa lösa stenar af Saltholmskalk, att deraf årligen brännes mer än 20,000 tunnor kalk. Å ömse sidor om denna linie saknas block af denna bergart. : Antagandet af det ‚erratiska materialets transport med is- flottor synes vara oförenligt med dessa förhållanden. Enligt ZIMMERMANN utgöras östra Holsteins lösa lager till största delen af kritblandad mergel, som vid Wahldorf är öfver 100 fot mäktig. Den är full af flinta och kantiga stycken ur kritforma- tionen. Petrifikaterna öfverensstämma med Möens och Rügens. I vissa vigtiga fragor rörande blocken och sättet för deras förekomst inom det erratiska omradet saknas änuu upplys- ningar !). Salunda ega vi ingen kunskap om mäktigheten af de vallar, i hvilka blocken förekomma, om dessa block äro utan ordning blandade i deras massa eller skiktade, om sa- dana af alla dimensioner förekomma, och om äfven sand och grus från Skandinavien följer med blocken samt om dessa äro slipade eller refflade. ?) Att mäktiga krafter vid de erratiska fenomenen varit satta i rörelse, kan man af mycket sluta sig till. Enligt ELIE DE BEAUMONTS uppgift lärer V. BUCH hafva yttrat, att i norra Tyskland funnos en mängd rester af juraformationen blandade med de erratiska massorna, och att efter hans asigt den juraformation, hvarifrån de härrörde, hade blifvit förstörd genom sjelfva. det erratiska fenomenet. ') FORCHHAMMERS och PUGGAARDS förträffliga beskrifningar af fenomenen i Dan- mark äro de enda, som härpå gifva tillfredsställande svar. Enligt ForcH- HAMMER uppträder ”Rullestensleret” (gamla moräner) i mäktighet och med stora block endast i östra Danmark, och brunkolsformationen finnes här i upp- rätta eller starkt lutande lager, hvaremot samma brunkolsbildning i vestra Jylland är horisontel. Men der finnes intet eller obetydligt ”Rullestensler”. Vid Fredericia är brunkolsformationens finskiffriga lera veckad i figurer lik- nande blomkälsblad. ?) De observationer, hvilka jag sedermera anställt, hafva bekräftat min förmo- dan om dessa bildningars glaciala natur. Senare anm. 58 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. Den mängd rubbningar af brunkolsformationen i Danmark, som FORCHHAMMER tillskrifver lokala höjningar, torde snarare kunna tillskrifvas jökelisen. Rubbningarne äro yngre än tertiär- tiden och äldre än rullstenssanden och kunna med skäl antagas tillhöra isperioden. FORCHHAMMER särskiljeri Danmark "Rullestensleret”(="Till” i Skottland), som enligt min uppfattning hufvudsakligen: består af vestra Sveriges ändmoräner, och ”Rullestenssandet”, hvilket öfverensstämmer med Sveriges rullstensasar och ”tallmosand”. !) ”Rullestensleret” är patagligen ej annat än gamla moräner; det är oskiktadt, består af block af mycket vexlande dimen- sioner och kan nå en mäktighet af flera 100 fot. Det är lik- som afsatt i en ”Stöbning” och är en blandning af fran Skan- dinavien transporteradt material med rester af Danmarks egna underliggande formationer. FORCHHAMMER söker reda sig ur vanskligheterna vid förklaringen af denna formations bildnings- historia genom antagandet, att den maste vara :eruptiv d. v. s. genom plutoniska krafter nedifran uppkastad. Det är lätt att påvisa motsägelserna i denna asigt, och för min del tror jag, som ofvan är nämndt, att man här har för sig de stora änd- moränerna fran vestra Sveriges inlandsis, hvilka fafängt sökas inom den skandinaviska halfön. Var Kattegats botten torrlagd under istiden, sa maste jökelisen aflagra de fran denna del af Sverige bortförda massorna af löst ma- terial pa danska öarne och längs hela danska halföns östra sida. Pa samma sätt har enligt denna uppfattning norra Jylland upp- tagit en- del af den detritus, som den fran Norge kommande is- strömmen har fört med sig. En jökel fortfar att röra sig lik- som en flod ifran de snöfält (fonden) hvarifran den härstammar, tills smältningen nedifran öfvervinner tillflödet uppifran, eller tills den möter hafvet, hvarvid den alltid brister till isberg, som sedan bortföras af hafsströmmarne. Pa Grönland, Spetsbergen och den Antarktiska kontinenten gar isen salunda ut i hafvet. 1) I enlighet med v. Posts definition (= "Rullstensgrus” Sv. Geol. Und.). Senare anm. ÖFVERSIGE AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 59 Om Baffinsbugten nu vore ett lågland, skulle Grönlands inlandsis utbreda sig vida utöfver sitt nuvarande område. Enär nästan hela det skandinaviska höglandet från Nordkap till det syd- ligaste Norge gar nära intill Vesterhafvet, sa kunde under is- perioden endast en ringa del af jökelisen taga vägen till Vester- hafvet. Sammanhängde under denna tid Danmark med Norge och Sverige, maste hufvudmassan af isen söka sig väg österut. Detta bekräftas äfven af refflornas riktning. Antagligen funnos redan då Bottniska viken och Östersjön såsom stora fördjup- ningar, -fastän de sannolikt emellan Upland och södra Finland voro skilda genom ett näs af mellanliggande land. | Isen måste naturligtvis först fylla dessa fördjupningar lik- som Rhönejökeln fyllde Geneversjön. När hafvet ej hade till- träde till dessa vikar, så berodde det pa qvantiteten af isen, om den skulle öfversvämma de östra sidorna af desamma och fortsätta sin väg 1 samma riktning, som nu betecknas af de erratiska blockens fördelning. Att så verkligen varit förhållandet, framgar af afslipningen och refflornas riktning i Finland, Estland och pa Dagö. SEFSTRÖM talar om refflor observerade vid Rüders- dorf i Brandenburg, men deras natur torde ej fa anses som afgjord.!) Sedan isen uppnatt den motsatta sidan af Östersjön och Bottniska viken, berodde det endast pa tillflödet från det skan- dinaviska höglandet, huru langt den skulle fortsätta sin väg, och om den kunde na till de gränser, hvilka nu betecknas af omradet för de erratiska blocken. Enda vilkoret, som härför er- fordrades, var en tillräckligt lag temperatur, men denna behöfde ej vara lägre än den, som förutsättes af de fossila faunorna från istiden. Det område, som har varit betäckt af is från Skandi- navien, torde för öfrigt icke hafva varit mycket större än det af is öfverallt uppfylda Grönland. Slutligen aterstar att redogöra för det sätt, pa hvilket isen sannolikt utbredt sig. Jag anser RINKS benämning ”is- strömmar” bättre beteckna deras ismassor än ordet jökel eller ') Jag har sedermera öfvertygat mig om deras öfverensstämmelse med glacial- refflor. Senare anm. 60 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. glacier. De nordligaste af isströmmarne hafva gått ut i Norra ishafvet emellan Nördkap och Hvita hafvet. Att Hvita hafvet varit i norr afstängdt fran ishafvet, anser jag sannolikt. Det är grundt och iakttagelserna af refflornas riktning på öarne i Finmarken ge goda skäl till den förmodan, att äfven ryska Lappmarken har haft en betydligt större höjd öfver hafvet. MURCHISON säger, att ön Solowetskoi är afslipad, och att block från Kemi på Hvita hafvets östra kust finnas på den gent- emot liggande halfön emellan Onega- och Dwina-bugterna. Denna den nordostligaste isströmmen kan benämnas Hvita hafvets rsström. Enligt BÖHTLINGKS iakttagelser öfver ref- flornas riktning skulle denna isström erhållit sitt tillflöde såväl från halfön Kola som från finska Lappmarken sydvest om Hvita hafvet. Derefter vidtager den Finska isströmmen. Denna är kanske den största af alla, har gatt fran lappska fjellen öfver Qvarken och troligen en stor del af Bottniska viken, samt har betäckt Finland och öfver Onega, Ladoga och östra delen af Finska viken fortsatt sin väg emot Ryssland. I öster har den stora Baltiska isströmmen berört denna. Största delen af den is, som gatt at öster och som ej har utgjort en del af den Finska isstfömmen, har bidragit att föröka den Baltiska. Ät- skilliet tyder derpa, att denna isström har i mäktighet täflat med den Finska. Den har mäst passera barrieren emellan Up- land och södra Finland. Att denna har varit betydande, kan man se af refflornas riktning pa halfön emellan Gefle och Ny- köping. De löpa rätt öfver Stockholms och Upsala län från norr till söder, börja således i Bottniska viken och gå ut igen i Östersjön. Detta kan endast förklaras på det sätt, att den Baltiska isströmmen har haft en så stor mäktighet, att den öfversvämmat ifrågavarande halfö. Vid Dalelfvens mynning synes isen från Bottniska viken hafva inträngt flera mil i landet. Refflorna på Åland och i Estland ga 1 det närmaste från norr till söder. På Dagö hafva de enligt EICHWALD samma rikt- ning. MURCHISON säger, att afslipningen på Åländska öarne är ofantlig. Han anser, att en del af de Kurländska blocken här- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 61 röra fran Åland. Den Baltiska isströmmen har utan tvifvel gått öfver en del af Estland, ty enligt RÖMER härstammar, såsom redan är nämndt, större delen af petrifikaterna 1 blocken vid Öls i närheten af Breslau derifrän. Den Baltiska isströmmen måste hafva utbredt sig langt i vester. Redan på Gotland af- vika refflorna något mot vester (NNO—SSV), detta gäller ännu mera om Bornholm, der de ga från nordost till sydvest. Östra Skane tyckes likasom Stockholmstrakten hafva varit öfversväm- madt af den Baltiska isströmmen, ty refflorna gå der parallelt med dem på Bornholm. Annu mera pafallande är detta vid Faxö på Sjelland, hvarest de praktfulla äldsta refflorna ga fran öster till vester, visande den Baltiska isströmmens väg till Grö- ningen, hvarest den aflemnat en mängd block fran Gotland. Att döma efter SEFSTRÖMS karta, synes en lokal öfversvämning äfven hafva egt rum i östra Blekinge, men det är möjligen en- dast en mindre afvikning uti isens riktning i östra Sverige. De ismassor, hvilka betäckte östra delen af södra Sverige, bildade naturligtvis tillföden till den Baltiska isströmmen och ökade denna. Mängden af de med denna isström till Holstem öfver- förda svenska kalkblocken är så stor, att man har trott dem tillhöra en underliggande fast häll och genom borrning fafängt sökt att finna densamma. | Vestra Sveriges isström har sannolikt varit jemförelsevis vida mindre än de föregaende. Den omfattar trakterna mellan Norge och Laga-an. Förmodligen är det denna, som mest har bidrågit till Danmarks ”Rullestensler” och ”Rullestenssand”. Isströmmen från det Östanfjeldska Norge har, efter det erratiska materialet att döma, natt till norra och nordvestliga Jylland. Den synes hafva omfattat trakten mellan Hardanger och Dovrefjeld i vester och vattenskilnaden mellan Glommen och Klarelfven i öster. Måhända skola kommande undersökningar visa det vara riktigare att förena denna isström med vestra Sveriges. Isströmmarne i vestra Norge emellan Lindesnäs och Nordkap hafva varit obetydliga i jemförelse med de hittills om- talade. De hafva sannolikt alla eller åtminstone till största 62 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN. delen gått ut i hafvet och dessutom har deras väg varit kort från de fjell, på hvilka de haft sitt upphof. Deras antal har deremot troligen varit stort. Hvad här blifvit anfördt bör anses som en kortfattad re- sume af undersökningar, hvilka, som jag hoppas, framdeles skola fortsättas. Hvad jag varit i tillfälle att utomlands iakt- taga har styrkt mitt förtroende till deras resultat. Såsom redan är nämndt, föredrogs det nu anförda i Veten- skapsakademien 1864. Under fortsatta studier kom jag till det resultat, att fem skeden kunde särskiljas, begynnande med tiden för den skandinaviska inlandsisens största utbredning och slu- tande med istidens upphörande, nemligen: 1:0) Tiden för inlandsisens största utbredning, som än i dag kan bestämmas efter gränslinien för de erratiska -blocken. | 2:0) Isens massa var betydligt minskad. Waldai öfver- skreds ej längre, men gaf genom sitt motstand ström- men pa andra sidan Östersjön en riktning från norr till söder. 3:0) Isens massa hade blifvit ytterligare minskad. Finland var troligen ännu helt och hållet eller delvis öfvertäckt af is, som för öfrigt fortfarande fyllde Östersjöbäckenet, men nu i öster hämmades af motståndet från ryska och tyska Östersjöstränderna. Isen måste derföre röra sig ungefär 1 riktningen af Östersjöns medellinie. Massor af gotländska block fördes till Gröningen i Holland och Jever i Oldenburg. Vissa delar af Sveriges fastland öfversvämmades af isen fran Östersjön. 4:0) Inlandsisen blef inskränkt inom Skandinaviens egna gränser. Isen drog sig alltmer tillbaka mot fjellryggen. 5:0) Jöklarne inskränktes till de stora fjelldalarne. !) 1) Jemför min utförligare framställning i inledningen till HoLmströms ”Märken efter istiden”. Malmö 1865. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 63 Genom resor uti norra Tyskland, Holland och Schweiz 1865, 1867 och 1868 fick jag tillfälle att studera de derstädes förekommande aflagringarne från istiden, särskildt bottenmo- ränerna (= Geschiebethon) äfvensom flyttblockens utbredning. Härigenom bestyrktes de här uttalade asigterna, endast med obetydliga modifikationer i afseende på isströmmarne, hvilka egentligen såsom sådana kunna urskiljas inom det andra och tredje af de nyssnämnda skedena. En inom en inskränkt del af det erratiska området obser- verad fossil marin fauna (i FORCHHAMMERS ”Cyprina-ler”), som öfverensstämmer med Nordsjöns närvarande och hvars före- komst tyckes stå i motsägelse med de här uttalade åsigterna, har jag ej hittills, oaktadt flera besök vid åtskilliga af de upp- oifna lokalerna, lyckats att pa ett fullt tillfredsställande: sätt utreda i samband med de erratiska fenomenen. ”Cyprina-lerets” fauna är längesedan iakttagen uti Holstein, Slesvig och pa några af de intill Slesvig gränsande öarne (FORCHHAMMER, V. BucH, BEYRICH, MEIJN) samt nyligen af BERENDT vid Brom berg vid Weichseln. Jag har vid de besökta lokalerna, sasom Blankenese, Tarbek, Fahrenkrug, Als, Flensborg, Aabenraa, ej. lyckats att fa se några tillräckligt upplysande profiler, men är böjd att anse ”Cyprina-leret” ligga under aflagringarne fran istiden i dessa trakter. Detta bestyrkes af FORCHHAMMERS uppgift, att han alltid har funnit de uti leran liggande skalen af Cyprina islandica krossade, fastän alla bitarne af ett och samma skal ligga tillsammans. Det ligger nära tillhands att misstänka, att denna fauna, som fullständigt skiljer sig såväl från Cragfaunorna som Yoldialerornas och de glaciala skalban- karnes, har tillhört en vid istidens början ännu öppen och med den likaledes öppna engelska kanalen sammanhängande vik af Nordsjön, som öfver en del af Holstein och Slesvig följde Öster- sjöns nuvarande södra kust och gick in uti Weichseldalen, och att dessförimnan” Craghafvet blifvit afstängdt i söder, men fortfarit att en längre tid vara öppet 1 norr. Om så har varit fallet, förklaras häraf Bridlington Crags starkt utpreglade 64 OTTO TORELL, UNDERSÖKNINGAR OFVER ISTIDEN. glaciala natur, under det att ”Cyprina-lerets” fauna erhöll en mildare pregel. Genom den sedermera inträdda höjningen af hela Nordsjöns botten kunde den skandinaviska inlandsisen uppnå Englands östra kust och der emellan Suffolk och Tweed aflagra sina moräner, ”the Cromer boulderclay”, tillhörande den s. k. "lower drift”, som uppfylles af erratiska block, hvilka de engelska geologerna enstämmigt anse vara af skandinaviskt ursprung. Härmed öfverensstämmer, att ”the forest bed” vid Cromer, som enligt LYELL ligger ofvanpa Norwich Crag och betäckes af enorma moräner (= "boulderclay” LYELL), har en fossil fauna och flora, som öfverensstämma i klimatologiskt hänseende med "Cyprina-lerets”. När undersökningar i naturen hinna fylla luc- korna uti observationerna öfver dessa förhållanden, skall sanno= likt ett af de mest intressanta bladen af istidens historia der- igenom blifva läsligt. 65 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 1. Stockholm. Om Trapa natans L. och dess i Skåne ännu lefvande form. Af F. W. C. ÅRESCHOUG. [Meddeladt den 8 Januari 1873.] ana IE Ej mindre i morfologiskt än i historiskt och växtgeografiskt afseende ädrager sig Trapa natans L. var synnerliga uppmärk- samhet. Morfologen har med förkärlek studerat de egendomliga, härfint delade bildningar, som utgå från de i vattnet nedsänkta stjelkarne och ansetts vara än blad, motsvarande de bekanta vattenbladen af vissa Datrachium-arter, än adventivrötter. De sista tvifvelsmalen rörande deras egenskap af rötter synas emel- lertid nu böra vara fullständigt undanröjda genom de synner- ligen noggranna undersökningarne af REINKE (Untersuchungen über Wachsthums-Geschichte und Morphologie der Phaneroga- men-Wurzel, i Bot. Abhandlungen von 'J. HANSTEIN). Det hos vara vattenväxter sa starkt utvecklade intercellulära syste- stemet, genom hvilket de späda, slaka stjelkarne af sadana växter förmå hålla sig upprätta i vattnet eller flytande på dess yta, synes ej här vara tillräckligt för nämnde ändamål. Denna växts stora, tunga frukter, som tyckas hafva behof af att hålla sig i vattenytan för att kunna mogna, skulle snart neddraga hela växten till bottnen, såvida ej sjelfva blad- och fruktskaften blåsformigt uppsvällde och derigenom bildade ett slags simorga- ner. Uppsvällningen af nämnde växtdelar börjar först vid blomningen och fortskrider i samma mån som frukten tillväxer, så att, när denna är fullbildad, hafva äfven simorganerna hunnit Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 1. 5 66 F. W. C. ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS L. sin fulla utveckling. Ju större frukterna äro, desto större blifva äfven simorganerna; på former med små och lätta frukter äro de nästan omärkliga. Denna växt erbjuder sålunda ett nytt exempel till de manga, som den organiska naturen har att upp- visa på det fysiologiska sambandet emellan sådana delar af en organism, som tyckas hafva föga gemenskap med hvar- andra. Frukten beskrifves i nästan alla mig tillgängliga arbe- ten såsom varande en nöt; härvid har man alldeles förbisett, att dess hårda svartaktiga lager ingalunda är sjelfva ytterväg- gen. Denna som vid fruktmognaden är mera mjuk och köttig, ruttnar, sedan frukten nagon tid legat i vatten, så att det hårda, vedartade innerlagret ensamt bildar fruktväggen. Detta, förhallande finnes redan anmärkt i Botanical Register III, 259, men är helt och hållet förbisedt af sednare författare. Emel- lertid borde, i följd af ytterlagrets nyss antydda beskaffenhet. frukten af denna växt snarare räknas till stenfrukter än till de nötlika frukterna. Det förtjenar vidare att anföras, att sjelfva tornarne på frukten äro 1 spetsen försedda med flera starka, hullinglika taggar, som äro fästade i båda kanterna af tornar- nes spetsar (fig. 7, c). KocH (Synopsis Fl. Germ. 2 ed. I, pag. 269) uppgifver, att tornarne äro ”retrorsum scabr&”, hvil- ket uttryck, enligt den vanliga terminologien, borde beteckna att sträfheten på ifrågavarande delar är framkallad af tillbaka- böjda hår, hvilket också finnes angifvet hos mången författare, som finner det beqvämare att afskrifva, än att sjelf iakttaga. Emellertid kunna dessa bildningar ej vara har, enär de utgöras af samma substans som sjelfva tornen, utan de äro verkliga sagtänder. Genom dessa hullingar kommer den tomma frukten att ännu fullständigare uppfylla sin bestämmelse, att nämligen, sedan sjelfva plantan spirat upp ur det i frukten inneslutna fröet, fungera som ett ankare för att i slammet qvarhålla väx- ten. För detta ändamål kommer äfven den tomma frukten att qvarsitta vid växtens nedre ända. Dylika hullingar finnas äfven på frukterna af flera andra Trapa-arter (t. ex. Tr. qvadrispi- nosa Roxb. och Tr. bispinosa Roxb). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 67 Afven i kulturhistoriskt afseende förtjenar vår art upp- märksamhet. Ånnu i våra dagar begagnas dess mjölrika frö flerestädes såsom födoämne, t. ex. i Frankrike !) och norra Italien, der dess fräkter benämnas Jesuit-nötter, och enligt en uppgift af MARSCHALL BIEBERSTEIN (Fl. Taurico-Caucasica, I, pag. 112) hafva invanarne i Astrachan gifvit frukten af denna växt benämningen ”Kalmizkie orechi,” d. v. s. Kalmuck-nötter, hvil- ket tyckes antyda, att de ätas af denna halfvilda folkstam. Ätskilliga andra arter af samma slägte tyckas i östra Asien användas för samma ändamäl, och bland dessa i synnerhet Tr. bicornis L., som flitigt odlas af Chineserne. Frukternas af Tr. natans L. förekomst i Schweiziska palbyggnaderna (jemf. OÖ. HEER, ”Die Pflanzen der Pfahlbauten.” An die Züriche- rische Jugend auf das Jahr 1866. Von der Naturforschenden Gesellschaft, LXVIII Stück, pag. 32) tyckes bevisa, att äfven våra förfäder förstått att för detta ändamal tillgodogöra sig nämnde frukt, och STEENSTRUP (Smaa udflygter på Natur- och Kulturhistoriens Felleder, I. ”Kartoffel”) uttalar också den för- modan, att ifrågavarande växt varit odlad af den äldre be- folkningen. | Men äfven i växtgeografiskt afseende företer ifragavarande växt åtskilliga intressanta förhallanden. Inom Europa tyckes densamma för närvarande företrädesvis tillhöra de sydliga, om också icke de sydligaste ländernas Flora; den är nämligen spridd öfver större delen af Frankrike, norra Spanien och norra Italien, Österrike, Ungern och Siebenbürgen, Croatien, Dalmatien, Tur- kiet, norra Grekland samt hela södra och sydöstra Rysland. I mellersta Europa blir den mera sällsynt, ehuru den ännu före- finnes på enstaka ställen äfven i norra Tyskland samt i sjön Immeln i nordöstra Skåne. I de Kaukasiska provinserna tyc- kes den vara allmän 1 floderna. Den förefinnes dessutom flere- städes i Sibirien ända till Amur (enl. exemplar af Maximowicz 1 Kongl. Vet. Akad. Herbarium). Enligt uppgift af WALPERS 1) Frukterna af Tr. natans L. såg jag sommaren 1869 utbjudas till salu på torgen i vestra Frankrikes städer, t. ex. Angers. 68 F. W. €. ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS L. är den i Icon. plant. in China nase. t. 21 framställd såsom äfven tillhörande Chinas Flora. Det torde emellertid för närvarande vara svårt att afgöra, huruvida denna växt öfverallt i nyss anförda länder verkligen är vild eller om den ej ähnu flerestä- des utgör föremål för odling eller åtminstone på något sätt skyddas af menniskan. I OCREPIN'S ”Manuel de la Flore de Belgique” 2 ed. pag. 105 finner jag nemligen uppgifvet, att denna växt nagon gång odlas i dammar i Belgien, men fran andra länder föreligga inga dylika uppgifter. Huru det än ma förhålla sig härmed, synes det mig emellertid mycket antagligt, att Trapa natans L. ursprungligen tillhört de Kaukasiska län- derna, ett antagande som förefaller mig så mycket sannolikare, som hela slägtet har sitt egentliga hem i Asien, ehuru företrä- desvis i dess södra och östra del. Men hvad som i fråga om denna växts utbredning i synnerhet är förtjent af uppmärksam- het, är att den småningom, nästan under våra ögon, försvinner från trakter, der den fordom tyckes hafva förefunnits i mängd. Så är den t. ex. numera nästan försvunnen ur Schweiz, der den förut varit allmän; den är nämligen, enl. HEER (anf. st), nu för tiden inskränkt till en enda liten dam vid St Urban i Kantonen Luzern. Enligt CREPIN (anf. st.) har den fordom varit funnen på flera ställen i Belgien, der den numera för- gäfves eftersökes, och detsamma är äfven förhållandet i Hol- land, hvarest den lefde i förra århundradet (Prodr. Fl. Batave, pag. 85). Ungefärligen vid samma tidpunkt anträffades den flerestädes i södra Sverige, sasom i flera sjöar i mellersta och norra Småland (t. ex. i Sulegängssjön och Älmten, båda i Mister- hults socken, Hökesjön i Lemnhults socken) samt vid Svansjö i. Westergötland (enl.. HARTMAN, Skand. Flora), men har sedan den tiden förgäfves eftersökts pa dessa lokaler. Att denna växts försvinnande ej börjat först i de sednaste tiderna, framgår af det förhållande, att frukten af densamma i halffossilt tillstånd blifvit funnen i torfmossar, der växten ej, så vidt man vet, blifvit anträffad lefvande under den historiska tiden, t. ex. i Gallemosse pa Lolland (enligt RostRup, i Vidensk. Meddelelser ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 69 fra den Naturhistoriske Forening, 1858, pag. 121—26) samt i en torfmosse vid Näsbyholm i Skåne (enl. A. G: NATHORST, ”Om arktiska växtlemningar i Skånes sötvattensbildningar” i Öfvers. af Kongl. Vet Akad. Förhandlingar, 1872, N:o 2, pag. 133). Det möter emellertid åtskilliga svårigheter att med säker- het bestämma orsakerna till denna växt utdöende; förmodligen äro de flerehanda och olikartade inom olika områden. Visser- ligen ligger det närmast tillhands att antaga, att en förändring af klimatet varit en af de verksammaste orsakerna till detta förhållande. Men a andra sidan har denna art ej endast för- svunnit mer eller mindre fullständigt från norra Europa, inom hvilket en sänkning i medeltemperaturen borde hafva utöfvat det största inflytandet på nämnde växt, utan äfven från atskil- liga andra länder, i hvilka de klimatiska förhållandena antagli- gen äro temligen likartade med dem, som ännu äro radande i de områden, der den för närvarande lefver. Vore medeltempe- raturens sänkning den enda orsaken till ifrågavarande växts ut- döende, så vore det oförklarligt, hvarföre densamma försvunnit t. ex. i Schweiz eller Belgien, men ännu qvarlefver i norra Skåne, der medeltemperaturen är lägre än i Belgien eller på låglandet i Schweiz. Måhända kan derföre dess försvinnande äfven förklaras af den omständigheten, att den af befolkningen i vissa trakter begärligt eftersökts för sina ätliga frukter och derigenom utrotats, hvilket lätt har kunnat inträffa, enär växten är enarig, och detta äfven verkligen inträffat med flera andra, för menniskan nyttiga växtarter, hvilka man numera knappast kän- ner i vildt tillstånd. Det later äfven tänka sig, att dess för- svinnande, åtminstone i vissa trakter, stått i samband med ut- torkningen -af de insjöar och dammar, i hvilka den haft sitt hemvist, och detta anföres atminstone af ÖREPIN (anf. st.) till en del vara fallet med ifrågavarande arts växtställen i Belgien, Möjligen kan äfven dess försvinnande till en ej så ringa grad hafva påskyndats genom fiske med not. Men om det också är ganska sannolikt, att ifrågavarande växt i följd af nämnde or- saker på flera ställen gått sin undergång till mötes, så torde & 70 F. W. C. ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS L. andra sidan dess nästan fullständiga försvinnande från norra. Europa ej derigenom kunna förklaras. Ty just i dessa trakter maste nyssnämnde orsaker, med undantag af medeltemperaturens sjunkande, hafva utöfvat ett vida mindre inflytande än 1 södra Europa, ja flera af dem förefinnas alldeles icke derstädes. Ty der finnes såväl 1 Sverige som Danmark, i jemförelse med det mellersta och södra Europa, rikedom på sjöar och vattendrag, så att någon brist på lämpliga växtställen svårligen kan hafva uppstått derstädes. Ej heller har man sig bekant, att frukterna af denna växt, åtminstone under den historiska tiden, utgjort något födoämne för befolkningen i dessa länder, Också är de- ras användbarhet i detta afseende alldeles obekant för folket i den trakt af Skane, der denna växt ännu lefver. Ej heller är det antagligt, att fiske med not bedrifvits med större eftertryck i våra vattendrag, än i dem, som finnas i mellersta och södra Europa, hvarest i följd af den tätare befolkningen det är sanno- likt, att man tillochmed mera än hos oss sökt tillgodogöra sig de näringsmedel, som förefunnits i vattendragen. | I följd af alla dessa omständigheter anser jag, att de nu anförda orsakerna till ifrågavarande växtarts partiella försvin- nande, med undantag af de klimatiska förändringarne, utöfvat ett verksammare inflytande i södra och mellersta Europa än i det norra. Men a andra sidan är det ett obestridligt faktum, att Trapa natans L. mera allmänt försvunnit inom sistnämde område af var verldsdel är inom det förra. Derföre synes det mig ej osannolikt, att förändringar i de yttre lifsvilkoren i främ- sta rummet förorsakat ifragavarande växts försvinnande i norra Europa, men att dess utdöende inom vissa områden af meller- sta Europa föranledts af öfriga, här ofvan omnämnda orsaker. Visserligen har STEENSTRUP (anf. st.) uttalat den förmodan, att Trapa natans L. varit odlad af en tidigare befolkning och derigenom förd utom sitt naturliga växtomrade, men att, sedan odlingen af densamma upphört och den sålunda beröfvats men- niskans skydd, den återigen småningom försvunnit från de trak- ter, som ej ligga inom detta område. Men äfven mot detta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 71 antagande kan den invändning göras, att denna växt i så fall borde först hafva försvunnit från de trakter, der de yttre lifs- vilkoren varit mera ofördelaktiga för densamma, såsom förhål- landet måste antagas vara i norra Europa. Men nu finna vi, att den samtidigt utdött i vissa områden i mellersta Europa, såsom Holland och Belgien, der de fysiska förhållandena svår- ligen kunna vara mera ogynnsamma än de äro t. ex. i norra Tyskland, der den ännu flerestädes qvarlefver utan att odlas. Vi nödgas måhända sålunda äfven härvid antaga, att andra or- saker betingat dess utdöende i norra än i mellersta Europa. Å andra sidan är det äfven möjligt, att ifrågavarande växt på de växtställen i mellersta Europa, från hvilka den nu försvun- nit, haft att kämpa med åtskilliga andra för densamma ogynn- samma förhållanden, som ej förefunnits i angränsande trakter med i öfrigt likartadt klimat. Tager man derföre hänsyn en- samt till denna växt, så är det underkastadt åtskilliga vansk- ligheter att afgöra, antingen förändring af klimatet eller för- lusten af det skydd, som fordom måhända kommit denna växt till del från menniskans sida, åstadkommit dess utdöende i norra Europa. Men om man besinnar, att denna växts nästan full- ständiga försvinnande inom ifrågavarande område, ej är ett en- samt stående faktum, utan att saväl åtskilliga andra växter som äfven djur (t. ex. EMYS) antingen helt och hållet dragit sig ifran samma omrade eller atminstone derstädes äro att be- trakta endast som qvarlefvor, så förefaller det mig mera sanno- likt, att allmänna kosmiska förhållanden varit de härvid verk- samma orsakerna. Ett indirekt bevis för denna asigt finner jag äfven i det förhållande, att denna växt småningom utdött. Vore nämligen upphörandet af odlingen af densamma den egent- liga orsaken till dess utdöende, så vore det anledning att tro, att detta skulle hafva skett temligen plötsligt, så snart den ej längre odlats. Den formförändring af ifrågavarande växt, som ännu qvarlefver i Skåne pa en enda lokal, tyckes äfven, som jag strax skall söka visa, häntyda på ett aftynande lif, som föranledts af ogynsamma yttre lifsvilkor. 72 F. W. C. ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS L. Man synes ännu i allmänhet vara långt ifran att till sitt fulla värde uppskatta det inflytande på vegetationens närvarande sammansättning i ett land, som under tidernas iopp utöfvats af förändrimgar i de fysiska förhållandena. Man tyckes dervid helt och hållet förbise, att dylika förändringar ingalunda behöft vara så genomgripande, att de omedelbarligen medfört döden ät- ett större eller mindre antal växtarter, för att desamma skola kunna utöfva något inflytande på vegetationens allmänna karak- ter. Erfarenheten lär oss nämligen tillräckligt, att växten sjelf är 'en långt känsligare mätare pa klimatiska förändringar än de instrument. som för sådant ändamål stå till vårt förfogande, så att äfven obetydliga nuanceringar af de yttre lifsvilkoren, ja tillochmed när de äro så obetydliga, att de undgå vår uppmärk- samher, kunna inverka förändrande på växtlifvet i dess olika yttringar. Och i följd häraf måste hvarje sådan förändring vara fördelaktig för vissa växtarter, skadlig för andra, och så- lunda förorsaka en rubbning i den förut varande jemnvigten mellan arterna i afseende på deras statistiska förhållanden, så att de växtarter, som gynnats af den inträdda förändringen, mer eller mindre fullständigt komma att uttränga de arter, på hvilka ‘örändringen utöfvat ett skadligt inflytande (jemf. F. ARESCHOUG ”Om den Europeiska vegetationens ursprung” i Forhandlinger ved de Skand. Natur. 10:de Möde, 1868). I hvarje större flor- område finnas alltid flera eller färre växtarter, som inom det- samma hafva sin nordliga eller sydliga vegetations-gräns, och derföre endast på enstaka lokaler finna förenade alla de yttre lifsvilkor, som de behöfva. Så beskaffade växter måste i främ- sta rummet vara känsliga för klimatiska förändringar, så att t. ex. ett obetydligt sjunkande af medeltemperaturen inverkar fördelaktigt på spridningen af de växter, som inom detta om- råde hafva sin sydgräns, men skadligt på de växter, som hafva ett sydligare ursprung. Och Trapa natans L. är på den skan- dinaviska halfön en så beskaffad växt. Såsom jag här ofvan försökt visa, har den nämligen ursprungligen tillhört den Kau- kasiska Floran och har sin nordgräns i vart land. Och dess ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 73 utdöende i öfriga trakter af den skandinaviska halfön i följd af förändringar i de fysiska förhållandena (såsom temperatur, fuk- tighet m. m.) låter derföre äfven lätt förena sig med det fak- tum, att den ännu qvarlefver i sjön Immeln i nordöstra Skåne. Ty denna skenbara motsägelse kan förklaras på tvänne sätt: antingen har Trapa natans 1 Immeln ej haft att för sin existens kämpa med så farliga medtäflare som på andra ställen i vårt land, der den dukat under och försvunnit, eller ock hafva några, ännu för oss obekanta förhållanden af för denna växt specifikt gynsam natur förmått att neutralisera de i öfrigt ogynsamma, fysiska förhållandena. Den under förra arhundradet i Sverige växande Trapa na- tans L. var ej fullt identisk med den i mellersta och södra Europa ännu lefvande formen och beskrefs derföre af WAHLEN- BERG (Fl. Suecica, I, pag. 100) som en varietet af denna un- der namn af Tr. natans. var. glaberrima. Densamma skulle skilja sig från hufvudformen genom större spädhet, bladens, blad- skaftens och foderbladens nästan fullständiga glatthet, de föga utvecklade simorganerna och de nästan oskaftade frukterna. Derjemte tyckas äfven, att döma af de i Upsala Universitets och Kongl. Vet.-Akademiens herbarier förvarade exemplar, blom- morna vara mindre och bladen i allmänhet hafva en något af- vikande form, så att deras bas är nedåt mera afsmalnande, hvarigenom deras största bredd infaller vid deras midt. Det bör emellertid ej med tystnad förbigås, att i Upsala herbarium förvaras ett exemplar af denna växt med påskrift ”e Smolandie aquis, THUNBERG”, hvilket i afseende på storlek, hårighet, bla- dens form och bladskaftens uppsvällning fullkomligt öfverens- stämmer med den typiska formen. Jag tror mig emellertid med bestämdhet kunna pasta, att nämnde exemplar ej kan vara fran Sverige. Ty det har till och med en vida sydligare pregel än exemplar af samma art från norra Tyskland och liknar mest den form af Trapa natans, som finnes i vestra. Frankrike. 74 F. W. C. ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS, L. Hvad i öfrigt beträffar de af WAHLENBERG uppgifna ka- raktererna för ifrågavarande varietet, sa tyckas desamma vara föga konstanta, liksom ej heller bladformen är fullt oföränderlig. Visserligen är det en ganska stor skilnad mellan denna form och den, som finnes i södra Europa. ty denna utmärker sig genom en mycket kraftigare växt och större hårighet, kortare; tjockare ocb mera uppsvälldda bladskaft, större blommor och slutligen genom formen på bladskifvan, som har en nära tvär- huggen bas och är nästan halfcirkelformig, så att dess största bredd infaller närmare dess bas. Men mot norden och östern öfvergår denna form småningom i den småländska, utan att lik- väl till och med i norra Tyskland blifva fullt identisk med denna. Ty bladskifvan, äfven om den är mot spetsen mera utdragen, har likväl sin största bredd närmare basen, derige- nom att denna är nästan tvärhuggen och ej afsmalnande mot bladskaftet. Öfvergångsformer till den af WAHLENBERG be- skrifna varieteten har jag sett från Amur, Ukrame, Schlesien och Ost-Prenssen. Och hvad fruktskaftens längd beträffar, så tyckes i det afseendet vara föga skilnad mellan den småländska och den sydeuropeiska formen. Den skånska formen öfverensstämmer till örten närmast med den småländska, såvida man far döma af de trenne exem- plar af den sistnämnda formen, som förvaras i Upsala och Stockholms herbarier. Men den har den för WAHLENBERG'S varietet karakteristiska bladformen ännu mera utpreglad än denna, oaktadt a andra sidan ett och annat blad på kraftigare exemplar Öfverensstämmer med dem pa den nordtyska formen och den i afseende pa glattheten ej är sa konstant som den småländska. Ty bladen äro sällan sa fullständigt glatta, i det bladskaften merändels äro gleshariga och man äfven ej sällan anträffar exemplar med bladskaften och bladskifvans undre sida nästan lika håriga som på sydeuropeiska exemplar. Men i öfrigt synes den skanska och småländska formen öfverensstämma i afseende på spädheten, bladskaftens längd och de oansenliga simorganerna samt foderbladens glatthet och de små blommorna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 75 Hvad som emellertid skiljer åtminstone den skånska formen fran den, som lefver på det europeiska fastlandet, och gör den- samma till en högligen intressant företeelse, är den högst egen- domliga fruktformen. Icke allenast denna utan äfven alla de öfriga, i Asien lefvande arterna af detta slägte (Tr. bicornis L., Tr. bispinosa RoxB. och Tr. quadrispinosa ROXB.) har frukten nästan fullständigt sittande under blomman, så att endast ett mycket litet, nagot upphöjdt parti af densamma befinner sig inom denna. Endast en i de miocena lagren på Alaska funnen och af HEER ("Flora fossilis Alaskana” i Vet. Akad. Handl., 1869, pag. 38, tab. VIII, figg. 9—14) under namn af Tr. bo- realis beskrifven art tyckes hafva en del af frukten inom blom- man. Men frukten af den skånska formen befinner sig till större delen inom blomman, så att det ofvanför det öfre paret af tor- narne varande partiet af densamma är ungefär lika langt som den del, som sitter under ‚dessa (figg. 7—9). Och om man räk- nar från det undre paret af tornarne, så är det ofvanför dem befintliga partiet dubbelt längre än det undre, ja stundom till och med ännu längre. Redan på fruktämnet är denna egen- ' domlighet ganska märkbar, så att större delen af detsamma be- finner sig ofvanför foderbladen (fig. 10). Den del af den full- bildade frukten, som finnes inom blomman, är starkt farad och har en nästan konisk form, men är från de tvänne sidorna, på hvilka de båda nedre tornarne äro fästade, starkt sammantryckt (fig. 7). Sedd från dessa båda sidor har frukten, när man från- ser från tornarne, en oval form. Dessutom äro tornarne betydligt längre och smalare än pa den typiska formen, och sjelfva fruk- ten, som är af en mattare svart färg, mera tunnväggig. Äfven pa mycket små och i följd deraf, såsom det tyckes, outbildade frukter utskjuter ur spetsen ett langt tradlikt och, atminstone på den torra frukten, spiralvridet parti, som vid en flygtig undersökning skulle kunna identifieras med stiftet. Ifragava- rande bildning är emellertid det qvarsittande skaftet till det stora hjertbladet, som vid groningen förblifver inneslutet inom frukten (jemf. BARNEOUD, ”Memoire sur l’Anatomie et l’Orba- 76 F. W. C.: ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS, L. nongénie du Trapa natans L.” i Ann. des sc., 3:eme Serie, 9, pag. 223, pl. 12, figg. 1—6), ehuru dess längd betydligt öfver- träffar deras, hvilka nämnde författare afbildat, och den finnes äfven på frukter, som äro så små, att de tyckas endast vara halfvuxna. Det är att beklaga, att mogna frukter af denna växt äro ganska sparsamma i de botaniska samlingarne, så att jag haft tillgång till sådana frukter endast från ett mindre antal lokaler, nämligen Breslau, Leipzig (från bot. trädgården) och Altenburg i Tyskland, Versailles och Angers i Frankrike samt Ukraine. Men i allmänhet öfverensstämma frukterna fran dessa lokaler temligen väl med hvarandra, så att jag tror mig kunna antaga, att deras form är den typiska för den Tr. natans L., som växer på kontinenten. Redan storleken och tjockväggigheten samt de korta tjocka tornarne tyckas tillkännagifva en mycket kraftigare växtlighet, som ju äfven karakteriserar växten 1 allmänhet. Dess färg är dessutom mera glänsande svartbrun. Sedd från nagon af de båda sidor, från hvilka de bada undre tornarne utga, har frukten nästan formen af en triangel, hvars ena spets är rigtad nedåt (fig. 1a). De båda öfre tornarne sitta nästan i jemnhöjd med det parti af frukten, som har varit inom blomman, och detta är så nedtryckt, att det är 7 å 8 gånger lägre än den under blomman sittande delen af frukten och har i tvärsnitt en nästan rektangulär form (fig. 1 b). De bada längre ned pa frukten fästade tornarne befinna sig än nästan i jemnhöjd med de båda öfre, än är den ena eller båda fästade längre ned, så att frukten kan sitta till hälften under dessa. Afven frukt- ämnet afviker betydligt från det af den skanska formen, sa att detsamma till aldra största delen befinner sig under fodret (fig. 2). i Oaktadt atskilliga försök har det ej lyckats mig att er- hålla några fullt säkra frukter af den småländska formen. Vis- serligen har Dr. T. B. ©. N. KROK i Stockholm välvilligt lånat mig en Trapafrukt, som enligt honom lemnad uppgift skulle vafa funnen i en sjö i Småland; men dess form öfverensstäm- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 77 mer så nära med fruktens af den kontinentala Trapa natans L., att den utan allt tvifvel härstammar från denna, hvilket äfven tyckes framgå af åtskilliga andra omständigheter. Dess färg är nämligen så väl bibehållen och dess yta så jemn och slät, att den omöjligen kan hafva legat någon längre tid på sjöbottnen, och fröet är ännu qvar i densamma, hvilket, enär frukten är fullvuxen, ej kunde hafva inträffat, om den någon tid legat i vatten, i hvilket fall groningen ej gerna skulle uteblifvit. Der- emot har jag från Upsala Bot. Museum erhållit ett par frukter, dock utan uppgifven lokal, hvilka måhända kunna härstamma från den småländska formen. Redan deras yttre utseende tyckes nämligen antyda, att de en längre tid legat i slammet på sjö- bottnen; det ofvan omtalade saftiga ytterlagret är ännu delvis qvarsittande och det inre hårda lagret är starkt angripet och mycket ojemnt. Till formen bilda de en öfvergang från den skånska till den kontinentala Trapa, sa att de båda öfre tor- narne ej befinna sig i jemnhöjd med fruktens spets och de bada undre utga fran den nedersta tredjedelen af frukten, hvarigenom dennas ofvan tornarne varande parti kommer att blifva betydligt längre än på den kontinentala formen (fig. 4, 5). Åfven i af- seende på fruktväggens tunnhet och de smala spetsiga tornarne närma sig dessa frukter dem af den skånska Trapa natans L. Att döma af*de unga frukterna, som emellertid finnas på det i Kongl. Vet. Akademiens herbarium förvarade, af LILJEBLAD 1 Calmar län insamlade exemplaret, synes likväl frukten af den sma- ländska formen, sådan denna uppträdde i slutet af förra år- hundradet, fullkomligt öfverensstämma med den på den skånska formen, enär fruktämnet har sin plats nästan fullständigt inom blomman (fig. 6). Förmodligen hafva de nyss beskrifna frukterna mycket länge legat på sjöbottnen, sa att de förskrifva sig från en något äldre period, innan den form, från hvilken de här- stamma, ännu hade fullständigt utbildat sig till den senare i Småland växande formen, hvaraf torra exemplar ännu äro 1 be- håll, och som, att döma af fruktämnena, sannolikt varit fullt identisk med den skånska. 78 F. W. C. ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS, L. Men den nu i Skåne. växande Trapa natans L. är med hänsyn till frukten ej identisk med den form, hvaraf frukter blifvit i subfossilt tillstånd funna i en torfmosse vid Näsbyholm i södra Skåne af Stud. ALFR. NATHORST (anf. st.). Dessa äro nämligen i alla afseenden fullkomligt öfverensstämmande med dem af den ännu på kontinenten lefvande formen (fig. 3). STEENSTRUP har med vanlig beredvillighet lånat mig subfossila frukter af samma växt, insamlade af RosTRUP i Gallemosse på Lolland, och dessa öfverensstämma likaledes till alla delar med dem af den kontinentala, hvilket äfven framgar af de afbild- ningar, som ROSTRUP (anf. st.) lemnat. Och slutligen äro, en- ligt afbildningar i HEER’S ofvan citerade afhandling, frukterna af Trapa natans L. från de schweiziska palbyggnaderna full- ständigt öfverensstämmande med de subfossila frukterna af samma växt från torfmossarne i Skåne och på Lolland. Som resultat af denna jemförande undersökning framgår salunda, att den Skåne ännu växande formen. af Trapa na- tans L. till örten nära Öfverensstämmer med den i Småland fordom växande Trapa, ehuru de olikheter, som med hänsyn till örten skilja denna från den kontinentala formen, äro temligen oväsendtliga och ej fullt konstanta. Med afseende på frukten är den skånska formen troligen öfverensstämmande med den småländska, men skarpt skild från den på kontinenten "växande hufvudformen, som deremot i detta afseende öfverensstämmer med den form, som i halffossilt tillstånd blifvit anträffad i torf- mossar i Skåne och på Lolland samt i de Schweiziska pålbygg- naderna. Den förmodan ligger således nära till hands, att den nu i Skåne lefvande formen af Trapa natans L. är en, att jag så må säga, degenererad form af den, som fordom lefvat i nämnde landskap. Och det synes hafva varit samma förhållande med den småländska Trapa, sädan den under slutet af tiden för sin förekomst i Småland visade sig, ehuru den under en tidigare period måhända mera närmade sig den typiska formen, savida nämligen man får antaga, att de ofvan omtalade, i Up- sala Bot. Museum förvarade frukterna verkligen äro från Sma- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 1. 79 land. Onekligen gör frukten och äfven sjelfva pistillen hos den skånska formen, jemförd med den kontinentala, det intryck, som om denna form vore en produkt af en under inverkan af ogyn- samma yttre lifsvilkor försvagad lifskraft. Och erfarenheten lärer oss, att det i synnerhet och i första rummet är fortplant- ningsorganerna, som påverkas af rubbningar i de yttre lifsvil- koren. Derföre finna vi också, att örten af ifrågavarande form är föga förändrad, men desto mera pistillen och isynnerhet frukten, hvars yttre form vanligen är mycket obestämd, sned, nästan vanskaplig (jemf. figg. Ta, 9, 9). Det förefaller nästan som om sjelfva växten saknade tillräcklig växtkraft, för att åstadkomma den urgröpning i blommans axel, hvarigenom fruk- ten hos den typiska formen kommer att sitta under blomman. Frukterna äro äfven mycket mindre och mera tunnväggiga än på den kontinentala formen. Till och med frukter, som äro ännu mindre än den minsta af de på den bifogade planchen af- bildade (fig. 9) hafva en trådlik förlängning i spetsen, hvilket visar, att desamma, oaktadt sin ringa storlek, varit fullt utbil- dade. Den äldsta kända art af detta slägte, den till miocena floran hörande Trapa borealis HEER, har äfven en stor del af frukten sittande under blomman, och man skulle derföre nästan kunna föreställa sig, att liksom de yttre lifsvilkoren vid Trapa- typens första framträdande på jorden ej kunde åstadkomma den för ifrågavarande slägte i sin fulla utveckling typiska frukt- formen, så återgår sedermera denna typiska fruktform under inverkan af ofördelaktiga fysiska förhållanden till den frukt- form, som tillhörde den första representanten för Trapa-typen. Det är emellertid att hoppas, att fullständiga bevis för rigtigheten eller felaktigheten af denna förmodan skola kunna åstadkommas. Säkerligen finnas torfmossar i granskapet af sjön Immeln, i hvilka utan tvifvel subfossila frukter af Trapa natans L. en gång skola anträffas. Skulle dessa tillhöra den typiska formen, så kan det med säkerhet antagas, att den nu derstädes lefvande' formförändringen är en på nyss antydda sätt degene- rerad form af denna. 380 F. W. C. ARESCHOUG, OM TRAPA NATANS L. Enär WAHLENBERG'S benämning glaberrima -ej angifver de väsendtliga egenskaperna för ifrågavarande formförändring och för öfrigt innebär ett misstag, emedan örten ingalunda alltid är glatt, och det tillika ej ännu är fullt konstateradt, att den skånska formen är fullt identisk med denna varietet, så har jag gifvit densamma en annan benämning och karakteriserar den på följande sätt. TRAPA NATANS L. var. CONOCARPA: fructu e lateribus duobus ambitu ovali, maximam partem supero, ‚parte supera conica compressa. Hab. in lacu Immeln, Scanie borealis, olim etiam in la- cubus Smolandie borealis (?) & Vestrogothi& (?). Förklaring öfver figurerna på taflan I. 1. Trapa natans från Leipzig a. i nat. st. b. tvärsnitt ofvan tornarne. 2. Dens. från Altenburg i Sachsen, fruktämne. 3. Dens. fossil från en torfmosse vid Näsbyholm i Skåne: 4. Dens., formen från Småland (?) 5 D:o, d:o 6. Dens., fruktämne af Smälandsformen (i K. Vet Aks herb). 7. Trapa natans conocarpa, a. nat. st. b. en torns spets, c. tvärsnitt genom frukten ofvan tornarne. 2 INGER 9. Dens. nat. st. 0. Dens., ungt fruktämne. Stockholm, 1873. P. A. Norstedt & Söner. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 30. 1873. - 2. Onsdagen den 12 Februari. Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamöter: Baron CHARLES DUPIN i Paris, Professoren WILLIAM JOHN RANKINE i Glasgow och Ministerialradet PETER VON RITTINGER i Wien med döden afgått. Hrr FÄHRZUS och SUNDEVALL afgafvo infordradt utlåtande öfver en af Sällskapet för inhemsk silkesodling till Kongl. Maj:t ingifven och till Akademien remitterad underdånig ansökning om fortfarande statsanslag till befordrande af sällskapets verksamhet; hvilket utlåtande af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget yttrande i ämnet. På tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en af Hr STAL författad afhandling: »Enumeratio Hemipterorum», fjerde afdelningen. Berättelser om resor, som blifvit utförda med offentligt eller af Akademien lemnadt understöd, hade blifvit afgifna af Do- centen LINNARSSON, Lektorerne ZETTERSTEDT och SCHEUTZ, samt Assistenten G. LINDSTRÖM. Hr STYFFE redogjorde för innehället af en af Ingeniören CRONQVIST afgifven berättelse om den utrikes resa han i egen- skap af Byzantinsk stipendiat utfört. Hr ANDERSSON föredrog ofvannämnda reseberättelser af Lek- torerne ZETTERSTEDT och SCHEUTZ*. Hr FRYXELL meddelade resultaten af sina forskningar öfver omvexlingarne mellan förmögenhets-aristokrati och fixerad börds- adel inom svenska nationalrepresentationen. Hr EDLUND öfverlemnade en af honom sjelf författad af- handling: »Försök att härleda den kontakt-elektromotoriska kraf- ten frän materiens molekulära krafter». (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 1). Hr CLEVE föredrog och inlemnade en afhandling med titel: »Examination of Diatoms, found on the surface of the sea of Java». (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 1). Hr GYLDEn meddelade en af honom sjelf författad uppsats: »Om stjernkatalogen i LACAILLE’S fundamenta astronomiae»”. Sekreteraren meddelade a författarnes vägnar följande in- lemnade afhandlingar: 1:0) »Über die Geognosie der schwedischen Hochgebirge», af geologen A. TÖRNEBOHM. (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 1); 2:0) »Bidrag till kännedomen om de i Spetsbergens färska vatten förekommande Crustaceerna af ord- ningarne Branchiopoda, ÖOstrocoda och Copepoda», af Professor W. LILLJEBORG. Det LETTERSTEDTSKA priset för originalarbete beslöt Aka- demien öfverlemna till Professoren CO. J. SUNDEVALL för hans arbete: »Methodi naturalis avium disponendarum tentamen: För- sök till Fogelkiassens naturliga uppställning», hvars första och vigtigaste del under det förflutna aret utkommit. Det LETTERSTEDTSKA Öfversättningspriset tilldelades Lek- torn vid Gefle högre Elementarläroverk MAGNUS DALSJO för hans öfversättning af »Valda skrifter af Platon», hvaraf första delen utkom 1870 och den andra 1872. De räntemedel, hvilka framlidne Generalkonsul LETTERSTEDT ställt till Akademiens fria förfogande för maktpaliggande veten- skapliga undersökningar eller andra ändamål, som Akademien ville befordra, skulle innevarande år användas till fortsättning af den geognostiska undersökning inom Dalarne, hvilken genom Akade- miens understöd blifvit af Lektorn vid Gefle högre Elementar- läroverk S. L. TÖRNQVIST under sednare åren verkställd; och anförtroddes åt Lektor TÖRNQVIST jemväl detta års undersökning. 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 2. Stockholm. Om stjernkatalogen i LAcAILLE’s »Astronomize Fundamenta. Af H. GYLDEN. [Meddeladt den 12 Februari 1873.] Bredvid den berömda, genom BRADLEY utförda observations- serien på observatorium i Greenwich finna vi en annan från medlet af det sistförfutna seklet, hvilken blifvit anställd i ett liknande syfte, nämnligen i mening att leda till kännedom af exakta stjernpositioner. Visserligen icke i omfang jemförbar med den Bradleyska observationsserien är den, som härleder sig från LACAILLE och om hvilken här är fråga, dock derföre af bety- delse att den omfattar stjernor äfven från södra himmelen, stjernor hvilka BRADLEY ej kunde iakttaga på sitt nordliga observatorium. Da nu från den tidpunkt vi antydt, några vidare bestämningar af stjernpositioner ej förefinnas i större antal, så faller vigten af de Lacailleska iakttagelserna genast i ögonen, om desamma visa sig vara af en noggrannhet och tillförlitlighet, motsvarande de Bradleyska observationerna. För att häröfter komma till en klar föreställning — saken var för mina arbeten af vigt — har jag utfört några undersökningar öfver noggrannheten af LACAILLE'S observationsserier, hvilka jag tager mig friheten att i det följande meddela. LACAILLE utförde öfverhufvud sina stjernbestämningar i tvenne olika syften. I främsta rummet bemödade han sig att så noggrannt som möjligt fastställa orterna för ett begränsadt antal stjernor, hvilka sedan skulle tjena såsom jemförelsestjernor vid ett annat arbete af mera omfångsrik yatur. Ur dessa iakt- 4 GYLDEN, OM LACAILLE'S STJERNKATALOG. tagelse härledde han en stjernkatalog, innehållande positioner för 398 stjernor, hvilka voro fördelade öfver hela himmelen. Den andra observationsserien utfördes helt och hållet på Goda Hopps udden och omfattade, oaktadt densamma ej sträckte sig öfver mer än 19 månader, inemot 10000 stjernor på den södra him- melen. Det är naturligt att de positioner, som erhöllos genom ett så forseradt arbete, ej skulle utmärka sig genom någon stor precission, men det var ej heller observatorns mening; han ville endast lemna en möjligast omfattande förteckning öfver stjer- norna på den södra himmelen. Det törstnämnda arbetet offentliggjorde LACAILLE år 1757 i ett verk, som han benämnde Astronomie Fundamenta, och hvilket endast blef tryckt i ett mindre antal exemplar på hans egen bekostnad och derföre sedermera ganska sällsynt. Det är stjernpositionerna i detta arbete, som undersökningarne i det följande gälla; hans andra arbete är mera bekant och har varit mera begagnat af astronomerna. De iakttagelser, hvarom således här är fråga, utfördes dels i Paris dels på Goda Hopps udden. Observationerna i Paris sträckte sig fran Oktober 1746 till Juli 1750. Härpa afreste LACAILLE med sina instrumenter till Goda Hopps udden, der han observerade under aren 1751 och 1752. Ett mindre antal observationer blefvo slutligen anställda pa Isle de France: Rektascensionerna bestämdes härvid enligt en method, hvilken då måste anses såsom den fördelaktigaste, sa ofta en hög grad af nöggrannhet åsyftades; men hvilken medförde ett i hög grad ansträngande arbete. Han observerade nämnligen tiderna för stjer- nornas lika höjder på båda sidor om meridian och beräknade ur de observerade momenterna kulminationstiderna. För detta ändamål begagnade han en 3-fots jernqvadrant, med hvilken var förenad en tub af 5 fots längd. I tubens brännpunkt voro uppspända tvenne trådar och observationen bestod i att notera tiden, då stjernan passerade dessa trådar, sedan tuben erhållit en riktning, motsvarande ett visst delstreck på qvadranten. Naturligtvis utfördes denna operation först, då stjernan var öster om meri- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 5 dianen och upprepades efter den kulmination, då tiden afvak- tades, vid hvilken stjernan åter passerade trådarne i det tuben var riktad efter samma. delstreck som förut. För att öka noggrannheten af ett dylikt iakttagelsesätt an- ställdes observationer vid olika höjder; tuben inställdes t. ex. först på 28° 40' och passagen öfver de båda trådarna iakttogs, derefter inställdes tuben på 29” 0' och passagen noterades, 0. s. v. Hvarje passage öfver de båda trådarne, kombinerades med den den motsvarande i vester, ledde till kännedom af tiden, då stjernan kulminerade, och då antalet af på så sätt bestämda kulminations- moment ibland uppgick ända fill 8, så berodde observations- resultatet på ända till 32 särskilda data, och det synes då som om kulminationstiden borde hafva blifvit bestämd med en ganska stor grad af noggrannhet. Man vinner i första rummet en be- stämdare insigt härom genom att beräkna det sannolika felet för hvarje ur fyra kombinerade observationsdata härledd meridian- passage. Detta sannolika fel kan nu visserligen ej befinnas vara lika för alla stjernor emedan de dagliga rörelserna hos vissa af dem är mycket långsam, hos andra åter mycket sned mot höjd- cirkeln, så att ändringen af deras höjd blifver mycket liten under en viss bestämd tidsintervall; men om de ogynnsammaste fallen undantages, torde för de öfriga samma sannolika fel kunna an- tagas vara gällande utan att åsigten om detsamma derföre i vä- sentlig mon blifver oriktig. För att nu läsaren må kunna vinna en klar insigt såväl om observationens beskaffenhet, som i det sätt, hvarpå jag ur dessa härledt deras sannolika fel, utsätter jag ett fullständigt exempel ur den i »Astronomie Fundamenta» offentliggjorda dag- boken, jemte beräkningen af samma exempel. 6 GYLDEN, OM LACAILLE'S STJERNKATALOG. Den 2:dra Aug. 1749 observerades följande tidsmomenter då stjernan passerade tradarne. ae Aquil®. I Öster. 16‘ 10” 4 >) 4 12. 58 13.49; 15. 14 9 on oo Qu 17. 80,5 19. 47,0 22. 4,0 24. 21,5 26. 41,0 ‚ Höjd. 30° 40" | 28°-5"57,5 I Wester. 52,5 3. 43,0 38,0 1. 27,0 22,0 22.59. 10,0 5,0 56. 53,5 48,5 54. 37,0 32,0 225 IK | E 14,5 50. 0,5 49. 55,0 Af dessa observationsdata framga nu följande kulminations- tider, vid sidan af hvilka jag utsätter afvikelserna från deras medeltal, Kulm.tid. 19:38” 20°,50 OR CE HI SISIENS ’ 19.38. 20, 44 Afv. fr. med. + 0,06 + 0, 06 + 0,18 — 0,19 — 0,19 + 0, 06 \ — 0, 19 + 0,18 Ur talen i andra kolumnen följer, att det sannolika felet för hvarje särskild kulminationstid är: +05,134, och att det sanno- lika felet för medeltalet af alla 8 observerade kulminations- tiderna är: 0°,045. På samma sätt har jag äfven ur andra observationsserier härledt värden för hvarje särskild kulminationstids sannolika fel och dervid ernått följande resultat ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 7 ur Corvi 0146 » a Vireinis 0,079 » Sirius 0,090 » & Corvi 0,140 » Zz Virginis 0, 123 » Sirius 0,076 Medeltalet af dessa värden (inklusive « Aquile) är: 05,113, och saledes är det sannolika felet af en ur 6 specialvärden härledd kulminationstid: +0°,046 » T » » » : +0,043 » 8 » » » : +0, 040 Det visar sig således att mot den noggrannhet, hvarmed tråd- passagerna blifvit uppfattade, ingenting är att anmärka; men häraf följer ännu icke, att sjelfva kulminationstiderna och än mindre att de ur dessa härledda rektascensionerna i samma mon skola vara tillförlitliga. Först och främst kan man, förutom mycket annat, tänka sig, att instrumentets kollimationsfel under den ej korta tid, som förflutit från observationens början till dess slut, i märkbar grad blifvit förändradt; och för det andra, att refraktionen i början haft ett annat värde än mot slutet, nämnligen i följd af ändring i temperaturen och barometerståndet. Vidare är rektascensionernas säkerhet i väsentlig grad beroende af urets gång, vid hvilket trådpassagerna blifvit iakttagna. Af allt detta följer att de ofvan härledda sannolika felen för de observerade kulminationsögonblicken ännu ej äro att anses såsom tillförlitliga kriteria för de resulterande rektascensionernas nog- srannhet. Man ernar ett säkrare omdöme häröfver genom att jemföra LACAILLES rektascensioner med andra, om hvilkas till- förlitlighet man på förhand gjort sig förvissad. För en sådan jemförelse har man endast ett val att göra, nämnligen att an- vända den berömda Bredleyska katalogen för 1755. En jem- törelse med denna katalog har i sjelfva verket redan blifvit utförd af BAILY, som meddelat resultatet af denna på samma sang han i 5:te Bandet af »Memoirs of the Royal astronomical Society» aftryckt LACAILLES katalog. Denna jemförelse utföll 8 GYLDEN, OM LACAILLE'S STJERNKATALOG. emellertid helt annorlunda, än man på grund af ofvananförda sannolika fel skulle hafva haft skäl att vänta. Det visade sig nämnligen att af 253 differenser i rektascension emellan BRAD- LEY och LACAILLE icke mindre än 55 belöpte sig till eller öfver- steg 10 bågsekunder, hvilka belopp endast i högst ringa mon far skrifvas pa de Bradleyska positionernas räkning. Ehuru det egentligen ej kunde anses sannolikt, att de stora differenserna emellan BRADLEY och LACAILLE endast hade upp- statt vid jemförelsen och således härrörde från en felaktig räk- ning, så ville jag dock häröfver vinna visshet och begynte der- före att reducera LACAILLES rektascensioner till den Bradleyska epoken. Det visade sig härvid dock snart att BAILYS räkningar i hufvudsak varit riktiga såsom följande prof utvisar Br.— Lac. Br.— Lac. enl. BAıLy. ny redukt. y Pegasi —0",1 — 0,4 d Androm. +13, 2 +12,3 oe Cassiop. +14, 3 + 13, 7 8 Ceti — 3,0 — 3,0 y Cassiop. ‘+ 20, 3 +20, 5 ß Andr. +16, 7 +15, 3 n Ceti + 0,2 + 0,6 d Cassiop. + 9,6 E90 | 6 Ceti — 10, 9 — 10, 7 Os or Ya Att vidare fortsätta med denna räkning syntes öfverflödigt, da de små afvikelserna, som denna företer från BAILYS resultat, ej här är af någon betydenhet. Efter detta resultat synes det vara otvifvelaktigt, att den Lacailleska katalogen verkligen är behäftad med fel, som mång- faldigt öfverstiger de belopp, hvilka man kunde förvänta på grund af de sannolika observationsfelen. Det återstod nu att afgöra huruvida dessa fel äro rent af tillfälliga eller af sådan natur, att man förmedelst en ny beräkning af originalobserva- tionerna kunde hoppas att erhålla rektascensioner, som vore be- friade från desamma. För afgörandet af denna fråga finner man redan i BAILY'S jemförelse atskilliga antydningar, hvilka märk- värdigt nog helt och hållet undgått hans uppmärksamhet. Till ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 9 dessa kan först och främst den omständighet räknas att diffe- renserna emellan BRADLEY och LACAILLE icke alldeles följa den lag, som skulle antyda deras tillfälliga karaktär. Enligt BAILY är af de 253 differenserna en lika med 0; af de öfriga falla | 33 emellan 0,0 och + 0".0 1 3 Tuer ee 2 20, nn 20 De, 0 SEE (ED 18 » är 4, 0 » B SIE 5 0 ig 2132 5,0, 822060 16.» = 0» 2 %V N NN nr ko) 5 m. See Mine JARO 9.2. oh Massor 0 (0) 50 „FR ar 0 5 öfver +20, 0 Ur denna sammanställning framgar att 113 differenser äro mindre än 5" samt att 120 differenser äro större än 6”. Det sannolika felet för en rektascension kan i följd häraf antagas vara något mindre än 6” eller ungefär +5”,7. Beräkningen gifver detta sannolika fel något mindre eller +5",5. Vigtigare är dock den omständigheten, att felen synas hopa sig i en viss del i katalogen. Emellan AR = 90° och AR = 300° finner jag nämnligen för det sannolika felet af en rektascension värdet: 4',14; för den öfriga delen deremot: 7",16, således betydligt större. I denna omständighet kan man redan se en bestämd antydning, att ej allt är såsom sig bör; men härtill kommer ännu en annan, som synes sätta utom all fråga, att felen äro af den beskaffenhet, att deras natur skall kunna uppdragas och att de sålunda genom en förnyad räkning skola kunna bort- skaffas. Sammanställer man nämnligen de stora afvikelserna med det tillhörande observationsdatum, så finner man att vissa dagar utmärka sig genom observationsfel, som i allmänhet hafva samma tecken. Sålunda finner man t. ex. att de rektascensioner, som bestämdes den 9 Nov. 1747 afvika på följande sätt « Cassiop. + 147,3 d Cassiop. +29, 5 & Cassiop. +15,1 41 Arietis + 19, 0 10 GYLDEN, OM LACAILLES STJERNKATALOG. Den 9 Sept. 1749. y Cephei + 21,2 «@ Androm. + 7,7 0) » +13, 2 ß » + 16, 7 8 Ceti + 0,2 y Androm. +12, 6 Den 6:te Aug. 1749. ; 3 Cephei + 31",0 h & Pegasi +17, 2 no oo» +10, 8 Åfvenså afvika af följande rektascensioner de till nord- ligare stjernor hörande ungefär på samma sätt, hvilka blifvit be- stämda mer än en gång, men åtminstone en gang samtidigt den 17 Aug. 1749 e Pegasi + 239,9 « Aquarü + 11 y » +35 BO » — 0, 9 5 5 Andr. I 3 Cassiop. 79,1 Man kan genast angifva en orsak, hvarföre resultaten ur observationer, som följa kort pa hvarandra, lätt kunna afvikai en och samma riktning från sanningen. LACAILLE härledde nämnligen oftast i hvarje enskildt fall urkorrektionerna ur en enda funda- mentalstjernas observerade meridianpassager; 1 analogi härmed "bestämdes urets gång genom att jemföra de ur samma funda- mentalstjernas observerade kulminationstider beräknade urkorrek- tionerna. Pa detta vis erhölls endast medelgsangen under loppet af ett dygn, men huruvida gången var olika under olika tider på dygnet, derom skedde ingen undersökning. Använder man vid beräkningen af de definitiva rektascensionerna ett stort antal observationer, så har man understundom väl orsak till det an- tagande, att föränderligheten i urets gang ej qvarlemnar någon märkbar felaktighet i resultatet, men här skulle en sådan förut- sättning vara helt och hållet oriktig, då de flesta rektascensio- nerna bero på en enda serie af observerade kulminationsögon- blick. — LACAILLE använde öfverhufvud endast ett inskränkt antal fundamentstjernor, af hvilka åter företrädesvis Vega och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 11 Sirius observerades för bestämningen af urkorrektionerna. BAILY's jemförelse med BRADLEY visar emellertid, att dessa båda stjer- nors rektascensioner i märkbar grad afvika från BRADLEY. Det befanns nämnligen Br.—Lac. Sinus —5",7 Vega +54 Om nu alla rektascensioner i LACAILLES katalog korrigeras med hänseende till dessa fel hos fundamenttalstjernorna, så finner man genast en vida bättre öfverenskommelse med de Bradleyska positionerna. Sålunda erhålles följande nya differenser för de rektascensioner, som uteslutande bero på Vega; de af BAILY funna differerna äro utsatta 1 sista kolumnen, RAG OG 3 Androm. + 117,3 + 16,7 n Ceti — 5,2 + 0,2 « Triangui + 1,6 - 7,0 ß Arietis +11,5 + 16, 7 y Androm. + 7,2 +12, 6 e Arietis — 0,8 + 46 8 Trianguli + 0,4 + 5,8 y Trianguli — 0,5 + 4, 9 o Ceti + 5, I 5 11, 3 y Persei — 40 Fn lg ES J Persei 259 -- 101, SD o Persei ' + 4,5 + 9,9 & Persei 4156 u. 7,0 y Tauri — 0,5 il & Tauri 229 ı 8 C Tauri — 0, 1 Au 0 Auge + 2,1 + 7,5 oO eos, — IL 2 + 4, 2 n Urss maj. — 13, 8 84 2 Hereulis — 11, 0 — 9,6 o Herculis — 9, 2 — 98,8 7 Heraulis + 1,6 + 70 ge Hereulis + 6,9 12,8 « Ophiuchi + 1,5 ı 8% 8 Draeonis — 7, 6 — 2,2 u Hereulis + 9, 0 St Ag dl # Ire + 10 + 6,4 - J Lyre — 89 — 93,5 e Aule — 5,7 — 0,3 y Lyra + 1,2 + 6,6 \ 12 GYLDEN, OM LACAILLE’S STIERNKATALOG. le: jemförele. & Aquiie ’ + 2,0 RU d Draconis — 4,3 N £' Cygni + 3,0 + 8,4 &« Sagitte — 12, 5 = tl y Aquile + 0,8 + 6, 2 d Cygni — 6, 6 -- 1,2 y Cygni + 3,6 + 9,0 & Delphini + 3, 4 + 8,8 & Delphini + 0,3 DA ß Delphini — 10, 1 — 4, 7 « Delphini — 4, 0 + 14 dJ Delphini + 3,5 A) e@ Cygni + 46 +10, 0 y Delphni — 9, 0 3, 6 & Cygni + 10, 8 +16, 2 « Equulei +10,5 + 15, 9 e Pegasi +245 + 29, 9 @ Cephei +10, 2 + 15, 6 8 Cephei +25, 6 + 31, 0 & Pegasi 7, & > u Cygui + 44 + 9,8 : C Pegasi — 933,1 = A," n Pegasi +54 +10,8 o Androm. +12, 3 +10.% ß Pegasi + 3, 8 + Dh 2 y Cephei + 15, 8 La, 2 @ Androm. + 2,3 St TE. Beräknar man det sannolika felet ur de bada anförda diffe- rensserierna, så finner man ur de första +5",7 och ur den andra +7",9. Genom anbringandet af korrektionen för den felaktiga rektascensionen af Vega, har saledes det sannolika felet för de öfriga rektascensionerna i väsendtlig mon blifvit nedtryckt, men detta oaktadt är det sälunda förminskade sannolika felet ännu af samma storlek, som vi funno ur komplexen af alla differen- serna innan nagon korrektion var anbringad. Här föreligger sa- ledes en hänvisning att en särskild orsak åtminstone vid vissa observationstillfällen inverkat på de bestämningar der Vega an- vändes såsom fundamentalstjerna. Man ledes lätt till tanken att tillfälliga rubbningar i urets gång utgjort en sådan orsak, och en undersökning visade, att en sådan förmodan ej saknar all grund. Sålunda syntes det t. ex. omedelbart, att gången ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 13 emelian den 9 och 13 Sept. 1749 plötsligen blifvit helt förändrad, utan att någon orsak härtill kan uppspåras i den tryckta obser- vationsjournalen. Det synes derföre icke kunna antagas annat, än att en ny beräkning af urkorrektionerna och en i samman- heng härmed utförd undersökning af urets gång skall leda till vida säkrare resultat, än de hvilka LACAILLE dragit ur sina observationer. Vi skola emellertid genast blifva i tillfälle att se, huruledes dock LACAILLES resultat äfven i annat afseende äro behäftade med oriktigheter; och dessa torde genom räkning kunna bortskaffas. Dessförinnan skall jag dock anföra de korrigerade differenserna "för de rektascensioner, hvilka blifvit reducerade med Sirius såsom ensam fundamantalstjerna BR ae oe Ceti + 8,5 28 12 Eridani — 2,53 — 80 q Eridani +82 AP € Eridani + 2,3 — 3, 4 v2 Eridani — 1,4 — 7,1 54 Eridani —.1,9 — 7,6 8 Leporis Ay — 3,2 y Leporis + 5,7 0, 0 J Leporis — j,® — 6,9 & Can. Maj. — 44 = il ß = + 5,3 — 0,4 € — + 0,8 — 49 © — + 8,5 + 2,8 D — 2.8 — 0,2 n _ + 14,0 + 8,8 & Argus + 1,8 — 3, 9 L — + 9, 0 +5,53 ß Cancri +9,49 = 02 17 Hydr. et eral. — 0, 1 — 5,8 & — -- >: 0, 4 — 6, 1 € Corvi — 5,4 —11,1 J Corvi — 10, 5 — 16, 2 g Centauri 17,8 — 3,9 k — — 12, 4 — 18, 1 Efter anbringandet af korrektionen för, Birii rektascension nedgar det sannolika värdet för en differens från +5”,2 till + 3,2. Ehuruväl man på detta sätt kan bortskaffa en väsentlig del af de stora afvikelserna emellan BRADLEY och LACAILLE, så 14 GYLDEN, OM LACAILLE’S STJERNKATALOG. blifver dock mera qvar, än som borde kunna läggas observatio- nerna till last, då den säkerhet, hvarmed trådpassagerna iakt- togos, visade sig vara stor. Huruvida äfven detta skulle finna någon förklaring, eller om man måste anse resultaten af LA- CAILLES rektascensionsbestämningar förfelade i så måtto att de icke motsvara den noggrannhet, som var att förvänta på grund af öfverensstämmelsen af de särskilda kulminationsmomenten, måste afgöras genom en ny reduktionsräkning. För detta ända- mal har jag utvalt några observationsdagar, under hvilka de ut- förda rektascensionsbestämningarne förete stora afvikelser och anyo beräknat reduktionerna. Såsom ett exempel huru härefter saken gestaltar sig, ma anföras beräkningen af observationerna den 9 Sept. 1749. Stjernans | Obs. kulm. Do kors. Ole akt Obs. med. namn. tid. | nase, a Lyre 18'27"57,90 + 31,35 | 7 Cephei |2328 50,70! + 31,70 23'29”22:,40] 23'29”16°,00| + 0%,19)+ 2,9) « Andr. 2351 1,00) + 31, 73) 2355 32, 73| 2355 28, 34| — 0, 22— 3, | J Andr. 025 31,00 + 31,78 026 2,78 025 58,33) + 0,12)+1, 8 ß Andı. 055 18,20) + 31,81) 055 50,01| 055 45,46) + 0,35 +5, 3 n Ceti 055 31,00 + 31,81 056 2,81 055 58,58) — 0,61— 9, 2 y Andr. 148 9,60) + 31,88 Vid denna beräkning, som naturligtvis endast är provisoriskt utförd, hafva « Lyr& och y Andromed: blifvit begagnade såsom fundamentalstjernor och deras rektascensioner antagna enligt BRADLEY'S bestämningar. Dessa stjernors kulminationstider gåfvo urets gång något mindre, än som följer ur de bada föregaende kulminationerna af « Lyr&. — Af sammanställningen i sista ko- lumnen framgär omedelbart att de nyreducerade rektascensionerna pa långt när ej förete sådana afvikelser från BRADLEY, som framgingo i BAILY'S jemförelser. Orsaken härtill synes hufvud- sakligen ligga i räknefel, som af LACAILLE blifvit begångna vid reduktionen till medelorten; urets gang har nämnligen i den nya räkningen ej utfallit så mycket olika den af LACAILLE antagna, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 15 att hela skiljaktigheten i de båda resultaten härigenom skulle kunna förklaras. s En stjerna, n Ceti, företer i den nya räkningen en större afvikelse från BRADLEY än LACAILLES rektascension; orsaken härtill kan dock bero på flere nära till hands liggande omständig- heter. Erinrar man sig nämnligen att denna stjerna 1 Paris blifvit observerad i temligen små höjder (omkring 19°), så inser man lätt, att en ändring i refraktionens belopp här kan föranleda ett märkbart fel i kulminationstiden, såvida denna ändring ej medelst räkning tages 1 betraktande. En annan orsak, hvarföre kulmi- nationstiden oriktigt framgatt ur observationerna, kan tänkas vara den, att observatorns uppfattning af det moment, då stjernan passerade tradens midt, varit behäftadt med ett personligt fel. Då nu ett sadant fel måste antagas vara af större inflytande, ju mindre ändringen i stjernans höjd under en viss tidsenhet är, så följer att kulminationstiden för en stjerna, som observeras så nära meridian, som » Ceti i Paris, lätt kan blifva märkligt felaktig pa den anförda grunden. Det har nu blifvit antydt tvenne omständig- heter, hvilka hvar för sig äro egnade att förklara en sådan af- vikelse, som den vi varseblifvit i rektascensionen af n Ceti, men vi kunna äfven vinna en antydning derom hvilkendera af dessa orsaker i föreliggande fall varit den inverkande eller åtminstone den mera framstående. Om nämnligen en ändring i refraktionen under de 6 timmar, som förflutit fran observationens början till dess slut, varit orsaken till den oriktiga bestämningen af kul- minationstiden, så böra de yttersta bestämningarne — i följd deraf att höjden då var minst — visa de största afvikelserna; var ater en missuppfattning af tradpassagerna orsaken, då böra de innersta bestämningarne — emedan höjdändringen då var minst — vara mest felaktiga. Vi sammanställa derföre de olika kulminationsmomenten, af hvilka det första beror på de yttersta 1749 Sept. 9. n Ceti. observationerna: 16 GYLDEN, OM LACAILLE'S STJERNKATALOG. 0'55”"31:,25 31,37 31,00 31, 00 31, 12 31, 00 Denna serie antyder visserligen på tillvaron af individuella fel eller något annat på samma sätt verkande, dock icke nog tydligt att man skulle anse sådana vara konstaterade. Andra serier lemna dessutom -än mera obestämda resultat, såsom t. ex. 1749 Aug. 7. q Aquarii. 23'1”2°,87 2,87 För att komma till visshet om tillvaron af sådana fel, bör väl komplexen af alla observationer undersökas efter det att refrak- tionens inflytande, så godt sig göra later, medelst räkning blifvit bortskaffadt. Åndamålet med den föregående framställningen har hufvud- sakligen varit den att visa, huruledes BAILY’s jemförelse med BRADLEY, om densamma betraktas utan kritik, leder till en oriktig uppfattning om betydelsen och värdet af LACAILLES ob- servationer, men att dessa, för att leda till resultat, som mot- svara den omsorg, hvarmed desamma synas hafva blifvit anställda, böra underkastas en ny reduktion. Annu har ingenting blifvit nämndt om LACAILLES deklina- tioner, men häröfver är äfven i sjelfva verket mindre att säga. Afvikelserna från BRADLEY äro, sasom BAILY’s jemförelse ut- visar, väsentligen mindre och leda äfven till ett sannolikt fel för ett deklinationsresultat, som bättre harmonierar med obser- vationernas inre öfverensstämmelse. Emellertid lider det intet tvifvel att ej äfven här en ny reduktion skall leda till bättre resultat, än de hitintills bekanta. LACAILLE använde nämnligen en helt och hållet på empirisk grund upprättad refraktionstabell, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 17 och denna afviker, såsom bekant är, ej oväsentligt från riktigare upprättade tabeller. Man måste i denna omständighet ovilkor- ligen se en hänvisning, att någon ännu obekant orsak utöfvat inflytande på höjdbestämningarne och att denna orsak föranledt större fel vid små höjder än vid stora. En omräkning af LA- CAILLES höjdobservationer med en riktig refraktion torde der- före leda, icke allenast till kännedom af den obekanta felorsaken, utan äfven till vida säkrare deklinationer än de, som äro upp- tagna i hans katalog. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 2. 2 18 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Universitetet i Christiania. Aarsberetning, 1871. Beretning om Udstillingen for Tromsö Stift. Tromsö, 1872. 8:o. DaAE, L. Optegnelser til-L. HorBErGcs Biografi. Kra. 1872. 8:0, Monn, H. Om Vind og Veir. Kra. 1872. 8:o. Från Directeuren for den Danske Gradmaaling i Köpenhamn. Den Danske Gradmaaling, Bd. 2. | Frän British Museum i London. Catalogues and lists of the collections, 113 parts. Från Societe des Sciences Naturelles i Cherbourg. Memoires, T. 16. Från Accademia dei Lincei i Rom. Attı, DT. 25:8, 16. Från Verein für. Naturkunde i Stuttgart. Jahreshefte, Jahrg. 5: 3; 8:3; 26: 1; 28: 1-3. Frän Författarne. SUNDEVALL, C.J. Methodi naturalis avium disponendarum tentamen, Ba St hmesille7 20 18208 ManmoupD-Bey. Memoire sur l’antique Alexandrie. Copenh. 1872. 8:0. Topsor, H. & CHRISTIANSEN, C. Kırystallografisk-optiske Undersö- gelser. Kjöb. 1873. 4:o. ; 19 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 2. | Stockholm. Bidrag till kännedomen om slägtet Rosa. Af J. SCHEUTZ. [Meddeladt den 12 Februari 1373.] Det har med skäl anmärkts, att flere bland våra träd- och buskarter blifvit intill senare åren mindre noggrant undersökta, än de fleste andra växter af fanerogamernas stora afdelning. Som exempel kunna anföras Salices, Ulmi, Betulx, Rubi, Ros& m. fl. Af slägtet Rosa hafva under de senaste decennierna ett ganska stort antal arter och former utomlands blifvit urskiljda, under det man i Skandinavien nöjt sig med att urskilja ett jem- förelsevis litet antal. Om det ock måste medgifvas, att många af de nyskiljda arterna äro svagt begränsade och framdeles otvifvelaktigt komma att reduceras, återstå likväl ej så få, hvilka väl förtjena att upptagas såsom egna arter eller märkligare for- mer. Sedan ELIAS FRIES uti Novitie fore Suecice och Summa ‘ Vegetabilium Scandinavie lemnade en monografi öfver de skan- dinaviska Rosorna, hafva dessa i flere af Europas länder varit föremål för en omsorgsfull och omfattande granskning, hvari- genom manga förut förbisedda eller förvexlade former blifvit: bekanta. Detta är isynnerhet händelsen uti Frankrike, England, Belgien, Schweiz och Tyskland. De vigtigaste arbeten, som fram- ställa resultaten af dessa under de tvenne sista decennierna gjorda upptäckter, äro: DESEGLISE, Essai monographique sur cent cinq especes de Rosiers appartenant a la flore de la France. Angers 1861. samt densammes Revision de la section Tomentos® du genre Rosa. Angers 1866. 20 scHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. REUTER, Catalogue des plantes vasculaires qui croissent naturellement aux environs de Geneve. 2:nd edit. Geneve 1861. GRENIER, Flore de la chaine Jurassique. Besancon 1865. DU MORTIER, Monographie des Roses de la flore Belge. Gand 1867. | BAKER, A Monograph of the british Roses. London 1869. CREPIN, Materiaux pour servir a l’histoire des Roses. I & II fase. Gand 1869 & 1872. GODET, Supplement å la Flore du Jura Suisse et Francaise.. Neufchätel 1869. I afsigt att lära känna och efter bästa förmaga utreda de arter och former, som Skandinavien eger af detta mängformiga slägte, har jag under några somrar egnat en synnerlig uppmärk- samhet at slägtet Rosa. Visserligen har jag lyckats finna flera - former, som förut ej varit observerade inom Sverige, men ännu återstår ganska mycket att utreda och observera, innan en full- ständig monografi kan utgifvas. Den berättelse, som det åligger mig att afgifva öfver en i nordvestra Skåne samt Halland som-" maren 1872 företagen resa, hvartill Kongl. Vetenskaps-Akade- mien benäget lemnat mig understöd, skall innehålla några an- teckningar och bidrag till kännedomen af de skandinaviska Rosa- arterna. Men emedan en af mig sistlidne år utgifven afhandling, Studier öfver de skandinaviska arterna af slägtet Rosa, hvaraf äfven referater äro intagna 1 tidskriften Botaniska Notiser för 1872 samt uti Bulletin de la Societe royale de Botanique de Belgique, t. XI, 1872, utförligare redogör för ätskilliga för Sve- riges flora nya Rosa-former, har jag icke ansett det vara be- höfligt att här upprepa, hvad jag förut haft att anföra i detta ämne, utan inskränker mig till att i det följande lemna en kort- fattad allmän öfversigt. öfver de skandinaviska arterna med bi- fogande af åtskilliga upplysningar och anmärkningar, hvartill fortsatta studier och exkursioner gifvit mig anledning. Jag får hembära hjertlig tacksägelse till flere botanister, dels för lemnade upplysningar, dels för meddelande af exemplar af Rosor, nemligen Professorn, Kommendören m. m. ELIAS FRIES, ‚ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 21 Professorn, Kommendören m. m. J. W. ZETTERSTEDT, Profes- sorn FRANGOIS CREPIN, Lektorn N. ©. KINDBERG, Kandidaten ©. NORDSTEDT, som. sändt mig flere Rosor från Norges vestra kusttrakter, samt Studerande vid Lunds universitet A. TULL- BERG, J. ERIKSSON och P. F. LUNDQVIST. Den som någon tid uppmärksamt studerat Rosorna, frestas att med FRIES utropa: Varium et mutabile semper Rosa; fra- gilis spes et inanis contentio species innumeras divellere. Den otaliga mängden af från hvarandra ofta obetydligt afvikande former och de nyanser, som snart sagdt i oändlighet visa sig, hafva orsakat, dels att atskilliga botanister, serdeles i Frankrike, urskiljt ganska många arter, dels att andra ansett, det endast några få typer böra antagas, under hvilka hela skaror af former borde upptagas såsom varieteter. Detta förhållande är långt ifrån att vara något eget för Rosorna; det gäller tvärtom alla poly- morfa slägten. Man må dock icke förgäta, hvad en af våra utmärktaste botanister yttrat: Nemo bene reducit, qui prius non rite distinxit. Manien att reducera allt hvad reduceras kunde bland Rosornas former är icke något nytt fenomen; den har tvärtom redan sedan gammalt egt försvarare och synes hafva kulminerat i WALLROTHS Historia Suceincta. Å andra sidan synes begäret att skilja snart sagdt hvarje form gatt till ytter- lighet hos DESEGLISE och hans efterföljare, hvilka i större eller mindre grad höra till JORDANS skola. Om jag i det följande framställer de skandinaviska arterna i några fall olika mot hvad jag gjort i mina Studier öfver de skandinaviska arterna af slägtet Rosa, är det icke derföre att jag annorlunda uppfattar sjelfva växterna, utan helt enkelt derföre, att jag genom fortsatta studier i naturen kommit till den åsigt, att en sådan anordning kan vara lämpligare. Förändringen gäller således egentligen fram- ställningens form, icke innehållet. De finnas, som ej kunna eller vilja skilja mellan dessa begge saker. Hufvudsaken har alltid synts mig vara att främst framhålla sjelfva växterna och deras biologiska förhållanden. Antingen man sedan vill kalla de be- skrifna och framställda formerna för arter eller ej, kan vara mig ,' 22 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. i det hela taget likgiltigt, då derpå enligt min öfvertygelse ligger ringa vigt, blott författarens framställning är konseqvent samt visar, det han känner sjelfva växterna och deras historia. Jag känner mig manad att anföra, hvad FRIES i Summa Veg. Scandin. p. 525 yttrar: qui nil majus sciscunt, quam utrum forma defi- nita et in natura copiosa species an varietas dicenda sit, non Botanicos censeo. Jag har vid min framställning af Skandinaviens Rosor sökt hålla en medelväg mellan de begge ytterligheterna — ihagkom- mande det gamla radet: medio tutissimus ibis — och bemödat mig att tillfredsställa både dem, som finna sitt nöje uti skiljande och reducerande af arter. Riktigast synes mig att icke förena något utom det, som man af erfarenheter funnit identiskt, ehuru många följa en motsatt väg. Det är egentligen tvenne grupper, Canine och Villose, som i vår flora erbjuda en större mängd former. Den som ej vill skilja de former jag upptagit såsom arter, skall kanske” af Villose konseqvent antaga blott en enda eller tvenne arter och af Canin& likaledes blott en art, R. canina, med hvilken han liksom WALLROTH möjligen skulle vilja förena Rubiginose! BAKER har för Britiska floran af Canin® upptagit blott R. canina såsom egen art, men under denna anfört ej mindre än tre serier af varieteter och af former ej mindre än 29 såsom britiska. Jemför man de extrema formerna af t. ex. R. coriifolia och R. canina i egentlig mening med hvarandra och studerar deras biologiska förhallanden, skall man visserligen tvifla pa, att en sådan förening är naturenlig. För att fullständigare och noggrannare uppfatta formerna och deras inbördes förhållande, är det icke utan vigt att aktgifva på de analoga former, som flere- städes möta; ett förhållande, hvarpå flere exempel i det följande skola anföras. Sat. ex. äro R. Reuteri och coriifolia tvenne affina arter, hvilka äro analoga, den förra med R. canina, den senare med R. dumetorum. Af de serskilda arterna, såväl de affina som de analoga, kunna derjemte analoga varieteter mangenstädes utan svarighet observeras. Detta förhållande, som redan påpekats af BAKER och CREPIN synes mig i hög grad intressant. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 23 Bland de delar, som hos Rose erbjuda goda karakterer, för skiljande af arterna, kunna först och främst nämnas taggarne, hvilkas beskaffenhet, riktning och form är af stor vigt för arter- nas begränsning. 'De förhålla sig ofta olika på de sterila gre- narne och de äldre blombärande grenarne, hvilket man ej må förbise. Bland de öfriga vegetativa organerna äro örtbladen kanske de, som lemna de’ vigtigaste karaktererna. De äro hos vissa arter glatta, hos andra mera håriga eller ludna; denna deras olika beklädnad synes oftast vara en karakter af stort värde, hvaremot man ej far tillägga deras sågning allt för stor vigt, i det åtskilliga arter serdeles af Canin& i detta afseende förete en mycket stor förmåga att variera. Ehuru Canine och Rubiginos& hufvudsakligen skiljas på bladens glandulositet, kan likväl glandlernas när- eller frånvaro på stiplerna, bladskaften, bladens undre sida, blomskaften och foderbladen tjena endast till att skilja varieteter, men ingalunda vara tillräcklig för att begränsa arter. Man må föröfrigt vid arternas begränsning ej förbise, hvad CREPIN kallar karakterernas solidaritet, hvarmed han förstår »la liaison qui existe entre les caracteres qui se mani- festent dans plusieurs organes de la méme plante». Bland de fruktifikativa organerna är njuponens beskaffenhet af största vigt. Den är alltid lätt att iakttaga hos mogna frukter, men icke så hos växten i blommande tillstånd. Njuponen äro antingen läder- artade eller broskartade t. ex. hos R. rubiginosa, canina, tomen- tosa, umbelliflora eller mjöliga eller köttiga t. ex. hos R. pomi- fera, mollissima, alpina, och synas i detta afseende alltid förhålla sig lika hos hvarje art. Vanligen mogna de af senare slaget tidigare på hösten än de af det förra. Deremot kan man på sin höjd skilja varieteter efter njuponens form och glandelhårighet, enär dessa karakterer visa sig ytterst vexlande till och med hos samma art. Foderbladen erbjuda liksom njuponen serdeles vig- tiga och pålitliga karakterer, enär de obetydligt variera hos samma art. FRIES fästade först i Summa Vegetabilium Scandinavie ar 1845 tillbörlig uppmärksamhet vid deras förhållande efter blomningen hos njuponen. Man kan i detta afseende skilja mellan 24 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. fyra klasser, nemligen dem, som hafva a) sepala reflexa decidua t. ex. R. canina, dumetorum, Friesii, hallandica; b) sepala pa- tentia subdecidua t. ex. R. inodora, rubiginosa, tomentosa, um- belliflora; c) sepala patentia persistentia t. ex. R. venusta; d) sepala erecta persistentia t. ex. R. Reuteri, coriifolia, mollissima, cinnamomea, alpina. Mellan foderbladens förhållande vid nju- ponens mognad och den utsträckning, till hvilken disken, som utgör sjelfva spetsen af njuponet, är utvecklad, samt stiftens hårighet och förening finnes det en viss motsvarighet. De arter, som hafva sepala persistentia, ega fruktdisken knappt utvecklad, stiften håriga och fria t. ex. R. pimpinellifolia, pomifera, mollis- sima. Formerna med sepala subpersistentia hafva deremot alltid fruktdisken tydligt utvecklad och stiften närmare förenade samt mindre håriga t. ex. R. tomentosa (disco mediocri), R. rubigi- nosa (disco angusto). Hos de Canine, som ega’sepala decidua, är fruktdisken tydlig. Diskens utveckling når sin höjd hos gruppen Systyle t. ex. hos de utländska R. stylosa och arvensis, hos hvilka, i förening med affallande foderblad, man finner stiften helt och hållet glatta samt förenade i en framstående pelare. RUBIGINOSE. 1. R. rubiginosa LINN. Af denna art, som h. o. d. anträffas i Danmark, södra och mellersta Sverige samt sydvestra Norge, förekomma flere varie- teter, bland hvilka följande äro de vigtigaste: var. horrida LANGE, utmärkt genom arsskott beklädda med mycket talrika, nästan raka taggar, synes den förhålla sig till hufvudformen på samma sätt, som R. senticosa ACH. förhaller sig till R. canina, samt vara analog med denna varietet. . var. comosa (RIP.), hvilken är den vanligaste formen. var. echinocarpa (RIP.). Öfvergångar mellan denna och före- gående varietet träffas stundom. var. anceps SCHEUTZ, hvilken förekommer vid Kalmar, at- viker genom bredare och relativt kortare blad, knappt glandel- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 25 håriga blomskaft och blommor i knippe samt har foderbladen efter blomningen nästan upprätta (icke såsom hos R. rubiginosa utstående) och örtbladen glandelbärande äfven på öfre sidan. Denna form synes på sätt och vis bilda öfvergång till R. inodora. Dessutom förekomma stor- och smabladiga former, var. grandifolia och var. parvifolia; mycket sällan, såsom på Sjelland, träffas R. rubiginosa med hvita blommor; den är då var. alba MORTENS. Af den storbladiga formen förekomma vid Kalmar mycket utmärkta exemplar, med ganska afvikande utseende från den vanliga. Glandelharigheten på blomskaften och njuponen är hos denna art ganska föränderlig; än träffas glatta, än mer eller mindre glandelhariga njupon och blomskaft. 2. R. inodera FR. Funnen i Slesvig samt pa Sjelland och Bornholm; i Halland flerestädes i Tölö socken t. ex. vid Skarby, vid Blomberget i Släp, i Fjäras socken samt vid Lyftabro i Stråvalla; i Bohuslän på Oroust, Kalfö och Askeröarne. Uppgifves äfven för Kinne- kulle. Uppgiften om dess förekomst på Gottland beror på misstag. Tvenne varieteter förekomma i Danmark: var. danica SCHEUTZ, funnen vid Lyö pa Sjslland och vid . Nexö pä Bornholm, utmärker sig genom blad, som pä undre sidan äro sträfva och nästan sakna glandler och som dessutom äro mera smalspetsade och oregelbundet sagade än hos hufvud- formen. var. virguliorum (Rıp.) Hellebzk pa Sjeelland. Nagra hafva oriktigt ansett R. sepium THUILL. och R. ino- dora FR. identiska; den förra har olikformiga taggar, borstlika fina taggar inblandade bland de större, alldeles som R. rubigi- nosa, hvarföre den ock ar flere utländska botanister varit ansedd såsom en varietet af R. rubiginosa, då R. inodora deremot en- dast skulle kunna föras till R. canina. R. sepium kan derföre icke begagnas såsom benämning för den svenska R. inodora, ty dessa begge namn äro för ingen del synonyma. BAKER anför 26 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. R. inodora FR. såsom synonym till R. pulverulenta M. BIEB.; hvilket namn, såsom gifvet 6 år före R. inodora, BAKER antager sasom benämning för den britiska formen; men, enligt hvad CREPIN (Mater. pour serv. åa l’hist. des Roses, 2.p. 122) upplyst, alldeles oriktigt. Den engelska formen afviker ocksa nagot frän den svenska; sa t. ex. har den enligt BAKER »aculei s&pe sub- inzequales» och »peduneuli nudi vel raro aciculatw. BAKER fram- haller äfven i sin Monografi p. 224 olikheten mellan den engelska formen och den Sydeuropeiska R. sepium THUILL. Namnet inodora både kan och bör bibehållas för var art. Partikeln ini sammansättningen kan ju äfven verka förstärkande f. ex. curvus —incurvus, canus—incanus m. fl. Som R. inodora är i torr väderlek luktlös, men i fuktig starkt luktande, passar namnet » till båda betydelserna ar nekande och förstärkande, såsom Prof. FRIES i bref anmärkt. Namnet R. inodora är dessutom upptaget af alla engelska författare, som ej stött sig derpå. Den i Fl. Dan. t. 2233 afbildade s. k. R. inodora hänföres af FRIES för de olikformiga taggarne och glandelhåriga blom- skaften till R. rubiginosa. Enligt MORTENSEN (Dansk bot. Tids- skr., 1872 p. 159) skall denna form, som DREJER angifver så- som funnen vid Rungsted, efter M. T. LANGES åsigt vara »en mellemform af R. rubiginosa og R. tomentosa». I FRIES” herb. finnas exemplar af en Rosa, samlade af Prof. BLYTT vid Storö i Bergens stift och med tvekan hänförda till R. inodora. De tillhöra en skuggform af R. resinosa STERNB. DESEGL., ehuru de genom sin spädhet och afvikande habitus synas nog egendomliga. 3. KR. sclerophylla SCHEUTZ Studier, p. 20. Funnen endast i Blekinge vid Carlshamn och Ronneby; bildar öfvergang till Canine. Den skulle kunna betraktas sasom en slandulös form med dubbelsagade blad af R. urbica LEM. samt är kanske närmast beslägtad med R. arvatica BAKER, om hvil- ken BAKER anmärker, att den står i samma förhållande till R. urbica, som var. dumalis af R. canina till lutetiana LEM. d. v. s. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 27 varieteten nitens af canina i sin mest utmärkta form eller R. Swartziana Fr. Fl. Hall. et Nov. fl. Suec. ed. I. R. sclerophylla synes mig dock vara en mera distinet form än den engelska R. arvatica. Bladen äro neml. på undre sidan icke blott pa ner- verna, utan äfven pa sjelfva skifvan mellan nerverna mer eller mindre glandelbärande; vanligen äro de nedre bladen på grenarne, såväl på nerverna som mellan desamma, mera glandelbärande än de öfre bladen. På grund af glandlerna på bladens undre sida har jag upptagit denna form bland Rubiginos® och ej hänfört den till Canin&, bland hvilka stundom träffas former, som hafva blad försedda med glandler på nerverna. Förekomme ej glandler mellan nerverna på bladen, skulle jag hänfört den till Canine. Den anses af CREPIN för en form, som på sätt och vis bildar öfvergång mellan Tomentelle och Scabrate af Canine. CANINE. Af Canine kunna uppställas tvenne hufvudgrupper, den ena Montane, utmärkt af uppböjda och pa njuponen qvarsittande foderblad, den andra Canine i inskränkt mening, utmärkt af nedböjda och affallande foderblad. Inom hvardera afdelningen förekommer en glatt hufvudtyp, R. Reuteri och canina, samt en hårig, R. coriifolia och dumetorum jemte pubescens, hvilka äro med hvarandra analoga och förete parallela varieteter, hvilka isynnerhet hos R. canina och dumetorum äro mycket talrika. 4. R. Reuteri GoD. Fl. Jur. p. 208 & 219. REUT. Catal. p. 68. GREN. Fl. de Jur. p. 238. R. Crepiniana DUMoRT. Hufvudformen har bladskaften icke glandulösa, smabladen med enkla, icke glandelbärande sagtänder samt glatta blomskaft. Förekommer i Danmark t. ex. pa Falster; i Sverige: Skåne vid Hurfva och Snogeröd samt i Pinelierna vid Ringsjön (A. TULL- BERG); Blekinge, Nättraby; Småland flerest. i mellersta delen samt vid Kalmar och Vestervik; Nacka vid Stockholm enligt exemplar i M. T. LANGES herb.); Qvarnbo nära Upsala (enligt exemplar i N. €. KINDBERGS herb.); Halland flerest.; Bohuslän 28 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. på Buskär (enligt exemplar af C. J. LINDEBERG) samt på Koön AN. C. KINDBERGS herb.); Gottland på Stora Carlsön. Norge: Odde i Hardanger (enligt exemplar af O. NORDSTEDT). Af denna art äro följande former serskildt anmärkningsvärda: var. mitigata SCHEUTZ. De blombärande grenarne tagglösa; bladen enkelsagade, tjockare än hos hufvudformen; funnen vid Skälby nära, Kalmar. var. transiens GREN. Fl. Jur. p. 239. Bladskaften föga eller intet glandulösa; småbladen med enkla, icke glandelbärande sågtänder; blomskaften och njuponen försedda med några fa glandelhar. Skåne vid Pinelierna nära Ringsjön (enligt exem- plar af A. TULLBERG). var. imponens (RıP.). Bladskaften glandelbärande; bladen dubbelsagade. Skäne, Fogelsang (A. TULLBERG); Blekinge, Nätt- raby; Småland, Söraby; Halland, Halmstad. var. adenophora GREN. Fl. Jur. p. 239. Bladskaften glandel- bärande; småbladen dubbelsågade, med glandelbärande sågtänder; njupon och blomskaft försedde med några få glandelhår. Halland, Halmstad. Exemplar funna derstädes skilja sig från den af GRENIER |]. c. beskrifna formen endast deruti, att njuponen äro bara och ej beklädde af glandelhår. var. caballicensis (PUG.), är en forma glandulosa af R. Reu- teri. Former, som kunna hänföras till denna, har jag samlat i Norra Halland vid Falkenberg och Getinge samt i Skäne vid Båstad. Af denna ganska varierande art har jag observerat flera former, t. ex. vid Halmstad en form, som har de nedre bladen försedda med dubbla och de öfre med enkla sagtänder samt en del af de yngre bladskaften mycket håriga, hvilket icke är fallet hos andra former af R. Reuteri. Åfven har jag vid Halmstad samlat en form, som har bladens sagtänder icke så mycket sam- mansatta, som hos R. imponens, med hvilken den är affin, lika- som med R. pseudo-imponens PUG. — Af R. Reuteri kunna skiljas flera former, eftersom bladens sagtänder äro enkla, dubbla eller sammansatta, eftersom blomskaften, njuponen och foder- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 29 bladen äro glatta eller glåndelhåriga, samt med afseende pa for- men hos njuponen och örtbladen. De synas mig likväl alla mer eller mindre öfvergå i hufvudformen och vara analoga med mot- svarande former af R. coriifolia och till en del med motsvarande former af R. canina. | V. B. WITTROCK har i Bot. Notiser anfört, att han i Man- dals amt funnit R. canina med glandelbärande blomskaft. Exem- plar af denna form, som jag varit i tillfälle att granska, synas mig snarare tillhöra R. Reuteri, ehuru de knappt kunna säkert bestämmas på grund af njuponens föga utvecklade tillstånd, men växtens hela habitus synes antyda en form af R. Reuteri. Hos former af R. canina med enkelsågade, på begge sidor glänsande gröna blad, torde glandelhår a blomskaften vara ytterst sällsynta och knappt. funna hos den form, som FRIES i Nov. fl. Suec. ed. I kallade Swartziana, hvilken åtminstone till väsentlig del är sy- nonym med R. lutetiana LEM. | Åtskilliga former af R. Reuteri, antingen i blommande till- stand, eller med mycket unga njupon, äro svära att skilja från former af R. canina; då frukten är mogen, möter deremot be- stämningen sällan någon svårighet. 5. R. corüfolia FR. Nov. fl. Suec. (1814). R. crassifolia WALLM. in LiLJEBL. Fl. (1816). R. solstitialis BESS. sec. GREN. Fl. Jur. p. 237 cum descript. optima! R. se- pium et sepincola SWARTZ. R. bractescens W oops. Hufvudformen har gräludna, enkelsagade blad; glatta blom- skaft och njupon. Förekommer i Danmark flerest., i Sverige upp till Upland och Gefle, Westmanland, Dalsland flerest., Bohuslän, på Öland och Gottland samt sällsynt i södra Norge. Bland varieteter kunna anföras: var. vacillans SCHEUTZ. Bladen oregelbundet enkelsagade eller otydligt dubbelsagade. Blekinge, Nättraby. ; var. scanica CREPIN. Bladen dubbelsagade med glandel- bärande sägtänder. Af mig funnen vid Båstad. — Analog med 30 sCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. var. imponens af föregäende art. — Vid Falkenberg har jag samlat en med denna nära beslägtad form, som endast skiljer sig der- uti, att sagtänderna pa de öfre och mellersta bladen pa grenarne - äro enkla. Enligt CREPIN är den närmast beslägtad med R. cerasifer« TIMB. LAGR. från Pyreneerna. var. glandulosa GREN. Fl. Jur. p. 238. Smabladen dubbel- sågade, med endast de mindre sagtänderna glandelbärande; blad- skaften glandelbärande. Exemplar, som kunna föras hit, har A. TULLBERG meddelat mig fran Skane, vid vägen mellan Pinelierna och Klinta. Ki R. coriifolia varierar i afseende pa formen och harigheten hos smabladen, äfvensom i afseende pa blomskaftens längd och njuponens form (formen med klotrunda njupon är R. frutetorum BESS.); oftast äro njuponen vid basen tvärhuggna. Åfven bla- dens tjocklek varierar från läderartad till pergamentartad, likaså färgen fran mörkgrön till ljusgrön; icke mindre variera småbladen i afseende på sagtändernas beskaffenhet. FRIES anför i Nov. fl. Suec. p. 147 i beskrifningen öfver R. coriifolia: »pedunculi semper cum fructu glaberrimi»; jag har likväl hos denna art observerat såväl njupon och blomskaft som foderblad dels glatta, dels glandelhariga. Den företer i dessa afseenden alldeles samma variationsförmåga, som R. Reuteri. En afvikande form, närmast liknande R. coriifoha är AR. Langei SCHEUTZ, som skiljer sig genom affallande foderblad och mycket köttiga njupon. Den är funnen vid Hellebek pa Sjelland samt af Stud. A. TULLBERG i Skåne, Snogeröd nära Ringsjön d. 30 Aug. 1872. Af Canine med nedböjda och affallande foderblad kunna, såsom ofvan nämdt är, tvenne typer urskiljas: R. canina och dumetorum. Man har ofta efter glandelhårens när- och från- varo på blomskaften plägat skilja arter bland Canine; men da jag hos de beslägtade R. Reuteri och coriifolia funnit denna ka- rakter högst föränderlig samt dessutom. sett densamma vara allt annat än konstant bland Villose och äfven hos R. rubiginosa och pimpinellifolia vara underkastad föränderlighetens herskande ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 31 lag, har jag icke kunnat fortfarande tillerkänna denna karakter så stor betydelse, att man på grund af den skulle kunna skilja arter bland en så mångskiftande grupp, som Caninz äro. Lika litet kan jag, isynnerhet efter jemförelse med former af R. Reu- . teri och coriifolia, på grund af bladens enkel- eller dubbelsågning skilja arter; icke heller synes mig njuponens form vara inom denna grupp mera konstant, än bland Villos® t. ex. hos R. mollissima. Hithörande talrika former kunna grupperas på olika sätt, af hvilka jag vill anföra några: 1. a) Bladen glatta, njuponen sferiska, t. ex. R. spherica, globularis. b) Bladen glatta, njuponen äggformiga eller aflanga, t. ex. R. canina, dumalis, biserrata. c) Bladskaften håriga eller ludna, bladen mer eller mindre håriga, t. ex. R. urbica och dumetorum. Inom dessa afdelningar kunna blomskaften variera glatta, t. ex. R. dumetorum, spherica, och glandelhäriga t. ex. Dese- glisei, clivorum. 2. a) Blomskaften icke elandelhäriga, bladen glatta pa begge sidor, t. ex. R. lutetiana, nitens, glaucescens, spherica, senticosa, dumalis, glaucophylla, biserrata. b) Blomskaften icke glandelhåriga, bladen ofvan glatta, endast längs nerverna håriga, t. ex. R. urbica. c) Blomskaften icke glandelhåriga, bladen mer eller mindre håriga på begge sidor, t. ex. R. dumetorum, tomentella. d) Blomskaften mer eller mindre glandelhariga, t.ex. R.ande- gavensis, collina AucTT., clivorum, vinealis, Deseglisei. 3. A) Smäbladen håriga på undre sidan eller pa begge sidor. a) Bladen dubbelsågade, t. ex. R. tomentella. b) Bladen enkelsågade, t. ex. R. dumetorum sensu latiori! *) Blomskaften glandelhåriga, t. ex. R. Deseglisei, clivorum. **) Blomskaften glatta, småbladen undertill håriga, t. ex. R. dumetorum. ***) Blomskaften glatta, endast smabladens nerver undertill håriga, t. ex. R. urbica. 32 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN:OM SLÄGTET ROSA. B) Småbladen glatta på begge sidor. a) Bladen dubbelsågade, t. ex. R. dumalis, glaucophylla, globularis, biserrata. b) Bladen enkelsågade, t. ex. R. nitens, glaucescens, mal- mundariensis, andegavensis, spherica. 6. R. canina LINN. Af denna ytterst varierande art äro formerna ganska talrika. De vigtigaste äro följande: A) Blomskaft icke glandelhäriga. Innefattar former, som af CREPIN hänföras till hans afdelningar ZLutetiane, Transitorie, Biserrate och Scabrate. a) Smaäbladen enkelsagade. var. nitens DESV. R. Swartziana FR. Nov. & Fl. Hall. R. sarmentacea Sw., som oftast citeras såsom identisk med denna, torde förtjena ytterligare granskning. var. glaucescens DESV. R. Afzeliana FR. 1.1. c.c. Mindre riktigt citeras R. venosa SW. såsom synonym till denna. SWARTZ'S R. venosa skiljer sig neml. serraturis angustioribus et duplicatis från den vanliga formen. var. spherica (GREN.) DESEGL. Monogr. p. 64. GREN. Fl. Jur. p. 241. Njuponen klotformiga. Hos andra former af R. canina pläga de vara elliptiska eller variera mellan aflanga och äggformiga. var. senticosa (ACH.) utmärkt af de föga krökta, nästan raka och talrika taggarne pa stammen. Bladen äro enkelsagade eller stundom försedda med nagra fa sidosägtänder. — R. aci- phylla RAU, som vanl. citeras såsom synonym med denna, inne- fattar en form med mycket sma blad och blommor samt ärtstora njupon, men har klolikt krökta taggar. Som njuponen hos denna äro klotrunda, upptages R. aciphylla af GRENIER i Fl. Jur. sa- som en varietet af dess R. spharica. var. malmundariensis (LEJ. Fl. Spa, non DESEGL. Monogr. p- 67, cui foliola duplicato-serrata). DUM. Monogr. p. 60. Ut- märkt af glandelbärande foderblad, är den en icke synnerligt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 33 märkvärdig form. | Analog med former af R. Reuteri och coriifolia med glandelbärande foderblad. var. mitis SCHEUTZ är en synnerligt märkvärdig form från Lilla Carlsöns klippor. Enligt meddelande fran Prof. FRIES har den vid odling i Upsala Bot. Trädgård bibehållit sitt egendom- liga utseende. Den är helt och hållet nedliggande på marken, såsom Rubus c&sius et affınes. Dess habitus är derföre helt olika andra Rose. var. transitoria (CRÉP.) SCHEUTZ har sägtänderna på de nedre bladen pa de blombärande grenarne mer eller mindre sam- mansatta, men på de öfre bladen enkla. Bildar öfvergang till de former, som hafva dubbelsagade blad. b) Smabladen dubbelsagade. var. dumalis (BECHST.) GREN. Fl. Jur. p. 244. DUM. Mo- nogr. p. 60. Analog med var. nitens. FRIES’ R. canina nitida innefattar egentligen blott var. nitens. Märkvärdist nog synas former med glänsande gröna och blåaktigt gröna, glanslösa blad i lefvande tillstånd ganska väl skiljda. var. glaucophylla DUM. |. c. Analog med var. glaucescens. var. globularis (FRANCHET in BOR. Fl. centr.) GREN. Fl. Jur. p. 242. DESEGL. Monogr. p. 64. Analog med var. sph&- rica. Former, som kunna föras hit, har jag funnit pa Kullaberg i Skåne. ; var. biserrata (MERAT.) GREN. Fl. Jur. p. 245. Dum.l. ce. DeEsEGL. Monogr. p. 72. Närmar sig ganska mycket var. du- malis och karakteriseras enligt GRENIER af mycket glandulösa bladskaft, undertill pa medelnerven slandelbärande smablad, som äro dubbelt eller tredubbelt sågade med glandelbärande sägtänder; mycket, isynnerhet i kanten glandelbärande foderblad. var. scabrata (CREP.). Jag sammanfattar under detta namn alla former af R. canina, pa hvilka följande diagnos af CREPIN pa gruppen Scabrate passar in: Folioles glabres ou a nervure mediane seul un peu velue, a nervures secondaires plus ou moins _ glanduleuses non odorantes, a dents toutes composees, pedicelles. lisses. | Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Årg. 302 2:07 2: 3 34 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. B) Blomskaft glandelhåriga. Denna afdelning synes sam- manfalla med den tribus af Canine, som CREPIN kallar Hispide. var. andegavensis (BAST. Fl. Main.) BAK. Monogr. p. 231. Smaäbladen enkelsagade. — Under detta namn innefattas kanske flere former; exemplar, som möjligen kunna hänföras till denna varietet, har jag samlat vid Kongsbacka. — Den af mig (Studier öfver Skand. Ros. p. 25) såsom R. Raui TRATT. upptagna for- men frän Östergötland och Bohuslän är kanske skiljd och för- tjenar att vidare studeras i naturen. var. Acharti (BILLB. in Sv. Bot.) R. collina AUCTT. Suec. p.p. Smäbladen dubbelsagade, med glandler på de yttersta sag- tänderna, ofvan vackert gröna, under gråaktiga med något upp- höjda nerver. Kronbladen harbräddade. — Östergötland. — (Allt enligt Svensk Botanik.). R. Acharii DESEGL. Monogr. p. 72 afviker genom »sepales reflechis, puis redressés connivants et per- sistants». Enligt de i Sverige vanliga asigter har jag förr upp- tagit R. Acharii BILLB., om ej såsom identisk med, så atmin- stone såsom en varietet af den R. collina, som FRIES i Nov. Fl. Suec. Mant. III under detta namn beskrifvit, eller den art, som af mig blifvit kallad R. Friesii; men jag är numera ‘öfvertygad att detta är oriktigt. Diagnosen pa R. Acharii i Sv. Bot., jemförd med figuren pa tab. 577 visar, att denna form, hvaraf jag ej varit i tillfälle att sevexemplar, bör upptagas bland slandulösa former af R. canina med dubbelsagade, glatta blad. var. psilophylla (RAU Enum. Ros. p. 101). DESEGL. Mo- nogr. p. 79. Biadskaften håriga, glandelbärande. Smabladen glatta, dubbelsagade, ovala, vid basen rundade (icke mot spetsen och basen spetsiga). | Bland former af R. canina, som af utländingar erhållit egna namn och i Sverige observerats, kunna dessutom nämnas BR. oxy- phylla Rıp. från Westervik samt R. lutetiana LEM. från Fröllinge i Halland. De äro i ofvanstående öfversigt upptagne under var. nitens. En form med glandelbärande blomskaft från Carlshamn ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 35 synes närma sig R. vinealis RIP. En annan form från Warberg närmar sig R. Verloti CREP. » 7. RB. dumetorum THUILL. R. collina WAHLENB. DUM. Mo- nogr. p. 87. Denna art varierar knappt mindre än R. canina, af hvilken nagra oriktist anse den sasom en varietet. Redan WAHLEN- BERG, hvilken väl ej kan beskyllas för begär att upptaga nya och svagt begränsade arter, aldraminst bland Rose, skiljde den såsom egen art bade i sin Flora Upsaliensis och Flora Sueeica. Såsom hans diagnos angifver, innefattade han under sin R. collina både former med glatta och glandelhåriga blomskaft. Hvad för- öfrigt FRIES 1 Sum. Veg. Scandin. p. 172 & 173 anfört rörande artskillnaden mellan R. canina och dumetorum, förtjenar att väl ihagkommas. Jag instämmer för min del till alla delar deri. Den som afser »plantas ipsas nec characteres modo», skall alltid skilja R. canina och dumetorum sasom egna arter. De vigtigaste formerna kunna på följande sätt upptagas: A) Blomskaft icke slandelhariga. Innefattar i allmänhet de former, som af CREPIN räknas till Pubescentes. a) Smabladen enkelsägade. var. pallens FR. Sum. Veg. Scand. - var. pyriformis (PUG.). Analog med former af R. mollissi- ma med päronformiga njupon. var. Thedenii SCHEUTZ. Afser den form, som THEDENIUS omnämner i Uplands och Södermanlands Flora p. 227 och för- modar vara hybrid af R. dumetorum och rubiginosa. var. urbica (LEM.) GREN. Fl. Jur. p. 246. Örtbladen i yngre tillstånd något håriga, sedan glatta med undantag af ner- verna på undre sidan. Exemplar, som kunna hänföras till denna varietet, har jag funnit vid Visby. b) Småbladen dubbelsagade. Innefattar de former, som af CREPIN upptagas under Tomentelle, hvilka alla jag här upptager under benämningen var. tomentella. 36 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. var. tomentella (LEM.) GREN. Fl. Jur. p. 247. BAK. Mo- nogr. p. 231. Former, som kunna hänföras till denna varietet, har jag sett flerest.& Småland och Blekinge. Från Östergötland finnas äfven exemplar deraf i KINDBERGS herb. Vid Margrete- torp i Skane har jag samlat exemplar, som kunna föras hit och endast afvika deruti att bladens sagtänder ej äro så mycket sammansatta, som de, vanligen äro hos R. tomentella LEM. Vid Laholm har jag samlat en form, som likaledes hör till tomen- tella eller är så nära beslägtad dermed, att den knappt kan skiljas. Forma WVexiomensis- SCHEUTZ Studier p. 28 synes mig sammanbinda var. tomentella med dumetorum. Om dessa och dermed beslägtade former jemför SCHEUTZ Stud. p. 28. Ät- skilliga former har jag dessutom samlat i Skane och Halland, hvilka synas bilda öfvergang mellan R. dumetorum och tomen- tella. — DESEGLISE, GRENIER och REUTER hänföra R. tomen- tella till Rubiginos&®, men glandlerna pa bladens undre sida äro sa fa och otydliga, att de knappt observeras utan loupe; hos svenska exemplar synas de oftast saknas. B) Blomskaft glandelhariga. Här upptagna varieteter höra till den tribus, som ÜREPIN kallar Colline. Sagtän- derna äro enkla. var. clivorum SCHEUTZ Stud. p. 28. Med detta namn af- ser jag den form, som LARSSON i Verml. och Dals Flora be- skrifvit under namn af R. collina och hvilken växer flerestädes pa Dalsland samt äfven observerats i andra provinser. var. glabrescens SCHEUTZ. Bladen friskt gröna, glatta utom pa skaften och nerverna pa undre sidan. Blekinge, Lyckeby. Analog med var. urbica. » var. Deseglisei (Bor. Fl. Centr.). DESEGL. Monogr. p. 88. Bladskaften ludna, tagglösa; blomskaften hariga, försedda med några fa glandelhar. Funnen vid Halmstad. var. glaucescens SCHEUTZ. Är en forma opaca et glauce- scens, da var. clivorum är en forma virens. Utmärkes af mer eller mindre glandelhäriga blomskaft och njupon. Småland, Fem- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 37 sjö och Lidhult. Utgör egentligen R. collina FR. Nov. Suec. ed. I”samt Stirp. Agr. Fens. Af former, tillhörande R. dumetorum och försedda med vlandelbärande blomskaft eller njupon, hafva vi dessutom flere i Sverige, som ej äro fullständigt studerade. De afvika ofta till habitus, men torde väl knappt förtjena egna namn. Danska exemplar af den under namn af R. collina i LANGES Flora upp- tagna formen afvika fran de i Sverige vanligen förekommande formerna af R. dumetorum med glandelhariga blomskaft, och torde vara detsamma som R: collina JAcQ. Af former, som höra till R. dumetorum, men afvika något fran den vanliga formen, finnas flere i Sverige, som här ej äro upptagna. Tre sådane fran södra Sverige omnämnas i SCHEUTZ” Studier p. 27. — FRIES observerar i Sum. Veg. Scand. p. 173, att af R. dumetorum finnas motsvarande till R. canin® former. Sa t. ex. finnes af R. dumetorum en forma lete virens, analog med R. canina nitida FR. och en forma opaca et leucantha, analog med R. canina opaca FR. . 1 Skandinavien har jag ej sett några former af R. dume- torum med dubbelsagade blad och glandelhäriga blomskaft; men i England och Belgien finnes en sadan R. tomentella var. deci- piens DUM. ra pubescens A. BLYTT. Om Vegetat. i Sogn p. 174. Är hittills blott funnen i Norge. Jag har upptagit denna sasom egen art, da den synes nog utmärkt samt enligt såväl BLYTTS beskrifning 1. c., som benäget meddelade exemplar i flere afseenden skiljer sig från ofvan upptagne 4 arter af Canine. VILLOSE. Denna grupp kan fördelas i tvenne, Mollissim® och Ti omen- tose, hvilka förete en viss analogi med de tvenne grupper, i hvilka Canine kunna fördelas neml. Montan& och Canine s. propr. Så t. ex. öfverensstämma Montan&e och Mollissime der- uti, att foderbladen äro qvarsittande på njuponen och böja sig 38 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. uppåt tillsammans; hos Canine i egentlig mening äro foderbladen nedböjda och affallande såsom hos vissa Tomentose t. ex. R. Friesii och hallandica. Hos andra Tomentose äro foderbladen utstaende och temligen länge qvarsittande på njuponen, såsom hos R. rubiginosa oeh inodora. Bland arter af Tomentos®, som på detta sätt förhålla sig, kunna nämnas R. umbelliflora och tomentosa. R. venusta, som utan tvifvel bör hänföras till To- mentose, visar dock en öfverensstämmelse med R. mollissima genom de qvarsittande foderbladen, likasom R. Langei, hvilken är närmast beslägtad med R. coriifolia, a ena sidan genom de affallande foderbladen närmar sig R. dumetorum och a andra sidan genom sina köttiga njupon kommer nära R. mollissima. Det är för öfrigt en ganska stor skilnad mellan njuponen hos Mollissim& och Tomentose; hos de förra äro de köttiga, hos de senare läderartade, erinrande om dem hos Canine. Arter, hörande till dessa begge grupper, kunna ingalunda förvexlas, om de undersökas i fruktbärande tillstånd, hvaremot de i blommande tillstånd äro, liksom de feste former af detta slägte, icke alltid lätta att säkert bestämma. Enligt min öfvertygelse äro Tomen- tose lika mycket, om ej mera, beslägtade med Canin® än med Mollissim&. Tvifvelaktiga former kunna dock i allmänhet skiljas på taggarnes form och riktning. Afvikelser förekomma likväl stundom; sa t. ex. äro taggarne pa sterila grenar af R. mollissi- ma någon gang klolikt krökta. 9. R. pomifera HERRM. FR. "Nov. Till de förut i Sverige bekanta växtställena kunna läggas: Vestmanland (enl. exemplar i KINDBERGS herb.); Vestergötland, Grimmestorp i Sandhem socken enl. exemplar samlade af Stud. AUG. BENTZER. — I Sverige föröfrigt blott funnen i Skåne, Östergötland, Södermanland och Upland samt vid Stockholm. Några hafva framkastat den meningen, att R. pomifera en- dast skulle vara en trädgardsform af R. mollissima, hvilket vederlägges deraf, att den har sitt egentligaste hem i fjelltrakter f. ex. Alperna, Pyreneerna enl. GRENIER m. fl. och äfven sa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 39 är funnen i Norge af LINDBLOM och A. BLYTT. Några öfver- gångar mellan R. pomifera och R. mollissima har jag aldrig haft lyckan att paträffa 1 Sverige och jag tviflar, att några sadane hos oss verkligen varit sedda. De som mena sig hafva träffat sådane, hafva troligen, slafviskt afseende de yttre karaktererna, ej ännu lärt sig att skilja dessa arter, som i Sverige länge och ofta varit förvexlade, sasom växtställena i HARTMANS flora visa. Jag vill visst ej neka, att de äro tvenne närslägtade former (formes etroitement affines: CREPIN), men jag skulle, i motsats till ÖREPIN (Mater. pour serv. a l’hist. des Ros. II, p. 117), verkligen blifva förvånad, om dessa begge arter blefve allmänt förenade till en.” Detta kunde konseqvent endast ske, om man i likhet med BAKER förenade alla former af Canin& under R. canina såsom varie- teter och alla Tomentos&e under R. tomentosa. 10. R. mollissima FR. Nov. (vix WILLD.) R. tomentosa Sv. Bot. t. 571 och flere äldre svenska författare. Vanligen citeras WILLDENOW sasom auctor för R. mollis- sima, men rätteligen bör endast FRIES anföras, enligt hvad CRÉPIN funnit vid granskningen af WILLDENOWS herbarium och upplyst i sina Matériaux. WILLDENOWS herb. lemnar neml. inga upplysningar om, hvad han med detta namn afsett, och diagnosen i Prodromus flore Berolinensis kan lika väl passa in på R. tomentosa som pa R. mollissima. WILLDENOW synes ej hafva skiljt mellan R. pomifera, mollissima och tomentosa, utan likasom LINNE förenat dessa väl skiljda Rosor under R. villosa! Enligt CREPINS asigt har WILLDENOW beskrifvit under namn af R. mollissima en form af R. tomentosa, hvilket är så mycket mera sannolikt, som omkring Berlin och i hela Brandenburg icke finnes någon verklig R. mollissima FRIES! CREPIN anser, att man för R. mollissima borde antaga namnet R. mollis SMITH, gifvet ar 1812, såsom det äldsta. Enligt FRIES afser emellertid R. mollis SMITH endast en mindre form af R. mollissima, ty enligt hvad FRIES i Bot. Notiser 1858 p. 32 anfört, »innefattar SMITHS R. tomentosa äfven den större formen af R. mollissima; den \ 40 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. vanliga mindre benämner han R. mollis». Namnet R. mollissima är dessutom allmänt antaget och mycket passande »non ob fo- liorum, sed ob fructuum mollitiem». Till R. mollissima hör äfven R. ciliato-petala KocH (vix REICH.) såsom synonym, samt afser formen med glandelhäriga kronblad. A. heterophylla WooDs. Linn. Trans. XII, p. 195 är en form med mycket olikformiga smablad, »a luxuriant condition of the species» enligt BAKER; men former fran vestra Smaland, som jag hänför till denna, kunna kanske förtjena ytterligare granskning. Flere af de nyare rhodologerna hafva skiljt R. mollissima FR. och resinosa STERNB. DESEGL. såsom egna arter. Ehuru de i sina extrema former äro ganska utmärkta, och glandlernas.- när- och frånvaro på bladens undre sida mellan nerverna är en karakter, hvarpa Rubiginose och Canine ätskiljas, torde likväl det vara rättast att förena dem till en art, såsom ock GRENIER i sin Flore de Jura gjort, ehuruväl de förete till en del parallela eller såsom man vanligen säger analoga varieteter. De i Skandinavien anmärkta formerna kunna pa följande sätt grupperas: : A) R. mollissima FR. DESEGL. Alla bladen eller endast de mellersta och öfversta utan glandler pa undre sidan;, de sterila grenarnes blad utan glandler pa bladens: undre sida. var. grandifolia SCHEUTZ, som nagot erinrar om R. pomi- fera och är temligen olik den typiska formen, hvilken utmärkes. af rundade, askgrå, något skrynkliga och tjocka blad. Från Kile gård i Setersdalen i Norge har O. NORDSTEDT meddelat exemplar, af hvilka en del hafva några blad försedda med 4 parblad; de utmärkas föröfrigt af fullkomligt glandelfria njupon och blomskaft. var. glabrata SCHEUTZ, från Oroust och Halmstad samt. Pålsjö nära Helsingborg; från sistnämda ställe sammanflytande med den liknämda varieten af R. resinosa. var. subrubiginosa LARSS. & F. ARESCH. utgör kanske äf- ven former af R. resinosa. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 41 var. calycida F. ARESCH., temligen allmänt förekommande form. var. nemoralis LANGE, endast en lundform med tunnare blad. var. arenaria LANGE, från Danmark. var. micrantha SCHEUTZ, småblommig form, med blommor dubbelt mindre än hos den vanliga formen. var. pyrifera J. ERIKSSON & SCHEUTZ, utmärkt genom päronlika njupon. var. ccerulescens SCHEUTZ, de yngre grenarne, blomskaften och vanligen äfven njuponen beklädda med ett violett pruinöst öfverdrag. var. eglandulosa SCHEUTZ innefattar de former, som hafva glatta njupon och blomskaft. Vanligtvis äro hos dem äfven glandlerna på örtbladen mycket sparsamma och finnas nästan endast på sagtänderna. B) R. resinosa STERNB. DESEGL. Alla bladen försedda med glandler pa undre sidan; de sterila grenarnes blad med glandler pa bladens undre sida. var. arenaria SCHEUTZ, analog med likbenämde varietet af R. mollissima. var. glabrata SCHEUTZ, funnen i Blekinge vid Carlskrona enl. exemplar af ASPEGREN i FRIES herb. (= R. mollissima y glabrata FR. Nov. p. 151); vid Gröndal nära Stockholm, Thorsjö i Östra Ryd af Östergötland samt mycket utmärkt vid Helsingborg. O. NORDSTEDT har af densamma meddelat exemplar fran Haus i-närheten af Bergen samt Reirsdals gäst- gifvaregard i Mandals Amt; pa sistnämda ställe synes den hafva. vuxit i skugga, hvarföre den har ett nagot olika utseende med den vanliga formen. En form, som hör hit, är äfven mig meddelad af A. TULLBERG från Pinelierna i Skane. — De glattbladiga formerna af R. mollissima och resinosa synas höra till den af WALLROTH beskrifna R. marginata. Jfr REUTER Catal. p. 66 och BAKER Monogr. p. 238, hvilkas beskrifningar dock något afvika. De erinra också nagot om R. spinulifolia DEMATRA, GREN. Fl. Jur. p. 230. 42 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. var. pyrifera SCHEUTZ Stud. p. 35, som i Sverige stundom misstages för R. pomifera. — Analog med var. pyrifera af R. mollissima. | Kronbladen äro hos R. mollissima vanligen lifligare och mera intensivt röda än hos R. tomentosa, i kanten stundom glatta, stundom glandelhariga. Det förra skall oftast vara händelsen i Danmark, hvaremot i Sverige bada fallen äro ungefär lika van- liga. Hos lägre buskar träffas ganska ofta glandelhåriga kron- blad; denna form har ofta betecknats med namnet R. pulchella Woops. Enligt BAKER skall emellertid R. pulchella afse en form af R. tomentosa och ej vara att hänföra till former af R. mollissima. Beslägtad med R. mollissima synes vara en form, som Prof. LANGE tills vidare benämt AR. obscura. R. mollissima ß fetida foliis supra glabriuseulis FR. Nov. p. 151 har jag uteslutit, emedan den ej är mig fullt klar, ehuru jag flera gånger funnit former, som skulle kunna hänföras till denna varietet. - 11. R. venusta SCHEUTZ Studier p. 36. Synes genom de pa njuponen qvarsittande foderbladen närma. sig R. mollissima, men föröfrigt genom njuponens beskaffenhet och öfriga karakterer vara närmast beslägtad med R. umbelli- flora, till hvilken den i många afseenden synes förhålla sig så- Rubus suberectus till R. plicatus. Denna art är funnen i Skåne, Blekinge och Småland. Då R. umbelliflora har bladens undre sida tätt besatt med hvitaktiga glandler, har R. venusta endast nerverna, men icke bladens undre yta, glandelbärande. R. ve- nusta har finare och rakare taggar samt rent gröna blad, oftast ensamma och vackert mörkröda blommor, då R. umbelliflora har grofva och mera krökta taggar, graludna blad, oftast flock- visa blommor samt blekare kronblad. Med R. mollissima kan den på inga vilkor förenas; skall den förenas med någon annan, så är det med följande, från hvilken jag dock i naturen funnit den skiljd. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 43 12. R. umbelliflora. SWARTZ sec. specc. original. R. cuspida- toides CRÉEPIN, SCHEUTZ Studier p. 37. Redan SWARTZ urskiljde denna art, ehuru han, mig veter- ligen, ingenstädes har beskrifvit den. Da likväl namnet cuspi- datoides är illa bildadt och olämpligt samt mer än 50 ar yngre än det i allo lämpliga Swartziska namnet R. umbelliflora, har jag med verklig tillfredsställelse återställt det af SWARTZ gifna namnet, helst jag är fullkomligt öfvertygad om identiten mellan den af SWARTZ sa benämda arten och den af mig, efter CRE- PINS bestämning, under namn af R. cuspidatoides beskrifna. Utländska exemplar af OREPINS R. cuspidatoides synas dessutom litet afvikande från var form. — I FRIES herb. finnas original- exemplar af denna art lemnade af SWARTZ, som på etiketten skrifvit; »R. umbelliflora mihi; diversissima inter Villosas». Re- dan i ASPEGRENS Blekingska flora (Carlskrona 1823) anmärkes p. 37 under R. tomentosa SM.: »prater allatas varietates R. umbelliflora Sw. et glabrata, nempe illa fructu glabrato, adsunt». WIKSTRÖN, som utgaf SWARTZI Annotationes Botanice, anmär- ker i dessa p. 41: »Perbene scimus, Swartzium varias formas R. canin® et villos® ut species distinctas, sub nominibus Rose hirte, umbellifere etc. botanicis exteris communicavisse». — Denna R. umbelliflora, som i Sverige ofta förvexlats med R. Acharii (jfr. t. ex. HARTMANS Flora), fran hvilken den är vidt skiljd, samt äfven med R. tomentosa var. scabriuscula, förekommer i östra Sveriges kusttrakter fran östra Skane upp till Gefle samt pä Öland; i de inre delarne är den ytterst sällsynt t. ex. i Elme- boda socken af Kronobergs län och pa Mälarens öar; 1 vestra Sverige saknas den helt och hållet, men-ersättes der af R. tomentosa, hvilken deremot saknas i östra Sverige. R. umbelliflora förekommer under två former: var. elatior SCHEUTZ, och var. minor SCHEUTZ, atskiljda genom bladens olika form och växtens olika storlek; hvarjemte en äfvikande form, var. aberrans SCHEUTZ, anträffats vid Skälby nära Kalmar samt enl. exemplar, meddelade af A. TULLBERG, i Skåne vid 44 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. \ Pinelierna. Den har de öfre bladen icke glandelbärande pa undre sidan, men afviker föröfrigt icke fran den vanliga formen om ej genom mera mjukludna blad. 13. R. tomentosa SMITH. FRIES herb. Norm. IX, 46. Förekommer i kusttrakter; Danmark flerestädes; Sverige: endast vestra Skane t. ex. Norregarden i Frillestad socken, pa Kullen samt vid Båstad; Halland mycket sällsynt t. ex. Suse- garden; Bohuslän flerestädes; Vestergötland vid Gamla Lödöse. Uppgifves i HARTMANS Flora för några ställen i Norge samt är af A. BLYTT anträffad i Sogn. Af denna art, som utom Skandinavien uppträder i talrika och svarskiljda former eller varieteter, som synas öfverga i hvar- andra, äro följande varieter anmärkte: var. cuspidata (DESEGL. Monogr. p. 120). R. tomentosa DESEGL. har mjukt gralunda blad, som nästan sakna glandler; R. cuspidata DESEGL. deremot nagot mer sträfva blad pa begge sidor, samt tydliga glandler pa undre sidan. — Funnen i Väsby i Skane samt i Danmark. var. omissa (DESEGL. Revis. p. 12). Former, som kunna föras hit, äro funna vid Kalmar och Carlshamn, hvarjemte en med denna beslägtad hvitblommig form blifvit af mig anmärkt vid Elleholm i Blekinge. var. alba LANGE Dansk fl. ed. 3. R. alba HoRNEM. Oec. Plantel. Jag har förut, efter LINDLEY och HORNEMANN, oriktigt uppgifvit den i Danmark växande s. k, R. alba såsom identisk med LINNES art, af hvilken jag i Prof. FRIES herb. sett exem- plar med enkla blommor, men i öfrist lika den vanliga, odlade formen med dubbla blommor. Den danska R. alba tillhör icke, sasom äfven Prof. FRIES i bref anmärkt, den allmänt odlade, dubbla R. alba, utan utgör otvifvelaktigt, sasom ock Prof. LANGE antager, en hvitblommig form af R. tomentosa. R. alba Linn. finnes alltsa icke vild inom Skandinavien, men mycket ofta planterad. R. tomentosa är så väl och tydligt skiljd från R. mollissima, att ingen, som studerat dem i naturen, kan verkligen på fullt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 45 allvar vilja förena dem till en art. Äfven i blommande tillstånd kunna de lätt atskiljas. Njuponens och foderbladens olika för- hållande skilja dem likväl lättast och säkrast. & 14. R. Friesii SCHEUTZ Studier p. 39. R. collina FRIES herb. Norm. VI, 42. FR. Nov. Fl. Suec. & Sum. Veg. p-p- (non JACQ.). Förekommer mycket sällsynt 1 vestra Sverige, t. ex. Varberg och Halmstad enl. exemplar samlade af Prof. FRIES, hvilka hafva lutande njupon. Denna form är kanske identisk med A. sca- briuscula DESEGL. Rev. p. 32 och BAKER Monogr. p. 218, men exemplar af Rosa collina H. N. VI, p. 42 afvika genom foder- bladens beskaffenhet från beskrifningen pa R. scabriuscula; ty hos exemplar i H. N. äro foderbladen nedböjda och affallande, hvaremot de af DESEGLISE beskrifves annorlunda, neml.: fruit glabre, couronne par les divisions calicinales redressees, conni- ventes et persistentes. Den svenska formen synes saledes vara ej fullt identisk med den af DESEGLISE från England beskrifna R. scabriuscula. BAKER citerar H. N. VTI, 42 under R. sca- briuscula och IX, 46 under R. tomentosa samt anser sålunda R. Friesii och scabriuscula för identiska. Skulle R. Friesii vara identisk med R. scabriuscula, hvilket jag för min del ej tror, bör det senare namnet ega företräde framför det förra. I Bot. Notiser 1844 p. 16 anför FRIES följande upplysning: »Sedan Koch %bestyrkt vår uppgift, att R. tomentosa Suec. eller R. villosa L. icke är hans, torde den saken få anses afgjord. Rosa tomentosa KocH och Nov. Mant. III kan med den icke jemföras, men möjligen hörer den i H. N. VI gifva R. collina, såsom jag derstädes ock uppgifver, till denna». Jfr FR. Sum. Veg. Scand. p. 173. HARTMAN har mindre riktigt citerat i sin Flora H. N. IX, 46 under R. tomentosa 8 scabriuscula. LAGGER och PUGET hafva benämnt, men ingenstädes be- skrifvit en form, som hörer till den afdelning af Canine, som CREPIN kallar Tomentelle, R. Friesii, af hvilken jag nyligen erhållit exemplar. Denna art bör erhålla något annat namn, än det, under hvilket LAGGER och PUGET utdelat den. 46 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. 15. R. hallandica n. sp. Den sterila stammens taggar talrika, nästan raka eller obe- tydligt krökta; de blombärande grenarne försedde med färre och mindre starka taggar; bladskaften graludna och glandelbärande, pa undre sidan glest taggiga; stiplerna nästan glatta, temligen breda, i kanten glandelbärande, spetsiga med utstående flikar; bladen 2—3-pariga med kortskaftade sidoblad och längre (om- kring 4-3 tum) skaftadt uddblad; småbladen temligen tjocka, pa begge sidor mörkgröna, ofvan nästan glatta, under isynnerhet längs de upphöjda nerverna hariga, utan glandler pa undre sidan och på nerverna, äggrunda, nästan dubbelsägade; sagtänderna utstående, på de nedre bladen sammansatta, på de öfre dubbla eller nästan enkla; de större sagtänderna aldrig glandelbärande, men ofta slutande i en hard, nagot mörk udd, de mindre der- emot stundom försedda med en glandel, men vanligen, liksom de större, slutande 1 en mörk udd; blommorna 1— 3 tillsammans, på vanligen glatta, eller stundom något glandelhariga skaft; stiften ganska hariga; njuponen upprätta, omvändt äggrunda eller klotformiga, glatta eller stundom försedda med några få glandelhår vid basen, läderartade; foderbladen, 2 hela, 3 flikiga, nedböjda, snart affallande, på yttre sidan tätt glandelbärande och håriga. ; Växer i norra Halland, hvarest jag fann denna art flere- städes, t. ex. i Tölö socken, vid Gasevadholm, Prestbron i Släps socken, mellan Kongsbacka och Skarby samt vid vägen mellan Släps kyrka och Särö. 3—5 fot hög, tät och mycket grenig buske, med uppräta, af en rödbrun bark beklädda grenar. Liknar något till habitus R. coriifolia, men utmärkes af nästan raka taggar, hvilka hafva ungefär samma form och riktning som hos R. tomentosa. Skiljes lätt från S. coriifolia genom de nedböjda, snart affallande foder- bladen samt de hårdare, mera läderartade och längre skaftade njuponen samt sågtändernas beskaffenhet. Från R. dumetorum, med hvilken den öfverensstämmer genom de nedböjda foderbladen, skiljes den genom olika habitus och flere ofvan uppgifna karak- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 2. 47 terer. Den synes mig på en gang erinra om R. corifolia och -tomentosa, men till utseende i växande tillstånd mera närma sig den senare. R. coriifolia, som finnes” i samma trakt, som R. hallandica, syntes mig alltid vara lätt att från denna åtskilja. Någon förvexling med R. tomentosa kan ej gerna komma i fraga. — Jag har upptagit den såsom egen art, då den är-en ganska ut- märkt form, som lätt igenkännes. ÜREPIN skrifver till författaren om densamma: Cette forme est tres-curieuse et jusqu’ ici je ne Far pas encore trouvee dans les recoltes de Roses autres que les vötres. Est-ce une forme propre a votre pays? 16. A. commutata SCHEUTZ Studier p. 41. Hittills endast funnen i Blekinge vid Asarum. Af gruppen Villose har lektor ©. J: LINDEBERG vid Göte- borgs Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles sammanträde sist- lidne höst omnämt en för Sverige ny art, funnen vid Varberg af rektor N. A. JOHANSSON, för hvilken han föreslagit namnet R. glandulifera, enär den skall utmärka sig genom stark glandel- hårighet. Jag har ej sett denna form, hvilken jag känner blott genom benäget meddelade upplysningar af rektor JOHANSSON. CINNAMOMEAE. 17. R. cinnamomea LINN. R. majalis ©. BAUH. Retz. Obs. bot. Inom Sverige saknas den i Skanes slättbygd (i norra Skäne finnes den pa några ställen enl. FRIES och F. ARESCHOUG), Blekinge, Kronobergs län, södra delen af Kalmar län samt uti Halland. I Bohuslän skall den finnas endast vid Thorsby i Vesterlunda. I Norge finnes den ända till Ost-Finmarken, men saknas 1 vissa trakter, t. ex. i Mandals Amt enligt V.B. Wirr- ROCK. I Danmark finnes den väl knappt vild. SWARTZ skiljde af denna art flere former, såsom cinna- momea, cinerea och turbinella, hvilka endast såsom varieteter, utmärkta af njuponens olika form, förtjena att anmärkas. Bladen variera någongång 4-pariga såsom på exemplar samlade af O. NORDSTEDT i Bygland uti Norge. 48 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. var. fluvialis Fl. Dan., som i Bot. Notiser och 10:de uppl. af HARTMANS Flora uppgifvits växa vid Elmhult i Långemåla uti Småland, tillhör, enligt exemplar från nämde lokal, hufvud- formen och, ej denna varietet, hvilken ej blifvit observerad i Sverige. Den norska formen torde vara utmärktare och förtjena att upptagas sasom varietet. R. alvarensis tillhör ej denna art; ty original-exemplar af denna, samlade af Med. Dr PETERSSON på Öland, tillhöra ej R. cinnamomea, utan AR. mollissima! De synas af denna utgöra en pusill och nästan glattbladig Alvarform. Fran R. cinnamomea skilja de sig genom glandelbärande bladskaft, dubbelsagade sma- blad med glandelbärande sågtänder, i kanten glandelbärande stipler och glandulösa foderblad, men »fvika från vanliga former af R. mollissima genom fina och tätt sittande taggar på stammen, glatta njupon samt mycket lägre växt — hela växten qvarters- hög. — På Ölands Alvar förekomma dylika dvergartade former såväl af R. canina, som af R. mollissima, hvilka hafva, liksom flere andre Alvar-former t. ex. af Crepis tectorum, ett afvikande och egendomligt utseende, beroende pa lokalen. Uti SWARTZ'S Annotationes botanice p. 38 omtalas en va- rietet acuminata (jfr FR. Nov. p. 154 var. b) foliolis lanceolatis acuminatis argute serratis).. I FRIES herb. finnas exemplar af denna, meddelade af SWARTZ, hvilken vid densamma skrifvit: Culta ex Öland. 18. R. carelica FR. I Sverige endast funnen vid Skellefteå, men i Finland på många 'ställen. Den hänföres af C. A. MEYER till R. acieularis LINDL., från hvilken den likväl är skiljd genom de i FR. Sum. Veg. Scand. p. 171 uppgifne karakterer. Öfver Cinnamomex har ©. A. MEYER skrifvit i M&m. de PAcademie imp. des Sciences de S:t Petersbourg, 1849 p. 1—39 o, under titel: Ueber die Zimmt- HH) en ganska intressant afhandlin rosen, insbesonderes über die in Russland wildwachsenden Arten derselben. Enligt denna afhandling kunna de i Sverige förekom- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 2. 49 mande formerna af R. cinnamomea på följande sätt grupperas: R. cinnamomea LINN. Syst. Nat. ed. X (1759) p. 1062 har en forma vulgaris, af hvilken tvenne formförändringar finnas a) sub- globosa (= R. cinnamomea Sw., R. cinerea Sw., Sv. Bot. 553, R. fluvialis Fl. Dan. 868, R. mutica Fl. Dan. 688); b) turbi- nella (= R. turbinella Sw., R. pyriformis Sw., R. feecundissima Fl. Dan. 1214). Vidare anmärkes Herb. Norm. VII, 46 sasom Rosa cinnamomea: elatior, macrophylla, macrantha, macrocarpa Friesii, om hvilken dessutom tillägges: Calyces fructiferi magni- tudine inter turbinellam et pyriformem medii. Dessutom finnes i Sverige en forma elliptica (= R. cinerea Sw., R. majalis LINDL., SCHLECHT. & SCHRENK Fl. Deutschl. IV fasc. tab. 2) samt en forma intermedia (= R. cinnamomea Led. Fl. Alt. FR. H. N. VII, 45) folia 7-foliata, foliola minora, serraturis mino- ribus notata, som växer i Upland. MEYER anmärker, att de talrika varieteternas kännetecken, som han upptagit, äro obe- ständiga. — För utredandet af synonymien hos LINNÉ lemnar han följande upplysning, som jag anser mig böra anföra, helst den om- nämnda afhandlingen i allmänhet torde vara mindre känd i Sverige. LINNÉ innefattade först (Spec. Plant. ed. I, 1753) under R. cinnamomea äfven R. alpina, hvilket synes af syno- nymer och beskrifning. Derefter märkes i Syst. Nat. ed. X (1759) p. 1062 en annan R. cinnamomea, neml. den nu sålunda allmänt benämda; äfven här saknas R. alpina. I Spec. Plant. ed. II (1762) förekommer neml. först R. alpina. I Flora Suecica saknas cinnamomea, men i stället är R. spinosissima upptagen och beskrifningen författad efter exemplar af den då för tiden i Sverige icke funna R. pimpinellifolia. — Jfr härom dessutom FR. Nov. fl. Suec. p. 155 Obs. 1. PIMPINELLIFOLIE. Rörande de tva arter, 19. R. alpina Linn. och 20. R. pimpinellifola LINN., Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 2. 4 50 SCHEUTZ, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SLÄGTET ROSA. som af denna afdelning höra till skandinaviska floran, har jag intet nytt att anföra; men enligt SPRENGEL, Syst. Vegetab. IV, 2 p. 200 skall i Sverige af Pimpinellifolie förekomma ännu en art, R. pallens RETZ, om hvilken WIKSTRÖM i SWARTZII Annbot.. bot. p. 41 med skäl anmärkte: botanicis Suecie omnino in- cognita est. Jag slutar denna afhandling med följande yttrande af DE- SEGLISE: On peut avoir des opinions differentes sur lespece, mais cela ne saurait dispenser d’etudier a fond toutes les formes. que la nature nous presente; il faut les analyser, les caracteriser, les classer; en attendant que la science decide le rang que ces: etres doivent occuper dans nos classifications. Stockholm, 1873. P. A. Norstedt & Söner. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS . FÖRHANDLINGAR. Årg. 30. 1873. M 3, Onsdagen den 12 Mars. Hrr SUNDEVALL, LOVEN och SMITT afgafvo infordradt ut- lätande med anledning af Kongl. Maj:ts befallning till Akademien att yttra sig i fraga om anställande af undersökningar öfver de olika sillracernas lek i ‚Kattegat och öfriga med sillfisket vid vestkusten sammanhang egande förhållanden; och blef detta de Komiterades utlätande af Akademien antaget såsom grund för hennes eget yttrande i ämmet. Åfvenledes godkände Akademien ett af Hrr HILDEBRAND och TORELL på anmodan afgifvet utlåtande öfver Filos. Doktor Hs. STOLPES till Kongl. Maj:t ingifna och till Akademiens ytt- rande remitterade underdåniga ansökan om statsanslag för fort- sättning af hans arch&eologiska och naturhistoriska undersökningar på Björkö i Mälaren. Hr EDLUND föredrog en theoretisk deduktion af värme- utvecklingen vid urladdningen af ett elektriskt batteri. Hr LOVÉN redogjorde för innehållet af den berättelse, som Läroverksadjunkten Dr C. A. WESTERLUND afgifvit om den resa han sistlidne sommar med offentligt understöd gjort i Tysk- land, Ungern och norra Italien för studerande af dessa länders land- och sötvattensmollusker. Hr C. A. ÅNGSTRÖM refererade den reseberättelse, som in- geniören E. GRÖNVALL inlemnat öfver den resa han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat utfört. ND Hr TORELL redogjorde för innehållet af den, af geologen A. E. TÖRNEBOHM vid Akademiens sista sammankomst inlemnade afhandling: »Ueber die Geognosie der schwedischen Hochgebirge». Hr CLEVE meddelade en uppsats: »On diatoms from the arctic seas». (Se Bihang till Kongl. Vet.-Akad. Handl. Bd. 1). Sekreteraren meddelade a författarnes vägnar följande upp- satser: 1:0) »Recherches critiques sur le systeme des Mantides», af Prof. C. STÅL. (Se Bihang till Vet.-Akad. Handl. Bd. 1), 2:0) »Moss-studier pa Kolmoren», af Filos. Kand. Hs. Moskn*. Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien. inom landet: Kemisten vid Landtbruks-Akademiens Försöksanstalt, Professorn CARL ERIK BERGSTRAND; samt 1 utlandet: Professorn vid Universitetet i Berlin ERNST EDWARD KUMMER, och leda- moten af Franska institutet MICHEL CHASLES. Den Fernerska belöningen tilldelades Adjunkten vid Upsala Universitet H. SCHULTZ för hans till införande i Akademiens Handlingar antagna afhandlıng: »Bestämning af 104 stjernor i en teleskopisk stjerngrupp inom konstellationen Vulpecula». Den Lindbomska belöningen skulle öfverlemnas at Adjunkten P. T. CLEVE och Filos. Dr O. HÖGLUND för en af dem gemen- samt utförd undersökning öfver Yttrium och Erbium, hvarom en afhandling blifvit till Akademien inlemnad. Den Flormanska belöningen anvisades at Professoren 8. LovEn för en af honom författad och af Akademien offentliggjord afhandling: »Om Echinidernas byggnad». För vetenskapliga resor inom landet beslöt Akademien för innevarande ar utdela följande understöd: at Docenten vid Upsala Universitet V. WITTROCK 150 Rdr, för en fortsatt undersökning af Gotlands sötvattensalger; at Filos. Doktor S. ALMQVIST 400 Rdr, för en resa i Medelpad, Jämtland och angränsande trakter af Norge för idkande af studier öfver lafvegetationen derstädes; åt Filos. Kandid. C. M. LUNDELL 300 Rdr, för en resa i Herje- dalen i ändamal att undersöka dervarande algvegetation; at 3 Läroverks-Adjunkten H. G. FALK 150 Rdr, för undersökningar af lafvegetationen inom Bleking; och åt Studeranden G. EISEN 300 Rdr, till utförande af resor på Gotland samt i Vestergötland och Skåne i ändamål att studera de i Sveriges siluriska forma- tioner och Skånes kritbildning förekommande spongior. Med. Dr A. VON Goäs hade öfverlemnat en under åren 1866—1869 af honom sjelf på St. Barthelemy förd meteorologisk dagbok. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Riksmarskalks-Embetet. Likpredikan vid H. M. Konung Carl XV:s begrafning, af E. G. Bring. Sthm 1872. 4:0. Från K. Sjökarteverket. Vägkarta öfver Östersjön. 1872. Fyrkarta öfver Svenska kusterna. Underrättelser för sjöfarande, H. 15. Frän Stadsfullmäktige i Stockholm. Berättelse om Stockholms kommunalförvaltning, 4. a Från K. Universitetet i Lund. Acta, TS 13. Frän Chemical Society i London. Journal, 1872: 109-120. Från Académie de Stanislas i Nancy. Preeis des travaux, 1824—1834. Mémoires, 1833—1854; 1869; 4:e Ser. T. 4. Tables, 1—4. Från Societe Imp. Geographique i St. Petersburg. Sapiski. Geogr. afd. Bd. 4. » Ethnogr.» Bd. 4. » Statist. » Bd. 2. Isvestia, Bd. 7: 4-8; 8: 1-3. Ötschetie, 1871. Frän Societas Entomologica i St. Petersburg. Hore, T. 8: 3-4. Trudy, T. 6:3 4. Från K. Universitetet i Kasan. Utschenia Sapiski, 1843: 1-4; 1844: 1-4; 1845: 1—4; 1846: 1, 3—4; 1847: 1—4; 1848: 12,4; 1858; 1-4; 1859: 3; 1861: 1-4: 1872, Hist.-Filos. afd. 1—2; Fys.-Math. afd. 2; 1873, Hist.- Filos. afd. 1—2; Fys.-Math. afd. 12; 1864, Fys.-Math. afd. 1—2; 1865: 1; 1866: 2. Isvestia, 1865: 1; 1866: 2; 1868: ı-6, 1869: 2-5; 1870: ı—2: 1871: 1-3. Från Entomologischer Verein i Berlin. Zeitschrift, Jahrg. 12—16. Från Astronomische Gesellschaft i Karsruhe. S Vierteljahrschrift, Jahrg. 7. Från K. Bayrische Botanische Gesellschaft i Regensburg. Flora, Jahrg. 99. £ Repertorium der botanischen Literatur, 1871. Fran Society of Natural History i Boston. Memoirs, Vol. 2: P. 2: 1-3. Proceedings, Vol. 15: 24-28; 14: 1-14. Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge. Annual report, 1870. Bulletin, Vol. 3: 5—6. : Illustrated catalogue, N:o 7: 1-2. Text & plates. Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Proceedings, 1871. Från Författarne. Ericson, J. Moveable torpedos. 4:0. LARSEN, A. & Hauvorsen, J. B. P. C. Asbjörnsen. Chra 1872. 4:o. LINDBERG, S. O. Contributio ad floram ceryptogamam Asia boreali- orientalis. Hfors 1872. 4:0. Fem smäskrifter. GRASSMANN, R. Die Erdgeschichte oder Geologie. Stettin 1873. 8:0. Raspaıt, F. V. Peu de chose, mais quelque chose. Par. 1873. 12:0. SCHIAPARELLI, G. V. & Drxza, F. Sulla grande pioggia di stelle cadenti 1872 27/,,. Milano 1872. 8:0. 5 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 3. Stockholm. Moss-studier på Kolmoren. Af HJALMAR Mosen. [Meddeladt den 12 Mars 1873.] ‘ Med följande uppsats, hvilken kan anses som en fortsättning på eller tillägg till en dylik, tryckt i Öfversigten af K. Vetensk.- Akad. Förhandlingar 1870, har jag hufvudsakligen för afsigt, att offentliggöra resultaterna af de moss-exkursioner, jag under några månader gjort på och vid Kolmoren, företrädesvis i när- heten af Stafsjö bruk och Marmorbruket. Härtill anser jag mig ock böra lägga de få spridda uppgifter om mossfynd på Kol- moren, jag från andra håll kunnat samla, för att lemna en så fullständig förteckning, som är mig möjligt, öfver Kolmorens moss- arter. Derjemte vill jag äfven begagna tillfället, att rätta ett eller annat fel, som jag tror mig hafva begått i min förra upp- sats. När denna skrefs, hade jag ej på langt när sett så mycket af Kolmorens mossvegetation, som nu, hvarför ock mina äsigter om denna sedan dess ej obetydligt förändrats. Det område, jag undersökt, torde väl ej uppgå till mer än 1 qv.mil, men lemnar säkerligen en temligen god profkarta, emedan det utgöres af ett bälte, eller rättare en kil, tvärt öfver höjden och innefattar en god del af kalklagren. Gränserna för mina exkursioner utgjordes i norr af sjön Virlången inom Björk- viks socken, eller ungefär Kila sockens norra gräns, i öster af " Fjellmossen och dess aflopp, i vester af vägen mellan Marmor- bruket och Krokeks gästgifvaregård, i söder af Bråviken. Dess- utom har jag gjort några utflygter inom Krokeks socken till Skottsäter och Stubbtorp samt inom @villinge i närheten af 6 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. kyrkan. Skada är, att jag ej hann verkställa min plan att be- söka de höga bergen omkring Åby jernvägsstation, hvilka måste erbjuda en hel mängd egenheter och troligen bland annat hysa åtskilliga subalpina arter. Att Kolmoren, ehuru belägen som den är, ända till våra dagar knappast blifvit undersökt af en enda bryolog, är eget nog, och af följande förteckning skall synas, att den väl är värd lika mycken uppmärksamhet i växtgeografiskt afseende, som en mängd mera undersökta delar af var halfö. Bland annat visar denna bergsrygg det intressanta förhållande, att den är en mötes- plats för flera nordliga och sydliga arter såsom å ena sidan Hypnum fastigiatum, Weisia Wimmeriana, a den andra Eurhyn- chium Vaucheri, Tortula eylindrica, Fissidens decipiens, hvilka alla jag anträffade inom en ganska liten rymd. Underlaget, som för åtminstone fyra af dessa är kalk, får väl tagas med i be- räkningen; men anmärkningsvärd är i alla fall rikedomen på arter, som annars bäst trifvas norrut eller i fjelltrakter, bland hvilka utom de ofvannämnda må anföras: Splachna, Trichodon eylindrieus, Dieranum robustum, Cynodontium Wahlenbergii, Jun- germannia plicata och lycopodioides m. fl. Om markens beskaffenhet är härvidlag föga att säga, den är ungefär densamma som i nedre Sveriges flesta skogstrakter, om man undantager tillgangen pa kalk (urkalk) omkring Marmor- bruket, der ock artantalet, såsom vanligt i kalktrakter, är större än annars !). — Att i följande förteckning saknas sådana mossor ') Så vidt jag af flygtiga iakttagelser kunnat finna, stryker kalklagret närmast Bråviken från öster till vester. I samma rigtning genomskäres det af dju- pare eller grundare dälder. Längre vester ut mellan lastplatsen Sandviken, torpet Knapphålet, Bränntorp och Mörtnäs bildar det flera höga, enstaka kupper. I allmänhet afbrytes icke detta mägtiga lager af andra. På några ställen genomsättes det dock eller täckes det till en del af en mörk, på Kolmoren vanlig, eruptiv bergart jemte några andra, och i närheten af dessa äfvensom der den stöter intill granit öfvergår den eljest ganska rena och grofkristalliniska kalkspaten till den bekanta Kolmorsmarmorn. Norr om den dal, hvaruti Marmorbruket är beläget, höjer sig en väldig formation af gneiss, hälleflinta, granit etc., och på norra sidan om denna träffas vid Oxäker åter marmor. Det är på den norra, skuggigare sluttningen af alla dessa åsar och kupper, som moSsorna företrädesvis frodas. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0.9. 7 som Paludella, Meesie och dylika, kan bero derpa, att jag under mina vandringar ej anträffat de punkter, på hvilka de finnas; men jag är a andra sidan böjd att tro, att för dem lämp- liga lokaler äro temligen sällsynta på Kolmoren; ty kärren sakna ofta nästan alla mossor och stundom äro de hufvudsakligen fyllda af halft simmande Sphagna. I det följande vill-jag först anföra de iakttagelser, jag anser nämnvärda, samt närmare angifva fyndorten för de former, hvilka i allmänhet eller inom det område, som är i fråga, äro mindre allmänna, och sedan lemna ett fullständigt register öfver alla de mossor, som mig veterligen blifvit funna på Kolmoren eller i dess närmaste grannskap, allt i den ordning, som följes 1 10:e så betydligt förbättrade upplagan af HARTMANS Handbok i Skandinaviens Flora, för konseqvensens skull med bibehållande t. o. m. af deruti citerade auktorsnamn. I. Fam. BRYACBZ. Hypnum chrysophyllum BRID. Marmorbruket på kalk. I-Stafsjön på Krutholmen. På båda ställena fruktbärande, spenslig, med ovanligt smala blad. Hypnum elodes SPRUCE. I tunna mattor i bergskrefvor nära Sandviken. Steril. Hypnum polygamum WILS. Kila socken i Korsbäcksdalen på trädrötter. Sparsamt. Steril. Hypnum giganteum SCH. Endast i ett kärr i Krokeks socken vid torpet Knapphälet N . N . nära Sandviken. Steril. Hypnum cuspidatum L. 8 pungens SCH. Krokeks socken i Skottsäters kärr pa trädrötter och pa fuktig skogsmark nära Halbäcken. Steril. 8 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. y obtusum. Upprät, tufvad, mjuk. Toppar mycket trubbiga. Grenar fa och korta eller inga. Alla blad, i synnerhet toppbladen, ut- spärrade, bredt äggrunda, trubbiga, nästan utan udd. Förekommer pa hard, föga fuktig gräsmark nära Sandviken vid torpet Knapphålet. Dessutom vet jag mig säkert hafva sett samma form på ett annat ställe i trakten, men: minnes ej hvar. Steril. Denna form far ett högst egendomligt utseende af sina ut- spärrade blad, hvarigenom stammarnes toppar synas uppbära små korgar ungefär såsom blommande hanplantor af Philonotis fontana. Då den lika mycket som 8 afviker från hufvudarten, hvilken” står midt emellan båda, har jag ansett, att den ock bör få sin egen benämning. På vattenrännor har jag sett en öfver- gångsform från hufvudarterna till 8 och på torr gräsmark en annan, som närmar sig y. Hypnum stramineum DICKS. Ganska allmän, men frukten har jag funnit blott en gång i Krokeks socken. Hypnum palustre HUDS. Stafsjö pa vattenrännan. Med frukt. Före uppräknandet af de på Kolmoren funna Hypnum-arter, som höra till underslägtet Harpidium, anser jag lämpligt, att närmare redogöra för mina asigter om denna grupp i allmänhet, då dessa sedan 1870 ej obetydligt förändrats, dels till följe af andras uppgifter dels genom egna iakttagelser vid en undersök- ning af de Harpidier, jag sjelf eger, och dem, som förvaras i MILDES storartade mossherbarium, med flera samlingar, som genom Professor N. J. ANDERSSONS välvilja varit mig tillgäng- liga. Härvid blir ock tillfälle att försöka rätta de misstag, som förekomma i min förra uppsats. Hypnum Cossoni SCH. anses nu vara identisk med H. inter- medium LINDB., och den Roslagsform, jag gaf det förra namnet, är ej heller något annat än H. intermedium, som genom sin ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 9 groflek och förgrening har ett afvikande utseende. Då formen fullkomligt öfverensstämmer med den figur och beskrifning öfver H. Cossoni, SCHIMPER lemnat i Br. Eur. Suppl., upptog jag den, ehuru med mycken tvekan, under detta namn pa SCHIM- PERS auktoritet, i synnerhet som jag ej kunde tro, att denne ej kände till LINDBERGS art intermedium. Hypnum Sendtneri ScH. star otvifvelaktigt midt emellan Iycopodioides och intermedium, bland hvilka den ofta vexer och af hvilka den måhända är hybrid. Ganska nära intermedium står en god del af all H. Sendtneri, som tagits i Sverige, t. ex. i Böda skog på Öland, i Visby snäckgärde, vid Grönsta på Lidingön, vid Stehag i Skåne etc., alla bestämda af LINDBERG. Detsamma är förhållandet med en mängd exemplar från Tysk- land, som ligga 1 MILDES herbarium, t. ex. från Wien (Juratzka), Ruhrdalen vid Niedersfeld etc. (H. MÜLLER) och många andra. Sasom mera typisk Sendtneri med vidgade, nederst något tjockväggiga basceller hos bladen samt tydligare bladöron anser jag/ett Harpidium från Snörom nära Stockholm (LINDBERG) och tvenne andra nemligen från Björinge i Roslagen och Borghamns kalkbrott i Östergötland tagna af mig, samt i MILDES herbarium förvarade exemplar tagna vid Oberbach pa Rhön och vid Geissa(?) af GEHEEB, vid Ieziorki af C. SCHLIEPHACKE m. fl. Varieteten Wilsoni bildar a andra sidan med sina grofva former en öfver- gang till lycopodioides. I Borghamns kalkbrott, i vatten, fann jag 1871 ett ofantligt groft Harpidium, som till habitus samt bladens form och cellväf fullkomligt liknade lycopodiodes. Bladen saknade dock fåror och i kanten af vattensamlingen öfvergick mossan tydligen till den vanliga Wilsoni. Dylika öfvergangs- former mellan denna varietet och lycopodioides, fast ej fullt så utpreglade, har jag sett i Vinnerstad socken i Östergötland nära Staffanstorp, 1 Roslagen vid Björinge by och i MILDES herba- rium från Southport (WILSON), Lange Fenn etc. (RUTHE), Lippstadt (H. MÜLL.), Nimkau, Striegau etc. Da till allt detta kommer, att bladen hos Wilsoni stundom äro fårade, såsom på de exemplar, jag eger från Vinnerstad och Roslagen, och det 10 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. fruktifikativa systemet ej heller lemnar några goda skiljemärken mellan de trenne ifrågavarande arterna, aterstar blott att fråga, hvar äro gränserna”? Hypnum Kneiffii SCH. torde mest närma sig fluitans. I synnerhet blir detta fallet, äfven i fråga om habitus, då växt- lokalen är mycket våt. Stundom öfverensstämmer denna art mera med Sendtneri, och är derför svår att inrangera på rätt ställe bland sina samarter. Hypnum vernicosum LINDB. är kanske närmast beslägtad med uncinatum, att döma efter förgreningen, de vanligen starkt krökta topparne, bladens strimmor och fina cellväf. För öfrigt liknar denna art äfven H. intermedium. Mindre böjd är jag, att ga in på den åsigt, SCHIMPER åtminstone någon tid hyst, att H. Sendtneri skulle vara en varietet af vernicosum; redan cellu- lernas beskaffenhet i öfre delen af bladen förbjuder detta. Den naturligaste anordningen af samtliga arterna inom denna formrika grupp anser jag vara ungefär följande: vernicosum, uncinatum, exannulatum, fluitans, Kneiffii, lycopodioides, Sendt- neri, intermedium, revolvens och badium. De tre sista arterna utmärka sig i motsats mot de andra derigenom, att bladen nästan ända till basen bestå af smalmaskig cellväf. Dock finnas, sasom ofvan är sagdt, öfvergångar, och H. badium har i bladbasen at- minstone en rad bredare celler. | Eget är att se, huru inom denna naturliga grupp uncinatum närmar sig Drepania, Kneiffii Amblystegia och badium Hypnum scorpioides. Efter dessa nagot allmännare anmärkningar öfver Harpi- dierna gar jag till Kolmors-formerna. Hypnum fluitans L. ö dichelymoides. Stjelk flytande, utdragen, oordentligt klynnegrenad. Grenar långa, enkla, eller med få och korta smägrenar. Blad från lancettlik, något nedlöpande bas småningom utdragna till en lång, hårfin, ensidigt krökt spets, med bred, grön utlöpande nerv, som ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 11 fyller hela bladspetsen. Bladens cellväf lös, klorofyllrik, mot bladspetsen bildad af skyttelformiga, mot basen af aflangt rektan- oulära celluler. Hörnceller många, uppblåsta, nästan hyalina. Blommor och frukt okända. Stafsjö i dammen vid Nyqvarn. Får genom sina långa, svanslika grenar och smala blad ett be- synnerligt utseende, som föga påminner om H. fluitans, mera om Dichelyma capillaceum eller något dylikt. — Står i samma för- hällande till H. fluitans, som den i den närbelägna Stafsjön förekommande var. lacustre till sin hufvudart Rhynchostegium rusciforme. Hypnum lycopodioides SCHWGR. I ett litet kärr nära Stafsjö bruk. Steril. Hypnum Kneifju SCH. En gröfre, mera typisk form finnes pa fuktig gräsmark nära Sandviken vid torpet Knapphalet, en annan, mycket fin i Stafsjö park på torr gräsmark och nära Qvillinge kyrka i ett gärdes- dike. Pa dessa tre ställen steril. Vid nyssnämnda torp i ett grundt kärr växer ett Harpidium, som tycks sta midt emellan Kneiffii och Sendtneri. Hela mossan är spenslig, upprät, löst tufvad. Stjelken är qvarterslang, reguliert pinngrenad, med en och annan längre gren mot toppen. Bladen äro alla starkt skär- formigt böjda, med mer eller mindre bred, hjertlik bas, temligen kortspetsiga, helbräddade, släta och försedda med tjock, något ofvan bladens midt slutande nerv. Deras cellväfnad är mot spetsen tät och kortmaskig, mot basen lösare, och närmast denna finnas några rader mera tjockväggiga, gulbruna celluler. Blad- öronen äro tydligt afsatta, konkava och bestå af stora gulaktiga celler. Han- och honplantor fullkomligt lika. Det är ganska troligt, att en sjelfständig art döljer sig under denna form; men da jag af den ej sett mer än några fa individer inblandade uti hemförd Hypn. giganteum och med högst outvecklade frukter, har jag blott velat lemna några igenkännings- tecken till fingervisning åt andra, som möjligen anträffa samma form. | 12 MOSEN, MOSS-STUDIER PÄ KOLMOREN. Hypnum vernicosum LINDB. Nära torpet Knapphälet i ett kärr med frukt. Kila socken ® Korsbäcksdalen pa sank gräsmark steril. Hypnum incurvatum SCHRAD. Stafsjö pa stenmurar. Marmorbruket pa kalk- och granit- stenar. Oxaker pa kalkgrus. På alla dessa ställen sparsamt men med ymnig frukt. Hypnum imponens H. | Marmorbruket pa en granitvägg vid skogsstigen, som öfver berget gar till Oxaker. Utan frukt. Skall vara funnen i när- heten af Marmorbruket äfven af Hr INDEBETOoU. Hypnum fastigiatum BRID. | Nära torpet Knapphålet pa norra sluttningen af en kalk- klippa i stora, tunna mattor. Sparsamt fruktbärande. Hypnum pallescens (H.) P. B. Nära Stafsjö bruk på granrötter samt mellan Papptorp och Fjellmossen på alrötter. Pa båda ställena sparsamt. Med frukt. Brachythecium glareosum BR. et SCH. Marmorbruket pa kalkklippor. Aldrig med frukt och sällsynt. Brachythecium Starckü BR. et SCH. Nära Papptorp pa rutten ved. Med frukt. Brachytheeium rutabulum BR. et SCH. Stafsjö bruk pa bergväggar med frukt. ” För öfrigt sällsynt och utan frukt. Brachythecium populeum BR. et SCH. Stafsjö bruk på en stenmur och Marmorbruket på trädrötter. Sällsynt och sällan fruktificerande. Brachythecium plumosum BR. et SCH. Stafsjö bruk pa bergväggar i Lillängen. Ovanligt grof och ymnig. Åfven med frukt. För öfrigt ej allmän. Camptothecium nitens SCH. I kanten af Fjellmossen. Utan frukt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:od. 13 Amblytegium Juratzkanum SCH. Marmorbruket sparsamt pa sten och rutten ved pa fuktiga ställen. Med frukt. Öfverensstämmer till alla delar med exemplar, jag eger från Wien, bestämda af Schimper, mindre med dem, jag sett från Stockholm. j Amblystegium radicale BR. et SCH. Krokeks socken i Skottsäters kärr pa trädrötter. Med frukt. Pa trädrötter vid en bäck, som faller i Bråviken mellan Marmorbruket och Sandvikens lastplats, finnes ett Amblyste- sium, hvilket tycks vara en mellanform mellan serpens och ra- dicale. Växtsättet, finheten m. m. äro desamma som hos ser- pens, men bladnerven är stark och bladcellulerna temligen tjock- väggiga. Plagiothecium silvaticum BR. et SCH. Stafsjö bruk i parken, vid Fjellmossens norra aflopp, vid Geta i Krokek etc. Med frukt. Plagiotheeium piliferum Br. et SCH. Stafsjö bruk vid bergsrötter nära Nyqvarn. Sparsamt fruktbärande. r Plagiothecium silesiacum BR. et SCH. Vid Tranmossen i Krokeks socken och på några andra stäl- len vid Stafsjö. Med frukt. Plagiothecium nitidulum BR. et SCH. ; Qvillinge socken i bergsskrefvor. Sällsynt. Med frukt. Plagiothecium elegans SCH. Stafsjö bruk nära Nyqvarn vid bergsrötter. Aldrig med frukt men med talrika grenbildningar i bladvecken. Rhymehostegium rusciforme BR. et SCH. I Fjellmossens norra aflopp ymnig och fruktbärande. Det Rhynchostegium, som förekommer i Stafsjön, kan svar- ligen hafva kommit dit från denna omkring en mil derifran 14 MÖSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. aflägsna bäck, hvilken dessutom rinner åt motsatt rigtning till ett vattendrag, som går till Nyköping 1). Eurhynehium prelongum BR._et SCH. I Stafsjö park och vid Marmorbruket. Sällsynt. Utan frukt. Eurhynchium Schleicheri LoR. Marmorbruket pa skuggiga kalkklippor: Sparsamt. Utan frukt. Denna i min tanke tvifvelaktiga art växer vid Marmorbru- ket (liksom vid Vetterns östra strand, der jag ofta sett den,) i mer eller mindre tjocka, platta, gulgröna, glänsande mattor, som mycket likna Brachythecium velutinum. Det enda känne- tecken, hvarigenom den under mikroskopet afviker fran Eurhyn- chium pra&longum, är att bladcellulerna äro något smalare än hos den sednare. Eurhymchium piliferum BR. et SCH. Med frukt blott vid Fjellmossens norra aflopp. För öfrigt temligen allmän. | 7 Af denna art finnas vid Stafsjö helt nära bruket trenne habituelt olika former. Den första, på hård och skuggig skogsmark, är upprät, styf, tätt tufvad, grön och temligen reguliert pinngrenad. Den är märkvärdigt lik en form af Hypnum purum. Den andra, på torr ängsmark, är nedliggande, gul, med re- guliera jemntoppade grenar och smala tilltryckta blad. Pamin- ner mest om Brachythecium albicans. Den tredje, på fuktig jord, är nedliggande, grön, oregelbundet förgrenad med något svällande grenar och med blad, som ofta. men ej alltid, sakna udd. Under mikroskopet visar ingen af formerna för öfrigt några egenheter. Eurhynchium Vaucheri BR. et SCH. Marmorbruket pa skuggade kalkväggar och kalkstenar tem- ligen ymnig. Med frukt. 1) Se Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förhandl., 1870 s. 430. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o de 15 Varierar till färgen från gult till grått och rent grönt. Grenarne äro stundom korta och trubbiga, stundom långa och spetsiga. Eurhynchium striatum SCH. ; Vid Fjellmossens norra aflopp ymnig. Med frukt. Eurhymehium strigosum BR. et SCH. Spridd och fruktbärande här och der pa skuggig jord. 3 imbricatum SCH. Pa dikesrenen vid vägen mellan Stafsjö och Sandviken. Med frukt. Homalotheeium sericeum BR. et SCH. Marmorbruket på kalk. Med frukt. Isotheeium muyrum BRID. Spridd. Sällan fruktbärande. I ett gammalt marmorbrott vid Oxåker i nedsipprande vat- ten trifves en form, som har ett högst afvikande utseende. Den växer i tjocka, täta, gröna mattor. Grenarne äro korta, raka, svällande och trubbiga. Frukt saknas. Tsothecium myosuroides BRID. Stafsjö bruk vid Grottberget och nära Nyqvarn. Steril. Leucodon sciurorides SCHWGR. r Blott pa en lind vid Stafsjö och pa nagra andra träd i Qvillinge socken pa sluttningen af Thorsklint. Som vanligt steril. Olimaeium dendroides W. M. ß tumidum. - Brungrön, med gulgröna toppar, tufvad, merändels grenad ända från roten. Grenar jemntoppade, svällande, trubbiga. Blad breda, med nästan uddlik spets, vanligen föga sagade. Steril bland Dichelyma falcatum på sten i en bäck, som faller i Stafsjön. Neckera erispa H. Marmorbruket och Oxåker. Steril. Öfvers. af K- Vet. Akad. Förh. 30 Årg. N:o 3. 2 16 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Neckera complanata HÜB. Stafsjö i parken, vid Marmorbruket och på ett par andra ställen. Steril. Homalia trichomanoides BR. et SCH. Se föregående art. Thujidium tamariscinum BR. et SCH. Marmorbruket pa kalk. Stafsjö bruk vid en skogsbäck. Steril. Thujidium Blandowi BR. et SCH. I ett kärr vid Krokeks kyrka. Med frukt. + Anomodon viticulosus HooK. et TAYL. Marmorbruket pa kalk. Ej allmän. Steril. Anomodon attenuatus HUB. Marmorbruket. Sällsynt och steril. Anomodon longifolius HN. Marmorbruket. Sparsamt. Steril. Leskea polycarpa EHR. Pa trädrötter i en bäck, som faller i Bråviken mellan Mar- morbruket och Sandviken. Med frukt. Leskea nervosa MYR. Marmorbruket på stenar. Sällsynt. Steril. Myurella julacea BR. et SCH. Nära Sandviken vid torpet Knapphålet på kalkgrus. Steril. Dichelyma falcatum MYR. | I en bäck, som faller i Stafsjön. Med frukt. Fontinalis antipyretica I. I en bäck, som gar genom Stafsjö park. Steril. Buxbaumia aphylla L. Här och der i skogen kring Stafsjö bruk. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0%. 17 Polythrichum commune L. * Swartzü HN. Krokeks socken i den torrare delen af Skottsäters kärr. Med frukt. d Polytrichum formosum H. | Stafsjö bruk vid Grottberget. Med frukt. Polytrichum gracile MENZ. På torfjord och i kärr. Ej allmän. Med frukt. Pogonatum aloides P. B. Omkring Stafsjö bruk och utefter hela vägen till Sandvi- ken allmän. Med frukt. Pogonatum nanum P. B. Kila socken i Korsbäcksdalen samt på ett och annat ställe vid Stafsjö bruk på sand. Med frukt. Catharinea tenella RÖHL. Se föregående art. Timmia austriaca H. Marmorbruket sparsamt pa kalkklippor. Åfven med en och annan frukt. Bartramia Oederi Sw. Marmorbruket och Sandviken pa kalk. Ganska ymnig, storväxt och fruktbärande. Aulacomnium androgynum SCHWGR. Ej sällsynt rskogarne på rutten ved. Stundom fruktificerande. Cinelidium stygium SW. Stafsjö bruk i Herrbråteängarne. Frukt sällsynt. Mnium punctatum L. Stafsjö bruk på vattenrännan och vid en bäck på skogen. Med frukt. För öfrigt kan jag ej påminna mig att jag på Kol- moren sett denna annars ej sällsynta art. Mnium ajffine BLAND. Stafsjö park. Med frukt. 18 MOSEN, MOSS-STUDIER PA KOLMOREN. N 8 elatum HN. FL. Nära Marmorbruket vid Oxaker i ett fuktigt marmorbrott. Steril. Mnium undulatum H. Stafsjö i parken och Lillängen. Vid Geta i Krokek. Mar- morbruket i en äng. Vid Fjellmossens norra aflopp. Alltid steril. Mnium hornum UL. Ej sällsynt pa skuggiga ställen. Äfven med frukt. Mnium stellare H. Marmorbruket nära Flathällen. Oxäker i gamla marmor- brottet. Stafsjö nära Nyqvarn. Steril. Mnium einclidiordes HÜB. Föga sällsynt men vanligen steril. Med frukt i Qvillinge socken på Thorsklint och i kärret vid Krokeks kyrka. Bryum roseum SCHREB. Steril ej sällsynt. Med frukt i Korsbäcksdalen i Kila socken. Bryum pseudotriquetrum SCHWGR. Marmorbruket i våta bergsskrefvor med frukt. I kärret vid Krokeks kyrka. Steril. Bryum pallens Sw. £ Kring Stafsjö bruk allmän. Dessutom vid Marmorbruket, i Korsbäcksdalen och i Krokeks socken nära Skottsäter. Alltid rikt fruktificerande. | Bryum bimum SCHREB. Marmorbruket i fuktiga bergspringor. Kring Stafsjö bruk på vattenrännan, vid Papptorp i ett kärr samt vid kanten af Mangölsmossen. På alla dessa ställen med frukt. Bryum cespitieium L. Stafsjö i parken och Marmorbruket pa Flathällen. Med frukt. Bryum alpinum L. Marmorbruket på fuktiga strandklippor. Steril. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0%. 19° Bryum capillare L. Här och der i bergspringor. Med frukt. På en fuktig berghäll vid vägen mellan Stafsjö och Kila kyrkor har jag ob- serverat en form som utmärker sig genom sin mörkgröna färg och de tjocka nyskotten med tätt tegellagda blad.. På ett kalkberg nära Sandviken finnes en annan, snarlik den utländska torquescens. Den är kort, mycket tätt tufvad och har bladen i torrt tillstånd mycket vridna. Leptobryum pyriforme SCH. Mycket allmän och frodig i marmorbrotten. Dessutom ej sällsynt på torfjord etc. Rikt fruktbärande. Physcomitrium pyriforme BRID. Mycket sparsamt i ett dike nära Qvillinge kyrka. Med frukt. Splachnum rubrum L. Björkviks socken Vira bruk (enl. Clason). Splachnum ampullaceum L. I Tranmossen och Fjellmossen. Med frukt. Splachnum vasculosum L. Vid Tranmossen. Med frukt. Splachnum sphericum SW. Vid Fjellmossen.. Steril. Encalypta streptocarpa H. Stafsjö bruk pa en stenmur samt nära Sandviken på kalk Steril. Encalypta ciliata HOFFM. Marmorbruket och Sandviken pa kalk. Sällsynt. Med frukt. Encalypta rhabdocarpa SCHWER. Marmorbruket pa kalk. Allmännare än de föregående. Med frukt. Orthotrichum afjıne SCHRAD. Stafsjö bruk pa trädstammar i alleen och parken samt sten" muren kring garden. Med frukt. 20 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Orthotrichum fastigiatum BRUCH. Stafsjö i parken pa asp. @villinge socken vid Djursla på ek. Med frukt. Orthotrichum stramineum HORNSCH. På trädstammar, stundom på sten (?) här och der omkring UI Stafsjö bruk. Med frukt. Orthotrichum Schimperi HAMM. Stafsjö bruk pa stenmuren kring garden. Med ymnig frukt. Orthotrichum pumilum SW. Stafsjö bruk pa en och annan lind. Med frukt. Orthotrichum cupulatum HoFFM. Nära Sandviken pa kalkklippor. Med frukt. Orthotrichum anomalum H. Stafsjö bruk pa en berghäll vid »Vattgluggen». Med frukt. Ulota Hutchinsie SCH. Marmorbruket pa granit. Med frukt. Ulota Drummondi BRID. Af gammalt upptagen för Kolmoren i HARTMANS Skand. Flora men utan närmare uppgift öfver lokalen. Amphoridium Mougeoti SCH. Marmorbruket i fuktiga springor pa granitklipporna. Ovan- list frodig men steril. Grimmia maritima TURN. Nära Oxelösund på Ålö. Med frukt. Grimmia pulvinata SM. Marmorbruket och Sandviken på kalk. Med frukt. Grimmia Mühlenbeckii SCH. Temligen vanlig pa de torra klipporna ofvanför Qvillinge kyrka ehuru sällan med frukt. För öfrigt sällsynt. I Stafsjö park, besynnerligt nog på stenar i en bäck bland Scapania un- dulata, frodas och fruktificerar en Grimmia, som af Lektor ZET- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 21 TERSTEDT blifvit förd till denna art. Den har ett högst besyn- nerligt utseende genom sin svartgröna färg, sin groflek, de full- komligt cirkelrunda tufvornas storlek (3—4 tum i diam.) m.m. Grimmia Hartmanii SCH. Marmorbruket på granit och bredvid liggande kalk (!). Myc- ket sparsamt. Steril. Grimmia commutata HÖB. Sandviken på strandklippor samt pa bergen ofvanför Qvil- linge kyrka. Med frukt. Racomitrium micerocarpum BRID. Stafsjö bruk på strandklippor vid sjön Skiren. Med tal- rika frukter. Racomitrium faseieulare BRID. Pa samma ställe som föregaende art samt pa fuktiga klip- por vid Oxaker. Med frukt. Tortula subulata H. Den vanliga formen finnes pa sand vid Marmorbruket och torpet Knapphälet, en annan, som nästan saknar bladudd, vid Marmorbruket pa kalkhällar, som äro täckta af andra mossor och något mylla. Tortula tortuosa EHRH. Pa de något skuggiga kalkklipporna kring Marmorbruket, Sandviken och Bränntorp nära*nog den allmännaste af mossorna och vanligen försedd med talrika frukter. Tortula cylindrica LINDB. På en skuggad kalkvägg helt nära Marmorbruket i en sam- manhängande matta. Steril. Tortula fallax SCHRAD. | Nära Sandviken pa kalk steril samt nära Stafsjö i ett dike med frukt. 22 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Tortula convoluta SCHRAD- Vid Sandviken på dikesrenar och vid Stafsjö på gammalt jernskräp. - Med frukt. Trichostomum rigidulum SM. Marmorbruket, Sandviken och torpet Knapphälet pa kalk och kalkgrus. Med frukt. Leptotrichum flexicaule HPE. Sasom Tortula tortuosa. Afven för öfrigt ej sällsynt pa skogsberg men oftast steril. Leptotrichum tortile HPE. ß pusillum HN. FL. Kila socken i Korsbäcksdalen och nära Stafsjö bruk pa sand. Med frukt. 2 Trichodon eylindrieus SCH. Kila socken i Korsbäcksdalen pa sand. Björkviks socken Hagbyberga (OÖ. M. FALK). Med frukt. Distichium capillaceum BR. et SCH. Allmän och rikt fruktificerande kring Marmorbruket. Eljest sparsamt spridd. Didymodon rubellus BR. et SCH. Den vanliga formen finnes kring Marmorbruket och Sand- viken pa sandjord. Pa stenmuren kring Stafsjö trädgård har jag observerat en annan med blad, som jemnt afsmalna till en: ganska hvass spets. Med frukt. . Pottia truncata FÖRNR. Kila socken på Korsbäckens gärde. Med frukt. Fissidens decipiens NOT. Marmorbruket i springor på skuggiga kalkberg. Steril. "Fissidens osmundoides H. Stafsjö bruk i Herrbrateängarne. Steril. Fissidens incurbus SCHWGR. Kila socken pa Korsbäckens gärde. Med frukt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1783, N:0 8. 23 Leucobryum glaucum SCH. h Spridd här och der i skogen kring Stafsjö och ofvanför Qvillinge kyrka. Steril.- Dieranum robustum BLYTT. Kila socken i Harsbrätens kohage tillsammans med Diera- num majus pa ett fuktigt ställe. Med frukt. Dieranum palustre BRID. Stafsjö i kärr vid Nygvarn. Steril. Dieranum Schrader‘ W. M. Stafsjö i Tranmossen och i diket vid vägen till Krokek. Pa sednare stället med frukt. Dieranum spurtum H. Omkring Stafsjö spridd pa berg och backar. Med frukt. ‚ Dieranum majus TURN. Kila socken i Stafsjö park, vid Papptorp och i Harsbra- tens kohage. Med frukt. Dieranum fuscescens TURN. Kila socken på berg vid sjön Skiren, pa aldriga björkar vid Papptorp samt på rutten ved vid Tranmossen etc. Med frukt. Dicranum flagellare H. ; Kring Stafsjö bruk fullkomligt allmän. Ofta med frukt. Dicranum Blyttii BR. et SCH, Marmorbruket i springor pa de högsta granitklipporna. Steril. Dicranella heteromalla SCH. Kring Stafsjö och Marmorbruket fullkomligt allmän och \ rikt fruktbärande pa bar jord. Dieranella subulata SCH. På sand spridd utefter en stor del af vägen mellan Krokeks och Kila kyrkor, dock ymnigast i Korsbäcksdalen vid bäcken. Med frukt. 24 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Dicranella rufescens SCH. Kila socken vid torpet Lekmossen och nära Korsbäcken pa fuktig sand. Med frukt. Dicranella cerviculata SCH. Allmän och rikt fruktbärande öfverallt pa Kolmoren, der jag varit. Dieranella erispa SCH. Atföljer alltid Dicranella subulata. Med frukt. Cynodontium Wahlenbergii (BRID.) Kila socken i Härsbrätens kohage pa murkna stockar. Med frukt. Cynodontium polycarpum SCH. Marmorbruket på de högsta klipporna och nära Stafsjö pa berg vid Handskdammen i springor. Med frukt. Weisia fugax H. EE På bergen ofvanför Qvillinge kyrka i fuktiga skrefvor. Med frukt, Sällsynt. Weisia viridula BRID. Marmorbruket mycket sparsamt på fuktig sandjord. Med frukt. Weisia Wimmeriana BR. et SCH. Då denna art förut knappast är tagen hos oss, torde en kort beskrifning öfver Skandinaviska exemplar här vara af nö- den i synnerhet som de något afvika från de Tyska. Tätt tufvad, oftast lifligt grön. Stjelk grenig, 4—5 millim. lang. Blad vanligen med inrullad spets, torra krusigt hopvridna, lancettlikt jemnbreda, helbräddade, med kanterna inrullade nä- stan från spetsen till nedom midten, hvarigenom spetsen blir huflik, men med en udd, som är bildad af några större celluler. Blommor dels tvåkönade, dels hanblommor, dels honblommor. Kapsel på gult, omkring 4 millimeter långt skaft, uprät, oval, gråbrun — brandgul. Locket med smalt spröt, nästan af kap- selns längd. Ring bred. Tänder inga eller korta, bruna, nästan uppräta. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:00. 25 Förekommer på sand vid Marmorbruket utefter en halväg, hvars ena sida den helt och hället betäcker pa en sträcka af mer än 20 fot, samt nära Sandviken i en bergsskrefva på kalk- grus. Pä sednare stället är den mera brungrön med brandgul kapsel. Såsom ofvan synes, är denna Weisia mängbyggare, hvarför jag ock en tid trodde mig hafva funnit en hittills obeskrifven art. Men vid undersökning på exemplar af Weisia Wimmeri- ana, som förvaras i MILDES mossherbarium och äro tagna af SENDTNER, hvilken först urskiljt denna art, samt af LIMPRICHT på Kessel (Sudeterna) visade sig, att äfven dessa voro mång- byggare, hvadan intet tvifvel återstår, att Marmorbruks-Weisian är identisk med den art, SENDTNER först beskref under namn af Gymnostomum Wimmerianum. Gymnostomum microstomum H. Nära Sandviken på kalkgrus. Med frukt. Phascum cuspidatum SCHREB. x Kila socken pa Korsbäckens gärde. Med frukt. Spherangium muticum SCH. i ‚ Björkviks socken vid Hagbyberga enligt exemplar af AKER- MAN, som finnas i WAHLBERGS herbarium. I. Fam. SPHAGNACEE. På den del af Kolmoren, som här är i fråga, är väl ingen mossgrupp sa ståtligt representerad som Sphagnacex. Hvad som möjligen brister 1 artantal ersättes till fullo genom antalet af individer och den stora rikedomen på variationer, hvilken gränsar till det otroliga. Och nästan öfverallt trifvas medlem- mar af denna familj. Det är ej nog att dessa inkräkta mossar och kärr, der de stundom herrska nära nog enväldigt, utan de 26 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. fylla äfven diken, ängar och torrare skogsmark, och man far till och med se dem derifrån hafva spridt sig öfver hela berg- väggar, som man pa afstand antog beklädda med renlafven och dess närmare slägtingar. (Till vedergällning emigrerar dock nämnda laf ej sällan till Sphagnas rätta hemort, mossarne.) Arterna äro 12. Deras allmänhet aftager ungefär i följande ordning: acutifolium, recurvum, Girgensohnii, cymbifolium, sub- secundum, rigidum, squarrosum, cuspidatum, neglectum, rubellum, fimbriatum, teres. Sphagnum rigidum SCH. Omkring Stafsjö och i skogen ofvanför Arillimee kyrka ej sällsynt och ofta med frukt. Sphagnum subsecundum N. v. Es. 3 auriculatum LINDB. Vid Fjellmossen och pa andra ej alltför vata ställen före- kommer denna ofta blandad med hufvudarten. Båda alltid sterila. Sphagnum neglectum ÅNGSTR. Vid Fjellmossen och i Krokeks socken i linken kärr. Steril. Exemplaren från båda dessa ställen öfverensstämma temli- gen noga med exemplar från Ydre i södra Östergötland, som äro bestämda till neglectum af Dr ÅNGSTRÖM sjelf. Dessa tvenne Sphagna hafva derför här blifvit upptagna under det ÅNGSTRÖMSKA artnamnet, ehuru jag ej ännu är fullt öfverty- gad, att arten verkligen är skiljd från subsecundum, och detta af följande skäl. ‘ Enligt HARTMANS Skandinaviens Flora skiljer sig neglec- tum från subsecundum derigenom, att stjelkens barklager är två—tredubbelt, att stjelkbladens alla klara celluler äro smala och nästan sakna ringtradar samt att grenbladen hafva alla de klara cellerna smala och försedda med talrika ringträdar; sub- secundum deremot har enkelt barklager, stjelkbladens öfre klara celluler hafva ringtrådar, och af grenbladens motsvarande cellu- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 83. 27 ler är det blott de öfre, som äro långa, smala, slingriga och försedda med ringtrådar. | Nu har jag emellertid på Kolmoren funnit Sphagnum sub- secundum, hvilken, ehuru barklagret var enkelt, hade stjelkblad, hvars alla klara celluler saknade tradaflagring, under det andra blad på samma stjelk visade en svag antydan dertill och ännu andra voro försedda med tydliga ringtradceller. Sålunda tyckes när- eller frånvaron af dessa trådar härvidlag vara af föga vigt. Hos den ofvannämnda neglectum från södra Östergötland, som har dubbelt barklager, äro grenbladens öfre, klara celler ingalunda langa och smala, och att grenbladen hos Sphagnum subsecundum ända till basen hafva de klara cellerna försedda med trådaflagringar är ganska vanligt. Sålunda tyckas ej heller grenbladen kunna lemna några säkra skiljemärken mellan dessa båda arter. Återstår då barklagret. Hos Ydre exemplaren var det dub- belt. Hos Kolmors-exemplaren varierar det något. Ett individ från Fjellmossen hade t.o.m. på tvänne sidor af stjelken tre— fyrdubbelt barklager, på de två andra enkelt, hvilket dock kunde vara en abnormitet. Sphagnum squarrosum PERS. Föga vanlig. Sparsamt spridd omkring Stafsjö. Med en och annan frukt. Sphagnum teres ÅNGSTR. Nära torpet Knapphålet i en sank äng. Sterir. Då denna art oftast så betydligt afviker från föregående genom sin habitus, är det eget, att de för öfrigt knappast äro skilda genom något annat än könsförhållandet. Hvad beträffar en af de karakterer, som flnnas angifna i HARTMANS Flora etc. nemligen att stjelkbladen hos squarrosum skulle vara okantade,- omen hos teres mot basen kantade, kan detta påstående heldre rent omvändas. För min del har jag aldrig sett någon teres med mer än 2 å 3 cellulrader bred bladkant, men väl squarro- sum, som haft stjelkbladen mot basen begränsade af en kant 28 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. bildad af 5—10 smala celleluler i bredd. Åfven hålen på gren- bladen variera till storlek och antal. Hvad habitus angår, så är väl teres alltid spensligare och mjukare än squarrosum, men har ej alltid grenbladen tilltryckta. Med spärrbladiga grenar förekommer den t. ex. nära Stockholm 1 Haga park och i Sol- lentuna socken vid Rotsunda. En mindre spärrbladig form har jag tagit i Östergötland i V. Ny socken, och Kolmors-formen har nästan alla grenbladen tilltryckta. Sphagmun rubellum WILS. I Tranmossen vid »gölen». Ymnig men steril. BP porosum. Dubbelt gröfre än hufvudarten, med röda toppar. Grenar alla länga, pisksnärtlika, de utstäende sirlist nedåt bågböjda, röda med hvit-grön spets, de tilltryckta hvita. Stjelkbladens celluler utan, spår af tradaflagringar. , Grenblad äggrunda, myc- ket stora, ofvan midten temligen tvärt sammandragna, deras hyalina celluler med talrika och stora hal. Fruktifikationsorga- ner och frukt ej funna. För öfrigt som hufvudarten. Förekommer ej langt från Stafsjö vid Löfbraten i ett kärr sparsamt inblandad i tufvor af Sph. Girgensohnii. Sphagnum cuspidatum EHRH. Synes på Kolmoren alldeles undanträngd af recurvum. Oaktadt jag serskildt sökt denna art, har jag ej funnit den mer än på ett enda ställe nemligen i Mangölsmossen mellan Stafsjö och Krokek. Steril. Sphagnum Girgensohmü Russ. Allmän i alla trakter af landet, der jag samlat mossor, (Upland, Södermanland, Östergötland). Kring Stafsjö äfven med frukt och stundom röd.n, Sphagnum fimbriatum WILS. Denna art har jag deremot aldrig tagit mer än pa ett ställe, nära Stafsjö vid randen af Rättarkärret. Med talrika frukter. I ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 29 HL Fam. HEPATICA. Sarcoscyphus emarginatus SPRUCE. Stafsjö i en bäck i Oxhagen, i Fjellmossens norra aflopp samt i Krokeks socken nära Stubbtorp i en bäck, som den bok- stafligen fyller på en sträcka af mer än 200 fot. Alltid steril. Sarcoscyphus Funcku N. v. ES. Kring Stafsjö ej sällsynt pa skogsstigar. Steril. Scapania equiloba N. Vv. ES. Förekommer mycket allmänt ‘men alltid steril pa skuggiga kalkberg omkring Marmorbruket och torpet Knapphalet. Varierar ofantligt. För blotta ögat visar den ibland en pa- fallande likhet med Jungermannia attenuata, ibland med smalare former af Scapania nemorosa. Den är vanligen grön, stundom brun. Bredden vexlar frän 1 till 3 millimeter. Stjelken är stundom upprät och utan rottradar men oftare mera nedliggande och nästan till spetsen rottradig. Mest variera bladen. Ifrån att hafva samma form, som de hos Jungermannia albicans, och öfre fliken blott hälften så stor som den undre, ehuru aldrig uppåtrigtad, antaga de stundom ungefär samma utseende som bladen hos Scapania nemorosa, och mellan dessa båda ytterlig- Heter finnas en mängd mellanformer. Vanligen äro bladen tan- ‘dade, alltid sammansatta af små, ogenomskinliga celluler och pa baksidan papillösa. Scapania umbrosa N. v. ES. - Kring Stafsjö spridd pa murken ved och pa sten i u skog, mycket a på jord. Frukt sällsynt. Jungermannia una ol HooK. er Pa sand vid vägen mellan Stafsjö och Vira bruk samt i Krokeks socken pa torfjord i en nyodling. Med frukt. Jungermannia albicans L. Stafsjö vid Grottberget. -Steril. 30 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. ‚Jungermannia .exsecta SCHMID. x -Stafsjö nära Nygvarn pa torr skogsmark samt i Härsbrätens kohage pa fuktig mark. Steril. ‚Sungermannia anomala HooK. Krin& Stafsjö spridd i mossarne bland Sphagna med en och annan frukt samt pa fuktig skogsmark i mera rena tufvor steril men försedd med groddkroppar. Jungermannia lanceolata N. v. ES. - : Ej sällsynt kring Stafsjö vid skogskärr och i bäckar. Med frukt. Jungermannia crewulata SM. Kring Stafsjö fullkomligt allmän pa jord af hvarjehanda sammansättning. Med frukt. Jungermannia cespiticia LINDENB. S Krokeks socken pa torfjord i en nyodling. Med kalkar. Jungermannia Mülleri N. v. Es. 8 acuta LINDB. j Oxaker 1 ett marmorbrott. Steril. Jungermannia plicata HN. Kila socken i Härsbratens kohage samt nära Stafsjö vid Nyqvarn i kärr. Steril. På bada lokalerna tätt tufvad, kort, mörkbrun; men i när- heten af den sednare fanns bland Polytricha och af dessa upp- dragen i höjden en flera tum lång, grön form med stora glest sittande blad, o. s. v. Jungermannia excisa DICKS. Nära Marmorbruket pa sand vid vägen mellan Oxäker och Bränntorp. Sparsamt. Med kalkar. Da de exemplar, jag funnit, noga öfverensstämma med Finska, tagna af LINDBERG, och med andras beskrifningar, torde en ser- skildt beskrifning af arten här vara öfverflödig, ehuru den förut hos oss ej blifvit observerad. ÖFVERSIGT AF k. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 3. 31 Jungermannia bicrenata LINDENB. Fullkomligt allmän kring Stafsjö och Marmorbruket på bar jord. Alltid med talrika kalkar. Jungermannia intermedia LINDENB. Pä kanten af vägen mellan Stafsjö och Kila kyrka. Med kalkar. Jungermannia saricola SCHRAD. \ På en och annan bergvägg. Steril. Jungermannia minuta DICKS. Se föregående art. Jungermannia Helleriana N. v. ES. Stafsjö nära Skräddartorpet på ruttna stockar i skogen. Steril. Jungermannia lycopodioides WALLR. Sparsamt bland andra mossor vid vägen mellan Stafsjö och Krokek. Steril. Med groddkroppar. Jungermannia attenuata LINDENB. Kila socken pa fuktig skogsmark vid Tranmossen och i Harsbrätens kohage samt pa Grottberget vid Stafsjö. Marmor- bruket pa en fuktig bergvägg. Alltid steril. Jungermannia incisa SCHRAD. I ett kärr nära Löfsjön på trädrötter. Med en och annan kalk. Trigonanthus divaricatus SPRUCE. I närheten af Stafsjö ej sällsynt pa bar och torr jord. Stundom med, stundom utan stipler. Sällan med frukt. Trigonanthus catenulatus SPRUCE. Förekommer sparsamt pa skogsstigar kring Stafsjö bruk. Steril. Trigonanthus curvifolius SPRUCE. Se Jungermannia Helleriana. Sphagnecetis communis N. Vv. ES. ‚ Ej långt från Stafsjö pa murkna stockar och Sphagna vid Papptorp och nära Skräddartorpet. Steril. Med groddkroppar., Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ang. 30. Nio 3. 3 32 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Lophocolea bidentata N. v. ES. Kila socken i Korsbäcksdalen på fuktig gräsmark. Ofantligt stor och ymnig. Steril. Y multifida. Tätt tufvad, mörk, omkring 3 millimeter bred. Stjelk uppstigande, nagot rottradig. Blad klorofyllrika, ofta med 3—4 flikar. Stipler mycket stora, äggrunda, stundom hela, stundom till midten tvåklufna och helbräddade, oftast djupare klufna i tvänne mot basen långtandade flikar. För öfrigt som hufvud- arten. Steril. Förekommer helt nära Stafsjö vid Vattgluggen bland gräs pa den skuggiga vägkanten ganska ymnißt. Lophocolea minor N. v. ES. | Vid Marmorbruket i bergspringor och diken, steril. Nära Stafsjö på temligen torr sandjord med groddkroppar. Lophocolea heterophylla N. V. ES. Sparsamt pa rutten ved. Steril. Ohiloseyphus polyanthos CORDA. Kila socken i Härsbratens kohage i en vattensamling. Steril. * pallescens (SCHRAD.). ‚Marmorbruket ymnig men steril på fuktig gräsmark. Geocaly& graveolens N. Vv. ES. Vid Marmorbruket och vid Löfsjön i kärr. Steril. Mastigobryum trilobatum N. v. ES. Kila socken i Harbrätens kohage vid ett kärr, Steril. Madotheca platyphylla DUM. Marmorbruket pa alla skuggiga kalkklippor. Afven med frukt. Madotheca rivularis N. Vv. ES. Stafsjö pa Lillängs-berget. Sparsamt. Steril. Frullania dilatata N. v. ES. Marmorbruket på skuggiga granitklippor. Sparsamt och steril. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 de 33 Frullania fragilifolia TAYL. Stafsjö pa en granitklippa vid Damkärret. Steril. Frullania Tamariser N. v. ES. Pa en och annan bergvägg kring Stafsjö och Marmorbruket. Steril. Lejeunia cavifolia (EHRH.) LINDB. Marmorbruket och Stafsjö pa granit. Steril. Sällsynt. Fossombronia pusilla N. v. Es. Nära Stafsjö pa Krutholmen och vid torpet Lekmossen. Med frukt. Blasia pusilla L. Ej sällsynt pa fuktig sand kring Stafsjö och Oxaker. All- - tid steril. 8 Funckii (C.).: Bland hufvudarten. Steril. Aneura pinguis DUM. Kring Stafsjö och Marmorbruket sällsynt pa fuktig skogs- mark. Steril. “ Aneura pinnatifida N. v. Es. Nära Stafsjö vid torpet Lekmossen pa en fuktig dikesren bland gräset. Steril. Aneura palmata N. v. Es. Allmän pa murken ved, pa fuktig jord ete. Sällan med frukt. Metzgeria furcata N. v. Es. Temligen sällsynt. Steril. Preissia commutata N. v. ES. Kring Marmorbruket och Sandviken ej sällsynt i fuktiga kalkbrott etc. Stafsjö vid Damkärret pa jord. Med frukt. 34 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Samtliga på Kolmoren och i dess närmaste grannskap funna mossor äro följande: BRYACEA. Hylocomium splendens Br. et Sch. A.!) » triquetrum Br. et Sch. A. » squarrosum BR. et ScH. A. Hypnum Sommerfeltii Myr. S. » stellatum SCHREB. A. St. » erysophyllum Brıp. S8. » elodes SPRUCE. 98. St. » polygamum Wırs. 8. St. » cordifoium H. » giganteum ScH. 8. St. » Schreberi WILLD. A. » cuspidatum L. A. » » P pungens ScH. 8. St. » » .y obtusum Mostn. S. St. » stramineum Dicks. A. » palustre Hups. 8. » Crista castrensis L. A. » molluscum H. 8. St. » uneinatum H. A. » fluitans L. A. » » 6 dichelymoides Mostn. S. St. » exannulatum GUMB. A. » lycopodioides ScHWGR. 8. St. » Kneiffii ScH. 8. St. > intermedium LINDB. St. » vernicosum LINDB. S. » revolvens Sw. 5 » scorpioides L. St. » ineurvatum SCHRAD. S&S. » Lindbergii Mitt. A. St. » imponens H. 8. » cupressiforme L. A. » fastigiatum BrıD. 8. » pallescens2 (50) 12, 13 os Brachythecium glareosum BR. et ScH. 8. St. » albicans BR. et ScH. » salebrosum Sch. » velutinum BR. et ScH. A. » Starcki BR. et ScH. S. » rutabulum Br. et ScH. 8. » rivulare BR. et ScH. S. !) A betecknar att mossan är allmän, S att hon är sällsynt, St blott funnen steril på ifrågavarande del af Kolmoren. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 35 Brachythecium populeum Br. et Scn. 8. » plumosum Br. et Sch. 1 Camptothecium lutescens BR. et ScH. St. » nitens Sch. 8. St. Amblystegium Juratzkanum Sch. 8. » filieinum LINDB. A. » radicale Br. et Sch. 8. » serpens BR. et Sch. A. Plagiothecium silvaticum Br. -et ScH. » denticulatum Br. et ScH. A. » piliferum Br. et ScH. 8. » silesiacum Br. et ScH. » nitidulum Br. et ScH. 8. » elegans ScH. 8. St. Rhynchostegium rusciforme BR. et ScH. 8. » » 8 lacustre MOSEN. 8. St. Eurhynchium pr&longum Br. et Sch. 8. St. » Schleicheri Lor. 8. St. » Vaucheri BR. et Sch. S. » striatum ScH. 8. » strigosum Br. et ScH. » » P imbricatum ScH. S. Homalothecium sericeum BR. et ScH. 8. St. Isothecium myurum BRID. » myosuroides Brıp. 8. St. Pylaisia polyantha ScH. A. Leucodon sciuroides ScHWGR. =S. St. Climacium dendroides W. M. A. » » 5 tumidum Mosen. 8. St. Antitrichia curtipendula BRrRID. Neckera crispa H. S. St. » complanata Hüs. St. Homalia trichomanoides Br. et ScH. St. Pterigynandum filiforme H. A. Thujidium tamariscinum Br. et Sch. 8. St. » delicatulum Br. et Sch. A. St. » abietinum Br. et ScH. St. » Blandowii Br. et Sch. S. Anomodon viticulosus Hook. et Tayı. 8. St. » attenuatus Hüs. 8. St. » longifolius HN. 8. St. Leskea polycarpa Eurn. S. ». nervosa Myr. 8. St. Myurella julacea Br. et ScH. 8. St. Dichelyma falcatum Myr. 8. Fontinalis antipyretica L. 8. St. 3 Buxbaumia aphylla L. 8. Diphyscium foliosum Mour. sS. 36 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Tetraphis pellucida H. A. : Polytrichum commune L. A. » » * Swartzi HN. S. » juniperinum WEB. A. » » *“ strietum LiNnDB. » piliferum ScHREB. A. » formosum H. 8. » gracile MENZ. Pogonatum urnigerum P. B. A. » aloides P. B. » nanum P. B. S. Catharinea undulata. W. M. A. » tenella RöHL. S8. Timmia austriaca H. S. Philonotis fontana Brıp. A. Bartramia erispa Sw. A. » Oederi Sw. S. » ithyphylla Brıp. A. Gymnocybe palustris FR. A. Anlacomnium androgynum SCHWER. Cinelidium stygium Sw. 8. Mnium punctatum L. S. » rostratum SCHRAD. 8. » cuspidatum H. A. » affıne BLAND. 8. » » ß elatum HN. Fı. 8. St. » undulatum H. St. » hornum L. » stellare H. St. » einelidioides HUB. Bryum roseum SCHREB. » pseudotriquetrum SCHWER. SS. » pallens Sw. A. | » bimum SCHREB. » — ceespiticium L. » — alpimum L. S. St. » capillare L. » argenteum L. A. St. Webera albicans ScH. 98. St. » nutans H. A. » cruda Sch. A. Leptobryum pyriforme ScH. Funaria hygrometrica SIBTH. Physcomitrium pyriforme BRID. 8. Splachnum rubrum L. S&S. » ampullaceum L. S8.? » vasculosum L. 8. » sphaericum Sw. 8. St. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 37 i Encalypta streptocarpa H. S. St. » ciliata Horrm. 8. » rhabdocarpa SCcHWGR. S. » vulgaris H. A. Orthotrichum speciosum N. v. Es. A. » rupestre SCHLEICH. A. » affine SCHRAD. 8. » fastigiatum Bruch. » stramineum HoRrnscH. »® Schimperi Hamm. 8. » pumilum Sw. 8. » obtusifolium SCHRAD. \ » cupulatum Horrm. 8. » gymnostomum BrucH. S. » anomalum H. S. Ulota Hutchinsie Sca. S. » — cerispa BRID. Amphoridium Mougeotii ScH. S. St. Hedwigia ciliata H. A. Grimmia maritima TURN. 8. » apocarpa H. A. » pulvinata Sm. 8. » Mühlenbeckii ScH. » Hartmanii ScH. 8. St. » commutata Hüs. » montana BR. et Sch. Racomitrium aciculare BRID. » microcarpum BrRID. S. =» heterostichum Brınp. A. » canescens BrRID. A. St. » lanuginosum BriD. A. » fasciculare BrıvD. 8. Tortula ruralis EHRE. A. » subulata H. 8. » tortuosa EHRH. » ceylindrica LINDB. 8. St. » fallax SCcHRAD. S. » convoluta SCHRAD. S. Triehostomum rigidulum Sm. 8. Leptotrichum glaucescens Hpr. 8. » flexicaule Hpr. » homomallum ScH. A. » tortile HPE 9 pusillum Hups. S. Trichodon eylindricus ScH. 8. Ceratodon purpureus BrıD. A. Distichium capillaceum Br. et Sch Didymodon rabellus Br. et Sch. Pottia truncata Fürnk. 8, 38 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Fissidens adiantoides H. od» decipiens Nor. *. St. » ‚osmundoides H. S. St. » incurvus. SCHWGR. 8. Leucobryum glaucum ScH. St. Dieranum robustum BLYTT. 8. » undulatum H. A. » palustre Brıp. S. St. » Schraderi W. M. S. » spurium H. » majus TURN. NE scoparium H. A. » fuscescens TURN. » longifolium H. A. » flagellare H. A. » montanum H. A. » Blyıtıabnei7sch St Dieranella heteromalla ScH. A. » subulata SCH. » rufescens ScH. NS. » cervichlata Sch. A. » crispa SCH. Trematodon ambiguus HornscnH. Oynodontium Wahlenbergii (BRID.). 8. » polycarpum Sch. >. » Dur 8 strumiferum HN. Fr. Weisia fugax H. 8. » viridula BriD. 8. » Wimmeriana Br. et ScH. 8. Gymnostomum microstomum H. 8. _ Phaseum ceuspidatum ScHREB. 8. Sphaerangium muticum ScH. 8. Andrexa petrophila Enrn. A. SPHAGNACEA. Sphagnum cymbifolium Eurn. A. » rigidum Sch. » subsecundum N. v. Es. A. St. » neglectum ANGSTR. 8. St. » sgarrosum PERS. » teres ANGSTR. S. St. » acutifolium EHurH. A. » rubellum Wııs. 8. St. » » 8 porosum MosEn. 8. St. » recurvum P. B. ÅA. » - cuspidatum EHRH. 8. St. » Girgensohnii Russ. A. » fimbriatum Wırs. 8. Lä se { m ‘ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 3. 39 HEPATICA. Sarcoscyphus emarginatus SPRUCE. St. » Hunekaa ING ve DNs OR SM Alicularia scalaris ©. A. Plagiochila asplenioides N. et M. A. » » ß minor HN. Fr. St. Scapania nemorosa N. v. Es. » undulata N. v. Es. » irrigua N. v. Es. S. » zequiloba N. v. Es. S. St. » GUNGA SINE va Ds Ne » umbrosa N. Vv. Es. Jungermannia obtusifolia Hoox. S. » albicans L. 8. » exsecta SCHMID. 8. St. » anomala Hook. » lanceolata N. v. Es. » erenulata Sm. A. » czespiticia LINDENB. » Mölleri N. v. Es. £ acuta LINDB. S. St. » plicata IBN, S. St. » inflata Huvs. A. » ventricosa Dicks. A. » exeisa Dicks. S. » bierenata LINDENB. A. » intermedia LINDENB. 8. » saxicola SCHRAD. St. Di: minuta Dicks. St. » Hellemana Ny 2eBs 2S2 580 » lyeopodioides WALLR. NS. St. » barbata ScHMID. A. » quinquedentata WEB. A. » attenuata LINDENB. St. » incisa SCHRAD. N. f » trichophylla L. _A. Trigonanthus divaricatus SPRUCE. » » ß examphigastriatus LINDB. » catenulatus SPRUCE. 8. St. » bieuspidatus Spruch. A. » curvifolus SPRUCE. 98. St. » connivens SPRUCE. A. Sphagnoecetis communis N. v. BB, Se Lophocolea bidentata N. v. Es. S. Si. » » y multifida Mostn. S. St. » minor N. v. Es. .S. St. » heterophylla N. v. Es. St. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg 30. N:o 3. 4 40 MOSEN, MOSS-STUDIER PÅ KOLMOREN. Chiloscyphus polyanthos C. S. St. » » “ pallescens (ScHran.). 8. Geocalyx graveolens N. v. Es. S. St. Calypogeja Trichomanis ©. A. St. Lepidozia reptans N. v. Es. A. Mastigobryum trilobatum N. v. Es. 8. St. Ptilidium eiliare N. v. Es. A. Radula complanata N. v. Es. A. Madotheca platyphylla DUM. » rivularıs N. v. Es. S. St. Frullania dilatata N. v. Es. S. St. » fragilifolia Tayr. 8. St. » Tamariscı N. v. Es. St. Lejeunia cavifolia (Eurn.) LINDB. S. St. Fossombronia pusilla N. v. Es. 8. Pellia epiphylla N. v. Es. A. Blasia pusilla L. St. » be Runeku(@)2 2 St: ' Aneura pinguis Dum. 8. St. » pinnatifida N. v. Es. S. St. » palmata N. v. Es. A. Metzeeria furcata N. v. Es. St. [ol] Marchantia polymorpha L. Preissia commutata N. v. Es. S. Stockholm, 1873. P. A. Norstedt & Söner. ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 30. 1873. M 4. Onsdagen den 16 April. Hrr SUNDEVALL, S. LOVÉN och SMITT afgafvo infordradt utlåtande öfver ett till Kongl. Kammar-Collegium fullföljdt, och af detta Collegium till Akademien remitteradt besvärsmäl rörande fiskets bedrifvande inom Nyköpings län; och blef detta utlatande af Akademien godkändt sasom grund för hennes eget yttrande i ämnet. Med anledning af anmodanden af H. Exc. Statsministern för utrikes ärenden om anskaffande för Kejserl. Tyska och Kongl. Danska Regeringarnes räkning af uppgifter rörande den våld- samma stormfloden den 12—14 November 1872 hade Akademien låtit medelst den meteorologiska centralanstalten insamla alla dithörande iakttagelser, som kunnat erhållas, af hvilka iaktta- gelser en sammanställning nu företeddes, hvilken skulle till Hr Statsministern öfverlemnas. På tillstyrkan af dertill utsedde komiterade antogs till in- förande i Akademiens Handlingar en af Hr S. LovÉN inlemnad afhandling: »Etudes sur les Echinoidées». Hr TORELL redogjorde för den berättelse, som studeranden A. NATHORST afsifvit om en med offentligt understöd sistlidet ar utförd resa till Tyskland, Schweiz och England för under- 'sökning af spåren efter en arktisk vegetation inom dessa länder. Hr CLEVE meddelade innehållet af den af Assistenten G. LINDSTRÖM inlemnade berättelse om en med understöd af Aka- demien sıstlidne sommar verkställd resa till södra och mellersta Sverige för insamling af mineralier vid några fältspatsbrott. 2 Densamme föredrog en af Dr A. ATTERBERG meddelad uppsats: »Om Beryllium-föreningam *. Hr Friherre von DÜBEN lemnade en öfversist af Akad. Adjunkten Dr E. CLASONS afgifna berättelse om sin resa under åren 1869 och 1870, såsom Letterstedtsk stipendiat, till Tyskland, Schweiz och Frankrike för anatomiska och fysiologiska forskningar. Hr S. LovEn redogjorde för den berättelse, som Fil. Dr F. SÖDERLUND afgifvit om sina naturhistoriska arbeten pa Balea- riska öarne, hvarest han med dels offentligt, dels af Akademien lemnadt understöd uppehöll sig fran Maj 1870 till Juli 1871. Densamme föredrog tva af Läroverksadjunkten i Visby Dr G. LINDSTRÖM inlemnade uppsatser: »Förteckning pa svenska under- siluriska koraller»*, och: »Nagra anteckningar om Anthozoa ta- bulata» *. Sekreteraren meddelade a författarnes vägnar följande upp- satser: 1:0) »Orthoptera nova», af Prof. C. STÅL”, 2:0) »Dispo- ‚sitio methodica Exochorum Scandmavix», af Lektorn vid Skogs- institutet A. E. HOLMGREN*,-3:0) Naturhistoriska och arkeolo- giska undersökningar pa Björkö, andra berättelsen, af Dr HJ. STOLPE, jemte meddelande om de funna kufiska mynten af Prof. C. J. TORNBERG. Från Kongl. Lots-Styrelsen hade blifvit öfverlemnade 21 meteorologiska dagböcker, förda vid svenska fyrbaksstationer. De statsmedel, som för året äro ställda till Akademiens förfogande för imstrumentmakeriernas uppmuntran, beslöt Akade- mien, på tillstyrkan af Inspectores öfver hennes observatorium, att öfverlemna at mathematiske instrumentmakarne P. M. Sö- RENSEN och G. SÖRENSEN. Genom anstäldt val utsags till Preses för nu ingående aka- demiska ar Hr Friherre DE GEER, hvarefter afgaende Preses Hr NORDSTRÖM nedlade presidium med en afhandling om socia- lismens förhållande till familjerätten. 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 4. Stockholm. Några anteckningar om Anthozoa tabulata. Af G. LInDSTRÖM. [Meddeladt den 16 April 1873.] Man har, såsom bekant, fördelat de pal»ozoiska korallerna på de af MILNE EDWARDS år 1850 uppställda ordningarne Per- forata, Tabulata och Rugosa. Hvad särskildt beträffar tabu- laterna, har VERRILL!) uttalat, att denna ordning hvilar på en alltför artificiell karakter för att längre kunna ega beständ och en granskning af de slägten, hvilka MILNE EDWARDS och andra sammanställt inom densamma, bekräftar, sasom jag tror, san- ningen af detta påstående. | Tabulatkarakteren skulle hufvudsakligast ligga i förekomsten af tabule eller golf, polypariets horisontala grundbeständsdel, diametralt motsatt de vertikala delarne eller muren och septerna - jemte deras bihang. Enligt min uppfattning äro dessa tabula fullkomligt homologa med dissepimenten hos rugoser och andra ko- raller, eller med andra ord, liksom detta en sklerenchymafsöndring från anthozoens basaldelar innanför muren och emellan septerna. Man ser lätt hos många Cyathophyller (bäst hos C. angustum M’Coy), att det småbläddriga dissepimentet mot kalkens centrum, der septerna upphöra, utan ringaste afbrott öfvergar till större, långsträckta, svagt konvexa, horisontala blad eller ock till en enda slät, mer eller mindre vågrät skifva, en fullkomlig tabula. 1) On the zoological affinities of the tabulate corals. Proc. Amer. Assoc. Adv. Sc. 1867 sid. 150. — Review of Corals and Polyps of W. Coast of America, Trans. Conn. Ac. vol. I 1868—70 s. 518. — Affinities of Palzeozoic tabulate corals with existing species, Sillim. Journ. 1872 s. 187. — Se äfven härom W. S. Kent Ann. & Mag. N. H. 1870 s, 384. > 4 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. Ett skenbart undantag tyckas de Cyathophyller och öfriga ru- goser bilda, hos hvilka kalken är bägarformigt fördjupad och hvilkas längdgenomskärning visar ett yttre lag af småbläddrigt dissepiment med snedt utåt och uppåt ställda småskifvor, samt ett inre lag af vågräta tabule. Denna skarpa skilnad emellan det yttre och inre dissepimentet kommer sig deraf, att det, som samtidigt bildats, icke ligger i jemnhöjd, utan har formen af en i midten, kalkens botten, djupt nedsvängd kurva, med tabuls djupast och det blåsiga dissepimentet på de högt uppstigande sidorna. Tabule omgifvas således der af äldre dissepimentlags yttre, småbläddriga massa och deraf härrör denna tvära gräns. Hos andra slägten åter, såsom Diphyphyllum, Lithostrotion, Co- lumnaria, är dissepimentet 1 hög grad undanträngdt, hvarjemte septerna nagot minskats i längd, och slutligen har det smä-. bläddriga dissepimentet helt och hället försvunnit hos sådana slägten som Pholidophyllum, vissa Cystiphyller o. a., hos hvilka septerna inskränkts till ett minimum eller endast svagt antydas genom glesa taggrader, ja stundom rent af saknas. Denna förminskning af septerna och dissepimentet går nu ofta hand i hand med utvidgningen af den centrala, släta, i så manga slägten för septer fria yta, hvilken kan kallas för tabula eller. golf. Denna yta fortsätter stundom oafbrutet in i det småbläddriga dissepimentets ställe emellan septerna — så t. ex. hos några Ptychophyller —, liksom dissepimentet stundom in- tager golfvens plats. Hos Cystiphyllerna kan man tydligast se denna identitet mellan golf och dissepiment genom de talrika öfvergångarne från den ena bildningen till den andra, hvilka adagalägga, att dessa bildningar endast äro omedelbara fort- sättningar af hvarandra. En sådan rugoskoloni med smala polyparierör, alla genomdragna med tätt och regelbundet ställda golf, har i längdgenomskärning en förvillande likhet med »tabu- later» och man kan i detta afseende ej finna någon skilnad. Det har ju också verkligen inträffat, att koraller, hvilka, såsom Syringopor&e och Columnaria gotlandica, böra fa en helt annan plats i systemet, blifvit räknade till tabulaterna, och man kan ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 5 med skäl fråga, hvilken skilnaden är mellan inre byggnaden hos en Michelinia eller en Emmonsia a ena sidan och en Cysti- phyllum å den andra? Här må endast i förbigående erinras om, att bland nu lefvande koraller Tubipora eger golf, snarlika dem hos Syringophyllum och Syringopora, och att af mesozoiska former Clausastrea och Cyathophora enligt FROMENTEL (Introd. Pol. foss. s. 278, 280) hafva sa starkt utbildade golf, att denne författare ställt dem bland tabulaterna. Nu är det äfven att märka, att golflika bildningar förefinnas bland de fasta kroppsdelarne af djur, som icke längre kunna inrymmas bland anthozoerna. Sa är förhållandet med slägtet Millepora (och Axopora?), angående hvilket jag förut!) sökt visa, att dess polyparium med undantag af tabule ej har den . ringaste likhet med Heliolithid® eller andra tabulater. Och då det nu synes vara tillfullo bekräftadt ?), att Milleporans djur verkligen likna hydrozoer, bör man ej tveka, att helt och hållet aflägsna detta slägte från anthozoklassen och med detsamma likaledes alla de slutsatser, som med anledning af denna hydrozo- natur kunnat dragas om dess förmodade samslägtingars, tabu- laternas, natur, i synnerhet som vi numera genom VERRILLS ar- beten 3?) fått reda på, att djuren hos Pocillipora äro verkliga anthozoer, närmast Oculinide och Stylophora. Lika litet som Millepora anser jag slägtet Monticulipora vidare böra fa nagon plats bland anthozoerna. Undersöker man ett rikt material af Mont. petropolitana PANDER, samladt pa en enda lokal, skall man fran den välbekanta, halfklotformiga, nästan Favositlika kolonien ledas tillbaka till ett ursprung, hvilket man ingalunda kunnat ana. Detta ursprung är nemligen ej något annat än Ceramopora imbricata J. HALL (Pal. N. York vol. II sid. 169 pl. 40 E, fig. la—li), hvilken man väl utan mycken tvekan kan ställa i närheten af en af nutidens Disco- porellor (jfr FR. SMITT Kritisk förteckning öfver Skand. Hafs- !) Anthozoa perforata of Gotland s. 8. ?) PouURTALEsS, Deep Sea Corals. Illustr. Cat. Mus. Cambridge N:o IV sid. 56. 3) Review of Corals W. Coast of Am., Trans. Conn. Ac. vol. I, sid. 2, 523. 4 6 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. bryozoer i Öfvers. Vet. Ak. Förhandl. 1866 sid. 476 tafl. XI fig. 4). Betraktar man noga undersidan af en Monticulipora- koloni, der epithekan är ytterst tunn eller på nagot vis aflägs- nad, finner man att denna kolonis första anläggning är Ceramo- poran. De minsta initialstadier jag hittills funnit af detta fossil bestå af en kretsformig, i kanterna svagt upphöjd och mycket tunn oskifva. Fran den släta midten utstrala fyra till fem kilformiga djurhus af 1,5 mm:s längd. De äro liggande, med snedt af- skuren mynning, hvars nedersta läpp är nagot utdragen. På ömse sidor om mynningen utskjuter en kort spetsig tagg. Det inre af ett sådant ungt djurhus är afdeladt genom några oregel- bundna tabule. De hos Discoporellorna vanliga interstitial- ribborna märkas äfven här mycket tydligt emellan djurhusen. Nya djurhus utknoppade i quincunx vid hörnen af de äldres. mynning, så att i periferien af samknoppen djurhusen äro mera tättsittande, samt med oval och uppåt riktad mynning. Det synes äfven emellan dessa djurhus något, som skulle kunna förvexlas med ett coenenchyma, men som i verkligheten ej torde vara annat | än smärre, oregelbundna djurhus, hvilka i sin ordning växa ut till större. När kolonien utbredt sig skifformigt, uppstå vid sidan af den ursprungliga samknoppen flera, denna liknande, släta centra, från hvilka djurhus utstråla, så att hela skifvan får utseende af. att vara sammansatt af en mängd sammanvuxna initialknoppar. När nu basen med flera dylika centra vidgat sig till ett par tum, börja djurhusen växa uppat och bilda den half- klotformiga koloni, som man kallat Monticulipora. Alla djurhus äro då rörformiga, med fullkomligt kretsrund mynning, väpnad med ett par korta taggar. De äro af mycket vexlande storlek. De större djurhusen lemna emellan sig antingen ett ouppfylldt tomrum eller ock, såsom nämnts, en cenenchymlik bildning af smärre, runda eller kantiga rör. Djurhusens väggar äro full- komligt hela och sammanhängande, utan spår till perforationer, och invärtes äro de alldeles släta, utan lister eller utskott, lik- nande septa. Golfven äro i de större rören mycket oregelbundna, sneda eller djupt nedsänkta mot ena kanten. I de smärre rören ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 7 äro de tätare och regelbundnare. De största djurhusen äro till ett antal af 6—8 samlade i grupper på ganska regelbundna af- stand från hvarandra. Pa gotländska exemplar äro de nästan aldrig, liksom ej heller på exemplar från Dalarne, upphöjda öfver ytan, hvadan de icke bilda dessa »monticuli», hvilka så ofta ses hos ryska undersiluriska exemplar. Jag förmodar, att dessa grupper af större djurhus äro direkta fortsättningar från de första och största djurhusen, hvilka utknoppat från de släta centra, hvilka äro så vanliga under koloniens Ceramopora-stadium. Hos vissa kolonier ser man verkligen en återgang till detta ursprung- liga stadium, i det att djurhusen på Monticuliporans yta anyo antagit den liggande, från centra utstralande, otvetydiga bryozo- karakteren och längdgenomskärningen adagalägger, att de ned- under liggande Monticuliporarören omedelbart och utan afbrott fortsättas och öfverga i de pa nytt uppkomna Ceramoporarören. Monticulipora petropolitana är langt ifran att vara den enda koralliknande-bryozoen. På Gotland ännu allmännare och ännu mera proteisk är den, som af J. HALL blifvit kallad Tremato- pora ostiolata (Pal. N. York vol. II sid. 152, pl. 40 fig. 5) och hvilken jag anser vara identisk med följande: Monticulipora papillata M’Coy (Epw. H. Brit. Foss. Cor. sid. 266, pl. 62 fig. 4, 4a). Thecostegites hemispharicus FERD. ROEMER Tennessee s. 29, pl. 2, fig. 3, 3a. — Stietopora malmoensis KJERULF Veiviser sid. 21, tig. 29. { Men dessa alla böra sammanfattas under namnet Montieuli- pora ostiolata, da det visar sig, att den fullt utvuxna formen tillhör detta slägte. Initialstadiet, Discoporella-stadiet, består af en tunn skorpa, som pa sin öfra yta har små, rörformiga djurhus, af mycket vexlande gestalt, ovala, halfmäanformiga, pa sidorna grundt inskurna med en kort tagg vid hvar och en af de två inskärningarne. Väggen är i förhållande till rörets obe- tydliga storlek mycket tjock och bildar en stark motsats till de släta mellanrummen. Stundom finnas dock interstitialribbor. Den minsta koloni jag sett, af 3 mm:s längd, är såsom hos före- 8 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. gående art slät och insänkt i sin midt, der inga djurhus synas, men sådana utsträla åt alla håll derifrån. Då denna första koloni alltid utbreder sig som en tunn hinna öfver sin fästepunkt, kommer dess skapnad vid tillväxten att bero på utseendet hos detta fäste, hvadan kolonien är skifformig, klotformig, grenig, omfattande det föremal den kringvuxit, sällan halfklotformig på egen fri bas. Från detta första tillstånd öfvergar kolonien till det, som må benämnas Fistulipora-stadiet, ty slägtet Fistuliporas flesta arter, bade siluriska och devoniska, äro intet annat än ett sådant tillväxtsätt af en bryozo. Djurhusen hafva da rest sig uppat och somliga äro kantiga, med buktigt i 3—4, stundom endast 1—2 veck inböjda väggar, och dessa veck utskjuta i _ djurhusets inre i lika många längdlister, hvilka lätt kunde miss- tagas för septer. Sta dessa lister i något sammanhang med djurhusets klyfning i två eller flera nya, såsom man af längdsnitt kan se hafva inträffat? Men om sa är, hvarföre hafva de sa länge fortsatt i vissa djurhus, utan att klyfning skett? Åtskilliga upp- lysningar om dessa utskott kunna hemtas från ROMINGERS nedan- före anförda arbete, med dess utförliga och omsorgsfulla be- skrifningar. Hvarje djurhus omgifves af en af sma vertikala, i genom- skärning kretsformiga eller polygona rör sammansatt coenen- chymlik massa, hvadan hela koloniens yta antagit utseendet af en Heliolith, med hvilket slägte man ocksa hittills sammanställt Fistulipore. Pa temligen regelbundna afstand ser man dock pa Fistuliporans yta släta fläckar utan några djurhus. Dylika fläckar efterspanar man förgäfves hos de verkliga Heliolitherna, äfven- som man hos dessa i regeln ser tolf septer, med hvilka de till läge och antal mycket oregelbundna längdlisterna hos Fistulipora ej kunna anses. homologa. Alla djurhusen, äfvensom interstitial- rören genomdragas af golf, af denna egenartade, ofärdiga typ, som utmärker Monticulipore. Nu händer, att hos en sådan Fistuliporakoloni samtliga interstitialrörens mynningar öfvertäckas med en slät kalkhinna, lik den, som bildar de nyss omtalade fläckarne, och i och med detsamma fa djurhusmynningarne en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4, 9 ny prägel, bli kretsformiga eller ovala, jemförelsevis mycket tjockväggige, samt uppskjutande öfver den omgifvande släta ytan. Olikheten med Fistuliporan är nu sa stor, att man endast, när man på en och samma kolonis yta följer dessa förvandlingar, kan tvinga sig att öfvergifva föreställningen, att de bada skulle bilda vidt skilda slägten. Denna tredje facies af Monticuliporans tillväxt kan kallas Thecostegites-stadiet, till följe af en viss likhet med slägtet Thecostegites, hvilken likhet föranledt FERD. ROEMER (1. e.) att uppställa denna bryozo derinom. Detta sistnämnda stadium har vida oftare än Fistulipora-stadiet öfvergatt till det slutliga Monticulipora-stadiet med dess på regelbundna afstand, i quincunx sittande »monticuli». Dessa egendomliga bildningar uppträda der de grupper af 7—8 större djurhus, om hvilka jag nyss vid Mont. petropolitana ordade, äro belägna, ehuru sadana små knölar icke alltid der uppstå. Men dessa egenartade fläckar, författarnes »maculze», eller de släta, tunna kalkhinnor, som under sig gömma atskilliga tillmurade djurhus, synas mig äfven sam- manfalla med bildningen af monticuli. Åtminstone är det hän- delsen hos ifrågavarande M. ostiolata, äfvensom hos ryska exem- plar af M. petropolitana, hos hvilka monticuli med stora djurhus till största delen betäckas med en macula-lik hinna eller, med andra ord, man ser hos dem macul&e endast der det finnes monti- culi och grupper af stora djurhus. De utmärkta figurer, som M. EDWARDS lemnat öfver några siluriska Monticulipore (Pol. Foss. Terr. Pal. pl. 19), visa på det tydligaste fullkomligt samma för- hållande. Detta var ingalunda inskränkt till de paleozoiska bryozoerna, ty HAIME!) har framställt bryozoer af slägtena Heteropora och Neuropora från engelska och franska juran (oolite inferieure) icke blott med macul&e, som dölja öfvervuxna djur- hus, utan äfven med. monticuli (»mamelons»), samt med golf, fullkomligt som Monticuliporans. Dessa macule torde väl dock icke vara något annat än de för den under krittiden lefvande bryozogruppen Cluside (BRONNS Thierreich III, ı, sid. 31) sa !) Description des Bryozoaires fossiles de la formation jurassique i Mém. Soc. Géol. de France, II:e Ser. Tome V, 1:re partie sid. 207. 10 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. utmärkande släta ytorna med underliggande, gömda djurhus. Kän- nare af nutidens bryozoer ma afgöra, huruvida denna företeelse, som ingalunda varit konstant, utan periodisk, har sin motsva- righet i det ej sällsynta tillslutandet af djurhusmynningarne med en kalkhinna (FR. SMITT, Krit. Förteckn. på Skand. Hafsbryo- zoer, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1871, tafl. 20 fig. 3, Retepora in- tricaria), och hvilket visst icke heller är ovanligt hos enstaka djurhus bland Chatetes- och Oallopora-arter. Igenfyliningen visar sig der i alla stadier fran det nyss vid rörväggarne pabörjade till det fullständigt tillslutna. ROMINGER, som redan ar 18661) uttalade sig för att Chatetes och Monticulipor& m. fl. äro bry- ozoer, ehuru han ej lyckades se deras uppkomst ur otvetydiga bryozokolonier, har tydt denna tillslutning af mynningarne sasom operkler, hvilka den dock icke kan vara, enär desse senare skulle tillväxa pa ett sätt, motsatt de ifragavarande hinnornas. Det är anmärkningsvärdt, att hos otvifvelaktiga koraller, sadana som Favositerna, det alls icke är sällsynt, att fa se något analogt med detta. Man finner dels spridda kalkars mynning (se Öfvers. Vet. Ak. Förhandl. 1865 Tafl. 31 figg. 14, 15), dels flera, när- liggande tilltäckta med en operkellik, tunn kalkhinna, uppkommen såsom hos bryozoerna genom från kanterna, koncentriskt mot mynningens medelpunkt tillväxande lag, hvilka stundom lemnats oafslutade och öppna 1 midten. Hos Favositerna äro dessa lock tydligen af en epithekal natur, en fortsättning af epithekan, som så öfverkläder kalkmynningarne, hvilket hos ingen så tydligt uppenbarar sig som hos den sällsamma, devoniska Favosites turbinatus BILLINGS, der kalkarne efterhand regelbundet öfver- dragas med epithekan. En dylik hopträngning och tillslutning af rörlika skals mynningar utsträcker sig till flera ordningar, ty såsom jag ofta förr anmärkt, är det mycket vanligt att An- thozoa rugosa så småningom minska omfånget af sin kalkmynning och att epithekan öfverlagrar denna nästan som ett lock. Det !) Observations on Chztetes and some related genera, in regard to their syste- matie position; with an appended description of some new species. -—— Proceed. Ac. N. Sc. Philad. 1866, sid. 113. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 11 tyckes råda den väsendtliga skilnaden emellan dessa analoga bildningar hos Favositerna och Bryozoerna, att de-hos de senare oftast uppträda regelbundet och bilda de karakteristiska fläckarne och knölarne, samt hos de förra ater utbreda sig längs efter epithekans öfre rand och derifrån sprida sig öfver enstaka kalkar. Utom de tvenne nu beskrifna Monticulipora-arterna före- komma i de siluriska och. devoniska bäddarne en hel mängd andra närbeslägtade. Sa Montic. (Callopora) Fletcheri Enw. H. med sina regelbundna, sneda macule, samt andra smalgreniga arter. Från dessa föres man genom en Trematopora med ledade grenar till andra, likt nutidens Bugula Murrayana BEAN och Cellaria borealis BUSK, ledade former såsom den allmänna siluriska Glauconome disticha GOLDF. (Petref. Germ. Taf. 64 fig. 15 = Vincularia nodosa EıcHw.). Med afseende pa rätt manga försteningar stannar man, sa länge man ej upptäckt deras första tillväxtstadier, i största villradighet och vet ej huruvida man skall anse- dem för koraller eller bryozoer. En sådan tve- tydig: ställning intaga tillsvidare slägtena Ccenites och Cladopora. Här nedanföre följer en förteckning pa de slägten, hvilka af atskillige författare upptagas bland tabulaterna, men enligt min asigt böra utgallras fran anthozoernas klass och uppställas bland bryozoerna. Man kan visserligen häremot invända, att de flesta af dem äro försedda med tabule, hvilka man hos bryo- zoerna icke lyckats anträffa i sjelfva djurhusen, men väl i inter- stitialrören (FR. SMITT Öfvers. 1866 sid. 476—477). Men de paleozoiska formernas utveckling ur initialkolonier, som visa sådan förvandtskap med Discoporellor och andra bryozoer, samt den fullständiga bristen hos alla dessa af inre bildningar, som kunde kallas för septer, synas mig tala för en sådan omflyttning. Och detsamma kommer att gälla för alla de former, hvilkas ut- veckling visserligen ej är bekant, men hvilka genom sin byggnad ega påtaglig slägtskap med de i sådant afsende kände. Callopora J. HALL Pal. N. Y. vol. II sid. 144. Hit kunna Montieulipora Fletcheri och pulchella M. Epw. räknas. i 12 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. Ceriopora GOLDF. Petr. Germ. I s. 32. Af D’ORBIGNY ansedd för bryozo. M. EDWARDS identifierar de pal®ozoiska med Monticulipora. Chetetes FISCHER VON WALDHEIM Oryctogr. du Gouv. de Moscou 1830—37 sid. 159. Detta slägte har af senare författare fatt en helt annan begränsning än FISCHER gaf det. Han inneslöt deri Ch.radians och varieteter dertill. D’ORBIGNY (Cours de Pal. II, sid. 110) hänför vissa arter till bryozoslägtet Polytrema RISSO och endast fyra arter till korallerna. LONSDALE (Geol. Russia I sid. 593) liksom sedan till stor del EICHWALD (Leth. Rossica I sid. 475) innefattar deri alla både Chetetes och Monticulipora- arter, äfvensa M. EDWARDS i sitt första arbete, men i det sista ' (H. N. Cor. III s. 270) söndrar han dem, så att Monticulipora innehåller arter med macul® (eller verruc® eller monticuli) och det förra arter med nästan likstora kalkar, hvarigenom det när- mar sig Stenopora. a ? Cladopora HALL 1. ce. s. 137. Omfattar arter af slägtena Favosites och OCcenites, och dessa senare torde väl endast med mycken tveksamhet kunna anses som anthozoer. ? Cenites EICHWALD Zool. spec. I, sid. 179. Constellaria Dana U. S. Expl. Exp. Zoophytes s. 537; med stjernformiga monticuli. Synonymt med det senare bildade Stelli- pora HALL 1847. ROMINGER |. c. sid. 118, gör det identiskt med Hellipora MEER & WORTHEN. D’ORBIGNY har det bland bryozoerna. Cyathopora DALE OWEN Rep. Geol. Iowa 1844 s. 69, skulle enligt DE KonInck Rech. Anim. Foss. Belg. 1872 sid. 142 vara = Monticulipora. Dania EDW: H. Comptes rendus XXIX sid. 261. Dianulithes EICHWALD Zool. spec. I, sid. 180. Typ: D. detritus EICHw. (= Monticulip. Panderi E. H.). Fistulipora M’Coy Brit. Pal. Foss. sid. 11. Under detta slägtnamn har man sammanfört arter, hvilka dels äro Heliolither dels Monticulipore på det s. k. Fistuliporastadiet. M’Coys ena art, F. decipiens är en Heliolith, hos hvilken septerna ej ut- I ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 13 bildats, något som ej är ovanligt, då deremot hans F. minor (1. c. sid. 79) torde vara en sådan bryozo, hvarpa de ameri- kanska paleontologerna lemnat sa många beskrifningar, i syn- nerhet från devoniska formationen. Det torde dock vara mycket tvifvel underkastadt huruvida dessa arter verkligen äro identiska med Trematopore, såsom ROMINGER (l. c. sid. 177) vill. Limaria STEININGER Mem. Soc. Geol. de France 1, sid. 339 = Ceenites. Monticulipora D’ORBIGNY Prodr. de Pal. I sid. 25. I Elém. de paleont. II s. 109 uppställer han slägtet bland bryozoerna i närheten af Acanthopora, men tyckes deri förena flera till olika slägten hörande arter från olika formationer. Synonymer äro Nebulipora M’Coy och Rhinopora HALL. Åtskilliga författare anse äfven EICHWALDS Dianulithes för synonym med detta slägte. Den typiska arten, D. detritus, saknar monticuli, har glesa, fåtaliga tabule, egendomliga rörutfyllnader och bör bilda ett skildt slägte. Myriolithes EICHWALD Leth. rossica I, s. 450. En bland- ning af olikartade former: Trematoporer eller Coeniter, men inga Montieulipore såsom DE KONINCK (Anim. Foss. Belg. 1872, sid. 142) förmodar. Nebulipora M’Coy Ann. & Mag. N. H. 1850, sid. 283 — Monticulipora. Orbipora EıcHw. Leth. Ross. I sid. 484, skifformiga Monti- culipor&e eller Chetetes,., Orbitulithes EICHW. Zool. Spec. I, s. 180 = Monticulipora. Phenopora HALL Pal. N. Y. 2, sid. 46. Pustulipora KEYSERLING i SCHRENKs Reise in den Norden Russlands v. 2, sid. 101, enligt EICHWALD (Leth. ross. I, sid. 451) = hans Myriolithes. Rhinopora HALL 1. c. sid. 48 = Monticulipora. Stellipora HALL Pal. N. Y. I, sid. 79 = Constellaria. Stenopora (först Tubuliclidia) LONSDALE i STRZELECKI Phys. Deser. N. S. Wales, sid. 262 och Geol. Russia v. 1, sid. 631. [4 14 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. Stomatopora BRONN Leth. Geogn. I, sid. 54. Utom ung- domsstadier af Syringopore, äfven stoloner af bryozoer ur åt- skilliga formationer. , Tetradium SAFFORD, beslägtadt med Chetetes. Trematopora HALL Pal. N. Y. vol. 2, sid. 149. En grenig Monticuliporid med Fistulipora-karakterer. | Vertieillipora M'CoY Carbon. Foss. Ireland, s. 194, en tve- tydig Chatetes. Det äterstär nu att granska de öfriga slägtena ur den gamla tabulatgruppen, hvilka efter all sannolikhet äro verkliga koraller. Efter de undersökningar och jemförelser, som DANA!), KENT ?) och VERRILL ?) anställt, kan man ej betvifla, att slägtet Favo- sites och de närstående Roemeria, Emmonsia, Striatopora, Ko- ninckia, Pachypora n. gen.*), Nodulipora n. gen.®) tillhöra per- foratgruppen Poritine. Beaumontia, för sa vidt detta slägte verkligen kan skiljas från Favosites, hör. äfven hit och icke till Monticuliporide. I slägtet Laceripora EICHWALD kan jag icke se något annat än en mycket perforerad Favosites. Slägtet Alveolithes åter, sådant det förekommer hos M. EDWARDS H. Nat. Cor. III, sid. 263, är en sammangyttring af de mest skilj- !) Corals and Coral Islands, s. 76. 2) Ann. Mag. N. H. 1870, s. 384. 3) Amer. Journ. Se. & Arts March 1872, s. 187. 2) Pachypora nov. gen. Calyces annuliformes, ad summitates ramulorum oblique semilunati, septis sparsis, spiniformibus. Strata densissima, tenuissime la- mellata calyces circumdant, unde hi in superficie spatio aliquanto inter se distantes, muri canalieulis perforati. Species unica P. lamellicornis n. (for- sitan — Millepora ramis vagis, punctis sparsis. LIN. Cor. Baltica, pag. 27 fig. XII) ramos habet complanatos, quorum complures inter se coalescunt et laminas latas formant; calyces annuliformes vel oblique lunati, hi praesertim septis muniti. Tabula rarissimae vel obscure. Oceurit ad Visby. 5) Nodulipora n. gen. Polyparium turbinatum, totum e nodulis minimis con- textum, ceterum et formä et septis Favositarum. Epitheca tenuis, longitu- dinaliter rugosa. Superficies calycigera lata, plana. Calyces insequales, sspe . in radios erescentes, obovati, angusti vel cireulares, polygonii et curvi. Muri incompleti, perforati. Noduli corpore rotundo, processibus tenuibus inter se eonjuncti. Partes inferiores vel primarise polyparii materia calcareä consoli- date. Superficies calyeigera processus radieiformes emittit. Species unica N. acuminata n. in Dalhem, Gotlandia, reperta. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 15 aktiga former, några med perforerade väggar, septer och tabul:e, andra utan spår till sådana, och de skulle öfverensstämma i den tillfälliga omständigheten att ega snedt afskurna, halfmånformiga kalkmynningar. Nu är denna karakter så långt ifrån att alltid förefinnas, att tvenne allmänna gotländska arter, Alveolithes Fougti E. H. och A. Labechei E. H., under sin första tillväxt visa sig vara verkliga Favositer, hos hvilka vid-fortsatt utveckling kalkarne blifva allt mera lutande och snedmynniga, hvarigenom denna så stora olikhet med de andra Favositarterna uppstår. Man ser dock i de flesta fall hos dem de perforerade väggarne och septer. Ett annat äfven mycket vanligt Gotlands-fossil, som står mycket nära till den devoniska Alveol. suborbicularis LAMCK, torde snarare vara en Ccnites eller något dylikt. Al- veolites repens och seriatoporoides tillhöra dessa fingreniga former med få eller inga tabule, operforerade väggar, utan septer och hvilka således ej kunna upptagas bland korallerna, så länge deras första tillväxtstadium är okändt. Hvad Michelinia beträffar, af- viker detta från Favositide genom kalkarnes utseende, genom sep- terna, dissepimentet, de rotlika utskotten från kalkarne och står derigenom snarare i förbindelse med vissa rugoser, och endast de perforerade väggarne närma det till den förra gruppen !). Chonostegites (M. Epw. & H. Pol. terr. paléoz. Tab. 14 fig. 4) liknar en vittrad Michelinia. En annan naturligt begränsad grupp bildas af de slägten, ‘som kunna sammanfattas under namnet Heliolithide och karak- teriseras genom sina med 12 regelbundna, likstora septer för- sedda calyces och sitt cenenchyma, som är sammansatt af små, med golf försedda rör. Hit höra först och främst Heliolithes, Lyellia, Plasmopora, med hvilket Propora bör förenas, Calapecia och sannolikt äfven Thecostegites. Om man jemförer ett slipadt, tunnt längdsnitt af någon Heliolithid med en Halysites, undgar man ej att förvånas öfver den slående likheten, som i vissa fall blir sadan, att man utan etikett på preparaten ej skulle kunna !) Favosites maximus TrRoosT är en Michelinia och kanske ingen annan än M. convexa YANDELL & SHUMARD. / 16 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. afgöra, hvilket är Heliolithes och hvilket Halysites. Hos båda har man de stora rören efter de egentliga kalkarne med deras glesare tabule och emellan dessa rör ett mer eller mindre tätt ccenenchyma, en väfnad af små blåsiga eller med golffyllda rörbild- ningar. Denna väfnad (»Zwischenwände» FISCHER-BENZON Ueber Halysites sid. 12) är hos Halysites liksom hos Heliolitherna af mycket ombytlig natur. Längdsnitt af Plasmopora tubulata och Halysites catenularius likna hvarandra mest. Men äfven i afseende pa det sammansatta polypariets första uppkomst och den efterföljande utvecklingen öfverensstämmer Halysites med Heliolithiderna. Desse, liksom Favositerna, Syringopora eller med ett ord alla pal®ozoiska koraller, hos hvilka jag kunnat se initialstadiet, begynna som ett smalt, strutformigt polypa- rium, hvilket efter hela sin längd ligger fastvuxet. Detta initial- stadium är till den grad lika för alla, att man ej kan skilja rugoser från de öfriga, förr än de på bottensidan af kalken visat sitt stora primärseptum, som någon tid fortfar att vara det enda. Hos Heliolitherna uppstår i kalkens kant hos detta första, enkla polyparium ett pipigt coenenchym och ur detta framknoppa på ett egendomligt sätt nya kalkar vid sidan af eller omkring den första. Det förhåller sig i det närmaste på samma sätt med Halysites: ur cenenchymet, som bildar sig på ena sidan af första kalken, uppstär en ny kalk och bredvid denna åter en ny, sa att man skulle kunna säga, att Halysites är en Heliolithid, hos hvilken kalkarne upprada sig i linie efter hvarandra, icke som hos de öfriga omkring hvarandra. Hos utvuxna och stora Halysitkolonier försiggår knoppningen äfven på samma sätt, kalkar uppstå ur ceenenchymet liksom hos Heliolithide. En annan omständighet tillkommer och gör öfverensstämmelsen mellan båda än större. Inom slägtet Halysites hafva vi liksom hos Heliolithes arter med septer och andra, hos hvilka de fullkomligt saknas, utan att det på grund af denna brist skulle falla någon in att afsöndra dem i skilda slägten, enär man hos Heliolithes ser, hvilken skiftande natur dessa bildningar ega. Hos vissa arter mötas de i kalkens midt och bilda der vid sin sammanväxningspunkt ett slags colu- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o4 17 mella, hvilken hos Heliolitherna är hög och stylusformig och hos några ensam står qvar, under det att septerna försvunnit. Hos de arter, som ega stora calyces, äro vanligen septerna sma eller helt och hållet borta, såsom hos Hel. Murchisoni och hos Hal. catenularius, da de deremot hos dem med sma calyces, såsom Hal. escharoides och Hel. inordinatus äro mest utvecklade. Till de ofvan uppräknade slägtena inom Heliolithid-sruppen skulle således äfven Halysites komma, och det är ej osannolikt att Thecia med sina tolf septer och sitt täta rörformiga coenenchyma äfven bör ställas 1 närheten. Blaud nu lefvande koraller torde man för närvarande ej kunna nämna någon, som mera liknar Heliolitherna än Pocillipora. För Battersbyia är tillräckligt att hänvisa till Duncans!) och KUNTHS ?) arbeten. Bland öfriga tabulater, som jag haft tillfälle undersöka, får Columnaria sin plats, om icke bland rugoserna, kanhända, som VERRILL föreslagit >), bland Astreide vid Celastrea. Fletcheria, representerad endast af F. Hisingeri Epw. H., då jag funnit, att Fl. clausa är en verklig Favosites, tyckes knappast vara något annat än en form af en mycket föränderlig Cystiphyllart, ty hos de mindre varieteterna af dessa, med smala calyces, har den blåsiga dissepimentväfnaden förvandlats till tabule och nästan alla spår till septer försvunnit. Syringopora ändtligen kan ej, lika litet som alla nu om_ nämnda, fortfarande anses vara en tabulat i MILNE EDWARDS mening. Ty utom det att man hos större exemplar ser mycket tydliga pseudocoste, äfvensom septer, är sjelfva koloniens ut- veckling i öfverensstämmelse med åtskilliga rugosers. Förloppet med tillväxten af Syringopora är i korthet det, att kolonien, liksom alla andra paleozoiska korallers, börjar med ett liggande, !) Trans. Roy. Soc. 1867, sid. 648. 2) Zeitschr. Deutsche Geol. Gesellsch. 1869, sid. 213. 3) Affinities of palsoz. tabul. corals. Amer. Journ. Se. & Arts vol. I. 1872, sid. 191. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 4. 2 18 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA:. ‘fastvuxet, smalt, långsträckt, ensligt polyparium. Från dettas: kalkbrädd utskjuta vid bottensidan i divergerande riktningar ett. par stoloner och mynningen höjer sig i och: med detsamma rät vinkel mot sitt ursprungliga läge uppat och far en skarpt be- gränsad kretsform i stället för den första halfeirkelformiga. Af :stolonerna bli nya kalkar, som i sin ordning utskicka stoloner; 1 regeln tva hvardera, och sjelfva blifva Kretsformiga, samt resa :sig 'uppat. Sedan sålunda ett nät af divergerande-kalkar (Aulo-- "pora-stadiet) uppstått, hvilket, att dömma af de resta kalkarnes nästan likstöra höjd, maste hafva försiggatt mycket hastigt; sker "Tkoloniens tillväxt hufvudsakligen uppåt, och det egentliga Syringo- pora-stadiet vidtager. Dessa uppatväxande kalkar fortfara att allt som oftast från sin läpp utsända rör, ej sällan till och med at sex olika hall. Af dessa har nu, allt efter som det fallit sig,. uppstått ett smalt, vågrätt föreningsrör, hvilket sammanbinder angränsande kalkar, eller ock har denna rörformiga utgrering böjt sig uppåt och vuxit parallelt med de andra kalkrören eller med andra ord, liksom under Aulopora-stadiet, blifvit till en ny kalk, som i sin ordning utskickar rör och bildar mya kalkar. Dessa kalkförbindande och knopputvecklande rör äro, så vidt jag kan finna, morfologiskt detsamma som alla dessa kalkläppens utvik- ningar hos så manga rugoser och hvilka der antaga. så manga skepnader. Sadana äro de rotlika utskott, som polypen under sin första tillväxt läter utga fran kalkmynningen, sasom hos Omphyma, der de bildats rundt omkring hela korallen och med en längd af flera tum understödt denna i hans upprätta ställning. Hos de koraller åter, som ursprungligen legat fastvuxna, såsom Pholido- phyllum, Cystiphyllum, Gonophyllum, Rhizophyllum o. a. utstrala dessa rötter endast fran bottensidan. Hos andra deremot, sasom åtskilliga Cyathophyller, Ptychophyllum, Acervularia, Arachno- phyllum, bilda kalkläppens utvikningar dessa breda, hakformiga utskott, som M. EDWARDS kallar »erampons». Hos intet af de nu anförda slägtena har jag förmärkt, att nya polyparier bildats ur -dessa rötter eller crampons, men väl hos slägtena Diphy- phyllum (= Eridophyllum E. H.), Lithostrotion och ett nytt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 19 slägte, som kommer dessa nära. Detta sistnämnde har strut- formiga, fastvuxna, af pseudocost& starkt refflade polyparier med septer. Fran bottensidan utsträcka sig alldeles som hos Syringo- "pore ett par divergerande stoloner, som förvandlats till nya kalkar. Men man stöter här pa den egendomligheten, att dessa, sedan de uppnått en viss längd, frigjort sig från sitt underlag och sedan lefvat ensligt. Hos Lithostrotion (t. ex. L. irregulare Epw. H. Brit. Foss. Cor. pl. 41. — Lith. harmodites E. H. Pol. foss. terr. pal. pl. 15 fig. I med verkliga föreningsrör) hafva ur sådana kalkutvidgningar uppstått nya kalkar eller ock fortfara utvikningarne som knölar på polypariet (Lith. cespitosum MART., DE KONINCK Anim. foss. de Belgique 1872, pl. 2 fig. 2). Hos Diphyphyllum äro de breda, hakformiga utskotten ytterst talrika, och antingen sammanväxa de med närbelägna kalkar eller stödja de sig mot dessa utan förening eller ock utvecklas ofta ur dem nya kalkar, som växa uppat och föröka kolonien. (Se EDW. & H. Pol. Foss. pl. 10 fig. 4). Hos Cyathophyllum stellare L., Syringophyllum organum och Haimeophyllum hafva dessa kalk- utvikningar en ny karakter !): de äro likformigt utbredda kring hela kalken och sitta på mycket regelbundna afstand från hvar- andra, ordnade i jemnhöga lag och hos mesozoiska koraller är det ej utan exempel på liknande företeelser. (Se M. EDW. & H. Brit. Foss. Cor. pl. 22 fig. 1). Man antager vanligtvis, att alla nu anförda utskott fran kalkarne endast äro förlängningar af epithekan, men denna asigt kan ej gerna vara grundad, enär man lätt nog, dels genom slipningar, dels på mycket små exem- plar kan utfinna, att dessa rötter stått i omedelbart sammanhang och förening med kalkens inre väggar och att de liksom dessa . väggar bestå icke blott af epitheka, utan äfven af ett slags dissepiment. Hos Nodulipora acuminata har detta utflöde sitt upphof fran flera kalkar gemensamt med utseendet af ett nedåt !) Reay GREENE säger i Manual of Coelenterata sid. 159 att hos Tubipora de horisontella skifvorna kring rören »represent the inner transverse floors of the Tabulata», ett antagande, som svårligen kan vara riktigt, då Tubiporans rör i sitt inre är försedt med golf såsom hos Syringophyllum och Syringopora och de perithekala skifvorna ej stå i något samband med dessa golf. 20 LINDSTRÖM, NÅGRA ANTECKNINGAR OM ANTHOZOA TABULATA. sänkt, rotlikt utskott och derur utknoppa äter kalkar, som bilda en ny koloni vid sidan af den förra. Labechia, slutligen, afviker till sitt första tillväxtsätt så mycket både från anthozoer och bryozoer, att det är svårt att säga inom hvilken klass man bäst skall uppställa henne. Noga. taget består detta polyparium endast af det horisontella ele- mentet, ty de egendomliga taggarne, hvilka hos de yngsta exem- plaren i stralform utgå. från polypariets medelpunkt, äro endast fortsättningar af de kringliggande tabule, hvilka på de punkter, der taggarne sitta, höja sig i en liten båge och täcka de äldre, underliggande tagglagen. M. EDWARDS uppfattar taggarne som utskott från murens öfversta rand, men det förefinnes tydligen icke något annat liknande muren, än dessa taggars fortsättning nedåt som en lång, smal linie. Det enda, hvarmed man skulle kunna förlikna detta ovanliga polyparium, är vissa hydrozoers taggiga bas, såsom hos Hydractinia echinata. 91 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 4. Stockholm. Förteckning på svenska undersiluriska koraller. Af G. LINDSTRÖM. [Meddeladt den 16 April 1873.] Det är hufvudsakligen genom Lektor S. L. TÖRNQUISTS och Dr G. LINNARSSONS vänskapsfulla välvilja som jag kommit i tillfälle att få undersöka några svenska undersiluriska koraller, öfver hvilka jag nu får lemna en förteckning, deri jag äfven innesluter ett par arter, hvilka jag visserligen ej sjelf sett, men om hvilkas identitet, tillfölje af de goda beskrifningar, som lemnats öfver dem, ej kan vara nagot tvifvel. 1. Prisciturben densitextum KUNTH Zeitschr. Deutsch. Geol. Gesellschaft 1870 sid. 82, Taf. 1 fig. 2. »Öland». 2. Stylarea Roemeri V. SEEBACH Zeitschr. Deutsch. Geol. Ges. 1866 sid. 305, Taf. IV fig. 2. EICHWALDS Coccoseris Ungerni (Leth. Ross. I sid. 442, pl. 25 fig. 4) är sannolikt synonym. En tunn skifva af en på ytan nagot otydlig korall från Dalarne, Östbjörka (TÖRNQUIST) visar slipad stor öfverens- stämmelse med V. SEEBACHS beskrifning. Enda olikheten ligger deri, att coenenchymet är starkare utveckladt hos Dalexemplaret, men flere palxozoiska koraller visa stora vexlingar i intercaly- cularsubstansens myckenhet. Septerna äro tolf, och en af små. runda knölar bildad columella intager midten. Coenenchymet är en otydlig, flockig blandning, på ytan smaknottrig. I längdsnitt visar sig dess massa sammansatt af rör, 1 hvilka synas fina, snedt nedåt ställda fibrer. 22 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. 3. Favosites Forbesi EDW. H. Flere stuffer från Boda, Dalarne (»Leptena-kalkens öfversta. lag») TÖRNQU.; äfven från Gulleråsen (Ups. Min. Kab.). Upsala Universitets Mineraliekabinett förvarar en stuff af samma art från Motala. Från denna lokal anföres den äfven af WAHLEN- BERG (Petr. Tell. Suec. s. 98) såsom varietet af LINNÉS Madre- porites favosus. Denne, som LINNE först beskref i Corallia Baltica sid. 26 fig. XVI såsom Madrepora aggregata etc. och sedan i Amoen. Ac. I, s. 97 fig. 16 såsom M. (favosa) är ingen annan än M. EDWARDS Stauria astreeformis. I Fauna Suec. Ed. alt. 1761 s. 536 upptages den äfven, liksom ock i Syst. Nat. ed. 10, 1758 s. 796, men med citat af Bocc. Mus. I, Tab. 5 fig. 3, hvilket arbete jag icke sett. I S. N. XII s. 1275 står äfven M. favosa, men sammanblandad med en lefvande art fran Indiska hafvet. Favosites Forbesi deremot kallar LINNÉ i Cor. Balt. s. 31 fig. XVII för Millepora subrotunda etc., men benämner honom icke särskildt i Amen. Acad., ej heller har jag i hans senare arbeten kunnat spara nagot om denna art. — Få koraller torde ega en sadan vertikal utbredning som denna. Jag har sett exemplar deraf från Borkholm i Estland (FR. SCHMIDTS zon 3) och från denna undersiluriska bädd har han fortsatt ge- nom hela den öfversiluriska regionen bade 1 Europa och N. Amerika, in i den devoniska formationen, — från Eifel under namnet Calamopora gotlandica, fran N. Amerika sasom Fav. hemisphzericus, — samt ända upp i stenkolsformationen sasom Favos. parasiticus. ' 4. Favosites Lonsdalei D'ÖRBIGNY. Calamopora polymorpha His. Leth. Su. s. 97 (pl. 27 fig. 6 a, b, är en copia ur GOLDFUSS’ Petref. Germ. af fig. 26 Tab. 38, hvilken är den devoniska Calamopora ramosa, var. 5). — EICHWALD Sil. Syst. in Estland sid. 198. Leth. Ross. I s. 466. Favosites polymorpha LONSDALE Sil. Syst. s. 684 pl. 15 fig. 2, Geol. Russia I s. 610. — SALTER i SUTHERLANDS Voyage sid. COCXX VIII. (ÖRVERSIGT AF IE. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAE 1873, N:o 4. 23° Bav. Lonsdalei D’ORB. Prodr. pal. I s. 49. Bav. eristata EDW. H. Pal. terr. pal. s. 242. — Brit. Foss.. Cor. mp. 260 pl. 61, fig. 4 (icke f. 3). — H. N. Cor. TIL, s. 256.. — DUNCAN Siluria ed. 4, pl. 41 fig. 2 (icke fig. 1 sid. 119). Theeia caulieulus EICHW. Leth. Ross. I p. 464 Tab. 26 fig. 19. Calamopora eristata FR. SCHMIDT Geol. Estlands s. 229. M. EDWARDS har identifierat denna art med BLUMENBACHS. Madreporites cristatus (Comm. Soc. Se. Gott. XV sid. 154). Tab. 3 fig. 12), hvilken är en devonisk art fran Winterberg 1 Harz, och skiljer sig från den svenska arten, enligt hvad jag: genom Professor K. VON SEEBACHS stora beredvillighet att med-- dela mig originalexemplaret haft tillfälle att öfvertyga mig. — Madr. eristatus BLUMENB. är tvifvelsutan identisk med den de- voniska F. cervieornis, och da det förra namnet har prioriteten, bör det användas i stället för det senare. Genom sina jemn- stora, polygonala, tättsittande calyces, sina starkt utvecklade septer och sina större grenar skiljes den siluriska arten lätt från en närstående, äfven grenig (EDW. H. Brit. Foss. Cor. pl. 61 fig. 3), som ma heta Fav. cyclostoma. — Fav. Lonsdalei före- kommer i Dalarne, Styeforsen (2,a) LNRsn. 5. Heliolithes favosus M’Coy. Palzopora favosa M’Coy Brit. Pal. Foss. sid. 15 pl. 1C io. 3, 3,4, 3b. Heliolithes favosa FR. SCHMIDT |. c. s. 228.. Dalarne, Boda (TÖRNQU.). De knappast 1 mm. vida kalkarne äro ofta till den grad sammanträngda utan mellanliggande cenenchym, att de bli po- lyedriska, liksom hos en Favosit. Eljest äro de kretsformiga, med en smal, tunn mur, som är svagt inböjd vid hvar och en af de tolf korta septerna. Det ytterst sparsamma coenenchymet _ består af sådana polyedriska rör som hos Hel. interstinctus (EDW. H. Br. Foss. Cor. tab. 57, fig. 5). H. favosus har stor för- vandtskap med denna art och det är möjligt att fullständigare och talrikare exemplar skola närma dem än mera. Jag har 24 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. aldrig, hvarken hos denna eller nagon annan af de talrika He- liolithide jag undersökt, sett en sådan porös struktur som M'Coy aftecknat pa figuren öfver denna arts tabule, de hafva alltid varit solida. 6. Plasmopora conferta EDW. & H. ? Madrepora mammillaris WAHLENB. |. c. sid. 98. Propora conferta EDW. H. Pol. terr. pal. s. 225, FRIED. SCHMIDT |]. c. s. 228. Propora tubulata TÖRNQUIST, Lagerföljden i Dalarne -s. 19. Jag kan icke finna nagon skilnad emellan exemplar fran Borkholm i Estland och från Ålleberg, om ej deri att tabule i kalkarne hos de senare äro talrikare och svagt inbugtiga. Exem- plaren fran Dalarne äro deremot något afvikande i anseende till sitt ymnigare coenenchym och följaktligen mera glest sittande, trängre kalkar. Exemplaren från nu nämnde lokaler skiljas lätt från Plasmopora tubulata (hvilken dessutom enligt exem- plar i Dr G. LINNARSSONS samling äfven förekommer i Estland, Kirna, zon 2a) genom kalkarnes högt öfver coeenenchymet upp- skjutande, oafbrutet sammanhängande mynningsrand, sina korta, aldrig i kalkens midt sammanstötande septer och canenchy- mets vertikala rörväggar, hvilka äro hela. Till samma form- serie som dessa hörer »Heliolithes speciosus» BILLINGS (Catal. Sil. Foss. Anticosti sid. 30 fig. 13), men med pa ytan knott- rigt coenenchym. Heliolithes affinis BILL. (ib. sid. 5, 30 fig. 12) star deremot något närmare till Plasmop. tubulata, hvilken ut- märkes genom sitt ymniga cenenchym med knottriga, genom- brutna rörväggar, med sin svagt upphöjda kalkmynning delad i tolf sma knölar, samt starkt utvecklade taggiga septer, som mötas i kalkens midt. Från Vestergötland, Alleberg (Brachiopodskiffern), Dalarne, Arfvet och Boda (TÖRNQUIST). Kalkdiametern, hos vestgöta och estniska exemplar är 3 mm., hos de dalska 2 mm. — Det finnes ingen anledning att söndra dessa arter som ett eget slägte Propora från Plasmopora. Sep- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 25 terna hos båda fortsätta utom muren och kalkmynningarne hos Plasmopora äro äfven högt uppskjutande öfver ett hos båda likartadt cenenchym. 7. Plasmopora affinis BILLINGS. Heliolithes affinis BILL. Catal. Foss. Anticosti sid. 5, 30 fig. 12. — Hel. dubia TÖRNQUIST 1. c. sid. 19. " Bestämd efter exemplar skickade från Mr BILLINGS. De tjockväggige kalkarne och det blåsfyllda conenchymet visa att arten är en Plasmopora. — Dalarne, Osmundsberg TÖRNQU. S. Halysites escharoides LAMARCK. Af.denna föreligga tvenne former från Dalarne. Den ena från Boda (Leptenakalkens öfre lag TÖRNQUIST) har något större kalkar än vanligt, samt septerna i midten hoplöpande till ett oredigt virrvarr af en spongiös massa. Den andra formen från Arfvet (LNRSn) har mycket smala, långsträckta kalkar och närmar sig till FISCHER-BENZONS Hal. Jacovickii (Structur der Halysites- arten sid. 22 Tab. 3 figg. 8, 9). 9. Oyathawonia? Törnquisti n. Streptelasma europzum TÖRNQUIST |. e. sid. 19. Polypariet enkelt, rakt, kägelformist, epithekan rynkad i vanliga, enkla pseudocost®, som alternera med septerna. Kalken af ansenligt djup (19 mm. mot en totallängd hos polypariet af 30 mm.). Septerna i kanten med stora regelbundna taggar, hvilka nedtill, i man af tillväxten uppåt, genom inlagradt kalk- ämne, sammanfogas till en skifva, i hvilkens massa man skön- jar spåren till de gamla taggarne. I kalkens midt höjer sig en spetsig columella, med hvilken septerna sammanväxa. Denna columella, hvilken i ett längdsnitt kan spåras genom hela kalken, har en blåsig textur, full af små, runda bläddror, hvilka kan- hända böra betraktas som ett till midten sammanträngdt disse- piment. Ehuru denna art måhända på grund af columellans afvikande byggnad bör bilda ett nytt slägte, har jag föredragit, att tillsvidare uppställa den jemte Cyathaxonia Dalmani, hvilken den mest liknar. — Fran Dalarne, Fjecka (2a) TÖRNQUIST. 20 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. 10. Cyathophyllum mitratum HiISINGER. De vigtigaste synonymerna till denna ytterst allmänna och vidt spridda, samt följaktligen i hög grad varierande art äro: Madrepora simplex var. &e LINNE Cor. Balt. sid. 15, fig. VII. — Madrepora turbinata L. p.p. Amen. Acad. I, ed. III sid. 87 fig. 7. — S. N. XII, s. 1272. Turbinolia turbinata Hıs. Leth. s. 100, pl. 28 fie. 6. Turb. mitrata 2 obliqua Hıs. Ant. V, sid. 128, Tab. 8 fig. 7. — var. furcata His. ib. fig. 4. — Turbin. mitrata His. Leth. Suec. s. 100, Tab. 28, fig. 9. — var. 3 obliqua ib. fig. 10. — var. y furcata ib. fig. 11. Strephodes ‘trochiformis M’Coy Br. Pal. Foss. s. 31, pl. IB fie. 21. Cyathoph. recurvum Epw. H. Pol. Foss. s. 368. = pseudo-ceratites E. H. Brit. Foss. Cor. s. 282, pl. 66 fie. 3. 3a—b. — H. N. Cor. III s. 370. Aulacophyllum mitratum Epw. H. Pol. Foss. sid. 356, pl. 2 fig. 6. — Brit. Foss. Cor. sid. 280, pl. 66 fig. 1.— H. N. Cor. II sid. 358. | Anisophyllum Lindströmi DYBOWSKI Monogr. der Zoanth. rugosa Estlands s. 141, pl. 2 fig. 10. Denna art har vanligen blifvit benämnd C. pseudo-ceratites M’Coy, men da jag ej sett M’Coys originalexemplar och hans beskrifning jemte teckning är afvikande fran dem M. EDWARDS lemnat och fran de gotländska exemplaren, har jag hellre gifvit henne HISINGERS artnamn, hvilket omfattar de flesta hithörande formerna. Frän Dalarne, Östbjörka (TÖRNQLIST). > Knappast nagon af de mig bekanta siluriska korallerna visar i sa hög grad som denna, hvilka vexlande och olikartade former en och samma art inom denna grupp kan antaga. En blick pa synonymlistan adagalägger, att det, som, enligt mitt förmenande, maste anses utgöra en enda art eller formserie, blifvit beskrifvet icke blott som olika arter, utan ock som skilda slägten. > Jemförer man stora sviter af hundratals exemplar från samma lokal och slipar man ett och samma exemplar på flera ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 27 ställen, öfvertygar man sig dock om att alla dessa mångfaldiga skiftningar tillhöra samma art. Man kan i sanning säga, att hos ett korallindivid af denna art — och detsamma gäller äfven om manga andra — under dess tillväxt fortgatt en ständig strid om öfvertaget emellan de tvenne diametralt motsatta grund- bestandsdelar, af hvilka korallsklerenchymet är uppbygdt: en strid emellan det vertikala elementet eller septerna och det hori- sontella eller dissepimentet. Allt efter som nu det ena eller det andra af dessa tvenne för tillfället är det rådande, blir korall- kalkens utseende väsendtligen olika. Aro septerna mest utveck- lade, ser man pa den konvexa sidan, i djupet af den nästan aldrig saknade septalgropen, det stora primärseptum hvila. Mot detta sammanlöpa ofta fjäderlikt de närmast liggande sidosep- terna, och kalken liknar då den korallform, för hvilken M. ED- WARDS bildat slägtet Hallia. Från denna septernas inbördes ställning finnas talrika öfvergangar till en annan, der septerna i det närmaste löpa parallelt med primärseptum. Nu inträffar det ej sällan, att primärseptum för en tid försvinner, så att sido- septerna skiftesvis mötas med sina innersta ändpunkter i septal- gropens botten och gripa in i mellanrummen emellan hvarandra. Pa detta sätt uppstar Aulacophyllum EDW. H. Om åter disse- pimentet blir öfvermägtigt, sa kan detta hopa sig i en tät, nästan kompakt massa på ömse sidor om primärseptum, sa att detta ligger inbäddadt deri och en hög, hvass ås uppträder, i synnerhet mot kalkens centrum: man har da för sig det, som skulle ut- märka slägtet Lophophyllum. Ett fjerde fall kan äfven inträda, när dissepimentalblasorna. na sin högsta utveckling och till den grad förtränga eller öfverväxa septerna, att man endast i poly- pariets periferi ser svaga antydningar till dem. Ett vidsträckt golf uppkommer da inom denna svaga septalkrans och man ser bilden af Amplexus eller Campophyllum, sadan som MILNE ED- WARDS lemnat den. Denna Oyathophyllum antager saledes, när septalkarakteren är som mest utpräglad, skepnaden än af en Hallia, än af en Aulacophyllum, och när deremot dissepimentet rader, blir den till en Lophopyllum eller Campophyllum, allt 28 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. omständigheter, hvilka, da de kunna följas hos ett och samma individ, väcka grundade tvifvelsmål om naturenligheten af sådana slägten, som de nämnda, samt framkalla den tanken, att form- serien hos en paleozoisk korall är lika manggestaltad som t. ex. hos kalkspongiorna eller bryozoerna. 11. Piychophyllum Linnarssoni n. Cyathophyllum turbinatum p.p. His. Leth. Su. sid. 102. Det är denna art, hvilken WAHLENBERG (l. c. s. 96) sam- manställer jemte nagra andra som en form af den Linneanska Madreporites stellaris (Madr. composita ete. Cor. Balt. s. 24 fig. XL N:o 4). Lika litet som denna LINNÉS art är identisk med ifråga- varande Ptychophyllum är den en Strombodes, såsom M. EDWARDS vill (H. N. Cor. III sid. 421), utan kan lättligen på grund af den så ovanliga formen hos kalken identifieras med en Cyathophyll, som endast finnes i Östergarn på Gotland. Den nya vestgöta-arten har polypariet nästan jemntjockt eller svagt koniskt och vanligen mycket krökt. Ett fullständigt polyparium är 76 mm. långt och 40 mm. bredt vid kalken, men stycken af längre finnas. TI ett tvärsnitt ses septerna mot kalkväggen tätt sammanträngda eller omgifna med ett dem sammanfogande, tätt, strukturlöst ämne, hvilket ett par millimeter från yttre väggen bildar en skarpt be- gränsad ring. Denna ring bestar saledes af septernas yttre ändar och det mellanliggande bindeämnet. Der innanföre synas endast septerna glesare, mot midten förenade i flera knippen och dessas ändpunkter sno eller vrida sig på ett mycket oregelbundet vis, samt skjuta upp i korta taggar. Dissepimentet utgöres af smala, mot väggarne nedsänkta golf, hvilka sträcka sig rundtom till det yttre ringformiga septalbältet. Dessa tabule ga oafbrutet in emellan septerna, utan att upplösas i småbläddror, endast nagra fa grofva sadana synas stundom. Allmän i Allebergs brachiopodskiffer. 12. Ptychophyllum Craigense MAC CoY. Strephodes Craigensis M’Coy, Brit. Pal. Fossils, s. 30, Pl. I OR 110: nL0:. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 29 Polypariet är cylindriskt, obetydligt böjdt, septa raka, i kan- ten tätt förenade med bindeämne, hvilket såsom i föregående art bildar en smal ring innanför väggen. Septerna sammanstöta i midten, utan att vrida sig, eller endast obetydligt. Mindre, mellanliggande septer förena sig med dessa i en spetsig vinkel. Mycket utmärkande är äfven ett glest dissepiment, som inom de trånga interseptalloculi hvälfver sig i långsträckta bagar, af hvilka åtskilliga stöta emot hvarandra och bilda en gles väfnad. I ett tvärsnitt ser man följaktligen sällan mer än några få tvär- kanter af genomskurna dissepimentalbagar. — Tvärmatt 15 mm. = Pam Östergötland, Bisp Motala, samt Dalarne, Osmundsberg (Leptenakalken) TÖRNQUIST. Denna art står mycket nära till Pt. truncatum L., i syn- nerhet till sådana former, som finnas vid Wisby. Men den senare skiljer sig dock vanligen genom sin större brämring och sina mycket hopvridna septaländar, hvilka äro försedda med uppstäende rörformiga taggar, hvaraf ofta den columella-artade bildningen i kalkens midt uppkommer. Dissepimentet är tätare och höjer sig mot kalkens centralaxel i en der uppatgaende bage. Jag har sammanfört dessa trenne arter till samma slägte som den vid första ögonkastet sa himmelsvidt skilda Ptychophyllum patellatum SCHLOTHEIM. Hos denna har brämbildningen endast gradvis nått sin utomordentliga utveckling, såsom synes af exemplar på olika tillväxtstadier, och den har sin motsvarighet ‚hos Pt. truncatum, samt antydes af brämringen hos de under- siluriska arterna. Kalkens tvärsnitt hos Pt. patellatum, på dess yngre stadium, och af Pt. truncatum jemförda sinsemellan och med de undersiluriska arterna lemna intet tvifvel om att de böra räknas till samma slägte. Jag har skiljt Pt. truncatum från Cyathophyllum, dit den vanligen räknats, emedan jag anser, att detta senare slägte endast innehäller arter med dubbelt disse- piment, småbläddrigt i periferien och golflikt i midten, utan brämring och columella. | Hos unga exemplar af Pt. Linnarssoni, truncatum och pa- tellatum — jag har ej tillräckligt många exemplar af Pt. crai- \ 30 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PA SV. UNDERSILURISKA KORALLER. sense — äro septerna 1 kalkens rand ännu tradsmala.. Men snart utskjuta från de bada sidoväggarne af septum små tvär- taggar, hvilka allt mera utbreda sig och förgrena sig, samt möta sina likar fran närmaste septer, med hvilka de hopväxa till denna täta väfnad, som bildar det egendomliga brämet. Detta har i djupare liggande genomskärningar antagit formen af den närmast inför muren belägna, textur saknande krans, hvilken jag ofvan kallat brämring. Denna har således uppkommit ur de yttre septaländarnes förtjockning och är icke ursprungligen så utan textur som den sedan synes. En dylik ring förekommer äfven hos andra slägten. såsom det nedan omtalade Pyenophyllum, men jag vet ej med visshet, om den der härleder sig från samma orsak eller ur den aflagring af ett tätt, textur saknande ämne på bottnen af korallkalken, hvilken är så vanlig både hos fossila och nu lefvande koraller, att den ma förtjena ett eget namn, stereoplasma "), till skilnad från alla andra endothekala bildnin- gar. Med afseende pa nu lefvande koraller far jag hänvisa till hvad VERRILL ?) säger om Pocillipora. Bland paleozoiska ko- raller är denna aflagring mycket vanlig. Så är hela polypariet nedanför kalken hos Cyathaxonia Dalmani, Zaphrentis? conulus m. fl. fullständigt fyldt med detta stereoplasma, som ej kan för- blandas med senare under försteningsprocessen på mekanisk väg, genom infiltration o. d. tillkommen kolsyrad kalk, hvilken oftast är klar och kristallinisk, då deremot stereoplasmat är amorft, dunkelt hvitt. Man har hos de fossila korallerna trott sig se septerna tydligen bestå af två lameller (DYBOWSKI Monogr. s. 138, Tab. II fig. 2c, 2d). Att dessa oftast icke äro något annat än det ursprungliga smala septum, likt ett mörkt tomrum in- bäddadt i ett lager af ljusare stereoplasma på ömse sidor, be- visas bäst, när man från kalkändan slipar en korall. När sep- terna först börja visa sig i denna slipning, äro de ytterst smala ränder, men ju djupare man kommer nedom kalkens botten, dess tjockare bli de af tillkommet stereoplasma, hvilket till en början !) Deriv. oTeosos, densus, r.coue, to, materia formata. 2) Review of Cor. of W. Coast of Am., Trans. Conn. Ac. I, sid. 518, 520. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, \:0 4. 31 täcker endast sidorna af septerna, men djupast nere i den solida initialspetsen förenar alla septer. Brämbildningens väfnad öfver- gar, sasom ofvan antydts, till ett sadant steroplasmalikt ämne. Man skulle saledes ha att skilja emellan ett ursprungligt ste- reoplasma, från första stund bildadt som sådant, och ett som genom metamorfos uppstått ur något, som förut haft textur. Vid en jemförelse mellan de fyra omnämnde Ptychophyll- arterna står skenbarligen Pt. Linnarssoni a ena sidan, med sina stora tabule, lika mycket afsöndrad från de öfriga, som a den andra Pt. patellatum med sitt ofantliga bräm. Men liksom denna senare genom sina ungdomsstadier på det närmaste förenas med Pt. truncatum, sa gifves det hos Pt. truncatum företeelser af märklig art, hvilka sammanbinda Pt. Linnarssoni med henne. På en koloni af Pt. truncatum ha längt ifrån alla kalkarne ett likartadt utseende och dock kan man ej förneka deras genetiska sammanhang. Det finnes de, hvilka midt 1 kalkens botten hafva en slät, golflik yta, den septerna ej öfverskrida och man kan ej betvifla att dessa kalkar tillhöra samma art som de öfriga, da man ser dem liksom de kringsittande, knoppa fram fran brämet af samma moderkalk. Dessutom förmedla andra kalkar öfver- gången mellan dessa och dem, hos hvilka septerna mötas och bilda den bekanta columellan. Ett längdsnitt af en kalk af det första slaget delas af stora, på tvären, från vägg till vägg fort- sättande golf, fullkomligt som hos Pt. Linnarssoni, hos hvilka ett sådant, tabulaartadt dissepiment är det normala, under det att det hos Pt. truncatum är en karakter, som så till sägandes, stundom kommer igen. Det längdsnitt, som MILNE EDWARDS gifver af Pt. truncatum i H. N. Cor. pl. G 1 fig. I b, har på ett märkligt vis bada karaktererna förenade, golf omvexlande med det smablasiga, uppåtriktade dissepimentet. Den stora be- tydelse man velat tillägga tabule och dissepiment som slägt- karakter, förlorar således sin allmängiltighet. Af utländska arter, som jag sett, hör Zaphrentis Satan eis BILLINGS (Pal. Foss. Canada I s. 105 fig. 93) till Ptycho- phyllum. 32 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. En naturligt begränsad grupp utgöres af de slägten, hvilka. utmärka sig genom tjocka väggar, sin brämring och oftast en egendomligt hopvirad columella, samt sin brist på ett yttre lager ” af småbläddrigt dissepiment. Utom Ptychophyllum är Strepte- lasma att räkna dit, så vida detta, slägte, hvilket jag endast känner af figurer och beskrifningar, verkligen är skildt från Ptycho- phyllum. Hit hör äfven den stora estländska korall, af hvilken DYBOWSKI uppställt slägtet Grewingkia och hvilken liknar en Jättelik Ptychophyllum. Den efterföljande arten torde, när hon senom tillgång på rikare material blifvit närmare undersökt, be- finnas tillhöra samma område. \ 13. Pycnophyllum Thomsoni DYBOWSKI. | Turbinolia mitrata HIS. p. p. Leth. Su. s. 100. Densiphyllum !) Thomsoni DYB. Monogr. sid. 137, Taf. 2 fig. 2a —d. Polypariet enkelt, rakt, kägellikt eller svagt böjdt som ett horn. Epithekallagret med muren ovanligt starkt och genom en egen gulaktig färgton skildt från endothekan. Kalken är djup, 15 mm. på ett polyparium af 38 mm:s längd och 21 mm:s bredd. Epithekans pseudocoste gå i den vanliga riktningen, samt äro breda och tydliga. Septerna hafva vanligen samma utseende och ställning som i DYBOWSKIS figur med en liknande brämring, men de ega längre ned sådan anordning som hos Hallia eller Lophophyllum (jfr DE KONINCK Anim. Foss. Belg. 1872. L. Dumonti pl. 4 fig. 4a). Mot ett stort primärseptum samman- löpa fjäderformigt 1 spetsig vinkel kortare septer och i periferiens. andra hälft gå de i regelbundna radier mot medelpunkten. Hvad DYBOWSKI anser för dubbla septalskifvor är tydligen intet annat än stereoplasma. Dissepimentet består af golf, som äro svagt insänkta mot midten, samt mot sidoväggarne och saledes höja. sig i tva vagor, men äfven oregelbundet sammanvuxit med mindre, mellanliggande skifvor. — Fran Östergötland, Borenshult (TÖRN- QUIST, Ups. Min. Kab.). ') Bör väl rätteligen heta Pyenophyllum, deriv. af zuzvos tät. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:04. 33 14. Acervularia ananas L. Fungites gotlandicus brevi pediculo BROMELL Lith. s. 464, 467 fig. 5. Madrepora composita etc. LINNZUS Cor. Balt. s. 21, fig. VIII, N:o 2, (execl. fig. IX). Madr. ananas L. Am. Ac. I sid. 92 Tab. IV fig. 8. — S. N. XII s. 1275. | Madreporites ananas WAHLENBERG Petr. Tell. Su. sid. 97. Astrea ananas His. Lethea sid. 98, Tab. 28 fig. 1. Caryophyllia truncata Hıs. ib. sid. 101, Tab. 28 fig. 24. Floscularia luxurians EıcHw. Zool. spec. I, sid. 188, Tab. ill Ne 5. Acervularia luxurians E. H. H. N. Cor. III sid. 412. } På HISINGERS auktoritet (Anteckn. hft. 6 sid. 9, Leth. 1. ce.) upptager jag denna art för Dalarne, Osmundsberg. 15. Syringophyllum organum L. Madrepora composita etc. L. Cor. Balt. sid. 25 fig. VI och N:o 1. (Fig. IX, hvilken vanligen tydes som en Acervularia — A baltica —, har en mycket stor likhet med en vittrad Sy- ringophyllum sedd ofvanfran, samt är sannolikt tecknad efter en sådan). Madrepora organum L. Am. Ac. I sid. 96 fig. 6 N:o 1; S. N. XII sid. 1278. i Tubipora stellata MODÉER Vet. Ak. Handl. 1788 sid. 230 Tab. VIII fig. 1. Madrepora organon WAHLENB. op. c. s. 97. Sarcinula organum His. Leth. sid. 97 Tab. 28 fie. 8. Syringophyllum organum Epw. H. H..N. Cor. UI s. 437. Fran Dalarne i stor, vacker stuff fran Boda, der den enligt bref från TÖRNQUIST »förekommer i en mer än qvarterstjock bank i öfre delen af Leptanakalken». Vid beskrifningen af denna märkvärdiga korall, som visser- ligen har slägtskaper med andra siluriska, men tillika är fran Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 4. 3 34 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. dem sa afvikande, har ingen författare utom M'CoYy (Brit. Paleoz. Foss. s. 37) anmärkt den högst karakteristiska och ymniga pe- ritheka, som fyllt mellanrummen mellan de horisontella, krag- formiga utbredningar, hvilka på regelbundna afstånd, i jemnhöjd utga från kalkarne. Nutidens Galaxea har en fullkomligt lik- nande peritheka, hvilken äfven är ordnad mellan täta utbred- ningar fran kalkarne. Den bestar af en finbläddrig massa af ytterst små, tunna, uppat hvälfda kalkfjäll. Den kan äfven förliknas vid ceenenchymet hos Plasmopor&, men med den vä- sendtliga skilnaden, att detta senare genom vertikala väggar afdelas i rör. Hos slägtet Lyellia och ännu mera hos Calapacia BILLINGS är coenenchymet nästan utan vertikalt element och följaktligen ännu mera likt en peritheka. Septernas fortsätt- ningar pa kalkens kragformiea utbredning äro mot kanterna breda och platta och hvarje strale är ett slutet rör, stundom genom tvärväggar afdeladt i flere smarum. Inat, i sjelfva kalken står hvarje sådant strålrör i öppen förbindelse med inre väggen medelst en särskild mynning. Kalkens djupare delar genomdragas. af vagräta, men äfven trattformiga, snedt ställda golf. — Åfven Tubipora har sina kragformiga utbredningar genomdragna med rör samt eger golf såsom hos Syringophyllum. I de inskickade samlingarne funnos följande korallika bryozoer: 1. Monticulipora petropolitana P ANDER. De vigtigaste synonymerna äro: a) Discoporella-stadiet. Escharina angularis LONSDALE Sil. Syst. pl. 15 fig. 10. Ceramopora imbricata HALL Pal. N. Y. vol. II sid. 169 pl. 40 E fig. I. | b) Forma adulta. Favosites petropolitana PANDER Beitr. Geogn. d. Russischen Reichs sid. 100—105 Taf. 1, fig. 6, 7, 10, 11. Chetetes petropolitanus LONSDALE Geol. Russia 1, sid. 596, pl. A fig. 10, 10 a. — TÖRNQUIST op. c. sid. 19. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4, 35 Monticulipora petropolitana EDW. H. H. N. Cor. III s. 272. Favosites lycopodites VANUXEM Geol. N. Y. sid. 3, 46 f. 3. Chetetes lycoperdon p. p. HALL Pal. N. Y. sid. 64 pl. 23 fig. 1, pl. 24 fig. I a—h. Från Dalarne, Fjecka 1b och 2a, norr om Nitsjö (3) LINSN, Rätviksheden, Wikarbyn TÖRNQUIST. Östergötland, Kungs Norr- by TÖRNQU., stranden midt för Motala E. LINNARSSON, Husby- fjöl FERD. ROEMER (i Jahrb. Geol. & Min. 1856 sid. 803). 2. Callopora (Montieulip.) Fletcheri Epw. H. Brit. Foss. Cor. s. 267, pl. 62 fig. 3, 3a (ej god). Fran Dalarne, Boda, Lept&nakalkens öfra lag TÖRNQU. Har mindre macule än Visbyformen och ej fullt sa talrika tabule. 3. Dianulithes detritus EICHWALD Zool. spec. I, s. 181. Leth. Ross. I, s. 488, pl. 28 fig. 8. Monticulipora Panderi Epw.H. H. N. Cor. II, s. 273. Dalarne, Fjecka, gränsen mellan Cystidekalk och Trinucleus- mergel. — Rätviksheden, Arfvet, Leptenakalk TÖRNQU. 4. Stenopora fibrosa GOLDF. Millepora poris contiguis L. Cor. Balt. s. 33 fig. XXIII. Calamopora fibrosa, var. tuberosa, ramosa GOLDF. Petref. Germ. I sid. 82, pl. 28 fie. 3a—b: Favosites fibrosa LONSD. Sil. Syst. sid. 683, pl. 15 bis, fig. 6 a—c, icke de öfriga. Epw.H. Brit. Foss. Cor. s. 261, pl. 61 fig. 5, ba. | | Favosites cristata var. minor KJERULF Veiviser s. 31 f. 41. = fibrosa, var. maxima KJER. ib. f. 42. ' Från Dalarne: Rätviksheden TÖRNQU., Osmundsberg LINSN, Östergötland, Kungs Norrby, TÖRNQU. Förekommer i Dalarne dels grenig, dels halfklotformig, båda varieteterna med mycket små rör och regelbundna tabule, men den förra med de knöliga utskotten i vinklarne otydligare. De öfverensstämma fullkomligt med gotländska och engelska exemplar och jag har icke hos något kunnat se ringaste spår till perforerade väggar. Grupper 30 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. af större regelbundet sittande djurhus skilja äfven denna art från liknande koraller. 5. Cenites repens WAHLENBERG. Coralliorum exilium coagulum BROMELL Lithogr. s. 365. Millepora ramis vagis etc. L. Cor. Balt. sid. 28 fig. XIV. Millep. repens ramis dichotomis L. ib. s. 29 fig. XXV. ?Millep. cervicornis WAHLENB. Petr. Tell. Su. sid. 100. Millep. repens WAHLENB. ib. HISINGER p.p. Leth. Suec. s. 102. (Figuren 5 pl. 29 tyckes deremot föreställa Cenites seriato- poroides. Millep. ramosa Hıs. Leth. sid. 103, tab. 29 fie. 6, som af M. EDWARDS H. N. Cor. III sid. 268 äfven anföres som synonym med Cen. repens, tillhör skånska kritformationen). Alveolites repens E. H. H. N. Cor. III s. 268. Från Dalarne, Fjecka (1b), Hvittningsberget (3) Linsn. På Ålleberg hittas ej sällan i brachiopodskiffern vittrade intryck af en smalgrenig korall eller bryozo, hvilken, att dömma efter aftryck i gutta percha, närmar sig ofvanstaende Coenites. Alla de nu uppräknade och bestämbara arternas före- komst och utbredning ma förtydligas af medföljande tabellariska öfversigt, hvilkens festa uppgifter grunda sig på jemförelser mellan svenska och utländska exemplar. Men dessutom föreligga ofullständiga exemplar af atminstone sju korallarter och tre bryozoer, de flesta från Dalarnes öfversta kalk. Det lider så- ledes intet tvifvel, att den nu lemnade korta förteckningen skall komma att ej så obetydligt förökas genom ännu flera fynd. De äldre författarne omtala äfven arter, hvilka ännu icke återfunnits. WAHLENBERG har 1 sitt ofta anförda arbete (sid. 100) Mille- pora cervicornis fran Osmundsberg, möjligen = Conites repens. HISINGER anför från Bödakalken på Öland (Anteckn. hft. IV sid. 195) »små Madreporer och Milleporer» samt äfven (hft. V sid. 105) från samma lokal »små Turbinoliter». Ostkusten af denna ö, der spillrorna efter ett förstördt öfversta kalkstenslager ligga spridda 1), skulle efter all anledning visa sig gifvande. 1) Srögren Om Ölands Geologi i Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1851 s. 39, 1871 s. 681. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4, 37 Det fossil från lerskiffern vid Furudal i Dalarne, hvilket HISINGER (Leth. Supplem. Sec. s.5 Tab. 38 fig. 5a, b,c) upp- tagit som »Zoophytum ignotum», är tvifvelsutan en bryozo. Liksom hos Monticulipora Torrubie Epw. H. (Pol. Foss. Terr. Pal. tab. 20 fig. 5, 5a) äro macul® regelbundet stjernformiga, en antydan till det, som hos Constellaria blifvit till upphöjda stjernor. Enligt ANGELIN (Palz@ont. Scandin. sid. VI-VH) innehålla saväl Vestergötlands som Dalarnes siluriska bäddar en större rikedom på koraller än det blifvit mig förunnadt att fa uppvisa. Redan i »regio Asaphorum» C förekomma manga slägten, »Ca- lamopor» och »Cyathophylla». I regio D åter äro de sällsyn- tare. I Vestergötland skulle till och med (BARRANDE Parallele =. 60) en så märklig form som en »Calceola» (?Rhizophyllum - eller liknande) blifvit funnen. Då man saledes ännu kan hafva mycket mera att förvänta, är det nu alldeles för tidigt att af bifogade tabell draga några allmänna slutsatser angående korallernas förekomst och uppträdande i olika lag. Endast det skulle man vaga säga, att Dalarnes öfversta Leptenakalk visar sig rikast, och antagligen, jemte Ölands ost- kust, samt möjligen östgötalagen, skall komma att lemna de ymnigaste framtida skördarne. ++ o M, FÖRTECKNIAG «PÅ SV. UNDERSILURISKA KORALLER. ++ ++ Ludlow. i Anticosti !). N. Amerika, us 7 nn Niagaragrup. 38 LINDSTRÖ wgurupoppe SUAUOLWWL.LIOFISONJUY JR Bye NLJSPU I BULWONDLOF PUR BpXojun Ir AJ (j ++ +++ ++ JE CSA lera Ae OYTANTTIOVM suddar sjuan ENARE ‘dqdToN esolgy; BIOdouajg Fa: "MHOIM SUILIOP SOygıpnueigg RIAA 'H 'I 1919 erodorpeg +++ Taanvd euegıpodongod w.tiodımnoryuopy ‘190Z0AIg ++ + +++++ + Ar 212 Ir 6 ar + + + + + ++ + ++ ++ ae "JT wnuesıo wnj[Aydogunsg Be SS I stweue TLLEINALDOV INSMOHALT Tuoswoy, wnjpsydoussg un ao, N asuagteıd Kernen nenn le I "u Tuossteuurg umpp4ydoyaAgd SE 'sıyp wmentu wapsydoypidg Eee | “u gsınbwio], geIuoxeygekg Se MITVT SAPprosedasa SOrIsÄTCH, Seth SONITILgE suyge ee + pp ”T B}IOJu0D Blodowserd + + ++ ++ ++ ++ ++ + + ++ + + + + ++ SR + + ae a ++ a = + + + NR + rennen SITA [epsuoT erennn er 4 Ele re "4 'H 189q10 [ SOJLSOART AR HOVATAS "A LIAULOY TRLeLÄIS + |" HINON umgxayısuap uaqamgrostıg "IOITeIoyM ++ + ++ ++ + + + ++ + + IIG 7882| SATT TI8A ve dT Wenlock. Llandovery Caradoc. do) Ne) OD 3 HK Jemtland. Syd Gotl. Med. Gotl. Wisby. for) Götland. Llandeilo. [6 ) > Öland. Ö. Götland. V. "puejsum "puepsq : '93.10N "puepJo9g | "ue -Zurup9agyn S190Z0A1q Y90 SIOJJEION UNSLINJIS.IOPUN A94J0 [94CL 39 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 4. Stockholm. Orthoptera nova descripsit C. STÄL. [Communie. d. 16 Aprilis 1873.) Fam. Locustina Burn. Acanthoplus STÅL. Heterodi et Anepiscepto affıne genus, differt ab illo oculis minus prominulis, antennis ab oculis minus longe remotis, dorso abdominis serie spinarum unica armato, femoribus inermibus, ovipositore bre- vissimo; ab hoc tibiis posterioribus superne sulcatis et utrinque spi- nosis, foraminibus tibiarum anticarum ovalibus, lateralibus, dorso abdominis spinoso; ab ambobus pronoti lobo postico sexspinoso, pedibus gracilioribus, femoribus antieis intermediis haud brevioribus. — (Typ: Heterodes longipes CHARP.). Genera mihi cognita ad subfamiliam Phaneropteridarum BUR- MEISTERI referenda hoc modo dispono: 1(2). Prosterno fortiter bispinoso; processu verticis latissimo, ob- tuso. — Mecopoda SERV. 2(1). Prosterno inermi. 3(40). -Pronoto carina media pereurrente vel crista destituto. 4(11). Lobis lateralibus pronoti distinetissime transversis; mesosterno et metasterno foliaceis, postice bilobis, lobis productis, plerum- que angulatis et acuminatis; hemelytris latis vel latiusculis, opacis, subcorneis, venis radialibus saltem basin versus depressis, contiguis vel subcontiguis; processu vertieis lato vel latiusculo, plerumque truncato; tibiis posticis plerumque validis; oculis rotundatis. 5(6). Vertice cum processu toto fere in eodem plano jacente, pro- cessu triangulari; prosterno angustissimo; capite parvo. — Tri- gonocorypha STÅL. (Typ: Locusta erenulata THUNB.). 6(5). Verticis processu toto vel apice declivi, obtuso; prosterno minus angusto; capite mediori. !) Genera et species, quarum diagnoses nunc propono, in alio opusculo descri- ptionibus amplioribus illustrare mihi in animo est. 40 | STÅL, ORTHOPTERA NOVA. 7(10). Pronoto pone medium transversim distincte impresso. 8(9). Marginibus lateralibus dorsi pronoti totis elevatis et crenulatis, margine antico in medio leviter angulato vel dentato. — Stei- rodon SERV. 9(8). Marginibus lateralibus dorsi pronoti haud elevatis, posterius transversim rugulosis, margine antico in medio nec angulato nec dentato. — Stilpnochlora STÅL. (Typ: Phylloptera marginella SERYV.). ; 10(7). Pronoto dorso pone medium impressione transversa destituto, marginibus lateralibus obtusis, nec crenulatis, nec rugosis, mar- gine antico nec dentato nec angulato. — Philophyllia STÅL. 11(4). Lobis pronoti laferalibus rarissime transversis, mesosterno et metasterno rarissime postice in lobos acutos productis, in his casubus sunt hemelytra angusta, coriacea vel membranacea, pro- cessus verticis angustus, sulcatus, sensim angustatus vel com- pressus, nec non tibia posticae graciliores. 12(17). . Processu verticis lato, truncato, apice articulo primo anten- narum latiore vel latitudine subaequali, cum parte reliqua vertieis sensim convexo-déclivi, processum frontalem truncatum tangente, longitrorsum obsolete suleato; oculis longioribus quam latiori- bus, ovalibus; pronoto dorso plano; hemelytris opacis, densis- sime reticulatis. 13(16). Margine interiore scrobis antennarum 'sat fortiter elevato; pronoto distinetissime punctato. 14(15). Processu vertiecis et frontis latissimo, articulo primo an- tennarum latiore; pronoto dorso plano, marginibus lateralibus parallelis vel subparallelis, distinetissimis, angulatis; oculis an- gustis. — Eurycorypha StåL. (Typ: Phylloptera Cereris STåL). 15(14). Processu verticis apice articulo primo antennarum haud vel vix latiore; oculis minus angustis; pronoto dorso plano, an- trorsum angustato, marginibus lateralibus obtusis, convexis. — Plangia STÅL. (Typ: Phylloptera graminea SERV.). 16(13). Margine interiore scrobis minus elevato; processu verticis latissimo; pronoto haud punctato, dorso plano, antrorsum an- gustato, marginibus lateralibus apud mares distinetius angulatis, apud feminas convexis; oculis minus angustis. — Amblycorypha STÅL. (Typ: Phylloptera oblongifolia DE GEER). 17(12). Processu vertieis angusto, sensim angustato vel compresso, apice angustissimo vel acuminato et articulo primo antennarum angustiore, sepe compresso-elevato, sublineari et plerumque di- stinete sulcato. 18(37). Foraminibus tibiarum anticarum ambobus apertis, ovalibus vel anguste ovalibus. 19(34). Alis expansis elytra haud vel paullo longioribus. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 41 20(21). Venis radialibus venas plures validiusculas, saltem basin versus rectas et parallelas, emittentibus; hemelytris latis, obli- quis, densissime reticulatis, subcorneis; pronoto dorso plano, marginibus lateralibus totis distinetissime angulatis, parallelis; processu verticis antice fortiter compresso. — Ütenophlebia STÅL. (Typ: Phylloptera myrtifolia DE - GEBER). 21(20). Venis radialibus, saltem interiore, venas plures validiusculas et parallelas haud emittentibus; hemelytris raro subobliquis. 22(23). Pedibus anterioribus longis, gracilibus, femoribus subtus sulco destitutis; lateribus dorsi pronoti obtuse convexis. — An- aulacomera STÄL. 23(22). Femoribus anterioribus subtus suleatis. 24(25). Lobis lateralibus pronoti pone medium latissimis, extus ante medium oblique latissime truncatis; pronoti dorso plano, basi obtusissime rotundato; elytris prope basin latissimis, dein sensim angustatis. — Plagiopleura STÅL. 25(24). Lobis pronoti fere in medio latissimis, extus sensim rotun- datis vel rotundato-subangulatis. 26(33). Dorso pronoti rugis marginalibus antice divergentibus de- stituto. 27(30). Elytris latis, oblongis vel oblique suboblongo-ovatis; pronoto dorso plano. 28029. Elytris oblongis, medio latissimis; pedibus brevibus; fronte tumescente, processu incurvo. — Phylloptera SERV. 2%(28). Elytris oblique subovatis, pone medium latissimis; fronte haud tumescente, processu haud incurvo. — Plagioptera STÅL. 30(27). Elytris angustis, elongatis, lateribus subparallelis vel parallelis. 31(32). Dorso pronoti plano, anterius levissime convexo; femoribus anterioribus subtus distincetissime sulcatis. — Scudderia STÅL. (Typ: Phaneroptera curvicauda DE GEER). 32(31). Dorso pronoti ante medium sensim convexo; femoribus an- terioribus subtus subtilissime sulcatis. — Pyrrhicia STÅL. (Typ: Phaneroptera rubescens STÅL). 33(26). Dorso pronoti plano, rugis marginalibus antrorsum sensim convergentibus, anterius subito divergentibus, instructo. — Hor- milia STÅL. (Typ: Phaneroptera tolteca Sauss.). 34(19). Alis elytra eireiter tertia parte apicali superantibus. 35(36). Lobis lateralibus pronoti fere aeque longis ac latis, extus rotundatis, angulo antico obtuso. — Phaneroptera LATR. 36(35). Lobis lateralibus pronoti distinetissime longioribus quam latioribus, vix infra oculos extensis, posterius rotundatis, angulo antico subreeto. — Burgilis STÅL. (Typ: Phaneroptera curta SERV.). STÅL, ORTHOPTERA NOVA. 37(18). Foraminibus tibiarum anticarum ambobus vel anteriore an- gustis, elongatis, linearibus, margine inferiore producto. 38(89). Foraminibus ambobus tibiarum anticarum angustis; lobis lateralibus pronoti longioribus quam latioribus. — 7ylopsis FIEB. 39(38). Foramine tibiarum anteriore angusto, lineari, posteriore aperto, oblongo; lobis lateralibus pronoti fere que latis ac longis. — Holochlora STÅL. 40(3). Pronoto carina dorsali vel crista instructo; processu verticis angusto, sulcato. 41(42). Pronoto dorso convexo, carina distinctissima longitudinali instructo; elytris elongatis, apice rotundatis, prope apicem haud coarctatis. — Mirollia STAL. (Typ: Phylloptera carinata HAAN). 42(41). Pronoto ante medium selliformi, apice elevato, posterius (0 crista instructo; elytris apice truncatis, prope apicem coarctatis. — Terpnistria STÄL. (Typ: Phaneroptera zebrata SERY.). Steireden SERV. S. ponderosum STÅL. — Subolivaceo-viride; pronoto marginibus lateralibus fortiter ampliatis, distinctissime rotundatis, margine antico medio obtusissime angulato; tibiis posticis basin versus fortiter compresso-ampliatis. Steirodon eitrifolium SeRv., Orth. p. 401.1. S. citrifolium Lin. — Pronoto marginibus lateralibus leviter am- pliatis, vix vel levissimo rotundatis, margine antico medio den- tato; tibiis posticis basin versus vix compressis et a latere visis sensim levissime ampliatis. Gryllus. citrifolius DIN., S. Ne ed. 12. 1:2. p. 695. Philophyllia STÅL. ' P. guttulata STÅL. — Olivaceo-virescens; pronoto distincte pun- ctato; elytris sensim angustatis, femoribus postieis fere duplo longioribus, guttulis parvis pallescentibus pellucidis, reti desti- tutis, parce conspersis, margine exteriore basin versus et pone medium, illie late, hie anguste carneo-eburneo, subtus subsan- guineo. 9. Long. corp. 45, elytr. 60, fem. post. 33 mill. — Brasilia. Plagiopleura STAL. P. nigro-marginata STÅL. — Olivaceo-virescens; elytris femoribus postieis eirciter dimidio longioribus, margine angusto exteriore basin versus nigro; pedibus longis. &. Long. corp. 32, elytr. 44, fem. post. 31 mill. — Brasilia. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4, 43 Plagioptera STAL. 1. P. cincticornis STÅL. — Olivaceo-virescens; marginibus laterali- bus dorsi pronoti flavescentibus, margine postico linea fusca ‚notato; annulis angustis remotis antennarum nigris; tibiis an- terioribus annulis duobus vel tribus obsoletis fuscis notatis. &. Long. corp. 13, elytr. 20, fem. post. 13 mill. — Brasilia. Eurycorypha STAL. 1. E. stylata STÅL. — E. Üereris maxime- affinis, difiert elytris longioribus, angustioribus, cireiter triplo et dimidio longioribus quam latioribus, cercis robustioribus, segmento dorsali ultimo posterius compresso et processum compressum, -supra sulcatum, apice furcatum emittente. SA. Long. corp. 24, elytr. 30, fem. post. 15 mill. — Sierra Leona. Anaulacomera STÅL. a. Reticulo elytrorum distinctissimo, prope venam radialem inte- riorem serie nodulorum instructo; elytris angustioribus. 1. A. submaculata STÅL. — Virescens; nodulis reticulae elytrorum virescente-albidis, femoribus sanguineo-conspersis. 9. Long.corp. 21, elytr. 39, fem. post. 21 mill. — Rio Janeiro. Phaneroptera submaculata STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 320. 58. 2. A. nodulosa STÅL. — Virescens; nodulis retieule elytrorum con- coloribus; femoribus innotatis. &A. Long. corp. 17, elytr. 29, fem. post. — ? — Surinam. aa. Reticulo elytrorum minus distincto, nodulis destituto: elytris latiusculis, apacis. 3. 4. opacifolia STÅL. — Olivaceo-virescens; antennis basin versus sanguineis, articulo primo virescente; elytris hie illic minute fusco-eonspersis; femoribus antieis parce sanguineo-conspersis; tibiis antieis basi apiceque sanguineis, prope basin superne ma- eula nigricante. 9. Long. corp. 22, elytr. 33, fem. post. 24 mill. — Brasilia. Holochlora STAL. 1. H. fatidica STAL. — Olivaceo-virescens; elytris venis numerosis transversis rectis destitutis, costa haud distinguenda. &. Long. corp. 25, elytr. 39, fem. post. 27 mill. — Sierra Leona. 2. H. venosa StTåL. — Olivaceo-virescens; elytris venis transversis numerosis instructis, costa distinctissima, recta. 9. Long. corp. 29, elytr. 43, fem. post. 30 mill. — Java. 44 STÅL, ORTHOPTERA NOVA. Genera Pseudophyllidarum BURMEISTERI hoc modo dispono: 1(38). Margine antico pronoti interdum producto, in medio tamen haud truncato; femoribus subtus spinosis vel inermibus, mar- gine uno numquam undulato vel erosulo; processu verticis apice integro. 2(5). Mesosterno et metasterno latissimis, posterius impressione trans- versa profunda instructis, illius margine antico nonnihil ampliato, subproducto, reflexo; lobis lateralibus pronoti oblique declivibus; pronoto postice obtusangulo; prosterno inermi vel subinermi. 3(4)., Lobis lateralibus pronoti extus distincte in angulum subrectum, apice rotundatum terminatis, distinetissime transversis, fortius declivibus; hemelytris reticulo minus denso, irregulari instructis, ramo ven: radialis interioris longe ante medium emisso, sensim a vena radiali divergente; mesosterni marginibus lateralibus et antico inermibus, angulis anticis vario modo prominulis vel pro- ductis. — Pseudophyllus SERV. 4(3). Lobis lateralibus pronoti extus obtusissime subangulato-trun- catis, haud transversis, capite, exceptis mandibulis, brevioribus, minus fortiter declivibus; hemelytris reticulo densissimo, areolis sublongitudinalibus composito, instructis; ramo vena& radialis interioris fere e medio ven® emisso, maxima parte cum vena illa parallelo, basin versus curvato; marginibus antico et late- ralibus mesosterni tuberculatis, angulis antieis haud vel vix elevatis. — Phyllomimus STÅL. 5(2). Margine antico mesosterni nec ampliato, nec reflexo; prosterno plerumque sat fortiter bispinoso; palporum maxillarium articulo ultimo intus per fere totam longitudinem vel apicem versus plerumque sulcato. . 6(13). Elytris amplis vel latis, apice plerumque in angulum termi- natis, venis radialibus a basi ad medium vel ad partem tertiam apicalem elytri contiguis vel subcontiguis, vena radiali exteriore dein subito divergente; pronoto compresso, antice truncato; sternis angustis vel angustiusculis; pedibus longiusculis, femori- bus anterioribus distinete compressis; mesosterno et metasterno utrinque lobo dentiformi vel spiniformi, erecto vel suberecto praeditis. 7(10). Antennis validis, longissimis, a bası articuli secundi sensim gracilescentibus; palporum labialium artieulo ultimo compresso, fortiter ampliato; parte saltem dimidia basali tibiarum inter- mediarum compresso-ampliata; ovipositore sat longo, gracili, sat fortiter curvato; hemelytris apice in angulum. terminatis, vena radiali exteriore fere in medio elytri divergente; processu ver- tieis brevi. 8(9). Venis radialibus a margine exteriore quam ab interiore ely- trorum minus longe remotis. — Pterochroza SERV. x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 45 9(8). Venis radialibus a margine exteriore elytrorum quam ab in- teriore longius remotis. — Cycloptera SERY. 10(7). Antennis gracilioribus, a basi articuli tertii sensim gracile- scentibus, artieulo primo apice superne in angulum plus minus distinetum, spe spinosum, prominulo; processu verticis magis prominulo; articulo ultimo palporum labialium tereti, naeh: tibiis intermediis pone basin haud vel levissime compresso- ampliatis; processu verticis longiore. 11(12). Elytris parviusculis, pone medium sensim acuminatis, apice imo angustissime rotundatis, margine interiore fortiter rotundato, vena radiali exteriore paullo pone medium elytri subito diver- gente; alis parviusculis. — Scopiorus STÄL. 12(11). Elytris convexis, posterius leviter angustatis, apice obtusis, late rotundatis, margine interiore leviter rotundato, vena radiali exteriore fere ad trientem apicalem elytri subito divergente; ovipositore latiusculo, leviter curvato. — Cyrtophyllus BURM. 13(6). Elytris angustis vel angustiusceulis, oblongis vel elongatis, sensim angustatis vel marginibus subparallelis instructis, raro rudimentariis, venis radialibus plerumque totis vel magna parte | distantibus, parallelis vel sensim leviter divergentibus, non nisi prope apicem fortius divergentibus; mesosterno et metasterno plerumgque latis vel eisen lobis retrorsum vergentibus obtusis et rotundatis instructis vel lobis omnino es. 14(37). Lobis lateralibus pronoti extus truncatis vel subtruncatis, angulo antico plerumque recto vel subreeto; foraminibus tibia- rum zequalibus, angustis vel angustiuseulis; processu verticis ante marginem interiorem dilatatum scrobis antennarum haud vel vix prominulo. 15(36). Foraminibus tibiarum anticarum a supero distinguendis; pronoto postice leviter vel levissime producto. 16(19). Femoribus antieis femoribus intermedüs distinctissime lon- gioribus; spatio inter foramina tibiarum anticarum angusto vel angustissimo, tibiis saltem dimidio angustiore; articulo primo antenrarum apice distinete spinoso; pronoto apice obtusangulo vel rotundato, lobis lateralibus oblique declivibus, nec perpen- dieularibus; elytris apicem versus sensim angustatis; prosterno fortiter bispinoso; mesosterno et metasterno transversis, latis- simis, posterius impressione transversa profunda, utrinque for- titer foveata, instructis. 17(18). Pedibus anterioribus brevibus, femoribus compressis, antieis thoraci longitudine subaequalibus; femoribus posterioribus subtus tibiisque intermediis superne spinis foliaceis lobiformibus, obtusis vel obtusiusculis armatis; femoribus antieis et posticis superne apicem versus carina sensim magis elevata, prope apicem subito abbreviata et interdum lobata, instructis: margine superiore ovi- positoris integro vel subintegro. — Phyllostachys STÅL. (Typ: Acanthodis scariosa BURM.). 46 STÅL, ORTHOPTERA NOVA. 18(17). Pedibus anterioribus longiuseulis, femoribus antieis pronoto longioribus; pedibus posterioribus spinis acutis armatis; femori- bus antieis et postieis superne apicem versus carina nulla vel obtusissima et apicem versus sensim declivi instructis; margine superiore ovipositoris partim serrulata. — Platyphyllum SERV. a. Pronoto depresso vel depressiusculo, margine antico obtus- angulo et in medio tubereulo parvo instructo, margine postico obtusissime angulato vel in medio elevato. — Drisilis STÅL. (Acanthodis aquilina L., vulturina DE GEER, brachyptera BurM.). aa. Pronoto subcompresso, margine antico rotundato, rarissime subangulato et medio subtubereulato, margine postico ob- tusissime rotundato. — Platyphyllum SERV. 19(16). Femoribus anticis et intermediis aeque longis vel illis his brevioribus. 20(33). Spatio inter foramina tibiarum anticarum angusto, latere superiore tibiarum saltem dimidio angustiore; prosterno fortiter bispinoso; fronte haud vel leviter reclinata; coxis anticis spinosis; femoribus posticis basin versus sat latis; angulo antico loborum -Jateralium pronoti rectis vel leviter obtusis; corpore robustiore. 21(22). Spinis pedum validis, subfoliaceis; tibiis intermediis superne in utroque margine spinosis; tibiis antiecis superne utrinque lobo marginali instructis; margine antico pronoti medio spina valida armato. — Acanthodis SERV. 22(21). Spinis pedum parvis vel mediocribus; tibiis antieis superne lobis destitutis; pronoto spinis destituto. 23(32). Pedibus anterioribus minus validis, tibiis superne planis vel suleatis. 24(25). Mesosterno et metasterno sat fortiter transversis, utrinque obtuse subtubereulato-angulatis; lobis pronoti Jateralibus fortiter declivibus, haud tamen perpendieularibus; elytris sensim leviter angustatis. — Meroncidium SERV. 25024). Mesosterno et metasterno haud vel leviter transversis; pro- noto fortius compresso, lobis lateralibus extus perpendieulari- bus, parallelis. 26(29). Femoribus anterioribus aeque longis. 27028). Elytris, pedibus alisque minus longis; venis radialibus pa- rallelis, distantibus, ramo ven radialis interioris pone medium elytri emisso; tibiis antieis superne planis, marginibus laterali- bus haud elevatis. — Cocconotus STÅL. (Typ: Meroncidium De Geeri STÄL). 28(27). Elytris, alis pedibusque longis; elytris apicem versus haud angustatis, venis radialibus pone medium magis distantibus, ramo ven» radialis interioris ante medium elytri emisso; tibiis ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 47 antieis superne sulcatis, marginibus elevatis. — Leptotettix STÅL. (Typ: Locusta falconaria DE GEER). 29(26). Femoribus anticis intermediis brevioribus. 30(31). Elytris, alis pedibusque minus longis; femoribus anticis pro- notoque longitudine subaequalibus; tibiis anticis crassiusculis, in medio lateraliter paullo ampliatis, superne planis, margini- bus vix elevatis; costa a radio sensim divergente, recta. — Dliastes STÅL. | > 31(30). Elytris, alis pedibusque longis; femoribus anticis pronoto multo longioribus; tibiis anticis superne sulcatis, marginibus pone foramina elevatis et parallelis; costa longiuscula, maximam ad partem cum radio parallela. — /schnomela STÄL. 32(23). Pedibus anterioribus, prasertim antieis, validis, crassis; tibiis anticis superne planiuseulis, intermediis superne teretibus; pro- noto depressiusculo, lobis lateralibus multo longioribus quam latioribus; mesosterno et metasterno transversis, sat latis; elytris abbreviatis in speciebus mihi cognitis. — Liparoscelis STÄL. 33(20). Spatio inter foramina tibiarum anticarum haud angustato, latere superiore tibiarum haud vel vix angustiore; elytris spe- cierum mihi cognitarum plus minusve abbreviatis; lemoribus anterioribus longitudine zequalibus. 34(35). Corpore pedibusque robustioribus, his brevibus; fronte vix reclinata; pronoto compresso, vix longiore quam latiore, lobis lateralibus perpendicularibus, angulo antieo recto; prosterno bispinoso; mesosterno et lasten transversis. — Trichotettix STÄL. »5(34). Corpore pedibusque gracilibus, longis; fronte fortiter recli- nata; pronoto multo longiore quam latiore, depresso, lobis late- ralibus angustis, longis, angulo antico obtuso; prosterno inermi; mesosterno et metasterno vix transversis. — Stenotettie STÅL. 36(15). Foraminibus tibjarum anticarum a supero haud distinguendis, margine eorum inferiore haud tumescente; pronoto postice for- titer producto. — Polyaneistrus SERV. 37(14). Lobis lateralibus pronoti extus angulum distinetissimum ob- tusum formantibus, angulis antieis obtusis; processu verticis ma- jusculo; elytris elongatis; pedibus et ovipositore sat longis, hujus margine integro; prosterno. bispinoso; mesosterno et metasterno tranversis, minus latis, illo utrinque subdilatato; femoribus an- terioribus »eque longis; foramine tibiarum anticarum anteriore lateraliter aperto, anguste ovali, posteriore antrorsum aperto, margine inferiore producto, convexo. — Moristus STÅL. (Typ: Locusta lanceolata SToLL, fig. 39). 38(1). Margine antico dorsi pronoti rotundato-produeto, in medio truncato; femoribus spinis destitutis, subtus in margine uno plus minus ampliatis, hoc margine erosulo vel Balnlkiios pro- 48 STÅL, ORTHOPTERA NOVA. sterno ınermi; mesosterno et metasterno latis, transversis, illius margine antico plus minus ampliato et producto; processu ver- ticis apice emarginato. — Uymatomera SCHAUM. Pseudophyllus Serv. P. lineolatus STÄL. — P. granigero simillimus, olivaceo-virescens; venulis oblique transversis marginis interioris elytrorum plurimis nigris; capite pronotoque parviusculis, hoc remote granulato; angulis anticis mesosterni in tubereulum distinetum ereetum elevatis. 2. Long. cum alis 73 mill. — Patria ignota. P. Afzelüi STÅL. — Olivaceo-virescens, antennis nigris, annulis nonnullis pallidis ornatis, basin versus olivaveo-virescentibus; capite pronotoque parvis, hoc granulis raris obsoletissimis con- sperso; margine exteriore elytrorum posterius fortiter rotundato, interiore fere toto recto; angulis antiecis mesosterni leviter sub- lobatis. 9. Long. corp. 43, pronoti 7%, Exp. elytr. 127 mill. — Sierra Leona. Phyllomimus STÅL. P. granulosus STÅL. — Olivaceo-flavescens; elytris olivaceo-vire- scentibus, prope basin macula parva fusca, disco maculis duabus parviusculis, sordide subalbicantibus, notatis; alis deeoloribus, venis virescentibus; ovipositore pone medium late nigro-limbato; pronoto granulato. 9. Long. corp. 36, cum elvtr. 61. mill. — Patria ignota. Pterochroza SErv. P. sinuosa STÅL. — P. cristate' similis, dilute subcarneo-fusce- scens; elytris margine interiore pone medium quadrisinuato; alis in venulis fusco-fasciolatis, ocello magno apicali fusco, nigro- eincto, pupillo nigro, maculis albidis elongatis terminato. dd. Long. corp. 25, exp. elytr. 78 mill. — Brasilia. Scopiorus STÄL. S. sutorius STÅL. — Mortuus olivaceo-flavescens; alis sordide albi- cantibus; elytris subopacis, sat dense et fortiter reticulatis, pone medium ‘sensim subpellueidis et minus dense reticulatis. d’. Long. corp. 163, exp. elytr. 36 mill. — Antiochia Columbiz. Phyllostachys STÅL. P. nitidula STÅL. — P. scariose similis, pronoto nitido, tuber- culis paucioribus, majoribus et levissime elevatis instructo, elytris densius retieulatis, alis elytris expansis longitudine ;equalibus, fusco-maeulatis, carina dorsali femorum antieorum et posticorum apice minus elevata, haud lobata, differt. 9. Long. corp. 27, exp. elytr. 65 mill. — Brasilia. N ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 49 12 Aeanthedis SERV. A. spiculata STÅL. — Olivaceo-flavescens, fronte, clypeo, annulis antennarum, maculis pronoti et pedum posticorum nigricantibus; pronoto antice spina erecta validissima, utrinque in margine laterali dorsali spinis tribus armato, basi truncato; elytris rudi- mentarlis; dorso abdominis serie spinarum instructo; pedibus brevibus. 9. Long. corp. 18 mill. — Antiochia Columbize. Cocconotus STÅL. C. muculifrons STÅL. — C. De Geeri affinis, olivaceus; pronoto sranulato; antennis, processu verticis, margine scrobum, vitta genarum, maculis quinque frontis, magna parte oris, fascia pone medium apiceque femorum anteriorum, vitta abbreviata dorsali apicegue femorum posticorum, fascia subbasali tibiarum nec non limbo fere omni ovipositoris nigris; alis infuscatis. 9. Long. corp. 31, exp. elytr. 77 mill. — Antiochia Columbiz. Bliastes STÅL. B. punctifrons STÅL. — Subolivaceo-flavescens; maculis nonnullis indistinetis frontis, macula triangulari posteriore verticis, lineola discoidali longitudinali pronoti granulati, areolis elytrorum com- pluribus ad venas principales sitis maculisque tibiarum anti- carum nigro-fuscis; alis infuscatis. of. Long. corp. 26, exp. elytr. 74 mill. — Antiochia Columbi. Ischnomela STÅL. - I. gracilis STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens; processu verticis sulco subtilissimo instructo; pronoto subrugoso-punctato; alis sor- dide hyalinis. &. Long. corp. 33, exp. elytr. 103 mill. — Cartagena Columbi. Liparoscelis Står. L. pallidispina STÅL. — Olivaceo-flavescens; capite punctato, fronte fortiter rugosa; pronoto granoso, antice posticeque nigro- maculato; spinis pedum concoloribus, apice nigris; tibiis anticis nigro-pietis. ©. Long. corp. 34 mill. — Mexico. L. nigrispina STÅL. — Olivaceo-flavescens, capite laevi pedibus- que nigro-maculatis; spinis pedum fere totis nigris. &. Long. corp. 34 mill. — Mexico. Trichotettix STÅL. T. pilosula STÅL. — Olivaceo-flavescens, pilosula; margine an- tico pronoti nigro; areolis elytrorum fuscis. ©. Long. corp. 19 mill. — Columbia. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 30. N:o 4. 4 50 1. 1(6). 205). 3(4). 4(3). 5(2). 6(1). 1. versu STÄL, ORTHOPTERA NOVA. Stenotettix STAL. Ss. macilentus STÅL. — Olivaceo-flavescens; vitta laterali verticis pone oculos nigricante. 2. Long. corp. 25 mill. — Antiochia Combi. Genera Conocephalidarum hoc modo disponenda: Femoribus anterioribus aaque longis. Mesosterno spinis duabus erectis armato; femoribus anteriori- bus basin versus sensim incrassatis. Oculis fortiter prominulis, globosis; processu verticis haud longe a basi utrinque tuberculo laterali instructo, superne seri- atim tuberculato; genis infra oculos serie tuberculorum instructis; prosterno inermi. — Üopiophora SERV. Oculis minus fortiter prominulis; processu verticis prope basin tubereulo laterali destituto; genis tubereulis destitutis; prosterno spinis duabus longis armato. — Oxyprora STAL. (Typ: Locusta acuminata DE GEER). Mesosterno inermi, posterius bilobo; femoribus anterioribus basin versus haud vel vix incrassatis; oculis modice prominulis; processu vertieis subtus prope basin tuberculo armato, pra&terea inermi; genis inermibus; prosterno bispinoso. — Pyrgocorypha STÅL. (Typ: Conocephalus subulatus THUNB.). Femoribus antieis intermedis brevioribus; processu verticis tubereulo laterali destituto; prosterno bispinoso; mesosterno inermi, postice bilobo. — Conocephalus THUNB. Copiophora SERV. ©. brevirostris STÅL. — Subolivaceo-virescens; Ü. cornute simil- lima, processu verticis brevi, articulo primo antennarum paullo longiore, reticulo elytrorum fortiore, tibiisque intermediis superne inermibus mox distinguenda. 2. Long. corp. 37, exp. elytr. 93 mill. — Carthagena Americ. Fam. Acridiodea Burn. I Monistria STÅL. Pyrgomorphe affıne genus, differt antennis longioribus, basin s vix triquetris, teretiusculis, facie minus reclinata, oculis magis distantibus, prosterno antice tuberculo altissimo,' transverso, apice obtuso armato, elytrisque rudimentariis. dr M. pustulosa STÅL. — Sordide testaceo-flavescens, antennis, vittis capitis, thoracis, abdominis et femorum posticorum nigris, ma- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 51 culis flavescentibus notatis; areolis elytrorum nigris. 9. Long. 27 mill. — Australia. Species Poeciloceri BURM. per genera plura distribuendze sunt, secundum hoc schema: 1(4). Pronoto ruguloso-punctato vel granulato, tuberculis magnis foveisque destituto. 2(3). Impressionibus transversis linearibus tribus pronoti distinetis- simis; fastigio capitis longiore, subaequilatero; prosterno tuber- culo sat alto, subceonico. armato. — Poecilocerus SERY. 3(2). Impressionibus transversis linearibus pronoti obsoletis, excepta postica dorso deletis vel obsoletissimis; fastigio capitis trans- verso, obtuso; prosterno obtuse tuberceulato. — Zonocerus STÅL. (Typ: Gryllus elegans THUNB. et levis THUNB.). 4(1). Pronoto tubereulis foveisque magnis inaequali. 5(10). Fronte inter antennas sulcata. 6(9). Suleo frontali continuo; fastigio verticis haud vel leviter de- presso, mediocri; elytris abdomine longioribus. 7(8). Suleo frontali ante ocellum continuato; pronoto dorso utrin- que tuberculo apicali minore et pone hoc tuberculo marginali maximo instructo; tuberculo prosterni alto, conico. — Phyma- teus THUNB. &(7). Suleo frontali ad ocellum abbreviato; pronoto dorso tuberculis duobus apicalibus magnis, contiguis, intus ante medium im- pressis, praedito; tuberculo prosterni parvo. — Aularches STÅL. (Typ: Poecilocerus miliaris Lın.). 9(6). Suleo frontali inter antennas interrupto; fastigio capitis magno, lato, depresso; elytris apicem abdominis haud attingentibus. — Petasia SERV. 10(5). Fronte inter antennas compresso-elevata, ibidem sulco desti- tuta, acumine tantum sulcato,; pronoto pone medium foveolato- rugoso. 11(12). Acumine vertieis longiore quam latiore, pronoto ante me- dium depresso, apice tuberculis duobus obtusis majuseulis et ante medium praeterea tuberculis pluribus minoribus instructo; tubereulo prosterni subconico. — Taphronota STÅL. (Typ: Poeeil. porosus STÅL). 12(11). Acumine vertieis subtransverso; pronoto ante medium haud depresso, transversim convexo, antice obtuse tumescente. — Maura StTåL. (Typ: Petasia rubro-ornata STÅL). Phymateus THUNB. 1. P. viridipes StåL. — P. squarroso affinis, viridis, tubereulis marginalibus dorsi pronoti saepe rufescentibus; alis rufis, antice 52 STÅL, ORTHOPTERA NOVA. virescentibus, nigro-tessellatis; pedibus unicoloribus. &A. 2. Long. corp. 50—65 mill. — Caffraria. Truxalis FABR. 1. T. acridodes STÅL. — T. brevicorni similis, sed multo gracilior capiteque longiore et magis producto instructa, fusco-virescens, dorso viridis, lateribus capitis et thoraeis fuseis; alis infuscatis. &. Long. corp. 27 mill. — Mexico. Tropinotus SERV. et affınia genera his notis distinguuntur: 1(8). Pronoto dorso in medio longitudinaliter elevato, plerumque eristato. 2(5). Pronoto antice in angulum acutum vel rectum producto, po- stice longe producto et acuminato, crista alta acuta dorsali in- structo, marginibus lateralibus dorsi angulatis. 3(4). Crista pronoti posterius sensim humiliore, dorso sensim cur- vata; spina prosterni compressa, curvata. — Tropinotus SERV. 4(3). Crista pronoti retrorsum sensim altitudine crescente, postice subito sinuata; spina prosterni conica, erecta, acuminata. — Col- polopha STÅL. 5(2). Pronoto antice in angulum rectum vel acutum haud producto, postice minus longe producto, dorso longitrorsum leviter obtuse elevato vel carinato, parte dorsali ante medium in lobos late- rales sensim transiente, his lobis rugositate oblique longitudi- nali instructis; spina prosterni acuminata, erecta. 6(7). Sulco frontali percurrente; pronoto apice obtuse subangulato vel subrotundato; femoribus posticis carina dorsali apice ob- tusissima; elytris apice rotundatis vel abbreviatis et apice sub- acuminatis. — Eleochlora STAL. (Typ: Grylius scaber THUNB.). 7(6). Capite apice fortiter producto, fronte pone antennas fortiter compressa et sulco ibidem destituta; pronoto apice nonnihil producto et medio sinuato; carina dorsali femorum posticorum apice fortius elevata; tibiis posticis superne prope basin tumidis; elytris apice oblique sinuato-truncatis. — Procolpia STÅL. (Typ: Xiphicera emarginata SERY.). S(1). Pronoto dorso plano, carina vel erista media destituto; capite ante oculos fortiter producto, fronte pone antennas fortiter com- pressa et ibidem sulco destituta; elytris apice rotundatis; spina prosterni erecta, acuminata. — Alophonota STtåL. (Typ: Arphi- cera dorsalis BURM.). Tropinoius Serv. 1. T. angulatus STÅL. — T. discoideo statura pieturaque simillimus et maxime affinis, differt capite ante oculos nonnihil longius ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 53 producto, fronte basi fortius compressa, sulco basin frontis haud attingente, angulisque lateralibus dorsi pronoti distinctis, obtusis, haud tamen rotundatis. A. Long. corp. 33 mill. — Bahia. Colpolopha STÅL. 1. C. sinuata STÅL. — Testacea, elytris fusco-nebulosis; alis flave- scentibus, area antica margineque angusto postico fuscis. 9. Long. corp. 50 mill. — Remedios Nov Granad&. Ischinaerida STÅL. Mesopi affıne genus, capite ante oculos multo minus producto, parte producta sensim angustata, carina media destituta, fronte basi fortiter compressa, ibidem haud sulcata, tuberculo prosternali erecto differt. 1. I. teniata STÅL. — Truxali vittate FABR., que etiam ad hoc genus est referenda, simillima, capite minus compresso, apice minus producto, vittaqgue alba femorum posticorum ad partem tertiam apicalem abbreviata differt. 2. Long. corp. 60 mill. — Patria ignota. Oxyrrhepes STÅL. Opomale affıne genus, corpore robustiore, capite obtuso, vertice ante oculos distincte declivi, thorace carina percurrente distineta in- structo differt. — (Typ: Opomala lineatitarsis STÅL). Coelopterna STÅL. Ab Oedipoda, cui proximum, differt hoc genus oculis magis pro- minulis, minus distantibus, fronte inter antennas angustiore, tibiis postieis apicem versus sensim dilatatis, calcaribus quattuor apicalibus latis, “depressis, concaviusculis. — (Typ: Acridium acuminatum DE GEER). Pneumora THUNB. 1: P. granulata STÅL. — Viridis, pronoto obtuse carinato, granu- lato; capite sat magno. %. Long. corp. 55 mill. — Caffraria. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Sjökarteverket. Underrättelser för sjöfarande, H. 16. Från Kongl. Lotsstyrelsen. Beskrifning öfver Svenska fyrar. Sthm 1873. Tv. 8:0. Från K. Universitetet i Christiania. Universitetsprogram, 1871: 2; 1872: 1; 1873: 1. Från Geographical Society i London. Proceedings, Vol. 16: 5; 17:1. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 8: 1. ; Proceedings, 1872: 2; Index 11864 1870. Frän South Australian Institute i Adelaide. Annual report, 1871/72. Frän Academie des Sciences & Lettres i Montpellier. Mémoires. Sect. des Sciences, T. 6: 2-3; 7: 1-4; 8: 1. » » » Lettres, T. 4: 2-4; 5: 1—3. » » de Medeeine, T. 3: 4—5; 4: 3. Från Comitato Geologico i Florens. Bulletino, 1872: 1—12. Från RB. Istituto d’Incorragiamento i Neapel. Nun, Dy A Sam 2 U Be Från Observatorium i Leiden. Annalen, Bd. 3. Från Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. Verhandelingen, D. 36. Notulen, D. 9—10: 1—3. Tijdschrift voor taal- en valkenkunde, D. 18: 3-6; 20: Catalogus der Bibliothek, 1:e Vervalg. Bat. 1872. 8 Frän Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1872: 1—3. (Forts. å sid. 86). 55 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 4. Stockholm. Dispositio methodica Exochorum Scandinaviz. Auetore Aut. EMIL HOLMGREN. Tab. II. [Communie. d. 16 Aprilis 1873.] Conspectus generum. A. Metathorax areis superioribus nullis. 1. Colpotrochia HOLMGR. B. Metathoraxw areis superioribus instructus. a. Abdomen basin versus nitidum, leviusculum; segmento 2:do nunguam carinulato. Femora incrassata. 1. Areola alarum adest. Frons inter antennas carinata. 2. Trielistus FÖRST. tt. Areola alarum deest. Frons inter antennas haud carıinata. 3. Metacoelus FÖRST. Occiput verticale, ocellis posterioribus in ipso margine subacuto locatis. Facies superne infra an- tennas longe protuberans; insertione antennarum inde ab oculis longius remota. Segmentum primum abdominis basin versus valde angustatum. 4. Exwochus GRAV. Occiput leviter declive, ocellis posterio- ribus in’ margine subobtuso locatis. Facies superne infra antennas modice vel parum protuberans; insertione antenna- rum inde ab oculis parum remota. Segmentum primum ab- dominis basin versus modice angustatum. 56 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIZ. b. Abdomen basin versus scabriculum; segmento 2:do ca- rinulato. Femora validiuscula. 5. Tylocomnus HOLMGR. Scutellum immarginatum. Areola alarum adest, completa. 6. Chorin®eus HOLMGR. Scutellum marginatum. Areola ala- rum deest. 1. Colpotrochia HoLMGR. 1. C. elegantula SCHRANK. Nitida, nigra; ore ex parte testaceo; antennis subtus ferrugineis, articulo primo nigro macula flavida; abdominis segmento I:mo margine apicali, 2:0 et 3:tio totis, flavis, 2:do tamen s&pissime macula media basali nigra notato; alis sulinfumatis, stigmate dilute piceo, squamula mar- gine exteriore Havido; geniculis anterioribus tibiisque flavis, his posticis ima basi apiceque nigris; tarsis fuscescentibus basin versus plus minusve flavidis. — 9. (Long. eircit. 11 millim.). — Tab. I. fig. 9. HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 307. 1. — Tryphon GRAV. Ichn. Europ. II. 235. 154 (exclusa var. 1). Hab. in Suecia meridionali, rarissime. — Mas, quem nun- quam vidi, a femina differt pieturis flavis thoracis. 2. Trielistus FÖRST. Caput (Tab. II. fig. 5) plus minus buccatum; fronte utrin- que impressa, in medio inter antennas plica vel carinula elevata instructa et ante ocellos s&pissime canaliculata; vertice elevata; facie valde convexa, fortiter punctata. Mandibulzx basi late, de- planatz. Oculi oblongi, externe leviter subsinuati, juxta basin antennarum perparum emarginati, nudi. Antennarum flagellum basin versus nonnihil attenuatum, articulo 1:mo ceylindrico. Meta- thorax spiraculis eircularibus; pectore apice inter coxas medias bifido. Abdomen nitidum, leve; segmento ultimo ventrali apud ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 57 feminas lato, apice emarginato, terebram totam tegente, interdum ultra apicem abdominis extenso. Al& areola completa (Tab. II. fig. 3), rarius nervo exteriore detrito, plerumque breviter petio- lata. Pedes femoribus valde incrassatis; tibiis posticis calcari- bus validiusculis, quorum interior dimidiam fere metatarsi longi- tudinem attingens. A. Metathorax areis supero-externis et dentiparis omnino con- ‚uentibus. — Tab. II. fig. 6. a. Alarum anticarum nervus radialis internus pone medium stigmatis ewcurrit, ideoque latus stigmatis exterius di- a stincte brevius est quam latus ejus interius. Canalicula 5 frontalis ante ocellos distincta. - +) Segmenta anteriora abdominis distincte punctata. 1. T. Holmgreni BOHEM. Niger, nitidus; palpis pallidis; antennis rufescentibus, extrorsum supra infuscatis; ventre nigro; ano rufescente; alis stigmate fusco, radice et squamula flavidis; pedibus anterioribus rufis, coxis et trochanteribus nonnihil palli- dioribus, postieis trochanteribus rufis, coxis et femoribus nigro- fuscis, illis summo apice, his ima basi rufescentibus, tibiis sub- stramineis apice nigris, tarsis testaceis. — 9. (Long. 6—61 millim.). Exochus Holmgreni BOHEMAN in Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1863: N:o 2. p. 79. 19. Hab. in Scania, rarissime (BOHEMAN). Species inter majores sui generis. Ab affinibus punctura segmentorum anteriorum abdominis, antennis basin versus totis rufis, pictura pedum etc. statim dignosecitur. **), Segmenta anteriora abdominis nitida, levissima, la- teribus view nisi obsolete punctata. 2. T. eongener HOLMGR. Nitidus, niger; palpis pallide testaceis; flagello antennarum, maris saltem, basin versus subtus rufescente; alis stigmate obscure fusco; radice et squamula stra- mineis, hac interdum fusca; pedibus varicoloribus; nervo alarum radiali externo et segmento cost& tertio longitudine fere aqualibus; 58 HOLMGREN, DISPOSITTO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. capite pone oculos modice producto, lateribus non exacte rectis. (Long. 5—6 millim.). Exochus congener HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 319. 20 IL Var. 1. 7: pedibus rufis. Exochus curvator GRAV. Ichn. Europ. II. 335. 215 (partim). — HOLMGR.-Monogr. Tryph. Suecie 319. 27 (partim). Var. 2. 59: pedibus rufis, coxis totis vel ex parte nigris. HOLMGR. |. c. (spec. genuina). — Exochus podagrieus GRAV. Ichn. Europ. II. 336. 216 var. 1. J. Var. 3. @: coxis et femoribus nigro-notatis; tibiis posticis api- cem versus infuscatis. Exochus podagrieus GRAV. Ichn. Europ. II. 336. 216 (par- tim). — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 320. 29. 9. Hab. in Suecia media et boreali, passim. — In Norvegia BOHEMAN et SIEBKE); in Fennia (WOLDSTEDT). 3. IT. podagrieus GRAV. Nitidus, niger; palpis pallide testaceis; flagello antennarum basin versus subtus sepius rufe- scente; alis stigmate obscure fusco, radice et squamula stra- mineis, hac interdum fusca; pedibus varicoloribus, femoribus plerumque nigris vel nigro-notatis; alis longiusculis, nervo alarum radiali externo et segmento cost 2:do longitudine subzqualibus; capite pone oculos longius producto, lateribus exacte rectis. — 9. (Long. 5—6 millim.). Var. 1. 2: pedibus rufis. Exochus eurvator GRAV. Ichn. Europ. II. 335. 215 (partim). — HOoLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 319. 27 (partim). Var. 2. 9: pedibus rufis, coxis et macula femorum anteriorum | nigricantibus. Var. 3. 9: coxis, trochanteribus et femoribus, nigris; tibiis posticis sepius infuscatis. Exochus podagricus HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 320. 29. var. 1. — E. ethiops GRAV. Ichn. Europ. I. 69. 216? (Suppl.). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o. 4. 59 Var. 4. 9: pedibus rufis, macula coxarum femorumque nigra. Exochus podagricus GRAV. Ichn. Europ. II. 336. 216. ©. (partim). r Hab. per Sueciam mediam et meridionalem, passim. — Mas mihi nunquam oceurrit. | Priori affınis et similis, sed differt capite pone oculos lon- sius producto, magis angustato et lateribus rectis, alis longiori- bus, pedibus ut plurimum obscurioribus, segmento primo abdo- minis basin versus sensim magis angustato .etc. b. Alarum anticarım mervus radialis internus a sti- gmatis medio ewcurrit. Nervus radialis extermus segmento coste 2:do longior. +") Canalicula frontalis ante ocellos distineta. 4. T. eurvator GRAV. Nitidus, niger; palpis pallide te- staceis; flagello antennarum basin versus subtus rufescente; ano obscuro; alis stigmate obseure fusco, radice et squamula stra- mineis, hac interdum fusca; pedibus varicoloribus; segmento ul- timo ventrali nonnihil retracto. — 9. (Long. 5—6 millim.). Var. 1. 2: pedibus rufis. Exochus curvator GRAV. Ichn. Europ. II. 335. 215. 2 (partim). — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 319. 27 (partim). Var. 2. 9: pedibus rufis, coxis pro parte nigris. Exochus congener HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 319. 28. Var. 3. 9: pedibus rufis, coxis pro parte nigris, femoribus omnibus vel posticis medio infuscatis. Exochus podagriceus GRAV. Ichn. Europ. II. 336. 216. 2 (partim). — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 320. 29. (partim). Hab. per omnem Sueciam, passim. — In Norvegia (SIEBKE). 5. T. pallipes HOLMGR. Nitidus, niger; palpis pallide testaceis; antennarum flagello basin versus subtus anoque rufe- scentibus; alis stigmate dilutius fusco, radice et squamula stramineo- 60 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIZ, albidis; pedibus rufo-fulvis; segmento ultimo ventrali paullulum ultra apicem abdominis exserto. — 2. (Long. 4—5 millim). Hab. in Wermelandia et Norvegia (Doct. AXEL v. Go&s). Similis et affinis priori, sed fere dimidia parte minor, capitis lateribus pone oculos magis rotundatis, segmento ultimo ventrali abdominis longius exserto et apice toto fulvo ab illo dignoseitur. N **), Canalicula Frontalis ante ocellos inconspicua. 6. T. nigritellus HOLMGR. Nitidus, niger; palpis pallide testaceis; antennis basin versus subtus rufescentibus; alis stig- mate obscure fusco, radice et squamula stramineis; pedibus rufo- nigroque varlis, femoribus, saltem postieis, macula fusca, tibiis postieis fulvis.. — 9. (Long. 4—5 ıillim.). Esxochus podagrieus HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 320. 29. 9. Hab. in Suecia media et meridionali, passim. B. Metathorax areıs supero-ewternis et dentiparis costa tenui!) ab invicem diseretis. 7. T. squalidws HOoLMGR. Nitidus, niger; palpis pallidis; antennis basin versus subtus rufescentibus; alis stigmate nigro- fusco, radice et squamula stramineis; pedibus varicoloribus; nervo alarum radiali externo segmento coste 2:do nonnihil breviore, cu- bitali interno fere interstitiali. — SP. (Long. 6—7 millim.). Var. 1. 9: pedibus rufo-nigroque variis. Exochus sgualidus HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 319. 26. 9. Var. 2 5: pedibus rufis. Hab. per omnem Sueciam, rarius. Statura robusta. Caput pone oculös minus productum quam in speciebus plerisque affinibus. 2. Metacoelus FÖRST. Caput (Tab. II. fig. 1) vertice truncato; oceipite verticale; fronte convexa, supra antennas plus minus impressa; facie su- !) Interdum tamen subobsoleta. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 61 perne valde protuberante, preterea parum convexa. Oculi oblongi, juxta radicem antennarum vix emarginati. Ocelli posteriores in ipso margine vertieis locati. Antenn&® in protuberantia faciei insert, ab oculis remote. Thorax robustus, sed depressus; mesonoti parapsidis vix perspicuis; metathorace distinctissime areolato, spiraculis oblongis. Abdomen. nitidum, pubescens; se- gmento 1l:mo basin versus valde angustato, bicarinato; 2:do et 3:tio transversis, lateribus marginatis; sequentibus inflexis, late- ribus immarginatis (9); terebra femin® occulta. Als subanguste; areola nulla (Tab. II. fig. 2). Pedes femoribus sat incrassatis. A. Abdomen nigrum, marginibus segmentorum summis tantum interdum rufescentibus. a. Pedes maxima ex parte rufi. 1. M. femoralis GRAV. Nitidus, niger; ore testaceo; antennis subtus margineque superno faciei ferrugineis; alis sub- infumato-hyalinis, stigmate fusco, radice et squamula flavo-testa- ceis vel fulvis; pedibus rufis vel ferrugineo-rufis, coxis posticis ut plurimum concoloribus; fronte in medio leviter protuberante, supra antennas distincte impressa; antennarum flagello articulo primo latitudine longiore (9); segmento 1:mo abdominis ante basin vix elevato, 2:do obsoletissime punctato. — 2. (Long. eir- eit. 7—8 millim.). Exochus femoralis GRAV. Ichn. Europ. II. 346. 220. 9. — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 308. 1. 2. Hab. in Suecia media et meridionali, minus frequens. — In Norvegia (SIEBKE); in Fennia (WOLDSTEDT). 2. M.'manswetor GRAV. Nitidus, niger vel fusco-niger; ore testaceo; antennis subtus maculaque faciei infra antennas ferrugineis; marginibus summis apicalibus segmentorum ultimo- rum abdominis ferruginantibus; alis leviter infumato-hyalinis, stigmate fusco, radice et squamula flavo-testaceis vel fulvescenti- bus; pedibus rufis, coxis posticis s®pissime basi fuseis; fronte zqualiter convexiuscula, supra antennas perparum impressa; an- 62 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. tennarum flagello articulo primo in 2 latitudine breviore; abdo- mine segmento 1:mo ante basin elevato, 2:do lateribus distincte punctato. — 5%. (Long. circit. 4 millim.). Exochus mansuetor GRAV. Ichn. Europ. II. 339. 217. — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 309. 2. &2Q. Hab. in Suecia media et meridionali, frequens, presertim in domibus ad fenestras. — In Norvegia (SIEBKE); in Fennia (WOLDSTEDT). b. Pedes maxima ex parte flavidı. 3. M. flaviceps RATZEB. Nitidulus, niger; ore, genis, facie, scapo antennarum subtus plagaque magna pleurarum anti- carum, flavis; alis leviter infumatis, stigmate fusco, radice et squamula flavidis; pedibus flavescenti-fulvis, coxis et trochanteri- bus anterioribus flavis vel stramineis. — &. (Long. eireit. 64 millim.). Exochus flaviceps RATZEB. die Ichn. der Forstins. III. 132. 4. 9. — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 309. 3. &. Hab. in Suecia media et meridionali, rarius; femina mihi nunquam oceurrit. B. Abdomen in medio plus minusve rufum. 4. M. ventralis HOLMGR. Nitidus, niger; ore, margine superiore faciei antennisque subtus, ferrugineis; macula utrimque ad orbitas verticis flava; abdominis medio plus minusve rufo, marginibus apicalibus segmentorum pallidis; alis subinfumato- hyalinis, stigmate fusco, radice et squamula testaceis; pedibus rufis. -— 9. (Long. 5—6 millim.). Exochus ventralis HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 316. 19. Q. Hab. in Suec. media et meridionali, minus frequens. 3. Exochus GRAV. Caput (Tab. II. fig. 4) vertice subobtuso; oceipite declivi vel plus minus excavato; fronte in medio sepissime triangulariter ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 63 elevata; facie in&equaliter valde convexa, superne parum protu- berante, inter antennas obtuse producto, fortiter punctata, hirta. Oculi oblongi, juxta radicem antennarum sepius distincte emar- ginati. Ocelli posteriores in margine verticis subobtuso locati. Antenn® pone marginem superiorem faciel immserte, ab oculis modice remote. Thorax robustus, sepe depressus et equialtus; metathorace areolato (Tab. II. fig. 8), spiraculis ovalibus. Ab- domen aut leve, aut plus minusve punctatum; segmento 1:mo basin versus sensim paullo angustato, bicarinulato; 2:do et 3:tio transversis, lateribus marginatis; sequentibus inflexis, lateribus immarginatis (9); spiraculis prope segmentorum basin sitis; terebra femine sepius occulta; segmento ultimo ventrali retracto. Als modice late; areola semper deficiente (Tab. II. fig. 2) Pedes femoribus plerumque valde incrassatis, posticis paullo compressis. A. Margo genarum infra basin mandibularum leviter dila- tatus et reflewus. Fovea pectoralis intra cowas intermedias lata, apice subtruncata. Nervus alarum cubitalis internus 2 3 segmenti coste tertü lon- interstitialis; radialis internus gitudinem equans. 1. E. gravipes GRAV. Nitidus, niger; capite et pedibus varicoloribus; femoribus rufis. — 9. (Long. 6—7 millm.). — bab IT. fie. 7. Var. 1. 52: facie tota nigra vel macula intra antennas flavida; vertice puncto flavido juxta oculos utrinque sepe notato; pedibus rufis, eoxis et basi trochanterum nigris; tarsis posticis pallidis articulorum apici- "bus obseuris. Exochus gravipes GRAV. Ichn. Europ. II. 351. 225. 59. — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 310. 4. 9. Var. 2. 52: eoxis posticis apice rubricosis vel rufis. Cxtera ; sicut in var. 1, sed coxis anterioribus maris s&- pius pallidis. Exochus prosopius BRISCHKE Die Hymenopteren der Pro- vinz Preussen IV. 99. 2. 64 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. Var. 3. AZ: macula angulata infra antennas maculaque coxa- rum anteriorum flavidis. Cetera fere sicut in var. 1. Var. 4 5: facie, coxis anterioribus totis coxisque posticis subtus, favidis; apice scutelli haud raro concolore; tibiis sepius stramineis, postieis plerumque apice nigricantibus. | Ewochus prosopius GRAV. Ichn. Europ. II. 349. 223. J. — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 310. 6. &. Hab. per omnem Sueciam, sat frequens. — In Norvegia (SIEBKE); in Fennia (WOLDSTEDT). | B. Margo genarum infra basin mandibularum haud dilatatus vel reflewus. Nervus alarum cubitalis internus non inter- stitialis. a. Metanotum areis supero-ewternis et dentiparis costa se- pius integerrima et valida ab invicem discretis. b. Cox@ postice rufe vel flavide, immaculate. c. Segmentum 2:dum abdominis in medio leve, im- punctatum. 2. E. flavomarginatus HOLMGR. Nitidus; fronte supra antennas utrimque foveolatim impressa; metanoti area basali sepius apice occlusa; niger; orbitis oculorum frontalibus et ex- ternis prope genas punctoque vertieis juxta oculos flavidis; scu- tello flavo-marginato; alis stigmate stramineo-fusco, radice et squamula flavidis, hac interdum fusco-notata (9); pedibus rufis, coxis anterioribus fulvo-stramineis (0'); segmentis 3—7 apud marem limbo laterali flavo. — 82. (Long. 6—7 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 311. 8. 2. Hab. in Suecia media et meridionali, haud infrequens. — In Dania (DREWSEN); in Borussia (BRISCHKE). 3. E. decoratus HOLMGR. Nitidus; fronte utrimque obli- que impressa, elevatione media triangulari subdeterminata; niger; ore, genis totis, facie, orbitis oculorum frontalibus late, scapo ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 65 antennarum subtus, macula triangulari ante alas, linea infra alas, plaga magna transversa mesopleurarum limboque toto scutelli, flavis; antennis subtus fulvo-ferrugineis; alis stigmate fusco, ra- dice et squamula albicantibus: pedibus anterioribus stramineis; postieis fulvo-stramineoque variis, tibiis ima basi summoque apice nigris, tarsis pallidis articulorum apieibus fulvescentibus, condylis nigris. — &. (Long. fere 7 millim.). Hab. in Scania, ubi marem unicum detexit Cel. BOHEMAN. Statura EP. Woldstedtiü. Ab affınibus pietura flava abun- datiore facile discedit. Nervus alarum radialis internus segmento cost® 3:tio dimidia parte ‚brevior. ce. Segmentum 2:dum abdominis in medio subtiliter sed distinctissime punctatum. 4. E. erythronotus GRAV. Nitidus, pubescens; fronte supra antennas utrimque foveolatim impressa, triangulo elevato haud determinato; metanoti area basali s&pius apice occlusa; niger; signatura infra antennas, orbitis abbreviatis frontalibus, puncto utrimgte verticis maculaque genarum, pallide stramineis; macula vel linea lata ante alas, lineola infra alas limboque scu- telli, flavidis; stigmate alarum fusco, radice et squamula pallide stramineis; pedibus rufis, coxis anterioribus s&pius pallidioribus (SF) tibiis posticis ima basi albicantibus. — SP. (Long. 5—6 millim.). Var. 1. 5%: mesonoto toto vel ex parte rufo aut rubricoso, mesopleuris sepius concoloribus. GRAV. Ichn. Europ. II. 355. 228. 59. — HoLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 314. 15. g%. Var. 2. 79: mesonoto et mesopleuris nigris; coxis posticis ima bäsi intus spe fusecis. E. coronatus GRAV. Ichn. Europ. II. 342. 218 (partim). Hab. in Suecia media et meridionali, passim; var. 2 in Westrogothia capta (Stud. B. FORSSELL). 5. E. Marklini HOLMGR. Nitidulus, pubescens; fronte utrimque oblique impressa, triangulo elevato determinato; meta- Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Årg. 30. N:o 4. 6) 66 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. noti area superomedia brevi; niger; ore, facie, apice genarum, puncto utrimque verticis, scapo antennarum subtus, macula ma- juscula triangulari prothoracis, plaga magna in elevatione meso- pleurarum, lineola infra alas limboque scutelli, flavidis; flagello antennarum subtus rufo-ferrugineo; abdomine marginibus summis apicalibus et macula laterali segmentorum 2—5 vel 3—4 flavo- testaceis; stigmate alarum fusco-testaceo, radice et squamula stramineis; pedibus anterioribus stramineis; posticis rufo-fulvis, tibiis pallidis summo apice fusco, tarsis pallidis articulorum api- cibus summis fuscis. — &. (Long. 6-—7 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 315. 18. &. Hab. in Gotlandia et Uplandia, rarius. Femina mihi nun- quam oceurrit. Fovea pectoralis inter coxas intermedias profunda, lateribus denticulatim productis. | Obs. E. Marklini BRISCHKE (Die Hymenopt. der Provinz Preussen IV. p. 100) ad aliam speciem forte referri debeat. bb. Coxe postice nigre tote aut nigro-fuscove notate. d. Segmentum 2:dum abdominis lateribus subtilis- . + . . sime et sepe obsolete punctatum, in medio dorso levissimum. 6. E. pietuws HOLMGR. Nitidus; fronte antice utrimque foveolatim impressa, elevatione triangulari non determinata; me- tanoto areis superomedia et dentiparis apice interdum apertis; niger; ore, apice genarum, facie ex parte (5), orbitis frontalibus et externis punctoque utrimque vertieis, flavidis; alis stigmate fusco, radice et squamula pallide stramineis, hac interdum fusco- notata; pedibus rufis, coxis et trochanteribus s&pius nigris vel anterioribus flavidis, femoribus apicem versus superne flavescenti- bus. — 0%. (Long. 5—6 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 312. 9. 9. Var. I. 7: facie et linea ante alas flavis; pedibus anteriori- bus maxima ex parte flavidis. x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4, 67 Var. 2. 99: orbitis oculorum externis nigris. Hab. in Suecia media et boreali, passim. — In Borussia (BRISCHKE). 7. E. Woldstedtii HoLMGR. Nitidus; fronte utrimque oblique leviter impressa, elevatione triangulari subdeterminata; metanoto areis superioribus ocelusis; niger; ore, genis, facie, scapo .antennarum subtus, macula ante alas, lineola infra alas, macula vel linea in margine antico mesopleurarum limboque toto scutelli, flavis; antennis subtus fulvo-ferrugineis; alis stigmate dilute fusco, radice et squamula flavidis; pedibus anterioribus stramineis; po- sticis concoloribus (7) vel ex parte fulvis (2), tibiis ima basi summoque apice nigris, tarsis articulo ultimo fusco. — SQ. (Long. ‚cireit. 6 millim.). Hab. in Suecia meridionali, rarissime. Statura gracilis, angusta. Frons nitida, levis. Metathorax subnitidus, impunctatus. Segmentum l:mum abdominis carinulis brevibus. Ale nervo radiali interno segmento cost&® tertii di- midia parte breviore; nervo transverso anali obliquo et longe infra medium fracto. Pedes femoribus modice incrassatis. — Abdomen segmentis marginibus summis apicalibus s&epius pallidis. 8. E. consimtilis HOLMGR. Nitidus; fronte antice fo- veolatim impressa, elevatione media triangulari haud determinata; area basali metanoti_ sepius aperta; margine superiore faciei plerumque flavo (5); alis stigmate fusco, radice straminea, squa- mula obscura macula s&pe pallida; pedibus rufis, coxis et basi trochanterum nigris. — 0%. (Long. 5—6 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 310. 5. 5%. Var. 1. &: coxis anterioribus testaceo-notatis. Var. 2. SQ: puncto utrimque verticis flavido. Hab. in Suecia boreali, haud infrequens, in provinciis meri- dionalibus rarius. — In Fennia (WOLDSTEDT). dd. Segmentum 2:dum abdominis quoque in medio + distinete, sepius tamen disperse, punctatum '). !) Confr. E. melanarium. 68 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVLAE. Frons antice utrimque foveolatim impressa, ele- vatione media trianguları haud determinata. e. Femora rufa, fulva vel flavida. (In E. geni- culato femora postica plerumque tota fusca aut fusco-notata). 9. E. geniculatus HOLMGR. Nitidulus, niger; ore, facie et scapo antennarum subtus, flavidis; alis stigmate fusco, radice pallida, squamula fusca macula flavida; pedibus anterioribus rufis. coxis et trochanteribus stramineis, postiecis ex parte fuscis vel nigro-fuseis. — &A. (Long. 5—7 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 314. 14. Z. Var. 1. 7: pedibus posticis femoribus supra, geniculis et coxis: nigro-fusecis. Var. 2. 9: pedibus anterioribus coxis ex parte trochanteri- busque nigricantibus. Var. 3. AA: pedibus posticis fere totis fuseis, tibiis in medie i sordide testaceis. Var. 4. 5: femoribus posticis totis rufis. Var. 5. Af: facie nigra. Hab. in Suecia media et boreali, minus frequens. Femina mihi nunquam occurrit. Marem in Lapponia medionali haud raro observavi. 10. E. affinis HOLMGR. Subnitidus, niger; capite maxi- mam partem vel signatura infra antennas punctoque verticis utrimque, flavidis; antennis extrorsum subtus ferrugineis; se- smentis abdominis marginibus summis apicalibus rufescentibus, 2:do vel toto, in &A confertim et fortiter, punctato, vel in @ dorso: medio disperse punctato; alis stigmate fusco aut piceo, radice et squamula pallidis, hac haud raro fusco-notata; pedibus rufis,, coxis et trochanteribus nigris. — 9. (Long. 5—7 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 312. 10. Z9. Hab. in Lapponia meridionali, passim. 11. E. procerus HOoLMGR. Nitidus, niger; g': ore, genis, facie, scapo antennarum subtus, puneto vertieis utrimque, macula z ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 69 vel linea ante alas, macula vel linea verticali in margine antico mesopleurarum apiceque scutelli, flavis; alis stigmate fusco, ra- dice et squamula flavidis; pedibus anterioribus fulvis, latere antico cum coxis et trochanteribus stramineis; posticis rufis, coxis basi, trochanteribus superne tarsisque apice, nigro-fuscis; 9: ore, signa- tura infra antennas, puncto verticis utrimque, scapo antennarum subtus et macula vel puncto ante alas, flavis; alis stigmate fusco, radice pallida, squamula basi fusca, apice flavida; pedibus rufis, coxis, basi trochanterum et apice tarsorum posticorum, nigris. — se. (Long. 5—7 millim.). | ? E. lentipes GRAV. Ichn. Europ. II. 344. 219. var. 1. Var. 1. SF: scapo antennarum subtus nigro. Var. 2. X: macula pleurarum punctiformi. Var. 3. £: scutello nigro. Hab. in Suecia media et boreali, minus frequens. Femina E. consimilis femin® simillima, sed differt segmento 2:do abdominis lateribus distincetius et crebrius punctato, macula flavida ante alas semper presente. Area superomedia metanoti, apud marem saltem, postice s&pissime rotundata. Facies apud marem fronte latior. 12. E. coneinnus HOLMGR. Nitidus, niger; ore, genis, facie, puncto ad orbitas verticis, scapo antennarum subtus, ma- eula ante alas, lineola infra alas, radice et squamula alarum pedibusque, flavis, his posticis coxis basi nigris, femoribus in medio et tibiarum apice fulvescentibus; antennis subtus fusco- ferrugineis. — &. (Long. 5 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 315. 17. &. Hab. in Lapponia, ubi marem unicum cepit Cel. BOHEMAN. Priori fere dimidia parte minor. Frons facie haud angustior. Metanotum area superomedia subrotundata. / ee. Femora posteriora fere tota nigra vel picea. Segmentum 2:dum abdominis fortiter puncta- tum; in E. melanario medio levius. 70 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. 13. E. turgidus HOLMGR. Nitidulus, niger; margine fa- ciei ad radicem antennarum flavo-testaceo; puncto utrimque ver- ticis favo; alis stigmate fusco, radice et squamula sordide testa- ceis vel dilute fuscis; pedibus anticis rufis, coxis et trochanteribus. nigris, tarsis basin versus fuscis; anterioribus piceis, coxis et trochanteribus nigris, articulo ultimo tarsorum rufescente — 9. (Long. 3—9 millim.). ” HOoLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 312. 11. 2. Hab. in Suecia media et boreali, rarissime. Inter majores sui generis species. Statura elongata, segmentis. 1—4 abdomimis totis fortiter et confertim punctatis, femoribus. sat incrassatis et colore pedum posticorum facile dignoscendus. 14. E. morionellus HOLMGR. Nitidulus, niger; alis sti- smate fusco, radice pallida, squamula picea; pedibus nigro-piceis,, trochanteribus, tibiis et tarsis plus minusve obscure ferrugineis;, femoribus parum incrassatis. — &. (Long. cireit. 5 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 313. 13. g&. Hab. in Suecia boreali, rarissime. Caput pone oculos nonnihil dilatatum. Segmentum 2:dum abdominis in medio fortiter, subremote punctatum. 15. E. melanarius HOLMGR. Nitidus, niger; puncto ad orbitas verticis flavido; alis stigmate fusco, radice pallida, squa- mula picea; pedibus nigris vel nigro-piceis, geniculis anterioribus. tibiisque anticis sordide fulvis, tibiis posterioribus basin versus fusco-piceis; femoribus incrassatis. — 2. (Long. 5—6 millim.). Hab. in Jemtlandia ad Äreskutan, ubi 3 feminas detexi. Similis E. morionello, sed vix ejus femina. Caput pone oeulos distinete angustatum. Segmenta 2 et 3 abdominis lateri- bus totis confertim punctatis, dorso medio tamen l®viore, -disperse punctato. Femora valde incrassata. aa. Metanotum areis superoexternis et dentiparis aut con- Fluentibus aut costa tenui vel ex parte detrita discretis. f. Pedes maxima ex parte nigri. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 71 g. Femora postica nigra. h. Tibie posteriores ima basi albide. 16. E. punetus HOLMGR. Nitidulus, niger; ore, signatura infra antennas, tibiis anterioribus subtus, geniculis pedum poste- riorum cum tibiis et tarsis basin versus, albidis, stigmate alarum fusco, radice sordide, straminea, squamula picea pallido-margi- nata; segmentis 2—4 abdominis, pr&ter marginem apicalem, con- fertim fortiter punctatis. — &A. (Long. eireit. 5 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 313. 12. g. Hab. in Lapponia meridionali, rarissime. 17. E. albieinetus HOLMGR. Nitidulus, niger; margine infra antennas flavido; alis stigmate fusco, radice pallida, squa- mula basi nigra, apice albida; pedibus antieis rufis, coxis, tro- chanteribus, basi et latere convexo femorum, nigris; posterioribus nigris, tibiis medio sordide fulvis vel dilute piceis, bası alba; segmentis 2—4 abdominis nitidis, subtiliter et parce punctatis. — &. (Long. eireiter 6 miilim.). Hab. in Uplandia, rarissime. Caput pone oculos nonnihil angustatum; fronte utrimque im- pressa, elevatione triangulari haud determinata. Segmentum l:mum abdominis carinulis ultra medium extensis. Nervus ala- rum radialis internus segmento cost® 3:tio dimidia parte brevior. Femora incrassata. hh. Tibie postice ima basi fusce. 18. E. flavifrons BOHEM. Nitidulus, niger; facie pun- etoque ad orbitas verticis flavidis; alis stigmate fusco, radice testacea, squamula nigra macula apicali albida; pedibus nigris, femoribus apice tibiisque rufis, his posticis ima basi summoque apice fuseis; tarsis anterioribus rufescentibus; segmentis 1—4 abdominis punctura obsoleta. — 9. (Long. cireit. 6 millim.). BOHEM. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1863. N:o 2. UNELSED. Hab. in Scania, rarissime. 72 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. Antenne extrorsum subtus ferruginee. Segmenta anteriora abdominis marginibus summis apicalibus rufescentibus. Nervus alarum radialis internus 3 segmenti cost& 3:til longitudinem eequans, rectus. Femora valde incrassata. gg. Femora postica rufa. 19. E. septentrionalis HoL.MGR. Nitidus, niger; puncto ad orbitas verticis flavido; alis stigmate dilute fusco, radice te- staceo-fusca, squamula nigro-picea; pedibus nigris, femoribus postieis totis, anterioribus apice tibiisque, rufis, his postieis ima basi fuscis; segmentis I—4 abdominis punctura obsoleta. — 9. (Long. eireit. 6 millim.). Hab. in Lapponia meridionali, ubi duas feminas detexi. Statura robusta. Caput pone oculos nonnihil angustatum; fronte antice utrimque impressa, elevatione media triangulari haud determinata. Segmentum primum abdominis latiusculum, carinulis brevibus. Nervus alarum radialis internus dimidiam segmenti coste tertii longitudinem paullo superans. Femora . valde incrassata. ff. Pedes maxima ex parte rufi aut pallidi. \ i. Flemora postica basi tota nigra. 20. E. Ratzeburgi HOLMGR. Nitidulus, pubescens, ni- ger; ore, apice genarum, facie, puncto ad orbitos verticis, scapo antennarum subtus pedibusque, flavis, his posticis basi coxarum et femorum, apice et ima basi tibiarum nieris; alis stigmate di- lute fusco, radice et squamula testaceo-stramineis. — &. (Long. 6— 7 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 318. 24. gg. Hab. in Suecia media et meridionali, rarissime. Frons antice utrimque impressa, elevatione triangulari haud determinata. Mesopleur® superne valde protuberant@e. Femora' sat incrassata. Abdomen segmentis 1—3 punctatis. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o4. 73 ii. Femora postica tota rufa vel pallida. . k. Frons antice utrimque modice impressa, eleva- tione media triangulari haud determinata. 21. E. pumilus HOLMGR. Nitidulus, niger; facie mar- gine superiori, linea seu puncto orbitali juxta antennas puncto- que ad orbitas verticis, flavidis; linea ante alas, lineola infra alas, interdum tamen obsoletis, apiceque scutelli albicantibus; alis stigmate fusco, radice et squamula sordide testaceis; pedibus rufis, coxis posticis basi nonnunquam subinfuscatis, tibiis po- stieis ima basi pallidis; scutello plano, levi, acute marginato; segmento 2:do abdominis disperse, subobsolete punctato. — &. (Long. vix 5 millim.). Hab. in Westrogothia (Stud. B. FORSSELL). E. erythronoto proximus, a quo tamen differre videtur magni- tudine multo minore, capite minus buccato, facie parum promi- nente, mesonoto nigro, segmento 2:do abdominis breviore, obso- letius punctato et nitidiore. Individua facie tota vel ex parte flava sine dubio quoque occurrunt. 22. E. coronatus GRAV. Nitidus, niger; signatura infra antennas, linea ante alas squamulisque alarum, flavidis; apice scutelli et interdum postscutelli, flavido vel fulvo; pedibus rufis. — 0%. (Long. cireit. 6 millim.). GRAV. Ichn. Europ. II. 342. 218. — ZETT. Ins. Lapp. 379. 10. HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 316. 20. (exclus. varie- tatibus). Hab. per omnem Sueciam, passim. 23. E. vafer HoLMGR. Nitidus, niger; facie aut tota aut superne punctoque ad orbitas verticis flavidis; alis stigmate fusco, radice testacea, squamula macula postica flavida; pedibus rufis, coxis, trochanteribus et macula femorum anteriorum, nigris, tibiis posticis summo apice et ima basi piceis, tarsis postieis fu- scis basi pallidis; segmento 2:do abdominis lateribus punctatis. — 02. (Long. 5—6 millim. et ultra). 74 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVLAE. Hab. in Westrogothia ad Hunneberg, in Uplandia ad Hol- miam nec non in Wermelandia ad Illberg, rarius. Caput a latere visum apice obtuse truncatum; facie promi- nente, in @ saltem distincte angustiore quam fronte. Metanotum areis supero-externis et dentiparis sepissime confluentibus, rarius costa abrupta subdiscretis. Segmenta 2—4 apud marem distin- ctius punctata quam apud feminam. Nervus alarum radialis internus 3 segmenti coste tertii longitudinem fere equans; in P tamen nonnihil brevior. Femora incrassata. 24. E. ophthalmicws HoLMGR. Nitidus, niger; ore, apice genarum (9), puncto ad orbitas verticis et scapo antennarum subtus, flavidis; antennarum flagello subtus rufo-fulvescente; alis stigmate fusco-piceo, radice et squamula flavis, hac antice fusca; pedibus anterioribus fulvis, latere antico cum coxis et trochanteribus stramineis; posticis coxis nigris apice rufescenti- bus (7), trochanteribus et femoribus rufis, tibiis pallidis (albi- cantibus) apice et ima basi fuscis, tarsis pallidis articulorum apicibus infuscatis; oculis longe descendentibus; facie fronte an- sustiore. — AQ. (Long. cireit. 6 millim.). ?E. tardigradus GRAV. Ichn. Europ. II. 348. 222. 9. — HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 315. 16. &. Hab. in Lapponia, rarissime. Facies fronte distincte angustior, parte clypeali valde inflexa. Vertex angustatus, lateribus subrectis. Metanotum areis supero- externis et dentiparis apud feminam confluentibus, apud marem costa tenui, at certo situ tantum perspicua, inter se discretis. Segmentum 3:tium abdominis punctulatum. Nervus alarum ra- dialis internus segmento cost® 3:tio dimidia parte brevior. Fe- mora valida. kk. Frons utrimque oblique impressa, elevatione media trianguları. determinata. l. Frons perparum prominens, impressione utrim- que obliqua modice profunda non ad marginem vertieis .extensa. .Pedes postiei. albo-annulati. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 75 25. E. alpinus ZETT. Nitidus, niger; facie ex parte, pun- cto ad orbitas vertieis alioque interdum ante alas, flavidis; alis stigmate fusco, radice et basi squamul® albido-stramineis; pe- dibus rufis, coxis et trochanteribus nigris, tibiis postieis nigris vel nigro-piceis annulo ante basin et calcaribus albis, tarsis po- stieis albis articulorum apieibus nigris vel nigro-piceis. aD: (Long. eireit. 6 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 311. 7. 9. — Bassus al- pinus ZETT. Ins. Lapp. 379. 11. 2. Hab. in Lapponia, rarissime; in Hallandia (Cel. BOHEMAN). ll. Frons nonnihil prominens, impressione utrim- que obliqua profunda ad marginem verticis extensa; elevatione triangulari media ideoque sat determinata. m. Segmentum 2:dum abdominis Punetatum. 26. E. frontellus HOLMGR. Nitidulus, niger; ore, facie ex parte, macula majuscula ante alas pedibusque, flavo-stramineis, femoribus in medio fulvescentibus, coxis, posticorum tibiis apice tarsisque articulorum apicibus, nigro-fuscis. — & (Long. cireit. 6 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 318. 25. gg. Hab. in Ostrogothia, rarissime. mm. Segmentum 2:dum abdominis in medio levissimum. 27. E. notatus HOLMGR. Nitidus, niger; ore, genis, facie, macula ad orbitas verticis, scapo antennarum subtus, macula ante alas et altera pleurarum, limbo scutelli, postseutello pedibusque pro parte, flavidis vel pallide stramineis; antennis subtus, coxis postieis et interdum femoribus, rufescentibus; tibiis posticis ima basi summoque apice fuseis; alis stigmate dilute fusco, radice et squamula stramineis. — 529. (Long. 6—7 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 317. 23. 9. Hab. in Suecia media et meridionali, rarius.. 76 HOLMGREN, DISPOSITIO METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. 28. E. cylindricus HOLMGR. -Nitidus, depressus, niger; ore, signatura infra antennas, puncto utrimque verticis, macula ante alas squamulisque alarum, flavidis; pedibus rufis, tarsis et tibiis postieis ante basin albicantibus, apice tibiarum posticarum fusco. — 9. (Long. 5—6 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 317. 21. 2. Hab. in Suecia media, haud frequens. Mas mihi nunquam N oceurrit. | Ab affinibus precipue discedit corpore angusto, cylindrico et valde depresso, colore pedum etc. 29. E. tibialis HoLMGR. Nitidus, niger; &: ore, facie, puncto ad orbitas verticis, scapo antennarum subtus, macula ante alas, squamulis alarum pedibusque anterioribus maxima ex parte, flavidis; posticorum coxis fusco-maculatis, femoribus rufis, tarsis et tibiis albidis, illis articulorum apieibus, his basi apice- que fuseis vel nigricantibus; 2: signatura infra antennas, macula ante alas squamulisque alarum, pallide flavis; pedibus rufis, coxis posticis fuscis, posticorum tarsis et tibiis albidis, illis articulorum apicibus, his basi apiceque fuscescentibus vel nigris. — 9%. (Long. 4—5 millim.). HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 317. 22. 5%. Hab. in Suecia media, minus frequens. — In Norvegia ad Dovre (Cel. BOHEMAN). - 5. Tylocomnus HoLMGR. Caput transversum, haud buccatum; facie perparum promi- nente, planiuscula, hirta. Clypeus non discretus. Oculi oblongi, juxta radicem antennarum obsoletissime emarginati. Antenn& corporis longitudine, validiuscule, filiformes. Thorax robustus, punctatus; mesonoto antice integro; seutello lateribus immargi- nato; metanoto supra ruguloso perparum nitido, areis superiori- bus 3, apice subapertis, lateralibus postice in spinam plus minusve obtusam excurrentibus, areis pleuralibus nitidis, punctatis, spira- culis ovalibus. _ Abdomen capite cum thorace nonnihil longius, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 77 »quilatum, confertim subaciculato-rugosum; segmento 1:mo ele- vato, carinulis duabus parallelis, a basi ad apicem extensis; 2:do transverso, ut in primo carinulato, carinulis autem tenuioribus et spatio angustiore segregatis, haud raro abbreviatis vel apicem versus detritis; terebra occulta. Als areola completa, subpetio- lata; nervo transverso anali fere in medio distinctissime. fracto. Pedes breviusculi, crassiusculi. 1. T. scaber GRAV. Niger; alis infumatis, stigmate et radice fusco-ferrugineis; pedibus rufis, coxis, trochanteribus et tarsorum posticorum apice nigris. — SQ. (Long. cireit. 12 millim.). lab. 1. fig. 10. . Trachyderma scabra GRAV. Ichn. Europ. III. 285. 124. 2. Chorineus lapponicus HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 320. 1. 5%. — Chor. scaber HOLMGR. Stett. Ent. Zeit. Hab. in Suecia media et boreali, rarissime; scil. in monte solitario Hunneberg Westrogothi& (ipse); in Westmannia (Lect. JOHANSON); in Lapponia meridionali ad Badstu- träsk, Stensele et Umefors (Prof. BOHEMAN et ipse). — In Fennia pluribus locis (WOLDSTEDT). 6. Chorinzus HoLMGR. Caput transversum, haud buccatum; vertice subtruncato; facie perparum protuberante. Clypeus non vel imperfecte disere- tus. Antenne longitudine fere corporis (5) vel paullo breviores (2). Thorax robustus; areis metathoracis superioribus distinctis; _ scutello marginato. Abdomen basin versus scabriculum, carina- tum; terebra occulta. Als areola nulla. Pedes mediocres, fe- moribus subincrassatis. FAR Segmenta 2:dum et 3:tium abdominis lineis 3 longitudi- nalibus elevatis instructa. — Tab. U. fig. 12. 1. Ch. tricarinatus HOLMGR. Niger; ore et facie plus minusve flavis; pedibus anterioribus rufescentibus vel piceis, po- sticis nigro-fuseis tarsis et basi tibiarum pallidioribus. — 9. (Long. 57 millim.). 78 HOLMGREN, DISPOSIT1O METHODICA EXOCHORUM SCANDINAVIA. I HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 321. 4. FT. Hab. per omnem Sueciam, haud infrequens. B. Segmentum 2:dum abdominis linea unica media elevata, interdum subobsoleta. — Tab. II. fig. 11. 2. Ch. funebris GRAV. Niger; facie tota vel ex parte flava, rarius nigra; pedibus anticis vel anterioribus rufo-testaceis, coxis et trochanteribus nigris, posticis vel posterioribus nigro- fuseis, tarsis et tibiis plus minusve rufo-testaceis, his basi pallida. 9. (Long. 5—7 millim.). Exochus funebris GRAV. Ichn. Europ. III. 695. 226 b. Chorineus funebris HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 321. 3. 9. Hab. in Suecia media et boreali, passim. — In Fennia (WOLDSTEDT). 3. Ch. eristator GRAV. Niger; ore, facie (5) et antennis, basi nigra excepta, fuscis vel ferrugineis; pedibus rufis coxis nigris, his anterioribus sepe pallidis. — FY. (Long. 5—7 millim.). Ewxochus eristator GRAV. Ichn. Europ. II. 352. 226. 2%. Chorineus subcarinatus HOLMGR. Monogr. Tryph. Suec. 321. 2. Hab. in Suecia media et boreali, passim. — In Fennia (WOLDSTEDT). Explicatio Tabule. 5 Fig Caput Metacoeli femoralis. . 1 2. Ala antica Metacoelorum et Exochorum. 3. Ala antica Triclistorum. 4. Caput Ex. gravipedis. — 5. Caput Tr. podagrici.. 6. Metathorax Tr. podagriet. 7. Ewxochus gravipes. g&. 8. Metathorax Ex. gravipedis. 9. Colpotrochia elegantula. 9. — 10. Tylocomnus scaber. 9. — 11. Abdomen Chor. funebris. — 12. Abdomen ÜOhor. tricarinat:. "Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 4. Stockholm. Om Beryllium-föreningar. Af ALBERT ÅTTERBERG. [Meddeladt den 16 April 1873.] På grund af tillfällig tillgång till ej obetydliga mängder berylljordsmaterial och i betraktande af de stora luckorna i den nuvarande kännedomen af berylljorden, föranleddes författaren till en undersökning af denna jordarts föreningar, af hvilken undersökning de vigtigaste hittills vunna resultaten här i korthet meddelas. Den använda berylljorden härstammade dels ur Gadolinit från Ytterby, dels ur fransk Beryll, dels och till största mängden ur Leukofan från Norge; och behandlades vid undersökningen preparater af olika ursprung hvar för sig. | Berylljordens framställande i rent tillstand utfördes pa den vanliga vägen genom lösning i kolsyrad ammoniak af det med ammoniak utfällda hydratet, hvarpa genom kokning af denna lösning utfälldes karbonat, som derpa öfverfördes i sulfat, hvilket renades genom upprepad kristallisation. Andra metoder för berylljordens preparering försöktes äfven, men ofvanstaende vi- sade sig vara den mest användbara. Erhallet sulfat pröfvades pa renhet genom atomvigtsbestäm- ning, som utfördes salunda, att sulfatet upphettades först för- sigtigt i lindrig värme, sedan allt starkare, till dess allt vattnet blifvit utdrifvet, hvarpa det utsattes för hvitglödgning för bläster, till dess svafvelsyran borteätt och konstant vigt erhållits. Sa undersökta sulfater af olika framställning, hvilka vid den föl- jande undersökningen blifvit använda, gafvo en berylljordshalt 30 ATTERBERG, OM BERYLLIUM-FÖRENINGAR. varierande mellan 14,20 och 14,31 4, hvilka siffror för den er- hållna berylljorden gifva atomvigterna 25,16 till 25,38. De atom- vigter, som beräknas utaf de af olika författare gjorda atomvigts- bestämningar, variera från 25,1 till 25,4. I detta arbete är för beräkningarne använd den vanligen antagna atomvigten 25,2 eller för beryllium 9,2, och berylljorden således antagen bestå af lika atomer beryllium och syre. Berylliumhydratet är, då det ur klorberylliumlösning fälles med ammoniak, en hvit, gelatinös fällning, som torkad till konstant vigt vid 100° eger formeln BeO, H,O och ej, såsom SCHAFF- GOTSCH uppgifver, är sammansatt af tre berylljord med fyra vatten. Det genom kalilösningens kokning utfällda hydratet är deremot 3 BeO, 4H,0, och är mera tungt och pulverformigt, men innehåller ingalunda något kali i förening, hvilket SCHAFF- GOTSCH ansåg. Angående hydratets löslighetsförhållanden, har jag funnit GMELINS, SCHAFFGOTSCH'S och WEEREN'S uppgifter fullt bekräftade. i Berylliumsulfat erhålles vid stark koncentrering af beryll- jordens lösning i svafvelsyra, kristalliseradt i öfverensstämmelse med föregående uppgifter 1 trubbiga, qvadratiska pyramider, stundom med sidohörnen afstympade af prismatiska ytor. Oftast äro blott kristallernas sidokanter utbildade. Saltet kristalliserar ätt ur sur lösning, da densamma efter afdunstning ställes i hvila, trögt deremot ur neutral lösning, då man ofta nödgas under- hjelpa kristallisationens begynnelse genom tillsats af några korn kristalliseradt salt. Det har den af AWDEJEFF o. fl. angifna formeln BeSO, + 4H,0. WEEREN’Ss och KLATZo’s uppgifter angående kristallvattnets förhållande vid saltets upphettning äro ej helt och hållet korrekta. Vid 100° bortga nemligen 2 mole- kyler vatten, vid 150° den tredje molekylen; den fjerde bortgår först i mycket stark hetta. Det vattenfria saltet afger vid ihal- lande rödglödgning sin svafvelsyra fullständigt, hastigt vid hvit- glödgning. Att erhålla de af KLATZo beskrifna isomorfa blandningarne af berylliumsulfat med zinkgruppens sulfater lyckades ej. Ur > ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 81 både sura och neutrala lösningar af lika eqvivalenter af be-. rylliumsulfat och kopparvitriol eller jernvitriol, erhöllos vid fri- villig afdunstning först berylljordsfria kristaller af vitriolerna och sedan öfverväxande dessa en kristallisation af berylliumsulfat, som hvarken egde nagon pa jern- eller kopparhalt häntydande färg eller gaf någon skarp reaktion å dessa metaller. Existensen af KLATZO'S salter synes saledes mycket osannolik. Ur blandade lösningar af aluminium- och berylliumsulfat erhölls en nästan aldeles berylljordsfri kristallisation af det före- saende saltet. 3 Tväbasiskt berylliumsulfat framställes i lösning genom be- handling af det neutrala saltets vattenlösning med beryllium- hydrat eller karbonat. Vid afdunstning af lösningen erhålles saltet såsom en klar, glasartad massa, smältande vid 100° till en tjock syrup. Det vid 100° till konstant vigt torkade saltet har formeln 2BeO, SO, + 3 aq. Det förlorar vid omkring 200° två molekyler vatten under det att det uppsväller till en volyminös blåsig massa, intagande ända till 30-dubbla volymen af det ur- sprungliga saltet. Vid längre förvaring af saltets koncentrerade lösning erhöllos fina nalformiga kristaller i obetydlig mängd. Försättes en lösning af neutralt berylliumsulfat med ammo- niak, till dess den uppkomna fällningen börjar blifva konstant, så innehåller lösningen tvabasiskt sulfat. Den vid vidare tillsats uppstaende fällningen är 5-basiskt salt. Trebasiskt berylliumsulfat erhålles pa den af BERZELIUS angifna vägen, men har ännu ej af mig erhållits fullt fritt från tvabasiskt salt. | Sexbasiskt berylliumsulfat uppstår vid det trebasiska saltets sönderdelning med vatten och vid utfällning af de andra suifa- terna med ammoniak, som dock ej får tillsättas i öfverskott. Saltet är en hvit, amorf och olöslig fällning, som vid kokning med vätskan, hvarur den blifvit utfälld, sammansmälter till en seg, i trådar utdragbar massa. Den sönderdelas vid tvättning med vatten och ger vid kokning med förnyade mängder vatten slutligen ett Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg, 30. N:o 4. 6 32 ATTERBERG, OM BERYLLIUM-FÖRENINGAR. mycket öfverbasiskt salt, ej rent hydrat, såsom DEBRAY ansåg; i lösning gar dervid tvabasiskt sulfat. Vid upprepad kokning med ammoniak utdrages dock all svafvelsyran. Saltet har for- meln 6 BeO, SO, + Taq och uppbläddrar sig vid upphettning. Kalium-berylliumsulfatet har den af AWDEJEFF angifna formeln K,SO, + BeSO, + 2aq. Hvitt pulver eller kristalliniska krustor, som föga lösas i kallt vatten, men småningom och i mängd i varmt. Surt kalium-berylliumsulfat af den ovanliga formeln 2K,SO, + BeSO, + H,SO, + 4aq eller snarare Bel, a H SO, a 27,50, + 4H,0 utfaller da svafvelsyra sättes till den koncentrerade lösningen af båda sulfaterna. DEBRAY uppgaf att dervid utfaller före- gående salt. Vid långsam afdunstning af en mera utspädd sur lösning af båda salterna erhålles dubbelsaltet kristalliseradt i klotrunda grupper bestående af täta och fina, nålformiga prismer. Saltet är lättlösligt i vatten, ger vid omkristallisation först surt kaliumsulfat sedan ofärändradt salt; förlorar vid 100° 4H,O, vid starkare upphettning först hydratvattnet sedan svafvelsyre- anhydrid. Natrium-berylliumsulfat erhålles af formeln 3 Be SO, + 2Na,SO, + 12 aq. vid afdunstning till syrupskonsistens af en lösning af tre eqvivalenter berylliumsulfat och en eqvivalent na- triumsulfat. Saltet bildar täta grupper af nalformiga, stjern- formigt grupperade kristaller; är luftbeständigt; 7 mol. vatten bortgå vid 100°. | Ammonium-berylliumsulfat erhålles ur den till syrupskonsi- stens afdunstade lösningen af de bada sulfaterna, sasom genom- skinliga kristallvartor af lika sammansättning som motsvarande kalisalt eller BeSO, + Am,SO, + 2aq. Kristallvattnet bortgar under 110°. | Berylliumselenat, erhållet genom karbonatets lösning i selen- syra och lösningens afdunstning, kristalliserar i former liknande sulfatets förskjutna pyramider. Saltet är ganska lösligt i vatten ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4, 83 och kristalliserar först vid betydande koncentration. Det har lika formel som sulfatet eller BeSeO, + 4aq. Hälften af kristall- vattnet bortgår vid 100”. Enligt en nyligen, af TOPSÖE gjord undersökning, är saltet isomorft med sulfatet, men dock ej qva- dratiskt utan rhombiskt. Berylliumsulfit kan ej erhållas neutralt, i det att vid af- dunstning, vare sig i värme eller köld, af berylljordens lösning i svafvelsyrlighet, svafvelsylighetsgas bortgår och såsom återstod erhålles ett syrupsartadt tvåbasiskt salt. Detta synes hafva formeln 2BeO, SO, + 3aq, men, vare sig afdunstningen skett i värme eller köld, erhålles det starkt förorenadt af svafvelsyra. Berylliumselenit. Neutrala saltet, beredt af lika eqvivalenter berylliumhydrat och selensyrlighet, ger blott en okristalliserbar syrup. Vid försigtig tillsats af ammoniak till saltets lösning, erhålles en hvit, flockig fällning af basiskt salt, som vid analys befanns ega formeln 3BeO, 2SeO, + 6aq. Föreningen upp- bläddrar sig vid upphettning. Berylliumhyposulfat. Det neutrala saltet existerar lika litet som det neutrala sulfitet. Om nemligen en lösning af saltet beredes genom dubbel sönderdelning af berylliumsulfat med barium- hyposulfat, så afger densamma vid afdunstning öfver svafvelsyra stora mängder af svafvelsyrlighetsgas och sulfat utkristalliserar. En ur tvåbasiskt sulfat beredd lösning, innehållande således två- basiskt hyposulfat, afgaf ock svafvelsyrlighet vid afdunstning och lemnade en okristalliserbar syrup. G Berylliumkromat. Berylljord löst i en eqvivalent mängd krom- syra ger en djupröd vätska, hvarur kristaller ej kunde erhållas. Försättes en lösning af berylliumsulfat med löst neutralt kalium- kromat, så inträder ingen förändring till en början, men ännu innan en eqvivalent mängd kromat blifvit tillsatt, bildas i vät- skan en lätt, ljusgul fällning och lösningens färg blir starkt röd- gul. Vid fortsatt tillsats af kaliumkromatet kan hufvudmassan berylljord utfällas, och i vätskan stannar nästan endast kalium- bikromat jemte kaliumsulfat. Fällningen utgöres af ett basiskt salt, bildadt till följd af kaliumkromatets benägenhet att binda - 84 ATTERBERG, OM BERYLLIUM-FÖRENINGAR. kromsyra och öfverga i bikromat, hvarföre detsamma här be- röfvar det bildade neutrala berylliumkromatet en del af dess kromsyra och öfverför det i basiskt salt. Det basiska saltet kunde ej erhallas af bestämd samman- sättning, emedan det af vatten angripes och vid utfällning upp- tager alkali. Tvättas saltet sa länge filtratet ger reaktion pa kromsyra, sa erhalles som aterstod ett öfverbasiskt salt af formeln 14BeO, CrO, + 23aq., bildande ett lätt, blekgult pulver, som vid 100° förlorar 5aq. och behåller qvar 2aq. ända till börjande glödgning. Kokande vatten angriper ej saltet, men vid kokning med förnyade qvantiteter ammoniak erhålles slutligen kromsyre- fritt hydrat. I kaliumbikromat löses berylliumkarbonat blott föga, utan öfvergar karbonatet genom upptagande af kromsyra till basiskt salt. Analogt förhaller sig ammoniumbikromat och några dubbel- kromater af beryllium synas således ej kunna framställas. Molybdat. Genom kokning af berylliumhydrat med molybden- syra och vatten under längre tid, erhålles en mycket volyminös produkt bestående af fina tätt sammanväfda nalar, som efter utpressning bilda en tät filt. Saltet har formeln 2BeO, MoO, + 3aq., således samma formel som det tvabasiska sulfatet. Det synes nästan olösligt i vatten, men erhålles dock kristalliseradt vid beredningen på grund af närvaron af ett surare salt, som qvarstannar löst. Det sönderfaller vid upphettning och ger fri : molybdensyra, som vid längre fortsatt upphettning slutligen full- ständigt sublimerar. Klorat synes ej existera, ty en lösning deraf, beredd genom dubbel sönderdelning af lika eqvivalenter bariumklorat och be- rylliumsulfat, sönderföll vid koncentration både i värme och i vacuum och afgaf stora mängder af fri klor. Vid koncentration på vattenbad erhölls en i köld stelnande syrup, som vid 180” afgaf i mängd gaser svärtande papper (öfverklorsyra?). Den återstående massan visade för ringa klorhalt för att kunna antagas för en bestämd förening. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 85 Berylliumjodat, beredt af lika eqvivalenter jodsyra och berylliumhydrat kristalliserar ej, utan intorkar till en nästan fast syrup. Ammoniak fäller ur saltets lösning jodsyrefritt hydrat Qvicksilfverklorid-klorberyllium erhölls vid afdunstning af en lösning af eqvivalenta mängder qvicksilfverklorid och beryllium- hydrat löst i saltsyra. När lösningen ernått syrupskonsistens utkristalliserade stora, väl utbildade, rhombiska taflor af formeln 3HgCl,, 2BeCl, + 6aq., ytterst lätt deliqvescerande i luften. För öfrigt hafva i kristalliserad form erhållits följande salter, hvilka dock ej ännu blifvit underkastade analys: Qvicksilfvercyanid-rhodanberyllium, kristalliserande i perle- morglänsande blad, svarlösta i vatten. ; Tennklorid-klorberylltum kristalliserande i kuber (eller rhom- boedrar). Derylliumtartrat i kristallformer liknande en qvadratisk sfenoid med två kanter afstympade af basiska planer, hvilka ofta blifva förherrskande, då kristallerna få utseendet af tunna taflor, som dock äro rätvinkliga, hvadan saltet ej är qvadratiskt. Beryllium-kalvumtartrat och Beryllium-natriumtartrat i kristalliniska krustor. N . Berylliumsuceinat, som 1 motsats till de vanliga uppgifterna, är lösligt i vatten och kristalliserar ur syrupstjock lösning i nästan mikroskopiska kristaller. Det tvåbasiska saltet är olösligt, men ansags af BERZELIUS för neutralt, liksom i allmänhet de tvabasiska salterna af BERZELIUS ansågos för neutrala. Deraf uppgifterna om det neutrala saltets olöslighet. 36 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 54.) Från Societe des Naturalistes de la Nouvelle Russie i Odessa. Sapıski, T. 1:1-3. Odessa 1872—73. 8:0. » Prelaschemie 1: 1—2. Ib. 1872. 8:o. VERIGo, A. O reaktsij premago pritschajdennia ke gruppä azoben- zida. Ib. 1871. 8:0. I Från Naturforschende Gesellschaft i Basel. Verhandlungen, H. 5: 3. . Från Societe de Physique & d’Histoire Naturelle i Geneve. Mémoires, T. 9: 1; 10:2; 21: 2. Frän Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 68. Från Akademie der Wissenschajten i Berlin. Monatsbericht, 1872: 8-12. Frän Geologische Gesellschaft i Berlin. Zeitschrift, Bd. 24: 1—3. Från Naturforschender Verein i Brünn. Verhandlungen, Bd. 10. Från Physikalisch-Medieinische Societät i Erlangen. Sitzungsberichte, H. 4. Frän Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. Bericht, 1871/72. Frän K. Gesellschaft den Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd. 17. Anzeigen, 1872: 1—2. Nachrichten, 1872. Från Deutsche Seewarte i Hamburg. Jahresbericht, 5. Frän K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. Abhandlungen, Bd. 15: 3-5; 16: 1-4. Berichte. Math.-NW. Klasse, 1871: 4-7; 1872: 1—2. » Philol.-Philos. Klasse, 1870: ı-3; 1871. (Forts å sid. 103.) 87 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 4. \ Stockholm. Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kol. Vetenskaps- Akademien under äret 1872—1873. Af Akademiens | Ständige Sekreterare afgifven på Högtidsdagen den 31 Mars 1873. Sällan har Akademien i senare ar, vid tillfällen sådana som detta, afgifvit offentlig berättelse om sin verksamhet och om naturvetenskapernas framsteg, utan att hon dervid haft att om- förmäla nagot nytt, från Sverige utgånget företag till utforskande af aflägsnare länders och isynnerhet de arktiska trakternas natur- förhållanden; och hon har haft den tillfredsställelsen att kunna på ett ojäfaktigt sätt adagalägga, att genom dessa företag det menskliga kunskapsfältet blifvit i mången riktning icke oväsent- ligen vidgadt. Till dessa för vårt land hedrande företag har det sistförflutna året lagt ännu ett, hvilket Akademien vid detta tillfälle anser sig icke böra med tystnad förbiga, ehuruväl det ännu icke är lyktadt, ock ehuruväl Akademien icke varit i till- fälle att dertill på annat sätt med rad eller dåd bidraga, än derigenom att hon för ändamalet ställt till förfogande en i hennes tjenst varande intelligent kraft, och att hon för företagets veten- skapliga syften lemnat alla behöfliga instrumentela hjelpmedel. Det är den för närvarande på Spetsbergen öfvervintrande, med allmänt deltagande följda svenska expeditionen under Professor NORDENSKIDLDS ledning, som här åsyftas. De bekymmer, som af kända anledningar nagon tid hystes för expeditionens öde, hafva sedermera, vid lugnare öfvervägande och efter ingångna närmare underrättelser om expeditionens förhållanden vid vinterns inbrott, vikit för en tillitsfullare uppfattning. Om, såsom man - 88 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. bör hoppas skola ske, undsättning kommer att instundande som- - mar lemnas expeditionen sa tidigt, som isförhallandena deruppe 'i den höga norden det medgifva, är all anledning att antaga, att några andra vedermödor än de, som äro oändgängligen för- bundna med en öfvervintring i dessa ogästvänliga trakter, icke hafva träffat eller skola träffa våra tilltagsne resande, och att expeditionen skall före nästa vinters inträde oskadd återse fäderne- jorden. Expeditionen ma mer eller mindre fullständigt ernå de mål, som hon föresatt sig; af inga dylika omständigheter för- ringas dock den gärd af aktning och erkänsla, som tillkommer sa väl den upplysta Regering och de högsinnade enskilde män, hvilka åvägabragt ett så betydelsefullt företag i vetenskapens och den allmänna kulturens intresse, som ock de behjertade män, hvilka egnat sig at detta, faror icke saknande företags utförande. Redan för ett ar sedan omnämndes från detta rum, att 1872 ars Riksdag, på Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställ- ning, beviljade nödiga medel, till ett belopp af 6000 Rdr årligen, för inrättande af en meteorologisk centralanstalt här i hufvud- staden och under Akademiens värd och inseende. Denna insti- tution, at hvilken en lämplig lokal blifvit beredd i Akademiens hus, har trädt i verksamhet med innevarande ars början, sedan Akademien för detta ar förordnat till anstaltens föreståndare Extra ordinarie Adjunkten vid Upsala Universitet Fil. Dr Ro-- BERT RUBENSON, och till dess Amanuens Docenten vid samma Universitet Fil. Dr LARS ARVID FORSSMAN. Akademien gör sig derom förvissad, att denna anstalt, när han hunnit att ut- vecklas till hvad han är ämnad att blifva, skall komma att icke endast göra den vetenskap, åt hvilken han i första rummet är egnad, vigtiga och genomgripande tjenster, utan äfven verka gagnande i flere praktiska hänseende af allmän vigt och bety- delse. Enär ett af anstaltens angelägnare göromal är det, att dagligen med telegraf så väl insamla meteorologiska uppgifter från flere både in- och utländska meteorologiska observations- orter, som ock till utlandet utsända dylika uppgifter från svenska stationer, äfvensom att till Rikets större hammorter sprida en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 89 på de inkomna telegrafmeddelandena grundad daglig öfversigt af atmosferens allmänna tillstånd öfver Skandinavien och angrän- sande länder, så hafva anordningar för dessa ändamal dels redan blifvit träffade, dels genom underhandlingar eller framställningar inledda. Sålunda har anstalten blifvit satt i omedelbar telegrat- förbindelse bade med Stockholms Central-station och med här- varande observatorium, hvarförutom framställning blifvit gjord till Upsala universitets Consistorium om anläggande af en tele- graf mellan denna stads telegrafstation och universitets obser- vatorium, pa det att var centralanstalt matte kunna erhålla omedelbara telegrafmeddelanden från detta observatorium och derigenom draga fördel af de kontinuerliga meteorologiska ob- servationer, som derstädes utföras medelst den bekanta Theo- rellska registreringsapparaten. Vidare hafva öfverenskommelser blifvit träffade om dagligt utbyte af meteorologiska telegrammer med centralanstalterna i London, Köpenhamn, Christiania och St. Petersburg, förutom observatorium i Paris, med hvilket Aka- demiens observatorium sedan flere ar tillbaka underhåller en daglig meteorologisk telegrafkorrespondens. Slutligen har till - Kongl. Svenska Telegrafstyrelsen en hemställan blifvit gjord om kostnadsfritt befordrande pa statens telegraflinier af alla de meteorologiska telegrammer, som för anstaltens verksamhet äro erforderliga. Anstalten har för öfrigt öfvertagit arbetet med be- räkningen och ofientlisgörandet af samtliga de meteorologiska iakttagelser, som utföras vid statens meteorologiska stationer. Sedan Filos. Doktorn HJ. STOLPE under ar 1871 pa egen bekostnad anställt arch&ologiska och naturhistoriska forskningar på Björkö i Mälaren, hvaröfver en berättelse blifvit af Akade- mien, i Öfversigten af hennes Förhandlingar, offentliggjord, har Kongl. Maj:t, på Akademiens underdåniga förord, till fortsät- tande under nästlidne sommar af dessa för det fornnordiska kulturlifvets belysande så vigtiga undersökningar täckts ställa till Akademiens förfogande en summa af 1500 Rdr att för ända- målet hållas Dr STOLPE tillhanda, hvarjemte ett särskildt be- lopp af 500 Rdr blifvit anvisadt till inlösen af de samlingar, 90 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. som Dr STOLPE under år 1871 derstädes gjort. — Det sistför- flutna årets undersökningar, hvaröfver Dr STOLPE jemväl till Akademien afgifvit berättelse, hafva lemnat en särdeles rik skörd, bestående dels i mer eller mindre sällsynta och värderika forn- saker, såsom en guldring, armringar, ringspännen, kufiska och byzantinska mynt (från 8:de—10:de århundradet) af silfver, alle- handa brons- och jernsaker, samt saker bearbetade af elghorn, bernsten m. m., dels ock stora massor af djurben, som lemna vigtiga bidrag till husdjurens, samt jagtens och fiskets historia. Frågan om den bekanta »svarta jorden» på Björkö anser Dr STOLPE, på grund af sina undersökniugar, vara fullständigt löst i det syftet, att denna jord icke härrör från någon stor, förödande eldsvada, utan att den största massan deraf blifvit utkastad från. 'spiselhärdar. Äfvensä är genom hans forskning adagalagdt, att den hysta förmodan om befintligheten pa det gent emot Björkö belägna Adelsö af en med Björköns »svarta jord» likartad jord- bildning är ogrundad. Deremot anser Dr STOLPE, att fragan om ursprunget till den stora mängd bernsten, som länge blifvit funnen och ännu icke sällan hittas pa och vid Björkö, tarfvar ytterligare undersökningar för att kunna nöjaktigt besvaras. — Enligt Kongl. Maj:ts föreskrift komma_de af Dr STOLPE gjorda, här omhandlade samlingar, allt efter deras natur och beskaffenhet, att fördelas mellan Statens historiska museum och det natur- historiska museum. Man torde kunna hoppas, att dessa för spri- dande af ljus öfver Sveriges forntid sa maktpaliggande under- sökningar skola komma att äfven under innevarande år fortsättas. Åfvenledes på Akademiens underdaniga förord har Kongl. Maj:t till understöd för vetenskapliga resor eller lärda arbetens utgifvande behagat bevilja följande belopp: at Studeranden A. G. NATHORST 1500 Rdr till understöd för dennes tilltänkta resor i Stor-Brittanien, olika delar af Tysk- land, Schweiz och möjligen äfven norra Italien i afsigt att under- söka den arktiska vegetationens forntida utbredning inom dessa länder; i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o4. 91 at Adjunkten vid Lunds Universitet C. G: THOMSON 500 Rdr, för utgifvande af andra delen af hans arbete: »Skandina- viens Hymenoptera»; ; at Lektorn vid Skogsinstitutet A. E. HOLMGREN 500 Rdr, för utgifvande af tredje delen af hans arbete: »Ichneumonologia Suecia»; at Filos. Kandidaten C. F. NYMAN 1000 Rdr, för en resa i ändamäl att i utlandets växtsamlingar granska materialier till ett arbete öfver den Europeiska floran; at Geologen DAVID HUMMEL 1250 Rdr, för att, till idkande af geologiska studier, besöka vissa delar af Hundsrück, Pyre- neerna och Sjöalperna, samt Schweiz, Bayern och Österrike; at Filos. Doktorn C. F. T. NORDSTRÖM 1000 Rdr, för att i atskilliga bergverkstrakter, deribland Harz, Steiermark med flera ställen, inhemta der brukliga methoder för geologiska grufve- undersökningar, äfvensom studera den i vissa stenkolsförande trakter förekommande s. k. Clay-ironstone; at Lektorn vid Christianstads högre Elementarläroverk L. J. WAHLSTEDT 450, för att under en resa i mellersta Sverige och särskildt vid Östersjökusten insamla materialier till tredje och sista delen af arbetet: »Characee Scandinavie exsiccatz»; at Konservatorn vid Christianstads högre Elementarläroverk A. SVENSSON 350 Rdr, för att under en resa till vestra delen af Norge göra insamlingar af fiskar och andra högre hafsdjur samt vid Museet i Bergen taga kännedom om der brukliga me- thoder för fiskars uppstoppning. Med anledning af erhållna remisser har Akademien under aret afgifvit utlåtanden i följande frågor, som erfordrat veten- skaplig utredning, nemligen: på befallning af Kongl. Maj:t, angående undersökningar öfver de olika Sillracernas lek i Kattegat och öfriga med sillfisket vid vestkusten sammanhang egande förhållanden; på anmodan af Kongl. Commerce Collegium, angående den inhemska silkesodlingen och dess bestand såsom en sjelfständig näring; 92: SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. på anmodan af Kongl. Kammar-Collegium, särskilda utlå- tanden i besvärsmal rörande fiskets bedrifvande i Bråviken, i Slätbaken, inom Elfsborgs län, i den del af Venern med deri utfallande vattendrag, som tillhör Vermlands län, samt inom åtskilliga härader af Stockholms län; | på anmodan af Landshöfdinge-Embetet i Örebro län, an- gaende fiskets bedrifvande i Hjelmaren, Qvismarsjöarne och de vattendrag som inom Nerike utfalla i dessa sjöar; samt på admodan af Kongl. General-Tullstyrelsen, angaende tillförlitligheten af ett till utrönande af viners alkoholhalt af härvarande Tullförvaltnings-myndighet användt instrument. Fran Kongl. Sjöförsvars-Departementet har Akademien under detta, likasom under en längre följd föregaende ar, fatt mottaga "meteorologiska dagböcker förda enligt de af Kapten MAURY angifna grunder om bord på de af Kongl. Maj:ts flottas fartyg. hvilka under året varit använda på expeditioner, nämligen på korvetterna Josephine, Norrköping och af Chapman. Åfvenså har Kongl. Lotschefs-Embetet jemväl detta år till Akademien öfverlemnat 20 meteorologiska dagböcker, som blifvit förda vid Rikets fyrbåksstationer. Doktor A. Go&s, som under några ar tjenstgjorde sasom en under hans vistelse pa denna ö af honom sjelf förd meteoro- logisk journal af stort intresse. Pa sin högtidsdag för ett ar sedan tillkännagaf Akademien sin afsigt att till svenska nationen ställa en uppmaning att bi- draga till ett värdigt firande af var store LINNÉS 100-ariga dödsdag, genom att till denna dag öfver honom lata pa en öppen plats i Sveriges hufvudstad resa en minnesstod. Denna afsigt har hon sedermera förverkligat; och hon har nu den tillfreds- ställelsen att meddela, att hennes uppmaning blifvit med den välvilja omfattad, att den för våra förhållanden icke obetydliga summan af omkring 20,000 Rdr för ändamålet redan influtit. Denna summa utgör visserligen icke mer än hälften af den be- räknade kostnaden för stoden; men Akademien hoppas, att ännu ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1783, N:o 4. 93 många bidrag skola lemnas för det ädla och fosterländska syfte- målet. ; Berättelser öfver utförda vetenskapliga resor hafva under året blifvit till Akademien aflemnade: af Filos. Doktor HJ. STOLPE, den redan omnämnda berät- telsen om hans gjorda undersökningar pa Björkö; af Docenten J. G. O. LINNARSSON, om den resa han med bidrag af statsmedel förlidet ar utfört i de Ryska Östersjölän- derna och Böhmen för undersökning af de siluriska bildningarne ı dessa länder; af Kollegan vid Ronneby Elementarläroverk C. A. WESTER- LUND, öfver en äfvenledes med offentligt understöd af honom verkställd resa i Tyskland, Ungern och - Norra Italien för stude- rande af dessa länders land- och sötvattensmollusker; af Letterstedtske stipendiaterne: Akademie Adjunkten E. C. H. CLASoN, Amanuensen Dr H. O. H. HILDEBRAND, och Ingemören E. GRÖNVALL, samt Byzantinske stipendiaten In- seniören A. W. CRONQVIST, om de resor, hvilka dem i egen- skap af stipendiater alegat att utföra; samt pa grund af understöd, som af Akademien lemnats, föl- jande berättelser: af Akademie Adjunkten T. R. THALEN, som under sist- Iidne sommar gjort resor inom landet för utförande af jordmag- netiska bestämningar; af Lektorn vid Jönköpings högre Elementarläroverk J. E. ZETTERSTEDT, om en resa på Gotland för bryologiska forsk- ningars anställande; af Adjunkten vid Vexiö högre Elementarläroverk N. J. SCHEUTZ, som under utförda resor idkat studier öfver slägtet Rosa; och : af Assistenten vid Riksmusei mineralogiska afdelning G. LINDSTRÖM om en verkställd resa i ändamål att undersöka mellersta och vestra Sveriges qvarts- och fältspatsbrott. Tryckningen af Akademiens skrifter har bedrifvits med den skyndsamhet, som omständigheterna medgifvit. Under året hafva 94 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. 1870 och 1871 års Handlingar fullständigt utkommit, samt tryckningen af 1872 ars Handlingar icke obetydligt framskridit. Till införande i Handlingarne har under året blifvit antagna af- handlingar inlemnade af Professorerne C. STÅL cch F. A. SMITT samt Akademie Adjukterne H. SCHULTZ och K. A. HOLMGREN. Af Bihanget till Akademiens Handlingar, om hvars utgif- vande beslut fattades vid början af sistlidne år, har ett häfte, utgörande ungefärligen hälften af första bandet, utkommit, hvar- efter tryckningen blifvit vidare fortsatt. — Af Öfversigten af Akademiens Förhandlingar hafva 28:de och 29:de argangarne, eller de för 1871 och 1872, fullständigt lemnat pressen, och tryckningen af 30:de årgången, eller den för innevarande år, blifvit påbörjad. — Offentliggörandet af den samling meteorologiska iakt- tagelser, som blifvit utförda vid Statens meteorologiska stationer, har regelbundet fortgatt, så att af denna samling, eller af ar- betet »Meteorologiska iakttagelser i Sverige», det 12:te bandet eller det för ar 1870 utkommit bland allmänheten; det 13:de bandet är för närvarande under tryckning och det 14:de under beräkning. — Af den nyare biografi-serie, som Akademien börjat att utgifva under titel: »Lefnadsteckningar öfver Akademiens sedan ar 1854 aflidna ledamöter», är ett tredje häfte, som kom- mer att bilda slutet af första bandet, för närvarande under tryck- ning. Akademien har dessutom låtit såsom ett särskildt häfte offentligöra den minnesteckning öfver framlidne Presidenten VON HARTMANSDORFF, hvilken på Akademiens Högtidsdag för ett år sedan föredrogs af hennes dåvarande Preses Herr Grefve H. HAMILTON. För året disponibla tillgångar af det statsanslag af 1200 Rdr, hvilket Akademien sedan en lang följd af ar fatt uppbära, och 1872 års Riksdag äfven för innevarande år beviljat, till anskaffande af originalmalningar af växter ur Sveriges flora och till .utgifvande af zoologiska planscher, hafva blifvit använda till bekostande af en del af de talrika och dyrbara planscher, hvilka varit erforderliga till illustrerande af hennes skrifter. Samma Riksdag har äfven välvilligt beviljat ett extra anslag för en gång ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 95 af 10,500 Rdr till afhjelpande af de för tillfället mest öfver- hängande behof af planscher, hvilka Akademien icke sett sig i stånd att med egna medel bekosta. Verksamheten vid statens meteorologiska stationer har haft sin jemna och oafbrutna fortgang, och stationernas antal har äfven under sistlidet ar varit 26, förutom de i Stockholm, Up- sala och Lund. Den dagliga meteorologiska telegrafkorrespon- densen mellan Vetenskaps-Akademiens observatorium och obser- vatorium i Paris har jemväl regelbundet fortgatt. De dagliga meddelanden, som fran Paris ingått om atmosferens allmänna tillständ öfver en stor del af Europa, hafva genom Kongl. Tele- grafstyrelsens försorg dels blifvit offentligen anslagna pa lämplig plats utanför telegratverkets nya lokal vid Skeppsbron härstädes, dels ock blifvit spridda till åtskilliga större hamnorter i Riket. Akademiens instrumentsamling har, sasom vanligt, under året varit tillgänglig för vetenskapsidkare, som deraf velat be- gagna sig för vetenskapliga undersökningar, och har äfven ofta blifvit för sådant ändamål tagen i anspråk. Bland annat har en dyrbar utrustning af astronomiska och fysikaliska instrumenter blifvit lemnad till den för närvarande på Spetsbergen öfver- vintrande expeditionen. Akademiens Bibliothek, som hållits regelbundet öppet på bestämda tider i veckan, har ocksa fortfarande varit med be- gärlighet begagnadt så väl för studier pa stället, som ock för hemlaning af böcker. I denna stund äro derifrån utlånade 4,985 band och lösa numror af tidskrifter. Boksamlingen har dels, genom gåfvor och dels genom inköp förökats med 1,937 band och småskrifter. — Utdelningen af Akademiens egna skrifter sker för närvarande till 293 vetenskapliga institutioner i utlandet, hvartill kommer den ganska betydliga inländska destributionen. Det naturhistoriska Riksmuseum, hvars vård är Akademien ‚anförtrodd, har under året hållits för allmänheten tillgängligt alla helgfria Onsdagar och Lördagar kl. 12—2, och alla Sön- dagar kl. 1—3 e. m. Sasom tillförene, har endast om Lörda- garna en afeift af 25 öre för person blifvit erlagd. De lärorika 96 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. samlingarna hafva fortfarande varit mycket talrikt besökta, i synnerhet om Söndagarna. Den mineralogiska afdelningen af museum har under året blifvit hugnad med ett särskildt anslag af allmänna medel, stort 1697 Rdr 42 öre, för transport inom Stockholm och uppställning i museum af det stora Grönländska jernblock, som sommaren 1871 blef på Kongl. Maj:ts befallning från fyndorten hitfördt. Af- delningen har sasom gåfva fran Köpenhamns universitet fått mottaga meteorjern från Fortune-bay på Grönland, af Konsul BLIXEN i Uruguay en samling en Chalcedonstuffer, som inne- sluta en vätska, och af Adjunkten P. T. ÖLEVE en större samling bergarter och mineralier från Vestindien. Genom inköp har, bland annat, blifvit förvärfvad en större samling Zeoliter från Färöarne, och en vacker svite af diamantkristaller från Syd- Afrika. Den Svenska mineraliesamlingen har erhållit en värde- full tillökning genom talrika stuffer och mineralier, som under sistlidne sommar blifvit insamlade af Amanuensen G. LIND- STRÖM, och bland hvilka särskildt förtjena omnämnas några ovanligt stora Beryllkristaller, Columbit samt andra sällsynta mineralier. De botaniska samlingarna hafva under det tilländagangna, aret förökats såväl genom inköp som genom skänker. Bland de förra är främst att nämna den för ett jemförelsevis särdeles billigt pris till afdelningen förvärfvade MILDES samling af eu- ropeiska mossor, hvilken saväl genom den synnerligen stora rikedom på exemplar från olika delar af denna verldsdel, som den omständigheten, att samlingen varit underkastad ganska noggrann vetenskaplig granskning, är af ett betydligt värde; der- näst det af REINSCH utgifna »Herbarium iconibus illustratum muscorum frondosorum Europe media», afslutadt i 16 fascikler och innehällande originaltyper fran BRUCHS samlingar; genom hvilka båda tillökningar denna afdelning af'Riksmusei herbarium vunnit ett värdefullt material för vetenskapligt arbete. Dessutom hafva de utkomna fortsättningarne af RABENHORSTS Exsiccat- verk blifvit inköpta, och slutligvid lemnats för den af Prof. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 97 NORDENSKIÖLD inköpte växtsamling från Grönlands-expeditionen 1870, hvarigenom museum erhöll ett så dyrbart bytes-förrad, hvaraf samlingar blifvit till utländske museer och vetenskapsmän fördelade. Slutligen hafva de af Hrr NORDSTERT och WAHL- STEDT utgifna fasciklarne af deras vackra och instructiva exsic- catsamlingar af Sveriges Charace& blifvit genom inköp till mu- seum förvärfvade. Bland skänker intager den af Prof. ELIAS FRIES gifne stora typsamlingen af Sveriges Hieracia jemte supple- menten främsta rummet. Lektor €. J. LINDEBERG i Göteborg har gifvit andra fascikeln af sitt arbete: »Hieracia Scandinavia exsiccata». Asessor ARNOLD i Bayern har förärat en vacker samling lafvar och Prof. PARLATORE i Florenz en värdefull samling phanerogamer från Borneo. Derjemte har från museerna i Leyden och Kew fortsättningar anländt af de Japanska och Asiatiska växter, hvaraf vårt museum förut erhållit så rika ut- delningar. Af inländska botanister har Lektor WAHLSTEDT i Christianstad gifvit en utmärkt samling svenska Characex, Lek- tor ZETTERSTEDT i Jönköping en mängd sällsynta fanerogamer från Gotland, Lektor SCHEUTZ i Vexiö en typsamling af de af honom bestämda svenska Rose, Läroverks Adjunkterna HELL- BOM i Örebro och HULTING i Norrköping lafvar från Luleå lappmark och Blekinge, Kandidaten K. F. DUSÉN utmärkt om- sorgsfullt preparerade lafvar från Östergötland, Dr HOLMBOE i Bergen en dendrologisk samling från Nya Zeeland, Akademie- Adjunkten FRISTEDT i Upsala den 8:de eller supplement-fascikeln af hans samling af Sveriges farmaceutiska växter, samt slutligen Intendenten rikhaltiga växtsamlingar från nordvestra Skåne och vestra Norge. Riksmusei vertebratsamling har äfven för det förflutna året sin fordne Intendent att tacka för största delen af sin tillväxt i utländska foglar och däggdjur, af hvilka museum på detta sätt lyckats förvärfva en stor mängd sällsynta och för samlin- garnes komplettering ytterst intressanta typer från Madagaskar, Nya Zeeland och Amerika. Från Senh. Don VINCENTE BU- STILLOS, Professor vid Universitet i San Jago, har museum fatt 2 Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 30 Årg. N:o 4. ( 98 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. emottaga en större samling af Chilensiska foglor. Af musei Konservator, som ‚under året företagit en resa till trakterna af Ural, har afdelningen erhållit serdeles värdefulla däggdjur och foglar från dessa trakter. Frih. Doktor ÜEDERSTRÖM har riktat musei ichthyologiska afdelning med skänker af flera sällsynta fiskarter från trakten af Strömstad. Synnerligen värderika gåf- vor har museum dessutom erhållit från Herr DU CHAILLU, Ad- junkten SÄDBOM, Kandidat TILLMAN och Lektor FORSSELL. För den inhemska däggdjursamlingen har museum lyckats för- värfva en bland de största och sällsyntaste Delfin-arter, Ziphius cavirostris, af hvilken art förut endast två fullständiga skelett blifvit tillvaratagna för någon vetenskaplig institution. I utbyte mot förut erhållna fiskar från mellersta och södra Europa har en motsvarande samling af svenska fiskar blifvit öfversänd till Prof. SIEBOLD i München. Till Vesteras’ och Nyköpings högre Elementarläroverk hafva naturalier af afdelningens dupletter blifvit utdelade. — Ethnografiska samlingen har af Apothekaren HJAL- MARSON från Porto-Rico erhållit en värdefull skänk, hufvud- sakligen bestående af stenprydnader från forntida Vestindiens Indianer. Från Java har en storartad samling af båt- och hus- modeller, husgeråd m. m. d. till museum blifvit öfverlemnad genom H. Exc. Statsministern för utrikes ärenden. Afdelningen för lägre evertebrater har bland andra tillök- ningar erhållit ett urval ur de samlingar af hafsdjur, som blefvo gjorda af Kandidaten J. LINDAHL da han, på föranstaltande af Landshöfdingen Herr Grefve EHRENSVÄRD, i Juni och Juli ma- nader förlidet ar såsom zoolog åtföljde Kongl. Maj:ts kanonbat Ingegerd, Kapten A. MEISTER, under dess expedition i Kattegat. Collega Schole i Ronneby C. A. WESTERLUND har öfverlemnat en rikhaltig samling af landmollusker, deraf skandinaviska 170 arter och varieteter, och öfriga europeiska 324 arter, till en del en frukt af hans med offentligt understöd under det förflutna årets sommar utförda vetenskapliga resa; Dr S. F. SÖDERLUND ett urval bland de af honom vid de Baleariska öarne insamlade Echinodermer; Herr Apothekaren RUSE pa St. Thomas och Dr ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 99 JONAS COLLIN i Köpenhamn sviter af arter ur samma klass; Dr TILLMAN samlingar från St. Barthelemy och Dr CLEVE sällsynta Conchylier från Vestindien; Studeranden G. EISEN en samling nordiska Lumbricider, samt densamme och Studeranden STUXBERG Echinodermer från Bohuslän; hvarförutan afdelningen af andra gifvare, deribland af Fru F. R. BABY i Newyork, fatt emottaga välkomna mindre bidrag. De entomologiska samlingarna hafva under aret ökats genom inköp af: en samling Arachnider från Brasilien och Sydafrika, en samling Myriopoder från Sydafrika, Cap Verdsöarne, med flere ställen; en dyrbar samling Lepidoptera af slägtena Morpho och Caligo. Insektsamlingar för undervisning hafva blifvit lemnade till Fröken Nisbeths flickskola i Upsala äfvensom till Fjellstedtska skolan i samma stad, hvarjemte ur musei duplettförrad en ganska rik samling af exotiska Coleoptera blifvit öfverlemnad till Uni- versitets-museum i Lund. De paleontologiska samlingarna, hvilkas ordnande och be- stämmande oaf brutet fortgatt, hafva blifvit förökade genom gäfvor af Baron RAAB, Herrar LEVIN på Muskön, samt Dr N. R. MUNCK AF ROSENSKÖLD, hvarjemte flere mindre inländska petrifakt- samlingar blifvit genom inköp förvärfvade. Akademien har funnit skäl att af de medel, som hon för sadant ändamal haft till förfogande, utdela följande belöningar och understöd: | Det Letterstedtska priset för förtjenstfullt originalarbete har hon öfverlemnat åt Professoren C. J. SUNDEVLL, för hans arbete: »Försök till fogelklassens naturliga uppställning», hvars första och vigtigaste del under äret utkommit. Det Letterstedtska öfversättningspriset har hon tilldelat Lektorn vid Gefle högre Elementarläroverk M. DALSJÖö, för hans öfversättning till Svenska språket af »Valda skrifter af Platon», hvaraf första delen utkom år 1870, och den andra under det sistförflutna aret. De Letterstedtska räntemedel, öfver hvilka Akademien, en- ligt testators föreskrift, fritt förfogar för befrämjande af särskilt x 100 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. maktpaliggande vetenskapliga undersökningar eller andra ändamal, som synas henne deraf förtjenta, har hon för innevarande ar beslutat använda för en fortsättning af de geognostiska under- sökningar inom Dalarne, hvilka hon redan tva föregaende ar med understöd befordrat; och har hon äfven detta är uppdragit dessa undersökningars utförande at Lektorn vid Gefle högre Elementarläroverk S. L. TÖRNQUIST. Den Fernerska belöningen har Akademien tilldelat Adjunk- ten vid Upsala Universitet H. SCHULTZ för en af honom till Akademien inlemnad och till införande i hennes Handlingar an- tagen afhandling: »Mikrometrisk bestämning af 104 stjernor inom en teleskopisk stjerngrupp i konstellationen Vulpecula». Den Lindbomska belöningen har hon anvisat at Adjunkten Dr P. T. CLEVE och Filos. Doktor. O. HÖGLUND, för en af dem gemensamt utförd undersökning öfver Yttrium, och Erbium, hvarom en afhandling blifvit till Akademien inlemnad. Den Flormanska belöningen har hon öfverlemnat at Pro- fessoren S. LOVÉN, för en af honom författad och af Akademien offentliggjord afhandling, »Om Echinidernas byggnad». För vetenskapliga resor inom landet har Akademien inne- varande år lemnat följande understöd: at Docenten vid Upsala Universitet V. WITTROCK 150 Rdr, för en en fortsatt undersökning af Gotlands sötvattens-alger; at Filos. Doktor S. ALMQVIST 400 Rdr, för en resa i Medelpad och Jemtland samt angränsande trakter af Norge för idkande af studier öfver lafvegetationen derstädes; åt Filosofie Kandidaten ©. M. LUNDELL 300 Rdr, för en resa i Herjedalen i ändamål att undersöka dervarande algvege- tation; åt Läroverksadjunkten H. G. FALK 150 Rdr för under- sökningen af lafvegetationen inom Blekinge, och åt Studeranden G. EISEN 300 Rdr, till utförande af resor pä Gotland samt i Vestergötland och Skäne i ändamal att stu- dera de i Sveriges siluriska formation och Skånes kritbildning förekommande spongior. , ÖFVERSIG'E AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4, 101 Den Wallmarkska belöningen har Akademien detta ar icke funnit skäl att utdela, hvarföre arsräntan, 1 enlighet med testa- tors föreskrift, blifvit lagd till kapitalet. Det Letterstedtska resestipendiet, utgörande 4500 Rdr, som Kongl. Landtbruks-Akademien förlidet ar egt att bortgifva, har denna Akademie tilldelat Assistenten vid dess kemiska försöks- anstalt ÖSKAR NYLANDER. Årets ränteafkastning å hela den Letterstedtska donationen har uppgatt till 9,716 Rdr 85 öre, hvilken summa blifvit för- delad och använd i öfverensstämmelse med donationsbrefvets föreskrifter. Sålunda hafva, bland annat, föreskrifna andelar deraf blifvit öfverlemnade till Linköpings Domkapitel att användas till belöningar at förtjenta Folkskolelärare inom Linköpings stift; till Pastorsembetet i Wallerstads församling af samma stift för utdelande af premier at församlingens folkskolebarn, för bildande af ett sockenbibliothek m. m.; och till Serafimer-Ordens Laza- retts-direktion för nödlidande sjuke resandes vård a Serafimer- lazarettet härstädes. Den minnespenning, som Akademien latit för detta tillfälle prägla, är egnad at hennes framlidne ledamot Professorn i the- oretisk och praktisk medicin vid Universitetet i Upsala Dr Is- RAEL HVASSER. Bland sina inländske ledamöter har Akademien under aret genom döden förlorat: Kammarjunkaren LEONHARD FREDRIK RAAF, och Lektorn vid Vesteras högre Elementarläroverk EMA- NUEL GABRIEL BJÖRLING; samt bland de utländske: Professor HUGO von MoHL i Tübingen, Professor SAMUEL MORSE i New- york, Direktorn für Observatorium i Paris CHARLES EUGENE DELAUNAY, Professor JOHAN AUGUST GRUNERT i Greifswald, Professor GABRIEL LAME i Paris, Baron CHARLES DUPIN der- sammastädes, och Professor WILLIAM JOHN RANKINE 1 Glasgow. Deremot har hon under äret till nya ledamöter kallat, inom landet: sin Astronom Professor JOHAN August HUGO GYLDEN, Brukspatronen, Ledamoten af Riksdagens förste kammare Doktor CARL FREDRIK BERGSTEDT, och Föreståndaren för K. Landt- . 102 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. bruks-Akademiens agrikulturkemiska försöksanstalt, Professorn CARL ERIK BERGSTRAND; samt i utlandet: Professorn 1 Astro- nomi vid Universitet i Cambridge JOHN CoUCH ADAMS, Franske Botanikern och ledamoten af Franska Institutet Dr RENE LOUIS TULASNE, Professorn i högre geometri vid Universitetet i Paris MICHEL CHASLES, och Professorn i mathematik vid Universitetet i Berlin ERNST EDVARD KUMMER. Dessutom har Akademien den 11 sistlidne December till utländsk ledamot invalt Österrikiske Ministerialrådet PETER VON RITTINGER, som dock, enligt senare ingången underrättelse, redan då var afliden och just nämnde dag jordades. 103 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid. 86). Från Société Ohimique Boheme i Prag. Zpråvy, S. 1-2. Prag 1872. 8:0. Frän Observatorium i Prag. HORNSTEIN, C. Über den Einfluss der Elektrieität der Sonne auf den Barometerstand. Wien 1872. 8:o. Från K.K. Geologischer Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd. 22: 3-4; Generalregister, Bd. 11—20. Verhandlungen, 1872: 11-18. Från Oesterreichische Gesellschaft für Meteorologie i Wien. Zeitschrift, Bd. 7. Fran Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Verhandlungen, Bd. 3: 2—4. Peabody Institute i Baltimore. Report 5. Fran Board of State Charities i Boston. Report, 5—8. Från Board of Education i Boston. Report, 35. Från Wisconsin State Agricultural Society i Madison. Transactions, Vol. 8; 9. Från Wisconsin Academy of Natural Sciences i Madison. Bulletin, N:o 2—5. Från Lyceum of Natural History i Newyork. Annals, Vol. 9: 13; 10: 1-7. Proceedings, Vol. 1: 1-15. Från Academy of Arts and Sciences i Philadelphia. Proceedings, Vol. 8: 38-51. Från Bokhandlarne Hrr Samson & Wallin i Stockholm. Svenska Jägarförbundets nya tidskrift, Årg. 10, 104 Från Hr Friherre Wrede. REGNAULT, V. Expériences pour déterminer les principaux lois phy- siques . . . qui entrent dans le caleul des machines å vapeur. Atlas. Par. 1847. Fol. Från Författarne. BoNSDORFF, E. J. Undersökning om rättsmedieinsk indelning af kroppsskador . . . Hfors. 1873. 8:0. LUNDELL, P. M. De Desmidiaceis qua in Suecia invente sunt. Ups. al. 40. BARRANDE, J. Urustaces divers et poissons des depöts siluriens de la Boheme. Prague 1872. S8:o. NeErto, L. Investigacoes . . . sopre o museu do Rio de Janeiro. 1870. 8:0. — — Itineraire botanique dans la province de Minas geraes. Par. 1866. 8:o. Två småskrifter. Ross, W. A. Pyralogy. Lond. 1872. 8:0. THOMSEN, J. Thermochemiske Undersögelser, 1—11. Kjob. 1869 —"793. 4:0. VOLPICELLI, P. Analisi e rettificazioni di alcuné sperienze che ap- partengono alla elettrostatica, Mem. 1. Roma 1866. 4:0. Stockholm, 1873. P. A. Norstedt & Söner, ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS | FÖRHANDLINGAR. Årg. 30. 1873. M 5. Onsdagen den 14 Maj. Preses tillkännagaf, att Akademiens ledamöter: Professoren CHRISTOPHER HANSTEEN i Christiania och Professoren Baron JUSTUS VON LIEBIG i München med döden afgått. Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN samt Professor F. A. SMITT afgafvo infordradt utlåtande i ett från K. Kammar-Collegium till Akademien remitteradt besvärsmål rörande fiskets bedrifvande inom Stora Kopparbergs län; hvilket utlåtande blef af Akade- mien godkändt såsom grund för hennes eget yttrande i ämnet. Hr C. A. ÅNGSTRÖM afgaf yttrande om ett af Ingeniören L. Qvist i Björneborg insändt förslag till en hydraulisk luftpump. Hr Torell redogjorde för den berättelse, som Docenten J. G. O. LINNARSSON ingifvit om den resa han, med offentligt under- stöd, sistlidne sommar verkställt till Böhmen och Ryska Östersjö- provinserna för geologiska och palzontologiska forskningars an- ställande”. Hr EDLUND meddelade sina, på de vid statens meteorolo- giska stationer hittills utförda iakttagelser grundade undersök- ningar öfver Sveriges klimat. Hr ANDERSSON refererade en uppsats af Dr J. ÅNGSTRÖM om de under Fregatten Eugenies jordomsegling på Galapagos- öarne, Tahiti, Eimeo, Mauritius, St. Helena och St. José insam- lade mossor”; densamme meddelade, att Dr HARTMAN i Gefle lill Riksmuseum öfverlemnat en betydande samling sällsynta mossor, äfvensom 14:de faskikeln af sina Bryacex Scandinavie. Sekreteraren meddelade å författarens vägnar en insänd uppsats: »Decas Hymenomycetum novorum», af Hr E. FRIES”. Ett af särskildt utsedde Komiterade uppgjordt förslag till instruktion för Statens meteorologiska Central-anstalt gillades och antogs. "Genom anställda val kallades till utländske ledamöter af Akademien: Professoren i mekanik vid Conservatoire des arts et metiers i Paris HENRI EDOUARD TRESCA, Direktorn för Bergs- Akademien i Freiberg GUSTAV ANTON ZEUNER och Civilinge- niören i Logelbach vid Colmar GUSTAVE ADOLPHE HIRN. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Universitetet i Christiania. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, 19: 3—4. BorcK, A. De Skandinaviske og Arktiske Amphipoder, H. 1. Chra 1872. 4:0. Från Entomological Society i London. Transactions, 1872. Från Royal Society i Edinburgh. Transactions, 26: 4. Proceedings, Vol. 7. Frän Botanical Society i Edinburgh. Transactions, Vol. 9:2; 10:1; 11:2. Proceedings, 1856. Från Academie des Sciences, etc. i Toulouse. Mémoires. T:e Ser. T. 4. Frän K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. Verhandelingen. Letterkunde, 7. Text & Atlas. Verslagen en Mededelingen. Letterkunde, 2. » » » Naturkunde, 6. . Jaarboek, 1871. Processen-Verbaal, 1871/72. (Forts, å sid. 10.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 5. Stockholm. Decas Hymenomycetum novorum. Descripsit Erias FRIES. [Communic. d. 14 Maji 1873.] In Museo Academie Holmiensis deposui icones Hymenomy- cetum novorum, post editam horum monographiam detectorum. Descriptiones, ad plenam cognitionem necessarias, Academie hac vice offero.. Plurim&e species sagacissimo Fungorum investiga- tori H. von PosT debentur. 1. Agaricus verrucipes. Armillaria candida, pileo carnoso, e convexo applanato, levi, glabro; stipite cavo, verrucis fuscis exasperato, lamelJis sinuato-adnatis, subconfertis. Locis graminosis prope Gotsunda detexit H. von Post d. 2 Maji 1870. Eodem anno et tempore in montibus juranis legit Dr QUELET. Fungus vernalis, subes&spitosus, inodorus. Stipes cavus, 2—3 unc. longus, a basi incrassata leviter attenuatus, 2 lin. crassus, albus, sed verrucis fuscis exasperatus et quasi punctatus. Annu- ius nullus, sed verruc& determinat® versus apicem ut in Ag. aurantio. Pileus leviter carnosus, convexus et primo umbonatus, dein explanatus umbone evanido, levis, glaber, I—2 unc. latus, albus, in centro fuscescens. Margo tenuis, junior involutus. La- melle adnatz, adulte postice sinuat&, molles, haud admodum vonfert&, in pileo expanso horizontales, candid. Species admodum insignis ut omnes Agarici vernales.. Lo- cus systematicus anceps; ob defectum annuli stricte Tricholoma, 4 FRIES, DECAS HYMENOMYCETUM NOVORUM. sed e verrucis stipitis et analogia A. aurantir potius inter ‚Ar- millarias Tricholomoideas collocandus. 2. Agaricus glacialis. Collybia fragilis, pileo subcarnoso, ex hemispherico con-— vexo, obtuso, glabro, obscure fusco, hygrophano; stipite fistuloso,, glabro lamellisque liberis confertis, griseis. Ad terram congelatam in colli inculto prope Knifstad (jern- vägsstationen) legi, sole nitente, d. 5 Maji 1868. Eodem tempore quoque lectus ad Bergsbrunna. Laxe c&spitosus, subaquosus, admodum fragilis, quod inter Collybias rarum. Stipes fistulosus, cartilagineus, I4—3 unc. longus, basi attenuatus, minorum 1 ac majorum 2 lin. crassus, levis, glaber, aquose griseus. Pileus tenuis, carnoso-membrana- ceus, ex hemisphsrico convexus, 3—13 unc. latus, obtusus, levis, vegetus obscure fuscus, siccus sordide canus, Lamell® et reliqua ut supra. Species magnopore insienis. In eodem caspite exteriores fungi congelati et rigidi, sed interiores, eodem die enati, omnino. vegeti. Unica species, cum qua comparari posset, est Ag. la- ceratus, at hic stipite floccoso-pruinoso, lamellis crassis distanti- bus, tempore clare diversus. 3. Agaricus hospitans. Leucorporus candidus, pileo carnosulo, campanulato, ob- tuso, !evissimo, margine recto adpresso; stipite solido, fibroso, tenaci, glabro, apice pruinoso; lamellis liberis, valde ventricosis. In frigidario Horti Botanici Upsaliensis, vix dubie exotice originis unacum Agarico cepestipite, Benzonii, conferto etc. lectus 9 Maji 1861. Stipes uncialis, lineam et ultra crassus. Pileus unciam vix latus, 4 lin. altus, albus, hygrophanus, siccus candicans. La- melle 2 lin. late, fere ovat&, pauc® dimidiat«. Cum nullo Leucospororum subgenere convenit; habitus et plures characteres Mycen&; sed stipite solido, toto fibroso ad- modum diversus. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 5 4. Agaricus reniformis. Pleurotus in tuberculo villoso sessilis, pileo subcarnoso, dimidiato, renifnrmi, glabro, cinereo, carne subgelatinosa; lamellis €e tuberculo divergentibus, tenuibus albis. In ramis emortuis Pruni Padi ad Reymyra Ostrogotiz legit H. von Post. Stipes reductus in tuberculum villosum, album. Pileus le- viter carnosus, exacte lateralis, semicircularis, horizontalis, planus, levis, glaber, cinereus, postice emarginatus, 4—5 lin. latus. Caro admodum tenuis, subgelatinosa, diaphana. Lamelle in basin concurrentes, tenues, lineares. E statura cum Ag. miti et limpido comparandus, ut defeetu stipitis, carne subgelatinosa bene distinctus. 5. Agaricus capucinus. Inocybe pileo carnoso, conico-campanulato, fibrilloso-squa- moso, fusco, carne alba; stipite solido, superne nudo; lamellis adnatis, confertis, fuscis. Locis humidis silvarum variis locis leetus in Sudermannia, OÖstrogotia etc. Pertinet ad Inocybas laceras. Stipes solidus, carnosus, pro ratione curtus, 11 unc. longus, raro ultra, 2 lin. crassus, equalis, fibrillosus, fuscus. Pileus carnosus, eximie et persistenter conico- campanulatus, undique fibrilloso-sguamosus, obscure fuscus, nec hygrophanus, versus marginem pallidior, 1—2 unc. altus et latus. Lamelle adnat®e, anguste, antice attenuat®, confert&, fusc®. 6. - Agaricus calolepis. Crepidotus pileo subdimidiato, in nodulo baseos sessilis, reniformi, postice marginato, albido, squamis minutis eleganter variegato; lamellis in basin concurrentibus demum fusco-ferrugineis. In ramulis putrescentibus Populi tremule ad Reymyra H. VON POST. ; 6 FRIES, DECAS HYMENOMYCETUM NOVORUM. Stipes nullus, in tuberculum reductus. Pileus carnosulus, dimidiatus, sed postice marginatus, reniformis, convexus, fere conchatus, vix 3 unc. attingens, albus, sed squamis rufescentibus, regularibus, confertis variegatus. Caro tenuis, alba, haud gelati- nosa. Lamelle a basi radiantes, postice rotundat&, antice di- vergentes, pro ratione late, primo pallide fuscescentes, dein e sporis fusco-ferrugine®. Mire quoad formam et magnitudinem cum Ag. reniformi (n:o 4) convenit; at ab hoc coloribus pr&cipue sporarum, pileo squamoso etc. abunde differt. Quzeritur autem au sit varietas. A. haustellaris, eadem statione gaudens, licet hic stipite distincto- sursum attenuato pileoque haud squamosis sed villosis aliterque coloratis differre videatur. Agaricus proboscidens Epier. p. 211. Variabilis hujus speciei addimus deseriptionem form& a typo nonnihil recedentis. Lectus in cella Upsalie 2°, 1872. _ Stipes valde excentricus, dorsalis, $ unc. longus, deorsunm attenuatus, fuscescens, apice in pileum dilatatus. Pileus est continuatio stipitis apice dilatati oblongus, sericeo-levigatus, unciam latus, candidus. Lamell® in puncto maxime excentrico concurrentes, subdistantes, distinete, pure flave. Caro tenuis, alba. Caute separandus a formis Paxilli Panuoidis. 7. Agaricus aelolopus. Hypholoma pileo carnoso, e convexo-plano, obtuso, glabro, rufescente; stipite fistuloso tubulum diseretum includente, squa- mis minutis lateritüs variegato; lamellis adnatis, e lutescente fusco-olivaceis. Ad truncos Abietis et Laricis in Ostrogotia H. von POST. Subcsspitosus, fusiformi-radicatus, radice tenui, deorsum De spe obliqua. Stipites fistulosi, sed medulla libera arcti, 2—3 unc. longi, 2—3 lin. crassi, subzquales, mox basi leviter inerassati, Jutescentes, infra velum fibrillosum squamulis ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 De. då minutis, confertis, lateritiis eleganter variegati, supra velum leves, albi. Pileus carnosus, e convexo planus, regularis, 2 unc. et ultra latus, levis, eleganter rufo-lateritius. Lamelle adnat& 1. leviter rotundat&, fusco-olivacee 1. umbrin®, acie juniorum pallida. Est e stirpe Ag. fascicularis, at stipite libere medullato, squamis eleganter variegato, Jamellarum colore etc. facile distinctus. 8. Agaricus vieinus. ‚. Psiloeybe pileo carnosulo, e convexo plano, obtuso, glabro, umbrino expallente; stipite farcto, flexuoso, glabro, apice sub- pruinato, griseo; lamellis leviter adnexis, ventricosis, obscure griseis, dein nigrescentibus. Ad terram apicam siccam inter muscos, raro. Bis terve lectus Upsalie ad Lugnet, Slottsbacken. Stipes medulla tenui, albida faretus, 14—2 unc. longus, lineam vix crassus, zqualis 1. apice leviter incrassatus et leviter pruinosus, ceterum levis, glaber, griseus, velum nullum. Pileus admodum tenuis, hygrophanus, + unc. eirciter latus, lavis, glaber. Lamelle admodum ventricos&, fere obovat&, distinct«. subdistantes, postice valde attenust® et leviter adnex&. 9. Coprinus tomentosus? v. cellaris. Diagn. videas in Epicrisi p. 216. In cella per ultimos annos lectus est Coprini species omni- bus notis C. tomentosi, sed statura admodum recedens. Stipes enim 3 unc. et ultra longus, 4 unc. crassus; ceterum cavus, sericellus, candidus, absque volva et annulo. Pileus leviter car- nosus, cylindricus, dein conicus, 13 unc. et ultra, nunc elegan- tissimis squamis plumosis, niveis tectus, nunc undique albo- villosus. Lamelle liber&, angust&,. fere lineares, primo albids (nee micaceo-irrorate) demum fuscescentes. In stabulo ligni simillimum legi fungum, lamellis ventricosis modo diversum. 8 FRIES. DECAS HYMENOMYCETUM NOVORUM. 10. Polyporus paradoxus. Apus, giganteus, pileo anodermeo dimidiato-deformi, lobato, mollissimo, alutaceo, contuso nigricante; poris minimis candidis, tactu nigricantibus. Ad truncos arborum ad Sparreholm Sudermannix. Specimen vegetum misit J. WIESLANER. Species admodum paradoxa, pedalis et ultra, pr&cipue in- signis carne floccosa, 3—4 unc. crassa, alba, mollissima, ut digito pressa foveas relinquit. Pileus anodermeus, difformis, late lo- batus, non quidem villosus, sed cuticula e floceis levigatis con- texta, alutaceus, contusus nigrescens. Hymenium inferum, planum, levigatum, lacteum, hine inde poris minimis pertusum. Forte ex ztate juniori pendet poros per latas plagas non evolutos in specimine viso. Hoc loco subjungam descriptiones et analyses, a filio meo THEODORO factas, Hypomycetum Agaricos in Suecia inerustan- tium. 1. Hypomyce. FR. Summa Veg. Scand. p. 383. 1. HA. lateritia sub Spheria Syst. Myc. II, p. 338. Hymenio Lactaru deliciosi innata, lateritia, alboirrorata. Asci angusti, cylindriei; spor&e octon&, una serie disposit®, elongato- fusiformes, utringue acutat&, incolorate, simplices vel rarius demum obsolete uniseptat@; episporio vix minute verruculoso, 0,015 long& et 0,004 millim. crassx. 2. H. luteovirens sub Spheria Syst. Mye. II, p. 339. Hymenio Aussularum innata, luteo-virens, primo velutina, dein glabrata. Asci longi, angusti, cylindrici, spor® octonz, elongato-fusiformes, utrinque longe acuminatz, simplices, episporio levi, 0,029—33 m.m. longe et 0,005—5 m.m. crass®. Ab hac, teste Berkley, Hyp. virides Albert. et Schwein. species distincta. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 9 3. H. spadicea FR. Manusc. H. floccosa FR. Summa Veget. Scand. p- 364. Hymenio Lactarii torminosi innata, spadicea, junior floceis conidiüiferis, albidis, dein glabrata. Asci angusti, eylindriei; spor& octon&, fusiformis, utrinque acute, una serie disposit®, incolo- rate, simplices vel obsolete diblaste, exosporvo levi, 0,017—21 long® et 0,004 m.m. crass&. 4. H. atra Fr. Summa Veg. Sc., p. 564. Hymenio Russule aduste innata, glabra, atra. Asci longi, angusti, cylindrici; spor® octon&, una serie disposit&, elongato- fusiformes, utrinque longe acuminatz, simplices, incolorat&, epi- sporio levi, 0,033—40 m.m. long® et 0,006 m.m. crasse. Ulterius lecta est 7. hyalina S. M. |. c. in Russula fotente, sed hujus specimen tam pravum ut analysin non admittat. 10 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Från K. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht. Jaarboek, 23: 1. Frän K. Universitetet i Kasan. Utschenia sapiski, 1872. lsvestia, 1859: 6; 1870: 3-6; 1871: 4—6. Från Meteorologische Central Anstalt i Zürich. Beobachtungen, 8: 6-13; 9: 1-5. Frän Naturwissenschaftlicher Verein i Halle. Zeitschrift für die gesammten Naturwissenschaften, Bd. 39—40. Från Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. Verhandlungen, 22. Från Nassauischer Verein für Naturkunde i Wiesbaden. Jahrbücher, 25—-26. Från Harvard College i Cambridge, U. 8. Report, 35. Tre smäskrifter. Från Författarne. ALMÉN, A. Om urinafsöndring och uremi. Ups. 1860. 8:o. Tjugufyra smäskrifter. CHASLES, MıcH. Sur la decouverte de la variation, par Aboul-Wefä. Par. 1873. 4:0. Fyratioett smäskrifter. v. OOSTERZEE, J. J. Emanuel Swedenborg. Amst. 1873. 8:0. 11 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 5. Stockholm. Naturhistoriska och arch&ologiska undersökningar på Björkö 1 Mälaren. LI. Redogörelse för undersökningarna ar 1872 af HJALMAR STOLPE. Beskrifningen öfver de kufiska mynten meddelad af Professor C. J. TORNBERG. Tafl. IM. [Meddeladt den 16 April 1873.) Den korta redogörelse för det föregående årets undersök- ningar pä Björkö, som i det följande lemnas, gör ingalunda an- språk på att vara någon uttömmande vetenskaplig behandling af hela det rika material, som undersökningarna bragt i dagen. En sådan behandling skulle ovilkorligen kräfva en mängd afbild- ningar af föremål, om hvilka en beskrifning, om än aldrig så utförlig, icke kan gifva någon klar föreställning, och omständig- heterna hafva gjort det omöjligt att redan nu åstadkomma det nödiga antalet af dessa afbildningar. Dertill kommer, att ännu en allt för liten del af fältet hunnit undersökas, för att en full- ständig utredning af Björköförhallandena redan nu skulle kunna. lemnas. Den tid af två månader, hvilken jag genom understöd af allmänna medel blef satt i tillfälle att i fjor egna åt under- sökningar på stället, är dock allt för liten, för att man der- under skall hinna utreda alla spörjsmål, och dessutom fordras det, att undersökningarna utsträckas till alla slag af fornlemnin- gar på ön, framför allt grafvarna, för att ett säkert omdöme om öns forna betydelse skall kunna fällas. Jag hoppas att under 12 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKO. instundande sommar komma 1 tillfälle att få utföra dessa så ytterst vigtiga och allt för länge uppskjutna grafundersökningar, och att derjemte få i något större skala än hittills fullfölja gräfningarna i den »svarta jorden». I afvaktan pa de upplys- ningar, som genom dessa nya undersökningar kunna komma att vinnas, vill jag här inskränka mig till att redogöra för de vigti- gaste resultaten af förra arets forskningar. En fullständig be- handling af Björköfragan, grundad äfven pa detta ärets blifvande undersökningar, och förtydligad genom afbildningar af de funna föremålen, hoppas jag kunna, om ej förr, framlägga för den nästa ar i Stockholm sammanträdande archeologiska kongressen. Undersökningarna, som i fjor, likasom första året ej kunde företagas före skördetidens slut, började med September månad och fortgingo till slutet af Oktober. De omfattade i enlighet med den fastställda arbetsplanen, dels gräfningar i den på forn- saker och rester af de gamle invanarnes måltider så rika svarta jorden, dels muddringar i sundet, i ändamål att söka vinna ytter- ligare upplysningar rörande den bernsten, som plägar uppsköljas på stranden. Då gräfningarna äro den i alla hänseende vigti- gaste delen af undersökningen, och den som krönts med mesta framgang, vill jag börja med att redogöra för dem. I stället för att såsom år 1871 anställa en mängd smärre gräfningar på spridda ställen af fältet, koncentrerades undersök- ningarna i fjor till en enda del deraf, hvilken fullständigt genom- gräfdes. Nödvändigheten att noga granska hvarje spadtag gjorde, att blott en 1 förhållande till fältets vidd ganska obetydlig del kunde medhinnas. Sålunda hade vid undersökningarnas slut af hela det enligt uppgift 12 tunnland vida fältet endast 7,000 qvadr.fot hunnit genomgräfvas, till ett djup af 5 å 6 fot, d.v.s. så djupt, som det till mäktigheten vexlande kulturlagret sträckte sig. Gräfningarna anordnades så, att det utstakade fältet först genomskars af flera långsträckta, parallela grafvar, hvilkas mellan- balkar först genomgräfdes vid undersökningens slut, sedan de så länge som möjligt fått qvarstå, för att lemna tillfälle till ett jemförande studium af lagringsförhållandena. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0d. 13 I min första berättelse!) har den svarta jorden, Bystan, eller Bystadsgärde, som den också kallas, karakteriserats såsom ett vid öns nordvestra strand beläget, svagt kuperadt åkerfält af enligt uppgift 12 tunnlands vidd, hvars jordmon till 5 a 6 fots djup består af en blandning af kol, aska, sand och mylla, hvilka beståndsdelar stundom. uppträda i tydligen skilda lager, men lika ofta äro utan ordning sammanblandade, hvartill, såsom- en ej mindre karakteristisk egenskap hos den svarta jorden, kommer den utomordentligt rika halten af djurben, hvilka genom det behandlingssätt, hvaraf de i allmänhet bära spår, visa sig utgöra afskräden från de forne invanarnes måltider. Detta »kultur- lager» hvilar på en tunn grusbädd, utan tvifvel en strandbildning, af på sin höjd 1 fots mäktighet, hvarunder den hvarfviga mer- geln vidtager. De vid fjorarets undersökningar gjorda iaktta- gelserna öfverensstämma i allt väsendtligt fullkomligt med min erfarenhet från de vida mindre omfattande gräfningarna ar 1871, och hvad särskildt beträffar den förut gängse uppfattningen, att kolet och askan i svarta jorden skulle leda sitt ursprung från en allmän brand, som skulle hafva förtärt de i forntiden på nämnda fält belägna boningshusen, så har jag ej funnit något skäl att ätertaga de i min första berättelse?) gjorda inkasten emot denna uppfattning. Dessa inkast stödde sig hufvudsakligen derpå, att de bland kolet och askan i så stor mängd förekom- mande benen, samt af ben och andra brännbara ämnen arbetade fornsakerna, sa ytterst sällan visa nagot spår af att hafva varit i beröring med elden. En allmän brand borde, syntes det mig, nödvändigt hafva lemnat talrikare spår efter sig pa de bränn- bara beståndsdelarna i de antagligen i husens närmaste grann- skap belägna afskrädeshögarna. Dertill kom, att de kolhaltiga lagren på många ställen voro så talrika, att man skulle blifva nödsakad att antaga en hel mängd på hvarandra följande elds- !) Naturhistoriska och archaeologiska undersökningar på Björkö i Mälaren. Öfvers. af K. V. A. Förhandl. 1872, p. 83—107. Rörande den allmänna beskrif- ningen öfver svarta jorden och dess omgifningar, får jag, till undvikande af omsägningar, hänvisa till denna första berättelse. 2) 1. c. p. 88, 89, (Separ.-Aftr. p. 8, 9). 1 14 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. vådor, hvilka dock ej förmått alstra mer än knappt tumstjocka lager !). Åfven uti dessa tunna lager funnos ben inbäddade, hvilka icke hade varit i beröring med elden. En annan an- märkningsvärd omständighet var, att enligt uppgifter såväl af äldre författare som af öborna sjelfva, ett så brännbart ämne som bernsten skulle förekomma i svarta jorden, ett förhållande, som fjorarets gräfningar rikligen bekräftat. Ur alla dessa fakta drog jag den allmänna slutsatsen, att de eldar, som alstrat kolet och askan, måste hafva varit mycket begränsade, och att de nämnda förbränningsprodukterna först efter eldens utslocknande blifvit jemte benen och öfriga föremål spridda öfver fältet. Att förklara de obrända benens förekomst bland förbränningsproduk- terna på det sätt, att benen skulle blifvit nedgräfda i den kol- . och askhaltiga jorden, ansåg jag vara fullkomligt oförenligt med de faktiska förhållandena. Da imellertid just denna förklaring blifvit sedermera offentligen framställd ?), ansåg jag i fjor nöd- vändigt att egna ytterligare uppmärksamhet åt denna fråga, och samma betänkligheter, som första året hindrade mig att antaga ifrågavarande förklaring, qvarsta oförminskade efter de nya under- sökningarna. Afven i fjor träffade jag på mera än ett ställe dessa tunna, blott tumstjocka, men fullkomligt tydliga och skarpt begränsade lager af kol och aska, hvilka första året hindrade mig att tänka på någon nedgräfning af de uti dem befintliga benen m. m. På ett ställe kunde jag t. o. m. räkna öfver 10 sådana på hvarandra följande lager, hvilka innehöllo en mängd såväl små, som stora ben, men det oaktadt voro så tydliga och skarpt skilda, att de synbarligen aldrig varit rubbade. Ibland kunde ett större ben sträcka sig genom flera af de nämnda tunna lagren. Hade dessa ben blifvit nedgräfda, sa är det klart, att hvarje spår af lagring måste hafva försvunnit ”). NT BD eb 2) Ny Ilustr. Tidn. N:o 23, d. 8 Juni 1872. »Svarta jorden». Några reflexio- ner under sällskapet Iduns besök å Björkö, af L. 3) Jag anser mig böra tillägga, att jag under pågående undersökningar hade tillfälle att få förevisa alla här åberopade förhållanden för Dr GUSTAF RET- zıus, hvilken fullkomligt delade min uppfattning af deras betydelse. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08. 15 Den enda rimliga utvägen att förklara de oftanämnda för- bränningsprodukternas ursprung synes mig derföre vara att här- leda dem från spiselhärdarna i husen. Åfven den omständigheten, att kolen ständigt äro så fullständigt genombrända, hänvisar på detta ursprung. Så länge man ej med visshet känner, att mur- bruket var bekant redan under vår yngre jernålder, måste man antaga, att de sannolikt ganska enkla eldstäderna egde föga eller hardt nära ingen förmåga att qvarhålla värmen. Följden deraf blef naturligen den, att brasan knappast kunde värma längre, än hon brann, och då dertill kom, att spjellet antagligen var af enklaste art, säkert blott ett utvändigt Zakspjell !), blef ett flitigt . underhållande af elden så mycket nödvändigare. Att man den tiden ej gjorde sig särdeles stora bekymmer öfver atgangen af bränsle, kan tagas för afgjordt. De massor af kol och aska, .som under sådana förhållanden alstrades uti spisarna, måste tidt och ofta borttagas och de utkastades då på de invid husen belägna stora afskrädeshögarna, med hvilkas öfriga innehåll de blandades. Pa grund af hvad ofvan blifvit anfördt, tvekar jag således icke att framställa spiseleldarna såsom fullt tillräckliga orsaker till kol- och askhalten i den svarta jorden. Att brända ben stundom förekomma, är naturligtvis icke något bevis emot min åsigt, då det torde vara omöjligt att tänka sig alla de till- fälligheter, som kunnat bringa ett eller annat ben i beröring med elden. Det bör endast tilläggas, att de äfven i fjor voro ytterst få i förhållande till den oerhörda mängden af obrända. Flera ganger fann jag ett brändt ben i omedelbar beröring med ett obrändt. Ehuru jag således tvingas reservera mig emot antagandet af de manga eldsvådorna a den gamla boningsplatsen på Björkö, saknar jag icke bevis för att en och annan sådan verkligen egt rum. Förra året fann jag nämligen ett ej obetydligt antal brända derstycken af en form, som alldeles omisskänneligt adagalägger, att de utgöra lemningar af byggnader. Med ledning af dessa !) Man jemföre: HYLTEN-CAVALLIUS. Wärend och Wirdarna, II, Stockholm 1868, p. 176 o. ff. 16 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. fragment kan man urskilja två olika slag af byggnader, lerkojor och timrade trähus, a hvilka fogarna mellan stockarna tätades med lera. Lemningarna af det förra slaget af byggnader utgöras af lerstycken af oregelbunden form, som på en sida vanligen äro släta, men på den andra, den inåt vända, visa intryck af vanligen något mer än halftumstjocka qvistar. Till och med rynkorna i den skrumpnade barken äro tydligt aftıyckta, och att dömma af dessas utseende, torde med säkerhet kunna sägas, att det använda trädslaget varit en pilart. Dessa brända lerstycken äro således pätagligen lemningar af byggnader, hvilkas väggar haft till stomme ett slags flätverk af qvistar, som på båda sidor beklädts med fastslagen lera, såsom fallet än i dag är med de skånska s. k. klenhusen. Lemningarna af det andra slaget af byggnader utgöras af tresidigt prismatiska lerstycken af 1 till 4 dec.tums längd, hvilka på en sida, utsidan, visa tydliga märken efter fingrarna, som smetat in leran i springorna mellan stockarna i trähusen. Den inåt vända vinkeln visar oftast en mängd fina, oregelbundna intryck af den mossa, som stoppats in i springorna, innan leran ditsmetades. På nagra stycken äro af- trycken så tydliga, att man med loupe kan urskilja de finaste bladen hos mossan, och det lider intet tvifvel, att den mossa, som begagnats, varit den i dag för samma ändamal vanligast använda Hylocomium splendens BR. & ScH. Ett stycke bär ett tydligt aftryck af ett alblad, som väl tillfälligtvis kommit med bland mossan. Å ett annat lerstycke, som likväl har en från de öfriga afvikande form, ser man tydligen aftryck af kärl- knippena i ekvirke. De byggnader, hvaraf dessa två slag af lerbeklädnad utgöra lemningar, hafva tydligen brunnit upp, men hittills äro lemningarna allt för fa, för att kunna leda i bevis, att en hel stad, i hvilken sannolikt de två nämnda byggnads- sätten varit de rådande, skulle gång på gang hafva blifvit upp- bränd. Hela samlingen af dessa byggnadsfragment uppgar blott till ungefär 50 af hvardera slaget, hvilka uppsamlats vid under- sökningen af mellan 30— och 40,000 kubikfot jord. Något tecken till grundmurar efter husen har jag aldrig funnit. Visserligen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 17 påträffades äfven i fjor åtskilliga tydligen med afsigt uppstap- lade stenrader på olika djup, men dessa stensättningar krökte och grenade sig i så många riktningar, att det var omöjligt att urskilja någon bestämd plan för deras anläggande. De qvarsta säaledes ännu bland de många olösta gator, den svarta jorden har att framställa. Skörden af fornsaker var för öfrigt under förra året så rik, att den vida öfverträffade mina förhoppningar. Af brist på till- räckligt antal afbildningar kan jag ej här redogöra för alla de olika slagen af smycken, vapen, verktyg och husgerådssaker m. m., utan far inskränka mig till de vigtigaste. Föremälen äro, med undantag af ett samladt silfverfynd, funna spridda här och der i jorden inom det uppgifna omradet af 7,000 qv.fot. Det djup, hvarpå de anträffats, är ytterst varierande, från ytan ända till 6 fots djup. För de allra flesta fynden är visserligen fyndställets djup antecknadt i halfva fot, men dessa uppgifter uteslutas här, alldenstund det ändock är omöjligt att med led- ning af lagren erhålla någon för hela fältet gällande måttstock för bestämmande af fyndens inbördes ålder. En följd af den ojemna och tillfälliga spridning, som de från spisarna utkastade kolen och askan erhöllo, är naturligtvis den, att de på ett ställe djupast liggande lagren allt för väl kunna vara yngre än de öfversta på ett annat, och derjemte hafva under tidernas lopp denudationer inträffat, som ännu mera bidraga att göra alla slut- satser i detta afseende otillförlitliga. I allmänhet antyda fynd- omständigheterna, att föremålen blifvit tillfälligtvis tappade eller såsom obrukbara bortkastade och sedermera inbäddade i det så småningom sig hopande kulturlagret. Det är blott den ofvan- nämnda silfverskatten, som tydligen blifvit afsigtligt nedgräfd. Genom den mängd mynt den innehöll, har den lemnat ett väl behöfligt bidrag till bestämmande af de öfriga fyndens ålder, och då den dessutom har sin särskilda betydelse såsom samlad skatt, och sjelfva fyndomständigheterna äro i åtskilliga hänseen- den anmärkningsvärda, vill jag något utförligare redogöra för den, innan jag öfvergår till de öfriga fynden. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 5. 2 18 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. På knappt 1 fots djup, just på gränsen mellan det af plogen omrörda lagret och de undre orubbade, anträffades en rostig, flat jernskäl af 7,5 dec.tums (22 cmtrs) diameter, på hvilken lågo samlade 89 hela och 360 brutna kufiska mynt, I byzantinskt mynt, 15 slutna och 1 öppen armring, 2 större ringspännen, flera dels hela, dels styckade mynttenar, en mängd bitar af armringar, brocher m. fl. prydnader och en liten, i två bitar sönderhuggen tacka, allt silfver. Vid beskrifningen af de särskilda föremålen, far jag, så vidt möjligt, hänvisa till kända af bildningar af liknande. a. Mynt. Öfver de kufiska mynten 1 fyndet har Herr Professor C. J. TORNBERG benäget meddelat följande beskrifning: »De kujiska mynten i det stora Björkö-fyndet af ar 1872 - utgjordes af 89 hela och 360 större och mindre bitar. Största delen af dessa senare synas icke hafva tillkommit genom af- klippning, sasom sa ofta är fallet, för att, da mynten vägdes, fa jemn vigt, utan snarare genom sönderbrytning, kanhända för nedsmältning, eller genom tidens averkan. Utom den sprödhet, som metallen understundom far genom jordens fukt, underlättas isynnerhet Samanidmyntens förstöring genom deras mjukhet, i motsats till de äldre Khalifmynten, som vanligen äro mycket hårda och derföre väl bibehallna. Det sa kallade broke money behöfdes ej i Österlandet. Utom hela dirhemer präglades der äfven halfva och fjerdedelar, som ofta förekomma i utlandets samlingar, men, med ett par undantag, aldrig anträffats i svenska fynd. Sönderdelningen måste derföre hafva uppstått här eller på vägen hit, och till dess underlättande gjordes med en tång skoror i mynten. Sålunda skorrade mynt finnas dock icke i detta fynd, likasom de nästan aldrig finnas bland Samanidmynten. Den stora massan består i detta, liksom i alla yngre kufiska myntfynd af Samanider. Deras antal uppgår nämligen till 316 stycken. Af efterbildningar, i synnerhet af Samanidmynt, anträf- fades 25 stycken. De tillverkades i de barbariska gränsländerna, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 19 der arabiska språket ej talades, för att gifva kurs åt mynten, som utan den godkända prägeln ej mottogos i handeln. På 59 bitar kunde ej något läsas, som anvisade datum eller slagort, ehuru dessa, i de flesta fall, äfven tyckas tillhöra Samanidklassen. Af andra klasser företedde fyndet 21 Khalifmynt, en bit af en Tahirid, en Saffarid, 7 Buvejhider, 4 Hamdanider. samt 2 af Emir-el-Umera Tuzun. Utom dessa funnos ett par bitar af Pehlevimynt, men så obetydliga, att de ej kunde bestämmas. I allmänhet kan anmärkas, att samlingen har en öfver- raskande likhet med Fölhagens fynd, i hvilket samma klasser som här äro representerade. Det äldsta myntet är ett fragment af en Umajjad. Af ar- talet är enheten borta; endast och 90 återstår. Det är således slaget före 7/8 efter Chr., då ar 100 efter Hidjra började den 3 Aug. detta år. Det yngsta åter är en Hamdanid, präglad i el-Massisa (Mopsuestia i Mesopotamien) år 352 eller 356 (en- heten är otydlig) = 963—967 e. Kr. Efter denna tid måste följaktligen mynten hafva nedlagts i jorden, troligen, såsom i många andra fall synes vara fullt säkert, för att gömmas för fiender eller andra plundringslystne. Fyndets läge, då det upp- togs, visar, att om någon eld öfvergatt stället och alstrat den så kallade svarta jorden, så måste detta hafva skett lang tid innan mynten undanstuckos. De visa ej heller några spår af eldens åverkan, men väl af erg och jernoxid, som på flere nästan blandat sig med silfret. Manga af mynten äro genomborrade och hafva således, såsom ännu i dag bruket är i österländerna, begagnats till prydnad för qvinnornas har o. s. v. Här funnos ock fyra plantsar, som alldeles saknade prägel; ett förhållande som ej är ovanligt i våra fynd. Fabrikationen af dirhemer be- drefs i en ofantlig skala och myntmästaren kunde lätteligen öfverse en eller annan plants vid präglingen, hvilken skedde, så- som fordom i Europa, medelst hammarslag. Stundom hittas ock kufiska mynt, serdeles af Tahiriderhas klass, så afnötta, att icke det ringaste spår af präglingen kan upptäckas. Tvifvel kan en- dast uppstå om den större plantsen, som håller 8 dec.linier i 20 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. 1 diameter och öfverskrider måttet af äfven de största kända dirhemer. Den är kanhända början till ett beslag eller en prydnad. Med afseende på myntbeskrifningen torde det vara nog, att endast i allmänhet omnämna dirhemerna inom hvarje klass och närmare vidröra blott en och annan, antingen märkligare eller som hittills icke anträffats i svenska fynd och derföre saknas i det Kongl. Myntkabinettet samt icke kunnat upptagas, hvarken i min beskrifning öfver detta Kabinetts kufiska afdelning (Numi cufici regii numophyl. Holmiensis, Ups. 1848) eller i mina »Symbolz: ad rem numariam Muhammedanorum, Ups. 1846—1862». Klas- sernas ordningstal äro bibehållna ifrån det förstnämnda arbetet. Fragmentet af klassen I eller Umajjadernas är redan om- taladt. Af klassen II eller Abbasidernas äro endast de yngre Khalifer representerade, som slogo mynt.. Deras efterträdare kunde eller fingo ej begagna detta regale, förr än under sista seklet. före Baghdads förstöring af mongolerna och Khalifatets fall, da de framträdde med någon större makt och kraftyttring. Här finnas nu mynt af el-Mogtadir, el-Radhi och el-Mottagi. Af den förstnämnde näml. ett sällsynt från el-Ahvaz ar 315 (= 927, 8 e. Kr.), ett annat ifrån Damaskus ar 313 (enheten något. otydlig) och ett ifran Ras-el-Ain (i Mesopotamien vid Khaburs källor) år 316. De två sistnämnda äro ej förut funna i Sverige. Af el-Radhi voro tre stycken, alla ifrån Baghdad eller, som staden heter på mynten, Medinet-es-Selam d. ä. »Fredens stad», med åren 322, 325 och 327, af hvilka det sista är nytt i svenska fynd. Af el-Mottaqi är ett ifran el-Mavsil (Mosul) år 333, äfvenledes det första, som funnits 1 svensk jord. Dessutom voro 3 bitar af el-Mogtadir, 2 af el-Mottagi, jemte 2 hela, alldeles. utplånade, af el-Radhi, samt 2 bitar ifrån el-Basra, utan namn och årtal. Khalifernas mynt, som i de äldre fynden äro mycket talrika och vanligen väl bibehållna, aftaga i mängd, när de stora massorna af Samanidmynten uppträda. De hafva sannolikt på sin vandring åt norden tagit en annan väg, möjligen öfver Svarta. hafvet och uppför de floder, som deruti infalla. Blandade med Samanidmynt, måste de hafva gjort omvägen öfver Khorasan ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 21 “och Transoxanien, innan de med sitt nya sällskap togo vägen öfver Kaspiska hafvet och derifrån in uti Ryssland o. s. v. Den VI klassen, Tahiridernas, har här lemnat’ endast ett obetydligt fragment. De förekomma annars mycket ofta i våra fynd, men nästan alltid mycket nötta. Förklaringen härtill torde finnas i den omständigheten, att desse, för bildning och andra utmärkta egenskaper berömde dynaster läto prägla mynt, som både i vigt och finhet, öfverträffande samtidens, hvarföre de i handel och vandel fingo en stor kredit och omsättning. Klassen VII, eller Safaridernas, hvilkas dirhemer äro mycket sällsynta, har här en vacker dirhem, präglad 1 Zerendj, hufvud- staden i Sidjistan (nu Seistan) af den tredje dynasten Tahir ben Muhammed år 293 (= 905, 6 e. Kr.). Det är en dyrbar till- ökning för Kongl. Kabinettets kufiska afdelning. Den stora mängden af Samanidernas eller- den IX klassens mynt, visar här, såsom i andra yngre fynd, den väg, på hvilken de inkommit i norden, såsom nyss sagdt, öfver Kaspiska hafvet, o.s. vv. Då man besinnar hvilken liflig handel egde rum i Asien, under Khalifatets blomstringstid, så inser man lätt, huru mynt äfven från de aflägsnaste orter, kunnat blanda sig med dessa, innan de lemnade hemlandet. Fyndet visade mynt af dynasterna Ismail ben-Ahmed, Ahmed ben-Ismail, Nasr ben- Ahmed, Nuh ben-Nasr och Abd-el-Melik ben-Nuh, slagna i städerna el-Schasch, Samarkand, Bukhara, Neisapur (Nisabur), Balkh, Enderaba och Bejar mellan åren 280—348 (= 893— 960 e. Kr.). Med undantag af en eller annan variation, var endast ett, ifran Balkh af ar 294, nytt för svenska fynd. Utom dessa fanns ock ett litet fragment af Mansur ben-Nuh, som regerade emellan åren 350—366 (= 961—977 e. Kr.), och således möjligen yngre än myntet från el-Massisa, samt en bit af det mynt, som är omtaladt i beskrifningen af Fölhagenfyndet och afbildadt på planchen under N:o 2, prägladt näml. af Jahja ben-Ahmed: | Buvejhidernas eller den XIV klassen är representerad, utom af fyra bitar, som ej kunna bestämmas, af två fragmenter af 22 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PA BJÖRKÖ. Rukn-el-davla, från Baghdad och Sug-el-Ahvaz öch ett för Sverige nytt, prägladt af I/mad-el-davla i Istakhar ar 322 (= 934 e. Kr.). Desse mäktige dynaster, — som nedsatte Kha- liferna till verkliga skuggbilder, till Islams endast religiösa öfver- hufvuden eller ett slags päfvar, hvilkas namn väl utsattes pa mynten, men hvilka af sina herrar Buvejhiderna behandlades efter godtycke och knappast kunde sägas regera 1 sin egen hufvudstad, Baghdad — slogo mynt i nästan alla Khalifatets forna länder i Asien och visade sig derigenom såsom sjelfständige furstar, då mynträttigheten der som i Europa var ett fullkomligt regale. Deras dirhemer äro dock sällsynta i våra fynd. Den XVI klassen, Hamdanidernas, har lemnat endast tre stycken: ett från Baghdad af 330, ett annat utan ar och ställe med Nasir el-daulas namn och det redan nämnda från el- Massisa, med ärtalet 352 eller 356, prägladt af Seif-el-daula. Då från detta ställe, endast tvänne dirhemer äro mig bekanta, ifrån åren 353 och 358, och före 353 staden ej synes hafva till- hört dynasten, så är jag böjd för att antaga året 356 som det riktiga. Slutligen böra två mynt anföras, mycket sällsynta. De tillhöra Emir-el-Umera Tuzun, som, efter störtandet af sin herre och landsman, turken Bedjkem, efterträdde denne såsom högste Emiren eller rikets styresman. Det ena, som fanns äfven i Fölhagenfyndet, är ifrån Baghdad 333 och det andra ifrån Vasit samma år. I min beskrifning öfver Kongl. Kabinettets kufiska mynt hafva ett par af sådane Emirers mynt oriktigt upptagits bland Abbasidernas, då de med fullt skäl böra utgöra en egen klass. Utom detta stora fynd, som gjordes på ett ställe, hafva fem andra kufiska mynt anträffats på ön, inom det område, som undersöktes af Hr Doktor STOLPE. Det ena var en imitation efter en Samanidisk dirhem; det andra ett obetydligt fragment af en Samanid; det tredje en Samanid, präglad af Abd-el- Melik ben-Nuh i Samarkand 343 (= 954—5); deu fjerde en Abbasidisk Khalif, präglad i el-Abbasija i Afrika ar 161 (mycket ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 23 nött, sasom alla afrikanska mynt i vara fynd; ty de hade gjort en lång vandring, först till Asien och sedan till Ryssland) och det femte ett af den X klassen, slaget i Einderaba pa 260-talet (årtalet är utplånadt). Mynt af denna klass skilja sig från alla andra kufiska genom sin tjocklek och sina fina bokstäfver. De anträffas mycket ofta hos oss, men deremot sällan i utlandets fynd. För att bevisa, att någon betydligare köpenskap egt rum på ön i forna dagar, torde väl detta silfverfynd, om och i andra hänseenden mycket märkvärdigt, ej göra tillfyllest. Med Got- lands på dylika fynd rika jord för ögonen och betänkande de stora silfverskatter, som upphemtas på Öland och i andra trak- ter, der väl inga större handelsplatser funnits — så funnos t. ex. 73 & eller 11,077 stycken kufiska mynt 1868 i staden Murom, gu- vernem. Wladimir, (Tiesenhausen i Wiener numism. Zeitschrift) — bör man ännu afvakta vidare undersökningar, innan vi af det redan funna silfret draga slutsatser, som ej bekräftas af hittills vunnen erfarenhet.» Lund i Mars 1873. / ©. J. TORNBERG. Förutom de kufiska mynten innehöll det samlade fyndet äfven ett byzantinskt silfvermynt: CONSTANTIN X och ROMANUS II, 948— 959. Åts. + CONST,T—PORFYROS,—CE ROMANO—ENXw EVSEB —B RWMEON, i fem rader inom en tredubbel krets af punkterade linier, afbruten af 16 kulor. Fråns. IESVS XRI STUS|NIKA omkring ett kors med en kula under, allt inom samma infattning som på ats. 24 millim. (Jfr. SABATIER. Description genérale des monnaies byzan- nes I, Darıs 1862, 0. NAN Hö XTEV ng TN b. Smycken m. m. 1. Armring, gjord af sex lika tjocka, mot ändarna afsmal- nande, runda tenar, först hopvridna två och två i spiral, hvar- ') Skiljer sig i flera afseenden från SABATIERS figur. 24 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. efter de sålunda erhållna tre dubbeltenarna äro tätt vridna i spiral omkring hvarandra, åt samma led, som förut. Låset bildas af en knut, gjord på samma sätt, som hos N:o 4 i Fölhagen- fyndet !), dock med den skilnaden, att de sex tenarna äro ett stycke ifrån knuten hoplödda till en en enda rund ten, hvilken hos detta exemplar är till omkring 1 emtrs längd synlig på hvar- dera sidan om knuten. Ringen är nagot nött. Inre diameter 6,5 emtr. Vigt: 112,8 grm. 2. Armring, liknande föregaende, men de sex tenarna äro i hvardera ändan först hoplödda och uthamrade till en 8-kantig ten, som afsmalnar och slutligen blifver rund och spetsig. Knuten är bildad på annat sätt än hos föregående. De två rundade ändstyckena äro nämligen först lagda i kors om hvarandra, hvar- efter hvarderas spetsar äro i motsatt riktning lindade ett par hvarf omkring den andra tenen. Detta synnerligen enkla och under yngre jernåldern ytterst vanliga sätt att sammanknyta metallringar ?) uppträder manga ganger i Björköfyndet, såväl hos silfver- som bronsringar. Ringen är föga nött, men nagot hop- tryckt. Inre diametrar: 6,5 och 6 cmtr. Vigt: 102 grm. 3. Armring, gjord på samma sätt som föregående, men med ett las af ovanlig form. Det är bildadt af de till en svagt kupig plåt hoplödda ändtenarna, hvilka bilda ett genombrutet sling- ornament, mot hvardera ändan slutande i ett med skarpa hugg- tänder försedt djurhufvud, som gapar öfver de sex runda tenar, hvaraf ringen är hopvriden. Mycket nött; trådarna på flera ställen alldeles genomnötta. Nagot hoptryckt. Inre diametrar: 6,7 och 5.6 cmtr. Vigt: 86,7 grm. 4. En större armring, gjord lika med de föregående, men som kan öppnas derigenom, att den ena ändans hoplödda ten 1) Afbildad i Antiqvarisk tidskrift för Sverige. III. p. 91, fig. 5, och HILDE- BRAND, H. Svenska folket under hednatiden, 2:dra uppl., Sthlm 1872, p. 202, fig. 27. | 2) Det brukades dock under såväl äldre jernåldern, som medeltiden. Såsom bevis härför och för att med tillhjelp af lättast tillgängliga afbildningar för- tydliga beskrifningen, hänvisas beträffande äldre jernåldern och medeltiden till Worsaaes Nord. Olds., p. 60, fig. 273, och p. 133, fig. 516, för yngre jernåldern till Vitterhets-Akademiens Månadsblad 1872, p. 53, fig. 25 o. ff. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o Db. 25 är S-formigt böjd till en liten hake, som griper i en motsva- rande ögla i den andra ändan. Har troligen knäppts omkring öfverarmen. Inre diameter: 11 Cmtr. Vigt: 72,5 grm. 5. Armring, gjord af två grofva, runda, mot ändarna af- smalnande silfvertenar, hvilka äro 1 spiral vridna omkring hvar- andra, och af fyra fina, likaledes två och två hopsnodda trådar, hvilka följa och till en del fylla fördjupningarna mellan de grofva tenarna!). Såväl de grofva tenarna, som de fina trådarna äro mot ändarna sammanlödda till en rund, afsmalnande ten, som bildar en knut lika med N:o 1. Föga nött. Inre diametrar: 6,4 och 6 cmtr. Vigt: 61,79 grm. 6. Armring, gjord såsom N:o 5, men af smalare tenar. Den ena af de fina dubbeltrådarna saknas, hvarigenom blott hvarannan af de fördjupningar, som bildas mellan de två gröfre tenarna är fylld. Att den felande dubbeltråden ursprungligen funnits, kan man man se af märkena invid knuten, som är bil- dad lika med N:o 1, endast med den skilnaden att hela den hoplödda tenen här ätgatt till bildande af knuten, så att de spiralvridna tenarna och trådarna här sträcka sig ända fram till densamma. Inre diametrar: 7,2 och 6,2 cmtr. Vigt: 34,1 grm. - l. N:o 2. Äfven på denna saknas den ena af de fina dubbeltrå- Armring, gjord såsom föregaende, men med knut såsom darna. Inre diametrar: 6,9 och 6,2 cmtr. Vigt: 35,15 grm. 8. Armring af två spiralvridna tenar, långt från knuten sammanlödda till en enda rund ten, hvilken bildat en knut lika ' med föregående, men som nu är upprifven, derigenom att den ena tenen genom utsprängning af ringen blifvit uträtad och till en del utdragen ur de spiralvindlingar den motsatta ändan bildar. Något , tecken till att äfven denna ring i likhet med N:o 5—7 skulle varit försedd med vridna dubbeltradar finnes icke. Inre diameter synes ursprungligen hafva varit ungefär 6 cmtr. Vigt: 24,23 grm. !) Den liknar således (med undantag af knäppet) den i WorsaaEs Nordiske Oldsager 1859, p. 111, fig. 457 afbildade. 26 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. 9. Armring, särdeles konstrikt flätad af sex smala tenar, som slutligen äro sammanlödda och bilda en knut lika med den hos N:o 2 beskrifna. Armringen liknar mycket den i WORSAAES Nordiske Oldsager, p. 110, fig. 455 afbildade. Inre diametrar: 6,8 och 5,3 cmtr. Vigt: 32,55 grm. 10. Armring flätad såsom N:o 9, men af något gröfre tenar. Den ser ut som om den ursprungligen varit betydligt större, men blifvit afhuggen pa det tjockaste stället, hvarefter tradarna i den stympade ändan ånyo hoplödts och uthamrats till den för knutens bildande nödiga tenen. Knut lika med föregående. Inre diametrar: 7,1 och 6 cmtr. Vigt: 61,35 grm. ll. Armring af 6 smala, nästan jemntjocka trådar, flätade öfver en 7:de, som löper genom hela ringen. Genom den egen- domliga från N:o 9 och 10 helt och hållet afvikande flätningen, är ringens flätade del 4-kantig. Knut lika med N:o 1. Inre diametrar: 7,3 och 6,5 cmtr. Vigt: 28,22 orm. = 12. Armring af en smal 4-kantig ten, som mot ändarna blifver rund och bildar en knut lika med N:o 1. Något sned- tryckt. Inre diametrar ungefär 7 cmtr. Vigt: 20,1 grm. 13. Armring lika med föregående, men med knut såsom N:o 2. Starkt hoptryckt. Vigt: 27,9 grm. 14. Armring af tre smala, nästan jemntjocka trådar, vridna i spiral omkring hvarandra. Andarna äro ej hoplödda, utan knuten bildas af endast den ena träden, på samma sätt som hos N:o 2. De öfriga två tradarnas ändar räcka knappt fram till knuten. Hoptryckt. Inre diametrar: 7,4 och 6 cmtr. Denna ring bär (möjligen såsom vigtfyllnad) två mycket små ringar af finare trad, sammanknutna på samma sätt som hufvudringen. Det helas vigt: 12,1 grm. 15. Armring af en enda nästan jemntjock rund ten, med knut såsom N:o 1. Ena spetsen af tenen är dock afbruten och kan utdragas ur den andras vindlingar. Något snedtryckt. Inre diametrar: 7,7 och 6,4 cmtr. Bär fyra ringar af i medeltal 2 emtrs inre diameter, af hvilka tre äro hopknutna såsom N:o 2, men den fjerde är hoplödd. Vigt: 24,7 grm. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 27 16. Armbygel, gjord af en tunn silfverplåt, med inslagna ornamenter, bestående af ringar, punkterade linier och trianglar med tre upphöjda punkter inuti. Plåten är på bredaste stället 2,3 cmtr bred. Tjockleken knappt 1 m.m. Kanten, som är vagformigt bugtad, är prydd med mycket korta, tätt stående, lutande streck. Anordningen af de öfriga ornamenten påminner om den bekanta armringen fran Brahesminde i Salling Hd, Svend- borg Amt (Facsimile i Kjobenhavns Oldn. Museum N:o 8775) (afbildad i WORSAAES Nordiske Oldsager, 1859, p. 108, fig. 451). Midtelpartiet upptages af 4 tvärt öfver bygeln inslagna, med en mängd fina tvärstreck prydda linier, vid hvardera ändan af hvilka finnes en liten inslagen ring. De vågformiga fördjupningarna i Brahesmindearmringen, antydas här genom en rad inslagna ringar och de fina punktlinierna, som löpa in i vikarna mellan dessa fördjupningar, äro här utmärkta genom inslagna räta linier, i hvilkas botten upphöjda punkter finnas. I de vinklar, som dessa punkterade linier göra med hvarandra, finnes alltid en inslagen ring, saledes äfven häri en likhet med den danska armringen. By- gelns ändar afsmalna hastigt och den smala delen prydes innan- för den streckade kanten med en tät rad af de isynnerhet under yngre jernaldern !) sa ytterst vanliga små inslagna trianglarna med 3 upphöjda punkter i bottnen, hvarförutom denna eljest släta del af bygeln är försedd med 2 grupper af i fyrkant ställda inslagna ringar. Ringens ena ända är afbruten, såsom det synes, nära 2 cmtr fran spetsen. I fullständigt skick, med spetsarna böjda intill hvarandra, synes dess inre diameter hafva varit omkring 6 cemtr. Vigt: 27,8 grm. Någon öppen armring af så tunn plåt, som denna, är mig veterligen ej förut funnen i Skandina- vien, och ehuru orneringen till sina hufvuddrag öfverensstämmer ') Detta ornament, som i synnerhet är mycket vanligt på de silfversmycken, som ätfölja de i Skandinavien och Ryssland anträffade österländska mynt- skatterna från denna tid, hvadan det också ansetts vara af orientaliskt ur- sprung, uppträder dock i -vestern redan så tidigt, som i de Bornholmska rösena, hvilka af VEDEL hänföras till den äldre jernålderns tidigaste del. Jfr. silfverfingerringen ur Sortegaardsröset d. VEDEL. Den zeldre Jernalders Begravelser på Bornholm. Aarböger f. Nord. Oldk. 1872 p. 25, Pl. 1 fig. 10, och Tilleg t. föreg. 1. c. p. 124. 28 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. med flera af massivare gods gjorda, visar den likväl så många egendomligheter 1 sjelfva utförandet, att den ej blott bland arm- prydnaderna i Björköfyndet, utan äfven bland andra inom Sve- rige funna måste intaga ett framstående rum. 17. Ringspänne. Ringen är gjord af en rund ten, som mot ändarna blir tjockare och något tillplattad samt pa den ena af de tillplattade sidorna prydes af två rader inslagna, svagt S-böjda små streck, och några inslagna ringar (3 vid ändarna af ringen och 4 längre in, der den öfriga orneringen slutar). Ringen, som är mycket hoptryckt, synes i utböjdt skick kunna hafva en diameter af omkring 11 cmtr. Nålens öfre ända är utplattad till en tunn skålla, som är böjd omkring ringen och prydes af 4 rader inslagna trianglar med en upphöjd punkt i bottnen och 4 inslagna småringar. Den starkt hopböjda nålen är 23,5 cmtr lang och till sin första hälft rund, men utvidgar sig derefter hastigt, blir först 6-kantig, sedan mot spetsen 4- kantig. Den 6-kantiga delen prydes af 2 rader streck af samma form, som på ringen och 2 rader af samma slags trianglar som i öfre ändan. Spar af förgyllning synas i de inslagna trianglarna. Vigt: 155,75 grm. 18. Ringspänne. Ringen gjord af en rund ten, som mot ena ändan blir tjockare och der är utsirad med 4 dubbelrader af inslagna punkter. Den andra ändan synes vara stympad och bär inga andra prydnader än 4 inslagna ringar, hvaraf 3 sta i en rät linie längsefter tenen och den 4:de pa sidan i bredd med den mellersta af de tre förut nämnda. Ringens inre diameter 7,5 cmtr. Nålen är 15 cmtr lang och fästad, vid ringen på samma sätt, som hos N:o 17, men saknar alla prydnader. Vigt: 104,5 grm. 19. Näl till ett ringspänne, i allt liknande nålen till N:o 17. De inslagna trianglarna äro här tydligt förgyllda. Öfre delen är borthuggen. Att döma af längden hos den kantiga delen, mätte den ursprungligen hafva varit längre än N:o 17. Det stycke, som återstår är 17 cmtr långt, hvaraf 13 komma på den kantiga delen. Vigt: 50,33 grm. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 3. 29 20—21. Två fyrkantiga tenar med runda, S-formigt om- böjda ändar till tecken, att de äro ostympade. Tenarna äro på midten något spiralvridna, hvilket möjligen antyder, att de ur- sprungligen varit lindade i spiral !) och kanske begagnade såsom armringar, men sedermera våldsamt utdragna i rät linie. Nu äro de vårdslöst hopböjda i flera omgångar. Intet spår till stämpel. Vigt: N:o 20: 35,58 grm; N:o 21: 30,25 grm. 22. En tvåkölad ten, med S-formigt omböjda ändar. Intet spår af spiralvridning. Vigt: 33,29 grm. 23—25. Tre större stycken af fyrkantiga tenar. Två af dessa äro S-formigt omböjda i ena ändan, den andra ändan är afhuggen. Den tredje är stympad i båda ändar och bär märken af hamring och en skåra, hvarmedelst man såsom vanligt velat öfvertyga sig om att den ej innehöll en kärna af oädlare metall. 26—69. 41 diverse bitar af sönderhuggna armringar och mynttenar m. m. och en i två delar sönderhuggen, hamrad tacka. (Tackans vigt: 21,5 grm). 70. En rund plants af 3,9 cmtrs diameter. Anses af Pro- fessor TORNBERG vara för stor, för att vara den opräglade plantsen till något kufiskt mynt. Vigt: 5,7 grm. 71—76. Tre hela och tre brutna plantsar, ungefär af de kufiska myntens vanliga storlek. 77. Ett fragment af någon större prydnad, bestående af en silfverplåt med palödda trådar och kulor i vackra grupperingar. Smyckets ursprungliga form kan ej bestämmas. 78. Ett mindre fragment af ett smycke, gjordt af ett ytterst tunnt silfverbleck med pålödda trådar och kulor. 79. Flera mindre fragment af silfverprydnader, för hvilka i brist af afbildningar ej kan närmare redogöras. Förutom ofvan uppräknade föremal måste skatten hafva innehållit något föremål af brons, ty flera af mynten voro fläckade och hopfästade af erg. Hela fyndet vägde 2160,98 gram (= 5 & 8 ort 46 korn) och är således näst det år 1789 vid Venngarn nära Sigtuna anträf- 1) Jfr. Worsaae. Nordiske Oldsager, p. 107, fig. 449. 30 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKO. fade fyndet af 10 & vigt, (St. H. M. N:o 96), det största silfverfyndet från yngre jernaldern i mellersta Sverige. Dess förnämsta betydelse ligger deri, att det genom den mängd mynt det innehåller, lemnar en ovärderlig hjelp vid bestämmandet af de öfriga fyndens ålder. Olyckligtvis är det yngsta myntets ålder ej rätt säker, såsom af Professor TORNBERGS beskrifning synes. Ett, Hamdaniden Seif-el-davla är enligt Prof. TORNBERG snarare slaget 967 än 963, men han framhåller derjemte möjlig- heten af att Samanidmyntet Mansur-ben-Nuh kan vara yngre, alldenstund allt hvad man om dess ålder vet, är att det måste vara prägladt mellan 961 och 977. Huru länge det yngsta myn- tet varit i rörelse, innan det jemte de öfriga äldre nedlades på Björkö, kan naturligtvis ej med säkerhet afgöras. Den långa vägen och den starka nötningen antyda en skäligen lång tid, men a andra sidan har man dock skäl att ej utsträcka cirkula- tionstiden alltför långt. Skatten innehåller nämligen blott ett byzantinskt mynt och detta af den äldste af de byzantinske kejsare, hvilkas silfvermynt förirrat sig till vårt land. Denna frånvaro af alla byzantinska mynt yngre än CONSTANTIN X och RoMANUS II, samt af alla engelska och tyska och isynnerhet svenska mynt antyder, att skatten nedgräfts i svarta jorden, innan nämnda mynt hunnit blifva mera allmänna i vårt land. OLOF SKÖTKONUNGS utmyntning kan antagas hafva börjat at- minstone före 1016, och man har således ganska goda skäl att förlägga tiden för skattens nedgräfvande till början af 1000-talet. Rörande de kufiska mynten i fyndet torde böra tilläggas, att de, till präglingsåret fullt kända om man franräknar det äldsta, som är prägladt »före 718», bilda en nästan oafbruten serie från 893 till 963 (eller 7), en serie, hvars få och korta luckor säkerligen skulie fyllas, om de återstående obestämda mynten kunde bestämmas åtminstone till präglingsaret. Det största afbrottet i tid är 3 (eller 7) år och största antalet af på ett år präglade mynt uppgår till 5, enligt ett öfver de fullt läsliga mynten med ledning af Hr Prof. TORNBERGS anteck- ningar uppgjordt inventarium. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 31 Huruvida de smycken fyndet för öfrigt innehåller kunna betraktas såsom alster af inhemsk konstskicklighet vid denna tid, eller om de blifvit införda från orienten tillsamman med mynten, är naturligtvis ej lätt att med säkerhet afgöra, ty om också mönstren otvifvelaktigt äro österländska, är det ju en möjlighet, att efterbildningar kunnat tillverkas här hemma. Sa länge man ej har något direkt bevis för sådana efterbildningar, torde man dock med skäl kunna antaga, att dessa, likasom alla andra silfversmycken af samma typ, som äro så vanliga i våra kufiska fynd, härstamma från samma trakter och folk, som mynten. Ett vigtigt stöd för denna uppfattning ligger deri, att sådana flätade och vridna armringar som de ofvan beskrifna ännu i dag brukas af araberna!). Den enda armringen, som möjligen genom sitt slingornament och sina djurhufvuden skulle kunna anses bära spar af inhemsk smak, är N:o 3, men orna- mentet är ej så karakteristiskt, att det med full visshet kan bördas åt vår yngre jernalder. Hafva armringarna kommit fran orienten, så är väl förhållandet med de stora ringspännena det- samma, och dessa hafva kanske ursprungligen tjenat till att hop- fästa arabernas kamelhärsburnuser. Att de på nålarna före- kommande inslagna trianglarna med en upphöjd punkt inuti äfven förekomma under den äldre jernåldern, hindrar ej, att detta ornament kunnat vara inhemskt äfven hos araberna, men utre- dandet af dess ursprung mäste anstå, till dess den äfven af andra öfverklagade bristen på noggranna detaljteckningar af de arabiska ornamentstyperna blifvit afbjelpt. Ehuru den samlade skatt, som i det föregående beskrifvits, anträffades pa. så ringa djup, som blott I fot under jordytan, är det dock sannolikt, att den ursprungligen varit betäckt af ett något mäktigare jordlager, alldenstund en genomskärning ett stycke från fyndstället tydligen visade, att en denudation egt rum på denna trakt. Lagren voro nämligen sadelformigt böjda, !) I Kjobenhavns ethnographiske Museum, Montren 480, finnas armringar hvilka, om jag ej minnes orätt, äro flätade på ungefär samma sätt, som N:o 9 och 10 i detta fynd. 32 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. på ett sätt, som ådagalade att här redan under en tidigare pe- riod af Björkökoloniens tillvaro bildats en åsformig samman- hopning af kol, aska och sand, mot hvilken de sedermera bildade horisontela lagren stödde sig. Åsens bredd vid basen var 16. fot och en rekonstruktion af de öfversta, afskurna lagren visade att dess höjd ursprungligen uppgätt till åtminstone 7 fot, hvaraf nu blott 5 fot återstodo. Åsen utgick från en berghäll midt i åkern och kunde följas ungefär 50 fot från utgångspunkten. Midt i den antikliniska linien af denna denuderade as anträf- fades skatten pa eu fots djup, och då det är all sannolikhet för att denudationen astadkommits genom plöjning langt efter den tid, da skatten nedgräfdes, sa finner man, om man tänker sig asen rekonstruerad till dess forna höjd, att skatten ursprungligen maste hafva varit nedgräfd omkring 3 fot djupt. Det kan till- jäggas, att denna egendomliga äsbildning i öfrigt var ytterst fattig på saväl fornsaker, som ben. Efter denna redogörelse för det samlade fyndet och dermed sammanhägande omständigheter, öfvergar jag till de öfriga fynden, som funnits spridda här och der i jorden. Behofvet af afbild- ningar blifver ännu kännbarare, alldenstund de flesta föremålen hatva få eller inga motsvarigheter i andra samlingar, och an- vändningen af en stor del af dem ännu är obekant. Redogö- relsen mäste derföre i de flesta fall blifva ganska knapphändig och många föremål måste helt och hållet förbigås. Mynt. Rörande dessa hänvisas till Prof. THORNBERGS beskrifning, p- 22, och till vidstaende, med ledning deraf uppställda ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR-1873, N:0d. 33 1 = = Log ı ı SE > = = SUSE ESS = a NE = © +3 {22} = = =S e & Se > S 8 :O on A 2 Sm [oe 2 - MÅ 53 > r3 Dd = Su Mrs FX = Sr = ea Der.) > =:0 RE es = - = = 3 es =) as ed En JE u .—m € - 3 = CNE 353 SEA =) Sn» 2a= en 5 2 em ie Io) 1. ru en I STR SN OS 3 | = A . Er = — HH = As RB _ Biss A 2 > a = Sn S Be [EA > = Sa. = PR . > 10 m» =) le = a = 2 AE ; Eu > &0| 3 f (9) = sl BB sd 20 = & \ Tra a c9 = 2 S = 3 vo Bi PS : k arg a = & >: ro Ss de! (2) =D 2 2 = 2) a 2 =E Es = 20 = we Be as = =) 2 3 = 2 dv — DD 80 oa & en < = = Leite) I oa ee Ar BE S sr © = = fa oc n IE BE = Io = AS 3 3 FEN oj) ol DAN FS & o a DR sm 22 n er = (==! Ne) \Ösm an = = ER eb) R ' D&D TPS "oo 2 = 5 a DD un S - 77} | I Ro) I [ {= | = DH [>] 2 Ka er ae ae 2 3 ® II | ENG = ro Se U a = m so ar | o& = SvM Fallen << — == B > F a 2 ie) 5 = s 5 2 BT A N .|ıZ oo = i Sg 8 3 =) (2) te — CE le = = 3 5 2 E =S a = = = al De re) Be zn TS = ke = = 48 273 5 & 3 = Hm = = SG RA = SS 2 =S & 2 3 _ 3 = D 3 & 5 = Mos Be) 5 rö Ss = = = = =E = erieeE 5:3 = SS I a = KM MR = 25 oO Ger m r S om [Sl an = = > KM 3 2 3 an = — AH äx — TA Q.m = te) 7 Af dessa mynt äro N:o 1 och 4 funna utom det omräde af 7,000 qv.fot, som undersökningarna i fjor omfattade ?). Följande 2) Förutom de mynt, för hvilka i det föregående redogjorts, känner man sedan äldre tid att följande mynt anträffats på Björkö: »tvänne medailler i medel- bronze, den ena slagen öfver Kejsar Leo VI och hans broder Alexander, den andra öfver Zoe Carbonopsine och Constantin (X) Porphyrogeneta». (Se BLAD. Inträdestal i Kongl. Vitterh. Hist. o. Antiqv. Akad. d. 21 Jan. 1812. V. H. o. A. Akad. Handl. T. 10, Sthm 1816, p. 216), vidare följande vid SETONS gräfningar på 1820-talet funna: »ett litet silfvermynt slaget i Danzig, som visar 2:ne kors i skölden, ett annat silfvermynt med ögla, så att det liksom ett Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 30 Årg. N:o 5. 3 34 : STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. fornsaker äro, der ej annorlunda uppgifves, funna inom sagda omrade. Smycken och andra prydnader, beslag m. m. Guld. — Fingerring gjord af en hopböjd guldplat, 6 cmtr lang, pa midten 7,5 millim. bred och derifran långsamt afsmalnande mot de spetsiga ändarna. Ingen ornering. Vigt: 1,27 grm. Ringen anträffades pa 4 fots djup, bland ben. Fingerringar, gjorda pa samma enkla sätt, voro ej ovanliga under jernaldern och Statens Historiska museum innehåller flera sådana, såväl af guld som af brons, med inslagna prydnader. Silfver. — Armring af två smala, jemntjocka tenar, vridna omkring hvarandra och så tidigt förenade till en rund ten, att den enkla delen upptager hälften af ringens omkrets. Knuten lika med "N:o 2 i det samlade fyndet. Diameter: 6,3 cmtr. Den bär 4 "små enkla ringar af omkring 1,5 cmtrs diameter, hopknutna på samma sätt som hufvudringen, samt ett fragment af ett kufiskt mynt. Vigt: 14,65 gram. ordenstecken kunde hängas på kläderna, flera kufiska mynt» (SJÖBORG. Sam- lingar för nordens fornälskare T. III, Sthm 1830, p. 15), samt slutligen två kufiska mynt, det ena en Samanid, Nasr ben Ahmed, 301—331 (=913,4 —942, 3), (Jfr. IDUNA, T. 6, p. 128, der det heter, att myntet fanns »på 3 alns djup» i Svarta jorden), det andra funnet 1830 och skänkt till Kongl. Mu- seum (Inv. 555). (Se TORNBERG, Numi cufici, Upsala 1848, p. XIII). Att alla dessa mynt öfvergått till Kongl. Myntkabinettet är troligt, men att nu försöka uppspära dem lär vara fruktlöst. Imellertid falla alla dessa mynt, hvilkas ålder kan bestämmas, inom den tid, som omfattas af de förlidet år funna mynten, på ett undantag när. Danziger mynt med två kors i skölden (stadens vapen) under konungakrona präglades nämligen först efter stadens affall från Tyska Orden 1454 och till 1525. (VossBErG, Münzen und Ziegel der preussischen Städte Danzig, Elbing, Thorn sowie des Herzogs von Po- merellen im Mittelalter. Berlin 1841, p. 15). Detta mynt är säledes alldeles främmande för de öfriga Björköfynden. — Af de båda byzantinska koppar- mynten måste det förstnämnda vara prägladt mellan 886-911, det senare mellan 913—919. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 35 — Ett stycke af en silfverten med två rader inslagna tre- punkterade trianglar. Troligen fragment af en armring. Längd: 3,5 emtr. Vigt: 4,8 gram. Brons. — Spänne af half-elliptisk form. Längd: 9,5 emtr, bredd vid basen: 5,4 cmtr. Det är förfärdigadt af två stycken, hvaraf det ena, framstycket, är gjutet och genombrutet och utgöres af tvänne inom en ram förenade, i flera bugter och vindlingar sling- rade drakfigurer, skilda från hvarandra genom en från midten af spännets bas utgående rak list, som mot den rundade ändan af spännet delar sig i två grenar, hvilka bilda ett valknutlikt slingornament. Drakfigurerna äro försedda med hufvud och två fötter, af hvilka den ena griper om ett ur gapet utskjutande långt bihang, möjligen tungan, den andra om ett slags horn, som utgår från pannan och böjer sig tvärtigenom ett hål i bakre delen af drakkroppen. Såväl den längsgående listen, hvilken delar spännet i två fält, som drakfigurerna äro prydda med upp- höjda tvärlinier; tungan och hornet deremot prydas af en rad upphöjda punkter. Ramen är slät. Det andra stycket, hvaraf spännet består, utgöres af en på baksidan af det genombrutna framstycket medelst tre nitar fästad slät plåt, hvars undersida bär nälfästet nära spännets tvära ända samt nälhällaren. Nålen, som varit af jern, är bortrostad. Midt pa spännets bas finnes en liten ögla, hvari en bronsring af 2 cmtrs diameter och hop- knuten såsom armringen N:o 2 i det stora silfverfyndet är fästad. Äfven de treflikiga (»klöfverbladformade») spännena hafva stundom -en sådan ring fästad vid den ena af flikarna. Hela spännet är betäckt af en vacker erg. Det utgör ett särdeles vackert prof på den under den yngre jernäldern herrskande smaken. Hittills är det veterligen det enda i sitt slag, som är funnet i Sverige. Ett enda motstycke, ehuru i mindre ren yngre jernålders-stil, är funnet i Norge »i en stor Gravhaug paa Gaarden Skedemo i Vestergaardsheiens Sogn, Gjerestad Pgd., Nedenes Amt» till- samman med »to medaillonformede Hxngesmykker af Bronce, et 36 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ: Vegtlod af Jern, omgivet med en tynd Skal af Bronce, og 19 Perler af Glas», samt »brendte Been og nogle forrustede Jern- stumper». (Kristiania Univ, Mus. N:o 3922—3925 1). Spännet. från Stokke Prestegaard i Jarlsberg, som pa anf. st. omtalas. : såsom ett motstycke: till Skedemospännet, synes dock, att döma af beskrifningen ?), vara af helt annan form. — Oval enskalig spännbuckla. Ornamenten äro temligen enkla och ganska vanliga?). Pa öfversidan hafva något slags prydnader (möjligen af bernsten) Varit fästade medelst 9 brons- nitar, hvilka ännu qvarsitta. Nålen, som varit af jern, är bort- rostad, och spännbucklan är i ena kanten betydligt skadad och hoptryckt. Hon hittades på marken nedanför borgvallen. — Bågspänne af en form, som i det närmaste öfverens- stämmer med de hos MONTELIUS, Från Jernäldern PI. 4 fig. 5 och Pl. 5 fig. 4 afbildade spännena från Skåne och Vestergöt* land 2). Spännet har sannolikt varit i elden och är betäckt med sandkorn, som ej kunna borttagas, hvadan någon slags ornering ej kan upptäckas. Längd: 3,7 cmtr. — Ett litet ringspänne. Ringen 4-kantig, med åt framsidan hoprullade ändar. Yttre diameter: 2,2 cmtr. Nålens längd: 3 cmtr. — Rund ring till ett liknande ringspänne af samma storlek. — Fragment af en bronsprydnad med inlagda röda glas- bitar (eller möjligen granater), sannolikt tillhörande framstycket af ett större gotländskt bagspänne af den typ, som afbildas hos 1) Foreningen til norske Fortidsminders Bevaring. Aarsberetning 1866. Kri- stiania 1867, p. 96, fig. 6. ?) »Spenne af messing, hvis overside har langaktig firkantet plade med afrun- dede hjörner». NICOLAYSEN. Norske fornlevninger. Kristiania 1862—066, P- 770. i 3) Spännbucklor, så lika denna att de nästan skulle kunna misstänkas vara gjutna i samma form, finnas i Statens Hist. museum från Upland (N:o 147, 148, 3560 och 4597), Vestmanland (N:o 4485), Småland (N:o 2509 och 3410) och Bohuslän (N:o 3732). 4) Bågspännen af denna typ äro ej allmänna hos oss. Statens museum eger blott sex stycken, af hvilka två (N:o 2076 — det ena afbildadt hos MONTELIUS, Från Jernåldern Pl. 4 fig. 7) antagas härstamma från Öland eller Gotland, två andra (N:o 3036 och 3579) äro från Gotland, ett (N:o 2549 — MonTELius l. c. Pl. 4, fig. 5) är från Skåne och ett (f. d. Wernerska saml. — MONTELIUS 1. e. Pl. 5, fig. 4) från Vestergötland. ÖFVERSIGT AF'K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 37 HILDEBRAND, Svenska folket under hednatiden, 1872, p. 31, fig. 12. Fragmentet är 2 cmtr långt; bredden 1,4 emtr i den bredare och 0,9 cmtr i den smalare ändan. Glasbitarna äro 11, af hvilka 10 bilda en dubbel rad, som vid den bredare ändan af fragmentet skiljes af den I11:te triangulära biten. — Ett sexkantigt, kupolformigt, genombrutet och orneradt bronsstycke med en från midten utskjutande pigg på undersidan. Har möjligen tillhört det runda mellanstycket å ett spänne af samma typ som föregående. — Ett gjutet, rikt skulpteradt, något platt djurhufvud, 4,5 -cmtr langt, 2,5 cmtr bredt, 1,4 cmtr högt. Undersidan är platt och har ej varit ämnad att synas. Gapet är halföppet och försedt med två huggtänder i hvardera käken. Hvartill denna prydnad varit använd, vet jag ej, såvida den ej sutit fästad vid ändarna på en selkrok, sasom de danska beslagen till »Mankestole» från Als, Mollemosegaard och Sellested !), hvilka dock äro dubbelt så stora. Det bör likväl anmärkas, att i Sta- tens Hist. Museum förvaras ett sådant hufvud, troligen från Got- land (Inv. N:o 2976), som så fullständigt liknar de danska sel- krokshufvudena, att det ej gerna kan hafva haft någon annan användning, men det oaktadt ej är mer än 4,5 cmtr langt. — Ett stycke af någon bronsprydnad, föreställande ett fan- tastiskt drakhufvud i profil. Fragmentet, som är platt och på framsidan belagdt med en tunn silfverplät, prydes af inslagna punkterade linier och ringar. Baksidan är alldeles slät. I full- ständigt skick synes fragmentet hafva bildat ett cirkelrundt, ge- _ nombrutet ornament af omkring 4 cmtrs diameter, i hvars kant det gapande drakhufvudet varit beläget. — F ragment af ett spänne af hittills obekant form, med ett djurhufvud. Det afviker så mycket från alla kända spänn- typer, att det blott är nålfästet med en bit af jernnålen, som angifver hvad det är. En beskrifning utan afbildning är omöjlig. Detsamma gäller om ett annat med rika slingornament och 2 1) Jfr. WorsaaAE, Nord. Olds. 1859, fig. 484, och Slesvigs eller Sönderjyllands Oldtidsminder. Kbhvn 1865, p. 93, fig. 7. 38 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. djurhufvuden prydt fragment, samt om flera ringar, bitar af kedjor och spännen, rembeslag m. m. Dessutom hafva en mängd totalt sönder-ergade bronsföremål, hvilkas forna utseende är omöjligt att bestämma, anträffats. Bly. — En gjuten, brakteatlik prydnad, 22 millim. i diameter. Framsidan prydd med på följande sätt grupperade upphöjda. linier: ytterst en ram af 2 koncentriska ringar, den ena i sjelfva. kanten, den andra 3 millim. der innanför, förenade af 34 linier, ställda på lika afständ från hvarandra i riktning mot medel- punkten. Från denna ram böja sig 4 halfva cirkelbagar inemot. den likaledes upphöjda medelpunkten. Baksidan slät. Öglan gjuten i ett stycke med det öfriga. Perlor hafva anträffats till ett antal af närmare 200 stycken, hvilka. uppvisa en mängd olikheter i form, färg och tillverkningssätt. "De flesta äro af glas, och bland dem äro många af intresse genom den inblick de lemna i sättet för förfärdigandet af,dessa prydnader. Ett af de i detta hänseende intressantaste slagen är de långsträckta perlorna, som se ut att vara sammansatta af flera. Först har af en mängd intill hvarandra lagda fina glastrådar bildats en ihålig cylinder, hvilken cylinder sedan oftast beklädts med en eller flera glaslameller, som vanligen be- stämma perlans färg !), ‚hvarefter cylindern i glödande tillstånd insnörts på flera ställen, så att den ser ut som en rad af flera 'perlor. Att så tillgått, synes af de på längden klufna perlorna, hvilka visa att insnörningarna på utsidan motsvaras af utbugt- ningar inat röret. Ibland har insnörningen gått för längt, så att röret blifvit tilltäppt och perlan följaktligen oduglig. Tjugutre sådana misslyckade perlor, som i fjor anträffades, ställa utom allt tvifvel, att detta slags perlor tillverkats inom landet, ja på sjelfva Björkö. — Mosaikperlor finnas af flera slag. Bland de ?) Således ett slags öfverfängsglas. ” ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 39 märkligaste är en stor blå perla med hvita koncentriska ringar och utskjutande dropplika bihang omgifna af en hvit ring. Perlan är blott half, och man kan i genomskärningen se, att de koncentriska ringarna hafva åstadkommits. sålunda, att en för- djupning i den blå massan belagts först med en hvit, sa med en blå något tunnare, så ytterligare med en hvit lamell, hvar- efter till slut den ännu återstående fördjupningen fullständigt fyllts med blått. De öfriga perlorna af glas och glasfluss visa äfven egendomligheter i tillverkningssättet, men i brist på af- bildningar nödgas jag till ett annat tillfälle uppskjuta behand- lingen af dessa i allmänhet något styfmoderligt behandlade pryd- nader. Förutom glasperlorna innehåller samlingen en mängd slipade perlor af karneol, agat, bergkristall, amethyst, bernsten och ben: Bernstensperlorna äro vanligen runda och platta, utom en, som fullkomligt liknar den af VEDEL i Aarbeger f. N. O. 1872, Pl. 8, fig. 7 afbildade. En genomborrad kula af bergkristall, 2,2 cmtr i diameter, har troligen burits infattad i någon metall). Vapen, verktyg och husgerådssaker. — Ett tväeggadt svärd, sönderbrutet i fyra delar, utan fäste och parerstång. Klingan ungefär 70 cmtr lång, 4,2 cmtr bred. — Nedre hälften af en annan klinga. Båda af jern. — Spjutspets, platt, tväeggad med skaftrör. Afbruten på midten. Fragmentet 22 cmtr långt och 3 cmtr bredt. Har an- tagligen hållit 40 cmtr 1 längd. Af jern. — Pilspetsar, platta, lancettformiga; den största 12 emtr lång, 1,7 cmtr bred på midten, 2 stycken 7 a 8 cmtr långa, 1 cmtr breda; en, som synes vara afbruten på midten, håller icke desto mindre 7 cmtr i längd, fastän den blott är 1 cmtr bred. Alla äro af jern och hafva varit instuckna 1 skaften. — Knifvar. Bladen eneggade, på de bäst bibehållna från 5,5 till 10 cmtr långa och 1 till 2,5 cmtr breda. Stundom äro ') I Statens Hist. Mus. (N:o 2350) finnes en något större kula i silfverinfattning med inslagna, trepunkterade trianglar, funnen på Gotland. 40 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. de så afslipade, att bredden knappt öfverstiger 8,5 cmtr, hvilket bevisar att de allt igenom måste hafva varit af godt stål. Tån- gen bär vanligen spår af träskaftet, hvari den varit indrifven. — En liten väl bibehållen jernyxa, 8 cmtr hög, eggen 4,5 cmtr lång, skafthålet 1,5 cmtr djupt och lika stort i inre diameter. Liknar till formen fig. 491 hos WORSAAE, men saknar inbugt- ningen under skafthalet. -—— Af en annan lika stor yxa finnes blott bladet i behall. Hvartill så små yxor kunnat användas, är obekant. — Ett stämmjern, 19 cmtr langt, 2 cmtr bredt vid eggen. — Jernsaxar, 3 fragment, af den vanliga farsaxens form }). Längden omkring 14 cmtr. En sax har bygeln på utsidan be- lagd med en tunn bronsskalla, med i rutor inslagna punktlinier. — Nyckel med afbrutet handtag; axet bestär af tre tänder, ' 1,5 cmtr långa, 0,5 cmtr breda, ställda pa 0,5 cmtrs afstand från hvarandra. Fragmentets längd 9,5 cmtr. Af jern. — Ett fragment af ett hänglås, funnet på 4,5 fots djup på bottnen af den förut omtalade asbildningen, i hvilken silfver- fyndet anträffades. Af jern, mycket sönderrostadt. — En stor öppen jernring, som kan slutas medelst tvänne vid ändarna fästade rörliga länkar, af hvilka den ena, som är knä- böjd, kan trädas igenom den andra och stängas medelst en genom- trädd träpinne eller ett hänglås. Till klafve åt någon. mindre idislare (får eller kalf) passar den icke, emedan ringen är rund, och at en hund är den alldeles för grof och klumpig. Deremot passar den förträffligt för en menniskohals och har kanhända varit ett halsjern, att använda vid bestraffningar. 1) Saxar af denna form synas hafva varit i bruk under hela medeltiden. De finnas i Statens Hist. Museum bland saker, som - träffats under ruinerna af Vårfruberga Kloster i Södermanland, hvars rifning började då »Konung Gu- staf then första år 1537 och the följande, lät utbryta och tädan till Grips- holms Slottsbygnad mycken sten bortföra» (RHYDELIUS, Monasteriologia p. 213). Att saxar af den nu brukliga formen med nit dock varit i bruk tidigt nog, framgår af det likaledes i Statens Hist. Museum förvarade fyndet från ruinerna af det är 1434 förstörda Piksborgs slott i Småland, hvilket fynd bland annat innehåller en sådan sax och mynt från början af 1400-talet. . ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08. 41 — Flera jernringar af 3 till 8 cmtrs diameter, med eller utan vidfästade smäringar. — Stycken af en jernkedja, hvars länkar äro bildade af fyrkantiga, mot ändarna afsmalnande och rundade tenar, hvilka äro sammanlänkade på det sätt, att ändarna äro hopvridna till öglor, som gripa i hvarandra. Länkarna, 25 till antalet, äro 4,5 a 6 cmtr långa. Två sådana kedjor äro fästade vid basen af ett triangulärt, platt jernstycke af 4 cmtrs längd och 2 cmtrs bredd vid basen. Öfre hälften af den triangulära ändplaten är omvirad.med jerntrad. Användningen af denna kedja är obekant. I Statens Hist Museum finnes ett fragment af en liknande från Sörbäck i Norrby S:n i Upland (N:o 3570), som endast skiljer sig från ofvannämnda derigenom, att vid basen af det triangulära stycket finnes ett hål för fästande af en tredje kedja. — Förutom här uppräknade jernsaker anträffades en mängd andra, sasom nitnaglar — spikar — ett kisthandtag — två is- broddar — spiralvridna tenar af, obekant bestämmelse — beslag "m. m. och slutligen en massa sönderrostadt jernskrot, hvars forna utseende och bruk ej kunna bestämmas. — Vågar af brons. En liten vagbalans med två leder är nästan oskadad. Den håller utböjd 9,1 emtr i längd och är ytterst fin och prydd med inslagna små halfmanformiga streck. Hängarens ena skängel saknas, likaså visaren, som varit af jern. Ringarna i balansens ändar, hvarvid vigtskalarna fästats, äro ej hoplödda, endast hopböjda, hvadan blott mycket lätta saker kunnat vägas. — En annan likaledes ledad balans, utan hängare, visare (jernrost der visaren sutit) och rimgar, mäter utböjd 13 emtr i längd. — En hängare till vagbalans af ungefär samma storlek som föregående. Ena skängeln afbruten. — Vigtlod af brons af en i svenska fynd hittills okänd form: jemnvigtskombination af kub och oktaeder. Alla ytorna i kanten prydda med en tät rad af fina inslagna punkter. Kubens ytor dessutom stämplade med 4 inslagna ringar. Vigt: 2,138 gram. — Ett annat, något större lod af samma, men ej sa regel- bunden form. Mycket ergigt. Stämplarna oläsliga. Vigt: 2,556 Y 42 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKO. gram. Vigtlod af denna form, »würfelförmig mit abgestumpften Ecken», äro enligt Kruse !) funna i Livland, och möjligen får den »oregelbundet mångkantiga» vigt, som HÄLLSTRÖM beskrif- ver ?), räknas hit. Alla dessa vigter äro dock betydligt större än de båda Björkö-vigterna, som möjligen kunna motsvara I af den finska vigten. — Ett vigtlod af jern med bronsöfverdrag: Formen den i skandinaviska fynd vanliga: klot stympadt af två parallela plan 3). Klotets diameter: 3,5 cmtr. Vigtlodet är så förstördt af rost, att någon vägning ej lönat mödan. Stämpeln förstörd. oo — Vigtlod af jern, till formen fullkomligt likt de båda vigt- loden i fyndet från Smiss i Eke S:n, Gotland (St. H. M. N:o 4078). Vigt: 138,5 gram (= 32 ort 52 korn). Vigten är dock ej exakt, enär lodet är mycket angripet af rost. | — En grupp fornsaker, hvarpa den svarta jorden är syn- nerligen rik, utgöres af sadana, som förfärdigats af elghorn och ben +). Isynnerhet det förstnämnda ämnet har haft en vidsträckt och mångsidig användning, och det torde ej kunna nekas, att just den ovanliga rikedomen pa väl bibehållna elghornssaker, hvilka eljest äro relativt sällsynta i våra fornsakssamlingar, är ett bland den svarta jordens mest utmärkande drag. En hel industri, om hvilken våra graffynd hittills blott bibringat oss en mycket ofullständig kännedom, tyckes hafva varit byggd på an- vändandet af detta material och till en del äfven af renhornet, hvaraf, såsom framdeles skall visas, lemningar äfvenledes an- träffats. De vanligast förekommande elghornsakerna äro kam- marna. Af ej mindre än 46 sådana hafva stycken anträffats inom det i fjor undersökta området, och af dessa äro mer än 1) Krusr, Necrolivonica. Dorpat 1842. Beil. E. Die Palfersche Waage, p. 2. 2?) HÄLLSTRÖM, Undersökning om ett i Lappmarken gjordt fynd af gamla vigter och mynt m. m. Acta Soc. Sc. Fenniee. 1. Helsingfors 1840, p. 731. 3) Jfr. Worsaaz, N. O., fig. 462. *) För de afbildningar af horn och bensaker, till hvilka jag här nedan kan hän- visa, står jag i förbindelse hos Red. af Ny Illustrerad Tidning, som välvilligt till mitt begagnande upplåtit de träsnitt, hvilka å tidningens atelier utförts för att illustrera den i N:o 19 af nämnda tidning för innevarande år införda uppsatsen om »Björköfyndet». ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 43 hälften nästan hela. De äro, såsom i den första berättelsen be- skrifvits, förfärdigade sålunda, att flera tunna hornplattor äro medelst nitar fästade i rad efter hvarandra mellan tvänne lister af samma ämne. Plattornas antal vexlar efter kammarnas längd; de längsta kammarna äro sammansatta af 6 plattor. Nitarna äro än af jern, än af brons. Kammarna äro alltid ensidiga och uppsägningen af tänderna har försiggatt först sedan plattorna blifvit fästade mellan de sammanhållande listerna, hvilket be-- visas dels af de märken efter sågen, som dessa alltid bära i undre kanten, dels af ett stycke af en påbörjad kam, en änd- platta med ännu ej uppsagade tänder, men med qvarsittande jernnit, hvarmedelst hon varit fästad mellan de vanliga rygg- listerna. För att gifva ökad styrka åt kammarna äro de mot ändarna ej uppsagade ända intill rygglisterna, utan inskärnin- garna blifva allt grundare och grundare, hvarjemte den yttersta tanden alltid är mycket bredare än de öfriga. Beträffande kam- marnas form kan man urskilja två hufvudtyper. Hos den första, (A), som representeras af fig. 1 och 2 äro rygglisterna mycket höga, pa midten stundom lika höga som tandraden, och temligen tunna. Denna typ innehåller de största kammarna. De äro vanligen omkring 20 cmtr långa, med rygglister af 2 till 2,5 cmtrs bredd på midten, men förekomma äfven, fast mera sällan, i en mindre varietet af blott 8 till 9 cmtrs längd och 1,5 emtr breda rygglister. Tändernas längd varierar fran 2 till 2,5. cmtr. Den andra typen (B), som är lika vanlig, har smalare lister, knappt I så höga som tandraden, men för att ersätta hvad som sålunda förlorats i styrka, äro de vanligen något tjockare i för- hållande till höjden och kullriga. Såsom den vackraste repre- sentanten för denna typ har en kam ur 1871 års samlingar blifvit afbildad (fig. 3). Kammarna af denna typ äro vanligen de bäst arbetade och mest utsirades För de olika slag af pryd- nader, hvilka anbragts på kammarna, redogöres lämpligast ge- nom att hänvisa till afbildningarna af ett urval af de mest framstående representanterna för hvarje typ. 44 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. Fig. 1 är en rygglist af en kam. Den prydes af ett enkelt slingornament, som alldeles oförändradt uppträder på ännu en annan kam i samlingen !). I undre kanten synas märkena efter uppsågningen af tandplattorna. Ett fullständigt begrepp om kammens utseende torde kunna erhållas genom att komplettera den med det fig. S afbildade frågmentet, som visar samma or- nering och samma form på kammens ryggkontur. Att de dock «ej i verkligheten hört tillsamman, synes deraf att fig. 1 haft något gröfre tänder än fig. 8. | De ringsirater, hvarmed fig. 2 är prydd, äro påtagligen ut- förda medelst ett slags centrumborr, i följd hvaraf också medel- punkten är något djupare ingräfd än ringen. Den osymmetriska grupperingen af prydnaderna (< o) återfinnes äfven på kammens andra sida. Den vanligaste grupperingen af dessa ringprydnader är eljest i 2 eller 4 rader tvärt öfver kammens midtelparti. En annan anordning, som uppträder på ett par kammar, är i form af pyramider (...). Pa en kam af den mindre varieteten af typen A finnes en sådan grupp pa rygglistens midt. Pa ett exemplar af den större sorten äro 9 sadana grupper ställda i zigzag, 4 stödjande sig emot listens undre kant, 5 emot den öfre kanten med spetsarna vända nedåt. På en särdeles fint arbetad kam af typen B förekomma dessa ringsirater ställda i 4 rader längs efter rygglisterna. Fig. 3 (ur 1871 ars samling) visar prof pa alla de linie- kombinationer, som förekomma på de öfriga kammarna af typen B. Några hafva blott de parallela tvärstrecken, andra rutorna etc. Fig. 4 utmärker sig på ena sidan (a) genom ett särdeles vackert ornament, på andra sidan (b) genom en med mycken ledighet utförd ormslinga. Listerna äro något gröfre, än fallet vanligen brukar vara hos denna typ. Fig. 5 visar den gröfsta kammen i hela samlingen. Ringen bildas af ett utsprång från den mellersta tandplattan. ') I Statens Hist. Museum finnes en alldeles likadan kam af ben funnen på Gotland. 3 ' ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 45 Fig. 6. Denna kam är den enda, som är försedd med sär- skildt skaft, Tandplattorna äro insatta i en springa, som sagats genom det runda ryggstycket så långt, som till skaftets början. De enkla prydnader, som figuren visar, saknas på kammens an- dra sida, med undantag af ringarna omkring skaftets ända. Fig. 7 visar en kam, som förfärdigats af ett hornstycke. Rygglisterna, som följaktligen äro obehöfliga, äro icke desto min- dre antydda. Kammen synes ej hafva blifvit fullt färdig och saknar derföre alla prydnader !). Ur jemförelsen mellan denna rika samling af kammar från var yngre jernalder med dem man känner från äldre jernåldern framgår, att en väsentlig olikhet i formen varit rådande under de nämnda perioderna. Tillverkningssättet synes i hufvudsak hafva varit detsamma, men den äldre jernålderns kammar voro mycket kortare i förhållande till höjden och skilde sig isynner- het genom de oftast halfeirkelformiga ryggstyckena från var yngre jernalders kammar. De danska mossfynden ?), isynnerhet Vie- mose-fyndet, innehålla en mängd kammar af denna äldsta typ. som först i det yngsta fyndet, Kragehul-fyndet 3), visar en öfver- gång till Björkö-typen. Att man i ett gotländskt fynd (St. H. M. N:o 1687), som af Dr H. HILDEBRAND anses tillhöra slutet af den gotländska jernåldern, finner en kam af den äldsta typen, är väl att betrakta såsom ett enstaka undantag- från regeln, då fiera andra gotländska fynd från samma tid, t. ex. Rikvide-fyndet (St. H. M. N:o 2394), innehålla kammar af den mest tydliga Björkö-typ. Anmärkningsvärdt är att på Björkö hittills ej an- träffats en enda tväsidig kam. Att sadana dock varit i bruk vid denna tid, synes af ett par fragment uti ett gotländskt fynd (St. H. M. N:o 1667) från slutet af den gotländska. jernäldern. I fynd från medeltiden blifva de allmännare. !) Det förtjenar anmärkas, att den jemte ett stycke bernsten anträffades på 2,5. fots djup under en fullkomligt genomkolad stock och i omedelbar beröring “ med densamma, men den visar det oaktadt, lika litet som bernstenen, något spår af att hafva varit i beröring med elden. ?) ENGELHARDT, Nydam Mosefund p. 18, Pl. V, fig. 9--11, och Vimose Fundet PEIR BIN 2ER = 3) ENGELHARDT, Kragehul Mosefund p. 3, Pl. IV, fig. 13—17. 46 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. Till de prydligaste 'elghornssakerna höra äfven de fig. 9—11 afbildade skedarna. Bandslingorna, som pryda skaften ’äro ut- förda med en beundransvärd noggrannhet, som isynnerhet är utmärkande för den fig. 10 afbildade skeden !), med dess smak- fulla kombination af tva bandslingesystem af olika bredd. Det smala bandets slingringar öfver och under det breda kunna följas från skaftets ena ända till den andra och tillbaka igen. Undre sidan är aldeles slät på alla skedarna. Bladen äro så ytterst svagt konkaverade, att skedarna omöjligen hafva kunnat an- vändas vid förtärande af födoämnen i flytande form. Förutom dessa mera prydliga skedar har svarta jorden äfven lemnat ett par andra af vida enklare beskaffenhet. Den ena är af ben och har formen af en spade med platt, rektangulärt blad af 2,3 emtrs längd, l,s cmtrs bredd. Hela redskapet är 12 cmtr långt. Skaftet är platt och ganska rått tillskuret. Ett annat ännu: enklare redskap, men som påtagligen haft samma användning, är gjordt af tredje leden af ett af tungbenets cornua anteriora, det s. k. griffelbenet (cornu styloideum), hos ett nötkreatur medelst en helt enkel afstympning af detta bens båda bakre processer. Ett par skedformiga redskap af trä, som erhållits ur sjön, skola beskrifvas längre fram i sammanhang med redogörelsen för undersökningen af sjöbottnen. Nälformiga redskap, dels af elghorn eller ben, dels af brons, voro synnerligen allmänna. Ej mindre än omkring 100 sådana anträffades, och af dessa äro de flesta hela och mänga ganska vackert skulpterade ?). Några af de mest märkliga är afbildade a2 17. | Den fig. 12 afbildade nalen är, ehuru ej fullständig, den längsta i hela samlingen. Öfra ändan bildar ett djurhufvud med tätt hopstående ögon och ett par stora huggtänder i främre delen af gapet ?). Tungan är utsträckt och genomborrad i spetsen, för att kunna fästa nålen vid ett band. * 1) Fig. 10 ätergifver ej alla detaljer så noggrannt, som önskligt hade varit. 2) På flera kan man med loupe se att de blifvit afputsade med ett slags rasp. 3) Tänderna kunna ej synas på figuren, emedan hufvudet råkat blifva aftecknadt rakt ofvanifrån. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:05. 47 En annan ganska väl gjord nål af 19 cmtrs längd är tjockast på midten och försedd med öga och en upphöjd ring straxt nedanför detta, men saknar i öfrigt alla prydnader. Fig. 13 är egentligen märklig derföre, att spetsen är starkt tillplattad. Fig. 14 utmärker sig genom ett försök att framställa ett menniskohufvud. Fig. 15 saknar, i likhet med fig. 13, öga. För öfrigt finnas flera mindre och simplare elghornsnalar med antingen inga eller blott helt enkla prydnader. Af bennälarna kan man bestämma atminstone 34 såsom förfärdigade af svinets fibula, de flesta med ögat i fibulans nedre ända och tillspetsade mot den öfre, såsom t. ex. fig. 16. Blott ett mindre antal är tillspetsadt emot fibulans nedra ända, sasom fig. 17. På sin höjd 5 stycken synas vara gjorda af hästben och två af dessa äro försedda med ett slags breda, platta hufvuden, det ena genomborradt, det andra med sidoinskärningar för att lättare kunna fästas vid ett snöre. Ännu färre äro de, som med visshet äro förfärdigade af nötkreatursben. En mycket grof och rått tillskuren pryl är gjord af en ulna, ett par andra af metacarpus eller metatarsus. Alla äro de grofva och klumpiga och synas blott hafva varit afsedda för något tillfälligt bruk för att sedan bortkastas. Detsamma gäller om en hel hop af de tillspetsade benstiletter, som ej kunnat bestämmas såsom härrörande från någon bestämd djurart. En enda liten pryl är förfärdigad af fogelben, nämligen af en radius, sannolikt af en and-art. Den är tillspetsad mot bakre ändan af benet. Men det var ej blott af horn eller ben, som man tillverkade sådana redskap. Åfven bronsen användes dertill och troligen äfven jernet, fastän så fina jernredskap ej kunnat motstå rostens förstörande inverkan. En bronsnål är 12 cmtr lång och är i öfre ändan utplattad till ett rhombiskt hufvud, som är genom- borradt af ett rundt hal, och skiljes från sjelfva nålen af en 48 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. upphöjd. ring. Spetsen synes hafva varit skyddad af ett trä- fodral, hvaraf lemningar genom ergen fastnat vid nålen. Att sådana fodral varit i bruk, synes af den redan från Viemose- fyndet bekanta bennalen med träfodral!), och möjligen har ett af elghorn arbetadt föremål, som längre ned skall beskrifvas haft samma användning. Någon egentlig synål har icke anträffats, men väl ett med "öga försedt stycke af en platt bronsnal, sannolikt en s. k. träd- nal. Fragmentet är 5,5 cmtr langt. Spetsen afbruten. Af ofvanstaende framgar, att öfver hälften af de funna nal- eller prylformiga redskapen af horn eller ben kunnat hänföras till bestämda djurarter och skelettdelar. Ett ökadt material torde göra det möjligt att närmare bestämma äfven större delen af de öfriga. Öfver 60 stycken äro försedda med öga, men blott ytterst få äro så formade, att de möjligen hafva kunnat användas såsom synalar. Alla de öfriga äro patagligen blott genomborrade för att kunna uppträdas på ett snöre. Det förtjenar anmärkas, att 4 stycken aldeles lika formade bennålar träffades tillsamman, med de genomborrade ändarna liggande nära intill hvarandra och spetsarna pekande utåt åt olika håll. Antagligen hafva de varit uppträdda på samma snöre, som förmultnat. En omsorgsfullt gjord, fullkomligt rund bennål af 10,5 cmtrs längd och 0,7 emtrs tjocklek på midten är tillspetsad mot båda ändar. En liknande fanns 1871. Beträffande användandet af de här beskrifna nalformiga red- skapen, finner man i HYLTEN-CAVALLI synnerligen förtjenst- fulla arbete om Wärend och Wirdarna några uppgifter, som säkerligen passa in på flertalet af dem. Det heter nämligen ?), att »af geta-to eller gethår spann hans (wärends-bondens) qvinna garn, hvaraf hon sydde ragg-sockar och skämlings-vantar, dem hon sedan valkade i hett vatten. Till nål begagnade hon härvid en ben-skämling, sadan som ännu i landet brukas, gjord af den smala benpipan hos svinet», och på ett annat ställe (p. 220) ML. & p: 8, Pl. 3, fig. 5 0ch Dr 2) HYLTÉN-CAVALLIUS. Wärend och Wirdarna, II, Sthlm 1868, p. 123. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 49 talas om »skämlings-vantar, sydda (9: stickade) med skämling (9: ben-nål) af ull-garn». Enligt ett enskildt meddelande för- varas på Smålands Museum i Vexiö några sadana skämlingar (jemte prof på stickningssättet) »alldeles likadana med fig. 16 och 17». Nämnda skämlingar lära härröra från Bergs socken i Kronobergs län, der de funnos brukliga hos allmogen år 1867, och förmodligen ännu i dag; de äro förärade till Museum af den nämnde författaren. Det är således sannolikt, att en stor del af de ofvan nämnda bennälarna fråm Björkö äro sadana »skämlingar», medelst hvilka man virkade eller stickade (på små- ländska »sydde») vantar och dylikt, men de öfriga hafva ej gerna kunnat användas annat än som prylar” till upprymmande af hål - 1 skinn eller dylikt. I sammanhang med skämlingarna bör omnämnas ett föremål af elghorn, som troligen varit ett slags doppsko till någon skäm- ling eller pryl, hvars spets man velat väl bevara. Det är koniskt, 5,3 emtr långt och 1 cmtr 1 diameter vid basen, i hvilken är borradt ett hål af 3,5 cmtrs djup och 0,5 cmtrs diameter. Spetsen föreställer ett djurhufvud med en fin bandslinga om halsen, och närmare basen stå två rader af de vanliga ringsiraterna. Strax under hufvudet är ett hål, från hvars mynningar en kort fåra sträcker sig ned mot basen, påtagligen antydande riktningen af det snöre, som varit draget genom hålet för att fastbinda dopp- skon vid det föremål, hvars spets skulle skyddas. Likheten med de i våra dagar brukliga strumpstickshållarne är omisskännelig. Att elghorn och ben äfven användes till skaft på jernredskap, bevisas genom fynden af den-ena hälften af ett skaft möjligen till en knif och ett sylskaft med en bit af sylen bibehållen, båda förfärdigade af elghorn, samt ett med zigzaglinier och rutor ut- siradt stycke af en får-metatarsus, som i den nedre, afbrutna ändan bär spår af rosten från tängen på något jernredskap. Det förstnämnda knifskaftet är 9 cmtr långt och halfeylindriskt samt har medelst tvänne nitar, den ena i midten, den andra närmare främre ändan, varit fästad vid ett motsvarande stycke. Den främsta niten har derjemte tjenat till att fasthålla tången, Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 5. 50 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJORKO. hvilken icke såsom på våra vanliga bordsknifvar fullständigt skiljt de båda skafthalfvorna, utan blott sträcker sig 2 cmtr långt in mellan dem och stödjer sig emot en i hvardera horn- stycket anbragt grund fals. Att detta sätt att fästa ett knif- blad ej kunnat gifva verktyget någon särdeles styrka är natur- ligt, och det torde derföre öfver hufvud vara osäkert, om det verkligen varit en knif. Den qvarsittande tangen lemnar ingen ledning för bedömandet af verktygets form. Hornstycket är på : den konvexa sidan prydt med de vanliga ringsiraterna. Ett annat stycke af en elghornstagg af 3 cmtrs diameter är _ från den tjockare ändan uppsagad på längden till 2 cmtrs djup och i den 0,5 cmtr breda springan sitter lemningen af ett jern- redskap, som medelst en tvärgående nit varit fästadt i elghorns- skaftet. Detta är betydligt söndertäljdt samt afbrutet, så att fragmentet blott är 5 cmtr långt. Hvad slags verktyg det till- hört kan ej bestämmas. Ett slags redskap, hvilkas betydelse jag ej kunnat utgrunda, äro rörformiga benstycken af 5 till 7 cmtrs längd, gjorda af ulna af någon större fogelart. Diametern är vanligen 1 cmtr eller något deröfver. Rören äro i ändarna tvärt afskurna och midt på ena sidan genomborrade af två hål, belägna tätt intill hvarandra i en linie vinkelrätt emot rörets längdaxel. Antalet af sadana små benpipor uppgick efter fjorarets undersökningar till Fl stycken, af hvilka blott en är af elghorn. Pa en äro de båda halen och ena ändan fyllda med jernrost, och det bör anmärkas, att en full- komligt liknande benpipa, som anträffades 1871, bär spår af brons i hålen. Tva rör sakna hal. Omkring det ena af dessa löpa 3 fint inristade, med fina rutor prydda ringar af 3, 4 och 5 millim. bredd. Ett stycke af ett annat rör är prydt med gröfre ristade tvärband och zigzag-linier. I sammanhang härmed ma omnämnas ett pa midten genom- borradt metacarpalben af ett ungt svin. Ett på samma sätt behandladt metatarsalben fanns 1871. Såsom något slags prydnader hafva förmodligen två tunna benskifvor af 7,5 cmtrs längd och 1 till 1,5 cmtrs bredd varit ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 5l använda. Båda ega i det närmaste samma form och hafva tydligen haft samma ändamal. Ena långsidan och båda ändarne äro alldeles raka, men den andra långsidan är på det ena stycket försedd med 8 breda, trubbigt tväspetsade tänder; på det andra stycket har ena långsidan varit försedd med 7 till 8 små ring- formiga utskott, som dock äro till största delen bortbrutna. Det är dessutom prydt med fina inristade rutor. Båda styckena hafva två hål i hvardera ändan, antagligen för att kunna sys fast vid något föremål, kanske ett bälte eller dylikt. En fyrkantig tunn elghornsplatta af ungefär 4 cmtrs sida är, antagligen af samma orsak, försedd med ett hål i hvarje hörn. | Spelbrickor äro ej sällsynta i svarta jorden. De äro sasom vanligt af halfsferisk form och oftast förfärdigade af ben, men ocksa af lera, tälgsten eller petrifikater. Af benbrickorna äro 3 svarfvade och i bottnen försedda med hal, som pa ent. o. m. gar tvärt igenom brickan. Den 4:de är blott tilltäljd..e De äro 2 till 2,5 cmtr i diameter och ungefär lika höga. Af hvad slags ben de äro gjorda, kan jag ännu ej med visshet säga, men att döma af glansen och hardheten synas åtminstone ett par af dem vara gjorda af hästben. Sa mycket är dock visst, att de icke kunna vara gjorda af caput femoris, alldenstund de Haverska kanalerna pa allasamman löpa transverselt 1). Oak- tadt jag gjort en mängd snitt genom alla slags benpartier, hvaraf de möjligen kunnat förfärdigas, har jag ej lyckats finna en textur, som fullkomligt liknar den, som spelbrickorna ega, så- vida de ej möjligen äro gjorda af nedra ändan af hästens meta- carpus eller metatarsus. En stor spelbricka, 4,5 cmtr i diameter och 3 cmtr hög, är gjord af lera, och en annan, af samma storlek som benbrickorna, af tälgsten. Dessutom hafva petrifi- kater tydligen blifvit apterade till detta bruk, och man har der- 7) Deanna gäller äfven om spelbrickorna i Ultunafyndet, såsom af Pl. 9, fig. h i Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum utgifna af B. E. HiLDE- BRAND och H. HILDEBRAND, Häftet I. Stockholm 1873, tydligen synes, hvar- före den derstädes (p- 6) framställda tolkningen, att de skulle vara gjorda »af lårbenshufvudet på häst eller andra djur», är fullkomligt oantaglig. ‘ 52 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. vid företrädesvis vändt sig till sådana, hvilka redan genom sin naturliga form voro för ändamålet lämpliga. På en bit af en orthoceratit (en kammarfyllnad) har således blott den skarpa kanten blifvit afslipad för att brickan skulle kunna stå säk- rare. Ett annat liknande orthoceratit-fragment, som ej visar spår af någon sådan bearbetning, har troligen för samma ändamål hemförts från Gotland. En bit af en enkrinit-stjelk är afslipad på ett sådant sätt, att äfven den med fog kan räknas bland spelbrickorna. En mycket noga slipad spelbricka, af samma form och storlek som benbrickorna, är helt och hållet genom- borrad, och gjord af något petrifikat, som ej kan närmare be- . 'stämmas. Möjligen hafva äfven ett par Monticulipore (se p. 60), en marleka och ett slipadt gult.qvartsstycke användts såsom ‚spelbrickor. Tvänne tärningar anträffades, den ena gjord af elghorn, den andra af ben, som blifvit fullkomligt hvitbrändt. Båda äro pa- rallelipipediska; elghornstärningen 3,8 cmtr lang, 2,3 cmtr bred och hög, bentärningen 3 cmtr lang, 2 cmtr bred och hög. Num- rorna äro pa den förra betecknade medelst de vanliga enkla ringsiraterna, pa den senare medelst större dubbla koncentriska ringar .med medelpunkt, och bada stämma öfverens deruti, att de lägsta numrorna (1 och 2) äro anbragta a parallelipipedens ändar. Tärningar af denna form synas ej vara sällsynta. De finnas t. ex. med alldeles på samma sätt grupperade numror äfven i Ultunafyndet. Tvänne koniska benstycken af 6 och 8 cmtrs höjd och 5 emtrs diameter vid basen hafva, att sluta af den skrofliga basal- ytan, användts såsom något slags stötar. Ett par ringar, gjorda af elghornskransar, likna fullkomligt den i första berättelsen (p. 98[18]) omnämnda ringen. På en rund elghornsskifva är inristad en kabbalistisk figur, liknande tre i hvarandra instuckna trianglar. Förutom de hittills nämnda föremålen af ben eller elghorn, innehåller samlingen en hel hop andra af obekant användning, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 53 hvilka ej kunna beskrifvas. Några äro försedda med prydnader, andra synas vara ofullbordade. En stor massa elghornsbitar äro affall från tillverkningen af de många olikartade saker, hvar- till vi sett att elghornet användes, och många af dem äro af intresse genom de märken, som de synbarligen mycket goda egg- jernen och sågarna efterlemnat. Isläggar anträffades i mängd. Af 44 stycken äro 38 för- färdigade af nötkreatursben (2 af radius, 17 af metacarpus och 19 af metatarsus) och 6 af hästben (4 af metacarpus, 2 af meta- tarsus). Endast 5 äro försedda med hål för att bindas vid fötterna. En, som är gjord af oxens metatarsus, är t. ex. försedd med ett transverselt hal i hvardera ändan, en annan af samma slags ben, hvilken synes vara afhuggen för att begagnas af ett ; barn (den är blott 14 cmtr lång), har 2 på samma sätt ställda, groft täljda hal. De öfriga tre utgöras af de båda metatarsi och en metacarpus af hästen. De förstnämnda äro vertikalt ge- nomborrade blott i främre ändan, den sistnämnda i bakre ändan, likaledes vertikalt. Det bör anmärkas, att alla benen äro hela och ej fläkta, såsom fallet är med de i Wärend 1) begagnade isläggarne af hästben, och med de alldeles liknande ?) jag fått mottaga från Nährs socken a Gotland af en person, som sjelf begagnat dem. Deremot fann jag vid de förlidet år pågaende gräfningarna 1 Lund (dels a en byggnadstomt, dels å gatorna för nedläggning af vattenledningsrör) några isläggar af oklufna ben, således lika dem från Björkö. Lunds historiska museum innehåller flera sådana, troligen från medeltiden, och några af dessa äro anmärkningsvärda för det sätt, hvarpa de fästats vid foten. Man borrade nämligen ett hål i bakre ändan af benet, 1 riktning af dess längdaxel, och indref deri en träpinne, hvilken förmodligen fick tjena till fäste för ett snöre, som knöts öfver vristen. I främre ändan voro de genomborrade af ett trans- verselt hal. Isläggar synas hafva varit och äro förmodligen ännu i bruk öfver hela landet, och det vore af intresse att !) HYLTÉN-CAVALLIUS ], c. T. II. p. 464, med fig. ?) De äro gjorda af hästens metacarpus och metatarsus samt sakna snörhäl. 54 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. känna utbredningen för de två olika slagen, oklufna och klufna, som ofvan beskrifvits. Till de vanligare fynden i svarta jorden höra de runda, genomborrade trissor, som väl oftast hafva tillhört sländan. De uppgå till ett antal af 38 stycken och äro förfärdigade af lera, lerskiffer, sandsten, tälgsten, bernsten (2), korall (1), bly(1) eller elghorn (1). Till formen äro de än platta och tunna, än något kullriga på öfversidan, än linsformiga, än koniska. Storleken är mycket varierande, från 2,5 till 5 cmtrs diameter. Flera af de nämnda lertrissorna äro troligen intet annat än marlekor, som undergätt en obetydlig bearbetning. De båda bernstenstrissorna hålla 4,5 cmtr i diameter, och den ena, som tydligen är svarf- vad, är på den konvexa sidan prydd med fyra koncentriska ringar. Koralltrissan är gjord af ett slipadt stycke af Acervu- laria ananas L. från Gotland. Den håller 4,2 cmtr i diameter och är 1,2 cmtr tjock. Öfre sidan är prydd med fyra koncen- triska ringar. En half tälgstenstrissa, 7 cmtr i diameter, 2 cmtr tjock och temligen rått tillskuren, har troligen gjort tjenst såsom notsänke. Såsom sådant torde äfven fa betraktas ett ganska omsorgs- fullt arbetadt, spolformigt tälgstensredskap af 8 cmtrs längd och 4 cmtrs diameter på midten. I hvardera ändan är det genom- borradt af ett hal, hvars bada mynningar äro förenade genom en fåra, som böjer sig omkring redskapets ändar. På en sida är det platt afskuret längsefter, och på afskärningsytan är en figur inristad, som tydligen är en modifikation af hakkorset, kanske anbragt för att skydda nätet mot trolldom, men måhända också helt enkelt notegarens bomärke. Andra sänken äro vida enklare. Smärre flintbollar med af naturen danade hål hafva sannolikt hemförts enkom för att tjena till notsänken, enär deras form är sådan, att man af dem knappt kunnat erhålla ens en någorlunda duglig eldstålsflinta. Ett större stycke (16 cmtr langt, 8 cmtr bredt och 6 cmtr tjockt) af en glimmerhaltig talkskiffer är genomborradt af ett ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 55 - hål af nära 2 cmtrs diameter, hvilket, besynnerligt nog, gar parallelt med strukturplanet. Också har stenen slutligen spruckit. De i den första berättelsen (p. 99[19]) omnämnda genom- borrade lertrissorna visade sig i fjor vara ytterst allmänna. När- mare tjugu funnos nästan hela, och till dessa komma hundradetals större och mindre fragment. Storleken varierar mellan 9 och 15 cmtrs diameter och 2,5 till 7 cmtrs tjocklek. Halets diameter är högst 3 cmtr. De äro till formen än plankonvexa, i hvilket fall den konvexa sidan ofta är utsirad med punkter eller ringar, än bikonvexa. Några hafva varit utsatta för sa stark hetta, att de blifvit nästan förglasade och blåsiga; andra deremot äro full- komligt obrända. Vanligen äro de något rödbrända på ytan, under det de inuti bibehållit den mörka färgen. Deras användande är fortfarande ovisst. De plankonvexa trissorna kunna mycket väl hafva varit använda sasom fotställningar till det slags enkla lam- por, som i första berättelsen nämnas, men de bikonvexa eller lins- formiga hafva naturligtvis varit oanvändbara för detta ändamål. Till nätsänken hafva de ej heller gerna kunnat användas, allden- stund många äro så obetydligt brända att de ej skulle kunnat hålla ihop i vattnet, och till tyngder på ränningen i de på denna tid brukliga upprättstående väfstolarna torde de hafva varit mycket för lätta. De måste följaktligen ännu betraktas såsom oförklarade. Ett till formen något liknande redskap, en rund glasklump af 7,5 emtrs diameter och 2,5 cmtrs tjocklek, torde vara lättare att förklara. På ena sidan är den konvex, på den andra något konkaverad i midten, och ytan har öfverallt, utom i den nämnda fördjupningen på ena sidan; genom nötning blifvit matt och glanslös. Efter all sannolikhet har den varit använd i stället för stryklod till att glatta linne med '). Blott ena hälften aterstar. Andra prof på glastillverkning, säkerligen dock icke in- hemsk, har man uti tre små fragment af glaskärl. Det största utgöres af bottnen till en liten lång och smal flaska af grönt glas. Flaskans inre diameter är endast I cmtr, och fragmentet !) Jfr. Ant. Tidskr. f. Danm. 1846/48, p. 216, angående bruket af sådana glas- klumpar på Färöarne. 56 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJORKO. + är 3 cmtr djupt. — De andra båda fragmenten äro synbarligen lemningar af pokaler af ljusgrönt, något blåsigt glas, af hvilka den ena haft upphöjda, 5 millim. breda lister, som påtagligen bildats vid glasets gjutning, i.motsats emot de blott 2 millim. breda listerna af gult glas på det andra fragmentet, hvilka tyd- ligen blifvit palagda sedan glaset redan var färdigt. Bitar af lerkärl äro allmänna i svarta jorden. Bland ungefär 300 stycken, som i fjor tillvaratogos, är det dock sällan man finner något sa stort, att kärlets form kan bestämmas. En enda kruka, som kunnat något så när sättas tillhopa, röjer såväl genom form, som genom finare gods ett främmande ursprung. Eljest äro de vanligen gjorda af en med grus starkt uppblandad lera och blott föga brända. Blott ett mindre antal synes vara gjordt med krukmakareskifva. Manga äro ganska grannt ut- sirade omkring öfre kanten, men ornamenten inskränka sig i de flesta fall till parallela, vagformiga eller i zigzag böjda linier. Alla dessa linier äro synbarligen utförda med ett slags kam- formigt instrument. Pa ett fragment tyckas de tre paralleia linierna nära kärlets kant dock vara åstadkomna medelst hårdt omlindade grofva snören. En enda kruka har kring öfre kanten en rad fint ritade s. k. qvistrunor. Uti en liten konstlöst formad lerskal af 5 emtrs höjd och 6,5 emtrs inre diameter uppskjuter från bottnens midt en liten pelare, som är afbruten i jemnhöjd med skalens bräddar. Möjligen har detta lilla kärl varit en lampa, hvars veke varit fastbunden vid den nämnda pelaren. Andra krukleniningar hafva sannolikt tillhört kokkärl. En krulk- botten visar ännu några fastbrända lemningar af födoämnen, sanno- likt gröt. En kemisk analys torde kunna närmare utreda frågan. Blott ett fragment af en tälgstensgryta har anträffats. Nagra gjutformar förtjena att närmare beskrifvas. En af dem, af hvilken blott den ena halfvan anträffats, är afsedd för gjutning af ett brakteat-likt hängsmycke och utgöres af ett 6 cmtr langt, 3,5 cmtr bredt och 1,5 emtr tjockt, pa alla sidor slipadt stycke af en ytterst finkornig ljusgra sandsten, med här och der insprängda små glimmerfjäll. Från hvilken del af landet ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 57 denna sandsten härstammar, har jag ännu ej lyckats utröna. Det trattformiga ingötet leder från stenens ena ända till sjelfva formen, som är en cirkelrund fördjupning af 2 cmtrs diameter, med ett slätt fält af 7 millim. diameter i midten. Mellan detta fält och periferien löpa 28 radier, hvilka skäras af tva koncen- triska ringar. Den korta kanalen mellan trattens spets och sjelfva formen skäres vinkelrätt af en något grundare ränna, som tvifvelsutan haft sin motsvarighet äfven på den andra halfvan och tydligen är ett s. k. kärngodsmärke. En i denna kanal in- lagd kärna, sannolikt helt enkelt en smal träpinne, bildade nämligen redan vid gjutningen af prydnaden ett hål för det band, hvarå den skulle bäras. Det ofvanför (p. 38) beskrifna brakteatformade hängsmycket af bly är utan tvifvel gjutet i en liknande form. Ett par andra gjutformar hafva tydligen varit afsedda för gjut- ning af smärre tackor af någon metall. Den ena, som är gjord af ett finkornigt, mörkgratt sandstensstycke (längd: 14 cmtr, bredd: 6 cmtr, tjocklek: 4 emtr), är nämligen försedd med tre, i bottnen något rundade rännor af 9 till 10 cmtrs längd, 0,8 till 1,2 cmtrs bredd och 0,6 till I cmtrs djup, till formen fullkomligt lika de silfvertackor, som ofta anträffas tillsamman med de kufiska mynten och anses hafva jemte dessa inkommit från österlandet 1). Af så mycket större intresse är det då, att denna gjutform be- visligen är gjord inom Sverige. Den är nämligen förfärdigad af den sandsten, som vid Hoburgen på Gotland träffas närmast under den oolit-artade kalken, och innehåller såsom bevis härför följande petrifikat: Chonetes striatella DALM., Strophomena pecten (L.) och Zrhynehonella nucula SALTER ?). Den andra formen har likaledes användts vid gjutning af smärre tackor, men dessa hafva varit af en form, hvartill man ej ännu känner nagot motstycke. Formen visar nämligen att de varit bredare mot ändarna och plattbottnade. En gjutränna, som !) HILDEBRAND, B. E. Anglosachsiska Mynt i svenska Kongl. Myntkabinettet, funna i Sveriges jord. Stockholm 1846, p. XI. 2) Dessa och öfriga här nedan uppräknade gotländska petrifikat äro godhets- fullt bestämda af Doktor Gustar LINDSTRÖM i Visby, för hvilken jag härmed får uttala min tacksamhet. 58 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJORKO. är fullkomligt oskadad, är nära 7 emtr lang, 0,5 cmtr djup, 0,7 cmtr bred på midten och 1,2 cmtr vid ändarna, hvilka äro rakt afstympade. Två andra rännor af samma bredd hafva varit betydligt längre, men stenen är afslagen, så att blott 8 cmtr af deras längd återstå. På undersidan har stenen en likaledes stympad ränna af 0,5 emtrs bredd, 0,3 cmtrs djup och 0,5 cmtrs längd. Den är fullkomligt jemnbred samt kullrig 1 bottnen. Formen är gjord af en mycket tät och hård gulröd sandsten från för mig obekant lokal. | En annan gjutform är gjord af fin lera och synes hafva tjenat till att gjuta nålar af 0,5 cmtrs diameter. Blott ett 6 cmtr långt fragment af formen återstår? Ett annat lerstycke, som på ena sidan visar några symme- triska upphöjningar och en rad ringprydnader i kanten, är tro- ligen också ett fragment af en gjutform, kanske till en oval spännbuckla. I sammanhang med gjutformarna ma nämnas en mängd slaggstycken af olika slag, hvilkas undersökande utan tvifvel skall kunna närmare belysa den tidens metallurgiska ståndpunkt. Till de vanligaste fynden höra brynstenar. De äro af manga former, vanligen långsträckta, platta och ganska tunna. Manga äro små och genomborrade i den ena ändan, för att kunna bäras på ett snöre, andra äro stora och tunga; den största är t. ex. 30 cmtr lång och 9 cmtr bred och tjock. Bland alla dessa brynstenar, hvilka till sin form ej förete något egendomligt eller afvikande från de i vara dagar brukliga, var det öfverraskande att finna en portativ oval brynsten af den form, som var bruklig under den äldre jernåldern. Den är gjord af en ljusgrå qvarzit, är 6 cmtr lang, 4,6 cmtr bred och 2,7 cmtr tjock, samt starkt afrundad vid ändarna. Kantrännan är ganska grund; slipytorna hafva de vanliga snedt gående fårorna: märken efter det red- skap, som brynats. Den anträffades på 2,5 fots djup och torde således hafva varit nyttjad ännu under midten af den gamla Björkö- koloniens tillvaro. Att den varit i händerna på den yngre jern- alderns folk är imellertid säkert, och den utgör således ett exempel ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 59 pa huru vissa mera svarförstörbara redskap kunnat öfverlefva den period, till hvilken de egentligen höra, och inblanda sig i fynd af yngre ålder. Ehuru ej anträffad i svarta jorden, må dock en qvarn- sten af granit, en öfversten till en handqvarn, nämnas, då den med all sannolikhet förskrifver sig från samma tid som de öf- riga fynden. Den är till formen nästan halfsferisk, 40 emtr i diameter, 16 emtr tjock och i midten genomborrad på det sätt, att tvänne från hvardera sidan borrade trattformiga fördjupnin- gar af 11 cmtrs diameter 1 mynningarna mötas och bilda ett hal af ungefär 2 cmtrs diameter. Säden hälldes genom detta hal och söndermaldes emot en annan underliggande flat sten. Öfver- "stenarna till dessa handqvarnar pläga stundom hafva en för- djupning närmare periferien, 1 hvilken en pinne nedsattes och fick tjena såsom handtag för att underlätta kringvridningen. Något sadant fäste för handtag finnes icke på denna sten. Den fanns liggande på en bakgård i byn. Hvar den ursprungligen anträffats, kunde jag ej utröna. Några väfnader hafva ej kunnat bibehålla sig uti svarta jorden. Af desto större intresse är det då att på utsidan af ett af de förut (p. 16) beskrifna styckena af klinhusen finna atminstone ett aftryck af en grof fyrskaftad väfnad. Slutligen må nämnas en samling naturföremal, hvilka hit- förts fran främmande trakter, några påtagligen blott sasom ku- riosa, andra deremot, hvilka blifvit mer eller mindre bearbetade, för att användas för vissa bestämda ändamål. Sin största be- tydelse erhålla de genom den absoluta visshet, med hvilken deras ursprungliga hemort oftast kan bestämmas, och genom de ojäf- aktiga vittnesbörd de således afgifva i fråga om Björköbornas beröring med vissa trakter. Salunda hafva vi t. ex. i ett skal af den vid Bohusläns kust allmänt förekommande Patella vulgata L. ett bevis för beröringen med vestkusten. Denna snäcka fanns på 1,5 fots djup i orubbadt lager och kan följaktligen ej hafva kommit in 60 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. med den i senare tid från Stockholm införda gödseln, som ofta innehåller en mängd ostronskal. För beröringen med Gotland tala fynden af flera gotländska petrifikat och petrifikatförande bergarter. Hit höra de båda förut omtalade, till arten obestämbara bitarne af Orthoceratiter, af hvilka den ena troligen varit använd sasom spelbricka, — den likaledes förut (p. 57) omnämnda gjutformen af Drachiopod- förande sandsten fran Hoburgen, — tva bitar af enkrinitstjelkar (Crotalocerinus rugosus MILLER), från samma trakt, den ena något slipad och kanske använd till spelbricka, — en handstor skifva af enkrinitkalk från norra Gotland (Visbyregionen), — en till perla bearbetad bit af en enkrinitstjelk, som ej kan till arten närmare bestämmas, — en sländtrissa (jfr p. 54) gjord af den: vackra korallen Acervularia ananas L., — ett 4,5 cmtr langt, mandelformigt och af vagorna mycket rulladt stycke af en till slägtet Cyathophyllum hörande art, hvilken Dr LINDSTRÖM anser vara identisk med en art, som förekommer 1 det mellersta Gotlands (Linde, Sandarfve, Klinteberg) öfversta kalksten och som ännu är obeskrifven, — och slutligen tvänne exemplar utaf en form af den vidt utbredda, och äfven på Gotland vanliga Monticulipora petropolitana PANDER, hvilka Dr LINDSTRÖM äfvenledes anser vara gotländska, ehuru fran någon lokal, som han ännu ej känner. Från mera närbeläget håll!) härstamma antagligen några Marlekor, hvilka dels äro fullkomligt obearbetade, dels blifvit genomborrade och använda sasom sländtrissor. — Här ma äfven nämnas en fullkomligt klotrund, på ena sidan något sönderhackad svafvelkis-boll af ungefär 3 cmtrs diameter. Den har kanske varit använd i stället för eldstal ?). !) Marlekor eller Mallrickor, i vissa trakter äfven kallade Näckebröd, förekomma flerestädes i Södermanland, i synnerhet på stränderna af sjöarne Yngaren och Hallbosjön, Jädersän samt i Fada- och Grofvabäckarna, i Östergötland vid stränderna af Bräviken och sjön Täkern, i Dalarne vid Dalelfven och sjön Runn, andra mera aflägsna trakter att förtiga. Huruvida de träffas i Mäla- ren, har jag mig ej bekant. 2, Jfr. ENGELHARDT, Thorsbjerg Mosefund, p. 60 och Vimosefundet p. 10. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 61 En mängd dels hela, dels sönderslagna flintbollar samt en ej obetydlig mängd kritbitar, anträffade på t. o. m. 3 fots djup, hänvisa på beröring med Skåne. | Den sedan gammalt från Björkö kända bernstenen, hvilken vid gräfningarna under första året helt och hållet undgick min uppmärksamhet, anträffades i fjor i ganska stor mängd. De största styckena uppnå en längd af ungefär 5 cmtr, och hela samlingen väger omkring 300 gram. Förutom en mängd fullkomligt raa stycken, förekommo, såsom förut är nämndt, flera mer eller mindre bearbetade, t. ex. sländtrissor, perlor och dylikt. All bernsten, som hittas i svarta jorden, är lätt att skilja från den, som uppkastas på stranden. Den har nämligen, såsom alltid är fallet med den bernsten, som under en längre tid varit utsatt för ljusets och luftens inverkan, antagit en mörkröd färg, medan den bernsten, som fas ur sjön, alltid är ljusgul. Ofta nog är den förstnämnda dessutom vittrad på ytan och anses då van- ligen vara bränd, hvilket dock är fullkomligt oriktigt. Till bern- stenen och frågan om dess härstammande från främmande ort eller inhemskhet på stället får jag återkomma vid redogörelsen för undersökningen af sjöbottnen. En naturprodukt, hvilken man icke utan förvåning finner bland lemningar af en kultur, som ligger omkring tusen år bakom var, är ett litet stycke stenkol af 5 emtrs längd och 2 emtrs bredd och tjocklek. Det har en tydligt skiffrig afsöndring. Ett försök att på kemisk väg utröna, huruvida detta stenkols- stycke förskrifver sig från de skånska Liaskollagren eller från andra mera aflägsna koldistrikt, lemnade intet afgörande resultat, hufvudsakligen af det skäl, att det till undersökningen använda. profvet var för litet, och jag ej ansåg lämpligt att uppoffra hela stycket. Det anträffades visserligen på endast 1 fots djup, men likväl under omständigheter, hvilka utestänga möjligheten af att det kunnat blifva ditfördt i en senare tid. Naturligtvis har det ej haft någon annan betydelse, än såsom kuriositet, om ens dess förmaga att kunna brinna varit känd.. 62 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKO. I det föregående har jag försökt lemna en så vidt möjligt utförlig redogörelse för den delen af den stora afskrädessamlin- gens innehåll, hvilken mera afgjordt faller inom det rent arch&o- logiska området, ehuru det för en fullständig tolkning af fynden mången gang varit nödvändigt att öfverga pa det naturveten- skapliga. Det återstår nu att redogöra för det egentliga af- skrädet, och dermed flyttas undersökningen, om ej helt och hållet, så dock till öfvervägande del in på det naturhistoriska området. Mängden af de i fjor tillvaratagna benen är högst betydlig. Samlingen uppgår nämligen till omkring 50 tunnor gröfre ben och 80 smärre lådor mindre ben, mest af fogel och fisk. Ett så stort material drager naturligtvis en lang tid att granska, och jag har olyckligtvis ej kunnat egna så mycken tid derat, som hade varit behöflig för att genomga och bestämma hela förrådet. Dertill kommer, att arbetet högst betydligt för- svarats genom bristen på ett för sådana bestämningar särskildt lämpadt jemförelsematerial. Hvar och en, som sysslat något med osteologiska bestämningar, vet huru svart, ja ofta omöjligt det är att utföra dem med tillhjelp endast af hopsatta skelett. Ledytorna, som vanligen lemna de säkraste hållpunkterna vid bestämmandet af atminstone de flesta skelettdelarne, äro pa de hopsatta skeletten oftast alldeles oatkomliga för undersökning. Enda möjligheten, att med önskvärd säkerhet och tidsbesparing kunna utföra de nödiga bestämningarna, är att hafva tillgång till ett tillräckligt förråd af lösa skelettdelar, och då en sådan samling ej statt mig till buds, är det ej underligt, att blott en mindre del af de hemförda benmassorna kunnat bestämmas. Största delen star ännu orörd och af det, som blifvit genom- gänget, har jag blott kunnat utplocka och bestämma sådana ben. hvilka genom en mera karakteristisk form underlättat arbetet. Att studiet af husdjurs-racerna under sådana förhållanden måst skjutas i bakgrunden, är naturligt. Allt hvad för närvarande här kan lemnas, är säledes en kort öfversigt öfver de djurarter, hvilka enligt afskrädessamlingens vittnesbörd tillhört de forna Björköbornas husdjursstam eller utgjort föremål för deras jagt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 63 I denna förteckning äro äfven upptagna sådana djurarter, hvilka visserligen ej kunna hänföras till någon af de två nämnda kate- gorierna, men som dock äro af intresse derföre, att de påtagligen lefvat i de forna invanarnes närhet. Att de ej stå i någon or- ganisk förbindelse med det egentliga afskrädet, behöfver väl ej särskildt framhållas. — Däggdjur. 3 1. Tamkatten (Felis domestica BRISS.). Denna art, af hvilken första året endast ett öfverkäksfragment anträffades, vi- sade sig i fjor vara allmännare. Lemningarna utgöras af under- käkar (3 halfva, af hvilka en tillhört en ganska ung katt), några ryggkotor, manubrium (1), humeri (5+5), ulne (3+3), radii (4+ 4), femora(4 + 4), fibule(2 + 1), såledeslemningar af åtminstone fem kattskelett inom det undersökta området, och tvifvelsutan innehåller den ännu icke undersökta delen af samlingarna ännu flera. Några märken efter skärande redskap, som skulle kunna antyda, att djuren varit använda till föda, saknas alldeles. An- tagligen förskrifva sig de funna benen från kattkadaver, som fatt ligga och ruttna på afskrädeshögarne. Att inga samman- hängande skelett anträffats kan bero derpå, att delarne blifvit kringsläpade af andra djur, kanske i främsta rummet af råttor. En radius af en ovanligt stor och gammal katt bär tydliga märken af rättgnag. Tiden för tamkattens införande till norden är ej med säkerhet känd. Hvarken från sten- eller bronsåldrarne har man funnit några lemningar af honom, och det torde derföre vara sannolikast, att han inkommit med de germaniska stammar, som hos oss införde jernets bruk. I södra Europa var han känd redan på ARISTOTELES tid. Kattens historia sammanhänger naturligtvis på det närmaste med råttornas, och det. skulle kunna sättas i fråga, huruvida den lilla husråttan (Mus musculus L.) kunnat vara en tillräcklig anledning till att mera allmänt hålla honom tam, men eget nog känna hvarken ARISTOTELES eller PLINIUS, hvilka båda omtala katten, någon större rattart. Vi skola här nedan se, att 64 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. skäl finnes att antaga, det vi här i Sverige haft en sådan ät-. minstone ett par hundra ar längre, än man förut haft anled- ning att tro. 2. Loen (Felis Lyng L.) representeras hittills blott af en tredje phalang (ett kloben). Djuret synes hafva varit ganska stort. 3. Mården (Martes sylvestris GESN.). Af denna art har hittills endast ett hälben (calcaneus) anträffats. ?4. Värgen (Canis Lupus L.). Arten uppföres tills vidare med frågetecken, alldenstund den enda lemning, som antyder dess närvaro, är en tredje phalang, hvilken synes vara för lang (3 cmtr) och grof för att kunna tillhöra hunden. 5. Hunden (Canis familiaris L.) är äfven i fjorärets sam-, lingar ganska fåtaligt representerad, dock tviflar jag ej på, att vida flera lemningar skola anträffas bland de ännu ej undersökta benen. För bestämmandet af racen är materialet ännu för otill- räckligt. Att hunden i verkligheten förekommit vida allmännare, än man af de hittills anträffade benen vore berättigad att sluta, bevisas af mängden af gnagda ben bland afskrädet. — En mängd” hårdnade exkrementer, som ej sällan anträffas i de mera askhal- tiga lagren, härröra sannolikt från hunden. De nämnas sasom exempel på svarta jordens konserverande förmåga. 6. Räfven (Canis Vulpes L.). En scapula, en humerus, ett par radii, ett femur, ett par tibie, en calcaneus och en astragalus äro allt hvad hittills kunnat framletas af denna art. ?7. Svarta Råttan (Mus Rattus L.). Af en större rattart hafva anträffats tva halfva bäcken, tva femora och tva tibie. Att med visshet hänföra dessa lemningar till endera af de bada stora rättarter, som finnas hos oss, har ej lyckats mig, men då de nämnda benen, att döma af färgen m. m., synas hafva legat lika länge i jorden som alla andra ben i svarta jordens kultur- lager, och den bruna råttan (Mus decumanus PALLAS) såsom bekant ej hitkom förr än i slutet af 1700-talet, så är det all sannolikhet för att man här har för sig Mus Rattus L. Olyck- ligtvis äro de omständigheter, under hvilka de här ifrågavarande benen blifvit funna, mig ej närmare bekanta; men den vid gräf- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 65 LI ningarne ständigt följda regeln att först undanskotta det öfversta, af plogen rörda matjordslagret, gör det osannolikt, att benen skulle kunna tillhöra en yngre tid. En svårighet för frågans afgörande ligger visserligen deri, att de allt för väl skulle kunna vara af andra gnagare nedsläpade till de djupare lagren, men det bör dervid anmärkas, att de ej bära ringaste spår af gnag- ning. De torde saledes vara att anse såsom härstammande från samma tid som svarta jordens öfriga innehåll, d. v. s. från tiden mellan 700 och midten af 1000-talet, och om detta anta- gande skulle bekräfta sig under de fortsatta undersökningarna, så har man vunnit visshet om, att den svarta råttan, som först af ALBERTUS MAGNUS (född 1193 eller 1205, död 1280) om- talas såsom förekommande i Europa (Tyskland), i verkligheten funnits här åtminstone ett par ärhundraden förut. Af stort in- tresse för utredandet af tiden för denna landsplågas ankomst till Europa vore en noggrann undersökning af några bonings- platser från jernalderns äldre 'skeden !). Möjligen kommer det framdeles att kunna bevisas, att den svarta råttans utbredning öfver Europa star i sammanhang med den germaniska invandringen. A 8. Vattensorken (Arvicola amphibius (L.)). Ett nästan helt cranıum, utan underkäk. 9. Äkersorken (Arvicola agrestris (L.)). En half under- käk. — Flera extremitetben af smärre gnagare finnas, men äro ännu icke bestämda. 10. Ekorren (Seiurus vulgaris L.). Humerus (1), radius (1), femora (1+2), tibie (13), astragalus (1), calcaneus (1), samt en mängd metacarpal- och metatarsalben och phalanger. Dä man känner af hvilken vigt ekorren var sasom pelsdjur, kan det ej förundra, att man träffar delar af hans skelett bland afskrädet. Benen bära inga märken, som antyda att köttet varit användt till föda. CR ER Bose finnas åtminstone tre sådana (Sorte Muld i Ibsker Sogn, Sande- gaard i Aaker Sogn och Smygrenge i Vestermarie Sogn) hvilka Amtmand VEDEL hänför till mellanjernåldern. (VEDEL. Den zeldre jernalders Begra- velser paa Bornholm. Aarbog. f. N. Oldk. 1872, p. 6). ” Öfvers af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 5. 5 66 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. 11. Bäfvern (Castor Fiber Ts): Af denna i Sverige sanno- . likt numera utrotade art anträffades en ulna och en radius, tro- ligen sammanhörande, samt en tibia. Möjligen hafva benen tillhört samma individ. De antyda ett storväxt, men ej gammalt djur. Inga märken efter skärande verktyg sta att upptäcka. — Såsom bekant har bäfvern fordom förekommit ända ned i södra Skåne, hvarest hans ben flera ganger anträffats i torfmossar, och han torde vid den tid, från hvilken Björkö-fynden förskrifva sig, hafva varit allmän öfver så godt som hela landet. Annu under förra arhundradet fanns han, ehuru sällsynt, sa nära Björkö som uti Fyris-an !), och det yngsta datum för hans förekomst i mellersta Sverige är 1842, då han uppgifves ännu hafva funnits qvar i norra delen af Karlskoga socken i Nerike ?). 12. Haren (Lepus timidus L.). Endast en calcaneus har hittills anträffats. 13. Tama Svinet (Sus Scrofa, domesticus ERXL.) är ytterst talrikt representeradt och torde näst oxen hafva varit det till föda mest använda husdjuret. Bestämmandet af racen försvåras betydligt derigenom, att cranierna ständigt äro sa sönderstyckade, att man sällan finner de karakteristiska delarne oskadade, än mindre kan fa något totalintryck af hela craniets form. Ej nog med att hufvudet alltid är klufvet på längden, det är oftast af- hugget äfven pa tvären i tre till fyra bitar. -Imellertid ansluta sig de fa stycken, hvilka äro någorlunda brukbara för bestäm- mandet af racen, i allt väsendtligt till den race af det tama svinet, som synes hafva varit den allena herskande i norra Europa, ända tills den i slutet af förra århundradet började uppblandas med de hufvudsakligen i England kultiverade Chi- !) »Sällan är han funnen uti Upsala ån, der han dock någon gång blifvit sku- ten». — THUNBERG, Beskrifning på Svenske Djur. Upsala 1798, p. 43. ?) Utförliga sammanställningar af alla kända uppgifter om bäfverns forna ut- bredning inom landet finnas såväl i Prof. NILSsSOns Skandinavisk Fauna, I, Lund 1847, p. 416—418, som i Prof. LILLJEBORGS Fauna öfver Sveriges och Norges ryggradsdjur, I, Upsala 1871, p. 361—366, till hvilka jag säle- des får hänvisa. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0d. 67 nesiska. och J apanska svinen (Sus indicus PALLAS)!). Tärbenet är långt, längre än högt; kindtänderna stå i fullkomligt räta, parallela rader, hvarigenom gommen är fullkomligt jemnbred. Från det europeiska vildsvinet skiljer sig Björkö-svinet, likasom alla tama svinracer, genom lutningen framåt hos os occipitale superius, och derigenom att sista kindtandens bakre kant står bakom främre kanten af orbita. Nackbenets lutning framåt är på ett stycke ganska betydlig. Racen synes vara identisk med den gammaldanska race, som enligt Etatsraad STEENSTRUP skall hafva funnits i Danmark ända till slutet af förra århundradet, och om hvilken jag förlidet år hade tillfälle att under Etatsraad STEENSTRUPS ledning taga kännedom i Kjobenhavns zoologiska museum ?). För ett fullständigt utredande af frågan är dock ett betydligt ökadt material af nöden. 14. Hästen (Equus Caballus L.). De enda lemningar af hästen, som fjorårets undersökningar bragte 1 dagen, äro fyra metacarpal- och två metatarsalben förarbetade till isläggar, samt ett os scaphoideum. Tager man 1 betraktande, att första årets samlingar hade ännu färre hästben att uppvisa och äfven dessa tillhörande fotlederna, så vill det synas, som om hästen icke skulle hafva användts till föda, utan att benen äro att anse så- som lemmingar från tillverkniugen af isläggar. 15. Eigen (Alces palmatus SM.). Mängden af elghorn i större och mindre stycken är utomordentligt stor och vittnar om god tillgång pa elg; det oaktadt äro delar af skelettet mycket sällsynta. De inskränka sig till nagra stycken af craniet. En mängd rotstycken af hornen visa i sa hög grad den uppluckring af väfnaden, som har till följd hornens årliga affallande från rosenstocken, att man vore frestad att antaga att en stor mängd 1) Jfr v. Naruustus, Vorstudien für Geschichte und Zucht der Hausthiere, zunzechst am Schweineschadel. Berlin 1864. 2) I min första berättelse (1. ec. p. 92 [12]) är denna gammaldanska race, genom ett missförstånd af ViırcHows yttrande i den på anf. ställe citerade upp- satsen, förblandad med Sus scrofa palustris RUTIM., hvilket härmed rättas. Den utförliga framställningen uti Forhandl. ved de Skandinay, Naturforskeres Ottende Mode i Kjgbenhavn 1860, Kbhyn 1861, p. 594—598, af STEENSTRUPS äsigt om RÖTIMEYERS »Torfschwein», var mig då obekant. 68 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. af de elghorn, hvilka, såsom ofvanföre är visadt, spelade en så vigtig röle i Björköbornas husslöjd, skulle vara fällda; men det torde vara omöjligt att afgöra, om ett sådant horn verkli- gen blifvit fäldt, eller om det tillhört en elg, som dödats helt kort före hornfällningen. 16. Renen (Bangifer Tarandus (L. )). Lemningarna af detta. djur inskränka sig till två större och tre mindre hornstycken, anträffade på från 1,5 till 3 fots djup. Alla bära de märken af såg eller knif. Tvifvelsutan äro många af de i det föregående nämnda hornredskapen förfärdigade af renhorn, och jag hoppas att framdeles genom en mikroskopisk undersökning kunna skilja dessa från elghornsredskapen. Sitt förnämsta intresse ega dessa renhornsstycken uti de bevis de lemna för förbindelsen med nordliga Sverige. Så synnerligen långväga behöfver dock denna. förbindelse ej antagas hafva varit, ty tvifvelsutan sträckte Lap- parna på den tiden sina vintervandringar långt sydligare än nu. 17. Färet (Ovis aries L.) hör till de allmännast förekom- mande husdjuren. Mer än en race torde näppeligen förekomma, sedan de i första berättelsen omtalade formerna visat sig vara blotta aldersformer. Hvilken ställning racen intager till nu lef- vande farracer kan ännu ej afgöras. 18. Geten (Capra Hircus L.) synes förekomma ganska tal- rikt, att dömma af en mängd hornqvicken, stundom med vid- sittande cranialfragment, men det oaktadt är det ytterst svårt att bland mängden af skelettdelar uppleta några, som visa de för geten utmärkande karaktererna. I sjelfva verket är detta dock ej så mycket att undra öfver, då de kännetecken, medelst hvilka man kan säkert skilja get och får, inskränka sig till tre eller fyra olikheter i cranialbenens form, ett par egenheter i tand- byggnaden, samt för öfrigt några relativa storleksförhällanden hos vissa delar af extremiteterna. Imellertid torde det vara utom allt tvifvel att geten är till antalet vida svagare represen- terad än fåret. 19. Tama Oxen (Dos T aurus L.) är bland alla de djur hvaraf lemningar träffas i svarta jorden, det allmännaste. Cranierna ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 69 äro vanligen ytterst stympade, så att t. ex. någorlunda hela nackstycken höra till sällsyntheterna 1), hvilket naturligtvis för- svårar utredandet af raceförhällandena. De flesta fragment, som något så när angifva craniets form öfverensstämma dock. bäst med Dvergoxen (Bos longifrons OWEN), (RÜTIMEYERS Brachy- cerosrace). Huruvida mer än en race finnes, är svart att med det förhandenvarande materialet afgöra. Några stycken visa visserligen afvikelser från den vanliga typen, men utredandet af dessa frågor kräfver ett vida större och framför allt bättre bibehållet material, än som hittills kunnat insamlas. — I afseende på den behandling benen undergått, torde några upplysningar vara af intresse. Oranierna äro vanligen klufna på längden, hvarefter halfvorna ytterligare delats på tvären. Hornqvickena äro merändels afhuggna vid roten. Anmärkningsvärd är den omsorg med hvilken märgen tillvaratagits. Högst få ben äro hela. Till och med underkäksbenen äro ofta öppnade för utta- gande af den deri befintliga märgen, och öppnandet har, aldeles sasom hos kjokkenmoddingarnes folk, skett medelst ett eller flera yxhugg längs efter underkanten. Humeri äro oftast klufna medelst ett hugg i fossa olecrani. På radii är diaphysen af- slagen, likasa pa femora, hvilka dock ofta äro dessutom klufna från ändarna; nedra ändan da vanligen medelst ett hugg i fossa intercondyloidea. Tibia är alitid afslagen på midten och der- jemte ofta klufven i öfra ändan i riktning framifrån bakåt. Af största intresse äro metacarpal- och metatarsalbenen, emedan de konstant äro klufna på annan led, än motsvarande ben af Oxe, Hjort och Rådjur i kjokkenmeddingarne. Enligt STEEN- STRUP 2) äro nämligen ifragavarande ben alltid klufna från sida till sida, men på Björkö äro de deremot alltid fläkta parallelt med medianplanet, således aldeles på samma sätt, som Lappar !) Det kan tilläggas att inom det område, som i fjor genomgräfdes, voro benen i allmänhet vida mera sönderslagna än på de ställen, som undersöktes första året, ett förhållande, som äfven föll mina arbetare i ögonen. ?) STEENSTRUP. Et Blik paa Natur- og Oldforskningens Forstudier til Besva- relsen af Spgrgsmaalet om Menneskesleegtens tidligste Optraden i Europa Kbhvn 1862, p. 27, 28. 70 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKO. och Grönländare enligt nämnde författare behandla motsvarande ben af Renen. Phalangerna äro ytterst sällan klufna. Foglar. ?20. Pilgrimsfalken (Falco peregrinus GMEL.) representeras af ett enda tarso-metatarsalben. 21. Hafsörnen (Haliaétus Albicilla (L.)). Ossa metacarpi (11+20), andra fingrets första phalanger (2), uln&e (8+6). Så- ledes minst 20 individer. Da hittills inga andra ben af Hafsörnen anträffats, än sådana som tillhöra vingarne, vore man frestad att antaga, att endast dessa blifvit hemförda till ön, och att de till föda odugliga kropparna qvarlemnats på det ställe, der örnen blifvit dödad. Att detta skett ute i skärgården är antagligt, då så många andra tecken häntyda på jagtfärder dit. | 22. Korpen (Corvus Corax L.). Ossa metacarpi (3). 23. Kråkan (Corvus Cornie L.). Ossa metacarpı (2). 24. Kajan (Corvus Monedula L.). Ett os metacarpi. 25. Ladusvalan (Hirundo rustica L.). En humerus. 26. Tama hönset (Gallus domesticus BRıss.) förekommer mycket allmänt. Lemningarna utgöras af-ossa coracoidea, uln®, ossa metacarpi och metatarsi (de senare ofta med ansenliga sporrar), sterna m. m. Kycklingben förekomma mycket talrikt. En hop äggskal, naturligtvis mycket sönderkrossade, anträffades pa 4,5 fots djup. 27. Tjädern (Tetrao Urogallus L.). Ossa metacarpi (> 3+2, 2 2+1). 228. Hvita Storken (Ciconia alba BRISS.). Ett os coracoideum visar il det, hufvudsakliga en slaende likhet med hvita storkens, men i anseende till några smärre olikheter (isynnerhet i formen på tuberositas furcularis) måste arten tillsvidare anföras med reser- vation. Sannolikt härrör benet från en äldre individ, än de tva, hvilkas skelett jag haft tillfälle att undersöka i Zoologiska Riks- musei samlingar. — Att af detta enda ben draga den slutsatsen, att storken fordom haft sitt hemvist ända här uppe 1 Mälare- dalen, är naturligtvis icke berättigadt. Antagligen härrör benet ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 95. TI från någon individ, som under flyttningen råkat komma på villo- spår. Sådana vilsekomna Storkar träffas nästan årligen i mel- lersta Sverige och någon gång ännu längre upp i landet. 29. Grätruten (Larus argentatus BRÜNN.). Andra fingrets första phalang. 30. Hafstruten (Larus marinus L.). Ett os coracoideum (det bör dock anmärkas att det nästan bättre öfverensstämmer med Larus glaucus BRUNN.) och en andra fingrets första phalang. ?31. Spetsstjertade Labben (Lestris parasitica L.). Ett os coracoideum. Arten uppföres med frågetecken i anseende till svårigheten att med ledning af endast ofvannämnda ben skilja henne fran vanliga Fiskmäsen (Larus canus L.), hvars ben man med större skäl borde kunna vänta att finna. Imellertid synes mig benet vara allt för groft och starkt, för att kunna tillhöra sistnämnda art, hos hvilken det ögonskenligen är betydligt smär- tare. Då jag endast haft hopsatta skelett af de båda nämnda arterna att jemföra, har det ej lyckats mig att upptäcka någon annan olikhet hos deras ossa coracoidea, än denna. En jem- förelse med lösa ben skall säkert fälla ett bestämdare utslag. 32. Vilda Svanen (Cygnus musicus BECHST.). Ett stycke af ett cranium och ett os metacarpi. i 33. Gåsen (Anser cinereus MEY). Ben af gasen förekomma i stor myckenhet. Samlingen innehåller nästan alla skelettdelar, äfven cranier. Å ett cranium är ett stycke af bjernskalen bort- skuret med en hvass knif, antagligen för att uttaga hjernan. Största delen af benen torde härröra från tama gåsen, men ännu har jag icke företagit mig att försöka skilja hennes och hennes vilda stamarts ben fran hvarandra. 34. Svärtan (Fuligula fusca (L.)) är hittills blott repre- senterad genom tre cranialfragment, lätt igenkända pa storleken och formen af ossa lacrymalia. 35. Ejdern (Fuligula mollissima (L.)) förekommer i mängd. Största delen af de cranier, som i fjor insamlades (och de uppgå till öfver hundrade), tillhöra denna art, och dessutom hafva en mängd andra skelettdelar anträffats. Den täflar i talrikhet med gasen. 4 72 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. 36. Storskraken (Mergus merganser L.). Några eranier, ossa coracoidea m. m. 37. Smäskraken (Mergus Serrator L.). Några cranier, sterna och ossa coracoidea. 38. Hafstjädern (Phalacrocorax Carbo (L.)). Af denna art anträffades ı fjor, likasom första aret, endast en humerus, af- bruten närmare armbagsleden !). 39. Tordmulen (Alca Torda L.) anträffades i fjor rätt tal- rikt, sasom af följande förteckning pa bestämda ben synes: cra- nier (3), bakre delen af en underkäk, sterna (4), ossa coracoidea (3+7), humeri (23+17), ulnz (8+12) och radii (1+2). Fiskar ?). 40. Aborren (Perca fluviatilis L.). Preopercula (9+13) och fjäll, etc. | 41. Gösen (Lucioperca Sandra CUV.). Mycket allmän. Ossa premaxillaria, dentalia etc. 42. Gersen (Acerina cernua (L.)). Preopercula (7+9). 43. Sutaren (Tinca vulgaris Cuv.)?). Ossa pharyngea in- feriora (1 +2). | 44. Vanliga Iden (Leueiscus Idus (L.)). Ossa pharyngea inferiora (3+6). ') Hafstjädern förekommer visserligen i skärgården utanför Södertörn, men veterligen ej häckande, såsom i första berättelsen (p. 34 [14]) af misstag uppgifves. » Största delen af de här nedan omnämnda fisklemningarna är hemtad ur en hop fiskafskräde, som låg samlad på ett ställe ungefär 2 fot under jordytan. Afskrädessamlingen var mycket begränsad och bar prägeln af att härröra från om icke en enda, så åtminstone blott några få, och tätt på hvarandra följande måltider. Af de uppräknade fiskarterna finnas naturligtvis andra lemningar än de i förteckningen nämnda, men då det varit omöjligt att ge- nomgå hela materialet, får jag här, likasom i det föregående, inskränka mig till att anföra sådana mera karakteristiska lemningar, som äro tillräckliga för att bevisa en arts förekomst. Ett noggrannt genomletande af hela fiskbens- samlingen skall utan tvifvel betydligt föröka antalet af de hittills anteck- nade arterna. ww — Samtliga här uppräknade Karpfiskar äro bestämda efter de nedre svalgbenen (ossa pharyngea inferiora), med ledning af v. SIEBOLDS Süsswasserfische von Mitteleuropa. Leipzig 1863. i ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 73 45. Mörten (Leueiscus rutilus (L.)). Ossa pharyngea in- feriora (80 +67). 46. Sarfven (Leueiscus erythrophtalmus (L.)). Os pharyn- geum inferius (1). | " 47. Braxen (Abramis Brama (L.)). Ossa pharyngea in- feriora (7 +3). 248. Faren (Abramis Ballerus (L.)). Os pharyngeum in- ferius (1). 49. Aspen (Abramis Aspius (L.)). Ossa pharyngea in- feriora (2). G 50. Gäddan (Esox lucius L.). Vomeres, ossa palatina, mandibul® etc. Allmän. Såsom af ofvanstående förteckning synes, hafva samtliga de 19 arter 1), hvilka upptogos i den första berättelsen, anyo anträffats under gräfningarna förra aret, hvarjemte förteckningen visar en tillökning med 31 arter, af hvilka 11 däggdjur, 12 foglar och 8 fiskar. I den första berättelsen framställdes?) det spörjsmålet, huru- vida sådana representanter för Östersjöfaunan, som Tordmulen, Ejdern och Hafstjädern blifvit från skärgården införda, eller om "de ej snarare gafvo en antydning om att Mälaren ännu pa Björkö- koloniens tid kanske stått i så öppen förbindelse med Östersjön, att han ej hunnit fullständigt antaga karakteren af insjö, hvar- igenom det varit möjligt för de nämnda, antagligen sedan gam- malt här hemmastadda foglarna att hålla sig qvar > sitt gamla stamhåll. Detta spörjsmål var fullkomligt berättigadt så länge ännu kännedomen om de forna förhållandena på ön var så ofull- ständig, som efter första årets undersökningar. Nu deremot, sedan fjorårets fynd fullständigt ådagalagt, att Björkö under en lång tid varit sätet för en fast befolkning, som stått i flitig be- röring med snart sagdt alla delar af landet, äfven de mera aflägsna, 1) N:o 1, 5, 13-15, 17—19, 26, 30, 33, 35-39, 41, 47 och 50 i ofvanstående förteckning. 2) 1. c. p. 95 [15]. 74 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. och ej heller varit främmande för den förbindelse med utlandet, som vid denna tid egde rum, ligger det ej längre något öfver- raskande i att bland afskrädet från de forna öbornas måltider finna lemningar af foglar, som antagligen lika litet då som nu funnits i öns omedelbara grannskap, utan måst införas från skär- gården. Det är ej ens längre nödigt att antaga, att Björkö- invanarne behöft sträcka sina jagtfärder till skärgården; snarare synes det, som om Björkö varit en af Mälaredalens centralpunkter, en torgplats, dit skärgårdens alster fördes af skärgärdsborna sjelfva. De funna fiskarterna tala onekligen mera för, att Mä- laren vid nu ifrågavarande tid redan antagit sin karakter af insjö, och om också lemningar af någon genuin saltvattensfisk framdeles skulle anträffas i svarta jorden, så har dock afskrädes- samlingen helt och hållet förlorat sin bevisningskraft i denna fråga, sedan sista ärets undersökningar bragt i dagen så oveder- sägliga bevis för koloniens höga kulturståndpunkt och för den dermed sammanhängande lifligare samfärdseln med öfriga delar af landet. Första aret anträffades några lemningar af menniskoben spridda här och der bland djurbenen !), och sa var äfven för- hallandet i fjor. De hittills anträffade benen äro ett nästan helt höger-pazietalben och ett fragment af samma slags ben från venstra sidan. Det förstnämnda, som är något stympadt i främre öfre vinkeln, är mycket tjockt och starkt och utmärker sig ge- nom sin ovanligt framstående tuber parietale. Det fanns bland djurben på 3 fots djup, och alla försök att i grannskapet finna några andra delar af skelettet voro fruktlösa. Något spår af att benet under egarens lifstid varit utsatt för yttre våld, kan ej upptäckas. Det andra benet är ett stycke af ett venster- parietalben från vinkeln, som bildas af margo parietalis och margo occipitalis. Det är, i motsats mot det förstnämnda, ytterst tunnt. Närmare fyndomständigheter äro okända. Någon antaglig förklaring öfver de spridda menniskobenens förekomst 1 svarta jorden har lika litet genom fjorarets, som genom första arets 1) Jfr första berättelsen p. 96 [16]. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 75 \ undersökningar kunnat vinnas och frågan qvarstär således oaf- gjord, till dess hon möjligen genom kommande undersökningar kan erhålla sin lösning. Så vidt fyndomständigheterna äro kända, finnes ingenting, som berättigar till antagandet, att benen skulle härröra från i svarta jorden befintliga grafvar. På växtlemningar är den svarta jorden jemförelsevis fattig. Allt trä har multnat med undantag af ett eller annat litet frag- ment af träskaftet a någon knif, hvilket blifvit impregneradt med jernoxid och derigenom bevaradt. Någon enda gång finner man visserligen lemningar af en träbit, en spån eller något dylikt, men de sönderfalla vid minsta beröring. Af så mycket större intresse är under sådana förhållanden det förut (p. 16) omtalade brända lerstycket, a hvilket man finner ett tydligt aftryck af ek-virke. Trädstycket synes hafva varit fullkomligt slätt, möj- ligen hyfladt, hvilket gjort, att de små fördjupningar, som upp- kommit vid- kärlknippenas afskärande, kunnat med största nog- grannhet afgjutas i leran. Fragmentet är för litet för att dess forna bestämmelse skall kunna afgöras. ; | Stycken af näfver förekomma ej sällan i svarta jorden och äro vanligen mycket väl bibehållna. Pa ett ställe anträffades på omkring 4 fots djup ett tre- till fyrdubbelt näfverlager, som sträckte sig öfver en yta af ungefär 30 qv.fots vidd. Näfvern var mycket spröd och aldeles svart samt å de mot hvarandra vända ytorna starkt glänsande nästan som glanskol, utan att likväl vara det minsta bränd inuti. Förhållandet torde rättast böra förklaras pa det sätt, att näfverlagret varit utsatt för en ganska stark hetta, som utdrifvit de hartsartade beståndsdelarna i näfvern, på samma gang det genom ett öfverliggande jordlager varit skyddadt mot antändning. Att trycket varit ganska starkt kan slutas deraf att det hindrat näfvern fran att rulla ihop sig. Hvartill detta näfverlager tjenat kan ej med visshet afgöras. Att det skulle hafva utgjort golfbeklädnad i något hus är allt annat än sannolikt. Några lemningar af frukter eller sädeskorn hafva trots flitigt efterspanande ej kunnat anträffas. Det enda, som hittills kom- 76 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. mit i dagen, är ett par kärnor af Prunus spinosa L. och ett skal af en hasselnöt. 5 Efter denna redogörelse för resultaten af gräfningarna i svarta jorden öfvergar jag till berättelsen om de undersökningar, som förra året anställdes i ändamal att söka utröna, huruvida den bernsten, som plägar uppkastas på stranden, vore af menni- skor införd, eller om den härrörde” från en naturlig aflagring på bottnen af sundet, analog med norra Tysklands diluviala »Bern- steinnester». För ändamålet sammansattes en på tomma fat hvilande flotte, från hvilken sjöbottnen undersöktes medelst en vid en lång stång fästad bottenskrapa af segelduk med fönster af messingsduk, för att underlätta vattnets utflödande. Skrapan sköttes som en vanlig mudderskopa och innehållet sköljdes i ett större såll, hvarigenom leran aflägsnades. Undersökningarna, som företogos utanför Kugghamn, den på bernsten rikaste trakten, började på 20 fots djup och fortsattes i riktning inåt stranden till något mindre än 10 fots djup. Längre kunde undersökningen ej fortsättas i anseende till inträffadt hardt väder och nödvändig- heten att koncentrera arbetskrafterna på gräfningarna i svarta jorden. Inom det undersökta området anträffades öfverallt massor af träfragment, nötskal och kol inblandade i leran, men hela skörden af bernsten inskränkte sig- till några små obetydliga bitar. Troligen har man att söka bernstenen närmare land. Mäng- - den af kol och träbitar samt nötskal, som upphemtades med skrapan var så stor, att man med lätthet kunde dermed fylla en tunna på dagen. På stranden funnos blott några fa bernstens- bitar uppkastade. Någon säker lösning af bernstensfrågan kunde ej vinnas. En på naturlig väg tillkommen aflagring, så begränsad som de diluviala bernstensnästena gemenligen äro, är fortfarande tänk- bar. Men i sådant fall måste man naturligtvis från bernstens- frågan helt och hållet skilja frågan om ursprunget för de ofta- nämnda massorna af träkol, hvilka jemte skal af hasselnötter och Prunus-kärnor äro den uppsvämmade bernstenens vanliga följeslagare. Hvad- Prunus-kärnorna beträffar, så tillhöra de ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:od. 77 allasamman Prunus spinosa L., som i mängd växer utefter vissa delar af stranden, och de äro utan allt tvifvel helt enkelt ned- svämmade derifran.- Kolet och de öfriga beståndsdelarna i det s. k. strandvraket hafva allt för väl kunnat komma i sjön pa samma sätt, såvida man ej vill antaga, att de blifvit med afsigt ditkastade, hvilket har lika mycken om ej ännu större sanno- likhet för sig. ‘Da nu bernstenen ständigt uppträder i följe med det nämnda strandvraket, ligger det onekligen ganska nära till hands att antaga, att äfven den på samma sätt kommit i vatt- net. Detta antagande vinner ännu mera i styrka, då man be- sinnar hvilken mängd bernsten, som hittats i svarta jorden, och att den derstädes är att betrakta såsom antingen af vada för- lorad eller med afsigt bortkastad. Pa samma sätt kan det lätte- ligen förhålla sig äfven med bernstenen i sjön. Rättast torde imellertid vara att tills vidare betrakta frågan såsom ej till- räckligt utredd. År bernstenen importerad, så lemnar den ett nytt bevis för Björköstadens beröring med främmande trakter, med Samland 1 Ost-Preussen, verldens rikaste bernstenstrakt. Endast ett enda af menniskohand danadt föremål erhölls vid dessa undersökningar, nämligen ett litet sked- eller spad- formigt redskap af trä. Det är 13,5 cmtr langt. Bladet, som framat är rundadt och bakåt långsamt afsmalnar, tills det utan tydlig gräns öfvergar i skaftet, är 1,7 emtr bredt och ungefär 3,5 emtr långt samt fullkomligt platt. Skaftet är 0,6 cmtr tjockt på midten, afsmalnar något mot ändarna och är i spetsen för- sedt med en liten knappformig utvidgning. Redskapet var vid upptagandet alldeles mjukt och genomdränkt af vattnet, och hade synbarligen legat mycket länge på sjöbottnen. Det oaktadt skulle det vara något vågadt att hänföra det till samma tid, som forn- lemningarna på land, så vida det ej till formen visade en viss öfverensstämmelse med de skedformiga redskap af ben och horn, som auträffats i svarta jorden. Dertill kommer, att ännu ett annat, alldeles lika formadt redskap, äfvenledes af trä, anträf- fades uppflutet på stranden vid Kugghamn. Detta är i sin helhet 17,7 emtr långt; bladet är 3,8 cmtr långt, och har närmare den 78 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKO. - trubbiga, mot sidorna afrundade spetsen hållit ungefär 3,5 emtr ; i bredd. Det är nu något skadadt på ena sidan. Skaftet är närmast bladet rundt till en längd af 2 cmtr, men derefter ut- efter hela sin längd platt på öfversidan. Det är bredast (0,9 cmtr) på midten, afsmalnar mot ändarna och är likasom före- gående försedt med en knappformig utvidgning i spetsen. Två i hufvudsak så fullkomligt lika danade redskap, som äro så tydligt analoga med de nämnda fynden i svarta jorden, torde med fullt skäl kunna anses tillhöra samma kulturperiod, som dessa. Några ben medföljde ej de med skrapan upphemtade botten- profven, men deremot anträffades likasom första året några ben af nötkreatur uppkastade på stranden. De voro betydligt säll- syntare, än vid det låga vattenståndet 1871. Beträffande pålarne utefter stranden har jag ingenting nytt att tillägga till uppgifterna i den första berättelsen !). Att de ej hafva det ringaste att skaffa med pålbyggnader, är att anse för afsjordt, men hvilken bestämmelse de i sjelfva verket haft, är svårt att säga, då man har att välja mellan flera lika antagliga alternativ, såsom att de utgjort underlag till strandbryggor, tje-' nat till att binda farkoster vid eller bildat ett slags pallissade- ring” utefter stranden, för att pa den sidan bilda ett försvarsverk motsvarande: den långa vallen ?) norr och öster om svarta jorden. Denna senare tolkning har visserligen nagot för sig uti pålarnes anordning längs efter stranden; men da bevisligen en mängd pålar äro borttagna redan för ett par hundra ar sedan ?), så att man ej kan se enligt hvilken plan de ursprungligen varit anord- nade, så förlorar sig hvarje försök att tolka dessa lemningar på gissningarnas område. Till denna redogörelse för de år 1872 utförda undersöknin- garna är endast att tillägga, att den i den första berättelsen +) anförda uppgiften, enligt hvilken svart jord, liknande den på 1).1. c. p. 104, 5 [24, 5]. > IL Ga 5 AF 3) 1. c. p. 104 [24]. a) ep OL: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 79 Björkö, skulle finnas äfven på ett uppgifvet ställe å Adelsö, vid anställd undersökning befunnits vara helt och hållet ogrundad. Om vi i korthet sammanfatta resultaten af de undersöknin- gar, för hvilka här ofvan redogjorts, så finna vi det vara genom de gjorda fynden tydligen ådagalagdt, att den svarta jorden på Björkö fordom varit en boningsplats, hvilken man i betraktande dels af dess vidd, dels af en mängd otvetydiga tecken till att den varit säte för ett för sin tid ganska betydligt antal inva- nare, gerna kan kalla en stad !). Att stället verkligen varit bebygdt bevisas i främsta rummet genom de lemningar af hus, som under sista året anträffades. Dessa lemningar adagalägga vidare att tvänne olika slag af byggnader funnits i staden, näm- ligen dels timmerhus, hvilkas fogar tätats först med mossa och sedan med lera, dels ett slags hyddor byggda pa fullkomligt samma sätt, som de ännu i dag i Skåne brukliga s. k. »klinhusen» ?): Vidare torde vara bevisadt, att den mängd af aska och kol, som just gifvit lokalen dess namn, icke är att uteslutande tolka så- som tillkommen genom någon väldig brand, hvilken förstört staden, utan att dessa ämnen helt enkelt blifvit vid den litet emellan nödvändiga rensningen af spiselhärdarna utkastade från husen, och dervid blandade med de säkerligen under århundradens lopp invid boningarna hopade massorna af afskräde från invanarnes måltider. Att staden icke desto mindre varit hemsökt af en eller annan eldsvåda, bevisas just genom de nämnda byggnads- 1) Det torde böra erinras att denna tolkning af den svarta jordens betydelse visserligen är mycket gammal (man kan skönja den redan hos MESSENIUS), men att den uteslutande varit stödd dels på gissningar, dels på fullkomligt oriktiga grunder. Hvarken Haporrns eller SETONS undersökningar bragte sådana fakta i dagen, att frågan kunde anses-fullt afgjord. Såsom en följd häraf hafva också alla de författare, hvilka förfäktat den nämnda tolkningen, vanligen i afsigt att derigenom erhålla en lämplig plats för det gamla Birka, måst såsom hufvudargument anlita den svarta jordens halt af kol och aska, hvilken helt kategoriskt förklarats vittna om en väldig brand o. s. v. Hvad värde detta slags bevisföring eger, torde vara genom de två sista årens under- sökningar tillräckligt ådagalagdt. 2) Jfr p. 16. 30 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. : lemningarna, hvilka tack vare dessa eldsvådor blifvit bevarade till vår tid. Vända vi oss till de öfriga fynden, bestående af mynt, smycken, vapen, verktyg och husgerädssaker m. m., så finna vi, att de med ett enda undantag, den tydligen med afsigt gömda silfverskatten, äro att betrakta såsom dels af vada förlorade, dels såsom » förbrukade och med afsigt bortkastade. Vi finna. vidare bland dem såväl alster af en högt uppdrifven inhemsk konstfärdighet, som ett ej ringa antal föremål, hvilka härstamma från andra, t. o. m. mycket aflägsna trakter. Redan fyndens allmänna karakter hänvisar med bestämdhet på vår yngre jern- alder, d. v. s. tiden mellan det 8:de århundradets början och det l1:te århundradets slut, och denna tidsbestämning bestyrkes ytter- ligare genom de funna kufiska mynten, af hvilka det yngsta, såsom nämndt, är prägladt i el-Massisa år 963 eller 967 e. Kr. De mäktiga jordlager, som alstrats under stadens tillvaro, måste hafva kräft en ganska lång tid till sitt bildande och det blifver derigenom sannolikt, att staden blifvit anlagd redan vid den yngre jernålderns början, och öfvergifven och förstörd först närmare dess slut. Att med ledning af fynden söka närmare bestämma denna tidpunkt är vanskligt; det vore naturligtvis myntfynden, som skulle lemna stommen till en sådan beräkning, men ett fynd är ej tillväckligt. Den enda slutsats vi af det förhandenvarande silfverfyndet vågat draga, är att detta blifvit nedgräfdt före slutet af OLOF SKÖTKONUNGS regering, men det är alls intet, som säger oss att staden blifvit vid samma tid förstörd. En sådan slutsats blefve först i någon mon berättigad, om flera fynd visade samma begränsning till tiden och samma egendomligheter 1 öfrigt, som detta. / Hittills har jag med afsigt afhallit mig från hvarje hän- tydning på, att Björkö-staden möjligen kan hafva varit identisk med ANSGARII bekanta Birka. En utredning af denna fråga är egentligen främmande för en uppsats sådan som denna, hvilken blott har att redogöra för gången af ett års lokalundersökningar, för de fynd, som derunder blifvit gjorda och för de slutsatser, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 5. 81 hvartill dessa fynd närmast föranleda. Då dessutom utrymmet i denna afhandling ej medgifver en så utförlig behandling af Birka- frågan, som ämnet kräfver, har jag ansett lämpligast att samman- föra de för frågans belysande nödvändiga fakta i en 'särskildt häråt egnad afhandling, hvilken jag hoppas kunna inom kort på annat ställe meddela. Att de skriftliga källorna, trots de många motsägelser de innehålla, mest tala för Birkas förläggande till Mälaredalen, är otvifvelaktigt, men längre torde det vara omöjligt att med ledning af dessa källor föra frågan. Sedan blifver det lokalundersökningarnas uppgift att närmare bestämma stället. Flera historieskrifvare hafva såsom bekant velat för- lägga staden till Sigtunas närmaste grannskap, och då de skrift- liga källorna onekligen lemna oss helt och hållet i sticket vid valet emellan denna ort och Björkö, är det en skyldighet att först på ort och ställe undersöka hvilken af dessa lokaler eger företräde framför den andra. En sådan undersökning ämnar jag anställa, så fort tiden medgifver, och först sedan denna blifvit utförd, kan jag våga uttala en bestämd öfvertygelse i frågan. En sida af Birka-frågan kan jag dock ej afhålla mig ifrån att redan här vidröra, nämligen tiden för stadens förstörande. Rörande såväl sjelfva tilldragelsen, som tiden då den inträffat, tiger vår historia fullkomligt, medan hon eljest hållit ganska noga reda på de fiendtliga infallen i Mälaren. För att erhålla en stödjepunkt i denna fråga har man tagit sin tillflykt till ett ställe hos ADAMUS BREMENSIS, der det talas om Biskop ADAL- VARD DEN YNGRES resa till Birka, och tolkat detta så, att ADALVARD skulle hafva rest dit för att besöka Biskop Unnes graf, men funnit staden så tillintetgjord, att man knapt kunde se hvar den legat. Då man nu vet att ADALVARD blef biskop 1 Sigtuna i början af Konung STENKILS regering, sannolikt redan ar 1061, har man häruti velat se ett bevis för, att Birka redan före den tiden blifvit förstördt. Argumentationen är mycket gammal; den finnes redan i JOHANNES MESSENII Sveopentaproto- Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 30 Årg. N:o 5. 6 32 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. polis !) och har sedan gatt igenom litteraturen ända till senaste tid. Men om man betraktar ordalydelsen hos ADAMUS, så är det ofattligt huru man af hans yttrande kunnat draga någon sådan slutsats. Sedan det förut talats om att ADALVARDS mission -: till Sigtuna skedde efter samråd med Kon. STENKILS sändebud, och sedan några för bestämmandet af Birkas läge ytterst vigtiga allmänna upplysningar om såväl sjö- som landvägen till Sigtuna, från Skåne räknadt, blifvit meddelade, heter det: »Tunce etiam occasione itineris divertit Birkam, que nunc in solitudinem redacta est, ita ut vestigia civitatis vie appareant: gvare nec tumulus saneti Unni Archiepiscopi potuit inveniri» ?). Enligt min tanke bör detta ställe öfversättas salunda: »Under denna resa gjorde » N han äfven en afväg till Birka, som nu (da författaren skrifver detta) är så förstördt att knapt spår af staden äro synliga: hvarföre ej heller erkebiskop Unnes graf har kunnat anträffas». »Nunc» maste här enligt vanligt språkbruk referera sig till den tid då författaren skrifver, och att ADAMUS (eller hans scholiast) verkligen haft denna tanke, synes mig ännu tydligare framga af constructionen: »appareant» 3). För säkerhets skull har jag jem- fört så många editioner af ADAMI bok, som jag kunnat komma öfver, för att se om några andra läsarter funnos, men med un- 1) »Atqve inter hoc temporis curriculum (2: UNNES död 963) et Adalvardi Ju- mioris in Sueciam adventum, in solitudinem redacta civitas Bircana, ut constat ex seqventi testimonio M. Adami Bremensis: Tune occasione itineris divertit Bircam Adalvardus, quse tunc in solitudinem redacta erat, ita ut vestigia civitatis vix apparerent, ubi nee tumnlus sancti Unnonis Archiepiscopi potuit inveniri; Nihil sub sole stabile.» Messenıus. Sveopentaprotopolis . . . Holmize 1611, p. 89. — Från hvilken edition Messexzus hemtat sitt citat efter ADA- MUS är mig obekant. Då läsarten är ensam i sitt slag och t. o. m. afviker från läsarten i MESSENIL egen edition af de Situ Danice (= Chorographia Scandinavie, se nedanf.), torde den böra betraktas såsom otillförlitlig. M. ADamMmI Historia ecclesiastica . . . Ex Bibliotheca . . . Henriei Ranzovii . . ed. E. Lindenbruch. 4:o. Lugduni Batavorum 1595. -Cap. 236, p. 145. (Till denna edition hänvisas vid alla här nedan förekommande citat). 3) Dr SYLVANDER, som i sin disputation De Situ Birce Oppidi antiqui, Calma- rise 1849, p. 47 ganska riktigt betonar nunc, har dock läsarten apparerent, som helt och hället vederlägger hans egen argumentation. Sannolikt är det blott ett tryckfel. Att i likhet med Dr SYLVANDER tolka det anförda stället såsom ett bevis för att Birka ovilkorligen måste hafva funnits till vid Anar- VARDS besök, torde vara att söka bevisa för mycket. [*) — ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 5. 83 dantag af en enda edition (MESSENII), som dock är att anse -såsom mindre tillförlitlig, hafva alla fullkomligt samma orda- lydelse 1). Jag tror mig således hafva visat det fullkomligt obe- rättigade uti att från ADALVARDS resa söka hemta något stöd för beräkningen af tidpunkten för Birkas förstörande. Allt hvad vi ur det anförda stället kunna sluta är att staden var förstörd när boken författades, och att detta måste hafva skett efter 1072, synes deraf att Erkebiskop ADALBERTS död omtalas ?); deremot vill det af de ställen, der det talas om Konung SVEN ESTRIDS- SON såsom ännu lefvande ?), synas som om boken blifvit för- fattad före ar 1075 %). !) De jemförda editionerna äro, förutom den ofvan citerade Lindenbruchska, följande: 7 A. Chorographia Scandinavie, sive Descriptio vetustissima regionum & po- pulorum Agqvilonarium, Suecie, Danise & Norvegi&, per venerabilem virum Adamum, Bremensis Eccelesie Canonicum, anno M. LXII nempe ante D. XI elaborata nune vero a Johanne Messenio ... publicata. Hol- mise 1615. 12:0 p. 1—44. (Motsvarar de Situ Danie.) Har (p. 28) föl- jande afvikande läsart: »Tum etiam occasione iteneris diverlit Birkam, qve tune in solitudinem redacta est, etc. B. De regno Dani et Norwegize, insulisque adjacentibus: juxta ac de Hol- satia, Ducatu Sleswicensi et finitimis provincijs, Tractatus varij. Lug- duni Batavorum. Ex offieina‘ Elzeviriana 1629. 12:0 — I. M. Adami Canoniei Bremensis, Libellus de Situ Danie,...p. 1-42. (vide p. 26). C. M. Adami, Seriptoris vetusti, Historia ecelesiastica . . . Ed. J. J. MaA- DErRUS. Helmestadi 1670 Lib. IV. Cap. 236, p. 152. D. Apamı gesta hammaburgensis ecclesie pontificum ed. LAPPENBERG. Mo- numenta Germanize historica ed. Perrrz. Hannover 1846. Lib. IV. Cap. 29, schol. 138. Aftr. i Prrrz’s skolupplaga, Hannovers 1846. VELLEI edition af Historia ecclesiastica... Hafnise 1579, omfattar icke De Situ Dani. 2) 1. c. Lib. IV. Cap. XXXVI (193) p. 122. - 3 »Testis est Rex Danorum, qui adhuc hodie superest, Suein»; — 1. c. Lib. II. Cap. XVII (69), p. 5l. — »qui nunc in Dania regnat Suein», 1. c. Cap. XVIII (70). p. 32. *) En svårighet möter onekligen bemödandet att med ledning af det anförda stället bestämma en gräns för Birkas tillvaro, nämligen ovissheten, huruvida det är författadt af Apam sjelf eller först senare tillagdt af hans scholiast. I alla de ofvan citerade äldre upplagorna finnes det anförda stället uti texten, men i den Lappenberg’ska editionen står det bland scholierna. Det blefve då nöd- ' vändigt att försöka bestämma scholiastens tid, och detta låter sig med tem- melig säkerhet göra med tillhjelp af Schol. 93 hos LINDENBRUCH (136 hos LAPPENBERG), hvilket synbarligen är författadt kort efter INGE DEN ÄLDRES (här 84 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. Å andra sidan saknas ej antydningar om att Birka funnits qvar ännu någon tid efter det ADALBERT besteg den Bremen- siska erkebiskopsstolen, således efter 1042. ADAMUS säger nämligen att ADALBERT af medömkan med de kring Östersjön boende folkens villfarelser bestämde Birka till säte för deras andliga öfverhufvud och att han till biskop derstädes ordinerade abboten HILTINUS eller JOHANNES, sasom han sjelf kallade ho- nom). Dessa åtgärder hade väl näppeligen vidtagits, om staden redan då varit i grund förstörd, och det vore derföre af stor vigt att känna från hvilken del af ADALBERTS regeringstid de förskrifva sig, men då detta svårligen kan med full tillförlitlighet utrönas, måste man nöja sig med att antaga aren 1042 och 1075 (eller 1080, i händelse uppgiften om ADALVARDS resa " härrör från scholiasten) såsom gränser för den tid, inom hvilken Birka blifvit förstördt. SJÖBORGS försök ?) att på andra grunder vindicera en längre tillvaro åt Birka, strandar deremot, att den af honom aberopade förteckningen på biskopar, som skulle undertecknat RIMBERTI lefvernesbeskrifning, såsom LANGEBEK (SJÖBORGS egen källa!) bevisat, ej är något annat än en lista på biskopar, hvilka blifvit ordinerade af ADALBERT ?). Man finner således, att det är mycket sannolikt att Birka funnits qvar något längre än man på senare tid velat antaga, och att den yttersta gränsen för dess tillvaro måste flyttas fram antingen till tiden mellan 1072 och 1075, eller till början af INGE DEN ÅLDRES regering, och dermed har man erhållit rum för en förklaring såväl af anledningen till Birkas förstörande, som af det mystiska dunkel, hvari denna tilldragelse varit inhöljd. kallad ANunDER) bekanta bortdrifning från tinget. »Nuper autem christia- nissimus rex Sueonum Anunder, cum sacrificium gentis statutum nollet demo- nibus offerre, depulsus a regno ibat gaudens» etc. 1) »Quorum errori condolens noster Metropolitanus, statwit Birkam illis gentibus Metropolim .... In qva civitate primum ex nosiris ordinavit Hiltinum ab- batem, qvem ipse Johannem appellavit.» 1. e. Lib. IV. (De situ Danize Cap. 228, p. 139. MIG ONS 3) LANGEBEK. Script. rer. Dan. T. III. p. 245. ' ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 85 Det ligger nämligen då nära till hands att antaga, att staden blifvit tillintetgjord under det långa inbördes kriget efter STEN- KILS död, och det mörker, som höljer hela denna tid ända till INGES D. Ä. och HALSTANS tronbestigning, är fullt tillräckligt att dölja äfven Birkas undergång. Hade staden blifvit förstörd ge- nom något utländskt infall, skulle traditionen helt säkert hafva haft tilldragelsen, i bättre minne, än nu är fallet. Har Birka legat på Björkö, och är den här gjorda deduk- tionen riktig, så böra de uti svarta jorden anträffade lemnin- garna gå ända in på STENKILS tid. Fortsatta undersökningar skola kanske besanna detta antagande. En svårighet, som skenbart möter Birkas förläggande till Björkö, är den uti första berättelsen nämnda bristen på verkliga hamnar, då likväl Apamus!) uttryckligen talar om de goda hamnarne derstädes, uti hvilka Daner, Norrmän, Slaver, Sem- ber?) och andra schytiska folk plägade lägga sina skepp, men anspråken på en god hamn voro säkerligen ej så stora på en tid, då fartygen vanligen upphalades på land. Men utrönandet af det gamla Birkas läge är på långt när ej den vigtigaste sidan af Björkö-undersökningarna. Af vida större betydelse synas mig de bidrag vara, hvilka den svarta jorden lemnar till belysande af en hel mängd förhållanden uti våra förfäders hvardagslif under slutet af hednatiden. Fynden i svarta jorden lemna i detta hänseende upplysningar, hvilka vi, enligt sakens natur, aldrig kunna erhålla genom undersökandet af grafvarna, hvilka hittills varit det enda fält, till hvilket våra arch&ologer kunnat vända sig med planmässiga undersökningar. Grafvarna från vår yngre jernålder gifva oss i de flesta fall en jemförelsevis mera ensidig bild af den tidens kultur, en bild, som skulle blifva mycket ofullständig, om ej de tillfälliga markfynden kommo till hjelp. De i afskrädessamlingen på Björkö funna ‚fornsakerna föra oss deremot midt in uti det fredliga hvardags- 1) 1. ec. Lib. I. Cap. L (48) p. 38. 2) Dessa Sember från det nuvarande Samland, voro kanske de som införde bern- stenen till Björkö? a 86 STOLPE, UNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ. lifvet med alla dess små och stora bestyr och visar oss detta i alla dess brokiga skiftningar. Björkö-fyndens värde skulle falla ännu tydligare i ögonen, om de förskrefvo sig från en tid, om hvilken vi saknade all annan kännedom, än den, till hvilken vi måste leta oss fram med tillhjelp af fornsakerna; men att vi äro nog lyckliga att ega dessa uti sagor och på runstenar eller uti utlandets häfder bevarade vittnesbörd om vikingatidens seder och bruk, bör på intet sätt minska värdet af de qvarlefvor, hvilka genom nära ett årtusende blifvit bevarade uti den svarta jorden på Björkö. Den svarta jorden är ej ensam i sitt slag. På flera ställen uti vårt land har man träffat samlingar af afskräde, som starkt påminna om dem på Björkö, om de också torde sträcka sig något längre fram i tiden, än dessa. Vid gräfningar i sjelfva Stockholm stöta arbetarne ofta på massor af ben, men så vidt jag vet hafva de ej åtföljts af några andra fynd. I Lund hade jag vid den förra sommaren pågående nedläggningen af vatten- ledningsrör tillfälle att iakttaga förhållanden, som fullkomligt likna dem på Björkö. Vid alla gräfningar inom våra äldsta städer har man skäl att vara uppmärksam, så snart ben anträffas i någon större mängd. , På Bornholm har den om denna ös archeologi så högt för- tjente Amtman VEDEL upptäckt ej mindre än tre bildningar, som synas fullkomligt öfverensstämma med förhållandena på Björkö, och han anser dem också för att vara »Huspladser» fran mellersta jernäldern !). En af dem, som är belägen uti Ibsker Sogn, är eget nog känd under samma namn, som svarta jorden på Björkö, nämligen »Sorte Muld». De andra båda äro belägna i Aakers och Vestermarie socknar. Någon systematisk under- sökning af dessa platser har ännu icke kommit till stånd, men man bör kunna hoppas att Danmarks archeologer ej länge skola låta det studiematerial ligga obegagnadt, som utan tvifvel är att hemta från detta håll. Åfven Tyskland eger flera liknande bild- ') VEDEL. Den zldre Jernalders Begravelser paa Bornholm. Aarb. f. N. Oldk. 1872, p. 6. kan 9 nn a > ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09. 87 ningar. Den betydligaste synes vara den på ön Wollin upp- täckta, hvilken sommaren 1871 började undersökas af Prof. VIRCHOW, som lemnat en kort redogörelse för sina upptäckter !). De af VIRCHOW gjorda fynden hänföras af honom till den yngre jernåldern och han anser dem bevisa att man här återfunnit det gamla Julin eller Jumne, våra sagors Jomsborg. Det vore ett egendomligt sammanträffande, om det gamla Birka och Joms- borg skulle efter århundradens hvila aldeles samtidigt framträda och öfverlemna sina skatter åt den arch&ologiska forskningen. Det är mig vid slutet af denna redogörelse en kär pligt att för Amanuenserna vid Statens Historiska museum, Doktorerna HILDEBRAND och MONTELIUS, Professorerna KEY och SMITT samt Dr LINDSTRÖM i Visby uttala min tacksamhet för de upp- lysningar och den välvilja, hvarmed de underlättat mitt arbete. Det tillmötesgående jag rönt från Hemmansegaren å Björkö Hr E. STEFFANSSON, a hvars mark undersökningarna hittills utförts, förtjenar äfven ett offentligt erkännande. !) VırcHow. Ausgrabungen auf der Insel Wollin. Verhandl. der Berliner Ge- sellsch. für Anthropologie, Ethnol. u. Urgeschichte 1871— 72, p. 58—67, (i Zeitschrift für Ethnologie). N. OR TR NDR: ET EZ 39 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 5. Stockholm. Berättelse, afgifven till Kongl. Vetenskaps-Akademien, om en med understöd af allmänna medel utförd vetenskaplig resa till Böhmen och Ryska Östersjöprovinserna. Af J. G. O. LINNARSSON. [Meddeladt den 14 Maj 1873.] I enlighet med erhållen föreskrift får jag härmedelst till Kongl. Vetenskaps-Akademien afgifva berättelse öfver den resa, som jag sistlidna år företog till Böhmen och Ryska Östersjö- länderna. Hufvudändamälet med resan var att studera dessa länders siluriska aflagringar, men jag ansåg mig äfven böra be- gagna tillfället att i de under utresan passerade länderna taga nagon kännedom om märkligare samlingar och i geologiskt af- seende mera intressanta lokaler, hvarför under resan till Böhmen korta uppehåll. gjordes på några ställen. Jag afreste från Stockholm den 28 Mars, stannade några få dagar i Vestergötland och fortsatte derefter resan söder ut samt anlände till Köpenhamn den 4 April. Under en dags vi- stelse här besågs det geologiska museet, som med förekommande välvilja förevisades mig af Professor JOHNSTRUP. Särskildt in- tresserade mig en rikhaltig och omsorgsfullt ordnad samling af kambriska och siluriska försteningar från Bornholm, och jag-eg- nade derför mesta tiden åt ett detaljeradt genomgående af denna. Professor JOHNSTRUP, som till aldra största delen sjelf gjort denna samling, gick härunder godhetsfullt tillhanda med alla önskade upplysningar och lemnade en redogörelse för lagrings- förhållandena, hvilken var af sa mycket större intresse, som dessa 90 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. förhållanden varit så godt som alldeles outredda. Bland de vig- tigaste resultaten af Professor JOHNSTRUPS forskningar kan an- föras, dels att han fullständigt utredt de kambriska lagrens ordningsföljd, dels att han här påträffat två skifferlager, Tri- nucleusskiffer och öfre Graptolithskiffer, hvilka förut ej voro kända från denna ö. Från, Köpenhamn fortsatte jag resan öfver Kiel och Ham- burg till Berlin, der jag inträffade den 7 April. Berlinermuseets utomordentligt rika paleontologiska samlin- gar kunde jag under det korta uppehållet der endast flygtigt och ofullständigt genomga. Mest önskade jag se originalen till SCHLOTHEIMS :beskrifningar samt försteningar från de i norra Tyskland så utbredda, erratiska siluriska blocken. Sa väl de ena som de andra voro emellertid inrangerade i de allmänna samlingarne, hvilka ännu icke voro fullständigt ordnade, och ehuru Professor BEYRICE och hans assistent Dr DAMES välvilligt biträdde mig som vägvisare i dessa, ansåg jag mig icke böra allt för mycket taga deras tid i anspråk härför. - Af en händelse lågo för tillfället försteningarne från det s. k. »Graptolithengestein» för sig. De hade nämligen nyligen blifvit monografiskt bearbe- tade och ej sedan dess inordnade bland de öfriga samlingarne. Stenarten liknar rätt mycket de konkretioner, som förekomma i den öfre Graptolithskiffern i Östergötland och Dalarne, men för- steningarna torde till större delen tillhöra andra arter. Jag har dock haft allt för litet tillfälle att studera Östergötlands och Dalarnes lager och deras försteningar, för att härom kunna fälla något bestämdt omdöme. I alla händelser kan jag emellertid svårligen med ROEMER och vissa andra tyska geologer antaga, att »Graptolithengestein» härstammar från slutet af den öfver- siluriska tiden. Snarare skulle jag vilja hänföra det till unge- fär samma nivå som var öfre Graptolithskiffer och BARRANDES etage Eel. — Den s. k. »Backsteinkalken», af hvilken jag såg atskilliga stuffer, skulle snarast kunna jemföras med den svenska Chasmopskalken, sådan han visar sig till ex. på Mösseberg. Af den senares mera karakteristiska försteningar sag jag dock i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 91 Backsteinkalken blott Chasmops conicophthalmus BOECK. Äfven bergarterna äro sa mycket olika, att Backsteinkalken i alla hän- delser ej kan härstamma från Vestergötland, om han också är egvivalent med dess Chasmopskalk. — Såsom ett unicum om- nämner ROEMER i sin uppsats om de siluriska bergarterna i Nordtysklands diluvium !) ett stycke sandsten med Trinueleus och Ampyx, funnet vid Berlin och förvaradt i dervarande mu- seum, och säger, att denna sandsten liknar en med samma för- steningar från Vestergötland. Denna uppgift synes bero på en lapsus memorie. Professor BEYRICH visade mig den af ROEMER beskrifna stuffen. Den liknade ej någon af Vestergötlands berg- arter. Lika litet känner jag någonting liknande från det öfriga Sverige eller från de ryska Östersjöländerna. Deremot erinrade mig den ifrågavarande stuffen starkt om BARRANDE'S »quartsite des M:ts Drabow», sådan man finner den t. ex. vid Wesela. Jag känner mig derför benägen att tro, att en lokalförvexling här egt rum. Om sandstensstuffen med Trinucleus, såsom jag antagit, haft sin moderklyft 1 Böhmen, kan han ej hafva blifvit inbäddad i diluvium vid Berlin. (Jag torde böra anmärka, att Professor BEYRICH ej ville dela min tanke om sandstenens möjliga här- stamning från Böhmen; han sade, att försteningarne ej vore de- samma, något hvarom jag för närvarande ej vågar uttala något bestämdt omdöme). — Hvad beträffar de flesta öfriga erratiska bergarter, som omnämnas af ROEMER, är deras ålder temligen otve- tydig, hvaremot det i vissa fall är osäkert, huruvida de här- stamma från Sverige eller från de ryska Östersjöländerna. Jag såg hvarken här eller på andra ställen några bergarter, som syntes mig med bestämdhet hänvisa på en moderklyft inom Sve- riges fastland, åtminstone inom de för mig mera bekanta delarne deraf (Skåne är i detta afseende ännu till stor del en terra in- cognita). Jag skulle derför vilja antaga, att de siluriska berg- arter, som träffas i Nordtysklands diluvium, i trakten af Berlin och öster derom, härstamma, åtminstone till aldra största delen, från den n.v. Östersjön, der vi ännu på Öland, Gotland och ') Zeitschr. d. dentsch. geol. Gesellsch. 1862. 92 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. Ösel m. fl. öar hafva i behåll liknande lager. Föga tvifvelaktigt torde vara, att den sydligare delen af Östersjön till en ej obe- tydlig del uppkommit genom bortsvämning af siluriska aflagringar. Då jag en gång yttrade en önskan att fa se någon af dei Berlins grannskap belägna fyndorterna för diluviala flyttblock, erbjöd sig Professor BEYRICH att föra mig ut till Rixdorf, som numera, sedan det bekanta Kreuzberg under stadens hastiga ut- vidgning blifvit helt och hållet bebygdt, är den lämpligaste punk- ten för studier i denna riktning. Naturligtvis antog jag med tacksamhet detta tillbud, så mycket mer som jag skulle haft svårt att här orientera mig på egen hand. Vi begåfvo oss så- ledes en dag ut till Rixdorf 1 sällskap med Doktorerne DAMES och LOSSEN. I en höjd, som stryker förbi byn, har man i tal- rika djupa sandgropar storartade genomskärningar af de diluviala aflagringarne. Lagerföljden är: Oberer Lehm, mit Geröllen. Oberer Diluvialsand. Unterer Lehm (Mergel), mit Geröllen. Unterer Diluvialsand. Gränsen mellan de olika afdelningarna är alltid skarp och redan på afstand skönjbar genom deras olika färg, da Lehm är rostbrun, diluvialsanden deremot hvitaktig. Blocken förekomma i Lehm mycket sparsamt, och det lönade derför icke mödan att uppsöka dem in situ. Men här och der vid sandtägterna lago högar af block, som blifvit franskiljda af arbetarne. Jag riktade isynnerhet min uppmärksamhet pa de försteningsförande nordiska. Utom mera vanliga bergarter, sasom röd och gra orthoceratit- kalk, »Backsteinkalk», »Graptolithengestein» samt öfversiluriska kalkstenar, fann jag en sandsten med fragment af Paradowides och Agnostus. Frän vära svenska lager känner jag icke nagon- ting fullt motsvarande denna sandsten. De stuffer jag sett af den öländska sandstensskiffern hafva ett annat utseende, och i dem har, såvidt jag känner, ingen Agnostus träffats. Möjligen finnes någonting liknande i Skåne. I Geologiska Byråns samlin- gar förvaras nämligen ett i Skånes krosstenslera funnet sand- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 93 stensblock med Paradowides, hvars moderklyft väl svårligen kan hafva varit annorstädes än i Skåne. Fran Andrarum, der den kambriska lagerföljden blifvit noggrant undersökt af NATHORST, är dock ingen sådan sandsten bekant. I alla händelser måste den vid Rixdorf funna sandstenen härstamma från Sverige och ej från ryska Östersjöprovinserna. — För utrönandet af de vägar, som de erratiska materialierna följt, vore det naturligtvis äfven af vigt att studera de i diluvium ymnigt förekommande kristal- liniska bergarterna; men ett sådant studium skulle, för att blifva fruktbärande, kräfva mycken tid och en omfattande bekantskap med Sveriges och Finlands urberg. Dagen efter besöket vid Rixdorf lemnade jag Berlin och begaf mig till Dresden. Dervarande geologiska samlingar äro ej stora, men särdeles väl och öfverskadligt ordnade. Professor GEINITZ hade godheten ledsaga mig och särskildt påpeka de mera anmärkningsvärda föremålen. Bland sådana kunna nämnas en mängd stuffer visande kontaktsmetamorfoser, som sedimentära lager undergått vid beröringen med olika massformiga bergarter. Naturligtvis försummade jag ej heller tillfället att under Pro- fessor GEINITZ’ ledning bese de af honom beskrifna siluriska försteningarne från Sachsen. De hafva dock, med undantag af Graptholitherna, föga analogier med våra svenska. För att jag med egna ögon skulle få se något af Sachsens geologi, förde mig Professor GEINITZ ut till Plauenscher Grund, der, utom syenit, pläner och qvadersandsten komma i dagen. Jag hade tänkt att äfven besöka någon af de siluriska lokalerna i Sachsen, men afstod derifrån, då Professor GEINITZ förklarade, att föga numera vore att finna på dessa. Resan fortsattes derför omedelbart till Hof i Bayern. Hufvudändamålet med besöket i Hof var att bese det Tri- lobitförande lager, hvars fauna nyligen blifvit beskrifven af BAR- RANDE. Betriebsingenieur PRASSE, till hvilken Professor GEI- NITZ hänvisat mig för erhållande af upplysningar om traktens geologi, lyckades jag först ej att träffa och måste derför på egen hand begifva mig på väg till Leimitz. Vanligen uppgifves, att 94 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. fyndorten för Trilobiterna ligger mellan Hof och Leimitz, men i sjelfva verket ligger den bortom Leimitz, hvarför jag nu för- gäfves sökte den. Efter hemkomsten fann jag Ingenieur PRASSE. Det var då för sent göra någon ny utflygt, hvarför han i stället förde mig till stadens Gewerbeschule, som-äfven har en geolo- gisk samling. De af BARRANDE beskrifna försteningarne, som under en lång följd af ar blifvit insamlade af skolans numera aflidne föreståndare, Professor WIRTH, hade, enligt ett testa- mentariskt förfogande af honom, förflyttats till München, och derför var här för mig icke mycket att se. Följande morgon ledsagade mig Herr PRASSE till fyndorten för Trilobiterna. De förekomma ganska sparsamt, oeh jag erhöll derför endast ett ringa antal arter. Men ehuru jag således ej sett mycket af det ifrågavarande lagrets försteningar, förefaller det mig temligen otvetydigt, att dess fauna snarare har den andra faunans än Primordialfaunans karakterer. De härifrån uppgifna Conocepha- litesarterna, hvilka jag dock till största delen känner blott af BARRANDES beskrifningar och figurer, synas mig alla mycket afvika från de typiska arterna af slägtet. Conocephalites inno- tatus, extremus och discrepans, som BARRANDE jemför med AN- GELINS Selenopleura, skulle jag sålunda snarare vilja hänföra till ANGELINS Niobe, ett slägte som karakteriserar den andra faunan, och särskildt dess första faser. Från Hof fortsatte jag resan utan uppehall till Prag, der jag inträffade den 20 April och sedan uppehöll mig i tre veckor. Genom M:r BARRANDES utomordentliga välvilja och aldrig tröt- tade tjenstvillighet blef min vistelse i Prag ojemförligt mera läro- rik och fruktbringande än hon derförutan skulle blifvit. De båda första dagarne förevisade han det märkligaste af sin kolossala samling, och meddelade dervid en mängd intressanta upplysnin- gar om sådana föremål, öfver hvilka ännu inga beskrifningar blifvit publicerade. Under de två följande dagarne förde han mig ut på exkursioner, under hvilka han dels orienterade mig i trakten omkring Prag och påpekade de olika, der förekommande lagrens karakterer, dels förevisade och demonstrerade ett par af ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 5. 95 sina »kolonier». Sedan jag på detta sätt erhållit en allmän öfverblick af de geologiska förhållandena i trakten omkring Prag, gjorde jag under den följande tiden på egen hand, ehuru enligt anvisningar, som gang efter annan meddelades af M:r BARRANDE, utflygter till de vigtigare lokalerna i stadens grannskap, såsom Branik, Dworetz, Hlubocep, Wiskocilka, Grosskuchel, Lochkow, Sliwenetz, Butowitz och Rzepora. Den 10 Maj reste jag från Prag till Beraun, som sedan blef mitt hufvudqvarter. Härifrån gjordes utflygter till Winice, Dra- bow, Trubin, Zahorzan, Königshof, Karlshütte, Tetin, Damil, Kolednik, Kenieprus, Mnienian, Wesela, Lodenitz, St. Ivan, Ho- stin, Budnian o. s. v. Under några dagar gjordes en resa längre vester ut, hvarvid, med Horzowitz till utgangsbunkt, Ginetz och Praskoles besöktes. Den öfversvämning, som den 25 Maj för- härjade en stor del af Böhmen, gjorde ett slut pa mina fält- arbeten. Efter ett uppehall, förorsakadt af de hämmade kom- munikationerna, atervände jag den 31 Maj till Prag. Redan vid ankomsten till Böhmen sade mig alla sakkunniga personer, att numera en samlare der endast kan vänta en jem- förelsevis obetydlig skörd. Dessa yttranden fann jag satillvida besannade, att jag mycket sällan päträffade nagonting jemför- ligt med de praktstycken, som man sa ofta finner i äldre sam- lingar från Böhmen. Jag är emellertid glad att hafva fått i naturen studera detta lands märkliga silurformation och derigenom erhålla en totalbild af dess olika afdelningar — hvilket dock var hufvudsyftemalet med resan dit. De samlingar, som jag med- förde från Böhmen, vunno ett i hög grad ökadt värde genom M:r BARRANDES frikostighet. Han skänkte mig dyrbara sviter af försteningar, bland hvilka voro manga, som det utan tvifvel skulle varit nästan omöjligt att erhålla på annat sätt. Öfver förhållandet mellan Böhmens och Sveriges siluriska aflagringar har redan BARRANDE offentliggjort ett särskildt ar- bete (Parallele entre les dépöts Siluriens de Bohéme et de Scan- dinavie. Prague 1856). Vid dess utgifvande var emellertid kännedomen om lagerföljden 1 Skandinavien delvis alltför ofull- 96 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. ständig för att kunna med framgång läggas till orund för en jemförelse. De resultat, till hvilka BARRANDE 1 sitt arbete kommit, tåla derför i vissa fall modifikationer, hvilka jag till största delen redan förr påpekat, men här ånyo torde böra på ett ställe omnämna. Hvad först angår de aflagringar, som tillhöra Primordial- zonen, så anser BARRANDE, att ingendera af ANGELINS regg. A Olenorum och B Conocorypharum framför den andra kan iden- tifieras med den böhmiska etage C, utan bägge tillsammans mot- svara den!). En sådan äsigt var helt naturlig, så länge för- hällandet mellan den Skandinaviska Primordialzonens olika delar var så föga kändt som vid denna tid. Hennes saväl lägsta som högsta del fördes nämligen då till regio Olenorum, den mellersta till regio Conocorypharum, och de båda regionerna kunde derför ej genom några bestämda karakterer skiljas från hvarandra. Om man deremot, såsom naturligt är, och såsom jag förr påyrkat ?), inskränker regio Olenorum till den del af Primordialzonen, i hvilken slägtet Olenus förekommer, sa blir det lätt att karakte- risera båda regionerna, och man finner då äfven genast, att regio Olenorum saknar alla analogier med Böhmens etage ©. Tagen i denna omfattning innehåller hon nämligen, utom Agnostus, intet annat Trilobitslägte än Olenus, i vidstr. bem., hvilket helt och hållet saknas i Böhmen, under det att det i Skandinavien är representeradt af ett högst betydligt antal arter. Regio Co- nocorypharum, i hvilken Olenus saknas, innehåller deremot till större delen samma Trilobitslägten som Böhmens étage C, såsom Paradowides, Conocoryphe, Ellipsocephalus och Arionellus. En- dast inom denna region kan man säledes söka en eqvivalent till den böhmiska ötage C. Tager man i betraktande de olika de- larne af regio Conocorypharum, sa finner man inom dess aldra lägsta del den, största Öfverensstämmelsen med den böhmiska !) Parallele, sid. 28. j 2) Bidrag till Vestergötlands geologi; Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1868. — Om Vestergötlands kambriska och siluriska aflagringar; K. Vet.-Akad. Handl. 1869. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 5. 97 etagen C. Denna lägsta del, som af ANGELIN oriktigt hänförts till regio Olenorum, är hittills känd hufvudsakligen från Vester- gsötland och Öland, och är isynnerhet utvecklad på det senare stället. Redan Bergmästaren SJÖGREN har anmärkt, att de arter af slägtena Paradowides, Conocoryphe, Ellipsocephalus och Agno- stus, som förekomma i lägre delen af Ölands Primordialzon, till en stor del äro nära beslägtade, om ej identiska, med böhmiska arter ). Deremot har den högre upp liggande, typiska delen af regio Conocorypharum, eller ANGELINS Andrarumskalk, vida mindre analogi med BARRANDES etage C. Slägtena äro väl till en ej obetydlig del desamma, men arterna äro öfverhufvud tem- ligen vidt skiljda. Primordialzonen är således vida mindre ut- vecklad i Böhmen än i Skandinavien, då hela regio Olenorum och måhända äfven den öfre delen af regio Conocorypharum saknar motsvarighet i Böhmen. En naturlig följd häraf är den böhmiska Primordialfaunans relativa fattigdom på arter. Lemningarne af den andra faunan äro bevarade i BAR- RANDES éetage D och i ANGELINS regg. BC Ceratopygarum, © Asaphorum och D Trinucleorum. BARRANDE anmärker, att man här icke kan finna någon öfverensstämmelse mellan de särskilda afdelningarne inom de olika länderna. Detta gäller också otvifvel- aktigt om större delen af dem. I Böhmen finnes ingenting, som närmare liknar regg. BC och C samt lägre delen af regio D; eller de lager, som jag kallat Ceratopygekalk, under Graptolith- skiffer, Orthoceratitkalk och Chasmopskalk. De former som mest karakterisera dessa — såsom Ceratopyge, Dicelocephalus, Niobe, Nileus, Symphysurus, Asaphus sensu strietiss., Chasmops 0. s. v. — saknas i Böhmen, eller äro der mycket sällsynta. Likaså finner man i Sverige inga lager, som visa nagon större öfverens- stämmelse med de fyra lägre afdelningarna, d 1—d 4, af BAR- RANDES étage D. Härmed vill jag dock ingalunda hafva sagt, att de lägre undersiluriska lagren i Böhmen och Skandinavien härstamma från olika tider. Bergarterna på det förra stället 1) Om några försteningar i Ölands kambriska lager. Geologiska Föreningens Förhandlingar, 1872. N Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Arg. 30. N:o 5. [ 98 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. äro öfverhufvud helt olikartade med dem på det senare. Denna olikhet antyder, att de böhmiska lagren afsatte sig under helt andra fysikaliska förhållanden än de skandinaviska, och helt naturligt är, att så länge denna olikhet egde rum, det haf, i hvilket de böhmiska lagren bildades, innehöll en annan fauna än det, i hvilket de skandinaviska bildades. Så finna vi ju än i dag t. ex. i klart och djupt vatten helt andra djurformer än 1 grundt och slamuppfylldt. Möjligt är äfven, att det böhmiska och det skan- dinaviska bäcknet vid denna tid voro skiljda af ett land, som hindrade den fria kommunikationen dem emellan. Då blir olik- heten i paleontologiskt afseende så mycket lättare förklarlig. — Vända vi oss ater till de aldra yngsta rent undersiluriska lagren, eller BARRANDES etage Dd5 och öfre delen af ANGELINS regio D, eller hvad jag kallat Trinucleusskiffer, sa finner man emellan dem en ganska stor öfverensstämmelse. Redan bergarten i etage Dd5 erinrar om vissa delar af den svenska Trinucleusskiffern. Då jag till ex. vid Karlshütte arbetade i denna etage, tyckte jag mig nästan förflyttad till något af vestgötabergen, der den lägre delen af Trinucleusskiffern ofta har samma utseende, d. v. s. utgöres af en grönaktig, lös skiffer. Åfven mellan försteningarne är likheten 1 ögonen fallande. De Trilobitslägten, som BARRANDE uppgifver från D d5, äro nästan alldeles desamma som de hvilka förekomma å vår Trinucleusskiffer. Afven at arterna äro manga identiska eller mycket nära beslägtade. Sasom gemensamma för Böhmens etage Dd5 och Sveriges Trinucleusskiffer har jag redan förr anfört Atemopleurides radians BARR., Phillipsia para- bola BARR. och Telephus fractus BARR. Mycket nära beslägtade, och till en del mahända identiska, äro: Dindymene ornata LINSN med D. Frideriei Augusti CORDA. Dionide euglypta ANG. » DD. formosa BARR. Trinucleus latilimbus LINSN » T. Bucklandi BARR. Ampyas tetragonus ANG. » A. Portlocki BARR. Agnostus trinodus SALT. » A. tardus BARR. Af de öfriga djurgrupperna äro hittills endast jemförelsevis fa former kända fran de ifrågavarande lagren, men äfven de synas ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 99 visa analogier. Så var den enda Graptolith jag fann i Böhmens Dd5 ej olik den i vår Trinucleusskiffer förekommande Diplo- grapsus pristis His. Afven 'Molluskerna tyckas på båda ställena vara representerade af temligen likartade former. Man kan der- för antaga, att vid tiden för bildandet af den böhmiska etage Dd5 och den svenska Trinucleusskiffern en öppen förbindelse egde rum mellan det böhmiska och det svenska bäcknet, samt att på båda ställena ungefär likartade fysikaliska förhållanden voro rådande, hvarigenom äfven en likhet i afseende på djurlifvet betingades. Att den stora öfverensstämmelsen mellan Böhmens etage DA5 och Sveriges Trinucleusskiffer ej anmärktes redan af BARRANDE, var en naturlig följd af den bristfälliga kännedom man vid utgifvandet af hans Parallele ännu hade om Trinucleus- skiffern och dess fauna. Af dess Trilobiter, och särskildt af de ofvan uppräknade, voro ätskilliga da antingen alldeles icke eller endast alltför ofullständigt kända. Vidare förvexlades Trinucleus- skiffern med den öfre Graptolithskiffern, hvilken innehaller helt andra försteningar, som äro främmande icke blott för Dd5 utan för Böhmens undersiluriska lager i allmänhet. Under sådana förhållanden var det naturligtvis omöjligt att sluta sig till det ifrågavarande böhmiska lagrets eqvivalens med Trinucleusskiffern. På Trinucleusskiffern följer i Sverige ett lager som ANGELIN hänfört till regio DE Harparum, och som jag benämnt Brachio- podskiffer, emedan i detsamma Brachiopoderna nå en betydligt större utveckling än i de underliggande kagren, åtminstone i Ve- stergötland. Till detta lager kan i Böhmen ingen motsvarighet uppvisas. Det närmast följande svenska lagret, den öfre Graptolith- skiffern, har deremot en tydlig motsvarighet i BARRANDES etage Eel, som i Böhmen ligger omedelbart ofvan Dd5. Bägges ymnigaste försteningar äro, jemte Orthocerer, Graptotither af släg- tena Rastrites, Graptolithus, Diplograpsus och Retiolites. En stor del arter, såsom Rastrites peregrinus BARR., Graptolithus priodon BRONN, Becki BARR. och convolutus Hıs., Diplograpsus palmeus BARR. och Ketiolites Geinitzianus BARR., äro gemen- 100 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. samma för Sveriges öfre Graptolithskiffer och Böhmens etage Eel. I petrografiskt afseende har det svenska lagret en vida mera vexlande karakter, men liknar ofta det böhmiska äfven härutinnan. Så finner man i Dalarnes och Östergötlands öfre Graptolithskiffer kalkkonkretioner, liknande dem som förekomma i Böhmens Graptolithskiffer. Den öfre, typiska delen af regio Harparum, som förekommer vid Osmundsberg, Östbjörka m. fl. ställen i Dalarne, tyckes, i motsats mot de underliggande lagren, vara en helt lokal bildning och icke ens i öfriga delar af Skandinavien hafva någon när- mare motsvarighet. I afseende pa bergartens beskaffenhet er- inrar den snarast om BARRANDES etage F fl, hvilken dock måste vara betydligt yngre. Att de öfversiluriska lagren på Gotland, ANGELINS regio E Encrinurorum, motsvaras af Böhmens etage E, och företrädes- vis af dess öfre del, e2, har BARRANDE pa flere ställen papekat. De gemensamma arterna äro dock ej särdeles många, de flesta Brachiopoder. De tre öfversta böhmiska etagerna, F, G och H, sakna, såsom BARRANDE likaledes visat, motsvarigheter i Sverige. En geologisk företeelse i Böhmen, som ådragit sig en sär- skild uppmärksamhet, är de s, k. kolonierna. Tre af dem hade jag tillfälle att se. M:r BARRANDE visade mig tva, de som er- hållit namnen Krejei och Haidinger. Den tredje, D'Archiac, upp- sökte jag sjelf med ledning af beskrifningen och kartan i BAR- RANDES fjerde Defensesdes Colonies. Alla dessa kolonier hafva af sjelfva upptäckaren blifvit så utförligt och noggrannt beskrifna, att jag naturligtvis ej kan tillägga något nytt. Men då koloni- ernas natur i det längsta varit omtvistad, och jag till och med ännu hört en och annan yttra tvifvelsmäl derom, bör jag ma- hända med några ord omnämna, huru de tedde sig för mig. Följer man jernvägen från stationen Kuchelbad mot söder, kom- mer man först till kolonien Krejei, sedan till Haidinger. Den förra var nu till en stor del dold af nedrasad mylla, den senare deremot lätt att öfverskåda. Den kan nästan oafbrutet följas snedt uppför en temligen hög och nästan kal sluttning, som här ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 101 reser sig på jernvägens vestra sida. Den för kolonien egentligen karakteristiska bergarten är en svart Graptolithskiffer, petro- grafiskt och palxontologiskt fullkomligt lik den, som bildar BARRANDES etage Eel. Derjemte uppträder ofta lagerformig trapp. Så äfven här, der dock trappen är skiljd från den öfyer- liggande graptolithskiffern genom ett tunnt lager af qvartsit och oulgrå skiffer, liknande dem som i allmänhet bilda etage D d>. Under trappen och ofvan graptolithskiffern bildar samma qvartsit och samma gulgra skiffer mäktiga lager. Alla lagren följa här fullkomligt likformigt på hvarandra, och det är alldeles otänk- bart, att de genom någon böjning eller förkastning erhållit ett annat inbördes läge än det ursprungliga. Graptolithskiffern måste vara bildad före den öfver honom liggande gulgraa skiffern. Grap- tolithskifferns fauna är här temligen artfattig. Den utgöres, så vidt kändt är, endast af Graptolither, men dessa förekomma särdeles ymnigt och alla tillhöra arter, som eljest hafva sitt stamhall i etage Eel. Ii den gulgrå skiffern såg jag närmast ofvan kolonien inga försteningar, och M:r BARRANDE sade mig, att det der ej skulle löna mödan att eftersöka sådana; men vid Gross-Kuchels by, som utan tvifvel intager en vida högre nivå, insamlade jag ett ej obetydligt antal af de försteningar, som öfverhufvud utmärka etage Dd5. — Kolonien D’Archiae vid Rzepora är ej så fullständigt blottad-som den sistnämnda. Jag uppgick den vigtigare delen af den profil som BARRANDE dragit öfver koloniens midt. Berggrunden var nu icke öfverallt blottad, men allt hvad jag sag talade för, att den uppdragna profilen är riktig, och att således kolonien är likformigt inlagrad i étage Dd5. I koloniens svarta skiffer fann jag, isynnerhet i sjelfva byn, talrika Graptolither, som här förekomma ymnigare än på något annat ställe i Böhmen. I den skiffer som öfverlagrar ko- lonien fann jag vid vägen till Stodulek Nucula 'bohemica och Plumulites sp., båda arter som tillhöra Dd5. BARBANDE upp- räknar dessutom åtskilliga andra arter, som han funnit här: De festa af dessa tillhöra eljest den andra faunan, men ett par den tredje. Här visar sig således en blandning mellan dessa 102 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. eljest öfverhufvud skarpt skiljda faunor. Just denna skarpa skilnad är det, som gör kolonierna så påfallande.” Att två fau- nor flera gånger byta plats med hvarandra i följd af förändrade fysikaliska förhållanden, är väl ej oförklarligt; men förvånande är, .om icke vid flyttningen atminstone en eller annan art stan- nar efter och blandar sig med inflyttarne. Den 4 Juni lemade jag Prag och fortsatte resan till Breslau, der jag stadnade öfver en dag, hvarunder Professor FERDINAND ROEMER förevisade det geologiska museet. Detta är särdeles omsorgsfullt ordnadt och på samma gång rikt, isynnerhet på paleozoiska försteningar, till en stor del samlade af Professor ROEMER sjelf under hans vidsträckta resor. Af siluriska för- steningar från Nordtysklands diluvium fanns här ett rikligt för- råd. Det största antalet hade den bekanta Sadewitzerkalken lemnat. Till denna hafva vi i Sverige ingen motsvarighet !). På en svensk moderklyft hänvisade deremot bestämdt en stuff med Paradoxides Ölandicus SJÖGR. Från Breslau reste jag öfver Warschau och Wilna till St. Petersburg, der jag inträffade den 8 Juni. Genast efter fram- komsten uppsökte jag Akademikern Mag. FRIEDRICH SCHMIDT, som förut erbjudit sig att vara mig följaktig under resan i Östersjöprovinserna och föreslagit att vi vid denna tid skulle sammanträffa i St.” Petersburg. Jag hade sedan oafbrutet, ända till dess jag lemnade Östersjöprovinserna, den oskattbara för- manen af hans sällskap, hvarförutan resultaten af min resa utan tvifvel skulle blifvit jemförelsevis obetydliga. Redan min bri- stande sprakkunskap skulle gjort det så godt som omöjligt för mig att taga mig fram utan sällskap; och naturligtvis var det en mängdubbel fördel att till reskamrat erhålla just den person, som mer än alla andra kände dessa trakters geologi, på samma gang han var fullkomligt mäktig saväl det ryska som det ehst- niska språket. !) I Norge tror sig RoEMER hafva funnit ett motsvarande lager vid Herö nära Porsgrund (Die fossile Fauna der Silurischen Diluvial-Geschiebe von Sade- witz bei Oels, sid. XV). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 103 Första dagen af min vistelse i Petersburg gjorde jag i säll- skap med Mag. SCHMIDT och några unga ryska geologer en utflygt till Pavlovsk, der man har genomskärningar af de i dessa trakter förekommande lagren, från Obolussandstenen till Vaginat- kalken. Försteningar sagos blott i ringa antal i sjelfva genom- skärningarna; men vid byn Jumalassaari kommo qvinnor och barn och utbjödo sådana i temligen stor mängd och till en del ganska väl bibehållna. Under de följande dagarne besöktes de förnämsta samlingarna i Petersburg. Af mest intresse för mig var Dr V. VOLBORTHS rika och prydliga samling af siluriska försteningar från trakten omkring Petersburg. Den 13 Juni reste vi från Petersburg på jernväg till Pskow och derifran på ängbat till Dorpat, der vi under ett uppehåll på ett par dagar besago Universitetets och Naturforskareföre- ningens samt Dr V. SCHRENCKS paleontologiska samlingar. Från Dorpat reste vi den 19 Juni till Wesenberg, der de egentliga fältarbetena börjades. Sedan vi under ett par dagar besökt de rika brotten i stadens omedelbara grannskap, gjorde vi under en veckas tid en rundresa till Kurkäll, Borkholm, Kul- linga Altenhof, Kandel Wrangelshof, Wannamois, Kunda, Som- merhusen och tillbaka till Wesenberg. Härifran begafvo vi oss på jernväg till Reval. Fran Reval gjorde vi, än med jernväg eller ångbåt, än med post, längre och kortare utflygter till de’ flesta vigtigare lokaler. Pa fastlandet besökte vi Raiküll, Herr- küll, Kegel, Baltischport, Tischer, Sack, Kirna, Kuckars, Ontika, Nömmeveski, Neuenhof, Angern och Schwartzen; pa Nuckö Lyck- holm; pa Oesel Padel, Koggul, Rootziküll, Selga Pank, Tagga- mois, Undwa, Lümmada, Kaugatoma, Ohhesaar och St. Johannis, äfvensom den högst egendomliga »kratern» vid Sall. Under hela vistelsen i Östersjöprovinserna ökades resans behag genom den oinskränkta gästfrihet och förekommande välvilja som öfverallt bevisades oss. Den 1 Augusti afreste jag från Reval öfver Helsingfors till Stockholm. Hufvudsakliga syftemålet med mina forskningar i Östersjö- provinserna var att såvidt möjligt utröna, i hvad förhållande e 104 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. dervarande lager sta till vara svenska. Jag gar nu att redogöra för de slutsatser, som jag i detta afseende trott mig kunna draga af de gjorda iakttagelserna. Till grund för jemförelsen lägger jag den lagerserie som blifvit uppställd af FR. SCHMIDT i hans Untersuchungen über die Silurische Formation von Ehstland, Nord-Livland und Oesel. Uppifran nedat äro enligt honom lag- ren följande: 8. Obere Oesel’sche Gruppe. 7. Untere Oesel’sche Gruppe. 6. Zone des vorherrschenden Pentamerus nn Gruppe der 5. Zwischenzone ‚ glatten 4. DBorealis-Bank und Jördensche Schicht jJ Pentameren. 3. Borkholm'sche Schicht. 2a. Lyckholm’sche Schicht. 2. . Wesenberg’sche Schicht. ib. Jewe’sche Schicht. la. Brandschiefer. Il, Vaginatenkalk. Chloritkalk. Grünsand. Thonschiefer. Ungulitensand. Blauer Thon. Den blåa leran, det lägsta af de uppräknade lagren, ligger i vestra delen af området under hafvets niva, och jag hade derför blott på ett ställe, vid Kunda, tillfälle att studera henne. Hon är der blottad i de branta väggarne af en a, som ett stycke nedanför utfaller i hafvet. I sin öfre del sags hon innehålla åt- skilliga sandstenshvarf, och dessa erinrade mig vid första an- blicken om Eophytonsandstenen i Vestergötland. Deras öfre yta bär ofta märken efter böljslag, den undre ater talrika af- gjutningar, till bildningssättet utan tvifvel analoga med dem som sa ymnigt förekomma i Eophytonsandstenen. Dessa afgjutningar hade dock här ganska obestämda former. En tycktes vara en Cruziana, måhända den i Vestergötland vanliga C. dispar. De ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 105 öfriga voro alldeles obestämbara. Sjelfva bergarterna — såväl leran som den i henne inlagrade sandstenen — äro till utseendet ej olika Eophytonsandstenens motsvarande bergarter, ehuru be- tydligt lösare. Åfven läget är detsamma. Vid Petersburg har man nämligen genom borrning funnit, att den blåa leran, som på djupet ofta innehåller underordnade sandstenslager, hvilar omedelbart på urbergets granit. För min del känner jag mig af dessa skäl så godt som öfvertygad, att den blåa leran är eqvivalent med vår svenska Eophytonsandsten och en gang utgjort en omedelbar fortsättning af den. Jag hoppas, att framtida paleontologiska undersökningar skola gifva ett positivt stöd åt denna asigt. Der- vid möter dock den svårigheten, att man ej känner några ge- nomskärningar af den blåa lerans lägre delar. Ungulit- eller Obolussandstenen torde, såsom redan SCHMIDT antagit, motsvara vår Fucoidsandsten i inskränkt bemärkelse, d. v. s. öfre delen af vår kambriska sandsten. Några paleonto- logiska bevis härför kunna för närvarande ej anföras; men båda lagren torde ännu vara för litet undersökta, för att man skulle behöfva fästa synnerlig vigt vid den omständigheten, att inga gemensamma försteningar blifvit påträffade. De enda bestäm- bara försteningar äro i dem båda Brachiopoder af Lingulidfa- miljen. I Östersjöprovinserna har man funnit dessa blott i Obolussandstenens aldra öfversta del, som deremot vanligen är alldeles späckad med fragment af dem, under det att de Brachio- poder som träffats 1 Vestergötlands Fucoidsandsten härstamma från en lägre nivå och äfven der förekomma ganska sparsamt, Obolussandstenens hufvudmassa, i hvilken inga &örsteningar på- träffats, liknar mycket Fucoidsandstenen i Vestergötland och Nerike; men är betydligt lösare, så att han till och med vanligen smulas sönder mellan fingrarne. En petrografisk likhet mellan båda lagren är, att de i sin öfre del bruka vara starkt impregne- rade med svafvelkis. Deras ställning i lagerserien är densamma. Möjligen har dock Obolussandstenens bildning fortgått längre än den svenska Fucoidsandstenens, då han omedelbart öfver- 106 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. lagras af ett lager, hvilket, såsom af det följande framgår, tillhör Primordialzonens aldra yngsta del. Lerskiffern har en obetydlig mäktighet, men träffas ända från trakten af Petersburg, der jag såg honom vid Pavlovsk, till Baltischport. På sistnämnda ställe samlade jag i mängd Dietyonema flabelliforme EICHW., som är hans mest karakteri- stiska förstening. För öfrigt uppgifvas af SCHMIDT ett par andra. Graptolither samt Oboli. Dictyonema utmärker genom sitt mass- formiga uppträdande den aldra öfversta delen af alunskiffern i vissa delar af Sverige och Norge och likaså den aldra öfversta delen af Englands Lingulaskiffer. Den enda Graptolith jag för öfrigt funnit 1 Sveriges alunskiffer, Dichograptus tenellus LINSN, tillhör äfven alunskifferns aldra öfversta del. Till de Trilobiter, som så talrikt uppträda i detta lagers lägre afdelningar, har man 1 den ryska skiffern icke funnit den ringaste motsvarighet. Man har derför skäl att antaga, att den ryska skiffern väl icke är eqvivalent med hela vårt alunskifferlager, men motsvarar dettas öfversta del, hvilken han äfven i petrografiskt afseende ganska mycket liknar. ‘ Den s. k. Grönsanden såg jag på åtskilliga ställen, men endast vid Baltischport fann jag nagra försteningar i honom. Den vanligaste är Obolus siluricus EICHW.; för öfrigt träffades en Lingula och en Siphonotreta. Huruvida vi i Sverige hafva någon fullständig motsvarighet till honom, måste jag för när- varande lemna oafgjordt. Det s. k. Oboluskonglomeratet i Da- larne är måhända en sådan. Lektor TÖRNQVIST har förr ansett detta konglomerat ligga vid Cystidékalkens nivå, men Herr M. STOLPE kom redan för en längre tid sedan till den åsigten, att det ligger under Orthoceratitkalken, och nyligen har Herr TÖRN- QVIST meddelat mig, att han numera delar samma äsigt. Ställ- ningen i lagerserien hindrar således ej ett paralleliserande af grönsanden och Oboluskonglomeratet. Efter hemkomsten från min resa har jag ej haft tillfälle att se några stuffer af det senare, och kan derför ej afgöra, om den Obolus, som det inne- håller, möjligen är O. siluricus. — En bergart något liknande ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 107 grönsanden, ehuru något mera kalkartad och måhända snarare att jemföra med det närmast följande ehstländska lagret, har Herr A. E. TÖRNEBOHM hemfört från Östergötland, der det enligt honom ligger omedelbart pa alunskiffern med Dietyonema. Af den bergart som på Öland hvilar närmast alunskiffern har jag ej sett något prof. Chloritkalken hade jag tillfälle att studera vid Ontika, Nöm- meveski, Reval, Tischer och Baltischport m. fl. ställen. Han tyckes utan någon skarp gräns öfverga i Vaginatkalken, och liknar deruti, liksom i många andra afseenden, den glaukonit- förande kalk, som på Falbygden i Vestergötland och i Nerike bildar Orthoceratitkalkens bas. Utom genom sin glaukonithalt utmärker sig den nämnda kalken i Vestergötland och Nerike derigenom att han vanligen innehåller svafvelkis i större mängd samt fosforitknölar. På försteningar är han ganska fattig, och innehåller nästan blott Megalaspis planilimbata ANG. och en Orthis. Den chloritiska kalken i Ehstland tyckes äfven inne- hålla fosforit. I Reval fann jag i raset nedanför dervarande »Glint» lösa stenar med fosforitknölar, hvilka sannolikt härstam- made från detta lager 1). På fosforitknölarne har jag ej gjort någon qvantitatif undersökning; men redan det qvalitatifva profvet visade, att de innehöllo en ej obetydlig mängd fosforsyra. Pa försteningar är den ehstländska chloritkalken betydligt rikare än var glaukonitkalk. Särskildt innehåller han ymnigt åtskilliga Brachiopoder, hvilka jag, med undantag måhända af Orthis parva, ej känner från var glaukonitkalk. Den förstening, som mest karakteriserar honom, är dock den Trilobit, hvilken EICHWALD betecknat såsom Asaphus tyranno affinis. Denna Trilobit, som jag i stor mängd fann vid Tischer och Baltischport, öfverens- stämmer fullkomligt med den för vår glaukonitkalk så utmär- ') Jag kan dock ej yttra mig med bestämdhet härom. Då jag undersökte Revals Glint, hade jag ej förut sett denna del af lagerföljden och hade der- för cj blifvit fullt förtrogen med dess bergarter. I förhoppning att på något annat ställe få se den fosforitförande bergarten i fast klyft medtog jag icke något prof af sjelfva bergarten utan blott af fosforitknölarne. Sedan fick jag emellertid aldrig återse denna bergart. 108 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE, kande Megalaspis plamilimbata ANG. I Vestergötland och Ne- rike fortsätter M. planilimbata i lägre delen af den icke glau- konitförande, gråa kalk, som följer på glaukonitkalken, och an- tyder det nära samband, som eger rum mellan den senare och » den egentliga Orthoceratitkalken. I Ehstland återfinnas likaledes de flesta af Chloritkalkens försteningar i Vaginatkalken. Den palsontologiska Ööfverensstämmelsen mellan Östersjö- provinsernas Vaginatkalk och var svenska Orthoceratitkalk har längesedan blifvit af atskilliga författare papekad. Man känner redan ett ej ringa antal gemensamma arter, och detta kommer sannolikt efter fullständigare undersökningar att betydligt ökas. De talrikaste försteningarne fann jag vid Kandel och Reval, för öfrigt ett större eller mindre antal vid Nömmeveski, Kunda, Wrangelshof, Tischer, Baltischport m. fl. ställen. Af arter som SCHMIDT och Nieszkowski uppgifva såsom förekommande i Vagi- natkalken, och som jag äfven sjelf till största delen fann i detta lager, känna vi från Sveriges Orthoceratitkalk Asaphus expansus Lin. och raniceps DALM., Piychopyge angustifrons DALM. (= Asaphus trumcatus NIESZK. enl. originalexemplar i Dorpats mu- seum), Zllenus crassicauda DALM., Chirurus exsul BEYR., Am- phion Fischeri PAND., Lituites undulatus BOLL (= Cyrtoceras Odini EıcHw. enl. SCHMIDT), Orthoceras trochleare Hıs., Kuom- phalus obvallatus WAHLENB., Pleurotomaria elliptica Hıs., Rıhyn- chonella nucella DALM. och Orthis calligramma DALM. Fran Vaginatkalken uppgifves dessutom en och annan art, som hos oss är känd endast fran Chasmopskalken. Sadana äro Chasmops conieophthalmus BOECK och Eehinospherites aurantium GYLL. Jag fann ingendera af dem i Vaginatkalken, och förmodar, att de ej förekomma mer än i hans aldra öfversta del. Inom var svenska Orthoceratitkalk eger en ganska betydlig skiljaktighet rum mellan olika delar; måhända är sa förhållandet äfven med Östersjöprovinsernas Vaginatkalk. Brandskiffern såg jag blott på två ställen, vid Wannamois och Kuckars. På det förra stället var ej mycket att finna, då den genomskärning, som funnits der, nu var igenväxt. Vid Kuckars ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 109 deremot var skiffern genom kanalgräfningar blottad på betydliga sträckor och befanns vara synnerligen rik på väl bibehållna för- steningar. Redan för ett par ar sedan uttryckte Mag. SCHMIDT i ett bref den åsigten, att brandskiffern motsvarar det lager i Vestergötland, som jag da gifvit benämningen Beyrichiakalk och som jag senare föreslagit att i stället benämna Chasmopskalk 2). Onekligt är också, att brandskiffern öfverensstämmer snarare med Chasmopskalken än med något annat svenskt lager. Manga gemensamma försteningar hafva de dock icke. Såsom sådana kunna anföras Chasmops conicophthalmus BoECK, Pleurotoma- ria elliptica His., Leptena sericea SoW., Strophomena imbrex PanD., Orthis biforata SCHLOTH., Eehinospherites aurantium GYLL. och Monticulipora petropolitana PAND., af hvilka dock de flesta ej äro inskränkta till denna niva. Härtill torde kunna läggas ännu en och annan. Sa är måhända den Asaphus, som NIESZKOWSKI upptager under benämningen A. acuminatus, och som är en af brandskifferns ymnigaste försteningar, identisk med en art, som förekommer i Chasmopskalken. Likaså är möjligen NIESZKOWSKIS Spherexochus cephaloceros identisk med min Chirurus variolaris; af den senare kände jag, da den beskrefs, blott pygidiet; senare fann jag ett ofullständigt hufvud, som an- tagligen hör tillsammans dermed; det har, liksom hos S. cephalo- ceros, en tagg i hufvudets bakre del. Hittills känner jag den svenska Chasmopskalken nästan blott fran Vestergötland. I Da- larne och Jemtland har jag sett endast obetydligt af honom. Måhända skall man i dessa landskap och på Öland framdeles finna flera anknytningspunkter med det ifrågavarande ehstländska lagret. Var det hittills öfverhufvud lätt att, lager för lager, finna analogi mellan Östersjöprovinsernas och Sveriges bildningar, så är detta deremot ej möjligt i fråga om de lager som nu närmast följa. I Sverige kunna inga motsvarigheter uppvisas till SCHMIDTS zoner Ib, 2 och 2a, eller Jewe’sche, Wesenberg’sche och Lyck- 1) Jemförelse mellan de siluriska aflagringarna i Dalarne och Vestergötland; Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1871. 110 LINNARSSON, RESEBERÄTTELSE. holm’sche Schicht !), och lika litet finner man i Östersjöprovin- serna några bestämda motsvarigheter till vår Trinucleusskiffer, Brachiopodskiffer och öfre Graptolithskifter. I palzontologiskt afseende sakna de ifragavarande lagren i Östersjöprovinserna och i Sverige nästan alla analogier, utom den som innebäres redan deri, att deras faunor hafva en afsjordt silurisk prägel. Äfven bergarterna äro mycket olika. I Östersjöprovinserna är kalksten den ensamt radande bergarten; de svenska lagren i fraga ut- göras till aldra största delen af skiffrar af mycket vexlande beskaffenhet. Denna petrografiska olikhet torde, sasom hänty- dande pa vid bildningstiden radande olikheter i de fysikaliska förhållandena, i någon mon förklara bristen pa Öfverensstäm- melse mellan faunorna. Ty icke kan man gerna antaga, att de härstamma från helt och hållet skilda tider. Att döma af lag- ringsförhallandena synes det mera sannolikt, att de ifrågavarande aflagringarna i Östersjöprovinserna och i Sverige i afseende på ”bildningstiden till större eller mindre del sammanfalla med hvar- andra, dock så att de svenska representera en längre tid. Beträffande zonen 3, eller Borkholm’sche Schicht, kom SCHMIDT, enligt skriftliga och muntliga meddelanden, vid ett för åtskilliga ar sedan gjordt besök i Dalarne till den asigten, att den mot- svaras af Dalarnes yngsta kalk, TÖRNQVISTS Krinoid- eller Leptenakalk. Med afseende härpå kom jag ej till någon be- stämd öfvertygelse. Borkholmskalken, som jag hufvudsakligen lärde känna vid Borkholm, och för öfrigt såg blott vid Kullinga och Herrküll, är till det allmänna utseendet ej olik Leptena- kalken, och äfven faunorna synas icke sakna vissa analogier, men hittills känner jag högst fa med säkerhet gemensamma försteningar. Östersjöprovinsernas öfversiluriska aflagringar, zonerna 4—8, hafva, i motsats mot de yngre undersiluriska, mycket tydliga motsvarigheter i Sverige. För förhållandet mellan Östersjöpro- vinsernas och Gotlands öfversiluriska lager har redan SCHMIDT, u ) I [0 1) Öfverhufvud synas dessa bildningar hafva mer likhet med N. Amerikas undersiluriska kalklager än med några europeiska lager. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 111 som genom egna observationer tagit kännedom äfven om de se- nare, 1 detalj redogjort. Sjelf har jag ej haft tillfälle att pa stället studera Gotlands lager, och anser det derför lämpligast att för jemförelsen mellan dem och de ostbaltiska hänvisa till SCHMIDTS arbete. Såsom ett exempel pa den paleontologiska: öfverensstämmelsen vill jag blott nämna, att af öfver 20 öfver- siluriska korallarter från Ehstland och Ösel, som jag tillsändt Dr LINDSTRÖM, enligt hans meddelande ingen saknas på Got- land, och nästan detsamma tyckes förhållandet vara med Bra- chiopoderna, den enda af Gotlands djurklasser som ännu blifvit fullständigt bearbetad. Ett anmärkningsvärdt undantag härifrån gör Pentamerus borealis EICHW., som i Ehstland nästan ensam bildar ett helt kalklager, men tyckes saknas på Gotland. Såsom af det föregående synes, visa öfverhufvud de lägsta och de högsta delarne af Sveriges och Östersjöprovinsernas lager- serie stora analogier, de mellersta deremot ringa likhet. Just inom denna del af lagerserien eger ater en i ögonen fallande öfverensstämmelse rum mellan Sveriges och Böhmens lager. Under det att Böhmen och Östersjöprovinserna hafva nästan ingenting gemensamt, utgör Sverige således ett slags förenings- länk emellan dem. vr ae nt kat: KOMNA 2 N UR tal 3 ee "0m 3 oh ana "ar a 113 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. 1873. N:o 5. ; Stockholm. Förteckning och beskrifning öfver mossor, samlade af N. J. ANDERSSON under Fregatten Eugenies verlds- omsegling åren 1851—1833. Fortsättning (Se Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar 1872, N:o 4). Af JoH. ÅNGSTRÖM. [Meddeladt den 14 Maj 1873.1 IV. Mossor från Charles-ön (Galapagos-öarne). Tillägg till den förteckning öfver derstädes insamlade mossarter, som finnes meddelad i N. J. ANDERSSONS »Enumeratio plantarum in insulis Galapagensibus hueusque observatarum (Fregatten „Eugenies Resa. Vetenskapliga iakttagelser. Botanik. II. p. 36). Hepatic2e. Plagiochila spinifera J. ÅM. Caulis repens, ramis adscendentibus subflexuosis vel geniculatis subsimplex; folia distantia verticalia divergentia secunda, semiovata margine utroque reflexa, dorsali stricto integerrimo, ventrali arcuato spinuloso-dentato, apice oblique emarginato-bidentato-spinosa; fructus lateralis, perianthium compressum campanulatum ore obliquo rotundato spinuloso- dentatum, ala nulla, folia involucralia- majora semirotunda spinuloso-dentata. | ‚ Rami 2—4 centim. longi adscendentes innovando-sub- ramosi fusci. Folia distantia verticalia divergenti-secunda semiovata 2,1—1,5 millim. longa et parte latissima 0,7—0,8 m.m. lata, basi utrinque parvo spatio decurrentia, inferiora breviora, margine utroque reflexa, dorsali strieta integerrima, ventrali arcuato-spinuloso-dentata, apice oblique emarginato- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30: N:o 5. 114 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN GALAPAGOS-ÖARNE. I bidentata, dentibus 0,4 millim. longis. Fructus primo ter- minalis sed ramo semper et sepe iterato sub perianthia pro- lifero lateralis evadit. Folia involucralia caulinis majora semicordata vel rotunda 2,2 millim. longa, 1,85 lata perian- thiis adpressa spinuloso-dentata. Perianthium compressum campanulatum 3—2,5 millim. longum et parte latissima 2,2 1,8 millim. latum, ore obliquo rotundato spinuloso-dentatum, ala nulla. Plagiochil® genieulate LIND. affinis, differt foliis angu- stioribus longius spinosis, caulibus non tam evidenter geni- eulatis etc. Plagiochtla Anderssonis J. AM. Caulis repens ramosus, ramis subascendentibus simpli- eibus, dichotomis vel fasciculatis; folia imbricata patentia vel patenti-divergentia semiovata utrinque decurrentia, mar- eine dorsali reflexa integerrima apicem versus 1—2 dentata basi plica convexa longe decurrentia, ventrali basi integer- rima cristata subundulata a medio ad apicem parce dentata, apice rotundato inzqualiter 3—4-dentato, dentibus omni- bus obtusiuseculis. Plant® inter Dryopteridem galapagonam GOTTSCH. re- pentes. Caulis repens, ramos subadscendentes nunc simplices nunc dichotomos nunc subfasciculatos 6—10 centim. longos cum foliis 3,5 millim. latis emittens. Folia a insertione ad ' apicem 2,2 millim. longa, parte latissima prope basin 2,2 —2,7 millim. lata, ad apicem 0,5 —0,s millim. lata; basis ipsa, qua folia cauli adnata sunt, 0,8 millim. explet. Crista foliorum fere oppositorum caulium juniorum connivet. Plagiochile repand® (SCHWZEGR.) habitu et magnitu- dine similis, differt attamen foliis dentatis margine ventrali subundulata etc. Radula retroflewa TAYL. Phragmicoma galapagona J. Am. Caulis repens dichotome ramosus, ramis divaricatis, folia 'semiverticalia imbricata decurva integerrima oblique ovata ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 115 obtusa vel acutiuscula margine ventrali decurrenti-plicata, plic® margine libero 3 dentato, amphigastria imbricata e basi an- gusta decurrenti subrotundo-spathulata erecto-patentia, mar- ginibus integris subinflexis medio gibba, perianthium dicho- tomie impositum obovato-oblongum emarginatum apiculatum, dorso convexum, ventre concavum. Caulis repens inter Macromitrium scabrisetum C. MÜLL. repens usque ad 40 millim. longus, cum foliis 4—43 millim. latus dichotomus, ramis divaricatis, supremis subfastigiatis. Folia semiverticalia patentia vel recurviuscula imbricata de- curva oblique ovata integra obtusa vel praprimis subperi- chetialia acutiuscula 2,5 millim. longa, 1,45 millim. lata, margine ventrali decurrente plicato, lobulo vix saccato, mar- sine lobuli libero 3—4 dentato. Amphigastria e basi semi- amplectente late spathulata apice rotundata vel leviter emar- ginata 1,55—0,6 millim. longa, 1,4—0,65 parte latissima lata, medio plicato gibba, marginibus subinflexis integris. Perianthium 2,3 millim. longum, 2 millim. latum obovato- ellipticum apice leviter emarginatum apiculatum compressum dorso convexum, ventre basin versus gibbum dein concavum, marginibus integerrimum. seta sieca levis. Capsula in valvulas 4 supra medium fissa. Folia involucralia cau- linis majora ovata apiculata, lobulo angusto; amphigastrium involucrale spathulatum bifidum apicem versus dentatum vel repandum. Phragmicome Guilleminii NEES ab Es. proxime affinis, differt tamen statura paulo majori, foliis superioribus acu- tiusculis, lobulo vix saccato, perianthiis subelliptieis apice emarginatis etc. Phragmicoma nigrescens J. Am. Longe repens dichotoma, ramis inzqualibus; folia semi- verticalia patentia remota oblique ovata obtusa integerrima convexiuscula, margine ventrali decurrente plicata, lobulo truncato parvo; amphigastria semiamplectentia rotunda erecto- patentia. margine recurvo integerrimo. 116 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN GALAPAGOS-ÖARNE. Canlis inter Macromitrium scabrisetum ©. MÜLL. repens elongatus 4—5 centim. longus, cum foliis 1,75 millim. latus nigricans dichotome divisus, ramis elongatis, Junioribus sor- dide viridibus. Folia semiverticalia remota patentia, caulium primariorum preprimis convexa, margine deflexa 0,85 millim. longa et 0,55 millim. lata, caulium juniorum 0,5 millim. longa et 0,4 millim. lata, margine ventrali decurrente pli- cata, lobulo truncato parvo. Amphigastria erecto-patentia margine recurvo semiamplectentia basi unius lateris decur- rentia integerrima subretusave 0,5 millim. longa, 0,53—0,55 millim. lata. Cum fructu non lecta. Ut Phragmicoma nuper deseripta Phragmicomam Guilleminii N. ab Es., hee Phr. Bongardü L. et L. respondet; ambo in terris mexicanis lect®; Phr. nigrescens ab Bongardii tamen longius differt foliis vix flaceidis lobulo truncato etc. Frullania galapagona J. Am. Repens ramosa, ramis pinnatis subfastigiatis; folia im- bricata subrotundo-oblonga obtusa integerrima, auriculse clavato-cylindrice e margine folii oriunde a caule oblique distantes, lamina triangulari interjecta; amphigastria distantia orbieularia acute bifida integerrima, laciniis acutis; folia involucralia ovata acuta margine subretusa cum amphigastrio bipartito lateris unius cornata, lobulo et laciniis amphigastrii canaliculatis; perianthium terminale obovatum dorso conca- vum ventre unicarinatum. Caulis 1—3 centim. longus fuscus vel nigrescens cum foliis 1—1,ı5 millim. latus, ramis pinnatis, inferioribus di- varicatis, superioribus erecto-patentibus subfastigiatis. Folia imbricata convexiuscula, ramorum minora, subrotundo-oblonga obtusa integerrima 0,90 millim. longa et 0,65 —0,70 millim, lata. Auricule non tecte e margine folii oriunde a cauli basi 0,1 millim. oblique distantes, lamina triangulari inter- jecta, elavato-cylindrice 0,25 millim. alte et 0,11 millim. late. Amphigastria distantia suborbicularia 0,40—0,43 millim. longa, 0,37—0,42 millim. lata acute bifida, fissura 0,15 millim. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 117 profunda, lacinis subacutis subeonniventibus. Folia involu- cralia majora biloba, lobulo dorsali ovato acuto vel apiculato, lobulo ventrali canaliculato lanceolato-acuminato latere libero unidentato integra vel retusa uno latere cum amphigastrio involucrali connata; amphigastrium involucrale ovatum 0,85 millim. longum et parte latissima 0,5 millim. latum, incisura obtusa 0,25 millim. profunda, laciniis canaliculatis. Folium subinvolucrale primum et secundum foliis involucralibus mi- nora, preterea iis similia, lobulis evolutis canaliculatis. Am- phigastria subinvolucralia caulinis subsimilia, laciniis tantum elongatis.. Perianthium obovatum dorso excavatum, ventre acute unicarinatum 1,90—1,50o millim. longum et 1—0,85 millim. latum apiculatum. Musci. Daltonia robusta J. Am. Monoica laxe c»spitosa; caulis adscendens vage ramo- sus, ramis subfastigiatis; folia suberecta canaliculata, humida preprimis apice torta, sicca torta, oblongo-lanceolata acu- minata margine plana, parte inferiori limbo lato, acumine anguste limbata obsolete denticulata, costa validiuscula ante acumen evanescente, cellul® maxime dens® et pachyderm& hexagono-oblong&; capsula in pedicello superne verrucoso suberecta ovalis, operculo longe rostrato; calyptra conico- mitriformis apice parce verrucosa, basi densissime fimbriato- laciniata. Plant laxe cs»spitos® inter Macromitrium scabrise- tum et Neckeram Anderssonii C. MÜLL. degentes sordide vel flavescente-virides, aliis mihi cognitis sane robustissim& *« 1-14 centim. altz. Caulis basi fusco-radieulosus ramos ‚plurimos emittens, ramis simplicibus vel iterum ramosis fere zquilongis. Folia caulina densiusceule conferta suberecta ‘oblongo-lanceolata 2,9 millim. longa, 0,6 millim. parte la- tissima lata canaliculata carinata margine plana, sicca con- torta, humectata vix nisi summo apice torta subflexuosa 118 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. å obsolete denticulata, limbo incrassato basin versus 0,08—0,: millim. lato, apicem versus vix 0,01 millim. superante, costa | robustiuscula infra apicem dissoluta. Areolatio foliorum e cellulis maxime densis et pachydermis firmis lutescentibus sacculo primordiali sepe repletis hexagono-oblongis, infima basi magnis subrotundis fuscis. Florescentia monoica gem- miformis. Flores masculi subsessiles. Folia perigonii ex- terna ovato-lanceolata acuminata denticulata, costa obsoleta, interna ovata breviter acuminata ecostata, omnia anguste marginata; antheridia stipitata, stipite 0,08 millim. longo, subeylindrica 0,18 millim. longa, paraphysibus nullis. Folia perichstii iis perigonii similia, archagonia pauca crassiu- scula 0,2 millim. longa, paraphysibus nullis.. Capsula in pedicello erecto purpureo apicem versus verrucoso 8&—10 millim. longo e collo ovali fusco-purpurea basi verrucosa; operculum lutescens e basi brevi conica aciculare rectum. Calyptra conico-mitriformis apicem versus parce verrucosa fusca, basi densissime fimbriato-laciniata straminea, fim- briis adpressis non z&quilongis. ‚Peristomi dentes externi 16 longi lanceolato-subulati madore reflexi intus robuste tra- beculati linea mediana vix notati; interni 16 subulati den- tibus aquantes pallidi verrucolosi. Daltonie contore C. MÜLL. affinis, robustior tamen est et aliis notis preprimis foliis latioribus humidis vix nisi summo apice tortis etc. differt. Pilotrichella (Neckera) nigricans (HOoOK.). In societate cum Neckera nigrescente et Aunderssonii viget. V. Messor från Tahiti och Eimeo, samlade i September 1852, > Museci. Leucobryum tahitense J. AM. Plant& laxe cespitose, humiles, e basi decumbenti ad- scendentes, 2 centim. alt&, albolutescentes, exsiccat® nitentes, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o d. 119 parce ramos&, ramis supremis brevibus dense follatis; folia erecto-patentia, parum secunda, anguste lanceolata, canali- culata, marginata, -apicem versus dorso dentato-verrucosa, margine integerrimo, praeprimis parte foliorum suprema in- voluto. Fructus deest. Habitat in Tahiti. Leuc. chlorophyllosum differt foliis basin versus latiori- bus, ductibus intercellularibus chlorophyllosis, dorso pareis- sime 'verrucosoe. Ab omnibus fere aliis speciebus generis hujus foliis angustis differt. Weisia viridula exacte cum forma e California allata congruit. Campolypus obseurus J. Am. Dioicus? laxe cxspitosus lurido-virescens, elatus; caulis sracilis radiculosus subsimplex infra perichsetia rarius pro- lifero-ramosus; folia caulina erecto-patentia concaviuscula, ramorum floriferorum subappressa canaliculata anguste lan- ceolato-acuminata, margine apicem versus parcissime crenu- lato, costa apicem attingente dorso striata superne vix vel obsolete serrulata, cellulis minutis basin versus quadratis areolata; cellulis alaribus robustis ventricosis paucis brun- neis pr&dita; perichetia aggregata; rolia perichetialia cau- linis latiora, cellulis alaribus pluribus pradita. Habitat in Tahiti. Plant laxe cespitos&, sordide virides elat® graciles 4—6 centim. alte; caulis adscendenti-erectus radiculis ferru- Sineis obtectus, versus apicem floriferum filiforme attenua- tus, simplex vel innovans; ramıi steriles graciles stricti, floriferi tenues apice in capitulum incrassati, sub floribus sepe ramo aut sterili aut florifero innovantes. Folia caulina inferiora et ramorum sterilium erecto-patentia, ramorum floriferorum subadpressa, omnia canaliculata margine superiori inflexa et basi in caulem longe fibroso-decurrentia anguste lanceolato- acuminata, toto margine integerrimo pr&ter apicem summum, qui 2—-3 serraturas ‘habet, costata, costa tertiam partem folii latitudine »quante striata. Areolatio foliorum e cellulis 120 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. lutescenti-viridibus teneris minutis anguste ovalibus, inferne laxioribus rhomboideis constans. Cellule alares robusta ventricos® pauce brunnex ovali-subquadrate. Florescentia dioica? Flores feminei terminales vel innovando laterales. Folia comalia rosaceo-conjesta, basin versus planiuscula, supra medium marginibus inflexis, foliis caulinis multo la- tiora, pr&terea iisdem similia; cellule alares vix ventricos&. Perichetia 3-—-4 aggregata. Archegonia longa paraphysibus multis circumdata. Differt ab aftinibus, ©. rosulato HAMP. foliis angustiori- bus non cuspidatis, C. involuto C. MÜLL. certe proximo foliis minus involutis, cellulis axillaribus majoribus et pau- eioribus etc. Rhuzogonium spiniforme. Sterile inter Leucobryum tahitense. Phelonotis tahitensis C. MÜLL. Botan. Zeitung 17 Jahrg. (1859) pag. 220. - Habitat in Tahiti. Breutelia Eugeni®e J. Am. Syn. Br. intermedia J. Am. Dioica, laxe cespitosa elata subgracilis, caulis tomen- tosus adscendens vel procumbens inordinate ramosus; folia e basi breviter laxe imbricata patentia siceieate subtorta leviter plicata elongate lanceolato-acuminata dentieulata su- perne serrulata, margine infimo integerrimo, basi seriebus pluribus cellularum majorum, costa breviter excurrente. Habitat in Tahiti. Plant® laxe cespitose elat® subgraciles inferne fusce- scentes superne luteo-virides 8—12 centim. alte. Caulis ‚procumbens vel adscendens subflexuosus inordinate ramıosus vel subsimplex tomentosus, tomento fasciculato rufescente. Folia caulina infima s&pe destructa fusca, reliqua luteo- viridia 8 millim. longa et 0,76 millim. parte latissima lata cauli subadpressa subvaginante-patentia hie inde subsecunda, siceicate flexuose-subtorta, in apice ramorum ramulorumque -: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 121 erecta stricta subconvoluta cuspidem referentia, elongate lanceolato-acuminata, levissime plicata, margine denticulata apicem versus serrulata, margine infimo integerrima et pellu- cida, costa subvalida excurrente; areolatio e cellulis elon- gatis angustis lutescentibus papilla minuta et acuta preditis inferne levibus, infima basi aureis; cellule marginales in- fime rhomboides-quadrate ample pellucide 6—7 seriat&. Florescentia dioica. Flos masculus discoideus polyphyllus terminalis. Folia perigonii basi lata concava aurea e cellulis oblongo-sexangularibus composita, externa ovato-lanceolata, interna late ovato-acuminata vix plicata, intima e basi la- tissima acuminata, omnia costata apicemque versus serru- lata. Antheridia haud numerosa paraphysibus maxime nu- merosis subclavatis cincta. Perichetium imbrieatum poly- phyllum; folia perich&tialia e basi latiori anguste lanceolata- longius cuspidata lavia, costa excurrente longius cuspidata vix serrulata, infra cuspidem tantum leviter denticulata; arch®gonia gracilia paraphysibus filiformibus longiora. Quoad habitum et magnitudinem Dr. arcuate proxima, preterea Dr. gigante@ maxime affinis; differt a duobus foliis levissime striatis, ab illa foliis caulinis angustioribus, peri- sonialibus internis basi latissimis, ab hac statura multo graciliori, foliis caulinis minus dense confertis patentibus non squarrosis, perigonialibus costatis etc. Eolnpercs tahitense Sull. Exped. Wilkes p. 6 t. 4. Maeromitrium subtile SCHWAGR.). Habitat in Tahiti et Eimeo. Hypopterygium tahitense J. AM. Stipes elongatus, ramificatione rotulata, ramulis dense approximatis parce dichotomis, folia ovato-oblonga breviter acuminata e cellulis amplis laxis pellucidis areolata tenuiter marginata vix vel obsolete serrulata, nervo evanido, folia ') Syrrhopodon obtusifolius LINDB. et Octoblepharum longifolium LINDB. i Öf- versigt af K. Vet. Akademiens Förhandlingar 1864 N:o 10, pag. 605 et 608 in colleetione Anderssonii non inveniuntur. 12 2 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. stipuleformia cordato-rotunda cuspidata vix serrulata te- nuiter marginata, nerva evanido; folia pericheetialia ovato- acuminata enervia caviuscula integerrima. Habitat in Tahiti. Plante in rhizomate horizontali fusco parce ramoso fasciculatim fusco-tomentoso erect@ remote circuitu sub- eircularie diametro 5—10 millim. metientes flavido-virides. Stipes subelongatus 10—20 millim. longus tenax fusco-flave- scens aphyllus apice in ramos 3—7 primarios divisus. Rami divergentes ‘subdichotome divisi. Folia patula e basi semi- amplexicauli ovato-oblonga breviter acuminata asymmetrica convexa angustissime hyalino-limbata, costa tenui excentrica ad medium producta, apicem versus vix vel obsolete ser- rulata; folia stipuleformia e basi semiamplectente erecto- appressä patentia cordato-orbicularia cuspidata tenuiter mar- sinata, nervo medium attingente. Cellul® tenues leptodermx hexoidex acutangul®e, in foliorum basi juxta costam ma- juscule, marginales valde elongat& lineares. Flores feminei in axillis foliorum stipuleformium. Folia perich&tii ovato- acuminata enervia; archegonia pauca e basi dilatata cylin- drica paraphysibus nullis. „ Differt a Hyp. rotulato foliis ovato-oblongis obsoletissime . - .. . . . . . serrulatis, foliis stipuleformibus costis evanidis etc. Rhacopilum demissum. Habitat in Tahiti. Phyllogonium cylindricum LINDB. 1. c. 1864 N:o 10 pag. 603. Oma Neckera Urvillei ©. M. et Habitat in Tahiti. lia ewiqua v. d. Sand Lacoste. Neckera Lepinei Montagn. habitant in Tahiti. Cylindrothecium Solanderı J. AM. Caulis prostratus ramosus, ramis elongatis Naceidis pal- lide luteis compressis, ramulis paucis inzqualibus irregula- riter pinnatis; folia laxe conferta, lateralia patentia oblongo- lanceolata brevi-suboblique-acuminata, basi paulo constrieta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 123 plana, apicem versus obsolete denticulata, margine erecto, nervis binis brevibus; perichetia latissime vaginantia laxe reticulata in acumen flexuosum producta, externa breviora acumine preprimis reflexa; capsula in pedicello flavo lon- sissimo strieto erecta cylindrica fusca, operculo conico; peri- stomii dentes externi angusti fere subulati plani remoti trabeculati, secus lineam divisuralem non lacunosi; interni processus dentium longitudine subulati nodosiusculi non carınatı. Habitat in Tahiti in ligno putrido, unde a botanico svecico Solandero primum reportatum fuit. Exemplaria a So- landero lecta in herbario Thunbergiano Academie upsaliensis nomine Necker&e macropod& asservata vidi. - Plant depresso-cespitos& flavo-virides, dein flave- scentes. Caulis flavescens prostratus basi foliis privatus innatus, pinnis 3.5 centim. loneis, nune elonsatis flaceidis ’ 9 SD bå eS > nunc brevioribus subsimplicibus, hinc inde fasciculis radi- cellorum fuscorum preditis, cum foliis 2 millim. latus. Folia complanata imbricata, lateralia subpatentia deflexiuscula oblongo-lanceolata breviter acuminata, acumine subobliquo, basi breviter constricta, nervis brevibus, cellulis angustissimis dilute luteis, alaribus planis subquadratis pellucidis sub- sranulosis predita. Folia perichetialia basi latissime vagi- nantia laxe reticulata in acumen flexuosum longum producta, exteriora breviora, acumine pr&primis reflexo. Capsula in pedicello levi flavo strieto 2—2,5 centim. longo erecta cy- lindrica 3—4,5 millim. longa fusca, operculo conico 0,5—1 millim. longo. Dentes infra capsul& orificium orti; peristomii dentes externi lineari-subulati remote trabeculati longitudi- naliter striati non perforati; interni processus longitudine dentium subulati in membrana brevi positi nodulosi vix cari- nati, basin versus lacunosi. Calyptra pallide flavescens 3—4 millim. longa nitida. Florescentia nunc feminea, nunc herma- phrodita. Flores in ramorum lateribus sessiles. Archegonia paraphysibus multis filiformibus longioribus fulta. Pd >» 12 4 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. , . Differt a Cyl. macropodo foliis paulo angustioribus minus patentibus aliter formatis, perichetialibus reflexis, basin versus latioribus, dentibus, processibusque aliter formatis etc. Cylindrotheeium? turgidum J. Äm. Caulis prostratus ramosus, ramis elongatis flaceidis pal- lide viridibus turgide compressis, ramulis paucis inaqualibus irregulariter subpinnatus; folia conferta lateralia erecto- patentia anguste ovato-oblonga concava implana brevissime acuminata, margine erecto apicem versus dentieulato, nervis binis brevibus, cellulis angustissimis levibus viridibus, ala- ribus multis quadratis planis pellucidis vel granulosis. Ce- tera desunt. Habitat in Tahiti. Plant& depresso-c#spitose vel solitarie inter Cryphzam helictophyllam degentes pallide virides. Caulis flavidus repens fragmentis foliorum obsitus subpinnatns hine inde fascieulis radicellorum fuscorum pr&ditus, pinnis 5—6 centim. longis, -elongatis, ramulis paucis inequalibus vel irregulariter pin- natis, cum foliis 2,53 millim. latus. Folia conferta, late- ralia erecto-patentia, dorsalia minus patentia, ventralia au- tem exacte adpressa. Quoad arcolationem folii priori proximum, praeterea vix quidem Cylindrothecio cuidam mihi cognito affine, habitu Pilotrichellis quibusdam simile. Cryphea helictophylla MONT. In Tahiti et Eimeo. Papillaria tahitensis J. Äm. Repens ramis elongatis flexuosis pendulis pinnatis su- perne lutescentibus; folia patenti-erecta laxa hastata basi cordata, auriculis latis eircinatis undulatis serratis amplexan- tia concava longitudinaliter plicata, superne sensim angustata integerrima, acumine semitorto, nervo indistincto; cellula anguste elliptice punctulat® obscur&, basi infima tantum pellucid&. Habitat in Tahiti et Eimeo. = ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 125 Differt a Pap. semitorta (C. MÖLL.) margine integro, nervo obscuro etc. Callicostella papillata MONT. Habitat in Tahiti. - Hypnum (Eetropothecium) inflectens BRID. Habitat in Tahiti. Hupnum (Eetropotheeium) tahitense J. ÅM. Monoicum, longe repens pinnatum, ramis brevibus sub- zequalibus secundis; folia asymmetrica subcaviuscula ovali- ovata longe acuminata, acumine subflexuoso vel strieto in- tegerrima, costis obsoletis; cellule laxissim& lutescenti- virides, perichsetia longe vaginantia apicibus patentia inte- gerrima; capsula in pedicello longiusculo apice arcuato ellip- tica. operculo convexo mucronato, calyptra lavis. Habitat in Tahiti. Plante laxe cxspitos& in arboribus putrescentibus pro- strate lutescenti-virides. Caulis elongatus repens fascicu- late rufo-radieulosus, ramis a caule divergentibus laxiusculis subs&qualibus brevibus simplieibus pinnatus. Folia undique inserta compressa, lateralia contigua erecto-patentia basin versus excavata, dorsalia et ventralia adpressa caviuscula, omnia ovali-ovata longe acuminata integerrima, acumine sub- flexuoso vel strieto, numquam incurvo. costis binis obsoletis; areolatio e cellulis laxissimis luteo-viridibus hexageno-oblongis elongatis inanibus pellucidis. Florescentia monoica. Flos masculus gemmiformis in caule sessilis. Folia perigonii ovato- breviter acuminata, summis apicibus squarrosis, concava. An- theridia paraphysibus filiformibus longioribus cineta. Flores feminei in caule laterales. Folia perich&tii externa parva, interna ovata sensim in acumen patens producta integer- rima. Archegonia gracilia paraphysibus filiformibus longi- oribus mixta. Vaginula oblonga. Pedicellus apicem versus tenuissimus levis cinnamemeus apice arcuatus 1,5—2 centim. longus. Capsula elliptico-ovata haud constrieta atro-fusca. Operculum convexum apiculatum. Peristomium duplex, ex- ternum e dentibus lanceolato-subulatis trabeculatis linea longitudinali mediana exaratis incurvis, internum e mem- 126 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. brana carinato-plicata exserta in processus carinatos erectos lineares carina vix pertusos dentibus longitudine zquales fissum, interjectis ciliis (1?) nodulosis dimidio processibus brevioribus. Differt ab Aypno (Vesieul.) retieulato apieibus foliorum substrictis, capsula non constricta, foliis magis oblongis etc. a Vesicularia scaturiginea et cuspidatifolia capsula sub ore non constricto et aperculo convexo apiculato etc. Hypnum (Eetrapothecium) loxocarpum J. ÄM. Monoicum decumbens prostratum compressum, ramis subbrevibus divaricatis vage pinnatum; folia subquadrifaria laxe conferta e basi asymmetricä concava, lateralia ovalia breviter acuminata patula concaviuscula, ventralia lanceolata longius acuminata, margine integro, costis binis obsoletis, cellulis elongatis mollibus chlorophyllosis, alaribus vix ullis, perichztialia longius acuminata; capsula in pedicello stricto mediocri ovato-oblonga sub ore constricta horizontalis obli- qua, operculo conico acuto, peristomii dentes externi lan- ceolato-subulati trabeculati linea longitudinali mediana exa- rati incurvi, interni e membrana exserta carinato-plicata in processus lanceolato-lineares carinatos apicem versus in- terdum costatos dentibus longitudine »quantes fissi, inter- jeetis eiliis solitariis vix binis brevioribus rimulosis. An- nulus simplex. Habitat in Tahiti. Plant laxe c»spitos® ad pedem arborum prorepentes radiculas fasciculatas rufas ejicientes luteo-virides. Caulis repens 6—9 centim. longus elongatus flexuosus mollis palli- dus pinnatim ramosus, ramis longissimis laxe confertis bre- viter pinnatis, pinnis apicem versus decrescentibus anguste complanatis cum foliis 3 millim. latis, latere dorsali convexis, ventrali concavis. Folia distico-imbricata, lateralia et dor- salia patentia a basi truncata late ovalia asymmetrica bre- viter acuminata, apice vix obliquo integro, costis maxime obsoletis, folia postica seu ventralia subappressa longiora | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 127 et oblique acuminata ecostata subsymmetrica. Areolatio folii e cellulis laxissimis hexagono-elongate oblongis inani- bus pellueidis. Florescentia monoica. Flores masculi gemmi- formes in caulis latere sessiles. Folia perigonii ovato-breviter acuminata: antheridia paraphysibus z»qualibus cincta. Fru- etus solitarius. Folia perich&tii externa ovata breviter acu- minata, interna majora longius acuminata subdenticulata _apice refiexa. Arch®gonia paraphysibus longioribus stipata. Vaginula oblonga. Pedicellus erectus 2 centim. longus cinna- momeus tenuis levis. Capsula ovato-oblongo sub ore con- strieta fusca horizontalis obliqua, annulo simpliei. Opercu- lum conicum acutum. Calyptra pallida levis. Peristomium duplex. £ Differt a H. (Vesicularia) Montagnei (BEL.) proximo foliis angustioribus longioribus, capsula obliqua horizontalis etc. Hypnum (Microthamnium) scaberulum MONT. var. Habitat in Tahiti. Hypnum (Microthamnium) trachelocarpa J. AM. Monoiecum pusillum subflavescens, caulis repens inordi- ‚.nate pinnatus, ramulis insqualibus adscendentibus; folia conıpressa, lateralia laxe patentia oblongo-lanceolata caviu- scula parum adunca, dorso subtilissime dense papillosa, apice denticulata, costis indistinctis; cellule pallide lineares an- gustissim&, alares minute pauce hyalin® vesiculiformes vel subnulle; folia perichstialia longe vaginantia, interna ovato- oblonga longissime acuminata erecta apice flexuosa denti- culata; capsula in pedicello longiusculo levi et collo obeonico recto ovalis incurva, operculo conico, calyptra l»vis. Habitat in Tahiti. Plante laxe cespitose pumile tenelle in ligno putrido et inter Hypna degentes flavescentes. Caulis repens inordi- nate parce pinnatus, ramulis brevibus insqualibus adscen- dentibus. Folia compressa, lateralia laxe disposita patentia parum adunca caviuscula e basi semiamplectente angustata oblongo-lanceolata, margine plana, apice denticulata, costis 128 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. indistinctis; areolatis foliorum e cellulis pallidis angustissimis linearibus dorso subtissime dense punetulatis, alaribus paueis minutis hyalinis vesiculiformibus vel vix ullis. Florescentia monoica. Flos masculus in caule ramisque lateralis gemmi- formis parvus. Folia perigonialia late ovato-oblonga, interna longius acuminata concava integerrima; antheridia paraphy- sibus paueissimis filiformibus longioribus mixta. Flores fe- minei in caule laterales. Folia perichstii externa ovato- acuminata, interna vaginantia majora e basi ovata longissime acuminata, acumine falcato denticulato, basi laxius reticulata non papillosa. Fructus solitarius. Vaginula oblonga. Pedi- cellus suberectus tenuis levis rubescens 1—2 centim. longus. Capsula e basi erecta obconico-ovalis incurva, sicca sub ore constrieta fuscescens. Operculum conicum. Calyptra magna levis pallida. Peristomium duplex, externum e dentibus lanceolato-acuminatis cerinis dense trabeculatis, medio linea longitudinali exaratis, internum e membrana subplicata ex- serta in processus carinatus erectos non pertusos dentibus longitudine zequales fissa, interjectis ciliis solitaris brevibus. Differt a Hypno Lindbergii S. Lac. (non Mitt.) statura minore, capsula collo pr&dita e basi erecta incurva etc. Hypnum (Drepanium) calpecarpum J. AM. Dioicum viride vel luteo-viride subgracile, caulis pro- stratus pinnatim ramosus, ramulis plus minusve confertis distichis brevibus divaricatis depressis; folia imbricata fal- cata subplicatula e basi lata subauriculata lanceolato-acu- minata caviuscula apice denticulata costis brevibus sub- disinetis, cellule dens&e elongat® flavescentes, alares vix ulle fugaces pellueid& vesiculiformes; folia perichetii interna lata vaginantia plicatula longe acuminata adunca serrulata; capsula in pedicello breviusculo ovato-oblonga nutans, sicca sub ore constrieta urnigera, operculum conicum, calyptra glabra. Habitat in Tahiti et Eimeo. N ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 129 Plante plus minusve dense cespitose tenuiores late virides vel flavescentes nitidule in ligno putrido degentes. Caulis flavescens repens basi foliis destitutus fasciculis radi- cellorum purpureorum parce obsitus vage ramosus plus mi- nusve dense pinnatus, ramulis teneris patentibus inzqualibus ‘ apicem versus longitudine decrescentibus. Folia imbricatula falcata subplicatula vel levia e basi latä subauriculatä lan- ceolato-acuminata, apicem versus serrulata, lateralia patentia magis concavata, costis binis brevibus interdum obsoletis; areolatio foliorum e cellulis flavescentibus densis elongatis angustis, alaribus vix ullis fugacibus vesiculiformibus con- stans. Florescentia dioica. Planta mascula femine& similis vel parcius pinnatim ramosa, eidem intermixta. Flores in caule et ramis laterale. Folia perigonii ovato-apiculata ad- unca apice denticulata haud plicatula. Antheridia para- physibus longioribus filiformibus multis mixta. Folia peri- ch&tii late vaginantia plicatula longe acuminata adunca serrulata. Capsula in pedicello 12—15 millim. longo l&vi ovato-oblonga, sieca sub ore constricta fusca late annulata. Operculum conicum. Peristomium duplex; externum e den- tibus fuscis lanceolato-acuminatis dense trabeculatis linea mediana vix exaratis; internum e membrana plicata in processus carinatos dentibus externis longitudine »quantes producta, cilicis 2—3 s&pe coalitis nodulosis minoribus interjectis. Differt a H. (Drepanio) Buitenzorgii BEL. magnitudine multo minore, pedicello plus quam duplo breviore etc. Hypnum (Drepanium) palyandrum J. ÅM. Monoicum robustum late cespitosum flavescens nitidum vage ramosum pinnatum, ramulis laxis adscendentibus pa- tentibus latiusculis; folia falcata subplicatula lanceolato- acuminata caviuscula apice serrulata, costis binis longiusculis obsoletis, cellule elongat® angust&, alares fugaces pellueid& vesiculiformes, perichztia interna longius acuminata (vix Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 5. 9 1 30 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. reflexa) stricta; capsula in pedicello mediocri ovato-oblonga sub ore constricta horizontalis vel subnutans; operculum conicum; calyptra glabra. Habitat in Tahiti. Plant laxe cespitose deplanat& robusta flavescentes nitide vel colore obscuriori tinct®. Caulis 7 centim. longus elongatus basi sepe defoliatus proeumbens faseiculatim radi- culosus, vage ramosus, ramis adscendentibus hic inde dense dispositis patentibus apicem versus decrescentibus. Folia imbricatula falcata plicata e basi constrictä lanceolato-acu- minata caviuscula, margine plana apicem versus serrulata, costis binis longiusculis subparanellis obsoletis; areolatis folii e cellulis virescentibus densis elongatis, alaribus fugacibus vesiculiformibus. Florescentia monoica. Flores masculi co- piosi in caulium longitudine degentes sessiles. Folia peri- sonii ovato-oblonga acuminata integerrima. Antheridia pa- raphysibus filiformibus brevioribus cincta. Flores feminei rariores; folia perichetii basi vaginantia serrulata, externa brevi-acuminata apice reflexa, interna longiora longius acu- minata substrieta plicatula laxe reticulata. Arch&gonia para- physibus paulo longioribus filiformibus mixta. Vaginula oblongo-eylindrica paraphysibus multis vestita. Pedicellus erectus rubens 1,8—2 centim. longus levis. Capsula ovato- oblonga, sicca sub ore constrieta subhorizontalis vel nutans. Operculum conicum breviter acutum. Calyptra pallida glabra. Peristomium duplex; externum e dentibus lanceolo-acuminatis dense trabeculatis, lined mediana longitudinali exaratis; in- ternum e membrana carinata plicata exserta in processus dentibus breviores carinatos solidos luteos producta, inter- jectis eiliis 2—3 vel in unieis conjunctis et tunc rimatis. Praximum Hypno (Drep.) Buitenzorgii BEL., quo differt pedicello multo breviori, capsula vix nutante, perichetiis in- ternis substrictis et florescentia monoica. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 131 Hepaticee. Plagiochia tahitensis J. Äm. Caulis repens ramis procumbentibus simplieibus elon- gatis, folia distantia semiverticalia patentia divergenti-recli- nata oblonga, margine ventrali e basi reflexa nuda anguste decurrente subarcuatim adscendente supra medium spinoso- dentato, dorsali vix decurrente anguste reflexo subrecto in- tegro vel supra medium parce dentato, apice rotundato plurispinoso-dentato, spica mascula terminalis. Habitat in Tahiti. Caulis repens ramos hic inde emittens; rami 5—6 centim. longi simplices supra Hypno prorepentes. Folia semiverti- calia patentia dorso convexa .distantia suboblonga 3 millim. longa 1,25 millim. parte latissima lata; margines recurvi faciem dorsalem foliorum oblique deflexorum convexam faeiunt. Spica mascula terminalis 10--12 millim. longa. Folia cum liquore Kali caustici cocta et zinco bijodato tincta membra- nam cellule primariam hyalinam, secundariam violaceam et in medio cellule discum subrotundum flavescentem, residua sacri primordialis, monstrant. A. Plagiochila distinctifolia differt ramis simplieibus, foliis vix decurrentibus, a Pl. rutilante iisdem notis et mar- 7 sine dorsali subrecto etc. Radula retroflewxa TAYL. Habitat-in Tahiti Eimeo. Madotheca subsquarrosa NEES ab Es. Hab. in Tahiti rarius inter Hypne. Thysananthus virens J. Äm. Caulis repens parce subpinnatus, folia imbricata madore patentia reflexa integerrima, lobo superiori oblongo concavo, margine ventrali recurvo, infero apicem versus involuto subtruncato extus unidentato, dente hamato, amphigastria cuneato-subrotunda retusa, perianthia lateralia -apicaliave ovato-cordata, angulis lateralibus deflexis obtuse subrepandis, carina angustissima. 132 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. Habitat inter muscos in Tahiti et in costice arborum in Eimeo. Caulis inter muscos vel ad corticem arborum repens 8—15 millim. longus superne late viridis, ramis plus minusve parcis subpinnatis divisus cum foliis 1,5 millim. latus. Caulis primarius supra ramificationem longius extrahitur et decre- seit. Rami plerumque breves. Folia sicca erecto-patentia, humectata patentia apice recurvata imbricata concava inte- gerrima, margine ventrali superiori recurvo, inferiori in lobum subovalem apicem versüs involutum hamato-unidentatum producto. Folia 0,8 millim. longa, 0,5 parte latissima lata; lobulus 0,25 millim. longus, parte latissima 0,15 millim. latus; dens ad longitudinem 0,05 millim. s&epe extenditur.. “Amphigastria 0,37 millim. longa, et lata. Perianthium 0,6 millim. longum, parte latissima 0,5 millim. latum; folia in- volucralia obovato-oblonga, lobulus lingulatus a folio ad me- dium fere distinetus. Folia kali caustici cocta et abluta cum liquore chloreti zinciei et jodeti kalieci postea tineta hanc figuram pr&bent: sacculus primordialis in formam coloris obscuri variabilem corrugatam undulatamque in medio cellula contrahitur, membrana secundaria colorem coeruleum induit; membrana primaria tandem ad limites cellularum perlucet. Cellularum disci 5—6 angulares, marginales minores. + Habitu Thysan. spathulestipo affinis, preterea ab om- nibus plane diversus. Forsitan ad Phragmicomam taiticam (sOTTSCH. pertineat. Phragmicoma pallida J. ÅN. Caulis repens flexuosus fragilis dichotomus, folia semi- verticalia humida patentia oblique ovata obtusa integerrima, margine ventrali reflexa, lobulo ovato plica longitudinali im- pressa notato, sub apice obtuse unidentato, apice ipso trun- cato in folium transeunte, amphigastria rotundo-transversalia, perianthium in ramis terminale oblongum 9-plicatum. Habitat in Tahiti. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 133 Caulis vix extricabilis flexuosus fragilis, inferne albe- scens, superne s&pe preprimis in ramis junioribus fusco- virescens parce dichotome ramosus 15—20 millim. longus, cum foliis 1,5;—1,25 millim. latus. Folia oblique ovata ob- tusa integerrima, margine infero infra medium inflato condu- plicato, lobulo ovato subrependo et obtuse unidentato trun- cato sulco longitudinali impresso notato parte superiori ad- presso in marginem folii acuminato, dimidium folii aquante; folia 0,95—0,90 millim. longa, parte latissima 0,5—0,6 millim. lata. Lobulus 0,45—0,50 millim. longus, parte latissima 0,25—0,3o millim. latus. Amphigastria 0,35 millim. longa et 0,50 millim. lata. Folia perigonialia inter vitreas laminis explicata trausverse subrotunda margine subretusa 1,5—1,s millim. lata 0,95 —1 millim. longa, incisura 0,10 millim. pro- funda subacuta lobulos obtusissimos dividat. Amphigastrium perigoniale 0,95 millim. longum, parte latissima 1 millim. latum. Perianthium usque fere ad bsin 9 plicatum dorso 3 et ventro 4 plieis carinatum 1,4 millim. longum et parte latissima 0,75 millim. latum oblongum subcompressum. Folia cum kali caustico cocta et abluta zinco bijodato tincta mon- strant cellulas hyalino-marginatas incrassationem puncti- formem angularem et vix quidem interangularem habentes, que in cellula regulari hexagonali ad circiter 6 puncta ad- scendit; sacculus primordialis solvitur. Cellule subplan® angulis argute prominentibus predite. Proxima sane Phragmicomate sandvicensi GOTTSCH. differt statura paulo angustiori, lobulo truncato aliter for- mato, perianthio longiori et angustiori etc. Phragmicoma gibbosa J. ÅM. Caulis repens subdichotomus, folia imbricata semiverti- calia, humida divergentia e basi semicordata oblique ovato- oblonga acuta integerrima, sinuato-complicata, lobulo ovato convoluto apicem versus unidentato, amphigastria quadrato- subrotunda emarginata apiceque reflexa medis gibba, fructus 134 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. in dichotomia sessilis, perianthium obovatum obtusum api- culatum, dorso 3 ventre 4 costatum, Habitat in Tahiti. | Caulis repens 2,5—2 centim. longus fuscescens siccitate nigrescens subdichotome divisus, cum foliis 1,6—1,35 millim. latus. Folia e basi dorsali cordatä ovata oblonga acuta vel breviter acuminata 1—0,s millim. longa, parte latissima 0,55 millim. lata, lobulus 0,5 millim. longus et explanatus pärte latissima 0,18 millim. latus. Amphigastria approxi- mata e basi erecto-appressä erecto-patentia quadrato-sub- rotunda emarginata marginibus apiceque reflexa medio gibba 0,5 millim. longa et lata. Fructus in dichotomia sessilis. Folia involucralia longiora oblongo-lanceolata inzqvaliter bi- fida, lobulus oblongus integerrimus; amphigastrium involu- erale 0,8 millim. longum 0,4 millim. latum rectangulo-oblongum apice emarginato-carinatum. Perianthium obovatum breve foliis involucralibus sepultum leve dorso 3 costatum, carina ventrali 4 plicatä, angulis lateralibus prominulis acutiusculis 0,9 millim. longum 0,6 millim. parte latissima latum. Folia cum liquore kali caustiei cocta et abluta zinco bijodato tincta prebent parietes cellularum incrassatos, in medio sacculum primordialem in grumulos lumen cellule oceupartem trans- versum. Cellule 5—6 angulares. Differt a Phragm. sandvicensi cum qua periantii con- ditione est similis, foliis acutis lobulo convoluto unidentato, fructu in dichotomia etc. Omphalanthus gracilipes TAXL. Habitat in Tahiti. Lejeunia polyploca TAYL. 1 Habitat in Tahiti in costice arborum. Lejeunia eulopha TAYL. Habitat in Tahiti et Eimeo inter Radulam retroflexam TAyL. Lejeunia vitrea B obtusa. Habitat in Tahiti inter Hypnum calp&carpum J. AM. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 1353 Lejeunia coalita J. ÅN. Caulis repens subpinnatus, folia imbricata divaricata ovato-oblonga obtusa apice inflexo obscureque denticulato complicata, lobulo truncato exciso, amphigastria magna reni- formi-cordata bifida, perianthium obovatum in quatuor cornua divarieata longa exiens, folia involucralia biloba seinvicem et cum amphigastrio involucrali obovato bifido dentato coalita. Habitat in Tahiti. Caulis repens basi subpinnatus, superne plerumque in- divisus olivaceo-fuscus 1,3—1,2 millim. cum foliis latus, 30 —35 millim. longus. Folia imbricata vel in caulibus gra- cilioribus approximata divaricata ovato-oblonga oblongave obtusa apice ipso defiexa obscure denticulata vel repanda 1,2 millim. longa 0,65 parte latissima lata; textura crassa, macul® retis basin versus majores parietibus crassis; lobulus parvus partem tantum folii decurrentem occupans ovatus exciso-truncatus margine libero convoluto, 0,14 millim. longus, 0,6 parte latissima latus. Amphigastria 0,75—0,9 millim. lata, 0,65 millim. longa margine toto incurvo bifida contigua vemiformi-rotunda, fissura angustissima 0,15 millim. pro- funda. Fructificatio in ramorum latere, sub qua ramulus novellus egreditur; perianthium obovatum 0,7 millim. longüm, 0,45 millim. latum; cornua divaricata 0,4 millim. longa. Folia cum kali caustico cocta et abluta cum zinco bijodato tincta monstrant cellulas obscure marginatas, incrassationem angularem et marginalem que sepissime confluat, habentes; ubi cellule 3 conveniunt, triangulus parvus videtur; mem- brana secundaria contrahitur et pra&bet nucleum violaceo- tinetum. Sacculus primordialis solvitur; granula tamen chlorophylli hine inde in cellulä sparsa videntur. Differt a L. cubensi, cui quoad lobulum est similis, foliis aliter formatis amphigastriis majoribus marginibus incurvis, cornubus longis ete.; a L. singapurensi foliis repandis vel obscure denticulatis, foliis et amphigastriis perigonialibus 136 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. serratis, cornubus longis; a L. brasiliensi, cum qua amphi- gastriis magnis et cornubus longis convenit, foliis caulinis non serrato-spinulosis et perigonialibus cum amphigastrio per. basi connatis; a L. cornuta perianthii cornubus longis etc. ab omnibus differt foliis et amphigastriis perigonialibus basi connatis. Frullania setulosa J. Am. Caulis repens inordinate ramosus, ramis inordinate bre- viter pinnatis, folia obovato-subrotunda concava arcte im- bricata integerrima; auricul® galeate subrotund® (florali& evolut&); amphigastria transversali-rotunda integra, margine revoluta; perianthium obovato-ovale dorso convexum, ventre unicarinatum, superficie tota setulosum, folia involucralia majora biloba, lobulo dorsali magno subovato obtuso integro, ventrali lanceolato acuminato laciniato; amphigastrium in- volucrale bilobum, latere laciniatum, laciniis margine revolutis. Habitat in Tahiti. Caulis inter Macromitrium subtile SCHWEGR. in cortice arborum vix nisi lasus solvendus repens 15—20 millim. longus ramosus fuscescens, cum foliis 1.3 millim. latus, rami cum foliis 0,8 millim. latı. Folia ovali- vel obovato-sub- rotunda 0,65—0,6 millim. longa, 0,55—0,45 millim. lata, auricula galeata vel subrotunda 0,19 millim. alt, 0,16 millim. lata stylo 0,6 millim. longo cum caule conjuncte. Amphigastria transversali-rotunda vel subreniformia, margine supero revo- luto integro vel subretuso, 0,9—0,7 millim. lata, 0,50—0,44 alta maximam partem auricularum obtegentia. Folia in- volucralia majora pra&bent lobulum dorsalem subovatum ob- tusum integrum 1 millim. latum 1,55 millim. longum retusum, ventralem 0,5 millim. latum 1,13 millim. longum laciniato- dentatum marginibus superioribus revolutis. Amphigastrium perigoniale lateribus laciniatum, laciniarum margine rarissime obtuse serrato revoluto 0,85 millim. latum 1,30 millim. lon- sum; inter lacinias supremas lobulum subacutum brevem invenitur. Perianthium apice tantum emergens 2 millim. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 137 longum, 1,—0,80 millim. latum tota superficie setulis orna- tum. Setule basi e seriebus duabus apicem versus e serie una cellularum 5—8 componuntur, 0,10—0,15 millim. long. Duo paria foliorum subperigonialium auriculas evolutas habent. Amphigastrium subperigoniale primum e basi ovata dividitur in lacinias duas lanceolatas marginibus subdentatis revolutis; amphigastrium subperig. secundum subrotundum margine retusum undulato-revolutum. In foliis coctis et tinctis cellu- larum imago talis est, ut membrana secundaria a primaria soluta in nucleum violaceum angulis 5—8 prominentibus stellatum contrahatur, cellularum limites pellucide promineant et ascculus primordialis corrugatus in medio nuclei perluceat. . Differt ab speciebus omnibus perianthiis asperis amphi- gastriis integris preter Frullaniam reflexistipulam v. L. S. Lac. que differt statura majori, foliis squarrulosis orbicu- latis margine recurvis, perianthiis villosis, marginibus et carina eroso-dentatis. Frullania calearata J. Am. Caulis repens ramosus, ramis subpinnatis, ramulis pa- tentibus recurvisve; folia semiverticalia imbricata suboblique ovato-oblonga obtusa subintegerrima, basi dorsali supra cau- lem in calcar liberum acutiusculum protracta; auricul® oblique oblong® cauli parallele, basi externa rotundato- product&; amphigastria approximata semiamplexicaulia spa- thulato-transverse-subrotunda retusa subdentata vel serrata acute bifida, laciniis subconniventrbus. Habitat in Tahiti. Plant& sordide virescentes 30—40 millim. long& inter muscos pleurocarpicos prorepentes cum foliis 2—2,3 millim. late. Folia 1-—0,90 millim. longa, 0,7—0,75 millim. lata subintegerrima vel preprimis basin dorsalem versus retusa, " basi dorsali supra caulem in lobulum conieum aculiusculum liberum protraeta longitudine 0,2—0,ı millim. metiens; au- ricule magn& cauli parallele approximate, stylo parvo 0,07 millim. longitudine vix metiente cum caule conjunct®, 0,40 138 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN TAHITI OCH EIMEO. | —0,50 millim. alte et 0,25 millim. late, latere externo ba- sali in lobulum 0,07 millim. longum obtusum producte. Amphigastria e basi semiamplectente 0,30 millim. latä spa- thulato-transverse subrotunda, 0,so—1 millim. lata, 0,60 — 0,80 millim. longa acute bifida, incisura 0,10—0,15 millim. profunda, laeiniis sabconniventibus. Fructificatio deest. Folia cocta et tincta cellularum imago splendida est, membrana nempe secundaria a primaria soluta in nucleum violaceum angulis prominulis stellatum contrahitur, sacceulus primordialis in grumulos luteos in medio nuclei plerumque positos sol- vitur. Cellule marginales minores 5 angulares. Ad Frullanias secundifloras forte pertinet; differt ab his et aliis processu foliorum dorsale. Aneura palmata Pp lawa. Habitat in Tahiti. Metzgeria furcata. Habitat in Tahiti et Eimeo. Dumartiera hirsuta (SW.). Habitat in Tahiti. Marchantia amboinensis MONT. mas et femina cum fructu juniori. Habitat in Tahiti et Eimeo. Iendroceros javanicus NERS ab ES. Habitat in Tahiti supra Hypna in ligno putrido. Dendroceros tahitensis J. Am. Frons dichotoma plus minusve undulata margine hic inde inflexa subintegra; involucra oblique truncta capsulä breviora. Habitat in Eimeo inter Hypna ligno putrido nascentia. Plant procumbentes inter Hypna repentes flavescenti- virides 10 millim. long&. Frondes juniores dichotom& linea- res vix undulate nervo crasso predite; quo vetustior frons est, eo magis undulata et preprimis in et sub angulis di- chotomi® non solum margine sed etiam toto disco ad nervum usque est inflexa, 0,45—1,ı5 millim. lata, nervo 0,15—0,2 lato. Involucrum 2—3 millim. longum; capsula 3—4 millim. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 139 supra involuerum sepissime prominet, lateribus oppositis secundum fere totum longitudinem dehiscens. Elateres uni- spiri. In frondibus coctis et tincetis membrana secundaria violaceo-tineta vix a membrana primaria in marginibus cellu- larum pellueidis prodeunte est distincta et sacculus primor- ” dialis in globulum subrotundum luteum grumosum in medio nuclei plerumque positum est contractus. Cellule sunt hexa- sonales; ubi ternarum cellularum membrane conveniunt, triangulum minimum hyalinum videtur. Differt a Dendrocerote crispato, crispo et brasiliensi fronde exacte dichotoma, a D. crassinervi et Javanico limbo non cancellato. Anthoceros grandis J. AM. Frons maxima enervis subdichotoma plana lobis multi- formibus laciniata, laciniarum apieibus rotundatis grosse serratis, serraturis denticulatis; capsule sparse in media fronde grandes, involucro elongato oblique truncato; semina flava eircuitu levia, ceteroquin tubereulata; elateres fibra spirali depicti. Habitat in Tahiti inter Dumortieram hisutem. Frons 25—30 millim. et ultra longa, 4—8 millim. lata nigrescens. Involucrum 8—10 millim. longum apice oblique truncatum. Capsula 25—28 millim. longa. Elateres longi tibra spirali lutea depicti. Spore subrotund& eireuitu leaves sporodermide tuberculata. Hocce in genere sane maximus. L VI. Mossor från Mauritius Samlade i Februari 1853. Musci. Miclichhoferia densifolia J AM. Dioica; caulis brevissimus, ramis brevibus subelavatis densissime foliosis; folia ramulorum imbricata ovata exca- vata acuminata, nervo percurrente summo apice subdenti- 140” J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN MAURITIUS. culata; caulis fertilis brevissimus subbasilaris; folia peri- chstialia duplo fere longiora anguste ovata; capsula longe pedunculata clavato-oblonga suberecta; operculo breviter conico; dentes peristomii tenues filiformes articulati; annulus magnus duplex. Plante densisisme cwespitos& lutescenti-nitentes 4—6 millim. long. Caulis brevissimus ramis 3—5 brevibus sub- clavatis densifoliatis emittens. Folia ramulorum densissime imbricata, summo apice tantum erecto-patentia, ovata in medio baseos excavata, marginibus inferne explanatis, su- perne in excavationem folii participantibus, acuminata, nervo crasso percurrente apicem ipsum subdenticulatum efficiente. Areolatio folii in medio baseos et superne e cellulis laxis rhomboideis inanibus, in margine baseos explanatä e cellulis multis subquadratis inanibus constat. Caulis fertilis brevis- simus subbasiliaris; folia perich&tii caulinis duplo fere lon- giora anguste ovata solidinervia; areolatio ut in parte supe- riore foliorum ramulorum. Pedunculus basi purpurascens tenuis levis 20 millim. longus; vaginula conica fusca; cap- sula clavato-oblonga suberecta cum operculo breviter conico 3 millim. longa. Dentes peristomii e basi confluenti latiu- scula subito anguste lineares articulis transversalibus nume- rosis subprominulis ex unica cellularum serie constituti ob- secure flavescentes granulati. Spore leviuscule flavicantes. Pulcherrima species! Bryum truneorum BRID. Ithizogonium spiniforme (LINN.). Philonatis mauritiana J. Am. Dioica, laxe caspitosa gracilis lutescens, caulis rubescens adscendenti-erectus tomentosus laxe foliatus, ramulis brevi- bus, folia ereeto-patula e basi ovata longe acuminata dupli- cato-serrata, costa crassa in apicem desinente vel excedente, hexagono-laxe-areolata dorso papillis subtilibus hispidula, perichatialia e basi lanceolata longe setacea levia apice serrulata. \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 141 Plante laxe cespitose graciles lutescentes. Caulis rubescens plus minusve dense tomentosus adscendenti-erectus 10—12 millim. longus sub perichetio 4—5 ramos graciles emittens. Folia laxe disposita erecto-patula non secunda, margine subreflexa, superiori parte duplicato-serrulata, costa crassa plerumque excedente; areolatis foliorum e cellulis amplis laxis pellucidis hexagonis ad latus superius papilla angusta praditis. Planta mascula non visa. Planta fe- minea gracilis ad altitudinem 8—10 millim. florescentiam gerit, sub qua 4—5 ramos graciles producit. Folia peri- chstii basi oblongo-lanceolata, costa excurrente longe setacea sub apice denticulata, e cellulis laxis levibus composita; archegonia et paraphyses filiformes pauca. Gracilitate et foliis laxe dispositis Phil. laxissima pro- xima; differt forma foliorum et directione. Holomitrium vaginatum (HOoOR.).,' Leucoloma sinuosum (BRID.). Leucoloma bifidum BRID. Campylopus aureonitens C. MÜLL. Syrrhopodon malouinensis C. MÜLL. Maecromitrium mauritiarum SCHWZEGR. Maeromitrium acieulare BRID. Schlotheimia fulva J. ÅM. Syn. Ulota fulva BRID.? 7 Monoica !) caulis longe repens, rami densi humiles, fructiferi brevissime ramulosi; folia ramorum conferta erecto- patula anguste oblongo-ligulata obtusiuscula, costa breviter excurrente recte mucronata integerrima carinata, sicca spira- liter torta superne rugulosa; perichztialia majora ceterum similia plicata; capsula in pedicello brevi ovato-eylindrica curvata, opereulo conico aciculari; calyptra nitida fusco- lutea scabriuscula; dentes externi- angusti longiuseuli, in- terni? ') Bryologia javanica Macromitriis ratione florum eadem praeditis florescentiam dioicam assignare vult. 142 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN MAURITIUS. Plante late laxeque cespitose sicc® fusco-fulv&, summis apicibus sordide virescentes. Caulis longe repens 6—8 centim. longitudine metiens parce divisus radiculis fuscis raris vel densiusceulis obtectus, ramis conferte ramulosis, ramulis bre- vibus 3—5 millim. longis incrassatis simplieibus vel pr&- primis fructiferis ramulo uno alterove brevissimo obtectis. Folia ramulorum erectospatula oblongo-ligulata 2,5 millim. longa; e basi folia formam oblongam induunt, in medio con- trahuntur et formam subligulatam deinde habent; parte latissima 0,53 et in medio 0,49 sunt lata; costa valida rufo- fulva in cuspidem rectum brevem excedens; margo erectus integerrimus; areolatio foliorum inferne e cellulis elongatis angustis pallide luteis pellueidis, superne e minoribus ro- tundo-quadratis opacis incrassatis constat. Planta mascula ad basin ramulorum infra florescentiam femineam egredien- tium radicellis fuscis obsita stipitata gemmiformis invenitur; folia perigonii latissime ovato-breviter acuminata; costa in vel sub apice evanida; antheridia pauca tenera oblonga pa- raphysibus vix cineta. Fructus innovando lateralis solitarius. Folia perich&tii rameis similia duplo majora carinata pli- cata; archa&gonia fusca paraphysibus duplo brevioribus teneris luteis mixta. Pedicellus erectus brevis cum vaginula 3,5 millim. longus fuscus; vaginula 0,5 millim. longa oblonga. Capsula fusca vetusta expallescens ovato-cylindrica curvata levis 2 millim. longa; operculum conico-acieulare. Calyptra junior scabra fusca, vetusta scabriuscula; peristomii dentes externi tantum visi angusti longiuseuli. Habitu Schlotheimeo fuscoviridi proxima, differt statura multo minori et multis aliis notis, preprimis apieulo folio- rum recto etc. Omalia exiqua v. d- S. TAC. Neckera Lepinei MONT. var. foliis latioribus brevioribusque supra medium vix constrietis; forsitan nova species, sterilis tan- tum lecta. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 143 Plagiothecvum corticolum J.s AM. Monoicum, densiuscule csspitosum repens sordide viride; caulis elongatus vage ramosus, ramis in»qualibus subdisti- chaceo-laxe foliosus; folia caviuscula subdistichacea erecto- patentia anguste ovato-oblonga breviter acuminata margine erecto integerrima enervia; cellula elongato-rhomboidales sranulifer&, alares subvesiculeformes pelluecid&, marginales inferiores subquadrat& pellucid&; folia perich&tii interna an- gusta longius acnminata; capsula in pedicello flavescente breviusculo oblique anguste obovata incurva sub ore con- strieta, operculum magnum e basi hemisph&rica acieulare; calyptra obscura glabra. Caulis repens 4—5 centim. longus hie inde parce radi- diculosus in arborum cortice non putrescente prostratus. Flos masculus in caule sessilis gemmiformis; folia perigonii latissime ovata concava; anteridia multa sessilia paraphysi- bus vix stipata. Flores femenei in ramis laterales; folia . perich&tii externa parva ovata, interna elongato-lanceolato- acuminata; archegonia pauca paraphysibus vix cincta. Pe- dicellus flavesceens 6—8 millim. longus; vaginula subeylin- drica. Capsula e basi angusta oblique anguste obovata incurva vix 1 millim. metiens. Öperculum magnum e basi hemisphzrica aciculare 0,75 millim. longum. Peristomium externum e dentibus lineali-lanceolatis linea mediana notatis trabeculatis, internum e membrana carinato-plicata ad medios dentes producta in processus subcarinatos dentibus longitu- dine zquantes non pertusos fissum, ciliis nullis. Habitu Pl. sylvatico quodammodo similis, toto cocto pr&terea diversum. Meteorium capense SCHIMP. Hypopterygium laricinum (HooK.). Rhacopilum tomentosum var. margine folioruni subintegro foliis latius:ovatıs. Sterile lectum. 144 J. ÄNGSTRNM, MOSSOR FRÅN MAURITIUS.. Hepaticze. | ; Sendtnera diclados ERDL. Mastigobryum decrescens LEHM. et LIND. Radula pallens (SW.). Radula javanica GOTTSCH. Lejeunia Trichomanoides MONT. et NEES ab Es. Perianthio laterali vel in ramis apicali ovato-oblongo apicem versus ventre bicarinato obtuso; foliis involueralibus angustioribus longius acuminatis, lobulo lanceolato-lineari. Lejeunia Belangeri GOTTSCH. Lejeunia? flavovirens J. Am. Cespitosa inordinate pinnatim divisa, folia semiverti- calia ovato-oblonga obtusa integerrima margine ventrali de- currenti-complicata, lobulo plic&formi triangulari subtecto (in ramulis subdeficiente), amphigastria cordato-rotunda foliis dimidio minora acutiuscule bifida, lobis obtusiusculis. Caulis elongatus 1—2 centim. longus cum Lejeunia Belangeri GOTTSCH. pulvinulos densiusculos efformans flavo- virens cum foliis 0,65 millim. latus inordinate pinnatus, ramis nunc elongatis decrescentibus nunc brevissimis. Fo- lia semiverticalia erecto-patentia ovato-oblonga obtusissima integerrima 0,45 millim. longa, 0,37 millim. lata caviuscula, margine ventrali decurrenti-complicato; lobulo pliesformi partem decurrentem occupante 0,1ı—0,07 millim. longo, 0,07 millim. ad basin lato, margine supero subintegro.. Amphi- gastria adpressa approximata e basi cordata semiamplectante subrotunda 0,3 millim. longa et lata bifida, fissura 0,1 millim. profunda. Perianthium non visum. Lejeunia tabulari proxima, differt foliis minoribus magis rotundis et obtusis, textura alia, amphigastriis basi cordata caulem amplectentibus, caule ramisque plerisque magis elon- gatis apicem versus decrescentibus etc. Frullania Andersson J. Am. Caulis repens ramosus ramis pinnatis; folia imbricata subeircularia integerrima apice paulo incurvata, auricule® stylo ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 5. 145 parvo interjecto magnee galeiformes sinu medio falcat& obtus2, amphigastria a basi angusta transversalia sinu parvo bifida; perianthium ovale ventre unicarinatum; folia involucri biloba, lobuli ventralis. margine libero laciniato-dentato, amphi- gastrium involucri magnum ovale bifidum utraque margine unidentatum. Caulis 2—3 centim. longus cum foliis 1,6 millim. latus in cortice arborum vel inter muscos repens ramosus fuscus. Folia imbricata subrotunda 1,1 millim. longa et 1 millim. lata latere dorsali caulem excedentia integerrima a ventre visa concava margine apicis incurva. Lobulus galeiformis stylo brevi filiformi 0,05 millim. longo cauli adnatus, 0,9 longus 0,15 latus, apice externo rotundato medio sinu obtuso ita excavatus ut formam calcaris curvati sibi induat. Am- phigastria subcontigua e basi angusta subito dilatantur ut formam transverse ovalem habeant, ad basin latitudine 0,35, parte latissima 0,85 et longitudine 0,55 millim. sinu vix 0,05 millim. metiuntur, lobis s&pe conniventibus, basin versus gibba et toro radiculoso pr&dita. Folia involucralia bina biloba, lobo dorsali ovato, ventrali e lacinia arcuato-canali- culata et appendice dentato constante; in pari foliorum subinvolucrali altero et tertio lobulus ille arcuato-canalicu- latus cornu ad instar reflectitur, appendice vix presente. Amphigastrium involucrale magnum ovale 1,25 millim. lon- gum 0,55 millim. parte latissima latum, incisura obtusa 0,15 millim. profunda, laciniis acutis praeditum, utroque margine unidentatum. Perianthium: (junius tantum visum) ovale dorso convexum marginibus obtusis devexis et carina obtusa pre&ditum. : A Frullania falciloba TAYL., cui proxima, foliis magis rotundis, auriculis. stylo pr&ditis paulo minoribus summo apice obtusis et amphigastriis alia forma pradisis differt. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 5. 10 146 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN ST. HELENA. VII. Mossor från St. Helena, samlade i April 1853. Campylopus helenicus C. M. Campylopus ochrodietyon J. ÅM. Dioicus, laxe cespitosus elatiusculus sordide viridis, caulis robustiusculus simplex pareissime radiculosus, folia caulina conferta ereeto-patula canalieulata lanceolato-sub- ulata costa longe excurrente, dorso striata, apice hyalino serrato subpatente, cellule alares subvesiculares albescentes, inferiores rhomboidales membranaceo-albide, superiores mi- nutissim& opac® anguste-ovales; perichetia aggregata; folia perichetii, externa latiora basi longius pallide et laxe areo- lata, interna basi vaginantia, vagina ad apicem usque laxe pallideque areolata, intima subenervia, omnia subpatenti- pilifera, pilo serrato; capsula solitaria in pedicello arcuato anguste oblongo-cylindrica subobliqua, sicca profunde sulcata. Plant terricole laxe cespitose sordide virides par- 30 millim. elat«. cissime radiculose rigid® elatiuscule 10 Caulis suberectus subsimplex e perichztio interdum innovans; rami apicem versus intumentes. Folia caulina erecto-patula, sicca adpressa, rigida apicem versus magis patentia in caulem longe decurrentia lanceolato-subulata canaliculata costata, costa basi plus quam dimidiam latitudinem folii @quante applanata dorso striata longe excurrenti-hyalina, pilo tan- tummodo serrata; folia comalia oblongo-lanceolata subulata magis squarrosa apice hyalina; areolatio foliorum superne e cellulis minutis opacis anguste ovalibus, basin versus vel infra media lamin® folii e cellulis rhomboidalibus hyalino- albidis, cellul® alares subvesiculares albescentes. Flores utri- usque sexus terminales e gemmis pluribus congestis compositi. Planta mascula feminee intermixta multo gracilior; folia caulina ut in planta feminea; comalia rosaceo-congesta ovato- cuspidata, costa magis angusta excurrente, hyalina praterea caulinis similia; perigonii universalia duplo minora ovato- r ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 147 oblonga cuspidata hyalina; gemme 4—6 sessiles foliis mi- noribus latissime ovatis breviter obtuseque acuminatis obscure costatis pellucidis fuscescentibusve apice non hyalinis cir- cumdata; antheridia cylindrica basi apiceque attenuata fusca paraphysibus filiformibus longioribus hyalinis mixta. Flores feminei terminales; folia comalia rosaceo-congesta caulinis majora praprimis latiora, apice his similia. Perichztia aggregata circiter 4—38 sessilia; folia perichxtii basi vagi- nantia. vaginis usque ad subulam pallide et laxe areolatis, “costata, costa apice hyalina, folia intima obscure costata. Pedicellus glaber brevis cygneo-curvatus, siccando s&pe flexuose erectus fuscus. Capsula solitaria fusca oblongo- cylindrica subobliqua substrumifera, sicca sulcata. Paristomii simplieis dentes sedeeim purpurei longi dense trabeculati, cruribus pallidioribus raro trabeculatis. Dieranella eygnea J. Am. Dioica, laxe c&spitosa simplex humilis gracilis; folia caulina remotiuscula inferiora minora e basi lato-vaginante superne dilatata acuminato-subulata erecto-patentia, sicca flexuosa, costa lata canaliculata totam subulam superam oceupante; cellule anguste elongat® pellucide superne in- erassate minute anguste; folia perichetii longiora longius vaginantia: capsula in pedicello gracili cygneo ovalis zequalis, opereulo longe et oblique subulato; annulus simplex, peri- stomii simplicis dentes angusti ad medium inzequaliter bifidi. Caulis laxe csspitosus simplex humilis gracilis 8—12 millim. longus flavo-viridis. Folia erecto-patula remotiu- scula subsecunda e basi latiori vaginantia, vagina superne dilatata, subito subulata, sicca flexuosa acuta costata, costa lata canaliculata subulam totam superam integerrimam occu- pante. Areolatio in parte superiori e cellulis incrassatis minutis angustis, inferne e cellulis angustis elongatis pellu- eidis, alarıbus vix ullis. Florescentia dioica; plante masculx inter femineos intermixt&, flos terminalis gemmiformis, folia perigonii externa e basi laxe areolata fuscescente concava 148 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN ST. HELENA. longe subulata, intima tenera ventricosa ovata apiculata vel obtuse acuminata fuscescentia ecostata; antheridia copiosa eylindrica grisea basi apiceque attenuata paraphysibus paucis filiformibus antheridiis subexcedentibus cincta. Flos femi- neus terminalis; folia perichstii caulinis longiora et longius vaginantia; archaegonia elongata fuscescentia paraphysibus filiformibus paulo longioribus stipata. Fructus solitarius Pedicellus flavus tenuis e vaginula cylindrica erectus apicem versus cygneus, siccitate flexuosus. Capsula rufo-nigra ovalis, sicca suleis paucis notata; annulus latus revolubilis e sim- pliei cellularum serie compositus. Opereulum rufum e basi breviter conica oblique aciculare. Calyptra magna sordide flavescens basi integerrima. Dentes peristomii simplicis sedecim approximati breves angusti basi trabeculati pur- purei ad medium bifidi eruribus conniventibus inzqualibus crassiusculis flavescentibus articulatis, longitudinaliter striatis asperulis. Spore minute globos® granulate. Cum Cynodonte proscripto HORNSCH. in HoR. phye. berol. pag. 60 tab. XII, Leptotrichum Hornschuchii ©. MÜLL. syn. musc. part. 1 pag. 450 plurimis notis congruens, me judice tamen numquam inter Leptotricha collocanda. Dieranella condensata J. Am. Dioica, dense c»spitosa humilis simplex; folia densiuscula suberecta vel parum subsecunda, inferiora e basi lanceolata longe subulata, superiora et perichstialia e basi semiam- plectente dilatata subito subulata canaliculata integerrima, costa latiuscula apicem totum occupante, perichztialia latius vaginantia laxius reticulata; cellule inferne pellucida pa- rallelogramm&, superne minute quadrate obscur&, alares vix ulle. Ceespites humiles fusco-lutei I—2 centim. longi. Caulis subtenuis basi radieulis fuscis frequentibus dense connexus simplex. Folia inferiora lanceolata. Plant® mascul® fe- mineis intermixt®; folia perigonii externa e basi obovata vel oblonga longe subulata, media basi laxius reticu- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 149 lata concava lata subito longe setacea, intimum tenerum ventricosum rotundo-ovatum obtuse apiculatum ecostatum; antheridia copiosa basin apicemque versus zqualiter angu- stata paraphysibus filiformibus fere longioribus mixta. Flos femineus terminalis, folia perichetii vaginantia subito sub- ulata; archegonia elongata paraphysibus‘paucis brevissimis stipata. Plura non vidi. Non solum densitate c&spitum sed etiam directione et forma foliorum a priori longe distat. Hypnum (Sematophyllum) erythrocaulon J. ÅN. Monoicum tenellum lutescenti-viride nitidum, caulis repens parce ramosus, ramis elongatis subsimplicibus cuspi- datis; folia caviuscula remota patentia anguste lanceolato- subulata apice plana integerrima ecostata; cellule pallidis- sime angustissim&, alares magne vesiculares flavid»; peri- chetia foliis conformia paulo latiora, capsula in pedicello breviusculo levi oblique ovalis inclinata, operculum conico- acutum. Plant® laxe cespitose tener& lutescenti-virides nitid&. Caulis repens 5 centim. longus ruber vage ramosus, ramis elongatis simplicibus vel uno alterove ramulo praditis cu- spidatis. Folia laxe disposita cava patentia longiuscula an- guste lanceolato-longius subulata l&via, apice plana inte- gerrima, costis nullis. Areolatio foliorum e cellulis pallidis angustissime linearibus, basilaribus flavidis, alaribus 2—4 majusculis vesiculiformibus flavidis. Florescentia monoica; flos masculus in ramo primario lateralis gemmiformis fusce- scens; folia perigonii oligophylli ovata fuscescentia breviter et obtuse acuminata; antheridia haud pauca stipitata fusca paraphysibus destituta. Flores feminei in ramo primario laterales. Fructus solitarius. Folia perich&tii externa ovato- breviuscule acuminata, interna ovato-acuminata basi flavida; arch&gonia gracilia paraphysibus nullis. Vaginula oblonga. Pedicellus breviusculus tenuis 10 millim. longus purpureus levis. Capsula oblique ovalis inclinata senio flavescens, 150 J. ÅNGSTRÖM, MOSSOR FRÅN PERLÖARNE. sicca sub ore constricta. Operculum conico-acutum. Peri- stomium duplex; externum e dentibus lanceolato-acuminatis linea mediana notatis dense trabeculatis, internum e pro- cessibus lutescentibus dentibus subaquilongis- ciliis rudi- mentariis in membrana exserta positis. Ab Hypnis pungentibus plerisque florescentia monoica et opereulo conico breviter acuminato differt. VIII: Mossor från St. Jose bland Perlöarne samlade i April 1852. Callieostella disticha J. Am. Dioica? ex»spitosa vage bi-tripinnatim ramosa, folia distichaceo-patentia a basi asymetrica elliptica oblonga ob- tuse acuminata supra medium serrulata, ventralia conformia disticho-patula, costis levibus divaricatis sub apice abruptis, cellule minute basi ovales, superne subrotund& l®ves pellu- eide; flos masculus in lateribus ramorum; folia perigonii ovato-acuminata obscure costata subintegra; antheridia ob- longa cum paraphysibus subzquilongis mixta. Czxspitose cum aliis muscis in cortice arborum putrido degens. Caulis vage 2—3 pinnatim ramosus 3—4 centim. longus fuscescens cum foliis 1—13 millim. latus. Folia asymmetrica disticaceo-patentia subconformia, folia ventralia apicem versus paulo tantum magis angustata, 0,,—0,63 millim. longa, 0,3—0,35 millim. lata. Flores masculi in latere ra- morum sessiles. Differt ab aliis Callicostellis foliis disticaceo-patentibus. Callieostella heterophylla J. ÅM. Dioica late cespitosa luteo- vel fuscescenti-viridis, caulis decumbens vage pinnatim ramosus, folia arctissime compressa, lateralia patentia ovato-late-oblonga obtusa brevissime ob- tuse acuminata apice serrulata, cellulis incrassatis oblongo- rotundis subobscuris subscabris, ventralia erecto-appressa e ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 3. 151 basi ovata late lanceolata, cellulis oblongis pellucidis teneris, cost valide divergentes ante apicem paucidentatum abrupte. Plant& in ligno putrido cum priori crescentes. Caulis inordinate pinnatus flavescenti-viridis 3—3 centim. longus cum foliis 2—24 millim. latus. Folia dorsalia et lateralia patentia e basi ovata late oblonga obtusa brevissime obtuse acuminata apice serrulata subobscura 1,,5;—1,35 millim. longa, supra basin 0,68-—0,64 et infra apicem ad costas de- sinentes 0,47—0,45 millim. lata; folia ventralia ovato-lanceo- lata obtusiuscule acuminata pellucida appresso-patentia. Priori affinis magnitudine ete. primo visu distincta. Rättelser och tillägg till Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. Förhandl. 1872, N:o 4. Pag. 11, lin. 2 st.: Jungerm. (Scapania) chloroleuca, läs: Jungerm. (Blepharido- phyllum) chloroleuca (Hoox.) cum perianthiis !). » lin. 29 st. Goyanus, läs: Gayana 13, lin. 20 st.: flagellare, läs: eflagellare. 15, lin. 3 st.: Hypnum graminocolor, läs: Hypnum (Eetropothecium) pervi- ride I. Ån. 23, lin. 8 st.: aleina, läs: aliena . 1 Quum Scapania densifolia Hook., Sc. vertebralis TAYL., Se. chloroleuea Hook. et Sc. pychnophylla D. Nor., qua ultima tamen me judice a Scapania chloro- leuca vix est distineta, non solum habitu, forma foliorum et insertione, sed etiam praeprimis perianthis ab aliis Scapaniis maxime obhorrent, eas in novo genere Blepharidophyllo, a Bley «oıs, palpebra, callocentur, quod perianthio basi eylindrico apicem versus complanato recurvo, ore rotundato bilobo eiliato- lacero satis superque a Scapaniis distinquetur. Stockholm, 1573.” P. A. Norstedt & Söner. Be : LAS RE VÄRT ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 30. 1873. Je 6. Onsdagen den 11 Juni. Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot, Auditören GEORG SCHEUTZ med döden afgätt. Hır SUNDEVALL, LOVÉN och SMITT afgäfvo infordrade ut- låtanden i två från Kongl. Kammar-Collegium remitterade be- svärsmal rörande dels laxfisket i Gullspångselfven, och dels fiskets bedrifvande 1 Gefleborgs läns strömmar och insjöar; och skulle på grund af dessa utlåtanden, som af Akademien godkändes, - skrifvelser till Kongl. Kammar-Collegium aflåtas. Åfvenledes godkände Akademien ett af Hrr EDLUND och LINDHAGEN afgifvet utlåtande öfver en af härvarande K.K. Österrikisk-Ungerska Minister genom Chefen för Kongl. Eckle- siastik-Departementet Akademien delgifven framställning om Sveriges representation vid en internationel meteorologisk kon- gress, som kommer att öppnas i Wien den 1 nästinstundande September. : På tillstyrkan af utsedde Komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en af Hr EDLUND inlemnad afhand- ling med titel: »Bidrag till kännedomen om Sveriges klimat. Luftens temperatur». Hr CARLSON redogjorde för den berättelse, som Amanuensen Dr H. HILDEBRAND afgifvit om den utrikes resa, hvilken han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat utfört för arkeologiska studiers idkande. N pt BAR Ada, 2 Hr EDLUND föredrog en af honom sjelf författad uppsats med titel: »Om värmeutvecklingen vid elektriska urladdningar». Hr GYLDÉN beskref en på härvarande observatorium ny- ligen inrättad apparat för bestämning af meridiancirkelns hori- sontpunkt; densamme redogjorde för den nuvarande ståndpunkten af frågan om förändringen af jordens rotationsaxel inom jord- kroppen. Dr RUBENSON lemnade en med illustrationer förtydligad skildring af uppkomsten af ett barometriskt depressions-centrum i det inre af Sverige den 11 Maj innevarande ar*. Hr CLEVE meddelade dels en afhandling af Fil. Dr N. G. W. LAGERSTEDT: »Om sötvattens-diatomaceer från Spetsbergen och Beeren Eiland», (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar), dels ock en uppsats af Studeranden S. R. PAYKULL: »Om några cirkon-föreningar»”. | Sekreteraren öfverlemnade a författarnes vägnar följande uppsatser: 1:0) »Om den arktiska vegetationens utbredning öf- ver Europa norr om Alperna under istiden», af Fil. Kand. A. NATHORST*, 2:0) »Tva för Skandinavien nya Pyralider», af Kyrkoherden H. D. J. WALLENGREN*“. Sedan Filosofiska Fakulteten i Upsala afgifvit förslag till bortgifvande af det Berzelianska stipendiet, utsags nu till sti- pendiat Fil. Doktor A. W. ATTERBERG. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän H. K. H. Kronprinsessan af Danmark. Pınup, C. F. & DE Vrıese, W. H. Illustrations d’Orchidees des Indes orientales, Livr. 1—3. La Haye 1854—55. Fol. SIEBOLD, F. PH. Flora Japonica, Sect. 1:1. Lugd. 1835. 8:0. KEULEMANS, J. G. Onze Vogels, Afi. 1—24. Leyden 1868. 4:0. (Forts. å sid. 10). 3 Öfversigt af Kougl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 6. Stockholm. Om värmeutvecklingen vid elektriska urladdningar. Af E. EDLUND. [Meddeladt den 11 Juni 1873.] 1. I en föregående uppsats !) har jag sökt adagalägga, att det galvaniska ledningsmotstandet bestämmes af det mottryck mot det elektriska fluidets (etherns) fortplantande, hvilket af ledaren förorsakas pa enheten af dess genomskärningsarea, samt att detta mottryck är proportionelt med strömstyrkan. Det är storleken af mottrycket pa genomskärningsareans enhet, som be- stämmer ledningsmotstandet. Ma & betyda motståndet i en le- dare af längden 1 och genomskärningsarean 1, då den genomgäs af strömstyrkan 1. För motståndet r uti samma sorts ledare af längden 1, men af genomskärningsarean w, då den genomgäs ä © o kıt ce af strömstyrkan z, far man da r—=——. Mottrycket pa hela senomskärningsarean mot strömmens fortplantande, blir till följe häraf = kr. Om h utmärker den elektriska etherns hastighet vid samma strömstyrka uti en ledare, hvars genomskärningsarea är 1, så har man a = g)åh, då d betyder etherns massa på längdenheten af ledaren och g är en konstant. För en ledare, hvars genom- ER = : h o - skärningsarea är w, kan man skrifva z = 900. På detta sätt blir mottrycket på hela genomskärningsarean cw lika med ga: wd.-h. Således under det att ethermängden md förskjutes ett vägstycke l, förrättas dervid ett mekaniskt arbete, som är lika stort med gel.wo.h. Det förrättade arbetet växer följaktligen proportio- 1) Öfvers. af Vet.-Ak. Förh., 1872 September. Pogg. Ann. B. 148 s. 421. 4 EDLUND, OM VÄRMEUTVECKLINGEN VID ELEKTR. URLADDNINGAR. nelt med den ethermängd, som blifvit förflyttad. Hade denna ethermängd varit Q, skulle det förrättade arbetet hafva blifvit g EIQh och den utvecklade värmemängden UA ER SORIN SA (0) hvarvid Ah, såsom redan är nämndt, betyder den hastighet, som ethern skulle hafva vid samma strömstyrka uti en ledare med genomskärningsarean 1 och a, är en konstant. Hvad som nu blifvit nämndt, rörande den galvaniska ström- men, skall i det följande användas för att theoretiskt deducera de empiriska formler, som angifva värmeutvecklingen vid elek- triska urladdningar. 2. Om den värmemängd, som utvecklas i en kontinuerlig del af slutningsbågen vid urladdningen af ett elektriskt batteri, kallas W, den urladdade elektricitetsmängden Q och s utmärker storleken af batteriets belagda yta, sa är enligt RIESS: hvarest V, beror af dimensionerna och beskaffenheten af den ledare, hvari värmeutvecklingen undersökes, d. v. s. af den ledare, som är insatt i luftthermometern, samt V på samma sätt är beroende af den ledare, som infogas i den konstanta ledningsbågen och som växlar från det ena försöket till det andra. V, och V äro föröfrigt ingenting annat än hvad som enligt det föregående kan el cl . .. oc o uttryckas med = och = det vill säga, de utmärka motstanden ) i de ifrågavarande ledarne, då dessa genomgås af strömstyrkans enhet. a och b äro konstanter, som genom försöken bestämmas. 3. På den ena af batteriets ‚beläggningsytor har ethern en större och på den andra en mindre täthet än i det normala till- ståndet. Men då etherns elasticitet är utomordentligt stor, kan öfverskottet på den ena beläggningen och bristen på den andra blott utgöra en obetydlig bråkdel af hela den ethermängd, som beläggningarne innehålla i det normala tillståndet. Vid urladd- ningen öfvergar öfverskottet från den ena beläggningen och fyller ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 6. 5 bristen på den andra. Dervid förskjutes den ethermängd, som innehälles i sjelfva slutningsbågen, så att denna ethermängd först öfvergår och börjar fylla nämnda brist. Om batteriet är laddadt med ethermängden Q, så har Q under urladdningstiden passerat genom slutningsbågen. Emedan slutningsbagen har obetydlig längd i jemförelse med strömmens stora fortplantningshastighet, kan man utan fel antaga, att under hvarje tidselement ström- styrkan är densamma på hvarje ställe i slutningsbågen, oaktadt den varierar från det ena tidselementet till det andra. Såsom bekant är, består urladdningen af en mängd partial- gnistor, hvilka efter mycket korta tidsmoment följa på hvarandra. Det är således icke någon fullkomligt kontinuerlig ström af elektrisk ether, som äger rum under urladdningen. Etherns hastighet i alla dessa partialurladdningar kan icke vara densamma; den är påtag- ligen större vid urladdningens början än vid dess slut. Deremot kan man säkerligen utan att begå något synnerligt fel antaga, att hastig- heten under samma partialurladdning är konstant. För att få ett uttryck för denna hastighet måste man taga de krafter i betrak- tande, af hvilka den bestämmes. I en föregående uppsats har blifvit visadt, att etherns hastighet uti en sluten galvanisk led- ningsbana är proportionel med tensionen vid stapelns poler !). Om vid ett visst tidsmoment under urladdningstiden den ether- mängd, som ännu icke hunnit urladdas, kallas 9 sa är dess ten- sion eller täthet vid samma tidsmoment lika med 2. Under Ss urladdningsslaget befinner sig i rörelse ej endast den ethermassa, som rymmes i urladdningsbagen, utan äfven en del af den, som har sin plats på batteriets beläggningar. Hastigheten i hvarje del af denna ethermassa är icke lika stor: den är på hvarje ställe omvändt proportionel mot genomskärningsarean, så att på detta sätt strömstyrkan öfverallt blir lika. Om man kallar den hastighet, som skulle uppkomma på ett ställe i ledningen, hvarest genomskärningsarean vore lika med enheten, för h, så är den ifrågavarande ethermassans rörelseqvantitet lika med L,dh, om ledningens hela längd kallas £,. Om M betyder summan af !) Öfversigt af Vet. Ak. Förh. 1872. September. Ä x 6 EDLUND, OM VÄRMEUTVECKLINGEN VID ELEKTR. URLADDNINGAR. alla ledningsmotstånden i enlighet med den hitintills vanliga asigten derom, så är det verkliga ledningsmotständet, såsom det af oss blifvit definieradt, lika med Mgöh. Men nu måste den under en partialurladdning i rörelse satta etherns rörelseqvan— titet vara proportionel med de verkande krafterna. Man far på detta sätt: : TON = me Mogöh), eller = en, hvarest a,, är en konstant. Vid ett tidsmoment under urladdningen, da den ännu ourladdade ethermängden är q, förminskas denna under tiden di med dq. Då denna ethermängd genomgår en ledare af längden Z och ge- nomskärningsarean w, alstras enligt det föregående en värme- & 3 . a: kl & mängd i samma ledare, som är lika med == hdq; eller om värdet {0} på h insättes: 5 Aus Vi9dg s(L,0 + ay, Mgd)” Om nu integralen häraf tages mellan gränserna Q och o, så erhålles: ag Vi Q? oO k = —— — ; gen | 5 n nt. au); hvarest a, är en konsta L,d utmärker den massa af ether, som förefinnes i en ledare, som har längden Z, och enheten till genomskärningsarea. Da man måste antaga att etherns massa är utomordentligt ringa, blir således L,d en mycket liten qvantitet. Mgdh är motståndet i hela ledningen vid strömstyrkan gdh. Emedan h är stor, så måste Mgd hafva en liten valör, men säkerligen är denna qvan- titet utomordentligt mycket större än L,d. M utmärker summan af alla ledningsmotstånden saväl i slutningsbågen som i den del af beläggningsytan, hvarest ethern är i rörelse; men då beläggningsytan har under vanliga förhål- landen en relativt stor genomskärningsarea, men ringa längd i förhållande till slutningsbågen, så ligger den hufvudsakliga delen af M uti den egentliga slutningsbågen. Om således den del af beläggningsytan, på hvilken ethern är i rörelse vid urladdningen, till storleken förändras från ett försök till ett annat, bör detta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:06. 7 icke kunna åstadkomma några stora förändringar hos M. I slutningsbågen förekommer alltid vid urladdningen en gnista, och dess motstånd måste således i M vara inberäknadt. Hvad gni- stans motstånd beträffar, så förhåller sig detta efter all sanno- likhet på samma sätt som motståndet i den galvaniska ljusbågen. Det tilltager med gnistans längd, men aftager, då strömstyrkan ökas, det vill här säga, då urladdningens intensitet växer. Dessa två, motståndet bestämmande, orsaker motverka således hvarandra; ty om slagvidden skall kunna växa, så måste urladdningens in- tensitet äfven tilltaga. Härvid måste man dessutom taga 1 be- traktande, att det i gnistan förrättade mekaniska arbetet för- minskar urladdningens uppvärmningsförmäga. Det är derföre på förhand svårt att afgöra, om motståndet i gnistan af- eller till- tager med gnistans längd, emedan de omständigheter, af hvilka detta beror, motverka hvarandra. Under vanliga förhållanden böra variationerna åtminstone icke blifva betydliga. Vi antaga nu, att M vid successiva och på analogt sätt anställda försök inom observationsfelens gränsor är oberoende af gnistans längd samt af beläggningsytornas storlek. M utgör summan af det ledningsmotständ, som finnes i den del af ledningsbågen, som förändras från ett försök till ett annat och som enligt det före- saende kallas V, samt af ledningsmotståndet i ledningens öfriga delar. Kallas det sednare motståndet för V,,, så har man sa- ledes M= Vi, + V. Hvad ethermassan £L,d beträffar, så kan denna äfven anses bestå af tva delar: den ena utgör den ether, -som finnes i den konstanta delen af ledningsbågen, hvars mot- stand betecknas med V,,, och den andra tillhör den del af bågen, som förändras från det ena försöket till det andra, och hvars motstand enligt det nyss anförda är lika med V. Den förra ethermassan må utmärkas med Z,,d och den sednare med LJ. Man har således 2,0 = Lyd + Lö. Som Lö är mycket ringa i jemförelse med V, sa kan man antaga, att under alla förhållanden Zd + a,,9V ö är proportionel med V, och derföre kan sättas lika med nV, hvarest n är en konstant. Det är tydligt, att detta är fullkomligt exakt, om gVd endast förändras 8 EDLUND, OM VÄRMEUTVECKLINGEN VID ELEKTR. URLADDNINGAR. derigenom att olika längder af och samma "ledare infogas i slutningsbågen. Pä detta sätt erhålles: W == ? a,VıQ? s(L 1) + a199 19 + LD + a,,gVo)“ Om man dividerar öfver och under med Z,,0 + a,,9 V,1d, sa er- hålles slutligen: EURE Wim (1 + bV)s' Man kan anmärka, att denna formel endast kan vara approxima- tivt riktig, emedan de möjliga variationerna så väl i V,, som i L blitvit lemnade utan afseende. Men den direkt ur erfaren- heten hemtade formeln (2) har väl äfven endast en approximativ giltighet. Det synes ock af de af Rızss meddelade försöken !), ett förhållande, som icke motsäges af förestående betraktelsesätt. 4. Vi öfverga nu till det fall, att ett batteri urladdar sig på det sätt, att dess yttre beläggning genom en ledare sättes i beröring med yttre beläggningen på ett annat batteri, som till skillnad från det förra må kallas för kondensatorn, samt att en ledningsbåge, som står i förbindelse med kondensatorns inre be- läggning, närmas till den inre beläggningen på batteriet till dess, att urladdning äger rum. Det är tydligt, att dervid blott en del af batteriets laddning öfvergar i kondensatorn. Låt storleken af flaskornas beläggningsytor i batteriet vara lika med enheten och flaskornas antal s; hela beläggningsytan representeras då äfven af s. Låt vidare beläggningsytornas storlek i kondensatorn vara f och flaskornas antal c; hela beläggningsytan i kondensatorn är då ef. Om man nu förutsätter, att flaskorna i batteriet hafva samma kondensationsförmåga som i kondensatorn, sa måste vid urladdningen ethern fördela sig mellan båda i förhållande till deras belagda ytor. Om den ursprungliga laddningen i batteriet kallas Q och den del deraf, som öfvergår i kondensatorn, Q', så är tydligen Q' = er Den qvantitet, som icke urladdas !) Pogg. Ann. B. 43 sid. 68 och 73. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 6. 9 utan stannar qvar i batteriet, blir då lika med Q—Q' = ——. Frågan är nu att beräkna, huru stor värmeutveckling vid ur- laddningen uppstår i en ledare, hvars motstånd är Ve: Den värmemängd, som alstras under det att ethermängden dg passerar derigenom, är enligt det föregående a, V,hdq. Ten- sionen på batteriets beläggning är i detta tidsmoment = och Q—4 Ca mängden dq i rörelse, är då tydligen lika med skillnaden mellan således på kondensatorn Den tension, som sätter ether- båda eller 222] I öfverensstämmelse med det förega- ende erhäller man da: aullef + 99 — sQ] — efs(L,d + ay Mg) Om detta värde pa h insättes i uttrycket för den utvecklade värmemängden, och derefter integrationen verkställes, sa erhålles: (ef + I) — sQq 2 eu Ki BE = av Mgd] I Om nu denna integral tages mellan gränserna Q och © ——, så Fr ef erhålles uttrycket för hela den utvecklade värmemängden, sedan några reduktioner blifvit gjorda: N Er EN N m (1 + bV) s(s+ ef) Genom noggranna försök har RIESS funnit denna formel till alla delar öfverensstämma med erfarenheten. (Die Lehre von der Reibungselektricität B. 2.s. 170). 10 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid. 2). Från K. Universitetet i Christiania. BorcK, A. De Skandinaviske og Arktiske Amphipoder, 1. Chra 1872. 4:0. Aarsberetning, 1871. Från Videnskabs Selskabet i Christiania. Forhandlinger, 1866. Från Académie R. des Sciences i Bruxelles. Mémoires, T. 39. » ba). tojg0 1,022: Bulletins, U. 32—-34. Annuaire, 38—39. Annales de l’observatoire, T. Annuaire » » ,„ 36— “N Centieme anniversaire de da fondation de I Académie T. 1—2. Brux. 1872. $8:0. Biographie nationale, T. 3:2; 4: 1. PrAET, J. Speghel der Wijsheit, uitg. door J. H. Bormans. Bruss. 1872. 8:0. Fragmenten van Parthonopeus van Bloys uitg. door J. H. Bormans. Bruss. 1871. 8:0. Från Societe Entomologique i Bruxelles. Annales, T. 16. Från Societe R. des Sciences i Liege. Mémoires, Ser. 2. T. 2. Från Literary & Philosophical Society i Liverpool. Proceedings, 2—22; 25—26. Från Geological Society i London. Journal, 113—114. Från Societe Entomologique de France i Paris. Annales. Ser. 4, T. 10: Partie suppl. Cah. 2—3; Ser. 5, T. 2 (Forts. å sid. 42). 11 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 6. Stockholm. Om den arktiska vegetationens utbredning öfver Eu- ropa norr om Alperna under istiden. \ Af ÅLFRED NATHORST. [Meddeladt den 11 Juni 1873.] Andamälet med denna uppsats är blott att i allra största korthet. framlägga nagra bevis för den arktiska vegetationens utbredning öfver Europa norr om Alperna under istiden, vunna genom undersökningar 1 Tyskland, Schweiz och England somma- ren 1872, för hvilkas verkställande Kgl. Maj:t i nåder tilldelat mig anslag af allmänna medel. Då jag framdeles ämnar lemna utförligare redogörelse härför i ett vidlyftigare arbete, torde jag här kunna inskränka mig till omnämnandet af de vigtigaste fakta. För öfversigtens skull torde vara lämpligt att förutskicka en kortfattad redogörelse för föregaende arbeten i Sverige och Danmark, och vi börja således med Sverige. I det jag för-fullständigare redogörelse får hänvisa till en föregående uppsats (A. G. NATHORST. Om arktiska växtlem- ningar i Skånes sötvattensbildningar. Öfversigt af Kel. Vetensk.- Akad. Förhdlgr 1872), torde här vara tillräckligt att omnämna, att i hela sydvestra Skåne förekomma, omedelbart lagrade på den fordna inlandsisens bottenmoräner, rätt allmänt sötvattens- aflagringar med lemningar af en arktisk vegetation, representerad genom blad af Salix polaris, Salix herbacea, Salix reticulata, Dryas octopetala och Betula nana. Denna bildning, som van- ligen utgöres af skiktad lera och ‘sand, innesluter stundom äfven 12 NATHORST, OM DEN ARKTISKA VEGETATIONENSFORDNA UTBREDNING. skal af Limnea limosa, Anodonta, Pisidium pulchellum, Pisidium ‚henslowianum, Cytheridea torosa. Stundom är denna bildning ej betäckt af yngre aflagringar, men oftast öfverlagras den lik- visst af torfbäddar af större eller mindre mäktighet. Utom dessa postglaciala sötvattensleror förekommo flerestädes sadana, som pa grund af atskilliga omständigheter ej kunde tänkas annat än afsatta under ett tidigare skede af isperioden. Genom förhållandena vid Thorsjö ansåg jag mig böra uttala den för- modan, att denna” sednare bildning var »interglacial», d. v. s. hvilande mellan tvenne krosstensbäddar. Denna förmodan har sedermera till fullo bekräftats genom Dr HOLMSTRÖMS under- sökningar vid Klågerup sommaren 1872 (HOLMSTRÖM. Öfver- sigt af bildningar från och efter istiden vid Klagerup i Malmöhus län. Öfvers. af Kgl. Vet.-Akad. Förhdlgr 1873). Vid Thorsjö innehöll denna bildning lemningar af Dryas octopetala och Salix polaris; vidare en Limnea, Pisidium samt Cytheridea torosa. Då nämnde mollusker äfvensom Anodonta äro af HOLMSTRÖM funna i motsvarande bildning vid Klågerup, och enligt uppgift af honom, TORELL i samma bildning anträffat blad af Dryas octopetala, måste i det hela taget naturförhållandena vid aflag- ringen af de interglaciala bildningarne varit ungefär desamma, som vid tiden för de postglaciala växtförande lerornas bildning, och enda olikheten bestå deruti, att de förra efterträdts af en ny isperiod, under det att deremot de sednare tala om klimatets första begynnande förmildring från denna sista period till den när- varande. Ty såsom ofvan är nämndt är bildningen oftast betäckt af torfaflagringar och dessa innehålla växter, hvilka fordrat ett betydligt mildare klimat än det, som vid lerornas aflagring var rådande, liksom å andra sidan ungefär samtidigt med torfbild- ningens början flertalet af nu lefvande mollusker synas hafva invandrat. Någon full motsvarighet till STEENSTRUPS »skov- moser» synes ännu ej i Sverige med säkerhet vara påvisad, och för att erhålla den bristande länken i sötvattensaflagringarne, måste dylika undersökningar vara af ännu större vigt i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 6. 13 Danmark. Genom Etatsradet Professor STEENSTRUPS utmärkta väl- vilja försattes jag i tillfälle att efter slutade arbeten i Skåne hösten 1871 fullfölja desamma pa Sjelland. Dessa undersök- ningar verkställdes tillsammans med Professor STEENSTRUP samt under dennes ledning och gåfvo i allmänhet samma resultater som dem i Skåne. Växtlemningarne tillhörde äfven här hufvud- sakligen samma arter, nämligen Salix polaris, Salix herbacea, Salix reticulata, Dryas octopetala, Betula nana och några andra, men då dels lerorna ofta voro mäktigare än i Skåne dels på sina. ställen betäcktes af »skovmoser», så erhölls härstädes en betyd- ligt fullständigare serie af bildningar representerande klimatets successiva förmildring från istiden till den närvarande tiden. Då Professor STEENSTRUP förmodligen snart lemnar redogörelse såväl för våra gemensamma undersökningar som ock för de af honom sedermera fortsatta, har jag ansett det öfverflödigt att. här lemna någon utförligare framställning. Om vi emellertid kombinera undersökningarne 1 Sverige och Danmark, torde föl- jande uppställning lemna öfversigt af de växtförenade sötvattens-- aflagringarne från tiden för isens första utbredning. Ek (Quercus sessiliflora och Robus). Torf d B nen Tall (Pinus sylvestris). Postglaciala Asp (Populus tremula) och nederst Betula nana. | bildningar. | | | Betula nana, Salices, deribland S. herbacea. S.reticulata. Lera | Dryas octopetala. Cytheridea torosa. Limnea limosa, med Pisidium, Anodonta. Salix polaris. Isperiod. Krosstensbildning. Interglacial | Lera | Salix polaris, Dryas octopetala, Limnea limosa, Pisidium, bildning. med | Anodonta, Cytheridea torosa. Isperiod. Krosstensbildning. Tyskland. Meklenburg. Nära ÖOerzenhofs jernvägsstation mellan Neu Brandenburg‘ (i Meklenburg) och Strassburg (i provinsen Brandenburg i Preus-- 14 NATHORST, OM DEN ARKTISKA VEGETATIONENS FORDNA UTBREDNING. sen) förekomma flera mindre torfmossor, hvilka vanligen hvila på sötvattenslera. En af dem, strax NV om nämnde station, företedde följande förhållanden: sötvattensleran hvilar som van- : ligt på bottenmorän — krosstenslera — och innehöll blad af Myriophyllum samt nötter af Potamogeton. Blad af landväxter lyckades jag ej anträffa. Leran betäckes omedelbart af ett 0,5 —1 fot mäktigt torflager, hufvudsakligen bestående af mossor. Detta betäckes i sin tur af snäckgyttja ungefär fotstjock, hvilken slutligen öfverlagras af den egentligen torfven, som, att dömma af hvad som ännu deraf återstod, ursprungligen synes hafva varit 6—38 fot mäktig och sannolikt äfven en skogsmosse. TI torflagret mellan snäckgyttjan och leran förekommo allmänt blad af Betula nana jemte ett och annat af Betula alba. En annan sötvattensbildning torde äfven böra anföras på grund af de i densamma förekommande djurlemningarne, ehuru jag oaktadt tvenne dagars letande ej lyckades i densamma finna några växtlemningar. Den är belägen vid Angermünde i pro- vinsen Brandenburg i Preussen, vid jernvägen mellan Stettin och Berlin, och öfverensstämmer fullkomligt med den vid Alnarp och på andra ställen i Skåne förekommande leran. Den var här 8 fot mäktig, afsatt i ett större bäcken (som stötte till en sjö), hvilade på krosstenslera och innehöll på 6 a 7 fots djup Limnea limosa, en Pisidium (troligen pulchellum) samt Cytheridea torosa (godhetsfullt bestämd af Kandidat G. O. SARS). Bayern. - Undersökningen af Kolbermoor pa sydostbayerska laglandet vid jernvägsstationen af samma namn gaf följande resultater: Mossen var en »högmosse» (hochmoor), som på sina ställen var genomgräfd 15 fot, utan att dock botten uppnåtts; dock kunde af torfvens beskaffenhet på detta djup skönjas, att den ej kunde ligga just mycket djupare. De understa lagren ut- gjordes som vanligt af en homogen massa, som i början är gul- aktig, men efter luftens tillträde genast svartnar. Högre upp utgjordes torfven hufvudsakligen af vattenmossor, och på omkring ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:06. 15 8 fots djup och 4 fot öfver Zorfgropens botten förekom i denna massa ett lager med blad af Betula nana, Betula alba, Myrtil- lus uliginosa, Oxycoccus palustris. Högre upp, der torfmassan utgjordes af Sphagnum, Eriophorum etc. förekommo blad af An- dromeda polifolia. Om Betula nana är att märka, att dess blad på anfördt djup förekommo i oerhörd mängd, bildande ett eget lager, som nästan uteslutande bestod af desamma. Pa sina ställen och ingalunda sällsynt förekommo äfven grenarne af samma växt, och stundom kunde man tydligen se hvilka blad tillhört särskilda grenar, kring hvilka de i vacker ordning lage. Men hvad som förlänade denna lokal dess största vigt och intresse var den omständigheten, att nämnde lager kunde följas åt ömse sidor så langt som torfgroparne medgåfvo undersökning, och alltid förekommo de i lika oerhördt antal. Vi hafva således. ej här blott att göra med spridda qvarlefvor af denna växt, utan detta lager hänvisar på den tid då Betula nana bildade den väsendtliga vegetationen på torfmossens yta, som då maste haft det utseende, som vi i dag finna på torfmossor i norra Sverige eller Norge. Sannolikt är det den omnämnda moss- vegetationen som vi hafva att tacka för att bladen blifvit så väl bevarade. Som nämndt är förekommo blad af Myrtillus uliginosa jemte bladen af Betula nana. Som ett särdeles in- tressant förhållande torde böra anföras, att den förra växten ännu i dag växer på torfmossens yta, då deremot den sednare är inskränkt till topparne af några af Bayerns högsta berg. Torfven hvilar på skiktad lerhaltig sand eller lera, som an- vändes vid trenne olika tegelbruk i närheten. Jag kunde dock ej på något vilkor erhålla tillåtelse att besöka någon af dessas lergropar för närmare undersökning. Schweiz. I kanton Zürich, på låglandet mellan Bodensee och Züricher See, nära Gfenn, vid Schwerzenbachs jernvägsstation, lyckades jag anträffa en lokal, som gaf ett rikligt utbyte af arktiska växt- lemningar. Bildningen utgjordes af torf med underliggande gyttja 16 NATHORST, OM DEN ARKTISKA VEGETATIONENS FORDNA UTBREDNING. på gyttjehaltig lera, som i sin ordning hvilade på krosstens- bildning. Torfmossen sjelf var en skogsmosse, ehuru blott ett par fot mäktig, innehöll öfverst ek, derunder tall; dessutom blad af björk. Af tallen funnos saväl stammar, bark och grenar som barr och kottar. Mellan torfven och leran förekommo i gyttjan blad af Betula alba, tallkottar etc. I lerans öfre lager anträf- fades blad af Myriophyllum, Dryas octopetala, Betula nana, Salices; mossor, täckvingar af skalbaggar. Längre ned blef leran mera sandhaltig och innehöll nu äfven blad af Salix reticulata samt Saliz polaris. Då denna sednare art ej finnes på alperna, utan är inskränkt till polarregionen, måste dess förekomst här anses vara af särdeles stort intresse, såsom bevisande, att at- minstone en del af den alpina floran är af arktiskt ursprung. Att det verkligen var denna art och ej någon närstående alpin form, förklarades med största bestämdhet af Professor OSWALD HEER i Zürich. Dock anser jag mig ej kunna underlåta att anföra, att af de blad af denna art, som funnos under min vi- stelse derstädes, intet var hopviket, hvilket annars vanligen med de fossila bladen häraf är fallet. Utom nämnde växter, hvilkas lemningar förekommo allmän- nast, innehöll äfven lerans öfre lager blad af Salix retusa, Salix myrtilloides? Salix sp.? Arctostophylos Uva ursi, Azalea procum- bens, Polygonum viviparum samt derjemte ett par obestämbara. Professor HEER i Zürich, som jag underrättade om lokalens belägenhet, och som genom Dr KELLER, hvilken åtföljde mig på ett besök derstädes, erhöll en stor mängd fossila blad derifrån kommer sannolikt att fortsätta utgräfningarne vid Schwerzenbach och öfver de gjorda fynden lemna beskrifning. Det torde böra anmärkas att Betula nana, som var allmän 1 leran, blott före- kommer lefvande på en enda lokal i Schweiz (Einsiedeln), ehuru den på Jurabergens torfmossor ej skall vara sällsynt. Kanske bör äfven anmärkas, att de små kullarne kring torfmossen, som en gang varit bevuxna af de nämnda arktiskt-alpina växterna, för närvarande beklädas af vinrankor och valnötsträd. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:06. 17 England. Devonshire. Första besöket i England gällde naturligtvis Bovey Tracey i Devonshire, der redan 1861 Mr WILLIAM PENGELLY anträffat blad af Betula nana i en skiktad hvit lera, som hvilar på »the boulder clay». (För detta fynd hänvisas till »The Lignites and Clays of Bovey Tracey» by W. PENGELLY, samt »On the fossil Flora of Bovey Tracey» by Professor OSWALD HEER, båda in- tagna i Philosophical Transactions för 1862). Utom nämnde växt anträffades pa samma lokal af PENGELLY dels Salix eine- rea dels en annan art af detta slägte, som Professor HEER med tvekan hänförde till S. repens. Professor HEER har dock saväl mundtligen som skriftligen meddelat mig, att han numera anser densamma böra hänföras till Sålix myrtilloides. "Vid mitt besök på stället lyckades jag dels, ehuru med be- tydliga svårigheter på grund af vattenmängden, att på den ur- sprungliga lokalen återfinna Betula nana och fragmenter af Salix cinerea jemte nötter af Carices etc, dels äfven att ien torfaktig lera, afsatt i ett mindre närbeläget bäcken, finna samma växter jemte blad af flera Saliwarter, hvilka ännu ej blifvit bestämda. Dertill blad af Arctostaphylos uva ursi, som numera ej före- kommer söder om York och Cumberland, -ett och annat af Be- tula alba samt blad och nötter af en Potamogeton, täckvingar af en Donacia. Bladen af Betula nana voro mycket allmänna; utom blad förekommo äfven grenar och hängefjäll. Denna lokal är satillvida lättare tillgänglig än den förra som den dels ej betäckes med vatten, dels innehåller nämnde blad på 1—2 fots djup, då de på den föregående först förekomma på ett djup af 2108 ‘) Mina arbeten här underlattades mycket derigenom, att Mr PFENGELLY hade den godheten att från Torquay resa till Bovey Tracey och visa mig den ursprungliga lokalen, dels genom egaren Mr DIvETTS tillmötesgående, hvilka nämnde Herrar jag derföre anser som en kär pligt att härmed offentligen hembära min tacksamhet. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 30. N:o 6. 2 18 NATHORST, OM DEN ARKTISKA VEGETATIONENS FORDNA UTBREDNING. Norfolk. De hittills beskrifna aflagringarne med arktiska växtlem- ningar hafva tillhört postglaciala och interglaciala bildningar. Det är emellertid tydligt, att sadane äfven böra anträffas i pre- glaciala aflagringar, försavidt de ej af den framatryckande isen blifvit utplånade. Fa ställen torde väl lemna en så orubbad och fullständig serie af bildningar, visande öfvergangen fran tertiärtiden till istiden, som den under namn af Norfolk Drift bekanta aflag- ring, hvaraf en särdeles upplysande profil erhålles längs hafs- stranden mellan Cromer och Happisburgh. För närmare beskrif- ning hänvisande till LYELLS Elements of geology, Antiquity of Man m. fl. skall jag här inskränka mig till att påminna derom, att på kritformationens lager hvilar d. s. k. Norwich Crag, som på sina ställen betäckes -af »skogsbädden» (»the forest bed»). Denna bädd innehåller lemningar af tall, gran, al, björk, etc. jemte ben af Mammuth, Rhinoceros m. fl., samt betäckes af en sand- och leraflagring (»lignitelayers») med omvexlande söt- och saltvattens- bildningar och tunna strimmor af brunkollika växta fragmenter. På sina ställen betäckt af skiktad bla lera utan fossilier, öfverlagras den dock vanligen omedelbart af »the boulder clay» 20—80 fot mäktig, som i sin ordning betäckes af postglaciala aflagringar. Om arktiska växtlemningar härstädes skola förekomma i de preglaciala bildningarne, är det tydligt, att de blott äro att söka mellan skogsbädden och the boulder clay. Skogsbädden sjelf var år 1872 ej blottad, men de anförda »lignitlagren» deremot tillgängliga, hvarföre jag steg för steg kunde undersöka desamma ända från Cromer till Happisburgh. Hvad som då först tilldrog sig min uppmärksamhet var den omständigheten, att dessa lager högre upp innehöllo alit mindre växter; ej så att växt-fragmenterna voro mindre, utan det var tydligt, att de växter, som lemnat materialet till de yngre bildningarne, voro mindre än de, som bildade lagren längre ned. Närmast »skogs- bädden» mäste grenarne hafva tillhört större träd, högre upp, buskar, och slutligen närmast the boulder clay kunde de omöj- ligen representera annat än en arktisk vegetation. Då detta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 60. 19 förhållande visade sig vara konstant (naturligtvis med undantag af sådana ställen, der de öfre lagren voro denuderade), och man betänker, att dessa öfre lager omedelbart betäckas af. the boulder clay, så torde man redan deraf vara berättigad att sluta, att dessa lager voro afsatta under ett arktiskt klimat med motsva- rande vegetation. Ett ovedersägligt bevis härför var jag ock lycklig nog att kunna uppvisa, i det jag på ett ställe i den skiktade bildningen, omedelbart 4 a 5 tum under the boulder clay, lyckades anträffa blad och grenar af Salix polaris. I allmänhet kunde man knap- past paräkna att finna blad, ty grenarne voro mycke rundade och hade patagligen varit utsatta för ej obetydlig vagrörelse, och bildningen utgöres ock till största delen af sand. Pä det ställe, der nämnde blad anträffades, ungefär 4 eng. mil NV om Mundesley, var sanden något mera lerblandad. Bladen voro särdeles typiska, några hopvikna, så att tvifvel om bestäm- ningens riktighet ej kan ifragakomma. Dessa mäste äfven försvinna, da jag härtill kan bifoga, att tillsammans med bladen och grenarne förekom rätt allmänt en mossa representerande samma klimat. Denna har nämligen godhetsfullt blifvit under- sökt af Dr BERGGREN i Lund, som förklarat densamma tillhöra Hypnum turgescens SCH., en art, som förekommer 1 Herjedalen, på Dovre, i Nordlanden, på Beeren Eiland samt särdeles all- mänt på Spetsbergen, äfvensom på Grönland. Dessutom är den funnen på Salzburger-alperna. Något djupare ned anträffades Limnea limosa. I ett något äldre lager, förmodligen representerande ett subarktiskt klimat, anträffade jag strax SO om Mundesley äfven ett tunnt bladförande lager mellan the boulder clay och skogs- bädden. Af de få blad härifrån, som jag hittills haft tid att undersöka, och af hvilka flertalet tillhöra slägtet Salix, synes det som om de skulle tala om ett klimat motsvarande den lägre videregionen, hvilket dock ej ännu får anses såsom säkert, emedan de för fullständig bestämning fordra ytterligare material och jem- förelse. De förekomma i stor mängd jemte en oerhörd massa frön. 20 NATHORST, OM DEN ARKTISKA VEGETATIONENS FORDNA UTBREDNING. Mr GUNN i Norwich förevisade mig blad 1 lera från öfre delen af skogsbädden. Dessa blad af hvilka äfven prof funnos i British Museum i London tillhörde Salix cinerea, och om vi kombinera denna uppgift med förut bekanta fakta och de under- sökningar, för hvilka ofvan redogjorts, torde följande uppställning utvisa de olika växtförande preglaciala bildningarne vid kusten af Norfolk: Isperiod. Boulder Clay. ® Salix polaris, Hypnum turgescens, Limnea limosa. { Sand och : ER | Preglaciala | Lera med Salix hastata? S. nigricans? | bildningar. Salix cinerea. HElephas antiquus Rhinoceros etruscus. | Forest bed | med Pinus, Alnus, Betula ete. Elephas primigenius m. fl. . En jemförelse med de postglaciala aflagringarne i Skåne och Danmark är intressant nog, emedan vi här möta fullständigt analoga bildningar, ehuru naturligtvis 1 omvänd ordning. Skogs- bädden motsvarar torfven, hvartill väl äfven lagret med Salix cinerea bör räknas. Den öfriga leran och sanden motsvarar sötvattenslerorna med arktiska växtlemningar, och »the boulder clay» motsvarar krosstensleran. i 21 - Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 6. Stockholm. Om några Zirkoniumföreningar. Au SSE ANT [Meddeladt den 11 Juni 1873.] Den zirkonjord, som blifvit använd för följande undersök- ning, har blifvit framstäld ur bruna zirkoner, hvilka jag dels sjelf insamlat vid Brevig i Norge, dels erhållit från samma ställe genom Herr Doktor STOLTZ och från Riksmusei samlingar. Försöken hafva blifvit utförda på Upsala universitets La- boratorium under uppsigt af Professor L. F. SVANBERG, till hvilken jag härmed får hembära min tacksamhet för de goda råd och upplysningar, hvarmed han bistått mig. I. Zirkonklorid Zr CR. Som bekant erhålles den vattenfria zirkonkloriden genom att öfver en glödande blandning af kol och zirkonjord leda torr klor- gas. Kloriden fås i form af en hvit saltmassa, som da den far afsätta sig i en nagot uppvärmd del af glasröret erhålles i ganska tydliga, ehuru små kristaller. Föreningen analyserades hufvud- sakligen för att utröna, huruvida den vid detta framställnings- sätt vore fullt syrefri. Analysen utfördes genom att under vatten öppna det lilla glasrör, hvari profvet vid beredningen insmältes. Sedan fälldes först zirkonjorden genom ammoniak i kokning och derefter kloren genom silfvernitrat på vanligt sätt. Formeln fordrar. Funnet. Zu 38.190% ZT == 30.00 Cl = OLA >» Cl = 60.34 » S:a 100 % S:a 100.31 % II. Zirkonklorid-fosforpentaklorid 2 Zr CI. PCI. Zirkonklorid förenar sig med fosforpentaklorid till en karak- teristisk förening, som vid omkring 240° C. smälter till en vatten- 22 PAIJKULL, OM NÄGRA ZIRKONIUMFÖRENINGAR. klar vätska, hvilken vid omkring 325° C. kan destilleras. Vid afkylning stelnar hon till en»straligt kristallinisk, silfverfärgad massa, som af vatten sönderdelas under afskiljande af olösligt zirkoniumfosfat. Genom att behandla Zr O? med PCI erhålles samma förening. För analys öppnades det rör, hvari föreningen förvarats, under kalihaltigt vatten (genom att nedstörta det i ena. ändan upphettade röret i en kolf fyld med kalilut och genast tillsluta kolfven med en kork, hvarigenom ett smalt aflednings- rör ledde, hvilket åter mynnade ut under vatten i ett annat kärl). / Det afskilda zirkoniumhydratet löstes i klorvätesyra och fälldes ånyo med ammoniak samt glödgades och vägdes. Ur det kali- haltiga filtratet från zirkoniumhydratet fälldes efter tillsats af salpetersyra kloren såsom klorsilfver och derefter fosforsyra såsom magnesiumammoniumorthofosfat och bestämdes på vanligt sätt. Formeln fordrar: Funnet: Zr = 20.77 % 27.98 % Cl = 68.63 » 67.99 » P = 4.60 » 4.49 » S:a 100 %# S:a 100.46 % IM. Klornatrium-zirkonkloried 2 Na Cl ‚Ir ol. Då zirkonklorid sublimeras öfver klornatrium sa smälter d detta lättare än eljest; det uppstår en förening som likväl nära sin smältpunkt sönderdelas under afgifvande af ZrÜl?. Försöket utfördes 1 en torr klorgasström. Den vid möjligast låga tempe- ratur från öfverskjutande Zr Cl® befriade föreningen analyserades. Formeln fordrar: Funnet: Zr = 25.64 % 24.49 % Cl = 61.03 » 60.78 » Na = 13.33 » = (Förlust) 14.73 > S:a 100 % S:a 100 % IV. Zirkonklorid-ammoniak. Torr ammoniakgas absorberas af zirkonklorid; en ganska obeständig förening uppstår dervid, hviken redan vid stående öfver svafvelsyra aftager 1 vigt. Jag har gjort ett försök att be- stämma mängden af den absorberade ammoniaken, men jag har ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 0. 23 icke lyckats att erhålla konstant vigt på den ammoniakaliska föreningen. Sedan torr ammoniakgas under 50 timmar blifvit ledd öfver Zr CI, tycktes föreningen äga sammansättningen: Zr C#.4NH?, men da ledningen blifvit fortsatt ytterligare 10 timmar hade mera ammoniak upptagits, hvilken emellertid efter ännu 10 timmars ledning åter till en del bortgått, likväl så att vigtstillökningen alltid belöpte sig till ett par procent mer än den angifna formeln fordrar. V. Med användande af Wo C1$ i öfverskott har jag sökt att framställa en förening deremellan och Zr CI, men resultatet blef, att jag erhöll tillbaka Zr CI (som är nagot svårflygtigare än Wo CI6), hvilken var helt och hållet fri från Wolfram. VI. Spafvelzirkonium. i Da zirkonklorid sublimeras 1 en torr vätesvafleström, er- halles en kanelbrun svafvelförening, som icke häller klor. Hvar- ken af vatten eller vid staende i torr luft sönderdelas denna förening, men vid uppvärmning förbrinner hon till svafvelsyrlig- het och zirkonjord. Af kungsvatten eller salpetersyra angripes hon lifligt under afskiljande af nägot svafvel. Jag har ännu icke lyckats att erhålla denna förening alldeles fri från Zr O?, emedan den ringaste mängd luft inblandad i vätesvaflan vid dess framställning verkar oxiderande. Af torr klor angreps synbar- ligen icke föreningen vid vanlig temperatur, men vid uppvärm- ning bortgick klorsvafvel och Zr CI? sublimerade öfver, hvilken icke mer kunde innehålla något svafvel, da den dekomponerad med vatten utvecklade vätesvafla och efter dekomponering med salpetersyra icke gaf någon reaktion på svafvelsyra. VIL. Zirkonoxyklorid 2.Zr OCP + 13 H? 0. Da en koncentrerad klorvätesur lösning af zirkonjord in- droppas i klorvätesyra, uppstår en hvit, ostlik fällning, som är helt och hållet amorf. Den utprässades väl och analyserades. På 1 at. Zr kom 2.03 at. klor; föreningen var således Zr O CI? + vatten. aA. PAIJKULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGAR. Formeln fordrar: Funnet: Cl = 24.14 % 24.05 % Zr — 30.61 » 30.08 » O+H20 =45.25 » (Förlust) 45:87 » S:a 100 % S:a 100 % VIII. Zirkonoxyklorid Zr OCP + 8H?O. Da en klorvätesur lösning af zirkonklorid bringas till kri- stallisering, sa uppstar med lätthet denna förening i fina, hvita, sidenglänsande prismer. Till analys användes ett väl utprässadt material. Formeln fordrar: Funnet: I, II. II. Dir: — 28.04 % 28.61 % 28.00 % 28.09 % cl — 22.12 » DL» MAS O+H?0 = 49.84 » 49.80 » 50.47 » -— Här måste jag omnämna, att jag gjort ett försök att be- stämma zirkoniums äqvivalentvigt genom analys af denna kri- stalliserade oxyklorid. För detta ändamal beredde jag mig en lösning af zirkonjord i klorvätesyra, ur hvilken lösning jag 8 ganger fällde Zr O CI genom att skiftevis (antingen) försätta med klorväte i öfverskott (eller indroppa i klorvätesyra) och lösa i vatten; på detta sätt ville jag nämligen söka att utröna huru- vida jag slutligen (enligt SVANBERGS uppgift) skulle erhålla någon jordart med högre atomvigt än den för zirkonium angifna. Den sist erhållna fällningen, som således borde innehålla den i klorvätesyra svarlösligaste jordarten löstes i vatten, litet klor- väte tillsattes och lösningen fick kristallisera uti exsiccator öfver svafvelsyra. Kristallerna utprässades först för hand, pulve- riserades sedan i agatmortel och utprässades anyo i en stark präss. Dervid uppstod emellertid den svarigheten att prässpapperet en- vist fastnade vid profvet och endast med svarighet kunde af- lägsnas derifran. Efter lösning i vatten fälldes genom ammo- niak i kokning och zirkoniumhydratet togs på ett filtrum och uttvättades med kokande vatten; ur filtratet fälldes kloren genom silfvernitrat och vägdes sasom klorsilfver. + ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 6. 25 1.57625 gram prof gaf 0.61235 gram Zr OQO? och 1.38445 gram Ag Cl motsvarande 0.34229 gram Cl. Pa 71 delar klor komma alltså 127 delar zirkonjord, hvilket för zirkonium gör en äqvivalentvigt af 95. Denna atomvigt är 5 enheter högre än den som blifvit använd i detta arbete; men en analys af en sådan förening som en oxyklorid kan naturligtvis icke få fälla utslaget vid afgörandet af ett ämnes atomvigt; det kan endast visa nödvändigheten att noggrannt söka bestämma elementets äqvivalent. Svårigheten är specielt för zirkonium att finna en förening lämplig för äqvivalentbestämning; man har egentligen 3 föreningar att välja på för detta ändamål, nämligen den sublimerade kloriden, oxykloriden och sulfatet. Alla tre äro förenade med vissa olägenheter. Den sublimerade kloriden måste invägas i ett tillsmält glasrör, röret öppnas under vatten, glaset affiltreras och rentvättas, vidare måste det voluminösa zirkonium- hydratet fällas och tvättas och slutligen måste för klorens be- stämmande äfven ett filtrum användas. Detta är många opera- tioner, som lätt kunna föranleda förlust m. m. Ej lättare är oxykloriden; visserligen är för den en filtrering mindre, men i stället kommer utprässningen, saltets vattenhalt och den lätthet, hvarmed det förlorar klor och slutligen, att man icke gerna till äqvivalentbestämning väljer ett basiskt salt. Återstår således sulfatet; detta är mycket hygroskopiskt och har således den olägenheten, att man icke med säkerhet kan aflägsna allt vatten derifran, innan ännu någon svafvelsyra förlorats. Att använda någon af fluorföreningarne för bestämmande af äqvivalenten' torde ej heller vara lämpligt. Man ma saledes med fog kunna påsta, att ännu ingen zirkoniumförening, fullt lämplig för äqvi- valentbestämning blifvit framstäld och skall jag derföre fram- deles hufvudsakligen rigta mitt sträfvande på att söka framställa Oo je} .. 2 nagon sadan förening. IX. Jag har gjort många försök att framställa dubbel- klorider på vata vägen mellan zirkonium och andra metaller. Detta har emellertid icke lyckats. Ån har jag erhållit ren kri-. 26 PAIJKULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGAR. stalliserad Zr OCI? + SH? O, än blandningar af oxykloriden med de andra metallkloriderna. Manga analyser har jag & dessa blandningar måst utföra, da det ofta varit svart att vid den mikroskopiska undersökningen afgöra, om ett eller två slags salter funnits utkristalliserade och har detta isynnerhet varit svårt, då utkristalliseringen skett ur starkt klorvätesura lösningar. a) Ur de blandade lösningarne af Zr OCP och Au CP i öfverskjutande klorvätesyra afskilde sig en förening, som på 1 at. Zr höll 1.91 at. Cl och intet guld; det var således kristalli- serad oxyklorid. Ur moderluten erhöllos 2 salter, hvaraf det ena liknade oxykloriden af Zr, det andra sur guldklorid; lösningen hade då afdunstat nästan till torrhet. b) Ur de blandade lösningarne af zinkklorid och zirkon- oxyklorid med den föregående i öfverskott afskilde sig en kri- stallmassa, som pa 1 at. Zr höll 2.33 at. klor och spår af zink; det var alltså en blandning. c) Då klorbarium och zirkonozyklorid i lika äqvivalenter brastes tillsammans i-en lösning, hvilken hälldes till klorvätesyra, uppstod en fällning, som efter omkristallisering icke innehöll någon zirkonjord; ur det första filtratet afskilde sig kristaller af 2 slag, som ögonskenligen utgjordes af zirkonoxyklorid och klor- barium blandade med hvarandra. d) En lösning af lika äqvivalenter KO! (= 2KC], och Zr OCP försattes med klorvätesyra i stort öfverskott; kristaller afskilde sig, som efter omkristallisering ur klorvätesyra analyserades. På 1 at. Zr kom 2.0015 at. klor, således utgjordes de af Zr O CI + vatten. Ur andra lösningen, som innehöll mer klorkalium utkristal- liserade blandningar af bada salterna, efter hvad analyserna gifva tillkänna. Sa erhölls på 1 at. Zr z 1) 3.45 at. Cl 2) 4.72 at. Cl med motsvarande mängder kalium alltefter öfverskottet af klor, sa att det analyserade varit ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 ©. 21 blandningar af ZrOCl? och KC. Åter i andra fall iakttages tydligt utkristalliserade blandningar af 2 salter. e) Ur en klorvätesur lösning, som innehöll zirkonoxyklorid och klornatrium, erhölls en kristallmassa, som vid analys gaf pa 1 at. Zr 3.97 at. Cl; om således en förening af ZrOCI? med Na Cl blifvit analyserad skulle föreningen på I at. Zr innehålla 2 at. Na. En lösning festade saledes, som innehöll me- i detta förhållande. En kristallmassa erhölls, som vid analys gaf på 1 at. Zr 1.042 at. Na, hvadan således ingen före- ning af I at. Zr O CP med 2 at. NaCl erhållits. Och ur andra lös- ningar af de andra kloriderna utkristalliserade såväl kuber (NaCl) som sidenglänsande prismor (ZrO CI + 8H?O). Af dessa försök framgår, att på våta vägen den neutrala kloriden ZrCl® hvarken existerar fri eller i förening med de nämda metallkloriderna: AuCl?, Zn CP, BaCl?, KCl eller NaCl. Huruvida den sa konstant uppträdande ZrO Cl? åter ingår nagra föreningar med metallkloriderna, vill jag låta vara osagdt. Att döma af de resultater, hvartill jag kommit, tyckas icke några sådana föreningar existera. X. Zirkoniumhydrat. Ur en lösning af ZrOC]? fäller ammoniak zirkoniumhydrat sasom en volyminös flockig fällning. Fäldt vid vanlig eller högre temperatur, uttvättadt med kallt eller varmt vatten, visar det vid 100° C. torkade hydratet en sammansättning af ZrO?. H?O eller atomistiskt ZrO.(OH)?. Fäldt ur svafvelsur lösning inne- håller hydratet svafvelsyra, som likväl genom ihållande kokning med ammoniak i öfverskott fullständigt kan aflägsnas. En lös- ning af zirkoniumsulfat försattes med ammoniak 1 öfverskott och kokades dermed i 12 timmar, fällningen uttvättades med kokande vatten och torkades vid 100° ©.; det på detta sätt torkade hy- dratet löstes lätt af klorvätesyra, och lösningen innehöll ingen svafvelsyra. 28 PAIJKULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGAR. Formeln fordrar: TT en I. Zr0? = 87.14 % 86.65 % 86.35 % 86.53 % H?O = 12.86 » (Glödningsförlust) 13.35 » 13.65 » 13.47 » Torkadt vid vanlig temperatur öfver svafvelsyra under luft- pumpen måste hydratet äga sammansättningen 2ZrO?.3 H?O. Ett prof fälldes vid vanlig temperatur genom ammoniak ur klor- vätesur lösning och uttvättades med kallt vatten. Formeln fordrar: 5 Funnet: ZrO? = 81.88 % 80.62 % H?0 —18.12 » (Förlust) 19.38 » XI. Zirkoniumsulfat ZYO?.2 503 + 4 H?O. Då en lösning af zirkoniumhydrat i öfverskjutande svafvel- syra afdunstades, afskilde sig kristaller, som afsköljdes med sprit och utprässades väl. Vid 100°C. förlorar saltet 3 äqviv. vatten, den sista först vid högre temperatur (och måhända icke utan att derjämte förlora svafvelsyra?). Ett prof upphettades på sandbad och först efter 5 dagar fortsatt upphettning erhölls kon- stant vigt, da vigtsförlusten noggrannt motsvarande 4 äqviv. vatten. Olyckligtvis gick ett försök att bestämma svafvelsyran i det torkade saltet om intet genom oförsigtighet. Formeln fordrar: Funnet: I. TI: ZrO? = 34.46 % — 34.19 % 50? = 45.19 » 45.10 % H30="20:351> (Förlust) 20.71 » XII. Zirkoniumarseniat 2 (2 Zr0?. As?05) + 5H?O. En lösning af zirkoniumsulfat fälldes genom natriumarseniat (s. k. neutralt); en hvit voluminös fällning uppstod, som var olöslig i klorvätesyra. Hon uttvättades med HÜl-haltigt vatten, torkades vid 100° och analyserades. Anal. I utfördes genom att smälta profvet med natriumkaliumkarbonat; smältan behandlades med vatten, filtrerades och da lösningen begynte att ga grumlig genom filtrum tillsattes NH*Cl till tvättvattnet. Den qvarblif- vande ZrO? vägdes såsom såsom sadan; ett försök att lösa den / ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 6. 29 i varm svafvelsyra misslyckades. Ur filtratet fälldes, efter kol- syrans aflägsnande genom klorvätesyra, arseniksyran och vägdes såsom magnesiumammoniumarseniat. Anal. II utfördes så, att profvet löstes genom digerering med varm svafvelsyra; lösningen utspäddes med vatten och ammoniumsulfit tillsattes (dock så att svafvelsyra fortfarande fanns i öfverskott) och lösningen fick sta i lindrig värme, tills all svafvelsyrlighet bortgatt. Sedan fälldes med vätesvafla svafvelarsenik, hvilken vägdes såsom sådan; zirkoniumhydrat fälldes genom ammoniak. Funnet: Formeln fordrar: ; 1. IT. As?0° = 44.32 % 43.65 % 44.11% WET —ARON > 46.06 » 46.75 » 1FE0 = Bör > 2 (Borlusp), 10.290 > 9.14 » Om formeln skrifves med 1 äqviv. basiskt vatten, sa blir saltet fullkomligt motsvarande det s. k. neutrala natriumarseniatet med afseende pa arseniksyrans mättningsförhallande, om man antar Zr.O såsom 2-atomigt verkande, hvartill, såsom jag fram- deles skall visa, torde finnas någon anledning. Formeln blir da: 4 a) > SEO XIII. Zirkoniumorthofosfat. En, klorvätesyra i öfverskott innehållande lösning af ZrO CI? försattes med natriumorthofosfat (s. k. neutralt). En hvit vo- luminös fällning uppstod, som torkades vid 100°C. Då den var olöslig i syror utfördes analysen dels genom att smälta med natriumkaliumkarbonat (anal. I) dels med natriumhydrat (anal. II och III). Fosforsyran och zirkonjorden bestämdes pa van- list sätt. Formeln 5Zr 0?.4P?O°s+ SH?O fordrar: Funnet: 1k II. 11. Zr O2 = 46.14 % 45.58 % _—— 46.10 % P20> = 42.97 » 43.56 » 43.95 % —— 4207 210:892 10.11 » (genom glödgning) —— 30 PAIJKULL, OM NÅGRA ZIRKONLUMFÖRENINGAR. la skulle vara bättre, stämma icke de funna talen med en sådan formel. Det Ehuru omisskänneligen formeln är likväl att förmoda, att man skulle erhålla ett salt af dennas ammansättning, om zirkoniumlösningen sattes till natriumortho- fosfat i st. f., såsom nu gjordes, tvärtom. 31 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar 1873. N:o 6 : Stockholm. Om uppkomsten af ett barometriskt depressions- centrum i det inre af Sverige den 11 Maj 1873. Af R. RUBENSON. ita VED. [Meddeladt den 11 Juni 1373.] Bland de uppgifter, pa hvilkas lösning den moderna mete- orologien arbetar, intager onekligen frågan om barometer-depres- sionernas uppkomstsätt ett framstående rum. Genom konstruktion af en stor mängd synoptiska kartor har man väl kommit till visshet derom, att de lägsta lufttrycken äro inskränkta till smärre områden eller centra, mot hvilka den omgifvande luften rör sig i spiralformiga banor; men ännu aäterstär att finna de: vilkor, under hvilka dessa centra framträda. Att man ännu ej lyckats bestämma de orsaker, genom hvilka dessa fenomen framkallas, kan visserligen till någon del hafva sin grund i bristfälligheten eller otillräckligheten 1 det observationsmaterial, till hvilket man vid kartornas konstruktion är inskränkt, men torde dock före- trädesvis bero på den kända omständigheten, att dessa depres- sions-centra vanligen bilda sig ute på hafvet och först färdig- bildade framskrida öfver kontinenten. Möjligheten af ett de- pressions-centrums uppkomst öfver land har aldrig varit direkt betviflad, men kan ej heller anses vara genom observation adaga- lagd, alldenstund de få undersökningar 1), som blifvit gjorda öfver dessa fenomens primitiva stadium, alla utförts i England, der hafvets granskap knappast tillåter att med säkerhet afgöra denna fråga. Emellertid måste ett sådant bildningssätt anses vara ') Se CLEMENT? Ley, The laws of the winds prevailing in Western Europe. Part I. London 1872. 32 RUBENSON, OM ETT BAROMETRISKT DEPRESSIONS-CENTRUM. temligen ovanligt eller åtminstone föga studeradt, och har jag derföre trott, att en kort redogörelse för uppkomsten af ett de- pressions-centrum inom Sverige, som jag vid granskning af syn- optiska kartorna!) för Maj månad innevarande år lyckats iakt- taga, ej skulle sakna allt intressse ?). Men innan jag går att närmare beskrifva ifrågavarande fe- nomen, vill jag kortligen anföra de karakteristiska förhållanden i lufttryckets fördelning öfver vår verldsdel, som under Maj månad med endast några korta afbrott gjorde sig gällande och hvilka helt visst förorsakade den mulna och regniga väderlek, som under nästan hela månaden var rådande såväl i södra och mellersta Sverige, som i Finland, Ryssland och Österrike. Under denna tid lag det högsta lufttrycket vanligen öfver tvenne skilda trakter af Europa, nemligen dels de nordligaste delarna af Skandinavien och Finland, till hvilka det höga lufttrycket i form af en kil nedträngde från polartrakterna, dels Britiska öarna eller de andra vest-europeiska länderna. I öfriga trakter af Europa var luft- trycket förminskadt. Någon af de inom detta luftförtunnade omrade liggande isobarer utgjordes ofta af tvenne skilda kurv- brancher, hvilka lågo närmast intill hvarandra i nordvestra Eu- ropa, men allt mer skilde sig, ju längre in på kontinenten de drogos. Den nordligaste af dem gick vanligen i nära östlig rikt- ning. Den sydligare deremot gick mot SO eller ock, sasom flera gånger inträffade, förändrade den på något ställe inne i konti- nenten sin riktning till sydlig. Inom det mellan de begge isobar- grenarna liggande området fanns vanligen ett och icke sällan flera depressions-centra, hvilka visserligen mestadels voro af föga betydenhet i afseende på graden af luftförtunning, men dock i 1) Dessa kartor grunda sig dels på de dagligen till Meteorologiska Central- Anstalten ankommande väderlekstelegrammen, dels på de i »Bulletin inter- national .de l’Observatoire de Paris» och »Meteorol. Bulletin des Physik. Central-Observatoriums in St. Petersburg» meddelade observationer. 2) För att undvika missförständ vill jag nämna, att denna iakttagelse icke nöd- vändigt stär i strid med de äsigter om vattengasens betydelse vid barometer- minimas bildning, som af flera utmärkta meteorologer antagas. I det inre af värt land finnas tillräckligt mänga och stora vattensamlingar, för att deras verkan skulle kunna i någon mån ersätta hafvets. + ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 6. 33 de flesta fall tydligen angifna saväl genom denna som genom den karakteristiska vindrotationen. Det är lätt att inse, att under sådana förhållanden några depressions-centra ej kunde, såsom vanligt, bilda sig utanför England och derifrån i ostlig eller nordostlig riktning framskrida mot våra trakter. Visserligen inträffade det några gånger under månaden, såsom emellan den 5 och 8 och emellan den 21 och 24, att lufttrycket aftog öfver England och barometriska minima derifrån gingo mot Holland och Danmark. Dock dröjde det icke många dagar, förr än det ursprungliga tillståndet ater inträdde, sadant jag ofvan angifvit detsamma. Kartan för den 11 Maj kl. 7 f. m. (se Taflan IV) visar ett högt lufttryck i hela sydvestra Europa med ett maximum öfver Frankrike. I England har barometern sjunkit något sedan före- gående dag, enligt hvad observationerna från Thurso gifva vid "handen, de enda som blifvit från England meddelade för den 111), Isobaren 760 mm., som kan anses skilja det höga och låga barometerständet från hvarandra, framgår längs Norges vestkust, böjer sig sedan i rät vinkel åt öster, i hvilken riktning den passerar öfver Göteborg och Wisby, hvarefter den kröker sig mot SSO och går ned mot sydvestra hörnet af Svarta hafvet, att döma af det fåtal observationer från det inre af europeiska fastlandet, jag vid kartornas konstruktion haft till mitt förfo- gande. Hela det öster och norr om denna linie befintliga om- rådet, således Skandinavien och det inre Ryssland, har ett ba- rometerstånd under 760 mm. Inom denna vidsträckta yta före- komma tvenne sins emellan skilda depressions-centra. Det ena, beläget norr om Svarta hafvet, är troligen detsamma, som dagen förut syntes i nordvestlig riktning fran detta haf. Det senare, med mycket lägre barometerstånd i centrum, måste anses vara samma depression, som, enligt hvad denna dags synoptiska karta utvisar, den 10 på morgonen lag öfver mellersta Östersjön. Betrakta vi kartan för den 12 Maj (se Taflan VI), så se vi, att det höga barometerståndet i vestra Europa qvarligger, 1) Såsom bekant utsändas från England inga väderlekstelegram om söndagarne. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 6. 34 RUBENSON, OM ETT BAROMETRISKT DEPRESSIONS-CENTRUM. men jemväl sträckt sig öfver England. Isobaren 760 mm. har dragit sig något mot söder och gar nu mera rakt i NY—SO-lig riktning. Det vid Svarta hafvet under gårdagen liggande de- pressions-centrum finnes icke mer. Deremot har minimet i norra Ryssland framskridit något mot NO. Mellanrummet mellan de båda isobarerna 755 mm. och 760 mm. innehåller nu ett nytt barometriskt minimum, hvilket ej fanns den 11 på morgonen. Luftförtunningen i detta centrum är väl ännu ej särdeles be- tydlig, men vindarna, som på några ställen redan börjat att till- växa i styrka, såsom i Skudesnäs, Köpenhamn och Falun, följa på få undantag när den för barometerminima kända lagen. Huru obetydlig denna depression än kan förefalla, hade den dock i sitt följe mulen himmel med regn eller dimma öfver hela Sverige. För att undersöka, huruvida detta depressions-centrum kunde hafva inkommit från hafvet, har jag med det observationsmate- rial, som stått mig till buds, konstruerat en karta för den 11 Maj kl. 9 e. m. (se Taflan V). Denna karta företer endast högst små differenser i barometerstandet mellan de särskilda orterna i Skandinavien; de lägsta stånden äro observerade i Carlstad och Falun, således znutt landet. Oaktadt sin ringa styrka, visa dock vindarna 1 mellersta och södra Sverige en bestämd tendens att blåsa mot det obetydliga minimet. Denna omständighet föran- leder mig att tro, att depressions-centret vid sagde tid höll på att bilda sig. Under antagande att detta mellan Carlstad och Falun liggande högst obetydliga minimum är det fenomen, ur hvilket barometer-depressionen den 12 utvecklat sig, kan lätte- ligen adagaläggas, att ett inträngande från hafvet icke egt rum. Hade nemligen detta skett under dagen, skulle observationerna i Göteborg kl. 2 e. m. och i Skudesnäs kl. 4 e. m., hvilka jag est till mitt förfogande, visat lägre barometerstand än kl. 9 på qvällen, hvilket icke var händelsen. I Göteborg observerades nemligen kl. 2 e. m. 760,2 mm. och kl. 9 e. m. 757,1 mm.; i Skudesnäs kl. 4 e. m. 758,2 mm. och kl. 9 e. m. 756,6 mm., sa- ledes pa bada ställena ett fallande mellan nämnde timmar. Anser man åter, att differenserna i barometerstånden mellan de sär- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:06, 35 skilda observationsorterna kl. 9 e. m. äro för små för att ådaga- lägga tillvaron i det inre af landet af den följande dag tydligt framträdande depressionen, så aterstar naturligtvis den möjlig- heten, att minimet kunde hafva inkommit från hafvet under natten emellan den 11 och 12. Häremot talar dock såväl den betydliga väglängd, som centrum under denna förutsättning skulle hafva tillryggalagt på 10 timmar, som ock den omständigheten, att vindarna, vid Norges och Danmarks kuster på qvällen den 11 icke visa någon tendens att blåsa ut mot sjön, hvilket borde hafva varit förhållandet, i fall ett barometriskt minimum vid denna tid befunnit sig ute i Nordsjön. På grund af alla nu anförda skäl antager jag, att minimet bildat sig ungefärligen på den plats, det intager den 12 på morgonen, och att början till dess bildande redan återfinnes på kartan för den 11 om qvällen. Ifrågavarande barometer-depression i södra Skandinavien är visserligen den 12 på morgonen temligen obetydlig såväl med afseende på luftförtunningen i centrum, som vindstyrkan å kring- liggande orter; men genom att steg för steg följa dess utveckling och rörelser, finner man dock, att den under ett visst stadium af sin tillvaro uppnår en intensitet jemförlig med de från hafvet inkommande barometer-minimas, såsom af nedanstående redogö- relse för lufttryckets fördelning under de närmast följande da- garna tydligen framgar. Den 13 Maj kl. 7 f. m.!) befinner sig det nya depressions- centret i Östersjön, emellan Gotland och Kurländska kusten. !) Jag har ansett öfverflödigt att bifoga kartorna för den 13 och 14, emedan «= här meddelade uppgifter lätteligen kunna kontrolleras genom de i »Meteorol. Bulletin des Physik. Central-Observatoriums» publicerade observationer. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med här gjorda framställning finner man i denna Bulletin under rubrik »Allgemeiner Zustand der Atmosphäre» följande beskrifning på väderleken under dessa tvenne dagar. Den 13 Maj: »An den Ostkusten des Baltischen Meeres ist das Barometer wieder in langsamen Sinken begriffen; ein neues Minimum des Luftdruckes macht sich auf dem Baltischen Meer bemerkbar, in Folge dessen sind die Winde in den Baltischen Provinzen nach Süd übergegangen, und die Witterung ist wärmer geworden, sie bleibt hieselbst regnerisch. Auf dem Bottnischen Meerbusen und Finn- - Jand dauern die nördliche Winde fort, in Schweden haben sie an Stärke zugenommen. Im Süden ist die Witterung zeimlich heiter und mild». Den 36 RUBENSON, OM ETT BAROMETRISKT DEPRESSIONS-CENTRUM. Det har således flyttat sig mot OSO. De norr- och vesterifran inträngande höga Jufttrycken, jemte den luftförtunning, som upp- kommit i sydvestra Ryssland, utgöra en tillräcklig förklarings- grund till denna förflyttning. Barometerständet i centrum har knappast blifvit lägre än i gar; men vindarna i Sverige hafva blifvit starkare, pa samma gang de till följd af centrets för- flyttning mot öster öfvergatt till nordliga.. Samtidigt härmed har det omkring Hvita hafvet liggande äldre minimum blifvit undanträngdt mot NO. Den 14 på morgonen ligger centret inuti vestra Ryssland; men dess läge kan, af brist på observationer, ej med säkerhet bestämmas. Isobaren 755 mm., som föregående dagar närmast omslöt minimet, omfattar nu ett högst betydligt område emellan Finska viken i norr och Svarta hafvet i söder. Barometerständet . 1 sjelfva centrum tyckes vara endast obetydligt lägre än förut, hvilket i förening med den utvidgning isobaren 755 mm. under- gått, gör att vindarna inom detta område i allmänhet äro svaga. På Sveriges ostkust råder ännu temligen stark blast, härle- dande sig förnämligast från det i norr allt mer tillväxande luft- trycket. i Den 15 på morgonen återfinna vi gårdagens depression något. nordligare i vestra Ryssland (se taflan VII). Isobaren 755 mm. har under sista dygnet betydligt tilltagit i utsträckning; den bildar icke mer en sluten kontur omkring centret, utan före- ter formen af en bugtande linie, hvilken sträcker sig från SV- kusten af Norge till trakterna norr om Svarta och Kaspiska hafven. Det i norr inskjutande barometriska maximum är till- bakaträngdt och på dess plats synes en annan kilformig isobar af blott 755 mm. lufttryck. Barometer-maximet i vester, hvilket 14 Maj: »Heute befindet sich das erwähnte barometrische Minimum in Süd- west Russland, von wo es wahrscheinlich zum schwarzen Meere fortschreiten wird; in den südlischen Provinzen ist die Witterung schon bei schwachen südwest Winden regnerisch geworden, stellweise traten gestern Gewitter auf. Im Nordwesten Russlands haben sich unterdessen überall schwache und mässige Nordost und Ost Winde eingestellt; dabei ist die Witterung meistens trübe, regnerisch und kalt. In Caucasus fanden in den letzten Tagen anhal- tende Gewitter statt.» ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 6. 37 i går med en isobar 765 mm. insköt öfver England ända in på Franska området, har likaledes dragit sig ut till sjös och om- fattar nu blott Skotland och östra England. Genom de båda maximas tillbakavikande, har isobaren 755 mm. kunnat erhålla nyss omtalade utvidgning. Men på samma gång har ock minimet i Ryssland blifvit djupare och vi finna en tydlig isobar 750 mm. omkring detsamma. Jemför man isobaren 755 mm. i sydliga Skandinavien med isobaren 760 mm. för den 11 Maj (se taflan IV), så finner man en stor öfverensstämmelse i deras läge och form. Detta torde gifva anledning att vänta uppkomsten af ett nytt minimum på samma plats som den 11. Kartan för den 15 antyder ock temligen bestämdt, att lufttrycket, om ock i ringa grad, ökas på alla sidor omkring Karlstad. Vindarne i östra Sverige kunna dock ej antaga den erforderliga rigtningen, emedan de stå under in- flytande af det nära liggande depressions-centret i öster. Ehuru nyssnämda i sin början stadda minimum icke uppnår en sjelf- ständig utveckling, kommer det dock att under de följande da- garna inverka modifierande på isobarernas form. Isobaren 750 mm. sträcker sig den 16 på morgonen mycket högre upp mot norden och omsluter en vidsträckt areal (se taflan VII). Den går nemligen från norra ändan af Bottenhafvet ini Sverige, der den i början tager en sydvestlig rigtning, men kommen till Norska gränsen ungefär vid höjden af Carlstad, böjer den sig hastigt i en rät vinkel och gar mot SO öfver Gotland och Östersjön in i Kurland och Ryska Polen, hvarefter den sanno- likt ånyo kröker sig mot NO. Att denna isobar förlorat sin cirkulära form, hvilken den åtminstone pa vestsidan egde, kan pa goda skäl tillskrifvas det minimum, som dagen förut höll pa att bilda sig i Sverige. Af de inom detta omrade gjorda ob- servationer tyckes framga, att isobaren 750 mm. innesluter flera centra och att ett af dessa möjligen ligger utanför Svenska kusten, att döma af den inskjutande flik som denna isobar utsänder mot vester. Men dels äro de med observationerna företagna reduk- tioner till hafsytan för osäkra för att garantera verkligheten af 38 RUBENSON, OM ETT BAROMETRISKT DEPRESSIONS-CENTRUM. de små differenser, om hvilka här är fråga, dels förekommer bland de Ryska observationerna ett fel, som förökar osäker- heten. Att emellertid det i går i Sverige anmärkta minimet åt- minstone delvis sammanflutit med det Ryska depressions-centret och derigenom framkallat den spetsiga formen hos isobaren 750 mm., kan knappast vara tvifvel underkastadt. Inom ifraga- varande isobar har lufttrycket sedan föregaende dag ytterligare: något aftagit; det lägsta barometerständet är sannolikt 746 mm. Depressionens förflyttning mot norr utöfvade på väderleken i. Sverige ett ganska märkbart inflytande. Ferstädes i norra och mellersta Sverige föll snö och blåste friska vindar från N—V. Af barometer-maxima, har det nordliga vikit så langt tillbaka, att man i norr icke en gång träffar isobaren 755 mm. Åfven det vestliga ligger icke mer inom kartans område, ty i England uppgår barometerstandet på intet ställe till 765 mm. Kartan visar dessutom, att ett väl utbildadt depressionscentrum befinner sig utanför Frankrike i Biscaya-viken. Kartan för den 17 (se taflan IX) gifver vid handen, att depressions-centret sedan gårdagen blifvit betydligt djupare. Dess läge är deremot icke mycket förändradt. I Petersburg föll barometern till 740 mm. Genom lufttryckets förminskning i dessa trakter har isobaren 745 mm. framträdt på kartan såsom en sjelfständig kurva innanför isobaren 750 mm. Denna sistnämde bibehåller i det närmaste samma läge som dagen förut, men dess vestra hörn går nu mycket närmare Östersjökusten och har till största delen förlorat sin spetsiga form. Det korta afständet emellan de tvenne sistnämda isobarerna, der de framga öfver Östersjön, förorsakar friska nordliga eller nordvestliga vindar på kusterna af detta häf; i Wisby antecknades denna morgon till och med härd nordvestlig bris. I Ryssland medförde stormen ganska stor förödelse. Isen på Ladoga-sjön söndersprängdes och en mängd drifis fördes ned i Newa floden., Isgången var sa valdsam, att fartyg och kajbyggnader ledo betydande skador. Något synnerligen högt barometerstand förekommer för öfrigt ingenstädes i Europa; det högsta, omkring 765 mm., ligger öfver = ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 6. 39 Svarta Hafvet. Den depression, som den 16 lag i Biscaya-viken, tyckes nu hafva närmat sig Franska kusten. Morgonen den 18 Maj!) återstår icke mycket af depres- sions-centret, hvilket antingen flyttat sig långt österut eller, hvilket synes sannolikare, blifvit utfyldt med luft under baro- meterns hastiga stigning i dessa trakter. Åfven isobaren 755 mm. ligger nu mycket östligare och påminner genom sin form om den fördelning af lufttrycket i mellersta Sverige, som de tvenne föregående dagarna egt rum. Dess kurvatur är till och med större än motsvarande isobarers dagarne förut, hvilket väl sam- manhänger med barometerns hastiga stigande i norr. Åfven öfver Nordsjön har ett högt lufttryck inbrutit. Den naturliga följden af dessa båda orsaker är, att barometer-minimet i Ryss- land förminskats eller möjligen blifvit undanträngdt mot öster. Då det föregående dag anmärkta maximum vid Svarta Hafvet fortfarande qvarligger på samma ställe och ett nytt maximum visar sig utanför nordvestkusten af Afrika, är det egentligen Frankrike och det inre af Tyskland, som äro lämpliga för mot- tagandet eller möjligen nybildandet af depressions-centra. Också har det minimum, som redan den 16 visade sig i Biscaya-viken, inträngt öfver norra Framkrike och ett annat mindre djupt mi- nimum existerar nu i midten af Tyskland eller håller på att bilda sig derstädes. Den 19 Maj är depressions-centret helt och hållet försvun- net från kartans område, och det höga barometerståndet, som — norrifrån inbröt i Europa, upptager nordliga Sverige och Bott- niska Viken. Det vesterut belägna maximet har gripit in icke endast öfver England utan äfven öfver Portugal. I det inre af kontinenten visar sig deremot ett vidsträckt barometriskt mini- mum, möjligen deladt i tvenne eller flera partiella depressions- centra; och det ligger nära till hands att antaga, att detta mi- nimum uppstått genom en sammansmältning af de båda dagen förut uti mellersta Europa anmärkta barometer-depressioner. !) Kartorna för den 18 och 19 har jag ej bifogat. Dei det följande omnämda begge nya minima finnas ätergifna i »Bulletin international de l’Observatoire de Paris, på kartorna för ifrågavarande dagar. 40 RUBENSON, OM ETT BAROMETRISKT DEPRESSIONS-CENTRUM. I det föregaende hafva vi flera gånger påpekat, hurusom depressions-centrets tilltagande djup stått i nära samband med barometer-maximas utflyttning från kartans område och ett der- med samtidigt uppkommande barometerfall öfver en större del af nämde gebiet. Vi hafva ock sett, att depressions-centra före- trädesvis uppträda i sådana trakter, der ett lågt barometerständ är utbredt öfver en vidsträckt yta och att inom densamma flera centra samtidigt kunna förekomma. Det fall af ett depressions- centrums uppkomst vi ofvan skildrat, ger ock anledning till den förmodan, att depressionernas bildande är föreganget af en för- ökning af afstandet mellan a ömse sidor liggande isobarer. Vi sago nemligen minimet af den 11 Maj bilda sig emellan tvenne isobarer, hvilkas afstand fran hvarandra på detta ställe blifvit förstoradt derigenom, att den ena af dem antagit en med lan- dets kontur öfverensstämmande bugtig form '). Alla nu anförda omständigheter tyckas mig adagalägga, att ett depressions-cen- trum bör betraktas såsom ett sekundärt fenomen, som under gynnsamma förhållanden bildar sig på sådana ställen, der luften öfver en större yta förut blifvit förtunnad. Vi hafva vidare sett, hurusom barometer-maxima ofta från flera håll samtidigt inkomma öfver Europa, hvarvid barometern sjunker öfver ett annat gebiet. Detta antyder, att variationen uti lufttryckets fördelning öfver jordytan är beroende af atmo- sferiska förhållanden, som hafva en vidsträckt utbredning och icke kunna tänkas inskränkta till så sma områden, som dem ett vanligt depressions-centrum upptager. Om saledes också de sednares verkan pa väder- och vindförhallanden a de orter, öfver hvilka de passera, är af stor betydenhet, kunna de dock icke reglera förändringarna i lufttryckets fördelning öfver jord- ytan. Att deremot sjelfva depressions-centras förändringar och rörelser äro i hög grad beroende af de höga och låga lufttryc- 1) Det: inträffar icke sällan, att isobarerna följa hafskusternas konturer. De medföljande kartorna lemna flera exempel härpå. Om detta förhållande är normalt, hvilket jag ej vet, bör kännedomen af denna omständighet kunna leda till intressanta såväl teoretiska som praktiska resultat. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 6. 41 kenas lägen och förflyttningar, derpå hafva vi i det föregående anfört flera exempel. Enligt den här framställda uppfattningen af förloppet vid centras uppkomst har man således i afseende på luftens all- männa rörelser att undersöka tvenne omständigheter, nemligen det primära fenomenet eller barometerns fallande och stigande på olika delar af jordytan och det sekundära fenomenet eller bildandet af depressions-centra inom de områden, der lufttrycket är relativt lågt. För att med hopp om framgång kunna stu- dera lagarna för och orsakerna till de stora barometer-oscilla- tionerna erfordras sannolikt att känna det barometriska tillstån- ‘det öfver en vida större yta, än den var verldsdel intager. Or- sakerna åter till det sekundära fenomenets uppkomst torde lät- tare med det tillgängliga observationsmaterialet kunna utrönas, blott man med noggranhet tager reda på såväl de utanför de- pressions-centra liggande isobarernas karakteristiska former, som ock de fysikaliska förhållanden, som uppträda vid och i gran- skapet af det ställe, der depressionen tager sitt upphof. 42 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid. 10). Från Société Academique de VAube i Troyes. Mémoires, T. 28—35. Notice sur les collections dont se compose le Musée de Troyes. Troyes 1864. 8:0. Congres scientifique de France, Sess. 31. Från Comitato Geologico i Florens. Memorie, Vol. 2: 1. Från R. Istituto di Scienze, Leitere ed Arti i Venedig. Memorie, Vol. 27: 2—2. Attı, T. 1: 8-10; 2: 1-2. Frän Nederlandsch Entomologisch Vereeniging i Haag. ‚ Tijdschrift, D. 7: 1-6 Från Societe Hollandaise des Sciences i Harlem. Archives, T. 7: 4-5. Frän Provinciaal Utrechtsch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Utrecht. Verslag, 1872. : Aanteckningen, 1871—72. HERToG, J. De spectatoprale Geschriften 1741—1881. Utr. 1872. 8:0. Från K. Meteorologisch Institut i Utrecht. Jaarboek, 20: 2; 24: 1. Frän Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. Verhandelingen, D. 34—36. Tijdschrift voor Indische Taal-, Land- en Volkenkunde, D. 18: 2; 20: 12. Notulen, D. 8. (Forts. å sid. 45.) 43 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 6. ; Stockholm. Tvenne för Skandinaviens Fauna nya Pyralider. Af H. D. J. WALLENGREN. [Meddeladt den 11 Juni 1873]. Sedan Förf. i Öfversigten af Kongl. Vet.-Akad. Förhand- lingar ar 1871 pag. 961 o. f. gaf en förteckning öfver var faunas Pyralider, har Hr Dr SIEBKE i Christiania sändt till påseende ett antal till dessa familjer hörande arter, hvilka han insamlat inom Norge. Deribland funnos följande tvenne för faunan nya, hvilkas beskrifningar här meddelas, såsom tillägg till den abe- ropade afhandlingen: pag. 987. 8—9 Botys castalis TR. Framvingarne gula, framkanten, ett framtill bredare tvärband öfver disken och utkanten bredt brungrå; bakvingarne . brungrå med afbrutet gult band i inkanten nära analhörnet; alla vingarne undertill grå med smalt, gult tvärband. Syn. Pyrausta castalis TREIT., Schm. VII. 165. Rho- daria castalis GN., Sp. Gen. VIII. 171. Botys castalis HS., IV. 24. t. 7. f. 44. Vid Bakkelaget nära Christiania den 28 Juni 1851 af Dr SIEBRE. — Af omkring samma storlek som D. purpuralis. Huf- vud, halskrage och thorax gulaktig; abdomen brungra med smala, gulaktiga segmentkanter; fötterna brungraa; baktibierna gulaktiga; palperna brungrå, undertill hvitaktiga. Framvingarne ofvantill gula, längs framkanten brungra, med ett bredt brungrätt tvärband längs utkanten, ett annat dylikt äfver disken, hvilket framtill är bredare, men bakom diskfältet i sin yttre kant något 44 WALLENGREN, TVENNE FÖR SKANDINAV. FAUNA NYA PYRALIDER. insvängdt, tillfölje af den här inskjutande grundfärgen. Fram- vingarnes gula grundfärg inskränkes således till ett tvärband utanföre diskfältet och en stor gul fläck vid vingbasen; denna fläck intager hela basen och sammanhänger med vingens inkant, utan att hinna ända till framkanten, hvaremot det gula tvär- bandet går ända ut i denna kant. Bakvingarne äro brungrå med en gul tvärfläck nära analhörnet. Undertill äro alla vin- garne brungrå med ett gemensamt gult tvärband, som är sma- lare än öfre sidans och på bakvingarne något grapudradt. Fran- sarne grå. pag. 988. | 11—12. Botys murinalis FR. Vingarne brungrå med gulaktig glans; de främre med otydlig, starkt slingrande, mörk tvär- linea utanföre diskfältet och vid dettas slut en otydlig mörk fläck; de bakre utan teckning. Syn. Pyralis murinalis FISOH. V. RÖSL., Abbild. 276. t. 92. fig. 3. Botys murinalis H--S., IV. 25. HEINEM., Schm. II. 1. 2. 85. Scopula murinalis Gn., Sp. Gen. VIII. 389. Af Dr SIEBKE funnen den 12 Juli 1851 vid Gusdal i Norge. — Till storleken liknar arten närmast D. stieticalis. Vingarne, serdeles de främre, smala och långsträckta med temligen skarp spets; alla ofvan brungra med stark gulaktig eller messingsgul glans; de bakre utan all teckning, men de främre med en otydlig, matt och starkt slingrande mörkare tvärlinea, utanföre diskfältet, hvilken, sedan den bildat en hög, men smal bage utanom nämnde fält, gar nästan lodrätt till inkanten; vid diskfältets slut finnes en mörkare kort tvärstreck, som likväl likaledes är föga tydlig, ehuru grundfärgen här är nagot ljusare. Undertill äro alla vin- garne ljusare brungra med mörkare, föga tydlig diskfläck och på de främre en äfven föga tydlig slingrande tvärlinea. Fram- sarne hvitaktiga med temligen tydlig delningslinea nära roten. 45 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid. 42.) Frän Real Observatorio i Madrid. Anuario, 1—12. Resumen de las observaciones meteorolögieas efectuadas en Madrid, 1865 —70. Resumen de las observaciones meteorolögicas efectuadas en la penin- sula, 1866—70. Frän Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. Abhandlungen, Bd. 8: 3—4. Frän K. Akademie der Wissenschaften i Wien. Denkschriften. Math.-NW. Klasse, Bd. 32. » Philosetlist I Bde Sitzungsberichte.e. Math.-NW. » , 1872. Abth. 1: 1-5; 2: 1-5; 3: 1=53 NEOSNOt dc : » Philos.-Hist. Klasse, 1872: 1—7; Register, 7. Almanach, 22. Fontes rerum Austriacum, Abth. 2: Bd. 36. Archiv für kunde Oesterreichischer Geschichtsquellen, 48: ı. Frän American Association for the advancement of Science. Proceedings,, Meeting 20. Från Ohio Staats-Ackerbau-Behörde i Columbus. Jahresbericht, 26. Från American Philosophical Society i Philadelphia. Proceedings, N:o 88—89. Från Peabody Academy of Science i Salem, U. S. Memoirs, Vol. 1: 2-3. Report 4. The American Naturalist, Vol. 5: 2-12; 6: 1-11. PACKARD, A. S. Record of American entomology, 1870. Frän Utgifvarne. American Journal of science, N:o 18—28. Frän Författarne. v. Düsen, G. Om Lappland och Lapparne. Sthm 1873. 8:o. v. MÖLLER, P. Anteckning af och om öfverste C. G. T. Westke. Tr. som manuscript. Sthm 1873. 8:0. 46 THORELL, T. Remarks on synonyms of. European Spiders, N:o 4. DairL, W. H. Notes on the Avifauna of the Aleutian islands. S. ' Franeisco 1873. 80. . - Atta smäskrifter. 4 Maiinry, E. Tableau de l’astronomie dans I'hémisphere austral & dans !’Inde. Brux. 1872. 8:0. — — De !astronomie et de l’Academie R. de Belgique, rapport seculaire. Brux. 1872. 8.o. QUETELET, A. Tables de mortalite.. Brux. 1872. 4:o. = — Observations des phenomenes périodiques, 1870. Stockholm, 1873. P. A. Norstedt & Söner. sv ale, ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 30 ER 1873, ner MT. Onsdagen den 10 September. Przses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot, Pre- sidenten Grefve ©. R. L. MANDERSTRÖM med döden afgatt. Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för förloppet af den senaste svenska Spetsbergs-expeditionen och meddelade följande af ho- nom sjelf författade uppsatser: 1:0) »Kristallografiska bidrag» (Se Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 2); 2:0) »Om kristallvattnets inflytande pa kristallformem»*; och 3:0) »Om ceritens kristallform» *. Hr EDLUND föredrog följande inlemnade afhandlingar: 1:0) »Resultaterne af de af Professor E. EDLUND og af Professor OÖ. J. BRocH i Juni 1873 i det svenske Videnskabs-Akademis fysikalske Laboratorium anstillede Vagtsammenligninger mellem forskjellige norske og svenske Kilogrammer. Meddelt af O. J, BROCH»*; 2:0) »Preliminära försök till utrönande af förhållandet mellan gasers täthet och elasticitetsförändringar vid lägre pres- sioner än en atmosfer», af Rektor P. A. SILJESTRÖM (Se Bi- hang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 2). Sekreteraren meddelade å författarnes vägnar: 1:0) »Bidrag till kännedomen om de pyrofosforsyrade salterna», af Dr C. N. PAHL*; 2:0) »Beskrifning af några apparater för ästadkommande af långvariga och konstanta gasströmmar samt af en häfvert med konstant afloppshastighet», af Dr J. A. NORBLAD*. På tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en afhandling af Prof. J. A. H. GYL- 2 DÉN, med titel: »Integration af vissa 1 störingstheorien före- kommande differentialformler». Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 8: 4-5. Proceedings, 1872: 3. Från Government of Bengal i Calcutta. Dauron, E. T. Descriptive ethnology of Bengal. Calcutta 1872. 4:0. Från Franska Regeringen. GARNIER, F. Voyage d' exploration en Indo-China, 1866—-1868; Texte T. 1—2; Atlas T. 1—2. Paris 1873. A:o & F. Frän Ecole des Mines i Paris. Annales des mines, 1872: 1-6. LÅ Från Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. Mémoires, T. 18: 8-ı0; 19: 1—7. Bulletin, T. 17: 4-5; 18: 1—2. Från Physikalisehes Oentralobservatorium i St. Petersburg. Annalen, 1871. Från Societe de Physique & d Histoire Naturelle i Geneve. Memoires, T. 22. Från Kommission zur Untersuchung der Deutschen Meere i Kiel. Jahresbericht, 1. Från K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag. Abhandlungen, Bd. 5. Sitzungsberichte, 1871— 1872: ı. Frän K.K. Geographische Gesellschaft i Wien. Mittheilungen, Bd. 15. (Forts. & sid. 28). Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar 1873. N:o 7. Stockholm. Om kristallvattnets inflytande på kristallformen. Af A. E. NORDENSKIÖLD. [Meddeladt den 10 September 1873|. Man antager vanligen, att ett ämnes kristallform fullkomligt förändras derigenom, att det upptager eller förenas med ett större eller mindre antal molekyler kristallvatten. En noggran- nare granskning af de data, som i detta hänseende äro tillgäng- liga, synes mig dock visa, att detta ingalunda alltid är förhål- landet, utan att tvärtom det af ett salt upptagna kristallvattnet mången gång endast obetydligt modifierar grund- eller kärnbe- standsdelens kristallgestalt. Jag skall nedanföre lemna bevis för detta påstående, men måste innan dess med några ord redo- göra för den uppfattning af den kristallografiska isomorfin, som ligger till grund för mitt betraktelsesätt. ; När läran om den kristallografiska isomorfin först utbildades, ansag man endast de ämnen vara kristallografiskt isomorfa, som kristallisera i samma kristallsystem och hafva likadana eller nära likadana axelkonstanter. Enligt denna åsigt skulle isomorfi ej äga rum t. ex. emellan ortoklas (monoklinisk) och albit (trikli- nisk); eller mellan enstatit (rombisk), augit (monoklinisk) och rodonit (triklinisk); eller mellan tantalit (rombisk) och wolframit (monoklinisk), oaktadt dessa ämnen äro stökiometriskt lika byggda, och hafva nästan fullkomligt öfverensstämmande kristallvinklar. Såväl mineralogien som kemien har numera att uppvisa en mängd likartade exempel, hvilka bevisa, att en i visst hänseende mycket närmare öfverensstämmelse äger rum t. ex. emellan en rombisk och en monoklinisk kristallgestalt, i fall grundformernas gestalt 4 NORDENSKIÖLD, OM KRISTALLVATTNETS INFL. PÅ KRISTALLFORMEN. och vinklar äro nära likadana, än emellan 2:ne rombiska kri- stallgestalter, med olika, ej från hvarandra härledbara grund- former. 4 I ett för en längre tid sedan offentliggjordt arbete (Bidrag till den kristallografiska isomorfin och dimorfin. Vetenskaps-Akade- miens Handlingar. 1857, B. 2) har jag sökt förklara detta för- hållande (att stökiometriskt lika sammansatta ämnen kristallisera i olika kristallsystemer, men med nära öfverensstämmande vinklar) genom antagandet, att molekylerna hos de flesta ämnen ursprung- ligen hafva ett snedvinkligt axelsystem och att de mera regelmäs-- siga kristallgestalterna bero pa en upprepad molekylar-tvillings bildning, lik den man i stort märker hos krysoberyll, harmotom eller de trikliniska feltspatsarterna. ; Om t. ex., såsom närstaende figur visar, den sexsidiga pris- men utgjorde ett aggregat af en mängd mycket sma rombiska kristallpartiklar med vinklar afnära!) 60” och 120” i det basiska planet, Fig. 1. och grupperade i olika ställningar till hvarandra, så är det klart att en saväl optiskt, som kristallogra— fiskt enaxig, hexagonal kristall skulle: uppstå. Skulle . kristallpartiklarna utgöras af sadana genomkorsnings- tvillingar, som man finner hos har- motom, sa skulle en qvadratisk form uppstå: af qvadratiska tvillingspar- tiklar, t. ex. sådana som träffas pa kalkopyrit (Danas Mineralog. s. 65. fig. 93), erballas reguliära kristaller. Pa ett likartadt sätt kan man tänka sig, att rombiska kristaller uppkomma af mono- kliniska, äfvensom monokliniska af trikliniska. Liksom den vanliga, sa kan ocksa den molekulära tvillingsbildningen äga rum på flere olika sätt. Härigenom uppstar dimorfism mom samma kristallsystem. Åfven hemimorfismen kan på detta sätt med lätthet förklaras. ) Erfarenheten lärer, att för en dylik tvillingsbildning vinklar af absolut 60° och 120° icke äro af nöden. 4 ÖFVERSIGT AF K7VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 5 I fall detta antagande är riktigt, så är det klart, att en molekulär-isomorfi kan äga rum emellan 2:ne ämnen, som kri- stallisera i olika kristallsystemer, men hafva nära öfverensstäm- mande grundformer. Den isomorfi, hvarom här är fraga, skiljer sig i alla fall i så väsendtlig man från den egentliga isomorfin, att det till und- vikande af förvexling kan vara skäl att för densamma använda ett eget namn, hvartill jag, da det af LAURENT härför föreslagna namnet, isodimorfi, redan förut inom vetenskapen erhållit en annan betydelse, får föreslå ordet homojomorfi. Under namn af homo- Jornorfa ämnen sammanför jag sålunda oberoende af kristall- systemet de kroppar af en likartad eller nära likartad stökio- metrisk konstitution, hvilkas grundformer eller axelkonstanter nära öfverensstämma. För att ämnen skola vara isomorfa for- dras dessutom, att de tillhöra samma kristallsystem. De olika augit- och feltspat-arterna äfvensom de vattenfria karbonaterna bilda sålunda homojomorfa grupper; kalkspat, jernspat, zinkspat 0. s. v. isomorfa. Kalkspaten är isomorf med jernspat men endast homojomorf med arragonit eller witherit. Vidare maste man, sasom nedanföre skall visas, vid en mängd grupper af kemiska föreningar skilja mellan en formgifvande sa att säga kärnbeständsdel, och en additionsbeständsdel, som endast utöfver ett jemförelsevis underordnadt inflytande pa kristall- gestalten. Denna additionsbeständsdel tyckes vara mellanlagrad kärnmolekylerna, utan att i väsendtlig man rubba kristallformen, och den står derigenom midt emellan en kemisk förening och en mekanisk blandning. Bilagde figur åskådliggör grafiskt detta betraktelse- sätt, naturligtvis utan att derför göra anspråk på att vara någon verklig bild af en kristalls inre byggnad. De svarta linierna utgöra här additionsbeständs- delen, som är mellanlagrad kärnmole- kylerna, utan att i väsentlig mån rubba deras inbördes läge och 6 NORDENSKIÖLD, OM en INFL. PÅ KRISTALLFORMEN. saledes äfven utan att vasbårligt förändra kristallformen. Sä- som exempel ma här anföras: Feltspatsgruppen. Kärnbeständsdelen förmodligen anortit, additionsbeständsdelen kiselsyra. Kärnbeständsdelen. Additionsbeständsdelen. RAUCH... nee (RB) Si + R Si | Heabrador Ne sb ee. (RR)S + RSi 4057 Triklinisk. AMdESIt!. une . (RR)Si + R Si + 28i Hyalofan zn... (RR)Si+KSi + 25i Monoklinisk. Ollcoklan NUN MH RR) Si + RSi + 235i = Be ns EMDEN LER LU. RR)Si+RSI +48i | WEloklashn ee. (RR)Si+ RS +4Si Monoklinisk. Turmalın. Kärnbeständsdelen. Additionsbeständsdelen. Magnesia-turmali u Magnesia-turmalin..................... air 3. z ans R| Bo? Ri | ana 1 RI? Sis Masnesia-iernturmalin ........... Ass: RS el "RI Bo? a R]3 Si? lerntkunmalın®. ey Se ere R) Bo? Jern-manganturmalin................... RS’ +4 RN Bo? a Ks khaan Rubellit från Elba...................... RS +4 rl Bo? Staurolit. Fyndort. Kärnbeständsdelen. Additionsbeständsdelen. 1. St. Gotthard. Massachusetts R Al + R Si + Si 2 Goldstein. Frankonia. St. Gotthand ur. een R Äl + R Si si SBolewskoj..7.... RN SR RE Sn an 4. Airolo?(Rammelsbergsanalys) R Äl + RSi + 23 Si 8. sBisbon... Bretagnen... 2... R Äl + RSi + 34 8i 6Bitkerantaru...en ums aus Räl+RSi + 48ı. Stauroliten är isomorf med hvardera delarne af dess kärn- beståndsdel, nemligen RÄI (krysoboryll) och R Si (andalusit). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 7 Såväl mineralogien som kemien kunna uppvisa en mängd andra exempel härpå. Den vackraste tillämpning af ofvan ut- talade asigt lemna dock de vattenhaltiga salterna, i det att, såvidt man af de för det närvarande tillgängliga data kan döma, kristallvattnet oftast bildar additions-, det vattenfria saltet kärn- "beståndsdelen, hvars molekularform hufvudsakligast bestämmer ämnets kristallform. Oberoende af mängden utaf additions- eller kristallvatten äro derföre de kristaller, som hafva samma kärnbeståndsdel, oftast homojomorfa. i I nedanstående tabeller äro nägra exempel härpa samman- ställda. Härvid angifves: A. Föreningens namn. £. Dess samman- sättning. C. Det system, i hvilket ämnet kristalliserar. OD. Den till jemförelse valda formen, hvarvid det må erinras, att, såsom hvar och en som sysselsatt sig med kristallografiska undersökningar allt för väl vet, valet af den s. k. grundformen är godtyckligt och oftast beroende af den utbildning, den först undersökta kri- stallvarieteten haft. I det qvadratiska, hexagonal- och rombiska systemet är man derföre fullt berättigad att i stället för p välja npm, i det monokliniska i stället för +p, +npm och — rpo till gruudformer, blott n,m,r,o utgöra rationela tal, hvilka dock alltid måste väljas ytterst enkla, på det att tecknena för de iakttagna formerna, ej måtte blifva alltför invecklade, då de hän- föras till den nya grundformen. Genom att på ofvan anförda sätt förändra augitparen 1 det monokliniska systemet, blifva ej allenast axlarnes längd, utan ock den vinkel hufvudaxeln bildar med den sneda diagonalen fullkomligt förändrad, och det är lätt att matematiskt bevisa, att samtliga kristallens ytor skära äfven de nya axlarne i rationela förhållanden. De flesta i monokliniska systemet kristalliserande ämnen låta sålunda, om augitparen väljas på ett lämpligt sätt, hänföra sig till ett nära rätvinkligt axelsystem. #. Axelförhållandet. F. Den vetenskapsman, på hvars mätningar dessa axelförhållanden äro grundade, eller, ifall endast en bokstaf är utsatt, den handbok eller större afhandling, från hvilken sifferuppgifterna äro tagna, hvarvid (R) betecknar 8 NORDENSKIÖLD, OM KRISTALLVATTNETS INFL. PÅ KRISTALLFORMEN. RAMMELSBERG: Handbuch der krystallographischen Chemie. Ber- lin 1855, och Neuesten Forschungen in der krystallographischen Chemie. Leipzig 1857. (D) A system of Mineralogy by JAMES DWwIGHT Dana. Newyork 1868. (T) Torser. Om Forholdet mellem Sammensätning, Krystalform og Vägtfylde. Tidskrift for Physik og Chemi. Kiobenhavn. 9 ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. pSugu ua Pouı JJJ[GJ UJAJY 'SESTA WBIJ JIJULB] WOSYS "IG BUUWBSJIC] ”WIJSÄSIIXE JFLLHUIAJGI BIBU 199 areuas 22p PIA YSwoxIInF 3 J9TE.IHAULU ELIOF JOP PIA uew 185 Bs “redyıane [ig do y9o d+ O°HG + ONFM PIA y90 (od) y90 doo 19987 zıssn7kvH Pia uew er (Ka) seite Bau en SS tOHAIMN ASOuseN Ka) RER LEERE NEO SE e99ed More :d + 107 u9dtuou UU 197 BS (WOISÄST[OXB INSIqLoA 739 [III SBIOJUBT A0JA saoıperoum essop WO. Fes puwy ua IV uodduısyısausew -NOTEN OPURAIOSI[[BISLIN JOoWsIsÄs BIguosexay I uap Pat Bjzaowolowoy 01% IIT[VIJUIUI JUUJIJ BSSIP JV 'UEULY BJLOWOSI IJPURN.LO PUBIq BIJIIBA AUABIXE Fe UJPFUL| UYW PLAY I "BSIA 398 107 UJPUL[[VYIOJ[IXG SJUIGFUIUJIQJ %I8.10F JUUJII IP JIOFuw ey Sep "(H) AAOOLJ ‚88,68 = 2 :9169] : ISTT TI = 3 :9:» do:d+ ystuyouo O'HG + "OMM CN SPIRE paolrer peıÄspoy (() SarTTIHJ ‚06 =? :8864'T : 65788: [= 9E:9:9 (00 d):dooc ysruryouom O°H: + oo ee yıssnjken "(H) ATTIATQ 0899°[:9992°[:[= 9:9:9 d ysıquoy O'HZ + (OM 5 pıolyjeJ-yeıuowwe PEIÄSTOM fö : 0972°7[ : I = 9:9: q d ysSIqwoy so9eg ne fılsjelelufenolal uejnlejair.uie alelnleninjnn AO "ISO[BIJUIIN SYNVAATEFI LT: 888T L:T = 2:0:4 d ysSIqwoy IS ern ie NUEIUOAIS (en : TATT = OB i q d ystqwoy 5 E00%9 ELZEIZEEIEEEIZE Eee een NUOFLILY 'Lo20DS opvLÄSJOM "IT (AL) OVN9IUYN 1889°9:[:8222°0= 2I:D:Q d ysıqwoy O°H + Dus + D4z CN DEF ANLOTJJUUIF-UMI[BY ‘(4L) OVNOIUYM 29690: [:28180—= 9:9:9 td ySIquoy Snuz lose prıopypyurz-wnteyf HYAaSIIUNYY 20690: 7: 20220 = 9:9:9 d ysıquoy O°H + us + puyz Cure ANTOTYUU9IF-UMIUOWWY ; No OL (a) oysorarg vesog: tieren zig 4 yisrquoy guz-+ guva PLIOPNUIZ-LUNTUoLUy II HAIASTANNYY 72690: [:8782,0= 9:4: vå (DD) TTIATOY “A 82890 : I : 8909 = Q :9:D d Ysrqwoy 0°H2 = geg nlafeteVefoYafeletefarekutafe 0900000 WNLIBALOLN (MT SALVHOS 67690) 2905 87690 = DIMM d ysıqwoy 19q4 DOTHHADROODOLNOOGLODDHOH DO "> Kfqaoryl 'T o 10 NORDENSKIÖLD, OM KRISTALLVATTNETS INFL. PÅ KRISTALLFORMEN. (QQ) 67980: OTTO TT = 9:09:49 td ystquoy O°HL + "OSÄN CC Sr ER esaonıd (0) ‚98.68= | 6880 : 0090 T :7 —=9:9:98 de-‘d+ ysrumyouoN OH) + "OSA a SE TOLAAUIOF -(4]) 'INOmUVNag ),68=9 !er98'0: Zu — DE dat Asugouom O'HP + "OSUM jnprxougdueu PeEIÄSTIAJGAS -(a[) OVNOIMVIN 08980: F99TT: 1 ==9:9:9 td ysıquoy O’HE + "ose] prxoueyuej peaÄspaayeAg (4) OVNDIuym 8016‘: 2090°7:7=9:9:4 d ysıquoy O’HE + 0990 juprxo.190 PETIÄSTIAJBAS :() OVNOINVIN 08,88 =9 07680: 90roT:p=o:gg:» de :d+ ysıumyouoN o’Hig + "OSA "prxoukpıp peıÄspaayeAag "10sa0], pe88'0 : 700°]: [= 9:90:49 d ystqwoyy O°HZ + "OASUM "Tapixouesueun peaisu9fag FITA (M NGLB=2 wernzermwepip—o:nig da— 'd+ ystuppuom O’He + 'osey rr (A) (0) 69-9 !ruogpissgaif:p—o:g:» de-!d+ Ssruntouom O’MOL + "OSeX '(([) 'NNYNSAOVH 90697: 298°: 1 —9:9:9 fd ASTQUOY POSER "70.88 =? 19E8'Z:7009°7:7—=9:9:9 (00 d) td © spsturpfouoN O0°HOL + FOOeN uepjpws umı sopopys 1988 opuerpey1oF FUBPEAN HH 99p IPeyeo wıpwereay ugap BAIAJE BIO BH]LAU gr0r'Z: 3218]:7=9:9:9 dg stquoy orte) 621g: 88687:[—=4:9:9 td ystquoy OHL + !onek (a) 9089fg TL2r° :[—= 4:99 edg gsrgwoy = OH + !onen UT g:0%:9z URW AU uopuogsn IAI Worrzwo.ıg IPUBISST[TGISHEA ggwmegsÄs CNSIqWOA I uam ‘eyyesururues TOT RE. I TOGS]: 2892’ T: T = UONITAU 10J “oo e) vd nowyoghung :SeIOJUV JILTI[AINA IVU YUI «ddna3 euuop e10umn wos 'uduur puelg 600AOBEUR 00 gpesioqne]g) Be ererototeletetetetekstete B yıpreuot], "A Bea uoıyeu ypeaÄsspoy or omeu IPLIÄSTON alalniafola/n/nlarelalalale YLIJBUOULIOL, "Al | IOHRAS BASTUNNOLOL 00 BASIQUOT Op ULI[IFWI WOS vp -gowagsÄs exsrurpsouovt 39p I wıpuw J9Pp "EäSIQUOT Jop I TETOSHTGISIIN LO (zowrojpuni83 [fig Fıs erojueu TOJAOP BIBL IATNGTOUTVI BSS -g668°7 : EPOST: T= EA wopomyozÄ.ıng PW UP 9:9:9 "wuyerog uey IVTUIUIBUT sayooug IM ‘vedyräne [mn (ed) — yoo d + 108e} ueu Wo ‘uw -T99fes BASTUT[HOUOW BIpur of. HA ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1837, N im de— yo d+ 109e} uew wo ‘uw set sepogto dog "eutogrespedsypsg eyITo op uepfpwe wos opuaasury yASyerdorfegstıy I wop wepjpwo wm opuef[giLof ewus 700p 198% ‘uoyea y90 BIÄSJOSIT dopFuru OPULI[XAA BILgyauur 1oN]ooZ BSSOP IPEITLO (QQ) #600°7:7: 08890 =9:9:9 dl y1sıquoyg Gr. Be Se (A) 9.68=9 !8830°7:[: 01699 =9:9:9 dz + „srupyouoN oe at NZOIONS pow jowofowog AstuguL 8 9 8 I (A) 92707: T:23972°9 = 9:94:90 de astqwey 89 € I (QQ) L1T10°[:]:88229=9:9:9 d astquyg ff Fe I H IS IT TI '2pue[[BYL0J2IÅG are letefolare eferslotersTeisketeTefefTurtelstireiete yısdıyjtgd NZO[0NS “ Aosom "IOIEN guosmou]L "IX "BPIOJUB UVAJO UPIJ BYTAJE 8307 wos “epxe [IM Ss ergjury erg] “Toreroumu opuwioy uoddnıs -[oqyW® y90 dne [N BIPUe ILS WOSUJAJG wopuopbungng TIO Uapruopo. ENSTUNSLI} UIP UJAJY "BULBSsUop IPUILJITOF yeuusrıd -puna8' vo peapugıgfo ufoxepnapny ug Pag '(gd) - yoo (£d) + 1ofeA gopersurm VIIOJ J9p IOF WIOJPUNIS [IN URL TIO "upa I89SWCIJ ‘570270180 BASIQUIOT UIP Y90 WAOFLEISLIN 8U071Ön» eystumpjouour UIP Ueffdd umı 1938 wos “Sueyueuwes Bıyu 130 "(Q) 9 .88=9 !erse‘g: 0890] :T=727:9:2 (zd) - (EA) + YSıumyouoN (QQ) 19.68 => !erse‘g: rreo‘[:T—=n:g:9 (ad) - Cd)+ ASTUNHOUOM ‘(q) AT TH] 0:00 d y1sıquoy HYALSTANNYY ‚0 .68=9 '8632°[: 2791]: [==9 :»:q d+ ASIumyouoMN "HUHISTANNYY 10068 =2 !rsez'[ :E0STT:T=rE:0:9g dao:d+ STumyouom 'OVNDIUYM ‚27.68 =9 92890 : 62880: T = 9: ur 2 (ed)— :d+ ysturyouoN v (4) LNOWUYNAQ 0G.08=2 !L799%0: 78640: =9:90:9 de asrumgouom (4) 880140: 87880: =9:n:9 d ASIquoy £ OH +”0IS['(FO”IV) 'ord] CU I19u0wneT (& egısl!Eo°y) (OM AOGETD UB AVLUDYO SV yıany "QIS(OIA ‘OSMN) 500009 .000000 ; ıye4sumg x OH + ”NIIS ”010”M SER UPIJUOJIS PEIÄSUTOTT me] IPLIÄSTIOIH "XI O°Hr + 0°nNe9 ey peassıoyodges O!HF + "ONIS " uenuons peassaogadjeg aagadjes "IIIA o . PA KRISTALLFORMEN. 12 NORDENSKIÖLD, OM KRISTALLVATTNETS INFL "HSBQuYI "XI 'I WOS UMOFPUNId BWWES [| FIS BIOJURU JFFUNAJO IH BIJAA IV eduruggw BupSue Teaaurur %999P 107 IP IPIABS "TIWIOJ swo7ruKÄas] IAFRT JowWaaal] "Tolfroumu opurıoy dAnıd wuusp [N BÄMjo u:c ap pow ewmwrgs -SU9IHAJO JOLTWONINF YIOP ‘woIsÄspjegstıy JUUL 999 BIoyft op nanga “wos “TOuLıof (QQ) TESLT:T: 88880 = 2:q:» dt XSIQUOY (a) (186): Tr: PI6T'G == (09 IL) :2:v de [euosexaH (A) (rsEr[):T:39. 178 = (09 FL) :2:v de [euosexaH [euosex9} (QQ) (13827): [: 00812 = (09 JL) :2:v da [Bu03exdH (qQ) verr'z:T: 821.0 1 = de ysıqwoy (A) ,G .88=° !ss29°7:[:0890T =9:q9:» AF ysıumgouom D ,99,98=2 "STLHz: [:2880°[=9:g:9 dF — HSUHOUOM (A) zr877:7[:08970[=9:9:0» de YSIqwoy c G 5 ; 8 el el IS ARLOSIT[EISTIN UHNOYOSIOU BASIQUOT UI & Oe 6 & & IY I gat m, I I je I I Tau TE EEE ıfoyosıoH ALOE BUND ORDD alıteletejstetete niogeyd Senn oonunun nen» u urennune JıuIJoULK) man) UPIJ Jsegqeyg ee ee seqeyd "IIIX soc oc. ets "HAIS res ee Kun nenrernenen nenn " NAOISMOIT uni. DICH de os 00 opis ole a .. "grgsıdyqy me "ddni8 apuagrsuvsjo I[12 IequoJjueq fd unogpunds ua ey 9070.10 UDAY 'aoyeapäygedszfo} LOS SEIYLIJIg STA TIO Jes Bd wuuny wuaogı[o9az Yp "EPO -I0J 798 [eyS opey UBU JAA ‘IX 19 I udWIOpunIF [I PuUL[[VUYLOJ oyuo I 1838 AOULIOF BSSap Fe BIopuadur vo ,6F.88 = qv ‚96990: 7: 8878) = 92:9:9 “(ood) vo d+ uttospunas II 088g wem wo aapfo ‘gyg=og !esrry: Tf: setet =v:g:9 aedyıanv Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 7. Zz z Stockholm. ; > Om ceritens kristallform. Af A. E. NORDENSKIÖLD. [Meddeladt den 10 September 1873.) Ceriten har sasom bekant hittills träffats endast vid Bast- näs grufvor i Vestmanland, hvarest detta mineral dels tyckes bilda en egen” lagergang af en par fots mägtighet, dels före- kommer inblandadt jemte allanit och stralsten i den malmförande gangmassan, ofta 1 sadan mängd, att den utgör en väsendtlig bestandsdel i atskilliga varphögar i grannskapet af grufvan. Sedan medlet af förra arhundradet har mineralet varit bekant för svenska mineraloger, och sedan denna tid har fyndorten ofta blifvit 1 mineralogiskt hänseende undersökt. Detta oaktadt har man med undantag af nagra korta, ej vidare bestämbara, sexsidiga prismor, hvilka HAIDINGER !) omtalar, aldrig funnit några kri- .staller af cerit. Det stora intresse, som är förenadt med be- stämmande af detta märkvärdiga minerals kristallform, har för- anledt mig att, till vinnande af material härtill, granska tusentals stuffer ‘deis i Riksmusei och f. d. Bergsskolans samlingar, dels vid varphögarne i grannskapet af grufvan eller bland det cerit- förrad, som på senare tider blifvit för grufägarnes räkning till-. varataget — länge dock utan att lyckas träffa ens antydan till en enda ceritkristall. Bland f.d. Bergskollegii samlingar träffades dock slutligen en stuff kristalliserad cerit, etiketterad: » Wismuthglants och grön kopparmalm uti Tungsten (Spec. Min. &) och svart skörlberg ?). Vestmanland. Skinnskattebergs S:n Bastnäs Gr. 1746». 1) Danas Min. 1868. 2?) Härmed menas tydligen allanit. 14 NORDENSKIÖLD, OM CERITENS KRISTALLFORM. ' Etiketten är i mineralhistoriskt hänseende märkvärdig, eme- dan den visar, att cermineralierna från Bastnäs redan innan WALLERII mineralogi utkom (1747) hade ådragit sig våra bergs- mäns uppmärksamhet. Ceritkristallerna voro jemte små kri- staller af allanit inbäddade i vismutglans och bilda kondrodit- lika korn af högst en ärts storlek, hvilka äro afrundade af tal- rika ytor. De tillhöra det: Rombiska systemet a:b:c=1:0,9988 : 0,8127. pp), PH), oPob), Bla), Pelm) äro mest ut- bildade. Dessutom förekomma: 3 oc(2), op(e), 3Pår), 4946), Pon), 30%0) m.fl. former, som icke kunde närmare bestämmas. Följande vinklar hafva mellan dessa ytor blifvit: Approx. mätta Beräknade. (på skilda kanter). po pe NEN das b:m | 129° 11 129° 25 129° 2 P2 Put Tee 129578 op 3 | UCS Soosuocsaner 30 157° 43 b:t NED CD] 2ossoonaro000: 134° 57 MR a 139.02.5 eek DT 27 oo P oo: pr REN 1035 30:88. 20.5 108° 27 b:g Keil pin... 116° 3 ER #4116235 116219, La 116° 51’ ESS DEE es UNDERWIDIRE.. Par 13822) o:3P3....... unge. 18,12... 157° 11 pl. meer. 139° 32° Poor: unge 129 mar a a ur. 127° 11’ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 15 Kristallytorna voro icke nog jemna för att tillåta fullt nog- granna mätningar, men jag hoppas dock, att de beräknade vink- larna ej skola särdeles mycket afvika från verkliga förhållandet. Den nära öfverensstämmelse, som äger rum emellan a och b, skulle möjligen antyda att mineralet kristalliserar qvadratiskt. Detta motsäges dock, såsom vidstäende figur utvisar (fig. 1), af dess utbildadt rombiska prägel. Fig. 1. För att vinna full visshet derom, att de mätta kristallerna verkligen utgjordes af cerit, analyserades de af Dr TH. NORD- STRÖM, som derom meddelar följande. »Den ringa mängd, som kunde användas till analysen, kunde ej utan alltför stor förlust befrias från inblandad vismutglans och kopparkis. Det pulveriserade mineralet sönderdelades med kungsvatten, men den härvid afskilda kiselsyran (25,55 proc.) var ej ren, utan fortfarande betydligt förorenad af ceritoxiden. Först efter ytterligare smältning med kolsyradt natron och be- handling med syra, erhölls den fullkomligt ren. Sedan cerit- oxiderna blifvit vägda tillsammans, löstes de ånyo och cerit- oxidulen afskildes genom inledning af klorgas i den nyss förut med natronhydrat försatta lösningen. De öfriga ämnena be- stämdes enligt vanliga mineral-analytiska metoder. Man erhöll sålunda: - . 16 NORDENSKIÖLD, OM CERITENS KRISTALLFORM. Kiselsyra................... 22,79 Geroxiduh. AES 24,06 De I | 35,37 Lanthanoxid ............ | Jernoxidul. Enda 3,92 Lerjardt{ ONE 10% 1,26 Kalkjord...... 2019 44335 Vismutglans ............. 3,58 Kopparkis.. mr 0,75 ACCES) ot ss äger 3,44 99,52 Tyngden af nagra bitar, ganska fria fran kis och vismutglans, — 4,86. Hela vigtsförlusten vid detta minerals glödgning har hittills alltid ansetts härröra af vatten. Kristallernas likhet, hvad yttre prägeln beträffar, med kondrodit gaf anledning till den förmodan, att äfven ceriten vore fluorhaltig. Att denna gissning var riktig, visade nagra af Dr NORDSTRÖM utförda etsningsförsök såväl med vanlig som kristalliserad cerit. Dock tyckes fluorhalten icke vara synnerligen stor. Öfver hufvud är vattenhalten mycket vexlande (från 3,5 till 9 proc.) och sannolikt är det ursprungliga mineralet vattenfritt, samt stökiometriskt och kristallografiskt isomorft med olivin. Man har nemligen, om man ej gör af- seende på ceritens vattenhalt. Olivin (MgFejSi .......... Rombisk a:b: e— 1,0729 : 1: 1,2528. Cerit (Ce, La, Di, Fe)?Si Rombisk a:b: Er —- 1,0015 :1:1,22086. ') Glödgningsförlust vid eeritene upphettning med blyoxid. 17 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 7. Stockholm. Resultaterne af de af Professor E. EDLUND og af Pro- fessor Dr O. J. BrocH i Juni 1873 i det svenske Videnskabs-Akademis fysikalske Laboratorium an- stillede Vegtsammenligninger mellem forskjellige 1) 2) 3) norske og svenske Kilogrammer. Meddelt af Dr ©. J. BRrRocH. 'Meddeladt den 10 September 1873.) De sammenlignede Kilogrammer vare: Norskt Cylinder-Kilogram af forgyldt Messing af REPSOLD, specifik Vzgt bestemt af Prof. HANSTEEN ved Veining i Vand til 8,4436 1, hvoraf fölger Volumen ved 4°C. af 118,433, og ved +21° C. et Volumen af 118,546 Kubikcentimeter, under Foruds&tning at Messingens Udvidelsekoefficient er 0,0000188. \ Dette Volumen blev verificeret ved direkte at male samme Dimensioner, hvorved fandtes 118,3. Dette Kilogram er nedenfor betegnet ved Bogstavet C. Norskt forgyldt Messingkilogram af FORTIN, specifik Vagt bestemt af Prof. HANSTEEN ved Veining i Vand til 7,99226, hvoraf fölger Volumen ved 4° OC. af 125,121, og ved +21” C. et Volumen 125,241 Kubikcentimeter. Dette Kilogram er nedenfor betegnet ved Bogstavet F- Norske fysikalske Kabinets Kilogram af uforgyldt Messing af DELEUIL, opbevaret i Kasse. Volumen antaget til 124,15 Kubikcentimeter. Dette Kilogram er nedenfor betegnet ved Bogstavet D,. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 30 Ärg. N:o 7. 2 18 4) 5) 6) 7) 0. J. BROCH, VAEGTSAMMENLIGNINGER. D:o opbevaret löst, Volumen bestemt ved Sammenligning med N:o 2, FORTINS, og ved at male Differentserne af de forskjellige Dimensioner, og fundet lig 124,15 Kubik- centimeter. Dette Kilogram er nedenfor betegnet med Bogstavet D,. Svenskt forgyldt Messingkilogram af 1844, Volumen be- stemt paa samme Mäde ved Sammenligning med FORTINS til 126,47 Kubikcentimeter. Dette Kilogram er nedenfor betegnet ved Bogstavet M,. Svenskt Myntkilogram, Volumen bestemt paa samme Made til 123,10 Kubikcentimeter. Dette Kilogram er nedenfor betegnet ved Bogstavet M,. Svenskt Platinakilogram, Volumen malt i Paris til 48,6652 og antages ved Temperaturen +21° C., at vere lig 48,670 Kubikcentimeter. Dette Kilogram er nedenfor beteonet ved Bogstavet S.' Dette Kilograms Vest er bestemt i Paris at vere 1,55 mer. tungere end det franske Stats-Arkivs Prototyp _ for Kilogrammet. | Dette sidste har ved +3°,5 C. et Volumen af 48,7544, altsa ved +21° ©. et Volumen af 48,776 Kubikcentimeter. Mellem de 7 Kilogrammer fandt 22 Sammenligninger Sted med fölgende Resultater: Vaegtsammenligninger. Obser- vations-, Vaegtdifferentser. Celsius meter tryk raekke. Barometer- stand reduce- ret til tör Luft b — 0,38 v. Temperatur| Baro- |Fugtigheds- I fr pmm; ÖRE C — M, —=15,48 mer 19°%5 758,60 10,65 749,55 = 16,06 19 ,2 753,57 10,67 749,52 =D 19 ‚5 754,26 10,71 750,19 C —M =18,15 20 ‚9 759,02 10,69 754,96 48,63 21,4 759,02 | 10,69 | 754,96 M, —M,= 2537 21,3 758,87 10,69 754,81 Ss —(C =70,60 21,1 757,74 11,12 755,51 — 23 21,5 157,44 11,15 753,20 — 70,46 2 757,44 10,81 | 793,33 - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 19 | ; at SÅ : | Barometer- | vations Vagstdifferentser. ke y meter PER Ed a ; z i b— 0,38 v. US 0 = 020 nen 21”,8 797,44 10,95 753,28 XI | — 69,68 21,7 | 757,02 | 10,05 752,86 Bu m 50 | ME 754,85 | 12,15 750,23 XIII |s —D, = 84,68 | EAS 74&s5 | 12,19 750,22 XIV ID, —M, = 1,06 | 21,9 754,65 | en 750,05 XV IS —F —=86,98 | 215 | 75Lor | 10,74 746,99 XVI | = 86,46 21,5 750,97 10,87 746,34 XVII — 87,02 21,5 751,47 10,83 747,35 XVII Fr m= 0,13 21, | 7ölar | 10,83 TAT,35 SAR | — 0,55 21,5 751,47 10/832 | Do mA35 X D-E = 055 22,5 754,83 10,89 || 750,68 | XXI | = 049 | 2 | ken | Ile 026 I xXIT | = lar 22,6 754,55 | 1236 | 749,83 | 5 Som Vxgt af 1 Kubikcentimeter Luft i Milligram er an- taget Formeln: 1,29278 b— 0,38% ensch.n: 760 (1—.0,00257.Cos2Y)(1— 0,00000021 7), hvor q betegner den geografiske Bredde og 4 Höiden over Havet i Meter. I Stockholm bliver herefter V»gten af 1 Kubikcentimeter Luft: 1,29438 b--0,38 v 1:-+ 0,003665.:t :760 Reduceres for Sammenligningens Skyld alle ovenstaende Resultater til: Temperatur 21°C. | Barometerstand tör Luft 751 mm., Dog settes: — 21” =7, b—(0,38v — 751 = B, sa erholdes Vxgtdifferentsen af I Kubikcentimeter Luft, der be- tegnes med d: ‘= 1,29438 751 (1+ 0,003665.. 21 b— 0,38 v Nu 1) Bi 7 12270503665 21 760\ 1+ 0,005665.2 | 751 u = le sı765 (= 0,0034037+ 0,001332 3 — 0,0000045 78 + 0,0000116.721 = — 0,004042T+0,001582 3 — 0,0000053 78 +0,0000138 72. Denne Vegtdifferents af I Kubikcentimeter bliver at multi- plicere med Volumendifferentsen Z/ af de sammenlignede Kilo- 20 0. J. BROCH, VAGTSAMMENLIGNINGER. grammer, og Produktet 0.4 at tillegge den fundne Vagt- differents. Da den störste Verdi af A er mindre end 80, sa behöves til Bestemmelse af d. f med 2 Decimaler blot at sö- ges d med 4 Decimaler, og da z overalt er mindre end 2, # ubetydelig over 4, 76 mindre end 3 og 2? mindre end 3, så be- höver man blot at satte: = — 0,00404T + 0,00158.P. Herefter faes: Reduktion af observerede Vagtsammenligninger til Temperatur + 21° C. og Lufttryk tör Luft 751 mm. ehe ene a. I |—15) —145| + 0,0038| — 4,55 | — 0,02 |C — mM, = 15,46 mgr IH |— 1,8 —1.as|ı + 49| — 4,55 | — 0,02 = 16,04 Ill |—1,5| — 0,81 48 — 4,55 | — 0,02 = 15,75 IV |—0;1| + 3,96 67 — 7,921— 0,05 |C — M, =18,10 V | -+0,4| + 3,96 46) — 7,92 | — 0,04 — 18,59 VI | + 0,3) + 3,81 VII |+0,1| + 2,51 VIII | + 0,5 + 2,20 IX | + 0,7 + 2,33 X |+0,8| + 2,28 48) — 3,37 | —- 0,02 |M,— M, = 2,35 — 69,88 | — 0,25 IS —(C = 70,35 15) — 69,38 | — 0,10 — NS 8| -—- 69,88 | — 0,06 — 70,40 4) — 69,38 | — 0,03 == 70,26 +++ tt tt + ++ = {er} XI | + 0,7) + 1,86 1) — 69,88 | — 0,01 — 69,67 XII | + 0,2) — 0,77) — 20) — 74,43 | + 0,15 IS — M, = 86,05 XII | + 1,0) — 0,78] — 53) — 75,48 | + 0,40 IS — D, = 85,08 XIV | + 0,9) — 0,95] — 51) + 1,05 | — 0,01 |D, — = 1,05 XV | + 0,5 — 4,01] — 84| — 76,57 | + 0,64 IS —F = 87,62 XVI | + 0,5| —4,16| — sı| — 76,57 | + 0,66 — 87,12 XVII | + 0,5 — 3,65) — 78| — 76,57 | + 0,60 = 87,62 XVIII |+ 0,5) — 3,65) — 78 — 1253| +0,01 IF — M = 0,4 XIX | + 0,51 — 3,65) — 78) — 1,23 | + 0,01 — (0,56 XX ı+1,5, — 0,31) — eo 108) 5: 0,01 10, Mm far XXI | + L7|— Ojn4| — sol — 1,09 | + 0,01 | = 0,50 XXI | + 1,6 — 1Lır) — s3|— 1,09 | + 0,01 | — 038 Heraf erholdes nu til Bestemmelse af den sandsynlige Vgt ved denne Lufttilstand af de 6 Messing-Kilogrammer sammen- lignede med det svenske Platina-Kilogram Ligningerne: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 21 10C—2M, —3M, = 585 — 267,37 mgr —20+5M— M —2f= — 40,4 —3C0— M +65M; — D, —= 8— 132,00 — M+2D, = S— 84,03 +3D,—3F = ae —2M, —3D, + 8F = 35 — 262, 18 hvoraf findes for Luft af Temperatur + 21° Celsius, og Barometer- stand reduceret til tör Luft 751 mm., af hvilken Luft 1 Kubik- centimeter altså veier 1,18765 mgr.: C = S— 70,29 mgr = 15 — 68,74 mgr M, = S— 88,42 = 15 — 86,37 M, = S -— 86,06 = je 84,51 Y D, = S— 85,05 = ]jk — 83,50 D, = S— 87,15 = 15 — 85,60 A 5 8756 = ]8 — 86,01 Sammenlignes disse Verdier med de efter de enkelte Ob- servationer til ovennevnte midlere Lufttilstand reducerede, sa findes: Observations- Vzestdifferentser. | Different- - Differentser. sernes nummer. . r | observerede. beregnede. Kvadrater.| I C — m; —=15,46 15,77 — 0,31 0,0961 | 11 — 16,04 | +0,27| 0,0729 | III — 15,75 — 0,02 0,0004 IV C —M, =18,10 18,13 — 0,03 0,0009 Vv = 18,59 + 0,46] 0,2116 VI M,—M,= 2,35 2,36 -- 0,1 0,0001 VII Ss —(C =170,35 | 70,29 + 0,06! 0,0036 VIII — Ilse + 0,84] 0,7056 IX — 70,40 +0,11) 0,0121 ENG = H05216 — 0,03 0,0009 XT — 69,67 | — 0,62 0,3844 XII S —M, = 86,05 | 86,06 — 0,01 0,0001 XIII S —D, = 85,08 85,05 + 0,03| 0,0009 NER D-05105, So +0,04 0,0016 XV IS —r =87,62 87,56 I + 0,06] 0,0036 XVI — 87,12 — 0,44 0,1936 XVII —/81.62 + 0,06) 0,0036 XVIII F —M,= 0,4 0,86 I — 0,12 0,0144 XIX == 10:56 j=- 0,30 0,0900 XX D,—F = 0,26 0,41 = 0,15 0,0225 XXI = (0,50 +0,09) 0,0081 XXI —036 -— 0,05 0,0025 | 1,8295 22 0. J. BROCH, VARGTSAMMENLIGNINGER. Heraf findes den sandsynlige Feil af en enkelt Observation at vere lig 0,674 | 16 "= 0,23 mgr. Feildifferentserne ved Observationerne VIII og XI ere adskillig större end de burde forefindes blandt ikke flere Observationer, men da de falde pa hver sin Side, vil det kun have liden Indfiydelse om de med- ‚tages eller ikke. | De 5 Observationer for 8-— ( give i Gjennemsnit: S— C = 70,36 mgr mod nu beregnet 70,29 mer. De 3 Observationer for S-— F' give 1 Gjennemsnit: S— F= 87,15 mer, mod nu beregnet 87,56 mgr. Reduceres til lufttomt Rum og regnes herved I Kubikcenti- meter Luft i den ved Beregningerne forudsatte Tilstand lig 1,18765 mer, sa erholdes i lufttomt Rum: C =15— 68,74 + 69,77 X 118765 mer = 15 + 14,11 mer M, = 15 — 86,87 + 77,69 X 1,18765 — 1E + 5,40 M, = 1: — 84,51 + 74,32 X 1,18765 N Male D, = 15 — 83,50 + 75,37 X 1,18765 = 1£ + 601 D, — 18 85,60 + 75,87 X 1,18765 —]k + 391 EZ 12 86,01 + 16,165 X 118765 =15 + 4,80 ei Ifölge de franske Reglementer for det metriske Vastsystem skulle alle Normal-Kilogrammer af Messing sammenlignes, — ikke ı lufttomt Rum med Arkivets Platina-Kilogram, hvilket i lufttomt Rum er Gramsystemets Prototyp, — men i Luften med et Messing-Kilosram, hvilket i lufttomt Rum har Kilogram- mets rette Vest, altsa samtidig er et »kilogramme vrai», eller hvis Differents derfra kjendes og stadig tages med i Beregning. (Se Revision des 6talons, Annales du Conservatoire des Arts et Metiers 1871 pag. 39). | Herved er imidlertid den Ufuldkommenhed, at det Volumen, som denne »etalon des kilogrammes usuels» skulde have, ikke er bestemt. For Messing-Kilegrammerne i Almindelighed er vistnok bestemt en vis Form og visse Dimensioner, men dels er denne Form ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 23 ikke sa fuldstendig bestemt, at deraf det normale Volumen kan bereenes, dels er det herved tilladte Spillerum temmelig stort. I eldre Tider lagdes heller ikke så megen Vegt på en Differents af nogle få Milliontedele ved Vxgtsammenligninger. Ved den större Nöiagtighed, der fortiden, som Fölge af Fremskridtene i Vegtbalancernes Konstruktion, kan opnaes ved Veining i Luften, bliver denne Lakune i den metriske Lovgiv- ning meerkbar, endog for ikke ss#rdeles nölagtige Veininger, og det er derfor foreslaet at udfylde samme ved Fastssttelsen af det Volumen, som de til Etalonnering af Messing-Kilogrammer i Luften anvendte Normaler skulle have. Om end de i Luften justerede Messingskilogrammer have temmelig forskjellig specifik Vegt og altså også Volumen, samt om de end sammenlignes med -Normalen i temmelig forskjelligartet Luft, vil dette dog ved Sammenligning mellem Messingkilogrammerne indbyrdes senere kun have en overmade liden Indfiydelse, der sjelden vil overstige nogle fa Tiendedele af et Milligsram, medens Forskjellen ved Etalonnering i Luften med Messingnormaler af forskjellig specifik Vest, men som alle i lufttomt Rum skulle have Kilogrammets rette Vest, ofte kan stige til flere Milligram. Ved den internationele Meterkommission har General Baron WREDE henledet Opmzsrksomheden pa denne Lakune i den metriske Lovgivning og foreslaet for Hovednormalen til Eta- lonnering i Luften af Normal-Kilogrammer af Messing, at ved- tage Formen af en ret Cylinder af 54 Millimeter Diameter og . Höide, hvorefter dens Volumen bliver ved 0° C. lig 123,672 Kubik- centimeter og ved +21°’C. lig 123,791 Kubikcentimeter. Dette Kilogram skulde da pa sedvanlig Mäde justeres til i lufttomt Rum at have Kilogrammets rette Vest, altså samtidig vare et »kilogramme vrai». Dette Forslag er endnu ikke afgjort, men Kommissionens 5:te Subkommitte, der havde med Kilogrammet at gjöre, har dog udtalt Onske om at dette Forslag måtte blive taget under nzrmere Överveielse. - 24 0. J. BROCH, VEGTSAMMENLIGNINGER. Det i Frankrig fortiden til Etalonnering af alle Messing- normaler for Gramvegten benyttede Kilogram er i fölge »Rap- port sur la revision des etalons, Extrait des Annales du Conser- vatoire des Arts et Metiers, 1871» pag. 39 og 40 et Kilogram af forgyldt Kobber af Gambey, der benzvnes» etalon dore N:o 1». Dets specifike Vzgt er desvaerre ikke bestemt og dets Volum heller ikke undersögt ved Maling. Det antages, pag. 40, at vare 70 Kubikcentimeter större end Arkivets Platina-Kilogram, altsa at have et Volumen af omtrent 119 Kubikcentimeter. Ved Indförelsen af det metriske System i Frankrig i Slut- ningen af forrige Ärhundrede blev samtidig med Forfsrdigelsen af Prototyperne af Platina også forfsrdiget flere for Etalonnering af Messing-Kilogrammer i Luften bestemte Messing-Etalonner, der angives i Luft, hvis Tilstand dog ikke er nermere opgivet, at vere 88,4 mgr lettere end Platina-Prototypen. Forudsat at disse Messing-Kilogrammer var 1 lufttomt Rum nöiagtig lig Platina- Kilogrammet, vilde dette ved en Temperatur af 20° C. og en Baro- meterstand reduceret til tör Luft af 755 mm. svare til en Vo- lumendifferents af 73,9, eller til et Volumen for Messing-Kilo- grammet af 122,6 Kubikcentimeter. De to svenske Messing-Kilogrammer M, og M, stemmede ved en af Professor EDLUND i 1867 foretagen Undersögelse nöl- agtig overens i Luften, idet de i denne viste en Vestdifferents fra det svenske Platina-Kilogram af 2,1:i89 Korn eller 90,07 mgr. Temperaturen var 15°,7 og den til tör Luft reducerede Barometerstand 751,3 mm. Reduceret til samme Lufttilstand, som for de nu foretagne Sammenligninger, nemlig 21° og 751 mm., giver dette v—= — 5,3, ß= + 0,3, hvoraf d=+ 0,0265. For M, bliver 7 = — T7,so altså 6.4 = — 2,06 mer eller S— M, = 88,01 mgr, medens ifölge de nu foretagne Sammenligninger, hvoraf dog ingen direkte, er fundet 88,42. Disse Resultater stemme således ret godt. For M, bliver I = — 74,43, 0.4 = — 1,97 mgr, altså i 1867: S— M, = 88,10 mgr, medens nu fandtes 86,06 mgr. Herefter skulde dette Kilogram siden 1867 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 7. 25 vere tiltaget 2,04 mgr i Vegt, hvilket, da samme er uforgyldt, let forklares ved en umerkelig Oxydation på Overfloden. Å Den nöie Overenstemmelse mellem disse to Kilogrammer i 1867, da M, var ny, synes at tyde pa, at de begge have veret meget nöiagtig justerede i Luften med den samme Etalon. Gar man ud fra at ved 2 = 15°%,7 b— 0,38 v = 751,3 mm., S— M, er 90,07 mgr, altså M, = 15 — 88,52 mgr, sa svarer” denne Vegtdifferents i Luften af 88,52 mgr ved denne Lufttilstand i Paris til en Volumendifferents af 73,23 Kubikcentimeter fra Platinakilogrammet, idet i Paris Vegten af 1 Kubikcentimeter Luft udtrykkes ved Formelen: 1,293208 b— 0,38 v 1 + 0,003665 .t MOORE Da Platinakilogrammets Volumen er 48,75 Kubikcentimeter, giver dette et Volumen for den under disse Forudsätninger be- nyttede Etalon af 122,0 Kubikcentimeter. Havde ved Sammenligningen i Paris Temperaturen veret +21”, Barometerstanden 751 mm., vilde M, have veret — S— 88,01 mgr — 1£ — 86,46 mer, til hvilken Vegtdifferents vilde svare en Volumendifferents af 72,87 Kubikcentimeter, og altså et Volumen ‚af den benyttede Etalon af 121,6 Kubikcentimeter. Safremt det norske FORTINS Kilogram, der ved den sidst- » nzvnte Luftstand har en Vegt i Luften af 1 — 86,01 mer, i Paris har varet absolut nöiagtigt etalonneret under samme Luft- tilstand, vil dette svare til et Volumen hos det til Etalonneringen benyttede Kilogram af 121,3 Kubikcentimeter. Alt dette synes at tyde hen pa at de af Instrumentmagere i Paris ved Etalonnering af nölagtige Messing-Kilogrammer be- nyttede »etalon des kilogrammes usuels» have havt et Volumen af mellem 121 og 122 Kubikcentimeter, altså 2 a 3 Kubikcenti- meter större end det for »etalon dore N:o 1» angivne Volumen. Indtil nermere Bestemmelse fattes af den internationele Meter- kommission med Hensyn til det Volumen, som det til Etalonnering af Messingnormaler i Luften benyttede »etalon des kilogrammes usuels» bör have, antager jeg det hensigtsmssigt at det af Ge- 4 26 0. J. BROCH, VZAGTSAMMENLIGNINGER. neral WREDE foreslaede Volumen ved Nul Grader af 123,672 .Kubikcentimeter, eller Volumenet af en ret Cylinder med 54 Millimeter Diameter og Höide, vedtages. Dette Volumen svarer til en specifik Vagt af 8,0849, der er en omtrentlig midlere specifik Vest af de sedvanlige Messing-Kilogrammer. Ved +21° C. vilde dets Volume vare 123,791 Kubikcentimeter. En sådan »etalon des kilogrammes usuels», der i lufttomt Rum skulde vere et »kilogramme vraiv, og som jeg i det Föl- gende vil betegne med Bogstavet Ä, vilde da sammenlignet i Luft af Temperatur +21° C. og Barometerstand reduceret til tör Luft 751 mm., hvoraf 1 Kubikcentimeter i Stockholm veier l,ıs765 mgr, med det svenske Platinakilogram, der er 1,55 mer for tungt, og som ved + 21° €. har et Volumen af 48,67 Kubik- centimeter, "vise en Vxstdifferents af: | S— K= 1,5 + 75,121 X 1,18765 = 90,77 mer. Herefter bliver i sadan Luft: U =K + 20,48 mer M, = Kar 2,35 M,=K+ 4,7 Di =K+ 52 D, = K+ 3,62 PUNE=VAGGE Kaya Forudsettes en Sammenligning i tungere Luft f. Ex. af Tem- peratur + 15° C. og Barometerstand reduceret til tör Luft 755 mm., hvoraf 1 Kubikcentimeter vilde veie 1,21888 mer, altså 0,03123 mer mere, sa vilde man have fundet: C =K + 20,48 + 5,228 X 0,03ı = K + 20,64 mer M=K+ 235 — 2,68 X 0,031 =K + 2,27 M, = K+ 4,71 + 0,69 X 0,031 = K+ 473 D,=K+ d,72—0,36 X 0,031 = K+ 5,71 D,= K+ 3,62—0,36 X0,sı=K + 3,61. FR —ıKR. +3,20 1,250) X OKB ARE 3 Ved Reduktion til lufttomt Rum af pa denne Made etalonnerede Messinglodder, ma man da stedse ga ud fra det for »etalon des kilo- grammes usuel» vedtagne Volumen ved Nul Grader 123,672, altså ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 27 1000 123,672 Messinglods egen specifike Veegt, hvilken man altså ikke behöver = 8,0849, ikke fra vedkommende fra en specifik Vest af at undersöge. Om denne afviger temmelig meget fra det for »etalon des kilogrammes usuels» eller Messing-Normal-Kilogrammet ved- tagne, således som her C, der har en specifik Vegt.af 8,1436 oc F af 7,9925, så bliver dette ved Sammenligning mellem disse i Luften uden merkbar Indflydelse. Säledes er Vastdifferntsen mellem C og Fi Luft af den förste af ovennevnte Lufttilstande 17,27 mer, under den anden derfra ikke sa lidet forskjellige Lufttil- stand 17,47. Forskjellen altså blot 0,2 mgr, d. e. indenfor Graend- sen af Observationsfeilene. Sammenlignet med det franske Statsarkivs Platina-Kilogram, hvis Volumen ved +3°,5 C. er 48,7544 Kubikcentimeter, bliver Volumendifferentsen ved i” C, lig: 123,672 (1+0,0000188.1)?— 48,7 544 (1 + 0,0000v86 .(t — 3,5))? = = 74,922 + 0,00572.t = 74,922 (1 +0,000077-t) og altsa Vegttabet i Luften: 1,29278 b—-0,38 v 0,003665. 760 -(1—0,00257 Cos2q) . (1—0,00000021 77) - 1+0,000077.t b-0,38 v oe. ee 257 Cos2 2 Es 760 (1—0,00257 Cos2Y)(1—-0,00000021 7), hvor t betegner Temperaturen i Grader af det hundrededelige Termometer, b Barometerstanden i Millimeter, v Fugtighedstrykket i Millimeter, g den geografiske Bredde og H Höiden over Havet i Meter. For Christiania og Stockholm giver dette: 96,100 1+0,000077.t 50,38 v 74,922 (1 + 0,0000771t) en: i 1+0,003665.2 760 28 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. | (Forts. fr. sid. 2.) Frän Utgifvarne. Maım, A. W. Sällskapet Smäfoglarnes vänner och dess förhand- lingar 1869 —1872. Göteb. 1873. 8:0. ae, 0% Flora Dalekarlica ed. E. ÄHRLING. Örebro 1873. 8:0. Från Författarne. SUNDEVALL, C. J. Methodi naturalis avium disponendarum tentamen, BIN Maim, A. W. Om Renen. Göteb. 1872. Pat.fol. AHRLING, E. Studier i den Linneanska nomenclaturen och synony- miken, Afd. 1. Örebro 1872. 8:0. MarHEY, C. M. Nouvelle invention pour reduire de 80 % la con- sommation du combustible des machines å vapeur. Remire- mont 1873. 4:0. RoruscHiLv, A. Histoire de la poste aux lettres. Par. 1873. 18:0. : 29 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 7. Stockholm. Bidrag till kännedomen om de pyro-fosforsyrade salterna. AfC.N. BAL. [Meddeladt den 10 September 1875.) Man hade redan sedan lang tid tillbaka vetat, att vanligt fosforsyradt natron med silfversalt gaf en gul fällning, och att lösningens reaktion dervid öfvergick till sur. Man hade äfven iakttagit, att samma natronsalt efter glödgning gaf ett hvitt silfveroxidsalt; men ÖLARK !) var den förste, som observerade, att lösningen dervid förblef neutral. Deraf ansåg han, att tvänne slutsatser kunde dragas, nemligen antingen att det glödgade sal- tet innehöll proportionsvis mer natron än det ursprungliga, hvil- ket han dock fann vara omöjligt, da vid glödeningen endast vatten bortgick, eller ock att i det hvita silfveroxidsaltet fanns mindre silfveroxid äu i det gula. Daä derjemte det glödgade natronsaltet kristalliserade i helt annan form och med annan vattenhalt, ansag han sig hafva upptäckt en ny modifikation af fosforsyran, som han kallade pyro-fosforsyra. STROMEYER ?) analyserade de båda silfversalterna och fann för förhållandet mellan deras silfveroxidhalter tal, som ganska nära öfverensstämma med 2:3. Han studerade dessutom den pyro-fosforsyrade silfveroxidens egenskaper något närmare och de pyro-fosforsyrade metalloxidernas löslighet i natronsaltet. BERZELIUS ?) visade, att den glödgade fosforsyrans silfver- oxidsalt innehöll 1 zqvivalent silfveroxid, det glödgade natron- !) ScHWEIGGERS Journal (1829). B. LVIIL. s. 421. ?) SCcHWEIGGERS Journal (1830). B. LVIN. s. 123. 3) BerzEuıt Ärsberätt. afg. 1831. s. 154. 30 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. 'saltets fällning med silfversalt 2, och den vanliga fosforsyrans 3, och just denna olikhet i mättningsförhållanden uppställdes sedermera af GRAHAM!) såsom kännetecken på meta-, pyro- och orto-fosforsyra. ; Några ar senare offentliggjorde SCHWARZENBERG ?) resul- taterna af en undersökning öfver de enkla pyro-fosforsyrade salterna. PERSOZ?) beskref några dubbelsalter i lösning (under- sökta genom titrering) och tvänne kopparoxid-dubbelsalter i fast form. FLEITMANN och HENNEBERG ?) framställde ett jernoxid- och. tre kopparoxid-dubbelsalter i fast form. ROSE >) erhöll två olika modifikationer af pyrofosforsyran och undersökte de pyro- fosforsyrade salternas reaktioner. Sedan den tiden äro endast smärre afhandlingar offentliggjorda öfver detta ämne. Da i afseende på saväl de enkla salternas löslighet i pyro- fosforsyradt natron, som dubbelsalternas reaktioner en mängd motsägelser i dessa afhandlingar förefinnas, och då endast ett ringa antal af dubbelsalterna förut erhållits i fast form, ansåg jag det vara skäl att underkasta dessa föreningar en närmare granskning, och önskar jag härnedan få meddela såväl ett sammandrag af min gradualafhandling (Pyro-fosforsyrade salter, Upsala 1872), som ock resultaterna af några senare undersök- ningar på hithörande salter. Först torde vara skäl att anföra några allmänna egenskaper hos dessa salter. i De enkla salterna och dubbelsalterna äro 1 allmänhet lös- liga 1 ammoniakvätska. Tillsättes till ett dubbelsalts lösning en syra, sa borttager denna en del af alkalit, så att surt alkalisalt bildas, och metall- oxidsaltet utfällns. Tillsättes mer syra, så löses fällningen till följd deraf, att syran, om den ej är alltför svag, borttager en del af metalloxiden, så att surt, lösligt salt bildas. !) Ann. d. Chemie u. Pharm. (1834). B. XI. s. 1. 2) Ann. d. Chemie u. Pharm. (1848). LXV. s. 133. 3), Nach & Br 3) Ibid. s. 387. 5) Pose. Ann. (1849). B. LXXV1. =. 1. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o van I Metalloxidernas reaktioner äro i dubbelsalterna 1 hög grad modifierade. Sålunda erhålles i dubbelsalternas lösningar ingen fällning för ammoniak och för kolsyradt natron först efter kokning. I. Pyro-fosforsyrad lerjord och ett dess natron-dubbelsalt. Utfälld med pyro-fosforsyradt natron ur alun 1 köld bildar pyro-fosforsyrad lerjord en slemmig massa, som ej later tvätta sig genom dekantering och endast med svårighet på filtrum. Fälld i värme är den deremot kornig och låter till en början tvätta sig genom dekantering, men måste slutligen upptagas på filtrum, emedan den under tvättningen blir slemmig. Den är äfven efter torkning vid vanlig temperatur löslig i pyro-fosfor- syradt natren. Natron-dubbelsalt 2(2Na,0.P,0O,) + 2Al,O,.3P;0, + 30H,0. Sättes till en lösning af pyro-fösforsyradt natron sa mycket pyro-fosforsyrad lerjord, den förmar lösa, sa afsätter sig efter någon tid ur lösningen ett i vatten svårlösligt salt i mikroskopiska, vartformigt grupperade prismer. Saltet smälter vid glödgning !). Analyserna gäfvo följande resnltater, beräknadt. Natron .......6% po — 14:25 7 IBerjord. 2... 11.19 11.34 11.84 FOsforsyra ............ 39.82 40.69 40.31 Matten a 3302 33080 33.10 Moderluten intorkar vid afdunstning till en svagt gulaktig, glaslik massa. 1) Vid analysen öfverfördes syran till orto-fosforsyra genom upphettning med svafvelsyra. lösnirgen neutraliserades i det närmaste, och efter tillsats af ättiksyrad ammoniumoxid utfälldes neutral orto-fosforsyrad lerjord genom kokning (jemf. Roses Handbuch d. anal. Ch... I moderluten bestämdes resten af fosforsyran säsom vanligt. — I allmänhet har vid analyserna fosfor- syran öfverförts till orto-fosforsyra genom smältning med kolsyradt natron- kali, eller genom det lösta saltets upphettning med svafvelsyra i ungefär 24 timmar. Säsom fällningsmedel för fosforsyran har användts en blandning af 1 del svafvelsyrad magnesia, 2 delar salmiak, 8 delar vatten och 4 delar ammoniakvätska. ' 32 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE-PYRO-FOSFORSYRADESALTERNA. ” II. Pyro-fosforsyrad manganoxidul och dess dubbelsalter. Sättes till en lösning af svafvelsyrad manganoxidul en lös- ning af pyro-fosforsyradt natron, så erhålles pyro-fosforsyrad manganoxidul såsom en kornigt amorf, hvit, svagt i rödt stö- tande fällning. Denna låter lätt tvätta sig genom dekantering, men är derefter svårlöslig i pyro-fosforsyradt natron (i pyro- fosforsyradt kali är den fortfarande lätt löslig). Den löser sig, såsom redan ROSE!) anmärkt, ej i svafvelsyrad manganoxidul. SCHWARZENBERG har vid kokning af saltets lösning i svafvel- syrligt vatten erhållit neutralt salt i perlemorglänsande blad. Natron-dubbelsalter. a. 2(2Na,0.P,0,) + 3(2MnO.P,O,) + 24H,0. Pyro-fosforsyrad natron upptager vid längre beröring, eller lättare vid sakta uppvärmning med en lösning af pyro-fosfor- syradt manganoxidul detta salt, hvarvid fällningen öfvergar till kristallinisk. Det salunda bildade dubbelsaltet är mycket svar- lösligt 1 vatten, smälter vid glödgning och stelnar vid hastig af- svalning till en mörkröd, glaslik massa, vid sakta afsvalning till Pre +. iakttagas. Vid analys erhölls i vattenfritt salt ?): beredt i värme, i köld, beräknadt. NAtron «sund — — 18.69 NY Manganoxidul .... 31.61 31.47 30.85 30.78 Fosforsyra .......... 51.89 — 52.28 51.30 5 vattenbestämningar gafvo mellan 23.21 och 22.93 %, da formeln fordrar 23.79 %. 8. 2Na,0.P,O, + 2MnO.P,O, + 9H,O. Sättes till en lösning af pyro-fosforsyradt natron svafvel- syrad manganoxidul, sa länge fällningen vid omskakning löser sig, sa afskiljer sig redan inom 24 timmar eller vid kokning en 1) De ofvan nämnda afhandlingarna citeras med endast författarens namn. 2) Manganoxidulen bestämdes, efter syrans öfverförande till ortö-fosforsyra, så- som pyro-fosforsyrad manganoxidul enligt GiBBS' method. Se Zeitschr. f. anal. Ch. 1868 s. 101. 4 -ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 33 stor del af det bildade dubbelsaltet i mikroskopiska knippevis förenade prismer (stundom tydliga hendyoedrar). Detta är ytterst svårlösligt i vatten och förhåller sig vid glödning såsom före- gående salt. Vid analys erhölls i vattenfritt salt: . beredt i värme, i köld, beräknadt. Natron... m — — 22.54 Manganoxidul. 25.93 25.97 25.58 25.82 Fosforsyra ..... —— — 51.64 9 vattenbestämningar gafvo mellan 21.91 och 21.41 %, då formeln fordrar 22.75 24. Den ursprungliga lösningen af dubbelsaltet ger ingen fäll- ning med svafvelammonium eller ferro-cyankalium. Kali-dubbelsalter. a. 2(2K,0.P,O,) + 2MnO.P,O, + 10H,0. Ur en lösning af pyro-fosforsyrad manganoxidul i pyro-fosfor- syradt kali afsätter sig vid frivillig afdunstning till syrups kon- sistens ett nästan ofärgadt, i vatten svarlösligt salt i mikrosko- piska, spetsiga kristaller. Saltet smälter vid glödgning. Vid analys erhölls i vattenfritt salt '): a Kal. RN Een — 39.89 - Maneanoxidul. arrce....... 15.85 15.03 Hasforsyra m... ee. —— 45.08 Vid en vattenbestämning erhölls 15.35 %, da formeln for- drar 16.00 2. ß. 2K,0,.P,0, + 2MnO.P,O, + 8H,O. Sättes till en lösning af pyro-fosforsyradt kali svafvelsyrad manganoxidul, så länge fällningen vid omskakning löser sig, så afsätter sig efter några timmars stående ett i vatten svårlösligt, svagt ljusrödt salt i mikroskopiska, sexsidiga blad, som äro streckade från midten mot kanten och ofta sönderspringa efter dessa streck, eller i prismer, som genom sin gruppering i kanten 2) Mangan afskildes med klor ur ättiksyrad lösning och omfälldes med kol- syradt natron. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 7. 3 I 34 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. visa sexsidingens form. Saltet smälter lätt vid upphettning och. stelnar vid afsvalning till en delvis glaslik, mörkröd, delvis kri- stallinisk, ljusröd massa '). Vid analys erhöllos följande resultater: beräknadt. Kali 2... SR g 24.85 Manganoxidul ............... 18.58 19.33 18.72 Kosforsyrar nen 38.014 —— 37.44 Vatten ..... A Sa OR NR 20.04 19.88 18.99 Ur den till syrupskonsistens afdunstade moderluten synes, att döma af kristallformen, det under « beskrifna saltet afsätta sig. J. OTTO ?) har framställt ett salt, som innehöll pyro-fosfor- syrad natron-manganoxidul och pyro-fosforsyrad ammoniumoxid- manganoxidul. II. Pyro-fosforsyrad zinkoxid och dess natron- dubbelsalter. Utfälld ur svafvelsyrad zinkoxid 1 köld är den pyro-fosfor- syrade zinkoxiden hvit, kornigt amorf och löser sig lätt i pyro- fosforsyradt natron, till och med efter torkning vid vanlig tem-. peratur. Den är äfven till ringa mängd löslig i svafvelsyrad zinkoxid, såsom redan RosE anmärkt. SCHWARZENBERG erhöll vid kokning af saltets lösning i svafvelsyrligt vatten neutral pyro-fosforsyrad zinkoxid såsom ett kristalliniskt pulver. Ur en sådan lösning erhölls vid vanlig temperatur under utveckling af svafvelsyrlighet mikroskopiska, rombiska taflor af neutralt salt. Detta är olösligt i vatten, undergår vid upphett- ning samma färgförändring som zinkoxiden och kan-ej med vanlig gaslåga fås att smälta. Det har sammansättningen: > 2Zn0.P,0, + 5H,O. Vid analys erhölls: beräknadt. ZINKOXIA oss 0000. .nAl03° 41.21 41.13 IBJOSTOBSYTA ei. 3541907 39:80 36.03 INFO DET LM ON SS re ri 22.93 23.02 22.84 | 3) Att vid detta försök glödgningen skett i en indifferent gas, förstås af sig sjelf. 2) Arn. d. Ch. u. Pharm. (1835) B. XVI s. 202. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 35 Sedan svafvelsyrligheten bortgatt, erhölls inga kristaller, förr än vätskan öfvergått till nära torrhet, då ett i vatten svärlösligt salt, som innehöll orto-fosforsyra, afsatte sig. Natron-dubbelsalter. a. 3(2Na,0.P,0,) + 2Zn0.P,0; + 24H,0. - Ur en vid vanlig temperatur beredd lösning af pyro-fosfor- syrad zinkoxid i pyrofosforsyradt natron afsätta sig vid frivillig afdunstning vanligen först kristaller af natronsalt med endast ringa inblandning af zinkoxidsalt, hvarefter. ur den syrupslika vätskan långa prismatiska nålar utkristallisera. Detta salt vittrar starkt och smälter lätt vid glödgning. / Vid analys på vattenfritt salt erhölls: ARR INR TE san — 33.75 ZOE rn eran 14.15 14.71 Bosiorsyra 3er. 21a NRA — | 51.54 En vattenbestämning gaf 27.30 %, då formeln fordrar 28.16 4. I den ursprungliga lösningen erhålles ingen fällning för neu- tralt kromsyradt kali eller ferrideyankalium. | 3. 2Na,0O. PO; + 2Zn0. P5O,. Ur den förut omnämnda syrupsartade vätskan utfälles vid X tillsats af en mindre qvantitet vatten ett amorft, hvitt salt, som är olösligt i vatten, lösligt i pyro-fosforsyradt natron, smälter vid glödgning och efter torkning vid 100° innehåller 5 molekyler vatten på 2 molekyler dubbelsalt. Afdunstar man deremot den i köld beredda lösningen i vatten- bad, så bildas vid temperaturer under 70° salt, som vattenfritt innehåller lika molekyler natron och zinkoxid; ofvanom 70° af- sätter sig deremot det under y beskrifna dubbelsaltet, hvaraf synes, att zinkoxidhalten tilltager med temperaturen. Vid omkring 50° erhålles dubbelsaltet såsom ett kristalli- niskt pulver i förening med 3 molekyler vatten. Vid omkring 30° erhålles det i mikroskopiska, spetsiga prismer med 8 mole- kyler vatten. Vid omkring 60° kristalliserar det i mikrosko- piska, qvadratiska taflor, som oväntadt nog innehålla mer vatten 36 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. än det vid 50? bildade, nämligen 7 molekyler på 2 molekyler dubbelsalt. Det sistnämnda saltet afsätter sig äfven i vartformiga grup- per, om till den ursprungliga lösningen sättes alkohol, tills svag förblifvande grumling inträder, och djurhinna öfverknytes. Vid analys erhölls i vattenfritt salt: utfälldt med vatten, afsatt vid 50°, framst. m. alkohol, beräknadt.. Natron........ - — 21.75 Zinkoxid..... 28.83 28.09 27.12 27.02 28.44 Fosforsyra.. 50.07 49.40 HOLD 50.18 49.81 y. 4(2Na,0.P,0,) + 5(2Zn0 .P,0,) + 20H,0. Sker afdunstningen vid 70—80°, sa erhalles, sasom redan nämdt är, ett dubbelsalt med proportionsvis större zinkoxidhalt. Detta afsätter sig i.mikroskopiska, qvadratiska sfenoider med basplaner, är olösligt i vatten och smälter vid glödening. Samma salt erhålles äfven vid lösningens kokning, och om den efter föl- jande salt återstående moderluten, som innehåller proportionsvis mer zinkoxidsalt, hålles vid 40—50°. Vid analys erhölls i vattenfritt salt ur lösning: framställd i köld, i' värme, beräknadt. Nato corners SS — 19.19 Zinkoxid ........ 31.64 . 31.99 31.31. 31.77 31.36 Fosforsyra...... 49.12 49.48 49.39 49,09 49.45 4 vattenbestämningar gafvo mellan 11.14 och 12.24 %, då formeln fordrar 12.23 % H,O. öd. 2Na,0.P,O, + 4(2ZnO.P,0O,) + 12H,0. Vid 60—70° synes pyro-fosforsyrad zinkoxids löslighet i pyro-fosforsyradt natron vara störst. Ur en vid denna tempe- ratur beredd lösning afsätter sig inom nagra dagar ett i vatten svarlösligt salt i mikroskopiska, spetsiga prismer, som smälta vid glödening. Vid analys pa vattenfritt salt erhölls: beräknadt. Natromata.! os. SINE nn = 5 8.37 Zinkoxid. ....... — 43,96 43.96 43.97 i 43.74 Fosforsyra ...... .. 48.31 47.92 47.85. — 47.89 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 37 4 vattenbestämningar gäfvo mellan 22.73 och 22.42 %, då formeln fordrar 22.56 %. + IV. Pyro-fosforsyrad jernoxid och dess natron- dubbelsalter. Den pyro-fosforsyrade jernoxiden eger, da den blifvit utfälld i köld, de egenskaper, som SCHARZENBERG funnit, hvarför jag genast öfvergar till beskrifvandet af dess Natron-dubbelsalter. a. 5(2Na,0.P,0,) + 2Fe,0,..3P,0,. En vid omkring 100° mättad lösning af pyro-fosforsyrad jernoxid i pyro-fosforsyradt natron gaf vid tillsats af en relativt stor mängd alkohol en delvis amorf, delvis kristallinisk fällning, som i luften flöt sönder och smälte vid glödgning. Analysen torde bevisa i hvilket förhållande alkali- och jern- oxid-salt-förekommo 1 lösningen. Funnet, beräknadt. Natron... N EEE 29.87 Ternosudn 14.57 14.70 15.41 Fosforsyra. .............. — —— 54.72 Torkad vid 100° innehöll fällningen 7 molekyler vatten. 8. 2(2Na,0.P,05) + 2E80,.37,0, Afdunstas lösningen försigtigt i värme, tills en hinna börjar bildas på dess yta, sa afsätter sig vid afsvalning ett nästan ofärgadt, amorft salt, som i vatten, 1 synnerhet varmt, lätt löser sig med gröngul, i påfallande ljus rödaktig färg. Det renades genom upprepadt lösande och afdunstande, hvarvid moderluten för hvarje gång så mycket som möjligt aflägsnades förmedelst BUNSENS -sugapparat. Vid glödgning smälter det vattenfria saltet och stelnar vid hastig afsvalning till ett svartbrunt glas; vid långsam afsvalning kristalliserar det i ljusröda, fyrsidiga prismer, utan att någon olikhet i vigt kunnat iakttagas. Saltet fram- ställdes flere gånger, och derpå gjordes 8 analyser. 38 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. Funnet beräknadt. emellan medium, Natron...... ........ = 2 19.40 Jernoxid ............. 24.56 och 25.30 24.83 25.04 Fosforsyra......... 54.69 och 55.79 55.20 55.56 Samma salt har förut erhallits af PERSOZ genom titrering, af MILCK !) genom bestandsdelarnes blandande i lämpliga för- hållanden, samt af FLEITMANN och HENNEBERG genom utfäll- ning med alkohol. Efter torkning vid 100° innehöll saltet 6 molekyler vatten, efter torkning vid 125° 5 molekyler. Om fosforsyran dervid delvis eller helt och hållet öfvergätt till orto-fosforsyra, har ej blifvit undersökt. I en koncentrerad lösning af jernoxid-dubbelsaltet erhållas för flera alkalisalter fällningar, som lösa sig vid tillsats af vatten. Detta torde förklara olikheterna i MILCKS och RIECKHERS !) uppgifter angaende saltets reaktioner. Liksom de öfriga dubbel- salterna fälles jernoxid-dubbelsaltet af svafvelsyra, och om fäll- ningen löses i sa ringa öfverskott af fällningsmedlet som möjligt, och lösningen kokas, sa erhålles en fällning, som enligt GLAD- STONE ?) skulle innehålla en annan modifikation af pyro-fosfor- syran. Men fällningen befanns vara olöslig endast i moderluten och varm utspädd svafvelsyra, men löste sig tvärt emot GLAD- STONES uppgift 1 kall utspädd syra och i pyro-fosforsyradt natron. I dubbelsaltets lösning erhållas inga reaktioner för rhodan- eller ferrocyankalium. V. Pyro-fosforsyrad kadmiumoxid och dess dubbelsalter. Utfälld i köld biıdar den pyro-fosforsyrade kadmiumoxiden en hvit, kornigt amorf fällning, som lätt låter tvätta sig genom dekantering, men derunder blir svårlöslig i pyro-fosforsyradt natron (jemför manganoxidulsaltet). SCHWARZENBERG har vid !) Wırzs Jahresb. d. Ch. 1865 s. 262. 2) Wırıs Jahresb- d. Ch. 1867 s. 146. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 39 kokning af saltets lösning i svafvelsyrligt vatten erhållit neutralt salt i perlemorglänsande blad. Natron-dubbelsalt. 2Na,0.P,O, + 2CdO.P,O, + 8H,0O 1). Till en lösning af pyro-fosforsyradt natron sattes kadmium- klorid, tills fällningen vid omskakning ej vidare löste sig. Redan innan hela lösningen hunnit gå genom filtrum, börjar dubbelsaltet afsätta sig, och inom 24 timmar äro kärlets väggar beklädda med en stor mängd dervid fasthängande salt, som består af mikroskopiska, knippevis förenade, spetsiga prismer, är olösligt i vatten och smälter vid glödgning. R Sf. 21. Analyserna gafvo ?): beräknadt. Natron......!e... 15.70. — — 15.35 Kadmiumoxid. 30.88 — -—— 32.33 31.68 Fosforsyra...... 35.61 34.54 34.89 — 35.15 Matten... 18.31 18.47 18.14 18.39 17.82 Kali-dubbelsalt. 4(2K,0.P,0,) + 5(2CdO.P,O,) + 30H,0. Ur en pa fullkomligt analogt sätt beredd lösning af pyro- fosforsyradt kali afsätter sig inom 24 timmar på kärlets väggar ett salt i mikroskopiska, värtformigt grupperade, spetsiga kri- staller. Detta salt är vida lättlösligare i vatten än natronsaltet, smälter vid glödgning och stelnar kristalliniskt äfven vid hastig afsvalning 3). Vid analys på vattenfritt salt erhölls följande: beräknadt. Kal... SS ee — 22.76 _ Kadmiumoxid ..... 38.28 38.56 38.21 38.65 Fosforsyra............ 39.48 39.62 39.25 —— 38.59 !) Ett analogt zinkoxidsalt finnes. 2) I första analysen bestämdes kadmium såsom oxid, i den fjerde såsom svafvel- syradt salt. 3) Kadmium bestämdes säsom svafvelsyradt salt. 40 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. 3 vattenbestämningar på utpressadt salt gåfvo mellan 14.55 och 13.52 %, då formeln fordrar 14.02 % H,O. CC VI. Pyro-fosforsyrad kopparoxid och dess dubbelsalter. Neutral pyro-fosforsyrad kopparozid. Erhällen genom utfällning med pyro-fosforsyradt natron i köld är den pyro-fosforsyrade kopparoxiden en blåhvit, svagt i grönt stötande, kornigt amorf fällning, som äfven efter längre förvaring under vatten löser sig 1 pyro-fosforsyradt natron och, såsom redan RosE anmärkt, till ringa mängd i svafvelsyrad kopparoxid. Efter torkning: vid 100° hade saltet sammansätt- ningen: 1. 2(2CuO.P,O,) + 5H5O I). Samma förening finnes äfven efter torkning vid 100° i den delvis kristalliniska fällning, som i dubbelsaitet 3(2Na,0. P,O,) + 2CuO.P,O, erhålles för. svafvelsyra eller saltsyra. Vid analys erhölls i vattenfritt salt: utf. m. pyrof. natr., utf. m. sv.syra, utf. m. saltsyra, beräknadt. Kopparoxid. 52.84 52.82 51.54 5289 52.70 52.79 Fosforsyra.. —— 47.49 48.46 48.36 48.69 47.21 Efter torkning vid 150° innehöll den med saltsyra erhallna fällningen endast 1 molekyl vatten. Huruvida syran dervid öfver- gatt till orto-fosforsyra, har ej blifvit undersökt. Ur en lösning af pyrofosforsyrad kopparoxid i svafvelsyrligt vatten afsätta sig vid svafvelsyrlighetens frivilliga bortgående mikroskopiska, spetsiga prismer med sammansättningen: 2. 2CuO.P,0, + 5H,0. Samma salt erhälles äfven, om till ofvan nämda dubbelsalt svafvelsyra tillsättes endast till dess att lösningen ändrar färg, eller om en lösning af pyro-fosforsyrad kopparoxid i utspädd svafvelsyra kokas. !) SCHWARZENBERG fann deri 2 molekyler vatten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 41 Analyserna gåfvo i vattenfritt salt: ur svafvelsyrlig lösn. utf. m. svafvelsyra, ur svafvelsyrad lösn. Kopparoxid.... 51.71 52.52 52.78 5355 53.19 52.82 Fosforsyra....... —— 47.58 — 47.89 47.91 (jemför härofvan) 5 vattenbestämningar gäfvo mellan 23.66 och 23.17 %, da formeln fordrar 23.03 %. Den neutrala pyro-fosforsyrade kopparoxiden blir vid upp-: hettning först mörkare blå, sedan guigrön och vid glödgning gul; men ätertager vid afsvalning den ljusblå färgen. För vanlig gaslaga smälter den ej. Basisk pyro-fosforsyrad kopparoxid. 2CuO.P,O, + 2(CuO..H,0) + 3H,0. Hälles en lösning, som innehåller dubbelsaltet 2Na,0.P,O, + 3(2CuO.P,O,) vid omkring 100°, sa sönderdelas detta sa smäningom, och ur lösningen afsätter sig ett vackert blagrönt, kristalliniskt salt, som är olösligt, samt smälter vid glödening och derunder sönderfaller i en mörkgrön, gaslik massa och ett grått metall-likt pulver. Vid behandling med pyro-fosforsyradt natron ger det en blå lösning under qvarlemnande af svartbrun kopparoxid. Analyserna på glödgadt salt gafvo !): beräknadt efter 4CuO. P,O,. Kopparoxid ............ 68.85 67.88 69.10 Kosiorsyra ............. 32.45 32.74 —— 30.90 2 vattenbestämningar gafvo 15.68 och 15.32 %; da formeln fordrar 16.37 %. Natron-dubbelsalter. a. 2Na,0.P,0, + 3(2Cu0.P,O,) + 21H,0. Ur en i kokhetta mättad lösning af pyro-fosforsyrad koppar- oxid i pyro-fosforsyradt natron afsätter sig vid afsvaining ett salt i mikroskopiska, rombiska taflor. Detta är svagt blatt, löser 1) Det har ej lyckats att på en gång framställa någon större mängd af detta preparat, hvarför ock analyserna: ej fullt öfverensstämma med det beräknade. 42 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. - sig ej i vatten, men i en lösning af dubbelsaltet 3(2Na,O .. P,O,) + 2Cu0.P,O,, undergår, liksom de öfriga kopparoxid-dubbel- salterna, samma färgförändringar som pyro-fosforsyrad koppar- oxid, smälter vid glödgning och stelnar vid afsvalning till en ljusblå, endast delvis kristallinisk massa. -— Beredes lösningen vid 60—70”, så erhålles vid afsvalning samma salt i större mängd. Analyserna gåfvo i vattenfritt salt: ; krist. ur kokhet lösn., ur 60 —70? lösn., beräknadt. Natron... —_ — — 10.61 Kopparoxid........... — 40.21 40.96 40.78 Fosforsyra ......... 49,53 —— 48.65 48.61 4 vattenbestämningar gäfvo mellan 24.36 och 22.90 %, då formeln fordrar 24.44 %. FLEITMANN och HENNEBERG, som undersökt detta salt, torkadt vid 100°, funno deri 7 molekyler vatten. 8. 3(2Na,0.P,O, + 2CuO.P,O,) + 4H,0. Vid afdunstning i svag värme (40°) af moderluten från föregaende salt, afsätter sig såsom FLEITMANN och HENNEBERG uppgifvit, ett ljusblått kristalliniskt salt, som är vida mer lösligt i vatten än det nyss beskrifna, smälter lätt vid glödgning och stelnar vid hastig afsvalning till en mörkt gulgrön, glaslik massa, vid langsam afsvalning deremot till en ljusblå och kristallinisk, utan att någon förändring i vigt kunnat iakttagas. Analyserna gafvo i vattenfritt salt: beräknadt. Naomi... SS {0 21.88 AKopparoxid®...n.2.... 27.69 27.14 27.91 28.02 FOSfOrsyra N... 50.36 50.34 — 50.10 3 vattenbestämningar gåfvo mellan 4.33 och 4.07 %, då formeln fordrar 4.06 %'). | FLEITMANN och HENNEBERG funno i det vid 100° torkade saltet samma vattenhalt. PERSOZ har erhallit ett salt med 12 molekyler vatten. 1) Ett kali-dubbelsalt med analog sammansättning finnes beskrifvet längre ned. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 4. 43 y. 3(2Na,0 .P,0,) + 2CuO.P,O,. Vid frivillig afdunstning af moderluten från föregaende salt!) erhälles, dä den öfvergätt till syrups konsistens, ett rent blätt salt i värtformigt grupperade prismer. Vid omkristallisation kan det erhällas i stora (2.5 centimeter länga) trikliniska pris- mer, löses lätt i vatten, vittrar starkt och smälter under 100° i sitt kristallvatten. Vid glödgning smälter det vattenfria saltet och stelnar vid hastig eller långsam afsvalning till en ljusblå, kristallinisk massa, hvarvid det dock sönderdelas i ett lättlösligt, blått och ett svårlösligt, gulbrunt salt. — Samma salt bildas äfven om pyro-fosforsyrad kopparoxid löses i pyro-fosforsyradt natron vid vanlig temperatur. Vid olika temperaturer erhålles detta dubbelsalt kristalli- seradt med olika vattenhalter: 1:0) vid omkring 13° med 32 molekyler. Analyserna gafvo i utpressadt salt afsatt ur lösniug: beredd i värme, i köld, beräknadt. INamon en... — — — —— 22.29 22.21 Kopparoxid.... 9.65 — — — 924 9.48 Fosforsyra...... IDE — -— 34.30 34.03 33.92 Matten... 34.40 34.45 34.51 34.37 34.50 34.39 2:0) vid sommarvärme med 24 molekyler ?). Analyserna pa utpressadt salt gafvo: beräknadt. [NG ONE en Ne. —— — 24.27 24.30 Koppanosidsticautel.ta..: :— -— 10.75 10.37 Bostonsyua. skald AR 36.69 — — 37.11 arten. a2. tells. .nuns..i 27.96 27.93 28.06 28.22 FLEITMANN och HENNEBERG funno i det vid 100° torkade saltet 4 molekyler vatten. i Det lösliga dubbelsaltet ger inga fällningar med neutralt kromsyradt kali och ferrideyankalium. !') Har lösningen kokat länge, så utkristalliserar snart ett ofärgadt orto-fosfor- syradt salt. ö 2) Ett analogt zinkoxidsalt finnes. 44 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. Kali-dubbelsalt. 3(2K,0.P,0, + 2Cu0.P,O,) + 4H,0. Ur en lösning af pyro-fosforsyrad kopparoxid i pyro-fosfor- syradt kali erhålles vid afdunstning, saväl vid vanlig temperatur som i vattenbad, ett amorft, ljusblatt salt '), som är olösligt i vatten, smälter vid glödgning och vid afsvalning stelnar till en mörkgrön, glaslik massa. Analyserna på vattenfritt salt gafvo: beräknadt. Kali ers... —-——. 28.93 —— 29.85 Kopparoxid......... 26.77 26.31 27.49 26.72 25.16 Fosforsyra ............ 46.34 -—— 43.60 45.29 44.99 4 vattenbestämningar pa detta salt, som torkats dels vid 100° dels vid 150°, gafvo mellan 3.58 och 3.33 %, da formeln fordrar 3.66 %. Lösningen af pyro-fosforsyrad kopparoxid i pyro-fosforsyrad ammoniumoxid afger vid afdunstning ammoniak, och torde derför ett ammoniumoxid-dubbelsalt svårligen kunna erhållas rent, då afdunst- ning i ammoniakatmosfer skulle gifva en ammoniakalisk förening. Sura pyro-fosforsyrade salter. Den förmodan, jag förut uttalat, nemligen att man genom svagare syror skulle, utan att pyro-fosforsyran dervid förändrades, kunna från de neutrala pyro-fosforsyrade salterna borttaga en del af basen och på detta sätt erhålla lösningar af sura salter, har bevisat sig vara rigtig. Oxalsyran har befunnits härtill vara ganska lämplig, emedan den med flera baser bildar salter, som äro olösliga i pyro-fosforsyra eller i det sura saltet, så att vid behandling dermed en lösning erhålles, som innehåller endast pyro-fosforsyra och metalloxid. Methoden har blifvit pröfvad på kalk-, manganoxidul-, zinkoxid- och nickeloxidul-salterna. - Sur pyrofosforsyrad kalk. Kalk bildar, efter hvad mikroskopiska undersökningar gifvit vid handen, tvänne sura salter, hvaraf ett kristalliserar i ganska ') Enligt Persoz pyro-fosforsyrad kopparoxid. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 45 stora monokliniska taflor eller korta prismer, nästan liknande romboedrar, det andra i spetsiga, rombiska taflor, stundom med makrodiagonalt planpar. Båda salterna äro lösliga i vatten. Endast det senare har hittills erhållits i tillräcklig mängd för att derå anställa analys !). Det smälter ej vid rödglödgning och eger sammansättningen: A 2 CaO ..P,O, + 2H,0.P,O, + 4H,0. Resultaterna af analysen voro: beräknadt. EN sf a 23.66 22.22 BOStORSYTaAN ee. . — 56.35 Naptene). Ra ae. 0122:58 21.43 Sur pyro-fosforsyrad manganoxidul. Ur med oxalsyra beredd lösning afskilja sig vid afdunstning mikroskopiska, rombiska prismer med planpar och doma. Saltet löser sig i vatten och smälter ej vid rödglödgning. Samma salt synes bildas ur en lösning af pyro-fosforsyrad manganoxidul i svafvelsyrligt vatten, men erhålles da svårligen fritt från svafvel- syradt salt. Analyserna pa utpressadt salt gat formeln: 2MnO.P,O, + 2H,0.P,0, + 8H,0. | Funnet, beräknadt. Manganoxidwk 2 Er 23:09 23.43 kKosforssznas 2... u 46.87 Matten... ROHR 29.83 29.70 Sur pyro-fosforsyrad zinkoxid. Ur med oxalsyra beredd lösning afskilja sig först nästan rätvinkliga rombiska taflor, stundom med makro- och brachy- diagonalt planpar. Dessa taflor tilltaga ofta i tjocklek, så att korta romboedrar liknande prismer bildas, de torde således till- höra det monokliniska systemet. Da lösningen öfvergått till nära torrhet, afsätta sig spetsiga rombiska taflor. (Dessa kristall- former äro desamma, som kalksalterna ega). Intetdera saltet har hittills erhållits i tillräcklig mängd till en analys. 1) Kalken bestämdes såsom svafvelsyradt salt. 46 PAHL, BIDR. T. KÄNNEDOMEN OM DE PYRO-FOSFORSYRADE SALTERNA. Sur pyro-fosforsyrad nickeloxidul. Ur med oxalsyra beredd lösning afskilja sig först rombiska, stympade dubbelpyramider, hvaraf tvänne ofta under sned vinkel genomgå hvarandra. Moderluten bildar vid afdunstning en syrups- lik massa. För bättre öfversigts skull sammanföras härnedan de under- sökta salterna, hvarvid i de ofvan hvarje afdelning angifna ge- mensamma formlerna alkalisalt betecknas med A, och metalloxid- salt med M. Om vattenhalterna torde vara tillräckligt taladt förut. Enkla salter. l:o Neutrala (M). 2ZuO .P,0, a 2Cu0O'.P,0,. i 2:0 Sura. 2Ca0.P,O, + 2H,O.P,O,. 2MnO.P,O, + 2H,O.P,0O,. 3:0 Basiskt. 2CuO.P,0O, + 2(CuO.H,0). Dubbelsalter. 1:o Med formeln: 3A + IM. 3(2Na,0.P,0,) + 2ZnO.P,O,. 3(2Na,0.P,0O,) + 2CuO ..P,O,. 2:0 Med formeln: 2A + IM. 2(2K,0.P,0,) + 2MnO.P,0, 3:0 Med formeln: 1A + IM. 2K,0.P,O, + 2MnO.P,O,. 2Na,0.P,0, + 2MnO. P,O,. 2Na,0.P,O, + 2ZnO.P,O,. 2Na,0.P,O, + 2CdO.P,0,. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 47 2K,0.P,0O, + 2CuO.. P,O,. 2Na,0.P,O, + 2CuO..P,0,. 4:o Med formeln: 44 + 5M. 4(2Na,0.P,O,) + 5(2ZnO .P,O,). 4(2K,0.P,0O,) + 5(2CdO.P,O,). o Med formeln: 24 + 3M. 2Na,0.P,O,) + 3(2MnO. P,0,)- 2(2Na,0 . P,O,) + 2A1,0,. 3P,O,. 2(2Na,0.P,O,) + 2Fe,0,. 3P,0,. 6:0 Med formeln: 1A + 3M. 2Na,0.P,O, + 3(2CuO. P,O,). 7:0 Med formeln: TA + 4M. 2Na,0.P,0, + 4(2ZnO. P,0,). 5: Resultaterna af mina fortsatta undersökningar öfver samma. ämne hoppas jag längre fram få meddela. kaklet & 49 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 7. Stockholm. 2 Beskrifning af några apparater för ästadkommande af längvariga och konstanta gasströmmar samt af en häfvert med konstant afloppshastighet. Af J. A. NoRBLAD. Tafl. X. [Meddeladt den 10 September 1873.) För hvar och en, som sysselsatt sig nagot med kemiska arbeten, är det nogsamt bekant hurusom manga svarigheter möta da det gäller att astadkomma längvariga och konstanta gas- strömmar. Ehuru visserligen manga apparater hafva till dessa svarigheters undanrödjande blifvit konstruerade, torde likväl kunna sägas, att mycket ännu aterstar att göra pa detta område. De fordringar, som på en god gasutvecklingsapparat kunna uppställas äro hufvudsakligen följande. 1. Den genererade gasmängden bör vara lika stor under hvarje lika stort tidsmoment. (rasströmmens hastighet bör kunna med lätthet ökas, minskas eller af brytas. N Gasströmmen bör kunna utan afbrott fortskrida en längre tid (minst 12 timmar) och utan eftersyn. Vid utveckling af illaluktande eller skadliga gaser, t. ex. vätesvafla och chlor, får ingen gas spillas. Bör apparaten med lätthet kunna rengöras. Under en längre tid har a Laboratorium för Allmän och Akerbruks kemi vid Upsala Universitet nagra af mig konstrue- Öfversigt uf K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 30. N:o 7, 4 50 NORBLAD, BESKRIFNING AF NÅGRA KEMISKA APPARATER. rade gasutvecklingsapparater, nemligen för vätgas, kolsyra, väte- svafla och chlorgas, varit i bruk, och då de visat sig hafva väl uppfyllt ofvan angifna fordringar samt dessutom flera kemister, efter deras begagnande, bestyrkt deras ändamålsenlighet, har jag trott det icke vara olämpligt att beskrifva deras konstruktion och användning. e 1. Vätesvafleapparat (se fig. 1 a medföljande ritning). 2 a Består af fem delar: 1) A, reservoiren för svafveljernet och den förbrukade syran. 2) B, reservoiren för syran. 3) C, kranröret. 4) D, tvättröret och 5) E, aftappningsröret för den förbrukade syran. Kranröret C, är väl inslipadt i halsen a’a’ af reservoiren A samt a yttre sidan vid ec’ planslipadt till 2 dec.liniers bredd och räckande till öfre kanten af öppningen I! af tubulus aa. I det a figuren tecknade läget af C finnes genom öppningen Zoch tvättröret D fullt aflopp för den i A genererade gasen men ge- nom en mindre eller större vridning åt höger eller venster af C omkring sin axel minskas eller stänges detta aflopp. Syre-reser- voirens, B:s, nedre del är likaledes lufttätt inslipad vid bb uti C samt försedd med ett hal b’. På insidan af C är en ränna sålunda uppfilad att, när hålet b' befinner sig midt för henne, syran i D kan afrinna, hvilket genom 3:s vridning omkring sin axel fullständigt regleras. Tvättröret, D, är tätt inslipadt i tubulus aa och fylles med destilleradt vatten till d. Aftappningskranen, £, som bestar af två delar, noggrannt inslipade i hvarandra och i tub. ee regleras på samma sätt som C d. v. s. genom vridning af e at höger eller venster. Vid begagnandet af denna apparat förfares sålunda: öfre delen af A fylles med svafveljern, sönderslaget i stycken af en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 47. 51 hasselnöts storlek, sedan en i flera riktningar genomborrad kork (eller ett pimpstens-stycke) blifvit lagd öfver öppningen a” för för att hindra svafveljernets nedfallande i a”. I B ihälles der- efter den utspädda syran, hvartill bäst användes cblorvätesyra af 1,o8 eg.v. Den ställning, som de olika delarna af apparaten a ritningen intaga, utvisar apparaten i verksamhet med undan- tag af aftappningsröret £:s öfre del e, hvilken bör vara vriden 60° at höger eller venster. Bortskaffandet af den förbrukade syran (jernchlorurlösningen) sker genom att kringvrida kranröret C så mycket att öppningen / tillslutes och derefter öppna aflopps- kranen ZE. Vätskan utpressas da af den i A genererade väte- svaflans tryck. -— Derigenom att neddroppningen af syran alltid sker från samma punkt c”, uppstår den olägenheten, att en kanal sa smaningom bildas genom svafveljernstyckena sa att syran bortgar obegagnad och gasutvecklingen afstannar. Den a A vid q anbragta tubulus tjenar att undanrödja denna olägenhet der- igenom att den medgifver omröring af svafveljernet medelst t. ex. ‘en jernten eller något dylikt. Såsom ett bevis på ofvan beskrifna apparats duglighet må anföras att jag medelst densamma under mer än 3:ne månader !) underhållit en visserligen långsam men dock oafbruten och luft- fri vätesvafleström. För att ej behöfva ınsläppa luft vid den nämnda omröringen af svafveljernet, förekoms kanalbildningen pa följande sätt: i öppningen c” sattes en ögla af platinaträd, i hvilken sedermera upphängdes ett platinableck, 4 lin. bredt och 9 lin. långt, böjdt på midten i en vinkel af omkr. 150°, på sådant sätt att den bildade en slags gunga. Så snart en ned- fallande droppe träffar ena sidan af blecket försättes detta i svängning, hvarigenom de följande dropparne stänkas åt alla sidor och olägenheten af kanalen genom svafveljernet undanrödjes. ') Under en tid af omkring sex månader utsaties Vanadinsyra för en långsam men oafbruten torr och luftfri vätesvafleström, hvarvid vanadinsyran, åtmiv- stone under fem månader, ökade i vigt. hvilken operation svårligen hade kunnat utföras med någon annan hittille bruklis vätesvafle-apparat, 52 NORBLAD, BESKRIFNING AF NÅGRA KEMISKA APPARATER. ; 2. Vätgas- eller Kolsyre-apparat (fig. 2). Bestar af fyra delar: 1) A, reservoiren för den utspädda syran. 2) B: dito för zink eller marmor. 3) €, kranröret. 4) D, tvättröret. Da ritningen tillräckligt förklarar apparatens byggnad ma blott nagra upplysningar, rörande dess användning, här bifogas. Till vätgasberedning användes bäst valsad zinkplät, hoprullad till en cylinder, som uppfyller 3, dock sa att den lätt glider upp och ned i DB. För att ej vid ombytet af den förbrukade syran behöfva införa luft i D afsifoneras zinkvitriollösningen genom tubulus a (naturligtvis med qvarlemnande af tillräcklig spärrvätska) hvarefter ny syra ihälles genom samma öppning. Till följe af att C och D icke bilda ett enda stycke (hvilket å den första modellen var fallet) utan blott äro lufttätt samman- slipade är det möjligt att ersätta den 1 tvättröret befintliga, genom långvarig ledning utspädda, svafvelsyran med ny och koncentrerad utan att luft insläppes i D. Vid kolsyreutveckling användes marmor och utspädd chlor- vätesyra; i öfrigt handhafves apparaten på samma sätt. 3. Chlorgas-utvecklingsapparat (fig. 3). Utgöres af trenne delar: 1) A, reservoiren för mangansuperoxiden och chlorvätesyran. - 2) B, tvättröret. 3) C, aftappningskranen. Tvättröret 3 och aftappningskranen € äro begge lufttätt inslipade, det förra i halsen aa den senare i tubulus da af A. Vid framställning af chlorgas iakttages följande: den öfre, smala delen af A fylles ända upp till halsen aa med smärre (nöt- stora) stycken af mangansuperoxid, sedan en propp af groftradig LJ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 “ 53 asbest eller pimpsten först blifvit lagd öfver förträngningen vid a”. Genom tubulus ««a’ ihälles chlorvätesyra, ju starkare desto bättre, härpa isättes aftappningskranen, hvilken tillslutes (genom vridning af c). Apparaten sättes derefter pa en vanlig, cylindrisk gasugn och uppvärmes lindrigt. Då den härvid bildade, fuktiga chlorvätegasen passerar ge- nom mangansuperoxiden frigöres chloren, som afledes genom tvättröret 5. der det möjligtvis medföljande chlorvätet upptages af vattnet. Manganchloruren samlas deremot uti apparatens nedre del. Vill man erhalla chlorgasen fri fran atmosf. luft sättes aftappningsröret C medelst en gummislang i förbindelse med en kolsyreapparat före uppvärmningen. Sedan all luft sålunda blifvit utdrifven stänges kranen ©. För att hindra luftens inträngande 1 apparaten efter slutad operation, tilltäppes tvättrörets ända b medelst en kautschuckslang och ett stycke af en glasstaf, samt öppnas kranen C åter. Kolsyra intränger da i apparaten i sam- ma mon som den i densamma befintliga chlorgasen under af- kylningen förtätas. 4, Apparat för qvalitativ bestämning af Arsenik (fig. 5). Ändamälet med ifragavarande apparat är att öfvervinna de svarigheter, som vidlada det vanliga förfaringssättet att qvali- tativt bestämma små mängder af arsenik medelst Marshska profvet. Vätgasutvecklingen maste nämligen fortskrida någon tid innan man med trygghet vagar upphetta röret eller patända den bortgående gasen, hvarigenom en stor del om ej all möjligen befintlig arsenik under form af arsenikväte hinner bortga och salunda undfalla uppmärksamheten. Denna väsentliga olägenhet förefinnes ej hos den apparat, som nu skall. beskrifvas. Den bestar af trenne delar: -1) A, reservoiren för den utspädda syran och zinken, -2) B, regleringskranen, 3) OC, tvättröret, 54 NORBLAD, BESKRIFNING AF NÅGRA KEMISKA ee 5 Regleringskranen och tvättröret äro inrättade enligt samma prineip och skötas pa samma sätt som motsvarande delar af den medelst fig. 2 askadliggjorda vätgasapparaten. Vid begagnandet insättes apparaten i en klämmare a ett vanligt jernstativ. Arsenikproivet verkställes pa följande sätt. I den smalare och kortare grenen a af det u-formiga röret A inlägges en af valsad, ren zinkplat hoprullad cylinder, räckande från da till a’a”, ofvanpa denna profvet, som skall undersökas samt deröfver ytterligare en mindre zinkcylinder, afsedd att hin- dra profvets (t. ex. ett stycke af en tapet eller ett tyg) upp- flytande. Skulle det ämne, som bör undersökas hafva vätske- form, låter man detsamma uppsupas af ett stycke sugpapper, hvilket sedermera iniägges mellan de båda cylindrarne. Regle- ringskranen 5 tillslutes härefter och ren, koncentrerad svafvel- syra hälles uti tvättröret (detta verkställes lättast genom att neddoppa nedre ändan af C 1 syran samt suga i den öfre). Uti den vidare delen af A påfylles till 5’d’ utspädd, ren svatvelsyra (1 del koncentrerad svafvelsyra och 5 delar destilleradt vatten) hvarefter B öppnas. Vätskan börjar då intränga i a och när den nått undre cylindern begynner genast gasutvecklingen. Ge- nom lämplig reglering af D d. v. & genom dess större eller mindre vridning, kan man lätteligen låta vätskenivåen i a in- taga hvilken höjd som heldst. All luft kan sålunda utdrifvas ur a och C utan att profvet kommit i beröring med syran. Se- dan gasströmmen fortgått tillräckligt länge för att all fara för explosion må vara förbi, vrides B så mycket att äfven den mindre cylindern råkas af syran hvarefter pröfningen verkställes på vanligt sätt. 5. Häfvert med konstant hastighet. Ej sällan inträffar att kemisten arbetar med ämnen mer eller mindre känsliga för luftens inverkan och det är da af stor vigt, särdeles vid analytiska operationer, att göra sig oberoende häraf. Den här i fråga varande lilla apparat, lätt för en hvar ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 7. 55 att sjelf förfärdiga, tjenar att under filtrering och tvättning af ämnen hindra luftens oxiderande inverkan, i det att den håller tratten ständigt fylld med kokhett eller urkokadt kallt vatten. Apparaten består af ett kapillär-rör, böjdt i tvänne räta vinklar såsom a a figuren visar samt ett flöte d, försedt med en skjutbar hylsa ce, af tunn kopparplat, i hvilken sjelfva häfverten a, kan höjas eller sänkas allt efter som vattnets afloppshastighet skall minskas eller ökas. I den mindre kulan af b ifylles sa mycket ” qviecksilfver att apparaten flyter och håller sig i vertikal ställ- ning. På ena sidan af vattenreservoiren, (en vanlig bägare, hvars upptill utböjda kant är afsprängd) som, i händelse af uppvärmning, ställes a ett sandbad, fästes en klyka af koppar för att fixera häfvertens läge utan att dock hindra dess rörelse i vertikal rigtning. / Stockbolm, 1573. P. A. Norstedi & Söner. non N AR . ,v ® ! Fi rein Er IR Saul); Ve - ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. gg. ee Onsdagen den 8 Oktober. Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot Pro- fessoren AUGUSTE NELATON i Paris med döden afgått. Af Chefen för Kongl. Sjöförsvars-Departementet hade blifvit öfverlemnade två meteorologiska journaler, förda ombord på Kor- vetterne Norrköping och Balder under dessa fartygs senaste ex- peditioner till aflägsnare farvatten. Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t till Akademien re- mitterad framställning af Jernvägstrafikstyrelsen om införande af det metriska mätt- och vigtsystemet vid jernvägstrafiken inom Riket afeafvo Hr Friherre WREDE samt Hrr EDLUND och LIND- HAGEN infordradt utlåtande, som af Akademien godkändes så- som grund för hennes eget yttrande i ämnet. Åfvenså godkände Akademien ett af Hrr STYFFE och CLEVE afgifvet utlatande om en till normalprofvare för utrönande af alkoholhalten hos vin och andra spirituösa drycker afsedd större Sallerons destillator, om hvars tillförhtlishet Kongl. Generaltull- styrelsen begärt Akademiens yttrande. Pa tillstyrkan af utsedde Komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar följande inlemnade afhandlingar; 1:0) »Beiträge zur Steinkohlenflora der arctischen Zone», af Prof. Osw. HEER 1 Zürich; 2:0) »Om spectra tillhörande Yittrium, Erbium, Didym och Lanthan», af Hr THALEN; 3:0) »Under- sökningar öfver metallen Berylliums föreningar», af Fil. Dr ALB. ATTERBERG. 19 Föredrogs en af Dr RUBENSON ingifven berättelse om den inspektionsresa han under sistlidne sommar pa uppdrag af Akade- mien utfört till flera meteorologiska stationer i mellersta och södra Sverige. | Hr EDLUND meddelade en af honom sjelf utförd theoretisk deduktion af några elektriska fenomen”, samt redogjorde för hufvudsakliga innehållet af Hr THALENS ofvannämnda afhandling. Hr S. LoVÉN föredrog tva af Docenten G. EISEN insända uppsatser, nämligen: 1:0) »Om Sveriges Lumbricider»”, och 2:0) »Om Aulorhipis förmenta slägtskap med Spongierna». (Se Bi- hang till K. Vet. Ak. Handl. Bd. 2). Hr KEY refererade en uppsats af Professor WAHLGREN i Lund: »Bidrag till de vilda djurens pathologi»”. Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Några anmärkningar rörande minsta qvadratmethoden», af Friherre FAB. WREDE”; 2:0) »Försök till ett nytt bevis för en sats inom de definita integralernas theori», af Docenten G. MITTAG-LEFFLER”, och 3:0) »Index specierum Noctuarum et Geometrarum in Scandinavia hucusque detectarum», af Kyrkoherden H. D. J. WALLENGREN. Till Inspektor för det Berzeliska stipendiet utsågs genom val Hr BERLIN. Följande skänker anmäldes: | Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. | Från Storbritanniska Regeringen. The cyclone in the bay of Bengal in June 1872. Calcutta 1872. (9 fö) Oo Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter. Naturvidensk. Afd. Bd. 9: 8-9; 10: 1—2. » Hist. Afd. Bd. 4: 89. Oversigt, 1872: 2. SToRM, G. Snorre Sturlassöns Historiebeskrifning. Kjöb. 1873. 8:0. (Ports.). Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 8. Stockholm. Några anmärkningar rörande minsta qvadratmetoden. Af FAB. WREDR. Dal. XT. x ıMeddeladt den 8 Oktober 1873.] 4 Mot den utmärkta afhandling öfver minsta qvadratmetoden som GAuss offentliggjorde år 1809, har man gjort följande an- märkningar: 1:o. Att den hvilar på tvänne icke bevisade och påtagligen icke allmänt gällande hypoteser, neml.: | dels att sannolikheten af ett positivt fel skulle vara alldeles densamma som sannolikheten af ett lika stort negativt; och dels att de serskilda försöksresultatens aritmetiska me- dium bör antagas såsom det rätta, eller, hvad som är det- samma, att felens algebraiska summa bör antagas vara noll; 2:0. Att vid bestämmandet af precisionen, GAUSS sökt denna för hvardera af de obekanta under antagande att alla de öfriga ligga emellan indefinita gränser, i stället för att an- taga att alla samtidigt logga inom definita gränser, till följd hvaraf hans precisionsbestämning ej kan gälla för mer än en enda obekant. Hvad den första anmärkningen beträffar, så är det obe- stridligt -att flera fall kunna förekomma då hvarken den ena eller den andra af de båda hypoteserna är teoretiskt sann, och GAUSS sjelf har derföre i en sednare afhandling !) yttrat att det af honom meddelade allmänna sannolikhetsuttrycket en- ) Se Bertrandska öfversättningen. pag. 10. 4 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. dast kan betraktas såsom approximativt sannt. Till de tvänne här omnämnda, bevisligen icke allmänt gällande hypoteserna skulle man ännu kunna lägga en tredje. som af Gauss blifvit framställd nära nog sasom ett axiom !) och icke desto mindre, sasom längre ned skall visas, vid närmare granskning icke be- finnes vara allmänt antaglig, den neml. att sannolikheten af ett mindre fel ovilkorligen maste vara större än den af ett större. Om frågan blott vore om sådana slags fel som i alla afseenden kunna hänföras till klassen af tillfälliga, observationsfel, så skulle otvifvelaktiet alla tre hypoteserna vara sanna. Men de fel, som vid nästan alla undersökningar förekomma, härröra af manga olika samverkande orsaker, bland hvilka flera kunna verka efter helt andra lagar än de som ligga till grund för det Gaussiska sannolikhetsuttrycket, och af hvilkas samverkan sa- ledes ett afvikande från detsamma är att befara. Det måste derföre vara af stort intresse att undersöka i hvad man detta uttryck i allmänhet kan närma sig till det rätta, och det är en sådan undersökning BESSEL företagit i en i Astronomische Nach- richten för 1838 införd afhandling, benämnd »Untersuchungen über die Wahrscheinlichkeit der Beobachtungsfehler». Jag anser mig derföre här 1 korthet böra anföra de hufvudsakliga resul- taten af denna utmärkta afhandling, sa mycket mer som den- samma ofta blifvit aberopad såsom bevis emot allmängiltigheten af det Gaussiska sannolikhetsuttrycket. BESSEL börjar med att visa, att, om felen i en undersök- ning helt och hållet härflyta från en enda felorsak, så kunna fall inträffa som på intet vis öfverensstämma med minsta qvadrat- metodens förutsättningar; och för adagaläggandet häraf, fram- ställer han tvänne serskilda exempel. I det ena af dessa antager han att sambandet mellan felet + och dess orsak &ö& uttryckes genom 2—=«a.>SinL, der vinkelen { med samma sannolikhet kan erhålla hvilket värde som heldst, och der + «a således ut- göra de gränser inom hvilka alla felen « måste vara belägna. Han visar da att om qgedr i allmänhet uttrycker sanno- !) Se Bertrandska öfversättningeu, pag. 114. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08. 5 likheten att felet skall ligga mellan »x och @+dx, d. v. s. om qr uttrycker sannolikhetskoefficienten eller feltätheten, så blir 5 ES ; 1 1 i pu ifragavarande fall gav ==: Om detta uttryck H a7 — = z i Sh . h — ha 5. \ jemföres med det vanliga, eller ge = ae 7 sa ser IT man hvilken ofantlig skilnad som förefinnes dem emellan. Da & är — 0, blir feltätheten i sitt minimum i stället för att der, sa- som vanligt vara i sitt maximum och vid gränsen a upphinner g, 1 stället för att, sasom vanligt, vara evanescerande. Man har således här ett den sitt maximum, och är der till och med oändli fall som star i fullkomlig strid mot den ofvan uppgifna 3:dje hypotesen. BESSEL har uppgifvit tvänne, till detta exempel hänförliga fall. Det första förutsätter att vinkelen mellan tvänne punkter blifvit uppmätt med ett excentriskt instrument och af- läsningarna verkställda med endast en nonie; det andra, att skilnaden mellan tva längdmått blifvit uppmätt med en mikro- meterskruf med periodiskt aterkommande felaktigheter. Man kan visserligen härvid anmärka att dessa felorsaker hade, vid en noggrann undersökning, bort kunna förekommas, enär dertill endast erfordrats att verkställa vinkelafläsningarne med minst tvänne nonier, eller att pa förhand ündersöka skrufvens fel, hvilket BESSEL sjelf, i sin förträffliga afhandling öfver preussiska längd- mattet, lärt oss att med nogrannhet verkställa. Men de anförda fallen visa dock möjligheten af sadanas förekommande, och dess- utom kunna andra lätt uppsökas, hvilkas undanrödjande endast "med svårighet skulle kunnat åstadkommas. Det andra exemplet förutsätter att sambandet mellan felet z och dess orsak Z, uttryckes genom x = al, der alla & äro lika möjliga inom vissa bestämda gränser +«a. Man inser lätt att ı detta fall endast positiva eller endast negativa x kunna förekomma, och att exemplet således står i fullkomlig strid mot den första af de trenne anförda hypoteserna. Efter anförandet af dessa exempel och med anledning af desamma, yttrar BESSEL att man fåfängt skulle försöka bevisa att den lag, som blifvit lagd till grund för minsta qvadratmetoden, 6 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖK. MINSTA QVADRATMETODEN. vore den som allmänt kunde betraktas såsom den mest sanno- lika, enär de anförda exemplen adagalägga, att speciela fall, som icke allenast äro matematiskt möjliga utan äfven verkligen praktiskt kunna 'förekomma, leda till andra, fullkomligt olika lagar. Det är nu denna första del af afhandlingen som blifvit äberopad såsom ett bevis mot allmängiltigheten af minsta qvadrat- metoden. De aterstaende fem sjettedelarne af samma afhand- ling, på hvilka BESSEL nedlagt det ojemförligt största arbetet och som tydligen af honom betraktats såsom det hufvudsakliga föremålet för densamma, har man ej citerat, möjligen emedan man derigenom skulle till största delen hafva borttagit vigten af den förra slutsatsen. I denna fortsättning af afhandlingen söker BESSEL att utreda inflytandet af flere samfäldt verkande felorsaker, och kommer derigenom till det märkvärdiga resultat, att flere af hvarandra oberoende felorsaker af samma ordning, genom sin samverkan frambringa fel, hvilka så mycket mer närma sig till minsta qvadratmetodens förutsättningar, ju Here de ver- kande orsakerna äro, dessa ma nu, hvar och en för sig betrak- tad såsom ensam verkande, frambringa huru mycket deremot stridande resultat som heldst. Såsom en från erfarenheten häm- tad bekräftelse på denna slutsats, anför BESSEL en jemförelse mellan felfördelningen, sadan den blifvit funnen i fyra serskilda, till sin natur mycket olika observationsserier, och den som enligt minsta qvadratmetoden bort ega rum, och tillägger att den verk- ligen förvånande öfverensstämmelse mellan erfarenheten och teorien som härvid adagalasts hufvudsakligen måste tillskrifvas samverkan af manga felorsaker, enär flere af dem som i de ifrågavarande observationsserierne varit verkande tvifvelsutan hvar för sig skulle hafva ledt till betydligt afvikande resultat. BESSEL slutar med det yttrande, att den af honom verkställda undersökningen således i allmänhet återförer till den telsanno- likhetslag uppå hvilken minsta qvadratmetoden ursprungligen grundats, och som man genom sednare betraktelser öfver verkan af en enda felorsak hade blifvit föranledd att uppgitva. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08 7 Emellertid qvarstå de mot minsta qvadratmetoden gjorda anmärkningarna obestridligen såsom teoretiskt sanna. För undan- rödjande af dessa anmärkningar hafva tid efter annan flere för- träffliga arbeten öfver detta ämne blifvit offentliggjorda, bland andra af LA PLACE, af GAUSS sjelf, och slutligen af BIENAIMÉE !), hvaraf det förstnämde och det sistnämde hafva den stora för- tjensten att vara fullkomligt oberoende af hvarje hypotes. De i dessa arbeten framställda nya metoder hafva äfven ett afgjordt teoretiskt företräde framför den äldre, och detta deras företräde går till och med så långt, att de visa möjligheten af att bestämma de konstanta felen, hvilka för minsta qvadratmetoden äro full- komligt otillgängliga. De skulle derföre otvifvelaktigt företrädes- vis användas, så vida de icke hade ett gemensamt stort fel, det nemligen att föranleda till högst betydliga och arbetsamma ana- lytiska operationer, som synas mig göra dem mindre praktiskt användbara. Af dessa skäl anser jag det derföre vara troligt att minsta qvadratmetoden hädanefter, likasom hittills, blir den som nästan uteslutande kommer att begagnas vid verkställda försöks beräknande; och detta tror jag, på förut anförda skäl, utan olägenhet kunna ske, sedan denna metod blifvit befriad fran de verkliga fel som ännu vidlåda densamma, och hvilka blifvit antydda i den ofvan anförda anmärkningen N:o 2. Dessa. fel tillhöra väl egentligen ej sjelfva metoden, utan blott den till densamma hörande precisionsbestämningen, hvilken dock alltid maste betraktas sasom en väsendtlig del af det hela. Denna andra anmärkning är obestridligen så sann och så riktig, att man ej utan en viss förvaning kan se att den sa länge blifvit förbisedd; och ännu, sedan uppmärksamheten redan länge dera varit fästad, ser man oftast sannolika felet angifvet såsom 3 af medel- felet, utan afseende a antalet af obekanta qvantiteter som inga . i undersökningen. Då jag omkring medlet af fyratiotalet ville införa begagnandet af minsta qvadratmetoden vid beräknandet ') Lektor HuULTMAN har i en år 1860 utgifven afhandling med titel: »Minsta OQvadratmetoden». lemuat en ganska fullständig framställning af dessa nyare afhandlingar. 8 WREDE, NÅGRA ARMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. af skjutförsök, och dervid betraktade kulans anslagspunkts af- stånd från medelträffpunkten såsom ett serskildt slags fel, hvilket då var beroende af tvänne andra, nemligen anslagspunktens coor- dinater med afseende a genom medelträffpunkten gaende axlar, fann jag att för detta slags fel, sannolika felet var 0,83255 af medelfelet. Sedan jag flere år derefter i Öfversigten at Akade- miens Förhandlingar publicerat dessa undersökningar i afseende ä en punkts sannolika läge på ett plan, utsträckte Professor DAHLANDER problemet till 3 dimensioner, nemligen till bestäm- ‘mandet af en punkts sannolika läge i rymden. Han fann då att i detta fall sannolika felet var 0,88808 af medelfelet. Här- igenom voro da tvänne betydliga afvikelser angifna fran det dit- tills såsom allmänt antagna förhållandet mellan sannolika felet och medelfelet; men det tillhör BIENAIME att icke allenast hafva i allmänhet ådagalagt, utan äfven fullständigt bestämt de mot en viss sannolikhet svarande felgränsernas beroende af de obe- kantas antal. Efter den fullständiga utredning af detta ämne BIENAIME lemnat i sin sakrika och mästerliga afhandling, kunde det måhända synas öfverflödigt att ytterligare aterkomma till detsamma. Men da denna utredning uteslutande stöder sig på BIENAIMES egen metod och alla angifna tillämpningar hänföras till densamma, så har jag trott det icke kunna sakna intresse att omedelbart från minsta qvadratmetodens egna grunder här- leda och på dess praktiska användning tillämpa en sådan ut- redning, och sålunda rätta det felaktiga och fylla det bristande i denna vackra metod, sadan den hittills blifvit framställd. Om .x, betecknar ett fel, begånget vid bestämmandet af qvantiteten X,, och S,, betecknar sannolikheten för att ett så- dant fel skall förekomma emellan «, och @,+dx, så blir enligt h ORT . i GAuss: Sr, = Se '" da, der h, betecknar det s. k. preci- 7T sionsmättet för X,; och om S,, betecknar sannolikheten för ett fels FN Ar ee eg h (fe ra; förekommande mellan — g, och + q, sa blir Sy, ==. fe Solar» Mö SN 91 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8 9 N : 2h Re ORE N eller, hvilket är detsamma, S,, | en den: ag 7 oO #3 22... Bm beteckna fel som tillhöra qvantiterna X, X, .... Nm sa blir sannolikheten för felens 2, ©, #3... Zn samtidiga före- kommande respektive mellan gränserna +9, 395 #93: .- Em» och som vi i allmänhet vilja kalla ?: n 2% ° Im po 2. hıhaltz + «ya | | far (hrxzthozz..hrx) (a)? I afseende å denna formels allmänna giltighet, måste man betrakta densamma under tvänne olika förutsättningar. Den ena af dessa är den att qvantiteterna X, X,.... Nn. hvartill felen 2, Zo Mg... - tm höra, äro fullkomligt oberoende af hvar- andra. De serskilda felen x, to...» mäste då anses vara till- kompa vid sadana undersökningar der A, X,... X, omedelbart uppmätts, och vid hvilka undersökningar felen i dessa qvanti- teter kunnat fritt utsträckas inom hvilka gränser som heldst. Om vi nu i detta fall sätta hrar +h222... män = h?r2, sa kunna vi betrakta r> såsom ett serskildt slags fel, beroende af alla de öfriga. Felet r, motsvarande en viss sannolikhet P, måste då bestämmas genom den enkla integral i afseende på r hvartill man kommer efter de första m — 1 integreringarnes successiva verkställande, eller, hvad som är detsamma, af den enkla inte- oral i afseende a » hvartill muitipelintegralen (1) kan reduceras. Såsom exempel pa fall af det slag som nu här är i fråga, far Jag anföra det förut omnämda som af mig för längre tid sedan blifvit behandladt, och som bestod i bestämmandet af en punkts sannolika läge pa ett plan, då dess afstånd från tvänne vinkel- räta coordinataxlar genom försök blifvit uppmätta. Detta ledde da till det resultat att sannolikheten för felens x, och x, sam- tidiga förekommande var alldeles densamma som sannolikheten för att punkten befunne sim inom en ellips hvars halfaxlar voro h a e > : r och „-.r. Ett dylikt fall behandlades sednare af Professor 2 DAHLANDER, som visade att sannolikheten för det samtidiga ö de, di, ... EN, .. (1). 10 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. förekommandet af felen x, , och @,, uppkomna vid uppmätan- det af en punkts afständ fran tre coordinatplan, var densamma som samnolikheten för att punkten befunne sig inom en ellipsoid, hvars halfaxlar voro 7, or och Fal Den andra, oftast förekommande förutsättningen, är den att de obekanta qvantiteterna A, X,... Nm, äro beroende af hvar- andra genom relationen «X, + Ay... Um Am = W, och att W. bestämts genom försök, hvarvid felet & blifvit begånget. Ehuru detta fel formelt betraktas blott såsom observationsfel, sa inga dock i detsamma partialfelen x, ä....2m, hvilka saledes blifva beroende af hvarandra och af e. Felen & kunna nu fritt utsträckas till hvilka gränser som heldst; men felen ©, Xo Xz...2m maste inskränkas inom vissa, af e beroende gränser. Den allmänna formeln (1) måste der- före underkastas vilkoret h?r? + har... när = hyr, Ehep?, der p är en viss af & beroende qvantitet. Det är tydligt att > icke här, likasom i den förra förutsättningen, kan betraktas sa- som ett serskildt slags fel, utan blott såsom en qvantitet, hvars gräns p tillika är gräns för «,. I hvilket fall som heldst for- drar bestämmandet af P att multipelintegralen i afseende a 2 Las > Ca Skall reduceras till enkel integral i afseende a vr. I de bada förut omnämnda, af mig och Hr DAHLANDER behand- lade speciela fallen skedde detta derigenom att har + her = hir? eller heap + hau + hyv2 = her? betraktades sasom eqvationer till en ellips eller en ellipsoid, och att, i stället för yt-elementet d.r,dx,, eller det kubiska elementet dx,dx,dx,, in- sattes ellipsens eller ellipsoidens differential. Om de obekantas antal öfverstiger 3 så måste man ga en annan väg för multipel- integralens reducerande till enkel, och en sådan erbjuder sig ge- nom användandet af följande, af Statsrådet MALMSTEN mig meddelade: } IV Teorem. 5 a Mi > 2 — fl Om man i uttrycket: P = | N TP I" da dy ur _ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8, 11 sätter + y? = v?, så blir: i Bevis. Om man sätter y = +, sa blu Kl n I I > > EG 2 REK | FA) de sda Betraktar man nu 2? +22 =v? sasom eqvation till en v kurva, så blir kurv-arealen mellan x =o och x = v, eller /zd« 0 . op n+1 «00 . s © 0 tydligen af formen Kv ° ; dennas differential blir da af formen Kr"de, som insatt i stället för dz.da i ofvanstäende uttryck ger: P=K.|e "vd. H.S.B / w För att i nu ifrågavarande fall använda detta teorem, bör- jar jag med att i form. (1) insätta: Ben = On. Malla = OY Mig — 12... Non — ggg same 2) noeh hp = u, hvarigenom densamma reduceras till: (mM) na ' 4 (2) a (UR UR Doo FÄR 5 P= 2 fe Se a ee), Detta uttryck är alldeles detsamma som: (2) a Ge 2yr I elle SE fr 8 — lie sole i j Per = 3 le (t, Id, Mdt, 3 e (tz di, 3,88 Bohn 7 = iv u Om man här sätter ty +12 = v2, da v2 +t2..+% blir=v, ÅA 5 G 2 u RR +) 0 la: sa blir enligt teoremet le ae ). di, dt, = DRG: je ” .ugdo,, och saledes: > (m—2) ya A 2 Ban pe N AL N fe TS OSV . fa > der K betecknar en obestämd konstant hvaruti r m anses vara N), innefattad. Detta uttryck är da detsamma som: (2) a {m—3) a - — (05 Ar US gi ÖR — Wen Bea "urdundt, .|e N dtı... din v cd Sättes nu vo? +12 =v}, då v2? + t2....ta blir =D, så blir n ec (2) s — (vy? +12 - —"Uej ng enligt teoremet, | EE )yydvydt, = KK. le ° .v2dv,, tv 12 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRAPMETODEN. och således: a (m— 3) ey (ta Net u I Re le dor J en ei Di NUn (7, Om man fortfar pa samma sätt, sa kommer man slutligen till följande enkla integral: LJ PAR. fa EN NEN, vi 5, = . . . "ec Genom delvis integration far man: > Zz m— 2 —v2 > N Sa NIE v € G Fa ln KU Crn OR Je v i SRA 2)|e 02 7,00. a7 || u > Ä m—4 —v? a u en U v .€ Sn nm 2 le ) ln = 5 +3(m 4) ) dv. a x m 6. n2 > R a UA v sie FR OT: ua. + å0n— 6) Ss p m—(n-+1l) —v2 > - SM HO v 5@ d MER —ı MD le v = 3 +, (m —n+ | e v . de. SI Va Da n alltid måste vara ett udda tal, sa kan, i fall m är ett jemnt tal, detta förfarande fortsättes ända till dess att a+ı blir — m, 1 hvilket fall den sista integralen försvinner. År äter m ett udda tal, sa kan man ej gå längre än till dess att n+2 : SER 5 . — v2 _ : : blir = m, da sista integralen reduceras till | e dev, hvilken ej kan bestämmas annorlunda än genom approximation. Men da denna integral finnes fullständigt uträknad, och dess mot alla möjligen förekommande »v svarande värden finnas i tillgäng- liga tabeller uppställda, sa kan den betraktas sasom en till fullo känd och bestämd storhet. Då nu alla dessa ofvanstaende integraler skola bestämmas "inom gränserna o och w, sa ser man, att om m är ett jemnt tal, alla närmast till höger om likhetstecknet stående termer blifva noll vid nedra gränsen, med undantag af den sista, som vid denna. gräns blir — 3, och, bestämd mom de bada gränserna, u on „Mm il dv, Om man nu i det slutliga uttrycket pa Sn < ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 13 2 Im ——4& utbryter koeffieienten till den sista termen, eller —— .° 5 en 1 och anser den vara innefattad i den obestämda konstanten K, samt derefter bestämmer denna sa att 7, blir I då «u är oändlig, hvartill erfordras att Ä skall vara = 1, sa 20 får man slutligen: Då de obekantas antal är ett jemnt tal: 4 S u® us ; — u? 2 m P,=1—2e Mn Hastaat (4). Om m är ett udda tal, så kommer sista termen i uttrycket u a CER v? | e de. Om man nu, pa samma sätt som förut, utbryter koefficienten vu Oo U på K | Pn dv att innehålla a till denna sista term, anser den vara innefattad i den obestämda konstanten K, och derefter bestämmer denna så att P,, blir I då 2 ä oändlig, sa far man: Dä de obekantas antal är ett udda tal: u p 2 f Er Jo NT 2 | Män Zu? a Au? Su‘ 16u? NEN Bi ae ee NER 08 \ a oO [60] 2 ( 2 - 7 enär + de GR = Ya J + 0 Af dessa bada formler (4) och (5) kan man nu beräkna sannolikheten P,, för att ett fel skall förekomma mellan hvilka gränser tu som heldst, och tvärtom genom approximation be- räkna det gränsvärde « som motsvarar en viss sannolikhet P,,, de obekantas antal ma vara hvilket som heldst. Man har blott härvid att iakttaga att exponenten till i sista termen som medtages i beräkningen skall vara m— 2. Det speciela värde pa u som är af egentligt intresse att på detta sätt beräkna, är det som gör sannolikheten P,, till 4. Vi vilja i det följande beteckna detta speciela värde pa u med Om. Denna qvantitet uttrycker saledes det sannolika värdet på v, enär man kan halla ett mot ett att v ligger inom gränserna + Qm- (5). 14 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. Hvad de numeriska värdena på Om beträffar, så är det först tydligt att o,, beräknadt för en obekant, måste vara detsamma som förnt blifvit bestämdt af ENKE, BESSEL m. fl., nemligen 0, = 0,47693. De öfriga, gällande för 2, t. o. m. 8 obekanta, hafva af BIENAIME blifvit uträknade och för: m == 2 DA OT ONS befundna respektive: 0,83255; 1,08766; 1,2991 1 '); 1,4750; 1,63525;'1,7812; 1,924581). Om man med dessa tal jemför det förut bestämda värdet pa ov sa finner man huru betydligt felgränserna för samma 2 = sannolikhet (5) förstoras med antalet af de obekanta. I det föregående hafva vi antagit » — yr. Häraf följer saledes att om vi med »' beteckna det sannolika värdet af », så blir om = hyr" och således: N LEN kota (0) ha Bestämmandet af det sannolikaste värdet på A, måste ske under förutsättningen att sannolikhetskoefficienten för alla de observerade resultatens samtidiga förekommande skall vara ett maximum. Om denna sannolikhetskoeficient kallas U, och de verkställda observationernas antal är n, sa blır: | IT _ Ouhzha hm)" „her: (RE Om’ vi han satta. 5 — oh lig aha. == Ita ko, ky... km äro af h, fullkomligt oberoende qvantiteter, sa fa vi: ns Tea En) a. Dune o U= Mer tal MT ; ‚ och således (LÖNEN r i 5 ? mn Log U = mn . Logh, — h?Sr?+n.Log(ky.k,...k) — 3 . Log re. . o o d Log U Om Log U skall vara ett maximum, så måste —F— vara — 0 a | och således = — 2h, Sr? = 0, hvaraf: | iF Ymuı - för = = eh: 2 000.06 (7), v2 da IE sättes — r,. r | 1) Genom missräkning har BIENAIME funnit 0,=1,29551 och og =1,91623, hvilka icke så obetydligt skilja sig från ofvanstående af mig beräknade. ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873. N:o 8. 15 Om detta värde på h, insättes i (6), får man: (Pe Ne A. AD Be Be (OM Vm AS egqvationen hrfapt+hgzaez+h2ag.... mim = her? följer alb he>ar tl Sö so lr Söp = hyr? Och Saledes: Bee lee (Men, dan, aly:h,.2.= be %i.0 %2.0 %a3.o sa blifva alla termerna i föregående eqvations venstra del sins emellan lika och = h/’r?, och således Dp > af: hen, nr hvara: Då detta värde pa r, insättes i (8), far man: fp == V 205 Disc 9. Sl or a 0 (10). För att göra sig reda för den praktiska betydelsen och an- vändandet af formlerna (8) och (10), måste man betrakta dem serskildt under de tvänne olika förutsättningar som här ofvan blifvit framställda. Om felen x, ©, @,.... äro oberoende af hvarandra, sa måste r betraktas såsom ett serskildt slags fel, och de båda formlerna ega då omedelbar tillämpning, enär i detta fall så väl », som zz, kunna från försöken omedelbart härledas. Da felen ©, x, Z, -. - . 1 nu ifrågavarande fall fritt kunna utsträckas till ar- biträra gränser, så måste deras sannolika värden x',, =’, bestämmas efter de allmänna grunder som gälla för en obekant, och således i allmänhet £'=V2.0,-z, Af allmänt be- kanta, fullständigt utvecklade skäl måste man i alla dessa formler, i stället för r, och x,, sadana de här ofvan blifvit an- 22 52 bi R tagna, eller », = och 2) = va 27 använda de modifierade .. värdena 7, = 1/ =” och ©, = we ; n—m 2—1 Genom sammanställande af hvad här blifvit anfördt, far man slutligen” iR LÄ 16 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. Då felen x, 2, &, . . . . äro oberoende af hvarandra: N) Sei h ws) ir Ir hr 2 DE NAR — 0.67 ==: X =vV2.9-V.-, 0,674480 VS 3 = i det närmaste och r (D. ; Vv 2 i Er? 5: Pr ÖR 2" = ee Om . — V u. Om . =E dh 1 Y men n— m ” n—1i 0, Om felen 2, &&, . . . . äro beroende af hvarandra och af na a a ar m rn FETA nn a Be en u ee observationsfelet &, så kan » icke betraktas såsom ett eget slags fel utan blott såsom ett gränsvärde för «,. Det sannolika vär- det på r, eller »', blir då intet annat än det gränsväde pa 2, | för hvilket sannolikheten P,, blir 4, d. v. s. det sannolika felet i X, eller x',; man har således här r' =.',, och således enl. (10) 4 7 + AV g 1 Zus a = » 27 =\V 2.0m-&.. Medelfelet x, , kam nu, sasom beroende af &, icke omedelbart härledas från försöken; men, enligt hvad . . / . . < 9 &o Oo | i minsta qvadratmetoden blifvit adagalagdt, är 2,, = ve; da I i | Pr = - : ’ FZ 3 Pa betecknar pondus för A,. Man har saledes: «, =W es; Ps | Då observationsfelen e här kunna fritt utsträckas inom arbi- trära gränser, så måste sannolika felet af en observation eller & bestämmas efter de grunder som gälla för en obekant, och således & = Y2.o,.5.. Om det härifrån hämtade värdet på &, U 3 . as s .. © o 20 . .. 1 9, € 2 insättes 1 föregaende uttryck, sa far man 1 allmänhet &»' ===, .. A - ; N. De a! NY Hittills har man i allmänhet antaget « = ——, utan afseende NS a de obekantas antal. Man ser saledes att det sannolika felet i de genom minsta qvadratmetoden bestämda värdena pa de obe- kanta, hittills varit uppskattadt för lågt, eller i samma för- hållande mindre än till sitt rätta värde, som 9, är mindre än Om © .. Pe .. je ”. . N ms. ND obekantas antal är 5, i något mer än 3. År Om: Då de obekanta tallnar 8, Chr agot m BE N 01 m = 8, så är 2” något öfver 4. I sådana fall har således sanno- lika felet x' hittills blifvit uppskattadt till blott 4 eller I af sitt rätta värde. Genom sammanställande af hvad som här blifvit anfördt, och med iakttagande af den förut antydda nödvändiga modifikationen af värdena pa x, och &,, får man slutligen: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 SS NÅT Då felen &, & 2 .... dro beroende af hvarandra och af e: == Mn >3 Te 2 >53 ZN 1? = 0,674489. | n—m, n—m 3 n—ım i det närmaste och (12). at BEE arg para? al "af 2, N A ER Om zee 2 Om EN Om n—m Y Eu REM N Pr oc För att i ett sammanhang närmare visa den stora skiljak- tighet som äger rum emellan sannolika felet x hos en genom minsta qvadratmetoden bestämd qvantitet N, sadant det hittills blifvit antaget och dess verkligen rätta värde, vill jag antaga att sannolika felet hos en observation, såsom vanligt, approxi- mativt bestämmes till 3 af medelfelet, d. v.'s. att n — Mm Om da «, som hittills allmänt, utan afseende pa de obe- kantas antal, antagits vara 75 nu, da ifragavarande antal är & = m, \ allmänhet betecknas med: SR et: CE sa blir: fir m = RK, NL toren), 9, A 95a, Mu 2. 1769. m 04, 3.175. m — 34, BR. 2186. N. SDS 1 AR 2, de m Kr 1090. Af det föregaende hafva vi sett hvilket betydligt inflytande de obehantas antal utöfvar pa storleken af de felgränser som motsvara en viss sannolikhet: men detta antal utöfvar ett må- hända ännu anmärkningsvärdare inflytande på lagen för felför- delningen. Man har i allmänhet nästan såsom ett axiom antagit att sannolikheten att begå ett mindre fel skall vara större än den att bega ett större; och detta är äfven, atminstone i de allra flesta fall, sannt, da fråga är om sadana fel som äro obe- roende af andra. Med fel som icke äro oberoende af andra, är deremot förhallandet helt annorlunda. Om » betecknar ett fel som antingen är = Y t?+t2...b2 der t, t, ... t„ beteckna af hvarandra oberoende fel, eller ock ett sådant som tillhör en Öfners. uf K. Vet, Akad. Förh., Årg. 30. N:o 8, ; 2 , 18 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR, MINSTA QVAERATMETODEN. - bland m af hvarandra beroende obekanta qvantiteter, så veta U 2 -—v? m—1Ly7 1° Per rate Pn=K% J AR dv uttrycker sannolikheten för att felet v skall RR emellan gränserna Fu, och således vm ur == «| "dv, att felet skall ligga mellan o och x. eller hvad som kommer Ag ett ut, huru stor del af hela antalet vid en undersökning erhållna positiva fel som ligger inom sist- nämnde gränser. Qvantiteten I K.e az U ler göre ut- trycker således den mot v svarande feltätheten; och om vi be- teckna denna med Y;,, sa fa vi i allmänhet KR ser oo Ne a Hvad konstanten K beträffar, så finnes den lätt genom differentiering af (4) eller (5); men utan att bestämma Ä, kan man af den allmänna formeln (13) draga följande slutsatser. Så ofta som »n öfverstiger 1, ser man lätt att Y,, alltid blir noll då v är noll, och att feltätheten följaktligen, langt ifrån att vid » — 0 vara i sitt maximum, tvärtom der alltid är = 0. Om man, genom att differentiera Y,,, vill bestämma det värde på v som svarar mot dess maximum, sa far man: dY,, 0 ma oo 6 TK en 0 . (m — ı — 2v?), dv z hvaraf man ser att Y,, blir ett maximum sa ofta som m—ı — 2v? är lika med noll; och om man med v betecknar det mot : : 3 | detta maximum svarande speciela värdet på rv, så får man således: | : EN Pe AE I nedanstående tabell finnas upptagna de efter denna formel beräknade värdena på v för m=1, 2... . 8 och, för jem- förelsens skull, finnas bredvid desamma uppförda de förut be- stämda värdena på Om- SE Fr 1-1 för m=1l, v, = = = (0 0, = 0,47693. m 2 Je V: = 0,70707. 03 = 0,83255. [ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 19 = Po 3—1 ‚föürrm=3 v,= VF = 03 = 1,03766. m—4 va — 3 —'1,22474. 02 = 1,29911 2 . E = — 2 — a2 . O4 = yude . ENE 05 = 147500. KJ EN 5 7 m=56, 1, = V: = 1,;58114. 06 = 163525. PEMA Ur NAS = 1,73205. 0, = 1,78120. ee = i Mi Oj V: — 187083. 08 — 9248: Af denna tabell ser man, dels att feltäthetens maximum flyttas allt längre och längre fram, dels att v, närmar sig allt . mer och mer till om, d. v. s. att feltäthetens maximum närmar sig allt mer och mer till grannskapet af det sannolika felet, ju större m är. Om man betraktar Y„=4K.e vyn såsom eqvation till kurvor, så kan man medelst dessa kurvor åskådliggöra lagen för feltätheten. . Taflan XI Fig. I lemnar en grafisk framställning af dessa kurvor för Mm 1, 2, 3, 4 och 8. Den första af dessa är den vanliga välbekanta felfördelnings- kurvan för m = 1. Såsom bekant är, har denna kurva följande hufvudsakliga egenskaper, nemligen: Att hafva sitt maximivärde då v = 0. Att omsluta en area som är lika med 4, enär denna area innefattar alla de positiva felen och således uttrycker sannolik- heten att begå ett positivt fel, hvilken tydligen är => Att den omslutna arean skäres midt i tu af den ordinat, hvars abscissa är 9). ; Den 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te kurvan svarar mot m = 2, 3, 4 och 8, och uttrycker saledes lagen för fördelningen af felen i dessa fall. Hvar och en af dessa kurvor maste då, likasom den förra, omsluta en area som är —=4 och som skäres midt ı tu af den ordinat hvars abscissa är dess motsvarande Om: För att ytterligare förtydliga dessa förhållanden, meddelas här nedan följande jemförelsetabell. 20 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. Af 100000 fel inträffa sannolikt: Mellan gränserna. | Då m=1,. | Då m=2. | Då m=3. | Då m=4. | Då m=38. | | | oc Ö och 0,01 | 564 5 | 0 | 0 | 0 0.25 Orea 580 235 | Se. 0 Da 061 |, a) = = 97 1 0,75 0,76 | 321 i 427 | 370 | 240 13 1,00 1,01 OB a ab, Ali 368 61 dos se, la |. ner 370 209, az a ar 55 1158 268 356 | 500 1,75 1,76 a 32 | 162 351 392 200 201 | 10 | 37 83 147 391 2,25 226 I 3 14 | 36 72 308 0 21 | ee Vas Be! 0. 1 4 ud. 103: | 3,00 301 | On 0 | AE En 45 Vid första paseendet synes det mahända vara oväntadt, dels att de felgränser som motsvara en viss sannolikhet, sä högst betydligt som här ofvan adagalagts, utvidgas da antalet obekanta ökas, dels att felen af samma ordning, till den nära nog förvå- nande grad som, sa väl de meddelade felfördelningskurvorna, som den ofvanstående jemförelsetabellen utvisa, tyckas sammanhopa sig utåt i den mån deras ordningsnummer stiger. Vid närmare eftersinnande kan man dock, utan beräkning, räsonera sig till att detta måste vara fallet. För att visa detta vill jag först antaga ett enkelt specielt fall, det nemligen att man genom upp- mätandet af en punkts afstand fran trenne mot hvarandra vinkel- räta koordinatplan vill bestämma dess läge i rymden, och att man dervid begått felen t,, Z, och t,. Dessa fel benämner jag då fel af första klassen. 1 det föregäende hafva vi med +9, betecknat de gränsor som omfatta halfva antalet af de begangna felen t. - Detta vill nu i förevarande fall, med andra ord, säga att halfva antalet af felaktigt bestämda punkter måste befinna sig emellan tvänne parallela obegränsade plan, som ligga på af- ståndet 20, från hvarandra: Denna rymd är säledes begränsad endast i en riktning men obegränsad i de öfriga. . KR be ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8, 21 Om, vi sätta v = VtP +t2, så blir v hvad jag kallar ett fel af andra klassen. Då nu 0, är den gräns inom hvilken halfva antalet fel af andra klassen finnas innefattade, så vill detta med andra ord säga att halfva antalet felaktigt bestämda punkter måste befinna sig inom en cylinder, hvars radie är ga och hvars höjd är obegränsad. Denna rymd är således begrän- sad i tvänne riktningar men obegränsad i den tredje; och det är häraf tydligt att 9, ovilkorligen maste vara större är 0,. Om vi sätta vn = V te + 12 +12, så blir u hvad jag kallar ett fel af tredje klassen. Da nu o, är den gräns inom hvilken halfva antalet fel af tredje klassen äro innefattade, så vill detta med andra ord säga att halfva antalet felaktigt bestämda punkter maste befinna sig inom en sfer, hvars radie är o,. Denna rymd är således begränsad i alla riktningar, och det är deraf tydligt att o, ovilkorligen maste vara större än 09,. — Af allt detta är klart att förökandet af felgränserna i den man de obekantas antal stiger helt och hället härrör af den olika beskaffenheten af de fel de omsluta. Fel af första klassen kunna alltid repre- senteras sasom afstand fran ett plan, och deras gräns represen- teras således alltid genom ett i viss riktning bestämdt afstand. Fel af andra klassen kunna alltid representeras genom afstand från en linea, och deras gräns representeras saledet genom radien till en cirkel, eller, om precisionsmattet i olika riktningar icke är detsamma, genom ena halfaxeln till en ellips. Fel af tredje klassen kunna alltid representeras genom afstandet fran en punkt, och deras gräns följaktligen genom radien till en sfer, eller, om precisionsmatten äro olika i olika riktningar, genom ena half- axeln till en ellipsoid. För fel af högre klasser kan man natur- ligtvis ej, sasom i föregående fall, framställa nagon geometrisk bild eller representant; men man "synes dock vara berättigad att antaga att äfven för dem, gränsernas stigande med klassnummern härrör af felens' olika beskaffenbet, ehuru man svarligen torde kunna göra sig rätt reda för hvaruti denna olikhet egentligen kan bestå. i 22 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR ROR. MINSTA QVADRATMETODEN. Hvad beträffar den ofvan omnämnda skenbara stora samman- hopningen utåt af felen af högre klasser, sa inser man lätt att äfven den egentligen härrör från felens beskaffenhet och sättet för deras gränsbestämning. Om vi tänka oss en mängd punkter jemnt fördelade pa ett plan, och att pa detta finnas uppritade tvänne koncentriska cirklar med radierna & och &, hvaraf den yttre har jemnt dubbelt så stor area som den inre, så måste det finnas lika manga punkter inom den inre cirkeln som emellan båda periferierna. Betrakta vi nu punkternas afstand från medel- punkten sasom fel af 2:dra klassen, sa befinna sig de fel som tillhöra den inre hälften af punkterna mellan gränserna 0 och &, och de som tillhöra den yttre hälften mellan gränserna &« och &!. Men & är här Me och således o'— 0 = (V2—l)a = 0,414 .0. De yttre felen synas da vara sammanträngde mellan mer än dubbelt så tränga gränser som de inre. Tänka vi oss punkterna jemnt fördelade i rymden, och tvänne koncentriska sferer med radierna « och &', hvaraf den yttre har dubbelt så stor volum som den inre, så innehåller den inre sfe- ren lika många punkter som rummet mellan de bada sferiska ytorna. Betrakta vi nu punkternas afstand från sferernas gemen- samma medelpunkt såsom fel af 3:dje klassen, sa är den inre hälften af felen innesluten mellan gränserna 0 och « och deu yttre mellan & och «@. De yttre felen måste således synas vara 3 sammanträngde inom @ — « eller (V 2 — 1) a = 0,26 «, och så- ledes inom nära 4 ganger sa tränga gränser som de inre. Redan häraf synes man vara berättigad att antaga att felen skola allt mer och mer sammanträngas mot deras yttre gränser ju högre deras klassnummer är: men detta kan dessutom i allmänhet strängt bevisas. Af det föregaende hafva vi sett att: SL de SSR Br er ar as oo ME) nn. C . 00a. Gage». Om: (Mz i uttrycker sannolikheten att felen t,t, » - - t, samtidigt betinna sig inom gränserna t, och t, +a,, 5 Och ty + 0» .... 0.8. V- under förutsättning af att &, a, etc. äro så sma att de respek- E 3 h i i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1873, N:o 8, 23 tiva feltätheterna inom dem kunna anses såsom konstanta. Om nu de små qvantiterna &, o, etc. räknas från noll, d. v. s. om ty t, etc. antagas lika med noll, så uttrycker P=—.01-090-03 1. > Om » 2 sannolikheten för att felen befinna sig inom gränserna 0 och «,, 0 och a, 0 och a, etc. — Antaga vi nu &, = 0. = 03 etc. —®, al ; 1 5 a å sa uttrycker P. = — . a” sannolikheten för att samtliga felen DEN \ befinna sig mellan 0 och @. Af samma skäl uttrycker Pg = mm VE sannolikheten för att samtliga felen befinna sig mellan 0 och 8, dock alltid under förutsättning af att 8 är tillräckligt liten. Tänka vi oss nu det inbördes förhallandet mellan 8 och & be- stämdt så, att A = 2P,, så få vi tydligen: B yang Mellan 0 och & finnas da lika manga fel som emellan & och ß, hvaraf synes att dessa sednare mäste vara sammanträngda inom (V2 — l)a och således synas vara ES sa mycket samman- packade som de förra. BESSEL har, sasom förut blifvit nämndt, meddelat flere jem- förelser mellan felfördelningen, sadan den blifvit funnen vid verkställda observationsserier och den som enligt minsta qvadrat- metoden bort ega rum, och den förvånande öfverensstämmelse som härvid blifvit adagalagd mellan erfarenheten och. teorien, har med skäl blifvit åberopad såsom bevis på denna sednares riktighet. De observationsserier som af BESSEL blifvit begag- nade, hafva utgjorts af ett stort antal observationer, uppgaende till 300 och ända till 470. Det är tydligt att om en dylik jem- förelse anställes på ett mindre antal observationer, öfverens- stämmelsen icke kan blifva så fullständig som om observatio- nernas antal'varit större. För att emedlertid visa att man äfven för ett betydligt mindre antal af observationer kan finna en omisskännelig öfverensstämmelse mellan erfarenhet och teori, skall jag här meddela en sådan jemförelse, der observationernas antal uppgatt endast till 50. Men den hufvudsakliga anledningen hvar- före jag här anför denna jemförelse, är att den sätter mig 24 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. i tillfälle att lemna en praktisk bekräftelse pa riktigheten af den felfördelningslag som här ofvan blifvit framställd för fel af 2:dra klassen, da alla hittills meddelade jemförelser endast rört fel af första klassen. Denna jemförelse grundas på följande försök. Mot en fyrkantig skottskärm verkställdes, under, så vidt möjligt var, lika omständigheter, 50 skott med ett vanligt handgevär, och för hvarje skott antecknades träffpunktens af- stånd, Y och X från taflans u och venstra kanter. Sedan RN ES koordinaterne Y, _ och, = till medelträffpunkten blifvit 50 beräknade, bestämdes felen af a klassen &, = Y—Y, och. & = X—NX,, samt felen af andra klassen » = Ve för hvarje skott, hvarefter sannolika felen &',, &', och » beräknades enligt förut uppgifna teoretiska grunder. Sjelfva jemförelsen verkställdes nu pa det sätt att man räknade antalet af de fel som lago inom vissa multiplar af sannolika felen, och jemförde detta antal med det som enligt teorien bort hafva egt rum. Resultaten af dessa jemförelser finnas sammanförda i nedanstaende tabell. FSE ss 122051: 20) = - 249,65. 127,34 IT EA 249,63 gy = 0,67449 | 5 8 = 067449. V NN = 0,83255.Y/ = 49 49: 48 =" NS = OMGE. 2.188998 Fel af första klassen. Fel af andra klassen. | Observerade. | NA i | i | Inom a | Be Inom | Observ. | ale | 8 Ey Er | | | | | Fe 10 14: |' 13,20 | hr! | i | 7,95 | NAR a ak a a al sr er nlggn 85 P3 1,51" | 4 | 3950 | ee | 0 | 41,15 | 25. | 4 45 | 45,40 | 2,50 | 50 I 49,35 | ge | as | 48 | 47,85 3,5 8 50 AI AI; 48 20 | 50 | 49,65 ÖPVERSIGT AF RK. FETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873. N:o 8. 25 I föregående uppsatts har jag omtalat BESSELS försök att bestämma sannolikheten af de fel som förorsakas genom sam- verkan af flere kända felorsaker, och de vigtiga resultat hvar- till hans undersökningar 1 detta afseende ledt. Vid genom- läsandet af hans afhandling finner man till hvilka invecklade analytiska operationer detta problems behandling i allmänhet leder, och att hvarje försök att med bestämdhet uttrycka den felsannolikhet som äfven 1 skenbart enkla speciela fall härflyter från samverkan 2 eller 3 kända felorsaker möter stora, ofta oöfver- vinnerliga svårigheter. BESSEL har för 3:ne speciela fall be- stämt sannolikheten af de fel som förorsakas genom samverkan af tvåa felorsaker, och visat att den allmänna karakteren af denna samverkans inflytande bestar deruti att göra sannolikheten af sma fel större än den af större sådana, äfven om de serskilda felorsakerna hvar för sig icke ega en sadan egenskap. I detta hänseende visar sig här visserligen ett närmande mellan det er- hållna. uttrycket och det vanliga; men i alla andra hänseenden visar det sig deremot oftast en stor olikhet dem emellan. Om man, efter det genom ifragavarande samverkan erhållna sanno- likhetsuttrycket, utkonstruerar motsvarande felfördelningskurva, sa finner man den ofta vara fullkomligt diskontinuerlig och utan ringaste likhet med den Gaussiska. Något försök att i speciela fall bestämma samverkan af 3 eller flere felorsaker har BESSEL icke verkställt; han har tvärtom visat att ett sådant försök i de allra flesta fall skulle vara overkställbart. Han visar nem- ligen att ett sadant bestämmande leder till en multipelintegral, hvars successiva integrationer endast 1 ytterst inskränkta fall äro utförbara; och att äfven i dessa fall det slutliga resultatet till den grad försvåras genom integralernas gränsbestämningar att det derigenom blir nära nog otillgängligt. Genom den ater- stående delen af afhandlingen kommer man visserligen till full öfvertygelse om riktigheten af det slutresultat BESSEL uppgifvit, nemligen att sannolikheten af de fel som uppkomma af flere 20 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. samverkande felorsaker allt mer och mer närmar sig till den som angifves af det Gaussiska uttrycket, ju större antalet af de samverkande orsakerna är; men deremot får man ej deraf någon ledning för omdömet om huru stort detta antal i allmänhet mäste vara, för att en i praktiskt hänseeude tillräcklig öfverensstäm- melse mellan” de båda uttrycken skall ernas. Det skulle derföre otvifvelaktigt vara af ett stort intresse att, om än blott approxi- mativt, kunna direkte bestämma samverkan af 3 eller flere fel- orsaker; och jag skall nu söka att visa att ett sadant approxi- mativt bestämmande ganska lätt later sig göra, de serskilda orsakerna ma vara huru många och huru beskaffade som heldst. För att visa detta börjar jag med att antaga att felet x är lika med summan af tvänne andra, 5 och &, af hvilka det förra, med sannolikheten q,5. ligger mellan gränserna —a och + a, och det sednare, med sannolikheten q,& ligger mellan gränserna —b och +5. Jag antager nu att intervallet mellan — a och + a är deladt i ett visst udda antal, 2m + 1 lika stora delar, samt att intervallet fran —-6 till + b på samma sätt är deladt i 2n+ 1 lika stora delar. Jag antager vidare att hvarje del af 2a 2m+1 Detta later sig visserligen ej i allmänhet det förra intervallet, eller är lika stor med hvarje del af 2b det andra, eller „—. : 2n+1 med noggrannhet göra; men man kan närma sig allt mer och mer dertill ju större m och n tagas. Hvarje sadan del RT — = antager jag nu till felenhet och betecknar den således med I. Midteln af hvarje sådan del kommer da tydligen att ligga ett helt antal felenheter fran nollpunkten. I stället för att antaga att inom hvarje felenhet, t. ex. den som ligger på medelafståndet &£ från nollpunkten, oändligt många olika fel & kunna förekomma, antager jag att hvart och ett af dessa fel är approximativt lika med deras medelvärde &. Sannolikheten för felet & i denna bemärkelse blir da lika med den, att felet ligger ker mellan k—tochk +1, d. v. s. = 915 5. Jag antager nu x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08. 27 ++ +14 att Syse = sah NT = 5), 0. 8. v. Man finner da att af VIN = Meer dröm Tele HAIE ATELIER N. me an l,...m—1,m hvardera med sannolikheten sm, Sm --: 18951 +++ Im-1+ Sm ri 1} Om man antager Vgl = no Spa Gdö = ty 0.8. v., så finner man på samma sätt att af N: C kunna uppkomma: HETEN Sve Fö RAA Be SS SM Us oo sill 1 m hvardera med sannolikheten du, La-ız sor Gleis: In-in On Det största negativa fel som kan uppkomma genom bada or- sakernas samverkan är da tydligen — (m+n); det största po- sitiva, m+n. Mellan dessa bada gränser kunna nu alla möjliga fel förekomma som uttryckas af alla emellan dem belägna hela tal. Felet — (m+2) kan endast uppkomma genom kombinatio- nen (— mn, —n). Sannolikheten för detta fel blir da tydligen Sm «ta; som vi vilja beteckna med pm+n Felet —(m+n — 1), kan uppkomma g genom kombinationerna (— m, —n—ı) och (= m— 1, n); sannolikheten för dett: fel blir då Sn.in nt Sm-ı-. u, SOM Vi beteckna med pm+n-1- Felet —(m+n—2) kan uppkomma genom kombinationerna —n—-2); en. —n—1) och (—m—2, —n); san- sannolikheten för detta fel blir da sm.ty-2 + Sm-1-tm-1 t Sm-2.tn> som vi beteckna med pa+ra-2 På samma sätt kan man nu fort- sätta ända till dess att man kommer till felet m»+n, hvilket tydligen har sannolikheten sy .t, = Pm+n- Räkningen förenklas högst betydligt om man i stället för and 14 att göra sy, s 0. 8. v. lika med /y1&d3, /qgödé o.s.v. antager = 4 dem till de enklaste tal som äro proportionela mot dessa inte- graler. I detta fall uttrycka Pm+ns Pm+n-ı 0: S. v. endast de relativa sannolikheterna för felen — (m +n). —(m+n— 1) 0.8. V. Dessa måste derföre förvandlas till absoluta genom division med 2(p). eller hvad som är detsamma, med 2(s). &(?). 28 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. Vill man nu: beräkna inflytandet af ett tredje partielt fel z, som med sannolikheten q3z ligger inom gränserna —«e och +c, så maste man tänka sig intervallet från —c till +c deladt i 2u+1 delar, som hvardera är lika med den antagna felenheten, och derefter, pa samma sätt som förut, bestämma de relativa sannolikheterna wu, Ua-ı .- » Wy U... som tillhöra felen —u, —fu—1)...—1, 0 ete. Det största negativa fel som genom tillkomsten af den tredje felorsaken kan uppkomma, blir då —(m+n+u), hvars relativa sannolikhet blir pm+n)- Un = Im+n+u- För det näst i ordningen följande felet —(m+n+u—ı) blir den relativa sannolikheten Py+n - Un-ı + Pman-1- Up = Iminzw-1 0.8. v. De relativa sannolikheterna Am+n+w> Imtn+u-1, Im+n+u-2 ete. reduceras derefter till absoluta genom division med 2X(s) A) E(u). Sedan jag nu visat huru sannolikheten af ett fel, som uppkommer af' huru manga och huru olika beskaffade fel- orsaker som heldst kan approximativt bestämmas, skall jag använda de uppställda allmänna reglerna på ett enkelt specielt fall. Jag väljer härtill det första af dem som af BESSEL blifvit behandlade, det nemligen der man förutsätter att felen &, Q, z etc. hafva konstant sannolikhet, d. v. s. att de med samma samnolikhet kunna förekomma hvar som heldst inom sina gränser. För ytterligare enkelhets skull antager jag att dessa gränser äro lika stora för dem alla. Jag antager då m=n=nnu...=4. Af hvar och en af dessa felorsaker kunna således med samma sannolikhet uppkomma felen -—4, —3, —2, —1, 0, 1, 2, 3, 4. Men dä felgränserna här egentligen uppga till F 4,5, sa bör man för fullständighetens skull härtill lägga felen F 4,5, hvar- dera med sannolikheten 0. I nedanstående tabell har jag sammanfört resultaten af beräkningarna för I. 2, 3 och 4 felorsaker. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 29 "1 felorsak. 2 felorsaker. 3 felorsaker. 4 felorsaker. Sannolikhet. Sannolikhet. | _ Sanuolikhet. | _ | Sannolikhet. ag I ya LE ne je Baal a Rel.| Abs. Rel. | Abs. Rel. | Abs. Rel. | Abs. 45 0| -9]| 0/0 —15| 0) 0,0000 | 01 0,0000 —4 17 —8| 1 —12) 1) 0,0014 16) 1} 2 -3| 1 XD TN ET RA res SER 6lbra -10) TEA 1214] 2.10, 0; = 5 | 90 20 30] Ö 1 = = 15 206| —12| 35) 53 Ko Sön i eo] 232.6 - 7 21) 2883| -1U| 56 85 orda —2 2 — 6) 28) - 3841 —10 84 | 128 +5 1 —1| 8 — 5 36 4194 |— 9) 112) 1m +3 | 1 0 9 Qual 4 | sirl- 8165| > 252 An +1| 8] = EET 216| — 3291 +4,5) 1 52 = 57 | 782] — 6| 260: 412 | AN +3) 61 — 11 60) s23|- 5) 324| usa | Ko ler ol 610088: Al 375) ars | 1 Kerl +1] 60) — 31420) 00 Be a NER — 21 4561. 695 I | ee IE = | 480) su | ; | | 0 489 0,0745 | | nn ol nl a rann) RA MA tesen | Om man will grafiskt framställa felfördelningkurvan för xr=Öö, d. v.s. då blott en felorsak varit verkande, så reducerar sig denna till en med abscissaxeln parallel linea från —4,5 till +4,5, belägen på afständet 0,1111 från axeln. A Tafl. XI Fig. 2 finnes denna anförd genom linien bab. För tva felorsaker reducerar sig felfördelningskurvan till två räta linier da ochac. Detta resultat är alldeles detsamma som det hvartill BESSEL kommit. Kurvan e'de framställer felfördelnings- kurvan för 3 felorsaker. Man ser uu att genom den tredje felorsa- kens tillkomst all synbar diskontinuitet försvunnit och att kurvans form så nära öfverensstämmer med den Gaussiska felfördelnings- kurvans, att det fordras ett ganska vandt öga att skilja dem från hvarandra. Vid närmare granskning finner man dock att kontinuiteten endast är skenbar. Man finner nemligen att kurvan 30 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. består af 3:ne parablar, hvaraf de båda yttersta skära den medlersta i de punkter för hvilka x är +4 och +5. Ju större man antagit m, desto närmare skulle tydligen de båda skärnings- punkterna hafva fallit intill hvarandra; och om m hade antagits vara oändligt, i hvilket fall resultatet skulle hafva upphört att vara blott approximativt, så skulle skärningspunkterna hafva sammanfallit, och parablarna således hafva tangerat hvarandra i den punkt för hvilken « är lika med gränsvärdet a. För att jemföra den erhållna kurvan med den vanliga, NZ A, mäste man börja med att bestämma h sa att Va maximiordinaterna blifva lika i dem båda. Härtill erfordras att Br h e göra —— = 0,0837, hvaraf h = 0,1484. Den med detta värde Va h — ha? på h konstruerade kurvan y = ——. e finnes på taflan an- = TU gifven medelst en prickad linea. Man ser nu att de båda lini- erna visserligen nagot skilja sig ifrån hvarandra mellan x = 2 BB — 5, men att de för öfrigt nästan sammanfalla. Vill man ytterligare pröfva till hvilken grad de bada ut- trycken öfverensstämma, kan man jemföra deras sannolika fel, medelfel, och förhållanderna mellan dessa. Om ga i allmänhet uttrycker sannolikheten af felet x, så =" får man sannolika felet x', genom eqvationen /gx. de = 0,85, oO +6 - och medelfelet 2, genom 23 = /ypx.x2de, då Fa betecknar TA felens gränser. I närvarande fall har man: Mellan ....... 2-0 och v= 5. gx = 0,0837 — 0,001375.0° .och mellan © =5 och 2 = 13. px = 0,12472 — 001850 . & + 0,000685 . @*. Då nu sannolika felet =’ tydligen ligger inom området för det första af dessa uttryck, bestämmes detsamma af eqvationen 0,001375 «3 0,0837. — a = 0,25, hvaraf man far @ = 3,205. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 31 Medelfelet .x,, bestämmes: af eqvationen: 5 ög (00837 - © 0000 ST SAN 13 + 2/(0,12472 ..22 — 0,0185 . 03 — 0,000685 xt) du. 5 Af denna eqvation finner man: . x" zz) = 4.3706, och slutligen — = 0,733. le Sr, Er 4 A ORea h -— hg? För det motsvarande uttrycket px =—.?e s med 7 h =0,1484 finner man: X = = SOMNA di = 0,1484 2 2x0. r = 4,765 och 7 = 0,674. V 2.0,1484 To De sannolika felen blifva saledes nästan fullkomligt desamma för bada uttrycken; men deremot skilja sig medelfelen, och till ' au 1? > Se Oo Tv . o följe deraf, förhallanderna — omkring 9% fran hvarandra. To Kurvan 779 framställer fördelningkurvan för 4 felorsaker. Som man ser liknar denna kurva nästan fullkomligt den vanliga; men af differencerna mellan de serskilda y-värdena, finner man dock att den bestar af 3 parablar af 3:dje graden. Den mot- a svarande kurvan y=—.e ” Va på taflan angifven genom en prickad linea. Vid jemförandet af , för hvilken A = 0,1320, finnes dessa linier finner man att de sa nära sammanfalla med hvar- andra, att det fordras en ganska noggrann konstruktion för att på ritningen visa dem atskiljda. Man ser således att sannolik- heten af de fel som uppkomma af 4 sådana felorsaker som vi här antagit, och af hvilka hvars och ens sannolikhet högst be- tydligt skiljer sig från den som i minsta qvadratmetoden förut- sättes, med nära fullkomlig noggrannhet uttryckes genom: gå — 9,132 ET (0,132 a Va Man kan härvid anmärka att det här anförda speciela fallet icke kan anses vara bevisande för hvad som under andra för- hållanden kommer att ega rum, och jag skall derföre ingå i en granskning af frågan i allmänhet. Det anförda exemplet är "enkelt i tvänne serskildta hänseenden; nemligen dels derföre att det antager de serskilda felen vara af samma beskaffenhet, och J2 WREDE, NÅGRA ARMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. dels att alla felen antagits ligga mellan lika stora gränser. Jag skall börja med att undersöka i hvad mån förhallanderna kunna ändras genom antagandet att felen ligga mellan olika stora grän- ser, utan att göra några ändringar i öfriga förutsättningar. Om man undersöker sannolikheten af det fel som uppkommer af 2:ne partiella fel & och ö, som, med konstant sannolikhet ligga mellan gränserna Fa och Fb, hvaraf a antages vara större än 5, sa finner man att, på sätt BESSEL visat, denna sanno- likhet växer enformigt från gränserna F(a+b) till F (a — b) och att den förblifver konstant mellan — (a — b) till + (a — b). Felfördelningskurvan reducerar sig saledes till 3 räta linier, hvar- af den: medlersta är parallel med abseissaxeln. Beräknar man härefter sannolikheten af felet & + ö—+ z, der z, med konstant sannolikhet ligger mellan gränserna +c, sa finner man att den motsvarande felfördelningskurvan, likasom i det anförda speciela exemplet, blir en skenbart kontinuerlig kroklinea, af samma allmänna form som den vanliga; men vid granskning af ordinaternas differencer finner man att kroklinien kan besta af ända till 7 serskilda, hvarandra tangerande delar, hvaraf 4 äro parablar och 3 räta limer. Härtill fordras dock att gränserna för den ena felorsaken skola vara större än sum- man af gränserna för de bada öfriga. I annat fall reduceras de serskilda delarnas antal till 5, hvaraf 3 äro parablar och 2 räta linier. Dessa förhållanden bekräfta på ett påfallande sätt BESSELS uppgift om de stora svarigheter som skulle uppkomma genom gränsbestämningarne vid de successiva integrationerna af det af honom för 3 felorsaker uppgifna allmänna uttrycket: pr = Sqslx — v)dv : fgqalv — E) . grå. då, der v = &S + 5 och «= ö,+ & + 2. Genom tillkomsten af ett 4:de partialfel skall man alltid finna att sannolikheten af det af alla fyra felen härrörande felet med i praktiskt hänseende tillräcklig noggrannhet öfverensstämmer- med det Gaussiska uttrycket, sa framt icke gränserna för något af de serskildta partialfelen äro öfvervägande stora i jemförelse med de öfrigas. Man ser således att gränsernas olikhet icke | | | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8 33 medförer någon väsendtlig ändring i de förhållanden som ägde rum i det anförda exemplet, så vida denna olikhet icke är alltför betydlig. Då jag nu öfvergar till en undersökning om det inflytande som kan utöfvas af de serskilda felens olika beskaffenhet, börjar jag med att erinra att alla sådana fel måste kunna hänföras till något af följande 3:ne slag; nemligen: Första slaget, för hvilka sannolikheten af ett mindre fel är större än den af ett större; andra slaget, för hvilka sannolik- heten är konstant, och tredje slaget, för hvilka sannolikheten af ett mindre fel är mindre än den af ett större. Till första slaget hörer det ojemförligt största antalet före- kommande fel, och bland dessa alla rent tillfälliga observations- fel, hvilka alltid följa den af GAUss uppgifna fördelningslagen. Till tredje slaget hörer det första i BESSELS afhandling an- förda exemplet. é Utan att verkställa nagon beräkning, inser man lätt att fel af första slaget, sammansatta med hvarandra eller med fel af andra slaget, hastigare och fullständigare maste leda till öfver- ensstämmelse med det vanliga uttrycket än fel af andra slaget ensamt. BESSEL har visat att tvänne fel, som hvart för sig följer den Gaussiska lagen, frambringa ett fel som fullständigt följer samma lag; och 1 allmänhet skall man finna att tvänne fel af första slaget, som icke hvart för sig följer denna lag, äf- vensom att ett fel af första slaget tillsammans med tvänne fel af andra slaget, frambringa fel som approximativt följa den ifrågavarande lagen, åtminstone såvida ej något af de sednare partialfelen ligger inom öfvervägande stora gränser. Om man sammansätter tvänne fel af tredje slaget, eller sådana för hvilka sannolikheten af ett större fel är större än den af ett mindre och der således sannolikheten är störst vid gränsen, så finner man, att, då båda felen ligga inom lika stora gränser, sannolikheten för felet noll alltid blir större än den för alla öf- riga fel; men att då båda felen ligga mellan olika stora gränser, sannolikheten för felet noll deremot blir mindre än för de Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 30 Årg. Nio 8. 3 34 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. fel som ligga närmast derintill, men "dock alltid större än för dem som ligga mera aflägset från nollpunkten. Om sannolikheten för de båda felen tilltager mycket hastigt mot gränsen, så som t. ex. är fallet med dem som tillhöra det första af BESSEL äbe- ropade exemplet, så kan det hända att sannolikheten vid den nya gränsen blir större än för de fel som ligga närmast derintill; men den blir dock alltid mindre än för de fel som ligga i grann- skapet af nollpunkten. Sammansättas tre fel af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka ligga inom ungefär lika stora gränser, så försvinna ofvannämnde anomolier fullständigt; d. v. s. att sannolik- heten af de nya felen då alltid blir störst vid noll och minst vid gränsen; men dessa fel äro dock i allmänhet långt ifrån att i öfriga hänseenden följa minsta qvadratmetodens förutsättningar. Hvarje ny tillkommen felorsak af samma beskaffenhet, leder visserligen till ett betydligt närmande till dessa förutsättningar; men för ett approximativt upphinnande af desamma, skulle dock erfordras samverkan af ett temligen betydligt antal dylika fel- orsaker. | Det kan emedlertid icke vara af något praktiskt intresse att undersöka samverkan af flere felorsaker af tredje slaget, enär dessa äro så ytterst sällsynta att man väl ej kan ifråga- sätta möjligheten af att mer än en sådan kan vid samma under- sökning förekomma. Denna verkar då i förening med fere fel- orsaker af första eller andra slaget, hvilka åter frambringa fel som approximativt följa Gaussiska lagen. Frågan reducerar sig således till att sammansätta fel af tredje slaget med sådana som följa nämnde lag; och om detta verkställes på förut uppgifvet sätt, finner man att det sammansatta felet approximativt följer samma lag, såvida gränserna för de förra äro mindre än medel- felet för de sednare. Vilkoret för att minsta qvadratmetodens förutsättningar skola fullständigt kunna tillämpas på en under- sökning, vid hvilken förekommer en felorsak af tredje slaget, är således att gränserna för de fel som uppkomma af denna orsak skola vara mindre än medelfelet tör dem som härröra från alla öfriga vid undersökningen verkande felorsaker. 35 Öfversigt af Kongl. Veteuskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 8. Stockholm. / Försök till ett nytt bevis för en sats inom de defi- nita integralernas teori. Af Gösta MitTAG-LEFFLER. [Meddeladt den 8 Oktober 1873.] I följd af den stora vigt, de definita integralernas teori eger för den matematiska vetenskapen, torde försöket att framställa ett nytt bevis för den sats, som vid en systematisk framställ- ning af denna teori bör intaga första platsen, icke få anses för alldeles onyttigt. Denna sats lyder: Värdet af integralen Vena a) är oberoende af det sätt, hvarpå integrationen blifvit verkstäld, såvida den väg, efter hvilken man integrerat, helt och hållet faller inom ett område af planet, för hvilket f(x) är ensvarig och monogen och inom hvilket inga oändlighetspunkter äro belägna. Det bevis, vi här skola lemna för denna sats, hvilår derpå, att derivatan Aa) line EN) (2) mod (42) = 0 & af en ensvarig, monogen och ändlig funktion af x, f(x), har ett enda, ändligt och bestämdt värde, hvilket är oberoende af det sätt, hvarpå Ax närmat sig noll, så snart de punkter, hvilka fixeras af &+ 4x, ständigt varit belägna inom det område af planet, för hvilket f(x) är ensvarig och monogen. Denna egenskap hos derivatan af en monogen funktion kan uppställas såsom definition på funktionens monogeneitet eller ock 36 MITTAG-LEFFLER, DE DEFINITA INTEGRALERNAS TEORI. såsom en följdsats af en annan, något annorlunda affattad, de- finition utaf denna term. Vi vilja en annan gång återkomma till denna fråga och till en närmare undersökning af den betydelse, man rätteligen bör gifva åt det vigtiga begreppet »monogeneitet». i För vårt närvarande behof är dock en dylik undersökning obehöflig. Vi nöja oss med den förutsättning, att den ofvan- nämda egenskapen alltid tillkommer en ensvarig, monogen och ändlig funktion. | Vi öfvergä nu till framställningen af vårt bevis. Teorem 1. f(e) är en ensvarig och monogen funktion af x för ett visst omräde af planet. Inom detta omräde äro de bäda lik- formiga och slutna figurerna a och A belägna. Figuren a är belägen inom figuren A och mellan samt på a och A har f(x) icke några oändlighetspunkter. Den integral, II Mae» som tages längs den slutna konturen A, måste då vara lika med den integral, Sre)de; 5 a som, tages längs den slutna konturen a, eller likheten II z)de = /f(2)dz (3) mäste ega rum. Låt « vara den qvantitet, som fixerar likformighetsmedel- punkten till a och A. _ Man kan da tänka sig a genererad genom den rörliga änd- punkten af qvantiteten (2-0); | hvilken rör sig kring likformighetsmedelpunkten «, och A sam- tidigt genererad genom den rörliga ändpunkten af qvantiteten (2 — 0) + ulz — 0), hvilken rör sig kring o. wu. är ett positivt och konstant tal. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 37 Vårt bevis hvilar derpa, att funktionen (0 — a)f(2) är en ensvarig, monogen och ändlig funktion af x, på samma. gang detta är fallet med f(x). Låt GEN Mag ooo LA Mr vara de värden af x, som fixerade olika punkterna på konturen a. I följd af monogeneiteten hos (2 — a) f(x), (a, - a)flaı)- (2 - fe) LTL har man då: + 21 >= — (+ 2 (z- e)f(z+ Ez —«)) (x — «)flz) - SR + > —(@—«) sn (ef) (ee) , ,„ —_ - Sö Lo Tj A +=) (2 YE + la —)) — (2, - e)flzı) (AZ rå ne «) + £12 (2, — )f(e) — (er fer) Lr X. 1 (1+7) ern VfR + Ha — e)) - (8,1) flera) —-+ Sir + Er = fv 21 «) - . . . . . . . . K-e)fla)(2,-ı- OA) [ne CT Lp—1 (1+ £) (ie) + 4 (2,_1-6)) - (&,_ı —«) f(@,_,) 12. (par te) ns i hvilka formler Sas ee äro qvantiteter, som försvinna på samma gång som de motsva- riga differenserna | &ı == di, la — Va dig — dig, el fler, eis & —dn — 19 och Sm ER Syn 2 7519 äro qvantiteter, som försvinna pa samma gang som n konver- gerar mot oändligheten. 38 MITTAG-LEFFLER, DE DEFINITA INTEGRALERNAS TEORI Om man adderar formlerna (4), efter att ha multiplicerat den första med &, — x, den andra med x, — 2,, den r:te med XX, — %,_ı etc., sa erhålles, om man skrifver Yy=bhb—i, Par = (ör — 2 ı)eır (5) = = = (8, — 2r3)f(2r1) +2 He. + nn oe + eo) + (en) Ofvergar man nu till limes med qvantiteterna, sa erhålles (2,— 2,1)» 3 Sfa)de = „JNade + lim (Feer sar 9 (x, — Cr )=0' ; ne om man kallar den ek a likformiga kontur, som beskrifves af Xr + (ör — a), för a, På samma sätt som formel (7), erhållas följande formler dl (z)de = a az + nn im (amade — uf) Ne = 2 oe + lim Be =o0 w Kr 7 Lr—1 m om} fade a im, fe fa)da & 2 fee lin fö ei —&; i) Gurt (x vr lr D=or i vilken man betraktar konturen a, såsom beskrifven utaf qvan- titeten 2 +q (= — u). Summeras formlerna (2), med n: „sfa)de = = a /fo)de + Lä så erhålles, om man; dividerar = de a, Ze) (2, — 2,._,)=0 ae Läter man i formeln ) n Ts mot oändligheten, sa blir lim |. lim "le — a )er)}=0 (10), n=00 (z,—2,-1)=0 "= och formeln (9) öfvergår således till formeln (3) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 39 Teorem 2. Om A är en sluten kontur belägen inom det område, hvar- inom f(x) är ensvarig och monogen, så är fSfl(x)de = 0 (11), A om icke nägra oändlighetspunkter finnas inom konturen A. I följd af föregående teorem är [f(x)dx = /Hx)d (12), hurudana dimensionerna än äro af den med A likformiga kon- turen a, hvilken angifver likformighetsmedelpunkten «a. En omedelbar följd af definitionen på en definit integral är att | mod US fe)de) < sa - max . mod . {/(&)} (13), da s, är längden af konturen a. Genom att minska dimensionerna af konturen a kan 5 göras huru liten som hälst, och modylen till högra membrum i likheten (12) är således mindre än en qvantitet, hvilken som hälst, hvaraf åter likheten (11) blir en nödvändig följd. Teorem 3. Värdet af integralen u Sf(x)dz a är det samma, om integrationen verkställes längs vägen abx, fflx)dz, abx eller längs vägen ac, SH x)dz, "såvida de båda kroklinierna abz och acx, hvilka förena punk- terna a och x, till alla sina delar äro belägna inom det område af planet, der f(x) är ensvarig och monogen, och såvida inga oändlighetspunkter till f(x) finnas mellan de båda kroklinierna. I följd af teorem 2, är ; Sf(z)da = o (14): abzca . 40) MITTAG-LEFFLER, DE DEFINITA INTEGRALERNAS TEORI. Man har dessutom såsom en omedelbar följd af definitionen på definit integral, att fa)da = [fade + Ifo)da (15), samt att J flx)de = — /flz)de (16), och följaktligen är [Fla)de = [F(e)da (17), abt ack Sth: Teorem 4. Värdet af integralen , abx är oberoende af det sätt, hvarpå integrationen längs vägen, abx, blifvit verkstäld. Detta teorem är en omedelbar följd af teorem 3, och er- hålles, om man blott observerar, att formel (17) är giltig, huru än integrationen längs vägarne abx och ace blifvit gjord. Vi sammanfatta nu teoremen 3 och 4 uti följande teorem: Teorem 35. Om f(x), för ett visst område af planet, är ensvarig, mo- nogen och ändlig, och a samt x äro tvänne punkter belägna inom detta område, så har integralen z ffl(x)dz i a ett enda värde, hvilket är fullkomligt oberoende af det sätt, hvarpå integrationen blifvit verkstäld, såvida blott den väg längs hvilken man integrerat till alla sina delar faller inom det ofvannämda område, inom hvilket f(x) är ensvarig, monogen och ändlig. Gängen af den bevisning, vi här begagnat, är den samma, som blifvit använd af RIEMANN. Han deducerar först teorem 2 och härleder sedan ur detta teorem 3, såsom ett omedelbart korollarium. Den metod vi användt för deduktionen af teorem 2 genom förmedling af teorem |, äfvensom beviset för detta teorem äro dock fullkomligt olika de af RIEMANN begagnade. BA ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 41 Ur teorem 1 följer äfven omedelbart formeln ; pl) Sf(2)de = 5 fflx)dz (18), A ri i hvilken f(x) tänkes vara ensvarig, monogen och ändlig på konturen A samt nom samma kontur upphöra att uppfylla nagot af dessa tre vilkor endast 1 punkterna 0 oa Se ll (14,) [fade betyder integralen längs en sluten kontur, som anger «, och på hvilken f(x) aldrig upphör att vara ensvarig, monogen och ändlig, samt inom hvilken detta är fallet endast i punkten «,. Integrationerna längs A och kring «, tänkas gjorda i samma led. Den närmare utvecklingen af formel (18) och dermed be- slägtade formler tillhör dock ej vår närvarande uppgift. För en sådan utveckling är likväl teorem 1 en enkel och naturlig ut- gangspunkt. 42 | Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. , (Forts. från sid. 2.) Från Den Naturhistoriske Forening i Köpenhamn. Videnskabelige Meddelelser, 1872: 1—14. Från Royal Society i London. Philosophical transactions, Vol. 162: 2. Proceedings, N:o 139-—-145. List, 1872. Fran Linnean Society i London. Transactions, Vol. 28:3; 29: 1. Proceedings. Botany, N:o 68-72. » Zoology, N:o 55—56. Additions to the library 1871/72. List, 1872. & Frän Philosophical Society i Glasgow. Proceedings, Vol. 8: 2. Frän Radelifje Observatorium i Oxford. Results of observations, Vol. 30. Från Geological Survey i Calcutta. Memoirs, Vol. 8: 1-2; 9: 1—2. Records, Vol. 5: 1-4. Palaeontologia Indica, Vol. 4: 1-2. Från R. Society of Arts and Sciences i Mauritius. Transactions, Vol. 6. Från Societe des Sciences de L’Yonne i Auxerre. Bulletin, Vol. 27. Från Société Nationale Academique i Cherbourg. Memoires, 1871. Från Academie des Sciences etc. i Lyon. Mémoires. Classe des sciences, T. 19. Från Societe d Agriculture ete. i Lyon. Annales, T. 3. (Forts. 3 sid. 90). 43 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 8. Stockholm. Om Skandinaviens Lumbricider. Af GusTtAF Eisen. Tafl. XII. [Meddeladt den 8 Oktober 1873]. En svårighet vid studiet af Lumbrieiderna har varit be- stämmandet af de gränser, inom hvilka gördelns läge hos en och samma art varierar. Professor CHR. BOECK har meddelat mig nagra iakttagelser, hvilka vid artbestämningen äro af högsta vigt. Han har nämligen iakttagit att, ehuru gördelns ringantal stundom i hög grad varierar, vissa ringar i densamma dock all- tid bibehålla ett visst läge i förhållande till Lobus cephalicus eller Tubercula ventralia. Om man betraktar gördelns undre sida, finner man alltid på densamma två längsgående, genomskinliga eller upphöjda parallela svulster, som kunna betecknas med namnet märk- svulster. Alldenstund dessa märksvulsters uppträdande är ett tecken till maskens könsmognad, föreslår jag här att benämna dem Tubercula pubertatis. Märksvulsterna äro konstant be- lägna på bestämda ringar, hvilka kunna kallas märkringar, och genom att angifva dessas nummertal antingen räknadt från se- omentum buccale eller från tubercula ventralia, kan man erhålla en för de flesta arter god karakter. Åfven då masken ännu ej är fullvuxen, kan man ofta lätteligen bestämma arten genom att ange märksvulsternas läge, ty då gördeln börjar svullna, svälla de ringar först, på hvilka dessa svulster äro belägna och dessa visa sig redan då som små fläckar eller vårtlika upphöjningar. 44 EISEN, OM SKANDINAVIENS LUMBRICIDER. Jag anför här nedan märksvulsternas läge hos de mig bekanta svenska och norska arterna. | Emedan slägtet Lumbricus efter hvad jag kunnat finna hyser en talrik mängd arter, kanske flera hundrade, föreslår jag att sönderdela detta stora slägte 1 flera smärre, och anser jag, att vara skandinaviska arter för närvarande kunna grupperas i åtminstone fyra slägten, skiljda såväl genom fysiologiska som biologiska karakterer. i Under Lumbricus communis anser jag med Prof. BoEcK att fera skiljda arter blifvit sammanförda, hvilka med Z. riparius borde bilda ett eget slägte, karakteriseradt genom frånvaron af allt rödbrunt pigment, samt genom sin hvitaktiga och ljusa färg. Tillsvidare förenar jag dem med A. foetida, arborea och subrubicunda under ett gemensamt slägte: Allo- lobophora. Om identiteten af den af mig beskrifna L. puter med HOFF- MEISTERS art af samma namn har jag redan förut yttrat tvifvel, hvilka nu styrkas ännu mera sedan jag denna sommar i Skåne funnit ännu en art, hvilken med AL. puter HOFFMR delar samma lefnadssätt, hvilket således är gemensamt för åtminstone två arter. Jag anför derför den af mig fordom benämda L. puter härnedan under namn af Dendrobena Boeckiti, anseende att det karakteristiska i borstens läge väl berättigar den till erhållande af ett eget slägtnamn. Allurus tetraödrus, utmärkt saväl genom läget af tub. ventral. på 12 segmentet, genom bakkroppens form, ändsegmentets stor- lek, som ock genom ett egendomligt lefnadssätt, synes mig af alla arter vara den, som svårast kan med de öfriga sammanföras under slägtet Lumbricus. Bland de skandinaviska Lumbriciderna torde det Linneanska namnet Lumbricus lämpligast böra bibehållas för de trenne ar- terna ÅL. terrestris, purpureus och rubellus, eller för alla, som med föröfrigt enahanda hufvudkarakterer äfven förena den. att segmentum buccale är ofvantill tillfullo deladt af lobus cephalicus, hvilkens bakre förlängning således når kroppens första segment. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. Öfversigt af slägtena. A. Sete ubique binge approximate: I. Tub. ventr.-in segm. 14 pone segm. buccale. 1. Lob. cephal. postice segm. buccale in duas partes dividens ...... 2. Lob. cephal. postice segm. buccale non 45 Lumbrieus. dividens, u... a ae sen. Allolobophore: II. Tub. ventr. in segm. 12 pone segm. buccale Allurus. B. Set »quo intervallo distantes, exceptis dua- bus summis, quarum intervallum aliquanto Baası jest ah ne derer khemillDendrobene Lumbrieus s. str. Tubercula ventralia in segmento 14. Sete ubique bine approximate. Lobus cephalicus postice segmentum buccale in duas partes dividens. Ofversigt af arterna. | ERSTEN SOMNA | EE | Su: STAR =) & ses Su | N = lei} SSD + no. Fe a Db I | Arter: | le on es SSE SES ee | En (SOSSAR = SED Rs lese 3 = | LE Se ans Ser u ee Ei UU - ie ' ' T Lumbricus terrestris. 13 am 32,383, 34, 35 8 180 » purpureus 13 | 15 | 28, 29, 30, 31 6 90 I | » rubellus . 13 | 12 27,28, 29, 30 6 150 Lumbrieus terrestris Lin. (ex parte) 1758. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 17 segment. Märksvulsten framträder som en genomskinande fläck eller hos äldre exemplar som en längsgaende svulst, hvilken sträcke sig öfver 4 ringar; 32, 33, 34, 35. 46 EISEN, OM SKANDINAVIENS LUMBRICIDER, Lumbricus purpureus EisEN 1871. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 13 segment. Märksvulsten framträder som en ljusare fläck eller låg svulst, hvilken sträcker sig öfver 4 segment: 28,29,30,31. Förekomst. Denna art har jag funnit på flera ställen i” mellersta och södra Sverige. De nordligaste ställen på hvilka jag funnit den äro Upsala och Stockholm; i de södra provin- serna förekommer den talrikare än i de nordligare. Lumbrieus rubellus HoFFMR 1843. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 12 segment. Märksvulsten framträder som en ljusare fläck eller äfven som en upphöjd svulst delad i två smärre hvilka intaga 4 ringar: 27, 28, 29, 30. Allolobophora n. gen. ) Tubercula ventralia in segmento 14. Sete ubique bin approximate. Lobus cephalicus postice segmentum buccale non dividens. Allolobophora riparia (HOFFMR) 1843. Mellan Tubercula ventralia och l:sta märkringen finnas 15 segment. Märksvulsten framträder pa hvardera sidan af sördelns undre sida såsom trenne vartlika svulster pa hvartannat segment och hvardera försedd med en liten sugkoppa eller papill. Märk- ringarne äro tre: 30, 32, 34. Förekomst. Denna art, som är tämligen allmän i Sveri- ges södra och mellersta provinser, förekommer enligt uppgift af Professor CHR. BOECK ej 1 Norge. Allolobophora turgida n. sp. Syn.: ? 1828. Zinterion cyaneum: Sav., Hist. d. prog. Soc. per. pag. 14. » 1845. Lumbr. commun.cyaneus HoFFMR, Arten Regenw.pag. 14. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 47 Syn.: 1871. Lumbr. commun. cyaneus E1sEN, Kongl. Vetensk. Akad. ; Ofvers. 1870, pag. 964. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 15 segment. Märksvulsten framträder som två vårtlika svulster be- lägna en på hvardera sidan af segmenten 30, 32, men utsträc- kande sig hos äldre exemplar öfver de bada närmast bakat be- lägna segmenten, således öfver 30, 31, 32, 33. De två ur- sprungliga svulsterna pa segmenten 30 och 32 äro dock vanligen tydligast och något högre än de öfriga. Gördeln, ehuru föga framstående, är dock särdeles tydlig, men sträcker sig ej till kroppens undre sida utan slutar vid märksvulsterna. Storlek. Denna art är i slägtet den största, såväl till tjocklek som” till längd. Af ungefär samma tjocklek som L. rubellus uppnår den ofta en längd af 200 m.m. och derutöfver. . Färgen varierar mellan gråblå, cyanbla och köttfärgad med gördeln brandgul eller lefverbrun. Allolobophora mucosa n. sp. Syn.: ? 1828. Enterion carneum Sav., 1. ec. pag. 12. 2 » 1845. Lumbr. communis carneus HOFFMR, 1. c. pag. 27. » TSE » » » EISEN, 1. c. pag. 964. Lobus cephalicus parvus, dimidiam partem segmenti bucca- lis occupans. | Corpus cylindricum, tenue, elongatum et postice attenuatum, in vino absoluto asservatum contractum et in angulum rectum s&pe curvatum, cinguli lateribus curvatis et prominentibus. Cingulum magnum elongatum parum prominens, e septem |. novem segmentis confectum. Tubercula pubertatis in utroque latere tria, segmenta 28, 29, 30 occupantia. Sete ubique bine valde approximate. Segmenta circiter 130. Longitudo: corpus in vino absoluto asservatum circiter 60 m.m. 48 ‚EISEN, OM SKANDINAVIENS LUMBRICIDER. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 13 segment. | Märksvulsten framträder som en i gördelns ytterkant be- lägen något framstående svulst på hvardera sidan af segmenten 28, 29, 30. | Lagd i absolut alkohol får denna art en högst karakteri- stisk form, i det att kroppen drager sig hardt tillsamman och böjer sig i en nästan rät vinkel, gördeln blir hoptryckt med sidorna starkt utstående och med märksvulsterna framskju- tande 1 dessas ytterkant. Storlek. 4. mucosa är betydligt smalare än föregående art, hvars längd den dock ej sällan uppnår, ehuru endast då den är utsträckt till sin fulla längd. Den vanliga bredden är 13 m.m., dess längd åter 100—150 m.m. Färg. På främre kroppsändan är denna art lifligare rosen- röd, och genom den gråbla eller köttfärgade ryggen framlyser alltid ryggkärlet med en rödgredelin färg. Lagd i sprit afsön- drar masken ett ymnigt gulaktigt och fränt slem. Förekomst. 4. mucosa finnes tämligen sällsynt i Sveriges södra och mellersta provinser. Enligt Professor CHR. BoECK finnes den äfven i Norge. Allolobophora norvegica n. sp. Corpus cylindricum, crassum, in vino asservatum postice non attenuatum. Lobus cephalicus magnus, tres partes segmenti buccalis occupans. Tubercula ventralia parvula. Cingulum ex 7 segmentis (25—31) sepe confectum. Tubercula pubertatis 4 in segmentis 27, 28, 29, 30. Sete ubique bine valde approximate. Segmenta circiter 120. Longitudo circiter 100 m.m. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 12 segment. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873; N:o 8, 49 Märksvulsten framträder hos denna art som en lag köl öfver 4 segment: 27,28, 29, 30. Gördeln tydlig men föga framstående och endast sträckande sig öfver öfre delen af kroppen med tva segment före och ett efter märkringarne. Lobus cephalieus är stor och bred och delar segmentum buccale till tre fjerdedelar. Färg. Da jag af denna art endast sett exemplar förva- rade i sprit, har jag ej kunnat närmare ange färgen. Den synes öfverensstämma med den hos A. turgida, och likasom denna saknar ofvanstaende art äfven allt rödbrunt pigment och är således den enda skandinaviska Allolobophora som med ofvan- staende karakter har 12 segment mellan Tub. ventral. och första märkringen. Förekomst. Denna art har jag endast sett fran Norge. der den vid Tromsö är tagen af Professor F. A. SMITT. Allolobophora arborea n. sp. Corpus eylindricum, antice crassum et in vino absoluto as- servatum attenuatum. Lobus. cephalicus magnus pallidus, duas partes segmenti, buccalis occupans. Tubereula ventralia tumefacta et conspicua. Cingulum pleramque ex 6 segmentis (25—30) confectum ‚ Tubereula pubertatis in segm. 14 et 15 pone tub. ventralia. Segmentum anale segmento pr&anali aliquanto longius. Sete ubique bin parum distantes. Segmenta 50—60. Longitudo circiter 50 m.m. Mellan Tubereula ventralia och 1:sta märkringen finnas 13 segment. Märksvulsten framträder sasom två pa hvardera sidan af sördeln belägna svulster pa två närliggande segment: 28, 29. "Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Årg. 30. N:o 8. i 4 50 EISEN, OM SKANDINAVIENS LUMBRICIDER. Anm. På ett exemplar taget i Vang i Valders (Norge) sträcka sig Tub. pub. äfven öfver de bägge närgränsande se- gmenten 27 och 30. Gördeln innefattar oftast sex segment, då två äro be- lägna framför och ett bakom märkringarne. Vid första påseendet äger denna art en viss likhet med Dendrobena Boeckii, från hvilken den dock lätt skiljes bland annat genom borstens olika läge. Hos A. arborea sitta två och två tillsammans, dock på något längre afstand från hvarandra än hos någon annan art af detta slägte, med undantag möjligen af den här nedan sist anförda Allolobophora subrubicunda. Fran öfriga arter af detta slägte skiljer sig Allolob. arborea genom sin ringa storlek, sin ljusare rosenröda färg och derigenom att första märksvulsten finnes på 28 segmentet, då den der- emot hos A. foetida och subrubieunda finnes pa det 27; från öfriga arter skiljes den genom närvaron af ett rödbrunt pigment på kroppens öfra sida. Färg. Såväl då masken är lefvande som ock da den är lagd i sprit, är färgen hos denna art ljusare och lifligare än hos Dendrobena Boeckii men snarlik A. subrubicunda: ofvan ljust rödbrun, bakåt och undertill ljusare. Lefnadssätt. Tillika med Dendrobena Boeckii uppehåller sig ofvanstående art i murkna stubbar, dock gar den längre in i den friska veden än denna. I sjelfva jorden har jag endast funnit den i Norges fjelltrakter. Förekomst. Från Skåne, Vestergötland och Valders i Norge äger jag exemplar af denna art. Den förekommer alle- städes sparsamt och är bland våra svenska Lumbricider den sällsyntaste arten. Allolobophora foetida (SAv.) 1828. Mellan Tubereula ventralia och 1:sta märkringen finnas 12 segment. - ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08. öl Märkesvulsten framträder såsom en på hvardera sidan af gördeln belägen något upphöjd svulst eller fläck sträckande sig öfver trenne segment: 27, 28, 29. Gördeln innefattar oftast 7 segment, af hvilka 2 äro fram- för och 2 efter märkringen. Denna art skiljer sig från sina samslägtingar genom den egendomliga färgteckningen. På hvarje segment finnes ett röd- brunt band, särdeles pa ‚segmentets öfre sida, och mellan dessa rödbruna pigmentband framlyser en oftast skarpt gul färg. Strax bakom segmentum buccale, på 8, 9, 10 segmenten, finnes en lju-. sare rundt kring kroppen gaende fläck, hvilken äfven pa exem- plar med lätthet kan urskiljas. Förekomst. I fet jord finner man denna art tämligen säll- synt i Sveriges mellersta och södra provinser. Från Norge har Prof. BoECK meddelat exemplar. Allolobophora subrubicunda n. sp. Corpus eylindrieum, antice aliquid depressum, postice atte- nuatum. ‘ Lobus cephalicus magnus, pallidus, dimidiam partem se- smentis buccalis occupans. Cingulum magnum, perspicuum, e 7 segmentis s&pe con- fectum (24—30). Tubercula pubertatis tria in segm. 27, 28, 29, in utroque latere cinguli. Sete ubique bin® approximate, sed intervallo aliquanto ma- jore quam in Allolobophora foetida. Segmenta circiter 110. Longitudo cireiter 90 m.m. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 12 segment. ' Märksvulsten framträder som en svulst sträckande sig öfver tre segment: 27,28, 29. u Färg. Da djuret lefver är färgen ljust rödbrun, snarlik den hos A. arborea, ehuru något mörkare, dock ej så mörk som 52 EISEN, OM SKANDINAVIENS LUMBRICIDER. hos föregaende art, hvilken den annars kommer nära. Under det att A. foetida har samma bandade färgteckning öfver hela kroppen, finna vi hos Å. subrubicunda de rödbruna banden samt den mellan dem befintliga gula färgen endast på de bakre se- gmenten. Man kan derför lätt ledas pa den tanken, att denna art endast är en Allolob. foetida, hos hvilken de bruna och gula banden försvunnit på alla segment utom på de bakersta. De bägge arterna äro dock fullkomligt atskiljda genom flera karak- terer: 1) är Lobus cephalicus bredare än hos Allolob. foetida; 2) saknar A. subrubicunda den hos A. foetida pa 8, 9, 10, segmenten förekommande ljusare fläcken; 3) äro borsten hos 4A. subrubicunda belägna på större af- stand från hvarandra än hos A. foetida; 4) hos A. subrubicunda en ljusare rosenröd färg än hos 4A. foetida; ; 5) saknar A. subrubieunda de hos A. Foetida förekommande rödbruna pigmentbanden med den gula färgtonen dem emellan, utom på de aldra bakersta segmenten, pa hvilka de stän- digt förekomma, äfven, hos unga exemplar. | Förekomst. Hittills har jag endast funnit denna art pa trenne ställen: i Upsala Bot. Trädgard samt i Bohuslän på Tjörn och vid Fiskebäckskil, der den i fet jord ej synes vara sällsynt. I Upsala förekommer den hufvudsakligen under multnande löf. Arterna i slägtet Allolobophora sönderfalla i tva naturliga grupper: A. Arter utan rödbrunt pigment: Allolob. riparia, » turgida, , [77 » MUCOSG, » norvegica 3 | B. Arter med rödbrunt pigment på kroppens öfre sida: Allolob. arborea, » foetida, » subrubicunda. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 53 Öfversigt af arterna. | Se SW | — - u me [>] = | =S S|wBS5 0 IT (25 | 238 | HETS RE 255 ars 535 | = DE ES | = | Arter: Kessel Een armer E:5|28 : (ESS Tata. är IBS BE 5 =) SS RK RB 9.0 3 = ou. RE | Sg 3 = 2 = CF = “= > RR 3 "2 v — - [9] um} | | | | I I I |Allolobophora riparia.... 18 15 30, 32, 34 7—10 | 10 » tureida....... | 13 15 | 30, (31) 32, (33) | 7— 8 | 120 DH I ” mucosa .... 13 | 13 | 28,29, 30 7 8) 120 | | | » arborea . 13 | 13 | 28,29 (5) 50 I I i I | » foetida ...... 13 | 12 | 27,25, 29 7550 | » subrubicunda 13 | 12 | 27, 28,29 Z 120 | IN Ice | » — norvegica ... ae Do 12202 RON hh MA Dendrobzna n. gen. Tubercula ventralia in segmento 14. Sete ubique »quo intervallo distantes, exceptis duabus sum- mis, quarum intervallum aliquanto majus est. Lobus cephalicus tres partes segmenti buccalis occupans. Dendrobzna Boeckii n. sp. Syn.: 1871. Lumbricus puter Eisen, I. ec. pag. 959. Mellan Tubereula ventralia och 1:sta märkringen finnas 15 segment. Märksvulsten framträder såsom en längsgående as, sträc- kande sig öfver trenne segment: 30, 31, 32. Gördeln innefattar oftast 5 segment, af hvilka 2 före tu- bereula pubertatis. | Ändsegmentet är stort och päronformigt. I föregående uppsatser har jag identifierat denna art med den af HOFFMEISTER beskrifna ZL. puter, hvilken senare jag dock numera hufvadsakligen på grund af borstens mindre afstånd från hvarandra anser vara en i Sverige ännu ej observerad art. Lefnadssätt. Pa trädlösa ställen i Bohuslän och 1 Norges fjelltrakter förekommer denna art talrikt i sjelfva jorden, och 54 EISEN, OM SKANDINAVIENS LUMBRICIDER. \ Professor BOECK säger sig aldrig hafva funnit den i trädstubbar. Se föröfrigt härom K. Vetensk. Akad. Öfversigt 1870 & 1872. Förekomst. Dendrobena Boeckü går af alla arter längst mot norden. Professor BOECK har funnit den i Norges nordli- . gaste trakter, och sjelf har jag funnit den på flera ställen i mellersta Norges fjell. Allurus n. gen. Tubercula ventralia in segmento 12. Corpus antice cylindricum, postice quadrangulum. Sete bin® approximate. Allurus tetra&drus (Sav.) 1828. Syn.: Lumbricus tetraedrus EISEN, 1. c. pag. 966. Mellan Tubercula ventralia och 1:sta märkringen finnas 9 segment. | Märksvulsten framträder som en lag köl, ofta omgifven af en djupare ränna, som sträcker sig öfver trenne ringar: 22, 23, 24. Förekomst. Både i Sverige och Norge gar denna art langt mot norden. Fran Pitea äger jag exemplar, samlade af Kandi- dat L. LUNDBERG. Gördeln innefattar oftast sex segment, af dessa 2 före och I efter märksvulsterna; således sträcker sig gördeln öfver se- gmenten 20,21—25. SA Vid denna likasom vid de flesta andra af våra skandina- viska Lumbricider är det dock att märka att gördelrimgarne ofta variera till antalet, samt att de här för dessa arter angifna talen för hvarje art vanligen utvisar medelantalet af gördelsegmenten. Ökas eller minskas gördelringarnes antal är det vanligen någon af de bakom märkringarne belägna. Häraf synes att föga vigt bör läggas vid gördelns storlek, samt att i allmänhet inga karak- ' terer kunna hämtas deraf att gördeln hos en mask börjar eller slutar med den ringen, hos en annan med den eller den. Endast medelvärdet. är här karakteristiskt, och detta utvisas af märk- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 55 ringarnes läge, hvilket i nittionio fall af hundra är konstant, nämligen i förhållande till de främre segmenten. Species Scandinavie huc usque cognit®. | un = Ei [77 - | m. - | = | ge m 8» ‚2 MA a ea 255 EB SE ET RTR lf SE SS Z2 El om 5 BIE STEL SIS SLS Se = obs, Gh SR © = u E an @ Oo cr SE55 39_8 "ou; 0 HEs| 235 Sets SN SEE L. terrestris ......... 13 17 32, 33, 34, 35 8 180 D. Boeckii............ 13 | 15 - 30, 31, 32 5 90 | A viparla AS ES 13 15 30, 32, 34 7-10 100 | INNE Sr 3 15 30, (31), 32, (83) 7-8 130 Arsamborea. ss oss 13 13 28,29 5 50 A. mUC08a............ 13 13 | 28.29,30 | 7—9 130 _ L. purpureus ........ 3 13 28, 29, 30, 31 6 20 ı IABSfOe Ti dar na... 13 12 "27, 28, 29 7 90 A, subrubieunda... .. 3 | 122 | 27,28, 29 7% 120 L. rubellus ........... 13 12 | 27,28,29, 30 6 | 150 A. norvegien ......... MR 12 1.237,28, 29, 30 7.1.0120 A. tetraedrus......... 11 22,23, 24 | 6 70 \ EISEN, OM SKANDINAVIENS LUMBRICIDER. ot {ep} Förklaring öfver figurerna. Fig. 1 & 2. - Allolobophora subrubiceunda. Fig. 1. Hufvudet sedt ofvanifrän. » 2. Genomskärning af kroppen, visande borstens läge. Fig. 3 & 4. Allolobophora foetida. Fig. 3. Hufvudet sedt ofvanifran. » 4. Genomskärning af kroppen, visande borstens läge. / wa Fig. 5. Dendrobena Boeckü: gördeln sedd från sidan, visande märksvulsternas läge på 30, 31, 32 segmenten, samt äfvenledes bor- stens läge pä de till gördeln eumsmae segmenten. Fig. 6. Allolobophora arborea: gördeln sedd från sidan, visande de två vårtlika märksvulsternas läge på 28 och 29 segmenten, samt borstens läge på de bägge till gördeln gränsande segmenten. Fig. 7—10. Allolobophora mucosa. Fig. 7. Gördeln sedd från sidan, visande märksvulsternas läge på segmenten 28, 29, 30. °» 8. Hela masken i naturlig storlek sedd från sidan, samt vi- sande den form djuret antager då det blifvit dödadt i ah- 'solut alkohol. » 9. Gördeln sedd underifrån, visande märkringarnes läge på segmenten 28,29, 30, samt den egendomliga form gördeln antager dä djuret blifvit dödadt i sah alkohol. » 10. Sonne: af masken, visande borstens läge. Fig. 11. Allolobophora arborea: > GEO af kroppen, diss. borstens läge. 57 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1873. N:o 8, Stockholm. Några bidrag till de vilda djurens pathologt. Af FR. WAHLGREN. Tall. XIII. !Meddeladt den 8 Oktober 1575. Medan vara husdjurs sjukdomstillstand varit föremal för omfattande undersökningar, nedlagda i en rikhaltig litteratur, kan vår kännedom om de vilda djurens sjukdomar och dermed sam- manhängande pathiska förändringar tvifvelsutan anses vara mycket ofullständig. Om man undantager de sjukliga tillstånd som för- orsakas af parasiter, och hvilka behandlats i samband med dessas naturalhistoria, förekomma endast fa och spridda anteckningar till den komparativa pathologien. Detta har väl mindre sin orsak deri, att egentliga sjukdomar eller pathiska nybildningar sa ytterst sällan skulle förekomma hos djur, hvilka lefva i fritt tillstand, än deri att sjuka djur söka sa vidt sörlist gömma sig pa ställen, der de svårligen och endast tillfälligtvis kunna er- tappas. Väl påträffar man ofta nog döda djur ute i det fria, och jag har undersökt atskilliga sådana, mest foglar och små icke visat sig, utan tyckes köld och svält eller yttre våld vara den vänliga dödsorsaken. Med inrättandet af s. k. zoologiska trädgårdar har visserligen ett vidsträckt fält öppnats för studiet af djurpathologien, ty dödligheten inom dessa inrättningar är ty värr ganska stor; men de fleste af der förekommande sjuk- “ domar äro sådana, som hafva sin förnämligaste orsak i djurens förändrade lefnadsförhållanden såsom tuberculos, serophulos, oste- 28 WAHLGREN, NÅGRA BIDRAG TILL DE VILDA DJURENS PATHOLOGI. omalaci 0. dl); ‘och den erfarenhet, som derifran kunnat hämtas, ehuru lärorik den än kan vara, har endast en relativ tillämplig- het vid uppfattningen af sjukdomsföreteelserna hos de fritt lef- vande vilda djuren. Da emedlertid en comparativ zoo-pathologi torde ha sitt värde bade för zoologien och den allmänna patho- logien, men svårligen kan åstadkommas utan att hvar och en, som händelsevis kommer att undersöka af sjukdom angripna vilda djur, offentliggör dervid gjorda iakttagelser, har jag ansett mig böra meddela nedannämda af mig påträffade fall. 1. Osteoid-sarkom hos en Gädda (Esox lucius). För ett par ar sedan fångades i Refvinge an (13 mil från Lund) en gädda som hade en längd af 3 fot, men vägde blott 61 & och var mycket mager. Till färgen var hon ovanligt blek, samt hade löst: och »sladdrigt» kött. Hvad som dock genast adrog sig fiskarens uppmärksamhet var den stora knöliga utväxt, hon bar på analfenan. Derjemte lärer funnits pa lefvern en hvitgra knöl, stor som en ärta, samt i tarmkanalen några in- testinalmaskar, men för öfrigt bemärktes icke några sjukliga förändringar. Analfenan med närmaste partier öfverlemnades till Lunds zoologiska museum, i hvars preparatsamling den nu förvaras. 3 Den ifragavarande utväxten intager bakre delen af fenan, nagra m.m. nedom hennes basis, salunda, att han bildar en större knöl, af 80 m.m. längddiameter och 55 m.m. tvärdiameter, på hennes högra sida, samt, genombrytande fenan, framstår såsom en knöl stor som en half valnöt, på den venstra. I det yttre visa sig dessa knölar sammansatta af en stor mängd olikformade smaknölar, så att hela ytan blir mycket ojemn och oregelbunden, nästan liknande ett blomkålshufvud. Till en början kändes utväxten, der förbening icke egt rum, mjuk, nästan degig, numera är han, !) Intressanta meddelanden i detta afseende förekomma i åtskilliga tidskrifter t. ex. »Der zoologische Garten», i »Centralblatt f. d. medic. Wissenschaften», i »Wiener med. Wochenschrift», i Virchows’ Arch. f. path. Anatomie» m. fl., samt uti Dr Scumipts påbörjade »Zoologische Klinik». i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8, 59 "efter ett par Ars förvaring i sprit, hard och fast. Hans färg var: ljust grähvit med der och hvar, särdeles pa den närmast fenan belägna delen, starkare samlingar af ett svart pigment, hvilket liksom det å sjelfva fenan bestod af sma och täta svarta punkter. Den yttre beklädnaden utgöres på ungefär halfva utväxten af en tunn hud, liknande den på fenan, men på den distala mera luxurierande halfvan finnes icke nagon fran knölens-massa skilj- bar hudbeklädnad, ehuru ytan der och hvar innehaller större och mindre oregelbundna och mycket tunna benskallor, hvilka i någon man erinra om missbildade fjäll och pa flera ställen skjuta ut i oregelbundna fina taggar. Den stora knölens fäste vid fenan utgöres af en kort stjelk af 35 m.m. genomsnitt, hvilken stjelk genombryter fenan och bildar den mindre knölen på dess mot- satta sida. Bifogade ritning (fig. 1) askadliggör bäst detta för- hållande; dock bör anmärkas, att en betydlig del af den stora knölen här undanskymmes af fenan. Vid genomskärning hade knölen ett späckartadt utseende, var afdelad i olikstora, sammansmältande och derför på snitt- ytan något otydliga runda lober, samt hade i sitt inre ett slags benstomme, hvilket liksom i kristallisationer, under form af långa taggar och lameller af ända till mikroskopisk finhet, fran en mera samlad ossifikationshärd i knölens inre sköt ut i alla rikt- ningar och delvis sammanhängde med de ofvannämnde benskål- lorna och taggarna på ytan. Denna benbildning hade dock icke större fasthet än att den temligen lätt kunde genomskäras med en stark knif. För utrönande af knölens sammanhang med sjelfva fenan, uppdissekerades så mycket deraf, som kunde ske utan att förstöra preparatet, hvarvid visade sig, att fenstrålarna på an- häftningsstället ännu voro i behåll, men hade större mjukhet än fenstralarna i den oskadade delen af fenan, och var deras yta ojemn och taggig af fina bennålar, hvilka stodo i samband med benbildningen i knölens inre. För öfrigt sammanhängde svulstmassan intimt med fenstrålarna och genomträngde inter- stitierna mellan dessa, salunda bildande roten till den mindre knölen på venstra sidan. 60 WAHLGREN, NÅGRA BIDRAG TILL DE VILDA DJURENS PATHOLOGI. De tunna snitt, som för mikroskopisk undersökning togos från särskilta ställen af knölens inre, kunde endast med en viss svårighet sönderdelas medelst nalar, hvarvid de visade en trådig textur och icke obetydlig fasthet. Denna undersökning adaga- lade vidare, att knölens mjuka massa består af tätt hopade, mycket små oregelbunda celler med 1 å 2 mörkare kärnor (eller mahända blott korpuskler) — se fig. 2 — inbäddade uti och ganska fast sammanhällna af en hyalin bindsubstans, hvilken, såsom kunde ses af smärre lösryckta stycken, tycktes i allmän- het vara strukturlös. Att denna bindsubstans hade en rätt betydlig sammanhållighet visade sig äfven deraf, att efter pre- paratets sönderrifning med nalar endast ett jemförelsevis ringa antal af ofvannämda celler sväfvade fritt 1 den omgifvande vät- skan, uti hvilken da äfven förekommo sparsamma spolformiga celler. Pa andra ställen innehöll bindsubstansen tydligt fibrillär väfnad, hvilken i langdragna maskor upptog hopar af de små cellerna, och sasom tillspetsade tradar sköt fram från kan- terna af preparatet, — se fig. 3. På andra ställen åter — mot- svarande de visserligen något otydliga, men dock märkbara gränserna mellan knölens särskilta lober — funnos mera be- stämda och tydliga stråk af fibrerad bindväf, hvarjemte der ock paträffades strimmor af en ganska egendomlig bindväf, samman- satt af bandlika tradar med ungefär samma ljusbrytning som elastisk väfnad och gröfre än den vanliga bindväfvens. Stundom hade de, der de stucko ut om preparatets kanter, ett utseende, som erinrade om långdraget spolformiga kristaller — fig. 4 —, ett utseende som paätagligen härrörde från fibrernas snoning; de förbleknade dock vid tillsats af ättiksyra i likhet med den vanliga bindväfven. Förutom ofvannämda formelementer syntes i den preparatet omgifvande vätskan en mängd små oljdroppar samt tunna genomskinliga oregelbundna skifvor med mycket små klara blåsor och punkter, äfvensom större och mindre benskållor och stiletter af oregelbundna och kantiga former och ojemna ytor — fig. 5. Dessa benfragment voro uppenbarligen utlöpare från; de gröfre benbildningar, hvilka; såsom förut är nämdt, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 61 funnos afsatte dels pa ytan dels ock förnämligast i det inre af knölen. | Att döma efter såväl det yttre utseendet som den nu beskrifna texturen, torde här i fråga varande pathologiska bildning böra betraktas som ett osteoidsarkom. Men beträffande anledningen till denna hos en fisk, så vidt jag vet, icke förr observerade akomma, vågar jag icke fälla nagot omdöme; möjligen har någon lesion af fenan föregått, ehuruväl spår efter en sadan numera icke kunde skönjas. Att djurets allmänna helsotillstånd var be- tydligt rubbadt, kan man emellertid sluta af den påfallande magerheten och köttets förändrade beskaffenhet. 2. Rhachitis hos Aborrar (Perca fluviatilis). Redan i Fauna Svecica, 1761 p. 118 anmärker LINNÉ vid Perca fluviatilis: »in stagnis Fahlun® hujus singularis varietas est, que spina recurva et dorso omnino gibbo frequens reperi- tur». En dylik aborıform förekommer äfven enligt YARELL (Brith. Fish. I p. 5) i Llyn Raithlyn i Merionethshire och uti NILSSONS Fauna (Fiskarna p. 11) en lika beskaffad »artförändring», hvilken der beskrifves salunda: »Kroppsformen liknar något ru- dans; kroppen är hög och ryggen, starkt uppstigande, bildar en mera krökt båge från nacken till slutet af bakre ryggfenan; äfven buklinien bildar en böjd bage till slutet af gumpfenan, kroppshöjden innehalles knapt 3 ggr i hela längden. Pannan är rät och en stark afsats finnes öfver nacken. Sidolinien är krökt, liksom ryggen. Hos dem jag undersökt har jag funnit i främre ryggfenan 13 taggstrålar, derefter 2 mycket korta taggar samt en tredje litet högre, hvarefter 14 mjuka, af hvilka 13 greniga. Gumpfenan 2 taggstrålar och 8 mjuka och greniga. Sjertfenan 14. Färgen som hos vanliga aborren. Kallas Rudaborre». Till denna träffande beskrifning på fiskens yttre utseende har jag för min del intet vidare att tillägga; icke heller har jag mig bekant någon annan lokal der denna aborrform förekommer än de i Faunan uppgifna, näml., förutom de tva ofvannämda, Elgsjösjön nära Wadstena. | 62 WAHLGREN, NÅGRA BIDRAG TILL DE VILDA DJURENS PATHOLOGI. Å Lunds museum förvaras i sprit tre exemplar af denna »Rudaborre från Elgsjösjön». Dessa variera visserligen något litet i graden och formen af ryggens krökning, men öfverens- stämma dock i allt väsendtligt med ofvanstående beskrifning; hvad som mest faller 1 ögonen är, jemte den krökta ryggen och kroppens höjd i förhållande till dess längd, stjertregionens kort- 'het och skarpa afsättning emot sjelfva bålen — hvilket allt lättast synes af bifogade konturteckning, — fig. 8. Nämda exemplar hafva: a) längd från nosspetsen till stjertfenroten = 84 m.m. b) d:o d:o — SR Mb» c) d:o d:o = (3 oo» a) kroppens största höjd 100 be d:o d:o : = 20» Car d:0 d:o bd d. v. s. längden förhaller sig till höjden = 78,3 : 30,6 eller = 2,56 : 1; medan hos vanliga aborren »största kroppshöjden inne- hålles 33, hos yngre exemplar 43 gånger i hela kroppslängden» (Nıus. Faun.). Hvad som först riktade min uppmärksamhet derpa, att denna - formvarietet eller rättare deformitet berodde på rubbningar i skelettets normala utbildning var, att jag redan för flera år se- dan erhöll af Dr CNATTINGIUS i Skenninge de skeletterade rygg- raderna af tre aborrar, fangade i Elgsjön, med uppgift, att en dylik missbildning af ryggraden var vanlig hos de fiskar af nämda art, som lefva i denna sjö; hvilken missbildning visade sig vara en i olika delar af ryggradspelaren uppkommen rha- chitism. Ehuru sjukdomens art är enahanda hos båda dessa specimina, är dock dess plats och omfang nagot olika. ; Hos en normalt bildad aborre finnas 41 vertebrer, deraf 20 tillhöra stjerten, hvilken intager i det närmaste ryggpelarens halfva längd. Pa ett aborrskelett af 325 m.m. längd var rygg- raden 250 m.m. lång och hvarje kota 5 a 6,5 m.m. — de främsta och bakersta dock något kortare. Å den ena af de från Dr CNATTINGIUS erhållna ryggraderna visar sig deformiteten \ ur ÖPVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08. 63 på två ställen, nämligen a sjelfva bålen, der 11:te, 12:te och 13:de kotorna äro sa hopträngda, att de sammanlagdt icke upptaga mera rum än en normal kota, hvarjemte ryggraden pa detta ställe är något krökt nedåt, samt a stjertdelen, der 2:dra till och med 13:de kotorna, hvilkas corpora blott utgöras af tunna skifvor med mycket fina och tätt intill hvarandra tryckta spinal- utskott, icke intaga större längd än 5 normala kotor eller 18 m.m., hvarjemte ryggpelaren här gör en svag S-formig böjning. Hos det andra exemplaret äro de 6 första kotorna något hop- tryckta, hvarefter följa 4 normala, derpa 1 starkt plattad, der- efter 4 normala, derefter en hopgyttrad rad af 21 kotor, tillhö- rande dels -bålen dels stjerten, och upptagande en längd af blott 24 m.m. eller ungefär lika med 38 normala kotor. Derjemte äro spinalutskotten, saväl öfre som undre, mycket fina, nästan borst- lika och stå mera rätt ut på detta ställe än annars, så att ett ganska tvärt afbrott här uppkommer emot de 7 a 8 sista stjert- kotorna med sina bakåtlutande utskott. Dessa omständigheter sammantagna ange tydligen orsakerna till dessa fiskars samman- trängda, puckelryggiga kroppsform och stjertens korthet. Den förstnämda ryggraden borde normalt hafva haft en längd af omkr. 144 m.m., och den andra omkr. 120 m.m. i stället för, såsom nu var fallet, resp. 106 och 81 m.m. Vid dissektion af en bland de i sprit förvarade »Rudaborrarna från Elgsjösjön» kunde jag icke i muskulaturens anordning upp- täcka någon annan förändring än att de tvärs öfver de stora sido- musklerna gående ligamenta intermuscularia voro pa det stycke, som motsvarade de sammankrympta vertebrerna, ryckta närmare intill hvarandra, déls midtför interstitiet mellan främre och bakre ryggfenorna, der 7 kotor voro till mer än hälften förkortade, dels vid bakre delen af sistnämda fena, der 6 kotor voro på lika sätt missdanade. Till förtydligande af det ofvan sagda bi- fogas en något förstorad afbildning af en sådan ryggrad — fig. 7, der likväl taggutskotten visas gröfre än de jemförelsevis borde synas. | x | - 64 WAHLGREN, NÅGRA BIDRAG TILL DE VILDA DJURENS PATHOLOGI. Af hvad ofvan blifvit sagdt framgar, sasom värdt att sär- skildt påakta, att den abnorma verteberbildningen icke intager samma ställen af ryggraden hos olika individer, utan hos som- liga uppträder pa flera spridda delar af densamma, hos andra är mera inskränkt till ett sammanhängande stycke deraf, med åtskilliga variationer beträffade de angripna kotornas antal; dock tyckes den, att döma efter de få exemplar jag sett, i allmänhet och mest utpräglad finnas omkring gränsen mellan bal och stjert. Allt efter den olika graden af och platsen för den sjukliga för- ändringen hos kotorna kommer nu fiskens yttre att visa något olika form, och da viscera skola hafva sitt tillbörliga utrymme, inträffar här samma förhållande som hos rachitiska subjekter i allmänhet, nämligen att visceralkaviteten söker vinna pa bred- den (höjden) hvad den förlorat i längd. Deri ligger förnämsta orsaken till fiskens ovanliga höjd; men att denna framträder så tydligt för ögat beror också derpå, att kroppslängden hos dessa individer genom ryggradens sjukliga förkortning kommit att sta i ett helt annat förhållande till höjden än hos vanliga aborrar, och totalformen sålunda blifvit mera lik rudans. Orsaken till denna sjukdom torde vara svår nog att förklara. Sannolikt visar den sig redan hos det späda ynglet. En noggrann undersökning saväl af det vatten, hvari dvlika »rudaborrar» lefva, som af öfriga förhållanden hvilka kunna hafva inflytande på deras utveckling och tillväxt, torde härvid kunna lemna värdefulla upplysningar för utredandet af de omständigheter, som gjort denna sjukdom, om jag sa far säga, »endemisk» bland aborrarna i ofvannämda sjöar. 3. Vanskaplig näbb hos Rapphöns (Perdix cinerea). Missbildning af foglars näbb, eller atminstone af den be- klädande hornslidan förekommer, som bekant, icke så sällan, . en . . . + . A o hvarvid s. k. korsnäbb-bildning torde vara den vanligaste!). Man- ') Nitton sådana fall äro från åtskilliga skrifter sammanstälda af Pastor JACKEL i »Zoologischer Garten» Vl. sid. 133. Afven i »The Field» omtalas flera dy- lika fall. äfvensom i åtskilliga andra skrifter. Londs museum eger flera - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 65 gen gång torde missbildningen uppstå i följd af yttre skador under fogelns tillväxt, men ofta är den en medfödd monstrositet. Prof. PANUM yttrar härom !): »Deformiteter hos näbben höra till de vanligaste enkla missbildningar hos foglar . . . Stundom är ofvannäbben på abnormt vis böjd, stundom är han tillika kort och tjock, stundom är hans spets kolflik och undernäbben derjemte sked- eller skåfvellikt utvuxen, stundom har denne blifvit mycket kort och hög, medan han i andra fall korsar ofvan- näbben». I flera af de fall Prof. PANUM omnämner och afbildar kunde ett tryck å näbben under embryos krumböjda ställning i ägget med bestämdhet påvisas ?). Under uttalande af den åsig- ten, att näbbdeformitet oftast har sin orsak 1 yttre skador och derföre mest visar sig hos foglar, som behöfva fresta näbben vid plockandet af sin föda, deremot »icke hos dufvor, höns-, sump- och, vattenfoglar», anser Pastor JÄCKEL (ie c.) den äfven kunna bero pa »en sjuklig disposition antingen blott hos näbb-ben- stommen eller hos hela organismen»; men hvari denna sjukliga disposition skulle besta eller pa hvad sätt den yttrade sig om- nämner han icke. En sådan torde emedlertid lätt kunna fram- kallas just genom en yttre skada. Här nedan omhandlade fall af missbildning af näbben hos några rapphöns synes mig tala för en sådan uppfattning. Huruvida individer af denna fogelart oftare lida af en såda åkomma, derom har jag icke kunnat vinna någon vidare upplysning i de flera skrifter jag för ändamålet radfragat än följande korta yttrande af Hr BECKMAN ?): »Horn- wucherungen zeigen Feldhühner bekantlich oft in nassen Jahren dylika speeimina. Uti Rogın’s Journal d’Anatomie etc. Tom XIII. förekommer en uppsats af LAReHER: »Memoire sur les difformites du bee chez les Oi- seaux», hvilken jag icke haft tillfälle få se. Untersuch. üb. d. Entstehung der Missbildungen zunächst in d. Eiern der Vögel, s. 127. 2) Sjelf har jag i våras egt en kyckling med medfödd korsnäbb. Han dog likväl vid omkring sex’ veckors ålder i den epizooti bland hönsen, som under försom- maren uppträdde i Lund och trakten deromkring, så att jag icke kom att få se hur näbben skulle gestalta sig hos den fullvuxne. ‘) »Zoologischer Garten» III. s. 39. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 8. 5 66 WAHLGREN, NÅGRA BIDRAG TILL DE VILDA DJURENS PATHOLOGI. an Schnabel und Ständern», samt de af Dr STÖLKER !) omta- lade fall af »medfödd missbildning» af näbben hos fem unga rapp- höns, förvarade i naturaliekabinettet i St. Gallen, hvartill kan läggas ett par notiser i »The Field», hvilka dock icke närmare redogöra för åkommans art. Jag vill derföre nu öfverga till framställningen af hvad jag i den vägen haft tillfälle observera. | Hösten 1869 erhöll Lunds museum fran numera aflidne Grefve C. BECKFRUS, en af vart lands äldste och erfarnaste jägare, hufvudet af en ung rapphöna med i hög grad missbildad näbb, och omförmälde gifvaren att han icke kunde påminna sig förr hafva iakttagit en dylik deformitet. Följande höst erhölls från Grefve CHR. DUCKER ett på samma sätt missbildadt rapp- hönshufvud, med tillkännagifvande att tre likartadt afficierade foglar blifvit skjutne ur samma flock. De båda ofvannämda huf- vudena likna hvarandra 1 det närmaste, och missbildningen är hos båda till form och art enahanda, den visar sig blott vara något längre framskriden hos det ena. Oaktadt den synbara svårigheten att upphämta födan, sades dock foglarna hafva varit . vid ganska godt hull och af normalt utseende för öfrigt. !) Beitr. z. Pathologie der Vögel (i Casanıs Journal f. Ornith. 1872 sid. 4). som egentligen hafva afseende på foglar i fångenskap, men tillika lemna följande korta beskrifning på ofvannämda rapphöns: »Hos den ena är ofvan- näbben i dess bakre del, och nästan ända till spetsen, starkt uppdrifven så- väl uppåt som åt munhålan till, så att näbben icke kunnat tillslutas; näbb- spetsen pekar åt höger. — En annan visar samma förändring, blott i mindre grad. — Hos en tredje är näbbspetsen mycket förlängd, böjd åt venster och något uppdrifven. Hos den fjerde är näbben ansvälld upptill, men icke i munhålan; spetsen trängd åt höger. Hos den femte är näbben normalt bil- dad, men på högra sidan af hufvudet bakom ögat finnes en ärtstor svulst med broskartadt utseende. Hos alla äro undernäbb och fötter normala. — — — Jag (STÖLKER) tror, att vi i föreliggande fall hafva att göra med en skrofulös sjukdomsform; den betydliga förändringen af näbben häntyder på ett medfödt lidande, och då det förekom hos fem, resp. fyra (eller möjligen hos flera som icke blefvo fällda), så synes sjukdomen icke höra till missbild- ningarnas gebit i trängre bemärkelse, utan till de konstitutionela hereditära sjukdomarna — — —». Någon närmare undersökning af den histologiska sammansättningen och derpå grundad förklaring af ifrågavarande missbild- ningars art, synes Dr STÖLKER hafva ansett öfverflödig. Emedlertid tyckas dessa fall hafva haft en viss öfverensstämmelse med de af mig här om- handlade. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 67 Den deformitet, hvarom här är fråga — och som tydligen angifves af bifogade ritning, fig. 8 — består deri, att ofvannäbben är till omfånget betydligt förstorad och företer formen af en tresidig pyramid med en bredd vid basen af 10 a 14 m.m. och en längd af omkr. 20 m.m.; spetsen af densamma vänder uppåt och något åt ena sidan, dess ytor äro ojemna och knöligt upp- drifna, samt bestå af svartgraa hornskällor, hvilka der och hvar äro liksom upplockrade. Vid närmare påseende visar sig, att den ursprungligen normala hornnäbben blifvit så att säga sprängd och förskjuten genom en inifrån och bakifrån utväxande massa. Sjelfva spetsen af näbben, hvilken nu pekar uppåt, är i det närmaste till formen oförändrad, och de derifrån utgående näbb- kanterna. bort emot näbbvinkeln äro ännu i behåll såsom oregel- bundna hornband på sin normala plats, men de äro betydligt buktade utåt sidorna, så att de alls icke motsvara undernäbben. Gomhvalfvet är liksom sprängdt och nedtryckt af den inifrån luxurierande pathiska nybildningen, likaledes är näbbens öfra sida uttänjd och delvis genombruten af samma massa, hvilken haft sin kraftigaste växt i trakten af näsborrarna och skjutit ut i ojemna knölar, fläckvis täckta af hornskallor, — som det tyckes fragmenter af näbbens hornslida. Huden närmast näbbroten är oförändrad, men der växande fjädrar äro böjda och »purriga». Sedan näbb och hufvud blifvit på längden genomskurna, visade sig att sjelfva käkbenen voro alldeles förstörda från hornslidans början, och att hela den missbildade näbbens inre var uppfyldt af en 'grahvit massa, som var något fastare i midten och till utseendet liknade mjuk ost, samt något lösare mot ytan, der den på somliga ställen hade konsistens och utseende af tjockt var. Den mikroskopiska undersökningen adagalade, att hela denna massa hufvudsakligen bestod af skifformiga, epidermidala horn- celler af oregelbunden form och varierande storlek, samt af syn- barligen olika utvecklingsgrad. I den fastare delen af knölen bildade de sammanhängande lameller med temligen lös samman- hallning, men närmare mot näbbroten och i de mjukare delarna lågo de mera oregelbundet hopade, och träffade man deribland 68 WAHLGREN, NÅGRA BIDRAG TILL DE VILDA DJURENS PATHOLOGI. samma former i olika utbildning som finnas hos normala epi- dermisbildningar — se fig. 9. På grund häraf torde den patholo- giska process, som här förorsakat näbbdeformiteten, kunna dia- gnosticeras som ett epithelioma, utgånget från hornslidans matrix. Orsaken till denna åkomma bör väl närmast sökas i någon yttre skada å näbben under fogelns tidigare lifsperiod, hvarigenom framkallats en excessiv utbildning af hornelementer under om- ständigheter, som för en sådan varit särdeles gynsamma, men hvilka jag icke tilltror mig att nu närmare kunna angifva. Så- som ofvan blifvit nämdt anses »våta år» disponera för abnorma ansvällningar a näbb och fötter hos rapphönsen; men om den egentliga beskaffenheten af dessa ansvällningar torde, så vidt jag vet, inga på närmare undersökning grundade uppgifter föreligga. Jag får emedlertid anmärka, att båda åren 1869 och 70 i de trakter, der här i fråga varande foglar fälldes, icke voro utmärkta för någon ovanlig väta. 4. Fraktur å öfverarmbenet hos Ejder (Fuligula mollissima). Icke så sällan påträffar man läkta benbrott hos vilda djur, och hvarje osteologisk samling torde kunna förete exempel på dylika, men de förekomma vanligtvis på sådana ben, som för djurens rörlighet och sålunda för deras förmaga att »sla sig ut» äro af jemförelsevis mindre betydelse såsom refben, ryggrads- utskott, svanskotor o. d.; då deremot frakturer af de större benen i de flesta fall torde hafva djurets undergång till följd. Hvad foglarna särskilt vidkommer, finner man allt emellanåt vid skelettering, hurusom brott och skador på mindre vigtiga ben fullständigt sammanläkts utan synbart men för den ska- dade, liksom man ofta är i tillfälle iakttaga, att genom skott- skador lemlästade foglar, hvilka till följd deraf råka i fången- skap, snart nog blifva helbregda, äfven der skadan varit af ganska svår beskaffenhet 1). Så torde dock icke vara förhållandet med ') Bland flera observerade fall vill jag blott anföra följande: För ett par år sedan erhöll Lunds museum en vingskjuten Björktrast, på hvilken skottet hade krossat venstra öfverarmbenet vid dess öfre fjerdedel med betydlig ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 69 dem som förblifva i fritt tillstånd, aldra minst om skadan träffat vingen och förorsakat fraktur på dess vigtigare ben. Också an- märker Dr STÖLKER i sina ofvan citerade »Beiträge zur Patho- logie der Vögel» att han icke kan erinra sig hafva hos skjutna foglar sett någon läkt vingskada, men ofta funnit läkta skador a bakre extremiteterna. Nedan beskrifna fall torde derföre för- tjena omnämnas. Da Hr C. MÖLLER pa Wedelsbäck skulle för sin fogel- samling preparera en sistlidne höst vid Ystad skjuten Eider, fann han dennes ena öfverarm till följd af en gammal fraktur betydligt missbildad, hvarföre han öfverlemnade densamma till Lunds museum. Som de mjuka delarna redan voro borttagna, kom jag icke att undersöka hvilka förändringar muskulaturen m. m. genom lesionen undergått, eller i hvad mån dessa blifvit sargade af det våld som förorsakat benbrottet. Nämda öfverarmben visar sig hafva varit afbrutet på två ställen, nemligen 20 m.m. från ledhufvudet, samt på midten; det mellan båda brottställena belägna stycket tyckes derjemte varit splittradt på längden. Genom musklernas inverkan har det öfra benstycket blifvit stäldt något inåt, medan det nedersta kommit att skjutas upp förbi brottstället och snedt utat, hvar- vid det pa längden splittrade mellanstycket glidit nedat mot ulnar- ändan och lagt sig som en brygga mellan benets öfre och nedre del. Genom dessa förflyttningar har det medelst en riklig kallus- bildning sammanläkta benet kommit att erhålla en nästan y-lik gestalt, hvilken lättast åskådliggöras genom bifogagde teckning — fig. 101). Fran det öfra brottstället utskjuter en syllik lesion af de mjuka delarna, hvarföre Conservator RorH amputerade vingen; såret läktes snart, och ännu lefver fogeln, bärande på sidan en liten rörlig vårta. som antyder resten af öfverarmen; i fritt tillstånd hade han tvifvels- utan omkommit. E 4 En nästan likartad, ehuru enkel, fraktur förekommer på ett å midten af- brutet och sedan fullkomligt läkt öfverarmben af en Gräsand (möjligen tam- and) funnet på 8 fots djup vid grundgräfning nära Domkyrkan. På detta hafva brottändarna blifvit på en längd af 15 m.m. skjutna förbi hvarandra, samt tillika distanserade, hvarefter de blifvit förenade medelst en mycket stark och bred invändigt spongiös kallus; och tyckes det genomsågade pre- paratet utvisa, att benet här fortfarande förblifvit pneumatiskt. - ”- —_ 70 WAHLGREN, NÅGRA BIDRAG TILL DE VILDA DJURANS PATHOLOGI. bentagg af 12 m.m. längd, utvisande hvilken liflig nybildnings- process försiggatt inom de benet omgifvande partierna; liksom det ofvan sammanväxningen uppskjutande stycket af den distala delen genom sin skrofliga och lockra yta samt sitt minskade omfång ger tillkänna, att detta stycke varit på väg att absor- beras. Oaktadt sålunda allt antyder en intensiv inflammations- process vid sjelfva brottstället, synes dock tydligt, att denna varit starkt lokaliserad och hvarken a den proximala eller distala de- len sträckt sig längre än som var nödvändigt för sjelfva samman- lödningen. Pneumaticiteten hos benet har deremot här helt och hållet blifvit upphäfd, och dess inre fyldt af en talgig massa. Att fogeln kunnat öfverlefva en så betydlig skada, torde finna sin förklaring deri, att han var en simfogel, som hvarken för ställflyttning eller för uppsökande af näring behöfde anlita vingarna, och som genom förmågan att dyka hade lätt att und- "gå hvarjehanda faror. Hade en sådan skada träffat en fogel, som varit mera beroende af sina vingar, skulle hon helt säkert medfört döden; äfven en hönsfogel- eller vadare, som på marken rör sig med lätthet och hämtar sin föda till fots, skulle sanno- likt, äfven om han lyckats hinna få skadan läkt, snart nog omkom- mit såsom ett lätt byte för rofdjur eller såsom oförmögen att undfly andra för lifvet vådliga omständigheter. 71 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 8. Stockholm. Theoretisk deduktion af några elektriska fenomener. Af E. EDLUND. [Meddeladt den 8 Oktober 1873.] l.. Genom FEDDERSENS undersökningar adagalades först på experimentel väg, att den elektriska urladdningen af en eller flera laddflaskor under vissa förhällanden blir oseillatorisk, det vill säga, att den positiva elektriciteten pa batteriets inre be- läggning icke blott neutraliserar den negativa på den yttre, utan bildar derstädes ett öfverskott af positiv elektricitet, likasom den negativa bildar ett öfverskott på den inre beläggningen. Ome- delbart efter den första urladdningen har batteriet således er- hållit negativ elektricitet på inre beläggningen och positiv på den yttre. Derpå följer en ny urladdning, efter hvars slut bat- teriet såsom före första urladdningen är laddadt med positiv elektricitet på inre beläggningen och med negativ på den yttre. Detta elektricitetens oscillerande från den ena beläggningen till den andra kan upprepas flera gånger efter hvarandra till dess, att rörelsen under ständigt aftagande upphör. FEDDERSEN har sjelf sökt förklara den oscillatoriska ur- laddningen på följande sätt !): Man får icke föreställa sig, att rörelsen hos de båda elektriska fluida upphör i det ögonblick, då laddningen så att säga är förtärd, det vill säga i det tids- moment, då hälften af den positiva elektriciteten hunnit öfvergå till den negativa beläggningen, och hälften af den negativa elek- tricitetsmängden kommit öfver till den ursprungligen positiva beläggningen. I detta tidsmoment innehåller Visserligen hvardera !) Pogg. Ann. B. 112. 72 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION AF NÅGRA ELEKTR. FENOMENER. beläggningen lika mycket positiv som negativ elektricitet, och den rörelsen accelererande kraften har derföre nu upphört; men ‘de i rörelsen varande elektriska molekulerna fortsätta icke desto mindre sin rörelse 1 samma riktning som förut till följd af sin inneboende vis inertie. Häraf förorsakas ett öfverskott af ne- gativ elektricitet på den ursprungligen positiva beläggningen och af positiv på den andra. Rörelsen tillintetgöres derpå af de växande tensionskrafterna, af hvilka slutligen de elektriska ladd- ningarne återföras i motsatt riktning och en ny oscillation börjar 0..8. v. Denna fram- och atergaende rörelse skulle komma att fortsättas huru länge som helst, om ledningsbagen mellan båda beläggningarne icke förorsakade något hinder mot rörelsen; men som nu detta i verkligheten alltid är fallet, så kommer elektri- citeten slutligen i hvila. Såsom man häraf ser, grundar sig FEDDERSENS förklaring derpå, att de elektriska molekulerna äga vis inertig. I det ögonblick under urladdningsprocessen, då på hvardera beläggningen finnes lika mycket positiv som negativ elektricitet, och da således den rörelsen accelererande kraften upphört, innehafva de i rörelse varande molekulerna till följe ar sin vis inertie en viss lefvande kraft, hvilken drifver dem i samma riktning som förut, till dess att de af de motverkande tensionskrafterna först bringas till hvila och derefter af samma krafter försättas i motsatt riktning mot förut. Denna förklaring är lika enkel som den skulle vara tillfyllest- -görande, i fall man kunde tillägga de elektriska molekulerna nagon märkbar vis inertie; men detta kan enligt den hitintills gällande äsigten öfver elektricitetens natur icke ske. För att förklara strömbildningen och den Ohmska lagen har man nem- ligen nödgats antaga, att de elektriska fluida sakna vis inertie, eller åtminstone att denna är så ringa, att den vid förklaringen af de elektriska fenomenerna icke behöfver tagas i betraktande. Under urladdningens förlopp måste nödvändigt ett tidsmo- ment inträffa, då de båda elektriska fluida äro lika fördelade mellan båda beläggningarne, då således på hvarje beläggning finnes lika mycket positiv som negativ elektricitet, och i detta ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8, 73 tidsmoment är således den accelererande kraften lika med moll. Detta är det tidsmoment, då den första egentliga urladdningen är slutad, och detta inträffar före uppkomsten af oscillationerna. Om nu de elektriska molekulerna sakna vis inertie, och följakt- ligen icke heller kunna äga nagon förvärfvad lefvande kraft, mäste dessa i detta ögonblick komma i hvila; ty en kropp, som är utan vis inertie, kan endast röra sig så länge krafter verka på den- samma. Efter detta tidsmoment gifves det icke vidare några krafter, som kunna astadkomma någon rörelse, och det blir der- före på detta sätt svart att fysikaliskt förklara den oscillatoriska urladdningen, äfven om man vid förklaringen skulle taga i be- traktande urladdningsströmmens inducerande verkan på sig sjelf. Enligt den af mig framställda theorien för de elektriska fenomenerna gestaltar sig saken på följande sätt: Enligt denna theori består den elektriska laddningen deruti, att det elektriska fluidum eller ethern är förtätad på den ena beläggningen och förtunnad på den andra. Denna ether har vis inertie såsom hvarje annan materiel kropp !). Uppstar nu en ledningsbana !) Ett, fenomen, som kan anses som en omedelbar följd af det elektriska fluidets tröghet och som på annat sätt svårligen torde kunna förklaras, är följande: För att åstadkomma en ljusbåge mellan två polspetsar fordras, att sta- peln, hvarmed strömmen bildas, har en elektromotorisk kraft, som är större än den disjunktionselektromotoriska kraft, som uppstår i sjelfva ljusbågen (Öfversigt af K. Vet.-Ak:s Förh. för år 1867; Pogg. Ann. B. 133). Det visade sig, att för bildandet af en ljusbåge mellan kölspetsar fordrades 25 Bunsens elementer. mellan spetsar af messing 15, af koppar 20 och af silfver i2—15 elementer af samma slag. Men med långt mindre elektromotorisk kraft hos den använda stapeln erhåller man en gnista mellan polspetsarne i det ögonblick, då dessa skiljas från hvarandra, och kedjan således öppnas. Att detta i de flesta fall icke är ett simpelt glödgningsfenomen, härledande sig deraf, att leduingsmotständet blir stort och följaktligen värmeutvecklingen stark i det ögonblick, då kontakten mellan spetsarne håller på att upphöra, kan utan. svårighet ådagaläggas. Hvad man ser är således i de flesta fall ‚en verklig gnista, ett öfverhoppande af det elektriska fluidet genom luften från den ena polspetsen till den andra. För att erhålla en dylik gnista vid stapelns slutning genom polspetsarnes närmande till hvarandra fordras en ofantligt mycket större elektromotorisk kraft hos stapeln. Jacosı närmade polspetsarne till hvarandra, tills afståndet emellan dem uppgick till 'endast omkring 0,001 millimeter, men oaktadt stapelns elektromotoriska kraft var gansks stark, bildade sig dock ingen gnista. För att erhålla en sådan an- vände Gassior en stapel af 3500 och CrzossE en dylik af 1600 elementer. - 74 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION AF NÅGRA ELEKTR. FENOMENER. mellan båda beläggningarne, sa börjar ethern att begifva sig frän' det förtätade stället till det förtunnade, och snart inträffar det tidsmoment, da ethermassan har samma täthet pa båda be- läggningarna.. Men nu hafva ethermolekulerna till följe af sin tröghet förvärfvat en viss lefvande kraft, af hvilken de drifvas framat, sa att en förtätning snart uppstår pa den beläggning, hvarest förut en förtunning ägde rum, och tvärtom. Molekulerna bringas först i hvila.af de motverkande tensionskrafterna, hvar- efter de tvingas till en återgående rörelse. På detta sätt oscil- lerar ethermassan med ständigt aftagande hastighet, till dess den slutligen kommer i hvila. Den oscillatoriska urladdningen blir således ett fenomen, som är likartad med det som under liknande förhållanden uppstår i en gasmassa hvilken som helst. Om man skulle genom en mathematisk beräkning vilja be- stämma lagarne för dessa oscillationer, så maste man göra an- taganden, hvilka äro svåra om icke omöjliga att realisera vid de praktiska försök, med hvilkas resultater beräkningsresultaterna skulle jemföras. Vi atnöja oss derföre med att utan alla be- räkningar i några allmänna drag jemföra den nu framställda theorien med erfarenheten. ; Vi hafva i en föregående uppsats sökt visa, att hastigheten hos de elektriska ethermolekulerna under urladdningen later be- räkna sig "enligt formeln: ; TER: CIE (1+bM)s’ Orsaken till ifrågavarande olikhet vid strömmens öpprande och slutande kan icke härleda sig från extraströmmarne, emedan man erhåller gnistor vid öppnandet, äfven då ledningen har en sådan längd och form, att extraströmmen blir så svag, att-den icke ens kan uppmätas och följaktligen måste äga en högst ringa elektromotorisk kraft. Gnistan kan visserligen förstärkas af extraströmmen, om man med afsigt ställer så till, att denna blir mycket stark, t. ex. genom att insätta spiraler i ledningen och i dessa inlägga mjukt jern; men gnistan förorsakas icke ursprungligen af densamma. Enligt vår åsigt är orsaken till gnistans bildning vid strömmens öppnande ingen annan än den, att det elektriska fluidet vid detta tidsmoment innehar en viss lefvande kraft, som dritver det genom afbrottsstället. Fluidets massa är visserligen till sin qvantitet högst obetydlig, men dess hastighet är deremat utomordent- ligt stor, och lefvande kraften är produkten af den förra med qvadraten af den sednare. Om det elektriska fluidet saknade vis inertiee, skulle det icke kunna hafva någon lefvande kraft, då det vore i rörelse, och det ifråga- varande fenomenet skulle då på detta sätt icke kunna förklaras. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 75 hvarest Ah är hastigheten, då öfverskottet af ether på den ena beläggningen är q, s utmärker batteriets belagda yta, M lednings- motståndet mot rörelsen samt a och b konstanter. Man ser häraf att hastigheten minskas under urladdningens lopp, i samma man som öfverskottet aftager, samt i öfrigt att hastigheten är mindre i samma man som M och s äro större. : Det är tydligt, att storleken af den förtätning, hvilken upp- kommer på den beläggning, hvarest förtunning nyss förut ägt rum, måste till en väsentlig del bero på den hastighet, som molekulerna innehafva i det ögonblick, då de passera jemnvigts- läget, eller då ethern är jemnt fördelad mellan båda beläggnin- garna. I samma män ‚som denna hastighet är stor, måste sam- mantryckningen eller förtätningen växa. Emedan nu hastigheten enligt den nyss anförda formeln aftager, då motståndet växer, så måste, om motståndet växer, förtätningarne och förtunningarne blifva mindre, och följaktligen oscillationernas antal aftaga. Ju större motståndet är, desto mindre maste således antalet oscilla- tioner vara under föröfrigt lika omständigheter. Emedan hastigheten aftager, da batteriets belagda yta tages större, så är det tydligt, att oscillationernas antal blir mindre, då beläggningsytan tages större och tvärtom. é Storleken af etherns förtätning på den beläggningsyta, hvarest den nyss förut varit förtunnad, beror såsom nyss nämndes af ether- molekulernas hastighet i det ögonblick, då dessa passera sina slutliga jemnvigtslägen eller, hvilket är detsamma, i det ögonblick, då hvar- ken förtätning eller förtunning äger rum på nagondera beläggnings- ytan; men deremot är den blifvande förtätningen oberoende af den hastighet, som de molekuler innehaft, hvilka före detta tids- moment öfvergatt från den ena ytan till den andra. Oscillatio- nernas uppkomst beror saledes endast af hastigheten vid slutet af urladdningen. Men denna hastighet är oberoende af laddnin- "gens storlek. Om man tänker sig batteriet laddadt två gånger: först med ethermängden q och derefter med 9 = g”+g, så är enligt den ofvanstående formeln den hastighet, hvarmed i sednare fallet den sist kommande ethermängden q öfvergar från den' ena + 76 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION AF NÅGRA ELEKTR. FENOMENER. beläggningen till den andra, lika stor som hastigheten i det första. Häraf skulle således följa, att oscillationernas antal vore alldeles oberoende af laddningens storlek. Men då en större urladdning ägt rum, kan motståndet i luften vid gniststället icke vara fullt lika som om urladdningen varit mindre: gniststräckan -är å ena sidan längre, men å den andra bör dess lednings- förmåga äfven vara större, derföre att en större urladdning gått derigenom. Om dessa två hvarandra motverkande omständig- heter icke fullt kompensera hvarandra, måste antalet oscillationer deraf i nagon man förändras !). Det är tydligt, att storleken af oscillationerna måste växal sam- ma man som den ethermassa, hvilken i slutet af urladdningen på samma tid är 1 rörelse, blir större. Men storleken af denna ether- massa växer under för öfrigt lika förhållanden med urladdnings- bågens längd. För att få oscillationerna att upphöra, fordras således ett större motstånd, om ledningsbågen är lång än om den är kort. Alla dessa ur theorien nu härledda satser bekräftas af de anställda observationerna. å 9 vett föregaende arbete ?) har jag uppvisat orsaken till uppkomsten af de Peltierska fenomenerna. Dessa härleddes då ura tvänne experimentelt gifna fakta, nemligen: 1:o att värme- utvecklingen i en ledare till följe af dess motstand är propor- tionelt med detta motstånd, multipliceradt med qvadraten på strömstyrkan, samt 2:0 att strömmen enligt FAVRES undersök- ning i sin helhet hvarken producerar eller förbrukar värme, enär den värmesumma, -som uppkommer 1 hela den slutna ledningen, är lika stor med den, hvilken skulle hafva uppstått af de i sta- peln försiggangna kemiska förändringarna, i fall ingen ström hade ägt rum?). Vi skola nu deducera de Peltierska fenomenerna ur den af mig framställda elektriska theorien. !) Om en luftsträcka af konstant längd (ett Geisslers rör) såsom vid PAALZOWS försök är i ledningen innesluten, bör motståndet blifva mindre om laddningen - är stor, och således, såsom PaArzow äfven funnit, oscillationernas uppträ- dande bero af laddningens storlek. 2) Se Öfversigt af Vet. Akad:s Förh. för 1870. Pogg. Ann. B. 140. 3) Detta bevis har af Herr WULLNER blifvit missförstädt, såsom man kan se af hans »Lehrbuch der Experimental-Physik» 3:dje uppl. 4:de B. sid. 545. Det ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 77 Vi tänka oss, att en accelererande kraft, sådan som tyngd- kraften, oupphörligt påskyndar en kropps rörelse. Om accele- rationen kallas g och kroppens massa m, så är det mekaniska arbete, som kraften användt på kroppens rörelse, under det denna går vägstycket !, lika med gml. Storleken af detta ar- bete, är oberoende af kroppens hastighet eller, hvilket är det- samma, af den tid, som kroppen behöfver för att passera väg- stycket !; den bestämmes endast af rörelsekraften mg och väg- stycket !. Om kraften verkar i motsatt riktning mot den hastighet, som kroppen redan äger, så att denna hastighet genom kraftens inverkan förminskas, så förstöres ett mekaniskt arbete, som likaledes uttryckes med gml. Detta äger omedelbar tillämpning på den framställda frågan. ; Den elektromotoriska kraftens storlek bestämmes af den acceleration, som hon förmår att gifva at massans enhet på tidens enhet !). Emedan kraften är lika 1 hvarje punkt på kontakt- ifrågavarande beviset grundar sig ingalunda på några theoretiska antaganden rörande elektricitetens och de elektromotoriska krafternas natur, utan hvilar helt och hållet på de i texten anförda tvänne, genom säkra och tillförlitliga observationer bevisade, fakta. Den slutsats, som från dessa på logiskt sätt blifvit härledd, är derföre fullt tillförlitlig. Herr WüLLner har icke heller försökt att bevisa, att den framställda slutsatsen blifvit oriktigt härledd. Men den öfverensstämmer icke med hans åsigt om de elektromotoriska krafternas natur, och af detta skäl anser han den vara oriktig. Om en uppstäld theo- retisk åsigt icke öfverensstämmer med den logiska följden af bevisade fakta, synes väl detta snarare tyda på, att det är den theoretiska åsigten som är oriktig. - I den deduktion af Ohmska lagen, som jag i ett föregående arbete (Öfversigt "af Vet.-Ak:s Förh. för år 1872 Sept.) framställt, har jag gjort mig skyldig till ett förbiseende, som försvårar uppfattningen och i ett fall leder till ett något felaktigt resultat. Det må derföre här rättas. Den kontaktelektromotoriska kraften verkar lika starkt i hvarje punkt - u af den elektromotoriska kontaktsytan. Kraftens absoluta storlek växer derföre proportionelt med denna yta. Dessutom är det tydligt, att kraften icke en- dast verkar pä de ethermolekuler, som ligga pä sjelfva kontaktsytan, utan sträcker sig äfven till dem, som befinna sig på ett litet, om än mycket ringa, afstånd från samma yta. Vi beteckna nu med E den acceleration, som elek- “ tromotoriska kraften på hvarje ytenhet, förmår att gifva åt massans enhet på tidens enhet. Tänka vi oss nu en ström så stark, att genom hvarje enhet af kontaktsytan på tidens enhet går massans enhet, så har hvarje sådan mass- enhet fått accelerationen E. Om kontaktsytans storlek är n, så blir således hela elektromotoriska kraften nE. Nu föreställa vi oss att genom kontakts- 78 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION-AF NÅGRA ELEKTR. FENOMENER. ytan, så måste den totala elektromotoriska kraften växa propor- tionelt med ytan. Vi kalla nu £ den rörelseqvantitet, som den elektromotoriska kraften på ytenheten under tidsenheten förmår att gifva åt ethermassan. Som nu strömmen är lika stark i alla delar af kontaktsytan, så blir hela den elektromotoriska rankeme verkan lika med n%,om n utmärker kontaktsytans storlek. Den kontaktelektromotoriska kraften kan omöjligen anses verka endast pa den mathematiska beröringsytan mellan bada krop- parne, utan äfven pa ett litet afstand pa hvardera sidan om denna. Deita afstand är utan tvifvel utomordentligt litet, men det kan icke vara lika med noll. Kallas det afstand pa hvar- dera sidan om beröringsplanet, inom hvilket den elektromotoriska kraften verkar, för 4%, sa är hela den väglängd, under hvilken en i kraftens riktning gaende ethermolekul är utsatt för kraftens inverkan, lika med 4. Den elektromotoriska kraften har dervid förrättat ett mekaniskt arbete, som är lika med n#i. Detta uttryck för det mekaniska arbetet är oberoende af etherns ha- stighet, såsom i den bifogade noten blifvit bevisadt. Om nu ytan på tidsenheten går en p gånger så stor ethermassa som förut och som således kan uttryckas med pn. Emedan den fria ethern har samma täthet i en svag ström som i en stark, så måste hastigheten i detta fall vara p gånger större. Hvarje partikel af ethermassan är således påverkad af kraften under en tid, som utgör endast 5 af inverkningstiden i första fallet. Deu re 9 Oo 9) E SLE 3 förvärfvade accelerationen blir säledes endast TD Multipliceras denna med massan pn, så erhålles hela den elektromotoriska kraften lika med nE. Alltså den elektromotoriska kraften kan uttryckas med »E, antingen strömmenr är stark eller svag. } Om m betyder hela motständet i ledningen för strömstyrkans enhet och 3 är strömstyrkan, så är hela motståndet ms. Detta utmärker då ingenting annat än det mottryck på genomskärningsareans enhet, hvilket motståndet förorsakar mot strömmens fortplantande. På den » enheter stora kontakts- ytan, blir således mottryckets totala storlek nms. Om L betyder längden af hela ledningen, så erhåller man på detta sätt rörelseeqvationen: d L = =nE — nms; hvaraf E nme s=, (1 =0 = ) : Sedan strömmen blifvit konstant; får man s = = Det följer således häraf, att storleken af elektromotorns yta icke har något inflytande på strömstyrkan, sedan denna blifvit konstant; hvilket, såsom bekant är, öfverensstämmer med erfaeenheten. ‚ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 79 etherns hastighet är h, så blir tydligen den tid, under hvilken arbetet nE2 förrättas, lika med - Om således n#7 multipliceras h m» af den elektromotoriska kraften, och detta blir lika med nEh. Kallas den fria mängd ether, som finnes i volumenheten. för 6, med sa far man det arbete, som förrättas under tidsenheten så blir ndh den ethermängd, som på tidsenheten passerat genom en tvärsektion pa ledaren, och deuna ethermängd utmärkes af strömstyrkan s. Man finner således, att det pa tidsenheten af den elektromotoriska kraften förrättade arbetet blir — hvarest J är en konstant. Det följer således häraf, att om en galvanisk ström genomgar kontaktstället mellan två olika metaller i samma riktning som den dervarande elektromotoriska kraften verkar, sa förrättar samma kraft dervid ett mekaniskt arbete, som är pro- portionelt med den elektromotoriska kraften, multiplicerad med strömstyrkan. Gar strömmen i motsatt riktning, så förbrukas . dervid en arbetssumma, som likaledes är proportionel med nämnda produkt. I förra fallet förbrukas och i sednare produceras en deremot svarande värmeqvantitet. Sasom af det ofvanstående synes har kontaktsytans storlek härpå intet inflytande. De Peltierska fenomenerna kunna saledes enkelt förklaras ur den af mig framställda theorien, utan att dervid några ex- perimentela uppgifter behöfva tagas till hjelp. Att å andra sidan, såsom jag i en föregående uppsats visat, samma resultat erhålles genom en logisk deduktion med ett par experimentelt bevisade fakta såsom premisser, men utan alla theoretiska be- traktelser öfver elektricitetens och de elektromotoriska krafternas natur, måste stärka förtroendet till riktigheten af den framställda theoretiska åsigten. 3. I en föregaende uppsats !) har jag med den nya theo- riens tillhjelp sökt bestämma, på hvad sätt en galvanisk ström fördelar sig mellan två eller flera ledare. Den framställda be- stämningsmethoden är dock ej fullt generel. I det efterföljande skall jag söka afhjelpa denna brist. I !) Öfversigt af Vet.-Ak:s Förh. 1872. Sept. Pogg. Ann. B. 148. 80 EDLUND, THEORE'TISK DEDUKTION AF NÄGRA ELEKTR. FEROMENER. Det galvaniska ledningsmotstandet hos en ledare bestämmes af det mottryck på genomskärningsareans enhet, som ledaren sätter mot ethern rörelse, och detta mottryck är proportionelt med strömstyrkan. Sedan strömmen blifvit konstant, är det tydligt af sig sjelft och behöfver icke särskildt bevisas, att i hvarje lika stor del af en .och samma, ‚mot strömmens riktning vinkelräta, genomskärningsarea maste det ifrågavarande mot- trycket vara lika stort. Den elektromotoriska kraften utöfvar ett tryck på ethern i den riktning, i hvilken den söker att ästad- komma en ström. Detta tryck på areans enhet representeras af kraftens acceleration = F, sasom af det ofvanstäende synes. Vi tänka oss (se fig. 1) det ideela fall, att en ström s genomgår en ledare, hvars ena ända b står i beröring med en Fig. 1. reservoir, i hvilken ethern fritt ee TN och utan motstånd kan uttömma Z, 7, € 23 sic, och i hvars andra ända a SID en elektromotorisk kraft verkar, a som drifver ethern mot b. Om Å 72 r, 7, och 7,, respektive utmärka ledningsmotstanden vid ström- c LA styrkans enhet 1 ledningarne cb, z de och ad, så är det af mot- ståndet förorsakade mottrycket på areans enhet mot strömmens fortplantande i punkten c lika med rs, uti d lika med (r + r,)s och vid den elektromotoriska kraften uti a lika med (r+T, +r11)8- Antaga vi nu att ledaren böjes och att b förenas med a, så att en sluten ring uppstår, så har derigenom icke någon förändring i afseende på mottryckets storlek i de olika punkterna uppstått. Den elektromotoriska kraften i a gör i detta fall samma tjenst som reservoiren i det förra: den bortför nemligen ethern i samma man som den ankommer. Man kan således äfven nu påstå, att mottrycket på areans enhet i en punkt d hvilken som helst är lika med (r+r,)s. Skillnaden mellan mottrycken på ytenheten i tvänne på afstånd från hvarandra varande plan, är derföre lika med det mottryck, som förorsakas i ledningen mellan samma x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 81 plan. Således är denna skillnad mellan planen uti d och c lika med 2s. Detta gäller om ingen elektromotorisk kraft är verk- sam i den mellan planen liggande ledaren. På andra sidan om de nämnda planen bestämmes tryckskillnaden af motständen rs och r,,5 samt elektromotoriska kraften £ uti punkten a; och denna tryckskillnad måste tydligen vara lika med rjs. Men nu är enligt Ohmska lagen s(r + r,,)+ sr, = E. -Man får således nu till uttryck för ifrågavarande skillnad rs = E— s(r + ry). Om följaktligen mellan de tva plan, som tagas i betraktande, förefinnes en elektromotorisk kraft, sa är skillnaden mellan mot- tıycken i dessa plan lika med algebraiska summan af det mot- tryck, som motstandet förorsakar mot strömmens fortplantande, och trycket af den elektromotoriska kräften. Med tillhjelp af det nu anförda kan strömfördelningen i hvarje enskildt fall bestämmas. Vi tänka oss en förgrening af strömbanan af den beskaffenhet, som den närstäende figuren 2 utvisar. Ledaren delar sig vid a i tva grenar, hvilka äter för- ena sig vid 5, hvarförutan -bryggan cd Fig. 2. sammanbinder dem båda. sorgs Sir» So", $3”, och syr, utmärka motständen i de olika ledningarne, eller hvilket är detsamma, de respektive strömstyrkorna, multiplicerade med de motsvarande motständen för ström- styrkans enhet. Zoch E’äro tvänne insatta elektromotorer, hvilka verka i de prickade pilarnes riktning. Vi taga nu tvänne plan 1 betraktande nemligen de uti a och d. Mellan- dessa finnas två skilda ledningar nemligen ad och acd. Om man tager ledningen ad i be- traktande, sa är tryckskillnaden mellan båda planen = s,r,, och om den andra ledningen följes, blir samma skillnad = EF — EK — Soro + $;ry- Men som trycket på hvarje del af ett och samma plan är lika stort, så måste dessa tryckskillnader vara lika stora. Följaktligen är E— E’ = sr, + sorg — 517). På samma sätt får Öfvers af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 8. : 6 82 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION AF NÅGRA ELEKTR. FENOMENER. man i ringen cdb att £ = syr + 8373 + sara. Häraf följer således, att om man uti en sluten ring säknar den positiva riktningen för strömstyrkorna och de elektromotoriska krafterna åt samma håll, så är summan af alla de elektromotoriska krafterna lika med summan af alla de produkter som erhållas, om hvarje ström- styrka multipliceras med sitt respektive motstånd för ström- styrkans enhet. Detta är detsamma som den andra af de af KIRCHHOFF först framställda lagarne för strömdelningen. Hvad KIRCHHOFFS första lag för strömdelningen beträffar, så är denna ingenting annat än ett axiom, som äger giltighet, hvilken asigt man än ma hysa om elektricitetens natur. 4. Genom de undersökningar, som af REUSS, PORRET, DE LA RIVE, BECQUEREL m. fl. blifvit anställda, har det länge varit kändt, att den galvaniska strömmen äger förmåga att vid genomgången af en vätska, som genom en porös skiljevägg (dia- fragma) är afdelad i tvänne rum, föra vätskan med sig i den positiva strömmens riktning. På den sida om den porösa skilje- väggen, hvarest den negativa polen har sin plats, höjer sig der- före vätskans fria yta under strömmens fortgång ända till dess,. att det hydrostatiska trycket häller denna kraftyttring hos ström- men i jemnvigt. Denna företeelse, hvilken fått namn af elek- trisk endosmos, har sedermera blifvit grundligt studerad synner- ligast af WIEDEMANN och QUINCKE!). WIEDEMANN har pa grund af sina experimenter för detta fenomen uppställt följande lagar: 1. Den galvaniska strömmens ifragarande kraft, uppmätt genom den tryckhöjd, hvilken håller densamma i jemnvigt, är proportionel med strömstyrkan och med tjockleken af skilje- väggen, men omvändt proportionel mot storleken af dennas yta. 2. För olika vätskor är under föröfrigt lika förhållanden tryckhöjden proportionel med vätskans ledningsmotstånd. 3. Den vätskemängd, som af strömmen på tidsenheten drifves igenom skiljeväggen, är proportionel med strömstyrkan, !) Pogg. Ann. B. 87, 99 och 113. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 8. 83 men den är oberoende af storleken af skiljeväggens yta och tjocklek. 4. Den på tidsenhetem öfverförda vätskemängden är bero- ende af vätskans natur och tillväxer i samma man som vätskans ledningsmotständ är större. 5. Vätskorna röra sig i den positiva strömmens riktning. QUINCKE har genom sina undersökningar bekräftat riktig- heten af dessa lagar med undantag af den sista. Ibland de undersökta vätskorna påträffade han tvänne, nemligen en, af något organiskt ämne förorenad, sort alkohol samt terpentinolja, hvilka rörde sig 1 motsatt riktning mot den positiva strömmen. Af dessa bada vätskor kunde dock endast alkoholen undersökas med den galvaniska strömmen. Om den nämnda alkoholsorten utspäddes med destilleradt vatten, rörde sig blandningen, lika- som tvänne andra alkoholsorter, som blefvo undersökte, i den positiva strömmens riktning. Emedan det icke lät sig göra att få nagon märkbar galvanisk ström att gå igenom terpentinoljan, blef denna uti ifrågavarande hänseende undersökt med tillhjelp af strömmen från konduktorn på en elektricitetsmaskin och medelst urladdningen af ett elektriskt batteri. Om skiljeväggen bestod af svafvelpulver, så skedde terpentinoljans rörelse i den | positiva strömmens riktning. QUINCKE anställde sina omfattande undersökningar dels med tillhjelp af den galvaniska strömmen, dels med urladdningsströmmen från ett elektriskt batteri samt med strömmen från en elektricitetsmaskin, och i stället för att sasom WIEDEMANN begagna en diafragma af porös lera, an- vände han vid flertalet af sma försök glasrör af liten diameter. Den tryckhöjd, som erfordrades för att hindra strömmen att föra vätskan genom det smala glasröret, befanns vara omvändt proportionel mot rörets genomskärningsarea samt direkt propor- tionel med den längd af röret, genom: hvilken strömmen gick. Da försöken anställdes med urladdningsströmmen från ett elek- triskt batteri; visade det sig, att den höjd, till hvilken vätskan steg i glasröret, var proportionel med den urladdade elektricitets- mängden, men nästan oberoende af storleken: af batteriets be- 84 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION AF NÅGRA ELEKTR. FENOMENER. lagda ytan. Då urladdningsströmmen användes vid försök med vätskor, som voro särdeles dåliga elektricitetsledare, inträffade ofta, att vätskans molekuler blefvo så starkt elektriska, att den elektroskopiska verkan mellan dem och den fria elektriciteten på konduktorn eller på batteriets inre beläggning gjorde observa- tionerna osäkra eller oanvändbara. Vid förklaringen af dessa fenomener maste man noga skilja mellan tvänne väsentligen olika slag af krafter, nemligen: 1:0 Strömmens omedelbara inverkan på vätskans molekuler, dä dessa befinna sig i normalt elektriskt tillstånd, d. v. s. da” de hålla samma ethermängd kondenserad, som om ethern omkring dem vore i hvila, och 2:o De verkningar, som uppkomma deraf att vätskans molekuler icke innehålla den normala ethermängden, i hvilket fall man har att taga 1 betraktande så väl sjelfva strömmens inverkan på molekulerna i detta tillstånd, som den elektroskopiska inverkan från den yttre fria ethern. Vi skola nu särskildt behandla dessa båda momenter: Vi hafva i en föregående uppsats sökt ådagalägga, att det elektriska ledningsmotstandet icke är någonting annat än det “ mottryck, som ledaren förorsakar mot etherns fortplantande, och detta tryck uppmätes af dess storlek på genomskärningsareans enhet. Detta mottryck är proportionelt med strömstyrkan. Om 7 är motståndet för strömstyrkans enhet i en ledare af genom- skärningsarean 1 och längden 1, och s är strömstyrkan i en ledare af genomskärningsarean «ww, så får man således till uttryck för ledningsmotståndet, då ! utmärker ledarens längd, ol. Detta är det tryck pa genomskärningsareans enhet, som le- daren utöfvar pa ethern i motsatt riktning mot strömmen. Men som aktion och reaktion mäste vara lika stora, sa utöfvar ethern ett lika stort tryck pa ledaren 1 strömmens riktning. Le- daren söker derföre att förflytta sig i strömmens riktning till följe af ett tryck, som på genomskärningsareans enhet utmärkes med il Det hydrostatiska mottryck, som skall förmå att hin- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:08, 85 dra denna rörelse, måste således vara direkt proportionelt med strömstyrkan s, med det så kallade specifika ledningsmotständet 7 och med ledarens längd !, samt omvändt proportionelt mot ledarens genomskärningsarea ww. Härmed är den theoretiska grunden angifven till de af WIEDEMANN uppställda lagarne 1, 2 och 5. Ledarens längd ! motsvarar vid försöken diafragmans tjocklek, emedan på sidorna om denna vätskans genomskärnings- area w är så stor, att strömmens verkan der blir omärklig. Hvad lagarne 3 och 4 beträffar, så äro dessa tydligen en följd af de andra. Den genomgangna vätskemängden är nemligen propor- tionel med genomskärningsarean, multiplicerad med trycket pa areans enhet; men denna produkt är tydligen oberoende af areans storlek. Om diafragman tages n gånger sa tjock i det ena fallet mot i det andra, sa blir trycket på areans enhet äfven n gånger så stort; men motståndet mot vätskans öfverförande blir äfven- ledes i detta fall n gånger sa stort. Den på en viss tid öfverförda vätskemängden är saledes oberoende af diafragmans tjocklek !). Om försöket verkställes med urladdningsströmmen från ett batteri, kan den på experimentel grund uppställda lagen för detta fall äfvenledes lätt deduceras. Om h är hastigheten i ett visst ögonblick under urladdningstiden och J betyder etherns ') Diafragman gör ett viss motstånd p mot hvarje vätskepartikels öfverförande från dess främre till dess bakre yta. Om diafragmans tjocklek är I och an- talet öfverförda vätskepartiklar är M, så blir det mekaniska arbete, som åtgår för dessas transporterande genom diafragman, lika med Mpl, och är således oberoende af diafragmans genomskärningsarea, men proportionel mot dess tjocklek. Detta arbete måste förrättas al etherns tryck mot vätskan. Men det mekaniska arbete, som detta tryck förmår åstadkomma, är under föröfrigt lika omständigheter proportionelt med tryckets absoluta storlek, det vill säga spå o B 5 med = .w=5srl. Etherns absoluta tryck är således äfven oberoende af w, men proportionel med !. En förändring af w utöfvar följaktligen icke något inflytande hvarken på det arbete som åtgår för att på en bestämd tid öfver- föra vätskemängden MW eller på storleken af den kraft, som skall förrätta detta arbete. Det arbete, som åtgår för att öfverföra vätskemängden M på en bestämd tid, är deremot proportionelt med !; men i samma proportion växer äfven den kraft, som skall förrätta detta arbete. Den öfverförda vätske- ' mängden är säledes oberoende både af diafragınans genomskärningsarea och af dess tjocklek. 86 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION AF NÅGRA ELEKIR. FENOMENER. täthet samt «w ledarens genomskärningsarea, sa blir wdh ström- styrkan vid samma tidsmoment. Under tidselementet dt utöfvas saledes pa vätskan i strömmens riktning ett tryck, som är lika med wöhrlat . [62] Men nu wdhdt är ingenting annat än den ethermängd, sem 2 a under tiden dt passerat genom ledaren, och denna kan betecknas med — dq. Man far saledes: 2 — il ; m Om Q utmärker batteriets hela laddning och integralen af sistnämnda uttryck tages mellan gränserna noll och @, sa far man för hela det af urladdningsströmmen mot vätskan utöfvade trycket expressionen: Q ri. Detta tryck är saledes proportionelt med laddningens stor- lek, men oberoende af storleken af beläggningsytan. Om således inga andra krafter verkade pa vätskan än detta tryck, sa borde vätskans stighöjd vara alldeles oberoende af beläggningsytans storlek. Men tyngdkraften söker -att föra vätskepelaren tillbaka, och dess verkan tilltager med längden af urladdningstiden, hvil- ken ater växer med storleken af beläggningsytan. För en bestämd laddning Q blir således vätskans stighöjd något mindre, då ladd- ningen är fördelad på en större yta än då denna är mindre; hvilken slutföljd öfverensstämmer med QUINCKES observationer. I det ofvan anförda har blifvit förutsatt, att vätskans mole- kuler under strömmens genomgang befinna sig i det normala tillståndet, d. v. s. innehålla lika mycket ether kondenserad, som om ingen ström ägde rum, och vätskan icke visade nagra .elek- triska egenskaper. Detta bör väl i allmänhet blifva fallet, om den galvaniska strömmen vid försöken begagnas, och om vät- skans ledningsförmåga icke är allt för ringa. Men nu kan det inträffa, att denna ethermängd blir i någon man ökad eller minskad. Detta kan ske antingen genom strömmens direkta inflytande eller derigenom att vätskans molekuler genom berö- ring med eller friktion mot rörets eller diafragmans väggar blifva x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1837. N:08 87 elektriska. I sädant fall blir naturligtvis fenomenet väsentligen modifieradt. Då ethermolekulerna under strömmens fortgang tränga sig fram mellan vätskans molekuler, är det antagligt, att några af de förra under vissa förhållanden kunna hämmas i sin rörelse och fasthållas af de sednare. Under andra förhållanden torde det kunna antagas, att de i rörelse varande ethermoleku- lerna rycka med sig några af dem, som äro i hvila 'omkring vätskans molekuler, och på detta sätt beröfva dessa sednare någon del af den ethermängd, som de halla kondenserad. Detta är icke htlt och hållet en. lös förmodan. Det kan nemligen med skäl anmärkas, att hvad som nu blifvit yttradt, rörande förloppet vid ethermolekulernas rörelse i en ledare, i sjelfva verket icke är någonting annat än hvad som enligt den dagliga erfarenheten äger rum, då en vanlig vätska eller gas strömmar uti en kanal eller ett rör. | | Vi antaga nu, att vätskans molekuler på det ena eller andra sättet blifvit elektriska. Vid framställningen af de kemiska fenomenerna har blifvit visadt, att den ena kemiska beståndsdelen af en vätskemolekul rörer sig med samma kraft mot den ena polen som den andra beståndsdelen mot den andra. Om ingen kemisk sönderdelning äger rum, förmår strömmen icke till följe af dessa krafters verkan att förflytta molekulen i den ena eller andra riktningen, emedan bada de inverkande krafterna äro lika stora" och verka i motsatt riktning. Detta måste blifva förhål- landet, "sa länge vätskemolekulen förblifver i det neutralt elek- triska tillståndet, d. v. s. håller sin normala mängd ether kon- denserad. Om deremot vätskemolekulen innehåller ett öfverskott af ether, så söker strömmen tydligen att förflytta honom mot den positiva polen. Skulle den ethermängd vätskemolekulen innehåller i stället vara mindre än den normala, så söker ström- men att föra honom till den negativa polen. Strömmens ifråga- varande verkan på en vätskemolekul utgöres (såsom af fram- ställningen rörande de kemiska fenomenerna synes) uteslutande af den verkan, som den del af strömmen, hvilken ligger i vätske- molekulens omedelbara närhet, utöfvar på densamma. 88 EDLUND, THEORETISK DEDUKTION AF NÅGRA ELEKTR. FENOMENER. Denna verkan på molekulen motverkas i någon ringa mån af den elektroskopiska verksamheten mellan molekulen och den fria ethern vid polerna eller på ledarens yta. Öfverskottet af fri ether vid den positiva polen attraherar den vätskemolekul, som håller en mindre qvantitet ether än i det normala tillståndet, och repeller den vätskemolekul, som äger ett öfverskott af ether. Den elektroskopiska attraktioner och repulsionen söker således att åstadkomma en rörelse åt motsatt håll mot den, som föror- sakas af strömmen sjelf. Om nu resultanten af strömmens egna verkan och den elektroskopiska verkan söker att föra vätske- molekulen i motsatt riktning mot den positiva strömmen, och denna resultant är större än det tryck, som den strömmaude ethern utöfvar mot vätskan i den positiva strömmens riktning, så måste vätskan röra sig i motsatt riktning mot den positiva strömmen, såsom det vid QUINCKES försök visade sig med ter- pentinoljan och det ena slaget af alkohol. Att den höjd till hvilken vätskan stiger i stigröret måste, under föröfrigt lika förhållanden, vara ”omvändt proportionel mot rörets diameter samt direkt proportionel med strömstyrkan, i fall den galvaniska strömmen vid försöket begagnas, och med laddningen, i fall ur- laddningsströmmen från ett batteri användes, är tydligt af sig sjelft. Svårare är det deremot att förutse, om och på hvad sätt stighöjden uti ifrågavarande fall kan vara beroende af vätskans ledningsmotstånd, da man icke känner på hvad sätt storleken af molekulernas laddning kan vara beroende af vätskans lednings- motständ. I detta sednare hänseende har icke heller QUINCKE anställt några försök. | I nära samband med den nu omhandlade förflyttningen af materiela delar i den galvaniska strömmens riktning eller i mot-' satt riktning mot densamma står utan tvifvel sönderrifningen af polytorna i den galvaniska ljusbågen, och de lösryckta partik- larnes transport från den ena polen till den andra. Det är be- kant, att i ljusbågen den positiva polen sönderrifves starkast, och att derföre en större mängd materiela delar öfverföres från den positiva polen till den negativa än tvärtom. Ett likartadt — ÖFVERSIGT-AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 8. 89 förhallanden äger rum i den elektriska gnistan. Detta synes redan häntyda pa, att orsaken till de båda polernas sönderrif- ning icke kan vara en och densamma. Skulle man vilja antaga, att orsaken till den starkare sönderrifningen af den positiva polytan i ljusbågen har sin grund deri, att denna polyta betyd- ligt mera upphettas än den andra, så återstår det att förklara, hvarföre upphettningen här blir större. Enligt vår åsigt föror- sakas sönderrifningen af den positiva polytan af det tryck, som den strömmande ethern utöfvar mot den ledare, genom hvilken den går. Denna verkan af strömmen är följaktligen rent meka- nisk och således fullkomligt analog med den verkan, som en strömmande vätska eller gas åstadkommer, då den genomgår en kropp, som gör motstånd mot strömmen. Sönderrifningen af den negativa polen deremot är af elektrodynamiskt ursprung. De materiela molekulerna på den negativa polytan få genom ström- men ett öfverskott af ether, och strömmen söker derföre att föra dem i motsatt riktning mot sin egen åt den positiva polen till. Det är således samma verkan, som vid de ofvan nämnda undersökningarne af QUINCKE visade sig hos terpentinoljan och den ena sorten af alkohol, hvilka vid strömmens genomgång sträfvade att förflytta sig i motsatt riktning mot strömmen. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 30 Årg. N:o 8. T Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid. 42.) Från Socete Linneenne i Lyon. Mémoires, TIL Från Societe Helvetique des Sciences Naturelles. Session, 55. — Från Naturforschende Gesellschaft i Bern. Mittheilungen, 1872. Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 60. Frän K. Preussisches Geodätisches Institut i Berlin. Astronomisch-geodätische Arbeiten, 1871. Från Centralbureau der Europäischen Gradmessung i Berlin. General-Bericht, 1873. Från Universitetet i Kiel. Schriften, Bd. 13, 19. Från K.K. Central-Anstalt für Meteorologie und Erdmagnetismus i Wien. Jahrbücher, Bd. 6. Frän K.R. Sternwarte i NW ien. Annalen, Bd. 19. Frän American Association for the Advancement of Science. Proceedings, of the 21:th meeting. Från Smithsonian Institution i Washington. Contributions to knowledge, Vol. 18. Report, 1871. ı Från Författarne. Carey, H. C. The unity of law . . . Philad. 1873. 8:o. Två småskrifter. v. MüLter, F. Fragmenta phytographia Australic®, Vol. 6. 91 Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. . Af H. M. Konungen. En praktfull och dyrbar nefritskifva från trakten af Herr ÅLIBERTS graphitgrufvor i Ostra Sibirien. Af Majoren O. v. Knorring. Åtskilliga mineralier och bergarter från nordliga Riksgränsen. Af Professor Eggertz. En stor Orthit från Norge. Stockholm, 1874. P. A. Norstedt & Söner. \ H, gl DR AR : FRYSER LAN. ETERN SDR NR TN FER Li on a BE a USES RL Vi. te N ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 30. 1873. M. 9, Onsdagen den 12 November. Hr FRYXELL meddelade en skildring af vitterhetens och språkforskningens tillstånd under frihetstidens sista årtionde, med anledning af den förkastelsedom som G. F. GYLLENBORG m. fl. uttalat öfver denna tiderymd uti berörda hänseenden. Hr S. LovÉN föredrog en uppsats af Studeranden A. STUX- BERG: »Karcinologiska iakttagelser». Hr EDLUND meddelade ett af honom utfördt försök till en theoretisk förklaring af den elektriska endosmosen. Hr CLEVE refererade en af Dr HALDOR TOPSÖE i Köpen- hamn insänd afhandling: »Beiträge zur krystallographischen Kenntniss der sogenannten Thorit-, Cerit-, und Gadolinit-metalle». (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 2). Hr TORELL lemnade en öfversigt af de under äret gjorda iakttagelserna öfver spåren af istiden i Sverige. Hr NORDENSKIÖLD öfverlemnade och beskref åtskilliga af kolonialbestyrer C. LYTZEN 1 Köpenhamn till museum förärade värdefulla ethnografiska föremål från östliga Grönland. Sekreteraren meddelade a författarens vägnar en'afhandling af Filos. Kandidaten A. NATHORST: »Om några förmodade växt- fossilier» *. Pa tillstyrkan af utsedde Komiterade antogs till införande 1 Akademiens Handlingar en af Docenten G. EISEN inlemnad 2 afhandling: »Vexillaria speciosa n. sp. Ett bidrag till appen- diculariernas anatomi». i Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien, inom landet: Professorn i Fysik vid Teknologiska Institutet Gu- STAF ROBERT DAHLANDER, och e. o. Adjunkten vid Upsala Universitet, t. f. Föreståndaren för statens meteorologiska Central- anstalt Dr ROBERT RUBENSSON; samt i utlandet: Professorn i Kemi vid Universitetet i Geneve JEAN CHARLES MARIGNAC. Den WALLMARKSKA donationsräntan för aret beslöt Aka- demien dela i två lika belöningar, af hvilka den ena skulle till- delas Professorn vid Teknologiska Institutet C. A. ÅNGSTRÖM för åtskilliga maskin-konstruktioner, öfver hvilka beskrifningar med tillhörande ritningar blifvit företedda, och den andra öfver- lemnas at Docenten vid Upsala Universitet A. G. THEORELL för af honom uppfunna konstruktioner dels af en elektrisk pendel, och dels af en apparat att hålla temperaturen konstant inom ett gifvet rum. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från H. M. Konungen. ÅLIBERT, P. J. La mine de graphite de Sibérie decouverte en 1847. Paris 1869. 8:o. Från Geologiska byrån. Sveriges geologiska undersökning. Atlas, H. 13; Text, H. 46—49. Die Ausstellung der geologischen Landes-Untersuchung Schwedens auf der Weltausstellung in Wien 1873. Sthm 1873. 8:0. Fem smärre afhandlingar af Gumzslius, Hummel, Linnarsson och Törnebohm. Rikets ekonomiska kartverk. Rikets ekorlomiska kartverk: Nederkalix härad, 2 blad; Grangärdes tingslag, 2 blad med beskrifningar. [) Fran K. Universitetet i Lund. Akademiskt tryck 1872/73, 11 st. (Forts. & sid. 24.) ” 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 9. Stockholm. Karcinologiska iakttagelser. Af ANTON STUXBERG. Tafl. XIV. [Mediieladt den 12 November 1873.) Under mitt vistande vid Gullmarfjordens mynning förlidne sommar hade jag vid sidan af andra, delvis vigtigare studier tillfälle att göra nagra iakttagelser öfver Krustaceernas, synner- ligen Dekapodernas larvformer. Dessa iakttagelser, ehuru frag- -mentariska de än äro, meddelas här för att i sin man fylla några luckor i vår kännedom om Krustaceernas utvecklingshistoria. I. Beskrifning af några Dekapodlarver. 1. Stenorhynchus rostratus (LINNÉ) ännu icke färdig att lemna ägget. De främre antennerna, 0,2 m.m. långa, utgöras af ett enda stycke, svagt utat böjdt, tre gånger längre än bredt vid basen, nästan jämntjockt, obetydligt smalare mot spetsen, der det är hastigt afrundadt och försedt med trenne ocilierade borst, det mellersta något gröfre än det andra, alla uppgående till ungefär två tredjedelar af ledens längd. De bakre antennerna utgöras likaledes af ett enda -osegmenteradt stycke. Ej langt från basen utskickar det trenne olikstora flikar: tvänne undre och en öfre. Den inre-undre, minst af dem alla, nära fyra gånger så lång som bred, är knapt hälften så lang och bred som den öfre, i spetsen trubbigt run- . dad, borstlös; hans längd motsvarar antennens bredd vid basen. 4 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. Den yttre-undre fliken, något mer än en tredjedel längre än den inre, i sin inre hälft af nästan samma tjocklek som den öfre, nedom midten tjockast, mot spetsen hastigt afsmalnande, visar innanför cuticulan omkring tio ringformiga upphöjningar, är i spetsen försedd med ett groft och starkt ocilieradt borst, lika långt som den inre fliken. Den öfre fliken slutligen är fyra gånger så lang som bred, utefter hela sin längd rak och af samma bredd, framtill i inre kanten rundad, i spetsen utskickande tvänne ocilierade borst, ett rätt framåt (det inre), mycket starkt och groft, två tredjedelar så langt som sjelfva fliken, ett utät- framåt (det yttre), dubbelt kortare och smalare än det förra. Ringformiga upphöjningar finnas på alla flikarne men äro tyd- ligast utpräglade på de bägge undre. Hela antennstyckets längd, från dess bas till den yttre flikens spets (borsten oräknade) mätte 0,27 m.m., dess bredd vid basen 0,05 m.m. Epistomium är halfcirkelformigt, nedskjuter ett stycke nedom mandiblerna och är i undre randen tätt naggadt, borstlöst. | Mandiblerna utgöras af tvänne vid munöppningens sidor nedhängande stycken, i sin öfre hälft föga tillplattade, Jämn- breda, i den nedre skifformiga, konvext-konkava, 1 hela den undre cirkelformigt rundade randen försedda med tätt stälda, föga framskjutande rundade tänder. Strax nedom epistomium, snedt innanför mandiblerna och det främre maxillparet, ser man början till hypostomium. Det är tvänne små värtlika upphöjningar, ej sällan knottriga, ännu mycket svagt utbildade och belägna jämförelsevis långt ifrån kroppens ventrala midtellinie. De kunna skönjas redan långt innan djuret utträder ur ägget såsom sma upphöjningar, och detta utseende bibehålla de länge utan att undergå någon märk- bar förändring. Men med djurets utträdande ur ägget rycka de närmare tillsammans, tillplattas från främre och bakre sidorna och komma så slutligen att antaga den form, som är för hypo- stomium egen. ; De främre maxillerna, af ungefär samma längd som mandiblerna, men hälften kortare än de bakre maxillerna, liksom ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 5 dessa senare transverselt stälda mot kroppens längdplan, äro sammansatta hvardera af tvänne flikar, en yttre, flera gånger så lång som bred, och en inre, bredare och kortare än den yttre. Bägge flikarne äro starkt inåt böjda mot kroppens midtellinie, i den distala randen trubbvinkligt rundade och derstädes för- sedda med flera tämligen korta och tjocka borst. Hvar och en af de bakre maxillerna, dubbelt så långa och breda som de främre, är en sammansättning af fyra flikar. Den yttersta af dessa, flagellarfliken, är i ytterkanten konvext, i den inre konkavt rundad, i den förra (stundom äfven i den | senare) utefter hela sin längd fint naggad. Den innanför denna följande fliken, femur, är starkt inåt böjd, någongång längre ut- skjutande än de öfriga flikarne, i den distala (nedre-inre) ran- den afhuggen och försedd med fyra ocilierade korta borst. De bägge innersta flikarne, de båda trochantrarne, äro mycket breda, den yttre längre och bredare än den inre, något innanför midten svagt inknipen. Bägge äro i den distala randen under ett tidi- gare stadium rundade och naggade, men snart framträda på den yttre trochanterns distalrand fem korta och tjocka borst. De två främre paren käkfötter, af nästan hela post- abdominalafdelningens längd, visa ännu ingen tydlig segmen- tering, men fran deras spets utskjuta fyra ocilierade borst, hvil- kas utgångsställen äro belägna långt inne i extremiteterna. På deras inre-främre sida, ofvanom midten, äro bihangen fästade. Det första käkfotparets bihang äro längst, lika långa som samma extremitetpars nedom insertionsstället belägna del, visa- redan en tydlig segmentering 1 fem leder. Af dessa äro den andra och fjerde längst, kortast den tredje och femte. Den femte leden utskickar från sin spets fyra ocilierade borst, och fjerde och andra lederna äga på sin främre sida vid eller något nedan- för midten ett kort och smalt borst. Det andra käkfotparets bihang äro mer än dubbelt kortare än det första parets, otyd- ligt treledade. Den tredje leden bär i den distala änden fyra ocilierade borst, två ytterst i spetsen, två närmade midten, det ena på främre, det andra på den bakre sidan. 6 STUXBERG, KARCINOLOGISKA JAKTTAGELSER. Det tredje käkfotparet representeras af tvänne par mycket korta osegmenterade utskott, belägna tätt bakom det andra paret, tvåklufna, med den inre fliken något längre än den yttre. Det är att märka, att hos Stenorhynchus rostratus, redan innan han lemnar ägghöljet, de fyra främre paren pereio- poder äro anlagda. De äro fyra par kägelliknande utskott, vid basen och ofvan midten mycket grofva, mot nedre änden hastigt afsmalnande och tillspetsade, starkt framåt böjda, i storlek vida öfverträffande det tredje käkfotparet. Det femte paret pereio- poder framkommer först någon tid efter djurets utträdande ur "ägget förmedelst inskjutning mellan postabdomen och cormus. Svansbihanget är som vanligt gaffellikt tvådeladt, hvar- dera halfvan är knapt tre gånger sa lang som bred vid basen, i yttre kanten rak, i den inre konvex, endast mot spetsen något urbugtad. Borst finnas på hvardera halfdelen till ett antal af fem: ett ytterst i spetsen, groft och starkt, något. längre än de öfriga samt svagt inat böjdt, på inre sidan om detta tre mindre, af hvilka det innersta, fästadt på insidans midt, är minst, det mellersta störst. Pa yttre sidan om och i närheten af det stora ändborstet finnes ett smalare borst, riktadt något utat och bakåt samt svagt inat böjdt. Alla borsten äro ocilierade. En mycket anmärkningsvärd egendomlighet står här ännu åter att nämna. Hon beträffar antennerna, de främre som de bakre, och det gaffellikt klufna svansbihanget. . Innan djuret utkryper ur ägghöljena, är det omeifvet af en cuticula, hvilken öfverallt, utom pa de nämda kroppsafdelningarne, sluter sig tätt intill kroppen och som således, om vi tänka oss henne aflöst, skulle ge oss en i möjligaste matto trogen bild af djurets yttre form. På antennerna och svansbihanget är hon långt skild från matrix- laget med den redan nybildade cutieulan, och hon återger der ingalunda formen af de innanför henne liggande borsten. Hennes afvikelser äro följande. På hvardera af svansbihangets halfvor visar hon ytterst tre lika långt bakåt utskjutande borstlika flikar, cilierade, derinnanför en tämligen kort och tjock flik, i hvilken ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 7 det stora ändborstet skjuter in, ocilierad som detta, och på inre sidan finnas likaledes tre cilierade flikar, som i sin bas upptaga de ofvan nämda ocilierade borsten. i Cuticulan på de främre antennernas spets visar två ci- lierade flikar, en antydan om, att der funnits tvänne simborst, hvilkas plats nu intages af de trenne luktborsten. På de bakre antennerna omfatta afvikelserna endast och allenast den öfre fliken; här företer den snart aflösbara cuticulan tvänne större, spetsigt utlöpande flikar, en inre och en yttre, af hvilka den inre är försedd med ett enda, den yttre med tvänne cilierade borst. | 2. Carcinus menas (LINNÉ). . Zoéastadium ett par veckor gammalt: längd 13—2 m.m. (svansen inräknad). De främre antennerna utgöras af en enda at sidan svagt krökt led, tre gånger sa lang som bred vid basen, i sin inre hälft nästan jämntjock, i den yttre långsamt afsmalnande, i spetsen trubbigt rundad och der försedd med fyra luktborst, af hvilka två äro mycket långa, af ledens längd eller något längre, det tredje hälften, det fjerde en fjerdedel så långt som detta. De bakre anténnerna utgöras af ett utaf tvänne leder (en inre kort och tjock, en yttre cylindrisk, dubbelt så lång som bred) sammansatt hufvudparti, af ungefär samma längd och tjocklek som de främre antennerna. Fran hufvudpartiet utga i dess spets: 1:0) inåt: ett skifformigt bihang, borstlöst, ej särdeles hvasst tillspetsadt, i inre randen konvext, i den yttre svagt konkave- radt, fyra gånger så långt som bredt, af samma längd som hufvudpartiet, 2:0) rätt framat: tvänne spjutlika, fullkomligt raka bihang, belägna det ena ofvanom det andra, omkring fem-sex gånger så långa sem hufvudpartiet, det öfre något kortare än det undre. Af dessa senare bıhang är det undre borstlöst, men det öfre bär något bakom sin midt, på öfre sidan, tvänne ytterst korta 8 > STUXBERG, KARUINOLOGISKA IAKTTAGELSER. och fina ocilierade borst, ett närmare yttre kanten, det andra närmare den inre, beläget snedt bakom det förra. | Det under 1:0) omnämda. skifformiga bihanget utgår fran hufvudpartiet pa gränsen mellan de bägge framåt riktade spjut- lika bihangen. Mandiblerna äro nästan skifformiga, ehuru tjocka och starkt bygda, spetsvinkligt nedlöpande. De äro ännu icke trans- verselt stälda, utan nedhänga, något bakåt riktade, parallelt med kroppens längdplan. I sin främre konvext rundade rand äro de, från sidan sedda, sågtandade; men betraktar man dem framifrån, sa befinnas dessa sågtänder vara tämligen långa, från mandibelns | yttre till dess inre sida snedt nedåt löpande, rundryggiga åsar, ganska starkt chitiniserade, tolf till antalet. I den bakre kon- kaverade randen finnes nedom midten en liten.tand. Mandibular- palp saknas. 3. Portunus depurator (LINNÉ) utkommen ur ägget: Zo&astadium en dag gammalt. De främre antennerna utgöras hvardera af en enda mycket grof, dubbelt längre än bred led, i spetsen försedd med trenne luktborst, af hvilka två äro mycket langa och smala, ungefär en och en half gang längre än sjelfva antennleden, det tredje, fästadt något nedom och mellan dessa, är nästan lika långt som samma led. ; | De bakre antennerna utgöras af ett hufvudstycke, tva och en half gänger sa langt som första paret antenner, i sin främre långsamt afsmalnande och hvasst tillspetsade hälft på öfre sidan försedt med sju a åtta hvassa, bakåt i längd afta- gande taggar, och bakom dessa med flera smärre antydningar till sådana. Något framom den bakre tredjedelen utgår fran grundstycket, på dess yttre-öfre sida, ett mot detsamma ledadt, osegmenteradt bihang, hvilket hos Palemonide har sin mor- fologiska motsvarighet i de yttre antennernas skifformiga bihang. Detta bihang, långsamt afsmalnande, i spetsen tvärt afhugget, hvars längd motsvarar ungefär tredjedelen af grundstycket och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 9 hvars bredd innehälles trenne gånger i dess egen längd, är i spetsen försedt med tvänne borst, ett undre längre och ett öfre kortare. Till den senare framträdande gisseln finnes ännu ingen anläggning. Mandiblerna äro ytterst starkt bygda, äga af alla mun- delarne det största omfanget, kunna närmast förliknas vid ellip- soider, om man franräknar den tandade tuggytan. Denna är framtill snedt afhuggen, i den afhuggna randen försedd med sex & sju obetydligt framspringande, rundadt trubbvinkliga ut- skott, i samma mån närmade intill hvarandra, ju längre bakåt de äro belägna. Baktill nedlöper hvardera mandibeln i en spet- sig vinkel och i den bakom denna belägna, uppstigande randen är han försedd med trenne nästan rätvinkliga, starka utskott. Mandiblerna sakna ännu palper, aldeles som förhållandet är hela lifvet igenom hos insekterna, myriopoderna och till någon ringa del äfven hos krustaceerna. Inunder ögonen och i ungefär samma breddplan som de yttre (bakre) antennernas insertionsställen nedhänger, framom mandiblerna, epistomium, hvilket, deladt som det förefallit mig i tvänne flikar, en venstra och en högra, med sin bakre-nedre hastigt afrundade del sträcker sig ett stycke in mellan dessa och är pa sin yttre sida nedtill väpnadt med en mängd korta, i undre kanten ganska styfva och tätt stälda, nedat riktade borst. Första paret maxiller, belägna strax bakom mandib- lerna, utgöras hvardera af trenne leder. Af dessa är den första mycket grof, med sin största längd nära dubbelt öfverträffande de bägge öfriga ledernas sammanlagda längd, på midten smalare, bredast der andra leden utgår från densamma. Framtill, der han uppbär andra leden, utskickar han inat och framåt en täm- ligen stor, rundad skifva, hvilken i spetsen är väpnad med nagra föga urskiljbara borst, men jämte dessa uppbär hon tvänne starka, utåt krökta, i änden spetsigt utlöpande taggar, hvilka bägge äro försedda med bitaggar eller hakar, den inre kortare endast pa yttre-främre sidan, den yttre längre på såväl inre som yttre sidan. Den andra leden, dubbelt kortare än den tredje, 10 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. af samma längd som bredd, utgar fran första ledens yttre snedt . afhuggna del och uppbär framtill i inre kanten ett långt oci- lieradt borst. Den tredje leden, smalare vid basen, sedan af samma tjocklek, dubbelt längre än bred, är i framranden väpnad med tre par ocilierade borst, alla af ledens längd. Af de tre paren käkfötter är det endast det första och andra paret (icke som SPENCE BATE anmärkt det andra och tredje i ordningen), som kommit till utveckling. De äro, såsom skall synas, mycket starkt utbildade och fungera såsom simredskap. Dessa bägge främre paren käkfötter äro till sin hufvudsakliga konfiguration hvarandra mycket lika. Deras öfver- ensstämmelse visar sig uti följande: l:o) äro de nästan lika långa (det främre paret obetydligt kortare än det andra), och deras respektive längd motsvarar ungefär tre fjerdedelar af svansafdelningen; 2:0) äro de sammansatta af fyra leder, af hvilka den inner- sta (basal-)leden är kortast, den andra mycket grof och lang, dubbelt så lång som bred, inneslutande tvänne redan mycket. väl differentierade muskelpartier, ett främre och ett bakre, den tredje och fjerde smalare än den förra, sinsemellan af lika tjock- lek, genom en otydlig sutur knapt märkbart skilda från hvar- andra, i sig icke inneslutande några muskler, men otydligt diffe- rentierad nervväfnad; 3:0) äro de i fjerde ledens spets väpnade med fyra lika stora cilierade borst, hvars längd motsvarar tva tredjedelar af hvardera foten; 4 '4:0) utgar från suturen mellan andra och tredje leden på inre sidan ett flerledadt, borstväpnadt bihang. Sa langt likheterna. Olikheterna ater beträffa endast och allenast de under momentet 4:0) omnämda bihangen, och om dem är följande att anmärka. Bihanget pa första käkfotparet, något längre än fo- tens tredje och fjerde leder sammantagna, är sammansatt af fem leder. Af dessa är den’ andra längst, dernäst komma i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 11 ordning med hänsyn till längden den fjerde och första, minst äro den tredje och femte. Den första leden saknar hvarje an- tydan till borstbildning; den andra bär på sin bakre sidas midt tvänne borst, af hvilka det yttre är längst, den fjerde likaledes tvänne närmare gränsen till den derpå följande leden; tredje leden äger endast ett borst, och i sin spets uppbär femte (änd-) leden fyra nästan lika långa borst, i längd motsvarande ungefär halfva bihanget. Alla borsten sakna cilier, men äro pa den bakåt vända sidan försedda med några fa, langt atskilda, at borstens ände riktade haklika utskott. Bihanget är 1 sitt natur- liga läge bakåt böjdt. Ytterst fina nervgrenar utgå till alla borsten från en bihanget genomlöpande nervstam. Det andra käkfotparets bihang är mycket kort, knapt mer än hälften så långt som fotens tredje led och utgöres af trenne leder, korta och tjocka, af hvilka den första och andra äro borstlösa, men den tredje i spetsen försedd med fyra borst af liknande utseende som de nyss beskrifna. Det tredje käkfotparet representeras ännu endast af två ytterst sma osegmenterade tapplika utskott fran buksidan. Hela den kroppsafdelning, som följer bakom det knapt mer än anlagda, som sagdt ännu icke till någon nämnvärd utveck- ling komna tredje paret käkfötter, är svansen eller, för att tala med SPENCE BATE och använda den af honom ursprung- ligen för Amphipoda föreslagna benämningen, pleon, redan som hos det fullt utbildade djuret sammansatt af sex segment och ytterst uppbärande den något utåt och uppat böjda furcan. Af cephalocormus (= cephalon + pereion SPENCE BATE) saknas så- ledes hela den afdelning, fem segment, som under djurets full- bildade tillstand sträcker sig från tredje käkfotparet intill svan- sens början, den afdelning, som med sina appendikulära delar är för Decapodä så karakteristisk och just gifvit anledningen till den benämning de bära. Svansafdelningen, hvars alla segment ännu sakna all antydning till appendices, innehaller förutom tar- men ett tämligen väl utveckladt nervsystem, tvänne tätt intill 12 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. hvarandra närmade nervsträngar, 1 hvarje segment ganglionärt uppsvälda. Hvardera af ändsegmentets fria halfdelar, 0,3 m.m. lang, vid basen 0,073 m.m. bred, utefter hela sin längd föga smalare, i sin främre tredjedel nästan jämntjock, obetydligt smalare mot spetsen, der hon uppbär ett kort, tjockt och starkt ändborst, otydligt skildt derifran genom en insnörning, är pa inre sidan, i främre tredjedelens bakre hälft, väpnad med trenne i rad efter hvarandra stälda borst, bakåt omärkligt tilltagande i längd, af hvilka det första och andra äro nästan raka samt i såväl yttre som inre kanten cilierade, det tredje deremot vid basen något uppsväldt, på insidan nedom midten urbugtadt och i yttre och inre kanten, nära nog utefter hela sin längd tydligt men ej sär- deles djupt krenuleradt eller tandadt, med tänderna riktade mot spetsen. Det tredje eller bakersta af dessa trenne på insidan belägna borgt mätte vid basen (den uppsvälda delen) 0,01 m.m. och vid midten ej fullt 0,007 m.m. i tjocklek; det var 0,12 m.m. långt, da deremot borsten 2 och 1 mätte respektive 0,11 och 0,1 m.m. Ungefär på hvarje halfdelens midt, saledes något bakom fästpunkten för det tredje i ordningen af de nämda bor- sten, finnes på yttre sidan ett starkt, nästan rakt borst, 0,06 m.m. långt, ej cilieradt eller krenuleradt. Ändborstet är mycket robust, hastigt afsmalnande och starkt inat böjdt, samt saknar krenuleringar och cilier. 4. Galathea intermedia LILLIEBORG snart färdig att lemna ägget. De främre antennerna utgöras af en led, fem a sex gånger sa lang som bred, nästan jämntjock, något krökt, i spet- sen väpnad med några (fem, sex) inom en gemensam cuticula inneslutna ocilierade borst, af hvilka ett är långt skildt från och mycket längre än de öfriga samt beläget på inre sidan. | De bakre antennerna utgöras af ett orundstycke, tre a fyra gånger längre än bredt, gröfst i sin inre hälft, i spetsen a uppbärande: | | j ; en irn \ ÖFVERSIGT AF K. VE'TENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 13 1:0) inät: ett enkelt oledadt bihang, langt och smalt, tjockast nägot bakom midten, i sin tvärhuggna spets försedt med ett. tämligen långt ocilieradt borst och på yttre sidan utskickande en mycket kort tagglik process; 2:0) utat: ett skifformigt, plattryckt bihang, tvärhugget i spetsen, konvext i inre randen, konkavt 1 den yttre. Detta skif- formiga bihang är framtill på inre sidan samti spetsen väpnadt med sammanlagdt tio cilierade borst; på yttersidan inga borst. Förutom dessa tvänne bihang utgår från grundstyckets öfre sida, nära intill gränsen mellan detta och det skifformiga bi- hanget, en stark och hvasst tillspetsad tagg, pa öfre-bakre sidan väpnad med i tvänne rader(?) stälda hvassa borst, riktade mot taggens spets. Epistomium består af ett enda stycke, är mycket upp- sväldt, långt nedhängande mellan mandiblerna, i yttre-nedre hörnen konvext, i undre kanten rakt eller något konkaveradt. Mandiblerna äro länga, nästan cylinderformiga, på mid- ten något tjockare, i den fria änden baktill försedda med några tämligen starkt chitiniserade, hvassa tänder, framtill på den delen, som är ämnad till molaryta, borstväpnade. | De främre maxillerna, nagot kortare än mandiblerna, bestå af trenne leder, ännu borstlösa, af hvilka de tvänne ytter- sta, som äro af lika form och storlek, upptaga hälften af ma- xillernas längd. Den innersta leden utskickar fran yttre sidan en mycket lang, grof, nästan jämntjock process. De bakre maxillerna, något längre än mandiblerna, men en tredjedel kortare än det första käkfotparet, utgöras af ett mycket groft basalstycke samt tvänne från detta utgående grenar, bägge tre-(två?)ledade, liksom basalstycket borstlösa. Om de bägge främre paren käkfötter gäller i hufvud- sak (längd, ledantai, borstväpning) hvad ofvan är sagdt om samma extremitetpar hos Portunus depurator. Blott med af- seende på de från andra ledens inre sida utgående bihangen råder någon olikhet. Dessa äro nämligen på såväl första som andra paret femledade, alla lederna, hvilkas sammanlagda längd 14 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. är nagot större än den af hufvudpartiets tredje och fjerde leder sammantagna, äro jämntjocka, något längre än breda, den ytter- sta uppbär i den hastigt afrundade spetsen tre-fyra ocilierade borst. å ; Det tredje paret käkfötter, redan langt framskridet i utveckling, är af de bägge föregående parens halfva längd och sammansatt af trenne lika långa borstlösa leder. Postabdominalafdelningen är som vanligt sammansatt af sex seoment och saknar appendices. ; Stjertbihanget är i bakre kanten; till nagot framom mid- ten gaffellikt klufvet, och hvardera halfvan är i den inre-bakre konvext rundade randen försedd med fem borst, icke cilierade, men på öfre-inre sidan enradigt taggbärande. Utanför dessa borst, på hvardera halfvan, finnes ett anlag till ytterligare ett borst, ocilieradt och mycket kort. Ryggsköldens frontaltagg är tämligen lång, skjuter in mellan ögongloberna och sträcker sig ned förbi epistomium. Sidotaggarne äro föga framskjutande, i främre och bakre randen tandade. | 5. Hippolyte varians LEACH snart färdig att lemna ägget. De främre antennerna utgöras hvardera af tvänne leder, en inre ‚spolformig, smalast vid basen, bredast bakom midten, nära fyra gånger så lång som bred, visande omkring tolf å tret- ton tvärgaende, ringformiga upphöjningar innanför cuticulan, bör- jan till den skeende segmentationsprocessen, samt en yttre, dubbelt kortare än den inre, hastigt afsmalnande, i spetsen uppbärande några enkla, odelade, icke cilierade borst. De bakre antennerna, nagot längre än, men af ungefär samma tjocklek som de främre, liksom dessa bakat böjda och belägna utanför kroppens följande appendices, visa ännu intet spår till segmentering, men hvardera af dém är något nedom midten klufven i tvänne grenar, en inre och en yttre, den förra i anseende till saväl längd som bredd dubbelt mindre än den ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 15 yttre, borstlös, den senare i den yttre randen rak, 1 den inre mot spetsen småningom rundad och der försedd med omkring tio tämligen långa och grofva borst. N Bakom antennerna följer en med sex par ventrala appen- dices utrustad, ännu osegmenterad kroppsafdelning. Dessa appen- dices äro de sedermera i näringens tjenst ingaende mundelarne: mandibler, två par maxiller, tre par käkfötter. Mandiblerna äro de minsta af alla, representerade af två knölformiga utskott. De två paren maxiller äro likaledes mycket små, men dubbelt så långa som mandiblerna, från vidgad bas hastigt afsmalnande. De tre paren käkfötter, öfverhufvud minst dubbelt så långa som maxillerna, äro alla osegmenterade, vid midten eller något dernedanför tvaklufna; det första paret är kortast, det tredje längst. Jämföra vi nu denna beskrifning med den, som ofvan blifvit gifven af de appendikulära delarnes form hos Portunus depurator, så — bortsedt från de skiljaktigheter, som betingas af en olika langt framskriden utveckling — träda oss tvänne väsentliga olik- heter” till mötes. Den ena visar sig deruti, att hos Hippolyte varlans, redan innan han lemnat ägghöljet, finnes det tredje paret käkfötter färdigbildadt till simorgan, och detta i vida högre grad än det första och andra, da deremot samma käkfot- par hos Portunus depurator i samma stadium ännu icke finnes anlagdt, utan först någon tid efter hans utträdande ur ägget framkommer och så småningom utväxer till samma längd som de båda föregående paren. Andra olikheten åter, mindre an- märkningsvärd måhända, är att, i de stadier som nämts, de främre antennerna hos Portunus depurator utgöras af ett enda, osegmenteradt stycke, då de deremot hos Hippolyte varians visa sig sammansatta af tvänne leder. Svansafdelningen utlöper i tvänne tungformiga, föga utdragna flikar, af hvilka hvar och en är i bakre kanten för- sedd med omkring tio ocilierade, enkla borst. 16 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. 6. Palemon Squilla (LINNÉ). A. Annu icke färdig att lemna ägget. LÅ De främre antennerna utgöras hvardera af tvänne leder. Den inre af dessa, fem gånger så lång som bred, är smalast vid basen, i sin inre tredjedel jämntjock, derifrån intill midten, der den är tjockast, hastigt tilltagande i omfång och mot gränsen till den yttre leden hastigt afsmalnande. Den yttre leden är mycket kort, två gånger så lång som bred, från vidgad bas hastigt afsmalnande, kägelformig; i dess yttre spets finnas, inne- slutna inom den gemensamma cuticulan tre (fyra?) borstanlag. De bakre antennerna utgöras hvar och en af ett grund- stycke, tre gånger så långt som bredt, från afsmalnad bas jämnt tilltagande i tjocklek. Grundstycket uppbär i sin spets tvänne bredvid hvarandra utgående leder, en inre och en yttre. Den inre af dessa leder, af samma längd som grundstycket, fem å sex ganger sa lang som bred, jämntjock, är i spetsen trubbigt rundad och der försedd med en tämligen lång, men stark och vid basen grof tagg, vid sidan af hvilken finnas flera mycket långa och smala, ocilierade, något krökta borst. Den yttre från grundstycket utgående leden, en tredjedel längre än detta, ned- tryckt, tillplattad, vid midten och mot spetsen bredast, är 1 ytterkanten rak, borstlös, på inre sidan från midten intill spet- sen afrundad, i denna afrundade del försedd med nio trubb- rätvinkliga föga framskjutande utskott, hvilka, mot spetsen mera tätt stälda, äro alla, utom det innersta på ledens midt, väpnade med ett langt cilieradt borst. Ytterkanten af samma led fram- . skjuter i en tämligen lång, inåt böjd, svagt chitiniserad tagg. De cilierade borsten äro stälda i riktningen af antennens längdaxel. Mandiblerna äro tvänne bredvid hvarandra nedhängande, mot kroppens längdaxel transverselt stälda, plattryckta skifvor, tre gånger så långa som breda, i den proximala tredjedelen smala, i hela sin öfriga utsträckning af samma bredd, i den distala änden rundade. I den distala kanten, innanför det om- gifvande chitinhöljet, urskiljer man på mandibeln en tydligt tan- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9: 7 dad yta, hvilken är genom en stor, lång, hvasst tillspetsad midteltand delad i tvänne afdelningar, en yttre och en inre. Tänderna i den yttre afdelningen äro fem, tre större och två mindre; de i den inre afdelningen, från midteltanden till inre randen aftagande i storlek, äro sex, de innersta hvasst tillspet- sade. Det är denna inre afdelning, hvilken, efter småningom försiggaende hudömsningar och mandibelns samtidiga vridning, utvecklar sig till molaryta och som redan nu har en icke litet påfallande likhet med denna, sådan hon visar sig hos det fullt utbildade djuret. Mandibularpalpen finnes ännu icke anlagd. Postabdominalafdelningen utgöres af sex segment, af hvilka de tre bakre äro mera tydligt skilda från hvarandra än de tre främre. De tre främre segmenten, tjockast af alla, med den dorsala delen mer än dubbelt längre än den ventrala, äro af nära nog samma tjocklek. Det fjerde segmentet, dubbelt så högt som långt, afsmalnar baktill hastigt och är af samma längd som hvart och ett af de föregående, men ungefär en tredjedel kortare än det derpa följande (det 5:te). Det femte segmentet, hvars höjd vid midten innehålles tvänne gånger i dess egen längd, är långsamt afsmalnande och skiljer sig så till vida vä- sentligt från alla de andra segmenten, att det framtill, på grän- sen mellan dess främre och mellersta tredjedel, på hvardera sidan, något ofvan midten, är försedt med en i matrixlaget be- lägen något oregelbunden pigmentfläck af ringa utsträckning. Det sjette segmentet, af alla det längsta, är ännu icke genom någon sutur skildt från stjertbihanget. Om vi frånräkna detta senare, är segmentets längd fyra gånger så stor som dess bredd. Det är af samma tjocklek utefter hela sin längd, cylinderformigt, en tredjedel smalare än det närmast föregående segmentet, och den senare framträdande skilnaden mellan detta segment och stjertbihanget är angifven genom en stark uppsvällning af den redan tämligen väl differentierade, i nämde segment tydligare än annorstädes uti i fråga varande kroppsafdelning framträdande nerymassan. Sammanlagda längden af de tvänne bakersta se- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 9. 2 18 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. gmenten, om vi deri äfven inräkna stjertbihanget, är lika med densamma af de fyra främre segmenten. Stjertbihanget, såsom nämdes ännu icke genom någon sutur skildt från det sjette segmentet, skifformigt som vanligt, af något större bredd än längd, har sidorna obetydligt afrundade, är baktill svagt urbugtadt, i hela bakranden flikigt deladt, med flikarne halfeirkelformigt utstående. Trenne flikar på hvardera af bihangets halfvor, närmast midten, skilja sig från de öfriga såväl genom sin egen som genom de från dem utgående bakåt riktade cilierade (sim-)borstens storlek. Utanför dessa större flikar följer på hvardera sidan en af trenne smärre flikar — vi ma kalla dem biflikar — sammansatt större flik, i sin inåt vända rand väpnad med fem inåt och bakåt riktade, långt till- spetsade taggar, och af dessa biflikar uppbär hvar och en sitt cilierade, smala borst. Ytterst, på sidan om dessa, der de borst- lösa sidopartierna öfverga i bakranden, finnes ytterligare en större flik, hvilken, uppbärande sitt cilierade borst, är af samma storlek som hvar och en af de sex innersta flikarne och befinner sig i samma breddplan som det tredje (yttersta) paret af dessa senare. Förutom de nämda cilierade (sim-)borsten äro de sex innersta flikarne på sin undre sida, i närheten af de mellan dem inskju- tande spetsvinkliga inskärningarne, försedda med starka taggar, alla af samma form, hastigt afsmalnande, tre till fyra gånger så långa som breda vid basen. Af sådana taggar, hvilkas antal och ställning aldrig befunnits underkastade någon växling, finnas på alla sex flikarnes åt kroppens midtellinie vända sida två och på den frånvända sidan en. Från denna senare regel gör dock det yttersta (tredje) flikparet undantag, ty det är på sin ytter- sida tagglöst. z Tarmkanalen visar ett tydligt och mycket stort lumen i synnerhet i tredje, fjerde och femte segmenten, men är försvin- - nande liten i det sjette. B. Nyss utkommen ur ägget. De främre antennerna utgöras af trenne leder: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:0 9. 19 1:0) ett basalstycke, något mer än dubbelt så långt som bredt, tjockast i sin inre hälft; 2:0) ett midtelstycke, cylindriskt, fyra gånger så långt som bredt, i den distala änden utskickande från nedre kanten ett nedåt krökt, fint tillspetsadt, cilieradt borst, motsvarande unge- fär sju attondedelar af midtelstyckets längd; 3:0) ett ändstycke, något längre än bredt, en sjettedel så långt som midtelstycket, i den fria änden hastigt afrundadt och der utrustadt med fem borst, af hvilka två äro lika stora, nä- stan raka, af ändstyckets dubbla längd eller något mer, det tredje längst, en half gång längre än de föregående, det fjerde skärformigt böjdt och mycket långt, men liksom de trenne före- gaende ocilieradt, det femte ‚slutligen, något längre än de tvänne likstora, är försedt med långa cilier. Midtelstyckets innehåll utgöres till största delen af nervmassa, så äfven ändstyckets. Af de från bakre antennernas basalstycke utgående tvänne lederna är den inre af ungefär samma form som den ägde före djurets utträdande ur ägget, men den uppbär icke numera, som då var händelsen, i spetsen jämte den nämde tag- gen »flera mycket långa och smala, ocilierade, nagot krökta borst», utan i dessas ställe finnes ett enda borst, ocilieradt, något krökt och betydligt längre än leden. Den yttre skiflikt tillplattade leden har nästan samma utseende som förut beskrifvits: de ci- lierade- borsten, numera nio till antalet, sedan ett pa insidans midt tillkommit, hafva tillvuxit i längd, kantborstet, det ocilie- rade, i yttre-främre vinkeln har förminskats, och på den nästan raka yttersidan har tillkommit ett -ocilieradt borst, ej synnerligen långt, beläget i samma breddplan som det tredje cilierade borstet på insidan från midten räknadt. Det är förut om Pachybdella Carcini (THOMPSON) bekänt, att hon förekommer under postabdomen af Careinus menas, Por- tunus marmoreus, P. hirtellus, Xantho floridus, Galathea squa- mifera och Hyas. Härtill ma nu läggas, att jag under senaste 20 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. sommaren i Bohuslän fann henne endast hos Stenorhynchus ro- stratus, hos hvilken art hon så ofta förekom, att bland hundrade exemplar minst sjuttio voro behäftade med denna ektoparasit. En riklig tillgång” på material satte mig i tillfälle att anteckna följande | N II. Till kännedomen om Naupliusformen af Pachybdella Careini (THOMPSON). Den embryonala utvecklingen af Pachybdella Carcini (THoMP- SON) har för icke länge sedan varit föremål för en undersök- ning af EDOUARD VAN BENEDEN!). Emedan den figur, som af nämde författare lemnats öfver den nyss ur ägget kläckta Naupliuslarven, lemnar mycket öfrigt att önska samt är i flera afseenden oriktig, har jag ansett det löna mödan meddela, jämte en kort beskrifning, ett par figurer öfver larven, sadana de af mig tecknades strax efter hans framkomst ur ägget. } Fig. 1 (Tafl. XIV) ger en i möjligaste mätto trogen bild af Naupliusformen, sedd fran buksidan, strax efter framkomsten ur ägget. Larven är något öfver 0,2 m.m. lang, 0,145 m.m. bred på midten, 0,159 m.m. bred öfver sidoutskotten, de s. k. sidohornen. | | De främre extremiteterna, som vanligt oklufna, äro riktade rätt utåt, utgöras af tvänne leder: 1:0) en basalled, dubbelt -så lång som bred, 2:0) en ändled, föga längre än bred, flera gan- ger mindre än basalleden. I sin fria ände är ändleden väpnad med trenne tämligen starka borst, två bakre längre, af extremi- tetens hela längd, ett främre kortare, hälften så långt som det förra. Basalleden bär tvänne borst, jämförelsevis mycket små, ett i bakre-yttre, ett i främre-yttre kanten, det senare mycket mindre än det förra. Af de tvänne bakersta paren extremiteter är det främre något längre och märkbart gröfre än det bakre. Bägge paren, 1) Recherches sur l’embryogenie des Crustacés. — III. Développement de Voeuf et de l’embryon des Saceulines (Saceulina Careini THomMPs.) in: Bulletins de l’Academie Royale des Sciences, des lettres et des beaux-arts de Belgique, 39:;me annee, 2:me Serie, tome XXIX (1870) pagg. 99—112. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 21 snedt bakåt och utät riktade, äro tvåklufna, med den främre (yttre) grenen betydligt större än den bakre (inre). Vid Nau- pliusformens utträdande ur ägget är den bakre grenen icke genom någon sutur skild från den öfriga delen af extremiteten, men efter någon tid bildar sig vid hennes bas en tvärgående insnör- ning, som till en början är mycket svag, men småningom blir något, ehuru ej synnerligen djupare; genom denna process blir den bakre grenen rörligt ledad mot hela det öfriga extremitet- stycket. De bägge tväklufna extremitetparens grenar utlöpa i den fria änden i skarpt tillspetsade, hvassa och tämligen starkt chitiniserade borstlika bildningar, hvilka alla äro af ungefär samma längd, något längre än kroppens tvärmatt pa dennes midt. Af sådana borstliknande bihang bär det främre parets yttre gren fem, den inre tre, det bakre parets yttre gren fyra, den inre två. Dessa talförhållanden, om vi få döma efter de hittills lemnade afbildningarne och beskrifningarne af Cirripedernas tidi- gaste Naupliusformer, synas gälla såsom en allmän regel. Figuren 3, föreställande det främre tvåklufna extremitet- parets främre gren i ett något längre framskridet stadium än det, som afbildats i fig. 1, visar den anmärkningsvärda olik- heten, att i det längre framskridna utvecklingsstadiet hafva de borstliknande utskotten genom snedt tvärgående insnörningar skilt sigıfran hvarandra. Denna segmentationsprocess försiggår ‘ji riktning inifrån utåt mot grenens spets, sa att först afsnörer sig hela det yttre stycket, som omfattar borsten !) 2—5,' der- efter det som omfattar borsten 3—5 0. s. v. tills slutligen bor- stet 5, det som har sin plats i grenens främre-yttre vinkel, af- snörer sig sist. Under allt detta tillväxer grenen i längd, ej märkbart i bredd. Sak samma gäller om det bakre tvåklufna parets främre gren. Någon gång har jag också tyckt mig finna en mycket svagt antydd tvärgående insnörning innanför det 1:sta borstet. Huruvida en sådan segmentationsprocess träffar äfven !) Den för dessa bildningar något oegentliga benämningen »borst» användes här för korthetens skull. 22 STUXBERG, KARCINOLOGISKA IAKTTAGELSER. de inre grenarne har jag ej kunnat utröna, men om, såsom det är anledning att antaga, en sådan verkligen äger rum, måste detta ske först något senare. Det skenbart opariga ögat har sin plats nära kroppssköldens främre kant, är något längre än bredt, af rektangulär form, med främre och bakre randen i midten inbugtade. Det visar en tydlig sammansättning af tvänne lika stora, ofvan- och nedifrån till- plattade sidohalfvor och består af en stor massa cirkelrunda mörkbrunt färgade pigmentkorn. Från ögats bakre rand utlöpa snedt bakåt-utåt de tvänne egendomliga borstliknande pannutskotten, som af någre forskare tolkats såsom ett par främre antenner och af FRITZ MUELLER senast jämförts med ett slags »Riechfäden», men hvars betydelse ännu kan sägas vara fullkomligt obekant. De äro nästan raka, icke fullt af ögats dubbla längd samt odelade. - Det är bekant, att meningarne om fästantennernas upp- komst varit delade, att DARWIN och BURMEISTER, de förste som haft något att i saken meddela, härledt dem från de stora sidohornen, att senare forskare, KROHN, PAGENSTECHER, MET- SCHNIKOFF, FRITZ MUELLER, CLAUS m. fl., trott sig böra här- leda dem från Naupliusformens främsta extremitetpar, samt att ANTON DoHRN slutligen biträdt den förra åsigten, efter ett speciellare studium af en mycket egendomlig cirripedlarv, Archi- zoéa gigas, hemförd från kusten af Chili. Naupliusformen af Pachybdella Carcini visar, hvad angår sidohornens bygnad, mycken öfverensstämmelse med DOHRNS Archizoöa, sådan hon blifvit af honom") afbildad och beskrifven. Fig. 2 visar oss ett af sidohornen, sedt ofvanifrån, vid mycket stark förstoring (omkring, 1400 gånger): a är den omedelbara, hastigt afsmalnande och hvasst tillspetsade fortsättningen af ryggskölden, 5 och ce äro tvänne nedanför och vid sidorna af ‚sidohornet belägna, med spetsarne mot hvarandra böjda dolk- liknande utskott. I hvardera sidohornets bas har jag funnit ') Untersuchungen über Bau und Entwicklung der Arthropoden, 2:tes Heft, pagg. 164-173, Tafel XII, XIV (Leipzig 1870). 1 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 23 två—tre körtellika bildningar, hvar och en med sin utförsgång, som tagit vägen till de bägge dolkliknande bihangens bas, alde- les som förhållandet är hos Archizoöa. — Det är på förekomsten a af de körtellika organen i sidohornen som DOHRN stöder det antagandet, att ur dem fästantennerna vid förvandlingen utbildas, och icke ur det främsta paret extremiteter, hvarest aldrig något sekretafsöndrande organ kunnat påvisas. 24 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid.'2). Från K. Universitetet i Christiania. Aarsberetning, 1872. AASEN, J. Norsk Ordbog. 2:n Udg. Chra 1873. 8:0. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, 20: 1=2 SCHÜBELER, F. C. Planzegeographische Karte über das Königr. Norwegen. Chra 1875. Fol. Tvä smäskrifter. Från Det Meteorologiske Institut i Christiania. Norsk Meteorologisk Aarbog, 1872. Från Videnskabs-Selskabet i Christiania. - Forhandlinger, 1872. GJESSING, A. Om Kongesagaens fremvaext, 1. Chra 1875. 8:0. Frän K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck, 1872/73. Från British Association for the Advancement of. Science. Report of the 42:d meeting, 1872. Från R. Geographical TT i open. Journal, Vol. 42. Proceedings, Vol. 17: 3—5. Från Meteorological Office i London. Quarterly weather report, 1871: P. 2—3; 1872: P. 1—3. A discussion of the meteorology of the Atlantic Ocean lying north of 30° N. 1870: Jan. 29—Febr. 8. Text & Atlas. Lond. 1872. 4:0. Från Surveyors General Office i Calcutta. Abstracts of the results of hourly meteorological observations 1870— 72. Frän K. Franska Utställnings-Kommissionen i Paris. Documents officiels, 1865—1867. Par. 1867. 4:0. Precis des operations . . . Par. 1869. . St. 8:0. Catalogue officiel des exposants r&compenses . . . Par. 18.. 8:0. Från Societe Botanique de France i Paris. Bulletin, T. 14—16. (Forts. a sid. 5). 25 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 9. Stockholm. ir R Om några förmodade växtfossilier. Af ALFRED NATHORST. Tafl. XV—_XIX. |Meddeladt den 12 November 1873.] (Denna uppsats inlemnades förseglad till Kgl. Vetenskaps-Akademien den 13 Juni 1872 och förvarades hos Kgl. Akademien till den 24 Oktober 1873, dä den af författaren afhemtades för att till formen något omarbetas och erhålla nägra tillägg). Det finnes en stor klass af föremål, hittills ansedda' såsom växtfossilier, hvilka alla, huru olika till den yttre formen de sinsemellan än äro, dock öfverensstämma deruti, att de före- komma i relief endast på skiktens undre sida. De öfverens- stämma säledes härigenom med de fotspår af flera slags djur, som från olika formationer äro bekanta. Hufvudsakligen äro de upp- märksammade inom kambriska och siluriska formationerna, men äfven inom devoniska och stenkolsformationerna äro dylika bild- ningar anträffade, och sannolikt skall det visa sig, att de före- komma flerestädes, blott vilkoren för deras bildning, d. v. s. vexling ‘af sandsten, kalk, lera eller lerskiffer, äro för handen. Emellertid är det tydligt, att de skola uppmärksammas så mycket mera, ju mindre antal verkliga fossilier inom samma bildning förekomma, och det är väl derföre, som de till stort antal äro beskrifna från kambriska formationens äldsta aflagringar. Inom Sverige äro en stor mängd dylika föremål bekanta, flertalet från Lugnäs, hvilket ställe, såsom förande de äldsta försteningar i landet, måste anses värdt den största uppmärksamhet. Från at- skilliga Chondriteslika föremål till Eophyton å ena sidan, samt från Psammichnites till Cruziana å andra sidan, finnes här en 26 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. serie bildningar, hörande till ofvannämnda kategori. Så lika de till förekomstsättet än äro, hafva dock deras yttre form föror- sakat, att en del af dem — med hvilka vi nu här skola syssel- sätta oss — beskrifvits som växter, resten som djur eller spår af sådana. Af förra slaget är det dock en, som hvad likheten med växtaftryck beträffar öfvergär alla de öfriga, och vi vilja först sysselsätta oss med denna, nämligen | Eophyton Linneanum TORELL. I »Bidrag till Sparagmitetagens geognosi och palzontologi»!) har Professor TORELL lemnat beskrifning och afbildningar öfver flera försteningar fran denna etage, bland andra öfver ett föremäl, som enligt hans äsigt är aftryck af en högre organiserad växt, och som han gifvit namnet Eophyton Linneanum. Da förut inga högre växter af sa tidig ålder voro kända, utan de växtlem- ningar, man hittills egt från denna period, utgjordes af alger, var det naturligt, att denna förmodade upptäckt såväl inom som utom vårt land land skulle väcka en stor uppmärksamhet. Emellertid hafva från första början flera. framstående forskare bestämdt förnekat denna bildnings natur af växtaftryck, och inom vårt land torde i detta afseende först böra nämnas Professor ANGELIN. Äfven Adjunkt F. ARESCHoUG i Bund, som i det först funna exemplaret trodde sig igenkänna en monokotyledon växts blad, -— hvilket äfven TORELL i anfördt arbete anför — fann snart, att det ej kunde vara sådana, utan skrifver till mig derom: »Men vid rikligare material fann jag, att det ej kunde vara. lemningar. af växter, enär de för det första äro af så obestämd form, att man näppeligen inom den nu lefvande växtverlden finner hågon motsvarighet till en dylik föränderlighet, och man för det andra aldrig bland desamma finner något, som kan anses vara slutet eller spetsen» ?). . Af utländska naturforskare hafva några ansett Hophyton som spår efter maskar, andra som spongier. Den grundlige 1) Track Univ. Ärsskr. 1867. ?) Det är på Adj. ArEscHougs begäran, som jag här anför denna hans äsigt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:09, 27 kännaren af fossila växter, OSWALD HEER t. o. m. som en bild- ning förorsakad af böljslag. Han yttrar nämligen !): »Das Eo- phyton von TORELL und LINNARSSON scheint mir noch sehr | zweifelhafter Natur zu sein. Es sind nur Abdrücke vorhanden, ohne organische Substanz, und diese sind von so ungewöhnlicher und unbestimmter Form, dass die allerdings regelmässige Streifung kaum berechtigt sie für Pflanzenstengel zu halten. Es scheinen eher durch Wellenschlag veranlasste Gebilde zu sein». — Dessa alla invändningar mot Eophytons natur af växtaftryck lemnade dock för motsatta sidans anhängare den fråga obesvarad, hvad Eophyton, om ej växtaftryck, verkligen vore, ty ingen af de ofvan lemnade förklaringarne kan anses tillfredsställande. Helt nyligen lemnar dock J. W. DAWSON en annan förklaring ?). På samma gång han uttalar den öfvertygelsen, att Eophyton ej kan vara växtaftryck, framställer han den äsigten, att den är spår af simmande crustaceer, som med fötterna eller taggar på kroppen “repat botten. Men samtidigt framhåller DAWSON trenne andra ; möjliga bildningssätt för Eophyton, nämligen att den antingen möjligen kan vara spår af växter, som framdrifvits af ström- "ningar i vattnet vid ebb och flod, eller spår af Lingul&, hvilka med tillbjelp af sina cirrhi kunnat likt maskar krypa på bottnen, eller slutligen spår af Gasteropoder. Då dessa förklaringar i det allra närmaste öfverensstämma med de resultater, till hvilka jag efter flerårigt studium af dylika bildningar kommit, har jag trott tiden vara inne, att söka lemna tolkning öfver Zophytons rätta natur och uppkomstsätt. Ty ehuru jag sjelf redan länge varit öfvertygad om riktigheten af den förklaring, som nedan skall lemnas, och hvilken till hufvudsaken öfverensstämmer med DAWSONS, samt flera forskare, för hvilka jag framställt den- samma, såsom ARESCHOUG 1869 samt Mr CARRUTHERS i Lon- don 1872, förklarat sig vara af min åsigt, har jag dock ej mot 1) Die Fossile Flora der Bären Insel pag. 22, Kgl. Svenska Vetenskaps-Akade- miens Handlingar Band 9. N:o 5. 2) American Journal-of Science and Arts. January 1873; J. W. Dawson, Im- pressions and Footprints of Aquatic Animals and Imitative Markings, on Car- boniferous Rocks. 28 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. Professor TORELLS "sch Dr LINNARSSONS auktoritet ansett mig böra söka lemna en tolkning, som helt och hållet förnekar Eo- phytons organiska natur. DAWSON har emellertid redan offent- ligen uttalat sin åsigt och måste derföre i detta fall anses vara den förste, som fästat uppmärksamheten pa Eophytons rätta natur. Redan i och för sig förefinnas hos Eophyton en mängd karakterer, som ej väl låta förena sig med antagandet deraf, att densamma är växtaftryck, och hvilka först torde böra fram- hållas. 1. Hvad då först beträffar strieringen, hvilken väl är det enda skälet, hvarföre Eophyton ansetts som växt, skulle mot den- samma kunna anmärkas, att såväl listernas höjd öfver sten- massan som deras afstånd sinsemellan äro högst olika, samt förete ej den regelbundenhet, som man hos växtaftryck har rättig- het att förvänta. 2. Man skulle äfven kunna anmärka, att man ännu ej funnit någon spets, der listerna löpa tillsammans, hvilket vid betrak- tande af det insamlade materialets mängd måste förefalla egen- domligt. 3. Man kan icke utvisa någon skarp gräns mellan Eophyton och stenmassan, utan dessa öfverga omärkligt i hvarandra, da deremot hos "verkliga växtaftryck begränsningen vanligen är mycket skarp. | 4. Vidare är Fophytons höjd öfver stenytan ofta sa stor som eller större än bredden, under det att samma exemplar strax bredvid kan vara alldeles utplattadt (för att nu använda detta uttryck). i ; 5. Då tvenne exemplar af Eophyton korsa hvarandra, är det ena vid beröringsstället tvärt afslitet. 6. Enligt benäget meddelande af Herr GUSTAF EISEN, som sjelf besökt Lugnås, är Hophytons längd ej begränsad, utan den fortlöper ofta flera fot. 7. Slutligen förekommer Zophyton alltid på skiktens undre sida, der denna hvilar på skifferlera, hvarföre densamma således ° ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 29 är utfyllning af fördjupningar, som bildats i den en gång mjuka leran. Några slutna afgjutningar förekomma deremot ej. Af dessa egendomligheter vid Eophytons uppträdande later punkten 6 ej gerna förena sig med antagandet, att Eophyton är växtaftryck. Punkten 2 skulle kunna förklaras genom an- tagandet, att spetsarne haft en så lös konsistens, att de ej kunnat lemna upphof åt försteningar, hvilket dock ej väl öfverensstäm- mer med Eophytons i öfrigt utomordentligt fina yttre struktur eller “ med det af LINNARSSON antagna försteningssättet. Hvarken i sitt ofvan citerade arbete eller i det sedermera utkomna »Petrifi- cata Suecana Formationis Cambricae»!) lemnar Professor TORELL någon förklaring öfver Hophytons förekomstsätt och egendomlig- heterna dervid, men Dr LINNARSSON fäster deremot i sin beskrif- ning öfver Eophyton”) uppmärksamheten derpa och söker på samma gang lemna förklaring deröfver (nämligen hvad som ofvan anföres under punkterna 3, 4, 5, 7) genom det sätt, hvarpa han anser dessa »aftryck» hafva bildats. Det heter nämligen härom (anfördt ställe pag. 350): »Hvad sjelfva försteningssättet angår, så är det sannolikt, att de i vattnet nedsänkta växtdelarne gjort intryck i slammet på dess botten, och att, sedan sjelfva växterna blifvit upplösta, dessa intryck uppfylldes af sand. På detta sätt - förklaras den omständigheten, att ett exemplar ofta är tvärt liksom afskuret vid beröringen med ett annat. Man får då tänka sig, att det afstympade exemplaret först bildat ett intryck, och att det andra sedan laggt sig öfver detta intryck och delvis ut- plånat det». I ett senare arbete ?) heter det vidare (pag. 7): »Det lösa lerslammet mottog lätt intryck af de på hafsbottnen liggande växterna och djuren. Då dessa efter döden blifvit upp- lösta och en sandaflagring efterträdde leraflagringen, blefvo in- trycken fyllda med sand, och sedan denne blifvit cementerad och 1) Eunds Univ. Årsskrift Tom VI (1869). 2) Om några försteningar från Vestergötlands sandsteuslager. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1869 pag. 345. On some fossils found at Lugnäs in Sweden, Geological Magazine 1869 pag. 399. 3) Eophytonsandstenen i Vestergötland. K. Svenska Vet.-Akad. Handl. Band OON:omZ. 30 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. hårdnat till en finkornig och fast sandsten, voro de afgjutningar, som vi nu finna, färdiga»; och (pag. 8) vidare: »Afgjutningarne bildades ej förr än de föremål, om hvilka vi hafva att af dém söka upplysning, voro förstörda. De formar, i hvilka afgjutningen skedde, d. v. s. de intryck,. som de på hafsbottnen liggande väx- terna och djuren gjort, kunde då i anseende till ämnets löshet ej gerna hafva bibehållit sig>nog väl, för att gifva en fullt trogen och tydlig bild af originalen. Man far derföre ej vänta sig att finna föremålens form utpräglad i alla dess detaljer. Ofta far man endast lära känna hufvuddragen af deras yttre form, hvilken ej sällan blifvit mer eller mindre vanställd genom tryckning». Medgifvas måste att antagandet af denna försteningsprocess synes lösa de ofvan anförda egendomligheterna vid Kophytons förekomstsätt. Men så skarpsinnigt än Dr LINNARSSON således tyckts lösa de anförda svårigheterna, skall dock en närmare granskning såväl finna vissa motsägelser i den lemnade förkla- ringen som äfven ådagalägga, att en sadan försteningsprocess ej kan förekomma. Det är tydligt, att Dr LINNARSSON efter an- tagandet af Hophyton såsom växt sökt lemna ofvan citerade för- klaring öfver dessa förmodade aftrycks uppkomst och ej dervid framställt den frågan, huruvida sådant försteningssätt verkligen kan tänkas möjligt. Vid hans förklarimg möter genast motsä- gelsen mellan Hophytons utmärkt fina yttre struktur och det yttrandet, att de på antaget sätt bildade »aftrycken» ej kunnat bibehålla sig nog väl för att gifva en fullt trogen och tydlig bild af originalen. Och vilja vi vidare framkasta def frågan, huruvida på hafsbotten liggande växter och djur verkligen kunna »göra intryck» å slammet på bottnen, så mäste denna fraga utan tvifvel nekande besvaras. Ty i annat fall skulle vi hafva rättighet att vänta dylika intryck bevarade af äfven de finaste organer och borde då t. ex. af sådana »intryck» erhålla känne- dom om trilobiternas undre sida. Och vi veta af alla slags spar, märken af regndroppar etc., att de intryck, som verkligen kunna uppkomma, äfven blifva bevarade. Kommer härtill antagandet, att organismerna alltid sjelfva genast upplösts, framstår härigenom \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 31 den nämnda förklaringen ännu mera osannolik. Ty först och främst är det föga tänkbart, med antagande att på hafsbottnen liggande föremål verkligen der kunna göra intryck, att dessa intryck vid” föremålens upplösning, som här måste gått jem- förelsevis raskt för sig, kunnat bibehållas så väl som t. ex. strie- . ringen hos Eophyton. Vidare, fortfarande antaget, att sådana intryck verkligen kunna uppkomma, är det i alla händelser otänk- bart, att dessa kunna erhålla det djup, som den motsvarande höjden hos vissa former af Eophyton. Ty hvad har i detta fall kunna åstadkomma trycket på bottenmuddret? Ej den förmodade växtens tyngd, ty denna kan ej varit betydlig i och för sig och måste, då växten genomdränkts af vattnet, blifvit ännu obetyd- ligare. Ej heller kan den öfverliggande vattenmassan hafva ut- öfvat något sådant, hvilket vi veta af fysikens lagar; och om äfven detta kunde hafva skett, måste muddret af samma anled- ning varit så hoppressadt, att intryck ej kunnat uppkomma. Ånnu svårare torde vara att uppvisa härkomsten af det tryck, som vid detta försteningssätt skulle kunnat »vanställa sjelfva föremälens yttre form», eller förorsakat, att den ena listen blifvit högre än den andra, ty en sådan oregelbundenhet hos en stam, som den Kophyton visar, kan väl ej antagas hafva ursprungligen existerat. Åfven torde det vara att låta gynnsamma omstän- digheter vara alltför mycket för handen, om man antager, att på lerslammet en oerhörd mängd växtlemningar förefunnits, som alla »gjort intryck» deruti, derpa upplösts, och att alltid först sedermera sandbildningen börjat och igenfyllt de uppkomna for- marne. Således, då vi ej känna på sådant sätt uppkomna intryck från nagonsomhelst annan bildning, samt då i vattnet nedsänkta växtdelar, utan att betäckas af slam, ej af sig sjelfva kunna utöfva något tryck, tillräckligt för att göra dylika intryck på bottnen, hvilket äfven LYELL framhåller !), så mäste-vi häraf !) „When sand and mud sink to the bottom of a deep sea, the particles are not pressed down by the enormous weight of ineumbent ocean; for the water, which becomes mingled with the sand and mud resists pressure with a force equal to that of the column of fluid above. The same happens in regard 32 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. nödgas antaga, att den lemnade förklaringen är ohållbar. Vis- serligen kan man häremot invända, att en mängd sammanhopade växter böra utöfva ett sådant tryck, men af hvad som anförts derom, att, då tvenne exemplar korsa hvarandra, det ena vid beröringsstället är liksom afskuret, framgår, att här ej är fråga om växter i massa, utan att de bildade intrycken anses hafva nppkommit hvart för sig. I sammanhang härmed torde äfven böra ifrågasättas, huruvida den anförda, af Dr LINNARSSON lem- nade, förklaringen öfver detta förhållande vid exemplarens kors- ning kan anses tänkbar. Ty någon motsvarighet -dertill vid före- komsten af verkliga växtförsteningar förefinnes ej, och eget är, att det ena alltid först gjort intryck och derpå upplösts innan det andra exemplaret infunnit sig, och att, ehuru de förekomma i så oerhördt antal, likvisst aldrig tvenne exemplar kommit att samtidigt korsa hvarandra. Af allt detta synes det derföre ytterligare, som om härvid ett försteningssätt blifvit antaget, som ej kan tähkas existera. På grund häraf måste de ofvan under punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 7 anförda förhållandena anses tala emot antagandet, att Hophyton är aftryck af någon växt. Men äfven oafsedt dessa förhållanden förefinnes ännu en omständig- het, som talar mot Eophytons växtliga natur, nämligen 8. Frånvaron af kol och slutna afgjutningar af Hophyton. Ty med antagandet deraf, att Hophyton verkligen är växt- aftryck, måste denna frånvaro förefalla högst egendomlig. Det är förmodligen för att förklara denna, som Dr LINNARSSON framhåller, att exemplaren, som gjort intryck i bottenslammet, alltid upplösts, innan intrycken utfyllts med sand. Och vid nämnde frånvaro framstå ännu mera de alltför gynnsamma för- hållanden, som vid försteningen antagits förefinnas. Ty den- samma låter blott förklaras derigenom, att endast sedan ler- aflagringen afslutat och innan sandaflagringen började hafva exemplar af Hophyton utförts i vattnet, men hvarken förr eller to organic remains which are filled with water under great pressure as they sink; otherwise they would be immediately erushed to pieces and flattened». Elements of Geology (6:th edition pag. 37). 4 V ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:69. 33 senare, och detta oaktadt den förekommer i så oerhördt antal. Ty hade under pågående ler- eller sandaflagring exemplar af den förmodade växten i leran eller sanden inbäddats, så skulle man nödvändigt anträffa kol, organisk substans eller verkliga afgjut- ningar deraf. Det finnes ingen omständighet, som talar för, att sådana skulle saknas här mera än i andra sandstenar, i hvilka fossila växter äro anträffade, och det är i detta hänseende af vigt att framhålla förekomsten af verkliga alger (Fucoides antiquus och F. circinnatus BRONGN) i Fucoidsandstenen, och detta under för försteningar fullt normala förhållanden. Det synes derföre, som om Dr LINNARSSONS anförande, att försteningssättet omöjliggjort strukturens framträdande, dock ej är tillräckligt att förklara från- varon bade af verkliga slutna afgjutningar och af kol. (Kol har visserligen kunnat kemiskt ådagaläggas, dock blott såsom spår, hvilket är helt naturligt, till följd af den stora mängden djur och kanske äfven alger). De anmärkningar, som DAWSON framställer mot Kophyton, äro ungefär de samma som ofvan anförts. Det heter nämligen derom (anf. ställe pag. 20): »After examining a series of these markings from Sweden, shown to me by Mr CARRUTHERS in London, and also specimens from Newfoundland and a large number in situ at St. John, I am convinced that they cannot be plants but must be markings of the nature of Rabdiehnites. This conelusion is based on the absence of Car- bonaceous matter, the intimate union of the markings with the surface of the stone, their indefinite forms, their want of nodes or appendages, and their markings being always of such a nature as could be produced by scratches of a sharp instrument» }). Vi få slutligen ej heller glömma, att, om äfven verkliga växtaftryck skulle kunna förekomma under samma förhållanden som Eophyton, denne likvisst i och för sig eger ingen enda karakter mera än en yttre striering, som kunde berättiga anta- !) Under Rabdichnites innefattar Dawson de former, som förekomma ä skiktens undre sida liksom Eophyton samt a ytan äro strierade. En stor mängd från stenkolsformationen anser han härröra af fiskar, hvilkas fenor antagas hafva gjort dessa märken i bottenslammet. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 30. N:o 9. 3 34 NATHORST, OM NÅGRA «FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. gandet, att den är ett sådant. Men just denna striering är så vexlande och oregelbunden, att den redan i och för sig kan för- anleda berättigade tvifvel öfver Hophytons växtliga natur. Då vi ofvan citerat såväl HEERS som ÅRESCHOUGS yttranden om strieringens oregelbundenhet, som saknar all motsvarighet inom den nu lefvande växtverlden, torde vi ej behöfva ingå mera derpå än att framhålla, att man blott kan karakterisera Zophyton såsom strierad, men ej på något konstant eller regelbundet sätt. Huru har väl den förmodade växten varit organiserad? huru hafva väl dess särskilda organer varit beskaffade? Hvilken är dess plats i systemet? Detta är frågor, hvilkas omöjlighet att besvara är väl värdt att framhålla eller, för att tala med HEER, de göra det »kaum berechtigt» att anse Hophyton som växt- aftryck. En granskning af de ofvan anförda karaktererna, som tala mot Eophytons natur af växtaftryck, skall visa en högst slående öfverensstämmelse deruti, att de alla ej blott låta sig förklaras af, utan med nödvändighet fordra det antagandet, att den är på ett eller annat sätt bildadt spår. Kan man således visa, att dylika spår kunna på ett eller annat sätt bildas, är det helt naturligt, att strieringen ej kan vara regelbunden, att någon spets der listerna löpa tillsammans ej kan förefinnas (utom må- hända i ett enstaka fall, hvarom mera nedan), att någon skarp gräns mot stenmassan ej kan förekomma, att höjden öfver sten- ytan, d. v. s. den motsvarande färans djup, ej kan vara kon- stant, att det ena spåret vid korsande måste utplåna det andra, att spårens längd ej kan vara begränsad, att, då spåren utfyllts ' af sand, de måste uppträda såsom upphöjningar på sandsten- skiktens undre sida, att någon annan afgjutning än den, som Eophyton visar, ej kan förekomma samt slutligen att, såsom Dawson framhåller, Eophyton blott kan förekomma vid vexlingar mellan sandstens- och lerskikterna. Det synes verkligen som öm Dr LINNARSSONS yttrande i den ofvan citerade beskrifningen öfver Hophyton, der det heter »om den (Eophyton) ej skulle vara af vegetabiliskt ursprung, så vore ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 35 det ej möjligt, att tolka den på annat sätt än som spår af något djur», häntyder derpå, att detta dess förekomstsätts öfver- ensstämmelse med dylika spår ej af honom blifvit förbisedt. Emellertid äro de uppställda möjligheterna härvidlag ej kontra-. diktoriskt motsatta, ty en tredje möjlighet gifves, nämligen att Eophyton kunde vara spår af växter. DAWSON framhåller detta som ett möjligt bildningssätt för Eophyton, och till samma slut- sats har jag kommit efter ett flerårigt studium af dessa slags spår vid Alnarp i Skåne. Stranden är här mycket långgrund, så att vid lågt vatten är dess botten torrlagd ända till flera hundra, stundom till öfver tusen, fot från strandbrädden, hvarföre man här har ett ypper- ligt tillfälle att studera de spår, som på ett eller annat sätt uppkomma i sanden. Vid detta studium kommer man genast att skilja mellan spåren af djur och dem af växter, med hvilka senare vi här först skola sysselsätta oss. Dessa tilldraga sig äfven ens största uppmärksamhet såväl till följd af deras rela- tiva mängd, som till följd af de egendomliga former, under hvilka de uppträda. De uppkomma på det sätt, att då vattnet af en eller annan anledning drager sig tillbaka eller stiger, följer med detsamma en stor mängd hafsväxter, och vid dessas framåtdrif- vande i vattnet repas bottnen af deras grenar eller flikar, och härigenom appkommer för hvarje exemplar en fåra i bottnen, som, der sanden är tillräckligt fin, visar en parallel striering, i det att hvarje ojemnhet hos växten lemnar upphof till en finare fåra inuti den större. Bättre än all beskrifning torde bifogade schematiska figg. 1 och 2 ådagalägga det sätt, hvarpå bildningen uppkommer. De växter, som förorsaka denna bildning, äro naturligtvis från bottnen lösryckta Fucaceer, Florideer och äfven Zostera. Derjemte äfven stundom grenar af träd eller land- växter, som tillfälligtvis utförts i vattnet. Der sanden är grof kan den finare strieringen ej iakttagas, utan spåren uppträda då blott som mer eller mindre djupa fåror. Strieringens finhet och fårans djup beror naturligtvis äfven af växtens beskaffenhet, så att djupare och gröfre repor uppkomma efter en Laminaria \ 36 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. eller Fucus än efter Fucodium eller någon hårfin Floride. Spå- rens mängd är ofta utomordentligt stor, isynnerhet efter starkare stormar, då en massa hafsväxter lösryckas från bottnen och upp- kastas på stranden, hvarvid, då vattnet drager sig tillbaka, hela ytan af den torrlagda bottnen kan vara betäckt dermed. Som sparen här äro uppkomna i sand, så kunna de naturligtvis ej vara så fint utpräglade som vid Lugnas, men hvad som vid studium af desamma genast väcker ens uppmärksamhet är den omständigheten, att man här igenfinner alla de former (utom en enda, hvarom nedan), under hvilka Zophyton upp- träder. Ty ehuru formernas vexling i ett afseende är mycket stor, så att man måhända ej finner tvenne, som äro hvarandra fullt lika, så kan man likväl hos dem alla igenkänna vissa typer beroende af bildningssättet. De fortlöpa ofta flera hundrade fot, och om å ena sidan ej tvenne, såsom nyss nämndes, äro hvar- andra lika, så är det å andra sidan förvånande, att samma spår under hela sin längd vanligen är så fullkomligt regelbundet, att hvarje mindre fåra kan igenfinnas hela spåret igenom. Att be- skrifva alla de former, under hvilka bildningen uppträder, är naturligtvis omöjligt, hvarföre jag denna gång måste inskränka ‚mis till att nämna de hufvudtyper, som förekomma. En typ karakteriseras genom parallelt strierade fåror af konstant utseeende (om ej ojemnhet i sanden möter) under hela deras längd. Utom af växter kunna dylika spår bildas af stenar, på hvilka alger äro fästade; derjemte äfven af andra föremal under samma förhallanden. Dessa (d. v. s. de af stenar bildade) äro då åtminstone i sand ej strierade, men vanligen mera djupa än de öfriga. Exempel på fåror af denna typ lemnas genom figg. 6 och 7, tecknade efter naturen. Fig. 6 är uppkommen af en fin Floridé, fig. 7 af en Fucus. Stundom händer det, att den djupaste fåran fortlöper i midten, och de finare regelbundet a sidorna deraf, hvarvid bildningens likhet med växtaftryck är förvånande stor. I sammanhang härmed torde vara pa sin plats att anmärka, att fyndet af Hophyton? explanatum HICKS.i England, hvilken har tydlig inre struktur, är intet bevis för att Kophyton ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 37 ' Linneanum haft sådan, om äfven exemplar af denna till det yttre kunna vara så lika Bophyton? explanatum, att de svårligen kunna skiljas. Ty att härutaf sluta, att äfven Hophyton Linne- anum måste haft sådan struktur, torde vara mindre riktigt, då analogt dermed man likaväl skulle kunna säga, att, som de beskrifna spåren på stranden stundom äro fullkomligt lika blad af t. ex. Phragmites, stammen af Typha, så måste dessa spår hafva inre struktur? Att Eophyton till sitt yttre utseende mycket liknar ett växtaftryck, är väl obestridligt, men derföre är inga- lunda bevisadt, att den är ett sådant. För att nu äterga till de beskrifna spåren, sa har jag iakt- tagit denna bildning på ända till 4 fots djupt vatten, och då förorsakad af sådana växtindivider, hvilkas specifika vigt varit något större än vattnets, så att de derföre hälla sig vid bottnen, men ej så tunga, att de ej lätt framdrifvas. I sin afhandling »Några geologiska iakttagelser gjorda under ,en resa i mellersta Bohuslän sommaren 1870» omnämner Docenten A. V. LJUNG- MAN, huru Zostera, som betäcker »nästan all den lösa hafs- bottnen från en till sju meters djup», sedan ‘den blifvit lösryckt, sammanföres-af strömmar till djupare och mera skyddade ställen. Förmodligen kan derföre bildningen uppkomma äfven på större djup, ehuru naturligtvis mest vid stranden, beroende deraf, att här äfven de exemplar, som annars, lösryckta, flyta vid vatt- nets yta, kunna repa bottnen, till följd af vattnets grundhet, och emedan strömningar i det grunda vattnet till följd af vind, ebb och flod etc. oftare torde förekomma. Vi hafva här ett stöd för hvad som ofvan yttrats, nämligen att i vattnet nedsänkta växtdelar ej utöfva nagot väsentligt tryck på bottnen, ty vi se, att de af den ringaste strömning i vattnet kunna föras bort. Då de annars flytande växterna framdrifvas och ej helt och hållet, utan blott med en och annan gren eller flik, nå bottnen, sa bildas naturligtvis ej några fortlöpande fåror, utan en mängd smärre, såsom den efter naturen tecknade fig. 8 visar. Denna bildning öfverensstämmer säkerligen fullkomligt med några af DAWSONS Rabdichnites och kan således i de formationer, der 38 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. fiskar förekomma, ej till ursprunget alltid bestämmas. Öfver- gångar till de första typerna förekomma naturligtvis !). En tredje typ uppkommer derigenom, att då en flik af t. ex. en Fucus vid framdrifvandet kommer att ligga på tvären, så uppstå en mängd bagformade tvärstreck jemte de parallela, hvarom se fig. 9, tecknad efter naturen. Da dylika tvärstreck stundom förekomma på ömse sidor om de parallela reporna i midten, så får det hela en stor likhet af en stam, som är tätt besatt med fjällika blad, och någon gång erinrar denna form om Cruziana. Innan vi gå att uttala den slutsats om Hophytons verkliga natur, som framgår af hvad som ofvan anförts, torde det vara värdt att söka utröna, huruvida de af TORELL och LINNARSSON lemnade figurerna möjligen kunna öfverensstämma med de ofvan angifna hufvudtyperna af växtspåren. Af dessa figurer synes, att Kophyton uppträder under tvenne former, en mera bred och i förhållande till bredden ej sa hög som den andra, hvilken är smalare. Den förra tyckes också fortlöpa mera rakt, den senare är deremot ofta nagot böjd och slingrande. Till dessa båda hufvudformer komma äfven smärre, utan någon regelbundenhet, men liksom de föregående dock strie- rade. Slutligen gifvas ock en mängd mellanformer. Till den första formen hör TORELLS fig. 1 Tab. III (Bidrag till Sparagm. etc.) och LINNARSSONS fig. 3 Tab. VII (Om nagra försteningar etc.). Till den andra formen hör LINNARSSONS Tab. VIII, TORELLS fig. 2 Tab. III, hvilken senare dock måhända snarare bör räknas till de mera regelbundna af de smärre formerna, öfver hvilka figur 3 a Tab. II utan tvifvel lemnar bästa exemplet. Såsom sär- deles vigtigt torde särskild uppmärksamhet böra fästas vid den på sistnämnde afbildning förekommande formen e, hvarom mera nedan. !) I förbigående torde böra nämnas, att den, som ej har tillfälle att studera strandbildning i naturen, likväl sjelf lätteligen kan åstadkomma den först om- nämnda typen genom att släpa ett knippe växter, ris eller dylikt i sand eller lera. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 39 Vi skola nu söka lemna förklaring al sätt, hvarpa dessa olika former af Eophyton hafva bildats. TORELLS fig. I a Tab. III äfvensom LINNARSSONS figg. 3 och 4 å VII visa dä en fullkomlig öfverensstämmelse med den ofvan: beskrifna bild- ningen, förorsakad af i vattnet framdrifvande växter. Oregel- bundenheterna & LINNARSSONS figurer, som svårligen låta för- enas med antagandet, att Eophyton är växtaftıyck, förklaras deremot lätt genom antagandet af, att densamma är spår utaf växter. Ty den framatdrifvande växten, som i så fall lemnat upphof åt ifrågavarande bildning, har påtagligen rört sig mot a, dess flikar har vid d stött emot något upphöjdt föremål, som tvingat desamma att böja sig åt sidan, men sedan de passerat detta hinder hafva de återtagit det ursprungliga läget. Vid a har af samma skäl flikarne böjt sig at ömse sidor. Oregel- bundenheten på fig. 4 torde deremot uppkommit på det sätt, att den framdrifvande växten i stället anträffat en fara (upphöjnin- gen på figuren: »gren eller blad» LINSN), efter hvars riktning nagra af dess flikar böjt sig, men sedan återtagit det förra läget. TORELLS Tab. II fig. 3 torde hafva bildats af ett framåtdrif- vande växtknippe, hvars flikar ej helt och hållet nått bottnen, utan blott här och der kunnat lemna upphof till spår, liksom den af mig beskrifna fig. 8. Fig. 3 b skulle vara fullkomligt . oförenlig med den af mig lemnade förklaringen öfver Eophytons bildningssätt, om originalet öfverensstämde med figuren, hvilket dock ej är fallet. Ty å originalet saknas — såsom jag sjelf haft tillfälle iakttaga — den undre kanten, begränsande det för- modade växtaftrycket eller rättare afgjutningen, som finnes å figuren, hvarföre densamma måste hafva uppkommit genom miss- tag under teckningen. Fig. 3e (»pars folii eireinnati» TORELL) öfverensstämmer fullkomligt med min fig. 9, en på stranden högst vanlig bildning. Då således allt, hvad som ofvan anförts, tillräckligt torde hafva ådagalagt, ej blott, att de omständigheter, under hvilka Eophyton förekommer, ej väl öfverensstämma med antagandet att densamma är växtaftryck, under det att de deremot till alla 40 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. detaljer öfverensstämma med den ofvan beskrifna bildningen, utan äfven, att nästan alla de former, under hvilka Zophyton uppträder, igenfinnas i samma bildning, så anser jag mig häri- genom vara berättigad att uttala den åsigten, att Eophyton Linneanum TORELL ingalunda är något växtaftryck, utan blott spår af i vattnet framdrifvande växter, som vid detta fram- drifvande förorsakat fåror i bottnen, samt några former der- jemte spår af något slags djur. Detta senare bildningssätt torde nämligen tillkomma de å LINNARSSONS Tab. VII afbil- dade formerna. Ursprungligen trodde jag, att denna form var blott tillfällig, och derföre af samma ursprung som den breda formen, men en granskning denna höst af flera exemplar, förva- rade å Geologiska Byräns museum, har hos mig stadfästat den öfvertygelsen, att de hafva ett annat, ehuru liknande, ursprung. Att de äro spår är obestridligt, ty just hos dessa former har man bästa tillfället att iakttaga den märkliga »afslitningen» då tvenne exemplar korsa hvarandra, äfvensom oregelbundenheten i höjd, böjningar etc. Hvad som isynnerhet talar för, att de hafva något slags djur att tacka för sitt ursprung, är den om- ständigheten, att bredden är här ej så obegränsad som hos den andra formen, utan jemförelsevis konstant. Ehuru jag visser- ligen iakttagit lika djupa spår, då en mängd hafsväxter varit sammanhopade, torde dock de anförda förhållandena tala för, att de tillhöra spår utaf djur. Några af dem kunna möjligen tillhöra spår utaf stenar, på hvilka hafsväxter varit fästade, och i detta hänseende är det af intresse, att LINNARSSON (Eophyton- sandsten i Vestergötland.ete.) omnämner, ati sandstenen »nagon gang innehåller en och annan mindre qvartsboll». Dock är det mahända på denna form, som DAWSONS ofvan omnämnda förkla- ring hufvudsakligen bör tillämpas, eller dessa spår måste anses antingen uppkomna af simmande crustaceer, som med utskott eller fötter repat bottnen, eller äro de spår af Lingul®, hvilket väl öfverensstämmer med LINNARSSONS - fynd af dessa djur 1 Eophytonsandstenen. En annan förklaring torde äfven böra framhållas, nämligen att de kunna vara spår af sandmaskar, då ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 41 dessa krupit på sandens yta, i hvilket fall strieringen skulle här- röra från borsten; denna förklaring framställdes för mig 1868 af Professor ANGELIN, och DAWSON talar äfven (anf. st.) derom. Eller kunna de vara spår af Eophytonsandstenens Echinodermer? Jag måste erkänna, att jag härom ej har någon egen äsiet, utom den, att de äro spår, hvilket ock ofvan torde vara ådaga- lagdt.. = a: Det torde här vara på sin plats att på förhand bemöta ett par omständigheter, som i förstone möjligen skulle synas oför- enliga med den ofvan lemnade förklaringen. Vi hafva då först den omständigheten, att ä den af LINNARSSON lemnade Tab. III är ett exemplar förgrenadt. Denna förgrening är emellertid utan all fråga skenbar, hvilket inses deraf, att »grenarne» hvar för sig äro lika tjocka som stammen; det högra partiet tyckes till och med tilltaga i tjocklek på längre afstånd från förgreningspunkten. Detta parti tyckes vara fortsättning af det längst ned till höger om z, och i beröring med detsamma, liggande exemplaret. Men grenighet är ingalunda främmande för den ofvan beskrifna bild- ningen, ty sådan kan uppkomma, da tvenne olika växtknippen drifvas framåt i vattnet och vid sammanträffandet intrasslas i hvarandra, eller då en växt vid sitt framåtdrifvande träffar och följer en redan bildad fåra. Dr LINNARSSON omnämner på ett par ställen, att »refflorna stundom visa spår till transversel ledning, liksom om hvarje reffla bestode af en rad små fördjupningar». Dock-ännu intressantare yttras härom i den sista uppsatsen (pag. 17), på det enda ställe, der de mot Hophyton svarande farorna i skifferleran äro om- nämnda: »I de fördjupade partierna, som här motsvara de upp- höjda listerna hos sjelfva försteningen synes ofta en rad fina intryckta punkter». Detta är fullkomligt öfverensstämmande med den ofvan beskrifna bildningen, ty då växterna framdrifva vid sakta strömning, sker ej detta alldeles oafbrutet, utan så att säga ryckvis, till följd af motståndet på bottnen i förening med vågrörelsen på ytan, så att de omvexlande höja sig något fran bottnen, utan att den fårande spetsen lemnar densamma, och 42 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. derpå anyo nedsjunka, i det de samtidigt flyttats något framat. Denna omständighet kan synas vara af ringa vigt, men jag har ansett mig böra anföra densamma för att visa, att de båda bild- ningarne öfverensstämma i de minsta detaljer. Man skall vidare mahända framdeles anträffa två eller flera exemplar af Eophyton, som äro hvarandra så lika, att hvarje list ä det ena igenfinnes ä det andra, och måhända skall ett sådant fynd anses såsom bevis för Kophytons natur af växtaftryck. Det är dock ofvan nämndt, att de fåror, som af framdrifvande växter bildas, fort- löpa regelbundet ända till hundradetals fot, hvarföre man till och med borde vänta sig, att två eller flera fragmenter af samma spår böra anträffas, i hvilket fall de anträffade exemplaren böra fullkomligt öfverensstämma. Vidare torde på förhand böra an- märkas, att växtspåren äfven kunna förete rätt skarpa böjningar, beroende deraf, att växten först drifvits t. ex. mot stranden, till hvilken den ej hunnit då vattnet börjat falla, hvarpa den drifvit åt motsatt hall, i hvilket fall — såsom jag flera gånger iakttagit -— farans böjning kan vara skarp nog, Man skulle vidare kunna invända, att vid denna förklaring öfver Hophytons bildning förekommer en motsägelse, i det att mot dess växtliga natur har först framhållits frånvaron af kol, men dock sedermera antagits, att den är spår af växter, hvilka väl äfven å sin sida böra gifvit upphof åt kol. I sammanhang härmed torde vi kunna diskutera frågan, om hvilka de växter varit, som lemnat upphof åt Eophytonbildningen. Af verkliga växter från denna etage eller rättare från Fucoidsandstenen känner man hittills blott alger, nämligen Mucoides antiquus BRONGN. och Fucoi- des circinnatus BRONGN. Dessutom förefinnes å Lunds geologiska museum en hittills obeskrifven alg från Eophytonsandstenen. Åfven enligt hvad vi hittills känna om lagarne för organismernas upp- trädande, kunna vi ej här gerna vänta andra växter än alger. Vi hafva derföre intet skäl att antaga, att andra växter än alger hafva lemnat upphof åt Eophytonbildningen. Alla alger lemna, da de förruttna, intet eller åtminstone högst obetydligt kol och före- komma till följd af den lätthet och hastighet, med hvilken de ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 43 förmultna, derföre jemförelsevis sällan fossila, i betraktande af de marina bildningarnes öfvervägande antal. Det är äfven för hvarje kustbo ett välbekant förhållande, att af de uppkastade hafsväxterna ruttna algerna, såsom Laminaria, Fucus etc., be- tydligt fortare än Zostera, hvilken senare deremot blir bevarad i lång tid. Fränvaron af kol, som med antagandet, att Hophyton är växtaftryck, blir oförklarlig, är deremot helt naturlig, om den- samma blott är spår af växter, hvilka i detta fall måste hafva varit alger. Spårens mängd synes emellertid utvisa, att en be- tydlig algvegetation förefunnits i den tidens haf, hvilket a andra sidan väl öfverensstämmer med antagandet af alger såsom or- saken till alunskifferns bitumenhalt. Det torde äfven böra fram- hållas, att af alla växter äro algerna, och bland dem Fucaceerna, just de, som genom sin regelbundna dichotomiska förgrening - otvifvelaktigt "bäst äro egnade att frambringa särdeles regel- bundna spår, något som torde förklara de jemförelsevis regel- bundna former, under hvilka Hophyton uppträder. Som bevis på den märkvärdiga regelbundenhet, som dylika spår kunna hafva, får jag hänvisa till fig. 10, ett spår, förmodligen bildadt af en gaffelformig gren af Fucus, hvarvid det är att märka, att detta spar fortlöpte flera tiotal af fot med samma regelbundenhet. Innan vi lemna Eophyton Linneanuwm torde äfven böra an- märkas, -att den beskrifna bildningen a stranden naturligtvis sa- som uppkommen i sand ej företer så fin struktur som Eophyton, helt naturligt, då denna senare är bildad i lera. Hvad figurerna beträffar har jag ej kunnat välja, ty då jag ej tecknar sjelf, måste jag nöja mig med de former, som funnos på stranden vid ett besök derstädes i sällskap med den person, som då efter naturen tecknade bifogade figurer. Slutligen måste jag begagna mig af tillfället att framhålla det särdeles noggranna och samvetsgranna sätt, hvarpå Dr LIN- NARSSON beskrifvit Hophytonbildningen. Ty ingen omständighet, allra minst de, som tala mot dess natur af växtaftryck, är vid beskrifningen öfver dess utseende och förekomstsätt lemnad oanmärkt, och om jag äfven måst bestrida Dr LINNARSSONS 44 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. förklaring öfver försteningssättet, har dock min — såsom jag hoppas riktiga — tolkning af Eophytons verkliga natur och bild- ningssätt genom denna Dr LINNARSSONS noggranna beskrifning i väsentlig mån underlättats och bekräftats. Eophyton Torelli LINNARSSON. I anfördt arbete (Om nägra försteningar etc.) har Dr LIN- NARSSON beskrifvit ett föremål, som han ansåg som ett stamfrag- ment med fjällika bihang. Då emellertid ingen enda karakter hos detsamma förefinnes, som utmärker en växt, torde något bevis för dess icke-växtnatur ej behöfvas, så mycket mindre som dess antagande såsom sådant naturligtvis uteslutande berodde på den förmodade växtnaturen hos Kophyton Linneanum, hvil- ken asigt ofvan torde vara vederlagd. Eophyton? explanatum Hicks. I Geological Magazine 1869 (pag. 534 t. XX) har Hıcks beskrifvit ett föremål under detta namn, utmärkt genom ea inre pipig struktur. Hvad dess yttre struktur beträffar, är den refflad liksom Bophyton Linneanum, men hvad föröfrigt dess-ställning till denna senare angar, så är TORELLS, HICKS och LINNARS- SONS uppfattning betydligt olika. -Ty under det TORELL säger sig hafva exemplar af E. Linneanum sa lika E. explanatum, att han tviflar, huruvida de ej böra anses tillhöra samma art, kommer deremot LINNARSSON till samma slutsats som HICKS, nämligen att dessa båda föremål ej ens böra förenas i samma slägte, då E. explanatum är tydligt ledad. Den kan sålunda ej — såsom ofvan redan framhållits —-i något afseende anses bevisa, att E. Linneanum är växtaftryck. Hvad den rätta naturen af E.? ex- planatum vidkommer, är jag ej kompetent att fälla något om- döme deröfver, utan atnöjer mig med att citera en af de största auktoriteter rörande växtförsteningar, Mr W. CARRUTHERS. I sin »Review of the contributions to fossil.botany published in Britain in 1869»1) yttrar denne utmärkte forskare om Eophy- I) Geological Magazine 1870, pag. 181. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 45 ton? explanatum följande: »It is very doubtful whether this fossil belongs to the vegetable kingdom. The largesized conti- nuous tubes of which it is composed are unlike plant-structure» — en äsigt, som, af hvad jag hörde af honom vid ett besök i London 1872, han ej funnit skäl att sedermera ändra. Eophyton? palmatum NicHoLson och Cordaites? Nilssoni TORELL. Den förra af dessa förmodade växter, beskrifven af NICHOL- SON i Geological Magazine 1869 (pag. 497 t. X VIII), saknar liksom de svenska Eophytonformerna all organisk struktur och »presents itself merely as an impression upon the surface of the stone». Detta gäller äfven om Cordaites? Nilsson! TORELL (Bidr. till Sparagmitetagens ete.). Sa olika dessa bada former till den yttre gestalten än äro, torde de dock hafva samma ursprung. Till de ofvan beskrifna sparen af växter kommer nämligen ännu en form, bildad pa något olika sätt. Da en växt med sin ena ända fastnat i sanden, hvilket på grundt vatten ej sällan inträffar, så händer ofta, att densammas fria del, påverkad af böljrörelse, tvingas att ändra sitt läge. För hvarje olika läge bildas en motsvarande fåra i sanden till följd af att växten vid böljrörelsen liksom gräfver sig in 1 densamma, och dessa fåror sammanlöpa naturligtvis i den punkt, der växten varit fästad, sasom figg. 3 och 4, tecknade efter naturen, bäst torde utvisa. Åfven utan att växten är i sanden fästad kan en sådan bildning uppkomma, nämligen då växten ligger vid sjelfva gränsen mellan vattnet och den torrlagda sanden: I detta fall komma dock ej fårorna att sammanlöpa. Stundom visar den förra formen från samma punkt solfjäderformigt utstralande repor, hvilket kan föreställas, om man tänker sig den efter naturen tecknade fig. 5 lika ut- bildad at ömse sidor !). Det kan ej vara tvifvel om att Cordaites? Nilssoni uppkommit pa detta sätt af en ogrenad växt, men Zo- phyton? palmatum deremot af en grenad. Dess hufvudstam ') Då en växt på samma sätt fastnat i den torra sanden och påverkas af vin- den, uppkommer en med eller utan koncentriska ränder försedd cirkelsektor. 46 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. motsvarar läget af växtens hufvudstam, som vid toppen flyttats åt ömse sidor. Vid venstra sidan har den utgående grenen äfven påverkats af böljrörelsen, som ej verkat tillräckligt starkt att flytta denna grens spets, hvarföre farorna äfven här något sammanlöpa — en bildning, som jag ofta iakttagit på stranden. Åfven åt högra sidan synes en gren hafva utgått. Detta exem- plar är af intresse såsom talande om en växt, som varit för- grenad, och derföre med all sannolikhet en alg. Paleochorda, Buthotrephis, Palxophycus, äfvensom vissa former af Chondrites. Under dessa namn äro af olika författare en stor mängd föremål beskrifna såsom växter. Liksom antagandet, att Zo- phyton är växtaftryck, berodde deraf, att man ansåg en yttre striering uteslutande tillkomma växter, hafva väl dessa former endast grenigheten att tacka för, att de fått sin plats inom växtriket, ehuru äfven hos dem någon verklig karakter, tillkom- mande växter, ej förefinnes. DAWSON synes nu kommit på det klara härmed, i det han omnämner, att exemplar af dylika former fran såväl primordialzonen som stenkolsformationen, hvilka han haft tillfälle granska, visa ett centralt hål, från hvilket grenarne utgå. Häraf drager han den slutsatsen, att dessa föremål äro spår utaf maskar, som från dessa deras hål åt olika riktningar krupit på sanden, hvarigenom grenigheten således lätt förklaras. Att denna DAWSONS tolkning är riktig synes vara alldeles otvifvel- aktigt, ty redan 1869 iakttog jag a stranden de a figg. 11 och 12 afbildade formerna, uppkomna, på sätt DAWSON antager, af en sandmask, hvars namn jag ej känner. Då jag första gången observerade denna bildning, blef jag öfverraskad af dess stora likhet med vissa former af Chondrites ocb Buthotrephis. Vid mitt besök i London 1872 förevisade mig herrar WOODWARD och CARRUTHERS vid Brithish Museum några dylika former, då jag hade nöjet för dem framställa den ofvan lemnade förklarin- gen, hvilken äfven ledde till den åtgärden, att de å etiketterna förut upptagna namnen »alger» ändrades till »spår utaf maskar». 1 ,” ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 47 Ingen af oss kände då DAWSONS åsigt om dylika formers upp- komst. — NICHOLSON lemnar samtidigt med beskrifningen af Eophyton? palmatum (anf. st.) äfven beskrifning af några former under slägtnamnen Buthotrephis och Chondrites, hvilka utan all fråga äro bildade på ofvan beskrifna sätt, möjligen med undantag af B.? Harknessi, som är märkvärdigt regelbunden. NICHOLSON säger äfven, att han beskrifvit dem såsom växter, blott emedan han ej annars vet hvad de kunna vara. Vid mitt besök vid Cromer i Norfolk i England 1872, för att studera genomskärningen af de preglaciala aflagringarne der- städes, kom jag äfven att iakttaga tvenne bildningssätt för gre- niga spar A stranden, men denna gången förorsakade hvarken af växter eller af djur, utan af rinnande vatten. Den ena for- men ledde sin uppkomst från några små rännilar, som utmyn- nade på stranden. Der vattnet strömmade öfver sanden uppkom då sådana figurer som figg. 13 och 141). På sina ställen hade dessa rännilar vid starkare flöde nedsköljt lera från de qvar- tära lagren vid stranden, och spåren häruti voro ännu tydligare än ı sanden. Likheten med växter blir större derigenom, att, sasom helt naturligt är, förgreningarne vid större afstand från hufvudrännan äro allt finare. På de ställen, der lera blifvit nedsköljd, hade, vid högre ,vattenstånd, hafvet pa den något hårdnade leran uppkastat sand, hvarigenom en vexling af tunna sand och lerränder uppstätt, som säkerligen var särdeles gynn- sam för bibehållandet af de nämnda spåren. Man märkte på sina ställen denna vexling först derigenom att foten gled undan, da man gick öfver det förmodade sandlagret. Spår af regn- droppar voro i denna bildning allmänna. ; Att LINNARSSONS Bythotrephis sp.? är uppkommen af rin- nande eller strömmande vatten, ligger nära att antaga, och den blir då af särskildt intresse, såsom måhända talande om just den strömning i vattnet, som förorsakat uppkomsten af växtsparen. Den har ingen karakter, utmärkande för en växt, mera än grenig- !') Vattnet utbredde sig först likformigt öfver sanden, men samlade sig derpå i små rännilar, således från »grenarne» mot »stammen». x 48 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. heten, som, såsom ofvan är visadt, ingalunda är för växter egen- domlig, och huruvida ens någon »stam» och »grenar» af den för- domsfrie granskaren kunna urskiljas, torde med skäl kunna ifraga- sättas. Dessutom torde dess skarpkantiga begränsningslinier re- dan i och för sig vara ett tillräckligt bevis mot dess växtliga natur. é ; | j En annan särdeles egendomlig bildning uppkommen af rinnande vatten, under ett särskildt betingadt förhållande, hade jag äfven lyckan iakttaga i närheten af Cromer. På ett ställe, der stranden sluttade obetydligt, och der vattnet till följd af ebben dragit sig tillbaka, förekom i sanden ett källsprang, som dock icke före- tedde någon egentlig hufvudåder, utan blott yttrade sig deri- genom, att vatten oupphörligt framsipprade ur sanden på en yta med ungefär 20—30 fots diameter. På denna yta före- funnos flera stenar från 1 till 5 tum i diameter. Kring hvarje af dessa var som vanligt en urholkning, förmodligen uppkommen af böljrörelsen, i det att böljorna brötos mot stenarne och så- lunda bortsköljde den närmaste sanden. Då hafsvattnet be- täckte denna yta, var den föröfrigt jemm och likformig, men till följd af det underifrån framsipprande vattnet nästan en half- flytande massa. Då hafsvattnet drog sig tillbaka, och således äfvens en del af vattnet mellan sandpartiklarne rann undan, maste tydligen detta medföra en sättning eller hopsjunkande af sandmassan. Detta förorsakade, att vid de omnämnda hålig- heterna kring stenarne kunde ej kanterna vara så branta som förut, och dels härutaf dels till följd af det från stranden rin- nande vattnet, instörtade något af deras mot stranden vettande sida. Sa fort en sådan liten urskärning på denna sida bildats, utvidgades densamma otroligt hastigt bakåt af det uppifrån rinnande vattnet, som nu hade en fåra att rinna uti. Genom denna fara åter blef sanden närmast densamma litet torrare, och för att återställa jemnvigten strömmade genast vatten från alla sidor mot denna fåra, som på detta sätt upptog bifåror, dessa sadana af andra ordningen o.s. v. Den på detta sätt uppkomna bildningen bestod således af ett förgrenadt system af-smärre faror, = ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. 49 hvidkas tjocklek stod i omvändt förhållande till afständet från hufvudfåran, så att de finaste »grenarne» voro längst från den- samma. De visade en öfverraskande regelbundenhet, till formen nästan erinrande om dendriter, ty grenarne af sista ordningen voro otroligt fina. Hufvudfårans bredd varierade från 0,5 tum till 4 tum, stundom mera, och förgreningen kunde sträcka sig flera fot, hvarvid det är att märka, att grenarnes tjocklek var i den skönaste öfverensstämmelse med bildningens längd. Vid somliga tillfällen förekom blott ett sådant förgreningssystem, ut- gående från håligheten; der denna var större kunde deremot flera sådana utstrala från densamma, sasom visas å den något sche- matiska fig. 15. Stundom bildade sig vid kanten af håligheterna blott halfkraterformiga urskärningar. Vid ett tillfälle iakttogs, huru från en hufvudfåra förgreningen å ena sidan var som vanligt, men deremot å den andra ersattes af skälformiga ur- skärningar (fig. 16). Hvad de kring stenarne varande hålig- heterna beträffar, så erhöllo dessa nu ökadt tillflöde af vatten, hvilket återigen förorsakade, att de & motsatta sidan flödade öfver, hvilket gaf upphof åt en icke förgrenad fåra (åtminstone voro de, som jag iakttog, enkla). Föröfrigt var ej stenarnes närvaro nödvändig för bildningens uppkomst, utan hvilken för- djupning som helst gaf upphof deråt, så att då jag t. ex., efter att en gång hafva gått öfver lokalen, vände tillbaka, hade dylika bildningar uppstått från fördjupningarne, förorsakade af mina spår. Emellertid hade man’ här ett stort antal hvarandra sins- emellan och växter ytterst liknande spår, alla bestående af »stam» eller »bål» = håligheten, derifrån utgaende »grenar» och »bigrenar» eller »blad» — vattenfärorna, samt slutligen »rot» = den från haligheten ledande afloppsrännan. Och dertill voro de alla vända åt samma håll, nämligen med »roten» mot hafvet och grenarne mot land. Om man nu anträffat en sådan regelbunden bildning i för- stenadt tillstånd och dertill i så stort antal och under liknande förhållande som härstädes, så hade svårligen något tvifvel om att denna bildning var ett växtaftryek kunnat uppstå. Det är af Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 30 Årg. N:o 9. 4 50 NATHORST, OM NÄGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. denna anledning, jag ansett mig böra upptaga densamma här, ehuru jag ännu ej sett några sådana former såsom växter be- skrifna. I närheten såg jag en annan egendomlig bildning, som ej heller torde böra lemnas obeskrifven. En dag då vattnet var mycket grumligt och upprördt, hade det vid ebbtiden qvarlemnat en mängd skum. Detta var mycket lerigt, och då det torkade, samt bubblorna, af hvilka det bestod, sprucko sönder, uppstod på sanden en nätformig bildning af lerränder, begränsande rum eller celler. Lerränderna motsvarade dessa bubblors skal, cel- lerna bubblornas hålighet. Innan vi lemna alla dessa spår torde böra meddelas, att jag iakttagit spår, alldeles lika Cruziana, d. v. s. den långa formen. Under en vetenskaplig resa 1872 observerade jag nämligen så- dana i lös sand a en väg i närheten af Halberstadt i Tyskland. De voro här förorsakade af en skalbagge och liknade mest LIN- NARSSONS fig. 19. Men ännu mera lik Oruziana var en bild- ning, som jag iakttog i Schweiz samma sommar. Här var den förorsakad af larven till en Libellula,. som krupit i lös torfdy. Spåret erinrade om de mera cylindriska formerna, ty djuret hade med hela sin kroppshöjd varit nedsänkt i dyn; spåret slingrade sig i flera bugter. — Jag har äfven anställt direkta försök med Apus productus, som jag förvarat i kärl, hvilkas botten jag fyllt med sand. Då Apus simmar framåt och vidrör bottnen, upp- komma spår något lika Cruziana, ehuru med ribborna blott an- tydda och med spetsigare vinkel mot spårets riktning än hos Cruziana. Då Apus någongång gräfver sig ned å bottnen, har jag aldrig i de derigenom uppkomna håligheterna kunnat anmärka någon motsvarighet till den korta formen af Cruziana. — De båda - ofvan först anförda observationerna torde emellertid utvisa, att Oruziana är spår af ett med fötter försedt djur, eller ock, såsom LINNARSSON påpekar, kan den vara uppkommen af trilobiternas segmenter. N De iakttagelser i naturen, som ligga till grund för hvad jag ofvan kunnat anföra, hafva ej skett under gynnsamma förhäl- ÖFVERSIGT AF K: VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 9. Öl landen. Utom spären af rinnande vatten vid Cromer samt dem, liknande Cruziana, i Tyskland och Schweiz, äro de alla obser- verade vid Lommabugten af Öresund. Här är emellertid säväl den marina floran som faunan särdeles fattiga, atminstone littoral- faunan, som här representeras af några maskar, en och annan crustacé, Paludinella, Cardium, Mya, Mytilus och Tellina. Då emellertid redan af dessa få arter spår kunna bildas, som visat sig öfverensstämmande med flera fossila former, synes det som om ett aktgifvande på sådana bildningar på ställen med rikare fauna borde lemna särdeles gynnsamma resultater, hvarföre jag här ansett mig dertill böra uppmana dem, som hafva tillfälle att verkställa dylika observationer, emedan de för den komparativa paleontologien säkerligen skola vara fruktbringande. Ty huru- dana spår frambringas af de öfriga marina maskarne, af alla slags echinodermer, af olika slags mollusker och crustacéer? se der frågor, hvilkas besvarande vore af största vigt, eller med andra ord, för att tala med LINDSTRÖM (Trias och Juraförste- ningar från Spetsbergen): »det vore af välgörande inflytande på - paleontologien om direkta undersökningar i denna riktning an- ställdes öfver de lefvande hafsdjuren». Förklaring öfver figurerna. Figg. 1—2. Schematiska figurer öfver bildandet af växtspår. ig. 1 en Fucus samt deraf bildadt spår. Fig. 2 d:o af en Floride. Figg. 3—9. Efter naturen tecknade växtspår, bildade af Zo- stera, påverkad af böljrörelse, sedan dess ena ända fastnat i sanden. Fig. 6. Efter naturen tecknadt spår af en Floridé. Fig. 7. D:o af en Fucus. Fig. 8. Efter naturen tecknade spår af ett framdrifvande växt- knippe, hvilket ej helt och hållet, utan blott med en och annan flik, som nätt bottnen, repat sanden. Strieringen på planchen kanske något finare än i verkligheten. Fig. I. Spår af en Fucus, tecknade efter naturen. De båg- formiga fårorna förorsakade af en tvärliggande flik. Fig. 10. Ett ovanligt regelbundet spår, tecknadt efter naturen, ae förorsakad under böljrörelse af en gaffelformig gren af ucus. m ri 32 NATHORST, OM NÅGRA FÖRMODADE VÄXTFOSSILIER. Figg. 11—12. Efter naturen tecknade spår af en sandmask. På fig. 11 synes det häl, hvarigenom masken krupit upp på sandens yta. På fig. 12 är detta doldt af sand. | Figg. 13—16. Spår af rinnande vatten under olika förhållanden. Explanation of the plates. Figs. 1—2. Schematical figures showing the formation, on the sea-shore, of trails from plants drifting with currents. Figs. 3—d9. Impressions produced by Zostera, when fixed with one end in the sand it is exposed to the action of billows. To compare with Cordaites? Nilssoni TorELL (Bidrag till Sparagmit- etagens geognosi och paleontologi. Acta Universitatis Lundensis Tom IV) and with Eophyton? palmatum NıcHoLson (Geol. Magaz. 1869). The plant, which has produced this latter form, has appa- rently been branched. Figs. 6—7. Trails produced, fig. 7 by a Fucus, fig. 6 by a Florid& as in figs 1—2. Drawn from nature. To compare with Eophyton Linneanum TORELL (l. c.) and LINNARSSON (Geol. Magaz. 1869). Fig. 8. Trails produced as in figs 6—7 when the plant has not reached the bottom perfectly but only with a few branches. - Drawn from nature. To compare with some forms of Eophyton Linneanum ToreEıL (l. c. Tab. 11 fig. 3). Fig. 9. Trails produced by a Fucus. The curved impressions produced by a transverse branch. Drawn from nature. To compare with »pars folii circinnati?» TORELL (l. c. Tab. II fig. Se)‘, Fig. 10. Trails with an uncommon regularity probably pro- duced by a dichotomous branch of Fucus. Drawn from nature. Figs. 11I—12. Trails of worms, fig. 11 with the central hole from wich it has stretehed its body; in fig. 12 this hole is covered with sand. To compare with some forms of Chondrites, Buthotrephis. Paleophyceus etc. Drawn from nature. Figs. 13—16. Trails produced by water running on sand. Drawn from nature. To compare with some of just named supposed vegetable fossils. ' I ot = Skänker till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid. 24). Från Observatoire central Nicolas i Pulkowa. Observations, Vol. 4—5. Jahresbericht, 1871/72, 1872/73. Deelinations moyennes des étoiles principales pour l’epoque 1845, o. St. Petersb. 1872. 4:0. v. Asten, E. Untersuchungen über die Theorie des Enche’schen Cometen. St. Petersb. 1872. 4:o. | Nyr&n, M. Bestimmung der Nutation der Erdaxe. St. Petersb. 1872. 4:0. Från K. Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahrg. 13: 2. Geologische Karte der Provinz Preussen, Bl. 4—5, 8, 12. Från K.K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Abhandlungen, Bd. 5: 4-5. Jahrbuch, Bd. 23: 1—2. Verhandlungen, 1873: 1-10. Från U. 8. Naval Observatory i Wenn Observations, 1869: Append. 2; 1870: App. 3; 1871: App. 2—3. - Frän Författare. GYLDEN, II. Ableitung der Declinationen aus den am Vertikalkreise der Pulkowaer Sternwarte 1842—1849 angestellten Beobachtun- sen. RS PAREN HSN 4:0. Köranen. Ofversatt från Arabiskan af C. J. TORNBERG, H. 1. Lund 12039,2.3:0: Hırs, G. A. Tio smärre afhandlingar. STEENSTRUP, J. J. S. Fyra smärre afhandlingar. Stockholm, 1874. P. A. Norstedt & Söner. at ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 30. | 1873. | Je 10. Mändagen den 15 December. z \ Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens ledamot, f. d. Berg- mästaren BENGT GUSTAF BREDBERG med döden afgätt. ' Hrr S. LovEn och Friherre VON DÜBEN afgafvo infordradt utlatande öfver en fran Kongl. Maj:t remitterad framställning af Kongl. Belgiska Regeringen om bildande af internationela Komi- teer för utbyte af kopior utaf konstverk, vetenskapliga föremal m. m.; och blef detta de Komiterades utlätande af Akademien 4 antaget sasom grund för hennes eget yttrande i ämnet. Öfver en af Fil. Doktor Hs. STOLPE till Kongl. Maj:t in- gifven och till Akademien remitterad ansökan om anslag för fortsättande af de naturhistoriska och arkeologiska undersöknin- garne pa Björkön i Mälaren hade Hrr HILDEBRAND och TORELL afoifvit utlåtande, som af Akademien godkändes. ; Åfvenså godkände Akademien afgifna yttrauden dels af Hrr WAHLBERG och ANDERSSON öfver en till Kongl. Maj:t ingifven underdänig ansökan af Docenten F. R. KJELLMAN, och dels af Hır S. LovEn och TORELL öfver en dylik ansökan af Lektor S. L. TÖRNQVIST, båda beträffande reseunderstöd. Sedan Konungens Befallningshafvande i Christianstads län till Akademien gjort hemställan om införande i Almanachan af sa kallade stortorgdagar inom detta län, afgäfvo Hrr C. RYD- QVIST och LINDHAGEN, efter erhållet uppdrag, yttrande i ämnet; och skulle på grund häraf svar till bemälde Konungens Befall- ningshafvande aflåtas. [SV Med anledning af en utaf Kongl. Telegrafstyrelsen framställd begäran om Akademiens yttrande öfver en framställning af Pro- fessor A. MÖLLER om portofrihet för-astronomiska telegsrammer till och från Lunds observatorium, afgäfvo Hrr LINDHAGEN och GYLDEN utlåtande, som af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget yttrande i ämnet. Af Götheborgs och Bohusläns Kongl. Hushallningssällskap hade blifvit insänd en reseberättelse af Bysantinske stipen- diaten, Ingeniören H. VON GEGERFELDT. Pa tillstyrkan af utsedde Komiterade antogs till införande” i Akademiens Handlingar en af Docenten A. WIJKANDER in- lemnad afhandling: »Observations meteorologiques de l’expedition arctique suedoise 1872— 73». Hr CLEVE dels redogjorde för innehället af ofvannämnde reseberättelse af Hr V. GEGERFELDT, dels lemnade en öfversigt af de utaf Professor MARTIN DUNCAN i London utförda under- sökningar af fossila koraller från St. Barthelemy. Hr NORDENSKIÖLD lemnade en redogörelse för en af honom nyligen företagen resa till Skåne, dels i ändamål att bese grot- "tan vid Balsberget, dels för undersökning af stenkolsflötser och deras växtlemningar. Hr RUBENSON refererade innehållet af Docenten WIJKAN- DERS ofvannämda afhandling, och lemnade i sammanhang dermed en öfversigt af Spetsbergens meteorologi. Sekreteraren föredrog å författarens vägnar följande inlem- nade uppsatser: 1:o) »Om de miocena växter, som den svenska expeditionen 1870 hemfört från Grönland», af Prof. Osw. HEER i Zürich*, 2:0) »Om dubbelstjernan 210 Herculis», af Akademie Adjunkten N. ©. DUNER*. Akademien förordnade extraordinarie Adjunkten vid Upsala Universitet Dr ROBERT RUBENSON att tillsvidare vara Före- ståndare för Statens meteorologiska centralanstalt, och Docenten | ' | 3 vid samma' Universitet Dr LARS ARVID FORSSMAN att tillsvi- dare vara Amanuens vid denna anstalt. Till LETTERSTEDTSK stipendiat utnämndes Docenten vid Carolinska Medico-chirurgiska Institutet Dr GUSTAF RETZIUS. Genom anställdt val kallades till ledamot af Akademien Pro- fessorn och Kontraktsprosten Dr HENRIK GERHARD LINDGREN. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Topografiska Kåren. Karta öfver Sverige (Yo.000); Bl. II. Ö. 38; IV. Ö. 33; V. Ö. 32, 33, 34. Frän K. Sjökarteverket. Sjökort, A.6; H.1; Special öfver Bohusbugten: Väderöarne —Ström- stad. Den Svenske lotsen, 3. Underrättelser för Sjöfarande, 17. Frän Universitetets Observatorium i Upsala. Bulletin meteorologique mensuel, Vol. 1; 3: 7-12; 4; 5: 1-6. Från K. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova Acta. Ser. 3. Vol. 8: 2. | Från K. Universitetet i Christiania. Programm, 1873: 1. Frän Geological Society i London. Journal, N:o 115—116. List, 1873. \ Från Institut R. Granducal i Luxembourg. Publieations, T. 13. Från Ecole des Mines i Paris. Annales des mines, 1872: 5-6; 18753: 1—2. Från Accademia della Sceienze Fisiche e Matematiche i Neapel. Atti, Vol. 5. Rendiconto, A. 9—11. Från Societe d'e Physique & I Histoire Naturelle i Geneve. Mémoires, T. 23: 1. Från Societe des Sciences Naturelles i Neuchatel. Bulletin, T. 9: 3. Frän Physikalisch-Medicinische Societät i Erlangen. Sitzungsberichte, H. 5. Prän Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde i Giessen. Bericht, 14. Fran Naturforschende Gesellschaft i Halle. Abhandlungen, Bd. 12: 3-4. Från Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. Preisschriften, 17. Frän Naturforschender Verein i Brünn. Verhandlungen, Bd. 11. Fran Naturwissenschaftlich-Medieinischer Verein i Innsbruck. 2 Berichte, Jahrg. 3: 1—2. Från Ferdinandeum fir Tirol und Vorarlberg i Innsbruck. Zeitschrift, H. 17. Från American Academy of Arts and Sciences i Boston. , Memoirs, Vol. 9:2. Proceedings, Vol. 8: 52-63. Från Författarne. Norvstept, O. Bidrag till kännedomen om 8. Sveriges Desmidia- ceer. - Lund 1873. 4:0. StåL, C. Recensio Orthopterorum, 1. Sthm. 1873. S:o. LaAUuBE, G. C. Die Fauna der Schichten von St. Cassian, Abth. 1—5. Wien 1865—69. A4:o. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 10. Stockholm. Om de miocena växter, som den svenska expeditionen 1870 hemfört från Grönland. Af Osw. HEER. [Meddeladt den 15 December 1873.] Utom de kritväxter, öfver hvilka beskrifning och plancher skola lemnas i Band XII N:o 6 af K. Vet.-Akad. Handlingar, har Professor NORDENSKIÖLD och Doktor NORDSTRÖM sommaren 1870 hemfört en stor mängd miocena växter från Grönland }). | Då de nya fyndorter, hvilka de upptäckt såväl på Disco som på halfön Noursoak, äro skilda fran de förut bekanta miocena aflagringarne vid Atanekerdluk genom mäktiga basaltmassor, så lemna de derstädes träffade växterna ett svar på frågan, huruvida vegetationen i dessa trakter under tiden för basalt- utbrotten undergått någon förändring eller ej. ; I sin reseberättelse ?) har NORDENSKIÖLD redogjort för lag- ringsförhållandena på dessa nya lokaler, hvarföre vi här blott skola lemna en kort öfversigt öfver de derstädes förekommande växtlemningarne. 1. Iglosungoak på Disco. Den grofva sandstenen och jernlerstenen hafva lemnat föl- jande 7 arter: 1. Pteris sitkensis HR. 2. Glyptostrobus europeus BRGN. sp. ') Utom nedan anförda växter hemförde den svenska expeditionen af 1870 äfven en. rik samling växter från de miocena lagren vid Atanekerdluk. Växtlem- ningarne från detta ställe äro såsom bekant redan förut grundligt undersökta. *) A. E. NORDENSKIÖLD. Redogörelse för en expedition till Grönland somma- ren 1870. Ber HEER, OM MIOCENA VÄXTER FRÄN GRÖNLAND. 3. »Sequoia Couttsiz HR. 4. Populus Richardsoni HR. 5. — arctica HR. | 6. Salix elongata O. WEB. Zu Platanus sp. ov Af dessa växter är Pteris sitkensis förut blott bekant från ön Sitka, Salix elongata från de undre miocena aflagringarne i Tyskland och Schweiz; de öfriga 5 arterna äro träffade i de öfre lagren vid Atanekerdluk. | 2. Netluarsuk på halfön Noursoak. Fyndorten ungefär 1000 fot ö. h. mellan mäktiga basaltbäddar; växterna förekomma i en härd jernlersten. Bergarten är här alldeles uppfylld med grenar af Taxodium, blandade med nötter af Biota, grenar af Sequoia Sternbergi och några blad af löfträd. På detta ställe har således funnits en skog af Taxodium med enstaka barrträd (Biota, Sequoia, Pinus), löfträd (popplar och plataner) samt buskar af hassel och afvenbok. I förhållande till antalet samlade stuffer är artantalet ej stort; följande arter äro anträffade: 1. Polyporites Sequoie m. 2. . Muscites subtilis m. 3. Biota borealis m. grenar, frön och kottar. 4. Taxodium distichum miocenum HR. = — var. angustifolium HR. 5. Sequoia Langsdorfii BRGN. sp. mycket sällsynt. 6 — Nordenskiöldi Hr. Me — Sternbergi GOEPP sp. 3. Pinus Macclurü HR. kottar. 9. Phragmites multinervis, m. 10. Populus Richardsoni HR.? 11. — arctica HR. 12. Carpinus grandis UNG. 13. Corylus Mac Quarrii FORB. sp. 14. Fagus Deucalionis UnG.? bägarfoder. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 10. 7 15. Platanus Guillelme GoEPP? 16. Els&agnus areticus m. 17. Hedera Macclurii Hr.? 18. Nyssidium grönlandicum m. 19. Paliurus borealis HR.? Elfva af dessa arter förekomma äfven vid Öfre Atanekerdluk och deribland just det allmännaste trädslaget Taxodium. Deremot var Sequoia Nordenskiöldi förut blott bekant från Spetsbergen, och Sequoia Sternbergi från Island och Europas fastland. Pinus Macclurii är en art, som jag grundat på kottar, hvilka M'CLURE och M’CLINTOCK hemfört från det aflägsna Banks Lands ofantliga massor af fossila träd. Genom förekomsten af samma kottar vid Netluarsuk erhålla vi således kännedom der- om, att detta barrträd äfven vuxit pa Grönland, och att de nämnda märkvärdiga trädmassorna på Banks Land verkligen tillhöra miocenformationen, en förmodan, som jag redan förut uttalat. (Flora fossilis arctica. I. pag. 22). . Till dessa från andra arktiska trakter redan förut bekanta arter komma äfven några intressanta nya, nämligen en trädsvamp, som sannolikt vuxit på barrträdens stammar, en vacker mossa, som väl bildade mattan i Taxodiumskogen, frukten af en El&- agnus samt af Nyssidium, hvilket senare slägte var allmänt Oo pa Spetsbergen. 3. Ifsorisok. Nordost från Netluarsuk omkr. 2250 fot ö. h. Bergarten en lös. sandig, brun lera, inlagrad mellan mäktiga basaltmassor. Växtlemningarne tyckas förekomma i stora massor, men äro vanligen sa fragmentariska, att endast det minsta antalet, nämligen följande arter, kunnat bestämmas: 1. Selerotium Cinnamomi HR. 2. Sphenopteris Blomstrandi HR. 3. Taxites validus HR. 4. Biota borealis m. d + Taxodium distichum miocenum HR. S HEER, OM MIOCENA VÄXTER FRÅN GRÖNLAND. 6 Sequoia Langsdorfii BRGN. sp. T — brevifolia HR. 3. Pinus spec. 9. Phragmites multinervis m. 10. Carex Noursoakensis m. 11. Populus Richardsoni HR.:% 12. — arctica HR. 13. Carpinus grandis UNG. 14. Corylus Mac _Quarrii FORB. sp. . 15. — insignis HR. 16. Platanus spec. 17. Pterospermites spectabilis HR.” Sequoia Langsdorfi är härifran allmännast, hvarföre väl hufvudsakligen detta träd bildat skogen. Jemte 10 af de öfriga arterna förekommer den äfven vid Öfre Atanekerdluk, sa att Ifsorisok har ett lika stort artantal som Netluarsuk gemensamt med denna vigtiga lokal, med den skilnad, att vid det förra stället är Sequoia Langsdorfii vid det senare Taxodium distichum öfver- vägande. Bland de nya arterna förtjena en Carex och en Phrag- mites att framhållas, emedan de förut, åtminstone pa Grönland, ej anträffats. Vidare Sphenopteris Blomstrandi, förut bekant från Spetsbergen; Taxites validus HR. och Sclerotium Cinna- momi HR., kända från Östersjökusten. 4. Asakak. Pa norra sidan af halfön Noursoak, öster om Kome. NORDENSKIÖLD har härifrån hemfört en stor mängd stuffer; de flesta växtlemningarne äro dock så fragmentariska, att de ej tillåta säker bestämning; de förekomma i en grof hvit-gra sand- sten. Likvisst sätta de bestämbara arterna utom allt tvifvel, att sandstenen tillhör miocenformationen. De äro följande: 1. Taxites Olriki HR. 2. Glyptostrobus europ®us BRGN. 3. Smilax lingulata HR. a , ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 10. 9 4. Populus arctica HR. 5. Fagus Deucalionis UNC. Allmännast och bäst bevarad är Populus arctica; ny för den arktiska miocena floran är Smilax lingulata, som vi förut blott känna från brunkolslagren i norra Tyskland (Rixhöft). Alla öfriga arter förekomma vid Öfre Atanekerdluk, hvarföre samma vegetation utan tvifvel på den tiden var radande öfver hela halfön. 5. Sinifik på Disco. Växterna förekomma i en jernlera liksom vid Atanekerdluk och Netluarsuk och äro delvis rätt väl bevarade. Enligt NoR- DENSKIÖLD tillhöra dessa lager en högre geognostisk niva än Iglosungoak och det på andra sidan Waigattet belägna Atane- kerdluk. Likväl förekomma nästan alla här anträffade arter — 12 af 14 — äfven vid Atanekerdluk, så att floran vid Sini- fiklagrens bildning fortfarande måste hafva haft samma prägel. De härstädes träffade arterna äro: 1. Sclerotium populicola HR. på blad af Populus arctica. Denna svamp är äfven allmän på poppelblad från Oe- x =; ningen. 2. Equisetum boreale HR. 3. Taxites Olriki HR. 4. Glyptostrobus europ&us BRGN. 5. Taxodium distichum miocenum HR. 6. Sequoia Langsdorfii BRGN. 7.. Pinus hyperborea HR. 8. Cyperus Sinifikiana m. 9. Populus Richardsoni HR.” 10. — arctica HR. Il. Carpinus grandis UNG. 12. Corylus Mac Quarrii FORB. sp. 13. Hedera Macelurii HR.? 14. Ilex longifolia HR. 3 “ 16 oy HEER, OM MIOCENA VÄXTER FRÅN GRÖNLAND. ) Såsom ny art förtjenar framhållas en Cyperus, utmärkt ge- nom stora, breda blad. 6. Puilasok pä Disco. Afviker saväl i anseende till bergarten — en sandig, spröd, svartgra lerskiffer — som till växtlemningarne mest från öfriga fyndorter. Enligt NORDENSKIÖLD är denna sandiga lerskiffer yngre än basalten, som här kommer ned till hafsstranden. För- modligen äro derföre dessa lager den yngsta tertiära bildningen - i dessa trakter, ehuru de fortfarande måste anses tillhöra miocen- formationen, enligt hvad växtlemfingarne utvisa. Här förekomma nämligen följande 27 bestämbara arter: 1. Sphenopteris Blomstrandi HR. 2. Pecopteris gracillima m. 3. Aspidium Meyeri HR. 4. Salisburea adiantoides UNG. 5. Taxodium distichum, varietet med mycket sma, späda blad, sällsynt. 6. Pinus polaris HR.” 7. Poacites Nielseni m. 8. Potamogeton Rinkii m. 2 — dubius m. 10. Populus mutabilis HR. äl == arctica HR. 12. Salix longa AL. BRAUN. 13. — tenera AL. BRAUN. 14.. Myrica lingulata m. 15. — _ grosseserrata m. 16. Platanus sp. 17. Daphne persoonieformis O. WEB. 18. Aristolochia borealis m. 19. Andromeda narbonensis SAP. 20. Diospyros Loveni HR. l. Acerates veterana HR. 22. Cornus hyperborea HR.? ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:O 10. 11 23. Apeibopsis Nordenskiöldi m. n 24. Acer angustilobum HR. 25. Celastrus firmus HR. 26. Cratzgus antiqua HR. 27. Leguminosites longipes m. 9 af dessa arter, således 1, förekomma äfven vid Atane- kerdluk, under det att amtalet gemensamma arter med detta ställe på de öfriga lokalerna belöper sig till hälften, ja till och med $. Floran vid Puilasok afviker derföre mera fran floran vid Atanekerdluk än hvad som med någon af de öfriga fyndorternas floror är fallet. Skilnaden framträder så mycket skarpare, som de annars så allmänna Sequoiorna helt och hållet saknas, äfvensom derigenom, att Taxodium är mycket sällsynt och uppträder under en egendomlig, något tvifvelaktig form. Dertill uppträda 9 nya arter, af hvilka de båda Myricaarterna, det bambuslika gräset (Poacites Nielseni) och den storbladiga Apeibopsis Nordenskiöldi äro af särskildt intresse. Den ater- stående tredjedelen arter är ny för Grönland, men förut bekant från andra länder. Sphenopteris Blomstrandi är en Spetsbergs- art, som vi äfven omtalat från Ifsorisok.; Daphne persoonieformis förekommer vid Rixhöft och vid kolaflagringarne vid Bonn, An- dromeda narbonensis vid Rixhöft, Armissan och Sotzka; Po- pulus mutabilis, Salix longa, S. tenera och Acerates veterana i öfre molassen (Oeningen), och de äro till och med hufvudsak- ligast förekommande inom denna afdelning i Schweiz och be- tecknande för densamma. Dessa arter gifva derföre at Puilasok- floran en öfvermiocen prägel. Dock bör härvid ihagkommas, att tvänne af dem, nämligen Acerates veterana och Populus mutabilis, äfven förekomma i den undre miocenaflagringen vid Rixhöft. Likvisst äro de bada pilarterna betecknande för miocen- formationens öfre del och Salix longa är just en af Puilasok- florans allmännaste arter. De visa jemte flertalet öfriga arter, att vid Puilasoklagrens bildning hade dessa trakters flora er- hållit ett annat utseende än det, som vid den undre miocena aflagringens bildning var rådande. 12 HEER, OM MIOCENA VÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Vid gan öfverblick af de miocena växter, som den svenska expeditionen hemfört fran Grönland, finner man 16 arter nya för vetenskapen, 34 för Grönlands och 30 för den arktiska re- gionens miocena flora. Den senares artantal har derigenom stigit till 321, den förres till 167. 13 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1873. N:o 10. Stockholm. Om Dubbelstjernan 210 Herculis. Af N. C. Düner. [Meddeladt den 15 December 1873.| Dubbelstjernan 210 Herculis, hvilken är uppförd sasom N:o 2120 i W. STRUVES Mensur& Micrometric®, utgöres af en stjerna af 6,7 storleken och en af 9:de. Hufvudstjernans färg är sul, bistjernans bla, den sednare af en ovanlig intensitet, efter- som den hos en sa ljussvag stjerna blifvit iakttagen af alla, som observerat dubbelstjernan. Redan STRUVE hade funnit, att sa- väl distans som positionsvinkel voro underkastade starka för- ändringar, och han framställer de af honom sjelf mätta distan- serna genom en formel, som ådagalägger, att under den tid, hans observationer omfatta, distanserna aftaga proportionelt mot tiden. Både DAWEs och MÄDLER betrakta stjernan såsom en otvifvelaktigt fysisk dubbelstjerna, och den sednare framställer de intill medio af 1840-talet gjorda observationerna genom form- lerna: 1842,0 4=2",7336 — 0",063902 z + 0',0018287 :? 1842,39 P=34527',4 — 163',445 t — 3',7724 12. För närvarande skilja sig emellertid dessa formler så vida från observationerna, att de ej mera äro af någon som helst betydelse. Sedermera har ENGELMANN behandlat frågan. Han fram- ställer observationerna genom formlerna: 21 Sin P= — 1,349 — 0",1087 (t — 1848,40) 4 Cos P= + 17,870 — 0",1027 (t — 1848,40). 14 DUNER, OM DUBBELSTJERNAN 210 HERCULIS. Han förklarar icke desto mindre, att stjernorna äro fysiskt förenade, emedan hufvudstjernans genom meridianobservationer bestämda ärliga egenrörelse: Ile = + 0,0288 40 = + 0,0240 ej räcker till att förklara de iakttagna förändringarna i stjer- nornas relativa läge, om bistjernan antages stillastående. Detta bevisar emellertid ej stjernornas fysiska sammanhang, ty det är klart, att om man antager att bistjernan har en arlig egen- rörelse af l Ae = — 0",0847 Ad = — 0",0739, en ingalunda omöjlig sak till och med hos en stjerna af 9:de storleken, så förklaras allt. Det enda, som i någon mån är påfallande, är den omständigheten, att det här skulle vara den svagare sjernan som hade den starkaste rörelsen. De observationer, som för närvarande finnas, omfatta en bage af 107°, och jag har derföre ansett det vara skäl att un- dersöka, om ej frågan, huruvida stjernorna. utgöra ett verkligt system, eller det blott är tillfälligheten, som gjort att de sta på ett sa ringa skenbart afstånd från hvarandra, nu skall kunna lösas. I förra fallet förtjenar dubbelstjernan allt framgent den uppmärksamhet man hittills egnat henne, i sednare böra ob- servationerna egnas at mera intressanta objekter. | Då de föregaende undersökningarne redan adagalagdt, att. någon betydligare afvikelse från rätlinig och likformig rörelse ej eger rum, beräknade jag först under detta antagande approxi- mativa formler för bistjernans koordinater och fann: 4 Sin P = — 1”,811i — 0",10566 (t — 1853,0) 4 CosP = + 1",428 — 0",10183 (t — 1853,0) och härur följande efemerid. ! in Ba A pP“ 1829,0 3,989 107,61 1836,0 BR bi Eu: 1830,0 3, 321 9,33 1837,0 3, 059 357,75 1831,0 3, 705 7,96 | 18380 2, 964 355, 63 1832,0 3, 591 6,52 1839,0 2, 872 358,37 1833,0 3, 478 4, 98 1840,0 2, 786 350, 97 1854,0 3, 970 3,34 1841,0 2, 705 8348, 42 1835,0 3, 203 1,59 1842,0 2,651 345,74 „ J ÖFVERSIGT AF R.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 10. . 15 4 P I i 1843,0 = 27562 34289 | 1858,0 21514 291,43 1844,0 2,499 339,86 | 1859,0 2,578 288,45 185,0 2,43 336,71 | 18600 2,649 285,64 18460 2,395 333,4 | 18610 2,726 282,98 18470 2,355 330,05 | 186280 2,809 280,48 18480 2,324 326,50 | 18680 2,897 278,11 18490 2,301 322,90 | 18640 2,989 275,89 18500 2,287 319,23 | 18650 3,086 273,83 1510 23,283 315,56 | 18660. 3,187 271,90 18520 2,290 311,88 | 18670 3,291 270,07 18530 2,806 308,26 | 18680 3,398 268, 35 185540 2,331 304,68 | 18690 3,508 266,72 18550 2,364 301,19 | 18700 3,621 265,21 18560 2,406 297,82 | 18710 3,736 263,28 18570 2,456 294,56 | 18720 3,858 269,44. Med denna efemerid har jag nu jemfört alla observationer jag kunnat finna. De observationer, som vid nära samma tid- punkt blifvit anställda af samme observator, har jag likväl dra- sit tillsammans till media, pa sätt som astronomerna sjelfve vanligen gjort. Observationerna och skilnaderna mellan obser- vation och beräkning följa här nedan. 4 dd P dP p Obs. 1829,60- 3,835 — 0,033 11°40 + 1756 1 22 1834,45 3, 320 — 0, 002 2.57 + 0.02 2 2 12 1837,00 3, 056 + 0, 003 359.80 + 2.18 ill Sd 1840,59 2, 982 (+0, 244) 347.01 (= 2:46) 0 Du 2,3 1842,55 2, 562 — 0, 031 1 Ka I 1842,93 342.73 — 0.36 1 Ka I 1843,29 2, 748 (+0, 204) 339.40 (— 2.61) O0 Da 1,4 1843,82 2, 624 +0, 114 341.38 - + 0.97 4 M 81, SR 1847,15 2, 461 +0, 111 328.95 — 0.57 4 M 21 1848,55 2, 310 +0, 006 32272 (-130) 10 Da 2 1851,09 2, 313 + 0, 089 314.96 — 0.27 2 M 6,7 1853,00 2, 304 + 0, 048 308.34 — 0.08 6 M 42 1855,51 2, 855 (+0, 470) 0 Pe. d.2 1856,76 2, 487 + 0, 043 2%45 (—-489) 10 Se 3,4 1857,60 292.69 + 0.01 2 De. d. 10 2 MM 11 i 1858,28 2,366 <—0, 067 288.09 — 2.45 LÄ 16 DUNER, OM DUBBELSTJERNAN 210 HERCULIS, 4 dA P dP p Obs. 1860,97 2,885 + 0",159 283°92 + 086 1 M 15 1863,04 3, 008 + 0, 107. 276.84 — 1.18 il De 9,10 1865,09 2, 981 — 0, 114” 272.89 —0.77 1 De 10 1865,36 3, 407 (+ 0, 285) 268.71 (—4:42) 0 E 3,4 1865,59 _ 3, 605 (+ 0, 459) 269.83 (—2.86) 0 BER 1867,16 3, 262 — 0, 046 269.26 — 0.54 1 De 9 1868,93 3, 480° —0, 020 266.54 — (28) 1 De 7 1870,95 le! + 0, 041 263.26 — 0.59 2 De 8 1871,14 3, 640 —0, 112 265.15 + 154 1 Dn 3. Sason observatörer betecknar Da. DAWES, De. d. DEM- BOWSKI med dialytiska refraktorn, De. samme observator med 7 tums refraktorn, Dn. DUNER, E. ENGELMANN, K. KAISER. M. MÄDLER, Se. SECCHI och 8. W. STRUVE. Jag har mu tagit de olika afvikelserna tillsammans inom de genom strecken antydda grupper, och dervid tilldelat dem de vigter som finnas i kolumnen p. Som i afvikelserna ingen märkbar gång finnes. har jag ej dragit i betänkande att förskjuta epokerna till när- maste hela ar, hvarigenom den följande beräkningen blifvit be- qvämare. Sålunda har jag erhållit följande normalafvikelser, vid sidan af hvilka jag anför en qvantitet 7z, utgörande den korrek- tion som bör läggas till positionsvinklarne för att reducera dem till eqvinoktiet 1850,0. dA BP Nr 1830,0 --.0",033 + 1756 — 012 1835,0 0, 000 + 0.74 — 0.09 1843,0 + 0, 085 + 0.70 — 0.04 1850,0 + 0, 070 — 0.28 + 0.00 1858,0 — 0, 097 — 1.22 + 0.05 1863,0 + 0, 051 — 0.36 + 0.08 1868,0 -- 0, 033 — 0.41 + 0.11 '1871,0 — 0, 015 + 0.18 + 0.13 Genom att anbringa dessa afvikelser till de ur efemeriden tagna orterna erhallas följande normalorter: 4 P ze N en 18300 LTS 1077 + 30791 2 0",708 183550 3, 263 2.24 +3,%50 + 0, 128 13130 2,607 385 2359 050 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 10. 17 4 P 4 Cos P’ 4 Sin P 1850,0 2" 357 318°95 + 1",777 — 1,548 1858,0 2, 417 290.26 + 0, 837 — 2, 267 1863,0 2, 948 277.83 + 0, 402 — 2, 921 - 1868,0 3, 365 268.05 — 0, 114 — 3, 303 1871,0 3, 721 263.59 — 0, 415 — 3, 698. ‚ Jag har nu först antagit, att de rätvinkliga koordinaterna lata framställa sig genom formlerna: 4Cos P=a + b(t — 1850,0) JSin P= c + d(t — 1850,0). | Härigenom erhöll jag tvenne systemer vilkorseqvationer, hvilkas lösning gaf de obekanta a, b, c, d. På grund af dels det mindre antalet observationer, dels den mindre goda öfverensstämmelsen af dessa sinsemellan ansåg jag emellertid, att första, femte och attonde eqvationen i hvarje system borde erhålla en”mindre vigt än de öfriga. Jag antog de förra vara 1, de sednare 4, och multiplicerade derföre de sednare med 2. Lösningen af eqva- tionerna ledde härefter till formlerna: I Cos P= + 1,1493 -—— 0" ,10298 (€ — 1850,0) A Sin P= — 1,4902 — 0'',10662 (t — 1850,0), och de qvarblifvande felen (Observation — Beräkning) blefvo: d.ACosP d.dSinP 18300 -- 0,088 + 0,066 1850 —0,044 +0,01 ; 1843,0 +0,009 —0, 006 18500 — +0, 028 - —0, 058 1858,0 —0,08 +0, 076 1863,0 — —0, 009 —0, 045 1868,0 --0,010 = +0, 046 1871,0 — —0, 002 +0, 031. Sannolika felen i den normalort, som har vigten 1, blifva i begge systemen + 0”,085. Öfverensstämmelsen kan sälunda anses tillfredsställande. Jag har likväl, eftersom i begge koordina- terna, isynnerhet om man bortser från normalorten 1858 hvilken påtagligen är den minst tillfälliga, en viss lagbundenhet i de qvarstående felen gör sig gällande, ånyo löst eqvationerna, hvar- vid jag såsom tredje obekant i hvardera systemet infört en med z Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. SOMEN:08105 2 , 8 B: 18 DUNER, OM DUBBELSTIERNAN 210 HERCULIS. mellantidernas qvadrat multiplicerad faktor. Jag erhöll häri- genom: 4 Cos P= + 1",7827 — 0",10242 (t — 1850,0) — 0"',000200 (t — 1850,0)? “ 4Sin P= — 1,5252 — 0",10724 (t — 1850,0) + 0”,000209 (2 — 1850,0)2. Beräknas härmed 4Cos P och 4 Sin P, erhållas nn skilnader mellan observation och beräkning: d.1Cos P dd Sin P 18300 —0.030 + :0",008° 183550 7 20,04 20,008 1830 +0,09 +0,04 18500 —0,006 —0, 023 18580 —0,1068 +0,10 18630 —0,016 —0, 087 18680 +0,01 +0,04 1870, 0,00 008. 2 Sannolika felen hos den observation, hvars vigt är 1, blifva resp. -+ 0,071 och + 0”,066, och sannolika felen i coefficien- terna till (t— 1850,0)? resp. + 0',000077 och + 0',000072. Häraf framgår, att man ej ännu far förneka möjligheten af en afvikelse från rätlinig rörelse, så. mycket mindre, som begge termerna af andra ordningen bidraga till att göra bistjernans apparenta bana konkav mot hufvudstjernan. För att ännu närmare undersöka i hvad mån de hittills anställda observationerna foga sig i en sluten bana, beräknade jag följande cirkulära elementer: Passage genom 2 = 1751,86 Positionsvinkel för Q = 45°69 . 1850,0 ee u= 0.906985 m. 94909 Omloppstid = 397 ar. Jemföras dessa elementer med observationerna, qvarsta föl- jande fel: dd ee, JdP 1830,0 — 0,052 + 037 + 0",025 1835,0 — 0, 047 — 0.23 — 0, 013 1843,0 + 0, 022 + 0:10 + 0, 005 _ 1850,0 + 0, 010 — 0.63 — 0, 026 1858,0 — 0, 136 — 122 — 0, 054 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 10. |! 9 4d dP 4dP 1863,0 + 0,080 + 0°08 + 0,004 1668.07 70, 029 + 0.36 + 0, 037 1871,0 + 0, 010 + 1.01 + 0, 065. Observationerna utesluta säledes ingalunda antagandet af en sluten bana, till och med ej en sadan af relativt kort omloppstid. En sak bör likväl nämnas, som i viss män kan göra det anta- gande, att stjernorna ej bilda ett system, sannolikare. Antager man, att stjernans parallax är 0”,05, och större torde den väl ‘pa grund af den ringa egenrörelsen ej vara, måste dess massa vara minst 36 gånger så stor som solens. De få fall, der man verkligen lyckats bestämma en fixstjernas massa, antyda deremot, att solens massa snarare är att anse betydlig än ringa. Emel- lertid får detta inkast ingalunda gälla som afgörande; endast framtida observationer kunna lemna fulla bevis. Jag har der- före för hvart fjerde ar intill slutet af seklet räknat de orter, bistjernan skulle intaga, 1:o under antagande af rätlinig och lik- formig rörelse, 2:o med antagande af de af mig funna, mot tidens qvadrat proportionella termer, och 3:o ur de cirkulära elemen- terna. Af dessa framgår, att möjligen redan efter 15 år, och i alla händelser vid slutet af århundradet, den fråga måste kunna lösas, som utgjort föremål för denna undersökning. Efemerid för 210 Herculis. 4 Je 4 12 4 JA 1876,0 - 4”,362 257,12 4'294 256°,33 4 267 256°,14 18800 4,887 254,05 4, 785 252812 4, 724 252,10 18840: 5, 407 251,09 5, 293 248, 62 5, 180 248,75 18880 5, 950 248,67 5, 815 245,65 5, 632 245,99 18920 6, 500 246,65 6, 332 243,10 6, 070 248,61 189,0 7,058 244,96 6, 886 240,88 6, 495 241,55 1900, 0 7, 621 243,51 7,431 238,91 6, 901 239, 73 "Stockholm, 1874. P. A. Norstedt & Söner. 5 21 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1875. N:o 10. Stockholm. « Rättelser och tillägg till afhandlingen: »Nägra an-, märkningar rörande minsta qvadratmetoden». Af FAB. WREDE. (N:o 8 pag. 3 till 35.) Uti en i 8:de häftet af Öfversigten af K. Vet. Ak:s För- handlingar för 1873 införd -afhandling under titel at Några an- märkningar rörande minsta qvadratmetoden, har jag visat att, om A, Py, Pg » . . . beteckna fel som blifvit begångna vid be- stämmandet af qvantiteterna X), X,,X,.... OCHSOM A, 1a» hy... . . beteckna de respektiva precisionsmätten vid detta be- stämmande, sa blir sannolikheten för dessa fels samtidiga före- kommande mellan ©, och ©, + da, ©, och u +day..... uttryckt genom expressionen De N RN dä, . de. de 3 Först sedan ofvannämnde afhandling blifvit tryckt, har Jag med ledsnad upptäckt att jag begått det förbiseendet att be- frakta ofvanstående uttryck, som obestridligen är sannt da X,, x; X, 2... äro oberoende af hvarandra, såsom gällande äfven för det fall då dessa qvantiteter äro beroende af hvarandra, utan att dervid anmärka att jag då med detta uttryck mäste första det hvartill det fullständiga, K.e TR kan reduceras och i hvilket x,, £>, @,.... icke uttrycka sjelfva felen i X,, X, X,.... utan blott vissa funktioner af de- samma. Jag anser mig derföre nu böra i ett sammanhang > (lä) de rätta detta förbiseende innan detsamma hinner att, atminstone offentligen, blifva af någon annan anmärkt, ehuru jag derigenom icke kommer till något annat slutresultat än det som förut blifvit uppgifvet. 22 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. Om man efter n verkställda försök, erhållit de n konditions- eqvationerna: ap + bq ep el Sk ji =& aävp + big rar + djs sc: sc FÅ | asp + bag + cor des.... + fa = & ae I mellan de m obekanta qvantiteterna 9,9, 7,8... ., Så ut- tryckes, enligt GAUSS, sannolikheten att dessa samtidigt befinna sig inom gränserna p och p + dp, q och q + dg etc. genom: Da PK ipadgildr.ds 2.2.00) Om man för korthetens skull kallar Ns? = W, sa blir: 37, = Za2.p + Sab.g+ Sac.r + Zad.s..+ 2af—P.. (a) I, = Nab.p + Eb?.q + 3be.r + Sbd.s ..+ bf —=Q... (b) (3) IT = Sac.p 1 >be.g 4 Schr) SN 2. SO Rh (e) 1 — Zad.p+ Zbd.g + Zedır + 2d2.s.. + Sdf =S... (d) De sannolikaste värdena på p, 9, r,'8 . . . . blifva då de som genom elimination erhållas ur de m fundamental-eqvatio- nerna, 205.0, 0, k 03 I =0 Qic Sätter man nu med GAUSS: I, pr op + då Fyr + 08 En (ol a ee ET (b) (4) E 1 | SÄNDE np, RR u es a ee A) och > ! = 1. = !—o, hvaraf följer att W, måste vara oberoende af p. Göres nu: dW. 5 a = Oh = (Ond) ar JAR HS... Flle. no. (a) dar och W, er W, (5) ht dW pd sa blir ai, ug RR 0) eo hvaraf följer att W, mäste vara oberoende af p ag al och q. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1873, N:o 10, 23 Sättes: ST ee (Er dene NRE RAR sp ll och W, —— =M, ....... Ve Us NE | (b) (6) sa blir sy ae Ga er | dW. och Er; — 0, hvarföre W, måste vara oberoende af p, g och r. Sättes nu vidare: dW; De ds use | DR och W — % RD NE EAN AE (b) + (7) så blir N ee Pr o) Sie. Pi Vz och == =0, hvarföre W, måste vara oberoende af p, g, r och s. Om icke några flera obekanta finnas-än dessa, sa blir så- ledes W, konstant. | Sammanställer man nu (4. b), (5. b), (6. b), (7. b) med hvarandra, så får man: 2 2 = + aa ee W, PERRELFEREL ER (8) x På Y2 dz Gör man sig nu närmare reda för betydelsen af här ofvan förekommande qvantiteter, så finner man: att W, omedelbart härledes från W eller Xe?, då man ie, &, &.... (1) i stället för p insätter dess från p, = o hämtade värde, hvaraf följer att Pi d. v. s. koefficienten till g i q,, måste vara summan af qva- draterna på koefficienterna till q?-i &2, ef, &2.... efter elimi- nationen af p; 8, måste således vara positiv. Af samma skäl måste äfven y,, da 0. s. v. Vara positiva. Dessutom är tydligt: att py, (4. a) måste vara detsamma som P (3: a): att q, (5. a) är detsamma som Q (3. b) sedan man medelst P = o derur borteliminerat p; ; att vr, (6. a) är detsamma R (3..c) efter eliminationen af p och 9 och slutligen: att s (7T.a) =0 måste vara den sluteqvation hvarutur det san- nolikaste värdet på s bestämmes. Om vi kalla detta värde D, äblr ND =" 0, 4 24 WREDE, NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖR. MINSTA QVADRATMETODEN. W, är tydligen det värde W eller Se? far då man deri infört i stället för p, q, 7 och s deras ur P=0, Q=0, Ro S=0 härledda värden, d. v. s. just det minimivärde af Ne? hvaraf de sannolikaste värdena på förenämnda obekanta böra härledas. Om man 1 (2) i stället för Se? insätter dess i (8) under annan form framställda värde, samt anser den konstanta fak- torn e ," CA såsom Be i konstanten X, sa blir: re + eine Ben sı2, ei U 72 en > dp. dam ar dss 22 2)" Men af (4. a), nn a), (6.a) och (7. a) finner man att dp; dq, dr, ds >= = = 0: I 22 h 97 = 03. Utbytas nu i = dp, dq, dr och ‘ds mot deras ur a stående relationer hämtade värden > = ao och = DA 2 da K fortfarande anses innefatta produkten af Ai konstanta faktorer: ge (Ca dr ae =) PE Ke Ne Shan CON 5 ho MSN. wenn (10) som numera icke innehåller några andra variabla qvantiteter än Dis ch, På ON I Om man sätter: [ , så blir, h h hr h = nn I ee ER (11) sa blir: PR NN ar ade An (12) da såsom förut K innefattar alla konstanta faktorer. Sätter man. MU: ana Ze u (13), och derjemte låter de variablas beroende af hvarandra betin- gas af vilkoret v? Da observationsfelet & fritt kan utsträckas -till arbiträra gränser, och sannolika felet af en observation eller &' således €, RYIT, bestämmes enligt de grunder som äro gällande för en obekant, sa blir: en = ; Om detta värde jemföres med (18), så får man slutligen: ' , VER sys RO, & == Sm ee =) & = 9 sola &, = OVR EO ERNIE VTT. 0. S. V. En följd af det här anmärkta förbiseendet blir dessutom, att allt hvad som å pag. 17 till 23 blifvit sagdt rörande fel- fördelningen, blir gällande endast för det fall att de obekanta äro oberoende af hvarandra. EN Do en DS bh hö = << \ CA op \ fr 4 Av 4 TAR AA SIN OÖLI I = SAN Stockholm, 1874. P. A. Norstedt & Söner. Tr hus A Björklund. Öfversist af KVet Akad Förhandl.1873. Ger. Stab Lie. Anst. A. Corlssom dee. | Tafl. III, a. Öfversigt af K. V. A. Fö 1873, N:o 5. DATEIEN Fig. 2.0 le Zain 2 Fig. 4 a. EL / DDLLLLEDLDGGELDDDDLIZEEZDLLZDD LET ÄGLLLLLLLLELEZ, 72 | I ; 7 Fig. 4 b. | | WU | | Il & \ bl) ) I | | l | \\ N | Fig. 3 N Tecknade pä,trä af R. Haglund. \ |) NE Naturlig storlek. ni VEN i EE [Aven AEG SR es 2 Ke % 2 4 . MN ' Jä i x k i ; | I s \ # LI A 3 7 r r : SJ Öfversigt af K. V. A. \Förhandl. 1873, N:o 5. Tat au ab: TI NM Tecknade pä trä af R. Haglund. Naturlig storlek. Öfversigt af K. V. A. örhandl. 1873, N:o 5. Tafl. III, c. Im Un | — III 7 AVN NT a = = = = > = zZ 3 S SS Fig. 9. Tecknade pä trä af R. Haglund. Naturlig storlek. Synoptisk karta för den 11 Maj 1873 kl. 7 f.m. lanadl 10/8 ea 15 Gen Stab. Lit Anst 1878 H FR AE NE ERSSON FE SN SR 17 ij | ee SNRA ES r ej SERENA: i | | i h a ee a Se Sn Synoptisk karta för den 1 Maj 1873 kl. 9 e.m. 2 R BARON TG a SE a IUB IR OM \ 1873 Forhandl A Akad At ET SONEI Vv Öfversigt af Gen Stab. Lit Anst a |. SRV an u nF u Be | a u N en Seat in > = = f ; I | | | ze: t 9 = i (JES 3 SV CR Sve 7 j 18 Ma den 12 sk karta för nopti Sy TRO Ten SEEN ) Synoptisk karta för den 15 Maj 1873 kl. 7f.m. Ofversigt af Kongl Vet. Akad Förhandl 1673 =. — — rn = - Synoptisk karta för den 16 Maj 1873 kl.7 f.m Ofversigt af Kongl Ver. Akad Fornanal 1873 | Tal VIT. Synoptisk karta för den 17 Maj 1873 kl. 7 fm. Öfversigt af Konel Vet Akad. Förhandl 1873 3 Tal IX, Gen Stab Lit u 18783 Ne ea An / % al nat storlek. Si BUCHE 274095 2PU JB Ef - fr — Fa he SE De nam ar — m — ne] STE - USA AA or a | E= gr er AFFE RN DZ zz Eu || eoyapugs wBrzungou JO 55 8 Tafl.X. Ofversigt af Konsl Vet. Akad. Förh. 1875. TT -ERERER ce 1& 2. Allolobophora subrubieunda. 3&%. Allolob. foetida . 5. Dendrobzuna Boeckii. 6. Allolob.arborea . 7,8,9,10. Allolob. mucosa. 11. Allolob.arborea .. SE Bar Bros D LB IP Ha v TID IPL Ofversigt at K.Vetensk. Akad. Forkandl. 1873 Stukberg del BE Lirh, Schlachter & Seedorf, Stockholm Lith.o.tr.h. Schlachter & Seedorff, Stockholm. Teen BERN METESSEENGETNEREETETESE ENTE 1.1873. d.Förhan sl Vet. Aka Öfversist af. Kon ; ; 5 ] 3 Öfversig! al Kongl.Vei.Akad. lörhandl. 1873. Lith.o.tr.h. Schlachter & Seedorff, Stockho Im. , [ Öfrersigt af Kongl Vet. Akad.Förhandl. 1873. Tafl. XVII FE RN ae ww Fan ne en a SS > Trith.o.tr.h Schlachter & Seedorff, Stockholm. Ofversigt af Kongl. Ve rn A RE BI RANG Er: „Akad Forhandl. 1873 Tafl.> STERN € NER N? MR Lith.o.tr.h,Schlachter & Seedorff, Stockholm lo len ET is 5 WHSE 0305