ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENS FÖRHANDLINGAR TRETTIONDEFEMTE ÅRGÅNGEN. Ore: MED 6 TAFLOR. STOCKHOLM, 1879. P. A. NORBRSTEDT & SÖNER. KONGL. BOKTRYCKARE. BIT PE SE INNEHÅLL. Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. De större hänvispings-siffrorna angifva häfte, de mindre angifva sida. FAST MIS VITS Ne 5 CD CALES Pa me 22 2 en ANGELIN, »Iconographia erinoideorumn.............--.----------.....---- 2: 3; »Balseontolocıa, scandinavicammr ee an ATTERBERG, om träoljefabrikernas biprodukter..._........_-.....-----.--.-...- : besättelsewomsundersoknıngan pre foo om produkterna vid öfverhettning af tjära och tjärolja ---- IBAGKIUOND, OM GD Onngl I störingstheorien a *BJÖRLING, om eqvivalenter till högre singulariteter i plana algebraiska Man OR SER N a ee ee nee CALLANDREAU, om Hansens och Laplace’s perturbations-theorier ........- "CLEVE, om »-nitronaftalinsulfonsyra samt 9-diklornaftalin..............---- Diatoms from the West Indian Archipelago ..=.........-.-......-.- —-- om nägra derivat af »-diklornaftalin .... -- a re fr om några Lantan Ch Didymföreningar EEE BEE EINE *ÜRONSTRAND, Meteorologisk dagbok frän Egypten, Arabien och Nubien EDLUND, förklaring af Juftelektrieiteten OchWnorıskene ge === rer PETTERSSON, om vatiinets latenta, varmer 2.22... — ref. PETTERSSON och HEDELIUS, om jerns och qvicksilfvers SpE Cu yanımeg nn —— ref. NILSON och PETTERSSON, om berylliums specifika värme + — om den elektromotoriska kraft, som uppkommer vid vätskors strömmande genom rör —— förevisar en mikrofon ........-.---- -—— ref. PETTERSSON, om qvicksilfvers specifika värme..........-.-.- —-— om ett hittills oförklaradt elektrisk fenomen ............-....-..-- Zhısen; Oligochzeter. fran, arktiska, trakter 2 2 0.0 nr EKMAN ref, ATTERBERG, berättelse om undersökningar ........-.-.-..------ - FGYLDLN, om rotationslagarne hos en med ett fluidum betäckt fast kropp —— ref. CALLANDREAU, om Hansens och Laplace’s perturbations- - theorTen ia N A ee Een len "HAMBERG, om luftens olika grad af genomskinlighet i Upsala .........--- “Hnpnoıus och PETTERSSON, om jerns och qvicksilfv ers specifika värme ®PILDEBRANDSSON, om ett iakttaget fenomen vid åskväder ....-.....-----.-- KJELLMAN, über "Algenregionen und Algenvegetationen in Skagerrack... LINDAL förevisar,en af Edison konstruerad elektrisk Dennag soorssossts LINDHAGEN och LOVÉN, S., RO i fråga om internationelt utbyte af boktryck m He a OR ae a ET råg Sue ee SE "LINDMAN, anteckningar till RR de Haans »tables d’integrales définies» LINDSTRÖM ref. ANGELN, Iconographia erinoideorum..........-----.-------- =— ref. ANGELIN, Palseontologia scandinavica........----.---------- SIINDDSMRONEENaumasıt Kram Ameskutang en ee Lovsin, S. och LINDHAGEN, utlåtande i fråga om internationelt utbyte Bit iollatn.yic kan m en un Hd . (JO vEFRHKHHKAM HKH SS Fr rör IV Lov&n, S. och SMITT, utlåtande om hummerfisket i Bohus län LOVÉN, CHr., förevisar en qvicksilfver-telefon EUNDSNROM; reseberaptelsen Sa ne Se SIENA ESV ARE MALMSTEN, minnestal öfver Linne *Mörver, Blementer och Efemerid för Fayes komet 1880 EINAMEORSTIornE Gin kaoKenenalb ae EEE NILSON och PETTERSSON, om Berylliums spec. värme * = EomWodhaltisagderyatzateplaton ut -—— kritik af BUNSENS metod att skilja antimon från arsenik NORDENSKIÖLD ref. SMiITT, Bryozoer från Novaja Semlia ...._...........-- — ref. STUXBERG, Echinodermer från Novaja Semlia —— ref. LINDSTRÖM, analys af ett nytt mineral —— förevisar Taumasit från Åreskutan ............ -—-- om planen för en ny expedition till Ishafvet FRANK Wbb, Ota möta Akon Te ee "PETTERSSON och HEDELIUS, om jerns och qvicksilfvers specifika värme == om Yahmndis lalCnid VÅRDÖ RE —— och NILSON, om Berylliums specifika värme —— öm quieksiltyerssspeciikas VÄRMG. scoocsorossscossssscusssocsbsdöroos om myrsyrans och ättiksyrans kristallisationsvärme ...------ RUBENSON ref. MOHN, om djupen och temperaturen i hafvet mellan NORS OG ENDRE gr sssbbsscssr so sbudstJösustNbEsbocsterosnes — ref. HILDEBRANDSSON, om ett iakttaget fenomen vid åskväder — ref. HAMBERG, om luftens olika grad af genomskinlighet i UP SUNET BSR re Sr Te VENEN = om lufttryckets medelfördelning inom Sverige —— =: förevisar fotografier öfver molnformerna Smitt, berättelse om resa till Bohuslän — och Toreir, utlåtande om fisket i Piteå elf och skärgård SE ZBryozoerstrane INOVEJE NET EEE RE —— och TorELL, utlåtande om fisket inom Jönköpings län.......... — och TORELL, utlåtande om fisket i Närsån och Ostervik inom Got- lands län —-— och TORELL, utlåtande om laxmetning i Lagaän.. —— och ÅNGSTRÖM, utlåtande om öfverbyggande af kungsådran i IViskanı SER lt rn BE N RE IE Ra LE ee — Sg omWderarktiskagochAbornealas::odingarnens re voccspEs= * — och Lovtn, S., utlåtande om hummerfisket i Bohuslän — om artskilnaden inom Slägteu oh alsenoplenar SerBemurE -— om berggyltan (Labrus maculatus), funnen i Östersjön "SPÅNGBERG, Öfversigt af Sveriges och Finlands Psoeimer ................-- == »Note sur les variétés suédoises de la Brenthis selene» .... SS Species Jassi generis Homopterorum _._...........-..........- STOLPE, berättelse om undersökningar på Björkö år 1877 STUXBERG, Echinodermer från Novaja Semlias haf STAT, »Obseryations\orthopterolosiquesnn en ee »Sur les caracteres distinctifs des Heteropteres et des Homopteres» SVENONIUS, reseberättelse 'THBEL, reseberättelse SINCE ENDAST TR RR N FRU Ac ER SN SN "THEORIN, Växt-trichomernas formförändringar. III NOR TIYETA 4 OD Sen SEnanıalhıS Tom Apr EET Np TEA ra — och Smitt, utlåtande om fisket i Piteå elf och skärgård — oeh Smitt, utlåtande om fisket inom Jönköpings län ..........-- — och SMirt, utlåtande om fisket i Närsån och Ostervik inom Got- lands Jan 2 STR ie SA ERNA NER SR RA a Rn —— och Suırt, utlätande om laxmetning i Lagaän.................-..- TÖRNEBOHM, om den mikroskopiska strukturen af basalten vid Ovifak i Grönland + * — ent Ne) = FA JA ROS NO DO DI FA VIND Oj mm HH Westin, berättelse om undersökningar öfver turbiner.................... -.- ArnERSsmnpn. VegetationenfpagWisingsop a. 0.000000 ÅNGSTRÖM och SMITT, utlätande om öfverbyggande af kungsädran i (VITS Kran an Samen ar Ela Se LE En a ARE een nsekmetenatensgarsbenättelsen 0 nee en Kieser sernouesväljesstillifnsesesprr a ee en Deo Ansmpngntedläsger, jrzesidhum mo os a EE TREE SR AE AE EN Minnesfest med anledning af 100:de årsdagen af Linnés död ............... Med döden afgångne ledamöter: J. E. Ryvavıst, I: 1; E. FrIirs, REG- NAULT, 2: 1; STOKES, BERNARD, 3: 1; L. F. SVANBERG, STÅL, Ro- KITANSKY, 7: 1. Invalde ledamöter: TROILIUS, DICKSON, BUGGE, J: 3; Crausıus, 5: 1; LINDSTRÖM, BOWMAN, PASTFEUR, 6: 2; HAMBERG, WITTROCK, DON- DERS, 10: 1. DISCHemRantagen till" Amanuensıvid”bibliotheken un Kand. C. A. LINDHAGEN förordnad till biträde på observatorium ......... D:r Forssman får afsked från Amanuensbefattningen vid Meteorol. An- stalten, och D:r HAMBERG antages till Amanuens _....................__. Herr ANDERSSON får tjenstledighet, och Herr Wırrrock förordnas till VURETIO Sa a a NUR ALERT Hr LINDHAGEN ledamot af Direktionen öfver Stockholms stads undervis- TESTER er SRA ERE RE KR RS TR ENE BSS SAS NES SS te RN NS SA Afhandlingar inlemnade af: AGARDH, HEER, EDLUND, 2: 1; EISEN, d: 2; THÉEL, SAHLBERG, 4: 1; LEcHE, HAMBERG, KOCH, 5: 1; RUBENSON, Naruorst, 6: 1. ENEURSITEDNSKA anslaget, för undersökningan anna Tea Belöningar: WALLMARKSKA: MÖLLER, NILSON, PETTERSSON, 9: 2; Ler- TERSTEDTSKA: GYLDEN, GÖDECKE, 2: 2; FERNERSKA, 3: 3; LIND- BOMSKA: NILSON, ÜLAESSON, d: 2; FLORMANSKA: TULLBERG, 8: 2. Reseunderstöd: HELLBOM, AHLNER, SVENONIUS, S. LOVÉN .................. Uppmuntran för Instrumentmakare: P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN. Skänker till bibliotheket: 1: 2, 47, 48; 2: 3, 4; 3: 3, 4, 10; 4: 2, 14; De 2, o& A03 (kk 2 Dr 3 2 598 60:88: 274142: 9: DD TAT: 10: 2, 3, 4. 2 3: do ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADE FÖRHANDLINGAR. Årg. 99. | 1878. Thorsdagen den 10 Januari. Med anledning af dagens betydelse, sasom 100:de ärsdagen af CARL VON LINNES död, öppnades sammankomsten, hvilken H. M. KONUNGEN täcktes hedra med sin närvaro, af Akade- miens Preses Hr MALMSTEN med ett minnestal öfver den store svenske naturforskaren, hvarefter anmäldes att af samma anled- ning ingått dels ett lyckönskningstelegram från »Schlesische Ge- sellschaft für Vaterländische Cultur» i Breslau och dels en särskild lyckönskningsskrifvelse från detta Sällskaps Pr&ses Geheimerådet GÖPPERT, äfvensom ett telegram från Professor S. O. LINDBERG i Helsingfors; hvarjemte H. M. KONUNGEN behagade meddela, att Han denna dag mottagit från Tyska Akademien för veten- skap och konst i Frankfurt a. M. ett på latinska språket af- fattadt telegram, hvari detta samfund i Tyska nationens namn lyckönskade Svenska folket att såsom sitt räkna ett namn, sådant som LINNÉS, som är en prydnad för hela menskligheten, på hvilket telegram H. M. redan hade aflätit telegrafsvar på samma språk. Anmäldes, att Akademiens ledamot f. d. Kongl. Biblio- thekarien JOHAN ERIK RYDQVIST med döden afgått. Hır S. LovEn‚och LINDHAGEN afgafvo infordradt utlåtande öfver en på ministeriel väg till Kongl. Maj:t inkommen och till Akademien remitterad framställning af en under Franska kultus- ministerium bildad Centralkomite för internationelt utbyte af boktryck m. m. om antagande från Sveriges och Norges sida af det förslag till reglemente, som för sådant ändamål blifvit af 2 den Franska Centralkomiten utarbetadt; och blef de komiterades utlåtande af Akademien godkändt såsom grund för hennes eget underdäniga betänkande i ämnet. Hr EDLUND redogjorde för af honom utförda undersöknin- gar till förklaring af luftelektriciteten och norrskenet. Hr TORELL lemnade några meddelanden om sillens natural- historia med särskildt afseende på dess nuvarande rikliga före- komst i Bohusläns skärgård. Sekreteraren öfverlemnade på författarnes vägnar följande inkomna uppsatser: 1:0) »Anteckningar till BIERENS DE HAANS Tables d’integrales definies; fortsättning», af Lektor C. F. LIND- MAN*; 2:0) »Üeber Algenregionen und Algenformationen im östlichen Skagerrack, nebst einigen Bemerkungen über das Ver- hältniss der Bohuslänschen Meeralgenvegetation zur Norwegi- schen», af Docenten F. R. KJELLMAN (Se Bihang till K. Vet.- Akad. Handl.). Från Docenten A. ATTERBERG hade ingått ett skriftligt meddelande derom, att det lyckats honom genom lämplig be- handling af träoljefabrikernas produkter framställa i riklig mängd de vigtiga ämnena benzol, toluol, naftalin och antracen, hvilka utgöra ramaterialer för den moderna anilin- och alizarin-färg- Industrien. Meddelades, dels att fran Kongl. Bibliotheket hade, efter derom gjord framställning, blifvit till Akademien öfverlemnad en brefsamling, som tillhört Akademiens forne Sekreterare Pro- fessor OLOF SWARTZ, dels ock att Malmöhus och Christianstads läns Hushållningssällskaper till Akademiens förfogande ställt ett större antal exemplar af framlidne Professoren ANGELINS geo- logiska karta öfver Skåne, med dertill hörande förklaringar, efter Prof. ANGELINS död kompletterade af Akademie Adjunk- ten B. LUNDGREN. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. Stockholm. kad (LIBRARY Anteckningar till Dr Bierens DE HAANS Tables din- tégrales définies. (Amsterdam 1858). Fortsättning. Af C. F. LINDMAN. [Meddeladt den 10 Januari 1878.] Upptagen af göromål, som mer eller mindre nära samman- hänga med min tjenst, har jag endast sällan och undantagsvis kunnat egna någon tid åt fortsättningen af de anteckningar till ofvannämda tabeller, hvilka börjades under år 1876 och erhöllo plats i Öfversigt af Kongl. Vet.-Akademiens Förhandlingar N:o 9 för sagda år. Samma olägenheter som förut hafva fortfarande gjort sig känbara, utom att genom Kongl. Akademiens. godhet tillfälle blifvit mig beredt att rådfråga EULERS Institutiones cal- culi integralis, hvilka varit mig mycket nyttiga. Då dessa anteckningar börjades, var afsigten med dem en- dast att rätta en eller annan formel, som synts vara oriktig, och deraf fick ock uppsatsen sin titel; under fortgången medtogos dock äfven andra formler än de, som från början varit afsedda, och på detta sätt uppkom en slags granskning, som likväl icke kunde göra ringaste anspråk på fullständighet. Denna vigtiga egenskap kan den få endast genom någon, som eger större för- måga och bättre tillgång på böcker än jag. Högeligen önskvärdt vore, om någon så qvalificerad person ville öfvertaga eller kom- plettera det påbörjade arbetet. Grannlagenheten förbjuder visser- ligen att intränga i en annans arbete, och detta är alldeles i sin ordning i fråga om ett originalarbete; men i närvarande fall är förhållandet ett helt annat. Frågan är ju att få en i möjligaste 4 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. måtto fullständig och pålitlig tabell öfver definita integraler, och i detta afseende har Dr BIERENS DE HAAN redan undangjort så mycket, att endast rättelser och tillägg behöfvas. Hvem som gör dessa, är för saken fullkomligt likgiltigt, och det vore höge- ligen att beklaga, om den omständigheten, att jag börjat dermed, skulle hindra andra från att deltaga i ett arbete, som, om det också icke öfverstiger ens förmåga, dock vida öfverstiger min. Sedan jag nu uttalat min äsigt af ifrågavarande sak, öfvergaår jag tll fortsättningen af mina anteckningar. Tab. 54, 35 och 56. I dessa tabeller förekomma åtskilliga integraler, gifna af åtskilliga personer (RAABE, SERRET, JACOBI m. fl.) samt alle- sammans innehållande produkter af Sinus eller Cosinus för en båges multipel med en dignitet af bagens Sinus eller Cosinus. I sin Expose (sid. 242 och följ.) säger BIERENS DE HAAN, att nagra af dessa integraler äro indeterminerade, derest icke vissa vilkor äro uppfylda. Förhållandet synes mig dock icke vara sadant. Det är visst sant, att i de nämda fallen en term far 0 o o > men om da den vanliga metoden tillämpas, erhåller termen ett fullt bestämdt värde, såsom ock den obestämda formen visar sig vid behandlingen af enskilda fall. Detta har gifvit mig anledning att ånyo deducera nämda formler, hvarvid vär- dena synas mig hafva erhallit en något enklare form än den RAABE funnit. Samtliga integralerna hafva blifvit härledda med biträde af formlerna 2c+1 le 0: @= a (2c + 1) Cos(2e—2v+1l)w.....(A) 20 A é (2e). Cos x = (2c), Cos Ze —2r)a +!) + . + (B). v=(0 Integralerna tecknas 1 det följande med I försedt med en index, och från hvarje I med udda index härledes den med när- se , ve 7 , .. PR mast högre jemna genom att sätta „— « 1 stället för w. ) Se MIiNDING, Integral-Tafeln sid. 115. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 1. 5 Medelst (A) finner man IS I, = |Cos (2a + 1)® Cos ade Dre) 3 _ 8.20 + b, för (2a + 1)» Cos (20 — 2v + 1) ade. På grund af en bekant formel är Cos (2a + 1) Cos (2c — 2v + 1)2 = 1[Cos2(a +c—v + 1)a + Cos2(a—c+»)a], och genom indefinit integration finner man [oo (2a + 1) Cos (2c — 2v + Re Er Sin 2(a + ce— vv + DNz Sm te ee] Er a OP BD ; R 2, = 5 . 0 När a är c, men z, Mär ac Ten: (do) Nano = 1 Sen Da MAI HZ Go Häraf fas sedan TE . | 40 20 I, = [sin (Bare DES de — 0, UI Seil) a = (2e + 1) » ae,är detta ee a Soc) men när a ce och äfven för ac, TH EN (20). Si MÅR 0 = & S LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. TE PJ. 2: I, | Cos 2aw Sin &dz — 08 nam a >>. Og er. Go NÄR OL 6 2 2c Ihs = [sin 2ax Cos zda (EINE 2), v=c-1 fe ee Ic on ren (2). a 2 Er 2% 20 (@a+eV)(a—-c+») (Om a—ce+»rär—0, sa är motsvarande term i summan = 0). ti 3 . 20 76 | Sin 2ax Sin xdz 0 Je ce Cd NR NE (NN = 3 Ich + 20 > (a A) (a RR 7) (2e), (Samma vilkor som för 7,,). Om man i 4, 4, Zus, Zi, uttrycker Sinus och Cosinus för bagens multipler genom digniteter af Sin. och Cos. för sjelfva bågen, så finner man [SEJ 2c+1 a [cos (2a + 1)2 Cos wda =QU Th z =S (—1) (2a + 1), [cs Pain de v=0 > 0 TU 27 . 0, el I, = [Sin (2a + 1) Sin "ade 0 ug ne 200 —v i 2(c+r+1) = Ss (1) Pa + 1)) „[® m (Sin &) dr 7”=0 ik 0 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:O 1.579 TC 2) 2C eg = fos 2ax Cos xde 0 TE v=q4d UV m 21 = Sl 1) (20), fo” "Sin ade a v 0 PAY | DC U [eos Dax Sin zde TU IT 2(c+YV) vd: v=4d Vv 2(a—7') | =1S(E I) (20) | Cos 2 Sin 7=0 av 0 Om man här tillämpar den kända formeln ae ar(? +1) [SEJ (Cos 2) (Sin 2) da — 0 utbyter binomial-koefficienter mot I-funktioner samt jemför resultaten med förut erhållna värden på 4, /a, Iz, Lia YeSp., så fås v=0 (=17T(v+ AT (a+e-v+3) _ an G 2 T2Aa—v+1)T(2v+1) == SL när a >c T2(c+1) Ol: ua T2(a+1)T(c—a+]) J2cH1? aAe 0 DRa +1) 720+]) ER T2(c+1) (-1)rz == ee ee "Te(-VPTw+)Tlatc-v+3) = S Ta WHlT@rH1) DEIN ER ET SER BE BEE SEM a ’=( = T(2c+1) e TE 5 pe % RENNEN) 2 SE EINEN | v=0 r(2a—2v+1) T(2v+1) = 0 Sr OM TSE RON DL BORD. DO 20 a > C ei T(2c+1) ) (Yen >, = F(2a+1)F(c—-a+1) > ZIC. Tab. 3. N:is 22 och 23. Dessa formler förefalla rätt besynnerliga och synas i stort behof af granskning. Integralen är i allmän- het = &, hvilket ock N:o 23 i enskilda fall ger. 10 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. Tab. 17. N:o 1—6. Se SERRET, Cale. int. sid. 104 och 105. Tab. 18. N:o 9. Om denna formel säger B. D. H., att den endast gäller mellan a och + (ej mellan de uppgifna gränserna 0 och ©). Emellertid synes formeln behöfva ytterligare gransk- ning. Antager man a > b och gör v=a + y, så är 00 a en az b—_a— y% 0 2 ge | Er ip ön " Int a Gör man här y= (a — b)z, sa blir 00 = — (d — by Br = dı 0 Pl — bb)?! -_ (@ 8) TOUR EN Antages sedan a b I pl: 0 2. 2@Z bb)?! Sin prz Oo N:o 20. At denna kan man gifva den vanliga formen 00 z’de = A@ 3) 1A) (TA T(a+p +1) 0 Tab. 39. N:is 4 och 5. Dessa formler, isynnerhet den förra, förefalla rätt besynnerliga för den, som ej har tillgång till källskriften. De kunna ersättas af följande: VIE 9 a, _ vi-—p 2006 0 Ze >), je + pP‘) Poren | 0 ee a on MIC pe. N Wille 2 la p ; Vi | v=24 4a— a1 2a Ce CEN je +p?) de = 8 u ag 2 | 0 Tab. 37 N:o 8 är falsk, såsom härledd från den falska N:o 5. I GO 39: N:o 10. I denna har B. D. H. gjort två rättelser och så- lunda fått oo AA GE ] zn +2 HH Ze ——c Ja + e”?7)? Sn ° 0 jag kan dock ej få annat än [0 0] er” ] TUR, re T —8p 0 Tab. 60. N:o 8 synes erhållen af Tab. 114 N:o 4, innan denna blifvit rättad, och är derför falsk. 12 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. ICD, HIA N:o 15 skrifves numera helst så: [0 oj freda = 40) = 10 0 Ile, DD N:o 3. I slutet af min förra uppsats nämndes, att jag på denna integral funnit ett annat värde än EULER och LEGENDRE erhållit. Nu är jag i tillfälle att utreda, huru härmed förhåller sig, så vidt det rör EULER. I Instit. cale. integr., Vol. IV, sid. 123 och 124 ger E. två formler, hvilka förekomma hos B. D. H. Tab. 5 N:is 17 och 18 nämligen 1 = PR gt! TE qr ad = Ber IR ANG se ae (i f 1 + 2” % 2p Sec 2p ( ) 0 n N 7L qr _— (MN 0 UU ov 9 dov dv a 2). | 1— a” f 2» > 2p ( ) 0 Formlerna äro ursprungligen härledda under förutsättning att p och q äro hela tal, och så förekomma de ock. hos B. D. H. i Tab. 3 N:is 17 och 19, hvilket han utmärker genom att nyttja bokstäfverna a och b i stället för p och q. I forml. (1) och (2) kunna p och g äfven beteckna bråk enligt B. D. H:s vanliga beteckning, och E. visar (anf. stället sid. 124), att förhållandet är sådant. Dessa formler företager sig E. att differentiera i af- seende på g och får derigenom „1 ra fd 712 . gr qn er =. DG =. Sm: See ..... N f I + a lx da 18 S Dee (3) 0 1 za + Paz 71? 5 qn Per leda = ne, Ach), 0 hvilka formler förekomma hos B. D. H. Tab. 153 N:is 12 och 13. I dessa gör han flera specialiseringar bland andra p = 3, g=1 och får da ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. 13 1 ef? =" WU: a HE 3 fees Suleast Mie ARE NOR (5) 0 2 «(1 + ©) 2x ER) 71? | er = —g ee erenere (6), 0 hvilka genom formler, som jag annorstädes !) framstält, kunna visas vara riktiga. I stället för (6) skrifver E. 1 a | elzde n2 N oT hvilket uppenbarligen är falskt och troligen härrör deraf, att nämnarn ansetts vara 1 + x. Genom att i den oriktiga for- meln insätta y i stället för x? har den oriktiga Tab. 153 N:o 3 erhallits. I ao HF N:o 13. Denna är härledd från Tab. 118 N:o 18 och lik- som denna gifven i form af finit differens. Detta uttryckssätt är utan all fråga mycket kompendiöst, men har det obehaget med sig, att den nämda differensen måste beräknas, 1 fall man ej minnes den. Derför synes ett annat uttryckssätt, som ej heller är vidlyftigt, vara att föredraga. Önskan att erhålla ett sådant är dock icke skälet, hvarför följande härledning göres, utan den omständigheten, att en oriktighet i sjelfva formlerna visat sig. Tab. 118 N:o 18 ger oo q —pr, —Ix c ec? c —4q 1= |" (te — 1) Ip + —) da = D()ApE 0 Först och främst kan man skrifva N 6) [90] g —pxr, —X c d —(pPrl)2, —& c—1 T=pfe' (e 1) dn + e [o’e (ee — 1) da. 0 0 H 1) Se Nova Acta reg. soc. scient. Ups., seriei Ill: Vol. IX, D'une fonction transcendente sid. 27, 31. 14 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. Om man nu gör oo - a 1) de, : 0 2 ee er m ud, och utvecklar enligt binomial-teoremet, sa fås & Ih = 8 (- 1) e „I Bon 0 oc v=c—1 n= SE Die er AE 0 men enliet Tab. 113 N:o 5 är Luv) [0.0] 4 —(p+e—2)z Jeg = IE e dl = ar p+ece— vr)" 0 och följaktligen ei ze (EID) ON A= AC = 1) S olp DFe— rt v=c—]1 v ee (e—1), nn) (p + e— wart! Genom dessas införande finner man N] 7 a = (4 + DPS see ee) fl År 0 YE in (ORON Om sista termen i den förra summan skiljes från de öfriga, kan man skrifva Fl hy) (pe, + Ol =p) (= ey Ds (Dre sy 7 | Såsom väl bekant är, har man N (d — ıW w=l) = ce då detta införes, befinnes ar a le — 1), = (0 c— v)é ; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. 15 "=c—1 A c = j ent (RNE | RS erna (ERNA =l[(g+) Sa eh Detta värde öfverensstämmer fullkomligt med Tab. 118 N:o 18, utom att der star (9) i stället för T’(g + 1), som före- stående räkning gifvit. I saknad af Journal „de l’ecole polyth. kan jag ej utreda, huru härmed förhåller sig. I Tab. 157 N:o 13, som erhållits genom den nu uträknade formeln, bör ock I’(g) ändras till T(qg + 1). Tab. 163. N:o 9. Det af EULER gifna värdet [ elz at TU 5713 mamma . oe 5 18V3 påstås vara oriktigt. På följande sätt har det lyckats mig att finna dess rätta värde. Sy” dy NT gränserna = 0; 2 = 1 svara y= 1, y = 01 resp. Alltsa är och mot Gör: manı = V IL y?, så fås de =— 1 1 JE dt = i Jota — y?)dy. r via 2 Genom indefinit integration finner man ee Bauen „7, 2 u 2 J 2/17 Y en ee ll y?) 4 ar = Enligt MINDING är 1) in So ydy ln ed 75 a] — i SS | Se NOA HO Be as nt Y3Arctg, | samt alltsa 1) Anf. st. sid. 36. 16 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. fra FU — 432 5 + V3 Arctg „= | Alla dessa termer försvinna tydligen för y=0. Svårare är att se, huru det går, när y = 1. Emedan man har I —y? = (1—y)(l + y + y?), kan integralens värde få formen a AN LR Som man nu har lim 272=0, så är ock lim (1 —y)b(1—y) = 0. ps (2=0) (y=1) Derför är 1 Jara = hvilket värde högst betydligt afviker från det af EULER gifna. N:o 8. Denna integral, hvars uppgifna värde B. D. H.:för- klarar vara oriktigt, har jag på följande sätt erhållit. Gör man 1 2p— de a v1—22 0 RS ne 4 2 en: samt sätter 2—=y’, sa blir de = 3y "dy. Gränserna. förbli de samma och man finner BL Ta)T(o) 1 Wa [22 0 enligt en känd formel a 1 N:o 8). Sedan är RE AD) D+ Ur(p)— IT (p + 2). Differentierar man här i afseende på p, så fås dI d d Ip „er, + 2); ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 1. 17 men nu är 1 1 : u Pa = = NE da ap en z : vi 1 a wF — 1 Uf (0) Ep + ET 0 = Zi(p) — Z(p + Je): dp Ip alltså blir 1 ar le TG )T( ) 2 2 I da = UT 3) = [Z(p)— Z'(p + 3) - - - (a. Här borde nu undersökas, om derivationen i detta fall är tillåtlig. Genom ny derivation undergar integralen ingen annan förändring, än att han får faktorn 2 och det blir (Zz)? under integral- tecknet. Båda formlerna äro tydligen ändliga, när el. Gör man t. ex. p= I, sa äterfäs nyss funna värde pa N:o 9. En annan fråga blir, om man ock kan göra p =}, hvilket an- tagande är nödvändigt, om N:o 8 skall erhållas. I detta fall kan man skrifva 1 = u dz + |. lx dz ul DE v1i—2 Ve — 2? v1i-a Emedan den senare är ändlig för alla värden, som x i honom nl kan hafva, är det nog att undersöka endast den förra. Der kan =! 5 ; nu (1 — x?) ° utvecklas i konvergerande serie af formen 1 x? SA ag NET a Wa PID oe ae När dessa termer multipliceras med Z&dxw och integreras, er- 3 ar 1 3 hallas termer af formen —— a.) om koeffieienten 2v +1 2v + 1) ej afses; men för &« = 0 bli alla dessa termer = 0 och i öfrigt ändliga. Det kan ock utan svårighet visas, att den erhållna serien konvergerar. Under sådana omständigheter kan man i förut erhållna formel (a) göra p =1 och får då 2") Se Tab. 3 N:o 8. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 35. N:o 1. 2 18 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 1 (Bock r(2) ; a) 2 I ru ) R - ll eo} v3 Tab. 167. N:o 5. Här finnes ett tryckfel; det bör nämligen vara Eee 2 pearl > icke petat. Jfr Exposé sid. 347. N:o 9. Denna är härledd från Tab. 127 N:o 6 och båda uttryckta genom finita differenser. I stället att söka dessa vili jag deducera den senare, 1 synnerhet som detta kan ske genom en förut !) framstäld formel nämligen oo ee Ben T(e) (1-8) ” v+r+1 r+ß E Sun De; ee Se 1) DD) ° | Gör man här r = 0, så fås - —bx, —X © I iz 2 Je Ne br). u : För att erhålla den sökta integralen måste man här göra £=0, men råkar da ut för den svårigheten att högra sidan bir = = , alldenstund (b + a da blir =] och binomial- koefficienternas summa = 0. Pa vanligt sätt finner man dock Beim are Nr lim = 3 —=sS(-]1) el(lb +c—,) v=0 i: (£=0) och således oc je er IE 1) = dz = — SE 1)’e Ib ar — v). 1 v=0 2 0 Om man här sätter a i stället för b, b 1 stället för c, så fas — AT älv ; 2 =b v at (e 1). 2= — S(—-1)'b bla + b—v), v=0 7 0 1) Se Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar för 1876 N:o 9 sid. 283. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:O I. 19 som just är Tab. 127 N:o 6 och genom införande af y i stället för e — öfvergår till 1 a—1 get Db v=b Vv Fr a N UY 2'=0 Vv 0 som är Tab. 167 N:o 9. .. .. q ° [0] Om man här sätter y=«, så fas F eg = 8 = 1)" Ua + b—»). 0 Gör man aa —l=p,b=a, sa befinnes 1 Do de = st 1) a „vr d = 8 (1a, Up+1+g(a—v)), emedan man har 8 I 1) a, — —=0(. Denna sista integral är N:o boss BID ae os hvarest den pä annat sätt härledes. Tab. 168. N:o 22. Denna formel, som är härledd från Tab. 128 N:o 3, är oriktig i två afseenden; det bör nämligen vara Cosec gr, Sj Coseeprz, samt g num. värdet af 4 kan Z(p® — g? Sin? &) utvecklas i serie. Man far då 5 5 A Vv=00 m 2y 4 9y UQ = an) = Am — N — (=) Sin @ Vv=1 ; samt till följd deraf SQ “MS = 9? [20p |Cos’pdo in (2 \ Ice p Sin” qdyl. 0 / Som man nu har TC - INN : e TOT + 3) foo gåg = 3, foo gi” pda = Die ch | 0 0 så befinnes af RR NaN FPÖ +) ER EZ wi ie) 2T(v + 2) | Nu är z 3 Ör 2 To. ro+ ys Va alltså ; ee ee Pa U DHT(v +2) hvarest serien konvergerar, äfven om p—=num. värdet afg. Ge- nom denna formel öfvertygade jag mig, att N:o 11 är falsk, men sökte sedan erhålla värdet under sluten form, hvilket lycka- des på följande sätt. Ofvanstående formel (c) kan, om >= 0 införes i stället för q, få formen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. IAN = 0° fre — g? Cos? p) Sin? q dp 0 Differentieras denna i afseende på p, så blir Au dI 6) Sin? p Zee, dp 24 p? — q” Cos? q P [FA 0 I NER RIED Ep A 2p|; (p q ) | 0 Som man nu har 217 fl 2 2 > a CESN Dee då (p q ) pP? — q? Cos?p ER 2» 7 > ; 0 sa befinnes a ; SEHE) ea N ce Genom integration erhålles er Ri NR gBllp. + Var) el, Om hvarest återstår att bestämma integrationskonstanten ce. man i formeln (e) antager p=g och med I, tecknar motsva- rande värde på /, så är I, = 29?1q |Sin’pay + og fö Sing . Sing dy 0 0 719° av (1222) Sättes nu I, = det värde pa I, som 719” rt enligt Tab. 330 N:o 6. erhålles genom att der göra p = q, så fås = — 4? (3 + 02) dd OO PG du 2 [7 AT Vp— 14? = g? A | samt till följd deraf J= ala som är rätta värdet pa integralen i N:o 11. 24 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. På lika sätt kan man ock finna N:o 12, men äfven genom att i nyss erhållna integral införa — i stället för p. Då blir 4 e oT a [1- VL-p2g2 q or lt Vi pig ja —px)N q?— a?da au gu ST) = hvarest man maste hafva pq >1. Tab. 193. N;is 21—23 förklaras vara oriktiga, hvilket ock är händel- sen. De äro alla tre=». Den första och sista lida otaliga afbrott i kontinuiteten. De bada förra förekomma derjemte i Tab. 246 N:is S och 9 med andra gränser och ma uppskjutas till dess. Tab. 200. N:is 1, 2, 3. Vid granskningen af Tab. 126 N:o 15 har redan blifvit anmärkt, att dessa formler äro oriktiga, alldenstund det i dem ingående C ej är konstant. Rätta värdet gifves i N:o 5. N:o 6. Denna formel är falsk, sa vida ej a =0. Den är ock fullkomligt onödig, emedan N:o 5 gör tillfyllest. N:is 10, 11, 12 äro i sanning »extraordinära» och fullkomligt onödiga, sasom innefattade i N:o 7. Tab. 201. | N:is I och 2 innehåller samma qvantitet C som Tab. 200 N:is 1—3 och äro oriktiga. Integralens rätta värde gifves i N:o 4. N:o 5 är falsk. N:is 10—12. Om dessa gäller det samma som om mot- svarande i Tab. 200. N:is 13 och 14 äro gifna af mig och fullkomligt odugliga. Tab. 202. N:is 12 och 13 äro falska. De kunna ersättas af de rik- tiga i Tab. 200 N:o 7 och Tab. 201 N:o 6. De öfriga i denna tabell kunna svårligen granskas utan tillgång till Journal de l’ecole polyth. Tab. 204 N:s 9, 10; Tab. 205 Nas 3, 4, 12—18, 26, 27; Tab. 206° N:is 3—8, 11, 12, 15-19; Tab. 207 N:is 1—3 äro. allesammans. = co. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. 25 Tab. 208. N:is 12 och 13 gifvas i form af oändliga serier och N:is 14—16 i form af derivator. I en uppsats som blifvit intagen i 5:te bandet af Kongl. Akademiens Handlingar har jag gifvit dem i form af summor, hvilka här ma intagas, men med den förän- dring af bokstäfverna, att öfverensstämmelse med B. D. H. vin- nes. Värdena äro oo x Sin px ; 7 UNE (a +v — 1)”-ı ae N:o,k2: da TER Y gar! IS ov > ; rr (g? + x?) hn Ben eo 1 q 0 [00] eo 189, ERA ra aa e . (q? an GRAN u 12/4 AE se 2v R 1’ ag, 0 hvilka kunna ersätta såväl N:is 12 och 13 som N:is 16 och 15 resp. Beträffande den af POoISSoN gifna N:o 14 har på anförda stället blifvit anmärkt, att värdet är oriktigt. På högra sidan bör det nämligen vara um ed icke ( Dy ZUR ZZ van, Bee SORAN NG) Tab. 210. N:is 1—4. B. D. H. säger, att dessa icke gälla mellan de uppgifna gränserna 0 och ©, utan mellan gränserna — & och + & N:is 1 och 2 äro gifna af LAPLACE, som på det anförda stället säger alldeles det samma. Dessa formler befinna sig alltså blott på orätt ställe i B. D. H:s Tables. Förhållandet synes vara det samma med N:is 3 och 4, som Po1ssoN gifvit. ; N:o 5 säges vara oriktig, men jag kan ej kontrollera det. N:is 11—13 äro = oo. Tab 212: N:is 5, 8-11 äro =. Tab. 213. N:is 15—18, 21, 22 äro härledda från N:is 12 och II ge- nom derivering i afseende pa 4. Härvid saknas den anmärk- 26 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. ning, att derivationernas antal ej far vara större än det största hela tal, som ingar i p, emedan annars integralerna bli oändliga eller obestämda. Alla värdena äro gifna 1 form af derivator, hvilka man i hvarje särskildt fall måste söka. Dessa kunna dock mycket lätt uttryckas genom summor. Man har nämligen ı allmänhet IR é AS u BZ a ae k p—1l —ag —agqg' DENE) AT rom 2c—1 I Nas 15 och 18 förekommer faktorn (— 1) 27, hvilken är fullkomligt obegriplig och som troligen skall vara (— 1)’ i - EA förra och (— 1)" i den senare, ty man har 20—1 2c—1 SS ÖOSI—=- DI Cosa = de 5 + ga) q =» Cos(ea — 7? —ge)=(—- De Sin qv, ID SIR gå = ov SM el Fo MN ao (= —])n ae il — 2. Sm (ex 202) — (]}) na, Cosgr. Angäende N:is 11 och 12, se Expose etc. sid. 445. Tab. 214 ull och med 218. B. pD. H. förklarar, att alla dessa äro ogiltiga. I saknad af källorna kan jag blott säga, att manga af dem äro =» och förmodligen tillkommit genom användning af riktiga formler och metoder utöfver gränserna för deras giltighet. Tab. 220. N:is 5 och 6. I dessa gör B.D.H. en rättelse, som visser- ligen är nödvändig, men anvisningen till dess anbringande syntes mig i början ej fullt tydlig. Derför har jag ånyo deducerat dem. N:o 5 erhölls genom form. (1322) i B. D. H:s Expose. Om man i nämda formel insätter —r 1 stället för r och gör ke, MAS oo a | 1 dı IN 1—re —2uq . a u NIER 5 ==9 1 + 2rCos2ax +r? q + a? 24 1—r?) 1+ re“ 0 - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o "2 22 — 2ac genom att sedan göra r = e erhalles oo 1 Ad vå TE 0 ee ÖR Zar Here ra TT VN IRI 0 2aq 2ac RE 7 Ci N 21 Ile — es) 3 er + a Till denna senare form kan den högra sidan af POoISSONS for- mel (N:o 5) lätt reduceras. Hans andra formel (N:o 6) fås 5 3 71 20 7L 1 SOMNOMm, N:o. 3 och värdet är =. — = = 0 nr = Bj EPA er DIS SN N:is 8 och 9, som äro oriktiga, kunna ersättas af form. (1562), (1563) och (1564) i B. D. H:s Exposé. Tab. 221 N:is 1—4, 18—20; Tab. 222 N:is 2, 13, 14; Mabs22S3nnell och hallen; Tab. 224 Näs 16 235; Tab. 225 N:is 3—10, 22, 24, 26—33 äro enligt B. D. H. allesammans oriktiga. Hvari felen bestå samt om och huru de kunna rättas, ma nagon, som har tillgång till källorna, afgöra. Manga äro = =. Tab. 220. N:is 5 och 6 påstås vara oriktiga och äro det äfven, dock icke värre, än att det kan hjelpas. Enligt kända formler är Sin? ar = 1(1 — Cos 2ax); Cos? be = 4 (Cos 3bz + 3 Cos br), pA alltså oo ne Sin? ax Cos? bx ae 3 Ve 0 oo 6) oo LE i Cos3bz ee az ee Cos Sugar: Dax a. Vz Vz Ve 0 0 0 © te Cos 2ax Cos bx de | V TC 0 Nu är Cos 3buw Cos 2ax = 1[Cos (3b — 2a)x + Cos (3b + 2a)x], 35 > 2a Cos 2ax Cos bu = 3[Cos (2a — b)x + Cos (2a + b)x], 2a>b; till följd deraf blir 28 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. C2 oc oo (0) dp Jb — 2a)2 = Be de + 3 jer 2 22 de z z Ve 0 A) 0 a Cos(Bd+2a)e 7, 3 ee, 3 iS Tee ih al Dh Ve ”. Va =) 0 0 0 us den bekanta formeln [90] Bat Cs cz En 1 i NB == SS ST) Vz Ve 2 0 0 som använd pa de särskilda integralerna ger in. & Id = Bann, 1 [ us 1 3 | 2 LV 30 vb 2V 36— 2a 2V 3d-+ 20 2V 2a—b Således är endast tecknet för termen — -—L— orätt. (I Tab. 2V 20—20 är det +). aubanes b>2a, sa fas N:o 6, i hvilken alla termer utom — och —— böra hafva — Med de nämda ändringarne äro 75 3b vb ; formlerna riktiga. Tab. 229. N:is 3 och 4 innehålla en konstant p, hvars värde af LA- PLACE uppgifves vara 3,625608. Enligt formlerna !) oo oo nen T (n) navi —Azi n—1 I (n Znmi \ J CAR a RK NE dö - Je (8 > 0) ’ 0 0 inner man oo x 2 Sin z ; RT Cos z TU ee NSS 7, DO | de = T(1) Sin 5; Je 2 de = (1) Cos 3 0 Den konstant, som LAPLACE kallat p, är således den qvantitet, son numera tecknas med I (+). N:is 3 och 4 kunna ersättas af de allmännare !) MINDING, Integral-Tafeln sid. 158. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. 29 [9.0] je Sin Pe de = AE) Sin - ] fö 9 | B > 0, ; 2 3 | l>n>0 ja" (COS bada = 2) Cos — B" 2) 0 Nas 5 och 6. Vid dessa har B. D. H. gjort rättelser, som jag ej förstar. Tab. 230. Alla äro falska utom 1 och 7. Tab. 232. N:is 4 och 7. Till dessa angifver B. D. H. rättelser, som dock ej synas mig fullt tydliga. För att kunna utreda saken har jag derför nödgats deducera sjelfva formlerna, hvilket skett på följande sätt. [So] oo nn. ze epzi HS la de + (g 3 ala, See ee 2 — 00 — 00 — 0) 6) ep”? SEE epxi IG = dr = = Tr: de, PUR 2—g+r ag er — oo oo oo 00 epri er? J,= | —— de = de + (q + |. de, Bar MER org en +g Er — oo © 6) oo epzi mer" f epzi I, = I———— de = - de — (g — ri) I— — de, 2 —g—ri ag +p2 z—g+n ee) — 00 oo hvarest de senare uttrycken pa högra sidan erhållits genom bra- kens förlängning. Då v—q införes i stället för & finner man (6%) (6°) JE — pgüi wePri ] Gi ep ] = € 3 Ul rd EL 1 | gt at Ja 4 22 | SJ = 06 —00 Nu är (Tab. 147 N:o 11) (60) 2 eu ME N a ELNA ? In deriveras denna i afseende pa p, fas 30 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. [0,0] ger m — ee ö x + or? i (00) Då dessa införas i uttrycket på /, befinnes [eo] 3 epxi h=/— — de = 0. äg ar Gl ar 0 ) — (60) På lika sätt finner man 3 [90] epzi 1,=| de =$, z #3 — (1 ar WO — OO | [0 0] PA Å ep*" $ — P(r+qi) en lö = It 3 3 Bar (ES fo Re [0,0] . ep” u AR) N — | DV = 2nmwVe : 4 VON WU — (Co) Emedan man har (Tab. 147 N:o 10) = Sn de Vo a m =— 00 och genom derivering i afseende på p finner x ri TE 1 de = 3 e 9 DE 2 I Ar v/ —e sa erhäller man pa lika sätt som ofvan a AR CR) I'’= |——— de = — 2nte 3 1 % rt re I eye! . —P(r+Qi) IG ar de = — 2nte 9 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 1. 31 Genom att subtrahera. I', från 7, I', från I, samt dividera resultaten med 27 erhålles 3 65 x Sin px — Pp(r—qi) de = ne Iz ar far RO u co oo Sin px —p(r+qi) SE (ll = MG BB Gar so — oo = Sin px —p(r+qgi) ee da = ge > G= Ir = 0) Sin px — Pr — gi) mn de = me 5 Cr El 2 Om man adderar Z, och 4, 5 och 7’, o. s. v. och dividerar resultaten med 2, sa fas [0.6] Cos px EZ) === np == le Dar (far 00 — m | Cos px 0 ART) == lf) = MVC dr = nie Cos px . pri) = fl fe = (Co) oo ä Cos px 0 il) FERNE dar 72 . 3 — (= (0 — oo Den 3:dje och 4:de bland de förra är Tab. 232 N:is 4 och 7; den 4:de bland de senare är Tab. 233 N:o 7; den 3:dje bland dessa visar, att tecknet pa högra sidan i Tab. 233 N:o 3 är oriktigt och bör vara +. Anm. För att hafva värdena hos B. D. H. oförändrade har jag gjort komplexernas reela del = 4 och koefficienten för? = r. De integraler, som i det föregående blifvit tecknade med elretven I, 1..,.ete: skulle hafı sin plats,ı Rabe 147. Ge- 32 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. nom formlerna (6)--(9) i min förra uppsats (sid. 24) kan man fa nagra andra dithörande nämligen oo epzi —pq I Ad, — Den: gr oe — (62) [0 0) ePzi | de. = 0, ) q = OA LESS (0 oj er pet | - de = (0. gr x 6 oo u =D | > de, — 27er u q —IAN) 69 Behandlas dessa såsom de nyss förut deducerade, sa fas je ©) Cos px — 24 emo a gr au — (2 [00] 2 Cos px —pq le 7 a q — 490 U — © (0 0) SÄD oc OKI me — er ja + XC [2 — 0 (0 0) Sin px 0 Di | 2? de=nie , MA I == (Co) hvilka saknas i Tab. 232 och 233. Under N:is 8 och 9 i båda finnas ett par formler af CAYLEY, vid hvilka dock den anmärk- ningen tyckes saknas, att man bör hafva 1 > p > 0. Il AHA Nie, 20 448 Tab: 23 NS 2-1, 10: Tab. 236 N:is 3—8, 11—14 äro allesammans falska. Tab. 238 —246. En ganska stor del af dessa formler är gifven af LEGENDRE i hans Exercices, till hvilka jag saknar tillgång. Endast det må jag angående nämda formler säga, att Tab. 238 N:o 13 och Tab. 244 N:o 14 varit mig omöjliga att förena. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 1. 33 Beträffande formler, gifna af andra, äro några anmärkningar att göra. Tab. 241. N:o 1. B. Dp. H. säger, att den är härledd från Tab. 356 N:o 2 och gäller mellan gränserna 0 och 27. Först och främst bör anmärkas, att Tab. 356 N:o 2 är något ofullständig. Den bör vara (1 — 2p Cos & + pr) de = 0, jo I 0 = Alp p> NN bj Genom delvis integration fås 2m 27 1 U AGN ann x Sin« frac — 2p Cosx + p?) 2p | a de 0 0 Man finner alltså 27 x Sin z n E 1 — 2p Cos z ee), p 28 N:o 2. Här, likasom i Tab. 113 N:o 3 och 7 och möjligen på flera ställen, uppgifves vilkoret o>p>—1 för att I (p) skall vara ändlig. För min del tror jag dock, att p alltid bör vara positiv och att vilkoret alltså bör vara: & = 0 = DM 36 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. N:o 4. Tiyckfelet i Tab. 114 N:o 9 har gjort denna inte- grals värde oriktigt. Det bör vara Tv —ptg2v tg IR) |c Sin 2x dr = Apt 0 som fås, om man i den rättade formeln (Se Öfversigt för 1876 N:o 9 sid. 18) inför tg. 1 stället för x och a — 1 i stället för a. Tab. 291. N:o 4 är härledd från Tab. 114 N:o 4, i hvilken B. D. H. anbragt en oriktig ändring, som ock öfvergatt till nu ifraga- varande formel. Denna är dessutom oriktig deri, att der star a— 2, men bör vara a — 3. Formelns rätta utseende är detta: IT [3 DJ — Cot? x dz a— 3/4 NDS LER ge en | Sin 2x tg”. 2 - z Fa). ö N:o 6. Tiyckfelet i Tab. 114 N:o 9 har äfven verkat här, hvarest det bör vara: T DT — pCot?x dx - el) 1 T (a) Ie EEE Ö == . . Sin 2x tg” x a: En: 0 Tab. 296. N:o 5. Denna formel, som innehåller T-funktioner med komplexa argument, synes lämpligen kunna ersättas af de tva följande, som erhållas genom N:is I och 2 1 denna tabell samt ett par formler hos MINDING !). TU ax .. 201 end (— 1):(e” + 1) v=0 (=— 1) (20 — 2v + 1) (2c + 1), it Sn Eid — 9% S Beer? 0 TC J er | Dis FE ZH) Lö (20). ; e FR SOT 2 ) I a? + (2e — 2v)? 2a | 0 1) Anf. st. sid. 116. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. 37 Emedan några formler, som innehålla digniteter af Cosinus, icke förekomma i tabellen, bifogas följande på förut nämda sätt erhållna formler: 217 ax 2c+1 a ee” Su | BZ 2c+1), le ns oe == LS 5 z SEEK Va) v=0 ® + (2c — 2v-+ 1) U 0 TC TC 2C an __ V=C (9 ie los zde Lu Sa S (2c),» ip ( | IE OA 3a 0 Heb Ik N:o 7. I sina »corrections» gör B. D. H. en ändring vid denna formel, men bifogar i sjelfva tabellen en anmärkning, som inger tvifvel på ändringens riktighet. Under sådana omständig- heter kan jag ingenting göra vid formeln, som väl ej kan utredas utan jemförelse med källan, Crelles Journal 20. 1. Tab. 298. N:o I. Vid tryckningen har öfre gränsen blifvit öfverhoppad. Emellertid kan dess värde pa följande sätt erhållas. Genom delvis integration finner man [64 xz—1 & ad SEG a: 2 ; Je So [2» . Sin 2az @ ar Cos 2arte] + Zarı, p(4a?n? + (2p)?) 0 För att få det af KUMMER gifna värdet, måste man göra ea —1. Daär Sin 2ar = 05) Cos2an = 1 samt 1 lee Dar 1— Je Sin 2a7 £de = ol ? "en (Ip)? 0 Enklare, men lika allmän är 1 TY: 2a7n (1 — p) 0 SIN 2 amt vda = EE h in 2a7 & dr Jota? + Ip)? 0 Anm. Det är nu omtalade N:o 1. som genom nagot skriffel kommit i Tab. 192 N:o 4. 38 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. Tab. 303. N:o 1 kan få formen !) = Jes» ede=— 212 —1HQ). 0 Tab. 304. N:o I kan fa formen IE 2 PR [ve De Zoe). [2 0 Tab. 306. N:o 7. Ett tryckfel har blifvit rättadt, men ett annat 2a+2 qvarstar: det bör nämligen vara 2 i täljarn pa högra sidan. ‚Formelns rätta utseende är således detta: TU T a i; „2a Se er 2u+2 fi tg 2(L. Cos 22) tg 2xrdr = Ro Ra) a 0 Denna formel är härledd från Tab. 158 N:o 5, som i sin ordning blifvit hemtad från Tab. 120 N:o 18. Från denna kan man ock få Tab. 120 N:o 20, man denna synes felaktig deri, att nämnarn på högra sidan är 2a i stället för 4a. Tab. 311. N:o 1 är falsk, såsom härledd från den oriktiga Tab. 153 INB0 Do Tab. 322. N:o 22. Denna formel förklaras vara oriktig och detta synes ock vara förhållandet. Något sammanhang mellan honom och Tab. 350 N:o 5, till hvilken hänvisas, kan jag atminstone icke upptäcka. Tab. 323. N:o 8 är härledd från Tab. 172 N:o 7, som B. D. H. säger sig hafva korrigerat. Såsom jag vid sistnämda formel visat, !) Se Nova acta, anf. st. sid. 6 och 3. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 1. 39 erhåller man genom att följa EULERS föredöme den formel, som der betecknas med (b). När man 1 denna gör &« =tgqg, A=p, w = q, erhålles icke N:o 8, utan man får i nämnarn Cot”q — tg’ d. v. s. formeln IT z Ron ae 7 f Cot? q — tg?” q Sin 29 tg RO UL Cos 2p 0 Tab. 337. N:o 12 är oriktig såsom härledd från den oriktiga Tab. 70 N:o 12. Tab. 353. N:o 23 är i sa måtto ofullständig, att der icke anmärkes, att p bör vara UL Cos % å TU T alltså motsatt tecken för högra ledet. Tab. 372. N:o 2. Här har B. D. H. gjort rättelser, som jag ej förstår. Saken kan ej utredas utan jemförelse med källan (Danske Vi- denskaps-Akademiens handlingar 6. 265), till hvilken jag saknar tillgång. Så mycket kan jag emellertid se, att elliptiska inte- graler erhållas. De mänga distinktionerna antyda en temligen vidlyftig räkning, hvilken det näppeligen lönar mödan att under- kasta sig, då man ej ens är fullt säker på derivatan. Det en- skilda fallet «=5b Z1 är dock mycket enkelt. Om integralen för detta fall göres = I, så fas = et z Sin z dz ; SNI + 5? — 25 Cos z 0 på grund af Tab. 249 N:o 22 blir då 1+5 I nes I== 0 + -Fb)— = E'(b). b<1. I sammanhang med denna integral har jag betraktat Tab. 74 N:o 3, till hvilken B. D. H. anfört rättelser. Som dessa icke syntes mig fullt tydliga, har jag deducerat den och funnit 2 erw re a — (a + 8) (ER) — E (> hl), hvarest k, = Vs Tab. 374. N:o 2 säges vara oriktig. Genom indefinit integration fin- ner man . Cos GE Jar tg px . Sin gede = — = Are tg px q p | Cos gas = dw. = Jh + pa? ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:o 1. 41 Då integralen tages mellan sina gränser, blir den förra termen obestämd, hvilket således också är händelsen med integralen sjelf. N:o 3. I sina »corrections» säger B. D. H., att der bör D vara «— li stallet för a+1. Gör man © +1 3 a il = [Cox (Are tg = Sin (a +1) Åre tg = Sin wda 0 OR pl na LE RE REG Ck Br ! : samt der infor « = g tg y, sa är de = CR och gränserna bli 0 och = Man far alltså = TC s dy Cos? y = 2 | Cosy Sin (a + 1)y Sin (q tg y) 0 49 = je . Sin (a + 1)y. Sin (gtgy)dy. 0 Om man nu i Tab. 59 N:o 17 insätter y, a, gi i stället för x, p, € resp., sa fås ng’e = [cosy „Sin (a + 1)y . Sin (9 tg y)dy = spå —T) ° samt följaktligen jo.) a+l NER ZH [60s (Arc tg = Sin [€ + 1) Åre tg | Sin zdx qg 0 Be UGS en | OS) Pa venstra sidan är det säledes intet fel, men väl pa högra, der det bör vara g“* , icke 4”. På alldeles samma sätt är det med N:o 4. Tab 31. N:o 6 är härledd från den oriktiga Tab. 114 N:o 9 och så- ledes oriktig. Enligt hvad förut !) blifvit visadt, är sistnämda integrals rätta värde !) Se Öfversigt för 1876, N:o 9 sid. 18. 42 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. E42 2a+1 —pr2 T(a + 1) At e dax = Tan 2p v 0 eller, da a— 1 insättes i stallet. för a, oc 2a—1 — px? T Je ea: — Mel. 2p 0 Differentieras denna i afseende på a, så fas [9.0] 2a—ı1 —pa2 le | De od 42: [Z'(a) — Ip]; & < vid hvilken formel man gerna kunde stadna. Rätta värdet på Tab. 377 N:o 6 kan emellertid fås sålunda. Insätt a+1 i stället för a och multiplicera resultatet med p, så blir oo p je x "de = ra = [Z(a + 1) — ip). Multiplicera sedan den förra med a och subtrahera resultatet från denna, sa fås ao er — a)z ao = = 2 [Z' (a + 1) — Z'(a)] 0 At T (a) 4p” ’ hvilket är rätta värdet pa Tab. 377 N:o 6. Tab. 381. | = N:o 7. Här bör det vara a? i stället för g?. Enligt Tab. 139 N:o 6 är oo — a0+) 2a + I —2@_,—- | Ve en 2a? r 0 Om man skrifver = a2(2+-) 3/3 da e PH rege} samt integrerar delvis, sa är ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 1. 43 — a2(&+-4,) — —a2c+L) 3% | "da Vä = e ENTE — aa +) 2a? — Bu — 2a? + e Ar lx rs ame dx. Vr Tages integralerna mellan gränserna 0 och ®, sa försvinner förra termen på högra sidan och man far Oo —a22++) Var? — In — 2a? 20? + U 7 C 5 ix . Se Ol = = e NV NI 0 0 > LD DIT N:is 14 och 16. En formel, som innefattar båda dessa, finnes i SCHLÖMILCHS Anal. Studien I. sid. 64 och förekommer i alb, AR) N:o, 8. N:is 23 och 24. I en förut nämd uppsats i 5:te bandet af Kongl. Akademiens handlingar hafva dessa formler blifvit dedu- cerade och förekomma der N:is 53 och 52, men värdena äro der gifna i form af summor. Tab. 389. N:is 5 och 6. Förekomma i nyss nämda uppsats under Nas 54 och 55. Värdena äro äfven der uttryckta i form af summor. Tab. 390. N:is 15 och 16. Angaende dessa säger B. D. H.; »elles ne valent pas, puisque Tab. 116 N:o 4 ne vaut plus pour q > 2»; vid denna senare säges, att den gäller blott för 9 = 1, hvilket ock är förhållandet. Tab. 394. N:is 9—17, hvilka dels innehålla en oriktig qvantitet p (se till Tab. 126 N:o 15) dels T-funktioner med negativt argument, kunna ersättas af formlerna oo (DL RL T (a) \ (DA l. (os Carte = Ge Cos (a Arctg — [22 0 Oo (Rn NE T (a) 5 b © "Smbede = SS ; sö | 2 Sinbede a Din 6 Arctg— E 0 44 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 6 N De hvarst e och a maste vara positiva. Arctg — ligger mellan 0 x C © och = om b > 0, men mellan 0 och — LZ, om b < OK 2 N:o 21, i hvilken ock qvantiteten p förekommer, ersättes lämpligen af (6.0) — (c+bi)x a—1 TA 5) le le — ee)! Jo j (ce + bi)‘ [27 Tab. 399. Enligt B. D. H. äro alla de 16 första formlerna oriktiga atom N:is I och 9; men äfven dessa äro enskilda fall af de vid Tab. 394 anförda allmänna formlerna, hvilka fordra, att a är > 0. Som nu detta icke är händelsen i någon af tabellens 16 första formler, synes alla dessa vara oriktiga. Tab. 406. N:is 11 och 12 äro härledda från Tab. 394 N:is 11 och 15 och om de förra gäller det samma som om de senare. Tab. 417. N:is 9 och 10. Om dessa från SCHLÖMILCHS Anal. Stu- dien II. sid. 155 hemtade formler säger B. D. H., att de äro »fautivement negatives». Detta är ett mindre exakt uttryck, eftersom blott den enas högra led har — hos S. Anmärkningen är deremot befogad i afseende på formlerna (6) och (7) sid. 147, från hvilka N:is 9 och 10 äro hemtade. Dessa senare äro riktiga. Tab. 437. N:o 3 är härledd från Tab. 289 N:o 4 och oriktig med denna. Om man i det rätta värdet pa Tab. 377 N:o 6 insätter tgy i stället för x fas 2 LJ —ptg?y, 2a+1 — (p Sin? y — a Cos? y) T (a) e ‚I . . g Ne | 18 | Sin? 2y btgydy 16p° uU 0 som är rätta värdet på Tab. 437 N:o 3. 1) Se-MINDING, anf. st. sid. 157. 2) Ibid. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 1. 45 Såsom i min förra uppsats nämdes, var afsigten dermed att granska åtskilliga formler, angående hvilkas riktighet BIERENS DE HAAN yttrat tvifvelsmål. Nämda granskning har i denna uppsats blifvit fortsatt och afslutad, men flera formler hafva, i saknad af källorna, måst lemnas derhän. Undantagsvis hafva några andra formler blifvit behandlade samt några tryckfel rät- tade. Emellertid återstår ännu mycket att göra. Ungefär tredje- delen och möjligen mer af alla formlerna äro af BIERENS DE HAAN deducerade medelst substitutioner, ombyte af variabel 0. S. Vv. Då man betänker, huru lätt misstag dervid kunna begås, synas dessa formler rätt väl behöfva en revision, i synnerhet som flera af dem kunna vara härledda från falska formler. Visserligen har jag sorgfälligt eftersökt sådana, men vågar ej tro, att alla blifvit påträffade. För att lätta igenfinnandet af här behandlade formler bi- fogas en förteckning öfver dem. Rättelse: I Öfversigt för 1876 N:o 9 står på sid. 25 rad. 4 nedifrån: e”? läs: et. 46 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. Förteckning på integraler, som i dessa anteckningar blifvit behandlade. TRANS NINA BEER BEER AS NN EN AR NAN ANN NA Sera EBDIR Tape NER NE et Ner 2 EEE Ofversigt Öfversigt Tabell. Nummer. Tabell. Nummer. = N:o 9 :o 1 N:o 1 1876.| 1878. för 1878. Sid. | Sid. Sid. PMS BD NG Re re 309 a1, 21 23ER ER 24 322 9 209.1 1,8, 3,101 = DUO) LE RN RE 9 zul | 1,2, 0 a DEI SDR ARNE — 2020 1213 NNE AN = INK r de LE (BARE Tap — 2083 | TNG 25 on 20: ee 10 10 208 Sr oa = TO ARE a — 213.19 18,21, 22208 = N FAN Se KRA LAG SA SS — 220): 9 ns 26 3 ICH GER E BALEN — 2200 19, O1 27 a ABN DARREN SLJER 11 AN ea 28 SD N a KO Er IR al DIN NER EEE SE LS a 29 DU on (OS — Jul BIS EL a N as 29—31 3 (En Le ul 2S3r Kam Nas DG 31 AA | ODE a Dag ara Bee SSR 12 BSH RN N As SN 32 DU) MOMENT BD AN N Et 15 ZA LEER UNNA INR 33 DAS EN AL BAR LÄN ok SA INA DA a Le BRA ARR NE 32 DM RER Ras NOEN 4—9 2460| 05,81, 922 EN 34 (KON Kon Re Dt 11 24913222 330 2 1a 08 34 028 ANA RS — DIES Dra SE LEA SE ER ANA 35 0) nu ee — 2800 RESO AAA NEN 35 alle i a 2 OSMAN SNR SA 35 Re PN en 40 289. DORAn RN en 35—36 SO SR AN ER SE Se — FR FAST EEE a SLA SUR 36 GL: AN N RR 15 290.) m DEE REN ne 36 DR OL ner 18 BIT. INT UN IT lab AS TS ee — 12 2 IS re AN 37 a Rees 19 OST ETEN SIGNA 38 GR IRENE = SER | En le — SI N Re 15 WO Zn Le yore _ AO RAD IET E 38 SE ARE re NS VAR — DU PER EN RITA 19 BR SD ER RA — ISIS RESER ARE Le I 19 DD RSS (LLA RU SÄ 38—39 NEIN Da RE Br ark Se 18 SLR TTT ER Odda 39 SE A AA © 20 DING ANEINANDER — 3 SE EE RA Te 23 BDO BD RER DENS — 1219, MO TEA 26 20 SIR HS DE SER Fa TR — 37H 26 60. ED BAER FÖRE SNS Ag 39 —40 EHE, AUT essen 26 N N. 40 ASTA RES 26 SEND en a 40—41 HORSE 26 BIER OEM RR 41—42 De AS RAT 27 12 Bald pe a EL AS 42—43 IRRE er EN) 15 DSS Kl ao SEA 43 | 32 KO SR LINS 197 03890 || BRN dd _ HERRE GC |D ER Na IR NESS 18 3908 [NR [18 Oe er fl — 1 otep | N 19 a 2: 43—44 Ve a SRA ANNES RA, HOS | 44 HUA BR ses ss LE ee 21 4067 SEO Se — [ÄR 2 | GE Seele oa SSE TIS Zul Ale] TAO NETA — SIR STE RE 22 DA AS] KON AES RA LÄSARNAS = | 47 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän Universitetet i Kristiania. Festskrift till det K. Universitet i Upsala. Kra. 1877. 4:o. Aarsberetning, 1876. Jahrbuch des Norwegischen Meteorologischen Instituts, 1874—75. Archiv for Mathematik og Naturvidenskab, Bd. 2: 1-3. Diverse publikationer. 10 band. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 23: 1—4. Från Videnskabsselskabet i Christiania. Forhandlinger, 1876. Smäskrifter. 16 st. Från K. Videnskabers Selskab i Throndhjem. Skrifter, Bd. 8: 4. Från Geological Survey i Calcutta. Memoirs. Vol. 13:1—2; Ser. II. 2. Records, Vol. 10: 1—2. Från Franska Regeringen. Annales des mines, 1876: 6; 1877: 1—2. Från Ufficio Centrale di Statistica i Roma. Publikationer. 5 band. Från RB. Istituto Lombardo di Scienze &c. i Milano Memorie, Classe di scienze matematiche, Vol. 13: 3. » » » lettere, Vol. 13:3. Rendiconti (2), Vol. 9. Publicationi del R. Osservatorio di Brera, N:o 8, 11. Från R. Istituto d’Incorraggiamento i Napoli. Atti. @) T. 14: ı. Från RB. Accademia delle Scienze i Torino. Atti, T. 12: Disp. 1—4. Bolletino del Osservatorio . . . di Torino, Anno 11. Frän Allgemeine Schweizerische Naturforschende Gesellschaft i Bern. Neue Denkschriften, Bd. 27: 2. Verhandlungen, 59. Från 'Naturforschende Gesellschaft i Bern. Mittheilungen, 1875. Från Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Cultur i Breslau. Jahresbericht, 54. 48 Från K. Akademie i Erfurt. Jahrbücher, H. 8—9. Från Physikalisch-Medicinische Societät i Erlangen. Sitzungsberichte, H. 9. Från Senckenbergische Gesellschaft i Frankfurt a/M. Abhandlungen, Bd. 11:1. Bericht, 1875/76. Från K. Akademie der Wissenschaften i Wien. ‚Sitzungsberichte. Math.-Naturwiss. Classe. 1876. Abth. 1: 1-7; 2: 4—7; 3: 1-5. » Philos.-Hist. » 1876: 3-7 Archiv, Bd. 54: 2. Fontes rerum Austriacarıım, Abth. 2: Bd. 39. Frän American Association for the Advancement of Science. Proceedings, 25. Från Smithsonian Institution i Washington. Report, 1876. Från Museum of Comparative Anatomy i Cambridge. Memoirs, Vol. 5: 1. Från Författarne. BERGMAN, F. A. G. Om Sveriges folksjukdomar, H. 3. Ups. 1877. 8:0. Erıkson, J. Uber das Urmeristem der Dikotylen-Wurzeln. Lpz. 181702820: BARRANDE, J. Cephalopodes. Prague 1877. 8:0. GÖPPERT, H. R. Der botanische Garten d. K. Universität Breslau im Jahre 1876. Breslau 1877. 8:o. —— — Der December 1875 und die Vegetation des bo- tanischen Gartens. Breslau. = — Rede bei Eirweihung der Linne-Büste im bota- nischen Garten an Linnes Geburtstag den 23 Mai 1371. Manuskr. Två fotografier af botaniska trädgården i Breslau och Linné-bysten derstädes. MELSENS. Des Paratonnerres. Brux. 1871. 4:o. PERARD, L. Etude sur les procédés suivis pour déterminer les élc- ments du magnetisme terrestre. Brux. 1871. 4:o. Smäskrifter. 2 st. Stockholm, 1878. P. A. Norstedt & Söner ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Aro. 35. 1878. 89. Onsdagen den 13 Februari. Tillkännagafs att bland Akademiens ledamöter med döden afgatt, inom landet f. d. Professorn vid Upsala Universitet ELIAS FRIES, och i utlandet f. d. Professorn vid College de France i Paris HENRI VICTOR REGNAULT. På tillstyrkan af utsedde Komiterade antogos till införande i Akademiens Handlingar följande inlemnade afhandlingar: 1:0) »Florideernas morphologiv, af Professor J. G. AGARDH; 2:0) »Beiträge zur miocenen Flora von Sachalin», af Professor Os- ' WALD HEER i Zürich; 3:0) »Über fossile Pflanzen von Novaja Semlja», af densamme; 4:0) »Recherches sur l’induction unipo- laire, l’electrieite de l’atmosphere et l’aurore bore&ale», af Pro- fessor E. EDLUND. Hr EDLUND redogjorde för innehället dels af en utaf Do- centen S. O. PETTERSSON författad uppsats: »Om vattnets latenta värme vid temperaturer under noll»*, och dels af en utaf densamme och Studeranden E. HEDELIUS gemenrsamt för- fattad uppsats: »Om qvicksilfrets och jernets specifika värme». Hr RUBENSON refererade ett nyligen af Professor H. MOHN 1 Christiania utgifvet arbete om de olika djupen i hafvet mellan Norge och Grönland, och om hafstemperaturen derstädes så väl på ytan som på olika djup, samt meddelade en af Akad. Ad- junkten H. H. HILDEBRANDSON lemnad notis om ett iakttaget ovanligare fenomen under åskväder sistlidne sommar”. Hr SMITT lemnade redogörelse för en af honom i slutet af sistlidne Januari månad företagen resa till Bohuslän i ändamål 2 dels att för Riksmuseum. inköpa en derstädes strandad späck- huggare (Orca gladiator), och dels, enligt uppdrag af Chefen för Kongl. Civil-Departementet, att söka utreda några med den nu- varande rika silltillgången vid Bohusläns kust sammanhängande fragor. Sekreteraren meddelade innehållet af Docenten F. R. KJELL- MANS vid förra sammankomsten ingifna reseberättelse, samt öfverlemnade på författarnes vägnar följande inlemnade uppsat- ser: 1:0) »Om 9-nitronaftalinsulfonsyra samt $-diklornaftalin», af Professor P. T. CLEVE*; 2:0) »Öfversigt af Sveriges och Finlands Psociner», af Docenten J. SPÅNGBERG”; 3:0) »Växt- trichomernas benägenhet för formförändringar», af Läroverks- adjunkten P. G. E. THEORIN”. Det Letterstedtska priset för förtjenstfullt originalarbete skulle öfverlemnas at Akademiens astronom Professor J. A. H. GYLDEN för hans i en följd af afhandlingar och uppsatser fram- stälda och med ett under det förflutna aret utkommet arbete: »Recueil des tables, contenant les developpements numeriques & employer dans le calcul des perturbations des cometes» (Astro- nomiska iakttagelser och undersökningar anstälda på Stockholms Observatorium, B. I, H. 3) fulländade method för beräkning af kometperturbationer. Det Letterstedtska priset för öfversättning tillerkändes Filo- sofie Doktorn P. A. GÖDECKE för hans under det sistförflutna året utkomna förtjenstfulla öfversättning till svenska språket af Edda-sangerna. De Letterstedtska räntemedlen för maktpaliggande veten- skapliga undersökningar skulle äfven för innevarande ar ställas till Meteorologiska Centralanstaltens förfogande för verkställande af undersökningar öfver de vid landets kuster anordnade vatten- märken och stationer för vattenhöjdsbestämningar, samt öfver utvägar för dessas tillgodogörande såsom utgångspunkter för nivelleringar inom landet. 3 Af Professorerne S. LOvEÉEN och G. LINDSTRÖM, hvilka af Akademien erhållit uppdrag att ombesörja utgifvandet af fram- lidne Professoren N. P. ANGELINS efterlemnade arbete: »Icono- graphia Crinoideorum in stratis Sueci& silurieis fossilium», afgafs anmälan, att detta arbete nu från trycket utkommit. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Geologiska Byrån. Sveriges geologiska undersökning. Atlas Bl. 57—62 & 1—3; Be- skrifning, H. 57—62 & 1—3. Sju smäskrifter. Från Observatorium i Bruxelles. Annales, Vol. 23—25. Annuaire, 1877. Notices, 1675—176. Frän Observatorium i Greenwich. Nautical almanac, 1881. Från British Museum i London. Publikationer. Sex band. Frän British Association for the Advancement of Science. Report. Frän Royal Society i London. Philosophical transactions, Vol. 166: 2; 167: ı. Proceedings, 175—181. Catalogue of scientifie papers, Vol. 7. Lond. 1877. 4:0. Frän R. Astronomical Society i London. Memoirs, Vol. 43. Monthly notices, Vol. 38: 1-2. Från L’Institut R. i Luxembourg. Publications, T. 16. Carte géologique du Grand-Duché de Luxembourg par N. Wies et BeNeSiesenz Hola "Iteuilles. "Mexte, 8:0: Frän Physikalisches Central-Observatorium i St. Petersburg. Annalen, 1872. Repertorium für Meteorologie, Bd. 5: 2. & Supplementband. Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1877: 1—2. Från Medicinisch-Naturwissenschaftiche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift, Bd. 11: 3—4. Från Smithsonian Institution i Washington. Davis, C. H. Narrative of the North polar expedition U.S. ship Polaris. Wash. 1876. 8:0. HUuMPEREYS, A. A. & ABBOT, H. L. Reports on the physies and hydraulics of the Mississippi river. Wash. 1876. 40. Frän U.S. Geological Survey of the Territories i Washington. Report, 9, 11. Annual report, 9. —— of the Entomological commission, N:o 1—2. Bulletin, Vol. 2:4; 3: 1—4. Miscellaneous publications, 1, 7—8. Smäskrifter, tre stycken. Från Lord Lindsay på Dun Echt, Aberdeen. Dun Echt, Observatory publications, Vol. 2. 1877. 8:0. Frän Författarne. NATHoRST, A. G. Beiträge zur fossilen Flora Schwedens. Stuttg. 1878. 4:0. ADAMS, A. L. Monograph of the British fossil elephants, D. I. Lond. 1877. 4:0. » Smäskrifter, två stycken. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 2. Stockholm. Psocina Suecie et Fennie. Öfversist af Sveriges och Finlands Psociner at JACOB SPÄNGBERG. Tafl. I och II. [Meddeladt den 13 Februari 1878]. Hänvisande hvar och en, som önskar taga närmare känne- dom om Psoeinernas yttre kroppsdelar, till M'LACHLANS Mono- orafi öfver dessa insekter i Entom. Month. Mag., vol. 2, 1867, vill jag här i korthet fästa uppmärksamhet endast på nervatu- rens beskaffenhet, hufvudsakligen af det skäl, att mina åsigter om tydningen af dessa djurs nerver något afvika från M'LACH- LANS och öfriga författares. Framvingarnes yttre och inre kanter äro försedda med nerver, som i vingens spets sammanlöpa, dessa nerver äro costal- och dorsalnerverna, vena costalis, costa, och dorsalis. Innanför vena costalis utlöper från basen af vingen en liten nerv, kallad subcostal- nerven, vena subcostalis, subcosta. Straxt innanför denna utgår vingens största nerv, radialnerven, vena radialis, radius, hvilken nerv något framför vingens midt delar sig i tvenne stammar, vena radialis exterior och interior; den förstnämnda utlöper i vingens yttre kant nära dess spets och bildar vingmärket, ptero- stigma, den senare förgrenar sig snart och bildar tvenne gaffel- grenar, inre radialnervens yttre och inre gaffelgren, ramus fur- catus exterior och interior ven& radialis interioris, hvilka utmynna 6 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. i vingens spets; den yttre gaffelgrenen utskickar en smågren, ramulus exterior ven&e radialis interioris, som utmynnar 1 eller i närheten af spetsen af utkanten, något bakom vingmärket; den inre gaffelgrenen deremot utskickar tvenne smågrenar, ramulus interior primus och secundus ven& radialis interioris, hvilka ut- mynna i vingens inkant i närheten af spetsen. Innanför radial- nerven, från basen af vingen, utgår ulnarnerven, vena ulnaris, ulna, och utlöper i inkanten framför inre gaffelnervens första inre smågren. Denna nerv går antingen direkt till inkanten, så- som hos Peripsocus; eller utsänder den först” till inkanten en liten tvärnerv, venula transversa, och böjer sig sedan bagformigt mot inre radialnervens inre gaffelgren utan att med densamma genom någon liten tvärnerv stå i förbindelse, såsom hos Cecilius och Elipsocus; eller anastomoserar denna bågformigt böjda del af ulnarnerven med inre radialnervens inre gaffelgren, såsom hos Stenopsocus, eller ock slutligen sammanflyter en del af den bågformigt böjda delen af ulnarnerven med inre radialnervens inre gaffelgren, såsom förhållandet är hos Psocus. Detta ulnar- nervens olika förhållande till radialnerven har föranledt de olika författarne att sins emellan på olika sätt uppfatta ulnar- och radialnerverna. Så uppfatta M'LACHLAN och HAGEN den inre radialnerven och ulnarnerven såsom en nerv, kallad af M’LACHLAN »forked vein», af HAGEN »radius»; den yttre radial- nerven anses af M'LACHLAN vara »radius», af HAGEN »subcostan. Att den af mig benämnda ulnarnerven är en nerv i och för sig och icke tillsammans med inre radialnerven bör uppfattas såsom en nerv, synes tydligt, om man tager i betraktande det närmare förhållandet emellan dessa nerver, på sätt jag ofvan antydt, hvar förutom man vid en jemförelse melian ulnar- och radial- nerverna inom andra insektgrupper skall finna, att ulnarnerven i storlek och förgrening är underlägsen radialnerven. Slutligen utga från basen af vingen tvenne enkla nerver, anal- och axillar- nerverna, vena analis och axillaris, hvilka utmynna i imkanten ungefär på samma ställe. M’LACHLAN benämner den förra af dessa nerver »cubitus», den senare »postcosta». Dessutom finnas ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 7 nagra fa tvärnerver, som förena dessa ofvan nämnda hufvud- nerver. Bakvingarne hafva en jemförelsevis ännu enklare nervatur; vi äterfinna dock der framvingarnes hufvudnerver. Den inre radialnervens inre gren utsänder dock icke till inkanten nagra smagrenar utan förblifver enkel, och ulnarnerven utlöper direkt i utkanten utan att till densamma utskicka nagon tvärnerv. Förutom till Prof. C. STÄL, som till mitt fria begagnande upplätit Riksmusei entomologiska samlingar, star jag, vid ut- arbetandet af denna uppsats, i stor tacksamhetsskuld till Lektor C. H. JOoHANSOoN och Dr C. J. E. HAGLUND, som lemnat särdeles betydliga materialier, samt till Kyrkoherden H. D. J. WALLEN- GREN, som lemnat upplysningar om arternas förekomst i södra Sverige. Genom Dr O. M. REUTERS förekommande välvilja har jag blifvit satt i tillfälle att äfven behandla Finlands hittills kända Psoeciner, hvartill materialet lemnats uteslutande af honom. Jag begagnar derför tillfället, att här offentligen betyga desse Herrar min stora tacksamhet och erkänsla. Fam. PSOCIDE. Subfam. PSOCINA. ‚Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 226 (1867). Conspectus generum. 1(4). Areola discoidali alarum anteriorum comıpleta, clausa. 2(3). Pterostigmate nulla venula transversa cum ramo furcato exteriore ven® radialis interioris connexo; vena ulnari cum ramo furcato interiore ven& radialis interioris ad partem confluente. — Psocus. 3(2). Pterostigmate venula transversa cum ramo furcato exte- riore ven& radialis interioris connexo; vena ulnari cum ramo furcato interiore ven&e radialis interioris non con- fluente, venula transversa cum hoc ramo connexa. — Stenopsocus. 4(1). Areola discoidali alarum anteriorum incompleta, aperta. 8 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. 5(8). Alis anterioribus inter apices ven& ulnaris et ven& analis venula transversa, marginem interiorem cum vena ulnari connectente, instructis. 6(7). Tarsis triarticulatis. — Elipsocus. 7(6). Tarsis biarticulatis. — Ceecilius. 3(5). Alis anterioribus inter apices ven& ulnaris et ven&e analis venula transversa, marginem interiorem cum vena ulnari connectente, destitutis. — Peripsocus. Gen. PSOCUS (LATR.) HAGEN. LATREILLE, Bull. sciene. soc. philom. de Paris, tom. 1, pag. 85 (partim) (1795). HAGEN, Verh. zool. bot. Ges., tom. 16, pag. 203 (1866). Areola discoidali alarum anteriorum completa, clausa; ptero- stigmate nulla venula transversa cum ramo furcato exteriore ven» radialis interioris connexo; vena ulnari cum ramo furcato. interiore ven» radialis interioris ad partem confluente; alis anterioribus inter apices ven» ulnaris et ven® analis venula transversa, marginem interiorem cum vena ulnari connectente, in- structis. Tarsis biarticulatis. Conspectus specierum. 1(10). Areola discoidali alarum anteriorum quinquangulari. 2 (7). Parte discoidali ven&e ulnaris marginem exteriorem versus flexa fere que longa vel aliquanto longiore quam parte vene ulnaris cum vena rädiali confluente. 3 (4). Parte discoidali vene ulnaris marginem exteriorem versus flexa multo breviore quam venula transversa discoidali. — Ps. quadrimaculatus. 4 (3). Parte discoidali ven&® ulnaris marginem exteriorem versus flexa vix breviore quam venula transversa discoidali. ot AN (or) = Apice partis apicalis ven® ulnaris apicem alarum versus fiexo. — Ps. longicornis. 6 (5). Apice partis apicalis ven® ulnaris basin alarum versus flexo. — Ps. serpunctatus. OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 9 7 (2). Parte discoidali ven& ulnaris marginem exteriorem versus flexa duplo vel plus duplo longiore quam parte venz ulnaris cum vena radiali confluente. 8 (9). Parte apicali rami furcati interioris ven&e radialis in- terioris ab apice usque ad ortum ramuli interioris se- cundi ven® hujus multo longiore quam hoc ramulo. — Ps. nebulosus. I (8). Parte apicali rami furcati interioris ven® radialis in- terioris ab apice usque ad ortum ramuli interioris se- cundi ven& hujus paullo longiore gquam hoc ramulo. — Ps. bipunctatus. 10 (1). Areola discoidali alarum anteriorum quadrangulari. 11(14). Parte discoidali ven&e ulnaris marginem exteriorem versus flexa longiore quam parte ven&® ulnaris cum vena ra- diali confluente. 12(13). Parte apicali vene ulnaris e vena radiali excurrente propius areolam discoidalem quam ortum ramuli interioris primi ven® radialis interioris. — Ps. fasciatus. 13(12). Parte apicali vene ulnaris e vena radiali excurrente fere que longe ab areola discoidali et ab ortu ramuli interioris primi ven radialis interioris remota. — Ps. varıegatus. 14(11). Parte discoidali vene ulnaris marginem exteriorem versus flexa breviore quam parte ven& ulnaris cum vena radiali conflusnte. — Ps. bifasciatus. 1. Psocus quadrimaculatus LATR. (fig. 1). Flavescens, plus minusve fusco-maculatus; alis anterioribus et posterioribus hyalinis; illis dimidio basali maculis nonnullis pallide fuscescentibus ornatis, praterea maculis binis obscuriori- bus, altera apicem pterostigmatis occupante, altera ad marginem interiorem posita, ab apice alarum fere &eque longe remotis, et inter has maculas fascia multo pallidiore et obsoleta, alis po- sterioribus immaculatis vel ad marginem exteriorem basalem pallide fusco-limbatis; areola discoidali alarum anteriorum quin- 10 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. quangulari, parte discoidali ven&e ulnaris marginem exteriorem versus flexa fere zeque longa ac parte ven& ulnaris cum vena radiali confluente et multo breviore quam venula transversa di- scoidali; venis omnibus pilis destitutis. Long. ce. al. 4,5 mill. Psocus quadrimaculatus LATR., Bull. science. soc. philom. de Paris, tom. 1, pag. 85 (1795). — M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 242 (1867). » maculipennis STEPH., lllust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 126 (1836). » inquinatus DALM. in ZETT. Ins. lapp., pag, 1053 (1840) sec. typ. » conspurcatus RAMBUR, Hist. nat. d. Ins. Nevropt., pag. 323 (1842). Funnen vid Stockholm, i Halland och Skåne; 1 Finland vid Pargas. Antennerna icke så långa som vingarne, håriga, bruna med basallederna ljusare, gulaktiga. Hufvudet gulaktigt med en större midtelfläck och några mindre sidofläckar på hjessan samt talrika längsgäende streck på pannan mörkbruna; mellankroppen och bak- broppen bruna med flere eller färre gulaktiga fläckar eller streck, benen ljusare med spetsen af tibierna och tarserna bruna. Ving- nerverna bruna med undantag af den delen af radialnerven, som bildar vingmärket, trakten kring utgångspunkten för inre radial- nervens yttre smågren och de omkring diskcellens inre apicalvinkel liggande nerverna, som äro ljusgula. Vingmärket mot spetsen mycket utvidgadt, nästan triangulärt. Inre radialnervens första inre små- gren utgår från inre gaffelgrenen ungefär lika långt från samma nervs andra inre smågren som från apicaldelen af ulnarnerven; spetsen af ulnarnervens apicaldel är riktad mot vingens spets. 2. Psocus longicornis FABR. (fig. 2). Flavescens, nigro- vel fusco-maculatus; alis anterioribus et posterioribus hyalinis, illis maculis nonnullis fuscescentibus ante areolam discoidalem positis fere transversa serie ordinatis, qua- rum maxima proxima ad venam axillarem, pterostigmate in apice obscuriore flavescente-ferrugineo vel ferrugineo-testaceo et ma- culis nonnullis pallidioribus, griseo-fuscescentibus ornatis, quarum singule in areola discoidali, bine inter ramos furcatos ven& radialis interioris et singule inter ramum furcatum exteriorem ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2, 11 ven&e radialis interioris et ramulum exteriorem ven& ejusdem po- site, alis posterioribus immaculatis; areola discoidali alarum anteriorum quinquangulari, parte discoidali ven® ulnaris margi- nem exteriorem versus flexa longiore, nec tamen duplo longiore quam parte ven&e ulnaris cum vena radiali confluente et vix breviore quam venula transversa discoidali, apice partis apicalis ven&e ulnaris apicem alarum versus flexo; venis omnibus pilis destitutis. Long. c. al. 7—8 mill. Hemerobius longicornis FABR., Gen. ins., pag. 245 (1776). Psocus longicornis LATR., Bull. sciene. soc. philom.de Paris, tom. 1, pag. 85 (1795). — M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 229 (1867). » lineatus LATR. in COQUEBERT, Illust. icon. ins., pag. 12, Babe 2, 110.8 (1.499). Förekommer egentligen pa stammar af löfträd; teml. allmänt funnen vid Stockholm, i Vestmanland, Ostergötland, Bohus, Smäland, Blekinge och Skåne; 1 Finland vid Pargas. Antennerna mycket längre än vingarne, håriga, mörkbruna med basallederna ljusare. Hufvudet gröngult med större eller mindre mörkbruna fläckar och streck på hjessan och talrika långsgående streck på pannan; mellankroppen merendels brun med några få gul- aktiga linier, bakkroppen gulaktig, segmenterna mer eller mindre bredt kantade med mörkbrunt, benen grågula med spetsen af tibi- erna och tarserna mörkare. Vingnerverna bruna med undantag af den delen af radialnerven, som bildar vingmärket, trakten kring utgångspunkten för inre radialnervens yttre smågren och de omkring diskcellens inre apicalvinkel liggande nerverna, som äro ljusgula. Vingmärket nästan triangulärt. Inre radialnervens första inre små- gren utgår från inre gaffelgrenen längre från samma nervs andra inre smågren än från apicaldelen af ulnarnerven. Den af BURMEISTER under namn af Psocus longicornis anförda Psociden är icke någon Psocus utan Elipsocus unipunctatus MÜLLER. 3. Psocus sexpunetatus (L.) (fig. 3). Ferrugineus, colore valde varians, interdum flavescens, plus minusve fusco-maculatus, alis anterioribus et posterioribus hya- linis, illis ad maximam partem pallidissime fuscescentibus, ma- culis et fasciis obscurioribus ornatis, scilicet maculis compluribus paullo ante medium alarum positis, inter se plus minusve con- 12 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. fluentibus, fasciam obliquam fere formantibus, maculis parvis intra marginem apicalem serie ordinatis et singulis in areolis apicalibus positis, pr&terea maculis majoribus et minoribus hie illie sparsis, pterostigmate in apice obscuriore, alis posterioribus immaculatis; areola discoidali alarum anteriorum quinquangulari, parte discoidali ven® ulnaris marginem exteriorem versus flexa longiore, nec tamen duplo longiore quam parte ven& ulnaris cum vena radiali confluente et vix breviore quam venula transversa discoidali, apice partis apicalis ven® ulnaris basin alarum versus flexo; venis omnibus pilis destitutis. Long. c. al. 4,5 mill. Hemerobius sexpunctatus LINNÉ, Faun. suec., ed.2, pag. 383 (1761). Psocus sexpunctatus LATR., Bull. science. soc. philom. de Paris, tom. I, pag. 85 (1795). — M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 241 (1867). » maculatus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 119 (1836). » subfasciatus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 119 (1836). Förekommer företrädesvis på stammar af löfträd; funnen i Lapp- land, Vesterbotten, Dalarne, Vestmanland, Småland, Blekinge och Skåne; i Finland vid Pargas. Antennerna ungefär af vingarnes längd, håriga, mörkbruna med basallederna ljusare, I färg varierar denna art högst betydligt, huf- vudet gulaktigt med större eller mindre mörkbruna fläckar och strek på hjessan och talrika långsgående dylika streck på pannan eller ock nästan enfärgadt brunt; mellankroppen, bakkroppen och benen mörkare eller ljusare, bruna eller gulaktiga med tarserna och tibial- spetsarne mörkare. Vingnerverna bruna med undantag af den delen af radialnerven, som bildar vingmärket, trakten kring utgångspunk- ten för inre radialnervens yttre smågren och delvis de omkring disk- cellen liggande nerverna, som understundom äro ljusgula. Ving- märket mot spetsen mycket utvidgadt. Inre radialnervens första inre smågren utgår från inre gaffelgrenen längre från samma nervs andra inre smågren än från apicaldelen af ulnarnerven. 4. Psocus nebulosus STEPH. (fig. 4). Fuscus, interdum aliquanto flavescente-maculatus; alis an- terioribus in maribus subopacis, sat obscure fuscis, iridescenti- bus, in feminis ad maximam partem pallidissime fuscescentibus ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 13 et maculis nonnullis obscurioribus ornatis, venis sat late fusco- marginatis, pterostigmate in sexu utroque nigro-fusco vel fusco- ferrugineo, in apice obscuriore; alis posterioribus infumatis, immaculatis, quam anterioribus pallidioribus; areola discoidali alarum anteriorum quinquangulari, parte discoidali ven&® ulnaris marginem exteriorem versus flexa duplo vel plus duplo longiore quam parte ven& ulnaris cum vena radiali confluente et ali- quanto breviore quam venula transversa discoidali, parte apicalı rami furcati interioris ven® radialis interioris ab apice usque ad ortum ramuli interioris secundi ven&e hujus multo longiore quam hoc ramulo; venis omnibus pilis destitutis. Long. c. al. 6—7 mill. Psocus nebulosus STEPH., lust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 119 (1836). — M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 229 (1867). » similis STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 120 (1836). » variegatus CURTIS, Brit. Ent., vol. 14, fol. 648 (1837). » fuscipennis DALM. in ZETT., Ins. lapp., pag. 1053 (1840). » tnfuscatus RAMBUR, Hist. nat. d. Ins. Nevropt., pag. 319 (1842). » afinis RAMBUR, Hist. nat. d. Ins. Nevropt., pag. 320 (1842). Temligen allmär på trädstammar; funnen vid Stockholm, i Vest- manland, Östergötland, Vestergötland, Småland, Blekinge och Skåne: i Finland vid Pargas. Antennerna nästan längre än vingarne, håriga, mörkbruna med de 2 första basallederna hos hannen, de 3 första hos honan ljusare, gulaktiga. Hufvudet, mellankroppen och bakkroppen hos hannen nästan enfärgadt bruna, hos honan är hufvudet ljusbrunt eller gul- aktigt med mörkare fläckar på hjessan och talrika, långsgående dy- lika streck på pannan, mellankroppen och bakkroppen hos honan ljusare än hos hannen, brunaktiga med flera eller färre små gulaktiga fläckar; benen grägula med mörkare tarser. Vingnerverna bruna med undantag af trakten kring utgångspunkten för inre radialnervens yttre smägren och de omkring diskeellens inre apicalvinkel liggande nerverna, som äro ljusare af mera gulaktig anstrykning. Vingmär- ket mycket utvidgadt mot spetsen, nästan triangulärt. Inre radial- nervens första inre smågren utgår från inre gaffelgrenen ungefär lika lågt eller understundom något längre från samma nervs andra inre smågren än från apicaldelen af ulnarnerven; spetsen af ulnarnervens apicaldel är riktad mot vingens spets. 14 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. - 5. Psocus bipunetatus (L.) (fig. 5). Flavescens, plus minusve fusco-maculatus; alis anterioribus et posterioribus vitreo-hyalinis, illis maculis binis sat obscure fuseis, altera in apice pterostigmatis, altera ad marginem inte- riorem prope apicem ven® analis, et fascia obliqua valde obsoleta inter hanc maculam et basin pterostigmatis, posterioribus macula pallidissima et obsoleta, fuscescente, ad apicem ven® analis posita; areola discoidali alarum anteriorum quinguangulari, parte discoidali vene ulnaris marginem exteriorem versus flexa duplo vel plus duplo longiore quam parte ven® ulnaris cum vena ra- diali confluente et aliquanto breviore quam venula transversa discoidali, parte apicali rami furcati interioris ven® radialis in- terioris ab apice usque ad ortum ramuli interioris secundi ven& hujus paullo longiore quam hoc ramulo; venis omnibus pilis destitutis. Long. ce. al. 4,5—5 mill. Hemerobius bipunctatus LINNE, Faun. suec., ed. 2, pag. 384 (1761). Psocus bipunctatus LATR., Bull. seienc. soc. philom. de Paris, tom. 1, pag. 85 (1795). — M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 243 (1867). Funnen vid Stockholm och i Bohus. Antennerna icke så långa som vingarne, håriga, mörkbruna, vid basen ljusare gulaktiga. Hufvudet ljusbrunt med några få mörkare fläckar på hjessan och talrika långsgående dylika på pannan. De öfriga kroppsdelarne mörkbruna understundom med några ljusare fläckar. Vingnerverna brunaktiga, af ljusare färg än den delen af radialnerven, som bildar vingmärket, trakten kring utgångspunkten för inre radialnervens yttre smågren och de omkring diskeellens inre apicalvinkel liggande nerverna. Vingmärket mycket utvidgadt mot spetsen. Inre radialnervens första inre smågren utgår från inre gaffelgrenen vanligen lika långt, dock understundom något längre från samma nervs andra inre smågren än från apicaldelen af ulnar- nerven; spetsen af ulnarnervens apicaldel är riktad något litet mot spetsen af vingen. 6. Psocus fasciatus FABR. (fig. 6). Subolivaceo-flavescens, plus minusve fusco-maculatus; alis anterioribus subhyalinis, maculis fuseis, majoribus vel minoribus, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 15 confluentibus et fascias plus minusve distinctas formantibus ir- roratis, alis posterioribus vitreo-hyalinis, ad basin aliquanto obscurioribus; areola discoidali alarum anteriorum quadrangulari, parte discoidali ven® ulnaris marginem exteriorem versus flexa longiore quam parte ven® ulnaris cum vena radiali confluente et paullo breviore quam venula transversa discoidali, parte api- cali ven® ulnaris propius areolaın discoidalem quam ortum ramuli interioris primi ven& radialis interioris e vena radiali excurrente; venis omnibus pilis destitutis. Long. ce. al. 4,5—5 mill. Hemerobius fasciatus FABR., Mant. ins., tom. 1, pag. 247 (1787). Psocus fasciatus FABR., Suppl. ent. syst., pag. 203 (1798). — M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 230 (1867). » pülicornis LATR. in COQUEBERT, Illust. icon. ins., pag. 13, tab. 2, fig. 12 (1799). . Funnen vid Stockholm, i Östergötland och Småland samt på Oland. Antennerna icke så långa som vingarna, håriga, ljusare eller mörkare bruna. Hufvudet gröngult med några få mörkare brunak- tiga fläckar på hjessan och talrika långsgående dylika streck på pan- nan; mellankroppen varierar från gul till brun, bakkroppen vanligen enfärgadt gröngul ofvan understundom dock med en brunaktig långs- gående strimma; benen gula med brunaktiga tarser. Vingnerverna brunaktiga delvis mörkare, delvis ljusare. Vingmärket mot spetsen högst betydligt utvidgadt, nästan triangulärt. Spetsen af ulnar- nervens apicaldel är föga riktad mot vingens spets. Den stora gaffelcellen vid basen spetsvinklig. : 7. Psocus variegatus (FABR.) (fig. 7). Subolivaceo-flavescens, fusco-maculatus, precedente aliquanto obscurior; alis anterioribus vix hyalinis, maculis fuscis, majori- bus vel minoribus, obscurioribus et pallidioribus dense irroratis, macula vittiformi ad basin pterostigmatis et plerumque vena radiali interiore ad partem flavescentibus, alis posterioribus vi- treo-hyalinis, ad basin aliquanto obscurioribus; areola discoidali alarum anteriorum quadrangulari, parte discoidali ven&e ulnaris marginem exteriorem versus flexa longiore quam parte ven&e ul- naris cum vena radiali confluente et paullo breviore quam venula 16 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. transversa discoidali, parte apicali ven&e ulnaris e vena radiali excurrente fere zque longe ab areola discoidali et ab ortu ra- muli interioris primi ven® radialis interioris remota; venis omni- bus pilis destitutis.. Long. ce. al. 4,5—5 mull. Hemerobius variegatus FABR., Ent. syst., tom. 2, pag. 85 (1793). Psocus variegatus LATR. in COQUEBERT, Illust. icon. ins. pag. 13 tab. 2, fig. 13 (1799). — M'LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 230 (1867). » atomarius STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 118 (1836). » pieicornis STEPH., Ulust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 118 (1836). Temligen allmän pä barrträd; funnen vid Stockholm, i Vest- manland, sera len) Vestergötland, Smäland och Skäne; i Fin- land vid Pengar. Denna art öfverensstämmer betydligt med föregående art med af- seende på kroppsdelarnes färgteckning och är från densamma knappast skiljd annat än genom i allmänket något mörkare anstrykning, den långsgående bruna strimman på bakkroppens rygg är hos denna art tydligare än hos föregående. Vingnerverna bruna, med undan- tag af den delen af redialnerven, som bildar vingmärkets bas, trak- ten kring utgångspunkten för inre radialnervens yttre smågren och de omkring diskeellens inre apicalvinkel liggande nerverna, som äro af höggul färg. Vingmärket triangulärt, mot spetsen högst betydligt utvidgadt. Ulnarnervens apicaldel nästan vinkelrät mot vingens inre kant. Den stora gaffelcellen vid -basen spetsvinklig. 3. Psocus bifaseiatus LATR. (fie. 8). Subolivaceo-flavescens, plus minusve fusco-maculatus vel fere totus fuscescens; alis anterioribus et posterioribus vitreo- hyalinis, illis dimidio basali maculis nonnullis fuscescentibus, in- terdum obsoletis ornatis, aliis sparsis, aliis inter se confluenti- bus, fasciam obliquam, inter basin pterostigmatis et apicem ven® analis positam, formantibus, pr&serea macula pallidissima, fuscescente, in areola magna furcata posita, apice pterostigmatis nigro-fusco vel fusco-ferrugineo, basi hujus pallide flavescente; areola discoidali alarum anteriorum quadrangulari, parte discoi- dali ven® ulnaris marginem exteriorem versus flexa breviore ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878. N:o 2. 17 quam parte ven&e ulnaris cum vena radiali confluente et multo breviore quam venula transversa discoidali; margine apicali ala- rum anteriorum interdum, pilis parvis remote instructo. Long. c. al. 4,5 mill. Psocus bifasciatus LATR. in COQUEBERT, Illust. icon. ins. pag. 11, tab. 2, fig. 4 (1799) — M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 241 (1867). » contaminatus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 120 (1836). » megastigmus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol., 6, pag. 120 (1836). » subfasciatus ZETT., Ins. lapp., pag. 1052 (1840). Förekommer pä trädstammar temligen allmänt; funnen vid Stockholm, i Norrbotten, Angermanland, Vestmanland, Ostergötland Smäland och Blekinge; i Finland vid Pargas. Antennerna icke så långa som vingarne, håriga bruna. Hufvudet grönaktigt gult med smärre bruna fläckar på hjessan, ordnade i grupper omkring ocellerna och ögonen, och med talrika långsgående bruna streck på pannan; benen gråbruna med något mörkare tarser. De öfriga kroppsdelarne brunaktiga mer eller mindre gulfläckiga såsom hos de öfriga arterna till detta slägte Vingnerverna bruna med undantag af den delen af radialnerven, som bildar spetsen af vingmärket, trakten kring utgångspunkten för inre radialnervens yttre smägren och de omkring diskcellens inre apicalvinkel liggande nerverna samt någon gång äfven basen af inre radialnervens yttre smägren, som äro hvitaktiga eller ljusgula. Den stora gaffelcellen vid basen tvärt afhuggen. Hos svenska och finska exemplar af denna art har jag funnit, att utgångspunkten för inre radialnervens första inre smågren ligger längre ifrån eller någon gång lika långt ifrån samma nervs andra inre smågren än från apicaldelen af ulnarnerven; men hos individer från Skotland har jag funnit förhållandet vara tvärtom, d. v. s. närmare intill radialnervens andra inre smågren än till apicaldelen af ulnarnerven. Denna art igenkännes dock lätt på diskcellens form och på den vid basen afstympade stora gaffelcellen. Gen. STENOPSOCUS HAGEN. HAGEN, Verh. Zool. bot. Ges., tom. 16, pag. 203 (1866). Areola discoidali alarum anteriorum completa, clausa; ptero- stigmate venula transversa cum ramo furcato exteriore ven&e radialis interioris connexo; vena ulnari cum ramo furcato inte- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. AD INB 2 2 18 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. riore ven&e radialis interioris non confluente, venula transversa cum hoc ramo connexa; alis anterioribus inter apices ven& ulnaris et ven» analis venula transversa, marginem interiorem cum vena ulnari connectente, instructis. Tarsis biarticulatis. Conspectus specierum. 1(2). Alis anterioribus immaculatis; vena anali pilosa. — St. immaculatus. 2(1). Alis anterioribus fusco-maculatis; vena anali pilis desti- tuta. — St. eruciatus. 1. Stenopsocus immaculatus (STEPH.) (fig. 9). Ferrugineus vel flavescens; alis anterioribus et posterioribus immaculatis, iridiscente-vitreis, hyalinis; venis omnibus alarum anteriorum (venula parva transversa inter marginem interiorem et venam ulnarem posita excepta), pterostigmate margineque exteriore alarum posteriorum ad maximam partem inter ramum furcatum exteriorem ven& radialis interioris et ramulum exte- riorem ven& ejusdem pilosis; pterostigmate elongato, sat angusto. Long. ce. al. 5 mill. Psocus venosus STEPH., lllust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 121 (1836). » immaculatus STEPH., lust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 125 (1836). » rufescens STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 125 (1836). » flavescens STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 125 (1836). » strigosus BURM., Handb. d. Ent., tom. 2, pars 2, pag. 776 (1839). ' » subfumipennis ZETT., Ins. lapp., pag. 1053 (1840). - » jlavicans ZETT., Ins. lapp. pag. 1054 (1840). Stenopsocus immaculatus M'LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 244 (1867). Temligen allmän på trädstammar i skogsbackar; funnen vid Stock- holm, i Norrbotten, Angermanland, Dalarne, Vestmanland, Söder- manland, Ostergötland, Småland och Blekinge; i Finland vid Pargas. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 19 Antennerna af vingarnes längd, temligen tätt håriga, bruna utom de 2 första basallederna, som äro gulaktiga; en långsgående midtellinie på hjessan, mellankroppen, spetsen af tibierna, tarserna och någon gång bakkroppen mer eller mindre mörkt bruna; de öfriga kroppsdelarne ljusare, gulaktiga. Vingmärket med ljust gulbrun an- strykning, vanligen aftagande i färgstyrka mot vingens yttre kant. Inre radialnervens första inre smågren på framvingarne utgår från inre radialnervens inre gaffelgren midt emellan inre radialnervens andra inre smågren och den lilla tvärnerv, som förenar inre radial- nervens inre gaffelgren med ulnarnerven; den lilla tvärnerv, som för- enar vingmärket med inre radialnervens yttre gaffelgren, ligger be- tydligt bakom den lilla tvärnerv, som förenar inre radialnervens inre gaffelgren med ulnarnerven, d. v. s. närmare vingspetsen. Ving- nerverna brunaktiga. 2. Stenopsocus eruciatus (LINNÉ) (fig. 10.) Ferrugineus vel ferrugineo-flavescens; alis anterioribus et posterioribus hyalinis ad basin fusco-maculatis et illis preterea fasciis pallide griseo-fuscis plus minusve obliquis, apicalibus or- natis; venis omnibus alarum anteriorum (vena anali, venula trans- versa inter marginem interiorem et venam ulnarem posita, venula transversa inter venam ulnarem et ramum furcatum interiorem ven& radialis interioris posita, parte ven ulnaris inter illas supra illatas venulas transversas posita venulaque transversa ramum furcatum exteriorem ven&® radialis interioris cum pterostigmate connectente exceptis), et pterostigmate pilis instructis, alis poste- rioribus pilis destitutis; pterostigmate elongato, in medio dilatato, margine interiore pone venulam transversam convexo, ante venu- lam transversam concavo. Long. c. al. 4 mill. 4 Hemerobius cruciatus LINNE, Syst. nat., ed. 12, tom. 3, ap., pag. 225 (1768). » quadripunctatus FABR., Mant. ins., tom. I, pag. 248 (1787). Psocus quadripunetatus LATR., Bull. sciene. soc. philom. de Paris, tom. 1, pag. 85 (1795). — FABR., Suppl. ent. syst., pag. 204 (1798). » subocellatus STEPH., Ilust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 124 (1836). 20 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. Psocus costalis STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 126(1836). » cruciatus BRAUER et Löw, Neur. austr., pag. 32 (1857). Stenopsocus cruciatus M'LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 245 (1867). Ganska allmän pä trädstammar, plank o. d.; funnen vid Stock- holm, i Södermanland, Ostergötland, Bohus, Småland, Skåne och Blekinge: i Finland vid Pargas. Antennerna icke fullt så långa som vingarne, håriga, ljusbruna eller gulaktiga; hufvudet med undantag af trakten kring ögonen, mellankroppen, tarserna och bakkroppen mörkt kastanjekruna; under- till jemte benen ljusare, gulaktig. Framvingarne med fyra mörkt kastanjebruna mer eller mindre aflånga fläckar nära basen, af hvilka två äro belägna mellan analnerven och vingens inre kant, den ena bakom den andra, en i postradialcellen nära discoidalcellen liggande på ulnarnerven och den fjerde delvis i discoidalcellen och cellen mellan ulnarnerven och analnerven i närheten af vingens inre kant; tvärt öfver vingen från yttre kanten vid vingmärket löper ett tem- ligen bredt ljusare gråbrunt band, som vid inkanten böjer sig, föl- jande denna och utmynnar i vingens spets, från midten af detta tvärband utlöper ock ett smalare band af samma färg följande till en början inre radialnervens yttre gaffelgren och sedan inre radial- nervens yttre smågren ända till ytterkanten af vingen. Inre radial- nervens första inre smågren utgår från inre radialnervens inre gaffel- gren betydligt närmare intill den lilla tvärnerv, som förenar sist- nämnda gaffelgren med ulnarnerven, än intill radialnervens andra inre smågren; den lilla tvärnerv, som förenar vingmärket med inre radialnervens yttre gaffelgren, är belägen ungefär på samma afstånd från vingens spets, som den lilla tvärnerv, som förenar inre radial- nervens inre gaffelgren med ulnarnerven. Bakvingarne med två ljusare gråbruna fläckar i cellen mellan analnerven och axillarnerven, föröfrigt spåras ibland en mörkare anstrykning utefter ulnarnerven. Vingnerverna brunaktiga. Denna art varierar ganska mycket i ofvan angifna färgers styrka, i det somliga individer äro mörkare andra ljusare, hvilket enligt Mac LACHLAN skulle bero på de olika individernas ålder. Gen. ELIPSOCUS HAGEN. HAGEN, Verh. zool. bot. Ges., tom. 16, pag. 203 (1866). Areola discoidali alarum anteriorum incompleta, aperta; pterostigmate nulla venula transversa cum ramo furcato exteriore ven& radialis interioris connexo; vena ulnari cum ramo furcato interiore ven® radialis interioris non confluente neque venula ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:o 2. 21 transversa cum hoc ramo connexa; alis anterioribus inter apices ven& ulnaris et ven& analis venula transversa, marginem interiorem cum vena ulnari connectente, instructis. Tarsis triarticulatis. Conspectus specierum. 1(2). Alis anterioribus immaculatis; venis omnibus pilis desti- tutis. — Elips. unipunctatus. 2(1). Alis anterioribus plus minusve fusco-maculatis; venis plu- rimis pilis instructis. 3(4). Vena anali pilosa. — Elips. Westwoodii. 4(3). Vena anali pilis destituta. — Zlips. flaviceps. l. Elipsocus unipunctatus (MÜLLER) (fig. 11). Fuscus vel ferrugineo-flavescens; alis anterioribus et poste- rioribus immaculatis, vitreo-hyalinis; venis omnibus pilis desti- tutis; pterostigmate elongato, sat angustato, fusco-maculato. Long. c. al. 6 mill. Hemerobius unipunctatus MÜLLER, Faun. ins. Friedr., pag. 66 (1764). » aphidioides SCHRANK, Enum. ins. Austr., pag. 314 (1781). Psocus longicornis. STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 121 (1836). » immunis STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 121 (1836). | Ceeilius vitripennis CURTIS, Brit. Ent., vol. 14, fol. 648 (1837). Psocus obliteratus ZETT., Ins. lapp. 1052 (1840). » oculatus SUNDEW. in ZETT., Ins. lapp., pag. 1053 (1840) sec. typ. » naso RAMBUR, Hist. nat. d. Ins. Neuropt., pag. 320 (1842). Elipsocus unipunctatus M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 274 (1867). Förekommer allmänt på såväl barr- som löfträd; funnen vid Stockholm, i Lappland, Vestmanland, Östergötland, Skåne, på Öland och Gotland; i Finland vid Pargas. 22 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. Antennerna ungefär af vingarnes längd, håriga, bruna med basal- lederna ljusare, gulaktiga. Hjessan, mellankroppen och bakkroppen ofvan bruna med flere eller färre gula fläckar och streck; pannan gul med talrika framåt konvergerande bruna linier; undertill jemte benen äro kroppsdelarne ljusare gulaktiga, spetsen af tibierna och tarserna dock mörkare, bruna. Denna art varierar likväl mycket i färg, så att den kan vara till större delen enfärgadt brun. Ving- nerverna bruna, hos några individer är den inre radialnervens gaffel- gren på framvingarne så att säga icke skaftad, d. v. s. den grenar sig vid den punkt, der den lilla transversella nerv, som förenar ulnar- och radialnerverna, råkar radialnerven. 2. Elipsocus Westwoodii M'LACHLAN (fig. 12). Fuscus; alis anterioribus et posterioribus vitreo-hyalinis, illis plus minusve intense fusco-maculatis vel subdecoloribus, his immaculatis; venis omnibus alarum anteriorum, pterostigmate margineque exteriore alarum posteriorum inter ramum furcatum exteriorem ven&e radialis interioris et ramulum exteriorem vene ejusdem pilosis; pterostigmate elongato in medio sat valde dila- tato. Long. c. al. 4 mill. Psocus quadrimaculatus WESTWOOD, Introd., vol. 2, pag. 19, fig. 59; 8, 9 (1840). Elipsocus Westwoodü M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 274 (1867). Funnen pä barrträd i Vestmanland, Södermanland och Skäne; i Finland vid Pargas. Mörkare eller ljusare brun, nästan helt och hållet enfärgad med antennerna något kortare än vingarne, håriga. Framvingarne antingen nästan ofärgade endast med vingmärket brunaktigt eller prydda med ett zig-zag löpande tvärgående midtelband, följande ulnar- och radial- nerverna jemte den dessa nerver förenande tvärnerven, en temligen stor fläck vid vingmärket, en något mindre vid inkanten nära anal- och axillarnervernas spetsar, allt af brun färg; af samma färg, ehuru något ljusare, äro ock costalfältet och det mellan inkanten och axillar- nerven liggande fältet jemte trakten kring den utåt mot radial- nervens gaffelgren böjda delen af ulnarnerven. Bakvingarne ofärgade. Någon gång, ehuru ytterst sällan, finner man bakvingarnes utkant mellan yttre radialnerven och inre radialnervens yttre smågren besatt med några få, små hår. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 23 3. Elipsocus flaviceps (STEPH.) (fig. 13). Fuscus, plus minusve flavo-maculatus; alis anterioribus et posterioribus colore valde variantibus, hyalinis aut infumatis, illis interdum fusco-maculatis; venis omnibus alarum anteriorum, (venula parva transversa inter marginem interiorem et venam ulnarem posita venaque anali exceptis), pterostigmate, margine alarum posteriorum a basi interiore usque ad venam radialem exteriorem apieibusque ven® radialis exterioris, ramorum fur- catorum interioris et exterioris ven& radialis interioris et ven ulnaris pilis sat longis instructis; pterostigmate elongato, prope apicem dilatato. Long. c. al. 4 mill. Psocus striatulus p. STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 124 (1836). » flaviceps STEPH., Illust of brit. Ent., vol.6, pag. 124 (1836). » lasiopterus BURM., Handb. d. Ent., tom. 2, pars 2, pag. 777 (1839). Cecilius irroratus CURTIS, Brit. Ent., vol. 14, fol. 648 (1837). Psocus pusillus DALM. in ZETT., Ins. lapp. 1053 (1840). Elipsocus flaviceps M'LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 275 (1867). Förekommer i furuskog vid Stockholm, i Vestmanland, Öster- götland, Småland och Skåne; i Finland vid Pargas. Antennerna icke så långa som vingarne, håriga, bruna. De öfriga kroppsdelarne gula med bruna fläckar eller bruna med gula fläckar, stundom nästan enfärgade, mörkare eller ljusare bruna. Framvingarne variera mycket i färgteckning från nästan ofärgade med endast något mörkare, brunaktig anstrykning omkring nerverna till temligen mycket brunfläckiga; af brunaktig färg äro nemligen då större delen af vingmärket, trakten kring nervspetsarne, parallelt med apicalkanten stälda mer eller mindre rundade fläckar, en i hvarje cell, och flere mörkare eller ljusare fläckar af obestämd form i vingens disk- och basalceller. Bakvingarne enfärgade nästan ofär- gade, nerverna brunaktiga. Gen. CECILIUS CURTIS. Currıs, Brit. Ent., vol. 14, fol. 648. HAGEN, Verh. zool. bot. Ges., tom. 16, pag. 203. Ven& hujus generis ut in pr&cedente; tarsis biarticulatis. 24 1(2). 21). 3(4). 4(3). SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. Conspectus specierum. Venis omnibus alarum anteriorum pilis destitutis. — Cec. pedicularius. Venis plurimis alarum anteriorum pilis instructis. Alis anterioribus pallidissime griseo-fuscis, venis plus. minusve fusco-marginatis; apice ven» radialis exterioris. alarum posteriorum non piloso. — Cec. flavidus. Alis anterioribus vitta nigro-fusca, latissima ornatis; apice ven® radialis exterioris alarum posteriorum piloso. — Cec. fuscopterus. 1. Caecilius pedieularius (LINNÉ) (fie. 14). Flavescente- vel testaceo-fuscus; alis anterioribus et poste- rioribus iridescente-vitreis, hyalinis, illis maculis parvis binis fuscis ornatis, altera ad pterostigmatis initium, altera ad apicem veag analis, his immaculatis; venis omnibus pilis destitutis, fuscescentibus; pterostigmate apicem versus dilatato, fere clavato. Long. c. al. 2,5—3 mill. Hemerobius pedieularius LINNÉ, Faun. suec. ed. 2, pag. 384 (1761). Psocus pedicularius LATR., Bull. science. soc. philom. de Paris, tom. 1, pag. 85 (1795). abdominalis FABR., Suppl. Ent. syst., pag. 204 (1798). nigricans STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 127 (1836). dubius STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 127 (1836). domesticus BURM., Handb. d. Ent., tom. 2, pars 2, pag. 777 (1839). hinotatus RAMBUR, Hist. nat. d. Ins. Nevropt., pag. 324 (1842). Cecilius pedieularius M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 271 (1867). Temligen allmän inom hus på fönsterrutor; funnen vid Stock- holm, i Norrbotten, Östergötland och Skåne; i Finland vid Pargas. Antennerna nästan längre än vingarne, håriga, af mörkare eller ljusare brun färg. Hufvudet och mellankroppen bruna, någon gång ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 2. 25 med en röd anstrykning; bakkroppen gulaktig med bakre segmental- kanterna mer eller mindre bredt bruna; benen gula med mörkbruna tarser. Utgångspunkten för inre radialnervens andra inre smågren på framvingarne ligger längre från spetsen af inre radialnervens inre gaffelgren än från utgångspunkten för inre radialnervens första inre smågren. 'Vingmärket något mörkare än vingen. 2. Cecilius favidus (STEPH.) (fig. 15). Obscure flavescens, vertice thoraceque fusco-vittatis; alis anterioribus pallidissime griseo-fuseis, subhyalinis, posterioribus vitreo-hyalinis, venis illarum plurimis fuscescentibus, plus minusve fusco-marginatis, omnibus (venula parva transversa inter mar- sinem interiorem et venam ulnarem posita venaque anali ex- ceptis), pterostigmate, margineque alarum posteriorum a basi interiore usque ad venam radialem exteriorem distincte pilosis; pterostigmate elongato, prope apicem aliquanto dilatato. Long. c. al. 4,5 mill. Psocus flavidus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 122 (1836). » > ochropterus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 122 (1836). » flavicans STEPH., Illust.of brit. Ent., vol. 6, pag. 123 (1836). » subpunctatus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 126 (1836). | Ceeilius strigosus CURTIS, Brit. Ent., vol. 14, fol. 648 (1837). Psocus boreellus ZETT., Ins. lapp., pag. 1053 (1840). » striatus DALM. in ZETT., Ins. lapp., pag. 1053 (1840). Ceeilius flavidus M’LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 271 (1867). Funnen i Vestmanland, Östergötland och Skäne. Antennerna ungefär af vingarnes längd, häriga, brunaktiga med basalhalfvan gul utom de tvä första lederna, som äro rödbruna. Hjessan och mellankroppen mörkt gulaktiga med ett längsgäende brunt band, som understundom upptager mellankroppens nästan hela bredd; de öfriga kroppsdelarne gula utom tarserna, som äro bruna. Inre radialnervens yttre smägren på framvingarne utgår från samma nervs yttre gaffelgren bakom midten af densamma; utgångs- punkten för inre radialnervens andra inre smågren ligger ungefär lika långt från spetsen af inre radialnervens inre gaffelgren som från utgångspunkten för inre radialnervens första inre smågren. 26 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. 3. Ceecilius fuscopterus (LATR.) (fig. 16). Fuscescens, vertice thoraceque obscure fuscis, abdomine te- staceo-brunneo, pedibus flavescentibus; alis anterioribus vitta nigro-fusca, latissima, partem basalem totam harum occupante, subhyalinis, posterioribus dilute fuscescentibus, margine apicali exteriore pallidiore, hyalino; venis alarum anteriorum omnibus (venula parva transversa inter marginem interiorem et venam ulnarem posita venaque anali exceptis), pterostigmate, margine alarum posteriorum a basi interiore usque ad venam radialem exteriorem apiceque ven® hujus distincte pilosis, pterostigmate elongato, prope apicem multo dilatato, plus minusve testaceo- ferrugineo. Long. c. al. 4,5—5 mill. Psocus fuscopterus LATR. in COQUEBERT, Illust. icon. ins., pag. 10; tab. 2, fig. 2 (1799). » vittatus DALM., Analect. ent., pag. 98 (1823). Caeilius fenestratus CURTIS, Brit. Ent., vol. 14, fol. 648 (1837). Psocus fenestratus BURM., Handb. d. Ent., tom. 2, pars 2, pag.' TT8 (1839). Ceeilius fuscopterus M'LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 272 (1867). Temligen allmän i busktrakter; funnen vid Stockholm, i Norr- botten, Dalarne, Vestmanland, Ostergötland och Skäne. Antennerna icke så långa som vingarne, håriga, bruna, utom de första basallederna, som äro rödaktiga. Hufvudet och mellan- kroppen temligen mörkt kastanjebruna, | bakkroppen rödaktig med brun spets, fötterna gula) med tarserna mörkare, brunaktiga. Inre radialnervens yttre smågren på framvingarne utgår från samma nervs yttre gaffelgren ungefär vid midten af densamma; utgångspunkten för inre radialnervens andra inre smågren ligger längre från spetsen af inre radialnervens inre gaffelgren än från utgångspunkten för inre radialnervens första inre smågren. Förutom genom dessa nu anförda karakterer kan denna art, som ganska mycket liknar (@cilius flavidus, från densamma skiljas, 1) derigenom att den inre radialnerven på framvingarne hos denna grenar sig i sina gaffelnerver jemförelsevis senare än hos flavidus, 2) böjer sig den inre radialnervens inre gaffelgren hastigare, genast vid utgångspunkten, mot inre kanten, hos flavidus så småningom, 3) är den yttre apicalcellen på bakvingarne, d. v. s. den apicalcell, som bildas af inre radialnervens yttre gaffelgren och samma nervs ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:02. 27 yttre smågren, betydligt bredare och jemförelsevis kortare, 4) är diskeellen, d. v. s. den cell, som bildas af inre radialnerven och ulnarnerven under deras senare lopp, mycket smalare och 5) äro både fram- och bakvingarne jemförelsevis smalare än hos flavidus. Gen. PERIPSOCUS HAGEN. HaGEN, Verh. zool. bot. Ges., tom. 16, pag. 203 (1866). Areola discoidali alarum anteriorum incompleta, aperta; pterostigmate nulla venula transversa cum ramo furcato exteriore ven& radialis interioris connexo; vena ulnari cum ramo furcato interiore ven radialis interioris non confluente, neque venula transversa cum hoc ramo connexa; alis anterioribus inter apices ven& ulnaris et ven& analis venula transversa, marginem interio- rem cum vena ulnari connectente, destitutis. Tarsis biarticulatis. Conspectus specierum. 1(2). Alis anterioribus fuscescente-griseis, maculis pallidioribus majoribus vel minoribus ornatis. — Perips. alboguttatus. 2(1). Alis anterioribus infumatis, immaculatis. — Perips. phe- opterus. x 1. Peripsocus alboguttatus (DALM.) (fig. 17). Fuscus, abdomine rufescente; alis anterioribus fuscescente- griseis, maculis minoribus, subapicalibus, albis, duplici serie or- dinatis et majoribus, discoidalibus, albis, annuliformibus vel sub- ocellatis ornatis; alis posterioribus immaculatis, pallidioribus; pterostigmate elongato, apicem versus dilatato. Long. c. al.3,5 mill. Psocus alboguttatus DALM., Analect. ent., pag. 98 (1823). » quadrimaeulatus p. STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 126 (1836). » striatulus p. STEPH., lllust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 124 (1836). » subfasciatus RAMBUR, Hist. nat. d. Ins. Nevropt., pag. 322 (1842). 28 SPÅNGBERG, ÖFVERSIGT AF SVERIGES OCH FINLANDS PSOCINER. Psocus pupillatus DALE in WALKER, Cat. Neur., pars 3, pag. 493 (1853). | Peripsocus alboguttatus M'LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 273 (1867). Funnen i Vestmanland, Östergötland, Smäland och Blekinge; i Finland vid Pargas. Antennerna ungefär af vingarnes längd, häriga, brunaktiga med rödbrun anstrykning vid basen; hufvudet, mellankroppen och benen bruna, bakkroppen rödbrun med kanterna af segmenterna understundom försedda med små hvita fläckar. Utgångspunkten för inre radial- nervens yttre smågren på framvingarne ligger lärgre från vingens spets än afståndet från utgångspunkten för inre radialnervens andra yttre smågren till vingens spets. Vingnerverna brunaktiga. 2. Peripsocus pheopterus (STEPH.) (fig. 18). Plus minusve nigro-fuscus; alis anterioribus et posterioribus immaculatis, griseo-fuscis vel infumatis, his quam illis paullo pallidioribus; pterostigmate elongato, apicem versus vix dilatato. Long. ce. al. 3,5—4 mill. Psocus nigricornis STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 126 (1836). » pheopterus STEPH., Illust. of brit. Ent., vol. 6, pag. 127 (1836). Peripsocus ph@opterus M'LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 2, pag. 273 (1867). E I furuskogar temligen allmän; funnen i Östergötland, Smäland och Skåne; 1 Finland vid Pargas. Antennerna knappast så långa som vingarne, håriga, brun- aktiga; hufvudet, mellankroppen och bakkroppen mer eller mindre mörkt bruna, benen vanligen något ljusare. Utgångspunkten för inre radialnervens yttre smågren på framvingarne ligger antingen närmare eller ungefär lika långt från vingens spets som afståndet från utgångspunkten för inre radialnervens andra yttre smågren till vin- gens spets. Vingnerverna bruna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 29 Explicatio figurarum. a. als anteriores; b. ale posteriores. Tab. I. fig. 1. Psocus quadrimaculatus. » » » longicornis. vena costalis. » subeostalis. » radialis exterior. radialis interior. ramus furcatus exterior ven& radialis interioris. » » interior » » » naoaece Se e. ramulus exterior vens radialis interioris. f. ramulus interior primus ven. radialis interioris. fa » » secundus » = » » g. vena ulnaris. h. » analis. 1. » axillaris. I » dorsalis. m. venula transversa. A. areola postradialis. D. » discoidalis. 3. Psocus sexpunctatus. 4 » nebulosus. I; » bipunctatus. » 6. » fasciatus. U » variegatus. 8 » bifasciatus. 9. Stenopsocus immaculatus; littere easdem venas at- que in fig. 2 significant. aln MT 10: » eruciatus. » 11. Blipsocus unipunctatus. » 12. » Westwoodii. » 13. » flaviceps. » 14. Cacilius pedicularius. » 15. » flavidus. » 16. » fuscopterus. » 17. Peripsocus alboguttatus. » 18. » phaopterus. SRA neh Hl 31 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 2. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium, 33. Om J-nitronaftalinsulfonsyra samt 9-diklor- naftalin. AS Creme: [Meddeladt den 13 Februari 1878.] Uti Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1876 N:o 7 sid. 47 har jag redogjort för en nitronaftalinsulfonsyra, tecknad £, som upp- star vid nitrering af 8-naftalinsulfonsyrans blysalt. Denna syra, som till följd af bariumsaltets svårlöslighet utan svårigheter kunde skiljas från samtidigt bildade produkter, är ej den enda nitrosulfonsyra, som vid reaktionen bildas. Ty utom denna syra uppstå flera, möjligen 3, nitrosulfonsyror, hvilkas bariumsalter äro tämligen lösliga i hett vatten. Åtskiljandet af dem har varit förenadt med de största svårigheter och jag har hittills ej lyckats erhålla mer än en syra i rent tillstånd och denna i ganska ringa mängd, så att det sparsamma materialet hindrat mig att fullständigt undersöka dess salter så väl som mot- svarande amidosyras. De blandade syrornas bariumsalter sönderdelades med svafvel- syra, och lösningen neutraliserades med kaliumkarbonat, hvarefter kaliumsalterna genom PC], öfverfördes till klorider. Att åtskilja dessa genom kristalliseringar ur eter och isättika lyckades ganska illa; bättre verkan gjorde kolsvafla. Kokas kleridblandningen upprepade gånger dermed, stiger den olösta återstodens smält- punkt ganska betydligt. Slutligen, efter 4—5 utkokningar, löstes den i het isättika; de erhållna kristallerna pulveriserades och underkastades förnyade behandlingar med kolsvafla. Till sist 32 CLEVE, J-NITRONAFTALINSULFONSYRA SAMT &-DIKLORNAFTALIN. erhölls en ringa mängd, 5—6 gramm, af en vid 169° konstant smältande klorid, hvarmed alla i det följande anförda undersök- ningar blifvit utförda. Af den i kolsvafla lättare lösliga klorid- blandningen tycktes en del ega en smältpunkt omkring 122” och en annan vid 91”, men troligen voro dessa klorider, med hvilkas undersökning jag för närvarande är sysselsatt, icke fullt rena. Genom kloridernas öfverföring till amider och dessas kristalli- sering ur alkohol synes ett godt resultat kunna förväntas. Den vid 169° smältande kloriden tillhör en ny nitrosulfon- syra, som motsvaras af en ny modifikation, den 8-de, af diklor- naftalin. Af denna anledning torde syran kunna betecknas 9. $-Nitronaftalinsulfonsyran erhölls genom upphettning af kloriden och vatten i slutna rör till 130°, då sönderdelningen lätt och fullständigt eger rum. Man erhåller en gul lösning, som efter afdunstning afsätter syran i form af vackra, väl ut- bildade, gula och nålformiga kristaller, hvilka äro ganska lätt- lösliga. Syran är starkt sur, ger med baser salter, hvilka äro väl karaktäriserade. Kaliumsaltet bildar fina böjliga, asbestlika nålar, som lätt lösas i hett vatten. Ammoniumsaltet kristalliserar 1 topasfärgade, stora och väl utbildade taflor. Silfversaltet, C,,H,NO,SO, Ag, erhållet genom den fria syrans mättning med silfverkarbonat, löses ganska lätt i kokande vatten och anskjuter vid lösningens afsvalning 1 vackra, gula kristall- nålar af ända till 1 c.meters längd. Saltet är vattenfritt. 0,709 gr. gaf 0,2815 gr. AgCl. Funnet. Beräknadt. AiOS me ee 2 29,89 30,00. Bariumsaltet, (C,,H;NO,SO;),Ba + H,O, är tämligen lätt- lösligt i hett vatten och afsätter sig ur en i värme mättad lös- ning i form af fina, asbestlika, böjliga, hvitgula nålar. Vid 100° torkadt salt gaf vid analys: 0,783 gr. gaf 0,276 gr. BaSO,. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 33 Funnet. Beräknadt. SVAR SOA oe 20,73 20,79. Blysaltet, (C,,H3,N0,S0,),Pb + H,O, liknar fullkomligt ba- riumsaltet. : 0,8815 gr. vid 100° torkadt salt gaf 0,3640 gr. PbSO,. Funnet. Beräknadt. VE DE FEN 28,21 28,39. Etyletern, C,,H,;,N0,S0,C,H,, erhålles lätt genom lindrig upphettning af silfversaltet med jodetyl. Den kristalliserar ur alkohol i långa och platta, till bollar förenade nålar. Smält- punkten befans vara 103”, men kunde ej af bristande material kontrolleras & omkristalliserad eter. 0,1305 gr. gaf 0,246 er. CO, och 0,050 gr. H,O. Funnet. Beräknadt. (GER SEIEN EEE 51,41 51,25 Ana: BRRU.. 4,26 3,91. Kloriden, C,,H,NO,S0,Cl, kristalliserar ur isättika i gan- ska stora och väl utbildade gula prismer, tämligen svarlösliga i kokande isättika. Smältpunkt 169°. 0,3300 gr. gaf 0,5370 gr. CO, och 0,0780 gr. H,O. 0,1758 gr. gaf 0,1545 gr. BaSO,. 0,2000 gr. gaf 0,1100 AgCl. 0,2605 gr. gaf 13 kub.c. qväfgas, mätt öfver vatten af 13°,5 och vid Bar.trycket 746 m.m. Fannet. Beräknadt. ER N N ne 44,33 44,20 Fl ee: 2,63 2050 NA a ec une Hu 5,15 SEO AR AL LE MR EL ae 12,07 11,79 OD ER 13,60 13,07 Amiden, C,,H,NO,SO,NH,, uppstår lätt genom kloridens upphettning med kaustik ammoniak. Den kristalliserar ur ko- kande alkohol i gula, korta kristaller af smältpunkten 216°. 0,2175 gr. gaf 20 kub.c. qväfgas, mätt öfver vatten af 8” och vid Bar.trycket 760 m.m. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 35. N:o 2. 3 34 CLEVE, J-NITRONAFTALINSULFONSYRA SAMT J-DIKLORNAFTALIN. Funnet. Beräknadt. Nr 11,09 I 3-Amidonaftalinsulfonsyra, C,,H,NH,SO,H, erhålles lätt genom nitrosulfonsyrans reduktion med svafvelammonium. Den löses tämligen lätt i kokande vatten och kristalliserar vid lös- ningens afsvalning i platta, tunna nålar, hvilka pa filtrum bilda en silfverglänsande massa. 0,2090 gr. vid 100° torkad syra gaf 0,4100 gr. CO, och 0,0870 gr. H,O. 0,1365 gr. gaf 0,1450 gr. BaSO,. Funnet. Beräknadt. (ER ET 53,49 53,81 ea seen 4,62 4,04 Sn mel: er ee 14,59 14,35. Syrans salter kunde af brist pa material ej undersökas. 9-Diklornaftalin, C,,H,;Cl,, erhölls genom inverkan af PC], vid hög temperatur pa syrans klorid. Den är högst lätt- löslig i alkuhol och kristalliserar i smä fina, hvita nalar. Smält- punkten befanns vara konstant 61°. 0,1545 gr. gaf 0,2220 gr. AgCl. Funnet. Beräknadt. OL RER air 35,53 36,04. Jämför man smältpunkterna å de 8 nu mera kända förenin- sarne af formeln C,,H,Cl,, finner man en viss regelbundenhet: Diff. «-diklornaftalins smältpunkt 36° 19° ie » » a ‚Be -= » » 7. P- » » 68” å 19° GE » » 83° ; 2A 12,x2105) Y- » » 107° 7: d- » » 114° 91° ( 3 7°) Ze > » ee Differenserna mellan smältpunkterna variera således kring ro (° och 12° eller multipler deraf. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 2. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 34. Om jerns och qvicksilfvers specifika värme. Af OTTO PETTERSSON och EMIL HEDELIUS. - Tafil. III. [Meddeladt den 13 Februari 1878]. Vid undersökningar, som afse uppmätning af värmemängder, bestämmas dessa i allmänhet genom den temperaturförändring, de åstadkomma hos en viss mängd vatten eller qvicksilfver. Då dessutom vid hvarje dylikt experiment resultatet måste korri- geras för den värmemängd, som ätgatt till att höja eller sänka temperaturen af kalorimeterkärlet, termometern 0. s. v., så inses lätt, huru vigtig bestämningen af sådana ämnens specifika värme som vatten, qvicksilfver, jern, glas o. s. v. är för den experi- mentela värmeläran och termokemien. Vid en undersökning öfver saltlösningars latenta värme vid temperaturer under 0°, som en af oss utfört, visade det sig som en oafvislig nödvändighet, att ega fullt säker kännedom om Hg:s sp. värme vid temperaturer omkring 0°. Det har lyckats oss att bestämma detta på följande sätt. Ett stycke smidesjern af 310 gr. vigt upphettades i luftbad, tills det antagit konstant temperatur af omkr. 26” ©. Af den temperaturhöjning, som det uppvärmda jernstycket förmådde meddela afvägda mängder vat- ten och qvicksilfver, som ursprungligen hade en temperatur af omkr. 0°, beräknades sedan jernets spec. värme uttryckt i dels vattnets, dels qvicksilfrets såsom enhet, och genom kombination af de båda eqvationer, hvarur dessa tal härleddes, kunde qvick- silfrets spec. värme, sådant det är i grannskapet af 0° C., med stor 36 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS O. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. noggrannhet beräknas. Vi skola nu i korthet beskrifva förfarings- sättet vid försöken och hänvisa till figuren a tafl. III. Jernstycket A är svarfvadt af svenskt smidesjern i form af en ihålig, väl polerad cylinder med 50 m.m. yttre och 30 m.m. inre diameter. Af cylinderns vägg är ungefär 1 borttagen, så att dess tvärgenomskärning liknar ett C. Höjden är 42 m.m., och jernstycket är upptill och nedtill afsvarfvadt, så att det slutar 1 en kant och endast med denna vidrör kalorimeterkärlets botten, när det nedföres deri. I undre kanten äro dessutom två temligen djupa inskärningar anbragta, för att kalorimetervätskan vid omrörning lättare må kunna cirkulera omkring jerneylindern. I densamma äro med skrufvar fästade 2 ytterst tunna och smala skifvor af elfenben, hvilka tjena som handtag vid jerneylinderns nedförande i luftbadet eller i kalorimetern. Luftbadet, hvari cylindern upphettas till konstant tempe- ratur, är ett stort cylindriskt kärl af koppar, som upphettas på ett mycket stort sandbad medelst en gasugn. I kopparkärlets midt står på ett underlag af trä ett jernkärl innehållande 4 kilogram rent qvicksilfver, i hvilket jernstycket insättes, så att det öfverallt är omgifvet af qvicksilfver. En normaltermometer af GEISSLER, hvarå 0,01” C. beqvämt kan afläsas med kateto- meter, angifver qvicksilfrets temperatur. Det visade sig, att genom denna anordning temperaturen kunde hållas absolut kon- stant under 15 a 30 minuters tid. Deremot var det icke möj- ligt, att vid 2 försök astadkomma alldeles samma temperatur. Figuren a taflan visar anordningen vid kalorimeterförsöken. Kalorimetern, som är förfärdigad af mycket tunnt jernbleck, hvilar på tre elfenbensspetsar g, som äro fästade i trästycket @. Genom denna anordning hålles kalorimetern i midten af kärlet Z, som är af zink och på yttre sidan omgifves af is I. Mellan kalorimetern och cylindern Z är insatt en skifva af kork n, hvar- igenom mellanrummet mellan C och Z hålles afstängdt från den yttre luften och dess fuktighet, hvilken eljest skulle afsätta sig som rimfrost a kalorimeterns yttre väggar. Den luft, som om- ger kalorimetern, hälles torr genom koncentrerad svafvelsyra i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 37 olaskärlet 7. Zinkeylindern Z är ofvantill tillsluten med ett lock af trä k, som är sammansatt af flera delar och lemnar öppningar fria för termometern 5, röraren d och de fina elfenbens- skifvorna e, som tjena som handtag at jernceylindern A. Termo- metern D är liksom den i luftbadet en normaltermometer, för- färdigad för vårt ändamål af GEISSLER. 0,1? C. intar a dess skala en längd af ungef. 2 millimeter. Utförandet af försöken är fullkomligt detsamma, antingen kalorimetern innehåller vatten eller qvicksilfver. Det bör dock anmärkas, att ej samma kalorimeter användes i båda fallen. Vattenkalorimetern är af sådana dimensioner, att den rymmer ungefär 165 kubikcentimeter, qvicksilfverkalorimetern deremot rymmer ungefär 350 kubikcentimeter (ungef. 4500 gr. qvick- silfver). Den förra kalorimetern innehåller vatten beredt genom distillation af rent källvatten. Qvicksilfret är behandladt med utspädd salpetersyra upprepade gånger och derpa distilleradt i vätgasström. Genom isen, som omgifver cylindern Z, afkyles småningom kalorimetern med dess innehåll, och termometern BD angifver slutligen konstant temperatur, vanligen mellan 0° och +1°. Vid alla försöken hade kalorimetern fullkomligt konstant be- gynnelsetemperatur, hvarigenom termometerafläsningen kunde ske med största noggrannhet och korrektionen för kalorimeterns af- kylning före försöket bortfaller. Derpa införes sa hastigt som möjligt jerneylindern A ur qvicksilfverkärlet i luftbadet uti kalorimetern. Luftbadet be- finner sig omedelbart bredvid kalorimeterapparaten, skildt fran densamma endast genom en skärm. Då jerneylindern är sorg- fälligt polerad och temperaturskilnaden mellan densamma och den omgifvande luften endast utgör omkr. 10°—15° C., är värme- förlusten genom utstrålning under operationen obetydlig. Vi skola dessutom senare visa, att om äfven denna omständighet kan göra bestämningen af jernets spec. värme i ringa mån osäker, så är den fullkomligt utan allt inflytande på qvicksilfrets spec. värme. Vid införandet af den uppvärmda jernmassan A i kalori- 38 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS O. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. metern hålles omröraren d i verksamhet och termometerns D utslag noteras för hvarje 30”, tills temperaturmaximum upp- nåtts och kalorimeterns värmeförlust under hvarje halfminut Följande tabell innehåller redo- Qvicksilfrets | KA | gjut- | es ap, anne vigt i gram. Bo temp. 9.| temp. Dr (9, —8). a = a Pp. 9. ] re > A 4467.5176 0,51 5,045 | 5,09 | 26,27 4,58 | 21,225 3,2384 B 4467,5176 0,44 4,91 4,922 | 25,665 | 4,482 | 20,755 3,2433 C 4466,00 0,60 5,18 5,23 | 26,605 | 4,63 | 21,425 3,2410 D 4467,5176 | 0,01 4,64 4,715 | 26,205 | 4,705 | 21,765 3,2445 E 4467,5176 0,27 4,37 4,s9 | 26,22 4,62 | 21,35 3,2479 F 4467,5176 0,595 | 5,17 5,185 | 26,375 | 459 | 21,205 3,2489 @ 4467,5176 | 0,545 | 5065| 5,13 | 26,21 4,5535 | 21,145 3,2547 Ha 4467,5176 0,43 5,01 5,05 | 26,33 4,62 | 21,32 3,2526 I 4467,5176 0.21 4,36 ‚75 23545 | L4ı65 | 19,185 3,2588 IX 4467,5176 | 0,94 | 5,255| 5,32 | 25,425| 4,38 | 20,17 3,2597 Medeltal = 3,2489 Smidesjerns sp. värme mellan + 4 och +27 C. är alltså: 0, — 3,2489 (He:s sp. värme = 1); De vid alla försöken gemensamma konstanterna äro: Jermeylindernserz 2 an So te vist = 309,7543 Gr. ermometerqvicksiltsers 2 ee >» — 125,04 » Vattenkalorimeterns och rörarens_____.. » = 43,329 » Qvicksilfverkalorimeterns och rörarens » = 44,1955 » Dermomekerslasets 2 0 2 Sr = 2008 » Glasets-spees yarme. 2:2 wenn = (1987 Vattnets vigt är vid alla försöken reduceradt till lufttomt rum. Ur dessa medelvärden kan qvicksilfrets spec. värme (=) beräknas enligt eqvationen [64 x = — = (,033266. Gy Detta tal representerar, som vi längre fram skola visa, med mycket stor noggrannhet qvicksilfrets spec. värme mellan 0° och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 39 visar sig fullt konstant. Om korrektionen för kalorimeterns af- kylning under försöket skall senare ordas. görelsen för dessa försök. 4 orrTire- Vattnets vigt a Slot- in. Ei Moe Fe:s sp. värme BE ösmp. G temp. I. OM ne (I — 2). « (vattens—1). 4, 158,9105 0,47 4,74 4,785 | 26,065 | 4,315 | 21,325 0,10768 B, 155,014 0,04 4,14 4,18 | 24,11 4,142 | 19,97 0,10771 C 146,178 0,72 5,18 5,24 | 23,775 452 | 20,595 0,10778 D, 147,9163 0,735 | 5,18 5,22 | 25,345 | 4,485 | 20,665 0,10780 E, 154,3229 0,37 4,51 4,533 | 24,505 | 4163 | 19,995 0,10812 JR, 161,445 1,04 5,045 | 408 | 25,26 4,045 | 20,215 0.108514 G, 156,4131 | 0,715 | 5,035) 5,065 | 26,115 | 4,35 | 21,08 0,10832 H, 154,3454 | 0,685 |- 5,03 5,07 | 25,955 | 4,385 | 20,955 0,10830 I 161,939 1,065 | 5,225| 5,26 | 26,195 | 4,195 | 20,97 0,10844 K, 143,318 0,51 5,015 | 5,055 | 26,015 | 4,545 | 21,00 0,10850 Medeltal = 0,108079 « =0,108079 (H,0O:s sp. värme = 1). + 5° C., men som man genom detta beräkningssätt icke erhåller någon insigt om, huru nära det funna sp. värmet öfverensstäm- mer med det verkliga, eller om den noggrannhet, hvaraf bland- ningsmetoden, använd på ofvannämda sätt, är mäktig, så med- dela vi i det följande det sätt, hvarpa vi ur ofvanstående eqva- tioner härledt qvicksilfrets sp. värme, äfvensom en diskussion af metoden i sin helhet. Det är lätt att på grund af det föregående uppställa de eqvationer, hvarur @ och «, beräknas, emedan ofvanstäende tabell innehåller de konstanter, som ingå i dessa eqvationers termer. Vi låta bokstäfverna A, A, o. s. v. beteckna motsva- rande eqvationer och kombinera dem parvis i samma ordning tabellen visar, nämligen A med A,, £ med DB, 0. s. v. och undersöka t. ex. kombinationen A, 4;: 40 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS 0. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. A) 309,7543..@.21°,325 — 158,9105.4°,315 + 25,04.2.4°,315 + + 43,329 @.4°,315 + 2,25 . 0,1937 . 4°,315. A,) 309,7543@.21°,225 = 4467,517 ©. 4,58 + 25,042.4°,58 + + 44,1955@.4°,58 + 2,25 . 0,1937 . $°,58. Eqvationerna A och A, visa, att de termer, som innehålla a, © 0. 8. v., eller med andra ord, de termer i båda eqvatio- nerna, som uttrycka den värmemängd, som jerneylindern, kalori- meterkärlet och omröraren samt termometerns qvicksilfver och glasmassa afgifvit eller upptagit under försöken, ega till koeffi- cienter nästan alldeles samma tal. När nu eqvationen A, term för term subtraheras från A, sa måste i resultatet de motsva- rande termerna blifva nästan försvinnande små i förhållande till de båda termer, som uttrycka de värmemängder, qvicksilfret och vattnet vid de båda försöken upptagit. Om den eqvation, man erhåller genom subtraktion af A, från A hyfsas och löses i at- seende på x [sedan man insatt värdet « = 0,10768, sådant det erhålles ur A], så finner man __ 158,9105 . 47815 = 4492,5576..2°,58 Nn v — 0,0002523. Sista termen i denna eqvation är bildad genom samman- slagning af alla de termer, som innehålla jernstyckets, kalori- meterkärlets, termometerns 0. s. v. värmeförlust eller vinst under försöket. Om nagot felaktigt antagande i afseende pa dessa sakers vattenvärde blifvit gjordt, så ser man, att detta omöjligt kan hafva något inflytande på «-värdet. Deremot skulle misstag i detta afseende ofelbart hafva ett märkbart inflytande på « och aj. I sjelfva verket äro vatten- och qvicksilfvermängderna samt jernmassan och de båda kalorimeterkärlens vigter och dimen- sioner på förhand så tilltagna, att temperaturhöjningen vid båda försöken skulle blifva i det närmaste lika stor. Genom denna amordning vinnes en dubbel fördel: 1:0) blir värdet pa x oberoende af alla biomständigheter och antaganden om kalorimeterkärlets, termometerns 0. s. v. vattenvärde, äfvensom af värdet pa «. Man kan i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2 41 sjelfva verket vid beräkningen af x använda ett helt annat värde på jernets sp. värme än det, vi nyss an- gifvit (& = 0,10768), t. ex. det af REGNAULT funna (0 = 0,11379), utan att derföre värdet pa «i ringaste man förändras. 12 Oo Ne erhåller man qvicksilfrets spec. värme uttryckt i vatt- nets spec. värme som enhet sådant detta är vid den temperatur, hvarvid försöket anställes, näml. 0°—5° C. Eller med andra ord: man erhåller relationen mellan quicksilfvers och vattens sp. värme för en och samma temperaturintervall, och det funna talet x kan alltså sägas 1 ordets egentliga mening representera qvicksilfvers sp. värme, hvilket deremot icke är händelsen, om t. ex. en viss qvicksilfvermängd uppvärmd till 100° C. far afiemna sitt värme åt en kalorimeter med vatten af t. ex. + 15° C., ty både qvicksilfvers och vattens sp. värme varierar, som bekant är, med temperaturen. Vid diskussionen af metodens noggrannhet kunna vi alltså lemna sista termen i ofvanstående eqvation ur sigte och endast taga i betraktande je 158,9105 . 2,315 ön 4492,5576..4°,58 Man ser, att x är en funktion af de tal, som uttrycka mas- sorna af det qvicksilfver och vatten, kalorimetrarne innehållit, samt af de temperaturförändringar, dessa massor undergätt vid försöken. Var diskussion kommer alltsa närmast att röra sig om den inflytelse, felaktigheter uti invägningen af vattnet eller qvick- silfret samt uti bestämningen af begynnelse- och sluttempera- turen vid försöken utöfva pa värdet af ®. Om vi beteckna vattnets vigt med m och dess temperatur- höjning under försöket med z och qvicksilfrets vigt och tem- peraturhöjning med m, och z, och differentiera eqvationen i af- seende pa en i sender af dessa qvantiteter betraktad som vari- abel och under förutsättning, att alla de öfriga äro konstanta, så 42 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS O. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. åskådliggöres bäst det inflytande en felaktighet i bestämningen af någon af qvantiteterna m, my, z och z, utöfvar pa «-värdet. I. Vägningsfel: genom differentiation i afseende på m eller m, kunna vi undersöka inflytandet af vägningsfel vid be- stämningen af vattnets eller qvicksilfrets vigt: 4°,315 dm dd 158,9105 . 4°,315 dm, A = ae Aa zZ [4492,5576]?. 4,58 För att nu utröna det inflytande, ett vägningsfel af 1 gr. vid bestämning af m eller m, skulle utöfva på resuitatet, har man att i dessa eqvationer insätta dm =1 och dm, = 1, då man erhåller dr = 0,0002 dr = — 0,000007- Häraf synes, att redan ett fel af 0,1 gr. i bestämningen af vattnets vigt gör värdet af « osäkert 1 5:te decimalen. Korrek- tionen af vattnets vigt till lufttomt rum utgör vid de vatten- mängder vi användt ungefär 0,18 gr. Det är alltså oundgäng- - ligen nödvändigt att vid beräkningen iakttaga denna korrektion, ifall qvicksilfrets sp. värme « skall kunna angifvas riktigt t. o. m. 4:de decimalen. Deremot är ett fel af t. o. m. 10 gr. vid in- vägningen af qvicksilfret betydelselöst för resultatet, och någon korrektion till lufttomt rum behöfver här icke företagas. Då vi vid våra försök uppvägt vattnet noggrannt åtminstone till 0,01 gr. och öfverallt iakttagit korrektionen till lufttomt rum, anse vi, att nedanstående resultat äro fria från sådana oriktigheter, som kunna uppstå af vägningsfel. Det bör anmär- kas, att vid dessa försök vattnet i kalorimetern hade en tem- peratur nära 0” vid invägningen, emedan, om dess temperatur är betydligt högre, en distillation eger rum mellan kalorimetern och den iskalla cylinderväggen Z. Kalorimetern kan på detta sätt inom en timma lida en förlust af nära 0,5 gr. vatten. II. Termometerfel. Man har att taga i betraktande 2 slag af termometerfel. Dels är det möjligt, att de båda termo- metrarna i luftbadet och i kalorimetern icke äro fullständigt korresponderande, d. v.s. att de för.samma värmegrad icke angifva identiskt samma temperatur. De båda normaltermometrar, vi 2 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 43 erhållit från GEISSLERS fabrik, visa, när man afräknar en ringa förskjutning af O-punkten, öfverallt mellan 0° och + 5°,60 all- deles samma temperatur, utan större differenser än 07,01, när de nedsänkas i ett och samma vattenbad. Längre kunde jem- förelsen icke utsträckas, emedan kalorimeter-termometerns skala icke räcker längre än till 5°,70. Differenser så små som 0”,01 kan man vänta af huru utmärkta termometrar som helst, 1 syn- nerhet som lufttermometern sjelf, hvarefter qvicksilfvertermo- metrarne korrigeras, i dess vanliga konstruktion (med luft, hvars volum hålles konstant) icke väl tillåter så skarpa afläsningar som 07,01 ©. Vidare är det bekant, att en termometer ofta icke visar identiskt samma temperatur för en och samma värmegrad, om dess qvicksilfver är i fallande eller stigande, när det passerar denna punkt. Det är detta fel, som vållat PFAUNDLERS och PLATTERS bekanta misstag om vattnets sp. värme mellan 0” Te Oo och 7°. Det är tydligt, att dessa fel måste ha inflytande på ce och «,, men deremot är det lätt att visa, att de icke i rin- gaste mån inverka pa «-värdet. Differentieras eqvationen i af- seende på z och z,, så erhåller man {om dr = dr, = 0%,01 OC.) 158,9105 dr 158,9105 . 4,315 dr, = = och dr = — 4492,5576 . 4,58 4492,5576 (4",58)? da eller de = 0,0000775. de—= —(,000072. Dessa båda eqvationer utvisa, att äfven små oriktigheter (såsom 07,01 C.) i bestämningen af kalorimetrarnes temperatur- höjning icke obetydligt inverka pa x, men de utvisa tillika, att samma slags oriktigheter uti bestämningen af z och z, verka på resultatet i motsatt riktning, så- att om t och t, äro behäftade med ungefär lika stor felaktighet åt samma håll, resultatet blir fullt korrekt. Enär kalorimeterns temperaturhöjning, luftbadets temperatur och utförandet ända in till de minsta omständigheter var alldeles enahanda vid vattenförsöken som vid qvicksilfver- försöken, sa har man rätt att antaga, att termometerfelen, om sadana funnits, varit lika stora vid bestämningen af z som af 7,> och i detta fall ser man af ofvanstäende egqvationer, att &- 44 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS O. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. värdet blir alldeles detsamma, termometerfelen ma ha varit nästan huru stora som helst. Till och med om ar och dr, antagas utgöra flera tiondelar af en termometergrad, ändras derigenom icke x-värdet ens på 4:de decimalen. Vi hafva nämligen redan vid uppgörandet af planen för denna undersökning så bestämt mas- sorna af vatten, jern och qvicksilfver, att detta ändamål skulle vinnas och x blifva oberoende af oriktigheter & instrumentens sida och af de fel, som vidlada « och «, och 1 sjelfva verket äro oskiljaktiga fran blandningsmetoden, sadan den vanligen användes. II. Korrektionsfel. Vi hafva redan nämt, att både vid vatten- och qvicksilfverförsöken kalorimetrarnes begynnelsetem- peratur liksom äfven luftbadets var alldeles konstant, och att vi anse oss vid alla experimenten fullkomligt säkert hafva ob- serverat densamma ända till 07,01 C. Det kan alltså endast vara tal om korrektion af kalorimetrarnes sluttemperaturer & vid hvarje försök. Under den tid, som förgår, innan kalori- metern uppnar sitt maximum och slutligen den temperatur +, hvarefter dess afkylning blir fullkomligt regelbunden, lider den- samma i hvarje ögonblick en olika stor värmeförlust genom ut- strålning till den iskalla omgifvande cylindern Z. Denna värme- förlust ha vi beräknat, genom att för hvarje försök upprätta kalorimeterns s. k. afkylningskurva. Vi hafva dervid användt en mycket enkel metod, som vi i korthet vilja beskrifva, emedan den, så vidt vi veta, icke af någon förr varit använd. Ifrån det ögonblick jerneylindern nedfördes i kalorimetern observerades termometern hvarje 30:de sekund, ända tills den passerat både sitt maximum och den temperatur 9, efter hvilken temperatursänkningen blifver alldeles konstant (atminstone under 5 a 6 minuter). Derpå nedfördes i kalorimetern en upphettad slasstaf, och under det omröraren hela tiden hölls i jemn verk- samhet, fick kalorimetern uppvärma sig till ungefär 0,1 C. öfver dess maximumtemperatur vid försöket. Derpa fick kalorimetern under jemn omröring afsvalna ända till närheten af sin begynnelse- temperatur, och under hela denna tid observerades termometern ÖFVERSIGT AF'K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 45 hvarje 30:de sekund. Efter dessa observationer upprättades den s. k. afkylningskurvan. Emedan kalorimetern under afsvalningen befinner sig i alldeles samma omgifning och under alldeles samma omständigheter som vid försöket, är det klart, att man med tillhjelp af denna afkylningskurva kan redogöra för värmeför- lusten under hvilket ögonblick af försöket som helst. Det enda godtyckliga vid denna korrektion är, att man får taga medel- talen af de värmeförluster, som motsvara termometerns ståndpunkt vid 2 konsekutiva observationer, emedan termometern vid sjelfva försöket på några sekunder genomlöper temperaturintervaller, som den under afsvalningen behöfver timmar att tillryggalägga. Både afkylningskurvan och förloppet vid sjelfva försöken är olika, allt efter som kalorimetern innehåller vatten eller qvick- silfver. Vid de senare stiger termometern på 30” till sitt maxi- mum, och aftagandet är vanligen derefter alldeles regelbundet, sa att maximum och sluttemperatur i de flesta fall sammanfalla, och korrektionen är ytterst obetydlig. Innehåller åter kalori- metern vatten, så atgar vanligen 60’—90”, innan den uppnått maximum, och åtminstone 90” a 120”, innan sluttemperaturen 9, med säkerhet kan bestämmas. Men under afkylningen är aftagandet af temperaturen fullkomligt lika regelbundet ehuru mindre (emellan 4° och 5° C. ungefär 0°,015 till 07,02 under 1 minut) som hos gvicksilfverkalorimetern, der det vanligen vid samma temperatur är 0°,04 under I minut. Angående inflytandet af de fel, som vid dessa korrektioner och 1 allmänhet vid bestämmandet af den korrigerade sluttempe- raturen kunna begås, pa det slutliga resultatet x, hänvisa vi till de nyss deducerade differentialeqvationerna dp EE EE 158,9105 . 4,315 dr, 4492,5576 „4,58 4492,557614',58 )” Hvarje fel i sluttemperaturen blir nämligen på samma gång ett IG OC Fr (OM INN NISSE dv = de, — VOR KN Ait undersöka, hvad ett fel af denna storlek skulle utöfva på re- sultatet, så finner man liksom förut dz = 0,000077; dv = 0,000072. 46 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS O. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. Samma slutsats som vid fråga om termometerfelen kan dragas äfven här: om sluttemperaturen vid försöket blifvit orik- tigt bestämd, så blir resultatet x ändå fullt korrekt, ifall blott misstaget vid vatten- och qvicksilfverförsöket har skett åt samma håll och ligger något så när inom samma gränser. Till och med om ingen korrektion för värmeförlusterna under sjelfva för- söken användes, skulle man dock få en alldeles riktig bestäm- ning af qvicksilfrets sp. värme, ifall man blott vid bestämningen af vattenkalorimeterns sluttemperatur lemnat en ungefär lika stor värmeqvantitet utan afseende som vid bestämningen af qvicksilfverkalorimeterns temperaturhöjning. Om värmefördelningen inom kalorimetern och utstrålningen af värme skedde på samma vis, när kalorimetern är fylld med vatten som med qvicksilfver och båda kalorimetrarnes afkylnings- kurva vore ungefär densamma, så skulle man med den metod, vi beskrifvit, kunna bestämma qvicksilfvers sp. värme med nä- stan obegränsad noggrannhet, ty vi hafva i det föregående visat, att man vid bestämningen af x icke har andra fel att frukta än korrektionsfel i sluttemperaturen, och äfven dessa skulle då elimineras. Men som vi sett. är förloppet under försöken olika, när vatten och qvicksilfver användes, i det vattenkalorimetern behöfver 3 a 4 ggr längre tid än qvicksilfvertermometern, innan temperaturjemnvigten är fullt återställd, och man kan icke vänta, att de fel, som möjligen begås vid korrektionen skola vara lika i båda fallen. Men mycket af denna felaktighet kan elimineras bort, ifall man med hvarandra jemför sådana vatten- och qvick- silfverförsök, der felaktigheterna ligga åt samma håll. Alla de försök, hvilkas konstanter vi meddelat i tabellen sid. 40 och 41, äro anstälda med lika stor omsorg, och vi hafva intet skäl att föredraga några vissa ibland dem framför de öfriga. Vi se dock, att några af dem lemnat till resultat högre värden på @ och a, än de öfriga. Detta kommer sig af osäkerheten vid korrektionerna, hvilken gör, att de försök, vid hvilka sluttempera- turen blifvit jemförelsevis högre uppskattad, gifva högre värde pa a och oo, än de öfriga. Om man derföre ordnar vattenför- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 47 söken i 2 rader efter tilltagande värden på &« och «a, så, som vi gjort i tabellen, så är det obestridligt, att vi vid de försök, som anföras senare i tabellen, t. ex. & och k,, uppskattat både vatten- och qvicksilfvertermometerns sluttemperatur jemförelsevis högre än t. ex. i A och A, När vatten- och qvicksilfverförsöken kombineras i den ord- ning vi i tabellen följt, och ur hvarje par af de motsvarande eqvationerna « beräknas, så eger man all sannolikhet för, att de försök med hvarandra jemföras, i hvilka ungefär analoga fel åt samma håll blifvit begångna vid bestämningen af sluttempera- turen. Följande tabell visar resultaten af denna kombination. Ur A och A, erhålles & = 0,033252 2» D:D JO Do ME 008324 >. TTG » 2 = 0,033255 2 De ID » ff 0,033227 De RE 0,0332 F » Go» GG oo» 2 =0,033280 lol Vak © = 0,033295 I Dal, » z = (,033276 » K » K hvarur medelvärde & = 0,033266, Da 0,03 alltså qvicksilfvers sp. värme mellan 0°—5° 0,033266. Det torde böra anmärkas, att man skulle erhällit samma resultat såsom medeltal, i hvilken ordning man än kombinerat försöken. Deremot hade öfverensstämmelsen mellan alla 10 re- sultaten icke blifvit så stor som nu. Detta bör vara tillräckligt för att ädagalägga, att vårt beräkningssätt är fullt legitimt, och att den noggranna öfverensstämmelsen mellan resultaten är grundad i metodens natur och sorgfälliga utförande och icke är resultatet af något konstgrepp vid kombinationen eller beräk- gen. Vi hafva endast genom vårt sätt att använda blandnings- metoden sökt att framkalla så stor noggrannhet, som dess natur tillåter. 48 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS O. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. Använd pa vanligt vis är blandningsmetoden icke mäktig denna grad af noggrannhet. Ett askadligt exempel erhåller man, om man med hvarandra jemför de resultat, vi ofvan erhållit på de tre qvantiteterna «, a, och «. Bestämningen af « sker enligt den vanliga blandningsmetoden, och man ser, att de funna re- sultatens differens kan uppgå ända till mer än 0,75 % af hela det beräknade sp. värmet. Detta är en osäkerhet, som vidlåder blandningsmetoden och återfinnes äfven i alla sp. värmebestäm- ningar. af REGNAULT, som kan sägas hafva uttömt alla denna metods resurser i afseende på noggrannhet. Qvantiteten «, är äfven bestämd enligt den vanliga blandningsmetoden, men med den skillnad, att bestämningen skett i qvicksilfver i st. f. vatten. Vi hafva i det föregående nämt, att i detta fall fördelningen och utjemningen af värme inom kalorimetern sker mycket hastigt, och att korrektionen blir mycket liten. Man ser, att resultaten af «,-bestämningarne ingenstädes differera mer än 0,65 % från hvarandra. Blandningsmetodens noggrannhet ökas alltså, da det upp- värmda ämnet får aflemna sitt värme åt qvicksilfver i st. f. åt vatten, och det är att tillråda, att framdeles alla de sp. värme- bestämningar, som kunna utföras 1 qvicksilfver, hellre utföras deri än 1 vatten. Jemför man åter de resultat, som uttrycka qvicksilfrets sp. värme (+), så synes, att högsta differensen mellan försöken in- bördes är = 0,00007 d. v. s. 0,21 % af det beräknade sp. vär- met. Detta kommer sig endast deraf, att de från blandnings- metoden, äfven med det mest sorgfälliga utförande, oskiljaktiga felen här elimineras. Vid en öfverblick af det föregående finner man, att vårt egentliga ändamal varit att bestämma qvicksilfvers sp. värme, och att vi uppnått detta genom att i 2 serier af försök be- stämma jerns sp. värme i qvicksilfver «, och i vatten «. De erhållna medeltalen a = 0,10808, dy = 3,2489 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o2. 49 representera smidesjerns sp. värme mellan 4° och 27° C. Bland den stora mängden af bestämningar af jernets sp. värme eger man hittils icke någon direkt bestämning mellan sa låga tempe- raturer. Deremot eger man af BYSTRÖM !) och BEDE?) beräk- nade värden på rent jerns sp. värme, sadant detta är mellan 0? och 1°, mellan 50° och 51” o. s. v. Det kan vara af intresse att se, huru nära dessa beräknade värden stämma öfverens med värdet 0,10808, som vi experimentelt funnit vara medelvärdet mellan 4° och 27°. Enligt BEDE skall jernets sp. värme mellan 4° och 27° finnas ur eqvationen (=4, u. = 27, k = 0,1053, a = 0,000071) SR öl alt + t,), hvarur Ör 0,1077. Man inser, att det af oss funna talet & måste vara större, än det BEDE beräknade, emedan BEDES tal representerar rent jerns sp. värme och vårt tal smidesjerns, hvilket icke är alldeles rent jern. Genom REGNAULTS undersökningar vet man, att kolhalten, som skiljer smidesjern från rent jern, förorsakar ett nagot högre sp. värme. Emellertid är öfverensstämmelsen mellan BEDES beräkning och våra experiment så stor, att riktigheten af BEDES uppgifter om jernets sp. värme kan anses vara be- visad. Deremot måste det af BYSTRÖM härledda värdet på jernets sp. värme vid 0°C. eller 0,111641 vara oriktigt. Qvicksilfrets sp. värme, som utgjort hufvudföremalet för vår undersökning, är förut bestämdt af DULONG och PETIT 3) (1817) till x = 0,0330 mellan 0” och 100° och x = 0,0350 mellan 0° och 300°. REGNAULT ?) (1840) i tre försök mellan ungef. 15° och 100° till 1) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akad. Handlingar 1860. 2) Mémoires couronnes de l’Academie de Bruxelles T. XXVII. 3) Ann. Chem. Phys. 1817. 2) Pogg. Ann. 1840. Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 35. N:o 2. 4 50 PETTERSSON O. HEDELIUS, OM JERNS O. QVICKSILFVERS SP. VÄRME. 2 = 003318 | x = 0,03336 ; medeltal x = 0,03332 1). 2 = 0,03343 Enligt våra ofvan anförda försök är qvicksilfvers sp. värme mellan 0 och + 5” i medeltal af 10” försök © = 0,033268. På dessa uppgifter hvilar för närvarande kunskapen om Hg:s sp. värme. Det är att märka, att alla bestämningar, utom den sista, äro medelvärden för ganska vidt åtskilda temperaturer. Om sp. värmet vid 0° lemna de ingen direkt upplysning, man kan endast af DULONGS och PETITS iakttagelse, att sp. värmet är större vid högre temperaturer, sluta, att det vid 0” måste vara lägre än det Regnaultska talet 0,03332. Den senaste under- sökningen af WINKELMANN ?) har emellertid gjort denna fråga mera invecklad. Man eger ingen direkt bestämning öfver Hg:s sp. värme af denna - experimentator; utgående från det af REG- NAULT bestämda talet 0,03332 bestämmer han experimentelt va- riationen af sp. värmet med temperaturen, och i motsats till DULONG och PETIT finner han, att sp. värmet aftager vid högre temperaturer, atminstone inom temperaturgränserna 26°—158°. 1) Man anför vanligen som stöd för kännedomen om qvicksilfvers sp. värme några bestämningar af Kopp (Ann. d. Chem. u. Pharm. 1848), hvilka gifvit z=0,0332. Detta tal är visserligen mycket lyckligt funnet, men man be- höfver blott kasta en blick på de bestämningar, hvaraf det är medeltal, för att finna, att det för den noggranna kännedomen af qvicksilfvers sp. värme icke bevisar någonting och icke kan ställas i bredd med resultaten af sådana experimentatorer som DuLonG, PETIT och REGNAULT. Korps försöksserie gaf talen 2 0,0339) z=0,0352 x —= (0,0323 2=0,0337 7 i medeltal z = 0,0332. 2 (0,0328 DE os) Vi förbigä här äfven några äldre bestämningar af Kırwan, DELARIVE och MarcET samt alla bestämningar efter den s. k. afkylningsmetoden, emedan denna metod, äfven i de utmärktaste experimentatorers händer, icke kunnat bringas till att gifva ens nägorlunda noggranna resultat. 2) Pogg. Ann. 1876. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:O 2. dl Enligt WINKELMANN !) bör alltså sp. värmet vid 0° vara större än 0,03332. Inom vetenskapen stå alltså för närvarande två diametralt motsatta åsigter om qvicksilfrets sp. värme emot hvarandra. Enligt den ena tilltager qvicksilfrets sp. värme i enlighet med all erfarenhet, som man hittills har om vätskors sp. värme, med temperaturen, och som stöd för denna åsigt anföra vi följande tal 0,033266 mellan 0” och + 5° (se ofvanstående). 0,03332 mellan 15” och 100” (REGNAULT). 0,0350 mellan 0° och 300” (DULONG & PETIT). Den andra åsigten representeras af WINKELMANN. Ur hans undersökningar anföra vi följande serie: 2.050.331.) VC UTC z= 0,03312 mellan 19°,7 och 49°,6 2 = 0,03278 » 2550,25. 14220, Man ser, att denna fråga ännu fordrar sin lösning. Vi ha redan börjat en undersökning för detta ändamål, men inskränka oss i denna uppsats till att meddela våra resultat i fråga om qvicksilfvers sp. värme, sådant det är omedelbart i grannskapet af 0° C., utan att f. n. vidröra dess variation med temperaturen. Endast så mycket vilja vi nämna, att denna variation är så ytterst liten mellan 0° och 100°, att man måste använda vid- lyftiga försigtighetsmatt vid försöken för att kunna konstatera densamma och undga vilseledande resultat. 1) Pogg. Ann. 1876. 2) Vi anmärka att den Winkelmannska undersökningen gäller endast variationen af Hg:s sp. värme. Talet 0,03336 vid 0° hvilar på förutsättningar ur REGNAULTS försök. 1? RW 53 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 2. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 35. Om vattens latenta värme vid temperaturer under 0°, jemte några anmärkningar om isbildningen i hafvet. Af OTTO PETTERSSON. Tafl. II. [Meddeladt den 13 Februari 1878.] Mekaniska värmeteorien läter förutse, att vattnets latenta värme [= det värme, som bindes, när en vigtsenhet is smälter (»r»), eller som frigöres, när en vigtsenhet vatten fryser (»— r»)1] icke är en under alla omständigheter konstant qvantitet, utan är beroende af den temperatur och det tryck vattnet i frysnings- ögonblicket har. Lagbundenheten i det latenta värmets variation uttryckes enklast genom följande båda differentialeqvationer [af CrLAUSIUS, Wärme I, s. 94] af hvilka den förra angifver, huru latenta värmet förändrar sig, när frysningstemperaturen varierar, men trycket är konstant, den senare åter motsvarar det fall, då äfven trycket varierar. [r = latenta värmet; 2 = temperaturen; a=213; c—h= differensen mellan vattnets och isens spec. värme |]. dr er 22 eh dt dr r In SE Pp : I dt Mar Ingendera af dessa eqvationer är genom experiment verifierad ?). 1) Vi beteckna här, i öfverensstämmelse med Crausıus, hvarje värmeqvantitet, som en kropp upptager, med positivt, och hvarje qvantitet, som den förlorar, med negativt förtecken. Man får ej härmed förblanda lagen om frysningstemperaturens beroende af trycket, som uttryckes genom eqvationen: dt t ö a BT =—4 (ER [u=differensen mellan isens och vattnets sp. volym] r 2 De / 54 PETTERSSON, OM VATTENS LATENTA VÄRME. Det är den förra af dessa eqvationer eller lagen om latenta värmets variation med frysningstemperaturen, som är föremal för den undersökning, hvars resultat vi här 1 största korthet meddela. Eqvationen I är icke ursprungligen deducerad ur CARNOTS The- orem utan är funnen af PERSON, som utaf skillnaden mellan vattnets och isens sp. värme »c» och »h» drog den slutsatsen, att för hvarje ° C., som frysningstemperaturen sjunker under 0° C., minskas num. värdet af latenta värmet med samma tal, som uttrycker skillnaden mellan vattnets och isens sp. värme [ee — 4]. Enligt PERSONS bestämning är ce — A = 0,5. Om allt- så latenta värmet vid 0°C. är = 79,25 (REGNAULT), så är det vid — 10° ©. = 74,25. Denna lag har aldrig blifvit genom experiment bevisad der- för, att mot hvarje experiment af denna art reser sig en svarig- het, som WÜLLNER [Physik, Wärme sid. 551. III Aufl.] antyder med orden: »en pröfning af denna lag pa experimentel väg är svarligen möjlig, emedan ett flytande ämne, som blifvit afkyldt under sin normala frysningstemperatur, visserligen kan börja att öfvergå i fast form vid denna lägre temperatur, men genom det vid stelnandet frigjorda värmet genast erhåller tillbaka sin normala frysningstemperatur». Denna anmärkning är fullt riktig såtillvida, att hvarje be- stämning af en kropps latenta värme vid annan temperatur än den normala stelningstemperaturen blir i någon mån osäker ge- nom omöjligheten att under stelnandet hålla kroppen vid alldeles konstant värmegrad, men vi skola 1 det följande visa, huru det lyckats att inom så tränga gränser inskränka denna osäkerhet, att dess inflytande på resultaten är omärkligt och sålunda genom experiment verifiera den Personska lagen, hvad vattnets latenta värme beträffar. Det förfaringssätt som vid dessa försök be- gagnats är följande. hvilken blifvit så sinnrikt bevisad genom W. THOMSONS, Moussons m. fl. experiment. Men latenta värmet hos vattnet har hittills ännu aldrig blifvit uppmätt under andra omständigheter än under vanligt tryck och vid den vanliga fryspunkten 0? C. \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 55 Vatten, som är inneslutet i glasrör af mycket liten diameter, kan, som bekant, är afkylas betydligt under fryspunkten utan att öfvergå till is. Isbildningen sker dock ganska fort (desto snab- bare, ju lägre temperaturen är) vid dessa lägre temperaturer, så snart en fin glastråd, som man ögonblicket förut bragt i berö- ring med en snöflinga, införes i glasröret. Om glasröret under frysningen är omgifvet af qvicksilfver, så upptager detta så full- ständigt det värme, som utvecklas, att vattnets temperaturhöj- ning under sjelfva frysningen kan blifva huru ringa som helst, beroende af huru stor den omgifvande qvicksilfvermassan är, och huru mycket dess temperatur höjes af vattnets frigjorda latenta värme. Genom att utföra detta experiment med noga afvägda qvicksilfvermängder i en kalorimeter af ytterst tunnt jernbleck och uppmäta temperaturhöjningen medelst en mycket känslig termometer af GEISSLER, hvara med kikare 0,01 C. beqvämt kan afläsas, lyckades det att uppmäta vattnets latenta värme vid flera olika temperaturer under 0°C. För att dessa bestämningar skulle gifva exakta resultat fordrades framför allt att ega en fullt säker kunskap om qvick- silfvers spec. värme vid temperaturer omkring 0°C. Det tal, som REGNAULT funnit för qvicksilfvers spec. värme, är nemligen ett medelvärde af spec. värmet mellan ungefär + 15” och +100° C. och intet berättigar oss att antaga, att detta spec. värme skulle vara alldeles detsamma vid — 7” till — 9” under 0. Tvärtom syntes detta mycket osannolikt efter den nyaste undersökningen i ämnet af WINKELMANN (1876), som uppgifver sig ha funnit, att qvicksilfvers spec. värme i motsats till vätskors i allmänhet aftager med stigande temperatur, och att detta aftagande uppgår till omkr. 2 2 mellan 0° och 100°. Med anledning häraf företogs en förberedande undersökning endast för att utröna qvicksilfvers spec. värme vid ungefär 0°, och för denna undersökning ha vi redogjort i föregående af- handling. Det visade sig, att qvicksilfvers spec. värme i gran- skapet af 0” är nästan alldeles konstant och med stor noggran- het kan uttryckas genom talet 56 PETTERSSON, OM VATTENS LATENTA VÄRME. t = 0,033266. Angående utförandet af experimenten hänvisa vi till den omnämda föregående afhandlingen. Kalorimeterapparaten, an- ordningen af försöken och sluttemperaturens korrektion var den- samma, som användes vid bestämningen af jernets spec. värme i qvicksilfver (a,). Endast den förändringen var vidtagen, att under qvicksilfverytan i kalerimetern var anbragt ett galler af tunn jernplat, emedan glasröret, som innehåller vattnet, vid dettas frysning brister sönder, och bitarne flyta upp, så framt de ej fasthällas under ytan af detta galler. Vattnet var inneslutet i ett spiralböjdt glasrör af ungefär 4 millimeters inre geuomskär- ning med ytterst tunna väggar. Detta erhölls genom att för gasblåsarlampan utdraga ett lättsmält glasrör till en längd af 3 & 2 meter, som sedan böjdes i en trekantig spiral, som fig. 2 a Tafl. III visar. Efter att röret blifvit vägdt så noggrant som möjligt fylldes det med rent vatten (beredt genom 2 gan- ger upprepad destillation af källvatten) ungefär till r, hvarefter det vid n, tillsmältes med en blåsrörslåga och ånyo vägdes. Derpå insattes spiralen i qvicksilfverkalorimetern, så att n nådde upp öfver qvicksilfrets yta och igenom en öppning i locket & (fig. 1). För att undvika att vattenmängden i spiralröret för- lorade något genom afdunstning hölls n tillsluten med en liten vaxkula, ända tills kalorimeterns temperatur genom en köld- blandning af snö och koksalt, som vid dessa försök anbragtes omkring zinkeylindern Z (fig. 1), nedgått till den temperatur under 0°, vid hvilken frysningen skulle ega rum. Då nedfördes genom n (fig. 2) en ytterst fin glasträd, som fått beröra en snö- flinga, och under det vattnet i spiralen frös till is observerades qvicksilfrets temperatur hvarje 30:de sekund a termometern £ (fig. 1), allt under det röraren d (som vid dessa försök hade en annan form än fig. 1 & 2 visar) hölls i jemn verksamhet. När kalorimetern uppnått den temperatur, hvarefter dess afkylning blifver fullt lika under hvarje 4 minut, nedfördes en uppvärmd glasstaf i qvicksilfret, tills termometern visade ungefär 0°,ı högre än maximitemperaturen under försöket. Derefter observerades ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 57 den fortfarande under afkylningen hvarje 30:de sekund, och den s. k. afkylningskurvan upprättades, hvarigenom korrektionen för värmeförlusterna under hvarje moment af försöket kunde ut- räknas. Kalorimetern innehöll i försöken 3, 4, 5 = 3862 . 607 gr. Hg. » » » » 2 AS) NIAN Kalorimetern + omröraren 0. s. v. vägde = 45,017 gr. Fe. N 2 =| & ms, =S > © mn ©» = = Rn ER = Ense Sole es SE ©: Sh = zo a ae la, iz} ee Bis & = es SEA REG) SS fd 33 SuSE enge ©: EB SE CIS es S=2c© me SHS | tabie: = = 08 &! ÖR TÅ (CS SEE SENS = a Era = FS ROS SE SSE = EA ebene Eee 1 |3,23095| —2°,so |—-1°,105|-0°,945| 1°,355 | 251,09 | 77,71 17,85 2 |1,28475|—4 ,995| -4,30 |—4 ‚26 0,235 | 99,79 | 76,60 76,75 3 [5,4814 |—6,28 |-3,46 |-3,235| 3,045 | 416,27 | 75,94 76,11 4 |3,5088 |-6,50 |-4,61 !—4 ‚55 1,95 | 266,79| 76,03 76,00 5 2,5630 =6 9 =D | 1,44 | 194,77 | 75,99 75,94 Vid beräkningen af värdena i sista kolumnen enligt eqva- tionen I, ha vi enligt REGNAULT antagit vattnets latenta värme vid 0°C. r = 19,25. Genom resultaten af ofvanstaende försök kan PERSONS lag om vattnets latenta värmes föränderlighet med frysningstempe- raturen anses vara bevisad pa experimentel väg. Till den nu afhandlade frågan om vattnets latenta värme gränsar ett stort och outforskadt nytt område nemligen frågan om saltlösningars latenta värme. Man inser, att den nyss be- skrifna metoden att genom experiment bestämma latenta värmet under 0” är fullkomligt lika användbar på detta område som i fråga om vattnet. Det som vi ofvan meddelat om vattnets la- tenta värme är att betrakta såsom inledning till en större, ännu ej fullt afslutad undersökning om saltlösningars latenta värme, som vi hoppas snart kunna offentliggöra. I den närvarande upp- satsen vilja vi endast framställa några anmärkningar om hafs- vattens frysning och latenta värme. 38 PETTERSSON, OM VATTENS LATENTA VÄRME. . Man vet, att hafsvattnets salthalt har en betydlig inverkan på dess täthet och dess fryspunkt; att denna salthalt äfven har en ändå betydligare inverkan på dess latenta värme torde der- emot vara obekant. Genom en af deltagarne i senaste Norska Atlanterhafs- expeditionen, Herr H. TORNG, blef det lemnadt oss tillfälle att undersöka vatten hemtadt från ytan af Ishafvet (syd-ost från Jan Mayn) från 68° 3253 bredd och 6° 2635 vestl. längd från Greenwich. På denna punkt var hafvets djup 1385 norska famnar. Specifika vigten af vatinet fanns (medelst SPRENGELS pyknometer) vid 0°C. = 1,02s32 (PETTERSSON) » 15501 C. = 1,22698 » » 17°,50 ©. = 1,02677. (TORNE) » 17,50 C. = 1,02675 » » IT ‚50.6. = 102678 » Vid analys lemnade 127,165 er. vatten efter afdunstnins « > > och upphettning till 180° C. en rest af 4,296 gr. fasta ämnen När hafsvattnet fick frysa i kalorimetern pa samma sätt, som ofvan är nämdt, erhöllos följande resultat. = mn < | = 2 = = = Pata = SA RE - = = S See = | a2 Is = SS Bi FR NS Same Tu 5: = RR = < | 2-=< Re = SE KR = STEL ARA >, DE SITS = == |5°% 3 IHR KG AE re = Bu: | = = = för 2 a | 5 ! | - | & I = | = A I I || | Gr Gr. | | 27 er - [> wa € RR I 1 |3,9736 |3,8332 | —F,oo0o —T,573| -Tar T,53 | 209,62 | 54,69. | | | | | | < rare For Bir > a = za 2 |3,74545| 361303) —8,35| —6,92 | —6,94| 1,1 | 192.951 „a1 För hvarje gr. af rent vatten, som finnes i hafsvattnet, ut- vecklas alltså vid frysning vid ungefär — 8°,6 C. i medeltal om- kring 54 värmeenheter. Rent vatten utan någon salthalt ästad- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 59 kommer, när det fryser vid nämda temperatur, en utveckling af ungefär 75 värmeenheter. En salthalt af 3,53 % sadan vi funnit i hafsvattnet från denna del af Ishafvet förminskar alltså latenta värmet med Ar = 21 värmeenheter = 28 % af hela latenta värmet. Ifall hafsvatten öfvergick till is sådant det är, sa skulle alltså dess latenta värme vara betydligt mindre än rent vattens. Orsaken till den värmeabsorbtion, som saltet i hafsvattnet för- orsakar vid dess frysning, är att klornatrium vid låga tempera- turer kristalliserar med 2 mol. H,O. De redan nämda 21 värme- enheterna förbrukas till inre arbete vid utkristalliserandet af detta salt. Men om de egendomliga värmefenomen vi iakttagit vid saltlösningars frysning få vi en annan gång orda. Det är bekant, att saltet i hafsvattnet endast till ringa del ingår uti isen vid dess frysning. För att undersöka värme- fenomenet vid hafvets isbildning, sådant det i verkligheten kan tänkas försiggä, förforo vi på följande sätt. Ett kärl med vatten afkyldes i fria luften en kall vinter- dag, tills isbildning uppstod. Detta skedde vid — 1”,865 C. Kärlets afkylning fick fortfara, tills ungefär +, af dess innehåll öfvergätt i fast form. Under detta sänktes fryspunkten lång- samt, såsom man kunde vänta, ty då den bildade isen endast är föga salt blir vattnets salthalt genom frysningen i viss grad koncentrerad, och man vet, att fryspunkten är lägre, ju saltare vattnet är. Isen upptogs och pressades i köld. Derpå fick den smälta och vattnet analyserades. 15,31931 gr. af detta vatten lemnade 0,1534 gr. fast återstod = 1,0013 %. När 3,68so gr. af vattnet fick frysa till is i kalorimetern vid — 7”,18 ©. utvecklades 243,037 värmeenheter. Enligt ana- lysen höll profvet 3,6511 gr. rent vatten. Hvarje gr. af dylikt, som fanns i profvet, har alltså frigjort 66,58 värmeenheter. Rent vatten utan salthalt skulle ha utvecklat 75,66 värmeenheter. 60 PETTERSSON, OM VATTENS LATENTA VÄRME. Salthalten i hafvet kan alltså anses i verkligheten nedsätta hafsvattnets latenta värme med ungefär Ar = 9,08 värmeenheter. Man har skäl att förmoda, att isbildningen i den del af Ishafvet, som begränsar norra Europa, försiggår under ganska höga breddgrader. Ishafvets bassin är, som man erfarit genom de senaste hydrografiska expeditionerna, på ett djup af några hundrade famnar genom underhafsbankarne mellan Skottland, Färöarne och Island på djupet alldeles afstängd från Atlantiska hafvet. Öfver dessa bankar strömmar Atlantiska hafvets var- mare vatten som en bred ytström mot nordost öfver det kalla ishafsdjupet, hvars temperatur vid botten är funnen till ungefär — 1,3 C.!). Afven om vintern föres allt så mellan Skottland och Island en mägtig ström af jemförelsevis varmt vatten förbi Nor- ges kust mot Nova Semlja och mot Spetsbergen. Under sådana förhållanden kan den afkylning till — 1”,86 C., som hafsvattnet mäste lida, för att is skall kunna bildas, ej fullbordas, förrän det hinner till ganska höga breddgrader. Man vet äfven numera genom Professor EDLUNDS under- sökningar, att denna isbildning sannolikt ej sker pa ytan af hafvet utan på ett visst djup under densamma. Den is, som sålunda bildas i Norra Ishafvet har genom det s. k. Danmarks- sundet mellan Grönland och Island ett utlopp i Atlantiska hafvet, i hvars varmare vatten den smältes. Smältningen af hafsisen sker alltså på mycket sydligare breddgrader än den bildats, och det värme, som åtgår vid denna smältning (omkring 70 värmeenheter pr vigtsenhet is) är, så att säga, magasineradt i det bildade vattnet, och kan af detta icke aflemnas eller för- loras, förrän det fryser, hvilket som sagdt är, sker under mycket höga breddgrader. Det latenta värme, som då afgifves, hindrar, att allt för stora massor af is hopas i de nordliga hafven, ty vatten kan ej frysa, äfven om det befinner sig vid sin frysnings- 1) Enskildt meddelande af Prof. Moun. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 61 temperatur, utan att det kan afgifva sitt latenta värme till en ännu kallare omgifning [EDLUND]. Isbildning och issmältning utgöra alltså tillsamman en cirkelprocess, der upptagandet och afgifvandet af värme ske på vidt skiljda orter, och öfverförandet af värme från den ena af cirkelprocessens värmekällor till den andra är troligen ett af de vigtigaste medel naturen begagnar för att sprida det solvärme de sydligare trakterna mottaga åt polartrakterna. Dr en ai | | A TEEN 63 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 2. Stockholm. Växt-Trichomernas benägenhet till formförändringar. Il. AGE GTA EINE: OR IN. Tail. IV. [Meddeladt den 13 Februari 1878]. Äter har jag nöjet att kunna omtala och beskrifva några nya exempel på växt-trichomernas benägenhet till formförän- dringar. Liksom förut !) förstår jag fortfarande med detta ut- tryck, att ett trichom a, som under den förra delen af sin till- växt >) varit lika ett annat b, under den senare perioden af sin utveckling får en skepnad, som afviker från det utseende, hvilket egentligen tillkommer dem båda såsom utbildade men endast hos trichomet b bibehälles eller, med andra ord, att trichomet a blir en formförändring af trichomet b. Innan jag redogör för de särskilda exemplen härpå, skall jag framställa de allmänna synpunkter, under hvilka växt-tri- chomernas formförändringar 1 det följande komma att samman- fattas, och yttra några ord om de orsaker, som, 1 förbigående och delvis omnämda redan i Öfversigten af Kongl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar för år 1872, pag. 109, kunna anses vålla denna växt-trichomernas sträfvan till formdivergens. 1) I Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akad:s Förhandlingar för åren 1872 och 1876 äro de första exemplen på dessa formförändringar omtalade. 2) Så länge trichomet har ett sådant utseende, att detsamma, då det når sin fullständiga utbildning, kan blifva hvilketdera som helst af två beslägtade tri- chomer, kallar jag det ett trichomanlag. Angående betydelsen i öfrigt häraf såväl som af bladanlag o. s. v. se Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad:s Förh. 1876, pag. 57. 64 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. Många exempel på benägenhet till formförändringar erbjuda de trichomer, som hos samma exemplar utbildas från lika anlag i olika rigtningar. Detta blir den 7:sta synpunkten, hvarunder flertalet af trichomets i det följande beskrifna formförändringar- komma att sammanfattas. Hos samma exemplar kan denna föränderlighet ofta stå i samband dermed, att den ena formen af två i olika rigtningar utvuxna trichomer utbildats på en genom växtdelarnes nära sammanslutning hopträngd plats och den andra på en rymligare. Men en dylik sträfvan till formdivergens hos ett sig fullbildande trichomanlag kan äfven deraf framkallas, att sjelfva växtlifvet har samtidigt eller vid olika tillfällen behof af olika organer till olika förrättningars utförande. Afven om man ej skulle tillmäta nu anförda orsaker till växt-trichomets sträfvan till formdivergens den vigt, de förtjena, kunna dock aldrig de olika formförändringarne af ett trichom- slag, hvilka finnas på samma planta, derigenom sägas hafva uppstått, att de utvuxit från, t. ex., blad, som i form och storlek mer eller mindre afvika från hvarandra. Väl kan det hända, såsom af det följande kommer att framga, att, om bladet hos ett exemplar i utseende afviker från motsvarande blad hos ett annat, också trichomerna på dem båda blifva olika. Men blad hos samma planta, på hvilkas olika form de orsaker ej inverka, som vanligen anses framkalla varieteter, kunna ej rimligtvis sägas, om de ega olika storlek eller skepnad, just derför framalstra trichomer, som öfverensstämma i längd och utseende, hvart och ett med sitt blad. Ty utom det att nedre delen af ett rotblad kan hafva andra trichomer än den öfre, och oafsedt den omständigheten, att en växts alla delar kunna hafva alldeles lika trichomer, så inträffar det ofta, att, om rot-, stjelk- och skärmblad hysa olika långa hår, dessa på intetdera stället passa till bladen utan äro störst på skärmbladen och minst på rotbladen. Ej heller kan man, t. ex., pästa, att, om holkfjällen hos en Hieracium-art ega glandler och stjelk- bladen stjernhär, dessa olika trichomer framkommit på de re- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 65 spektive bladen, emedan skepnaden hos hvardera trichomet just passar till formen af det blad, på hvilket det utvuxit. Dessutom skulle en sådan förklaring af växt-trichomets sträfvan till formdivergens hafva tycke dermed, att man sökte finna en obekant ur en annan eller bildade en eqvation af idel obekanta storheter. Ty äfven om man kan försvara det på- stäendet, att, när rotbladen äro större än öfriga blad, detta framkallats deraf, att de förra befinna sig i närheten af en med reservämnen uppfyld, underjordisk växtdel, och star till- sammans med de förkortade stängellederna mellan samma rot- blad, så har man dock derigenom ej kommit ett enda steg när- mare kännedomen om orsaken till, att de ofta i form afvika från stjelk- och skärmbladen. Och om man än lyckats utforska lagarne, enligt hvilka de olika bladformerna utvecklas, har man dock ej, så vidt jag vet, kunnat angifva någon orsak, hvarföre stjelkbladen i vidsträckt mening hafva olika form på olika ställen af stammen (Capsella Bursa pastoris, Chrysanthemum Leucan- themum, Campanula rotundifolia och persicifolia samt många andra). Kan det ej hos samma exemplar vara växtdelarnes olika form eller storlek, från hvilka trichomerna utvuxit, som meddelat dem benägenhet till formförändringar, så måste denna bero an- tingen på ofvan angifna orsaker eller på något alldeles obekant, hvilket senare, omskrifvet med andra ord, nästan vore detsamma som att proklamera tillfälligheten såsom den för växtdelars form bestämmande lagen. Beklagligen finnes mycket i vår kännedom af växt-trichomerna, hvarom fullkomlig okunnighet råder. Der- före böra vi väl ej underlåta att, så ofta påtagliga skäl finnas dertill, låta en fattbar orsak lemna förklaringen till trichomets omskrifna formförändringsbegär. För min del är jag öfvertygad derom, att de långa, enkla och trådlika hår, som i mängd finnas på nedre delen af rot- bladen hos många Synanthereer, äro formförändringar af tricho- mer, som, hos de respektive arterna ganska olika hvarandra, förekomma på deras öfriga vegetativa organer. Och jag är Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 2. 5 66 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. dertill säker på, att detta lika utseende, som hos skilda växt- arter tillkommer de långa håren vid rotbladens bas, har sin orsak deri, att de alla utbildats i närheten af den s. k. rot- halsen, der stängellederna äro outvecklade, samt bladen äro mer eller mindre omslidande och hårdt tryckta intill hvarandra samt stammen. Med föga mindre visshet vågar jag ock påsta, att bland trichomanlagen hos flere Labiater och Personater en del "utbildas till glandler och en annan del till skyddande och stän- gande hår, emedan växtens lifsyttringar påkalla närvaron än af de ena, än af de andra. Under en 2:dra synpunkt skall redogörelsen för de trichomer sammanföras, som, ehuru till sina grunddrag lika, hos 2 eller flere exemplar af en art i utseende och storlek mer eller mindre afvika från hvarandra. Hos ett exemplar har då trichomet den skepnad och storlek, som utmärka detsamma hos den typiska hufvudformen, hos det eller de andra har trichomet i ett eller båda hänseenden förändrats. Att såväl stammen som motsvarande blad och trichomer hos 2 eller flere exemplar af en växtart kunna vara olika, det måste antingen bero på yttre inflytelser eller, om en mer hand- oriplig förklaringsgrund saknas, hafva sin orsak i växtens indi- viduella natur. Växtarters förflyttning några breddgrader åt norr eller söder, från en jordart till en annan, från ett sidländt till ett högländt ställe, från skogs- till ängsmark eller från en skuggig till en solöppen plats med mera bildar dels hvar för sig dels tillsam- mans det, som man förstår med yttre inflytande eller en inverkan på växten utifrån. Detta inflytande är sådant, att dess verkan direkt kan iakttagas, och torde vara det, som företrädesvis med- delar åt växtarten den första impulsen att omgestalta en eller flere delar !). Numera torde det ock vara få, som ej medgifva, 1) Om man, dä man ser, att en växt, som förflyttats till en med den ursprungliga olikartad växtplats, fått ett förändradt utseende, förklarar detta så, att en från växten sjelf utgående strid för tillvaron förmått honom att afpassa sina or- ganer efter de nya lefnadsförhållandena, så tilldelar man ju en växt en nästan instinktlik förmåga och synes för den, som är van att helt simpelt draga ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 67 att en växtart, som underkastats någon af förut nämda förflytt- ningar, sa småningom kan fa ett modifieradt utseende !), helst om de gifvit akt på, huru lätt och pa hvilken kort tid odlade väx- ter hafva förmåga att liksom byta om drägt. Ett sådant modi- fieradt utseende förutsätter, att de särskilda organerna samtidigt afpassas efter de nya fordringar, som det hela ställer på delen, hvilket försvararne af descendens-theorien naturligen medgifva. Men äfven de, som hålla växtarten för oföränderlig, hafva i sjelfva verket erkänt möjligheten af dess organers föränderlighet på samma gång, som de uppställa varieteter. I fråga om caulom och phyllom hafva ock bådadera länge varit ense derom, att i de s. k. kritiska slägtena en föränder- lighet inom vissa gränser förefinnes. Trichomet deremot, som vid sidan af de båda förra städse ringaktats, har sällan under- kastats någon noggrann undersökning rörande de förändringar, som dess form och storlek kunna underkastas hos en arts olika individer, oaktadt man ej kunnat undgå att märka, att yttre inflytelser lättare inverka på trichomet än på andra växtens organer. Den ringa uppmärksamhet, trichomet ådragit sig, fram- gar äfven af det följande. Bland de varieteter, som tillhöra Skandinaviens fanerogam-fora, finnas flere, hvilkas namngifvande grundar sig på, dels att de hafva trichomer, medan hufvudformen saknar sådana, eller tvärtom, dels att de hafva en rikligare eller obetydligare hårbeklädnad än sjelfva arten. Men sällan ?) har en varietet uppstälts, emedan han har längre och annorlunda formade hår än sjelfva arten. Åfven om man tagit hänsyn till en konklusion ur gifna premisser, blott inveckla och ej åskådliggöra det, man vill förklara. Ingen kan väl förneka, att de nya lefnadsförhällandena först måste finnas, innan en växt i följd af dem kan förändras, och, om han förändras, just sedan han kommit under inflytande af dem, så är det väl dessa nya lefnadsförhållanden, som i sjelfva verket gifva impulsen till om- gestaltningen, äfven om växten sedan, så att säga, verkställer densamma i öfverensstämmelse med sin individuella natur. !) Bland andra kunna lafvarne framhållas, såsom varande växter, på hvilka ett ovanligt växtställe lätt trycker en egendomlig prägel. | Bland varietet-diagnoserna i HARTMANS flora, 10:de upplagan, der trichomer [67 Dr d varietet-diagnoserna sammastädes talar J, om denna sak. omnämnas, innehåller 4 något om deras form och storlek. Af samtliga 68 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. trichomets föränderlighet hos 2 eller flere exemplar af en art, har man dock ej utrönt gränserna för trichomets förmåga att variera till form, storlek och mängd samt oftast ansett dessa förändringar vara helt tillfälliga. Aldrig har man stält tricho- mets benägenhet till formförändringar hos en arts olika exem- plar tillsammans med den olikhet, man funnit caulom och phyllom ega hos samma exemplar. Man har, för att anföra ett särskildt fall, väl sett och kanske anmärkt, att ett exemplar af Rosa canina har större och krokigare taggar!) än ett annat, eller att ett exemplar af Chenopodium album är mjöligare än ett annat, men man har underlåtit att efterforska, om Rosa caninas taggar äro större och krokigare, eller om det pulverformiga öfverdraget hos Chenopodium album är rikligare på samma gång, som exemplaret har caulom och phyllom mer utvecklade eller vice versa. Innan man anstält undersökningar härom eller dels utrönt graden af trichomernas variationsförmåga hos exemplar från olik- artade platser dels afgjort, huruvida trichomerna förändras sam- tidigt med caulom och phyllom eller oberoende af dessas storlek och utseende, kan man emellertid ej sägas känna det inflytande, som växtlokalens, jordmånens eller klimatets olikhet kan utöfva på trichomernas benägenhet till formförändringar hos 2 eller flere exemplar af en art. Och innan detta är afgjordt, känner man ingenting om den del, som i denna benägenhet tillkommer växtens individuella natur, hvartill då striden för tillvaron och det naturliga urvalet hänföras, orsaker som af DARVIN m. fi. antagas väsentligen bidraga till arters omgestaltning. Från dessa utflygter, behöfliga för att visa det samband, som de i det följande meddelade fakta hafva med hvarandra, öfvergar jag till en redogörelse för dem. !) Enligt hittills verkstälda undersökningar utvecklas taggarne hos Rosa något olika med trichomerna i allmänhet (Rauter, zur Entwickelungsgeschichte einiger Trichomgebilde, Wien 1871) men öfverensstämma med dem i många andra hän- seenden (genom sin förekomst utan ordning på stam och blad, genom sitt stundom borstlika utseende, o. s. v.), hvarföre man med skäl kan räkna Rosas taggar till trichomerna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 69 Formförändringar hos växt-trichomer !) kunna 1:mo förekomma hos ett och samma exemplar. Föränderligheten kan då framkallas deraf, a. att några af de trichomer, som alla ursprungligen äro byggda efter en gemensam typ, måst till följd af sin fortsatta utveckling på en genom växtdelars nära sammanslutning hopträngd plats antaga en annan skepnad än de öfriga, som utväxa på en rymligare. Denna anledning till trichomernas formdivergens, som i en föregaende uppsats omtalats orsaka stjernharens förvandling till enkla har hos Hieracium Pilosella, åstadkommer samma verkan hos följande växter. Hieracium vulgatum L. På stam, blad och holkfjäll till denna växt finnas de hos slägtet Hieracium vanliga stjernhåren. De öfversta, stjernformiga cellernas grenar kunna dock hos H. vulgatum företrädesvis pa holkfjällen och vid stjelkbladens bas mer än vanligt förlängas. Närmare basen af de utslagna rosettbladens skaft såväl som på de ännu outvecklade bladanlagens nedre del och på de korta stängellederna dem emellan finnas alltid men i största mängd tidigt på våren och sent på hösten trichomer, som i utseende betydligt afvika från de vanliga stjernhåren och, såsom oftast inträffar, alldeles öfverensstämma med eller mer och mindre likna de tradlika har ?), som förekomma på motsvarande ställen hos H. Pilosella. Hos H. vulgatum uppträda nemligen pa förut nämda delar at bladrosetten först och främst samt i största mängd mycket långa, af en enkel cellrad bildade trichomer, fullkomligt lika de citerade. Blandade med dessa och mer tillfälliga, finnas tri- ') Undersökningen af de växt-trichomer, som i denna uppsats beskrifvas, verk- stäldes våren och sommaren 1876, fortsattes sommaren och hösten 1877, har alltid företagits med lefvande exemplar och oftast blifvit flere gånger upprepad. Af de använda växterna hafva alla utom Hieracium vulgatum, Ulmus montana, Polygonum aviculare och Atriplex hastata, som vuxit vid Göteborg, haft sitt hemvist i den Småländska skogsbygden 4 mil söder om Jönköping. 2) Jfr. Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad:s Förhandl. för 1876, pag. 58. 70 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. chomer, som bilda en öfvergang mellan de trådlika och stjern- formiga, och hos hvilka den cell, som under vanliga förhållanden skulle stjernformigt förgrenats, först förlänges men sedan får på ena sidan en utstjelpning, hvilken derpå utväxer till en lang tråd (fig. 3). Liksom motsvarande trichombildningar !) hos H. Pilosella äro de tydliga formförändringar af stjernhår. Ännu mer uppenbart och påtagligt synes sambandet vara mellan de stjernformiga och trådlika trichomerna uti bladroset- ten hos Hieracium vulgatum och per analogiam äfven i blad- knoppen hos H. Pilosella, då vid sidan af förut nämda, tradlika hår någon gång sådana trichomer träffas, hos hvilka spetscellen först förlängts men sedan gjort en ansats till att blifva stjern- formig på det sätt, att han i sin öfre ända utvuxit at 3 skilda håll. Bland dessa cellutskott hafva 2 samma utseende, som man vanligen finner hos stjernharsgrenarne, men det 3:dje har vuxit ut till en lang, jembred tråd, hvilken liknar de vanliga, tradlika härens öfversta cell (fig. 5). Ytterst sällan uppträda pa samma ställe som de föregående äfven andra Öfvergangsformer, som bättre än dessa visa stjern- härens benägenhet att på denna hopträngda plats blifva enkla och tradlika. Sådana öfvergängsformer finnas nemligen ock sammastädes, hvilkas öfversta celler bibehallit sitt egendomliga utseende men pa samma gang latit stjerngrenarne förlängas till trådar, som nästan hafva det ogrenade, tradlika härets längd (fig. 4). Hvem helst som af fig. 5 finner, hurusom den öfversta cel- len hos en öfvergångsform mellan det stjernformiga och tradlika håret hos Hieracium vulgatum i sitt utseende eger något, som påminner om bådadera, eller af fig. 4 lär sig, hurusom hos en annan öfvergångsform den öfversta cellens båda ändar böjts uppåt samt mer och mindre förlängts, kan ej annat än medgifva följande. Den benägenhet hos stjernhäret att låta den hopträngda platsen vid rosettbladens bas inverka på sitt utseende, så att hos mån- gen öfvergångsform den öfversta cellen är stiernformigt förgrenad 1) Se fig. 10 i Öfversigten för 1876. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:0 2. TI men på samma gång tradlikt förlängd, bör kunna, om samma inflytande gör sig gällande hos ett ungt trichom, hvarest den öfversta cellen blott har en första början till stjernformig för- grening, förmå detta att blifva sådant, som sagde fig. 3 eller fig. 4 i Öfversigten för 1876 visar, och om samma inflytande verkar på ett trichomanlag, hos hvilket alla cellerna hafva samma form, förmå detta att utväxa till ett långt, tradlikt hår, som saknar alla utväxter åt sidan. Med ett ord, äfven om man förut hyst vissa betänkligheter mot att erkänna de trådlika håren hos H. Pilo- sella för formförändringar af stjernhår, måste man, sedan ofvan- nämda öfvergängsformer blifvit bekanta, låta dessa tvifvel fara om de trädlika härens ursprung hos såväl denna växt som H. vulgatum. Det bör anmärkas, att öfvergångsformer finnas, som kunna något afvika från utseendet hos de omtalade, ja utgöras af en lång cell, hvilken hvilar horisontalt på en kort fot, att man ej alltid träffar alla öfvergångsformerna tillsammans i en bladrosett, att de förekomma den ena allmännare än den andra 1 den ordning, de nu omtalats, och att bladrosetter finnas, der de alldeles saknas. Orsaken till, att dessa mångfaldigt olika härformer, som bilda tydliga öfvergångar från stjernhåren till de rent trådlika håren, uppträda i bladrosetten hos H. vulgatum men vida spar- sammare på samma ställe hos H. Pilosella, torde delvis vara den, att grenarne till stjernhårets öfversta celler i allmänhet äro något längre hos den förra än hos den senare. Men dessa många öfvergångsformer hos H. vulgatum torde egentligen tillkommit derföre, att i rosetten hos denna växt färre blad finnas, som ej så härdt pressas af hvarandra utan stundom tillåta ett och annat af de hår, hvilka skolat blifva trådlika, behålla något drag af den stjernformiga skepnad, som tillkommit dem, såvida de funnits på en friare plats, medan hos H. Pilosella bladen i hvarje rosett äro flere och ligga hårdare tryckta till hvarandra och stammen, hvarigenom intet utrymme finnes för trichom- anlagen att kunna förgrenas. 72 TLEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. Samma trädlika hår, som nu omtalats förekomma hos H. vulgatum, finnas äfven på motsvarande ställen i bladrosetten hos H. murorum L., ehuruväl de härstädes äro jemförelsevis få. Det är äfven mer än sannolikt, att hos alla Hieracium-arter, som hafva bladrosett och stjernhär, trådlika hår!) finnas vid rot- bladens bas. Crepis tectorum L. Hela stammen och i mindre mån äfven bladen hafva en lucker beklädnad, likartad med den, som alstras af stjernhåren hos Hieracium-arter. Sagde beklädnad framkallas hos Crepis tectorum af tätt stående hår, som utgöras af en 2- till 4-cellig fot, på hvilken en tvärliggande spetscell hvilar, eller, med ett ord, af vanliga, T-formade hår (fig. 18). Foten, som kan vara 0,036 till 0,12 m.m. lång, är försedd med tunnväggiga celler, medan spetscellen, som stundom uppnår en längd af 0,36 m.m., har tjockare membran och ej alltid är jem- bred utan der och hvar bugtig. Vanligtvis är spetscellen vid sin midt fästad på foten men kan ock närmare ena ändan utga från honom, ja till och med hafva den ställning, som fig. 19 ut- visar. Men då spetscellen på sistnämda sätt är vidfästad sin fot, är han jemförelsevis mycket kort. Vid basen af de nedersta bladens inre sida, der de äro hardt tryckta intill stammen, finnas åter enkla, trådlika har af nästan samma utseende, som håren på motsvarande ställe hos Hieracium- arterna. De utgöras nemligen af 6 till 7 öfver hvarandra stå- ende, tunnväggiga celler och kunna nå en längd af I m.m. Dessa trådlika hår äro väl 10 gånger längre än de förut nämda T-formade men likna för öfrigt foten till dem. Att de trådlika håren äro formförändringar af de T-formade, eller att de trichomanlag, som på ett rymligare ställe skulle blifvit sådana hår, af den trånga platsen mellan rotbladsbasen och stjelken hindrats från att utbilda den tvärliggande spets- cellen, så att de måst utväxa till långa trådar, hos hvilka cel- ') Eget nog förekomma de äfven hos Hieracium macranthum LinDEB., som genom att ega både bladrosett och groddknoppar förmedlar sambandet mellan Hieracium-arter, hörande till Pulmonaria och till Accipitrina. ( .. .. Fe OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1878, N:o 2083 lernas form och anordning äro desamma som hos förut nämda fot, blir ännu sannolikare, om man ihägkommer, att äfven pa bladskifvan och öfre delen af stammen det T-formade härets spetscell, som dock da är mycket kort, kan hafva en nästan upprät ställning pa en fot af vanlig längd. Dessa hår, de T-formade och de tradlika, hafva intet gemen- samt med öfriga, hos denna växt förekommande trichomer, som äro sammansatta glandler och vartformiga knölar. De förra, som finnas 1 blomsamlingens närhet, likna glandlerna hos Rubus-, Rosa-, Tussilago- och Hieracium-arter. De senare finnas på bladen och stjelken samt äro korta men breda eller utgöras nederst af en stor mängd i jemnhöjd stående celler, derpa af ett mindre antal och öfverst af en enda !). Dessa knölars ytceller hafva den utåt vända membranen särdeles förtjockad. Hypocheris maculata L. Denna växt är försedd med dels borstlika, sammansatta har?) dels, enkla af en cellrad bil- dade trichomer. Sasom af fig. 14 synes, äro de förra redan vid sin första daning olika de senare, hvilka under sitt tidigare ut- vecklingsskede hafva det utseende, som fig. 10 angifver för an- lagen till de enkla, flercelliga hären hos Leontodon hispidus, hvar- igenom all tanke på tradlika hars uppkomst i stället för borst- lika blir omöjliggjord hos H. maculata. De enkla, flercelliga trichomerna deremot, som deri öfver- ensstämma med hvarandra, att de äro bildade af flere öfver hvarandra stäende, tunnväggiga celler, hafva på olika delar af växten ett olika utseende men utbildas från lika anlag och kunna ‚saledes tjena oss till exempel på trichomernas benägenhet till formförändringar. På det utbredda rosettbladets skifva äro dessa enkla tri- chomer mycket fa samt endast 0,1—0,12 m.m. långa och utgöras af 5 till 7 korta, öfver hvarandra stående och med ett slemmigt 1) Det är mer än troligt, att sagde knölar och glandler utväxa från lika tri- chomanlag. 2) Beträffande utseendet af dessa borstlika hår, som redan för GUETTARD Voro bekanta, jemför P. G. THEORIN, om växternas hår och yttre glandler, Kalmar 1867. 74 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. innehåll försedda celler, bland hvilka den öfversta är något vi- dare än de öfriga och bredt afrundad. Härigenom komma de att likna trichomerna på bladskifvan hos Leontodon hispidus. På blomkorgen och stängeln åstadkomma de enkla, fler- celliga trichomerna en beklädnad, som har en viss yttre likhet med den, som alstras af Hieracium-arternas stjernhår, eller nagon gang med den, som vi aterfinna kring blomknopparne hos Taraxa- cum och Sonchus. Från ett par korta fotceller närmast epidermis utga nem- ligen flere längre, som, stående äfven de öfver hvarandra, bilda ända till räta vinklar med och ofta snos om hvarandra. Hela hårets längd öfverstiger ej 0,5 m.m. Dess celler äro än sma- lare och jembreda, än utvidgade på midten (figg. 15 och 16), 1 hvilken senare händelse trichomet får tycke med de bildningar, som alstra den nämda beklädnaden hos Taraxacum och Sonchus !) och genom formen hos sina celler visa sig befordra vatten- transpiration. Pa nedre delen af de 4 tjocka, till en rosett sammanstälda rotbladens långa slida och på de förkortade stängellederna dem emellan, hvarest växtdelarne äro tätt sammanslutna, förekommer en annan modifikation af de enkla, flercelliga håren, nemligen tradlika, som kunna blifva ända till 5 eller 6 m.m. långa. De bestå af en stor mängd i rät linie öfver hvarandra stående celler, som i hårets öfversta tredjedel äro jembreda men i de två nedersta kortare och bredast på midten. Cellmembranen är alltid tunn, och innehållet, som i beröring med vatten är klart och genomskinligt, samlas till en grynig massa i cellens midt, om svafvelsyra eller kaustikt alkali får inverka på detsamma. På unga blad- och stamdelar, som ännu besta af meristem, förekomma 1 oändlig mängd anlag till alla dessa modifikationer af de enkla, flercelliga håren. Från dessa anlag, som i början alla äro lika hvarandra eller bildade af några lika stora, rakt ') Hos Sonchus oleraceus äro dessa hår beskrifna af ScHRANK (von den Neben- gefässen der Pflanzen, Halle 1794) under namn af Poils grainés GurTT.: hos Taraxacum i ofvan citerade, om växternas ete., pag. 17. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 2. 75 öfver hvarandra belägna celler, utväxa nemligen sedermera de korta, fåtaliga och colleterlika trichomerna på bladet, de har, som alstra en lucker beklädnad pa stängeln och blomkorgen, samt de tradlika håren i bladrosettens mer hopträngda delar. De tradlika harens framträdande vid rotbladens bas och på stängellederna dem emellan tillskrifver jag äfven hos denna växt den nära sammanslutning, som ifrågavarande växtdelar hafva till hvarandra. Hade, med andra ord, bladen ej varit så hårdt och på så långt stycke tryckta intill stammen, skulle sannolikt i stället för trådlika hår vinkelböjda trichomer hafva uppstatt på rotbladsrosettens stamdel och korta, jemntjocka på dess blad- slidor. Hos såväl de trådlika som de vinkelböjda håren finnas celler, hvilka äro bredast på midten, en omständighet som tyder på en likartad bestämmelse för båda. Men under det de förra genom ” den tråga platsens inverkan hafva alla sina celler rigtade åt ett håll, hafva de senare fritt kunnat utbilda sig eller låta sina celler få än en, än en annan rigtning, såsom ledade, vatten- transpirerande har ofta äro beskaffade !). . Arnica montana L. Vid den s. k. rothalsen sitta vanligen 6 blad tätt intill hvarandra, 2 och 2 korsvis motsatta. De 2 nedersta hafva mindre skifvor men ett längre stycke samman- vuxna slidor än de öfriga. Midt i denna bladrosett uppskjuter. som bekant, en blomstängel, hvilken uppbär mycket små och motsatta stjelkblad. Då rotbladen äro sammanvikna, förekomma på både dem och den unga stammen dem emellan enkla trichom- anlag, hvilka utgöras af 7—12 öfver hvarandra stående celler samt äro 0,12 till 0,5 m.m. långa och försedda med riklig proto- plasma. Dessa trichomanlag gifva pa olika växtdelar anledning till hår med olika utseende. Från basen af de utvuxna bladslidorna och från de der- varande stängellederna utga enkla, flercelliga hår. som räcka ända upp till slidornas öppning. Dessa hår hafva endast 0,001 m.m. 1) P. G. E. THEORIN, Iakttagelser rörande öfverhudens bihang hos växterna, Upsala 1867, fig. 12, Tafl. 1. 76 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. tjocka membraner, äro alltigenom nästan jembreda, sakna ett synbart innehåll och hafva den betydliga längden af 6 till 7 m.m. På det utbredda bladet hafva de förut nämda trichomanlagen förändrats till blott 0,3—0,5 m.m. långa, enkla här!), som till skilnad från de trådlika dessutom utmärka sig genom sin koni- ska form, sina 0,003 m.m. tjocka membraner och sitt gryniga innehall. Så länge stängeln omfattas af rotbladen, eger han alls inga öfverhudsbihang. På sin nedersta och fria fjerdedel är han beklädd med korta hår af samma storlek och utseende som rotblads- skifvans, men på stängelns återstående tre fjerdedelar, som utväxt, sedan han lemnat bladslidorna vid rothalsen, äfvensom på stjelk- bladen äro de enkla håren jemförelsevis mycket större och kunna blifva ända till 1,5 m.m. långa. De hafva dock samma koniska form och lika tjocka membraner som de korta håren på rotbladen. Tillsammans med de enkla håren finnas glandler öfverallt utom pa bladslidornas inre sida och på stängellederna mellan dem. På rotbladen äro dessa glandler dels oskaftade och ned- sänkta i en fördjupning på bladet dels skaftade, men på stjelk- bladen och stängeln äro alla försedda med ett af 2 cellrader bildadt skaft, som i synnerhet på det senare stället är mycket robust ?). Sjelfva glandeln utgöres af 2 jemnsides stående celler, om han är utan skaft, och af en stor mängd sådana, om han är skaftad. Redan vid sitt första framträdande afvika dessa glandler i utseende från de enkla håren. Hos Arnica montana är det således blott dessa, som, utväxande från trichomanlag med samma form, under den fortgående utbildningen mer och mer divergera från hvarandra eller blifva långa, jemntjocka och tunnväggiga på den trånga platsen mellan stängeln och bladslidorna men mycket kortare, koniska och tjockväggiga på växtens öfriga delar. Af det föregående synes, att vid den s. k. rothalsen långa, trådlika hår förekomma hos flere Hieracium-arter, Hypocheris 1) Bekanta för Scurank och af honom beskrifna under namn af Poils articu- lés GUETT. 2) Se härom ofvan citerade om växternas hår etc. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 77 maculata, Crepis tectorum och Arnica montana, och att de tråd- lika håren hos alla dessa växter 1 utseende öfverensstämma med hvarandra. Jag har äfvenledes visat, att dessa tradlika hår äro formförändringar af stjernhår hos Hieracium-arter, T-formade hår hos Crepis tectorum och vinkelböjda hos Hypocheris macu- lata, eller att sagde långa hår uppstått vid rotbladens bas och på de korta stängellederna dem emellan, efter som hos sist- nämde växter utrymme ej funnits för de respektive håren att på detta ställe antaga sitt stjernformiga, T-formade eller vinkel- böjda utseende. Per analogiam anser jag mig då kunna påstå, att äfven hos Arnica montana det inskränkta utrymmet mellan stängeln och de tätt slutande bladslidorna förmått de härstädes förekommande trichomanlagen att utväxa till långa trådar och ej till koniska hår såsom på växtens öfriga delar. Den mindre skilnad i form, som hos Arnica förefinnes mellan de trådlika håren vid rotbladens bas och de koniska på växtens öfriga delar, kan dock lätt föra till den föreställningen, att de förras stora längd liksom rotbladens egen storlek framför stjelk- bladen framkallats deraf, att de trådlika håren och rotbladen finnas nära intill en med näringsämnen uppfyld växtdel, och att samma anledning frammanat uppkomsten af trädlika hår äfven hos öfriga, omtalade växter. Derföre nagra ord härom. Åfven om man medgifver, att de trådlika harens ovanliga längd kan alstras af en rikligare tillförsel af näring, sa kan dock en sådan ej astadkomma, att, t. ex., trichomanlagen till Hieracium-arternas stjernhår vid rosettbladens bas utbildas till enkla, trådlika hår, hvarom sammastädes förekommande öfvergangsformer bestämdt tala. På dessa stjernhar äfvensom på de T-formade håren hos Hypocheris och de vinkelböjda hos Crepis skulle bättre tillgång på näring naturligen hafva den inverkan, att vid rotbladens bas de såsom sådana förstorades. Dessutom borde de trådlika håren, om deras närhet till en med reservämnen uppfyld, underjordisk växtdel vore orsaken till deras bildning, snarare finnas vid bladets spets eller midt än vid dess bas, då ju de förra utväxa före den senare, och reservämnena äro minst medtagna vid vegeta- 78 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. tionsperiodens början. I öfverensstämmelse härmed borde håren på stammens nedre del vara större än på den öfre, men, t. ex., hos Arnica saknas alla trichomer på stjelkens nedre del och blifva sedan längre och robustare, ju närmare de befinna sig dess spets. Vore det endast en lätt tillgång till näring, som fram- kallade de trådlika håren vid rotbladens bas, så borde dessutom sjelfva håren vara längre, ju större rotbladen äro, men hos Ar- nica montana, hvars rotblad äro jemförelsevis små, blifva de tradlika håren vid deras bas längre, än jag funnit dem vara på motsvarande ställe hos någon annan, här omtalad art. Hos många växter, t. ex., Verbascum Thapsus, med stora men ej så tätt sammanslutna rotblad träffas ej vid dessas nedre del större eller annorlunda formade hår än vid rotbladens spets, på stjelkbladen eller på stammen. Hos Ajuga pyramidalis äro håren pa skärm- bladen lika långa som om ej längre än håren på rotbladen och allestädes af samma form. Många andra växter finnas, med hvilka förhållandet är detsamma. Af allt detta anser jag mig berättigad att fasthalla vid min förut uttalade mening, att, vore ej blad- och stamdelar så tätt slutna intill hvarandra, som de äro i många Synanthereers rotbladsrosetier, skulle sannerligen de trådlika håren vid rotbladens bas hvarken hafva uppstått i stället för stjernformiga, T-formade, vinkelböjda eller koniska ej heller hafva uppnått sin ovanliga längd. Leontodon hastilis L. « hispidus. Hos denna växt finnas 2 slags trichomer, sammansatta och i spetsen gaffelgrenade hår!) samt flercelliga, enkla colleterer. I figg. 8 och 9 a bifogade plansch äro unga, gaffelgrenade hår afbildade, och isynnerhet af den först- nämda teckningen finna vi, att båda slagen utbildas från alldeles olika trichomanlag (fig. 10) och ej kunna utgöra formförändrin- gar det ena af det andra. De enkla, flercelliga trichomerna, som på. olika ställen af växten uppträda under 2 skilda former, hafva deremot från lika anlag utbildats i 2 olika rigtningar. 1) Beskrifna af SCHRANK under namn af Poils en crochet GurETT. Jfr. ofvan citerade om växternas etc. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 79 Från rotstockens spets utväxa flere rotblad, och mellan dessa uppskjuter stängeln. Dessa blad ligga med sin nedre del tätt intill hvarandra och stängeln. På de exemplar, som jag undersökte, utgjordes rotbladsrosetten af 2 till 3 utslagna och 2 till 4 hopvikna blad, som på vanligt sätt omfattade hvarandra. I en sådan rosett finnas närmare bladbasen och på härvarande, förkortade stängelleder långa, trådlika trichomer. Dessa, som äro 3 till 5 m.m. långa, bestå af högst 15 till 16 öfver hvarandra belägna celler, hvilka alla äro jemntjocka, så att till och med spetscellen slutar trubbigt afrundad (fig. 13). Cellinnehållet i de yngre trådarne, som uppträda vid basen af de outslagna bladen är än vattenklart och grönaktigt med en eller annan slemmig anhopning af trådar eller klumpar, än mer grynigt och mörkare. I äldre, trådlika trichomer, om de finnas på utslagna blad, är deremot cellinnehållet alltid mer grynigt och brunt, ja tradarne kunna vara i synnerhet på de yttersta bladen alldeles hopkrumpna. Jag tyckte mig stundom förnimma, att ett klibbigt ämne i ringa mängd sammanhöll de trådlika håren, som äro något hopfiltade med hvarandra. Pa bladskifvan och stängeln eller på alla de vegetativa or- gamer, som befinna sig fria och obetäckta af andra, förekommer, blandad med grenade hår, den andra formen af de enkla, fler- celliga trichomerna, hvilka här äro 0,12 m.m. långa och i mycket erinra om de s. k. colletererna hos Nuphar luteum. De utgöras nemligen af 5 till 6 öfver hvarandra stående celler, bland hvilka den öfversta är jembred wmed de andra och i spetsen tvärt afhuggen eller till och med glandellikt uppsväld (fig. 12). Uti trichomets alla celler finnes. så länge bladet är ungt, ett rikligt innehåll, hvilket närmare membranen är slemmigt, tätt samman- hopadt och ofärgadt, men i cellens midt mer grynigt, glesare och af en grön eller brunaktig färg. Om man mellan glasen under mikroskopet sammanpressar dessa trichomer, ser man en seg vätska framkomma ur desamma. På det utslagna bladet och den utvuxna stängeln är sagde trichomers cellinnehåll företrädesvis samladt i cellens midt och ger hela bihanget ett vissnadt utseende. 30 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. Mycket små bladanlag, 1 lin. långa och omslutna af äldre, hafva enkla, flercelliga hår af endast ett utseende, vare sig dessa trichomanlag finnas vid basen eller spetsen af det unga bladet. De utgöras nemligen alla af 3 till 5 jembreda, öfver hvarandra stående och med rikligt innehåll försedda celler. Mellan rosett- bladens slidor och härvarande stängelleder förlängas dessa tri- chomanlag till långa trådar, i hvilkas celler det slemmiga inne- hållet utgöres af fina strimmor eller små klumpar der och hvar. Pa bladskifvorna och stängeln blifva de korta, uppnä aldrig mer än „; och någon gång blott 7 af de tradlikas längd, men inne- sluta, isynnerhet då de uppträda på det outslagna bladet, en stor mängd af ett slemmigt innehåll, som åtminstone delvis synes aflägsnas från desamma. Deras ringa storlek och deras form samt mängden och be- skaffenheten af inneslutet cellinnehäll närma dessa korta trichomer till colletererna. Man skulle derföre känna sig frestad till att förklara den stora skilnad i längd, som förefinnes mellan de långa håren på bladslidorna och de korta pa bladskifvan på det sätt, att de senare, som afsöndra alla tillförda näringsämnen, ej kunna nå någon betydligare längd, till hvilken åter de förra hinna, i det de till egen utbildning använda sin näring, funnes ej äfven hos de trådlika, isynnerhet då de sitta på större men ännu outslagna blad, ett ganska tydlikt, slemmigt innehåll, och kunde man ej stundom förnimma ett klibbigt ämne sammanhålla trädarne. Dessa omständigheter tyda nemligen derpa, att de trådlika trichomerna vid bladbasen behållit qvar något af den egenskap af colleterer, som tillkommer de korta på bladskifvorna och stängeln. Emedan de trådlika ej bilda med afseende på sin funktion en fullkomlig motsats till de korta trichomerna, så är det san- nolikt, att de förra, placerade på ett annat ställe, skulle blifvit korta colleterer, hvarföre den bästa förklaringen af deras längd erhålles, om man antager, att de trådlika, pressade mellan tätt sammanslutna växtdelar, tvingats att ständigt förlängas längs efter bladslidorna samt att ikläda sig den form, som är gemen- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 81 sam för många Synanthereers trichomer på just detta hopträngda ställe i bladknoppen eller rosetten. Hos var. glabratus är spetscellen smal och cellinnehället obetydligt hos de få colleterer, som finnas pa bladskifvan. Vid bladbasen förekomma de trädlika trichomerna i stor mängd, hvilka, delvis vissnade, hafva ett brunt samt stundom grönaktigt och något grynigt cellinnehåll. Leontodon autumnalis L. Pä inre sidan af bladslidornas nedre del finnas enkla, tradlika har, hvilka, ofta hopkrumpna och utan synbart innehäll, till formen alldeles likna trichomerna pa motsvarande ställe hos öfriga Synanthereer. Dessa tradlika som finnas på bladskifvan och, fastän de äro något längre och alls icke afsöndrande, öfverensstämma med colletererna på bladet hos L. hispidus. Bladskifvan har ock borsthär, som äro ganska lika Hieracium- arternas borst och utbildas fran trichomanlag med helt annat utseende, än de hafva, från hvilka de trådlika håren framväxa. Växt-trichomernas benägenhet till formförändringar hos sam- ma exemplar kan ock framkallas deraf, att b. de till en början lika trichomerna måst, för att kunna ut- föra skilda förrättningar, under sin utveckling antaga olika, häremot svarande former. Mer eller mindre tydliga exempel!) härpå lemna följande växter. 1) Efter att hos Digitalis purpurea L. hafva redogjort för de hår, som bilda en fitlik beklädnad på bladen, och de kortare eller längre glandler, som finnas på flere växtdelar, säger Weıss pag. 566 (die Pflanzenhaare, Berlin 1867) — — dass die Anfangsstadien derselben alle die gleichen sind — —: — — — dass in diesen Stadien sich die Haare noch nicht so eigentlich in- dividualisirt haben und zu einer beliebigen Form auswachsen können und dass es nur äussere oder innere Verhältnisse sind, welche ihnen in diesen Stadien die spätere Richtung verleihen und vorzeichnen. Det är ovedersägligt, att dessa uttryck, som äfven afse så unga utvecklingsstadier, att de bestå af endast en utom växtdelens yta utvuxen epidermiscell, innebära en aning om det sakförhållande, denna uppsats har till ändamål att belysa, och syfta på den trichomernas variationsförmåga, som i detta moment behandlas. Men Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 2. ) 32 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. Solidago Virgaurea L. I kanten af bladskifvan och det vingade skaftet sitta tätt intill hvarandra tjockväggiga, koniska och ledade har !), som, utspärrade eller krökta, tyckas göra det långa bladskaftets anslutning till stjelken mer fullständig. Om ock kortare och fåtaligare än i kanten, finnas dessa koniska hår på undre och öfre bladskifvan i synnerhet längs nerverna men äro här blandade med egendomliga glandler, som utgöra tydliga formförändringar af de förra. Dessa till formen ovanliga gland- ler?) utgöras nederst af några jemntjocka, öfver hvarandra stå- ende celler, derpå af en kulformig och öfverst af en lång, smal, ja pisksnärtlik. Den rundade cellen har ett gult, grynigt inne- håll, de nedersta ett liknande men jemförelsevis obetydligt och den pisksnärtlika intet. Pa de yngsta bladen i knoppen och företrädesvis på dem, som ännu bestå af meristem, finnas trichomanlag, som alla ut- göras af några öfver hvarandra stående, likformiga och med samma protoplasma-innehåll försedda celler (fig. 20). På knoppens något äldre blad finnas bredvid sådana hår, som nästan fullständigt antagit den koniska formen och erhållit något förtjockade mem- braner, andra trichomer, om hvilka man, oaktadt de ännu äro outbildade, kan förstå, att de komma att blifva glandler. Deras öfversta cell är nemligen mycket längre och nagot smalare än hvar och en af de andra, den näst öfversta är litet bredare än de nedersta (fig. 21) men innesluter fortfarande tillika med dessa samma protoplasma-innehall som förut. I den mån bladet blir den sträfvan till formdivergens, som jag visat kunna af flere orsaker fram- kallas hos många trichomanlag, gifver sig ej till känna hos den nyss ut- stjelpta öfverhudscellen, i hvilket skick alla möjliga öfverhudsbihang enligt Weiss äro hvarandra lika, utan framträder hos trichomanlaget, först sedan detsamma nått en större utbildning. Figg. 10, 11 och 20 å vidfogade plansch och fig. 9 å taflan 7 i Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad:s Förh. för 1876 gifva ett begrepp om sådana trichomanlag, och redogörelsen för de unga trichomerna hos Hypocheeris och Arniea bör göra denna föreställning ännu tydligare. Tri- chomerna hos D. purpurea äro för öfrigt ett föga upplysande exempel på densamma. 1) Bekanta för GUPPTARD (mémoires de l’acaddmie royale des sciences 1749). 2) Jfr ofvan citerade om växternas hår etc. pag. 26 och fig. 8. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 83 större och mer utveckladt, afvika de unga trichomerna allt mer i utseende från hvarandra, i det några utbildas till koniska hår, andra till förut nämde glandler (figg. 23 och 22). Då bladet kommer till knoppens yta, äro de koniska håren redan fullbildade, hafva tjocka membraner och stå nära hvarandra i synnerhet vid bladkanten. Glandlerna fa först pa det utslagna bladet sin full- ständiga form, och först der uppträder det karakteristiska inne- hållet i den näst öfversta, rundade cellen. Af nu skildrade utvecklingsförlopp hos saväl håren som glandlerna framgår tydligt, ej blott att de senare äro formför- ändringar af de förra, utan äfven att denna sträfvan till form- divergens framkallas deraf, att unga växtdelar behöfva skyd- dande har men de utvecklade glandler !). Veronica serpyllifolia L. Nedre delen af stammen är beklädd med korta, enkla och 2- till 3-celliga hår, som ofta äro krökta och alltid ega cuticula-upphöjningar. I blomsamlingen, på dess axlar säväl som blad, och på frukten finnas glandler, som äfvenledes bestå af 2 till 3 celler, bland hvilka den öfversta är utvidgad, brister i spetsen och genom öppningen utsläpper sitt gryniga och gulgröna innehåll. Veronica verna L. Stjelkens nedre stängelleder äro tätt besatta med (200 på Clin.) 3-celliga, halfeirkelformigt böjda och jembreda hår, som hafva membraner med cuticula-upphöjningar. I blomsamlingen hafver hälften af dessa hår förlängts till 3 eller 4 gånger längre glandler, som bestå af ett 4-celligt skaft och en derpå hvilande, omvändt äggrund och encellig glandel med gult innehåll. På skärmblad och frukter förekomma dessa slandler 1 större mängd. 2-celliga glandler med kort skaft finnas till ringa antal på alla växtdelar. Stellaria media WırH. På stielken finnas enkla och ko- niskt utdragna hår, som bestå af ända till 20 celler och hafva !) Dessa glandler med långt utdragen spetscell förtjena dessutom uppmärksamhet, emedan genom dem -samband vinnes mellan trichomerna, som af olika ut- seende förekomma hos Asterace&, och hos flertalet bland Senecionidez, (se vidare härom i ofvan citerade om växternas hår etc. pag. 25 o. 26). 84 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. en jembred samt trubbig spetscell. Blomskaft och blomfoder äro försedda med trichomer !), som blott derigenom afvika från de förra, att deras spetscell är kort, bred och glandellikt upp- sväld ?) samt visar sig afsöndra ett klibbigt ämne. Stachys palustris L. # agrestis. Bladens sammetslena och stammens mera sträfva beklädnad ästadkommes af enkla, koniska hår, som äro bildade at 2 till 3 öfver hvarandra stående celler och äro på det förstnämda stället försedda med tun- nare på det senare med tjockare membraner. I blomsamlingen åter finnas på blomskaft och blomfoder glandler 1), hvilka utgöras af två jemnsides stående celler och hvila på ett af en cellrad bildadt skaft. Hos senast omtalade 4 växter kunna glandlerna sägas vara formförändringar af håren, i det dessa växters trichomanlag ut- bildas än till skyddande hår, än till afsöndrande glandler, allt efter som det ena eller det andra slaget af öfverhudsbihang för växten är mest behöfligt. Detta kan man påstå med så mycket större skäl, som just de växtdelar, hvilka behöfva skydd, eller blad och stam hafva hår, medan deremot glandlerna hufvud- sakligen förekomma i närheten af eller på fruktifikationsorganerna. Thymus Serpyllum L. Korta, 2- till 3-celliga och krökta hår ?), hvilkas membraner äro försedda med cuticula-upphöjnin- gar, göra stjelkens plana sidor finludna. Tillsammans med dem finnas encelliga glandler med en kort fotcell. På de öfversta stängellederna, i bladens och 1 synnerhet 1 skärmbladens kanter äro håren betydligt längre samt bestå af flere celler. På det senare stället, der de äro längst, äro håren liksom sammastädes hos Prunella vulgaris L.?) rigtade mot och gripa in mellan hvar- andra på ett sätt, som gör det omöjligt för insekter att komma in till den outslagna blomman. Hos Calamintha Acinos CLAIRV. och Origanum vulgare L. finnas på blomfodret dylika hår, som !) Bekanta för GUETTARD (mém. 1747 och 1751). >?) I ofvan citerade TIakttagelser rörande etc. pag. 20 och 21 är en sådan form- divergens mellan trichomer af mig förut omnämd. ”) Bekanta för GUETTARD (mém. 1749). *) Jfr ofvan citerade om växternas hår etc. pag. 18. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 2. 85 stänga öppningen mellan fodertänderna, innan blommorna äro fullständigt utvecklade, samt åtminstone hos den förra äfven på skärmbladen. Alla dessa stängselhår kunna sägas vara formförändringar, framkallade af nya behof hos växten, till andra enkla och af en cellrad bildade trichomer, som förekomma hos de respektive ar- terna och af GUETTARD |. c. äro beskrifna hos Prunella, Cala- mintha och Origanum. Hieracium Auricula L. Att glandlerna och de borstlika håren hos Hieracium-arterna under den första utvecklingen samt till och med såsom äldre, än de i fig. 25 på taflan 7 i Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad:s Förh. för 1876 afbildade trichomanlagen äro, alldeles likna hvarandra, kunde man ana, och har af mig flerfaldiga gånger iakttagits. Hos denna art finner man de unga capitula tätt öfversållade med långa, mörka trichomer, som än äro vanliga borstlika har med åt sidorna utskjutande celler, än äro vanliga glandler, än bestå af flere till ett sammansatt, i spetsen liksom tvärhugget har sammanslutna celler, som ej ut- vuxit utom ytan, hvarigenom de likna ett vanligt glandelskaft, och än slutligen uppträda såsom tillspetsade borsthår, utan att ytcellerna utböjts till samma grad, som annars är fallet. Tri- chomerna stå glesare på äldre capitula, bland hvilka somliga hafva flere glandler, andra flere borstlika har. Detta är ännu patagligare hos Hieracium vulgatum L., på hvilken växt somliga capi- tula äro nästan uteslutande beklädda med glandler och andra nästan lika uteslutande med borsthar. Häraf kunde man för- ledas att hänföra variationsförmagan hos denna växts samman- satta trichomer under 2:dra momentet, vore det ej händelsen, att äfven hos samma individ capitula kunna hafva en olika mängd af hvartdera slaget. Det kan ock inträffa, att hos samma växt c. de ursprungligen lika trichomanlagen utbildas till öfver- hudsbihang med olika utseende, icke blott derföre att växt- 86 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. delarnes inbördes ställning är olika, der de olikformade trichomerna utväza, utan ock emedan de skola åt växten utföra skilda förrättningar. De två olika trichomer, som uppträda i knoppen hos: Nuphar luteum L.!), colleterer inne i densamma och långa, höljande har på dess yta, hafva säkert från lika anlag utbildats i olika rigt- ningar genom en samverkan af dessa båda orsaker. Ehuru växtdelarnes inbördes ställning synes hafva utöfvat det största inflytandet på frambringandet af korta colleterer på bladskifvan eller stängeln samt af långa och med afseende på innehällets beskaffenhet stundom colleterlika trichomer på nedre delen af bladslidan hos Leontodon hispidus, så kan dock detta exempel på trichomernas sträfvan till formdivergens med nagot skäl här ånyo omtalas, emedan de långa trichomerna rätt ofta ej alls äro afsöndrande utan till sin bestämmelse synas komma nära vanliga, höljande hår. Detsamma gäller ock delvis hos Hypocheris maculata om de tradiika trichomerna vid bladbasen och de colleterlika på sjelfva bladskifvan. Ulmus montana Sm. Denna växts blad äro bekanta för sin sträfhet, hvilken åstadkommes genom korta, encelliga har ?). Dessa, som äro koniska, vid basen lökformigt uppsvälda och upptill utdragna i en lång, skarp spets, hålla vanligen 0,048 m.m. i längd och bilda en sned vinkel mot bladytan. Haärets membran är 0,0048 m.m. tjock och utgör vanligen 3 af harets hela bredd. Cellrummet, som således vanligen blott har 4 så stor diameter, som sjelfva håret, saknas alldeles i dess öfversta tredjedel, hvadan härets spets utgöres af en kompakt massa, som sträcker sig ett godt stycke nedåt. Pa bladets öfre sida 1) Jfr. Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad:s Förh. för 1872, pag. 109—118. 2) Bekanta för GUETTARD (mem. 1750). I utseende erinra de om brännhären hos Urticaceerna. Det är eget, att den växtdelarnes sträfhet, som föranledde LINNÉ att tillsammans med några andra små familjer hänföra både Urtica- ceerna och Ulmaceerna under det gemensamma namnet Scabridse, motsvaras af en lika anatomisk byggnad hos Urticas brännhår och Ulmi stickhår, oak- tadt den lökformiga uppsvällningen vid basen synes vara alldeles ändamalslös för de senare, såsom ej afsöndrande. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 87 förekomma stickhåren ensamma, men på den undre äro de syn- nerligast längs nerverna blandade med längre och mer jem- breda trichomer, som likna de höljande på knoppfjällen. Stick- håren äro pa knoppens hopvikna blad ej utbildade eller sakna den lökformiga uppsvällningen och hafva tunna membraner. I förhållande till dessa äro de höljande håren på samma hopvikna blad mycket mer utvecklade och åtminstone på de yttersta ganska tjockväggiga !). På knoppfjällen finnas encelliga, jembreda och höljande hår i stor mängd, hvilka kunna blifva 1,2 m.m. långa och der- öfver samt hafva 0,0048 m.m. tjocka membraner. Cellrummets diameter är dock längs hela håret minst 1 af hårets. Dessa höljande hår äro oftast brunfärgade, finnas utvecklade på fjällens yttre sida och uppträda i synnerligt stor mängd närmare deras spets, hvarest de skjuta utom fjällen och skydda fogarne, der det ena fjället omfattar det andra. Pa fjällen finnas tillsammans med de höljande håren äfven stickhär, som äro koniska men vida kortare än motsvarande på stjelkbladen. Fjällens stickhar hafva dessutom tunna, blott 0,0024 m.m. tjocka membraner, och cellrummet sträcker sig hos dem helt nära spetsen. !) En af Weiss (1. c. pag. 629) uttalad förmodan, att den yfviga härbeklädnad, som så ofta i knoppen förefinnes, skulle tjena till att från späda. knoppdelar afvärja ett ömsesidigt tryck, synes något förhastad, om man betänker, att, emedan knoppens unga blad och stamspets, såsom bestående till största delen af tunnväggiga parenchymceller, äro lika mjuka, de ej kunna tryckas in i hvarandra och följaktligen ej hafva behof af något skydd häremot. Äfven om knoppen behöfde hår till ett sådant ändamål, såsom närmare sin yta, skulle dock håren, som tillhöra knoppstadiet och af mig kallats höljande (Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad:s Förb. 1876 pag. 65), blott i ett mindertal af knoppar härtill vara tjenliga. Ty vanligen äro dessa hår fullbildade långt före knoppens öfriga organer och ega såsom utvuxna särdeles tjocka mem- braner (jfr ofvan citerade om växternas hår etc. pag. 13 och 14 samt Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad:s Förh. för 1872, pag. 115). De äro säledes vida hårdare än knoppens bladanlag, och långt ifrån att hindra dessa från att tryckas in i hvarandra, borde de då sjelfva tränga in i bladanlagen. Knoppens höljande hår skydda, såsom jag 1866 (Iakttagelser rörande Öfverh. Bihang pag. 16) samt 1867 (ofvan citerade om växternas etc. pag. 14) omtalat och påstått, i de flesta fall för temperaturvexlingar, en för stark utdunstning med mera. 38 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRANDRINGAR. De höljande håren tillhöra knoppstadiet!) och förhöja knopp- delarnes förmåga att skydda för temperaturvexlingar med mera eller öfvertaga, då knoppen utspricker, mer eller mindre ensamma denna funktion, hvarföre de, om de qvarsitta på det färdiga bladet, derstädes ej hafva någon särskild uppgift. Stickhåren äro deremot karakteriska för det utbredda bla- det !), förläna det sträfhet och afhålla derifrån skadliga infly- telser af mer mekanisk natur. På knoppfjällen äro stickhåren outbildade och få aldrig der sin normala gestalt. De äro utan nytta för fjällen, affalla med dem och kunna sägas blott vara ett uttryck för den hos Ulmaceerna inneboende tendensen att låta sina öfverhudsceller på alla växtdelar utväxa till stickhår. vare sig att dessa äro behöfliga eller icke. De stickande och höljande håren hafva från lika anlag ut- bildats till olika former för olika ändamål. Men då stickhåren nå sin fulla storlek på det färdiga bladet, under det att de höl- jande håren fullständigt utväxa inom de hopslutna knoppdelarne, sa måste äfven detta hafva bidragit till att gifva hvardera sin bestämda form och framför allt till att göra de höljande håren långa och jembreda. Såsom ofvan blifvit antydt, kan växt-trichomernas benä- genhet till formförändringar äfven framträda 2:do hos två eller flere exemplar af en art, hvilka växa på stäl- len af alldeles olika beskaflenhet. Trichomerna kunna då förändras samtidigt och vanligen i samma rigtning som växtens öfriga vegetativa organer, så att, om ett exemplar på grund af växtplatsens beskaffenhet får ett yppigare utseende, äfven den form och storlek, dess trichomer antaga, eller den mängd, hvari de förekomma, vittna om samma förmån, hvaremot exemplar från en magrare plats och med en !) Liksom hos Ulmus montana stickhåren äro formförändringar af de höljande håren, så utbildas hos Corylus Avellana L. från de unga, likformiga trichom- anlagen encelliga och höljande hår, som skydda knoppen, samt encelliga och koniska, som finnas på det utbredda bladet och grenarne (ofvan citerade om växternas etc.). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 2. 89 torftigare habitus ega trichomer, som genom form, storlek och uppträdande motsvara exemplarets mindre utvecklade blad- och stamdelar. Ett upplysande exempel härpå lemnar Polygonum aviculare L. Af denna växt skall jag med hvarandra jemföra 2 exemplar, af hvilka det ena, särdeles yppigt, växte på en plats, som kort förut användts till spillningsupplag, medan det andra af vanligt utseende förekom på en trampad väg. Det förra egde 5 utvecklade blad, och såväl i toppen som i bladvecken funnos svällande knoppar, hvilkas yttre bladanlag voro till hälften utvecklade. Växten stod upprät och var från den s. k. rothalsen till terminalknoppens slut 19 dec.lin. lång. Hvart och ett af dess blad var 17 lin. langt och 6 lin. bredt samt egde en aflängt-oval skifva. Pa inre sidan af detta exemplars hinnlika ochreor uppträdde synnerligast närmare deras bas en stor mängd af de Polygoneer- nas stipelslidor utmärkande, bandlika trichomerna. Bland dessa utgjordes några af en enkel rad lika stora celler, som hvilade på en af I eller 2 korta och öfver hvarandra stående celler bildad fot och med hvarandra bildade trubbigare eller spetsigare vinklar. Manga af ochreornas band voro dock vida bredare, i det att de bestodo af en dubbel, från en likadan fot som den förstnämda ut- gående cellrad, bland hvars celler de 2 öfversta voro hornlikt ut- spärrade från hvarandra (fig. 6). Ser man bort derifrån, att dessa trichomer voro krökta och jemförelsevis smalare, erinrade de mycket om de bekanta ochrealbanden: hos Polygonum Bistorta !). Vare sig att ochrealbanden voro smalare eller bredare hos de mer succulenta exemplaren af Polygonum aviculare, egde dock alltid deras celler ett rikligt, slemmigt-grynigt innehall, i hvilket der och hvar vacuoler förekommo, som bildades af en genom- skinlig vätska och voro större, ju äldre trichomet var. Här- igenom såväl som genom den mängd, hvari de funnos på hvarje ochrea, öfverensstämma ifrågavarande ochrealband med banden 1) Jfr Kongl. Vet.-Akad:s Handl., Band 10, N:o 5, fig. 39. 90 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. i sådana Polygoneers knoppar, hvarest deras egenskap af att vara colleterer är stäld utom allt tvifvel. | Det andra af de båda exemplar, som jag framstält till jem- förelse, eller det som växte på en trampad väg, bestod af en 4 » lin. hög, upprät stam, från hvars spets 6 grenar hade framvuxit längs med jordytan. Den största grenen var 12 tum lång, och närmare dennes såväl som de öfrigas spets funnos blommor i bladvecken samt utefter hela deras längd flere eller färre blad. Hvart och ett af dessa var 6 lin. långt samt 21 lin. bredt eller flere gånger mindre än ett af den yppigare formens blad. På ochreornas inre sida funnos hos den magrare växten ytterst få band till och med vid deras bas. Hvart och ett af dessa !) bestod alltid af en enkel rad celler och hvilade liksom förut omtalade ochrealband på en kort, 1- till 2-cellig fot (hie. 7). Ochreor finnas till och med hos ett sådant magert exemplar, som alldeles sakna band. Innehållet i deras celler var, äfven om banden förekommo på en ochrea till så stort antal som möj- ligt, alltid vattenklart och tunnflytande med undantag af en eller annan grynig strimma, som befann sig vid membranen eller låg i cellens midt. Således afvika ochrealbanden hos det mag- rare exemplaret af Polygonum aviculare såväl med afseende på formen som ock i ännu högre grad beträffande cellinnehallets beskaffenhet från motsvarande trichomer hos den frodigare växten. Den omtalade olikheten mellan ochrealbanden hos den fro- diga och hos den magra formen af Polygonum aviculare blifver ännu större och visar 1 ännu högre grad bandens benägenhet hos denna växtart att samtidigt, som dess blad blifva frodigare, sjelfve antaga ett yppigare utseende; om man ihagkommer, att det om alla Polygoneer gäller, att, ju saftfullare en art är, desto bredare äro dess ochrealband, och desto större mängd af ett slem- migt-grynigt innehåll innesluta dessas celler; och om man erinrar sig, att det äfven kan hända, att hos samma exemplar, t. ex., af Rumex crispus, som ständigt har breda ochrealband, de stora och svällande rotbladsknopparne innesluta en större mängd blasto- 1) Jfr förut nämda afhandlig, pag. 18. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 2. 91 colla än knopparne på rotstocken, och hafva bandlika hår, som äro tydligare colleterer !) än motsvarande har i sistnämde knop- par. Det inbördes värdet af de olika ochrealbanden hos de båda olika exemplaren af Polygonum aviculare liksom ock orsaken till deras uppkomst framstår härigenom i ett klarare ljus. Vi förstå nu lättare, hvarför dessa band, som hos den normala for- men till denna art blott synas vara förkrympta lemningar af ett för saftfullare Polygoneer nyttigt trichomslag, med afseende på form och cellinnehåll närma-sig de vanliga ochrealbanden hos frodiga arter, så snart Polygonum aviculare genom en gyn- sam växtplats antager ett yppigt utseende och framför allt er- håller större samt mer utvecklade blad. Chenopodium album L. Säsom man af gammalt känner, utgöres det pulverformiga Ööfverdraget pa denna växts stam- och bladdelar af trichomer, som, utgaende frän en smal och vanligen kort fot, utgöras af en stor, rundad eller utdragen, bläslik slut- cell ?). Denna kan 1 storlek variera. Hos ett medelmåttigt exemplar, som växte i en rågåker, och der hvarje blad var 93 dec.lin. längt samt 5 lin. bredt, var diame- tern till den runda, öfversta cellen vanligen ej mer än 0,108 m.m. Hos ett annat exemplar från samma plats var hvarje blad 121 lin. långt och 9 lin. bredt. Diametern till den blåslika tri- chomeellen på ett sådant blad var 0,15 m.m. Hos ett 3:dje exemplar, som växte i trädgårdsjord, var hvarje blad 19 lin. långt och 15 lin. bredt. Diametern till härvarande trichomers öfversta cell var 0,2 m.m. och ofta större. Härtill kan man lägga, att på hvarje qvadratlinie mycket flere blåslika tri- chomer funnos hos detta exemplar än hos de båda andra. Dessa blåslika trichomer, som äfven finnas hos följande växt och hos många andra Chenopodiaceer, hafva ofta?) fastän !) Rörande dessa förhållanden och angående betydelsen af blastocolla, colleterer, m. m. jemför förut nämda afhandling. ?) Hos alla 3 exemplaren afses sådana trichomer, som hafva slutcellen af all- deles samma, nästan runda form ?) Så af GUETTARD, deras upptäckare (observations sur les plantes, Paris 1747), SCHRANK (1. c.), MEYEN (Ueber die Secretionsorgane der Pflanzen, Berlin 1837) 92 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. origtigt hänförts till glandlerna. De hafva nemligen tvifvelsutan till uppgift att, förstorande växtens yta, förläna den härifrån försiggaende vattenutdunstningen en högre grad af intensitet. Är det så, bör det ej heller förefalla underligt, om trichomernas blåslika slutcell tilltager i storlek, och trichomerna sjelfva blifva flere på samma gång, som växtens caulom och phyllom äro frodigare. Atriplex hastata L. Det mjöliga öfverdraget på denna växt utgöres af trichomer, som bestå af en kort fot och en pa denna hvilande slutcell, som är päronformig eller nedtill smal och upp- till bred. Ett exemplar, som växte pa mudderupplag, hade hvar och en af stammens 4 sidor 1! lin. bred samt hvarje blad 21 lin. langt och vid basen 1914 lin. bredt. Här funnos trichomer, hvilkas tillplattade spetscell var ända till 0,312 m.m. lang och 0,12 m.m. bred närmare öfra ändan. Hos ett annat exemplar, som växte pa hård, tilltrampad lerjord, var stammens sida 3 lin. och hvarje blad 6 lin. långt samt 43 lin bredt vid basen. De trichomer, som funnos på detta exemplar, egde en slutcell, hvil- ken, då han till formen öfverensstämde med den blaslika cellen på det förstnämda exemplaret, kunde blifva 0,216 m.m. lång och 0,072 m.m. bred nära spetsen. Liknande exempel på trichomernas benägenhet att rätta sig efter de förändringar i utseende och storlek, som stam och blad äro underkastade, erbjuda flere Rosa- och Rubus-arter, hos hvilka taggarne äro större och ofta mer klolikt böjda, då till följd af en gynsammare växtplats hela växten blifvit frodigare och i synnerhet stammen blifvit gröfre än vanligt. Hos andra växter!) finna vi deremot, att harigheten blir obetydligare, och trichomerna blifva mindre, om de, förflyttade ') H. Baıor (de pilis plantarum, Bonnse 1849) uppräknar en lång lista på växter, af hvilka de, som växa pä torra, solöppna platser, äro häriga, men de, som förekomma i lundar och på fuktiga ställen, glatta. Han omnämner äfven växtarter, som, i vildt tillstånd håriga, blifva, då de odlas, utan hår- beklädnad. A. Weiss (l. e. pag. 624) omtalar detsamma och tillägger, att växtarter, som på en kall, högländ ort äro håriga, blifva, om de flyttas till en varmare och fuktigare, alldeles glatta (Cichorium dulce, Brassica oleracea och maritima). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1878, N:o 2. 93 från ett kallt till ett mildare klimat eller från en torr till en fuktig växtplats, hinna till en större utveckling af sina öfriga vegetativa organer. För den som har tillfälle att uppsöka växtarter på alla de olika platser, de kunna välja, öppnar sig ett vidsträckt fält till forskningar rörande trichomernas under detta moment hänförliga föränderlighet. Förklaring öfver figurerna. Hieracium vulgatum IL. Fig. 1. Ett stjernhär från bladet eller stammen. 250 gångers förstoring. . Samma härs 2 öfversta celler, sedda ofvanifrän. 250 ger. f. Fig. 3. Hår från nedersta delen af rotbladet. Härets öfversta cell, som på den fria delen af bladet eller på stammen skulle hafva stjernformigt utvuxit, har först något förlängts och derefter på ena sidan fått en genom en skiljevägg begränsad utstjelpning, som sedan förlängts till en tråd. 150 ggr. f. Fig. 4. Hår från samma ställe som det föregående. Här har spets- cellernas stjernformiga utseende ännu bättre bibehållit sig. Den öfversta cellen har väl blifvit ogrenad men utvuxit åt båda sidorna, hvarefter dess båda ändar böjt sig uppåt och i synnerhet den ena betydligt förlängts. 200 ggr. f. Fig. 5. Hår från samma växtdel som föregående. Denna öfver- gangsform visar äfven särdeles tydligt sambandet mellan de stjernformiga och trädlika håren hos Hieracium-arterna. Dess öfversta cell har först förlängts uppåt och efter denna förstoring utvuxit i spetsen åt 3 håll. 2 af dessa utskott likna stjernhårcellens grenar, men det 3:dje har form och längd af ett vanligt, trädlikt hår. 200 ggr. f. HH (= ge do Polygonum aviculare L. Fig. 6. Ett bandlıkt hår från inre sidan af de hinnlika ochreornas nedre del. Ochrean tillhörde ett af bladen på stjelkens midt. Växten var ovanligt frodig. 400 ggr. f. Fig. 7. Ofre delen af ett bandlikt hår från motsvarande ställe hos ett exemplar, som i jemförelse med det förra var mycket magert. 350 ggr. f. Leontodon hastilis L. u« hispidus. Fig. 8. Ett ungt, gaffelgrenadt hår från ett af de innersta blad- anlagen i rotbladsknoppen. Spetscellerna hafva redan börjat att i sin öfre ända aflägsna sig från hvarandra. 400 ger. f. 94 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄGENH. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. Fig. Fig. 14. ir I a g.1 ion 55: ig. 1 ig. 1 ig. 2 ” ‚10. 1. 2: 3. Ett något äldre, gaffelerenadt hår från ett yttre rotblads- anlag. Spetscellerna hafva i öfra ändan mycket aflägsnat sig från hvarandra. 350 ggr. f. Trichomanlag från ett rotblad, 1 lin. långt och täckt af många äldre. 400 ggr. f. Ett äldre trichomanlag från samma rotblad. Detta anlag kunde hafva utvuxit antingen till ett trådlikt eller till ett colleterlikt trichom. 350 ggr. f. Colleterlikt trichom från bladskifvan eller stängeln. 300 ger. f. Öfre delen af ett trädlikt här frän nedersta delen af de unga rotbladens inre sida. 100 ggr. f. Hypocheris maculata L. Första början till ett borstlikt här frän ett af de innersta bladanlagen. 400 ger. f. 15 och 16. Vinkelböjda hår från stängelns öfre del. Dessa ie. 17. 8. 8). 0. alstra en beklädnad, som erinrar om den, hvilken fram- kallas af stjernhären hos Hieracium-arter eller af vatten- afsöndrande trichomer hos Taraxacum. 150 ger. f. a spetsen och 5 basen af ett trädlikt hår från nedersta delen af rotbladens mot stammen vända sida. 150 ggr. f. Urepis tectorum 1. Hår från stjelken. Dessa alstra en beklädnad, lik den, som frambringas af stjernhär med långa grenar hos Hie- racium-arter. 200 ger. f. Hår från samma ställe. Spetscellen är kort och står nästan upprät på foten. Dessa hår äro en tydlig öfvergångsform mellan de T-formade på stammen och bladskifvan samt de trådlika vid rotbladsbasen. 200 ggr. f. Solidago Virgaurea L. Ett trichomanlags öfre del frän ett ungt blad. Detta trichom kan utväxa allt efter växtens behof till en glandel eller till ett koniskt hår. 300 ggr. f. Ungt trichom frän ett nägot äldre blad. Det unga tri- chomet är sä utveckladt, att man tydligen finner detsamma skola blifva en glandel. 350 ggr. f. En utbildad glandel från den utbredda bladskifvan. 250 ggr. f. Spetsen af ett utvuxet, koniskt här frän bladkanten. 250 ger. f. 95 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 2 Stockholm. Ett ovanligare åskvädersfenomen. Meddelande af H. HILDEBRANDSSON. [Meddeladt den 13 Februari 1878.] Den 24 och 25 Juli 1877 drog ett starkt hvirfvelåskväder öfver södra Sverige. Det började i Varberg den 24 kl. 11 e. m. och nådde kusten vid Gefle följande dag kl. 6 e. m. allt Parisertid. Vid Viredaholm, 1,5 mil från Grenna och 3 mil från Jön- köping, började askvädret den 25 kl. 1 t. 30 m. f. m. och slu- tade kl. 7 f.m. Samma dag kl. 10 f. m.—6 e.m. gick ett annat askväder öfver trakten. Kl. 3 f. m. hade Inspektoren LAGERMAN gått ut för att se, om åskan slagit ned någorstädes. Då han åter inkom, märkte han, huru venstra handens tumme lyste med ett fosforaktigt sken, och i det han for med högra handen öfver den vensta, började alla venstra handens fingrar att lysa. Kl. 7 t. 50 m. och 7 t. 55 m. f. m. mellan de båda äsk- vädren sago Inspektoren LAGERMAN och Byrächefen CARLHEIM- GYLLENSKIÖLD nagra fladdrande sken i SSO framför en 2000 fot aflägsen skogbevuxen sjöstrand och 5 fot öfver vattenytan. Skenet var genomskinligt, rödaktigt och skarpt begränsadt, ehuru konturerna gingo i vågor. Längden var 600 fot. Hela ljus- massan syntes flytta sig fram och tillbaka. Företeelsen räckte knappt 1 sekund. Kl=& t. 5 m., &t. 10 m. och 8 t. 15’ f. m. sagos dylika sken i OSO framför en 2500 fot aflägsen sjöstrand och 20 fot öfver vattenytan. Längden var 800 fot, skenet var stillastäende och räckte ungefär 2 sekunder. 96 HILDEBRANDSSON, ETT OVANLIGARE ÅSKVÄDERSFENOMEN: Skenen syntes på de ställen, der dimman om morgnarne sist försvinner. Vid detta tillfälle syntes dock ingen dimma, utan luften var fullt genomskinlig. Vi hafva funnit följande iakttagelser på företeelser likartade med den sist beskrifna. D'ESNAN !) iakttog i fria luften under ett åskmoln två röda rätliniga blixtar atföljda af svagt ljud. De varade öfver 1 se- kund och liknade till formen en raketsvans. MOoIGNO tror att företeelsen egde rum i en omärklig torr dimma af kosmiskt stoft. DECHARME ?) såg före det starka värmeaskväder, som i Juli 1868 rasade i Angers, fosforescerande blixtar, som under en se- kunds tid småningom utbredde sig öfver allt större del af molnet. De liknade eldqvasten ur en vulkan. Senare, strax innan ask- vädrets utbrott, atföljdes blixtarne af ett blåhvitt ljussken, som upplyste hela luften och genom öppna fönster vaggades in i rum. Hans förklaring är följande. Vid vattengasens utfällning till dunstblåsor sammantränges all elektricitet hos ett visst område på en liten yta, der derför elektriska spänningen blir stor ?). Lysandet uppkommer genom en småningom försiggående urladd- ning af denna elektricitet, som oupphörligen nybildas. SCHNEIDER ?) iakttog före ett åskväder 1862 en linieblixt, som ej slocknade strax utan småningom under en sekunds tid. Liknande iakttagelser har äfven BECQUEREL ?) gjort. FARA- DAY 6) förklarar detta efterlysande af blixtar genom molnens fosforescens. LARSSON 7) sag vid Klintehamn pa Gotland den 19 Juni 1871 i ett mörkt åskmoln en linieblixt, som efterlemnade en eldstrimma. Strimman var först bländande hvit, blef sedan bla- hvit, slutligen grå, vidgade sig småningom och försvann efter 2—3 sekunders förlopp. Molnet syntes då klufvet på det ställe. der blixten visat sig. 1) Fort. d. Phys., XV. 615: — 2) C. R., LXVII. 400. — ?) PELTIER, Sur les trombes, 1840. Paris. — *) Fort. d. Phys, XVIII 536. — >) Berl. Ber. 1857. 562. — °) Fort. d. Phys., XV. 238. — ') HILDEBRANDSSON, Äskvädren Sa Akoya, Zur. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 2. 97 SCHNEIDER och andra hafva ofta iakttagit lysande elektriska moln !). Förklaringen söker SCHNEIDER i delvisa elektriska urladdningar mellan enskilda molndelar. Dessa urladdningar ge- nom en med fuktighet mättad halfledande luft äro för svaga att frambringa något hörbart ljud, men åtföljas af en ljusföreteelse, som blir långvarig, i samma mån urladdningen räcker länge. Enklaste förklaringen på ofvannämda företeelser torde väl ock vara den, att lysandet förorsakas af elektricitetens utström- ning genom ytan på det laddade molnet eller dimman. 1) SCHNEIDER, “Fort. d. Phys., XII. 582, XVIII. 536, Pogg. Ann. CXIX. 333, Berl. Ber. 1862. 536. s Stockholm, 1878. P. A. Norstedt & Söner, Ötversigt af K Vet Akad För 1878. | > TaflT —! Oentral-Tryckeriet, Stockholm u a) Öfversigt af K Vet Akad Förh 1878. Gentral-Iryckeriet, Stockholm. NS BR N wa ER Coast a a Öfversigt af K.Vet Akad Förhandl4878. = BR 7% HORA Tafıy % Ritadt af Theorin. Gentral-Tryckeriet, Stockholm. NR fråga ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 35. 1878. JB 3. Onsdagen den 13 Mars. Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamöter, Pro- fessorn 1 Medicin vid Universitetet i Dublin WILLIAM STOKES och Professorn i Medicin och Fysiologi vid Universitetet i Paris CLAUDE BERNARD med döden afgått. Med anledning af remiss från Kongl. Kammar-Collegium "ä besvärsmal rörande fiskets bedrifvande inom Piteå elfs flodområde och Piteå skärgård, afgafvo Hrr TORELL och SMITT utlåtande som af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget ytt- rande i ämnet. Hr EDLUND dels meddelade några anmärkningar om den elektromotoriska kraft, som uppkommer vid vätskors strömmande genom rör”, dels refererade en af Akademieadjunkten L. F. NILSON och Docenten S. O. PETTERSSON gemensamt författad uppsats om bervlliums specifika värme”. Professor LINDSTRÖM meddelade en öfversigt af innehållet utaf framlidne Professoren N. P. ANGELINS nyligen utkomna arbete: »Iconographia crinoideorum in stratis Suecie siluricis fossilium». Hr RUBENSON redogjorde för innehållet af en uppsats, för- fattad och inlemnad af Docenten H. E. HAMBERG, om luftens olika grad af genomskinlighet 1 Upsala”. Hr NORDENSKIÖLD meddelade två insända uppsatser: 1:0) Recensio systematica animalium Bryozoorum, in itineribus ad in- sulas Novaja Semlja et ad ostium fluminis Jenisei inventorum, 2 auctore F. A. SMITT*; 2:0) Echinodermer från Novaja Semljas haf, af Dr A. STUXBERG*. Sekreteraren öfverlemnade pa författarnes vägnar följande inkomna uppsatser: 1:0) »Om jodhaltiga derivat af platonitrit», af Akad. Adjunkten L. F. NILSSON"; 2:0) »Om Gingko(?) ere- nata Brauns sp. från sandstenen vid Seinstedt nära Braunschweio», af Dr A. G. NATHORST*; 3:0) »Redogörelse för Oligochzter samlade under de svenska expeditionerna till arktiska trakter», af Docenten G. EISEN*; 4:0) »Vegetationen pa Visingsö», af Lektorn J. E. ZETTERSTEDT (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). På tillstyrkan af utsedde Komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en afhandling af Docenten G. EISEN, med titel: »On the Oligochzta collected during the Swedish ex- yeditions to the arctic regions in the years 1870, 1875 and 1876». I g y Berättelser hade blifvit aflemnade, dels af Dr A. ATTER- BERG Öfver fortsättningen af hans undersökningar öfver träolje- fabrikernas produkter, och dels af Docenterne HJ. THEEL och A. N. LUNDSTRÖM om resor, som af dem blifvit med understöd af Akademien utförda. Till BERZELIANSK stipendiat utsags Docenten i fysikalisk kemi vid Upsala Universitet SVEN OTTO PETTERSSON. Akademien beslöt att för det penningebelopp, som mot- svarar LINDBOMSKA belöningen, skulle slås två exemplar i guld af hennes minnespenning öfver C. W. SCHELE, af hvilka det ena skulle öfverlemnas ät hennes ledamot Hr L. F. NILSON såsom belöning för några af honom under årets lopp författade och till Akademien inlemnade uppsatser i organisk kemi, och det andra åt Docenten vid Lunds Universitet J. P. CLAESSON såsom belöning för en Akademien meddelad afhandling om Rhodankaliums inverkan på föreningar af monoklorättiksyra. Den FLORMANSKA belöningen tilldelades Docenten vid Up- sala Universitet T. TULLBERG för en i Upsala Vetenskaps- 3 Societets Acta offentliggjord afhandling: »Ueber die Byssus des Mytilus edulis». Den FERNERSKA belöningen för året fann Akademien icke anledning utdela, utan skulle belöningsbeloppet användas till kapitalets förökande. : För vetenskapliga resor inom landet beslöt Akademien ut- dela följande understöd: at Läroverksadjunkten P. J. HELLBOM 400 kronor, för lichenologiska forskningars anställande i Norrland; at Läroverksadjunkten K. AHLNER 200 kronor, för algolo- giska studiers idkande i Bohuslän; at Filos. Kandidaten F. SVENONIUS 400 kronor, för utfö- rande af geologiska undersökningar i Norrland; och till Professoren S. LOvENS förfogande 300 kronor, för att genom någon dertill lämplig yngre zoolog låta anställa under- sökningar öfver vestkustens marina Hydrozoer. Det statsanslag, som Akademien uppbär till instrument- makeriernas uppmuntran, skulle lika fördelas mellan de mathe- matiske instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN. Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien: Generaldirektören och Chefen för Rikets jernvägstrafik CARL OSCAR TROILIUS, Grosshandlaren i Göteborg OSCAR DICKSON, och e. 0. Professorn vid Universitetet i Christiania ELSEUS SOPHUS BUGGE. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Geologiska Föreningen i Stockholm. Förhandlingar, Bd. 3. Från Universitetet i Lund. Akademiskt tryck 1876/77. 28 st. Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. + Oversigt 1877: 1-2. Från Chemical Society i London. Journal, N:o 157—165—168 A—169—-180. Från RBadelife Observatory i Oxford. tesults of . . . observations, Vol. 35. Från Academie des Sciences &c. i Dijon. Mémoires (3) T. 4. Från K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. Verhandelingen. Afd. Natuurkunde, D. 17. » » Letterkunde, D. 9, 11. Verslagen. Afd. Natuurkunde. (2) D. 11. » » Letterkunde. (2) D. 6. Jaarboek, 1876. Processen-verbaal, 1876/77. Carmina latina. Amst. 1877. 8:o. Från K. Zoologisch Genootschap Natura Artis Magistra i Amsterdam. Linnxana in Nederland aanwezig ... Amst. 1878. 8:0. OUDEMANS, C. A. J. A. Reder ter Herdenking van . . . Carolus Linneus. Ib. 187842, 3:0: Plechtige Herdenking van Linnxus Leven en Werken. Ib. 1878. 8:0. Från K. Meteorologisch Instituut i Utrecht. Meteorologisch Jaarboek, 24: 2; 28:1. Observations meteorologiques des stations du second ordre, 1876. Från Societe Imp. des Amis de U’ Anthropologie &c. i Moskwa. Skrifter. 24 band. Från Naturhistorischer Verein i Bonn. Verhandlungen, Jahrg. 33: 2; 34: 1. Från K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd. 22. Nachrichten, 1870—1871; 1877. Gelehrte Anzeigen, 1870: 1 2; 1841.12; 1877: 12. Från K. Botanische Gesellschaft Regensburg. Flora, Jahrg. 60. Från Rektorn P. A. Siljeström. Harrıs, W. C. Wild sports of S. Africa. Ed. 5. Lond. 1852. 8:0. : (Forts. & sid. 10.) 5 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 3. Stockholm. Anmärkningar om den elektromotoriska kraft, som uppkommer vid vätskors strömmande genom TÖT. AN BOURDE UND. [Meddeladt den 13 Mars 1878.] Den undersökning, som jag förut härom bekantgjort ?), ledde bland annat till följande resultat: den ifrågavarande kraften växer proportionelt med afstandet mellan elektroderna och är omvändt proportionel mot rörets genomskärningsarea, hvarförutan den tilltager med vätskans hastighet på ett sådant sätt, att den för större hastigheter närmar sig till proportionalitet mot qva- draten på hastigheten, men för mindre mot första potensen deraf. Det framlades äfven experimentela bevis derpå, att kraften icke kan förorsakas af vätskans friktion mot rörväggen eller mot elektroderna. Den senare satsen har af Prof. DoRN ?) genom en undersökningsmethod, som var alldeles olika med den af mig begagnade, blifvit bekräftad. Herr DORN fann nemligen, att att det begagnade glasröret, som var af 4 millimeters diameter, inuti bekläddes med ett tunnt lager af svafvel eller schellack. Om den elektromotoriska kraften berodde af vätskans friktion mot rörväggen, så måste den hafva visat sig olika i de tre fallen. Både Hr DORN och jag nyttjade rör af stösre diameter (1,4—6,4 m.m.) och använde galvanometer för strömmätningen. Nu hafva två nya undersökningar öfver detta ämne blifvit publicerade, den ena af Hr HAGA och den andra af Hr CLARK 2). 1) Bihang till K. Vetensk. Ak:s Handl. Bd. 4. Wied. Ann. B. 1 sid. 161. 2) Pogs. Ann. B. 160 sid. 56. °) Wied. Ann. B. 2 sid. 326 och 335. 6 EDLUND, OM DEN ELEKTROMOTORISKA KRAFTEN. Bägge desse använde elektrometer för uppmätning af den elektro- motoriska kraften och tillvägagingo för öfrigt på det sätt, att det rör som skulle undersökas inkittades mellan två vidare rör, i hvilka elektroderna voro insatta. Sasom Hr HAGA uppgifver, skilja sig resultaten af hans undersökning väsentligen från de af mig funna. Jag skall nu söka utreda, hvilken orsaken kan vara till denna olikhet i de erhållna resultaten. Hr HAGA valde med afsigt för sina försök glasrör af sådana dimensioner, att POISEUILLE'S bekanta lag för utströmnings- hastigheten förblef gällande. Han fann bland annat, att den elektromotoriska kraften var proportionel med trycket, men obe- roende af kapillarrörets längd, det vill säga af afståndet mellan elektroderna. | Om ett fenomen beror af flera orsaker, och man dä vill pa experimentel väg undersöka, till huru stor del och pa hvad sätt en viss af dessa orsaker medverkar till fenomenets frambrin- gande, så gäller såsom första regeln, att man låter denna orsak ensamt variera, under det allt för öfrigt är konstant och oför- ändradt. Hr HaGA har icke ansett det nödigt att följa denna regel. Sedan kapillarröret blifvit inkittadt mellan tvänne vidare rör, 1 hvilka elektroderna voro insatta, lät han vatten under ett bestämdt tryck strömma genom detsamma, och den uppkomna elektromotoriska kraften uppmättes. Derefter förkortades samma rör till t. ex. hälften, inkittades åter mellan de vidare rören, och observationen förnyades, hvarvid ungefär samma värde på den elektromotoriska kraften erhölls. Men da kapillarröret förkor- tades till hälften, blef vattnets hastighet dubbelt så stor som i förra fallet, emedan enligt POISEUILLE’S formel hastigheten är omvändt proportionel mot rörets längd. Tvänne omständigheter, hvarpå elektromotoriska kraften berodde, varierade således på samma gång. Enligt mina iakttagelser tillväxer den elektromo- toriska kraften proportionelt med afstandet mellan elektroderna och för mindre hastigheter äfven proportionelt med hastigheten. Tillämpar man detta på Hr HAGAS observationer, så blir det resultat, han erhållit, lätt förklaradt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1878, N:0 03. 7 Att den elektromotoriska kraften icke kan, såsom Hr HAGA uppgifvit, vara oberoende af afstandet mellan elektroderna, är lätt att finna, utan att behöfva anställa några försök. Vi tänka oss ett rör, som i hvardera ändan a och b äfvensom i midten c har en elektrod insmält, samt föreställa oss derjemte att vat- ten genomströmmar detta rör under ett bestämdt tryck. Enligt Hr HAGAS påstående skulle nu potentialskillnaden mellan elek- troderna uti a och b vara lika stor som mellan elektroderna i a och e samt mellan dem i c och b; ty afständet skulle ju icke göra nagonting till saken. Men detta är påtagligen omöjligt med mindre potentialskillnaden är lika med noll. Ar detta icke fallet, så måste potentialskillnaden mellan a och b vara lika med sum- man af potentialskillnaderna mellan a och ce samt e och b. Att Hr HaGA skulle finna den elektromotoriska kraften under för öfrigt lika förhållanden proportionel med trycket, var lätt att förutse, emedan han begagnade rör, för hvilka POISEUILLE’S formel var gällande; ty enligt denna formel är utloppshastig- heten proportionel med trycket. Att elektromotoriska kraften är proportionel med utloppshastigheten, då denna, såsom fallet var vid Hr Hagas försök, är ringa, framgår äfven såsom ett resultat af mina undersökningar. Hr CLARK anför bland annat såsom resultat af sin under- sökning, att den elektromotoriska kraften är desto större ju trängre kapillarröret är, att den är oberoende af rörets längd, da detta är mycket trångt, samt att den förändras, om rörets insida Öfverdrages med ett tunnt lager af olika ämnen. Mot Hr CLARKS uppgift, att elektromotoriska kraften är oberoende af rörets längd, gälla samma anmärkningar som nyss blifvit anförda. Att meranämnda kraft är desto större ju trängre röret är, öfverensstämmer med mina iakttagelser, enligt hvilka densamma under för öfrigt lika förhållanden är omvändt pro- portionel mot genomskärningsarean !). Att storleken af samma ') Vid omnämnandet af min undersökning har Hr CLARK förväxlat elektromo- toriska kraften med strömstyrkan. Enligt denna undersökning var icke elektromotoriska kraften oberoende af rörets diameter och afståndet mellan 8 EDLUND, OM DEN ELEKTROMOTORISKA KRAFTEN. kraft skulle vara beroende af det ämne, hvarmed rörets inre yta är beklädd, ger deremot anledning till följande berättigade an- märkningar: j Hr CLARK använde härtill två rör, det ena cirkelrundt med en diameter af 0,7952 millimeter och 142,1 m.m. 1 längd; det andra röret var elliptiskt, den största och minsta diametern respektive 0,4363 och 0,2414 och längden 104,9 m.m. Med det första af dessa rör erhöll han, under ett tryck af 1285 m.m. qvicksilfver, den elektromotoriska kraften lika med 1,179 af ett DANIELLS element, men då vid på hvarandra följande försök röret på insidan öfverdrogs med ett tunnt lager af schellack, vax eller fett, blef elektromotoriska kraften respektive 1,643, 1,289 och 1,631. Vid hvarje försök uppmättes den pa en viss tid utflutna vattenmängden, hvaraf således utloppshastigheten kan beräknas. Det är tydligt, att den på rörets insida anbrin- gade beklädnaden, huru tunn denna än var, i någon man måste minska rörets diameter. Om man nu utgar från resultatet af min undersökning, nemligen att elektromotoriska kraften är pro- portionel med utloppshastigheten och omvändt proportionel mot rörets genomskärningsarea, och derefter beräknar, huru tjock be- klädnaden borde vara i hvarje af de tre fallen, på det att den elektromotoriska kraften skulle få det värde, som Hr CLARK erhållit, så finner man att schellackslagret skulle vara 0,033 millimeter, vaxlagret 0,009 och fettlagret 0,029 m.m. Med det elliptiska röret erhöll Hr CLARK en elektromotorisk kraft af 1,4095, och da det inuti bekläddes med schellack, af 1,723. Om man anser detta rör förhålla sig pa samma sätt som ett cirkel- formigt af lika stor genomskärningsarea (diametern blir da = 0,3245 m.w.), och på samma sätt som förut beräknar, huru tjockt schellacksöfverdraget borde vara för att astadkomma den observerade förändringen i den elektromotoriska kratten, sa far man dess tjocklek att blifva = 0,0038 m.m. elektromotoderna, såsom Hr CLarKk uppgifver, utan detta var fallet med strömstyrkan under vissa förhållanden. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 3. 9 "Hr CLARK beklädde äfven insidan af ett kapillarrör med en tunn silfverhinna och fann att tensionsskillnaden mellan elek- troderna derigenom nedgick till mindre än en femtedel af hvad den var, då röret var utan beklädnad. Det är af sig sjelf klart, att förhållandet måste blifva sådant. Silfverhinnan satte de båda elektroderna i ledande förbindelse med hvarandra, till följe hvaraf tensionsskillnaden emellan dem måste förminskas. Af ofvanstående granskning framgar, att Hr CLARKS försök på intet sätt bevisa, att den elektromotoriska kraften beror af det ämne, hvaraf rörets inre yta består. Man har derföre på grund af dessa försök ingen rätt att förlägga sätet för den elektromotoriska kraften till gränsytan mellan vattnet och röret. Jag har vid min undersökning bevisat, att den elektromotoriska kraften uti ifrågavarande fall icke beror på friktion mellan vät- skan och röret, och Hr DORN fann, att den elektromotoriska kraften förblef oförändrad, om glasröret inuti bekläddes med schellack eller svafvel. Men det rör, som Hr DORN härvid an- vände, hade en diameter af 4 millimeter; den förminskning 1 vidd, som röret genom den tunna beklädnaden erhöll, hade der- före ingen märkbar verkan. För att utreda lagarne för det ifrågavarande fenomenet äro, enligt min åsigt, fina kapillarrör alldeles olämpliga. Det är svårt om icke omöjligt att träffa två sådana, som äro i hvarje hänseende fullkomligt lika. Det jemna utströmmandet ur ett fint kapillarrör störes äfven lättare af främmande tillfälliga orsaker än om röret är vidare. Det är derföre förklarligt, att man med två dylika rör, hvilka äro skenbart lika, kan erhålla en något olika elektromotorisk kraft. 10 Skänker till Vetenskaps-ikademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 4). Från Generalkonsuln F. A. Ewerlöf i Köpenhamn. Efterlemnade handskrifter i kronologi &c. af framl. generalkonsuln H. Brandel. 2 band och 3 bundtar. Från Förjattarne. Pauı, C. N. Pyrofosforsyrade salter. Ups. 1872. 8:0. PETTERSEN, K. Om Fjord- og Daldannelsen inden det nordlige Norge. Kra. 1877. 8:0. Småskrifter. 4 st. Bert, TH. The glacial period in the S. hemisphere. Lond. 1877. 8:0. v. MÜLLER, F. Select plants eligible for culture on naturalisation in Victoria. Melbourne 1876. 8:o. 11 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 3. Stockholm. Recensio systematica animalium Bryozoorum, que in itineribus, annis 1875 et 1876, ad insulas Novaja Semlja et ad ostium fluminis Jenisei, duce Professore A. E. NORDENSKIÖLD, invenerunt Doctores A. STUXBERG et H. Tuser. Auctore F. A. SMITT '). [Communie. d. 13 Martii 1878]. Bryozoa Infundibulata. I. CTENOSTOMATA. Fam. HALCYONELLEE. Gen. Aleyonidium. 1. A. mammillatum ALD. — A. hirsutum SMITT, p.p. Adn.: A. hirsutum FLMNG, AUCTT., typicum cum A. gelatinoso LIN., conjungendum censeo. Hab.: Matotschkin scharr, in sinu Beluscha, in profund. 60—70 org., fund. argill.; in mari Karico ad loca num. 28, 31, 35, 42 (numeros vide infra!). 2. A. disciforme SM. Hab.: Mar. Kar., I. num. 38. ') Adnotatum volo, neque lapillos, neque testacea, neque algas perscrutationis caussa mihi tradita fuisse, quare hc recensio incompleta facta est. 12 F. A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. 3. A. gelatinosum (Lin.). Hab.: Matotschkin-scharr, ad eubiculum ROSSMYSLOVIL, in pro- fund. 15 org., fund. argill. cum Zithothamnio, 40—50 org., fund. argill. cum lapillis. Mar. Kar, 1. num. 5, 7, 19, 20, 26, 30, 37, 38, 39, 40, 41, 43, 44. Fam. VESICULARIEE. Gen. Vesicularia. 4. V. Uva (Lin.). Hab.: Mar. Kar., I. num. 7, 31, 35, 42. I. GYCLOSTOMATA. Fam. CRISIEE. Gen. Crisia. 5. ©. eburnea (Lin.). Adn.: Complures formas et typicas et minus bene explicatas in- venerunt peregrinatores, quas omnes in unam speciem con- junxi. Auctores vero si sequi volumus, unamquamque fere coloniam speciem distinetam habebimus. Hab.: Forma eburnea typica inventa est ad lit. occ. insularum Nov. Semlja, lat. 72° 30’, long. 52°45’, in prof. 5—20 org., fund. aren. cum lapillis; in sinu Möller-bay, prof. 15—20 org., fund. aren. cum aleis; in sinu Desimannaja-bay, in profund. 4—6 org., fund. arenac. In freto Jugor-scharr, in prof. 10 —14 Org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, in ostio oceidentali, in profund. 2—5 org., fund. argillos.; Deluscha-bay, 30—50 org., fund. are- nac.-argillac. | Mare Karicum, I. num. 5, 11, 25, 35. Forma produeta SM. Hab.: Kostin-scharr, prof. 5—10 org. algis affıxa, et sparsim inter alias formas. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1878, N:0 3. 13 Forma eburneo-producta SM. Hab.: Mar. Karic., 1. num. 35, cett. vide formam productam. Forma denticulato-producta SM. Hab.: Mar Karie., I. num. 10. Forma eburneo-denticulata SM. Hab.: Matotschkin-scharr: ad locum ROSSMYSLOVI, in profund. 15 org., fund. argillac. cum Zithothamnio. Mare Karicum, I. cum 5, 7, 10, 19, 35, 42. Forma denticulata (LAM.). Hab.: Mare Karicum, 1. num. 5, 6, 7, 31, 35, 39. Fam. DIASTOPORIDE. Gen. Diastopora. 6. D. repens (WoonD). Hab.: Mare Karicum, I. num. 39. 7. D. simplex Busk. Hab.: Mare Karicum, 1. num. 39. 8. D. hyalina (FLMNG.). Hab.: Jugor-scharr, in profund. 10—14 org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, prof. 2—5 org., fund. argillac. Mare Karicum, 1. num. 6, 30, 35. 9. D. intricaria SM. Adn.: Hanc speciem, quam olim sub genere Keticulipora D’ORE. attuli, nihil aliud censeo nisi formam erectam Diastopor@ hyaline, quamvis nondum modum originis vidi. Hab.: Mare Karicum, I. num. 35, 38, 39, 42. Fam. TUBULIPORIDE. Adn.: Fortasse cum familia Diastoporidarum conjungenda est. 14 F. A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. Gen. Tubulipora. 10. T. fimbria LAM. Hab.: Ad occid. insularum Nov. Semlja, lat. 72° 30‘, long. 52° 45‘, in profund. 5—20 org., fund. arenac.-argillac. ll. T. inerassata (D’ORB.). Hab.: Ad oceid. ins. Nov. Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, ad orientem loci ROSSMYSLOVI, in prof. 40—50 org., fund. lapidos.-argillae. Mare Karicum, 1. num. 5, 6, 10, 11, 29, 35, 38, 42. 12. T. incrassato-fungia SM. Hab.: Mare Karicum, |. num. 8 et 42. 13. T. fungia Couch. Hab.: Mare Karicum, I. num. 26. 14. T. atlantica (FORBES). Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Deluscha-bay, in profund. 30—70 org., fund. argillac. Mare Karicum, I. num. 8, 26, 35, 37, 38, 39, 42. Gen. Defrancia. 15. D. lucernaria SARS. Hab.: Mare Karicum, I. num. 38 et 39. Adn.: Sectionem DB ordinis Cycelostomatum, quam olim sub nomine HFasciculinea D’ORB., attuli dissolvendam censeo et in familiis Tubulineis D’ORB. et mihi olim, distribuendam, secundum formam et structuram zo@ciorum. Fam. PUSTULIPORIDE. Adn.: Fortasse cum familia Tubuliporidarum conjungenda est. Gen. Entalophora. 16. E deflexa (Couch). Hab.: Mare Karicum, 1. num. 35, 37, 42. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:0 3. 15 Fam. HORNERIDE. Gen. Hornera. 17. H. violacea SARS. Forma proboseina SM. Hab.: Mare Karicum, I. num. 35, 37, 38, 42. 18. H, lichenoides (Lin.). Hab.: Ad oceid. ins. N. Semlja, in profunditate 20—30 orgyarum. Mare Karicum, I. num. 42. Fam. LICHENOPORIDZA. Adn.: Fortasse cum familia pra&cedente conjungenda est. Gen. Lichenopora. 19. L. verrucaria (Lin.). Forma verrucaria (FABR.) SM. Hab.: Ad occid. insularum Novaja Semlja, lat. 72° 30‘, long. 52°45', in profund. 5—20 org., fund. arenac.-lapidos., algis affıxa; Kostin-scharr, in prof. 5—15 ore.; Möller-bay, in prof. 15—20 org., fund. arenac. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, in prof. 2—5 org., fund. argillae. Mare Karicum, I. num. 6, 35, 39. III. CHILOSTOMATA. A. FLUSTRINA. Fam. FLUSTRID&. Adn.: Familiam Biflustridarum, quam olim ex hac familia dis- junxi, sectionem Flustridarum restituendam censeo. Gen. Flustra. 20. Fl. membranaceo-truncata SM. Hab.: Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. 16 F. A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 10—15 org., fund. lapidos.-argillac.; in prof. 60—70 org., tund. argillac.; ad orientem loci ROSSMYSLOVII, in prof. 40—50 org., fund. argillac. Mare Karicum, l. num. 5, 7, 25, 34, 35, 38. 39. 21. Fl. papyrea (PALL.). Hab.: Jugor-scharr, in prof. 10 —14 org., fund. lapidos. Maiotschkin-scharr, in prof. 15 org., fund argill. a ad Hab.: Mare Karieum, 1. num. 43. Adn.: Hec species modum transitus ad genus Vinculariam pre- bet (cfr. Floridan Bryozoa). Gen. Biflustra. B. 2. abyssicola (SARS). Fam. MEMBRANIPORIDE. Gen. Membranipora. 23. M. lineata (Lin.). Adn.: vide adn. ad Cristam eburneam supra! Hab.: Forma lineata (ALDER) typica inventa est ad oceid. ins. N. Semlja, ad promontorium Gås-kap septentrionale, in prof. 3 org., fund. scopulos.; in sinu Desimannaja-bay, prof. 4—6 org., fund. arenac.; Möller-bay, prof. 15—20 org., fund. arenac. algis obsit.; Matotschkin-scharr, ad orient. loci RossMYSLoOVI, prof. 40—50 org., fund. argillac.-!apidos. Mare Karicum, I. num. 35. Forma craticula (ALD.). Hab.: Ad oceid. ins. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac.; in sinu Desimannaja-bay, in prof. 4—6 org., fund. arenac. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-baw, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, 1. num. 35 et 42. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3. 17 Forma unicornis (FLMNG., ALD.). Hab.: Ad occid. insularum Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, in sinu Deluscha-bay, in prof. 10—15 org., fund. argillac.-lapillos.; ad orientem loci RossmYsLovu, in prof. 40—50 org., fund. argillae.-lapidos. Forma , americana (D’ORB.). Hab.: Ad oceid. insularum Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fundo arenac.-argillac. Jugor-scharr, in prof. 10--14, fund. lapidos. Mare Karicum, l. num. 35, 38, 42. Matotschkin-scharr, in prof. 10—15 org., fundo arg.-lapidoso. 24. M. catenularia (JAMESON). Forma membranacea (MÜLL.) SM. Hab.: Matotschkin-scharr, in prof. 5 org., fund. arenac.-argillac. B. CELLULARINA. Fam. BICELLARIEE. Gen. Bugula. 25. B. Murrayana (BEAN). Aab.: Ad oceid. ins. Novaja Semlja passim, in prof. 5—60 org., fund. lapidos. et arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 10—15 org., fund. argillac.-lapidos. Mare Karicum, I. num. 42. Fam. CELLULARIEA. Gen. Cellularia. 26. C. ternata (SOL.). Adn.: vide adn. ad Crisiam eburneam supra! Hab.: Forma ternata typica inventa est ad oceid. ins. Novaja Semlja, lat. 72° 30’, long. 52° 45‘, in prof. 5—20 org., fund. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 35. N:o 3. 2 18 F. A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. arenac.-argillac.; in sinu Möller-bay, in prof. 15—20 org., algis affıxa; Desimannaja-bay, in prof. 4—6 org., fundo. arenac. algis obsito. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, in prof. 2—5 org., fund. argillac. Mare Karicum, I. num. 35. Forma gracilis (V. BEN.) SM. Hab.: Matotschkin scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50- . org., fund. argillac.; in sinu Gubin-bay, in prof. 5—15 org... fund. argillac. Mare Karicum, I. num. 5, 10, 19, 35. Forma duplex SM. Hab.: Mare Karicum, |. num. 35. 27. C. scabra (V. BEN.). Adn.: vide adn. ad Orisiam eburneam supra! Hab.: Kostin-scharr, in prof. 5—10 org., algis affıxa. Matotschkin-scharr, in sinu Deluscha-bay, in prof. 30—50' org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, 1. num. 6. Forma elongata SM. Hab.: Mare Karicum, 1. num. 5, 6, 38. 28. C. Peachii BUSK. Hab.: Ad oceid. ins. Novaja Semlja, lat. 72° 7‘, long. 50° 5%, in prof. 60 org., fund. arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. argillac. Mare Karicum, 1. num. 5 et 10. Gen. Gemellaria, 29. G. loricata (Lin.). Hab.: Möller-bay, in prof. 5—20 org., fund. arenac.-argillac. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 19 Matotschkin-scharr, in prof. 2—5 org., fund. argillac. et in prof. 15 org., fund. arenac. Mare Karicum, I. num. 6, 7, 10, 23, 35, 37. C. ESCHARINA. Fam. ESCHARIPORIDE !). Gen. Cribrilina. 30. C. punctata (Hass.). Hab.: Mare Karicum, 1. num. 35, 39, 42. 31. ©. annulata (FABR.). llab.: Besimannaja-bay, in prof. 4—6 org., fund. arenac. Matotschkin-scharr, in Beluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, I. num. 35, 38, 39. Gen. Porellina. 32. P. ciliata (PALL.). Hab.: Matotschkin-scharr, ad locum ROSSMYSLOVI, in prof. 15 org., fund. argillac. cum Lithothamnio. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fundo lapidoso. Fam. MYRIOZOIDE. Gen. Hippothoa. 33. H. biaperta (MıcH., BUSK.). Hab.: Mare Karicum, 1. num. 35. 34. H. hyalina (LIN.). Hab.: Ad oceidentem insularum Novaja Semlja, lat. 72° 30', long. 52°45’, in prof. 5—20 org., fund. lapidos.-arenac.; Möller-bay, in prof. 15—20 org., fund. arenac. algis obsit.; Besimanna-bay, in prof. 4--6 org., fund. arenac. 1) Cfr. Floridan Bryozoa, part. IL, pag. 67! 20 F. A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, in prof. 2—5 org., fund. argillac. Gen. Leieschara. 35. L. erustacea SM. Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Deluscha-bay, in prof. 10—15 org., fund. lapidos.-argillac. et in prof. 30 — 50 org., fund. argillac. Mare Karicum, I. num. 25, 35, 38. 36. L. subgracilis (D’OREB.). Adn.: Haud dubito quin cum specie precedente conjungenda sit; modum originis tamen adhuc non vidi. Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Deluscha-bay, in prof. 10—15 org., fund. lapidos.-argillac. et in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Ad oce. ins. Novaja Semlja, lat. 72°7', long. 50° 58, in prof. 60 org., fund. argillac.; cett. passim. Mare Karicum, I. num. 10, 11, 30, 35, 39, 42. Gen. Cellepora. 37. GC. ramulosa Lin. Forma tuberosa (D’ORB.). Hab.: Matotschkin-scharr, in prof. 2—D5 org., fund. argillac. Mare Karicum, l. num. 25, 35, 37, 38, 39, 42. 38. C. incrassata LAM. Hab.: Ad occ. ins. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, in sinu Deluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac.; cett. passim. Fam. ESCHARIDE. Gen. Escharella. Adn.: Hoc genus prototypum evolutionis familiarum Myriozoida- rum et Escharidarum in familia precedente olim constitui. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 03. 21 ‚ Jam vero congruentiam inter Escharellam Landsborovü et Escharam verrucosam adnotavi (cfr. Floridan Bryozoa, partis 2:de pag. 66!), quare genus Pscharellam (mihi olim) tali modo dissolvendum censeo, ut species, que marginem proxi- malem apertur& primarium semper teneant sinuatum, in genere Aippothoa, includeantur, species vero postremo aper- tura proximaliter dentate earumque affınes genus Zscha- rellam familie Fscharidarum constituant. 39. E. pertusa (BUSK.). = E. porifera SM. Adn.: Nullanı aliam differentiam inter Lepraliam pertusam et Escharellam poriferam (mihi olim typicam) agnoscendam esse credo nisi avicularium hujus ad aperturam zoweciorum proximale, quod tamen deest interdum. Hab.: Matotschkin-scharr, in prof. 2—15 org., fund. argillac. et argillae.-lapidos. : Mare Karicum, I. num. 26, 35, 38, 39, 42. Forma majuscula SM. = Lepralia Landsborovii ALDER, nec JOHNST. nec cett. auctt.; oceciis imperforatis species fortasse distinguenda. Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, 1. num. 39. 40. E. palmata (SARS). Hab.: Matotschkin-scharr, in prof. 10—15 org., fund. argillac.- lapidos., et in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, 1. num. 5, 6, 34 (varietas inarmata, i. e. aviculario ad aperturam zocecii proximali carens), 19, 30, 31, 35, 37, 38, 39, 41, 42. 41. E. Jacotini (AUD.) SM. = E. Legentilii (AUD.) SM. Adn.: Specimina in mari Karico locupletissime collecta (quorum pleraque form& lamellose (D’ORB.) aviculariisque et late- 33 FF A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. ralibus et ad aperturam zooeciorum medianis armata), clare demonstrant hanc speciem cum Zscharella Legentilü (AUD.) Sm. (= Lepralia reticulat« MC? GILLIVRAY et cett.) pro forma illius prototypa conjungendam esse. « Hab.: Ad oce. ins. Novaja Semlja, in «EI 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 10—50 org., fund. arenac.-argillae. Mare Karicum, I. num. 30, 35, 38, 39, 42. 42. E. Landsborovii (JOHNST., cett.) SM. Hab.: Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, in prof. 60—70 org., fundo argill. Gen. Eschara. 43. E. cervicornis (PALL.). Forma verrucosa (BUSK.) SM. Hab.: Ad occident. insular. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenoso-argillac. Jugor-scharr, in prof. 10-14 org., fund. lapidos. Mare Karicum, 1. num. 35 (varietas glabra). Forma cervicornis (PALL. et. cett. auctt.). Hab.: Ad oce. ins. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, I. num. 10 et 35. 44. E. elegantula D’ORB. Hab.: Ad oce. ins. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 10—50 org., fund. argillac.-lapidos; ad orientem loci ROSSMYSLOVI, in prof. 40—50 org., fund. argillac.-lapidos. Mare Karicum, I. num. 10, 25, 35, 39, 42. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 3. 23 45. E. levis (FLMNG.). Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—70 org., fund. argill. Mare Karicum, I. num. 38. 46. E. Beaniana (KING). = Retepora olım. Adn.: Millepora cellulosa LINNZI sine dubio h&ec species cen- cenda est. Hob.: Finmarkia, ad promontorium Nordkap. Gen. Discopora. 47. D. sincera SM. Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Deluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac., cett. passim. Mare Karicum, 1. num. 5, 26, 35, 38, 42. 48. D. cruenta (NORM.). Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. 49. D. cocceinea (ÄABILDG.). Forma ventricosa (Hass.). Hoab.: Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapillos. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac. argillac. Mare Karicum, I. num. 26, 35, 38, 39, 42. 50. D. labiata (BOECK). Hob.: Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, I. num. 5, 35, 37, 38, 39, 42. 5l. D. appensa (Hass.). Hab.: Matotschkin-scharr, ad locum ROSSMYSLOVH et in sinu Beluscha-bay, in prof. 10—50 org., fund. argillac. cum Zi- thothamnio. 24 F. A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. BEA Mare Karicum, 1. num. 5, 35, 37, 38, 39, 42. 52. D. pavonella (ALDER). Hab.: Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. 53. D. scabra (FABR.). Hab.: Ad oce. ins. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Matotschkin-scharr, ad orientem loci RossMYsLovIL, in prof. 40—50 org., fund. argillac.-lapidos. Mare Karicum, 1. num. 5, 35, 39, 42. 54. D. plicata SM. Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—50 -org., fund. arenac.-argillac. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidoso. Ad oce. ins. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. 55. D. Skenei (SOL.). Hab.: Mare Karicum, I. num. 39. 56. D. Sarsii SM. = Escharoides, mihi olim. Hab.: Ad mer.-oce. sinus Besimannaja- bay, in prof. 50—60 org. fund. arenac.-argillac. Ad occ. ins. Novaja Semlja, in prof. 30—60 org., fund. arenac.-argillac. Jugor-scharr, in prof. 10—14 org., fund. lapidos. Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay et ad or. I. ROsSs- MYSLOVIL, in prof. 30—50 org., fund. arenac.-argillac. Mare Karicum, I. num. 5, 10, 11, 42. 57. D. cellulosa (Lın.) SM. — Retepora olim. Adn.: Vide adn. ad Crisiam eburneam supra! Hab.: Mare Karicum, 1. num. 35 et 42. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 25 58. D. elongata SM. = Retepora Wallichiana HINCKS. Hab.: Matotschkin-scharr, in sinu Beluscha-bay, in prof. 30—70 org., fund. argillac.; ad or. I. ROSSMYSLOVII, in prof. 40—50 org., fund. lapidos.-argillac. Mare Karicum, I. num. 30, 35, 37, 38, 39, 42. Loca maris Karici, qu& in recensione numeravimus signata sunt: 3 lat: A=» 5 — 2 = » =» 8 =D =) 10 = » le D = NE» A=" = » =» I » d= » 19 == UV 209 Ale >» DE D 23 = 2» 2A» 2 =» =» 206-10 20-00) S0E 3 31 =) 70° 45, long. 70° 30', 70° 25’, 70° 20, 70° 12, ve I, ie, 70° 10, 70° 10, 7012, 7015, 70° 20', 70° 55, ame, 71° 10, 71° 15, 712 55, 72 5, 1237, 73° 15, 73° Ar, 74° 45. 72° 30, 7a 1%, SK 75, 75235, 75" 40', 74° 30', 61”, 62, 62 30', 62 40, 63° 7, 637 20', 63” 25', 64? 40, 65° 30', 65457, 66”, 66”, 64 40', 65° 30', 65” 50', 66° 5, 67, 6730, 68° 30, 69° 10, 69° 10, 71° 6, 73%, 75° 45, 80° 35, 75° 20, 77° 30, 78° 40, 80° 30', prof. 90 org., fund. argillac. 60 argillac. » arenac. argillac.-arenac. arenac. argillac.-arenac. arenac.-argillac. argillac.-arenac. scopulos. (?) argillac.-arenac. argillac. 26 F. A. SMITT, BRYOZOA E NOVAJA SEMLJA ET JENISEI. Salat: > Tel, Han IM, an Tee 36 — 21154304 Men a. en ee 39= » 7430, 40= » 7243, 41= » 7530, A UD AD BB» (IN, 44= » 1512, 5745, or ov, 58, 58° 20', ST 6345’, 6355, 65° 55, 64° 10°, 65° 20', 66° 50°, 67° 20°, 73°15, long. 57° 18, prof. 50 150 60 50—125 80 100 80 35 30 60 40 130 125 org., fund. argillac. » x » scopulos. (p.p.) » ? arenac. testaceis mortuis obsit. 2) argillae. arenac.-argillac. 27 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 3. Stockholm. N Echinodermer frän Novaja Semljas haf samlade under Nordenskiöldska expeditionerna 1875 och 1876. Af ÅNTON STUXBERG. Tafl. VI. [Meddeladt den 13 Mars 1878.] 1. Cucumaria Koreni LUTKEN. (Grönlands Echinodermata, pag. 4—7). Murmanska hafvet: Kap Grebenni, 10 famnar, sandbl. lerbotten; Matotschkin scharr: vestra inloppet, 4—6 famnar, lerb. med ringa sand; » » 10—15 famnar, sandbotten; Gubin viken, 5—15 famnar, lerbotten; Kariska hafvet: lat. 70° 55’ x long. 64° 40’, 11 famnar, sandbotten. 2. Cucumaria minuta (FABR.). (Holothuria minuta, Fauna grönlandica, pag. 354—955). Kariska hafvet: lat. 72° 10° x long. 67°55', 21 famnar, lerbotten; » TO 10 x » 64740, 28 » » 3. Orcula Barthi TRoOSCHEL. (Archiv f. Naturgeschichte, Bd. XII (1846) p. 64). Kariska hafvet: lat. 70° 12’ x long. 63” 7', 150 famnar, lerbotten. Endast ett exemplar. 28 STUXBERG, ECHINODERMER FRÅN NOVAJA SEMLJAS HAF. 4. Eupyrgus seaber LÖTKEN. (Grönlands Echinodermata, p. 25—24). Matotschkin scharr: strax innanför vestra mynningen, 4 till 6 famnar, sandbl. lerbotten; Gubin viken, 5—15 famnar, lerbotten; Kariska hafvet: "lat. 71°55’ x long. 67°, 32 famnar, lerbotten; » 722107 x » 67755, 21 famnar, lerbotten; DIN IN 1030‘) » lerbl. sandbotten. 5. Molpadia borealis M. SARS. (Norges Echinodermer, p. 116, tafl. 12 & 13). Kariska hafvet: lat. 70” 45' x long. 61°, 90 famnar, brun, mjuk lerbotten. Ett enda exemplar af 120 m.m. längd. 6. Eilpidia glacialis THEEL. (Memoire sur l’Elpidia, nouveau genre d’Holothuries: Kongl. Sv. V.-Akad. Handl. Bd. 14, N:o 8 (1877), 30 pp. + tabb. I—V). Kariska hafvet: lat. 732287 x long. 58°, 60—125 famnar, bergbotten (delvis); » 15438 x » 6535, 80 famnar, lerbotten (?). \ 7. Myriotrochus Rincki STEENSTR. (Vidensk. Medd. Naturh. Foren. Kjöbenh. 1851 p. 55—60, tab. III fig. 7--10). Murmanska hafvet: lat. 72°7’ x long. 50°58, 60 famnar, sandbl. lerbotten; Kap Grebenni, 10 fanınar, sandbl. lerbotten; & Matotschkin scharr: vestra mynningen. 2—15 famnar, lerb. och sandb.; Beluscha viken, 60—70 » lerbotten; Kariska hafvet: strax nordost om Jugor scharr, 120 famnar, lerbotten; lat. 70° 12° x long. 65° 45’, 8 famnar, föga lerblandad sandb.; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 3. 29 lat. 70° 20' x long. 66°, 9 famnar, hard sandbotten; » 1005 Xx » 643407 LI » sandbotten; GL Xx >». 605-304, 12 » » SEN 102.90 » lerbotten; DEU Een 20655502210, GA sandbotten; Dame IH 166, Bi 8 » » >» UNI >.8027535, 23 bergbotten (?); » 73°45° x » 6910, 10 » sandbotten; 2.75: 3002 59.64: 10, 60° ®» Flerbotten. 8 Trochoderma elegans THEEL. (Notes sur quelques Holothuries des mers de la Nouvelle Zemble: Nova acta reg, soc. Seient. Ups., Ser. III, vol. extra ord. editum [Ups. 1877] p. 11 tab. II figg. 1—17). Matotschkin scharr: Gubin viken, 5-—15 famnar, lerbotten; Beluscha viken, 30—70 » » Kariska hafvet: lat. 74°45° x long. 71” 6', 16 famnar, brunaktig sandbotten, något lerblandad; lat. 75” 40' x long. 73” 40', 26 famnar, lerbl. sandbotten; » TX 30 x » 64” 10', 60 famnar, lerbotten. o 2 9. Eehinus dröbachiensis O. F. MÜLLER. (Zool. Dan. prodr., p. 235). Murmanska hafvet: lat. 72° 7’ x long. 50° 58, 60 famnar, sandbl. lerbotten; Kostin scharr, 20—30 famnar, lerbotten; 3 mil norr om N. Gäskap, 30 famnar, bergbotten; Möller bay, lat. 72° 30° x long. 52° 45’, 5—20 famnar, sten- botten; Kap Grebenni, 8—10 famnar, lerbotten; Matotschkin scharr: östra inloppet, 50 famnar, lerbotten; vid Tschirakina, LO—15 famnar, sandig lerbotten; 30 STUXBERG, ECHINODERMER FRÅN NOVAJA SEMLJAS HAF. Kariska hafvet: lat. 73” 28' x long. 58°, 50—125 famnar, bergb. (delvis); » 7530 x » 64 10, 60 famnar, lerbotten. 10. Ctenodiscus erispatus (RETz.). (Asterias crispata, Diss. sist. spec. cogn. Asteriarum, p. 17). Murmanska hafvet: lat. 71” 39 x long. 48° 12', 80 famnar, sand- och lerbotten; Matotschkin scharr: östra mynningen, 90 famnar; mellan Gubin och Beluscha vikarne, 60—70 famnar, lerbotten ; Kariska hafvet: lat. 70” 30" x< long. 62” 60 famnar, lerbotten; FEN x». (05 a0, 112 » sandbotten; > 7029,22 1003.20.90 » lerbotten; DD a» 0750.30 » » > UD? xD 09220022 » lerbl. sandb.; >» AN KD SAN 20 » » » 11. Archaster tenuispinus DöB. & Kor. (Astropecten tenuispinus, K. Vet.-Ak. Handl. för år 1844, p. 251—253, tab. VII! figg. 20— 22). Kariska hafvet: lat. 70° 30" x long. 62°, 60 famnar, lerbotten; >». 713°. 10782» 5745 > » IS ANS ND MV » » DUB MLS oe A, Keil » bergbotten; ol: 2A 201 > lerbotten; >»: 19115424 >21665 50 130: » ATA >46 352 0440 » » 12. Pteraster militaris (0. F. MÜLLER). (Asterias militaris, Zool. Danica, tab. 131, excl. syn.) Kariska hafvet: lat. 75° 30° x long. 64° 10‘, 60 famnar, lerbotten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:08. 31 13. Pteraster pulvillus M. SARS. (Norges Echinodermer, p. 62—75, tab. 6 figg. 14—18, tab. 7 & 8). Matotschkin scharr: Beluscha viken, 60—70 famnar, lerbotten. 14. Solaster tumidus n. sp. (Tab. VI). S. colore pallido; dorso valde convexo et inflato; ventre subplano vel concavo; altitudine ad radium majorem = 6: 11 vel 1: 2; ano subcentrali; tessella madreporiformi ab centro et margine ventrali psne »quo intervallo distante vel illi propiore; brachiis perbrevibus, supra semicirculariter rotun- datis, in medio coarctatis, apice subrotundis, longitudine .paullo majore quam latitudine ad basin; ventre et dorso paxillis brevibus, multifidis, numerosissimis densissime obtectis; poris dorsalibus rarissimis, singulis — 3:nis, nullo ordine dispositis; pedicellariis nullis; papillis ambulacralibus 4:nis, duplo longioribus quam paxillis. — Radius major speciminis a) 11 m.m., b) 12—13 m.m., c) 14—15 m.m. Kariska hafvet: lat. 73°28 x long. 58°, 50—125 famnar, bergbotten (delvis). Endast 3 exemplar. 15. Solaster papposus (LINNÉ). (Asterias papposa, Syst. Nat. I, 1098). Murmanska hafvet: | lat. 72°7’ x long. 50°58, 60 famnar, sand- och lerbotten; Matotschkin scharr: O. om Rossmyslows station, 40—50 famnar, lerig stenbotten; vid Sadelberget, 10 famnar; Kariska. hafvet: lat. 72° 5° x long. 67” 30', 36 famnar, lerbotten; » 7328 x » 58, 50-125 » bergbotten (delvis); DS SS KD DR EDEN » snäckbotten. 32 STUXBERG, ECHINODERMER FRÅN NOVAJA SEMLJAS HAF. 16. (K. Vet.-Akad. Kariska hafvet: lat. 73° 30° x long. MUD AS » FD KS » 1430 » 1543 Solaster furcifer Düs. & Kor. Handl. för år 1844, p. 243—245, tab. VI fig. 7—10). x x x x 759, 58°, 63°45, 80 65° 35, 35 65° 20°, 40 » » > 60 famnar, lerbotten; 50—125 » bergbotten (delvis); snäckbotten; lerbotten. 17. Echinaster sanguinolentus (0. F. MÜLLER). (Asterias sanguinolenta, Zool. Dan. prodr., p. 234). Matotschkin scharr: vid Sadelberget, 10 famnar, sandbl. lerbotten; Murmanska hafvet: V. inloppet till Jugor scharr, 10—14 famnar, sten- snäckbotten. och 18. Asterias Lincki (M. & TR.). (Asteracanthion Lincki, System der Asteriden, pag. 18). Kariska hafvet: lat. 73” 30' X long. UA IV » (530 » 719° 40' » 715°43 » TO” 10’ A. colore chiis sejuncto; minatis, eadem x x x x x RL, bir: 55, 58” 20', 30 77° 30, 20 78° 40’, 26 65° 20, 40 64° 40’, 28 19. Asterias panopla obscuro; disco minuto, brachiis 5, longissimis, 60 famnar, lerbotten; lerbl. sandb.; » » lerbotten; sp! inceisura profunda bra- » teretibus, sensim acu- altitudine ac latitudine, nulla acie acuta super- fiiem dorsalem a ventrali separante; spinis dorsalibus disci sparsis, interioribus minutis, exterioribus maximis et validis, brachiorum singulis vel 2 juxtapositis, lineam longitudinalem continuam, intimam brachiorum tertiam vel psne dimidiam partem ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o8. 33 occupantem, formantibus, brevibus, validis, asperis, apice trun- catis et planis; tessella madreporiformi haud procul ab ineisura brachiorum posita, annulo spinarum [in senioribus] vali- darum circumdata; pedicellariis disci et brachiorum densissime collocatis, minutis, compressis, bidentibus, totam superficiem pzne complentibus, in spinis dorsalibus nullis; ad margines late- rales brachiorum spinis densius collocatis, longioribus quam in dorso, conicis, haud planis, in seriebus binis, superiore irre- gulari, inferiore [extra-ambulacrali] regulari et continua, dispositis; papillis ambulacralibus gracillimis, conicis, pluriseriatis. — Radius major speciminis maximi 170 --175 m.m.; diameter disci ejusdem 24 m.m. Matotschkin scharr: ungefär i sundets midt, 60— 70 famnar, lerbotten; Kariska hafvet: lat. 73° 15’ x long. 57° 18, 50 famnar, lerbotten; > ler BYRD Da. » » oo SM °70,.058220,.. 800,2» DD DM KDE IVB 23 » bergbotten; DPA 10282 YRAN IS » lerbl. sandb.; Dee > 302, 20 » » » >19 240, x 19, 1782404426 » » » 20. Asterias problema (STEENSTR.). (LUTKEN, Grönlands Echinodermata, pag. 30). Matotschkin scharr: Beluscha viken, 10—15 famnar, lerig stenbotten. 2]. Asterias grönlandica (STEENSTR.). (LÖTKEN, Grönlands Echinodermata, pag. 29). Murmanska hafvet: lat. 71° 39’ x long. 48° 12’, 80 famnar, sand- och lerbotten; E22 12550582160 » lerbl. sandbotten; Kostin scharr, 20—30 famnar, stenig lerbotten; Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. SOM EN:0W3. 3 34 STUXBEEG, ECHINODERMER FRÅN NOVAJA SEMLJAS HAF. V. inloppet till Jugor scharr, 10—14 famnar, sten- och snäckbotten; Matotschkin scharr: Beluscha viken, 2—15 famnar, lerig stenbotten; Kariska hafvet: Udde bay, 5 famnar, algbotten; lat. 70° 10° x long. 64° 40’, 28 famnar, lerbotten; ».02210% Kaum) 26 55,,021 » » 22. Pedicellaster typicus M. SARS. (Norges Echinodermer, p. 77—84, tab. 9 fig. 9—17, tab. 10 figg. 1—10). Radius major speciminis a) 13 m.m., b) 21 m.m., c) 34 m.m. Kariska hafvet: lat. 73° 30° x long. 57° 55’, 60 famnar, lerbotten; BERNS 9 03,.450,.80 » snäckbotten; DS RT 30220 » lerbl. sandb. 23. Ophioglypha Sarsi LÜTkeEn. (Vidensk. Meddel. Naturhist. Forening i Kjöbenhavn 1854). Matotschkin scharr: östra mynningen, 60—90 famnar; Kariska hafvet: lat. 71° 5° x long. 63” 20', 90 famnar, lerbotten; > YR IT 2050 2597722.2100 » sandbotten; KSV SSTLKIIS OB 4550 » snäckbotten; > GEA Sia OD KN) » lerbotten; 5 YRAN DA lega DE HÖ BA 02V » » » > DAN RRD PSN AD » » » 2 Tara X m 6572057 0 » lerbotten. 24. Ophioglypha nodosa (LÜTkEN). (Vidensk. Meddel. Naturhist. Forening i Kjöbenhavn 1854). Murmanska hafvet: Norra Gaskap, 3—5 famnar, sandbotten; lat. 72°6’ x long. 52° 12’, 30 famnar, stenbotten; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 35 Besimannaja viken, 4—5 famnar, lerbotten; Kap Grebenni, 8—10 famnar, ler- och snäckbotten; Matotschkin scharr: vestra mynningen vid Tschirakina m. fl. st., 2—5 famnar, sandbotten och lerbotten; Jugor scharr: östra mynningen, 10 famnar, snäckbotten. Kariska hafvet: lat. 70° 55° x long. 64° 40’, 11 famnar, sandbotten; le >550.052502012 » » » 1345 X » 6910, 10 » » 25. Ophioglypha robusta (AYRES). (Ophiolepis robusta, Proceed. Boston Soc. Nat. Hist., IV pag. 134). Murmanska hafvet: S.V. om Besimannaja bay, 50—60 famnar, sandbl. lerbotten ; lat. 71° 39’ x long. 48° 12’, sand- och lerbotten; Matotschkin scharr: vid Rossmyslows öfvervintringsstuga, 15 famnar, lerig Litho- thamnionbotten; vid Beluscha viken, 60—70 famnar, lerbotten; Kariska hafvet: lat. 73° 45’ x long. 65° 20’, 40 famnar, lerbotten. 26. Ophiocten sericeum (FORBES). (Sutherlands Journal of a voyage in Baffins bay ete., vol. II, App. p. CCXV). Murmanska hafvet: lat. 27” 7' x long. 50° 58, 60 famnar, sandbl. lerbotten; Matotschkin scharr: Gubin viken, 5—15 famnar lerbotten; mellan Rossmyslows station och Beluscha viken, 60—70 famnar, lerbotten; Beluscha viken, 30—50 famnar, föga sandbl. lerbotten; öster om Rossmyslows station, 40—50 famnar, lerig stenb.; 36 STUXBERG, ECHINODERMER FRÅN NOVAJA SEMLJAS HAF. öster om Rossmyslows station, 15 famnar, lerig Lithotham- nionbotten; östra mynningen, 90 famnar; Kariska hafvet: lat. 70” 30' Xx long. 62”, 60 famnar, lerbotten; > 0 AR, MAO 30’, 55 » » > UN 3 >. .07% 32 » » DNR 0.1230,.036 » » > HANN KA Or 55% al » » Fu JD au KRA HÖ MM » » DTE SNS 220657352035 » » SDR Sr SÖKES SEEN (SEDAN » » FER 104 TD YAN NE » » » 142452 XX » TI” 6, 16 famnar, något lerbl. sandb.; > E32 7090200022 » Slerbiessandb-; DREI 270030 » lerbotten; DEAN 00784026 » lerbl. sandb. 27. Ophiopholis aculeata (O. F. MÜLLER). (Asterias aculeata Zool. Dan. tab. 99). Murmanska hafvet: lat. 71° 39 x long. 48° 12’, 80 famnar, sandbl. lerbotten; 3 mil N. om N. Gaskap, 30 famnar, bergbotten; Kostin scharr, 20—30 famnar, stenig lerbotten; Kariska hafvet: lat. 74” 30' X long. 65” 335', 35 famnar. 28. Ophiacantha bidentata (RETz.). (Asterias bidentata, Diss. sist. species cogn. Asteriarum, pag. 95). Murmanska hafvet: lat. 72°7’ x long. 50° 58, 60 famnar, sand- och lerbotten; Kostin scharr, 15—-25 famnar, lerbotten, Lithothamniongrus; Matotschkin scharr: vid Tschirakina, 10—15 famnar, sandig lerbotten; vid Sadelberget, 10 famnar; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:O 84137 Beluscha viken, 30—50 famnar, föga sandbl. lerbotten; » » 60-70 » lerbotten; utanför Rossmyslows station, 15 famnar, stenbotten och lerig Lithothamnionbotten; Gubin viken, 5—15 famnar, lerbotten; östra mynningen, 90 famnar; Kariska hafvet: | lat. 70” 25' x long. 62° 30, 55 famnar, lerbotten; > TOKINA DER OR NAO » » » 7010 » 64°40, 28 » » >40 30; DR 60 » » >» 1 5 Du A » » DR 029, » 6730, 36 » » >» AB 23 » (bergbotten?); SSA > VAS » 63435, 80 » snäck botten; VERS RE RR SEI 0 SKR KET TOKEN Do 73° 34 5756, 40-50 » _ lerbotten; Da >» a) » » » 74 30 ED SE 0735 » » 74° 43’ DÅ (DN 39%, 1 S0 » » DET DE Dr 0EKER22 » lerbl. sandb.; >03 MAMA 30 TR 20 » » » >09 40, lern » » » » 15243 »725092202 240 » lerbotten. 29. Ophioscolex glacialis M. & Tr. (System der Asteriden, pag. 109). Kariska hafvet: lat. 732307 x long. 58” 20', 80 famnar; DI IB X 63, 45%,.80 » snäckbotten; DELHI X 79266250, 130 » lerbotten. 30. Amphiura Sundevalli (M. & TR.). (Ophiolepis Sundevalli, Syst d. Asteriden, p. 93). ; Murmanska hafvet: Möller bay, 5—20 famnar, sandbl. stenbotten. 38 STUXBERG, ECHINODERMER FRÅN NOVAJA SEMLJAS HAF. 31. Asterophyton euenemis M. & TR. (System der Asteriden, pag. 123). Kariska hafvet: lat. 74° 43' x long. 65° 35', 80 famnar, lerbotten(?). [Endast några armrudiment]; strax OÖ. om Jugor scharrs östra mynning, 120 famnar, ler- botten. 32. Alecto Eschrichti J. MÜLLER. (Archiv f. Naturgesch. VII [1841] p. 121). Murmanska hafvet: lat. 72°7 x long. 50” 58', 60 famnar, sand- och lerbotten; Kostin scharr, 25 famnar, lerbotten; Kariska hafvet: lat. 73° 30° x long. 58° 20’, 80 famnar; SSL 11032455680 » snäckbotten; » 74° 30 x » 80°30’, 20 » lerbotten; 2» 0A 430 KD (ÖN NT » DE): > 720% lerbig sanab.; » 7543 x » .65°20', 40 » lerbotten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 39 Jämförande öfversigt af Grönlands, Spetsbergens och Novaja Semljas echinodermer. Grön- | Spets- | Novaja land. \bergen.|Sem]ja. A. HOLOTHURIOIDEA: 1 Cucumaria frondosa (GUNN.).... 4... + + 2 » Koreni- DER... ee. IEEE + + 3 » ninuta, (BABR,) BALL Le a N N + + AN Opeula Barthil TBOscHEn 2 a nn + + 5. Psolus phantapus STRUSSELT.. ....... nn nr + 6. DRS SEN 0) (OL DIE (SA SR ee a ee + FEN O Hitidotawlsevisk (BABRU) SL u en s SSA + 8. Thyonidium hyalinum (FORBES) ......-...---.-----.-- + II Molpadia borealis M. SARS 0.00... 00 + 10. Eupyrgus scaber LTK. ..... a Ne + + PIAS RE I pidvar gla cialis THBEL 22.22.22... + 12 MISY TO GEO GNU SK RAN ka Say ee. nn nt + + + 13. Trochoderma elegans THEEL..............--.---------- + B. ECHINOIDEA: 14. Echinus dröbachiensis O. F. MÜLLER...............- + + + Map rese wlen tugj LINNE 2a nenn ?] C. ASTERIOIDEA: 15. Asterias polaris XM. & TR.)......2.. ee... - + 16. » Srönlandiea, (Ste) 2 0 2 a + + + 17. » PLODLem av (STP) Dre ann ae ne + + + 18. » in ekats (MEISEIERO) 2 es + 19. » Stellionuxat (VAT) RR LEN + 20. » PanoplagSEERG Ne ARE er + 21. Echinaster sanguinolentus (0. F. MÜLLER)........- + + + 22. Pedicellaster typicus M. Sass ................-----..-- + 23. Solaster tumidus STBRE.... nn. + 24. » endecanDInNE) en + 25. DEE papposus (inne) SE IN + + + 26. » ibUTCIFEr (OD), EI) een RAK EE SARS + 27. Pteraster militaris (O. F. MÜLLER).................- + + + 28. » Pulyillusk (Mu SaRs)p ee ee Nenne + 29. Archaster tenuispinus (D. & K.) ........._.__.... | | | + 30. Ctenodiscus erispatus (RETZ.) ..........-----.---.----- + |) + | + 40 STUXBERG, ECHINODERMER FRÅN NOVAJA SEMLJAS HAF. Grön- | Spets- | Novaja land. |bergen. EEE . OPHIUROIDEA: 31. Ophioglypha Sarsi (LTK.) ........-.................- + + RE a OR 32. » robustagAwRESIe re. N en + + + 33. » nodosan (er) nn + + + 34. » Stuwitziliere) ooo ee nr + 35. Ophiocten sericeum (FORBES) ......-.......-........-- + + + 36. Ophiopholis aculeata (O. F. MÜLLER) ..............- + + + 37. Ophiacantha bidentata (RETZ.) ..-..--------------.--.- + + + 38. Ophiopus arcticus ne en + 39. Amphiura Sundevalli (M. & Tr.).......-...---------- + + + 40. Ophioscolex glacialis re er rm + + + 41. Asterophyton eucnemis M. & TR. ............--.---- + + + . CRINOIDEA: 42. Alecto Eschrichti M. & Tr. .......- BR Lens + | + + > | 32 41 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 3. Stockholm. | Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 36. Om berylliums specifika värme. Af L. F. NILson och Otto PETTERSSON. [Meddeladt den 13 Mars 1878.] Ehuruväl beryllium i sina föreningar varit föremål för ut- förliga undersökningar af flera kemister, äro dock meningarne delade beträffande detta elements rätta plats bland de öfriga grundämnena. BERZELIUS ansåg som bekant dess enda oxid ega sammansättningen Be? 0? under det att en annan åsigt, som man i synnerhet på senare åren varit böjd för att omfatta, antager den vara Be OQO. Det vill emellertid synas som om de skäl!), hvarpa den förra asigten grundar sig, ingalunda genom senare utförda arbeten blifvit omkullkastade utan fastmera ännu qvarsta i hela sin giltighet. Onekligen eger berylljorden en afgjord benägenhet att bilda basiska salter, en egenskap, som otvifvelaktigt ställer be- ryllium närmare aluminiumgruppens än magnesiumgruppens me- taller. KLATZO ?) trodde sig visserligen hafva erhållit samman- kristallisationer mellan berylliums och den sist nämnda metall- gruppens sulfat, men MARIGNAC?) har bestämdt påvisat, att dessa iakttagelser voro grundade på ett misstag: salterna kri- stallisera nemligen hvart och ett för sig. Någon på isomorfi 1) BERZELIUS, Lehrbuch der Chemie 6:te Aufl. 3: 1225. 2) Ueber die Constitution der Beryllerde. Dorpat 1868. 3) Arch. d. Sciences phys. et nat. 46: 193. N 42 NILSON 0. PETTERSSON, OM BERYLLIUMS SPECIFIKA VÄRME. grundad öfverensstämmelse mellan berylliums och andra elements föreningar existerar sålunda tyvärr icke, om man undantager den omständigheten, att berylljorden sjelf enligt sammanstäm- mande uppgifter af H. Rose !), EBELMEN?) och DEBRAY 3) kan erhållas kristalliserad i samma form som korund, men detta vigtiga faktum söker den sist nämnde kemisten, som anser beryllium vara tvåatomig, omintetgöra med den anmärkningen, att äfven zinkoxid kristalliserar i samma form, utan att det dock fallit någon in att påstå, att denna oxid derför egde en med ler- jorden analog sammansättning. För såväl den ena som den andra uppfattningen af beryll- jordens formel kan man söka och finna stöd i sammansättningen af dess salter. För att blott anföra ett par exempel, har. en af oss visat att sammansättningen af chloroplatinatet ?) och några selenit ?) [det normala och det trefaldt sura] anger en tydlig öfverensstämmelse med magnesiumgruppens analoga salter, med lika tydligt anvisa andra selenit af beryllium °) [de basiska och det 3-sural samt dess diplatonitrit*) metallen en plats bland aluminiumgruppens grundämnen. Då man sålunda äfven genom ett fortsatt studium af be- rylliums salter icke kan hafva att vänta något fullt afgörande bevis för den ena eller andra äsigten, återstår blott en enda utväg att bringa frågan till en lycklig lösning, nemligen att genom en specifik värmebestämning af metallen sjelf bestämma storleken af dess verkliga atomvigt. En sådan undersökning hade väl ock längesedan blifvit före- tagen, hade icke svårigheten att framställa metallen dels i till- räcklig mängd och dels af tillräcklig renhet lagt ett väsendtligt hinder i vägen derför. Genom chlorberylliums sönderdelning med kalium eller natrium har elementet visserligen blifvit isoleradt 1) Pharm. Centralbl. 1848. s. 486. 2) Ann. d. Ch, u. Pharm. 58: 213. 3) Ann. de chim. et de phys. 44: 15. 4) Untersuchung über Chlorosalze und Doppelnitrite des Platins 1877 i Upsala Vet.-Soc:s Acta. 5) Researches on the salts of selenions acid i samma Acta 1875. = ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3. 43 dels af WÖHLER!) och dels af DEBRAY ?) och helt nyligen har REYNOLDS sökt bestämma den på samma sätt erhållna metal- lens spec. värme utan att likväl undersöka det alltför obetydliga preparatets renhet. Den slutsats han dragit ur sitt försök måste derföre anses fullkomligt illusorisk, och då det ej stod väl till- sammans med den erfarenhet, vi redan vid tiden för hans pu- blikation lyckats vinna rörande det metalliska beryllium, att detta element skulle vara tvåatomigt, sa föranleddes vi att, hvad detta grundämne beträffar, afsluta våra sedan några år pagaende försök att i rent tillstånd isolera de sällsynta jordartmetallerna och få härmed lemna en kort redogörelse för deras resultat, under förhoppning att snart fa utförligen framlägga undersök- ningarna. Den berylljord, som bildat utgångspunkten för våra arbeten, framställdes ur oädel smaragd, som 1 intim blandning med pott- aska uti grafitdeglar utsattes för hetta i en porslinsugn. Ur den smälta massan aflägsnades kiselsyran på vanligt sätt, och derpa fick största delen af lerjorden afskilja sig som alun. Den ur moderluten med ammoniak erhallna fällningen digererades med ammoniumkarbonat för att aflägsna ännu förhanden varande lerjord, och genom flera gängar förnyad lösning i ammonium- karbonat samt utfällning genom kokning, erhölls en berylljord, som visserligen ännu höll små spår af kalk, men f. ö. var fri från hvarje främmande inblandning. Då vid jordens glödgning i glasrör med kol i chlorgas den nämnda föroreningen stannade bland kolet, så var den sublimerade chlorberyllium alldeles ren. Sedan våra försök visat oss, att berylliummetall ej kan er- hållas genom elektrolys af den smälta chloriden, enär denna för- ening icke är genomtränglig för en elektrisk ström, ett förhållande, som förut icke torde vara anmärkt, och sedan vi likaledes genom försök öfvertygat oss om, att såväl glas som porslin betydligt angripas, om man under stark upphettning låter chlorberyllium- gas verka derpå, men slutligen funnit, att jern under de nämnda 1) Orro, Lehrb. d. Ch. II. 868. 2) Anf. ställe. 44 NILSON 0. PETTERSSON, OM BERYLLIUMS SPECIFIKA VÄRME. omständigheterna deremot motstår hvarje inverkan af denna för- ening, beslöto vi oss för, att medelst natrium framställa metallen ur cehlorberyllium i kärl af jern, så mycket hellre, som äfven natrium lemnar det sist nämna oangripet. För ändamålet utborrades i svarf ett hål af 35 m.m. dia- meter och 130 m.m. djup 1 ett cylindriskt stångjernsstycke af 65 m.m. diameter, hvars öfre del afsvarfvades, så att den blef något konisk. Härtill svarade en konisk ursvarfning af 15 m.m. djup 1 det öfvergripande lock af massivt jern, hvarmed jern- cylinderns hålighet genom en 40 m.m. lång gängad tapp kunde tillslutas. I denna jerncylinder infördes nu en afpassad mängd chlorberyllium och ofvanpa detsamma ett omsorgsfullt rengjordt stycke natrium, som genom smältning af metallen under petro- leum i ett glasrör blifvit formad, sa att den passade som en piston i cylinderns hålighet. Derpä päskrufvades det förut uppvärmda locket, som på detta sätt lufttätt tillslöt jern- kärlet, hvilket slutligen upphettades ända till rödglödgning i en vindugn. Efter reaktionens förlopp fann man det bildade kok- saltet, isynnerhet i dess öfre skikter, genomdraget af idel små kristaller af berylliummetall; dessutom förefanns det ringa öfver- skott af natriummetall som tillsatts oförändradt och förorsakade vid massans behandling med vatten en liflig gasutveckling. Redan af gasens lukt märktes, att den var i ringa mån förorenad af fosforväte, hvilket genom dess reaktion på silfvernitrat ock be- kräftades. Jernkärlets väggar syntes emellertid vara oangripna; men då vid ett annat försök en flera timmar ihallande hvit- glödgningshetta användes, befunnos det då begagnade jernkärlets väggar något flutna och dess undre del fylld med chlornatrium och en metallegering af 4,387 eg. v. under det att ofvanpå kok- saltet ett obetydligt aggregat af serdeles stora prismatiska kri- staller hade bildat sig af berylliummetall af eg. v. 1,91. Vid hvitglödgningstemperatur legerar sig alltså beryllium med jern. Den på nämnda sätt erhållna berylliummetallen utgjordes af stålgrå, stundom för blotta ögat tydliga prismatiska kristaller, merendels dock dentritiska aggregat och tunna flittror; äfven ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 45 hade den sammansmält till små kulor, som någongang nådde en diameter af 2 m.m. Dessa kulor sönderslogos utan synnerlig svårighet på städet med hammare: den alltid kristalliniska metallen är naturligen spröd. I sitt inre visade kulorna en nästan tennhvit färg. Ett försök att sammansmälta fint fördelad metall till större kulor med användning af koksalt som flussmedel vid en temperatur, da detta ur en porslinsdegel i riklig mängd för- flygtigades, aflopp utan framgång. Metallen simmade oförändrad omkring i koksaltet och har således en betydligt hög smältpunkt. Metallen hade en egentlig vigt af 1,9101 vid + 9? C. Med afdrag af de i densamma funna inblandningarne beräknas för den rena berylliummetallen en eg. v. af 1,64 (jern = 7,5, kisel- syra = 2,3, berylljord = 3,0). Beryllium låter upphetta sig till rödglödgning i syre- och svafvelgas utan att lida den ringaste förvandling; hålles den deremot i yttre randen af en brännarlaga, öfverdrager den sig med oxid och öfvergar småningom fullständigt dertill. Af chlor angripes den ej vid vanlig temperatur, men förbrinner vid röd- glödgningshetta deri under eldutveckling; framför det härvid bil- dade ofärgade chlorberyllium afsätter sig 1 glasröret ock en ringa mängd röd jernehlorid, härrörande icke från en förorening af det material, vi användt, utan af metallens framställning 1 jernkärl. Af utspädda syror löses densamma under vätgasutveckling, sal- petersyra inverkar trögt vid vanlig temperatur, lättare i värme. Lösningen är fullständig, så när som på en ytterst ringa rest af kiselsyra, hvilken inblandning förklaras deraf, att glaset, hvari chlorberyllium framställes, öfverdrager sig med en hvit krusta, som håller kiselsyra och berylljord, och spår af densamma kan lätt komma att blifva inblandad i chloriden. Vid metallens förbränning i chlor visade det sig, att den- samma förutom den anmärkta jern- och kiselsyrehalten äfven höll berylljord, hvilket äfven med det använda framställnings- sättet var att förutse. Det bildade sig nemligen efter kloridernas förflygtigande en eldfast hvit återstod. Om vid denna reaktion porslinskepp användes, så visade det sig, att detsammas glasyr 46 NILSON 0. PETTERSSON, OM BERYLLIUMS SPECIFIKA VARME. förstördes” och ersattes af en tunn krusta, som lätt kunde af- skiljas derifrån och som höll kiselsyra och berylljord. Någon exakt bestämning af aterstodens mängd kunde följaktligen ej på detta sätt vinnas. Fullt tillförlitligt resultat erhölls deremot, om metallen underkastades förbränning i chlor uti platinaskepp. Åter- stoden i skeppet, som härvid icke förlorade synnerligen i vigt, var något gråfärgad af fint fördelad platina. Glasröret, hvari reaktionen företogs, öfverdrogs omkring skeppet af en gul för- ening, som i chlorströmmen ej förändrades och sannolikt utgjordes af kaliumchloroplatinat. Härigenom är det antagligt, att chlor- beryllium i glödgning inverkar på alkalisilikatet uti glas och porslin, sa att chloralkali och berylliumsilikat bildas. Huruvida i porslinet äfven aluminiumsilikatet angripes, är en annan fråga, som ej torde vara så lätt att afgöra; emellertid torde porslins- kärl vid framställning af chlorberyllium böra undvikas. Sedan de i metallen ingaende föroreningarnes natur sålunda blifvit adagalagd, skreds till deras qvantitativa bestämning, hvar- vid följande resultat erhöllos: 1) 0,2013 gr. metall lemnade vid lösning i salpetersyra en återstod af 0,002 gr. kiselsyra och ur filtratet derifran erhölls efter afdunstning och glödening 0,508 gr. oxider. 2) 0,3932 gr. metall löstes i kolsyreström uti utspädd svafvel- syra och den erhällna lösningen förbrukade 1,40 kc. af en kameleonlösning, hvaraf 100 ke. motsvarade 0,5873 gr. jern. 3) 0,1772 gr. metall upphettades uti ett platinaskepp i chlor- gas, som torkades med stora mängder svatvelsyra, chlor- calcium och till sist fosforsyreanhydrid. Den af platina oråaktigt färgade återstoden vägde 0,0295 gr. Efter smält- ning med kaliumbisulfat och utdragning med vatten åter- stod en oangripen rest af 0,0118 gr. platina + kiselsyra. Af kaliumbisulfatet hade alltså 0,0177 gr. berylljord upp- tagits och den direkta bestämningen gaf genom lösningens fällning med ammoniak 0,0165 gr. 3eräknas dessa värden i procent, så visar sig vår metall sammansatt af: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 %. 47 Kiselsyrazieık tel ale BS STORT Br € SAN ER 0,99 Terms tea ehe, Sinai 2,08 Beiyllijord „vu nn am ypn 9,99 Berylinume 1834 u Seleatuinnikel 86,94 | 100,00. Beräknar man, huru mycket oxider den i analys 1) använda mängden af en sålunda sammansatt blandning skulle lemna, så erhålles af 0,2013 gr.: Küselsyra ia 2» bada) ar bade 0,00200 JemmostdhndanRarnın eb rn Ar 0,00598 Berylljordannnnniniik Landteah 0,02011 Berylljord af 0,17501 gr. metall.. 0,47938 0,50747. under det att den direkt funna qvantiteten enligt samma analys 1) utgjorde 0,51 gr. Sedan den af oss framställda metallens qvantitativa samman- sättning sålunda var afgjord, kunde vi gå till spec. värme- bestämningarnes utförande. Vi använde dertill BUNSENS iskalori- meter. Vid dess begagnande enligt uppfinnarens föreskrifter stöta vi dock på oväntade svårigheter. Förfar man nemligen såsom BUNSEN och omgifver kalorimetern direkt med snö, så måste man enligt vår erfarenhet arbeta under ytterst gynnsamma, oftast icke uppnäeliga omständigheter, för att få apparaten att hålla sig konstant. Vi nedsänkte i stället sjelfva kalorimetern 1 en glasklocka af 180 m.m. genomskärning, omkring hvars väggar vi åstadkommit ett rent islager af 20 m.m. tjocklek och som för öfrigt var fylld med rent iskallt vatten, bildade äfven i dess mynning ett islager, som endast i midten lemnade en liten öpp- ning för kalorimeterns halsar och tillslöto slutligen denna ther- mostat, som vi funnit angifven af SCHÜLLER och WARTHA )), med ett tätt slutande lock af zinkplåt, försedt med två tubu- lerade öppningar för kalorimeterrören, i hvilket den i och för sig bräckliga apparaten medelst tre i locket fastlödda messings- trådar af lämplig längd och en på deras nedra ändar anbragt 1) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. 1875. 1011. 48 NILSON O. PETTERSSON, OM BERYLLIUMS SPECIFIKA VÄRME. korkskifva fästades pa ett mot olycksfall betryggande sätt. Sa beredd och sedan öppningarne mellan lockets tuber och de derur uppstickande kalorimeterrören tätats med korkproppar, sattes thermostaten på en ringformig fot af trä i ett större zinkkärl, omgafs och öfvertäcktes deri med snö eller isbitar. Det behöfver ej sägas, att det genom smältning bildade vattnet egde fritt afiopp ur zinkkärlet. Med nu beskrifna anordning af BUNSENS i öfrigt oförändrade kalorimeter, hvarmed man på detta sätt kan arbeta under flere månader, hafva vi lyckats erna de förträffligaste resultat. Lig- ger nemligen lufttemperaturen i arbetsrummet mellan 0—2,5” C. så haller sig apparaten fullkomligt konstant på skaldelen under flera dygn. Först då värmegraden öfverskrider denna gräns, börjar qvicksilfverpelaren röra sig, men blott med några fa skal- delar i dygnet. För flertalet af här nedan anförda bestämningar hafva till följd deraf, och då apparaten såväl före som efter för- söken merendels var fullt konstant, inga korrektioner för skal- gängen behöft anbringas. Sedan kalorimetern på detta sätt blifvit anordnad, bestämdes först dess konstanter. För detta ändamål inneslöts 0,3164 gr. serskildt beredt, fullkomligt rent vatten i en liten tunn hylsa af en glassort, som vid alla här förekommande bestämningar be- gagnades och hvars spec. värme enligt två fullkomligt samstäm- mande försök var 0,1987. Belastad med nödig mängd platina och under två timmars tid upphettad i en ändamålsenlig glas- apparat till vattnets kokpunkt vid kändt barometerstånd, kasta- des den härpå ögonblicklist i iskalorimetern. Med afdrag af utslaget för användt glas och platina, hvilka värden det ej är nödigt här anföra, erhölls för det invägda vattnet följande vär- den, [vattenångans temperatur = 100? C.]. Försök 1) 550,12 skaldelar: 1 kalori = 17,387 skaldelar » 2) 549,19 TE I RelOR = INA > medeltal 17,372 » = 1 kalori. Hvad nu vidare de i berylliummetallen ingående inbland- ningarne vidkommer, så är saväl jernets som kiselsyrans spec ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 3 49 värme genom REGNAULTS undersökningar noggrant kända. Icke sa berylljordens. HERRMAN har visserligen gjort en bestäm- ning dera, men hans värde 0,2637 kunde af lätt insedda skäl icke anses tillförlitligt. Med anledning häraf framställdes ren berylljord ur chlorberyllium genom dess fällning med ammo- niak, hydratets tvättning, torkning och hvitglödgning. Enligt ofvan angifna förfarande erhöllos för 0,3335 gr. af denna oxid följande värden (för vattenangan = 100° C.): Försök 1) 142,80 skaldelar = 8,221 kal.; sp. värme = 0,2465 » 2) 143,56 » — 8,263 » sp. värme = 0,2478 medeltal 0,2471. Efter alla dessa förberedelser kunde vi ändtligen skrida till spec. värmebestämning af sjelfva den metall, vi erhållit. Härtill användes med ofvan angifna förfarande tva särskilda prof: A) vägande 0,2997 gr. ech B) vägande 0,2833 gr. Utslagen blefvo (för vattenangan = 100° C.). A) försök 1) 201,22 skaldelar = 11,583 kal. » 2) 202,73 » = 11,670 » B) » 3) 185,91 » = 7105702 9» » 4) 188,23 » = 10,835 » Enligt ofvan anförda analyser består den använda qvanti- teten A) 0,2997 gr. af: 1) 2) Kiselsyra. 0,00297 s. motsv. 0,057 0,057 kal. [sp. värme=0,1913] Verne 00062357 >27 Bo oa |» >» 038] Berylljord 0,02994 » » 0,740 0,720» |» » =0,2471] Beryllium 0,26056 » » 10,715 10,302 » 0,29970 11.583 11,670 och qvantiteten B) 0,2833 gr. likaledes af: 3) 4) Kiselsmanı nen 0,00280 som motsvarar 0,053 0,053 kal. Een 0,00589 >» » 0,067 0,067 » Berylljord. 0.0028 0,02830 >» » 0,699 0,699 » Beryllium ...........- 0,24631 >» » I,889 10016 > 0,28330 10,702 10,835 » Öfversigt af K. Vet.- Akad. Förh. Årg. 35. N:o 3. 4 50 NILSON 0. PETTERSSON, OM BERYLLIUMS SPECIFIKA VÄRME. Häraf beräknas följande värden för den rena beryllium- metallens spec. värme: Its: Ir 0,4112 FA Re Are 0,4146 SER. ee 0,4012 AN rate 0,4066 eHer i medeltal 0,4084. Atomvärdet för metalliskt beryllium äter blir för: Be = 9,2. Be = 13,8. 3,76 D,64- I öfverensstämmelse med DULONG-PETITS lag måste alltså detta grundämnes atomvigt antagas Be = 13,3 då berylljorden far formeln Be?O?. BERZELI äsigt har alltså med seger gått ur den mäng- ariga striden. Slutligen anmärka vi blott, att berylljordens molekylarvärme härmed blir 18,68, som närmar sig de af NEUMANN och REG- NAULT I) för lerjorden funna värdena 20,3 och 22,3, då deremot, om elementet voro tvaatomist, oxidens molekylarvärme blefve 6,13, under det att för andra i detta hänseende undersökta me- talloxider af tvaatomiga grundämnen funnits tal, som ligga mellan 9,s-—12,3 och för vatten, som bland alla oxider har det lägsta molekylarvärmet, 8,5. 1) GMELIN-KrAUT, Haadb. d. Ch. I. 46. öl Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 3. \ Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 37. Om jodhaltiga derivat af platonitrit. ZN E. NELSON. [Meddeladt den 13 Mars 1878.] I en föregående uppsats har jag [förra årg. N:o 5 sid. 3] visat, att platonitriten af kalium och barium vid behandling med jod och alkohol under utveckling af aldehyd och sannolikt ethyl- nitrit, utan att någon platina reduceras, gifva produkter, som man maste betrakta såsom platonitrit, i hvilka två grupper NO—0 blifvit ersatta af två atomer jod. De jodhaltiga derivaten bilda alltså en mellanlänk mellan platonitriten och jodoplatinit: R-0-NO =NO-O Pt R-O0-NO = NO-0” R-O-NO = pi x R-O-NO =J R-J=J Pt R-J = In och tillvaron af sådana föreningar synes mig utgöra ett bevis på riktigheten af BLOMSTRANDS bekanta förklaring af dubbelhaloid- salternas konstitution. År nemligen ett platonitrits rätta samman- sättning uttryckt i den först anförda formeln, och derom torde intet tvifvel böra råda, så följer att jodoplatinitet måste vara konstitueradt på det sätt, som den tredje formeln utvisar. I de jodhaltiga derivaten är nemligen platinans egenskaper lika vä- sendtligt förändrade som i platonitriten; den låter ej påvisa sig med vanliga reagens och de nya salterna kunna derför ej be- traktas såsom vanliga dubbelsalter eller s. k. molekylära för- 52 NILSON, OM JODHALTIGA DERIVAT AF PLATONITRIT. eningar af nitrit med platinajodur utan måste ega den ofvan an- tagna konstitutionen. De äro följaktligen att anse som salter af en jod-, qväfve-, syre- och platinahaltig radikal, som kan be- nämnas plato-dijodo-dinitrosyl och salterna sjelfva torde kunna kallas plato-jodo-nitrit. Genom dubbel sönderdelning af det i förra uppsatsen be- skrifna bariumsaltet med metallsulfater har jag framställt fler- talet af nedan anförda platojodonitrit. Några få, som icke på detta sätt kunde erhållas (Sr och Ca), framställdes deremot ge- nom platonitritens behandling med jod och alkohol eller och med användning af andra salter än sulfat (Pb, Ag, Hg). En stor del af platojodonitriten kristalliserar i likhet med de förut beskrifna kalium- och bariumsalterna utmärkt väl; en- dast föreningarne med Pb, Ag och Hg? äro antingen otydligt kristalliniska eller ock fullkomligt amorfa och tillika olösliga i vatten, hvaraf de öfriga, med undantag dock af det kristalliniska thalliumsaltet, med yttersta lätthet upptagas. Manga visa en oväntadt hög grad af beständighet och afge vid 100” endast sitt kristallvatten, andra deremot destrueras vid denna temperatur under afgifvande af salpetersyrlighet eller salpetersyrlighet och jod, och några svärtas redan vid vanlig temperatur på ytan, till tecken, att de redan då äro underkastade en långsamt försig- gående sönderdelning. Lösningarnes afdunstning till kristallisa- tion bör företagas öfver svafvelsyra i luftförtunnadt rum. Flera af dem tåla nemligen icke att koncenteras på vattenbad, andra deremot — detta är t. o. m. fallet med mangansaltet — kunna utan anmärkningsvärd sönderdelning afdunstas vid 100°. Några afsätta redan vid vanlig temperatur ett obetydligt svart öfver- drag (af PtI??) på kärlväggarne; särskildt är att märka, att något salt af koppar af detta skäl icke kunnat framställas i rent tillstånd, och vidare att chrom- och thoriumsalternas lös- ningar, när de blifva koncentrerade, utveckla salpetersyrlighet och sönderfalla. För en sådan destruktion hafva ock de sesqui- oxidbildande metallernas salter visat någon benägenhet, men likväl erhållits i fast form, mer eller mindre tydligt kristalliserade. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3. 53 Något hydrargyrisalt synes icke vara möjligt att framställa. Försätter man nemligen en lösning af ett platojodonitrit med qvicksilfverchlorid, så utfaller jodhalten fullständigt som qvick- silfverjodid, och lösningen håller antagligen numera ett motsva- rande chlorosalt, hvilket jag likväl ännu icke varit i tillfälle att undersöka; den lemnar emellertid liksom platojodonitriten med ammoniak fina hvita nålar, hvilka genom sitt förhållande till salpetersyra angifva sig vara nitrit af platosemidiamin. I. Salter af enatomiga metaller. 1. Kaliumsaltet: K?. N?O0?J?. Pt + 2H?O. Rörande detta salt hänvisas till föra årg. N:o 5 sid. 4. 2. Rubidiumsaltet: Rb?.N?04J2. Pt + 2H?O kristalliserar i stora, gula, sneda fyrsidiga taflor eller prismer, som i luften icke förändras, men vid 100° förlora vattnet. i manet ki Beräknadt. Rb2S0* + Pt......... 61,84 61,72 61,91 Di SEEN IS 25,97 25,79 — 26,37 Ibrsea ne 22,97 23,00 — 22,75 ER N. un 28 — — 3313 33,83 18 AO Re fia fen 4,60 4,35 SI 4,80. 3. Owsiumsaltet: Cs?. N2O%J?. Pt + 2H?O anskjuter lätt vid lösningens frivilliga afdunstning i små vackert gula, glän- sande, luftbeständiga prismer, som äro vida svarlösligare i vatten än 1 och 2. Vattnet bortgår vid 100°. Funnet, Beräknadt. i 02502 + Pt. ooo 66,06 66,11 66,20 a RR 23,49 23,62 23,40 SS ee REN 31,24 31,22 31,44 FON IA TERN 4,46 455 4,26. 4. Ammoniumsaltet: Am?. N?O%J?. Pt + 2H?O bildar vid af- dunstning under luftpumpen stora gula, glänsande taflor, som ej tala omkristallisation utan att sönderdelas. I luften är det beständigt, äfvensa vid 50°, men stegras värmegraden SI 3. Silfversaltet: Ag”. N?O0%J?. Pt bildar en amorf eitrongul fäll- Jag har redan förut (se förra arg. N:o 5 sid. 6) ut- 54 NILSON, OM JODHALTIGA DERIVAT AF PLATONITRIT. deröfver, sönderfaller det i qväfve, vatten och platinajodur, som vid glödening lemnade en återstod af 32,02 proc. pla- tina, da formeln fordrar 32,14. Thalliumsaltet: T12. N?2O0%J2. Pt erhölls i form af en tung, gul af ytterst små kristaller bestående fällning, da natrium- platojodonitrit sönderdelades med thalliumsulfatlösning. I vatten är det olösligt. | Funnet, Beräknadt. NESOE = Din Jä NR 73,74 Pte KREATIN EAN 20,95 21,04 20,80 lasst _ 110 42,70 42,43 42,86. Natriumsaltet: Na?. N?0%J?. Pt + 4H?O. Kristalliserade i stora fyrsidiga sneda, liflist glänsande gula prismer. I luf- ten beständigt, afger vid 100° sitt vatten. Funnet, Beräknadt. INT. 2. 3, NAIVA pie 5l,as log —— 51,36 N OR 29,98 209,50 —— 29,91 INA. ANETTE 6,90 6,98 — 6,95 REN BA — HH 3805. 38,37 1ER ONE RN Ten 10,94 Ilor —— 10,88. Lithiumsaltet: Li?. N?0%J?. Pt + 6H?O är ytterst lättlösligt och deliqvescerar i luften; afsätter sig derför först ur mycket koncentrerad lösning, bildande smala, liflist gula, glänsande prismer och gerna afsättande sig som blomkalslika efflor- escenser & kärlbräddarne. Af kristallvattnet bortga 5 mol. ning. vid 100°. Funnet, Beräknadt. ; al 2% 3. LLSO! HPt 224 47,54. 4,7 7 0 — 46,25 PER AUTRAN 30,10 30,05 —— 29,73 ITS N 3 2 2,21 2,24 —— 2,10 ST ARAB I IEEE — — 38,41 38,14 ER 13,16 13,04 — 13,52. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 55 talat den förmodan, att detta salt snart omsätter sig till Jodsilfver och någon platonitrosylsyra, och qvantitativa be- stämningar a ett så skyndsamt som möjligt urtvättadt och pressadt preparat hafva bekräftat denna förmodan. Silfver- platojodonitritets formel fordrar en platinahalt af 26,05 proc., men analysen lemnade i medeltal 52,31 procent silfver + platina och häraf kunde med svafvelsyra utlösas 39,23 proc. af den förra metallen med lemning af blott 13,08 proc. pla- tina. Häraf framgår, att ända till hälften af det ursprung- ligen fällda saltet redan hunnit omsätta sig i jodsilfver och löslig platinafällning. Att denna senare möjligen kan ut- göras af den fria syra, som ligger till grund för de af mig beskrifna diplatonitriter af silfver, beryllium, jern, aluminium, chrom och indium (se arg. 1876. N:o 7 sid. 32) framgår af följande reaktionsformel: H-O-NO=NO-O-Pt As-0-NO=J 5) eS | Bor a Pt |+ RO — KÖ NOJ I" och pa uppkomsten af denna syra beror da saltets egenskap att isynnerhet i fuktigt tillstånd färgas blodrödt och att lemna ett tvättvatten, som äfven antager samma färg. I. Salter af tvåatomiga metaller. 9. Caleiumsaltet: Ca.N?O*?J?. Pt+6H?O ansköt ur en högst koncentrerad lösning i langa, sneda, fyrsidiga platta, sam- manväxta prismer. I luften äro de beständiga, och vid 100° afger saltet långsamt 5 mol. vatten. Funnet, Beräknadt. Ik 2. ab 4. CGaSO? + Pt...... SS — 48,66 48,26 ein a SK sj RA 28.12 28,36 — — 28,61 (ÖA SERA 6,09 6,04 — 0 — 5,78 US BERBIFIRNDE N — — 36,98 37,39 36,71 ER ON an 090 12,57 — —— 12,56 13,00. 56 NILSON, OM JODHALTIGA DERIVAT AF PLATONITRIT. 10. Strontiumsaltet: Sr. N?O%#J?. Pt + SH?O. Kristalliserar först 11. 13. 14. ur högst koncentrerad lösning i stora, klara, glänsande, fyrsidiga taflor, som i luften ej förändras, men vid 100? aflemna 6 mol. vatten. Funnet, Beräknadt. 1. 2. ar Bör 25,10 25,14 —— 25,53 Sapärte sie 1l,s;5 1151 —— 11,28 REST WELLS — — 32,54 32,75 HORA 14,14 14,00 — 13,93. Bariumsaltet: Ba. N?0%J?. Pt + 4H?O, som bildar utgångs- punkten «för de flesta här anförda salters framställning, är a anfördt ställe förut beskrifvet. Blysaltet: Pb. N?0J?.Pt+Pb.O2.H? När bariumplato- jodonitrit försattes med en eqvivalent mängd blynitrat erhölls en gul kristallinisk fällning; den gulfärgade lösningen gaf dock vid tillsats af mera blysalt än mera fällning. Upp- tages ej af vatten och blir oförändradt i luften äfven vid 100°. Funnet, Beräknadt. 1. 2% PbSO? + Pt ra 8l,2ı 81,4s 81,05 Bee ee 19,07 19,22 19,96 1 Ga ehe 42,14 42,53 41,73. Magnesiumsalt: Mg . N?O0%J?. Pt + 8H?O. Bildar stora gula, men ytterst tunna, fyrsidiga taflor, som i torr luft vittra, men i vanlig icke förändras och vid 100° afgifva hela vatten- halten, dervid saltet delvis sönderfaller 1 nitrit och platina- jodur. Funnet, Beräknadt. 1lz 2. 2. 5 MgSO? + Pt ._.. 44,53 44,34 —— 44,64 Pre 2 22. 27,55 21,64 — — 27,79 Mo 2.2 BR 3.39 334 — — 3,37 Jam N rn ——— 3524 —— 39,68 EI2O% 28 2er ——— — 20,36 20,22. Mangansalt: Mn . N20*J?. Pt+8H?O afsatte sig ur en mycket koncentrerad lösning i tunna fyrsidiga och oregelbundet sex— ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 3. 57 19. 16. 17. sidiga tafvelformiga kristaller. I luften är det beständigt, men afgifver vid 100” rödgula ångor och destrueras. Funnet, Beräknadt. i 2 ah MnSO% + Pt ........ 46,91 46,83 46,97 EA RE 20,68 26,25 — 26,65 Me Ri a NE 1,36 750 —— 7,40 I die Helle ER — — 34,02 34,17. Ferrosaltet: Fe. N?0?J?. Pt + 8H?O kristalliserade ganska lätt i sma, men utmärkt vackra och väl bildade gröngula glänsande sneda fyrsidiga prismor, som i luften förblifva oförändrade i vanlig temperatur, men vid 100° afgifva röd- gula och violetta ångor. Fannet, Beräknadt. Ho 2. 3. Bee203 2.0... 36,47 36.4.2 —— Ian IE oo ERS 26,98 20,54 — 26,61 Kenne... ea on 1.58 I eg — — 33,42 34,14. Koboltsaltet: Co. N?O%J?. Pt + SH?O erhölls i form af tunna långa fyrsidiga prismer af samma utseende som 13; pres- sadt var saltet smutsgult. Förhaller sig för öfrigt som de närmast föregaende föreningarne. Funnet, Beräknadt. 1. 26 a @0202 + Pt 2.2... 36,37 36,84 — 37,25 1... Bo RER 20,11 26,07 — 26,51 ONE u! oo Tage 7,90 ELSA Gee Ar — — 33,13 34,00. Nickelsaltet: Ni. N?O4J?. Pt +8SH?O. Liknar alldeles 15, utom att det är grönt. Funnet, Beräknadt. Ik, 2. 3. INIOFTSP er 36,15 36,00 = 30,54 NE RE 27,28 26,88 —— 26,51 INS ae 6,97 719 — 7,90 a en — — 33,30 34,00. 38 = NILSON, OM JODHALTIGA DERIVAT AF PLATONITRIT. 18. Kopparsaltet. Det är redan anmärkt, att den lösning, som 19. 20: 21. erhölls genom sönderdelning af kopparsulfat med barium- platojodonitrit oupphörligen vid vanlig temperatur afsatte ett svart glänsande ämne. Slutligen iakttogos dessutom små gröna glänsande prismer, hufvudsakligen som efflorescens a kärlbräddarne. De höllo utom koppar platina och jod, men kunde ej erhållas i rent tillstånd, hvarföre någon qvantitativ bestämning icke kunde å dem företagas. Zinksaltet: Zn. N?O*J?. Pt+8H?O ansköt i luftbeständiga, fyrsidiga, gröngula prismer, som vid 100° afgifva salpeter- syrlighet. Funnet, Beräknadt. I, 2. 3: ZmOr m Dt: re ra 37,05 A BETR IGN AL 25,66 205,72 -— 20,30 JIA AN EDEN LEN Be — — 3316 33.73. Cadmiumsaltet: Cd.N?’O?J?. Pt + 2H?O bildar sma lifligt gula, glänsande, till taggiga kakor sammanvuxna tresidigt tillspetsade (rhomboedriska?) kristaller. I luften är det beständigt och blir äfven vid 100° oförändradt. Funnet, Beräknadt. 1. 2. 3. CO Bi... 47,17 4la2ı —— 47,11 TE ae AE AE 28.87 DONG oo o— 28,61 (Or ee ee 16,02 15,78 — 16,18 ISIN EN SERA OR Ge 36,71. Hydrargyrosaltet: 2|Hg?. N?O%J?. Pt] + Hg?O +9H?0. Då bariumplatojodonitrit blandades med en eqvivalent mängd hydrargyronitratlösning uppkom en mörkbrun otydligt kri- stallinisk olöslig fällning. Moderluten var starkt gulfärgad men qvicksilfverfri. Fällningen utgjordes följaktligen af ett basiskt salt. Efter torkning under luftpumpen öfver svafvel- syra analyserades det. Funnet, Beräknadt. 2. 3 | 17er) SR el 48,68 — 0 — 48,60 POLE UR — la, LSE 16,05. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0,0. 59 22. Hydrargyrisaltet existerar ej, enligt hvad redan blifvit an- 23. 24. 25. märkt. Ill. Salter af sexatomiga metaller R:. Berylliumsaltet: Be?. 3[|N?0?J?. Pt] + 15H?0 ansköt med svårighet först ur syrupstjock lösning liksom alla de följande föreningarne. Det bildar små tunna fyrsidiga gula taflor, hvilka deliqvescera i luften. Det mellan papper pressade saltet luktar starkt af jod, löses med lätthet i vatten och synes alltså vid vanlig temperatur undergå sönderdelning. Vid 100° afger det rikliga jodangor. I allt detta förhåller det sig alldeles på samma sätt som de analoga föreningarne af närstående sesquioxidbildande metaller 24 och 26. Funnet, | Beräknadt. il: 25 2 Be) + Pt... 33,35 33,36 — 33,76 1226 Hi NEE 29,15 29,45 —— 29,95 Desmaen an.en., 1,43 1,39 —— 1,39 A Zee Se 0 ar 38,42. Aluminiumsaltet: Al”. 3[N?O%J. Pt] + 27H?O bildar i högst koncentrerad lösning små, ytterst fina gula nålar, som deli- qvescera 1 luften. Likna alldeles 26 till utseendet och till sina egenskaper 23. Funnet, Beräknadt. il 2 JD AI=O2 EPP 31,99 32,16 -——. 32,08 NE N. Ortes — Var — SA EN Sia AU — 237 0 -—— 2,53 ra REN —— nn 10 35,07. Chromsaltets lösning afgifver när den koncentreras salpeter- syrlighet, och något chromsalt existerar således, enligt hvad förut blifvit anmärkt, icke i fast form. Ferrisaltet: Fe?.3[|N?O?J?. Pt] + 6H?O bildar liksom 24 ytterst fina men gröna nålar. Förhaller sig för öfrigt liksom berylliumsaltet. 60 NILSON, OM JODHALTIGA DERIVAT AF PLATONITRIT. Funnet, Beräknadt. 1 2. \ Ke2037r Prem 41,50 41,63 40,71 Para 22 MAR) RER 32,98 32,46 32,07 Re Baia 5.97 6,51 0,05. 27. Yitriumsaltet: Y2. 3[N20?J2. Pt] +27H2O bildar efter lös- 30. ningens koncentration till syrupsstadga en hård kristall- massa af analog sammansättning med aluminiumsaltet. Det är gulgrönt, lättlösligt i vatten och sönderdelas totalt vid 100°. Funnet, Beräknadt. 1, 2, 3. Y23S02 pre 46,38 46,49 ——- 46,20 Pit re 25,81 20,87 — 25,85 NEE ET 1,90 7,92 —— 7,32 NE SN SI NAT SIR AL LAS — ——— 32,50 33,17. Erbiumsaltet: Er?. 3[N?O?J?. Pt] + ISH?O, af analog sam- mansättning med beryllium- och cero-salterna, bildade en mörkgrön kristallmassa, som afsatte sig ur den mörkt gula lösningen vid syrupsconsistens. Liknar alldeles 27. Funnet, Beräknadt. il: 2. 3. 57223507 Bir 53,14 53,32 —— 53,24 Be ED N ER 25,38 25,30 —— 25,86 | DR N 15,04 15.18 —— 14,34 ma er au ee. —{ 32,88 33,18. Cerosaltet: Ce?. 3[N?O?J?. Pt] + 185H?O. Detta med 23 och 28 analogt sammansatta salt liknar alldeles till utseende och egenskaper de närmast föregående. Funnet, Beräknadt. il 2. 3 Ce3SOt + Pt....... 51,05 5l,.ıa — 5l,ss Piarvsntuttn ed 20,52. 26,276 00 26,61 Bei Be NER 12,00 11,9a —— 12,32 I ES A REN — — 33,50 34,14. Lanthansaltet: La?. 3[N?OJ>. Pt] + 24H?O bildar liksom de föregaende en gröngul kristallmassa, hvari kristallernas ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 3. 61 31. form ej lät sig bestämma. Sönderflyter liksom de före- gående långsamt i luften och destrueras fullständigt vid 100°. Io La?3SOt + Pt_.___. 50,35 EIER REN EN. 26,61 a. KR: Viba 11,66 Didymsaltet: Di?. 3[N?O%J? Funnet; de 50,58 26,39 11,87 .Pt] + 24H20. oO. 32,46 Beräknadt. 49,53 25,36 11,87 32,54. Ofverensstäm- mer till utseende och egenskaper med lanthansaltet. 1. D123S0O? + Pt..._.._.. 50,38 TR NA DI 25,49 DI DSF 12,55 Funnet, 50,62 25,55 12,66 a 32,57 Beräknadt. 49,87 25,19 12,46 32,32. En utförligare redogörelse för de här behandlade platojodo- nitriten skall framdeles lemnas; pa samma gång skall äfven meddelas den kristallografiska undersökning af salterna, försavidt de erhållits i mätbara kristaller, som Hr Professor P. GROTH i Strassburg benäget åtagit sig utföra. SE Muß: Bun SN (TS 63 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 3 Stockholm. Redogörelse för Oligocheter, samlade under de Sven ska expeditionerna till Arktiska trakter. Af GustAF Eisen. [Meddeladt den 13 Mars 1878.] Till följd af vår ofullständiga kännedom om arternas och familjernas geografiska utbredning är det bäst att skärskåda hvarje familj för sig och jemföra den med motsvarande i grann- länderna. ; Fam. I. LUMBRICIDE. Sa vidt jag vet har man i Norge hittills funnit följande arter af Lumbricide. 1. Zumbrieus terrestris L. (ex parte) 1758. 2% » rubellus HOFFMR 1843. 3. Allolobophora turgida EISEN 1874. 4. » norvegica EISEN 1874. 5. » mucosa EISEN 1874. 6. » arborea EISEN 1874. Ts » foetida (SAav.) 1828. 8. Dendrobena Boecki EISEN 1874. 9. Allurus tetraedrus (Sav.) 1828. Arterna 2,3, 6,8 samlades äfven under de arktiska expe- ditionerna. Man känner äfven, att Alloloboph. mucosa och D. Boeckii bebo Sibirien, och alla de öfriga arterna, utom A. norvegica, finnas äfven i Sverige och till en del i Norra Europa i allmänhet. 64 G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. Från Sibirien och närliggande öar innehåller samlingen en- dast fyra arter: 1. Allolobophora mucosa EISEN 1874. 2 » Nordenskiöld n. sp. 3 » subrubicunda EISEN 1874. 4. Dendrobena Boeckii EISEN 1874. Dessa kunna anses som de enda man känner derifran. Några arter, som omnämnas af GRUBE och GERSTFELD äro ej tillräckligt noga beskrifna för att igenkännas och kunna derföre för närvarande förbigas. Lumbricus s. str. (EISEN 1874). Lumbricus rubellus HOFFMR 1843. Anträffades under Nordenskiöldska expeditionen 1875 pa ätskilliga ställen i nordvestra delen af Norge, sasom: Lavangs- fjellet, Renö, Hindön, Grötö, Karlsö. Ej känd fran Sibirien. Allolobophora Eisen 1874. Allolobophora turgida EISEN 1874. Förekomst i Norge: Tranö. Förut känd fran norra delen af nämnde land. Allolobophora mucosa EISEN 1874. Fanns på några få ställen i Sibirien: Werschininskoj (lat. 68” 45') och Worogowa Selo (60? 50'). Förut funnen i Norge och Sverige, Tyskland och N. Amerika. Allolobophora Nordenskiöldii n. sp. Species A. foetide valde affinis. Corpus cylindricum, elongatum, crassum,'postice depressum. Lobus cephalicus parvus, postice tenuis, dimidiam partem segmenti buccalis oceupans, s#pissime infra sulco longitudinali, supra sulco singulo transverso. Cingulum non prominens, e 7 segmentis s&pe confectum. Tubercula pubertatis in utroque latere einguli tria, segmenta 28, 29, 30 oceupantia. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0% 65 Set2e ubique bin&, valde approximate. Segmenta 30—125. Longitudo circiter 80—150 m.m. Macula pallida in superioribus partibus segmentorum ante- riorum: 8, 9, 10. Setarum pars anterior lineis curvatis minutissimis incisa. Förekomst. Wajgatsch och Jenisej. Denna art skiljer sig från den vanliga A. foetida, den mest närstående, hufvudsakligen genom två kännetecken: 1) Den har tubereula pubertatis på 28:de, 29:de & 30:de segmenten, A. foe- tida har samma tubercula på 27:de, 28:de & 29:de.; 2) Den har borstens framsida prydd med små båglinier. Hos A. foetida äro samma borst öfverklädda med små kretsformiga eller aflånga gropar. "- Allolobophora subrubicunda EISEN 1874. Från två olika ställen i södra Sibirien, i trakten af Tomsk. Allolobophora tenuis EISEN 1874. Syn.: 1874. A. arborea EISEN; l. c. pag. 9. » 1874. 4. tenuis Eisen, Ofvers. af K. Vet.-Ak. Förh. N:o 2, pag. 6. Fran Lofoden i Norge. Den undersökning af ett större antal exemplar, hvilken jag nyligen haft tillfälle att göra, låter mig förmoda, att ofvansta- ende två arter äro en och samma, för hvilken man bör bibe- hålla namnet A. tenuis. Dendrobena EIsEN 1874. Dendrobena Boeckii EISEN 1874. Frän större delen af Norge, Sverige, Novaja Semlja och Sibirien (Tomsk). Följande tabell lemnar en bättre öfversigt af ofvanstaende arters geografiska utbredning, än ett naket uppräknande af lo- kalerna kan astadkomma. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 35. N:o 3. (9) I 66 G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. + Europa & Asien. N. Amerika. Species ze =S = Se 2 e x 3 & een ee ee N; © SE 2 Eu Interests ss ++ +++ -- +1|...|+ D DOES nee ooo + 2 RER ere else ee » ulellmg esse ++ + +1+|..|..]... + IA tan gidas een in SP Sr Se | ar ARE | ee) + DE mu CO Sa ER SAN +/+ +[..|+ Hl 20 > MORE. ss stelle lee es 2 Bar DIENEN DEN see Ar es || SF PEO ee DIN OC LIC a EAS KEEL = fn nn RR oo tl + » Nordenskiöldi ........... Ze 1 ER » subrubiceunda ............- | ++ le elle D. LENUISn se. et +/+ lol. I Fl tl + [DSB 0 e CkTiy=se sr SSA Ele Se a ml N = INlurssteiaedrustee Be ++ +|+|+I1+|--:|:-- | --- |--- | --- Fam. 2. LUMBRICULIDE. Gen. Lumbrieulus GRUBE 1844. ?Lumbriculus variegatus GRUBE 1844. Några ofullständiga exemplar af en mask, som ganska mycket liknar denna art funnos på Jalmal och vid Jenisej. Utom generationsorganen fann jag fyra par egendomliga körtlar, som likna receptakeln i 8, 9, 10 och 11 segmenten. Jag hade ej tillräckligt antal exemplar för att undersöka dessa körtlars natur ej heller skapnaden af de andra generationsorganen och artbestämningen är följaktligen osäker. Fam. 3. ENCHYTREIDE. Då det gamla slägtet Znchytreus innehåller en stor mängd arter af åtskilliga särskilda typer, är en ny indelning önsklig. Den, som följer, grundas på anatomiska och mindre varierande karakterer. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 67 Gen. I. Mesenchytr®us n. g. Sa länge som spermcellerna qvarstanna i häligheten kring inelfvorna eller i utförsgängens blåsa. äro de icke fria, utan in- kapslade eller sammanhopade till små klot, hvart och ett om- gifvet af en hinna. Det supraoesophagiala gangliet är djupt deladt framtill och rakt baktill med en mycket obetydlig invikning. Utförsgångens rör är ovanligt kort och bredt, aldrig mer än sex eller åtta gånger längre än den blåsformiga delen af detta organ. Gen. II. Archienebytreus n. g. Spermcellerna äro fria, när de komma in i den blåsformiga delen af utförsgången. | Det supraoesophagiala gangliets bakre kant är alltid djupt inskuren. | Utförsgångens rör är långt och smalt, samt vridet som ett trådnystan. Gen. III. Neoenchytreus n. g. Spermeellerna ligga fria inom utförsgangen. Bakre delen af det supraoesophagiala gangliet är alltid convex. Utförsgängens rör är alltid långt och smalt såsom hos före- gaende slägte. Gen. I. Mesenchytreus n. g. A. Utförsgångens rör är mycket kort och ej skildt från detta organs blåsformiga del. M. primevus n. sp. B. Utförsgängens rör är sex till åtta gånger längre än blåsan och tydligen skildt. B!. Receptaklet är bredt och tornformigt samt försedt med follikler vid basen, uti hvilka spermcellerna upptagas. | M. mirabilis n. sp. B?. Receptaklet består af ett enkelt rör. Inga follikler för spermceellerna. M. faleiformis n. sp. 68 .» G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. l. Mesenchytr&us primxvus n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är rektangelformigt samt bredare än langt. Receptaklet är ovanligt litet, midtpa försedt med en flikig utvidgning. Utförsgången är flaskformig och röret är knappast längre än blåsan. Ovarierna ligga 1 cingulum. Längd omkring 10 m.m. Bor- sten äro lika långa, i antal från 5 till 7. Förekommer på åtskilliga ställen på Novaja Semlja och vid Jenisej så långt i söder som till Insarevo (62°). Det märkligaste kännetecknet på denna art är litenheten af dess receptakel, som är ungefär tio gånger mindre än samma organ hos de andra arterna. 2. Mesenchytr&us mirabilis n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är nästan fyrkantigt. Receptaklet är bredt och tornlikt. Röret är flera gånger kortare än den blåsformiga delen. Röret hos utförsgången är sex till åtta gånger längre än blåsan. Ovarierna ligga i cingulum. Borsten äro svagt böjda och af lika längd. Kroppen omkring 15 m.m. lång. Fran Mesenkin (lat. 71” 20') på Jenisejs högra strand. Denna art skiljes från den föregående genom formen af dess receptakel och från den följande genom ovariernas läge. 3. Mesenchytr&us falciformis n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är nästan fyrkantigt eller med största diametern i riktning af kroppens längd. Receptaklet består af ett enkelt rör utan några follikler. Utförsgången är försedd med ett skruflikt organ mellan blåsan och röret. Ovarierna äro till en del belägna bakom cingulum. Kroppen är omkring 5 millim. lång. 3orsten äro af lika längd, omkring 5, 6,6,51). ') De yttersta siffrorna afse sidoborsten, de mellersta rygg- och buksidans borst. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3. 69 Från norra stranden af Matotschkin scharr. Denna art utmärkes genom ovariernas läge och genom det skruflika organet vid basen af utförsgångens blåsa. A. Gen. II. Archienchytr&us n. gen. Receptaklet bestar af ett enkelt rör. A!, Inga perigastriska celler. A. Levinsenni. A? Perigastriska celler talrika. A. tenellus. Receptaklet består af ett bredare rör midtpa eller vid öfra ändan afskildt till ett receptakel i egentlig mening. B!. Receptaklets utvidgning är belägen vid öfre ändan samt mycket stor. A. lampas. B?. Utvidgningen är mycket kort och belägen nedanför öfre ändan. A. Dicksonu. B®?. Utvidgningen begynner vid midten. a. Det inre röret hos segmentorganen är nästan hälften så bredt som mellersta fliken. Å. gemmatus. b. Det inre röret hos segmentorganen är mycket smalt och divergerar från mellersta fliken. A. ochraceus. ec. Det inre röret hos nämnde organ är smalt, men tätt tryckt emot den mellersta fliken. 1. Det supraoesophagiala gangliet är bredare än långt. A. nasutus. 2. Gangliet är längre än bredt. A. affinis. Receptaklet är mycket kort och vid spetsen försedt med en mycket stor oval blåsa (det egentliga receptaklet). C!. Röret är kortare än det egentliga receptaklet och för- sedt med körtlar vid basen. A. nervosus. C?. Röret är längre än det egentliga receptaklet och helt betäckt med talrika körtlar. A. profugus. l. Archienchytreus Levinsenü n. sp. Receptaklet består af ett rör, som är omkring 14 gånger längre än det är bredt. 70 G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. Inga perigastriska kroppar finnas. Kroppen är omkring 8 millim. lang. Borsten 6,7, 7,6. Färgen är blekt hvitaktig eller mjölkhvit. Från södra Sibirien mellan Tomsk och Krasnojarsk. Skiljes lätt från följande art genom receptaklets storlek 0. SKIN 2. Archienchytreus tenellus n. sp. Receptaklet bestar af ett enkelt rör omkring åtta gånger längre än bredt. De perigastriska cellerna äro stora, opaka, runda eller ovala med en stor tydlig nucleus. Sedda från sidan äro de halfman- formiga. Kroppens längd från 8 till 10 millim. Borsten äro 4,4,5,4. Färgen är mörkgrön baktill och ljusgul framom eingulum. Från Sapotschnoja Korga, Jenisej lat. 71° 40". 3. Archienchytraeus lampas n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är ungefär 14 gang längre än bredt. Receptaklets utvidgning ligger vid spetsen och är lika läng som det egentliga röret. Segmentalorganen äro små, inre röret bredare, men knappast så långt som det yttre röret eller mellersta fliken. De perigastriska kropparne äro breda och ovala, samt sedda från sidan lancettlika. Kroppens längd 8 millim. Borsten 2, 4, 4, 3, de inre i hvarje knippa äro kortare än de yttre. Från Dudino lat. 69° 15. Artens förnämsta kännetecken är den säcklika utvidgningen f receptaklet. 4. Archienchytreus Dicksoni n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är omkring 14 gång längre än bredt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3. 71 Receptaklet består af ett långt och smalt rör, vid spetsen försedt med ett egentligt receptakel omkring hälften så långt som röret. Spetsen af blåsan är smalare och alltid böjd. Yttre röret hos de segmentala organen är ungefär dubbelt så stort som mellersta fliken och inre röret ungefär lika långt som denna flik. De perigastriska cellerna äro runda och ovala samt mycket omvexlande till storleken. Hufvudfliken är mycket stor och jemte nästa segment större än något annat segmentpar. "Kroppens längd omkring 15 millim. Borsten äro nästan lika långa, 5, 6, 6, 5. Fran Novaja Semlja, lat. 72° 30". Denna art utmärkes af sina hufvudflikar, af sma periga- striska celler och af den lilla blasan hos receptaklet. 5. Archienchytr&eus gemmatus n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är mycket bredt och fyr- kantigt dock något längre än bredt. Receptaklets utvidgning begynner vid midten, hvarifrån den tilltager mot spetsen. Det inre röret hos de segmentala organen är flikigt och mycket bredt eller omkring halfva bredden af mellersta fliken, men icke sa langt. De perigastriska cellerna äro breda och runda, samt sedda från sidan, ovala. Borsten äro omkring 5, 6, 6, 5, de inre något kortare än de yttre. Från Novaja Semlja, lat. 69° 40". Bredden hos inre röret af de segmentala organen är det som mest utmärker denna art. 6. Archienchytr®us ochraceus n. sp. Det supraoesophagiala gangliet liknar föregående arts; dock gar bakre kantens utskärning kanske litet djupare. 72 G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. Receptaklet är störst i midten, hvarifrån det afsmalnar mot spetsen, som är böjd. Segmentalorganens inre rör är mycket långt och smalt och går parallelt med yttre röret. Medelloben är på tvären rynkad. Kroppens längd gar till omkring 15 millim. De perigastriska cellerna är mycket stora och runda. Bor- sten omkring 5, 6, 6, 5, de inre äro nagot kortare. Från Novaja Semlja vid Cap Grebeni och Waigatsch. Det vigtigaste kännetecknet hemtas af längden hos inre röret hos segmentalorganen. 7. Archienchytr&us nasutus n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är bredare än langt. Hela bakre delen af gangliet är mycket afrundad. Receptaklet bestär af tre delar af nästan lika längd: tuben, blasan och en lang smal säck, som vanligen är böjd vid spetsen af den förra. Rörets spets eller basen af det egentliga recep- taklet är alltid convex. Segmentalorganen äro stora och deras inre gang är lika stor som mellanfliken, mot hvilken den är tätt pressad. De perigastriska cellerna äro icke fria utan bilda ett tjockt lager i synnerhet vid kroppens framsida. Kroppens längd är omkring 25 m.m. Borsten äro omkring 6, 7, 7, 6, de inre äro kortare än de yttre. Förekommer utmed stränderna af Jenisej från lat. 72° 40’ till 60° 50°. A. nasutus är nära beslägtad med följande art, men skiljes genom formen af det supraoesophagiala gangliet. 8. Archienchytr&us affinis n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är längre än bredt och den bakre inskärningen är djupare än hos föregaende arter. Receptaklet är af vexlande form, dess utvidgning är stundom cylindrisk, stundom kägelformig. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:0 3. 73 Segmentalorganen äro fullkomligt lika föregående arts. Inga perigastriska celler hafva upptäckts. Borsten 4, 4, 5, 4, de inre knappast kortare än de yttre. Kroppens längd går till omkring 15 millim. Från Dicksonse hamn vid mynningen af Jenisej, samt vid Schaitanskoj. Utmärkes genom formen af hufvudets ganglion, genom sak- naden af celler och genom borstens storlek. 9. Archienchytreus profugus n. sp. Syn.: 1872. Enchytr. Pagenstecheri Eısen, Öfvers. Kgl. Vet.-Akad. Förh. N:o 1 pag. 122 (1872). Det supraoesophagiala gangliet är fyrkantigt och dess bakre inskärning grund. Receptaklet bestar af ett kort rör, som är försedt med ett något kortare ovalt receptakel, (det egentliga receptaklet). Sjelfva röret omgifves utefter hela sin längd af talrika körtlar. Segmentalorganens yttre gang har samma längd som mel- lersta loben, men inre gången eller röret är mycket kort och liknar samma del hos N. Vejdovskyi och Stuxbergü. Testes äro djupt klufna. Borsten hafva alla samma längd i hvarje knippa, 8, 9, 9, 8. Kroppens längd är omkring 18 millim. Från Godhavn, Grönland. A. profugus utmärkes deraf att receptakelröret omgifves af talrika körtlar utefter hela sin längd. 10. Archienchytrgeus nervosus n. sp. Den ventrala nervstammen visar atskilliga stora ganglie- liknande utvidgningar, som icke iakttagits hos nagon annan art. Receptaklet liknar föregående arts, men är försedt med körtlar endast vid basen, icke utefter hela röret. Penis är stor och hakformig hos fullständigt utvecklade exemplar. Man känner icke de segmentala organen och de perigastriska cellerna. 74 G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. Borsten ha alla samma längd och äro omkring 4, 5, 6, 4. Kroppens längd är omkring 15 millim. Förekommer vid Cap Gusinnoj på Novaja Semlja. De två enda exemplar som funnos, gingo olyckligtvis förlorade innan en fullständig beskrifning af arten blef färdig. Denna art utmärkes af de ganglielika utvidgningarne hos receptaklet samt äfven af storleken hos dess cerebralganglion. Gen. III. Neoenehytreus n. gen. I. Främre kanten af cerebralgangliet är konkav. A. Receptaklet består af ett långt och enkelt rör, som hvarken är utsvälldt eller försedt med nagra lober. N. fenestratus. B. Receptaklet består af ett kort rör vid spetsen försedt med ett stort egentligt receptakel. Bl. Det inre röret hos segmentalorganen är mycket kort, och det yttre är tjockt samt ligger tätt emot mellersta fliken. a. Receptaklet är vridet. N. Vejdovskyt. b. Receptaklet är icke vridet. N. Stuxbergu. B> Det inre röret hos segmentalorganen har samma längd som midtelfliken och det yttre är icke mycket tjockt ej heller sluter det sig tätt till midtelloben. N. hyalinus. II. Främre kanten af cerebralgangliet är konvex. C. Receptaklet består af ett långt rör, vid spetsen försedt med ett flasklikt egentligt receptakel. N. callosus. D. Receptakelröret är försedt med blåsor. Cerebralgangliet är a. triangulärt N. durus. b. aflangt N. Ratzelü. l. Neoenchytr&us fenestratus n. Ss. Det supraoesophagiala gangliet är mycket bredt bakåt eller nästan lika bredt som langt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 75 Receptaklet består af ett långt smalt rör, omkring tjugo ganger längre än bredt, ganska mycket liknande samma organ hos A. Levinsenü. De segmentala organen äro som hos A. tenellus. De perigastriska cellerna äro breda och kretsformiga med en stor kärna. Borsten äro af lika längd eller de inre äro nagot större än de yttre. Antalet går till omkring 5, 6, 7, 5. Kroppens längd är omkring 15—20 millim. Från Jalmal 72° 20. Artens förnämsta kännetecken äro cerebralgangliets form, receptaklets form och förekomsten af stora perigastriska celler. 2. Neoenchytreus Vejdovskyi n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är nästan två gånger sa langt som bredt. Receptaklet består af en vriden säck med kort och smalt rör afsmalnande mot yttre mynningen och omgifves här af tal- rika körtlar. Segmentalorganens yttre rör har samma längd som midtel- fliken och ligger tätt emot densamma. Inre röret är mycket kort, ej mycket längre än det yttre rörets bredd. De perigastriska cellerna äro mera genomskinliga än hos föregående arter samt mycket fåtaliga. Borsten äro lika långa i hvarje knippa, 3, 4, 4, 3. Fran Besimenaja på Novaja Semlja lat. 72” 5d'. Denna art utmärkes genom sitt receptakel m. m., samt lik- nar i flera afseenden följande art, med hvilken den är mycket nära beslägtad. 3. Neoenchytreus Stuxbergii n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är 14 gång längre än bredt. Receptaklet består af ett smalt rör, i spetsen försedt med ett stort kretsformigt eller ovalt receptaculum proprium. Röret betäckes utefter hela sin längd med talrika körtlar. 76 G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. Segmentalorganen likna föregående arts. Borsten äro lika långa eller de inre till och med något framskjutande utom de yttre; i hvarje segment 5, 6, 6, 5. "Kroppens längd omkring 20 millim. Från åtskilliga ställen på Novaja Semlja. N. Stuxbergü är nära beslägtad med föregående art, men utmärkes lätt genom ofvan anförda kännetecken. 4. Neoenchytreus hyalinus n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är nästan två gånger så långt som bredt, men dess två sidor äro ej så parallela som hos N. Vejdovskyi. ; | Receptaklet består af två skilda delar; den lägre är tratt- tormig och rynkad, vid basen försedd med små körtlar; öfre delen är mycket större, bredast vid spetsen, böjd och afsmal- nande mot det ställe der den förenar sig med den lägre tratt- formiga delen. Inga perigastriska celler. Segmentalorganens inre och yttre rör ha nästan samma längd och båda divergera från midtelloben. Borsten äro lika långa och nästan raka, 3, 3, 3, 3. Kroppens längd gar till omkring 8 millim. Från Novaja Semlja vid Matotschkin scharr. 5. Neoenchytreus callosus n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är omkring 4 gang längre än bredt och den främre liksom den bakre kanten är konvex. Receptaklet bestar af ett langt rör, vid spetsen försedt med ett flasklikt receptaculum proprium. Kroppens epidermis är ytterst hard och glaslik. Segmentalorganens inre rör är ansenligt längre än midtel- loben. Yttre röret är mycket kort eller fyra gånger kortare än midtelloben. De perigastriska cellerna äro icke fria, utan bilda ett samman- hängande lager liksom hos #. nasutus. 77 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1878, N:0 8. Borsten äro i de särskilda knipporna 3, 4, 4, 3 och de inre äro de kortaste. Kroppens längd är omkring 10—20 millim. Från åtskilliga lokaler pa Novaja Semlja och vid Jenisej, från lat. 73° 20’ till 60° 50°. En väl karakteriserad art, som skiljer sig från alla de före- gaende och tillsamman med efterföljande arter bildar en naturlig underafdelning. 6. Neoenchytr&us durus n. sp. Det supraoesophagiala gangliet är nästan triangulärt, da det är bredast baktill. Receptaklet är försedt med ätskilliga bläslika follikler, hvilka bilda receptaculum proprium. Segmentalorganens inre rör är nästan lika bredt som midtel- loben, men ej sa langt. Det yttre röret är langt och smalt eller omkring 21 gän 8 längre än midtelfliken, men manga gänger smalare. De perigastriska cellerna äro af tva slag, ett är opakt, för- sedt med kärna och innehäll, samt af en rund, oval eller ellip- tisk form. Det andra slaget är det vanligaste, mycket bredare, kretsformigt eller oregelbundet, saknar allt innehåll, utom en väl begränsad kärna. Borsten äro nästan raka, de inre i hvarje knippe äro de kortaste; de äro vid pass 5, 6, 6, 5. | Kroppens längd är omkring 15 millim. Denna väl afskilda och märkliga art fanns endast på Carlsö, Lofoden, Norge, men jag har äfven funnit en liknande form i Sverige. Integumentet (icke cuticulan) hos denna är mycket segt och dess kropp är mycket rak och ingenstädes böjd. Dess närmast beslägtade form är 7. Neoenchytreus Ratzelii EISEN 1872. Syn.: 1872. Enchytr. Ratzelüi Eisen, Öfvers. Kgl. Vet.-Akad. Förh. 1872 pag. 123. 78 G. EISEN, ARKTISKA OLIGOCHATER. Det supraoesophagiala gangliet är icke triangulärt, utan aflängt och dess båda kanter äro konvexa. Receptaklet liknar föregående arts, men röret är mera cylin- driskt och af samma tjocklek vid båda ändarne. Den matrix på hvilken blåsorna äro fästade är ringformig; hos föregående art är den mera konisk. De segmentala organen likna föregående arts, det inre röret är längre än midtelloben. Borsten äro kortare och rakare än hos N. durus och omkring 7, 8, 8, 7. Kroppens längd omkring 30 millim. Fran Tromsö, Norge. Denna art utmärkes hufvudsakligen af sitt cerebralganglion samt af sin kroppslängd m. m. Jag saknar nästan all kännedom om ofvanstaende arters utbredning pa andra orter, da jag icke har lyckats att identifiera dem med förr kända. Det är sant att åtskilliga arter hafva beskrifvits från Ryssland, och troligen äro de identiska med de sibiriska, men då vi för närvarande om dem knappast känna något vidare än deras längd, deras färg, segmentens antal o. s. v., allt yttre kännetecken, må man vara ursäktad, om man icke ens gör ett försök att identifiera dem. Med afseende på arternas fördelning i de länder, med hvilka vi för närvarande äro sysselsatta, erbjuda sig nagra få anmärk- ningar. På det hela taget tyckes Novaja Semlja vara rikare på arter än landet vid Jenisej eller hvarje annat land, som besökts af expeditionerna. Af de tjugo beskrifna arterna förekomma tio på Novaja Semlja, tre i Norge, en på Grönland, en på Jalmal och åtta vid Jenisej. Med afseende på egendomliga arter finna vi att Novaja Semlja har 8, Norge 2, Grönland 1, Jalmal 1 och Jenisej 6 eller kan- hända 5, då en af dem finnes i södra Sibirien emellan städerna Tomsk och Krasnojarsk. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 79 Bland alla dessa tjugo arter äro endast två: M. primevus och N. callosus gemensamma för både Novaja Semlja och Jenisej och endast en A. tenellus finnes både i Norge och Siberien vid Jenisej, men i förra landet ersättes denna art endast af en varietet. Om vi deremot fästa afseende vid hvarje slägte särskildt, har Mesenchytreus en art egendomlig för Novaja Semlja, en för Jenisej och en gemensam för båda lokalerna. Archienchytreus har fyra arter egendomliga för Novaja Semlja, en för Grönland och fem för Jenisej eller Siberien, utan att någon finnes gemensam. Af slägtet Neoenchytrai sju arter äro tre egendomliga för Novaja Semlja, en för Jal- mal, två för Norge, ingen för Jenisejdalen, men en finnes, som utbreder sig öfver hela området från Novaja Semlja till Jenisejs källor. Jag betviflar icke att fortsatta undersökningar skola visa att flera af ofvan beskrifna arter äro vanliga både i Europa och annorstädes. 31 Öfversigt uf Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 3. Stockholm. Om Ginkgo? crenata BRAUNS sp. från sandstenen vid Seinstedt nära Braunschweig. Af A. G. NATHORST. Tall. V. [Meddeladt den 13 Mars 1878.] I sin beskrifning öfver de i den till rätiska formationen hörande sandstenen vid Seinstedt förekommande växtfossilen upptager BRAUNS !) och afbildar ett dylikt (Paleontogr. IX Taf. XIII fig. 8) under namnet Cyclopteris crenata. Arten säges afvika från öfriga till slägtet hörande genom sin tandade bladkant. SCHIMPER använder BRAUNS’ benämning i sin »Traite de paléontologie végétale», men anmärker på samma gång (I pag. 422) »fossile d’analogie douteuse». I Riksmusei paleontologiska afdelning finnes ett exemplar af den i fråga varande växten (att döma af etiketten taget vid Seinstedt af ANGELIN), och då det- samma synes mig ganska säkert utvisa växtens verkliga syste- matiska ställning, har jag, sedan Professor G. LINDSTRÖM god- hetsfullt ställt exemplaret till mitt förfogande, trott att en af- bildning deraf jemte bifogade rader möjligen kunna vara af något intresse. Det af BRONGNIART ?) uppställda slägtet Cyclopteris har på grund af de heterogena element, det innefattade, af senare för- fattare delats i flera. BRONGNIART sjelf ansåg att det mot- svarade dels Trichomanes af den grupp, som har hela blad, dels 1) D. Brauns, Der Sandstein bei Seinstedt unweit des Fallsteins und die in ihm vorkommenden Pflanzenreste (Palseontographica Bd. IX och XII). 2) Histoire des vegetaux fossiles pag. 215. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 3. 6 32 NATHORST, OM GINKGO? CRENATA BRAUNS. motsvarande grupp inom slägtet Adianthum. Dock framhåller han på samma gång, att arterna med oskaftade osymmetriska blad och hjertlik bas ganska mycket afvika från de öfriga inom slägtet. Han upptog dem derför sedermera !) under namnet Nephropteris och ansåg dem vara de afvikande basalbladen af någon ormbunke — sannolikt Odontopteris och Neuropteris — erinrande om det analoga förhållandet hos Platycerium och Drynaria bland nulefvande. De öfriga Cyclopterisarterna, med skaftade blad, bibehöll han fortfarande under det ursprungliga namnet och vidhöll allt jemt sin först gifna tolkning såsom riktig. Åfven SCHIMPER använder benämningen Nephropteris i samma bemärkelse som BRONGNIART, och det kan tilläggas, att den senares åsigt om dessa blads sammanhörighet med Neur- opteris och Ödontopteris numera genom GRAND’ EURYS under- sökningar ?) blifvit bevisad, ehuru visserligen ej fullkomligt pä samma sätt, som BRONGNIART antog. De äro nämligen ej basal- bladen af de anförda växterna, utan förekomma som ett slags bladlika bihang pa rachis mellan deras normalt utbildade blad- segment, en organisation som bland nutidens ormbunkar ej synes hafva någon motsvarighet. BRONGNIARTS öfriga Cyclopterisarter bibehållas af SCHIM- PER under samma namn och med samma uppfattning om deras ställning (att de motsvara Hymenophyllerna med hela blad), med undantag för en enda, Cyclopteris digitata, hvilken han, på grund af dess analoga byggnad med F. BRAUNS Daiera teniata hänför till sistnämnda slägte. Och Cyclopteris crenata BRAUNS är således den enda art, som upptages i Traite de pal. veget. från en formation, yngre än den permiska. Redan der- utaf kunde dess förhållande till slägtets öfriga arter vara af intresse att lära känna. 1) Tableau des genres de végétaux fossiles pag. 16. 2) F. CYRILLE Granv’Eury, Flore carbonifere du département de la Loire et du centre de la France. J (Mémoires presentes par divers savants A l’Academie des sciences de Institut de France, Extrait du tome XXIV. Paris 1877). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3.185 HEER har sedermera adagalagt, att de till Baiera hänförda Cyelopterisarterna i sjelfva verket tillhöra slägtet Ginkgo"), och att följaktligen Davera är att att anse som ett med detta för- enadt slägte. Det exemplar af Cyclopteris crenata BRAUNS, som befinner sig inom Riksmusei paleontologiska afdelning (Tafl. V), synes äfven obestridligen ådagalägga, att också denna art är att skilja från ormbunkarne och att hänföra till Ginkgo eller något dermed ytterst närbeslägtadt barrträd. Man kan om detsamma göra samma anmärkning som SCHIMPER, då han från Cyclopteris skiljer C. digitata, att dess likhet med ormbunkar inom slägtet Trichomanes blott gäller sjelfva formen, och att bladet påtag- ligen haft en betydligt fastare konsistens än som med Hymeno- phyllerna är fallet. Detta inses af det skarpt markerade och djupa intryck, det gjort i sandstensmassan, och af nervernas pätagligen fasta och hårda konsistens. Och dessutom är nerve- ringen hos Trichomanes reniforme, den enda art, som vid denna jemförelse kan ifragakomma, helt afvikande, i det att nerverna utgå från två starka, vid basen inkommande hufvudnerver och äro betydligt mera regelbundet förgrenade; hvartill kan fogas den hos växten från Seinstedt kilformiga basen och isynnerhet den på öfre sidan tydligt fårade bladstjelken. Afven Adiantum reni- forme afviker såväl till nervering som bladstjelkens byggnad, så att ej heller med denna torde någon slägtskap kunna ifrågasättas. Annorlunda är förhållandet med Ginkgo, hos hvilken alla de karakterer, som utmärka bladet från Seinstedt, igenfinnas. Bladskifvan afsmalnar hos denna växt hastigt och öfvergar i skaftet, som på öfre sidan är faradt; tvenne nerver och deras förgreningar kunna sägas hafva sitt ursprung omedelbart ur detta, de öfre deremot utgå från de förtjockade nedre kanterna (eller nerverna) af bladskifvan, de äro skarpt framträdande och grena sig dikotomiskt, men temligen oregelbundet på olika af- stand från basen. Och då alla dessa för bladen på Ginkgo 1) O. Herr, Ueber Ginkgo THUNB. in Regels Gartenflora 1874 Taf. 807; Bei- träge zur fossilen Flora Spitzbergens.. K. Vet.-Akad. Handlingar Bd. 14 N:o 5 pag. 40. 34 NATHORST, OM GINKGO? CRENATA BRAUNS. utmärkande karakterer igenfinnas hos BRAUNS’ Cyclopteris digi- tata, torde det icke lida något tvifvel, att den rätteligen tillhör Ginkgo eller någon dermed mycket nära beslägtad växt. Jag anser det förra för sannolikast på grund af den fullkomliga öfverensstämmelsen i bladbyggnaden, ehuru försigtigheten torde bjuda att tillsvidare sätta ett ? efter slägtnamnet. I alla hän- delser kan växten icke tillhöra Daiera, som har en tunnplattad bladstjelk och upprepadt delade blad och naturligtvis ännu mindre något af de till samma grupp hörande slägtena Phoenicopsis, Czekanowskia eller Trichopitys. Större likhet i afseende på bladskifvans sjelfva form er- bjuder deremot växten onekligen med bladen af den sannolikt äfven med Ginkgo beslägtade Psygmophyllum, isynnerhet P. (Nöggerathia) flabellatum LINDLEY sp. Men denna likhet, för- höjd derigenom att äfven Ginkgo? crenata synes haft bladskifvan nagot veckad, är dock att anse som mera tillfällig, ty afvikel- serna äro a andra sidan väsentliga nog. Dels är bladskaftet hos Psygmophyllum icke faradt, dels och isynnerhet är nerve- ringen hos denna växt helt olika. Enligt LINDLEY !) äro nem- ligen dess nerver fina, tättställda, så att deras förgrening är omärklig, och han säger, att man härigenom lätt kan skilja äfven fragment af Nöggerathia från BRONGNIARTS Cyclopteris digitata, hvilken han här (l. e. not) fullkomligt riktigt jemför med Ginkgo (vid beskrifningen längre fram, pag. 179, säger han deremot härom intet, blott att han hyser tvifvel om att Cycl. digitata är en ormbunke). Då nu nerverna hos växten från Sein- stedt äro ännu skarpare framträdande och mera åtskilda än saväl hos Ginkgo digitata som hos den nu lefvande Ginkgo biloba, kan någon närmare förvandtskap med Psygmophyllum ej gerna ifrågasättas, hvarför växten rätteligen torde böra benämnas Ginkgo? erenata BRAUNS sp. !) Fossil Flora of Great Britain, vol. I pag. 90. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 0. 8 Förklaring öfver figurerna. Tafl. V. Ginkgo? crenata BRAUNS sp. aftryck af bladet i sandsten; naturlig storlek. Originalet förvaras i Riksmusei paleontologiska samlingar. ST Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 3. Stockholm. Om luftens olika grad af genomskinlighet i Upsala. Af H. E. HAMBERG. [Meddeladt den 13 Mars 1878]. Bland »anmärkningarne» i de tidigare årgångarne af Bulle- tin meteorologique de l’Observatoire d’Upsal förekommer under- stundom en sädan som »l’air tres-transparent» — da aflägsna föremål, skogskanter och byggnader synas ovanligt tydligt. Å andra sidan finnas anteckningar under rubriken »Brouillard» och »Brouillard sec» såsom »l’air un peu brouille» — då aflägsna föremål synas mer eller mindre otydligt, utan att någon egentlig dimma förmärkts och utan att luften varit mättad med vatten- ånga. Då jag för några ar sedan studerade de i vårt land under vegetationstiden stundom förekommande nattfrosterna, fann jag, att vid alla de 40 tillfällen, då anmärkningen »l’air tres-trans- parent» förekom i bulletinen under sommarmånaderna åren 1871— 73, man på tre undantag när observerat nattfrost någonstädes i Sverige. De tre undantagen föllo inom den varmaste delen af aret, då frost icke inträffar. ‘ Som såväl den ovanliga genomskinligheten som luftens grum-- lighet tycktes vara icke utan intresse att närmare lära känna, börjades 1874 observationer regelbundet häröfver göras alla dagar vid kl. 10 och 12 f. m. och hafva sedan dess fortsatts. Före- malen för observationerna hafva hufvudsakligen utgjorts af en skogsrand och der befintliga byggnader, belägen i NV från Observatoriet på 10 a 15 kilometers afständ. Observations- oraderna voro 6, nemligen 0 = l’air tres-transparent ända till 5 = !’air brumeux ou brouillard. Staden Upsala (12 tusen inv.) 38 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. är belägen omedelbart öster om Observatoriet. Vid svaga ost- liga och sydostliga vindar händer derför någon gång, i synnerhet om vintern, att horisonten fördunklas af ett röklager, som tyd- ligen kommit från staden. Sådana fall äro alltid särskildt an- märkta och äro uteslutna i den följande redogörelsen. För öfrigt förekomma icke i grannskapet eller på längre afstånd någon rökkälla eller annan anledning till grumling. Som föremålet för denna uppsats egentligen är de olika graderna af luftens genomskinlighet och svagare grumling, kom- mer den verkliga dimman och solröken blott att i förbigående omnämnas. Öfvergången till de senare är dock naturligtvis mången gang omärklig. I. Luftens genomskinlighet vid olika ärstider. Om observationerna kl. 12 fördelas pa de särskilda mana- derna och enlist de olika graderna, fas följande tabell. Tab. I. Antalet observationer kl. 12 på dagen, fördelade enligt de olika graderna och de särskilda månaderna, åren 1874—17. | es Jan. | Febr. Mars | April| Maj | Juni | Juli | Aug. | Sept.| Okt. | Nov. | Dec. O 12 de I 25 J Zl 8 (OM MR PJ 4 3 Ib el TN al de E28 2 le ol BA 22 I 13 52 2 | 11%) 15 | 16 | 20 | 31 | 28 50 | 30 | 25| 22 | I2 | 16 3 |. 165 | 165) 20.125 |, 290 35 | 2500822 7202 72027.1801029. 4221927195 7219517 24 7212157225 2070 AS Wale MS Ko De (GF EDER FER el 6 il sj | Med. 223 722272702156 722,6 Bö 2 Ta 2 AG 2 I Man finner häraf en ganska tydlig årlig period. Under April förekomma de flesta dagar med graderna 0 och 1 d. v. s. med mycket genomskinlig luft. I Augusti visar sig äfven en ehuru svagare tillväxt i genomskinlighet. Juni och December erbjuda deremot det minsta antalet dagar af detta slag. För graderna 3 och 4 visar sig ett maximum i Juni och Juli. då således de flesta fallen af grumlig luft förekomma. Ett mindre ÖFVERSIGT AI K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:0 3. 89 max. uppträder äfven i December. Hvad graden 5 (brouillard, lair brumeux) beträffar, visar sig de ojemförligt flesta fallen förekomma under vinter och höstmånaderna. Dock visar sig äfven i Juni och Juli en om ock svag förökning i antalet af sådana fall, härledande sig af under dessa månader förekom- mande solrök. För att nu komma de grumlande orsakerna på spåren, skola - vi jemföra våra observationer på luftens genomskinlighet med åtskilliga meteorologiska faktorer, såsom det motsvarande baro- metriska tillståndet i Skandinavien, luftens fuktighet, neder- börden, molnigheten, vinden etc. II. Luftens genomskinlighet i förhållande till det baro- metriska tillståndet. Da man jemför de olika graderna i luftens genomskinlighet med motsvarande samtidiga observationer på barometerhöjden, så finner man så godt som intet sammanhang. Graden 0 kan inträffa vid saväl högt som lågt barometerstand; detsamma gäller de öfriga graderna. Jemför man åter den observerade graden af luftens genomskinlighet med det barometriska till- ståndet öfver hela Skandinavien, kommer man deremot till ganska i ögonen fallande resultat. Jag har för detta ändamal begagnat de från Meteorologiska Centralanstalten i Stockholm utgifna dagliga väderlekskartorna. Tvenne cirklar uppritades på ett papper; den ena föreställande ett idealiskt barometerminimum, den andra ett dylikt maximum. Bada indelades enligt väder- strecken i oktanter, N—NV, NV—V, V—SV etc. Hvarje gång kartan under åren 1874—76 framställt ett barometerminimum eller barometermaximum liggande öfver Skandinavien, så att Upsala kunnat anses ligga i någon af dess oktanter, så anteck- nades på papperet inom nämnde oktant motsvarande genom- skinlighetsgrad. Alldenstund den idealiska cirkelformen sällan förekommer hos barometerlinierna, har jag för att icke nödgas göra väl många uteslutningar mera fästat mig vid gradientens 90 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. riktning, i hvilken centret fått anses ligga. Antalet observationer inom hvarje oktant för hvarje grad framgår af följande tabell. Tab. II. Antal observationer inom hvarje oktant och för de särskilda graderna af luftens genomskinlighet. N—NV NV—V| V—SV|SV—S S—SE SE—E| E— NE NE—N a Barometerminimum. 0 3) 3 24 33 1 1 0 1 1 6 9 39 38 6 3 2 2 2 Av a 2300 | Sie 6 Zn Ul 4 3 4 11 6 15 42 18 17 7 4 4 5 ill 2 52 35 19 7 (5 4 3 0 2 35 41 13 70) Med.afgenom- skinlighet... 2,0 2 189 1,3 3,1 3,3 3,1 2,7 | b) Barometermaximum. 0 2 3 4 10 2 2 11 ul 1 10 1 6 15 9 8 13 19 2 17 7 11 15 6 16 14 17 3 21 22 ae Bl 7 8 10 16 4 24 14 16 18 2 al 3 13 (5 15 14 16 14 al 0 1 7) Med. afgenom- | skinlighet... 7 2,9 2,7 2,0 | 1,9 1,9 1,6 2a | I värdena för raden »med.» ingar icke graden 5. Hvad barometerminima beträffar, är det nästan uteslutande inom de båda sektorerna V-—SV—S, som graderna 0 och 1 förekomma, d. v. s. der luften är mycket genomskinlig. Den vindriktning, som detta förutsätter, är tydligen N—V. De flesta fallen af grumlig luft (graderna 3—5) förekomma deremot inom sektorerna S—SE—E d. v. s. vid en V—S vind. Inom dessa är en ovan- ligt genomskinlig luft en lika sällsynt företeelse som en grumlig luft inom de förra. Se vi på barometermazima, så erinra vi i förbigående, att fördelningen af graderna inom de särskilda sek- torerna är mindre säker än fallet är vid barometerminima till följd af den större osäkerheten i kurvornas gång på kartorna ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3. 91 för dessa. Emellertid synes luften vara genomskinligast inom sektorn E-NE d. v. s. vid VNV—NNV vind samt grumligast inom sektorerna N-NV—V, der vinden är V—S. Detta öfver- ensstämmer helt och hållet med det vi nyss sågo ega rum vid barometerminima. Då observationerna (graderna 0—4) fördelas efter årets månader och sektorerna inom de höga och låga lufttrycken, så erhålles följande tabell. Det torde anmärkas, att denna tabell icke gör anspråk på att angifva det verkliga medelläget af baro- meterminima och maxima i förhållande till Upsala, alldenstund endast de dagar då genomskinligheten är 0—4 ingå och således många dagar äro uteslutna. Tabell III. Antal observationsdagar (grader 0—4) fördelade på årets månader och efter sektorer 1874—17. Zz zZ = | 22 || CA na) 8 zZ | = \ i \ 7 1 = Summa. SU aloe) a) Barometerminimum. anna > | 2 2 öl 2 2 1 33 Nelbmmarmı „cl 1 2 SS ÖN NIAN 33 SVIS SA SNS ND 3 2 10| 14 7. © 8 1 51 INGIEN LS U EEE 8.8 14 7 SO 8 2 1 3 Mia) on a SR AI 5 9 11) 1442| 5 bl & 63 un... 2 a | a NA MO 3 6 1 51 UTI: söss rs SS FANER OT 10) 15-608 DINA 58 ANI SUS [bu gl se så kol anse OM 3 19 RO TN IG 2 63 Septemben 2.0. 00% ze a 2 52 (OO? Hok 071 0 AU ze a 40 November il 5 6 2 8 5 1 3 3l Mecember; a... EN 41 4 1 3 ER SR 2 36 Mine seh: 22 | 40 | 103| 124| 130) 63 | 49 | 23 554 b) Barometermaximum. Varna AN 5 N: 8) 0 81 2118 40 Kebnauzen 0 4 6 4 9 ler) 6 5 33 Marsa RT oe 8 3 2 1 a dl 5 3 28 Ar NR RR Gr NR au al lea 42 I ER La 9 | 0 6 3 au... 7 6 38 A Ne SANS EA 7... 1 4 2 49622510 44 RL NETTER) 8 4 6 5 all 2 5 33 Auzustiiliier u 616 A222 Aa 34 September ee NA 2 8 al le 27 Oktober en 6 2 zı 29 210 5 8 42 INOVERNIOGE docgsss sosse 6 6 5I 15 ZU) 2 4 44 December er en |) BH a al Ne SRS 38 ee 80 | 48 | 55| 78) 26|32|48 |sıl 448 92 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. Af dessa tabeller framgår, att barometerminima oftast ligga i NNV—NE om Upsala och barometermaxima företrädesvis i SV—SE och i NE. Under vårmånaderna, isynnerhet April, har Upsala jemförelsevis oftare än eljest befunnit sig inom sekto- rerna V—SV—S, der luften är synnerligen genomskinlig enligt tab. II. Dock är olikheten med de öfriga månaderna icke så stor, att denna sak ensam kan förklara den ovanliga genom- skinligheten öfverhufvud under April. + III. Luftens genomskinlighet i förhållande till dess fuktighet. För att utröna sambandet mellan luftens genomskinlighet och fuktighet hafva vi gjort åtskilliga beräkningar och samman- ställningar, af hvilka vi här anföra blott de allmännare och mera i ögonen fallande resultaten. För alla dagar under åren 1869 —1871, da bland anmärk- ningarne i Bulletin de l’Observatoire d’Upsal förekommer »l’air tres-transparent», har jag annoterat dagsmedierna af den abso- . luta och relativa fuktigheten saväl för samma dag som dagen före och efter. Det befanns da, att i 40 fall af 44 var den absoluta fuktigheten större den föregående dagen än samma dag och i 42 samma förhållande med den relativa fuktigheten. Be- träffande den följande dagen voro de festa dagsmedierna ar båda slagen fuktighet, nemligen resp. 30 och 31 af 44, större än de för samma dag. Med dessa fakta öfverensstämde äfven en undersökning, som gjorts af de dagliga observationerna ar 1874. Procenten af an- graden af genomskinlighet. För graden 2 visade sig det nyss anförda faktum redan mindre tydligt och för graden 4 öfvergick det till sin motsats, så att en dag med något grumlig luft i flertalet fall har större fuktighet än såväl den föregående som den efterföljande dagen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 187 8, N:o 3. 93 Jag har äfven å andra sidan eftersett, hvilka grader af genomskinlighet svarade mot tilltagande och aftagande dags- medier i fuktigheten. Resultatet blef här mindre tydligt. Af sambandet mellan luftens genomskinlighet och fuktig- heten kunde man ha skäl att vänta en vexling i genomskinlig- heten under dagens lopp, svarande mot fuktighetens dagliga gång. Om en sådan finnes eller icke, framgar icke af vårt observations- material, ty endast för kl. 10 och 12 finnes ett större antal observationer. Af dessa framgår åtminstone icke någon antydan i den riktningen, värd att omnämnas. ; Vi skola nu på ett annat sätt och mera i stort undersöka sambandet mellan luftens genomskinlighet och fuktighet. Obser- vationerna på luftens genomskinlighet kl. 12 på dagen och dess samtidiga motsvarande fuktighetsprocent under åren 1874—76 äro i följande tabell ordnade efter månader. Vintermänaderna hafva grupperats litet annorlunda för att få dem af någorlunda lika medeltemperatur tillsammans. Tab. IV. Antal observationer kl. 12 af hvarje grad af genom- skinlighet fördelade efter månader och fuktighetsprocent 1874—16. Puktig" 0/1/2/314/5 Meal 0|1/2|/3|4|5 Mea| 0 |11|2|3|4|5 Med. hetsproc. I 11. Ill 100-90| 2] e11slsolsalss| 3,6 | | 2] zuılaa| ı |-1-1-| 419] 46 89-80) 3! 5| 81220 8 32 | 2) ı 3 45/6 3.3 | — | 1] 2) 3 zIıı| 40 aaa ae ao, Ra ae 50-50) ÅLAND INS nase in, 2 ee een ee | u a EE ES ER ee Med. 77 /87/85190/91/94| == |61/62|68 798791] — | 60 |60]70 78 86/91] — IV. V. VI. 10090 — — —| 3 1| 7 4,4 I—- =) 1115| %e — | |—| 11— (4,0) 20-20 |-alalıı Ass la ale ae 7970| 2/56 ıl- 2,4 J—) 1) 2 A| 24 Sr FN ANANAS EEE - 13a ıl3l3. 5950| AGREE TA Aa a \26| - | 2) 3] 3) 2] 25 49-40 68 2—] 1-05 | 16 85 1—1 %0| — | 4| 7| 9 5) 2 28 aaa oe ilz ale ne ar 20-1] 1 = -Jasr-lal een <= ea ı- Be) Med. 49)50]62]73175.89| — 13147/44152 58193] — [85145145 50|47|64| — | 94 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. I nee: olıla\3/a 5 Med] 0 IE 3 415 Med.|0|1|21/3|4/5 Med. etsproc. VII VIII IX 100-90) el oa | EE a Be ra 83-80 — 1) | 1) 235 | — I ıl 2) al) 32 || —| A| 5) 8 4% Zoo ee 5 0 oe 69-60 2/ 3! 6| 2 4) 2 25) I | il 6 6) 4/—| 2,6 |—) 5 7 4) 3) 1) 24 59—50! 3| 5| 41 419 19 | 4 | 5) A| 3—1 16 | 4) 5) 5 4/—1— 15 49-40 FA äre a SSG DNR 1 | |09 395-30 3 Az 10) 17 a, ap ar EE SNS SE EE 0 50220 (| LE SE EI (TG) Le a ji fa pA men) — ___Med.49153152153156167 — | 50 52]5861j68]82] — |465716470177186| — | X RE [0090 a a a TE ES fo ia as SIN UN zz sei ae ITS 79—701—1 31 6) 8 4) 2 28) 213 1 7——1 20 Bea ee 5950| Le | ma | Med. 60]6777]76]81188| — |(75) 791798219315 | — | Numren öfver hvarje tabell hafva följande betydelse: I. Dec. 1874—76, Jan. 75, 76, Febr. 75, 76, medeltemperatur kl. 12 —3°,s till —11°,02. DeeNasslS74r 16 med.temp. kl. 12 — 1°,79till + 1°,39. III. Jan.. Febr., Nov. 1874 » » + 0,01 » + 1,sa. IV. April 1874—76 » >». IE 3.0 ESO V. Maj » » » + 937 » Al VI. Juni » » » +18,03 » +20,49. VI. Juli » » » +19,72 » +20,42. VII. Aug. » » » +1,95 » +19,32. IX: Sept. » » ». +12,73 » +14,09. Ok » » » + 4,69 » + 10,02. XI. Nov. 1875, 76 » Han 1,84 » + 3,73. Det visar sig häraf, att luftens genomskinlighet temligen regelbundet växer i samma mån fuktighetsprocenten aftager och detta för årets alla månader utom de varmaste, Maj, Juni, Juli och Augusti, der oregelbundenheter i detta afseende förekomma. Man ser äfven, att vid en bestämd fuktighetsprocent under dessa varmare månader luften är mindre genomskinlig än under de ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 95 andra. Observationerna gifva det intrycket, att under den kal- lare delen af året funnes en orsak till grumling af atmosferen, som tyckes stå i nära samband med den relativa fuktigheten, men att under de varmare månaderna deremot uppträder dertill en ny grumlande orsak. Hvad den absoluta fuktigheten beträffar, visade en dylik undersökning liknande resultat. Emellertid eger äfven under de varmare månaderna Öfverensstämmelse rum mellan den absoluta fuktigheten och genomskinligheten såsom ses af följande tabell. En grumlig luft tyder derför äfven då i allmänhet på mycket vattengas i luften, såsom ses af följande tabell. Tab. V. Observationerna kl. 12 på luftens genomskinlighet för- delade enligt olika fuktighetstryck, Juli 1874—76. Fukt.tryck. 0 ill 2 3 4 5 Med. 15,9 15,0 = = = — = al — 14,9—14,0 — == —. |. — — — — 13,9—13,0 — — — 1 I — (3,0) 12,9—12,0 = — — — 2 — (4,0) 11,9—11,0 = _ 1 1 3 2 3,4 10,9—10,0 1 — 5 2 2 1 2,4 9,9—9,0 = 2 6 5 5 — DT 8,9 — 8,0 1 5 7 4 3 2 a 7,9 7,0 2 5 4 2 1 1 1,6 6,9—6,0 3 2 2 2 — — 1,3 5,9—D,0 2) — ill — = = 0,7 Med. 7,2 8,0 8,4 8,9 10,2 10,5 — IV. Luftens genomskinlighet i förhällande till neder- börden. För att se i hvad män luftens genomskinlighet samman- hänger med nederbörden, har jag för alla fyra åren 1874—77 beräknat 1) antalet gånger, som nederbörd fallit dagen före ob- servationen på luftens genomskinlighet (Tab. VI); 2) nederbörds- mängden dessa dagar (Tab. VII; — allt fördeladt efter olika 96 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. grader af genomskinlighet, samt 3) båda delarne fördelade efter de olika månaderna, för att om möjligt se ärstidens inflytande (Tab. VIII). Nederbörden för ett dygn räknas i millimeter från kl. 3 f. m. till kl. 8 f. m. den följande dagen. Tab. VI. Antal och procent af dagar med nederbörd dagen före och samma dag 1874—177. Graden af geuomskinlighet. | 0 1 2 2 | 4 3) Antal observationsdagar............ 120 | 205 | 274 | 2885| 247 | 169 Antal gänger dag... 44 59 952 72103515 105 98 det regnat....... öres das oo 2509001, 24320 78 21002 221160 ING | En CAB „u. 37 26 34 36 | 42 58 IDnoceN opossoso-scd samma dag... 17 21 28 35 47 70 | Ju mera genomskinlig luften är desto mindre är sannolik- heten för regn. Det regnar 1 medeltal. mindre ofta en dag med 9 genomskinlig luft än den föregående dagen. Tvärtom under en mycket grumlig och dimmig dag. Tab. VII. a) Medelnederbördsmängd per dag vid olika genomskinlighetsgrad. 0 | 1% | 3 4 5 0,63 | 1,16 0,49 | 0,62 210 len 1,13 | 2,30 1,20 1,05 Horeraenderdae en re 0,36 g $ Sam a id a CE 0,35 b) Medelnederbördsmängd per regndag vid olika genom- skinlighetsgrad. ZEUEZEIZEE Horegaendendar ser 2,35 | 245 | 3,35 | 3,26 | 3,28 ARG | DON LOG 2,87 ra .Sammandası 2... 22 2 Seren: 2,06 | 2,36 Af Tab. VII framgår, att i allmänhet ju genomskinligare luften är desto mindre är nederbördsmängden, så att den t. ex. vid graden 0 är blott 4 af den vid graden 4 och blott + af den ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 97 vid graden 5. Afven synes (Tab. VII, a), att i medeltal under en dag med genomskinlig luft är nederbördsmängden mindre än under den föregående dagen. Detsamma visar sig äfven, då man tager medelnederbördsmängden per regndag (Tab. VII, b). Det förtjenar anmärkas, att både Tab. VI och Tab. VII gifva en antydan om, att dagen före en dag med graden 0 det faller både något oftare och något mer nederbörd än dagen före en dag med genomskinlighetsgraden 1. Detta torde bero deraf, att en dag med ovanligt genomskinlig luft oftare föregås af en med grumlig luft än fallet är med en med något mindre genomskinlighet. Då man söker att jemföra de särskida månaderna i ifråga- varande afseende, så visar sig, att enstaka starka regnskurar så starkt inverka på medeltalen, att resultaten icke blifva fullt tydliga. Vi meddela här emellertid en tabell för att se åtmin- stone ungefär i hvad riktning de peka. Tab. VIII. Medelnederbördsmängd per dag och antal fall af regn 2 procent vid olika genomskinlighet under olika månader samma dag och dagen före. a) Nederbördsmängd per dag |) Antal fall af nederbörd i procent genomskinl. O—2/genomskinl. 3—4lgenomskinl. O—2\genomskinl. 3—4 föreg. | samma | föreg. | samma| föreg. | samma | föreg. | samma dag dag dag dag dag dag dag dag JAN ss 0,72 0,61 oil 0,65 41 35 32 27 Rebe er 0,09 0,66 0,69 27 10 a 30 Mars ..... 0,67 0,25 1,20 1,45 28 14 45 52 Apel oss 0,39 0,45 0,63 0,52 18 17 27 27 Min) sl 0,51 0,57 1,13 0,96 al 25 36 36 June 1,19 0,70 0,78 1,14 35 20 25 32 all cooses 1,52 0,88 0,65 1,14 39 al 26 36 A BR 1,49 0,99 2,60 2,40 33 34 47 47 Sept. ....- 1,32 0,63 i 2,21 40 24 59 62 Ok 0,71 0,30 Lat 1,06 26 17 48 50 IN all 0,45 1,18 0,96 46 25 42 33 Dee. ...... 0,50 0,30 0,88 0,85 Be 76 40 Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 3. ; 7 98 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. Hvad nederbördsmängden beträffar ser man, att den är större under en dag med grumlig luft än under en dag med mera genom- skinlig och detta under årets alla månader. Af b) synes att det äfven oftare förekommer nederbörd vid grumlig luft än vid genomskinlig och det i regel året om. Tabellerna gifva äfven vid handen, att det regnar i allmänhet mer och oftare dagen före en dag med grumlig luft än er med genomskinlig. Dock visar sig ett anmärkningsvärdt undantag härifrån ega rum, nemligen ma- naderna Juni och Juli — de två månader, under hvilka den torra grumlingen företrädesvis förekommer. Det skulle nu återstå att jemföra luftens genomskinlighet med öfriga meteorologiska faktorer såsom vindens riktning och styrka, molnmängden m. m. Hvad vindens riktning beträffar, torde den redan vara undangjord, då vi redogjorde för det baro- metriska tillståndet. Särskilda beräkningar bekräftade de resul- . tater vi då anförde; men de visade äfven, att tillfälliga afvikel- ser från den allmänna af det barometriska tillståndet bestämda vindriktningen icke wtöfva något väsentligt inflytande på luftens grad af genomskinlighet. Vindens styrka synes vara mera främ- mande för fenomenet i fråga i dess allmänhet än de flesta andra meteorologiska faktorer. Molnigheten visar visserligen ett tydligt samband med genom- skinligheten, så att i medeltal en genomskinligare luft är åtföljd af en mera molnfri himmel än en mindre genomskinlig. Af 48 dagar med fullkomligt klar himmel hade nemligen endast 10 en något grumlig luft. Af dessa 10 falla 7 under månaderna Maj — Juni. Emellertid är oregelbundenheten i enskilda fall så stor, att man icke kan tillskrifva molnigheten något omedelbart samman- hang med luftens | genomskinlighet. Huruvida olikheten i luftens genomskinlighet har någon motsvarande olikhet i dess diatermanetitet, hvilket skulle visa sig i den dagliga temperaturamplituden, har jag icke lyckats finna. Bäst skulle väl detta utrönas medelst aktinometer-observationer. ÖFVERSIGTT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 0. 99 Det rön jag i början af denna uppsats anförde, att nattfroster under vegetationstiden vanligen äro atföljda af stor genomskin- lighet, torde förklaras af den i sig sjelf nagot kalla och oftast molnfria V—N-vinden, hvilken derför befordrar den nattliga afkylningen. V. Hvad som af det föregående framgår rörande orsaken till luftens olika genomskinlighet vid olika tillfällen i Upsala. Vi hafva i det föregående sett, att med vindens öfvergäng från VSV till VNV genom V en plötslig förändring inträffar i luftens genomskinlighet. Hvad är det nu, som förorsakar denna plötsliga förändring? Det är som om luften i och med vindför- ändringen beröfvats något grumlande ämne. År detta ämne helt enkelt dam från marken eller rök från skorstenar och torf- bränningar? Om så vore, huru förklara den tvära öfvergangen. Skulle Sverige NV om Upsala hafva en så ojemförligt mindre tillgang pa dam och rök än det som ligger SV derom? Man skall möjligen kunna säga, att då V—N-vinden in- bryter och Upsala befinner sig på baksidan af ett barometer- minimum, är marken till följd af regnet på framsidan så våt, att det icke kan damma eller att röken och dammet just till följd at det föregaende regnet är nedslaget och luften sålunda renad. Att detta resonnemang icke kan gälla vintern är natur- ligt, ty marken är då snötäckt eller åtminstone icke så torr att det kan damma fran densamma. Deremot skulle det möjligen kunna gälla sommaren. Vi hafva förut sett, att de dagar, då luften är något grumlig, föregas af mera regn än de dagar, da luften är mera genomskinlig. Härifrån utgjorde månaderna Juni och Juli ett undantag, hvilket tyder på, att grumlingen under dessa manader härleder sig af fasta partiklar, och att luften blir mer genomskinlig, sedan dessa bortskaffats af regnet. Otvifvel- aktigt utöfvar regnet också något inflytande, men någon allmän orsak till den ovanliga genomskinligheten öfverhufvud är det sannolikt icke, ty dels inträffar regn manga ganger utan att 100 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. luften dagen efter har någon högre grad af genomskinlighet dels står det fast äfven för dessa månader, att så länge vinden är S—V har luften sällan någon större genomskinlighet, och då vinden är V—N är luften mer än vanligt genomskinlig — obe- roende af om det regnat förut eller ej. Härtill kommer, att under Maj och Augusti äfven förekommer torr grumling, ehuru regnmängden och regnfreqvensen då är betydligt mindre dagen före en dag med genomskinlig luft än dagen före en med grumlig luft. Det synes oss derför knappt möjligt att antaga att luftens grumling, för så vidt den skulle härleda sig af fasta partiklar kan hafva helt och hållet uppkommit under vindens gång öfver Sverige. De trakter, som en S—V vind kan antagas hafva kommit från, innan den träffar Sverige, äro norra och nordvestra Tyskland samt de vid Nordsjön belägna länderna Holland, Bel- gien och Storbrittannien. Om grumlingen i luften härleder sig af fasta partiklar, så ligger det ganska nära till hands att tänka dels på de bekanta mossbränningarne under sommaren i de förra länderna dels på de rökmassor, som uppstiga från de senare. Den tillväxt i luftens grumlighet, hvilken vi påpekat för sommar- månaderna, står icke illa tillsammans härmed. Den starka för- ändringed i genomskinlighetsgraden vid vindens passerande genom V finge derigenom äfven en lätt förklaring. Vi hafva sett, att vattengasens mängd eller den absoluta fuktigheten stod i det förhållande till grumligheten, att äfven under sommaren fuktighetstrycket i medeltal är större då grum- ligheten är större. Den förnämsta orsaken härtill är sannolikt vindriktningen: en S—V vind har större absolut fuktighet än en V—N. Å andra sidan hafva vi sett den öfverensstämmelse, som under de kallare månaderna eger rum mellan den relativa fuk- tigheten och luftens genomskinlighet, — en öfverensstämmelse, alltför tydlig för att icke hafva något att betyda. De feste som sysselsatt sig med meteorologiska observationer, hafva utan tvifvel mången gang observerat, att luften varit dimmig af ut- fäld vattenanga utan att psykrometern angifvit procenten 100 “ . € ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9 101 eller en procent helt nära derintill. Sätta vi detta i förbindelse med det ofvan uppvisade förhållandet, att genomskinligheten till- tager i den mån fuktighetsprocenten aftager, så blir det nästan nödvändigt, att äfven tillskrifva detta kondenserade ängpartiklar. Huru sådana skulle kunna existera i en icke mättad luft, det är en fråga af fysikalisk natur, på hvilken vi här icke vilja inlata oss. Den hastiga förändring i genomskinligheten, som inträder med vindens öfvergång fran VSV till VNV skulle enligt detta under den kallare delen af året kunna vara förorsakad af den stora minskning i fuktigheten, som inträder med denna vindförändring. Hvad åter orsaken till den med denna vind- förändring helt plötsligt inträdande torrheten beträffar, hör det egentligen icke hit att gifva en bestämd förklaring. Den kunde sökas dels i en möjligen på baksidan af barometerminima ned- kommande torr och ren luftström, dels äfven 1 den rol den norska fjellmassan spelar i egenskap af kondensator och rensare. Emellertid är äfven den till utseendet mest genomskinliga luft icke fri från grumlande ämnen. Detta kan man sluta af det fenomen, som man kallar »divergerande och konvergerande strålar» från solen. Detta har nemligen iakttagits i Upsala många ganger vid tillfällen, då luften antecknats vara »tres- transparent». Vi hafva nu sökt angifva två såsom det synes oss icke osannolika orsaker till luftens större eller mindre grumlighet för ögat: a ena sidan uppslammade dam- och rökpartiklar, hvilka till en del måhända hafva sitt ursprung utom Sveriges gränser, a andra sidan utfäld vattengas. För att med säkerhet afgöra saken fordras sannolikt serier af experimentela och mikrosko- piska undersökningar. Hvad beträffar luftens genomskinlighet i andra trakter af Sverige än Upsala och andra länder, saknas oss observationer för att kunna göra verkliga jemförelser. I provinsen Dalarne lära N-vindar medföra stor genomskinlighet i luften, så att eljest icke synliga berg synas. I Skotland skall enligt meddelande af Mr BUCHAN NV-vinden medföra stor genomskinlighet i luften 102 HAMBERG, OM LUFTENS OLIKA GRAD AF GENOMSKINL. I UPSALA. liksom hos oss. I Greenwich skall detta ater vara fallet med NE-vinden och »hazy» inträffa vid NV- och SV-vindar. Tra- montanan och Siroccon i Italien äro motsvarigheter hvad genom- skinligheten beträffar till våra NV- och SV-vindar; de förra medföra mycket genomskinlig luft, de senare grumlig. Närheten till vatten synes snarare öka än minska grumligheten, hvilket man ofta erfar under sjöturer soliga och varma dagar. Kusterna af Sicilien och Kalabrien äro ofta i solvarm väderlek insvepta i sin ljusgråa halfgenomskinliga slöja. Äfven i Amerika visar sig samma företeelser. Den egentliga solröken har icke varit afsedd att här när- mare behandlas, om den ock med vår fråga är intimt förbunden. För dess utrönande fordras sannolikt observationer från flere ställen saväl i vårt land som i andra omkring oss liggande län- der. Den förekommer i Upsala under de varmaste månaderna, och barometerlinierna ligga vid sadana tilfällen i allmänhet långt ifran hvarandra, så att ingen bestämd vind synes råda vid jordytan. Da jag ser denna grumling af atmosferen under den var- mare årstiden i stort, kan jag icke undgå den föreställningen att öfver kontinenten i allmänhet under den varma årstiden finnes uppslammad i luften en stoftmassa af ytterst fina dam- och rökpartiklar. Den menskliga fliten bidrager härtill i icke ovä- sentlig man pa sina ställen. Det synes ganska rimligt, att detta kontinentalstoft genom vindarne skall föras till andra trakter till och med öfver hafven och der grumla luften. Att en sadan förflyttning af stoftmassor medelst vinden är möjlig är ju all- mänt bekant. Om ock luftens olika genomskinlighet eller grumlighet, för sa vidt den uppskattas med blotta ögat, icke synes vara af nagon större meteorologisk betydelse, så erbjuder dock studiet af densamma såsom vi sett ett och annat af intresse. Den större eller mindre graden af genomskinlighet äro egenskaper, hvilka hos oss utmärka vissa hufvudvindar, och äro mangen gang lika goda om ej bättre kännetecken på dessas närvaro än ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 3. 103 sjelfva vindfanan. Samtidiga regelbundna observationer på flere ställen såväl öfver luftens genomskinlighet som öfver den verk- liga solröken vore utan tvifvel i mer än ett afseende önsk- värda. Kemisten och mikroskopisten skulle måhända äfven i detta ämne hafva ett fält värdt att närmare undersöka. Stockholm, 1878, P, A; Norstedt & Sönet. oj | ARM u” tår ge j Tafl.V. St af Kongl. Ver. Akad. Förh. 1878 i Ofvers Central-Tryckeriet, Stockholm AM. Westergren del. . Akad.Förkandl. 1878. fversißt af K. Vet [2 U holm. i Stock! ie sckeri STBRG. idus m Ih, > V .Westergren de AM Solaster tu ÖFVERSIGT KONGL VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Ars, 85. 1878. en Onsdagen den 10 April. Hrr TORELL och SMITT afgafvo infordrade utlatanden med anledning af remisser från Kongl Kammar-Collegium å besvärs- mal rörande fiskets bedrifvande dels i allmänhet inom Jönkö- pings län, och dels särskildt i sjöarne Ören, Vettern och Soljen; och godkände Akademien dessa utlåtanden såsom grunder för sina egna yttranden uti ifrågavarande ämnen. Hr EKMAN redogjorde för den berättelse, som Dr A. ATTER- BERG afgifvit öfver sina med understöd af Akademien anställda undersökningar öfver träoljefabrikernas produkter”. Hr NORDENSKIÖLD förevisade några egendomliga, till Riks- museum skänkta mineral från Nordmarken, och lemnade med- delande om undersökningar, som af Assistenten G. LINDSTRÖM blifvit utförda öfver ett nytt mineral från Gustafs och Karl- bergs koppargrufvor. Sekreteraren meddelade en af Rektor P. A. SILJESTRÖM inlemnad meteorologisk dagbok, som blifvit förd af framlidne Kaptenen B. CRONSTRAND under resor i Egypten, Arabien och Nubien åren 1836 och 1837”. På tillstyrkan af utsedde Komiterade antogos till införande i Akademiens Handlingar följande inlemnade afhandlingar: 1:0) »Les Annelides polychetes des mers de la Nouvelle Zemble», af Docenten HJ. THEEL; 2:0) »Hemiptera Heteroptera insamlade under svenska expeditionerna till Obi och Jenisei 1876 och 1877», af Filos. Dr J. SAHLBERG i Helsingfors. [SS] Till preses för det ingående akademiska året valdes Hr J. E. ARESCHOUG, hvarefter afgaende Pr&ses Hr P. H. MALM- STEN nedlade presidium med ett tal om simulerade sjukdomar. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Société Malacologique i Bruxelles. Annales, T. 10. Frän Observatory i Edinburgh. Astronomical observations, Vol. 14. Från Literary and Philosophical Society i Liverpool. Proceedings, N:o 31. Från Royal Society of New S. Wales i Sydney. Journal, Vol. 10. Från Société & Emulation du Doubs i Besancon. Mémoires, (4) Vol. 10. Från Academie des Sciences &c. i Toulouse. Mémoires, (7) T. 8—9. Frän Accademia d’Agricoltura &c. i Verona. Memorie, (2) Vol. 55: 1-2. Från Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. Memoires, (7) T. 24: N:o 4-11. Bulletin, T. 24: N:o 1-3. Från K. Botaniska Trädgården i St. Petersburg. Neta, 1. OBSCENA Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Monatsbericht, 1877: 1-12. Från Naturforschender Verein i Brünn. Verhandlungen, Bd. 15: H. 1—2. (Forts. å sid. 14). 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 4. Stockholm. Om produkterna vid öfverhettning af tjära och tjärolja. Af A. ATTERBERG. [Meddeladt den 13 Mars 1878.] Undertecknad far härmed till Vetenskaps-Akademien inlemna följande redogörelse öfver fortsättningen af de undersökningar, som jag med Akademiens understöd företagit öfver de Svenska träoljefabrikernas produkter. I en till Akademien förut inlemnad uppsats har jag redo- gjort för den s. k. träoljans sammansättning. För att askadlig- göra, hvad som inom det ifrågavarande ämnet ännu återstår att undersöka, vill jag här till en början gifva en kort resumé öfver hvad hittills är kändt angaende äfven de öfriga produkterna från träoljefabrikerna. Raprodukterna vid fabrikationen äro: 1:o. Träsyra — till sin sammansättning ej olika den från andra håll vunna träsyran, d. v. s. hufvudsakligen bestående af ättiksyra, vatten och träsprit — samt Perma — en lösning af tjära i stark träsyra. 2:0. Träolja — innehällande, sasom jag uppvisat, som hufvud- beståndsdelar de två kolvätena australen och sylvestren, det förra identiskt med verklig, fullt renad terpentinolja, det andra en terpentinolja karakteriserande tallveden och hittills ej annor- städes observerad. En bibeständsdel i träoljan är det ännu blott ytligt kända och hittills ej i rent tillstånd framställda ämnet eupion, öfver hvilket jag i denna uppsats skall lemna några upplysningar. Slutligen ingå i den råa träoljan äfven tjäroljans beståndsdelar. 4 ATTERBERG, TRÄOLJEFABRIKERNAS PRODUKTER. 3:0. Tjärolja — bestående af kreosotartade oljor (och harz- syror), blandade med hittills ej undersökta destillerbara kolväten. Som dessa senare vid omdestillation oxidera sig begärligt och för- ändras, har det hittills ej varit mig möjligt att ur dem framställa några rena produkter. Kreosotoljan har jag något studerat; den utgöres af en blandning af mellan 190” och 250” kokande kreo- soter, icke identiska med stenkolstjärans eller bokvedstjärans. Från stenkolstjärans skilja de sig derigenom, att den flygtigaste delen ej ger phenylsyrans reaktioner, t. ex. med brom ingen tri- bromphenol. Från bokvedstjärans åter skilja de sig derigenom, att den omkring 220° destillerande andelen vid behandling med kloroform och kali ete. etc. ej gifver något välluktande ämne. Ur motsvarande del af bokvedskreosoten kan som bekant vanil- jens välluktande” princip, vanillin framställas. Sa snart fabri- kerna hunnit förse mig med mera råmaterial af talltjärans kreo- soter, ämnar jag fortsätta undersökningen af desamma. 4:0. Tjära. — En hufvudbeståndsdel deri är kolvätet reten, i orent tillstånd kalladt tjärtalj, hvilket kolväte blifvit temligen utförligt studeradt, senast af dr EKSTRAND. Som dr EKSTRAND vid sin vistelse utrikes lyckats intressera de båda framstående kemisterna MEYER 1 Zürich och BAEYER i München för ett fortsatt studium af detta ämne, harjag låtit till dessa båda herrar försända större partier tjärtalj, och hoppas jag alltså att undersökningen deraf är 1 goda händer. 5:0. Kol. Af ofvanstaende framgår, att bland träoljefabrikernas pro- dukter tjäroljan är den till sin natur minst studerade, och borde derföre förnämligast denna utförligare undersökas. Såsom af ofvanstående synes, har jag äfven påbörjat en undersökning af densamma, ehuru den afstannat, dels emedan en del af oljan visade sig alltför föränderlig, dels emedan brist på material hin- drade mig fullborda undersökningen af kreosoten. Emellertid har jag nu upptagit undersökningen i en annan riktning. Af tjärprodukterna är det som bekant den renade terpentin- oljan, som betingar det högsta priset; de andra stå betydligt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. -5 lägre. Äfven om dessa senare till sin sammansättning blefve bättre utredda, är det dock ej gifvet, att de i mer renadt tillstånd skulle kunna betinga högre priser, såvida det ej lyckades öfver- föra dem i produkter, som i tekniken hafva större användning. Jag tänkte mig derföre möjligheten, att dessa tjärprodukter skulle utan föregående dyra reningsprocesser genom lämplig behandling låta öfverföra sig i sadana pyrogena oljor, som utgöra råmate- rialet för den nu så utvecklade anilinfärgindustrien. Då dessa oljor erhållas vid torrdestillation af stenkol och den franske kemisten BERTHELOT visat, att man utaf flera organiska ämnen kan, om de utsättas för hög temperatur, bereda s. k. aromatiska kolväten, så var dermed den väg gifven, hvilken man hade att beträda, om man önskade öfverföra trätjärprodukter i nya pro- dukter, liknande dem ur stenkolen. Da dylika, hög temperatur fordrande processer bättre utföras 1 större skala fabriksmessigt, än 1 mindre skala i ett laboratorium, anhöll jag hos fabrikanten LASSEN i Östergötland, att han skulle ataga sig att underkasta dels tjärolja dels tjära öfverhettning i lämpliga apparater vid en temperatur af svag rödglödgning samt sända de erhållna produkterna till mig till närmare undersök- ning. Herr LASSEN atog sig saken med största beredvillighet och har utfört försöken uti en af honom 1 enlighet med mina hänvisningar konstruerade apparat och till min fulla belåtenhet. Öfverhettningsappparaten bestod af ett jernrör, fylldt med koks- stycken och inlagdt i en för ändamålet apterad ugn. Oljorna tillfördes genom en tratt vid rörets ena ända, den andra var satt i förening med en kylare. De erhållna produkterna voro af trenne slag. Till en början infördes nemligen oljorna portionsvis 1 öfver- hettningsapparater. (Förfaringssättet A). Senare fingo de in- rinna i en jemn stråle eller droppvis. (Förfaringssättet B). Åfven utfördes för jemförelses skull ett öfverhettningsförsök vid häftig rödglödgningshetta, för att undersöka, hvad verkan detta kunde hafva på produkternas natur. På de båda första sätten behandlades både tjära och tjärolja; till häftigare glödg- 6 ATRERBERG, TRÄOLJEFABRIKERNAS PRODUKRER. ning upphettades endast tjära. Som apparaten var så inrättad, att de svårflygtigaste produkterna upptogos för sig, de lätt- flygtigare åter efter att hafva passerat en kylare, så erhöllos i i hvarje försök produkterna delade i en lättflygtigare och en svårflygtigare del. 2 Alla öfverhettningsprodukterna voro tjärartade, mörkfärgade, lätt- eller trögflytande oljor af något olika, men alltid obehaglig lukt. De vid högre temperatur beredda egde fullkomlig lukt af stenkolstjära. Hos de andra åter var lukten något mera stickande. Följande äro de försök jag anställt öfver dessa produkter: I. De vid svag rödglödgning af tjärolja enligt förfaringssättet A erhållna produkterna behandlades på följande sätt. 14 & af den lättflygtigare delen af produkterna underkasta- des utan vidare rening destillation. Blandningen började koka vid 60°, men temperaturen steg snart öfver 80°. Mellan 60° och 99° öfverdestillerade deraf 12 % vattenhaltig produkt; mellan 90° och 95° 14 % också vattenhaltig. Vid 95” afstannade de- stillationen och temperaturen steg hastigt till 120° a 130°. Fran 130° till 160° erhöllos 12 % och mellan 160° och 200° 15 «. Af dessa destillat reagerade de mellan 100° och 200° vunna pa svafvelsyra och salpetersyra alldeles som terpentinolja. Sal- petersyra förhartsade oljorna eller reagerade sa häftist, att an- tändning inträdde. Häraf synes, att dessa destillat innehöllo till större delen terpentinolja, som förmodligen undgått hettans inverkan, eller ock vid upphettningen blifvit nybildad. — Lik- som nemligen kautschuk vid destillation ger en blandning af terpener, C,H, CioHjg, C15Hag CooHz etc, sa kunna äfven de i tjäroljan särkerligen befintliga högre polymererna af ter- pentinolja vid svag hetta äter regenerera terpentinoljor. — AT denna grund underkastade jag icke dessa destillat nagon vidare undersökning. De under 100° kokande destillaten deremot, hvilka äfven reagerade högst häftigt pa salpetersyra, egde en skarp, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 7 lukt alldeles liknande lukten af den råa träoljans s. k. eupion. Jag använde derför mera råmaterial för att bereda dessa frak- tioner i större mängd och underkastade dem derpå flerfaldiga rektifikationer, samt lyckades sålunda isolera en vid 58°—59° kokande vätska luktande visserligen skarpt, men ej så obehag- ligt som den råa produkten. Då denna kokpunkt karakteriserar det vid torrdestillation af kautschuk, vunna men ännu föga under- sökta kolvätet isopren C,H,, som är af stort vetenskapligt in- tresse såsom utgörande grundstenen till alla terpenerna — isop- ten? OS ENSE terebenten "etc. Co fl, = 2C;H,; "heveen etc.: C,;H5, = 30,H,; colophen = 40,H,; tetraterebenten =8C,H,. — och detta kolväte just är en torrdestillationsprodukt, förmodade jag, att jag hade detsamma om händer. Innan jag anställde analys och gastäthetsbestämning af detsamma, önskade jag under- kasta detsamma än en reningsprocess genom destillation öfver natrium, hvilken reningsmetod äfven användts på isopren; men tyvärr inträdde vid införandet af natriumstycken 1 vätskan en häftig reaktion och alltsammans förhartsades eller öfvergick i gasform. Då, såsom jag ofvan framhållit, de öfriga öfverhettnings- produkterna genom sin stora terpentinoljehalt visade sig ej hafva blifvit underkastade tillräckligt hög temperatur, ansåg jag det ligga utom undersökningens mål att söka anskaffa större qvan- titeter af det förlorade materialet, isynnerhet som jag förmodligen kommer att återfinna samma ämne i trätjärans eupion, utan öfver- gick jag derföre till undersökning af de andra från Hr LASSEN bekomna produkterna. IT. De enligt forfaringssättet A. beredda öfverhettningspro- dukterna af tjära ansag jag på grund af ofvanstaende ej löna mödan att undersöka, då säkerligen äfven de af hettan ej rönt tillräcklig inverkan. Vid tjäröfverhettningen hade emellertid Hr LASSEN särskildt uppsamlat från kylapparaten bortgående »gul- gröna ångor», hvilka upptagits i ett kärl med blånor. Denna, i dock blott helt ringa mängd erhållna produkt underkastades fraktionering. S ATTERBERG, TRÄOLJEFABRIKERNAS PRODUKTER. Mot förmodan bestod den hufvudsakligen af svarfiygtiga ämnen. Den började koka vid 90”, men destillationen blef liflig, först då temperaturen stigit till 200°. Mellan 200° och 300° öfvergick en-del, luktande orent af rök (kreosoter). Mellan 300° och 350” öfvergick största delen och stelnade denna del delvis i köld. Öfver 350° öfvergingo ännu stelnande massor, hvilka ut- pressades och derpå omkristalliserades ett par gånger ur alkohol. Kristallernas färg och utseende samt lösningarnes fluorescens visade tydligt, att jag här hade för mig en dylik blandning af kolväten, som den man återfinner i de vid högre temperatur destillerande andelarne af stenkolstjäran, d. v. s. af antracen, phenanthren, fluoren, fluoranthen, chrysen och pyren. Att smält- punkten af kristallerna efter tre omkristallisationer steg öfver 150°, häntyder ocksa pa närvaron af antracen, men den lilla qvantiteten af preparatet tillät ej företagande af några vidare prof. Samma produkt återfanns för öfrigt i det följande. II. Derefter vände jag mig till de produkter som erhållits af tjära vid häftig rödglödgningstemperatur. Af dessa hade jag från Hr LASSEN erhållit blott en mindre mängd (två halfbutel- jer), men dock tillräckligt mycket för att kunna utreda de vig- tigaste beståndsdelarnas art. De underkastades destillation och gåfvo redan vid 90° ett lättflytande destillat af fullkomlig benzol- lukt. De mellan 90° och 150° öfvergaende fraktionerna läto nitrera sig med salpetersyra och gåfvo oljor luktande af bitter- mandelolja eller nitrobenzol. Vid behandling med tenn och salt- syra gåfvo de lösningar, som med jernklorid gåfvo anilinreaktion. De under 150° erhållna destillaten bestodo således af benzol med dess homologer. Fraktionen 200°—260° afkyldes till 0° och afsatte dervid en fast kropp, som utpressades och omkristalliserades ett par ganger ur alkohol samt igenkändes för naftalin. Fraktionen 300°—360° stelnade till fluorescerande kristallmassor. OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:O 4. 9 Häraf framgår, att det undersökta preparatet innehöll de vigtigaste stenkolstjärkolvätena, och var det derföre att betrakta såsom en verklig stenkolstjära. Fraktionen 90°—150° omdestillerades ännu en gång efter torkning med klorcalcium. Den mellan 90° och 130° öfvergäende fraktionen utgjorde mer än 8 % af raprodukten, hvadan den senare således innehållit ungefär 8 % toluol och benzol. IV. Jag öfvergick nu till undersökningen af de produkter, som tillsändts mig i största mängd från Hr Lassen, d. v. s. de af beredningssättet B. och började da med den lättfiygtigare delen af tjäroljans produkter. 4 ®& deraf destillerades och gafvo 57,5 ort destillat under 150°, 68 ort mellan 150° och 200°, 40 ort mellan 200° och 250°, 80 ort mellan 250° och 300° samt 56 ort vid högre temperatur, till dess sönderdelning af retortäterstoden började inträda; eller i procent 14,4 % under 150° 17,0 # vid 150°—200° 10,2 % » 200250? 20,0 2 » 250-300? l4,o 2 » 300° till högre. De lägre destillaten häraf omfraktionerades och gafvo sålunda ungefär 10 % af benzolhaltig toluol, fri fran all halt af trätjäre- beständsdelar, sasom visade sig vid de än ytterligare renade pro- dukternas nitrering med salpetersyra. Vid fortsatt omfraktio- nering befanns toluol vara den öfvervägande beståndsdelen; benzol förefanns blott i mindre mängd, men derjemte förekom ej sa obe- tydligt af det förut omnämnda lättflygtiga ämnet, som dock denna gång ej befanns ensamt utan i sällskap med ett annat ännu lättflygtigare. Vid omdestillation af toluolen med tillhjelp af mina för terpentinoljedestillationerna konstruerade kolonnappa- rater (mina båda kolonner sammanfogades härvid till en enda) erhöll jag destillat redan vid 37”, och en ej alldeles obetydlig 10 ATTERBERG, TRÄOLJEFABRIKERNAS PRODUKTER. vätskemängd öfverdestillerade redan innan temperaturen natt 58°, kokpunkten hos den af mig förut isolerade vätskan (eupion eller isopren?) !). Destillaten mellan 150° och 250° afsatte denna gang ingen naftalin, ej ens vid stark afkylning. Jag behandlade dem med stark natronlut, för att extrahera deri befintliga kreosotartade ämnen. Efter förnyad omfraktionering af den olja, som ej löste sig i natronluten och uppsamlande för sig af de produkter, som destillerade omkring 220°, försökte jag anyo att ur dessa senare genom afkylning erhålla naftalin utkristalliserad, men utan fram- gang. Naftalin synes sälunda ej förekomma i dessa produkter. Det af oljorna, som löst sig i natronluten, afskiljdes ånyo genom tillsats af syra dertill. Sålunda erhöllos 20 ort kreosot, (5 % af råmaterialet). Vid fraktionering destillerade en del deraf öfver mellan 185° och 200°, största delen dock mellan 200° och 220°, en mindre del mellan 220° och 240°. För att undersöka det första af dessa destillater pa phenyl- syrehalt, behandlades det med vatten, hvari det delvis löste sig. Lösningen färgades orent violettgra af jernklorid och gaf en stark, gulhvit fällning med bromvatten. Denna senare fällning löstes i varmt vatten och kristalliserade ur lösningen med lätt- het vid kallnande, samt igenkändes på kristallernas utseende sasom varande tribromphenol. Rykande salpetersyra nitrerade kreosotfraktionen med häftighet och gaf en produkt, som egde pikrinsyrans intensiva färgningsförmäaga. Phenylsyra ingick sä- ledes utan tvifvel såsom beståndsdel i kreosoten. — För jem- förelses skull underkastade jag motsvarande fraktion fran den råa trätjärans kreosoter, hvilka jag egde qvar sedan ett före- gående fraktioneringsförsök, samma behandling. Den gaf helt andra reaktioner. Bromvatten gaf t. ex. ej en hvit, utan en rödgul vid uppvärmning sammansmältande och hastigt mörk- nande fällning. 1) Äfven denna gång befanns det oaktadt förnyade ansträngningar ej möjligt, att framställa de lättflygtiga beståndsdelarne i tillräckligt rent tillstånd, för att kunna kemiskt bestämma deras natur. Deras mängd var dertill för ringa. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 11 Å de svårflygtigaste delarna från den första fraktioneringen utfördes en bestämning af antracenhalten på följande sätt. Den antracenhaltiga produkten löstes i varm isättika; dubbla mängden kromsyra löstes i helt litet vatten och försattes med ättiksyra i stort öfverskott. Båda lösningarna blandades för- sigtigt och sedan den första reaktionen slutat, upphettades bland- ningen under fyra timmars tid till kokning med tillbakavändt kylrör för isättikangornas kondenserande. Den med vatten ut- fälda produkten togs efter 12 timmar på ett vägdt filtrum, tor- kades vid 100° och vägdes, hvarpa genom filtrets inaskning och äterstodens vägning mängden af i fällningen befintlig kromsyrad blyoxid bestämdes. Återstoden af fällningen var antrachinon, lätt igenkänd pa sin kristallform vid sublimation. Pa detta sätt erhölls visserligen en ej alldeles obetydlig mängd antrachinon, men vid på grund deraf utförd beräkning af antracenhalten i den ursprungliga råprodukten befanns denna halt ej uppgå till mer än + procent. V. Sist företogs undersökning af de genom öfverhettning af tjära vid svag rödglödgning erhållna produkterna. Resultaterna voro i allo desamma som vid undersökningen af öfverhettnings- produkterna af tjärolja. Då denna gang den lättflygtigare och den svarflygtigare delen af produkterna blandats och gemensamt förarbetades, erhölls likväl ej så stor procenthalt toluol som vid föregående undersökning, utan endast omkring 4—5 %. Naftalin saknades alldeles och antracen fanns blott i ringa mängd. Kre- osothalten var lika stor som i produkterna från tjäroljan. En närmare redogörelse öfver de funna försöks-siffrorna kan säledes vara temligen öfverflödig. Söka vi nu sammanfatta resultaten af de ofvanstående un- dersökningarne, sa finna vi, att de först undersökta produkterna visat sig ej hafva blifvit underkastade tillräcklig öfverhettning, utan böra de, såsom ännu innehållande terpentinoljeartade kroppar, 12 ATTERBERG, TRÄOLJEFABRIKERNAS PRODUKTER. ej tagas med i beräkning. Hvad åter beträffar de andra pro- dukterna, så framgar af undersökningarne: Att träolja och tjära gifva så godt som identiska produkter vid öfverhettning till en temperatur af svag rödglödgning. Att dessa produkter innehålla mycket toluol och temligen mycket phenylsyra, något benzol, föga antracen och intet naftalin. Att de vid ljus rödglödgning bildade produkterna åter (så vidt som af den lilla qvantiteten undersökningsmaterial kan dömas) hafva så godt som fullständigt den normala stenkols- tjärans sammansättning och utmärka sig för en relativt stor halt af antracen och rikedom pa naftalin. Vidare må anmärkas, att vid den svagare öfverhettningen produkternas mängd utgjorde ungefär 50 procent af råmaterialets, men vid den starkare öfverhettningen blott 25 procent deraf. Vid en högre temperatur alstras alltså mera kol och gasformiga kolväten, men mindre tjäroljor. Så godt som samtliga produkter, som erhållits, tillhöra de aromatiska kropparnes grupp, hvilket framgar deraf, att äfven de fraktioner, som ej underkastats utförligare undersökning, läto fullständigt nitrera sig med salpetersyra, en karakter utmärkande för de aromatiska kolvätena. I detta hänseende stämma de af mig vunna -resultaten väl öfverens med dem, som andra kemister vunnit vid öfverhettning af andra organiska substanser. För- utom såsom ofvan nämndt BERTHELOT, hafva nämligen äfven Herrar SCHULTZ i Bonn och LETNY i Petersburg för ungefär ett ar sedan publicerat undersökningar öfver höga temperaturers in- verkan på vissa organiska produkter (terpentinolja, petroleum), och äro de af dessa kemister vunna resultaten af alldeles samma art, som dem jag vunnit. Öfverhettning synes således vara en generell metod för framställande af aromatiska kolväten. Af intresse är vidare, att, såsom det framgår af denna min undersökning, olika aromatiska föreningar uppstå vid olika öfver- hettningstemperaturer. Sa tillhöra t. ex. phenolerna hufvud- sakligen de lägre temperaturerna. Naftalin och antracen åter äro den starkare hettans alster. Benzol och toluol förekomma ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 13 visserligen 1 ungefär lika stor mängd i produkterna från den svaga som från den starkare öfverhettningen, men då i det senare fallet det totala utbytet af flyktiga produkter blef blott hälften så stort som i det förra, synes det, att äfven dessa kol- väten delvis förändras i starkare hetta. Enligt nyare under- sökningar vet man ock, att ren benzol vid öfverhettning ger diphenyl, och att toluol ger antracen. Hvad sist angår frågan, huruvida de ofvananförda resultaten af denna undersökning skulle kunna låta tekniskt tillgodgöra sig, så maste svaret blifva, att utbytet af värdefulla produkter vid de ofvanbeskrifna försöken utfallit alldeles för lågt. Det är visserligen att förmoda, att genom sänkande af öfverhettnings- temperaturen större mängder af benzol och toluol skulle kunna erhållas, än hvad här ofvan varit förhållandet, men att en på sådan öfverhettning grundad fabrikation af dessa kolväten ur trädestillationsprodukter skulle blifva lönande, synes emellertid ingalunda sannolikt. För träoljefabrikationen hafva emellertid de här vunna re- sultaten den betydelsen, att de gifva en klar insigt 1 de för- ändringar, hvilka destillationsprodukterna kunna undergå vid olika sätt att sköta töredestillationen. Vill man vid töredestilla- tionen åstadkomma ett så stort utbyte som möjligt af de normala trädestillationsprodukterna, så måste man noga se till, att ej apparaternas temperatur blir för hög, enär, enligt ofvanstående, redan en temperatur af svag rödglödgning förorsakar bildande af aromatiska kolväten. Då af dessa kolväten en del hafva ungefär samma eller till och med alldeles identiska kokpunkter med trätjärans terpentinoljor, så är det i högsta grad svårt eller till och med omöjligt, att ur terpentinolja afskilja sådana för- oreningar. Utan tvifvel är mången i handeln förekommande ur trätjära framstäld terpentinolja i hög grad förorenad med dylika öfverhettningsprodukter. 14 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2). Från Commission zur Untersuchung der Deutschen Meere i Kiel. Jahresbericht, 4—-6. Från Vetenskaps Akademien i Krakau. Publikationer. 12 band. Från K.K. Geologische Reichs-Anstalt i Wien. Abhandlungen, Bd. 7: H. 2. Jahrbuch, Bd. 27: N:o 3—4. Verhandlungen, 1877: N:o 11-18. Från Utgijvarne. Tidskrift för veterinärer . .. Årg. 2: H. 4; 3: 1—4. Svenska Trädgärdsföreningens Tidskrift, 1878: H. 1—2. Frän Författarne. JÄDERHOLM, A. Untersuchungen über den Blutfarbstoff. 1877. 8:0. Paar, C. N. Om de ätliga svamparnes näringsvärde. Sthm. 1878. 8:0. s TueeL, HJ. Note sur quelques Holothuries des mers de la Nou- velle Zemble. Ups. 1877. 4:o. CHAVANNE, J., Karpr, A. & Le MONNIER, F. Die Literatur über die Polarregionen der Erde. Wien 1878. 8:0. KATTER, F. Entomologische Nachrichten, Jahrg. 3—4: H. 1. DE KONINCK, L. G. Recherches sur les fossiles paleozoologiques de la Nouvelle Galle du Sud, Texte & Atlas. Brux. 1877. S:o & 4:0. MünHry, A. Über die exacte Naturwissenschaft. Gött. 1877. &:o. REGEL, P. Tentamen Rosarum monographie. Petrop. 1877. 8:0. — — Descriptiones plantarum novarum . .. Fasc. 5. Ib. 1877. 8:0. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 2. Stockholm. 13 2 + Meteorologisk dagbok under en resa i Egypten, Ara- bien och Nubien åren 1836—1837. Af BALTZ. CRONSTRAND '). [Meddeladt den 10 April 1878.! A). Observationer under resan från Alexandria till Thebe. Observationsort. | År och dag. Timme. t Lu . Vind m. m. emperatur. Moses’ källa ...... 1836 Febr. 24 | 9° e.m. + 6°Reaum. N. Vä- » » D| 7 £m +6 » id. | » » » 112 midd +12 » 0. » » » | 7 em +10 » S. | en ion» id. » » » midd. +18 » gen » Do Res Lugnt » BN GD en Sl. | » » » | 8 em +14 » SO. | oa DI Sn +15_» SV. | » » » midd. +23 » id. Hamsin. g » » DEI em! +14 » zu » Dr 2 | ÖB, SEE Lugnt. | » » » midd +20 » IV. | INSE DE lerne + 7 om Lugnt. | » Mars 1 i ie + nr » id. D) » » mem. | + » N. Sinai (Rlostret)... » » 2 U em; + 0 » » | U nam. +4 » Sinai (toppen) .. » » » midd + 0,5 » N. | id. Klostret..... > » »| 5 em +45 » N) Ur författarens efterlemnade papper meddelad af P. A. SILJESTRÖM. Den ifrågavarande resan anträddes i Februari månad år 1836, och gick från Alexandria öfver Cairo och Suez till Sinai, derifrån öfver El-Tor och Röda hafvet åter till Egypten öfver Cosseir och Keneh samt så uppför floden till Nubien, och vidare tillbaka på Nilen till Thebe, hvarest förf. vistades omkring 14 år, innan äterresan till Alexandria företogs om hösten 1837. Närmare upplysningar om dessa observationer, än hvad som innehålles i dagboken, saknas. Hvad ortnamnens rättskrifning beträffar, har den af författaren begagnade (i allmänhet ur fran- sysk källa hemtade) troget följts, och synes icke göra någon svårighet i fråga om orternas igenfinnande, ehuru för ett eller annat särskildt fall detta icke kunnat verificeras i brist på tillräckligt detaljerad karta. 16 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. = neaal Obseivationsort. | År och dag. Timme. en Vind m. m. Sinai Klostret..... 1836 Mars 3| 8'e.m. + 3 Réaum. » » 41 6 f.m. 72» Om aftonen regn och kallt. Nagub-Egau......- » » 5| 6 £.m. + 35 » Ouadi Hebberan.., » » » midd. +15,5 » NO. Ga. SE ee » » »| 7 em. 8,8 V, » » 6 | 6 f.m. + 4 » Lugnt. Top Sn. » » » | 430% e.m.|+16 » id. » » » | 9 e.m. +11 » id. » » A ak. +9 » so. » » 8| 7 £.m. 18 D) » » »| 2 em. +18,5 » N. » » » 8 e.m. +16 » » » 9 7 £.m. ap 8 » N. » » » midd. +18 » » » » | 8 em. +15 » » » 10 7 f.m. +10 » På Röda hafvet.., » » » 2 midd. Al 9 NV. x ni f.m. N NV 1 RN +15 | NV. » » » midd. +19 » | » » » 2 e.m. La » » » » em: +19 » » DDR Tem! +15 » | OSO. 2 » » midd. +20,5 » Lugnt. » » » | 2 e.m. id. id. 6' 30” e.m. ) » » » es) +18,5 » so. » DE HN TE +19 » » » „| SVG | +18 » VNV. Cosseir » » 15/1 8 em. +13 » » » 16/6 £m +10 » | » » » | 2 em +22,5 » » » » Sem +13 » | » » lt 4 f.m + » till » » » | 2 em +24,5 » SV. å » » » | 8 em +18,5 » 1 » » | De. +12 » Lugnt. | » » » | 1 em. +22 on V. | » » »ı I Sl re:m. 115 » » » NG an, SEED Kenn, SERA » » Dl Il SKED VNV. » » 2%0| 7:30” £m. | +125 » | » » » | 2 em. ol m ] » » » 1 m, +16,5 » | » Di onen“ +10 » » » >» 2 Xerm: +20» » ».52217 £.m ug » » » 2 e.m +19 » | | » » » | I em +12,5 » | | » » ..23| 680" £m.|+9 » | | » » » 2 e.m. +18 » VNV. » » » te) e.M. +13,5 » » » "241 6 f.m. BR » » » | 2 e.m. +195 » » » » | 8 e.m. +145 » » RN 6 m. +10 » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 17 Bar: 4 Rz Mr Luft- 5 Observationsort. | Ar och dag. Timme. temperatur. Vind m. m. 1836 Mars 25 | 2° e.m. +21’ Reaum. » » » | 8 em +15 » » » 26 | 6 fm +10 » » » » | 2 e.m. +23 » Lugnt, » » » | 8 e.m. +16,5 » k » wa en UDD » » » | lem +24 0» » » SN 2 en +21 » IKeneh........... 2: » 2». 2 fört +12 » Gournd............. » » » | 2 em. +22 om Mneher =. ......,: » » » , 7:30” em. +16 » Lugnt. » » BONO Tire +8 om id. » » » | 2 em. +24 0 » » » 10:30” e.m. |+14,5 » » >» DÖ rn +11 » Lugnt. » » » 2 e.m. +26 » » » » Tem +17 » SE ea Doo Apr 1076 Em: + 14,5 » NV. Sandvind. » » »| 2 e.m. +225 » id. Storm. » » », 7 e.m. +15 » id. ENGE » » 21 6 fm +1l » id. an... tar. » » » | 3 e.m +18,5 » id: » » » | 7 e.m. +14 » id. » » 3| 5°30”% £.m. | + 45 » Lrgnt. » » » | 6 £.m. +55 » NV. » » » | I em +195 » id. » » », 7 em. +15 » » » 4| 5 f.m. +6» Lugnt » » » | 6 £.m. +75 » id. » » »| 2 e.m. +21 » NO. PIssorlan........... » » »/ 7 em +20,5 » NV. » » 5| 5:30” £.m. + 95 » id. » » » 7 e.m. UY »” id. » » 6 | 6 f.m +10;5 » Lugnt » » » | 2 em +26» id. Pille EN et » » »| 7 e.m. +20» » » || (8 won. +1S » » » » | 2 em a ae » » »!7 em. +21 » » » 8 6 ans ar 9 » KANTAS san. » » »| 2 em. IUH DD NNV. KRalabsehi. ooo » » »| 7 e.m. +14 ” Lugnt. | » » 9 OT +13 » NNV. Gürsche............. » » » |-2 em Aal 9» id. Qvalm. Rivckehe. 2... » » » | D em +17() » Sandvind. AR » » » | 7 em +17 » Lugnt. : » » MÖJ DS +13 » id. » » » 2 em. +23 » NNO. Sean N » » »> dem +175 » Lugnt. ÖGA SE » DB KO RR » » » | 2 e.m. +23 oo» Lugnt Mlalehy............2: » » » | 7 em. +22» id. 2 dal EEE » » NN Tr. +165 » id. Diaoep Se e » » »ı 2 em +28» sso, » » » 7 em al » Lugnt » a NR) GÖ Tr 208 Lugnt. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. ärgq. 25. No 4 2 18 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. " Observationsort. | År och dag. Timme. |, Lane Vind m. m. emperatur., Mb » » | 7 e.m. +21 » Lugnt » al DO INN 272 2» Alone. ==2022-=000- » » » | 2 e.m. +29 » Lugnt IK010 0 st » » » | 7 em. +25.» id. » » BG Bin, SD id. Essebua ............- » » » | 2 em. +32» NOM 222-20-0=:2= » » » | 7 em. a) 9 Wr ; » 227 ot: +19. » N. » » » | 2e.m. 428» id. (out » » »|7 em 200 id. » > DT Dr SOMNA id. » » » 2 e.m. +28,5 » (07 Dieruser nn » >» Di ugesme +25 oo» N. » DE .39|:6 un, +17. om NO. Storm. » » » 2 ON SEO » ANNA ee oa » » DÖ 7 OD SOLD NV. Storm. » DE ar 8 +17 on Lugnt. Kalabschi.......... » » » | 2 e.m. +25» May 2-22 » » » | 7 e.m. +22 » N. » ».0728 ÖRE +16 » Lugnt. » » » 2 e.m. 198 » id. WP. 2 rt SARA » » » | 7 e.m. uo3 » id. AN ar » » 29 | 6 £.m. +16 » id. id. NAS » » DE em +315 » NE De). » » > lerne +26,5 » Lugnt (KIA Be ES LE » » 30| 6 £.m. Aa) 1d. EN 3. » » » | 2 em. +29 » Ad... ee (I » » » iaeme + 24 » Lugnt. KeA SKETT » Maj 1| 6 £.m ol) I» id. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 19 Observationsort. | Ar och dag. Timme. A Vind m. m | | Danuler 2. A 1836 Maj 1 2'e.m. +51’Reaum. NV. | Eh ars SLL » » »| 7 e.m. +25 » Lugnt De » » 2| 6 £.m. +15 » id. ER » » »| 8 e.m. +25 » NV. Dome ea. 2 » » »| 7 e.m. +25 » N. | men ch. » » 3 6 f.m. Ar ald D> Lugnt | DE EN » » » | 2 em +26 » N. NE » » »|ı 7 em. +23 oo» id. N ee » » Aa Emme +15 » Lugnt | ES LIVE. » » »| 2 em. +30 oo» EL » » », 7 e.m. FÖRD Lugnt VRR REINER » » 5/6 £m +12 » RT » » »| 2 ein +27» NO. Beh Ve ee » » »' 8 em. +22» Lugnt Ener N u » » 6,6 fm. +13 » Lugnt » » »| 2 e.m. 2902 3 id. | » » »| SEN +24 0» id. | » » %\ © om, +14,5 » id. | » » » | I em. +33» id. » » »| 2 e.m. +315 » id. » » ») 7 em. +25,5 » id. » » 8 6 fm. +19 » id. | » » » | 2 em +28 » NNO. | » » »| 7 em +24,25 » id. | » » 9 (Dam, +16 » id. » » Da en: + 25,25 » Lugnt. » » »| 8 e.m. +21 0» » » aM) Dans +15 » Lugnt. » » » | 2 e.m. +27 » W | » » » Z e.m +24 » » > Sal Dr, +13,5 » Lugnt. » » » |12 midd. +30 » 1d. » » » Dem: +28» id. » DD GE Rn +19» id. » » » '12 midd. +33 » id. » RO Ske sm +815 » id. » » » | 7 em. +24 » id. » » .13| 530% £.m. |+16,5 » ‚id. | » » » 12 midd. + 34,25 » S. » » >» | 2 Bm, +33 » Lugnt | » » » | 8 e.m. +26,5 » N. | » » 14 | 6 £.m. +20,5 » id. | » » DL arm +28,5 » id. » » » | 2 em. +28,5 » id. » » » | 8 em. +24,5 » id. | » » 15 | 6 £.m. +19 » | » » » 12 midd. +28 » | » > a Lem +80 » N. | | » » >» || 2 GAN +90 » id. i » » » | 8 e.m. +26,5 » 1d. | » bl öN MOTTA +21 » Lugnt | Norr om Assouan » » » | 2 e.m. +30 » N | id. » » » | 7 e.m. +26 >» Luent. » » alt 8 m, +18 oo» id. » » » |12 midd +50» id. » » ». 517 302Fe.m. 733457 >» id. 20 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. BEE I ER EEE ee ENE SI ANAR ER SIN EA EN ER SS SINN Obsevmkonsery | ÅR co d Ti zus Vind bservationeort. r och dag. imme. Kernen. ind m. m EEE JE RR SEE ORESERNERDEEERSEBIE KIN BEEREERSENIEENEN SEEN BIRBE WEREREN EEE EI Er en Norr om Assouan\) 1836 Maj 17| 2'e.m. +32° Réaum. Lugnt. Djebel-Selseleh..... * » » | 7 e.m. +26,5 » id. » » 13| 6 £.m. IG) » id. » » » ı ERE e.m. |+32,5 » » » > | ZY Fn. +88 » SV. » » » | 2:30” e.m.|+33,5 » id. SLIK 0 Ae SR ASA » » » | 3 e.m. +28 » id. » Do UI IL em. +86 » id. » » » | 2 em. +36 » id. » » » | 7 em. +23 » N. Bene...n.2722 Am » » .20| 6 £.m. +22 » Lugnt. » » » 112 midd. +32 » id. » » » Il am, 220) » 1d. » » Dk 1230=e.m. 285 » id. » » » | 2 e.m. +80 » N. | » » » || Ad Cam, +24,75 » N. Efter kl. 3 storm. » » a m. al » N. B). Observationer under vistandet i Thebe. Observationsort. ' År och dag Timme Uni Vind m. m x = i temperatur. En VLNEBOIP nennen 1836 Maj 21| 2'e.m. +25 Reaum. N. » » » | 8 e.ın. +26,5 » id. » » 2206 Bm. +21,25 » Lugnt. » » » | 2:45m e.m. | +25 » N. Stark bläst. » » » | 830 em. |+ 24,75 » N. » » 25\| 5 fm. +19,25 » N. Blåst. » » » |12 midd. +26 » id. » » » 1 e.m. +26 » id. » » » | 0 i 1027 » id. » » » | 4 em. +27 » id. » DD || Am +25 » id. » >» al m. +185 » NNV. Annu bläst. » » » 2 e.m. 197,5 » id. » » » | 3:20” e.m. |+29,5 a id. MEHR 2-zamsesen== » » 25112 midd. +28 » Lugnt. » » » | 1 e.m. +28 » id. » » | 2Rens +29 » » » » | 3 e.m. +295 » » » » 8 e.m. + 26 » NV. Blåst. » » .26| 6 £.m, +195 » Lugnt. » » Du 2 But +29 » NV. » » » 3 e.m. +99 » 1d. » » » 5 em. +95 » id. | » ar | Öm +21 » Lugnt. | » » » |12 midd. +29 » NV. | » » » | Il Sum. +-30 » id. | » » » 2) rm, +30 » id. | » » » 3 em. +29,5 » id. » » DulazermE +97 » Lugnt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 21 Observationsort. | År och dag. Timme. Vä den Vind m. m, Kon 1836 Maj 27| 8'e.m. +26° Reaum. Lugnt. » » 28| 6 fan. +21 » id. » » » 12 midd. +30 » id. » » » Sken +31 » id. » » » | 4 e.m. +30 » id. » » » S em. +25 » 1d. » » 29| 6 £.m. +17 » id. » » » 12 midd. +29 » id. » » » 1 e.m. +50 » id. » » » 2 e.m. +30 » 1d. » » » | 7 e.m. +27 » id. » » 30| 6 f.m. +17 » id. » » Dl 9 em, +30 » id. » » 31| 6 £.m. +21 » » » >» | 2 um, +30 » Alla nätter NV bläst. De une le nHrTeim® +29 » 1' e.m. +30°. Lugnt. » » 2 IT Com +15 » NV. » » 2| 6°30” £.m. | +23 » Lugnt. » » 2 Sm +80 » id. » » » | Tl en, +28 » id. » » 3/6 fm. +21 » 1d. » » »| 2 em. +32 » id. » » » || 6°830% e.m. | + 30 » NV bläst. » » »| 7 e.m. +29 » id. » » 4| 6 tm. +21 » Lugnt » » »| 2 em, + 29,75 » » » »| 7 e.m. + 25,5 » NV. » » 31 6 f.m. +19 » Lugnt » » »| 2 e.m. + 28,5 » NV. » » » dz e.m. +25 » id. » » 6 | 6 f.m. +21 » Lugnt » » »| 2 e.m. +29 » NV. ) » » | 7 e.m. +26 » id. » » 716 f.m. +22 » Lugnt » » »| 1 em. +30 » id. » » » | 5°30” e.m. | +30 » id. » » »| 7 em. +28 » NV. Stark bläst. » » 8| 2 em. +31 » Lugnt. » » » | 6 e.m. +30 » » » »| 7 e.m. +28 » id. » » 9) Or, +20 » id. » » » [12 midd. +8 ) NV. » » > Dem +82 » id. » » DI PO +98 » Sandvind. » » .10| 6 £m. +21 » » » » 2 e.m. +98 » NV bläst. » » » 7 e.m. +25 » » Ahle +18 » Lugnt » » » |2 em. +285 » id. » » De I EN +26 » NV, » > HZ GÖ fn +17 » Lugnt. » » » | 2 e.m. +29 » NV blast » » » | 2 Comm, +27 » id. » » a TIO en, (el » NO. » » » 2 e.m. +28 » NV. » » » I 7 am +95 » NV bläst. — = —=======—=—=—=—=—=—=—=— === ne 22 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Observationsort. Eee 5 To men Är och dag. 1836 Juni 14 » » » » » 15 » » » » » » » » 16 » » » » » 17 » » » » » » » » 18 » » » » » » » » 19 » » » » » 20 » » » » » al » » » » » » » » 22 » » » » » » | » » 23 | » » » » » » | » » 24 » » » » » » » » 25 | » » » | » » 26 » » » » » an » » » » » 25 » » » » » 29 » » » » » 30 » » » >» Ju Al » » » » » 4 » » » » » » » » 5 » » 6 » » » » » H » » » » » » » » Ss » » » » » 9 » » » Timme. 6° £.m. e.m. f.m. e.m. e.m. f.m. e.m. f.m. e.m. e.m. f.m. e.m. e.m. f.m. e.m. e.m. e.m. f.m. e.m. e.m. t 30m e.m. e.m. f.m. e.m. e.m. fm. e.m. e.m. f.m. >02 f.m. e.m. e.m. e.m. e.m. e.m. e.m. e.m. e.m. e.m. fm. e.m. f.m. e.m. c.m. e.m. 30m f.m. e.m. TA £.m. e.m. e.m. e.m. e.m. f.m. e.m. f.m. e.m. -II-IIWDWNIDADIDIRDODIMN-IDI ID ID IN ITDANANDIIOIAIDHDOD - - II IDIDID-IDDDIIDID ge I OL LT I . Luft- temperatur. +17 Reaum. +29 » +17 » 1.29) » 197 » +18 » +81 » +21 » +28 » +25 » +19 » +27,75 » +25 » + 20 » +26 » 12,5 » +26,5 » +20 » +29,25 » 20 +20,25 » +31,25 » +28 » La » +82 » +28 » Sr 22,5 » +30,5 » +26 » 7 » + 26 » +20,» +30,5 » +30 » + 26,5 » +25 » + 35 » +30 » +27 » +31 » +26 » LUD +31 » +93 » +295 >» +26 » +295 >» +20 » +31 » + 21 » +30 » +27 » +31 » | +27 » SEPA Vind m. m. NV. Lugnt. Lugut. INIVE id. NV blåst. Lugnt. id. NV blåst. Lugnt. id. id 3 15 e.m. +30°. Lugnt. Lugnt. id. 3'e.m. +31,25. Lugnt. id. al En, La, Luent. Lugnt. NV. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4 23 Observationsort. | År och dag. Timme. Wik Vind m. m. I Karnak TIEF ee 1836 Juli 9 Te e.m. = 26,5 Reaum. | » 9». 0) 2 Garn +31,5 » » Dan 2 Gara +82 » » » » 7 e.m. +28 » » » 12 5 f.m. SF 22 » » » » 2 e.m. +34 » » >» al le än | » » » DE MD mn +33 » 3'307 e.m. +33°,5. » » » | 7 em, +28 » » » 14 4: 30% f.m. | + 21 » » » » 2 e.m. +33 » » » » 7 e.m. 9) » » » la EN ing m » 12 midd. +33°,50. » » » | A em, +32,5 » » » » 7 em. +28 » » » 16 | I em. +32 » » » » em SES » » » » 7 e.m. +28 » » » 17 12—=2"e.m. +32 » Vi. » » » 7 em. +27,5 » » » 1812-3 em. | +31 » V. » » » 7 e.m. + 27 » » » Loy) ERROR sera | 22,5 » » » » |12 midd. Tal » » 5 » | 7 em. SÖ » Natten storm. » » 20) Dem, 02 » l’e.m. +32°,25. NV. » » Di 9 Ga +82,25 » NV. » » » | 7 em, +285 » | » » aa ESO en, +22 » | » » » |12—3 e.m. +32,5 » | » » » | 7 e.m. 25) » NV. Natten storm. | » » 22| 5 Horn +23 »” Lugnt. | » » Dl AE TD » | » » » UT Gi +29 » » » 23| 5 £.m. ILO » » » DUN? Gr, (ES » » DD Gin +29 » V. storm. » » 24| 2 em. +32,5 : » » » » en, +29 » NE » » 25 | SÖS nns | » » » » 2 e.m. 33 » Å » » DI 7 as, +929,5 » N » » 26 | 5:30” £.m. |+923 » » » » 2 em. 33 » » » » | 7 em. +29,5 » » » 237 5! 3onr f.m. SF 23 » » » » | 2 e.m. +34,25 » » >» al Bee fras | » » » » 2 em. +86 » » » » 7 em. 31 » Storm kl. 7' UU Gran » » 29 FIVE rn | » » » » | 2 em. +36,25 » Storm kl. 7:10” e.m. =) >30) SUS rn, 526 » » » » | 9 Cum. +36 » » » all! 2 em. +34 » | CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Observationsort. Oo Ar och dag. Timme. Luft- temperatur. Karnak 1536 Aug. » » 2 em. 7 em. 2 e.m. 2 e.m. 7 em. 2 em. 7 em. 2 e.m. 7 em. 2 e.m. 7 e.m. 2 em. 2 em. 7 em. 2 e.m. 7 em. 2 e.m. rv i em. 2 e.m. 2 e.m. 7 em. 2 em. 7 e.m. 2. e.m. 7 em. 2 em. 7 em. 2 em. 7 em. 3 e.m. 7 em. 2 em. 7 e.m. 7 em. 2 em. 7 e.m. 3' 307 f.m. 5' 30” f.m. EU? m, 5: 30” f.m. 52 302=f.m. 5: 30” £.m. Hr ÖR. Bra mn, 5: 30" f.m. 5: 302 f.m. 5:30” f.m. 5: 30" f.m. 5' 30” f.m. 5° 3027.m. Hralarkm: 530” f.m. MV 5: 30” f.m. 220 Byn, 5° 30" f.m. +26 Réaum. 025 +31,5 +27 +22) +31 LT +22 +31 +27 +21 Lan, +28 209 +32 08,9 » » » » Vind m. m. NV. Vanligen storm vid so- lens nedgång (omkr. kl. 7). l’em. +37. Natten +27. Gräslig storm kl. 6 till kl. 9 a 10 e.m. NV. Storm strax efter mid- dagen. 4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 25 Observationsort. | År och dag. Timme. t ui N Vind m. m. emperatur. Karnak ............ 1836 Aug. 21 | 5°30” £.m. |+22°,75 Reaum. 2 » » 2 e.m. +81 » » » » 7 em. +98 » » >22 53. | ar » » » » 2 em. + 30,5 » » » » 7 e.m. + 27,5 » » > DN INS rang 22 » » » » | 9 Bu +82 » » » » 7 em. +28 » » » 25 | 5: 30” £.m. | + 21,5 » » » DENS en +31 » » » » 7 em. Sr 27 » | >» >». SINE Trang | » » » » Dem: +50 » 5 55 ».| 7 em. +26 » Midnatten +23. » » 27 | 5'307 £.m. |+ 20,25 » » » » 2 e.m. +29 » | » » 283 | 5. 308 nn |+20 » » » >» | 9 Gris +30,5 » » » » | ÅG +26,5 » » »30:05, 302m 22265 » I» » » | 2 e.m. +80,25 » I) » 305, 302m E20 » | » » » 2 em +30 » » » » | U ein, +27 » » Sept. 1| 5°30” £.m. |+20 » | » » »| 2 e.m. +29,5 » » » »| 7 e.m. Ar 26,5 » » » 2| 5°30” £.m. |+19,5 » » » »| 2 em. +29,75 » | » » 2 | FIVE an |A 20,5 » » » »| 2 e.m. +80 » » » 4| 5'380” £.m. |+21,5 » » » »| 2 em. +30,5 » » » „| U em, + 27,5 » » » 5| 5'530” f.m, |+20 » » » » | 9 em. +31 » » » »| 7 em. +28 » ) N) » 6| 5:30” £.m. |+ 20,5 » » » »| 2 em. +32 » | » » DM 7 Be, +28 » » » 7 6523022 m. 2922 » » » » | 2 e.m. +82 » \ Nästan oafbrutet lugnt. » » »| 7 e.m. +27,5 » ( Es een eos» | » » » | 2 e.m. +31,5 » » » »| 7 e.m. +28 » » » 9| 5'830” f.m. |+21 » | » » »| 8 em. +531,5 » » » 101 5°30%7 £m. |+21 » i Inn) » » | 2 e.m. +832,5 » a» » » ı 7 e.m. +28 » © Da re et » » » » 2 em. +32 » » » » | 7 e.m. +27,5 » In» >» NAT TRO ||) » + 26 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. ee —————————— nl Observationsort. | År och dag Timme nal Vind m. m : = ; temperatur. SAT m u — - - — ee Kan 1836 Sept. 12| 2°e.m. +31 Reaum. » » » | 6°30% e.m. | +27,5 » | » » NN 30 £m. ark | » » » | 2 e.m. +80 » | » » » 7 em. + 26,5 » | » » 14 | 5:30” f.m. |+19 » | » » » 2 Gm, +29,5 » | » » » | FJ e.m. |+26,5 » | » » 15 30 £m. |+195 » » » » em. +50 » :307 e.m.|+27.5 » 30 f.m. |+20,75 » e.m. E= 30 » 30" e.m. | + 27 » 30 f.m. +20 » e.m. +30,75 » 30” em. |+27,5 » 30 f.m. |+20,5 » e.m. +28 » 30” e.m. | +25 » 30 £.m. +18 » e.m. +27,25 >» + + = + RWDUADIADIMIDNDDO » » » 30” e.m. | +25 » | » » 201 5 30 f.m Sr 18,75 » | » » » 2 e.m. är 28,5 » » » » | 6 em. +25 » » » 210 5: 3025%&m2 |A 18,5 » | | » » » 2 e.m. +29,75 » | | » » »)6 e.m. +26,25 » | » LA) 5°30” rg |+19,75 » » » » | 2 em. La 8 » » » 6 e.m. + 26,75 » | » » 23 'Ht SON, il » | » DID 2 es + 31,25 » | » » BA ehr | D | » » » | 2 e.m. Lan D » » » 6 em. +27,5 » | » » 25 | 5° 30% f.m. |+ 21 » | » » Hj 2 esmr +80,25 » | | » « » 6 e.m. 97 » 9 » 6 | 5:30% £.m. |+20,5 » | » » » | 2 e.m. +30 » | » » » | 6 e.m. .|+27 » | » » 27 \ 5:30” £.m. |+ 20 » | |» » Hd BN Gry | » » 281 5 30 f.m. |+ 19,5 » 9 » a E2Be:m: +2355 » | » » » | 6 e.m. +23 » | » » 29| 5:30” £.m. |+17 » | » » » 2 e.m. +25,5 » | » » » | 6 e.m. +23 » | » » 8380| 5E30r £.m. |+16,5 >» | » » » 2 e.m. +25,5 » | IMs) » » | 6 e.m. +23 » | „702m: Elba DM D » » »| 2 em. 3 27 » ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:o 4. 27 Observationsort. | År och dag. Timme. t mis Vind m. m. emperatur, KUPOR oocecsosn sn 1836 Okt. 2| 5:30” f.m. |+16°,5 Réaum. » » »| 2 em. + 26,75 » » » » 6 em. +24 » » » Sl en Il » ß » » » 2 e.m. + 27 » » » 41 530% £.m. | +18 » » » » | 3 80 e.m. |+25 » » » »| 6 em. +27 » » » 5| 5307 fm. |-+20 » » » »| 1 830 em. |+830 » » » » | 4 em. +29 » » » » | 5' 307 e.m. | + 27 » » » 6 5 30 fm. |+21 » » » »| 2 em. +28,75 » » » » | 530” e.m. | +25 » » » 7 DIV Em, +19 » » » DÅ 2 em +28 (?) » » » » | 5' 30% e.m. |+ 25,25 » » » 8) 5 30 f.m. |+19 » » » SN 1 30 em. |+27 » » » » | > 30 em. + 24,5 » » » Ge || » » » DÅ 2 Gm, +27 » » » »| 6 e.m. +24 » » » 10| 5:30” £.m. |+16 » » » » 2 em +27,5 » » -” ae 0 ee | SFL) » » » » | 2 em, +29,5 » » >», RB 0m » » » » 2 em. +30 » » » INS) in +19 » » » Do | 2 Dn +30,5 D) » » » 7 em. +27 » » 2 ed nn. +19,25 » » » » Rem +30 » » » » Hesomfe:m. | 725 » » > 315) 3 IN fans (=> 20) » » » » 2 e.m. 129,5 » » » » | EN: m | 7 » » » 16| 530 £m. |+20,5 ” » » » 2 e.m. Ar 30,5 » » » » D em. +27 » » > al Bl sang akt) » » » » | 9 Gm, +80 » » » » 5 em. +28 » » » 18 | 5:30” £.m. | +20 » » » » | 2 em. +29,25 » » » » | 530% em. |+ 26,25 » » >» 5119)25,30E0.m2 1220 » » » » 1 e.m. +28 » » » » 7 e.m. +25 » » » 20. 5°302 £.m. |+18;5 » » » > || IL em. +80 » » » » 5 30” e.m. | + 26,5 » » » 21)530%fm. |+19 » » » » | Men, +27,5 » 28 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Observationsort. | År och dag Timme nte Vind m. m ; s CM ; temperatur. FS Karnak ............ 1836 Okt. 21| 6‘e.m. +25° Reaum. » >» al N a IE » » » » | 2 e.m. [+28 » >» » » | 6 e.m. +26 » » » .%23| 5'30” £.m. |+20 » » » » | 1 30 em. |+29 » » » » 5 30 em. |+26 » » » 241530 em. |+18 » » » ».| 2 e.m. +28,5 >» » » » | 5:30” e.m. |+26,75 » | » DE DN) 5 SÖ nns |A » | » 2» | em, +28 » Mulet. | » » » | 5'350” e.m. | + 25 » - | » » .26| 5 BV rn |+22 » F.m. regnigt, mulet. | » » » | 2 Om +245 » Regn. Mulet. | » » » | 530” em. |+22,5 » | » » 2) 5 30 f.m. |+16,75 » | » 3 DE ein, | 225 > | » » » | 5 30 e.m. |+20,25 » | » » 251 5 30 £.m. |+14 » » » » 2 e.m. +22 2) | » » » 5' 307 e.m. | +20 » | » >22, SS ORT 22115 » | » » »|2 em +24 » » » » IL Sr +215 » » » 8301| 5:30” £.m. |+17 pg » DD Sen + 24,25 » Regn betydligt omkring kl. » » » | 6 e.m. +21 » e.m. » » 31| 5'30" £m. |+16,25 » » » » | 2 em. 035,» N. bläst. | » ATT 8-30 e.m. |-+ 20,25 » | » Nov. 11 5 30 fm. |+14 » » » » I 130 e.m. |+24,25 » | » » »| 5 30 em. |+20,5 DD » » 2530 £m. |+14 » » » »| 2 e.m. +24,25 » » » » | 6:30" e.m. |+20,25 » » » 3/5830 f.m. |+15 » » » »| 2 em. +92525 » » » » | RV Ern | #175 » » » 41530 fm. |+165 » | » » »| 2 Bota 420,5 » Moln och V, stark bläst. | » » » | 5:30” e.m. | +17,5 » | » » 5| 5 30 fm. [+12 » Tjock dimma. | » » » | 2 e.m. +18 » N. blåst. | » » » | 5*30” e.m.|+16,5 » » » 6, 5 30 £.m. |+10 » » » » | 1 30 e.m. |+19 » N. bläst. » » » | 5 30 em. |+16,5 » » » 7. 5 30-6m. SEI » » » »! 530 em. |+17 » » » 81 5 30 f.m. |+10 » » » »| 2 e.m. +21 » » » » | 5:30” e.m.|+17,5 » » » 9| 5 30 £m. |+10,5 >» » » »| 2 e.m. +22 » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 29 Observationsort. Är och dag. 1836 Nov. » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » 2” » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » » Timme. Luft- temperatur. Vind m. m. 6: 30” e.m. 5 30 £.m. 2 em. 6 e.m. 5 30" ie 5 307 5 30 f.m. 2 em. 5 em. BH 30” fan. 2 e.m. 5 e.m. 5'30” fm. 2 em. HSO 2 e.m. 6' 30" e.m. 5 30 f.m. 2 em. 5: 30” em. 5 80 £.m. 2 em. 5: 302 e.m. 5 30 £.m. 2 em. 5' 30” e.m. 5 30 £.m. 2 e.m. 5' 30" e.m. 5 30 £.m. 2 e.m. 5: 30% e.m. 5 30 £.m. 2 em. 5' 307” e.m. 5 30 f.m. 2 em. 5' 30% e.m. 5 30 £.m. 2 em. 5: 30% e.m. 5 30 £.m. 2 c.m. 530” e.m. 5 30 f.m. 2 e.m. 5' 30" e.m. 5 30 f.m. 2 em. 5:30” e.m. 5 30 £.m. 2 em. 5: 30% e.m. 5 30 £.m. 2 e.m. f.m. e.m. +18,5 Reaum. +13,25 + 21,25 +19 +14 + 21,5 +19 +13,25 +22 +20 +34 +21 +19,5 +12 +22 +13 +22,5 + 20,5 +12 +23 +21 +13 » » » Midnatt +16. NO. bläst. N. vind. Natten, kl. 1 + 11T. Stilla. Natten kl. 12:30” = 132 Natten kl. 12:30” +13. 30 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. ————— 2 eo —— 2? 2 ooesso—————==20——————— LL eo Observationsort. Är och dag. Timme. ne. Vind m. m. Karnak öccscnsorder 1836 Nov. 28) 5°30” e.m. |+17° Reaum. | Följ. morgon kl. 3 +12. » » 29 5 30 fm. | » » » » IS Br |SEING » » » » | 5 30 em. |+17 » » » 301 5 30 f.m. |+12 » » » » 2 Gin +19,5 » » » » | 6°30= e.m. | -+16 » >» Dam 21.8 um +11 » » » »| 1 em NE» » » » | 5 e.m. +]55 » Kl. 5'30” +15°. Nu några » » 2 Allem: +17 » aftnar omkr. kl. 7 har det » » » | 5 em. ND » börjat skarp och kallnordan- » » 3\ 6 £.m. + 9 » vind. > » »| lem VING D | » » »!5 em +15,25 » » » 4|6 £m +10 » » » » | Al em +16,25 » > » » » | D e.m +13 » » » 5 6 {.m Ar 7,5 2 » » » | I e.m 208 » i; | » » » | 5 em +13 » | » » 61 6 f.m +75 » | » » ».| 1 e.m +16,25 » | » » » | H em +14,5 » » » dd 6 f.m SF 8,5 2 » » »| 1 Gm +17 » | » » »| Dem 230) » | » » 31 6 f.m + 9 » | » » »| 1 em -- 17,5 » | » » » | D e.m. +16 » | » » 9| 6 f.m. +10 » | |D » » | lem +185 » | » » » | 5 em +17 » | » 20 NG frn 2 CER | » » » | lem +18,5 » | » » » 5' 50” e.m. | +16 » » » Au) fr +95 » » » DE mlNreim ln DV » » » | 5 e.m ND DM Ljum luft. I. 29 >». 3 en +8 » » » » | 1 em +16,5 » » » » 5 em +15 » | » » 13 | 6 f.m + 725 » | » » » | Lem +165 » | » » » Dem +15,5 » » 2 ao Em + 8 » » » » uj e.m. + 16,25 » » » » | 5 em. +15 » | 9 > a (ee + 8,75 » 13%. 459) » » I I em +17,25 » » » » 5 e.m +16 » ss) | +75 » I 2 » » al em +175 » » » » D em +15,5 » VÄ) Dom +7 » | 093 » » | 1 em +16,75 » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 31 2 o É Luft- s Observationsort. | Ar och dag. Timme. Hemera. Vind m. m. Karnak ...... -.-.. 1836 Dec. 17 | 5:e.m. +15°.25 Reaum. » » IS (dem, + 7,25 » » » » IL a, +19 » » » » 5 em. +17 » » >»... en, + 9 » » » » | 1 e.m. +20 » » » » 5 e.m. ar 18,75 » » »u20)26, fin. 225015 » » » >» | Il em, +19,75 » » a». Ba nn, +13 » \ » » » 1 e.m. +20,5 2 » » » D e.m. +19 » » >. 2210 un. + 14,5 » » » » | Il em, +20,25 » » » » 5 e.m +18,5 » » » 2310 frn +15 » » » » | lem. +21,5 » » » » | Dem. + 20,25 » » 2243006, fm: +15,5 » » » » | I m, + 22,25 » » » » 5 e.m. +21 » » » 25.6, Ems +16 » » » » | em, +22,5 » 5 » » » I e.m. +21 » » >» Rö da, + 16,75 » | » » DM em + 21.25 » N. » » » | I e.m. +18,25 » | » » ML ar, +11,75 » » » » | em. +19,25 » » » » | D em. +17,5 » » >28 Kom + 9,5 » » » Dö I Sm + 18,5 » » » » ı D em. +16,25 » » >29) ROLL ömma + 7,75 » » » » 1 em +17 » » » » Dem +15,25 » » » 8380| 6 £.m + 8,75 » » » » lem +19 » » » »|5 em +18 » » » 8116 £m + 95 » » Dr EN) 1 em. +18,75 » IS ON +19%,5. » » » | 5 em + 17,75 » ı 1837 Jan. 1|6 £m + 95 » » » »| 1 em +19 » » » 2!6 £m +10,5 » » » » | lem + 20,25 » » » » | I e.m. +19 » » » 3/6 £m +12,5 » | » » Bl em. +18,5 » SV. » » » | Dem + 16,5 » » » 416 f.m +12 » | » » >» I Gran, SIG NO. » » »|D em +15,75 » » » 5/6 £.m +11 » » » »| IL em. +16 » | INN VG 5 | » » » | 5 em INR NNV. Stark bläst om natten.. 32 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Observationsort. | År och dag. Timme. a Vind m. m no 1837 Jan. 6| 6°£.m. + 8,25 Reaum. » » » | I em. +14 » NV. Gräkallt. » » » | 5 em. +18 » » » 7| 6 £.m. Ar 9,5 » | » » » | 2 e.m. +12,5 » | | » » »| 5 e.m. +11 » | | » » 8| 6 £f.m. + 65 » | » » DM 1 em. +13,5 » | N. | » » »| 5 em. 12 ». |) | » » 91 O Km. + 55 » I » » »| 1 em. +14 » | » » 3) (le ||! » | | » » 10| 6 fm. ar 4,5 » N | » » » | Dem. +13 » | | » » 1116 f.m. +8 | | ® % 2 2 15” e.m. +14,25 R || Middagstiden nordanvind. » » » | 9 e.m. +12,5 » || zZ » >» IR) Ben +7 » » » » | 1 e.m. +14,25 » ) » » | 5 em. + 12,25 » | » » 13 6 f.m. SF 6,5 » | » » 5 IL Gr, +14,5 » || » » » 5 em. ND » F » » 14| 6 fm. +6 » j » » » | 2 em. +15,25 DET | » » » | 6 e.m. +13,25 » | | » » 15 | 6 fm. dd » »” » » Il em, +16 ” | » » » | 530" e.m. | + 13,5 SES » > 251 & Km, + 6,75 » » » » | 1 e.m. +16,5 » | » » » | d,e.m. +14,5 » | | » > I m, + 7,5 » | » » » | I em. +17,5 » | » » » | D em. +16 » » » 15| 6 £.m. 3 7,75 » | » » » 1 em. +17,5 » | » » » 5 e.m. +16 » | | » » 19| 6 £.m. + » » » » | 9 ein. +19 » » » » | 6 em. +16 » | » » 20 6 £.m. +9 » | » » » 1 e.m. +19 » | » » BM | 8 nn + 95 » | » » ». | IAS örn | 219,5 D | » » » Hem. +17,5 » » » 22 6 {.m. + 9 » | » » 23) 6 fm. +82 oo» | » » » Il Bonn +19,25 » 2° e.m. +19° 25. » » » 5 em. +17,75 » » 2. al m, +10 » » » » 1 e.m. +20 » » » ». | 5.302 e.m. 218 » » » DN 3 fran, + 9,25 » » » » 530” em. | +17 » | » 2 en, +11 » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 33 Observationsort. | År och dag. Karnak ............ 1837 Jan. 26 » » » » » 27 » » » » » » » „28 » » » » » » » » 29 » » » » » » » » 30 » » » » » » » » 31 » » » » » » » Febr. 1 » » » » » » » » 2 » » » » » » » » 3 » ” » » » » » » 4 » » » » ” » » » L 5 » » » » ” » » » 6 » » » » » » » » 7 | » » » » » » ” » 8 » » » » » » » » 9 » » » ” » » » » 10 » » » » » » » Ar ov 20 » » » » » » » Da » » » » » » N » » 13 » » » : Luft- Timme. s temperatur. 1' e.m +18°,5 Réaum. 5 e.m. +17,75 » 6 f.m. +10,5 » 1 e.m. +18,5 » 5 e.m. +16,25 » 6 f.m. + 8 » 1 em. '+19 » 5 em. +17 » 6 f.m. + 85 » 1 e.m. +20,25 » 5 e.m. +19 » 6 £.m. +9 » 1 e.m. +21 » D e.m. +19,25 » 6 £.m. +10 » 1 e.m. +20,5 » 5 em. +19 » 6 £.m. +10,5 » 1 e.m. +21 » D e.m. +20 » 6 f.m. +10 » 1 e.m. +20 » 5 e.m. +17,5 » 6 £.m. +11,5 » 1 e.m. +16,5 » 6 e.m. +14,25 » 6 f.m. + 8 » 1 e.m. F 17,75 » 6 e.m. +13,75 » 6 f.m. + 8 » 1 e.m. +16 » 5:30” e.m. | + 13,5 » 6 f.m es » 1 e.m +15,25 » 5 em +13 » 6 £.m al » 1 em + 15,25 » 5 em +13 » 6 f.m + 7,5 » l em +15,25 » D em +13,5 » 6 f.m + 7,5 » 1 em +16,5 » 5 e.m. +15 » 5:30” £m |+ 7,75 » 2 e.m. +18,75 » D e.m. +16,75 » 5:30” £.m. | +12 » 1 e.m. +16,5 » 5 e.m. +15,5 » 5: 30” £.m. |+ 9,5 » 1 e.m. +16,25 » 5 e.m. +13,5 » 5:30” £.m. |+ 8 » 1 e.m. +14,75 » Ärg. 35. N:o 4. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Vind m. m. NV. storm. Sandvind. Lugnt. | N NV. middagstiden. | Nå V. stark. D:o natten igenom. NV. Lugnt. V NV. storm sch töcken. Lugnt. (1:30” +16). (Följande natten stark NV). N. tjuter. V. N. N. tjuter. (2" +15),25). Lugnt. Lugnt. Smått regn. Stark N. Sandmoln. N. tjuter. N. tjuter. 34 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. —— =>=— —————- -- -?2X 2 22222=-2 2 x-x22 - > sso—>—————— OO — Observationsort. | Ar och dag. Timme. ee Vind m. m. He NUT _ U Karnak EN RN 1837 Febr. 13 Ht em” + 12°,5 Reaum. N. » ». 14 | 5' 307 £.m. |+ 5,5 » ” »» | I om. +14,5 » » HD | 5 em. +13 » > » 15. 5' 307 f.m. | + 6,5 » » » » | IM Gm - + 16,75 >» » » » | 5:30” e.m. |+13,5 » » » 16| 1 e.m. +19,5 » Stark NNO. D » » | 6 e.m. +15,5 » | > » 17| 5:30” £.m.|+ 825 » ) » oa | IT Ga +21,5 » N. , » oo» | B45” em. | +18 » » or IS 5 30 £.m. |+10 » > » » | 1 Gr +21 » (2" +21). » » 2” 5 e.m. +19 » (Midnatt +17). » » 19| 5:30” £.m. | +14 » (Kl. 6 +13°). D » » | 1 e.m. +22,5 » D » | 5 e.m. +21 » » 20 | 530” £.m. |+15 » , Du BD | IGT + 23,5 » | » » » 5 e.m. +20 » | Mulet. » » 21| 5' 30” £.m. |+13,75 » | » ” » | 1 e.m. +20,5 » | » » » 5 e.m. +18 » | (Midnatt +17). » » 22| 6 £.m. +13,75 » | » » DL am, +20 » | » » » | HH 15m em. +17 » | Stark N. med töcken. » DNS 0 frn |+14 » | Hela dagen mulen och grå, » » » | 515 em. |+16,5 » | om aftonen smått regn. SV. » » 24| 530 fm. |+13 » Mulet. Lugnt. » » » 1 e.m. +19 2 » » 25| 5° 30” £.m. |+12,5 » » » | 4 e.m. +19 » » » oo» | 93:30" e.m. |+17,5 » | » » 261 5 30 £.m. |+10,5 » | > » | I e.m. +20,25 » » 2030|) a. +18 » » » 27 | 5°30= £.m. |+10,5 » | » » » 1 e.m. +21,75 2 » 2 » 5 e.m. +18,5 « »” » 2838| HIV £.m. | +11,25 » | » >». » | lem, +21,5 » » » » | D e.m. +19,33 » | » Mars 1| 5°30” £.m. |+11,25 » » » »| 1 e.m. +22,25 >» » » 2| 5: 30” fm. |+11,5 » » » » | 1 e.m. + 23,25 2 | » » » | D e.m. +20 » » » 3| 5:30” fm. |+11 » » » » | 130 em. ‚+23,33 » » ” » | 5 e.m. + 21,33 » » » 41 5 30” fm. |+12 » » » »| 1 30 e.m. |+25 » » » »|-5D e.m, +2325 » » » 5| 5° 30" £.m. |+14,5 » » » » | 1 30 em. I+27 » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 35 Observationsort. | År och dag. | Timme. | t um Vind m. m. emperatur. Karnak ............ 1837 Mars 9° 30” e.m. | +24° Reaum. [orK DA » » 5, 30 fm. + 145 >» » » » | 1 30 e.m. |+28 » » » »| 5 80 e.m. |+25,75 » qvalm. E.m. nordlig storm. » 71 5 30 £.m. |+20 » Huset gungar och darrar; (Först V. blåst och sandvind, | | J ” » » 11 30 £.m. |-+22 » | allt damm och töcken. Luf- sedan fullkomligt töcken och » » » | 1 80 e.m. |+20 » ten grägul. — Stormen läg- » » »| 2 e.m. +19,25 » ger sig vid solnedgängen. » » » | 3 e.m. +20 » » » » | 95307 e.m. | +17,5 » » » >) HIN rn, ST » F.m. N. och töcken. » » » 130 em. |+185 » (2° +19). E.m. N. och klart. » » » | 530 em. |+16,25 » Lugnt. Bes 9 | 545 fm. |+ 8,15 » Di DE tem +195 » NA » » » | 6 e.m. +16,75 » » » 10) 5350 fm. + 9 » Soluppgång. D » » | 130 e.m. |+21 » » » » 515 em. |+19 » Solnedgäng. » Den BE E10 fan SEN » » » » | 1 e.m. +23 » (1'457 +23°,25). » » » | 630” e.m. |+19,75 » SV. Natten stormig. NV. » » IR) 530 fans |+135 » » » » | 1 e.m. +21,25 » NV. » » » STI Grns les » » 38 IA en | » NV. » » » | 1 e.m. +23,25 » (2° +23°,25). » » » | 5°30% e.m. |+21,75 » » » 141515 fm. |+15 » F.m. kl 11 stark N. » » » | I e.m. +26,25 » » » » | 5 em. +23 » 5' 15” £.m. |+15 » 1 em. +20,25 on (2" + 26,25). » » oo» | T15” em. |+22 » »” » 16/515 f.m. |+13 » » » » 1 e.m. Ar 23 » » » » 5 e.m. + 20,5 2 » da Bl för, ae D » » » 1 e.m. Ar 23 2 » » » 5 em. är 21 » D » 18| 515” f.m. | +165 » » » » 1 e.m. +23,5 » | tok kl. 1 SV. med ) | Om natten storm och stora droppar EN » » » | 5 e.m. +19,75 D töcken dagen tillända. Nat- ten SV. storm. Morgonen lugnt, med kall dimma, som skymmer solen. Hela Em. stark NNV., sand- töcken och molnfull rad) E.m. vinden gätt pä vestlig, men ovädret fortfor till om- N) » 19 Ht 15” f.m. US » » » » 1 e.m. | + 19,75 » kring kl. 9 e.m. » » +. 20| 5°15” £m.|+10,5 » Klart och lugnt. » » » 1 em. +21 » | (22 + 21”). ÖRE un TEN re AFTON gm | 515 £m. |+145 » |D jet 30 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Karnak Observationsort. År och dag. 1837 Mars 21 » » » » 22 ) » » D) » ” 2 Hi 23 » ” » » ” » Din gl » ” » » » » DE 25 Å » » ” » » D » 26 » » » » » » » ” » a » » » ) » » » 28 » » ) DJ ” ) 2 » » » » » » » » 30 DJ » » > » » h > Ne > » » » » x » April 1 » » » » » » » Då 2 » » » > » » » » 3 » D) » ” » » » » 4 » » » ) » » 5 h 5 ) » » h h 6 » » » » » » ” » u » » » » » » » » 9 Timme Luft- z temperatur. 1' e.m. +23°,5 Reaum. 5t 30” e.m. | + 21 » 515 fm |+12,75 » 2 e.m. +25,25 » 9 e.m. 7 » 5: 15” £.m. |+145 » 1 e.m. +27 » 5:30” e.m. \+24,5 » 1 e.m. +28,33 >» 7 e.m. + 24,5 » 5' 15” £.m. |+17 » 1 e.m. +29,75 » 5 30” em. SOM » 515 fm |+17,5 » 1 e.m. +29,25 » 2 em. +29 a 5' 30” e.m. |+25,5 » 515 fm. |+16,5 » 1 e.m. ESO ) 6 e.m. +24 » 5° 15” £.m. |+14,75 » 1 e.m. +27 » 6 e.m. + 23,5 » 5 30” f.m. +14 » 3 e.m. +97 » 5:15” e.m. |+25 » 5 15 f.m. +15,5 » 1 e.m. +28,75 on Dt 307 e.m. | + 24 » 5 15 f.m. +15,5 » 1 e.m. + 21,75 » 6 e.m. +19,5 » 5:30” £.m. \+12,5 » 1 e.m. +22,5 » 6 e.m. +19 » 5:15” £.m. | + 11,5 » 1 e.m. +23 » 6 e.m. +21 » 5: 15” £.m. | +12,5 » 1 e.m. + 25,25 » 6 e.m. +22,5 » 5' 15" £.m. |+14,5 » 1 e.m. +28 » 6: 3or e.m. +24 » 5 15 f.m. +16 » 1 e.m. + 29,25 » 5: 15” fm. |+17,5 » 1 e.m. +28 » 6 e.m. +23,5 » 5: 15” £.m. |+16 » 12 30 e.m. +24,5 » 3 e.m. +23,5 » 1 e.m. +26,5 6:30” e.m. | +23,5 Vind m. m. (2! +23°,5). N. OO) Ne (2° +29,5). Lugnt. N. NV. Stark sandvind. Lugnt. N. (2 +27 ,75). Stark N. Lugnt. N. (2:26°,25). Vv. (27 +28,5). N. storm och sand ; natten id. Stark N. (2' + 22°). Om natten N. storm. (2: +23°,25). Lugnt (2* +26). Lugnt (2' +27,5). Lugnt (2! +29°,5). NV. 37 ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4, Observationsort. | År och dag. Timme. n ir Vind m. m. emperatur. Karnak ............ 1837 April 10 | 5'15” £.m. |+15°,25 Reaum. » » Da elem +30,25 » (2: +80°,25). Lugnt. » » » | 6°30” e.m. | +27 » » » 11/515 £m. |+18 D » » » | 1 e.m. +832,25 » Ss. (2! +32°,25). ) » » | 6:15” e.m. | + 28,5 » » „12 Im 1720 » » » » | 1 e.m. +82,75 » Vv. (2: #32°,5). eier kl. 5 e.m. NV. öcken- » » | 6:15” e.m. | + 28,5 » vind och sandförmörkelse. ; | Kl. 7 storm för natten. » ». ı13| 5 15 f.m. |+19,5 » Lvgn och dimma. »” » » | 1 e.m. +28,5 » NV. (2 +29°). » y » | 6:15” e.m. | +26 » Stark N. » » 14 515 £m. |+17,75 » Lugnt. » » | 1 e.m. +26,75 » N. (2° +27). » n » | 6:15” e.m. | +23 » Stark N. u » 15/515 fm. |+15,25 » N. » » » | 1 e.m. + 25,5 ) N. (2! +25°,25). ” » » | 6:15” e.m. | +22,75 D N. » » 161515 £m. |+15 » N. » »” » 2 e.m. +26 » » » » 6° 15” e.m. +23,5 D) a Helen El D : Sc ) » » | 1 em. +28,5 > \ N 2 Renee. » » » 6: 157 e.m. +26 » n ae ale fm. |+15 , » | 1 Gr. +30 ) (2° +30°). » » | 6'15” e.m. | + 26,5 » (Midnatt +22°,5). » » 19/5 15 fm. |+17,15 » h ) » | 1 e.m. +30,75 ) ((2° +30°,75). » » | 6:15” e.m. | +27,5 ) » 20.2 em. +31,5 » Vv » > » | 6:15” e.m. |+27 » N > » » 21 5 15 f.m. » »” ” » e.m. +0,45 » VE INT » » » 6° 15” e.m. +24,5 ) t Stark No ” » 2211 5 15 fm. |+165 » » » » | 2 e.m. +25,75 » N. » ” » 6! 205 e.m. +22,25 » » » 23 Blei: +15,25 » » » » 2 e.m. +28,25 » » » » 6: 15” e.m. +25,25 » » » 24| 515 Em. |+19,5 D » » » 2 em. +31,5 » ” » » 6: 15” e.m. +28,75 » » » 5 5 15 fm. |+20,5 » » » » 6 15 em. |+26 » N. | » » 26 5) 15 f.m. +19 » » » » 2 e.m. +80,75 » 4 N. » » » 6: 15° e.m. +27 » » » 27 5 15 fm. |+20 » » » » 2 e.m. +29,75 » N. » » » | 6:15” e.m. | + 25,5 » N. » » 28| 5 15 f.m. +19,5 » » » » 2 e.m. +26 » N. 38 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. ee] Observationsort. År och dag. Timme. ea Vind m. m. Kann ocboassso re 1837 April 28| 6'15” e.m. |+22',5 Réaum. Stark N. hela natten. » » 29|515£m +15,75 » Lugnt. DR » | 2 em. + 26,5 » N. | » » » 6: 15° e.m. +23,5 » | » » .80| 5 £.m. +16,5 » | » » » | 2 em. +28 » | » 5 » | 6 e.m. +26 » Himmelen öfvermulen. Solen | » VE 21429, Tr +195 . » synes ej. Tung luft hela I dagen. 5) » | 2 e.m. +3] » V. Solrök. D ” »| 730" Gm. +25 » SV. som om natten blir storm. ” » 2 5 15 f.m. +18,5 2 SV. 4 N 3 N h J Fortfarande solrök, tung luft 2 em. +26 \ och stark SV. ; » » » | 7 em. |+22,5 » Lugnt. » » 3| 5:15” £.m. |+16,5 » V. » » »| 2 e.m. + 25,5 » N. D » » | 6°30” e.m. | +23 » Dh » 41 515 fm. |+16,5 » » » 5 5 15 f.m. |+16,75 » » » » 2 e.m. | + 28,5 » ” » » | 6:15” e.m. | +25 » » » 6 5 15 £m. |+17,25 » » ” » | 2 e.m. + 29,5 » V. » » 7 Dt 15” f.m. | + 18,25 2 » » °»| 2 e.m. \+80,5 » V. » » » | 7 e.m. + 26,5 » fo » 8| 515” £.m. |+18,5 ” » » » 2 e.m. +30 » » » » | 6:15” e.m. | +27,5 » » » 9 | 5 15 f.m. |+19 » NV. » » » 2 e.m. +31 aD » ” » 6: 25m e.m. | + 28 » » » 101 515 f.m. |+20 » » » » 2 e.m. +33 » NO. » » » | 7 em. +28,75 ov » » 11| 5:15” £.m. | +20 » » » » | 2 e.m. +34,75 » > » » | 6:30” e.m. | + 31 » NO. Sandhvirflar. » » 12515 £m. |+20 » » » » 2 e.m. |+35 2 » » » | 6:40” e.m. | +31,25 u » » 13 | 5 15 £.m. +22 » | » » » 2 e.m. +39,5 A » » » | 6:30” e.m. | +32 » | » » 14 5 15 f.m. är 22,5 » » » » | 2 e.m. | +34,5 » NO. Solrök. » » » | 6:45” em. + 30,25 » NO. | » » 151 5 15 fm. |+21,5 » Mulet. | I » » | 2 e.m. +32 » N. »” » » 6! 30r em. | + 28 » » » 16 | 5 15 £.m. +19 » | a Mara aa ÖL N. | » » » | 6:45” e.m. | +29 » Om natten storm. | » » 171 5 15 fm. |+21 » » » » 2 e.m. + 92,5 » N. Solrök. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGA R 1878, N:o4.. 39 Observationsort. | År och dag. Timme. t Lime R Vind m. m. emperatur. Korn. 1837 Maj 17 | 6° 30” e.m. |+27,75 Reaum. » »., 1878-157. 19,75 » » Do» | I Gr +82 » D) D » 6! 45m e.m. +28,5 2 » » 19 5 15 f.m. +21 » » » Do AD Gti +33 » : ee fe. » » » + I å j 2) SR a A | att palmträden hotade att BER fer a: , oj) brista. Tvärt slut, som om 3 » 21 år Tom Ben Kor ol vinden afhuggits med ett a d em (Slog , ei Ban sa att ej ett löf n : 5 : 3 ; rördes, medan stormen på 6 30 e.m. |+31 afstånd ännu höres i fullt ras. » » 22 5 15 f.m. +22,75 D | » » » 2 e.m. at » | » » » 6° 30” e.m. + 31,5 » | » » 23 5 15 f.m. +23,5 2) » » » 2 e.m. +86 D) > > » | 7 em. +39,5 » Om natten kl. 1 +26°,5 » » 24| 5°15” £.m. |+25,5 je solen + 51”). Regn, smätt, ) » » | 1 e.m. +36,5 » att dela sig emellan en » » ».|12 em. + 86,5 | nenne storm från öknen med » | et agm # |" sand och förmörkelse. Efter h 6:30" e.m. |+82 midnatt lugnt, men qval- migt. TE een \. aaa eng kyınd ai moln. » » |.2 e.m. +32 » ü 3 » | 6:30” em. |+30,25 I Luften grä solen skymd hela dagen. Luften tjock och tung, solen » >26 Hrlagem. | 7260522» skymd. Lugnt. På f.m. stark NV. 5 £ oe 134,75 N (regn. lugn, några droppar ua 2 regn ) » » | 6°30” e.m. | + 31 » V., svarta moln. =, Himmelen öfverdra- gen med moln. Kl. 9 f.m. 2 r ett litet regn; stora drop- 5 » 27,530 fm. |+26,25 par. Kl. 10 börjar en gräs- lig V. storm och öckendam i Tolken » n » | 2 em +30 » Stormen fortfar. Stormen lika rasande. Him- » ) » | 6°30” e.m. | + 25,25 » melen skyld af moln. Nat- | ten stundtals stormig. [5 vag N. Töcken. Solen » 2228 Bar IA inn, TV TT skymd. Stora droppar regn » » » 2 e.m +26,5 » | På Em. Vv. » » » e.m +26 » » ». &)| 2 em, +80,5 » » » » | 6°30” e.m. | +28 » | » ». 0 3 15 £.m 2 » Solen i moln. 5'30" + 21,25. | ” » » e.m + » | | » » » | 7 em +927,75 » 40 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Observationsort. | År och dag. Timme. i ae, Vind m. m. Mn ae 2 en a 2 Sarnen Set Eee Br ee Brei] eg RONRENB = =2602=== 1837 Maj 31| 5°15” £.m. |+19°,75 Reaum. » » » 2 e.m. +33 2 » » » 7 e.m. +28 » » Juni 1| 5:10” fm. |+19,25 » » » » 2 e.m. + 33,75 2) » » » 7 e.m. + 29,5 2 ” » 21 5 £m. +23,5 » » » » | 2 e.m. +88 » NV. » D) » | 7 e.m. Ar 28,5 2 N. » » 3 | 5 107 £.m. | + 22,25 » » » » 2 e.m. + 29,75 » N a SEE + 26 3 t N. storm. » » 4| 5°10” £.m. ES 20) » (5' 30" +19°,;5). » » » 2 e.m. +3] 22 » " » | 7 e.m. + 27,25 » » » 5. 5, fm. +19,5 » (5' 30” +19°,5). » » »| 2 e.m. +833,5 » » » »! 7 e.m. | + 30 » » » 6 5 10” f.m. |+ 21,25 » D D »| 2 e.m. + 836,25 » » » » | 7 e.m. +31,25 » , » » 7, 515m im. | +24 ” (5 45" + 23°,5). » » » 2 e.m. I 37 » N. » » »| 7 em. +32 » id. » » 8 5 10” f.m. | + 23,5 » » » »| 2 e.m. +83 » Stark N. » » Du TA BN | +28 » N. » » 9 Hr 107 f.m. | + 21 » » » » | 2 e.m. +31,25 » ” » » 7 e.m. + 26,5 » » » 10) 5°107 fn \-+ 20,25 D » » » | Aa, \+29,5 » Stark N. » n » | 7 em. + 26,5 » NV. storm i början af natten. » » 11 Dt 10” f.m. | + 19,5 » » » » 2 e.Mm. | 4 30 » N. » » » 7 e.m. +26 » » » 121 5107 fm. |+19 » » » » 2 e.m. +30 » » » » | 7 e.m. + 26,5 » » » 13 | 5'102 fm |+ 20,25 » » » » | 2 e.m. + 30,5 » hy) » » | 7 Gm, | + 26,5 » > » 1414| 5107 £m. |+19 » » » » 2 Bi, +32,25 » NV. » » > 7 sn, +28 » » » 15 5 10” £.m. | + 21,25 » » » » | 2 e.m. +39,25 » » » » KH e.M. + 29 » » » 16 | 5:10” £.m. |+22,5 » » » » | 2 em. +32 » NE » » » | 7 em. +25,5 » » » 17, 5:10” £.m. |+ 21 » » » » 2 e.m. el! » Vv. » » » 7 e.m. oT » id. a en 0 » (5 15” +19',75). » » » | 2 e,.m. är 30,5 » NV. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 41 Observationsort. | År och dag. Timme. t mi 5 Vind m. m. emperatur. Karnak ..........-- 1837 Juni 18| 7: e.m. +27,5 Reaum. NV. » DEE ORE Dr m: +21,5 » » » » | 2 em. +82 2 NV. » » » | 7 e.m. +27,5 » » » 201.5 £.m +22 D » » » | 2 e.m. +38 » N. » » »|7 em +28 » » 3 BILD frn +23 » » » » 2 e.m +33,25 ) N » » » 7 em +29,5 » » » 2215 fan +23 , » » » 4: 30” em.|+ 393,25 v » » » | 7 em +30,5 » » >» 23 Den 524,25» » » » 2 e.m. + 35 » (4 HN) Ar 35). » » » | 7 em +32 » » 2248 rn +26 2 Stark NO. Gräslig hetta. | » » » | 2 e.m. +36 » | 5! 15" +342,5. 5 » » >. 7 am, +82,5 » NO. | » » ..25| 5 £m + 24,5 ” H » » » 2 e.m. +86,75 " NO. » » DE HSA 133 » » >... 20 || D fm + 924,75 » | » » »u | 2 es. +38 » Lugnt. n > DR Terme +34,25 » id. | » DE tem +25 » » » >. 2 An, +37,75 » Lugnt. » » » | 7 em as: I » 28 | gen +25 » » » » | 2 em +37,5 » » » » 7 e.m. +33,25 » Stark N. » » 29| 5 f.m + 2455 ” » » » | 2 e.m. +835,5 » VNV. | » De DR Sm +31,25 » id. n » BOND £m +24 » » » » 2 em. +34 ” VNV. » » » 7 e.m. +30 » id. » ah SD Nn +23,5 » » » » | 2 em +32,25 » N. » » »! 7 em +98,75 » NNV. » z 21 5 f.m +23 » ” » »| 2 em +3125 » NV » » » | 7 e.m +27,75 » id » » 3| 5 fm +22,5 » » »| 2 e.m +31 N 5 ) DÅ 7 e.m + 28 » zu DE in, 420 » 5 ) » | 2 e.m Sr 32,5 » » » | 649” em +29 ) » » 5 5 10 {.m. + 23 2) » ” » | 2 e.m. + 94,25 » N. 5) » » | 6°45® em. + 30,5 NV. » » 6 5 10 {.m. 25 » - h h » | 2 em. +34 » N. | 2 » »| 6 45” e.m. |+30,5 » | NV. 42 CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Observationsort. År och dag. Timme. Luft- temperatur. es 2 > - 2 ?2K 2X2222 22 mn ss or a En rennen: —-—--—=—Å-W-——— -nwmDn———Ä — 5 Ä — ”—— no OO — X-—=--———————- —-————=————?r Karnak 1837 Juli 7 » » » » » 8 2 e.m. 5 15 fm. 2 e.m. 515 £.m. 2 em. 5 15 £.m. Sm 5 15 £.m. 2 e.m. 5 15 £.m. 2 e.m. 5 15 f.m. 2 em. 7 e.m 2 e.m. 2 e.m. 2 em 5 15 £.m. 2 e.m. 5 15 f.m. 2 em. 5 15 £.m. 2 e.m. 5 15 f.m. 2 em. 5 15 £.m. 2 e.m. H 25 f.m. 2 Eu, 2 e.m. 5 25 f.m. 2 em. 7 e.m. 2 e.m. 5 20 £.m. 5:10” £.m. 7:10” e.m. 6: 45” e.m. 6: 45" e.m. 7:10” e.m. 6: 45” e.m, 6:45” e.m. 5:15” £.m. 5: 15” £.m. 5: 15” f.m. 6' 15m e.m. 6° 45” e.m. 645” e.m. 6:45” e.m. 6' 45” e.m. (0 BD Gol 5°257 f.m. 6:35” em, HSN. 6' 35” e.m. +22°,5 Reaum. +883,5 » + 80,25 » +24 » + 89,75 » +81,25 » +24 » +33 » +29,25 » +22 » +29 » + 26,75 » +21 » +32 » +28,25 » +22 » +82 » +29 » + 22,25 » +92,75 » +29 » +21,25 » +34 » +20,25 » + 35 » +22 » +36 » +32 » +24,5 » +36 » +82 » +25 » +35 » +8l » + 23,25 » + 35,25 » +82 » +2525 » +34,5 » + 30,5 » + 24,5 » +33 » +30 » + 23,5 » +33 » +22,5 » +33,5 » +30,5 » +24 » +38 » + 30,5 » +23 » +834,25 n + 30,75 » +93 » | N. id. NO. Omkring kl. 11 stark öckenvind. NNO. Om natten storm. NV. Sammom. id. N. Stark N. om natten. N. NV. id. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 43 Observationsort. | År och dag. Timme. t Lu i Vind m. m. emperatur. Karma 1837 Juli 26 | 2° e.m. +33,25 Reaum. NV, » » » | 6:35” e.m. +29,25 » N. » » 27520 £.m. |+23 » NO. » » » 2 e.m. +32 2) » » » 6:35” e.m. | +29 » NNV. » » 291 5 25 £.m. |+22,25 » » » » | 2 e.m. +82 » VNV. » » » 6:45” e.m. | +28 » NV: » » 801525 f.m. |+23 » » » » 2 e.m. +31 » NV. » » » | 6°35” e.m. | +28,5 D id. » » 831/525 fm. |+22 » » » » | 2 e.m. +31,25 » NV. Sammom. » » » | 6:35” e.m. +28 » NV. » Aug. 1 5 25 fm. +21,5 » » » » | 2 e.m. + 31,75 » N. » » 2| 5:30” £.m. | +21 ) » » »| 2 e.m. + 80,75 » NV. » » » | 635” e.m. +28 ) Wo » » 31 2 30 £m. |+215 , » » » 2 e.m. +31,5 » NV. » » » | 6°30” e.m. | +28,5 » » » 4| 5 30 f.m. +21,25 » » » »| 2 e.m. +82,5 D N. » » » | 6:35” e.m. | +29,75 » id. » » 51 5 30 f.m. |+22,5 » » » »| 2 e.m. +82,25 , N. » » » | 6:35” e.m. | + 29,25 » id. » » 6| 5 30 £.m. |+22 D » »” » | 2 e.m. +31,5 N. Qvaft. » n » | 6:35” e.m. | +28 NV. Sammom. » » 71 530 £.m. |+22 » E.m. stark V. D » 81 5 30 £.m. |+22 » » » »| 2 em. +37 » N. » » 9 Hr 30” f.m. +22 » » » » 2 e.m. +31,5 » N. » » » 6°: gb” e.m. +28,5 » » » .10| 5 30 £.m. |-+23,5 » » » » | 2 e.m. +83,25 » NV. » » » 6° apr e.m, +30 » » » 11| 5 30 £.m. +23 » » » » | 2 e.m. +34 » N. Sammom. » » » 6: 35” e.m. +830,25 » NiVessıdk » » 12| 5 30 £.m. +22,5 » » » » | 2 e.m. +34,5 » N. » » » | 635” e.m. |+31,5 » id. D » 13 5 30 f.m. +23,5 , » » » 2 e.m. +35 ) N. » » » | 6:35” e.m. |+32 » » 1405, 30Fm. 1722 » » » ” 2 e.m. +35 » Lugnt. » » » 6: apr e.m. + 31,25 > N. , » 15| 5 30 £.m. |+24,25 » » » » 2 e.m. +32,25 » N. » » » | 6°: 35m e.m. |+29,5 D id. @vaft. » » 16| 5 30 £.m. |+22,5 » 44 Observationsort. | År och dag. Timme. en Vind m. m. Ram a 1837 Aug. 16 | 1:30” e.m. |+92°,5 Reaum. N. 5 » » | 6 30 em. |+29,5 » id. » » 175 30 £m. |+23 D o) » » | 2 e,m. + 82,5 » NV. Qvaft. » » » 6: 30” e.m. + 29,25 »” id. » » 181 5 30 f.m. |+22,5 » » » » | 2 em. +31 » N. ‚ » » | 6°15” e.m. |+25 » id. » » 1419| 5 30 ’£.m. |+22,25 » » » | 1 30 e.m. |+30,25 „ N. » » ” 6 30 e.m +27 m > » 201 5 30 £.m. |+20 D » » » | 3 em. + 30,5 D NV. Sammom. » » » 6' 15” e.m + 271,5 D » » 211 5 30 f.m. |+22 , » »” » 2 e.m. + 31,5 ) N. » »” » 6° 157 e.m. |+ 285 » 1d. » » 22| 5 30 £.m. |+23,5 » » » » | 2 em +38 » N. i N ee em. 0 h I Liten sammom, Natten ; u ; a ee ; gräslig sammom. » » » 2 e.m. +92 2” N. » » » | EIN e.m. |+28,5 » V. Sammom. » » 24| 530 f.m. |+22 D » » » 2 em. Sal ” »” » » 6° 15° e.m. | + 28 » N. » » 25| 530 £.m. |+22 » ) > 325 , R 2 2 3 fd SE | INV. Natten storm med för- » =» 26 5 30 &m. |+215 frlie sarımamı » » » | 2 em. +82 , N. » » » 6: 15° e.m. | + 28,5 » » » 27| 5 30 £.m. |+21,5 z » » » 2 e.m. +32,5 » » ..28| 5' 307 £.m. |+21 » » » | 2 e.m. +383,25 ” » » » 6 e.m. +29,5 ) » » 29| 5 f.m. 22 » » » » 2 e.m. +33 » » » 30 5 f.m. +22 » » » » | 1:30” e.m. +31 » N. @Qvalm. » » » | 6 30 e.m. |+28 N) id. Sammom. » » Sal Dun, +22 » » » al? 30” e.m. |; 31,5 2 N. » » » | 6 30 e.m. |+ 27,5 » id. »_ Sept. DE. +21 ) » » » | 1°30% e.m |+32 » N. »” » » 6 30 e.m. +28 » » » 2 5 f.m. +22,5 » » » »| 2 e.m. +32,25 ) N. )) » » | 6° 30” e.m. | + 28,5 » Lugnt. CRONSTRAND, METEOROLOGISK DAGBOK. Es szene ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4, 45 C). Observationer under resan från Thebe. Observationsort. | År och dag. Timme. t Daun N Vind m. m. emperatur. 1837 Sept. 3 | Vid soluppg. +21°,5 Reaum. » » »| 2 e.m. +33 » (Väderhvifvel, stillastående). Gourna-...........- » » 4 | Vid soluppg.| + 19,5 » » » » | 2' e.m. + 31,5 » » » 5 | Vid soluppg.| + 17,5 » » » » | 2° e.m. +30,5 » » » » | Vid solnedg.| +30 » V. Sammom. » » 7 | Vid soluppg.|+19,33 _» » » » | 2% e.m. +31 » NV. » D) » | Vid solnedg. +28 2 » » 8 | Vid soluppg.| + 19,5 » » » » | 2% e.m. +30,5 » We » » » | Vid solnedg.| +25 » » » I | Vid soluppg.| + 17,5 » » » » | 3° e.m. +32 » (4 e.m. +32)). » » » | Vid solnedg. +830,25 » » » 10 Vid soluppg. +17,5 » Bab-el-Melouk.....\ » » 11 Vid soluppg. +18,5 » » Du Zen +82,5 » (3° e.m. +33). » » 12 | 2:30” em. |+29,5 » » » oo» | Vid solnedg.| +27 » » » 13| Vid soluppg.| +19 » » » » | 2° e.m. +82,25 » NV. » » 14 | Vid soluppg.|+21,25 » » DE | 2' em. +29 » id. » » » | Vid solnedg.| + 27,5 » id. Stark. » » al I Gran, + 29,75 » » » 18 | Vid soluppg.|+19 » » DID FT Corn +29,5 » » » 19 | Vid soluppg.\+17 » | » > Di | Zen +28 » NV. » - » 20| Vid solnedg.| +25 » NV. 1 a scn » » 21 | Vid soluppg.| +19 » | NV. | Denderar.. ..... » » 221 Vid soluppg.| +16 » | 24 i uu R CM Font ef ER) FaR É RR SRRRT a rG | Een a RT a & Ka OM Y te MY I Se N ; Ne, ee A Er SE FA ER T io DR " f { ER a ac ÅR 5 D ne p vt N 47 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 4. Stockholm. Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kgl. Vetenskaps- Akademien under året 1877—1878. Af Akademiens ständige Sekreterare afgifven på Högtidsdagen den 31 Mars 1878. Den äldsta af de särskilda institutioner, som nu äro för- enade med Vetenskaps-Akademien, är hennes Observatorium, hvars uppkomst sammanfaller med de första tiderna af Akade- miens tillvaro och fyller ett af de vigtigaste och vackraste bladen - af hennes äldre historia. Det är med lifligt intresse man ur häfderna från den tiden inhemtar, hurusom den unga, endast några fa ar gamla Akademien, ehuru i saknad af nämnvärda egna tillgångar, likväl dristigt fattar och utför planen att i hufvudstaden uppföra ett astronomiskt Observatorium, och huru- som förverkligandet af den djerfva tanken möjliggöres dels ge- nom enskilda akademieledamöters oförtrutna och uppoffrande nitälskan, och dels derigenom att Stockholms stad kostnadsfritt upplåter byggnadsplats, och att från slottsbyggnaden, som då närmade sig sin fullbordan, en mängd der öfrigblifven byggnads- materiel likaledes kostnadsfritt tillhandahälles. Den sälunda ge- nom samverkan och bidrag från flera håll tillkomna byggnaden, som genom af Konung Fredrik I lemnade medel derjemte för- sågs med ett och annat vigtigare astronomiskt instrument, och som, under utdelning af en för tillfället slagen minnespenning, högtidligen invigdes den 20 September 1753, var helt visst på sin tid fullt lämplig för sitt ändamål och uppfyllde alla de an- språk som då ställdes på ett astronomiskt Observatorium. Under den långa tid af omkring ett och ett fjerdedels århundrade, som 48 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. sedan dess förflutit, hafva likväl förhållandena härutinnan väsent- ligen förändrats och anspråken på ett Observatorium småningom blifvit helt andra. Under samma tid har visserligen ett och annat astronomiskt instrument af nyare konstruktion blifvit för vårt Observatorium anskaffadt; men sjelfva byggningen har intill allra sista tiden förblifvit till sin allmänna anordning oförändrad sådan hon ursprungligen blef af HÄRLEMAN konstruerad, oak- tadt dess olämplighet för inrymmande af vissa slag af nyare astronomiska instrumenter länge varit lifligt känd men i brist på medel icke kunnat afhjelpas. — Dessa korta historiska an- tydningar torde vid detta tillfälle icke sakna sitt intresse, då Akademien går att omförmäla, att hennes Observatorium blifvit under sista tiden ordnadt på ett tidsenligare sätt, och att i sammanhang dermed den åldriga, genom sitt dominerande läge för hvarje Stockholmsbo väl kända byggnaden äfven till sitt yttre undergått en förvandling. På Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning beviljade nämligen 1875 års Riksdag ett anslag för en gång af 33,000 kronor såsom bidrag för ifråga- varande ändamål, med förbindelse för Akademien att sjelf af egna medel bidraga med en ungefärligen lika stor summa. Efter en på förhand uppgjord och stadfästad plan hafva arbetena här- vid fortgått under de senaste två åren och afslutades sistlidne höst, så att då jemväl ett nytt större eqvatoreal-instrument, som blifvit bestäldt hos den berömda instrumentmakare-firman A. REPSOLD & SÖHNE i Hamburg, kunde uppställas under den rörliga tornöfverbyggnad, som för detta instruments inrymmande blifvit uppförd. Ehuruväl det nyordnade Observatorium i an- seende till hela sin utrustning icke kan ställas vid sidan af de många sturartade institutioner af samma slag, som under detta århundrade uppstått så väl i gamla som nya verlden, hyser Akademien likväl den förhoppningen, att derstädes månget nyttigt arbete skall kunna utföras och blifva utfördt till främjande af den astronomiska vetenskapen; och med uttalande af denna för- hoppning förbinder Akademien uttrycket af sin djupa tacksamhet ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 49 för den frikostighet, hvarmed denna angelägenhet blifvit fran Statens sida omhuldad. Åfven i andra hänseenden har Akademien och henne under- lydande institutioner äfvensom de vetenskaper, hvilka hon före- trädesvis representerar, under det förflutna året fått af Statens högsta vårdare röna ett välvilligt hägn, som påkallar hennes lifliga erkänsla. Sålunda har sistlidne Riksdag bifallit Kongl. Maj:ts nådiga framställning derom, att Intendenten vid det na- turhistoriska Riksmuseum Professorn S. LOVEN och Konservatorn vid samma Museum W. MEVES må, efter vederbörligen erhållet afsked från sina respektiva tjenster, uppbära pension å allmänna indragningsstaten, den förre till belopp af 4000 kronor, och den senare af 3000 kronor. Samma Riksdag har, jemväl på Kongl. Maj:ts proposition, anvisat till Akademiens förfogande en summa af 5000 kronor för fortsättning under innevarande år af de hydrografiska och zoologiska undersökningar, som under är 1877 blifvit på allmän bekostnad påbörjade inom området af de Sverige närmast om- sifvande haf. Med anledning af Akademiens derom gjorda särskilda under- dåniga framställningar har Kongl. Maj:t täckts till hennes för- fogande anvisa dels 1000 kronor till inlösen för Riksmuseum af en amerikansk petrefikatsamling, dels 1000 kronor såsom bidrag till ett första ordnande och katalogisering af Musei ethnografiska samling, dels 500 kronor såsom bidrag till inköp för Museum af en vid Bohusläns kust strandad Späckhuggare (Orca gladia- tor), och dels 1,925 kronor till ersättning at Telegrafverket för omkostnader vid Meteorologiska Centralanstaltens väderlekstele- grafering under ar 1877. Utaf statsanslaget för läroböckers och lärda verks utgif- vande samt utförande af vetenskapliga resor har Kongl. Maj:t täckts ställa till Akademiens förfogande ett belopp af 1,400 kronor till inlösen af 100 exemplar utaf 2:dra seriens 2:dra och 3:dje häften af Professoren E. FRIES svampverk: »Icones se- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 4. 4 50 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. lecte hymenomycetum», samt på Akademiens underdåniga förord anvisa: at Adjunkten vid Universitetet i Lund C. G. THOMSON 600 kronor för utgifvande af 5:te delen af hans arbete: »Skandina- viens Hymenoptera», at Kollegan vid elementarläroverket i Ronneby C. A. WE- STERLUND 700 kronor för utgifvande af 2:dra och följande häf- tena af »Fauna europ&ea molluscorum extramarinorum», at Lektorn vid högre elementarläroverket i Gefle S. L. TÖRNQVIST 1,500 kronor för en utländsk resa, i ändamål att i England, Wales och Skottland anställa jemförande geologiska undersökningar, : at Filosofie Doktorn L. HOLMSTRÖM 600 kronor, för att under resor i vestra delen af Norge studera dervarande lösa jordlager, och åt Kollegan vid elementarläroverket i Arboga E. ÄHRLING 1000 kronor för utgifvande, efter ännu otryckta handskrifter, af ett supplementband tili LINNES »Amcenitates academicen». Akademiens i Brasilien bosatte ledamot Doktor A. F. REG- NELL, hos hvilken fäderneslandet redan förut står i tacksamhets- skuld för flere storartade donationer, asyftande att främja svensk vetenskap och läkarekonst, har under det förflutna året grundat ännu en fosterländsk stiftelse af löftesrik framtid för vetenskapen. Med varm hand har han nämligen till Akademien öfverlemnat en summa af 15,000 kronor till förvärfvande af en lämplig lä- genhet vid Sveriges vestkust för inrättande af en zoologisk station, der hafvets rika djurlif må kunna på nära håll med uppmärksamhet följas och studeras. På grund häraf har Aka- demien ej mindre afslutit köp för detta ändamal om abyggna- derna a en i Bohusläns skärgård belägen, under Kongliga och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen lydande lägenhet Christine- berg, än äfven utaf Kuratorerne för nämnde inrättning utverkat upplåtelse af dithörande tomtdelar, hvarförutan under sistlidne sommar reparationer och inredningsarbeten derstädes blifvit i så god tid utförda, att under sommarens senare del en vetenskaplig ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 51 verksamhet vid stationen kunde påbörjas af tre yngre svenske naturforskare, Docenterne KJELLMAN, THEEL och BOVALLIUS, som med framgång begagnade sig af denna nyss öppnade fristad för forskning i naturen. För stationens underhåll och för be- stridande af de med arbetena vid densamma förbundna omkost- nader erfordras visserligen en årlig inkomst, som ännu icke före- finnes; men Akademien gör sig förvissad, att äfven detta behof skall blifva fylldt och att således stationens framtida bestånd skall varda betryggadt. Akademiens framlidne ledamot Professor P. F. WAHLBERG har genom testamentariskt förordnande gifvit Akademien rätt att ur hans efterlemnade bibliothek och samling af dyrbara planschverk utvälja hvad för Akademien ma finnas behöfligt för komplettering af hennes egna motsvarande samlingar. Genom denna för Akademien i dubbelt hänseende dyrbara hågkomst af hennes forne Sekreterare har hennes bibliothek blifvit riktadt med flera värdefulla arbeten, som der förut saknades. Dessutom hafva från Professor WAHLBERGS sterbhus välvilligt blifvit till Riksmuseum öfverlemnade naturaliesamlingar, som befunnits bland hans qvarlatenskap. Då Akademien för några år sedan inbjöd till subskription för astadkommande af en minnesstod öfver LINNÉ, var hennes tanke, som hon äfven i inbjudningen uttalade, att stodens af- täckning skulle försiggå på den hundrade årsdagen af den store mannens död, således den 10 sistlidne Januari. Om det också a ena sidan skulle för Akademien varit en tillfredsställelse att salunda på det mest värdiga sätt begå denna minnesvärda dag, som framkallat en mängd och till en del storartade fester icke endast inom Sverige utan äfven i utlandet, och åt hvars foster- ländska betydelse jemväl Akademien sökt gifva ett uttryck uti en enkel, genom H. M. Konungens närvaro förhöjd fest, sa har, a den andra sidan, Akademien all anledning att uttala sin glädje öfver orsaken till och ändamålet med det uppskof, som inträdt i afseende på minnesstodens förverkligande. Vid behandling af frågan om plats för stoden har nämligen inom Stockholms kom- 52 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. mun :den högsinnade meningen gjort sig gällande, att det monu- ment, som Rikets hufvudstad skulle innesluta öfver ett af verl- dens mest fruktbara snillen, borde i afseende på prydlighet vara sitt föremål lika väl som fäderneslandet fullt värdigt; på grund hvaraf, och då den sted, som skulle kunna åstadkommas med de för ändamålet dittills influtna medel, icke kunde anses mot- svara ett sådant anspråk, dels enskilda medlemmar af Stock- holms samhälle subskriberat ytterligare bidrag till stoden af tillhopa 30,000 kronor, dels ock Stockholms Stadsfullmäktige beslutit att med stadens medel bestrida kostnaderna för stodens fotställning och uppresning, äfvensom för platsens beredande och ordnande. Då den af Akademien samlade fond för Linnestoden vid 1877 ars utgång uppgick till 44,276 kronor 31 öre, och då det nya tillskott, som sålunda uppkommit, kan beräknas mot- svara en summa af vidpass 55,000 kronor, så kunna tillgångarne i närvarande stund anslås till, i rundt tal, 100,000 kronor, — ett belopp, som Akademien har skäl att anse tillräckligt för att dermed förverkliga en uppgjord ny plan för minnesstoden, enligt hvilken plan dels stodens hufvudfigur, LINN&s bild, skulle erhålla betydligt större dimensioner än ursprungligen varit afsedt, dels ock denna hufvudfigur komma att omgifvas af fyra allegoriska figurer, bildligt framställande de Linneanska vetenskaperna. När Akademien härtill lägger, att Kongl. Maj:t täckts anvisa plats för stoden inom den norr om bibliotheksbyggnaden belägna delen af Humlegården, och att en utmärkt svensk konstnär för när- varande är som bäst sysselsatt med stodens modellering efter den antydda nya och större planen, så synes allt berättiga till en säker förhoppning derom, att ett värdigt Linne-monument snart skall komma att utgöra en af de bästa prydnaderna till Sveriges natursköna hufvudstad. Bland vetenskapliga företag, som under det förflutna året blifvit utförda, och om hvilka Akademien antingen på grund af gifna föreskrifter mottagit redogörelser eller eljest erhållit med- delanden, torde i första rummet böra omnämnas de zoologiska och hydrografiska undersökningar, som till följd af Kongl. Maj:ts ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 53 och Riksdagens beslut skola, efter anordning af Akademien, under loppet af tre år anställas inom de till Sverige gränsande haf, och hvilka under det gångna året blifvit påbörjade. De zoologiska undersökningarna, hvilka enligt Akademiens uppdrag äro ställda under ledning af Professor S. LOVÉN, hafva under det förflutna eller första undersökningsåret utförts af Do- centerne HJ. THEEL och OC. BOVALLIUS ombord på Kongl. Flot- tans kanonbåt Gunhild, som, under befäl af Kapten L. VON HORN, varit under en månad af sommaren härför ställd till för- fogande. Undersökningarne hafva bestått i talrika draggningar inom den djupa sänkning i Skagerrack, intill 400 famnar, som senast af Kapten E. NORDENFALK under 1871 års expedition med samma fartyg blifvit upplodad. Oaktadt de hinder, som en orolig väderlek maste förorsaka, känbarare i den man tiden är kort och begränsad, utföll detta företag särdeles tillfreds- ställande, i det att till och med oväntade fynd gjerdes af för vår fauna och äfven för vetenskapen nya märkliga arter af lägre hafsdjur. En lycklig början är härigenom gjord till denna faunas undersökning långt utanför kust och skärgård, till hvilkas närhet den hittills varit inskränkt. De hydrografiska undersökningarne, hvilkas ledning Akade- mien anförtrott åt Professorn F. L. EKMAN, hafva under detta första år erhållit en vida större omfattning än ursprungligen varit afsedd, så att samma arbeten, som varit beräknade för två år, nu blifvit, till väsentlig fördel för undersökningsresultatens värde, utförda under ett år. Denna förändrade anordning blef möjlig- gjord derigenom att två kronofartyg fingo samtidigt för dessa undersökningar användas, nämligen såväl Kongl. Flottans kanon- båt »Alfhild», under befäl af Kapten A. MOLANDER, som äfven sjömätningsfartyget »af Klint», under befäl af Löjtnant E. OLD- BERG. På det förra fartyget, och med uppgift att undersöka vattenområdet mellan Gottland och Nordsjön, medföljde Pro- fessor EKMAN sjelf och Amanuensen G. EKMAN, på det senare ater, för undersökning af vattenområdet från Gottland till Ha- paranda, Kapten F. MALMBERG, Docenten A. W. CRONANDER 54 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. och Ingeniör E. SCHOLANDER. På detta sätt blef det möjligt att på den korta tiden af en månad under sistlidne sommar ganska fullständigt undersöka värmets och salthaltens fördelning inom hela det vattenområde, som sträcker sig från nordligaste ändan af Botniska viken till en linie dragen mellan Skagens udde och Arendal i Norge. Undersökningarne utfördes i rikt- ningen af 34 på förhand valda linier, af hvilka flertalet sträckte sig ungefär vinkelrätt från svenska landet till den motsatta kusten. Öfver 1,800 mätningar af vattnets värmegrad på olika djup blefvo dervid gjorda och ungefär lika manga vattenprof insamlades, äfvensom ett betydligt antal prof af hafsbottnens beskaffenhet upptogos, andra iakttagelser oberäknade. Bearbet- ningen af det särdeles rikhaltiga undersökningsmaterialet är visser- ligen påbörjad, men kommer att kräfva en rymlig tid och för- stärkta arbetskrafter. Den förändrade anordningen af dessa undersökningar har haft till naturlig följd, att det för året be- viljade statsanslaget varit otillräckligt; med anledning hvaraf, och då årets arbeten fullt motsvara dem, som ursprungligen varit afsedda för två år, Kongl. Maj:t täckts på Akademiens under- däniga framställning medgifva, att, med inställande af 1878 års undersökningar, det för dem bestämda anslaget må användas till betäckande af 1877 ars brist. De af Doktor HJ. STOLPE under flera år med synnerlig framgång bedrifna arkeologiska undersökningarne på Björkö i Mälaren hafva fortgätt äfven under sistlidet år, hvars skörd af funna fornsaker varit särdeles rikhaltig och upplysande. Enligt Dr STOLPES till Akademien lemnade meddelanden omfattade ärets undersökningar hufvudsakligen den af honom hösten 1876 upptäckta, mellan den sa kallade borgen och svarta jorden be- fintliga begrafningsplats, som utmärker sig derigenom att alla liken der äro obrända. Af de 154 grafvar, som derstädes blifvit undersökta, voro de flesta smala och långsträckta och innehöllo spår af kistor, som alla hade samma form, medan de öfriga grafvarne voro stora och nästan qvadratiska samt oftast inne- höllo en af smäckrare stockar timrad kammare. Att grafvarne ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 55 af det förra slaget voro qvinnografvar, framgår med temlig sä- kerhet så väl af de smycken och redskap, som i dem blifvit funna, som ock af sjelfva skeletten i de fall, der dessa voro så bibehållna, att de kunde härom afgifva något vittnesbörd. Lika uppenbart synes det vara, att det senare slaget af grafvar till- hört det manliga könet, då i dem vanligen träffades vapen, så- "som svärd, sköldbucklor, spjut och yxor. Då så väl de funna prydnadernas ornamentstil som en mängd påträffade mynt öfver- enstämmande hänvisa på senare hälften af 800-talet, och då grafvarne icke sällan innehöllo tydliga kristna symboler, såsom silfverkors, samt sjelfva begrafningssättet dessutom med bestämd- het häntyder på kristendomens inflytande, anser sig Dr STOLPE kunna antaga, att detta graffält innehåller lemningarne af öns första kristna; och, enär det numera ej kan betviflas, att ön är det gamla Birka, hvarest ANSGARIUS predikade kristendomen, blir det mer än sannolikt, att de å denna begrafningsplats jor- dade en gang varit hans omedelbara lärjungar. Dr STOLPE framhåller för öfrigt såsom anmärkningsvärd den omständigheten, att dessa grafvar i de allra festa fall visat sig inneålla lem- ningar af qvinnor och barn, medan sällsyntheten af manliga eller åtminstone krigare-grafvar ä detta fält antyder, att de stridbara männen med större seghet fasthöllo vid den från fädren ärfda tron. Löjtnant H. SANDEBERG, hvilken, såsom allmänt torde vara kändt, sommaren 1876 utförde en resa till trakterna af Hvita hafvet för zoologiska forskningars anställande, har lem- nat Akademien meddelande om en under sista sommaren för samma ändamål företagen ny resa till samma nejder, hvarvid han varit beledsagad af Filos. Kandidaten PH. TRYBOM och Studeranden H. KINBERG. Åfven denna resa har burit vackra frukter, i det att Herr SANDEBERG från de besökta trakterna, Kolahalfön och dess ishafs-kuster, hemfört ganska värdefulla zoologiska samlingar, förnämligast af foglar, fiskar och lägre hafsdjur. Isynnerhet har kännedomen af Kolahalföns fogelfauna blifvit pa ett förtjenstfullt sätt riktad genom Herr SANDEBERGS båda resor. 56 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. Dessutom hafva följande berättelser blifvit till Akademien afgifna: af Docenterne vid Upsala Universitet T. TULLBERG och H. THEEL, som med understöd af Akademien utfört resor 1 Bohus- läns skärgård för idkande af anatomiska, histologiska och em- bryologiska studier öfver lägre hafsdjur, företrädesvis inom ma- skarnes och spongiornas grupper: af Professor F. A. SMITT, som aätnjutit anslag af Akade- mien för att i Bohuslän anställa ichtyologiska undersökningar och at Riksmuseum göra insamling af typer ur den skandinaviska fiskfaunan; af Docenterne vid Upsala Universitet F. R. KJELLMAN och A. LUNDSTRÖM, hvilka båda med understöd af Akademien ut- fört resor för botaniskt ändamål, den förre till Bohuslän och den senare till Norrland och Lappland; af Docenten vid Upsala Universitet A. ATTERBERG om de hittills vunna resultaten af undersökningar, som han med under- stöd från den Wallmarkska donationsfonden företagit öfver svenska träoljefabrikers produkter, och hvarvid det lyckats honom att i riklig mängd framställa de vigtiga ämnena benzol, toluol, naftalin och antracen, hvilka utgöra ramaterialen för den moderna anilin- och alizarin-färgindustrien. Med anledning af erhållna remisser har Akademien under året afgifvit utlåtanden i åtskilliga, till den allmänna statsadmi- nistrationen hörande ärenden, som kräft vetenskaplig utredning, och af hvilka följande här må anföras: på befallning af Kongl. Maj:t har Akademien yttrat sig öfver uppgjorda förslag till författningar om Rikets mått och vigt efter det metriska systemet; öfver Riksdagens framställning om antagande om en för Riket gemensam borgerlig tid; öfver en jemväl af Riksdagen gjord hemmställan om inskränkning i den för jagt efter elg tillåtna tiden; öfver en af enskilda per- soner väckt fråga om åtgärder till skydd för laxfisket; öfver en underdånig ansökan om tillstånd att öfverbygga kungsådran i Nissa-an; i fråga om inrättande af ett marin- och meteorologiskt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 57 Observatorium i Carlskrona; om ett genom Franska Regeringen meddeladt förslag till internationelt utbyte af boktryck m. m.; samt på anmodan af Kongl. Kammar-Kollegium, öfver besvärs- mal rörande smäfiskets bedrifvande inom Piteå elfs flodområde och Piteå skärgård. Tryckningen af Akademiens skrifter har under året oaf- brutet fortgått. Af Akademiens Handlingar har årgången 1876, eller 14:de bandets senare del blifvit i det allra närmaste färdig- tryckt, och dessutom början gjord med tryckningen af 15:de bandet. — Af Bihanget till Handlingarne har 4:de bandets förra del lemnat pressen, samma bands senare del blifvit i det när- maste färdigtryckt, hvarjemte flere uppsatser, som tillhöra det d:te bandet, redan lemnat pressen. — Af Öfversigten af Akade- miens förhandlingar har 34:de årgången, eller den för år 1877, fullständigt utkommit, hvarförutan tryckningen af 3ö:te årgången påbörjats. — Af arbetet: »Meteorologiska iakttagelser i Sverige», som omfattar en bearbetad sammanställning af de vid Statens meteorologiska Stationer anställda iakttagelser, har 17:de bandet, innehållande 1875 års observationer, lemnat pressen. — Af »Astronomiska iakttagelser och undersökningar på Stockholms Observatorium» har utkommit första bandets 3:dje häfte, inne- hållande af Professor H. GYLDEN uppgjorda tabeller för beräk- ning af komet-perturbationer. — Dessutom har Akademien låtit offentliggöra ett af framlidne Professorn N. P. ANGELIN efter- lemnadt och vid hans död i det närmaste afslutadt arbete, af framstående vetenskaplig betydelse, om fossila Crinoideer i Skan- dinaviens siluriska lager; vidare den minnesteckning, som för ett år sedan Akademiens dåvarande Pra&ses Herr SANTESSON på högtidsdagen föredrog öfver framlidne Assessoren CHR. CARLAN- DER, äfvensom det minnestal öfver LINNÉ, som Akademiens nuvarande Preses Herr MALMSTEN inför Akademien höll på den 100:de årsdagen af LINNÉS död eller den 10:de sistlidne Januari. Af det prydliga och lärorika svampverk, »Icones select&e hymenomycetum», med hvars utgifvande Professor ELIAS FRIES 58 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTKLSE. under de senaste åren af sin lefnad varit sysselsatt, och till hvars befrämjande Akademien tid efter annan uppburit och an- vändt bidrag af allmänna medel, har under året 2:dra seriens första häfte blifvit för allmänheten tillgängligt, hvarjemte för- arbetena till 2:dra och 3:dje häftena så långt framskridit, att äfven dessa häften torde inom få månader utkomma. I afseende på detta värdefulla arbetes fortsättning är det för Akademien en tillfredsställelse att kunna meddela, att alla ritningar och det mesta af texten till 2:dra seriens komplettering förelågo färdiga vid den fräjdade författarens nyligen timade frånfälle, och att hans söner Professor THEODOR FRIES och Med. Doktor ROBERT FRIES utfäst sig att besörja redaktionen af ännu återstående häften. På Akademiens Observatorium har instrumentsamlingen er- hållit eu dyrbar tillökning dels genom förvärfvande af det stora eqvatoreal-instrument, som i det föregående redan blifvit om- nämdt och som utgör dess förnämsta prydnad, och dels genom ett anskaffadt transportabelt passage-instrument af nyaste kon- struktion, hvilket instrument kommer att blifva af synnerligt gagn för flerehanda både rent astronomiska och geografiska ända- mål. Vid det fortsatta observations- och räknearbetet på Ob- servatorium hafva, utom Akademiens Astronom, Amanuensen E. JÄDERIN, Filos. Kandidaten K. R. CoLLIN och Studeranden Hs. BRANTING varit verksamma. — Den fysikaliska instrument- samlingen, hvilken under året icke undergatt någon väsentligare förändring, har såsom vanligt hållits tillgänglig för vetenskaps- inkare, som velat af densamma begagna sig för fysikaliska under- sökningars anställande. Akademiens Bibliothek, som fortfarande hållits regelbundet öppet på vissa dagar och timmar under hvarje vecka, har äfven under detta år varit mycket anlitadt så väl för studier på stället som för hemlåning af böcker. I närvarande stund äro derifrån utlånade 5,419 band och lösa numror af tidskrifter. Dels genom gafvor och dels genom inköp och byten har boksamlingen ökats med 2,815 band och småskrifter. — Akademiens egna skrifter ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 59 utdelas för närvarande till 615 institutioner och personer, hvaraf 194 inom och 421 utom Sverige. Den Meteorologiska Central-Anstaltens arbeten hafva fort- gatt efter samma plan som under föregående år. Under året har antalet af statens meteorologiska stationer blifvit förökadt med tre, nämligen Delsbo 1 Helsingland, Kristianstad i Skåne och Huså i Jemtland, af hvilka den sistnämnda under ett par föregående år varit verksam såsom privatstation med instru- menter, som varit lemnade från Anstalten, hvarjemte aftal blifvit träffadt om upprättandet af en station 1 Karasuando i Lapp- marken. Anstalten har vidare medverkat vid upprättandet af meteorologiska stationer i Hallands och Östergötlands län, der observationerna verkställas på bekostnad af dessa läns Hus- hållningssällskaper. För skogsvetenskapligt ändamål blefvo under sistlidre sommar meteorologiska försöksstationer inrättade och satta i verksamhet inom Kristianstads län, nämligen en skogs- station vid Danielslunds skoggsskola nära Engelholm, och en slättstation vid Skörpinge by inom Höja socken, med ett inbör- des afstånd af vidpass en half mil. Afvensä har en flodstation blifvit förberedd vid Klarelfven, omkring en half mil ofvanför Karlstad, i ändamal att undersöka föränderligheten af den vatten- mängd, som nämnde flod uttömmer i Wenern, och att utröna denna vattenmängds möjliga beroende af skogsafverkningen inom flodens omgifningar. Vid de skogs- och flod-stationer, som år 1876 blifvo inrättade, hafva sedan dess observationerna fortgätt utan afbrott. — För åstadkommande af större likformighet i observationernas anställande vid samtliga meteorologiska stationer i riket har en »kort instruktion» blifvit utarbetad och tryckt samt utdelad till alla observatörer a såväl statens som privata stationer. — Antalet af dagliga väderlekstelegram, som Anstalten mottager, har under året förökats med ett dagligt telegram från »Deutsche Seewarte» i Hamburg, upptagande morgonobservationer från sju nordtyska orter, hvarigenom Anstaltens synoptiska kar- tor icke obetydligt vunnit i noggranhet. Utgifvandet af dessa kartor 1 särskilda blad med titel »väderleksbulletin» har med 60 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. understöd af allmänna medel fortgått till slutet af år 1877. Sedan dess har en mycket större spridning af dessa kartor vun- nits derigenom, att tidningen Aftonbladet, efter meddelanden från Anstalten, numera för hvarje dag upptager en sådan karta. Dessutom deltager Anstalten fortfarande i utgifvandet af »Bul- letin meteorologique du Nord», som innehåller samlade obser- vationer två gånger i dygnet från vissa utvalda stationer i de tre skandinaviska rikena. — I öfrigt har Anstalten äfven under detta år lemnat en mängd upplysningar i meteorologiska frågor så väl åt publika verk, som åt enskilda personer, både inom och utom landet. — Till Anstalten hafva under året meteoro- logiska journaler blifvit benäget lemnade från några privatstatio- ner, som delvis blifvit af Anstalten försedda med instrumenter, nämligen af Prosten P. LITHNER 1 Torp, Läroverks-Adjunkten R. BILLMANSON i Nora, Inspektoren W. GRÖNDAHL 1 Gysinge och Med. Doktor P. A. LEVIN i Bie. Dessutom har Anstalten genom Akademien fått mottaga dels från Kongl. Sjöförsvars- Departementet öfverlemnade meteorologiska dagböcker, som blifvit förda ombord på Korvetterne Gefle och Norrköping under ex- peditioner till aflägsnare farvatten, och dels en af Kongl. Lots- styrelsen öfverlåten dagbok öfver vindförhållandena i Helsingborg och Varberg samt öfver strömsättningen i Öresund under år 1877. Det Naturhistoriska Riksmuseum har fortfarande, likasom under föregående är, hållits öppet för allmänheten alla Ons- dagar och Lördagar kl. 12—2 samt Söndagar kl. 1—3 på dagen. Endast Lördagarne har en ringa afgift af 25 öre för person erlagts, under det att tillträdet varit kostnadsfritt de andra förevisningsdagarne. Allmänhetens intresse för de lärorika sam- lingarne har visat sig oförminskadt, i det att äfven under detta år de besökandes antal varit mycket betydligt, företrädesvis om Söndagarne. Fortgängen af samlingarnes tillväxt framgår af följande kortfattade redogörelser för de särskilda Musei-afdel- ningarne. Riksmusei mineralogiska afdelning har genom uppköp vid några märkliga skandinaviska mineral-fyndorter förvärfvat en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 6l större mängd prof af sällsynta och till en del för Skandinaviens mineralogi nya stenarter, bland hvilka må nämnas: Hyalotekit, ett nytt biy-barytsilikat; Ekdemit, det första i naturen funna arseniksyrliga salt; Atopit, ett af de få i naturen förekommande antimonsyrade salter; Hydrocerussit, en vattenhaltig kolsyrad blyoxid. Alla dessa nya stenarter hafva träffats vid de ända sedan BERZELII tid för sina egendomliga mineralier berömda grufvorna i Philipstads bergslag, hvilka redan förut riktat veten- skapen med en mängd ytterst intressanta fynd. Vidare må an- föras Cleveit, ett nytt mineral från felsspatsbrotten vid Arendal, Homilit, ett egendomligt borsilikat från Brevig, vackert kristalli- serad Orthit från Arendal, praktfulla Augit-kristaller från Nord- marken, vackra Pyrit-oktaödrar från Klefva, Pyrofysalit från ett felsspatbrott nära Längbanshyttan, Beryll från samma ställe, Mikrolit från Utö, Cyrtolit från Ytterby, rikhaltiga sviter af Berzeliit, ett mineral som ännu för några år sedan var så säll- synt, att något prof deraf icke kunnat erhållas för någon svensk mineraliesamling. De flesta af dessa mineralier hafva erhållits i sådan mängd, att deraf ett för Museum värderikt bytesmaterial uppkommit, hvarigenom åtskilliga sällsynta och dyrbara utländska mineralier kunnat förvärfvas, bland hvilka förtjena att anföras: en stor kristall af diamant i fast klyft från södra Afrika, ett 8 & tungt bernstensstycke från södra Östersjökusten, åtskilliga för Museum nya meteoriter från Nord-Amerika, en svit Tyska och Schweiziska mineralier, erhållna genom Herr SELIGMANN i Coblenz, en särdeles vacker svit från Banatet genom Herr WES- ZELY i Ungarn, Österrikiska mineralier genom Miraliekabinettet i Wien, Amerikanska mineralier genom Professor GENTH i Phi- ladelphia, vackra profver af Ametist och Göthit från Wargön i Onegasjön genom Herr HERIAKOFF i Petersburg. Dessutom har Intendenten under resor till Kontinenten genom köp an- skaffat flera sällsynta och dyrbara mineralier. De botaniska samlingarne hafva förkofrats genom flera värde- fulla skänker, bland hvilka förtjena att särskildt omnämnas de af Dr ARNOLD utgifna laf-exsiccater, utgörande omkring 400 62 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. arter; en större samling mossor, samlade i Ostindien af GRIF- FITH och förärade af Dr HooKER i Kew; åtskilliga samlingar af fanerogama växter fran olika delar af Asien öfverlemnade af Professor REGEL i Petersburg; en samling fanerogamer från Kirgissteppen kring Omsk, af Gymnasialläraren SCHLOFFSOFF i nämnde stad; en samling växter från Schweiz, öfverlatna af bo- taniska trädgården i Zürich. Vidare har genom medel, som för ändamålet blifvit af Riksdagen särskildt beviljade, förvärfvats botaniska samlingar, som af Dr S. BERGGREN blifvit hopbragta på Nya Zeeland, omfattande rika sviter af fanerogamer, orm-. bunkar, mossor, lafvar och alger, äfvensom, genom inköp med Musei medel, de af Dr RABENHORST i Dresden under året ut- gifna exsiccater af mossor, alger och svampar. För öfrigt hafva flere svenske botanister haft Museum i åtanka genom välkomna gafvor, såsom Dr O. VON FRISEN, Lektor J. E. ZETTERSTEDT och Direktör I. G. CLASON. — Under året har Dr HJ. MOSÉN fortfarande varit sysselsatt med ordnande af det rika Brasilian- ska herbariet och derför uppburit ett af Dr A. F. REGNELL anvisadt arvode. Vertebratafdelningen af Riksmuseum har under året varit ihågkommen med betydande skänker, nämligen af H. K. H. Prinsessan EUGENIE, Kammarherrn Friherre C. BONDE, Kapte- nen E. G. J. NORDENFALK, Löjtnanterne J. A. EKELÖF och A. G. M. von SCHOULTZ, Med. Doktor C. HÄGGSTRÖM, Ama- nuensen Dr H. HOFBERG, Kapten S. P. PETTERSSON, samt Herrar E. S. ERIKSSON, C. W. HEDELIN, J. H. LUNDSTRÖM, C. G. PETTERSSON, L. ARFVIDSSON och B. GYLLENHAMMAR, hvarjemte till denna afdelning sasom gafva blifvit öfverlemnad tredjedelen af den vackra samling vertebrater, hvilken af Löjt- nant H. SANDEBERG förliden sommar blifvit sammanbragt under hans da utförda expedition till Kola-halfön. Bland större inköp må nämnas en dyrbar samling skelett från Indien och Madaga- skar, en samling indiska fogel- och ap-skinn, hemförd af Kapten O. LIMBORG, en Giraff, död uti Herr KLEEBERGS menageri härstädes, åtskilliga djurskelett från Lappland, och en Späck- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 63 huggare från Bohuslän, för hvilken sistnämndes inköp och upp- ställning ett bidrag af 500 kronor blifvit af Kongl. Maj:t sär- skildt beviljadt. Slutligen har afdelningen vid Konservatorn W. MEVES” afskedstagande fått mottaga den af honom hopbragta, särdeles rikhaltiga samling af fogelägg, hvars aflemnande till Museum var ett vilkor för beviljandet af den pension, som Herr MEVES numera på allmänna indragningsstaten uppbär. — Den med vertebrat-afdelningen förenade ethnografiska samlingen har med Kongl. Maj:ts tillstånd äfven under detta år varit inrymd i en lägenhet inom Statens egendom å qvarteret Grönlandet Södra. Samlingens ordnande och katalogisering, hvartill Kongl. Maj:t täckts anvisa ett särskildt bidrag af allmänna medel, hafva under Intendentens ledning blifvit utförda af Fröken K. PÅLMAN och Amanuensen J. LINDAL. Nya bidrag till samlin- gens förökande hafva välvilligt blifvit lemnade af Friherrarne C. SKOGMAN och G. VON DÜBEN. Samlingen är för närvarande till större delen öfverlemnad såsom lån till den pågående all- männa ethnografiska expositionen i Arfprinsens palats. Riksmusei afdelning för lägre evertebrater har under aret haft att glädja sig öfver ganska vigtiga tillökningar, bland hvilka här några böra särskildt omnämnas. Af de under Professor NORDENSKIÖLDS expeditioner i Kariska hafvet och Sibirien in- samlade föremål hafva till afdelningen blifvit förärade ytterligare sviter af Crustaceer bearbetade af Dr A. STUXBERG, samt land- och sötvattens-mollusker bearbetade af Dr C. A. WESTERLUND, och af hafs-mollusker, bearbetade af Dr LECHE. Löjtnant H. SANDEBERG har öfverlemnat betydande förrad af hafs-, land- och sötvattensdjur, samlade under hans resor till Kola-halfön och ishafvet. Hos Professor Sir WYVILLE THOMSON i Edin- burg star Museum i förbindelse för en svit högst lärorika före- mål, upphemtade från de stora hafsdjupen under skeppet Chal- lengers jordomsegling, och hos Dr DANIELSSEN i Bergen för särdeles värderika sådana från Nord-Atlantens stora djup, funna under de Norska expeditionerna med Vöringen åren 1876 och 1877. Herr CARL Bock i London har förärat en vacker sam- 64 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. ling Conchylier och Echinodermer från Mauritius. De undersök- ningar af Skagerracks största djup, intill 400 famnar, som under Juli månad sistlidet år utfördes af Docenterne HJ. THÉEL och C. BoVALLIUS ombord på Kanonbåten Gunhild, medförde mycket anmärkningsvärda tillägg till vår hafsfauna, isynnerhet inom Pennatulidernas grupp, af äfven för vetenskapen nya former. I öfrigt har afdelningen som vanligt genom byten och inköp vunnit ny tillväxt. De entomologiska samlingarne hafva riktats genom flere gjorda inköp, sasom af en högst rikhaltig och dyrbar samling af Orthopterer, som den bekante naturforskaren Professor CARL SEMPER sammanbragt pa Philippinska öarne; en samling insekter och spindlar fran Georgien i Nord-Amerika; flera samlingar af Orthopterer fran Australien, Söderhafsöarne och Columbia; en samling sällsyntare europeiska Lepidopterer. Såsom gäfva har afdelningen fatt mottaga af Herr J. W. STAHL en samling in- sekter fran San Leopoldo i Brasilien, och af Löjtnant H. SANDE- BERG en mindre insektsamling fran nordvestra Ryssland. Riksmusei pal&ontologiska afdelning har under året blifvit ihågkommen med flere gäfvor, såsom af Professor S. NILSSON, som förärat åtskilliga siluriska trilobiter, hvilka äro af sa mycket större värde, som de utgöra typer till de af HISINGER och An- GELIN beskrifna arter; af Löjtnant J. E. HAGDAHL, som lemnat en vacker samling försteningar fran kritbäddarne pa Penninge- berget vid Carlshamn; af Öfverstelöjtnanten i Ryske General- staben A. BONSDORFF, Professor GROTE i Buffalo, Professor A. E. NORDENSKIÖLD, Sjökapten A. D. NORLIN i Hernösand, Doktor J. LINDAHL och Apothekaren A. GÜNTHER i Petrosa- wodsk, af hvilka erhällits större eller mindre sviter af fossilier. Genom byten med utländska museer och enskilda personer hafva förvärfvats ätskilliga förr saknade fossilgrupper, hvaribland ma anföras en större samling palsozoiska från Nord-Amerika, er- hållen genom Dr C. ROMINGER i Ann Arbor. Större och mindre samlingar hafva inköpts från Skåne, Gotland, Norge, Tyskland, Kaplandet och Nord-Amerika. Främsta rummet bland dessa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 65 intager en dyrbar och betydande svit af väl bibehallna Crinoi- deer från Nord-Amerikas stenkolsformation, till hvars inlösen ett särskildt bidrag utaf allmänna medel blifvit af Kongl. Maj:t an- visadt. — Under årets lopp hafva flere både inhemske och ut- ländske vetenskapsmän rådfrågat samlingarne för arbeten och undersökningar, hvarmed de varit sysselsatta. «I öfverensstämmelse med gifna föreskrifter har Akademien på följande sätt förfogat öfver sådana medel, som de donationer, hvilka äro ställda under hennes vård och förvaltning, under året afkastat. Den äldre LETTERSTEDTSKA donationen har lemnat en ränte- inkomst af 9,716 kronor 85 öre, hvilken blifvit fördelad och använd i enlighet med donationsbrefvets bestämmelser. Sålunda har Letterstedtska resestipendiet, hvilket utgår med 4,500 kro- nor och hvilket Lunds Universitets Consistorium denna gång egt att bortgifva, blifvit tilldeladt e. o. Adjunkten vid samma Uni- versitet Dr B. LUNDGREN, med hufvudsaklig uppgift att under resor inom Europa studera särskildt sådana delar af dess krit- formation, som star i närmare sammanhang med de i Sverige förekommande afdelningar af densamma och på sådan grund kunna tjena till säkrare bestämning, än hittills varit möjlig, at dessas geologiska alder. — Det Letterstedtska priset för förtjenst- fullt originalarbete har Akademien tillerkänt sin Astronom Pro- fessor H. GYLDEN för hans i en följd af afhandlingar och upp- satser framställda och med en under året utkommen afhandling, med titel: »Recueil de tables, contenant les développements nu- meriques a employer dans le calcul des perturbations des cometes», afslutad metod att beräkna periodiska kometers absoluta stö- ringar. — Det Letterstedtska öfversättningspriset har Akademien öfverlemnat at Filosofie Doktorn P. A. GÖDECKE för hans förtjenstfulla öfversättning af Edda-sangerna till svenska spra- ket. — De Letterstedtska medlen för maktpaliggande undersök- ningar har Akademien under detta likasom äfven under närmast föregående ar anvisat till utförande, under den meteorologiska Central-Anstaltens ledning, af undersökningar öfver de vid lan- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 4. 2 66 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. dets kuster anordnade vattenmärken och stationer för vatten- höjdsbestämningar, samt öfver utvägar för dessas tillgodogörande sasom utgangspunkter för nivelleringar inom landet. — För öfrigt hafva utaf arsräntan a donationsfonden föreskrifna andelar blifvit, öfverlemnade till Domkapitlet i Linköping, för belöningar at folkskolelärare inom Linköpings stift; till Pastors-Embetet i Wallerstads församling af samma stift, för utdelande af premier i församlingens folkskola, för bildande af ett sockenbibliothek, m. m.; och till Direktionen för Kongl. Serafimer-lasarettet, för nödlidande sjuke resandes vård a detta lasarett. Den Letterstedtska Föreningens fonder, hvilkas förvaltning testator anförtrott at Akademien, utgjorde vid 1877 ars utgang ett kapital af 476,660 kronor 78 öre, hvarjemte samtidigt fanns en disponibel räntebehållning af 17,789 kronor 62 öre, hvilken sedermera blifvit till föreningen öfverlemnad. Det BERZELIANSKA stipendiet har under året blifvit ledigt derigenom att förre stipendiaten, Docenten A. ATTERBERG, till- trädt en ordinarie tjenst; och har Akademien efter honom till Berzeliansk stipendiat utnämnt Docenten vid Upsala Universitet Dr SVEN OTTO PETTERSSON. Den för aret disponiala räntan a WALLMARKSKA donations- fonden har Akademien sålunda användt, att hon anvisat ena hälften deraf åt Kommissions-Landtmätaren J. P. LJUNGSTRÖM såsom belöning för förbättrade konstruktioner af några vid landt- mäteriet brukliga instrument, och den andra hälften åt Lektorn vid Tekniska Högskolan O. E. WESTIN såsom understöd för anställande af rön öfver vattenkraftens tillgodogörande i turbiner. Med det penningebelopp, som motsvarar LINDBOMSKA be- löningen för året, har Akademien låtit slå två exemplar i guld af sin minnespenning öfver kemisten C. W. SCHEELE, af hvilka hon såsom belöning lemnat det ena åt Adjunkten vid Upsala Universitet L. F. NILSON för förtjenstfulla, till Akademien in- lemnade afhandlingar i organisk kemi, och det andra åt Docen- ten vid Lunds Universitet J. P. CLAESSON för en Akademien ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o4. 67 meddelad afhandling om Rhodankaliums inverkan på föreningar af monoklorättiksyra. Den FLORMANSKA belöningen har Akademien tilldelat Do- centen vid Upsala Universitet T. TULLBERG för en i Upsala Vetenskaps-Societets Acta offentliggjord afhandling: »Ueber die Byssus des Mytilus edulis». Den FERNERSKA belöningen har Akademien denna gång icke funnit anledning utdela, utan kommer belöningsbeloppet att användas till kapitalets förökande. För utförande af resor inom landet till undersökning af dess naturförhållanden har Akademien lemnat följande reseunderstöd: at Läroverks-Adjunkten P. J. HELLBOM 400 kronor, för lichenologiska forskningars anställande i Norrland; at Läroverks-Adjunkten K. AHLNER 200 kronor, för algo- logiska studiers idkande i Bohuslän; at Filos. Kandidaten F. SVENONIUS 400 kronor, för utfö- rande af vissa geologiska undersökningar i Norra Sverige; och till Professoren S. LovEns förfogande 300 kronor, för att genom någon dertill lämplig yngre zoolog låta anställa under- sökningar öfver vestkustens marina Hydrozoer. i Det statsanslag, som Akademien uppbär till instrumentma- keriernas uppmuntran, har hon i lika lotter tilldelat mathema- tiske instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN. Den minnespenning, som Akademien till denna dag låtit prägla, är egnad åt minnet af hennes framlidne ledamot, den berömde kirurgen, Öfverfältläkaren och Förste Lifmedikus PER AF BJERKEN. Genom döden har Akademien under året bland sina leda- möter förlorat, inom Sverige och Norge: f. d. Professorn vid Lunds Universitet NILS HENRIK LOVÉN, sin forne Sekreterare och f. d. Professorn vid Carolinska medico-kirurgiska institutet PETER FREDRIK WAHLBERG, Professorn vid Christiania Uni- versitet CHRISTIAN PETER BIANCO BoEcKk, H. Excellens f. d. Utrikesministern ALBRECHT ELOF IHRE, Professorn vid Uni- versitetet i Lund CARL JOHAN TORNBERG, Domprosten och 68 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. förste theologie Professorn vid samma Universitet HANS MAGNUS MELIN, Kontraktsprosten och Kyrkoherden i Örebro GUSTAF WILHELM GUMZLIUS, f. d. Kongl. Biblothekarien JOHAN ERIK RYDQVIST och f. d. Professorn vid Upsala Universitet ELIAS MAGNUS FRIES; samt i utlandet: Professorn vid Universitetet i Berlin ALEXANDER VON BRAUN, Direktorn för astronomiska Observatorium i Paris URBAIN JEAN JOSEPH LE VERRIER, f. d. Professorn vid College de France i Paris HENRI VICTOR REG- NAULT, Professorn vid Universitet i Paris CLAUDE BERNARD, och Professorn vid Universitetet i Dublin WILLIAM STOKES. Med sitt samfund har Akademien deremot under året såsom ledamöter förenat, inom Sverige och Norge: Professorn vid Ca- rolinska medico-kirurgiska Institutet OTTO CHRISTIAN LOVÉN. f. d. Adjunkten vid Upsala Universitet TORD TAMERLAN THEO- DOR THORELL, Öfverläkaren vid Lungegardshospitalet i Bergen DANIEL CORNELIUS DANIELSSEN, Erkebiskopen och Prokanslern för Upsala Universitet ANTON NICLAS SUNDBERG, Professorn vid samma Universitet CARL GUSTAF MALMSTRÖM, General- direktören och Chefen för Rikets jernvägstrafik CARL ÖSCAR TROILIUS, Grosshandlaren i Göteborg OSCAR DICKSON, och e. 0. Professorn vid Christiania Universitet ELSEUS SOPHUS BUGGE; samt i utlandet: Ledamoten af Franska Institutet HIPPOLITHE Louis FIZEAU, Professorn vid Universitetet i Strassburg ANTON DE BARY, f. d. Professorn vid Universitetet i Berlin NATAN PRINGSHEIM, och Direktorn för astronomiska Observatorium i Milano GIOVANNI VIRGINIO SCHIAPARELLI. Till Konservator vid det naturhistoriska Riksmuseum har Akademien antagit Herr ANDERS SVENSSON, sedan förre inne- hafvaren af denna befattning Herr WILHELM MEVES från den- samma sökt och erhållit afsked. Stockholm, 1878, P. A. Norstedt & Söner. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 35. | ÖRE 5 5. Onsdagen den 8 Maj. Med anledning af remiss från Kongl. Kammar-Collegium å besvärsmäl rörande fiskets bedrifvande i Närsåns och Österviks fiskevatten inom Gotlands län afgåfvo Hrr TORELL och SMITT infordradt utlåtande, som af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget yttrande i ämnet. Hr TÖRNEBOHM redogjorde för undersökningar, som af ho- nom blifvit utförda, öfver den mikroskopiska strukturen af den jernförande basalten vid Ovifak i Grönland (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om några derivat af n-diklornaftalin», af Prof. P. T. CLEVE"; 2:0) »Om några Lantan- och Didym- föreningar», af densamme”; 3:0) Diatoms from the West Indian Archipelags», af densamme (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Pä tillstyrkan af utsedde Komiterade antogos till införande i Akademiens Handlingar följande afhandlingar: 1:0) »Öfversigt öfver de af Svenska expeditionerna till Novaia Semlia och Je- nisei 1875 och 1876 insamlade hafsmollusker», af Docenten W. LECHE; 2:0) »Undersökning af badgytjan vid Marstrand», af Professor N. P. HAMBERG; 3:0) »Spinnen aus Sibirien und No- vaia Semlia, eingesammelt von der schwedischen Expedition im Jahre 1875», af Doktor L. C. KocH i Nürnberg. Genom anstäldt val kallades till utländsk ledamot af Akade- mien Professorn i Fysik vid Universitetet i Bonn ROBERT JU- LIUS EMANUEL ÜLAUSIUS. [Ao] Till Amanuens vid sitt bibliothek kallade och antog Akade- mien Filosofie Doktorn KNUT ROBERT GEETE. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Meteorological Office i London. Quarterly weather report, 1875: 1-2. Hourly readings at seven observatories . . . 1877: 5. Frän Royal Institution i London. Proceedings, N:o 60—62; 66—67. List, 1877. Från RB. Observatory i Greenwich. Results of astronomical observations, 1875. » » magnetical and meteorological observations, 1875. » » Appendix. TENNANT, J. F. Report on . . . the observations of the transit of Venus, as seen at Roorke 18745/,,. Calcutta 1877. 4:o. Från Geological Society i London. Quarterly Journal, N:o 133. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 10: 3-5. Proceedings, 1877: 3-4. Från RB. Society i Edinburgh. Transactions, Vol. 28: 1. Proceedings, N:o 93—99. Frän Botanical Society i Edinburgh. Transactions and proceedinzs, Vol. 13: P. ı. Från Comite International des Poids et Mesures i Paris. Proces-verbaux, 1877. Fran BR. Comitato Geologico i Rom. Bolletino, Vol. 8. Från Societa di Seienze Naturali i Pisa. At, Viola 2: Br 22 a (Forts. & sid. 8). 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 5. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 38. Om några derivat af n-diklornaftalin. AME ER db OmEszE: [Meddeladt den S Maj 1878]. I Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1876 N:o 7 sid. 47 har jag beskrifvit en vid 48° smältande diklornaftalin, som erhölls ge- nom inverkan af fosforpentaklorid pa kloriden af $-nitronaftalin- sulfonsyra. Da denna syra bildas genom inverkan af salpetersyra pa ß-naftalinsulfonsyra, måste ätminstone en kloratom af de bägge, hvilka denna klornaftalin innehåller, befinna sig i ß- ställning. Den vid 48” smältande diklornaftalinen kan lämpligen kallas »-diklornaftalin. För någon tid sedan lyckades jag er- hålla denna diklornaftalin i någorlunda stora mängder, så att jag kunde dermed företaga några försök för att lära känna dess konstitution, för hvilka jag här far redogöra. Oxidation af n-diklornaftalin. Ren n-diklornaftalin upp- hettades med vanlig salpetersyra i slutna rör till omkring 150°. Oxidationen skedde jämförelsevis lätt. Efter den sura vätskans afdunstning först i vattenbad, till sist öfver kali, erhölls en gul- aktig aterstod, som renades genom upplösning i vatten och den från en ringa mängd olösta ämnen filtrerade lösningens afdunst- ning 1 luftförtunnadt rum. Återstoden pulveriserades och tor- kades ihållande i luftförtunnadt rum. Dervid erhölls en gul, högst lättlöslig syra, som ej kunde renas genom upprepade kri- stalliseringar. Analysen maste derför utföras med produkten sadan den var. 4 CLEVE, OM NÅGRA DERIVAT AF n-DIKLORNAFTALIN. Analyserna gåfvo följande resultat: a. 0,5015 gr. gaf 0,8185 gr. CO, och 0,1045 gr. H,O. b. 0,3310 gr. gaf 0,5405 gr. CO, och 0,0735 gr. H,O. c. 0,3236 gr. gaf efter glögning med kalk 0,2165 gr. AgCl. d. 0,3085 gr. gaf 0,2030 gr. AgCl. e. 0,4570 gr. gaf. 9,3 kub.c. qväfgas mätt öfver vatten af 16° och under bar.trycket 765 m.m. I procent göra dessa värden; 2. b. e. d. e. ON et 44,51 44,53 jäsning je (Rs 2,31 2l6 — — — IN nn — oo — == 238 Glen az = 0084 097 = Af dessa siffror framgar otvätydigt att den analyserade produkten var en blandning af monoklorftalsyra och monoklor- nitroftalsyra, ty kol- och klorhalterna förhalla sig i det närmaste som 8:1. Dä produkten var en blandning tjenade det till intet att söka framställa anhydrid af ftalsyran och bestämma dess smältpunkt. Vid ett föregaende försök erhölls genom oxidation af n-diklornaftalin en monoklorftalsyra, som vid analys gaf 18,17 proc. klor. Då den rena syran C,H,Cl(COOH), innehåller 17,70, var den analyserade syran antagligen fri från nitroftalsyra. Deraf beredd anhydrid hade smältpunkten 89°. | Af de ofvan anförda försöken framgar otvifvelaktist att vid »-diklornaftalins oxidation till ftalsyra en kloratom aflägs- nas på samma gång som två kolatomer, hvadan de bägge klor- atomerna maste stå 1 olika benzolringar, hvilket är högst ovän- tadt, då smältpunkten hos 7C0,,H,C]l, är så lag som 48°. n-Diklornitronaftalin, C,,H;NO,Cl,, bildas lätt och såsom hufvudsaklig produkt om »-diklornaftalin löses i isättika och lösningen i köld blandas med rykande salpetersyra. Man er- håller snart nitroprodukten i form af gula kristallnålar, hvilken renas genom kristallisering ur alkohol och isättika. Den bildar guldgula fina, böjliga nålar, lättlösliga i varm isättika och i alkohol. Smältpunkten var konstant 120°. m ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:09. 5 Analys: 0,3800 gr. gaf 18,6 kub.c. qväfgas, mätt vid 15° öfver vat- ten. Barometertrycket var 750 m.m. 0,2963 gr. gaf vid förbränning 0,5450 gr. CO, och 0,0625 gr. H,O. 0,2805 gr. gaf 0,3320 gr. AgCl. I procent: Funnet, Beräknadt. en N ae 80,15 49,59 TE NERE RE 2,34 2,07 Neal ae a åka air 5,63 0,78 Or et 29,26 29,34 (ÖTUSR SEN Lena... 12,62 13.22 100,00 100,00. Med denna nitrodiklornaftalin äro tvänne isomeriska för- eningar bekanta nämligen nitro-#-diklornaftalin, erhållen af WID- MAN genom nitrering af den vid 68° smältande £-diklornafta- linen, och nitro-y-diklornaftalin, erhållen af ATTERBEEG genom nitrering af y-diklornaftalin (stpkt. 107”). Den af WIDMAN tramstälda föreningen smälter vid 92°, den af ATTERBERG er- hållna har smältpunkten 142°. Genom reduktion af n-diklornaftalin medelst tenn och salt- syra erhålles n-diklornaftylamin. Oaktadt således en kloratom och nitrogruppen nödvändigt måste stå i samma benzolring, bildas ej monoklornaftylamin. Produkten af tenns och saltsyras långvariga inverkan på nitroderivatet var ett hvitt, i fina mi- kroskopiska nålar kristalliserande klorvätesyradt salt. Tenn- klorurdubbelsalt erhölls icke. Det i luftförtunnadt rum torkade klorhydratet gaf vid analys 0,1948 gr. lemnade 0,3230 gr. AgCIl. I procent: Formeln: C,.H,C1,NH,. HCl fordrar 42,86. Klorhalten utföll saledes ansenligt för lag, hvilket bör till- skrifvas den lätthet, med hvilken salterna af basen sönderdelas. 6 CLEVE, OM NÅGRA DERIVAT AF 1-DIKLORNAFTALIN. n-Diklornaftylamin, C,,H;CI,NH;, erhölls genom det nyss beskrifna klorhydratets kokning i fast form med ammoniak. En fet kompakt gulaktigt röd och illaluktande massa erhölls. Den löstes i het alkohol och lösningen fäldes med vatten. Basen erhölls då i vackra nålar, hvilka genom syrsättning hade an- tagit chamoifärg. I rent tillstånd är basen färglös. Den smäl- ter vid omkring 95”. En noggrann bestämning af smältpunkten var omöjlig att utföra, emedan det till smältpunktbestämning tillgängliga materialet var så mörkt färgadt, att smältnings- fenomenet ej noga kunde iakttagas. Basen förflyktigas lätt med vattenangor och har en om a-naftylamin påminnande vidrig lukt. Den löses knappast af vatten, deremot lätt af alkohol. Med syror ger den salter, som äro färglösa i rent tillstånd och svar- lösliga. De sönderdelas lätt vid kokning, så att fri bas bortgar. Det svafvelsyrade saltet bildar mikroskopiskt små nålar. Analysen gaf: 0,0825 gr. gaf 5,4 kub.c. qväfgas mätt öfver vatten af 17° under Bar.trycket 760 m.m. 0,1430 gr. gaf 0,2078 gr. AgQl. 0,3780 gr. gaf 0,7610 gr. CO, och 0,1110 gr. H,O. I procent: Funnei. Beräknadt. Galalsathanint kn 54,59 56,60 Hientınae. (meiden 3,26 3,30 Nuten Front 7,58 6,60 Ole dere. av 8% . 39,95 33,50 101,68 100,00. Öfverskottet i analysen kommer af den utomordentligt ringa mängd material, som kunde användas till qväfvebestämningen. De öfriga funna taien stämma tämligen dåligt med de beräk- nade, dock ej sa illa att formeln kan vara tvifvelaktig. Ana- lysen utvisar, att den analyserade basen innehållit osönderdeiadt hydroklorat. Till en förnyad undersökning saknade jag material. Allt förbrukades till analysen. | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:09. 7 e-Triklornaftalin, C,.H;Cl,, erhålles genom n-diklornitro- naftaliens upphettning till hög temperatur med PCI. Sedan oxikloriderna bortgätt, destillerar en gulaktig olja, som vid af- svalning stelnar. Produkten var emellertid så oren att något vid konstant temperatur smältande ämne ej kunde genom repe- terade kristallisationer erhållas. Den måste derför kokas med en lösning af kali 1 alkohol och derefter destilleras. Derigenom erhölls en triklornaftalin, som efter några omkristalliseringar konstant smälte vid 65°. Den bildar fina, färglösa, till bollar hopfogade kristallnalar, som lätt lösas i alkohol och isättika. Analys: 0,2422 gr. gaf 0,1615 gr. CO, och 0,0570 gr. H,O. 0,2070 gr. gaf 0,3818 gr. AgCl. I procent: Funnet. Beräknadt. IE a 3 EA 51,96 5l,s4 Ehe x. NA ER Hin Den Das ON a 45.60 46,09 100,17 100,00. Denna triklornaftalin är ny. Förut äro 4 triklornaftaliner bekanta. s-Triklornaftalin måste hålla 2 kloratomer i den ena benzolringen och I uti den andra. Åtminstone en af klorato- merna måste hafva £-ställning. Smältpunkterna å de förut be- kanta 4 triklornaftalinerna äro: & 81° FAUST & SAAME, WIDMAN. ß 90° ATTERBERG. y 103° ATTERBERG. d 131° ATTERBERG & WIDMAN. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2). : Från Physikalisches Üentral-Observatorium i St. Petersburg. Annalen, 1876. Från Nicolai-Hauptsternwarte i Pulkowa. Observations, Vol. 7. Jahresbericht, 1877. Frän Universitetet i Kasan. Isvestia, 1877: N:o 1—6. Frän Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. Zeitschrift, Bd. 29: H. 1-4. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Graz. Mittheilungen, 1877. Från K. Universitetet i Greifswald. Akademiskt tryck, 1877. 45 nr. Från Naturwissenschaftlischer Verein i Halle. Zeitschrift für die gesammten Naturwissenschaften, Bd. 49—50. Frän Medicinisch-Naturwissensehaftiche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift für Naturwissenschaft, Bd. 12: H. 1. Från K. Akademie der Wissenschaften i Wien. Denkschriften. Math.-NW. Klasse, Bd. 37. » Philos.-Hist. » Bd. 26. Sitzungsberichte. Math.-NW. Klasse, Abth. 1. 1876: 8-10; 1877: 1-5; Abth. 2. 1876: 8-ı0; 1877: 1-6; Abth. 3. 1878: 6-10; 1877: 1-5. » Hist.-Philos. Klasse, 1876: s-ı0; 1877: 1—7. Almanach, 27. Archiv für Oesterreichische Geschichte, Bd. 55: 1-2; 56: 1. Fontes rerum Austriacarum, Abth. 2. Bd. 40. Frän Verein für Naturkunde i Wiesbaden. Jahrbücher, Jahrg. 29—30. Frän Universitetet i Santiago de Chile. Publikationer. 60 bd. (Forts. & sid. 26.) 9 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 5. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 39. Om några Lantan- och Didymföreningar. AfL BR) CLEVE. [Meddeladt den 8 Maj 1878.] Närmaste anledningen till denna uppsats är en i Liebigs Ann. Bd. 191 H. 3 sid. 331 intagen afhandling af Herrar F. FRERICHS och F. SMITH, hvaruti dessa författare söka visa oriktigheten af de formler, hvilka jag förut pa flere lantan- och didymföreningar uppstält. Da författarnes afhandling syntes mig innehålla mycket, som är misstänkt, företog jag mig att repetera deras försök och får här anföra resultaten. Emedan min starkt upptagna tid ej medgifvit mig att sjelf analysera alla de fram- stälda föreningarna, har jag låtit mina lärjungar under min upp- sigt verkställa större delen af de i det följande anförda analyser, hvilka jag anser fullt tillförlitliga. Lantan- och Didymplatinaklorid. FRERICHS & SMITH uppgifva för bägge dessa kloroplatinat formeln 2RCI,, 3PtCl,, 24H,0 (R=La eller Di). Dessa dubbelsalter skola således vara normala, men efter mina egna, JOLINS, NILSONS m. fl. undersökningar bilda kloriderna R,Cl, (sa vida man ej dit vill räkna berylliumkloriden) aldrig kloroplatinat med dubbelt så mycket klor i platinakloriden som i kloriden R,Cl,. Jag har förut funnit att lantan- och didymkloroplatinaten äro, om man fördubblar mina äldsta formler: La,Cl,, 2PtCl,, 27H,0 Di,C},, 2PtC],, 21H,0. 10 CLEVE, OM NÅGRA LANTAN- OCH DIDYMFÖRENINGAR. Dessa salter innehålla ej samma vattenhalt och äro efter ToPsöES undersökningar icke isomorfa. Det af FR. & SM. be- skrifna didymsaltet kan ej vara det af mig undersökta, som kristalliserade i prismer, ej 1 taflor. . Lantansaltet är deremot otvifvelaktigt samma förening, som blifvit af mig analyserad. Riktigheten af min formel har bekräftats af MARIGNAC (Arch. sc. phys. nat. 50, 202). Äfven har JoLın för det isomorfa ceriumsaltet funnit noga samma formel som jag för lantansaltet. En repetition af mina analyser af lantankloroplatinatet torde derför ej behöfvas. Lantan- och Didymguldklorid skola enligt FRERICHS & SMITH hafva sammansättningen 2RCl,, 3AuCl,, 21H,0. Jag har endast en gång erhållit ett didymsalt af en dermed öfverens- stämmande sammansättning. Endast sällan bilda de sällsynta jordmetallerna andra kloraurat än af formeln: R,Cl,, 2AuQ],, nH,0. Lantan- och Didymfiuoriderna äro enligt FRERICHS & SMITH sura salter, 2RFI,, 3HFl. Fluoriderna bildas da didym- eller lantansalter fälles med fluorvätesyra och äro genomskinliga, i utspädda syror olösliga fällningar. Jag har för dessa salter förut uppgifvit formeln R,F],, H,O, dock med någon osäkerhet, emedan jag bestämt vattnet genom blott glödgning. Nya försök hafva emellertid visat att min formel är alldeles riktig samt att de sura fluoriderna, R,Fl,, 3HFI], ej finnas. Didymfluoriden framstäldes genom fällning af didymnitrat | med fluorvätesyra och torkades, efter tvättning, i vattenbad. a. 1,239 gr. upphettades i torkskåp till 110° och förlorade dervid 0,015 gr. Efter behandling med svafvelsyra erhölls 1,7111. D2380,. b. 1,5065 gr. blandades med blyoxid och upphettades i ett glasrör. Vattnet, som dervid bortgick, uppsamlades i ett klorkaleiumrör och vägde 0,0678 gr. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 5. 11 I procent: Funnet. Di,Fl,, H,0. De a ee 69,76 69,01 BR (torlusy)ier war ZA 26,76 EI ON ms OR TURN 4,50 4,23 100,00 100,00. Fluorhalten försökte jag bestämma och fann den genom direkt försök 22,65 procent. För fluorbestämningen maste fluo- riden sönderdelas genom smältning med soda och kiselsyra. FRERICHS & SMITH uppgifva sig hafva funnit TOT SR SIE EEE 62,00 61,80 lan ae 12 37,90 37,09. Mitt äldre försök (Bih. till K. Vet.-Ak. Handl. 2, 8, 9) gaf 69,64 Di och 3,00 glödgningsförlust. Att jag denna gang erhöll 4,5 proc. vatten kommer deraf, att det analyserade saltet (enligt försök a) innehöll 1,21 proc. hygroskopiskt vatten. Lantanfluoriden framstäldes såsom didymsaltet och torkades 1 vattenbad. Analysen, som utfördes af Stud. O. E. NYCAN- DER, gaf: a. 2,4942 gr. glödgades med blyoxid och gaf 0,1207 er. H,O. b. 1,1945 gr. torkades i luftbad vid 110° och förlorade der- vid 0,0155 gr. Återstoden gaf 1,6395 gr. La,3SO,. I procent: Funnet. La,Fl,, H,0. are lee 67,42 67,81 NEUEM. u BEN (27,74) 27,30 Erna 1. Din 4,34 4,39 100,00 100,00. En direkt fluorbestämning, efter förutgangen smältning med soda och kiselsyra, gaf 25,49 proc. flour. Mitt förut (Bih. till K. Vet.-Akad. Handl. 2, 7, 10) an- förda försök gaf 68,06 proc. La. Dä FRERICHS & SMITH beredt sina fluorider genom sulfatens fällning med fluorväte, ansåg jag det möjligt, om ock föga sanno- likt, att deras preparat kunnat innehålla svafvelsyra. Jag fram- 12 CLEVE, OM NÄGRA LANTAN- OCH DIDYMFÖRENINGAR. stälde derför lantanfluorid af lantansulfat och torkade det i vattenbad. 8 0,1815 gr. gaf 0,6655 gr. La,3SO, eller 67,89 proc. lantan. Da nu FRERICHS & SMITH uppgifva sig vid analys hafva funnit: vet jag ingen möjlighet att förklara huru de kunnat erhålla så afvikande tal. Säkert är att de af dem uppgifna fluoriderna R,Fl,, 3HF] ej finnas. Didymsuperoxid. Genom upphettning af brun didym- superoxid i syrgas till konstant vigt skall enligt FRERICHS & SMITH, en oxid, innehållande 7,13 proc. löst bundet syre uppstå. Jag upphettade brun didymoxid, erhållen genom nitratets för- sigtiga glödgning, uti ett platinaskepp, hvilket var inneslutet i ett glasrör, genom hvilket en ström torr och ren syrgas leddes. Temperaturen var svag rödglödgning. Efter 4 timmars förlopp blef, vigten konstant. Derpå upphettades oxiden i vätgas. Vigts- förlusten blef blott 0,98 procent. Häraf visar sig att oxiden Di,O, icke har någon tillvaro. Det torde här kunna anföras, att det ej är alldeles omöjligt, att ett nytt grundämne finnes i didymoxiden och ger anledning till uppkomsten af den bruna färg, didymoxiden vid glödgning i luft antager. N Lantanoxiklorid. Enligt FRERICHS & SMITH bildas vid upphettning af lantan- och didymoxid i klorgas oxiklorider ROCI. Pa min anmodan har Stud. T. FEGRAUS försökt att fram- ställa och analysera lantanoxikloriden. Han upphettade 1,322 gr. La,O, i klorgas till konstant vigt. Under lindrigt glödg- ningsfenomen ökades vigten med 0,2312 gr. Produkten, som var ett hvitt pulver, gaf vid analys: a. 0,6444 gr. gaf 0,5482 gr. La,0, och 0,4902 gr. AgCl. oO b. 0,7805 gr. gaf 0,6698 gr. La,O, och 0,5750 gr. AgCl. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:0 9. 13 I procent: ; Funnet, I Beräknadt La,0,C],. ash a este 72,55 73,19 12,97 Ola 2, 18,32 18,22 18,63 OR N at Br ae (8,63) (8,59) 8,40 100,00 100,00 100,00. Den af FRERICHS & SMITH uppgifna formeln är således riktig. Lantan- och didymhypoklorit. FRERICHS och SMITH uppgifva, att de erhållit underklorsyrliga salter af formeln R(OC]),, genom att behandla hydraten, uppslammade i vatten, med klor- gas, hvarefter de afdunstade den filtrerade lösningen i vattenbad. Att underklorsyrliga salter ej på detta sätt kunnat erhållas är uppenbart, och någon experimentel vederläggning erfordras icke. De uppgifva att didymsaltet löstes i klorvätesyra, men anföra ej om klorgas dervid utvecklades. Basiskt lantan- och didymsulfat. Genom fällning af lantan- och didymsulfat med ammoniak skola enligt FRERICHS & SMITH basiska salter 2R,O,, 3SO,, 3H,0 bildas. Redan deraf att lantanoxiden är vida mera positiv än didymoxiden kunde man ega skäl misstänka att de bägge basiska salterna ej kunna vara lika sammansatta. Dessutom äro basiska salter med sådan sammansättning af sexatomiga baser högst osannolika. Jag fälde derför mycket utspädda lösningar af didym- och lantan- sulfat med ett ringa öfverskott af utspädd ammoniak, tvättade hastigt de hydratiska fällningarna genom dekantering, löste dem i klorvätesyra, hvarpå lösningarna halfverades. I den ena hälf- ten bestämdes svafvelsyra, i den andra oxiden. Om halten af syra och oxid beräknas på vattenfria salter, erhölls som resultat sammansättningen för Didymsaltet. Lantansaltet. RiOltieae setet avant 37,64 91,23 SOUL. Be 12,36 377. Förhållandet mellan Di,O, och SO, är 5:3 mellan La,O, 3:1. Således voro fällningarna högst betydligt mer basiska än FRERICHS & SMITH uppgifva. 14 _CLEVE, OM NÅGRA LANTAN- OCH DIDYMFÖRENINGAR. Didymsulfat, neutralt, skall enligt FRERICHS & SMITH inne- hålla 9H,O, under det MARIGNAC funnit 8H,O. Didymsulfatet är isomorft med en hel serie yttrium-, erbium- och didymselenat och sulfat, innehållande alla SH,0. Om författarnes analys är oriktig eller om de möjligen haft ett nytt salt med 9H,O kan ej afgöras, då de ej anfört några kristallografiska bestämningar. Lantan- och didymselenit. FRERICHS & SMITH uppgifva att de erhållit neutrala selenit, Di,(SeO,),6H,0 och La,(SeO, ),, 9H,0, genom fällning af didym- och lantansalter med fri selen- syrlighet. Detta är helt säkert oriktigt. NILSON har ej kunnat erhålla neutralt didymselenit. De af mig framstälda salterna Di,(SeO,),, SeO,, 4H,0 och La,(SeO,);, 3SeO,, 5H,0O kunde FRERICHS & SMITH ej erhålla. De uppsta dock ganska lätt och NILSON har med samma resultat som jag analyserat det sura lantansaltet. Didymsaltet, dock med SH,O, har NILSON äfvenledes analyserat. j Lantanseleniat skall enligt FRERICHS & SMITH, då det kristalliserar i värme, innehålla 12H,0; och de nämde förfat- tarne anföra att de kunna bekräfta mina uppgifter. Jag har aldrig erhållit ett lantanseleniat med 12H,0, ty det i värme an- skjutande saltet innehåller blott 6H3O. Didym- och lantanfosfat. Genom fällning af sulfaten med dinatriumortofosfat erhållas fällningar, som skola enligt FRERICHS & SMITH vara R,(HPO,),. Då både MARIGNAC och jag genom fällning af didymnitrat med fri fosforsyra erhällit neutralt salt, Di,2PO,, 2H,O, är författarnes uppgift minst sagdt osannolik. Didym- och lantanpyrofosfat. Enligt FRERICHS & SMITH skola halft sura salter, R,(H,PO,),, erhållas genom fällning af natriumpyrofosfat med en sur lösning af ett didymsalt eller lantansulfat. Det af mig beskrifna sura lantansaltet, La,H,2P,O,, 6H,0, som är så betecknande för en 6-atomig bas, kunde de ej erhålla. Det kan dock lätt framställas på det af mig uppgifna sättet, och ett motsvarande ceriumsalt har JOLIN framstält. För att pröfva uppgiften om ett halft surt pyrofosfat af didym, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 15 fälde jag en lösning af didymmitrat med natriumpyrofosfat, löste fällningen, så när som på en ringa del, genom tillsats af ättik- syra. Den filtrerade lösningen blandades med - alkohol, då en ymnig fällning erhölls. Den upptogs pa filtrum och tvättades, torkades vid 110° och analyserades af Cand. ALEN. 0,1831 gr. gaf 0,0186 gr. glödgningsförlust. 0,2036 gr. löstes i salpetersyra, digererades dermed till pyro- fosforsyrans öfverföring till ortofosforsyra, hvarpå molydenlösning tillsattes. Sålunda erhölls 2,0458 gr. ammoniummolybdenfosfat. 0,3546 gr. löstes 1 salpetersyra såsom vid föregående analys och fäldes med oxalsyra. Oxalatet gar vid glödgning 0,1863 gr. Di,O;. I procent: DO 92,54 NO ER OR 37,38 ERO en 10,16 100,08 Vid analys af den fällning, som erhålles af didymsulfat i öfverskott och natriumpyrofosfat, har jag förut (Bih. t. K. Vet.- Ak. Handlingar 2, 8, 23) erhållit 36,03 proc. P,O, och 9,41 H,O, således tämligen nära samma tal. Uti ALENS analys är förhållandet mellan Di,O,, P,O, och H,O i det närmaste 3:5:10 eller motsvarande formeln: Di,H, . 0,2P,0, + Di,0,,3P;0, + 9H,0, hvilken fordrar: DO RE nenn 93,54 PRO. SI S Eat 37,07 ION Er 9,39 100,00 Fällningen är följaktligen en blandning eller förening af neutralt pryfosfat med 4 surt salt, således långt ifrån ett halft surt salt. Jag försökte att framställa lantanpyrofosfat af lantansulfat och natriumpyrofosfat med det ena eller andra saltet i öfver- skott. 16 CLEVE, OM NÅGRA LANTAN- OCH DIDYMFÖRENINGAR. Då fosfatet användes i underskott, erhölls en hvit gelatinös fällning, som efter torkning utgjorde ett kritlikt pulver. Efter torkning vid 110” analyserades det af Stud. O. E. NYCANDER. a. 0,2948 gr. förlorade vid glödgning 0,0354 gr. b. 0,1440 gr. förlorade vid glödgning 0,0169 gr. c. 0,3230 gr. gaf 0,1797 gr. L,O,, fäld såsom oxalat ur salpetersur lösning. d. 0,3262 gr. gaf 0,1809 gr. La,O,. 0,1577 gr. gaf 0,0838 gr. Mo,P,O,, sedan fosforsyran förut ur den salpetersura lösningen blifvit utfäld med molybden- lösning. I procent: a. b. c. d. & a0, ae aan —— 05,63 955,46 1606 (0) a SS ERA AS SR — 390 FISO ANS RS 12,01 llıa — — — Förhållandet mellan La,0,, P,O, och H,O är 1:1,4: 3,87. Om man i stället antager 2:3:8, blir formeln 2La,.. 3P,O, + 8H,0, som fordrar: Laos en 93,36 BO ee. en 34,86 IE 0) a 11,78 100,00 Således utgöres fällningen af lantansulfat i öfverskott med natriumpyrofosfat af neutralt lantanpyrofosfat. Då lantansulfat fäldes med ett stort öfverskott af natrium- pyrofosfat erhölls en hydratisk fällning, som efter 12 timmar förvandlades till små kristallnalar, hvilka vid vätskans omröring safvo densamma ett sidenglänsande utseende. Saltet utpressa- des mellan papper och förlorade vid upphettning till 110° 16,89 procent vatten. Analysen a vid 110° torkadt salt utfördes af Stud. L. ANDERSSON. a. 06450 gr. förlorade 0,0590 gr. vid glödgning. Aterstoden smältes med soda, löstes i salpetersyra och gaf 0,2843 gr. La,O,, fäld såsom oxalat. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:09. 17 b. 0,3698 gr. löstes i salpetersyra och digererades dermed. Lösningen neutraliserades, blandades med ammoniumacetat och jernklorid samt upphettades. Fällningen löstes i ut- spädd salpetersyra och försattes med vatten till 250 kub.c., hvarefter 100 deraf fäldes med molybdenlösning. Molybdenfällningen löstes i ammoniak, och ur denna lös- ning erhölls magnesiumammoniumfosfat, som vid glödening gaf 0,0864 gr. Mg,P,0,. Ur filtratet från jernfällningen utfäldes lantan med ammoniak, hvarefter filtratet derifrän gaf 0,0699 gr. Na,SO,. ce. 0,4313 gr. löstes i salpetersyra och gaf 0,1907 gr. La,O,, fäld som oxalat. d. 0,1620 gr. gaf 0,0154 gr. glödgningsförlust. Ur återstoden erhölls efter smältning med soda och fällning med mo- lybdenlösning 1,6484 gr. ammoniummolybdenfosfat. I procent: a. b. CS d. Medeltal. ILO Ör ad — Li I — 44,15 BORN... — 3736 —— 38,06 ST NasO, 2 22....: — 826 —- — 3,26 [SEO See Jas — 1 — 9,51 9,33 99,45. Häraf formeln v10,2Ps0, + 4H,0, som fordrar: Io 320, An BO ee 284 38,17 Na,0 Nå u EEG 62 8,33 ETS ORSA TE 72 9,68 744 100,00. Det ej torkade saltet innehåller 12H,O, hvaraf 8 bortea vid upphettning till 110°; funnet 16,89 proc. ber. 16,22 proc. Vid öfverskott af natriumpyrofosfat fås således ett natrium- dubbelsalt, alldeles motsvarande det af mig förut framstälda sura lantanpyrofosfat: E \0,2P,0; +6H,0. ® H, Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. SÖMNEN: ID 18 CLEVE, OM NÅGRA LANTAN- OCH DIDYMFÖRENINGAR. Didym- och lantanarseniat, skola då de erhållas af di- natriumarseniat och sulfaten enligt FRERICHS & SMITH ega sammansättningen R,(AsO,H),. Tiden har ej medgifvit mig att repetera deras försök, men jag måste icke desto mindre anse denna formel osannolik. ° MARIGNAC erhöll nämligen ett didym- arseniat, som innehöll 53,56 proc. Di,O, och 4,03 proc. H,O, Didym- och lantanarsenit. Genom hydratens kokning med arseniksyrlighet och vatten erhöllo FRERICHS & SMITH salter, för hvilka de uppgifva formeln R,(AsO,H),, en tämligen ovanlig formel för salter af arseniksyrligheten, hvilken synes vara en 1—3- basisk syra, ej motsvarande den tvabasiska fosforsyrligheten. Ge- nom kokning af nyss beredt lantanhydrat med vatten och ett stort öfverskott arseniksyrlighet under flera timmars tid erhöll jag en hvit gelatinös fällning, som med stor svårighet afsatte sig. Den tvättades genom dekantering med kokande vatten och torkades vid 110”. Analysen, som utfördes af Stud. L. ANDERSSON, gaf följande resultat: > CO 0,5104 gr. gaf 0,1220 gr. As,S, och 0,5414 gr. La,O,. 0,3398 gr. gaf 0,0182 ye I procent: EAS ONE 66,89 NIST U 19,24 CO ee 5,36 SON er (8,51) 100,00. Kolsyran hade under tvättningen och torkningen upptagits och motsvarar 18,60 proc. La,0,300. Korrigeras resultatet härför blir förhållandet mellan La,O, och As,O, 53,65 proe.: 19,24 proc. = 1 mol. : 0,59 mol., eller ungefär som 2:1 motsvarande O,As (OH), surt. Emot 53,65 proc. La,O, svarar enligt denna formel 16,29 proc. As,0,. Genom ofullständig fällning af en svagt sur lösning af lan- {er [>] fr] = formeln Lay] ett halft basiskt salt och säledes långt från tannitrat och arseniksyrlighet löst i ammoniak med en ringa ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:09. 19 mängd ammoniak erhölls en hvit fällning, som analyserades af Cand. ALEN. 0,2411 gr. vid J10° torkad fällning gaf 0,1327 gr. As,S, och 0,1217 gr. La,O,. I procent: ae: 50,48 FASS ee 44,30, förhållandet är ungefär 1: 1,5 motsvarande formeln FOR OH + 3H,0, som fordrar La,0, 49,47 proc. As,O; 45,07 proc. Sannolikt hade saltet vid uttvättningen förlorat arseniksyrlighet och blifvit basiskt. Moderluten från föregående salt fäldes med ammoniak och alltsammans kokades med vatten och ett större stycke arseniksyrlighet. Fällningen togs nu på ett sugfiltrum, utrördes derefter med helt litet vatten och behandlades ånyo på sugfiltrum, detta för att förekomma arsenitets möjliga sönder- delning genom tvättning. Analysen a det vid 110° torkade sal- tet, som utfördes af Stud. O. E. NYCANDER, gaf följande resultat: 054666 gr. gaf 0,3330 gr. As,S, och 0,1879 gr. La,O 2° 2 0,5264 or. gaf 0,3757 or. As,S, och 0,2101 gr. La,0,. I procent: Funnet. East en 40,27 39,91 AM 57,44 57,45. Förhallandet mellan La,O, och As,O, är 3:7, häntydande pa en blandning af La,0,As, och 2(La,0,.6AsO). En sädan blandning af La,0,As, och 2(La,0,6AsO) med 3H,O fordrar 40,45 proc. La,O, och 57,32 proc. As,O,. Didym- och lantankromat. Genom sammanblandning af neutralt kaliumkromat med sulfaten erhöllo FRERICHS & SMITH gula fällningar af R,(CrO,),. Författarne uppgifva ej att de pröfvat preparaten pa en halt af svafvelsyra, som väl är möjlig, da kromsyran och svafvelsyran äro isomorfa och kaliumdidym- och lantansulfat ganska svarlösliga.. Det visade sig af försök att kontrollera författarnes uppeifter, att de fällningar, som 20 CLEVE, OM NÅGRA LANTAN- OCH DIDYMFÖRENINGAR. kaliumkromat ger med didym- och lantansalter äro till samman- sättningen varierande efter omständigheterna vid utfällandet och sannolikt vid uttvättningen. Neutralt didymkromat erhölls genom fällning af en svagt sur lösning af didymnitrat med en otillräcklig mängd kalium- kromat samt upphettning af fällningen med den didymhaltiga = lösningen. Saltet bildar små, smutsgula kristallnalar af 0,5 —1 m.m. längd. Det mellan papper pressade saltet analyserades af Stud. O. E. NYCANDER. 0,5036 gr. förlorade vid 110° 0,0417 gr., löstes i salpeter- syra och fäldes med qvicksilfvernitrat. Genom fällningens glödg- ning erhölls 0,1504 gr. Cr,O,. Sedan qvicksilfret blifvit ur filtratet fäldt med H,S, utfäldes didymoxid med ammoniak. Salunda erhölls 0,2227 gr. Di,O,. I procent: Funnet. Di,(CrO,), + 7H,O. DI One ee ae: 44,22 44,45 GrOSzer ee a 39,24 39,18 HOSEN a ENE (16,54) 16,37 100,00 100,00. Den vid 110° bortgäende vattenhalten utgör 8,28 procent, motsvarande 34H,0. Didymkaliumkromat, Di,O3, K,0, 4CrO,, erhölls då en svagt sur lösning af didymnitrat blandades med en neutral lösning af kaliumkromat. Den först uppkomna fällningen löste sig vid omröring, men blef efter betydlig tillsats af kaliumkromat kon- stant. Gult, ej kristalliniskt pulver, som torkades vid 110°. Analysen utfördes af Stud. O. E. NYCANDER. r. Cr,0, och 0,1727 gr. Di,O,. r. Cr,O, och 0,1848 gr. Di,O;. a. 0,4353 gr. gaf 0,1560 g b. 0,4685 gr. gaf 0,1683 g ce. 0,7430 gr. löstes under tillsats af alkohol i klorvätesyra, hvarefter kromoxid och didymoxid utfäldes med ammoniak. Ur filtratet erhölls 0,1455 gr. KC. I procent: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:09. 21 Funnet, Beräknadt. a. b. ea DI KO A ere 39,67 39,45 — 40,81 OR BuN0 AO rk —— 47,95 IS UNE SEE rn Pe — — 123 11,24. Da en lösning af didymnitrat fäldes med mycket stort öfver- skott af kaliumkromat, erhölls en gul fällning, som vid uttvätt- ning förlorade sitt kompakta utseende och blef gelatinös. Denna fällning var kalifri och analyserades efter torkning vid 110°. Analysen utförd af Herr O. E. NYCANDER gaf följande resultat: 0,7878 gr. gaf 0,0567 gr. Cr,O, och 0,3881 er. Di,O;. I procent: Funnet. 3Di,O,, CrO,, 18H,0. DO. SER 66,10 66,15 RO ee SENS 12,69 12,96 BO) AN Sn sva (21,21) 20,89 100,00 100,00. Att analysen nära stämmer med formeln 3Di,0,, CrO,, 15H,O beror väl sannolikt pa en tillfällighet och synes mig ej bevisa att den analyserade produkten var en verklig kemisk förening. Resultatet är dock af intresse, såsom utvisande, att blott vatten sönderdelar kromaten och gifver basiska salter. Den ursprung- liga fällningen var väl antagligen neutralt dubbelsalt af kalium- och didymkromat, men förlorade genom inverkan: af vatten allt kaliumkromat och en del af didymkromatets kromsyra. Neutralt lantankromat erhölls på samma sätt som didym- saltet och utgjorde en vackert citrongul fällning, sammansatt af små, väl utbildade prismer. Saltet pressades mellan papper och analyserades af Stud. L. ANDERSSON. a. 0,3934 gr. förlorade vid 110° 0,0508 gr. och gaf 0,1165 sr. ORO; och 0,1693 gr. La,0,. b. 0,1997 gr. gaf 0,0591 gr. Cr,O, och 0,0843 gr. La,0,. (= I procent: Funnet, Beräknadt. a. b. La,0,3CrO, + 8H,0. DEU a nee 43,04 42,21 42,26 CO, ee nn 38,91 38,88 Shin RO S aeN (18,05) (1891) 218,67 100,00 100,00 100,00. ec 22 . CLEVE, OM NÅGRA LANTAN- OCH DIDYMFÖRENINGAR. Det vid 110° bortgaende vattnet utgör (enl. a) 12,91 proc. motsvarande 5H,O eller 11,95 proc. Då en något sur lantanlösning fäldes med ett stort öfver- skott af kaliumkromat, erhölls en gul, ej kristallinisk fällning, som pressades mellan papper. Analysen utfördes af Stud. L. ANDERSSON. ar 0,5203 gr. förlorade vid 110° 0,0180 gr. och gaf 0,1676 gr. 01,0, samt 0,2071 gr. La,0,;. b. 0,3801 2er. sat Una a Cr,0,,, 101575 2713,07, same 0,0s00 gr. K,SO,. Q I procent: Funnet, a. b. ae DEREN 39,80 40,48 ro een en 42,32 42,94 KON men = ii, TE BO SEN —— (546). Dessa siffror motsvara formeln: be OK, » Ta, LE 0rO) ss BELO: MOD; Denna formel fordrar: Bass re 39,47 GO 42,58 EO 11,41 H,O2 2208 6,54 100,00. Saltets formel är sannolikt | 4CrO,, men vid uttvättuingen Kl hade en viss mängd kromsyra aflägsnats, hvarigenom saltet blef basiskt. Genom fällning af en neutral lösning af lantannitrat med ett mycket stort öfverskott af kaliumkromat samt upphettning till kokning erhölls ett vackert eitrongult pulver af små vackra rosettlikt grupperade nålar. Detta salt utgjordes af ett kalium- dubbelsalt, antagligen La,0,, 4K,0, 7CrO,, men analyserna lem- nade ej sa godt resultat, att jag anser dem förtjena anföras. Didym- och lantanmanganat. Genom glödgning af nitra- ten med mangansuperoxid hafva FRERICHS & SMITH trott sig ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 23 kunna erhålla de nämda salterna. Att de sålunda erhållna pro- dukterna svårligen kunnat vara annat än blandningar af lantan- eller didymoxid med mangansuperoxid behöfver väl knappast senom försök bevisas. Icke desto mindre repeterade jag för- söket med lantannitrat efter författarnes föreskrift. Produkten var endast en blandning af mangansuperoxid och lantanoxid, som fullständigt kunde utdragas med kall salpetersyra, utan att någon färgning af lösningen gaf anledning till förmodan, att mangansyradt salt förefans. De af författarne anförda permanganaten äro väl äfven ej något annat än blandningar af didym- eller lantanoxid med mangansuperoxidhydrat. Didym- och lantanborat. Borax skall med didym- och lantansalter enligt FRERICHS & SMITH gifva fällningar af di- metaborat, R,(B,O-),. Denna uppgift föreföll mig ganska miss- tänkt, hvarför jag fälde didym- och lantansulfat med borax och tvättade de volyminösa fällningarna genom dekantering, tills tvättvattnet ej gaf svafvelsyrereaktion. Fällningen torkades der- efter vid 110° och analyserades. Lantanboratet analyserades af Stud. L. ANDERSSON. 0,6362 gr. gaf 0,0366 gr. CO, 0,6955 gr. förlorade vid glödening 0,1476 gr. 0,6632 gr. löstes i klorvätesyra. Lösningen afdunstades upprepade ganger pa vattenbad och fäldes slutligen med oxal- syra. Efter oxalatets glödgning erhölls 0,3881 gr. La,O,. I procent: ION en 58,52 3,0, (örlust) ooo 20,26 Jak S(0 een... 15,47 NO er EA 5,75 Förhållandet mellan La,0, och B,O, är 1:1,6, men om korrektion för kolsyrehalten göres, 1:2. Didymboratet analyserades af Stud. OÖ. E. NYCANDER. 0,5260 er. gaf 0,0174 gr. CO,. 24 =. CLEVE, OM NÅGRA LANTAN-- OCH DIDYMFÖRENINGAR. 0,5345 or. gaf 0,1063 gr. glödeningsförlust. 0,1878 gr. gaf 0,2947 er. Di,O,. I procent: DO, em SA SEN 60,41 3,0, (CÖPIUSE)s==0-=- 19,70 EINEN NIT En PS 16,58 BON ee 3,31 100,00. Äfven i denna analys är förhållandet mellan Di,O, och B,O, som 1:1,6, men efter korrektion för kolsyran 1:1,86, eller nära 1:2. Sannolika formlerna blifva derför, såvida fällningarna ej voro blandningar af flera borat: Detta afviker högst betydligt från FRERICHS & SMITHS uppgifter, enligt hvilka R,O, och B,O, skola förhålla sig som 1:6. Först sedan nästan allt material blifvit förbrukadt till ana- lyserna, misstänkte jag att fällningarna kunde innehålla svafvel- syra. Ett prof med klorbarium utvisade äfven en, om ock ringa, halt af svafvelsyra. Bristande tid har ej medgifvit försökens upprepande. Dock framgår af det anförda utan allt tvifvel oriktigheten af FRERICHS & SMITHS formler. Lantancyanid. Genom fällning af lantansulfat med rent cyankalium uppgifva sig FRERICHS & SMITH hafva erhallit lantancyanid, La(CN),. De hafva emellertid ej anfört något som hälst bevis, att denna fällning innehöll cyan. Vid upp- repandet af deras försök erhöll jag en hvit fällning, under det stark lukt af cyanväte förnams. Efter uttvättning genom de- kantering kunde jag ej upptäcka ett spår cyan i fällningen. Den utgjordes blott af hydrat och karbonat, som under tvätt- ningen uppstatt. Af det ofvan anförda framgar, huru litet riktiga FRERICHS & SMITHS uppgifter äro. Då deras experimentela undersöknin- gar äro af sådan beskaffenhet, anser jag det vara onödigt att ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 5. 25 inläta mig i någon granskning af de argument, de söka göra gällande emot min bevisföring för lantans och didyms tre- atomighet. Det är äfven nu mera obehöfligt, då de af mig uppstälda atomvigterna erhållit fullständig bekräftelse genom de af HILDEBRAND och NORTON utförda bestämningarna af me- tallernas specifika värme. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 5. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 8). Från Chief Signal Office i Washington. Report, 1876. Från Utgifvarne. Fiskaren, utg. af G. v. YuLEN. Are. 1: 173. American Journal of science and arts, 1878: N:o 85—S8. Från Författarne. Erıkson, J. Om några vextfysiologiska försöksstationer . . . Sthm. lol, DO LJUNGMAN, A. Bohus läns hafsfisken . . . 1. Göteb. 1878. 8:0. Nyrin, M. Das Aequinoctium für 1865,0 .... THORELL, T. Studi sui Ragni Malesi e Papuani, 1. Genova 1877. S:0. Cosuın, J. Konchyliologen O. A. L. Mörch. Kjöb. 1878. S:o. DE Bas, F. Het Doopregister van Spitsbergen . . . 4:0. Hırs, G. A. La musique et l’acoustique. Par. 1878. 8:0. = — Moteurs å vapeur. Muhlhouse 1877. 8:0. MELDRUM, Cu. Sunspots and rainfalls. Mauritius. 8:0. Stockholm, 1878. P. A. Notstedt & Söner: ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 35. 1878. Je 6. Onsdagen den 5 Juni. Med anledning af Kongl. Maj:ts remiss å anförda besvär öfver gällande förbud mot metning af lax i Lagaans fiskedistrikt hade Hrr TORELL och SMITT afgifvit infordradt utlåtande, som af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget betän- kande i ämnet. På tillstyrkan af utsedde Komiterade antogos till införande i Akademiens Handlingar följande inlemnade afhandlingar: 1:0) »Catalogue des aurores boreales observees en Suede», af Pro- fessor R. RUBENSON; 2:0) »Bidrag till Sveriges fossila flora. Floran vid Höganäs och Helsingborg», af Dr A. G. NATHORST. Hr NORDENSKIÖLD förevisade stuffer af taumasit från Bjelkes- grufvan vid Äreskutan, samt lemnade en öfversist af planen för den nya expedition han stod i begrepp att företaga till norra Ishafvet. Filos. Doktor J. LINDAL förevisade en af fonografens upp- finnare, Hr EDISON, konstruerad elektrisk penna. Sekreteraren meddelade på författarens vägnar en inlemnad uppsats: »Observations orthoptérologiques», af Professor ©. STÅL (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Filos. Doktor HJ. STOLPE hade inlemnat berättelse om de arkeologiska och naturhistoriska undersökningar, som han under sistlidne sommar med offentligt understöd utfört pa Björkö i Mälaren. Genom anstälda val kallades till ledamöter af Akademien, inom landet Intendenten för Riksmusei palzontologiska afdel- 2 ning, Professorn GUSTAF LINDSTRÖM, samt i utlandet Öfver- läkaren vid Ophthalmological Hospital i London WILLIAM BOW- MAN, och Professorn, ledamoten af Franska Institutet Louıs PASTEUR. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Societe Entomologique i Bruxelles. Annales, T. 20. Från Société R. des Sciences i Ligge. Memoires, (2) T. 6. Från Ecole des Mines i Paris. Annales des mines, 1877: L. 3-5. Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, (3) T. 5: N:o 6-9; T. 7: 1—2. Från Societe des Sciences Historiques & Naturelles i Auxerre. Bulletin, T. 31—32. Från Statistiska Byrån i Rom. Publikationer. 9 band. Från R. Istituto d’Incorraggiamento i Neapel. Abu bo la 10,505 Från Societa di Scienze Naturali ed Economiche i Palermo. Giornale, Vol. 12. Från Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen i Harlem. Verhandlingen, (3) D. 2: N:o 6. Archives des sciences exactes et naturelles, T. 12: L. 2-5. Från Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappeni Batavia. Verhandelingen, D. 39: St. ı. Notulen, D. 15: N:o 1. Tijdschrift voor Indische Taal-, Land- en Volkenkunde, D. 24: Afl.4-5. Catalogus der Bibliothek, Vervolg 2. Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1877: 3—a. Från Observatorium i Moskwa. Annales, Vol. 4: L. 1-2. Frän Institut National i Geneve. Bulletin, T. 22. Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 79. Från Societe des Sciences Naturelles i Neuchatel. Bulletin, T. 11: Cab. 1. Från Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahrg. 17: 1—2; 18: 1. Frän Astronomische Gesellschaft i Leipzig. Vierteljahrsschrift, Jahrg. 12: H. 2—4. Från Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. Verhandlungen, Bd. 27. BRUNNER v. WartenwyL, C. Monographie der- Phaneropteriden. Wien 1878. 8:0. Från K.K. Hofmineralienkabinet i Wien. Mineralogische Mittheilungen, Jahrg. 1877: H. 1-4. Frän American Academy of Arts and Sciences i Boston. Proceedings, Vol. 13: P. 1. Frän Connecticut Academy of Arts and Sciences i New Haven. Transactions, Vol. 4: P. 1. Från Författarne. STEINMETZ, H. Carte ankologique de Gotland. Sthm. 1878. 8:o. ÅKERMAN, R, Sur l’etat actuel de l’industrie du fer en Suede. Sthm. 1878. 4:0: Core, E. D. On the Batrachia and Reptilia of Costa Rica. Philad. 1878. 80, — — Smäskrifter, 25 st. PETERSEN, K. Det nordlige Sveriges og Noriges Geologi. Chra. 1878. 8:0. RicHARD, O. J. Catalogue des Lichens des deux-Sevres. Niort 1878. 8:0. Stockholm, 1878. P. A. Norstedt & Söner. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. gg 39. KR 1878. | | HE T. Onsdagen den 11 September. Tillkännagafs att följande ledamöter med döden afgätt: inom landet f. d. Professorn vid Universitetet i Upsala LARS FREDRIK SVANBERG, och Intendenten vid det naturhistoriska Riksmuseum, Professorn CARL STÅL, samt 1 utlandet f. d. Pro- fessorn vid Universitetet i Wien Friherre CARL VON ROKITANSKY. Med anledning af Kongl. Maj:ts remiss å en underdänig ansökning om tillstånd att öfverbygga kungsådran i Viskaan afgåfvo Hrr ÅNGSTRÖM och SMITT infordradt utlåtande, som af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget yttrande i ämnet. Hr GYLDEN meddelade resultaten af sina undersökningar öfver rotationslagarne för en fast kropp, hvars yta är betäckt med ett fluidum”. Hr LINDSTRÖM redogjorde för den på Akademiens för- anstaltande utgifna, kompletterade upplagan af framlidne Pro- fessoren ANGELINS Paleontologia scandinavica. Hr SMITT dels meddelade en af honom författad uppsats: »Recensio animalium Bryozoorum e mari arctico, que in itinere 1877, duce H. SANDEBEHG, invenit P. TRYBOM»”, och dels redo- gjorde för resultaten af sina studier öfver de arktiska och bo- reala rödingarna (Salmo alpinus). Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om eqvivalenter till högre singulari- » teter i plana algebraiska kurvor», af Professoren C. F. E. BJÖR- 2 LING”; 2:0) »Elementer och efemerid för Fayeska kometens återkomst 1880», af Professoren A. MÖLLER”; 3:0) »Sur les caracteres distinctifs des Heteropteres et des Homoptéeres», af framlidne Professor C. STÅL (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 4:0) »Note sur les varietes suedoises de la Brenthis selene W. W.», af Docenten J. SPÄNGBERG (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 5:0) »Om några zirkonium-föreningar», af Dr S. R. PAYKULL*. Sedan Filos. Kandidaten E. JÄDERIN afsagt sig det honom lemnade förordnandet att vara vetenskaplist biträde vid Akade- miens observatorium, förordnades Filos. Kandidaten CARL ARVID LINDHAGEN att denna befattning bestrida. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Chefen för K. Civildepartementet. Underd. betänkande med förslag till författningar angående mått och vigt, afgifvet af i nåder förordnade Komiterade. Sthm. 1878. 4:0. Från Stadsfullmäktige i Stockholm. Berättelse om kommunalförvaltningen, 1876. Ville de Stockholm. Description physique et naturelle. Sthm. 1878. 4:0. Från K. Universitetet i Kristiania. Bidrag til Kundskaben om Norges arktiske Fauna, I. Kra. 1878. 8:0. (Coles auvensr 2... Gi du BYS Mys 1878, 8:0: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 24: H. 1—2. Archiv for Mathematik og Naturvidenskab, Bd. 2:4; 3: 1. Smäskrifter, 24 st. Från Videnskabs-Selskabet i Christiania. Forhandlinger, 1877. Från British Museum i London. A guide to the exhibition rooms of the departements of natural history. Lond. 1878. 12:0. Dogson, G. E. Catalogue of the Chiroptera. Ib. 1878. 8:0. (Forts.). 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 7. Stockholm. ' Rotationslagarne för en fast kropp, hvars yta är be- täckt af ett flytande ämne. Af Huco GYLpen. [Meddeladt den 11 September 1878.] Det problem, som behandlas på följande sidor, är i följd af sjelfva uppgiftens beskaffenhet ej fullständigt bestämdt och följ- aktligen ej heller lösbart utan fastställande af någon hypothes. Detsamma skulle antaga en motsatt karaktär, om man angafve beskaffenheten af den fasta kroppen, d. v. s. dess yttre figur och massfördelningen inom densamma, eller, med andra ord, dess potential i afseende å punkter på och i närheten af dess yta, samt dessutom mängden och den specifika vigten af det flytande ämnet. I det fall som färnämligast intresserar naturforskaren, nämligen i frågan om jordkroppens rotation, äro dylika upp- gifter emellertid ej möjliga. Man känner visserligen med en temligen stor noggrannhet beloppet af skilnaden emellan inertie- momenterna — dock endast under den förutsättning att tvenne af dessa äro lika stora —, men öfver naturen af den för ytan gällande potential-funktionen råder ännu mycken ovisshet, för såvidt man ej vill åtnöja sig med antagandet af att jordkroppen skulle vara en homogen revolutionsellipsoid. Detta antagande är Iikväl här ej användbart, alldenstund vattnet i oceanerna fak- tiskt ej är symmetriskt fördeladt med hänseende till rotations- axeln. Härtill kommer, och detta är för våra betraktelser af väsentlig betydelse, att man ingalunda är indicerad att antaga 4 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR EN FAST KROPP. jordytans beskaffenhet ständigt hafva varit, ens tillnärmelsevis, densamma. Det är tvärtom ganska sannolikt, att jordytan först småningom och i sednare perioder af dess utvecklingshistoria antagit sin nuvarande form, hvilken nära nog motsvarar jemn- vigtsfiguren, och detta i följd af vattnets och luftens inverkan på dess fasta beståndsdelar. Att jemväl andra omständigheter varit verksamma vid danandet af jordytans form, framgår otve- tydigt af tillvaron af kontinenter och höga bergskedjor. Man kunde mycket väl tänka sig en sådan omgestaltning af kontinent- och oceandalar inom gränserna af deras nuvarande höjddifferenser, att jordkroppens nuvarande inertiemoment bade till storlek och till riktning blefve väsentligen förändrade, hvilket åter hade till följd en ändring af rotationsaxelns läge inom jordkroppen. Vi kunna således ej göra oss någon annan föreställning om jord- ytans form under föregaende perioder än den, att densamma ej någonsin varit mycket afvikande från en sfer. I den mån, som rotationsaxelns läge mom jordkroppen blifvit mer konstant, har äfven den ellipsoidiska formen blifvit utbildad, men ingenting tvingar oss till det antagande, att denna form alltid varit lika skarpt utpreglad som hon är det nu. De inflytanden på rotations- axelns läge inom jordkroppen och i rymden, som följa af än- dringar i riktningarna för inertiemomenternas axlar samt. af deras storlek, har jag sökt att utreda i min afhandling »Re- cherches sur la rotation de la terre». Upsala 1871. Förhållandet emellan jordkroppens fasta och flytande mas- sor kan man visserligen åtminstone uppskatta; det är dock icke sagdt, att detta förhållande alltid varit detsamma. Dels kan nämligen vatten hafva blifvit kemiskt bundet vid den fasta massan, dels kunna vattenpartiklar 1 en ej obetydlig qvantitet i följd af centrifugalkraften hafva blifvit aflägsnade från jord- kroppen, under det dess fasta partiklar blifvit ökade af från verldsrymden nedfallande massor. — Men äfven om förhållandet emellan de fasta och flytande delarnes massor vore faststäldt med all önskvärd säkerhet, så vore det dock en högst vansklig uppgift att söka bestämma den ändring i principalaxlarnas rikt- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 5 ning samt af inertiemomenternas storlek, som skulle äga rum i följd af en ändring af rotationsaxelns läge inom jordkroppen. Tydligt är emellertid, att om den fasta jordkroppen vore en homogen sfer, så blefve storleken af inertiemomenten oförändrad, under det att axlarne för desamma skulle åtfölja rotationsaxeln, och detta på så vis, att en af principalaxlarna ständigt samman- fölle med rotationsaxeln. Om deremot jordkroppens potential- funktion vore sa beskaffad, att differenserna emellan kraftkom- ponenterna vore oändligt stora i jemförelse med produkterna af centrifugalkraften och förhällandet af vattenmassan till den fasta jordkroppens massa, sa skulle vattenfördelningen tydligen blifva densamma, hvilka lägen än rotationsaxeln intoge i hänseende tiil principalaxlarna. Vi tänka oss nu tvenne rätvinkliga koordinatsystem, hvilka hafva samma begynnelsepunkt: det ena af dessa anse vi samman- falla med den fasta jordkroppens principalaxlar, det andra åter med principalaxlarne för den fasta och flytande delen af jord- massan, betraktade såsom en enda kropp. Det första syste- mets axlar må här betecknas med X, Y och Z samt de till detsamma hänförda koordinaterna med x, y och 2; det andra systemets axlar skola vi beteckna med X’, Y' och Z’ samt koor- dinater, som hänföras till dessa axlar, med &x', y' och Zz. — Vi- dare antaga vi den instantana rotationsaxeln bilda en vinkel w med Z-axeln, samt att bågen emellan dessa båda axiars poler ligger i en meridian, hvars geocentriska longitud, räknad från X-axelns pol, är n. Såsom en hypothes uppställa vi nu följande relation emellan vinkeln, som bildas af Z- och Z-axlarna — hvilken vinkel ma betecknas med © —, och vinkeln w: v=hy der h antages vara oberoende af w. Det inses lätt, och skulle för öfrigt medelst analys lätt kunna ådagaläggas, att denna re- lation är riktig för så vidt man är berättigad att bortlemna alla potenser af vinkeln w, som öfverskrida den första. Det hypo- thetiska i den anförda relationen består således egentligen i det 6 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR EN FAST KROPP. antagande, att ifragavarande inskränkning till den första potensen af w skall kunna anses vara tillaten. Emellertid är det antag- ligt, att ofvanstående relation först med termer, som bero af tredje potensen af w, skiljer sig från det sanna uttrycket för sambandet emellan z och w. — I stället för ofvananförda likhet skola vi likvisst använda denna Sin « = hSinwy, hvilken, för savidt man bortlemnar den tredje potensen af w, är identisk med den förra. För att öfvergå från systemet XYZ till systemet XYZ hafva vi förut tänkt oss en vridning af det förra systemet kring Z-axeln, samt betecknat storleken af denna vridning med n; vidare hafva vi antagit en vridning kring den nya X-axeln och betecknat storleken af denna med « Vi skola nu uppställa en ny hypothes i det vi antaga en återgående vridning i X’Y’-planet: beloppet af denna vridning skola vi nämligen antaga vara an- gifvet af vinkeln —». Befogenheten af detta antagande inses genom samma analys, hvilken ledde till den föregående hypo- thesen, men hvilken här dock torde kunna förbigås, alldenstund man lätt kan finna, att ifrågavarande förutsättning måste vara lika berättigad som den föregaende. Efter dessa antaganden erhåller man nu på grund af kända transformationsformler: 2 z2=« + 2 Sinn Sini — «Sinn? 2Sm3e? — y' Cosn Sinn 2Sin}ı? 1 y=y + 2 Cosn Sini + « Sinn Cosn 2Sin}ı? — y' Cosn? 2Sin4.? 2 =2z - «Sinn Sin: — y Cosn Sing — z’2Sind.2. Betecknas nu hastigheterna kring axlarne X, Y och Z med p, q och r, sa äga följande relationer rum Cos (ff == 7 Vp tg? Sin Cos if —— ND? ar ad Dp Sin (14 Sin n = = Vy? + q? +r? ; hvaraf vidare erhålles: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0%. 7 Vp?+g? Sin (14) == pig Con = — > Vp2+g? 5 » Sin Vi ln. Dia I öfverensstämmelse dermed, att vi förut bortlemnat den tredje och högre potenser af vinkeln ı, skola vi ock nu bortlemna de tredje och de högre potenserna af förhållandena > och == : 7 vi erhålla da med stöd af den antagna relationen emellan « och w: | Vp2+g2 Sing == h 27 = SineSny= h = Sin « Cosn = I a8 2 D+ 2 one pe 2 Sin n? Sin 42 = ıp2 2 Zu IN 77 IM Zt = He Gar 2Cos n? Sin 4? = 1n2 >= ba 2 Sin n Cos N Sin dı — Ih = Dessa värden skola nu insättas i de ofvan funna uttrycken för koordinaterna x, y, 2, hvarigenom erhålles [e= = Fab we wis 2 = = a 2 (4) y=% Eh 24 32x = ey ap’+tg? , Enär differentialerna af dessa uttryck i det följande komma att blifva behöfliga, skola vi genast nu utveckla desamma, men dervid bortlemna produkterna af p?, pg och 9? med da, dy' och de', hvilka produkter i alla händelser äro af en högre ordning än de qvantiteter här öfverhufvud hafva blifvit tagna i betrak- tande. Vi erhålla sålunda följande uttryck: 8 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR FN FAST KROPP. Gl = AR + de) + he? het op ap ‚p’dr 1.7 pdq + gdp , pqdr Klar & Ur 2 on see pv: POE » qdq ‚ rdr x + le ee ad an rat, r = dhf as Le dy = dy + h m dz’ + he : hz 2 (B), de = de — h2. da’ — h2 dy — ha + ha? hy 4 hy 2 = der fel _ VN _ | r? 3 Da Efter dessa förberedelser ga vi till den egentliga lösningen af vart problem. Differentialeqvationerna för rotationsrörelsen af en kropp, inom hvilken massfördelningen ej är oföränderlig, äro de föl- jande !): !) Härledningen af dessa eqvationer har blifvit utförd i en afhandling af Liov- VILLE: Developpements sur un chapitre de la mecanique de Poısson (Liou- VILLE’S Journal, serie II, tome III). I min afhandling: recherches sur la rotation de la terre, finner man en nästan fullkomligt identisk härledning af samma eqvationer. Då sistnämnda afhandling nedskrefs, kände jag nämligen icke till LIOUVILLE'S arbete och var derföre nödsakad att sjelf uppställa ifräga- varande differentialeqvationer, på hvilka de följande undersökningarne i min afhandling hvila. I de af mig angifna likheterna saknas de termer, som äro betecknade med «, 8 och y, hvilket beror derpå, att jag sökte rotationsrörelsen af ett koordinatsystem, relatift till hvilket ingen strömning af materie skulle äga rum, eller relatift till hvilket alla strömningar skulle upphäfva hvarandra. För mitt dåvarande ändamål synes detta sätt att gå till väga vara det mest rationela, alldenstund den egentliga rotationsrörelsen sålunda på enkelt och naturligt sätt skildes från rörelser, hvilka kunde tänkas förekomma hos en- skilda delar af jordytan, således af rent lokal karaktär. Deremot skulle, så- som man lätt finner, mitt ändamål alldeles icke kunnat ernås, om jag, såsom understundom skett (jemf. t. ex. G. DARVIN On the influence of Geological Changes on the Earth's Axis of Rotation. Ph. Trans. of the Roy. Society 1876) hade bestämt fundamentalkoordinatsystemet sålunda, att Al Bi 10,0: Ofvananförda eqvationer finnas äfven härledda af M. Resas i en af- handling, hvars titel är: Du mouvement d'un corps solide relié a un systeme materiel anim& dun mouvement relatif par rapport å ce corps. (Annales de l’ecole normale 1872). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 7. 9 al — CO —rB!' Xx I jen el u Fr el ge CB) ea) -prÜ+pgB —- gy+rß+L (1) | dlgB, min rA + #] = pr] + GC DR A,] a (rr — pp)B' | + qrC — pqA' + py — ra + M d[rC, - pB'- gA'+y v az SALE EN (pp — gg)C | + prä’ — qrB — pP + ga + N. I dessa likheter har man begagnat följande beteckningar: I“ = I(y? + 22)dm 5b, (EP 2 22)dm Ca Sa US) du. | AVE Sys (JE SVAR | CE öv dm. 1 le -2y, —=%)dm | a (D (ID) (IE) | = >) ra, )dm | Masselementet i punkten xyz har härvid betecknats med dm. Komponenterna af yttre krafter skola vi nu beteckna med X, Y och Z, da vi erhålla följande värden : L = 3(yZ—;zY) M = (zX— zZ) N =N(2Y—yX). Vi skola vid detta tillfälle likväl ej taga några andra krafter 1 betraktande än dem, som härröra af vattnets friktion mot den fasta jordkroppen; vi antaga dervid, att dessa krafter äro propor- tionela mot den relativa ändringen af vattenpartiklarnas läge, och sätta derföre, i det o antages beteckna en konstant faktor, 1% XeoÖ Dr 37 a va De: 1 dz Do dt 10 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR EN FAST KROPP. Härmed erhålles: 2 2,8 2 ou 2) Vd J | == or LD , de (IV) 1: — 03 (: = =) ERE (= dt =) För att underlätta betraktelserna 1 det följande, skola vi derjemte med tecknen 2, och >, antyda: med det förra, att summationen skall utsträckas endast öfver den fasta massan, med det sednare, att endast de flytande masspartiklarna skola tagas i betraktande. Vi hafva saledes denna symboliska likhet: Man inser ögonblickligen, att summorna i likheterna (TIT) endast behöfva utsträckas öfver de flytande masspartiklarna, alldenstund för de fasta Qvantiteterna A, £B,, GG, A, B', C, a, 8 och y skola vi d härpa uttrycka såsom funktioner af p, q och r; vi sätta dervid A + 0A = 2 (y? + 2?) dm B + JB = Hr? + 2)dm C + SC = SW + y”) dm, i det vi med JA, dB och JC beteckna de små föränderliga de- larne af ifrågavarande summor. Derjemte erinra vi oss, att, emedan x', y' och z’ äro hän- förda till principalaxlarne för den totala massan, följande rela- tioner måste äga rum: 0, — Syiz'dm O= 30 V= Sm dm: Härmed erhålles: S,yz'dm = — 3, y'z'dın, S,a0’z dm = — 2, ved 3,2’ ydm = — 2, w'y'dm. ÖFVERSIGT AFP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o Z. 11 Med stöd af uttrycken (A) finna vi nu omedelbart: 2 2 An et sa) (1 — 2%) — 112(A + B-0% a 2 2 Bela öB)(1 Le 2%) —312(A+B— 0% 2 2 De 2, G = CO + 90 — RE — INB — A) TH Qvantiteterna JA, JB och JC kunna vi visserligen ej under- kasta någon sträng beräkning, men man torde dock, utan fara att aflägsna sig allt för mycket från sanningen, kunna antaga, att dessa qvantiteter äro proportionela mot p, g och r, för sa vidt dessa äro funktioner af tiden. Beteckna vi således med dr vart antagande uttryckt medelst följande relationer: A= GI 2 JB 0] — \ dr OC —g9- Då vi nu ständigt bortlemna alla potenser af p, q och ör, som öfverga den andra, samt produkterna af motsvarande ord- ning, sa erhålles: 4 Tune Or Bry no) eye a ea a 72 Desslikes erhålles under samma förutsättningar som ofvan, och i det vi derjemte förbiga de termer af andra ordningen i afseende på p, q och dr, hvilka befinnas multiplicerade med den lilla faktorn 9, (a (CB, | 7 (MB = —h(C— A) | ze ee @—A)|,- 12 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR EN FAST KROPP. Vid beräkningen af qvantiteterna &«, 8 och y skola vi bort- lemna alla potenser af p och g, som öfvergå den första, äfvensom produkterna af desamma; vi äro härtill berättigade på den grund, att summationerna i detta fall endast sträcka sig öfver den fly- tande delen af jordmassan, hvilken antages vara mycket liten i jemförelse med den fasta. Af samma orsak kunna vi äfven för- biga produkterna af p och qg med dx', dy’ och d2', alldenstund dessa sednare qvantiteter nödvändigt måste vara af samma storleksordning som hvarefter a P Y , d2' ‚dy' VS = 7 2) dm , de ‚de = 2% (2 =S — 7 Er dm 7 2 dy" 7 d«' wen |) oh erhälles: en PS af IS (12 '2 — 0 —h 3 Szay'dm —h + 2(y + 2?) dm 7 d VE: d = 8 + hEI Sy xydm + hZ (0? + 22) dm En 2 7 l DD d PAD = + ESA UR 2 S,y'z’dm. > 2 Dessa uttryck kunna emellertid ytterligare förenklas. hafva nämligen, då qvantiteter af andra ordningen förbigås: » eh (m o . y er [2 ee hy. IR Tr Erinrar man sig dessutom, att S,y'z dm = — 21Y'2’dm, 0. s. v.; >, yzdm = 0, 0. 8. V., sa inses lätt riktigheten af följande uttryck: 2, ty dm = 0 S,0'z’dm = —h = (C—A) S,yzdm = —h = (C— DB). de förra. Vi införa derjemte beteckningarne Vi ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 4. 13 Under fortgängen af föreliggande undersökning skola vi förut- sätta, att ingen strömning kring axlarne X’, Y’ och Z’ äger rum; vi sätta derför de med «', p' och y’ betecknade summorna lika med noll, hvarefter, under iakttagande af ofvan anförda värder för ifragakommande summor, följande uttryck erhällas: am — ha & (7) ir hy De) 22 + 12(C— BYE? dervid vi betecknat: 25 (y? + 2?)dm = a; 3,(&? + 2) dm = b. För att slutligen erhålla uttryck för de yttre krafterna Z, M och N, observera vi, att summationerna endast skola utsträckas öfver de delar af den fasta kroppens yta, som äro betäckta af flytande partiklar, för så vidt vi nämligen ej taga dessa par- tiklars friktion emot hvarandra 1 betraktande. Beteckna vi NEF NE AN ba (FT 15 samt förbigå de i alla händelser mycket små qvantiteterna oXx'y', ox? och oXy'z‘, så erhålles, under antagande att ingen ström- ning kring axlarna OX’, OY’ och OZ’ äger rum, i d Du. E (6) \M= de | m \NV = Dä vi nu införa de funna uttrycken enligt likheterna (ec), (6), (y) och (d) i de gifna differentialeqvationerna, bortlemna vi fortfarande alla termer af högre ordning än den andra, samt äfven de termer af andra ordningen, som befinnas multiplicerade med den lilla faktorn g. Resultatet af ifrågavarande substitu- tioner erhålles då, såsom följer: 14 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR EN FAST KROPP. dl(A FI(C- A))p— hat) -qr(C- B)(1 —h) + hbdp — 2,2 dl(B+IUC-B))q+hoPl=pr(C- AA —h) + hadg+ 1,2 - (2) I d[Cr + gör + MC— AY? + MO— BY — sjeCee=u — MB — Ay — hUC— AYPE + h(C— BZ | = — pa(B- A)(1—h)-—hb? — hal. Dessa eqvationer kunna likvisst ännu betydligt förenklas, om man konseqvent eliminerar allt, som är af högre ordning än den andra. Först och främst inses då, att termen gdr kan bort- lemnas, alldenstund dr tydligen är af andra ordningen, och g an- togs vara en liten qvantitet af första ordningen. Då emellertid done Chr, så kan denna term bibehållas utan att förorsaka någon kom- plikation; man har nämligen: diOr + gör) = (C + g) dr. I eqvationssystemet bortlemna vi nu äfven alla termer af andra ordningen, dit vi äfven räkna produkterna af dp och dq med a, b, A, och A,, hvilka sednare i alla händelser kunna anses vara mycket små. Härigenom erhålles följande system: Me ea) sm ES) ee) Ton) dr = 0. Dessa värden skola insättas i likheterna (2); vi observera dervid att, med bortlemnande af qvantiteter af högre orduing än den andra: FIER I INET ad RR 4 _994 _9 BEN Gi eig Er EBENE ee, a VG A)\(L—R) a DERE (or al 2Pg Ta = (0 Ajlex+ nee] ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. HUD N (C— B)(I — h) 2 d NERD 4A + k(C— A) d Ce para 2PY Ta EHE A]E me‘ Med iakttagande af dessa värden erhälles nu 15 Pen BG ( \ B+h(C-B)|at (C-A)(l-h) + MI DIN BEE [a+uo- wert = [600 | + ha ae ea [C+ Jg =-(U-MIB-A OS = — 2h(C — A)(C - B) I nal A) m | | +0], a ee) - + kB A) F mE N ® a el aD A ar >; er h(C- B)] ee Integrationen af ifrågavarande eqvationer skall vid detta till- fälle endast utföras under den förutsättning att Ale 18, ab då densamma blifver mycket lätt. Den allmännare integrationen erbjuder isynnerhet 1 mathematiskt hänseende intresse, men är från naturvetenskaplig synpunkt sedd, åtminstone för ögonblicket af mindre vigt. Det är likväl min afsigt att framdeles äter- komma till denna fråga. Under ifrågavarande förutsättning erhålles omedelbart dr = 0 eller rn der n betecknar en konstant. I de båda öfriga eqvationerna skola vi feseutom antaga I = dos 16 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR EN FAST KROPP. hvilket antagande för öfrigt torde falla af sig sjelf, då a och hb förutsättas vara lika stora. För vinnande af korthet beteckna vi nu 15 - | (C — A)(I — h) Man A)(l Denon s SUR il (C-A)d-R) A+ h(C RN engen, sn ha —(C= 0 =) A+h(C = A) AEG) (C- A)(1-Ah) 1 — ha [A+3(0= AD ARD (C— A) (1 — Rh) I [A+ R(C- A) = ha (Cl = A)(T="7) och erhålla då: = MF AD (2) a I aa CCS Dessa eqvationer leda till följande: dp dq 2 2 Aa RU dp dq 9 9 m ar dt = (of T 9 )» deraf följande integral omedelbart framga: > — Pt pr +g° = GC q AL N Fir tang (ut + e), i det vi med c och & beteckna de tvenne integrationskonstan- terna. Tydligen motsvaras dessa resultat af följande likheter: p = ce Cos (ut + Je” q = c Sin (ut +.)e ” Vända vi oss nu åter till den geologiska sidan af vår under- sökning, så böra vi först och främst erinra oss, att differensen C— A, om densamma äfven ursprungligen varit mycket liten, i följd deraf att vattnet oafbrutet lösgör partiklar från den fasta jordkroppen, dock småningom måste ökas och slutligen uppnå ett gränsvärde; vidare att qvantiteten Ah minskas, under det att ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 17 C—A ökas, så att u i följd af dessa båda orsaker ökas till en viss gräns, som dock ej öfverskrides. På samma sätt ökas äfven x till en viss gräns. Vi skulle nu visserligen kunna an- taga dessa tillväxter ske proportionelt emot tiden, och detta vore äfven lämpligt, för så vidt endast små tidrymder komme i be- traktande; men efter längre tidintervaller blefve en sådan form för de variabla värdena af u och x dock väsentligen oriktig, alldenstund desamma då skulle växa i oändlighet. Deremot kunna vi uppställa följande uttryck = +m(l—e”) z=2 + 4(1—e ”) der » betecknar en konstant, hvilken för öfrigt ingalunda be- höfver hafva samma värde i båda fallen, ehuru vi för enkel- hetens skull begagnat samma beteckning. Eqvationerna (4) kunna integreras äfven i det fall, att u och > äro bekanta funktioner af tiden; man erhåller för denna händelse: p = ce Cos (e + day g=eSin(e + IT Dada 1 hvilka eqvationer integralerna böra försvinna för t= 0. Under detta vilkor och i enlighet med ofvananförda anta- ganden erhålles emellertid: ek: = (im + Mö (1 0 Jade = (x, + ye (1 =, hvarefter de slutliga uttrycken för p och g blifva följande: p = ce Cos (e + (u + u)t— = (1— ejer a) ung fon lo AUFL 8 g=eSin(e + (w+m)t— ll —e je Cor Al LT Den geometriska interpretationen af dessa uttryck blifver nu följande, om man nämligen förutsätter att © — A ursprungligen har ett mycket litet värde i förhållande till 4 eller till ©. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. BIN OR 2 18 GYLDEN, ROTATIONSLAGARNE FÖR EN FAST KROPP. Kring 0Z-axelns pol (Z) beskrifver den instantana rota- tionsaxelns pol (P) en spiral, deri rörelsen till en början är ytterst långsam samt närmandet emellan de båda polerna ytterst o = Dö D . . . svagt. I man som dock termen e blifver liten, tilltager hastig- heten af P; och han närmar sig äfven hastigare till Z, hvarmed han slutligen sammanfaller, när termen e +: har blifvit omärklig. Ur den i det föregående utvecklade theorin skulle man kunna hemta förklaring öfver den 1 geologien under benämningen glacial- tid kända företeelsen af att vissa delar af jordytan tidtals varit betäckta af glacierer, under det samma orter dessemellan varit gynnade af ett blidare klimat. En sådan förklaring skulle lik- visst hvila på den hypothesen, att skilnaden emellan jordkroppens inertiemomenter förr varit ytterst ringa. Deremot behöfde man ej under en särskild hypothes söka angifva orsaken till den plöts- liga ändringen af rotationsaxelns läge inom jordkroppen, allden- stund redan en ganska ringa kraft, eller krafter, sådana vi ännu i dag finna verksamma vid omgestaltningen af jordens yta, kunna hafva föranledt ifrågavarande ändring, så snart skilnaden emellan inertiemomenten varit obetydlig. Måhända skulle man äfven på grund af den i denna uppsats använda analysen kunna utveckla en theori för de föränderliga stjernornas ljusförhållanden vid olika tider. Vore den vexlande ljusintensiteten ständigt bunden vid en och samma period, så gäfve stjernans rotation kring en och samma axel redan en till- fyllestgörande förklaring af fenomenets orsak, alldenstund man kan antaga, att olika partier af himlakroppens yta befinna sig i mer eller mindre glödande tillstånd. Förändringarne i perioder- nas längd, jemte åtskilliga andra omständigheter, göra det dock antagligt, att vi här hafva för oss ett librationsfenomen, hvars förklaring skulle bero på lagarna för den ej fullständigt fasta kroppens rotation. 19 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 7. Stockholm. Recensio animalium Bryozoorum e mari arctico, que ad peninsulam Kola, in itinere anno 1877, duce H. SANDEBERG, invenit F. TryBon. Auctore F. A. SMITT. [Communie. d. 11 Sept. 1878.] In formam catalogi observationes de his animalibus redigens verba aliquot de itinere SANDEBERGII pramittere volo, ut vide- amus quod emolumentum scientie attulerit peregrinator ille. Vidit enim SANDEBERG faunam littoralem et ad Finmarckiam Norvegie et ad insulas Spetsbergenses et ad insulas Novaja- Sembla et ad oras maris Karici perbene jam scrutatam esse, plagas vero inter illas medias nondum fere perscrutatas. Jam - in anno pracedente partes faun® pr&cipue ornithologicas et ich- thyologicas p&ninsule Kola et Rossie in Europa arctox tra- ctavit et magnas hujus generis collectiones muszo nostro tradidit, quas ut pleniores faceret iter anni 1877 parare decrevit. Uten- silia ad animalia superiora colligenda et preparanda a mus&o acquisivit, adjutores duos pr¶tores obligavit, sed ut melius perscrutaretur fauna littoralis Doctorem TRYBOM sibi adjunxit, cui navem dedit et viros pro illo labore instructos. Percurrit igitur TRYBOM littora Finmarcki® norvegiee orientalis et pen- insule illius a limite norvegico usque ad Lumbowski, sinum et promontorium in parte orientali peninsul®, ubique animalia in- feriora e fundo maris et e lacubus terre adjacentis colligens. Loca natalia animalium in mari maxime inter se pro profundi- tate (usque ad 165 orgyas) et fundi constitutione diversa petiit, quare collectionem fecit maxime variam et pro virili parte uber- 20 SMITT, RECENSIO ANIMALIUM BRYOZOORUM. rimam, tres anni menses (e medio Junio ad medium Septembrem) in hoc labore degens. Animalia igitur Bryozoa a TRYBOM col- lecta, que mihi determinationis caussa tradita fuerunt, faciem hujus partis faun&e sine dubio claram reddunt, etiamsi species nonnulle adhuc ibi requirende sint. Congruentiam cum fauna Norvegie maximam videmus, quanıvis species aliquot et forms earum (e. gr. Diastopora intricaria et Discopora megastoma) vicinitatem regionum orientalium et evidentius arcticarum denotant. Loca natalia, e quibus Bryozoa sustulit TRYBOM, infra numera- vimus: 1: ad Waideguba = Ajdde- Wuodna, in paeninsula Ribatschki — Rubatschi = Fiskarön (insula piscatorum), lat. 70°, long. 32° (ad or. Greenw.), a: d. 28 Jul., profund. 3 org., fund. sabul. . 16 Sept., profund. 8 org., fund. scopul. aleis obsit. 10 Sept., profund. 10 org., fund. scopul, aleis obsit. 28 Jul., prof. 30 org., fund. sabul. . 26 Jul., profund. 40—45 org., fund. sabul., testaceis ( mortuis intermixt. f:. d. 28 Jul., profund. 42 org., fund. lapid. test. mort. in- termixt. g: d. 25 Sept., profund. 50 org. h: d. 28 Jul., profund., 54 org., fund. lapid. 2: d. 10 Sept., profund. 70 org., fund. scopul.-lapid. [NO] ad Bumanni (1. Bumands) sinum oceidentalem, in eadem pen- insula, d. 9 Sept., profund. 50 org., fund. sabul., cujus sa- bulo tamen cum argilla, arena, testaceis mortuis mixtus erat. 3: ad Skarfberget (promontorium Phalacrocoracum) in eadem peninsula, d. 8 Sept., profund. 28 org. 4: ad Subowki = Zubowka, in eadem pzninsula, a: d. 7 Sept., profund. 50 org., fund. arenos. test. mort. intermixt. b: d. 7 Sept., profund. 70 org., fund. argill.-arenos. lapillis intermixt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 21 5: 10: 11: 1128 in Kola-fjorden (sinu Kola), lat. circa 69° 15’, long. circa 33° 30° ad. or. Greenw., a: d. 29 Aug., profund. 95—100 org., fund. argill. test. mort. intermixt. b: d. 30 Aug., profund. 100 org. ec: d. 28 Aug., profund. 165 org., fund. argill. ad Semiostrowa, lat. circa 68° 50’, long. 37° 20’ ad. or. Greenw., as d. 18 Aug SV profund. 50—55 org., fund. arenos. iapillis et. test. mort. intermixt. b: d. 17 Aug., profund. 60—63 org., fund. sabul. test mort. intermixt. ad Litza, lat. circa 68° 40', long. circa 37° 50’ ad. or. Greenw., a: d. 4 Aug., profund. 20 ore., fund. lapid. b: d. 4 Aug., profund. 46 org., fund. lapid. ce: dd. 4 et 5 Aug., profund. 50 org. d: dd. 4 et 5 Aug., profund. 70 org., fund. lapid. ad Kruglaja-Guba (sinum Kruglaje). lat. circa 68° 28, long. eirca 38° 10° ad. or. Greenw., d. 16 Aug., profund. 22 org. ad Ladigino, lat. circa 68° 20’, long. circa 38° 40’ ad or. Greenw., a: d. 13 Aug., profund. 33 org., fund. sabul. test. mort. intermixt. b: d. 14 Aug., prof. 70 org. fund. lapid.-scopul. ad Bolschoj-Kletnij (1. Kljatnyi), lat. circa 68° 12’, long. 39° 12’ ad. or. Greenw., d. 7 Aug., profund. 56 org., fund. sabul. test. mort. intermixt. ad Swiatori-Nos, lat. circa 68° 10’, long. circa 40° ad or. Greenw., d. 8 Aug., profund. 35 org., fund. lapid. test. mort. intermixt. ad Zumbowski, lat. circa 67° 50, long. circa 40° 20—30' ad. or. Greenw., a: d. 10 Aug., profund. 7—8 org., fund. arenos. algis obsit. b: d. 9 Aug., profund. 21 org. fund. lapid. test. mort. in- termixt. | 22 SMITT, RECENSIO ANIMALIUM BRYOZOORUM. c: d. 10 Aug., profund. 25 org., fund. arenos., lapill. et test. mort. intermixt. d: d. 9 'Aug., profund. 37 org., fund. lapid. test. mort. intermixt. e: d. 10 Aug., profund. 40 org., fund. test. mort. obsit. Bryozoa Infundibulata. I. CTENOSTOMATA. Fam. HALCYONELLEA. Gen. Alcyonidium. 1. A. gelatinosum (Lin.). Hab. loc. nat. num. 5c. Colonie sunt du& juvenes, altera (in Balano) crustiformis, altera (in Arca) in stirpis parvul&, clavat& formam erecta. 2. A. papillosum Hass. Hab. loc. nat. num. Zc et 4a. Fam. VESICULARIER. Gen. Vesicularia. 3. V. Uva (Lin.). Hab. loc. nat. num. /2e. I. CYCLOSTOMATA. Fam. CRISIEA. Gen. Crisia. 4. C. eburnea (Lin.). a: forma producta, Hab. loe-natz num. le even: b: forma eburneo-producta, JIab. loc. nat. num. Ze. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0%. 23 c: forma eburnea, abs loe, nat. NN. HÖ, Le, äg 8. d: forma eburneo-denticulata, Hab. loc. nat. num. 6. e: forma denticulata, Hab. loc. nat. num. 4b. Fam. DIASTOPORIDE. Gen. Diastopora. 5. D. repens (WoonD). Klabs loc! nat, num, AD OR It 6. D. simplex BUSK. Hab. loc. nat. num. Ze, 19, 4a, 6b, 7c, 7d (eol. detrita) 9a, II, IR 7. D. diastoporides (NORM.) SM. Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1871, pag. 1116, tab. XX fig. 4. Hab. loc. nat. num. Ze. 8. D. hyalina (FLMNG). llabaloe. mat. num. Ze, Te, 11, 12.b, 12. 9, D. intricaria SM. Hab. loc. nat. num. Sb. Fam. TUBULIPORIDA. Gen. Tubulipora. 10. T. palmata WoonD. Hab. loc. nat. num. Ze et 4b. ll. T. fimbria LAM. Hab. loc. nat. num. 1b, Za(?) 7a. 12. T. Aabellaris (FABR.). Hab. loc. nat. num. Za. 24 SMITT, RECENSIO ANIMALIUM BRYOZOORUM. 13. T. incrassata (D’ORB.). Hab. loc. nat. num. te, 4a, 8, Ja. 14. T. serpens (LIN.). Hab. loc. nat. num. 7d. 15. T. atlantica (FORBES). /alaıoa oe, nen, mm, 1/0, Da DM ÖA ÖV, Han IG ah, © Gen. Defrancia. 16. D. lucernaria SARS. Hab. loc. nat. num. 2b (pars infima colonie). Gen. Coronopora. 17. GC. truncata (JAMESON). Hab. loc. nat. num. 4b. Fam. HORNERIDE. Gen. Hornera. 18. H. lichenoides (LIN.). Jäla. oem MAL num fe, HH Alb, DA, DO IG Fam. LICHENOPORIDE. Gen. Lichenopora. 19. L. verrucaria (LIN.). Hab, loc. nat. num HO, HO, Hg Dr AO Ve edler 20. L. crassiuscula SM. Hab. loc. nat. nom. Ja. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 2 oT II. CHILOSTOMATA. A. FLUSTRINA. Fam. FLUSTRIDE. Gen. Flustra. 21. Fl. membranaceo-truncata SM. Meobalvpesnat, num. Ze, le, 12a. : 22. Fl. securifrons (PALL.). Y Hab. loc. nat. num. Zc et Za. Gen. Biflustra. 23. B. arctica (D’ORB.). Hab. loc. nat. num. /2e. Fam. MEMBRANIPORIDE. Gen. Membranipora. 24. M. cymbiformis HINCKS. — M. spinifera SM. losalocr nat, num JG, IA, Le, fär fo 12:e: Adn.: Hzc species fortasse potius ad novum genus, Biflusir@ propius, transferenda est, de qua re tamen suspendatur ju- diecium, donec species plures cognit® sint aviculariis margi- nalibus pedunculatis armate. 25. M. lineata (Lin.). a: forma eraticula (ALD.). ZJab. loc. nat. num. Za, Ze, 1f, 4a,4b,7c,7d,9a, 11, 12b, 12c, 12d. b: forma lineata (ALD.). Jälad, OG, nat. num. Ze, Les lg, 9a, 6b, id, 3a, IM. c: forma Sophie (BUSK). Haba \oe. nat. num. Meier Hö I ld, 10, 11, 12, 124. d: forma unicornis (ALD.). Hab. loc. nat. num. /2b. 26 SMITT, RECENSIO ANIMALIUM BRYOZOORUM. e: forma americana (D’ORB.). Hab. loc. nat. num. 72d (? — col. enim detrita). 26. M. catenularia (JAMESON). a: forma membranacea (MÜLL.). Hab. loc. nat. num. Ja. b: forma catenularia (AUCTT.). Hab. loe. nat. num. 6a, Ja, 10. 27. M. pilosa (Lin.). Hab: loc; nat. num. Ib et Te. Gen. Mollia. Cfr. Floridan Bryozoa, partis 2:dae pagg. 11 et 12. 28. M. Flemingii (BUSK). Forma trifoium (WooD). Hab. loc. nat. num. 9a (colonia pusilla). B. CELLULARINA. Fam. BICELLARIER. Gen. Bugula. 29. B. Murrayana (BEAN). a: forma typica AUCTT. Hab lock mat num. oy Lera Le 10% PN GONNA, an, on, LON 1107, LIC: b: forma quadridentata (LOVÉN). Hab. loc. nat. uum, Zb et 7c. 30. B. avicularia (LIN.). Hab. loc. nat. num. 4b. Fam. CELLULARIEA. Gen. Cellularia. 31. C. ternata (SoL.). a: forma typica AUCTT. Hab. loe. nat. num, a, 1b, Ic, Kaea ENE: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 27 b: forma arctica (BUSK). = gracilis SM. Slab, 08, nat. num. ög Hök kör Dr 2a, 4b, a, ba, ÖV La, I 6. Tal 0% 32. CC. scabra (V. BEN.) dab log, BAL num. Da, 1b, Le, lä, Le, 3, 40, 2b, 6b, fär I N 6, Sa, 696 Gen. Gemellaria, 33. @. loricata (Lin.). Hab. loc. nat. num. /2c et Z2e. Gen. Caberea. 34. C. Ellisii (FLMNG.). lab oc nat. num. LG lg, 13.0 Jon, ober la, 1b, 1c, ld, 8,96. C. ESCHARINA. Fam. ESCHARIPORIDE. Gen. Cribrilina. 35. OC. punctata (Hass.). l/ab. loc. nat. num. Zb. 36. OC. annulata (FABR.). Äab. loc. nat. num. /b et Ze. Gen. Porellina. 37. P. ciliata (PALL.). Hlabe loc. wars num. Te, dög Au Ii Ir Dy Ny HAL Gen. Anarthropora. 38. A. minuscula SM. — Lepralia tubulosa NORM. Elabh NOG. nat! num, Ze, New Dy 11431 2e. SMITT, RECENSIO ANIMALIUM BRYOZOORUM. Fam. MYRIOZOIDE. Gen. Hippothoa. 39. H. auriculata (Hass.). Hab. oe. mat. num. IG Ia If lö 1a, 6a,0l0, 10, 7a, ma, 0, HI 126 40. H. linearis (Hass.). Hab. loc. nat. num. 72b. 41. H. biaperta (MıcH., Busk.). Flab. loc. nat. num. De, gay NV IG 42. H. secundaria SM. /zlarlos 1\0@, DE. mut la, &, #0, Ho, Ich Io; AD, 43. H. hyalina (LIN.). a: forma typica AUCTT. Hab. NEG. nat. num Lä IG, LG Läte La, Lö 16, IM San I, 120, 9e, 120% b: forma divaricata (LMRX.). Hab. loc. nat. num. Ib, 7d, Ja, 10. Gen. Leieschara. 44, L. crustacea SM. x Hab. loc. nat. num. 9a, 10, 11, 12d (coloni& calcificatione zo@- ciorum ita obduct&, ut ab Hippothoa biapert« vix distin- guend® sint). 45. L, coarctata M. SARS. Fab. loc. nat, num. e%e Ein Od AO Gen. Cellepora. 46. C. ramulosa Lin. Forma tuberosa (D’ORB.). Hab. loc. nat. num. Ze, 3, 4b, 7e, 1.d. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 4. 29 47. C. incrassata LAM. Hab. loc. nat. num. Ze, 1f, 19, 2, 3, 4a, 4b, 5a, ba, 6b, 7b, Ne, Nah Ska, 0, 0, le Fam. ESCHARIDE. Gen. Escharella. 48. E. pertusa (ESPER, BUSK.). = E. porifera SM., inarmata et armata planata. lab OG mat. num. 7b, Te, 17, 9, Za, 4b, 6.b,1b,Z2e, 1.d, 8, 10. 49. E. porifera SM. == E. porifera SM., minuscula et majuscula, oceciis imperforatis distinguenda. Ala. NOG mar. num. Ze, 19, ÅG ÖÖM IG Ja, 11. 50. E. palmata (M. SARS). Dlab. loc nat. num. 5b et 5c. 5l. E. Jacotini (AUD.) SM. Forma Legentilii (AUD.) prototypa SM. Elqb loc. nat. num. 9a. 52. E. Landsborovii (JOHNST.). Elabloc nat. num. Ne, 719g, 2, 41a, HO, ka, Jas 10. 53. E. mucronata SM. Hab. :loc. nat. num. 70. Gen. Lepralia. 54. L. hippopus SM. JGA, 108 DEN. num. LG, Dy ar 10, 11: 55. L. spathulifera SM. lab. NOG Mant. MU. 0 I Lä Ti Sk 30 SMITT, RECENSIO ANIMALIUM BRYOZOORUM. Gen. Eschara. 56. E. cervicornis (PALL.). a: forma verrucosa (THOMPS., BUSK.). 'akaııs 06, DY. mul, Ib, Ne, ©, fo, Om, Im, Te, U, 20, N2e. b: forma patens SM. lab oe, nat num. Nas lo He Lo AN, ÖV, IA IM NIG ce: forma propingua SM. Hab. loc. nat. num. LÖ et /g. d: forma typica, a: erustiformis. ‚dla, \oe& DA nun. Aa, If lan Io, 20, DA OMR Te, 1b, IC 7 a, Do, Hi 3: erecta. U Habs loe nat num. 70, Lf, Ir La, VO, 16 Ii I 57. E. elegantula D'ORB. ab OG mat. NN, IP 58. E. levis (FLMNG.). Forma coneinna (BUSK.). lab. loc nat. MOND JG, Lö 9% Do ÅR IOK DA VO MM 59. E. Beaniana (KING). Hab. loc. nat. num. 9a. Gen. Discopora. 60. D. sincera SM. Hab. loc. nat. num. 7b. 61. D. eruenta (NORM.). Hab. loc. nat. num. 4b. 62. D. megastoma (BUSK.). Hab. loc. nat. num. 7d, 9a, 10 (zo&@eia quedam colonie unius avieulario in apertura secundaria incluso muniuntur). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1878, N:0o 7. 31 63. D. stenostoma SM. Hab. loc. nat. num. £b. 64. D. coceinea (ABILDG.). a: forma Peachii (JOHNST.). Hab. loc. nat. num. 4a. b: forma ventricosa (Hass.). Jäled. oc. nat. num, ler 3, 4a, 4b, 6b, Ze, 1d..9a, 10. c: forma ovalis (Hass.). Hab. loc. nat. num. 4b et 10. 65. D. labiata (A. BoECK). Hab. loc. nat. num. 5b et 7e. 66. D. Skenei (SoL.). abs loc. nat. nnm. Zb et DA 67. D. pavonella (ALDER). Hab. loc. nat. num. Ze et Je. 68. D. scabra (FABR.). Hab. loc. nat. num. Ze, le, 4a, 6b, Tu, Te, 8, Ja, 12. 69. D. plicata SM. = Cellepora bilaminata HINCKS.? lab. IDG. mat num HO, Her Der 10, Dy ÅG 4b, 6a, 6.0. Tas Te! TS MM; IN 1216 DG 70. D. Sarsii SM. = Lepralia radiatula HINCKS.? lön loc. nat. num, 3, GC, 0 70, ne Ib MN 71. D. contigua SM. lab. NOG nat. num Ze, lo, 2983, Lä 204 66. Vär 10. 32 SMITT, RECENSIO ANIMALIUM BRYOZOORUM. 72. D. rosacea (BUSK.). Habs loc. nat. num. 40 4b, 6b, 7d, Ja. 73. D. cellulosa (LIN., BUSK.). Hab. loc. nat. num. Ze, If, 1g, 3, 4a, 4b, 5a, Ib, Ice, 6 a, bb, 70, 10, Di 74. D. elongata SM. Hab. loc. nat. num. Za, Ze, 3, Ga, 6 Db. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 7. Stockholm. Om eqvivalenter till högre singulariteter i plana alge- braiska kurvor. Af €. E. E. BJÖRTING. [Meddeladt den 11 September 1878.] Af de uppsatser, i hvilka denna fråga förut blifvit behand- lad, torde det vara tillräckligt att här anföra: A. CAYLEY, On the higher singularities of a plane curve. Quar- terly Journal of Mathem. Vol. VII, s. 212; H. G. ZEUTHEN, Note sur les singularites des courbes planes. Mathem. Annalen, Bd. X, s. 210; i hvilka bland annat teoremen i $$ 3, 4 härnedan förekomma. Att vi här anhålla om plats för ytterligare behandling af ämnet, beror dels deraf, att bevis, om ock blott till en del nya, för så vigtiga teorem som dessa väl alltid torde erbjuda något intresse, dels på en, från den enes af de nämnde författarne något af- vikande uppfattning af sjelfva begreppet eqvivalens, dels ock emedan satsen i $ 2 härnedan synes oss vara särdeles använd- bar i de flesta förekommande fall. I det följande söka vi ådagalägga, att hvarje högre singu- laritet alltid är eqvivalent med ett visst antal J' dubbla och | x stationära punkter, samt z’ dubbla och «' stationära tangenter; ; de härnedan bestämda värdena på dessa äro just de, hvilka Hr ZEUTHEN benämner »valeurs principales». Deremot anse vi inga- lunda, att en dylik högre singularitet alltid är eqvivalent med vissa enkla i de fall, då den, som man säger, »uppkommit ge- nom sammansmältning af dem». För att en dylik samman- smältning må kunna försigga, måste vi tänka oss, att en eqva- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 7. 3 34 BJÖRLING, OM EQVIV. T. HÖGRE SINGULARITETER I ALGEBR.KURVOR. tion i x och y innehåller utom dessa variabler (åtminstone) en föränderlig parameter och således representerar ett system af oändligt många kurvor; samt att för något visst värde på denna parameter, singulariteter, som 1 det allmänna fallet äro skilda, förena sig till en enda. Men för att denna sistnämnda ma vara eqvivalent med de förra, erfordras naturligtvis äfven, att den variabla kurvans karakterer ej undergå någon förändring vid parameterns variation; det är väl bekant, att motsatsen ofta nog inträffar, att en speciel kurva i systemet kan ega t. ex. en dubbelpunkt mer än den allmänna kurvan. Häraf följer ock bland annat, att vi ej kunna anse den välbekanta satsen: »En m-faldig punkt med skilda tangenter är eqvivalent med 22 2 dubbelpunkter», bevisad dermed, att man — såsom det någon gang sker — endast ådagalägger, att den kan bildas genom sammansmältning af dessa sednare. Satsens sanning är emed- lertid, som bekant, på åtskilliga andra sätt uppvisad. $ 1. I det följande antaga vi alltjemt, att den singularitet, som skall undersökas, är belägen i origo O, och första, i likhet med Hr CAYLEY (|. c.), med en »gren» af kurvan den geome- triska representanten af eqvationen U 2 2 (1) y= afla))” + AO) AMA +... 5 der serien fortgår efter stigande potenser af x, och koöfficien- terna hafva fullt bestämda värden. Begreppet är, som man ser, identiskt med PUISEUX’ »cirkulärsystem» af m särskilda y-vär- den, hvilka öfverga i hvarandra, när den oberoende variabeln beskrifver »elementar-konturer» kring den kritiska punkten. De geometriska representanterna af dessa m y-värden benämna vi med Hr CAYLEY »partial-grenar». År, såsom vi här för enkel- hets skull alltid antaga i fråga om en ensam gren, x-axeln tan- gent dertill i O, så är n > m. För att skilja kurvans grenar i O från hvarandra har man, som bekant, att införa dess termer i den Newton-Cramer’ska triangeln och sammanbinda de punkter, som representera dessa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 35 termer, medelst räta linier efter en känd metod !). Dervid er- håller man för hvarje gren ett uttryck af formen Mm n (2) Bao (Em ochen helartal) så framt icke summan af de termer, hvilkas motsvarande punk- ter falla på samma räta linie, innehåller som faktor en högre c 5 de - Ö m N o 3 dignitet än den första af en binom (y — ax). I sadant fall kunna grenarne ej skiljas från hvarandra »i första approxima- tionen»; man måste i kurvans eqvation sätta 2 2 m m (3) y = a" (()” + .. se . D .. . .. n der „ är oändligt liten af högre ordning än —, och fortfara med m tillämpningen af metoden, tills grenarne äro skilda. Sålunda erhålles en serie af formen (1). För att eqv. (2) må föreställa en enda gren, mäste m och n vara relativa primtal. Ty hafva de en gemensam faktor g, så att m==2mq, n=n'g, föreställer (2) naturligtvis q grenar y =ba , der b' =a. Vi antaga nu, att det sednare ej är fallet, och benämna en gren, sådan som (2), binomisk, samt den singularitet, hvilken denna gren eller kurva (2) har i O, en »binomisk singularitet [n, m)». Måste deremot för grenens individualisering flere ter- mer än den första af serien i (1) medtagas, benämna vi såväl den, som dess singularitet polynomisk. Vid en sammansatt sin- sularitets upplösning bildar uppenbarligen det förra fallet regel, det sednare undantag. $ 2. Vi vilja nu beräkna eqvivalenterna till den binomiska singulariteten [n, ml; de må, såsom ofvan är sagdt, betecknas med &I, 0, Tal. Kurvan (2) har tydligen utom Ö ingen annan singularitet än 1 y-axelns oändliga punkt P. Skrifva vi, för att undersöka denna, först (2) i homogen form Mm N—M n (4) ME SUB 1) Se t. ex. CLEBsScH, Vorlesungen über Geometrie, herausgeg. v. LINDEMANN, s. 331; Brrior-BouauEr, Theorie, des fonetions elliptiques, s. 42. 36 BJÖRLING, OM EQVIV. T. HÖGRE SINGULARITETER I ALGEBR.KURVOR. och sätta derpå y = 1, så visar sig, att P är en binomisk sin- „ gularitet [n, an — m]. Vi beteckna dess eqvivalenter med ö”, „m t’, v' och hafva således in alles 8 obekanta. Den reciproka kurvan till (2) är af alldeles samma slag som denna sjelf. Enveloppen till linien (5) ae ny = 1; der &, n äro löpande koordinater, samt x, y förbundna medelst (2), är nemligen m De (6) it oe Punkten O och «-axeln i kurvans (2) system motsvara uppen- barligen c-linien och punkten Pi kurvans (6). Alltså är sin- gulariteten [n, m] reciprok till singulariteten [n, n— m], och följaktligen (7) de = Ti, a = Ka E = OR pv = x'. Vidare erhållas tvenne eqvationer genom undersökning af första polaren. Punktens P första polar i afseende på (4) är m—1 n—m (8) ya NR emedan linien y=0 har n punkter gemensamma med (4) i O, hafva (4) och (8) derstädes n(m — 1) punkter gemensamma. Ingen af dessa är kontaktspunkt för någon från O till (4) dra- gen tangent, och emedan hvarje dubbelpunkt af en kurva absor- berar tva, och hvarje stationär punkt tre af densammas och första polarens gemensamma punkter, är (9) 20 + 3a' = n(m — 1). ') Räkningen kan lätt verkställas sålunda. Man sätter x=20", y= ba" (der D"—a, och « är en föränderlig parameter) och har alltså blott att söka enveloppen till a”& + barn—]. Ur denna likhet och ma”\5 + abe” ”'n =0 erhålles n m = = an) l n?. b(m — n) « hvilket öfverensstämmer med det ofvan anförda. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 4. 37 På samma sätt erhålles, genom undersökning af skärnings- punkterna i P mellan kurvan och punktens O första polar, (10) 20° + 32" = n(n — m — 1). Vidare erhålles en eqvation genom undersökning af HESSES kurva (11) Dem a 0. Densamma har i O uppenbarligen m(n — 2) + n(2m — 2) punkter gemensamma med (4). Som dessa måste utgöras af kurvans (4) i O belägna 1:0) dubbelpunkter, af hvilka en hvar absorberar sex skär- ningspunkter; 2:0) stationära punkter, af hvilka enhvar absorberar åtta dy- lika; samt 3:0) inflexioner, erhålles (12) 60° + 88° + v = 3mn — 2m — 2n 1), Slutligen far man (13) Vie en på grund deraf att (4) är unicursal. De åtta eqvationerna (7), (9), (10), (12) och (13) gifva (14). FS Nm Im 3), Mo m, (15) 00 1! m Min 3, U 2% _ n m eller, i ord uttryckt, följande: Teorem. En binomisk singularitet |n, m], der n är > m, 3) dubbelpunkter + (m— 1) stationära punkter + 4n— m— I)\(n— 3) och båda äro relativa primtal, är egvivalent med (m —1}(n dubbeltangenter + (n—m—-1) stationära tangenter. $ 3. Vi öfverga nu till beräkning af d” och =’ för en po- lynomisk gren, hvars eqvation ma vara (1). Det första af de hithörande teoremen är följande: 1) Genom undersökning af kurvornas (4) och (11) i P belägna skärningspunkter erhäller man på samma sätt 60” + 82” + 1" — (n — m)(n — 2) + n(2n — 2m — 2), | men denna eqvation följer af (7), (9), (10) och (12), samt är derföre ej af äg t gas nagot gagn. 38 BJÖRLING, OM EQVIV. T. HÖGRE SINGULARITETER I ALGEBR.KURVOR. Om Yv Ip Yr Yo de m särskilda y-värdena i (1). så är det antal punkter, denna gren har i Ö gemensamma med sin första polar, d. v. s. 20 + 3x = summan af exponenterna för de lägsta potenserna af x i de m(m—1) differenserna Ya der &« och B betyda successivt 1, 2,3 ....m. cc Några anmärkningar må förutskickas beviset för denna sats. Antagom, att y=7(x), y=F(x) (der f och F betyda fullt bestämda algebraiska funktioner) äro eqvationer för tvenne, ge- nom O gående kurvor. Att dessa hafva i O ett visst antal » punkter gemensamma, betyder som bekant, när r är helt tal, dels, analytiskt, att eqvationssystemet y = f(x), y = F(x) satisfieras af r värdesystem = y = 0; dels, geometriskt, att kurvorna hafva i O en kontakt af ordningen r — 1, eller, som är detsamma, att det mellan dem belägna segmentet af en rät linie, hvars afstand från O är oänd- ligt litet af första ordningen och som ej sammanfaller med någon- dera tangenten, är oändligt litet af ordningen rt). Men såväl det ena som det andra beror tydligen ytterst derpa, att exponenten för den lägsta potensen af x i differensen F(x) — f(x) är r. Detta sistnämnda är alltså den egentliga betydelsen af uttrycket, att kurvorna hafva i Ö 7 gemensamma punkter, och antalet af dessa punkter måste fördenskull alltid angifvas af nämnda exponent, äfven då den är bruten ?). Består hvardera kurvan af flere partialgrenar, är naturligtvis antalet af bådas gemensamma punkter = summan af alla dem, hvilka hvarje särskild gren af den ena har gemensamma med hvarje gren af den andra. 1) Se t. ex. MotrGno, Caleul Différentiel s. 260. ?) Hr CaAYLEY betraktar detta (1. e. sid. 216) såsom sjelfklart. För att döma af ett citat hos Hr ZEUTHEN (1. c. sid. 213) synes ett bevis derför vara lem- nadt af M. HALPHEN i »Bulletin de la Société mathem. de France» TI, s. 133, en afhandling, som förf. ej haft tillfälle att se. — Det torde ej be- höfva erinras, att begreppet »kontakt af bruten ordning» länge varit användt inom vetenskapen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 4. 39 9/4 4/3 N a - I ex KURVOPRDA MM SA OM EA INnavea hf 4 5 3 4 k semensam; men y — x och y =x hafva 3.4.2 NIA ty de- ras partialgrenar äro ju, respektive, 5/ 5/ 4 5/4 ya ,y de 4 Ö (I = — X 7 a VIN s or N 9 Int 4/3 2 Ms ar V ESP YV = öm »y = ders, en. Vi öfverga nu till beviset för ofvan anförda teorem. Om p, Ur ® äro abscissor för m + 1 pa sam- Mm ma räta linie belägna punkter, sa utgöra de af likheten (16) BT enge Yan ges; näppe ag fö a — än 0 = är bestämda m—1 punkterna x de harmoniska centra af (m—1):sta ordningen eller, som är detsamma, den första polaren till polen m p i afseende på gruppen Ba Brr Br Ar p liniens oändliga punkt, blir denna likhet (7) 1 + 1 1 2 — XL — La Clan Cm Då nu fråga är att beräkna de i O belägna, gemensamma punkterna för grenen (1) och dess första polarkurva, taga vi likasom i $ 2 punkten P till pol. Hvarje derifrän dragen rät linie skär (1) i m punkter, hvilkas ordinator äro de särskilda värdena Yp YI rr Yu af funktionen y. Första polarkurvans ordinata bestämmes alltså af / 1 1 1 (18) + non 000 = 0, I == Te Y TI m som följaktligen är denna kurvas eqvation. Zela grenens (1) eqvation kan skrifvas (19) ET er vr = 0; kortligen II = 0, samt eqv. (18), efter nämnarnes bortskaffande, (20) Ip tin Le ANG URNA sen konen) un Ulm ALT Ym För att beräkna de för (19) och (20) gemensamma punk- terna, betrakta vi hvarje partialgren af den förra särskilt. Taga 40 BJÖRLING, OM EQVIV. T. HÖGRE SINGULARITETER I ALGEBR.KURVOR. vi alltså först faktorn Ya d.v.s. sätta y Be så försvinna alla termer i (20) utom den första, och denna eqv. blir alltså II 2 ( 2) Jämn eller (4 YOU) 2 2 Men antalet skärningspunkter mellan den första partial- grenen y =y, och kurvan (21), d. v. s. alla de öfriga partial- grenarne, är på grund af det föregående = summan af exponen- terna för de lägsta potenserna af &« 1 alla differenserna y — — Yr Y NY... Y —Y 53 a Ol Ya u man erhäller pa samma sätt antalet skärningspunkter mellan den andra partialgrenen y =y och polarkurvan (20) = motsvarande summa för aila differenserna YEN dö IG In mantdh, 00.0.0 00 Sr 5 hvarmed satsens sanning är ådagalagd !). $ 4. Det andra hithörande teoremet, som nu skall bevisas, är (22) Zz =m— 1. Af serien i (1) medtaga vi så många termer, som äro nöd- vändiga för att individualisera hvarje särskild partialgren. Den salunda erhållna kurvan, låt vara n ae 2 (23) ala) + al) +. > > + d((£))”, måste i O förhålla sig på alldeles samma sätt som (1), enär man, genom att taga absoluta värdet af & tillräckligt litet, kan göra skilnaden mellan bådas ordinator huru liten som helst. Kurvan (23) är unicursal; man kan nemligen sätta 4 (24) 0 der « är en föränderlig parameter. N ‚y=aa +ba +. PETER: „ar. !) Detta bevis öfverensstämmer i hufvudsak med Hr CAYLEYS, men vi hafva här undvikit det fel, hvilket han sjelf (1. e. sid. 220, noten) påpekar, nem- ligen att utsträcka den metod för första polarens bildande, som är användbar endast i det fall, att fundamentalkurvans eqvation är gifven i rationel och hel form, till en händelse, då detta vilkor ej är uppfyldt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 41 Vi betrakta nu den allmänna kurva, hvars koordinater x, y äro rationela funktioner af en dylik parameter «, kortligen (25) @ = pla), y = Ye), och vilja bevisa, att hvarje gemensam a-rot till eqvationerna (26) Pl) = 0, wa) = 0 angifver en stationär punkt på densamma "). En rät linie (27) te + uy =1 skär kurvan i punkter, hvilkas parametervärden bestämmas af eqvationen (28) ty(a) + uwla) =1. Ett sådant parametervärde är dubbelt eller faller samman med sitt nästföljande, såframt tillika (29) tp(e) + uw(e) = 0. Men äro för ett visst « eqvationerna (26) satisfierade, så är (29) alltid sann, hvilka värden t och u än må hafva, d. v. s. hvarje rät linie, som går genom den mot detta a-värde svarande punkten, skär kurvan i två sammanfallande punkter. Detta «- värde maste da angifva en stationär punkt; en vanlig dubbel- punkt bestämmes nemligen af två olika «, och det ena af dessa, motsvarande den ena genom dubbelpunkten gående grenen, satis- fierar derföre ock ingalunda (29) — annat än naturligtvis för de speciella t och u, som bestämma denna grens tangent. I det här förevarande enskilda fallet (24) hafva naturligtvis eqvationerna (30) 2 =0, 7 =0 du 1) Att så måste vara fallet, kan man ana redan deraf, att ett dylikt «-värde gör i allmänhet båda koordinaterna på en gång till maxima eller minima. Som detta sistnämnda begrepp dock ej utan svårighet kan tillämpas, när fråga är om komplexa värden på «, z och y, och en dylik bevisföring der- jemte skulle, just i det här förevarande fallet, kräfva en särskild undersök- ning af funktionernas q och w högre derivator, hafva vi föredragit det här framställda beviset. Detsamma öfverensstämmer i hufvudsak med det af CLEBScH i hans bekanta afhandling »Über diejenigen ebenen Curven, deren _ Coordinaten rationale Functionen eines Parameters sind» (BORCHARDTS Jour- nal, Bd. LXIV, s. 43) lemnade. 42 BJÖRLING, OM EQVIV.T. HÖGRE SINGULARITETER I ALGEBR. KURVOR. m— 1 gemensamma rötter «= 0, och dermed är satsen (22) bevisad !). $ 5. Det återstår att betrakta det fall, då kurvan har flere grenar i O. Om i allmänhet en kurva är oegentlig, d. v. s. sammansatt af en eller flere egentliga, blir naturligtvis hvarje för två af dessa sednare gemensam punkt eller tangent en dubbel- punkt eller dubbeltangent för den sammansatta kurvan; deremot kan denna sednare uppenbarligen ej hafva andra stationära punk- ter eller tangenter än dem, som förefinnas i dess särskilda be- standsdelar. Då nu hvarje kurva med singularitet i O der för- håller sig så, som vore den sammansatt af de särskilda grenar, hvilka medelst den Newton-Cramer’ska metoden skiljas från hvarandra, har man således blott att derpå tillämpa nämnda grundsats. Såsom exempel betrakta vi det i $ 1 omnämnda fallet; vi (? , T, v för kurvans (31) y = ar singularitet i O, då m = mq, n =2q, och m’, n’ äro relativa primtal (m! = 0). I (I) är wu =4. Kurvan har, som bekant, endast en» kon- taktsknut», eqvivalent med 2 dubbelpunkter, i P. I (IM) är u=56, alltså skall I + z vara =9. Vi flytta här, likasom i de följande exemplen, origo till en i sönder af de singuliera punkterna och tillämpa den Newton-Cramer'ska regeln. I enhvar af de tre punkterna a, b, ce har kurvan (II) for- 3 2 : ; ; men y =@x, och således en stationär punkt. I P har man 3 6 Oo Oo 20 Gar och saledes, pa orund iaf (83): == 0 NEED öfverensstämmer med det ofvan anförda. I (ID) är u=8, alltså måste d+ x vara = 20. 4 2 ä B IL & Me men, 0 = Ca, Utö ÖV 27; 4 3 >Ö DD BB Y=02, 3 Vehden Da » » DD » » Vehds23 »P» ». 2 =Gse, » 0% == 12% Summa: d = I6, +» = 4. I (IV) är ww = 12, alltså måste d + x vara = 54. I a har man y = Gör allliså, og. 6): ld De y = Gen » Veh d=2% FÖ Dh y = Ei, » Veh dei 6 12 » P » » = Gx 9 » 0 = 30, Summa: d = 48, x = 6. 45 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 7. Stockholm. Elementer och Efemerid för Fayeska kometens åter- komst 1880. Af AXEL MÖLLER. [Meddeladt den 11 September 1878.] Då jag i Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens För- handlingar för ar 1872 meddelade en efemerid för den Fayeska kometens till det följande året väntade återkomst, anmärkte jag på samma gång att densamma då skulle komma i ett så ogyn- samt läge i förhållande till jorden och dess ljusstyrka tillfölje deraf blifva så ringa, att man icke kunde vänta att bekomma något större observations-material från denna apparition. Ocksa lyckades det endast att erhålla följande 4 observationer: Obs.ort. 1873. Berl. med.tid. A. R. Dekl. Marseille Sept. 3 16*41” 2° 7 048,14 + 1847 247,8 Marseille Nov. 28 16. 56. 54 9.16. 19,75 + 0.22.34 4 Marseille Nov. 30 17.43, 1 INS ND Te + 0. 5.22 2 Clinton Dee. 23 20. 5. 38 9.18. 19,68 — 2.15. 4 4; vid hvilka reduktionen till jordens medelpunkt redan är anbragt till Marseiller-observationerna, men deremot icke till den fran Clinton. Dä dessa observationer jemföras med efemeriden, finner man följande korrektioner för densamma: 1873. Aa. Ad. Sept. 3 + 0°,16 + 87,4 Nov. 28 + 0,75 + 5,6 Nov. 30 — 0,35 + 4,0 Dec. 23 + 0,43 — 15 ,0; men da dessa tal dels äro ganska små och dels temligen osäkra, har jag icke ansett det löna mödan att medelst desamma söka förbättra de förut funna elementerna. Jag har derför endast till det sist beräknade elementsystemet: 46 MÖLLER, ELEMENTER OCH EFEMERID FÖR FAYESKA KOMETEN. 1873 Aug. 3,0 Berl. med.tid. | u =478",13407 M= P3 WI’ = ör OR 802 | - 200. 23.56 ‚02 203.820 nn med. way. (V. 5.) ; — 11.21.49 63) 18700 © = 00.23.41 =) i Do a Ne a a > | vw ytterligare anbragt de störningar, som förorsakats af planeterna Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus och Uranus, och salunda erhallit följande nya elementsystem: 1876 Apr. 9,0 Berl. med.tid. u — 471" ,65364 IM — 130° 48 53,47 $ — 33.28.47 23 © = 201. 24. 6 a med. zeqv. 2 — 209.41. 34 , = Br 1880,0. 0 => IL 2 IV 1879 Juli 23,0 Berl. med.tid. u — 46%",84361 IV 28318, 212877 DR 2934167492:57 o = 201.18. 41 a med. zeqv. oO —R209.36.40 11 I ji 1880,0. 2 en 26 1881 Jan. 13,0 Berl. med.tid. | u —468”,94237 M — 358° 44° 10” 11 | o — 33.17.58 60 N © — 2014322343 2 — 209. 35.24 a ang (i) med. zeqv. 1880,0 De högst betydliga förändringar, som kometbanans elementer undergått sedan 1873, äro hufvudsakligen föranledda af den ovanliga närhet, i hvilken kometen under tiden kommit intill Jupiter. Från November 1874 till April 1876 var nemligen af- ståndet mellan dessa kroppar mindre än 2 gånger jordens medel- afstånd från solen, med ett minimum af 1,5 i Juli 1875; der- efter ökar det sig så småningom till 4,6, hvilket värde uppnås ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0%. 47 i Februari 1879, men aftager sedan åter, så att ett nytt minimum af 3,1 inträffar i Oktober 1880. Tillfölje af dessa stora störningar, hvilka öfverfiyttade till epoken för kometens upptäckt uppga till följande belopp: Från 1843 Nov. 9,0 till 1881 Jan. 13,0. Aug — —81,19240 AM, = + 26° 45’ 18” 47 Alt, =— 0.28. 5 ,19 A, ET Aa, = MIR I ‚43 An =— 0. 2.33 ‚26 kommer kometens nästa apparition att fa en väsentlig betydelse för en ny bestämning af Jupiters massa; da denna apparition dessutom ställer sig relativt fördelaktig med afseende på kome- tens ljusstyrka, är det att hoppas att talrika observationer skola komma att föreligga från densamma. Vid beräkningen af följande efemerid äro störningarne fran sista epoken tagna i betraktande samt solkoordinaterna hemtade ur Berliner Jahrbuch: 12" Berl. med.tid. AR. Dekl. 199. 0. Log r. 1880 Juli 1 23 52267 + T53 324 0302129 0.403263 223.6. 167 + 8 0.38 ,9 0.298499 3 23. 6.3774 + 8. 7.40 ,0 0.294855 ARE I NA Er 70291198 5 23. 7. 47,05 + 82.2 ,0 0.287529 0.399325 6 23. 8 20,25 + 828. 8,6 0.283847 7 23. 8. 5246 + 8.34.45 ,9 0.280153 ? 8 23. 9.23,66 -+ 841.16 ,7 0.276448 9 23.9.5385 + 847.40 9 0.272733 0.395361 10 23.10. 23,01 + 8.53.58 3 0.269007 1023810551012, 027895028 162. 20.265272 12 23.1.1816 + 9 6.11 ,6 0.261528 3 31. 4132 + 912.70 02575 0391371 JA MID 899 + 917.547 0254005 15 23.12. 32,76 + 9.23.34 5 0.250248 16 23.12, 5542 + 9.29. 6 2 0.246475 17 23.13. 16,96 + 9.34.29 4 0242696 0.387357 18 23.13. 37,35 + 9.39.43 9 0.238912 19 23.13. 56,58 + 9.44.49 6 0.235124 20 23.14 14,64 + 9.49.46 3 0.231332 21 23.14. 3151 + 9.54.33 5 0.227537 0.383321 48 MÖLLER, ELEMENTER OCH EFEMERID FÖR FAYESKA KOMETEN. 12" Berl. med.tid. ANA Dekl. Log. 0. Log. rv. 1880 Juli 22 2314747:18 + 9591170 0.223740 a, a N ee Me 24 23.15. 14,85 +10. 7.56 0 0.216142 25 23219. 20,81 10727 27902.0,212343 0.379263 26 23.15. 37,517 =210.415258%3 70.208546 27 23.15. 46,93 +10.19.43 ,8 0.204752 28 23.15. 35,05 oo—- 10:23.17 ,;2 0:200961 29 23.16. 1,86 + 10.26.3838 ,)9 0:197174 0.375185 30 3.16. 7,36 +10.29.48 4 0.193393 al 23.16. 11,53 + 10:32.45 ,6 0.183620 Aug. 1 23.16. 14,36 + 10.35.30 1 0.185855 2 29.16. 15,84 + 10:38. 1267207182101 0.371090 3 23.16. 15,97 + 10.40.19 ,3 — 0.178358 4 23.16. 14,75 +10.42.24 4 0.174627 5.23.16. 12,17 + 10.44.15 0 0.1010 v 6 23.16. S24 +10.45.51 5 0.167210 0.366979 7 23.16. 2,959 . + 10.47.13 5. 0.163527 8 23.15. 56,31 + 10.48.20 .7 0.153863 9 23.15. 48,32 + 10.43.12 ,8 0.156219 10 23.15. 38,98 + 10.49.49 6 0.152597 0.362854 1107252192 285317 22310:507102872703145933 12 23.15. 16,33 +10.50.16 ,3 0.145427 1300232152, 3, 012227210550, 527011682 14 23.14. 48,45 + 10.49.38 3 0.138365 0.358718 15 23.140 32,57 = 10.48.55 3 0.134879 16 23.14. 15,43 + 10.47.55 2 0.131425 170 22321357.:.09222107467387,25.2. 0.128004 18 234132317 ,43 72105452 3,97 012469 0.354575 19 23.13. 16,59 +10.43.12 3 0.121271 . 20 2.12.5456 +10.41. 3,0 0.117962 21 23.12. 31,36 + 10.38.36 0 0.114694 22 23.12. 7,01 + 1035-51 07 2 03,11469 0.350421 23 23.11. 41,53 +10.32.47 8 0.108289 24 23.11. 14,96 +10.29.26 4 0.105155 25 23.10. 47,33 + 10.25.46 ‚7 0.102071 26 23.10. 18,68 +10.21.48 5 0.099038 0.346267 2072829, 495047 + 10.17.31 ,7 — 0.096057 28 23. 9. 18,45 +10.12.56 3 0.095131 2977723, 8. 46,952. 2221055222732. 0:030253 30 23. 814,60 +10. 2.49 ,7 0.087454 0.342113 al 23. 7. 41,46 °+79.57.18 ‚6° 0.084107 Sept. 1, 2307. 50.0-5,9451285.97 00.022022 223.6. 32,30 799545421 ,0770:.079403 3 23. 5.57, 5 + 9.38.54 9 0.076852 0.337963 4723. Ib: RI 9 922109 EV ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 7. 49 12" Berl. med.tid. A.R. Dekl. Log. 0. Log. r. 1880 Sept. 5 23" "45,69 + 925 IT 0.071957 6 23: 40 8.97 + 917498 0.069618 7 23. 3. 31,88 + 9.10.13 ,4 0.067353 0.333820 8 232.545 + 9 2.20 ,2 0.065165 9 23. 2.16,91 + 8.54.10 6 0.063053 1072023201239517 2120.8%45.44 5,37 70,0:061920 le 7 23017,5103555,.058:3..57.,652,. 0.059067, 70.323688 12° 23.0.2352 + 82.71 00413 13 22.59. 45,77 + 8.18.56 ‚0. 0.055404 1422.59. 817 + 8 9.30 ,8 0.053696 152 222258, 305807 7 + 24.59.3179 7 0.052072 70.525512 16 22.57. 53,11 + 743353..3 0.050532 17 22.57. 16,99 + 7.39.55 4 0.049078 18 22.56. 40,70 + 7.29.39 ‚0 0.047710 19 22.56. 4,91 + 7.19.11 ,2 0.046428 0.321475 20 22.55. 29,1 + 7. 832,38 0.045233 21 22.54. 55,16 + 6.57.44 ,3 0.044125 22 22.54. 21,33 + 6.46.46 5 0.043106 23 22.53. 48,30 + 6.35.40 1 0.042174 0.317404 24 22.53.1615 + 6.24.25 8 0.041331 25 22.52. 4,95 + 6.13. 4,3 0.040576 26 22.52. 14,76 + 6. 1.36 ,4 0.039909 27 22.51. 45,65 + 5.50. 2 9 0.039330 0.313562 28 22.51. 17,71 + 5.38.24 ,7 0.038839 29 22.50. 51,01 + 5.26.42 5 0.038436 30 22.50. 25,59 + 5.14.57 ,0 0.088119 Okt. 1 22.50. 154 + 5.3. 9,2 0.037887 0.309356 2 22.49. 38,93 + 4.51.20 1 0.037741 3 22.49. 17,81 + 4.39.30 2 0.087679 4 22.48. 55,25 + 4.27.40 4 0.037701 5 22.48. 40,30 + 4.15.51 6 0.037804 0.305391 6 22.48. 24,02 + 4 4 4 5 0.087988 7 22.48. 946 + 3.52.20 ,1 0.038251 8 22.47. 56,67 + 3.40.39 1 0.038592 9 22.47. 45,70 + 3.29. 2,2 0.089009 0.301473 10 22.47. 36,58 + 3.17.30 1 0.039500 11 22.47. 29,35 + 3. 6. 3,6 0.040064 12 22.47. 24,05 + 2.54.43 2 0.040698 13 22.47. 20,10 + 2.43.29 7 0.041402 0.297607 14 22.47. 19,32 + 2.32.23 ,7 0042195 * 15 22.47. 19,94 + 2.21.25 ,7 0.045010 16 22.47. 22,535 + 2.10.36 3 0.043911 17 22.47. 2726 + 1.59.56 1 0.044874 0.293802 18 22.47. 34,00 + 1.49.25 6 0.045897 Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. A INGO To 4 50 MÖLLER, ELEMENTER OCH EFEMERID FÖR FAYESKA KOMETEN. 12" Berl. med.tid. 1880 Okt. Dee. 19 AR. 22" 47" 42,81 22.47. 22.48. 22.48. 22.48. 22.48. 22.49. 22.49. 22, 50. 22. 50. 22.51. 22.51. 22. 52. 22.52, 22.59. 22. 54. 22.54. 22.55. 22. 56. 22.57. 22.58. 22. 58. 22.59. . 48 ‚47 23. 23. 23. 23. 23. 23. 23. 23. 23. 23.13. 23.14. 23.15. 23.17. 23.18. 23.20. 23.21. 23. 23. 23. 24. 23. 26. eonsewwuo 53 ‚70 6,70 21,81 39,03 58 ‚37 19 ‚84 45 ‚45 9,19 37,07 7,09 39 ‚24 13 ‚53 49 ‚94 28 ‚47 Val 51,86 36 ‚70 23 ‚61 12 57 3,56 56 ‚B5 51 ‚55 47 ,35 48 ‚15 50 ‚84 . 55 ‚39 I 9,97 ae) . 81,72 23. 10. 23. 12. 45 ‚21 0,43 17 34 35 ,92 56 ‚15 18 ,01 41 ,46 6 ,49 33 ‚09 1,23 30 ‚87 2 ,00 db db dä de de de de de de de Dekl. ic 39 5,4 93 ms > &i DN HH (SOM + NN HS: nen N I na Sn & HHRrooosooooo00909 © HH S [BL] © (=>) [Te] [Sö] I RS) BOOT nn WO ER ot To NM DN NH HH OR AH om ERS S Boa cn St RN Ds DD SS AM EX DO mM „> S 3 1 m oo ER AAN ND RR wm SF VI aa SV) > BB NS > o a a oe OR De (SG) TS SH5H 0 HH BH IB ESPEREPEPEEE an an = fora jan NS) = (Sr Bam Rc Log. 0. 0.046979 0.048119 0.049314 0.050562 0.051862 0.053212 0.054611 0.056057 0.057547 0.059081 0.060657 0.062272 0.063926 0.065616 0.067341 0.069099 0.070888 0.072707 0.074554 0.076427 0.078325 0.080246 0.082189 0.084153 0.086136 0.088137 0.090155 0.092190 0.094240 0.096304 0.098381 0.100470 0.102571 0.104685 0.106805 0.105956 0.111076 0.113223 0.115377 0.117538 0.119705 0.121876 0.124052 0.126232 Log. r. 0.290063 0.286338 0.282814 0.279318 0.275918 0.272623 0.269440 0.266377 0.263443 0.260645 0.257992 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 4. öl 12" Berl. med.tid. AR. Dekl. Log. 0. Log. r. 1880 Dec. 2 23"27” 34,60 — 1755394 0.128415 3 23.29. 8,66 — 1.54.38 6 0.130599 4 23.30. 4,13 — 1.53.23 1 0.132786 0.255491 5 23.32. 20,99 — 1.51.55 0 0.134974 6 23.33. 59,21 -- 1.50. 8,6 0.137162 1023239233 au = 12482 95,3, 0.153551 8 23.37. 19,64 — 1.45.57 3 0.141539 0.253151 9723.39. 1,29 °— 1.43.30 ,9 0.143726 10 23.40. 45,19 — 1.40.50 9 0.145913 11 23.42. 29,82 — 1.37.57 5 0.148098 12 23.44. 15,66 — 1.34.50 8 0.150282 0.250978 13 23.46. 2,68 — 1.31.31 2 0.152465 14 23.47. 50,85 — 1.27.58 8 0.154645 15 23.49. 40,15 — 1.24.15 ‚7 0.156824 16 23.51. 30,55 -- 1.20.16 2 0.159000 0.248981 17 23.53. 22,05 — 1.16. 6,5 0.161174 18 23.55. 14,62 — 1.11.44 3 0.163346 23851 82300 1221132016551 20 23.59. 2,56 -— 1. 2.26 2 0.167682 0.247165 21 0. 0. 58,50 — 0.57.29 6 0.169846 222.07 2:59,14 7 —0.52.21 50 7.091200% 23 0.452,75 --0.47. 2,8 0.174166 24 - 0. 6. 51,31 — 0.41.33 ,0 0.176321 0.245537 25 0.850,81 — 0.35.52 6 0.178474 26 0.075124 7.0.30, 1 ‚6. 7 0.180623 27 0.12.5257 —024 0 A 0.182769 28 . 0.14. 54,79 —- 0.14.49 1 0.184912 0.244103 29 0.16. 57,89 — 0.11.27 ,9 0.187051 30872.019221°89 27094254 ,19°.0189187 31 0221 61690 (0 ISA (ONS 32 0.23. 12,29 0. 8.32 5 0.193446 0.242868 För kometens ljusstyrka har jag beräknat följande tal: 1 1880. ge Juli 1 0,039 17 0,055 Aug. 2 0,078 18 0,110 Sept. 3 0,148 19 0,184 Okt. 5 0,206 31 0,209 Nov. 6 0,199 2 0,182 D2 MÖLLER, ELEMENTER OCH EFEMERID FÖR FAYESKA KOMETEN. 1 1880. | Ban Dec. 8 0,162 24 0.143 Kometen blir således betydligt ljusstarkare än vid 1865 års apparition, då en stor mängd observationer erhöllos vid en ljus- styrka, som i maximum uppgick till 0,131. 53 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 7. Stockholm. Om några Zirkoniumföreningar. II. Af S. R. PAuKULL. [Meddeladt den 11 September 1878]. Flere ar hafva redan förflutit, sedan jag hade tillfälle att sysselsätta mig med zirkoniumföreningarne; de omständigheter, som då afbröto mitt arbete, hafva sedan dess icke tillåtit mig att upptaga detsamma och lära sannolikt icke inom någon snar framtid göra det. Derföre har jag besiutit att nu i deras ofullständiga och bristfälliga skick offentliggöra de undersöknin- gar i detta ämne, som af mig blifvit utförda, sedan jag först (se »Öfvers. Kongl. Vet.-Akad. Förh. 1873» och »Forh. ved Skand. Nat.-Forsk.-Medet, Kobenhavn 1873») i tryck berörde detsamma. Zirkoniumhydrat torkadt vid 100° C. eger, sasom förut upp- sifvits, formeln ZrO.2(OH), utfäldt vare sig vid vanlig eller högre temperatur och uttvättadt med kallt eller varmt vatten. Då hydratet — utan föregående torkning — förvaras i luften upptager det kolsyra derur. För att utröna sammansättningen på i värme fäldt hydrat analyserades ett sådant, beredt genom att fälla en varm lösning af kaliumzirkoniumfluorid med ammo- niak; fällningen utkokades med ammoniakhaltigt vatten, uttvät- tades noga med varmt vatten och utprässades till torrhet mellan linne. Det sålunda behandlade hydratet innehöll icke fluor. Dess sammansättning utgjorde: AR = 71,39 % CO = 270 > Höxl- IHA0V = AHO » 54 PAIJKULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGAR. Hydratet hade således upptagit kolsyra ur luften, hvadan dess formel icke kan bestämmas utan att vid beredningen ute- stänga luften. Då jag i min föregående uppsats anförde ett vid vanlig temperatur utfäldt och under luftpumpen uttorkadt hydrat med en halt ZrO? af 80,62 2, anser jag mig här böra påpeka, att jag vid den deraf uppstälda formeln icke tog någon notis, om hydratet var kolsyrefritt eller ej. Zirkoniumsulfat. Då zirkoniumhydrat införes i det neutrala saltets (Zr. 0%. 250° + 4H?O) lösning, upplöses det; lösningen eger förmagan att vid afdunstning afsätta kristalliserade basiska salter, ända tills den blifvit sa mättad med hydrat, att den motsvarar halft zirkoniumsulfat (ZrO.0?. SO? + xH?O), hvil- ket som bekant vid dess lösnings afdunstning erhalles som en summilik återstod. Ur en lösning af basiskt zirkoniumsulfat erhöllos druflika kristalleyttringar motsvarande 3 sulfat af formeln 3Zr0?. 450? + 15H?O, som fordrar: Funnet: Zr0? = 38,29 % ZrÖ? = 38,39 % 303273347» SO: =32,55 » H?O = 28,24 » Förl. H?O = 29,06 » Ur moderluten efter detta erhölls emellertid ett ännu mer ba- siskt salt utkristalliseradt, motsvarande formeln 6Zr0?.7S03 + 19H?O, hvilken fordrar: ; Funnet: ZrO? = 44,30 % ZrO? = 45,02 % SO? —= 34,27 » SO? = 34,19 » HO = 20,93 » Förl. H?O = 20,79 > Deremot var moderluten efter detta icke vidare mäktig af kri- stallisation, men införd i en större mängd vatten afsatte den en finkornig fällning, som efter kokning med vatten och utprässning mellan linne visade sig vara 1 zirkoniumsulfat, 3Zr0?. 250? + 12H?O, som fordrar: Funnet: ZrO? = 49,33 % ZrO? = 49,38 % 02 —= 21,56 » SOME Dan H?O = 29,11 » Hörl H207 28 4872 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 55 1 zirkoniumsulfat skulle vara den fällning, som erhålles genom att koka en zirkoniumlösning med en lösning af kalium- sulfat. Men såsom redan BERZELIUS anmärkt innehåller denna fällning kali såsom karakteristisk beståndsdel och är endast att betrakta som qvarlefvorna efter ett lätt sönderdeladt dubbelsalt af basiskt zirkoniumsulfat med kaliumsulfat. Dubbelsaltet har jag ur utspädd lösning erhällit kristalliseradt i sma mikrosko- piska, knippevis pa bägarens botten och kanter sittande pris- matiska kristaller eller sasom en kristalliniskt flockig fällning; men som eger olika sammansättning efter lösningarnes olika koncentrationsgrader. Om lösningarne äro koncentrerade upp- kommer genast vid sammanblandningen en flockig fällning; samma blir förhållandet, om den utspädda lösningen uppvärmes. Till en lösning som innehöll 5,7 gr. (= 1 mol.) Zr.0?.250? + 4H”O sattes en lösning, som innehöll 11,4 gram (=>4 mol.) kaliumsulfat; de sammanblandade lösningarnes volym utgjorde c:a 1000 k.c. Lösningen förblef ı början klar, men efter ett par dagars förlopp begynte de nyss nämda mikroskopiska kristallerna att afsätta sig; när lösningen omrördes uppstod starkare afskil- jande af kristalliniskt-flockigt salt. Den sålunda erhållna pro- dukten visade sig, utprässad mellan linne, vid analys ungefärli- gen motsvara formeln 2(ZrO .0?. SO?) + K?. 0?. SO? + 14H?O, som fordrar: Funnet: ZrO? = 29,40 % ZrO? = 31,19 % SO? = 28,92 » SO3 = 27,95 » K?®O = 11,32 » K?O = 9,92 » H?O = 30,36 » Förl. H?O = 30,94 » Saledes ett dubbelsalt af halft zirkoniumsulfat. Det synes dock, att saltet redan sönderdelats nagot, sa att det innehöll mer zirkonium och mindre svafvelsyra och kalium, än den antagliga formeln fordrar. Att basiska dubbelsalter af olika sammansättning erhållas vid lösningarnes olika koncentrering och då båda salterna blan- das i olika förhållanden, synes deraf, att ur en till c:a 300 k.c. utspädd lösning af 5 gram (= 1 mol.) zirkoniumsulfat och 2,5 56 PAIJKULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGAR. gram (= 1 mol.) kaliumsulfat erhölls vid afdunstning under luft- pumpen till c:a halfva volymen en halfkristallinisk, voluminös fällning, som utprässad befanns innehålla ZrO? = 41,59 % och K?O = 7,38 %; zirkoniumhalten ökad, kaliumhalten minskad. En annan gang erhölls ur en lösning, som pa 1 mol. af zirkonium- sulfatet innehöll 2 mol. kaliumsulfat, en likartad fällning, som innehöll 38,22 2 ZrO? och 10,20 % KO. 3,7 gram (= 1 mol.) zirkoniumsulfat bragtes tillsammans i en lösoing af 300 k.c. med 7,4 gram (= 4 mol.) kaliumsulfat och lösningen kokades. Den finkorniga, något slemmiga fällningen ut- gjorde efter utprässning gummilika bitar och gaf vid analysen: Funnet: ZrO? = 47,80 % Ss0:7 — 23,25» KR2EO 9,00 » Förl. H?®O = 19,95 » Detta motsvarar visserligen ganska bra formeln 2(2Zr0?. 503) + K?.0?. SO? + 12H”O, som fordrar: ZrO? = 47,01 % SO: — 23,12 » K?O = 9,06 » ERROR 20,81 » Men antagligen skulle en annan sammansättning finnas med en olika utspädningsgrad af lösningen och med andra proportioner af de lösta sulfaterna. Att de basiska sulfaternas halt af kali spelar en ganska vigtig rol vid zirkoniumlösningarnes förhållande till kaliumsulfat, är emellertid uppenbart. Det torde böra an- märkas, att det alltid lyckats mig att lösa dessa basiska dubbel- sulfater, de må hafva varit utfällda i köld eller värme, atmin- stone genom att digerera dem med varm klorvätesyra under längre tid. Zirkoniumnitrat, Zw .0%.4(NO?) + 5H?O, erhålles genom att i köld lösa zirkoniumhydrat i salpetersyra; lösningen ställdes under exsiccator öfver svafvelsyra, blef först till en tjockflytande vätska, som efter längre tids stående öfvergick till deliqvescent ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 4. 57 kristallmassa. Analysen utfördes genom att fälla zirkonium- hydrat genom rent bariumhydrat, ur filtratet bortskaffa öfver- skottet af barium genom kolsyra och bestämma det såsom nitrat lösta genom utfällning med svafvelsyra. Ur det fällda zirkonium- hydratet måste spår af barium aflägsnas. Formeln fordrar: Funnet: I. IT. Zı0? = 28,50 % 28,52 % 27,34 % N?05 = 50,47 » 49,06 » — HO = 21,03 » Förl. 22,42 » Då en lösning af nitratet kokas, uppstår en slemig fällning af basiskt salt. Torkadt vid 100° tyckes detta motsvara formeln ZrO?. N?O5 + H?O, som fordrar: Funnet: I. II. ZrO? = 49,19 % 48,57 % 48,76 9. Zirkoniumozalat. Det har icke lyckats mig att erhålla neutralt oxalat genom att behandla det basiska oxalatet med oxalsyra. Deremot hafva dubbelsalter mellan detta och alkali- ernas oxalater erhållits. Kaliumzirkoniumoxalat erhölls en gång af sammansättningen Zr .0%.2(C202) + 2(K2.0:.C202) + 4H2O, som fordrar: Funnet: I. IT. ZrO? = 18,21 % 18,25 % 18,50 % C?0? = 42,98 » 41,53 » 42,34 » K’O = 28,06 » — H°’O = 10,:5 » Torkförl. 11,43 » Zirkoniumhydratet utfälldes genom ammoniak och oxalsyran bestämdes ur filtratet genom fällning såsom kalciumoxalat. Det analyserade saltet bereddes af basiskt Zr-oxalat. Men vid upp- repade försök att erhålla det genom Zr-hydrats lösning i ka- liumbioxalat har jag hos det dervid erhållna utkristalliserade saltet icke funnit lägre än 44,70 2 C?O3 (genom titrering) och icke högre än 16,29 % ZrO?. Svarigheten är att erhålla en klar lösning. Natriumzirkoniumoxalat erhålles genom att lösa Zr-hydrat 1 natriumbioxalat till full mättning och afsätter sig vid lös- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 7. d 58 PAIJKULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGAR. ningens afsvalning såsom små kristaller af sammansättningen Zr .0*.2(C?0?) + 2(Na?. 02. C20?) + 3H?O, som fordrar: Funnet: I. II. 111. IV. Zr0? = 20,75 % 20,68 % 20,91 % —— — C:03 —= 48,98 » —— — 48,65 % 48,37 % Na?O = 21,09 » 19,16 » —— => B2.07 = NSD m => FS Ammonwumezirkoniumoxalat erhålles genom att i värme lösa zirkoniumhydrat i ammoniumbioxalat och afskiljer sig i oktaedrar, som vittra i luften och motsvara formeln Zr. 0%. 2(C?O?) + 2[(NH?)2. O?. C20?] + 3 el. 4H?O. Med 4H?O fordrar formeln: Funnet: I. TT. III. IV. VA ZrO? = 20,82 % 21,69% 2l,es% —— — — 0203 — 49,14 » = EE 502% HONDA - (NHM)?0 = 17,75 » -——————— 18290% H?O — 12,29 » smmlodeme ayinn Tauern lies Ammoniaken bestämdes som klorammonium, oxalsyran likasom i föregaende prof genom titrering med kaliumpermanganat. Emellertid tyckes ännu ett dubbeloxalat existera af Zr och NH?, da kristaller af annan form erhållits innehållande ZrO?, NH? och C?03; men någon analys har på dem icke blifvit gjord. 59 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2). Från R. Geographical Society i London. Journal, Vol. 47. Proceedings, Vol. 22: N:o 1—6. Från Geological Society i London. Journal, 133—- 135. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 10: 6—9. Proceedings, 1878: 1—2. Från Société Linneenne i Caen. Bulletin, (2) Vol. 4—7. Från Societe des Sciences Naturelles i Cherbourg. Memoires, T. 20. Från Academie des Sciences &c. i Lyon. Memoires. Classe des sciences, T. 22. » » » lettres, T. 17. Från Société d Agriculture, d Histoire Naturelle &c. i Lyon. Annales, (4) T. 8. Från Accademia delle Scienze i Bologna. Memorie, (3) T. 5: 1—4. Rendiconto, 1874/75. Från K. Preussiska Regeringen. ScHMIDT, J. EF. J. Charte der Gebirge des Mondes . . . Text & Atlas. Berlin 1878. 4o & Fol. Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. Die Fortschritte der Physik, Jahrg. 19: ı-2. Från Naturwissenschaftlich-Medicinische Gesellschaft i Jena. Denkschriften, Bd. 2: ı. Zeitschrift, Bd. 12: 2-3. Från Verein für Vaterländische Naturkunde i Stuttgart. Jahreshefte, Jahrg. 34: 1-3. 60 Från Connecticut Academy of Arts and Sciences i New-Haven. Transactions, Vol. 3: 2. Frän Academy of Science i St. Louis. Transactions, Vol. 3: 4. Frän Författarne. Om vegetationens utveckling i Sverige 1873—1875. Ups. 1878. 8:0. Croxaviıst, A. W. Ur Kemiskt-tekniska byråns verksamhet, 2. Sthm. 1878. 4:o. — — Handelskemistens i Stockholm berättelse, 1877. Ib. 1878. 4:o. = — Ö SEEBERG, A. Bränvinstillverkningen i Sverige. Ib. 1878. 8:0. LINDBERG, S. O. Monographia Metzgerie. Hfors. 1877. 8:o. = — Utkast till en naturlig gruppering af Europas Bladmossor med toppsittande frukt. Hfors 1878. 4:o. NORDSTRÖM, Tu. Om stenkolsformationen på Suderö. Sthm. 1877. 4:0. NYMAN, C. F. Conspectus flore Europe, 1. Örebr. 1878. 8:0. ASTRAND, J. J. Karta öfver 4000 stjernor . . . Bergen 1878. F. BarcLAY, J. G. Astronomical observations taken to the end of 1877... .. in Leyton, Vol. 4. Lond. 1878. 4:0. KRIECHBAUMER, Das Studium der Hymenopteren, 1—11. Putbus 1878. 8:0. samt 29 st. småskrifter. MILLER, J. Metaphysics. New York 1875. 8:0. REUTER, OÖ. M. Hemiptera gymnocerata Europe, T. 1. Hfors. 1878. 480, ROoMINGER, C. Palx&ozoie rocks. New York 1873. 8:0. Stockholm, 1378. P. A. Norstedt & Söner, ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMNIENS FÖRHANDLINGAR. [87 Årg. 35. 1878. 8. Onsdagen den 9 Oktober. Med anledning af Kongl. Maj:ts remiss a en afgifven be- rättelse öfver Göteborgs och Bohusläns hafsfiske under ar 1877, i hvad densamma angar hummerfisket, afgafvo Hrr S. LOVÉN och SMITT infordradt utlåtande, som af Akademien godkändes sasom grund för hennes eget yttrande i ämnet. Hr GYLDEN meddelade en af Astronomen vid observatorium i Paris Hr ÖCTAVE CALLANDREAU insänd uppsats: »Sur les rapports qui existent entre les methodes de HANSEN et de LA- PLACE pour le calcul des perturbations.» (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Hr CHR. LOVÉN förevisade en af honom konstruerad qvick- silfver-telefon och beskref apparatens anerdning samt anställde nagra försök med densamma. Hr EDLUND beskref en pa Akademiens instrumentmakare- verkstad förfärdigad mikrofon samt anställde dermed försök. Sekreteraren meddelade pa författarens vägnar en inlemnad afhandling: »Species Jassi generis Homopterorum», af Docen- ten J. SPÅNGBERG”. På derom gjord ansökan beviljade Akademien Filos. Doktor L. A. FORSSMAN afsked från hans hittillsvarande befattning sa- som Amanuens vid Statens metorologiska Central-Anstalt; samt kallade och antog Akademien derefter till Amanuens vid An- stalten Docenten i meteorologi vid Upsala Universitet Dr HUGO EMANUEL HAMBERG. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. M Frän Generalstaben. Generalkarta öfver Sverge, N:o 1—2. _ R 5 Karta öfver Sverige (hmmm, Bl. IV 0.345 MIL 0232, 31170232: Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter, Naturv. Afd. Ba. 11:5. » Hist. » 180, 928; Oversigt 1876: 3; 1877: 3; 1878: 1. Från K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck 1877/78. 18 st. Från Socieie Geologique i Bruxelles. Annales, T. 2—3. Från Geological Society i Calcutta. Memoirs, Ser. 2: sh 472. 1073. 1172. Records, Vol. 10: 3—4. Från Societe Academique des Sciences &c. i Troyes. Mémoires, T. 41. Från Societa Italiana di Seienze Naturali i Milano. Atti, Vol. 17:4; 18: 1-4; 19:2. Fran R. Istituto Lombardo di Scienze e Leitere i Milano. . Memorie. Classe di Scienze, Vol. 13: 2. » » » Lettere, Vol. 13: 2. Rendiconti, Vol. 7: 17-20; 8: 1-20. Från Academia R. das Sciencias i Lissabon. Historia e memorias. Classe de sciencias moraes et &e. T. 4:2. Sessäo publieu, 1875, 1877. Jornal di seiencias mathematicas . .. T. 5: 1—4. Annaes da Comissäo de geographia, N:o 2. Conferencias . . . äcerca das descobrimentos . . . na Africa, 1—3. RiBEIRO, J. S. Historia das estabelecimentos scientificos de Por- rv tugal, T. 5—7. (Forts. & sid. 41.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 8. Stockholm. Species Jassi generis Homopterorum descripsit JACOBUS SPÅNGBERG. [Meddeladt den 9 Oktober 1878.! In hoc opusculo conscribendo ea potissimum copia generis Jassi, que in museo regio holmiensi asservatur, usus sum. Quam copiam Homopterorum clarissimus ille ©. STÅL, pr&feetus musei entomologici, mihi utendam benevole pra&buit, jamque eo vivo, libellulum meum coeperam conscribere. Itaque mihi contigit, ut in hac re, sicut in multis aliis, opera ejus consiliisque optimis adjuvarer. Pr&terea magnam copiam specierum hujus generis clarissi- mus ille V. SIGNoRET Parisiensis mihi utendam beniene dedit, quod quanti fuerit momenti ad rem ipsam tractandam, facile apparet. Ob hane tantam benevolentiam doctissimum virum gratissima semper memoria servabo. "Gen. JASSUS (FABR.), STÅL. FaABricıus, Syst. Rhyng., p. 85 (1803). STÅL, Hem. Afr., tom. 4, p. 119 (1866). Coelidia GERMAR, Mag. Ent., tom. 4, p. 75 (1821). » BURMEISTER, Gen. ins., tom. 1, gen. 15 (1838). A. Frons carina media instructa. Spec. 1—25. B. Clypeus apicem versus distinete ampliatus. Spec. 1—24. C. Ven® tegminum sordide flavescente- vel albido-consperse. Spec. 1—13. 1. Jassus formosus (SIGN. in coll.). Supra ad maximam partem subferrugineo-fuscus, subtus sor- dide flavescens; disco verticis, parte plus quam dimidia anteriore 4 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. pronoti scutelloque plus minusve sordide flavescentibus; dimidio basali fere toto verticis, lateribus frontis basique clypei sat late testaceo-ferrugineis, limbo apicali interoculari et marginibus la- teralibus verticis obscure dimidioque basalı fere toto pronoti fuscis, pedibus sordide flavescentibus, parce, dilute infuscato- maculatis, tibiis posticis et tarsis infuscatis; tegminibus subferru- sineo-fuscis, maculis quinis ad marginem costalem, quarum prima proxima a basi multo parva, secunda subrectangularis, tertia et quarta subtriangularis, macula media permagna oblonga, inter radialem et ulnarem venas posita, maculis binis minoribus orbi- cularibus pone maculam illam mediam, macula permagna trian- gulari apicali et macula permagna subrectangulari obliqua media clavi sordide albidis, in colorem flavescentem nonnihil vergenti- bus, venis tegminum flavescente-guttulatis; alis sordide albidis, limbis interiore et prasertim apicali infuscatis vel fusecis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo nonnihil longiore quamı penultimo, apice rotundato-truncato. 9: long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Rio Janeiro (Coll. SIGNORET). Caput sat obtusum, pronoto vix longius, ante oculos nonnihil prominulum; vertice quam oculis multo angustiore, fere duplo longiore quam latiore, concaviusculo, medio leviter carinato, mar- sinibus lateralibus carinato-elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione distinceta instructo, basin versus haud angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis duplo longius distantibus, elypeo apicem versus sat multo ampliato, apice ro- tundato, a basi ultra medium leviter carinato. Pronotum leve, fere nitidum. 2. Jassus Signoreti n. sp. Supra subferrugineo-fuscus, subtus cum pedibus sordide sub- ferrugineo-Havescens; vertice, limbo apicali excepto, fronteque a basi ultra medium ferrugineis, facie paullo ante medium late, sordide flavescente-fasciata, margine basali et limbo apicali ver- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 5 ”ticis, lateribus pronoti ad basin tegminum, dimidio apicali scutelli dorsoque abdominis sordide flavescente-griseis, pectore ventreque sordide subferrugineo-flavescentibus, plus minusve nigro-maculatis, pronoto fere toto, dimidio basali scutelli et parte apicali faciei fuscis vel nigro-fuscis; tegminibus subferrugineo-fuscis, parte di- scoidali subferrugineo-testacea, maculis nonnullis basalibus irre- gulariter confluentibus sordide flavescentibus, maculis binis sat magnis ad marginem costalem, macula permagna pone apicem clavi maculisque binis minoribus pone medium corii sordide al- bidis, venis tegminum flavescente-albido-guttulatis; alis fuseis dimidio apicali interiore irregulariter sordide albido. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo paene quater longiore quam penultimo, apice utrimque leviter sinuato, lobo medio nonnihil producto, in medio subsemielliptice sinuato. @: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 9,25 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Rio Janeiro (Coll. SIGNORET). Caput obtusum, pronoto vix longius, ante oculos nonnihil prominulum; vertice quam oculis nonnihil angustiore, paullo plus dimidio longiore quam latiore, concaviusculo, medio leviter cari- nato, marginibus lateralibus carinato-elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus vix angustato; ocellis nigris, inter se quam ab oculis fere duplo longius distanti- bus; clypeo apicem versus nonnihil ampliato, longitudimaliter sat distinete carinato, apice rotundato. Pronotum distincte granulatum. 3. Jassus fusco-maculatus STÅL. Dilute subtestaceo-ferrugineus, subtus pallidior; vertice, basi frontis, plerumque parte apicali scutelli, pectore, tibiis anteriori- bus, tarsis, maculis binis sat magnis, ad marginem costalem tegminum sitis, maculisque minoribus venarum sordide albidis, in subferrugineum nonnihil vergentibus; tegminibus praterea ma- eulis binis, minoribus, oblongo-rectangularibus costalibus, maculis binis, permagnis prope apicem corii aliaque sat magna apicali clavi obseure nigro-fuseis ornatis; alis testaceo-ferrugineis, fascia 6 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. lata apicali maculaque magna, ad marginem interiorem posita et sepe cum fascia illa in medio ale confluente, dilute nigro-fuscis. Femina segmento ventrali ultimo in medio fere plus duplo, ad latera fere dimidio longiore quam penultimo, apice utrimque leviter et late, oblique sinuato, in medio distincte sinuato, lobis inter sinus acuminatis. J: long. corp. 5,5 mill., long. corp. ce. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill. 9: » 7 Coelidia fusco-maculata STÄL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 51 (1862). Patria: Rio Janeiro (Mus. Holm.), St. Paul (Coll. SIGNORET). x BD » 8,50 DD ANA I Caput obtusum, pronoto longitudine subaequale, ante oculos nonnihil prominulum; vertice quam oculis angustiore, fere di- midio longiore quam latiore, concaviusculo, medio levissime cari- nato, marginibus lateralibus leviter carinato-elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus distincte an- gustato; ocellis sordide albidis, in roseum vergentibus, pr&sertim in mare, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus distinete ampliato, longitudinaliter ultra medium obtuse carinato, apice subrotundato-truncato. Pronotum sat distincte granulatum. 4. Jassus elegans n. sp. Dilute subtestaceo-flavescens, in colorem xerampelinum ver- gens, subtus cum pedibus sordide flavescens; vertice sordide flavescente-albido; pronoto basique frontis obscure ferrugineis vel ferrugineo-fuscescentibus; scutello, dorso abdominis basique femo- rum posticorum dilute plus minusve nigro-maculatis; tegminibus dilute subtestaceo-flavescentibus fasciis trinis, sat latis, in medio inter se confluentibus, uti zigzag-fasciatis, fuscescentibus; venis dilute subtestaceo-flavescente-guttulatis; alis colore tegminibus simillimis, fascia media et apice ipso ad maximam partem fusce- scentibus. Mas ignotus. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0o8. 7 Femina segmento ventrali ultimo fere duplo et dimidio lon- giore quam penultimo, apice utrimque latissime sat profunde sinuato, lobis lateralibus valde prominentibus, in medio sinu minore, tamen sat profundo instructo. 9: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Rio nigro (Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto longitudine vix aequale, ante oculos vix prominulum; vertice quam oculis nonnihil angustiore, paullo longiore quam latiore, concaviusculo, medio levissime cari- nato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus paullo angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius distantibus; clypeo apicem versus distinete ampliato, longitudinaliter fere usque ad medium obtusissime carinato, apice subtruncato. Pronotum valde distinete granulatum. 5. Jassus guttulatus STÅL. Subferrugineo-fuscus, subtus cum femoribus obscurior, fere niger; vertice, basi frontis, parte apicalı scutelli, tibiis pedum anticorum et mediorum, parte apicali tibiarum posticarum tarsis- que sordide albidis; tegminibus subferrugineo-fuseis, maculis binis costalibus, quarum macula major paullo pone medium tegminum posita, margine apicali, macula sat magna paullo pone apicem clavi maculisque nonnullis irresularibus, in dimidio basali tegmi- num sitis, sordide albidis ornatis; venis sordide albido-guttulatis; alis fuscescentibus, margine apicali maculaque, ad apicem mar- ginis interioris posita, sordide albidis, limbo costali a basi ultra medium, pr&sertim in mare, subferrugineo-albido. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam penultimo, medio quam lateribus longiore, apice utrimque levis- sime subsinuato, medio distincte subemarginato-sinuato. &: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2,25 mill. 9: » 7 » » S » De | > Coelidia guttulata STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 51 (1862). 8 SPÄNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. Patria: Rio Janeiro (Mus. Holm.). Caput valde obtusum, pronoto longitudine subzquale, ante oculos nonnihil prominulum; vertice quam oculis nonnihil angu- stiore, vix dimidio longiore quam latiore, concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus vix carinato-elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione distincta instructo, basin versus nonnihil angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sat valde dilatato, longitudinaliter obtuse carinato, apice sub- truncato. Pronotum granulatum. 6. Jassus moestus n. sp. Nigro-fusceus, subtus cum pedibus obscurior, niger; vertice basique frontis sordide flavescente-albidis, aliquando irregulariter fusco-maculatis; pronoto granulis minutis sordide flavescente- albidis consperso; tegminibus nigro-fuscis, maculis sordide albidis, inter se plerumque confluentibus et fascias binas, unam ante, alteram pone medium formantibus; venis sordide albido-con- spersis; alis fuscescentibus. Femina segmento ventrali ultimo fere plus duplo et dimidio longiore quam penultimo, apice subtruncato, in medio subemar- ginato-sinuato. co: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2,5 mill. Q: » 7 » » 1095 » » 3 » Patria: Bolivia, Bogota (Coll. SIGNORET et Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto longitudine subzquale, ante oculos vix vel haud prominulum; vertice quam oculis vix angu- stiore, fere que longo ac lato, concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus paullo vel nonnihil angustato; ocellis sordide albidis vel fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sat valde dilatato, longitudinaliter obtuse carinato, apice subtruncato. Pronotum granulatum. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 5. 9 7. Jassus truncatus n. sp. Dilute subferrugineus, subtus pallidior plus minusve fusco- maculatus; vertice dorsoque abdominis pallide et sordide flave- scentibus; pronoto dilute flavescente-granulato; fronte subferru- ginea, vitta media et utrimque lineolis compluribus transversis nigris ormata; tegminibus pallide et dilute subferrugineis maculis binis costalibus venisque ferrugineo-fuseis, his praterea sordide flavescente-albido-guttulatis; alis fuscescentibus dimidio basalı margineque apicali, saltem partim, pallidioribus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo et dimidio lon- siore quam penultimo, apice truncato. 2: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2,5 mill. "Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto longitudine suba&quale, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis vix angustiore, fere que longo ac lato, concaviusculo, medio vix vel levissime carinato, marginibus lateralibus vix vel haud elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus paullo an- gustato; ocellis fere nieris, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sat valde dilatato, lon- gitudinaliter obtuse carinato, apice truncato. Pronotun sranulatum. Hzec species, pra&cedenti maxime affinis et simillima, prter colorem forma segmenti ventralis ultimi femin& facile distinguenda. 8 Jassus eingulatus STÅL. Subferrugineo-fuscus, subtus sordide Havescente-griseus, plus minusve nigro-maculatus; vertice sordide Havescente-griseo; pro- noto, scutello fronteque nigricantibus, illis totis, hac in medio flavescente-griseo-maculatis, hac praterea utrimque transversim flavescente-griseo-lineolata; pedibus subtestaceo-favescentibus; tesminibus subferrugineo-fuscis, limbo costali venisque obscuriori- bus, his flavescente-maculatis, fasciis binis, altera ante, altera pone medium tegminum, albido-hyalinis; alis fuscescentibus. 10 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice lobo medio sat valde producto et postice sub- truncato, utrimque vix subsinuato. 9: long. corp. 8,5 mill., long. corp. ec. tegm. 10 mill., lat. 3 mill. Coelidia eingulata STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 50 (1862). Patria: Rio Janeiro (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto fere tertia parte brevius, ante oculos haud prominulum; vertice fere zeque lato ac oculis, fere tertia parte latiore quam longiore, vix concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione distincta instructo, basin versus .vix angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo loneius distantibus; fronte sat acute carinata; elypeo apicem versus valde dilatato, longitudinaliter obtuse carinato, apice leviter sinuato. Pronotum granulatum. 9. Jassus angulatus n. sp. Sordide albidus vel flavescente-griseus; vertice parce nigro- maculato; pronoto scutellegque niericantibus, flavescente-griseo- maculatis; facie, pectore, connexivo pedibusque, tibiis tarsisque subtestaceis exceptis, ad maximam partem nigris; tegminibus flavescente-griseis, parte apicali fasciaque media angulata fusce- scentibus, inter partes fuscesöentes illas sat late albido-hyalinis, venis fuseis, flavescente-griseo-adspersis; alis sordide albido- hyalinis, apicem versus pallide fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere quater longiore quam penultimo, apice subrotundato-truncato, in medio lobo minuto, emarginato instructo. 2: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill. Patria: Brasilia St. Paul (Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto fere tertia parte brevius, ante oeulos vix vel haud prominulum; vertice fere que lato ac oculis, nonnihil latiore quam longiore, paullo concaviusculo, medio le- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 11 vissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos inpressione instructo, basin versus paullo angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo valde longo, apicem versus di- latato, ad basin longitudinaliter obtusissime carinato, apice di- stinete sinuato. Pronotum granulatum. 10. Jassus africanus n. sp. Sordide fuscescente-griseus, subtus cum pedibus sordide gri- sescens, plus minusve nigro- vel fusco-maculatus; vertice fronteque dilute subtestaceo-tlavescentibus, hac in medio nigro-maculata, utrimque transversim nigro-lineolata; pronoto scutelloque nigris, illo densissime, hoc parce sordide griseo-granulatis; abdomine nigro; tegminibus fuscescente-griseis, hic illie, presertim ad venas et apicem, fusco-indutis, venis obscurioribus, nigro-fuseis, Have- scente-adspersis; alis infumatis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice lobo medio produeto, truncato, utrimque levis- sime sinuato, angulis lateralibus rotundatis. 9: long. corp. S mill., long. corp. c. tegm. 8,25 mill., lat. 3 mill. Patria: Insula »Prinsön» (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto paullo brevius, ante oculos paullo prominulum; vertice quam oculis angustiore, fere tertia parte longiore quam latiore, paullo concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus distinete angustato; ocellis nigro-fuseis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus dilatato, loneitudinaliter obtu- sissime carinato, apice distincte sinuato. Pronotum granulatum. 11. Jassus limpido-sparsus STÅL. Nigro-fuseus, subtus plerumque nonnihil pallidior, sordide griseus, maculis magnis nigris ornatus vel fere totus niger; ver- tice basique frontis sordide flavescente-griseis plus minusve nigro- 12 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. indutis; pronoto scutelloque plerumque nigris, aliquando flave- scente-griseo-granulatis; tibiis tarsisque anticis et intermediis subtestaceo- vel flavescente-griseis; tegminibus nigris vel ferru- gineo-fuscis, maculis sat magnis, ad series duas transversas irregulares ordinatis, sordide subtestaceo-albidis, venis minute sordide subtestaceo-albido-adspersis; alis infumatis vel ferrugimeo- fuscis. Femina segmento ventrali ultimo fere ter longiore quam penultimo, apice late, sat profunde sinuato et in medio sinu mi- nute instructo. SA: long. corp. 5—5,5 mill., long. corp. c. tegm. 6 mill., lat. 2 mill. 9: » 6 » » 6,5 » Da Coelidia limpido-sparsa STAL, Freg. Eugen. resa, Ins., p. 290 (1860). » » » Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 51 (1862). Patria: Brasilia (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto vix longius vel fere zquilon- gum, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis angu- stiore, fere tertia parte longiore quam latiore, paullo concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus sat distincte angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sensim dilatato, longitudinaliter obtusissime carinato, apice rotundato- truncato. Pronotum granulatum. Hec species colore valde variat, fere tota nigra, tegminibus maculis tantum nonnullis paueis pallidioribus ornatis. 12. Jassus conspersinervis STÅL. Obscure subferrugineo-fuscus, subtus ad maximam partem niger; vertice sordide fuscescente- vel viridi-favescente, antice nigro-maculato; pronoto scutelloque nigris, illo densissime, hoc parce subferrugineo-Havescente-granulatis; tibiis anticis et mediis ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRBANDLINGAR 1878, N:o 8. 13 tarsisque subferrugineo-flavescentibus, tegminibus sat obscure ferrugineo-brunnescentibus, venis obscurioribus, fere nigris, sub- ferrugineo-flavescente-adspersis; alis infumatis. Femina ienota. . &: long. corp. 7 mill., long. corp. ec. tegm. 8 mill., lat. 3 mill. Coelidia conspersinervis STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 50 (1862). Patria: Brasilia (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto fere tertia parte brevius, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis vix amgustiore, nonnihil latiore quamı longiore, vix concaviusculo, medio levissi- me carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus paullo an- sustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sat valde dilatato, longitudinaliter obtusissime carinato, apice subsinuato. Pronotum dense granulatum. 13. Jassus flavicosta n. sp. Fuseus, subtus cum pedibus fere totus niger; vertice sordide flavescente, in subferrugineum colorem nonnihil migrante; pro- noto seutelloque mnigris, illo sat dense subferrugineo-flavescente- granulato, hoc lateribus sordide flavescente-limbatis; dorso ab- dominis, tibiis anticis et intermediis tarsisque flavescentibus; tegminibus fuscis, partim dilutis, macula permagna, media, costali, triangulari, sordide flavescente instructis, venis nigro-fuseis, sor- dide flavescente-adspersis; alis fuscescentibus. Mas ienotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo et dimidio lon- giore quam penultimo, in medio quam ad latera nonnihil longiore, apice in medio emarginato-sinuato, utrimque levissime sinuato. 2: long. eorp. 6,75 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2,75 mill. Patria: Peru (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto longeitudine subzquale, ante oculos haud prominulum; verticee quam oculis vix angustiore, 14 = SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. fere que longo quam lato, paullo concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus paullo angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sensim ampliato, longitudinaliter obtusissime carinato, apice subsinuato-truncato. Pronotum dense sranulatum. CC. Vene tegminum wunicolores, haud sordide flavescente- vel albido-conspers®e. Spec. 14—24. 14. Jassus pruinosus (GERM.). Subferrugineus, subtus cum pedibus verticeque pallidior, di- lute griseo-flavescens; lateribus frontis basique clypei sanguineis; tegminibus subferrugineo-micantibus, in flavescentem colorem non- nihil migrantibus, apice dilutis; alis fuscescentibus. Mas mihi ienotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo et dimidio lon- giore quam penultimo, apice utrimque late, sat profunde sinuato, lobo medio producto, subtriangulari, postice sinuato. 9: long. corp. 8—8,5 mill., long. corp. e.tegm.9— 9,5 mill., lat.3 mill. Coelidia pruinosa GERMAR, Mag. Ent. tom. 4, p. 78 (1821). — BURM., Gen. ins., tom. 1, Coel. 4, fig. 1—8 (1838). Patria: Brasilia (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET) et Cayenna (Coll. SIGNORET). Caput obtüusissimum, pronoto longitudine subzsquale, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis fere latiore, non- nihil latiore quam longiore, paullo concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus paullo an- gustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus ampliato, basi longitudinaliter obtusissime carinato, apice sinuato. Pronotum densissime, scutellum parce granulata. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8& 15 15. Jassus meditabundus n. sp. Dilute subferrugineus, subtus cum pedibus obscurior, plus minusve nigro-maculatus; angulis apiceque scutelli nigro-macu- latis; margine costali teominum fronteque fere tota nigris; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere plus duplo longiore quam penultimo, apice utrimque sinuato, lobo wmedio sat lato, nonnihil producto, postice truncato. 2: long. corp. 7 mill., long. corp. e. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Brasilia (Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto longitudine subaquale, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis nonnihil angustiore, fere &que longo ac lato, concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus angustato; ocellis fuscescenti- bus, inter se qnam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sensim ampliato, longitudinaliter obtusis- sime carinato, apice subtruncato. Pronotum leviter granulatum. Hzc species colore paullo insignis, pr&cedente minor et forma segmenti ventralis ultimi apud feminam facile distinguenda. 16. Jassus pallidiceps n. sp. Niger; segmentis abdominis anguste flavescente-marginatis; vertice facieque virescente-flavescentibus; fascia media verticis lateribusque frontis einnabarinis; pectore virescente-flavescente, valde nigro-maculato; pedibus anticis et intermediis, coxis ex- ceptis, apiceque femorum subtestaceo-Havescentibus; tegminibus dilute flavescente-ferrugineis, apice infuscatis; alis fuscescentibus. Femina ignota. Gt long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 3 mill. Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto longitudine subzquale, ante oculos nonnihil prominulum; vertice quam oculis fere latiore, fere x 16 <: SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. que longo ac lato, haud concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus haud elevatis, apice inter ocellos et oculos haud impresso, basin versus distinete angustato; ocellis fusce- scentibus, inter se quam ab oculis vix duplo longius distantibus; clypeo apicem versus dilatato, basi longitudinaliter obtusissime carinato, apice subsinuato-truncato. Pronotum granulatum. 17. Jassus lugubris n. sp. Niger; vertice pectoreque fuscescente-griseo-maculatis; apici- bus tibiarum tarsisque griseo-favescentibus; tegminibus apice griseo-marginatis; alis obsceure infuscatis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo pzne tribus partibus lon- giore quam penultimo, apice subsemicirculariter sinuato, lobis lateralibus sat productis. 2: long. corp. 6,5 mill., long. corp. ce. tegm. 7 mill., lat. 3 mill. Patria: Cayenna (Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto longitudine subaquale, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis vix angustiore, fere zeque longo ac lato, concaviusculo, medio distincete carinato, mar- sinibus lateralibus nonnihil elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus angustato; ocellis fuscescenti- bus, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; elypeo apicem versus sensim dilatato, basi fere tumescente, apice truncato. Pronotum densissime eranulatum. 18. Jassus subbifasciatus SAY. Fuscescens vel brunneo-fuscescens; vertice, facie pedibusque flavescentibus, lateribus frontis subaurantiaco-limbatis; pronoto seutelloque subferrugineo-fuscescentibus, hoc angulis basalıbus maculisque duabus mediis nigris ornato; pectore, ventre dorsoque abdominis plus minusve nigro-maculatis; tegminibus fuscescenti- bus, fasciis binis obsoletis, albido-hyalinis, altera pone medium posita, altera paullo ante medium, ornatis, venis nigro-fuscis; alis infuscatis, apice obscurioribus. ÖFVERSIG! AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 17 Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice subtriangulariter producto, lateribus leviter sinuatis, medio sat profunde, anguste emarginato. cd: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2,5 mill. Q: » 1,5 » » 8.5» DA » Jassus subbifasciatus SAY, Journ. Ac. Phil., tom. 6, p. 310 (1831). Patria: Georgia, Carolina meridionalis, Wisconsin, N. Yersey. (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto longitudine subzquale, ante oculos vix prominulum; vertice quam oculis vix latiore, fere eque longo ac lato, paullo concaviusculo, medio longitrorsum carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus vix angustato; ocellis fusce- scentibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus, clypeo apicem versus valde dilatato, apice sinuato. Pronotum distincete granulatum. 19. Jassus varicolor n. sp. Niger, subtus plus minusve flavescente-maculatus; vertice, facie ad maximam partem, pedibus anticis et intermediis totis, coxis exceptis, pedibus postieis partim apiceque scutelli sordide flavescentibus; fronte sordide flavescente, parte apicali nigro- fusca, lateribus cinnabarino-limbatis; tesminibus nigro-fuseis, parte basali, macula permagna, costali, paullo pone medium po- sita, macula minuta corii, ad apicem clavi, fasciaque sat angusta, apicali fuscescente-albidis, plus minusve hyalinis, venis nigro- fuscis; alis fuscescentibus, parte apicali pallidiore. Femina ignota. co: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto longitudine subzquale, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis pene latiore, fere Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 35. N:o 8. 2 18 = SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. zque longo ac lato, paullo concaviusculo, medio levissime cari- nato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus nonnihil an- gustato; ocellis pallide fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere duplo Jongius distantibus; celypeo apicem versus dilatato, basi tumescente, apice subsinuato. Pronotum granulatum. H&c species colore sat multo variat, subtus cum pedibus fere tota nigra; clypeo apicibusque frontis et scutelli nigris; teeminibus parte basali tota nigra. WVarietates etiam pallidiores sunt. 20. Jassus pustulatus n. sp. Niger, subtus pallidior, nonnihil sordide flavescente-macu- latus; vertice facieque griseo-flavescentibus, illo maculis duabus basalibus nigris ornato; fronte utrimque dimidio basali ferrugineo-, dimidio apicali nigro-limbatis; pedibus subferrugineo-flavescenti- bus, plus minusve fusco-maeculatis; tegminibus nigris vitta sub- conica, costali, media, longitudinem dimidiam tegminis occupante, maculaque corii, ad apicem clavi posita, sordide albido-hyalinis; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere tribus partibus lon- giore quam penultimo, apice utrimque leviter sinuato, in medio subreetangulariter inciso. 9: long. corp. 7 mill., long. corp. ce. tegm. 7,5 mill., lat. 3 mill. Patria: Mexico (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto loneitudine subzquale, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis nonnihil latiore, fere que longo ac lato, vix vel haud concaviusculo, medio vix carinato, marginibus lateralibus vix vel haud elevatis, apice inter ocellos et oculos haud impresso, basin versus vix angustato; ocellis pallide fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; fronte subplana, carina minutissima instructa; clypeo apicem versus dilatata, apice leviter sinuato. Pronotum subrugulosum. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 19 21. Jassus flaviceps STÅL. Sordide stramineus; lateribus frontis dilute subferrugineo- limbatis; abdomine, pectore ventreque plus minusve nigro-macu- latis; pronoto, scutello tegminibusque nigris, his limbo costali, parte apicali excepta, maculis tribus ad commissuram clavi maculaque pone apicem hujus sordide albido-hyalinis, venis nigro-fuscis; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere tribus partibus lon- giore quam penultimo, apice trisinuato. ©: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 3 mill. Coelidia flaviceps STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 85 (1864). Patria: Mexico (Coll. SIGNORET). Quoad formam et structuram pracedenti simillimus et maxi- me affinis, preter colorem segmento ventrali ultimo feminz facile distinguendus. 22. Jassus melanotus n. sp. Flavescens; pectore ventreque paullo nigro-maculatis; pro- noto, scutello !) tegminibusque nigris, his limbo costali, parte apicali excepta, flavescente vel sordide albido; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo et dimidio lon- siore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio nonnihil pro- dueto, postice subsinuato-truncato. 2: long. corp. 7 mill., long. corp. ce. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Georgia (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto fere tertia parte longius, ante oculos vix prominulum; vertice quam oculis vix latiore, nonnihil longiore quam latiore, medio impressionibus duabus instructo, apice inter ocellos et oculos haud impresso, basin versus vix angustato; ocellis sordide albidis, inter se quamı ab oculis fere duplo longius distantibus; fronte subconvexa, carina media minutissima instructa; elypeo apicem versus sat multo dilatato, apice sinuato. !) Pronotum et seutellum interdum pallidiores, ferruginea. 20 =. SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. 23. Jassus marginatus STÅL. Griseus vel fuscescente-griseus; vertice, facie pedibusque sor- dide flavescentibus; maculis minutis duabus verticis, lateribus frontis vittaque media minuta clypei einnabarinis vel testaceis;, pronoto scutelloque subferrugineo-stramineis; angulis basalibus hujus, lateribus pectoris, coxis postieis maculisque abdominis nigris; tesminibus nigro-fusceis limbo costali, parte apicali excepta, flave- scente, parte commissurali clavi fuscescente-grisea, venis nigro- fuseis; alis infuscatis. Mas ignotus. Femina 'segmento ventrali ultimo vix duplo et dimidio lon- siore quam penultimo, apice utrimque levissime sinuato, medio emarginato-sinuato. 9: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2,5 mill. Coelidia marginata STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 8 (1864). Patria: Mexico (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET) }). Caput obtusissimum, pronoto nonnihil longius, ante, oculos vix prominulum; vertice quam oculis vix latiore, pene longiore quam latiore, vix concaviusculo, subplano, apice inter ocellos et oculos vix impresso, basin versus paullo angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis vix duplo longius distantibus; fronte carina media minutissima et obsoletissima instructa; elypeo apicem versus sensim dilatato, apice subtruncato. Pronotum distincte granulatum. 24. Jassus fuseipennis n. sp. Fuscus; vertice, facie pedibusque anticis et intermediis fla- vescentibus; pedibus posticis fere totis fuscis; lateribus frontis aurantiaco-limbatis; segmentis abdominis postice flavescente- marginatis; alis fuscescentibus. Femina ignota. PA: long. corp. 5,5 mill., long. corp. e. tegm. 6,5 mill., lat. 2 mill. ') Individia, quae in colleetione el. viri SIGNORET asservantur, diluta sunt, quum eolorem in spiritu vini sine dubio perdiderint. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 21 Patria: Illinois et Wisconsin (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, vix dimidio longius quam pronotum, ante oculos haud prominulum; vertice fere que lato ac oculis, nonnihil longiore quam latiore, paullo concaviusculo, medio le- vissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus nonnihil angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus valde dilatato, basi paullo tumescente, apice sinuato. Pronotum granulatum. BB. Clypeus apicem versus haud ampliatus. Spec. 25. 25. Jassus adspersus STAL. Nigro-fuscus; fronte nigra, transversim flavescente-griseo- lineolata; vertice flavescente-griseo, plus minusve nigro-maculato; pronoto scutelloque dense flavescente-griseo-sparsis; tegminibus plus minnsve flavescente-griseo-sparsis, venis (0°) parce, (9) densius flavescente-griseo-sparsis; alis fuscescentibus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice utrimque levissime sinuato, medio emarginato- sinuato. ©: long. corp. 4 mill., long. corp. c. tegm. 4,5 mill., lat. 2 mill. 2 9: » Da » 5 » » » Coelidia nigrina STÅL, Ofvers. Vet.-Ak.Förh. 1854, p. 254 (5). » adspersa » » » » > (OL Patria: Monte Video (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto plus dimidio longius, ante oculos vix prominulum; vertice quam oculis haud latiore, distinete lon- siore quam latiore, vix concaviusculo, medio leviter carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos nonnihil impresso, basin versus sat angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius distanti- bus; fronte carina media sat distincta instructa; clypeo apice subtruncato-sinuato. Pronotum transversim rugulosum. 22 =. SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. AA. Frons carina media destituta. Spec. 26—51. D. Clypeus apicem versus distincte ampliatus. Spec. 20—48. E. Vence tegminum sordide flavescente- vel albido-consperse. Spec. 20— 34. 26. Jassus guttatinervis STÅL. Sordide stramineus; lineis transversis vittaque media frontis, macula genarum et lororum, vitta media clypei, maculis non- nullis majoribus et minoribus verticis, maculis compluribus pro- noti, angulis basalibus scutelli, maculis pectoris coxarumque po- sticarum fuscis vel nigro-fuscis; tegminibus griseo-stramineis limbo costali ad maximam partem nigro-fusco, macula permagna media albida ornato, venis nigro-fuscis, albido-conspersis; alis infuscatis, apicem versus nonnihil obscurioribus. Mas ignotus !). 9: long. corp. 7 mill., long, corp. c. tegm. 8 mill.. lat. 2,5 mill. Coelidia guttatinervis STAL, E. Z. 25, p. 85 (1864). Patria: Vera Cruz (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto nonnihil longius, ante oculos haud prominulum; vertice quam oculis fere latiore, pauilo lon- siore quam latiore, vix concaviusculo, medio levissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos vix impresso, basin versus sat angustato; ocellis nigris, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; elypeo apicem versus nonnihil dilatato, apice leviter sinuato. Pronotum remote sranulatum. 27. Jassus Aubei (SIGN.). Nigricans; vertice, granulis pronoti, maculis parvis venarum tegminum fasciaque maculari pone medium corii sordide albidis; alis fuscis. Mas ignotus. !) Sexmentum ventrale ultimum femin®, in museo regio Holmise asservatze, muticum est. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 23 Femina segmento ventrali ultimo plus duplo, fere triplo lon- giore quam penultimo, apice truncato, in medio levissime emar- ginato-sinuato. Q: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Coelidia Aubei SIGN. in Thoms. Arch. ent., tom. 2, p. 342, pl. 11, fig. 12 (1858). Jassus Aubei STÅL, Hem. Afr., tom. 4, p. 119 (1866). Patria: Calabar' (Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, fere zque longum ac pronotum, ante oculos paullo prominulum; vertice quam oculis fere angustiore, nonnihil longiore quam latiore, vix concaviusculo, medio longi- trorsum levissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos vix impresso, basin versus sat angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius distantibus; clypeo apicem versus nonnihil dilatato, apice subtruncato. Pronotum distinete granulatum. 28. Jassus deplanatus n. sp. Sordide flavescente-albidus; vertice, facie pedibusque dilute subferrugineo-fHavescentibus, lateribus frontis dilute cinnabarinis; pronoto scutelloque nigro-fuseis, illo granulis sordide flavescente- albidis ornato; pectore abdomineque nigris, illo plus minusve flavescente-maculato, segmentis hujus postice anguste sordide flavescente-limbatis; tegminibus sordide flavescente-albidis, sat dense fusco-maculatis, macula costali, subtriangulari, magna, sor- dide albido-hyalina, paullo pone medium sita, maculaque fusca, pone hanc maculam sita, ornatis, apice fuscescentibus, venis ob- scurioribus, fuscis, sordide albido-guttulatis; alis fuscescentibus Mas ignotus. ; Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice utrimque leviter sinuato, lobo medio nonnihil producto, postice rotundato. 9: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill. Coelidia indica? WALKER, List of Homopt. ins., III, pag. 855 (1851). 24 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. Tettigonia jactans? WALKER, List of Homopt. ins. Suppl., p- 357 (1858). Patria: India orientalis (Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto longitudine subzquale, ante oculos vix prominulum; vertice quam oculis vix latiore, fere di- midio longiore quam latiore, paullo concaviuseulo, medio longi- trorsum obtusissime vel vix carinato, marginibus lateralibus le- vissime elevatis, apice inter ocellos et oculos vix impresso, basin versus distinete angustato; ocellis nigro-fuscis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sat valde ampliato, apice sinuato. Pronotum granulatum. 29. Jassus maculinervis STÅL. Sordide ferrugineo-albidus; pronoto scutelloque ferrugineo- fuseis, plus minusve ferrugineo-albido-granulatis; lateribus fron- tis dilute cinnabarinis; maculis pectoris coxarumque posticarum nigris; segmentis dorsalibus abdominis basi nigro-limbatis; teg- minibus dilute subferrugineo-fuscescente-hyalinis, venis obseuri- oribus, fuscis, sordide albido-euttulatis; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice levissime bisinuato. 9: long. corp. 8,5 mill., long. corp. e. tegm. 9 mill., lat. 2,75 mill. Coelidia maculinervis STÅL, Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1854, Jassus maculinervis STÄL, Hem. Afr., tom. 4, p. 119 (1866). Patria: Sierra Leona (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, fere que longum ac pronotum, ante oculos paullo prominulum; vertice oculis latitudine subzaquali, vix longiore quam latiore, vix concaviusculo, medio longitrorsum le- vissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos paullo impresso, basin versus nonnihil angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo lon- gius distantibus; clypeo apicem versus valde dilatato, apice sinuato. Pronotum distinete granulatum. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 25 30. Jassus serupulosus n. sp. Hzc species, pr&cedenti maxime affinis, vix differt nisi se- smento ventrali ultimo femine fere plus duplo longiore quam penultimo, apice utrimque semicirculariter sinuato, lobo medio sat lato, producto et truncato. Mas ienotus. 9: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,75 mill. Patria: Java (Mus. Holm.). 31. Jassus conspersus STÄL. Nigro-fuscus; vertice, facie, ventre ad partem pedibusque sordide vel subtestaceo-favescentibus, lateribus frontis dilute einnabarinis; pronoto scutelloque Havescente-granulatis; teemini- bus flavescente-griseis, dense fusco-sparsis, venis obscurioribus, flavescente-conspersis; alis fuscescentibus !). Femina segmento ventrali ultimo fere duplo et dimidio lon- giore quam penultimo, apice truncato, utrimque leviter subsinuato. SA”: long. eorp. 6,5 — 7 mill., long. corp. e.tegm.7— 7,5 mill., lat. 2,5 mill. 9: » SS» » 8,25 » > 25 Coelidia sparsa STÅL, Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1854, p. 254. » » — STÅL, Freg. Eug-resa, Ins., p. 290 (1859). Jassus conspersus STÅL, Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1870, p. 735. Patria: Manilla, Insule Philippine (Mus. Holm.). Quoad formam et staturam JL. maculinervi sımillimus et valde affinis, vertice nonnihil !ongiore et angustiore; ocellis fuscis vel nigro-fuseis. 32. Jassus fasciatipennis n. sp. Niero-fuscus; vertice facieque sordide flavescentibus, illo plus minusve nigro-maculato, fronte in medio nigro-vittata, utrimque lineolis transversis nigris ornata, clypeo vitta media nigra, late- ‘) Varietatem philippinam hujus speciei multo obseuriorem vidi, pronoto, scu- tello, abdomine, pectore tegminibusque fere totis nigris. Mas quam femina obseurior. 20 = SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. ribus faciei plus minusve nigro-maculatis; pronoto scutelloque nigro-fuscis, hie illie sordide flavescente-sparsis, parte apicali scutelli sulphurea; segmentis dorsalibus abdominis anguste sul- phureo-limbatis; ventre pedibusque plus minusve flavescente- maculatis; tegminibus fuscis, fascia obliqua, sat lata, sulphurea ornatis, venis sordide flavescente-maculatis; alıs infuscatis. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat magno, rotundato, vel minutissime marginato. co et 2: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 3 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Mexico (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, fere que longum ac pronotum, ante oculos vix prominulum; vertice oculis latitudine subzequali, haud longiore quam latiore, vix concaviusculo, medio longitrorsum le- vissime et obtusissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos paullo impresso, basin versus sat angustato; ocellis nigris, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius distantibus; elypeo apicem versus sat dilatato, apice sub- rotundato. Pronotum subgranulatum. © 33. Jassus Stälii n. sp. Subferrugineus; vertice subferrugineo-flavescente, parte api- cali lateribusque nigro-maculatis; facie flavescente; pectore, ventre pedibusque flavescentibus, plus minusve nigro-maculatis; dorso abdominis fere toto nigro; pronoto scutelloque subferrugineis, sordide flavescente-granulatis, praesertim illo; tegminibus sub- ferrugineo-micantibus, margine costali, fascia apicali venisque obsceurioribus, his sordide flavescente-maculatis; alis infuscatis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice utrimque obsoletissime sinuato, lobo medio valde lato, subtriangulariter producto, postice minute sinuato. ©: long. corp. 9 mill., long. corp. e. tegm. 11 mill., lat. 3 mill. Patria: Bogota (Mus. Holm.). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1878, N:0 8. 27 Caput minus obtusum, ante oculos nonnihil prominulum, fere dimidio brevius quam pronotum; vertice quam oculis fere latiore, paullo latiore quam longiore, paullo concaviusculo, medio longi- trorsum vix carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos haud impresso, cum fronte angulum fere formante, basin versus haud angustato; ocellis nigris, inter se valde distantibus, oculorum multo propinquis; elypeo apicem versus sat dilatato, apice subsinuato-truncato. Pronotum distincte gra- nulatum. Tegmina apicem versus sat valde ampliata. 34. Jassus niger n. sp. Niger; fronte, temporibus, loris, elypeo pedibusque anticis et mediis flavescentibus; tegminibus obscure nigro-fuscis, apice sat late subluridis, venis parce subferrugineo-flavescente-macu- latis; alis fuscescentibus. Femina mihi ignota. JA: long. corp. 8 mill., long. corp. ce. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill. Coelidia atra? WALKER, List of Homopt. ins., III, pag. 853 (1851). Patria: Columbia (Coll. SIGNORET). Caput obtusum, ante oculos nonnihil prominulum; vertice quam oculis distincte latiore, fere que longo ac lato, concavi- usculo, medio longitrorsum haud vel vix carinato, marginibus lateralibus distinete elevatis, apice inter ocellos et oculos haud impresso, basin versus vix angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere sexies longius distantibus; clypeo apicem versus nonnihil ampliato, apice subtruncato. Pronotum capite fere dimidio longius, sat dense granulatum. EE. Ven® tegminum unicolores, haud sordide flavescente- vel alvido-consperse. Spec. 3I—48. 35. Jassus mundus STÄL. Niger vel nigro-fuscus; marginibus postico et lateralibus verticis, temporibus, genis fere totis, loris, vitta media frontis, limbo postico pronoti, maculis nonnullis pectoris, margine postico 28 < SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. coxarum posticarum, limbis segmentorum abdominis, macula magna clavi paullo ante medium aliaque nonnihil minore fere media corii flavescentibus; tegminibus maculis binis paullo pone medium, una sat magna, costali, altera minore, ad apicem.clavi, albido- pellueidis, in colorem flavescentem vergentibus pr&terea ormatis; alis fuscescentibus. Femina speciei hujus mare nonnihil pallidior, pectore fere toto, pedibus abdomineque ad maximam partem, dorso hujus medio excepto, flavescentibus, segmento ventrali ultimo fere plus duplo longiore quam penultimo, apice subtruncato, minutissime trisinuato. &: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2,75 mill. 9: » 85 » » 9 » 23 » Coelidia munda STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 51 (1862). Patria: Rio Janeiro (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto vix brevius, ante oculos haud prominulum; vertice oculis latitudine subzquali, fere que longo ac lato, vix concaviusculo, medio longitrorsum obsoletissime, vix carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus paullo angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius distantibus; clypeo apicem versus nonnihil dilatato, apice subtruncato-rotundato. Pronotum fere leviusculum, vix gra- nulatum. 36. Jassus trivittatus (SIGN. in coll.). Sordide stramineo-favescens; vertice, marginibus hujus po- sticis et lateralibus exceptis, lateribus frontis, partibus basali et media elypei, maculis nonnullis paucis pectoris et ventris an- gulisque basalibus scutelli nigris; vittis tribus pronoti et vitta media scutelli fuscescente-ferrugineis; tegminibus nigro-fuseis, dimidio suturali elavi, maculis nonnullis apicalibus corii, inter se confluentibus et vittam obliquam a basi clavi orientem formanti- bus, maculaque costali corii valde permagna, vittiformi, introrsum rotundata, sordide albido-pellueidis; alis infuscatis. Mas jgnotus. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 29 Femina segmento ventrali ultimo fere »que longo ac pen- ultimo, apice triangulariter, profundissime emarginato. 2: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm, 10 mill., lat. 3 mill. Patria: Rio nigro (Coll. SIGNORET). Caput obtusissimum, pronoto fere tertia parte brevius, ante oculos haud prominulum; vertice oculis latitudine subzsquali, fere zeque longo ac lato, vix concaviusculo, medio longitrorsum obso- letissime vix carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione instructo, basin versus vix angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; elypeo apicem versus nonnihil dilatato, apice subtruncato-rotundato. Pronotum fere leviusculum. 37. Jassus maculipennis n. sp. Sordide flavescente-stramineus; macula apicali verticis, pro- noto, scutello abdomineque nigris, segmentis hujus anguste flave- scente-limbatis; tegminibus nigro-fuscis, macula clavi permaona, subquadrata, fere ad medium posita, flavescente aliaque macula costali, paullo pone medium corii sordide fuscescente-flavescente; alis infuscatis. Femina ignota. co: long. corp. 6,5 mill., long. corp. ec. tegm. 7 mill., lat. 2,25 mill. Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto vix brevius, ante oculos haud prominulum; vertice oculis latitudine subzsquali, nonnihil longiore quam latiore, vix concaviusculo, medio longitrorsum leviter cari- nato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus distincte an- sustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis plus duplo longius distantibus; clypeo apicem versus nonnihil dilatato, apice subsinuato-truncato. Pronotum granulatum. 38. Jassus philippinus STÅL. »Pallide flavescens; ocellis, fascia leviter curvata angusta ante medium vertieis, thorace, scutello abdomineque nigris, hujus 30 = SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. incisuris flavescentibus; granulis thoracis ferrugineo-flavescentibus; tegminibus fuscis, subaureo-nitidis, macula costali parva longe pone medium sita pallida; alis fuscis» !). Femina ignota. &: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2 mill. Jassus philippinus STÅL, Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1870, p. 736. Patria: Insule Philippine (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto nonnihil longius, ante oculos paullo prominulum; vertice oculis latitudine subzquali, fere di- midio longiore quam latiore, linea impressa longitudinali media instructo, utrimque longitrorsum distinete concaviusculo, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus distinete angustato; ocellis nigris, inter se quam ab oculis vix duplo longius distantibus; clypeo apicem versus leviter am- pliato, apice producto et sensim rotundato. Pronotum distincte sranulatum. 39. Jassus obsceurus STÅL. Nigricans, nitidus; vertice, facie fere tota, pedibus, interdum etiam ventre ferrugineo-flavescentibus, fronte obscuriore, fere tota ferrugineo-fuscescente; parte antica verticis plus minusve nigro- maculatis; margine postico coxarum posticarum incisurisque pec- toris flavescentibus; alis fuseis. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice subtruncato, medio late obtuseque rotundato- producto. co: long. corp. 6 mill., long. corp. e. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill. ©: » 9 » » 9 » >» a » Jassus obscurus STÅL, Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1870, p. 735. Patria: Insule Philippine (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, fere que longum ac pronotum, ante oculos vix prominulum; vertice quam oculis nonnihil angustiore, ') Qua deseriptione a el. STAL bene delineata usus sum. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:08. 31 nonnihil longiore quam latiore, vix concaviusculo, medio longi- trorsum leviter carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructoe, basin versus sat valde angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oceulis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus di- stincte ampliato, apice obtusissimo, rotundato-truncato. Prono- tum et scutellum anterius distincte eranulata. 40. Jassus areatus n. sp. Nigro-fuscus; vertice, facie lateribusque pectoris flavescenti- bus, plus minusve fusco-maculatis, scilicet vertice maculis duabus sat magnis mediis, duabus minoribus posticis, una apicali media fasclisque duabus parvis subapicalibus fuscis ornato, fronte ma- culis magnis mediis, inter se plus minusve confluentibus, lineisque transversis lateralibus fuscis, parte apicali clypei lorisque fere totis nigro-fusceis, genis lateribusque pectoris maculis nonnullis paueis sat magnis nigris ornatis; pedibus anticis et mediis flave- scentibus; pronoto scutelloque fuscescentibus, maculis vel vittis nonnullis flavescentibus ornatis; tegminibus fuscis, maculis com- pluribus irregularibus intervenalibus singulisque subquadratis co- stalibus, longe pone medium sitis, sordide albidis ornatis; alis fuscescentibus. Su Femina ignota. co: long. corp. 5,5 mill., long. corp. c. tegm. 6 mill., lat. 2 mill. Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto paullo longius, ante oculos distiuete prominulum; vertice quam oculis paullo angustiore, fere dimidio longiore quam latiore, linea impressa longitudinali media obso- leta instructo, utrimque loneitrorsum vix concaviusculo, apice inter ocellos et oculos impressione destituto, basin versus sat valde angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis plus duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sensim ampliato, apice obtusissimo, subsinuato-truncato. Pronotum levi- usculum. 32 = SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. 41. Jassus bicolor STAL. Niger; clavo, dimidio posteriore pectoris pedibusque flave- scentibus; maculis binis corii, altera costali pone medium, altera ad apicem clavi posita, maculisque duabus vertieis sordide flave- seente-albidis; alis fuscescentibus. Femina ignota. ec: long. corp. 5 mill., long. corp. ce. tegm. 5,5 mill., lat. 1,5 mill. Coelidia bicolor STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 51 (1862). Patria: Rio Janeiro (Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto nonnihil longius, ante oculos non- nihil prominulum; vertice quam oculis fere latiore, nonnihil lon- siore quam latiore, vix concaviusculo, medio longitrorsum leviter carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione destituto, basin versus haud angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere ter longius distantibus; clypeo apicem versus sensim ampliato, apice sub- rotundato-truncato. Pronotum subrugulosum. 42. Jassus patruelis n. sp. Niger; parte vertieis, inter ocellos et oculos posita, maculis nonnullis paueis faciei, fascia apicali angusta tegminum pedibusque anticis et mediis sordide flavescentibus; tegminibus fuscescente- flavescentibus vel miniatis, limbo costali sat lato et parte tertia posteriore nigris vel nigro-fuseis; alis fuscescentibus. Femina mare nonnihil pallidior; vertice pronoto scutelloque maculis vel lineis nonnullis parvis sordide flavescentibus ornatis; segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice rotundato-truncato, medio levissime emarginato. AA: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2 mill. 2: » H » » 7,5 » DIE > Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto nonnihil longius, ante oculos sub- angulatim prominulum, pr&sertim in mare; vertice quam oculis vix latiore, fere dimidio longiore quam latiore, vix concaviusculo, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 33 medio longitrorsum vix carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione destituto, basin versus nonnihil angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere quater longius distantibus; clypeo apicem versus sensim ampliato, apice subtruncato. Pronotum distinete granulatum. 43. Jassus pallidipes STÄL. Nigro-fuscus; vertice anguste flavescente-vittato; apice ca- pitis transversim ferrugineo-limbato; facie, pectore, ventre, pedi- bus, limbo costali tegminum ultra medium, fascia subapicali corii maculisque binis, altera costali pone limbum illum posita, altera ad apicem clavi, pallide sordide flavescentibus; alis fuscescentibus. Femina ignota. elonecorp. 5 mill., long. corp. c. teem. 6 mill., lat. 2 mill. Ooelidia pallidipes STAL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 52 (1862). Patria: Rio Janeiro (Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto nonnihil longius, ante oculos sub- prominulum; vertice quam oculis fere latiore, fere dimidio lon- giore quam latiore, paullo concaviusculo, medio longitrorsum ob- tusissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos vix impresso, basin- versus haud angustato; ocellis fuscescentibus inter se quam ab oculis fere quater lon- oius distantibus; clypeo apicem versus sensim ampliato, apice subrotundato-truncato. Pronotum leviter granulatum. 44. Jassus plebejus STÅL. Sordide subferrugineo-flavescens; vertice, facie, pectore pe- dibusque pallidioribus, subvirescente-flavescentibus; parte basali frontis sanguineo-limbata; lateribus pronoti nigro-fuseis; tegmi- nibus aureo-micantibus, margine costali ultra medium, margine apicali fasciaque obsoleta prope apicem nigro-fuseis; alis fusce- scentibus. Mas ignotus. Öfvers. af K. Vet.- Akad. Förh. Årg. SONGS 3 34 = SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. Femina segmento ventrali ultimo nonnihil longiore quam penultimo, apice utrimque levissime sinuato, lobo medio lato et producte, postice subtruncato-sinuato. 2: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2 mill. Coelidia plebeja STAL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 51 (1862). Patria: Rio Janeiro (Mus. Holm.). Caput obtusissimum, pronoto nonnihil longius, ante oculos subprominulum; vertice quam oculis distincte latiore, fere tertia parte longiore quam latiorec, paullo concaviusculo, medio longi- trorsum obtuse carinato, marginibus lateralibus leviter elevatis, apice inter ocellos et oculos haud impresso, basin versus vix angustato; ocellis fuscescentibus inter se quam ab oculis vix quater longius distantibus; elypeo apicem versus sensim ampliato, apice subrotundato. Pronotum granulatum. 45. Jassus sordidulus n. sp. Niger; vertice, fronte, elypeo pectoreque sordide subferrugineo- flavescentibus, plus minusve nigro-maculatis, interdum fere totis nigris; lateribus faciei, margine costali tegminum pedibusque fere totis sordide subferrugineo-flavescentibus, parte apicali tegminum dilutiore, fuscescente; alis infuscatis. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice utrimque leviter sinuato, lobo medio valde lato, producto et postice subrotundato-truncato. AA: long. corp. 6,75 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2,5 mill. DE » % » » 7,5» DD MD Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto longitudine subzxquale, ante oculos prominulum; vertice quam oculis paulio latiore, vix dimidio lon- siore quam latiore, paullo concaviusculo, medio longitrorsum ob- tusissime carinato, marginibus lateralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus leviter angustato; ocellis sordide albidis inter se quam ab oculis fere quater longius distantibus; clypeo apicem versus sat valde ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 35 ampliato, apice subrotundato-truncato. Pronotum distincte gra- nulatum. 46. Jassus vittipennis n. sp. Supra niero-fuscus et flavescente-virescens, subtus sordide virescente-albidus, plus minusve nigro-maculatus; vertice fere toto, parte pronoti, pone verticem sita, scutello fere toto dorsoque abdominis, lateribus exceptis, nigris; regione verticis inter ocellos et oculos, parte pronoti, pone oculos sita, angulis basalıbus scu- telli lJateribusque dorsi abdominis flavescente-virescentibus; facie pedibusque sordide virescente-albidis, maculis duabus basalibus et parte apicali frontis, basi genarum dimidioque apicali clypei nigris; pectore ventreque plus minusve nigro- vel fusco-maculatis; tegminibus virescente-favescentibus, submicantibus, margine co- stali ultra medium, margine apicali, macula corii pone apicem -clavi vittaque obliqua, inter marginem scutellarem clavi et mar- ginem apicalem exteriorem corii sita, nigris vel nigro-fuseis; alis infumatis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice utrimque leviter sinuato, lobo medio valde lato, producto et postice subtruncato. 9: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7 mill., lat. 2 mil. Patria: Bogota (Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto nonnihil longius, ante oculos sat valde prominulum; vertice quam oculis nonnihil latiore, fere di- midio longiore quam latiore, vix concaviusculo, marginibus late- ralibus paullo elevatis, apice inter ocellos et oculos vix impresso, basin versus paullo angustato; ocellis fuscescentibus, inter se quam ab oculis vix quater longius distantibus; clypeo apicem versus nonnihil ampliato, apice subtruncato. Pronotum granulatum. 47. Jassus paupercula n. sp. Niger; marginibus lateralibus verticis, temporibus, genis fere totis, pedibus, coxis exceptis, margineque costali tegminum ultra 36 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. medium sordide flavescentibus; lobis basalibus verticis basique genarum extus cinnabarinis; pectore ventreque nigris, paullo flavescente-maculatis; alis fuscescentibus. Femina ignota. og: long. corp. 6 mill., long. corp. ce. tegm. 6 mill., lat. 2 mill. Patria: Ceylon (Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto nonnihil longius, ante oculos pro-, minulum; vertice quam oculis nonnihil angustiore, fere dimidio longiore quam latiore, paullo concaviusculo, medio longitrorsum obtuse carinato, marginibus lateralibus levissime elevatis, apice inter ocellos et oculos haud impresso, basin versus sat valde angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; clypeo apicem versus sat valde am- pliato, apice sinuato. Pronotum sublaeviusculum. 48. Jassus vittatus (MoNTR.). Sordide flavescens; pronoto subferrugineo-flavescente; dorso abdominis nigro, lateribus late subferrugineo-flavescente-limbatis; tegminibus micantibus, hyalinis, subferrugineo-albidis, apice vitta nonnihil arcuata, prope apicem posita, macula, ad apicem clavi sita, venisque fuscis ornatis; alis fuscescentibus, iridescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice rotundato, in medio leviter emarginato-sinuato. 9: long. corp. 5 mill., long. corp. e. tegm. 5,5 mill., lat. 1,5 mill. Coelidia vittata MONTROUZIER, Ann. ent. Fr., ser. 4, tom. 1, p. 73 (1861). Patria: Lifu (Coll. SIGNORET). Caput subangulato-obtusum, pronoto nonnihil longius, ante oculos prominulum; vertice quam oculis distincte latiore, vix lon- siore quam latiore subplano, impressionibus, nonnullis paucis mi- nutis instructo, apice inter ocellos et oculos haud impresso, basin versus vix angustato; ocellis pallide fuscescentibus, inter se quam ab oculis fere ter longius distantibus; clypeo apicem versus paullo ampliato, apice subtruncato. Pronotum subrugulosum. 4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 8. 37 DD. Clypeus apicem versus haud ampliatus, apice producto, Spec. 49—51. F. Vence tegminum sordide flavescente- vel albido-conspers@. Spec. 49. 49. Jassus variegatus (GERM.). Sordide et dilute flavescente-albidus; vertice, facie, pronoto, scutelloque sat dense nigro-fusco-variegatis; pectore abdomineque fere totis nigris, plus minusve flavescente-maculatis; tegminibus sordide et dilute subferrugineo-albidis, maculis binis, costalibus, pone medium corii, nigro-fuseis notatis, venis nigro-fuscis, sor- dide flavescente-albido-maculatis; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice utrimque sinuato, lobo medio valde lato, pro- ducto et rotundato. 2: long. corp. 8 mill., long. corp. ec. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Coelidia variegata GERMAR, Mag. Ent., tom. 4, p. 77 (1821). Patria: Bogota (Coll. SIGNORET et Mus. Holm.). Caput obtusum, pronoto longitudine subzquale, ante oculos distincte prominulum; vertice quam oculis vix angustiore, fere dimidio longiore quam latiore, concaviusculo, medio transversim carinato, marginibus lateralibus nonnihil elevatis, apice inter ocellos et oculos impressione minuta instructo, basin versus vix angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis vix ter longius distantibus; clypeo medio nonnihil constricto, apice subtruncato-sinuato. Pronotum paullo granulatum. FF. Vene tegminum unicolores, haud sordide flavescente- vel albido-consperse. Spec. 50 et öl. 50. Jassus ochripes n. sp. Fusco-brunneus; vertice pedibusque dilute flavescentibus, illo plus minusve fusco-maculato; tegminibus fuscis, maculis non- nullis parvis, in serie obliqua, transversa, pone medium corii sita, 338 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. ordinatis, lineis clavi maculisque nonnullis paueis, punctiformibus, hie illie in areis corii sitis, flavescentibus ornatis; alis fusce- scentibus. Femina segmento ventrali ultimo fere plus duplo longiore quam penultimo, apice utrimque levissime sinuato, lobo medio valde lato, producto, rotundato, postice leviter emarginato. co”: long. corp. 5,5 mill., long. corp. ce. tegm. 6 mill., lat. 2 mill. 9: » Patria: Nova Guinea (Mus. Holm.). \ Fr » » (,5 » » 2,5 » Caput obtusissimum, pronoto longitudine subequale, ante oculos paullo prominulum; vertice quam oculis paullo angustiore, vix dimidio longiore quam latiore, vix concaviusculo, medio longi- trorsum obtusissime et levissime carinato, marginibus lateralibus vix elevatis, apice inter ocellos et oculos paullo impresso, basin versus paullo angustato; ocellis sordide albidis, inter se quam ab oculis vix duplo longius distantibus; clypeo apice subtrun- cato. Pronotum paullo granulatum. 5l. Jassus discolor STAL. Niger vel nigro-fuscus; facie, pectore, ventre lateribusque dorsi abdominis dilute flavescentibus, in colorem virescentem non- nihil vergentibus; pedibus sordide flavescentibus; tegminibus fuscis, limbo costali, basi excepta, ultra medium retrorsum sensim la- tius fasciaque angusta, prope apicem sita, sordide flavescente- albido-pellueidis; alis fuscescentibus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice subrotundato-truncato. SA: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 8,5 mill., lat. 2,5 mill. 2: » 8 » » 95 » ».93 » Coelidia discolor STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 52 (1862). Patria: Brasilia (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET). Caput attenuatum, pronoto fere dimidio longius, ante oculos subtriangulariter prominulum; vertice quam oculis vix latiore, vix duplo longiore quam latiore, concaviuseulo, medio longitror- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 8. 39 sum leviter carinato, marginibus lateralibus elevatis, basin ver- sus vix vel haud angustato; ocellis sordide albidis, inter se valde distantibus, oculorum multo propinquis; fronte basi carina lon- eitudinali distineta instructa; clypeo apice subtruncato. Prono- tum paullo granulatum. Coelidia tiarata STÅL!) ad hoc genus non pertinet. Prater species generis Jassi supra descriptas, (Coelidiam pietam et Coelidiam luteam, a MONTROUZIER ?) descriptas et in eollectione viri cl. SIGNORET asservatas, vidi; ista autem harum specierum specimina tam manca erant, ut eas describere non possem. 1) Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1865, p. 159. ?) Ann. ent. Fr., ser. 4, tom. 1, p. 73 et 74 (1861). 40 SPÅNGBERG, SPECIES JASSI GENERIS HOMOPTERORUM. Index speeierum generis Jassi in hoc opusculo deseriptarum. Pag Pag. > adspersus SAT EEE 210 las®umelanotusan sp 19), africanusmgspe > MEURIREUEBRER eo noestusune ep RAIN 8. aneulanus IN I SRREREHBEARIANE 109 Er Ann Sehe 27. anea tulsyor gs pe ER EEE ala Wen Enigerisnstsp. Re oso Die Aubei® SIEnaE au mul rl 22, » olsenms SwAn.. u. nnee- 30. bicolor STAN dovcvssarsoronosssvss 92 Do chip esun sp) al. EinsulapuslS BABES ER LIENER 3 > pallidicepsunespee ss en 15. conspersinervis STÅL ............ 12202 »22 pallidıpesasn Are FIR 39. COnsperBus u SpA TI REN 256 | 2 patulelisien ges pe EEE 32. deplanatu sense pe 23 | > MANOR HL spe ab). ahlzeollor SEA ces 38. | > Sphilippinuse Sm 29. eleransan ap en 6.2 2 plebejusg Spüauye are 33. fasciatipennisın. sp... 29. nos (CHIU) Feen 14. TEIOENS RÅD ERS 199 Do DUSAN Do Slo-ssosossessdsooo 18. {layiie 0 Stans Ds scsossossocsdocss 135 Eon Escrupulosusgn Po sosssscssssess 25. formosus (SIGN. in coll.) ...... 3. >». SO I Ep es 4. mSeipennisenes pe 20 | > sordiduluseneg spe 34. fusco-maculatus STÅL .......... DS, Stau. nausp AE SEN AS INA NV 20. guttatinervis STÄL ___..._..._.... 22, | » Sublmagelamg SAY oo... 16. Sulttullatu sg Sy gocosssbocssroonsr 7 » trivittatus (SIGN. in coll.)...... 28. limpido-sparsus STÅL ............ Jule. | » MAGAR 1 IP. sccoocssarsosseoos 9. Ines Dy ook 1 |». vweneolor m, Ep 2serscesesnsasesee 17, maculinervis STÄL _.............. 2450 BE vante ga tu sl (Guru) ee 31. maculipennis n. sp. .............. 29 2 Vienne (MONTE) ee 36. TERS SID socgocsasorse soo 206 | 2 BNI IN MNeosscossssssorsssran JD. meditabundus n. sp. ............- 15. 41 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2). Från Academia R. das Seiencias i Lissabon. Quadro das relacöes politicas . . . de Portugal, T. 12—-13. Corpo diplomatico Portuguez, T. 5. FERREIRA, J. I. Chimica agricola.. Lisb. 1875. 8:0. DE Paıva Manso, Historia congo. Lisb. 1877. S8:o. Bocasso, A. Historia da India, Dec. 13: 1—2. CoELHo, J. M. L. Elogio de J. B. de Andrada e Silva.. Lisb. 1877. 4:0. Från Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat. Archiv für Naturkunde, Liv-, Ehst- und Kurlands, Ser. 1. Bd. 8: 3; Ser. 2. Bd. 7:4; 8: 1-2. Sitzungsberichte, Bd. 4: 3. Från Naturforscher- Verein i Riga. Correspondenzblatt, Jahrg. 22. Frän Naturforschende Gesellschaft i Basel. Verhandlungen, Bd. 6:3. Från Naturforschende Gesellschaft i Zürich. Vierteljahrsschrift, Jahrg. 21: 1-4; 22: 1-4. Frän Comision del Mapa Geologico de Espana i Madrid. Memorias. 5 Band. Boletin, T. 1—5: 1. Strödda afhandlingar. 13 Band. Frän Förläggaren. Svensk Bokkatalog, 1866—1875. Sthm. 1878. 8:o. Frän Oberbergrath Th. Richter i Freiberg. Der Eisenmeteorit von Rittersgrün. Freib. 1976: 4:0 & Fol. Från Författarne. JÄDERHOLM, A. Om mikrospektroskop. Sthm. 1878. 8:o. NILSON, L. F. & Perterssen, OÖ. Über Darstellung und Valenz des Berylliums. Ups. 1878. 4:o. STENBERG, S. J. Några experimentela bidrag rörande det inflytande bränvinets föroreningar hafva på dess fysiologiska verkningar. Fyn, 118778.088:0. GEYLER, H. Tu. Uber fossile Pflanzen von Borneo. Cassel 1875. 4:o. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 8. 4 MugIiIE, J. On the form and structure of the Manatee. Lond. 1870. 4:0. — — On the organization of the caaing Whale. Ib. 1867. 4:0. — — & Mivarr, St. G. On the anatomy of the Lemuroidea. Ib. 1869. 4:o. — Smäskrifter. 28 st. SCUDDER, 3. H. Historial sketch of the generic names proposed for Butterflies. Salem 1875. 8:0. Tu&venot, A. Biographie de Ch. E. Delaunay. Troyes 1878. 8:o. Stockholm, 1878. P. A. Norstedt & Söner. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Åre. 85. 1878. We Onsdagen den 13 November. Hr RUBENSON meddelade resultaten af sina undersökningar öfver lufttrvckets medelfördelning inom Sverige. Hr EDLUND refererade en af Docenten vid Upsala Univer- sitet O. PETTERSSON inlemnad uppsats om qvicksilfvers specifika värmes föränderlighet med temperaturen”. Hr SMITT dels lemnade en redogörelse för betydelsen af de karakterer hvilka blifvit använda för att urskilja arter inom slägtet Bal&noptera, dervid förevisande några fotografier af de skelett utaf blahvalen, hvilka Riksmuseum genom Löjtnant H. SANDEBERG fått mottaga från Norske sjökaptenen S. Föyn, och dels meddelade notis om berggyltan (Labrus maculatus), för första gangen funnen i Östersjön vid Kiviks fiskläge och till Riksmuseum insänd af Lektor L. J. WAHLSTEDT i Kristianstad. Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om myrsyrans och ättiksyrans kristal- lisationsvärmen», af Docenten OTTO PETTERSSON”; 2:0) »Kritik af BUNSENS äldre metod att afskilja antimon från arsenik» af Hr L. F. NILSON"; 3:0 »Om en formel i störingstheorien», af Ob- servatorn vid Universitetet i Dorpat J. O. BACKLUND”; 4:0) »Thaumasit, ett nytt mineral från Åreskutan», af Assistenten G. LINDSTRÖM”. Berättelser hade blifvit aflemnade dels af Docenten vid Up- sala Universitet H. ALMKVIST om den resa, som han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat utfört till europeiska Turkiet, Syrien, 2 Palestina och Egypten för idkande af österländska språkstudier, och dels af Lektorn vid Tekniska Högskolan O. E. WESTIN om de undersökningar, hvilka han med understöd utaf Wallmarkska donationsfonden förbundit sig att utföra öfver vattenkraftens tillgodogörande 1 turbiner. Akademien beslöt, att utaf den senaste årsräntan a Wall- markska donationsfonden skulle den ena hälften öfverlemnas at Hr AXEL MÖLLER såsom belöning för hans 1 Akademiens Handlingar offentliggjorda arbete om planeten Pandoras rörelse, hvaraf senare delen under året utkommit, och den andra hälf- ten tilldelas Adjunkten L. F. NILSON och Docenten O. PET- TERSSON gemensamt såsom understöd för utförande af under- sökningar öfver de så kallade sällsynta jordarterna och deras salter. Med beviljande af sökt tjenstledighet för Intendenten vid Riksmusei botaniska afdelning Hr N. J. ANDERSSON i anseende till hans iråkade långvariga sjukdom, beslöt Akademien att för- ordna e. o. Professorn vid Upsala Universitet V. B. WITTROCK att såsom vikarie ifrågavarande Intendentbefattning tills vidare bestrida. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Komiten för Verldsutställningen i Philadelphia. Redogörelse. Text & Atlas. Sthm. 1877. 8:o & Fol. Från K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Handlingar, H. 16. Från K. Universitetet i Lund. Acta, T. 13: 1—3. Akademiskt tryck. 11 nr. Från Chefen för den Danske Gradmaaling i Köpenhamn. Den Danske Gradmaaling, Bd. I. Kjeb. 1878. 4:o. (Forts. & sid. 42). 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 9. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 40. Om qvicksilfvers spec. värmes föränderlighet med temperaturen. Af Orro PETTERSSON. [Meddeladt den 13 November 1878.] Vi hafva i en föregaende afhandling !) framställt en ny metod att bestämma latenta värmet [stelningsvärmet] hos vätskor. Den går ut på att uppmäta den temperaturhöjning, som det fri- gjorda värmet förmår åstadkomma hos en afvägd mängd qvick- silfver. Vid dessa experiment ersättes vattnet vid de vanliga kalorimetriska försöken med qvicksilfver, och vi ha sökt visa ?) att detta utbyte i hög grad underlättar metodens utförande och minskar dess osäkerhet, emedan värmefördelningen 1 kalorimetern, när den innehåller qvicksilfver, sker sa hästigt, att korrektionen för värmeförlusten under den tid, som förgär, innan temperatur- differensen inom kalorimetern blifvit fullt utjemnad, blir mycket liten, och att blandningsmetoden, om den utföres i qvicksilfver, uppnar en precision i bestämningarne som i annat fall ej är möjlig. Ett oundgängligt vilkor för den nya metodens användbarhet är att känna qvicksilfrets spec. värme, sådant det är vid den temperatur, vid hvilken experimentet sker. Först då kan man med full trygghet arbeta med qvicksilfver som kalorimetervätska i st. f. vatten, när qvicksilfrets spec. värme blifvit sa exakt !) Om vattens latenta värme vid temperaturer under 0” ete. Öfversigt af Kgl. Vetenskaps-Akad:s förhandl. 1878 N:o 2 sid. 56. ?) Om jerns och qvicksilfvers spec. värme. Ibid. 1878 N:o 2 sid. 45 och 48. 4 . PETTERSSON, OM QVICKSILFVERS SPEC. VÄRMES FÖRÄNDERLIGHET. bestämdt, att de fel, som uppstå tillfölje af osäkerheten hos denna konstant, blifva mindre än de oundvikliga operations- och observationsfelen. Om man t. ex. utfört ett dylikt termiskt ex- periment i en kalorimeter, som innehåller 4000 gr. qvicksilfver, och denna qvicksilfvermassas temperatur under experimentet stigit 3” C., så är den utvecklade värmängden 1) 398,16 kalorier. 2) 400,32 kalorier. 3) 401,16 kalorier, allt efter som man lägger det ena eller andra af de 3 värden ” på qvicksilfrets spec. värme, som REGNAULT bestämdt !), till grund för beräkningen. Man ser, att den lilla skillnaden mellan de af REGNAULT funna talen åstadkommer en osäkerhet om 3 kalorier i resultatet ?). För att uppnå full säkerhet vid termi- ska försök af ofvannämnde art bör qvicksilfrets spec. värme vara säkert bestämdt t. o. m. 4:de decimalen. Till denna osä- kerhet kommer ytterligare den omständigheten, att de Regnault- ska talen äro medeltal, som representera qvicksilfvers spec. värme mellan ungefär + 15° och + 100? C. Bestämningen af vätskors stelningsvärme sker enligt vår metod vid så låg värme- orad som möjligt, ofta 7° tili 9° under 0. Det kan med skäl sättas ifråga, huruvida ett medeltal af qvicksilfvers spec. värme mellan vanlig temperatur och + 100” kan gälla äfven för tem- peraturer under 0”. I afseende pa föränderligheten af qvicksilfvers spec. värme har man hittills haft ledning dels af den allmänna erfarenheten, att vätskors spec. värme stiger med temperaturen, dels af jem- förelsen mellan REGNAULTS och DULONGS försök, hvaraf det framgår, att qvicksilfrets spec. värme mellan 0° och + 300° är något öfver 1 2 högre, än det är mellan 0° och + 100°. När ') Pogg. Ann. 1840. REGNAULT fann i 3 försök qvicksilfrets spec. värme 1) =0,03318 2) = (,03336 3) =0,03343. 2) Det fel i resultatet, som kan uppstå af felaktig temperaturobservation är icke så betydligt. Man skulle misstaga sig på nära 1 OC. vid afläsningen af sluttemperaturen, för att resultetet skulle blifva 3 kalorier för stort eller för litet. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9, 5 WINKELMANN !) 1875 utsträckte sina undersökningar om gaser- nas värmeledningsförmaga till att bestämma dennas föränder- lighet med temperaturen fick han anledning att äfven undersöka, huru qvicksilfrets spec. värme förhåller sig vid högre tempera- turer. Han uppmätte nemligen den tid, som en qvicksilfver- termometer behöfde för att afsvalna vissa grader vid olika tem- peraturer uti luft, vätgas och kolsyra. Den värmemängd, som genom ledning och strålning öfverflyttades från termometerkulan till den kallare omgifningen var naturligtvis en funktion af qvick- silfrets spec. värme vid den temperatur, vid hvilken experimentet utfördes. Då denna. temperatur öfverskred 100° C., d. v. s. den gräns, hvarinom de Regnaultska försöken äro utförda, gällde det att utforska, hvilket värde qvicksilfrets spec. värme kunde ega vid dessa högre värmegrader, i synnerhet som äfven små varia- tioner i detta värde utöfvade högst betydligt inflytande på de tal, som skulle bestämmas. I ett särskildt arbete?) beskrifver WINKELMANN denna undersökning, som utfördes på följande sätt. Qvicksilfver upp- värmdes i luftbad, i en serie af försök till + 50”, i en annan till ungefär + 144” C. Medelst en liten skopa af jern eller platinableck upphemtades en qvantitet varmt qvicksilfver och nedfördes tillika med kärlet uti en kalorimeter, som innehöll qvicksilfver af vanlig temperatur. Det är klart, att denna metod icke kan gifva nägra absoluta värden af Hg:s spec. värme utan blott tal, som uttrycka förhållandet mellan spec. värmet vid högre och lägre temperatur. Utgångspunkten är naturligtvis qvicksilfrets spec. värme vid kalorimeterns temperatur, och denna konstant lånar förf. ifrån REGNAULTS försök utan af- seende derå, att detta tal tal (0,0333) icke exakt representerar spec. värmet vid vanlig temperatur utan är medeltal af spec. värmet mellan vanlig temperatur och + 100” C. Resultatet af undersökningen är, att Hg:s sp. värme, långt ifrån att till- 1) Uber die Wärmeleitung der Gase. Pogg. Ann. Bd. CLVII, 1876 sid. 497. 2) Über die Abhängigkeit der spec. Wärme des Quecksilbers von der Tempe- ratur. Pogg. Ann. Bd. CLIX, 1876 sid. 152. 6 PETTERSSON, OM QVICKSILFVERS SPEC. VÄRMES FÖRÄNDERLIGHET. taga vid högre värmegrader, aftager ganska betydlist, sa att detsamma är VIC OM We ER = 0,03336 1) mellan 197,7 och 49°,6 = 0,03312 » 25°,5 » 142°,2 = 0,03278. Af dessa bada värden beräknar WINKELMANN konstanterna i formeln RE en at som skall uttrycka lagen, hvarefter Hg:s spec. värme förändras med temperaturen och finner sålunda a = — 0,00000869. I fall qvicksilfrets spec. värme aftager sa mycket för hvarje grad Celsius, som detta tal utvisar, ett aftagande, som pa 0° till 100° skulle utgöra mer än 2 % af hela värdet af spec. vär- met, sa skulle qvicksilfver icke kunna användas vid kalorimetri- ska försök, utan att man kände dess spec. värme särskildt vid den temperatur, vid hvilken experimentet anställes. Men öfver detta söker man förgäfves upplysning både hos de äldre experimentatorerna och hos WINKELMANN, ty ingen af dessa har uppgifvit nagot värde på qvicksilfrets spec. värme, som gäller för en viss temperatur, utan blott medelvärden för ganska vidt skilda värmegrader, och i afseende på spec. värmets föränderlighet vid olika temperaturer äro deras uppgifter om koefficienten »a» både angående dess värde och dess tecken all- deles motsatta. Vi hafva sökt utreda dessa frågor 1) genom att bestämma qvicksilfrets spec. värme vid unge- fär 0°C. Det visade sig), att qvicksilfvers spec. värme mellan 0° och + 5° C. uttryckes genom talet 0,033266. 2) genom att upprepa WINKELMANNS försök om spec. vär- mets förändring med temperaturen i förändrad form och inom ') Vi förbigä här de båda första försöksserierna, som WINKELMANN sjelf anser för oriktiga, och som visat ett ändå starkare aftagande af spec. värmet, och referera endast den sista. ?) PETTERSSON och HEDELIUS: Om jerns och qvicksilfvers spec. värme p.a. s. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9, 7 sadana gränser, att resultatet icke undanskymmes af försöks- felen, hvilka växa i samma man man utsträcker undersökningen till högre temperaturer. För denna undersökning skola vi redo- göra i det följande. Apparaten som användes till dessa försök liknade den, som finnes beskrifven och afbildad uti den omnämda afhandlingen om jerns och qvicksilfvers spec. värme. En kalorimeter af jern- bleck hvilar på 3 elfenbenspetsar uti ett cylindriskt kärl af zinkplåt, hvars yttre vägg omgifves af is. Kalorimetern inne- håller -omkring 6,000 gr. qvicksilfver och är försedd med om- rörare af jernbleck samt en fin termometer, som blifvit förfär- digad af GEISSLER för dessa bestämningar. Zinkeylindern är försedd med trälock för att hindra den yttre luftens tillträde till apparaten så mycket som möjligt. Genom utstrålning till den kallare cylinderväggen sjunker småningom kalorimeterns temperatur till granskapet af 0°. Då temperaturen blifvit fullt konstant, aftages trälocket, och en qvantitet qvicksilfver, som hållits uppvärmdt i ett luftbad till konstant temperatur, ingjutes hastigt i kalorimetern, trälocket påsättes igen, och termowetern afläses med kikare hvar 30:de sekund, allt under det omröraren hålles i jemn verksamhet. Luftbadet består af ett stort cylin- driskt kärl af koppar, i hvars midt glaskärlet, som innehåller qvicksilfver (ungefär 780 Gr.) insättes på en ställning af träd. Detta glaskärl är omviradt flera tum tjockt med bomull och sedan insatt uti ett yttre kärl af tjockt benglas. Upptill är både inre och yttre kärlet öppna, och genom kopparkärlets lock nedsättes en Geisslersk termometer uti qvicksilfret. Koppar- kärlet hvilar på ett mycket stort sandbad, som upphettas medelst en gasugn. När termometern i luftbadet visar konstant tem- peratur, borttages densamma jemte kopparkärlets lock, och qvick- silfret ingjutes så hastigt som möjligt uti kalorimetern. . Natur- ligtvis uppstår vid denna operation en förlust af värme genom den yttre luftens inflytande på det varmare qvicksilfret, under 8 PETTERSSON, OM QVICKSILFVERS SPEC. VÄRMES FORÄNDERLIGHET. det detta gjutes i kalorimetern, och denna förlust, som till sin storlek icke gerna kan beräknas, är sa mycket större, ju högre luftbadets temperatur är. Vi hafva anställt flera försök pa det sätt, att luftbadet, hvaruti qvicksilfret befann sig, icke alls upphettades utan egde den omgifvande luftens temperatur, under det kalorimetern som vanligt befann sig vid 0°. Under dessa förhållanden kunde qvicksilfret icke lida någon värmeförlust, när det öfverfördes till kalorimetern. Vi anställde dessa försök i början af denna sommar, då temperaturen i rummet var ungefär 16” C. Ingen örändring 1 spec. värmet kunde iakttagas vid dessa försök, och vi anse derför, att, om verkligen qvicksilfrets spec. värme mellan + 5 och + 16°C. är större eller mindre än mellan 0” och + 5°C., hvilket värde (0,03366) vi tagit till utgångspunkt vid våra försök, så är denna skilnad så obetydlig, att den icke kan upptäckas genom blandningsmetoden. De afvikelser från värdet 0,033266, som vi iakttogo, ligga helt och hållet inom gränserna för operationsfelen, hvilkas inflytande vi bemödat oss att utröna, och om hvilka vi senare skola utförligare orda. Senare an- ställdes försök, hvarvid qvicksilfret i luftbadet upphettades till + 25°C. och till + 33° till 38° C. Resultaten af dessa för- ükssanlar meddelas i följande tabell. Konstanterna vid samtliga försöken äro: Hg:s spec. värme mellan 0° och + 5°C. = 0,033266. Kalorimeterns + omrörarens vigt vid försöken: 1; PET DITERE, MR RAN = 48,2158 gr. INT VAR FREE II DENS — 46,0114 » 4 ED ERLERNEN LEBE N EEE NE = 47,500 » VEIT SRK TER IR REN = 48.2158 » VIII REIRITFRNE = OD > Vigten af termometerns qvicksilfver = 25,04 gr.; termometer- glasets vigt = 2,25 gr. 2, o 9. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N 6638800 = .,98 0088800 = .98 « ” [0 cu « .g “ « « « « DE IDE NSS MIA TIVA STA A AI « « « 393880°0= 9T 10 G wepjpur gourıwa ads: TT II “I je J9fe}fopaN « 3850 + IL0000'0) + | EFEES0'0 g30‘JE | Le S6P'Ge INVAST 0250 + I k en \ Se IIX | c > c G G 4 3 € c ( 8' ta Lå ee «8980 + | 181000) + | 288€€0'0) 98°TE Soc 82,98 sus 320 + N 3 er \ IX «9320 — | 8200000 — | TeTeeog re 188 HB JE Ban + Bo | ; ne N Bragee X « 8200 + 2300000 + | 8888800 gg'ce 117 68.86 SIGHT sen — { 3 SE \ JR xI «1800 + | 2200000 + | E63280‘0 31'8% see EIER sH STE = | E er N a IIIA «8600 + | TE0000%0 + | 2688800 48826 28'€ 12.08 re + [see W— 1 : } oz HA « 0810 — | 080000 — | 9T38£0'0 2208 027 LS GG 00°C 08,0 + | = N \ 2 IA “e9e 0 + | 1370000 + | 188880 300% gr 2 op‘ 66° | « 698894 N =. 0 0 0 2008 € Er FP OT Ma sger N «3700 — | Fr00000 — | 273880 66°08 198 PS GG 0% 760 + | 5 Sr \ Er AT « 86T'() + 990000 geggeo‘ G q vos‘ 9° eg “ 080678 \ EG 0+ 0 + ££0'0 Pet TE O0v'G 08.97 89'.G 88.0 + | na 1 “9200 — | 730000 — | gerggo‘ | ‘ c 30° 20° «CeCe =E | sco ( 0 0 0 75 OT 267 08.67 80.6 0.0 + N « 8Cgp=F II % 0810 — | 0800000 — q c : c c c «EL } m 0 g 0 9T8££0'0) OPT'TI 2e8'T 0097 298% 200 + | 3 108 I ; c 3 ; 5 opeggput tg 9938800 |. : to wog Sr Io 2 el I 3ae} Je ERNaSSU) Mp urppw amaea | "(pP —H9) a —!p) = ı ( ad) rodwaynjs | .ınyeaodurag el. BICHACNT % 1 suoxogiq | Hd oods s:3H ä ATS prI9SLIION | SVUIIOjPYA Ra i € | | er IN | sjoxrsprag a a a a m m an nn nm 10 PETTERSSON, OM QVICKSILFVERS SPEC. VÄRMES FÖRÄNDERLIGHET. Dessa försök gifva, sasom lätt inses, ett alldeles olika re- sultat mot WINKELMANNS (sid. 6). I den af WINKELMANN uppställda eqvationen: c = 6) + at skulle enligt våra experiment koefficienten a icke blott blifva mycket mindre utan äfven få motsatt tecken mot den af WIN- KELMANN angifna. Eller med andra ord: förändringen af qvick- silfvers spec. värme med tilltagande temperatur är mycket obe- tydligare och sker åt motsatt håll, mot hvad WINKELMANN funnit. Å andra sidan inser man, att vi icke på grund af ofvanstående försök kunna uppställa någon formel, som angifver lagen för spec. värmets variation med temperaturen, dels emedan försöken endast sträcka sig från 0° till ungefär 36° C., och dels emedan denna variation är så liten, att den medelst blandnings- metoden visserligen kan upptäckas men icke numeriskt bestämmas. På grund af uppgifterna i ofvanstående tabell är det lätt att uppställa de eqvationer, hvarur specifika värmet uträknas. Om vigten af qvicksilfret i kalorimetern betecknas med m och » » » » luftbadet » DM Kalorimeterns vattenvärde » > fö termometerns » » >? UI så är qvicksilfrets spec. värme »x» i medeltal mellan tempera- turen 9 och dy [m .0,033266 + p + [d, — £] = : m, [9 — 0] Differentieras denna eqvation successivt i afseende på de in- gående qvantiteterna m, mi, 9 0. s. Vv. så erhållas formler, hvilka kunna användas till att uträkna det inflytande försöks- och observationsfel utöfva på resultatet. De fel man hufvudsakligen har att taga 1 betraktande äro I. Vägningsfel vid bestämningen af qvantiteterna m och m,. Differentieras ofvanstående eqvation i afseende på m eller m, och för öfrigt konstanterna ur försöket I, sådana de äro uppgifna i tabellen, insättes i formeln, så finnes, ifall man sätter (dl = I fö OR in, = I Or ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 11 dr = 0,00000664 de = —0,0000153. Mm m D. v. s.: om qvicksilfvermassan i kalorimetern bestämmes fel- aktigt t. ex. I gr. för stor, sa ändrar detta resultatet först i 6:te decimalen, och om samma fel begås vid invägningen af qvick- silfret 1 luftbadet, blir resultatet 0,0000153 för litet. Vi anse derför, att vägningsfelen, hvilka i intet fall kunnat uppnå den storlek vi här exempelvis antagit, icke utöfva något nämnvärdt inflytande på resultaten. Ofvannämnda beräkning visar äfven, att en reduktion af qvicksilfrets vigt till lufttomt rum vid be- räkningen af dessa experiment är öfverflödig, emedan denna korrektion endast förändrar värdena m och m, med några deci- gram. | IL. Observations- och korrektionsfel af temperaturerna t, 0, 9. Vi anmärka härvid, att såväl luftbadets som kalori- meterns temperatur vid början af hvarje försök var alldeles konstant. Qvantiteterna 9 och t kunna alltså ej vara behäftade med andra än afläsningsfel. De afvikelser, som de olika för- söken af samma serie visa sinsemellan, bero helt och hållet på osäkerheten i bestämningen af d,. den korrigerade sluttempera- turen. Man finner genom derivation af den ofvannämde eqvationen, om konstanterna vid försöket I insättes, och d(d, —t) an- tages — 07,01: da = 0,0000687 (01 — 8) och om d(9 — d,) = 0°,01: da = — (),0000298. (9 — 61) Da nu 9 och £Z med sannolikhet kunna antagas vara felfritt bestämda, emedan afläsningarne af konstanta temperaturer a termometerskalorna medelst kikare kunna ske synnerligt noga, och all osäkerhet kommer af bestämningen af d,, så inses af ofvanstaende, att om d, blifvit antagen 0,01 för hög, så blir © ungefär 0,000098 för stort, ty den oriktighet, som uppkommer derigenom, att qvantiteten (d,— 1) antages för stor, ökas ytter- ligare derigenom att (94 — d,) i samma mån blir mindre. Häraf 12 PETTERSSON, OM QVICKSILFVERS SPEC. VÄRMES FÖRÄNDERLIGHET. inses, huru vigtigt det är för resultatet, att riktigt bestämma och korrigera sluttemperaturen vid försöken; beräkningen visar, att redan ett misstag om 0”,02 C. förändrar 4:de decimalen i värdet af spec. värmet. Detta är i sjelfva verket blandnings- metodens svaga punkt, hvilken gör, att noggranheten äfven af de sorgfälligaste bestämningar icke kan gå öfver en viss gräns. Visserligen blir, när blandningsmetoden utföres med qvicksilfver, korrektionen af sluttemperaturen eller den qvantitet, som skall tilläggas den verkligen aflästa sluttemperaturen d för att erhålla den beräknade d,, mycket obetydlig [i våra försök varierar den mellan 0°,015 och 07,02], men den vilkorlighet, som dock i alla fall vidlåder korrektionen, gör att öfverensstämmelsen mellan de enskilda försöken icke alltid sträcker sig till och med 4:de decimalen. I afhandlingen om jerns och qvicksilfvers spec. värme hafva vi (sid. 48) inlatit Oss på en kritik af gränserna för blandnings- metodens noggranhet, när den utföres med vatten och med qvick- silfver. Vi hänvisa till denna kritik, emedan resultaten af den närvarande undersökningen bekräfta de äsigter vi derstädes yttrat: nemligen att den gräns, inom hvilken öfverensstämmelse mellan alla de enskilda försöken i en och samma serie kan vän- tas, när metoder utföres med qvicksilfver, är ungefär 0,65 2 af värdet å det sökta spec. värmet. Försöken VII, VIII, XI, X, XI, XII i ofvanstående tabell tillhöra alla samma serie, och största skilnaden i resultaten (mellan X och XI) är = 0,588 % af spec. värmet vid 0” (0,033266). När vatten användes i stället för qvicksilfver, blifva differenserna mellan de enskilda försöken större, ofta 0,75 2 och deröfver, såsom lätt inses, om man jemför t. ex. REGNAULTS försök med hvarandra. Endast i ett föll, som vi utförligt diskuterat i afhandlingen om jerns och qvicksilfvers spec. värme, kan man medelst blandningsmetoden ernå en större precision i bestämmningarne, i det korrektionsfelen elimineras, och sålunda är det värde, som tjenat till vår utgångs- punkt, nemligen Hg:s spec. värme mellan 0? och + 5” C. be- stämdt, i en serie af 10 försök, hvilkas resultat icke afvika mer ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRBANDLINGAR 1878, N:o 9. 13 än högst 0,25 % från hvarandra och öfverensstämmande angifva spec. värmet t. o. m. 4:de decimalen. Men denna metod kan ej användas i närvarande fall, och derföre kunna vi icke afgöra fragan om förändringen af qvicksilfvers spec. värme med tempe- raturen sa fullständigt eller sa säkert, som vi tro oss hafva be- stämdt dess spec. värme mellan 0° och + 5°C. I den föregående afhandlingen hafva vi äfven beskrifvit det sätt, bvarpa korrektionen bestämmes för kalorimeterns värme- förlust under den tid, som förgar, innan temperaturdifferenserna inom densamma äro utjemnade, och termometern börjar visa ett fullt regelbundet aftagande af temperaturen. Men man skall vid jemförelse mellan beräkningssättet i den föregående afhand- lingen och denna finna en viss skillnad. I den förra förekommer nemligen i nämnaren, när eqvationen A, (sid. 40) löses i af- seende pa «, qvantiteten 6— d (i exemplet = 21°,225) d. v. s. skillnaden mellan luftbadets temperatur 9 och den verkligen af- lästa sluttemperaturen d, och 1 denna pa samma ställe 9 — d, eller skillnaden mellan # och ö,, den korrigerade sluttempera- turen eller den sluttemperatur, som kalorimetern skulle hafva haft, ifall ingen värmeförlust under försöket egt rum. Orsaken är följande. d är den temperatur, som kalorimetern har i det ögonblick, då det i densamma nedsänkta varmare föremålet af- lemnat sitt värmeöfverskott åt kalorimetervätskan, så att alla temperaturdifferenser utjemnats och en och samma temperatur d råder öfverallt inom kalorimetern. Denna punkt betecknas deraf, att efter densamma termometern sjunker fullt regelbundet. Under den tid, som förgar ifrån försökets början, till dess denna punkt uppnåtts, afgifver det nedförda, varmare föremålet sitt värme. År detta en fast kropp (såsom i den förra undersök- ningen), hvilken på alla sidor omgifves af kalorimetervätskan, sa afoifver den sitt värmeöfverskott endast till denna, och dess värmeförlust från början till det ögonblick temperaturen d an- tecknas uttryckes genom qvantiteten (= = spec. värmet) myx (6 — 0). 14 PETTERSSON, OM QVICKSILFVERS SPEC. VÄRMES FÖRÄNDERLIGHET. Detta är det vanliga beräkningssättet som omnämnes af WÜLL- NER [Experimentalphysik, Wärme $ 47] och som af oss an- vändts vid den förra undersökningen, som utfördes sålunda, att en uppvärmd jerneylinder nedfördes i kalorimeterns qvicksilfver. Men om den uppvärmda kroppen, sasom i närvarande fall, är en vätska, som kommer i beröring icke blott med kalorimeterns vätska utan äfven med dess vägg och sålunda äfven förlorar värme åt yttre luften och at omgifningen, minst lika mycket som kalorimeterns öfriga innehåll, under tiden mellan begynnelse- ögonblicket och det, då verkliga sluttemperaturen Öd inträffar, så uttryckes den qvantitet värme, som från den varmare kroppen verkligen kommit kalorimetern tillgodo icke med (9 — d) myx utan med my (0 — dy). Vi anmärka slutligen, att de i tabellen anförda temperaturerna äro korrigerade både för förändringen af termometerns 0-punkt och för utvidgningen eller sammandragningen af den del af qvick- silfverpelaren i termometerrören, som räckte utanför kalorimeterns och luftbadets lock. Bestämningen af qvicksilfvers spec. värmes förändring med temperaturen är, som vi ofvan visat, en uppgift, som är omgifven af större svårigheter och osäkerheter än bestämningen af dess spec. värme vid 0” enligt den metod vi för detta ändamål an- vändt, emedan i förra fallet alla de oundvikliga fel i blandnings- metoden, som i det senare elimineras, göra sitt inflytande gäl- lande på resultatet. Af våra ofvan meddelade försök hafva vi dragit den slutsatsen, att qvicksilfvers spec. värme från 0° till ungefär + 16°C. är att anse som konstant och ifrån denna temperatur till ungefär + 36” .C. förändras mycket obetydligt, och att denna förändring består i ett tilltagande af spec. värmet med temperaturen. En exakt bestämning af denna förändrings storlek inom de temperaturgränser vi nämde kunde vi icke uppnå, emedan blandningsmetoden icke tillåter en sådan noggranhet, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. 15 att dessa fina skillnader kunna uppmätas. Det vill kanske synas, som om man af våra försök icke ens med full visshet skulle kunna sluta, att denna föränderlighet är af tilltagande natur, emedan den är så liten, att försöksfelen i detta fall skulle kunna missleda, men vi erinra om, att medeltalen af de båda sista försöksserierna utfallit högre än 0,033266 och att dessa medeltal otvifvelaktigt äro för lågt bestämda. Utom de redan afhandlade försöksfelen är nemligen hvarje experiment i de båda senare serierna behäftadt med ett konstant fel, som består deri, att en del värme förloras under det qvicksilfret, som har luftbadets temperatur, ingjutes i kalorimetern. Så obetydligt vi än tro att detta fel är, då vi icke utsträckt våra försök längre än till 15—25° öfver den omgifvande luftens temperatur och dessutom, för att minska oriktigheten, arbetat med så betydliga qvick- silfvermassor, så är dock obestridligt, att våra resultat, just i följd af detta konstanta fel, äro, om ock obetydligt, för låga. Vi sluta alltså a fortiori, att qvicksilfrets spec. värme måste tilltaga med temperaturen. De undersökningar, som under senare aren offentliggjorts om vattnets spec. värmes förändring med temperaturen, varna hvarje experimentator för att använda blandningsmetoden på dessa områden utan den sorgfälligaste kritik öfver de möjliga felen och deras inflytande på resultatet. Blandningsmetoden tyckes icke vara den, som på dessa frågor skall gifva fullt nöj- aktiga och exakta svar. Vi skulle ej sökt intränga på detta område, hvilket icke syntes oss mycket lockande, ifall det icke hade varit nödvändigt att konstatera, huru qvicksilfvers spec. värme förhåller sig vid de temperaturer, vid hvilka kalorimetri- ska experiment 1 allmänhet bruka företagas, för att stadfästa en af oss angifven kalorimetrisk metod, hvilken, som vi hoppas snart kunna visa, är mäktig att lösa vissa problem, som hittills varit oatkomliga. Och det, som vi framhålla såsom hufvudsakliga resultatet af denna undersökning, är att qvicksilfvers spec. värme vid temperaturer i granskapet af 0° C. är så konstant, att man vid 16 PETTERSSON, OM QVICKSILFVERS SPEC. VÄRMES FÖRÄNDERLIGHET. beräkning af termiska experiment, som skett vid dessa tempe- raturer, kan använda det värde, som vi funnit representera spec. värmet mellan 0° och + 5° C., 0,033266. Då Herr K. ÅNGSTRÖM, som deltagit i utförandet af dessa experiment, önskat att dessa undersökningar icke skulle offentlig- göras såsom ett gemensamt arbete, begagna vi detta tillfälle för att tacka för hans skickliga biträde. | 17 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 9 Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 41. Om myrsyrans och ättiksyrans kristallisations värme. Af OTTO PETTERSSON. [Meddeladt den 13 November 1878.] I Vetenskapsakademiens Öfversigt för detta ar hafva vi beskrifvit en ny kalorimetrisk metod, genom hvilken det lyckats att bestämma vattnets stelningsvärme vid lägre temperaturer än dess normala fryspunkt och sålunda verifiera den slutsats om latenta värmets beroende af frystemperaturen, som af meka- niska värmeteorien på förhand kan härledas. Samma metod kan med fördel användas på alla vätskor, hvilkas stelnings- temperatur ligger inom sådana gränser, att qvicksilfver kan användas såsom kalorimetervätska. Men vi anmärka, att resul- tatens noggranhet beror på, huruvida vätskan stelnar fort eller långsamt, ty i senare fallet räcker experimentet längre, och samma osäkerhet, som vidlåder blandningsmetoden, när det är fråga om att bestämma spec. värmet för sådana kroppar, som trögt afgifva sitt värme [s. k. dåliga värmeledare], visar sig äfven i detta fall. För den metod vi angifvit egna sig bäst sådana vätskor, som tillåta stark öfversmältning. I allmänhet stelnar nemligen en vätska desto fortare, ju längre den blifvit afkyld under sin normala stelningstemperatur. Olika vätskor visa dock stor olikhet sins emellan i detta afseende. Så t. ex. fryser rent vatten, afkyldt till — 7” C., ögonblickligt, när en fin glastråd, som vidrört en snöflinga, införes deri, men om vattnet Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 35. N:o 9. 2 18 PETTERSSON, MYR- O. ÄTTIKSYRANS KRISTALLISATIONSVÄRME. håller ett salt upplöst, stelnar det betydligt långsammare. Ättik- syra, som blifvit afkyld 12 eller 14 grader under sin vanliga stelningspunkt, behöfver ungefär 2 minuter för att antaga fast form, om den är innesluten i ett mycket smalt glasrör, sa som vid vara experiment. Men ännu langsammare stelnar ättiksyran, ifall den innehåller vatten. Med sådana vätskor som saltlös- ningar, ättiksyra, myrsyra o. s. v. kan man derför icke erhålla sa öfverensstämmande resultat medelst vår metod som med rent vatten, hvars latenta värme, såsom vi i den ofvannämda afhandlingen visat, kan bestämmas med mycket stor nog- gramhet. I det följande redogöra vi för några bestämningar af myr- syrans och ättiksyrans latenta värme. Var mening var, att äfven utsträcka denna undersökning till propionsyran, hvilket vi trodde skulle möta sa mycket mindre svårigheter, som i alla läroböcker i organisk kemi denna syra uppgifves stelna redan vid vanlig temperatur eller föga derunder. Desto mer öfver- raskande var det att finna, att propionsyra först stelnar vid — 23° C.1). Vi nödgas derför, åtminstone för ögonblicket, lemna undersökningen af propionsyrans stelningsvärme a sido. De pre- parat, som vi skulle använda till termiska bestämningar, nemligen föreningarne HCOOH, CH,COOH och C,H,COORH bereddes pa särskild beställning för värt ändamål af 2 fabrikanter i Tysk- land, som garanterat för preparatens renhet. Det visade sig sedermera vid analys, att den myrsyra vi erhållit var alldeles ren, men att ättiksyran från båda fabrikerna innehöll ej obe- tydligt vatten. Vi omnämna detta förhållande, som betydligt hindrat och fördröjt vår egen undersökning, för att fästa upp- märksamheten på, huru vilseledande uppgifter om organiska kroppars fysiska egenskaper såsom t. ex. om smältpunkt, kok- punkt, latent värme o. s. v. kunna blifva, ifall man icke för- vissat sig om preparatens fullkomliga renhet. Dessa fysiska 1) Vi hafva sedermera i Wurtz Dictionnaire de Chimie funnit en uppgift af LINNEMANN att ren propionsyra är flytande ännu vid — 21 C. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 19 egenskaper förändras nemligen i mycket hög grad äfven af små qvantiteter främmande ämnen !). Hvad de termiska experimenten beträffar, så hafva vii den citerade afhandlingen utförligt beskrifvit metoden och afbildat den apparat som användes och inskränka oss alltså till att nämna, att ren vattenfri myrsyra och ättiksyra inneslöts uti spiralformigt böjda tunna glasrör, som igensmältes i båda ändar för att undvika förlust genom afdunstning af de flyktiga syrorna. Vid de frysningsexperiment vi hittills utfört med vatten och saltlösningar sker öfvergangen till fast form under volymtillök- ning med sådan väldsamhct, att de fina och tunna glasrören ofelbart splittras. Åttiksyran och myrsyran tillhöra åter de ämnen, som vid stelning sammandraga sig, och frysningen sker alltså utan att slasrören krossas, hvarför också alla frysningsförsöken kunde företagas med de en gång invägda och insmälta qvantiteterna af de båda syrorna. Myrsyra. HCOOH = 46. Elementaranalys, verkställd a 0,3127 gr. af syran gaf till resultat: | Funnet: Beräknadt: SE ERS 0,08149 gr. 20,06 % 26,08 % lese. N 0,0133 » 4,35 » 4,34 » Syran var alltså ren. Dess spec. vigt vid 0° var = 1,244s. Dess stelningstemperatur = + 7°,45 OC. !) De mycket olika uppgifterna om myrsyrans och ättiksyrans spec. vigt, smält- punkt, kokpunkt, utvidgning o, s. v., som man finner i litteraturen, angifva tydligt, att de flesta experimentatorer arbetat med mer eller mindre vattenhaltiga syror. Den ättiksyra, som vi erhållit under garanti för dess renhet, stelnade "vid omkr. + 11°C. och hade latenta värmet = 36,401. Ren ättiksyra stel- nar vid + 16,5 C. och har latenta värmet = 48,65. Korps undersökning om myrsyrans utvidgning är anstäld med ett preparat, som hade spec. vig- ten=1,2227 vid 0°C., och kokpunkten = 105,3. Ren myrsyra har spec. vigt = 1,2448 vid 0° C., stelnar vid ungef. + 8°C. [i st. för + 1” C. så, som allmänt uppgifves] och kokar vid omkr. + 98°C. 20 PETTERSSON, MYR- O. ÄTTIKSYRANS KRISTALLISATIONSVÄRME: Bestämning af latenta värmet. Konstanterna vid försöken äro: Invägd qvantitet HCOOH -ooooooo- = 4,3178 gr. Kalorimeter + omrörare väger i I. = 43,148 » » » » ı 1,11, IV =43,5200 » JernebsgspechhvanmeR EINEN = 0,108 Glasetspspee wärmer er REN = 01973 Glasrönet väger 1 I & IL ooo. = 112,95 » » ar SE HINTER: ee = 12.20 » Termometerns qvicksilfver ____.____._._..... = 2204 > » OAS an a rn Se IEEE = 02,25 » Qyicksilfvers spec. Värme 2 2 Fa = (0,033266. ar a = Sa aa 5 st = mu = os ATEA) SO 390 Se S -E=<=| Bert SE so oc H-9: Am] ©E 7 ga |GÅ|sA |) De se 38 = Sets = Ru lad 2 go = SE fe UR LEE Te I... | 3838 gr.| 4,663 | 2,8609 | — 7,35 | — 53,34 | 2,01 273,4 | 56,75 II... | 3787 » | 4,7001) 2,8609 | — 7,80 | — 5,73 | 2,07 Kern) HALT III... | 3790 » | 4,7001| 2,7988 | — 6,51 | — 4°,45 2,06 200,8 | 57,46 IV... | 3790 » | 4,7001| 2,7988 | — 8,29 | — 6,225] 2,065 | 277,5 | 57,60 Enligt dessa försök är alltså myrsyrans latenta värme vid ungefär — 7°,5 OC. 57,38 kalorier. Och när en molekyl HCOOH (= 46) kristalliserar vid nämde temperatur frigöres 2639 kalorier. Ättiksyra CH,COOH = 60. Bästa kriteriet pa ättiksyrans renhet är enligt RÜDORFFS undersökningar dess stelningstemperatur. Rent ättiksyrehydrat stelnar enligt RÜDORFF vid + 16°,7 C., och ifall syran innehåller 1 % vatten, nedsätter detta stelningstemperaturen till + 14°,7 C. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o Sl Spar af vatten kunna alltså säkrare upptäckas med tillhjelp af termometern än medelst elementaranalys. Genom upprepad par- tiell frysning lyckades det oss att bereda ur stora mängder is- ättika en qvantitet ättiksyra, som stelnade vid + 16”,55. En syra af högre fryspunkt kunde vi icke erhålla. Antingen håller derföre den ättiksyra vi användt ungefär 0,075 2 vatten [enligt RÜDORFFS uppgifter] eller också förklaras den lilla skilnaden emellan fryspunkterna af termometrarnes olikhet. Åttiksyrans spec. vigt vid + 16”,4 C. var = 1,0554. Bestämning af latenta värmet. Konstanterna vid försöken äro: Inyaodemamedrattiksyrar 200 0 —4,92912 Or. lasnöser vacen ten es... en... = 150» (Öfriga konstanter likasom vid myrsyran). un m o = 32 33 S SN = me: SE | Sol RE = = = SRS = Oo sip] 50 ss 2 = sö << ©: Zar DE (ee race al - Se « PS} = = Bl, =S: BIS = RS (Sö om Bee ES H =) (one BD m B -B nn. es & Bu ja 32 25 en | SA Öl 58 ©: 25 SD SS: © 5 & I. a DD Ei u == Ey = Zi 12 = = a | = SE ST ou - = ®@ eo © es (=) Ca 8 8 Se ea oss © Sen) SS gg = ee mn 5 9 a =E =S = = 1L..| 3777 gr.| 4,7001 | 2,2000 | + 1,52 | + 2,39 1,37 182,7 | 43,28 11... | 3777 » | 4,2001 | 2,2000 | + 2,24! + 3,63 1,39 185,3 | 43,91 III... | 8777 » | 4,7001 | 2,2000 | + #,11 |) + 5,49 | 1,38 184,0 | 43,60 | IV... | 3777 » | 4,7001 | 2,2000 | + 4,19 | + 5%,575| 1,385 |- 184,7 | 43,16 Attiksyrans latenta värme är alltsa 43,66 kalorier. 1 molekyl CH,COOH = 60 frigör alltså vid kristallisation 2618 kalorier. Det är mycket anmärkningsvärdt, att molekylerna af de båda syrorna frigöra lika mycket värme när de öfvergå i fast form, emedan det är första gången som en regelbundenhet i latenta värmet emellan två olika men analogt sammansatta kroppar observeras. Att verkligen en öfverensstämmelse herrskar, och att skilnaden helt och hållet faller inom observationsfelens område visar följande sammanställning. 22 PETTERSSON, MYR- O. ÄTTIKSYRANS KRISTALLISATIONSVÄRME. Myrsyra. | Ättiksyra. Försök. Latent värme beräknadt pa molekylen HcooH. | CH,COoH. Te et 2610 kalorier. 2597 kalorier. DIE 3. ers 2654 » 2635 » IND 2643 » 2616 » Ve 2649 » 2625 » Meet es ee Man ser af tabellen, att de särskilda försöken visa diffe- renser sinsemellan, som vid myrsyran kunna uppga till 44 kalo- rier, vid ättiksyran till 38 kalorier. Skillnaden emellan medel- talen, som angifva latenta värmet för molekylerna HCOOH och CH,COOH är 21 kalorier. Detta antyder, att om en skillnad verkligen förefinnes emellan de båda molekylernas kristallisations- värme, så är den dold af försöksfelen. Ty den termiska metod vi användt, kan 1 detta fall ej bringas till att gifva noggrannare utslag af det skäl vi redan påpekat, nemligen att syrehydraterna icke stelna ögonblickligt. I fall man anser, att olikheten emellan fasta och flytande kroppars fysiska egenskaper beror på olika rörelse hos deras molekyler, så synes det oss vara följdriktigt att uppfatta det värme, som frigöres vid en vätskas stelning, såsom den kalori- ska eqvivalenten för en molekylarrörelse, som afstannat i stel- ningsögonblicket, en rörelse, som tillkommer kroppens molekyler i flytande tillstånd men icke i fast. Den likhet vi funnit mellan myrsyrans och ättiksyrans latenta värme betyder enligt detta antagande: att de båda molekylerna HCOOH och CH,COOH i den rörelse, som särskildt betingar deras flytande tillstånd, hafva samma kinetiska energi. 23 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 9, Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 42. Kritik af BUNSENS äldre metod att afskilja anti- mon från arsenik. AGE Ib ER IVT SONS [Meddeladt den 13 November 1878.] För 20 ar tillbaka offentliggjorde BUNSEN en ny metod för att skilja arsenik från antimon. Densamma är närmare an- gifven i följande citat ur hans afhandling !): »Zur Trennung des Arseniks vom Antimon kann man ein eigenthümliches Verhalten benutzen, welches die Schwefelverbindungen dieser Metalle gegen saures schwefligsaures Kali zeigen. Digerirt man nämlich frisch gefälltes Schwefelarsenik mit schwefliger Säure und diesem Salz, so wird der Niederschlag gelöst. Steigert man die Erhitzung bis zum Kochen, so trübt sich die Flüssigkeit von ausgeschie- denem Schwefel, der bei längerem Kochen wieder verschwindet. Die Flüssigkeit enthält nach Verjagung der schwefligen Säure arsenigsaures und dithionigsaures Kali. Diese Zersetzung geht, abgesehen von den secundären, gleichzeitig auftretenden Reac- tionen, nach folgendem Schema vor sich: 2AsS® + 8SKO, 250? = 2KO, AsO3 + 6KO, S?0? + S? + 7S0?. Schwefelantimon und Schwefelzinn zeigen diese Reaction nicht. Beide können daher auf die einfachste Weise dadurch vom Schwefelarsenik getrennt werden, dass man ihre Lösung in Schwefelkalium mit einem grossen Ueberschuss einer Lösung von schwefliger Säure in Wasser fällt, die Flüssigkeit einige Zeit im Wasserbade mit dem Niederschlage digerirt und dann so lange 1) Liebigs Ann. CVI, 8 (1858). 24 NILSON, OM BUNSENS METOD ATT SKILJA ANTIMON OCH ARSENIK. kocht, bis ungefähr zwei Drittel des Wassers, und alle schweflige Säure verjagt ist. Das zurückbleibende Schwefelantimon ist ar- senikfrei, während die abfiltrirte Flüssigkeit alles Arsenik als arsenige Säure enthält und unmittelbar durch Schwefelwasserstoff gefällt werden kann.» Vid analys af ett mineral önskade jag under förra året at- skilja en ringa mängd arsenik från mycket antimon enligt denna metod, men erhöll ur lösningen, som skulle hålla endast arsenik, en fällning, hvilken hufvudsakligen bestod af svafvelantimon. Då detta äfven efter operationens förnyande fortfarande blef hän- delsen, så gaf det mig anledning att närmare pröfva den skärpa och noggrannhet, hvaraf förfarandet var mägtigt. Som resultat af denna pröfning kunde jag anföra följande !) fakta: 1:o Svafvelantimon lemnas ej oantastad, om den kokas med en lösning af kaliumbisulit och svafvelsyrlighet. I två försök [III o. IV], hvari 0,2515 och 0,251 gr. Sb?S3 be- handlades med bisulfit af 6 gr. kaliumhydrat och 400 ke. mättad svafvelsyrlighet, löste sig nemligen 23,80—23,94 proc. deraf. 2:0 Lösningar, som erhöllos när 0,5065 och 0,4065 gr. Sb?S? behandlades med kaliumsulfhydrat af S gr. kaliumhydrat och derpa med 1 liter mättad svafvelsyrlighet, innehöllo efter inkokning till halfva den ursprungliga volymen 5,73 och 2,76 proc. af den invägda sulfiden, i fall de filtrera- des ännu varma [förs. I o. II]. Vid närvaro af arsenik höjde sig svafvelantimonens löslighet betydligt; ej mindre än 24,40 proc. af använd Sb?S?, som vägde 0,2545 gr., stannade nämligen i lösningen under det att den på samma gång förhandenvarande arseniken utgjordes af 0,099 gr. As?03 [förs. VJ. 3:0 Filtrerade man deremot först efter 24 timmars förlopp, så afskiljde sig invägd Sb?S? = 0,2555 gr. fullständigt, undantagandes den knappt nämnvärda qvantiteten af 0,0014 gr. [förs. VI). Var arsenik äfven förhanden blef resul- ') Denna tidskrift, årg. 1877. N:o 5, sid. 23. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 9. 25 4:0 5:0 tatet väl ock detsamma, men den da afskiljda svafvel- antimonen innehöll en betydande inblandning af svafvel- arsenik. Försöken VII o. VIII visade nämligen att af 0,1505 och 0,15 gr. As?O? endast 86,71 och 48,67 proc. atervunnos ur lösningen, under det 0,306 och 0,304 gr. Sb?S3 fullständigt hade afsatt sig, men förorenad af svafvel- arsenik ur 0,02 och 0.077 gr. As?O°. Förminskades användt kaliumsulfhydrat till 4 af den mängd, som vid de anförda försöken begagnats, blef re- sultatet än sämre, i det a ena sidan 2,97 proc. af invägd Sb?S3, som utgjorde 0,3 gr., stannade i den efter 24 timmar affiltrerade lösningen; a andra sidan höll fällnin- gen utom resten deraf äfven 12,80 proc. af den använda As?03, 0,155 gr., såsom svafvelarsenik 2). Efter oxidation: af en sålunda erhållen blandning af de båda sulfiderna med rykande salpetersyra, afdunstning och olödgning af återstoden i en porslinsdegel till konstant vigt erhöll man i hettan af en BUNSENS brännare en arsenikhaltig produkt, som under dessa omständigheter ej förändrades eller sönderdelades. Detta låter endast der- igenom förklara sig, att antimonsyra ej blott med anti- monoxid utan äfven med arseniksyrlighet förmår gifva en under dessa förhållanden eldfast förening: Sb?O? och on oaktadt arseniksyrligheten i och för sig är sa lättflygtig. Ur dessa försök ansag jag mig kunna draga följande slut- satser: a. Da antimontrisulfid i betydlig mängd upptages af kalium- bisulfit utan att äter derur afskilja sig, sa är den förut- sättning, som ligger till grund för det Bunsenska för- farandet, i sjelfva verket fullkomlist ogrundad. !) Anf. st. sid. 10 talar Bunsen om små mängder svafvelantimon, som vid dess affiltrering gätt genom filtrum och vid oxidation af den ur lösningen fällda svafvelarseniken äterstodo som olöst antimonsyra. Man vore frestad till den förmodan, att detta härrör snarare af löst än af olöst antimon. 26 NILSON, OM BUNSENS METOD ATT SKILJA ANTIMON OCH ARSENIK. b. Antimontrisulid afskiljer sig visserligen, äfven vid när- varo af arsenik, fullständigt ur lösningen, om densamma dels innehåller ett tillräckligt stort öfverskott af kalium- hyposulfit och dels affiltreras efter någon tids förlopp; men om arsenik är förhanden, innehåller den afskiljda svafvelantimonen alltid svafvelarsenik och förminskar man, genom användning af en ringare mängd kaliumsulfhydrat, det i lösningen uppkommande hyposulfitet, så stannar äfven efter längre tids förlopp tillika en mindre qvantitet antimon i lösningen. c. Det synes följaktligen vara en ren omöjlighet, att på det olika förhållande, som BUNSEN iakttagit rörande de bada svafvelmetallerna, grunda en användbar analytisk metod och då bland de försök, som blifvit anförda såsom bevis på metodens tillförlitlighet, blott ett enda nämligen DIF- FENES analys af en blandning af spetsglans och arsenik- syrlighet, kan vara bevisande,. måste man väl anse det resultat, som han har att anföra, vara en ren tillfällighet. I Liebigs Annalen !), Junihäftet för innevarande år har nu Herr BUNSEN offentliggjort en mot ofvan anförda försök och slutsatser riktad polemisk uppsats, som jag först helt nyligen haft tillfälle taga kännedom om. Ehuruväl han för ingen del deri faktiskt gendrifvit min mening, ser jag mig dock föranlåten att närmare belysa värdet af hans invändningar, då hans upp- sats är affattad på ett sätt, som kanske skulle kunna förleda mången, att utan närmare pröfning draga mina iakttagelser och giltigheten af derur härledda slutsatser i tvifvelsmal. Den hufvudsakligaste mvändning, som Herr BUNSEN riktar mot mina försök, skall väl vara den, att jag vid desamma stän- digt begagnat kaliumsulfhydrat i stället för af honom föreskrifvet svafvelkalium, »eine der 'unglücklicksten Ideen, auf die man verfallen kann, da durch Kaliumsulfhydrat nicht weniger als die Hälfte der schwefligen Säure, welche seine Methode fordert, zer- stört, also unwirksam gemacht und die Menge des abgeschie- ') Bd. 192, 305. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:0 I. 27 denen, den Antimonniederschlag umhüllenden Schwefels geradezu verdoppelt wird». Jag kan blott beklaga, att skärpan i och vigten af dessa invändningar fullkomligt undgätt mig och tror fullt och fast, att detta ocksa mäste bli händelsen med enhvar. Ty för det första har jag, sasom hvar och en kan se af min uppsats, städse användt ett sa stort Öfverskott af svafvelsyrlig- het‘), att vätskan måste hållas i liflig kokning 2—3 timmar, för att densamma skulle derur utjagas, och det kan alltså inga- lunda vara af någon betydelse, om något vätesvafla mer eller mindre sönderdelade en smula svafvelsyrlighet; för det andra skall ju enligt det Bunsenska förfarandet svafvelantimon stanna qvar olöslig och det kan väl följaktligen icke vara af något skadligt inflytande, i händelse en smula mera svafvel skulle om- hölja och skydda denna antimonfällning. Alldeles tvärtom maste det för metoden vara en utomordentlig fördel, i fall man skulle kunna bevara svafvelantimonen för hvarje angrepp af den ko- kande vätskan. Att detta dock icke alltid lyckas, äfven om man begagnar kaliumsulfhydrat med den derur utfällda större svafvelmängden, det visar sig af mitt försök IX, hvari nära nog 3 procent af invägd svafvelantimon, trots det »omhöljande svaflet», gick i lösningen och förblef der. Visserligen skulle jag kunna inskränka mig till att härmed hafva uppvisat, att svafvelkalium svårligen kan utöfva en annan och framgångsrikare inverkan vidi fraga varande analytiska för- faringssätt än kaliumsuifhydrat. Men då emellertid 1 vår veten- skap allt ytterst afgöres genom försök, så har jag sökt vinna bekräftelse pa min aåsigt genom några ytterligare försök, som hålla sig strängt till ordalydelsen af i anförda originalafhandling meddelade föreskrifter, endast med den ringa modifikation, som i den polemiska uppsatsen senare blifvit vidtagen. Försök X: 0,304 gr. Sb2S®?) och 0,153 gr. As?O? löstes i svafvelkalium, beredt af 6 gr. kaliumhydrat, fälldes med 600 ke. mättad svafvelsyrlighet i en rymlig glaskolf, vätskan indunstades 1) Ända till 1 liter mättad lösning deraf. 2) Af samma beredning som den till mina förra försök I—IX använda. 28 NILSON, OM BUNSENS METOD ATT SKILJA ANTIMON OCH ARSENIK. under liflig kokning öfver fri eld till 225 ke. och öfverlemnades derpå 45 timmar åt sig sjelf. Fällningen togs då på ett vägdt filtrum och utgjorde efter urtvättning, torkning, behandling med kolsvafla och torkning ånyo 0,4185 gr. 0,4 gr. deraf lemnade, behandlade med rykande salpetersyra, afdunstning och glödgning i en porslinsdegel en i hettan af en BUNSENS brännarlåga eld- fast produkt, som vägde 0,3355 gr. Hela fällningen motsvarar således 0,351 gr. deraf, som åter skulle lemma ej mindre än 0,3875 gr. Sb?S3, i fall återstoden vore ren Sb?0%. Men då nu 0,304 gr. invägd Sb?S? kan lemna endast 0,2754 gr. Sh?O%, sa framgar häraf, att med svafvelantimonen nära nog 3 af den för handen varande arseniken hade afskiljt sig som svafvelarsenik och af ofvan [5:0] angifna grunder befann sig i den glödgade oxiden. Och att denna, ehuru glödgad till konstant vigt, var arsenikhaltig, visade saväl den starka arsenikspegel, som en mycket obetydlig del deraf vid arsenikprof enligt FRESENII- BaBos förfarande gaf, såsom ock den rikliga fällning af mag- nesiumammoniumarseniat, som efter oxidens smältning med na- triumnitrat och -carbonat på vanligt sätt straxt afsatte sig ur lösningen. ; Försök XI: 0,3035 gr. Sb2S? och 0,151 gr. As?0? gafvo efter alldeles enahanda behandlingssätt, vätskans inkokning till 250 ke. och lösningens affiltrering efter 24 timmar en olöst ater- stod, som vägde 0,3895 gr. och af hvilken 0,372 gr. gafvo 0,3135 gr. eldfast oxid; det hela motsvarar alltsa 0,3283 gr. deraf, hvil- ka åter skulle lemna 0,3624 gr. Sb?S3, i fall oxiden var ren Sp20%. Öfverskottet 0,0589 gr. härrör af medfälld svafvelarsenik och att fällningen höll en betydande qvantitet arsenik afgjordes på samma sätt som i förra försöket. Ur dessa fakta torde nu tillräckligt framgå, att det är helt likgiltigt om man använder svafvelkalium eller kaliumsulfhydrat; det lyckas i alla fall icke att skilja de båda sulfiderna från hvarandra. Vidare företager Herr BUNSEN några kolorationsförsök, för att bevisa, att svafvelantimon, när den ensam är förhanden, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 29 under de använda omständigheterna fullständigt afskiljer sig, alldeles såsom om det endast vore fråga härom. Såsom af mitt förs. VI [och ofvan 3:0] synes, har jag dock ej vidare betviflat denna svafvelantimonens fullständiga utfällning. Den fråga ater, som det verkligen gäller, huruvida äfven vid närvaro af arsenik en ren svafvelantimon stannar 1 fällningen eller om man öfver- hufvud verkligen lyckas att fullständigt afskilja antimon från arsenik enligt hans förslag, den frågan blir alls icke af honom experimentelt berörd, hvilket man dock gerna skulle hafva sett, då hittills meddelade försök, som skulle lemna bevis för meto- dens användbarhet, näppeligen äro egnade till bevisföring !). I nämnda hänseende heter det nu nämligen endast [s. 306, 3091: »Die Abscheidung [des Schwefelantimons] erfolgt auf diese Weise stets vollständig, mag arsenige Säure zugegen sein oder nicht» och vidare: »wenn die Abscheidung des Antimons eine scharfe und vollständige ist, so begreift man leicht, dass der Fehler, welcher ein Arsenikrückhalt im Antimonniederschläge mit sich bringen würde [und ein solcher Arsenikrückhalt ist unter Um- ständen immer möglich] durch Wiederholung der Antimonschei- dung beseitigt werden kann». Äfven om det vore visadt, att svafvelarsenik fullständigt gar 1 lösning under de omständigheter, som vid metoden i fraga användas, skulle man dock kunna draga sanningen af dessa satser i tvifvel. För att anföra ett i detta hänseende upplysande exempel, känner enhvar, att om man löser zinkhydrat i koncentrerad kalilut och kokar, så förblir hydratet löst; ur en dylik lösning utfaller deremot chromhydrat i kokning fullständigt. Hvar och en vet nu, att man ur detta de båda hydratens olika förhållande för ingen del far sluta, att chromhydratet måste afskilja sig zinkfritt, om de båda hydraten !) De utgöras nämligen af följande tre analyser: 1) af en oren antimonmetall med obekant arsenikhalt; 2) af en blandning af ren spetsglans och koboltglans af likaså obestämd arsenikhalt; 3) af en blandning af ren spetsglans och arseniksyrlighet. Mot det sist nämnda försöket kan anmärkas, att man deraf ej kan se» om den vägda Sb?O? blifvit pröfvad på arsenik; hvarföre det ej torde vara mera bevisande än de båda öfriga, e 30 NILSON, OM BUNSENS METOD ATT SKILJA ANTIMON OCH ARSENIK. tillsammans kokas i en på kalilut rik lösning, icke en gång om operationen upprepas. Härtill kommer nu vidare den omständig- heten, att i den anförda originalafhandlingen aldrig talas om en »Wiederholung der Antimonscheidung» och äfvenledes finner man ingenstädes ett försök, som kunde visa, att svafvelarsenik full- ständigt löses, om man kokar dess lösning i ett stort öfverskott af svafvelkalium med svafvelsyrlighet. Derföre fann jag mig föranlaten att i Försök XII närmare pröfva detta, och erhöll dervid föl- jande resultat. 0,3005 gr. As?0? löstes 1 svafvelkalium af 6 gr. kaliumhydrat, fälldes med 600 ke. mättad svafvelsyrlighet och indunstades hastigt öfver fri eld till 240 ke. Vätskan färgades dervid om några ögonblick klart gul; denna färg försvann dock åter hastigt, så att hon blef vattenklar. Under hela tiden sväf- vade en tung fällning omkring i densamma och redan af dess färg kunde man draga den slutsats, att den höll arsenik. För att derur aflägsna fritt svafvel tvättades fällningen, behandlades derpa med en smula ljum, utspädd ammoniumcarbonatlösning, olöst svafvel affiltrerades och tvättades, filtratet fälldes med chlorvätesyra och lemnade en riklig fällning af svafvelarsenik, som efter tvättning, torkning, behandling med kolsvafla och tork- ning ånyo lemnade 0,265 gr. ren As?S? — (0,2133 gr. As?O°. Häraf framgick salunda, att arseniktrisulfiden under de om- ständigheter, som vid den i fraga varande metoden tagas i an- språk, till största delen [i det närmaste 71 proc.] återstod olöst. Uppgiften, att densamma dervid fullständigt skulle gå i lösning, är sålunda enligt mitt försök icke riktig. Hvad beträffar den mig förehållna oegentligheten, att jag först efter anställande af mera än hälften af mina försök läst ofvan anförda originalafhandling, så är densamma lätt förklarad. A härvarande laboratorium begagnas FRESENII handbok i ana- Iytisk kemi och jag har aldrig haft anledning betvifla dess upp- gifter. Att det berömda arbetet i fraga om den här behandlade analytiska metoden var något ofullständigt, beror ögonskenligen derpa, att »in den Sätzen, worin», såsom Herr BUNSEN nu sjelf ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9, 31 säger, »die Scheidung präcis und deutlich beschrieben ist», en för antimonens fullständiga afskiljande sa utomordentligt bety- delsefull omständighet icke finnes anförd, som att vätskan först efter 24 timmars förlopp affiltrerades. Denna uppgift förekom- mer nämligen först under ett bland de bilagda försöken. Åfven finner man ingenstädes angifvet, huru mycket svafvelkalium man vid reaktionen måste använda. Mina qvantitativa försök lemna visserligen i detta vigtiga hänseende nödig upplysning, men icke desto mindre förehåller man mig, att jag ej »durch ein paar qualitative Vorversuche die anzuwendenden Verhältnisse der zur Scheidung zu benutzenden Materialien festgestellt habe»! Herr BUNSEN tror sig kunna antaga, att jag förvexlat den ofvan sid. 1 citerade reaktionen med det omedelbart derpa »klart och tydligt beskrifna» förfaringssättet sjelft. Derpa behöfver jag endast gifva följande svar. Försävidt man får tillmäta de ofvan sid. I ur hans afhandling ordagrannt återgifna orden deras van- liga betydelse, är väl dermed blott sagdt, att svafvelantimon och svafveltenn äro olösliga i kaliumbisulfit, svafvelarsenik deremot lösligt, och att hans qvantitativa metod grundar sig derpa; ur alla utförliga kemiska handböcker finner jag det bekräftadt, att en dylik uppfattning också är allmänt radande!). Sedan jag nu genom två försök visat, att denna=uppxift hvad svafvel- antimon vidkommer icke är riktig, tror jag mig fortfarande kunna vara berättigad till det påståendet, att den förutsättning, som ligger till grund för hans förfarande, i sjelfva verket icke är grundad. För att pröfva alla de reaktioner, hvilka vid i fråga varande metod tagas i anspråk, återstod ännu att undersöka arsenik- trisulidens förhållande till kaliumbisulfit och svafvelsyrlighet. För detta ändamal afvägdes i Försök XIII 0,2295 gr. ren As?S?, löstes 1 litet ammoniak, fälldes derur åter med chlorvätesyra, behandlades genast med !) Se t. ex.: FEHLING, Neues Handw. d. Ch. I. 663; FRESENIUS, Anl. z. qu. ch. An. 13:te Aufl. 181; GRAHAM-OTTO, Lehrb. 4:te Aufl. III. 552; H. ROosE, Handb. ed.; FINKENER, II. 419, 424; Würtz, Diet. I. 416. o.s. v. 32 NILSON, OM BUNSENS METOD ATT SKILJA ANTIMON OCH ARSENIK. en lösning af 6 or. kaliumhydrat i 600 ke. mättad svafvelsyr- lighet, hvarpå vätskan under liflig kokning öfver fri eld indun- stades till 250 ke. Under den småningom inträdande upphettningen gick fällningen fullständigt i lösning och denna afsatte efter af- svalning icke det ringaste spår af något olöst ämne. Under det alliså arseniktrisulfid, om densamma i fritt till- stånd kokades med kaliumbisulfit och svafvelsyrlighet, fullständigt gick i lösning och förblef löst, så återstod densamma deremot till största delen olöst, när dess lösning i öfverskjutaude svafvel- kalium kokades med svafvelsyrlighet. Genom de nya, här ofvan anförda försöken X— XIII har jag vunnit fullständig bekräftelse på alla i min förra uppsats gjorda och ofvanför sid. 2 atergifna iakttagelser och slutsatser. Förelägger man sig nu den frågan, hvad som kan hafva föranledt den berömde kemisten, att offentliggöra den qvantita- tiva metoden i fråga, så tror jag mig utan fara för misstag kunna söka grunden dertill i den omständigheten, att han med hvarandra sammanblandat två reaktioner, som hvar för sig förlöpa på ett fullt riktigt sätt. Det är nämligen a ena sidan en alldeles riktig iakttagelse. att fri svafvelarsenik fullständigt löses vid kokning med kaliumbisulfit och svafvelsyrlighet; å andra sidan är det lika riktigt, att svafvelantimon fullständigt afskiljer sig, så snart man kokar dess lösning i öfverskjutande svafvelkalium med svafvelsyrlighet och filtrerar efter någon tid. Men löser man nu de blandade sulfiderna till deras afskiljande från hvar- andra i öfverskjutande svafvelkalium, fäller med svafvelsyrlighet och kokar, så är visserligen de på hvarandra reagerande ämnenas förhållande sådant, att svafvelantimon måste fullständigt afskilja sig, men med densamma faller ofelbart också en stor mängd svafvelarsenik, da det nämligen i vätskan bildas en alltför stor qvantitet hyposulfit, för att svafvelarseniken skulle fullständigt kunna lösas, än mindre stanna i lösningen. Vore deremot t. ex. genom lösning af de blandade svafvelmetallerna i kalilut, för- hållandena sådana, att svafvelarseniken löste sig, så måste också en ansenlig qvantitet antimon stanna i lösningen, emedan det i detta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1878, N:o 9. 33 fall uppkommande kaliumhyposulfitet icke förslår, för att full- ständigt afskilja svafvelantimon. Eller med andra ord: enligt min erfarenhet är det, sasom jag redan i min förra uppsats framhållit, en nödvändig förutsättning för svafvelarsenikens lös- lighet, att blott en mycket ringa mängd hyposulfit får bildas i lösningen; svafvelantimonens fullständiga afskiljande fordrar der- emot ett mycket betydande öfverskott deraf; dessa särskilda förhållanden kan man nu omöjligen åstadkomma på en gång och i samma lösning och jag tror det derföre icke vara möjligt, att enligt det äldre Bunsenska förfaringssättet skilja antimon och arsenik från hvarandra. Man skulle väl också kunna falla på den förmodan, att det i fråga varande förfarandet aldrig tagits i anspråk vid en veten- skaplig undersökning, då man derigenom blott erhåller så otill- fredsställande resultat, att det omöjligen kunnat undgå en upp- märksam kemist. Derom vittnar ock den anmärkning, som Professor FRESENIUS vidfogat min förra 1 Zeitschrift für analy- tische Chemie !) ätergifna uppsats, att hans lärjungar vid sina öfningsanalyser enligt denna metod blott kunnat erhålla oriktiga resultat. I sin sista afhandling yttrar dock Herr BUNSEN s. 309: »In der That habe ich, so lange ich mich der in Frage stehenden Methode noch bediente ?), bei genaueren Bestimmungen niemals unterlassen, auf einen möglichen Arsenikgehalt in der Antimonfällung Rücksicht zu nehmen». Efter denna förklaring och da det ej i ett enda fall lyckats mig att vinna en arsenikfri antimonfällning, förblir det mig svårt att begripa, att den skarp- sinnige forskaren icke äfvenledes har funnit, att hans metod endast medför sådana otillfredsställande resultat, och denna sva- righet blir derigenom icke mindre, att han i fortsättningen af sin polemiska uppsats har att meddela en helt ny metod för de båda metallernas qvantitativa atskiljande och tillika uttryckligen förklarar, att han ej vidare begagnar sitt äldre och osäkrare förfaringssätt derför. 1).B. 16. 417. 2) Det vill väl säga ända till 1878. Öfvers. af K. Vet. Akad. Fürh. Årg. 35. N:o 9. d 34 NILSON, OM BUNSENS METOD ATT SKILJA ANTIMON OCH ARSENIK. Sedan Herr BUNSEN af skäl, som jag ej förmar fatta, har förklarat, att han ej mer skall fästa något afseende vid mina kritiska granskningar, och dermed på förhand afstatt från, att vidare yttra sig i denna fråga, återstår mig slutligen blott, att härmed och på grund af ofvan anförda utredning öfverlemna hennes bedömande åt hvar och en annan sakkunnig. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1878. N:o 9. Stockholm. Om en formel i störingsteorin. Af J. ©. BACKLUND, Meddeladt den 13 November 1878.! J I inledningen till »Recueil de Tables contenant etc.» par HuGo GYLDEN förekommer en formel af synnerligt intresse. Det är formeln (3) Pag. V. Den har följande lydelse et a En) 2 Pi Cos A, — I T=K(l—k 0 Cos A| | Ve we kı)? 2 PCs 4, —k, (E\? # Sind, Sin® ke Ne kik? (LEE ED 4 Vz 4 Zu Medelst denna later nämligen störingsfunktionen utveckla sig pa ett öfverraskande enkelt sätt. Man erhåller uttryck, som ej blott äro vackra och öfversigtliga utan äfven särdeles lätta att härleda. Inom störingsteorien har hon den vigtiga betydelsen att innehålla lösningen på den svära uppgiften att beräkna stö- ringsbeloppen för det fall, da den störande och störde himla- kroppen komma hvarandra mycket nära. Med följande uppsats är det min afsigt autyda den väg, nämnde formel gifvit mig anledning följa vid härledningen af Jupiterstöringarne för ENCKES komet i en af de svaraste de- larne af dess bana. Jag antager att qvadraten pa afstandet, (_/), mellan kome- ten och den störande planeten föreställes af uttrycket A) = : (T + T,))) 1 2 1 + z Cos 5 + y Sin 5 1) Beteckningssättet är detsamma, som Professor GYLDEN begagnar sig utaf i »Recueil de Tables» och i sina uppsatser öfver störingsproblemet i Comptes Rendus och Journal de Mathematique. 36 BACKLUND, OM EN FORMEL I STÖRINGSTEORIN. Mellan T och 7 har man alltså förhållandet T = m T. 1 0 5 (4) förutsättes vara partialvärde med afseende pa någon af kometens anomalier. I uttrycket I —_ ma m Cosa nm SNS sn stores os (NN 1 0 1 7 1 | äro saledes m , m. och n konstanter. 0 3 I stället för den anförda formeln (3) härleder jag en annan lika gällande, men för numeriska räkningar beqvämare. För detta ändamal införes 1 (1) 2 2 2K a? 1+ 6? Cst=-(JdamnZxe) — — 7 ki nı och sättes 2 m —m —(m + m )k = u 0 1 ( 0 ) ! sa erhalles efter en lätt räkning följande enkla formel för T 7 2K m, [I =) u NE kn, NAN Sin 1 2 De Ra (+) u 2 2k' m, (5) i 2k'm, ir ZI joa (2) )- För att utveckla de negativa potenserna af (7), är det framför allt nödigt att i ae cn are + 0 Cos 5 +y Sin)’ AT, 2 a 5 n+4 Be... a ne utveckla I - A Trete Likheten (2) skrifves till den ändan pa följande sätt: r = (4) a-ı0) 1 Je k' der TE ff ( k ) dl een, 5 ) Sin &\ Kay 2 12km, \ 4A 2kmı NAN 4 | och A betyder det största numeriska värde pa binomet inom parenthesen. Sättes Å 2n (TA Re 1+ le sa blir [4 Le 1) (A) är ej att förvexla med AA, som användes såsom förkortning af A am 7 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o I. 37 7 2k "m AN\? 2 2 För alla värden pa » < 1 later 0 utveckla sig 1 serien = er k2(1 + 12) = ae (n) 709) (n) 72 | n =( 2K m, Ile + ve + E, u RE Betydelsen af och sättet att beräkna K#-koefficienterna har jag angifvit i en uppsats 1 Bulletin de l’Academie imp£riale des sciences de St. Petersbourg Tome V. Har man beräknat dessa koefficienter för det lägsta förkommande värde pa n, sa erhållas koefficienterna för de följande värdena af n tillräckligt noga medelst rekursionsformeln +2) Bel D a SEE ER i B n N äs Den praktiska användbarheten af formeln (2) bestämmes uppen- n barligen af den grad af konvergens, som 108 2, utvecklad i serie efter stigande potenser af », besitter. I allmänhet torde 7 ej fa öfverstiga 0,5; vid beräkningen af Jupiterstöringarne för ENCKES komet har jag funnit att A måste vara mindre än 0,35. I afseende på Jupiter och ENCKES komet uppfyller 2 detta vilkor i och i granskapet af minsta afståndet mellan dessa båda himlakroppar. Man kan derföre lätt inse, att ifrågavarande formel måste ega stor betydelse inom störingstheorin. Den nästa uppgiften är nu att beräkna koefficienterna i den ändliga utvecklingen 7 (7) (CI) MINE > U = Re + I) (5) + er che Sas || N eN\® | ae IP, (5) + 0. (5) Ar ooo if Åt dessa koefficienter skulle man lätt kunna gifva analytiska uttryck, men man vunne dermed ingenting, ty härledningen medelst mekanisk multiplikation är ytterst enkel. Medelst de antydda operationerna erhåller man alltså BR oo n2 I 2 eter under formen 1 Fe a DR (3) 38 BACKLUND, OM EN FORMEL I STÖRINGSTEORIN. ic a. | . ! der Jå (5) och I (7) betyda serier som fortskrida efter poten- serna af (2). den förra efter de udda, den sednare efter de jemna. Till uttryck af samma form har jag funnit det bade be- qvämt och lämpligt att bringa (DE 00 Cam un (ORT dt Aro —Cosf’, —Sinf' likaväl som T trigonometriska serier, Ad cd 2 som fortgå efter Cosinus och Sinus för multiplarne af argu- mentet 5, sa kunna dessa medelst likheterna (A) pag. 27 Re- cueil de Tables förvandlas i potensserier med argumentet AA. En sådan serie ma betecknas med ; Sin $ u 4 p (4) ap Bor 9,(4) AR On 00.000 ( )- Det hufvudsakliga arbetet består nu deri att multiplicera till- sammans uttryck af formen (3) och (4). Detta är temligen 23 2 NICH a En, ; lätt. De allmännaste uttrycken för 43). Ale) 9, (4) och q (4) i ifrågavarande räkningar äro: A Ta =, Je! 3 — = @4 a ER Vil © | ad + Ace) + a (5) + 3 EN ki 2 a Je Må 515) = a + a (5) ar a (5) Ao doc 2 4 (CI) SAR SAR mer: ee en. 72 1 3 5 Det genom multiplikationen vunna resultatet antager alltsa ut- (5) gr od N T 5) + Sun +8 44,4 +, Be. seendet Sin $ | (4 2 La 5 JE % T 2 i A 7 aan 2 4 är fö Al + 8,4 ro Ola oe —— ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 39 För dessa räkningar är det lätt härleda ett beqvämt schema, om man iakttager, att 2 DE 0 ALI OAS IA EES NR 1 0 0 SINE 372 2 ( = 0 Al a Al ER JE IR a Al TI 3 2 3050 ae 5,2 ' 2 3 DE var Al LG LAR SÖ AK ra AA 0 0-0 nal 292 SES 2 5 beat a2 ea An ern 2 20 31 9 SS v4 . ställe Np Tor Mar euer em Le, I. e-roVler, ei, ein ei 8) (16) te lei ie 07 Jo ß=Aa+La + ÅA RA SEN SIE 1 0 10 21 3 2 2 B=Aa+La +Aak+Lak+r.. 2 30 aa 52 ' 2 ß =Aa+Aa +Aak+Aalk+.. 1 20 3 4 2 2 P = Al a+Aa I AN ale SE ALS ögna 3 4 0 Se GUD 2 OM ß, etc. äro mycket sma, B, kan vanligtvis redan bortlemnas. Äl L L. . . bestämmas af likheterna 7 = Ak = [BE N TE L SAT (ET A)k £ > 4 L, rar EB A, ” (ch 4) z "+ TLL =A—A+(A—A)E 2 abe al ga CIRA OT HC) ka KIL CESAR IR SIAT , 2. ” ar „y 2 = : Ett numeriskt uttryck för = Sin tf . (4) — skall exempelvis anföras. De för detsamma till grund liggande värden äro: T = 47,362793 + 46,548874 Cos & + 0,998734 Sin & T — 0,005738 Cos 35 + 0,000071 Cos 45 — 0,000023 Cos 5E ß + 0,011616 Sin 35 — 0,000714 Sin 45 + 0,000032 Sin d& 2 = 00402302, = 0,024135 18 40 BACKLUND, OM EN FORMEL I STÖRINGSTEORIN. (1 + & Cos 5 + y Sin &)? Sf a = + 0,0005643 + 0,5237281 Cos & — 0,3463216 Sin & + 0,0097536 Cos 25 — 0,0053866 Sin 28 + 0,0002260 Cos 35 + 0,0000305 Sin 35 — 0,0000096 Cos 45 — 0,0000079 Sin 45 + 0,0000002 Cos 55 + 0,0000007 Sin 55 2 Sin & = — 0,5306389 + 0,9942011 4 + AE 0,8351481 4 4 3 + 0,0668003 4 — 0,0227162 4 6 5 + 0,0103564 4A + 0,0015503 4 8 5 — 0,0015651 4 — 0,0009049 J 10 a + 0,0001088 49 + 0,0001881 4 7. Här är mu log I = 9,4645883 » n = 9,1730909. På det i det föregående angifna sättet erhålles saledes, efter att hafva inför faktorn m’. 206264,3, der m’ = Jupiters massa: ” 3 Y = „m K' Si S 72 7 Sin f (A) = 1 ;s038 | N I- 0,0048 + SI or eo (a) (a) I ee [ | > Ns co 1 11 I 10 = 0.1021 5) + 1,9350 (7, % 13 L 12 + 0,2898 + 6898 |—) ” A I’ 15 1% 14 + 0,6470 = + 0,1906 (5 A, 4 1 17 7’ \16 + 0,2168 (5) = (Mill 7 + 0,0165 4 = 0,0002 4). — 0,0013 4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 41 Har det lyckats mig att i föregående rader tydliggöra gan- gen för härledningen af denna serie, sa torde man väl nödgas erkänna, att den medför bra ringa svårigheter. Betänker man dessutom att det anförda uttrycket gäller för en punkt af komet- banan der (4) 1 det närmaste kan erhålla sitt minsta värde, så torde man ock medgifva, att det i enkelhet lemmar intet öfrigt att önska. Den praktiska fördelen af att härleda denna form bestar deri, att öfvergången till trigonometriska serier med argu- mentet « beqvämt later verkställa sig. Har nämligen det värde på modylen & användts, som ligger till grund för Recueil de Tables, så inses omedelbart, att öfra hälften af tabellen 1 och öfra hälften af tabellen 21) i det närmaste äro tillräckliga för denna öfvergang. I och med förvandlingen i trigonometriska serier upphör formel (2) eller formel (3) Recueil de Tables helt och hållet att vara bestämmande för sättet för de vidare ut- vecklingarna. Men hufvudsvarigheten vid utvecklingen af störings- funktionen är dermed också öfvervunnen. Det torde ej vara så alldeles öfverflödigt anmärka, att det är fördelaktigt uppskjuta förvandlingen i trigonometriska serier till dess man härledt de delar af störingsfunktionens differential- quotienter, som äro funktioner af de negativa potenserna af (I). Detta är tydligt deraf, att potensseriernas termantal är betydligt mindre än de motsvarande trigonometriska seriernas. 1) Recueil de Tables. 3 Ha bd Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2)- Från Societas Pro Fauna et Flora Fennica i Helsingfors. Aer, VO I Meddelanden, H. 2—4. Frän Philosophical Society i Glasgow. Broceedines,s Voller ET Från New Zealand Institute i Wellington. Transactions, Vol. 10. Från Societe des Sciences Historiques et Naturelles i Auxerre. Bulletin, Vol. 10: 2:15,17; 193 1745220: 1-4; 21: 1745 22:11; 23—-25: 1; 29:2; 33:1. Tables 1857 —1867. BERT, E. Catalogue des animaux vertebres ... du dep. de !’Yonne Par. 1864. 8:0. \ (GOUREAU, CH. Les insectes utiles a l’homme. Ib. 1875. 8:0. — Les insecetes nuisibles aux forets. Ib. 1867. S8:o. — — Les insectes nuisibles aux arbustes. Ib. 1869. 8:0. _— — Les insectes nuisibles aux arbres fruitiers. Ib. IANA MO LEBEUF, L’Abbe. Lettres T. 1—2 & Table. Auxerre 1866—68. 8:0. ROBINBAU-DESVoIDY. Histoire naturelle des Dipteres des environs Gl& Pans, IN, 1-22 Par KNDD SO Cartulaire general de I'Yonne, Vol. 1-2 & Suite. Auxerre 1854 — 13. 4:0. Fran Accademia delle Scienze i Bologna. Memonie, I. 8217 4; 9:12. Rendiconto, 1877/78. Från SocietE de Physique & d’Histoire Naturelle i Geneve. Mémoires, T. 26: 1—2. Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Abhandlungen, 1877. Nonatsbericht, 1878: 1—8. Från Universitetet i Kiel. Schriften, Bd. 24, (Forts. & sid. 47). 43 Öfversigt af Kungl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1878. N:o 9. Stockholm. Thaumasit, ett nytt mineral från Areskutan. Af G. LINDSTRÖM. [Meddeladt den 13 November 1878]. Bland de mineralogiska samlingar, som 1859 hemfördes af Professor NORDENSKIÖLD från Jemtland, funnos äfven två stuffer från Bjelkesgrufvan vid Åreskutan, innehållande ett hvitt, obe- kant mineral. På Prof. NORDENSKIÖLDS uppmaning företog jag mig att analysera detta mineral, jemte en äldre stuff af liknande utseende, blott af något trådigare textur, äfvenledes från koppar- srufvorna vid Åreskutan. Den senare stuffen är enligt en an- teckning a etiketten tagen af Herr A. POLHEIMER. Af den biografi öfver bergshauptman A. POLHEIMER, som finnes införd i Vetenskaps-Akademiens Handlingar för ar 1812 erfar man, att han åren 1802—1805 vistades vid Gustafsbergs kopparverk, och kan man således med säkerhet antaga,-att den ofvannämında stuffen blifvit tagen under nagot af de första aren af inneva- rande århundrade. \ Analyserna visade snart, att det hvita mineralet i de begge undersökta stufferna är detsamma, men att det ej är något förut kändt mineral utan ett nytt. Sedermera har genom förvaltaren vid Husa kopparverk, Herr G. ENGBERGS benägna försorg ett antal stuffer af det nya mineralet blifvit för Musei räkning in- samlade vid Bjelkesgrufvan, och har jag derigenom blifvit i till- fälle att äfven analysera mineralet, sadant som det för närvarande erhålles. Bestämningarne hafva blifvit utförda enligt de vanliga ana- lytiska metoderna. Det enda, som möjligen kan förtjena an- 44 LINDSTRÖM, THAUMASIT, ETT NYTT MINERAL FRÅN ÅRESKUTAN. märkas är, att kolsyran blifvit bestämd genom att mäta dess volym, enligt den metod, som beskrifves i RosE's Handbuch der analytischen Chemie, sjette upplagan, band 2, sid. 787. För ber räkning af gasens vigt och absorption hafva DIETRICHS 1) tabeller blifvit använda. Vattnet har alltid blifvit bestämdt direkt ge- nom uppsamlande i chlorcaleiumrör. Resultatet af analyserna ses af nedanstaende uppställning. Analysen I är utförd på en af de af NORDENSKIÖLD hemförda stufferna, II på den POLHEIMERSKA och III på det genom Herr - ENGBERG erhållna mineralet. I. IN III. Medeltal. Kiselsmag 2 9,70 9,62 9,78 9,70 Kolsyra to Su 20 6,81 6,90 6,88 6,86 Svafyelsyra 12,59 13,12 13,34 13,02 Kalk we 2 Wa Dun? alas BUDA 27,28 Berjord: 0. 289 0,17 0,17 0,13 0,16 Natron 2a 2 0,07 0,18 0,07 0,11 Italia ea ae 0,07 0,07 0,10 0,08 Chloe were 0,14 0,13 0,10 0,12 Matten 2 2: 4],so 42,16 42,63 42,20 Pal er 2, 20% — spar — —— %,52 99,78 100,27 99,53. Öfverensstämmelsen mellan dessa analyser, gjorda pa stuffer, tagna vid sa vidt skilda tidpunkter, är alltför stor för att man skulle kunna tro, att den analyserade stenarten är en blandning. Att den är ett homogent mineral bekräftas dessutom ytterligare af den mikroskopiska undersökning, som Doktor A. E. TÖRNE- BOHM haft godheten göra a slipprof af de olika analyserade stufferna. Denna undersökning har visat, att mineralet är ett fullkomligt homogent, trådigt aggregat, och att det antagligen är rhombiskt. Beräknar man atomförhållandet 1 medeltalet, med uteslu- tande af lerjorden, chloren och alkalierna, hvilka kunna anses som föroreningar, befinnes förhållandet vara följande: ') Zeitschrift für anal. Chemie. 4 Jahrgang, sid. 141. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1878, N:o 9. 45 S1:6:S:Ca:H =1:0,97 : 1,01 : 3,02 : 14,52. Dessa tal öfverensstämma så nära med förhållandet kass 4 att man är fullt berättigad att anse mineralet vara sammansatt efter formeln CaSi + CaC + CaS + 14H. Öfverensstämmelsen mellan de tal, som formeln fordrar och de, som erhallas da medeltalet af analyserna, med uteslutande af de oväsendtliga beständsdelarne, reduceras till 100, är sasom nedanstaende jemförelse visar fullt tillfvedsställande. Formeln Medeltal af analyserna fordrar efter afdrag af Al etc. Kiselsyras 49 Sue 9,93 9,79 Kolsyraır a at 7,28 6,93 Svafvelsyra......_..... 13,25 13,14 Kalk ua 27,82 2065 Natten ar. Ns) sure 41,72 42,60 100,00 100,00. Nagot mineral innehallande pa en gang kiselsyra, kolsyra och svafvelsyra är ej förut bekant, och fär jag derföre pa grund af mineralets ovanliga sammansättning för detsamma föresla namnet thaumasit, härledt af grekiska ordet Hanualo (= förvanas). Mineralet är hvitt, svagt fettglänsande, genomskinande. Brottet flatmussligt. Haärdheten 3,5. Egentliga vigten 1,877 vid 19° Cels. Smälter ej för bläsrör i tång, men luckrar upp sig, far en knottrig yta och färgar yttre lagan röd. Upphettadt i kolf afger mineralet ymnigt vatten, ofta under dekrepitation. Löses 1 borax och fosforsalt, i det senare under afskiljande af kiselskelett, till färglöst glas. En mättad boraxperla fladdras lätt oklar. Upphettas mineralet till 100° bortgär vatten men långsamt. Vid en af analyserna försöktes att bestämma huru mycket vatten, som förflygtigas vid 100”, men ehuru upphett- ningen fortsattes i öfver sextio timmar lyckades det dock ej att erhålla konstant vigt, utan bortgick vatten fortfarande. När Nr: försöket slutligen afbröts hade vigten minskats med 32,73 %. 46 LINDSTRÖM, THAUMASIT, ETT NYTT MINERAL FRÅN ÅRESKUTAN. Angaende mineralets förekomst har Herr ENGBERG meddelat följande: »Beträffande ifrågavarande mineral far jag meddela att detsamma hufvudsakligast förekommer som sprickfyllnad och i skölar. Då det utspränges ur tätberg och således ej varit i be- röring med luften, kan det uttagas 1 mjukt tillstånd och hand- teras som glasmästarekitt, antagande dock snart nog en fast form». Denna observation stämmer fullkomligt med en anteck- ning a den Polheimerska stuffen, att mineralet lär varit mjukt, da det togs i grufvan. Tillsammans med thaumasiten förekommer ofta ett krit- färgadt, fintradigt mineral. Hardheten varierande från 1,5 till 2,5. Några bestämningar hafva äfven blifvit gjorda pa detta mineral. Till undersökningen användes ett af de mjukare styc- kena. Analysen gaf: 11,85 % Si, 13,31 S, 25,74 % Ca, 2,58 Äl med litet Fe samt 6,86 % Ö. Öfriga beståndsdelar ej bestämda. Mineralet är tydligen endast en sönderdelad thaumasit, hvilket ytterligare bestyrkes deraf, att thaumasiten ofta är öfverdragen af ett fullkomligt liknande ämne. ® Skänker till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts, från sid. 42.) Från K.K. Geologische Reichs-Anstalt i Wien. Jahrbuch, Bd. 28: 1—3. Verhandlungen, 1878: 1—-. Från K.K. COentral-Anstalt für Meteorologie i Wien. Jahrbücher, Bd. 20. Från K.K. Oesterreichische Geographische Gesellschaft i Wien. Mittheilungen, Bd. 20. Från K.K. Oesterreichische Gesellschaft für Meteorologie i Wien. Zeitschrift, Bd. 12. Från Hr Professor H. L. Rydin i Upsala. Dissertationer och småskrifter af naturvetenskapligt innehåll, 165 stycken. Från Författarne. Enestrköm, G. Differentialkalkylens historia, 1. Ups. 1878. S:o. — — Framställning af striden om det isoperimetriska pro- blemet. lö IKON 8:0. NorDstept, OÖ. De Algis aque duleis & de characeis ex insulis Sandvicensibus a Sv. Berggren 1875 reportatis. Lunda 1878. 4:0. THEORIN, P. G. E. Undersökning af temperaturen i olika... jord- lager... omkring Kalmar. Göteb. 1878. 8:0. we = Några rön om afsöndring af vätskor 1 växtens Inoppans. ov NN DAD KRO Tıpsrom, A. V. Pendelbestämningar under den Svenska arktiska expeditionen 1872—73. Lund 1878. 4:o. WIJKANDER, A. Du frottement interieur des liquides. Lund. 1878. 4:o. 1 Stockholm, 1879. P. A. Norstedt & Söner. ÖFVERSIGT AR KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Hr EDLUND meddelade en theoretisk deduktion af det hit- tills oförklarade fenomenet, att en elektrisk strömbana, som ge- nomgar en ledare af större utsträckning, icke kan inom denna ledare förflyttas genom yttre galvaniska eller magnetiska kraf- ters inverkan (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar). Hr RUBENSON förevisade och förklarade atskilliga, vid Up- sala meteorologiska Observatorium utförda fotografier öfver de olika molnformerna. Berättelse hade blifvit afgifven af Filos. Kandidaten F-. SVENONIUS om den resa, hvilken han med understöd af Akade- mien under sistlidne sommar utfört i nordligaste Skandinavien dels för geologiskt ändamal och dels för att taga kännedom om der förekommande guldfyndigheter. Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien, inom landet: Professorn och Rättskemisten i Kongl. Medicinal- styrelsen NILS PETER HAMBERG, och e. o. Professorn vid Up- sala Universitet VEIT BRECHER WITTROCK, samt i utlandet: Professorn i Fysiologi vid Universitetet i Utrecht FRANZ COR- NELIUS DONDERS. Akademien lemnade sin Sekreterare Hr LINDHAGEN upp- drag att fortfarande under tre ar vara ledamot af Kongl. Direk- tionen öfver Stockholms stads undervisningsverk. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Fran K. Utrikes Departementet. Officielt tryck från Nordamerikanska Förenade Staterna. 27 Band, 19 småskrifter. Från K. Lotsstyrelsen. Berättelse, 1877. Från K. Sjökarteverket. Underrättelser för sjöfarande, H. 25. Från Jernkontoret. TÖRNEBOHM, A. BE. Geologisk karta öfver Dannemora grufvor. Text och Atlas. Sthm 1878. 8:0 & Fol. Från Geological Society i London. Journal, N:o 136. List, 1878. Från Natural History and Philosophical Society i Belfast. Proceedings, 1376/77. Från Natural History Society i Newcastle-upon-T'yne. Transactions, Vol. 7: 1. Från Universitetets Observatorium i Oxford. Astronomical observations, N:o 1. CHAMBERS, CH. The meteorology of the Bombay presidence. Text & Atlas, London 1878. 4:0 & Fol. Från Accademia Gioena di Scienze Naturali i Catania. Arne (O9) 1 All Från R. Academia delle Seienze i Turin. Memorie (2) T. 29. Atti, Vol. 13: 1-2. Bolletino meteorologico, 12. Från SocietE Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1578: 1-2. Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, 89. Från Entomologischer Verein i Berlin. Entomologische Zeitschrift, 21: 2; 22: 1-2. Iran Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Cultur i Breslau. ‚Jahresbericht, 55. Register, 1864—1876. Från Verein für Naturkunde i Offenbach. Bericht, 24—25. lısenacH, H. Uebersicht der in der Umgegend von Cassel beobach- teten Pilze. Cassel 1378. 8:0. Från Naturjorschende Gesellschaft i Danzig. Schriften, 4: 2. Från Ferdinandeum i Innsbruch. Zeitschuint (8) El. 27. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Kiel. Schriften, 2:2: 3:1. Från Naturforschende Gesellschaft i Leipzig. Sitzungsberichte, 4. Från Observatorium i Prag. Beobachtungen, 38. Från Entomologischer Verein i Stettin. Entomologische Zeitung, 39: 1—12. Från Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Verhandlungen, 11: 3-4; 12: 1—4. Från Bokhandlaren Hr. Alb. Bonnier i Stockholn. Vv. Linx&, C. Svenska arbeten utgifna af E. Ährling, Afd. I: H. ı-2. Sthm. 1878. S:o. Från Utgifvaren. Svenska trädgärdsföreningens tidskrift, 1878: H. 3—6. Från Författarne. ARNELL, W. Om vegetationens utveckling i Sverige 1873—1875. Ups. 1878. 8:o0. BERGSTRAND, J. O. Om svenska äkerjordarternas absorptionsförmäga. Ups. 1875. 8:0. Fäursus, OÖ. I. Om transformationstheoriens stöd af embryologiska iakttagelser. Sthm. 1877. 8:0. —— — Om arternas härledning inom djurriket. Sthm. 8:0. LJUNGMAN, A. W. Bohus Läns hafsfısken, 2. Göteb. 1878. 8:0. MALMSTEN, P. H. Om simulerade sjukdomar. Sthm. 1878. 8:0. NATHORST, A. G. Nya fvndorter för arktiska växtlemningar i Skåne. Sthm. 1877. 3:0: NYSTRÖM, A. Om sinnesrubbning. Sthm. 1878. 83:0. SPÅNGBERG, J. Entomologiska studier. Sthm. 1878. 8:0. = — Fyra småskrifter. /JETTERSTEDT, J. E. Vegetationen på Visingsö. Sthm. 1878. 4:0. = — le smäskruner. Vv. MÜLLER, F. Fragmenta phytographise Australis, Vol. 10. Mel- bourme 1877. 8:0. MöHı, H. Die Basalte und Phonolithe Sachsens. Dresd. 1875. 4:0. — — Die Eruptivgesteine Norwegens. Christiania 1877. 8:0. = ettonssmasleriiten PETERSEN, K. Det nordlige Sveriges och Norges Geologi. Chra. 187082 8:0. n = — Om de 1 fast Berg uderavede Strandlinier. Chra. Lore. FO. Reuter, OÖ. M. Hemiptera gymnocerata Europe, T. 1. Ilfors. lö. 40. Stockholm, 1879. P. A. Norstedt & Söner. i