al HA FE AN DM (MM [| NG NH al I i IN ; X Vi Åva, EN ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. TRETTIONDENIONDE ÅRGÅNGEN. 1882. | MED 18 TAFLOR. STOCKHOLM, 1883. KONGL. BOKTRYCKERIET., P. A. NORETEDT & SÖNER. INNEHÅLL. Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. De större häuvisnings-siffrorna angifva häfte, de mindre augitva sida. AMewIsehreseberatbelsehe ea. 2 SE ENE EEE ALA ME A ae TEE 3 rt I lö ANDRÉE, om svenska byggnadsmaterialiers värmeledningsförmäga......... ds il. ARRHENIUS, om den magnetiska polarisationens försvinnande.............. Se ANURRVUNTRUSSECHEW Senreseberättelsen m EE RE KEN la dk 4 , om Krustaceer på Mollusker och Tunikater ................... 3: 31; 8: 41. AURIVIDLIUS, CHr., förevisar insekter frän Canada........................... Sl ref. C. W. S. AURIVILLIUS, om Krustaceer på Mollusker och Tu- nikater et ee Eee 8: 1. "BACKLUND, om bestämmande af en planets massa............................ 4: 8. BROGERRY »Ueber Krystalle von Nhoriumse ss 10: 2. Gå CARTSO NS om@foelar'i. Almesäkra, socken 2 LE FREE ren re ra 1: 39. eunynBonMCheloidansyrana raten: ee Eee ee 4: 35. få MO TLKAMLENUMSH AO MV Us SSA BAL SER IE ELTERN REN 523: SIDAEIDANDDD, OM, kropparnessinneganbeter Er ee 4: 25. = ‚ om den elektriska potentialen och laddningskapaeiteten -........... db 8 SDIPINER Some N-kropparsüproblemet: rn 2 4:13:08: 18 [DUB IRIN EV ONE Le NSI OT P3 reseberättelser 2 AA ARA A a EDLUND, om elektrieitetens gång genom förtunnade gaser .................. Is Ale ref. AF KLERCKER, om Ijusets fortplantning ..........._._._._.......... Deal ref. ANDRÉE, om svenska byggnadsmaterialiers värmelednings- SÜDEN a EBEN RE de al, ref. ARRHENIUS, om den magnetiska polarisationens försvinnande... 8: 1. , om den elektromotoriska kraftens värmekonsumtion.................. 9: 1. *EKMman, Studier öfver sötvatten och deras! analys.__.____._._................. al: ref. SETTERBERG, om nägra Casium- och Rubidiummetaller_:_.... 6: 1. —— ref. SETTERBERG, undersökning öfver Vanadinmetallen............... 10: 2. ns SONAEIT ROT Lraldime Re EEE EEE 293: IHRIRKSSONgL Io iin eEpamasibieiWexsice at ee ER Ia RAA AEA Er 9: 1. DoRSSswEnn#Studiersötver Cephalodiernae mr nn 10: 2. BGRONvAmISreseberättelser tra en RUN EN EURE EN 1: 13. GYLDEN ref. BoHLIN, bestämning af Upsala polhöjd......-...-.-------------- FE + , om afständet till stjernan 3077 i Bradleys katalog...............-.-- 2 Iya ref. BACKLUND, bestämmande af en planets massa.............-.....- ak , undersökning af teorin för himlakropparnes rörelser................- 0: I -——, WREDE och LINDHAGEN, utlåtande i fråga om en internationel konferens för antagande af en för hela jorden gemensam tids- TITTEN ee ee BETE Sh STAR UAE ES ar ESPN AE NNNR BERT 10: 1. —— förelägger första häftet af »Acta mathematica» _______._......___...__.. 10: 2. *HANsson, om djurlifvet vid norra, Bohusläns kust ..........................: MID: 2 , anteckningar om norra Bohusläns rätvingar ....._.___._._.............. 7281. IV ”FIRDIB OM, FESC berättelse tr se EN ee EDR NE 3: 69. Elpessnn, Seornmnnlıng pajpamier Elmımılze---.-----------ee 9: 1. EinnpEBBANDETeLN SmOLPENBLE Seh enätte Seren Bl. HINDE, »On annelids remains from the silurian strata of the isle of Gotlands. 2.1.22 NE BE AEREE ze le HoLM, om de svenska arterna af trilobitslägtet Illsenus...._..............-. 6: 1. 3 , om en geologisk-paleontologisk resa på Oland ...............--....-.- 7: 63. AePrsHROÖR, nye mate ät. WeEPINIMIC sccossosccssosscösedsososaossossrss anteckningar om Silurlagren pä& Carlsöarne ............................. 3: 8. ref. Horm, om de svenska arterna af trilobitslägtet Illaenus ....... 6: 1. „ om operkelliänmmde Komaller z.:c-cnssnsssssseseeesensee da Il ref. Hınpe, »On annelids remains from the silurian strata of the islexof.Gotlandnye an Be a en N vera LovEn CHR. ref. TIGERSTEDT, »Erregbarkeit der Nerve ._................ fe il ref. TIGERSTEDT, »Ueber innere Polarisation in den Nerven» och leer Oeiininersyzieikmnd.--s2 2>2222222222020002202 ee le Lov&n S. »On Pourtalesia Jeffreysii» 6: 1. och Sıırr, utlåtande i fråga om förbud mot jagt af hval.......... 10: 1. SITONNROHAETES eh er:äittel Se RR RA aa AA 4: 45. Mia, askeletterzar Nyval ran, Berinossund 2 2 ee 10: 2. MALMSTEN C. J., om en ny upplaga af Abels skrifter ..................... 28 "MITTAG-LEFFLER, analytisk framställning af funktioner..............- 2: 11; 4: 21. *MoBERG, om de äldsta kritaflagringarne i Skäme________._______. 9: 29. INATEIOBST,Abidrae TIN Japansıtossilantlorarear eur ee (87 dl NiLSON ref. WIDMAN, om en syntes af indol ur kuminol................... 76 SS nndersoknin arNölyergt home RR DEE 1: 8. = Komme tallus at Ath on RE Le I AEA SA NS 1:23. NORDENSKIÖLD förevisar en guldhaltig stuff frän Falun... ale ref. IGELSTRÖM, nya mineral från Wermland Zona — ref. SJÖGREN, »Studier på gadolinit» och »Bidrag till kännedomen Ön kkanNoRS NaN oss svoctssossssoosossssssssssJJJssssDS Zen — redogör för Nathorsts och De Geers geologiska resa till Spets- Denen, sars an uud EE NG ee BL Rn ale 10: 2. ref. MALm, skeletter af hval frän Beringssund .......................... 10: 2. NYMAN, »Conspectus flore Europez», 4:de delen............................. al: "OLSSON, bidrag till kännedomen om Jemtlands fauna........................ 10: 35. Aw SANT A ERSS AUS e1Kom winsantonel age ogiss ss NSLAL 9: 21. RUBENSON ref. THALÉN, jordmagnetiska bestämningar i Sverige .......... ST *SETTERBERG, om några Osesium- och Rubidium-föreningar................. 6: 23. * 26 LO TA Vanadın-metallen rn RE ER gr blå a ers go SR AS NN 10: 13. ASJOcHEN, siudier palandolhnitee nen en 0 7: 47. a Dehicarenllakatapleitensg kn spallio nme 7: 59. + Ge UDI TRIST O LEK ANO CDn Sa HD 21:01 hs SA EN RN EE 10: 5. "Smitt, om de laxartade fiskarnes slägtskapsförhällanden............ 8: 31; 10: 2. — och Lov£n S., utlåtande i fråga om förbud mot jagt af hval...... 10:21: "SOLANDER, om isförhällandena i Sveriges rinnande vatten .................. I: STOLPE, reseberattelee .-*..........}...... 2... So 2280 ala ‚ berättelse om undersökningar pä Björkö ..................._.......... al. SWEDERUS, regeberättelse ..___.....__ 1.1... 2 211 U SL SE IRI Kl: THALÉN, jordmagnetiska bestämningar i Sverige ...... -...................... Ya THREL,; reseberättelse.........................2.20% 0 aaa) ARM RSS RENNER Bl, SUNET RIU om kalkborsten hos Hriophora............................ .......... 20. TIGERSTEDT, »Erregbarkeit der Nerven».................- 105 — , »Ueber innere Polarisation in den Nerven» 1, ‚ »Ueber Oeffnungszuckung» ll, WESTERLUND, reseberättelse......................... Aal FRNVT DD MANN BER OJ Go chRt=diklornattelv er ARTE AAA An NO. Om Wen syntesk af indolnurskummole nn... BL, *WILLE, »om Chrysopyxis og Dinobrium sertularia».............-.-......------ 6: 9 NIINsToweRrTescherättelser 1 N N ee a WıTTrock ref. ALMQVIST och WınsLow, reseberättelser.................-... | ref. LAGERHEIM, KINDBERG och JUHLIN-DANNFELT, botaniska upp- SEEN N N N Ja SN ERE a2. no EINEM, negelenätielli® See see SLE ee ag 1. > OM, VARGEN. Så kalladerblomning rt. none nn nn. 8: 1. — re DONNRoTnHSsreseberättelse@ 2... 0122. nn a. 4: 1. —— förevisar nya häften af arbetet: »Alge aquae doleis exsiccat&» .... 9: 1. —— ref. KINDBERG, »Die Laubmoose Schwedens und Norwegens»....... do 2 —— förevisar svampmälningar utförda vid Riksmuseum...................- de. I — framlägger ERIKSSONS »Fungi parasitici exsiccati» ...................- dk ale — framlägger HERPELLS »Sammlung präparirter Hutpilze»............- dk il — framlägger NYMANS »Conspectus flore Europex», 4:de delen...... OB. al — _— ref. THEORIN, om kalkborsten hos Eriophora_.......__...._...._....._._.. 10: 2. == je EHORSSENTFstudyerJößverg@ephalodierna Era ee 10, 2. WREDE, LINDHAGEN, GYLDEN, utlåtande i fråga om en internationel konferens för antagande af en för hela jorden gemensam tids- TERS NIS MS ee Eee LE Pe 10: 1 AHRLING, om Linneanska handskrifter i Linnean Society ................... Ne il Selmetetlauensnärsherättelserene se. ee N RASET ke ARS 4: 99. INTlnorre. VON DUBrN Väljes tull Birge se Se 4: 2. Friherre NORDENSKIÖLD nedlägger prasidium.................................... B 2 Med döden afgängne ledamöter: WESTRING, SCHWANN, 2: 1; DARWIN, 5: 1; LIONVILLE, WÖHLER, 8: 1; G. SVANBERG, 10: 1. Invalde ledamöter: H. K. H. HERTIGEN AF VESTERGÖTLAND, KJELLMAN, VON KÖLLIKER, 5: 1, 2; Hzcker 10: 2. IELSARBENEITERAON ALTO ER EN En EEE LE Si AIK RE Ra LS 8 al, IhonmuRSInEDSKRAS SLipeudiet INORIRMANg ee sscborassesorpoososscarsrrossococsasos 10: 3. LETTERSTEDTSKA anslaget för undersökningar .__._.._........................... 28 2 [RR RSIED TR SKAMÖGVErS ä/ 0001 SPIS Edsa ER EN a En a O2: Belöningar: WALLMARKSKA: GYLDEN, TIGERSTEDT, 9: 2; LETTERSTEDTSKA: Rerzıus, 2: 2; FERRNERSKA: BERGER, A. LINDHAGEN, 3: 2; Linp- BOMSKA: WIDMAN, 8: 2; PLORMANSKA, d: 2. Reseunderstöd: EKSTRAND, TISELIUS, NEUMAN, COLLINDER, AURIVILLIUS, FÄNE PE Ö EK OR NG Vil SYD EMI OB HIRTEN Sr re 3:28: Uppmuntran för instrumentmakare: P. M. SÖRENSEN, G. SÖRENSEN ...... 3: I Skänker till biblioteket: 1: 2, 39, 40; 2: 46, 82, 92; 3: 3, 68; 4: 2, 34, 44, 5: 2: 50, 51; 6: 1, 2, 30, 31; 7: 2, 58, 74, 8: 2, 30, 118, 119; 992287 BL Bob 89:1 1073,42 12722732, 54,55, 561 Skänker till Museum Rättelser ur Dr INA ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADE FÖRHANDLINGAR. N 39. ET 1882. Bu: | Onsdagen den 11 Januari. Berättelser om resor, som under sistliden sommar blifvit för vetenskapliga ändamål inom landet utförda, hade afgifvits af Lektorerne A. L. GRÖNVALL och S. O. I. ALMQVIST samt Doktorerne G. W. S. AURIVILLIUS, M. B. SWEDERUS och A. P. WINSLoWw. Hr. EDLUND meddelade resultaten af sina, med biträde af Filos. Kandidaterne S. ARRHENIUS och ©. MEBIUS från Upsala samt TH. HomEn från Helsingfors utförda undersökningar öfver elektricitetens gang genom förtunnade gaser samt öfver tom- rummets elektriska ledningsförmåga. Hr WITTROCK redogjorde för innehållet af ofvannämnda reseberättelser af Lektorerne GRÖNVALL” och ALMQVIST samt Doktor WINSLOW. Doktor E. AHRLING lemnade en öfversigt af de i Linnean Society i London befintliga Linneanska handskrifter, hvilka han genom ett af fonden för »L. J. HJERTAS minne» lemnadt rese- understöd blifvit satt i tillfälle att undersöka. Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Silurische Korallen aus Nord-Russland und Sibirien», af Prof. G. LINDSTRÖM (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.); 2:0) »Om isförhällandena i Sveriges rinnande vatten», af Filos. Kandidaten E. O. SOLANDER; 3:0) »Ofver- sigt af de i Almesakra socken, Jönköpings län, förekommande foglar», af Löjtnanten A. CARLSON”. ID Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän Kongl. Ecklesiastik-Departementet. Exposition universelle de 1878 a Paris: Comptes rendus des con- RS, NO Dy Do Från Nautical Almanac Ofjice i London. The Nautical almanac, 1885. Från R. Astronomical Society i London. Monthly notices, Vol. 41: 1-9. Från R. Gedogical Society i Dublin. Joumnal, Wo Te 133 Alde ıs Från R. Society of Tasmania i Hobart Town. Papers and proceedings, 1876. Från R. Society of Victoria i Melbourne. Transactions, Vol. 17. WITTSTEIN, G. C. The organic constituents of plants... translated löv 105 N Minen VlelbournezpLS778 KRO. Från Geological Survey of Canada i Montreal. Report of progress, 1878/79. Text & Atlas. Rapport des operations, 1876/77; 1877/78. Text & Atlas; 1878/79. Frän Societe Hollandaise des Sciences i Harlem. Archives des sciences exactes et naturelles, T. 15: 3-5; 16: 1-2. Bataviaasche Genootschap van Kunsten en Vetenschappen i Batavia. Verhandelingen, D. 41: 2. Notulen, 18: 1-4; 19: 1. Tijdschrift voor Indische Land-, Taal- en Volkenkunde, D. 26: 2-6. Från K. Naturkundig Vereeniging in Nederlandsch- Indie i Batavia. Natuurkundig Tijdschrift, D. 39: 1. Från Observatorium i Madrid. Anuarıo, Ano 15—.16. Observaciones meteorolögicas; Madrid, 1874—1875; Provincias, 1874—1875. (Forts. å sid. 39.) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. Stockholm. Om isförhällandena i Sveriges rinnande vatten. Af E. SOLANDER. Tall. 1. [Meddeladt den 11 Januari 1882.) I tre särskilda afhandlingar hafva isförhällandena i Sveriges insjöar gjorts till föremål för grundliga och i afseende på resul- taten intressanta undersökningar. I de båda första !) har ma- terialet, som utgöres af iakttagelser insända från landets skilda delar af för detta ändamål af länens K. Hushållningssällskap utsedde observatörer, bearbetats på det sätt, att landet indelats i en mängd distrikt och medeltal beräknats för isläggning, is- lossning och istid för dessa distrikts insjöar, hvarpa dessa me- deltal införts på kartor öfver Sverige och de orter, der fenomenen samtidigt inträdt, sammanbundits med kroklinier. I den sista afhandlingen ?) ha deremot landets olika sjöar behandlats hvar för sig, och medeltalen för de år observationerna omfatta på likartadt sätt användts till uppritande af kurvor för lika istid, isläggning och islossning. Dessa kurvor för skilda ar, fram- sangna ur olika bearbetningsmetoder, visa en särdeles regelbun- den gång och stämma i afseende på formen ganska väl öfverens. Det torde ej vara ur vägen, att här kasta en kort återblick på 1) HILDEBRANDSSON: Öfver isförhällandena i Sverige under vintern 1870—71 intagen i Upsala Universitets Årsskrift 1872. A. J. A. CRONWALL: Isförhällandena i Sverige under vintrarna 1871—72 och 1872 —73 (Gradualafhandling). Upsala 1875. 2) H. H. HILDEBRANDSSON et ©. A. RUNDLUND: Prise et debäcle des lacs en Suede, Automne 1871 — Printemps 1877, (i Nova acta Soc. R. Sc. Ups. 1878.) 4 SOLANDER, OM ISEN I SVERIGES RINNANDE VATTEN. de resultat, hvartill ofvan nämnda undersökningar ledt. Isför- hållandena bero i stort taget och om man bortser från vissa perturberande inflytanden, såsom de undersökta sjöarnes inbördes storlek, o. s. v., (perturbationer, som dock i fråga om insjöarne ej tyckas i väsentlig mån inverkat), af den betraktade ortens breddgrad, dess höjd öfver hafvet samt dess afståänd från öppet haf, så attt: ex. isläggningen sker tidigare ju längre mot norr och ju högre öfver hafsytan orten är belägen, men deremot för- senas genom närheten af öppet vatten. Sålunda utlöpa kurvorna för lika isläggning, islossning och istid från den mellan Bohus- län och Dalarne liggande delen af riksgränsen solfjäderformigt åt SO, Ö och NO. De sydligaste löpa till en början parallelt med Kattegats kust för att derefter böja sig kring det Små- ländska höglandet, som utgör en temligen skarpt markerad köld- pol. Längre mot norr gå kurvorna nästan rakt i V och Ö öfver norra delen af Venern fram emot trakten af Stockholm. Ånnu längre mot norden, från norra Vermland och Dalarne, er- hålla de en allt mera nordostlig riktning, delvis i senare delen af sitt lopp följande Bottenhafvets kust — för att slutligen, ut- gående från nordliga Dalarne, kröka sig kring det bergiga Herjea- dalen: en starkt utpräglad köldpol. I norra till mellersta Norr- land visar sig mellan kurvorna för lika isläggning och istid och de för islossning en väsentlig olikhet. Kurvornas hufvudriktning är, såsom man af landets höjdförhållanden kunnat förmoda, från SV till NO. Men på hösten inträffar det egendomliga förhål- landet, att isläggningen försiggår senare i vestligaste, högst be- lägna dalarne af lappmarkerna än ett stycke längre österut, hvadan isläggningskurvorna komma att i sitt nedre lopp bugta sig om den kallare mellersta delen af landet, sålunda erhållande en mer eller mindre regelbundet parabolisk gestalt med toppen at söder. Orsakerna till detta förhållande anses vara dels Lapp- lands rikedom på större sjöar och vattendrag, vid hvilkas af- kylning och tillfrysning om hösten en betydande värmemängd trigöres, dels närheten till norska kusten, som der sköljes af Golfströmmens varma vatten. Efter isläggningen åter blir kli- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 5 matet torrt och hårdt, sannolikt med åtföljande högre lufttryck, som hindrar de ljumma vindarne från norska kusten att fram- tränga, hvarför islossningen i dessa trakter försiggår senast. (Jemf. den tredje af ofvan citerade afhandlingar.) Tillräckliga meteoroloviska data att afgöra denna fråga saknas dock, då inga meteorologiska stationer finnas i de vestligaste fjelltrakterna. Detta om isförhallandena i Sveriges insjöar. Det kunde nu vara af vigt och intresse att se, huru saken gestaltar sig för rinnande vatten, och detta var orsaken till att undertecknad på uppmaning af Prof. HILDEBRANDSSON företagit sig utar- betandet af efterföljande tabeller. Först indelades landet i di- strikt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i CRONVALLS afhandling begagnade indelningen, hvarpa medeltal på vanligt sätt togos för särskilda distrikt och år. Det visade sig emel- lertid nu, då dessa medeltal infördes a kartor öfver Sverige, att fenomenet på långt när icke eger samma regelbundna gång i fråga om rinnande vatten som för stillastående, utan att tvärt om de meromnämnda kurvorna för lika islossning, isläggning och istid för de flesta år erhöllo det mest besynnerliga och inveck- lade utseende. Orsakerna härtill äro många. Enär floderna och aarna till antal betydligt understiga insjöarna, hvarjemte observatörerne i allmänhet tyckas med större flit ha i berörda afseenden iakttagit de senare än de förra, har, då materialet varit mindre rikt, en här tydligen väl behöflig utgallring af de minsta (och största) svårligen kunnat vidtagas. Vidare störes regelbundenheten i väsentlig man af vattendragens större eller mindre strömningshastighet, hvilken som bekant utöfvar ett högst betydande inflytande särskildt på isläggningen, hufvudsak- ligen genom de djupare vattenlagrens blandning med det redan afkylda vattnet på ytan. Då man sålunda i allmänhet icke kan vänta sig och icke heller erhåller samma regelbundenhet när fråga är om rinnande som om stillastående vatten, blir också värdet af de utarbetade tabellerna i teoretiskt afseende mindre, och det är derför i första rummet för den betydelse, de möjligen i praktiskt afseende kunna ega, som de nu offentliggöras. Emel- 6 SOLANDER, OM ISEN I SVERIGES RINNANDE VATTEN. lertid funnos bland de uppritade kurvsystemen några fa med något så när regelbunden gång, och hvilka i samma mån de voro regelbundna, närmade sig till likhet i formen med de för insjöarne redan bekanta. Särskildt gälde detta kurvorna för is- lossningen 1876, hvarför motsvarande karta, såsom kanhända i viss mån för fenomenet typisk, blifvit här bifogad. På grund af den praktiska användning, de till äfventyrs kunna ega, hafva särskilda tabeller dessutom blifvit utarbetade för våra vigtigare floder, omfattande hela den tid, för hvilken uppgifter om deras isförhållanden funnits att tillgå. Dervid ha dock för islossningen i Fyrisån under perioden 1762—1871 endast de af CRONWALL beräknade tioarsmedia ur de i hans afhandling befintliga full- ständiga tabellerna blifvit anförda. En temligen ofta förekommande svårighet vid medeltalens beräkning torde förtjena att här omnämnas. I mellersta och södra Sverige har nemligen stundom inträffat, att istiden inom hela eller delar af distrikt eller enstaka strömmar varit = 0, hvilket naturligtvis borde äfven inverka på motsvarande medel- tal för isläggning och islossning. - Då emellertid den qvantitativa bestämningen af denna inverkan stöter på troligen oöfvervinne- liga matematiska svårigheter, har jag helt enkelt tagit medel- talet för den del af distriktet, resp. strömmen, der isläggning inträffat, hvilka media, i tabellerna utmärkta med ett (?), således endast kunna anses gälla för vissa delar af distrikt eller ström- mar och alltså äro af något annan betydelse än tabellernas öfriga siffror. o I. ÖPTVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N IIX’O IIX'SZ IIX’6 NEG IIIX’@ IX 66 LIX’C@ IX IX 68 TIERE IX'6T IX'g IX'8T IX 98 IX’83 IX Fe IX TI IX'9 IX'SI IDE IX'9T IDG IXY X'86 IX'T X'06 X TE X'8I INGE INBT IXTI IX IX'8T IX TT IIXET CHE IX 66 IX'6L IX) X'9e IX Te IX'62 IXT ILX’OL [IX EG IIX'G (6L)LF IIXEG IIX'6 NSS IIX’6 IX'S6 IIX’&6 IX PI IX'€C IIX'6 IX EC [IX GT IX'9L (826 (DIIX Le (SLTGT IIX Pe IIX'&6 IIXT. IIX'0& IX ve IIX'&& IIX'96 IIX'2& IIX Pe X'6T UPC IX'26 IX ge X'6e IX’8I X'Ge X'6L LLST IIX 06 IIX SL IX'08 IX’GL IDC, IX Fe IX'8T IX'6 (IX'2) IX’GT X'08 IX’OL IX'8T 1DX JNIL IX'G 1X'81 1IXG IX’TI IX X'8C IDC X OT X Le IL8T IX GC IIX’Y7 IX'GT IX FI IX'GL IX'& IX'I IX'E X Be X Le IX8 IX'CT IX'G XAT IX FI IIX F IX'9 X-0E IX 7 IXEL X 6I XL DE GL8T IX 23 IX’72 DO NNE TIX'0T DEG IIX'6T IX 98 IX'Z1 DZ IX'SI IX'GI IIX'6T IX FI IX EC IX TE IX'66 IX'&6 IX'eL IX'&T IX’G IX CI IX'8 X IT x'9e (FILES ()LIX SG IIX’8% () IIX'g (FL)ILF IX'9& INGE IX'0T IIX'9 IX 7I IX'GI INEC TNG IX’0@ IX'C@ (FLTG IKE IIX'9T IX’6L (HELI) IIXI (4) (IX CC [NEG (IX’ET IX'08 (JUX'’ST| IX'08 TIX'6T IX'6[ IIX'OT IDCEG IIX'9 IX'EI De ING IIX'F IX’OL Dez. | DES Bee IDEE IX:08 | IXTT IIX’7 IX'G TIX'PE | IN8 IX ING EIG IX 08 NR IX'G DER DTE IX'9 IX'6 IX'P xeg IX’ X'6L X’08 IX FI Se IDEE X’OL XI LG CA8T TAST 0,81 11X8 USE IKT (IIX'GT) TINGEG TEXT IIX'9 IIX GI (IX Ce) IX’08 IX'08 IX OT IX'&T XOr IDEN IXET IX’ XII x'9T X'06 IXT XL ej IBC y ur] söurdosuog nn un snyog (puwgosaogsoy 1) uef SILOQSJ[T ee ur] spurnog Denen ur spurgg21ags() FRE DER IRRE ur sSrogemeyS er uf SpurjunioA a Rs ES ur] OO er ur] ST.LagsaA uojap vapos (q = uopop wıaou (rv urf epesdn ne urg sduoqaeddoy 18 EB eg purpiragsong (q parjausppp (e ur sdroqagag waere uamprolsp (q puegwop (re uef spurpwop ee SR EIS ARR pedjopon (q er ae puvrjueun -198uy (® Ur SPULIIIOUTIJSAA er °- 0 BR] su94Joq1agso A uafap vıpos 20 vys1opjpur (q uofpp Tito (Tv URL SUJJJOQTION a a 0:p ofasYy o:p Pauw) o:p wong SER "SRF yıeurddep Bouıo], PST ESS LENA nn SISTIIAS I SUTUSSEIST TOAJO TT9AEL I SVERIGES RINNANDE VATTEN. OM ISEN SOLANDER, Ill IU6T II Te eg IILSL | IITSE TILPL ME TITEL III'&& III'&& IIT'6 11196 IT, IIT' Fe IIT'&& ATL AT'08 IIL'8S ATI IITT$S ATL ATCT ATCT SA AT TE ATT AT'6T AT CC ALTE | ALES AS AT'6G AT AT SE NIVA RANG AT AT 6 WA AT'OS AGT NOT N' Le ST NNE = NG | = Nee | SE ae | = PIN 0881 IIT'6& AT'G I1T'86 IST | IIT6G 1168 (JIEST | He —— TIL P IIE'ST | IIOG — | ATG 1119 Ill’ AT9 AUG Il'Gö | AT9 ATG re | Aue | IIT68 AL'6T Ne ATS IST are | ATG IT NR AT6 IIT'6% ATö | ATS ATS ANG AT'6 AT'6T A'6 ATTG AT'6T A'08 AC —— AGT A'PE A'9g N'0& NG — ANI ATGL ATI AT LE AL EG AST NG AT'ES NEC A'PL NO | ING AGT NER | = A106 IA'P AST A08 | IAT NCC IAS NILE AGT | IA'T ATS 81SI LL8T (IIT'OT) TIT'GT AUG AT'E I11'0&8 AT'6 ATTL ATL ATG AT&L 111% ATAL AUG AT'6T IIl'$& AT'Og A'8 NGC AS AB AGT NOS A9L AGG NNOG Are GLSL (SIE 2L (s)IT GE Ice (4) TTG 1108 IIT'08 AUTT 111'8& III TIT'08 11108 ATS Ill'ie AT'6L A'eL AL’ 9& ATOL AST AT CE A'6L A'66 AOC IAF ACO ING FAST IILUT (JITVS (&) IT 9 (LIU TE (&) Le 1ITAT ATT IIT'S& AT'OG IITG ATI ALPL 111'G& ALOS A'9 ATS AT'9IG AG] A'08 TAN AT AGG N' Le A'IG 8.81 Ir T'Te (108 IT ST ALT ATT AVE (TLJIIX'8G ATT ATUSL ATL AT SI AI CE ALG AT Le N'9 AGG IIT'6 AT'8E AT AN CI A Fe NE A'06& NSG NOTE III), 111'G& TIT9T IIT TIL IlleL ATS IILTL ATTL IIUGT IIl'&& ATS ALIT ALS ATT NET 11108 APL A'IT NOT A 66 NGC NTE A 06 IA'G 12181 STE Sp ur ee‘ ers pre ur] sdurdoyuof a NJAE ue suyog (purpoSxagsoA I) we] S31OGSJ[T DT ee uep sparpog ne urf spurosuagsg ee ee ur] sZroqraess en Eee a uef spuepunto‘ re Eee riet urf 01q210 SS STE e erraten ur SBIJSIÄ Saassss ges ssen usppp wıpos (q "mojop vuou (rv uef ejesdn SRS ESS uep e3rgrrddoy "IS Be ST SKR a puepytusen (q puejZurspppp (® uej säIoqagan See uapeprole (A pueppwop (rv uw spurgmar re pedpppa m (A SEES SSESE SS puepueu -198uy (® uRf SpurLLIOWLIDIse A er fe nf SUOJ0q19ISa A uappp wıpos oo vystopfour (q udpap erlon (TV Ur] SUJJIOQLION nn 0:p SV Senn o:p vauı[) rn o:p vonT Das yıwurddep vauıo, | —Z——>—- rn | Iylaysıq 0 "OSST—-TLST UIYLA IPUVUULI SISTIOAS I SUTUSSOJST IJAJO TIPAUL I | | I | | | | | 3 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 122 19 60T 07 66 CT a ER Le TS 81 OST GOT gg 90T 68 ESA Sh SE == ee TVI 20T sel SIT 3 OCT Sc =S VS = TE TIL 96 IT Fe OCT SOT Je 6TT 09 GyL IST TIT PAT 68T LAT 86 ARE Ba 04 1528 661 OCT ATT IL 691 ICT ICT 687 C6 est IET et &0L OST vrL &cL IVT ett ell TFT FCT GAT ATT T6T KÖ LIT a G6L Sol G8T ES 66T 08T Sa et LLT Sr de IST CGI SpI ATT EL LIT CAT LIT CET 981 ALT CLI ILT OGI 06 L6T cr OGT C0Cc LI6 OTC Sr Tag S6T 66T = ee 606 706 m: En = ST ITE = = az EEE 986 666 = eu? ett LIG ee === >= -?2Q" "Pan | 0876, 6282 | SU, | LUTI 78 G8 ET del GIT Jet = Gol 66 00T hl CET SIT sel OCT CAT CL sel Lel vol II cl srl GPL 7 IL OFL 69T SEE OLT TLT 206 ScT SLI 69T 6FI FET VÅT IJ9IT T6T ALLT c06 IST Z6T 906 85T G3L GLo I6T 666 966 606 OFS u GL | SLZVA == 88 Gl, G 9 ce € 0 9G GG 18 — 0 9% eg 67 == eg 97 78 er (08) G9 GGT €0T 36 28 gg 6F 60T 86 (TTT) ECT GET 81, OCT 98T 18 OST Tel SFI 09T FOT 99 SFI OCT IGT OLT 89T €8T OTT 891 TAI ee ae FOL SPI «97 FAT <9L 91 es 61 90% G8T TIG 60% 166 G6T 80% G6T 81a c0% 28T 206 ee E61 086 988 97% VLTEL 81764 LT, 88 80T °6 (86) 62 OTT 6 TOT (6TT) VIT SIT OLT 68T 811 10€ 866 6TC TEL 102 686 1,704 ES ae ee ue sewe Y ee ur sdurdoyuof Eee uep snyog (purpogasyso‘ 1) UP sdroqsjIm a ME AR uej spurpgog re ugf Spur]}o31agsQ EEE na uf sdrogeaeııS gerne ur Spur‘ Bea: urf o1q91Q Frese uf FR10J80X Se uspop wıpos (q --uofop wıtou (rv ur vpesdn Seesen urp särqweddoy 8 er puepyrgseg (q puepsusppgg (® urf säroqagag ke: uapepgalıeg (A "purpwop (ev uep spurppwop pedpppaw (4 BER ee puejueut -198uy (ve uef SPUT[IIOUTIISIA en uef 5UIJOGIIISIA up vıpos yoo vystajjppw (q uajop BLIou (® ur[ SUPJJOQIION EE o:p aJ9sV EEE EEE Er 0:p wow) OBer LOSE 0:p BOTH er yteuddep varor, ——-— — X.— sy rrsrsorsrosssssssoooox—=—=—=— === ET yyTaysıq maa KÖ ”0O88L-0248T uayyrA IPUBUULI SISLIAG T WUIPIISE TOAFO [904 10 SOLANDER, OM ISEN I SVERIGES RINNANDE VATTEN. Tabell öfver vigtigare svenska floders isförhållanden. Vinter. Islägen.| Islossn. | Istid. Vinter. Isläggn. | Islossn. | Istid. Muonio elf. Ume elf (vid Umeå stad). 1859—1860 | —— | 30.V — 1 1860 — a — [2N — 60— 611 -—— | 29.V — 61— 18.V — 61— 62| — | 20. — 62— © Ex 6.V 156 62— 6353| ——- | 16.V = 63— 64) II IAN 157 63 6a -— 64- 65| 19X IHN 210 HH 651 = | MV -—— 65— 66| 18.X ray] 211 65— 66] — ZEV -— 66- 67, 9x1 14.VI 217 5 OC = | HDI 67— 68) 6.XI — — 67— 68 STE ERW 195 68— 69| 16.X1 16.V 181 > Ba Er 18.V 209 69— 70| 19.X UM 200 69-0 OR NY 212 A or 28.V 204 =. All et 1.VI 226 ZE Te DS IN 155 Ti 7a SIR EV 241 o— Föll Da || BN 169 DB Bl IX 9. VI 217 TT HAN TR 10.V 179 A= TN BÖR 25.V 211 MAT SNR SSX 20.V 173 = 2 5 fö U| 28X 20.V 198 Med. | 20.X ZA0M 22116 6 77| DU 20.V 208 3 5 fp TI | DIA 8.V 149 Pe oe | 13 A A (ER) 6.VI | (244) zo Art 10.V 190 m— | OR 2.VI 220 a Tål (CRD 1.VI | (220) Med. | 10.XI 17.V | 188 få TD) FD 22.V 209 75— 76 DO | SB 209 U OR 1.V1 217 Ume elfs öfre lopp. —.7 ( 9V 212 1 29 feg SIE. 702 aa aloe 26 197 = : a 71 TA GX | JAY | 188 SD ELD EN el EAA EL aa.) FR RSA Med. | 10.xı | 19.v | 190 alix elf. AO MA FOR 24.V 216 71—- 12 ALI HE 188 12 SR ORM 220970 a ex sun) len Ra Da ET | a | 0 = Ms Al 20.V 197 Ta za AXI ANI 213 TI— 78 18.X1 25.V 198 al 7 S.XI 23.V 196 Med.| AXI| 24V | 204 75— 76) 19X | 22V | 215 Vindelelfvens öfre lopp. 76— 77 (NI | Lule elf. TI-— 1718| 25.X 30.V 218 | 70 71] 2X1| 26.7 | 208 Med. | 4x1 | 29.v | 204 a a AR ae | 72— 13 Au 3. VI 210 a ell Ola || EV 195 Ume elf och Vindelelf i Vännäs (med.) A ål HBA HS 181 70— 76| 28.X | 18V 202 70— 71| 10.XI 20.V 191 16— | 28X | 24 217 71— 2 5X 90.IV 176 77— 7158| 23.X | 16.V 205 R— 13) 5.XI | 22.N 168 719— SN 27X | 64 191 73— 6 | 28.X 14.V 78— 79| 1exı| 25v | 190 | 74— 5lıu | Bv | 177 Med. | 4.XT| 21.v | 199 Mea.| 11.xt | 14V | 18 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 11 Tabell öfver vigtigare svenska floders isförhållanden. (Forts.) Vinter. |Isläggn.| Islossn. Vinter. |Isläggn. | Islossn. | Istid. | Ångermanelfven. | Ljusnans öfre lopp. 1879--1871| RI | 14V ı 18701871 | —— S.V —— a— i2| 5XI | 28.1V I 71— 72| 4.XI 6.V 183 72— 73|.30.X1 1.V 74— 7951 9.X1 8.V 180 13— TA 21XI | 181IV 75— 76 | T7.X 12.V 207 74— 19, 23.X1 8.V 16— Ti) 21X 24.V 215 75— 76| 6XI 2.V 7T— TS) 1IX 6.V 199 76— 77| 10.XI | 17V 79— 50| 26.X 29.IV 185 7 78| IS.XI | 20.1V Br YO 80 SR 25.IV Med 26.X 9.V 195 Med. | 14.XI I.V Ragunda elfs öfre lopp. Ljusnans nedre lopp. 70— 71| 29.X MN de TIER SA a ED FA HSN ANI | SS END 1.v 175 EUS NE EL: 72— 73| I0.XU 3.V 145 15 HON HAXT Sr 73— 74 13.X1 | 25.IV | 163 Tri ev 74— 751) 14.X1 4,V ie 77—- 78| 28xı | 22,1V 75— X6| 2IX 4. 187 a ONS ae 76— 77) 5.XT | 19.V 195 19— 8) 21.XI | 22V Med. | 13.x1 | 29.1v | 173 Med. | 16.XI S.Vv Ragunda elfs nedre lopp. ; ÖRA Dale (med) 7ester- jer- J% Be. 26.N ester- och Öster-Dalelfven (me 67 — 6585| — 2T.IV = ” A e 68— 69| 20.x1 | 26.1V ER Kd rd «105 7 av 7 2 { T 71— 12 (OKI 27.1V 172 69— 701 24.XIT | 23.1V Er = ne . TI 72| 20.x1 | 281V 73 — _74| 2X | 12.1V | 132 a el a Te ae a ol Oj (SAL | ÖT = 73— 761 25.X 24.1V 175 73— 14 | 21.XII | 17.1V = = = [FÄR 2 7 Q ıT 16— 17 A.XI 12.V 189 TA {3 30.XI Ö.V ry 78 25 21 IV UA ae AIN 72V un ass de nie sxı |, 15% a 2 ENTE, 2 7i— sd 29.XIT | 16.1V Med. | 28.X1 22.1V 144 78— 79| 30.X1 6.V 79— 8S0| 29.xT | 20.1V Med. | 6.XIE | 30.1V Dalelfven (efter föreningen). Ljungan. 0— fäl 16.1V SER 0— | — | U 7a1— 72| 27.XI 20.1V 144 7T1— 72| 19.XI 72— 73| 25.1(7)| 10.IV 75 72— 7173| —— | 13.IV 73— 74| 24.XII | 24.III I0 73— 74| 16.XII| LIV 74— 75‘ 1.XII | 24.IV 122 74— 75, 5.XIL| 30.1V 79— 76) 11.XI 26.1V 157 70— 76| —— | 25.1V 76— 77 | 16.X1 14.V 179 — 78| 3.1078) 10.IV 77— 7178| 24.XII | 15.I1V 110 78— 79| 13.XII | 28IV 78s— 79| 17.XI IM 165 79— 80| 30.XI | 10.IV 79— 80| 24.XI 15.1V 142 Meda RT TIN Med. | 5.XIT | 19.1V 132 112 SOLANDER, OM ISEN 1 SVERIGES RINNANDE VATTEN. Tabell öfver vigtigare svenska fioders isförhällanden. (Forts.) Vinter. | Isläggn. | Islossn. Fyris å. (Uppgifterna för islossn. under perioden 1762—1871 äro medeltal hemtade ur Cronvalls afhandling.) a = Bu | — So en ae | SIV | — an — | MTV ang a N er A. | mn je ea 6.XI 21V | 147 72— 73| 1.1173)| 29.100 | 66 oa een | 12 = BIT | IV | JAS > or Ia an | 180 = Til a aa 79 77— 78|24XxII | FT | 96 78— 79|24.x1 sIv | 135 79— 80|14.X1 10.1V 147 80— 81/20.xX 1.V 193 Med. | 21.XT | 1ILIV | 140 Istid. Klarelfven. 1803 — a — 06 —— 13.V = 07 — 22.V = 12 —— 24.V = 19 — 6.V — 25 nn — 6.V — 26 — 6.V — 27 _—— DN = 29 — 16.V = 30 = 8.V — 31 ee A| Vint er. Isläggn. | Islossn. | Istid. Klarelfven. (Forts.) om 5.V =— —— 10.V = ——— IN = = 10.V — —— 27.11 | —— —— SV = —V 14.V — TE 29.IV | —— -— 16.V — ar IV — FR 9.V au 27.IV | —— Ser 8.V = == 16.V = Se 8.V — = 28.1V 1872| 5.X1 2.V 178 73) 6.XO 1.1V 95 74 | 12.X11 11.1V 103 75 | 25.XI 19.IV 145 76| 2 25.1V 173 TT) I.XI TN 177 78| 1.XU NÖT 139 7939| 8.X1 1.V 174 80 | 11.X1 20.1V 164 Med. | 19.X1 SN 150 Göta elf- 71|16.XIT | 13.IT 87 22) DON 18.111 52 73 |18.X11®))| 12.10) 13 74 (?) (2) 0 75 | 10.XII 20.17 | 100 76 | 15.X1 6.111 99 Zul ÖV 141 79 | 1.XI 20.111 99 Med. | 5.XU SN 74 13 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 1. Stockholm. Berättelse om en bryologisk resa i Bohuslän, med understöd från K. Vetenskaps-Akademien utförd under sommaren 1881. AE AGT TE GRONvABEL. [Meddeladt den 11 Januari 1882.] Da jag nu gar att afgifva en redogörelse för denna resa, anser jag mig böra pa förhand nämna, att jag har föga nytt och af större intresse att meddela. Öfver hufvud taget föreföll mig mossvegetationen i de trakter jag besökte ganska trivial och enformig samt motsvarade ingalunda mina förväntningar. Emellertid torde mina skildringar, huru kortfattade de än äro, kunna bidraga att gifva en bild af provinsens mossflora. Den 29 Juni afreste jag med ångbåt från Malmö till Göte- borg, dit jag anlände den 30 på e. m. Redan följande dagen fortsattes resan vidare på jernväg till Uddevalla. Under ett par timmars uppehåll vid Öxnereds station besöktes stranden af den närliggande sjön. Här anmärktes den ingalunda allmänna Bryum lacustre, som växte i stor mängd tillsamman med Dr. ccespiti- cium, Webera annotina, Hypnum Lindbergi och fluitans, m. fl. Ankommen till Uddevalla, gjorde jag samma dags e. m. en utflyst till det vackra Gustafsberg. Till hvad som redan förut är bekant!) rörande mossvegetationen i denna trakt har jag !) Senast genom Lektor N. J. ScHEUTZ, som år 1879 företog en botanisk resa i Bohus län och derunder egnade uppmärksamhet äfven åt mossorna. (Se Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1880. N:o 2.) Till någon del följde jag under min resa samma stråt som han, i hopp att kunna göra någon efterskörd -— en förhoppning, som dock endast i ringa grad gick i uppfyllelse. 14 GRÖNVALL, RESEBERÄTTELSE. föga att tillägga. Pa klippor vid vägen sågos, bland andra, Blindia acuta (st.) och Fissidens incurvus. — Närmare Gustafs- berg anträffades pa en fuktig äng Drachythecium glareosum (ej förut uppgifven för Bohus län), i sällskap med Dr. salebrosum, Hypnum ceuspidatum och Lindbergi (en af de allmännaste mos- soma i provinsen), Aulacomnium palustre, Climacium jemte en del andra mera vanliga bladmossor. — På trädstammarne i parken vid Gustafsberg observerades Orthotrichum obtusifolium. Den 2 Juli företogs en exkursion till en bortåt en mil från staden belägen liten sjö, Bjursjön. Vägen framgick genom en ganska vacker dal, genomfluten af en liten å och omgifven af branta, delvis skogbevuxna klippor. På stenar i an sågs Am- blystegium fluviatile. På klippsluttningarna bemärktes, bland annat: Hypnum erista castrensis och albicans, Ulota Hutschin- sie, Racomitrium aciculare (c. fr.), Dieranum congestum och mon- tanum, Cynodontium polycarpum var., C. strumiferum, Junger- mannia albicans och Blasia pusilla 1). — Närmare sjön, der dalen betydligt vidgar sig, frodades i torfkärr stora massor af atskilliga Sphagna: Sph. eymbifolium, aeutifolium, sqvarrosum, cuspidatum, subsecundum och jimbriatum; vidare observerades här: Aypnum Lindbergi, cuspidatum, cordifolium, intermedium och revolvens (sparsamt), Aulacomnium palustre, Leucobryum glaueum, Minum einclidioides och Leptobryum pyriforme. — Den ifragavarande sjön, helt och hället kringgärdad af skogbeklädda höjder, erbjöd en synnerligt vacker tafla. Längs östra stranden företogs, bland klippblock och täta snår, en ganska besvärlig vandring. Mödan lönades dock ej med några anmärkningsvärda fynd. På trädstammarne sågos flerstädes Ulota Bruch och erispula >). Åt lefvermossorna kunde jag, i anseende till den knappa tid jag hade till mitt förfogande, endast i mindre grad egna uppmärksamhet. Huru vanskligt det ofta är att genom bestämda karakterer åtskilja dessa båda s. k. arter, fann jag här bekräftadt. På exemplar af den förra an- träffades stundom kapslar med mera vidgad mynning, och bladen voro (C] — dessutom mera krusiga än oftast plägar vara fallet. — Af U. crispa, som uppgifves för Bohus län, fann jag under min resa inga säkra exemplar. - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1882, N:o I. 15 Den 3 Juli egnades åt undersökning af klipporna närmast omkring staden — dock utan något synnerligt resultat. Till ytterligare belysning af mossflorans skaplynne i denna trakt meddelar jag emellertid här en fullständig förteckning å de mossor, som anträffades på en kort sträcka invid ån; här var en ganska yppig vegetation sammanträngd, bestående af: Ayp- num molluscum, Neckera crispa och complanata, Philonotis Fontana, Bartramia crispa med var. ß pomiformis!) och B. ityphylla, Mnium cuspidatum och hornum, Bryum pallescens och capillare, Webera nutans och eruda, Orthotrichum anomalum och rupestre, Amphoridium Mougeoti, Grimmia apocarpa, Racomitrium protensum och fascieulare, Tortula tortuosa, Fissi- dens adiantoides, Dieranum congestum, Cynodontium polycarpum (hufvudformen), Weisia dentieulata?), Sphagrum acutifolium, samt, af lefvermossor, Plagiochila asplenioides, Scapania nemo- rosa, Jungermannia quinquedentata och albicans, Radula com- planata och Frullania Tamarisei. Den 4 juli afreste jag med ångbåt till Lysekil. Da jag icke hade för afsigt att närmare undersöka kustfloran, såsom jemförelsevis mera känd, stannade jag här endast till följande dag. Emellertid gjordes på några timmar en utflygt till den ett litet stycke norr ut från köpingen belägna s. k. Vallbodalen — en dalgång med kala klippor på båda sidor och utmynnande vid hafsstranden. Det mest anmärkningsvärda jag här påträffade var Plagiotheeium Miihlenbeckii, rikligt fruktificerande. För öfrigt upptaga mina anteckningar härifrån: Heterocladium heteropterum (mycket sparsamt), Racomitrium protensum, fasciculare och pa- tens, Andrea rupestris samt, på kärrmark högt uppe bland klipporna a södra sidan, en på sådan lokal vanlig vegetation af Hypnum fluitans och intermedium, Sphagnum subsecundum och cuspidatum, m. i. | 1) Ovanligt stor och frodig, habituelt ej litet påminnande om 2. Halleri, med fruktskaften, liksom hos den senare, skenbart utgående från sidan af stjelken. ?) Här med tänderna lika flygtiga, som de uppgifvas vara hos W. fugax. — Är förut, inom Bohuslän, endast angifven för Skaftö. 16 GRÖNVALL, RESEBERÄTTELSE. Den 5 Juli begaf jag mig med ångbåt till Saltkällan. Der- ifrån vandrade jag samma dag till Qvistrum. Hela vägen hade ögat att fägna sig åt anblicken af vacker, saftig löfskog, som gifver trakten ett vänligt och leende tycke. Pa klipporna ob- serverades, bland andra, Bartramia ithyphylla, Grimmia Hart- manni och en grof form af Sphagnum subsecundum !). Utmed vägen, på fuktiga ställen, sågs Dryum pseudotriquetrum i riklig mängd, tillsamman med Hypnum intermedium, hvilken här, som annanstädes i provinsen, tycktes vara dess ständige, trogne följeslagare. Sitt största intresse hade dock denna vandring genom det tillfälle den gaf till studium af Orthotrichum-gruppen. Till de redan af SCHEUTZ nämnda Ö. lejocarpum, fastigiatum och pumilum (alla tre ytterst sparsamt) kan jag foga, såsom nya för provinsen, O. gymnostomum, stramineum >) och Lyellii (ehuru blott en enda, dessutom bristfällig, tufva). Den 6 juli tillbragtes med exkursioner kring Qvistrum. Det enda jag anser förtjent af att anföras är Arhyneostegium rusci- folium, som växte i stor ymnighet på fuktiga klippväggar. — Philonotis capillaris eftersöktes förgäfves i trakten. Af den öfverallt allmänna Ph. fontana anmärktes deremot ovanligt fina och spensliga former, med mera glest sittande blad. Den 7 Juli for jag vidare norrut till Sörbo. Ursprungligen hade jag ämnat att egna några dagar åt undersökning af trakten häromkring; men denna plan uppgafs, enär jag ansåg mig ha skäl att misstänka, det utbytet här icke skulle bli särdeles stort. Några klippor i närheten af gästgifvaregården togos dock som hastigast i skärskådande. Det märkligaste, som här !) Bland de flerfaldiga former, under hvilka denna mångskiftande art sågs uppträda i Bohus län, urskilde jag företrädesvis tre: a) hvitgrå, teml. mjuk, med böjda grenar och tydligt ensidiga blad; b) gröfre och styfvare, med rakare grenar och äfvenledes raka, tätt tilltryckta blad; e) liten, gul- aktig, med talrikare, mera tätt sittande grenar. 2) Fullt säker på bestämningens rigtighet är jag dock ej; de exemplar jag här insamlade hafva kapslarne mera insänkta äfvensom mössorna mera håriga, än förhållandet plägar vara hos denna art, åtminstone sådan den uppträder i Skåne, der den är mycket allmän. Emellertid har jag ej kunnat hänföra dessa exemplar till någon annan. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1881, N:01. 17 observerades, var: Plagiothecium sylvaticum, elegans och Mühlen- beckiü, Hypnum molluscum och Lejeunia cavifolia. Den 8—14 juli hade jag till hufvudstation Östads gäst- gifvaregard, belägen nära vestra stranden af södra Bullaresjön. Flere ställen i denna nejd utmärka sig genom mycken natur- skönhet; och i synnerhet är utsigten öfver de båda Bullare- sjöarne med rätta prisad såsom storartad. Under min vistelse här gjorde jag företrädesvis till min uppgift att undersöka trakten närmast vester och norr om n. Bullaren (SGHEUTZ tyckes mest ha egnat sin uppmärksamhet å s. Bullarens stränder, äfvensom åt trakten öster om de begge sjöarne). Först, den 9 juli, styrde jag kosan åt nordvest till en ungefär 3/, mil från Östad belägen sjö, Bohlsjön. Vägen gick för det mesta öfver myrar och olän- dig mark. Under denna vandring hade jag tillfredsställelsen att påträffa den i Sverige mycket rara Pogonatum aloides var. B defluens Brid. (Dicksoni Turn), !) som, ehuru sparsamt, förekom på fuktig lerjord tillsamman med hufvudformen jemte P. urni- gerum, Diphyscium foliosum och den temligen sällsynta Junger- mannia hyalina. Den nämnda sjön, omgifven som han är af vill det mesta kala klippor, erbjöd en ganska ödslig anblick; och mossvegetationen på dess strand bar i det hela just icke heller någon särdeles tilltalande pregel. Dicranum longifolium och Jungermannia. attenuata antecknades här. I närheten af sjön utbredde sig en vidsträckt torfmosse, med, bland annat, Hypnum stramineum B obscurum ?), Dieranella cerviculata, i stora massor, Tetraphis pellucida och Sphagnum rigidum. Den 10 juli företog jag en vandring längs utmed n. Bulla- rens vestra strand. Vegetationen var nästan hela vägen mycket torftig och enformig. På klipporna — hvilka här i allmänhet äro mindre tvärbrant stupande och mindre tätt hopträngda än 1) Frnktskaftet än alldeles nedsänkt mellan bladen, än något litet höjande sig deröfver; kapseln vanligen omvändt eggrund, n. alltid med vidare myn- ning än hos hufvudformen. Någonting för bladen särskildt utmärkande (Jfr. Bridel Bryol. univ.) har jag ej kunnat upptäcka. 2) På något torrare mark, under det hufvudformen plägar förekomma på mera vattendränkta ställen. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. SON NEO. 2 18 GRÖNVALL, RESEBERÄTTELSE. på motsatta sidan — fans ej något af intresse; och på sjelfva stranden sågs, på långa sträckor, nästan ingenting annat än stora massor af ett par allmännare Sphagnum-arter, Aulacom- nium palustre samt Polytrichum junipernium och piliferum. Närmare norra stranden ändrades dock förhållandet: mossvegeta- tionen tycktes här blifva något rikare och mera inbjudande. Sa anmärktes på en klippvägg invid sjön Zygodon viridissimus Bb rupestris (ny för Bohus län), äfvensom Distichium capillaceum, Hypnum myurum, Neckera erispa och complanata m. fl. Den 11—13 juli anstälde jag undersökningar kring norra sidan af sjön, invid norska gränsen. Här utbreder sig en ganska vacker dal, vattnad af en a, som utgör aflopp för Bullaren och faller ut i Idefjorden. I en ung björkskog invid sjöstranden anträffades, på stenar i en liten bäck, Rrhyncostegium ruscifolium samt, på trädrötter, Hypnum molluscum !) var. Högre upp åt dalens sidor frodades ymnigt Dicranum spurium. 1 synnerhet vid sjöns nordöstra hörn reste sig höga klippor — ehuru visser- ligen långt ifrån så höga, att de förtjena den benämning af »fjell»2), hvarmed man här hedrar dem. Icke heller kan jag just säga, att jag mötte några mera karakteristiska represen- tanter af den egentliga fjellfloran — om icke såsom sådan får räknas Hypnum sarmentosum, hvilken, stor och frodig, växte i riklig mängd på fuktiga ställen strax nedanför klipporna (till- samman med H. revolvens), och hvilken jag betraktar som ett af de intressantaste fynden bland de ganska få sådana, jag under min resa lyckades göra. Högre upp på klippväggarne anträffa- des, bland annat, Diphyscium foliosum, Grimmia torqvata (ny för provinsen), i stor mängd, Weissia fugax (förut, inom Bohus län, endast känd från Kongelf) och Orthotrichum Sturmii (ny för provinsen). Den 14 juli företogs blott, på ett par timmar, en kortare vandring invid s. Bullaren, i närheten af gästgifvaregärden. På 1) Mjukare och till färgen ljusare, med bladen mindre krökta. 2) Största höjden öfver hafsytan inom Bullarens härad torde i allmänhet ej uppgå till mer än 600 fot. Lå ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 19 murkna trädrötter i ett kärr fann jag den just icke allmänna Trichocolea Tomentella; och äfven här, på en klippa vid sjön, anträffades, ehuru mera sparsamt, Grimmia torqvata. Den 15—20 juli egnades åt utflygter i den nordligaste delen af provinsen, utmed Svinesund, uppe vid norska gränsen. Det smala, ganska lifligt trafikerade sundet, infattadt i en ram af skogklädda höjder, erbjuder en anslående tafla. Träget vandrade jag omkring i synnerhet på södra sidan. På kärrmark nedanför klipporna växte, bland andra, Mnium cwneldioides och Sphagnum molle (ny för provinsen). De jemförelsevis mest anmärknings- värda mossor, som anträffades bland klipporna, voro: Hypnum sarmentosum och molluscum, Dieranum Blyttü (ytterst sparsamt), Oynodontium Bruntoni samt tvenne temligen sällsynta, för pro- vinsen ej förut uppgifna lefvermossor: Jungermannia setiformis och Frullania fragilifolia. För att gifva en så mycket tyd- ligare föreställning om beskaffenheten af denna trakts moss- vegetation, bifogar jag en förteckning pa äfven de vanligare bladmossor, som observerades inom det lilla område, jag här hann genomsöka: Hylocomium splendens, triqvetrum och sqvarro- sum, Hypnum Schreberi, cuspidatum, cordifolium, stellatum, stramineum, palustre, erista castrensis, uncinatum, fluitans, inter- medium och Lindbergi, Brachythecium plumosum, Plagiothecium sylvaticum, Thuidium tamariscinum, Anomodon viticulosus, Tetraphis pellucida, Polytrichum juniperinum, piliferum och gracile, Pogonatum aloides, Philonotis fontana, Aulacomnium palustre och androgynum, Mnium punetatum, cuspidatum, affıne och hornum, Bryum cespiticium och capillare, Webera nutans och eruda, Orthotrichum speciosum, Ulota Bruchi och erispula, Amphoridium Mougeotü, Racomitria (de vanliga), Fissidens adiantoides, Dicranum spurium, scoparium och congestum, Cy- nodontium polycarpum jemte var pp strumiferum, Andrea su- pestris och Sphagnum subsecundum. Åt vegetationen på norra stranden (ehuru visserligen endast a en kort sträcka) egnades ock, för jemförelses skull, någon uppmärksamhet; och det var ej utan allt intresse att iakttaga 20 GRÖNVALL, RESEBERÄTTELSE. den skilnad, som syntes råda mellan mossfloran här och på svenska sidan. Hypnum rugosum, i snart sagdt oerhörda massor, Grimmia commutata och elatior, Ulota Hutchinsie, Tricosto- mum crispulum (dock endast en liten tufva), Orthotrichum rupestre och Sturmii vore de mest nämnvärda mossor, som här mötte; medan de festa af förut nämnda, på motsatta sidan förekom- mande mossor tycktes här saknas. Gerna hade jag — såsom jag ock ämnat — velat stanna i denna trakt ännu några dagar för ytterligare undersökningar; men förhållanden i hemmet, hvilka oundgängligen fordrade min närvaro, påskyndade, dess värre, min aterresa. Den 21 juli stälde jag alltså färden tillbaka till Malmö, dit jag framkom den 24, efter inemot fyra veckors bortovaro. 21 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 1. Stockholm. Öfversigt af de 1 Almesakra socken, Jönköpings län, förekommande foglar. Af AvG. CARLSON. [Meddeladt den 11 Januari 1882.] S Inledning. Almesåkra socken, hallande 1 mil i längd och, på bredaste stället, lika mycket i bredd, ligger ungefär vid 57° 32' nordlig latitud och utgör Smålands högländtaste del. Längs med vestra sidan går en landthöjd och åt norr, söder och öster rinna vatten- drag, som komma från Almesåkra sjöar och mossar. Almesåkra begränsas mot norr af Barkeryds, mot nordost af Nässjö, mot öster af Sandsjö, mot söder af Bringetofta och mot vester af Malmbäcks socknar. Många sjöar finnas inom Almesakra. De fyra största äro: Storsjön, Spexsjön, Fredriksdalssjön och Almes- åkrasjön. Af dessa ligger dock blott den minsta, Almesäkrasjön (1,027 fot öfver hafvet) helt och hållet inom socknen, Storsjön (960 f.) till en betydlig del, Fredriksdalssjön (1,040 f.) nästan helt och hållet, blott nordligaste ändans strand tillhör Barkeryd, men af Spexsjön (1,014 f.) tillhör blott södra ändan, vid Thora- näs, socknen. Dessutom finnas inom socknen bland mindre sjöar: Bergasjön (1,092 f.), Säfsjön (1,038 f.), Lannafallssjön (1,050 f.) och Davidsiorpssjön (1,071 f.). En betydlig del af socknens areal upptages af sjöarne, men ännu större af skogar och löf- ängar, hvilka tillsamman utgöra säkerligen ?/, af densamma. Trakten är rik på kärr och mossar, deribland två stora hvit- mossar Almesåkra mosse, vid Säfsjöns vestra strand, och Fredriks- dals mosse, som är störst, men till en del ligger inom Nässjö 22 CARLSON, FOGLAR I ALMESÅKRA SOGKEN. socken. Några höga och betydande berg eller bergåsar finnas ej. Mot Bringetofta går vid socknens södra ända en dalsänkning, omgifven på båda sidor af, här och der med branta väggar försedda, bergåsar. Norr om Fredriksdal, vid Fredriksdalssjöns östra strand, finnes en med tvära branter mot sjösidan försedd kulle, be- nämd Klintaberg. Den högsta punkten inom socknen är Hule- kulle, en af de högsta i södra Sverige, 1,224 fot öfver hafvet. Vid Almesåkras södra gräns höja sig Hjertsöla-backar i Bringe- tofta socken, hvilka förr ansågos vara Smålands högsta punkt, men hvilka senare mätningar utvisat vara endast 1,201 fot öfver hafvet således 23 fot lägre än Hule-kulle. Den högsta punkten har deremot, enligt senare mätningar, befunnits vara Stora Åkershult i Malmbäcks socken, hvilket ligger 1,271 fot öfver hafvet. Ehuru således de kringliggande socknarnas bergs- kullar intaga ungefär samma höjd, så är dock Almesåkra, om man afser medelhöjden och sjöarnes niveau, säkert den hög- ländtaste af alla. Klimatet i denna Smålands högtrakt är märkbart kallare än t. ex. i den nordligare belägna Jönköpings- trakten, hvars blidare klimat dock förklaras af dess lägre läge och Vetterns närhet. Almesåkra, med kringliggande trakter, har, för den massa snö der om vintrarne faller, och hvilken brukar qvarligga langt sedan snön på andra orter försvunnit, erhållit namnet »Snöriketv. Årfven i vegetationen spåras in- flytandet af den stora höjden öfver hafvet. I Almesäkra trifvas endast sådana härdiga växtarter, som norrut utbreda sig till Vesterbotten och Lappland. Afven pa foglarnes ankomst- .och flyttningstider m. m. har detta höga läge naturligtvis sitt in- flytande och har författaren af nedanstående Ormnithologiska öfversigt öfver Almesakra socken derföre trott, att densamma, då observationerna äro verkställda på södra Sveriges högsta punkt, möjligen kunde hafva något intresse. — Vid den syste- matiska uppställningen äro professor V. LILLJEBORGS föreläs- ningar öfver Vertebraterna följda. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:ol. 23 I. Ordningen. PASSERES. I. Fam. TURDIDAE. Trastfoglar. Turdus L. 1. T. musicus L. Sångtrast, Nattvaka. Flyttar i September—Oktober. Ankom 1878 den 6 Mars, 1879 den 10 April, 1880 den 22 Mars och 1881 den 12 April; allmän. 2. T. iltacus L. Rödvingetrast. Förekommer 1 stora skaror under flyttningarne vår och höst. 3. T. viscivorus L. Dubbeltrast. Häckar i skogarne vid Thoranäs och Fredriksdal. Rätt allmän. 4. T. pilaris L. Björktrast, Snöskata. Häckar 1 kolonier vid Thoranäs m. fl. ställen. Förekommer hela vintern i stora skaror, först i rönnträden och sedan bland enebuskar 1 skogsbackar. 5. T. merula L. Koltrast, Solsvärta. Häckar vid Fredriksdal m. fl. ställen. Qvarstannar om vintern. Mindre allmän än de föregående. Luscinia L. 1. L. Rubecula L. Rotgel, Rödhakesängare. Flyttar i Oktober—November. Ankom 1878 den 7 April, 1879 den 20 April, 1880 den 12 Apr;l och 1881 den 15 April. Mycket allmän. 2. L. phenicurus L. Rödstjert. Flyttar i September. Ankom 1878 den I Maj, 1879 den 4 Maj, 1880 den 8 Maj och 1881 den 17 April; allmän. Saxicola BECHST. 1. 8. rubetra L. Busksqvätta. Flyttar i September. Ankom 1878 den 21 Maj, 1879 den 24 Maj, 1880 den 20 Maj och 1881 den 23 Maj; allmän. 2. S. onanthe L. Stensgvätta. Flyttar i September. Ankom 1878 den 9 Maj, 1879 den 9 Maj, 1880 den 13 Maj och 1881 den 16 Maj; allmän. 24 CARLSON, FOGLAR I ALMESÅKRA SOCKEN. II. Fam. REGULIDE. Kungsfoglar. Regulus CUV. 1. RB. cristatus KocH. Kungsfogel. Stryker om vintern omkring i skogarne. Häckar antagligen, då den äfven om sommaren allmänt förekommer. II. Fam. SYLVIDE. Säangarefoglar. Accentor BECHST. 1. A. modularis L. Jernspary. Förekommer endast under flyttningarne och äfven da spar- samt. Syivia LATH. 1. S. hortensis PENN. Trädgärdssängare. Flyttar i Augusti—September. Ankom 1878 den 1! Maj, 1879 den 23 Maj, 1880 den 19 Maj och 1881 den 18 Maj; allmän. 2. 8. atricapilla L. Svarthufvad sångare. Flyttar i Augusti, återkommer i Maj; mera sällsynt. 3. 8. curruca L. Ärtsängare. Flyttar i Augusti—September. Återkommer i Maj; rätt allmän. 4. 8. cinerea LATH. Törnsängare, Gräsängare. Flyttar i Augusti—September. Ankommer samtidigt med Trädgardssangaren; mera sällsynt. Phyllopseuste MEYER. 1. P. trochilus L. Löfsångare. Flyttar i September. Ankom 1878 den 5 Maj, 1879 den 3 Maj, 1880 den 25 April och 1881 den 27 April; allmän. 2. P. Abietina NILSS. Gransängare. Flyttar i September. Ankom 1878 den 6 Maj, 1879 den 8 Maj, 1880 den 27 April och 1881 den 2 Maj; ej sällsynt. Hypoiäis KAup. |. ÅH. icterina DEGL. Bastardnäktergal. En enda gång iakttagen vid Thoranäs 1879. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 25 Calamoherpe BoIE. 1. OC. Schenobenus L. Säfsångare. Förekommer i vassarne vid Spexsjön, Fredriksdalssjön och Bergasjön. Flyttar i Augusti—September. Äterkommer i början af Juni; rätt allmän. Lanius L. 1. L. collurio L. Törnskata. Flyttar i September. Återkommer i Maj; allmän. Muscicapa L. 1. M. atricapilla L. Svart och hvit Flugsnappare. Flyttar i Augusti—September. Ankom 1878 den 12 Maj, 1879 den 15 Maj, 1880 den 2 Maj och 1881 den 10 Maj; rätt allmän. 2. M. grisola L. Grå Flugsnappare. Flyttnings- och återkomsttider nästan lika med föregående; allmän. IV. Fam. PARIDA. Mesfoglar. Orites MOEHR, 1. Ö. caudatus L. Stjertmes. Strykfogel. Kringströfvar om vintern i skaror af 20 a 30 stycken. Häckar antagligen här, då den äfven förekommer om sommaren. Parus L. 1. P. coeruleus L. Blåmes. Takttagen några gånger om vintern vid Thoranäs. 2. P. palustris L. Entita, Kärrmes. Strykfogel; allmän. Förekommer i såväl barr- och löfskog som trädgardar. 3. P. borealis DE SELYS LONGCHAMPS. Talltita, Grämes. Strykfogel. Endast observerad i barrskog. Ej sällsynt. 4. P. cristatus L. Tofsmes. Mera stann- än strykfogel; rätt allmän. 20 CARLSON, FOGLAR I ALMESÅKRA SOCKEN. 5. P. ater L. Svartmes. Strykfogel; allmän. 6. P. major L. Talgmes, Talgoxe. Strykfogel; mycket allmän. Troglodytes VIEILL. I. T. europeus LEACH. Gärdsmyg, Tummeliten. Finnes saväl vinter som sommar. Om vintern nära husen i rishögar och dylikt; allmän. Certhia L. 1. C. familiaris L. Trädkrypare. Strykfogel; allmän. Sitta L. 1. S. Europea L. Nötväcka. Förekommer nagon gang. V. Fam. HIRUNDINIDAE. Svalor. Hirundo L. l. ZH. rustica L. Ladusvala. Flyttar i September. Ankom 1878 den 10 Maj, 1879 den 12 Maj, 1880 den 8 Maj och 1881 den 11 Maj; rätt allmän. 2. AH. riparia L. Strandsvala, Backsvalo, Flyttar i slutet af Augusti. Äterkommer i Maj; ej sällsynt. 3. H. urbica L. Hussvala. Flyttar i September. Ankom 1878 den 11 Maj, 1879 den den 13 Maj, 1880 den 9 Maj och 1881 den 12 Maj; före- kommer allmännast. VI. Fam. MOTACILLIDE. Arlor. Motacilla L. 1. M. alba L. Sädesärla. Flyttar i Oktober. Ankom 1878 den 8 April, 1879 den 4 April, 1880 den 12 April och 1881 den 10 April; allmän. 2. M. flava L. Gulärla. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 27 Flyttar i September. Ankom 1878 den 7 Maj, 1879 den 8 Maj, 1880 den 4 Maj och 1881 den 16 Maj; rätt allmän. Anthus. l. A. pratensis L. Ängspiplärka. Flyttar i Oktober. Äterkommer i Mars—April; allmän. 2. A. arboreus L. Trädpiplärka. Flyttar i September. Äterkommer i Maj. VII. Fam. FRINGILLIDE. Finkar. Emberiza L. 1. E. eitrinella L. Gulsparf. Stannfogel; allmän. 2. E. hortulana L. Ortolansparf. Flyttar i September. Äterkommer i Maj; sällsynt. Plectrophanes MEY. 1. P. nivalis L. Snösparf. Förekommer nästan hvarje år om vintern. Syntes 1878 den 11 Januari, 1879 den 3 Februari, 1880 den 20 Februari och 1881 den 2 Januari i stor flock. Pyrrhula VIEILL. 1. P. vulgaris TEMM. Domherre. Häckar i skogarna inom socknen; allmän. Förekommer om vintern talrikt i rönnträden. Corythus Cuv. 1. CC. enucleator Cuv. Tallbit. Förekommer om vintern, stundom dock med flera ars uppe- håll, ibland i stora skaror, ibland mera enstaka. Ankom 1878 i talrika skaror den 28 November, 1879 mera enstaka den 2 December, uteblef alldeles 1880, men syntes, ehuru mera en- staka, redan den 29 Oktober 1881 framme vid gårdarne. Tall- bitar sågos den 7 Februari 1882 ännu qvar i skogen vid Thoranäs. Fringilla ILLIG. 1. F. montana L. Pilfink. Stannfogel; teml. sällsynt. 28 CARLSON, FOGLAR I ALMESÅKRA SOCKEN. 2. F. domestica L. Gräsparf. Stannfogel; allmän. 3. F. c@lebs L. Bofink. Flyttar i Oktober. Ankom 1878 den 24 Mars, 1879 den 7 Mars, 1880 den 13 Mars och 1881 den 5 April; allmän. 4. F. Montifrigilla L. Bergfink. Förekommer mest under höstflyttningen (senhösten); mera sällsynt. 5. F. chloris L. Grönfink. Ankom 1878, 1879 och 1881 den 4 April, 1880 den 12 Mars; ej sällsynt. 6. F. cannabina L. Hämpling. Flyttar Oktober—November. Äterkommer i Mars; allmän. 7. F. flavirostris L. Gulnäbbad Hämpling. Anträffas nästan hvarje vinter enstaka. 8&. F. Linaria L. Gräsiska. Anträffas om vintern i stora skaror. 9. F. spinus L. Grönsiska. Häckar ailmänt. Förekommer äfven under vintern. 10. F. carduelis L. Steglitsa. Strykfogel. Häckar här och der. Loxia BRISS. l. L. curvirostra L. Mindre Korsnäbb. Häckar allmänt. 2. L. pityopsittacus BECHST. Större Korsnäbb. Häckar här och der. VIII. Fam. CORVIDE. Krakfoglar. Sturnus L. l. 8. vulgaris L. Stare. Flyttar i Augusti. Ankom 1878 den 8 Mars, 1879 den 3 April, 1880 den 7 April och 1881 den 8 April. Häckar å Fredriksdal och Thoranäs i halkar; allmän. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 29 Garrulus LEACH. 1. Glandarius L. Nötskrika. Strykfogel. Häckar allmänt. Pica L. 1. P. caudata L. Skata. Stannfogel; allmän. Nucifraga VIEILL. I. N. caryocatactes L. Nötkräka. Skjuten i medlet af September; mycket sällsynt. Corvus L. I. C. monedula L. Kaja. Ankom 1878 den 27 Februari, 1879 den 5 Mars, 1880 den 28 Februari och 1881 den 4 Mars; allmän. 2. C. cornixz L. Kråka. Flyttfogel. Ankom 1878 den 26 Februari, 1879 den 2 Mars, 1880 den 15 Februari och 1881 den 3 Mars; allmän. 3 CL Gora L. Korp. Teml. allmän såväl sommar som vinter. IX. Fam. BOMBYCILLIDE. Sidensvansar. Ampelis L. 1. A. garrulus L. Sidensvans, Snötuppa, Rönnbärshane. Förekommer nästan alla vintrar. Ankom 1878 den 3 No- vember, 1879 den 11 November, 1880 den 7 November och 1881 redan den 25 Oktober; allmän. X. Fam. ALAUDIDE. L. Lärkor. Alauda L. 1. A. alpestris L. Sandlärka, Berglärka. Förekommer ibland i enstaka exemplar i sällskap med snösparfvar. 2. A. arvensis L. Sänglärka. Flyttar i Oktober. Ankom 1878 den 16 Februari, 1879 den 3 April, 1880 den 18 Mars och 1881 den 12 April; allmän. 30 CARLSON, FOGLAR I ALMESÅKRA SOCKEN. 3. 4A. arborea L. Trädlärka. Flyttar i början af September. Ankom 1878 den 6 Maj, 1879 den 11 Maj, 1880 den 4 Maj och 1881 den 13 Maj; allmän. II. Ordningen. ZYGODACTYLI. Partåige. I. Fam. PICIDA. Hackspettar. Picus L. 1. P. tridactylus L. Tretåiga Hackspetten. Skjuten af mig 1877 vid Thoranäs; sällsynt. 2. P. major L. Större Hackspett. Stannfogel; allmän. 3. P. medius L. Mellanspett. Stannfogel. Förekommer någon gång. 4. P. leuconotus BECHST. Hvitryggig Hackspett. Stannfogel. Skjuten af mig 1878 vid Thoranäs; temligen sällsynt. do. P. minor L. Lilla Hackspetten. Stannfogel; allmän. 6. P. martius L. Spillkräka, Svart Hackspett, Tillkorp. Stannfogel; allmän. T. P. viridis L. Grön Hackspett, Gröngöling. Stannfogel; allmän. 8. P. canus GMEL. Gråspett. Förekommer någon gång. Skjuten 1880 vid L. Gödeberg, i Augusti. Annu en individ var i sällskap, men kunde ej fällas. Iynx L. 1. I torquilla L. Göktyta. Flyttar i Augusti. Aterkommer i Maj; allmän, II. Fan. CUCULIDA. Gökfoglar. Cuculus L. 1. ©. canorus L. Gök. Flyttar i Augusti. Ankom 1878 deu 9 Maj, 1879 den 11 Maj, 1880 den 12 Maj och 1881 den 11 Maj; allmän. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 31 III. Ordningen. SYNDACTYLI. Skärrfoglar. I. Fam. CYPSELIDE. Tornsvalor. Cypselus ILLIG. l. €. apus L. Tornsvala. Flyttar i Augnsti. Ankom 1878 den 21 Maj, 1879 den 23 Maj, 1880 den 19 Maj och 1881 den 20 Maj; allmän. II. Fam. CAPRIMULGIDE. Nattskärror. Caprimulgus L. 1. C. europeus L. Nattskärra, Spänkärring. Flyttar i September. Ankom 1878 den 29 Maj, 1879 den 24 Maj, 1880) den 12 Maj och 1881 den 10 Maj; allmän. IV. Ordningen. ACCIPITRES. Roffoglar. I. Fam. STRIGIDA. Ugglor. Strix L. 1. S. tengmalmi GMEL. Perluggla. Skjuten 1877 af mig vid Gödeberg: sällsynt. S. aluco L. Kattuggla. Allmän. Otus Cuv. 1. ©. brachyotus LATH. Kortörad uf. Förekommer någon gang under flyttningen. 2. 0. albicollis DAUDIN. Skogsuf, Hornuggla. Af mig tre gånger observerad och en gång skjuten, alla D gångerna observerad under sommaren och början af hösten i stor skog blandad med gammal björk och asp. Bubo FORSTER. 1. B. ignavus FORST. Berguf. Förekommer på ett par ställen (Brattsbo och Spjervelling); teml. sällsynt. 32 CARLSON, FOGLAR I ALMESÄKRA SOCKEN. Athene BolE. 1. A. passerina L. Sparfuggla. Observerad en gång vid Fredriksdal; sällsynt. 2. A. nyetea L. Fjelluggla. Sedd en gäng om vintern vid Hulie. Surnia DUMONT. 1. 8. ulula L. Hökuggla. Skjuten i November 1881; sällsynt. I. Fam. FALCONIDA. Dagroffoglar. Circus DE LA ÜEPEDE. 1. C. cyaneus L. Blähök. Sedd 1879 a Fogelleksmosse. Falco L. 1. F. peregrinus TUNSTALL. Pelegrimsfalk. Sedd ett par gänger under höstflyttningen. 2. F. subbuteo L. Lärkfalk. . Flyttar i September— Oktober. Återkommer i Mars: allmän. 3. F. tinnuneulus L. Tornfalk. Synes mest om hösten; ej sällsynt. Astur DE LA CEPEDE. 1. A. palumbarius L. Dufhök, Hönshök. De äldre stann-, de yngre flyttfoglar; allmän. 2. A. nisus L. Sparfhök. Ankom 1878 den 25 April, 1873 den 2 Maj, 1880 den 20 April och 1881 den 27 April; allmän. Milvus Cuv. 1. M. regalis BRISS. Glada. Flyttar i September. Ankom 1878 den 25 Mars, 1879 den 29 April, 1880 den 24 Mars och 1881 den 30 April; allmän. Buteo Cuv. 1. B. vulgaris BECHST. Ormvräk, Qvidfogel. Ankom 1878 den 16 April, 1879 den 28 April, 1880 den 12 April och 1881 den 21 April; allmän. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 33 2. DB. lagopus BRUNN. Fjösbent vräk. Observerad nagra ganger. Skjuten en gäng 1878; sällsynt. Aquila MOEHRING. 1. A. chrysaötus L. Kungsörn. Förekommer någon gäng på sina ströftag. Pandion SAVIG. 1. P. haliaötus L. Fiskljuse. Förekommer vid Thoranäs m. fl. ställen; teml. allmän. V. Ordningen. PULLASTRA. Duffoglar. I Fam. COLUMBIDAE. DUFVOR. Columba L. 1. €. palumbus L. Ringdufva. Flyttar i September. Ankom 1878 den 12 april, 1879 den 23 April, 1880 den 19 April och 1881 den 27 April; allmän. 2: C. oenas L. Skogsdufva. Flyttar i Oktober. Ankom 1878 den 15 Mars, 1879 den 10 April, 1880 den 22 Mars och 1881 den 13 April. Ej sa allmän som föregaende. VI. Ordningen. GALLINA#. Hönsfoglar. II. Fam. TETRAONIDE. Tetrao L. 1. T. tetrix L. Orre. Stannfogel. Finnes mycket talrikt. 2. T. urogallus L. Tjäder. Stannfogel. Förekommer mycket talrikt. „3. TI. bonasia L. Hjerpe. Stannfogel. Har de fyra sista åren märkbart förökat sig a Thoranäs samt Fredriksdals marker, da den förut inom sock- nen var ganska sällsynt. Teml. allmän. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 39, N:o 1. 3 34 CARLSON, FOGLAR I ALMESÄKRA SOCKEN. Perdix LATH. 1. P. cinerea LATH. Rapphöna. Stannfogel. Var före 1875 ars starka vinter allmän, men har sedan dess varit sällsynt, dock förekomma kullar här och der. VII. Oräningen. GRALLR. Vadare. I. Fam. CHARADRIDA. Brockfoglar. Charadrius L. I. € apricarius L. Ljungpipare, Brockfogel, Mäsapytta. Ankommer i April—Maj, flyttar i September. Ankom 1878 den 6 Maj, 1879 den 8 Maj, 1880 den 27 April och 1881 den 26 April. Teml. allmän. 2. C. hiatieula L. Större Strandpipare. Flyttar i September. Återkommer i April—Maj. Före- kommer pa sandiga sjöstränder. Teml. allmän. Vanellus BECHST. 1. V. eristatus MEYER. Tofsvipa. Ankommer i Mars, flyttar i Oktober. Tem]. sällsynt. II. Fam. SCOLOPACIDE. Beckasinartade foglar. Gallinago LEACH. 1. @. major. GMEL. Dubbel Backasin. Ankommer i April—Maj; flyttar i Augusti; teml. allmän. 2. G. media STEPHENS. Enkel Beckasin, Horsgök, Himmelsget. Flyttar i September. Ankom 1878 den 25 April, 1879 den 4 Maj, 1880 den 13 April och 1881 den 30 April; allmän. 3. G. gallinula L. Halfenkel Beckasin. Förekommer någon gang. Scolopax L. 1. S. rusticula L. Morkulla. Förekommer särdeles talrikt. Flyttar i Oktober. Ankom 1878 den 10 April, 1879 den 28 April, 1830 den 9 April och 1881 den 2 Maj. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 35 III. Fam. TOTANIDE. Snäppartade foglar. Tringa L. I. T. alpina L. Sumpsnäppa. Förekommer i Fredriksdals mosse m. fl. ställen; allmän. Numenius L. l. N. arcuatus L. Storspof. Flyttar i början af September. Ankom 1878 den 16 April, 1879 den 23 April, 1880 den 28 April och 1881 den 27 April; allmän. Actitis ILLIG. l. A. hypoleuceus L. Drillsnäppa, Strandryttare. Flyttar i September. Ankom 1878 den 7 Maj, 1879 den 3 Maj, 1880 den 9 Maj och 1881 den 11 Maj; allmän. Totanus BECHST. 1. T. ochropus L. Gräbent Snäppa. Häckar i Thoranäs mosse. Flyttar i Augusti. Ankom 1878 den 10 Maj, 1879 den 12 Maj, 1880 den 14 Maj och 1881 den 19 Maj. Boet ej observeradt, men ej flygga ungar tagna. Arten fullt bestämd; sällsynt. 2. T. calidris L. Rödbent Snäppa. Flyttar i Augusti—September. Ankom 1878 den 3 Maj, 1879 den 1 Maj, 1880 den 6 Maj och 1881 den 2 Maj; teml. allmän. 3. T. glareola L. Grönbent Snäppa. Flyttar i September. Ankom 1878 den 1 Maj, 1879 den 30 April 1880 den 28 April och 1881 den 3 Maj; allmän. IV. Fam. GRUIDE. Tiranor. Grus L. 1. @. cinerea BECHST. Trana. Flyttar i September. Ankom 1878 den 2 April, 1879 den 30 April, 1880 den 23 April och 1881 den 2 Maj. Häckar i Fredriksdals mosse; teml. allmän. 36 CARLSON, FOGLAR I ALMESÅKRA SOCKEN. V. Fam. CICONIDZ. Storkfoglar. Ciconia BECHST. l. €. nigra L. Svart Stork. Af mig sedd 1880 i Fredriksdals skog; sällsynt. VI Fam. RALLIDE. Sumphöns. Ortygometra LEACH. l. O. erex L. Kornknarr, Ängsnärpa. Flyttar i September. Ankommer i Maj—-Juni; teml. sällsynt. VIII. Ordningen. LAMELLIROSTRES. Andfoglar. I. Fam. ANATIDAE. Andfoglar. Anser PALLAS. l. A. segetum GMEL. Sädgås. Förekommer under flyttningarne. Ankom 1878 den 16 Mars 1879 den 27 Mars, 1880 den 28 Mars och 1881 den 15 April; allmän. Cygnus L. 1. €. musicus BECHST. Sängsvan. Förekommer under flyttningarne några dagar i Spexsjön, Flyttar i November. Ankom 1878 den 8 April, 1879 den 23 April, 1880 den 13 April och 1881 den 21 April; allmän. Qvarstannar, isynnerhet om våren ibland ett par, tre, ibland endast en dag, om hösten sällan eller blott en dag, om någon del af sjön är isfri. Anas L. 1. 4. boschas L. Gräsand. Flyttar i September—Oktober. Ankom 1878 den 9 April, 1879 den 17 April, 1880 den 7 April och 1881 den 23 April. Häckar i de flesta sjöar inom socknen; allmän. 2. A. crecca L. Krickand. Flyttar i Augusti—September. Återkommer nästan lika med Gräsanden; teml. allmän. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. 37 3. 4A. penelope L. Bläsand, Brunnacke. Ej så sällsynt under flyttningstiderna. Skjuten af mig i Spex- sjön. Clangula FLEMING. 1. ©. glaucion L. Knipa. Förekommer någon eane i Spexsjön under flyttningarne. o ta) t fo) II. Fam. MERGIDE. Skrakfoglar. Mergus L. 1. M. Merganser L. Storskrak, Skräcka. Förekommer någon gång. M. Serrator L. Smäskrak, Pracka. Flyttar i Oktober— November. Häckar i socknens flesta sjöar. IN X. Ordningen. LONGIPENNES. Längvingade simfoglar. I. Fam. LARIDA. Mäsartade foglar. Sterna L. 1. S. hirundo TEMM. Fisktärna. Häckar i Fredriksdals- och Spexsjön. Flyttar ı September. Ankom 1878 deu 20 April, 1889 den 30 April, 1880 den 23 April, 1881 den 11 Maj; allmän. Larus L. 1. ZL. canus L. Fiskmås. Häckar på öarne i Spexhults sjö. Flyttar i September. Ankom 1878 den 16 April, 1879 den 26 April, 1880 den 19 April och 1881 den 7 Maj; allmän. 2. L. fuscus L. Sillmås. Förekommer någon gång. Af mig 1880 skjuten vid Spex- hults sjö. XI. Ordningen. PYGOPODES. Gumpfotade foglar. I. Fam. PODICIPID.E. Doppingar. Podiceps LATH. 1. P. cristatus L. Hvitstrupig dopping. Af mig en gång iakttagen vid Spexhults sjö. - 38 CARLSON, FOGLAR I ALMESÄKRA SOCKEN. II Fam. COLYMBIDE. Lomfoglar. Colymbus L. 1. €. areticus L. Storlom. Häckar pa öarne i Spexhults sjö. Ankom 1878 den 24 April, 1879 den 5 Maj, 1880 den 20 April och 1881 den 12 Maj; allmän. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0O 1: 39 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2). Frän K. Botanischer Garten i St. Petersburg. Acta, T. 6: 2. Från Socidte Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 86. ö Från Societe des Sciences Naturelles i Neuchatel. Bulletin. I. 12: 2. Från Academia Nature Curiosorum i Halle. Nova acta, T. 41: 1-2. Leopoldina, H. 16. Frän K. Sternwarte i Göttingen. Mayer, T. Grössere Mondkarte, zum ersten Male herausgegeben. Text & Atlas. Götting. 1881. 4:0 et Fol. Frän Entomologischer Verein i Berlin. Berliner Entomologische Zeitschrift, Bd. 25: 1-2. Från Deutsche Entomologische Gesellschaft i Berlin. Deutsche Entomologische Zeitschrift, Jahrg. 25: 2. Frän universitetet i Kiel. Schriften, Bd. 27 = 1880—81. 32 st. Frän Naturhistorische Gesellschaft i Nürnberg. Abhandlungen, Bd. 7. Från Astrophysikalisches Observatorium i Potsdam. Publikationen, Bd. 2. Frän Kongl. Ecklesiastik-Departementet. Exposition universelle de 1878 a Paris: Comptes rendus des con- STR NO Dy Do Från Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, 31: 1. Verhandlungen, 1881: 1-7. 40 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 1. Från U. S. Geological Survey of the territories i Washington. Bulletin, Vol. 6: 1—2. Från U. S. Entomological Commission i Washington. Report, 2. Från professor F. C. Donders i Utrecht. Onderzoekingen gedaan in het Physiologisch Laboratorium der Utrechtsche Hoogeschool, (3) 5: 1-2; 6: 1-2. Frän utgifvarne. Svenska Jägarförbundets nya tidskrift, årg. 19: 1-4. Revue des sciences naturelles, (3) T. 1: 1. Frän författarne. Rerzıus, G. Biologische Untersuchungen, Jahrg. 1881. BAıLey, F. M. A census of the Flora of Brisbane. Sidney. 8:0. BARRANDE, J. Defense des colonies, 5. Prague 1881. 8:o. Haast, J. Geology of the provinces of Canterbury and Westland, New Zealand. Christchurch 1879. 8:o. MILLER, S. A. Observations on the unification of geological no- menclature. Cincinnati 1882. S:o. REGEL, J. Descriptiones plantarum novarum... Fasc. 7. Petrop. il 8:0: STANLEY, W. F. Experimental researches into the properties and motions of fluids.. Lond. 1881. 8:o. URBAN. IGN. Enumeratio specierum ... . que in Catalogis semi- num omnium hortorum botanicorum per annos 1850—1879... tractatee sunt. DBerol. 1881. 8:o. ZEUNER, G. Calorimetrische Untersuchung der Dampfmaschinen. Lpz. 1881. 4:0. — Två småskrifter. Stockholm 1582. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Ama. 89. 1882. 72. Onsdagen den 8 Februari. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot, f. d. Tull- förvaltaren NILS WESTRING, och utländske ledamoten Profes- sorn i Liege THEODOR SCHWANN med döden afgätt. Hr C. J. MALMSTEN anmälde den af Hrr SYLOW och LIE besörjda nya upplagan af N. H. ABELS arbeten och gaf i sam- manhang dermed en framställning af dennes korta lif och stora lifsgerning. Hr Frih. VON DÜBEN redogjorde för innehållet af den be- rättelse, som Dr HJ. STOLPE aflemnat om den resa han sasom Letterstedtsk stipendiat utfört i utlandet. Hr GYLDEN dels inlemnade och redogjorde för en uppsats af Amanuensen vid Upsala observatorium, Filos. Kandidaten K, BoHLIN: »Bestämning af Upsala polhöjd» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.), och dels meddelade resultaten af sina pa Akademiens observatorium anställda mätningar af afständet till stjernan 3077 i Bradleys katalog *. Hr Frih. NORDENSKIÖLD förevisade en för Riksmusei räk- ning inköpt större guldhaltig stuff fran Falun, äfvensom en af Grosshandlaren Hr N. G. SÖRENSEN skänkt större stuff kobolt- malm, från Gladhammar, och lemnade 1 sammanhang dermed en historik öfver detta senare mineral, samt meddelade en upp- sats af bergskonduktören L. J. IGELSTRÖM: »Nya mineral från Wermland» *. [NO] Hr WITTROCK inlemnade och refererade följande uppsatser: 1:0) »Bidrag till kännedomen om Stockholmstraktens Pediastreer, Protococcaceer och Palmellaceer», af studeranden G. LAGER- HEIM *; 2:0) »Die Familien und Gattungen der Laubmoose (Brying) Schwedens und Norwegens», af Lektorn N. K. KınD- BERG (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 3:0) »On the Dia- toms of the Baltic Sea», af Filos. Licentiaten H. JUHLIN- DANNFELT (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Fullständlg analytisk framställning af hvarje entydig monogen funktion, hvars singulära ställen utgöra en värdemängd af första slaget», af Professorn G. MITTAG- LEFFLER *; 2:0) »Om Tialdin», af studeranden L. J. ERIKSSON”. Pa tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en afhandling af Hr EDLUND: »Un- dersökning öfver elektricitetens gang genom förtunnade gaser och öfver tomrummets elektriska ledningsförmagan». Af Läroverks-Adjunkten Dr P. J. HELLBOM hade blifvit aflemnad berättelse om den resa han med Akademiens under- stöd sistliden sommar utfört i Vesterbottens och Norrbottens län för fortsatta lichenologiska forskningar. Det Letterstedtska priset för utmärkt originalarbete till- erkändes Professorn Dr G. RETZIUS för hans under det für- flutna året utkomna arbete: »Das Gehörorgan der Wirbelthiere; morphologisch-histologische Studien. 1.» Det Letterstedtska priset för förtjenstfull öfversättning till svenska spräket fann Akademien icke skäl att denna gang ut- dela, utan skulle prisbeloppet, i öfverensstämmelse med donators föreskrift, läggas till kapitalet. De Letterstedtska räntemedlen för maktpaliggande under- sökningar skulle ställas till Professoren G. LINDSTRÖMS för- fogande für att låta genom Filos. Licentiaten G. HOLM under instundande sommar anställa palsontologiska undersökningar pa Oland. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 2. Stockholm. [CIN] & =] | Bestämning af afständet till stjernan N:o i Bradleys katalog. Af HuGo GYLDEN. [Meddeladt den 8 Februari 1882.] Om hösten 1877 uppstäldes på Stockholms observatorium ett eqvatorialinstrument, hvars objektiv af 7 tums diameter blifvit anskaffadt från firman Merz ı München, men hvars utförande i öfrigt firman A. Repsold i Hamburg benäget hade åtagit sig. Om ock objektivet ej kan räknas till de allra yppersta, är dock mot detsamma ingenting att anmärka, som skulle låta det med sjelfva instrumentet afsedda ändamalets uppnaende på något sätt synas tvifvelaktigt. Instrumentets montering är i alla de af- seenden, som komma 1 betraktande vid de med detsamma hittills utförda iakttagelser, särdeles tillfredsställande och ändamålsenlig. Hufvudsyftet med anskaffandet af ifrågavarande instrument var, att realisera en länge påtänkt plan, att lemna ett bidrag till kännedomen om afstånden i stjernerymderna utom värt pla- netsystem. Visserligen hade för detta ändamål instrument af helt andra slag kunnat användas, men sådana ansag jag dock ej fullt skulle hafva motsvarat mitt syfte. Det var nämligen ei min afsigt att bestämma några få stjernparallaxer med den stör- sta möjliga noggrannhet, utan att utsträcka mina undersöknin- gar öfver ett större antal stjernor, om ock de enskilda bestäm- ningarna dervid skulle blifva behäftade med större sannolika fel. g metoden att medelst registre- Från denna synpunkt visade si ring bestämma rektascensionsdifferenser emellan skenbart nära hvarandra belägna stjernor såsom i flere afseenden lämplig. Väl 4 GYLDEN, AFSTÄNDET TILL STJERNAN 3077 BRADL. hade några försök, dervid denna metod blifvit tillämpad, ej ledt till så tillfredsställande resultat, som hade varit önskligt; men i betraktande deraf, att man på grund af iakttagelsernas lätta utförbarhet kan medhinna ett jemförelsevis ganska stort antal bestämningar, syntes dock de invändningar, emot densamma kunde göras, af minskad betydelse. Gälde frågan att bestämma några fa parallaxer, skulle man, med den erfarenhet som på detta fält redan blifvit vunnen, säkerligen välja en annan metod, men da man asyftade att bestämma ett medelvärde af flere stjernors af- stånd, måste ett förfarande tillämpas, om hvilket man kunde förutsätta, att detsamma under arbetets lopp ej skulle visa sig erfordra väsentligen större arbetskraft än man från början hade beräknat. För att tillämpa registrermetoden erfordrades ett på säkra fundamenter uppstäldt parallaktiskt instrument, med tillräcklig optisk kraft att tillåta iakttagelser i belyst fält af de stjernor, som i Bonner Durchmusterung äro betecknade med storleken 9,5, för öfrigt af måttliga dimensioner. Den storlek, i hvilken här- varande instrument blifvit utfördt, synes för det afsedda ända- målet lämplig. Väsentligen större dimensioner skulle säkerligen hafva förminskat den konstans, hvarmed tuben under pagaende registrering borde bibehållas i en viss riktning. Men a andra sidan hade ett mindre objektiv ej tillåtit att välja jemförelse- stjernorna tillräckligt nära hufvudstjernan, då redan stjernor, som äro antecknade att vara af storleken 9,5, understundom äro ganska svara att iakttaga i belyst fält. Det bör dock härvid anmärkas, att luften i Stockholm ofta är ganska ogenomskinlig, da himmelen för blotta ögat ter sig fullkomligt ren. Undan- tagsvis har jag dock med stor lätthet 1 belyst fält iakttagit stjer- nor, som i följd af sin ringa ljusstyrka ej förekomma 1 Bonner Durchmusterung. Omedelbart efter instrumentets uppställning pabegyntes det med detsamma afsedda arbetet, hvilket skulle omfatta bestäm- ningar af afstånden till följande stjernor: OFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 5 a Cassiop. u Cassiop. 8 Androm. ı Persei. a Persei. LL. 10797,98. 8 Aurigae. ı Ursae maj. a Coronae. £ Bereulis. 61 Cygni. & Cygni. T Cygni. Br. 3077. ı Androm. Dessa stjernor hafva blifvit utvalda utan nagon annan hän- syn än den, att jemförelsestjernorna skulle ligga nagot sa när symmetriskt pa ömse sidor om hufvudstjernan; det var, sasom redan blifvit antydt, ej min afsigt att företrädesvis söka efter stora parallaxer, utan att bestämma medelparallaxen för en viss kategori af stjernor. Några veckor sednare måste det knappt päbegynta arbetet emellertid i följd af en ögonsjukdom afbrytas, och kunde först på hösten 1878 åter upptagas. Ett förnyadt sjukdomsfall för- orsakade åter ett kortare afbrott i början af året 1879, men sedan dess har jag kunnat fullfölja ifrågavarande observations- serie, hvilken det är min afsigt att ännu några år fortsätta. Ehuru iakttagelserna ännu icke kunna anses afslutade, före- ligga de dock redan i tillräckligt antal, att vissa provisoriska resultat af dem kunna härledas. Ett sådant är den bestämning af parallaxen för stjernan Br. 3077, som i det följande skall meddelas. 6 GYLDEN, AFSTÄNDET TILL STJERNAN 3077 BRADL. Enligt Argelanders uppgift i hans afhandling »Untersuchun- gen über die Eigenbewegungen von 250 Sternen» var den ifraga- varande stjernans position för 1855 följande: a _ 2316219 08,09€ 356 22867210, reducerade till epoken 1880 blifva da dess koordinater =25 I 30.513 = 3 30 30 20 Bil. Vidare uppgafs dess storlek vara 5” .9; samt dess apparenta rörelse i rektascension och deklination till: + 0°.2499 och + 07.270 eller i totalt belopp: 2".093; position: 82° 35. Sasom jemförelsestjernor utvaldes de tvenne följande, hvilkas koordinater, hänförda till hufvudstjernan, gälla för 1880 .0, A49”.0, Ja = — 10.6, 25=— 3 0 BY .4, +2 48.5 + 4 25. Hvarje särskildt observationsresultat bestod nu i en bestäm- ning af rektascensionsdifferenserna Br. 3077 — A och £ — Br. 3077, hvilka jag skall beteckna med a och b. Hittills hafva 56 bestämningar af a och lika manga af b blifvit utförda; jag skall dock ej nu — alldenstund observationsmaterialet ej är fullstän- digt och således den föreliggande bearbetningen af densamma ej ännu är definitiv — anföra desamma i detalj, och ej heller de af dem härledda värdena b — a. De sednare har jag nämligen sammanslagit, vanligen fyra och fyra, i normalorter, och dessa äro upptagna i följande sammanställning. De utsatta värdena hafva med det af Argelander angifna apparenta rörelsebeloppet blifvit reducerade till epoken 1880. 0. Datum b—a 1878 Aug. 22 1” 47°.813 Sept. 19 47 . 829 1879 Nov. 21 47 .885 Dee. 16 47. 989 Dan 2.1 48 . 016 1880 Juli 7 47.851 Auge 2074704885 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 7 Datum b="00 1880 Aug. 12 1” 47°.831 Okt. 19 47 .932 NOT 2300 74708302 Deesg2200,237.959 1881 Juni 1 47 . 784 Juli 14 47 .859 Dec. 16 47.914 Jag betecknar nu det för 1880.0 gällande värdet at diffe- x rensen b— a med 1” 47”. 900 + z; den i tid uttryckta parallaxen med y; samt korrektionen till den af Argelander angifna apparenta än- dringen af differensen b—a med 2, och erhåller da, pa grund af ofvan anförda data, följande vilkorseqvationer: (A) — 0". 087 = 2 —1.21y— 1.642 —0.071=82+0.62»—1.28» —0.0l5=x+3.30»—0.11l» +0.089 = x + 3.30» — 0.05 » + 0.116 =72 + 3.25» — 0.03» — 0.069 =2—2.90» + 0.52» = 05015 =2- 11935 + 0.59» —0.069= 2 — 1:45» + 0.61 » +0.032—= x + 2.18» + 0.80» — 05028 — MTF DAD 7202.90 +0.059=x+3.22» + 0.98» — 0.116 =2s—3.33» + 1.42» —0.041=2—2.69» + 1.53» + 0.014 =25 + 3.30» + 1.97» Medelvärdet af alla dessa likheter är: — 07.014 = x +0.63y + 0.522; och subtraheras denna likhet från hvar och en af de füregaende, sa erhalles: (B) — 0.073 = —1.834y— 2.162 —0 .057 = —0.01»— 1.80» —0 . 001 = +2.57»--0.653» 8 GYLDEN, AFSTÄNDET TILL STJERNAN 3077 BRADL. + 0°.103 = + 2.67 y—0.10z +0 .130 = +2.692»—0.08» —0 .05 = —3.53» —0.00» —( 00 — 2.56» + 0.06 » — 0 .05 = —2.08» + 0.09 » +0.046= + 1.55» + 0.28» —0 . 014 = + 2.04» + 0.38 » + 0.073 = + 2.59» + 0.46 » —0 .102=—3.96» + 0.90» — (0 (27 ==—=—3. 32» + 1.01» +0.028= + 2.67» + 1.45» Dessa likheter, behandlade enligt minsta qvadratmetoden, leda till följande finaleqvationer 0=—1.850 + 97.29 y + 1.12z 0=—0.200+ 1.12y + 12.692, ur hvilka erhållas: y= + 0". 01887 z= + 0 . 01410. Genom att införa dessa värden i likheterna (B) finner man resterande fel, hvilkas qvadratsumma utgör - 07. 0229 då deremot summan af de ursprungliga afvikelsernas qvadrater belöper sig till 0°. 0615. Största delen af den vunna förbättringen beror pa införandet af parallaxen. | Man finner nu det sannolika felet af en normalort vara + 0". 0308. Resultatet af föreliggande undersökning blifver härmed föl- jande: lijy=n = + 0.283 + 0". 0468; arlig ändring af b—a: = — 0.4857 + 0:. 0086; och slutligen befinnes b— a = 1" 47°.867 + 0°. 0096. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK, AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:O 2 Emot realiteten at den angifna parallaxen torde svårligen na- got väsentligt kunna invändas, då det funna värdet af densamma är mer än sex gånger större än det sannolika felet, samt iakt- tagelserna sträcka sig öfver en allt för lång tid, att förmodan det subjektiva fel varit orsaken till detta resultat synes berättigad. Deremot kan jag icke påstå att dylika fel ej utöfvat något in- flytande på det funna värdet, om de ock icke helt och hållet kunnat vanställa detsamma. För att vinna någon föreställning om dylika fels inflytande, hvilket torde hafva varit olika under de olika åren, har jag bildat medelvärden af alla de af lik- heterna (B), der koefficienten till y har negativt värde och lika- ledes af alla de öfriga. Härigenom erhöllos tvenne olika värden för 7, dervid de subjektiva felen afficierat resultaten på olika sätt. Det befans, sedan värdet för z blifvit infördt, (C) —0.043 = —1.8%4y —0.0532 = — 0.01» —0.041 = —3.53» ) —0.001 = — 2.56 » —0.056 = — 2.08 » —0.115 = —3.% » — 0.041 = — 3.22 » (D) + 0.008 = + 2.57» + 0.104 = + 2.067» +0.131 = + 2.62» + 0.042 = +1.55» — 0.020 = + 2.064» + 0.067 = + 2.59 » +0.008= +1.45» Summan af likheterna (C) gifver oss — 0.3293 = — 17.20, hvaraf följer el 2808| och likaledes befinnes ur likheterna (D) + 0.340 = + 16.099, 10 GYLDEN, AFSTÄNDET TILL STJERNAN 3077 BRADL. hvilken relation leder till värdet 7 105310. Någon väsentlig skilnad från föregående resultat visar sig således icke, hvilket återigen antyder att systematiska fel af någon större betydenhet icke på denna väg kunna upptäckas. Vidare har jag kombinerat de 4 första af likheterna (C) med de tre första af likheterna (D). Resultatet blef n—=+0%.341. De aterstaende likheterna gafvo = + 0.264. Här visar det sig visserligen att iakttagelserna under den första tiden leda till ett något större parallax än man finner ur de sednare anstälda; dock är skilnaden ej större än att den- samma kan förklaras på grund af de sannolika felen. 11 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 2. Stockholm. Fullständig analytisk framställning af hvarje entydig monogen funktion, hvars singulära ställen utgöra en värdemängd af första slaget. Af G. MIiTTAG-LEFFLER. [Meddeladt den 8 Februari 1882.! 1. Uti en följd af uppsatser, hvilka blifvit offentliggjorda uti Vetenskaps-Akademiens Öfversigt!), har jag för sådana entydiga monogena funktioner af en oberoende variabel, hvilka besitta ett ändligt antal af väsendtligt singulära ställen, härledt åtskilliga satser, hvilka jag sedan för de af dessa funktioner, hvilka icke ha nagot annat väsendtligt singulärt ställe än (x = 00), sam- manfattat uti fyra hufvudteorem, hvilka äro utvecklade i ett bref till HERMITE, som finnes intaget uti tredje bandet i andra serien af »Bulletin des sciences mathématiques et astronomiques». "Dessa teorem ha utgjort utgangspunkten för flerfaldiga un- dersökningar ?) och åtminstone till formen nya bevis för det 1) 7 Juni 1876, n:o 6. 10 Januari 1877, n:o 1. 14 Februari 1877, n:o 2. 14 Mars 1877, n:o 3. 12 December 1877, n:o 10. ce. f. dessutom: »Funktionsteoretiska Studier af G. Mittag-Leffler. 1. En ny serieutveckling för funktioner af rationel karakter». Acta Societat:s Scientiarum Fenice. Tom. XI. Pag. 274 —293. 2) e. f. »K. WEIERSTRASS. Ueber einen functionentheoretischen Satz des Herrn G. Mittag-Leffler». Monatsbericht d. Königl. Akademie der Wissen- schaften zu Berlin vom August 1880. »Ulisse Dist. Alcuni Teoremi Sulle Funzioni Di Una Variabile Complessa», 12 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. första af desamma ha blifvit framställda af WEIERSTRASS, DINI, HERMITE och SCHERING. Ingen synes dock hittils ha observerat, att sagda teorem endast utgöra det första steget inom en langt allmännare teori. Detta har dock af mig blifvit påpekadt sa- väl i Öfversigten för den 12 December 1877 som ock, ehuru endast antydningsvis, uti mitt bref till HERMITE. Uti en följd af uppsatser, hvilka jag skall tillåta mig att förelägga Akade- mien, vill jag att börja med utveckla, hvilken betydelse mina teorem ha för den allmänna teorien för de entydiga monogena funktioner, hvilkas singulära ställen, enligt CANTORS terminologi, utgöra en värdemängd af första slaget ?). Härefter skall jag också undersöka i hvad mån mina satser kunna bringas att om- fatta ännu allmännare klasser af entydiga monogena funktioner. Jag skall att börja med framställa ett hufvudteorem, pa hvilket det är möjligt att uppföra hela teorien för de funktioner, hvilkas singulariteter bilda en värdemängd af första slaget. Teoremet lyder: »Låt oss som gifna antaga 1) en oändlig serie af bestämda ändliga storheter aaa: hvilka alla äro olika hvarandra, och hvilka dessutom äro under- kastade villkoret Ihm (2, = €3 v=00 samt »CH. HERMITE. Sur quelques points de la theorie des fonetions. Extrait d'une lettre de M. Hermite å M. Mittag-Leffler». Acta Societatis Seientia- rum Fennice. Tom. XII, samt Journal für die reine und angewandte Mathematik. Bd. 91. »ERNST SCHERING. Das Anschliessen einer Function an Algebraische Func- tionen in unendlich vielen Stellen». Abhandlungen der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Göttingen. Bd. XXVII. 1880. »CH. HeErRMITE. Sur une application du theoreme de M. Mittag-Leffler dans la Theorie des Fonetiens». Acta Societatis Scientiarum Fennic«e. Tom. XII. I) »Ueber die Ausdehnung eines Satzes aus der Theorie der trigonometrischen Reihen. Halle. 1 December 1871». Math. Annalen. Bd. V pag. 128 sqg. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o ae) 2) en oändlig serie af hela — algebraiska eller transcen- denta — funktioner af.variabeln (y), hvilka samtliga försvinna ör (= 0): (1) le Aa) ea NNE ’ (2) (DS (D . FY) et CRT OR + (2) (v) (I GE (Vv) = CERN Viss en Det är alltid möjligt att bilda en entydig analytisk funk- tion F(«), hvilken icke har andra singulära ställen än On An Oy a äfvensom (x = oo), och för hvilken, för & = a, och vid hvarje bestämdt värde på », differensen Fa) G( 2 2a), har ett ändligt och bestämdt värde, sa att (x) för omgifningen af (x = a,) kan uttryckas under formen ; Gl) + Pul — a)» Og (0 v Om G(y) @s(y) . . . . alla äro algebraiska hela funktioner öfvergar teoremet uti teorem 1 uti mitt bref till Hermite, hvil- ket teorem af mig första gangen blifvit bevisadt uti Öfversigten för den 7 Juni 1876. För att bevisa mitt nya allmännare teo- rem kan man nästan ord för ord använda samma metod, af hvilken WEIERSTRASS i »Berliner Monatsbericht» för 1880 be- tjenat sig för att härleda mitt speciellare teorem. Denna metod hade jag redan i början af året 1879 meddelat i mina föreläs- ningar vid Helsingfors universitet. 1) Liksom hos WEIERSTRASS må (x) betyda »en efter hela och positiva po- tenser af x fortskridande potensserie, hvilken konvergerar för omgifningen af 2=:0». Koefficienten för (x — a,)” uti P,(z —a,) må i det följande (1) öfverallt betecknas med of 14 MITTAG-LEFPLER, ANALYTISK PRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. Låt oss på ett godtyckligt sätt framställa en oändlig serie af positiva tal, - ÖT EIERN ME ER hvilkas summa är ändlig samt dessutom ett positivt tal & < I. Lat oss härefter, om man har (a, = 0), sätta Fj(2)=6G |) BO, Om a icke är noli, utvecklar man, hvilket alltid är möj- Vv [9.0] uu : Si Te © ll x 5 ligt, @ ee) i en potensserie, A |—]> hvilken konver- ’ % Vy u a, w=( o X .. .. a . PE gerar sa snart man har [-| < 1. Det är härefter alltid möj- a Vv ligt att finna ett helt tal m, tillräckligt stort för att absoluta u ol x z I ; beloppet till serien A (2) skall vara N 2) le) ar DE Op) — e.(—)+ P,.(x— ay.) Om G(z) nu betyder en hel funktion, hvilken som helst, af x, sa har funktionen F(&) = F(x) + G(«) uppenbarligen samma egenskaper, hvilka vi funnit hos Fl). Om åter F(x) och F(x) äro tvenne funktioner med dessa egen- skaper, så är deras differens tydligen en hel funktion af w. En dylik funktion kan alltid på mångfaldiga sätt bringas under formen 9,(£) qv Dyanesteson(e), ATEN äro helaralgebraiska eller transcendenta funktioner af x. Man har derföre uti serien NN era. (2) v=zı1ı i hvilken 9,(2) är lika med en arbiträr hel funktion af x, Ve ett uttryck, hvilket omfattar alla funktioner med de begärda egenskaperna. Om en funktion A») blifvit förelagd, hvilken har den ka- rakter, som i mitt teorem angifves, sa kan densamma saledes alltid framställas under den ofvanstaende formen je) | | F(&) Ar 9,@)). 7=1 16 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. es) Funktionen ) g,(&), är härvid fullständigt gifven, så snart v=]1 blott (x) samt talen m, my .... m, .... uti funktionerna Vv DE) Re) ss 00 2 MO TINA JG VI DE Fran : 00 ställa en omfattande metod, genom hvilken funktionen Åg,(2) =" detta fall verkligen kan framställas. Lat n vara ett gifvet positivt helt tal och låt S vara be- gränsningen af en enkelt sammanhängande yta i det plan, hvil- ket geometriskt åskådliggör omradet för en variabel 2, samt låt linien S innesluta ställena z= 0 samt a, a; az ... a. Låt oss ss (a) med | förstå integralen längs linien S och med [ integralen längs en cirkelperiferi, hvars medelpunkt är a, och hvilken utom a icke innefattar nagot singulärt ställe till funktionen under integral- märket. Man har da, om » är en punkt inom området för variabeln 2, hvilken icke är noll, och hvilken är belägen innanföre den till variabeln 2° område hörande linien S, och om med m förstås cf | dz + ett positivt helt tal: fi ef en får LE OD Da | ge Om stället (2 = 0) tillhör ställena a, a, . . a, är detsamma härvid icke inbegripet under summationstecknet. Jag antager också att börja med, att stället z= x icke sammanfaller med nagot af ställena a, a, a, Nu är (x) om = = . de = 2niF(2) och följaktligen blir ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 17 (0) ’ N (a v) på 1 F(z) x au u al F(z) 2) bd F(«) Sage al — A) or, m: Zur (2) aa vehl 1 S m F(z) x Hr = |. —ı& | a (3) (a) F(2) m Som bekant är | (=) dz, der a är noll eller ett af 2—2 ställena a, a,...a,, lika med koefficienten för (£— a) "i den potensserie, uti hvilken funktionen under integralmärket för när- maste omgifningen af (2 =7a) kan utvecklas. Jag vill derföre nu visa, huru man för de olika värdena på a kan finna denna koefficient. För (a = 0) äro tvänne fall att urskilja, då nollstället icke tillhör ställena a, do... da», samt då detta är fallet. Antag först att nollstället icke förekommer bland ställena a, ay ...a,. Man har för tillräckligt sma värden på |z]| — © (2)=1(1-2) 70 2% 2 a3 „ \m AB mi Zz 2 2 =-((=)+( foo +1+2+[2) + 1 agbule: I. x zZ 2 2 dB AR 5 ; 3 (m — 1) Rz! \ Fo) + FO) le) ee) ee Om man verkställer multiplikationen, erhålles som koeffi- ? a. eient för — > 2 (m—1),m —1 x & If 14 7 x : 4 / ac = IE) + PX) 7; + #0) 3 + + Fl) nn & och uti ifragavarande fall är saledes if 0 p 2 0) = — > a) EN RAS MA SÄS (5) SIT NES Låt nu nollstället vara ett ställe a,, hvilket tillhör ställena @) @dy.....@n. Man har för omgifningen af a,, 1 Ya ae) &, (2) + P(2) = 27 (v') (v') (v') (CET CIN En + ++. enere 22 Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 2. 2 18 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. (2) @) DR oh FÄR ST Ö 7 AR Boon Eeee Koefficienten för I uti produkten blir följaktligen (v') @) e) c €c [02 il =9 —3 z a en (0) | ; —2 > (0) —1 +6, +. el VA Boa een L\+g G, = + 2 (2) om man sätter Du Vi v —2 (v') —1 SOG > + ER +), u an För det fall, att nollstället tillhör ställena a, a,....a,; man således 0) era en Det återstår nu att finna koefficienten för (z— a)! den potensserie, hvari F(z) x m fi — 8% zZ (6) har (7) uti för närmaste omgifningen af (2=a) kan utvecklas, då (a=a,) utan att vara noll är ett af ställena a, a,....a,. Man har 5 RNA F@) (0 ++ (2) +...+[2)")) = ol 2er ee ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 19 Nu är för närmaste omgifningen af z = ay NE IN RR i Bi PR Ba, ESSER a 1 a = Oy Ba 1 1 AL < +) + ORO DI STÄNDIG: So t % — dy Ba — Ch © —a, (CCD (2) > (2 — ay)? AT LP Blog dd oa 00H 00 och koefficienten för (2— a,)! vid utvecklingen af = blir således — G,| h ) = LT dy För närmaste omgifningen af (ec = a,) är vidare 1 f2 NCR) i 2—ay\ (FD , 1 ; j ) FER och koefficienten för (2 — a,)- 1! vid utvecklingen af — mu F(z) blir således Ay NI ACD 0) 0) (7) el a (tl) (+) a ws D (+ (ud, a äv a 2! Oy a! ae Detta uttryck är, som man omedelbart inser, lika med koefti- cienten AV uti den potensserie oo 2 u ) AD =) uw du! 3 w=o0 LC hvarı G, R - för < I kan utvecklas. en äv 20 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. Tr o = al: . K.oefficienten för (2 — a, vid utvecklingen af F\z z \m : o 0 (=) blir saledes A EB zZ , m—N föl a el Av och man erhåller lay) 4 m—1 1 Fiz) [z\m 1 ea ee Tel) arlell....e U w=o Uttrycket inom klammern pa högra sidan om likhetstecknet är lika med den funktion, hvilken förut (1) blifvit kallad F',(«), om i densamma endast sättes m, = m. Formel (3) öfvergår således nu uti formeln n IS ale) ffa NR - Fe) =G(@)+ NS IG | Si -(=) EN a (9) DE i hvilken samtliga talen m, m,...m,„ äro lika med samma positiva hela tal m och, G(x) är en algebraisk hel funktion af x utaf gradtalet m — 1, hvilken för det fall, att nollstället icke tillhör ställena a, a,...a,, är lika med funktionen 9, (=) uti (4), och för det fall åter, att nollstället är lika med ett ställe a, bland ställena a, a,...a,, är lika med funktionen Sj) [9,0] uti (3). I detta sednare fall omfattar samman ) F, (2) äfven v=]l ; funktionen JA (=E (+) I det föregaende har blifvit förutsatt, att stället (=) icke sammanfaller med nagot af ställena a, a,...an. Det är dock icke svart att se, att formeln (9) fortbestär, äfven om « är lika med ett dylikt ställe a,. Man erhåller nemligen då „la,) m—1 „la; DEREN hr N Na) (|) de Von Aa ATZE N 2 2 day‘ i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 21 hvilket är det värde som differensen F(x) — F,(£) antager för = an. Jag tänker mig nu dimensionerna af linien 5 tillväxa efter en sådan lag, att en efterföljande linie alltid omfattar en före- gående och, att dessutom mot hvarje förelagdt ställe, hvilket tillhör serien a, a ..... svarar en linie S, hvilken helt och hållet faller inom ändligt område, och hvilken omfattar detta ställe. Om då funktionen (x) är en funktion af den be- skaffenhet, att mot densamma svarar ett positivt helt tal m, sådant att för hvarje positiv qvantitet J det finnes en linie 5, för hvilken [AS | | | HE) (= ) dz | JR=ze\® sa snart qvantiteten « under integrationsmärket tillhör omgif- <<, ningen af ett ändligt ställe x,, hvilket tillhör omradet för va- riabeln x, sa erhåller man likheten F(z) = G(«) + DEG ET TS (10) Serien > F,(x) är härvid likformigt konvergent uti när- heten af de ändligt ställe x,, hvilket icke tillhör serien [2,0] ay Gg...., och serien F,(&) — F,.(&) är likformigt konver- v=0 gent uti närheten af ett ställe a,., hvilket tillhör serien a, Aa.... & Den uti formel (2) ingaende arbiträra funktionen ae v=0 har uti formel (10) blifvit ersatt af den algebraiska hela funk- tionen af graden m — 1, G(x), hvars koefficienter äro lika med koefficienterna för de m första positiva potenserna af «= — den o:te potensen inberäknad — uti den potensserie, i hvilken x) för omgifningen af («= o) kan utvecklas. Härledningen af formlerna (9) och (10) hvilar pa det antagandet, att « icke är noll. Man ser dock genast, att 22 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. dessa formler fortbestå äfven för = o. Om 2 = 0 icke tillhör ställena a, a,...., blir nemligen hvar och en af funktionerna Fi(2x) Fy(2).... noll för 2=o, och man erhåller dessutom G(o) = F(o). Om åter z=o är ett ställe a, , hvilket tillhör ställena a, a,...., blir funktionen F,(o) lika med noll, så snart v 0 a 0 hvarest | är en potensserie, hvilken fortskrider efter hela positiva potenser af 1 nur och konvergerar för o < | — al samt ma ® P(x — a) är en potensserie, hvilken fortskrider efter hela posi- tiva potenser af (e—a) och konvergerar för [a —a|l 0... ı HoSo), =, och om x = o är ett dylikt singulärt ställe, v = a,, man har a) = TR a nad Ba 8588 ee gr da för omgifningen af x = a, = 0 F(2)=6G,1>) El EEE NE EL een Vidare är m—1 v) | NY: F',(x) == GA) ur uns (=) ; ( © — ay ) w \ay 0 = (0) då (6) Gl j= 4 för a 7”lx— ay w \a, a, Ställena z= a, a, Az»... An samt z=o och A= tl äro samtliga belägna innanföre konturen SS. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 18 \:0 2. 25 Det är lätt att inse, att formeln (1) kan betydligt generali- reras. Man har False Fol] n))e Om vi nu i stället betrakta integralen (ge AB,+Bi(E)+ BE) tot Balz)" Jyde så erhålles på alldeles samma sätt som förut formeln (1) den allmännare formeln F(x) = G(2) + = F,(&) + k al Mes al ee I Balz) |i dz Om stället x = o icke är ett = in har man här G(@) = B,K(0)+ B,F(o)7 + B>E'(0). he —1 + Var P@—D(o) EEE A Ge Om ater x = o är ett singulärt ställe x = a,., är am k ; (1!) , (00 Du) 28 Ga) Ba Ba Er Bor. Bin AO en! Konturen 5 omfattar fortfarande samtliga ställen z = a. aa, sam 2240 OMM 2 1730 Vidare Dar man for hvarje bestämd index » F,(e) = @l— en B= Mey ay w=0 Formel (1) erhalles ur (2), om man sätter Di 0 2 N Härvid öfvergär da G(x) uti G(x) och F,(a) uti F,(x). Om nu dimensionerna af linien S tillväxa sa, att en efterföljande linie alltid omfattar en föregaende och, att mot hvarje förelagdt ställe, hvilket tillhör serien a, a,a,...., svarar en linie S, hvil- ken omfattar detta ställe, och om mot hvarje gifvet positivt tal 26 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. J svarar en linie S, sådan att för densamma och alla efter- följande S zo +B,[2) + RE + Balz)" | dz sa snart qvantiteten © tillhör omgifningen af ett ändligt ställe | 1 | 2ri k hvilka positiva heltalsvärden man ock ma ge at de båda indices u och v. Man inser också utan vidare, att det förra vilkoret är en följd af det senare. Det är nu alltid möjligt att fast- ställa en positiv qvantitet o sådan, att hvart och ett af omrä- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 27 dena |x— a|=0 faller helt och hållet utanföre hvarje annat dy- likt område. Absoluta beloppet för A(e”) är ständigt utanföre och på gränsen af områdena |e— al|=0 en ändlig qvantitet och växer ej heller öfver hvarje gräns, då absoluta beloppet för « växer i oändlighet. Man kan också alltid multiplicera r(z) med en sådan negativ potens ©”, att detsamma är fallet med ab- soluta beloppet för produkten r(x) x” och, att dessutom detta absoluta belopp med växande x sjunker under hvarje gräns. Lat oss nu betrakta integralen S Inc (JEN 3 22 „dz och lat oss fastställa en godtycklig positiv qvantitet R. Låt vidare konturen S helt och hållet falla utanföre området |2|< & och helt och hållet utanföre hvart och ett af områdena |z— a, | = 0. v=1,2.... Det är då uppenbart, att mot en godtyckligt liten positiv qvantitet d alltid svarar en qvantitet R sådan, att AS | & z Ym 1 | J Rey (2) —d |< 8 Man erhäller derföre [e,) a) = G(2) + ) F,(«) y=1 Om man sätter B(x) = neotgne me) =U öfvergar föregående formel uti + 90 (0) cotgae == + cy + cg? + SENS I IT SIM — 2 Cı gi 0 oc + Coy—1L en | m M=—DR oo 1 ; 2z [= \2” SV GR NAR GT ya AR le) > m=1 hvarest 220, 23, 2%, er a I Ton ey ON SL pam och bj bg b,....d3,—) äro de BERNOULLISka talen. 28 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTALLNING AF FUNKTIONER. Sätter man Rx) = meotgn® r(2) = G ® CR G we EN) ae (1 (55) ) m =0 erhåller man 221? Da\? Da \® 400 rreotgrt® (1 = (7) ) (1 (3) | Str (1 Na En Sana Od © 2z4A( är a: —1? 22 —22 z> a i hvarest (i A STE ST MD = 03 I Moas > a NE )@ me); osa G=) Dessa båda serieutvecklingar för zcotgar ha för första gången blifvit framstälda af GYLDEN 1), hvilken också vetat, att inom den astronomiska perturbationsteorien dra den största fördel af desamma. På samma sätt som absoluta beloppet till [res 2 ) (FY: I de S = \Reyre) |. Hl + + (2) +...+[5)” )las “ med växande R sjunker under hvarje gräns, är detta äfven fal- let med absoluta beloppet till from fe [Jalla + BE) + Banl2] "+... + Bo EN NE hvarest Bi, Dansi:::: Bm+n äro godtyckligt valda qvantiteter, och man erhåller följaktligen 1) Huco GYLDÉN. Integration af vissa i Störingstheorien förekommande dif- ferentialformler.» Vet.-Akademiens Handlingar. Band 11. N:o OMR ae 16 sqq. »Huco GYLDÉN. Om Summation af Periodiska funktioner». Vet.-Akade- miens Handlingar. Band 11. N:o 1. Pag 6 sqg. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 29 F(2) = @(« F (+). (x) (0) +) Pie) v=0 Om t. ex. r(z) = 1, sjunker absoluta beloppet till 2 z \m—1 ) +... +Bn1l2) 2 (er JAg Ten Bn-ı äro godtyckligt valda qvantiteter, med LC as 1 a OR växande £ under hvarje gräns. Antag nu att JAG) =D) HE) hvarest »(«) fortfarande är en algebraisk rationel funktion af x och f(x) är en entydig monogen funktion af x, hvilken är underkastad vilkoret fla+2w) = uu flv) (a +2w') = v f(x) hvarest w och w, u och v äro arbiträra konstanter, sadana. att > icke är en reel qvantitet och att man ytterligare har Del. | v | = dl Det gäller nu liksom i föregående-exempel om Flx), att om med a, a... förstas dess olika oändlighetsställen, kan man alltid fastställa en positiv qvantitet k sådan, att | Au — a, | >> k, för hvilka värden som helst pa indices ju och », och att det derföre alltid är möjligt att finna en positiv qvantitet o, sådan att hvart och ett af områdena |e— al| = 0 faller helt och hållet utanföre hvarje annat sådant område. Absoluta beloppet för f(x) är också ständigt utanföre och på gränsen af områdena |r = a|=0 en ändlig qvantitet och växer ej heller öfver hvarje gräns med växande |x|. Det finnes derföre alltid ett helt tal m, sadant att absoluta beloppet för f(a) nl) em 30 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. med växande x sjunker under hvarje gräns. Om man derföre framställer en godtycklig positiv qvantitet R och liksom i före- gaende exempel låter konturen S falla helt och hållet utanföre området |2]>E och utanföre områdena |2z— a,|=0, svarar alltid mot hvarje förelagd positiv qvantitet d ett R, så stort att AS fora 8-| a|s % z\m+l \"+ Ba (2) SP oa» zZ och man erhåller Jerföre F(2) = G(x) + I Bo v=1 Man inser utan vidare, huru man medels denna formel erhåller t. ex. liknande serieutvecklingar för de dubbelperio- diska funktionerna af andra och första ordningen, som GYLDEN sifvit för de trigonometriska funktionerna. Jag skall en annan sang aterkomma till denna fråga och då uppvisa, hvilken rike- dom af nya formler för de elliptiska funktionerna, som har sin källa i den föregående utvecklingen. Det är ej heller svart att se, huru de nya utvecklingar, hvilka HERMITE*) nyligen gifvit för T funktionerna, omedelbart härflyta ur formel (2), samt huru till dessa serieutvecklingar kan läggas en mängd andra och allmännare. Da den store matematikern meddelat mig, att han med det första ernar upp- taga denna fråga till behandling, vill jag dock icke nu syssel- sätta mig med densamma. En annan intressant användning af mina formler, till hvil- ken jag senare vill återkomma, är att betrakta den HERMITE- ska funktionen 3 O(m) Olx+ wo) e (2 ERT 0) | Vv O(w)H(x) ') »CH. Hermes. Sur une application du théoréme de M. Mittag-Leffler dans la Theorie des Fonctions» Acta Societatis Scientiarum Fennic®e. Tom. XII. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 31 som funktion af w, och härefter utveckla densamma medels formlerna (1) och (2). Ånnu en annan användning af mina formler vore att låta F(x) vara en dubbelperiodisk funktion af andra ordningen, hvars singulära ställen i stället för att vara oväsendtliga dy- lika äro väsendtligt singulära ställen. Dylika funktioner spela en stor rol uti teorien för lineera och homogena differential- eqvationer med dubbelperiodiska koefficienter. Äfven till denna fråga skall jag sednare återkomma. 3. Som bekant förhåller sig enligt WEIERSTRASS en entydig funktion F(x) regulärt uti omgifningen af ett bestämdt ställe a, om densamma för alla värden pa x, hvilka tillhöra ett område, inom hvilket det absoluta beloppet af (x — a) är mindre än ett visst gränsvärde, kan framställas under formen af en serie älg Ana 0) A= Kon hvars koefficienter hafva bestämda af x oberoende värden. Det- samma gäller äfven, om man har a=w, 1 det man da o 1 . = . o X at 2—co ger betydelsen — Hvarje ställe inom området för T variabeln x, i hvars omgifning P(«) icke förhåller sig regulärt, kallas da ett singulärt ställe. Cantor har för »oändliga lineera punktmängfalder» infört en terminologi”), hvilken utan svårighet kan öfverflyttas äfven till mångfalder af de singulära ställena till en entydig monogen funktion. Då Cantors terminologi redan öfverallt vunnit burskap, vill jag i det följande antaga densamma, med öfvergifvande af den terminologi, hvilken jag förut begagnat uti min uppsats i »Ofversigten» för den 12 December 1877, och detta så mycket *) »Ueber die Ausdehnung eines Satzes aus der Theorie der trigonometrischen Reihen, Halle, 1 December 1871» Math. Annalen Band V, pag. 128. »Ueber unendliche lineare Punkt mannichfaltigkeiten. Halle a. d. S. im Januar 1879 und Mai 1880». Math. Annalen Bd. XV, pag. 1, und Bd. XVII, pag. 355. Se MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. hellre som sagda uppsats ännu icke blifvit öfverflyttad till något af de stora kulturspraken. Sammanfattningen af alla singulära ställen till funktionen F(&) utgör en »värdemängd», hvilken ma betecknas med P. Lat nu Q vara ett antal af de värden, hvilka förekomma i P eller en värdemängd, hvilken innehalles i P. Ett ställe sådant att i hvarje omgifning af detsamma förefinnas andra ställen, hvilka tillhöra värdemängden Q säges då vara ett »gränsställe» till Q. Det är lätt att bevisa, att hvarje värdemängd Q, hvil- ken består af ett oändligt antal ställen nödvändigt har atmin- stone ett gränsställe. Med den »första härledda värdemängden» till P förstås den värdemängd P', hvilken utgöres af alla gränsställen till P. Med den »andra härledda värdemängden» till P förstås åter den värdemängd 7”, hvilken utgöres af alla gränsställen till P". Genom att fortsätta detta betraktelsesätt erhåller man slutligen »den »:te härledda värdemängden till 7’, hvilken tecknas PO. Med PO förstås värdemängden P sjelf och med P® — PE) den värdemängd, som erhålles, om man från P® franskiljer alla sränsställen, eller de ställen, hvilka utgöra värdemängden P#+), Det kan nu inträffa att serien af härledda värdemängder ‚P P'.... afslutas med en värdemängd PC, hvilken består af ett ändligt antal utaf talvärden och derföre icke har något gränsställe. I så fall benämnes P en värdemängd af »första slaget och n:te arten». Det kan dock äfven inträffa, att serien af härledda värde- mängder PP”... fortlöper i oändlighet och i detta fall be- nämnes Pen värdemängd af »andra slaget.» Uti föreliggande uppsats skola endast sådana entydiga funktioner studeras, hvilkas singulära ställen utgöra en värde- mängd af första slaget. Låt oss nu betrakta de singulära ställen till funktionen F(zx), hvilka utgöra värdemängden P— P. Emedan denna värdemängd icke innehåller något gränsställe, kan man för hvarje ställe a, hvilket tillhör densamma finna en positiv qvantitet ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 33 R' sådan att, då variabeln « uppfyller vilkoret [a — «|< K', densamma icke kan erhålla något annat värde, hvilket tillhör värdemängden P, än värdet a'. På grund af pars 2 uti före- liggande afhandling kan således F(x) för en viss omgifning af (2 = a) uttryckas under formen Je) — e—-;) + 92 — a) I vC I hvarest G(z) är en beständigt konvergerande potensserie och P(e) är en potensserie, hvilken konvergerar för den ofvannämda omgifningen af (= = a’). Min mening är nu närmast att visa, huru man, efter att fullkomligt godtyckligt ha fastställt en värdemängd P af första slaget och efter att till hvarje värde a‘, hvilket tillhör värde- mängden P—P', ha adjungerat en godtyckligt vald funktion Gl——) icke endast alltid kan finna en entydig funktion F(x), hvars singulära ställen utgöra värdemängden P och hvilken uti närmaste omgifningen af ett ställe « kan uttryckas under formen F(«) = el =) + Pla — a) utan äfven alltid kan framställa ett allmänt analytiskt uttryck, hvilket omfattar alla dylika funktioner. Detta problem har blifvit löst uti pars 1 af min afhand- ling för det fall att värdemängden P är en värdemängd af »första arten», hvilken har det enda gränsstället (2 = 00). Om värdemängden P fortfarande är af »första arten» men 1 stället för det enda gränsstället (« =) har det enda gräns- stället (x =2a), erhåller man i stället för det teorem, hvilket jag till först bevisat uti pars I, följande teorem. »Lat oss som gifna antaga 1) en värdemängd P af första slaget och första arten, hvilken har det enda gränsstället (« = a), och lat ställena uti värdemängden P-— P vara a, ady........ Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 2. 3 34 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. 2) en oändlig serie af hela algebraiska eller transcendenta funktioner af variabeln y, hvilka samtliga försvinna för (y=0) Gi(y) = CE + e.y2ren..y BR 2) 2) 2 Galy) = 0 + 2 + Ey: ee ( ea 4) 2 tv) 3 HY) =S YR EN rr CRV oc Det är då alltid möjligt att bilda en entydig analytisk funktion F(x; a,; v = 1,2 ....) hvars singulära ställen äro stäl- lena a, a,.... samt gränsstället a, hvilka ställen tillsammans utgöra värdemängden PF, och för hvilken differensen F(2x) — el) för hvarje bestämd index » för & = a, har ett ändligt och be- stämdt värde, så att F(xr; a,; v= 1, 2,...) för omgifningen af (v =a,) kan uttryckas under formen Ga = | + Pl(e — a,). Samtliga dylika funktioner erhallas ur formeln las as vv = "19 ns) Pe 03 el, ga cc) + GL) hvarest ed) är en godtycklig hel algebraisk eller tran- scendent funktion.» Detta teorem öfvergar omedelbart uti mitt teorem i pars 1, om man blott sätter «=» och betecknar Fix; a; v=ı, 2...) med f(x) samt Fa; a,; v=1, 2...) med Fx). Funktionen F(x; a,; »=ı, 2...) bildas på alldeles liknande sätt som i pars 1. Man fastställer nemligen godtyckligt en kon- vergerande serie af positiva tal & €, €g.....«.. samt ett positivt tal e<1l. Om a =& och a, = 0 sätter man Fa) = G,(—) och pa samma sätt om a = 0 och a, =» ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 35 » 1 4 ON Su A Jen (Ga) = Gi N Om intet af dessa fall inträffar, utvecklar man, hvilket alltid är möjligt, GE uti en potensserie no, [e,) ) aret (4 lm UTE 0=0 hvilken konvergerar sa snart man har Sl (Alp = eh % a Det är härefter alltid möjligt att finna ett helt tal m, tillräckligt stort för att absoluta beloppet till serien oc Amf a Q 2 — (A) | O=M) skall vara < e, så snart F (2) = el—) N am) je och bekommer da BEE a 2 a 2) Ja (w) samt härefter också = eh Baar na lasısa, an — 12 a; ) Om man öfverallt i stället för z—a, då a = & och 2 är en qvantitet hvilken som helst, sätter x sa öfvergar funktionen ae eo) uti den funktion, som i Pars 1 blifvit kallad F(x). Man kan nu utan vidare härleda äfven följande teorem, hvilket amfattar det fall, då P är en värdemängd af första slaget och 36 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. första arten, men hvilken i stället för det enda gränsstället a har de m gränsställena a, ay... Am »Lat oss som gifna antaga en värdemängd P af första slaget och första arten, hvilken har de enda gränsställena aa am och lat, hvilket alltid är möjligt, ställena uti värde- mängden P— P' vara ordnade uti en dubbelserie O0 N ai sadan att värdemängden av; WE — 1 Dr. har det enda gränsstället a,. Lat oss vidare som gifna antaga en dubbelserie af hela al- gebraiska eller transeendenta funktioner af variabeln y, hvilka samtliga försvinna för (y = 0) re) = er y+ CR y? + 2 PH. 4 — l, 2.. Bl, 900: Det är da alltid möjligt att bilda en entydig analytisk funktion ENDA ös EVIL 2 ee: ==, I MAN 00) hvars singulära ställen utgöra värdemängden P och för hvilken differensen F(x) — Gul) för hvarje bestämd index u och » för vx = a,, har ett ändligt och bestämdt värde, så att Fx; du; 0 = 1, 2,...; V=1,2,.-.M) 4 4 för omegifningen af (x = a,,) kan uttryckas under formen 1 Gl; | ar Pp. AD er Lu a) = Vy Samtliga dylika funktioner erhållas ur formeln Jil((823 Any 3 (WEE MN, Dj oss VEN BSR) IAS ” I Tara, NG So NB Ks MA G,\—— x — ay v=1l 1 Å : hvarest Gl); v=1,2,...m; äro godtyckliga hela alge- ad — a, braiska eller transcendenta funktioner af =) fd = (dh ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 37 Låt oss nemligen på grund af det närmast föregående teo- remet för hvart och ett af talen v—il,2,...Mm bilda en motsvarig funktion Bleran 0 2.) för hvilken värdemängden P— P' utgöres af 2 1 1.90 duy; U =] och P’ således är det enda gränsstället a,. Man erhalier da aan Bu ITNE 2,8 m) = m ana N 2): Ve Om an HG: aus 1,9... VE ND MU an OM NRA funktion af samma natur som Fila; au; u —=1,2,...; v=1,2,...m), sa har differensen eo 12 v2 2m) = JNG Ang u LA v=1,2,...m) inga andra singulära ställen än a, a,...a„ och kan således på grund af Pars 2 uttryckas under formen m Vidare är uppenbarligen m JE(25 Ons ae eo. m) | 4 en funktion af samma natur som Fax; an; (CS 1 ATS oem). De bada teorem, hvilka nu blifvit härledda, förutsätta att P är en värdemängd af första slaget och första arten. Genom en deduktion från n—1 till n kan man nu erhålla tvänne motsvariga teorem, hvilka gälla för det fall, att P är en värdemängd af första slaget och n:te arten. Det första teo- remet lyder: »Låt oss som gifna antaga: 1:o En värdemängd P af första slaget och n:te arten. Antag 38 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. vidare att PP består af det enda stället a. De öfriga vär- dena i P kunna alltid på följande sätt indelas i grupper. Värdemängden Pr =D — PM är a,; v=1,2,...; med det enda gränsstället a. Värdemängden Pr 2 — P(2—1) EN Gus 0 = 1 2,0 VE I 2,2008 NVAROS) m = N\,2,5205 har det enda gränsstället a,. Grupperingen fortsättes nu på samma sätt, till dess man erhåller som sista grupp P— P', hvilken tecknas äg, ..-uv> B=1U2%..3 y=1,2%...; ola 09 dl => II, Mos oh 0 SN Vosn VS MN Moss INO Apy 2; B=1,2,...; har till enda gränsställe a,...,,,. 27 2:0 En n-faldig serie af hela algebraiska eller transcendenta funktioner GG Ba We Au) yt ee Be ar. if Bl 2,003, 2,5008 0853 WE, 95005 Mel, yo VER Bycoc hvilka samtliga försvinna för (y=0). Det är da alltid möjligt att bilda en entydig analytisk funktion Tell (099 ER oo RN RSS N, 030 NEN oe (EN Dos Iso) hvars singulära ställen utgöra värdemängden P och för hvilken för hvarje gifvet värde på By... huv differensen 1 F(x) = G ey 080 ul] Ten ns MID för & = agy -- -ruv har ett ändligt och bestämdt värde, så att TODD 0 ee si, 2yneas My De a ESTATE) 4‘ ‘ I 4 för omgifningen af @ = agy - - - suv kan uttryckas under formen 1 G5, 7? I Er ET, ) ar vr, denn (Xx = Apr. ® m) UT RACE Alla funktioner, hvilka ha denna egenskap, erhållas ur formeln Pe 2 Dog Aahlan 3 AB er N, Dr ee non u=1 2.003 V = Ha; ap. Ma I Ny Dy ss MEN INN ls og MR Dao [dr] ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 39 + SIDE por rn ED a (Ar YR RER WW 2 ae) invaneıt. en = Ly Dy a inr I (ÅNS Dp DN Roe lö Yeo VER Mr är en godtycklig entydig och monogen funktion, hvars singulära ställen utgöra värdemängden P'.» Jag antager nu, att mitt teorem är bevisadt för det fall, att serien PPP”... slutar med Pr =D =-0 och P-=0, och vill da bevisa, att detsamma gäller äfven då denna serie slutar med P+1) = 0. Emedan teoremet gäller för n = 2, är dess allmän- giltighet härmed bevisad. Låt oss, hvilket alltid är möjligt, bilda en serie af positiva qvantiteter 0,; v=21,2,...; sådana att a, är det enda värde a, |= 0, och att dessutom tvänne olika områden |x — a, |= 0, aldrig ha på x, hvilket tillhör serien a, a,...., för hvilket | nagot ställe gemensamt. Lat nu P, vara antalet värden uti P, hvilka icke uppfylla något af vilkoren |e— a, |=0,. Man har uppenbarligen P® =D =0. Enligt mitt antagande är det då alltid möjligt att bilda en entydig analytisk funktion f(x), hvars singulära ställen utgöra värdemängden P och som uti omgifningen af hvarje ställe asy... zu, hvilket tillhör P— P/ kan uttryckas under formen 1 | | Gey 8.00 an, Fa —LJ + En ge un SS RE pr... NUV Sedan nu f(«) blifvit framställd förstår jag med P, sam- manfattningen af de värden af P hvilka tillhöra områdena feg SES v»=1ı,2,...; och bildar, hvilket enligt mitt an- tagande alltid är möjlist, för hvarje index » en funktion 3 . . fr = . = . . SER (GS Ra Der on see 0 EL, == re) hvars singulära ställen utgöra de ställen uti värdemängden P, hvilka tillhöra området | — a, | =E ov, och som uti omgifningen af hvarje dylikt ställe Aa, hvilket på samma gång tillhör P,— P/ kan uttryckas under formen 40 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. a a nz a ma mo rerer ge ar = Ges... sole kuk | an | ar Pe, LÖO DAR m ‚(@ QB,Y "ut RUD ): Puder SL Lät nu 2), &@, g@ ... vara en serie af positiva qvantiteter, hvilka satisfiera vilkoren | lav»—al ., la,» — al + 9,’ Man kan da alltid uttrycka funktionen er) < ROTER v=]1 N oe > We 2 SOR AS Dee) genom en serie (v) Ki) 4A, he du — (1 0=0 hvilken konvergerar så snart x uppfyller vilkoret =. Om — O B—=@ Om man nu, som i fallet n = 2, förutsätter att & & € .... är en serie af positiva qvantiteter, hvars summa är en ändlig qvan- titet, kan man alltid finna ett positivt helt tal m, sådant att Ay a a 9 sa, snart | 7 | = «0, Bfter att ha funnit detta tal my. UN Te sätter jag F,(2) = Kf&; 09,7... 03 Bu Vrå Ju = VY sn Å, = 1,2,...5 UT 2) my —1 I — NO. „Oz2\S Q BB. — al 0=0 Da är la ee on year, 9,555 LES TM VEN so) (0.0) = ji (4) är alla); nz Lat nemligen «, vara ett ställe, hvilket icke tillhör värde- mängden P. Det är då alltid möjligt att finna en positiv qvan- / ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 41 titet go sådan att området [a — x,|= 0 icke innehåller något värde, hvilket tillhör värdemängden P. Man kan också fast- ställa en positiv qvantitet R sådan att området [ae — af= R icke har något ställe gemensamt med området [a — «| = o. Det finnes nu icke mer än ett ändligt antal områden fx — a, | = o,, ; oo för hvilka [Je — a|> R. Serien F,(xz) konvergerar der- v=1 före likformigt för alla värden pa x, hvilka uppfylla vilkoret jr — 2. jo, och man erhaller således för dessa värden . !(&) + 225 = Plz — 20). Ar åter x, ett värde as,...zu,, hvilket tillhör värdemängden P—P', så inser man på samma sätt, att differensen o0 2 | ill N») + F,(&) —— G3; 5.00 el Bye. Au! vll för närmaste omgifningen af (e=q;,...,4,) kan utvecklas uti en potensserie P(& — 4s,...zu,), och man erhåller således för tillräckligt små värden på |2—as,:..zunf likheten «) är (2) = = Ger: ei FET en —)+ Pla — 300-00) ey. Ft Härmed är dä bevisadt, att vi äro berättigade att sätta [CS] IE a send BNI PEN SR SEA IE RO Br NES BRON = f(x) + = F',(&) Om nu TT? . . IE Ey © os Amps JE 9, 0005 eo ee = MN, Moder v—ıl,2,...) är en arbiträr funktion, bien « som helst, hvars singulära stäl- len utgöra värdemängden P', så är uppenbarligen 42 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. JG Oy a N ey Eld oso = IM, Boss u 9 ==" 11 CA) 2 EEE a, RE EA a ON sang [USE I Vi 2 en funktion med samma egenskaper, hvilka angifvits såsom ka- rakteriserande ar aa DD VE oe: Be Dil, 56) A andra sidan, om IS Os, eye, el I res ı 4 U RE eo) är en dylik funktion, hvilken som helst, sa är det tydligt, att differensen | a ey 1 ee Re ne Ly scn Zum: B=1,2 SKOR Ane ee A=1 u är en entydig monogen funktion, hvars singulära ställen utgöra EDER) | värdemängden P. Uttrycket ee TNA ver sg Bea bel, Iso, N, ee en, 9,) = je Oo (0 Nyss PEN Iosodiodog HE N1,%, 5202 + F(2x; nl DE= 20 oh ı hvilket F(«; a A na 0 = a SA 5.0.68 Da 530) är en arbiträr monogen funktion, hvars singulära ställen utgöra värdemängden P', återger således samtliga de funktioner, hvilka karakteriseras genom de egenskaper, som i mitt teorem blifvit. angifna för Bla) wahl Ne NT = UD a SEN Re MN Ba ern un) ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 43 Härmed är då det första af mina bada allmänna teorem bevi- sadt. Det sednare lyder: »Låt oss som gifna antaga: 1:o En värdemängd P af första slaget och n:te arten. Antag vidare att PM består af de m ställena a, @,...dm. De öfriga värdena i P kunna alltid pa följande sätt indelas i grupper. Värdemängden Pr) PR är Orr u=1,2..;; DE or. m: hyarestsan ll 102,22. NAR CON euda gränsstället a,. Värdemängden Pr 2 — PR ZU är ayur; ME 9. oe 12. m, hiyavestı Chan A=1,2,...; har det enda gränsstället a... Grupperingen fortsättes härefter pa samma sätt, till dess man erhåller som sista grupp P— P', hvilken tecknas dupy--- un; (CSE Mosca EI Ajossg 2 a A 1 Deu DE oe MEL Moss hyarestin.dar kauen an 0192)... INGE BIN GRE Sränsställera.,. run. 2:0 En n-faldig serie af hela algebraiska eller transcendenta funktioner Gaßy ...o un (Y) = (w2Y...200) (“By 2.44%) (wBY ... 40) DE 3 CEN UC er U. 0006 Do BEN Oroa y— 1,220 El Aro Eve 23... hvilka samtliga försvinna för (y = 0). Det är då alltid möjligt att bilda en entydig analytisk funktion EI ger 88 ya, Des, Dane Da 2 OR oem), hvars singulära ställen utgöra värdemängden P, och för hvil- ken för hvarje gifvet värde pa aßy...Auv differensen 1 (0) —="Capy > . oe OR = 1 Doc få = I Arvo VEN ds) SE (CRS, Os en == 2, yo ss 1,2,5552 MSI, 2 osa INyärest. JI(G3 Ogg ccs äns ENAS NV EI » 0 02 No MU = DER) oe um) 4 är en godtycklig entydig och monogen funktion, hvars singulära ställen utgöra värdemängden P'.» Jag antager ocksa här, att mitt teorem är bevisadt för det fall att serien P, P,P’... slutar med P® = 0 samt bevisar, att det da också gäller, när denna serie slutar med Pr+D—0. Eme- dan teoremet gäller för n = 2, är det da bevisadt för hvarje positivt heltalsvärde pa n. Emedan teoremet gäller för P®—0 kan man bilda m enty- diga monogena funktioner JOH Quo Vs BE 1,2508 DE I oso VEN MVA Ss} IE ND 008 = so v=1 2... m, sadana att funktionen F', för omgifningen af ett ställe au:,...zu» kan uttryckas under formen 1 Gapy ... ul ——— Ar ra = dapye vr N) Man erhaller da Il een a Aps (DN Ajo vo fd = NV ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 45 Mm = ) ID EEE Oele VN ocg VEN rot IP) vvs vc ZE =, 2,0228 = 2,0006) 4 Det inses nu ocksa omedelbart, att (ERK Bo A ENN VN Der Ae I Ajococh 0 = I Ae scg VEN Bs RO) = NR, RER N, Ds ov SNILLE NEN PN BA A 2) 2 ll De) la... oe el A. Mo 2m) De båda allmänna teorem, hvilka jag nu uti-föreliggande uppsats bevisat, äro langt fran att vara de allmännaste i sitt slag. De kunna tvärtom generaliseras att omfatta äfven hela den allmänna klass af funktioner, hvars singulära ställen utgöra en sådan värdemängd af andra slaget, som utgjort det speciella föremålet för CANTORS skarpsinniga undersökningar. 46 Skänker till Riksmusei minerologiska afdelning. Två stuffer koboltmalm från Gladhammar, förärade af Grosshandlaren N. G. SÖRENSEN, Malmstuffer från Gladhammar och Vermskog, af Professor G. NOR- DENSTRÖM, Två stuffer antracit, en stuff jernmalm och en stuff förstenadt trä, af Statsrådet HıRIAKOFF, En samling bergarter från de Syd-Afrikanska diamantfälten, af Hr J. PETREE, En stuff mimetesit och en stuff dubbelbrytande Berzelüt från Läng- ban, af Hr W. LINDGREN, En stuff Selenmineral från Falun, af Ingeniören TH. Wırr, Två stuffer plumboferrit från Jakobsberg, af Bergskonduktören L. J. IGELSTRÖM, Ett stycke elastiskt bergbeck frän Norberg, af Ingeniören A. G. GRANBERG, Elfva guldstuffer från Falun, af egarne till Falu grufva, En stuff chalcomenit, af Prof. A. Des Cloiseaux, En låda med diverse sten från Ceylon, af Mr. Dıxov i Colombo, En stuff silfvermalm från Sala, af Bergshauptman TH. NORDSTRÖM. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän Naturhistoriska Museum i Göteborg. Skrifter, N:o 2— 3. Frän Fysiskt-Matematiska Föreningen i Upsala. Förhandlingar, 1868—1881. 154 N:r. Fran K. Norska Regeringen i Kristiania. ABEL, N. H. Oeuvres completes. Nouvelle edition, T. 1-2. Chra 1881. 4:0. Från Societe Geologique i Liege. Aunaalleos, 15 da Från Societe Malacologique i Bruxelles. Annales, T. 12. Proces-verbaux des seances, T. 8: 1—12; 9: 1—9; 10: 1—5. Från RB. Instituto di Studi Superiori i Florens. Republicazioni. Scienze fisiche, N:o 7; Medicina, N:o 7—8; Filo- sofia, 2. N:o 6; Accademia Orientale, N:o 6. Fran K. Nederländska Regeringen i Haag. Nederlandsch kruidkundig Archief, (2) D. 3: 3. Flora Batava, Afl. 251— 256. Commission Geodesique Neerlandaise i Haag. Publications, 1. (Forts.) 47 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 2. Stockholm. Bidrag till kännedomen om Stockholmstraktens Pediastréer, Protococcaceer och Palmellacéer. Af G. LAGERHEIM. Tafl. II, III. [Meddeladt den 8 Februari 1882.] Under en exkursion 1 Danvikstrakten ı slutet af Oktober manad 1881 insamlade jag bland annat några blad af Salix fra- gilis L. och Alnus glutinosa WILLD., hvilka i stor mängd hade blåst ner i Hammarbysjön och voro betäckta med ett smuts- grönt öfverdrag. Då detta öfverdrag vid hemkomsten närmare undersöktes med mikroskopet, befanns det till sin största massa utgöras af en Deggiatoa TREVIS.!), som växte pa de ofvannämda bladen. Tillsammans med denna fanns ett stort antal af Pe- diastreer, Palmellacéer, några Desmidiacéer, Nostocaceer m. fl. alger. Diatomaceer voro sällsynta. Vid en närmare undersök- ning påträffade jag bland dessa alger åtskilliga, som antingen voro nya för vetenskapen eller icke förut kända såsom tillhörande Sveriges flora. För att erhålla lefvande material och ett rik- haltigt förråd af de ofvannämda algerna företog jag sedermera flere exkursioner till samma ställe. Det sålunda erhållna ma- terialet bearbetade jag sedan, på Stockholms Högskolas bota- niska laboratorium, under ledning af Prof. V. WITTROCK, hvil- ken jag icke nog kan tacka för alla de värdefulla råd och upp- lysningar, han godhetsfullt lemnat mig. ') Sannolikt Beggiatoa alba Trevis. Trådarne, hos hvilka inga tvärväggar kunde urskiljas, hade i början ett homogent, färglöst innehåll och voro då orör- liga; sedan fylldes de med en stor mängd starkt ljusbrytande svafvelkorn, och nu rörde trädarne sig alldeles som en Oscillaria Bose. Diam.: 3 —-4u. 48 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACEER. Den ofvannämda kollekten befanns innehälla ett antal af 74 algarter !) tillhörande följande slägten: Antal arter: Asterot in. RER ir Pediastruns are a2 212.3 NR 6, Odelastrum ar A 1 VE ER 2, Se onodle Sinus ER EEE ER D, SEO Ck OD ess RA RETAS SE ENA na 4, (IUOROC OC GUNDER EA i TER AS ORDS 2 Br Eee SY R 1, SUMPONENNIE 222028 Bene 1, A ERNER Mer NE EN ER l, Selen astr um FaR PR UNE LI EL ESEL weg 2, Dioetlococcus es ee en 1, iF ev ove bv uma eis a8. 202 0. ne nde 3, Dichyosphorumee EEE 3 Vocystiisen LE 2, Bremosphena, Sen a a AR NE OA II, Fnidorinarin ee Era AR erru NR Ik Bandorinaz Medi ER 1, ONlamı)domonas NE 2, (SRA EUT CE ae IN anal See RE 1, MER GSE TU EA aan. geehrt IR; Cosmarıım real Aa ea ara 8, IStaunastnu RE LR IE 7, DGV VE VIND 28 MR TRA SE OR SL Ae SL RS 1, Benin elf. ENAS wre 2 Olostemumz1222... ie ae 5, Oscillarian Ve Berl! Sep 1, SEKO GIN SOE ER SAS SENS ASO Ne AR Ur at Il; Anabena (Dolichospermum)......------- 1, » (Wpleerozuga)) er sossar sa I, Anlianızomtenon ya ee TE 1 Transport; slägten: 29, arter: 68. 1) Diatomaceer oberäknade. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 49 Transport slägten: 29. Arter: 68. CFO NON « ssrrsoss ssd u I BU GnOCUStiSE ee EA BES SR An bar 1, Aphanocapsa SEAN Lay. As ns 2 Coelospherium.._._----.-.-- N Sn ösa I» ENTOOCOECUSE ER NE NET NA %; Slägten: 34. Arter: 74. Till föremal för mina undersökningar gjorde jag äfven alg- vegetationen pa de bergväggar, som finnas pa östra sidan af Danviken. Dessa bergväggar äro flerestädes öfversköljda af sakta rinnande och droppande vatten och äro derföre goda lo- kaler för de Conjugater, Palmellaceer och Nostocaceer, som pläga lefva pa dylika ställen. Beskaffenheten af algvegetationen på dessa lokaler framgar af nedanstående uppräkning). Slägten. Arter. Ulochnieadelonmidıım) m nn! 2: ONIOTLOCDCCUMUEEE AA ERS EAN 1, (UFR SIT ee 118 INepnocvenm Es EEE ENN SSA 1, Gloeoensus a Be SN 3, Ralmella, an. Le Eu 2, Flen 0 6 OG. G USER SA SEAN ONE I Ik Zygnema (Zygogonium)...-..-.....---- 1; N ie AN LOSO LEHRE OS AE SA I EE ANN 3, Bolnemoeystup ae un 2, (ECO MUTA ar. BOALT See DEt DR ISO EHEN ER NEE N. 1» EE (Uf UI gm. a ee 1, SDR OSV On. SER RER SE. ild SCHON ea a na 2, Eymgbya (Phormidium)............. 2. 1; UNO SEG ENS BERTAN ORT BISSE I CAROEN >» Giloeocap sa An N N ne 4. Slägten: 19. Arter:792. ! Diatomaeeer upptagas ej. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 2. 4 50 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER 0. PALMELLACBER. Åfven bland ofvannämda alger funnos åtskilliga, som voro nya för Sveriges flora, t. ex. Urococcus m. fl. Dessa skola i det följande närmare beskrifvas jemte några andra för vår flora nya Protococcaceer och Palmellacéer, som jag äfven funnit i Stockholmstrakten. Använda förkortningar. ARCH. in Miecer. Journ. = W. ARCHER in Quarterly Journal of Mi- eroscopical Science. London. A. Br. Alg. unicell. = A. Braun. Algarum unicellularium genera nova et minus cognita. Lipsie 1855. Brees. Alg. Falais. = A. DE BREBISSON et GoDEY. Algues des en- virons de Falaise, deerites et dessinées (Mémoires de la so- ciete Acad6mique de Falaise 1835). BuLNH. in Hedw. = O. BULNHEIM. Einige Desmidieen; Beiträge zur Flora der Desmidieen Sachsens. I, Il. (Hedwigia, ein Notiz- blatt für kryptogamische Studien, redigirt von L. RABENHORST. Band 2 (1858 —1863). Dresden 1863. Corva Alm. d. Carlsb. = A.J. CorpaA. Observations sur les Euastrees et les Cosmariees. (Almanach de Carlsbad par JEAN DE CARRO 1835, 1838, 1840). DE By. Unters. üb. Conjug. = A. DE Bary. Untersuchungen über die Familie der Conjugaten. Leipzig 1858. Desv. Plant. d Angers. = A. N. Desvaux. Observations sur les plan- tes des environs d’Angers. Angers et Paris 1818. EHRENB. Infus. = C. G. EHRENBERG. Die Infusionsthierchen als vollkommene organismen. Leipzig 1838. FRESEN. in Abh. der Senck. Nat. Ges. = G. Fresenius in Abhand- lungen der Senekenbergischen naturforschenden Gesellschaft zu Frankfurt am Main. Fries Syst. orb. = Systema orbis vegetabilis. Primas lineas novx constructionis perielitatur Euıas Fries. Pars I. Plant Ho- monemexe. Lunde 1825. Grun. in Verh. d. Zool. bot. Ges. in Wien. = A. Gruxow. Die Desmidiaceen und Pediastreen einiger österreichischen Moore, nebst einigen Bemerkungen über beide Familien im Allgemei- nen. (Verhandlungen der k. k. zool.-botanischen Gesellschaft in Wien, 1855). Hass. Brit) Br. Ale, = A, IRAS As BISKOP OM WAS SNS Freshwater Alge. London 1845. Kırenn. Alg. v. Schles. = Kryptogamenflora von Schlesien. Im Namen der Schlesischen Gesellschaft für vaterländische Cultur herausgeben von Prof. Dr. F. Coux. Zweiter Band. Erster Hälfte. Algen bearbeitet von Dr. ©. KIRCHNER. Breslau 1878. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 51 KLEBS Beitr. Kennt. nied. Alg. = G. Kıess. Beiträge zur Kennt- niss niederer Alsenformen. (Botanische Zeitung, 1881, N:ris 16—21). Kürz. Phyc. gener. = F. T. Kürzıne. Phycologia generalis oder Anatomie, Physiologie und Systemkunde der Tange. Leipzig 1843. — Phye. germ. = F. T. Kürzıns. Phycologia germanica, d. i. Deutschlands Algen in bündigen Beschreibungen. Nordhausen 1845. — Spec. Alg. = F. T. Kürzıns. Species Algarum. Lipsioe 1849. — Syn. Diat. = F. T. Kürzıng. Synopsis Diatomarum. (Linnea Ster Band, Jahrgang 1833. Berlin 1833). — Tab. Phye. = F. T. Kürzıne. Tabula Phycologiex oder Ab- bildungen der Tange. Band I—VI. Nordhausen 1845—1855. LAGERH. = G. LAGERHEIM i Wırtk. et Norpst. Ale. aq. dule. Fasc. 2). @ 110% LINK. Nov. plant. gen. = H. F. Link. Nova plantarum genera e classe Lichenum, Algarum, Fungorum. (Schrader. Neues Jour- nal für die Botanik. Band 3. Stück 1 und 2. Erfurt 1809). Lyss. Hydroph. Dan. = H. C. LyYnGBYE. Tentamen hydrophyto- logie danice. Hafnie 1819. MENEGH. Oenn. sul. org. = J. MENEGHINI. Cenmi sulla organografia e fisiologia delle Alghe. Padova 1838. (Nuovi saggi dell’ J. R. Accademia di Scienze lettere ed arti di Padova. Vol. IV). — Nostoch. = J. MEnEGHINI. Monografia Nostochinearum itali- carum, addito speeimine de Rivulariis. Auguste Taurinorum, 1842. — Syn. Desm. = J. MENEGHINI. Synopsis Desmidearum hucus- que cognitarum. (Linnea Jahrgang 1840. Halle 1840). MEYEn. Beob. üb. Algenf. = F. J. F. MEYEN. Beobachtungen über einige niedere Algenformen. (Nova Acta Physicomedica Acade- mie caesare@ Leopoldino-Caroline Nature Curiosorum. Tom. XIV Bonnx& 1829). MorrkEn. Mem. sur un veg. = CH. F. A. MORREN. Memoire sur un vegetal microscopique d'une nouveau genre, Propos& sous le nom de Crucigenie, et sur un instrument que l’auteur nomme Microsoter, ou conservateur des petites choses. (Annales des Sciences Naturelles. Tome XX. Paris 1830). Norpst. Alg. Sandv. = De algis aqv& duleis et de characeis ex in- sulis Sandvicensibus a Sv. BERGGREN 1875 reportatis scripsit Orro NORDSTEDT. (E symbolis societatis physiographice Lun- densis ad saecularia celebranda collatis. Lunder 1878). NäG. Beitr. z. wiss. Bot. = Beiträge zur wissenschaftlichen Bota- nik von CARL NägzLi. Leipzig 1860. — dGatt. einz. Ale. = C. NäsceLl. Gattungen einzelliger Algen. Zürich 1849. PrıtcH. Inf. = A. PritcHarvd. A History of Infusoria. London. 52 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACHER O. PALMELLACEER. Ra. Alg. Eur. = L. RABENSORST. Die Algen Sachsens, resp. Mittel-- europas. Gesammelt und herausgeben von Dr. L. RABENHORST. Dec. I—C. Algen Europas. Dec. I-COLIX. Dresden 1850—79. — FI. Eur. Alg. = L. RABENHORST. Flora Europea Algarum aquee: duleis et submarins. Sectio I. Algas Diatomaceas complectens. Lipsie 1864. Sectio II. Algas Phycochromaceas complectens. Lipsiee 1865. Sectio III. Algas chlorophyllophyceas complectens. Lipsie 1868. — Kırypt. Flor. v. Sachs. = L. RABENHORST. Kryptogamen-Flora von Sachsen, der Ober-Lausitz, Thüringen und Nordböhmen, mit Berücksichtigung der benachbarten Länder. Erste Ab- theilung. Algen im weitesten Sinne. Leipzig, 1863. RaALFs Brit. Desm. = J. Raurs. The British Desmidiee. The dra- wings by E. JENNER. London 1848. | — On Brit. Desm. = J. RaArFs. On the British Desmidiex. (The Annals and Magazine of Natural History. Vol. XIV—XVI. London 1844—1845). Reınsch Algenfl. v. Frank. = P. ReıinscH. Die Algenflora des mit- leren Theiles von Franken. Nürnberg 1867. TurP. Aperc. organ. = P. J. F. Turpin. Apercu organographique sur le nombre Deux. (Memoires du Museum d’histoire natu- relle. Tome XVI. Paris 1828. — Diet. Se. Nat. = P. J. FE. TURPIN. Dietionnaire des Sciences naturelles. Planches, Botanique: Vegetaux acotyledous. Paris 1816—-1829. VAucH. Hist. d. Conf. = J. P. VAuCMER. Histoire des Conferves d’eau douce. Geneve 1803. WiıLL£E Ferskv. Alg. f. Nov. Seml. = N. WırLte. Ferskvandsalger fra Novaja Semlja samlede af Dr. F. R. KJELLMAN paa Norden- skiölds Expedition 1875. (Ofversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 1879. N:o 5. Stockholm 1879). Wirte. et Norpst. Ale. aq. dule. = Alga aqus duleis exsiccate precipue Scandinavice, quas adjectis algis marinis chlorophylla- ceis et phycochromaceis, distribuerunt V. B. Wırrrock et O. Norpstepr. Fasc. I—-VI. Upsalie 1877—1879; Fasc. VII— VIII. Lunde 1880; Fasc. IX—X. Holmixe 18832. Woop Fr. Alg. = H. C. Woop. A contribution to the History of Fresh-Water Alga of North America. (Smithsonian contributions to knowledge. Vol. XIX. City of Washington 1874). "ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882. N:o 2. 53 CHLOROPHYLLOPHYCEAE (RaAB.) WITTR. Fam. PEDIASTREAE (NäG.) I. PEDIASTRUM MEYEN. Beob. üb. Algenf. pag. 772. 1. P. BIRADIATUM MEYEN. Beob. üb. Algenf. pag. 773, t. 43, fig. 21, 22; char. emend.; P. Rotula A. BR. Ale. unicell. pag. 101, t. 6, fig. 1—14; Mierasterias Rotula EHRENB. Infus. pag. 158, t. UN ME do I Hammarbysjön vid Danviken. Af denna art, som högeligen varierar beträffande cellernas antal och storlek, kunde följande former urskiljas: Forma a. Dispositio cellularum: I +7=8; Crassi- tudo cellularum marginalium: 9 u. A. BR. Alg. unicell. pag. 103, t. 6, fig. 5; MEYEN Beob. üb. Algenf. t. 43, fie. 21; CorDA Alm. de Carlsb. t. 4, fig. 21 (cellula media deficiente); EHRENB. Infus. t. ano. Aubeerenid. Forma b. Dispositio cellularum: 1+8=9; Crassi- tudo cellularum marginalium: 21 u. Utmärkt genom den ovanliga anordningen af cellerna och genom kantcellernas storlek. Endast ett exemplar påträffades. Forma c. Dispositio cellularum: 5 + 11 = 16; Crassi- tudo cellularum margmalium: 10—12 u. A. BR. Alg. unicell. t. 6, fig. 10; MEYEN Beob. üb. Algenf. t. 43, fig. 22; (specimen defectum); EHRENB. Infus. t. 11, fig. 6 bet c; fig. 7 a—d. Forma d. Dispositio cellularum: 4 + 11 + 17 = 32; Crassitudo cellularum marginalium: 18 «. Forma d’. Dispositio cellularum:5 + 11 + 16 = 32; Crassitudo cellularum marginalium: 12 u. A. BR. Alg. unicell. t. 6, fig. 12. 54 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACHER. ß. emarginatum A. BR. Aloe. unicell. pag. 102) t. 6, fig. 4, 3, 99% Dispositio cellularum: 5 + 11 + 16 = 32; Crassitudo cellularum marginalium: 21 u. Utom ofvannämda former anträffades dessutom en an- nan med mycket stora intercellularrum och med djupt in- skurna celler. Denna kan närmast jemföras med Pediast- rum duplex MEYEN y. clathratum A. BR. Dispositio cellularum: 5 + 11 =16; Crassitudo cellu- larum marginalium: 12 u. | 2. P. TETRAS (EHRENB.) RALFS. On Brit. Desm. pag. 469, t. 12, fig. 4, char. emend.; Micrasterias Tetras EHRENB. Infus. pag. 155, t. 11, fig. 1 char. emend.; Pediastrum Teiras (EHRENB.) RALFS Brit. Desm. pag. 182, t. 31, fig. 1 a,b, c, d; Pediastrum Hep- tacıs (EHRENB.) RALFS Brit. Desm. pag. 183, t. 31, fig. 2 a—d; Pediastrum biradiatum RALFS. Brit. Desm. pag. 183, t. 31, fig. 3 a, b; fig. 4 a—c; Pediastrum Ehrenbergiü (CORDA) A. BR. Alg. unicell. pag. 97, t. 5 H, fig. 1—4; Euastrum Ehrenbergii CorDA Alm. d. Carlsb. pag. 138, t. 2, fig. 8; RaB. Als. Eur. N:ris 1364 et 1808. I Hammarbysjön vid Danviken. Följande former anmärktes: Forma a. Dispositio cellularum: 4; Crassitudo cellu- larum: 27 u. Denna af mig endast i ett par exemplar funna form öfverensstämde fullkomligt med den figur af Pediastrum Tetras (EHRENB.) RALFS, som HASSALL afbildat i Brit. Fr. Aloe 2, JO, SÖ KE NT Forma b'. Dispositio cellularum: 3 + 5 = 8; Crassi- tudo cellularum: 9 u. RALFS. Brit. Desm: t. 31, üg.ı2 ce. Forma b’. Dispositio cellularum: I+7=38; Crassi- tudo cellularum marginalium: 9—15 u. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 55 Ce. AL BR. Alg. wnicell. pag. 100,1 or for £; ee On Brit. Desm. t. 12, fie. 5; Desm. t. 31, fig. 2 a, d; Hass. Brit. Fr. Alg. v. 2, pl. 86, fig. 18 (fig. prima); Gokioa Alm. de Carlsb. t. 2, fig. 8. Forma ce. Dispositio cellularum:5 + 11 = 16; Cras- situdo cellnlarum margimalium: 8 wu. Pediastrum biradiatum (MEYEN) RALFS Brit. Desm. pag. 183, t. 31, fig. 3 a, b. En annan form, som hörde hit, påminde något om P. biradiatum A. BR. genom utseendet af de inre cellerna. Crassitudo cellularum marginalium: 9 u. Forma ce”. Dispositio cellularum: 4 + 12 = 16; Cras- situdo cellularum marginalium: 9 wu. P. DUPLEX MEyen. Beob. üb. Algenf. pag. 772 (ex max. parte), t. 43, fig. 6—10 et 16-19; Pediastrum pertusum KüÜtz. Phyc. germ. page. 143 (ex parte); Rap. Alg. Eur. N:o 464. Flerestädes i Stockholmstrakten. Af de sex varieteter af denna mängformiga art, hvilka BRAUN upptager i Alg. wnicell., fann jag fem nemligen: genuinum A. BR., microporum A. BR., elathratum A. BR., recurvatum A. BR., brachylobum A. BR. och dessutom en ny, ganska anmärkningsvärd form, som jag kallat Pe- diastrum duplex MEYEN var. reticulata. genuinum A. BR. Als. unicell. pag. 9. Forma a. Dispositio cellularum: 2 + 6 = 8; Urassi- tudo cellularum marginalium: 12 u. Pediastrum Napoleonis RALFS Brit. Desm. pag. 186, FO Schnee Forma b. Dispositio cellulaaum: 1+5+10=16; Crassitudo cellularum marginalium: 6—18 u. Pediastrum quadrangulum CorDAa Alm. de Carlsb. t. 3, fig. 15. 56 LAGERHEIM, PEDIASTREER PROTOCOCCACHER O. PALMELLACHER. ß. microporum A. BR. d. Ale. unicell. pag. 92. Forma a. Dispositio cellularum: 1 + 5 + 10 = 16; Crassitudo cellularum margivalium: 12 u. Forma b. Dispositio cellularum: 1+6 +10 +15 = 32; Crassitudo cellularum margimalium: 15 x. EHRENEB. Infus. t. 11, tig. 8 c, e. . clathratum A. BR. Alg. unicell. pag. 93; REINSCH Algenfl. v. Frank. pag. Jä Senn U, Me, 5: Forma a. Dispositio cellularum: 2+6=8; Crassi- tudo cellularum marginalium: 10 «. Forma b. Dispositio cellularum: I + 5 + 10 = 16; Crassitudo cellularum marginalium: 24 u. Pediastrum diodon CORDA Alm. de Carlsb. pag. 239, BES, HS: RBINSCcHalec. ta JUN NE De Forma c. Dispositio cellularum: 1 + 5 + 10 + 16 = 32; Crassitudo cellularum marginalium: 15 u. retieulatum nov. var. T. II, fie. 1. Var. cellulis omnibus eadem fere magnitudine subcruci- formibus vel H-formibus, lacunis permagnis fere eircularibus. Denna varietet, som i typiska exemplar är särdeles vac- ker och egendomlig, synes dock öfverga 1 y. clathratum A. BR. Forma a. Dispositio cellularum: 2 + 6 = 8; Crassi- tudo cellularum margimalium: 12 u. Forma b. Dispositio cellularum: 1+5+10=16; Crassitudo cellularum marginalium: 18 u. . recurvatum A. BR. Alg. unicell. pag. 93; Pediastrum irregulare CORDA Alm. de Carlsb. t. 3, fig. 17. Denna form förtjenar knappast upptagas såsom namn- sifven varietet, emedan man äfven af de andra varieteterna ofta paträffar former med tillbakaböjda lober. Dispositio cellularum: 1 + 5 + 10 = 16; Crassitudo cellularum marginalium: 12 u. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 20 Bi & (2) brachylobum A. BR. Ale. unicell. pag. 93, t. 6, fig. 25. Dispositio cellularum: 1 + 5 + 10 = 16; Crassitudo cellularum marginalium: 18 u. Micrasterias Boryana EHRENB. Iufus. t. 11, fig. 5; Pediastrum trieyclum Hass. Brit. Fr. Alg. v. 2, pl. 92, fig. 1; Pediastrum Selenea NÄG. Gatt. einz. Alg. t. 5 B, fig. arliret f. De inre cellerna hos denna varietet äro ofta nästan qvadratiska. P. BORYANUM (TURP.) MENECH. Syn. Desm. pag. 210; Helierella Boryana TURP. Aperc. organ. pag. 319, t. 13, fig. 22; A. Br. Ale. unicell. pag. 86. Temligen allmän i Stockholmstrakten. . genuinum KIRCHN. Alg. v, Schles. pag. 95. Dispositio cellularum:2 +6 +8 = 16; Crassitudo cellu- larum marginalium: 21 u: Rap. Als. Eur. N:o 1108. brevicorne A. BR. Ale. unicell. pag. 86, t. 2 B, fig. 1-7; Rap. Alg. Eur. N:o 1213. Dispositio cellularum: 1 +7 = 8; Crassitudo cellularum marginalium: 12 1. Pediastrum Napoleonis RALFs Brit. Desm. pag. 186, LET, is Bly Ha Tee, db . longicorne REINSCH. Aleenfl. v. Frank. pag. 96, 97. t. 7, fig. 6 e. Forma a. Dispositio cellularum: 1+5+10=16; Crassitudo cellularum marginalium: 12 «. Forma b. Dispositio cellularum: 2 + 8 +14 +18 + 22 = 64; Crassitudo cellularum marginalium: 12 «, Denna form var den enda, som jag fann med 64 celler. (wi 58 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACHER. d. granulatum (KÜTz.) A. BR. Alg. unicell. pag. 90, 91; Kürz. Phyc. germ. pag. 143; . RALFS Brit. Desm. pag. 186, t. 31, fig. 8 a, b; Rap. Ale. Eur. N:ris 1210 b et 1809; WITTR. et NORDST. Alg. ag. dule. fasc. 2, N:o 52. Dispositio cellularum: 1 +5 + 10 = 16; Crassitudo cellularum marginalium: 12 u. P. VAGUM Kürz. Phye. germ. pag. 143; A. BR. Alg. unicell. pag. 82, 83, t. 6,10. 2028. I Hammarbysjön vid Danviken. Dispositio cellularum: 1 +5 + 10 = 16; Crassitudo cellularum marginalium: 9 u. Endast ett exemplar kunde uppletas. P. INTEGRUM Näc. Gatt, einz. Alg. pag. 96, t. 5 B., fig. 4 a—n; RAB. Alg. Eur. N:ris 1435 et 1494. 3. BDraunianum (GRUN.) NORDST. Als. Sandv. pag. 8, t. 1, fig. 6; Pediastrum Braunia- num GRUN. in Verh. d. Zool. bot. Ges. z. Wien 1858. I Hammarbysjön vid Danviken. Dispositio cellularum: 2 + 6 = 8: Crassitudo cellularum marginalium: 12 u. NORDSTI Te to ig 10.26. Om Monstrositeter hos PEDIASTRUM MEYEN, Pa sådana ställen, der Pediastra förekomma sammanhopade i någon större mängd, träffar man ofta monströsa former af flere arter och varieteter. I synnerhet när man odlar dem i temligen små glaskärl uppkomma bildningsafvikelser mycket talrikt. De kunna uppstå pa olika sätt. Det kan nemligen ske antingen omedelbart på samma gang, som coenobiet bildas, eller först sedermera under coenobiets fortgående tillväxt och utveckling. I förra fallet torde förloppet vara följande. När de nakna cel- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 59 lerna, omgifna af ett gemensamt slemhylle, utträda ur moder- cellen, är deras antal troligen oftast normalt (4, 8, 16, 32, 64, 128), men i brist på tillräckligt utrymme eller möjligen af an- dra orsaker, kunna de ej ordna sig på vanligt sätt, utan sedan deras rörelse slutat, är deras ställning eller form oregelbunden. Nu omeifva cellerna sig med en membran, men dessförinnan kunna tvänne celler sammansmälta, så att äfven antalet af cel- ler blifver afvikande. Coenobier, som troligen uppkommit på detta sätt, visa fig. 2—8 pa tafl. II. Fig. 2—7 äro P. bira- diatum MEYEN, fig. 8 P. duplex MEYEN. Hos P. biradiatum MEYEN, hvilket är särdeles benäget för att bilda monströsa for- mer, har jag observerat uppkomsten af ett par dylika exemplar; cellernas antal var slutligen femton samt deras form, i synner- het kantcellernas, i hög grad afvikande från det normala ut- seendet. Ofta händer det, att en eller flera celler dö och bortfalla, och då kan coenobiet, äfven om det förut var normalt bildadt, få ett nytt utseende. Om t. ex. en kantcell aborterat, brukar vanligen en af de inre cellerna att växa ut till kanten och del- vis upptaga den förra cellens plats. Dess form blir da vanligen dra utväxter efter artens natur. Exempel härpå lemnas af A. BRAUN i Alg. unicell. t. 6, fig. 14 (P. biradiatum MEYEN). Fig. I (P. biradiatum MEYEN) och fig. 10 pa tafl. II utvisa äfven dylika missbildningar. Fig. 11 på tafl. II är ett P. Boryanum (TURP.) MENEGH. £ granulatum (KÜTz.) RAB., som ursprung- ligen varit attacelligt, men sedan alla cellerna dött utom en, nu endast är encelligt. Den qvarvarande cellen är betydligt större än de öfriga och har en afvikande form. Ofta finner man enstaka stora mörkgröna celler, som torde vara den enda ater- stoden af ett flercelligt coenobium. Sådana celler visa icke säl- lan en viss benägenhet att blifva symmetriskt utvecklade (t. II, fig. 12). Om de döda cellernas membraner sitta qvar på coeno- biet, blifva de stundom undanskjutna af de utväxande inre cel- Jerna, men vanligen utgöra de ett så betydligt hinder, att de 60 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER 0. PALMELLACEER. inre cellerna växa ut i ett annat plan än coenobiets. Dylika former har BRAUN afbildat i Ale. unicell. t. 6, fig. 4 (P. bira- diatum MEYEN) och WILLE i Ferskv. Alg. f. Nov. Seml. t. 12, fig. 6 (P. Boryanum TURP.) MENEGH. På detta sätt kunna ganska egendomliga former uppstå, som påminna om ett Coe- lastrum NAG. eller ett Sorastrum KÜrtz. II. COELASTRUM Näc. Gatt. einz. Mer pag. 97. 1. C. SPHARICUM NÄG. Gatt. einz. Alg. pag. 97, 98, t. 5 c, fig. I a—d; PRITCH. Inf. pag. 755, t. I, fig. 49—-55; RAB. Alg. Eur. N:o 1251; WITTR. et NORDST. Alg. aq. dulc. fasc. 2, N:o 53. I Hammarbysjön vid Danviken. 2. C. MICROPORUM NÄG. Ex. A. BR. Alg. unicell. pag. 70 sub nota 3. I Hammarbysjön vid Danviken. Båda arterna variera i hög grad beträffande coenobiets och cellernas storlek. Ill. SCENEDESMUS MEYEN. Beob. üb. Algenf. pag. 774. 1. SC. BIJUGATUS (TURP.) Kürz. Syn. diat. pag. ; Achnanthes bijuga TURP. Aperc. organ. pag. 310, pl. 13, fig. 4; Achnanthes quadrijuga TURP. Apere. organ. pag. 310, 311, pl. 13, fig. 5; Diet. Sc; Nat. fig. 6; Achnanthes quadralterna TURP. Aperc. organ. pag. 311, pl. 13, fig. 7; Diet. Sc. Nat. fig. 8; Achnanthes octal- terna TURP. Aperc. organ. pag. 312, pl. 13, fig. 8; Dict. Sc. Nat. fig. 12; Scenedesmus obtusus MEYEN Beob. üb. Algenf. pag. 775, t. 43, fig. 30, 31; Scenedesmus quadricauda TURP. y ecornis (EHRENB.) RALFS Brit. Desm. pag. 190, t. 31, fig. 12 h, i; Näc. Gatt. einz. Alg. pag. 89—91, t. 5 A 1, fig. a—m; Rap. Alg. Eur. N:ris 547, 788, 1784; WITTR. et NORDST. Alg. aq. dule. fasc. 10, N:o 453. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1881, N:o 2. 6l [8O] B. Temligen allmän i Stockholmstrakten. IConE, GONE va: One Ae ler Crass. cell.: 6 u; 4u; 8u; 10 u. Det vanligaste namnet är, som bekant, Scenedesmus obtusus MEYEN. Namnet Scenedesmus bijugatus (TURP.) Körz. måste dock föredragas i enlighet med prioritetsprin- cipen. SC. DENTICULATUS nov. spec. T. II, fig. 13—17. Sc. cellulis quaternis, ovatis vel ovali-oblongis, crucia- tim dispositis vel subalternantibus, utroque polo rotundatis et denticulis parvis, plerumque binis, instructis. Membrana cellularum subcrassa. Dux forms observat& sunt: . genuinus nob. T. U, fig. 13—16. Sc. dentieulatus cellulis ellipticis vel ovatis, quaternis, eruciatim dispositis. Ibanez else ns las Näs Sus No meld Orasss cal: me ms Gu: du Os Nm: - Zigzag-nov. var. T. II, fig. 17. Se. denticulatus cellulis ovali-oblongis, quaternis, subal- ternantibus. Long. cell.: 6u; 10 u; 15 u. Crass. cell.: 4u; Du; 6 u. Bada formerna af denna ganska utmärkta nya art före- kommo talrikt bland de öfriga algerna i Hammarbysjön vid Danviken. Arten är nära slägt med Sc. alternans REINSCH och Sc. radiatus REINSCH, men väl skiljd från bada i syn- nerhet genom taggarne. Stundom kunna dessa dock saknas särdeles hos «. genuinus nob., men det oaktadt är denna form genom cellernas anordning betydligt olik de ofvan- nämda arterna. En annan Scenedesmus, med hvilken ifråga- varande art äfven är ganska nära slägt, är Sc. dispar BRÉB., som torde bilda en öfvergång till Sc. Quadricauda (TURP.) BREB. I synnerhet 8. Zigzag nov. var. påminner om Sc. 62 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACEER. dispar BREB. Närmast slägt är dock denna art med Sc. aculeolatus REINSCH !). Från denna art afviker Sc. denti- culatus nov. spec. genom cellernas anordning. Bada arterna äro i celländarne försedda med korta taggar, som hos Sc. aculeolatus REINSCH äro mycket talvikare än hos Sc. den- ticulatus nov. spec. Rättast torde dock kanske vara att betrakta Sc. denticuwlatus nov. spec. som en underart af Sc. aculeolatus REINSCH. Cellerna hos a. genuinus nob. äro enligt regel skiflikt anordnade sasom hos andra Scenedesmus-arter, men icke sa sällan äro cellerna något uppböjda, sa att coeonobiet blir nästan skälformigt (T. II, fig. 14). Sådana former påminna ofta ej obetydligt om ett fyrcelligt Sorast- rum KöTZ. Nya coenobier uppkomma genom fyrdelning af innehållet i äldre celler. Dottercellerna blifva fria på det sätt, att modercellens membran genom en längdspricka delas i två i ena ändan något sammanhängande halfvor, hvilka skiljas at af det växande unga coenobiet (T. I, fig. 15). Coenobier bestående af två eller tre celler påträffas stundom, ehuru sällan (T. II, fig. 16). Åttacelliga eller sextoncelliga eoenobier har jag ej observerat. 32 >SCHHNSITRIR mov: specs N, fos Sc. cellulis binis, quaternis, octonis oblongo-cylindricis utroque polo obtusis, omnibus rectis, in seriem simplicem rectam conjunctis, non alternantibus. Membrana cellularum aculeis parvis numerosis dense vestita. I Hammarbysjön vid Danviken. Bonos cell, 121, LD 3 HU Me HS Grass. cell: Iu; u; 6 us" du. Arten är mycket utmärkt genom de talrika, tätt sit- tande korta taggarne. Huruvida de sitta spridda utan ord- ning öfver cellens hela yta, eller om de äro ordnade i rader 1 P. RersscH. Contributiones ad floram Algarum aqua dulcis Promontorii Bona Spei (in The Journal of The Linnean Society Vol. 16, pag. 235, pl. 6, fie. 1, 2. London 1877). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 63 b. eller pa något annat sätt, har jag ej ach full säkerhet lyc- kats utröna. Vid olika inställning af mikroskopet synes det som om cellen skulle vara försedd med en skarpare långs- gaende kant. De på denna »ryge» sittande taggarne äro ofta något större än de öfriga. Cellerna äro af ungefär samma form som hos Sc. bijugatus (TURP.) BREB., med hvilken denna art är nära slägt. Slägtskapen med den senare är tydlig genom den omständigheten, att en af tag- garne 1 celländarne ofta är större än de öfriga. Stundom kan den blifva ganska lång. Afven med Sc. aculeolatus REINSCH är denna art nära beslägtad. SC. QUADRICAUDA (Turp.) BREB. Alg. Falais. pag. 66; Achnanthes quadricauda TURP. ANDErCAL or San par all Hö 05 NIGEL Se, NM Nar Ts: Scenedesmus magnus et Se. longus MEYEN Beob. üb. Algenf. t. 43, fig. 26—29; Scenedesmus caudatus CORDA Alm. de Carlsb. pag. 123, t. 4, fig. 50; RALFS Brit. Desm. pag. 190, t. 31, fig. 12 ag; Näc. Gatt. einz. Ale. pag. 89-92, t. 5 A 2, fig. a—e; RAB. Alg. Eur. N:ris 903, 1108 b; WITTR. et NORDST. Alg. aq. dule. fasc. 10, N:ris 451, 452: Temlisen allmän 1 Stockholmstrakten. Följande former iakttogos: iypieus KIRCHN. | Ale. v. Schles. pag. 98; TURP. Diet. Sö Nat. fig. 13; RALFS Brit. Desm. t. 31, fig. 12 a-f; Näc. Gatt. einz. ler I AA 2 ia. a (ST Dao, ey Prirer. Int. t. 15, fie. 36; REINSCH Alsenfl. v. Frank. pag. 83, 84, 85. Ibomg. cells 9 ms ru lau; 18 2; Hi (Crase. cells Ss Hus Dm OMR Sus AMN setosus KIRCHN. Ale. v. Schles. pag. 98; NÄc. Gatt. einz. Ale. t. 5A 2, fig. a (ex parte), b (ex parte); REINSCH Alsgenfl. v. Frank. pag. 83, 84. 64 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACÉER O. PALMELLACEER. Long. cell.: Su; NARE 21a. Crass. cell.: 3u; tu; Su. c. horridus KIRCHN. Alg. v. Schles. pag. 98; NÄc. Gatt. einz. Ale. t. 5 A 2, fig. c, d; REINSCH Algenfl. v. Frank. pag. 83, 84, 85. Long. cell.: 15 u; 18 u. Crass. cell: 5 wu; 6 u. d. abundans KIRCHN. Alg. v. Schles. pag. 98; NÄc. Gatt. einz. Alg. t. 5 A 2, fie. Kb, RATES Brit. Desmt2231.210.1 25°: 7 RBINSCH Alsenfl. v. Frank. pag. 85. böna, co: S ns NM ms Non. Crass. cell.: 4u; 4u; Tu. Till dessa fyra former skulle man lätt kunna lägga flera. Jag har nemligen funnit flere exemplar af ce. horri- dus KIRCHN. med fyra taggar på hvar och en af de mel- lersta cellerna (T. II, fig. 19) och likaledes åtskilliga exem- plar af d. abundans KIRCHN. med två midteltaggar på hvar och en af de yttersta cellerna (T. II, fig. 20). 5. SC. OBLIQUUS (TurPp.) Kürz. Syn. Diat. page. 609; Achnanthes obligua TURP. Aperc. organ. pag. 312, t. 13, fig. 9; Dict. Sc. Nat. fig. 9; Scene- desmus acutus MEYEN Beob. üb. Algenf. t. 43, fig. 32; RALFS Brit. Desm. pag. 191--193, t. 31, fig. 14, 15 a—c; NÄe. Gatt. einz. Alg. pag. 89—-92, t. 5 A 3, by c; RAB. Alg. Eur. N:o 540; WITTR. et NoRDST. Ale. aq. dule. fasc. DE INO 2203 SG. fo ING SDL Temligen allmän i Stockholmstrakten. ILomnE calls 5 na 18021 127 0. Orass. cell. du; Aus 7A un; "in: Hvad rätta namnet beträffar, sa gäller här samma anmärk- ning som vid Se. bijugatus (TURP.) Kürz. Vid Carlberg fanns af Sc. obliguus (TURP.) KöTZ en form, som, synes det mig, bil- dar en öfvergang till Se. antennatus BREB. ÜCoenobiet var ätta- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 65 celligt med något alternerande celler. Dessa hade nästan samma form som cellerna hos sistnämde Scenedesmus och spetsen tvär- huggen samt en liten antydan till den kula, som är så karak- teristisk för Se. antennatus BREB. Long. cell. 21 u; crass. cell. 6 u. Såsom ofvan synes har jag uppstält de af mig funna Scene- desmus-formerna på ett annat sätt än det brukliga. För detta mitt atgörande vill jag med några ord angifva skäl. Slägtet Scenedesmus MEYEN räknas, som bekant, till familjen Pediastrec, men ställes, såsom utan tvifvel också riktigast är, lägst bland alla hithörande slägten. Skärskadar man något närmare de olika Scenedesmus-formerna, skall man lätteligen finna, att några af dem säkerligen stå ganska nära vissa slägten bland Pediast- reerna, andra åter äro nära beslägtade med åtskilliga äkta Pal- mellaceer. Man kan derföre uppställa de olika arterna af släg- tet Scenedesmus MEYEN i följande två sektioner. Sectio I. Obtust. Cellule utroque polo plerumque obtus& vel rotundat&. Üoe- nobium filiale ruptura membrans® cellule matricalis liberum fit. Membrana cellularum adultarum, cum membrana specierum Se- etionis II comparata, suberassa. Hx octo species huc refe- rend&e sunt: | Sc. bijugatus (TURP.) KÜTZ. Sc. radiatus REINSCH. Sc. alternans REINSCH. Sc. denticulatus nov. spec. Sc. aculeolatus REINSCH. Sc. Hystriz nov. spec. Sc. dispar BREB. Sc. Quadricauda (TURP.) BREB. Sectio II. Acuti. Cellul& utroque polo plerumque plus minusve acute. Propa- gatio incerta. Membrana cellularum adultarum, cum membrana Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 2. 5 66 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACEER. specierum Sectionis I comparata, tenuis. Hx dus species huc referende sunt: Se antennatus BREB. Se. obliquus (TURP.) Kürz. De former, som tillhöra Sectio I, äro tvifvelsutan äkta Pediastreer. Dottercoenobierna bildas pa ungefär samma sätt som hos slägtet Coelastrum NAG. Se. bijugatus (TURP.) Kürz. paminner stundom ganska mycket om vissa former af Pediast- rum integrum NÄG., i synnerhet när dess coenobier bestå af korta celler anordnade i flere rader. Somliga former af Sc. den- ticulatus nov. spec. a genuinus nob. likna mycket fyrcelliga exemplar af ofvannämda Pediastrum MEYEN, andra åter pa- minna om ett fyrcelligt Sorastrum Kürz. Hvad formerna af Sectio II beträffar, sta de troligen närmare Palmellacec än Pediastree. Sc. obliquus (TURP.) KÜTZ. 8 dimorphus (TURP.) Rap. bildar en öfvergang till Sectio I genom formen af de mellersta cellerna. 1 synnerhet hos Se. obliquus (TURP.) KÜTZ. «a är slägtska- pen med vissa Palmellacéer ganska tydlig. Ofvannämde Scene- desmus MEYEN står nemligen ganska nära Palmellacéslägtena Selenastrum REINSCH och Raphidium Kürz. Former, som utan tvifvel böra räknas till dessa slägten, hafva också blifvit förda till Scenedesmus MEYEN. Sa t. ex. har RALFS i Brit. Desm. t. 31, fig. 16 afbildat en »distorted variety» af Scenedesmus obli- quus (TURP.) KÖTZ. Denna form är tydligen ett Selenastrum REINSCH. Samme författare har på samma tafla fig. 17 äfven afbildat en »Scenedesmus duplex (KÜTZ.)». Denna är dock ett Raphidium Körz., till hvilket slägte den förut blifvit förd af KÖTZING. Äfven med slägtet Dactylococcus NAG. saknas icke föreningspunkter. Fam. PROTOCOCCACEAE (MrnecGH.) Rap. Fl. Eur. Ale. 3, pag. 56; adject. gen. Phyllobio KLEBS. I. PHYLLOBIUM Kress. Beitr. Kenntn. nied. Ale. pae. 6. {en} Ls) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 67 1. P. DIMORPHUM Kress. Beitr. Kenntn. nied. Ale. pag. 6, t. 4, fig. 38—49. Denna egendomliga, endophytiska Protococcace, som ej förut blifvit iakttagen i Skandinavien, fann jag sent på hösten 1881 vid Carlberg 1 en liten bäck. Den förekom der i nästan döda, nedsänkta blad af Cardamine pratensis L. Af denna Phyllobium KLEBS finnas två former: en större med väl utvecklade rörformiga celler (»Schläuche») och med stora hvilceller (KLEBS |]. c. t. 4, fig. 38—42, 45—48), samt en min- dre med inga eller rudimentära rörformiga celler och med min- dre hvilceller (KLEBS |. c. t. 4, fig. 43, 44, 49). Den förra formen har jag ej funnit, endast den senare. Cellerna voro päronformiga (KLEBS |]. c. t. 4, fig. 49 b) och lågo flere tillsammans (2—4, vanligen 3) i klyföppningens andhala pa sådant sätt, att den smalare delen af cellen var vänd mot sjelfva klyföppningen (T. I, fig. 21). Long. cell. 48 u; crass. cell. 36 u. II. POLYEDRIUM Näe. Gatt. einz. Alg. pag. 83. 1. P. PENTAGONUM REINSCH. Algenfl. v. Frank. pag. 76, t. 3, fig. 2 a—g. Forma incisa nov. form. T. II, fig. 22; REINSCH Algenfl. vo ram DAT FÖR I NE i Cellulis pentagonis, aculeis singulis instructis, profunde ineisis. Diam. cell. 12—15 u; long. ac. 3 u. Den af mig i Hammarbysjön vid Danviken funna for- men afvek från den af REINSCH afbildade genom kortare spetsar pa cellerna och trängre inskärning. 2. P. TETRAEDRICUM Näc. Gatt. einz. Alg. pag. 83, 84, t. 4 B 3, fig. a—d. Diam. cell. 18 u. I Hammarbysjön vid Danviken. 68 LAGERHEIM, PEDIASTRÉER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACHER. 3. P. TETRAGONUM Näe. Gatt. einz. Alg. pag. 83, 34, t. 4 B 2, fig. a—e. Diam. cell. 21 u. I Hammarbysjön vid Danviken. 4. P. MUTICUM A. Br. Alg. unicell. pag. 94; T. II, fig. 23, 24. Diam. cell. 12 u. I Hammarbysjön vid Danviken. III. CHLOROCOCCUM FRIES. Syst. orb. pag. 356. 1. C. HUMICOLA (NäÄe.) RAB. Krypt. Flor. v. Sachs. I, pag. 137; Cystococcus humi- cola NAG. Gatt. einz. Alg. pag. 85, t. 3 E; RaB. Ale. Eur. N:o 1794. Diam. cell. 4—8 u. Temligen allmän i Stockholmstrakten. 2. OC. BOTRYOIDES (Kürz.) Rap. Fl. Eur. Alg. 3, pag. 57; Microhaloa botryoides KÜTz. Phye. gener. pag. 169; Tab. Phye. 1, t. 7; Cystococcus bo- tryoides RAB. Kıypt. Flor. v. Sachs. 1, pag. 137; WITTR. et NORDST. Also. aq. dule. fasc. 5, n:o 237. Diam. cell. 4—12 u. I Hammarbysjön vid Danviken. Fam. PALMELLACEE Nä. Gatt. einz. Alg. pag. 61. I. PALMODACTYLON Näc. Gatt. einz. Alg. pag. 69. l. P. SUBRAMOSUM Näc. Gatt. einz. Alg. pag. 71, t. 2 B, fig. 3. Diam. fam. 30 —60 u; diam. cell. 8—12 u. I en källa pa Kungsholmen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2, 69 2. P. SIMPLEX Näc. Gatt. einz. Ale. pag. 69, 70, t. 2 B 2, fig. a—e. Diam. fam. 15 u; diam. cell. 9 —12 u. I en källa pa Kungsholmen tillsammans med föregäende. I. TETRASPORA Link. Nov. Plant. gen. pag. 9. l. T. GELATINOSA (VAuchH.) Desv. Plant. d’Angers pag. 18 (sec. RAB.). Ulva gelatinosa VAuwer. Hist. d. Cont. pao, 244, tt. Ka, this. 25 Kürz. Tab. Ehyez Ug to AS IE NART AI Bons mens 178, Io. Diam. cell. —12 u. Temligen allmän i Stockholmstrakten Il. TACHYGONIUM Näc. Beitr. z. wiss. Bot. 2, pag. 106, 107, t. 8, fig. 1—4. 1. T. NÄGELII Rar. Be Eur Ale 3,paoı Sd Diam. fam. — 1000 u; diam. cell. 12—18 «. Bland Mougeotior i Bellstaviken nära Sundbyberg. IV. STAUROGENIA (MORREN) KÜrz. Spec. Alg. 194; Crueigenia MORREN Mem. sur un veg. pag. 426. I. S. RECTANGULARIS (Näc.) A. BR. Alg. unicell. pag. 70; Chloropedium rectangulare NÄc. in litt.; RAB. Alg. Eur. n:o 466; WITTR. et NORDST. Ale. ag. dule. fasc. 2, n:o 53. Long. cell. 5—7 u; erass. cell. 4—6 u. Förekommer flerestädes i Stockholmstrakten. Nya coenobier uppsta genom korsvis fyrdelning af äldre cel- ler. Stundom räknas slägtet Staurogenia (MORREN) KÜrTz. till Pediastree; vättast torde dock vara att föra det till Palmellacew. 70 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACHER O. PALMELLACHER. V. ACTINASTRUM nov. gen. T. IH, fig. 25, 26. Cellule fusiformes, rarius fere obclavat® vel cylindrice, a centro communi radiatim exeuntes, familias quadricellulares vel octocellulares, libere natantes, formantes. Propagatio divisione succedanea cytioplasmatis cellularum fit, et familia filialis eo modo formata ruptura membrane cellule matricalis libera fit. Zoospor& ignote. 1. A. HANTZSCHI nov. spec. T. IN, fie. 25, 26. Character idem ac generis. Long. cell. 10u; 13 u; 21 u; 24 u. Crass. cell. 3u; 4u; 6u; du. I Hammarbysjön vid Danviken. Denna alg är iakttagen förut, ehuru ej namngifven. IRA- BENHORSTS algexsiccat finnes under n:o 1217 bland Dietyosphe- rvum en annan alg beskrifven af C. A. HANTZSCH på följande sätt: »Es findet sich darin ausser einer Synedra ein eigenthüm- licher Organismus mit geraden, strahlenförmig angeordneten, nadelförmigen, nur bis 0,025 M. M. langen Zellchen. In einem Bache bei Lohmen bei Dresden. Ende August 1861. C. A. Hantzsch.» Vid undersökning befanns det vara alldeles densamma form, som jag funnit. Cellerna äro vanligen spolformiga eller mera sällan nästan omvändt klubbformiga, i båda fallen spetsade i den fria ändan. Stundom äro de cylindriska med trubbiga ändar. Mellan dessa olika former har jag iakttagit talrika öfvergangar. Antalet af celler i en familj är enligt regel fyra eller atta. Man träffar dock äfven, ehuru sällan, exemplar bestående af två, tre eller sju celler. Dessa afvikande former hafva troligen uppstått genom ofullständig delning af modercellen. Det har lyckats mig att observera, huru en fyrcellig familj uppkommer. Först delar sig en fullt utvuxen cell medelst en tvärvägg i två dotterceller. Dessa äter dela sig genom en längdvägg i två delar. Moder- cellens membran, som således omsluter fyra dotterceller, börjar . © » .ı. . ve 1 a nu att spricka, sa att dotterfamiljen blifver fri. Dess celleı OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 71 börja derefter allt mer och mer att skilja sig åt och hänga fast vid hvarandra endast med den del af cellen, som ligger inåt. Huru ättacelliga familjer uppkomma har jag ej sett; mycket sannolikt är dock, att modercellen genom två eller fyra nya längdväggar delas i åtta dotterceller. Cellinnehallet är blekgrönt och saknar korn eller kärnor. Cellmembranen är temligen tunn. VI. SELENASTRUM REINSCH. Alsenfl. v. Frank. pag. 64. I. S. ACUMINATUM LAGERH. in WITTR. et NORDST. Ale. aq. dulc. fasc. 9, n:o 441. T. II, fig. 27—30. S. familiis e cellulis quaternis constitutis, cellulis ar- cuatis vel falcatis apieibus acuminatis; apicibus cellularum adultarum 30—40 u inter se distantibus; crassitudo cellu- larum adultarum 6—7 u. A proxima specie S. gracıli REINSCH pracipue differt cellulis crassioribus et minus ar- cuatis, apieibus multo magis acuminatis. I Hammarbysjön vid Danviken. 2. S. BIBRAIANUM REINSCH. Algenfl. v. Frank. pag. 64, 05, t. 4, fig. 2 a,b,c. WITTR. et NORDST. Alg. aq. dule. fasc. 8, n:o 392. Dist. ap. cell. 18 u; crass. cell. 6 u. I Hammarbysjön vid Danviken. Slägtet Selenastrum uppstäldes af REINSCH år 1867 i Algenfl. v. Frank. pag. 64. Bäde dessförinnan och utan tvifvel äf- ven sedermera hafva aleformer blifvit beskrifna, som böra räk- nas hit, men som i stället blifvit förda till andra slägten såsom Scenedesmus MEYEN och Rhaphidium KÜTZ. Såsom förut blifvit nämdt är den af Raurs i Brit. Desm. t. 34, fig. 16 afbildade formen af Scenedesmus obliguus (TURP.) KÜTZ. utan tvifvel ett äkta Selenastrum REINSCH. I Ale. v. Schles. pag. 114 beskrif- ver KIRCHNER ett Arhaphidium convolutum RAB. b. lunare n. var. Denna alg är säkerligen ett Selenastrum REINSCH. I RABEN- HORSTS algexsiccat N:o 465 är utdelad Netrococcus convergens 72 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACHRR. NÄc. ined., tagen af ITZIGSOHN och ROTHE och beskrifven pa följande sätt: »bestehend aus Gruppen kleiner, halbmondförmiger plumpdicker Zellen—fast wie die Raphidienbündel». Oaktadt nog- grant sökande lyckades jag ej i ofvannämda nummer paträffa något, som öfverensstämde med beskrifningen, eller som liknade ett Rhaphidium KÜTz. Att döma efter beskrifningen är Netro- coccus convergens NAG. ined. möjligen identisk med S. Bibraia- num REINSCH. Hvad särskildt S. acuminatum LAGERH. be- träffar, så står den närmast S. gracile REINSCH. (Algenfl. v. Frank. pag. 65, 66, t. 4, fig. 3 a, b), men afviker dock från denna art ganska betydligt. Cellerna hos den förra äro nemli- gen i allmänhet betydligt mindre böjda än cellerna hos den se- nare. Sålunda blifver också afståndet mellan spetsarne hos den förra jemförelsevis längre än hos den senare. Hos S. gracile REINSCH afsmalna cellerna småningom mot spetsen, hos S. acuminatum LAGERH. äro cellerna vid midten ganska tjocka, men afsmalna sedan hastigt till en lång spets. Antalet af cel- ler i en familj är vanligen fyra, som äro nästan korsformigt an- ordnade på det sätt, att cellernas convexa sida kommer inåt. Cellerna äro dock icke alla omedelbart förenade, utan, om man betraktar ett fyrcelligt exemplar uppifrån, finner man lätt, att cellfamiljen är öppen på ena sidan (t. III, fig. 28). Stundom paträffar man familjer, som bestå af åtta celler. Hos sådana former äro cellerna vanligen mera oregelbundet anordnade (jemf. REINSCH Algenfl. v. Frank. t. 4, fig. 3 b). Afven trecelliga former har jag iakttagit. Dessa hafva antingen uppkommit ge- nom ofullständig delning af modercellen, eller derigenom, att en cell dött och bortfallit. Fortplantningen hos Selenastrum REINSCH är föga eller in- tet känd. I Algenfl. v. Frank. pag. 64 säger slägtets namn- gifvare: »propagatio incerta». Hos S. acuminatum LAGERH., som jag en längre tid odlat inne i rum, har jag lyckats obser- vera nagra delningsstadier, för hvilka jag vill i korthet redo- göra. Först delar sig innehållet i den cell, som skall gifva upp- hof till nya celler, genom en längdvägg i två halfvor. Dessa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 73 dotterceller dela sig ej på samma sätt som modercellen, utan här sker en tvådelning genom en sned tvärvägg (t. II, fig. 27). De på detta sätt uppkomna fyra ceilerna bilda understundom en ny familj, men detta är dock icke regel, utan vanligen fortsättes delningen så, att de sist uppkomna cellerna dela sig i två half- vor. Huruvida detta sker genom en tvärvägg eller genom en längdvägg har jag ej lyckats afgöra. När alla delningarne äro slutade, befinna sig i hvar och en af modercellens ändar Tyra dotterceller. Modercellens membran spricker snart och småningom ordna sig dottercellerna så, att antingen två nya cellfamiljer bil- das, hvar och en bestäende af fyra celler, eller så, att endast en, attacellig familj uppkommer. Det förra fallet är det vanligaste, det senare deremot mera sällsynt. De unga cellerna, som i bör- jan varit föga böjda, blifva nu betydligt mera krökta och an- taga allt mer och mer modercellens form och utseende. Någon fortplantning genom zoosporer har jag ej observerat. Cellinne- hållet är ljusgrönt och temligen homogent. Stundom förefinnes en mängd smärre vakuoler. Cellmembranen är ganska tunn. Af slägtets auctor fördes Selenastrum till fam. Palmellacee, och här eger det ocksa ganska nära slägtingar. Utan tvifvel är Selenastrum REINSCH närmast slägt med Rhaphidium KÖTZ., med hvilkets celldelning delningen hos Selenastrum REINSCH företer ganska stora likheter. Celldelningens andra moment är hos det senare slägtet fullkomligt detsamma som hos det förra. Så- som ofvan blifvit nämdt hafva troligen former, som rätteligen tillhöra slägtet Selenastrum REINSCH, blifvit förblandade med Raphidier. Hvarandra motsvarande former saknas också inga- lunda hos de båda slägtena. Sa t. ex. motsvara Selenastrum Bibraianum REINSCH och Rhaphidium minutum NAc. hvarandra; likaledes äro Selenastrum gracile REINSCH och Rhaphidium con- tortum (TURP.) RAB. analoga former. Å andra sidan står Selenastrum REINSCH utan allt tvifvel ganska nära Pediastre- slägtet Scenedesmus MEYEN, i synnerhet Scenedesmus obliquus (TuRP.) Kürtz. Särdeles de mer eller mindre halfmanformiga ändcellerna hos vissa former af denna art paminna ganska starkt 74 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCGACEER O. PALMELLACEER. om cellerna hos Selenastrum REINSCH. Den första celldelningen hos Scenedesmus obliquus (TURP.) KÜTZ. och hos Selenastrum acuminatum LAGERH. tillgar på samma sätt. Äfven med släg- tet Sorastrum KÖTZ. finnas anknytningspunkter. Slägtet Selenastrum REINSCH bildar således i flere afseenden en länk mellan Pediastrece och Palmellacec. VI. DACTYLOCOCCUS Näac. Gatt. einz. Als. pag. 8. 1. D. INFUSIONUM Näe. Gatt. einz. Alg. pag. 85, 86, t. 3 F, fig. a—2. Long. cell. 10—18 u; cerass cell. 3—6 u. I Hammarbysjön vid Danviken. VII. RHAPHIDIUM Kürz. Phyc. germ. pag. 144. 1. R. POLYMORPHUM FREsEn. in Abh. d. Senck. nat. Ges. 2, pag. 199 Long. cell. — 30. u; erass. cell. 3 u. Temligen allmän i Stockholmstrakten. R. FALCULA A. Br. in RAB. Fl. Eur. Alg. 3, pag. 46. Long. cell. 48 u; erass. cell. 6 u. = A; L NN I Hammarbysjön vid Danviken. 3. R. MINUTUM Näe. Gatt. einz. Alg. pag. 83, t. 4 C 2, fig. a, b; WITTR. et NoRDST. Alg. aq. dule. fasc. 9, n:o 442. Diam. cell. 3 u. I Hammarbysjön vid Danviken. IX. UROCOCCUS (Hass.) Körz. Spec. Alg. pag. 206; Ouracocceus Hass. Brit. Fr. Alg. pag. 322. l. U. INSIGNIS (Hass.) Kürz. Spec. Alg. pag. 207; Ouracoceus insignis Hass. Brit. Fr. Alg. pag. 324, 325, pl. 80, fig. 6 a, b; Protococeus ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2, 75 macrococcus et var. aureus RaB. Fl. Eur. Alg. 2, pag. 33 (sec. RICHTER); RABZ Ale. Bor. n:o 1215; WITTR. et NORDST. Ale. aq. dulc. fasc. 9, n:o 443. ß ferrugineus nov. var. T. III, fie. 31, 32. Var. ceytioplasmate cellularum fulvo-ferruginea. Diam. cell. s. teg. 283—66 u; diam. cell. c. teg. — 120 u. Pa fuktiga klippor vid Danviken och Rosendal. Skild från hufvudformen genom annan färg på cellinnehallet- Stipes färgas ej blå vid behandling med klorzink-jodlösning, ej heller cellens alla tegument, endast det innersta, ehuru ej alltid. De af RICHTER i WITTR. et NORDST. Alg. aq. dule. fasc. 9, n:o 443 omnämda Gloeocystis- och Palmella-lika utvecklings- stadierna har äfven jag observerat (t. III, fig. 32). X. DICTYOSPHZERIUM Näc. Gatt. einz. Ale. pag. 73. 1. D. RENIFORME Burnn. in Hedw. 2, pag. 22,t. 2, fig. 6; RAB. Ale. Eur. n:o 789. Long. cell. 5—15 u; erass. cell. 21/,—7 u. I Hammarbysjön vid Danviken. När nva cellfamiljer skola bildas, delar sig hvarje moder- cell genom upprepad tvadelning i atta dotterceller. Der- efter upplösas moderfamiljens alla membraner och stipites. 2. D. EHRENBERGIANUM Näc. Gatt. einz. Ale. page. 73, t. 2 E, fig. a—l. I Hammarbysjön vid Danviken. Uppkomsten af nya familjer hos denna och följande art försiggar pa ett annat sätt än hos föregaende art. Här delar sig nemligen modercellerna endast i fyra dotterceller, hvilka, korsformigt sammanhängande, afalla och sedan ge- nom upprepad tvadelning gifva upphof till nya cellfamiljer. 3. D. PULCHELLUM Woon. Fr. Alg. pag. 84, t. 10, fig. 4; WITTR. et NORDST. Ale. ag. dule. fasc. 5, n:o 239. 76 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACHER. Diam. cell. 3—8 u. I Hammarbysjön vid Danviken. De exemplar, som äro lemnade i RAB. Ale. Eur. n:o 1217 såsom D. Ehrenbergianum NÄG., höra troligen till denna art. XI. OOCYSTIS Näc. in KÜTZ. Spec. Als. pag. 219; RAB. Fl. Eur. Ale. 3, pag. 52. Stundom räknas slägtet Oocystis NAc. till Nostocace®. Detta atgörande, hvilket är alldeles origtiet, beror troligen pa samman- blandning med Glaucocystis ITZIGS. 1. ©. CILIATA nov. spec. T. III, fig. 33—37. O. cellulis solitariis, vel binis vel quaternis vel octonis in familiis consociatis, ovalibus, a vertice visis circularibus, in utroque fine cum 3—7, plerumque 6, setis longis instructis. Long. fam. quadricell. 30 u; erass. fam. quadricell. 18 u. Long. cell. 12—21u; erass. cell. 9—18 u; long. set. 18—20 u. I Hammarbysjön vid Danviken. Synnerligen utmärkt genom de langa borstlika utskot- ten. När cellerna äro ensamma äro de alltid borstbärande (t. II, fig. 33—35), men när de äro förenade i familjer, sitta borsten på den gemensamma, alla cellerna omslutande membranen (t. III, fig. 36, 37). Möjligen kan denna art vara identisk med O. setigera ARCH., om hvilken M. C. COoKE, i British Freshwater Alge sid. 27, säger: »We are unable to give any description of this species, which, as far as we are aware, bears only a manuscript name». 2. O. NOVZE SEMLIZE WILLE. Ferskv. Ale. f. Nov. Sem]. pag. 26, 27 t. 3, fig. 3, 4. Diam. cell. 10—13 u. I Hammarbysjön vid Danviken. Den af mig funna formen var nagot större än WILLES forma major (WILLE I. c. t. 3, fig. 4). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 77 XII. STICHOCOCCUS Näc. Gatt. einz. Ale. page. 76. l. S. BACILLARIS Näc. Gatt. einz. Ale. pag. 76, 77, t. 4, G 1, 2; RaB. Ale. Eur. n:ris 1545, 2290; WITTR. et NORDST. Ale. aq. dule. fasc. 5, n:o 245; fasc. 9, n:o 450. Synes förekomma mängenstädes i och omkring Stockholm. Tagen på Öfre Hötorgsgatan, på Ladugärdslands kyrka och pa Beckholmen; pa hymeniet af Trametes Pini nära Carlberg och pa Dedalea quereina i Brännkyrka. I Upsala är den allmän. XIII. NEPHROCYTIUM Näc. Gatt. einz. Ale. pag. 79. 1. N. AGARDHIANUM NÄG. Gattgemz ANSE p20.09,,80. 0.3.0, fie, a Long. cell. 6 u; crass. cell. 2 u. Pa fuktiga klippor vid Danviken. XIV. GLOEOCYSTIS Näc. Gatt. einz. Ale. page. 69. 1. G. AMPLA (KUTZ.) RAB. Fl. Eur. Ale. 3, pag. 29; Gloeocapsa ampla KÖTZz. Spees Aller jag. A03 PAD. Playe h t. 05 Her 151,2: Diam. cell. 12 u. Pa fuktiga klippor vid Rosendal och Danviken. G. VESICULOSA Näc. Gatt. einz. Ale. pag. 65, 66, t. 4 F, fig. a—s; RAB. Als. Eur. n:o 707; WITTR. et NoRDST. Ale. aq. dulc. fasc. 9, n:o 445. Diam. cell. 4—5 u. Pa fuktiga klippor vid Rosendal och Danviken. 3. G. BOTRYOIDES (KÜrz.) NÄc. Gatt. einz. Alg. pag. 65; Gloeocapsa botryoides KÜTZ. Phyc. gener. pas. 173; Tab. Phye. 1,t. 20, fig. 4. Diam. cell. 2,—3 u. " Pa fuktiga klippor vid Rosendal och Danviken.- D 78 LAGERHEIM, PEDIASTREER, PROTOCOCCACEER O. PALMELLACHER. XV. PALMELLA (LYNGB.) NÄc. Gatt. einz. Alg. pag. 66; LYNGB. Hydroph. Dan. pag. 205; ex parte. 10.12, TACA 1192, Tab. Phye. I, pag. 11, t. 13, IV 1—4. Long. cell. 6—9 u; erass. cell. 3—4 u. På fuktiga klippor vid Rosendal. 2. P. MUCOSA Kürz. Phyc. gener. pag. 172, t. 3, F 1; Tab. Phyc. 1, t. 16, fig. 1; RAB. Alg. Eur. n:ris 287, 1170. Diam. cell. 6—38 u. På fuktiga klippor vid Rosendal och Danviken. XVI. PLEUROCOCCUS MEnEGH. Nostoch. pag. 38, ex parte. 1. P. VESTITUS REINSCH. S Algenfl. v. Frank. pag. 56, 57, t. 3, fig. 4 a, b. Forma chlorophyllacea t. III, fig. 38, 39. WITTR. et NORDST. Ale. aq. dule. fasc. 9, n:o 446. A forma « colore viridi differt. Diam. cell. 3—30 u. Hec species a ceteris speciebus hujus generis forma semper perfecte globosa, cytiodermate aculeata, peculiari modo divisionis cellularum differt: in cellula matricali divi- sione haud dubie succedanea multitudo cellularum globosa- rum filialium, non aculeatarum provenit, qu&, membrana cellule matricalis in mucum conversa, liber& fiunt. In rupibus madidis inter muscos emortuos ad Rosen- dal prope Holmiam. Den oljeförande hufvudformen har jag ej funnit. 2. P. PACHYDERMUS LAGERRH. in WITTR. et NORDST. Alg. ag. dule. fasc. 9, n:o 447. T. II, fig. 4042. ÖFVERSIGT AF k. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2, 79 P. cellulis e mutua pressione angulato-rotundatis, subzqualibus, numerosis in familias consociatis, in stratum crustiforme aggregatis; cytioplasmate cellularum vegetantium plus minusve viridi, cellularum perdurantium in oleam roseo- lam mutata, post mortem expallescente; membrana cellula- rum crassa. Diam. cell. 15—21 u; erass. membr. 2—4 u. In terra humida vel in fragmentis plantarum mortua- rum ad Bellevue prope Holmiam. Bildar ett vidt utbredt mörkgrönt eller gulerönt öfver- drag. Cellinnehället, som i början är kornigt, grönt och stärkelserikt, öfvergår vid börjande intorkning till en ljus- röd starkt ljusbrytande olja. P. VULGARIS MENEGH. Nostoch. pag. 38, ex parte; Protococcus communis KÜTZ. Tab. Phye. 1, t. 3; NAc. Gatt. einz. Alg. pag. 64, 65, t. 4 E 2, fig. a—f; Rap. Alg. Eur. n:o 82; WITTR. et NORDST. Alg. aq. dule. fasc. 5, n:o 246. Mycket allmän pa träd, stenar, murar m. m. ß. minor (KÜTZ.) KIRCHN. Alg. v. Schles. pag. 115; Protococcus minor KÜTZ. Spec. Ale. pag. 198; Tab. Phye. 1, t. 3; Pleurococcus mi- nor RAB. Fl. Eur. Als. 3, pag. 25; WITTIR. et NORDST. Ale. aq. dule. fasc. 9, n:o 449. Diam. cell. 3—4!/, u. Pa faktiga klippor vid Rosendal. XVIL EREMOSPHERA DE By. Unters. üb. Conjug. pag. 56. E. VIRIDIS DE By. Unters. üb. Conjug. pag. 56, t. 8, fig. 26, 21; RaAB. Ale. Eur. n:o 1702. Diam. cell. 30—80 u. I Hammarbysjön vid Danviken. 80 LAGERHEIM., PEDIASTREER, PROTOCOCCACÉER O. PALMELLACHER. » 2 Explieatio figurarum. 7 TAB. II. 1-—21. c:a 400ies amplificate sunt; fig. 22—24 c:a 850ies am- 1. plifieate sunt. Pediastrum duplex MEYEN Ö reticulatum nov. var. 2—7. P. biradiatum MEYEN; forms monstrose. 8. I. 10. il, 12. 13. 14. 15. 16. il 18. P. duplex MEYEN; forma monstrosa. P. biradiatum MEYEN; forma monstrosa; d. cellule emortux. P. Boryanum (Turp.) MENEGH.; forma monstrosa. P. Boryanum (Turp.) MENEGH. Öd granulatum (Kürz.) A. Br.: d. cellule emortux. P. biradiatum MEYEN; forma unicellularis. Scenedesmus dentieulatus nov. spec. & genuinus nob. ad Pp Zigzag nov. var. accedens. Sc. denticulatus nov. spec. « genuinus nob.; var. coeno- bium fere cupulseforme. Sc. denticulatus nov. spec. & genuinus nob.; b. coenobium filiale. Sc. denticulatus nov. spec. & genuinus nob.; coenobium bicellulare. ‚Sc. denticulatus nov. spec. ß Zigzag nov. var. Sc. Hystriz nov. spec. 19, 20. Sc. Quadricauda (TURP.) BREB. var. 21. 22. 23. 24. 25 — 25. 26. AU Phyllobium dimorphum KLEBs; b. epidermis Cardaminis pratensis L. a latere inferiore visa; c. cellule stoma- tis (ardaminis pratensis L. Polyedrium pentagonum REINSCH. forma incisa nov. form. Pol. muticum A. Br.; cellule a vertice vis. Pol. muticum A. Br.; cellule a latere vise. TAB. II. 30, 32--42 c:a 400ies amplificate sunt; fig. 31 ampli- ficata est. Actinastrum Hantzschi nov. spec.; a. cellula in duas cel- lulas filiales membrana transversali divisa; d. cellula in quatuor cellulas filiales membrana transversali et mem- brana loneitudinali divisa; e. familia filialis. A. Hantzschi nov. spec.; familia octocellularis. Selenastrum acuminatum LAGERH.; figura schematica divi- sionem cellulae ostendens. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 81 Fig. 28. sel. acuminatum LAGERH.; familia quadricellularis a ver- » tice visa. 29 et 30. sel. acuminatum LAGERN.; familie quadricellulares a latere vis. 31. Urococcus insignis (Hass.) Kurtz. 8 ferrugineus nov. var.; st. stipes; b. cellula emortua. 32. DU. insignis (Hass.) Kurtz. ß ferrugineus nov. var.; stadium | palmellaceum, juvenile viride. 33 et 34. Oocystis ciliata nov. spec. 35. ©. ciliata nov. spec.; cellula a vertice visa. 36. ©. ciliata nov. spec.; familia filialis quadricellularis. 37. 0. ciliata nov. spec.; familia filialis bicellularis. — 38. Pleurococcus vestitus KEINSCH forma chlorophyllacea; a. 5 cellula adulta; d. cellula juvenilis. 39. Pl. vestitus REINscH forma chlorophyllacea; cellulae nume- rose filiales, non aculeat®, divisione ort. 40. Pl. pachydermus LAGERH.; a. cellulae chlorophyllaces; 2. cellule oleam roseolam continentes. 41 et 42. Pl. pachydermus LAGERH. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 39. N:o 2. B Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 46). Från Teylen's Godgeleerd Genootschap i Harlem. Verhandelingen, Nieuwe Serie, D. 2: 1-2. Från Teylen’s Tweede Genootschap i Harlem. Archives du Musee Teyler, Ser. 2: P. 1. Frän Zeeuwsch Genootschap der Wetenschappen i Middelburg. Arche) Do Verslag, 1874-1879. NaAGTGLAS, F. Zelandia illustrata, D. 2: 2. In memoriam Dr. A. Fokker. 1878. 8:0. Från Provinciaal Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Utrecht. Verslag 1879-1880. Aanteekeningen, 1879; Registers, 1845-1878. Naamlist, 1880. Acauvoy, J. Heet klooster te Windesheim, D. 3. VALEToN, I. De Polybii fontibus. 1879. 8:0. Danıets, C. E. Het Leven van Petrus Camper. 1880. 4:0. Från K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag.. Abhandlungen (6) Bd. 10. Sitzungsberichte, 1879-1880. Jahresbericht, 1879-1880. Frän K. Landes- und Universitäts-Bibliotek i Strassburg. Akademiskt tryck, 1877-1881. 192 nr. Från K. K, Geologische Reichs-Anstalt i Wien. Abhandlungen, Bd. 8: ı. Jahrbuch, Bd. 25: ı; 31: 2-3. Verhandlungen, 1875: 1-6; 1881: 8-15. Från Förenta Staternas Regering i Washington. Naturvetenskapliga och geografiska, m. fl. arbeten. 29 band, 48 smäskr. (Forts. å sid. 92). 33 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 2. Stockholm. Nya mineral från Wermland. Af L. I. IGELSTRÖM. [Meddeladt den S Februari 1SS2.] l:. Mangan-Brueit från Jakobsbergs mangangrufvor i Wermland. nn Sasom bekant är förekommer inom Nordmarks socken i Wermland en stor bildning af urkalksten, af flere tusen fots längd och af flere hundrade fots bredd. i; Jakobsbergs manganınalmsgrufvor äro anlagda i denna sträcknirg, nemligen för tillgodogörande af den Hausmannit, som i form af mer och mindre samlade korn sitter i kalk- stenen. Hausmannitkornen samla sig ofta sa mycket, att blott litet finnes af matrix (kalkstenen) qvar inblandadt, och pä det sättet har man en verklig malm för sig (Hausmannitmalm), som liknar ganska mycket vanlig svensk magnetisk jernmalm till tyngd och yttre utseende, men denna malm (manganmalmen) skiljer sig lätt från magnetisk jernmalm, derigenom att den ej är magnetisk och derigenom att den ger brunt streck. Da Hausmannit är ovanlig i vår allmänna urkalksten, följer ock att de honom i kalkstenen åtföljande mineralierna måste vara ovan- liga. Ja, intet, eller nästan intet enda mineral är detsamma, som man är van att se 1 öfriga urkalkstensbildningar i Sverge. Sålunda har man vid Jakobsberg: Jakobsit, Hyalophan, rödlett och blågrön, Gedigen koppar, 34 IGELSTRÖM, NYA MINERAL FRÅN VERMLAND. Mangan-epidot (Piemontit), en körsbärsröd Epidot, Manganophyll, en starkt manganhaltig glimmer, Braunit, Neotokit, Kopparglans, Cuprit, 0. S. V- Jag har nu att tillägga till de ofvanstaende mineralierna mangan-Brucit, hvaraf jag denna vinter gjort en kemisk under- sökning. Detta mineral har varit mig länge bekant, men jag har ej vetat hvad det varit, utan trott, att det möjligen kunde vara derb Kondrodit. Denna förmodan har grundat sig på det ifrågavarande mineralets yttre form, färg och utseende i all- mänhet och förekomstsätt, men jag har varit mycket tveksam, emedan erfarenheten vid Jakobsberg har lärt, att allt der är olikt mot på andra ställen, nemligen att skenbart lika mineralier der, jemförda med samma mineralier på andra ställen, äro i sjelfva verket något helt annat. Hvad nu utseendet och förekomstsättet af mangan-Bruciten vid Jakobsberg beträffar, så sitter den i form af små korn, af hampfrös storlek, i såväl rikaste som fattigaste hausmannitmalm, men den förekommer aldrig i den rena (hausmannitfria) kalk- stenen. Kornen äro derba, utan tecken till genomgångar. Fär- gen från honungsgul till brunröd. Genomlysande i tunna splitt- ror. Brottet granatlikt. De små kornen sitta ofta temligen tätt inströdda, så att de ge malmen ett porfyrartadt utseende, men ibland glesare. Mineralet är ingalunda sällsynt vid Jakobs- berg. Genom atmosferiliernas inverkan utlöses mineralet ur malmmassan. På malmstenar, som legat i luften några ar, .ser man att de små kornen ligga under ytorna af den jemna malmen. Mangan-Brucitens substans har bortförts från ytan. Finge sådana malmstenar ligga t. ex. 100 år i luften, sa skulle säkerligen blott fullkomligt tomma hål återstå i desamma efter mineralet. Förhållandet är för öfrigt fullkomligt detsamma som vid den korniga bruciten från Bergmästareängsgrufvan och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 85 Grönåsgrufvan i Filipstads bergslag, blott med den skilnaden, att mangan-Bruciten utvittrar långsammare. Det har sagts ofvanföre att mangau-Brucitkornens färg är från honundsgul till brunröd. Färgen är starkare vid den rikare malmen, än vid den fattigare (den blott hausmannitsprängda kalkstenen), och kornen sitta aldrig i sjelfva Hausmannitkor- nen, utan dels sida vid sida med dem, dels ock omedelbart omslutna af de små kalkspatkorn, som finnas emellan Haus- mannitkornen. Redan vid 80 gångers förstoring kan man dess- utom märka att de små kornens kärnor äro nästan färglösa, under det att de äro i omkretsarna starkare färgade. Detta förhållande tyder derpå, att mangan-Brucitens substans ursprung- ligen varit färglös, eller nära färglös, men att den sednare genom den allt genomträngande luftens inverkan oxiderats, hvarigenom manganoxidulen blifvit högre syrsatt och på det sättet gifvit upphof till en högre färg. Jag har haft en ej obetydlig svårig- het att kunna utplocka de små mangan-Brucitkornen till en analys. För blåsrör gaf det sig straxt tillkänna, att minerale ej kunde vara kondrodit genom den i bläsrörskolf erhållna stora vattenmängden, hvilken det med lätthet afger. Jag ut- plockade först 0,91 gram, som gåfvo en glödgningsförlust af 17,58 procent. Detta material var dock långt ifrån rent. Till nedanstående fullständiga analys utplockades med stor svårighet 0,367 gram. Dessa voro dock ej heller fullkomligt rena, utan visade vid 80 gångers förstoring ännu vidhängande smä kalk- spatsdelar och små Hausmannitkorn. Vid glödgningen i små bitar i öppen luft förlorade dessa sitt vatten och svartnade. De innehöllo: SIE DE Le me ak 12 0,0044 gram N ae 0,0483 >» DI bg ss AN snar SARA db 0,1960 » (OR EUTIN RE IRAN ben 0,0240 » Glödaningsförlust (H).......... 0,0950 » — (0,3677 gram. 36 IGELSTRÖM, NYA MINERAL FRÅN VERMLAND. Då den lilla Si-halten och den funna Ca-halten tydligen äro oreningar, ej hörande till mineralet, Ca-halten bunden vid Ö i form af inblandad kalkspat, så böra dessa fråndragas, och man får då mineralets procentiska sammansättning: Mas ro Sale 57,81 innehåller syre 23,12 Miele 14,16 » 3.23 N 28,00 » 26,35 99,97 » 24,89. hvaraf härledes formeln: Mg (Mn) H. Analysen har gifvit för mycket baser, hvilket beror pa mekaniskt inblandad Hausmannit. 2:0. Talktriplit, ett nytt mineral från Horrsjöberg i | Wermland. Redan för mer än 30 ar sedan upptäcktes Pyrophylliten vid Vestanä i Skåne. År 1851 upptäckte jag mineralförekom- sten vid Horrsjöberg i Wermland, hvari också Pyrophyllit fans, derjemte fosfaten Lazulit, Amphitalit och sulfatfosfatet Svan- bergit. Da professor ©. W. BLOMSTRAND fick kännedom härom, antog han att äfven vid Vestana borde, under de liknande geo- logiska och geognostiska förhållanden, som der förefinnas, före- komma fosfater. Hans antaganden besannades: han fann vid Vestana ej allenast Lazulit och Svanbergit utan äfven flere andra fosfater, som blifvit beskrifna i Öfversigt af Kongl. Veten- skaps-Akademiens Förhandlingar för ar 1868, nemligen Derlinit, Trolleit, Augelit, Attakoliüt, Kirrolit m. m. Da professor BLOMSTRANDS upptäckter blefvo mig bekanta, insåg jag att vid det stora Horrsjöberget borde finnas något sa när motsvarande mineral som vid Vestanå, ehuru jag hittills der- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 87 städes endast funnit fosfaterna Lazulit, Svanbergit och Am- phitalit. Lazuliten finnes öfverallt i Horrsjöberget. Svanbergiten har deremot hittills endast kunnat upptäckas å ett enda ställe, nem- ligen vid Orrknöln (en liten afsats af berget) och der sittande i form af köttröda krystaller i den feta glimmerart, som kallas Damourit, hvilken glimmer der är samlad i en sorts gång eller ; en lagerbänk. De små blekröda krystallerna deremot, som sitta, jemte Turmalin, i det feta lager af täljsten (Damourit), som af mig uppgifves förekomma i trakten af Horrsjöbergs källa (1868 års Öfvers. af K. V. A. Förhandl.), torde, enligt hvad jag numera tror, knappast vara verklig Svanbergit. De hafva ej ännu blifvit analyserade. Amphitaliten har hittills blott funnits i Lazulitkörtlar och det mera sällsynt. Svanbergiten är köttröd. Lazuliten är indigoblå, Amphita- liten mjölkhvit, pa en del genomgängsytor perlemorglänsande. Det nya fosfatet hvarom nu är fråga är sa snarlikt Svanbergit, att jag länge hållit det för att vara Svanbergit © ej utbildade kry- staller. Men vid närmare granskning märker man redan en skilnad i färgen, i det att det nya fosfatet har en dragning i gult, under det att Svanbergiten är köttröd. I andra fall kan man ej på yttre utseendet skilja dem från hvarandra. Båda äro genomskinliga i mindre korn, med qvartsartadt brott. Men hvad förekomsten beträffar så är en större åtskilnad, ty Svan- bergiten har hittills endast funnits i väl och rent utskilda da- mouritmassor, under det att nu ifrågavarande fosfat, åtminstone hittills, endast förefunnits i Lazulit-förande bergart. Visser- ligen finnes äfven Lazulit i Orrknöln, i den gång eller det lager der Svanbergiten anträffats, men denna Lazulit är endast spo- radiskt förhanden och synes icke hafva den ringaste gemenskap med Svanbergit. Svanbergiten är således ett mineral som tillhör damouriten; det nya ett som synes mest sällskapa med Lazu- liten. Stundom sitter det insprängdt som små mikroskopiska korn 1 Lazulit, vanligast dock i kanterna deraf och i dess när- maste omgifningar, inströdt i sjelfva Horrsjöbergets grundmassa, 88 IGELSTRÖM, NYA MINERAL FRÅN VERMLAND. som är en kyanitblandad qvarz. Huru det nya fosfatet ätföljes af Lazulit, bevisas bäst deraf att jag i intet analysprof kunnat absolut fränskilja all Lazuliten från detsamma. Det nya fosfatet bildar sma korn af knappnälshufvudens eller hampfrös storlek, färgen gul till gulröd, genomskinligt, hardheten omkring 5. Sedda under en loupe framsta kornen rätt vackra och klara, med skarpa begränsningar från matrix. Det har icke varit möjligt att med tång plocka ut de små kor- nen från matrixen. Då de likväl ej äro så hårda som denne och för öfrigt hafva olika specifika vigt, så har jag kunnat ej obetydligt koncentrera dem genom pulverisering och skakning eller slamning. Det renaste material jag pa så sätt kunnat er- hålla till mina analyser och profver har hållit från U,:ten till 3/,:delar af bergarten. Om man betraktar det med tång ut- plockade profvet, eller det genom skakning eller slamning er- hållna, under ett mikroskop, som förstorar 30 gånger, så visar det sig att hufvudmassan af föroreningarne består af qvarz och kyanit med spår af Lazulit och Rutilkorn. Lyckligtvis är det nya fosfatet fullkomligt lösligt i syror (ehuru svarlöst), under det att de beledsagande mineralierna äro oangripbara, så att jag varit oberoende af den svåra utplockningen till analyserna. För blasrör smälter mineralet till en svart metallglänsande kula. Med soda ä platinatråd ger det stark manganreaktion. Smält i öppen platinadegel tillsammans med 4 å 5 gånger sin vigt af en blandning af kolsyradt kali och kolsyradt natron, er- hålles en starkt grön sammansintrad massa, som löser sig i vatten med den bekanta gröna manganfärgen. Massans utkok- ning med vatten lemnar qvar en mörkbrun blandning af mangan- och jernoxid, kalk och talkjord, under det att vattenlösningen innehåller nästan all fosforsyra, med blott spår af kiselsyra (från vidhängande matrix). Med borax på platinatråd för blås- rör erhålles i oxidationseld manganens bekanta amethystfärg. För mina analyser har jag måst använda endast krossadt pulver för lösningarne i klorvätesyra, på det att jag ej skulle fått något löst af kyanit och matrix i allmänhet, utan blott ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 2. 89 sjelfva fosfatet; dock torde den lilla lerjordshalt, som mina ana- lyser alltid visat, härröra från kyaniten. Fördelen att använda groft pulver har ock varit att jag med ögonen noggrant kunnat följa mineralets förhållande till syror och således tydligt i det qvarvarande grofva matrixpulvret se att ingenting af de små gula genomskinliga kornen stannat qvar efter digestionen. Vi- dare när jag smält groft pulver med kolsyrade alkalier har matrix äfven då ej angripits synnerligen märkbart, utan har jag fått i lösningarne mineralet alldeles så, som om jag endast skulle gjort lösningsförsök med klorvätesyra. Detta bevisar blott ma- trixens i Horrsjöberg (qvarz- och kyanitblandningens) stora oan- griplighet af alkalier och syror, hvilket förhållande äfven Prot BLOMSTRAND anmärkt vid Vestana. Till mina analyser af det nya fosfatet har jag användt stuffer tagna ur en liten bergås nära Horrsjöbergs källa, nära gangstigen emellan sätrarne, der jag låtit spränga och der mycket Lazulit förekommer. Jag har ej hittills observerat om mineralet förekommer äfven på andra ställen i Horrsjöberg. Då jag misstänkte att det nya fosfatet kunde vara Svan- bergit, med hvilken det, såsom ofvan nämndt är, har stor yttre likhet, så profvades mineralet till en början på svafvelsyra. Vid de flere prof, med ända till 3 gram, som gjordes hära kunde ej spår af nämnda syra upptäckas, men väl erhölls spår af klor. Barium, arsenik, med vätesvafla fällbara metaller etc. hafva förgäfves sökts i mineralet eller i den blandning hvari det sitter. Deremot ger blandningen af mineralet och matrix, om den behandlas med svafvelsyra, en riklig reaktion på fluor- kisel. Mineralet håller således fluor. Det är vattenfritt. Följande analyser och profver hafva blifvit utförda på mi- neralet: 1. Analys af 0,82 gr. blandning af mineral och matrix. Häraf olöst i klorvätesyra 0,585. D Af 1 gr. blandning af mineral och bergart. Olöst 0,783 gr. 3. Titrering pa jern af 0,0024 gr. rent utplockadt mineral (ana- lys af G. LINDSTRÖM). 90 IGELSTRÖM, NYA MINERAL FRÅN VERMLAND. ill IT II] Fosforsyra 32,82 27,8 Jernoxidul 16,12 15,40 Manganoxidul 14,86 Kalkjord 14,91 Talkjord 17,42 96,13. Fluorbestämning blef af brist pa material ej verkstäld. Analyserna äro tydligen osäkra, sasom utförda pa ett alltför orent material. De motsvaras dock fullständigt af formeln (Fe, Mn, Mg, Ca)? P + Ca Fl, hvilken fordrar Fosforsyra 32,06 Jernoxidul 10,04 Manganoxidul 14,78 Kalk 2,20 Talk 17,33 Calcium 9,02 Fluor 8,57 100,00. Antagligen hafva dock analyserna lemnat för mycket baser och för litet fosforsyra, hvarför formeln R3 P + R Fl torde vara sannolikare, i hvilket fall mineralet skulle utgöra en” kalk- och talkhaltig Triplitart, för hvilken jag tills vidare föreslår namnet Talktriplit. Hvad manganens förekommande i Horrsjöbergs mineralier beträffar, så är det något oväntadt att der träffa mineral, som hålla ända till 14 procent manganoxidul. Horrsjöberg är nem- ligen egentligen ett qvarzberg, i hvilket manganmalmer ej förut anmärkts; men manganen finnes emellertid öfverallt i Horrsjö- berg, ehuru i mindre mängd, äfven i Lazuliten, som likväl här håller knapt mer än spår. Denna lilla manganhalt, så öfver- allt spridd, har det troligen varit som utdragits och koncen- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 91 trerat sig samt förenat sig med fosforsyra till ett så rikt man- ganmineral som det nu beskrifna, och att Talktripliten ej kom- mer att i detta berg stå ensam, är att förmoda vid framtida forskningar 1 berget medelst jordrymningar och sprängningar. I sjelfva verket har jag funnit mangansvärta, efter ett utvittradt mineral, i den så kallade damourittäljstenen, belägen i trakten af Horrsjöbergs källa. Detta manganmineral har säkerligen icke varit Talktriplit, ty denna tyckes ej hafva någon synnerlig be- nägenhet att vittra. 92 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 82.) Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge, U. S. Memoirs, Vol. 8: 1. Bulletin, Vol. ‚6: 12; 9: 15. Annual report, 1880-1881. Från Byråchefen m. m. hr OC. A. Nyström. Kataloger m. m. från Exposition internationale d’electrieite i Paris 1881. 22 m, Frän hr D:r Eisen. STRETCH, RB. H. Illustrations of the Zygenide & Bombycide of NS Americas Vogels 218757 8:0: Frän hr Brukspatron P. H. af Forselles. NAUMANN, C. F. & Cotta, B. Geognostiche Specialkarte des König- reichs Sachsen. 12 Bl. Fol. Frän hrr P. A. Norstedt & Söner i Stockholm. Nordisk tidskrift, 1880: 1—8 & 1881: 1-8. Från Läroverksadjunkten hr D:r E. Ährling i Arboga. A catalogue of the genuine and entire collection [of minerals] of... Sir Charles Linné, ... which will be sold by auction by Mr. king ... March 1, 1796. — Afskrift af gitvaren. Frän författarne. ARRHENIUS, J. Om landtbruksvetenskapens utveckling... under år 1880. Sthm, 1881. S8:o. Mıım, A. W. Tabell, utvisande i hvilka månader några af de fisksorter, som torgföras i Göteborg, äro bäst. Göteb. 1882. F. NORDENSKIÖLD, A. E. The voyage of the Vega... Vol. 1-2. Lond. 1881. 8:0. = Vegas, Reisen 2. Er N—i0 Ka, 1881 RÖ Bove, A. Autobiographie. Vienne, 1879. 8:0. DIAZ-COVARRUBIAS, F. Recherches relatives å linfluence de la cha- leur solaire sur la figure generale de la terre. Paris, 1881. 8:0. Hıon, G. A. & HALLAUER, OÖ. Thermodynamique appliquee. — Ré- futations d'une critique de M. G. Zeuner. Paris, 1881. 8:o. IBSEN, L. & Panum, P. L. Anatomiske Undersögelser over Orets Labyrinth. Kjöb. 1881. 4:0. Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 2. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 69. Om tialdin och dess rationela formel. AfL. J. ERIKSSoN. [Meddeladt den 8 Februari 1332.} Genom att inleda svafvelväte uti en lösning af aldehyd- ammoniak erhöllo WÖHLER och LIEBIG 1347!) kristaller af ett ämne, som de benämde tialdin och som hade sammansättningen C,H,;NS,. De ansago tialdin såsom en kopplad förening af (C,H,),S och svafvelammonium. Vid sina omfattande arbeten inom den organiska kemien kom A. W. HOFMANN?) äfven till tialdin. För att utröna till hvilken klass af alkaloider denna kropp hör, behandlade han den med jodmetyl och erhöll dervid en kristallmassa af jodmetyl- tialdin: C‚H,:NS; + CH,J = ©;H,,NS3J, en, förening, som till sina egenskaper mycket nära ansluter sig till tetrametylammoniumjoduren och analoga jodurer, hvilka HoF- MANN förut beskrifvit. På grund häraf anser han, att tialdin mäste vara en tertiär aminbas, en nitrilbas: H ammoniak = sju. tialdin = N(CeEH,35> H GH 353\ NJ jJodmetyltialdin = CH,/ !) »Ueber das Thialdin und Selenaldin, zwei kunstlich darstellbare organishe Basen»; Annalen der Chemie und Pharmacie 61, 1. 2) »Zur Geschichte des Thialdins», Annalen der Chemie und Pharmacie 103, 93. 94 ERIKSSON, OM TIALDIN OCH DESS RATIONELA FORMEL. Atomkomplexen C,H,,S, måste da tillerkännas förmågan att ersätta 3H i ammoniak. På hvilket sätt elementen i denna atomkomplex äro ordnade, var för honom dock obekant. HUGO SCHIFF!) har uppstält tialdins formel sålunda: C,H,.SH N len: .SH Ic;m, För att komma till klarhet angående tialdins formel utgår han från HOFMANNS äsigt, att tialdin är en nitrilbas och framställer samt skärskådar de olika formler, som då kunna uppställas. Först kunde då, säger han, tialdin tänkas såsom en ammoniak- förening med en tredubbelt kondenserad tialdehyd: 3C,H, Ss — H,S = ONES CH,00> + NH, = GH,NS eller sasom ett amidderivat af en 6-dubbelt kondenserad tial- dehyd: 6C,H,S — H,S = C,,H.S; 0)H,,S; + 2NH, = C,H,,(NH,),S, + B,S. Mot den första uppställningen kan man anföra, att den svafvelsubstituerade aldehyden ej längre eger aldehydens egen- skaper och förhaller sig indifferent. Den andra förklaringen är redan ohållbar i följd af sin fördubblade formel. Båda inne- hålla för öfrigt svafvel i en form, som icke väl öfverensstäm- mer med tialdins reaktioner. SCHIFF anser då sasom fullt säkert, att de tre aldehyd- molekylerna, som tjena till tialdins bildning, lemna bestands- delar till tre särskilda radikaler, hvilka sinsemellan äro samman- bundna. För de enskilda aldehydresternas sjelfständighet talar syn- nerligast den lätthet, hvarmed aldehyder aterbildas. De olika formler, som då skulle kunna uppställas för tialdin, blifva följande: ') »Ueber Aldehydbasen», Annalen der Chemie und Pharmacie, Supplement- band V (1867) s. 331, samt »Ueber Oxyaldin und Thialdine», Annalen der Chemie und Pharmacie, Supplementband VI (1868) s. 44. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 95 1. Den gamla att svafvel är närvarande i form af sulfur eller sulfhydrat. Nn A i I (@) =] Ed Q 3 EE [ed R- DN j (BAEYER, Ann. Chem. CH, | jet, „su | Is Pharm. Suppl. V 94.) | Den första hypotesen uteslutes från början, emedan tialdins alla egenskaper och dess salters sammansättning tala deremot. Den andra strider mot aldehyders återbildande. — Samma om- ständighet talar äfven mot den 3:dje hypotesen. — Formlerna 4 och 5 hafva aldehydresterna direkt bundna med qväfvet; i båda befinna sig resterna i en form, som lämpar sig för aldehydens aterbildning. Formeln 4 har dock, säger SCHIFF, svaflet bundet pa två olika sätt, och detta skulle i någon mån verka försvä- rande vid återbildningen. Mest lämplig dertill är formeln 5, som innehåller de båda svafvelatomerna i form af det lätt afskilj- bara sulfhydratet. Detta af HUGO SCHIFF framstälda förslag är dock ej fotadt på några undersökningar och stöder sig på det af HOFMANN uppstälda antagandet, att tialdin skulle vara en nitrilbas, hvarom mera här nedan. Det strider också mot de resultat, till hvilka GUARESCHI kommit vid sina undersök- ningar. J. GUARESCHI har på sista tiden arbetat med tialdin och dervid uppstält formler för detsamma, hvilka äro de första, som äro grundade på fullständiga kemiska undersökningar. Han har dock ej fullbordat dessa undersökningar, utan uppstält 96 ERIKSSON, OM TIALDIN OCH DESS RATIONELA FORMEL. tvänne formler, af hvilka han ej kan säga, hvilken är den rätta. Då han!) oxiderade tialdin med kaliumpermanganat löst i vatten, erhöll han utom svafvelsyra äfven ättiksyra och kalium- saltet af en disulfonsyra: C.H,S,OGK,. Af denna disulfonsyra har han sedermera”) framstält utom ka- liumsaltet salter af natrium, barium, kalcium, magnesium, zink, kadmium och koppar, hvilka alla äro kristalliserande kroppar, som lösas i vatten. Den fria syran är sirapslik, löslig 1 vatten och sprit. Syran och hennes salter afvika till sina egenskaper från etylendisulfonsyran och hennes salter och måste betraktas sasom etylidendisulfonsyra = CH, — CH. (SO,H),. Uppkomsten af disulfonsyra gör tydligt, att atminstone en af tialdins etylidengrupper är bunden vid 2 svafvelatomer, och af de manga förr föreslagna formlerna för tialdin har man nu väl endast att taga i betraktande „/ CH: Ne SEO ls Sik samt Sn NH/ 2274 Hu. NOS E. BRUSEWITZ och M. LUTHANDER?) omnämna, att tialdin- salter hafva en stor lätthet att sönderdelas synnerligast de svaf- velsyrade och fosforsyrade salterna, sa att långa fina kristall- nålar afsätta sig på det kärl, som befinner sig i närheten af den skål, hvaruti en tialdinsaltlösning blifvit öfver svafvelsyra lemnad till afdunstning. Dessa fina kristallnalar, hvilka vanli- gen afsatte sig just pa de ställen af svafvelsyrekärlet, hvarest ett tunnt lager af svafvelsyra befann sig, voro olösliga i vatten, men lättlösliga i eter och alkohol. De erhöllos dock i sa ringa mängd, att ingen analys kunde på dem företagas. ') Berichte der Deutschen Chemischen Gesellschaft; XI s. 1384. ?) Ofvan nämda arbete s. 1692. ‘) Om nägra Thialdinsalter; Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1865, 337. ÖVFERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 97 L. F. NILSON!) har äfven observerat samma kristaller vid afdunstning af svafvel- och fosforsyrad tialdinsalt under ex- siceator. De innehöllo ej qväfve. Han erhöll tillräckligt för att derpå verkställa analys och fann såsom resultat dervid: 1 2 3 = 41,62 42,10 — ER 00800 7,36 —_— Sı= — 42,85, hvilket nära öfverensstämmer med formeln C.H,;S30. För att om möjligt kunna bestämma tialdins rationela for- mel har jag på uppmaning och under ledning af professor P.T. CLEVE sökt framställa större massor af ofvan nämda ämne, som BRUSEWITZ och LUTHANDER samt L. F. NILSON erhållit. Flera hundra gram tialdin, framstäldt af professor NILSON och med stor liberalitet stäldt till mitt förfogande, blandades med mycket, utspädd svafvelsyra i tätt slutna, starka flaskor — gamla sodavattenflaskor med kullrig botten användes — och uppvärm- des i vattenbad. Efter ett par timmars upphettning var allt färdigt. Ett ganska tjockt lager af en gulaktig olja hade da samlat sig ofvan vätskan. Öppnade jag flaskan, medan bon ännu var varm, flög korken ur med fart, och en obehaglig, skarp, aldehydartad lukt uppsteg ur flaskan. Fick flaskan deremot svalna, innan hon öppnades, försvann trycket. Då nämda olja fatt stå och svalna en stund stelnade den. Den var gulaktig till brun till färgen, allt efter som den tialdin jag användt var fri från förorenande olja eller ej. För att få bort denna bruna färg försökte jag att destillera med vattenånga, och det lycka- des mig visserligen att blifva qvitt det mesta, men att få pro- dukten absolut ren lyckades ej. Jag prässade derför mellan linneduk och papper ut så mycket jag kunde och sökte genom lösning 1 alkohol och kristallisering derur få rent material. Den erhållna produkten är olöslig i vatten, löses ganska lätt i kall 1) Om Thialdin. Akademisk afhandling 1866. I Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. SIEBEN: OW2% 98 ERIKSSON, OM TIALDIN OCH DESS RATIONELA FORMEL. sprit, mycket lätt i något uppvärmd alkohol, i eter, kloroform, kolsvafla m. fl. lösningsmedel. Den kristalliserar hufvudsakligast i länga, hvita nålar; en och annan gång erhöll jag värtlika gytt- ringar af smärre nålar, samt äfven till formen obestämda, breda kristaller. Analys: Kristallerna prässades mellan papper och smältes. 1. Ett prof af 0,3448 gr. behandlades med 2 gånger så så mycket utspädd salpetersyra, som var beräknadt, i tillsmält rör. Svafvelsyran utfäld med klorbarium lem- nade 1,0752 gr. bariumsulfat motsvarande 0,1477 gr. svafvel. Ett prof af 0,2947 gr. oxideradt med salpetersyra gaf 0,9243 gr. BaSO, motsvarande 0,1269 gr. svafvel. 3. Ett prof af 0,3507 gr. gaf 0,5599 gr. CO, motsvarande 0,1527 gr. C och 0,2619 gr. H,O motsvarande 0,0291 D gr. H. 1 2 3 = — — 43,54 H= — — 8,29 S = 42,83 43,06 — 0 = (5,34) 511) — Dessa analyser gafvo dock ingen formel pa ämnet. Vid undersökning af smältpunkten visade sig, att det började smälta vid 45,5”, men var ej fullständigt smält förr än vid 55°—60°. På grund häraf började jag misstänka, att kroppen utgjorde en blandning af tvänne eller flera ämnen. För att skilja dem åt försökte jag flera sätt, men lyckades ej; en del tycktes dock vara något lättlösligare i sprit än den andra. Efter mångfal- digt upprepade lösningar i varm sprit och kristalliseringar lyc- kades det mig slutligen att erhålla några gram, sam hade en konstant smältpunkt nämligen 102”. Att få den andra, lättlös- ligare kroppen, som har en lägre smältpunkt, ren stod dock ej i min förmåga. Jag löste många gånger i sprit, samt fälde ater med vatten, men alltid följde något med af ämnet med högre ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 99 smältpunkt; jag försökte också att i stället för att fälla med vatten afdestillera sprit och således koncentrera lösningen för att möjligen få kristaller af den lättlösliga kroppen, men för- gäfves. Vid destillation försiggick troligen någon sönderdelning, ty vid undersökning af destillatet innehöll det intet af kroppen, men deremot ganska mycket aldehyd. Försök med fraktionerad destillation gaf ej heller något resultat. Det svårlösta ämnet kristalliserar i länga, hvita, mycket praktfulla nålar, förenade till knippen. Smältpunkt 102°. Vid analys erhöllos följande resultat: l. Ett prof af 0,2032 gr. gaf 0,7801 gr. Ba SO, motsva- rande 0,1071 gr. svafvel. 2. Ett prof af 0,2930 gr. gaf 1,1324 gr. Ba SO, motsva- rande 0,1555 gr. svafvel. 3. Ett prof af 0,5110 gr. gaf 1,9877 er, Ba SO, motsva- rande 0,2729 gr. svafvel. I dessa 3:ne analyser har svaflet oxiderats med salpeter- syra af 1,295 spec. v. i tillsmält rör. 4. Ett prof af 0,3368 gr. gaf 0,4966 gr. CO, motsvarande 0,1354 gr. C och 0,2125 gr. H,O motsvarande 0,0236 er, lol, 5. Ett prof af 0,3327 gr. gaf 0,4951 gr. CO, motsvarande 0,1350 gr. C och 0,2070 gr. H,O motsvarande 0,0230 or. H. 6. Ett prof af 0,2808 gr. gaf 0,4147 gr. CO, motsvarande 01131 gr. © och 0,1784 gr. H,O motsvarande 0,0198 gr. H. Dessa analyser visa tydligen att ämnets sammansättning måste vara C,H,S. Funnet: Beräknadt: 1 2 3 4 5 6 G= — — — - 40,20 40,57 40,27 40,00 H = — — — (00 RI OS 6,67 Se 0528710 753,07. 53340 — - — 53,33 100,00. 100 ERIKSSON, OM TIALDIN OCH DESS RATIONELA FORMEL. Kokpunkten bestämdes till 249°. En icke fullt lyckad gastät- hetsbestämning enligt V. MEYERS metod gaf approximativt 5,18. Både i afseende på kokpunkten och smältpunkten, samt äfven till- närmelsevis gastäthetsbestämningen öfverensstämmer substansen i det närmaste med ett ämne, som H. KLINGER!) framstält och benämt «-acetialdehyd, hvars empiriska formel är (0,H,),S,. Han fann nämligen detta ämnes smältpunkt vara 101”; kokpunkten 246 —247” och gastätheten 5,82—06,29. Som ofvan är nämdt, lyckades det ej mig att erhålla den i alkohol lättlösligare kroppen fullständigt skild från denna «- acetialdehyd. Jag gjorde dock några analyser på blandningen: I. Smältpunkt 45°—64°. 1. Ett prof af 0,2887 gr. lemnade 0,9210 gr. Ba SO, mot- svarande 0,1265 gr. svafvel. 2. Ett prof af 0,2529 gr. lemnade 0,3983 gr. CO, motsva- rande 0,1086 gr. C och 0,1697 gr. H,O motsvarande 0,oıss gr. H. ke} 1 2 C= — 42,94 = — 7,43 S = 43,81 — 0 = (5,82) (OS) li. Smältpunkt 43°—56°. 1. Ett prof af 0,6453 gr. lemnade 2,0306 gr. Ba SO, mot- svarande 0,2789 gr. svafvel. 2. Ett prof af 0,2407 gr. lemnade 0,3801 gr. CO, motsva- rande 0,1036 gr. CO och 0,1524 gr. H,O motsvarande 0,0169 gr. H. 1 2 0= = 43,04 El = — 7,02 S = 43,22 — INN). (DI) ') »Ueber Thialdehyd III»; Berichte d. Chem. Gesellschaft XT, s. 1025. ÖFVERSIGT AP K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 2. 101 Häraf framgår sålunda, att tillika med den syrefria «-ace- tialdehyden äfven erhålles en syrehaltig kropp. Af de ofvan auförda analyserna kan man visserligen ej bestämdt afgöra for- meln för denna kropp, men om man nogare skärskådar dessa siffror, kan man utan tvekan uppställa det syrehaltiga, lättlös- liga ämnets formel till (C,H,),S50, som innehåller: Ü = 43,90 He 270.33 S = 39,02 OR EIG 100,00. Om vi jämföra dessa siffror med de närmast ofvanför sta- ende analyserna, finna vi, att af kol och väte blifvit för litet, af svafvel deremot öfver 4 procent för mycket. Detta öfver- skott af svafvel kommer utan tvifvel från den inblandade svafvel- rikare ««-acetialhyden, och af samma orsak är syret 3—4 pro- cent för lågt. Felen mellan analyserna och de beräknade vär- dena stå också i ett sådant förhållande till hvarandra, att de tydligen utvisa, att här föreligger en blandning af (C.H,);S3 och (CH,),8,0. Men da man salunda vid behandling af tialdin med svafvel- syra erhallit dessa bägge ämnen, kan tialdins egen rationela formel ej tänkas pa mera än ett sätt. Som ofvan sagdt är, har GUARESCHI uppstält tvänne formler såsom möjliga efter de begränsningar han gjort bland det förr föreslagna stora antalet Af dessa bägge skulle då den rätta vara: NH nu, OH, — son NH, —S/ Vid behandling med svafvelsyra upptager NH-gruppen tva ato- mer väte, hvarvid ammoniak bildas, och i nämda grupps ställe träder en atom syre, då följande produkt erhålles: o7 OH, Ze SNCH NOTE Se Denna produkt synes delvis sönderfalla 1 aldehyd och a-acetialdehyd. 102 ERIKSSON, OM TIALDIN OCH DESS RATIONELA FORMEL. Såsom ett ytterligare stöd för formeln må nämnas, att särskildt försök gjordes för att qvantitativt bestämma den mängd ammo- niak, som erhölls vid ofvan nämda reaktion, hvarvid jag erhöll ett resultat, som i det närmaste motsvarade det jag genom ut- räkning från denna formel fått. Denna formel synes strida mot HOFMANNS antagande, att tialdin skulle vara en nitrilbas. Emellertid kan man på annat sätt förklara att tialdin kan upptaga jodmetyl. År 1864 fram- ställde ADOLF VON ÖEFELE!) en organisk förening, som han benämde trietylsulfinjodur: i hvilken 3 alkoholradikaler och ett J äro bundna vid ett S. Med stöd af detta skulle man äfven här kunna antaga att en at. J och en metylgrupp vore bundna vid ett S, som då blefve 4- atomigt, 1 motsats till HOFMANNS äsigt, att de skulle vara bundna vid N. Jodmetyltialdin kunde då möjligen vara: NED > = Sole SCH 8% TRE ') Ueber eine neue Klasse organischer Schwefelverbindungen; Annalen der Chemie und Pharmacie. Band 131, s. 82. Stockholm 1382. Kongl. Boktryckeriet. a > Nr ED bed oo 1882. = Öfversigt af K. Vet. Akad Förhandl. i i å Öfversigt af K Ver Akad. Förhandl. 1882. | Ta G.Lagerheim del Lith.W. Schlachter, Stockholm 1. Pediastrum duplex $ reticulatum n.var., 2_7,9,12.2. biradiatum, 8.P.duplex, 10.P Bory- anum,11.P. Boryanum 5 $ranulatum, 1316. Scenedesmus denticulatus n.sp.o Senuinus nob., 17. Se.denticulatus n. sp.ß Zigzag n.var,13.So.Hystrix n. sp, 19,20.Sc. quadricauda var. 21. Phyllobium dimorphum, 22 Polyedrium pentagonum f.incisum n.f., 23,24 P.muticum. Öfversigt af K.Vet. Akad. Förhandl.1882 L G.Laserheim del. Lith.W. Schlachter, Stockholm . 25, 26. Actinastrum Hantzschi n.sp., 27.30. Selenastrum acuminatum Lagerh., 31, 32 ‚Urococ = cus insignis (Hass.) Kütz.ß ferrugineus n.var., 33_37.0ocystis, 38, 39. Pleurococcus vestitus Reinsch, 40_42_P. pachydermus Lagerh. [eka 34 AD Mo vi ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Are. 39. 1882. | 58, Onsdagen den 8 Mars. Berättelse hade blifvit afgifven af Dr. HJ. STOLPE om de af honom med offentligt understöd under ar 1881 verkstälda arkeologiska undersökningarne pa Björkö, och af Docenten Dr Hs. THEEL om den af honom med statsunderstöd füretagna resa dels för att i Edinburgh fullfölja den honom anförtrodda be- arbetningen af de samlingar utaf Holothurier, som af den be- kanta Challenger-expeditionen hemförts, och dels för att der- efter besöka och taga kännedom om några af de mera fram- stående, vid Europas hafskuster inrättade stationer för zoolo- giska undersökningar. Hr HILDEBRAND redogjorde för innehållet af Dr STOLPES ofvan nämnda berättelse samt förevisade åtskilliga af de fynd, som under de senaste undersökningarne på Björkö blifvit gjorda. Hr WITTROCK dels beskref de växter och växtdelar, hvilka förorsaka det fenomen, som plägar kallas vattnets blomning, dervid särskildt omnämndes två nya hithörande, 1 morfologiskt hänseende anmärkningsvärda former, som sistliden sommar blif- vit af honom funna i Mälaren, och dels redogjorde för den be- rättelse, som Läroverksadjunkten Dr P. J. HELLBOM vid en föregående Akademiens sammankomst inlemnat om en af honom med Akademiens understöd utförd resa i Vesterbotten för licheno- logiska forskningars anställande. Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Anteckningar om silurlagren pa Carls- öarne», af Prof. G. LINDSTRÖM”; 2:0) »Bidrag till kännedomen 2 om krustacéer, som lefva hos mollusker och tunikater», af Filos. Kandidaten C. W. S. AURIVILLIUS*. Enär den FERRNERSKA belöningen förlidet år icke blef bortgifven, utan dess belopp, i öfverensstämmelse med Kansli- rådet FERRNERS testamente, reserverades, och Akademien så- lunda detta år hade till förfogande medel till två belöningar, beslöts att öfverlemna den ena af dem at Docenten vid Upsala Universitet Dr A. BERGER för en i denna Öfversigt införd af- handling med titel: »En generalisation af nagra formler i Gamma- funktionens theoriv, och den andra at Filos. Kandidaten C. A. LINDHAGEN för upptäckten i Akademiens bibliothek och offent- liggörandet i Bihanget af Handlingarne af ett gammalt manu- skript, innehållande en afhandling af COPERNICUS med titel: »Nicolai Copernici de hypothesibus motuum celestium a se con- stitutis commentariolus». Den LINDBOMSKA belöningen tillerkändes docenten vid Up- sala Universitet O. WIDMAN för en i Öfversigten under sista året tryckt afhandling: »Om en synthes af tymol ur kuminol», med fästadt afseende jemväl på flere af bemälde Docent i Akade- miens skrifter under de senare åren offentliggjorda uppsatser i närbeslägtade ämnen. Den FLORMANSKA belöningen fann Akademien icke anled- ning denna gång utdela, utan skulle, jemlikt Flormanska dona- tionsbrefvets föreskrift, det motsvarande räntebeloppet läggas till kapitalet. Till främjande af resor inom landet för undersökning af dess naturförhållanden anvisade Akademien följande understöd: at Dr E. V. EKSTRAND 300 kr. för undersökning af moss- vegetationen inom vissa delar af Lule Lappmark; at Dr G. TiseLıus 100 kr. för studium af växtslägtet Potamogeton inom Roslagen och närgränsande landsdelar; at Dr L. M. NEUMAN 150 kr. för undersökning af fanero- samvegetationen pa Hallands Väderö och närliggande delar af Skånes kust; 3 at Läroverksadjunkten E. COLLINDER 150 kr. för undersök- ning af salices och mossor pa Sylfjellen i Jemtland; at Fil. Kandidaten CO. W. S. AURIVILLIUS 150 kr. för fort- satta studier öfver Cirrhipederna pa Väderöarne utanför Bo- huslän; at Fil. Kandidaten A. APPELLÖF 150 kr. för idkande af anatomiska studier a Gastropoder vid Kristineberg i Bohuslän; at Lektorn S. L. TÖRNQVIST 150 kr. för utförande af pa- leontologiska forskningar i Dalarne; och at Amanuensen J. ©. MOBERG 150 kr. för undersökningar af de äldsta kritaflagringarne i Skåne. De statsmedel, som Akademien uppbär till instrument- makeriernas uppmuntran, skulle lika fördelas mellan mathema- tiska instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Generalstaben. Karta öfver Sverige (100000) Bl. IV. Ö. 3 Från Geologiska Föreningen i Stockholm. Förhandlingar, Bd. 5. Från Den Norske Justerbestyrelse i Kristiania. Aarsberetning, 5. Från Observatoire Royal i Bruxelles. Annales metéorologiques, T. I. Annuaire 47—48. Från Chemical Society i London. Journal, nr 218—229. List, 1881. Från Royal Dublin Society i Dublin. Scientifie transactions, Vol. 1: 13—14. 2 » proceedings, Vol. 2: 7; 3: 1—4. Från Philosophical Society i Glasgow. Proceedings, Vol. 13: 1. Från Asiatic Society of Bengal i Calcutta. Journal. Part 1, Vol. 49: 2—4; 50: 1—4A. Part 2, Vol. 49: 2 —+; 50: 1—4. Proceedings, 1880: 7—10; 1881: 16; 3—9. Frän Societe Botanique i Paris. Bullet benz san Från Societa Entomologica i Bullettino, 13: 1—4. Resoconti, 1881. Firenze. Frän Observatoriet i Batavia. Observations, Vol. 4. Från Comision del Mapa Geolögico de Espana i Madrid. Boletin, T. 8: 1—2. Från Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. Mémoires (7) T. 29: 2—3. Dulletin gel 272717 Från k. Botanischer Garten i St. Petersburg. Asia, I de % Från Société Imp. des Naturalistes i Moskwa. Nouveaux mémoires, T. 14: 2. Bulletin, T. 56: 1-—2. Från Verein für Naturwissenschaft i Braunschweig. Jahresbericht, 1880 81. Från k. Ungarische Geologische Anstalt i Buda-Pest. Mittheilungen, Bd. 4: 4. Från k. statistisches Bureau i Dresden. Zeitschrift, Jahrg. 26: 1—4. Kalender, 1882. Från plysicalisch-Nledieinische Societät i Erlangen. Verhandlungen, H. 1; 13. Frän k. Societät der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd. 27. Nachrichten, 1881. Gelehrte Anzeigen, 1881: 1—2. (Forts.) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 3. Stockholm. Anteckningar om silurlagren på Carlsöarne. Af G. LINDSTRÖM. Härtill taflan IV. [Meddeladt den 8 Mars 1882]. Att dömma af både äldre och yngre beskrifningar skulle de öfversiluriska lagren på Gotland öfverallt ligga nästan, eller helt och hållet vågrätt. Den föreställningen får man af HISINGERS, MURCHISONS och SCHMIDTS skrifter. I ett så nytt arbete som »Praktiskt geologiska ITakttagelser under resor på Gotland 1876 —78&» af A. LINDSTRÖM heter det, sid. 1: »De (berglagren) äro i det närmaste vagrätta, men synas dock öfver hufvud hafva en ytterst lindrig lutning mot sydost.» Detta är dock sa långt ifrån att vara ett allmängiltigt förhållande, att man t. ex. redan i det omedelbara granskapet af Wisby varseblifver betydliga sänkningar och böjningar, huru den äldre mergelskifferbädden på vissa ställen stiger till 50 fots mägtighet och på andra sän- ker sig till några fa fot under den ofvan liggande kalkstens- massan. Utefter ostkusten råda likaledes på ett stort antal punkter rubbningar och kastningar. Men ingenstädes torde dock sådana oregelbundenheter visa sig tydligare än på de vid Got- lands vestkust liggande holmarne, Stora och Lilla Carlsön. Det är icke endast i detta hänseende som de äro märkliga, utan de äro äfven mycket lärorika genom sin fossila fauna, synnerligen mergelskifferns, och genom de antydningar man deraf vinner för uppfattningen af Silurfaunan på Gotland i dess helhet. Nämnde holmar, belägna, den stora !/, svensk mil och den lilla 3/3 mil från närmaste Gotlandsstvand, samt båda likaledes Ö LINDSTRÖM, ANTECKNINGAR OM SILURLAGREN PÅ CARLSÖARNE. 3/, mil från hvarandra, stiga till en höjd, som på lilla ön ej kan vara under 240 fot och på den större går till åtminstone 170 fot !). Inom en vidd af 2600 qv.-ref för stora ön och 1600 för den lilla ?) ligga ytans former öppna och tydliga utan syn- nerlig betäckning af lösa jordlager eller rikare växtlighet. Hvad nu först den Stora Carlsön beträffar, har den sin nordliga kust hög, stiger mot midten och sänker sig derifran mot söder, så att sydkusten endast med några få fot höjer sig öfver hafvet. Vestra kusten är tvärbrant med en smal strand- remsa och lemnar de bästa profilerna, under det att den norra och en stor del af den östra ha lagren nedanför de branta kalk- väggarne dolda under betäckning af rasade klippstycken och grus. Platan genomskäres af en dalgång, som med sakta stig- ning sträcker sig från stranden af Norderhamn till mer än mid- ten af ön. De amfiteatraliskt ofvanför hvarandra, i halfmån- formiga bågar liggande, urgamla strandvallarne, och de tvär- branta med grottor och hvalf genombrutna klippväggarne, som innefatta Norderslätt, utvisa tydligt dennes uppkomst under de senaste höjningarne. Sådana bevis på höjning utgöra äfven grup- per af fantastiskt formade, fristående klippstoder, på allmogens språk kallade »rauker» 3). På ostkusten står en större grupp, hvilken sedan urminnes tid varit benämd »Fanterna», liksom äfven hvarje medlem af denna rauk-familj af folket fatt sitt särskilda namn. !) Den högsta punkten vid vestkusten af Lilla Carlsön, Hweite Auren, är enligt direkt mätning 186 fot och derifrån höjer sig platån inåt med minst 50 fot. Spangände på St. Carlsön är enligt direkt mätning 136 fot, hvartill inat komma ytterligare ätminstone 50 fot. Kartan i BERGMANS och SÄVES »Gotland och Visby i taflor» har för L. Carlsö 217 fot, STEINMETZ i »Carte högst 10 meter, men hvar- Ankologique de Gotland» har för båda öarne ken han eller de förre upplysa om uppgifternas ursprung. HISINGER har för L. Carlsö 198 fot. Anteckn. IV, sid. 205. ?) Enligt benäget meddelad uppgift af Herr Ingeniör S. Leezınsky är St. Carls- öns areal 2674 qv.-ref och Lilla öns 1614 qv.-ref. ”) Sannolikt beslägtadt med det isländska Hraukr en kägelformig upphöjning eller en stack; dermed kan jemföras det svenska ordet rök i betydelsen sädes- skyl. I utkanten af Stockholms skärgård, sydost från Dalarö, ligga några egendomligt formade holmar, Rökarne, bland hvilka Stora och Lilla Rökaren och Skottrökaren, troligen med samma betydelse. - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 7 Här liksom pa så många andra ställen inom Gotlands län kan märkas, att den senaste höjningen ej ännu lyftat ön till hela den omfattning kusten en gang egt. Detta bevisa nämligen de ännu under hafvet ståeude, med stränderna i det närmaste jemnlöpande, tvärbranta, terassformiga afsatser, hvilka af allmogen kallas »pallar». De äro i sjelfva verket icke något annat än sänkta strandklintar, konturer af fordna stränder från den tid, då både dessa öar och hela Gotland stodo högre öfver hafvet. Ty det torde väl få anses som afgjordt, att branta strandklintar endast kunna bildas ofvan hafvet, i sjelfva strand- brynet, der hafvet i förening med strandklappern verkar urhol- kande. Stenarnes eroderande kraft kan ej vara synnerligt stor, om ens någon, när de ligga nedsänkta på några famnars djup i det salta och tunga hafsvattnet. Det är i synnnerhet utanför södra kusten på stora ön som dylika pallar förekomma. Att inlandsisen under glacialtiden äfven varit verksam vid bildandet af öens nuvarande yta, synes af refflor på vestra sidan af platån vid myren, der de visa 347” på kompassen och så- ledes gå nära i NNO och SSV. Liksom största delen af det egentliga Gotland består äfven Stora Carlsön af två bäddar, den undre, mergelskiffer, den öfre och mägtigare, kalksten af olika grader af hardhet. På grund af de lagringsförhållanden, som nedanföre närmare angifvas, torde mer- gelskifferns mägtighet kunna uppskattas till 80 fot och kalkstens- bädden till minst 100 fot. Det allmänna fallandet hos båda dessa lager är sydligt, men dessutom förekomma en mängd inskränk- tare, lokala rubbningar, oberoende af stupningen i dess helhet. Mergelskiffern går i dagen på ost- och vestkusten !) och är pa den norra kusten dold under detritus. På nordostkusten, bortom klinten »Utfall», visar den sig åter på flera punkter till en höjd af 40—50 fot. Den är der, liksom öfverallt eljest pa ön, mjuk och lätt sönderfallande, ljusgrå, något i grönt stötande, med inblandade band och bollar af hvitgra kalksten. Dessa band bli högre upp i lagret allt talrikare, under det att mergel- !) Se genomskärningarne på tafl. IV. 8 LINDSTRÖM, ANTECKNINGAR OM SILURLAGREN PA CARLSÖARNE. skiffern underordnas och slutligen försvinner. På ostkusten sänker bädden sig småningom mot söder och ligger vid Fanterna under dessa, dyker med sina öfversta kalkstensblandade skickter åter upp på andra sidan om dessa i en långsträckt, 10—12 fot hög båge och försvinner under kalkstenen, som sänker sig ner der- öfver. På vestkusten ligger längst i norr mergelskiffer tätt vid vestra sidan af Spangände endast några fa fot öfver hafsytan i vågrätta lag, fortfar salunda under de höga tvärbranta väg- garne vid Rindhålet och Godshålet, samt börjar vid Klef små- ningom stiga till en stor båge, hvilken vid Lerberget när sin största höjd med 67 fot, innan den faller mot söder. I en ny, men mycket lägre och kortare våg lyfter och sänker sig mergel- bädden derefter ånyo, samt stiger för tredje gången söder om Gyl eller Ramkulle och dyker slutligen vid Stor Nasu under hafvet. Denna sistnämde båge är på sin höjdpunkt öfvervuxen med gräs eller betäckt med spillror af förstörda lager, så att man måste sakna en genomskärning, hvilken skulle hafva varit fullständigare än den första vid Lerberget och visat mergel- bädden i en mägtighet af väl 80 fot. På södra sidan om Stor SS G = SI => Sm | yr FAS nr Nasu äro lagren, sasom ofvanstäende träsnitt visar, i hög grad omkastade och blandade med hvarandra. Mergelskiffern (1) visar sig nederst vid stranden i en kupolformig hvälfning, som delvis blifvit af hafvet utgräfd till en grotta. Ett band af hård, kri- stallinisk kalk (2) täcker skiffern och sänker sig mot söder nedät. hafsytan, der dess kubiska, tvärt afskurna block bilda en strand, som fått namnet Altaret. Derofvan vidtager ett närmast Stor Nasu bågformigt lager af hård mergelskiffer (3) med täta band af kalksten, i hvilket på norra sidan ett lager af knölig, oregel- bundet skicktad, gul kalk (4) inkilar. Öfverst täcker skicktad, i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 9 block sönderfallande enkrinitkalk (5), hvilken sänker sig mot söder och der öfvergar i den knöliga kalk (6), som bildar den vildt öds- liga trakten vid Lauphargi !) med dess af Pentamerus oblongus helt och hållet bestående rauker. I vida högre grad än mergel- skiffern är den jemförelsevis mägtigare kalkstenen rubbad ur sitt ursprungliga läge. Utom det allmänna fallandet mot söder, fin- nas, sasom nämndt, lokala, inskränktare rubbningar öfverallt. I regeln falla kalkstensskickten mot närmaste kust, så att stu- pandet på ömse sidor om Norderhamn är nordligt, på ostkusten ostligt o. s. v. På den mot öster vettande väggen af Norder- slätt är stupandet ostligt. Men nagra afvikelser förekomma, såsom vid Altaret, der stupningen går från stranden, och i ännu högre grad utefter en sträcka af 1800 fot långsmed östra väg- gen af Norderslätt och till Utfall, der lagren falla alltjemt mot NO i en vinkel af 35”, och då man går från kusten inåt, tycker man sig komma till allt äldre skicktbufvuden. I fall nu verk- ligen icke några förkastningsklyftor här genomsatte massan, skulle dennas mäsgtighet enligt måttlig beräkning uppnå ett så amsenligt belopp, att det vida skulle öfverstiga allt hvad man känner från sjelfva Gotland. Vid Hessleby lade på vestra sidan af Norderslätt kan man svårligen förklara den så olik- artade stupningen, nordlig söderut och ostlig i norr, utan till- varon af en förkastningsspricka. På höjden af östra platån, kring kumlet, ligga skickten nästan vågrätt, men på sidorna rundtomkring falla de åt alla håll. Den något högre Lilla Carlsön, med sin ovala form och sin längdaxel rätt i norr och söder, har sin kalkstensplatå midt på denna längdaxel, med lägre, gräsbetäckta afsatser, som ut- skjuta mot norr och söder nedanför branterna. Endast i vester och öster stupa platäns tvärbranta väggar ner i hafvet utefter kortare sträckor. På högsta punkten af platån ses kring der uppskjutande kalkstenspyntar några urgamla strandvallar böja !) Höga grafkummel nedanför Lauphargi och en hällekistgraf på Norderslätten, ej långt från fiskarbodarne, i förening med de om hög ålder vittnande ort- namnen, bildade af ord, som nu äro utdöda i allmogespråket, föra de hi- storiska minnena på denna ö långt tillbaka i tiden. 10 LINDSTRÖM, ANTECKNINGAR OM SILURLAGREN PÅ CARLSÖARNE. sig i en ellips och utgöra det högst belägna, kända höjnings- beviset af denna form inom hela länet. Andra tecken till höj- ningar finner man här, liksom på systerön, utom i flere grupper af rauker, i de stora grottor, hvilka, såsom Söder-Wagnshus, urholkats i kalkstensväggarne och genom sin olika höjd i dessa antyda hafsytans förändrade nivåer, äfvensom de lemna en aning om, att de stränder, med hvilkas klappersten vågorna ur- gräfde klippan, äfven förstörts, så att en lodrätt klippvägg ensam blifvit qvar. Vesterut, vid den s. k. Trägärden, ligga några ytor af den starkt rubbade kalkstenen alldeles spegelblanka med fina repor, men det är ovisst, huruvida slipningen till sitt ursprung är glacial eller om det icke snarare är slintytor, som här visa sig. Underbädden synes endast helt litet till. Dess öfversta, med kalkstensband fylda topp bildar nederst vid hafvet på vestra kusten en 16 fots mägtig vägg och den sänker sig at båda sidorna, mot sydvest och nordost och försvinner snart un- der hafvet, mycket rubbad och omstörtad af det deröfver ned- trängande kalkstenslagret. Den ofvanliggande kalkstensbädden, som vid ostkusten, der den ensam bildar profilen, når en mägtighet af nära 200 fot, är 1 sina lägre delar skicktad i tjocka bankar, hvilka föra Penta- merus oblongus, och öfvergår öfverst till en knölig, oregelbundet skicktad, massformig kalksten. Denna är dock icke öfverallt rådande och man ser vexlingar af tunnhvarfviga band med smala fogar af mergelskiffer. Det för båda hufvudlagren gemen- samma fallandet i dess helhet är ostligt, såsom tydligen finnes af förhållandet med mergelskiffern 1 vester och kalkstenen i öster. Men dessutom förekomma äfven på denna ö stora kast- ningar, saväl i mergelskiffern, som än mer i kalkstenen. Nedan- för Trägården ha stora kalkstensbäddar sänkt sig ned och klyft mergelskiffern, utöfvat tryck både ofvanfrån och från sidan, så att dennas skickt rubbats och böjts åt motsatta håll, såsom synes på nästföljande träsnitt, de öfre uppåt och de nedre under kalkstenen samt de mellersta splittrats i om hvarandra kastade stycken. Här har tydligen kalkstenen varit den stö- ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o od. }1 rande kraften. Men i samma bädd finnas andra profiler, hvilka, så vida de tolkats riktigt, ådagalägga, att häftiga rubbningar inträffat så tidigt som före kalkstenens bildning. Såsom nedan- stående träsnitt utvisar, hade mergelskiffern med sina kalkstens- band blifvit omböjd 1 skarp vinkel och eljest omstörtad. Da dessa lagers skickthufvu- den nu ligga i ett horisontelt plan med vagrätta lag öfver sig, ha de tydligen blifvit de- nuderade innan kalkstenens aflagring. Bevis för sådan denudation af mergelskiffern, innan kalkstenen bildades, finnas för öfrigt pa åtskilliga ställen inom sjelfva Gotland, och ett exempel derpa må anföras från en profil vid kusten nära Likkershamn, norr om Wisby. Lagren äro der je fe VGANNSE a ie 2 IN III Zn IIIIN ve N = II FTIIS N vagrätta, men på öfre ytan, der kalken sedan lägrat sig undu- lerande, har denudationen här och der qvarlemnat sma afrun- dade ryggar, hvilkas horisontela skickt stöta emot kalkstenens böjda. — I likhet med förhållandet pa Stora Carlsö stupa pa lilla ön kalkstensskickten åt alla håll eller i regeln mot ku- sterna. 12 LINDSTRÖM, ANTECKNINGAR OM SILURLAGREN PÅ CARLSÖARNE. Om man nu i sin helhet sammanfattar denna öfversigt af de båda öarnes lagerbyggnad, kommer man för det första till det resultat, att båda äro de enda qvarliggande segmenten af en större silurö, som antagligen haft sin medelpunkt ungefär 3/3 mil norr om Stora Carlsö och !/, mil vester om den Lilla. Ty om man utdrager stora öns nord-sydliga stupningsaxel, mö- ter den i nämnde punkt den lilla öns ost-vestliga. Mot denna punkt höja sig och syfta lagren hos båda. Vidare skall man finna, att lagrens stupning öfverallt ut- med kusterna ej står i något sammanhang med den allmänna stupningsriktningen, utan är ett fenomen, fullkomligt oberoende deraf och efter all sannolikhet till tiden vida yngre. Antagligen tillhör denna förändring ett tidskifte, som faller inom den se- naste geologiska epoken, den post-pliocena, sedan båda öarne blifvit afsöndrade både från hvarandra och från Gotland. Ty om ett forntida sammanhang mellan dessa punkter tala kalk- stensbäddarne isynnerhet det tydligaste språk. De tunga kalk- stensmassorna, ofta med mergelskifferbädden undergräfd vid sin fot, tryckte på denna plastiska underbädd, denna gaf vika, vid trädet äro lagren vågrätta. bugtades, sprickor och remnor uppstodo i den ofvan hängande kalkstenen och massor deraf sänkte sig öfverallt vid ku- sterna, der intet motstånd mötte för fallandet. Det är således snarast i egenskap af ras eller glidning som detta lokala stu- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 93. 13 pande bör uppfattas. Men det är tydligt, att sedan detta för- siggått, en ny sänkning under hafvet inträdt, enär, såsom är framstäldt i träsnittet, de stupande lagrens öfre kanter blifvit afdenuderade till ett jemnt plan i jemnhöjd med den öfriga pla- tån, och först efter denna denudation inträffade den höjning, som lyftat öarne till sitt nuvarande omfång. Då den ofta rätt stora olikhet i sammansättningen af de fossila faunorna på nagra, nära intill hvarandra belägna lokaler blifvit af atskilliga författare tillerkänd en afgörande vigt vid åldersbestämningen af dessa lokaler, torde det vara af intresse att utröna hvad en jemförelse mellan den fossila faunan i Carls- öarnes mergelskiffer med närmast liggande mergelskifferlokalers faunor i det hänseendet kan lära oss, då dessa äro särdeles väl lämpliga för en sådan jemförelse. Enligt den förteckning, som nedanföre är lemnad, har hittills i nämnde skiffer vid Lerberget på Stora Carlsö funnits 72 arter, sålunda fördelade på de olika djurordningarne, att 5 arter äro Crustacéer, 1 Cephalopod, 4 'Gastropoder, 31 Brachiopoder, 23 Koraller och af Bryozoer 8 ej närmare bestämda arter. Den fullständiga saknaden af lamelli- branchier och den jemförelsevis ringa mängden af cephalopoder ‚och gastropoder torde efter längre ihållande och flera gånger, med särskild hänsyn till dem företagna eftersökningar i dessa bäddar komma att framdeles ställa summorna annorlunda. Men i alla händelser förefinnes ett tillräckligt jemförelsematerial med de öfriga grupperna. En särskild uppmärksamhet förtjena ko- rallerna, såväl genom sin oerhörda individrikedom, som genom det sätt, på hvilket de uppträda. Så vidt bekant är, före- kommer icke, inom hela det kända Siluromrädet vare sig i Europa eller i andra verldsdelar någon profil, som kan i det -afseendet förliknas med den vid Lerberget på Stora Carlsö 1). Man kan der följa arterna i deras uppträdande, den ena efter «den andra. Redan LINNE säger derom i sin Gotländska resa ') Möjligen skulle sådana vara att finna i de storartade profiler, hvilka RıcHTr- HOFEN i sitt »China», vol. II sid. 597—7598, skildrar från provinsen Shen- zi's silursystem och der tillgången på koraller äfven är stor. 14 LINDSTRÖM, ANTECKNINGAR OM SILURLAGREN PÅ CARLSÖARNE. sid. 281 vid Madrepor&e, »man såg dem ock sitta warftals uti sjelfva Berget af Öen, där som dät war perpendiculairt». De olika arternas förekomst må förtydligas af följande öfversigt, der de yngsta bäddarne stå först och de äldsta sist. I. vn Kalkstensplatan, väl 100 fot mägtig, med Pentamerus oblongus, P. conchidium, P. sculptus ete., äfven band af Halysites och Oystiphyllum eylindrieum. Stromatopora, ett band, 12 fot mäsgtigt. Konglomerat af Omphyma subturbinata, 8—12 fot mägtigt. Kalkstensband sammansatt af Stromatopora och Halysit. catenularius. Band af Cystiphyllum eylindrieum LoxsD.!) (Cystiphyll- bandet N:o 6 nedifrån) med en eller annan Omphyma tur- binata och subturbinata inblandad. En och !/, tum mäsgtigt. Omphyma turbinata i ett band af 6 fot. Oystiphyll. eylindricum (N:o 5) med en eller annan Om- phyma turbinata, I fot mästigt. 8&9. Två tunna Oystiphyllband (N:04och 3). ofta afbrutna och med korta mellanrum. Mästigheten af banden 7—9 är 16 fot. 10 & 11. Cystiphyllbanden 1 och 2, konglomerat af utan ordning liggande, tätt sammanpackade, oftast brutna rör, sällan med andra koraller inblandade, såsom några Helminthidier, några stora, skifformiga Helioliter och Favositer, men med 3—10 arter brachiopoder, bland hvilka Pentam. linguifer, Orthis Bouchardi, Rhynchon. deflexa, Atrypa depressa, Strophom. antiquata äro de mest karakteristiska. Mägtigheten vexlande mellan 2 tum till 1 fot. 12 & 13. Tvenne åtskilda band af Halysites catenularius jemte den nedanföre karakteriserade Helminthidium samt nagra Syringopor&. 14. Ett korallager bestäende af Stromatopora, Helioliter (2 arter), Plasmopora, Halysites, Favosites. 1) Af denna art har Dyeowskt i sitt arbete öfver Estlands och Gotlands ko- raller bildat ett nytt slägte Microplasma och klufvit henne i fyra nya arter. Se vidare om DyBowskis Carlsö-koraller i tillägget. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3. 15 15. Nederst vid hafsytan spridda stycken af Stromatopore, Heliolithes och andra, samt ett band af ett Cyathophyllum (? €. dianthus Sil. Syst) i stora grupper. * Stora korallbäddar finnas visserligen pa andra punkter, sä- som t. ex. pa Lindeklint af Coenostroma, Favositide, Halysites och Cyathophyller, men dessa ligga der hopvräkta utan ordning, liksom i en strandvall bildad under häftigt vagsvall. På Stora Carlsö deremot intaga korallerna ännu ofta samma ställning som pa den urtida hafsbottnen och det är ej sällsynt att an- träffa exemplar af Omphyma turbinata, som sta pa sin smala spets med kalkmynningen uppåt och med de rotlika stolon- rören från kalken utstralande åt alla håll. Ett sådant exem- plar har stolonrör af 66 millimeters längd. De mest i ögonen fallande korallagren äro de, som bildas af de båda Omphy- morna. ©. turbinata är den äldre formen, om man får dömma efter förekomsten här i klippan, och man ser endast en eller annan sällsynt O. subturbinata spridd i den oräkneliga mängden af O. turbinata. Men ännu vida talrikare är O. subturbinata i sin bädd. Exemplaren tyckas hafva legat någon tid döda och toma på hafsbottnen före inbäddandet, emedan kalkarnes botten ofta är bevuxen med bryozoör och maskrör. Men de äro ej nötta och den finaste ornamentering på ytan är ännu bevarad, hvadan det är antagligt, att det djup, på hvilket de lefvat och der de blifvit liggande, varit rätt stort och föga berördt af våg- rörelsen, likväl ej på långt när så stort, att det kan på minsta vis förliknas med de stora hafsdjup under 400 famnar, der djup- vattensfaunan börjar visa sig. De öfversiluriska faunorna kunna ej anses i någon mån som djupvattensfaunor. Omphyma sub- turbinata uppnådde den ansenliga storleken af 3,28 decimeter i längd och 7,3 millim. i kalkens bredd, samt är jemte Cyatho- phyllum angustum den största af alla de Gotländska s. k. rugos- korallerna. Det råder en ganska regelbunden parallelism emellan dessa båda Omphymaband och man ser dem i den blottade profilen mellan Spangände och Stor Nasu, der mergelskiffern 16 LINDSTRÖM, ANTECKNINGAR OM SILURLAGREN PÅ CARLSÖARNE. bugtar sig i tre bågar, noga följa hvarandra på samma afstånd med iakttagande af samma böjningar och sänkningar. Såsom af ofvanstående redogörelse för de olika lagren synes, finnas här ej mindre än sex band af en och samma Cystiphyll- art, C. cylindricum LONSDALE. Banden uppnå stundom en fot i mägtighet och äro vanligen utan inblandning af andra fossilier, med Cystiphyllerna tätt sammanpackade. Att dessa koraller genom sin stora mängd och det derigenom uppkomna, trånga ut- rymmet hämmats i sin normala tillväxt, visar sig tillräckligt af de många smala, små och i krökningar oregelbundet vuxna in- dividerna. Polyorophe glabra, en ny form, här sällsynt, upp- träder ganska allmänt i Wisbygruppens kalksten. Det är med deuna som med ätskilliga andra koraller (Omphyma subturbi- nata, Cyathoph. calceoloides m. fl.) att de först visa sig i mergelskiffern långt söder om Wisbytraktens kalksten, der de dernäst förekomma, och antyda dermed en flyttning mot norr under Gotländska silurtidens senare skede. Ty inga talande bevis, allraminst genom öfverlagring, föreligga, att Wisbykalken skulle vara äldre än mergelskiffern på Carlsön. Den kalksten, som vid Wisby öfverlagrar mergeln, är snarare yngre, enär den fortfar oafbrutet mot söder, utan att öfverlagring af någon syd- ligare bädd kunnat påvisas, och star i förening med eller öfver- går i den, som vid Klinteberg ligger på Eksta mergelskiffer. En märkvärdig korallform, hvilken bör uppställas närmast perforaterna, är den nedanföre karakteriserade Helminthidium). Den förekommer i ej ringa mängd utspridd här och der ji mer- !) IHelminthidium n. gen. Polyparium simplex; epitheca lavis, murus solidus, crassus, calyx convexus, e trabeculis spongiosis,sicut etiam parsintima polyparii, contextus. — Species unica IH. mirum n. cujus sectio longitudinalis apnd LINDSTRÖM Description of Anthozoa perforata of Gotland; Vetensk. Ak:s Handl. Bd 9, fig. 14 delineata. Polyparium vermiforme, curvum, vel rec- tum, eylindrieum, zequabiliter erassum. Epitheca omnino laevis, striis carens, basi discoideä, planä, fundo agnata. Pars calycinalis polyparii szepe nuda, epithecä orbata, convexa vel parum concaya, e trabeeulis spongiosis, inordi- natis contexta. Strata duo polyparium formant, extremum solidum, simile, intimum spongiosum, interdum tabulis transversis divisum. Longit. 112 mm., latit. 12 mm. Ocenrit ad Lerberget in St. Carlsö, Djupviken in Eksta, Lilla Carlsö, Klinteberg, Ryssnäs in Fårö Gotlandise et ad Dudley Angliw. ÖFVERSIGT AP K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3. 17 gelskifferbädden, stundom, såsom högre upp, så manga tillsamman, att de bilda små, afbrutna band med sina maskformigt krökta, cy- lindriska polyparier. För att nu jemföra Lerbergslagret med de närmast liggande mergelskifferlokalerna på sjelfva Gotland lemnas här i jemn- löpande columner förteckningar öfver de arter, man der funnit. De med Lerberget gemensamma arterna äro cursiverade. Stora Carlsö. Terberget. Acidaspis multicus- pis ÅNG. Bronteus ANG. Sphaerexochus mirus BEYR. Beyrichia sp. Pterygotus sp. polyactin Irthoceras sp. Öfvers. af K. Djupvik i Eksta. Phacops caudata. BRUNN. Proetus concinnus. DALM. Pr. elegantulus Anc. 122, RA Cryptonymus punc- WAHL. Stokesi MURCH. 0. Sp. tatus. Acidaspis crenata. EMMR. Lichaspusillus. ANG. Calymene tubereu- lata Brünn. C. spectabilis Ane. Beyrichia Klödeni M’Coy. B. Jonesi. BoLt. — clavata. Korn. Cytheropsis sp. Ceratiocaris sp. Gomphoceras sp. Orthoe. trabeatum n. — anulatum Sow — ornatum BoLL — Lindströmi Bar- RANDE. Conularia BARR. aspersa n. proteica Petesvik i Habblingbo. Phae. imbricatula. ANG. Chirurus speciosus. AnG. Spherex. mirus BEYR. Proetus concinnus. Crypton. punctatus. Calym. sp. indet. Gomphoceras sep- temlobatum n. Orthoe. um MARKL. — monile n. — anulatum Sow. intermedi- — angulatum Wan- LENB. — Lindströmi BARR. — filiger n. Tet- Akad. Förh. Ärg. 39, N:o 23. Westergarn. Phac. caudata. Phac. elliptifrons Esm. Spherexochus mi- rus. BEYR. Crypton. punctatus. Calym. tuberculata. Proet. eoncinnus. Leperditia baltica His. Orthoc. anulatum. 18 LINDSTRÖM, ANTECKNINGAR OM SILURLAGREN PÅ CARLSÖARNE. St. Carlsö. Platyceras cornutum His. Pleurotom. occidens EAN: — alata WAHLENB. Euomph. sculptus Sow. Crania siluriana DAVIDSON. Spirif. plicatella L. —— eh Sow. interlineata Djupvik. Bellerophon, 2 arter. Cyrtolites, 2 arter. Pleurotomaria, sex arter, som ej före- komma på något annat ställe. Murchisonia cingu- lata. His. Euomphalus sculp- tus. Cyclonema carina- tum. Sow. — indet. Loxonema sinuosum. Sow. Platyceras His. Pl. enorme n. cornu- tum. Aviculopecten Dan- byi M'Coy var. nana. Pterinea reticulata. His. Cyprieardinia erispu- la -LINDSTR. Ambonychia striata Sow. Mytilarea oviformis.| CONR. Cyrtodonta sinuata MURCHIS. Ctenodonta sulcata His. Ct. crispa LINDSTR. Ptychodesma Got- landieum His. LingulaLewisi. DAv. Lingula striata. DinobolusDavidsoni. M’Cor. Petesvik. Tremanotus longitu- dinalis n., också från Wisby a. Bellerophon triloba- tus. Sow., äfven frän Wisby a. Pleurotom. Lloydii. Sil.-Syst. Platyceras His. Pleurot. subangulata n. cornu- tum. Euomphalus funatus. Sow. Cypricardinia mira. BARR. Ctenodonta LINDSTR. erispa. Lingula Lewisi. Lingula striata. L. gemma n. Westergarn. Platyceras cornu- Zum His. Pleurot. occidens- HALT. Pleur. bieincta. HALL. Pleur. alata. WAH- LENB. Pleurot. 2 nya arter. Murchisonia attenu- ata. Euomph. ar ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 37 fint crenulerad tagg, bredare och dubbelt längre än de nyssnämnda; på insidan sitta 4 borst, i längd aftagande mot spetsen och det nedersta lika långt som 2:a ledens å samma sida, alla mot spetsen plumulerade. Inre grenens 1:a och 2:a leder äro lika långa, mot spetsen något bredare, och bära på yttre sidan vid spetsen en kort tagg; på den starkare konvexa inre sidans midt är fästadt ett plumuleradt borst, lika långt som yttre grenens. Ändleden, som är något längre än 2:a leden, trubbadt oval, bär på en af- sats nagot under spetsen A yttre sidan en trubbad tagg med en liten basaltagg. Pä ledens spets och inre sida sitta 5, inat i storlek tilltagande, plumulerade borst. Andra fotparet: Yttre grenen lik 1:a fotparets, men dess 3:dje led bär 5 plumulerade borst. På inre grenen är ledernas längd ungefär densamma som hos l:a foten, alla visa sig på yttre sidan tätt hariga. Första leden är lik motsvarande led a 1:a foten. Andra leden bär på midten af inre sidan ett borst och i spetsen likaså ett, båda ofvan midten plumule- rade. Tredje leden bär på yttre sidan en trubbig tagg med basaltagg samt vid spetsen 2 något längre trubbiga taggar, som till sitt läge motsvara 2 borst a 1:a foten, och synas vara outvecklade sådana; den yttre har vid basen en liten tagg; på inre sidan sitta 3 plu- mulerade borst. Tredje fotparet: likt föregående, men inre grenens 3:dje led bär på inre sidan 2—3 plumulerade borst; harbeklädnad visar sig en- dast pa 1:a leden a yttre sidan samt mot spetsen af 3:dje leden; för öfrigt äro alla lederna mer långsträckta än 2:a fotens. Fjerde fotparet: Yttre grenen 3-ledad, af längre och sma- lare leder än 2:a och 3:dje fötternas. Borstet på 2:a ledens inre sida är fästadt på ledens midt. På 3:dje ledens utsida synas blott 2 smärre trubbiga taggar nedanför den längre och bredare taggen vid spetsen. För öfrigt jfr 2:a och 3:e fötternas yttergren. Inre grenen 2-ledad; dess 1:a led upptill bredare med något konvex yttre kant, i hvars spets sitter en kort tagg; inre kanten är rät och bär i spetsen ett plumuleradt borst, som är något kortare 38 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM KRUSTACEER. än fotens 2:a led. Denna, som är langsträckt och mot spetsen något smalare, öfverstiger med !/, l:a ledens längd samt bär i spetsen 2 borstlika något utåt riktade taggar, af. hvilka den ena är nagot kortare än leden, den andra mindre än den förra. Pemte fotparet: består af en oledad gren, hvilkens ena sida är rät, den andra konvex; den bär i spetsen 2 borst af fotens egen längd. Hanen: abdomen: består af 5 segment, af hvilka det I:sta är dubbelt bredare än de följande, med framtill konvex, baktill rät kontur och föga konvexa sidor. I bakre kanten synas a hvardera sidan 2 korta borst, fästade på de der befintliga ge- nitalflikarne. Abdominalbihangen äro något längre än sista seg- mentet samt bredare än hos honan och i spetsen tvära; borsten synas ock mer utvecklade. Första paret mazwillarfötter: visa glesare och kortare cilie- beväpning än hos honan. Andra paret mawillarfötter: bestå liksom hos honan af 3 leder, hvilkas längdförhållanden äro ungefär desamma som hos henne, men bredden af 2:a leden är nästan lika stor vid spetsen som vid basen och på dess konvexa främre (inre) sida finnes en längsgäende rad fina taggar; 3:dje leden är mycket bredare än lang, rekt- angulär och uppbär 1 spetsen en starkt krökt klo, hvars längd föga understiger den öfriga fotens och hvars bredd vid basen är nästan lika stor som 3:dje ledens. Den visar sig mot spetsen å den konkava sidan fint naggad; vid dess bas är på sidan fästadt ett mindre borst. Hvad byggnaden af mundelarne i öfrigt samt af fötter och antenner beträffar har jag ej kunnat finna någon nämnvärd olik- het mellan könen. Färgen hos båda var gulaktigt eller rödgulaktigt hvit. Såsom redan blifvit nämndt anträffades denna Kopepod hos Doris tuberculata CUV., på hvilkens gälar samt hela kropps- yta den rörde sig omkring med stor liflighet. Med nu gjorda beskrifning öfverensstämma äfven några på Doris verrucosa PENN. i Gullmarn erbållna exemplar, hvilka ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 39 Herr Professor Lovsn godhetsfullt lemnat till undersökring från Riks-Museum. Deu andra ofvan omnämnda på gälarne af Modiola vul- sarıs FLEM. anträffade parasitkopepoden tillhör liksom Doridi- cola och Lichomolgus familjen Sapphirinide THOR. Från dessa slägten skiljer den sig dock väsentligen genom formen a 4:de fotens inre gren, hvilken här är 3-ledad och, om man frånser borstbeväpningen, lika väl utbildad som på 1—3 fotparen. Slägtet Zechomolgidium KOSSMANN!), äfvensom den af CLA- PAREDE?) beskrifna Sabelliphilus Sarsü, hvilka i öfrigt förete liknande kroppsform, hafva visserligen ock 3 leder a 4:de fotens inre gren, men denna är 1 jemförelse med den yttre grenen och med de föregående fotparens innergren mycket svagt utvecklad och visar äfven en från dessas skild form å lederna. Då jag. bland hittills beskrifna Sapphirinider endast hos slägtet Leca- nurvus KOSSMANN!), funnet hos Holothurier, träffat en med Mo- diolaparasitens likartad utveckling af nämnda fotpar, mea det förra företer en helt olika kroppsform och bildning af mun- delarne än den sednare, har jag trott mig böra hänföra denna till ett eget slägte, hvars karaktärer äro följande: Modiolicola nov. gen. Char. gen.: Cephalothorax late ovatus ex segmentis 6 compositus, quo- rum secundum sutura levi a capite distinctum; abdomen apicem versus angustatum apud feminam segmentis 5 constans, quorum primum antecedenti latius lateribus paullo convexis; segmento ultimo appendices duas formanti. Antenne 1:mi paris filiformes capitis longitudine, articulis 7, 2:di paris paullo breviores simplices, articulis 4, in apice aculeis curvatis armat». 1) Zoollinreehniese etc. Leipzig 1877. Se ofvan. ”) »Notes sur les ernstacees copepodes parasites des Annelides et description du Sabelliphilus Sarsii». Annales d, Sciences Nat. T. XIII 1870. 40 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM KRUSTACEER. Mandibule parte basali sat lata, apice in setam tenuem exeunti. Mawillipedes I:mi paris 3-articulati in setam tenuem, ut vi- detur indivisam, in medio angulum fere rectum formantem ex- euntes; 2:di paris 3-articulati robustiores articulo ultimo minimo aculeis parvis in apice pradito. Pedes parium 1—4 biramei, ramis omnibus ex articulis 3 vali- dis constantibus; pedes d:ti paris minuti imperfeeti, articulo singulo. Saceuli ovigeri 2, lateribus segmenti 1:mi abdominis aflixi. Slägtkännetecken: Cephalothorax bredt oval, bestående af 6 segment, af hvilka det 2:a genom en fin sutur är begränsadt fran hufvudet; abdomen mot spetsen afsmalnande bestär hos ho- nan af 5 segment, af hvilka det l:a är bredare än föregående thorakalsegment, med något konvexa sidokanter; sista segmen- tet bär 2 abdominalbihang. Första paret antenner tradformiga, af hufvudets längd, 7- ledade. Andra paret föga kortare, enkla, 4-ledade, i spetsen försedda med krökta taggar. x Mandibler från en bred basaldel utlöpande i ett fint borst. Första paret maxillarfötter 3-ledade, slutande i ett fint och sa- som det synes odeladt, på midten n. rätvinkligt böjdt borst; 2:a paret 3-ledade, bredare än föregående, med en liten ändled, som 1 spetsen bär korta taggar. Första—4 fotparen 2-greniga; alla grenar bestående af 3 väl utvecklade leder; å:te fotparet outveckladt, enkelt och oledadt. Aggsäckar 2, fästade på sidorna af l:a abdominalsegmentet. M. insignis n. sp. Segmenta 2—4 abdominis in margine posteriore denticulata; segmentum ultimum latitudine paullo longius; appendices sat erass® latitudine triplo longiores, longitudinem segmenti ultimi paullo superantes, setis 4 in apice instructe, quarum longissima appendicibus 2/,:plo longior est. Long. femine» c I mm.; sacculi ovigeri elliptici cephalothorace paullo longiores. Color corporis rosaceus; sacculi ovigeri fusco-violacei. ÖPVERSIGT AU K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 0. 41 Inter lamellas respirationis Modiole vulgaris exempla duo feminea semel inventa. Honan: cephalothorax: hufvudets och 1—4 thorakalsegmen- tens sidoflikar starkt inböjda; framkroppen från sidan sedd starkt konvex ofvan; 5:te segmentets sidor jemnt afrundade utan tydligt afsatta utskott för vidfästningen af 5:te fotparet. Abdomen: 1:a segmentet ungefär lika langt som de 2 föl- Jande segmenten tillsamman samt nästan dubbelt bredare än det 2:a, vid spetsen. De öfriga segmenten aftaga i bredd mot kropps- ändan, så att det sista innehålles 2 gånger i det 2:dras bredd. Första och 2:a segmenten, som pa sidorna äro tydligt afsatta från hvarandra, visa på ryggsidans midt en knappt märkbar atskiljande sutur. Andra—4:de segmenten äro 1 bakre kanten tätt tandade; det 5:te, som är något längre än bredt, bär i spetsen 2 bihang, hvilkas längd något öfverstiger segmentets och är 3 ganger större än deras egen bredd. De äro i spetsen försedda med 4 borst, af hvilka det näst innersta är längst och ungefär lika langt som de 3 sista abdominalsegmenten tillsamman, det näst yttersta !/, kor- tare än detta, de yttersta och innersta mycket sma och i längd lika med ett på midten af bihangens yttre sida sittande borst. Abdomen med inberäkning af bihangen utom borsten motsva- rar 1 längd cephalothorax med fränräkning af 5:te segmentet. Första paret antenner: na till början af 1:a thorakalseg- mentet och äro 7-ledade; 1:a leden är längst, den 5:te är minst och något kortare än ändleden; af de öfriga äro 4:de och O:te lederna ungefär lika långa, 3:dje något kortare än dessa och 2:dra mindre än 3:dje. Alla med undantag af 6:te leden äro för- sedda med spridda fina borst, ändleden bär i spetsen 6—7 dylika. Andra paret antenner: något längre än 1:a paret, bestående af en basalled, hvars bredd innehålles 2 gånger i dess längd, 2:a leden, som är af den förras längd, mot spetsen afsmalnande, samt en smal jemnbred led af de förras sammanlagda längd, som på midten visar en snedgaende sutur; mot sista ledens spets sitter fästadt ett borst och i sjelfva spetsen en större svagt böjd klo samt en mindre och 2:ne borst. 42 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Mandibler: visa en bred basaldel och äro från denna skär- formigt böjda framåt, utlöpande i en hårfin spets; både främre och bakre kanterna äro tätt beklädda med cilier. På deras kon- vexa bakre kant mot basaldelen synas 2 gröfre borst, hvilka efter allt utseende tillhöra en på inre sidan bakom mandibeln fästad maxill, hvilkens närvaro dock till följd af materialets otillräck- lighet ej kunnat säkert iakttagas. Första paret maxillarfötter: 3-ledade, från bred basaldel jemnt afsmalnande mot spetsen, som är nästan rätvinkligt böjd och på sin konvexa bakre kant bär längre borstlika cilier. Deras hela längd är ungefär densamma som mandiblernas. Andra paret mawillarfötter: 3-ledade; 2:a leden är vid basen föga smalare än den l:a, mot spetsen hastigt aftagande i bredd och uppbärande en mycket kort konisk ändled. Dess beväpning har ej kunnat tydligt utrönas. Första fotparet: basaldel 2-ledad, rektangulär med ojemn öfre kontur; vid spetsen af 1:a leden a inre sidan är fästadt ett mindre borst och vid 2:a ledens bas & yttre sidan ett kortare. Yttre grenens 1:a led, från smal bas uppåt bredare med kon- vexa sidokanter, bär i spetsen å yttre sidan en spetsig tagg med kort basaltagg. Andra leden subtriangulär med uppatvänd bas, vid hvars yttre hörn är fästad en spetsig tagg med basaltagg och hvars inre hörn bär ett plumuleradt borst, lika langt som fotgrenen. Tredje leden oval, föga mindre än 1:a och 2:a tillsamman, bär på yttre sidan 3 taggar, hvar och en med basaltagg, samt i spetsen en längre tagg. I spetsen och pa inre sidan sitta 4 plumulerade borst, 1 längd tilltagande nedåt; det nedersta är un- gefär lika långt som 2:a ledens. Inre grenen är gröfre och något längre än den yttre. Första leden nästan rektangulär har en tagg pa yttre och ett plumuleradt borst af 2:a och 3:dje ledernas längd a inre sidan vid spetsen; 2:a leden är föga längre ech har samma beväpning som l:a leden; 3:dje leden oval bär 2 längre taggar ofvan yttre sidans midt samt en i ledens spets, alla försedda med en liten basal- ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 43 tagg. På inre sidan sitta 3 nästan jemnstora plumulerade borst af ledens längd. Andra fotparet: yttre grenens 1:a och 2:a leder äro lika 1:a fo- tens; 3:dje leden bär på yttre sidan 3 taggar, hvarje med en basal- tagg och i spetsen en längre och bredare tagg, i kanterna fint crenulerad; på inre sidan 5 plumulerade borst, af hvilka det närmast ändtaggen sittande är föga längre än denna; de öfriga tilltaga i längd mot 2:a leden; alla äro längre än motsvarande borst a l:a foten. Inre grenens l:a led är lik 1:a fotens; 2:a leden bär 2 borst a inre sidan, ett på sidans midt, det andra tätt nedom spetsen; 3:dje leden bär på inre sidan 2 oliklanga plumulerade borst och närmare spetsen en tagg, som synes motsvara 1:a fotens plumu- lerade borst a samma ställe. I spetsen och på yttre sidan sitta 3 taggar, alla trubbade och försedda med basaltagg. Första och 3:dje lederna visa sig på yttre sidan tätt håriga. Tredje fotparet: yttre grenen lik 2:a fotens. Inre grenens l!:a och 2:a leder lika föregående fots; a 3:dje leden synes på inre sidan oftast blott ett plumuleradt borst. i det att det öfre har antagit karaktären af en tagg, lik den närmast spetsen sittande a samma sida. "Åfven här äro 1:a och 3:dje lederna a yttre sidan hårbeklädda. Fjerde fotparet: yttre grenen jfr 1:a fotens, men lederna äro här något sneda derigenom att deras yttre hörn är utdraget; af de 4 taggar, som hos 1:a foten sitta pa yttersidan, äro 2 här fä- stade ofvan midten af samma sida, den tredje, som här är 3 ganger längre än de förra och liksom hos 2:a och 3:dje foten i brädden crenulerad, intager ledens spets; af den 4:de eller när- mast basen sittande synes här ej något spår. Sasom hos 2:a och 3:dje foten bär ledens inre sida 5 borst, af hvilka det nära spetsen sittande är kort tagglikt, föga längre än spetstaggen. De plumulerade borsten äro alla något längre än fotgrenen. Inre grenen är något längre än den yttre och gröfre, med kort och bred nästan rektangulär l:a led, hvars beväpning är densamma som hos föregaende fötter; 2:a leden uppåt bredare, nästan om- 44 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. vändt oval, bär i spetsen å yttre sidan 2 spetsiga korta taggar, a inre sidan ett plumuleradt borst af 3:dje ledens längd; 3:dje leden, något längre och smalare än den föregående, är i spetsen nästan tvär och bär der 2 något olikstora i brädden crenulerade taggar, af hvilka den längre är ungefär af 2:a ledens längd. Den kor- tare bär vid basen en liten tagg. Femte fotparet: yttre grenen utgöres af en smal nästan rektan- gulär eller på främre sidan föga konvex led, i längd motsvarande 1/7 af abdominalbihangen och något smalare än dessa; den bär i spetsen 2 borst, af hvilka det ena är något större än 2 gån- ger ledens längd, det andra är !/, kortare. På inre grenens plats vid fotens bas sitter ett fint borst. Honans kroppslängd omkring 1 mm.; äggsäckar elliptiska nagot längre än cephalothorax. Kroppens färg rosenröd; äggsäckar mörkt violetta. Anträffades i honexemplar på gällamellerna af Modiola vulgaris vid Gullmarsfjorden i Bohuslän. II. Då de iakttagelser, jag vidare, förutom de nu nämnda, för- liden sommar hade tillfälle att göra öfver parasitiska krustace- former hos Tunikater, utfördes vid ungefär samma del af Bo- husläns kust, der Prof. THORELL hemtat materialet för sitt grund- läggande arbete öfver dessa parasiter!), var det att vänta, att ej synnerligen mycket nytt skulle kunna vinnas inom detta område. Om sålunda den vida större delen af dessa undersökningar blott kunde blifva ett beriktigande af nämnde författares iakt- tagelser, har jag dock funnit mig böra meddela dels 2 för vår fauna nya Kopepodformer, af hvilka den ena förut är känd från Medelhafvet, den andra ej hittills beskrifven, dels atskilliga tillägg eller rättelser i förut bekantgjorda arters diagnoser, 1) W, TORELL: ofvan citerade afhandling. ÖPVERSIGT APR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3. 45 Beträffande förekomsten af krustaceer hos Tunikater gör THORELL i inledningen till ofvannämnda arbete den anmärk- ningen, att sällan eller aldrig dessa parasitiska former, som träffas hos egentliga Ascidier, äro att finna hos arter af slägtet Cynthia Sav. Förklaringen till detta förhållande söker han deruti, att dessa sednare till följd af sitt starkt muskulösa kroppshölje och de ofta häftiga sammandragningarne af mantel- och respirationskaviteterna ej skulle tillata några parasiter med jemförelsevis ömtalig kroppsbetäckning att vistas derinom. Da jag ofta haft tillfälle jemföra förekomsten af krustaceer hos arter af slägtet Ascidia L. med dem hos slägtet Cynthia SAV. eller Siyela SAV., kan jag emellertid ej instämma i nyssnämnda asigt, för savidt det gäller möjligheten af parasitkrustaceers närvaro i större mängd inom de bada sistnämnda slägtenas respirations- säck. Bland ett lika antal Ascidier (äfven af arter, som van- ligen hysa de flesta parasiter) och Cynthier, som förelåg till undersökning, kunde jag nämligen alltid med bestämdhet på- räkna, att flere af de sednare innehölle parasiter än af de förra och ofta i vida större mängd hos samma individ, ett förhållande som ofta var förvanande i betraktande af dessa Cynthiers jem- förelsevis ringa storlek. Att detta ej heller var beroende på särskildt gynsamma tids- eller lokala förhållanden hade jag äfvenledes tillfälle öfvertyga mig om, då jag med samma resultat anställde mina undersök- ningar vid sommarens början som på hösten, på exemplar upp- hemtade vid de yttersta skären och från det inre af Gullmar- fjorden. Deremot hvad angar kroppsbeskaffenheten hos de djur, hvilka enligt THORELLS ofvan antydda åsigt skulle kunna be- hållas vid lif inom Cynthier, så tror jag mig hafva funnit en bekräftelse på den af honom framställda meningen så till vida, som det synts mig vara endast de i afseende på kroppsbetäck- ning bäst utrustade formerna, som hos Cynthier anträffas. I afseende på parasitkrustaceernas utbredning inom de arter af Tunikater, hvilka jag haft tillfälle i detta syfte undersöka 46 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. och för hvilkas bestämning jag har att tacka Dr M. B. SVE- DERUS, som samtidigt bearbetade denna djurgrupp, vill jag med- dela några iakttagelser, för hvilkas fullständiga utförande dock en vida längre tid skulle erfordrats än den, som nu stod mig till buds. De undersökta Tunikaterna voro: Phallusia obliqua AL- DER, Ph. mentula O. F. MÜLLER, jemte dess ungform (förr kal- lad venosa), Ph. patula O. F. MÜLLER, Ph. virginea O. F. MÜLLER, Corella parallelogramma ALDER, Ciona intesti- nalis och canina O. F. MÜLLER samt Styela gyrosa HEL- LER och Cynthia rustica L. Bland nu nämnda Ascidier hafva Phallusia obliqua och mentula synts mig oftast vara besvärade af parasiter och i synner- het den förra hafva ett stort antal arter att uppvisa. Sa har jag t. ex. af slägtet Doropygus THOR. der anträffat D. pulex, auritus, gibber och longicauda n. sp., af slägtet Notodelphys THOR. arterna N. Allmanni, agilis och rufescens, dessutom Dotachus eylindratus THoR., Ascidicola rosea THOR., Buprorus Loveni THOR. samt den eljest bland egentliga Ascidier blott hos Ph. mentula funna Gu- nentophorus globularis COSTA. Dessutom hyser denna Ascidie ofta en också af THORELL iakttagen Amphipod, Aristias tumidus KROYER. Hos Ph. mentula synes artrikedomen något mindre; jag har hos densamma antecknat Doropygus pulex och auritus, Noto- delphys Allmanni »och prasina, Botachus cylindratus, Gunento- phorus och Aristias samt en Isopod, hvilken jag efter närmare granskning funnit vara Janira maculosa LEACH. Oaktadt den sistnämnda ofta 1 flere exemplar träffades hos samma individ, lyckades jag dock aldrig finna densamma vid lif; liksom flere andra dels krustaceer dels smärre hafsdjur af andra klasser torde den inkomma med respirationsvattnet i Ascidians välkavitet, utan att såsom Aristias tumidus, hvilken alltid träffas lefvande, der söka en tillflyktsort. Hos Ph. mentula jun. (förr venosa) träffades Doro- pygus pulex och auritus samt Notod. Allmanni. 2 5 : € ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 ®%. 47 C. intestinalis befanns oftast fri från parasiter; de enda, som hos denna erhöllos, voro Doropygus gibber (hvilken i sin förekomst synes bunden till denna och Ph. obliqua) samt Asci- dicola rosea och Notodelphys Allmanni. I Ph. virginea träffades Notod. Allmanni och cerulea samt Doropygus pulex och i Ph. patula den sistnämnda och Notod. agilis. De hos Cynthier, hufvudsakligen hos Styela gyrosa, funna arterna voro Gunentophorus globularis och Dorop. pulex, hvilka ofta till ett antal af 30 och derutöfver, af den sednare äfven hanexemplar, anträffades inom samma gälsäck. Hos den stora mängd Tunikater, uppgående till flere hundra, hvilka jag för mitt ändamål öppnade, lyckades jag dock aldrig, vare sig inom deras respirationssäck eller mellan dennas lamel- ler, upptäcka några tidigare utvecklingsstadier af dessa parasit- kopepoder, hvilka om de der funnits lika litet borde undgått uppmärksamheten som t. ex. den till knappt °/, mm. längd upp- gående Buprorus. i Tillsvidare och sa framt ej nya undersökningar gifva vid han- den, att dessa utvecklingsformer vid en annan årstid der äro att anträffa, hvilket dock af flere skäl förefaller föga sannolikt, anser jag mig derför hafva anledning antaga, att dessa parasiters ut- veckling sker utom den värd, hvilken de vid tiden för köns- mognaden välja till vistelseort, och att denna åter genast öfver- gifves af den nykläckta Nauplius. I sitt fullbildade tillstånd ega arterna af slägtet Notodel- phys ännu qvar förmågan att fritt simma omkring, när de af en eller annan orsak blifvit skilda från sin värd, något som äfven tillkommer de ofvan omtalade slägtena Lichomolgus och Doridicola af Sapphirinidernas familj; hos andra åter såsom hos slägtet Doropygus och framför alla Gunentophorus (honan) företer det könsmogna stadiet en tillbakagående metamorfos så tillvida, som dessa då mer eller mindre förlorat nämnda förmåga. Ehuru ej bundna vid sin värd i den meningen, att de för sin tillvaro behöfva en af honom beredd näring, hafva 48 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. dessa sistnämnda dock uppgätt i ett parasitiskt lefnadssätt för så vidt som de hemta sin föda från samma vattenström, som förser värden med hans behof, och sålunda vid dennes död eller skilda från densamme ga förlorade, der ej särskildt gynn- samma omständigheter skaffa dem ingang hos ett annat djur. Att 2:a—4:e fotparen hos Doropygus, oaktadt de ej längre äro simorgan, likväl äro utrustade med jemförelsevis långa, starkt plumulerade borst, torde finna sin förklaring deruti, att de liksom 1:a fotparet (hvilket är försedt med väl utbildade borst äfven hos Gunentophorus, som på de öfriga fötterna fullkomligt saknar borst) trädt i respirationens och nutritionens tjenst. Den af mig anträffade, ej förut beskrifna Ascidieparasiten tillhör slägtet Doropygus THOR. och utmärkes af följande art- karaktärer: D. longicauda n. sp. Segmentum 4:tum abdominis intesrum priore vix longius, latitudine paullo brevius, appendices duas verens segmento di- midio longiores, versus apicem attenuatas ibique setis 4, quarum longissima segmento 4:0 dimidie brevior, instructas; in latere appendicis exteriore et interiore seta brevis affıxa, illa a basi hec ab apice pari spatio distantes. Antennx® 2: paris 4-articulate; unguis longitudinem articuli ultimi zaequans; articulus I:mus im apice seta plumosa articulo paullo longiore instructus. Maxillipedes 2: paris forma fere que apud Doropygum au- ritum, evidenter 3-articulati. Pedes 5:i paris ramo exteriore carentes loco ejus setas duas ostendunt; ramus interior simplex ex articulo uno robusto a basi ad apicem seriebus aculeorum minutorum obliquis 5 in margine interiore, 3—4 in margine exteriore armatus; in apice setis duabus, longiore plumosa ?/, longitudinis rami »quanti. Long. femine: 2—3 mm. Mas ignotus. Habitat in Phallusia obliqua ALDER minus frequens. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 49 Honan: kroppen från sidan sedd visar likhet med honan af Doropygus pulex, men abdomen är smalare och mer läang- sträckt; matrikalkaviteten företer oftast en jemn afrundning bakåt och nedåt, under det att dess öfre kontur bildar en i det närmaste rak fortsättning af de föregaende segmentens kontur. Hufvudet har en subtriangulär form och är genom tydlig sutur skild från 1:a kroppsegmentet; dess främre kontur är nästan rät och bildar en trubbig vinkel mot den undre, som till en bör- jan, utauför antennernas fäste, är rät, derefter något konkave- rad; den bakre inre kanten är något vagböjd. Rostrum tri- angulärt med tvärhuggen spets, ungefär dubbelt längre än dess bredd vid basen. Första thorakal-segmentet visar sig från sidan sedt kilformigt, 1 det dess bredd ofvan är 3—4 gånger större än nedtill. Andra och 3:e segmentet nästan jemnbreda, det sednare na- got längre; öfre profilkonturen hos thorax visar obetydliga insänk- ningar vid skilnaden mellan segmenten. Matrikaldelen är nästan !/> längre än 2:a och 3:e segmenten tillsamman; dess inre mem- bran synes ofta blaslikt qvarsittande vid matrikalhålighetens mynning ofvan abdomens bas, hvarvid abdomen företer en stark böjning framåt mot undre kroppsidan. Abdomen smal, nästan jemmbred, med inberäkning af bihangen ungefär !/, kortare än den öfriga kroppen. De 2 första segmenten äro något längre än breda; 3:dje segmentet är något kortare än det 4:de, och bådas bredd är större än längden. Vid gränsen mellan 5:te thorakal- och 1:a abdominalseg- mentet befinnes genitalöppningen, vid hvilken ovala spermato- phorer träffas fästade. Abdominalbihangen motsvara i längd ungefär de båda sista segmenten tillsamman; deras bredd vid basen innehålles vid pass 5 gånger i deras längd; de afsmalna jemnt mot spetsen, hvilken är försedd med 4 fina borst, af hvilka det längsta är lika långt som hälften af sista segmentet. Pa den nästan räta yttre sidan befinner sig vid slutet af första tredjedelen, från basen räknadt, ett kort borst och vid slutet af andra Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 3. 4 50 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM KRUSTACEER. tredjedelen & inre sidan, som nedtill är nagot konvex, ett liknande borst. 5 Första paret antenner: bestå af 9 leder, af hvilka den l:a är mycket tjockare än de följande och pa midten af främre sidan försedd med 2 långa, framåtriktade borst och ett mindre samt mot spetsen med en mängd uppstående kortare. Andra och 3:dje lederna äro kortare än 4:de, de öfriga aftagande i storlek mot antennens spets. 'Vid 4:de och 5:te ledernas spets sitter I längre borst samt 1 ändan af 9:de leden 6 längre och kortare och på de andra lederna spridda mindre borst. Andra paret antenner: föga längre än l:a paret, 4-ledade. Första leden jemnbred (dess bredd innehålles omkring 3 gånger i längden) bär vid spetsen 1 plumuleradt borst, litet längre än leden. Andra leden, som är ?/, af den föregående, har konvexa sido- konturer och är mot spetsen något smalare. Tredje leden, som har smärtare form än 2:a d:o och är af dess längd, bär vid spetsen 3—4 oliklånga borst samt längs bakre sidan ofvan ledens midt en rad fina tagglika cilier. Fjerde leden utgör blott ?/, af den före- saende och uppbär i spetsen 1 svagt böjd klo,som är af ledens längd och vid basen försedd med 2—3 finare borst samt nära densamma med 1 gröfre d:o. Mandibler: visa likhet med dem hos Dorop. auritus. Mandibularpalper: basaldel bred och bärande mot spetsen af inre sidan I kort plumuleradt borst; inre grenen 2-ledad, dess 1:a led bredare än lång med konvex inre, konkav yttre sida, bär 1 spetsen vid inre hörnet 2 längre och 2 kortare plumulerade borst, de sednare af ledens längd. Andra leden nästan rhombisk med afrundade öfre hörn, något kortare än föregaende led, bär vid yttre hörnet, något inom kanten, 1 borst och 1 spetsen 3, alla nästan jemnstora och ungefär !/, längre än palpgrenen; på inre sidan 5 borst i storlek aftagande från ledens spets, allesamman plumu- lerade. Yttre grenen har bredt konisk form och består af 3 leder. Första leden är lika lång som de båda andra tillsamman, räknadt på inre sidan, der den är längre än på den yttre; den bär nära inre sidans spets 1 plumuleradt borst; 2:a leden, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 51 hvars längd a inre sidan innehälles omkring 3 gånger i dess bredd vid basen, bär på nämnda sida likaledes 1 plumuleradt borst. Tredje leden är mycket kort och upptages helt och hållet af 3 plumulerade borst, lika langa som de nyssnämnda eller motsvarande längden af basaldelen och inre grenen tillsamman. Yttre grenen visar sig på yttre sidan finhårig. Maxiller: basaldel rektangulär; inre fliken bär 9 kortare nagot olikstora plumulerade borst; sidofliken är smal och bär ett borst; mellanfliken 2 olika långa; slutfliken, som består af en bred l:a led med afrundade sidokanter, nagot längre än bredden, samt en smalare kort 2:a led, bär på den förras inre sida 3 korta plumulerade borst och i den sednares spets 4, som i längd motsvara basaldelen. Ytterfliken, hvars längd innehålles 2 gånger i dess bredd, har en nästan oval form och visar 1 spetsen 3 lika långa och 1 något mindre borst. Förutom nu nämnda beväp- ning finnes äfven på yttre sidan vid spetsen af basaldelen fä- stadt ett groft, snedt nedåt riktadt, plumuleradt borst. Första paret maxillarfötter: 5-ledade; basaldel trapezoidisk; af de båda parallela sidorna är basen !/, längre än ändsidan. Sist- nämnda sida utgör ungefär !/, af ledens längd. Dess inre sida visar 3 knölformiga utskott, af hvilka det innersta är kort och bredt samt uppbär 3 smärre borst, det mellersta något längre bär 2, och det yttersta, hvars längd är större än bredden vid basen, bär 2 längre och ett litet borst; straxt ofvan nedersta utskottet är äfven fästadt ett mindre borst. Andra leden är nästan rektangulär, nagot längre än bred; dess bredd vid basen är ungefär lika med !/, af l:a ledens bas. Dess öfre inre hörn utlöper i en stark, mot spetsen nagot böjd klolik tagg, 1 längd motsvarande 1:a leden. Vid dess bas äro fästade 1 borst af klons egen längd och ett mindre, båda vid klons inre sida; pa klons sista ?/g:de- lar sitta i den konkava kanten en mängd fina cilielika taggar. Tredje leden är rhombisk, af 2:a ledens halfva längd och bredd; dess inre öfre hörn utlöper i ett plumuleradt borst, något kortare än det vid klons bas sittande längre borst. Fjerde leden rhom- boidisk, af den föregaendes längd, men något smalare; beväp- 52 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. ning jfr 3:dje ledens. Femte leden, smalare än föregående och kortare än sin bredd, uppbär i spetsen 3 borst, ett längre plu- muleradt och två kortare, som sakna cilier. Andra—5:e lederna tillsamman motsvara ungefär ?/, af 1:a ledens längd. Andra paret maxilarfötter : 3-ledade med tydliga suturer mel- lan lederna; de påminna till formen om samma fotpar hos Dorop. auritus, dock är beväpningen och borstens anordning något olika. Första leden är nästan rhomboidisk, längre än bred, med något konvex inre kant, som ett stycke ofvan midten bär 2—3 korta olikstora borst och mot spetsen 4—5 längre, fästade nära hvar- andra. Andra leden utgör vid pass ?/, af den förra, är vid basen något smalare än denna och aftager i bredd åt spetsen; pa den upptill konvexa inre sidan är fästadt ett borst, ungefär af ledens längd. Tredje leden har en nästan oval form, och dess längd inne- hålles omkring 1!/, ganger i 2:a ledens; dess bredd är mindre än föregaende leds bredd vid spetsen. Nära sin bas bär den på inre sidan ett kort borst och vid spetsen 3 olika långa, af hvilka det läng- sta, som sitter ytterst, är lika langt som de 2 sista lederna tillsam- man. Fotens alla borst äro mer eller mindre starkt plumulerade. Första fotparet: basaldel 2-ledad; 1:a leden rektangulär, bär vid spetsen å inre sidan 1 plumuleradt borst; 2:a leden trapezoidisk, kortare pa yttre sidan, bär derstädes vid spetsen ett kort plumu- leradt borst och vid spetsen å inre sidan ett dylikt. Yttre grenen 3-ledad: 1:a leden n. triangulär med uppatvänd bas; vid spetsen af dess yttre sida, som är tätt tandad, sitter I längre spetsig tagg med en liten basaltagg och något nedom spetsen a inre sidan | plumuleradt borst, ungefär af fotgrenens längd; 2:a leden är kortare än föregående och ungefär lika lång som bred; dess beväpning jfr 1l:a ledens, men taggen är här något kortare och borstet längre än den sednares. Tredje leden oval, af 1:a ledens längd, bär på yttre sidan 3 taggar, den nedersta försedd med basal- tagg och kortare än de andra, samt 1 spetsen en längre tagg af ledens längd; på inre sidan sitta 4 plumulerade borst, i längd tilltagande från spetsen nedåt. Inre grenen är något längre än den yttre, 3-ledad; l:a och 2:a lederna nästan rektangulära, längre ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3: 58 än breda, och den något större 1:a leden ungefär lika lång som yttre grenens l:a led. Första leden är i spetsen fint tandad och bär nära spetsen af inre sidan ett plumuleradt borst af grenens längd. Andra leden visar samma beväpning. . Tredje leden, föga kortare än de 2 föregående tillsamman, är konisk med trubbad spets; bär på yttre sidan något ofvan midten ett borst, i spetsen 2 och på inre sidan 3, alla nästan lika långa som grenen och plumulerade. Andra fotparet: yttre grenens leder äro smalare och nagot längre än hos l:a foten; yttre konturen & l:a leden är nästan rät (densamma är hos 1:a foten konvex). Förutom pa denna led synes tandbeväpning äfven på 2:a och mot basen af 3:dje leden a yttre sidan. Beväpning jfr för öfrigt 1:a fotens, men yttre sidans taggar äro här dubbelt så långa, nästan borstlika, och 3:dje leden visar å inre sidan 5 plumulerade borst. Inre grenen jfr l:a fotens, men 2:a leden bär på inre sidan, förutom på midten, äfven vid spetsen ett plumuleradt borst och alla 3 ledernas yttre sida är tätt langharig. Tredje fotparet: likt 2:a, men lederna äro något smärtare. Fjerde fotparet: yttre grenens leder långsträckta, nästan jemn- breda, visa icke tandbeväpning å yttre sidan; 3:dje leden bär 6 längre borst och på yttre sidan 2 borstlika taggar; äfven a l:a och 2:a lederna äro taggarne borstlika och mycket svagt cilierade. inre grenen jfr 2:a fotens, men 3:dje leden bär på inre sidan blott 2 borst. Första och 2:a lederna äro vid ändarne fint tandade. Femte fotparet: yttre grenen rudimentär; dess plats intages af 2 korta borst, af hvilka det ena är plumuleradt, fästade på den trapezoidiska basaldelens sneda yttre sida. Här synas dessutom några fina har. Inre grenen enkel och odelad; dess bredd vid basen innehålles något öfver 4 ganger i dess längd; den visar på yttre sidan 3—4 snedgående rader fina taggar pa olika höjd och på inre sidan 5 dylika rader, af hvilka den öfversta slutar i denna sidas spets; båda sidorna äro dessutom fint håriga. Fo- tens spets uppbär en tagg och ett plumuleradt borst, ungefär lika långt som ?/, af foten. Kroppsfärg ljusröd hos honan; hanen okänd. 54 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Mindre allmän i respirationssäcken hos Phallusia obliqua ÅLDER. I sammanhang med beskrifningen af denna Doropygusart vill jag omnämna de större eller mindre olikheter från af THO- RELL uppgifna karaktärer, hvilka jag funnit hos de 4 af honom beskrifna arter tillhörande nämnda slägte: Doropygus pulex THOR. Mandibularpalpernas yttre gren visar 3 tydliga leder, af hvilka basalleden är längst och större än de båda andra tillsamman, jemnbred, 1 spetsen rundad, bärande på inre sidan ett borst i spetsen och straxt nedom detta ett borst, lika långa och ungefär 3 ganger längre än den led, på hvilken de sitta; de visa något nedom midten en sutur och äro starkt plumulerade. Grenens 2:a led är vid pass !/, af den 1:a, rektangulär, med ett plumule- radt borst i spetsen a inre sidan. Tredje leden är af den förras längd, men smalare, konisk och bär I plumuleradt borst i spetsen. Hela grenens form är smärt, långsträckt. Femte fotparet har visat sig på alla af mig undersökta exemplar bredvid ändtaggen bära ett snedt utåt riktadt ändborst af den förras dubbla längd. Denna art, som synes allmännast inom slägtet, har af mig an- träffats hos Phallusia obliqua, mentula (äldre och ungformer), patula, virginea, Corella parallelogramma och Styela gyrosa. Doropygus psyllus THOR. Pa 2:a fotparets yttre gren har jag iakttagit ett plumuleradt borst i spetsen af 1:a leden a inre sidan, hvilket saknas hos THORELLS figur öfver denna art!); 1:a, 2:a och 3:dje lederna bära i yttre kanten mycket fina taggar. Å samma fots inre gren är det borst, som finnes på inre sidan af l:a leden, fästadt något nedom "ledens spets, likaså det öfre af 2:a ledens 2:ne borst pa samma sida. !) Också anmärkt af L. KERScHNER: »Über zwei neue Notodelphyiden» etc. Denkschriften d. Kaiserl. Akademie d. Wissenschaften, Wien 1879. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 55 Tredje fotparet likt 2:a d:o, men yttre grenen saknar på 1:a leden borst på inre sidan; dess 3:dje led bär 3 taggar på yttre sidan och derefter 5 tagglika borst, tilltagande i storlek från yttre sidan åt spetsen och inre sidan. /nre grenen jfr 2:a fotens, således försedd med 6 borst (ej 5, såsom KERSCHNER angifver,) på 3:dje leden, af hvilka det nedersta af de på insidan sittande är plumuleradt, de öfriga icke. Fjerde fotparet: yttre grenen jfr 3:dje fotens. Inre grenen nar blott till spetsen af yttre grenens 2:a led, för öfrigt jfr densamma på 3:dje foten. Arten träffades i få exemplar hos Phallusia virginea. Doropygus auritus THOR. Hos både hanens och honans abdominalbihang synes vid början af sista tredjedelen a den konvexa sidan 1 kort borst. Mandibularpalpernas yttre gren 2-ledad med 4 nästan lika långa cilierade borst pa 2:a leden, ett dylikt på den 1:a. Af de 10 borsten på sista leden a inre grenen äro 2:a och 3:dje ändborsten, utifrån räknadt, ungefär hälften så långa som l:a och 4:de, och det ena synes sakna cilier. Samma förhållande visar sig hos båda könen. Första paret mawillarfötter: 2:a ledens klo synes tint sågad i den konkava kanten, och 5:te leden är i spetsen försedd med 5 borst. Fjerde fotparet visar a yttre kanten af yttergrenens 1:a led en rad gröfre tänder från spetsen nedåt mot ledens midt. Från spetsen snedt öfver leden går vidare en rad cilielika taggar, och från yttre kanten på olika höjd 6 tvärrader dylika, som sluta mot midten af ledens sida. /nre grenen företer otydlig gräns mellan 2:a och 3:dje leden; på 2:a ledens yttre sida synes ett knippe långa har och likaså nära basen af 3:dje leden a samma sida. Dessa förhållanden visa sig lika hos hanen som hos honan. Femte fotparet: yttre grenen visar spår till led på midten. Inre grenen bär i spetsen 1 yttre hörnet ett utåt riktadt fint borst, i inre hörnet I mycket kort bred tagg; på båda sidor af foten synas snedgående rader af fina taggar. LJ 56 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Denna art har af mig anträffats hos Phallusia obliqua samt Ph. mentula, saväl den utbildade som ungformen (venosa). Doropygus gibber THOR. Abdominalbihangen bära en klolik ändtagg, hvars bredd vid basen är lika stor som bihangets bredd vid spetsen. Nedan- för densamma sitta 3 mindre, spetsiga taggar och pa bihangets konkava sida, ungefär pa midten, 1 fint borst. Första fotparet: a 2:a basalledens yttre sida synes en tagg (också iakttagen af KERSCHNER); yttre grenens l:a led visar 2 rader fina taggar vid yttre kanten; 2:a leden är också taggbesatt 1 samma kant. Hos 2:a och 3:dje fotparen visar sig yttre grenens yttersida äfvenledes tandad, deremot icke hos 4:de fotparet. Femte fotparet: yttre grenen består af ett mycket litet knapp- formigt utskott, bärande ett fint borst i yttre hörnet af den nästan qvadratiska basalleden. Inre grenen, grof och något böjd inåt samt !/, längre än basalleden och vidfästad denna helt nära dess inre hörn, visar a inre kanten fran basen mot spetsen pa olika höjd 7—8 tvärgaende rader af fina taggar, som nå in mot sidans midt, samt 1 spetsen vid yttre hörnet ett fint inåtriktadt borst och vid inre hörnet en grof, något krökt tagg, utåtriktad och af borstets längd. Denna art träffades sparsamt hos Phallusia obliqua samt Ciona intestinalis, isynnerhet hos den sednare. Gunentophorus globularis Costa. Denna ofvan omnämnda, förut fran Medelhafvet kända pa- rasitkopepod finnes första gangen afbildad af Costa!) under namn af Gunentophorus globularis och har sedermera dels af Craus?), dels af BUCHHOLZ?) blifvit återfunnen och närmare . beskrifven. Hvad som ytterligare fattades, hufvudsakligen i dess 1) Costa: Fauna del Regno di Napoli. Entomostraca. Tab. II. 2) Oraus: Zeitschr. f. w. Zool. 1864. Af honom kallades denna kopepod Spheronotus Thorellii. ’) BucHHoLz: Innerhalb d. Ascidien lebenden Copepoden d. Mittelmeeres. Zeitschr. f. w. Zool. 1869. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 57 anatomiska beskrifning, har utförligt blifvit afhandladt af KERSCHNER 1 hans ofvan citerade arbete). Denna parasit, den största af de hittills inom Ascidier funna Kopepoder, tillhör liksom Doropygus familjen Notodelphyide bland Gnathostomata. Hvad som vid första ögonkastet skiljer honan af densamma från alla. andra till samma familj räknade former är dess matrix, hvilken är bildad öfver 2:a till och med 5:te thorakalsegmenten, och der den är fullt utvecklad företer en starkt hvälfd båge öfver dessa segment. Andra—4:de fotparens brist på borstbeväp- ning samt den fullkomliga frånvaron af ett 5:te fotpar göra den- samma dessutom, i förening med den långa, i två taggbeväpnade bihang slutande abdomen, lätt skild från öfriga Ascidie- parasiter. Rörande mundelarne har jag vid KERSCHNERS beskrifning af denna art att tillägga följande anmärkningar: Mandibler: skaftet utgör något mer än !/, af mandibeln och är nästan jemnbredt. Den skärande kanten a änddelen visar inat 3—5 större bredare tänder, upptagande ungefär hälften af kan- ten, utåt flere fina spetsiga tänder samt ytterst 2 längre borst- lika taggar. Mandibularpalper: basaldel jemnbred, smalare än hos No- todelphys, i längd motsvarande 3/, af mandibeln; pa yttre sidan något nedom spetsen sitter ett plumuleradt borst, lika längt som yttre grenens l:a led. Yttre grenen, fästad ett stycke nedom basal- delens spets på dess yttre sida, är något mindre än den inre och består af 2 leder, af hvilka den l:a, något längre och rhomboidisk, bär vid spetsen af inre sidan ett plumuleradt borst med led vid basen och lika långt som palpens basaldel. Andra leden bär på inre sidan och i spetsen 3 borst af det nyssnämndas längd samt innanför dessa ett mindre borst. Inre grenen är fästad vid spetsen af basaldelen och 2-ledad; lederna äro af samma längd, 1:a leden något bredare, nästan rhombisk med ett plumuleradt borst på midten af inre sidan, lika långt som borstet på basaldelen. 3) Se sid. 54. 58 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Andra leden har 2 plumulerade borst pa yttre sidan, af hvilka det öfre är nagot längre och ungefär lika stort som 2:a leden. I ledens afrundade spets sitta 2, vid basen ledade, plumulerade borst, motsvarande i längd ungefär ?/, af palpens basaldel: på yttre sidan af leden vid det yttre borstets bas sitter ett litet borst. Andra paret maxillarfötter: af nästan oval form, med spår till led på midten; i spetsen af 2:a leden sitta 6, nedtill breda, något olika långa, fint plumulerade borst af skifvans längd; vid det nederstas bas synes antydning till eu 2:a led, nående öfver hälften af skifvans bredd; något innanför dessa borst sitter ett mindre, gröfre plumuleradt. Kroppsfärgen synes mycket vexlande, isynnerhet hvad be- träffar matrix, som hos honan utgör den vida öfvervägande delen af kroppen: blå eller gråblå, röd, ljusare eller mörkare brun. Öga rödt. Arten fanns ofta i myckenhet hos Styela gyrosa; dock lyc- kades det aldrig att erhålla andra än honexemplar. Sparsamt träffades den äfven hos Phallusia obliqua i Gullmarsfjorden samt hos Ph. mentula vid Bohusläns Väderöar. Beträffande slägtet Notodelphys ALLM. har jag ansett mig böra omnämna atskilliga afvikelser från förutvarande beskrifningar hos nedanstående arter: Notodelphys Allmanni THOR. Honan: mandibularpalpernas inre gren visar å 1:a leden 3 borst (hvilket också af KERSCHNER blifvit anmärkt) samt a 2:a d:o 9 d:o (BRADY'S figur!) visar a samma ställen 4 och 5). Hanen: ö:te fotparet: basaldelen är mycket kort, men bred och nående tillsamman med andra sidans samt fästad nära spetsen af segmentet. På dess inre, föga konvexa kant sitta 6 tänder. Gre- narne äro genom sutur skilda från basaldelen; yttre grenen konisk, bärande i spetsen ett mot leden nästan vinkelrätt borst. Inre gre- ') Branpr: A monograph of free and semiparasitic Copepoda of the british Islands. Vol. I. London 1878. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 30 59 nens bredd vid basen är något mindre än halfva bredden af yttre grenen på samma ställe; den är rundadt oval och något kortare än yttre grenen samt bär på inre sidan något nedom spetsen en tagg, nedanför hvilken synas några få fina tänder, samt i den afrundade spetsen ett något utåt riktadt borst. Genitalflikar subtriangulära, nå öfver 1:a abdominalsegmentets bredd och mötas på dess midt. Den tvärhuggna spetsen befinner sig på flikens yttre del; inåt visar densamma en lindrig konkavering, der kanten är besatt med några få fina tänder, samt är der- efter temligen starkt konvex. Anträffades allmänt hos Phallusia obliqua, mentula och virginea samt Ciona intestinalis. Notodelphys rufescens THOR. På de exemplar, jag af denna art kommit i tillfälle att un- dersöka, har jag iakttagit följande förhållanden i afseende på nedannämnde delar: Mandibler: anordningen af tänderna visar likhet med den högra figurens i THORELLS afhandling. Mawiller: på ytterfliken . synas blott 4 borst, liksom hos N. Allmanni. Första paret maxillarfötter: basalled upptill något bredare än vid basen; borsten visa den af KERSCHNER anmärkta anordnin- gen, nämligen innerst 3 tillsamman, af hvilka det innersta är gröfst och plumuleradt, derpa ett ensamt borst, hvarpa följa 2 grupper om 2 borst i hvarje, den förra gruppen fästad på ett mindre, rundadt utskott, den andra på ett större nästan rektangulärt. Den gröfre taggen 1 spetsen af 2:a leden är mycket fint tandad på midten till ungefär !/, af taggens längd. Första fotparet: KERSCHNER anmärker beträffande detta, att taggar i spetsen af l:a och 2:a leden på yttre sidan å inre gre- nen ej äro tecknade å figuren öfver denna fot hos THORELL; de omnämnas dock af THORELL i texten, och synes deras förekomst något vexlande; jag har funnit dem ytterst små på en gren, 60 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. men ej alls träffat dem på en annan. Med rätta tyckes deremot KERSCHNER göra den anmärkningen, att det borst, som af THORELL tecknats i spetsen af 2:a leden å samma grens yttre sida, tillkommer basen af 3:dje leden. Fjerde fotparet: yttre grenens 1:a led saknar tänder i yttre kanten (häri: olik motsvarande led hos N. Allmanni); borstet a inre sidan sitter något nedom ledens spets samt är ungefär 3 gånger längre än taggen på samma leds yttre sida. På 2:a leden innehälles yttre sidans tagg vid pass 4 gånger 1 borstet på inre sidan. Hos 3:dje leden äro de 2:ne taggarne & yttre sidan lika stora som 1:a och 2:a ledernas på samma ställe. De på dessa följande 6 borsten tilltaga i storlek utifrån inat; de längsta äro ungefär af fotgrenens längd. Anträffades ı några få exemplar hos Phallusia obligua. Notodelphys cerulea THOR. Beträffande Site foiparet har jag funnit den smala nästan jemnbreda yttre grenen fästad på basaldelens yttre hörn, som bildar en rät vinkel; den synes ända till basen fri från inre gre- nen. Dennas bredd är ungefär dubbelt större än yttre grenens och större vid ändan än vid basen; lika långt från den förras båda hörn äro fästade I något böjd och 1 rak längre, utåt riktad tagg; innanför den förra, också på ledens ändsida synas några fina taggar. På den starkt konvexa inre sidan af basal- delen löper längs kanten en rad små taggar. Förekom sparsamt hos Ph. virginea. Notodelphys agilis THOR. Hos undersökta exemplar af denna art har jag antecknat följande afvikelser: Första paret antenner: borsten (hos honan) äro i allmänhet längre än den af THORELL meddelade teckningen gifver vid handen; isynnerhet är detta fallet på 9:de, 10:de och 12:te le- derna, der deras längd är större än hos ändledens borst. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 6l Andra paret antenner: 3:dje ledens undre kontur är lika lång som eller föga längre än 2:dra ledens d:o; ändklon är starkt krökt, starkare än hos N. Allmanni. Vid klons bas synas 4 böjda borst, af hvilka I är kortare än klon, det längsta ungefär dub- belt större än denna; på undre (bakre) sidan vid klons bas sitta 2 små raka spetsborst. På 3:dje ledens främre och bakre sida sitta spridda smärre borst. Af de 2 plumulerade borsten pa främre sidan nära spetsen af 1:a leden är det ena mer än hälften längre än det andra. På 2:a ledens bakre sida något framom midten är fästadt ett kortare, plumuleradt borst. Mandibularpalper: yttre grenen 3-ledad; 1:a leden ungefär lika lång som de båda andra tillsamman, något längre på inre sidan och der bärande ett plumuleradt borst i spetsen; 2:a leden, ungefär 1/, af den l:a, bär liksom denna ett plumule- radt borst i spetsen på inre sidan. Tredje leden, något smalare än de båda föregående och koniskt tillspetsad, bär i spetsen 3 plumulerade borst, af hvilka det yttersta är dubbelt tjockare vid basen och till !/, af sin längd än de andra; dessa äro ungefär lika långa och motsvara ?/, af det yttres längd. Inre grenen 2-ledad; 1:a leden från bred bas afsmalnande mot spetsen till vid pass hälften af basens bredd; spetsen är tvär och bär på inre sidan 3 plumulerade borst, af hvilka det innersta är gröfst och dubbelt större än det 2:a d:o. Detta ater är !/, längre än det yttersta. Andra leden från smal bas omvändt äggformig med nedtill något konkav yttre kant bär 9 plumulerade borst, af hvilka de 4 yttre och i spetsen sit- tande äro gröfre än de, som äro fästade på inre sidan. Det 2:a borstet är längst; de öfriga aftaga i storlek utifrån inåt. Borstet på inre sidan af palpens basaldel är ungefär lika långt som det längsta af nyssnämnda borst. Mawiller: i afseende pa THORELLS teckning af dessa är att märka, att yttersta borstet på slutfliken här, liksom hos N. All- manni, pa af mig undersökta exemplar visat sig i bredd lika med de 2 närmaste långa borsten tillsamman och är tjockast 62 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. nagot nedom midten samt i längd nagot mindre än hälften af det närmaste borstet. Labrum: bredare än lång, visar i de yttre hörnen 2 små trubbiga utskott; yttre (bakre) fria kanten är på midten något konvex, med en obetydlig insänkning, samt åt sidorna mot hör- nen konkaverad. Ungefär midt emellan hörnutskotten och la- brums midt synes å hvardera sidan på den fria kanten 1 litet knölformigt utskott. Första paret maxillarfötter: enligt THORELL lika desamma hos N. Allmanni, skilja sig från dennas deruti, att pa de 3 innersta borsten följa i ordning: ett ensamt d:o, derefter tvänne grupper om 2 i hvarje o. s. v.; den breda klolika taggen på 2:a leden synes sakna tänder på sin konkava kant. Andra fotparet: yttre grenens 3:dje led bär på yttre sidan 4 taggar, af hvilka den öfversta är !/, längre än de andra; dessa äro lika långa som de 2 föregående ledernas taggar på samma sida. På inre sidan och i spetsen af leden sitta 5 plumulerade borst, af hvilka de 3 innersta äro längst och lika långa, de andra aftagande i storlek utåt. Borstet på insidan af inre grenens l:a led sitter fästadt pa ledens midt. De 3 borsten pa utsidan af samma grens 3:dje led äro sinsemellan nästan lika stora samt mindre. än de 3 inre borsten a samma led. Tredje fotparet: likt 2:a d:o, men borst och taggar något längre. Fjerde fotparet: borstet på insidan af yttre grenens 2:a led är mer än dubbelt längre än samma leds tagg på yttre sidan. Denna art träffades temligen allmänt hos Corella paral- lelogramma, Phallusia obliqua och patula. Notodelphys prasina THOR. Mandibularpalper: inre grenens 1:a led bär 4, dess 2:a 9 borst. Pjerde fotparet bär på 3:dje leden af yttre grenen blott 3 borstlika taggar samt 5 plumulerade borst; borstet på insidan af samma grens 2:a led är ungefär 5 gånger längre än taggen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 63 på ledens yttre sida; motsvarande borst a 1:sta leden är 4 gan- ger längre än samma tagg. Borstet på insidan af fotens basaldel nar till spetsen af inre grenens l:a led. I få exemplar funnen hos Phallusia mentula. Buprorus Loveni THOR. Hos det enda exemplar, jag af denna form anträffade i Asci- dia obliqua, visade sig I:a paret antenner förutom 2 tydliga suturer ännu ega 2 svaga d:o, således vara 5-ledade; l:a och 2:a lederna korta och breda, 3:dje leden längst, dernäst sista d:o och 4:de leden minst. Pa ändleden har jag i spetsen iakt- tagit 2—3 borst af ledens längd; 3:dje leden visar på framsidan 7—8 borst och på de andra lederna synas några få spridda dy- lika på främre sidan. Rostrum synes nästan qvadratiskt med främre hörnen af- rundade. Hos den nykläckta Nauplius visade 3:dje (bakersta) paret lem- mar på längre grenen 4, på mindre d:o 2 borst af grenarnes längd. Botachus eylindratus THOR. Beträffande honan af denna form har jag endast att an- märka i afseende pa /:a fotparet att på dess inre gren l:a— 2:a lederna 1 spetsen synas tätt tandade, hvilket ock gäller om 4:de fotparets inre gren. För öfrigt har jag funnit KERSCHNERS iakttagelser gälla äfven för de af mig undersökta honexemplaren. Da hanen at denna art var för THORELL okänd, vill jag här omnämna hvad jag om densammas byggnad iakttagit, hvil- ket till en del är ett beriktigande af KERSCHNERS 1 hans ofta nämnda arbete gjorda beskrifning och teckning af densamma. Hanen: abdominalbihang svagt böjda, i spetsen uppbärande 4 något olikstora krökta taggar. Nägot ofvan midten a bihan- gets konvexa sida synes 1 litet borst. Testis: oparig, med sin främre ända belägen ungefär vid midten af spermatophorkapslarne, med sin bakre d:o når den något bakom hälften af 2:a abdominalsegmentet. Formen är från sidan sedd långsträckt, bakåt något afsmalnande och bakre än- 64 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. dan tvärt afrundad. Läget är innanför och i jemnhöjd med spermatophorkapslarne. Spermatophorkapslarne: från sidan sedda, ligga något snedt i förhållande till kroppens längdaxel, med sin främre ända högre och ungefär vid midten af 5:te thorakalsegmentet, med sin bakre lägre och ej fullt nående midten af l:a abdominalsegmentet. Deras öfre sida är svagt konvex, den nedre något konkaverad; bada ändarne äro rundtrubbiga. Genitalflikar: belägna något framom midten af 1:a abdo- minalsegmentet, äro bredt rundade och bära ett borst 1 det inre afrundade hörnet. Första fotparet: basaldel rhomboidisk, visar spar till sutur ungefär pa midten. Yttre grenen är fästad något nedom yttre hörnet, inre grenen vid inre hörnet. Vid leden å inre sidan sitter ett fint borst ungefär af basaldelens längd. Båda grenarne äro 3-ledade (inre d:o med otydlig öfre sutur). Yttre grenens 1:a led, ungefär lika lång som 2:a och 3:dje lederna tillsamman, har yttre kanten något konvex och fint tandad och bär i spetsen å yttre sidan en något krökt tagg, pa midten af inre sidan ett plumuleradt borst af ledens längd. Andra leden utgör blott !/, af 1:a och visar samma beväpning. Tredje leden oval, bär 1 spetsen en tagg, lika lång som l:a leden, och nedom denna pa yttre sidan 3 taggar, aftagande i storlek nedåt; på inre sidan sitta 4 fina borst (enligt KERSCHNER skola 3:e, 4:e och 5:te taggarne på denna led från en tjock bas löpa ut i en fin borstlik spets). /nre grenen något mindre än den yttre; l:a leden, vid basen något bredare än vid spetsen, bär på inre sidans midt ett plumuleradt borst. Andra leden är mindre än den 1:a och bär ett borst på inre sidan. Tredje leden bär 6 borst, af hvilka de 2 mot spetsen å inre sidan sittande äro tagglika. Andra fotparet: basaldel trapezoidisk; yttre grenen fästad i spetsen, den inre, nagot kortare, fästad på den snedt afskurna inre sidan. Yttre grenen 3-ledad: 1:a leden något större än 3:dje, uppåt bredare och bär något nedom spetsen a inre sidan ett plumuleradt borst af ledens längd, på yttre sidan ı spetsen ett ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:O 3. 65 kort tagg. Andra leden, hälften kortare än den l:a och något sma- lare än denna, bär likaledes i spetsen a yttre sidan en kort tagg. Tredje leden oval, bär på yttre sidan 3 taggar och i den rundade spetsen en sådan; denna är lika lång som 1:a leden, de öfriga aftaga i storlek uppifrån. Alla taggarne hafva basaltagg; på 3:dje ledens inre sida synas 4 fina taggar. I/nre grenens sutur mel- lan 2:a och 3:dje lederna otydlig. Tredje leden störst och föga mindre än de 2 andra tillsamman. Första och 2:a lederna bära i spetsen å inre sidan ett kort borst, 3:dje leden å samma sida 3 i spetsen en tagg af ledens längd och å yttre sidan 2 mindre hvardera med en fin basaltagg. Tredje fotparet jfr det 2:dra. Fjerde fotparet: yttre grenen 3-ledad, saknar all beväpning på insidan; 1:a ledens yttre kant fintandad; för öfrigt jfr andra fot- paret. Inre grenen lika lang som de 2 första lederna tillsam- man på den yttre 2 ledad. Första leden är ungefär !/, af 2:dra d:o; 2:a leden bär i spetsen 2 korta taggar med basaltagg. Femte fotparet: basaldel kortare än bred, nästan rhomboidisk; yttre grenen utgöres af 1 litet kägellikt utskott i yttre hörnet, med 1 fint borst. Inre grenen oledad, dubbelt längre än basal- delen, något smalare mot spetsen, der den bär ett snedt utätvändt fint borst samt ett kort tagg; längs inre sidan synas med vid pass 6 fina taggar. Hanen sällsyntare än honan; båda funna mellan gäl-lamel- lerna hos Phallusia obliqua och mentula. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 3. 5 66 Förklaring öfver figurerna på tafl. V—VII. ING, do DEE Dr db » Da >» Ö TE » 8, » 9, DE SL! » 11. » le Fig. 14 », NA > ND. Fig » » » » Ål Ge. IT » 12 TAFL. V. Fig. 1—12. Doridicola agilis. Hona, sedd ofvanifrån. D:o: antenn af 1:a paret. D:o: » » 2:a » D:o: mandibel och maxill. D:o: maxillarfot af 2:a paret. Hane: abdomen. D:o: maxillarfot af 1:a paret. D:o: » » a » Fot af 1:a paret. » » 2:2 » » » A:e » » .» RO » Fig. 13. Buprorus Loveni: antenn af 1:a paret. Fig. 14—16. Botachus cylindratus. Hane: 5:te thorakal- och 1:a—2:a abdominalsegmenten med testis och spermatophorkapsel. D:o: abdomen med bihang. D:or-2 Klolalsasteapaget:- Fig. 17. Notodelphys coerulea: fot af 5:e paret. IDATDIb > Wi Fig. 1—10. Modiolicola insignis. Hona, sedd ofvanifrån. D:o: antenn af 1:a paret. D:o: » Do Ba oo» D:o: mandibel. D:o: maxillarfot af 1:a paret. D:o: » » 2:a » Hot at 1:a paret. » » 53:e » » » 4:e » » » d:e » Fig. 11—12. Doropygus gibber. Abdominalbihang. Fot af 5:te paret. Fig. 13. Doropygus auritus: fot af 4:e paret. PARSE DIE i Fig. 1—12. Doropygus longicauda. Hona, sedd frän sidan. D:o: antenn af 1:a paret. D:o: » Do) D:o: wandibel med palp. D:o: maxill. maxillarfot af 1:a paret. D:o: » DE 2 a) Fot af 1:a paret. » » 2:4 » 2 DARE BD 2 lo » 12. Abdomen. Fig. ) ja ET SL ED ONES GE RÖ Oo Oo Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. ä (Forts. fr. sid. 4.) Från Botanische Gesellschaft i Regensburg. Flora, Jahrg. 64. Från K. K. Geologische Reichs-Anstalt i Wien. Jahrbuch, Bd 31: 4. Verhandlungen, 1881: 16—1S. Frän K. K. Ackerbau-Akademie i Wien. Das Qwecksilberwerk zu Idria. Wien 1881, 4:0. Från Nassauischer Verein für Naturkunde i Wiesbaden. Jahrbücher, Jahrg. 33—34. Från Physikalisch- Medicinische Gesellschaft i Würzburg Verhandlungen, Bd 15: 3—4. Från Utgifvarne. ‚Revista Euskara, N:o 4, 5; 3. Frän Författarne. HILDEBRANDSSON. H. Observations meteorologiques faites par l’ex- pedition de la Vega du Cap Nord å Yokohama. Sthm. 1882, 8:0. LJUNGMAN, A. Om offentliga åtgärder med hänsyn till det rika Bohuslänska fisket, Göteb. 1882, 8:0. NORDENSKIÖLD, A. E. The voyage of the Vega... Newyork 1882, 8:0. SJÖGREN, Hs. Kristallografisk undersökning af Chondrodit och Humit från svenska fyndorter. Lund 1882, 4:0. — — Smäskrifter, 6 st. AGaAssIZ, A. Report on the Echinoidea of the Challenger Expe- dition. Lond. 1881, 4:0. GUILLEMARD F., On the endemie hamaturia of hot climates... Lond. 1882, 12:0. Heıscer, K. Th. Die Wittelsbacher in Schweden. Münch. 1881, 4:0. Hırs, G. A. Recherches sur la relation qui existe entre la resistance de l’air et la temperature. Colmar 1882, 4:0. — — Smäskrifter, 2 st. Vınet, G. R. Report on carboniferous Polyzoa, 1—2. London 1881, 8:0. = — Smäskrifter, 2 st. 69 2) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882, N:o 3. Stockholm. Berättelse om en för lichenologiska forskningar i Norrland företagen resa under sommaren 1881. Af P. J. HELLBOM. [Meddeladt den 8 Mars 1882.) Sedan Kongl. Vetenskaps-Akademien förlidet år tilldelat mig ett reseunderstöd af 400 kronor för komplettering och af- slutning af mina lichenologiska forskningar i Norrland, med sär- skildt afseende fäst på landskapet Vesterbotten, om hvars laf- vegetation man förut haft högst ofullständig eller alls ingen kännedom, får jag härmed vördsammast afgifva redogörelse för denna resa och derigenom vunna resultat, så vidt jag för när- varande derom kan yttra mig, alldenstund jag ännu icke med- hunnit att närmare granska de hemförda samlingarne. Trägna tjensteåligganden och den i allmänhet för mikroskopiska under- sökningar ogynsamma hösten, helst då den mindre mörka delen af dagen tages i anspråk af tjensten, hafva upprest mäktiga hinder häremot; dock har största delen af min lediga tid egnats åt förarbeten d. v. s. preparering och upplimning af samlingen, så att den nu är färdig för mikroskopisk granskning, hvilken under loppet af våren och sommaren skall efter hand företagas och fullbordas. Enär det först efter en sådan granskning blifver möjligt, att med bestämdhet yttra sig om det vunna resultatet, måste mycket och kanske just det intressantaste nu antingen utelem- nas eller blott antydningsvis beröras. Af detta skäl, dels ock på grund af min afsigt att i den närmaste framtiden, möjligen inom aret, lemna en fullständig afhandling om Norrlands laf- vegetation i sin helhet, torde jag i någon man kunna anses be- rättigad att betrakta mig nu aliggande redogörelse i främsta 70 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. rummet såsom ett bevis, att det lemnade reseunderstödet verk- ligen blifvit användt för det åsyftade ändamålet. I enlighet med denna min äsigt vill jag inskränka mig till en kortfattad berättelse om resans förlopp och en öfversigt af lafvegetationen på hvarje besökt ställe efter mina anteckningar på platsen, lem- nande åt den sakkunnige att sjelf draga de slutsatser, till hvilka min framställning kan föranleda. Ehuru våren förlidet år var sen och isförhållandena norrut voro föga gynsamma, ville jag dock snarast möjligt anträda re- san och begaf jag mig följaktligen redan den 13 Juni hemifrån till Stockholm och derifrän på ett af de första norrut gående ängfartygen till Hernösand, der jag uppehöll mig några dagar för komplettering af min kännedom om denna trakts lafvege- tation. Genom en exkursion uppat Gädeaberget bekräftades ytterligare ett förut kändt förhållande, att ett ej obetydligt an- tal fjellafvar gar i Ångermanland ända ned till kusten, en na- turlig följd af bergens större höjd derstädes än i de öfriga norr- ländska kustlandskapen. Så anmärktes på nyssnämnda berg Alectoria rigida, Lecidea aglea och arctica, den senare, såsom ofta är händelsen, åtföljd af Gyalolechia nivalis. Vidare träf- fades Diatora cinnabarina och rivulosa, Pertusaria panyrga, en Bacidia, Mycoblastus melinus, Arthothelium, Stereocaulon denudatum, Ephebe m. m. För att vinna nagon ytterligare kännedom om lafvegetatio- nen på hafsklipporna besöktes Storholmen, en nästan kal klipp- holme vid Hernöns sydspets. Resultatet blef dock obetydligt. Summan af de lafarter, som under några timmars vandring öfver holmen i flera riktningar kunde uppletas, var följande: Parmelia sawatilis, lanata, centrifuga, incurva, conspersa, olivacea, physodes, Cetraria nivalis och Fahlunensis, Physcia cesia, Rinodina milvina, Bamalina polymorpha, Xanthoria lych- nea, pygmea, Lecidea auriculata samt en Rrhizocarpon. Strand- klipporna, vanligen renspolade af vagsvallet, företedde ingen af de arter, som man är van att finna pa hafsstränder i sydligare trakter. Lika fattiga pa lafarter voro ett par ut i hafvet lig- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 71 gande skär, benämnda Dägsten, hvilkas torftiga lafflora bildades af Xanthoria parietina, aureola, murorum, elegans, vitellina, Physica cesia, Rhizocarpon grande och Verrucaria maura? Fran Hernösand medföljde jag ett af de större angfartygen med destination till Haparanda. Talrika och långvariga uppe- håll gjordes dock under vägen, sa att resan till Haparanda upp- tog 3 hela dygn. Denna långsamhet, om ock mindre gynsam för reskassan, passade emellertid fullkomligt för mina afsigter och hvarje tillfälle, som sålunda erbjöds, begagnades till under- sökning af den närmaste omgifningen. Första stationen var vid Holmsund nedanför Ume. Klipporna i närheten granskades sa noga, som midnattsljuset medgaf och resultatet blef följande: Lecanora tartarea, polytropa var. intricata, Hematomma ven- tosum, Parmelia sawatilis, sorediata, centrifuga, stygia, phy- sodes, diffusa, Cetraria sepincola var. chlorophylla, glauca, Fahlu- nensis, Lecidea polycarpa, neglecta, Rrhizocarpon geographicum, Bryopogon chalybeiformis, ÜUrceolaria scruposa, Stereocaulon paschale, G@yrophora proboscidea och vellea, Cladonia rangi- ferina. Vid Ursviken nedanför Skellefte antecknades Parmelia so- rediata, centrifuga och stygia, Cetraria sepincola och commieta, Physeia cwsia, Gyrophora hirsuta, Lecidea furvella, en Rhizo- carpon och Ephebe. Vid Kallviken medgaf tiden blott att kasta en flyktig blick på några flyttblock vid hamnen, på hvilka Gy- rophora erosa, Rhizocarpon geographicum och en annan Rhizo- carponart anmärktes. Nästa station var Pite, der ängfartyget dröjde nagra tim- mar. I den lilla staden, som ligger hopträngd pa den s. k. Hägsholmen, var ingenting i min väg att uträtta, hvarför jag begaf mig öfver Kyrksundet till fastlandet, der stadskyrkan är belägen. På kyrkogårdsmuren anmärktes Physcia cesia, Xan- thoria vitellina, Rinodina milvina, en Lecidea, en Rhizucarpon m. m. Trakten deromkring är temligen flack och synes föga inbjudande till lafexkursioner, hvarför jag beslöt att ej vidare besöka den, så mycket mer som jag af docenten A. N. LUND- 72 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1831. STRÖM erhöll löfte att fa genomse en af honom i denna trakt sjord lafsamling, hvilken jag skulle fa mig tillsänd fran Upsala. I Lule var tiden för ängfartygets uppehåll så obestämd, att någon exkursion utom staden ej kunde företagas. Da jag emel- lertid ernade pa ätervägen stadna der någon tid, åtnöjde jag mig för tillfället med en vandring uppåt staden och kring kyr- kan. Pa träväggar anmärktes Physcia cesia och Xanthoria vi- tellina och på kyrkogården pa asp Physcia stellaris, Rinodina exigua, Caloplaca cerina, Lecidea eleochroma och på rönn Par- melia olivacea, Physcia stellaris, Xanthoria parietina m. m. Från Lule fortsattes färden norrut genom en skärgård, som med sina låga skogbeklädda holmar påminde om Mälaren och dess öar. En afkrok gjordes upp i en lang vik, vid hvilken Törefors bruk är beläget. Fartyget lade till vid en smal udde, som närmast hamnen var kal med spridda flyttblock, något längre bort beväxt med glesa tallar och derefter med tall, gran och björk, hvilka slutligen bildade en tät skog. Trakten såg så inbjudande ut, att jag, ehuru kl. var 11 på aftonen, beslöt mig för en exkursion, i synnerhet som jag hoppades att här få en tydlig föreställning om Westerbottens trädlafvegetation. Först undersöktes de murkna stockar, hvilka i mängd lågo spridda på den kala åsen, och derefter flyttblocken. På de förra träffades Parmelia diffusa och hyperopta, Xanthoria vitellina, Rinodina exigua, Xylographa parallela jemte åtskilliga mikroskopiska arter; på de senare Parmelia sawatilis „ fraudans, sorediata, stygia, centrifuga, Cetraria Fahlunensis och commixta, Xantho- ria vitellina, Physcia cesia, Lecanora badia och atra, polytropa och var. intricata, Rinodina milvina, Aspieilia cinerea, Gyro- phor@, Lecidea spilota m. fl. Tallarne hyste i mängd Parmelia olivacea och physodes samt Lecanora subintricata och pa gra- narne förekommo Usnea barbata, Bryopogon jubatus, Evernia prunastri, Ramalina farinacea och calicaris „ minuscula, Parmelia physodes, Cetraria juniperina var. pinastri, Xanthoria Iychnea, Lecanora subfusca, Mycoblastus melinus, Chanotheca chrysoce- phala. Marken vid skogens början var betäckt med Cornus ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 73 suecica, Rubus arcticus, Stellaria Friesiana och Trientalis euro- pea, alla i sin första blomning, och längre inåt skogen pa mer högländta lokaler förekommo temligen ymnigt Cladonia rangi- Jerina, cornucopioides, deformis, carneola, cornuta, fimbriata, cenotea, furcata, gracilis, Biatora decolorans och pa stubbar Cladonia botrytes. Följande förmiddag angjordes Neder-Kalix, der kyrkogården, omgifven af en gammal stenmur och planterad med temligen aldriga aspar, lemnade tillräckligt material för undersökning un- der en eller annan timme. Pa stenmuren anmärktes Parmelia centrifuga, stygia, sawatilis och physodes, Cetraria juniperina var. pinastri och commixta, Physcia cesia och obscura, Xan- thoria elegans (ymnig), pygmea och vitellina, Acarospora fuscata, pelischypha och f. sinopica, Placodium sowicola. Lecanora sub- Jusca var. campestris, polytropa & var. intricata, Rinodina mil- vina, Gyrophora hyperborea, Lecidea platycarpa och pa asparne Parmelia olivacea, Physcia obscura och stellaris, Xanthoria pa- rietina och elegans!, Lecanora subfusca, Caloplaca cerina och pyracea. Som bekant är, kunna större fartyg ej ga upp till Hapa- randa, utan måste stadna pa en mils afstand vid Salmis hamn, hvarifrån man kan komma vidare antingen på en mindre äng- båt eller ock landvägen med skjuts. Den lilla, på en låg och flack strandlängd belägna staden har ett rätt trefligt och landt- ligt utseende, med sina räta och breda, icke stenlagda gator, rymliga, glest bebygda gårdstomter, på hvilka större eller mindre potatisland sällan saknas, och sina merendels hvitmålade hus. Den forna »aspstranden» är nu alldeles kal och af asparne qvar- står blott en eller annan i stadsträdgården, som för öfrigt är hållen i modern stil med breda slingrande gångar, blomster- rabatter och löfsalar. De unga träden voro nästan fria från lafvar; dock anmärktes på asp Xanthoria parietina och Calo- placa cerina. Stadens närmaste omgifning utgöres af odladt slättland; endast 1 söder ligger en skogstrakt, som utbreder sig mot Torne elfs mynning. Denna skogstrakt beslöt jag att be- 74 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. söka på ätervägen och hade följaktligen ingenting att uträtta i Haparanda för tillfället. Sedan jag derför nödtorftligen rustat mig för någon tids vistelse på landsbygden, afreste jag den föl- jande aftonen landvägen uppåt Tornedalen. Nästan hela trak- ten fram till första skjutsombytet bestod blott af åkrar och ängar. Längre fram blef landet mer och mer ojemnt och bac- kigt och slutligen tedde sig på större eller mindre afstand en. lång rad af bergshöjder: Armasvara, Louppio, Balijouka, Käu- rivara, Isovara, Särkivara, alla mer och mindre skogbeklädda och med afrundade toppar med undantag af Louppio, som med lodräta sidor och spetsig kal topp bjert stack af mot de öfriga. Intet ställe under vägen erbjöd någon lokal af intresse, dock egnades vid Kartijocko en stund at undersökning af stenarne längs efter bäcken, utan annat resultat än en Rhizocarpon. Fär- den fortsattes derför hela natten under oafbrutet klart solsken och kl. 10 på morgonen framkom jag till den 7 mil från Hapa- randa vid foten af Särkivara i Öfver-Torneå socken belägna Matarengi gästgifvaregård, der jag beslöt mig att stadna någon längre tid. Vid Öfver- Torneå företogos dagligen exkursioner såväl i närmaste omgifningen som ock flera gånger till det på nagot afstand belägna Isovara och en gång till det en mil aflägsna Louppio. Då det blefve för vidlyftigt att särskildt beskrifva hvarje exkursion och uppräkna de arter, som för hvarje gang paträffades, gör jag ett sammandrag af dem alla, med bibehal- lande af ofvan antydda fördelning. Hela trakten är föga artrik och i synnerhet fattig pa trädlafvar, enär barrträden i allmänhet äro unga, och löfträd med undantag af björk och en och annan rönn saknas. På flyttblock och uppskjutande bergknallar vid Matarengi anmärktes hufvudsakligen följande: Parmelia sawatilis och „frau- dans, centrifuga, sorediata, stygia, physodes, Aspieilia einerea, Physcia cesia och obscura, Peltigera malacea, Xanthoria vitel- lina, Acarospora fuscata & var. pelischypha, Nephroma papy- raceum, Parmelia encausta (sparsamt), Lecanora badia, subfusca ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 75 var. campestris, Caloplaca ferruginea, Aspieilia gibbosa, Urceo- laria seruposa, Gyrophora polyphylla & var. deusta, hyperborea, Stereocaulon paschale, Lecidea furvella, Buellia insignis och sororia?, Rhizocarpon geographicum och ätskilliga mikroskopiska arter af samma slägte, en Verrucaria 0. 8. Vv. På rönn förekommo: Parmelia olivacea, Physcia stellaris & cesia, Xanthoria vitellina & lychnea, Caloplaca cerina, Ar- thonia radiata samt en Arthopyrenia. Något olika tedde sig lafvegetationen på stenarna på en sank lokal nedanför gästgifvaregården ej langt från Torne elf: Physeia cesia, obscura, Lecothecium, Pannaria microphylla, Placodium melanaspis, saxicola, Aspicilia gibbosa & varr. levata och squamata? cinerea, lacustris, Nephroma papyraceum, Urceo- laria seruposa & B bryophila, Parmelia sorediata, Gyrophora deusta, Lecidea paneola, fusco-atra m. fl., Rhizocarpa, Verrucaria nigrescens, en Collema och pa jord Beomyces roseus. Isovara är nederst beklädt med gles barrskog, derefter följer ett bälte af nedrasade stenblock och ofvan detta, nära den fasta bergväggen, en afbruten rad af träd, mest björk. Den vid- sträckta toppen är sönderklyftad i flera låga bergväggar, mellan hvilka och i remnorna för öfrigt växa vresiga tallar med en för- vanande lifskraft. Såsom exempel härpå kan nämnas, att en tall, som af vinden blifvit uppryckt med rötterna och kullkastad, ännu visade full grönska, ehuru han säkerligen legat så i åt- skilliga ar. Flere af grenarna på stammens öfre yta hade an- tagit lodrät ställning och utbildat sig till verkliga träd. Den skogbeväxta trakten vid bergets fot är särdeles laf- fattig, enär träden, som sagdt, äro för unga och jordgrunden bestar af sand. De kors och tvärs gående stigarne synas verk- ligen vara ypperliga lokaler för Solorina erocea och jag väntade ovilkorligt att finna den, men sökte förgäfves. Flyttblocken äro tvifvelsutan intressantast i licheniskt afseende, men minst en sommar skulle erfordras för att undersöka dem alla. Lafvege- tationens physiognomi, sådan den företer sig under en vandring uppför bergets branter, är ungefärligen följande: Psora cinereo- 76 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. rufa, Peltigera polydactyla, aphthosa och scabrosa, Spherophorus fragilis, Lecanora leprothelia, Cladonia amaurocrea med frukt, Buellia leptocline, Aspieilia cinereo-rufescens, Lecanora cenisea, Pyrenopsis granatina, Cladonia carneola & botrytes, Urceolaria scruposa, Lecanora badia, Parmelia incurva, Cetraria commizta och hiascens, Biatora uliginosa och decolorans, Cladonia turgida, Furcata, cornuta, uncialis, rangiferina & varı., Mycoblasius san- guinarius, Lecidea paneola, platycarpa & „ convexa, Catocarpa & Prhizocarpa, Hamatomma ventosum, Massalongia, Stereocau- lon paschale, Lecanora tartarea, polytropa & var. intricata, Par- melia centrifuga, stygia, hyperopta, Cetraria islandica, Peltigera canına, Parmelia sawatilis & „fraudans, Pannaria lanuginosa, Cladonia deformis, Biatora lucida, Lecanactis Dilleniana, Ever- nia prunastri. | På öfversta toppen pa de fasta bergväggarne förekommo, utom allmänna arter, följande: Zecanora polytropa var., Rino- dina milvina, Lecidea neglecta, fusco-atra och arctica, Gyalolechia nivalis, Biatora leucophea p griseo-atra, Lecidea aglea (säll- synt), Pilophorus cereolus. Pa en vandring längs den fasta bergväggen tätt under bergets topp iakttogos följande arter: Biatora vernalis, Par- melia hyperopta med frukt (pa sten), sawatilis var. omphalodes, Stereocaulon denudatum, Cladonia decorticata var. macrophylla, Buellia Kittokensis?, Psora demissa, Cladonia Flörkeana, Ra- malina pollinaria, Ephebe pubescens, Gyrophora vellea, Sticta scrobiculata, Peltigera canina, Nephroma papyraceum & tomen- tosum, Lecanora atra, Oladonia sguamosa. Pa björk anmärktes: Bryopogon jubatus, Parmelia olivacea, physodes, hyperopta, diffusa, Biatora pullata, Mycoblastus san- guinarius & affinis, Lecanora subfusca, Leptorhaphis epidermidıs, Mierothelia betulina?, Biatora fuscescens, Parmelia centrifuga! och olivacea „aspidota, Nephroma tomentosum, Biatora einna- barina och vernalis; på tall: Cetraria sepincola och juniperina var. pinastri, Parmelia physodes och diffusa; på gran: Myco- blastus melinus, Biatora einnabarina, Lecanora subfusca, Par- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 77 melia physodes, Usnea, Bryopogon; på lignum: Xylographa pa- rallela och Calicium trachelinum. Alldenstund Louppio är till utseendet mycket afvikande från de öfriga bergen i trakten, förmodade jag, att det ock skulle hafva en egendomlig lafvegetation och egnade derför en dag åt undersökningen af detta berg. Resultatet motsvarade visserligen ej min väntan, dock träffades åtminstone några arter, som ej förut anmärkts i Öfver-Torneå. Berget består af flera afsatser med lodräta branter och kan endast bestigas på södra sidan, der en smal stig leder förbi den ena fästningslika muren efter den andra och slutligen genom en trång remna upp till toppen, som sakta sluttar at norr, tills den äfven der afbrytes genom en lodrät brant. Den torftiga lafvegetationen på toppen bestod af följande arter: Parmelia centrifuga, Gyrophora polyphylla, Rhizocarpon geographicum, Cetraria Fahlunensis, Parmelia sty- gia, lanata, incurva, Aspieilia cinerea, Spherophorus fragilis och i fördjupningar på mossa /cmadophila ceruginosa, Cetraria islandica, nivalis och cucullata (sparsamt), Cladonia rangiferina & var. alpestris, furcata och Flörkeana. På de lodräta murarna af bergets topp förekommo: Parmelia centrifuga, incurva, saxa- tilis, lanata, Hematomma ventosum, Gyrophora polyphylla, spo- dochroa och erosa, Toninia caudata, Bryopogon jubatus var. chalybeiforme, Parmelia stygia, Mycoblastus sanguinarius. På första plana afsatsen nedanför toppen förekommo ungefärligen samma arter, som på öfversta platån, dock tillkommo Gyrophora hyperborea, Lecidea neglecta, impavida? och fusco-atra, Parmelia physodes, encausta, sawatilis och „ fraudans, Stereocaulon pa- schale, Cladonia uncialis och Nephroma areticum (båda dåliga) och i fördjupningar, der tidtals någon fuktighet råder Cetraria hiascens, äfven med frukt, och Biatora decolorans. Ett par tallar pa denna afsats hyste Parmelia physodes och Evernia furfuracea. På de lodräta väggarne af denna afsats anmärktes: Biatora leucophea BP griseo-atra och rivulosa, Buellia chionophila och i springor en Collema och Cladonia cornucopioides. 78 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. Längre ned på en lodrät mur, som sträcker sig i norr och söder, förekommo Lecanora badia, Lecidea fusco-atra och neglecta, Phylliscum endocarpoides, Urceolaria scruposa 8 bryophila, Par- melia encausta och pa björk nedanför Biatora fuscescens. I rät vinkel mot denna mur sträckte sig en annan af minst 4 till 5 manslängders höjd. På ställen, som stundom fuktas af ned- sipprande vatten, träffades der en Pyrenopsis, Massalongia, Arthro- raphis, Parmelia conspersa!, Urceolaria scruposa 8 bryophila, Cladonia amauroerea och i grottlika fördjupningar i muren Bia- tora lucida, Xanthoria pygmea och elegans minor, Caloplaca murorum, Physcia cesia, Pannaria lanuginosa, Lecanora oros- thea och albescens. På mossjord nedanför muren växte pa en mycket liten rymd Cladonia cornucopioides, decorticata macro- phylla, eornuta, fimbriata, deformis, gracilis hybrida, bellidiflora, Flörkeana, verticillata, squamosa, pywidata, botrytes, cariosa, carneola, rangiferina med var. alpestris. Ett sluttande granit- berg nedanför de branta afsatserna erbjöd lika litet som den derpa följande unga tallskogen nägot af intresse. En afton begaf jag mig till det pa andra sidan om Torne elf liggande Avasaksa, hufvudsakligen för att se midnattssolen. Hela natten tillbragtes på berget och under tiden insamlades alla lafarter, som kunde påträffas, hvilka dock utgjordes af blott allmänna arter. Då denna exkursion sträckte sig utom mitt egentliga område, nämnes den här blott i förbigående, dock skall jag till Riksmuseum i sinom tid lemna exemplar af allt som insamlades. Enligt hvad man kunde se från Isovara och Avasaksa, ytterligare bekräftadt af sakkunniga personer, var Tornedalen 10 mil uppåt till Pajala af enahanda beskaffenhet, som den del deraf jag nu undersökt och bestod af sanka ängar och myrtrak- ter mot elfven och längre upp af skogbeklädda bergshöjder med afrundade toppar. Jag beslöt derför att vända om, helst hvar- ken tid eller reskassa medgaf att besöka Vesterbottens nordli- gaste del, som ligger minst 10 mil norr om Pajala. Då jag på uppresan icke märkt någon enda lokal, som var värd att be- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3. 79 sökas, togs återvägen genom Finland till Torneå och Haparanda. En dag och en natt användes på färden. Endast elfven med sina forsar och timmerflottar gaf någon omvexling åt det eljest temligen enformiga landskapet. Inga laflokaler anmärktes vid vägen; endast vid Heikka gästgifvaregard insamlades på en sten- mur några exemplar af Acarospora fuscata f. sinopica och en liten Stereocaulon. På Torneå kyrkogård förekom på björk Xanthoria parietina, Caloplaca pyracea och Physcia stellaris. I Haparanda observerades pa ett trästaket Nanthoria Iychnea och vitellina, Parmelia sawatilis och olivacea, Physcia cesia och stellaris samt Lecanora varia. Derefter besöktes den förutnämnda skogstrakten söder om Haparanda, hvars högsta del benämndes Wournowara och be- stod af en sandas med gles tallskog och spridda flyttblock utan något fast berg i dagen. Pa flyttblocken växte Parmelia cen- irifuga, stygia, saxatilis och „ fraudans, physodes, incurva och sorediata, Cetraria Fahlunensis och commixta, Lecanora tartarea, badıa, polytropa & var. intricata, subjusca var. campestris, Phy- scia obscura, Aspieilia cinerea och cinereorufescens, Acarospora smaragdula, Gyrophora polyphylla & var. deusta, hyperborea, Stereocaulon paschale och coralloides, Lecidea neglecta och pane- ola, Rhizocarpon geographicum, åtskilliga andra Zecide® och Rhizocarpa, Buellia badioatra, Spilonema revertens? och på mar- ken Cetraria nivalis, Nephroma arcticum (sparsam och klent utvecklad), Peltigera malacea; pa tall Parmelia diffusa och hyperopta, Cetraria seepincola och juniperina var. pinastri, Bia- tora fuscescens. På marken i den lägre delen af skogen före- kommo Cladonia rangiferina & varı., deformis, digitata, carne- ola, botrytes, degenerans, gracilis, cornuta, cenotea, furcata, Ce- traria islandica och Peltigera aphthosa. Exkursionen utsträck- tes ända ned till hafsstranden, som här bestod af sanka kärr- ängar. På några stenar vid stranden anmärktes Rinodina milvina. Mitt närmaste mal var nu Lule elfs dalgång, hvilken jag beslutit undersöka i ungefärligen samma utsträckning som Torne- 80 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. dalen d. v. s. 7 mil från kusten. Medan jag i Lule väntade på ångfartygs afgång uppåt elfven, gjordes en exkursion nordost om staden, hvarest pa granitberg antecknades: Parmelia saxa- tilis & „ fraudans, centrifuga, physodes, sorediata, Peltigera aphthosa &malacea, Xanthoria vitellina, Cetraria islandica, Physeia cesia, Lecanora polytropa & var. intricata, subfusca var. cam- pestris, badia och atra, Aspieilia cinerea och cinereo-rufescens, Gyrophora polyphylla & erosa, Lecidea fusco-atra, neglecta, Rhi- zocarpon geographicum, Lecidew & Rhizocarpa, Buellia sororia?; pa gärdesgårdar och gamla lador: Parmelia diffusa, Cetraria sepincola, juniperina var. pinastri, AKanthoria lychnea och vitel- lina, Lecanora varia & „symmicta, Buellia punctata, Cyphelium tigillare, Calicium pusillum; pa tall: Cetraria sepincola var. chlorophylla. Under färden uppför Lule elf utsags Rabäcken med de jem- förelsevis höga Kallasjöberget och Äberget sasom lämpliga ställen för undersökning pa ätervägen; och sedan på lador vid Unbyn och öfre Svartå atskilligt, som kräfver mikroskopisk granskning, insamlats, kom jag på aftonen till Edefors, som jag bestämt till vändpunkt för min resa i Luledalen. Der företogos under några dagar exkursioner i den närmaste omgifningen, som temligen noga undersöktes. Härunder dels insamlades dels blott anteck- nades följande: På björk: Rinodina exigua, Pertusaria protuberans, Bia- tora fuscescens, Bacidia?, Biatora Tornensis, Mycoblastus aft- nis, Leptorhaphis epidermidis, Microthelia betulina®; pa al: BDryopogon jubatus, Cetraria sepincola var. chloro- phylla, Parmelia olivacea „aspidota, sawatilis, physodes, Rama- lina calicaris „ minuscula, Lecanora varia „ symmicta, cateilea, Pertusaria Sommerfeltii, protuberans, panyrga, multipuncta, Stenhammari!, leioplaca, Physcia stellaris, Rinodina erigua, Ca- loplaca cerina, Bilimbia pallens, Buellia parasema, Calicium byssaceum ; pa sälg: Nephroma tomentosum, Pertusaria Sommerfeltii, DBiatora erythrophwa; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3. Ol på tall: Bryopogon Fremontii och på stubbar och ruttnande stammar af samma trädslag Xylographa, Biatorina erysiboides?, Psora ostreata, Parmelia diffusa och hyperopta, Cetraria aleu- rites, Oladonia digitata, botrytes, carneola, squamosa , delicata, fimbriata, cornuta, cornucopioides, pywidata var. chlorophwa, Le- cidea turgidula, Calicium trabinellum och pusillum ; pa gran Diatora pheostigma, Mycoblastus melinus, Cheno- theca chrysocephala, Calicium hyperellum ; pa sten Parmelia hyperopta, centrifuga, saxatilis & „frau- dans, sorediata, Cetraria commiwta och juniperina var. pinastri, Nephroma papyraceum, Physcia c@sia och obscura, Xanthoria vitellina, Lecanora subfusca var. campestris, polytropa & var. intricata, Aspieilia einerea, lacustris, cinereo-rufescens, Rinodina milvina, Pannaria mierophylla, Caloplaca ferruginea, Pilopho- rus cereolus, Stereocaulon coralloides, Lecidea fusco-atra och ma- crocarpa „convexa, Verrucaria, Phylliscum endocarpoides, Py- renopsis granatina & hematopis, Lecothecium corallinoides, Spi- lonema revertens?, Ephebe; pa mossbeklädda stenar och berg samt pa marken Peltigera polydactyla och venosa, Icmadophila, Biatora decolorans och uliginosa, Cladonia carneola, amaurocrwa, furcata, deformis, degenerans, cornuta, gracilis hybrida och uncialis; pa en hög med tall beväxt sandås icke langt från forsen Cetraria nivalis, Solorina crocea!, Sphyridium byssoides, Cla- donia verticillata, decorticata macrophylla, amauroerwa, cyanipes, Sterocaulon tomentosum, Toninia cumulata och i fördjupningar i sandbanken vid hamnen Conioeybe furfuracea. På Laxholmen i elfven anmärktes pa tall Usnea barbata, Cetraria aleurites, Diatora phaostigma och Tornoensis m. m. På äterfärden uppehöll jag mig enligt förut uppgjord plan några dagar vid Räbäcken. En vidsträckt med tallskog beväxt sandmo tog först min uppmärksamhet i anspråk och derefter löfträden vid stranden af elfven. Sandmon upptogs hufvudsak- ligen af Cladonia rangiferina & varr. och Sterocaulon paschale. Vidare förekommo GCladonia deformis, carneola, cornucoptoides, Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. NSD 3. 32 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1281. pyaidata var. chlorophea, furcata, Stereocaulon tomentosum, Peltigera aphthosa och malacea och pa ställen der sanden var blottad Stereocaulon condensatum. Pa tallarne växte Dryopogon Fremonti, men sällsynt med frukt och jubatus, Parmelia physodes, difusa och hyperopta, Cetraria sepincöla var. chlorophylla och temligen sällsynt Usnea barbata och Alectoria ochro-leuca ; pa barklösa qvistar Duellia punctata, Calicium curtum, Lecanora subintricata och ytterst sällsynt Diatora Tornoensis; pa tallstubbar Oladonia botrytes. Här och der förekommo flyttblock dels öfverväxta af mossa dels bara; de förra hyste Cladonia cornuta, furcata, gracilis, Cetraria islandica m. m., de senare Jarmelia centrifuga och sorediata, Cetraria commiszta, Acarospora fuscata, Aspieilia cinerea och cinereo-rufescens, Lecidea macrocarpa a platycarpa och + con- vexa, neglecta, pantherina „lapieida, paneola, Rhizocarpa, Py- renopsis granatina och en annan art af samma slägte. På asp, pil, al, björk och sälg längs efter elfven insamla- des hvarjehanda allmänna arter jemte ätskilligt, som måste gran- skas under mikroskopet. Pa samla väggar anmärktes Usnea barbata var. hirta, Bryopogon jubatus, Evernra prunastris (för- krympt form), Parmelia physodes, olivacea, difusa, sawatels, Cetraria sepincola var. chlorophylla och juniperina var. pinastri, Physcia cesia, Xanthoria Iychnea och vitellina, Lecanora sub- fusca, varia & + symmicta, Rinodina exigua, Buellia punctata, Cyphelium tigillare, Calicium trachelinum. En dags exkursion företogs till det !/, mil aflägsna Kalla- sjöberget, det högsta i trakten. Vägen dit gick genom den ofvan nämnda tallskogen till ett vattendrag, kalladt Råbäcken, med bred och djup strömfara, men för närvarande med blott en smal vattenrännil på bottnen. Pa al vid bäcken märktes Le- canora cateilea, Pertusaria protuberans och multipuneta; pa andra sidan bäcken på tall Diatora pheostigma, pa gran Che- notheca chrysocephala, Mycoblastus melinus, Pertusaria panyrga, Arthothelium, Usnea barbata, Alectoria ochroleuca och pa asp och björk Stieta pulmonacea, Cetraria glauca, Nephroma tomen- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 de 83 tosum, Mycoblastus sanguinarius och affinis. Högre uppåt ber- get träffades på marken Peltigera aphthosa, malacea och scabrosa samt Nephroma arcticum. På bergets branter på mossa insam- lades Normandina viridis och pa afsatserna med något under- lag af jord eller mossa förekommo Psora demissa, Cladonia de- corticata macrophylla, furcata, pyzidata, digitata „ macilenta, cornucopioides, Lecanora tartarea, leprothelia, Lecidea aretica och pa nakna berget Aa@matomma ventosum, Parmelia incurva, stygia, encausta, (etraria commixta, Acarospora fuscata, Leca- nora badia, Aspieilia cinereo-rufescens, Pannaria lanuginosa, Urceolaria scruposa, Stereocaulon coralloides, Lecidea fusco- atra, pan@ola, Rhizocarpa, Spherophoron fragile. Toppen, som var splittrad i flera skrofliga ryggar företedde ingenting, som ej förut funnits pa branterna och afsatserna, dock träffades på murknande tallstammar Pormelia ineurva!, Psora ostreata, Le- cidea glomerulosa och en Biatorina. En exkursion till det pa andra sidan om elfven liggande Äberget lemnade följande resultat: nedanför berget pa al Per- tusaria protuberans, multipuncta, Stenhammari, Kinodina tur- facea, Lecanora cateilea; pa gran Arthothelium och en Calicium; pa björk Cetraria sepincola & var. chlorophylla, Mycoblastus affinis, en Bacidia?, Microthelia betulına? På bergsbranterna, som för öfrigt voro betäckta med mossa ända upp till toppen, utgjordes lafvegetationens hufvudmassa af Parmelia centrifuga och sawatilis. Vidare träffades Cladonia Flörkeana, amaurocrea, Lecanora polytropa var., tartarea, badia, orostea, Massalongia, LDecidea neglecta, fusco-atra, Urceolaria seruposa & var. bryophila, Psora demissa, Panraria lanuginosa, Gyrophora vellea, hirsuta, polyphylla, hyperborea, Pyrenopsis, Psora einereo-rufa, Pilophorus cereolus, Hamatomma ventosum, Acarospora fuscata, Biatora lucida, Mycoblastus sanguinarius, Lecanactis Dilleniana, Buellia leptocline, Lecidewe & Rhizo- carpa, Parmelia incurva och stygia; pa tallstubbar Lecidea ela- bens och på multnande stammar Oladonia squamosa , delicata och hvarjehanda mikroskopiskt. S4 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. Under återresan till Lule anmärktes på Neder-Luleå kyrko- sard pa asp Physcia stellaris och obscura, Xanthoria parietina, Caloplaca pyracea och på kyrkogårdsmuren äfvensom på sjelfva kyrkan Xanthoria elegans, vitellina, Caloplaca murorum och citrina?, Lecania Nylanderiana. Vid Mjölkuddeberget nära Lule stad antecknades följande: Parmelia centrifuga, stygia, sawatilis „ fraudans, sorediata, Ce- traria Fahlunensis, islandicu, Peltigera aphthosa och canina, Ne- phroma papyraceum, Xanthoria vitellina, Gyrophora polyphylla och hyperborea, Lecanora badia, cenisea, polytropa, tartarea, atra, Lecidea pantherina „lapieida, neglecta, paneola, Gladonia rangiferina, Stereocaulon paschale, Khizocarpon geographicum, Peltigera malacea, Urceolaria scruposa, Physcia obscura, Acaro- spora fuscata f. sinopica, Aspteilia einerea och diamarta, Cla- donia pywidata. Vill man pa grund af det nu anförda anställa en jemförelse mellan Torne- och Luledalens lafvegetation, blir den visserligen högst ofullständig, enär intet, som maste mikroskopiskt granskas, kan medtagas i beräkningen; dock framgår deraf klarligen, att, om ock de båda områdena äro hvarandra temligen lika i af- seende pa stenlafvar, Luledalen har ett mycket större antal trädlafvar att uppvisa. Ehuru jag redan hade bildat mig en temligen tydlig före- ställning om Vesterbottens lafvegetation och kunde antaga, att landskapet hade föga mer att erbjuda i licheniskt afseende, om ej i dess nordligaste del, vilie jag dock göra ett besök i trakten af Ume, hvilken var mig alldeles obekant. Staden ligger på en stor sandig slätt, som i licheniskt afseende har ringa intresse. Endast på östra sidan är ett lågt berg, kalladt Öberget, hvilket jag besökte ett par ganger. Resultatet blef följande arter, hvilka anföras i den ordning de påträffades: Parmelia centrifuga, stygia, sawatilis & „ fraudans, sorediata, Lecanora polytropa, Aspieilia cinerea, Lecidea pantherina + lapieida, Rhizocarpon geographicum, ÜUrceoluria scruposa, Lecidea neglecta, Lecanora badia, Cetraria commixta, juniperina var. pinastri, Lecidea pa- ÖFVERSIGT Ar K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 80 neola, Gyrophora erosa, Sphyridium, byssoides, Acarospora fu- scata, Usnea barbata och Evernia pinastri (pa gran), Xan- thoria vitellina, Cladonia cariosa, gracilis, Plörkeana, decorti- cata macrophylla, pywidata, cornucopioides, Gyalolechia nivalis!, Lecidea aretica!, Lecanora tartarea, Massalongia, Lecidea spi- lota, macrocarpa „convexa, furvella, fusco-atra, Cladonia turgida, Peltigera polydactyla, Parmelia saxatilis var. omphalodes, Dia- tora eoaretata!, Parmelia physodes, Cetraria sepincola var. chlo- rophylla, FIhizocarpon; nedanför berget pa gran _Arthothelium och pa syrén Arthrospora acclinis. Pa rönn nära staden an- märktes Nanthoria parietina, Physcia stellaris, Parmelia oliva- cea och pa gamla väggar Xanthoria Iychnea, concolor!, vitellina och Physcia cesia. I stadsträdgården iakttogos pa asp Xan- thoria parivetina, Caloplaca pyracea, Physcia obscura, stellaris och pa al Arthopyrenia Fumago? En färd företogs ock 1!/, till 2 mil vesterut från staden till Sörfors. Vid Käddis anmärktes pa asp och rönn Physcia stellaris och obscura, Xanthoria parietina, Caloplaca cerina och pyracea, Bacidia umbrina och pa väggar Calicium trabinellum och trachelinum, Cyphelium_ tigillare. På bergen vid Sörfors antecknades Lecidea silacea, Par- melia stygia, Cetraria Fahlunensis, Acarospora fuscata f. sinopicia, Aspieilia cinereo-rufescens och f. diamarta, Gyrophora hyper- borea och erosa, Lecidea panwola och neglecta, Pyrenopsis gra- natina och pa klippor vid elfven nära forsen Gyalolechia nivalis, Lecothecium, en Verrucaria, Lecanora frustulosa. Klabböleberget hade ungefärligen följande lafvegetation: Cladonia bellidiflora, decorticata macrophylla, squamosa, cornu- copioides, gracilis, deformis, furcata, degenerans, carneola, amau- rocr@a, Flörkeana, Lecidea arctica, platycarpa, fuscoatra, Le- canora tartarea, Biatora uliginosa, decolorans, Sphyridium bys- soides, Hematomma ventosum, Cetraria hiascens, Spherophoron fragile, Peltigera scabrosa, malacea, aphthosa, polydactyla, Gy- rophora hirsuta, Stereocaulon denudatum, eu Pyrenopsis, Psora Fuliginosa! 86 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. Under väntan pa ängfartygs ankomst gjordes exkursioner vid Djupviken, stadens lastageplats för större fartyg, och på ön Obbola vid Ume elfs mynning. På förra stället antecknades Parmelia saxatilis & „ fraudans, centrifuga, sorediata, stygia, Cetraria Fahlumensis, Pyrenopsis granatina, Lecanora Bocku f. contracta, polytropa & var. intricata, Aspicilia cinerea och gri- seola, Lecidea platycarpa och pantherina lapicida, Biatora ver- nalis, Rhizocarpa, Gyrophora polyphylla, hyperborea och pa gran Lecanora subfusca, Mycoblastus sanguinarius. Pa ön Obbola anmärktes: Cetraria aculeata, commieta, glauca, hiascens, Parmelia hyperopta, incurva, “yalolechia ni- valis, Lecidea arctica och panwola, Lecanora atra, Cladonia bellidiflora, sguamosa, Flörkeana, macrophylla, cyanipes, Leca- nactis Dilleniana. Ett par i viken liggande skär, kallade Lax- sardshällen och Smäholmarne, visade intet tecken till egentlig strandvegetation. På det förra anmärktes Aspicilia cinereo- rufescens f. diamarta, Xanthoria lychnea, Physcia cesia, Bryo- pogon jubatus var. chalybeiforme, Peltigera malacea, Biatora uliginosa; pa det senare Cetraria hiascens och nivalıs. Genom en vilseledande annons i en tidning, att jernvägen mellan Ånge och Ljusdal skulle öppnas för allmän trafik den 15 Augusti, föranleddes jag att välja denna hemväg, alldenstund jag derigenom skulle fa tillfälle att komplettera åtskilligt i Me- delpad och möjligen äfven i Helsingland. Jag begaf mig derför till Sundsvall och sedan på jernväg öfver Torpshammar till Ånge. Der fick jag underrättelse om att jernvägen till Ljusdal skulle öppnas först den 15 September och att jag följaktligen måste vända om öfver Sundsvall igen. Om jag säledes i ett afseende blef sviken i min väntan, erhöll jag full godtgörelse i ett annat. Jag fick nemligen genom denna afkrok ej obetydligt ökad kunskap om Medelpads lafvegetation, hufvudsakligen om de allmännare arterna. Vid Sundsvall i Tivoliparken anmärktes på alm, utom annat, Physeia eiliaris och pulverulenta, hvilka arter, med undantag af ett litet exemplar af den förra vid Her- nösand, icke blifvit funna så nordligt. Vid Wissland i Torps ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 87 socken icke langt från Torpshammar antecknades följande: Parmelia conspersa, saxatilis & „ fraudans, stygia, centrifuga, sorediata, Physcia cesia, Gyrophora polyphylla var. deusta, Le- cidea neglecta, Rinodina milvina, Stereocaulon coralloides, Pel- tigera malacea, Lecidea fusco-atra, pantherina „lapieida, Pyre- nopsis granatina, Gyrophora hyperborea, Peltigera aphthosa, Stereocaulon tomentosum, Cladonia gracilis hybrida, deformis, amaurocre@a, uncialis, Leeidea macrocarpa convexa, Urceolaria scruposa, Catocarpon ignobüe?, Beomyces roseus, Plecodium sawicola, Aspicilia cinerea, Cetraria islandica, Stereocaulon pa- scale, Cladonia rangiferina, furcata, botrytes, pyzidata var. chlo- roph@a, carneola, Hamatomma ventosum, Mycoblastus sangui- narius, Parmelia olivacea, Cladonia fimbriata, turgida, cornu- copioides, degenerans, Lecanora polytropa & var. intricata. Pa gärdesgårdar: „Usnea barbata var. hirta, Lecanora varia, Par- melia diffusa, Cyphelium tigillare, Cetraria sepincola var. chloro- phylla, Bryopogon jubatus, Parmelia physodes, Lecanora subfusca, Caloplaca ferruginea, Cetraria glauca, juniperina var. pinastri, Sphinctrina microcephala. På al: Rinodina exigua och pa asp Caloplaca pyracea. Pa tall: Usnea barbata, Parmelia diffusa, hyperopta, physodes, Cetraria juniperina var. pinastri, aleurites, sepincola var. chlorophylla, Bryopogon jubatus, Psora ostreata, Chenotheca chrysocephala. Vid Ånge, der jag uppehöll mig ett par dagar, försvårades mina exkursioner mycket af regnväder, hvarifrån jag under nästan hela sommaren varit förskonad. Resultatet blef följande: Pä stenar och jord: Ephebe, Pyrenopsis granatina, Pilo- phorus cereolus, Cladonia digitata, cornuta, Pannaria lanuginosa, Lecanora tartarea, Cetraria glauca, Nephroma papyraceum, Par- melia physodes med frukt, Sticta scrobiculata & pulmonacea, Sphyridium byssoides, Cladonia squamosa, cenotea, gracilis hy- brida, cyanipes, Stereocaulon tomentosum, Peltigera polydactyla & var. collina, Acarospora fuscata. Pa gran: Arthothelium, Mycoblastus melinus, Hoematomma elatınum, Biatora Tornoensis, helvola, Chenotheca chrysocephala. 38 HELLBOM, LICHENOLOGISKA FORSKNINGAR I NORRLAND 1881. På tall: Bryopogon Fremontü, Biatora pheostigma, Myco- blastus affinis, Parmelia hyperopta, Psora ostreata. Pa al: Pertusaria protuberans, Bilimbia pallens, rufidula, Diatora atro-viridis och hvarjehanda mikroskopiskt. Pa lignum: Cetraria aleurites, Psora ostreata, Cyphelium tigillare, Calicium trabinellum & trachelinum, Xylographa pa- rallela. På vägen till en fors i Ljungan: Pyrenopsis granatina (vac- ker och ymnig), Oladonia cariosa, carneola, Catocarpon ignobile?, Stereocaulon tomentosum, Placodium saxicola, Pyrenopsis hema- topis, Lecanora polytropa & var. intricata; och vid forsen: Placodium melanaspis, Dermatocarpon flwviatile, Physecia obscura, Collema flaccidum jemte åtskilligt mikroskopiskt. Hemvägen anträddes sedan öfver Sundsvall och Stockholm till Örebro, dit jag återkom efter 9 veckors frånvaro. Stockholm 1382. Kongl. Boktryckeriet. Ofversigt af K Vet. Akad Förhandl. 1882 +3 N N S N 1 6 7 & \ZKunterna N) ; Buckeklif FAR Gyl au Ramhäll | | Heel! PR S T O r Kammel I 3 DZ > Myr Stor = E N ran SER || ul! $ ha I Gi, Dad gl, yvig, N le, Altaret, 0 Är hag, der j IS 3 FÅ äg, Marmorkggttet e Stenkummel vVinglit 2 ® UNTEN, JA Dala Ape NiAtals med vatten N So Gran 0 500 1000 1500 2000 dot o 500 1000 1500 2000 fot [Er rr [ER fe be RE SSE SE AI NA br AJ , 1882: = | Öfversigt af K.Vet. Akad. Förhan ehe, MM ITithW. Schlachter, Stockholm 1.1882: Al L K Vet. Akad.Förhand DIRT Iver NN ISISL AE m N / SAN 1 Tith. W. Schlachter. Stockholm. 3 R iz t 5 + 4 " Vet. Akad.Förhandl.i jet af RK Meeres Uiwers ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. o. 39. 1882. JE 4. Onsdagen den 12 April. Berättelse hade blifvit afgifven af Lektor K. J. LÖNNROTH om en- med Akademiens understöd sistliden sommar företagen resa mom Kalmar län för botaniska forskningar, samt af Läro- verksadjunkten ©. A. WESTERLUND om en med offentligt under- stöd verkställd resa i utlandet för zoologiska studier samt för bevistande af ett under sistliden höst i Venedig hållet mala- kologmöte. Hr WITTROCK redogjorde för innehaället af Lektor LÖNN- ROTHS ofvannämnda reseberättelse.” Hr GYLDEN meddelade en af Dr O. BACKLUND insänd uppsats: »Bestämmandet af en planets massa medelst iakttagelser af dess satelliters inbördes lägen».* Hr CHR. LOVÉN öfverlemnade och refererade en af Dr R. TIGERSTEDT författad afhandling: »Die durch einen constanten Strom in den Nerven hervorgerufenen Veränderungen der Er- regbarkeit mittelst mechanischer Reizung untersucht». (Se Bi- hang till K. Vet.-Akad. Handl.). Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om integrationen af differential-eqvationerna i n- kropparsproblemet», af Professor G. DILLNER;* 2:0) »Om den analytiska framställningen af en entydig monogen funktion, hvil- ken uti omeifningen af hvarje punkt, som är belägen innanför en viss cirkelperiferi, endast har ett ändligt antal singulära 2 ställen», af Prof. G. MITTAG-LEFFLER;* 3:0) »Om kropparnas inre arbeten enligt den mekaniska värmetheorien», af Prof. G. R. DAHLANDER;* 4:0) »Om choloidansyra», af Prof. P. T. CLEVE." Genom anställdt val utsags Hr Friherre G. von DÜBEN till Preses under det ingående akademiska året, hvarefter af- gaende Prases Friherre A. E. NORDENSKIÖLD nedlade presi- dium med ett föredrag om bröderna Zenos resor och de äldsta kartorna öfver de skandinaviska landen och norra delen af At- lantiska hafvet. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Statistiska Centralbyrån. Statistiskt tryck, 7 band. Från Societe Malacologique i Bruxelles. Annales, T. 13. Proces-verbal, 1880: s. 57—133; 1881: 93—266; 1882: 1—40. Från Societe R. des Sciences i Liege. Mémoires, (2) T. 9. Från Bureau Central Meteorologique i Paris. Annales, 1878: 3-4; 1879: 1, 4. Från Depöt des Cartes et Plans de la Marine i Paris. Cartes de la direction et de Yintensité probable des vents, Ser. C: Al 1.5 Sen, DNA St Från Observatorium i Paris. Annales: Observations, 1870, 1878. Från Societe Academique Indo-Chinoise i Paris. Mémoires, T. 2. Från Ecole des Mines i Paris. Annales, 1881: 3—4. Irän Ecole Polytechnique i Paris. Journal, Cah. 48—49. (Forts. å sid. 34). 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 4. Stockholm. Bestämmandet af en Planets massa medelst iakt- tagelser af satelliternas inbördes lägen. Af O. BACKLUND. [Meddeladt den 12 April 1882.] De vigtigaste bestämningarne af Jupiters massa, som här- ledts medelst mätning af satelliternas afstånd från planeten, äro AıRys, BESSELS och Dr SCHURS. AIRY observerade blott den 4:de satelliten och bestämde dess afstand från Jupiter ur iakt- tagna rektascensionsdifferenser. BESSEL mätte alla fyra satel- liternas såväl afständ som rigtningar i förhållande till pla- neten. Samma method har ock SCHUR användt. Nogerann- heten af dessa bestämningar och isynnerhet af BESSELS och SCHURS är sa stor, att det för närvarande kanhända skulle kunna anses som lönlös möda söka vinna tillförlitligare resul- tat. Icke desto mindre har jag sedan halftannat år upptagit samma problem, i det jag af tvenne skäl hoppas erhålla en skarpare bestämning, än de nyssnämnde, af Jupiters massa, detta så vigtiga element för kunskapen om rörelserna inom vart solsystem. Det första af dessa skäl är, att jag för af- stånds och rigtningars mätning disponerar öfver en heliometer, som är vida fullkomligare än de, hvilka BESSEL och SCHUR egde till sitt förfogande. Den Pulkova tillhörande Repsoldska Heliometern skiljer sig nämligen i väsendtliga punkter från sina föregångare. Objek- tivet är fast förenadt med tuben, som är rörlig i en vid dekli- nationsaxeln fästad vagga. Objektivhälfterna röra sig i ett plan 4 BACKLUND, BESTÄMMANDET AF EN PLANETS MASSA. utanpå en cylindrisk yta, hvars plana genomskärning vinkelrätt mot axeln är cirkulär. Radien i den cirkel, som till följd af denna konstruktion beskrifves af objektivhälfternas optiska medel- punkter, är lika med objektivets brännvidd. Vid alla de lägen, objektivhälfterna kunna hafva, befinna sig således deras bränn- punkter städse i denna cirkels medelpunkt. Bland fördelar, som häraf uppstå, må anföras, att rörlig okularställning är öfver- flödig. Medelst en enda nyckel försättas båda objektivhälfterna i samtidig, lika stor men motsatt rörelse; rörelsens belopp an- gifves af vid linserna fästade skalor, som afläsas från okularet medelst ett genom tuben gående långt mikroskop. Positions- cirkeln är fästad vid vaggan och afläses likaledes från okularet medelst tvenne diametralt motsatta kikare. Att observatorn sålunda för hvarje inställning ej behöfver lemna sin plats vid okularet är ej blott beqvämt utan äfven en tidsbesparing, som särskildt vid satellitobservationerna är af väsendtlig betydelse. Tillfölje deraf, att nyckeln, hvarmed objektivhälfterna försättas 1 rörelse, går genom tubens inre, kan man observera alla posi- tionsvinklar i tubens motsatta läge, det enda möjliga sätt att eliminera vissa instrumentalfel. Objektivet har 4,2 engelska tums diameter och 64 tums brännvidd. Det andra skälet, hvarföre jag hoppas vinna ett skarpare resultat, är, att jag mäter satelliternas inbördes afstånd och rigtningar i stället för deras afständ och rigtningar i förhållande till planeten. Da tvenne satelliters relativa läge kan mätas med samma skärpa som tvenne stjernors, sa är det lätt begrip- ligt, att denna metod måste vara noggrannare än den BESSELSKA, såvida de sökta storheterna framgå med motsvarande vigt ur de observerade. Det är på Direktor STRUVES förslag jag be- slutat mig för detta sätt att observera, sedan jag dock förut öfvertygat mig, att sadana observationer lämpligen anordnade likaväl kunna läggas till grund för beräkningen af planetmassan, som de omedelbart iakttagna afständen från planeten. Det är min afsigt att här framställa de formler, medelst hvilka man ur de observerade inbördes afständen och rigtningarne kan här- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 5 leda korrektionerna för de tillnärmelsevis bekanta satellitbanor- nas elementer och planetens massa. För att beräkna en satellits skenbara afstand s och rigt- ningsvinkel p i afseende på planetens medelpunkt har MARTH gifvit beqväma formler, hvilka såsom för det följande vigtiga först skola härledas. Med « och Öd betecknas planetens geocen- triska rektascension och deklination, med N satellitbanans upp- stigande nods longitud pa equatorn och med / satellitbanans lutning mot equatorn; vidare betyder Ah supplementet till vinkeln mellan räta linien från jordens till planetens medelpunkt och räta linien från sistnämnda punkt till satellitbanans pol, och £ supple- mentet till vinkeln, som bildas af tvenne hvarandra längs den förstnämnda linien skärande plan, af hvilka det ena innehåller satellitbanans pol, det andra equatorns pol. Det är då ej svart inse rigtigheten af följande relationer mellan dessa qvantiteter: Sin h Sin k = Cos («a — N) Sin I | Sin h Cos k = — Sin (e— N) Sin I Sin d — CosJ Cos of Vinkeln mellan det första af de nyssnämnda planen och det, som bestämmes af de anförda polerna och planetens medelpunkt kalla vi 7, breddens argument «u — i afseende på eqvatorn sa- som fundamentalplan — och supplementet till vinkeln Jorden— planeten—satelliten o. Vi härleda pa grund häraf eqvationerna: Sin o Sin (p— k) = Cos (H + u) | Sin & Cos (p — k) = Sin (H + u) Cos hi. 2. Cos o — Sin (7 + u) Sin ‚| Ur den rätliniga triangeln satellit—jorden—planet erhålles °) omedelbart oSins=rSino oCoss=rCoso+e der o är planetens och 0’ satellitens afständ fran jorden samt r satellitens radıus vector. Sättes dessutom Sin (4 + u) Sin h + — = = och med tillhjelp af dessa relationer o elimineras ur (2), så erhålles 6 BACKLUND, BESTÄMMANDET AF EN PLANETS MASSA. Bi 1 Re tang s Sin (p — k) = z Cos (H + u) tang s Cos (p — k) = 7 Sin (H + u) Cos A Dessa äro MARTHS formler. Ur planettabellerna erhåller man omedelbart «, d, o; ur satellittabellernas data härledas N, J och x, för hvilket ändamål BEssEL gifvit lämpliga formler i sin afhandling »Bestimmung der Masse des Jupiter»; medelst 1 be- räknas derpa h och k. För att slutligen ur 3 erhålla s och p måste A vara bekant; men för dess beräkning skall senare redogöras. Ur satelliternas s och p skola nu de inbördes afstånden och rigtningarne beräknas. I den sferiska triangeln, som bildas af polen II, planeten P och satelliten S, är alltså PS, =s, och IIPS, = p,; vinkeln IIS,P beteckna vi med 180” —p,'. De motsvarande stor- heterna för satelliten S, betecknas följaktligen med s,, p,, 180” —p,' och för S, i afseende på S, med o, ax och 180°—’, hvarvid o naturligtvis ej får förvexlas med samma beteckning i 2. Vink- larne och de motstående sidorna i den sferiska triangeln S, PS, äro således 180° — (P3 — 2); pı ESP —Pı Sj S, 0 Af de relationer som ega rum mellan dessa storheter, välja vi de följande: fö = er FE ir ee Sin — Sin = — - = ; = Sin 1 (p, — py) Sin 3 (s, + 5) FE ge )Sin! (s, —s,) DT oem, 2 wa P2 — Pi) DIM 3 (5, — 82 - ; n+a ; IE er = hvilka gifva oa och ——. Vinkeln — är just den, som man = med Repsoldska heliometern alltid mäter. Medelst lätt räkning kunna dessa likheter transformeras i de följande: 2 - ER TEE = "—p + a: Sin 3 Sin = Sin 1 är ne) Sin 43, Cus$ s, — - - Pr —Pı }Sin 13, Cos}s, NT + , Ir Cos> Cos = Cos] 2% 2 at Sin 3 s, Cos 3 3, — 2 lg 2 - 2 = Cos 122 Sp, A Sin} s, Cos}s, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 7 För det fall, att de skenbara afstånden ej äro större, än att man med tillräcklig noggranhet kan sätta p, =p, Pp=Pp, och = 7, öfverga dessa formler i y- v7 17 o nm [PIE v7 fe} - 0 co: an Qi NE N = Sin — Sin z = Sin p, Sin 3 s, Cos 3 s, — Sin p, Sin 3 . Go Ne Ne Sin — Coszr = Cos p, Sin} s, Cos 35, — Cos pa Sin 3 s, Cos 35, Vid uppsökandet af differentialformlerna, medelst hvilka man ur jemförelsen mellan observationerna och den förhanden varande theorien skall härleda element- och masskorrektionerne, kan man oO Sı Sa >: 5» > med bagarne och i dessa likheter förvexla Sin för sätta Cos = 1; vi erhålla följaktligen: o Sin z = sy SIN pj — 5 Sin P2 | 4. o Cosa = sy Cosp, Det kan vara lämpligt härleda dessa formler pa annat sätt. För detta ändamål utgå vi från likheterna Sin o Sin (py, — =) = Sin s, Sin (på — Pı) Sin o Cos (py, — =) = Cos s, Sin s, — Cos s, Sin s, Cos (på — Pı) som omedelbart erhållas ur den sferiska triangeln S,PS,. Af samma skäl som ofvan kunna dessa skrifvas o Sin (p, — 7) = 5 Sin (på — pr) o Cos (py — 7t) = sy — sa Cos (på — Pr) Multipliceras den första af dessa med Cosp,, den andra med Sin p,, och resultaten subtraheras, så erhålles den första af form- lerna 4; multipliceras deremot den första med Sin p, och den andra med Cosp,, och resuitaten likaledes subtraheras, så er- hålles den andra af 4. För öfrigt kan man omedelbart finna dessa formler. De tillnärmelser, som vi här tillåtit oss, är näm- ligen ingenting annat än att betrakta triangeln S, PS, såsom en rätlinig triangel. Projectionerna af den brutna linien PS,S,P på rigtningen PII och den deremot vinkelräta gifva då utan vidare formlerna 4. Sätta vi nu 8 BACKLUND, BESTÄMMANDET Al' EN PLANETS MASSA. sa härleda vi ur (4) do = Sin z (de, — day) + Cos z (dy, — dys) oda = Cos z (da, — da,) — Sin z (dy, — dy,) Då a» vy, och 23, ya äro funktioner, de förra af satellitens S, och de sednare af satellitens S, banelementer, så kunna differen- tialerna i högra membrum af dessa likheter skrifvas sålunda: de = AdE + B.edP + Cde + Dd1+ E.SinJdN + FdJ dy = A'dE + B'.edP + C'de + D’d4+ E'.SinJdN + F'dJ' der EB betyder satellitens medellongitud för epoken, P peri- planete längd, e satellitbanans excentricitet, AI största elongatio- nen vid satellitens medelafstand från planeten och således banans halfva storaxel = o, Sin A, då o, betyder planetens medelafstand från solen. De Besselska uttrycken för koefficienterna A, 5, C etc. skola här med förbigående af deras härledning anföras (jfr BESSEL: Bestimmung der Bahn des Hugeni’schen Saturn Satelliten). = = == eo (F+u) +eCos(F+P+u —v)] B=-&,— — a 100 os (P+ u)|VI=2 Cose + an + + Cos(F+ P+u—o)) = - = ICos(F+u). Sin e—VI — e? Sin (F+ P+u—)} an = SÖ = se tg 52 Cos 9952008 (F + P tu—v)— 50 ICosf.r Cos u PE = SA TS tglißin w.rCos(!+ P+u-— DE > ICosf.rSinu a oV = der v betyder satellitens sanna längd i ad & excentriska anomalien, i banans lutning mot ekliptikan och 2 bågen mellan dess uppstigande noder på eqvatorn och ekliptikan och för öf- rigt följande förkortade beteckningssätt äro införda: Sin fCos F = Cos (« — N) Cos I Sin f£ Sin F = — Sin (a — N) Cos f = — Cos (a — NN) Sin I | | ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4, 9 Sättes vidare Sin g Cos @ = Cos I Sin I — Sin d Cos I Sin (a — N) Sing Sin G = — SindCos (@a— N) Cos g = (os d Cos I + Sin d Sin I Sin(e— N) sa erhållas koefficienterna A’, B', C’ etc. om man öfverallt i ofvan- stående uttryck utbyter f mot g och F mot G. Dessa hjelp- qvantiteters geometriska betydelse är lätt att finna. I samman- hang härmed torde det vara lämpligt gifva de för beräkningen at H nödiga formlerna; det är nämligen på grund af den geo- metriska betydelsen af A och A Sin h Cos H = Sin & Sin I + Cos I Cos J Sin (« — N) Sin 4 Sin 7 = Cos I Cos (a—N) Substituera vi nu uttrycken för de och dy i likheterna (5) och sätta ya A=+Snk B=4Sn7 C=uSnmM E=,SnmN F=wSin® A=xCosKk B’=)Cos.1 Ü=uCosM E'=»CosN F'=wCosQ sa erhålles do =, Cos (K, —n)dEE : — 20 Cos (K,— n)dE, + 2, Cos (A, — n)edPp, — 4, Cos (A, — nn) ed P3 + ty Cos (IM, — at) de, — tt Cos (IM, — 7) de, + 3 Cos (pı = gj) Ah — Cosa — n) d 1, + 2» Cos (N, — rn) Sin J,dN, — 1, Cos (Ny — 7) Sin Ssd NV, + cwy Cos (2, — 7) dt, — 1, los (AQ, — rn) ds och | od = 2, Sin (K, — n)dE, —- 2, Sin (K, — 7) dE, + 4, Sin (AA, — n)edP, — Aa Sin (Ar — mn) esd P3 + 14 Sin (IM, — rn) de, — ut, Sin (IM, — rı) de, 4 7 Sin (py — 7) dt — 4 Sin (pa — 7) d ts + sy Sin (N, — r) Sin JdN, — », Sin (N, — rn) Sin JudN, + 0, Sin (9, — n)dJ, — (y, Sin (2, — nn) dJ, Hvarje fullständig observation ger tvenne sådana vilkorseqvatio- ner. Då de obekantas antal är 12, så måste minst 6 observa- tioner anställas för att erbaålla alla elementkorrektionerna. För 10 BACKLUND, BESTÄMMANDET AF EN PLANETS MASSA. att så fullständigt som möjligt eliminera de tillfälliga observations- felen är det 1 sjelfva verket nödvändigt anställa ett betydligt större antal, tillfölje hvaraf man har att härleda de obekantas sannolikaste värden enligt minsta qvadratmetoden. Det är nu nödvändigt undersöka, huru observationerna skola anordnas för att de sökta qvantiteterna skola erhållas med största möjliga vigt. Då hufvudsyftet är att bestämma planetens massa, så har man framför allt att anställa observationerna, då satelli- terna hafva ett sådant läge, att koefficienterna för d./, och d4, erhålla så stora värden som möjligt. Betrakta vi derföre i de sist anförda uttrycken blott de termer, som innehålla d/, och dt,, så är do = 3, Cos (pr — T)d 4 — 008 (pa — n)dl, oda = Ez Sin (py — an) dt, — 7 Sin (pa — AT) dt, Anställas observationerna da båda satelliterna äro i eller . 20 a . va . 6) en) S So .. i närheten af sina största elongationer, sa äro + och I nära “A 2 lika 1; i detta fall äro tillfölje af satellitbanornas ringa lutning mot hvarandra p,), ps och sz antingen nära lika stora eller nära 180” olika. Den andra eqvationen är således obrukbar, emedan koefficienterna försvinna eller åtminstone blifva mycket små, hvaremot de i den första föga skilja sig från 1. Men för att ur den första erhålla skilda bestämningar för dA, och d 4, är det nödvändigt anställa den ena observationen, då satelliterna sam- tidigt befinna sig i sina största elongationer på samma sida om planeten, och den andra, då de samtidigt befinna sig i sina största elongationer på motsatta sidor om densamma. Den ena af koefficienterna far nämligen i dessa båda fall motsatt tecken, och vi erhålla do = add, — Bad, do = add, + ßdA, der &«, B, a, Pp föga skilja sig från +1. Åro deremot pı — x och ps — xx nära lika 90° eller 270°, så är endast den andra af likheterna (6) användbar. Blott den ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 11 . . . 3 . 5 c ena satelliten kan vara i sin största elongation; — kan således för den yttersta satelliten ej erhålla sitt största värde. Då i detta fall begge satelliterna äro på samma sida om planeten, så måste den andra observationen anställas, da de befinna sig i mot- svarande läge på den andra sidan. Då blott undantagsvis gynsamma väderleksförhållanden in- träffa samtidigt med satelliternas gynsammaste lägen, så måste man för att ej behöfva utsträcka observationsserien öfver alltför lång tid anställa observationerna äfven då ofvannämnda vilkor ej äro uppfyllda. Fördelen af ifrågavarande observationssätt är då uppenbar, i det enligt formlerna 6 såväl den observerade distansen som positionsvinkeln bidraga till massans bestämmande, hvad uppenbarligen ej är händelsen, om en satellits distans och positionsvinkel i afseende på planetens medelpunkt observeras. Man har nämligen då ds 5 dd sdp = 0 hvilket läge satelliten än ma hafva. Det har redan framhallits, att man kan observera satelliter- nas inbördes lägen med större noggranhet än deras lägen i af- seende på planeten. För att gifva en bestämdare föreställning härom må nämnas, att ur de observationer, hvilka jag anstält pa de fyra Jupiter-satelliterna, framgar, att det sannolika felet af en observerad distans mellan tvenne satelliter ej väsendtligen öfverstiger 07,1 då deremot sannolika felet af en observerad di- stans fran Jupiter är omkring 07,4. Till sist ma för fullständighetens skull den väl bekanta formeln anföras, enligt hvilken den sökta massan lämpligast beräknas. Den är Sn / Sin? A 1+ v M=oT:(1+M') n u So plit Da (0 7) i+m 0, Sin? A N 2 Den enda af de här ingående storheterna, som ur ofvan- nämnda observationer erhålles, är 4. Satellitens omloppstid £ 12 BACKLUND, BESTÄMMANDET AF EN PLANETS MASSA. förutsättes således vara på annat sätt bekant. Betydelsen af de öfriga beteckningarne äro: M den sökta planetmassan, m massan af den observerade satelliten, uttryckt i enheter af planet- massan; (m) summan af alla satelliternas massor; £ planetens eqvatorialradie, o dess ellipticitet, q& förhållandet mellan centri- fugalkraften och tyngdkraften vid planetens eqvator, och T och M' 1+ (m) 1+m tydligt skilja sig fran 1, äro för bestämmandet af M med till- jordens omloppstid och massa. Förhällandena som obe- räcklig noggrannhet!) härledda af DAMOISEAU. Betecknas go Sin J med a, sa finna vi ur denna formel att ett fel Aa i satellit- banans halfva storaxel förorsakar ett fel i bestämningen af M, hvars uttryck är 3m. a Häraf följer, att den yttersta satelliten är den vigtigaste för mas- sans bestämmande, under förutsättning att alla satellitafstanden kunna mätas med samma skärpa. !) Näml. för Jupitersystemet. 13 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882, N:o 4, Stockholm. Om integration af differentialeqvationerna i n kroppars problemet. Af GÖRAN DILLNER. [Meddeladt den 12 April 1882.1 Preliminära formler. 1. Vi antaga en hel rationel funktion af gradtalet », med de obestämda koefficienterna 9,,...,9,, och med de enkla röt- terna Gy... ., 6,5 DIN =gH + mr... rg, =g(X—a)(X— c,), samt låta w(X) vara ett helt rationelt polynom af lägre grad än p(X); vi antaga vidare följande produkt af u faktorer, u a m enligt min uppsats i Comptes-rendus för den 31 Jan. 1881 eller enligt formlerna 1 N:o 12 af min afhandling i Band. 18 af Vet.- Akademiens Handlingar har man da följande identitet, der dif- ferentiationen afser X,,..., X, såsom ensamt variabla, o=MU ) | gar _ We) 4190 Te) De Va CT) (3) M, ER” en) d log Fe) +... + a log 722 o=1l hvarest M,,..., M. äro konstanter samt @ och P(X) utmärka qvantiteter, oberoende af X,,..., Xu. Vidare antaga vi en rationel produkt med konstanta noll- ställen b,,...,d„ af de respektive positiva ordningarna ß} ,..., Bm samt af ett gradtal högre än gradtalet för w(X) men icke högre än gradtalet för g(X)» 14 DILLNER, OM INTEGRATION AF DIFFERENTIALEQVATIONER. ALOE) er nz samt låta M,,..., M,, vara hela positiva tal, satisfierande likheten (DTM +... + M, =-1; under dessa vilkor sätta vi med hjelp af (1), (2) och (4) följande algebraiska eqvation, i det vi antaga koefficienterna g,, 91>- i (1) variabla, (6) FIR) = PR) — p(A) der @ är koefficienten till högsta digniteten af X i högra ledet. Af denna eqvation härledas följande två eqvationssystem, (10) HA) = AK) (0 =" 2350 få) och med stöd af (1), (DS) u) Ae) (0 155 5052): Emedan funktionen P(X) i (4) är oberoende af X, ,..., Nu» sa öfvergar identiteten (3), med. stöd af systemen (7) och (8), i följande differentialeqvation, o= 40 9 w(Xv) dXo 24 Cd M, 200) 0=1 en eqvation, som följaktligen satisfieras af rötterna X],..., Au; af de respektive ordningarna M,i,..., Mi, till eqvationen (6). Anm. 1. Enligt anm. 1 1 N:o 12 af min ofvan citerade af- handling eger differentialeqvationen (9) äfven bestånd, om två eller flere af rötterna c,,c,,... äro lika. Anm. 2. I öfverensstämmelse med ofvan citerade afhand- lingar ligger i vilkoret, att i (9) P(X) är af högre grad än w(X), en försäkran om möjligheten för en af rötterna till g(A) att växa öfver all gräns. Man kan äfven härleda eqvationen (9) från eqvationen (12) i ofvan citerade uppsats i Comptes-rendus, i det man multiplicerar denna eqvation med (— a) och låter sedan a växa obegränsadt; under de gifna vilkoren försvinner då högra ledet, och differentiationsresultatet af den så erhållna eqvationen öfverensstämmer fullkomligt med eqvationen (9). 2. På grund af lika rötter i eqvationen (6) böra följande eqvationer, till antalet M +... + Mu = ı, satisfieras, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 15 X=X0 77 X= Xo MIn X (10) EAT ESS en 0@=12,..,.u). Men, då vi antaga 9, = konstant, är antalet variabla koefficien- ter 995...» 9,_, 1 eqvationen (6) äfven », hvaraf vi sluta, att variablerna N,,...,Xu i differentialegvationen (I) äro af hvar- andra oberoende. Alltså kunna vi, i öfverensstämmelse med ofvan citerade afhandlingar, utsäga såsom en grundegenskap hos algebraiska funktioner, att endast differentialer med algebraiska koefficienter kunna satisfiera en differentialeqvation af formen (9), i det variablerna äro i allmänhet beroende eller oberoende, allt- eftersom dessa koefficienter äro irrationela eller rationela. Första systemet af fundamentala differentialeqvationer. 3. I min afhandling om n kroppars problemet, införd i Vet.- societetens Acta för 1877 '), har jag i formlerna (48) och (49) framstält ett system differentialeqvationer af följande form: | (=: dyrsN? dz,.\2 d(&.— Yrs— 25.) I m, mil“ = — | 2 | Er + of RE. = konst., ly,sN?2 d2z,s\2 dx,.\2 dy? 0 J ; 5 , AYrs rs rs SE re DE} = !k an! m,m. | = m el u konst., Nn dz,.\2 d&,,\2 dy,.\2 d(2!, — =) N,m = Sr See == | m, | z | a | 7 + of! 7, konst., Nn der äs, rs, ers utmärka koordinaterna, projicierade på tre vinkelräta fasta riktningar, af den vektor «,,, som går från den kropp, hvars massa är m,,till den kropp, hvars massa är m,, under det att indices rs kombineras sålunda: 12, 13,..., In; 23, 24, ..., 2n;...; n—1n, en kombination, som gifver In (n —1) ler vilkas summa utmär- kes med bokstafven » under summationstecknet; och der slutligen (2) G= in Sn. 520 tr 20, och Lrs + Urs + Zrs- (13) Ry = !) Jfr en intressant afhandling af Hr E. Borrmı i Annali di Matematica för 1877: Sopra il moto di un sistema di un numero qualunqgue di punti che si uttragomo o si rispingono tra loro. 16 DILLNER, OM INTEGRATION AF DIFFERENTIALEQVATIONER. Om till hvar och en af eqvationerna (11) lägges deras summa, multiplicerad med (— 1), och resultaten differentieras, så fas följande differentialeqvationer, | ) mans d| + 0 = 0, | dy,sN? d(y,.)? (14) J mans då | I & Mr | = 0, n som vi kalla det första systemet af fundamentala differential- egvationer. Allmännaste differentialer, som satisfiera det första syste- met af fundamentala differentialeqvationer. 4. Enär termernas antal « och de hela positiva talen M,,..., M. i eqvationen (9) äro helt arbiträra, sa kunna vi sätta (15) u =1n(n — 1) och identifiera M,,..., M, med massprodukterna m,m (rs = log... ml n), nu uttryckta under form af hela tal; i kraft af den i N:o 2 uttryckta satsen, mäste da den allmännaste form, som differentialerna i den första fundamentala eqvationen (14) kunna antaga, vara följande, (16) al eqvationer, som icke pålägga termerna i första eqvationen (14) d Era dt ? Ax,)? W(X.)AX,. us +06 RE. = P(X,) 0 SE 12, 50 og Ul 1 2), andra vilkor än att vara de allmännaste differentialer, som kunna satisfiera denna eqvation, utan att binda de wu variablerne X, med något inbördes beroende. 5. Om man utmärker med P,, P, och %,, W, funktioner af identiskt samma form som de respektive funktionerna P och y i (16), men beroende af andra konstanter, så fås på enahanda ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 17 sätt, såsom svarande mot de två senare eqvationerna (14), föl- jande två system af eqvationer, ns d ne Ir I: Er RR I (17) ale) +0 = en lin) och dens 2 d(2rs)* DolZrs dZ,s SEE NE (18) al) so of aja el ln); rs 2 rs eqvationer, som således icke palägga termerna i de två senare eqvationerna (14) andra vilkor än att vara de allmännaste dif- ferentialer, som kunna satisfiera dessa eqvationer, utan att binda de u variablerna Y,; eller de u variablerna Z,, med något in- bördes beroende. 6. Integralerna af högra leden i eqvationerna (16), (17) och (18) äro af känd algebraisklogaritmisk form. Om man derför betecknar dessa integraler sålunda, [ a | Be el J (X) er Te AP Krs a vw, ( a d JE 3 | EINS 5 ALE || Å (19) A) = ne + Kaj = a. min) | Ga Wo (Zrs)dZrs på | 2 = fe + Sö der K,,, Kr, K,, äro integrationskonstanter, sa kan man skrifva systemen (16), (17) och (18) under denna integrerade form, (+ of = 1) (20) | + off 7 ARN (2,2 ocg RR LD) | ( = ei En — VAN eqvationer, der variablerna X,;, Y,;, Zr; äro obestämda. Om man såsom vanligt sätter (21) Vi = (Sep + (E+ (EP, dt dt dt Öfversigt af K. Vet.-Akaa. Förh. Årg. 39. N:o 4. 2 18 DILLNER, OM INTEGRATION AF DIFFERENTIALEQVATIONER. så fås genom att addera eqvationerna (20) följande system af u integraler, (22) Vi, == = + IK) + AV) + SZ) (rs = 12... .n- In), hvilka motsvara den kända integralen i lefvande krafter.!) Andra systemet af fundamentala differentialeqvationer. 7. Om vi med Ay, Ars, Ar, beteckna longituder, definierade genom eqvationerna | tang =S Ajo | | sa: (23) I tang fö ze — Day N (= 1208 ME IL DA | | Lrs | tang Verse 94 samt differentiera dessa eqvationer, sa fås följande resultat: | 2 Mas n dyrs = Ra ar wat 2 Jae Mn d2rs ke = I ro (24) Ye; — Urs Zrs (P9 = 235009 le 2 Wer dc Cen Ers = Ers = Ors dt dt dt hvilka, införda i yteqvationerna (36) af Memoire sur le probleme des n corps och differentierade, gifva följande system af eqvationer: 2 d rs MMS ale; - j= = () n > la). (25) 3 J m ‚ms d| fra ge | 0, 5 2 ders l MM; al (= a) = = (0), hvilket vi kalla det = systemet af fundamentala difjerential- eqvationer. ') Jfr formeln (50) i Memoire sur le probleme des n corps. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 19 Allmännaste differentialer, som satisfiera det andra syste- met af fundamentala differentialeqvationer. 8 Om vi med f, fi, fa Och %, fys % beteckna funktioner af identiskt samma form som de respektive funktionerna P och wv i (16) men beroende af andra konstanter, så fås på samma sätt som i eqvationerna (16), (17) och (18) följande tre system, hvart och ett innehållande u eqvationer: 2 da,s REN x (4. X(Ars)dArs Il de I a ra.) | (26) CIRA = n N (si 127 2.2. In), | al >»? ae ee es | | Inden, Ja TE (CTR ) | eqvationer, hvilka således pålägga termerna i de tre fundamentala eqvationerna (25) inga andra vilkor än att vara de allmännaste dijferentialer, som kunna satisfiera dessa eqvationer, utan att binda de u variablerna. A,, eller de u variablerna B,s eller de u varia- blerna C,, med något inbördes beroende. 9. Enär integralerna af de högra leden i (26) äro af känd algebraisklogaritmisk form, sa representera vi dem, sasom i (19), pa följande sätt: BAAR i (Ar) = fe len dh ns 12 nn In), = (a (27) 4 Lå (Br) = fg AB DE ars { — 22 )dCıs El = 70.) + krs INvarest lås los, Köa EIN ine Nionelkonsumins och da kunna vi | | | skrifva de tre systemen (26) under denna integrerade form: 2. Mia A | Ers ar = an] (28) | go = u) (Ga ge io) | DACH en | | Ars ER = (Cs) | eqvationer, der variablerna A,;, Brs, Cr, äro obestämda. 20 DILLNER, OM INTEGRATION AF DIFFERENTIALEQVATIONER. Anm. Enär de n kropparnes lägen äro fullt bestämda genom de (n— I) vektorerna &s>-..-, Oy, eller deras koordinater, den med massan m, betecknade kroppen ma vara hvilken som helst, så följer deraf, att af de u = In(n — 1) integralerna, som inne- hållas i hvart och ett af systemen (20) och i hvart och ett af systemen (28), gifves det endast (n — 1) stycken med oberoende koordinater, d. v. s. tillsammans 6(n — 1) sjelfständiga integraler, da de öfriga integralerna böra bestämmas genom de relationer mellan koordinaterna, som äro gifna genom formeln (2) af Memoire sur le probleme des n corps, ars = Arp + Ops. Genom att, med stöd af systemen (12) och (30) i Memoire sur le probleme des n corps, uttrycka rörelseegvationerna i de andra derivatorna af vektorerna «,,, samt genom att förmedels de tre systemen (16), (17) och (18) eliminera dessa derivator, taga rörelseeqvationerna form af relationer mellan koordinaterna ZIrs, Yrs, Zrs och de obe- stämda variablerna X,,, Y,s, Z,s, relationer, hvilka alltså utgöra de enda förbindelser, som förefinnas mellan 'dessa obestämda variabler (jfr N:r 4, 5). Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 4. Stockholm. Om den analytiska framställningen af en entydig monogen funktion, hvilken uti omgifningen af hvarje punkt, som är belägen innanföre en viss cirkelperiferi, endast har ett ändligt antal singulära ställen. Af MıTTAG-LEFELER. [Meddeladt den 12 April 1882]. Den allmänna sats, hvilken jag meddelat uti början af Pars 1 af min afhandling i Öfversigten för den 8 Februari 1882, kan med lätthet modifieras pa ett sätt, hvilket är af icke ringa be- tydelse vid studiet af de nya funktioner, som af POINCARE blifvit införda 1 analysen !). Mahända skall det inom en icke aflägsen framtid komma vatt visa sig, att upptäckten af dessa funktioner för funktionsteorien är af-en betydelse, som väl kan mäta sig med ABELS upptäckt af de elliptiska funktionerna, och det synes mig ej osannolikt, att utgifvaren af »Mathematische Annalen» har rätt i sin förmodan, att de Poincareska funk- tionerna äro kallade att göra en »erfolgreiche Concurrenz» med de Abelska. I hvarje fall äro de Poincareska upptäckterna värda den största uppmärksamhet, och jag afbryter derföre den allmänna gången af min utveckling af »framställningsproblemet» för de entydiga monogena funktionerna för att i förväg inflicka den mer speciella sats, hvars tillvaro jag ofvan antydt. 1) e. f. utom flere uppsatser i de båda sista ärgängarne af »Comptes Rendus etc.» en afhandling i 4:de häftet af XIX:de bandet af »Mathematische Anna- len»: »Sur les fonctions uniformes qui se reproduisent par des substitutions lineaires par H. POINCARE.» 22 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. Satsen lyder: »Låt oss som gifna antaga: 1) en oändlig serie af bestämda ändliga storheter a, a,4,..., hvilka alla äro olika hvarandra, och alla äro mindre än en gif- ven qvantitet R, samt dessutom äro underkastade vilkoret lim Ja, | = R, ”=00 samt 2) en oändlig serie af hela algebraiska eller transcendenta funktioner af variabeln y, hvilka samtliga försvinna för (y = 0): Ge) — OR Y + Oo .y° + >. EN, 9) = cal ee GW) = ec, ur ol, Merel Det är da alltid möjligt att bilda en analytisk funktion F(x), hvilken, så snart = icke öfverskrider området |v|< BR, är en entydig monogen funktion, hvilken icke har nagra andra singulära ställen än dy dag Ay na och för hvilken, för « = a,, och vid hvarje bestämdt värde pa », differensen F(2)—6G, | | äg = (dy har ett ändligt och bestämdt värde, så att Fx) för omgifningen af (z=a,) kan uttryckas under formen G, (— + Ple — a,)» a Oj Om i stället för R sättes ©, öfvergar detta teorem i mitt ofvanberörda teorem uti Pars 1 af min afhandling i Öfversigtens Februarihäfte. Har åter R ett ändligt värde, kan likväl (x) bildas på alldeles liknande sätt som då R = &. Man fastställer nämligen en serie af positiva qvantiteter Ej €9 &.-»- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 23 hvilkas summa är en ändlig qvantitet samt dessutom en annan serie af positiva qvantiteter ge 27 AD SA hvilka samtliga äro olika hvarandra och samtliga äro mindre än 1, och för hvilka lime”’=1. Om Ad, = (0, sätter man =00 1 ih AN ) "\2 — ay a 1 ö . Om åter |a,| > 0, utvecklar mau Gl —) uti en potensserie = — Ay [0.0] az \e EN @ av) ö VE) . n T use e. hvilken konvergerar sa snart = < 1. Härefter uppsöker man Ay ett helt tal m, så stort att es) vum, o T 1 &Q sa snart ie ln), N an (10) Men antages i eqv. (8), att v är konstant, finna vi dv Gö dv 2. (ah, Af eqv. (9), (10) och (11) erhålles till följe häraf = dp == (3). RN. (12). 5. Insätter man i eqv. (la) värdet pa dp, nemligen dp = (=). GR AE (2), dv RE er (13), samt jemför den sa transformerade eqvationen med eqv. (2a), finnes på samma: sätt som förut he (14) I—p=1=|2),# I (15) Genom jemförelse mellan eqv. (3) och (4) erhålles äfven (C— c)dT = ldv — hap. Divideras denna eqvation med dT, och v antages konstant, lemnar den BEN dp C—c=— (sr), FNS orök AR Die: (16) Jemföra vi nu eqv. (14) och (16), erhålles c —— ec’ h' - Ge: = NN SPORE DOREEN LO DORO ;O (1 ( ). Detta resultat skulle man äfven kunna härleda ur eqv. (6), (12) och (16). 28 DAHLANDER, OM KROPPARNES INRE ARBETE. 6. Aterga vi till eqv. (dc) och, dividera dess samtliga termer med 7, erhålles e' dv dv daW TR (ar a Sch dT /p = ; m Detta är uttrycket för värımemängdens förändring, dividerad med den absoluta temperatur, vid hvilken densamma eger rum. : BEN 5 we a Men, enär — pa grund af den andra hufvudsatsen i den oO mekaniska värmeteorien måste vara en exakt differential, föl- [2] er] SR I ie ee dp dT jer häraf Utför man differentiationen far man efter reduktion 2 ; 5 I I = + = = 77) 7:2) (OR). dp | 7 GP | NAT a TP T \ap!r Men ur eqv. (1 a) framgar, med hänsyn till att U är en funktion SS 2 BE DEE NGE > sa att eqv. (18a) kan sättas under formen dv yo Bi a dv (2, a. re oo alelo): Iakttages nu att pa grund af eqv. (9) och (10) al N _. d—U dT = Dp ä af p och 7, äfvensom dv h—h GD |D? finner man slutligen följande enkla relation mellan C och C& 5 h V-W=—T 200890990002 85 (19). 7. Såsom bekant kan man uttrycka en kropps värme- variation dW genom en eqvation GY == 0 As HUD sas ov vv (20), der X och Y äro funktioner af v och p och hvilka, då man betraktar W alstradt genom en kraft, som ständigt verkar nor- malt mot den adiabatiska kurvan, men hvars angreppspunkt följer ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 29 tillståndskurvan, kunna anses som denna krafts komposanter 2). AF eqv. (5) och (20) erhåller man dU=(X — p)dv + Ydp eller ON ON 3 een (23 der X’ och Y’ kunna betraktas såsom komposanterna till en kraft, hvilken, ständigt verkande normalt mot den isodynamiska kurvan, men följande tillstandskurvan med sin angreppspunkt, förrättar ett arbete lika med det inre arbetet. Jemför man eqv. (21) och (2 a) visar det sig, att (X — !)dv = CdT — Y'dp. Denna eqvation är gällande för alla värden pa v, p och TY, som satisfiera kroppens tillständsegvation. Antaga vi att v är konstant och således eqvationens venstra led = 0, sa är den äfven tillämplig, men under förutsättning, att dT och dp be- stämmas sa, att de motsvara detta värde. Häraf följer att ce _ (dv 37T MN GIS El lot eller på grund af eqv. (12) Zu a (22). Pa samma sätt erhålla vi af eqv. (21) och (1a) (EP a CMT och, om vi antaga p konstant, 2 (2) ” dT)» samt med hänsyn till eqv. (9) och (21) Zz Zr a ae oe (23) och p OX' (CEST ee (24) Med iakttagande af eqv. (19) finner man slutligen = OT. Ne 2 X AN Roh SG (25) 1) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar, 1874, N:o 6. 30 DAHLANDER, OM KROPPARNES INRE ARBETE. 3. Lätom oss nu tillämpa de nyss härledda, för alla krop- par gällande formlerna särskildt för fullkomliga gaser, hvilkas tillståndseqvation är i 2 = JK, och för hvilka i öfrigst !) I=p; h=—v; Ge I: re Man får då at eqv. (6) och (7) & =05 0 =0 Vidare följer af eqv. (19) V y pv och således OD I on I [SS Eqv. (17) gifver 5 = 0 Slutligen får man af eqv. (22) och (25) T cT cp 3% = 1% = = = BA £ = Ze Kir X v K 9. För att tillämpa de funna formlerna vid en fast eller fly- tande kropp, kunna vi införa utvidgningskoefficienten & vid konstant tryck, äfvensom sammantrycklighetskoefficienten 8 vid konstant temperatur. Dessa koefficienter definieras här genom eqvationerna Dar, GENE a dpår ; Genom den bekanta af CLAUSIUS och Sir WILLIAM THOMSON gifna relationen 52 Ta?v % (4 0 — E3 > hvilken för den händelse, att man uttrycker det specifika värmet genom motsvarande arbetsmängd, förvandlas till > Ta?v U—c= 2 ? r kan man beräkna specifika värmet c vid konstant volym, när C är bekant. Vidare har man, enligt hvad jag förut visat ?), ) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar, 1874, N:o 7, p. 11. ?) Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar, 1874, N:o 7, p. 6 och följande. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 31 Le =) em och således h ; 7 == pv, äfvensom h=—T(C—e), hvaraf följer Tau?» > Mi — een" - (26), och deraf äter h=— ov T; l=3T ER (27) Dessutom har man ie Xh Go och saledes = (6 — — 2 X ES Belo g NRD BA (28); äfvensom Yl (er) följaktligen A RS RON SN RN (29). & Inför man nu de af eqv. (26), (27), (28) och (29) gifna värdena i de förut härledda eqvationerna, finner man: pa grund af eqv. (10) h— I Tr samt, efter införande af värdet pa A, = old — RI) eure (30); pa grund af eqv. (19) 0 pov, eller 02 UC mau a ee (31) Vidare har man RE EEE LU DE SA (6) äfvensom 32 DAHLANDER, OM KROPPARNES INRE ARBETE. Det synes häraf, att man med kännedom af de numeriska värdena för de qvantiteter v, p, T, C, « och £, hvilka för olika fasta och flytande kroppar äro bestämda eller utan allt för stora svårigheter kunna bestämmas, äfven kan beräkna de motsvarande numeriska värdena för de funktioner, Ju, My I, ?, X, X’ samt Y och Y’, hvilka i den mekaniska värmeteorien tagas i be- traktande och hvilka samtliga kunna anses sasom särskilda arter af kropparnes specifika värme eller af deras inre arbete under olika förhållanden. För att i ett specielt fall genomföra beräkningen antaga vi vatten af 0°, hvars specifika värme vid konstant tryck af en atmosfer är — 1, men hvilket vid denna beräkning angifves genom den dermed eqvivalenta arbetsmängden, således genom värme- enhetens mekaniska eqvivalent. Antaga vi med HIRN !) dennas sannolikaste värde till 432 kilogrammeter samt dessutom sätta vattnets volym per kilogram vid 0° = 0,001000136 kub.-meter, äfvensom 0 — (0,000061, 0,0000503 NT es: erhälles af de nyss härledda formlerna C = 432, 0 = =AFMT0S h = 0,00001666, Il = — 3420988, A = — 7081.10%, X'—= X — 10333, Yet — (oaAı58, C’= 432,0006304, I = 0,0000167, ! = — 3431321. 10. Det geometriska samband, hvilket jag i mina förut i »Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar» in- förda uppsatser angående den mekaniska värmeteorien visat ega !) Theorie mécanique de la chaleur, 3me gdition, T. 1, p. 113. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 33 rum mellan de förnämsta 1 denna teori betraktade qvantiteter kan äfven utsträckas till de nu undersökta funktionerna. An- gifver man enligt CLAPEYRONS metod volym och tryck genom koordinaterna OB och AD, så representeras kroppens tillstånd genom punkten A. Afsätt de med koordinataxlarne parallela linierna AC= X och AD = Y, samt låt AF vara deras resul- tant. Denna är da riktad normalt mot den adiabatiska kurvan genom A och således vinkelrätt mot tangenten AM. Låt vidare AN vara tangenten till den isotermiska kurvan genom A. Drager man räta linien AG vinkelrätt mot AN, har man AH = I samt AG = —h, äfvensom EG =C och EH = c, då man antager AL T. Afsätta vi nu från Z afståndet EF =p samt drager AF, så är AP= DF = X' och AD = Y = Y". Om man slutligen från F drager linien FI parallel med HG, så är FI = EH = c =c6' samt AI=P—-AH=—(l—p)=—[. Dessutom är ER DALIE _ X DE iR och således, pa grund af eqv. (24), MX (0; Slutligen följer af eqv. (17) 0 AG . IK TE RE = AK Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 4, 3 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. | (Forts. fr. sid. 2.) Från Societe Entomologique i Paris. Annales (5) T. 10: 1—4. Från Socieéte Geologique i Paris. Bulletin, (3) T. 7:9—10; 8: 2—4; 6; 9: 1—6; 10: 1. Från Societe des Sciences Historiques & Naturelles de IV Yonne i Auxerre. Bulletin, Vol. 34: 1—25; 35: 1. Från Société des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeauz. Mémoires, (2) T. 3: 3; 4: 1—2. Från Societe Linneenne i Bordeaux. Actes, Vol. 34. Från Société d’ Emulation du Doubs i Besangon. Mémoires, (5) T. 4—5. Från Societe Linneenne i Caen. Bulletin, (3) Vol. 4. Från Societe Nationale des Sciences Naturelles etc. i Cherbourg. Mémoires, T. 22. Frän Académie des Sciences, Arts & Belles Lettres i Dijon. Mémoires, (3) T. 6. Från Académie des Sciences, Belles Lettres & Arts i Lyon. Mémoires. Classe des Sciences, Vol. 24. » » » Lettres, Vol. 19. Från Société d Agriculture, Histoire Naturelle & Arts Utiles i Lyon. Annales, (5) T. 2. Från Societe Linneenne i Lyon. Annales, T. 26—27. (Forts. å sid. 44). Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 4. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 70. Om choloidansyra. AT JPG 1 Omar. [Meddeladt den 1 April 1882.] Den syra, som af REDTENBACHER benämdes choloidansyra, erhölls först af THEYER och SCHLOSSER 1844 vid oxidation af galla med salpetersyra. Den undersöktes sedermera 1879 af LATSCHINOFF, som ansåg sig berättigad att ändra den af RED- TENBACHER gifna benämningen till choleokamfersyra, emedan syran befanns isomerisk med kamfersyran. LATSCHINOFF upp- gaf dessutom att genom inverkan af salpetersyra på TAPPEINERS cholansyra bildas utan oxidation samma choleokamfersyra, som enligt L. är hydratet till cholansyran. TAPPEINERS, af L. an- tagna formel för cholansyran är C,,H,,0, och choleokamfer- syrans enligt LATSCHINOFF C,,H,;O,- Enligt min asigt och i öfverensstämmelse med mina försök !) är cholansyran sannolikt C,,H,,0, och kan således icke vara anhydriden till en syra af kamfersyrans sammansättning. Jag blef derför tvungen att undersöka choloidansyrans samman- sättning. Framställandet af choloidansyra är förenadt med stora svå- righeter till följd af det ringa utbyte af nämda syra, som cho- lalsyran lemnar vid oxidation med salpetersyra. Man erhåller nämligen knappast mer än 1 till 2 procent af cholalsyrans vigt. Största delen af cholalsyran oxideras till oxalsyra och den lätt- lösliga, amorfa syra, som af REDTENBACHER erhöll namnet cho- 1) Öfvers. af K. V. Akad. förhandl. 1881 n:o 3 sid. 5. 36 CLEVE, OM CHOLOIDANSYRA. lesterinsyra. Dessutom bildas sega, vaxlıka ämnen, som 1 hög orad försvåra choloidansyrans rening. För beredandet af den choloidansyra, som förbrukats till följande försök, användes ungefär 1 kilogram cholalsyra, som förut genom torkning vid 110° befriats från alkohol. Cholal- syran upphettades i flera smärre kolfvar med vanlig salpeter- syra på vattenbad. Sedan den häftiga reaktionen afstannat, har man volyminösa, gula, halfflytande massor, som fortfarande på vattenbad upphettas med salpetersyra, da de efter någon tid fa en fastare konsistens. Sedan den gula lösningen, som jämte fri salpetersyra innehåller oxalsyra och cholesterinsyra, franskilts, behandlades de gula vaxlika massorna med kall, något utspädd isättika, som upplöste sega och klibbiga, gula ämnen och lem- nade en kristallinisk återstod, innehållande choloidansyra. Försök att genom kristalliseringar ur isättika rena denna äterstod visade att den utgjordes af en blandning af flera syror. Vid den hett filtrerade isättikelösningens afsvalning afsatte sig ett mycket svårlösligt kristalliniskt pulver, A, under det mera lösliga ämnen stannade i lösningen och genom tillsats af vatten kunde utfällas, Be Sa väl A som B renades från fria, feta sy- ror, härstammande från föroreningar i cholalsyran, genom lösning i barytvatten och de filtrerade lösningarnes fällning med klor- vätesyra. Den sålunda renade fraktionen A kristalliserades upp- repade gånger ur kokande isättika. Fraktionen B kokades med vatten, då en del lätt löste sig, men en annan del, C, endast med svårighet kunde bringas i lösning med tillhjelp af hett vatten. Med dessa svårlösliga syror förenades nu de i ättik- syrelösningen efter reningen af fraktionen A qvarvarande syrorna. Den i hett vatten lösliga delen af fraktionen B afskiljde sig vid lösningens afsvalning i volyminösa flockar af fina och böjliga nålar, genom hvilka hela vätskan stelnade till en gröt, alldeles som REDTENBACHER beskrifver choloidansyran. Den renades ytterligare genom kristalliseringar ur otillräckliga mängder ko- kande vatten och ansågs sedan som ren choloidansyra. Syran var fullkomligt hvit, och dess lösningar i hett vatten, alkohol ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 37 och isättika alldeles färglösa. I torrt tillstånd bildar den en hopfiltad, silfverhvit massa af ytterst fina och lätta nålar. Den löses lätt i alkohol, isättika och kokande vatten, men är mycket svarlöslig i kallt vatten. Den ur fraktionen A erhållna syran var mycket svårlöslig, ej blott i hett vatten, utan äfven i alkohol och isättika. Den liknade föröfrigt TAPPEINERS cholansyra. De i vatten svårlösliga syrorna i fraktionen C kokade med salpetersyra i hopp att ur dem en ny mängd choloidansyra skulle erhållas. Salpetersyran inverkade dock mycket långsamt och först vid kokning, hvarunder röda ångor långsamt utvecklades. Med hett vatten kunde endast obetydligt choloidansyra utdragas. Hufvudmassan af produkten utgjordes af svarlösliga syror, som kristalliserades upprepade gånger ur isättika. Syran ur fraktionen A lemnade, efter torkning vid 125” vid analys: 0,4018 gr. gaf 0,9665 gr. CO, och 0,2975 gr. H,O. I procent: Funnet Formeln C,,H,,0; C 65,60 66,06 H 8,22 8,25 052226518 | 25,69 100,00 100,00. Det är häraf tydligt, att syran utgjordes af cholansyra och att således denna syra äfven bildas vid oxidation af cholalsyra med salpetersyra. De fraktioner, som erhöllos ur moderlutarne efter kristal- liseringen af cholansyran, lemnade vid förbränning alltjämt lägre kol- och vätehalt. Choloidansyran lemnade vid förbränning med blykromat och kopparoxid nedan anförda värden. De sex analyserna utfördes med material af olika beredningar eller kristallisationer. 1. 0,3902 gr. gaf 0,8490 gr. CO, och 0,2615 gr. H,O. 2. 0,4168 » » 0,9094 » » » OTRS » 3. 0,3785 » » 0,8210» FI DaB Der 38 CLEVE, OM CHOLOIDANSYRA. 4. 0,3665 gr. gaf 0,7970 gr. CO, och 0,2380 gr. H,O. 5. 0,4762 » » 1,0420 » » » 0,3025 » » 6% 10,1701 Dur NONIAN DBELDE UOTE Beräknas dessa analyser i procent erhålles: Ila 2: 3. 4. 5. 6. C 59,33 59,50 59,37 59,31 5I,68 9:27 FI Aa ENT 3 GAIA Too Role O 33,23 33,11 33,14 33,48 33,27 393,45. Aldre analyser pa choloidausyran hafva gifvit THEYER & REDTENBACHER LATSCHINOFF SCHLOSSER medelt. max. min. medelt. C 58,88—58,81 58,00 58,12 57,83 59,96 H 7,82— 7,73 TAS YSL 777608 8,20 0 33,30—33,46 34,52 34,26 34,92 31,84. Analyserna visa tämligen stora olikheter. Särskildt an- märkningsvärd är den af LATSCHINOFF funna högre vätehalten, ungefär en hel procent mer än mina analyser gifvit. Medeltalet af mina analyser är: C 59,41 Jäl TS O 33,28. Såsom REDTENBACHER redan funnit, är det svårt att af choloidansyran framställa salter af konstant sammansättning, emedan de delvis sönderdelas af vatten. Till följd deraf måste siffrorna, som erhållits vid syrans analys, anses af större vigt för beräknandet af en formel än resultaten af salternas analys. Jag har derför upprepade gånger analyserat blysaltet, ej för att finna syrans sannolikaste formel, utan för att fa afgjordt det antal kolatomer, som kan antagas förekomma i sjelfva syran. De i det följande anförda analyserna på blysaltet visa att på I at. Pb komma 11,2 at. C eller på °/, Pb 16,8 at. C. Man har da att välja mellan 11 eller 17 at. C. Det senare synes mig mest sannolikt, i hvilket fall syran blir 3-basisk och dess formel C,,H,.0,. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 4. C H (0) Beräknadt 59,82 Ka 32,85 39 Funnet medeltal 59,41 7,31 33,28. Syran blir saledes icke isomerisk med kamfersyran, hvarför benämningen choleokamfersyra är omotiverad. Oo A andra sidan kan syran icke heller vara ett hydrat till cholansyran. Choloidansyrans blysalt erhölls genom fällning af syrans kalla spritlösning med en lösning af blyacetat, hvarefter den volyminösa, hvita och amorfa fällningen togs på filtrum, tvät- tades med så litet vatten som möjligt och analyserades efter torkning vid 100°. loidansyra, lemnade vid analys gr. gr. gr. or gr. gr. gr. OT. 8 gr. gr. Blysalt, beredt med olika fraktioner af cho- gaf 0,1995 gaf 0,2135 gaf 0,4948 gaf 0,2577 gaf 0,2295 gaf 0,5595 gaf 0,1194 gaf 0,5527 gaf 0,1887 följande resultat: r o ie} ar . . . CO, och 0,1487 120), 12190), . CO, och 0,1580 IDO CO, och 0,1605 gr. ps gr. b. 0,5269 gr. gaf 0,5795 gr. I a. 0,3968 b. 0,4270 c. 0,4375 II a. 0,5037 b. 0,4485 c. 0,5092 Ill a. 0,2382 b. 0,4869 INGA 0,3727 I procent: a. Pb I b. C. — 30,84 — 3,77 46,41 — III a b. — 30,96 — 3,66 46,53 -— PbO. PbO. PbO. CO, och 0,1758 47,49 47,50 IV 40 CLEVE, OM CHOLOIDANSYRA. Formeln C,,H,,Pb/,O, fordrar siffror, som tämligen nära ansluta till de funna medeltalen och till resultaten af analyserna I och III, hvilka, såsom mindre rika på bly, antagligen minst sönderdelats vid tvättningen med vatten. Funnet medeltal Formeln C,,H,,Pb3/,O, C 30,44 30,61 H 3,64 3,60 Pb 46,93 46,59 (0) 18,99 19,20 100,00 100,00. Surt silfversalt erhölls genom tillsats af silfvernitrat till en kall och fullt mättad lösning af choloidansyra i mycket svag ammoniak. Det uppstår en hvit, volyminös och amorf fällning, som snart förvandlas till små, färglösa kristallvålar. Saltet svärtas icke i solljus och kan utan sönderdelning torkas vid 100°. 0,4010 gr. gaf 0,1480 gr. Ag. 0,5702 gr. gaf 0,7730 gr. CO, och 0,2255 gr. H,O. I procent: Funnet 07:553,0, Ur 207 36,76 H 4,39 4,14 Ag 36,91 38,92 0 alle 20,18 100,00 100,06. Ett salt af en ny beredning gaf 40,90 proc. Ag. Det tyckes icke vara möjligt att erhålla ett alldeles osönderdeladt silfver- salt, men sammansättningen närmar sig dock formeln 0,;H,,A0, enligt hvilken choloidansyran måste vara en 3-basisk syra. Af ofvan lemnade redogörelse framgar: j l:o att cholansyra bildas vid cholalsyrans oxidation med salpetersyra. 2:0 att choloidansyran icke är isomenisk med kamfersyran och icke är ett hydrat af cholansyran. Om LATSCHINOFF kunnat erhålla cholansyra af choloidan- syra, synes detta hafva sin förklaring deri, att hans choloidan- syra innehällit cholansyra. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 41 De i hett vatten svarlösliga syrorna i fraktionen © be- handlades såsom ofvan anförts med salpetersyra, då en svår- lösligare syra än choloidansyran erhölls. Denna syra kristalli- serades upprepade gånger ur kokande isättika så att endast en ringa mängd återstod. Den liknade mycket choloidansyran, bil- dade liksom denna fina, böjliga nålar, men var vida svärlösli- gare, och dess lösning 1 kokande vatten stelnade icke vid af- svalning till en gröt. Analysen på denna syra finnes i det föl- jande anförd under I. Jag förmodade att denna syra uppkommit ur cholansyra genom oxidation och kokade derför ren cholansyra, beredd enligt TAPPEINERS föreskrift och framstäld ur barytsaltet, med sal- petersyra. Salpetersyran inverkade mycket långsamt och under svag utveckling af gula ångor. Produkten, som var mycket svarlöslig i hett vatten, kristalliserades ur isättika. Analysen lemnade de under II anförda siffrorna. TAPPEINER uppger att genem kokning af cholansyra med salpetersyra bildas choloidan- syra, men det kan ej lida något tvifvel, att han erhållit samma produkt som jag, emedan våra analyser visa ganska nära öfver- ensstämmelse. Mina analyser a material torkadt vid 130” lem- nade följande resultat: I 0,4430 gr. gaf 0,9533 gr. CO, och 0,2970 gr. H,O. II 0,432s gr. gaf 0,9249 gr. CO, och 0,2871 gr. H,O. I procent: I II TAPPEINER — GC 58,69 58,27 58,90 58,47 EI SANGAS I (GSM EÄGNGrSN BaT As 0 33,86 34,36 33,47 34,07 Med dessa siffror öfverensstämmer formeln C,,H5407 > som fordrar: Beräknadt Medeltal af alla 4 analyserna C 58,54 58,58 H sa 7,48 Ö 34,15 33,94 100,00 100,00. 42 CLEVE, OM CHOLOIDANSYRA. Diysaltet. framstäldes genom fällning af syrans spritlösning med blysocker. Hvit, volyminös och amorf fällning, som för analys torkades vid 100°. I a. 0,5259 gr. gaf 0,2822 gr. PbO. b. 0,6510 gr. gaf 0,7074 gr. CO, och 0,2062 gr. H,O. II a. 0,6082 gr. gaf 0,3242 gr. PbO. b. 0,5649 gr. gaf 0,5935 gr. CO, och 0,1765 gr. H,O. I procent: I II Medeltal C,,H,Pbs/,O, C 29,63 28,65 29,14 30,21 H 3,52 3,47 3,49 3,30 Pb 49,81 49,48 49,66 48,86 077217704 18,41 fern 7663. Öfverensstämmelsen är visserligen mindre tillfredsställande, men formeln kan ej gerna vara annat än riktig. Silfversalt, surt, erhölls genom att lösa syran till full mätt- ning 1 utspädd ammoniak och fälla lösningen med silfvernitrat. Man erhåller en volyminös, hvit fällning, som snart förvandlas till små, hvita kristallnålar, hvilka icke svärtas i ljuset. 0,3742 gr. gaf 0,1502 gr. Ag. 0,6018 gr. gaf 0,7664 gr. CO, och 0,2205 gr. H,O. I procent: Funnet C,,H3> 42507 C 34,73 35,42 H 4,07 4,06 Ag 40,14 39,85 0772706 20,67. Af denna undersökning visar sig, att vid oxidation af cho- lansyra med salpetersyra bildas en 3-basisk syra 0,,1,0,; mycket lik choloidansyran, men skild dels genom sammansätt- ningen, dels genom mindre löslighet. Den torde kunna benämnas pseudocholoidansyra. Dess sammansättning skiljer sig fran cho- lansyrans, C,,H,,O,, genom ett minus af CH. Den af mig biliansyra benämda syran förhäller sig till sal- petersyran pa helt annat sätt än cholansyran. Vid uppvärmning ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 43 med salpetersyra af 1,2 eg. v. löses syran mycket hastigt under häftig utveckling af röda ängor. Om man efter en kort stunds kokning tillsätter vatten, erhålles endast en ringa mängd af små oljelika kulor, som sammanbaka sig till en seg, gulaktig, klibbig massa. Vid oxidation af biliansyra bildas således hufvudsakligen lösliga produkter, antagligen cholesterinsyra. Alla i det föregående beskrifna oxidationsprodukter af cho- lalsyran erhållas i så små mängder, att anskaffandet af material till fullständiga undersökningar är förenadt med snart sagdt oöfvervinnerliga svårigheter. ÜCholesterinsyran är den enda pro- dukt, som vid oxidation af cholalsyra med salpetersyra erhålles 1 större mängd. 44 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 34). Från Observatorium i Lyon. Observations meteorologiques, 1879. Données de lannde météorologique 1879—380. ANDRE, CH. Recherches sur le climat Lyonnais. Lyon 1880. 8:0. Från Académie des Sciences & Lettres i Montpellier. Mémoires. Section des Sciences, T. 10: 1. Från Societe des Sciences i Nancy. Bulletin, (2) T. 4: 8; 5: 12. Från Academie de Stanislas i Nancy. ADAM, L. Les patois Lorrains. Nancy 1881. 8:o. Från Académie des Sciences, Inseriptions & Belles Lettres i Toulouse. Mémoires, (8) T. 2: 2; 3: 1. Table, Ser. 7. Frän Observatoriet i Toulouse. Annales, T. 1. Från K. Universitetet i Greifswald. Akademiskt tryck, 1881. 43 st. Från Hr I. Haggström i Stockholm. HARTMAN, C. J. Handbok i Skandinaviens flora. Uppl. 11. D. 1. Sthm 1879. 8:0. Från ÜUtgifvarne. Ur vår tids forskning, 27—29. Från Författarne. AGARDH, J. G. Till Algernas systematik, 2. Lund. 4:o. SAINT-LAGER. Nouvelles remarques sur la nomenclature botanique. Paris 1881. 8:0. Winp, H. Bestimmung der Elemente des Erdmagnetismus. St. Petersb. 4:0. Fran Ofversättaren. Bousauer, G. Japan i våra dagar. Öfversättning af A. STUXBERG, H. 1. Sthm 1882. 38:0. 45 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 4. Stockholm. Berättelse om en botanisk resa i östra Småland och på Gotland. Af K. J. LÖNNROTH. [Meddeladt den 12 April 1882.] Den botaniska resa, som jag under sistförflutna sommar med understöd af Kongl. Vetenskaps-Akademien företagit, hade till ändamål dels att undersöka af botanister mindre noggrant kända trakter af Smålands till Calmar län hörande del, från hvilken på sednare tiden flera i botaniskt afseende högst märk- värdiga fynd blifvit gjorda, och dels isynnerhet att såväl i nämnda del af Småland som på Gotland studera åtskilliga växtformer, hvilka tillhöra kritiska växtgrupper eller om hvilkas betydelse och förhållande till närbeslägtade växter aäsigterna ännu icke blifvit stadgade. Men förr än jag här går att för Kongl. Vetenskaps-Akademien redogöra för resans gång och vunna resultat, torde jag böra förutskicka den anmärkningen, att sällan någon sommar varit mera ogynsam för längre botaniska resor i vårt fädernesland än den nu ifrågavarande. Efter den långvarigaste och måhända äfven strängaste vinter, som 1 manna- minne förekommit, hade vegetationen på vären blifvit i yttersta grad försenad; och när ändtligen högsommaren sent omsider inträdde, fingo vi ej behålla dess varmare väderlek längre tid än ett par veckor, då ett ihållande regnväder med höstlik kyla redan mot slutet af Juli uppkom, hvilken väderlek sedan nästan oafbrutet fortfor till senhösten. Min sommarresa, som enligt den ursprungliga planen var ämnad att ega rum i Småland 46 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. under större delen af Juni samt från och med sednare hälften af Juli månad, måste således både sent påbörjas och i förtid afbrytas, så att exkursionerna i detta landskap ej blefvo synner- ligen långvariga. Jag måste nemligen på sista tiden för det mesta inskränka mina utflygter till den närmaste omgifningen kring de platser, der jag tagit qvarter, och dessa platser voro icke alltid i botaniskt afseende af sådant intresse, att det lönade sig att der längre tid uppehålla mig. För det mesta var jord- månen i den trakt af Småland, hvarest jag då vistades, serdeles mager, så att högst få märkvärdigare växter der påträffades. De jemförelsevis mera fördelaktiga resultaten af min resa på Gotland torde deremot till en del få tillskrifvas den vackrare väderleken under början af Juli, då jag der vistades. Den 17 Juni, då träden i Calmartrakten nyss utvecklat sina löf, afreste jag i min sons sällskap på jernvägen till Säf- sjöström och vidare med skjuts öfver Elghults socken till den nordvest från Calmar invid Kronobergs läns gräns liggande Kraksmäla socken, dit jag ankom följande dag. Andamälet med denna restur var att uppsöka och i naturen studera form- förändringarne hos Arabis arenosa!), hvars typiska form, sådan den förekommer i mellersta Europa, förut ej varit känd såsom svensk, men för några ar sedan af en skolyngling påträffades nära den söder om Kräksmäla kyrkby liggande byn Kimramala. Som denne yngling, hvilken numera vistas i Amerika, uppgifvit nämnda växtform förekomma på hagmark, och, enligt andra uppgifter, den s. k. Arabis arenosa £ borealis FR. skulle växa flerstädes på kullar ı socknens skogar och björkbeväxta lundar på ett område af omkring en half qvadratmil, började jag redan före min ankomst till den vid sockenkyrkan liggande gästgifvare- gården, sedan jag passerat Mjöshult, undersöka små bergiga kullar i hagarne nära landsvägen och lyckades snart att på en sådan kulle påträffa några mindre typiska exemplar af arten. ') Der ej auktoriteten för växtnamnen af mig serskildt uppgifves, använder jag i denna berättelse nomenklaturen i 11:te upplagan af Hartmans handb. i Skandinaviens flora. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 47 Under de två påföljande dagarne genomströfvade jag skogs- trakten mellan Kråksmåla kyrkby samt Fröskelås och Kimra- måla byar samt fann derunder intet annat anmärkningsvärdt än blommande Thesium alpinum, som flerstädes växte bland ljung och enbuskar, samt nyssnämnda Arabis-art. Denna förekom nästan allestädes, ehuru ganska sparsamt, växande i sällskap med Saxifraga granulata och Fragaria vesca på den ofta fugtade mossan i springorna och på afsatserna af mer eller mindre be- skuggade små bergkullar i hagarne, hvilkas icke synnerligen rika trädvegetation bestar af blandade björkar och barrträd, men nästan uteslutande på kullarnes mot nordost sluttande och derföre af solljuset mindre starkt belysta sida. Den var alltid hvitblommig, sadan den ock synes förekomma på (alla?) andra ställen i vårt land, !) der den finnes, men till storlek och habitus serdeles varierande, isynnerhet i afseende på bladens form, som genomlöper samma variationsserie, som hos Capsella Bursa pastoris, hvilken den blommande växten merendels i hög grad liknar, ehuru den har betydligt större blommor med en serdeles rent hvit färg. Denna fann jag sedan få vid pressning — men (da ganska ofta, isynnerhet om den sker löst — en mer eller mindre stark dragning åt syrenfärg, sådan man har tillfälle att se den hos utländska, vanligtvis svagt pressade, herbarie- exemplar af denna art. Stjelken var alltid mycket spenslig och örtbladen i allmänhet. isynnerhet hos små exemplar, som växte på torrare ställen, något spröda liksom hos Arabis Gerardi. Hvad åter växtens hårighet beträffar, var denna serdeles olika tät hos olika stånd, såsom äfven Grenier & Godron (i Flore de France pag. 104) uppgifva förhållandet vara i Frankrike. Uti Linnés species plantarum ed. 2, der beskrifningen är hemtad från 1) Sådan har jag sett den från Gotland och Öland (se här nedanföre), Upland, Östergötland och Dalarne, från hvilket sistnämnda landskap exemplar finnas i Vetenskaps-Akademiens svenska herbarium, tagna af J. E. Clason mellan Bispbergshyttan och Schedvi kyrka samt »vid bäcken efter landsvägen nära Eriksberg i Vika socken». — I Scopolis Flora Carniolica, der afteckningen af »Arabis arenosa» alldeles liknar den Småländska formen, säges arten vara hvitblommig. 48 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. tyska och schweitziska exemplar och bestämdt afser Arabis arenosa Scop. och ej Arabis suecica Fr., säges t. o. m.: »caulis hirtus, pilis raris simplicibus.» Den utländska Arabis arenosa är således icke mera hårig än den svenska, om denna art äfven understundom kan i utlandet få en i någon ringa mon tätare hårighet än i Sverige. Åfven skidornas form och ställning på de utstående skaften är mycket vexlande: än äro de 3—4,5 cm. långa, spensliga och mera veka, så att de divergera at samma håll som skaften (= forma longisiliqva), och hafva då ej sällan längre spröt; än äro de ganska korta (1—1,5 cm. långa), styfva och parallelo--patentes (= forma curtisiliqua) och sakna då tydligt spröt, såsom äfven i allmänhet hos oss oftast är förhållandet. Någon serskild var. borealis synes fördenskull icke skäligen böra uppställas med afseende pa härighetens mera sparsamma förekomst och skidornas ställning hos en del svenska exemplar, som växa 1 skugga och i öfrigt väsentligen öfverens- stämma med artens mera typiska former. Ehuru, såsom nu sagdt är, artens variationsomräde är ganska stort, och mindre typiska former af densamma stundom likna vissa former af Arabis suecica — fodret är t. ex. stundom blekt gulaktigt, liksom kronbladen invid klon hos pressade exemplar, t. o. m. om kronbladens skifva blifvit syrenfärgad; skidorna kunna stundom vara baglikt uppböjda, stjelkbladen flera och de nedersta bland dem tandade med något uppböjda tänder, samt rotbladen försedda med några få, smalare och glesare flikar på sidorna, hvilka förhållanden utvisa arternas nära fränd- skap — kunde jag dock ingenstädes påträffa former, som utvisa, att A. arenosa och A. suecica öfvergå i hvarandra, då någon typisk A. suecica icke stod att finna. Denna, sa vidt jag vet, ännu endast i Svealand och Finland sedda art, som utmärker sig genom ovingade frön, oftast vinkelrätt utstående fruktskaft, en vida robustare växt med jemförelsevis flera stjelkblad, samt rotblad, hvilkas mera tandlika sidoflikar nästan aldrig äro rigtade nedåt, utan mera uppåt, torde ej heller någonsin före- komma på sådana lokaler, der A. arenosa måhända uteslutande ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4, 49 växer, !) utan, liksom den närmast beslägtade A. Thaliana, endast på nästan naken sand eller stenmurar (mestadels i eller nära städer såsom ruderatväxt, hvaraf namnet A. Thaliana 5 urbicola i äldre upplagor af Hartmans flora) såsom i Örebro- och Strengnästrakten, der jag flerstädes haft tillfälle att se denna art växande. Icke blott i Småland, utan äfven på Öland, såsom i en sank hage vid Skedemosse i Köpings socken, och på Gotland, hvarifrån jag hos Adjunkten A. WESTÖÖ sett exemplar, af honom funna i den numera utdikade och nästan torrlagda delen af Wänge myr, växer A. arenosa endast på fugtig mossjord. ?) Namnet är säledes i hög grad illa valdt, om det nemligen ur- sprungligen skolat afse den art, som numera allmänt så benämnes. Men detta synes verkligen icke hafva varit förhållandet. Ty LINNÉ, som förblandade ifrågavarande båda arter och först be- skrifvit sin Sisymbrium arenosum i den år 1753 utgifna första upplagan af species plantarum och med samma ordalag, som i den två ar senare utgifna andra upplagan af Flora suecica,?) !) Uti GREN. & Goprons Flore de France säges A. arenosa växa »dans les lieux humides et ombragés des Vosges, du Jura, des Alpes, des Pyrenées etc et sur les coteaux calcaires dans presque toute la France», och är den således der uteslutande en bergväxt, sädan den ock, att döma af exemplar, som jag eger från sandstensklippor i Sachsiska Schweitz, äfvensom af ut- trycken i KocHs Fl. Germ. et Helv., tyckes vara i Tysklands och Schweitz” högländer, hvarest den säges finnas »in rupium fissuris et lapidosis». Att i andra delar af Tyskland arten säges förekomma »in campis arenosis» är dock ett anmärkningsvärdt förhållande, som står i strid med uppgiften i den franska floran, samt måhända torde bero af någon förvexling med A. suecica, ehuru icke af KocH sjelf, som både genom beskrifningen ocb de åberopade synonymerna tyckes hafva noga ätskiljt arterna, men hos dem, som för honom uppgifvit växtlokalerna för A. arenosa. I Scopolis Fl. Carn. säges arten växa »in Gross-Gallenberg» samt »in sylva Schwarzen- bergensi super saxca.» 2) Exemplaren från Gotland och Öland likna fullkomligt de Småländska från Kräksmäla. 3 SZ Sannolikt, eller snarare pätagligen, efter det exemplar från Finland, som finnes i hans berbarium och enligt Lektor HARTMAN tillhör A. suecica. Orda- lagen äro nemligen: Sisymbrium (arenosum) foliis lyrato-serratis scabris radicalibus, caule subnudo ramoso.» I flora suceica ed. 2 uteslutas de i Spec. pl. ed. 1 åberopade synonymerna »Eruca caerulea... Bauh. pin. och Eruca sylvestris major... Loes. pruss.», men tillägges följande: »Habitat in Esbo Nylandize, Argillander. Folia radicalia Iyrata, parva, hispida: s Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 4. 4 eg- 50 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. har med detta namn der helt säkert afsett den i sand och grus (hvaraf namnet »arenosum)» växande A. suecica, som i likhet med Sisymbrium-slägtets arter har ryggliggande rotämne och af honom ansags för en Sisymbrium-art, ehuru namnet sedermera (ar 1762) blifvit af honom i andra upplagan af Species plan- tarum öfverflyttadt pa den i utlandet funna A. arenosa Scop., ett förfarande, som erinrar om LINNES förvexling af växt- namnen Draba muralis och D. nemorosa. Den rätta och ur- sprungliga Sisymbrium arenosum är följaktligen en, om äfven icke uteslutande, nordisk och skandinavisk växt, som är mindre känd utrikes och mer än någon annan Arabis-form förtjenar att benämnas »borealis» (ehuru namnet A. suecica ej kan öfver- gifvas, såsom icke missbrukadt), da deremot den växtform, som alltsedan LINNES tid ansetts vara denna art, är allmännare i medlersta Europa och borde få ett annat namn, t. ex. A. mus- cicola. Att arterna äro skiljda, hafva redan J. E. SMITH och KOCH insett samt torde äfven medgifvas af hvar och en, som haft tillfälle att i naturen undersöka och jemföra deras form- vexlingar. Uti somliga floror, t. ex. KocHs och HARTMANS, äfvensom i FRIES Mantissa III uppgifves Arabis arenosa Scop. vara en tvaarig och uti andra floror, såsom LINNES Spec. pl. ed. 2 och GREN:S et GODR:s Flore de France, en enarig växt. Men ingen- dera af dessa uppgifter synes mig vara rigtig. Ty många stånd, som jag under mina ofvannämnda exkursioner i Kråksmåla soc- ken påträffade af denna art, hade i likhet med den fleråriga A. mentis lateralibus angustis. Caulis pedalis, foliis paucis, parvis, lanceolatis, dentatis, hirtis. Ramus unus alterve. Flores albidi, vel flavescentes,» hvilket tydligen syftar på den i Finland växande A. sueeica, men ej på den i spec. pl. ed. 2 helt annorlunda beskrifna A. arenosa Scop., hvilken enligt nyare uppgifter saknas i Finland. Linné måste således redan före utgifvandet af spec. pl. ed. 1 hafva fått det finska exemplar, som ligger till grund för beskrifningen i Flora suecica, och t. o. m. haft just detta för ögonen, dä han i först nämnda arbete beskref Sisymbr. arenosum, ehuru han, enligt hvad de åberopade synonymerna utvisa, vid samma tid äfven hade ett annat, utländskt, exemplar, som deremot synes ligga till grund för den förändrade beskrifningen i Spec. pl. ed. 2. (Jemf. C. HARTMANS »Anmärkningar vid de Skandinav. växterna i Linw&s herbarium sidd. 271—272).» ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 51 petr&a vid den länggreniga, mörka ock träaktiga rotens hals en tät gyttring af bladrosetter, som stundom suto ofvanför hvarandra. Från en del af dessa utgingo nya blommande stjelkar i sned rigtning at sidorna, samt innanför dem närmare rothalsen, som närmast omgafs af atskilliga urblekta och förtorkade blad, en eller flera gamla förbleknade stjelklemningar, hvilka tydligen redan under fjoraret utvecklats och burit blommor. Då dessa stjelklemningar voro flera, utgingo äfven de i sned rigtning uppåt divergerande och utgjorde då helt säkert sidoskott från basen af en ännu äldre central stjelk, som antagligen redan två ar förut haft sin uppkomst. Arten har således förmåga att efter fruktsättningen anlägga nya öfvervintrande bladknoppar, efter hvilkas utveckling till nya fruktbärande stjelkar blad- knoppar anyo sättas pa den öfvervintrande jordstammen o. s. v., alldeles såsom hos plante perennes et polycarpice. Visserligen påträffades nu på våren äfven stånd med en från den mera enkla rotens midt utgående ensam stjelk, hvilken, att döma af den mängd urblekta och förvissnade hlad, som ytterst omgåfvo den eljest bladfattiga rosetten, uppskjutit ur en bladrosett, som i likhet med förhållandet hos tvååriga växter redan föregående aret uppkommit och sedan öfvervintrat; men sådana sterila rosetter, af hvilka jag äfven vid mitt nya besök i Kräksmäala pa eftersommaren — hvarom mera längre fram — fann åtskilliga exemplar och hvilkas förekomst 1 utlandet sannolikt föranledt KocHS uppgift om växtens tvåarighet, äro icke artens enda utvecklingsform under första året af dess lifstid, enär äfven mera utvecklade former da kunna uppkomma. Jag har nemligen i mitt herbarium blombärande exemplar af arten, hvilka in- samlats i Kraksmäala socken uti medlet af Augusti månad 1877, och hvilkas hela utseende vittnar om, att de då nyligen upp- kommit af frön. Deras ljusa rot är nemligen späd. mera enkel och kortgrenig, samt stjelken, som äfven är enkel och nästan bladlös, går rakt upp från midten af rothalsen. Dessa höst- exemplars bladrosetter, som skilja sig från de bladfattiga vår- formernas genom en synnerlig rikedom på mot jorden starkt 52 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. nedpressade, parbladigt delade, tätt mångpariga och bredflikade mellanblad, samt spadlika och langskaftade ytterblad, och till alla delar fullkomligt likna ofvannämnda sterila bladrosetter, hafva således utväxt till fullständiga stånd samma ar de upp- kommit. Sannolikt är det dylika stand, som LINNÉ samt GRENIER & GODRON haft för ögonen, då de beskrifvit arten sasom enarig, och som föranledt den förstnämnde att i Spec. plantarum ed. 2 hänföra den till den artgrupp i Sisymbrium- slägtet, som karakteriseras af sin »caule nudo.» Tiden för ifrågavarande Arabis-arts blomning, hvilken i Frankrike enligt GREN. et GODR. räcker från och med Maj t. o. m. September, är hos oss ätminstone från slutet af Maj !) till och med Augusti månad. I KochHs Flora Germ. et Helv. ed. 2 säges deremot arten blomma endast i Juni och Juli?) och saledes två månader senare än A. Thaliana, som i Tysk- land börjar sin blomning redan i April. Häraf synes det, att KocH hvarken sett vår- eller höstformerna af ifrågavarande art. Men det är just genom undersökningen af dessa former, som man kommer under fund med artens fleråriga natur, hvilken följ- aktligen icke blef af KocH iakttagen. Af alla former, hvari Arabis arenosa uppträder, synes nyssnämnda höstform vara den, som bäst karakteriserar artens typ, sadan LINNÉ i Spec. pl. ed. 2 uppfattade den, och lättast skiljes från de närstående arterna A. petre&ea och A. suecica, hvilka deremot olika varformer af A. arenosa med sina glesare bladrosetter, mera fapariga och stundom nästan hela eller blott tandade rotblad med glesare och smalare eller endast tandlika flikar, samt sin ej sällan högre, mera greniga och jemförelsevis bladrikare stjelk i viss mån likna. Då flera Callitriche-arter hafva sin blomningstid på för- sommaren och jag önskade att få kännedom om dessa föga 1) Exemplar i mitt herbarium från Norrköping äro i blommande tillstånd in samlade i slutet af denna månad. 2) Vid denna tid hafva de nya bladrosetterna sannolik äfven i Tyskland ännu icke kommit i blomning, af hvilken omständighet KocH torde hafva hemtat sin åsigt om artens tväärighet. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4, 53 studerade vattenväxters förekomst i Småland, undersökte jag förenämnda dagar större och mindre vattensamlingar i de hagar, der jag vandrade, men fann der icke någon enda art af detta slägte. Afvenledes gjorde jag en tur till den omkring en fjerde- dels mil nordost om Kräksmäla kyrka belägna Boasjön, men denna befans dock ännu nästan sakna allt tecken till högre växtlif. Då jag äfven fann vegetationen i det inre landet ännu vara för litet försigkommen för att kunna föranleda ett längre uppehåll derstädes, anträdde jag den 21 Juni återresan öfver Bäckebo och Madesjö socknar till Nybro jernvägsstation. Under vägen fann jag mellan Bönemala och Skogsby i förstnämnda socken Quercus sessilitlora, en ekart, som i de inre socknarne af Calmar län, åtminstone i Långemåla, Carlslunda och Gullabo socknar, är temligen allmän, samt nära Kulla i Madesjö socken Trollius europ&us i sin vackraste blomning och ymnigt växande. I en djup vattensamling mellan Bidalite och Nybro köping påträffade jag sedan Callitriche hamulata, den enda Callitriche-art, som jag under hela sommaren på mina resor i Småland lyckats få se växande. — Från Nybro reste jag vidare med bantåget hem till Calmar. Efter ett uppehåll derstädes af ett par dagar afreste jag den 25 Juni till Gotland, på hvars snart uppvärmda jordyta jag hoppades finna vegetationen mera framskriden än i Små- lands högländta och svala skogstrakter, der jag förut vistats. Jag hade för afsigt att der taga kännedom om flera växtformer isynnerhet af Hieracii-slägtets grupp Pilosella, som blomma under början af högsommaren och af hvilka jag tillförene hem- fört märkvärdiga typer. Då jag ankom till Visby, fann jag mig dock sviken i min förväntan. Ehuru nemligen den Gotländska naturen med sina ängslundar och parker i allmänhet vid denna arstid har en rikare flora än fastlandet, befans dock växtligheten på ön vara ännu mera försenad än i Småland, så att park- träden nyss blifvit löfklädda, fruktträden ännu fortforo och Anemone hepatica knappt ännu upphört med sin blomning. Den utomordentligt tjocka och vidsträckta hafsisen, som under 54 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. den sista skarpa vintern omgifvit den gotländska kusten, hade nemligen för icke länge sedan uppsmält och, enligt hvad tid- ningarne omnämnde, hade den norrländska kusten och t. o. m. Stockholms skärgård ännu icke blifvit fullständigt befriade från is och snö, hvarföre äfven östersjövattnet var sedeles kallt. Att nu genast resa vidare till Gotlands nordliga kustsocknar, sasom jag förut ämnat, ansag jag derföre vara för tidigt, och jag gjorde i stället en utfärd med bantaget från Visby till de inre socknarne pa ön, hvilkas klimat mindre kunde bero af den kalla hafstemperaturen och der jag således antog, att vegeta- tionen borde vara något mera utvecklad än vid kusten. Vid Ethelhems station lemnade jag tåget och begaf mig öfver den ännu mycket våta och växtfattiga Akelausamyren till det s. k. Stanga slott vid Löjstaträsken, som är det enda i Sverige kända växtstället för Cephalanthera grandiflora, hvars blom- ningstid under vanliga ar plägar vara medlet af Juni. Af denna art påträffades äfven nu några stånd, som nyss börjat utveckla sina blommor, ehuru de flesta stånden endast hade blomknoppar, och växte i sällskap med blommande Neottia Nidus avis !) pa de buskbeväxta sidorna af en dalgång mellan vallarne invid yttersta träsket. I nyssnämnda myr, som jag pa ätervägen till Ethelhem ånyo passerade och hvarest jag på nordöstra sidan nedanför Hageby-vägen ?) i första dagarne af Juli 1879 funnit Orchis laxiflora i utomordentligt stor ymnighet växande (ej sällan med bredare, smalt lancettlika, ehuru rännformigt hop- rullade blad), syntes ännu intet spar af denna Orchis-art, men deremot päträffades i myren den pa Gotland mycket sällsynta och förut blott i nordliga delen deraf funna Carex filiformis samt ett par stånd af Orchis incarnata FR. med mörkröda blom- mor, till större delen brunfärgade skärmar, något vingade frukt- ämnen, mera utböjda, starkt brunfläckiga, äggrundt lancettlika ') Då sistnämnda arts i friska tillståndet ljusbruna stjelk och blommor doppas i kokande vatten, antaga de en vackert gräsgrön färg (hvilket torde bero på tillvaron af chlorophyll i dessa växtdelar?). a 2) Nytt växtställe. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 55 och mera trubbiga stjelkblad. Denna varietet eller måhända underart, som torde förekomma flerstädes på Gotland och af LANGE omtalas såsom funnen i Danmark, synes knappt genom annat än sin högre växt kunna skiljas från den norrländska Orchis eruenta MÜLL., hvars forma major et australis den torde böra anses utgöra. I busksnår mellan Botes och Ethelhems jernvägsstation äfvensom invid parken nära den sistnämnda stod Allium ursinum i sin rikaste blomning. Efter att samma dag hafva äterrest till Visby gjorde jag påföljande dag en exkursion till kalkhedarne norr om staden, på hvilka jag fann Potentilla collina ymnigt växande nära landsvägen, och längre mot norr i skogsbrynet bland kalkflisor och i sällskap med Cynanchum vincetoxicum den af VESTÖÖ nyligen der anträffade Tragopogon crocifolius.!) Denna art, som på ett mindre område växte i stor mängd och nyss utvecklat sina blommor, synes ej kunna, såsom HARTMAN förmenar, vara en för tillfället i Visbytrakten förvildad växt, då den före- kommer flerstädes ?) rätt långt från staden på serdeles sterila platser, der den aldrig kunnat vara odlad och troligen funnits under århundraden, långt skiljd från menniskoboningar, akerfält och hamnplatser, ehuru den för sin yttre likhet med Trag. pratensis, i hvars sällskap den på ett ställe växer, sannolikt förut varit förvexlad med denna art, då den hopslutit sina brunvioletta blommor, hvilket sker redan midt på förmiddagen. Åtminstone har den nu blifvit på Gotland lika mycket naturali- serad, som åtskilliga andra växter, t. ex. Bunias orientalis, Cuscuta Trifolii m. fl., hvilka, ursprungligen inkomna från ut- landet, numera betraktas såsom inhemska i vårt land. ?) Pa branterna nedanför kalkheds-platån sågs en lågväxt och stor- 1) Detta nya växtställe ligger omkring en ättondedels mil söder om det enda förut bekanta. 2) Om ett tredje, af mig funnet, växtställe för denna art se här längre fram. 3) Den i Visbytrakten funna Tragopogon crocifolius är på alla tre ställena var. £ floccosus DC; men denna De Candolles »varietet» är just artens rätta hufvudform, sådan den af LINNE första gången beskrifvits i Species plant. ed. 2 med följande ordalag: »calycibus corollae radio longioribus, foliis integris, radicalibus pedunculisque basi villosis.» 56 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. blomstrig varietet af den serdeles utmärkta Hieracii-art, som af Lektor ALMQVIST (i stud. öfver sl. Hier. sid. XIV) kallas H. silvaticum * triangulare. Denna varietet utmärker sig genom en något mer än fotshög, stadig stjelk, mindre långspetsade och mera kort tandade inre rotblad med långa mjukhåriga skaft, fasta, föga utstående och kortare blomskaft uti en mera fä- blomstrig qvast. För öfrigt förmärktes under exkursionen inga växter, som förtjena att här omnämnas. På eftermiddagen samma dag reste jag med diligensen till Klintehamn, der jag qvardröjde några få dagar i afvaktan på vegetationens vidare utveckling och den ångbåts ankomst, som hvar fjortonde dag derifrån afgår till Gotlands hamnar på östra kusten. Under min vistelse vid förstnämnda hamnplats gjorde jag utflygter i den närmaste trakten för att uppsöka Hieracia och serskildt för att återfinna den på Gotland ytterst sällsynta Hier. suecicum, som jag vid samma årstid år 1879 der påträffat, men som måhända eljest icke blifvit funnen på Gotland. 1!) Likväl sökte jag den nu förgäfves på den inskränkta och med gräs beväxta plats, der jag förut sett den, sannolikt af den orsak, att Hieracia af den artgrupp, dit den hör, ännu icke kommit i blomma. Deremot lyckades jag att på de norra af- satserna af det höga berget ofvanför Klinte kyrka nära Bönders den 1 Juli påträffa en forma macrantha af Hier. stenolepis i stor ymnighet växande med nyss utslagna blommor hos de stun- dom ända till 16 mm långa korgarne. Denna form, som hade gult stift och synes utgöra artens mest utvecklade och således typiska form nådde ej sällan en höjd af en aln och derutöfver. I närheten fans äfven på berget Arabis hirsuta var. sagittata i mängd växande bland den på Gotland allmänna och nu serdeles. rikt och vackert blommande Asperula tinctoria. På en åker nära hamnen växte Ornithogalum umbellatum. För öfrigt an- märktes vid Klintehamn inga ovanligare gotlandsväxter. ') Den uppgifves visserligen i Eisens och Stuxbergs förteckning öfver gotlands- växterna såsom förekommande vid Lunderhage i Fleringe socken, men har i sommar icke kunnat af mig der återfinnas. Mähända har den der växande Hierac. prealtum Vill. blifvit misstagen för densamma. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 57 Den 2 Juli afreste jag derifrån i det vackraste sommar- väder med ångfartyget Klintehamn, som besöker alla större hamnplatser på ön och nu tog vägen söderut, samt ankom samma dag, efter att hafva kringfarit öns södra udde, till Rone hamn, der fartyget qvardröjde öfver natten. Under vistelsen i Rone gjorde jag en liten utfärd inåt landet, men fann der ingenting annat anmärkningsvärdt än den för öns östliga socknar ytterst sällsynta Alopecurus agrestis, hvilken jag för mer än 30 ar sedan fann i Burs socken uti en åker nära hafvet, men som, så vidt man kan sluta af uppgifter 1 de hittills offentliggjorda för- teckningarne öfver öns växter, eljest icke af någon botanist på- träffats annorstädes på ön än inuti landet uti öns mellersta och vestliga socknar. Den växte nu i en mager aker nära hamnen. Inemot middagstiden påföljande dag, som var en söndag, afgick angbaten till Slite, der vi qvardröjde öfver natten, och inträffade följande dag i Fårösund, hvarest jag lemnade densamma för att pabörja mina studier af den egendomliga Hieracii-vegetationen uti öns nordliga socknar. Att jag med rätta hittills uppskjutit min resa till denna för kalla hafsvindar mera utsatta trakt af ön, kunde jag redan finna vid min första blick på vegetationen vid och omkring hamnen, då jag med förvåning såg, att syre- nerna i trädgårdarne deromkring ännu den 4 Juli fortforo med sin blomming och att de hvitblommiga syrenbuskarne t. o. m. just nu stodo i sin vackraste fägring. Åfven Cytisus Labur- num, ett trädslag, som i Calmartrakten plägar blomma på kall- jord i början af Juni, hade här nyligen beklädt sig med sina gula fransar. På en exkursion utmed strandvägen söderut till Stux och Utbunge påträffade jag i en hassellund emellan dessa gardar ännu blommande Cephanthera ensifolia och Hieracium bifidum, samt såväl i denna lund på en afröjd stenbunden plats som på aäkerrenar vid nämnda strandväg äfvensom vid sjelfva vägkanterna en småväxt och i tufvor växande mångstjelkig och långt ned gaffelgrenig form af Hieracium stenolepis med små styfva långskaftade, smala, isynnerhet mot basen djupt flikade blad, som på öfre sidan voro blekt ljusgröna och på den undre 58 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH På GOTLAND. sidan grägröna, gult stift samt de af ymniga stjernhår ljusgråa, svartspetsade holkfjällen något mindre utdragna och spetsiga än hos den vanliga fastlandsformen!). Denna Hieracii-form (H. stenolepis v. littoralis mihi) hade både blommor och frukt samt är således en bland de tidigast blommande Hieracier på Got- land, der den äfven finnes vid Ar i Fleringe socken och vid Flenvik i Hangvars. Nästan 1 dess sällskap växte en annan i blomning nyss kommen, men mera storväxt Hieracium af grup- pen Pulmonarea, hvilken form liknade den i LINDEBERGS Hier. Scand. exs. n:o 60 under namn af H. cesium framstälda form, som i ALMQVISTS stud. öfver sl. Hier. kallas H. vulgatum + basifolium, utom i afseende på beklädnaden hos de mörkgröna blomholkarne och deras skaft, som hos den af mig funna formen voro temligen rikt glandelhariga, men nästan utan gråspetsade längre hår?). I afseende på bladens form, färg och beklädnad hade den en viss likhet med H. Oreades, ehuru bladen oftast voro djupt tandade och ej sällan mera utdragna såsom hos H. murorum v. dissimile i LINDEB. exs. n:o 121, samt hårigheten hos bladskaften, som isynnerhet hopade sig vid bladfästena, var längre, hvitare och måhända något mjukare. Pa stjelken fans vanligtvis ett och stundom tva blad, af hvilka det nedre var skaftadt. Holkarnes bas var vanligtvis något afsmalnande, stun- dom mera tvär, med ett och annat på skaftet nedstigande fjäll; de i kanterna stjernhäriga holkfjällen tydligt tegellagda, de mel- -lersta bredare och de inre något utdragna till en föga hvass, men hårig spets. Stiften voro ursprungligen nästan gula eller, hos exemplar med mindre stark hårighet hos bladen, något live- scenta, men sedan vanligtvis mörknande; blommornas bräm ofta !) Samma form, ehuru med något mindre djupt flikade blad, finnes framstäld i mitt exemplar af LINDEBERGS Hier. Scand. exs. n:o 34 (ena exemplaret från strandklippor vid Vettern) under det oriktiga namnet Hier. bifidum jemte ett annat helt olika storblomstrigt exemplar, som deremot är den art, som i HARTMANS flora, 11:te uppl., beskrifvits under detta namn. ?) Denna glandelhäriga form anses af Lektor ALMQVisT vara närmare be- slägtad med H. ceesio-murorum LINDEB. Hier. Skand. exs. 59 än med nyss nämnda H. vulg. basifolium och kallas af honom H. porrigens. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 59 hårbräddadt. Den nu ifrågavarande Hieracii-formen, som va- rierar mycket i afseende på bladens form och bredd (från rut- formigt äggrund till lancettlik eller aflång), bladtändernas storlek samt holkarnes rikedom på glandelhär, hvilka t. o. m. kunna saknas (= Hier. cesium LINDEB. exs. n:o 60), och som redan för 28 år sedan af mig urskiljdes såsom en från den uppländska formen af H. cesium (= H. leticolor ALMQV. |. c., LINDEB. exs. n:o 125)!) skiljd art, ehuru den sedan af E. FRIES åt mig bestämdes till »H. cesium», synes hafva en ganska vidsträckt utbredning både på Gotland och på fasta landet, der den finnes åtminstone i vestra Mälaretrakten och östra Småland. — På akerrenar och i diken mellan Stux och hafvet växte Hieracium glomeratum FR. 1 stora mer än alnshöga exemplar. Den 5 Juli reste jag till Hau, en midt emellan Bästeträsk och norra ändan af Fårösund i skogen liggande gård eller by, der jag hade det oväntade nöjet att sammanträffa med Lektor S. ALMQVIST från Stockholm och studeranden G. LAGERHEIM, hvilka redan uppehållit sig ett par dagar på stället för under- sökning af traktens flora. I deras sällskap gjorde jag på för- middagen en liten utfärd i den sterila skogen nordost om gården, hufvudsakligen för att uppsöka Cephalanthera rubra, som nu borde hafva sin blomningstid och uppgifvits finnas i en liten dalgång derstädes, benämnd Djupadal. Men oaktadt mycket sökande, kunde jag ej finna den; i stället påträffade jag bland buskar invid en liten inhägnad åker i närheten Cephalanthera ensifolia och Neottia Nidus avis, båda ännu i sin vackraste blomning. På e. m. samma dag företog jag ensam en vandring till Falholmen, en utanför Ars hamn liggande, låg och nästan naken kalkstensklippa, som är sammanbunden med ön genom ett langt och smalt af hafsvagorna ofta öfverspoladt, men vid lågt vatten torrlagdt ref. Der uppsökte jag den af WESTÖÖ !) Denna Hieraciiform har glattare och ljusare växt, oskaftade och vanligen större stjelkblad, mindre och kortare korgar, som vid basen äro mera tvära, och hvilkas mera gråa, n. glandelfria, smalare och spetsigare holkfjäll äro mera jemnhöga och knappt märkbart tegellagda. 60 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PA GOTLAND. på denna holme upptäckta och för Hier. Eur. exs. åt E. FRIES insamlade Hieracium dichotomum, som hittills icke varit känd från någon annan växtplats i vårt land. Den fans mestadels i springorna på den nästan nakna och på ytan i små flisor sönder- splittrade kalkhällen uti små grunda dalsänkningar på holmens af en torftig gräsmatta omkransade midt, rätt sparsamt växande, men dock i tillräcklig mängd för att bibringa en noggrann kännedom om dess växesätt. Den saknar nemligen alldeles sto- loner, men har en »radix multiceps», d. v. s. en jordstam, från hvilkens tätt sittande stamknoppar ofta flera stjelkar utgå. Bladen hafva alltid en smal bas och äro till formen smalt lan- cettlika och spetsiga utom de yttersta i bladrosetten. Stiftet är gult och de yttersta blommorna i korgarne sakna alltid röda strimmor. Såsom jag nu märkte och redan förut anat, var det samma art, som jag år 1853 funnit växande på träskhedarne öster om Hau och af misstag för WESTÖÖ uppgifvit såsom Hier. auriculeforme, en art, som eljest icke varit antecknad såsom växande på Gotland!). Nära H. dichotomum fann jag på den sparsamma gräsmattan några få exemplar af en annan liten Hieracium med inunder gråa och sparsamt stjernhåriga blad, samt gaffelklufven och 2-blomstrig stängel, hvilken Hie- raciiform något liknade H. auriculeforme, men snarare torde vara en form af H. bigeminum (se här nedanföre). På Fal- holmen anträffades äfven en till H. Auriculas grupp hörande, högst egendomlig Hieracium utan stoloner, hvilken Lektor ALM- QVIST förut visat mig i Hau under anmärkning, att den tycktes vara en ny art, men, såsom jag vill minnas, utan att angifva växtstället. Denna Hieraciiform, som växte serdeles ymnigt på ett inskränkt område af några famnars genomskärning uti sprin- gorna på den alldeles nakna kalkhällen, der den bildar en liten fördjupning, i hvilken vatten sannolikt ofta samlar sig, utmärkte sig genom en något tufvig växt med flera, uppstigande, 1—1,5 fot långa, stadiga, något flexuösa stjelkar, som alltid voro tjär- ') Denna växtlokal för Hier. auriculzeforme har sedan upptagits i EISENS och STUXBERGS förteckning öfver gotlandsväxterna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 61 färgade, glatta, ehuru nedtill af horizontalt utstående, vid basen svarta, gräspetsade, styfva hår glest besatta, tvabladiga och upptill stundom gaffelgreniga; spadlika, rosenrödt anlupna, men eljest mörkt blågröna blad, som längs efter den med glesa, styft utstående, hvita hår beklädda violetta ryggnerven voro något kölade, i kanten nära basen styft och glest långhåriga, samt liksom hela stjelken alldeles saknade stjernhår; upprepadt tvagrenigt sammansatta, glesa, mer och mindre fåblomstriga och alldeles jemntoppade blomgvastar med utsperradt och bagformigt uppböjda långa grenar och blonıskaft, hvilka voro glest glandel- håriga men obetydligt stjernhåriga; svartgröna, serdeles korta och tjocka, vid basen alldeles tvära holkar, som nästan saknade stjernhar, men hade glandelhäriga, serdeles breda och trubbiga fjäll, af hvilka endast de innersta, som varierade mycket i af- seende på bredden och toppens form, hade en något blekare kant; citrongula, 1 toppen stundom rödgula, korta, holkfjällen föga öfverstigande, nästan tubulösa, rakt uppstående och hår- bräddade blommor, som ej öppnade sig fullständigt och rundt omkring hela pipen, liksom hos H. pr&altum VILL., voro tjockt hvitulliga; kort, endast med den brandgula spetsen ur de inne- slutna ståndarne utträdande pistill samt svartbruna skalfrukter med krithvit pensel. Denna Hieracium, hvars namngifvande tillhör Lektor ALMQVIST, som ej heller torde hafva underlatit att i sin reseberättelse omnämna densamma!), synes mig likväl, att döma af de outvecklade blomkronorna och stiften, men rika fruktsättningen, som gör holkarne korta och breda, vara en kleistogam och således atypisk, af den egendomliga lokalen och hafsvindarne framkallad form af en art, hvilken, om jag rätt förstår att bedöma dess förmåga att variera, uppträder fler- städes på Gotland i förändrad gestalt och mera utvecklad. Den har då normalt bildade längre blomkronor och stift af samma höggula färg, något smalare och mindre trubbiga holkfjäll, som jemte de spensliga glandelhåren ega långa, styft utstående och 1) Uti Upsala botaniska bytesförenings växtkatalog för »vären 1882» har den upptagits under namnet »Hieracium Westööi ALMQVIST ad int.» 62 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. graspetsade har, ljusare blågrön bladfärg utan purpurröda till- satser (och någon gång stoloner?), hvarigenom den får ett ut- seende, som närmar sig H. Auriculas !). Från denna art skiljer den sig dock alltid genom resligare växt, den langgreniga blom- qvasten, de mörka och bredare holkarne samt den högre blom- färgen. genom hvilka kännetecken den far vissa likheter med H. prealtum VILL. Voy. (= H. obscurum REICH.), ehuru den har alldeles olika bladform, som alltid är spadlik, mera styf- håriga rotblad, mera utsperrade och bagformigt uppstigande gre- nar hos blomqvasten samt bredare och glattare fjäll hos de tjocka holkarne. — Nära Ar och ej långt från hafvets strand växte på sidan om vägen till Hau samma forma littoralis af Hier. stenolepis, som jag förut sett nära Fårösund. É Efter återkomsten till Hau fann jag der på en kalkhed straxt öster om gården en forma obesa af H. dichotomum (?) med mindre spenslig växt, kortare korgskaft och således mera tätt sittande blomkorgar samt mindre rikt styfhåriga blad, hvar- igenom den fick någon likhet med dvergformer af H. dubium. Med denna art har H. dichotomum i alla fall slägtskap, ehuru holkarnes och deras fjälls utseende, som mera liknar H. Pilo- sellas, fablomstrigheten samt stänglarnes litenhet (omkring en half fots längd) och brist pa blad, som stundom saknas, visa dess ännu större slägtskap med Hieracia Pilosellina FR. Epier. och isynnerhet med H. bifurcum. — Vid Hau sågs äfven ett par former af H. pr&altum VILL. Voy., af hvilken den ena, som mera närmade sig H. dubium, var storväxt och ovanligt storblomstrig (= H. obscurum REICH?) och den andra späd, lågväxt och mera smablonıstrig med de serdeles små bladens 1) Denna på tufvor och jordvallar i fugtiga ängar förekommande Hieraciiform, af hvilken jag från spridda håll på ön eger några få exemplar och om hvilkens arträtt jag ännu icke vågar uttala något bestämdt omdöme. har jag tillförene för många år sedan förevisat E. Fries, hvars omdöme om densamma var högst vacklande, men utvisade, att den var en för honom alldeles obekant form. Den tyckes i afseende på slägtskapen stå midt emellan H. Auricula och H. praaltum, men är dock icke en form af nägon- dera af dessa arter; ej heller kan den vara en form af H. suecicum, som på Gotland är helt olik densamma. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 63 ryggnerv glest och holken mera rikt stjernharig, samt en habitus, som något närmade sig H. hyperboreum. Som trakten omkring Hau i alla händelser skulle komma att noggrant undersökas, då Lektor ALMQVIST och stud. LA- GERHEIM der ämnade qvarstadna flera dagar, beslöt jag att förflytta mig till annan station och afreste derföre följande dag till Nors norr om Fleringe kyrka, i hvilken gård jag qvardröjde några dagar. Andamälet med min ditresa var förnämligast att försöka återfinna och närmare undersöka en Hieraciumform, som jag nära derintill pa eftersommaren 1853 funnit i utblommadt tillstand och som till sin yttre habitus visade nagon likhet med H. florentinum, ehuru korgarne i den serdeles glesblommiga> upprepadt tvägreniga och rikblomstriga qvasten voro större än hos denna art. Jag lyckades dock icke att nu päträffa denna form och hufvudsakligen af den orsak, att jag ej kunde igen- känna växtplatsen, som under de sista 28 åren undergått be- tydliga förändringar till utseendet isynnerhet genom trädens till- växt, som, förut helt unga, nu erhållit en betydlig höjd och mycket inskränkt de öppna platsernas vidd. Men jag hade i stället lyckan att göra ett annat fynd, som ersatte saknaden af den sökta växtformen, då jag ej långt ifrån Hesle på en liten naken plats, der kalkstenshällen ligger alldeles blottad, i sprin- gorna på denna och bland små stenskärfvor fann i ymnighet växande en högst utmärkt Hieracium, som i afseende på slägt- skapen tycktes stå midt emellan H. dichotomum och H. bifur- cum M. BIEB., hvilken sednare den till utseendet mest liknade och under hvars beskrifning den sannolikt ej sällan inbegripes i flororna. Enligt karaktererna öfverensstämde den temligen noga med beskrifningen pa den af GRENIER och GODRON i Fl. de France uppstälda arten »H. fallacinum FR. SCHULTZ»), som jemte »H. bitense FR. SCHULTZ» (= H. bifurcum M. BIEB. sec. Fr. 1. c.) och »H. pilosellinum F. SCHULTZ» af GREN. & GODR. 1) Enligt Fries’ Epier. pag. 31 är denna GREN. & GoDrons art likväl icke den rätta Schultziska arten med detta namn, hvilken af FRIES hänföres till H. praaltum. 64 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND. OCH PÅ GOTLAND. anses ingå I KOCHS H. bifurcum, hvilken uppgifves förekomma »in aprieis, collibus ineultis.... solo calcario...» Den saknade likväl öfverallt stoloner!) och hade i stället ofta tufviga stand med flera uppstigande sidostänglar af omkring 2—4 decimeters höjd samt styfvare och glaucescenta blad, hvilka hos H. fallaci- num GREN. & GODR. sägas vara »plus molles». Med H. dicho- tomum öfverensstämde den till harigheten hos alla växtens delar, ehuru rotbladen hade gröfre och pa hela öfre ytan sittande borstlika har, som med hvit färg hopade sig vid bladfästena, äfvensom till holkfjällens form och rika beklädnad med glandel- har; men den liknade deremot till höjden, som var vida större än hos H. diehotomum, grofleken, de merendels större, tjockare, i början klotrunda eller klotrund äggformiga och, sasom utblom- made, bukiga blomholkarnes och de mot basen mycket mindre starkt afsmalnande och derföre mera tunglika rotbladens form mera H. bifurcum. Båda dessa arter liknade den till de upp- repadt 2—6-blomstriga stänglarnes utseende, hvilka antingen saknade blad eller hade ett litet ensamt blad nedanför eller stundom ofvanför midten med eller utan blombärande gren i sin vinkel, äfvensom i afseende pa saknaden af röda strimmor hos kantblommorna. Från H. dichotomum, från hvars jordstam (en »radix multiceps») ofta utga flera tätt sittande och nästan sam- manpackade stamknoppar och hvars rotblad, som knappt kunna sägas bilda rosetter, alltid äro uppstäende och till största delen bestå af smalt lancettlika, åt båda ändarne afspetsade blad, skiljde sig den af mig funna Hieraciiformen dessutom, ehuru den växte på alldeles samma slags lokal som nyssnämnda art, genom sina längre atskiljda, mot jorden starkt nedpressade blad- rosetter, hvilkas yttre blad till stort antal voro bredt spadlika, liksom hos H. Pilosella, och på hela sin öfre yta, liksom hos ') H. Pilosella och H. Auricula, som sparsamt växte på hvar sin sida om densamma, men på samma nakna kalkgrund, äfvensom H. auriculeforme, hvaraf ett par stånd (måhända de enda på Gotland funna!) der äfven på- träffades, hade deremot, i trots af den derför ogyrsamma lokalen, korta sterila stoloner, hvaraf synes, att den nu ifrägavararde formens saknad af sådana ej får tillskrifvas lokalens tillfälliga inflytande. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 65 sistnämnda art, voro mera rikt besatta med grofva, utsperrade, d. v. s. rakt uppstående, borsthår, och hvilkas inre blad, till antalet vanligen färre, hade en tunglikt lancettlik form med bred basis samt voro otydligt småtandade. Den skiljde sig äfven genom sina efter regel kortare enskilda blomskaft och sidogre- nar, som icke i likhet med sidogrenarne hos H. dichotomum nådde nästan samma höjd som hufvudstängeln. Da flera stjel- kar utgingo från samma rosett, hvilket ej sällan inträffade, voro de uppstigande och långa sidostänglarne liksom hufvudstängeln en till två gånger gaffelgreniga med 2—4 blomkorgar, hvarige- nom växten fick en viss likhet i växtsätt med mindre exemplar af H. dubium. Från denna art skiljde den sig dock lätt icke blott genom ofvannämnda kännetecken, utan äfven genom hol- karnas utseende, som bestämdt förde den till Hieracia Pilosellina FR. Epier. Någon hybrid af H. Pilosella och H. dubium eller nagon dermed beslägtad Hieraciiform kunde den dock ej vara, då ingen art af H. dubii grupp växte i närheten. Då jag ej kunnat uti för mig tillgängliga floror upptäcka någon förut känd art, med hvilkens beskrifning den till fullo öfverensstämmer, ma den här tills vidare benämnas H. bigeminum. Ehuru denna arts typ, enligt den nu lemnade beskrifningen på densamma, sälunda kunde tyckas vara ganska väl utpreglad, påträffades dock ibland den stora mängd af stånd, hvari den uppträdde pa växtplatsen, en del sådana, som visade dess för- måga att variera i likhet med alla andra arter i detta poly- morfa slägte. Bland dessa variationer funnos dels sådana, som närmade sig former af H. Pilosella med 2-klufven stängel'), ehuru stoloner alltid saknades, och dels sadana, som ännu när- mare tangerade H. dichotomi formomräde, mot hvilket gränsen ej alltid var sa lätt att uppdraga. I synnerhet visade sig lik- heter med den form af sistnämnda art, som jag här ofvanföre omtalat såsom af mig funnen vid Hau, såvida icke denna just bör hänföras till H. bigeminum. 1) Sådana former förekommo på andra ställen i trakten kring Nors och Hesle, men endast i spridda exemplar jemte hufvudarten. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 4. 5 66 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. Vid Hesle, äfvensom i skogen deremellan och Bästeträsk ej långt ifrån stranden af sistnämnda insjö förekom äfven en form af H. dichotomum, som låg på andra sidan om denna art och bildade första länken i en formserie, som sammanbinder den med H. cymosi artgrupp. Denna form (= H. dichotomum var. subfallax mihi) utmärkte sig genom något högre växt (som dock var lika spenslig, småbladig och småblomstrig som hufvud- formen), stundom tvåbladig stjelk, på hela insidan med mera tilltryckta längre hår tätt besatta blad, samt en temligen rik beklädnad på holkarne och deras skaft med längre gråspetsade hår, mellan hvilka ett ringare antal af glandelhår visade sig. Den syntes bilda en mellanlänk mellan H. dichotomum och H. fallax FR.!), af hvilken jag tror mig sedan hafva funnit exem- plar i en lund nära Lunderhage i Fleringe socken. Bland Hieraciiformer, som vid Hesle anträffades, må äfven här nämnas H. Pilosella var. macranthum TEN., ofvannämnda form af H. basifolium ALMQV. pericliniis gianduloso-pilosis och med bladformer, som ej sällan närmade sig H. murorum v. dis- similis LINDEB. exs. 121, äfvensom flera former af H. prealtum VILL. Af sistnämnda art — som jag här ej uppfattar i det vidsträckta omfång, hvartill den i Il:te upplagan af HARTMANS flora utsträckes, utan 1 ett vida inskränktare, innefattande en- dast former med mörkare holk och smalare holkfjäll, bland hvilka former den mera storblomstriga H. obscurum REICH.?) synes utgöra artens både mest utvecklade form och ursprung- 1) Denna i FRIES Symb., Sum. Veg. Scand. och Epicrisis beskrifna och i dessa arbeten till olika hufvudarter såsom underart hänförda Hieraciiform, hvilken enligt min uppfattning är närmare beslägtad med H. praaltum och H. setigerum än med H. dubium, torde sannolikt vara den i Eısens och STUXBERGS förteckning öfver Gotlands växter omnämnda s. k. H. setigerum från trakten af Lunderhage. 2) Denna saknar vanligtvis (och måhända alltid?) stoloner eller har i deras ställe uppstigande och blommande sidostjelkar, liksom de Gotländska for- merna, samt är ganska olik den af LINDEBERG i Hier. Scand, exs. under n:o 31 alldeles orätt såsom VILLARS typform framställda, ofta med stoloner försedda finska arten med samma namn, hvilken har betydligt bredare, kor- tare och trubbigare holkfjäll med bred hinnkant samt synes vara H. Bau- hivi ScHULTz enligt Fr. Epier. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, No 4. 67 liga typ, sådan den framställes i VILL. Voy. tab. 2 fig. I — förekommo nemligen dels denna hufvudform med ljust blågröna, styfva, endast i kanten och på ryggnerven styft långhåriga blad, som på undre sidan antingen alldeles saknade eller endast på ryggnerven hade några serdeles små och spridda stjernhår, samt med eller utan längre graspetsade har pa de mer eller mindre sparsamt stjernbeströdda blomholkarne, hvilkas fjäll hade mörk- grön glandelhårig rygg samt en smal och något blekare kant. Denna form, som någon gång hade flera uppstigande och blom- bärande sidostjelkar från rotbladsknippet, fans endast på fugtig gräsmark i ängen. Dels förekom i samma äng en annan form af samma art (= H prealtum var. hirsutum KocH, H. Zizia- num TAUSCH.) på öfvergång till H. fallax FR. Symb. med stjel- ken och bladens båda sidor rikt besatta med långa, styfva, ut- stående, vid roten svarta och upptill graspetsade hår, såväl stjelken som de långsträckta och smala bladens undersida be- strödd med glesa stjernhår, samt de smärta holkarnes smal- spetsade och mörka fjäll nedtill försedda med långa gråspetsade hår och få glandelhår, blandade med strödda stjernhår. Denna form liknade mycket den i FR. Symb. s. k. H. sabinum var. norvegicum utom i afseende pa kantblommornas färg, hvilka alldeles saknade röda strimmor. Båda formerna hade visser- ligen ej så stora korgar, som hos H. dubium vanligtvis före- komma, men dock ungefär så stora sådana som hos H. cymo- sum och således ej obetydligt större korgar än hos andra for- mer af den kollektivt uppfattade arten H. prealtum AUCTT., deri former inrymmas, hvilkas blomkorgar äro i storlek nästan jemförliga med H. florentini. Under mina exkursioner i trakten af Nors fann jag till min förvåning, att Anemone sylvestris, som växer i Hesle äng invid buskrötter på sank mark och har sin vanliga blomnings- tid i början af Juni, ännu den 6 Juli stod i full blomning, hvil- ken således var en hel månad försenad. Afven hade jag här tillfälle att öfvertyga mig om det bestämda sambandet mellan Inula ensifolia och I. salicina. Redan i mina Observationes cri- 68 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. 5) tice har jag pa sidd. 4—5 anmärkt, att talrika mellanformer finnas mellan dessa växtformer på hedarne norr om Hesle. Sa- dana mellanformer fann jag nu äfven i lundarne kring Hesle och Nors, hvadan jag vågar göra det bestämda påståendet, att I. ensifolia, sådan den förekommer på Gotland och, med af- seende på aåtskilliga Gotländska exemplars fullkomliga likhet med den österrikiska, äfven i utlandet, icke är någon sjelfständig art, utan endast en egendomlig varietet af I. salicina, analog med Orobus tuberosus var. tenuifolia, som jag ar 1853 fann växa med alldeles svärdlika småblad i sällskap med I. ensifolia på kalkheden norr om Hesle, blandad med öfvergångsformer till den vanliga och mera bredbladiga formen af O. tuberosus, från hvilken den, liksom I. ensifolia från I. salicinas smalbladi- gare former, måste med möda utgallras. Äfven I. Britanica har funnits på Gotland, i Tänglingsmyr, uti en alldeles analog och ytterst smalbladig form. Den 8 Juli gjorde jag en tur i nordvestlig rigtning från Hesle genom den ödsliga och glest skogbeväxta heden ända till Bläse och derifrån söderut jemte strandvägen till Lunderhage. Uti en frodig busk- och trädbeväxt äng mellan dessa gårdar fann jag derunder ånyo Hieracium pr&altum VILL. i sin typiska form, äfvensom H. glomeratum, som med sin rent gröna blad- färg lätt skiljes från den förutnämnda arten, H. basifolium med rikt glandelhåriga holkar och korgskaft samt med samma va- riation i afseende på bladformen, som på andra ställen, der jag sett den, äfvensom en 30—50 cm hög Hieracium, som hade en caulis rigidus et flexuosus och ganska noga öfverensstämde med H. fallax FR. Symb. utom i afseende på de sma stjelkbladens antal, som hos den af mig funna formen voro 2 utom ännu mindre skärmlika stödjeblad vid de blombärande grenarnes fä- sten i den dichotomiska qvasten, samt korgarnes form, hvilken ej gerna kunde kallas »ventricosa». Då likväl blomholkarne till form och storlek, samt fjällens form och nästan äfven hårbe- klädnad, ehuru den var något tunnare, alldeles liknade holkarne hos H. echioides, med hvilka holkarne hos H. fallax i Summa ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 69 Veg. Scand. jemföras, och stjelken, hvars blads antal hos Hie- racia i allmänhet ej plägar vara synnerligen konstant, visserli- gen i Epicrisis säges vara »unifolius», men i Sum. Veg. Scand. »subunifolius», synas de nu anmärkta olikheterna icke kunna vara af någon synnerlig vigt. På ätervägen från Lunderhage till Nors sammanträffade jag med ett par unga botanister, studeranderna LANGE och NIKLASSON, hvilken sednare lemnade mig exemplar af en Co- rallorhiza, som han nyligen funnit växande bland ljung på en holme i Fardume träsk på Gotland, och som jag vid anstäld granskning fann vara icke C. ericetorum DREJ., som jag först förmodade, utan C. innata. Detta fynd är likväl ganska märk- värdigt, då ifrågavarande växtart måhända ej på en mansalder varit sedd på ön, sedan den en gång, enligt C. Säves uppgift i Synopsis flore Gotlandice, påträffades på den s. k. Askängen i Hejde socken, hvilken äng(?) var det enda hittills kända Got- ländska växtstället för densamma. Följande dag reste jag från Fleringe till Rute socken, der jag önskade taga närmare kännedom om den s. k. Orchis lati- folia, som, eljest icke förekommande på Gotland, uti EISENS och STUXBERGS ofvannämnda växtförteckning uppgifvits förekomma »mellan kyrkan och Koparfve gästgifvaregård», samt undersöka dess förhållande till de närbeslägtade arterna och serskildt till Orch. elatior FR., som jag tillförene sett växande på ön. Men ett ihållande regnväder hindrade mig under ett par dagar från att för ändamålet företaga någon längvarigare vandring i de vidsträckta kärrmarkerna, som finnas mellan de uppgifna stäl- lena. Först den 11 Juli blef en sådan för mig möjlig, då jag i alla rigtningar genomsökte den numera omkring !/, mil långa myren. (Den tillförene dubbelt så långa myrens södra hälft, som ej ligger »mellan kyrkan och Koparfve», har nemligen på sednare tiden blifvit genom utdikning torrlagd och förvandlad till åker). Men hvarken i myren eller i de ängar och lundar, som flerstädes begränsa densamma, kunde jag upptäcka nagon sådan ÖOrchis, som i nutidens svenska floror betecknas med 70 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. namnet O. latifolia L. Deremot påträffade jag i nordvestra kanten af myren »mellan kyrkan och Koparfve» exemplar af O. Traunsteineri med rännformiga fläckiga blad och stora mörkt purpurröda blommor, som nyss börjat utveckla sig — färgen hos dem var alldeles lik den hos O. Morio och den spensliga växtens storlek jemförlig med småväxta ständs af Orchis ma- culata!) — samt alldeles invid kanten af den bäckränna, som pa längden genomflyter den ej synnerligen breda myren i dess midt, en serdeles grof- och högväxt (nästan alnshög) O. an- gustifolia WIMM. med ovanligt breda, styfva, kölade och ofläc- kade blad och små ljust köttröda blommor?). De påträffade exemplaren af denna Orchis syntes deremot hafva nästan slutat sin blomning, emedan de nedre blommorna redan gatt i frukt. Något spår af öfvergangsformer mellan dessa två till blomnings- tid, storlek och hela utseendet så ytterst olika Orchis-arter kunde icke anträffas, "ehuru arterna växte knappt ett bösshåll från hvarandra. Deremot fann jag ett exemplar af O. Traun- steineri med bredt aflånga blad (som likväl icke hade sin största bredd ofvan utan vid midten) och något blekare blommor, hvilka omständigheter gafvo dem ett utseende, som närmade sig den äfven 1 närheten växande O. maculatas. Detta exemplar kunde ock verkligen sägas utgöra en mellanform emellan dessa två arter eller måhända snarare en hybrid af båda. Ty hybrider finnas säkerligen, enligt hvad ock af både äldre och nyare floror ') Troligen från samma lokal hade Myrın hemfört den Orchis, som WAHLEN- BERG i sin Flora Suecica beskrifvit med »floribus subviolaceis» och hänfört såsom var. 2 majalis till O. maculata med angifvande af det enda växt- stället: »Gotlandie ad Ruthe». Orchidis Traunsteineri slägtskap med O. maculata och O. majalis Reıch. är ock pätagligen fullt ut lika stor som den med O. angustifolia Wimm., till hvilken Lektor HARTMAN i 11:te upp- lagan af sin Handb. i Skand. flora utan bindande skäl hänför den såsom underart. 2) Måhända är det denna Orchisform, som blifvit förblandad med och ansedd för att vara den nu s. k. O. latifolia, hvars namn den i äldre floror burit alltsedan Lıns&s tid, hvilken med detta namn i Flora Suecica helt säkert afsåg just samma form. (Jemf. härmed Lınn&s beskrifning 1. c. samt C. HARTMANS »Anteckningar vid de Skandinaviska växterna i LINNÉS herba- rium» sid. 307— 308.) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 71 utvisas, mellan många vidt atskiljda arter och t. o. m. mellan slägten äfven af Orchideer; och att möjligen O. Traunsteineri på andra ställen kan hybridisera med eller åtminstone taga in- tryck af en O. angustifolia WIMM., om den finnes i närheten, vill jag ej bestrida. Men sådana på ett eller annat sätt upp- komna tillfälliga och vanligtvis da i ett fåtal af exemplar upp- trädande mellanformers förekomst, der de två arterna växa 1 hvarandras närhet, bevisa alldeles icke någon dylik brist på artskilnad dem emellan, som i HARTMANS flora omförmäles, da de eljest, åtminstone på Gotland!), med lätthet och skarpt ätskiljas af blommornas olika färg och storlek, läppens utseende, hvilken hos O. Traunsteineri har stora, rundade och föga nedböjda sido- flikar nästan som hos O. elatior FR. och O. maculata samt vanl. långt utdragen mellanflik, kalkbladens olika ställning, af hvilka äfven det öfversta bland de yttre — hvilket hos OÖ. an- gustifolia WIMM. (och äfven enligt LINNÉS beskrifning, hos »O. latifolia») är lutadt mot de två inre samstående sidokalkbladen — hos O. Traunsteineri liksom de två yttre sidokalkbladen är tillbakaböjdt och uppåt vändt, stjelkbladens form och olika rigt- ning, olika blomningstid m. m. Sistnämnda art, som jag haft tillfälle att se växande på flera ställen på Gotland, der den torde vara mera typisk än på vissa andra ställen i vårt land, förekommer för öfrigt visserligen på fugtig, met dock på en långt mindre sank mark än den, der O. angustifolia WIMM. bäst trifves. Öfvergångar mellan dessa två arter har jag al- drig sett. På en buskbeväxt kulle mellan Gerungs och Risungs i Rute påträffades samma form af H. basifolium med glandelhåriga holkar och skaft, som jag förut omnämnt såsom växande på andra af mig besökta ställen, samt i en fugtig skogsäng nära Fardume den utmärkta Hieraciiform, som i ALMQVISTS stud. !) Måhända dölja sig under namnet O. Traunsteineri bäde i svenska och ut- ländska floror flera olika arter. Den Gotländska synes vara närmast be- slägtad med O. cordigera M. BLytt, hvilken har föga slägtskap med den från O. angustifolia mindre lätt ätskiljbara O. eruenta MÖLL., men deremot står mycket nära ©. majalis RErcH., ehuru växten är spädare. 72 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. benämnes H. silvaticum subspec. 9. Sistnämnda form (= H. ni- groglandulosum mihi), hvilken jag redan år 1853 anmärkte så- som en från »Hieracii murorum» öfriga former väl skiljd form och som säkerligen inrymmes uti den i äldre upplagor af HART- MANS Sk. flora under H. murorum anförda varieteten »nigro- glandulosum», har jag tillförene äfven funnit vid Simons i Lär- bro och vid Flenvik i Hangvars socken på Gotland. Den före- kommer endast sparsamt på alla dessa ställen. Sedan jag den 12 Juli begifvit mig från Rute till sistnämnda socken, började jag att undersöka Hieraciivegetationen omkring Kapellshamn och fann i en hage norr om Flenvik förutom Hie- racium stenolepis med dess forma littoralis (se ofvanföre) samt flera andra af mig ännu ej bestämda Hieraciiformer äfven ett par stånd med ännu outslagna blommor af den s. k. H. ramo- sum var. simplex-FR. jemte en mängd former, som samman- binda den med H. cesii och H. vulgati formgrupper. Dessa mellauformer kunde omöjligen strängare åtskiljas och tillhörde helt säkert en och samma polymorfa art, till hvilken äfven »H. ramosum v. simplex FR.» måste hänföras. De liknade nemligen hvarandra fullkomligt i afseende på stjelkens och de gråaktigt blekgröna bladens större och mindre rikedom på långa mjuka och hvita hår, som isynnerhet samlade sig vid bladfästena, de starkt stjernhariga holkarnes storlek och form, hvilken sista nästan liknade H. basifolii, de tydligt tegellagda, visserligen temligen smala, men dock trubbiga och föga utdragna holk- fjällens totala brist på glandelhår och mindre ofta förekom- mande längre graspetsade har samt de alltid gula stiften; men de skiljde sig från hvarandra och från H. ramosum v. simplex FR. hufvudsakligen endast genom det ganska olika antalet af stjelkblad, som varierade från 1—6, alla bladens form (egentli- gen relativa bredd), hvilken hos de flesta visserligen var lan- cettlik och i smått liknade den hos H. anfractum, men hos en del stånd var bredare och då mera liknade den hos H. bifidum eller t. o. m. hos H. basifolium. Då WALDSTEINS och KITAT- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 73 BELS namn H. ramosum!) helt säkert afser en helt annan art, än den nu omtalade, ogreniga, blekbladiga och mestadels (då bladen äro flera på stjelken) smalbladiga H. ramosum v. simplex FR., och än mindre kan tillämpas på nyssnämnda med den- samma sammanhängande former, af hvilka ingen utmärker sig för någon ovanlig grenighet, utan snarare för motsatsen, måste ett annat namn för hela den polymorfa arten anskaffas. Och då jag aldrig sett någon art i slägtet, hvars habitus till den orad varierar, som hos den nu ifrågavarande, anser jag intet namn för densamma vara mera passande än /7. variabue?). Följande dag reste jag till Slite, hvarest jag fick se Saro- thamnus scoparius i full blomning. Den enda buske, som af denna art der finnes, syntes hafva lidit mycket af årets vår- froster, så att topparne hos alla de yngre skotten voro för- torkade och en stor del af busken t. o. m. utdöd. Derefter fortsatte jag resan söderut och tog i en äng nära Tjelders för jemförelses skull några stånd af Orchis Traunstemeri, hvilka jag här fann i allt utom den något mindre mörkt purpurröda blomfärgen likna de stand af samma art, som jag förut sett i Rute och här ofvanföre beskrifvit. Efter att den 14 Juli hafva ankommit till Gothem, tog jag straxt vägen till Botvaldavik, hvarest jag önskade skaffa mig närmare kännedom om den s.k. Ranunculus Friesii GREN. et GODR., som uppgifvits der före- 1) Af denna art har jag i mitt herbarium exemplar från Upsala botaniska träd- gård, der densamma tillförene blifvit uppdragen från utländska frön. Dessa exemplar, som alldeles öfverensstämma med WILLDENOWS och KocHs be- skrifningar på arten, hafva ett helt annat utseende än de Gotländska, ehuru blomholkarne äro alldeles lika hos de nu jemförda formerna. De från bo- taniska trädgården af mig hemtade exemplaren utmärka sig nemligen genom nästan från hvarje bladveck på den alnshöga stjelken utgående långa bladiga grenar, 6—7 glänsande mörkgröna, obetydligt håriga, bredt äggrunda —lancett- likt äggrunda blad hos hufvudstjelken, en stor yfvig blomqvast, hyars grenar äro långt upp beklädda med mindre blad af samma form som hos stjelken, samt utsperrade liksom de serdeles korta blomskaften. 2) Utom vid Flenvik finnes den på Gotland äfven vid Westös i Halls socken, vid Storugns i Lärbro samt mellan Wialmsudd och Arshamn i Fleringe socken på Gotland. Således är den hittills blott funnen i nordligaste delen af denna ö. Utom Gotland har den ännu icke anmärkts på något enda ställe i Skandinavien. 74 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. komma, samt undersöka dess förhållande till Ranunculus acris * Steveni som enligt 11:te upplagan af HARTMANS flora skall vara dermed identisk. Jag lyckades äfven att der påträffa stånd, som alldeles liknade det i Kongl. Vetenskaps-Akademiens svenska herbarium förvarade exemplar, som, funnet just vid Botvaldavik, föranledt nyssnämnda uppgift. Dessa stånd växte — liksom, enligt den upplysning jag sedermera erhållit af Läroverks- Adjunkten MOoLER, förhållandet varit med samma herbarii- exemplar, hvilket han skänkt till Vetenskaps-Akademien — på ett lager af gammal tång, hvilken nära hafsstranden blifvit upplagd och nu till stor del förmultnat, samt utmärkte sig genom en stor och grof stjelk, som nedtill stundom var beklädd med utstående, mjuka, mer och mindre täta hår; en gulaktig, rik, mjuk och längre sammetslik hårighet hos blad och blad- slidor, samt ofta skaftade flikar hos det öfversta och stundom äfven hos de nedre stjelkbladen. De fingo derigenom någon likhet med Ranunculus Friesii, ehuru de i öfrigt icke väsentligt skiljde sig från den vanliga R. acris, som växte i närheten och af hvilken de blott syntes utgöra en anmärkningsvärd artför- ändring, som genom talrika mellanformer sammanhängde med artens typ. Men den ifrågavarande Ranunculusformen var dock bestämdt icke identisk med R. Friesii, som har en alldeles olika fruktform, ej heller densamma, som ANDRZEIOWSKI kallat R. Steveni och som, enligt hvad KocH, LEDEBOUR m, fl. sam- stämmande antaga, är en form af R. acris med bredare och helare Y) bladflikar. Sådana flikar träffas ej heller någonsin hos 1) Uti HARTMANS flora, der denna Ranunculusform fått en helt och hållet origtig beskrifning, sägas dess rot- och stjelkblad merendels vara 3-fingradt och således djupare delade än hos R. acrie. Uti Brssers enumer. plant. Volh., hvarest ANDRZEIOWSKIS art först är beskrifven, säges deremot om densamma: »Differt a R. acri foliis nunguam multifidis, laeiniis latioribus enneatis...»; hvarjemte i den föregående beskrifningen yttras om stjelkarne: »pilis raris adpressis obsiti»; om slidorna: »margine piloso ciliatae»; om bla- den: »foliis 3 —5-partitis, laciniis euneatis, trifidis, (och längre ned om de- samma: subtrifidis), inciso-dentatis», samt om stiftet: »stylo uncinato-coro- nato». Växtlokalen säges vara »in pratis», Den utmärker sig säledes hvar- ken genom nägon rikare härighet eller genom djupare delning hos bladen än hos R. acris. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 75 R. acris, då den, såsom ej sällan inträffar, har bladens flikar skaftade, hvilket naturligtvis just står i sammanhang med en djupare och mera upprepad delning och således smalare flikar hos dessa. Deremot är den vid Botvaldavik förekommande Ranunculus- formen, som förekommer flerstädes, om icke allmänt, på Gotland, identisk med en vid S:t Görans kapell utanför Visby och äng- arne deromkring växande form af R. acris, hvilken form varit misstagen för R. lanuginosus och sedan i fjerde upplagan af HARTMANS flora efter LINDBLOMS föredöme kallad R. acris sg velutinus (non = R. velutinus TEN., som är en annan Ra- nunculusart), ett namn, som synes mig vara för densamma ganska passande. Tre olika Ranunculus-former hafva således fortfarande blifvit med hvarandra hos oss förvexlade: R. Friesii GREN. et GODR., R. acris var. Steveni (ANDRZ.) och R. acris var. velutina LINDBLOM, !) ehuru de rätteligen böra atskiljas. Den ägta R. Friesii, som under namn af R. silvaticus THUILL. är beskrifven i Fr. Mant. III samt framstäld i Herb. Norm. XI, 32, skiljes nemligen af GREN. et GODR, som gifvit namnet, uti Fl. de France I pag. 34 såsom egen art från »R. acris 8 Steveni,» som af dem pa annat ställe ı nämnda flora serskildt omtalas. Enligt exemplar i mitt herbarium, hvilka jag erhallit af E. FRIES sjelf, och som äro insamlade pa samma gang, som de, hvilka under namn af R. silvaticus utdelats i Herb. Nor- male, 2) utmärker sig R. Friesii, som enligt GREN. et GODR. 1) Såsom nyss antyddes, har äfven R. lanuginosus L. och någon gång t. o. m. äfven R. hirsutus Curt. (—=R. Philonotis EHrRH.) fått låna sitt namn åt ifrågavarande Gotlands-Ranunkel, hvars slägtskapsförhållanden således torde vara förtjenta af en närmare utredning. 2) Huruvida de exemplar af »R. silvaticus THuILL.», som i Botaniska Notiser 1857 omtalas såsom funna på ett nytt växtställe ej långt från det gamla stället i Upsala, är samma art, är jag ej i tillfälle att bedöma, då jag ej sett något af dem. Hvad åter beträffar den norska s. k. R. acris 2 Steveni LANGE», hvilken enligt beskrifningen i A. Bryrrs Norges Flora torde vara densamma som M. N. BLytts i Bot. Notiser, 1845 sid. 9 omtalade »R. acris 3 silvaticus», synes den, att döma af den citerade figuren n:o 4605 hos REICHENBACH, der karpellerna framställas kloformiga, vara en form af R. acris (= R. acris 3 velutinus LINDBLOM), som med bredare bladflikar när- mar sig den dermed ej fullt identiska R. Steveni ANDRZ. SOMMERFELTS R. acris 3 silvaticus är sannolikt samma växt. 76 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. äfven skall vara en annan art än R. silvaticus THUILL. (= R. nemorosus DC), icke blott genom sina sträfhåriga stjelkar, hvilkas ej synnerligen täta, men temligen långa och grofva här äro något utstående såsom hos R. nemorosus DC, utan äfven och isynnerhet genom sina karpeller, som äro mer än dubbelt så stora som hos R. acris och dess varieteter Steveni och velutina, , hafva sidorna tydligt och regelbundet punkterade samt uppåt småningom sammandragna till ett vid basen mycket bredt, tve- eogadt, nästan rakt, till formen utdraget och n. likbent treangel- formigt spröt, som är minst hälften sa långt som karpellen. !) Smäfrukterna hos R. Friesii likna således både till storleken och det öfriga utseendet rätt mycket småfrukterna hos R. repens, ehuru sprötet hos R. Friesii är mycket bredare, rakare och något litet längre, men deremot alldeles icke Ranunculi acris och dess nyssnämnda båda varieteters småfrukter, hvilkas sidor äfven under starkare förstoring visa sig vara nästan omärkligt och mycket oredigare punkterade, samt hvilkas spröt till formen bildar en nästan liksidig treangel med kloformigt krökt spets och med en bas, som är flera gånger smalare än karpellen samt en höjd, som knappt uppgår till fjerdedelen af dess längd. Då smäfrukternas storlek hos hvarje Ranunculusart är i det när- maste densamma äfven hos mycket olikstora ständ, och då äfven fruktformen hos alla slägtets arter är ytterst litet föränderlig, torde man på grund af de nu framvisade olikheterna mellan ifrågavarande växtformer vara berättigad att med GREN. och GODRON antaga, att den rätta R. Friesii, som af dem till ut- seendet jemföres icke med deras »R. acris'3 Steveni,» utan med R. nemorosus DC, är en ifrån R. acris väl skiljd art, ehuru visserligen dess örtstand ej obetydligt liknar vissa storväxta former af sistnämnda arts var. velutina. Med R. acris var. Steveni synes den deremot, såsom redan FRIES anmärkt, icke !) För öfrigt mä hänvisas till beskrifningen i Fries” Mant. III, men ej till den, som förekommer i Fr. Summa Veg. Scand., hvilken till stor del synes vara lämpad efter norska exemplar, som, enligt hvad redan förut af mig anmärkts, torde tillhöra R. acris > velutinus LINDBLOM. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 77 ens kunna eller åtminstone böra jemföras, och på Gotland har den hittills aldrig varit sedd. Under förhoppning att ännu finna Orchis elatior FR. i blom- ning och för att kunna insamla exemplar af denna föga kända växtform åt Kongl. Vetenskaps-Akademien, afreste jag den 15 Juli till Vänge, hvarest ifrågavarande växt två gånger förut och sednast är 1879, varit af mig tagen på troligen samma plats, der de i Herb. Norm. VII, 67 under namn af O. latifolia framstälda och af E. FRIES sedermera 1 Summa Veg. Sc. be- skrifna exemplaren blifvit af P. C. AFZELIUS hemtade. Jag lyckades dock ej nu att påträffa flera än ett enda exemplar, antagligen af den orsak, att, såsom jag tror mig hafva funnit, alla Gotländska orchideer lidit af sista vårens kalla väderlek och för den skull i år mycket sparsammare förekommo på lokaler, der jag förut sett dem i stor ymnighet växande. Jag jemförde emellertid det erhållna exemplaret, som redan till största delen gått i frukt, med ett par friska exemplar af samma art, hvilka jag nyss förut under resan fatt af en ung botanist och som af honom hemtats från Holmmyr i Dalhems socken. Jag fann alla tre exemplaren vara hvarandra alldeles lika utom i afseende på kalkläppens storlek, som hos exemplaren från Dal- hem var obetydligt mindre, samt dess teckningar, hvilka hos sistnämnda exemplar voro nagot mera sammanflytande närmare kanten i bågform, ehuru färgerna voro desamma. Bottenfärgen mellan de purpurfärgade teckningarne var nemligen hos alla exemplaren mycket ljust rosenröd med en stark dragning åt syrenfärg, alldeles såsom hos O. maculata, då den är mera högfärgad, men deremot ganska olik den hos O. angustifolia WIMM., som har mera köttröda (O. incarnata L!) blommor, hvilkas färg ofta öfvergar till ljusare och nästan gulaktig an- sigtsfärg eller t. o. m. till hvit, då de hos sistnämnda art färre, enklare och mera sammanflytande fläckarne hos den mycket mindre läppen blifva alldeles utplånade. Redan på dessa färg- förhållanden kan man således lätt skilja O. elatior från O. angustifolia. Men äfven i andra afseenden äro de ganska olika 78 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. hvarandra; och då ingen botanist på sednare tider visat sig hafva följt den uppmaning till noggrannare studium af först- pämnda utaf E. FRIES först urskiljda växtform, hvilken i Summa Veg. Scand. gifvits, då om densamma deri säges: »in vivo ul- terius exploranda» torde jag här böra redogöra för resultatet af de undersökningar, som jag under mina fleråriga sommarresor på Gotland anstält för att utröna, i hvilket förhållande ifråga- varande orchisform står till närbeslägtade former. Jag får då först nämna, att jag kommit till den öfvertygelsen, att Orchis elatior FR. är en sjelfständig art, som är väl skiljd icke blott ifrån O. angustifolia WIMM., utan äfven ifrån både O. majalis REICH. och O. Traunsteineri SAUT., med hvilka arter den äfven synes mig vara mindre beslägtad än med O. maculata, hvilken den till utseendet mest liknar. Dess kännetecken äro nemligen följande: Orchis elatior FR. — Stamknölar tjocka, merendels bredt handlika med 4—5 utsperrade, upptill tjocka, nedåt hastigt till långa tjocka trådar sig förlängande flikar; stjelken ihålig, rak, smärt och upprät, omkring 1,5—2 fot hög, nedtill beklädd af två bladlösa slidor; bladen 4—6, ofvanpa ej sällan mörk- fläckiga, inunder något gråaktigt gröna, ända till den något trubbiga spetsen alldeles platta, utstående, något slaka, mot den trånga slidan nedåt obetydligt afsmalnande, midtpa bredast; det nedersta elliptiskt eller aflångt lancettlikt; de mellersta och största smalt och nästan tunglikt lancettlika ofta med nästan parallela sidor, 4—5 dec. tum langa (utom slidan) och omkring 7 linier (någongång nära en tum) breda, eller helt och hållet (t. o. m. smalt) jemnbreda (= var. linearis mihi) af nyssnämnda längd, men blott 3 linier breda; de öfversta från den något bredare basen småningom afsmalnande uppåt och svärdlika, vanligtvis icke nående upp till axets bas; de nedre blomskär- marne gröna, än mer, än mindre än två gånger sa langa som blommorna, de öfversta purpurfärgade och korta; axet mer och mindre tätblommigt (hos fåblommiga stånd glesare), men i all- mänhet ej synnerligen rikblommigt, tjockt, under full blomning ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 79 merendels midtpa nagot tjockare och till formen nästan äggformigt, 1—2 tum langt och 1—1,3 tum tjockt, men blir i man af blommor- nas fruktsättning mer och mer förlängdt, så att det i utblommadt tillstånd blir cylindriskt och 2—3 tum långt; blommor hos hufvud- formen serdeles stora (ss. hos O.maculata eller t. o. m. större), isyn- nerhet läppen, som (hos forma «) är alldeles platt och nästan cirkel- rund med vanligtvis liten, otydlig, trubbig och från de rundade och något naggade sidoflikarne föga atskiljd mellanflik eller, då denna någon gång är mera utbildad, något rutformig, vanligtvis nästan bredare än lang, ljust syrenfärgad med talrika punktformiga och närmare kanten till en båge sällan sammanlöpande violetta teck- ningar; sporren koniskt-cylindrisk, kortare än fruktämnet och med en mynning, hvars diameter uppgår till tredje- eller fjerde- delen af läppens bredd; de inre sidokalkbladen jemte det öf- versta af de yttre kalkbladen med topparne samstående till en hjelm, de två yttre sidokalkbladen bak- och uppböjda; alla dessa 5 kalkblad något trubbiga. — Denna art förekommer på ganska sank, gräsbeväxt och solbelyst kärrmark visserligen i sällskap med O. angustifolia WIMM., men utan egentliga öfvergångar till densamma, i Wänge myr!) i socknen af samma namn, Holm- myr i Dahlhems och Linmyren i Hörsne socken på Gotland. På sistnämnda ställe förekommer den äfven i en smalbladigare form (foliis anguste linearibus, 1 cm. latis, 15 cm longis), som har något mera tät- och mängblommigt samt cylindriskt ax med mindre blommor, hvilkas läpp har tydligare, mera utdragen och genom djupare inskärningar från de något nedböjda och mindre sidoflikarna afskiljd mellanflik (var. linearis mihi). Denna va- rietet igenkännes dock med lätthet från O. angustifolia på sina platta slakare blad, sin serdeles spensliga, ehuru nära alnshöga växt och genom de för arten i öfrigt utmärkande kännetecknen. O. elatior förekommer således både bred- och smalbladig såsom 1) Då den bibehållit sig oförändrad i minst 40 är på detta ställe, kan den omöjligt anses vara en hybrid af Orchis angustifolia WIMM. och O. macu- lata L., i hvilkas sällskap den derstädes till en del växer. 30 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. andra arter i slägtet. Dess blomningstid är slutet af Juni och första hälften af Juli månad. De nu nämnda kännetecknen, jemförda med närstående ar- ters, visa följande skiljaktigheter dem emellan: O. elatior FR. skiljes från O. angustifolia WIMM. genom spensligare växt, plat- tare, slakare och inunder något gråaktiga blad, som oftast ej nå axets bas och hafva största bredden midtpå, kortare, bredare och glesare ax, oftast vida större blommor med mera platt, rundad och bred läpp, hvars bottenfärg är lilacin och teck- ningar vanligtvis äro flera och mindre sammanflytande i kan- ten; från O. Traunsteineri: genom nära 14 dagar tidigare blom- ning, dubbelt så hög växt, bredare, tjockare och mera delade stamknölar (som hos ©. Traunsteineri merendels äro smala, spensliga, endast tvådelade med horizontelt utsperrade flikar), plattare blad (hos O. Traunstein. oftast rännformiga), längre skärmar, mera plattad läpp, hvars färg är mycket ljusare (hos O. Traunst. mörkt purpurröd) och ändflik mindre utdragen, samt genom det öfversta (yttre) kalkbladets nedböjning mot de två inre sidokalkbladens samstående spetsar (hos ©. Traunst. är detta kalk- blad mer eller mindre tydligt bakåt och uppåt böjdt alldeles som hos O. maculata); från O. majalis REICH.: genom en hel månad senare blomning (som hos O. majalis börjar redan i slutet af Maj eller senast omkring 1 Juni och är slutad ungefär vid mid- sommartiden), nära dubbelt så hög och glesare bladig stjelk, mycket (nära dubbelt) längre och betydligt smalare, inunder gråaktiga blad, som nästan aldrig nå axets bas, färre, större och ljusare blommor (som hos O. majalis äro mörkare purpurfär- gade) med mera plattad läpp; samt från O. maculata: genom ihålig, oftast vida högre!) stjelk, gröfre och tjockare tubera, fastare, inunder mindre starkt gråaktiga blad, som hafva sin största bredd midtpå, längre, och vid de nedersta blommorna gröna skärmblad, något mera rundad läpp, som ej är bredast, 1) Jag har dock vid Löjsta-träsken på Gotland funnit exemplar af O. macu- lata, som voro mer än alnshöga och hade en fullt ut lika kraftig växt som 0. elatior. Axet var hos dem serdeles tät- och rikblommigt samt af en äggrund form (= var. densiflora mihi). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 81 der ändfliken begynner, d. v. s. är mindre tvärhuggen i toppen, tjockare sporre med vidare mynning, samt öfversta kalkbladets ställning (som hos O. maculata är bakåt och uppåt böjdt lik- som hos O. Traunsteineri). Sällan har dock någon lätt igenkänlig Orchisart varit mera förbisedd och misskänd än den nu ifrågavarande. Visserligen har E. FRIES redan år 1840 uti sjunde fascikeln af Herb. Nor- male — hvari den är framstäld under n:o 67 med namnet O. latifolie »forma elatior» och på den vidfogade namnsedeln för- klarats likna O. maculata — samt ännu mera 1 Summa Veg. Scand. pag. 217, der den under namnet O. elatior i korthet, men rätt och tydligt, beskrifvits med orden: »caule elato, fistu- loso, foliis lineari-lanceolatis, maculatis, patulis», och der det tillägges: »nisi caulis fistulosus, O. maculate magis affinem ha- berem et forsan hece O. maculata Ruthenorum caule fistuloso», fäst uppmärksamheten pa densamma; men då han orätt ansett den tillhöra O. latifolia L. och såsom synonym till densamma anfört O. maculata p majalis WAHLENB., som ovedersägligen är = O. Traunsteineri SAUT., samt då HARTMAN först uti några upplagor af Skand. flora emot FRIES varning (i Summa Veg. Sc.) hänfört bemälda nummer i Herb. Normale under be- nämningen »Ö. elata» såsom underart till O. angustifolia WIMM. och försett denna underart med en lika otydlig som oduglig be- skrifning!), samt derefter i senare upplagor af floran hänfört 1) Denna består blott i orden: »1—2 fot hög med i proportion breda blad, sidokalkbladen alldeles tillbakaböjda», hvilka ord, bibehållna uti flera upp- lagor (från och med den 4:de eller 5:te till och med den 8:de) af nämnda flora, bättre passa för en grofväxt form af O. angustifolia Wıum. med breda blad, d. v. s. för den form, som LINNÉs namn »O. latifolia» helt säkert i Flora Suecica afser och hvilken ferstädes på Gotland förekommer (t. ex. i Rute socken, der en dylik form blifvit af mig funnen, såsom här ofvanföre omtalats), än för den smalbladiga O. elatior Fr. Beskrifningen på O. an- gustifolia 5 extensa i 5:te och 6:te upplagorna af HARTMANS Skand. fora, hvilken varietet säges hafva jemnbredt lancettlika blad och skärmen mycket längre än blommorna, samt angifves växa i Wänge myr, der O. elatior Fr. just förekommer, träffar vida bättre in på sistnämnda art och torde t. o. m. hafva afsett densamma, ehuru n:o 67 i VIl:de fascikeln af Herb. Norm. 0. elatior Fr.) blifvit orätt hänförd till O. elata. Åtminstone har namnet O. angustifolia * elata HN. ursprungligen icke kunnat afse O. elatior Fr. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 4. 6 32 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. nyssnämnda herbariinummer till hufvudarten »O. latifolia IL.» (= O. majalis ReicH.)), under det att den på ett nytt sätt af honom beskrifna O. elata derifran skiljes, men nu såsom dess underart, har de svenska botanisternas uppmärksamhet på O. elatior FR. blifvit alldeles bortblandad. Att HARTMAN icke ens med den nya beskrifningen lyckats klargöra, hvilken Orchisform han afsett med namnet O. elata, finner man icke blott af det nyssnämnda förfarandet, då han hänfört Herb. Norm. VII. 67, d. v. s. O. elatior FR., till »O. latifolia L.» (= O. majalis REICH.), men derifran skiljt O. elata, till hvilken han deremot hänfört REICHENBACHS Orchid. tab. 44 f. 2, som icke liknar O. elatior FR., utan äfven af sjelfva beskrifningens innehåll, da »O. elata» säges hafva bredt lancettlika blad (som O. elatior FR. alldeles icke har, då den just utmärker sig för sina smalt lancettlika eller t. o. m. oftast n. jemnbreda och stundom smalt jemnbreda blad), men för öfrigt har flera kännetecken, som endast tillhöra O. elatior FR. Lektor HARTMAN har således troligen med nam- net O. elata på sednare tiden afsett O. elatior, ehuru han fått orätt för sig artens rätta utseende. Då följaktligen O. elata HN. är och varit en ganska oklart fattad och t. o. m. nu är en missbrukad benämning på den vackra art, för hvars utseende och slägtskapsförhållanden jag här ofvan redogjort, men deremot O. elatior FR. från början varit en alldeles otvätydig och, om än blott såsom varietetsnamn, äldre benämning på densamma, anser jag det af FRIES gifna namnet ega ett afgjordt företräde. Jag har derföre ock i min här föregående framställning af arten användt detsamma. 1) Att O. elatior Fr. alldeles icke är LINNÉS O. latifolia, finner man redan af en hastig blick på sistnämnda arts beskrifning i LINNES Flora Suecica, der den bland annat säges hafva »nectarii labium retrorsum complicatum» samt karakteriseras af »labio trilobo lateribus reflexo», hvilket icke träffar in på den smalbladiga O. elatior Fr., men väl på O. angustifolia Wımm., af hvil- ken, enligt Lektor HARTMAN, storväxta och bredbladiga exemplar (troligen liknande förut af mig omtalade form af samma WIMMERS art från Rute på Gotland) ligga förvarade i LInnÉs herbarium med på arket päskrifvet namn »O. latifolia». ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4, 83 För öfrigt fann jag i Wänge en form af Ranunculus acris, som kunde hänföras till den rätta R. Steveni ANDRZ., ehuru den var mera lågväxt (0,5—0,7 fot hög) än den af ANDRZEIOW- SKI i Bessers Enum. pl. Volh. beskrifna formen, hvilken der säges hafva »caules bipedales». Den växte på en jordvall i en fugtig äng invid myren och hade de föga inskurna, tredelade rot- bladen nedpressade mot jorden, bladslidorna nästan blott i kan-. ten långhåriga och mer eller mindre långhåriga blad, gerom hvilka karakterer den skiljde sig från R. acris 8 velutinus LIND- BLOM. Öfvergängar mellan dessa två former synas dock på andra ställen på Gotland icke saknas. Efter att följande dag hafva återrest till Wisby gjorde jag en exkursion till Snäckgärdet och fann under vägen dit på kalk- heden Potentilla collina ännu fortfara med sin blomning. På branterna vid Snäckgärdet förekom i stor mängd växande ofvan- nämnda form af Hieracium basifolium med mer och mindre glandelhårig holk och varierande på samma sätt, som på de ställen, der jag förut sett den under min resa. Dess stift var aldrig rent gult, utan hos nyss utslagna blommor tydligt live- scent och sedan mörknande. Dessutom träffades på samma branter spridda och nu nästan utblommade stånd af H. muro- rum * subeesium FR. Epicr., hvilken synes endast genom bredare, trubbigare och nästan oflikade rotblad med tvär, ofta pillik bas vara skiljd från H. stenolepis, af hvilken den torde utgöra en föga anmärkningsvärd form. Nedanför branterna och invid strandvägen bortom Snäckgärdet förekom på den smalaste strand- ribban växande Tragopogon crocifolius, hvilken säledes har en ganska stor utbredning i trakten norr om Wisby. Tiden var nu inne att försöka på fyndorten återfinna i blomma en högst märkvärdig och troligen för svenska botanister alldeles obekant orchidé, som en skolgosse i Calmar för ett år sedan visat mig under uppgift, att den af honom den 19 Juli 1879 funnits på ett angifvet ställe omkring halfannan mil der- ifrån nära gränsen mellan Åby och Förlösa socknar i Småland. Jag afreste derföre den 17 Juli från Wisby till nämnda stad 84 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. och företog ett par dagar derefter en utfärd till det anvisade stället. Jag lyckades dock icke att få rätt på den, men fann i stället vid Möltorp på en backe Senecio Jacobea, en för det inre Småland ganska sällsynt växt, samt i närheten af ån, som flyter förbi gården, Serratula tinctoria och Selinum lineare, hvil- ken sednare dock ännu icke börjat sin blomning. Efter att hafva uppsökt ofvannämnda skolgosse, gjorde jag den 21 Juli i sällskap med honom såsom vägvisare anyo en utfärd till nyss- nämnda trakt för samma ändamål som förra gången, men hade det oaktadt icke bättre lycka än da att paträffa den märkvär- diga växten. Då inga andra orchideer än Orchis maculata och Gymnadenia conopsea befunnos växa i närheten af den upp- gifna växtplatsen, men den sökta växten, som visserligen till örtståndet har någon likhet med sistnämnda art, likväl i afse- ende på blommornas byggnad icke i ringaste mon liknar hvarken den eller Orchis maculata, kan man omöjligen antaga, att den- samma uppkommit genom hybridisering eller endast är en miss- bildning af någon förut känd svensk art. De tre funna vackra exemplaren, som i väsentligt afseende äro hvarandra fullkomligt lika, hafva nemligen följande utseende, så vidt man kan rätt urskilja alla delarnes form i deras hårdt pressade tillstånd: Stamknölar två till antalet, bredt handlika, tillsammans med de 5—6 korta och tjocka flikarne ungefär 0,6 tum i höjd och nära en hel tum i bredd; stjelken ungefär fotshög med en trängt omslutande bladlös slida närmare basen, 3—4 gröna (och enligt uppgift ofläckade), åtekiljda, från 4 till 6 dec.-tum långa och ungefär 5—7 linier breda, nedåt afsmalnande blad af smalt tunglik—lancettlikt jemnbred form, det nedersta af dem något trubbigt, de tre följande mera spetsiga, samt ofvanför dem två sins emellan längre åtskiljda omkring tumslanga, svärdlika och från den bredare basen mot spetsen småningom afsmalnande blad, af hvilka det öfversta ungefär nar basen af axet, som är 1,1—1,9 tum långt, cylindriskt och tätblommigt med 22—32 blommor; blomskärmarne, af hvilka de nedersta äro 7 linier i längd, nära dubbelt så långa som de späda blommorna samt de ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 85 öfversta nästan af blommornas längd, gröna, af samma form som de öfversta stjelkbladen, d. v. s. n. svärdlika och mot den ej synnerligen hvassa spetsen smäningom afsmalnande fran en bredare bas; de hvita blommorna utan tecken till sporre eller uppsvällning vid basen, omkring 3 linier langa och mer än dub- belt sa langa som de af skärmarne dolda, späda och ej vridna skaften (fruktämnena?), slutna, ehuru fullt utvecklade, nedåt af- smalnande och till formen smalt rörformiga, ehuru fribladiga, nagot utböjda och bredare mot toppen, nästan regelbundna, med ennerviga kalkblad, af hvilka de tre yttre äro smalt lancettlika, nagot spetsade och nästan lika langa, ehuru det nedät vända är något litet kortare än de två andra, de två inre sidokalkbladen jemnbreda, trubbiga och obetydligt kortare än de 2 yttre sido- kalkbladen, men längre än det nedersta af dem; läppen uppåt vänd, uppstäende och något längre och bredare än alla de andra kalkbladen, jemnbredt tunglik, rundadt trubbig, samt alldeles hel utan (flikar? och) tänder. Könpelarens form kan naturligt- vis icke urskiljas i följd af pressningen och intet spår af frukt- bildning kan förmärkas, enär axen nyligen kommit i blomning och endast de nedre blommorna äro fullt utvecklade. Exempla- ren sägas hafva växt på mulljord emellan ett alträds rötter, som blifvit blottade derigenom, att ån, vid hvilkens brädd trädet växte, utgräft den lösa jorden omkring en aln under trädet. — Då ingen bland alla uti REICHENBACHS planschverk aftecknade eller i grannländernas floror beskrifna orchideer liknar den nu ifrågavarande växten, vågar jag för densamma tills vidare före- slå namnet Stenanthus curviflorus. Om blomdelarne verkligen äro sådana, som jag nu beskrifvit dem, tyckes den nemligen till- höra ett nytt genus, som till slägtskapen står emellan Nigri- tella och Chamorchis; till örtståndet liknar den deremot, såsom ofvanföre är anmärkt, något Gymnadenia conopsea, ehuru stjelk- bladen äro i förhållande till växtens storlek längre, mycket mera spridda och ej, såsom hos denna art, samlade nedtill på stjel- ken, samt skärmarne mera höggröna, smalare, längre, styfvare och mera rakt uppstående, samt hafva sin största bredd vid basen. 86 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. Sedan jag återrest till Calmar, gjorde jag följande dag en utfärd med bantåget till Örsjö station i södra delen af Madesjö socken för att efterse, om Verbascum nigro-Thapsus FR., af hvilken jag år 1878 funnit ett par stånd på en grusbacke nära stationen, ännu der fans växande och kunde åt Kongl. Veten- skaps-Akademien insamlas. Men äfven denna växt fick jag söka förgäfves. Som bantäget icke på flera timmar skulle ånyo inträffa i Örsjö, företog jag mig att i afvaktan på dess ankomst söka efter Hieracier och fann snart på samma grusbacke en form af H. Pilosella (= H. dubium WILLD. enl. FR. Epicr.) med ovanligt långt utgrenade refvor, som upptogo flera qvadrat- fots yta och uppsköto många gaffelgreniga blomstänglar. Dessutom påträffades här öfverblommade stånd af Potentilla incana MÖNCH., som synes mig icke vara något annat än en form af P. minor!). Uti lundarne omkring Mellan-Örsjö fann jag Hieracium anfrac- tum var. latifolia LINDEB., H. vulgatum var. nemorosa och mellanformer mellan H. Friesii var. hirsuta LINDEB. och H. ri- gidum, samt vid Orrebäck en form af Lathyrus heterophyllus, hos hvilken småbladen på alla sterila stjelkar voro rundadt ovala och mer än tumsbreda, d. v. s. fullt ut så breda, som hos L. latifolius L. (= L. sylvestris 8 platyphyllus RETZ.), då den är bredbladigast, äfvensom Hypocheris radicata, Leontodon hispidus samt en måhända förut icke i Sverige observerad eller åtmin- stone af dess botanister förut icke beskrifven Hieracium (= H. subramosum mihi). Dess habitus påminte något om en serdeles storväxt och bredbladig H. anfractum, men stjelken var från midten grenig och utgick från en fåbladig rosett af 3—6 tum långa, temligen långt skaftade, bredt lancettlika, inskuret sågade, blekgröna och styfva rotblad med 6—8 grofva tänder, hade 3—5 långt från hvarandra sittande stjelkblad af nästan samma ut- seende som rotbladen, ehuru i förhållande till storleken, som 1) De stjernhår på blad och blomskaft, som gifva växten ett egendomligt ut- seende, då de i mängd förekomma, finnas nemligen äfven, ehuru mer och mindre sparsamt, ofta äfven hos P. minor, sådan den förekommer i Mälare- trakten och på Gotland. -. “ 52 OFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1882, N:o 4. 87 var 3—2 tum i längd och smäningom aftog uppät, bredare och nästan äggrunda samt, utom de två öfversta, kort skaftade med på skaftet nedlöpande skifva; alla stjelkbladen liksom rotbladen voro ofvanpå tätt besatta med små hvitaktiga punkter, på undre sidan och i kanten kort och temligen glest och styft hvithåriga, samt på skaften, isynnerhet vid deras fästen på stjelken, för- sedda med längre, gröfre och tätare hår; den stora och yfviga blomqvasten var af nästan samma utseende som hos den rätta H. ramosum Kır., som jag förut beskrifvit, och hade utsperrade grenar, hvilka liksom korgskaften voro temligen starkt stjern- håriga och uppåt mer och mer rikt försedda med långa grå- spetsade, något krusiga hår, men utan glandelhår; de temligen stora blomkorgarne voro af samma form, färg och utseende som hos H. norvegicum, men alla holkfjällen, som alldeles saknade glan- delhår, hade i kanten och ända upp till yttersta toppen en rikare beklädnad af stjernhår samt voro på ryggen nästan ännu mera tätt besatta med långa gräspetsade hår än hos denna art, och stiften voro i yngre tillståndet ej fullt gula, utan något grön- aktiga och sedan mörknande. ; Efter återkomsten till Calmar, begaf jag mig den 24 Juli med bantåget till Brånahult i nordvestra ändan af den flera qvadratmil omfattande Madesjö socken och fann vid gruset invid banvallen nära stationen talrika stånd af en Hieracium, som ut- märkte sig derigenom, att den hade föga mer än fotshöga, upp- stigande stjelkar, som voro serdeles greniga ända från den tätt sträfhåriga basen (der ej sällan funnos sterila tofslika rosetter af nästan oskaftade, småtandade, kanthäriga, aflånga och nästan trubbiga: rotblad), samt nedtill hade några få vid basen run- dade, oskaftade och föga tandade stjelkblad, hvarigenom den fick ett utseende som något liknade H. sparsifolii LINDEB., ehuru blomholkarne voro spensligare än hos denna Hieraciiform, och de med långa fina glandelhår rikt försedda, temligen blekt gröna holkfjällen smalare, mera spetsiga och på ryggen mer och mindre rikt stjernhåriga. Samma form (= H. rigidum * glareo- sum mihi), hvars stift äro svagt livescenta eller nästan gula, 38 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. har jag förut sett i stengrus utanför botaniska trädgården i Up- sala!) och synes vara en formförändring af H. tridendatum FR., hvilken af Lektor LINDEBERG hänföres till HARTMANS H. ri- gidum, som den af mig nu beskrifna formen äfven i väsentligt afseende liknade till holkarne, ehuru dessa alldeles saknade längre och gråspetsade hår. — Dessutom fann jag i gruset vid jernbanan en form af Hier. Pilosella(?), hvilken till bladform och härighet alldeles liknade H. auriculeforme, men hade en- blomstriga stänglar, som nu voro utblommade (= H. Pilosella? * subauriculeforme mihi), samt i skogen mellan stationen och gästgifvaregården H. Pilosella var. Pilosellinum FR. SCHULTZ. I skogskärr der i närheten växte Carex fulva och C. oedocarpa samt i en stenig lund invid gästgifvaregården Fagus sylvatica, Rubus corylifolius (en mellanform mellan R. Wahlbergii och R. nemoralis), »Rosa mollis var. cerulea BAKER»?) i små fots- höga späda buskar med glatta frukter och pedunkler samt qvi- starne mer och mindre blaaktiga, Hieracium anfractum, H. vul- gatum v. nemorosa samt i mängd växande en ovanligt grofväxt form af Agrimonia Eupatoria, som hade en serdeles stark harts- lukt, liksom A. odoratas, hvilken den till habitus något liknade. Norr om Bränahults station nära Knalltorp sågs Hieracium Friesii var. hirsuta med nästan gula stift i högväxta exemplar. Under de två följande dagarne var jag af ett ihållande regnväder alldeles hindrad från att företaga botaniska exkur- sioner och först på aftonen den 26 Juli reste jag från Bråna- hult till Sigislaryd och följande dag i hällregn till Barkebo i Kräksmäla socken. Der ämnade jag att slå mig ned för att undersöka vegetationen i de små sjöar, som finnas i trakten, och rodde äfven ut i blåsväder på den närmaste sjön derintill, men utan att finna någon anmärkningsvärd växt. Såväl den nu ifrågavarande sjön, hvilken till stor del omgifves af steniga 1) Denna Upsalaform har dock på holkarne färre glandelhär och dessutom längre hår med gråa spetsar. 2) Enligt Dokt. A. P. WınsLow, som haft godheten att åt mig namngifva denna form af Rosa mollissima WIiLLD. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 89 stränder och skog, som öfriga sjöar, hvilka jag sedan reste förbi i den småländska skogsbygden, syntes hafva en serdeles torftig vegetation af fanerogama växter, och utfärder på dem äro icke utan fara t. o. m. äfven i lugnt väder, da man merendels ej har att tillgå andra slags båtar än små flatbottnade och tråg- lika s. k. ekor, som af allmogen allmänt begagnas för fiske och knappt kunna rymma mer än en person. I en sådan eländig farkost finnes i vanliga fall ej heller mer än en liten kort åra, som ej kan användas i aktern i brist på fäste för densamma derstädes och således blir ett serdeles opraktiskt fortskaffnings- medel för den, som vågar riskera öfverbalans och sätta sig i aktern. Under sådana förhållanden måste jag så godt som afstå från min ursprungliga afsigt att besöka de småländska små- sjöarne under min resa. Vid Barkebo fann jag i steniga busksnår Humulus Lupulus samt Lathyrus heterophyllus, en i östra Småland ingalunda ovanlig växt, som nu var öfverblommad, samt i de steniga lun- darne deromkring Hieracium anfractum, H. vulgatum v. nemo- rosa, H. Friesii på öfvergäng till H. rigidum samt H. sylvati- cum * triangulare ALMQV.!) Fran Barkebo reste jag följande dag till Kimramala och fann da i lundar emellan Askaremala och Fröskeläs Vicia cas- subica, Hieracium vulgatum, H. basifolium capitulis peduncu- lisque glanduloso-pilosis, H. sylv. * triangulare ALMQV.!) samt en form af H. Friesii, som närmar sig H. sparsifolium LINDEB. På norra sidan om Kimramala uppsökte jag ånyo Arabis are- nosa, af hvilken jag nu fann sädana mängpariga och sterila bladrosetter, som jag ofvanföre beskrifvit. Dessa rosetter vi- sade ännu intet spär af stjelkbildning och hade uppenbarligen uppkommit af under äret utspilda frön. Äfven växte der äldre stand af samma art med utvecklade och ännu blommande stjel- kar, hvilkas blad voro vida enklare såsom hos värformerna och hvilkas rosetter voro fästade vid en flerhöfdad jordstam. Äfven 1) Lektor Anmavıst anser denna af mig funna Hieraciiform vara något skiljd från den form, som han med ifrågavarande namn afsett. 90 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. Thesium alpinum fortfor med sin blomning i hagarne, men hade nu till största delen gått i frukt. Den 29 Juli reste jag norrut till Grönskåra, der jag i en hage söder om gården fann den i Calmar län, utom vid Ottenby på Öland, måhända förut ej sedda eller åtminstone ytterst säll- synta Cirsium heterophyllum samt å en fugtig byväg Cerastium viscosum. I ån, som nedanför byn skiljer Kråksmåla och Fager- hults socknar, växte i stor ymnighet nedanför bron Callitriche hamulata, som i det forsande vattnet bildade stora busklika rufvor, och invid stenar i och vid samma å nära tändsticks- fabriken en mängd frodiga stånd af Osmunda regalis och Eu- patorium cannabinum. Längre mot öster sågs på en kärräng en Carex med till stor del affallna fruktgömmen, af hvilka de qvarsittande voro brunaktiga och jemte axens form antydde, att de tillhörde Carex helvola. Om denna min förmodan är rigtig, skulle denna art här vara funnen på det sydligaste växtstället i Sverige. Vid pressning afföllo de flesta fruktgömmena, 1 följd hvaraf de få insamlade exemplaren nästan sakna allt värde, så- som omöjliga att noggrannare examinera. I en lund nära ån i Fagerhults socken och ej långt från Högsby Århults by växte Hieracium Friesii var. hirsuta, dels bredbladig och till habitus liknande den af LINDEBERG i Hier. Scand. exs. n:o 79 under namn af H. rigidum var. latifolia framstälda formen, ehuru större, och dels smalbladig. På en exkursion in i den föga undersökta Fagerhults soc- ken den 31 Juli påträffades på en buskbeväxt ängskulle nära gästgifvaregården Thesium alpinum, nära sjön derinvid på stenbunden mark bland buskar Hieracium silvat. * triangulare ALMQV.!) och invid gärdesgården på vägen till Åskebäck ej långt från Fagerhults kyrka en högväxt och mångbladig form af H. rigidum (var. erinita mihi) med sträfhärig stjelk, långa, ovanligt djupt och hvasst fliktandade, håriga blad och serdeles stora, utdraget cylindriska blomholkar, hvilkas långa, smala och mörka fjäll voro serdeles rikligt beklädda med långa gråspet- 1) Om dettan amns användande se ofvanföre. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 91 sade hår och kortare glandelhår. Vid Axebo äfvensom vid Trät- hult växte Lathyrus heterophyllus. Från Fagerhult reste jag norrut till trakter, som måhända förut aldrig blifvit besökta af botanister, och fann på en hög backe invid vägen bortom Skälsbäck utblommade exemplar af Potentilla incana och på ett torftak invid vägen ej långt från gränsen mellan Fagerhults och Wirserums socknar Sempervivum tectorum. Uti Wirserums socken, der jag sedan uppehöll mig ett par dagar, gjorde jag den 1 Augusti en exkursion i trakten omkring kyrkbyn och fann då i skräfvorna på en beskuggad bergvägg 1 en skogbeväxt dalgång 0,1 mil söder om kyrkan den i östra Småland mycket sällsynta Asplenium germanicum spar- samt växande i stora tufvor. På ett annat kalare berg ej långt från det förra äfvensom på en kulle utanför kyrkogården sågs Thesium alpinum samt utanför prestgården vid landsvägen i skuggan af en gärdesgård några få stånd af Galeopsis pubescens, utmärkt typiska med långt utdragen och smal kronpip, mycket litet blomfoder samt en kort och mjuk hårighet på stjelken, som gaf den en viss likhet med Galeopsis Ladanum, hvilken dock ej växte i närheten. I ån invid kyrkan bemärktes Callitriche hamulata. I ändamål att söka efter Arabis arenosa, som jag förmo- dade kunna finnas flerstädes i socknarne inuti landet, men icke lyckats påträffa i Fagerhults socken, besteg jag nu en serdeles hög, på sluttningarne af tät barrskog beväxt sandås, kallad Käringaryggen, bakom hvilken jag på afstånd från en höjd på motsatta sidan tyckt mig se sådana bergkullar, der nämnda art plägar växa. Då jag slutligen ur de täta snåren lyckades komma upp på åsens rygg, fann jag här en stor urröjd slätt, som till- förene syntes hafva varit uppbrukad till åker, men på sednare tiden blifvit öfvergifven såsom varande alltför mager. Den ut- gjorde nu ett naket sandfält, der knappt några andra växter förmärktes än Filago montana och minima, som växte i stor mängd öfver fältet, samt en hel skog af Verbascumständ, som i flera tusental voro spridda öfver detsamma. Dessa stand vi- 02 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. sade sig redan på afstånd mestadels utgöras af V. Thapsus, men just vid den sidan, der jag uppkommit på slätten, stodo några svagt utbildade stånd af V. nigrum och i dess närhet ett antal ovanligt resliga stånd af en tredje Verbascumform, som till sin habitus mest liknade V. Thapsus, men var smärtare och högre än denna arts stånd och hade en glesare och ej obetydligt längre spira. Vid närmare påseende fann jag, att alla ständarnes strän- gar hade purpurfärgad ull, och jag märkte nu, att jag hade fram- för mig den af botanister så föga kända Verb. nigro-Thapsus FR. S. Veg. Scand. (= V. seminigrum FR. Nov.), hvilken här påtagligen uppkommit genom de närstående arternas korsning. Visserligen fans den, utom i närheten af det ställe, der äfven V. nigrum växte och der äfven de flesta stånden påträffades, här och der spridd bland V. Thapsus, men dock ej öfver hela slätten, som upptogs af sistnämnda art, utan öfver hufvud blott at det håll, der de få V. nigrum-ständen funnos, ehuru de af- lägsnaste stånden af V. nigro-Thapsus växte omkring 400 fot från detta ställe. Redan af dessa omständigheter antyddes det hybrida ursprunget af ifrågavarande växtform!); men detta up- penbarade sig ännu bättre genom den fullkomliga bristen på fruktsättning hos alla blommor som fällt sina kronor, hvilket förhållande jag äfven förut observerat hos de till stor del öfver- blommade exemplaren af samma Verbascum-form, som jag ar 1878 påträffat vid Örsjö. Härtill kommer, att V. nigro-Thapsus, såsom nyss anmärktes, hade en resligare växt och ett frodigare utseende?) än både V. Thapsus och V. nigrum, hvilket erinrar om DARWINS iakttagelse, att den afkomma blir kraftigast, som 1) Sannolikt har Verb. nigro-Thapsus uppkommit derigenom, att frömjöl från V. nigrum befruktat pistiller hos V. Thapsus, och ej tvärtom, emedan man ej har skäl att antaga, att stånd af V. nigrum vid befruktningstillfället fun- nits i närheten af alla de stånd af V. nigro-Thapsus, som af mig påträffades, då V. nigrum nu förekom så ytterst sparsamt på några få qvadratfots yta. » — Äfven de vid Örsjö funna stånden utmärkte sig genom en vida resligare växt, än de bredvid stående V. Thapsus och V. nigrum hade, och ett stånd var t. o. m. fullt famnshögt. På Käringaryggen voro deremot de festa stånden af hybriden jemförelsevis rätt små, men dock större än de andra Verbascum-formernas. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 93 uppkommer af föräldrar med så stora olikheter som möjligt, hvilket äfven har sin tillämpning på växter. Men det är endast deras vegetativa system, som genom föräldrarnes olikhet får en kraftigare utvecklingsförmåga. Hos V. nigro-Thapsus voro för- denskull blommorna icke större, utan snarare något mindre än hos V. Thapsus, ehuru ej obetydligt större än hos V. nigrum, och i allmänhet visade den såsom hybrid likheter med båda dessa arter. De af mig på Käringaryggen funna exemplaren hade nemligen följande utseende: Stjelkarne 2—4 fot höga, nästan trinda, men hos större exemplar småkantiga och något finrefflade, mer och mindre tätt filtulliga, stundom mera fåbladiga med glesare sittande (och då bredare) blad, men oftare mångbladiga med t. o. m. ganska tätt sittande och hvarandra till en del betäckande blad, som på undre sidan voro grähvita af en tätare filtbeklädnad, på öfre sidan antingen blott stjernhåriga eller oftare mer och mindre tätt filtludna och i kanten vackert och rundadt naggade eller upptill på stjelken ofta nästan helbräddade; rotbladen mer eller mindre trubbiga och elliptiskt aflånga med stundom tvär bas, eller oftast ovalt—äggrundt lancettlika med skifvan nedlöpande på skaftet, som i förra fallet vanligtvis var något längre (af ungefär skifvans halfva längd), i sednare fallet kortare (endast 1/,—!/- så lång som skifvan); stjelkbladen ovala—lancettlika, ej synnerligen spetsiga, de nedersta något skaftade, de mellersta oskaftade eller t. o. m. stundom något nedlöpande liksom de öfversta bladen med ej sällan litet sned bas, alla bladens storlek småningom aftagande uppåt; skärmbladen smalt lancettlika med största bredden närmare basen; spiran ungefär af samma längd som (än kortare än t. o. m. längre än) den bladklädda delen af stjelken, på sin nedre hälft glest, på den öfre hälften mer och mindre tätt sammansatt af omkring 5-blommiga knippen; blomskaften ganska korta och mindre synliga, de längsta af dem knappt längre än fodret, som var flera gånger större än hos V. nigrum, men dock vida mindre än hos V. Thapsus, samt filtludet; blomkronan skälformig (nästan som hos V. Thapsus), 94 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. i bottnen rent gul och utan de 5 purpurfärgade fläckar, som hos V. nigrum finnas vid brämets bas, utvändigt filthårig; de fem ståndarne af samma storlek som hos V. Thapsus (betydligt större än hos V. nigrum), nästan rakt uppstående och conver- gerande (såsom hos V. Thapsus, och ej utsperrade såsom hos V. nigrum); alla strängarne försedda med violett ull!), de två längre likväl endast midtpå och åt ena sidan, under hvilken plats dessa strängar voro guldgula, hvaremot de ofvanför eller innanför samma ulltapp voro mörkbruna; ståndarknapparne njurlika, men hos de två längre ståndarne med sned bas och åt ena sidan obetydligt nedlöpande på strängen, samt hos samma ständare af en längd, som icke uppgick till mer än \/, eller !/, af strängens; stiftet något finare än hos V. Thapsus, upptill tjockare, men smalare än det tvärhuggna märket. — Af ofvanstående beskrif- ning finner man, att Verb. nigro-Thapsus något mera liknar V. Thapsus än V. nigrum. Från V. nigro-Thapsiforme, som jag har från Algutsrums socken på Öland och hvars blomspira har samma utseende som V. nigro-Thapsi, skiljer den sig genom en något mindre hvit hårighet hos blomfodret samt en annan form, färg och härighet hos bladen, hvilka hos V. nigro-Thapsi- forme mera likna bladen hos V. Thapsiforme. Följande dag reste jag vidare norrut till Järeda socken. Der fann jag på ett berg nära Klöfdala en form af Hieracium Friesii (= var. saxicola mihi) med låg, fabladig, mer och mindre sträfharig, stundom fran basen grenig stjelk, mörkt blägröna, breda blad, stor och rikblommig qvast med nästan glatta grenar och endast tunnt stjernhäriga korgskaft, något glandelhäriga, eljest glatta holkar med afsmalnande fjäll och rödaktigt fruktfjun. På samma berg växte äfven en annan Hieracium, som på visst sätt kunde sägas utgöra en mellanform mellan H. saxifragum, H. ex- tensum och nyssnämnda form af H. Friesii. Den hade nemli- gen en eller flera glest sträfhåriga, brunaktiga, något flerböjda stjelkar, sittande tätt tillsammans på en jordstam invid små ') Denna hade hos V. nigro-Thapsus en något mindre hög färg än hos V. nigrum och var nedom strängens midt nästan hvit. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 95 rosettlika, sterila knippen af elliptiska eller äggrunda, något trubbiga, småtandade eller nästan helbräddade rotblad med korta, sträft långhåriga skaft och på båda ytorna glest och styft lång- håriga samt i kanten tätt och styft långhåriga skifvor; 2(-4) oskaftade, styfva, mer och mindre bredt lancettlika, groftandade, stjelkomfattande, mörkt blågröna och ofta rödbrunt anlupna stjelkblad, som i kanten voro mera tätt och på undre sidan glest styfhåriga, samt rödbruna skalfrukter med rödaktiga frukt- fjun — således i dessa afseenden liknande en långhårig och bredbladig form af H. saxifragum —; men de mörkgröna blom- korgarne voro i allmänhet större än hos denna art och hade en form, som mera närmade sig Hieracii Friesii, med tvär bas, mera tydligt tegellagda, kortare, bredare, trubbigare samt mindre af- smalnande holkfjäll, hvilka liksom korgskaften voro tätt besatta med korta glandelhar, saknade längre har och nästan endast i kanten visade spår af stjernhår. Då hvarken bladformen eller holkarnes utseende öfverensstämde med någon af mig förut känd Hieraciiarts, och dess habitus var fullt ut lika egendomlig som de hittills urskiljda svenska arternas inom gruppen Oreadea FR. Epier., vågar jag anse den för en egen och ny art samt före- slår för densamma namnet Hieracium petrophilum. Derefter begaf jag mig ned till den s. k. Sällevarån, hvars stränder jag följde på ungefär en fjerdedels mils sträcka utan att dock påträffa någon mera anmärkningsvärd växt. Som den trakt, hvari jag nu vistades var i hög grad steril — Järeda socken är nemligen liksom Wirserums uppfyld af berg och åsar, mellan hvilka marken utgöres af den magraste sandjord — och väderleken för det mesta regnig, så att jag under de sista da- garne icke utan större obehag kunnat göra någon längre bota- nisk utfärd, beslöt jag att sluta min smålandsresa och åter- vända till Calmar. Jag tog derföre vägen till Malilla jernvägs- station och for derifrån med bantåg till Mörlunda, der jag i en hage, som ligger emellan jernvägsstationen och Haddetorp, såg Thesium alpinum växande. Följande dag fortsatte jag min jern- vägsresa till Oscarshamn och såg derunder öster om Berga sta- 96 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. tion frodiga exemplar af Oenothera biennis växa i stor ymnighet på gruset invid banvallen i en lång rad af flera hundra fots längd. I Oscarshamn besteg jag en ångbåt, som den 4 ONS återförde mig till Calmar. Efter ett par dagar, då väderleken blef något vackrare, gjorde jag på nytt en tur till Wisby, hvarifrån jag straxt fort- satte resan till Klintehamn. Under en vistelse derstädes för två år sedan hade jag gjort ett misslyckadt försök att på den ej långt derifrån liggande lilla Carlsön päträffa Scolopendrium officinale, och jag begaf mig fördenskull ånyo dit för samma ändamål. Men oaktadt mycket sökande på den af botanister anvisade platsen, kunde jag icke finna nämnda växt, antagligen af den orsak, att den nu blifvit i det närmaste utrotad der- städes. På stora Carlsön lyckades jag deremot återfinna Adonis vernalis som, naturligtvis nu gången i frukt, växte i stor ym- nighet i en dalgång på midten af ön. På samma ö anmärkte jag för öfrigt, att inga telningar funnos invid de få almar, som ännu der qvarstå, hvarföre i en icke så aflägsen framtid, då dessa träd dött ut, all trädvegetation på densamma torde komma att saknas. Den 11 Augusti gjorde jag en utflygt till Mölnare i Klinte socken, hvarest Mentha sylvestris, som jag der för 32 år sedan först upptäckte såsom ny växt för Gotland, på sednare tiden spridt sig vida omkring i den lilla qvarnbäcken, der den nu stod i sin rikaste blomning. Vid vägen ofvanför Mölnare gård fästes min uppmärksamhet på en temligen högväxt blåhallon- buske med långa bland buskar insnärjda refvor, hos hvilka at- skilliga blad hade fem i st. f. tre småblad, voro tvåparigt sam- mansatta med stort afstånd mellan bladparen samt, liksom de äldre stjelkarnes, ofta på undre sidan gråa af en tätare filt- hårighet, alldeles som hos Rubus pseudoid&eus. Men stjelkarne voro späda, taggarne fina och korta, och blommorna hade all- deles samma utseende som hos R. cesius, hvilken äfven växten allt öfrigt liknade. Märkvärdigt var ock, att intet spår af fruktbildning visade sig hos denna Rubusform, ehuru ett stort ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 97 antal af blommorna för länge sedan fält sina kronblad. Den syntes följaktligen i viss mån likna en hybrid, men i sådant fall af hvilka arter, då ingen annan art än Rubus cesius växte i närheten? Tills vidare må den derföre anses vara en varietas pinnata af denna art, som fått det vegetativa systemet starkare än vanligt utveckladt och just derföre mistat förmågan att sätta frukt. Utanför prestgårdens trädgård hade deremot den vanliga formen af Rubus c&sius redan fått fullvuxna frukter. På samma exkursion såg jag vid Mölnare Rumex obtusi- folius var. divaricata (= R. divaricatus FR.), som synes vara den rätta typen för R. obtusifolius såsom mera storväxt än den skuggform af denna art, hvilken hos oss allmänt antages såsom dess hufvudform, men af WALLROTH kallats R. silvestris. Den utmärker sig nemligen genom ofta 3—4 fot hög växt med yfvig vippa, hvars grenar ej sällan äro utsperrade (divaricata), samt stun- dom bredare och mera sargade inre kalkblad. — Vid Robbiens fans Ranunculus nemorosus och R. acris var. Steveni på en jordvall vid ett afloppsdike, samt uti ofvannämnda qvarnbäck nagra hundra alnar från hamnen, och således i fullkomligt sött vatten, en form af Scirpus lacustris(?), som syntes bilda en mellanform mellan denna art, Scirp. Tabernemontani och S. carinatus. Denna i bäcken ymnigt växande Scirpusform, hvilken jag äfven sett uti salt vatten i Wisby gamla hamn och i cellfängelse- grafven i Calmar, liknar alldeles Scirpus Tabernemontani i af- seende på blomställningens utseende, axens och axfjällens form, färg och beklädnad med små sträfva punktlika hår, som göra färgen mera matt och glanslös, stiftens antal, hvilka alltid kon- stant äro två, den kullrigt tvåsidiga, omvändt äggrunda, i top- pen nästan tvärhuggna nöten och ståndarnes saknad af tofs i spetsen; men den öfverensstämmer med Sc. lacustris och skiljer sig från Sc. Tabernemontani genom stråens längd, som i Calmar t. o. m. är manshög, deras färg, som är mörkt blågrön, samt obetydliga uppsvällning nedtill, hvarifrån tjockleken småningom 7 Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 39, N:o 4. 98 LÖNNROTH, EN BOTANISK RESA I SMÅLAND OCH PÅ GOTLAND. och obetydligt aftager mot toppen!), äfvensom i afseende på förekomsten i vatten på dyig botten och ej endast pa vatten- sjuka stränder, der Sc. Tabernemontani och Sc. carinatus egent- ligen synas förekomma. Dessutom äro dess strån ej sällan, så- som hos Sc. carinatus, på midten sammantryckta med en nästan platt sida och två konvexa sidor, som med hvarandra nästan sammanflyta till en enda kullrig sida. Då ifrågavarande Scirpus- form (= Scirpus lacustris * digynus mihi) på ofvannämnda ställen är serdeles konstant och saknar antydningar till öfvergångar till de arter, med hvilka jag nu jemfört densamma, torde den böra anses vara atminstone ett subspecies af samma värde som Sc. Tabernaemontani och den föga mera utmärkta Sc. carinatus. — I de beskuggade och gräsbeväxta dikena vid Walla qvia förekom i ymnighet växande den på Gotland ytterst sällsynta Lysima- chia Nummularia. Från Klintehamn reste jag till Stockholm; och då jag på hemvägen derifrån till Calmar den 22 Augusti vistades öfver dagen i Wisby, fann jag vid ett besök i dervarande botaniska trädgård den der planterade Castanea vulgaris LAM. nyss hafva utvecklat sina hängen. Denna växts blomming, som eljest bort inträffa i slutet af våren, hade således i år blifvit försenad om- kring tre månader. Också visade sig den sydeuropeiska växten hafva lidit mycket af den sista långvariga och stränga vintern. Följande dag återkom jag till Calmar. !) Scirpus Tabernaemontani utmärker sig nemligen alltid liksom Se. carinatus genom stråens synnerliga tjocklek nedtill och hastiga afsmalning uppåt, der sträet är serdeles spensligt. 99 Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kongl. Veten- skaps-Akademien under året 1881—1882. Af Akademiens ständige Sekreterare afgifven på högtidsdagen den 31 Mars 1882. Under det sistförflutna året har forskningen i den höga norden, inom ishafvet och vid dess kuster, der i senare tider svenska män samt senast och framför allt Vega-expeditionen bland is och snö skurit så mången lager, fortgått med oför- minskad rastlöshet. Visserligen synas isförhållandena i dessa trakter under sista sommaren varit mer än vanligt ogynsamma, hvaraf varit en följd, att icke alla företag i denna riktning krönts med framgång. Likväl har man från samma ar och samma trakter att i den geografiska forskningens häfder an- "teckna ett och annat betydelsefullt framsteg, i det att den för sina missöden beryktade amerikanska expeditionen med fartyget Jeanette under sina irrfärder upptäckt hittills okända öar norr och nordost om den Nysibiriska ögruppen, och att det nästan i sagodunkel höljda Wrangels land blifvit af två amerikanska expeditioner, under befäl af Kaptenerne HooPER och BERRY, icke endast beträdt, utan äfven af den senare af dessa expedi- tioner åtminstone till sina konturer undersökt och kartbelagdt. Ännu mera lofvande för kunskapen om de arktiska naturför- hållandena är det innevarande året genom den samverkan, som blifvit aftalad mellan flere länder, deribland äfven Sverige, om inrättande hufvudsakligen i arktiska men äfven 1 antarktiskt trakter af stationer, vid hvilka under ett års tid skola samtidigt anställas meteorologiska, jordmagnetiska och andra till den ter- 100 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. u restra fysikens område hörande iakttagelser. Upphofsmannen till detta storartade och för en närmare kännedom af de kos- miska företeelserna kring vår jord betydelsefulla företag är den bekante polarfararen, österrikiske Marinlöjtnanten CARL WEYP- RECHT, som i en, gemensamt med den österrikiske mecenaten Grefve WILCZEK år 1876 utgifven rundskrifvelse först väckte tanken derpå och meddelade en plan derför. WEYPRECHT, som afled i Mars manad förlidet år, har icke fått upplefva förverk- ligandet af sitt vackra förslag, hvilket efter hans bortgång blif- vit omfattadt med allt lifligare intresse och numera är till ut- förande antaget af tio stater, hvilka beslutit att instundande sommar inrätta observationsstationer 1 enlighet med den Weyp- rechtska planen, nämligen: Sverige, som inrättar en station vid Mosselbay på Spetsbergen, Norge en vid Alten i Finmarken, Danmark en på Grönlands vestkust, Tyskland en på Grönlands ostkust och en annan på ön Syd-Georgien i Söderhafvet, Ryss- land en vid Lenaflodens mynning och en annan på Novaja Semlja, England en antingen vid Fort Simpson eller vid Fort Good Hope i Canada, Frankrike en på Cap Horn, Österrike en på Jan Mayen, Holland en i Dicksons hamn vid Jenisei- flodens utlopp, Nordamerikas Förenta Stater en på Point Bar- row och en annan vid Lady Franklin Bay, båda vid Amerikas ishafskust, hvarförutom förhoppning är förhanden, att Finland skall komma att inrätta en station i Sodankylä eller Kittilä i Finska Lappmarken. Sålunda, om ingenstädes några oförut- sedda hinder möta, skola 12 arktiska och 2 antarktiska statio- ner instundande sommar träda i verksamhet för det här åsyftade ändamålet. Vid de tre internationela konferenser, som blifvit hållna för behandling af WEYPRECHTS förslag och särskildt vid den senaste, som förliden höst hölls i St. Petersburg, och vid hvilken, likasom vid de två föregående, Professor A. WIJKAN- DER med ett af Kongl. Majt. för ändamålet beviljadt reseun- derstöd, var såsom svenskt ombud närvarande, har, för astad- kommande af likformighet i de olika stationernas arbeten, en detaljerad observationsplan, gällande för samtliga stationerna, + ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 101 blifvit utarbetad. Med ledning af denna plan hafva förberedel- serna till den svenska Spetsbergsstationens inrättning blifvit under Akademiens inseende träffade, sedan Grosshandlaren L. O. SMITH frikostigt ställt till Akademiens förfogande derför er- forderliga medel. Akademiens första och vigtigaste åtgärd härvid har varit att för stationen vinna en chef, som vore sitt vigtiga kall fullt vuxen. Ty värr har det val, som Akademien härutinnan först träffade, 1 det hon utsåg föreståndaren för den nautisk- meteorologiska byrån, f. d. Kaptenen i Kongl. Flottan F. L. MALMBERG till stationschef, blifvit omintetgjordt deri- genom att han sett sig i anseende till inträdd sjuklighet nöd- sad att afsäga sig det honom erbjudna uppdraget. I hans ställe har Akademien uppdragit chefskapet at Filos. Kandidaten N. G. EKHOLM, som länge pa ett förtjenstfullt sätt tjenstgjort sasom amanuens vid den meteorologiska institutionen i Upsala, samt gifvit honom till biträde Ingeniören S. A. ANDRERE, en i praktiska värf väl förfaren man. Vidare har Akademien till stationens läkare antagit Medicine Kandidaten R. H. GYLLEN- CREUTZ, och såsom observatörer Filos. Kandidaterne E. ©. SOLANDER och V. CARLHEIM-GYLLENSKÖLD, hvilka bada eg- nat sig at fysikaliska studier och denna vinter under Professor THALENS ledning särskildt inöfvat sig i magnetiska och andra härvid ifrågakommande fysikaliska observationers anställande. Sålunda tror sig Akademien hafva på ett möjligast ändamåls- enligt sätt utvalt den vetenskapliga afdelningen af stationens personal, som kommer att kompletteras med 8 man handräck- ningsbiträden och således i sin helhet att bestå af 13 personer. Hvad för öfrigt stationens utrustning angår, så äro de veten- skapliga instrumenten mestadels redan anskaffade, hvarjemte förberedande aftal blifvit träffade om leverans af proviant och andra förnödenhetsartiklar; i sammanhang hvarmed särskildt förtjenar att omnämnas, att egaren af Barnängens tekniska fa- brik Grosshandlaren W. HOLMSTRÖM erbjudit sig att icke endast till den svenska utan äfven till samtliga de utländska polar- stationerna kostnadsfritt leverera alla sådana hans fabriks alster, 102 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. hvilka för stationernas utrustning må anses behöfliga, äfvensom att bokförläggarne P. A. NORSTEDT & SÖNER samt F. & G. BEIJER likaledes kostnadsfritt erbjudit den svenska stationen passande urval af sina bokförlag. Enligt Kongl. Majts. nådiga föreskrift komma den svenska stationens personal och effekter att genom Kongl. Flottans försorg och på dess bekostnad in- stundande sommar transporteras till Spetsbergen och sommaren 1883 derifrån afhemtas, hvarjemte Kongl. Majt. i nåder med- gifvit, att åtskilliga för stationen behöfliga effekter få från Kongl. Flottans förråder såsom lån utlemnas. På Akademiens underdåniga hemställan har Kongl. Majt. täckts till innevarande års Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande af ett extra anslag af 5,500 kronor till bestridande af kostnaderna för två geologers vistelse på Spetsbergen under instundande sommar i och för en närmare undersökning af de icke endast i allmänt geologiskt hänseende utan äfven särskildt för tydningen af vårt eget lands geologiska förhållanden lärorika trakterna af Spetsbergens vestkust. Sedan Riksdagen, enligt hvad till Akademiens kunskap kommit, numera beviljat det härför äskade anslaget, hafva förberedelser äfven för denna ex- pedition blifvit under Akademiens inseende vidtagna, och utfö- randet af ifrågavarande undersökning blifvit uppdraget åt geo- logerne Filos. Doktorn A. G. NATHORST och Filos. Kandidaten Friherre G. DE GEER. Enligt det ursprungliga programmet för denna expedition skulle de tvä geologerne tidigt instun- dande sommar afga till Tromsö för att derifran med nagot fangstfartyg fortsätta resan till Spetsbergen, samt slutligen ater- vända med nagot af de fartyg, som för den förutnämnda mete- orologiska stationens inrättning blifvit till dessa nordliga far- vatten beordrade. Da likväl denna anordning skulle hafva med- fört flera olägenheter och bland annat gjort, att en för under- sökningen gynsam tid under Augusti månad antagligen icke kunnat begagnas, hafva genom tillskott af enskilda personer medel blifvit beredda, hvarigenom ett särskildt fartyg kan för- hyras för hela den tid som den geologiska undersökningen kräfver. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 103 Genom frikostiga bidrag af H. M. Konungen och flere en- skilda personer blef förlidet år en summa af 13,000 kronor samlad och ställd till Akademiens förfogande i och för Sveriges deltagande i den internationela geografiska kongress och dermed förenade exposition, som under September och Oktober månader voro anordnade i Venedig. Med anledning häraf täcktes Kongl. Majt. på Akademiens underdåniga hemställan till svensk kom- missarie vid expositionen förordna Riksantiqvarien H. O. H. HILDEBRAND, för hvilken Akademien äfven utfärdade fullmakt att vara svenskt ombud vid kongressen, hvarjemte till hans bi- träden vid den svenska utställningen antogos Docenten Dr. F. R. KJELLMAN, Filos. Doktorn E. EKHOFF, Kaptenen G. BAGGE och Friherre H. VON SCHWERIN. Enligt de meddelanden, som från expositionsorten tid efter annan ingått, hafva de svenska expositionsföremalen, som hufvudsakligen utgjordes af ett urval af Vega-expeditionens vetenskapliga samlingar, tilldragit sig en allmän och välförtjent uppmärksamhet. Det statsanslag, som 1879 ars Riksdag beviljade till fort- sättning under ar 1880 af de arkeologiska undersökningarne på Björkö i Mälaren, har med Akademiens tillstånd först under det sistförflutna aret blifvit för sitt ändamål användt, af det skäl att Doktor STOLPE, at hvilken dessa undersökningar varit anförtrodda, under tiden blifvit af Akademien utnämnd till Let- terstedtsk stipendiat för utrikes resor, och att hans resa, med hvilken till väsentlig del afsågs ett komparativt studium af i utlandet tillvaratagna fornsaker af likartad beskaffenhet med dem på Björkö funna, enligt för stipendiet gällande föreskrifter måste anträdas redan våren 1880. Omedelbarligen efter sin återkomst till fäderneslandet sistliden sommar återupptog Dr. STOLPE sina Björköundersökningar och fortsatte dem intill November månads slut. Af den berättelse, som han deröfver till Akademien afgifvit, framgår att undersökningarne äfven denna gäng, likasom 1879, uteslutande omfattat graffälten, och förnämligast det stora graffält, som sträcker sig på östra sidan om den så kallade »Bysta’n» eller det gamla Birkas stadstomt, 104 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. a hvilket fält redan under närmast föregående undersökningsar särdeles rika fyndskördar blifvit zjorda. Här öppnades under sista året 170 grafvar, hvaraf 115 med obrända eller kristna lik, och 51 med brända eller hedniska, medan 1 4 högar, som genomgräfdes, icke påträffades några lemningar af lik, oaktadt alla yttre kännetecken talade för deras egenskap af grafhögar. Dessutom undersöktes 14 grafvar a ett söder om nuvarande byn beläget mindre graffalt, af hvilka de aldra flesta innehöllo obrän- da lik. De öppnade grafvarne voro i allmänhet af samma be- skaffenhet som de förr undersökta, nämligen dels af långsträckt rektangulär form med lemningar än efter spikad och än efter ospikad kista, och dels, ehuru mera sällan, stora nästan qva- dratiska grafkamrar, som antagligen varit timrade, någon gang med en vid grafvens östra ända anbragt afsats innehållande skelett af en eller två hästar med bredvidliggande betsel. Li- kaså har äfven detta år paträffats en och annan graf, der en rodd- eller segelbåt blifvit använd i stället för likkista. Likens utstyrsel med sköldbucklor, spännbucklor, spännen, knifvar, saxar, mynt, svärd, spjut m. m., hvaraf en riklig mängd insam- lades, bär i allmänhet samma prägel som är kännetecknande för tillförene undersökta grafvar pa Björkö. Dock hafva ett par för Björkö nya spänn-typer påträffats, nämligen en rund spännbuckla, medan alla förut här funna spännbucklor hafva den vanliga ovala formen, samt ett bagspänne, hvilka båda fynd äro af stort intresse derföre att de hänvisa på en förbindelse med Gotland, der fynd af dylika smycken mycket ofta före- kommit, då de deremot hittills icke kunnat med någon säkerhet uppvisas från svenska fastlandet. — Med det undersökningsar, hvarom här är ordadt, äro, åtminstone tills vidare, de nu i 10 ar fortsatta systematiska undersökningarne på Björkö afslutade. Den sakkunskap, noggranhet och kraft, hvarmed de af Doktor STOLPE blifvit utförda, förtjena allt erkännande, likasom de ock ledt till synnerligen vigtiga resultat för kunskapen om ett af de vigtigaste skedena i vart folks utveckling. Den länge omtvistade fragan, hvarest den gamla staden Birka, der kristen- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4, 105 domen för första gången förkunnades i Sverige, var belägen, ja! huruvida en stad med detta namn verkligen funnits, är genom dessa undersökningar på ett ostridigt sätt löst; ty det synes satt utom allt tvifvel, att Birka var just den stad på Björkö, hvars underjordiska lemningar efter tusenårig gömma nu först blifvit bracta i dagen. Vårt lands historiska museum har från denna gråa forntid erhållit en synnerligen rik samling af minnesmärken, som skall gifva äfven våra efterkommande en ganska lefvande föreställning om våra förfäders Sala aaa och lefnadsförhällande för mer än tusen ar sedan. Följande berättelser om resor, som för vetenskapliga ända- mål blifvit utförda, har Akademien under året mottagit och låtit sig föredragas: af Dr. HJ. STOLPE om en af honom såsom Letterstedtsk stipendiat utförd resa i Danmark, Tyskland, Holland, England, Frankrike och Italien för att idka arkeologiska och ethnogra- fiska studier; | af numera aflidne läraren vid Skeppsholmens landtbruks- skola JOSEPH BOTHELL, hvilken såsom Byzantinsk stipendiat berest Danmark, Holstein och Holland för att taga kännedom af dessa länders husdjursskötsel och mejerihushållning; af Docenten N. O. HoLsT, som med ett af Kongl. Majt beviljadt reseanslag besökt Grönland för geologiska forskningars anställande; af Läroverksadjunkten J. ERIKSSON, som, likaledes med offentligt understöd, i utlandet studerat experimentel växtfysi- ologi; af Docenten HJ. THEEL, som af allmänna medel atnjutit ett reseunderstöd dels för att i Edinburgh fullfölja den honom anförtrodda bearbetningen af de samlingar utaf Holothurier, som af den bekanta Challenger-expeditionen hemförts, och dels för att derefter besöka och taga kännedom om några af de mera framstående, vid Europas hafskuster inrättade stationer för zo- ologiska undersökningar; samt med understöd af Akademien för resor inom landet: 106 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. af Lektorn vid Malmö högre läroverk A. L. GRÖNVALL om af honom anställda forskningar öfver mossvegetationen inom Bohuslän ; af Lektorn vid Kalmar högre läroverk K. J. LÖNNROTE, som anställt undersökningar öfver vissa växtgrupper inom Kal- mar län och på Gotland; af Filos. Kandidaten ©. W. S. AURIVILLIUS, som i Bohus- län idkat studier öfver hafs-copepoder; af Filos. Doktorn M. B. SWEDERUS, som i Bohuslän fortsatt sina föregående undersökningar öfver Sveriges Ascidior; af Adjunkten vid Göteborgs högre läroverk A. P. WINSLOW öfver af honom utförda resor inom Östergötland och norra delen af Kalmar län för studium af växtslägtet Rosa; af Lektorn vid Stockholms realläroverk S. ALMQVIST, som på Gotland studerat det kritiska växtslägtet Hieracium; och af Adjunkten vid Örebro högre läroverk P. J. HELLBOM, som inom Vesterbottens och Norrbottens län fortsatt och afslu- tat sina under flere år fortgående lichenologiska forskningar. Dessutom har Kollegan vid Arboga lägre läroverk E. ÅHR- LING inför Akademien redogjort för en resa, som han dels med ett bidrag af allmänna medel och dels med ett af stiftelsen» L. J. Hjertas minne» erhållet understöd företagit till London för att i dervarande Linneanska Societetens arkiv göra forskningar öfver der förvarade Linnéanska handskrifter. Slutligen har Akademien fatt sig förelagd tredje delen af Kandidaten C. F. NYMANS förtjenstfulla arbete: »Conspectus florg europex», som på Akademiens underdåniga förord blifvit med understöd af allmänna medel utgifvet. Utom de offentliga understöd, som här redan blifvit omför- mälda, har Kongl. Majt. på Akademiens underdåniga förord täckts anvisa: åt Kollegan vid Ronneby lägre läroverk C. A. WESTERLUND ett understöd af 500 kronor till företagande af en resa iändamal att, jemte studier i naturen och i muséer, bevista ett af Italienska mala- kologiska Sällskapet föranstaltadt Malakologmötei Venedig; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 107 at Professorn vid Tekniska Högskolan J. E. CEDERBLOM ett understöd af 1000 kronor för att sätta honom i tillfälle dels att vid den i Paris sistliden höst anordnade internationela ut- ställning af apparater för elektricitetens användning taga kän- nedom om sådana apparater som företrädesvis kunde vara af betydelse för Sveriges industri, och dels att vid en härmed sam- tidig utställning 1 Altona af kraft- och arbetsmaskiner för den mindre industrien iakttaga de framsteg, som på senare aren gjorts mom detta område; samt at Instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och L. M. ERICS- SON understöd, den förre af 700 och den senare af 500 kronor, för besökande af den nämnda elektriska utställningen i Paris. Till Akademiens förfogande, för att i man af behof tillhan- dahällas Friherre A. E. NORDENSKIÖLD, har Kongl. Majt. be- hagat ställa det af 1881 års Riksdag beviljade anslag, stort 50,000 kronor, till utgifvande af ett särskildt vetenskapligt ar- bete öfver Vega-expeditionens iakttagelser och samlingar, af hvilket anslag, som var beviljadt att utgå med hälften under innevarande år och med andra hälften under ar 1883, Kongl. Majt. på Akademiens underdaniga framställning täckts att af under hand hafvande medel redan under ar 1881 förskottsvis låta utanordna den förra hälften eller 25,000 kronor. Af det ifrågavarande arbetet har redan en första del lemnat pressen, innehållande, utom de af Frih. NORDENSKIÖLD under resan hem- sända rapporter, 16 vetenskapliga afhandlingar, hvarförutom tryckningen af en andra del jemväl betydligt framskridit. Åfvenledes har Kongl. Majt. täckts af allmänna medel ställa till Akademiens förfogande ett belopp af 1,400 kronor för att dermed nnderstödja det fortsatta utgifvandet af det utaf fram- lidne Professoren ELIAS FRIES påbörjade svampverket: »Icones hymenomycetum», genom att utaf detta arbetes snart utkom- mande 18:de och 19:de häften inlösa 100 exemplar. Arbetena med modelleringen och gjutningen af Linnés min- nesstod hafva under det förflutna året fortgått och så framskri- dit, att den allegoriska figur, som föreställer zoologien, under 108 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. förlidet år blifvit färdigeiselerad samt af Akademiens för ända- målet utsedde komiterade afsynad och godkänd; att monumentets hufvudfigur, Linnés standbild, blifvit i det närmaste färdiggjuten i brons och redan till betydlig del ciselerad; samt att den bi- figur, som allegoriskt föreställer botaniken, är af Professor F. KJELLBERG 1 det närmaste slutmodellerad och snart torde kom- ma att gjutas i gips och aflemnas till bronsgjutning. Piedestalen till monumentet står redan sedan förliden höst färdig på sin plats i Humlegården och har af dem, som haft tillfälle att taga densamma i ögnasigte, innan den blef omgifven af en skyddande öfverbyggnad af bräder, allmänt blifvit lofordad för sin skönhet, hvad angar saväl formen och det tekniska utförandet, som ock den vackra granit från Stockholmstrakten, hvaraf materialet bestar. Pa Kongl. Majt:s befallning har Akademien afgifvit utlå- ande i fera till den allmänna administrationen hörande frågor, som kräft vetenskaplig utredning, hvaribland må anföras: i fråga om lagbestämmelser för vivisektioners utförande med anledning af Riksdagens underdåniga framställning i ämnet; om fiskets bedrifvande inom Wermlands län; om ett genom härvarande Kongl. Danska Minister framställdt förslag om anläggning af en submarin telegrafledning från Skottland öfver Färöarna till Is- land, och om Sveriges deltagande i kostnaden derför. Utgifvandet fran trycket af Akademiens skrifter har under aret oafbrutet fortgått. Af den nya följden af hennes Hand- lingar har det 17:de bandet utkommit; det 18:de bandet är så nära färdigtryckt, att det bör inom kort blifva fullständigt till- gängligt, hvarjemte en betydlig del af det 19:de bandet, eller det för ar 1881, redan lemnat pressen. — Af Bihanget till Handlin- sarne har en första afdelning af sjette bandet utkommit och dess- utom en ej obetydlig del af samma bands senare afdelning blifvit tryckt. — Utaf Öfversigten af Akademiens Förhandlingar hafva argangarne 1880 och 1881 under året fullständigt lemnat pres- sen, — Af det fortlöpande arbetet: »Meteorologiska iakttagelser i Sverige», som för hvarje år innehåller en sammanställning ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 109 och bearbetning af de vid statens meteorologiska stationer utförda observationer, har 19:de bandet blifvit fullständigt och det 20:de till betydligaste delen tryckt. — Af »Astronomiska iakttagelser och undersökningar på Stockholms observatorium» har under äret ett nytt häfte blifvit utgifvet, innehållande en af Filos. Doktorn A. DONNER från Helsingfors under en längre vistelse på härvarande Observatorium författad afhandling i perturba- tionstheorien. — Det under Akademiens inseende af Professorn THEODOR FRIES och Medicine Doktorn ROBERT FRIES fortsatta utgifvandet af framlidne Professoren ELIAS FRIES utmärkta svampverk, som bär titeln: »Icones selecte hymenomycetum nondum delineatorum», har sa fortskridit, att under året 6:te och 7:de häftena af den andra serien utkommit, och att således numera endast tre häften återstå för hela arbetets fullbordande efter den derför uppgjorda ursprungliga planen, af hvilka häften det 3:de redan är under arbete. På Akademiens Observatorium hafva de sedan flere ar fortgående observations- och räknearbetena för bestämmande af vissa fixstjernors afstånd och af stjernpositioner till grundläggande af en stjernkatalog blifvit fortsatta, hvarjemte iakttagelser af de kometer, som under sistlidne sommar varit härstädes synliga, blifvit utförda. Vid dessa och andra löpande arbeten hafva under året såsom biträden at Akademiens Astronom tjenstgjort Filos. Kandidaterne A. LINDHAGEN och R. LARSEEN samt Filos. Magistern F. RANCKEN från Helsingfors, hvarförutom Filos. Doktorn A. DONNER från Helsingfors och Astronomie Professorn G. LEVITZKY från Charkow vid Observatorium sys- selsatt sig med vetenskapliga arbeten. Akademiens fysikaliska instrumentsamling har under året blifvit tillökt med åtskilliga nya instrument, som varit be- höfliga för pagaende vetenskapliga undersökningar, vid hvilka Aka- demiens Fysiker varit biträdd af Filos. Kandidaterne S. ARRHENI- US och ©. MEBIUS från Upsala samt T. HOMÉN från Helsingfors. Akademiens Bibliothek har så väl för hemlaning af böcker som för studier på stället regelbundet hållits öppet under be- 110 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. stämda timmar hvarje Onsdag och Lördag och för öfrigt varit för besökande tillgängligt de flesta helgfria förmiddagar. I när- varande stund äro derifrån utlånade 7294 band och lösa numror af tidskrifter till 142 personer. Genom gåfvor, inköp och byten har boksamlingen ökats med 2984 band och småskrifter samt 149 handskrifna bref. — Akademiens egna skrifter utdelas för närvarande till 638 institutioner och personer, hvaraf 205 inom och 433 utom Sverige. Verksamheten vid Statens Meteorologiska Central An- stalt har under året oafbrutet fortgått efter samma plan som under föregående ar. De från 9 inländska och 21 utländska stationer dagligen ankommande väderlekstelegram användas till konstruktion af synoptiska kartor, som offentligen anslas a fyra ställen inom hufvudstaden och i förminskad skala delgifvas en af hufvudstadens större tidningar. Samtliga inkommande iakttagelser jemte en sammantattning af väderlekstillståndet och prognosticon för närmast förestående väderlek meddelas äfven fem dagliga hufvudstads-tidningar, hvarjemte nämnde samman- fattning med prognosticon på telegrafisk väg sändes till fem kommuner i riket. De inländska telegrammen publiceras dess- utom gemensamt med dylika från Danmark och Norge i »Bulle- tin du Nord», hvars utgifvande bekostas af de tre rikenas Me- teor. Central Anstalter gemensamt. — De meteorologiska statio- nerna 1 riket äro för närvarande 32 till antalet, hvarförutom observationer öfver temperatur och nederbörd med egna eller från Anstalten till låns erhållna instrument anställas å flera privatstationer. Fullständiga observationsserier hafva inlemnats af Läroverks Kollegan R. BILLMANSON i Nora, Herr D. EGNELL i Gysinge, Jägmästaren J. J. v. DÖBELN i Björkholm, från den på Jernvägsstyrelsens bekostnad inrättade stationen Dufed, af Kaptenen T. EKENMAN i Helmershus, telegrafföreständaren G. ERICSSON i Nässjö, telegrafföreståndaren V. v. MiHLENFELS i Falköping, från Ronneby helsobrunn, Landtbruks Akademiens Experimentalfält sedan Juni månad, samt från 6 stationer i Upsala län, 5 i Östergötlands och 2 i Hallands län, inrättade ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4 111 på de respektive Hushallningssällskapens bekostnad. Dessutom deltager vårt land i de med andra länder aftalade simultana observationerna med 5 stationer, a hvilka dessa observationer utföras kl. 1 Sm efter svensk borgerlig tid. — Å de af skogs- medel bekostade meteorologiska försökstationerna hafva obser- vationerna fortgätt efter samma plan som under nästföregaende år, och hafva beräkningarne af de äldre observationerna af detta slag icke obetydligt framskridit. — Det system af observationer öfver nederbörden och delvis öfver temperaturen, som utföras till största delen på bekostnad af Hushållningssällskapen och tog sin början 1878, räknar för närvarande 306 stationer, för- delade öfver alla rikets län med undantag af Norrbottens, Vester- bottens och Jemtlands. Om till de till detta system hörande stationer läggas statens stationer, så väl de, som lyda under Meteorologiska Central-Anstalten som nautisk-meteorologiska Byrån, samt de privata och skogsstationerna, vid hvilka alla nederbörden jemväl observeras efter en och samma plan, blifver antalet af nederbördstationer i riket sammanlagdt 416, eller 24 mer än under förra året. Sedan iakttagelserna från alla dessa stationer mänatligen blifvit till Anstalten insända, offentliggöras de i en hvarje månad utkommande tidning med titel: »Månads- öfversigt af väderleken 1 Sverige», hvilken redigeras af Anstal- tens Amanuens Dr. H. E. HAMBERG under Anstaltens inseende och uppehålles genom prenumeration från Hushållningssällskapen. Af denna tidning har hela årgången 1881 och två månadshäften för 1882 hittills utkommit. — Genom aftal med Upsala Mete- orologiska observatorium har det system af iakttagelser öfver isförhållanden, åskväder och fenologiska företeelser, som blifvit af detta observatorium inrättadt, och hvilka observationer under en längre tid fortgått på en mängd orter i landet samt hittills till detta observatorium insändts, öfverflyttats till Meteorologiska Central Anstalten, som till observatörerne utsändt nya jurnal- blanketter åtföljda af ett cirkulär med tillkännagifvande af denna förändring. — Under sista sommaren har Amanuensen Dr. HAM- BERG å Anstaltens vägnar inspekterat stationerna i Falun, Gefle, 112 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. Bjuråker och Wisby. — För öfrigt har Anstalten meddelat en mängd upplysningar och yttranden at så väl in- som utländska personer och myndigheter. Den förkofran, som det Naturhistoriska Riksmuseets sam- lingar under året vunnit, inhemtas af följande redogörelse för dess särskilda afdelningar. Musei Mineralogiska afdelning har genom inköp för- värfvat en mängd mineral dels från in- och utländska mineral- handlare, och dels från arbetare eller arbetsföreståndare vid skandinaviska grufvor och stenbrott. Isynnerhet från dessa sistnämnda hafva praktstuffer erhållits af flere stenarter, som äro egendomliga för den skandinaviska norden. Bland inköp ma dessutom nämnas en guldklump från sandlagren vid Ivalo i Fin- ska Lappland, värd 140 kronor, och en qvartsstuff från Falu grufva innehållande gediget guld för omkring 500 kronor. Assi- stenten vid Afdelningen har för insamlande af mineral gjort flera resor till svenska grufvor, hvarvid bland annat en mindre grufva i Wermland för Musei räkning länsats från vatten för att ät- komma ett endast derstädes i Sverige träffadt, för öfrigt från Vesuvius väl bekant och 1 vetenskapligt hänseende särdeles märk- ligt mineral, Humit. — Genom byte hafva åtskilliga sällsynta mineral erhållits, bland hvilka särskildt må nämnas vackra prof på den slagglika meteorsten, som nedföll den 17 Maj 1855 vid Igast i Liffland, och af de stenar som den 3 Februari detta ar nedföllo vid Gyulatelke i Siebenbürgen. De senare äro för oss af särskildt intresse genom sin fullkomliga öfverensstämmelse med de vid Hessle i Upland nedfallna meteoriterna. — Bland skänker må nämnas en samling af de bergarter som åtfölja den rikliga, men i geognostiskt hänseende ännu ytterst gåtfulla dia- mant-förekomsten i södra Afrika, skänkta af Herr J. PETREE, äfvensom en skänk af Residenten i Colombo Mr. ALEXANDER Dixon af mineral frän ädelstensvaskerierna pa Ceylon. — Under någon tid har Docenten HJ. SJÖGREN varit vid Museum syssel- satt med kristallografiska undersökningar. En mängd stenarter, innehällande ytterjord, erbinjord, ceritoxider, torjord m. m., hafva ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o. 4 113 sasom undersökningsmaterial blifvit lemnade at Professor L. F. NILSSON i Upsala, hvilken, såsom bekant, med stor framgång sysselsatt sig med den granlaga undersökningen af de sällsynta jordarterua. — Af duplett-förrädet hafva åtskilliga vackra stuf- fer blifvit öfverlemnade till Stockholms Högskolas samling. Riksmusei Botaniska afdelning har under året vunnit en betydlig tillväxt dels genom köp, och dels isynnerhet genom safvor. Genom köp hafva förvärfvats: en växtsamling från Damaralandet i Afrika, sammanbragt af Kapten TH. EEN; en stor samling pressade fanerogamer från norra Italien af Doktor E. ROSTAN; en samling intressantare skandinaviska fanerogamer af Konservatorn N. F. AHLBERG; arktiska Carices af stude- randen K. P. HÄGERSTRÖM; skandinaviska fruktsamlingar af flere botanister, samt en serie mikroskopiska växtpreparat af WHEELER i London. Bland de talrika gäfvor, som tillflutit herbarie-afdelningen, ma nämnas en rik samling exotiska alger ‚af Professor J. E. ARESCHOUG, samlingar af sydsvenska fane- rogamer af Kandidaten A. A. MAGNUSSON och Amanuensen HJ. NILSSON, rikhaltiga samlingar af Salices från Norrland och Dalarne af Doktor C. HÅKANSSON och Apothekaren ©. INDE- BETOU, särdeles vackra fanerogamsamlingar från norra delen af Skandinavien af Amanuensen K. F. DUSÉN och Adjunkten ©. J. LALIN, grönländska fanerogamer af Kommissionen för led- ningen af Grönlands naturvetenskapliga undersökning i Köpen- hamn, samt en större samling svampar fran Stockholmstrakten af Studeranden OÖ. JUEL. — Musei morfologiska afdelning har ihagkommits med större gäfvor af Lektor S. ALMQVIST, Pro- fessor J. E. ARESCHOUG, Regementsveterinären J. A. BRAUN, Adjunkten ©. J. LALIN, Studeranden G. LAGERHEIM, Lunds : universitets botaniska institution, Doktor A. G. NATHORST, Löjt- nant E. STENHOLM, Doktor A. P. WInsLow och Jägmästaren V. TH. ÖRTENBLAD; hvartill komma de under Intendentens resa i vestra Sverige och södra Norge gjorda omfattande sam- lingar. — Delar af så väl det skandinaviska och allmänna som isynnerhet af det Regnellska brasilianska herbariet hafva varit Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 39. N:o 4. CC 114 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. utlanta för vetenskaplig bearbetning till specialister i Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike. Vetenskapliga un- dersökningar hafva på Museum blifvit utförda af Lektor S. ALMQVIST, Doktor J. ERIKSSON, Docenten F. R. KJELLMAN, Studeranden G. LAGERHEIM, Fröken H. LINDEVALL, Doktor A. G. NATHORST, Doktor C. F. NYMAN, Doktor G. TISELIUS och Jägmästaren V. TH. ÖRTENBLAD, svenskar, samt norr- mannen Kandidaten N. WILLE. — Utläggningen af duplett- samlingar, afsedda att fördelas mellan de större botaniska mu- seerna inom och utom landet, har fortgatt vid den af Doktor A. F. REGNELL sa rikt doterade brasilianska växtsamlingen. Vertebrat afdelningen af Riksmuseum har varit med skänker ihågkommen af H. K. H. HERTIGEN AF GOTLAND Friherre A. E. NORDENSKIÖLD, Baron OXENSTJERNA, Kassören C. HÅKANSSON, Possessionaten A. VON MÖLLER, Herrar B. GYLLENHAMMAR och A. CARLESON, Studeranuden ESPERSON il Kristianstad och Handlanden A. ERIKSSON i Damara. Till Afdelningen har dessutom blifvit öfverlemnad den andel af de bearbetade delarne utaf Vega-expeditionens zoologiska och etno- grafiska samlingar, som af Friherre NORDENSKIÖLD tilldelats Riksmuseum. Bland inköp af större värde må nämnas: en ung gorilla och två chimpans-ungar i sprit samt ett lamantin-skelett från vestra Afrika och ett skelett af finger-apan från Mada- gaskar. — Såväl med de nytillkomna föremälens som med de sedan äldre tider i magasin förvarades bestämning och uppställ- ning har arbetet vid Afdelningen fortgått, och från Konserva- torsverkstaden hafva i Museum uppställts färdiga, bland annat, åtskilliga apor, tre skäldjur, en delfin-afgjutning, samt flere större och mindre skelett af däggdjur, foglar, ormar och ödlor. —- Etnografiska samlingen har erhållit en ansenlig tillväxt, se- dan numera så väl Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien som Svenska Sällskapet för Antropologi och Geo- grafi i Riksmuseum deponerat sina likartade samlingar, efter hvilkas öfverlemnande, och sedan de etnografiska föremalen från Vega-expeditionen, hvilka tilldelats Riksmuseum, jemväl blifvit ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 115 mottagna, hela samlingen undergätt en fullständig omran- gering, vid hvilket arbete Intendenten varit biträdd af Fröken K. PÅLMAN, som af honom jemväl varit anlitad såsom biträde vid den allmänna tillsynen af den etnografiska samlingen. Musei Afdelning för lägre evertebrater har under äret blifvit riktad med flera värderika bidrag, saväl genom byte som genom inköp. Den i flera hänseenden vigtiga insamlingen af Östersjöns hafsdjur har blifvit fortsatt genom draggningar utan- för Gotland, omsorgsfullt utförda af Läroverks Adjunkten L. KOLMODIN. Ållt hvad sålunda tillkommit har blifvit till för- varande upptaget i vanlig ordning, hvarvid likväl det i yttersta grad begränsade utrymmet numera bereder stora svårigheter. — Den zoologiska stationen vid Kristineberg 1 Bohuslän, för hvars underhåll Riksdagen på Kongl. Maj:ts framställning fortfarande äfven för innevarande ar beviljat ett anslag på extra stat af 2,000 kronor, har under sommaren varit upplåten åt fem af vara yngre zoologer, från hvilka nu frukten af derstädes utförda undersökningar börja att framträda i till Akademien inlemnade afhandlingar. Åfven under Januari månad detta år har sta- tionen kunnat med framgång begagnas af Docenten HJ. THEEL och Kandidaten H. ADLERZ. Utaf de vid stationen gjorda zoo- logiska insamlingar har utdelning skett till flere så väl allmänna som privata läroverk. De Entomologiska samlingarne hafva erhållit vackra tillökningar så väl genom inköp som genom gåfvor. Genom köp har förvärfvats: en samling fjärilar från Gaboon, två dylika från Dr. STAUDINGER och Dr. SCHAUFUSS 1 Dresden, nordiska Coleoptera från Dr. J. SAHLBERG, en samling nordamerikanska insekter af alla ordningar från Hr. MORRISON. Bland gåfvor ma nämnas en samling exotiska fjärilar af Hr. S. LAMPA, 21 st. Lepidoptera från Ostindien af Lektor THEDENIUS, samt af Frih. A. E. NORDENSKIÖLD 1875 och 1876 års ishafs-expedi- tioners samlingar af arachnider, bestämda af L. KocH. Dessutom har t. f. Intendenten under en förlidet ar utförd resa i Jemtlands fjelltrakter insamlat sällsyntare arter af alla insektordningar hvil- 116 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. ka blifvit med Musei samlingar införlifvade. — Vid det fortgående arbetet med samlingarnes preparerande och systematiska ordnan- de har t. f. Intendenten under större delen af året varit biträdd af Herr S. LAMPA. — För vetenskapliga studier hafva sam- lingarne begagnats af Lektor J. SPÅNGBERG, samt för bestäm- ning af svenska arter af Herrar S. LAMPA, G. HOFGREN, R. TRAFVENFELT m. fl. För vetenskaplig forskning och kritisk bestämning äro flere mindre samlingar utlånade till W. L. Di- STANT och R. TRIMEN 1 London, BUCHANAN WHITE i Glasgow samt Kyrkoherden H. D. J. WALLENGREN i Skåne. | Riksmusei Paleontologiska Afdelning har vunnit tillök- ning genom gäfvor från Hır. BARANDE i Prag, BAUMBACH i Örebro, Enkefru CH. CLASON, Hr. DOUVILLE i Paris, Prof. FORSSELL 1 Skara, Fil. Licentiat G. HOLM, Mr. W. LYON i Indiana, Dr. A. G. NATHORST, Apothekaren SANDBERG i Wad- stena, Akademiker FR. SCHMIDT i Petersburg, Dr. F. SVENO- nıus, Dr. WINSLOW i Göteborg samt Prof. ZITTEL i München. Mest betydande är den samling som skänkts af framlidne Di- rektören I. G. CLASONS sterbhus, innehållande växt- och djur- försteningar, som nämnde Direktör anskaffat under sina utländ- ska resor. Genom byten hafva rätt ansenliga samlingar erhållits från KEMNA i Göttingen, Prof. G. VON Kock i Darmstadt, Hr. STÜRTZ i Bonn, Prof. WETHERBY 1 Cincinnati och Ingeniör ZEILLER i Paris. Genom inköp och under Intendentens resor hafva förvärfvats försteningar fran Öster- och Vestergötland, Öland och Gotland. — Samlingarne hafva för vetenskapliga ar- beten begagnats af Dr. A. G. NATHORST, Dr. G. LINNARSSON, Fil. Lie. G. HoLM, Dr. S. A. TULLBERG, Lektor S. L. TÖRN- QUIST, Akademiker FR. SCHMIDT, Prof. W. DAMES från Berlin samt Markis DE SAPORTA 1 Aix. De medel, som Akademien genom donationer eller pa annat sätt fatt till förfogande till stipendier, prisutdelningar eller an- dra allmänt gagnande ändamål, har hon under förlidet år på efterföljande sätt användt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 117 Den Letterstedtska donationens ränteafkastning har under året uppgått till 9,900 kronor, som, efter afdrag af före- skrifna förvaltningsprocent, enligt donationsurkundens bestäm- melser blifvit disponerade för följande ändamål. Det Letter- stedtska resestipendiet, som utgått med 4500 kronor, har Kongl. Vitterhets Historie och Antigqvitets Akademien, som denna gång varit i ordning att utnämna stipendiat, tilldelat Docenten vid Upsala universitet Dr. H. HJÄRNE; och har i den för honom utfärdade instruktion blifvit ställdt till hans uppgift att i de Kejserliga arkiven och bibliotheken i St. Petersburg, Moskwa och Warschau, äfvensom i de offentliga arkiven i Dresden, Bre- slau och Wien anställa historiska forskningar. — Det Letter- stedtska priset för förtjenstfulla originalarbeten eller vigtiga upptäckter har Akademien tillerkänt Professoren G. RETZIUS för hans under året utgifna utmärkta arbete: »Das Gehörorgan der Wirbelthiere, Morphologisch-histologische Studien, I. »— Det Letterstedtska priset för förtjenstfull öfversättning till svenska språket har Akademien deremot denna gång icke funnit anled- ning att utdela, hvadan prisbeloppet blifvit, i enlighet med dona- tionsbrefvets föreskrift, lagdt till kapitalet. — De Letterstedtska räntemedlen för maktpåliggande undersökningar har Akademien ställt till Professoren G. LINDSTRÖMS förfogande för att under instundande sommar låta genom lämplig person i pal:contologiskt hänseende undersöka Ölands siluriska lager. — För öfrigt hafva af den influtna ärsräntan A Letterstedtska donationskapitalet föreskrifna andelar blifvit öfverlemnade till Domkapitlet i Lin- köping till belöningar ät förtjente folkskolelärare inom Linköpings stift, till Pastors Embetet i Wallerstads församling af samma stift för utdelande af premier i församlingens folkskola, för bil- dande af ett sockenbibliothek m. m., och till Direktionen öfver Serafimerlasarettet i Stockholm för nödlidande sjuke resandes vård & detta lasarett. Den Letterstedtska Föreningens fonder, hvilka enligt te- stators bestämmelse af Akademien förvaltas, uppgingo vid 1881 ars slut till ett sammanlagdt kapital af 504,926 kr. 53 öre, 118 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. hvarjemte fanns en disponibel räntebehållning af 16,167 kr. 8 öre, som sedermera blifvit till Föreningens styrelse öfverlemnad. Sedan den förutvarande innehafvaren af det Derzeliska stipendiet afsagt sig detsamma, har Akademien till Berzeliansk stipendiat utnämnt Docenten i kemi vid Upsala universitet Dr. OSCAR WIDMAN. Ärsräntan af Wallmarkska donationsfonden har Akade- mien denna gang funnit anledning sålunda fördela, att hon öfverlemnat hälften deraf såsom belöning åt t. f. Laboratorn i experimental fysiologi vid universitetet i Upsala Dr. M. BLIX för hans offentliggjorda ophtalmometriska studier och under- sökningar öfver muskelelasticiteten, samt den andra åt Apothe- karen C. SETTERBERG såsom understöd för fortsatt studium af Rubidium- och Cesium-metallerna, öfver hvilket ämne en af- handling blifvit af honom under året till Akademien inlemnad. Enär den Ferrnerska belöningen förlidet år icke blef bortgifven, utan dess belopp, i öfverensstämmelse med Kansli- rädet FERRNERS testamente, reserverades, och Akademien således innevarande år haft till förfogande medel till tvänne belöningar, har hon öfverlemnat den ena af dem åt Docenten vid Upsala universitet A. BERGER för en i Öfversigten af hennes förhand- livgar införd afhandling med titel: »En generalisation af några formler i Gammafunktionens theori», och den andra åt Filos. Kandidaten ©. A. LINDHAGEN för upptäckten i Akademiens bibliothek och offentliggörandet i Bihanget till hennes Handlingar af ett gammalt manuskript, innehållande en afhandling af Co- PERNICUS med titel: »Nicolai Coppernici de hypothesibus motu- um coelestium a se constitutis commentariolus.» Den Lindbomska belöningen har Akademien tillerkänt Do- centen vid Upsala universitet OÖ. WIDMAN för en i Akade- miens Öfversigt för sista året tryckt afhandling: »Om en synthes af tymol ur kuminol», med fästadt afseende jemväl på flere af bemälde Docent i Akademiens skrifter under de senare åren offentliggjorda uppsatser 1 närbeslägtade ämnen. ÖFVERSGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 119 Den Flormanska belöningen har Akademien detta år icke funnit anledning att utdela, utan har det motsvarande räntebeloppet blifvit lagdt till kapitalet, såsom Professor FLOR- MAN i sitt donationsbref föreskrifvit. De medel, öfver hvilka Akademien årligen förfogar till be- främjande af resor inom landet för undersökning af dess natur- förhållanden, har hon innevarande år sålunda fördelat: at Filos. Doktorn E. V. EKSTRAND 300 kronor för under- sökning af mossvegetationen inom vissa delar af Lule Lappmark; at Filos. Doktorn G. TISELIUS 100 kronor för studium af växt- slägtet P otamogeton inom Roslagen och närgränsande landsdelar; at Filos. Doktorn L. M. NEUMAN 150 kronor för under- sökning af fanerogamvegetationen på Hallands Väderö och när- liggande delar af Skånes kust; at Läroverksadjunkten E. COLLINDER 150 kronor för under- sökning af Salices och mossor på Sylfjellen i Jemtland; at Filos. Kandidaten C. AURIVILLIUS 150 kronor för fort- sätta studier öfver Cirrhipederna pa Väderöarne utanför Bohuslän, at Filos. Kandidaten A. APPELLÖF 150 kronor för idkande af anatomiska studier a Gastropoder vid Kristineberg i Bohuslän; at Lektorn S. L. TÖRNQVIST 150 Kronor för utförande af paleontologiska forskningar i Dalarne; och at Amanuensen J. ©. MOBERG 150 kronor för undersök- ningar af de äldsta kritaflagringarne i Skane. De statsmedel, som Akademien uppbär till instrumentma- keriernas uppmuntran, har hon för äret lika fördelat mellan mathematiske instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och G. SÖö- RENSEN. Den minnespenning, som Akademien till denna dag latit prägla, är egnad hennes framlidne ledamot, den fräjdade mine- ralogen, Bergmästaren AXEL FREDRIK ÜURONSTEDT. Genom döden har Akademien af sina inländska ledamöter under äret förlorat: Professorn, Kyrkoherden och Theologie Dok- torn ANDERS FRYXELL, Generallöjtnanten CARL MAGNUS THUL- STRUP och f. d. Tullförvaltaren NILS WESTRING; samt bland 120 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. sina utländske ledamöter Professorn i Fysiologi vid universitetet i Liege THEODOR SCHWANN. Deremot har Akademien med sitt samfund såsom inländske ledamöter förenat: e. o. Professorn i medicin vid universitetet i Upsala OLOF HAMMARSTEN, Professorn i estetik samt litte- ratur- och konsthistoria vid Lunds universitet GUSTAF HÅKAN JORDAN LJUNGGREN, Professorn i grekiska språket vid samma universitet CHRISTIAN ÖAVALLIN, och Adjunkten i astronomi vid samma universitet NILS CHRISTOFER DUNER. Akademien har förordnat Filos. Doktorn CHRISTOFER AU- RIVILLIUS att från innevarande års början och tills vidare på eget ansvar såsom vikarie fortfarande uppehålla den efter fram- lidne Professoren ©. STÅL lediga intendentbefattningen vid Riks- musei entomologiska afdelning. Stockholm, 1882. Konel. Boktryckeriet ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 39. 1882. 6 5. Onsdagen den 10 Maj. Tillkännagafs att Akademiens utländske ledamot, engelske maturforskaren CHARLES DARWIN med döden afgätt. Fran Akademiens i Brasilien bosatte ledamot Doktor A. F. REGNELL hade ingått en skrifvelse, innefattande vissa förän- dringar af bestämmelserna för hans donation till Riksmuseum i och för vård och underhåll af dess brasilianska växtsamlingar, äfvensom donation af ytterligare 15,000 kronor för samma ändamål. Hr EKMAN meddelade resultaten af sina vid Tekniska Hög- skolans laboratorium utförda undersökningar öfver mängden af organiska ämnen i sötvatten.” Hr WITTROCK förevisade de nyss utkomna nionde och tionde häftena af exsiccatverket: »Alge aque dulcis exsiccate, quas distribuerunt V. WITTROCK et O. NORDSTEDT», samt redogjorde utförligare för en del i dessa häften intagna algformer. Hr EDLUND redogjorde för innehållet af en af Öfverste- löjtnanten C. E. AF KLERCKER inlemnad uppsats: »Recherches sur l’action de la matiere ponderable dans la propagation de la lumiere». (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.) Akademien kallade till sin Förste Hedersledamot H. K.H. Hertigen af Vestergötland OSKAR CARL WILHELM. Genom anstälda val kallades Docenten i Botanik vid Uni- versitetet i Upsala Dr FRANS REINHOLD KJELLMAN till in- 2 ländsk ledamot och Professorn i Anatomi vid Universitetet i Würzburg ALBERT VON KÖLLIKER till utländsk ledamot af Akademien. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Statistiska Centralbyrån. Skrifter. 5 band. Från Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. Videnskabelige Meddelelser, 1881, 1 Från Societe Entomologique i Bruxelles. Annales, T. 25. Från British Museum 1 London. Catalogue of the Birds, Vol. 6. Från Astronomical Society i London. Memoirs, Vol. 46. Monthly notices, Vol. 42: 1—5. Från Entomological Society i London. Transactions, 1881. Från R. Society i Edinburgh. Memoirs, Vol. 30: 1. Transactions, Vol. 30: 1. Proceedings, N:o 108. Från Botanical Society i Edinburgh. Transactions, Vol. 14: 2. Från Geological Survey i Calcutta. Memoirs, Vol. 18: 1—3. Records, Vol. 14: 2—4. Palzontologia Indica, Ser. 13: 1&3. Ser. 2, 11, 12: 3. Manual of the geology of India, Vol. 3. Frän R. Society of N. South Wales i Sydney. Journal, Vol. 14. Från Linn»an Society of N. South Wales i Sydney. Proceedings, Vol. 5: 3—4; 6: 1—2. (Forts.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 5. Stockholm. F Studier öfver sötvatten och deras analys. I. Chameleonmethoden. Af EF. L. EKMAN. [Meddeladt den 10 Maj 1882.] I början af år 1874 blef jag af härvarande Drätselnämnd anmodad att, med anledning af en då i hufvudstaden utbredd fruktan för vattenledningsvattnets orening af kloakvatten från södra stadsdiket, undersöka i hvad mån denna farhåga kunde vara befogad. Enligt den plan jag för undersökningen uppgjort behörde jag en method, medelst hvilken den relativa halten af organiska föroreningar kunde snabbt och med stor precision be- stämmas och jag hoppades att den s. k, Chameleonmethoden skulle uppfylla båda dessa anspråk. Men med afseende på methodens precision fann jag erfarenheten ej fullt motsvara min förväntan och jag föranläts derför att söka vidare fullkomna Chameleonmethoden, innan jag skred till analysernas utförande. Resultatet af dessa analyser har redan blifvit i trvck meddeladt), men deremot hittils ej det af mig följda förrarimgssättet, ej heller de undersökningar öfver sötvatten, hufvudsakligen fran Stockholmstrakten, som jag efter år 1874 under flera år an- ställt. Då jag nu vill söka att lemna en vetenskaplig fram- ställning af mina ifrågavarande iakttagelser, men tiden icke NI en år 1874 af Stockholms Drätselnämnd tryckt brochyr: Om vattnet i Årstaviken samt om Stockholms vattenledningsvatten, innehållande derjemte samtidiga undersökningar af Professor N. P. HAMBERG angående samma ämne. Resultaten af mina sednare undersökningar, för så vidt de angå vattnen i Stockholms omgifning, finnas blott i manuskript i Stockholms Drätselnämnds handlingar. 4 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. heller nu medgifver mig att, såsom min afsigt varit, samman- fatta dem till ett helt, skall jag här till en början blott be- handla den analytiska method, medelst hvilken naturliga vattens förorening af organiska ämnen bedömes på grund af deras redu- cerande verkan på kaliumpermanganat. Olika sätt, på hvilka Chameleonmethoden tillämpats. Methoden utgick, som bekant, från FORCHHAMMER (Lieb. et Kopp. Jahresb. 1849, 603, m. fl... Han försatte de vatten, som skulle pröfvas, med en chameleonlösning af känd halt tills färgen ej vidare försvann, och bedömde det lilla öfverskottet af ej reduceradt permanganat kolorimetriskt, i det han till en annan känd gvantitet rent vatten satte chameleon tills motsva- rande färgning erhölls. Vattnets renhetsgrad bedömdes af den mängd permanganat, som af en viss qvantitet vatten reducerats. Methoden har sedan af andra kemister på mångfaldigt sätt för- ändrats. Utan att mycket ingå i detaljer, torde det dock vara pa sin plats att här söka gifva en öfversigt öfver de väsendtligaste modifikationer, som FORCHHAMMERS method undergätt, för sa vidt dessa äro mig bekanta. FORCHHAMMER lät permanganatet verka vid vanlig tem- peratur. Det dröjer då länge innan dess verkan på de org. ämnena afslutas. För att påskynda reaktionen lät redan MON- NIER (Compte R. 1860 Juni; Dingl. Journ. 157, 132) inverkan ega rum vid + 70°, och Woops (Journ. of the Chem. soc. [2] I, 3, 62) vid + 60°. De allra flesta kemister hafva emellertid, för att fa reaktionen möjligast hastigt och fullständigt afslutad, låtit permanganatet verka pa vattnet vid koktemperatur. Ett undantag i sednare tiden gör C. MEYMOTT TIDY (Jonrn. of chem. society 194, 46; i utdrag: Fres. Journ. 1880, 492), som ater förordar dess inverkan vid vanlig temperatur, men under begränsad tid, nemligen 1 timma för ett och 3 timmar för ett annat prof af samma vatten. FORCHHAMMER lät permanganatet verka på vattnet i neu- tral lösning, och utan tillsats af något annat reagens. Men ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 5 redan hans första efterföljare tillsatte svafvelsyra till vattnet för att förstärka permanganatets oxiderande verkan och detta blef sedan allmänt antaget. Emedlertid och da man länge känt att chameleon vid närvaro af öfverskjutande alkali ofta utöfvar särdeles kraftig oxidationsverkan, så införde F. SCHULZE (i ut- drag: Fres. Journal 1869, 493) dess användning för syreförbruk- ningens bestämmande 1 alkalisk lösning, och straxt derpa upp- togs hans method af H. TROMMSDORFF, som vidare utvecklade och utförligt beskref densamma (Fres. Journal 1869, 344). Ehuru alla, som anställt jemförande försök, funnit att de orga- niska ämnena kraftigare syrsättas i alkalisk lösning, än då vät- skan surgöres med svafvelsyra, så synes dock TROMMSDORFFS method hafva blifvit mindre använd, och de allra flesta kemister hafva fortfarande användt permanganatet i sur lösning, ehvad olikheter deras methoder eljest kunnat förete. FORCHHAMMER tillsatte chameleonlösningen till vattnet blott så länge tills tydlig och varaktig färgning inträdde, alltså icke i något betydande öfverskott. På samma sätt förforo MONNIER och WooDs. Men det är tydligt att om ock reaktionen kan gå någorlunda fort, så länge der är en större mängd lätt oxider- bara ämnen i vattnet qvar, så måste den förlöpa långsamt da dessas mängd slutligen blir liten, i fall mängden permanganat äfven är liten. Också säger t. ex. WOooDs, att man bör till- sätta chameleon tills 'man får en indication, som visar sig var- aktig under !/, timmas tid! Det var derför i princip ett vä- sendtligt framsteg, då W. A. MILLER (i utdrag: res. Journal, 1865, 462) förordade att på en gång tillsätta ett större öfver- skott af permanganatet, och efter reaktionens slut bestämma öfverskottet genom titrering. För detta sednare ändamål an- vände han methoden att tillsätta jodkalium och stärkelse, och titrerade den frigjorda joden med natriumhyposulfit, hvilket sätt begagnats äfven af TIDY, som 1 likhet med MILLER använde permanganatet vid vanlig temperatur. Samma princip tillgodo- sågs af KUBEL (Anleitung zur Untersuchung von Wasser, Braun- schweig 1866; sednare upplaga 1874; i utdrag: Fres. Journal 6 < EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. 1867, 252), men på ett sätt, som lämpade sig för användning af permanganatet vid koktemperatur, i det han reducerade cha- meleonöfverskottet med en oxalsyrelösning af känd halt, och slutligen tiillbakatitrerade öfverskottet af oxalsyra med cha- meleon. KUBEL lägger dock föga vigt vid storleken af chame- leonöfverskottet, i det han derom blott anger att chameleon bör tillsättas tills vätskan antager en starkt röd färg, som un- der 5 minuters kokning ej får försvinna. Vida tydligare fram- hölls betydelsen af ett stort öfverskott af permanganat af SCHULTZE och TROMMSDORFF, hvilken sednare uppgifver att permanganatet bör användas till åtminstone så stor mängd att omkring ?/, deraf blifva oreducerade af vattnet. Emedan TROMMS- DORFF och SCHULTZE använde alkalisk lösning, så måste denna efter kokningens slut surgöras med svafvelsyra, enär chameleon i alkalisk lösning ej kan af oxalsyra reduceras. KUBELS method, nemligen vattnets kokning med obestämdt chameleonöfverskott i svafvelsur lösning under 5 minuters, tid, öfverskottets reduktion efteråt med oxalsyra, och dennas till- bakatitrering med chameleon, är af alla förmodligen den, som blifvit mest använd. Vid denna method har Professor A. AL- MEN i sitt arbete Huru bör ett dricksvattens godhet bedömas från sanitär synpunkt? (Sv. Läkaresällskapets nya Handl. ser. II, del. 3) gjort den modifikation, att han, sedan oxalsyran efter slutad operation blifvit återtitrerad, ånyo tillsätter chameleon och upprepar hela operationen en gång till, och, ifall dervid en anmärkningsvärd reduktion af chameleon visar sig, åter till- sätter chameleon och upprepar operationen för 3:e gången. Han anmärker nemligen mot KUBELS method att den är ofullständig derutinnan att de organiska ämnena ej blifva så fullständigt oxiderade, som med chameleon är möjligt, och anser att genom operationens upprepande en fullständig förstöring af dessa ämnen vinnes, eller åtminstone en så fullständig, som medelst chame- leon kan åstadkommas. Hvad beträffar den mängd permanganat, som bör användas, så har derom naturligtvis ingenting kunnat angifvas af andra ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:09. 7 kemister än de, som använda permäanganatet i öfverskott. I detta sednare fall skulle dock ett visst bestämdt förhållande mellan vattnet och permanganatet kunna fastställas. MILLER, KUBEL och ALMEN hafva emedlertid lemnat detta obestämdt, i det de utöfver den mängd chameleon, som reduceras, blott tillsätta sa mycket att vattnet varaktigt antager en starkt röd färg. Allt hvad man i detta hänseende synes kunna säga är, att enär KUBEL uppgifver att 10 cc. af hans oxalsyrelösning (0,398 gr. krist. oxalsyra per liter)!) fullt räcka till att re- ducera den mängd chameleon och de manganoxider, som finnas förhanden vid kokningens slut, men 10 cc. af denna lösning jemnt motsvara 0,002 gr. kaliumpermanganat, sa kan öfver- skottet af detta sednare reagens ej, och vanligen ej pa langt när, uppgå till 0,002 gr. pa 100 cc. vatten, hvilken vatten- mängd KUBEL föreskrifver till användning för en analys. Då ALMÉN använder samma slags oxalsyrelösning, och uppger samma mängd deraf såsom tillräcklig till reduktionen, så gäller det ofvansagda äfven här, dock med den skillnad att det nämnda öfverskottet af permanganat oftast befinner sig i en 10 gån- ger mera utspädd lösning, enär ALMÉN 1 regeln använder 1 liter vatten, då KUBEL använder -100 cc., och blott för orenare vatten 500 & 250 cc., som likväl då vanligen förut utspädas med destilleradt vatten till I liter. TROMMSDORFF bestäm- mer deremot permanganat-Ööfverskottet närmare. Till 100 ce. vatten använder han 0,00315 gr. permanganat, hvilka nemligen innehallas i de 10 cc. chameleonlösning, som tillsättas till vattnet jemte ungefär 0,23 gr. natronhydrat. Skulle dervid mer än 4 cc. af chameleonlösningen reduceras, så gör han en ny bestämning under användning af mer chameleonlösning, af hvil- ken omkring ?/, böra blifva oreducerade.e MEYMOTT TIDY an- vänder äfven en bestämd chameleonmängd till vattnet, nemligen 0,001141 permanganat pa 100 cc.?); att han valt ett betydligt I) I en sednare upplaga af KuBELs bok (1874) uppgifver han dock en oxal- syrelösning af omkring !/3 större styrka, eller 0,63 gr. pr liter. 2) För jemförlighetens skall omräknadt från 0,002593 gr. på 227,2 cc., som Tıpy i sjelfva verket använder. 8 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. mindre öfverskott af permanganat än TROMMSDORFF står an- tagligen i sammanhang dermed, att han låter reaktionen ega rum vid vanlig temperatur, hvarvid en vida mindre mängd per- manganat blir reducerad än vid koktemperatur. Den mängd svafvelsyra, hvarmed man surgjort vattnet vid chameleonmethodens utförande, har varit temligen olika. Sa- unda har den, beräknad 1 ce. concentrerad svafvelsyra mot 100 ce. vatten, utgjort enligt MONNIER och WooDsS 0,2, enligt MIL- LER 0,4 å 0,5, enligt TIDY 1,00, enligt KUBEL 1,63 (eller 1,66 år 1874) och enligt ALMÉN 0,3 å 0,4 cc. Det är möjligt att en mindre olikhet i svafvelsyrans mängd icke medför någon märkbar förändring i permanganatets förmåga att oxidera de organiska ämmena, dock synes denna omständighet aldrig hafva varit undersökt. Hvad beträffar den mängd alkali, som användts da man begagnat methoden att låta chameleon verka i alkalisk lösning, så finner man af TROMMSDORFFS föreskrift att han användt mot 100 cc. vatten 0,227 gr. natronhydrat, men han anmärker att mer får användas om så behöfves, eller m. a. o. om mer cha- meleon skall användas. Vid manganoxidernas reduktion med oxalsyra tillsätter han sedan utspädd svafvelsyra motsvarande 1,25 cc. conc. svafvelsyra, hvaraf ungefär 1,12 cc. ej blifva neu- traliserade af natronet. Tiden för reaktionen, som måste lemnas obestämd, så länge man sökte att tillsätta chameleon till vattnet blott tills indica- tion erhölls, kunde på ett bestämdt sätt begränsas, sa snart permanganatet blef användt i öfverskott. Vid inverkan vid vanlig temperatur bestämdes den till 3 timmar af MILLER, till 1 och 3 timmar, hvardera tiden för ett särskildt prof, af Tıpy. För reaktion vid koktemperatur har den bestämts af KUBEL till 5 minuter, och af TROMMSDORFF till 10. TROMMSDORFF an- märker att syreförbrukningen under den sista hälften af denna tid ännu är temligen betydlig, men att den under ytterligare en half timmas kokning föga tilltager. ALMÉN använder liksom KUBEL en kokningstid af 5 minuter. Den blir likväl enligt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:09. 9 hans method olika för olika vatten, emedan operationen skall förnyas en eller tva ganger allt efter vattnens olika renhet. Härmed torde jag hafva berört de väsendtligaste omständig- heter vid chameleonmethodens utförande, hvari olika kemisters sätt att tillämpa nämnda method företett skiljaktigheter. Andra förbigar jag tillsvidare, enär de antingen äro af underordnad betydelse, t. ex. mängden af det använda vattnet (100—1,000 ce.) och de begagnade lösningarnes styrkal), eller af för speciel natur för att i en jemförande öfversigt af methoderna lämpligen kunna inrymmas. Aterstår att säga några ord om de Olika sätt, på hvilka man vid chameleonmethodens tillämpning beräknat resultatet. Till att börja med använde man som mått på vattnets ren- het den mängd kaliumpermanganat, som af en viss mängd vatten reducerades. Den syrgasmängd, som permanganatet vid reak- tionen afgifver, är, om all mangan öfverföres till oxidulsulfat, ungefär \/, eller 0,253 af permanganatets vigt, och man valde sedan denna syrgasmängd, eller, som det vanligen heter, vattnets syreförbrukning såsom mått på dess renhet. Detta till formen rationellare beteckningssätt tyckes ha utgatt från MILLER. Re- dan FORCHHAMMER framhöll att icke blott vattnets organiska föroreningar, för hvilkas mängd man medelst chameleonmethoden sökte finna ett uttryck, utan äfven vissa andra beståndsdelar, ‚ såsom jernoxidulkarbonat m. m., hade inflytande pa den mängd permanganat som reducerades, och man sökte sedermera att med hänsyn dertill iakttaga vissa försigtighetsmått eller an- bringa korrektioner för den observerade syreförbrukningen. TROMMSDORFF visade dervid äfven att den i naturliga vatten 1) Chameleonlösningens styrka har vexlat från 4 till 0,28, men vanligen varit blott 0,3 å 0,4 gr. per liter, i ändamål att afläsningsfelet måtte blifva möj- ligast litet. Oxalsyrelösningen, som användts för att ställa chameleonlös- ningen eller reducera öfverskottet deraf, har innehållit 0,4 & O,8 gr. kry- stalliserad oxalsyra per liter. Svafvelsyran, hvarmed lösningen surgjorts, har vanligen användts utspädd från 1 till 3 å 4 volumer. Natronlösningen användes af TROMMSDORFF med en styrka af 33.3 % natronhydrat. 10 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. förekommande ammoniakmängden icke i någon märklig mån verkar reducerande på permanganatet under operationen, och att den af KUBEL 1867 förordade inkokningen af vattnet på för- hand till ?/, af volumen är onödig och helst bör uraktlåtas. Da ändamålet för chameleonmethoden, åtminstone det ur- sprungliga, var att få ett uttryck för de organiska ämnenas mängd, så låg det nära till hands att af chameleon- eller syre- förbrukningen söka beräkna den absoluta mängden af organiska ämnen. Dertill erbjöd sig den utväg att man för ett vatten, hvars syreförbrukning var bekant, på annan väg direkt bestämde dess halt af organiska ämnen, och sålunda erhöll en coefficient, som angaf förhållandet mellan syreförbrukningens storlek och mängden organisk substans. En sådan bestämning försöktes redan af WooDs, som fann I vigtdel kaliumpermanganat mot- svara 5 vigtdelar organisk substans, hvilket skulle motsvara för en vigtsdel syre = 19,75 organiskt. Naturligtvis måste den ifrågavarande reduktionsfaktorns storlek vara mycket beroende af det sätt, hvarpa permanganatet användes, och af den mer eller mindre fullständiga syrsättning af de organiska ämnena, som deraf blifver en följd. Det oaktadt har, för så vidt jag vet. någon annan reduktionsfaktor aldrig blifvit angifven!). Med hänsyn till vigten deraf, att förhållandet mellan vattnets syre- förbrukning och dess halt af organisk substans blefve utredd, eller rättare de gränser utredda, inom hvilka detta förhållande hos olika naturliga vatten kan variera, och med hänsyn till svårigheterna vid en dylik utredning kan man väl öfverhufvud säga att inga allvarliga försök i sådan riktning blfvit gjorda. Måhända har orsaken dertill varit icke blott det myckna arbete, som bestämningarne skulle fordra, utan äfven de påståenden, som blifvit uttalade om fruktlösheten af alla försök att be- stämma de organiska ämnenas mängd af vattnens syreförbruk- !) KuUBEL fann (enl. Fres. Journ. 1867, 254) nästan alldeles samma siffra som Woops, eller 1 syre = 20 organiskt, och ansåg den användbar för approxi- mativ beräkning af de organiska ämnenas mängd. Men i den sednare upp- lagan af hans arbete (1874) förklarar han att det icke vidare kan vara fråga om en sådan qvantitativ beräkning på grund af chameleonmethoden. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 3. 11 ning. Men emedlertid har chameleonmethoden till följe häraf kommit att sakna sitt naturliga underlag, och det egendomliga har här inträffat, att man fortfarit att utveckla och för prak- tiska ändamål begagna en analytisk method, om hvilken man förklarat att det, som den egentligen var afsedd att bestämma, icke dermed kan bestämmas, och detta oaktadt de slutsatser, som man i annan riktning försökt draga från dess tillämpning, saknat experimentel bevisning. Att chameleonmethoden under sådana förhållanden kunnat existera synes verkligen vara ett tecken till en hög grad af lifskraft hos densamma. Det är att hoppas att denna lifskraft varit sund, eller m. a. o., att methoden verkligen förtjenat så många kemisters förtroende, om den också i följd af bristande utredning ej kunnat behörigen försvaras mot sina vedersakare. Men på den punkt, der den för närvarande befinner sig, bör den ej stadna. I hopp att kunna i någon mån bidraga att föra den vidare, vill jag nu meddela mina egna erfarenheter, och skall dervid först redogöra för mitt tillvägagående vid syreför- brukningens bestämning och sedan återkomma till frågan om beräkningen af de organiska ämnenas mängd. Min modifikation af chameleonmethoden: anledningen till och grunderna för densamma, Då jag 1874 skulle börja undersökningen öfver Årstaviken, hade jag nyligen läst Professor ALMENS arbete om svenska dricksvatten och beslöt använda hans method för syreförbruk- ningens bestämning. Då nemligen de organiska ämnena i vatt- net skulle enligt Prof. ALMÉNS uppgift fullständigt, eller åt- minstone möjligast fullständigt, oxideras enligt hans förfarande, så syntes denna omständighet utlofva en skarp gräns vid syre- förbrukningens bestämning och således mycken precision med afseende på resultatet. Jag fann emedlertid snart att oxidatio- nen ingalunda afslutades medelst 3 förnyade kokningar med chameleon, och att öfverhufvud icke någon bestämd gräns för dess upphörande kunde uppnås genom operationens upp- 12 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. . repande, åtminstone i fråga om ett sa pass orent vatten, som Arstavikens 1), Af de många försök jag i denna rigtning gjorde må exempelvis ett anföras. Vattnets mängd var 500 cc.; cha- meleonlösningen höll 0,4545 gr. permanganat per litre. Deraf tillsattes 20 cc. till vattnet och efter surgörning med svafvelsyra kokades vätskan 5 minuter, hvarvid den bibehöll sig starkt röd. Efter reduktion med oxalsyra och atertitrering med chameleon befanns att 16,1 cc. chameleonlösning förbrukats. Då vätskan sedan kokades 6 förnyade gånger med chameleon, 5 minuter hvarje gång, hvarvid andra gången tillsattes 10, och vid hvarje följande 4 cc. chameleon af den styrka Prof. ALMÉN upp- oifvit, blef chameleonförbrukningen ytterligare 2,95, 1,30, 1,30, 1,20, 1,04, 0,95 cc. De tre första kokningarne sammanlagdt hade saledes gifvit en chameleonförbrukning af 20,35 cc. och alla 7 kokningarne tillsammans en förbrukning af 24,84 ce. Jag har upprepat operationen pa samma sätt ända till 16 gånger utan att hinna den gräns, hvarvid chameleonförbrukningen upp- hör, i det en förbrukning af omkring !/, cc. äfven vid de sista operationerna egde rum. ; Då jag försökte att genom betydligt större tillsatser af cha- meleon vid de upprepade kokningarne hastigare bringa oxida- tionen till afslutning, så stötte jag på den svårigheten att öfver- mangansyran till väsendtlig del reducerades af det närvarande mangansulfatet, hvarigenom den åsyftade fördelen gick förlorad. Vid användning af smärre mängder chameleon hann deremot den nämnda reaktionen under 5 minuters kokning icke att i synnerlig grad inträda. Öfvermangansyrans reaktion på mangan- sulfatet egde rum icke blott vid koktemperatur, utan äfven långt under densamma; vid de upprepade kokningarne med chameleon tillsatte jag derföre chameleonlösningen först sedan vätskan kommit i kokning på nytt. ') En antydan om ett dylikt förhållande innebär väl äfven Prof. ALMÉNS ytt- rande i inledningen till hans nämnda arbete, nemligen att »de organiska äm- nena i sjö- och flodvatten synas vara vida svårare att oxidera än i goda brunnsvatten». ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 13 Ehuru en fullständig oxidation icke syntes utförbar på detta sätt, kunde visserligen ganska likformiga resultat erhållas, om operationen alltid upprepades ett lika antal gånger med någor- lunda samma mängder chameleon. Men det syntes mig kunna ifrågasättas om det icke vore mera rationelt att koka vattnet blott en gång med en större mängd chameleon. I alla händel- ser vore det beqvämare. Det första försök, som jag i sådan rigtning anställde, gaf följande resultat. Då 500 cc. af ett vatten kokades 5 upprepade gånger med först 20 och sedan hvarje gang 8, saledes sammanlagdt 52 cc. chameleon under 25 minuter, blef chameleonförbrukningen 13,69, 1,25, 1,05, 0,85, 0,77 summa 18,14 cc. Men då 500 ce. af samma vatten kokades blott en gång under 15 min. med 80 cc. chameleon blef chameleonförbrukningen genast 22,14 cc. Man erhöll således i sednare fallet med en operation och pa kortare tid en betydligt fullständigare oxidation af de organiska ämnena. Dertill kommer att den fällning af manganoxider, som uppkom- mer vid den första kokningen, nästan alltid är lättreducerbar, då deremot den, som uppkommer vid de förnyade operationerna, lätt blir mer tät (pulfverformig) och svårreducerbar. Det syn- tes således bestämdt vara att föredraga att koka vattnet blott en gång, men under användning af en större och bestämd mängd permanganat. Innan jag öfvergick dertill, ville jag emedlertid först pröfva verkan af chameleon i alkalisk lösning. Jag fann att med af- seende derpa mycket redan var undangjordt af TROMMSDORFF, och skred derföre till användning af hans method. Då 500 cc. af det nyssnämnda vattnet, som i sur lösning vid 5 upprepade kokningar med tillsammans 52 cc. chameleon gifvit 18,14, och vid en kokning med 80 cc. chameleon gifvit 22,14 cc. chameleon- förbrukning, kokades med 100 cc. chameleon i alkalisk lösning enl. TROMMSDORFF under 10 minuter, blef chameleonförbruk- ningen 28,6 cc. Att denna betydligt större syreförbrukning icke blott berodde på den något större chameleonmängden bevisades genom ett ytterligare försök, och jag beslöt derföre använda 14 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. TROMMSDORFFS method, såsom bättre uppfyllande ändamålet: .de organiska ämnenas möjligast fullständiga syrsättning. När jag sedan började använda denna method, fann jag likväl snart anledning att ej vara fullt tillfredsställd med den- samma. En omständighet dervid var att indikationen vid oxal- syrans återtitrering med chameleon ej blef varaktig, utan snart försvann. Men dessutom inträffade att jag vid 2 profningar af samma vatten kunde erhålla afvikande resultat, utan att någon begriplig anledning dertill syntes vara förhanden. Vid den granskning af methoden, hvartill detta föranledde, befanns att. då kokningen i alkalisk lösning blifvit afslutad och chameleon- öfverskottet skulle reduceras genom tillsats af oxalsyra och svafvelsyra, så låg det vigt på huruvida svafvelsyran tillsattes först och oxalsyran sist, eller tvertom. I förra fallet blef den slutliga chameleonförbrukningen väsendtligt större, än om oxal- syran tillsattes före svafvelsyran. Chameleonförbrukningen för ett vatten blef t. ex. 17,3, då oxalsyran tillsattes före svafvel- syran, men 19,3, om den tillsattes efteråt, och det var en olikhet i sådant hänseende som föranledt de afvikande resultaten. Orsaken var nu icke så svår att inse. Antingen fanns nemligen i vattnet på förhand, eller, hvilket är sannolikare hade under kokning med chameleon i alkalisk lösning bildats ämnen, som endast i sur lösning läto oxidera sig af chameleon. Om nu efter slutad kokning i alkalisk lösning oxalsyran till- sattes först och derefter svafvelsyran, så förstördes öfvermangan- syran, så snart den frigjordes, af den redan närvarande oxal- syran och fick knappast tillfälle att verka på de ifrågavarande organiska ämnena: om deremot svafvelsyran tillsattes först, så blef en större del af dessa ämnen oxiderade af öfvermangan- syran, innan oxalsyran hunnit tillsättas. Den anmärkta ovar- aktigheten hos indikationen finner naturligtvis äfven lätt sin förklaring i dessa blott i sur lösning oxiderbara ämnenas när- varo. Hvad detta är för slags ämnen har jag ej sökt afgöra. Om också, såsom SCHULTZE uppgifver, oxalsyra uppstår af vattnets organiska beståndsdelar, då vattnet kokas med cha- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0od, 15 meleon i alkalisk lösning, så är dock säkert att de organiska ämnen, som föranledt de ofvan anmärkta olikformigheterna i re- sultaten, icke varit oxalsyra, ty denna skulle hafva blifvit full- ständigt oxiderad under återtitreringen med chameleon, utan att dervid föranleda någon osäkerhet i indikationen. Jag behöfde således ytterligare förändra chameleonmethoden och den modifikation deraf, som jag år 1874 utarbetade, har jag alltsedan vid mina vattenanalyser oförändrad bibehållit. Den kan uttryckas i få ord sålunda: Syreförbrukningens bestämning genom vattnets kokning under viss tid, först i alkalisk, sedan i sur lösning med en viss mängd permanganat, användt 1 stort öfverskott. De omständigheter, på hvilka jag dervid gjort af- seende äro följande. Man har vid chameleonmethodens tillämpning att efter- sträfva möjligast fullständig förbränning af de organiska äm- nena, enär det är bestämningen af de organiska ämnenas mängd, som är det egentliga ändamålet för chameleonmethoden!), och man bör hafva desto större sannolikhet att af syreförbrukningen kunna beräkna dessa ämnens mängd, ju fullständigare de blifva förbrända. I alla händelser bör vattnens olika grad af renhet framträda desto tydligare, ju fullständigare oxidationen af de organiska ämnena blifver eller m. a. o. ju högre siffra man er- håller för syreförbrukningen. Derföre bör kokning med stort chameleonöfverskott och i både alkalisk och sur lösning bäst uppfylla ändamålet. Af samma skäl bör tiden för kokningen väljas så pass lång, att blott föga större syreförbrukning skulle kupna erhållas genom fortsatt kokning. | Vidare har man att eftersträfva möjligast konstanta resultat. Det synes mig att variationerna i syreförbrukningen böra blifva desto mindre, ju fullständigare de organiska ämnena blifva för- 1) Man har visserligen äfven angifvit ett annat ändamål för chameleonmetho- den, nemligen att derigenom vinna kännedom om mängden af de lättast oxyderbara ämnena i vattnet. Jag har emedlertid ansett osannolikt att deraf skulle kunna dragas några användbara slutsatser, och har derföre icke sökt utbilda methoden i sådan riktning. I så fall skulle jag hafva låtit per- manganatet verka på vattnet vid vanlig temperatur. 16 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. störda och att derföre äfven ur sådan synpunkt det nyssnämnda tillvägagaendet är motiveradt. Men dessutom fordras för erna- eude af konstanta resultat att tiden för inverkan alltid är den- samma, och att en bestämd mängd permanganat användes. Permanganatets verkan på de organiska ämnena i vattnet hör påtagligen till de reaktioner, vid hvilka reaktionens storlek är beroende af storleken af de massor, som verka på hvarandra. Syreförbrukningen per vigtsenhet organisk substans blir sålunda beroende både af permanganatets, det organiska ämnets och det närvarande vatinets mängd, vattnet dervid tänkt såsom rent vatten. Att syreförbrukningen ökas, atminstone till en viss gräns, i den mån man använder större öfverskott af permanganat, har jag ofvan visat. Likaså har jag funnit, då jag bibehöll perman- ganatets och vattnets mängd oförändrade, men varierade mäng- den af organisk substans!), att syreförbrukningen per vigtsenhet sådan minskades i den man den absoluta mängden org. sub- stans ökades. Säkert skulle man äfven finna, derest man, med bibehållande af samma mängd permanganat och organisk sub- stans, varierade mängden närvarande rent vatten, att syreför- brukningen skulle minskas då vattenmängden ökades, åtminstone inom vissa gränser, Permanganatets mängd bör derföre vara en bestämd. Mäng- den kan bestämmas antingen i förhållande till de organiska äm- nenas, eller till vattnets mängd, men ej till båda samtidigt. Att bestämma den i förhållande till de organiska ämnenas mängd vore ej möjligt utan flera upprepade försök, enär deras mängd i det vatten, som skall pröfvas, är obekant. Återstår således blott att till samma mängd vatten alltid använda samma mängd permanganat, hvilken då måste vara så stort tilltagen att för alla vanliga fall ett tillräckligt öfverskott deraf blifver förhan- den. Skulle ett vatten vara särdeles orent, så har man den ut- vägen att förnya bestämningen, sedan man först utspädt det tillräckligt med rent vatten. En följd af detta tillvägagående ') Dertill användes den organiska substansen i Stockholms vattenledningsvatten, erhållen efter vattnets concentrering. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 95. 17 blir emedlertid, att enär olika vatten innehålla olika mycket organisk substans, så blir den organiska substansens mängd i förhållande till permanganatets variabel. Syreförbrukningen per vigtsenhet organisk substans blir derföre något större för ett renare vatten än för ett orenare, förutsatt att de organiska äm- nena äro af samma slag i båda vattnen; eller m. a. o. syre- förbrukningen blir ej fullt proportionell mot vattnets renhets- grad. Huru jag sökt att göra beräkningen af vattnets renhet oberoende af denna omständighet, får jag i det följande med- dela, men vill nu först redogöra för detaljerna af syreförbruk- ningens bestämning. Reagentierna. Jag har vid mina undersökningar användt följande rea- gentier: 1) Oxalsyrelösning, hållande 0,5 gr. ren kristalliserad oxal- syra på litern. Ehuru lösningen blott långsamt aftager i styrka, om den skyddas för ljuset, så har jag dock plägat bereda ny .sådan, så snart den blifvit omkring en vecka gammal. En liter räcker för öfrigt till högst 10 bestämningar. Den kristalliserade oxalsyra, som här användes, måste na- turligtvis vara fullkomligt ren. Det sätt, som man hittills upp- gifvit för att rena oxalsyra för analytiska behof genom omkri- stallisation, har synts mig rätt otillfredsställande. Sedan längre tid har jag derföre i dylikt fall gått till väga på följande vis. "Oxalsyran upplöses, helst i en platinaskäl, i kokande salpeter- syra af 1,2 sp. v. tills mättning”och trubleras under afsval- ning, hvarvid den stora mängden salpetersyra qvarhäller i lös- ning de baser, som förorenat oxalsyran. Moderluten aflägsnas från kristallpulfret på en tratt med tillhjelp af vattenluftpumpen ‚och tvättning med små portioner kallt vatten. För att aflägsna hvarje spår af salpetersyra omkristalleras syran ur rent vatten under trublering och tvättas på nyssnämnda sätt, hvarefter pulfret pressas mellan läskpapper och lufttorkas mellan sådant under ett dygn. Ar oxalsyran icke fullkomligt torr, då den Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 5. 18 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. sedan inlägges i slutet kärl, så lider den der med tiden i någon man en frivillig sönderdelning, att döma af den stickande lukt, förmodligen af myrsyra, som märkes då kärlet öppnas. 2) Chameleonlösning, beredd af 0,6 gram kaliumperman- ganat, lösta till en liter. Af chameleonlösningen plägar jag be- reda ett större förråd, hvarifrån, då en serie bestämningar skall göras, med en sifon klart afdrages en tillräcklig mängd, hvars titre för tillfället bestämmes närmare medelst oxalsyrelösningen. Hvad som af chameleonlösningen återstår vid arbetets slut, slås tillbaka i förrådskärlet, och sen förfares på samma sätt vid nästa tillfälle. Man synes mig så bäst undvika de olägenheter, som kunna uppkomma deraf att chameleonlösningar aldrig äro. fullkomligt oföränderliga. 3) Natronlut, hållande 120 gr. natronhydrat på litern. Detta natronhydrat bör naturligtvis vara möjligast fritt från or- ganiska eller öfverhufvud reducerande ämnen. TROMMSDORFF ansåg vanligt natronhydrat oanvändbart och förordade sådant, som numera beredes af metalliskt natrium och vatten. När jag skulle börja mina undersökningar hade jag ej sådant att tillgå, utan använde renaste slag af vanligt hydrat, sedan jag förut behandlat det på ett sätt, afsedt att oxidera möjligen närvarande: reducerande ämnen, och har sedan ej kommit att använda något annat. Jag tillvägagick dervid på följande sätt. Natronhydratet löstes 1 destilleradt vatten till en 10-pro- centig lösning, som kokades I timma i en större silfverskäl un- der tillsats af så mycket kaliumpermanganat, att lösningens. färg hölls rödaktig; som bekant öfvergår permanganatet i en så stark alkalilösning till en början till manganat. Sedan aflägs- nades mangansyrorna ur lösningen genom att portionsvis tillsätta en lösning af rent mangansulfat. Den dervid först uppkom- mande svarta fällningen öfvergick vid passande tillsatts af man- gansulfatet till en brun fällning af sådan consistens att den myc- ket hastigt afsatte sig, hvarefter lösningen kunde nästan klar afhällas. Sedan lösningen fått kallna i slutet kärl, afsıfonerades det klara och resten filtrerades genom glödgad asbest. Slutligen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 19 utspäddes den till ofvannämnda styrka; dess halt af natron- sulfat kunde tydligen här ej innebära någon olägenhet. Det så renade natronhydratet jemfördes med det ursprung- liga på det sätt, att syreförbrukningen hos destilleradt vatten bestämdes med båda slagen af natronhydrat enligt min method, hvarvid 10 cc. natronlut af ofvan anförda styrka komma till användning. Förbrukningen af chameleon!) blef inemot 0,9 cc. mindre, då det renade natronhydratet begagnades. Likväl vi- sade sig detta ej absolut fritt från reducerande subståns. Ty då jag jemförde den chameleonförbrukning, som erhölls, då de- stilleradt vatten kokades med chameleon i sur lösning, dels för sig, dels vid närvaro af 10 ce. natronlösning, surgjord med svafvelsyra, blef förbrukningen af chameleon i sednare fallet 0,47 cc. större Jag antog att detta kunde bero på ett spår närvarande oxalsyra i natronet och renade derföre sedan natronet på följande sätt. Natronhydratet smältes 1 jerndegel, och sedan temperaturen stigit till lindrig glödgning inströddes deri qvicksilfveroxid upp- repade gånger. Syrgasen, som dervid utvecklades i det glö- dande natronhydratet, borde, synes det, förstört oxalsyran, äfven om ett spår deraf eljest kunnat vid så stort öfverskott af na- tron uthärda temperaturen. Sedan smältan efteråt blifvit löst i destilleradt vatten, behandlades lösningen med chameleon på samma sätt, som ofvan angifvits, i ändamål att förstöra dels reducerande ämnen i det destillerade vattnet, dels vätesuperoxid, som kunnat uppkomma af natriumsuperoxid, bildad vid natron- hydratets glödgning med qvicksilfveroxid. Med den af det så renade natronhydratet beredda natron- luten erhölls, vid syreförbruknings bestämning a rent vatten en- ligt min method, 0,36 cc. mindre chameleonförbrukning än med den blott chameleonrenade natronluten. 1) För att undvika upprepningar anmärkes att, derest ej annorlunda angifves, afses öfverallt i denna uppsats reagentier af den halt, som ofvan uppgifvits, således t. ex. här en chameleonlösning, som håller i det allra närmaste 0,6 gr. på en liter. 20 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. Slutligen vill jag tillägga, att man vid syreförbrukningens bestämning enligt min method icke nödvändigt behöfver rena natronet på anförda sätt, eller anskaffa sådant, beredt af me- talliskt natrium, om man använder den korrektion för felkällorna vid methoden, som jag i det följande skall anföra. Innehåller natronet reducerande ämnen, så blir nemligen äfven dessas in- flytande i korrektionen inbegripet. Då det emedlertid alltid är önskligast att en korrektionssiffra är liten, så bör helst möjligast rent natronhydrat begagnas. 4) Kemiskt renadt vatten. De reducerande ämnen, som förekomma 1 allt vanligt destilleradt vatten, äro till deras mängd icke blott beroende af det vatten, som destilleras samt appa- ratens beskaffenhet, utan äfven af särskilda omständigheter vid destillationen. Afven om det vatten, som destilleras, är af ganska likformig beskaffenhet, kan man derföre svårligen vid ett laboratorium räkna på, att det destillerade vattnet alltid har samma reducerande verkan på chameleon. Sålunda har jag vid Tekn. Högskolans laboratorium, der det beredes af Stockholms vattenledningsvatten, funnit chameleonförbrukningen för 200 cc. destilleradt vatten utgöra: ; Använda |Koknings Vid kokn. | ce. cha- | tid i mi- Medöckha- meleon. N meleon och 1,5 10 |Vid 4 tillf. 0,15-0,29, medium 0,19 cc. 4 cc. svaf- 3,0 » » 7 » 0,26-0,39, DES 33 velsyra. 15,0 15 » 2 » 0,31-0,64, DD Vid profn. enl. min method!) » 11 » 0,4 -1,a, >» ar > Till följe af nämnda orenheter i destilleradt vatten kan det vara Önskligt att vid arbeten af ifrågavarande slag hafva att tillgå ett från alla reducerande ämnen rent vatten. Jag sökte först bereda sådant genom att koka destilleradt vatten med ') Dessa sednare tal erhöllos genom jemförelse med kemiskt renadt vatten och uttrycka säledes det öfverskott af chameleonförbrukning, som erhölls, då methoden utfördes med användning af 200 cc. destilleradt vatten i st. f. 200 cc. kemiskt renadt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:09. 21 chameleon och natronhydrat och sen med chameleon och svafvel- syra och derefter afdestillera det. Men det destillerade vattnet fick då, sedan en del afdestillerat, en lukt af ozon (eller må- hända af klor, hvaraf ett spår kunde iakttagas). Jag renade derföre sedan destilleradt vatten så, att det kokades lindrigt under 1 timmas tid med 1 % natronhydrat och 0,1 % kalium- permanganat, derefter afdestillerades och slutligen omdestillera- des efter tillsatts af litet ren svafvelsyra!). Det sålunda er- hållna vattnet var fullkomligt lukt- och smaklöst. Som nyss blifvit nämndt visade det, jemfördt med vanligt destilleradt vat- ten enligt min method, i medeltal 0,7 cc. mindre chameleon- förbrukning. Huruvida det likväl sjelft är alldeles fritt från reducerande ämnen, måste jag för närvarande lemna oafgjordt. Det har ej synts mig vara fullkomligt fritt från sådana, men de försök, hvilka jag i sådant hänseende hittills. anställt, hafva ej varit nog bevisande; i och för mina arbeten har jag dock användt det under antagande att det ej verkat reducerande på chameleon. Vid bestämningar af syreförbrukningen hos vatten vore det naturligtvis önskligast att använda kemiskt renadt vatten till beredning af alla de reagentier, som dervid komma till använd- ning. Då likväl lösningarna af oxalsyra och chameleon äro mycket utspädda och derföre hastigt förbrukas, när man har att utföra ett större antal dylika bestämningar, så skulle det i och för mina arbeten hafva varit rätt olägligt att ständigt be- höfva anskaffa den erforderliga mängden af sådant vatten. Jag har derföre beredt reagentierna med vanligt destilleradt vatten, men användt det kemiskt renade till de kontrollbestämningar, som jag emellanåt utfört för att erhålla kännedom om den kor- rektion, som vid syreförbrukningens bestämning borde anbringas. 1) Är man säker att vid 1;a destillationen intet stänk medföljt ångorna, så torde omdestillering vara öfverflödig. Svafvelsyran tillsattes dervid för att samtidigt få vattnet ammoniakfritt, men den lilla ammoniakhalten har ej inflytande på chameleon, och behöfver i och för detta ändamål ej aflägsnas. 22 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. Titre-ställning af lösningarne och beräkning af syre- förbrukningen. Oxalsyrelösningens halt är genom vägning bestämd till jemnt 0,5 gram (C,H,O, + 2H,0). Chameleonlösningen blir alltid litet svagare än 0,6 gr. på litern, emedan handelns s. k. rena kalium- permanganat vid lösning qvarlemnar litet olösta partiklar. För att bestämma dess titre närmare tillsätter jag till 50 cc. cha- meleonlösning 120 cc. oxalsyrelösning och 5 ce. af svafvelsyran, utan att utspäda med vatten, och uppvärmer blandningen sakta. Så snart den affärgats, hvilket sker nästan plötsligt och redan vid lindrig värme, ätertitreras den med chameleon, hvarvid blott en eller annan kub.-centimeter erfordras. Chameleonlösningens titre blir på detta sätt ganska skarpt bestämd och möjligast oberoende af de reducerande ämnena i destilleradt vatten, enär intet sådant tillsättes utöfver hvad lösningarne sjelfva innehålla. Då dessutom blandningen aldrig blir het och oxalsyran från början är närvarande i öfverskott öfver chameleon, torde de organiska ämnena i det destillerade vatten, hvaraf sjelfva lös- ningarne blifvit beredda, härvid icke eller föga angripas. Då på 120 cc. oxalsyrelösning funnits 0,06 gr. kristalliserad oxalsyra, som till sin förbränning erfordrat 0,007619 gram syrgas, så maste denna syrgasmängd hafva afgifvits af den till titrebestäm- ningen använda volumen chameleonlösning, som ma kallas K. Af bestämningen härledes för det första oxalsyrelösningens verkningsvärde pa chameleonlösningen efter volum räknadt, eller Kr På grund af denna siffra har man sedan att vid bestäm- ning af ett vattens syreförbrukning afdraga från den då använda volumen chameleonlösning så mycket, som motsvarar den då för reduktionen tillsatta volumen oxalsyrelösning. Då 200 cc. vatten användas vid en bestämning af syre- förbrukningen och denna beräknas per million vatten, så har man, om man med & betecknar den volum chameleonlösning, som ätgätt till syrsättning af de organiska ämnena i 200 cc. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, Nod. 23 af ett visst vatten, dettas syreförbrukning per million = 5,000 k x Om K för ett visst fall var t. ex. 51,2 cc., så har man alltså log. syreförbrukningen per million = 0,87160 — I + log. k. Man har i allmänhet plägat beräkna syreförbrukningen på 100,000 delar vatten!). Jag har efter ar 1874 alltid beräknat den, såväl som andra siffror vid sötvattensanalyser, på en mil- lion vatten. Första siffran i talet för syreförbrukningen blir nemligen då i de allra festa fall ett helt tal, och man behöfver icke för något ämne, icke ens för ammoniakhalten, upptaga mer än 2 decimalsiffror. De ämnen, som äro i största mängd när- varande i sötvatten, blifva likväl ej uttryckta med mer än 100- tal, men de flesta ämnena 1 sötvattnen med enheter eller 10-tal, således med de för jemförelser lättast öfverskådliga talen. Utförandet af syreförbrukningens bestämning. Om det vatten, som skall undersökas, är grumligt, lemnas det först att klara sig under några dagars tid på slutet kärl och på ett kyligt och mörkt ställe ?), och öfverföres sedan medelst sifon till ett annat kärl, hvarifrån det medelst pipett upptages till analys. Om vattnet ej frivilligt klarar sig tillräckligt, filtre- ras det genom litet nyss glödgad asbest?). Mängden af fasta organiska partiklar, som kunna finnas uppslammade i ett vatten jemte mineraliska sådana, är vida mer beroende af tillfälliga förhållanden och vanligen af mycket 1) Den temperatur, hvarvid man uppmäter vattnet, har intet inflytande vid dessa små siffrors bestämning, och äfven för hafsvatten blir det med af- seende på syreförbrukningen nästan likgiltigt huruvida man afser vigts- eller volumsdelar. Naturliga vatten synas i allmänhet kunna länge förvaras under sådana om- ständigheter utan att deras syreförbrukning dervid ändras. För 3 sjövatten fann jag efter ända till 5 månaders förvaring syreförbrukningen knappt märkligt minskad. Förhållandet torde emedlertid i andra fall kunna vara annorlunda och såväl derför som med hänsyn till vissa andra ämnens be- stämning bör man möjligast snart skrida till analysens utförande. Väl preparerad fintrådig asbest lämpar sig dertill utmärkt väl. Skall pap- persfiltrum begagnas, så måste det förut flera gånger uttvättas med samma slags vatten; i alla händelser synes mig asbest vara att föredraga. 2 — 3 nr 24 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. underordnadt intresse i förhållande till mängden af vattnets lös- liga organiska ämnen. Den af de sednare förorsakade syreför- brukningen bör derföre bestämmas alldeles oberoende af den, som kan förorsakas af de förstnämnda. Bestämmer man syre- förbrukning både för det klarade och för det ännu grumliga vattnet — hvilken sednare bestämning i sa fall bör ske snart och på ett nyss omskakadt prof — sa beror differensen mellan: dessa bestämningar på de uppslammade organiska partiklarne;. likväl skulle dessa, om de ensamt för sig underkastats samma behandling, hafva gifvit en litet större syreförbrukning än hvad de gjort vid samtidig närvaro af de lösliga organiska ämnena. I hvad mån en sådan differensbestämning kan vara användbar vid naturliga vattens bedömande vill jag för närvarande lemna oafgjordt!). > För lösningarnes, såväl som vattnets noggranna upppmät- ning använder jag kontrollerade full-pipetter af 10 till 100 cc. rymd, och för tidsbesparings skull hvarje sådan pipett blott för sitt ändamål. Ett oundgängligt försigtighetsmått vid uppmät- ningen är dock att på pipetten anbringa ett munstycke, som. hindrar saliv att medfölja; det kan fästas medelst en bit kaut- schuslang på pipetten och aflägsnas innan nivåen inställes. Blott för återtitreringen med chameleon använder jag burett. 1) Det är möjligt att de uppslammade organiska ämnena oxideras lika full- ständigt som de upplösta, i fall de hafva en spädare struktur, t. ex. finare alger, eller genom förmultningsprocessen redan förut äro angripna och upp- luckrade. Följande förkänningsförsök i sådan riktning kunna derföre möj- ligen förtjena anföras. Vid ett tillfälle, då Ärstavikens vatten starkt »blom- made» — det var alltigenom grönaktigt till följe af en mängd små gröna och bruna algträdar och celler och var således rikt på uppslammad organisk substans — bestämde jag vattnets syreförbrukning så väl i dess naturliga skick, som efter filtrering genom asbest. På samma sätt undersökte jag vid samma tillfälle vatten från Drefviken, hvilket, ehuru grumligt, icke då var på långt när så grumligt som Årstavikens, och ej var i »blomning». Till vidare ledning för omdömet bestämde jag äfven enligt glödgningsmethoden mängden organiska ämnen i samma vattenprof, ofiltrerade och filtrerade; då dessa bestämningar gjordes på blott 200 cc. vatten, innehållande 2 & 3 centigramm fasta ämnen med en halt af några få milligram organisk sub- stans, kunna de dock endast betraktas som ungefärliga, och den af syre- förbrukningen, på sätt jag längre fram skall angifva, beräknade mängden ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 25 | Af det vatten, som skall undersökas, inbringas 200 cc. i en vidhalsig sättkolf af rundad form och en rymd af ungefär en liter. Vattnet blandas sedan med 10 cc. af natronlösningen och försättes med 50 cc. chameleonlösning!), hvarefter kolfven be- täckes med ett urglas och upphettas direkt med en laga, som förut blifvit sa reglerad, att den, under för öfrigt samma om- ständigheter, höjer temperaturen hos 250 ce. vatten af vanl. t. med ungefär 34° C. pa 5 minuter. Man antecknar tiden da uppvärmningen börjades och tillsätter efter en half timma 10 cc. af svafvelsyran. Vätskan har då varit i kokning under un- sefär 15 minuter i alkaliskt tillständ?). Kokningen fortsättes efter svafvelsyrans tillsatts under ytterligare 10 minuter, hvar- organisk substans torde få anses tillförlitligare. Resultatet af bestämnin- ningarne blef följande: glödgn:s- Enl. Enligt chameleonmethoden. N Syreförbruk- |Organisk sub-|Organisk sub- ning per mil-|ı stans per stans per lion. million. million. Ärstavikens vatten, grumligt ... 17,432 26,5 18,0 » » filtreradt ___ 11,331 17,0 13,0 uppslammadt organiskt == 9,5 5,0 Drefvikens vatten, grumligt ... 14,755 21,8 18,0 » » filtreradt ... |, 13,570 19,s 14,5 uppslammadt organiskt | 2,0 3,5 ') Vätskan kommer dä att innehålla på 260 ce. 1,2 gr. natronhydrat och in- emot 0,03 gr. kaliumpermanganat. ?) Det bör anmärkas att jag vid mina arbeten så till vida förfarit något an- norlunda, att jag räknat tiden först från det ögonblick, då vätskan kommit i verklig kokning, och derefter låtit den koka under 15 minuter i alkaliskt och 10 minuter i surt tillstånd. Den tid, som ätgätt för uppvärmning till koktemperatur har således ej blifvit närmare bestämd, men har varit kor- tare än 15 minuter (sannolikt omkring 9), emedan jag då användt en något starkare upphettning. Den föreskrift jag här på grund af särskildt försök lemnat, afser att med bibehållande af samma kokningstid, 15 min. i alkalisk och 10 i sur lösning, precisare bestämma tiden för och omständigheterna vid hela operationen, samt säkrare förebygga tillfälliga förseelser vid dess utförande. Jag antager såsom säkert att den något längre tiden för upp- värmning till koktemperatur icke skall medföra någon märklig olikhet i syreförbrukningens storlek. 20 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. efter kolfven tages från lampan och 100 cc. oxalsyrelösning till- sättas. För de flesta sjö- och flodvatten räcker denna mängd mer än tillräckligt att reducera alla manganföreningarne till sul- fat och vätskan blir då på några minuter fullständigt klar och färglös. För renare vatten deremot kan en ytterligare tillsatts af oxalsyra blifva behöflig. Man kan snart bedöma om detta är nödigt, och bör i så fall icke länge dröja att tillsätta mer oxalsyrelösning, emedan fällningen, som först är voluminös och lättreducerbar, efter någon tid lätt omsätter sig till ett fint pulfver, som vida trögare angripes af oxalsyran. Reduktionen påskyndas väsendtlist om man bringar vätskan i rörelse!). Sedan man öfvertygat sig att ingenting olöst finnes i vät- skan eller pa kärlets väggar, tillbakatitrerar man med chameleon. Omkring 0,15 cc. af den ifragavarande chameleonlösningen gifva märkbar indikation; dock behöfves ingen särskild korrektion för indikationen, emedan den inbegripes i den nedan omtalade to- tala korrektionen för försöksfelet. Skulle indikationen raka att blifva för stark, tillsättes en cc. oxalsyrelösning, som sedan till- bakatitreras. Det omslag i vätskans färg, som eger rum dä vätskan, efter slutad titrering, försättes med en cc. oxalsyre- lösning och derpa hastigt omsqvalpas, har äfven synts mig vara ett godt medel att afgöra huruvida indikation inträdt, i fall ögat, såsom stundom inträffar, blifvit mindre känsligt för att fint iakttaga en sådan. Det kan vid profning af mycket orena vatten inträffa att mer än 25 cc. chameleon reduceras af vattnet. I så fall ut- späder jag en passande mängd deraf med rent vatten till 200 cc. och upprepar bestämningen, samt beräknar syreförbrukningen af det dervid erhållna resultatet. 1 Det är ej rådligt att söka befordra reduktionen genom uppvärmning till koktemperatur, emedan litet oxalsyra synes kunna förflygtigas med vatten- ångan. Vid ett försök i sådan riktning återfanns af 10 cc. tillsatt oxalsyre- lösning blott ?/, af oxalsyran efter kokning under 30 minuter. Vid ofvan- beskrifna utförande af analysen försvinner all fara i sådant hänseende emedan den stora mängd oxalsyrelösning, som tillsättes, starkt afkyler vätskan, ehuru ej mer än hvad för återtitreringen är lagom. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1882, N:09. 27 Öfver det inflytande, som olika längvarig kokning med chameleon må kunna utöfva pa syreförbrukningen, har jag an- ställt några försök, som till vidare upplysning må på detta ställe anföras. De två första försöksserierna äro gjorda med Stockholms vattenledningsvatten så, att vid den första har tiden för kokning i alkalisk lösning varierats från 5 till 35 minuter, men tiden för kokning i sur lösning bibehållits oförändrad; vid den sednare har deremot ett motsatt förfarande iakttagits. Slut- ligen gjordes ett försök med destilleradt vatten, för att se huru- vida en förlängd kokningstid äfven i detta fall skulle kunna ut- öfva något inflytande på syreförbrukningen. Kokning i Kokning ef- Chameleon- Differens i alkalisk lös- teråt i sur förbruk- Differens medeltal ning, mi- lösning, mi- ning, okor- nom: nuter. nuter. rigerad. nuter. 5 10 13,92 | ; 0,70 0,70 Vatten- I 10 » 14,62 0,17 0,17 1. lednings- 4 15 » 14,79 nn 9 9 vatten. | 20 » 14,89 0,63 0,21 | 35 » 15,52 | 15 0 il,62 ES 2,85 2,85 | » d 14,47 0 0 32 32 | » 10 ld) 2. = 0,33 0,33 » 15 15, 12 0 0 = 65 65 | » a0 Un dba. | (6, 1 : 20 10 (bb 30 17,97 i Destille- J 10 1,58 1 0 17 29 “ radt vatten. | » 30 2,75 FR : Man finner af dessa försök: 1) att det ifragavarande sjö- vattnets syreförbrukning säväl i alkalisk, som sur lösning till det mesta var afslutad redan efter 5 minuters kokning; 2) att syreförbrukningen i alkalisk lösning likväl icke var alldeles obe- tydlig under de följande 5 minuterna, men att 3) den hvarken i alkalisk eller sur lösning fann någon fullt bestämd gräns, äfven om kokningen fortsattes en half timma och deröfver; 4) att den 1) Siffran erhållen från föregående serie. 28 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. för lika stora tidsperioder beräknade syreförbruknirgen, ehuru den till att börja med hastigt aftog, vid länge fortsatt kokning åter tilltog, förmodligen emedan lösningens koncentreringsgrad, hvaraf syrsättningen är mycket beroende, vid likformig afdunst- ningshastighet tillväxer i en allt hastigare stegrad proportion"); 3) att den syreförbrukning, som efter 10 minuters kokning egt rum under hvarje derpa följande period af 5 minuter, varit icke obetydligt större 1 sur lösning än i alkalisk, oaktadt de orga- niska ämnena, såsom jag förut visat, till att börja med oxideras mycket fullständigare i alkalisk lösning än 1 sur. Man skulle på grund deraf kunna misstänka att öfvermangansyran ej är fullt oföränderlig, då den i äfven mycket utspädd lösning kokas vid närvaro af svafvelsyra, och anmärkningsvärdt är att äfven vid användning af destilleradt vatten en förbrukning af 1,17 cc. chameleon egde rum under 30 minuters kokning i sur lösning, oaktadt man väl kunnat vänta att oxidationen af dess lilla halt reducerande ämnen borde hunnit att fullständigt afslutas under 15 minuters kokning i alkalisk och 10 min. i sur lösning med 50 cc. chameleon. FEmedlertid var denna efterförbrukning af cha- meleon vida mindre för destilleradt vatten än för vattenlednings- vattnet, och då jag ej kommit att anställa noggrannare försök angående öfvermangansyrans oföränderlighet i och för sig nnder nämnda förhållanden, så får jag f. n. lemna denna fråga öppen. Ehuru det af ofvananförda försök vill synas, som om 10 minuters kokning i alkalisk och 5 minuters 1 sur lösning vore tillräckligt för att hinna den gräns, efter hvilken oxidationen med ') Det är derföre icke nog att för syreförbrukningens bestämning föreskrifva en viss kokningstid, utan föreskriften bör vara sådan, att derigenom äfven bestämmes huru mycket vatten, som kokar bort under operationen. Vid den föreskrift, jag i detta hänseende ofvan lemnat, har jag äfven afsett att förhållandet skulle bli lika med hvad som egt rum vid mina egna försök, ehuru likheten blott kan bli ungefärlig, enär jag då ej kommit att tänka på att bestämma lägans värmeeffekt, utan blott rättade mig efter dess stor- lek och kokningens hastighet. Ehuru jag ej genast från början insett alla de här anmärkta omständigheter, som kunna inverka vid syreförbrukningens bestämning, har jag dock alltid sökt arbeta under möjligast likformiga för- hållanden. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0O 5. 29 50 cc. chameleon blott mycket långsamt tilltager, ansåg jag dock tryggare att behålla den af mig redan vid manga bestämningar använda tiden af 15 och 10 minuter, så mycket mer som andra vatten möjligen kunna oxideras trögare, men fullkomlig likformig- het likväl bör iakttagas vid bestämningens utförande. Till grund åter för valet af 50 cc. chameleon af 0,6 gr. på litern ligger dels TROMMSDORFFS uppgift att man bör använda ungefär 3 gånger mer chameleon än hvad af de organiska ämnena för- brukas, dels den förbrukniug af chameleon, som jag funnit att våra vanliga sjövatten pläga åstadkomma. Huruvida vid van- liga sjövattens undersökning någon väsendtlig fördel med afse- ende på de organiska ämnenas möjligast fullständiga syrsättning skulle kunna vinnas genom användning af en ännu större mängd permanganat, har jag hittills ej undersökt. Korrektion för chameleonförbrukningen. Den chameleonförbrukning, som vid bestämning af ett vat- tens syreförbrukning erhålles genom att från hela den använda mängden chameleonlösning afdraga den, som motsvarar den till- satta oxalsyran, är naturligtvis för stor, om chameleon skulle ha reducerats af någon annan slags anledning än af vattnets reducerande beståndsdelar och den tillsatta oxalsyran. Huruvida så är förhållandet finner man genom motförsök under för öfrigt lika omständigheter med vatten, som blifvit fullkomligt renadt från reducerande ämnen. Den chameleonförbrukning, som då erhålles, måste tillskrifvas alla omständigheter tillsammanstagna, som vid syreförbrukningens bestämning kunna, oberoende af vattnets beskaffenhet, förorsaka en sådan. Jag har derföre emellanåt vid mina arbeten och särskildt för hvarje gång som ny natronlösning blifvit beredd, anställt dylika motförsök, och dervid funnit en chameleonförbrukning, som vexlat från 1 till 1,5 ec. Den så erhållna sifran har jag betraktat som en kon- stant korrektion, hvilken afdragits, jemte den af owalsyran för- orsakade, från den totala chameleonförbrukningen, hvarefter vatt- nets syreförbrukning sedan beräknats af resten. 30 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. Jag är emedlertid ej fullt viss att icke denna korrektion varit litet för stor. För det första misstänker jag att destil- leradt vatten ej erhålles absolut fritt från reducerande ämnen genom den reningsprocess jag ofvan beskrifvit. En annan an- ledning för antagandet att korrektionen kunnat vara för stor är följande. Jag iakttog vid en af mina sednare undersökningar, då chameleonlösningen händelsevis kom att blott långsamt till- sättas till det vatten, hvars syreförbrukning skulle bestämmas och som förut blifvit försatt med natronlut, att en mindre del af chameleonlösningen vid vanlig temp. ögonblickligt reducerades till manganat. Samma förhållande visade sig vid användning af destilleradt vatten 1 stället för sjövattnet. Den syreförbruk- ning, som dervid egde rum, motsvarade enligt särskildt försök högst 0,58 cc. chameleonlösning, under beräkning att denna på vanligt sätt reducerats till oxidul i stället för, såsom här varit fallet, till manganat. Men frågan är nu huruvida nämnda re- duktion berott på närvaron af något reducerande ämne i natron- lösningen, eller derpå att äfven en så svag natronlösning som ifrågavarande (0,57 2 natronhydrat) skulle kunna förmå att, om ock i ringa mängd, omsätta permanganatet till manganat och syrgas!). I sednare fallet åter uppstår den frågan, huruvida den sålunda vid vanlig temperatur frigjorda syrgasen i frigör- ningsögonblicket verkar oxiderande på vattnets beständsdelar. I sådant fall, men också endast då, skulle det ifrågavarande förhål- landet innebära en anledning till att den ofvan omtalade korrektio- nen blefve för stor, eller m. a. o. att vattnens syreförbrukning !) På grund af försök, som jag anställt, då jag allra först utarbetade metho- den, hade jag dock ansett mig kunna räkna på att chameleonlösning ej om- sättes till manganat af natronlösning, äfven om dennas halt skulle uppgå till 1,2% natronhydrat. Jag får tillsvidare lemna oafgjordt om denna ob- servation var otillförlitlig, eller om det sednast använda natronet innehållit något ämne, som lätt reducerar chameleon, t. ex. vätesuperoxid. Man kan anmärka att denna fråga är af tillräcklig vigt för att hafva bort med be- stämdhet afgöras. Men mina göromål hafva på sednare tid blott i ringa mån tillätit mig att upptaga ifrågavarande undersökningar, och jag har nu föredragit att publicera dem i det skick de äro, med angifvande punkter, som synas mig behöfva vidare utredning. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3. 31 funnes litet för låg. Om syreförbrukningen sedan omräknas till motsvarande halt organiska ämnen, elimineras likväl, till följe af de längre ned anförda grunderna för denna beräkning, det fel, hvarmed korrektionen för syreförbrukningen möjligen kan af nämnda anledning vara behäftad. Om det vatten, hvars syreförbrukning bestämmes, innehåller utom organiska ämnen äfven andra, som verka reducerande på chameleon, så kan i de fall, då denna reduktion eger rum efter eqvivalenta förhållanden, en korrektion för dessa ämnen beräknas, om deras mängd är bekant; så t. ex. för jernoxidul, salpeter- syrlighet. I de fall åter, då reduktionens storlek ej kan på förhand beräknas af de ifrågavarande ämnenas mängd, har man den utvägen att vid bestämning af korrektionen för methoden tillsätta till det då använda rena vattnet så mycket af det ifrågavarande ämnet, som innehälles i det vatten, som skall undersökas. På detta sätt har jag gått till väga, då jag vid bestämning af hafsvattens syreförbrukning velat införa korrek- tion för de der närvarande kloridernas verkan på kaliumper- manganatet. Beräkning af de organiska ämnenas mängd på grund af syreförbrukningen. Den syrgasmängd, som permanganatet afgifver till de orga- niska ämnena i vattnet, måste under för öfrigt lika omständig- heter stå i ett bestämdt förhållande till dessa ämnens vigt, hvilken alltså skulle af syreförbrukningen kunna beräknas, om det nämnda förhållandet vore bekant. Svårigheten att bestämma den coefficient, som dervid bör användas och den grad af till- förlitlighet, som en sådan beräkning kan ega, äro likväl ganska stora. Man kan redan ur theoretisk synpunkt mot en sådan beräkning göra följande vigtiga inkast: 1) I naturliga vatten äro flera olika organiska ämnen upp- lösta. Men olika sådana fordra vanligen en olika mängd syrgas för deras förbränning. Då man nu ej närmare kan känna deras beskaffenhet och wnbördes proportion, så kan man ej, 32 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. äfven om de af chameleon fullständigt förbrändes, beräkna deras summa af den förbrukade syrgasmängden. Det kan med afseende på denna svårighet hafva något in- tresse att för ett antal vanligare organiska ämnen tillse, huru mycket af hvarje sådant som skulle kunna jemnt förbrännas till kolsyra och vatten af en vigtsdel syrgas. Denna siffra, eller m. a. o. den coefficient, hvarmed man skulle hafva att multipli- cera den till förbränningen Atgängna syrgasmängden för att er- halla den motsvarande mängden organiskt ämne, blefve OD EA NENTTENE een nn 1,05 till 0,97 vigtsdelar > UNTEN. 0,94 » AR ÖT SOCKET SR ET EN II IRRE N Base 0,89. » >» gummi, stärkelseron dee 0,84 » 3 tannim.} Erb IB NONE. MN! 0,34 » » flygtigare feta syror (ätticksyran, t.0.. m. Syaleniansyran)e 22 0,84 till 0,53 » 2» albuminordern aan RER Va a Ba 2 »2limläamnent® ÜMBSRBBN EHER EDER 89.8. Was » Tager man exempel från de mest syrerika och de mest syrefattiga organiska ämnen, sa utfaller den nämnda coefficien- ten naturligtvis helt olika. Den blifver t. ex. för oxalsyra (utan kristallvatten)...... 5,63 De Es Ben a Le 2,87 » vinsyra, äpplesyra, citronsyra...... Rss tull lag » sumpgasseriens en-syriga alkoholer 0,67 till 0,30 » de olika slagen kolväten..:._....... 0,34 till 0,25. Men i fråga om den blandning af organiska ämnen, som kunna finnas upplösta i naturliga vatten, sammandraga sig grän- sorna för coefficientens variationer högst betydligt; coefficien- ten för en sådan blandning skulle utan allt tvifvel blifva be- tydligt större än 0,5 och mindre än 1. ') Under antagande att qväfvet dervid utgår i form af ammoniak, såsom för- hällandet hufvudsakligen är för dylika ämnen vid inverkan af permanganat i alkalisk lösning. OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 33 2) Olika organiska ämnen angripas ej lika lätt af öfver- mangansyran och äfven vid användning af den här beskrifna methoden att bestämma syreförbrukningen förbrännas icke alla organiska ämnen fullständigt. Beträffande denna fråga har jag för en del år sedan an- ställt några direkta försök, hvilkas resultat här må anföras. Det organiska ämne, som skulle profvas, vägdes och löstes i rent vatten till en ganska utspädd lösning af känd halt. Af denna afpipetterades så mycket att 2 milligram!) substans deri innehölls, och efter utspädning med rent vatten till 200 cc. be- stämdes vätskans syreförbrukning enligt min method. En jem- förelse med den theoretiskt beräknade syreförbrukningen visar i hvad mån förbränningen varit fullständig och i sista kolumnen angifves den experimentelt funna reduktionsfaktorn för syre- förbrukningen. 35 Syreförbrukning i gramm: ern = mals funnen, IE = 8% Os, i o "go ® theoretiskt be N 9% af den = Se räknad. beräk- |" 25< nade. >= = | Rörsocker..... 0,0020 gr.| 0,00225 0,00221 | 98,2 | 0,91 Kannm 0. 0,0018 » | 0,00215 0,00210 97,7 0,86 Gelatin, nyss upplöst 0,00165 » | 0,00196 ?)) 0,00112 Ar » efter 2 dygn 0,00165 » » 0,00120 61,2 | 1,38 Amylalkohol.. 0,0020 » | 0,00545 0,00094 17,3 NE Hippursyra.... 0,0020 » | 0,00322 ?)) 0,00027 SE Urinämne...... 0,0020 » | 0,00000 ?)| 0,00005 | | De organiska ämnenas förbränning blef salunda mycket olika fullkomlig allt efter den mer eller mindre fasta byggnaden af 1) För ett par ämnen blef mängden något mindre, sedan afräkning gjorts för ämnets fuktighets- och askhalt. 2?) Under antagande att qväfvet går ut som ammoniak. Det andra profvet på gelatin skedde sedan lösningen stått i 2 dygn och dess lukt angaf börjande förruttnelse. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 5. 3 34 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. deras molekuler eller de produkters, som i första hand bildats vid syrsättningen. Sålunda blef amylalkoholens syreförbrukning föga större än hvad som beräknas för bildning af valerianasyra, hvartill skulle fordrats 0,00073 gr. syre. Hippursyran, i hvars byggnad de ganska beständiga radicalerna till benzoesyra och ättiksyra ingå, blef föga angripen, och ännu mycket mindre oxi- derades urinämnet, som tydligen spaltats till kolsyra och am- moniak. Att äfven gelatinet ej pa langt när förbrukat den be- räknade syrgasmängden förklaras naturligt deraf, att protein- ämnena vid behandling med oxiderande ämnen bland annvat gifva upphof at feta syror och ämnen af aromatiska serien, som äro ganska beständiga. Deremot blefvo tannin och socker så godt som tullständigt förbrända till kolsyra och vatten. Om bland vattnets organiska föroreningar inginge i betydlig och föränderlig mängd ämnen, som hade så olika reduktions- faktorer för syreförbrukningen, som dem jag t. ex. här funnit för socker, amylalkohol och hippursyra, så vore naturligtvis hvarje försök att af vattnens syreförbrukning beräkna deras halt af organisk substans ändamalslöst. Men annorlunda synes mig denna fråga ställa sig, då man betänker ursprunget för vattens organiska föroreningar. De härröra ju hufvudsakligen från döda lemningar af växter och djur!). Vare sig att dessa aflagrats på vattensamlingarnes botten, eller i den omgifvande marken, så afgifva de sina lösliga organiska beståndsdelar eller sönderdelningsprodukter till det vatten, hvari de blifvit afsatta eller till meteorvattnet, som sedan nedför det upplösta till vatten- dragen. Men de organiska beståndsdelarne i växt- och djur- kroppen tillhöra i alldeles öfvervägande grad några få klasser, inom hvilka de särskildta ämnena äro till sammansättning och egenskaper synnerligt likartade. Huru mångfaldiga till arten växt- och djurämnena än må vara, så förekomma de flesta i en obetydlig mängd i förhållande till de ämnen, som tillhöra grup- 1) Angående den relativa betydelse för vattnens förorening, som de deri lefvande organismernas secretioner kunna ega, så är det svårt att derom för när- varande bilda sig någon föreställning. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 35 perna: kolhydrater (och pectinämnen), proteinämnen och fett. De tre förstnämnda slagen, hvilka tvifvelsutan för denna fråga hafva den största betydelsen, gifva vid förmultningsprocessen vidare upphof at huminkroppar, som delvis öfvergå i lösning och utgöra en särdeles vanlig förorening 1 naturliga vatten. Hvilka förändringar, som de olika slagen af kolhydrater och proteinämnen för öfrigt kunna undergå under upplösningspro- cessen eller efteråt, sedan de blifvit fördelade i hundratusentals vigtsdelar lufthaltigt vatten, känna vi ej närmare. Men då det material, hvarifrån vattnens organiska föroreningar hufvudsak- ligen härstamma, är af en temligen likformig beskaffenhet, och samma slags inflytelser, hvarigenom det sedan kan förändras, öfverallt göra sig gällande, så synes man kunna vänta att äfven slutprodukterna skola i olika vatten vara af temligen enahanda art. Det är vidare att bemärka, att just de ofvannämnda, i naturen ymnigast förekommande organiska ämnena, höra till dem, som för deras fullständiga förbränning fordra en nagor- lunda lika stor syremängd och som af chameleon på våta vägen äro i högre grad, eller nästan fullständigt förbrännliga. Det sy- nes mig af dessa skäl förtjena tillses, huruvida icke en reduk- tionsfaktor verkligen skulle kunna erhållas, hvarmed vattnens halt af organiska ämnen skulle kunna beräknas af deras syre- förbrukning med en åtminstone för många behof tillräcklig grad af noggrannhet. Jag förbiser dervid ingalunda att flera anled- ningar till föränderlighet hos den ifrågavarande siffran finnas förhanden, bland hvilka jag vill särskildt framhålla följande: 1) Olika proportion mellan animaliska och vegetabiliska ämnen i de afsattser m. m., som gifva anledning till vattnens , förorening. Reduktionssiffran är nemligen säkerligen större för proteinämnena än för kolhydraterna; huruvida detsamma gäller för de produkter, som i vattnet småningom kunna bildas af de nämnda ämnena, är ej bekant, men det kan åtminstone anses mer sannolikt än motsattsen. I hvad mån väsendtliga olikheter kunna förefinnas med hänsyn till växt- och djurlifvets olika ut- veckling i olika vattensamlingar vill jag ej söka bedöma. Men 36 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. med afseende på den mark, hvarifrån ett flodsystem mottager- sitt vatten, finnas som bekant stora olikheter, i det att markens rikedom på ämnen af animaliskt ursprung är desto större, ju högre dess kultur är uppdrifven. Såväl flod- och sjövattnet som grundvattnet bör 1 mer odlade bygder derför innehålla äm- nen af animaliskt ursprung i större proportion mot sådane af vegetabiliskt, än hvad fallet är i obebyggda eller mindre odlade trakter, och samma förhållande bör ega rum med de vatten, hvari kloakvattnet från städer utgjuter sig. Det är derföre- ganska möjligt att vatten af nämnda slag hafva en märkbart. större reduktionsfaktor för syreförbrukningen än sådane, som: blifvit mindre förorenade af animaliska ämnen. 2) Bland animaliska föroreningar i vatten intager urinen: ur många synpunkter en vigtig plats, och äfven med hänsyn till reduktionsfaktorn för syreförbrukningen förtjenar den sär- skildt beaktande. Ty da urinämnets syreförbrukning är nästan ingen, hippursyrans obetydlig och urinsyrans efter all anledning: äfven ringa, men dessa ämnen utgöra hufvudmängden af urinens organiska beståndsdelar, sa mäste reduktionsfaktorn för denna ‚ätskas syreförbrukning vara särdeles stor. Till följe deraf kunde man vänta att städernas kloakvatten också borde hafva. en hög reduktionsfaktor och att följaktligen syreförbrukningen: för sjö- eiler flodvatten, som förorenats af kloakvatten, vore: mindre i förhållande till mängden af förorenande organiska äm- nen än hvad fallet är för andra vatten. Emedlertid torde man ej utan stöd af direkta försök få taga för gifvet att reduktiens- faktorn för kloakvatten är särdeles hög, ty dels bör urinämnet deri snart förstöras, dels innehåller kloakvattnet äfven en mycken- het affallsvatten från hushållen, som är i hög grad belastadt med vanliga både animaliska och vegetabiliska ämnen, hvar- igenom hippursyrans och urinsyrans inflytande på reduktions- faktorn måste i hög grad nedsättas. 3) Det är möjligt att reduktionsfaktorn för syreförbruknin- gen äfven kan vara beroende af det förhållande, hvari den i naturliga vatten försiggående reningsprocessen står till de om- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 5. 37 ‚ständigheter, som betinga deras förorening. De organiska ämnena i vattnet undergå nemligen en ständig ehuru langsam förbrän- ning till följe af vattnets lufthalt!). Sker vattnets förurening hastigt, så kan der blifva brist på syrgas i vattnet och för- ruttnelseprodukter uppträda. Ju långsammare deremot vattnet förorenas, desto mer bör syrsättningen af de i vattnet redan be- fintliga organiska ämnena under en viss tid kunna fulländas. Man kan derföre tänka sig att de organiska ämnena i sådana vattensamlingar, hvarest vilkoren för syrsättningen äro gynn- :samma i förhållaude till föroreningsprocessen, äro af annat slag och hafva en annan reduktionsfaktor för syreförbrubningen än i de vatten, som hastigare förorenas, eller hvarest vilkoren för syrsättning äro mindre gynnsamma. Af liknande anledningar vore det äfven tänkbart att den ifrågavarande reduktionsfaktorn för källvatten kan vara en anvan än t. ex. för vanliga sjö- vatten. Endast direkt undersökning kan afgöra huru dermed förhåller sig. Omständigheterna hafva ej tillåtit mig att experimentelt ingå på dessa frågors besvarande, huru mycket intresse de än ur många synpunkter kunna ega. Men då de analyser jag före- haft hufvudsakligast afsågo Stockholms vattenledningsvatten, så sökte jag redan vid början af mina arbeten att för detta vatten bestämma reduktionsfaktorn för syreförbrukningen. Mitt till- vägagäende vid denna bestämning, som likväl ej är i alla af- seenden tillfredsställande, var i hufvudsak följande. Inemot 60 liter vatten koncentrerades efter hand så, att 2 å 3 liter i sender inkokades till mindre volum, hvarefter dessa aterstoder blandades och vidare indunstades. Under dessa ope- rationer utföllo och utkristalliserade temligen mycket salter, men 1) Förmodligen förminskas deras mängd äfven derigenom att de i vattnet lef- vande organismerna tillgodogöra sig dem, ehuru dessa organismer sedan i sin ordning komma att gifva anledning till vattnets förorening. Det torde för närvarande vara svårt att säga, hvilkendera af dessa processer, den ke- miska syrsättningsprocessen, eller de organiska ämnenas absorption af lef- vande organismer, som spelar den hufvudsakliga rolen i den naturliga re- ningsprocess, som utan tvifvel försiggår i öppna vattensamlingar. 38 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. den brungula återstoden var ännu rik på lättlösliga salter, enär vattnet härstädes vanligen innehåller litet hafsvatten. För att aflägsna hufvudmängden af dessa, bland hvilka det myckna klor- magnesiet skulle verka störande vid bestämning af glödgnings- återstoden, gjöt jag lösningen i helt tunnt lager — omkring 3 mm. högt — på en dialysator, hvarvid salterna mycket hastigt genomgingo membranen och med vattnet utanför gåfvo en färg- lös lösning af intensiv saltsmak. Då denna lösning började fär- gas gulaktig afbröts operationen, dialysatorns innehåll utspäddes. till bestämd volum och på en del af denna lösning, som jag kallar L, bestämdes afdunstningsåterstodens mängd och glödgnings- förlust. Dervid erhölls af 100 cc. lösning 0,1367 gr. afdunst- ningsåterstod efter torkning vid 115” till konstant vigt. Denna återstod, som var mycket hygroskopisk, försattes i platinaskålen med vatten samt en noga vägd mängd (0,1820 gr.) vattenfri soda, indunstades åter till torrhet och upphettades till blott full- ständig förkolning af det organiska. Derefter utlöstes med vatten de lösliga salterna och det olösliga upptogs på ett filtrum af 0,0002 gr. askhalt, uttvättades och inaskades i platinaskålen; sedan tillfogades saltlösningen, hvarefter alltsammans försattes med något kolsyrad ammoniak !), indunstades och vägdes efter försigtig upphettning. Sålunda erhölls pa 100 cc. lösning, efter afdrag af sodans vigt, 0,0663 gr. mineraliska beståndsdelar, följ- aktligen 0,0704 gr. organisk substans. För att bestämma reduktionsfaktorn för den organiska sub- stansen, gjorde jag af den nyssnämnda lösninger 12 andra blandningar, så förtunnade att deras halt af organisk substans steg med jemna multiplar från 0,000246 till 0,005914 gr. på 200 ce. (1,23 till 29,57 per million). Dessa blandningar mot- svarade sälunda till deras halt af organiskt 9 naturliga vatten ') Behandling med blott kolsyra och vatten hade varit rigtigare. För salpeter- syran, som i vattenledningsvattnet innehölls till blott 1 vigtsdel per million, sökte jag ej införa någon korrektion. Det högsta möjliga fel, som denna gvantitet kunnat förorsaka, skulle ha uppgått till 5 4 af det organiska i vattnet, om ej hufvudmängden af nitraterna blifvit vid dialysen aflägsnade jemte andra lättlösliga salter. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 39 från och med ett mycket rent till och med ett mycket förore- nadt, och deras syreförbrukning bestämdes enligt min ofvan angifna method, hvarvid erhöllos följande resultat: il 2. 3 4. D. En vigt syre motsvarar a OR org. substans af lösningen | umher | gola öda! 6 | enligt för | lieh fom L i blandnin-| stans i 200 SU söket. 5 sön ge Hbrörna cc. blandning. z=k + ki. | 1 0,246 Nuss 1,32 1,31 2 0,493 0,380 1,30 1,32 3 0,739 Bl 0,549 1,35 11.88 4 0,986 0,750 1,31 1,34 6 1,a78 1,089 1,36 1,36 8 1,971 1,441 oe 1,38 10 2,464 1,756 1,40 1,40 12 2,957 2,057 1,44 1,42 14 3,450 2,351 1,47 1,44 16 3,942 I jag 1,46 | 18 4,435 a loan 1,48 24 5,914 3,869 1,53 1,54 Man finner att det organiska i vattnet blef vid dessa för- sök desto ofullkomligare oxideradt ju större dess mängd i bland- ningen var, eller m. a. o. ju större dess mängd var i förhållande till permanganatet. Reduktionsfaktorn för syreförbrukningen befinnes derföre i samma mån stegras. De små oregelmässig- heter, som de af försöken direkt beräknade siffrorna i kolumnen 4 visa i detta hänseende, äro i kol. 5 utjemnade, och då vär- dena i denna sednare högst obetydligt afvika från dem i den förra, ansåg jag den för beräkningen använda formeln för ända- målet tillfredsställande. 1) Hvari x är den mängd org. substans, som motsvarar en vigtsdel syre eller m. a. o. reduktionsfaktorn för syreförbrukningen, » den relativa mängden af lösningen L i blandningen (se kol. 1), samt % och %! två konstanter, tagna försöksvis, k—=1,30 och k!= 0,01. 40 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. Då nu, såsom man kunde vänta, reduktionsfaktorn för syreförbrukningen fanns vara beroende af vattnets halt af orga- nisk substans, så upprättade jag nedanstående tabell i ändamål att på ett beqvämt sätt kunna reducera syreförbrukning till organisk substans. Dess användning är enkel. Sedan man be- stämt vattnets syreförbrukning och beräknat den per million, uppsöker man i första kolumnen den rad, hvarest denna syre- förbrukning finnes angifven, och har då i samma rad i andra ko- lumnen dess motsvarande reduktionsfaktor, och i tredje kolum- nen den logarithm, som adderad till den redan bekanta loga- rithmen för syreförbrukningen gifver log. för organisk substans per million. Naturligtvis gäller tabellen endast för det fall att syreförbrukningen blifvit bestämd på det sätt jag angifvit. Syrabsmlachng EC meon Log. organiskt per million blir således = per million. faktor. 0,53— 1,46 1ssa 0,11727 + log. syreförbr. p. million. 1,47— 2,33 1,32 0,12057 » 2,34— 3,25 1,33 0,12385 » 3,26— 4,18 1,34 0,12710 » 4,19— 5,03 1,35 0,13033 » 5,04— 9,89 1,36 0,13354 » I (OY 1,37 0,13672 » 6,78— 7,65 1,38 0,13988 » 7,66— 8,39 1,39 0,14301 » 8,40— 9,16 1,40 0,14613 » 9,17— 9,92 1,41 0,14922 » 9,93—10,7 1,42 0,15229 » 10,8 —11,4 l,a3 0,15534 » 11,52 —10#3 1,44 0,15836 » 12,4 —13,3 1,45 0,16137 » 13,4 —14,0 1,46 0,16435 » 1470 144 1,47 0,16732 » 14,5 —15,ı | 1,48 0,17026 » , la = I Mg | 0,17319 » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 3. 41 Syreförbrnkning Feduktians Log. organiskt per million blir således = per million. faktor. I 16,0—16,7 1,50 0,17609 + log. syreförbr. p. million. 16,3s—17,5 1,51 0,17898 » 17.6—18,3 1,52 0,18184 » 18,4—19,1 1,53 0,18469 » 19,2—19,s 1,54 0,18752 » Denna bestämning af reduktionsfaktorn är, som jag straxt i början anmärkte, icke fullt tillfredsställande. Förhållandet mellan de olika organiska ämnen, som i vattnet fuunos upp- lösta, har i någon mån kunnat rubbas, då hufvudmängden af de lättlöstaste salterna genom dialys aflägsnades, men ännu mer då de svårlösta salterna under vattnets koncentrering afskiljdes, ty dessa voro mycket förorenade af organiska ämnen !). Man kan äfven tänka sig att organiska ämnen kunnat under vattnets koncentrering i öppen luft förändras. Skulle jag återigen komma att företaga en dylik bestämning, så skulle jag söka att utföra vattnets koncentrering i vacuum och bestämma syreförbrukningen på en särskild qvantitet, som efter att hafva blifvit koncentre- rad till ungefär 20 vigtsdelar organiskt per million?), åter för- tunnades till blandningar af olika halt; slutligen skulle jag söka bestämma totalmängden organiskt ‘pa några särskildta större prof efter fullständig indunstning och under iakttagande af alla de försigtighetsmått, som närvaro af föränderliga oorganiska salter dervid kunde göra önskvärda. Beräknar man emedlertid enligt den ofvannämnda tabellen olika vattens halt af organisk substans af deras syreförbruk- ning, så kunna de erhållna siffrorna antingen betraktas som absoluta uttryck för denna halt, eller ock blott som relationssiffror 1) Jag hade ämnat att till vidare kontroll bestämma reduktionsfaktorn äfven för de organiska ämnen, som innehöllos i denna fällning, men denna be- stämning blef aldrig sedermera utförd. 2) För så vidt vattnets ursprungliga halt vore mindre, och fällning under kon- a . .. . centreringen kunde undvikas genom att karbonaterna på förhand neutralise- rades med svafvelsyra. 42 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. i och för jemförelse af vattnens renhet. Hvad då först beträf- far deras värde såsom absoluta mått, så beror detta icke blott på rigtigheten af de bestämningar, som ligga till grund för ta- bellen, utan äfven af den variation, som reduktionsfaktorn för olika vatten i verkligheten kan vara underkastad!). Hvad åter deras värde som relationssiffror beträffar, så blir detta visser- ligen också beroende af reduktionsfaktorns möjliga föränderlighet, i fall de vatten, som jemföras, äro af olika slag, t. ex. sjövatten och källvatten. Men jag anser dem likväl för en sådan jem- förelse hafva större värde, än de mer direkt erhållna siffrorna för syreförbrukningen. Dels aftager nemligen utan tvifvel den för vigtsenheten organisk substans beräknade syreförbrukningen i samma mån som den absoluta mängden organiskt i vattnen ökas, om ock möjligen ej alltid i samma förhållande som hvad jag funnit för Stockholms vattenledningsvatten. Dels blifver vid beräkningen af mängden organisk substans det lilla fel i siffran för syreförbrukningen elimineradt, som kunnat härröra deraf att korrektionen för syreförbrukningen möjligen ej varit fullt exakt?); ty samma fel har i så fall blifvit begånget vid den bestämning af förhållandet mellan syreförbrukning och organisk substans, på hvilken tabellen för den sednares beräkning grundar sig. Af dessa skäl tillsammanstagna har jag efter år 1874 alltid vid mina vattenanalyser angifvit mängden organisk substans, be- räknad efter ofvananförda tabell, och detta icke blott för Stock- holms vattenledningsvatten utan äfven för vatten af andra slag, ehuru alltid med angifvande af syreförbrukningen, hvaraf den blifvit härledd. !) Jag har å sid. 35 —37 sökt framhålla de omständigheter, som kunna föranleda olikheter i reduktionsfaktorns storlek; emedlertid är hittils ingenting, för så vidt jag känner, derom bekant. För min del tviflar jag att dessa olikheter skola befinnas vara synnerligt stora för sådana vatten, som ej af ovanligare anledningar blifvit i hög grad förorenade. 2) Jemför sid. 30. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 43 Betydelsen af syreförbrukningens och de organiska äm- nenas mängd i och för vattens bedömande. Dä de äsigter, som i denna fraga blifvit uttalade, hafva varit många och skiljaktiga, har jag ansett lämpligt att här i korthet angifva min egen uppfattning af densamma och dervid samtidigt söka framhålla vissa punkter, hvilkas förbiseende synes mig hafva gifvit anledning till oklarhet eller missförstånd. Hvad då först beträffar siffran för de organiska ämnenas totala mängd, för så vidt denna enligt chameleonmethoden kan utrönas, så är dess betydelse fullt klar!), men dess rigtighet ännu behäftad med en viss osäkerhet. Med siffran för syreförbrukningen förhåller det sig tvertom. Den har fördelen af att vara ett resultat af omedelbar obser- vation, men dess betydelse är mycket sväfvande. För det första beror dess storlek helt och hållet af den method, efter hvilken syreförbrukningen blifvit bestämd. För att kunna fatta betydelsen af en viss uppgifven syreförbrukning, måste man derföre nödvändigt veta hvilken method som be- gagnats, och äfven ega en reduktionsfaktor för sjelfva methoden, ifall uppgiften behöfver jemföras med andra, erhållna efter någon annan method. Men sådana reduktionsfaktorer får man för- gäfves söka efter. Den slags ovisshet om betydelsen af det analytiska resultatet, som af sådan anledning ofta uppstår och som ur praktisk synpunkt är ytterligt oläglig, skulle naturligtvis ej vidlåda siffrorna för de organiska ämnenas mängd, enär re- duktionsfaktorn för syreförbrukning alltid måste bestämmas efter samma method, som följes vid analyserna. Syreförbrukningen, då dermed förstås den mängd syrgas, som vid chameleonmethodens utförande afgifvits af kaliumper- manganatet, är visserligen 1 och för sig ett klart begrepp. Men skall man begagna sig deraf för bedömande af vattnens använd- ) Om ej den absoluta, utan blott den relativa mängden afses, så bör dock detta särskildt angifvas. 44 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. barhet, så måste man nödvändigt draga någon vidare slutsats deraf, och i denna punkt skilja sig olika kemisters åsigter om syreförbrukningens betydelse. Så mycket bör anses gifvet att slutsatsen endast kan gälla vattnets organiska") föroreningar. Den måste da gälla antingen deras totala mängd, eller mängden?) af något särskildt organiskt ämne eller grupp af sådane, vare sig att man tror sig närmare känna, eller icke, dessa äm- nens natur. I sednare fallet, eller då slutsatsen blott gäller mängden af en del af vattnets organiska ämnen, blir siffran för syreförbruk- ningen ett uttryck för mängden af de organiska ämnen, som äro lättast syrsättbara. Somliga kemister hafva gifvit syreförbruk- ningen denna betydelse och dervid utgått från det antagande, att ett vatiens osundhet företrädesvis föranledes af ämnen, som lätt undergå s. k. frivillig sönderdelning, samt att dessa ämnen eller deras sönderdelningsprodukter också äro de lättast syr- sättbara. Om ocksa båda dessa antaganden vore bevisligen rig- tiga, är dock tydligt att sjelfva bestämningen, äfven om man blott söker en relationssiffra, måste blifva vida vanskligare än bestämningen af de organiska ämnenas totalmängd. Ty man blir beroende icke blott af de olikheter i syrsättbarhet och mängd, som de ämnen kunna förete, hvilkas syrsättning man afser?), utan äfven af de andra närvarande ämnenas, hvilkas syrsättning borde, men svårligen kan alldeles undvikas. Det synes mig redan derföre icke sannolikt att chameleonmethoden skall med varaktig framgång kunna utvecklas i sådan riktning, 1) Ehurn vissa oorganiska ämnen, ss. jernoxidulföreningar, svafvelväte, nitriter m. fl. äfven kunna föranleda syreförbrukning, så användes chameleonmethoden ej för dessa ämnens skull, enär ingen brukbar upplysning deraf skulle kunna hemtas, utan tvertom korrigerar man syreförbrukningen med hänsyn till dessa ämnen, om de i anmärkningsvärdare mängd äro förhanden. 2) Det är här tydligen icke fråga om en iakttagelse af ämnenas art eller egen- skaper utan hänsyn till deras mängd, enär chameleonmethodens uppgift är att bedöma och jemföra vattnen på grund af en qvantitetsbestämning af sådan natur, att resultatens olikhet hufvudsakligen betingas af ämnenas mängd och blott i underordnad mån kan anses betingad af deras art. Dock blott på grund af ett temligen lösligt antagande; skulle de närmare angifvas så skulle frågan förmodligen snart visa sig tvistig. 3 — ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 9. 45 äfven om man modererar permanganatets verkan genom de medel, som för ändamålet stå till buds. Annu langt mindre kan man tänka sig möjligheten af en blott till vissa organiska ämnen inskränkt syrsättning, om man, sasom de flesta kemister numera, läter permanganatet verka i sur eller alkalisk lösning vid koktemperatur och i större öfver- skott. Den under sädana omständigheter erhällna syreförbruk- ningen kan derföre omöjligen hafva betydelse såsom ett mått för vissa af vattnets organiska föroreningar. Vill man icke heller använda den som ett mått för dessa ämnens totala mängd, så återstår för densamma, för så vidt jag kan finna, ingen an- vändbar betydelse alls. Som bekant användes likväl syreförbrukningen, på sist- nämnda sätt bestämd, ı vidsträckt man för bedömande af vat- tens godhet. Men om man erkänner syreförbrukningens använd- barhet för detta ändamål, så borde man ej samtidigt hylla den asigten, att man till följe af de organiska ämnenas vexlande beskaffenhet ej kan af syreförbrukningen beräkna deras total- mängd. Ty minst!) samma osäkerhet, som af sådant skäl må kunna vidlåda nämnda beräkning, måste äfven drabba jemfö- relser mellan olika vattens renhet, som ske på grund af deras syreförbrukning?). Syreförbrukningen kan för bedömandet af vattnens renhet endast i den mån hafva betydelse, som den är proportionell mot mängden organiska ämnen, eller, derest detta ej 2 tillräcklig grad är fallet, som det är möjligt att lära känna den olika proportion, som för olika slags vatten kan ega rum t nämnda hänseende. Anser man detta förhållande vara så vex- lande och tillfälligt, att det ej skulle löna mödan att söka när- mare utreda gränsorna för dess variationer, så synes följdriktig- É !) Jemför sid. 42. 2) Derigenom att vattnens syreförbrukning i stället för de organiska ämnenas mängd angifves såsom analysens slutresultat, har den osäkerhet, som med methoden är förknippad, blifvit förlagd från den analytiska slutsiffran till det omdöme om vattnet, som är analysens ändamål. Måhända hade den nämnda osäkerheten i annat fall blifvit bättre uppmärksammad och mera. gjordt för att afhjelpa densamma. 46 EKMAN, STUDIER ÖFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. heten fordra att man afstar från att använda vattnens syre- förbrukning såsom måttstock för deras godhet. Om alltså hela chameleonmethodens användbarhet på det närmaste beror på storleken af de variationer, som reduktions- faktorn för vattnets syreförbrukning kan vara underkastad, så vore det i sanning önskligt, att de kemister, som använda me- thoden, sökte att hvar i sin stad bidraga till utredningen af denna fråga. Har den en gang blifvit utredd och dervid blifvit bekräftadt att methoden förtjenar bibehållas, så äro reduktions- faktorerna på samma gang bekanta, och intet skäl längre för- handen att angifva de organiska ämnena med något annat mått än deras absoluta mängd i vattnet. Hvad betydelse har då denna mängd för bedömande af ett vattens användbarhet? Vid besvarandet af denna fråga, som här lämpligen kan inskränkas till den om vattnets användbarhet till dricksvatten, synes det mig angeläget att skilja mellan be- greppen sundt och osundt, godt och dåligt vatten, de tvenne sista fattade i enlighet med ordens naturliga mening. Visserligen är ett godt vatten i de flesta fall också sundt, men det kan likväl vara osundt och rentaf hälsovådligt, utan att våra sinnen erfara nagot intryck af den skadliga föroreningen. Ett dåligt vatten är nog också ofta osundt, men man torde svårligen kunna påstå att så alltid är förhållandet; ännu mindre kunna smärre olikheter i vattens godhet berättiga till antagandet att de äro i olika mån: sunda. Hvad då först beträffar vattnens sundhet eller osundhet, så kunna de organiserade smittämnena, hvilka här i första rummet förtjena afseende, ej på kemisk väg bestämmas. Hvad åter de organiska ämnena beträffar, så synes det vara svårt att när- mare angifva, hvilka de organiska ämnen i vattnet skulle kunna vara, som i och för sig kunde verka menligt för helsan, helst då man tager i betraktande den ringa mängd, till hvilken de ifråga- varande ämnena kunna förekomma i sådant vatten, som kan ifragasättas att till dricksvatten användas. Likväl tyckes rig- tigheten af en sådan förutsättning i viss mån bekräftas af er- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 De 47 farenheten !), och en möjlighet förefinnes dessutom att vissa or- gamiska ämnen kunna verka till vattnets osundhet indirekt, t. ex. derigenom att de gynna utvecklingen af organiserade sjukdoms- ämnen. Dessa frågor äro emellertid ännu så ofullständigt ut- redda och den kemiska analysen så i saknad af medel att sär- skilja vattnets olika organiska föroreningar, att man ännu ej af denna kan vänta positiva svar på den frågan, i hvad mån nämnda föroreningar göra ett vatten osundt. Ej heller kan ett positivt utlåtande i sådan riktning gifvas på grund af vattnets totala halt af organiska ämnen, enär detta skulle förutsätta att antingen alla dessa ämnen vore lika skadliga, eller att skadliga de oskadliga. Dock torde man ej böra förbise, att kännedomen om denna mängd har en betydelse för bedömandet af vattnets sundhet som på frågans närvarande ståndpunkt ej är att all- deles förakta; ju mindre nemligen de organiska ämnenas total- mängd är, desto mindre är sannolikheten, och ju större den är, desto större är möjligheten af vattnets osundhet på grund af dylik förorening. Den sista frågan vore: hvad betydelse kan bestämningen af de organiska ämnenas totalmängd hafva för bedömandet af vattnets godhet. Ett dricksvatten är godt i samma mån som det är smaklöst, luktlöst och färglöst och äfven vid förvaring bibehåller sig sådant. Dessa det rena vattnets egenskaper kunna förändras icke blott genom närvaron af oorganiska ämnen, hvilka vi här lemna a sido, utan äfven af organiska. Man kan öfver- hufvud säga att dessa sednare hafva ett större inflytande på vattnets godhet än de förra, i det att redan en halt af några milliondelar ofta är för våra sinnen bemärkbar. Dervid kunna 1) Sålunda skola humusämnena, hvilka på grund af deras kemiska natur väl borde förefalla oskadliga, kunna föranleda oordningar i digestionskanalen. Det synes dock kunna ifrågasättas, huruvida dylika verkningar af vattnets organiska beståndsdelar i och för sig kunna vid vattnets längre begagnande medföra en varaktig nedsättning af sundhetstillständet, eller huruvida de icke blott till en början afficiera personer, som ej varit »vanda» vid det beträffande vattnet. 48 EKMAN, STUDIER OFVER SÖTVATTEN OCH DERAS ANALYS. visserligen olika organiska ämnen verka i ganska olika grad eller på olika sätt, somliga på vattnets hållbarhet, andra på dess smak, lukt eller färg; men att vid den kemiska analysen fästa afseende vid dessa olikheter är naturligtvis icke tänkbart. Det synes också icke vara behöfligt. Den allmänna föreställnin- gen om dricksvattens godhet, pa hvilken man ju här har att göra afseende, har utbildat sig ı den riktning, att ett vatten anses bättre, ju renare det är från organiska beståndsdelar, af hvad slag de vara må. Om detta beror på en blott vana, upp- kommen deraf att det från organiska ämnen renaste vattnet plägar träffas 1 källorna, hvilka redan till följe af deras all- männa förekomst, jemna flöde och likformiga temperatur bäst lämpa sig för vårt behof- af dricksvatten, eller om vi dervid ledas af en verklig instinkt, kan här anses temligen likgiltigt. Vi hafva 1 alla händelser lärt oss icke blott att sky det i en för våra sinnen obehaglig grad med organiska ämnen bemängda vattnet, utan äfven att söka det från sådana ämnen möjligast rena; ett godt vatten har sålunda blifvit för oss liktydigt med ett rent!) utan att dermed behöfver förknippas någon tanke på vattnets sundhet. Om så är, måste kännedomen om vattnens totala halt af organiska ämnen hafva en stor betydelse för be- dömandet af deras godhet, och dess bestämning ur sådan syn- punkt vara af synnerlig vigt i en mängd fall, t. ex. vid val af vattentillgang för städers vattenledningar, liksom för att vid ett redan ordnadt vattenledningsverk bedöma vexlingarne i vattnets godhet och verksamheten af den använda reningsmethoden. Ty våra sinnen, hur känsliga de än må vara för uppfattning af vattnets renhet, lämpa sig ej för qvantitativa gradationer, och, då deras skärpa är mycket olika hos olika personer, kunna de ej läggas till grund för objektivt giltiga omdömen. Detta hin- drar dock naturligtvis ej att deras utslag äfven kunna förtjena att beaktas. ') Naturligtvis alltid förutsatt att mineraliska ämnen deri ej förekomma till sadan mängd att dess godhet deraf lider. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 49 Med afseende på vattnets oorganiska föroreningar kunna vi med säkerhet bestämma hvarje särskild beståndsdel, men icke desto mindre är det ofta af vigt att kunna bestämma summan af mineralbeståndsdelar i en operation. Vattnets organiska för- oreningar kunna vi knappast alls särskilja; desto angelägnare synes det då vara att åtminstone kunna bestämma deras summa. Men med intet för sådant ändamål bekant förfarande kunna så snabba och skarpa observationer erhållas, som medelst chame- leonmethoden, om också änru mycket arbete kräfves för att ut- röna den grad af tillförlitlighet, med hvilken de organiska äm- nenas mängd kan af observationen beräknas. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förk, Årg. 39. N:o 5. 4 50 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Från Franska Regeringen. CaucHy, A. Oeuvres, Ser. 1, T. 1. Par. 1882. 4:o0. Från Comite International des Poids et Mesures i Paris. Proc&s-verbaux des seances, 1881. Frän R. Accademia dei Lincei i Rom. Atti. (3) Transunti, Vol. 5: 13—14; 6: 1—-10. Almanacco, 1882. | Frän K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. Verhandelingen, Afd. Naturkunde, D. 21. Verslagen, » » (2) DE 16. » » Letterkunde (2) D. 10. Processen-verbaal, 1880 —81. Jaarbock, 1880. Catalogus van de Boekerij, D. 3: 2. Tria carmina latina. Amst. 1881. 8:o. Från Societe de Physique et d Histoire Naturelle i Geneve. Memoires, T. 27: 2. Rapport 1877 — 78. Frän Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. Zeitschrift, Bd. 33: 5—4. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. Abhandlungen, Bd. 7: 3. Frän Naturforschender Verein i Brünn. Verhandlungen, Bd. 19. Från Natnrwissenschaftlicher Verein i Halle. Zeitschrift für die gesammten Naturwissenschaften, Bd. 54. Från Academia Scientiarum i Krakau. Publikationer, 7 band. Frän Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. Verhandlungen, Bd. 31. i 5l Från Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Verhandlungen, (2) Bd. 16. Sitzungsberichte, 1881. Från Universitetet i Santiago. Publikationer, 25 band. Från Hr Bergmästaren Hj. Sjögren. Vermländska bergsmannaföreningens annaler, 1881. Jern och stål 1879—1880. Från författarne. HamBERG, N. P. Undersökning af badgyttjan vid Marstrand. Sthm 1878. 4:o. — Småskrifter, 40 st. Oısson, P. Notiser till Jemtlands flora. Lund 1873. 8:0. — Småskrifter, 2 st. THoRELL, T. Alcuni Aracnidi inferiori del archipelago Malese. Ge- nova 1882. 8:o. ARNOLD, Y. Trisectio angulorum. Moscovie 1881. 8:o. BARRANDE, J. Acephales. Etudes locales et comparatives. Prague. 1881. 8:0. v. Hansen, G. Geschichtsblätter des Revaler Gouvernements-Gym- nasiums zu dessen 250-jährigem Jubileum 1881. Reval 1881. 8:o. v. MÜLLER, F. Census of the genera of plants... indigenous to Australia. Sidney 1881. 8:o. Stockholm, 1882. Kongl. Boktryckeriet. Ck y 5 I Re vf SEN ar Na in un SB lå vi asia 29 u RA DE KR: ‚BAR » EIER Baal, PR Die IR JIVRTE 6 LANDA NLOD LE A AN Na sale a lr OFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 39. 1882. Je 6. Onsdagen den 7 Juni. Hr GYLDEN meddelade en öfversigt af sina fortsatta under- sökningar af teorin för himlakropparnes rörelser och inlemnade en afhandling i ämnet. (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.) Hr LINDSTRÖM öfverlemnade en afhandling af Licentiaten G. HOLM: »Om de svenska arterna af trilobitslägtet Illenus», samt redogjorde för densammas innehall. (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.) Hr EKMAN meddelade en uppsats af Apothekaren ©. SETTER- BERG om nagra Cxsium- och Rubidium-föreningar, samt före- visade nagra af de märkligaste af dessa föreningar. * Sekreteraren öfverlemmnade på författarnes vägnar följande uppsatser: 1:0) »Om «- och «c-diklornaftalin> af Docenten O. WIDMAN;* 2:0) »Om chrysopyxis bipes STEIN og sertularia EHRENB.» af Kandidaten N. WILLE, * På tillstyrkan af utsedde komiterade antogos till införande 1 Akademiens Handlingar följande afhandlingar: 1:0) »On Pour- talesia_ Jeffreysii Wyv. THOMS., its structure and affiınities» af Hr S. LovEn; 2:0) »Bidrag till Japans fossila flora» af Doktor A. G. NATHORST. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän H. Maj:t Konungen. Flora Danica, Fasc. 48—50; Suppl. Fasc. 3. [Kö] Från K. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Månadsblad, Årg. 9—10. Från Generalstaben. Die astronomisch-geodätischen Arbeiten der topographischen Ab- theilung des Schwedischen Generalstabes.. Bd 1: H. 1. Sthm, 1882. 4:0. Frän Stadsfullmäktige i Stockholm. Berättelse angående Stockholms kommunalförvaltning. Årg. 13. Från Museum i Tromsö. Aarshefter, 4. Aarsberetning, 1880—1881. Frän K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter, (6) Naturvidenskablig Afd. Bd. 1: 5. Oversigt, 1881: 3; 1882: 1. Från Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. Videnskabelige Meddelelser, 1881: 2. Från Carlsberg-Laboratoriet i Köpenhamn. Meddelelser, H. 1—4.‘ Kjöb. 1878—1882. 8:0. Från R. Observatory i Greenwich. Account of observations of the transit of Venus, 1874 Dec. 8. Lond. 1881. 4:o. Från British Association for the Advancement of Science. Meeting, 51. Från Geological Society i London. Journal, N:o 149. Från Zoological Society i London. Transactions, Vol. 11: 6; General index to vols. 1—10. Proceedings, 1881: 4. Från Asiatic Society i Calcutta. MoorE, F. Descriptions of lepidopterous Insects in the collection of W. S. ATkınson, P. 2. Cale. 1832. 2:0. (Forts. å sid. 30). 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 6. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 71. Om e- och :-diklornaftalin. Af ÖSKAR WIDMAN. [Meddeladt den 7 Juni 1882.] För nagra ar sedan!) meddelade jag bland annat en nnder- sökning öfver klors inverkan på «- och £-diklornaftalin, hvaraf framgick, att då klor inverkar på «-diklornaftalin tvenne tetra- klorider bildas — en fast och en flytande — under det att 8- diklornaftalin vid samma reaktion ger blott en tetraklorid och denna i och genom såväl yttre fysiska egenskaper, som kemiska reaktioner fullständigt identisk med den fasta «-diklornaftalin- tetrakloriden. Enligt de grunder, som jag i citerade uppsats (s. 18) anfört, innehåller denna senare de substituerade klorato- merna i samma ställning som i 2-diklornaftalin d. v. s. har sammansättningen CENT EHE] Va YR C N CH Ye N NCHE| | he, nd N CCI CHCI Att p-diklornaftalin ger denna tetraklorid, är icke annat, än hvad man kunde förutse, men att a-diklornaftalin ger den- samma, är i högsta grad oväntadt och kan icke teoretiskt för- klaras — så mycket mindre, som de adderade kloratomerna 1) Öfvers. af K. V. Akad. förhandl. 1877, n:o 8, p. 3. 4 WIDMAN, OM &- OCH I-DIKLORNAFTALIN. lagrat sig till den benzolstomme, som var klorfri, och man så- ledes icke kan antaga en de substituerade kloratomernas på- verkan af de adderade. Innan man emellertid erkänner den herskande teorien vara oförmögen att förklara ett faktum, måste man tillse, att detta faktum är så säkert, att intet tvitvel om dess orubblighet finnes. I föreliggande fall skulle man icke alldeles sakna skäl att misstänka, att «a-diklor- naftalinen icke är en ren, kemisk förening, då den vid be- handling med klor ger två olika tetraklorider i motsats mot B-diklornaftalin!?). Egendomlist och värdt uppmärksamhet är ock e&-diklornaftalinens förhållande vid nitrering under samma förhållanden, Zhvarunderj;bade «-monoklornaftalin och de öfriga diklornaftalinerna gifva väl karaktäriserade mononitroderivat. Såsom jag iZen föregaende uppsats »om «- och £-diklornaftalins nitroderivat» omnämt, har det visat sig omöjligt att af «-diklor- naftalin erhålla ett rent mononitroderivat. Den produkt, som erhölls vid mycket försigtig nitrerimg (med salpetersyra af 1,4 eg. vigt vid vanlig temperatur) visade vid 50 systematiskt an- ordnade omkristallisationer ingen konstans i smältpunkt, utan densamma varierade oupphörligen mellan 20° C. och 150° C. Detta kan ju ock gifva ett stöd för en förmodan, att «-diklor- naftalin icke vore någon enkel förening — ingen ensam isomer utaf de 10 teoretiskt möjliga diklornaftalinerna. Då saken således synes tarfva en noggrannare undersök- ning, har jag underkastat «-diklornaftalin en omsorgsfull renings- process för att afgöra, om densamma vore en blandning af flere isomera diklornaftaliner och särskildt för att utröna, om i den- samma /-diklornaftalin såsom sadlan till någon väsentlig del in- ginge. För denna undersökning skall jag i det följande redogöra. För «-diklornaftalins beredning har jag användt den van- liga, af FAUST och SAAME först angifna metoden att sönderdela naftalintetraklorid genom kokning med alkoholisk kalilut. Full- ') Härvid får dock icke glömmas, att detta förhållande vid inverkan af fri klor icke står utan analogier, ty «-monoklornaftalin ger äfven vid liknande reaktion 2 tetraklorider. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0o6. 5 komligt ren, ur isättika omkristallerad tetraklorid (smltpkt 182° C.) kokades med stort öfverskott af alkoholisk kalilut och för att ej ett spår tetraklorid skulle ingå osönderdelad i reaktions- produkten, förnyades denna behandling ännu en gång. Derefter destillerades produkten och upptogs dervid i 3 särskilda frak- tioner: 1) kokande vid 280—281°, 2) vid 281—282° och 3) vid 282° C. Den sista fraktionen utgjordes dock af blott några få droppar. (Barom. tr. 757 mm. blott termometerkulan i gasen.) På de olika fraktionerna gjordes särskilda smältpunktsbestäm- ningar. Fraktionen 1) smälte vid 34—35° 2)» » 33—34” ID) » 32° Då kokpunkten på hela massan icke varierade mer än till- sammans 2 grader, var ej att vänta särdeles stor olikhet i sam- mansättning hos de olika fraktionerna, hvilket ock bestyrktes af smältpunkterna. Emellertid omkristalliserades de hvar för sig. Skulle massan innehålla någon större mängd £-diklornaf- talin (spt 67—68° C.), så borde denna företrädesvis innehållas i fraktionen 1), som hade den högsta smältpunkten. För att om möjligt ännu mer i en viss mindre del koncentrera det högst smältande, fick denna fraktion långsamt stelna och då den kri- stalliserat ungefärligen till hälften, afhäldes det flytande, hvar- efter hvarje del omkristalliserades för sig. Den del, som salunda först stelnade, underkastades en sy- stematisk reningsprocess, bestående af 20 omkristallisationer. Det visade sig då, att hufvudmassan utgjordes af en kropp, som smälte vid 38° C. och efter 7 på hvarandra följande omkristal- lisationer ur alkohol och eteralkohol icke visade någon för- ändring. Denna maste derför vara en verkligen ren substans, ren a-diklornaftalin. Att deri skulle finnas £-diklornaftalin i fritt tillstånd, finnes intet skäl att antaga — så mycket min- dre, som denna senare är lätt framställbar i fullt rent tillstånd ur en blandning af o- och £-förening t. ex. den blandning, som uppstår vid naftalintetrakloridens torrdestillation. Att åter 6 WIDMAN, OM & OCH {-DIKLORNAFTALIN. 3-diklornaftalin skulle vara närvarande i någon sorts dubbel- förening, är lika omöjligt att antaga, då en gastäthetsbestämning, utförd enl. V. MEIJERS metod, angaf molekylarvigten 197 = C, HCl. Gastäthet funnen: 7,02, beräknad: 6,69. Ur moderluterna erhöllos äfven fraktioner, som efter en eller ett par omkristallisationer smälte konstant vid 38° C.; i de allra sista afsatte sig dock, sedan t. ex. ur hufvudlösningen 4 efter hvarandra följande kristallisationer uttagits, en blandning af nålar (smältande omkring 33° C.) och väl utbildade romb- iska blad. Dessa senare utplockades och omkristalliserades för sig. q I hufvudsak samma resultat gaf undersökningen af såväl den afhälda delen af fraktionen 1), som af de öfriga båda frak- tionerna. i-Diklornaftalin, erhållen ur de sista moderluterna vid a- diklornaftalinens rening, kristalliserar ur alkohol i tunna rom- biska blad, som smälta vid 120? C. Den är i rent tillstånd lätt- löslig i varm alkohol, men temligen svårlöslig i kall, olöslig i vatten. Den bildas i ytterst ringa mängd vid tetrakloridens kokning med alkoholisk kalilut. Analys: 0,1142 gr. gaf vid förbränning 0,2544 gr. CO, motsvarande 0,0694 gr. C och 0,0366 gr. H,O motsvarande 0,00407 gr. H. Funnet DBeräknadt en 60,77 60,91 H, 3,56 3,05 Cl, — 36,04 100,00. Ur naftalintetraklorid uppsta säledes 3 olika diklornafta- liner, smältande vid 38°, 68° och 120° C. Da naftalintetraklo- riden håller alla kloratomerna bundna vid ena benzolstommen, så har man skäl att antaga, att alla dessa tre klornaftaliner hålla kloratomerna i samma stomme. Enligt den gällande nafta- linformeln äro icke flere än 3 sådana diklornaftalimer möjliga. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:06. 7 Det har således visat sig, att den s. k. a-diklornaftalin, som erhålles vid naftalintetraklorids sönderdelning med alkoho- lisk kalilut icke är ren utan en blandning af 2 diklornaftaliner, a-diklornaftalin, smältande vid 38° C. (ej vid 35—36”, som hit- tills uppgifvits) och ı-diklornaftalin, smältande vid 120° C., men att den deremot icke innehäller B-diklornaftalin. I en kloro- formlösning af fullt ren «-diklornaftalin har jag vidare inledt fri klor och funnit, att denna fortfarande ger B-diklornaftalin- tetraklorid i räl utbildade prismer, smältande vid 172” C. Som jag nyss påpekat, låter detta förhållande icke förklara sig af den allmänt antagna GRABE-ERLENMEYERSKA naftalinformeln. I »Amer. chem. Soc. 1880 II 205»!) hafva LEEDS och EVERHART beskrifvit ett försök att lata naftalintetraklorid vid 200° C. inverka pa fuktig silfveroxid, hvarvid de erhållit en diklornaftalin, smältande vid 120° C. Såväl på grund af smält- punkt som beredningssätt öfverensstämmer denna med den nyss beskrifna och de böra derföre anses identiska. Den nya diklor- naftalinen är den nionde i ordningen af de enl. den vanliga naftalinformeln teoretiskt möjliga 10 diklornaftalinerna och bör derför betecknas med ı. En tionde isomer, smältande vid 94° C., har helt nyligen uppstälts af CLAUS och OEHLER?). Denna, som har erhållits genom fosforpentaklorids inverkan pa «-naftolsulfonsyra, torde dock tillsvidare anses osäker, da den uppgifves ega fullkomligt samma konstitution, som förut är bevisad tillkomma #-diklor- naftalin och för öfrigt vid oxidation ger ftalsyra och naftokinon, hvilket står i strid med alla andra klornaftaliners förhållande. Vid oxidation af en klornaftalin ingår nemligen alltid den ben- zolkärna, som innehåller de flesta kloratomerna, i ftalsyran. För öfrigt oxideras densamma mycket lättare än alla andra klor- naftaliner. 1) Se Ber. D. chem. Ges. XIII 1870. 2) Ber. D. chem. Ges. XV 312. 8 WIDMAN, OM & OCH {-DIKLORNAFTALIN. De hittills säkert kända diklornaftalinerna äro således följande: «a-Diklornaftalin spt 38°C. FAUST & SAAME, WIDMAN. ß- » » 68°C. FAUST & SAAME m. fl. y- » » 107” C. ATTERBERG, CLEVE. d- » » 114°C. OLEVE. E- » » 135°C. CLEVE. L- » » 83°C. ATTERBERG. Di » » 48°C. CLEVE. $- » » 61,5” C. CLEVE. L- » » 120°C. LEEDS & EVERHART, WIDMAN. I Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 6. Stockholm. Om Chrysopyxis bipes STEIN og Dinobryon sertu- laria EHRENB. Ved N. WiLLE. Tafl. VII. [Meddeladt den 7 Juni 1882.] (Hermed Tavle I.) Paa en Exkursion den löde April 1882 med Professor P. MAGNUS og Custor P. HENNINGS samledes i Grunewald ved Berlin blandt andet ogsaa endel Conferva blandet med Spirogyra, Mougeotia og forskjellige Diatomaceer. Jeg lod dette staa nogle Dage 1 et Kar med Vand, og da jeg saa naermere undersögte det, blev jeg opmarksom paa en Ma&ngde brune, palmellaagtige Celler. Det brune Farvestof blev ved Behandling med Chlor- vandstofsyre grönt, og var altsaa Diatomin. En contractil Va- cuole kunde let iagttages i de Celler, som havde delt sig og indtoge en gunstig Stilling. Da jeg ogsaa iagttog charakteristi- ske Svzermesporer, kunde jeg ikke lengere vere i Tvivl om, at jeg havde for mig den af WORONIN!) beskrevne Chromophyton Rosanofü. Jeg har troet at det vilde have sin Interesse at offentlig- gjöre, hvad jeg har iagttaget, omendskjönt det ikke danner nogen afsluttet Udviklingshistorie. De manglende Punkter ville dog vistnok uden synderlige Vanskeligheder lade sig tilföie om egnet Material er forhaanden. 1) M. Woronın, Chromophyton Rosanoffii (Botanische Zeitung 1880, p. 625.) 10 WILLE, OM CHRYSOPYXIS BIPES OG DINOBRYON SERTULARIA. Jeg vil ikke her referere WORONINS!) fortreffelige Under- sögelser over Chromophyton, men kun f&ste Opmarksomheden paa et Par Punkter, som har Betydning for den fölgende Frem- stilling. WOROoNIN?) afbilder og beskriver to Former, som han dog tror at burde henföre til samme Art. De adskilles lettest ved Svaermesporerne. Den ene Form har större, under Svermingen zgformige eller nesten ovale Svermesporer:; den anden har min- are, naesten kuglerunde Svzermesporer. Jeg kan opstille endnu eu Charakter, som synes at vare constant, iethvertfald under Vaargenerationen, og hvorved de to Former sikkert kunne holdes fra hverandre, noget som ellers ikke altid er saa let, da begge variere meget i Störrelse og den &grunde Form kan contrahere sig og blive kuglerund. Den contractile Vacuole har hos den runde Form sin Plads lige ved Ciliens Befestelsespunkt, iethvert- fald i Legemets forreste Del og ner dets Rand; hos de &g- runde Svermesporer finder man den contractile Vacuole omtrent midt paa den leengste Diameter, kun lidet nermere Forenden og i Regelen fjernet fra Legemets Rand. Naar Svarmesporerne befeste sig og vokse ud, kommer naturligvis den contractile Vacuole til at ligge nermest Befxstelsespunktet, da de befxste sig med den forreste, ceilieberende Ende. Om denne Vacuolens Beliggenhed er ligesaa constant hos den af WORONIN beskrevne Sommer- og Höstgeneration, kan jeg selvfölgelig ikke afejöre, det synes saa paa de fleste af hans Tegninger, paa nogle en- kelte ikke, maaske er dog Vacuolens Beliggenhed ikke saa nöi- agtig afsat, Farvestoffet, som er Diatomin, synes hos begge Former at kunne optr®de som en eller to Pletter, hos den &grunde Form oftest som Baand; den ene Del er i Regelen större end den anden, ofte slutte begge sig sammen, og danne da en Hul- eylinder. 1) WORONIVN, 1. c. 2?) Woronin, 1. c. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 6. 11 Jeg gaar nu over til den af mig iagttagne Udviklingsfölge og vil da först behandle den runde Form. Det. förste Stadium, som jeg har iagttaget, var det af WO- RONIN!) afbildede og beskrevne efter Vinterhvilen. Indholdets Udtr&eden af sin tykke Membran har jeg, ligesom WORONIN, ikke iagttaget, men fandt lignende tomme Cellemembraner lig- gende mellem og ved Siden af de sig delende Chromophyton- celler (Tavl. I, fig. 1—3). I et Tilf&lde (Tavl. I, fig. 3) endog 4 Celler i et Slimhylle umiddelbart foran Vintermembranens Aabning, de vare utvivlsomt opstaaede ved de korsvise Delinger af det oprindelist udtr®dende Indhold. För Delingen kunde Cellerne vere n&sten runde (Tavl. I, fig. 4), efter Delingen vare de ovale, afklappede paa den Side de vendte mod hverandre; lidt efter lidt, eftersom den mellemlisgende Veg omvandledes til mere flydende Gallert og derved fjernede Delingsprodukterne fra hverandre, antog de en Form, som mere og mere nermede sig Kugleformen (Tavl. I, fig. 1). Kort efter Delingen fandt man den contractile Vacuole paa den Side, Cellerne vendte mod hverandre (Tavl. I, fig. 5), saa en Deling af Vacuolen samtidig med Modercellen synes sandsynlig, senere kunde man dog ofte finde Vacuolerne til hver sin Kant, noget som maaske har sin Grund 1 en Forskyvning af Cellerne i den omgivende Gallert. Jeg kunde af og til finde, at to ved Siden af hverandre liggende og endnu lidt afplattede Celler (Tavl. I, fig. 6) ganske langsomt bevegede en nylig dannet Cilie. Efterhvert som den omgivende Gallert optager mere Vand og bliver mere flydende, bliver ogsaa Ciliens Bevzgelse raskere. Naar Svarmesporen bliver fri, beveger den sig meget hurtigt og med betydelig Ud- holdenhed (Tavl. I, fig. 7). I et Tilfelde saa jeg en Svarrme- spore, som var i meget rask Bevzgelse, pludselig, ligesom med et Ryk, standse og blive liggende ubevagelig (Tavl. I, fig. 9); oftere kunde man se dem ganske langsomt tastende langs en Conferca- eller Spirogyra-traad, indtil Bevzgelsen ophörer, idet de befeste sig (Tavl. I, fig. 10). 1) Woronin, 1. c. 12 WILLE, OM CHRYSOPYXIS BIPES OG DINOBRYON SERTULARIA. Svermesporens Forende med den contractile Vacuole vendte nu mod Algetraaden; i den modsatte Ende begyndte farvlöst Protoplasma at samle sig, og havede lidt efter lidt den om- givende Membran iveiret (Tavl. I, fig. 11), iser midtpaa hvor der danner sig en vorteformig Forhöining. Tilsidst bliver Mem- branen her oplöst, og endel af det farvelöse Protoplasma tr&der ud i det omgivende Vand (Tavl. I, fig. 12). Vi have her altsaa et lignende Fenomen, som Dannelsen af Vaucherias og Ödogo- niums Oogonilaabning. Det övrige Protoplasma trakker sig lidt tilbage og en Cilie bliver synlig 1 Aabningen af det flaske- formige Hylle (Tavl. I, fig. 13). Man har nu ikke vanskeligt for at gjenkjende den af STEIN!) afbildede Chrysopywis bipes STEIN. STEIN afbilder to Cilier, jeg har kun fundet en, mueligens at jeg har overseet den an- den, da jeg har arbeidet med langt svagere Forstörrelser, heri lisger vistnok ogsaa Grunden til, at jeg ikke har seet de to hageformige Fortsatser, hvormed Hyllet er befzsstet til Alge- traaden, og som angives af STEIN?): »Fig. 13. Ein abgelöstes Individuum a. Die Hülse mit ihren zwei gegenüberstehenden fussartigen Fortsätzen b, b, welche den Algenfaden umfassen.» Hvad den övrige Udvikling angaar, saa kan jeg kun be- krefte STEINS lagttagelse af Delingen; jeg har seet indledende Stadier (Tavl. I, fie. 15, 16). Cilien synes da at blive ind- dragen. man finder to contractile Vacuoler, og Farvestoffet be- gynder at dele sig. STEIN?) afbilder to ganske skilte Individer i samme Hylle, et af disse maa svarme ud, thi jeg har fundet Hyller med et Individ, som ikke paa langt ner udfyldte Hyllet (Tavl. I, fig. 17, 18, 19), og som gave Indtryk af at vere det ene tilbageblevne Delingsprodukt, som da atter udvikler en Cilie. Hvorvidt dette deler sig eller svermer ud, kan jeg ikke ') F. Steıs. Der Organismus der Flagellaten. (Der Organismus der Infu- sionsthiere nach eigenen Forschungen in systematischer Reihenfolge bear- beitet von F. Srein, III. Abth.). I. Hälfte. Leipzig 1877. Tab. XII, fig. 12, 13. ?) F. STEIN, 1. c. Tab. XII, fig. 13 (Figurforklaring). 3) Stein, l. c. Tab. XII, fig. 12. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 6. 13 afgjöre. Tomme Hyller (Tavl. I, fig. 20) saa jeg i Mangde, men de kunne jo ogsaa vere opstaaede ved Individernes Död. At den af STEIN!) afbildede Chrysomonas ochracea iethvert- fald for en Del (nogle af Figurerne synes at tilhöre den föl- gende) höre herhen, kan vel neppe betvivles, dertil vise de runde, brune, med en Cilie og en contractil Vacuole forsynede Svarmesporer og deres Delingsstadier en altfor stor Lighed med WORONINS Figurer. At EHRENBERGS?) Monas ochracea, som STEIN med Tvivl opförer som synonym med sin Chrysomonas ochracea, er den runde Form af Chromophyton eller altsaa Svermesporer af Chry- sopywis bipes STEIN, kan man ikke afgjöre efter EHRENBERGS Figurer og Beskrivelse, men er vistnok sikkert at dömme efter den angivne Forekomst: »Diese ockergelbe Monade war in den Jahren 1828, 1830 und 1831 häufig in den Wassergräben des Thier- gartens im ersten Frühjahre und bildete einen zuweilen bloss eisen- ockerartigen staubigen Schein an der Oberfläche des Wassers»?). Vi komme nu til den anden Form af Chromophyton, den med de z»gformige Svaermesporer. I hvilende Vinterstadium er det neppe muelist at skjeldne den fra foregaaende, uden forsaa- vidt den gjennemgaaende maa v&re större. Saasnart Delingerne "beaynde, er den dog let kjendelig ved sin Störrelse, Form og iser ved Beliggenheden af den contractile Vacuole (Tavıl. I, fig. 2]—24). Undertiden saa jeg ogsaa den af WORONIN omtalte og afbildede Oljedraabe i Svaermesporernes bagre Ende, men den syntes dog her at vere sjeldnere end 1 Höstgenerationen. Jeg er tilböielig til at anse denne identisk med Monas flavicans EHRB., om hvilken han angiver®?): »Diese umgekehrt kegelförmige oder birnförmige Monade fand sich zuerst im Jahre 1830 häufig in den Wassergräben des Thiergartens.» Derimod er den ganske DN Summe Ik & eins KIA ine I IR ?) G. EHRENBERG. Die Infusionsthierchen als vollkommene Organismen. Leip- zig, 1838., P. 11, Tab. T, fig. VII. °) Prof. PRINGSHEIM har meddelt mig, at han i en Aarrakke har iagttaget Chromophyton ved Berlin. SEHEIBENBERG, I. ec. pr lid Tabs I tier Sk 14 WILLE, OM CHRYSOPYXIS BIPES OG DINOBRYON SERTULARJIA. vist ikke identisk med Chrysomonas flavicans STEIN!). Med Hensyn til Delingerne, Svarmesporernes Dannelse, Omsvaermen og Befestelse viser den stor Overensstemmelse med Chrysopywis bipes STEIN, noget som tilstrakkeligt fremgaar af Figurerne (Tavl. I, fig. 25—27). Naar Sveermesporerne have befxstet sig, samler sig ogsaa hos denne Form farvlöst, kornet Protoplasma i stor Mangde i den Ende, som er modsat Befsstelsespunktet, Membranen h&ves derved stierkt iveiret (Tavl. I, fig. 28), saa Individet faar et omvendt kegleformet Udseende. Ligesom hos Chrysopyais spren- ges eller oplöses Membranen, og endel af Protoplasmaet flyder ud i det omgivende Vand, medens det övrige contraherer og afrunder sig (Tavl. I, fig. 29—35). Paa store Individer saa jeg et rödt Öiepunkt og to Cilier, hvoraf den ene er meget kortere og svagere (Tavl. I, fie. 31—33). Om de mindre Indi- vider kun havde en Cilie, eller om den mindste af dem paa Grund af sin Lidenhed unddrog sig Opmarksomheden, kan jeg ikke afgjöre. Man har paa dette Stadium let for at gjenkjende Epipyxis utrieulus EHRB., iser om man sammenligner med STEINS?) Af- bildninger. Epipyzis er i Besiddelse af en ganske betydelig Contracti- litetsevne (hvad Chrysopyxis synes at mangle), idet den ikke alene kan udstr&ekke og inddrage den traadformigt forlangede Del af Legemet, som vender mod Befsstelsespunktet, men ogsaa en hornlignende Del i Narheden af Cilierne?). Denne Contrac- tilitet er allerede iagttaget af EHRENBERG®): »Ein trichterför- miges Erweitern und Oeffnen des vordern Körperendes und ein Contrahiren desselben sind die deutlichsten thierischen Charac- tere geblieben.» STEIN?) omtaler ligeledes Contractiliteten hos Epipyzis og sammenligner den med Udstrekningen af Proto- ') STEIN, 1. ce. Tab. XII, fig. 16—19. ?2) STEIN, l.c. Tab. XII, fig. 6—11. 3) Stein; 1. c. Tab. XI, fig, 6, 8, 9. *) EHRENBERG, ]. c. p. 123. 5) STEIN, ]. ce. p. 54. ÖFVERSGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 0. 15 plasmatraaden hos Chlamydococcus, som han vil have henfört til Dyreriget: »Mich beunruhigt auch der Umstand nicht im ge- ringsten, dass der Chlamydococcuskörper öfters feine Proto- plasmafäden zur Hülse entsendet, diese sind vielmehr als äus- sert zarte Pseudopoden zu deuten und entsprechen vollkommen den feinen schwanzartigen Fortsätzen, welche aus dem hintern Körperende der Dinobryinen und manche Monadinen hervorge- sponnen werden, und womit sich die ersteren im Grunde ihrer Hülse, die letzteren an fremden Gegenständen anheften, den diese Fortsätze können nach Belieben wieder loslassen und ganz und gar in den Körper zurückgezogen werden.» Denne Sammen- ligning er dog ikke ganske tr&ffende, snarere kan Contractili- teten hos Zpipywis (Dinobryon sertularia) sammenlignes med Euglena’s, om den end ikke str&kker sig saa vidt, at Legemet gamske kan antage Kugleform. Jeg har ofte fundet to Individer i samme Hylle, de vare utvivlsomt opstaaede ved Deling af det oprindelige og vel ved en skjev Tv.serdeling, som STEIN!) angiver. Det ene Individ kan efter Delingen bevzge sig op til Moderhyllets Munding, hvor det befzster sig (Tavl. I, fig. 40) og danner et nyt Hylle. Om Delinger paa en lignende Maade gjentager sig oftere, vil man kunne faa en Familiestok (Tavl. I, fig. 44), og altsaa den af EHRENBERG beskrevne Dinobryon sertularia. Uagtet jeg ikke har seet alle önskelige Overgangstilstande mellem Zpipywis og Dinobryon, kan jeg dog ikke betvivle deres Sammenheng ved at sammenligne Tavl. I, fig. 40, 41 og 44. Allerede EHREN- BERG har iagttaget to Apipyzis-dyr over hverandre?), hvorom han i Figurforklaringen siger: »Bei y sitzt ein Thierchen, wohl nur zufällig auf einem andern». At EHRENBERG ansaa dette for tilfeldist kan ikke undre, naar han overhovedet opstiller Epipyazis og Dinobryon som to Slaater, noget hvori ogsaa STEIN fölger ham. Vi ville betragte de opstillede Slegtscha- rakterer lidt narmere. ) Sang ch Dabı NE tor LOST. 2) EHRENBERG, 1. c. p. 124. Tab. VII, fie. VIT j. 16 WILLE, OM CHRYSOPYXIS BIPES OG DINOBRYON SERTULARIA. Som Slesgtscharakter for Epipyxis anförer EHRENBERG !): »Animal e familia Dinobryinorum, ocello destitutum (sessile),» og for Dinobryon?): »Animal e familia Dinobryinorum, ocello instructum (libre vagans, gemmificatione fruticulosum).» Hvad Mangeln af Öiepunkt hos Epipyzis angaar, saa er det allerede eftervist af STEIN, jeg har ogsaa seet det hos alle större Individer; den tilsyneladende Mangel hos de mindre maa tilskrives de optiske Hjslpemidlers Svached. Hvad den anden Charakter angaar, saa er den ligeledes uden Betydning, da Familiestokken, naar den bliver stor og for- grenet, let vil kunne knakke af ved Hyllernes tynde Basis; man finder derfor ogsaa ofte Brudstykker af Familiestokke (Tavl. TI, fig. 42, 43), men dermed er det dog ingenlunde bevist, at de aldrig ere fastsiddende. Hvad endelig »gemmificatione fruticu- losum» angaar, saa synes EHRENBERG”) selv at antage, at Di- nobryons Familiestokke oprindeligt ere enkelte: »Einfache Kno- spenbildung am obern Rande ohne Ablösung giebt dichotomische, verästelte, frei schwimmende Monadenstöcke, welche Bäumchen gleichen.» »Aus dem obern Rande jedes Panzers (Mantels) pflegt nur ein junges Thier als Knospe hervorzutreten, zuweilen sieht man auch 2.» Efter denne Fremstilling maa dog de yngste Di- nobryonstokke bestaa af et Dyr, og er altsaa Ppipywis, om hvilken EHRENBERG siger, at han ikke har iagttaget Delinger. ÖOgsaa STEIN har veret opmarksom paa Ligheden mellem Epipywis og Dinobryon, da han om nogle af sine Figurer siger®): »Grosse Exemplare mit ausgestreckten Thieren, die fast ganz den Dinobryon gleichen.» Hertil kan bemzrkes at disse STEINS Figurer af Ppipyxis fremstille udstrakte Dyr, medens hans Af- bildninger af Dinobryon fremstiller contraherede, en Forskjei maa da selvfölgelig vare tilstede. [89] (SV) !) EHRENBERG, 1. c. p. 1 dd = 2) EHRENBERG, 1. c. p. 1 ?) EHRENBERG, 1. c. p. 124. 1) STEIN, 1. c. Tab. XII, fig. 8, 9. (Figurforklaring.) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 6. 17 EHRENBERGS!) Dinobryon (?) sociale, hos hvilken han ikke har bemaerket Öiepunkt, viser saa stor Overensstemmelse med Dinobryon sertularia, at den neppe kan vere andet end mindre Individer af denne. STEINS?) Dinobryon stipitatum synes der- imod at vere en god Art. Til DUJARDINS®) Fremstilling om Dinobryon kan intet Hen- syn tages, da han kun kan have seet döde og tildels destrue- rede Individer, noget, som fremgaar saavel af hans Afbildninger, som af at han betegner Farven som »grön». Hvorvidt hans nye Art, Dinobryon petiolatum?) hörer herhen eller andensteds (Co- lacium EHR.?) kan af samme Grunde ikke afgjöres. Jeg vil nu forsöge paa nermere at bestemme Dinobryons og Chrysopyzis’ systematiske Stilling, dette bliver naermest i Overensstemmelse med STEIN, om end med nogle Eöndringer, da denne Forsker ikke altid er consequent. Da den systema- tiske Del af STEINS Arbeide endnu ikke er udkommet, og man kun har det lidet ordnede, almindelige Resonnement at holde sig til, har jeg troet at burde citere ordret de paagjeldende Steder for at undgaa Misforstaaelser. »Es?) giebt nun aber auch Gattungen, welche im .Wesent- lichen dieselbe Körperorganisation und genau dieselben Farb- stoffbänder besitzen, wie die Synuren, Synerypten und Uroglenen, sie bilden aber niemals kugelförmige Familienstöcke, sondern kommen nur in einfachen Individuen vor. Hierher gehören die von EHRENBERG zu den Monadinen gastellte Gatt. Microglena EHRB. mit der Beschränkung auf Microgl. punctifera, ferner die von mir errichteten Gatt. Chrysomonas, Hymenomonas, Stylo- chrysis und Chrysopywis. Die beiden letzteren Gattungen sind mit doppelten Geisseln versehen und sitzen auf fremden Gegen- ständen fest und zwar Siylochrysis mittelst eines starren, vom 1) EHRENBERG, ]. c. p. 125, Tab. VIII, fig. IX. S)ESTEIN, |. c. Tab. X, Ne. DL 3) F. Dusarpın. Histoire naturelle des Zoophytes. Paris 1841. P. 320. Pl. I, fig. 21, 22. IN Dusaroın, ]. c. p. 322, Pl. I, fig. 22. 5) STEIN, 1. c. p. 182. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 39, N:o 6. I) 18 WILLE, OM CHRYSOPYXIS BIPES OG DINOBRYON SERTULARIA. hinteren Körperende ausgeschiedenen Stiels, Chrysopyxis dagegen mittelst einer pergamentartigen, flaschenförmigen Hülse, in wel- cher der Körper frei schwebt. Die übrigen Gattungen schweifen frei nach Art der Monaden umher und besitzen nur eine einzige Geissel; bei Microglena und Chrysomonas ist der Körper nacht, bei Aymenomonas von einer weichen, schleierartigen Hülle um- geben. Für Mecroglena sind doppelte Augenflecke, eine weite mit Flüssigkeit erfüllte Höhle in der vorderen Körperhälfte und 6—-8 mit dieser Höhle communicirende contractile Behälter cha- rakteristisch, während Chrysomonas keine solche Höhle und nur einen Augenfleck und zwei contractile Behälter!) besitzt. Ich habe diese Gattungen solitär lebender brauner Monaden mit jenen, welche kugelförmige, volvoxartige Familiestöcke bilden zu einer Familie unter dem Namen der Ohrysomonadinen vereinigt und in dieselben noch die beiden von mir auf Monas viridis EHRB. und Monas semen EHRB. gegründeten Gattungen Coelo- monas und /taphidomonas aufgenommen, deren Körper zwar keine braunen Farbstoffbänder besitzt, sondern durch korniges Chloro- phyll gleichförmig lichtgrün gefarbt ist, die aber in ihrer ge- sammten übrigen Organisation sehr nahe mit den braunen soli- tären Chrysomonadinen und namentlich mit Microglena überein- stimmen.» Kort forud?) siger dog STEIN, at Uroglena, Synerypta eg Synura ikke kunne forenes med Volvoeineerne v#sentlig paa Grund af Forskjellen i Farvestoffet; han synes dog ogsaa selv at have en Fölelse af, at de to grönne Slegter: Coelomonas og Raphidomonas ikke höre hjewsme blandt Chrysomonadinerne, da han?) henstiller som en Muelighed at kunne danne en egen Fa- milie; dette forkommer mig absolut nödvendiet, om man vil give Familien Chrysomonadin® en naturlig Begraendsning. 1) Hos Chrysomonas ochracea STEIN afbilder han (STEIN 1. ce. Tab. XIV, Abth. III, fig. 1, 2) dog kun en contractil Vacuole. 2) Smeis, 1. Co Pe 152. STEILE ey DD ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 6. 19 STEIN skriver videre!): »Das innigste Verwandtschaftsband verknäpft endlich die Chrysomonadinen mit der bisher ganz iso- lirt dastehenden Familie der Dinobryinen; denn die beiden Gat- tungen Dinobryon und Epipyais, aus welchen EHRENBERG diese Familie bildete, stimmen in ihrer gesammten Körperorganisation und namentlich in den ganz gleichen braunen Farbstoffpändern und der Lage des rothen Augenflecks so nahe mit der Gatt- Chrysomonas überein, dass man versucht werden könnte, die Dinobryinen gradezu mit den Chrysomonadinen zu einer Familie zu vereinigen.» Den Forskjel som opstilles?) mellem Chrysomonadine® og Dinobryinee, eller, om man vil stille det skarpere, mellem Ohry- sopyzis og »Ppipyxis» er saa ringe, at den ikke kan begrunde andet en to forskjellige Slester, og naar man tager Hensyn til den saa overensstemmende Udvikling, som jeg ovenfor har frem- stillet, bliver en Söndring af disse i forskjellige Familier umuelig; enten maatte man indskrenke Chrysomanadine® til de bevege- lige Former og henföre Chrysopyais til Dinobryinew, eller ogsaa forene Dinobryinee med Chrysomonadinee, hvad jeg tror er det rigtigste, og som STEIN jo ogsaa, som citeret, finder nogenlunde antagelist. Dinobryon maa ansees for at danne Spidsen af en Gren, som gjennem Chrysopyais staar i Forbindelse med de lavere staaende fritsvömmende, enkeltlevende Chrysomonadinee, som rimeligvis ville kunne knytte Chrysomonadinez till Chlamydo- monadine&e. STEIN?) derimod vil have Chrysopywis til Sammen- knytningsled: »Die Gattung Chrysopyzis verknüpft augenschein- lich die Chrysomonadinen mit den Chlamydomonadinen, von denen sie sich fast nur durch die festsitzende Hülse und die braunen Farbstoffbänder des Körpers unterscheidet.» At iethvertfald ikke alle fritsvömmende, enkelte Chrysomo- nadinew, saaledes som Chrysomonas ochracea STEIN, kunne vere ') StEm, 1. c. p. 153. 2) Sm, I6 @ De Der SISTERS 1. cp. 153. 20 WILLE, OM CHRYSOPYXIS BIPES OG DINOBRYON SERTULARIA. »Chromophytonstadier» af höierestaaende Flagellater er vel tem- melig sikkert, om det end turde vare Tilfeldet med den af CIENKOWSKY!) beskrevne og afbildede Chromulina nebulosa, som viser store Overensstemmelser med »Chromophyton». Den har Svarmesporer med en Cilie, en eller to contractile Vacuoler og en brun Pigmentplade; dens Hviletilstand har fremspringende Ribber paa de afrundede Celler. Videre Udvikling er ikke kjendt. STEIN, som for enhver Pris vil gjöre alle Flagellater til oumtvistelige Dyr, forsyner i den Anledning saa mange som mueligt af dem med Mund; Chrysomonadineerne have heller ikke undgaaet denne Skj®bne?): »Er lässt sich aber auch überzeu- gend darthun, dass die Chrysomonadinen ebenfalls entschiedene Thiere sind; denn sie besitzen sämmtlich einen wirklichen Mund.» Han giver ogsaa Bevis for denne Paastand, de skulle nemlig spise Diatomaceer?) o. s. m. »In der Regel scheinen die Chry- somonadinen wie die meisten farbigen Flagellaten nur flüssige Nahrungsstoff aufzunehmen, doch habe ich bei der Gatt. Chry- somonas im Innern des Körpers nicht selten verschluchte Chla- mydomonaden und Navicule (Tab. XIII, fig. 17, 18) angetroffen, wodurch die Existenz eines Mundes, wenn daran noch gezweifelt werden könnte völlig bewiesen wird.» »Bei der Gattung Chrysomonas» indskraenker sig altsaa til den ene Art Ch. flavicans STEIN. Naar man betragter de ci- terede Figurer, kan man ikke fri sig for det Indtryk, at en Monade, som först har slugt en Navicula eller Chlamydomonas, derefter har angrebet Chrysomonas flavicans STEIN. Hvorledes det er at tyde maa indtil videre henstaa uafejordt; hvis Chry- somonas flavicans STEIN virkelig skulde have en Mund, maatte den iethvertfald udskilles fra Chlamydomonadineerne, som ellers samtlige mangle Mund; iethvertfald mangler Dinobryon og Chry- sopyais i alle Stadier, og saavidt man efter Afbildninger kan dömme ogsaa de övrige Chrysomonadineer. ') Cırnkowsky. Ueber Palmellaceen und einige Flagellaten. (M. ScHULTZE Archiv f. mikr. Anatomie. Bd. 7, p. 435, Tab. XXIV, fig. 57—61.) STEIN, 1. c. p. 158. STEIN, ]. c. p. 153. Å NM NS Ne ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 6. 21 Saavel Chrysopyxis som Dinobryon ere udsatte for ivrige Efterstrebelser, idet Svarmesporerne med Forkjsrlighed blive slugte af forskjellige höierestaaende Infusionsdyr. Paa Tavl. I, fig. 8 har jeg afbildet en Chrysopywissvarmer angreben af en Monadesvarmer, jeg saa dem tumle sig med hverandre henimod en Time. STEIN!) afbilder lignende Monadesvarmere, men ud- taler sig ubestemt; i Figurforklaringen til Tab. XII, fig. 2 siger han: »An dem Körper des mittelsten derselben ist anscheinend eine farblose Knospe a hervorgesprosst.» I Figurforklaringen til Tab. XII, fig. 3 siger han: »a, a. Farblose Flagellaten, die nicht selten auf Dinobryonstöcken vorkommen; sie können möglicher Weise Knospensprösslinge der Dinobryon sein, sind aber wahr- scheinlich doch nur zufällig angesiedelte Monaden.» At de ikke kunne vere »Knospensprösslinge» er vel i og for sig saa klart, at det ikke behöver nogen Eftervisning. STEIN?) afbilder ogsaa: »Encystirte Dinobryen. a. Eine leere Hülse mit der noch in der Mündung derselben steckenden Cyste b; b', c. Frei im Wasser angetroffene Cysten.» Da jeg ikke har iagttaget noget saadant, vover jeg ikke at udtale mig derom. Efter ovenstaaende Fremstilling bliver fölgende at henföre til Chrysopyais bipes STEIN: Chromophyton Rosanofii WORON., Form med runde Svzermesporer, Monas ochracea EHRB., Chryso- monas ochracea STEIN (tildels). Til Dinobryon sertularia EHRB. maa henföres: Chromo- phyton Rosanofii WORON., Form med x»grunde Svarmesporer, Monas flavicans EHRB.(?), Epipyais utriculus EHRB. og Dino- bryon sociale EHRB. 1) Stein, l. c. Tab. XII, fig. 2, 3. 2) Stein, 1. c. Tab. XII, fig. 4. Figurforklaring. TAVLE VIII. Samtlige Figurer ere 480 Gange forstörrede. v. contractil Vacuole. Fig. 1—20. Chrysopywis bipes STEIN. 1—3. Delingsstadier af overvintrende Celler, efter at de have for- ladt sin oprindelig tykke Membran. 4. Celle kort för Delingen. 5. Celle umiddelbart efter Delingen. 6. Endnu ikke udsvarmede Svaermesporer. 7. Svaermespore. 8. Svaermespore angreben af en Monadesvaermer. 9. Svaermespore efter Bevagelsens Ophör. 10. Svaermespore ifserd med at befasste sig. 11. Forskjellige Udviklingsstadier af befaestede Svaermesporer. 12. Dannelsen af Hyllets Aabning. 13. Kort efter Aabningens Dannelse. °14—16. Indledende Delingsstadier. 17. Efter det ene Individs Udsvzermen. 18, 19. Det tilbageblevne Delingsindivid atter med Cilie. 20. Tomt Hylle. Fig. 21—44. Dinobryon sertularia EHRB. 21—24. Forskjellige Delingsstadier efter Vinterhvilen. 25. Endnu ikke udsvaermede Svaermesporer. 26. Svaermespore. 27. Svaermespore ifserd med at befieste sig. 28. Dannelsen af Hyllet. 29— 36. Forskjellige endnu udelte Dyr. 37. Destrueret Dyr. 38—40. Forskjellige Stadier efter Delingen, visende begyndende Dannelse af Familiestokken. 41. Koloni af unge Dinobryon, nogle med et, andre med to Indi- vider. 42, 43. Individer lösrevne fra Familiestokken. 44. Familiestok med flere tomme Hyller. 23 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 6. Stockholm. Om några Cesium- och Rubidiumföreningar. Af CARL SETTERBERG. [Meddeladt den 7 Juni 1882.] Efter cesiummetallens framställande återstod en icke ringa mängd af det härvid begagnade material, hvilket jag ansåg mig icke bättre kunna använda än att deraf framställa några hit- tills icke studerade föreningar af nämnda metall. Visserligen äro redan ett stort antal cesium salter med de mest olikartade syror framställda, men ännu återstå dock några af de vanligare att undersöka t. ex. bromiden och jodiden, och ansåg jag haloid- föreningarne isynnerhet värda ett närmare studium. Af rubidium framställdes äfven haloidföreningarne, för att jemföra dem med motsvarande af cesium. Cesiumkloriden är redan af BUNSEN framstäld och till en del beskrifven, hvar- för här endast några ytterligare egenskaper tillfogas. Kloridens löslighet i vatten är mycket stor. Hundra delar vatten lösa vid + 15°C. enligt tvänne försök 179,,—180 delar salt eller i me- deltal 179,7. Saltets spec. vigt har jag funnit vara 3,992. Cesiumbromid CsBr framställes genom karbonatets neutralisering med bromvätesyra, lösningens intorkande och den torra massans smältning och kri- stallisation. Kristallerna anskjuta i fjäderlika grupper sasom salmiak. De lösas i vatten svårare än kloriden. Hundra delar 24 SETTERBERG, OM NÅGRA CESIUM- OCH RUBIDIUMFÖRENINGAR. vatten lösa vid + 15°C. enligt tvänne försök 106—106,4 delar eller i medeltal 106,2 delar salt. I sprit är bromiden liksom motsvarande kaliumsalt ganska svarlösligt och dess vattenlös- ning fälles derför vid tillsats af en tillräcklig mängd af nämnda lösningsmedel. Smältes bromiden under utestängande af de från förbränningsmaterialet härrörande gaser reagerar den fort- farande neutralt. Bromidens spec. vigt är 4,463. Analys: N:o 1. 0,3119 gm salt fordrade 17,65 cc. !/,, normal silfverlös- ning för bromens fullständiga utfällande. N:o 2. 0,4010 gm bromid och 21,8 ce. silfverlösning. % Brom beräknadt N:o 1 37,58 N:o 2 37,51 37,56. Cesiumjodiden CsI framställes såsom bromiden. Den gifver vid långsam afdunst- ning något bättre utbildade kristaller än föregående salt. Jodiden löses lättare i sprit men svårare i vatten än bro- miden. 100 delar vatten lösa vid + 15°C. i medeltal 67,6 delar salt. Tvänne försök gåfvo pa 100 delar vatten 67,3—67,9 delar salt. Jodidens spec. vigt har befunnits vara 4,537. Analys: N:o 1. Till 0,4630 gm jodid förbrukades 17,75 cc. silfverlös- ning för att jemnt utfälla joden. N:o 2. 0,5375 gm salt och 20,7 cc. !/,, normal silfverlösning. Jod i% beräknadt N:o 1 48,79 N:o 2 48,91 48,85. Vid fastställandet af rubidiumföreningarnes spec. vigter hafva följande tal erhållits: Rubidiumkloriden 2,807 » bromiden 3,358 » jodiden 3,565. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:06. 25 Oaktadt dessa tal mycket afvika från de förut funna, är jag dock fullständigt öfvertygad om mina iagttagelsers riktighet. Vid fastställande af de spec. vigterna har jag användt största omsorg och äro samtliga uppgifter medeltal mellan tvänne först på tredje decimalen något afvikande försök. Vid spec. vig- ternas fastställande har en ej för ringa mängd, vanligen 4 till 6 gm, smält salt pulveriseradt nedlagts i en liten af ett tunnväggigt profrör förfärdigad bägare, hvilken, nästan fylld med öfver klor- kalcium torkadt petroleum, bragts under en luftpumps recipient. Sedan saltet sålunda befriats från luft har vägningen blifvit verkställd vid + 15°C. i petroleum, hvars temperatur blifvit be- stämd med en känslig i 10:dels grader delad termometer. Beräknas efter de ofvan anförda spec. vigterna motsvarande molekylarvolymer och jemföras dessa sinsemellan och med dem för kaliumsalterna!), så finner man såsom af nedanstående ta- bell kan ses åtskilliga ganska egendomliga förhållanden. Volym- Volym- Volym-differens. differens. differens. Rb salt = 0. KCl KBr KI KCl | CsCl 37,3 6,6 43,9 10,4 54,3 | 5,8 | — 0,9 RbCl RbBr RbI KBr | CsBr 43,1 6,2 49,3 10,3 DI. Ida ie - CsCl CsBr Csl KI CsI 42,2 5,5 47,7 9,6 De || Cesiumsalterna, hvilka man skulle hafva väntat intaga den större volymen visa sig här genomgående hafva en lägre volym än motsvarande af rubidium och skilnaden är dertill icke kon- stant utan växer för föreningar med högre molekylarvolym och detta i ett jemnt förhållande eller med ungefär 0,7. 1) Vid beräknandet af kaliumsalternas mol. vol. hafva följande spec. vigter blifvit använda: KC1 1,994 FILHOL. KBr 2,712 CLARKE. KI 3,050 FILHoL. 26 SETTERBERG, OM NÅGRA CESIUM- OCH RUBIDIUMFÖRENINGAR. Af intresse skulle vara att underkasta cesiums haloidför- eningar en noggrann kristallografisk undersökning; kanske att de alla skulle visa sig kristallisera i annat system än motsva- rande kaliumsalter. STRENG uppgifver att kloriden kristalli- serar hexagonalt. Jemför man kalium- och cesiumsalternas löslighet, så finner man att kaliumsalterna med lägre mol. vigt äro svarlösligare än de med högre, vid cesium deremot är förhållandet omvändt eller kloriden den lättast och jodiden den svårast lösliga. Cesiumantimontriklorid 3CsCl + 2SbQ],. För att rena ett mindre parti cesiumklorid från ett inblan- dadt spår natrium beslöt jag mig att försöka den af GODEFFROY angifna metoden, att fälla kloriden i stark sur lösning med an- timontriklorid. Då vid verkställande af denna operation den beräknade mängden antimonklorid visade sig vara alldeles otill- räcklig, sa ansåg jag det nödigt, att underkasta GODEFFROYS uppgifter om saltets sammansättning en närmare granskning, hvilken haft till följd att jag måst förändra den af honom an- gifna formeln 6CsCl + SbCl, till den ofvan angifna. Då GODEFFROY förutom nämnda klorid undersökt flera ce- siummetallklorider, hvilkas sammansättning han till en del fun- nit lika med cesiumantimonkloridens, som nu visat sig felaktig, så torde möjligen äfven de öfriga vara 1 behof af korrigering. För att i den händelse flera föreningar mellan cesium- och antimontrikloriden existera, icke förbise detta, framställde jag saltet på trenne olika sätt: Antimonklorid i ringa mängd sattes till ett stort öfver- skott af klorcesium löst i 25 % klorvätesyra. Cesiumklorid sattes till den starkt öfverskjutande antimon- kloriden löst i lika stark syra som föregående. De erhållna salterna omkristalliserades ur starkare och sva- gare klorvätesyra. De genom dessa olika operationer erhållna produkter blefvo samtliga omsorgsfullt uttvättade med -klorvätesyra under vatten- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 0. 27 sugpumpen och så länge torkade öfver kaustik kalk att de icke vidare afgafvo angor af klorvätesyra. Till sitt yttre företedde de så framställda salterna ganska mycken olikhet. Ett af dem bildade hvita, regelbundna sexsidiga, starkt ljusbrytande små taflor, ett annat stora, gula oregelbundna plattor, under det att ett tredje kristalliserade såsom långa gulhvita nålar. Vid kemisk undersökning visade dock alla sig lika sammansatta. Analys: N:o 1. 0,6132 gm salt, löst i klorvätesyra och fäldt med svafvel- väte, gaf efter sulfuretets oxidation och glödgning 0.1970 gm Sb,O, och ur lösningen 0,3210 gm CsCl. . 0,8266 gm salt, löst i vinsyra och salpetersyra, lemnade 1,1098 gm AgCI. N:o 2. Af 0,7062 gm salt, behandladt säsom ofvan, erhöllos 0,2296 gm Sb,O, och 0,3630 gm CsCl. 0,4366 gm salt lemnade 0,5844 gm AgCl. N:o 3. 0,8230 gm salt gaf 0,2671 gm Sb,O, och 0,4292 gm CsCl. 0,5225 gm salt lemnade 0,6978 gm AsCl. I procent gör detta N:o I N:o 2 N:o 3 Beräknadt Sh 25,45 Sb 25,76 Sh 25,70 Sb 25,35 Cs 41,32 Cs 41,13 Cs 41,16 Cs 41,45 Cl 33,22 (Ol Ana Cl 33,04 Cl 33,20 99,99 100,03 99,90 100,00. Cesiumantimonpentaklorid CsCl + SbCl,. Vid upplösning af cesiumklorid och antimonpentaklorid i saltsyra erhälles detta salt, vare sig den ena eller andra af klori- derna finnes i öfverskott, och efter upplösning i saltsyra utkri- stalliserar saltet oförändradt i hvita, glänsande prismer. I sva- gare syra löses saltet lättare än | stark, af vatten sönderdelas det. Analys: N:o 1. 0,9038 gm salt, behandlade såsom vid cesiumantimon- trikloriden är angifvet lemnade 0,2997 gm Sb,O, och 0,3268 gm CsCI. 28 SETTERBERG, OM NÅGRA CESIUM- OCH RUBIDIUMFÖRENINGAR. Af 0,3256 gm salt erhölls 0,5945 gm AgCIl. N:o 2. 0,7340 gm salt gaf 0,2494 gm Sb,O, och 0,2646 gm CsCl. 0,6639 gm salt lemnade 1,2147 gm AgCl. Den häraf erhällna procenthalten blifver alltsa N:o 1 N:o 2 Beräknadt Sb 26,27 Sb 26,94 Sb 26,07 Cs 28,54 Cs 28,46 Cs 28,42 Cl 45,17 Cl 45,27 Cl 45,51 99,98 100,67 100,00. Cesiumantimontetraklorid 20s0l + SbCl, eller 40sCl + SbCl, + SbQ],. Detta märkliga salt erhålles om en lösning af antimon- triklorid i stark klorvätesyra kokas med antimonpentaklorid och cesiumklorid i öfverskott. Vid afsvalning utkristalliserar för- eningen i svarta, mycket sma, korta prismer. Mekaniskt inblan- dad cesinmantimontri- eller pentaklorid upptäckes lätt under mikroskopet på dess hvita färg och bortskaffas bäst genom saltets omkristallisering ur stark kokande saltsyra, helst vid närvaro af en öfverskjutande mängd cesiumklorid. I kokande stark klor- vätesyra löses saltet utan sönderdelning, svagare syra der- emot utdrager derur vid lindrig uppvärmning trikloridsaltet. Af vatten sönderdelas det. Analys: N:o 1. 0,6346 gm salt lemnade 0,1648 gm Sb,O, och 0,3542 gm OsÜl. Af 0,5923 gm salt erhölls 0,8482 gm AgCl. N:o 2. 0,6072 gm salt gaf 0,1576 gm Sb,O,, och 0,4557 gm salt 0,2574 gm CsCl. 0,3054 gm salt lemnade 0,4328 gm Asll. I procent beräknadt utgör detta N:o ] N:o 2 Beräknadt Sb 20,57 Sb 20,56 Sb 20,30 Cs 44,06 Cs 44,58 Cs 44,26 Cl 35,43 Cl 35,06 Cl 35,44 99,96 100,10 100,00. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, No 6. 29 Cesiumklorat CsClO, framställes lättast genom dubbel sönderdelning af cesiumsulfat och bariumklorat. Saltet kristalliserar i taflor liknande motsva- rande kaliumförening. 100 delar vatten lösa vid + 15” C. enligt tvänne försök 4,95—4,95 delar salt eller i medeltal 4,94 delar. Analys: N:o 1. 0,9680 gm klorat gåfvo efter glödgning en återstod vä- gande 0,7530 gm. Glödgningen verkställdes i ett glasrör, hvars ena ända blifvit utdragen till en lång spets, och hvars andra öppning efter saltets inläggande och uttorkande tillblåstes. N:o 2. Af 0,5164 gm salt erhölls en återstod vägande 0,4016 gm. I procent beräknadt utgör detta N:o 1 N:o 2 Beräknadt Os = 133 Cl = 35,5 77,79 de 77,82. Cesiumperklorat CsClO, beredes genom syrans neutralisation med cesiumkarbonat. För- eningen kristalliserar i prismer liksom motsvarande kaliumsalt, hvars egenskaper det liksom föregående äfven i öfrigt besitter. 100 delar vatten lösa vid + 15°C. 1,17 gm perklorat, hvilket tal erhållits såsom medeltal mellan tvänne försök, som på 100 delar vatten lemnade 1,13—1,20 delar salt. Analys: | N:o 1. 0,7580 gm perklorat, glödgadt såsom ofvan vid klo- ratet är angifvet, lemnade 0,5484 gm klorid. N:o 2. 0,7644 gm salt gaf 0,5532 gm klorid. I procent uttryckt är det ING i N:o 2 Beräknadt 72,35 72,37 TAT, 30 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Forts. fr. sid. 2.) Från Museum d Histoire Naturelle i Paris. Nouvelles archives (2), T. 4: 2. Från R. Comitato Geologico i Rom. Bolletino, Anno 12. Från R. Accademia di Scienze, Lettere e Belle Arti i Palermo. Atti, Vol. 7. Från Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. 2 Verhandelingen, D. 42: 1; 43. Notulen, D. 19: 2. Tijdschrift voor Indische Taal-, Land- en Volkenkunde, D. 27: 1—3. Från Académie Imp. des Sciences i S:t Petersburg. Memoires, (7) T. 29: 4; 30: 1—2. Bulletin 233 Från Physikalisches Central-Observatorium i S:t Petersburg. Annalen, 1880. Th. 1—2. Frän Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1881: 3. Från Observatorium i Moskwa. Annales, Vol. 8: 1. Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Monatsbericht 1881: 11— 12. Sitzungsberichte, 1882: 1—17. Frän Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift für Naturwissenschaft, Bd. 15: 3. Frän Senckenbergische Gesellschaft i Frankfurt a. M. Abhandlungen, Bd. 12: 3—24. Bericht, 1880—81. Frän K. Societät der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd. 28. Ål Från Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipziy. Preisschriften, N:o 23. Jahresbericht, 187S—1882. Från Deutsche Astronomische Gesellschaft i Leipzig. Publieationen, N:o 16. Vierteljahrsschrift, Jahrg. 16: 4; 17: 1—2. Frän K. Akademie der Wissenschaften i München. Abhandlungen, Bd. 55: 2; 57: 1. Sitzungsberichte, Math. —NW. Klasse, 1882, H. 1—2. » Philos.— Hist. » 1881, Bd. 1: 2; 2: 3—5. Catalogus codicum mss. bibliothece Regie, T. 4: 4. Monachii 1881: 8:0. BAUER, G. Gedächtnissrede auf OÖ. Hesse. 1882. 4:0. Frän Entomologischer Verein i Stettin. Entomologische Zeitung, Jahrg. 41—43: 1—9. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i ‚Wien. Abhandlungen, Bd. 12: 3. Jahrbuch, Bd. 32: ı. Verhandlungen, 1882, 7. Från Förjattarne. ENGSTRÖM, EF. Bestämning af banan för Komet 1847. II. Lund 1881. 4:0. KInDBERG, N. C. Sammandrag af botanikens elementer. Uppl. 5. Eigsl- 2, Eink. 1881. SO DE CiGALLA, G. Dell’elefantiasi... Milano 1865. 8:0. — Smaelapiiien DS PALMEN, J. A. Antwort an Herrn E. F. v. HOMEYER bezüglich der Zugstrassen der Vögel. Hfors 1882. 8:o. RENVALL, R. A. Förteckning öfver filosofie magistrar, promoverade vid universitetet i Abo 1643—1827. Hfors 1882. S8:o. Frän Förläggaren Hr R. Mosse i Berlin. Bäder-Almanach. Frankt. a. M. 1882. S:o. Stockholm 1582. Kongl. Boktryckeriet. ra RN I KRAV Å 21 a "a LT stan An 99 92 & el, I: 23 2 ; w =. 6.00 N.wille del. Tith.W. Schlachter, Stockholm ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 39. 1882. 3 7. Onsdagen den 13 September. Hr EDLUND refererade en af Ingeniören S. A. ANDREE af- gifven berättelse om de af honom enligt Akademiens uppdrag och på dess bekostnad utförda undersökningar öfver svenska byggnadsmaterialiers värmeledningsförmåga. (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.) Hr LINDSTRÖM dels redogjorde för sina egna undersöknin- gar om de paleozoiska formationernas operkelbärande koraller (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.), dels refererade och öfverlemnade en uppsats af den engelske paleontologen G. J. HINDE: »On Annelids remains from the Silurian strata of the isle of Gotland» (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.), samt en uppsats af Licentiaten G. HOLM: »Om de vigtigaste resultaten från en under sommaren 1882 utförd geologisk-paleontologisk resa på Öland.» * | Hr CHR. LovEn meddelade resultaten af undersökningar, anstälda vid Karolinska Institutets fysiologiska laboratorium af Doktor R. TIGERSTEDT, och framställda i tva af honom för- fattade afhandlingar: »Ueber innere Polarisation in den Nerven» och »Ueber die beim Oeffnen eines durch die Nerven gehenden konstanten Stroms hervortretende Zuckung.» (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.) Hr L. F. NILSON föredrog och öfverlemnade dels två af honom sjelf författade uppsatser: »Undersökningar öfver thorit och thoriums eqvivalent»" och »Om metalliskt thorium»*, samt dels en uppsats af Docenten O. WIDMAN: »Om en syntes af indol ur kuminol.» * LS) Hr Frih. NORDENSKIÖLD meddelade tvänne af Docenten HJ. SJÖGREN författade och inlemnade uppsatser: »Studier pa Gadolinit»*, och »Bidrag till kännedomen om katapleitens kri- stallform». * Hr WITTROCK refererade en af Lektorn N. ©. KINDBERG författad afhandling: »Die Arten der Laubmoose (Bryines) Schwedens und Norwegens.» (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.) Sekreteraren meddelade pa författarens vägnar tva insända uppsatser: 1:0) »Bidrag till kännedomen om det lägre djurlifvet vid norra Bohusläns kust»,* 2:0) »Anteckningar om norra Bo- husläns Rätvingaw,* af föreståndaren för museet i Strömstad Hr C. A. HANSSON. På tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en af Akademiens ledamot Hr THALEN inlemnad afhandling med titel: »Jordmagnetiska bestämningar i Sverige under åren 1872— 1882». Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän K. Statistiska Centralbyran. Bidrag till Sveriges officiela statistik, 8 häften. Frän Sveriges Geologiska Undersökning. Kartblad, Ser. Aa: N:o 70, S0O—--83, 85; Bb: N:o 1—2. Text, Ser. Aa: N:o 70, 80—83, 85—86; Bb: N:o 1—2; C: N:o 45—52. Från Committeen for den Norske Nordhavs-Expedition i Kristiania. Den Norske Nordhavs-Expedition, 4—5. Från Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. Bidrag till kännedomen af Finlands natur och folk, H. 35—36. Ofversigt, 23. Katalog öfver Societetens bibliotek. Hfors 1881. 8:o. (Forts.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882, N:o 7, Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 72. Undersökningar öfver thorit och thoriums eqvivalent. Af L. F. NILSON. [Meddeladt den 13 September 1882.] 1. Om thorit från Arendal. Friherre NORDENSKIÖLD!) meddelade 1876, att han från Arendal erhållit ett mineral i stora, matta, fettglänsande, rödbruna pseudomorfoser af zirkonens form och af ungefär samma sammansättning som thoriten från Brevig. I afseende å beståndsdelarnes relativa mängd upplyser hans analys, att i mineralet likväl ingår en större halt af uran, jern och bly än som förekommer i den förut bekanta thoriten, hvarförutom en mindre mängd forforsyra och ceritoxider anträf- fades deri, ämnen som i Brevigsmineralet antingen icke, enligt befintliga analyser, förefunnits eller möjligen ock deri blifvit förbisedda. Skilnaden i sammansättning de båda mineralen emellan var följaktligen så obetydlig, att det nya thormineralet ej lät be- trakta sig som ett särskildt species; olikheten berodde tydligen endast på en inblandning af några accessoriska beståndsdelar, sådana som apatit, jernoxidhydrat och något blyoxidmineral. En ny och välkommen fyndort var emellertid anträffad för den säll- synta thoriten i en varitet, som hufvudsakligen utmärkte sig genom en betydande uranhalt i form af oxidul. 1) Geol. fören. förhandl. III, N:o 7. 4 NILSON, UNDERSÖKN. ÖFVER THORIT OCH THORIUMS EQVIVALENT. Senare har man funnit samma mineral vid Hitterö i Norge enligt en af G. LINDSTRÖM!) meddelad analys, som visar att äfven ytterjordar deri förekomma. Otvifvelaktigt torde äfven den s. k. Uranothoriten, som förekommit i jernmalmsfältet Cham- plain i staten New-York af Förenta Staterna, vara identisk med Arendalsmineralet, såsom en af COLLIER?) derå företagen ana- lys ger vid handen. Detta framgår af en blick på de anförde författarnes analyser, till hvilka här för öfversigtens skull äfven fogas BERZELII analys af thorit från Brevig: 1. 2» 3. 4, Arendal. Hitterö. Champlain. Brevig.°), Kiselsyra 17,04 Im 19,38 19,31 Fosforsyra 0,86 0,93 — — Thorjord 50,06 48,66 52,07 58,91 Uranoxidul 9,78 9,00 — — Uranoxid — — 9,96 1,64 Manganoxid spar 0,43 — 2,43 Tennoxid = — — 0,01 Blyoxid 1,67 1,26 0,40 0,82 Jernoxid 7,60 6,59 4,01 3.46 Lerjord = 0,12 0,33 0,06 Ceritoxider 1,39 1,54 — — Ytierjordar — 1,58 — = Kalk 1,99 1,39 2,34 2,62 Talk 0,28 0,05 0,04 0,36 Natron — 0,12 0,11 0,11 Kali — 0,18 — 0,15 Vatten 9,46 10,88 11,31 9,66 100,13 100,20 99,95 99,54. Denna uranrika varietet af thorit erbjuder ur kemisk syn- punkt, synes det mig, ett ej obetydande intresse, derigenom att 1) Geol. fören. förhandl. V. 500. 2) Ur Journ. amer. chem. Soc. refererad i Grotw’s Zeitschr. f. Krystallogr. u, Mineral. V, 515 (1881). Sy K. Sy. Vet.-Akad. Handl. 1829, 8. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 5 uranhalten, såsom analyserna af Arendals- och Hitterö-mineralen visa och enligt hvad jag äfven är i tillfälle bekräfta, ingår deri under form af uranoxidul. Genom ZIMMERMANNS !) helt nyligen utförda undersökning af metallisk uran är det nämligen satt utom hvarje tvifvel, att denna metalls ifrågavarande oxidations- grad har sammansättningen UO,, och då det på senare tiden ur kemiska grunder blifvit ganska sannolikt, att äfven thorjorden är af analog sammansättningsart, så kunde man deraf draga den slutsatsen, att de båda oxiderna uranoxidul och thorjord i mineralet kunna ersätta hvarandra 1 varierande förhållanden. Ett sådant antagande motsäges ej heller af oxidernas molekylar- volymer, utan bekräftas fastmera deraf, ty de äro nära nog identiska. Enligt PELIGOT'S?) bestämning är nämligen uran- oxidulens eg. vigt = 10,15, thorjordens ater = 10,22, såsom nedanför skall ådagaläggas.?) Häraf beräknas: Mol.-vol. UO, 26,79 ThO, 25,87. I full öfverensstämmelse med den äsigt, Frih. NORDEN- SKIÖLD af mineralogiska skäl uttalat, blefve Arendalsmineralet under det gjorda antagandet äfven ur kemisk synpunkt ingen- ting annat än en uranrikare varietet af den sedan 1829 bekanta thoriten. Den sistnämnda artförändringen af mineralet uppgifves väl, i likhet med den amerikanska, innehålla uran såsom uranoxid: UO,; men då BERZELIUS”) funnit att Brevigsthorit med saltsyra utvecklar fri chlor, hvilket beror på dess halt af 2,43 proc. man- ganoxid, så är deraf klart, att lösningen måste komma att inne- hålla uran endast i form af trioxid, såsnart dess mängd ej är större än 1,64 proc., låt vara att den också ursprungligen ingått i mineralet såsom oxidul UO,. Hvad deremot COLLIER'S upp- gift beträffar, att mineralet från Champlain håller urantrioxid, 1) Ber. d. deutsch. chem, Gesellsch. 15, 847. 2) GMELIN-KRAUT, Handb. d. Ch. II: 2, 375. 3) Sid. 23. 2) K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1829, 4. 6 NILSON, UNDERSÖKN. ÖFVER THORIT OCH THORIUMS EQVIVALENT. så torde den möjligen bero på ett förbiseende, alldenstund det- samma saväl till sammansättning som yttre egenskaper synes fullkomligt öfverensstämma med de norska. Anmärkningsvärdt torde för öfrigt vara, att i thorit finnas hopade ej mindre än sex metalliska element, som bilda oxider af formeln RO,, nämligen thorium, uran, cer, mangan, tenn och bly. Genom ett frikostigt anslag af Stiftelsen »LARS HIERTAS Minne» har jag blifvit satt i stånd, att bearbeta omkr. 2 kilogr. af ifrågavarande thoritvarietet från Arendal och dermed kunnat utföra de undersökningar öfver thorium, hvilkas resultat jag har äran meddela i denna och nästföljande uppsats. Det är mig härvid en kär pligt, att offentligen få betyga Styrelsen för nämnda Stiftelse min vördsamma och djupa tacksamhet för det hon gifvit mig ett eljest icke lätt ernådt tillfälle, att utföra dessa arbeten a ett material, utmärkt lika mycket för sällsynt- het som dyrbarhet. 2. Framställning af rent thoriumsulfat. Mineralpulv- ret sönderdelades med saltsyra, efter afrökning till torrhet vid lämp- lig värmegrad aflägsnades kiselsyra genom aterstodens behandling med vatten och upprepad dekantering, lösningen koncentrerades och behandlades med vätesvafla, filtratet från svafvelmetallerna fälldes med ammoniak, den genom närvaron af uranoxidul och jern olivfärgade fällningen tvättades genom dekantering tills kalk ej mera förekom i tvättvattnet, löstes sa i saltsyra, hvarpa lös- ningen fälldes med oxalsyra. De härvid erhållna oxalaten tvät- tades genom dekantering och till slut på sugfiltrum alldeles rena med varmt vatten och lemnade efter glödgning omkring 950 gr. jord af ungefär samma brunaktigt ljusgula färg som torrt mangankarbonat. Filtratet från oxalaten förarbetades på uran. Genom den sålunda framställda jordens behandling med erforderlig mängd svafvelsyra och halfva dess volym vatten, hvarmed jorden genomdränktes före tillsatsen af syran, öfver- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 7 fördes densamma lätt och fullständigt i platinakärl till sulfat under betydlig värmeutveckling. Användes härtill blott och bart koncentrerad svafvelsyra, får man endast en mindre del af jorden att öfverga i sulfat. Sedan vatten och öfverskjutande svafvelsyra genom upphettning öfver fri eld blifvit utdrifna, återstod ett neutralt, svagt gulfärgadt vattenfritt sulfat af den råa thoritjorden. Utom thoriumsulfat innehöll det så beredda saltet natur- ligen sulfat af ceritoxider, af ytterjordar, ifall sådana inginge i mineralet, och slutligen af sådana metalloxider, hvilkas oxalat, ehuru lösliga 1 syror, likväl medfölja och förorena de deri olös- liga oxalaten vid deras utfällning med oxalsyra, såsom jernets, manganens och uranens oxider. Genom att aktgifva på de förhandenvarande sulfatens olika lös- lighetsförhållande till vatten af olika värmegrad lyckades det mig att finna följande enkla och synnerligen beqväma utväg, att full- ständigt befria hnfvudmassan deraf eller thoriumsulfatet från alla detsamma förorenande ämnen eller att erhålla det i alldeles rent tillstånd. Som bekant maste man, för att erhålla en lösning af vatten- fritt thoriumsulfat, använda iskallt vatten och vid saltets infö- rande deri sorgfälligt undvika hvarje uppvärmning, emedan i annat fall vattenhaltigt sulfat bildas; hvilket enligt BERZELIUS!) är så svårlösligt i vatten af luftens vanliga temperatur, att kri- staller deraf kunna ligga ganska länge deri, utan att vinklar- nes skarpa kanter synbart rundas. Vid den iskalla mättade lösningens uppvärmning till omkring + 20° C. bildas deri följ- aktligen vattenhaltigt salt och den del deraf, som vattnet nu- mera ej förmår halla i lösning vid denna temperatur, maste af- sätta sig i fast form. Åro nu, såsom i förevarande fall, främ- mande sulfat tillika närvarande, hvilka icke visa ett sådant olikartadt förhållande till vatten af 0” och 20°, som thorium- sulfat, så böra de stanna lösta i den moderlut. hvarur detta i vattenhaltigt tillstånd utfallit. Ett exempel skall göra detta 1) K. Sv. Vet.-Akad. Hand]. 1829, 22. ”- 8 NILSON, UNDERSÖKN. ÖFVER THORIT OCH THORIUMS EQVIVALENT. tydligt. En vigtsdel vattenfritt cerosulfat erfordrar!) 6,2 delar vatten af 0°, men blott 5,7 delar af 20° till sin lösning och är således något lösligare vid den senare temperaturen än vid den förra; det vattenhaltiga saltet Ce,3S0O, + 8H,O, hvars bildning här äfven kan komma i fråga, löses af 6,7 gånger sin egen vigt vatten af + 20°. Vattenfritt thoriumsulfat löses?) i omkring 20,6 delar vatten af 0”, det vattenhaltiga saltet?) Th2SO, + 9H,O behöfver deremot ej mindre än 88 delar vatten af samma temperatur och säkerligen, enligt hvad ofvan redan blifvit an- märkt, vida mera af 20° grader till sin lösning. Häraf torde vara klart, att ceritoxidernas och de ännu lättlösligare gadolinit- jordarnes sulfat, om de i ringa mängd förekomma lösta tillsam- mans med en öfvervägande qvantitet thoriumsulfat, böra stanna qvar i den moderlut, hvarur det sistnämnda vid uppvärmning till vid pass + 20° utfaller i hydratiskt tillstånd; detta måste äfvenväl blifva fallet med öfriga främmande och blott spårvis i det råa thoriumsulfatet förekommande inblandningar såsom sul- fat af uranyl, jern och mangan, och genom att flera gånger upprepa samma förfarande borde till sist ett alldeles rent tho- riumsulfat utfalla, allt förutsättningar, som genom nedan anförda försök visat sig vara fullt berättigade. Det vattenfria sulfatet af den råa thoritjorden löstes lätt i fem gånger sin egen vigt iskallt vatten. Rent thoriumsulfat skall deremot, enligt nyss meddelade uppgift, behöfva något mera än fyra gånger så mycket. Den af mig iakttagna större löslig- heten af såväl orent som rent (se nedan!) salt kan vara bero- ende dels deraf, att de inblandade sulfaten höja densamma, så- som ofta plägar vara händelsen, dels låter den måhända förklara sig ur thoriumsulfatets bekanta benägenhet, att gifva öfvermät- tade lösningar. När en vid fryspunkten mättad lösning af det orena sul- fatet, hvilken på grund af främmande inblandningar visade 1) GMELIN-KRAUT, Handb. d. Ch. II: 1, 514. 2) Ibid. II: 1, 686. 3) Ibid. II: 1, 688, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 7. 9 en svag dragning i gult, sattes i ett bad med ljumt vatten och deri fick uppvärma sig till omkring + 20°C., så uppstod snart en ymnig, snöhvit, kristallinisk, tung fällning af vattenhaltigt thoriumsulfat, innehållande vid pass två tredjedelar af det lösta sulfatet. Den fick under någon tid fullständigt afsätta sig och befriades derpå, efter moderlutens afhällning, genom tvättning med vatten fullständigt derifrån, först genom dekantering och till sist på sugfiltrum. Moderluten åter gaf, afdunstad till torr- het i platinaskålar, ånyo vattenfritt sulfat, som underkastades samma behandlingssätt o. s. v., ända tills dess lösning ej vidare kunde bringas att under de anförda förhållandena utfäila något thoriumsulfat. Nästa afdelning (3) är egnad at en redogörelse för undersökningen af denna lösnings närmare beståndsdelar. Det vattenhaltiga thoriumsulfat, som enligt nu beskrifna förfarande utfallit och fullständigt befriats från moderlut, öfver- fördes åter i vattenfritt salt, som till full mättning ånyo löstes 1 iskallt vatten, hvarpa lösningen uppvärmdes till 20° o. s. v. För hvarje operationsserie ökades qvantiteten af det isvatten, som användes till det vattenfria sulfatets lösning, sista gangen ända till 10 gånger saltets egen vigt. Oaktadt denna vatten- mängd blott utgör hälften af hvad enligt eu ofvan anförd upp- gift dertill skulle erfordras, löste sig likväl sulfatet nästan full- ständigt; endast en ringa qvantitet, pa sin höjd en procent, återstod städse olöst och afskildes genom filtrering. Antagligen utgöres densamma af vattenhaltigt thoriumsulfat, som vid för hastig tillsättning af det vattenfria saltet till det kalla vattnet under upphettning direkt bildats, utan att sålunda någonsin hafva gått i lösning. Genom flera anställda försök har nämligen blifvit afgjordt, att denna ringa olösta återstod innehåller en jord af fullkomligt samma molekylarvigt, som den, hvilken förekom- mer i det sulfat, hvaraf den utgör den olösta resten. Efter upprepad utfällning af vattenhaltigt sulfat ur det vattenfria saltets iskalla lösning genom densammas uppvärmning till + 20° erhölls slutligen ett thoriumsulfat, som visade alla tecken till renhet. Då det här gäller, att befria detta salt från 10 NILSON, UNDERSÖKN. ÖFVER THORIT OCH THORIUMS EQVIVALENT. inblandningar af grundämnen med vida lägre eqvivalent än tho- rium, så är naturligtvis målet vunnet, såsnart den jord, som stannar 1 moderluten, eger identiskt samma molekylarvigt som den, hvilken derur utfallit i form af vattenhaltigt sulfat. Att denna gräns med säkerhet uppnås efter fyra gånger förnyad ut- fällning af sulfatet, det framgår af nedan anförda försök för be- stämning af thoriums eqvivalent; möjligen var det fallet redan förut, så att det kunnat vara tillfyllest, att förnya utfällningen blott två eller tre gånger. 3. Öfriga jJordarter i Arendalsthorit. Vid bered- ning af rent thoriumsulfat enligt ofvan beskrifna metod erhölls slutligen en gulfärgad moderlut, som efter afrökning lemnade ett gult vattenfritt sulfat, hvars lösning i blott fyra delar iskallt vatten vid + 20° ej afsatte någon fällning vidare, men väl, da den lemnades åt sig sjelf någon tid, afskilde rätt stora kristaller af thoriumsulfat. I spektrum förorsakade denna lösning absorp- tionsband, utvisande närvaron af cerit- och gadolinitmetaller samt uran. För att fullständigt aflägsna uran, som blott i ringa mängd fanns förhanden, fälldes lösningen med oxalsyra och er- hållen fällning lemnade, fullständigt tvättad, efter glödgning om- kring 90 gr. jord af samma färg som den ursprungliga jorden. Denna färgton berodde på närvaron af cerit- och gadolinitjordar samt mangan, hvilken senare, enligt hvad jag städse haft tillfälle iakttaga, med anmärkningsvärd ihärdighet medföljer de säll- synta jordmetallerna vid deras utfällning med oxalsyra. Denna jord, hvars mängd således blott besteg sig till 9—10 procent af den ursprungligen i arbete tagna qvantiteten, öfverfördes till sulfat, som antog en lifligt gul färg, såsnart vatten och öfver- skjutande svafvelsyra aflägsnades. Med vatten gaf det en gul lösning, som mättades med kaliumsulfat, hvilket i fast form deruti upphängdes i ett platinanät. Efter ett par dagar visade den nu- mera knappast färgade lösningen i spektrum ej vidare didymens absorptionsband; en ymnig, gul och under de gifna förhållandena 89 5 olöslig afsats betäckte kärlets kanter och botten. Densamma ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 11 afskildes efter några dagars förlopp från moderluten och tvät- tades med en mättad kaliumsulfatlösning, hvaraf den ej upptogs. Moderluten, som nu höll ytterjordar, lemnade efter repeterad fällning med ammoniak ett alkalifritt hydrat, hvaraf slutli- gen ett svagt rosenrödt oxalat framställdes, som glödgadt lem- nade 14 or. ytterjordar. Om man antager, att ytterjordarna genom fällningen med kaliumsulfat fullständigt gått i lösningen, hvilket dock, enligt hvad jag städse funnit, långt ifrån är fallet, skulle Arendalsthorit hålla omkring 0,7 procent ytterjordar. Rörande deras närmare beståndsdelar kan jag blott anföra, att jorden till sina egenskaper nära öfverensstämmer med den jordblandning, man omedelbarligen erhåller ur gadolinit. Dess färg är nämligen ockragul, och med salpetersyra, hvaraf jor- den lätt upptages, ger den en hyacintröd lösning, som i spek- trum förorsakar alla de abserptionsband, som voro karakteristi- ska för den gamla erbinjorden (RO = 129,7). Det är deraf antagligt att alla de jordarter, hvari erbinjord af denna mole- kylarvigt numera uppdelats, eller rättare sagdt, som man velat finna deri på grund af absorptionsbandens variation, äfven före- komma bland de ytterjordar, som till så ringa mängd inga i thorit från Arendal; mer än sannolikt torde väl äfven vara att ytterjord och ytterbinjord utgöra beståndsdelar deraf, men den ringa jordmängden tillät mig icke, att söka experimentelt be- kräfta detta. De med kaliumsulfat utfällda gula dubbelsulfaten löstes i med saltsyra försatt kokande vatten och lemnade efter repete- rad fällning med ammoniak alkalifritt hydrat; nitraten härutaf underkastades partiela afdrifningar, så att rikliga rödgula ångor utvecklades, hvarigenom och efter återstodens behandling med kokande vatten dels olösliga basiska nitrat erhöllos och dels en lösning, hvari didym koncentrerades. De basiska nitrat, hvilkas lösning i salpetersyra i spektrum ej vidare förorsakade några absorptionsband, lemnade ett gult vattenfritt sulfat; dess vatten- lösning, som äfven var gul, affärgades vid tillsats af svafvel- syrlighetsvatten, men lemnade efter vattnets och svafvelsyre- 12 NILSON, UNDERSÖKN. ÖFVER THORIT OCH THORIUMS EQVIVALENT. öfverskottets aflägsnande alltjemt ett gult vattenfritt sulfat, huru ofta än denna operation förnyades. Förhållandet tydde på närvaro af cer, som ock otvifvelaktigt förefanns, hvilket bland annat ådagalades genom den rödgula färg, de basiska nitratens lösning i koncentrerad salpetersyra antog; men den omständig- heten, att det vattenfria sulfatet, ehuru affärgadt med svafvel- syrlighet, ständigt återtog sin gula färg, såsnart all fri svafvel- syra aflägsnades, qvarstod oförklarad, tills jag föll på den tanken, att undersöka, huru en blandning af rent cerosulfat och rent thoriumsulfat under alldeles samma omständigheter förhölle sig. Det befanns då, att en sådan blandning antog samma gula färg, som försvann för svafvelsyrlighet men ånyo visade sig i det vattenfria sulfatet, ett förhållande, som förefaller synnerligen egendomligt och anmärkningsvärdt. Blandningens gulfärgning kan endast bero pa bildning af cerisulfat; möjligen skulle man kunna söka en lösning till denna gåta genom att antaga, att cerbioxid och thorjord äro isomorfa; närvaron af thorium- sulfat skulle då möjligen kunna sägas föranleda cerosulfatet, att ur förhandenvarande svafvelsyreöfverskott upptaga syre, för att samedelst bilda ett dubbelsalt: cerithoriumsulfat, hvarigenom naturligtvis en gul produkt skulle erhållas. Molekylarvolymerna för cerbioxid och thorjord, hvilka äro så godt som identiska, nämligen CeO, = 25,45,!) ThO, = 25,87,?) tillbakavisa inga- lunda denna förklaring. Savidt jag af literaturen kunnat in- hemta, har detta cerosulfatets förhällande, att öfverga till ceri- sulfat vid upphettning tillsammans med thoriumsulfat och svaf- velsyra, tillförene icke blifvit iakttaget. Ur ofvanstäende försök framgår, att thoriten från Arendal iprehåller cer och didym, båda dock blott i helt obetydlig mängd, ty hufvudmassan af den jord, som i form af kalium- dubbelsulfat afskildes från ytterjordarna med kaliumsulfat, ut- gjordes af thorjord. Ur den mättade, affärgade sulfatlösningen utkristalliserade så småningom ett ganska rent thoriumsulfat 1) Denna tidskr. 1880. N:o 6, s. 47. 2) Se nedanför s. 23. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 13 före salterna af ceritmetallerna, hvilka såsom lättlösligare stan- nade qvar i moderluten. Huruvida andra ceritmetaller, än de nu anförda, äfven förekomma i mineralet, är jag för närvarande ur stånd att afgöra. 4. Bestämning af thoriums eqvivalent. Af de be- stämningar, som nedan skola anföras, äro 1—6 företagna a sul- fat, som erhölls efter fyra gånger förnyad utfällning och ma be- tecknas med A; 7—10 åter äro utförda å det sulfat, som vid utfällningen af A stannade löst i moderluten, hvilket må beteck- nas med B. För att nu i och för eqvivalentbestämningarne ur A och B erhålla alldeles ren jord, underkastade man dessa produkter följande behandling. Deras klara vattenlösning fäll- des med ammoniak i kokning, hydratet tvättades, löstes i salt- syra, omfälldes ånyo på samma sätt, tvättades rent genom de- kantering med vatten, löstes så i saltsyra samt fälldes med oxalsyrelösning, beredd af sublimerad syra. Den efter oxalatets glödgning återstående snöhvita jorden lemnade vid upphettning med något vatten samt nödig mängd koncentrerad svafvelsyra, hvilken för ändamålet särskildt destillerades och vid verkställdt prof icke lemnade den ringaste glödgningsåterstod, ett fullkomligt rent sulfat af jorden i A och B. Efter att ha blifvit lösta i omkring 50 delar vatten, sattes de klara lösningarne till frivillig afdunstning, hvarvid saltet ur lösningen A småningom afsatte sig i stora, vattenklara, glänsande, luftbeständiga kristaller, hvars sammansättning noggrannt motsvarade formeln Th2SO, + 9H,0. Denna lösning började nämligen att afsätta kristaller då rum- mets temperatur var omkring + 15” och fortsatte äfven se- dermera, då dess värmegrad höjde sig, att afskilja samma slags kristaller, under det deremot i lösningen af sulfatet B, som kri- stalliserade vid omkring + 25°, ett annat sulfat Th2SO, + 8H,O bildade oansenligare, opaka kristaller, som sammanväxte i mindre gyttringar. Vattenhalten deri motsvarade emellertid ej alldeles 8 mol., utan utföll en smula (0,187—0,247 proc.) högre, hvilket utan tvifvel berodde derpå, att saltet upptog fuktighet ur luften. 14 NILSON, UNDERSÖKN. ÖFVER THORIT OCH THORIUMS EQVIVALENT. De sålunda kristalliserade sulfaten upptogos ur moderluten, afsköljdes några gånger med vatten, hvaraf de ej ledo någon synbar förändring, lades så på glättadt sugpapper, pressades till sist lindrigt deremellan och förvarades derefter 1 väl till- slutna glasrör. För eqvivalentbestämningarne pulveriserades sal- terna i agatmortel och pressades derpå skyndsamt mellan fint glättadt filtrerpapper samt afvägdes omedelbart derefter. Ge- nom de vattenhaltiga sulfatens upphettning öfver fri eld vid en värmegrad, så afpassad, att endast vatten bortgick, erhölls det- samma noggrant bestämdt; när derefter det återstående neu- trala, vattenfria sulfatet upphettades högre, till sist i liflig hvit- olödgning, återstod ren jord, som vägdes, under det vigtsför- lusten utgjordes af den utdrifna svafvelsyreanhydriden. Noggranheten af resultaten beror i ganska väsendtlig mån på den grad af fullständighet, hvarmed man är i stånd att eleminera vägningsfel, förorsakade af de vägda substansernas hygroskopi- citet. Då vattenfritt thoriumsulfat är ganska hygroskopiskt, utgjorde denna omständighet för mig en tillräcklig grund, att hellre utgå från det synnerligen vackert kristalliserande saltet med 9 mol. vatten, som låter väga sig med största skärpa efter att ha blifvit pressadt mellan sugpapper, utan att dervid för- lora något kristallvatten. Da sulfatet B emellertid icke efter afvägningen innehöll jemt 8 mol. vatten, utan under densamma, i olikhet med det vattenhaltigare sulfatet, upptog fuktighet ur luften, så måste jag, hvad detsamma beträffar, afstå från min afsigt, att lägga det i vattenhaltigt tillstånd till grund för be- stämningarne. Analyserna 7—10 äro med anledning deraf gjorda å derur erhållet vattenfritt sulfat och gifva, som man finner, synnerligen vackra och öfverensstämmande värden. Men äfven thorjorden absorberar så hastigt fuktighet ur luften, att de subtila vägningar, som vid förevarande analyser komma i fråga, lida infly- tande häraf. Dessa erfarenhetsrön stämma alldeles öfverens med hvad OTTO PETTERSSON och jag redan iakttagit, då frågan gällde !) Denna tidskr. 1880, n:o 6, s. 18. 2) Ibid. s. 30. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o I. 15 artade omständigheter och göra sig här sa mycket kännbarare, som thoriums atomvigt är högre än dessa elements. Emellertid undvekos, likasom i de anförda fallen, alla olägenheter härutaf genom att platinadegeln, hvari vattenfritt thoriumsulfat eller derur utglödgad thorjord skulle vägas, omedelbart efter upp- hettningen ställdes under en exsiccator öfver fosforsyreanhydrid och vägdes genast efter kallnandet. Konstantvägningen tog till sist endast ett ögonblick i anspråk. Degelns vigt bestämdes dels sedan den stått på vågen omkring 15 min. (i och för invägning af det kristalliserade sulfatet), dels då den fått kallna under exsiccator öfver fosforsyreanhydrid (i och för väening af vattenfritt, sulfat och thorjord), och slutligen måste densamma ätervägas, för att exakt lära känna den efter hvit- slödgning äterstaäende thorjordens vigt. Deglarnes vigtskillnad under dessa olika omständigheter besteg sig alltid till nagra tiondedelar af en milligr. vid en degelvigt af omkring 25 gr. Till vägningarne användes en förträfflig BUNGES våg, hvars känslighet uppgick till 0,1 milligr.; den tillhörande vigtsatsen var full- komligt korrekt. Med iakttagande af de anmärkta försigtighetsmåtten lemnar den använda metoden för thoriumsulfatets analys ingenting öfrigt . att önska, såsom nedan anförda siffror närmare utvisa; en nog- grannare öfverensstämmelse, än de särskilda försöken sinsemellan förete, torde nämligen knappt kunna ernas. Till grund för beräkningen af thoriums eqvivalent är vid det vattenhaltiga sulfatet lagdt förhållandet H,O + SO, : ThO,, da ju analysen utgick frän det kristalliserade saltet och be- stämde å ena sidan vatten och svafvelsyreanhydrid som vigts- förlust och å den andra thorjorden såsom återstod efter glödg- ningen. Man kan ock göra beräkningen efter förhållandet H,O: ThO, eller SO, : ThO, och man skall finna, att de värden, som i de särskilda fallen erhållas å thoriums eqvivalent, endast högst obetydligt variera å ömse sidor om det, som funnits enligt den förstnämnda beräkningsgrunden, ett förhållande, som synes mig 1 hög grad vitsorda tillförlitligheten af de gjorda bestämnin- NILSON, UNDERSÖKN. ÖFVER THORIT OCH THORIUMS EQVIVALENT. 16 carne. Sättes syrets eqvivalent = 8 och svaflets = 16, beräknas ivalent enligt de båda senare förhållan- iums eqv nämligen thor 58,11 dena = 57,98, och 58,23, då den i förstnämnda fall är ell t mediet af de båda anförda talen. er jus LERER | 60'8G | 268°%9 = = = £0128 = — | — — wnıpoW 88'ZE% 0T'8G 86889 | 48160 == = 804268 | 88689 — — OTLS'T IOF 18'788 80'8G #68°%9 | LTOST = = 90,8 | 64810 = == 96808 6 88ZE% 0TSG | 86869 | 8L80°T = = 8018 | 86890 = — 02697 | 8 a 65260 0T'8G 0089 | ETO6O = — 001428 | FIP = = KOT} Ag use‘ 87'286 TT'8G T60'GP = 60679 = 988720 = gLe‘)e = = LINEDSIN 84'268 ST'8G 660°CH | 98480 | TO6FG | F69OT | gsei)d | Fess‘o | BIG | OLEG) | GLFE'T |'9 68'686 01'84 sso‘@p | GFBIT | 376 FG | TEPPT | OPEL | GSTAM | ers) | ITEL'M | 0829 |'G 098% g1'9G 980'Gp | Glaskärlets och metallens vigt i benzol 3,9012 » Försök 3 Invacdı thosiummetalle 2... . 2,5709 » Glaskärlets och metallens vigt i benzol 3,4902 » Glaskärlets vigt —= förs. 2. Till dessa försök begagnades metall, som var fullständigt tvättad med vatten, alkohol och eter samt torkad vid 110—120°. I försöken 1—2 undersöktes den metall, som vid reduktionen erhölls fullständigt omsluten af det smälta chlornatrium, i för- söket 3 åter metall, som anträffades i cylinderns öfre del. Me- tallens spec. vigt beräknas nu enligt 1. 2. 3. 11,0102 10,9901 10,7824. De båda metallpreparaten visade alltså någon olikhet med afseende på egentliga vigten. Da enligt föregående uppsats thor- Jord har en spec. vigt = 10,2201), så förklaras det lägre värdet i försök 3 derigenom att den deri undersökta metallen var förorenad af inblandad jord. Ofvan är redan påpekadt, att detta till följd af de omständigheter, som vid reduktionen voro rådande, också borde blifva fallet. | För att afgöra, huru mycket thorjord, som kunde finnas in- blandad i metall af eg. vigten 10,7824, upphettades 0,51 gr. vid 1) Thoriummetallen har sålunda en högre egentl. vigt än thorjorden och kan följaktligen ej räknas till de af ålder s. k. »lätta metallerna». Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 39. N:o 7. 3 34 NILSON, OM METALLISKT THORIUM. 110—120” torkadt thorium, inlagdt uti ett platinaskepp, i en ström af syrgas, som långsamt leddes genom ett glasrör och hvari, såsom redan är nämndt, metallen med bländande hvitt ljus i ett ögonblick förbrann till snöhvit oxid. Densamma vägde 0,5666 gr. och visade äfven under mikroskopet den snöhvita färgen, endast med några små gulaktiga punkter, som sannolikt härrörde af spårvis inblandad jernoxid. Upptaget syre utgjorde 0,0566 gr., hvaraf 0,41106 gr. thorium oxideras till thorjord. In- vägd metall bestod således, om man icke fäster afseende vid de spår af jern, som deri möjligen kunna förefinnas, af 0,41106 gr. thorium eller 80,6 proc. och 0,09894 gr. thorjord eller 19,4 proc. Sedan egentliga vigterna för saväl thorjord som för denna blandning af thorjord och thorium nu äro kända, så kan man derur beräkna spec. vigten för ren thoriummetall, under antagande att något tredje ämne ej i denna blandning förekom. Värdet för rent thorium blir på detta sätt 10,9178 eller något lägre än det andra metallpreparatets spec. vigt: 11,000 (medeltal) och i följd deraf borde man kunna antaga, att det sistnämnda preparatet innehåller blott och bart eller åtminstone i det allra närmaste ren thoriummetall. Den lilla skillnaden mellan beräknadt och funnet värde kan för öfrigt förklaras genom närvaron af en smula jern i den thorjordshaltiga metallen, som, att döma af derur fram- ställd thorjords utseende under mikroskopet, förmodligen förekom deruti och hvarigenom egentliga vigten naturligtvis förminskas i någon mån. Frågan om thoriummetallens verkliga spec. vigt hade lätt kunnat lösas genom en fullständig analys af den renare metallen; denna analys får emellertid ansta tills spec. värmebestämning å densamma blifvit utförd. Till detta arbete skall jag öfvergå så snart årstiden blir gynnsam för iskalorimeterns begagnande. Så fort resultatet deraf blir mig bekant, skall jag ha äran meddela detsamma. Af den funna eg. vigten för thorium framgår tydligt, att den reduktionsprodukt, CHYDENIUS erhöll, och som blott hade en spec. vigt af 7,657—7,795, var högst oren af främmande ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 7. 35 ämnen, som naturligtvis härledde sig från det glaskärl, som be- vagnades vid reduktionen. Dess förhållande till chlorvätesyra visar redan, att en homogen kropp icke förelåg, ty ett preparat löste sig deri med lätthet, ett annat åter allsicke. Sedan numera storleken af thoriums eqvivalent är noga och dess spec. vigt åtminstone mycket nära bekant, så är man i stånd att, under antagande af thoriums fyratomighet. erhålla ett uttryck för thoriums atomvolym. Detta blir da = 21,1 och ser man efter, med hvilka element i öfrigt thorium 1 detta hän- seende öfverensstämmer, så visar det sig, att atomvolymerna för zirconium, cer, lanthan och didym äro uttryckta genom nära nog samma tal!): Th — 211 Zr — 21,7 Ce — 2l,ı IDE, = 220 IDE Denna öfverensstämmelse kan svärligen vara ett verk af slumpen, och jag kan icke undgå att deri finna en bekräftelse af den åsigt, som otvunget framgått af mina undersökningar af selensyrlighetens samtliga salter?), af vissa chloroplatinat?), af en hel serie chloroplatinit?) etc., att nämligen de sällsynta jordmetallerna bilda en grupp af fyratomiga grundämnen. Professor BRÖGGER, som haft godheten åtaga sig thorium- metallens undersökning i kristallografiskt hänseende, meddelar derom, att de skenbart hexagonala taflor, hvari densamma be- finnes kristalliserad och hvilkas diameter ej öfverstiger 0,15 mm., enligt redan gjorda mätningar i sjelfva verket kunna utgöras af en kombination inom reguliera systemet. Bekräftar sig detta vid fortsatt undersökning, så föreligger ännu en analogi mellan thorium och två fyrvärdiga element, utom de nyss anförda, 1) LoTHAR MEIJER: Moderne Theorien der Chemie, 141 (1880). 2) Nova Acta R. Soc. Sc. Upsal. 1875. 3) Ibid. Jubeltomen 1877. 36 NILSON, OM METALLISKT THORIUM. nämligen kol och silieium, hvilka, såsom bekant är, äfven kri- stallisera inom reguliera systemet. Till sist får jag nämna, att Herr EDVARD ÅBERG, student vid härvarande universitet, med ifver och skicklighet varit mig behjelplig vid flera af de arbeten, som ligga till grund för denna och föregående uppsats, hvarför jag härmed hembär honom min erkänsla. 37 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 7. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 74. Om en syntes af indol ur kuminol. Af ÖSKAR WIDMAN. [Meddeladt den 13 September 1882.] Genom sin syntes af indigo ur ortoritrokanelsyra har BAEYER visat, att syreatomerna i en nitrogrupp kunna inträda i reaktion med en s. k. sidokedja i ett benzolderivat, för sa vidt denna står i ortoställning till nitrogruppen och att dervid bildas särdeles intressanta qväfvehaltiga atomkomplexer s. k. qväfve- kärnor. Reaktionen är hittills blott studerad pa kanelsyrans derivat, der sidokedjan utgöres af en omättad syrerest: — CH= CH— COOH. Som det emellertid vore af största in- tresse att erfara, om äfven andra sidokedjor kunna reagera på motsvarande sätt, har jag påbegynt en undersökning i denna riktning, för hvilken jag härmed i korthet skall redogöra. En kropp, som för detta ändamål kunde lämpa sig väl så- som utgångsmaterial, har jag trott mig finna i den i en före- gående uppsats (»om en syntes af tymol ur kuminol») beskrifna nitrokuminolen. Såsom jag då visade, innehåller denna nitro- gruppen i metaställning i förhållande till aldehydgruppen och således i ortoställning i förhållande till propylgruppen enligt följande formel: 38 WIDMAN, OM EN SYNTES AF INDOL UR KUMINOL. om man nämligen, stödd på R. MEYERS senaste undersökningar, antager kuminsyran vara ett isopropylderivat. Nu finnes visser- ligen intet skäl att antaga, att isopropylgruppen såsom sådan skulle visa benägenhet att reagera på nitrogruppen, men om man lyckades öfverföra densamma i en omättad grupp, vore redan analogien med kanelsyran och dermed ock utsigten att vinna åsyftadt resultat större. Ett medel härtill erbjuder R. MEYERS metod för direkt hydroxylering genom oxidation med kameleon i alkalisk lösning. Lyckades det använda denna me- tod på den af nitrokuminolen deriverade nitrokuminsyran, så skulle man erhålla en nitrooxypropylbenzo6syra COOH O(OH) 4,89 — I, — N 6,22 — — 6,73 0, 35,56 — — — 100,00 Amoniumsaltet kristalliserar ur en afsvalnande lösning i hvita, koncentriskt grupperade nålar, som äro ytterst lättlösliga i kokhett vatten. Silfversaltet kristalliserar vid vattenbadsvärme i nålar. Får saltet deremot afsätta sig vid lägre temperatur, kristalliserar det i väl utbildade prismer eller rombiska taflor af monokliniska systemet. Svårlösligt i kallt, lättare lösligt i varmt vatten. Saltet är mycket okänsligt för ljusets inverkan. Etyletern C,H, . C;3H,O.NO,.COOC,H, framställes bäst genom att inleda klorvätegas i en alkohollösning af nitrooxy- propylbenzoösyra, afdunsta lösningen på vattenbad till torrhet, utdraga ännu qvarvarande syra med utspädd kalilut somt om- kristallisera produkten ur kokande gasolja. Föreningen kristal- liserar i färglösa, glänsande, vackert utbildade rombiska taflor, smältande vid 96° C. Den är ytterst lättlöslig i alkohol, eter, benzol och öfriga vanliga lösningsmedel utom gasolja, som löser den temligen svårt till och med vid kokning. Vid reaktions- produktens behandling med kalilut utlöses oförändrad nitrooxy- propylbenzoösyra, hvilket är så mycket mer oväntadt, som syran vid behandling med varm saltsyra lätt öfvergår i nitropropenyl- benzoösyra och R. MEYER genom oxypropylbenzoösyrans be- 42 WIDMAN, OM EN SYNTES AF INDOL UR KUMINOL. handling med klorvätegas i alkohollösning erhöll icke denna syras eterart utan propenylbenzoösyrans etyleter. Beräknadt Funnet 0» 56,92 56,73 ans 5,93 6,15 N 9,53 = O, 31,62 = 100,00 Azooxypropylbenzoesyra. COONa Natriumsaltet SR + 10H,O erhålles, om C,H,0 5 nitrooxypropylbenzoösyra behandlas med vatten och natrium- amalgam, till dess lösningen antagit en djupt röd färg. Efter lösningens filtrering utkristalliserar saltet efter förutgangen kon- centration pa vattenbad ur den afsvalnande lösningen i stora, tunna, rektangulära taflor eller blad af en briljant röd färg och stark glasglans. Efter några omkristallisationer ur vatten är saltet fullt rent. Vid förvaring 1 exsiccator vittrar det hastigt under det färgen öfvergår från röd till brandgul. Saltet för- lorar allt kristallvatten vid 110? C. Beräknadt Funnet 10 H,0 29,51 29,61 pa vattenfritt salt en 55,81 56,05 H,, 4,65 5,07 N, 6,51 = Na, 10,70 10,9 1 Og 22,33 — 100,00 ,COOH Vv Den fria syran | C,H, CN = |. erhålles, om kristal- CSEO lerna af natriumsaltet uppvärmas med vanlig saltsyra, hvarvid ÖFVERSGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0%. 43 de röda taflorna öfverga i guldgula blad, liknande mussivguld. Syran är ytterst svårlöslig i vatten, alkohol, eter, benzol och öfriga vanliga lösningsmedel till och med vid kokning. Bäst löser den sig i kokande isättika, ehuru äfven deri mycket svårt, och afskiljes derur såsom ett gulrödt pulver. Vid upphettning smälter den icke, men sönderdelas under svärtning vid hög tem- peratur. Vid tillsats af klorvätesyra till en lösning af natrium- saltet, utfaller föreningen såsom en gulröd, slemmig fällning. Egendomligt är, att syran tål kokning med stark saltsyra utan att sönderdelas, ehuru motsvarande nitroförening lätt sönderfaller under förlust af vatten. Pa grund af löslighetsförhållandena är hon svår att erhålla i fullt rent tillstånd; en analys på pre- parat, kristalliseradt ur kokande isättika, gaf följande tal: Beräknadt Funnet C 62,17 61,32 H DATO 6,12. Nitropropenylbenzoösyra SE 05H, NO, C,H;z. Om nitrooxypropylbenzoösyra kokas ihållande med vanlig saltsyra (eg. v. 1,10) öfvergår den hastigt i en i äfven kokande vatten mycket svårlöslig syra af ofvanstående sammansättning. Efter fullbordad ombildning får lösningen afsvalna och den af- skilda syran renas genom kristallisation ur alkohol. Fullkomligt samma reaktion inträffar äfven, om nitrooxypropyl- benzoösyra vid vanlig temperatur upplöses i koncentrerad svafvel- syra, i hvilken den är ganska lättlöslig. Så snart vatten till- sättes, utfaller nitropropenylbenzoösyra såsom en rent hvit fäll- ning och renas genom upplösning i kalilut. utfällning med salt- syra och omkristallisation ur alkohol. Detta förfarande leder till och med både hastigare och beqvämare till målet. Nitropropenylbenzoösyra kristalliserar ur alkohol i spröda», korta färglösa nålar, som smälta vid 154—155°C. Den är 44 WIDMAN, OM EN SYNTES AF INDOL UR KUMINOL. mycket svårlöslig i kokande vatten, så godt som olöslig i kallt, mycket lättlöslig i alkohol och eter. Den löses äfven lätt af koncentrerad svafvelsyra och lösningen kan uppvärmas ganska högt, utan att någon omsättning inträffar; vid utspädning med vatten utfaller syran oförändrad. En lösning af brom i kol- svafla affärgas af föreningen under bildning af en röd tjär- artad produkt. d Funnet Beräknadt 1. 2 Öm 57,97 97,92 87,42 al, 4,53 5,08 4,41 N 6,76 = vn 0, 30,92 — = 100,00. Analys 1 är utförd på syra, framstäld med saltsyra, 2 med svafvelsyra. Amoniumsaltet kristalliserar ur vattenlösning i ytterst fina, korta nålar och är lättlösligt i vatten. Silfversaltet utkristalliserar likaledes ur kokhett vatten vid afsvalning i fina, hvita nalar. Metyl- och etyletrarna äro båda oljor, som jag åtminstone ännu icke lyckats bringa till kristallisation. Indol ur nitropropenylbenzoösyra 7 NH C,H, Ä Sen Non? 1 del nitropropenylbenzoösyra blandades intimt med om- kring 5 delar kalk och blandningen infördes i ett glasrör, hvar- efter ännu omkring 2 delar ren kalk lades framför blandningen. Röret upphettades smäningom till stark rödglödgning. Destil- latet, som utgjordes af en starkt indolluktande tjära, behandla- des med utspädd saltsyra för att binda anilin och andra star- kare baser och blandningen underkastades destillation med vatten- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 47. 45 angor. Den öfverdestillerade, svagt gulfärgade oljan upptogs ur det vattenhaltiga destillatet med gasolja, hvilken afsifonerades och blandades med en benzollösning af pikrinsyra. Härvid ut- föll genast en voluminös, vacker röd fällning af samma utseende och egenskaper, som den af BAEYER beskrifna pikrinsyreindolen. Fällningen uttvättas derefter med gasolja och kall benzol och omkristalliseras ur varm benzol, hvarur den vid afsvalning af- skiljer sig i vackra, brunröda nålar. Om pikrinsyreföreningen uppvärmes med amoniakhaltigt vatten, afskiljes en olja, som vid afsvalning stelnar i glänsande blad och besitter en stark indol- lukt. För att erhålla föreningen i fullt rent tillstånd utskakas lösningen med gasolja, vid hvars afdunstning hvita, glänsande blad eller nålar utkristallisera. Kroppen smälter vid 52” C. och visar alla indolens egenskaper: är lättlöslig 1 varmt vatten, svårlöslig i kallt och afskiljer sig vid afsvalnande i blad eller nålar, ytterst lättlöslig i eter, så att på ytan af en vattenlös- ning simmande kristaller öfverga i flytande form vid första beröring med eterangor; en i saltsyra fuktad trästicka färgas af ångorna röd, salpetersyrlighet ger i vattenlösning en gulröd fällning o. s. v. Från både skatol och metylketol, de båda indol närstående föreningar, med hvilka en förvexling lätt kunde inträffa, skiljer den sig fullt tydligt: från skatol genom sin «tydliga indollukt och egenskapen att färga en med saltsyra fuktad trästicka röd (skatol har ingen bestämd lukt och sak- nar den senare reaktionen), från metylketol genom sin olös- lighet i saltsyra och sina öfverhufvud alldeles för svagt ut- preglade basiska egenskaper!). Utbytet är emellertid mycket obetydligt så, att jag icke utan uppoffrande af en större mängd dyrbart material kunnat erhålla en för analyser tillräcklig mängd. Då emellertid den erhållna kroppens egenskaper öfver- ensstämma med de för indol så synnerligen karaktäristiska, torde det dock icke lida något tvifvel, att icke här verklig 1) Jämför BAEYER och O. R. JACKSON, Berliner Ber. XIII, 187. 46 WIDMAN, OM EN SYNTES AF INDOL UR KUMINOL. indol föreligger. Reaktionen, vid hvilken den bildas, torde för- löpa enligt följande reaktionsformel: CHE Sa NO + Ca0 = CaCO, + H,0 + CO + 47 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 7. Stockholm. Studier på Gadolinit. Af HJ. SJÖGREN. Tafl. IX och X. [Meddeladt den 3 September 1882.] Goda och väl utbildade kristaller af gadolinit höra, som kändt är, till sällsyntheterna och anträffas endast vid nagra fa af de många fyndorter, som äro bekanta för detta mineral. Detta har förorsakat, att stridiga äsigter gjort sig gällande rörande mi-- neralets kristallform och det system, hvartill den borde hän- föras. Om vi endast fästa afseende vid de nyare undersöknin- garna, så hafva NORDENSKIÖLD!) och V. LANG?), hvilka båda undersökt gadoliniten från Ytterby, (den förre äfven kristaller från Finbo och Kärarfvet) funnit denna rhombisk, hvarvid dock NORDENSKIÖLD gör uppmärksam på en hemiedrisk utveckling hos pyramiderna. Likaså har v. RATH?), som undersökt den i granit i Radauthal på Harz förekommande, väl kristalliserade gadoliniten, för denna uppgifvit ett rhombiskt axelsystem. Der- emot har WAAGE?) beskrifvit en synnerligen väl utbildad kri- stall från Hitterö, hvilken han vid mätning funnit vara mono- klin. Till det monoklina systemet hänföres gadoliniten äfven af DES CLOIZEAUX?) efter hans undersökning af kristaller från Hitterö och Ytterby. 1) Öfversigt af K. V. A. Förh. 1859, 287. 2) Phil. Mag. ser. 4, vol. 28, 145, 1864. 3) Pogg. Ann. bd. 144, 578, 1871. 4) Neues Jahrb. 1867, 696. 5) Ann. de Chimie et de Physique, 4 ser. t. 18, 1869. 48 SJÖGREN, STUDIER PÅ GADOLINIT. Hvad som äfven bidragit till osäkerheten beträffande gado- linitens kristallsystem är mineralets optiska egenskaper. Dessa äro noggrannast studerade af DES CLOIZEAUX!). Man vet att han på grund af de optiska egenskaperna skiljt gadoliniterna i tre afdelningar: 1) dubbelbrytande, till hvilken hör förnämligast Hitteröförekomsten och några få andra; 2) en blandning af enkel- och dubbelbrytande partier, utgörande flertalet af de undersökta förekomsterna, bland andra Ytterby och Finbo; 3) helt och hållet enkelbrytande, såsom en del Ytterbykristaller. De optiska förhållandena äro således föga upplysande med afseende på kri- stallsystemet. Visserligen uppger DES CLOIZEAUX, att han på en platta af en kristall från Hitterö funnit en vinkel af 3° 30 mellan en af de i symmetriplanet liggande elasticitetsaxlarne och vertikalaxeln, men de svårigheter, hvarmed en sådan observa- tion är förenad, göra, att densamma knappast kan anses för afgörande med afseende på kristallsystemet. En af A. SJÖGREN utförd mikroskopisk undersökning af gadoliniter visade, att till DES CLOIZEAUX’s första afdelning är att hänföra af hittills bekanta skandinaviska fyndorter endast Hitterö, till andra afdelningen hör flertalet, nämligen Hofors kvartsbrott i Thorsakers socken, Carlberg 1 St. Tuna socken, gamla och nya Kärarfsbrotten m. fl., samt till den tredje, om- fattande de helt och hållet isotropa arterna, utom Ytterby äfven nya Broddbo. Sommaren 1880 lyckades det assisten vid riksmusei mi- neralogiska afdelning Herr G. LINDSTRÖM, att under en vistelse vid Hitterö för riksmusei räkning förvärfva stora sviter af utom- ordentligt praktfulla gadolinitkristaller. Dessa härstammade från ett då med arbete belagdt brott benämdt Igeltjärn. Kristal- lerna äro delvis af sällsynt storlek med utsträckning af ända till 10—12 cm. och öfver en kilogram i vigt. Mindre kristaller finnas naturligtvis äfven. Senare, ar 1881, erhöllos nya sänd- ningar från Hitterö, äfven dessa innehållande synnerligen stora ') L. e. och Manuel de Minéralogie; tome second, additions et modifications aux descriptions du premier volume, XI. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 49 och vackra kristaller, som förskrifva sig från ett annat brott, benämdt Medåsen, och det är en undersökning af detta material som innehalles i föreliggande uppsats. I sammanhang härmed gjordes äfven några iakttagelser på riksmusei rika förrad af ga- dolinitkristaller från Ytterby och från fyndorterna i Falu-trakten. Hitterö. Gadoliniterna från Igletjärn och Medäsen äro hvarandra alldeles lika, såväl hvad deras yttre allmänna utseende beträffar, som till sin kristallform. Däremot äro de till utseendet något olika med dem från Egeland, fyndorten för den af WAAGE under- sökta kristallen. Kristallerna förekomma inväxta 1 ljusröd or- thoklas; i pegmatitgångens kvarts synas gadoliniterna mindre all- mänt förekomma. Kristallerna äro nu alla inväxta enär hålrum i gangarne väl ej förekomma; likväl synes en del af dem en gång hafva varit anvuxna på den delvis fylda gangens sidor. Härför talar anordningen af kristallerna i grupper med de väl utbildade spetsarne vända åt ett och samma håll, medan de motsatta ändarne af kristallerna äro endast otydligt eller icke alls utbildade. Sådana grupper hafva anväxt på ett ge- mensamt underlag och de jämna ytorna och kanternas skärpa angifva, att de utbildats ntan att hinder mött af någon omgif- vande mineralmassa. E På ett par större stuffer, hvilka pa sin ena sida äro be- växta med grupper af större kristaller, kan man iakttaga att det underlag, på hvilket dessa kristaller ursprungligen anväxt, varit kvarts och att de sedan omgifvits af fältspat. Ålders- följden har här tydligen varit: kvarts, gadolinit, orthoklas. En del kristaller äro betäckta med ett hvitt öfverdrag, som för syror ger gasutveckling och utgöres af kolsyrad ytterjord. Kristallerna visa flera olika utbildningsformer med skilj- aktig habitus. En del äro förlängda i vertikalaxelns riktning och be- gränsas åt detta håll af de till en spetsig egg sammanlutande domerna (serien g) fig. I och 2. Flertalet afstympas i denna Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 7. 50 SJÖGREN, STUDIER PÅ GADOLINIT. riktning af basplanet ce. Såsom dominerande former uppträda i allmänhet vertikalprismat n och pyramidytorna o och p. Utom de stora kristallerna, hvilka hafva råa ytor och ej kunna mätas annat än med kontaktgoniometer, förekomma äfven små till sin ytbeskaffenhet mera tillfredsställande kristaller af några fa mm:s storlek. De mindre kristallerna hafva ofta mo- noklin symmetri, derigenom att pyramiden 1/50 endast uppträder på den ena sidan af kristallen. De större kristallerna, på hvilka. denna form mindre ofta förekommer, hafva i allmänhet mera rhombisk symmetri. Pä flera af dessa t. ex. fig. 1, 2, 7 och 8 förekommer dock äfven denna form. Ett urval af de bästa på 5 stycken smärre kristaller mätta vinklarne innehallas i följande tabell. I sista kolumnen stå de af DES CLOIZEAUX beräknade vinklarne. ROBBE. ESA era ect »110: n1101116°4 115° 52 115°47| 116°0 n110: olll 22° 11 2 n110: pli 21°58.|21°30) 25 RN 2110: — c001 907 19' 907 27 oT11 : 1/,0112 16° 30 16°47 Pill: pi 5837| 5 g011 : co0L 53237 | 52°49 1,9012: c001 33° 33 33724 012: goil|l |19”257) 19721 1935| 19% 1,9012: goll| 86° 20 Oil: g0T1 | 105°40' | 105” 38 „110 : 1/,0221 | 398 | 3Kar | 13858 n110 : 1/9221 3844 | SN Prof. W. C. BRÖGGER har meddelat mig några noggranna vinkelmätningar af honom utförda på samma kristall som af WAAGE förut mätits och beskrifvits. Dessa mätningar, hvilka Prof. BRÖGGER godhetsfullt gifvit mig tillstånd att meddela i sammanhang med mina egna, anföras här nedan: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 51 200 ED = MD TE pll1:n110=- 158° 17' 50” (medeltal af två bilder; n110 min- dre god) deraf c001 : n110 = 90° 25’ 35" nl10:o1l11 = 157° 49! (medeltal af flera bilder) olll:.c001 = 111? 25' 50” (c001 dålig) deraf c001 : c001 = 180° 19' 35" DE 10— 158213; (god) n110:c001 =. 89237750% «1 a en DE DE 1 203512555 ap 121728) (p tva bilder) c001 :al60 = 89° 26’ 10" c001 : 1/,9012 = 126° 49’ 40” c001 : g011 = 126° 49’ 40" al 10: 4011 = 115° 42’ 20" De af WAAGE förut verkstälda mätningarne pa samma kristall öfverenstämma i allmänhet pa ett någorlunda tillfreds- ställande sätt med dessa. Sasom man kan se af dessa nyss anförda vinklar, är ej kri- stallen så väl utbildad, att ett exakt och tillförlitligt värde på de kristallografiska konstanterna ur dem kunna härledas. Vi se t. ex. huru de båda basplanen göra med hvarandra en vinkel på 180° 1935” i stället för 180° och huru vinkeln p:p ofvan- till är 1202 51' 55”, men nedantill 121° 18. Sådana ofullkom- ligheter hafva de af mig mätta kristallerna äfvenledes visat. stundom i ännu mycket större grad. Att under dessa omständigheter beräkna mineralets axel- system med några af de anförda vinklarne till grundval har synts vara af föga intresse, då man redan eger tvänne uppgifter på de kristallografiska konstanterna, grundade på mätningar af Hitterö-kristaller, nämligen af WAAGE och DES CLOIZEAUX. WAAGE uppgifver: arbe Wong Al: Kaızıa Be ey 7242 52 SJÖGREN, STUDIER PÅ GADOLINIT. DES CLOIZEAUX: als G= (82129 2 113 1,3857 = AD Dessa konstanter stämma i det hela så nära Öfverens, som man kan vänta på grund af kristallernas beskaffenhet. Med afseende på kristallsystemet gifva mina mätningar ett all- deles otvetydigt resultat, i det att WAAGES och DES ÜLOIZEAUX’ uppgift, att Hitterö-gadoliniten kristalliserar monoklint, vin- ner fullständig bekräftelse. Detta utvisas allra tydligast at vinkeln mellan pinakoiden a och basplanet c, hvilken direkt ger axellutningen och som BRÖGGER mätt till 89° 26' 10". Om man likväl tvekar, att låta denna vinkel ensam vara afgörande, enär kristallen, såsom nyss är visadt, företer åtskilliga oregel- mässigheter i sin utbildning, så bör hvarje tvifvel rörande kristallsystemet häfvas genom en jämförelse af några andra vinklar. Sa se vi t. ex. att vinkeln mellan vertikalprismat n och basplanet ce af mig erhållits = 90° 19’ och samma vinkel af BRÖGGER —= 90° 25’ 35". Vidare hafva vinklarne mellan prisma- ytorna n och de främre och bakre pyramiderna p och o er- hållits n:p==21°44' (medeltal af 21° 58, 21°43’ och 21° 30)) samt n:0—22°9,5' (medeltal af 22°11’ och 22°8); samma vinklar äro enligt BRÖGGERS mätningar 21° 44' 34" (medeltal af 21° 42' 10” och 21” 47') samt 22 11'. Dessa vinklar hänvisa alla otvetydigt pa en monoklin kristallform. På Hitterö-gadoliniten förekomma följande former: Pyramider af l. grundserien o (111) ol) !/s0 (112) Yop (112) 2. klinodiagonala serien d (121) fazı) k (123) 9 (231) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 53 3. orthodiagonala serien h (321) Prismer: vertikala n (110) I (120) klinodomer 29 (021) q (011) "/2q (023) 3a (012) sg (013) ag (014) orthodomer r (101) s (102) £ (102) Pinakoider: basplanet c (001) orthopinakoiden a (100). Ofvanstående förteckning upptager 22 former, hvilket visar, att Hitterö-gadoliniten är betydligt formrikare än förut kända gadolinitförekomster. Följande 7 former äro nya: k (123), g (231), "ag (023), Yzg(013), "/ag(014), h(321), d(121). De allmännast förekommande formerna äro prismat n (110), klinodomerna 4 (011), och !/sq (012) samt pyramiderna o (111) och p (111). Angående förekomsten af de öfriga formerna må anmärkas följande. Pyramiden '!/so (112) är ganska vanlig under det att den motsvarande på den andra sidan om kristallen !/sp (112) är sällsynt. Samma förhållande eger rum mellan de hvarandra motsvarande domerna s (102) och t (102), af hvilka det förra förekommer oftare än det senare. Formen k(123) är sannolikt positiv d. v. s. förekommer på samma sida som o(1I11) och /so (112). Deremot synas g(231) och h (321), hvilka båda former äro funna endast på en enda kristall, vara negativa. De nya klinodomerna ?/39 (023), !/3q (013) och !/4q (014) äro iakttagna på flera kristaller. Den negativa klinodiagonala py- 54 SJÖGREN, STUDIER PÅ GADOLINIT. ramiden d (121) motsvarar den förut af v. LANG och DES CLOoI- ZEAUX observerade positiva f (121). Ytterby. Ytterby-gadoliniten är förut närmare undersökt af NOR- DENSKIÖLD, V. v. LANG och DES CLOIZEAUX. Den tillåter icke anställandet af sa noggranna mätningar som Hitterö- gadoliniten. De kristaller, som finnas i riksmusei samling, äro alla öfver 1—2 cm. i storlek och ehuru en del af dem hafva ganska väl speglande ytor, omöjligegöras noggranna konstant- bestämningar genom kristallernas storlek. De vinkelmätningar, jag på Ytterbykristaller företagit, torde derföre ej vara skäl att meddela, enär de förete en föga tillfredsställande öfverens- stämmelse sinsemellan. Att Ytterby-gadoliniten, liksom kristallerna af samma mi- neral från Hitterö, är monosymmetrisk kan sålunda icke genom direkta mätningar ådagaläggas. Dess optiska egenskaper lemna ej häller någon upplysning härutinnan, enär kristallerna mer- ändels bestå af en isotrop substans, stundom uppblandad med smärre anisotropa partier. Att emellertid Ytterbykristallerna tillhöra samma system som de från Hitterö torde vara skäl att antaga, atminstone till dess mätningar, som kunna göra anspråk på större exakthet än de nu till buds stående, ådagalagt motsatsen. Derför talar äfven den omständigheten, att kristallerna ofta visa monoklin utbildning, hvilket redan NORDENSKIÖLD anmärkt. Med afseende på sitt allmänna utseende visa Ytterby-kri- stallerna någon olikhet med dem från Hitterö. Under det att de senare äro utsträckta hufvudsakligast i vertikalaxelns rikt- ning, såsom fig. 1, 2 etc. visa, äro de förra ofta utsträckta i den klinodiagonala riktningen. De på gadoliniten från Ytterby uppträdande formerna äro delvis andra än de på Hitterö-gadoliniten observerade. Sat. ex. saknas på den förra domerna ?/3q (023), Y/3g (013) och "/ag (014). Däremot finnes på Ytterby-gadoliniten klinopinakoiden b (010), ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 55 hvilken ej iakttagits på kristaller från Hitterö. Bland pyramid- ytor äro några endast funna på Ytterby-kristaller nämligen de af v. LANG iakttagna (232) och (243). Den sistnämnda har äfven jag funnit på en kristall. På Ytterby-gadoliniten förekomma tillsammans 14 furmer, hvaraf 11 äro gemensamma med Hitterö-gadoliniten. Kårarfvet och Broddbo. I pegmatitgangarne i Falutrakten förekommer gadoliniten sällan tydligt kristalliserad. Oftast uppträder den såsom indi- vidualiserade kil- eller viggformiga partier med långsträckta tillspetsningar i en riktning, men utan tydliga kristallvegräns- ningar. Stundom förefinnas dock tydliga kristaller, på hvilka man kan iakttaga vertikalprismat n(110) och pyramiden o(111) och domat q (011). En sådan är framstäld i fig. 16, som af- bildar en kristall från Kärarfvet. En annan kombination, lika- ledes från Kärarfvet, finnes afbildad i fig. 17; på densamua uppträder utom n (110) och p(111) eller o (111) äfven bas- planet ce (001). De bäst utbildade kristaller fran Kärarfvet och Broddbo. som hittills äro bekanta, hafva redan för längesedan beskrifvits och afbildats af NORDENSKIÖLD. De former, som förekomma på kristaller från dessa fynd- orter, äro de samma, hvilka på Ytterby-kristallerna förekomma allmännast, nämligen: pinakoiderna c (001), b (010), pyrami- derna o(111), p(111), !/so (112), !/sp (112), vertikalprismat n» (110) och klinodomerna 2q (021), g (011) och !/ag (012). De kristaller från Kärarfvet, som NORDENSKIÖLD af bildar. hafva fullkomligt rhombisk symmetri; han angifver dock, att andra kristaller finnas med fullständigt monoklin symmetri. Detta är förhållandet med en kristall från Broddbo fig. 18 (NORDENSKIÖLDS fig. 4), på hvilken endast de främre eller bakre pyramidytorna, o (111) eller p (111), förefinnas. Vi sammanfatta här det som i det föregående blifvit sagdt om den skandinaviska gadolinitens kristallform. 56 SJÖGREN, STUDIER PÅ GADOLINIT. Endast Hitterö-gadoliniten tillåter bestämning af kristall- systemet och detta har befunnits vara det monoklina, hvilket är i full öfverensstämmelse med de resultat, som förut ernätts af WAAGE och DES CNOIZEAUX. Kristaller från Ytterby och Falubrotten tillåta ej sa goda mätningar, att någon axellutning med säkerhet kan påvisas, enär denna endast belöper sig till omkring 30. Att äfven dessa sistnämnda förekomster kristal- lisera monoklint och icke rhombiskt, såsom af NORDENSKIÖLD och V. LANG antagits, är dock per analogiam högst antag- ligt, synnerligast som äfven dessa förekomster visa monoklin formutbildning. Hitterö-kristallernas monoklina karaktär är be- styrkt genom undersökning af deras optiska egenskaper. Här- igenom torde frågan om gadolinitens länge omtvistade kristall- system få anses definitivt utredd. Tillsammans äro 25 partialformer iakttagna på gadolinit från skandinaviska fyndorter. Gadoliniten hör sålunda till de mineral, som i sin utbildning erbjuda ganska stor formrikedom och omvexling. Af dessa 25 former förekommer 22 på gadoliniten från Hitterö, 14 på Ytterby-gadoliniten och 10 på kristaller från Falubrotten. De 10 former, som uppträda på de sistnämnda förekomsterna, förefinnas äfven på kristaller från alla andra fyndorter och bilda liksom den stomme, på hvilken mineralets formbildning hvilar. I formrikedom står Hitterö-gadoliniten långt framför de andra förekomsterna och är derigenom, liksom ock med afseende pa kristallernas jämförelsevis goda utbildning och anisotropa egenskaper, den utan jämförelse mest intressanta af alla hittills kända gadolinitförekomster. Utan att ingå på någon fullständig utredning af gadolini- tens zonförhållanden, vilja vi derom anföra följande: De tre zoner, hvars axlar sammanfalla med kristallaxlarne, innehålla följande ytor: i zonen [100] ligga (010), (021), (011), (023), (012), (013), (014), (001); i zonen [010] ligga (100), (101), (201), (001), (201); i zonen [001] ligga (100), (110), (120), (010) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 57 I basplanet ligga förutom zonaxlarne [100] och [010] äfven [110], [210] och [320]. Den förstnämnda af dessa zoner innehåller ytorna (110), (111), (112), (001), (112), (111); den andra inne- håller (120), (121), (243), (123), (001), (121); den tredje (232), (001), (231). I symmetriplanet ligga utom de båda zonaxlar, som sammanfalla med klinodiagonalen och vertikalaxeln, äfven zonaxlarna [201], [201] och [101] representerande zonerna: (070), (112), (102), (112), (010); (010), (243), (112), (102), (112), (243) och (o)zaaı),. (232), UM), «don, au), 232), (121). Orthodiagonala planparet innehåller utom de båda förut nämnda äfven zonaxlarne [012], [OT1] och [021] hvilka zoner respektive inneballa ytorna: (100), (321), (121), (021), (121), (100), (111), (011), (243), (TI1) och (100), (112), (012), (112). Utom dessa förtjena följande zoner uppmärksamhet: (70, (321), (112), (011), (121), zonaxel [111]; (110), (102), (012), (243), (232), zonaxel [221]; (120), (231), (111), (102), (011), zonaxel [211]; (110), (231), (121), (011), (112), (101), zonaxel [111]; och (120), (011), (102), (111), zonaxel [421]. 58 Skänker till Vetenskaps-akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2.) Från British Museum i London. List of Hymenoptera, Vol. 1. Lond. 1882. Frän Geological Society i London. Journal, N:o 150—151. Frän Zoological Society i London. Proceedings, 1882: ı—2; Index, 1871—1880. List of the fellows, 1882. Frän Societe Academique des Sciences etc. i Troyes. Memoires, T. 45. Från Accademia delle Scienze i Bologna. Memorie, (4) T. 2. Accademia delle Scienze...dalla sua origine a tutto il 1880. logna 1881. S:o. Från Accademia Gioena di Seienze Naturali i Catania. A, (SO) I, Från Institut National Genevois i Geneve. Bulletin, T. 24. Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Abhandlungen, 1880 —1881. Sitzungsberichte, 1882: 18—38. Från Naturhistorischer Verein i Bonn. Verhandlungen, Jahrg. 38: 2. Från Verein für Schlesische Insektenkunde i Breslau. Zeitschrift für Entomologie, Jahrg. 6: s—ı5; Neue Folge, H. 1—8. 1852—1880. 8:0. Entomologische Miscellen. Bresl. 1874. 8:0. Från Naturforschende Gesellschaft i Danzig. Schriften, Bd 5: 3. (Forts. å sid. 74). 59 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 7. Stockholm, Bidrag till kännedomen om katapleitens kristallform. Af Hs. SJÖGREN. Tafl. XI. [Meddeladt den 13 September 1882.] Riksmusei mineralogiska afdelning erhöll i början af detta ar från Brevig ett antal lösa kristaller och kristallfragment af ett mineral, hvilket vid undersökning befans vara katapleit, ehuru af ett utseende, som ganska betydligt afviker från den förut beskrifna katapleitens. Kristallerna, af hvilka ingen är fullt hel eller rundt om utbildad, utgöra taflor af omkring 5 mm:s tjocklek och 2—4 cm:s utsträckning. De äro till färgen oråblå med dragning åt indigoblått eller violett, stundom liksom marmorerade och skilja sig därigenom från den vanliga kata- pleiten med brungul till gul färg. I-splittror är mineralet något genomlysande. | En af G. LINDSTRÖM utförd kvalitativ undersökning visade att mineralet hufvudsakligen består af zirkonjord och kiselsyra och att dessa beständsdelar ingå i samma proportion som i ka- tapleit. Då den kristallografiska undersökningen har gifvit samma resultat, som den af DAUBER på katapleit företagna, så kan ej tvifvel råda, att man har att göra med detta mineral. Till sitt utseende skiljer det sig från den vanliga katapleiten genom kristallernas storlek, deras blåaktiga färg och därigenom, att de tydliga sammansättningsytorna efter basplanet saknas, under det att hos den vanliga katapleiten kristallerna äro små och ytterst sällsynta samt af brungul färg. 60 SJÖGREN, OM KATAPLEITENS KRISTALLFORM. Kristallerna utgöra såsom nyss nämndes, hexagonala taflor: på desamma förekomma: basplanet c (0001), prismat d (1100) och de tre pyramiderna o (1102), p (1101) och &« (2201). Den mellersta pyramiden p (1101) är mest utvecklad, af de öfriga är o (1102) mera utbildad än x (2201). Den som bestämt katapleitens kristallform är DAUBER!), hvilken pa de få kristaller, som stodo honom till buds, äfven funnit de ofvannämnda formerna. Ur de mätningar han gjort bärleder han följande medeltal på vinkeln p:e p30=3 LAG och deraf axelsystemet A3e=I 33508. DAUBERS mätningar på vinkeln p:c variera dock från 56°48 till 57” 45' således på nära en hel grad, hvadan hans axelsystem icke kan vara synnerligen tillförlitligt. Med anledning häraf företogos på de ofvan nämnda blå katapleit-kristallerna så noggranna mätningar, som materialets beskaffenhet tillät. Dessutom erhölls, genom undersökning af mineralsamlingens rika förråd af katapleitstuffer och brevigs- mineral i allmänhet, några små kristaller af gul katapleit, ut- sörande taflor af alldeles samma beskaffenhet, som dem DAUBER mätit och beskrifvit. På kristallerna af den bla varieteten erhölls såsom medium af mätningar pa tva individer p:e=: pa kristaller af den gula sorten erhölls samma vinkel Dre BSS således nästan alldeles öfverensstämmande värden. De gränser, mellan hvilka vinklarne varierade, utgjorde 57” 25' och 57° 42'; differensen var således omkring !/, grad. Medelvärdet på vin- keln p:e=57°34 afviker med !/, grad från det af DAUBER funna medelvärdet. På en af de blå kristallerna mättes äfven en prismavinkel, som visade sig vara 2 56° (ber. 60° 0 1) Pogg. Ann., bd 92, 237, 1854. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 4. 61 De två pyramiderna o (1102) och x (2201) voro alltför litet utvecklade, för att kunna mätas. Om axelsystemet beräknas med ofvan anförda medelvärde på vinkeln p:e till grund, så blir detsamma & 36 = HW 3U3GIT Här nedan gifves en sammanställning af de observerade vinklarne, jemte de ur nyss anförda axelsystem beräknade. Enligt DAVBER. Beräknadt. Observeradt. Beräknadt. Observeradt. & (OD 3 AOL) — 30234. 57° 34 520) 57° 20. c (0001) : o (1102) = 387127 37° 58 38,22% 2 (O0010))-3 & (CINNE= 2 7 o (1102) :d (1100) = 51°48 DIOR 00) — 327 26/ HA BD 32° 40 BZ OO) 172138, d (1100): d (0110) = 60° 00° 592564 60° 00° o (1102): 0 (0112) = 143° 59 144° 11 p (1101) : p (0111) = 130° 4° 130°13° 130° 6' x (2201): x (0221) = 123° 4 123: 8 Tvillingskristaller. DAUBER, den ende som kristallografiskt undersökt katapleit, omtalar ej några tvillingskristaller. På det material, som stått mig till buds, har jag funnit tvillingsbildning efter två olika lagar, nämligen med pyramidytorna p (1101) och « (2201) till tvillingsplan. Den förra af dessa lagar förefinnes på kristaller af den blå varieteten, den senare på kristaller af den gula. Enär inga hela kristaller anträffats, utan endast kristall- fragment med inåtgående vinklar, så kan ej uppgifvas huruvida penetrationstvillingar eller juxtapositionstvillingar äro förhanden. Det förra synes sannolikast och de rundt om utbildade kri- stallerna skulle då hafva det utseende, som angifves af fig. 2 och 3. För bestämmandet af tvillingslagen togs ett lackaftryck af den inåtgående vinkeln på en kristall af det blåa slaget. Då 62 SJÖGREN, OM KATAPLEITENS KRISTALLFORM. ytorna voro föga jemma kunde mätningen ske endast approxi- mativt. a:a, = 63 23 (ber. 64° 52)). På en gul kristall mättes den inatgäende vinkeln a :a = 34" 13 (ber. 35” 16"). Slutligen ma tilläggas, att naturliga kristalltaflor af det gula slaget äfvensom plattor, slipade af de blå kristallerna, i polariseradt ljus visa sig optiskt enaxiga och att dubbelbryt- ningen är positiv. Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 7. Stockholm. Om de vigtigaste resultaten från en sommaren 1882 utförd geologisk-palexzontologisk resa på Öland. Af GERHARD HoLM. Tafl. XII. [Meddeladt den 13 September 1882]. Sedan jag fatt i uppdrag, att med understöd af Letter- stedtska räntemedeln för maktpaliggande vetenskaplig under- sökning under detta års sommar företaga en geologisk-pal®on- tologisk resa på Öland, får jag nu efter afslutandet af denna resa till K. Vet.-Akademien aflemna nedanstående meddelanden om några af de vigtigaste resultaten af mina undersökningar derstädes, i förhoppning att framdeles lemna en utförligare redo- görelse. Min vistelse på Öland upptog tiden från den 8 Juni till den 14 Aug. och genomreste jag då ön i hela dess utsträckning. Då vissa delar af stranden, hufvudsakligen den vestra på öns norra hälft, den östra deremot på dess södra, nästan äro de enda ställen, der genomskärningar af fasta lager kunna sökas och med fördel studeras, har jag så att säga steg för steg gatt upp strandlinierna på dessa delar af ön. Derigenom har det lyckats mig, att, utoms hemförda pal&eontologiska samlingar, inne- hållande åtskilligt nytt för Öland, äfven i stratigrafiskt hän- seende vinna några nya fynd och påvisa några hittills okända förhållanden. De vigtigaste af dessa senave, för hvilka här nedan en kort redogörelse skall lemnas, kunna sammanfattas i följande punkter: 64 HOLM, EN GEOLOGISK-PALAONTOLOGISK RESA PÅ ÖLAND. 1. Under såväl Paradoxides- som Olenusskiffrarnes bild- ning hafva vid flera olika tidpunkter betydande denudationer egt rum, hufvudsakligen på norra delen af ön, der äfven denudatio- nerna verkat starkast. Dessa gifva sig tillkänna genom på olika horisonter uppträdande konglomerater. 2. Fyndet af fullt utvecklad Ceratopygekalk, med de flesta af dess karakteristiska försteningar, på öns sydligare del, samt våvisandet af fullständiga saknaden af densamma på den nord- ligare. 3. Närmare utredning af den ordning, i hvilken Orthocerkal- kens fauner, hufvudsakligen Cephalopoderna, följa på hvarandra. 4. Förekomsten af Chasmopskalk äfven på mellersta delen af ön. 5. Fyndet i fast klyft af den af A. SJÖGREN först såsom lösa block iakttagna yngsta kalkstenen. 1. Paradoxides- och Olenusregionerna. Dessa hafva blifvit utredda och beskrifna af A. SJÖGREN, ANGELIN, LINNARSSON samt senast af NATHORST, hvilken det lyckades, att lösa frågan om det inbördes åldersförhållandet mellan zonerna med Paradoxides Ölandicus och P. Tessini, ge- nom upptäckten af, att det redan af ANGELIN iakttagna konglo- meratet med P. Tessini omedelbart öfverlagrar skiffer med P. Olandicus. Det oaktadt synas dessa regioner ännu erbjuda åt- skilligt af stort intresse på grund af de konglomerater, som jag lyckades finna inom desamma på olika horisonter, och de storartade denudationer, som på vissa ställen torde hafva egt rum under denna tid. Derigenom lemnas en tillfredsstäl- lande förklaring öfver de stora vexlingar i hithörande lagers mäktighet, som först SJÖGREN och sedermera LINNARSSON iakt- tagit, men ansett bero på utkilande till följd af ringare sedi- mentafsätlning. Ett konglomerat från gränsen mellan zonerna med Par. Ölandicus och P. Tessini är, såsom ofvan nämndt, redan sedan länge kändt. Det är såvidt jag känner hittills endast iakttaget ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 7. 65 vid Borgholm, och har jag hvad detsamma vidkommer för ögon- blicket ej något att tillägga. Hvad läget af de öfriga, af mig funna konglomeraten beträffar, så far jag, för att fatta mig kort, hänvisa till de bifogade profilerna och dessas beskrifning. De denudationer och höjningar, som under dessa regioners afsättning egt rum, synas, sasom af profilerna framgår, öfverhuf- vud taget hafva verkat med tilltagande styrka mot norr, dock må oregelbundenheten vid Borgholms slott ihågkommas. Alunskif- fern synes der saknas och Olenusregionen utgöras af endast ett tunnt konglomeratartadt orstenslager, som i sig innesluter för- steningar från regionens såväl äldre som yngre del. Pa norra delen af ön torde de ifrågavarande lagren samtidigt med sin af- sättning varit utsatta för de starkaste, flera gånger upp- repade höjningar och sänkningar, samt lago kanske tidtals höjda öfver vattnet, under det att vid samma tid slam- och kalk- afsättningen närmare södra udden oafbrutet eller nästan oaf- brutet fortgick. Det är derföre sannolikt, att ett land eller en ö låg näagonstädes norrut, vid hvars höjning och sänkning kusten flyttade sig framåt eller drog sig tillbaka mer eller mindre i nord- sydlig riktning, under det att söderut ett djupare haf vidtog, hvilket stod i omedelbart samband med det kambriskt-siluriska haf, som utbredde sig öfver Bornholm, Skåne, Vestergötland och Kristianiatrakten. I fall man får antaga, att, såsom det synes, denudationen mot norr fortfarande verkat allt starkare, så skulle på norra udden alla lemningar af alunskiffer- och orstenslag saknas. Ifragavarande horisont är derstädes dock ej tillgänglig, utan ligger betydligt under hafsytan. Anmärkas kan dock, att alunskiffer der full- ständigt saknas bland . strandgruset, hvilket deremot såväl på östra som vestra armen af den klufna norra udden till större delen utgöres af större eller mindre rullstenar af hvit, temligen fin- kornig, ej skiffrig sandsten, helt olika sandstensskiffern. Enligt den erfarenhet, jag förvärfvat på Ölaud beträffande strandgrusets sammanhang med vid kusten anstående lager, kunna fasta lager Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 20 INSO. do 5 66 HOLM, EN GEOLOGISK-PALZONTOLOGISK RESA PÅ ÖLAND. af denna hvita sandsten ej gerna vara långt borta, utan anstär- den troligen strax utanför på hafsbotten. Genom ofvan anmärkta förhållanden visar sig ytterligare Ölands intermediära ställning mellan motsvarande aflagringar- på Sveriges fastland och i ryska Östersjöprovinserna. Den i bindemedlet i konglomeratet vid Horn funna Obolus-- arten (se p. 72) har jag ännu ej hunnit närmare undersöka, dock. vill jag påpeka vigten af detta fynd, enär derigenom en mellan- länk mellan Oboluslagret i ryska Östersjöprovinserna och Obolus- konglomeratet i Dalarne synes mig vara funnen. 2. Ceratopygeregionen. Glaukonit- eller grönsanden öfverlagrar, såsom af profilern& framgår, alunskiffern eller, da denna är denuderad, orstens- konglomeratet, och torde sannolikt vara en bildning pa jem- förelsevis grundt vatten vid början af den sänkningsperiod, hvars. afsättning utgöres af Orthocerkalken. Att äfven nu djupare vatten. herskat längst i söder, torde Ceratopygekalkens uppträdande på. Öland adagalägga. LINNARSSON var den förste, som påvisade, att detta lager förekommer på Oland, i det han vid Eriksöre och Kråketorp i Thorslunda s:n, utom en Orthisart, fann tvenne för denna zon karakteristiska trilobiter, Symphysurus socialis i fast klyft och Euloma ornatum i lösa block. Han angifver äfven dess plats riktigt, men dess utbredning för öfrigt synes han ej känna. Jag har nu återfunnit det på trenne ställen, vid Borg- holm, 1 närheten af Mölltorp i Algutsrums s:n, samt vid Ottenby nära Ölands södra udde. Ceratopygekalken utgöres af en ända. till 0,5 m. mäktig, grå eller rödgra kalkbank och, då den är fullständigast utbildad, af ett under denna liggande lager af grå kalkstensbollar. Den begränsas såväl upptill som nedtill af glaukonitsand och är således inlagrad i denna. Se profil n:r 6 från Borgholm. Att Ceratopygekalken på Öland är vida rikare på arter än man hittills förmodat, har jag lyckats visa genom fyndet af, utom de af LINNARSSON angifna arterna, de flesta af de för denna zon karakteristiska försteningarne nemligen: Cera- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 67 topyge forficula, Chirurus foveolatus, Pliomera primigena, Dicel- locephalus serratus, Holometopus elatifrons, Agnostus Siden- bladhi, Niobe insignis, Orthis, Acrotreta 2 arter, Discina. Ceratopygekalkens saväl mäktighet som isynnerhet faunans rikedom på arter är betydligt mera utvecklad pa den sydligast belägna fyndorten Ottenby än vid Borgholm. På norra delen af ön finnes deremot, såsom framgår af profilerna från Horn, Brudstad sjöbodar och Åleklinta intet spar af Ceratopygekalken, utan den saknas der fullständigt. Sannolikt har den derstädes aldrig afsatts, enär kalkbanken torde vara en bildning pa dju- pare vatten. Derigenom förklaras dess aftagande mäktighet och fattigare fauna vid Borgholm. En denudation af densamma norrut skulle kunna tänkas, men lagringsförhållandena tala ej för en sådan. Vid Åleklinta öfverlagras nemligen alunskiffern full- komligt konkordant af grönsanden och äfven vid Horn, der på ett ställe en tunn alunskifferrand uppträder öfver konglomeratet, är förhållandet detsamma. Inga brottstycken af Ceratopygekalk har jag heller funnit i glaukonitsanden. Vid Ottenby är Cera- topygekalken, förutom att den fullt öfverensstämmer, hvad fau- nan beträffar, äfven 1 petrografiskt afseende förvillande lik mot- svarande grå kalklager och lager af gråa bollar i Kristianiatrakten och omkring Mjösen. Förvittringssättet, att vid långvarigt lig- gande i luften spricka, så att den lätt kan plockas sönder 1 kantiga bitar, öfverensstämmer äfven fullkomligt. Jag skulle ej kunna skilja sådana stycken från t. ex. Bjerkaasholmen vid Kristianiafjorden från dem jag fann vid Ottenby. Dessa ställen torde derföre under denna tid otvifvelaktigt hafva stått i fritt samband med hvarandra medelst ett öppet haf. 3. Asaphusregionen. Hvad denna beträffar, skall jag nu inskränka mig till endast ett par korta meddelanden. Ofvan glaukonitsanden följer vanligen ljusgrön kalk med tunra skifferlag här och der utbildade, vanligen mer eller mindre rik pa glaukonit och karakteriserad af Mega- laspis planilimbata, Symphysurus breviceps, Pliomera actinura, 68 HOLM, EN GEOLOGISK-PALBONTOLOGISK RESA PÅ ÖLAND. Harpes, Harpides, Niobe, Agnostus, Orthis, Acrotreta, Glyp- tocystis m. fl. Jag har funnit den bäst utvecklad vid Äle- klinta, der försteningar förekomma i mängd och lätt kunna lös- göras, hvilket annars vanligen ej är förhållandet. Derpä följer undre röd Orthocerkalk, hvars mest karakteristiska förstening är Nileus Armadillo!), vidare Megalaspis planilimbata och Niobe leviceps, Orthoceras sp. Dessa anmärkas redan af LINNARS- SON. Jag har dessutom funnit ett par smärre Asaphider, Ce- ratopyge sp., Euloma sp., Agnostus, Acrotreta sp., Orthis m. fi. I dess allra öfversta del i ett cephalopodrikt, starkt rödfärgadt skikt förekommer en ofta väl bibehallen regulier, mycket lag- kamrad, temligen starkt afsmalnande, obeskrifven Orthoceras. Inom den derpa följande undre grå, öfre röda och öfre grå Orthocerkalken, enligt LINNARSSONS indelningssätt, kunna flera zoner urskiljas, karakteriserade af olika trilobiter och framför allt cephalopoder. Då materialet ännu ej hunnit bearbetas, torde dermed lämpligast få anstå till den utförligare berättelsen. Vigtigt för paralleliseringen af den öfre grå Orthocerkalken med motsvarande lager i Vestergötland och Norge var fyndet af Ogygiocaris dilatata var. Sarsi ANG. i denna, på Öland och i Dalarne af Illenus Chiron HOLM (= Dysplanus Centaurus auc- torum) synnerligen väl karakteriserade horisont. Härigenom kan den paralleliseras med den såkallade »Lefverstenen» på Kinne- kulle, hvilken således af LINNARSSON med rätta förts till Or- thocerkalken, oaktadt han uttrycker sin tvekan derom. I Riks- museum finnes nemligen ett exemplar af Ogygiocaris från Kinne- kulle, hvars åtföljande bergart otvifvelaktigt är »lefversten». I Norge, der Illenus Chiron synes alldeles saknas, är Ogygiocaris dilatata var. Sarsii ANG. en af de allmännaste och mest karak- teristiska försteningarne för en zon af svartgra lerskiffer med bollar af mörk kalk, sasom t. ex. vid Huk nära Kristiania, Ho- vindsholm på Helgeön i Mjösen ete., eller ock af gröngra skiffer t. ex. Krekling jernvägsstation, Hedenstad. 1) Denna är äfven mycket allmän i och karakteristisk för den i Östergötland vid samma horisont uppträdande rödgrå kalkstenen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, No 47. 69 Slutligen kan jag nu ej underlåta att påpeka den mycket stora öfverensstämmelse, som råder mellan Orthocerkalken i Da- larne och på Öland såväl i petrografiskt som i faunistiskt af- seende. 4. Chasmopsregionen. Sedan gammalt äro Chasmopskalk och dess försteningar kända såsom förekommande på Öland, ehuru endast på dess allra nord- ligaste del. Under min resa fann jag hällar af densamma, rika pa Cystideer, äfven på öns mellersta del, på stranden nedom Lopperstad i Runstens s:n. 5. »Ölands yngsta kalk.» Redan A. SJÖGREN beskref och fästade uppmärksamheten på förekomsten af lösa block, utbredda inom Hulterstad, Segerstad och Gräsgärds s:n, samt vid Eriksöre i Thorslunda s:n, af en sandig, lätt vittrande grågul kalksten med en egendomlig fauna, som i Sverige för öfrigt saknas. LINNARSSON sag af denna likaledes endast lösa block och anser, att den numera ej kan finnas i fast klyft på ön, »i alla händelser kan den ej finnas i fast klyft i de delar af ön, der de lösa blocken träffas», enär der ej ens något lager yngre än Orthocerkalken skulle finnas. Möj- ligen skulle den enligt honom pa grund af nivaförhallanden kunna sökas i de inre delarne af Böda socken pa öns nordligaste del, men han anmärker tillika, att den aldrig träffats ens i lösa block på öns norra del. Att den skulle kunna träffas fast i Böda, får jag helt och hållet bestrida, enligt hvad jag sett af förhållandena derstädes. Deremot har jag funnit den anstående på en ej obetydlig sträcka i Hulterstad s:n. Nedom Hulterstad kyrka består stranden af stora hällar af öfre röd Orthocerkalk. Vid Hulterstad bys sjöbodar upphöra dessa plötsligt och i stället uppträda på en gång massor af block af denna yngsta kalk, hvilka sedermera under en sträcka af minst !/, mil uteslutande bilda strandgruset och hafsbotten samt större och mindre på stranden liggande block. Afven i akrarne ofvanför uppträda 70 HOLM, EN GEOLOGISK-PALÄONTOLOGISK RESA PÅ ÖLAND. sådana block i mängd. Vid närmare granskning finner man snart att så betydliga sammanhängande partier förekomma, att kalk- stenen måste anses anstående, ehuru den är mycket starkt bru- ten och böjd i veck upp och ned, så att stupningen oupphörligt förändras från nordlig till sydlig och tvärt om. Lagren synas nemligen stryka ungefär vinkelrätt mot stranden. Lagrets äldre delar utgöras af sandig, till färgen grönt grågul, tunnskiktad kalk, rik på arter af Chasmops och Porambonites etc. samt med vissa lager fyllda af alelika afgjutningar. I sin mellersta eller lägre del innesluter den en eller flera, mer eller mindre mäktiga bankar (ända till 2 meter, enligt block) af en försteningslös, otyd- ligt skiktad, hvit eller rödlätt kristallinisk kalksten, förvillande lik vissa varieteter af Dalarnes Leptenakalk. De yngsta af de iakttagna, otvifvelaktigt fasta lagren utgöras af några rödbruna, skiffriga mergellager, och derpa gröngra, äfvenledes skiffriga, rika pa enkrinitleder, Brachiopoder och nägra korallarter, Halysites, Streptelasma, Heliolites m. fl. ; Vissa skickt äro mycket starkt kiselrika och bestå af ren flinta, hvilken då utgör försteningsmedlet. Maskgångar fyllda med kalcedon förekomma talrikt. Kalkens uppträdande här kan endast förklaras genom en förkastning. Midtför södra ändan af Skärlöfs by blir stranden täckt af lösa aflagringar, hvarföre den yngsta kalkens gräns mot söder här ej kan bestämmas. Uppe i sjelfva byn deremot har jag funnit öfre grå Orthocerkalk anstående. Vid Segerstads fyr uppträder åter röd Orthocerkalk. Denna, samt sedermera den öfre grå, fortfara derpå utmed stranden till något norr om Gräs- gårds kyrka. Vid Gräsgärds räddningsstation uppträda åter block af den yngsta kalken i mängd på stranden och fortfara sedan ända till södra ändan af Näsby by, utan att jag på något ställe med säkerhet träffade fasta hällar. Troligen finnes kalken äfven här fast anstående. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 7. 71 Beskrifning af profilerna. Tafl. XII). Profil n:o 1. Ölands alunbruk, Södra Möekleby s:n., i brottet söder om bruket. a. Grå mycket tunnbladig och lätt söndersmulande skiffer (sand- stensskiffer?), uppåt öfvergående 1 dylik alunskiffer?, tillgänglig i ett från brottet ledande afloppsdike. 1,20 m. +. b. Orstenslager, nedtill svällande upp till bollar, och innehållande Agnostus pisiformis och en Orthis. 0,32—0,70 m. Motsvarande lager är på ett ställe, norr om bruket, delvis konglomeratartadt. Se prof. n:o 2, d. -c—e. Alunskiffer med Orstenslinser. 3,80 m. Det nedersta laget af Orstenslinser innehäller Agnostus pisiformis. f. Orstenslager, här och der ansvällda, med Olenus. 0,30—0,s0 m. g. Alunskiffer. 0,90 m. h. Orstenslager. 0,45 m. -i. Alunskiffer med talrika linser och tunna lager af Orsten, öfverst innehållande Peltura, derunder Sphzropthalmus, samt nederst Orthis lentieularis. 2 m. Profil n:o 2. Från samma ställe, men från brotten norr om bruket. a. Sandstensskiffer. b. Utkilande lager, eller lins af oljegrön, stänglig kristallinisk Orsten, nederst sammanvuxet med ett tunnt lager af blåhvit, sandig kalk med Paradoxides Tessini. 0,23 m. c. Grå tunnbladig smulande skiffer = öfre delen af a i prof. n:o 1. 0,49 m. d. Orstenslager, öfverst mer eller mindre konglomeratartadt, nedtill stundom med bollar af mörkbrun, kristallinisk, skiffrig, ej konglo- meratartad Orsten. Det innehåller Agnostus pisiformis, Para- doxides Forchhammeri och Orthis, någon af de för Par. Forch- hammerizonen karakteristiska. (0,40 m. e. Alunskiffer. Profil n:o 3. Äleklinta i Alböke s:n, i skifferbrottet. ‚a. Lager af oljegrön, spatig och stänglig Orsten. 0,14 m. +. b. Konglomerat af rundade Orstensstycken, stycken af blähvit kalk- sandsten med HEllipsocephalus 0,10 m. «ce. Mörkbrun, spatig och stänglig Orsten. 0,20 m. ') I samtliga profilerna betecknar: 1 Paradoxidesregienen, 2 Olenusregionen, 3 Ceratopygeregionen, 4 och HD Asaphusregionen (Orthocerkalk). d. 72 HOLM, EN GEOLOGISK-PALZONTOLOGISK RESA PÅ ÖLAND. Alunskiffer. 0,15 m. e—/f. Orstenslager, mörkbrunt finkristalliniskt med Agnostus pisi- SES m. h. Sd, d. . Stänglig grön Orsten. O,13 m. d. formis, öfverst konglomeratartadt. 0,40 m. . Alunskiffer 1,00 m. Grönsand, bestående nästan uteslutande af glaukonitkorn. 0,08 m. Kalklager, hvitgrönt, rikt på glaukonit och svafvelkis. 0,08 m. :. Grön skiffrig lera med glaukonitkorn. (0,05 m. Ljus grähvit kalk med mer eller mindre glaukonitrika skikt och innehållande Megalaspis planilimbata. 0,50 m. Ofvergär uppåt sa smäningom i Grå och rödgrä kalk med Nileus Armadillo, som åter öfvergär 1 rent röd Orthocerkalk. 4,50 m. Profil n:o 4. Strax söder om Brudstad sjöbodar, Alböke s:n. Sandstenskifter. 4,00 m. Oljegrön stänglig Orsten. 0,08 m. Konglomerat, inneslutande orstensstyeken och qvartskorn. 0,07 — 2 m- . Lager af mörkbrun, kristallinisk och stänglig Orsten. 0,24 m. Alunskiffer. 0,28 m. Finkristalliniskt orstenslager, här och der nederst uppsvälldt genom stora orstensbollar. 0,45—0,70 m. Konglomeratartadt lager Orstensbollar Alunskiffer. 0,89 m. Grön mergelskiffer med eller utan glaukonit. 0,10 m. 0,10 m. . Gröngrätt kalkstenslager med Megalaspis planilimbata, Symphy- surus breviceps, Pliomera, Harpes, Harpides, Agnostus, Glypto- eystis.. 0,09 m. Grön mergelskiffer. 0,15 m. . Grön knölig kalk. 0,50 m. . Orthocerkalk, nederst gräröd, men uppät öfvergäende i rent röd. Halo en: Profil n:o 5. Horn, Högby s:n. Sandstensskiffer. 0,15 m. +. Lager af kalksandsten eller sandig kalksten med Paradoxides Tessin. 0,07 m. i Oljegrön kristallinisk orsten. 0,18—-0,23 m. Konglomerat af stycken af orsten, kalksandsten och fosforitkorn, förbundna af orstensmassa, samt i denna en Obolus. I detta konglomerat har jag funnit Paradoxides Tessini, Olenus gib- bosus, Agnostus pisiformis och A. laevigatus, således försteningar från Olenus- och Paradoxidesskiffern, blandade om hvarandra. 0,18. m: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 7. 73 f. Grönsand nederst, uppåt öfvergående i mer eller mindre glau- konithaltig ljusgrön kalk, som bildar linser och lager. Dessa innehålla Megalaspis planilimbata, Symphysurus breviceps, Orthis. 0,45 m. g. Röd Orthocerkalk med Nileus Armadillo. 3,50 m. +. Profil n:o 6. Borgholms slott. a—b. Orstenslager, nederst oljegrönt, grofkristalliniskt, upptill sam- manväxt med brun konglomeratartad Orsten med Peltura, Spha&- rophthalmus och Agnostus pisiformis. 0,52 m. +. es Grönsand. d. Grå, något i rödt gående kalk (Ceratopygekalk) med Ceratopyge forficula, Symphysurus socialis, Dicello-) 1,09 m. cephalus, Orthis, Discina, Lingula. 0,25 m | e. Grönsand. f. Röd, mycket starkt glaukonithaltig kalk 74 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 58). Från Naturforschende Gesellschaft i Halle. Abhandlungen, Bd 15: 2—4. Bericht, 1880—1831. Frän Verein für Vaterländische Naturkunde i Stuttgart. Jahreshefte, Jahrg. 38. Från K. Akademie der Wissenschaften i Wien. Denkschriften. Math.-Naturw. Klasse, Bd 45—44. » Philos.-Hist. » Bd 32. Sitzungsberichte. Math.-Naturw » 1881, Abth. 1: 5—10; 2: 5—10; 3: 3—-10; 1882, Abth. 2: 1—2. » Philos.-Hist. Klasse 1881: 3—5. Archiv für Oesterreichische Geschichte, Bd 62: 2; 63: 1—2. Från RK. K. Geographische Gesellschaft i Wien. Mittheilungen, Bd 24. Frän författarne. LiLLIEBORG, W. Fauna: Fiskarne, H. 1. Ups. 1881. 8:o. — Smäskrifter, 18 st. ) LINDBERG, 5. OÖ. Europas och Nordamerikas hvitmossor (Sphagna) Hfors 1882. 4:0. KÖLLIKER, A. Die Entwickelung der Keimblätter des Kaninchens. Lpz. 1882. 4:0. — Ueber das Ende der Wirbelsäule der Ganoiden... Lpz. 1860. 4:o. — Smäskrifter, 3 st. Peters, W. ©. H. Naturwissenschaftliche Reise nach Mossambique: Zoologi, 3. Berlin 1882. 4:o. 75 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882, N:o 7. Stockholm. Bidrag till kännedom om det lägre djurlifvet vid norra Bohusläns kust. Af CARL AUG. HANSSON. [Meddeladt den 13 September 1882.! Då jag åtskilliga gånger under nu tilländalupne vinter varit i tillfälle, att från fjärden mellan Strömstad och Koster medelst s. k. yt- eller släphäf, uppsamla åtskilliga af de nära under vattenytan lefvande evertebraterna, framlägger jag här en für- teckning öfver de arter jag anträffat, jemte uppgift pa de om- ständigheter, under hvilka de fångats, i den förhoppning, att hvarje bidrag torde vara af intresse, som länder till kännedom om det lägre djurlifvet vid våra kuster. De arbeten, jag användt vid bestämmandet af de små cru- staceerna, äro: LILJEBORG. De inom Skåne förekommande Crustaceer af ord- ningarne Cladocera, Ostracoda och Copepoda. BAIRD. Natural History of the British Entemostraca. BOECK. ÖOversigt over de ved Norges Kyster iagttagne Üo- pepoder. — Nye Norske Saltvands-Copepoder, m. fl. uppsatser i Krist. Vid.-Selsk. Forhandlinger. BRADY. A monograph of the Recent British Ostracoda. CLAUS. Die freilebenden Copepoden. SARS. Oversigt af Norges marine Ostracoder. — ÖOversigt af de i Christiania Omegn iagttagne Crustacea Cladocera. SCHOEDLER, Naturgeschichte der Cladoceren m. fl. 76 HANSSON, OM DET LÄGRE DJURLIFVET VID N. BOHUSLÄNS KUST. Innan jag går att lemna en speciel förteckning öfver de anträffade djurarterna, vill jag först omnämna de ställen, der fångst egt rum, jemte de omständigheter, under hvilka sådan skett. De äro: N:o I. Den 5/, 1882, kl. 10—2 på dagen. Mellan Styrsö och Käbblingarne öfver ett djup af 10—25 famnar. Vinden svag OSO., ingen strömsättning, mulen himmel. N:o 2. Den 15/, kl. 5—6 pa morgonen. Halfmörkt. Fjärden mellan Killing- och Halserholmarne öfver ett djup af 8—20 famnar. Vind svag OSO. Mulen himmel, utfallsvatten. 2 3. Den !2/, kl. 2—4 e. m. Mellan Holmengrå och södra Oo spetsen af Längö, öfver ett djup af 12—15 famnar. Vind frisk NNV. Nästan klar himmel, sydlig ström. N:o 4. Den 1%/, 1882 kl. 9—12 f. m. Från Käbblingarne rakt vesterut till midt i Kosterfjärden, öfver ett djup af 23—50 fanınar. Stiltje, mulet, stark sydlig ström med underdyning. N:o 5. Den 39/, kl. 11—1 pa dagen. Utanför Laholmen öfver ett djup af 8—15 famnar. Stiltje, mulen himmel. N:o 6. Den 39/, kl. I e. m. Rundt Laholmen, der jag lät haf- ven följa botten på ett djup af I—2 famnar. Stiltje, mulet. N:o 7. Den ?/, -kl. 2e. m. Från hamnen till mynningen af Bojarkilen, öfver ett djup af 6--15 famnar. Stiltje, mulet. Här är vattnet mindre salt än på de öfriga ställena till följe af Strömsans 1 hamnen utfallande söta vatten. N:o & Den ?7/, kl. 3—4 e. m. Bugten vid badhuset öfver ett djup af I—18 famnar. Svag OSO., klar himmel. Hafven fick här 1 början följa bottnen. Hvilka de djurarter voro, som jag erhållit, synes af föl- jande förteckning. Mysis flexuosa, MÜLLER. På n:o 6 och 8 temligen talrik. Mysis neglecta, G. ©. SARS, Norg. Mysider pag. 5l, tab. XX VI. N:o 6 och 8 talrik; yngre och äldre individer erhöllos. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 77 Mysis inermis, RATHKE. N:o 6 några fa exemplar. Themisto sp.? N:o I några fa ex. af 3—4 mm. längd, n:o 4 ett ex. af 4!/, mm. längd, Hyperia medusarum, MÜLL. N:o 1 och 4 fatalie, unga exemplar, n:o 3 flera yngre och ett fullvuxet exemplar. Denna art förekommer ej sällan på Strömstadsfjärden, dels fritt simmande nära under vattenytan, dels hos Medusa aurita. Microdeutopus anomalus, RATHKE. N:o 6 och 8 temligen talrik, både yngre och äldre individer erhöllos. Gammarus locusta, LIN. N:o 6 talrik. Gammarus marinus, LEACH. N:o 6 talrik. Amphithoö podoceroides, RATHKE. N:o 6 talrik. Denna jemte de tre föregaende arterna m. tl. blifva "stundom till nytta derigenom, att, då kustbefolk- ningen nedsänker fiskkorgar, bakredskap o. d. i vattnet vid stränderna för att rengöras, dessa djur då infinna sig och utföra detta arbete på en ganska kort tid. Jag har sjelf varit i tillfälle att iakttaga detta flera gånger; men denna lilla nytta de härmed göra, uppväger ej på langt när den skada de stundom åstadkomma genom sitt frä- tande på fiskredskap, i vattnet uthängdt fiskbete mm. Proto Goodsiri, SPENCE BATE. N:o 6 temligen talrik, innästlad i alger. Jera albifrons, MONT. N:o 4 två exemplar vid vattenytan, n:o 6 temligen talrik. Calanus finmarchicus, GUNN. N:o I fåtalig, n:o 3 och 4 temligen talrik. Pseudocalanus elongatus, BOECK. Någorlunda talrik pa de samtliga fängstställena utom n:o 8. 78 HANSSON, OM DET LÄGRE DJURLIFVET VID N. BOHUSLÄNS KUST. Fucheta longiremis, LILJEB. N:o I två exemplar, n:o 3 ett exemplar. Temora longicornis, MÜLL. N:o 1, 2, 3, 4 och 8 talrik, n:o 5 och 7 fåtalig. Centropages typicus, KROY. N:o I och 4 fatalig. Centropages hamatus, LILJEB. N:o 4 nagra fa exemplar. Anomalocera Pattersonü, TEMPL. N:o 1 och 5 fatalig, n:o 4 temligen talrik. Denna art tog jag i medio af Augusti månad 1876 i bugten mellan La- holmen och Torskholmen, der den på en yta af circa 100 qvadratfamnar betäckte vattenytan ända till en fots djup. Det rådde för tillfället vindstilla, men mot aftonen bör- jade ytan krusas af sydlig vind och då försvunno dessa. smådjur i djupet. Då jag sedan varit i tillfälle att när- mare undersöka den mängd individer jag då lyckades fanga, har jag, utom Anomalocera Patterson, urskiljt Calanus finmarchicus, Temora longicornis, Idya furcata, ungar af en Mysid m. fl. Coryceus germanus, LEUCK. N:o 4 fatalig. Idya furcata, BAIRD. Talrik pa de samtliga fangstställena, särdeles n:o 8. Harpacticus chelifer, MÜLL. N:o I två exemplar, n:o 2 fatalig. Tachidius brevicornis, LILJEB. N:o 6 och 8 temligen talrik. Dactylopus longirostris, CLAUS. N:o 2 ett exemplar. Mesochroa Liljeborgiü, BOECK. N:o 2 fätalig. Evadne Nordmanni, Lov. På alla fangstställena talrik, särdeles n:o 1 och 8. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 4. 79 Podon intermedius, LILJEB. N:o 1 ätta exemplar, n:o 4 tva exemplar. Pleopis minutus, SARS. N:o 3 två exemplar. Cythere pellucida, BAIRD. N:o 3 och 5 temligen talrik. Loxochoncha rhomboidea, FISCH. N:o 1 och 2 fätalig, n:o 6 temligen talrik. Xestoleberis nitida, LILJEB. N:o 6 fätalig, n:o 8 tva exemplar. Cyprideis Bairdiü, SARS. N:o 8 tre exemplar. Cytherura nigrescens, BAIRD. N:o 6 och 8 fatalig. Paradoxostoma variabile, BAIRD. N:o 6 och 8 fatalig. Paradowostoe sp. N:o 5 ett exemplar. Copepod-larv. På n:o 1 och 4 förekommo några exemplar, mycket lika den figur CLAUS il. c. pl. I fig. 10 afbildat. Cirriped-larv i Naupliusstadiet. Temligen talrik på n:o 1, 3 och 8. Rissoa parva, DA COSTA. N:o 6 temligen talrik. Ungar af en snäcka. N:o 1, 3 och 4 talrik, storlek från 0,3—0,7 mm. diameter. Sagitta sp.? Talrik på de samtliga fängstställena utom n:o 8. Ophiurid i Pluteus-stadie. N:o I några exemplar. Hydroid-medusor, se längre ned. Alcinoe sp.? Förekom i mängd pa n:o 8. 30 HANSSON, OM DET LÄGRE DJURLIFVET VID N. BOHUSLÄNS KUST. Cydippe bicolor, SARS. N:o 1 fatalig, n:o 4 temligen talrik, n:o 8 mycket talrik. Mammaria scintillans, (?). Pä alla fangstställena mycket talrik, särdeles n:o 3. Utom dessa här ofvan uppräknade arter förekommo 1 mängd Hydroid-medusor, några Annelid- och Crustacé-larver, åtskilliga små ungar och larver af Echinodermer (n:o 1 och 4) Mollusker m. m., som jag ej kunnat bestämma, alldenstund jag f. n. ej har någon dertill erforderlig litteratur. Utom dessa förekommo manga alger särdeles Diatomaceer af många olika arter och former. Här torde äfven vara på sin plats att omnämna tre tom- tunnor, som af några fiskare påträffades flytande i Koster- fjärden den 15/, 1882, hvilka med all säkerhet legat på sjöbotten en längre tid, troligen i något på hafsbotten stående skepps- vrak, och som blifvit uppbrutna under de föregående dagarnes svåra stormar. De voro till största delen öfverväxta med en Hydroid, Halecium halecinum (LIN.), i hvilken innästlat föl- jande djurarter: Amathilla Sabine, LEACH., talrik. Haplops carinata, LILJEB., temligen talrik. Caprella linearis, Lin., 1 exemplar. Idotea emarginata, FABR., flera exemplar. Heteronereis grandifolia, H. RATHKE, 1 exemplar. Doto coronata, GM., talrik. Dendronotus arborescens, MÜLL., flera exemplar. Aeolis pupillosa, Lin., 3 ex., hvaraf det största 25 mm. långt. Teredo navalis, LIN.; en af tunnorna var mycket angripen af denna art. Pa en af tunnorna togos dessutom 15 exemplar ungar af Oyelopterus lumpus, LIN., hvilka höllo i längd 25—40 mm. sl Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 7. Stockholm. Af CARL Aug. HANSSON. [Meddeladt den 13 Septemter 1882]. Nedanstaende anteckningar om norra Bohusläns Rätvingar äro af mig sammanfattade under åren fr. o. m. 1876 t. o. m. 1881, under hvilken tid jag samlat de åtskilliga arterna på ställen inom trakten, som här nedan skola uppgifvas. Af de aldra flesta arter finnas exemplar af mig uppsatta i Ström- stads museum. Användar förkortningar äro: S.M. = att arten finnes i Ström- stads museum. Arbeten, använda vid arternas bestämmande, äro: FISCHER. Orthoptera europ&ea. 1850. BORCE. Skandinaviens rätvingade Insekters Naturalhist. 1848. ZETTERSTEDT. ÖOrthoptera Svecie. 1821. BURMEISTER. Handbuch der Entomologie. 1832—44. WÜNSCHE. Die Iusekten. ORTHOPTERA. I. Labiduroidx®, ErıcHs. Forfieula auricularia, LIN. Allmän. S. M. Forfieula minor, Lin. Af denna art tog jag ett exemplar under en sten straxt söder om Strömstad (Ekmanska Myren) den !2/, 1880. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. I INGO Ta 6 32 HANSSON, ANTECKNINGAR OM NORRA BOHUSLÄNS RÄTVINGAR. II. Orthoptera. | Il. Blattima, BURM. Blatta lapponica, LIN. Allmän i norra Bohuslän, jag har äfven tagit denna art på Dalsland i Töftedals socken, der den äfven var allmän, vid Femsjö och Prestbacka nära Fredrikshald m. fl. ställen. Blatta germanica, LIN. samt Periplaneta orientalis, LIN. har jag åtskilliga gånger erhållit ombord pa här i hamnen liggande fartyg, der de medkommit från utrikes orter. För öfrigt har ej någondera arten, mig veterligen, före- kommit i orten. 2. Locustina, BURM.}). Odontura albovittata, KALL. FISCH. Orth. Europ. (= Barbitistes glabricauda? BORCK, Skand. Rätv.). | Ej sällsynt i trakten; denna art tog jag första gången vid Strömstad i en potatisåker i Juli månad 1877, der den förekom temligen talrikt. Bland omkring 30 individer, som jag då tog, funnos endast 5 honindivider. Jag har sedan tagit arten på flera ställen i trakten bland Urtica dioica, Spirea Ulmaria, krusbärsbuskar o. s. v. både lar- ver, puppor och fullvuxna individer. Ett exemplar larv (92) tog jag 1879 vid Femsjö nära Fredrikshald, hvadan arten äfven tillhör Norges Fauna; detta exemplar öfver- lemnades till Professor ESMARK i Kristiania, som instält det i Kristiania Universitets samlingar. På samtliga af mig tagna exemplar har färgen visat sig ganska varierande; dels helt och hållet grön, dels grön med brun rygg, stundom med en hvit rand längs ryg- gen, stundom en hvit rand på hvardera ryggsidan, men alltid tätt och fint beströdd med svartbruna punkter. BoRCKS beskrifning stämmer ej fullkomligt öfverens med denna art, då deremot FISCHERS beskrifning och figurer (1. c.) bättre stämma in med denna. Ex. i S. M. !) Gryllus domesticus, Lin., som af mig tagits på Hvalöarne (Norge), har jag ej anträffat i trakten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 47. 83 Locusta viridissima, LIN. Mycket allmän i norra Bohuslän. S. M. Thamnotrizon cinereus, ZETT., FISCH. 1. c. (= Decticus apterus, BoRck). Sällsynt, af mig tagen vid Strömstad (i Ekman- ska Myren). Ex. finnas i S. M. Decticus griseus, FABR. Allmän, af mig tagen i Bohuslän och Dalsland. Ex. iS. M. Af denna art har jag tagit tvenne former, hvilka båda före- komma 1 trakten temligen allmänt, och af hvilka den ena är mera spenslig än den andra; huruvida dessa äro former af samma art, eller om de äro skilda arter, kan jag för närvarande ej afgöra; dels emedan jag saknar tillräckligt material, dels ock emedan jag ej varit i tillfälle att till- räckligt iakttaga deras lefnadssätt. Decticus brachypterus, Lin. Sällsynt i trakten. Ex. iS. M. Decticus verrucivorus, LIN. | Mycket allmän i trakten. S. M. Stenobothrus elegans, CHARP. (= Gomphocerus, BORCK). Denna art har jag tagit på strandängar i trakten, såsom vid Kragenäs, Rössö, samt vid Strömstad. Ex. i S. M. Stenobothrus dorsatus, ZETT. Allmän. S.M. Stenobothrus pratorum, FIEB., var. a; FISCH. 1. c. pag. 321, tab. 16, fig. 13 d (= Gomph. parallelus, BORCK 1. c. pag. 116). Ett enda exemplar togs af mig vid Bullarsjön i Juli 1879. Stenobothrus viridulus, LIN. Allmän. S. M. Stenobothrus variabilis, FIEB. FISCH.(=Gomph.biguttulus, BORCK). var. biguttulus, CHARP. major: temligen allmän. S. M. » » » minor: allmän. S. M. » nigrina, FIEB.: ex. i S. M., ej allmän. » murina, » ej sällsynt, ex. 1 S. M. Gomphocerus biguttatus, ÜHARP. Allmän. Ex. iS. M. 34 HANSSON, ANTECKNINGAR OM NORRA BOHUSLÄNS RÄTVINGAR. Stetheophyma grossum, LIN. FISCH. (= Gomph. grossus, BORCK): Ej sällsynt; af mig tagen i Bohuslän pa flera ställen, på Dalsland och vid Femsjö (Norge). S. M. Pezgotettix pedestris, LIN. (Podisma, BORCK). Ej sällsynt. Bohuslän och Dalsland. Ex. i S. M. Pachytylus stridulus, LIN. (Oedipoda, BORCK). Ej allmän i norra Bohuslän. Ex. I S. M. Oedipoda cyanoptera, CHARP. Sällsynt. 1 ex. togs af friherre CEDERSTRÖM vid Ström- stad 1876. 1 ex. togs af mig 1877. Apothekaren R. SMITH tog 1880 4 ex. i Strömstadstrakten, deraf 2 ex. förvaras i Farmaceutiska skolans samlingar i Stockholm. I ex. i S. M.; detta sistnämnda ex. hade högra sidans täck- och flyg-vingar förkrympta, då deremot venstra sidans vingar voro normalt utvecklade. Tettix subulata, LIN. Allmän i många variationer. S. M. Tettix bipunctata, LIN. Allmän i många variationer. S. M. Denna förteckning öfver norra Bohusläns rätvingar tror jag vara i det närmaste fullständig, alldenstund jag under de sista fem åren städse fäst min uppmärksamhet på dessa insekter här 1 trakten. Stockholm, 1882. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Äre. 39. 1882. JB 8. Onsdagen den 11 Oktober. Anmäldes, att Akademien bland sina utländska ledamöter genom döden förlorat Professorn JOSEPH LIOUVILLE i Paris samt Öfvermedicinalrådet och Professorn FRIEDRICH WÖHLER 1 Göttingen. Hr RUBENSON redogjorde för innehållet af Professor THA- LENS vid Akademiens sista Septembersammankomst inlemnade och till införande i hennes Handlingar - antagna afhandling: »Jordmagnetiska bestämningar i Sverige under åren 1872—1882.» Hr EDLUND redogjorde för innehållet af en af Filos. Kan- didaten S. ARRHENIUS författad och på undersökningar, som blifvit utförda på Akademiens fysiska kabinet, grundad afhand- ling: »Om den magnetiska polarisationens försvinnande». (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handlingar.) T. f. Intendenten Dr C. AURIVILLIUS dels förevisade en af svensk-norske konsuln Mr MURRAY i Toronto till Riksmuseum förärad samling af skadliga och nyttiga insekter fran Canada, och dels refererade en af Fil. Licentiaten ©. W. S. AURIVIL- LIUS inlemnad afhandling: »Bidrag till kännedomen om krusta- ceer som lefva hos mollusker och Tunikater».* Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om några integraler», af Lektor C. F. LINDMAN,” 2:0) »Schematisk framställning af de laxartade fiskarnes slägtskapsförhallanden», af Professor F. A. SMITT,* >) = 3:0) »Om integration af differentialeqvationerna i N-kroppars problemet», af Professor G. DILLNER.* Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Sjökarteverket. Underrättelser för sjöfarande. H. 29. Från K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck, 1881—82. 17 st. Från Finlands Geologiska Undersökning i Helsingfors. Kartblad 5 med text. Från Societe Geologique de Belgique i Liege. Annales. T. 8. Från Royal Society i London. Philosophical transactions, 1881: 2—3; 1882: 1. Proceedings, N:o 214—220. List, 1881. Catalogue of the scientific books in the library: Transactions. don 1881. S8:o. Från Linnean Society i London. Transactions. Botany, Vol. 2: ı. » Zoology, Vol. 2: 3—5. Journal. Botany, N:o 114—121. » Zoology, N:o 86—94. Proceedings, 1875—1880. Från Academia R. das Sciencias i Lissabon. Lon- Historia e m&morias. Classe de sciencias mathematicas... T. 5: 2; 6: 1. » » » » » » moraesg He Jornal, N:o 24—29. Sessao publica, 1880. Särskildt utgifna arbeten, 10 band. (Forts. å sid. 30.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882, N:o 8, Stockholm. Om några integraler. Af C. F. LINDMAN. [Meddeladt den 11 Oktober 1882.1 I sitt vigtiga arbete Cours d’analyse de l’ecole polytech- nique, prem. partie sid. 260 (Paris 1873) säger den berömde HERMITE: »tels sont done jusqu’ici les divers types de fonctions pour lesquels on possede une methode süre d’integration sous forme finie explicite. Bien d’autres, nous devons le dire, ne rentrent point dans ces methodes; ainsi, par exemple, en posant v=esin®z + cose, v=sm2 —xcost, on n’a aucun procede pour trouver directement 9 U ae Ria UD 3 JE (GEO) au + bv” Nous pourrions encore citer, en désignant toujours par a et b a a ee © ee ee 7 ı = 17 7 >= eine u? 2 € des constantes, cette integrale a adz ER tg x * | [a + (ax + b) tg]? — a + (ax + bd) tg x dont on ne peut vérifier la valeur que par la differentiation.» Ehuru någon direkt metod att erhålla dessa integraler icke finnes, synes dock en modifierad användning af delvis-integra- tion kunna försökas. 1. Hvad då först I, angår, så gifver nämnarns form an- ledning tro, att integralen innehaller ett bråk med nämnarn = 4 LINDMAN, OM NÅGRA INTEGRALER. x sin x +cos& Om man sätter «sin « + cos x = N och dif- . Oo |! Oo Oo ferentierar bråket Vv» 5a fås pi d (å ) SE z COS x da\NI («sinz + cos ©)? Om man nu ät funktionen under f ger formen z x COS Xx cos® (zsinz + cos x)?” så befinnes genom delvis-integration me z 1 Mi dx d|[ a Ihe cosz zsinz + cosz zsinz + cosz dx\cosz] U Nu har man Å z COS Rn dz| cos x cos ?x 2 \ införes detta under f, erhälles nn 1 cosz zsinz + cosz cos ?z & 1 — — .— +tgX COST zZSINE + COoSs& sin z —- XT COS x zsinz + cos x? eller just det värde, som Mr HERMITE uppgifvit. 2. På ungefär samma sätt kan man behandla at x°de 2° | (sing — xcos«)? Genom derivering finner man d ( 1 ) båt x sin dz\sin 2 — z cos z (sin 2 — x cos x)? Skrifver man nu ) Pr z sinz Js = - 5 = sd, z sinz (sin z — z cos z) så fås genom delvis-integration T z 1 dx d x \ I oz el + - 5 - 2 sinz sin xc — Xx CoS x sin x —xcosz dx\sinx men nu är | z ) sin x — zx COS x£ sin ?z 2 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 5 alltså © 1 dz EA jr SEE a sin z sil LX — XX COS Xx SPIRE z il ERA 5 — (Gö 4 sing sinx— z cos x z sin x + cos x sinz— x cos zz? såsom ock Mr HERMITE funnit. 3. Genom ett dylikt förfarande fås äfven I';. Tecknas nämnaren med N?, så är EN z (a cos xx + bsin«) da\N) N? & Skrifves integralen under formen bz z(a cos x + b sin z) FÅ | 3 acosz + bsin z N? dev, sa finner man såsom förut nm 7 bx 1 de rd € en eins N u |% ee. Som man nu har d Bj FE N i dela cosz + bsinx) — (acosx + bsin x)?” befinnes bz il dz ib => SS 0 0 — Se 3 acosz + b sin x w® b (a cos x + bsinz)?’ hvarest sista integralen skall bestämmas. Detta går mycket lätt, om bråket förkortas med cos ?r. Man får då dz COS 1 mr cos® (a+btga)? bla + biga) bla cos x + bsin«)" Då detta införes i värdet pa I';, fås ARE bx Nun St COS Z 3 acosz + bsinz N acosx + bsinz Om man gör bråken liknämniga och upplöser täljaren i fak- torer, befinnes, att a cos « + bsin x kan bortdivideras, och man erhåller 6 LINDMAN, OM NÅGRA INTEGRALER. N Br au + bv” om beteckningen hos Mr HERMITE användes. ri x sin x + cosx u 3 4. På lika sätt kan man finna 7/,, om man först för- länger med cos ?x. Da blir ee a cos ?xd« *” | [a cos z + (ax + b)sinz] Sättes nämnarn = N, så är ee (ax + b) cos x de\N) N? , Integralen kan nu få formen NES acosz dl 1 NET. az + b del N acosz 1 de dl cos x = SS + a Ber Og 3 ed N N de\ax-+b nu är d co | _ N dzlaz +b) (ax + 5)? alltså ij dz ör, ORK Be REG 4 aa+b N (ax + 5)? = 0 va I 1 ax Ne Gör man bråken liknämniga och förkortar med cos x, fås slutligen öra sin z AN tg x 4 — acosz + (az + b) sinz — a + (ax + b) tgr?” såsom Mr HERMITE funnit. 5. Ett annat förfarande kunde ock påtänkas, nämligen att ’ ö 2 A ee gifva integralen till 7, formen — "——, hvarest y är en obe- zsIınz + cos x kant funktion af x, som skall bestämmas. Genom derivering ». fås da o dy (2 sine + 608%) 7, — Ly COS & 2 (2 sin z + cos x)? = (& sin z + cos x)? eller den lineära differential-eqvationen dy Ly cos xdz Ye x?dz zeinz+cosz (zsinz + cosz)? (zsinz+ cose)? ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 7 Då denna behandlas på vanligt sätt, befinnes y bero af I', sjelf och denna kan således icke på denna väg erhållas. Om termen på högra sidan öfverflyttas till venstra ledet, visar sig detta vara en exakt differential, men äfven då blir y beroende af I',, så att bestämningen af y ej heller då lyckas. På samma sätt är det i de öfriga fallen. 6. För att visa att det i det föregående använda sättet kan användas äfven vid andra än de af Mr HERMITE betrak- tade fallen, må „ 2726 AE Enn 2x Bee x” — sin ?x i n EN Een? 16 fr sin aj på nämda sätt sökas. Först har man = 1 ;) in 4b cos 2& dz\a + 2b sin 22) (a + 25 sin 2x)? ” alltsa EB 2b + a sin 2% | 1 4; 2 | 4b cos 2x de\a + 25 a) de SER 2b + a sin 2x 1 dz ) RE BG 45 cos 2x(a + 2b sin 2z) 4Ab)a + 2bsin2z de cos 2& a 2b + a sin 2x de 1 dz 48 cos 2x(a + 2b sin 2x) 2b) cos 2x OMR 2b + a sin 2x tg 2x 4b cos 2z(a + 25 sin 2z) 45 Be cos 2x 2 2@E20E122) I fråga om I, har man — (z cos &— sin x)? | 1 ) &z sin x d&\x cos — sin z och finner derför T x? — sin x dz d [2° — sin ?x 6 x sin x(x cos x — sin x) zcose —sinz d«a\ zsinz z sin z x? sin ?x 2 d E — sin =) ER (2 cos — sin x) (x? + sin ?x) dz VR 8 LINDMAN, OM NÅGRA INTEGRALER. alltså 2 x” — sin ?x x” + sin ’x z sin z(x cos x — sin x) x” sin °x x? — sin ?x = & sin a(z cos x — sine) samt, då bråken göras liknämniga, 7 zsin® Is = nn. x cos x — sin x 7. Alla "exemplen äro af samma form och i alla har vid den senare integrationen en faktor kunnat bortdivideras. Detta synes vara ett nödvändigt vilkor för metodens användbarhet, som derför icke är synnerligen vidsträckt. 9 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 8. Stockholm. Om integration af differentialeqvationerna i N-kropparsproblemet. Af GÖRAN DILLNER. [Meddeladt den 22 Augusti 1882.] I min afhandling, Memoire sur le probleme des N-corps, införd i Kongl. Vetenskaps-Societetens Acta för 1877,1) har jag med användning af HAMILTONS qvaternmetod utvecklat några nya resultat i detta problem; i en afhandling införd i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Öfversigt för April 1882?), har jag angifvit några nya synpunkter, hvarur dessa resultat böra vidare betraktas. I närvarande afhandling har jag samman- fört innehållet af de två nämda afhandlingarna samt fullständi- gare behandlat detsamma, hvarvid jag endast betjenat mig af rent algebraiska metoder. Framställning af rörelseeqvationerna. 1. Låt M,,..., My vara de N kropparne, betraktade som geometriska punkter och my,..., my deras respektive massor; låt vidare «,, beteckna den vektor, som går från kroppen M, till kroppen M,, samt 2,s;, Yrs, Zrs dess projektioner på tre fasta vinkelräta riktningar; då gäller följande system af likheter: Urs = — Ksp a (1) Ik — TUN 2rs = — sr 2 1) Jfr en afhandling af prof. E. Berrı (Annali di matematica 1877): Sopra il moto di un sistema di un numero qualungue di punti che si attraggono o si respingono tra loro. 2) En öfversättning på franska språket af denna afhandling är införd i Annali di matematica pura ed applicata, Serie II:a, Tomo XI:o. 10 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. hyvarafsfoljerer, = Upp 32% == Vg SVD Urs = App TF ps» ar = Upp + Mans ee Vi sätta summan af de N massorna BO) & = +... + my, samt summan af de tre koordinaternas in: Ga) RR, 2.4 ae Vi beteckna med 8, den vektor, som gar från de N kropparnes tyngdpunkt till kroppen M,, samt med &,, nr, ör dess projek- tioner på ofvan angifna fasta riktningar; da ha vi mellan de två olika koordinatsystemen följande relationer: Jö Te er = rs a (5) IE Ir = Yrs a iM 3 (2 = Ers > vidare gäller, som bekant, följande system af 3N eqvationer: N lc | 0 = — ME s=1 “N: DL == MsZrs | | = | För den absoluta rörelsen ha vi, som bekant, följande system af 3N eqvationer: I HEN mm RL er 1, ar Rå i d?n, er (7) = = > m, m v- NN GG a een 2; mi) hvarvid iakttages, att termerna ” index rr äro noll. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 11 Genom att jämföra systemen (6) och (7) få vi följande system af 3N eqvationer såsom uttryck för den relativa rörelsen: s,=1 N d?Y,s Del & m + Ol =() 16 = lj Ag oo sa N). s=1 N | Ag a | | m, mg) RR Y s=1 Genom jämförelse mellan systemen (5) och (7) härledes äfven andra former af eqvationer för den relativa rörelsen, hvilka dock icke här komma till användning. Transformationsteorem. 2. Antag mellan de algebraiska qvantiteterna Ars, Lyss Urs och us...» UN följande relationer: Me. = — leg 0 a [Ls TT UsArs 2 (9) hwarvid vakttages att A. = Ir = yr = 05 dä gäller” följande identitet: (10) ) Eis hs + ) a; ) lg + oss + ) Lys ) Im = (u, ZI 2er Ste un) (LrsArs); N der summorna i venstra ledet sträcka sig från s=1 till s=N, och der den med ) betecknade summan i högra ledet inne- N håller 3N(N —1) termer, bildade genom kombination af indices 73. SÖkKnas 12,13, .,1V23724.2.,2M2 2.3 (MIN, en kombination som utmärkes med bokstafven N under summa- tionstecknet. 12 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. För beviset af detta teorem hänvisas till den förut citerade Memoire sur le probleme des N corps, n:o 8. Tillämpning af transformationsteoremet på eqvationerna för den absoluta rörelsen. 3. Genom att multiplicera eqvationerna (6) och (7) på lämpligt sätt fås följande system af N eqvationer: De N N då Zr Om = — MY rs mm —1,2,... N). dt A IE s=1l s=l Genom att addera dessa N eqvationer fås enligt (10), da vi nämligen med stöd af (1) och (2) sätta A,, = Yrsa Ds = mımga- och us; = ms, följande resultat: N g dt, Art YrsErs (11) | Due) = — MM; RE, . Pan N Pa enahanda sätt härledes följande resultat: N Genom jämförelse (11) och (12) fås följande differential- eqvation: ) a at d2 h | af dc 1 FEN El = = Se 2, el = (13) Mr dt? ör a BE Aue dt ör dt ! u. r=1 r=1 På samma sätt fås följande två med (13) analoga differential- eqvationer: N N [ > | de, dt) -\ d | JE Si er | mr ga Fra j ” Be, Cr dt Seal 0, (14) J 7=1 7 =1 ) 7 Je d?n, GPS RE 3 d JE dn, än N | ae ze Se öra | r=]1 r=1 Eqvationerna (13) och (14) gifva de tre kända ytintegralerna för den absoluta rörelsen, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 13 der ky, ko, k, äro integrationskonstanterna. 4. Genom att på lämpligt sätt multiplicera differentialerna af eqvationerna (6) med eqvationerna (7) fås följande tre sy- stem, hvardera af N eqvationer: Dr N N dö d En ui E d Urs | OMrÅäSr gp = MsAXrs MU Sul! Sl! 3 N N om,d Zip m,dı mm \ 5) 7 (8 Nr dt? Ss Urs di Ir ( (r = 4 =] ov N )) d = Zr om,di, 2 = > MsÅZrs i MM a. Om vi addera hvardera systemets N egqvationer, sa fa vi enligt o ® sc ® es %rs (10), da vi nämligen sätta. A, = dera Lys = MyMgpa > Ms = Ms 0. S. V., tre differentialeqvationer som gifva följande tre integra- tionsresultat: IN Fe er) m u Nm — Qu SE m b SE —L S SR S [>] = mn SES CAT u En SN I A N der Mg ling äro integrationskonstanterna. 14 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. Genom att addera de tre eqvationerna (16) fås den kända integralen i lefvande krafter för den absoluta rörelsen: an RR r=1 NM der H är en konstant. Tillämpning af transformationsteoremet på eqvationerna för den relativa rörelsen. 5. Genom att på lämpligt sätt multiplicera de 3N summorna | = = a med de 3 summorna (8) och addera resultaten fa vi följande egvationer, da vi nämligen enligt (10) sätta A, = yrs, Lr = [d?z MM Fre + ou OCh = II 0 I Yo | ee dr Urs ArsYrs IM 2 Mrd ; OR: | = > m Mr. 7 + oe = (Ms N \) d’x,, Zn lys 19), MM; are ar OT I d?2,s | 0 MMUS Lrs—, TEN Dur 0) Bl N N J A’yys | Depå YrsLrs r8 (EA 0 | M, re dte är OR: | = MM; N mm +0 Fa N N hvadan differenserna mellan de två summorna pa samma rad gifva följande tre differentialegqvationer: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 15 d2,s dYyrs MMS dyr 3 RT Än cg je = 0 R dh = ee (20) 4 2 M,Ms då ne Er Lys len 0, dYy,s ÅL | 2 m,m, d are dt = Yrs dt ; = 0 9? som integrerade de tre ytintegralerna för den relativa rörelsen. Genom att i systemet (15) införa på lämpligt sätt bildade produkter af likheterna (6) och deras differentialer fås följande med (20) öfverensstämmande resultat, då vi nämligen enligt (10) - dz, SÄND Aag = Br, = m,msYr; och Ws m, 0.8. v.: dt | d2,s dyrs) - N u NM; les I Ers qi | ok; > | = dar: (21) I ran, cr 2 — Xrs då dyr ee | | MN Er a SE N der konstanterna k,, k,, k, äro de i (15) gifna, dä altså genom integration af differentialegvationerna (20) inga nya sjelfständiga integrationskonstanter blifvit införda. 6. Genom att på lämpligt sätt multiplicera de 3N sum- morna (8) med differentialerna af de 3N summorna (18) fås följande tre differentialeqvationer, da vi nämligen enligt (10) ders Be) a ze OMM Us 02 sy, OR: \ m,msd DN ar EN = mars a a AN N | | on mal[ 2 ef) non | | Sie, u = Okngs lys = mm.) N days 2 d(z,.)* zu > mand | dt ) 2 of Ris j= iR 16 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. Genom att i systemet (16) införa på lämpligt sätt bildade produkter af differentialerna af likheterna (6) få vi följande med (22) öfverensstämmande resultat, då vi nämligen enligt (10) 5 der ds SMD gg = Da ID = or 7 OC (Ng = My Os See: | ds 2 EEE Dante + of} = on. N dy,s NV? Yrs)- 29 mn]! + für} a Få Jmf + je — one, AN der konstanterna Ä,, Aha, h, äro de i (16) gifna, da altså genom integration af differentialeqvationerna (22) inga nya sjelfständiga integrationskonstanter blifvit införaa. Genom att addera eqvationerna (23) fås följande integral i ‚lefvande krafter för den relativa rörelsen: d&,\ dy,sN? dzys\2 20 24) 2 nd (Sa) (3) (fe) = or N der H är den i (17) gifna integrationskonstanten. De sex differentialeqvationerna (20) och (22) kalla vi fun- damentala pa grund af de resultat, som i det följande komma att af dem härledas. Anm. Om i rörelseegvationerna (7) potensen Ri, ersättes af en funktion af Re betecknad /(R,), och denna ersättning ge- nomföres öfverallt i de föregående utvecklingarna, så bli yt- integralerna (15) och (21) oförändrade, dä deremot i lef- vande krafters integralerna (17) och (24) 2R,, ersättes af integralen [/(R,)d(R,). Preliminära formler för sönderdelning af de sex fundamentala differentialeqvationerna (20) och (22). 7. För att finna de funktioner, som på allmännaste sätt satisfiera de fundamentala differentialeqvationerna (20) och (22) framställa vi följande utveckling af formler i öfverensstämmelse med min uppsats i Comptes-rendus för den 31 Januari 1881, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 17 hvilken uppsats i de följande citationerna utmärkes med bok- stafven C. Vi sätta enligt C. (2), för bj, ..., bm utmärkande konstanter och 8: --»ßm hela positiva tal, följande m-lediga produkt: Bee. XD) samt enligt C'(3) följande hela rationela polynom af graden v, med koefficienterna 99,....9, och de enkla rötterna c,,...,C,, (20). (CL) EE FNATF..Hg Ne g(X —G)...(X —e,); vidare sätta vi, för AM, ,..., M, utmärkande hela positiva tal, följande «-lediga produkt: Bm Ing ESA EE samt slutligen enligt C (6), under antagande att koefficienterna Io>r--->9, äro variabla, följande eqvation: (28) GI (X) = P(X)— p(X)", der n är ett helt positivt tal och @ koefficienten för högsta dig- niteten af X i högra ledet, hvarvid iakttagas enligt €. (7) och (8) följande två system af eqvationer: (20) FRE ee) GONE) Be) 2): Om vi nu med (X) utmärka ett helt helt rationelt polynom med konstanta koefficienter, hvilket är af lägre grad än p(X), samt 3 fd 2 try—1 Jätte a beteckna en konstant och sätta 2. = gra (r=1,2,...n), sa gäller enligt ©. (12) följande differentialeqvation: uw = : AE) ) ‚dlog(2—&,), er > : (CHE HÖ erd log ( &) AW! { PES hvarest enligt C. (11) ur Pla) FD Genom att multiplicera eqvationen (31) med (— a) och (32) 2 derpa låta a konvergera mot © fås, under vilkor att w(a): är af lägre grad än Pla) samt P(a) af icke högre grad än ala), följande differentialegvation: Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 8. 2 18 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. MED (NN )dX, = > I eo ; en eqvation, som således es att summan af u differen- tialer med algebraiska koefjieienter af angifven form är noll under vilkor, att de u variablerna X,,..., X, MO rötter af de respektiva ordningarne M,,..., Mi till den algebraiska egva- tionen (28) med variabla koefjieienter, samt att w(X)” är af lägre grad än P(X) och F(X) af icke högre grad än g(X)". Vi kalla eqvationen (33) en symetrisk differentialegvation med algebraiska koefficienter af negativ dimension. Pa grund af lika rötter i eqvationen (28) bör enligt C. (13) följande system af (M, +... + M,„) eqvationer satisfieras: X=Xr X = Xr X= Xr dII(X) De) 34) | MONTE I = Ned. Vi ha nu att iakttaga följande två hufvudfall af eqva- tionen (28): l:o n>1; antalet variabla koefficienter 99,...,9, Ar uw (med undantag af ett i ©. angifvet enskildt fall) mindre än an- talet (MM, +... + MM.) eqvationer i (34), hvadan genom elimi- nation af dessa koefficienter variablene X,,...,X. bli af hvarandra beroende; 2:0 n = 1; då koefficienten g, antages konstant, är nu de variabla koefficienternas antal » lika med eqvationernas antal (M, +... + M.)i (34), hvadan variablerna X,,..., X. äro af hvarandra oberoende. 8. På grund af här ofvan gjorda utvecklingar kunna vi uttala följande sats, såsom uttryckande en fundamental egen- skap hos algebraiska funktioner: endast differentialer med alge- braiska korfieienter af negativ dimension kunna satisfiera en differentialeqvation af formen (33), då variablerna Xi». ..;Xu äro af hvarandra beroende eller oberoende, allt efter som nämda koejjicienter äro af irrationel eller rationel form. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 19 Sönderdelning af de tre fundamentala differentialegvationerna (22). 9. Vi antaga termernas antal i differentialeqvationen (33) vara (35) u = IN(N —1) samt identifiera massprodukterna m,m, med de u hela talen Mi... Mi, hvilka till sina värden äro arbiträra, och sätta n—=1; da satisfieras den första fundamentala differentialeqva- tionen (22) genom att sätta följande « eqvationer, m dys 2 d 230) w 20 0) 7 (36) 2) + o = I En [5 ab a der de u gvantiteterna X,; endast äro underkastade vilkoret att vara rötter af de respektivu ordningarne m,m, till ett helt ra- tionelt polynom (28) med variabla koefjicienter, men äro för öfrigt af hvarandra oberoende. Differentialkoefficienten 1 högra ledet af (30) är vidare en funktion af allmännaste form; ty endast differentialer med alge- braiska koefjiieienter af negativ dimension kunna enligt n:o 8 satisfiera en differentialegvation af formen (22), och endast dif- Ferentialer med rationela koefieienter af negativ dimension kunna satisjiera en sådan eqvation utan att mellan variablerne införes något för problemet främmande beroende. Den första fundamentala differentialeqvationen (22) säges nu vara sönderdelad i de u differentialeqvationerna (36). 10. Om vi med P,, P, och W,, w, utmärka funktioner, som äro till formen identiska med de respektiva funktionerna P och w i (36) men beroende af andra konstanter, så fås pa enahanda sätt genom sönderdelning af de tva senare fundamen- tala differentialegvationerna (22) följande två system, hvardera af u eqvationer, Pr dyrs 2 dlyrs)” N DIOR) Are N 9) TEARS T (37) al =) Bo, be Deo a och rs N2 (ED ANI n Sn) a ) + = PA lan rs=12,...,(N—1)X], 20 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. system af samma karakter som systemet (36), och hvilka derför icke pålägga termerna af de två senare eqvationerna (22) andra vilkor än att vara diferentialer af allmännaste form, som kunna satisfiera dessa eqvationer, utan att något för problemet främ- mande samband derigenom införes mellan de u variablerna Y,, eller mellan de u variablerna Z,s. 11. Integralerna af högra leden af eqvationerna (36), (37) och (38) äro af känd algebraisk logaritmisk form. Om man betecknar dessa integraler på följande sätt: x. = Pe ee] NONE ; (39) 2 = ae, 2 es 12...NZIN) [TZ = + Kr hvarest K,,, K',,, K”,, äro integrationskonstanter, sa kan man skrifva systemen (36), (37) och (38) under denna integre- rade form: eqvationssystem, der variablerna X,,, Y,s, Z, äro obestämda. Om .vi beteckna som vanligt AS dis 2 dyrs 2 dz,.\2 (41) (=) = (5) + (27) + (ee) så fås genom att addera eqvationerna (40) följande system af tu integraler: dS,,\2 2 r Ta < Von (42) (= 4 KR) AP) RNE 12... N IN), hvilket system motsvarar den kända integralen i lefvande krafter. ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 21 Sönderdelning af de tre fundamentala differentialeqvationerna (20). 12. Om vi med Ay, Ars, Ars beteckna longituder, definierade genom eqvationerna | tang flag = = = Mg | | Re | (43) 4 tang A, = = re 122... NEN), | i | | LENS gg SE Ge | | A Jae db,; IR Os dy,s a e en = (44) Sy — Yrsa — Ersta (® 112, 2 N N), hvadan de tre fundamentala differentialegvationerna (20) kunna days = 2 M,Ms ala) =0, skrifvas sålunda: db,s (45) 4 Mim msd i2 ET Er =), | N . z „2 ÅCys MUD (Ers IS 0, (er Vi bemärka vidare i samband med formelsystemet (44), att, om vi med p,, beteckna den med radien Ä,, komitiala perpen- dikeln mot tangenten till den af Ä,, beskrifna banan samt med dns, bys, fs de vinklar med de positiva riktningarna af de re- spektiva koordinaterna «> Yrs» Zrs> som bildas af perpendikeln mot det plan som innesluter Ä,, och p,,, sa fås pa kändt sätt följande formelsystem: !) ') Jfr formeln (37) i Memoire sur le probleme des N corps- 22 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. 2 da, dSzs lei. SEE = (ir > dns \Cos rs] (46) ya = Me (pr) Cos a, 08 =12,...NIN), 2 de. — 8 dS,.\ (+ =(E rs + Ers) a =(p Os, dt | | Cos rs] dS,s der har den i (41) gifna betydelsen, hvarvid äfven iakt- tages, att days, Yrsdbrs, 27sde,, kunna ersättas af de respek- tive, uetzycken ,,y,dlo=@.., u,.2,d NOT Ogg Arg OG byg 13. Om vi med £, fi» fo OCh x, % 2» beteckna funktioner, som till formen äro identiska med de respektiva funktionerna P och wi (36) men beroende af andra konstanter, sa fas pa samma sätt som i eqvationerna (36), (37) och (38) följande tre system, hvardera innehållande u eqvationer: (7 2 TS ar Kr (IR ne) | vå } 2 db,; RL, (3B,.)dB,, Jena NES 7 (47) ‚Aloe a a Lär), „2 dIC,.\ ol, )dC;s JE ers = # = 6 a) ch | hvilka eqvationer alltså icke pålägga termerna i de tre funda- mentaleqvationerna (20) andra vilkor än att vara differentialer af allmännaste form, som kunna satisfiera dessa eqvationer, utan att något för problemet främmande samband derigenom införes mellan de u variablerna Å,s, mellan de iu variablerna B,, eller mellan de u variablerna Cs. 14. Integralerna af högra leden af eqvationerna (47) äro af känd algebraisk logaritmisk form. Om man betecknar dessa integraler på följande sätt: ; ale y L (A) fn är förs ; 2 Aa (48) all) = on): I" (CE NUET A nn 2 öra (2 2 = fe ey + SR An N K re, o— en m” nn S (vr) | ni [NO] | jr S ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 23 der Ans, Ans, lys äro integrationskonstanter, sa kan man skrifva systemen (47) under denna integrerade form: (ee | dt Ca a (a), 0512... , N IN), SÄNG 0 | | So fo (CR) | dt der variablerna A,,, By, Cr äro obestämda. Anm. Enär de N kropparnes lägen äro fullt bestämda genom de (N—1) vektorerna &s,...,Cıy eller deras koordinater, den kropp, hvars massa är m, må vara hvilken som helst. så följer deraf, att af de w = SN(N— 1) integralerna, inne- hållna i hvart och ett af de tre systemen (40) och i hvart och ett af de tre systemen (49), det gifves blott (N — 1) med oberoende koordinater, d. v. s. tillhopa 6(N --1) obe- roende integraler, dä de öfriga integralerna böra bestämmas genom de relationer mellan koordinaterna, som äro gifna i formelsystemet (2). Transformation af eqvationerna för den relativa rörelsen. 15. Genom att differentiera eqvationssystemet (40) fås följande resultat: döx N = X rs TB SA os rs | dt? u 0 I: | fee Id yr Yrs FEST! dg, er. a SS 2 Ike 7 0 \ de Sr {0 Rå. =D dyr: (rs = 1 9 . 9 N I N ) d’z Zrs dJ;(Z;:) = Bas = 1 a rs | di? YT DA 2 d2rs Förmedels detta eqvationssystem kunna eqvationerna för den relativa rörelsen (8) transformeras till följande system af 3N | dJI(X,.,) ) Mu 0 eqvationer: (a 24 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. hvilka eqvationer alltså, i öfverensstämmelse med N:o 9, N:o 10 och N:o 13, uttrycka de enda förbindelser, som förefinnas mellan de « variablerna X,,, mellan de u variablerna Y,, och mellan de u variablerna Z,s- Sats rörande symetriska differentialeqvationer med rationela koef- ficienter af negativ dimension. 16. För att närmare bestämma formen af integralerna III) LA) TED) ONA RN nl I (AO) uppställa vi följande sats. Om summan af två symetriska dif- ferentialeqvationer med rationela koefjieienter af negativ dimen- sion bildar en tredje differentialeqvation af samma karakter, så kunna dessa tre eqvationstermer endast ega enkla oändlighets- ställen eller, som är detsamma, dessa termers integraler äro loga- ritmer af algebraiska produkter. Vi antaga enligt (33) de tva symetriska differentialeqvatio- ww w(X)dX, | ) M, a = (0; nerna vara följande: FN CD AGA seen 1 C 5 | M, PN) = (03 r=1 integralen af en term ur den ena och den audra eqvationen kan da sättas under följande form, da s utmärker en konstant: | w(X)AX P(X) = AO Tr OTRS & (53 = AY) log, der A(X) och A(Y) äro rationela funktioner af negativ dimen- sion samt X och % enligt (25) algebraiska produkter af formen (54) I = BIXR— 4)". Km], = Billy bi)... (Y bu); då nämligen qvantiteterna B, By. so Bm» Ova dm och 13 Bi»... Bin, Da. 0m, utnar kan konstanper ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 25 Genom att addera eqvationerna (53), differentierade, fås, då vi sätta produkten följande resultat: /ER d(X)AX var _ dZ E Vv m > (56) ex) eo = 7 +dA(X) +2dA,(YV). Om vi addera de två eqvationerna (52) efter att ha multi- plicerat den senare med &, så kunna vi enligt (56) sätta sum- man under följande formel: (57) ) M, 17 + d[A(X,) + e4,(YM =. 7=1 Men enligt det faststälda vilkoret bör summan (57) vara en symetrisk differentialeqvation med rationela koefficienter af ne- gativ dimension, hvilket är möjligt endast under det vilkor, att de algebraiska delarne A(X,) och A,(Y,) icke finnas till, d. v. s. att oändlighetsställena hos eqvationerna (52) äro enkla. Sum- man af eqvationerna (52) tager då den begärda formen: (58) ) M,Z=0, DE: hvadan oändlighetsställena hos denna eqvations termer äfven äro enkla. Följaktligen äro integralerna af de tre eqvationernas (32) och (58) termer logaritmer af algebraiska produkter af formen (54) och (55). 17. I det vi anmärka, att summan af tva af de tre dif- ferentialegvationerna (22) bildar en differentialeqvation af samma karakter, sluta vi pa grund af ofvan bevisade sats, att integra- lerna NIT AL SAD (420) och HAD Be) SCH) i (49) äro logaritmer af algebraiska produkter af formen (54). System I af differentialeqvationer mellan koordinaterna Z,s, Yrs> Z,s och de obestämda variablerna X, Yı, Zyrse 18. Vi sätta med stöd af (44) systemet (49) under föl- jande differentierade form. 26 DILLNER, OM N-KROPPARS PROBLEMET. Ed (a: ars — Ås dYrs dr — | Ja EN SSR Irs Den = la Ub d’z,, dy di & N) | I 59) le nr rl ZN: ( ) val | Ins ge a dt er 12,...,A IN); rn 32 5 = Is x d2rs Nut di,(C,,) | N ae) a RT) vi kunna da med stöd af (50) sätta systemet (59) under formen | 1 a); ATEN RAD | I an Ina ) 22 Za 4 = d 76 CM) it ne en) a Tel = | a A (6 fö 1000. Neon | Ss 1), Le) x dJ,(2,.)) Be: di,(C,,) | E Bi AR En d2rs ET | Genom att på lämpligt sätt eliminera differentialen dt mellan systemen (49) och (60) fås åtskilliga system af differentialeqva- tioner som uttrycka vissa algebraiska funktioner af koordina- ERE ps, Yrss Ae af de obestämda variablerna Xys, Yrss Ac och af samtliga dessa qvantiteters differentialer såsom varande lika med differentialerna d(i)?, d(i,)?, A.) dlii,), d(ü,), dis) och deras förbindelser såsom d(iti,), d(i+i,), dli, Fi)? 0. s. v.. då nämligen qvantiteterna i, i, i, äro enligt n:o 17 logaritmer af algebraiska produkter, innehållande respektive de obestämda variablerna A,;, Byss Ors: System II af differentialegvationer mellan koordinaterna 2,;, Yrss 2, och de obestämda variablerna X,;, Y,s, Zs: 19. Om vi multiplicera systemet (50) på lämpligt sätt med differentialerna da,,, dy,s, dz,, och addera resultaten två och två, fa vi följande system af differentialegvationer: kam, dyrs d(Z,sYrs) | faJ(2 X) dJ, (07 7 Xx | | | dt dt )+o BR, dm, dyrs + dyrs dä] 2, yYrs2r (OK (2 el, soc 61) | + orena ee KLARA N 12,..., dt Tao, 21 dY,s 12 ni] Ne N). 3 dra der dMersZrs) 1 SI NZr) KJ \ dr er) Be OR Aa en (NN Men genom att på lämpligt sätt multiplicera eqvationerna (8) med differentialerna af summorna (18) fås enligt (10) resultat, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 27 som adderade två och två gifva följande tre differentialeqva- tioner (jfr. formlerna (48) och (49) af Méeémoire sur le probleme des N corps): 1; rs ik) I ra) | Mm jam ne = +0 Ua, sel —_(, < dt Rn U dumaden Myns2re) D) MM då (62) (2 SN en l uns Ans Urs mand a re = = | N Vi beteckna med i(A,,), (3,5), i,(E,,) logaritmer af alge- braiska produkter af formen (54); vi erhålla dä enligt forw- lerna (40) och (49) och pa grund af n:o 17 följande system af inteoraler: fax, Ayns Mayr) 475 | dt I an of! RÖR 77 ii (63) ren + oe MUD SR + 21 IK ya I) ZN SE Genom att multiplicera (65) med 2d(R,,)? och integrera fas följande system af u differentialeqvationer: (68) = ) = 20, + JE,d(R,)? + G's (rs=12,....N_IN), der integrationskonstanterna äro utmärkta med @,.,. Systemet (68) innehåller exakta integrationsresultat under det vilkor, att E, är en funktion af R,; men under detta vil- kor löses systemet genom en gvadratur. Några ur föregående eqvationssystem härledda resultat. System II af u differentialeqvationer, hvilkas lösning beror af en qvadratur. 21. Genom att multiplicera systemet (49) med respektive 2755 Lys, Yrs och addera resultaten fås med iakttagande af (43) och (46) följande system af u eqvationer: (DO) Nr NOS (Org) 0 error) ee N). Om vi med dO,, utmärka den vinkel, som beskrifves af R,, under tiden dt, sa ega vi att i samband med systemet (46) an- vända följande formel: (70)1,9,.08,,— 2.49, (ns 12rr2 2 Na): ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 29 Genom att qvadrera systemet (49) och addera resultaten fås med stöd af (46) och (70) följande system af u eqvationer: > ICh op); a TT a (71) Mo a = Arg (05 = MI jo VN NN) dt dt der man satt (72). BA (Ala RTR NNE Vid jämförelse af systemen (49) och (71) fås enligt (46) följande system af 3u proportionaliteter: Ore loss = dh) (TS) Ses CE 15 = 2,0), (ee en Ir Cos b,, = iu ( N Med fästadt afseende pa den bekanta formeln 1 BIN a) (74) Dark | dd. härledes från systemen (42) och (71) följande system af u dif- ferentialegvationer: 2 ao en, EZIEND 2 d =) 1 2 NT Fa AT der man satt (76) 30:08) air IV) at J,(2) = Ins- Systemet (75) löses genom en gvadratur under vilkor att ers Och I, äro funktioner af Rs, hvilket vilkor öfverensstäm- mer med det för systemet (68) gifna vilkoret. Anm. 1. Genom föregående undersökningar är N kropparsproble- met reduceradt att bero af två qvadraturer (68) och (75) samt af två system af differentialeqvationer (60) och (64) för be- stämmandet af relationerna mellan koordinaterna rs, Yrss rs och de obestämda variablerna X,s, Yrs Zrs- Anm. 2. Om vi i föregående utvecklingar ersätta (X), Jı(Y rs). Jo(Z,) och (Ars), (Br), (Cr) med konstanter samt stöta bort index rs, så erhållas de för två kroppars problemet gäl- lande formler såsom enskilda fall af de för N kroppars proble met gällande. 30 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2). Från Societe de Geographie i Paris. Stills, (DM I 2203 (3) 1203 Oel Erz) Eee re 17—18; 20; (6) 3—6; 8&—20; (7) 1: 14; 6; 2: 15; de 12, Compte rendu, 1882: 1 13; 16. Recueil de Voyages... T. 2; 4: ı—2; 5—8. Paris 1825 —1866. 4:o. Instructions générales aux voyageurs. Paris 1875. S:o. JACKSON, J. Liste provisoire de bibliographies g&eographiques spé- eiales2 br Na KRO Comptes rendus des seances du congres international des sciences SEO vaphirquesn 1809 11 22215531878 NR FO Frän Naturforschende Gesellschaft i Basel. Verhandlungen, Th. 7: ı. Från Naturforschende Gesellschaft i Bern. Mittheilungen, 1881: 2. Från Societe Vaudoise i Lausanne. Bulletin, N:o 87. Från Allg. Schweizerische Gesellschaft für die Ges. Nemmundssen- schajten i Zürich. Neue Denkschriften, Bd. 28: 2 Verhandlungen, 63—64. Frän K. Akademie gemeinnütziger Wissenschaften i Erfurt. Jahrbücher, H. 11. Från Gesellschaft für Natur- und Heilkunde i Giessen. Bericht, 21. Frän Naturwissenschaftlicher Verein i Graz. Mittheilungen, 1881. Från Verein für naturwissenschaftliche Unterhaltung i Hamburg. Verhandlungen, Bd 4. (Forts.) 31 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1582. N:o 8. Stockholm. Schematisk framställning af de 1 Riksmuseum befint- liga laxartade fiskarnes slägtskapsförhållanden. Af FE. A. SMmiTT. [Meddeladt den 11 Oktoler 1882]. I. Laxar. 1. Fjällens antal straxt ofvan sidolinien, i en längs- gående rad på en sträcka af en tiondedel af kroppslängden !), straxt framom ryggfenan, 15-24; rätt ofvan analfenan, 13—19. A. Gälräfständernas?) antal pa främsta gälbagen 12—17; pannans bredd mellan ögonen van- ligen mindre än stjertens minsta höjd, hvil- ken är större än 55% af reducerade hufvu- dets längd?) eller 25% af afstandet mellan främre ändarne af bröst- och bukfenornas fästen. Stirrstadiet har öfverkäksbenets bredd mindre än 32% af dess läugd. ..__.__...-.- Salmo trutta. a. Reducerade hufvudets längd större än 13 % af kroppslängden (en ungdomskarakter för följande form); bredden mellan ögonen mindre än 89 % af öfverkäksbenets längd; ') Kroppslängden = afståndet från nosens till wellersta stjertfensträlarnes spets. >) Gälräfständerna = de broskartade utskotten från gälbägarnes framsida. >) Reducerade hufvudets längd = afståndet från öfverkäksbenets ledknappsknöl till bakre randen af förlocket i jemnhöjd med underlockets främre-öfre vinkel. SMITT, SCHEMATISK FRAMSTÄLLNING AF LAXARTADE FISKAR. bukfenornas längd större än 10 % af kroppslängden: S. fario (vanliga insjö- öringen). b. Reducerade hufvudlängden mindre än 13% af kroppslängden; bredden mellan ögonen större än 902 af öfverkäksbenets längd; bukfenornas längd mindre än 10% af kropps- längden: S. trutta (hafs-öringen). 5. Gälräfständernas antal på främsta gälbagen 13—22; bredden mellan ögonen vanligen större än stjertens minsta höjd (kos ynglet större än 87% af nämnda höjd), hvilken vanligen är mindre än 55% af reducerade hufvudets längd eller 25 % (hos ynglet mindre än 28%) af afståndet mellan främre ändarne af bröst- och bukfenornas fästen. Stirrstadiet har öfverkäksbenets bredd större än 32 % af dess’ TAN KFN TIERP TE en Salmo salar. a. Reducerade hufvudets längd större än 13 % af kroppslängden (en ungdomskarakter för följande form, här dessutom åtföljd än af en, än af en annan karakter, som egent- ligen tillhör föregaende art): S. venernensis (Museum har denna form, Venerns blank- lax, i unga exemplar äfven från Bohus- läns skärgård.) b. Reducerade hufvudets längd mindre än 13% af kroppslängden. aa. Bukfenornas längd större än 75 % af bröstfenornas längd: S. salar (hafs- blanklax). bb. Bukfenornas längd mindre än 752 af bröstfenornas längd: S. brevipes (Ar- kangelslax). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 33 2. Fjällens antal straxt ofvan sidolinien, i en langs- saende rad på en sträcka af en tiondedel af kroppslängden, straxt framom ryggfenan, 25—37; rätt ofvan analfenan, 23—32. A. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen mindre än 15; öfverkäksbenets bredd större än ögats höjddiameter; (hufvudets längd större än 23% af kroppslängden; afständet från nosens spets till bukfenan större än 50% af kropps- längden; stjertens minsta höjd mindre än 35 % af hufvudets längd; afständet från främre än- dan af bukfenornas fäste till analfenans början mindre än 21% af kroppslängden). ___... Salmo fluviatilis. a. Reducerade hufvudets längd mindre än 72% af hufvudets längd: S. hucho (fr. Donau). b. Reducerade hufvudets längd större än 72 2 af hufvudets längd: S. Auviatilis (fr. Jenisej och Novaja- Semlja). B. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen större än 20; öfverkäksbenets bredd mindre än (någon gång lika med) ögats höjddiameter. Salmo alpinus. a. Hufvudets längd större än 23% af kropps- längden; afståndet från nosens spets till bukfenan större än 50 % af kroppslängden; stjertens minsta höjd mindre än 35% af hufvudets längd; afståndet från främre än- dan af bukfenornas fäste till analfenans början vanligen mindre än 212 af kropps- längden: S. salvelinus (Vetterns-rödingen).!) b. Hufvudets längd mindre än 23% af kropps- längden; afständet från uosens spets till | bukfenan mindre än 50 % af kroppslängden; afståndet från främre ändan af bukfenornas !) Riksmuseum eger denna form från Jenisej, Storsjön, Hemsjön och Vettern. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 8. 3 34 SMITT, SCHEMATISK FRAMSTÄLLNING AF LAXARTADE FISKAR. fäste till analfenans början vanligen större än 21% af kroppslängden. aa. Stjertens minsta höjd mindre än 35 % af hufvudets längd: S. stagnalis (Grön- lands-rödingen).!) bb. Stjertens minsta höjd större än 35% af hufvudets längd: S. alpinus (fjäll- rödingen).?) IT. Norssar. Museum eger häraf endast en art: Osmerus eperlanus. a. Analfenans längsta stråle lika lång eller (van- ligen) kortare än längden på ryggfenans bas och högst 8,1% af kroppslängden: O. dvinensis. b. Analfenans längsta stråle längre än ryggfenans bas och minst 8,4 % af kroppslängden: O. eperlanus. III. Loddor. Häraf endast en art känd: Mallotus villosus. IV. Hvitlaxar. Af detta slägte eger museum blott en art, Luciotrutta nelma, från Jenisej och Hvita Hafvet. Fenformeln är: D. (14—16), A. (17—19), V. (11—12), P. (15—18). Den synes ej vara till arten skiljd från Zuciotrutta mackensit. V. Nikar.?) 1. Underkäken skjuter med sin spets fram om spetsen af öfver- käken. 1) Riksmuseum eger denna form från New-Foundland och Grönland samt (i öfvergängsformer still föregående form) från Spetsbergen, Novaja-Semlja och Arkangel. ?) Riksmuseum eger denna form från Norska Finmarken, Torne-träsk, Saltfjöln, Lycksele, Jufvelen, Kall, Ströms Vattudal och Nyckelvattnet. 3) Alla mått, som räknas från nosen, äro på sikarna tagna från Ööfverkäks- benets ledknappsknöl. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 35 4. Stjertens minsta höjd mindre än 8 % af kropps- längden eller 45 % af hufvudets längd. a. Ögonens höjddiameter större än 72% af bredden mellan ögonen. aa. Ögonens längddiameter större än 33 % af hufvudets längd; analfenans bas längre än 90% af reducerade hufvud- längden; öfv.käksb. lancettformigt. Coregonus tugun, bb. Ögonens längddiameter mindre än 33 % af hufvudets längd; öfverkäksbenet lie- formigt böjdt, bakåt trubbigt eller snedt afskuret. a. Afständet från nosen till ryggfenans början mindre än 42% af kropps- längden; afständet från nosen till bukfenans fäste mindre än 43% af kroppslängden; analfenans bas längre än 9042 af reducerade hufvud- LÄG de say 2.0 20.0 Coregonus Merckii. 3. Afständet från nosen till ryggfenans början större än 42% af kropps- längden; afståndet från nosen till bukfenornas fäste större än 43 % af kroppslänsden a ee Sal Coregonus albula. aa. Bukfenornas längd större än 58 % af hufvudets längd eller 81% af reducerade hufvudlängden. Ögo- nens höjddiameter större än 18% af hufvudets längd; gälräfstän- dernas antal på främsta gälbagen omkring 40 (38—48): 0. albula, acc. Hufvudets längd större än 19 % af kroppslängden, reduce- rade hufvudlängden större än 14% af kroppslängden; anal- 36 SMITT, SCHEMATISK FRAMSTÄLLNING AF LAXARTADE FISKAR. fenans bas kortare än 90 % af reduc. hufv.längden: C.albula. 38ß. Hufvudets längd mindre än 19 % af kroppslängden, redu- cerade hufvudlängden mindre än 14% af kroppslängden; analfenans bas ätminstone hos honorna vanligen längre än 90% af reducerade hufvud- längden: ©. vimba. #8. Bukfenornas längd mindre än 58% af hufvudets längd eller 81% af reducerade hufvudlängden; ögo- nens höjddiameter mindre än 18% af hufvudets längd; analfenans bas kortare än 90 % af reducerade hufvudlängden; gälräfständernas antal på främsta gälbågen om- kring 20: 0. lucius. b. Ögonens höjddiameter högst 71 % af bredden mellan ögonen; gälräfständernas antal på främsta gälbågen högst 48; antalet strålar i analfenan (13—15) lika med eller mindre än antalet strålar i ryggfenan; anal- fenans bas kortare än reducerade hufvud- längden.. 2: 02. u Bates N Coregonus autumnalis. aa. Afstandet från nosen till ryggfenans början mindre än 43% af kroppsläng- den; afständet fran fettfenan till stjert- fenans främsta öfre stödstralar mera än 9% af kroppslängden eller 79% af reducerade hufvudlängden; ögats längd- diameter lika lang som dess höjddia- meter: ©. autumnalis Novaje Semlje. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 37 bb. Afständet från nosen till ryggfenans början mera än 43% af kroppslängden; afståndet från fettfenan till stjertfenans främsta öfre stödstrålar mindre än 9 af kroppslängden eller 79% af reduce- rade hufvudlängden; ögats längddiame- ter längre än dess höjddiameter: C. au- tumnalis Jenisejensis. B. Stjertens minsta höjd mera än 8% af kropps- längden eller 45% af hufvudets längd eller 63 % af reducerade hufvudlängden. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen minst 53. Antalet strålar i analfenan (16—17) större än uti ryggfenan (12—14); analfenans bas längre än reducerade hufvudlängden. .___...... Coregonus cyprinoides. 2. Underkäkens spets skjuter ej fram om spetsen af öfverkäken. A. Öfverkäksbenets bredd mindre än hälften af (les Span os dör sea AE e Nan Coregonus lavaretus. a. Öfverkäksbenets längd mera än 30 %.af huf- vudets längd. aa. Afständet från nosen till ryggfenans början mindre än 43% af kroppsläng- den; afständet mellan bröstfenornas och bukfenornas fästen mindre än 28% af kroppslängden. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen större än 50: C. muksun. bb. Afständet från nosen till ryggfenans början större än 43 % af kroppslängden; afståndet mellan bröstfenornas och buk- fenornas fästen större än 28 % af kropps- längden. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen mindre än 40: C. ma- xillaris. 38 sMITT, SCHEMATISK FRAMSTÄLLNING AF LAXARTADE FISKAR. b. Öfverkäksbenets längd mindre än 302 af hufvudets längd. aa. Nosens höjd mindre än 15% af reduce- rade hufvudets längd. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen vanligen större än 30: 0. Wartmanni. aaa. Nosens höjd mindre än 61% af dess bredd. a. Stjertens minsta höjd mera än 36% af hufvudets längd. ac. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen större än 40: C. aspius. 88. Gälräfständernas antal på främsta gälbågen mindre än 40: C. Nilssonü. 8. Stjertens minsta höjd mindre än 36% af hufvudets längd: C. bol- mentiensis. bbb. Nosens höjd mera än 61% af dess bredd: ©. Wartmannı. bb. Nosens höjd mera än 15% af reduce- rade hufvudets längd. Gälräfständernas antal pa främsta gälbagen vanligen mindre än 30: (. lavaretus. aaa. Underkäkens längd större än stjer- tens minsta höjd. «. Hufvudets längd större än 184 af kroppslängden. au. Ögats höjddiameter större än 24 % af reducerade huf- vudlängden: C. lavaretus. BB. Ögats höjddiameter mindre än 24 % af reducerade ÖFVERSGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8& 39 hufvudlängden: ©, lavare- tus microps. 8. Hufvudets längd mindre än 18% af kroppslängden: C. lavaretus microcephalus. bbb. Underkäkens längd mindre än stjer- tens minsta höjd. a. Öfverkäksbenets längd mera än 25 % af hufvudets längd: C. poleur. ß. Öfverkäksbenets längd mindre än 25 % af hufvudets längd: C. pol- cur brachymystaw. B. Ofverkäksbenets bredd större än hälften af dass. ÄT USTA NER SRA TNE NER Coregonus nasus. Riksmuseum eger: Coregonus Coregonus Coregonus tugun Merckii (»Seldj») albula Jenisej. Jenisej. Lögdasjön (Fredrika socken i Lappland), Gråträsk vid Piteå, Piteå Lappmark, Wargö i Piteå skärgård, Jemtland, Siljan, en sjö norr om Nora, Norrström, Mörkö skärgård, Wettern, Helgasjön i Småland, Bäckaskog och Wenern, samt från Ladoga och från Kuopio i Finland. Coregonus vimba » Dalsland och (ej fullt typisk) från Stock- holms skärgård. Coregonus lucius » Arkangel. Coregonus autumnalis »Omul») » Jenisej och Novaja Sem]ja. Coregonus cyprinoides (»Pelet») » _Jenisej och Arkangel. Coregonus muksun » Jenisej. Coregonus maxillaris » Wenern. Coregonus aspius » Piteå Lappmark. Coregonus Nilssonii » Refsunden och Storsjön i Jemtland, Berg- undasjön i Småland och Ringsjön i Skåne. Coregonus bolmeniensis » Ljusdal i Helsingland, Hammerdal i Jemt- Jand, Bolmen, Asnen, Yxkullsund, Willings- berg och Wenern. Coregonus Wartmanni » Jockmock, Piteå Lappmark, Gråträsk, Piteå, Alsen 1 Jemtland, Wettern och Wenern. 40 SMITT, SCHEMATISK FRAMSTÄLLNING AF LAXARTADE FISKAR. Coregonus lavaretus microps från Wenern, Wettern, Stockholms skärgård, Refsunden, Hammerdal, Hellefors, Läng- rohamn(Nordmaling), Indalselfven, Torne- elf och Ladoga. Coregonus lavaretus » Wenern, Idefjorden (Bohuslän), Laxsjön i Dalsland, Yngen och Fryken (denne senare dock med stort antal gälräfs- tänder) i Wermland, Mörkö, Elfkarleby, Storsjön och Neckten i Jemtland, In- = dalselfven, Gräträsk, Uleäträsk och Je- nise]. Coregonus lavaretus microcephalus » Ängermanelfven. Coregonus polcur » Jenisej. Coregonus polcur brachymystax » Jenisej. Coregonus nasus » Jenisej. VI. Harrar. A. Hufvudets längd större än 18% af kroppslängden; öfverkäksbenens längd mindre än 34 % af hufvu- dets längd; stjertens minsta höjd mindre än 45% afshufyudetsplaned ss ERBE Th. vulgaris. B. Hufvudets längd mindre än 15% af kroppsläng- den; öfverkäksbenens längd större än 34% af hufvudets längd; stjertens minsta höjd större än 4910. 8a ash uitivaudle BS län a MERRILL Th. Pallasii. VI. Silfverfiskar. Jemte åtskilliga andra, för Sveriges fauna eljest främ- mande arter, ss. Pelamys unicolor, Pelamys sarda, Gymnetrus Grillii och Trachypterus arcticus, har Riksmuseum, under det nuvarande större sillfisket vid Bohuslän, från denna kust er- hållit ett exemplar af den större silfverfisken, Argentina silus, taget i November 1880 pa backa vid 50 famnars djup mellan Koster och Tister, samt ett exemplar af den mindre arten, Argentina sphyr&na, taget vid Helsö i December 1879. 41 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 8, Stockholm. Bidrag till kännedomen om Krustaceer, som lefva hos Mollusker och Tunikater. Ad (Oc Mo So AURRVNSENUS: Tafl. XIII--XVI. [Meddeladt den 11 Oktober 1882.] Då jag genom det reseanslag, som i början af detta ar beviljades mig af Kongl. Vetenskaps-Akademien, kom i tillfälle att äfven under sistförflutne sommar a Kristinebergs zoologiska station egna någon tid at undersökning af hafsentomostraceer vid Bohusläns kust, går jag härmed att lemna en fortsättning af de iakttagelser öfver parasitiska Kopepoder hos Mollusker och Tunikater, hvilka finnas meddelade i Öfversigten af Kongl. Veten- skaps- Akademiens Förhandlingar n:o 3 för detta år. I öfverens- stämmelse med den der begagnade ordningen vill jag först lemna en framställning af de hos Mollusker anträffade formerna och derefter af dem, som lefva hos Tunikater. III. Af de tvänne under föregående ar anträffade och beskrifna Molluskparasiterna lyckades det mig att återfinna ej blott Lichomolgus agilis i flere såväl han- som honexemplar pa de två Doris-arter, hvilka förut blifvit anmärkta såsom dess värdar, utan äfven Modiolicola insignis, af hvilken form jag nu tillika lärde känna hanen. Innan jag öfvergar till en beskrifning af denne sednare, vill jag emellertid beträffande den förstnämnde göra nagra tillägg till de uppgifter, som redan blifvit meddelade om denna parasit. 42 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. 4” Lichomolgus agilis (LEYDIG) CLAUS. 1853 Doridicola agilis Leyvıs, Zeitschr. f. wiss. Zool. IV, p. 377, Pl. 14. Honan: femte fotparet: i afseende pa detta är att märka, att det utskott af femte thorakalsegmentet, som uppbär det- samma, pa sin främre sida är försedt med ett borst af samma längd som de i fotens spets sittande. Genitalorgan: äggsäckarne, som träffas fästade nagot bakom midten af första abdominalseginentets sidor, innehälla mycket sma ägg, af 0,03—0,04 mm:s diameter, och då de förra na en betydlig utveckling (0,7 mm. i längd och 0,3 mm. i bredd på midten), sa att de ofta äro större än kroppens halfva längd,” blir följaktligen äggens antal ganska stort; jag har räknat ända till 270 i en enda äggsäck. Utan tvifvel är detta förhållande af synnerligt stor bety- delse för betryggande af en sådan djurforms bestånd, hvars till- varo, åtminstone när den hunnit full utveckling, är bunden vid ett annat djur, hvilket på grund af sitt jemförelsevis sällsynta och enstaka uppträdande med vida mindre framgång skulle kunna uppsökas af den förra, så framt ej det större antalet individer för parasiten uppvägde både dess egen ringa rörelseförmåga och fatalet värdar, till hvilka den är hänvisad. Härigenom torde större utsigt finnas, att bland den stora mängd larver som framalstras åtminstone en och annan kan komma till en för artens bevarande lämplig tillflyktsort. Hanen: andra paret antenner: 1 öfverensstämmelse med det hos andra arter af slägtet Lichomolgus THOR. vanliga förhål- landet kan på dessa antenner iakttagas en tredje, något snedt gående sutur, utåt från den andra suturen. Den korta, af dessa båda suturer begränsade leden utgör ungefär en fjerdedel af den på teckningen af honans andra antennpar förut afbildade tredje leden och visar i spetsen på den konkava sidan ett längre och ett kortare klolikt borst. Ehuru måhända ej alltid tydligt ut- pregladt, kan detta förhållande spåras äfven hös honan. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 43 Femte fotparet: beträffande detta gäller samma anmärkning, som ofvan gjorts om samma fotpar hos honan. Genitalorgan (Tafl. XIII fig. 9): Spermatophorkapslarne i första abdominalsegmentet hafva en oval form, med den spetsi- gare ändan framåtriktad; spermatophorerna äro likaledes ovala, med något trubbigare bakre ända och innesluta en stor mängd ytterst fina, långsträckta, jemntjocka spermatozoider, hvilka ligga tätt tillsamman på samma sätt som hos slägtet Lichomolgus och, såsom THORELL härom yttrar, derigenom likna en inrullad härlock. Genitalflikarne upptaga bakre tredjedelen af segmentet och sam- manlöpa i en spetsig vinkel på segmentets midt. De äro till formen triangulära, med sin spets skjutande något in på andra abdominalsegmentet. I sjelfva spetsen är fästadt ett kort, snedt bakåt vändt borst och något utom detta ett utåtriktadt dylikt. Hanens kroppslängd befanns, med frånräkning af abdominalbor- sten, vara lika stor som längden af honans hufvudbal eller 0,7 mm. Båda könen anträffades såväl pa Doris tuberculata CUVv. som på Doris verrucosa PENN. i Gullmarsfjorden. Modiolieola insignis mihi. Dä det material, som stod till mitt förfogande vid beskrif- ningen af honan till denna form, ej var nog tillräckligt att tillåta mig undersöka någon del af dess inre byggnad och äfven i af- seende på yttre karaktärer en och annan måste blifva oanmärkt, anser jag mig först böra göra några tillägg till förut lemnade redogörelse och teckningar öfver densamma. Honan: maxiller (Tafl. XIII fig. 7): den förmodan, som jag vid nämnda beskrifning af ifrågavarande art uttalade, att de två gröfre borst, som visade sig vid den konvexa bakre kanten af mandiblerna, tillhörde bakom dessa sittande maxiller, bekräftade sig vid närmare granskning af det nya materialet. Maxillan består af en vid mandibelns bas och omedelbart bakom denna sittande, oledad stamdel, hvars bredd vid basen är lika stor som mandibelns på samma ställe, men litet längre utåt visar maxillan en afsats och är derefter nästan jemnbred mot spetsen, 44 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. der den är försedd med fyra borst, af hvilka det innersta är längst och fästadt straxt nedom spetsen på inre sidan, de öfriga aftaga i längd utåt. Hela maxillans längd är blott en fjerdedel af mandibelns. Första paret mazwillarfötter: på tredje leden synes något utåt ifran basen på bakre sidan ett kort borst. Andra paret maxillarfötter: 1 spetsen af dessa fötters tredje led har jag ej kunnat finna spår till någon beväpning. Genitalorgan (Tafl. XIII fig. 6): Ovariet har synts mig vara ett oparigt organ af oval form; dess främre smalare ända är belägen vid midten af de förenade hufvud- och första thorakal- segmenten, dess bakre vid slutet af andra thorakalsegmentet. På hvardera sidan om ovariet och tätt intill detta synes ett mera långsträckt organ, hvars bakre ända skjuter något längre bakåt än ovariet och hvars främre ända på midten af afständet mellan ögat och ovariet förenar sig med den här båglikt böjda ovidukten. Innehållet synes utgöras af mera utvecklade äggceller än dem man finner i sjelfva ovariet och har jag derföre antagit dessa organ vara de inre och öfre grenarne af ovidukterna. I sin främre, mellan ovariets framända och de yttre ovidukterna belägna del äro de mörkare än baktill och af samma färg som ovariet. De längs sidokanterna af cephalothorax löpande, böjda ovidukterna sluta sig framtill, straxt bakom ögat, i en båge. som mot detta sed- nare skickar ett utskott och på hvarje sida ett större dylikt framåt; ät sidokanterna af hufvudet och första thorakalsegmentet utgå tre—fyra tubformade eller breda och rundade flikar. I de följande segmenten afsmalna ovidukterna småningom och blifva slutligen jemnbreda närmare genitalöppningen, som är belägen något bakom midten af första abdominalsegmentets sidor. Den nykläckta nauplius (Taf. XIII fig. 8) är oval, med rundad bakre och trubbigt tillspetsad främre ända. Den är försedd med tre par lemmar, af hvilka det främsta är enkelt och treledadt samt i tredje ledens spets bär två olika långa borst; detta par är af kroppens längd. Andra och tredje paren äro något kortare än det första samt 2-greniga. Den ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 45 större grenen är treledad och längres amt på det främre fot- paret gröfre än pa det bakre. På det förra synes andra leden på bakre sidan försedd med ett par borst och dess tredje led i spetsen och på bakre sidan med fyra—fem dylika. På det tredje paret är tredje leden af den större grenen i spetsen och på främre sidan försedd med fyra—fem borst. På båda fot- paren synes den mindre grenen tvåledad; den bär i sin spets tre olika stora borst. Ögat är fyrkantigt, beläget vid slutet af första femtedelen af kroppens längd. Hanen (Tafl. XIII fig. 1): cephalothorax är smalare än hos honan; dess femte segment visar tydliga sidoutskott för vid- fästningen af femte fotparet. Abdomen: första segmentet är ungefär lika längt som de tvänne följande segmenten tillsamman; dess sidokanter äro star- kare konvexa än hos honan. Andra segmentets största bredd är ungefär lika stor som hälften af första segmentets, dess längd är i förhållande till bredden större än hos honan. De föl- jande segmenten öfverensstämma med honans 1 längd, men äro något smalare, och andra—fjerde visa likasom hos henne tand- beväpning 1 bakre kanten. l Abdominalbihang: dessa Jikna honans, men de längsta änd- borsten äro hos hanen längre än de tre sista segmenten till- samman. Första puret antenner: dessa visa sju leder såsom hos honan, dock synas deras förhållanden vara något olika mot desamma hos den sednare. Suturen mellan fjerde och femte lederna är hos hanen mycket otydlig, men deremot visar sig antennens basaldel skarpt afskild från första leden genom en öfver dennas hela bredd snedt gående sutur. Hos honan finnes på samma ställe oftast spår till suturbild- ning, dock har jag på de undersökta exemplaren ej funnit basal- delen tydligt afsatt såsom led. Der en dylik är fullt utbildad skulle honan af denna art sålunda ega åtta leder i det främre antennparet. Borsten på dessa antenner synas lika an- 46 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. ordnade hos båda könen, men deras längd är hos hanen något mindre. Andra paret antenner öfverensstämma till alla delar med honans. Mandiblerna (Tafl. XIII fig. 2) förete samma form som ho- nans; cilierna pa främre kanten synas talrikare och beväpningen pa den bakre utgöres af tätt sittande korta taggar; på båda kanterna sträcker sig beväpningen ifrån mandibelns bredaste del mot spetsen. Maeillerna (Tafl. XIII fig. 2) sitta fästade omedelbart bakom och vid basen af mandiblerna. Deras basaldel är nedtill af samma bredd som mandibeln, men upptill något bredare än denna på samma afstånd från basen. Från basaldelen är ma- xillans yttre nästan jemnbreda del afsatt och når blott hälften af den förras bredd. I spetsen äro fästade fyra borstlika tag- gar, af hvilka den bakersta är längst och föga kortare än maxil- lens smala yttre del. Hela maxillan, borsten oberäknade, utgör hälften af mandibelns längd och den breda basaldelen är ungefär af samma längd som afståndet från mandibelns bas till början af dess utbredda del. Första paret maxillarfötter (Tafl. XIII fig. 3): dessa bestå likasom hos honan af en nästan jemnbred basaldel och en andra led något smalare än den föregående samt en nästan rätvinkligt böjd tredje led, som utlöper i ett långt, på den inåtvända kanten cilieradt borst. Denna änddel synes något längre än hos honan och är tätare cilierad samt vid basen på bakre sidan försedd med ett borst af andra ledens längd. Andra paret masillarfötter (Tafl. XIII fig. 4): dessa förete en från honans helt afvikande form och äro att jemföra med samma delar hos slägtet Lichomolgus; dock visar sig skilnaden mellan könen hos det förra slägtet än mera påfallande, da honan alldeles saknar beväpning 1 spetsen af tredje leden. Hos hanen är basaldelen jemförelsevis kort och är vid basen ungefär dubbelt så bred som vid spetsen. Andra leden är en tredjedel längre än den första, mot spetsen något vidgad, och bär der på ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 47 m den inåt vända kanten fem—sex korta taggar samt på främre sidan, något innanför ledens midt, ett kort borst. Tredje leden är mycket kort och smalare än föregående, dess utåt vända kant är längre än den inat vända; i spetsen uppbär densamma en krökt klo, som i längd motsvarar de två första lederna till- samman, och från en bas, som upptager hela bredden af tredje ledens spets, jemnt afsmalnar utåt. Vid basen sitter fästadt ett borst, utgörande en tredjedel af klons längd. Första fotparet: på inre grenens tredje led äro de två yt- tersta taggarne borstlika. | Andra fotparet: på basaldelens första led är fästadt ett plumuleradt borst på inre sidan vid hörnet mot andra leden. Tredje fotparet: om detta gäller samma anmärkning som om det andra. | Den skilnad mellan andra och tredje fotparen, som upp- gifvits tillkomma honan, att nämligen pa inre grenens tredje led hos det förra finnes tvänne, hos det senare blott ett plumule- radt borst, synes ej gälla för hanen. Fjerde fotparet: på basaldelens första led synes a inre sidan ett litet borst; på yttre grenens andra led saknas tag- gen och basaltaggen på yttre sidan; på samma grens tredje led tyckes antalet och storleken af taggarne på yttre sidan vara vexlande. Hos samma hanexemplar befunnos nämligen på ena sidans fot fyra ungefär lika stora taggar nedom den längre och gröfre ändtaggen, på andra sidans deremot blott tvänne dylika. På inre grenens andra led visar sig i hörnet på yttre sidan blott en liten tagg. I afseende på de nämnda fotparen för öfrigt samt femte fotparet hänvisas till beskrifningen öfver honan. Genitalorgan (Tafl. XIII fig. 1 och 5): genitalflikarne äro triangulära; deras inre kanter na tillsamman ungefär pa första abdominalsegmentets midt, och i spetsarne, som räcka något utom segmentets bakre kant, äro de försedda med tre olika stora borst. Under dessa flikar synas de äggformade spermatophorkaps- larne, hvilkas spetsigare ända är vänd framåt och som innesluta 48 AUR NIDEN BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. dels hvar sin spermatophor, dels för dessas utdrifvande och vidhäftning använda ämnen. Tarmkanalen, ofvanifran sedd, har sin största bredd i de första thorakalsegmentena och afsmalnar derefter småningom mot första abdominalsegmentet; till ändan af femte abdominal- segmentet fortlöper den derefter smalt jemnbred. Hanens kroppslängd, med inberäkning af abdominalbihangens borst, motsvarar honans längd, samma borst oberäknade. Kroppsfärgen är gulhvit, sadan jag äfven stundom funnit den hos honan, ehuru denna senare oftast är rosenröd med vio- letta äggsäckar. Ehuru arten ej hör till de mera allmänt förekommande, an- träffade jag denna sommar flere, dock mest honexemplar af den- samma ej blott hos Modiola vulgaris FLEM. utan äfven hos Mytilus edulis L.; den träffades hos båda oftast vid basen af gällamellerna. Vid beskrifningen af honan till denna art lemnades en kort- fattad öfversigt af de parasitiska kopepoder, som uppgifvits före- komma hos Mollusker. Bland de sista årens litteratur har jag yt- terligare anträffat tre af DELLA VALLE!) beskrifna Molluskpara- siter från Medelhafvet, af hvilka tvänne, Zichomolgus Chromo- doridis och Anthessius Pleurobranche® uppgifvas vistas på Opi- sthobranchiater, den tredje, Anthessius Solecurti, blifvit funnen pa en Lamellibranchiat, Solecurtus strigilatus L. Bland endoparasitiska former äro vidare att tillägga af slägtet Splanchnotrophus, som förts till Fam. Chondracan- thid&, en art, funnen hos Doris pilosa O. F. MÜLL., Doto coronata GM. och Aolis branchialis O. F. MÜLL. och som beskrifvits af HANCOCK och NORMAN?), samt en annan art, an- träffad hos Galvina viridula BGH och omnämnd af R. BERGH?). ') »Sui Coriceidi parasiti» ete. Atti della R. Accademia dei Lincei. Serie terza. Roma 1880. ?) Transactions Linn. Soc. Vol. XXIV, p.49. 1864. °) Naturhist. Forenings Vidensk. Meddelelser. Kjöbenh. 1866. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8 49 Sistnämnde författare omtalar äfven en endoparasit, /sınarla monstrosa, som han anträffat hos en Gymnobranchiat, Phidi- ana lynceus BGH, från S:t Thomas.!) IE G Då jag denna sommar fortsatte granskningen af de hos Tunikater uppträdande Kopepoderna, var det min afsigt att, såvidt detta med till buds stående hjelpmedel läte sig göra, ingå uti en närmare undersökning af de för handen varande former- nas anatomiska byggnad äfvensom tillika fästa uppmärksam- heten vid dessa arters utbredning och förekomst. Derunder faun jag dock snart ytterligare sådana former, som befunnos dels ej förut beskrifna dels mindre fullständigt kända, och vill jag derföre omnämna dessa på samma gång som jag meddelar några iakttagelser öfver de förut afhandlade for- merna i den ordningsföljd, efter hvilken de då upptogos. Bland de till Notodelphyidernas familj hörande para- siter möter först slägtet Doropygus. Såsom en ny art anser jag mig härvid främst böra upptaga en form, som anträffades hos Ph. mentula O. F. MÜLLER vid kusten af nordligaste Bohuslän och som kännetecknas på följande sätt: j Doropygus Thorelli n. sp. Segmentum ultimum abdominis integrum, apud feminam zque longum ac latum, apud marem latitudine vix longius, ap- pendices duas gerens segmento paullo breviores, versus apicem rotundatum vix attenuatas ibique setis vel pilis 5 minutissimis instructas; paullo extra medium lateris superioris appendicum seta brevis affixa. - Antenn&e 1:mi paris 10-articulate; articulis 1—4 reliquis multo crassioribus, angulum fere rectum formantibus et conjunetis zque longis ac his conjunetim. 1) Annals and Magaz. of Nat. History 1868, Vol. II. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 8. 4 50 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Antenn&e 2: paris 4-articulate; unguis in apice articulo quarto dimidio brevior, seta apud basim instructus. Maxillipedes 2:1 paris 3-articulati sutura inter articulum 2:dum et 3:um levi; articulo 2:do setis carente, articulo 3:tio in apice setis 3 instructo. Pedes 5:i paris ramo exteriore parvo subconico, seta pr&- dito, ramo interiore ex articulo uno robusto latitudine duplo longiore, in apice seta, in angulo inferiore lateris interioris aculeo levi instructo. Longitudo corporis circa 2mm.; longitudo appendicum 0,15 mm. Duo exempla, femina et mas, in Ph. mentula ©. F. MÜr- LER prope Syd-Koster Bahusi® septentrionalis inventa. Honan: formen pa cephalothora® Öfverensstämmer med densamma hos honan af Dorop. pulex, men hufvudet är något längre i förhållande till thorax än hos den sednare. Abdomen är af hufvudbålens längd och afsmalnar obetyd- ligt mot spetsen. Den utgöres af fem segment, af hvilka första- fjerde äro kortare än breda, det femte ungefär af lika längd och bredd på undre sidan, på öfre deremot nagot kortare. I midten af den tvära spetsen är detsamma något insänkt och uppbär på hvarje sida om denna insänkning ett bihang. Dessa abdominalbihang äro föga kortare än sista segmentet samt hafva den yttre delen svagt böjd nedåt; deras bredd vid basen inne- hålles tre gånger i längden pa den konkava sidan. Spetsen är rundad och visar fem mycket fina och korta borst. Något utom midten af den konvexa sidan är fästadt ett fint borst, något längre än de nyssnämnda. Rostrum (Tafl. XIV fig. 3), ofvanifran sedt, är koniskt, något längre än bredden vid basen, och visar i den rundade spetsen ett kort tapplikt utskott. Första paret antenner (Tafl. XIV fig. 3): dessa likna till sin form mest dem hos honan af Doropygus auritus genom den från basallederna skarpt afsatta svepan. De förra äro dock här fyra till antalet, genom suturer väl åtskilda och ungefär jemntjocka, alla kortare än breda. Första leden är nästan ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, No 8. 51 rektangulär, de tre följande äro på inre eller bakre sidan mer än hälften kortare än på den främre, hvadan antennen här an- tager en stark böjning och bildar en nästan rät vinkel mot de två första ledernas längdriktning. Andra och fjerde lederna äro af samma ferm och längdförhållanden framtill och baktill. Tredje leden är tydligare kilformig än den föregående och den följande leden; dess längd baktill är vid pass en femte- del af längden på främre sidan. Svepan utgöres af sex leder, hvilka temligen hastigt aftaga i bredd mot sista leden, som är konisk och i spetsen uppbär fem—sex borst. Sjette, sjunde och nionde lederna äro längre än breda; den femte, sve- pans basalled, är något kortare än sin bredd, hvilken motsvarar ungefär två tredjedelar af fjerde ledens. Åttonde leden är nä- stan qvadratisk. Svepans leder äro försedda med spridda borst, och på framkanten af tredje och fjerde lederna sitta en del spridda eller i grupper förenade kortare borst. Två längre borst sitta fästade på främre sidan i spetsen af andra leden och 1 dennas längdriktning. Antennens längd motsvarar densamma hos honan af Dorop. auritus. Andra paret antenner (Tafl. XIV fig. 4) äro af samma längd som första paret, men smalare vid basen. De besta af fyra leder, af hvilka den första är en half gang längre än bred och likasom andra och tredje lederna nästan jemnbred. Andra ledens längd innehälles vid pass två gånger i dess bredd. På dess konvexa främre sida synas nedtill några mycket fina taggar. - Tredje leden är på den främre, något konvexa sidan obetydligt längre än första leden, på den bakre något kortare än denna. Fjerde leden är af samma längd som den tredjes konvexa sida, men hälften smalare; dess undre (bakre) kontur visar på midten en utbugtning, hvarest synas två knippen korta fina taggar, och något utom midten af ledens främre sida är fästadt ett borst, lika långt som en tredjedel af leden. Antennens något sneda spets uppbär en mot spetsen krökt klo, hvars längd motsvarar halfva fjerde leden; vid klons bas sitter på sidan ett borst, som är något kortare än klon sjelf. 52 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Labrum (Tafl. XIV fig. 5) är subtrapezoidiskt; dess bakre kant är på midten svagt urbugtad och på de afrundade hörnens sidor synas fina har. Något innanför urbugtningen på bakre kanten befinner sig en chitinlist, såsom det tyckes, omgifvande en fördjupning pa labri yttre sida, från hvilken utga en mängd fina har. Mandibler (Tafl. XIV fig. 6): basaldelen, som är nästan jemnbred, upptager hälften af mandibelns hela längd och är smärtare än hos D. auritus. Den. utbredda delen är öfver den tandade kanten dubbelt bredare än skaftet eller basaldelen. Främre yttre hörnet af denna skärande del löper ut i en spetsig tand med bred bas och på denna följa inat fyra något smärre spetsiga tänder; den innersta tredjedelen af kanten upptages af en rad kamlikt ordnade fina tänder, i imre hörnet begränsade af tva längre borstlika plumulerade taggar, af hvilka den yttre utgår från början af sista tredjedelen af mandibelns inre kant, räknadt från den utbredda delens bas. Mandibularpalper (Tafl. XIV fig. 6): basaldelen är mera långsträckt än hos Dorop. auritus och har mera tydligt afsatt fäste för yttre grenen; vid början af sista tredjedelen af inre kanten sitter ett plumuleradt borst, föga kortare än basaldelens största längd. Inre grenen består af två leder, af hvilka den första är kortare än bred samt nästan hälften kortare på yttre sidan än på den inre, hvadan grenen är starkt böjd utat; den bär pa inre sidan fyra plumulerade borst, i storlek tilltagande mot ledens spets; det yttersta är af samma längd som basal- delens borst. Andra leden, som är Jängre än bred, har en trubbigt afrundad spets och är i denna samt inre kanten försedd med åtta borst, hvilka i längd och groflek tilltaga från inre mot yttre sidan. Det närmast basen på yttre sidan fästade är lika långt som basal- delen och inre grenen tillsamman. Något inom ledens spets sitta ett större och ett mindre borst. De äro allesamman plumulerade. Yttre grenen är mycket kort, rundad, utan tydliga leder samt uppbär på inre sidan två, i spetsen och på yttre sidan tre lika långa plumulerade borst; de äro af samma längd som ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 53 det yttersta borstet på inre grenens andra led. De tre sist- nämnda borsten kunna sägas vara fästade på en från grenen nagot afsnörd fik. Mazwiller (Tafl. XIV fig. 7): basaldelen är jemnbred, dess största bredd är lika stor som afstandet från basen till fäst- punkten för det innanför ytterfliken sittande borstet; ofvanför detta borst visar basaldelens ytterkant en utbugtning. Inner- fliken har en rundadt konisk form och är på sin inre kant eller straxt, inom denna försedd med tio tjocka, plumulerade, tagglika borst, af hvilka det öfversta är något längre än de öfriga, tredje och fjerde borsten, från basen räknadt, de minsta. Sidofliken är subtriangulär, försedd med ett borst, som är dubbelt längre än närmaste borstet på innerfliken. Mellanfliken är subtrape- zoidisk, i sin tvära, något inåt riktade spets försedd med tre plumulerade borst, lika de nedersta på innerfliken; vid det in- nersta af dessa sitter en kort spetsig tagg. Slutfliken är snedt oval med ett utskott på inre sidan, hvilket utgör fäste för ett gröfre och ett finare kort borst, samt bär i spetsen fyra borst, af hvilka det yttersta är finare, det näst yttersta gröfre än de tvänne andra. De äro alla plumulerade. Ytterfliken är subrhombisk och bär i spetsen fyra grofva plumulerade borst af samma längd som afstandet från maxillans bas till basen af slutfliken. Straxt innanför borstens fäste synes en sutur, parallel med flikens bas. Pa maxillans yttre kant midt emot öfversta borstet på innerfliken är fästadt ett snedt nedåt riktadt borst, hvars längd utgör två tredjedelar af ytterflikens borst. Första paret mawillarfötter (Tafl. XIV fig. 8) bestå af fem leder. Första leden afsmalnar från bred bas jemnt utåt. På dess inre kant sitta i ordning från basen utåt: tre längre borst tillsamman och vid deras bas ett kort borst, vidare ett ensamt samt på hvardera af tvänne rundade utskott två borst och dess- utom ett mycket litet borst på det nedre af dessa utskott. Alla de större borsten äro plumulerade och tilltaga i längd, ju längre ifrån basen de äro fästade. De nedersta äro föga kortare än ledens 54 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. inre kant. Andra leden är smalare än spetsen af första leden och rhombisk med afrundade hörn samt försedd med ett borst och en grof, lindrigt böjd tagg, föga kortare än borstet. Tredje—femte lederna äro svagt utvecklade och betydligt smalare än andra leden. Tredje leden är på den inre sidan kortare än på den yttre och till följd häraf befinnas de sista lederna bilda en spetsig vinkel mot andra ledens ändkant. Fjerde leden är kortare än bred, rhomboidisk. Femte leden är längre än bred, lika lång som tredje och fjerde lederna tillsamman, och bär i spetsen tre fina borst samt på inre kanten mot spetsen två borst, lika långa som andra— femte lederna tillsamman. Andra paret mazwillarfötter (Taf. XIV fig. 9): dessa visa en form och beväpning, som är ganska olik de af THORELL be- skrifna Doropygus-arternas, och torde böra framhållas såsom en af de för ifrågavarande art mest utmärkande karaktärer. De visa sig treledade, dock är suturen mellan första och andra leden mindre tydlig. Första leden har ett trubbigt utskott på inre sidan, något ofvanför den snedt gående första suturen, och ledens bredd blir härigenom nära en tredjedel större vid ändan än vid basen. På denna utbugtning äro fästade fyra större grofva borst, af hvilka ett sitter något innanför de andra, och ett mindre borst i linie med dessa sednare. Pä ett litet utskott närmare basen sitta på samma kant två borst. Andra leden är på yttre sidan konvex och nagot längre än på inre sidan samt saknar beväp- ning. Tredje leden är lika lång på yttre sidan som bred vid basen och subrhombisk samt 1 spetsen försedd med tre borst, hvilka aftaga obetydligt i längd från det yttersta, som är lika långt som första och andra lederna tillsamman. Alla borsten äro plumulerade. Första ledens yttre kant är en tredjedel längre än andra och tredje lederna tillsamman på samma sida. Första fotparet (Tafl. XIV fig. 10): basaldelen är något kortare än bred, subrhomboidisk samt genom en något snedt gående sutur ofvan midten tvåledad. På inre sidan af andra leden, som i kanten visar några spridda har, sitter vid spetsen på ett rundadt utskott en spetsig tagg af samma längd som ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 55 den inre grenens två första leder tillsamman; den är omgifven af en smal, fint erenulerad, genomskinlig kant. På samma leds yttre sida nära basen är fästadt ett plumuleradt borst af samma längd som yttergrenens två första leder tillsamman. Mellan- skifvan mellan fötterna är trapezoidisk med urbugtad ändkant; dess bas är ungefär en tredjedel längre än motstående sida och af basaldelens halfva bredd, mellanskifvans längd är något mindre än basaldelens första led, men de tvänne rundade utskott, som synas i yttre hörnen och hvilkas inre konturer sammanlöpa med hvarandra i en fördjupning på skifvans främre sida, nå upp till suturen mellan basaldelens båda leder. Yttre grenen är på inre sidan, taggarne oberäknade, af basaldelens största längd och vidfästad det yttre rundade hörnet af dennas andra led. Den består af tre leder, af hvilka den första är vida mer utvecklad på yttre sidan, hvars konvexa, starkt chitiniserade och släta kant är tre—fyra gånger längre än den inre kanten. Till följd häraf är denna gren inåtböjd och bildar en spetsig vinkel mot en linie, parallel med basaldelens bas. Första ledens yttre hörn uppbär en tagg, som är af tredje ledens längd och rundt om begränsad af en smal och tunn membran, som på yttre sidan visar sig crenulerad i brädden, på den inre såg- tandad af mycket fina, tätt sittande tänder (Tafl. XIV fig. 11). Mot spetsen af ledens inre sida sitter ett plumuleradt borst af fotgre- nens längd. Andra ledens längd innehälles två gånger i dess bredd, hvilken är lika stor som längden af basaldelens tagg. I yttre hörnet är fästad en tagg och i det inre ett borst, hvilka öfver- ensstämma med desamma hos första leden. Tredje leden är oval, något smalare än föregående led; dess bredd vid basen inne- hålles knappt en och en half gång i längden. Den är på sin yttre sida beväpnad med tre taggar, som äro af samma längd som de föregående ledernas och af hvilka den närmast basen sittande är fullkomligt lik första och andra ledens; de tvänne yttre deremot synas crenulerade på yttre sidan och i spetsen men på inre sidan släta. Samma förhållande visar sig äfven hos en i ledens spets sittande tagg, som är något längre än de öfriga. 50 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Alla ledernas taggar äro på yttre sidan försedda med en kort basaltagg eller tand. På tredje ledens inre sida sitta fyra plu- ınulerade borst, aftagande i längd ju närmare spetsen de äro fästade. Inre grenen är fästad något utåt från inre hörnet af basaldelen och af samma längd som yttergrenens andra och tredje leder tillsamman. Första och andra lederna äro rektangulära med utbugtade sidokanter, något kortare än breda. Båda bära på midten af inre sidan ett plumuleradt borst af samma längd som yttergrenens på dessa leder. Tredje leden är något längre än den föregående, oval, och bär på inre sidan och i spetsen två längre, gröfre och tre kortare, finare, plumulerade borst. På yttre sidan synas en kort spetsig tagg eller tand och närmare basen ett fint, plumuleradt borst med basaltagg. Alla lederna hafva på inre kanten några glesa har och på andra ledens ändsida synas några fina taggar. Andra fotparet (Tafl. XIV fig. 12): basaldelen är längre och mellanskifvan kortare än hos föregående fotpar. Taggen i inre hörnet af den förras andra led saknas och yttre grenen är vid- fästad yttre kanten af samma led, som här bildar en mindre trub- big vinkel mot ledens nedre kant än på första fotparet. Dess första led är af nästan samma form som hos första fotparet, men genom nämnda vidfästning blifva grenarne dock här nästan parallela. Andra och tredje lederna äro starkare utvecklade än hos första fotparet och den andra ledens yttre hörn är utdraget. Taggarne på denna gren äro till antal och vidfästning att jemföra med dem på första fotparet, men äro här längre och nästan i saknad af membran; borsten på inre sidan äro deremot kortare, och på tredje leden synas här fem dylika. Inre grenen är obetydligt kortare än den yttres inre sida, saledes mera- långsträckt än hos första fotparet, och dess andra led är längre än den första samt på inre sidan försedd med två borst. Tredje ledens be- väpning är äfven något olik föregående fots, i det utåt ifrån inre sidans två gröfre borst sitta nära spetsen på samma sida en lindrigt böjd tagg och på sjelfva spetsen, som här är tvär, två något olika stora taggar, kortare än den förra; alla äro, at- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 57 minstone omkring spetsen, försedda med en fint crenulerad, smal membran; på bada sidor om den tvära ledspetsen sitter en kort basaltagg eller tand nära intill nämnda taggar, vid hvilkas bas dessutom synes en rad mycket fina taggar. Pa yttre sidan sitter för öfrigt såsom hos första leden ett svagare borst med basal- tagg. Nägra få har synas på insidan af yttergrenens första led och på utsidan af inre grenens alla leder. Tredje fotparet skiljer sig ifrån det andra genom ännu mer utdragen yttre sida af yttergrenens andra led. Samma grens tredje led har blott fyra borst på yttre sidan, hvilka äro ännu svagare utvecklade än på andra fotparet. Första och andra ledernes borst på insidan äro deremot båda jemförelsevis grofva och af inre fotgrenens längd. Inre grenens andra led har blott ett borst på inre sidan. Fjerde fotparet (Tafl. XIV fig. 13) har smalare basaldel och smärtare grenar än de föregående. Basaldelens leder skiljas genom en snedt gående sutur och vid andra ledens bas sitter på yttre kanten ett kort borst. Den inre grenen är, såsom hos första fotparet, ungefär lika lång som den yttres två sista leder tillsamman. Pa yttre grenen äro första och andra ledernas borst på inre sidan svagt utvecklade och lika långa som bredden af andra leden. På samma sida af tredje leden synas fyra ännu kortare borst och i spetsen samt utkanten af samma led blott tre taggar. Dessa, liksom grenens öfriga taggar, synas blott 1 spetsen ega en fint crenulerad membran. Tredje leden af inre grenen bär blott två taggar, båda i spetsen; på inre sidan synas två—tre långa borst. Den hos de två föregående fotparen närmast spetsen sittande taggen tyckes här hafva öfver- gatt till borst. På yttre sidan af inre grenens leder synas äfven här några glesa har. Femte fotparet (Tafl. XIV fig. 14) är fästadt i bakre kan- ten på undre sidan af femte thorakalsegmentet, och mot midten af denna kant äro fötternas basaldelar närmade till hvarandra. Basaldelens längd på inre sidan innehålles omkring en och en 58 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. half gang i dess bredd vid spetsen. Den yttre grenen är helt kort, konisk samt uppbär 1 spetsen ett kort borst. Inre grenen är fästad på basaldelens midt samt är i jem- förelse med densamma hos de öfriga svenska Doropygusarterna kort och tjock; i detta afseende närmar den sig dock mest for- men hos D. pulex THOR. Dess bredd vid basen innehålles vid pass tva gånger i dess längd. Den inre sidan är rät, den yttre svagt konvex från basen, hvadan grenen är bredast mot spetsen. Denna är rundad och bär på ett litet utskott ett nedåt riktadt borst, hvars längd motsvarar tre fjerdedelar af grenen. Vid gränsen mellan den räta inre sidan och afrundningen vid spetsen sitter en kort, snedt inåt riktad tagg. Genitalorgan (Tafl. XIII fig. 10): på midten af första ab- dominalsegmentets undre sida och inom dess främre hälft är den rundade genitalöppningen belägen, från hvilken uppåt utgar en kanal, som snart delar sig i tvänne, en åt hvardera sidan af segmentet. Dessa löpa med nedtill obetydliga, derefter större slingringar upp mot segmentets ryggsida, der de vidga sig till ett ovalt receptaculum seminis. Fran detta leder en kortare kanal till den inom eller pa gränsen mot femte thorakalsegmentet be- lägna, smala öppningen för äggledarens nedre gren. Hanen (Tafl. XIV fig. 1): cephalothorax: hufvud- och första thorakalsegmenten äro sammanvuxna och upptaga vid pass två femtedelar af hufvudbälens längd. Da djuret ses från sidan, är hufvudets främre kontur starkt konvex, den undre nästan rät eller något bugtad. Andra segmentet är kort och upptill något bredare än nedtill. De följande segmenten tilltaga i längd och det femte är längst, dock något kortare än bredt. Dessa segments öfre kontur är lindrigt konvex och denna, likasom den undre sidan af thorax, visar grunda tvärfåror på gränsen mellan hvarje segment. Abdomen, med undantag af bihangen, är något kortare än cephalothorax. Segmentens längd- och breddförhållanden äro hufvudsakligen desamma som hos honan; femte segmentet är dock hos hanen något längre än bredt. Bihangen äro af sista segmentets längd eller obetydligt kortare samt afsmalna jemnt mot spetsen; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 59 deras största bredd, vid basen, innehålles ungefär tre gånger i längden. I deras spets synas fyra mycket korta och fina borst. Första och andra paren antenner öfverensstämma med honans. Mandibler och ma«iller äro af smärtare byggnad än honans, men visa samma beväpning. Första och andra paren mazwillarfötter lika honans. Första och andra fotparen lika honans. Tredje fotparet: på yttre grenens tredje led visar sig an- talet borst på inre sidan vexlande, i det på samma individ den ena foten var försedd med fyra borst, såsom jag iakttagit dem hos honan, den andra med fem dylika, såsom förhållandet var på honans andra fotpar. Fjerde fotparet: i yttre hörnet af basaldelens första led sitter ett kort borst; detta var hos honan fästadt ofvan suturen. I/nre grenen är längre än den yttres första och andra leder tillsamman. På inre sidan af dess tredje led synas blott två borst. För öf- rigt likt honans fjerde fotpar. Femte fotparet öfverensstämmer i hufvudsak med honans, men inre grenens spets är ej afrundad utan bildar tydlig vinkel. Genitalorgan: på grund af materialets otillräcklighet lät det sig ej göra att iakttaga testis; sädesledarne visade sig nagot nedom tarmkanalen, då djuret betraktades från sidan, och före- tedde en mera vidgad del, som sträckte sig från andra till femte thorakalsegmenten och utgjordes af tre, från hvarandra något afsnörda, långsträckta afdelningar, samt en smalare kanal, som ledde till sperinatophorkapslarne. Dessa äro ovala eller något bönformiga, belägna på undre sidan och i bakre delen af första abdominalsegmentet; deras bakre ända befinner sig något lägre än den främre, nära segmentets bakkant, och de äro täckta af hvar sin genitalflik. Genitalflikarne äro fästade vid bakre kanten af segmentet, triangulära, och bära i spetsen ett kort borst. Tarmkanalen visar i första och andra thorakalsegmenten en utvidgning, men afsmalnar hastigt bakåt och fortlöper der- efter nästan jemnbred mot ändan af abdomen, der den i sista 60 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. segmentet något vidgar sig och mynnar i en fåra eller fördjup- ning midt emellan de båda abdominalbihangen. Kroppslängden hos båda könen uppgår till omkring 2 mm.; längden af abdominalbihangen till 0,15 mm. Endast i två exemplar, en hona och en hane, anträffades denna art hos Ph. mentula, som erhölls vid Syd-Koster i nord- ligaste Bohuslän. Beträffande de öfriga arterna af slägtet vill jag i samman- hang med ofvanstaende omnämna de undersökningar jag anställt särskildt öfver de i samband med fortplantningen stående organen hos följande arter: Doropygus longieauda mihi. Honan: genitalorgan (Tafl. XIII fig. 11): vid beskrifningen af honan till denna art hade jag tillfälle iakttaga vidfästningen af spermatophorer pa gränsen mellan femte thorakal- och första abdominalsegmenten. Vid detta ställe, pa midten af det sed- nare segmentets undre sida befinner sig den ovala, af en chitin- ring begränsade genitalöppningen. Fran densamma går inåt en helt kort, upptill trattlikt vidgad kanal, hvilken utgör en gemensam mynning för två kanaler af något större tjocklek, som sträcka sig utåt och uppåt längs sidorna af segmentet. På gränsen mot ryggsidan utmynnar på hvarje sida den här något smalare kanalen i ett langsträckt-ovalt receptaculum seminis. Från dettas öfre spetsigare ända utgår åter em mycket fin och helt kort kanal till den inom femte thorakalsegmentet belägna mynningen för ovidukten. Den från genitalöppningen till sädes- behållaren gående kanalen visar sig starkt chitiniserad, hvadan dess lumen synes omgifvet af en yttre dunkel kant. Spermato- phorerna äro ovala och befunnos vidhäftade genitalöppningen med en helt kort, något bugtad kanal. Såsom äfven blifvit anmärkt på andra med matrix till äggens förvarande utrustade kopepoder finnes utanför matrikal- ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 61 hålighetens mynning på ryggsidan af första abdominalsegmentet en tät borstbeklädnad. Doropygus auritus THOR. Genitalorgan (Tafl. XIII fig. 12): dessa delar har jag fun- pit i allt väsentligt öfverensstämmande med nyssnämnda arts. Den gemensamma sädeskanalen är här längre och de åt sidorna löpande visa flere slingringar före inmynnandet i receptaculum. Spermatophorerna äro ovala och kanalen, som utgår från den trubbigare ändan, visade flere bugter, då den träffades vidhäftad genitalöppningen. Doropygus auritus var. elongatus (BucHH.). [1859 Notopterophorus Veranyi LEUCKART, Archiv f. Naturgesch. XXV, p. 241.] 1869 » elongatus BUCHHOLZ, Zeitschr. f. wiss. Zool. XIX, p. 127. Bland de Ascidieparasiter jag denna sommar erhöll vid Bo- husläns Väderöar befann sig inom gälsäcken hos Ph. mentula en form, som genast till sitt yttre erinrade om ett hufvud- sakligen från Medelhafvet och Frankrikes kust kändt slägte Notopterophorus LEUCKART, såsom namnet angifver utmärkt genom vinglika bihang öfver ryggsidan af hufvudbålens seg- ment. (Tafl. XV fie. 3). Vid närmare undersökning befanns äfven 1 sjelfva verket likheten hvad dessa bihang beträffar med nämnda slägte vara fullständig, och jag ansåg mig böra hänföra den- samma till arten N. elongatus BUCHHOLZ. Da jag företog en granskning af mundelar, fotpar m. m., öfverraskades jag emellertid att hos dessa delar finna en på- fallande öfverensstämmelse med desamma hos en för vår fauna mindre sällsynt form, Doropygus auritus THOR. Då honan af denna form såsom utbildad visar antydningar till ofvannämnda vinglika duplikaturer af ryggbetäckningen, framställde redan THORELL!) en förmodan om en nära slägtskap dem emellan, men emedan någon fullständig beskrifning öfver förstnämnda slägte då ej var att tillgå, kunde någon utredning af detta förhållande 1) THORELL: Bidrag till kännedomen om Krustaceer, som lefva i arter af al. Ascidia L. K. Vet. Akad. Handl. B. 3 n:o 8, 1859, pag. 6 och 52. 62 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. ej vinnas. Först KERSCHNER!) har på grund af THORELLS beskrifning öfver D. auritus nyligen framhållit sannolikheten af att denna i afseende på vingduplikaturerna företer ett äldre stadium i utvecklingen af slägtet MNotopterophorus. Då jag haft tillfälle att undersöka en stor mängd exemplar af den förra formen kunde jag ej undgå att fästa min uppmärksamhet vid den stora variation, som gör sig gällande i fråga om utveck- lingen af duplikaturerna från thorakalsegmenten. Jag har så- lunda funnit dem än mer utvecklade från segmentens öfre sida och då visande sig såsom enkla rundade utsvällningar (detta är alltid förhållandet på första segmentet), än hafva de varit ut- vecklade mer från sidorna af segmenten, hvarvid de antingen bildat en vinkel med spetsen på segmentets främre del (Tafl. XV fig. I och 2) eller ock hafva de äfven framtill varit mer eller mindre skarpt åtskilda och genom utplattning från sidorna tyd- ligare visat den vinglika, utstående formen. Ehuru det sålunda för mig ej kunde finnas något tvifvel om den nära förvandtskapen mellan dessa båda former, när jag tillika fann den stora likhet, som var rådande dem emellan i öfriga afseenden, vill jag dock här framställa de mindre väsentliga skiljaktigheter från vissa delar af Dorop. auritus, sådan THo- RELL beskrifvit densamma, som jag iakttog hos Notopteropho- rus elongatus BUCHHOLZ. Honan: abdominalbihang: såsom jag förut haft tillfälle an- märka i afseende pa dessa hos Dorop. auritus, sasom en af- vikelse fran THORELLS teckning af desamma, förekommer vid början af sista tredjedelen pa bihangens konvexa sida ett kort borst. Mandibularpalper: om dessa gäller likaledes den förut gjorda anmärkningen vid Dorop. auritus, att yttre grenen är tydligt två-ledad och uppbär i spetsen af första leden på inre sidan ett borst samt på andra leden fyra borst, alla ungefär lika långa och plumulerade. Inre grenens första led bär fyra ') L. KERSCHNER: »Ueber zwei neue Notodelphyiden» ete. Denkschriften der Kais. Akad. d. Wissenschaften. Zweite Abth. p. 187. Wien 1879. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 63 borst (enligt KERSCHNER blott tre), dess andra led deremot tio borst, af hvilka fem sitta på inre sidan, fem i spetsen. Af dessa sednare äro andra och tredje ungefär hälften så långa som de öfriga. Detta antal af ändborsten har jag dock an- tecknat såsom förekommande äfven hos Dorop. auritus, under det THORELL uppgifver desamma vara fyra, hvilket också hans teckning utvisar. Första paret mawillarfötter: 1 likhet med KERSCHNER har jag på ändleden af dessa funnit fyra borst; borstens antal pa denna led synes dock vexla äfven hos Dorop. auritus, hos hvilken jag på detta ställe anträffat ända till fem dylika. I spetsen af första leden nära inre hörnet befinner sig ett run- dadt utskott, som uppbär två långa plumulerade borst, och vid det inres bas ett mycket kort dylikt. Andra paret mazwillarfötter: suturen är tydlig mellan första och andra leden, deremot mellan andra och tredje blott på inre sidan antydd. På tredje leden synas blott två borst på inre sidan (det tredje dock möjligen bortfallet). Första fotparet: yttre grenens första led bär i yttre kanten en rad fina tänder; för öfrigt såsom hos D. auritus. Andra fotparet: yttre grenens första led är försedd med gröfre tänder pa sin yttre kant, från midten mot spetsen. Inre grenen bär långa hår på utkanten af första leden samt två knippen dylika på andra leden, skilda genom ett mellanrum, der spår finnes till en sutur. Tredje fotparet: likt andra fotparet. Fjerde fotparet: i afseende på detta får jag hänvisa till min förut lemnade teckning af detsamma hos D. auritus. Det torde dock förtjena tilläggas att vid de flesta borstens bas är att finna en liten basaltand samt vid de i spetsen sittandes bas några fina syllika taggar. Genitalorgan: beträffande läget af genitalöppningen och sädesblåsorna samt sädeskanalernas förlopp gäller detsamma som ofvan blifvit sagdt om honan af Doropygus auritus. 64 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Såsom af det nu anförda framgar äro olikheterna mel- lan slägtet Notopterophorus och THORELLS beskrifning af Doropygus auritus till största delen desamma, som förut af mig blifvit anmärkta hos exemplar, som pa grund af thorakal- bihangens ringa utveckling afgjordt tillhört den senare formen. Da följaktligen den enda karaktär, pa hvilken uppställandet af Notopterophorus sasom eget slägte grundar sig, är den starka vinglika utvecklingen af duplikaturerna fran thorakalsegmenten, men dessa enligt BUCHHOLZ’ och KERSCHNERS uppgifter äro underkastade stor föränderlighet, sa att ven nästan oafbruten serie af former»!) iakttagits från den bildning af desamma, som tillkommer N. elongatus BUCHHOLZ, till de i trädformiga spetsar bakåt utdragna bihangen hos N. papilio HESSE, synes mig i detta förhållande en bekräftelse gifven på ofvan uttalade åsigt om detta slägtes ställning till D. auritus. I betraktande af den omständigheten att hos denna sednare nämnda bihang förete en ej mindre påfallande variation i afseende pa storlek än-den hos Notopterophorus iakttagna, allt ifrån ännu ej tydligt åtskilda, knöllika utskott till de mera plattade, uppåt och åt sidorna ” utstående, torde derföre ett sammanslutande under en art af alla dessa formvariationer ej anses oberättigadt. Hvad beträffar namnet MNotopterophorus finnes detsamma först användt af COSTA i en namnförteckning, bifogad hans ar- bete »Fauna del Regno di Napoli». Då emellertid någon hän- visning af der förekommande namn till taflor och figurer ej skett, lika litet som någon beskrifning åtföljer desamma, lemnas det öppet för hvar och en att sluta sig till, hvilken figur med detta namn åsyftas. Samma ar, 1859, som THORELLS arbete öfver de hos Asci- dier vid Sveriges vestkust anträffade Krustaceer utgafs af trycket, hade LEUCKART?), med återupptagande af CosTAS namn Notopte- rophorus, beskrifvit en form, som han ansåg vara af COSTA beteck- nad med detta namn. Da emellertid LEUCKARTS teckning och be- skrifning af antenner, mundelar och fotpar äro vilseledande och ej 1) KERSCHNER 1. c. sid. 187. 2?) LEUCKART: Archiv für Naturgeschichte XXV, 1859. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8, 65 tillräckliga för att bestämma dess plats i anseende till familj och slägte och först genom sednare forskare dessa förhallan- den blifvit behörigt utredda, synes mig det namn, som af THO- RELL gafs at denna parasit, ehuru på ett tidigare stadium af dess utveckling, böra ega företräde framför det af LEUCKART gifna Notopterophorus. Så vidt nämligen BUCHHOLZ, den för- fattare som först fullständigt beskrifvit NMotopterophorus!), kan anses med full rätt hafva upptagit den med tradlikt förlängda vingduplikaturer försedda formen (= N. papilio HESSE) blott sasom en varietet (elatus) af sin N. elongatus, torde med ej mindre skäl och med stöd af det yttrande, som BUCHHOLZ sjelf fäller om denna variation?), denna sednare form i sin ordning böra gälla för en formförändring af D. auritus THOR. Att detta slägt- och artnamn användes för att beteckna hela denna formserie, hvars mest framstaende till Notopterophorus fürda former salunda vore att anse sasom varieteter (var. elongatus och var. elatus), synes mig äfven af den orsaken böra föredragas framför bibehällandet af namnet Notopterophorus, att detta sedvare för flertalet former af D. auritus skulle vara nagot oegentligt, da en vinglik utveckling af bihangen der ej kommer till stand. BRADY?), som haft tillfälle anställa jemförelse mellan D. auritus THOR. och Notopterophorus papilio HESSE pa i sprit förvarade exemplar, yttrar om det sednare slägtet?): »Ex- cept for the peculiar wing-like dorsal appendages there seems to be little to separate this genus from Doropygus. Perhaps, indeed, we may look upon these expansions as only an extreme !) Zeitschrift für wiss. Zoologie, B. XIX. 1869. BucHHorz: Beiträge zur Kenntniss d. innerhalb d. Aseidien lebenden parasitischen Urustaceen. 2) L. ce. sid. 126: »Dass nun die Form derartiger Anhangsgebilde, wie der flügelförmigen Rückenanhänge von Notopterophorus häufig eine sehr variable ist, ist bekannt und man kann sich bei der Vergleichung einer grösseren Anzahl von Individuen leicht davon überzeugen, dass in der Länge .und Form dieser Theile mannichfache Verschiedenheiten sich vorfinden.» 3) A Monograph of the free and semiparasitic Copepoda of the British Islands. By 6. STEWARDSON Brapy. Vol. I. London 1878. 1 AT, & sid. 141. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 8. 9) 66 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. development, with modification, of the dorsal gibbosities of D. auritus.» Öfrige författare, som gjort slägtet Notopterophorus till föremål för undersökning, omnämna deremot icke D. auritus sasom förekommande i de haf, der de funnit den förra. Efter de uppgifter, som hittills offentliggjorts, synes sålunda D. au- ritus, hufvudformen, vara talrikast vid Sveriges vestra kust, der THORELL fann densamma allmän hos Ascidia canina O. F. MÜLLER och der jag återfunnit densamma, såsom förut uppgifvits, ej blott hos Ph. mentula O. F. MÖLLER (samt ve- nosa), utan äfven hos Ph. obliqua ALDER. Att den ej heller saknas i de vestra delarne af Nordsjön framgår af BRADYS upp-. gift !), att NORMAN erhållit densamma vid Shetland i branchial- säcken hos Ascidia mentula. At var. elongatus har jag deremot ej lyckats träffa mer än ett exemplar; hvilket erhölls hos Ph. mentula vid de vestli- gaste skären i Bohuslän. Enligt BRADY?) torde utan tvifvel till denna varietet böra hänföras ett eller två exemplar funna af NOR- MAN tillsammans med var. elatus. 1 Medelhafvet har den an- träffats af LEUCKART vid Nizza hos Phallusia mamillata och beskrifvits under namn af Notopterophorus Veranyi; sed- nare omtalar BUCHHOLZ, att densamma förekommer vid Neapel temligen allmänt såväl hos nyssnämnda som andra Ascidier, särskildt Phallusiaarter. Hvad beträffar var. elatus BUCHH., som efter all anledning är samma form som N. papilio HESSE, förekommer densamma enligt sistnämnde författare vid Frankrikes kust hos Phallusia canina (»hvarken mycket sällsynt eller mycket allmän»). Vid Shetland har den anträffats af A. HANCOCK hos Ascidia men- tula och omnämnes likaledes af BRADY vara funnen vid Oban, Loch Fyne och Herm (Channel Islands) af NORMAN. Om denna varietet har BUCHHOLZ samma yttrande som om den förra, att den förekommer temligen allmänt vid Neapel. ) IG Ba, 1 2) L. C. sid. 144. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 67 Sasom af dessa uppgifter framgår tyckes sålunda hufvud- formen hafva en mera nordlig utbredning under det de båda varieteterna uppträda i större mängd vid Frankrikes vestkust och i Medelhafvet. Sedan ofvanstående var nedskrifvet och färdigt att befordras till tryckning, kom jag i tillfälle att taga kännedom om en afhand- ling af W. GIESBRECHT: »Beiträge zur Kenntnis einiger Notodel- phyiden», intagen i »Mittheilungen aus der zoologischen Station zu Neapel» 1882, B. III, Heft III. Författaren har 1 detta arbete utförligt behandlat just de former af Ascidieparasiter, »de bevingade kräft- djuren», som enligt hvad ofvan anförts hufvudsakligen blifvit an- träffade vid Frankrikes vestkust och i Medelhafvet. Från Neapel beskrifvas och afbildas här tre former, Notopterophorus papilio, elatus och elongatus, skilda genom en olika utveckling af duplika- turerna hos honan från ryggsidan af thorax. De två först nämnda likna hvarandra 1 afseende på dessa duplikaturers omfång och deras långt utdragna spetsar, hvilka deremot blott äro antydda hos elon- gatus; å audra sidan råder emellan elatus och elongatus likhet deruti, att duplikaturernas utkant på 2:a och 3:e segmenten är afrundad, under det att papilio har densamma tvär och de utdragna spetsarne mer aflägsnade från hvarandra. Hos den sednare utgår dessutom 4:e segmentets duplikatur från matrikalkavitetens bakre ända, under det att densamma hos de förra börjar på midten eller främre delen af matrix. Såsom betecknande för det näst sista utvecklingsstadiet af den sednare framhälles äfven att ryggbihangen äro utdragna i 6 långa spetsar, hvilka deremot ej iakttagits hos samma stadium af elatus. Om variationen hos ryggbihangen yttrar författaren, att han ej funnit någon sådan ega rum beträffande formen på dessa bi- hang, hvadan öfvergängar följaktligen ej skulle träffas mellan de nämnda tre djurformerna, äfvensom han förklarar bihangens utseende »rätt konstant» hos individer inom hvar och en af dessa former, med undantag dock för elatus, hos hvilken spetsarne på bihangen ofta hafva olika plats. I afseende på bihangens storlek förefunnes der- emot betydliga vexlingar, men dessa borde i de allra flesta fall till- skrifvas skilnad i ålder; blott hos elongatus »synas mindre dylika vexlingar förekomma äfven hos fullt utbildade djur». Hvad angår byggnaden af antenner, mundelar och fotpar har författaren funnit de tre formerna öfverensstämma med hvarandra, med undantag af en obetydlig karaktär hos 1:a paret maxillarfötter. Femte—elfte borsten på dessa, från basen räknadt, äro nämligen hos papilio försedda med tätt sittande, mycket fina cilier, deremot hos elatus och elongatus med glesare och gröfre, en skilnad som framträder äfven hos yngre stadier. På grund af nämnda tre afvikelser, a) hos 2:a och 3:e seg- mentens duplikaturer samt utgängssättet för det 4:e segmentets, b) hos nästsista utvecklingsstadiet och c) hos 1:a paret maxillar- 68 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. fötter, hvilka förefinnas emellan N. papilio å ena sidan och N. ela- tus samt elongatus å den andra har författaren skiljt den förra såsom art från de sednare, hvilka deremot tillsammans med D. auritus THOR. upptagas såsom varieteter af en andra art, som blifvit kallad elongatus. Skilnaden mellan dessa tre varieteter åter be- träffar formen på duplikaturerna och deras spetsar samt vistelse- orten. Båda arterna, papilio och elongatus, jemte Doropygus gibber THOR. föras till ett subgenus Notopterophorus, hvilket åter blifvit un- derordnadt THORELLS genus Doropygus. Den åsigt, hvartill författaren sålunda kommit genom jemförelse mellan nämnda i Medelhafvet uppträdande former och beskrifningen af Doropygus auritus Tuor., hvilken ej blifvit anträffad af författa- ren, är i hufvudsak densamma som den, hvilken ofvan blifvit fram- ställd i afseende på inordnandet under THORELLS slägte Doropygus af de förut till slägtet Notopterophorus förda formerna. Emot förfat- tarens sätt att betrakta dessa formers inbördes ställning tillåter jag mig dock framställa några anmärkningar. Då författaren skiljer formen papilio såsom art från de öfriga, sker detta egentligen blott på grund af karakterer, som i jemförelse med den stora öfver- ensstämmelsen 1 öfrigt synas väl svaga för att grunda en artskilnad; särskildt torde väl kunna ifrågasättas, om en skilnad till art kan göras mellan former, hvilkas hanar fullkomligt likna hvar- andra (anf. st. sid. 304 och följ. samt sid. 323 och fig.). Hvad åter angår antagandet af elongatus som artnamn för de tre formerna elatus, elongatus och auritus, förefaller mig detta så till vida oegent- ligt, som den med detta namn betecknade varieteten intager en plats emellan de tvänne andra ı afseende på duplikaturernas ut- veckling; att författaren antagit detsamma på grund af prioritet strider dessutom emot den äsigt som förut framstälts om namnet Notopterophorus. Detta slägtnamn, såväl som artnamnen elatus och elongatus, användes nämligen först af Costa!), som dock hvarken till slägte eller arter lemnat någon beskrifning samt ej ens angifvit, hvilka figurer med dessa namn afses. Då på denna grund förfat- taren gifvit Doropygus såsom slägtnamn företräde framför Notopte- rophorus, synes mig ett följdriktigt förfarande bjuda, att äfven nam- nen elatus och elongatus, hvilka först 1869 af BucHHoLrz tilldelas bestämda djurformer?), ställas tillbaka för det redan 1859 af Tuo- RELL använda och utförligt karakteriserade namnet auritus. Emedan derjemte olikheterna mellan de tre ifrägavarande formerna, säsom nämnts, endast bestå i formen på duplikaturerna och deras trädlika spetsar. hos den fullt utbildade honan och sälunda äro att anse sä- som sekundära könsskilnader, 1 det hanarne äfvensom yngre stadier 3 1) Se ofvan sid. 64. ?) Om Costas figur yttrar BucHHorz i ofvan anförda arbete sid. 126: »Freilich lässt sich nicht mit Sicherheit entscheiden, zu welchem Artnamen die be- treffende Abbildung zu ziehen ist, und beruht es nur auf einer Vermuthung, wenn ich für die dort abgebildete Form mit den fadenförmig verlängerten Rückenanhängen den Namen N. elatus, für die andere dagegen N. elongatus in Anspruch nehme.» ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 69 af honorna ej kunna med säkerhet betecknas säsom tillhörande den ena eller andra formen!), torde det ej anses oberättigadt att såsom hufvudform antaga den, hos hvilken vid könsmognaden nämnda bi- hang stannat på en lägre utvecklingsgrad, under det de former som tydligen utgått från denna, men hunnit längre i utvecklingen, betraktas såsom varieteter. Från denna synpunkt torde derföre formen auritus böra upptagas såsom art, af hvilken de två andra formerna, elongatus och elatus, vore att anse såsom varieteter, den förra på ett mellan-, den sednare på ett långt framskridet stadium 1 bihangens utveckling. Hvad beträffar variationen får jag hänvisa till hvad ofvan blifvit anfördt om D. auritus, angående den vexlande storleken af duplikaturerna och vill tillägga angående desammas form, att jag på flere exemplar, alla fullt utbildade, hvilka på grund af duplikaturernas ringa utveckling för öfrigt måste hänföras till denna form, funnit de bakre hörnen af 3:e segmentets duplikaturer utlöpa i spetsar, en karaktär som frånkänts formen auritus till skilnad från elongatus. För jemförelses skull. meddelas här mått på ett af dessa exemplar: kroppslängd 4 mm., 3:e segmentets dupli- katur 0,75 mm. lång i öfre (yttre) kanten, 0,3 mm. hög baktill, dess spets 0,14 mm. på ena sidans duplikatur, på den andra sidans hälften mindre. Att föränderligheten i bihangens storlek ej uteslutande är be- roende af ålder, kan man i afseende på D. auritus, likasom enligt författaren i afseende på var. elongatus, öfvertyga sig om vid jem- förelse mellan ett större antal fullt utbildade djur. Hvad till sist Doropygus gibber Tuor. vidkommer, torde det ej vara tvifvel underkastadt, att densamma hör närmare tillsamman med D. auritus än de andra Doropygus-arterna genom det förkortade och grundt inskurna sista abdominalsegmentet, äfvensä synas de för subgenus Notopterophorus uppgifna karaktärer till skilnad från sub- genus Doropygus?) till största delen -hafva sin tillämpning på D. ‚gibber THOR.; huruvida deremot den för arten betecknande tjocka formen pä thorakalsegmenten med skäl kan tydas säsom ett lägre stadium i utvecklingen af ryggduplikaturer?), synes mig vanskligt att afgöra, så länge anlag till dylika lokala ansvällningar på seg- menten, sådana D. auritus visar dem, ännu ej blifvit påvisade hos D. gibber. Huruvida den olika utbildningen af duplikaturerna hos alla dessa former har sin grund i afpassningen efter olika Ascidiers respirations- säck och det utrymme denna lemnar vid sammandragning”), synes mig, åtminstone att döma af parasiternas nuvarande förekomst, svårt att afgöra. De iakttagelser jag gjort häröfver beträffa de två for- merna auritus och var. elongatus, hvilka jag funnit förekomma vid Sveriges vestkust, den förra ganska allmänt, den sednare mycket 1) Anförda st. sid. 323. 2) » » sid. 326, 321. 3) » » sid. 322. + » » sid. 324. 70 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. sällsynt hos Phallusia mentula O. F. MULLER, således hos samma Ascidie som af GIESBRECHT uppgifves såsom värd för formerna elatus och papilio. Förutom hos den utbildade Ph. mentula träf- fades D. auritus äfven hos Ph. mentula forma venosa äfvensom ej sällsynt hos Ph. obliqua ALDER. Doropygus gibber åter erhölls, ehuru i ringa antal, såväl från Ciona intestinalis O. F. MÜLLER som från Ph. obliqua och Ph. patula O. F. MULLER. Gunentophorus globularis Costa. 1864 Spheronotus Thorellii Cuaus: Zeitschr. f. wiss. Zool. XIV. Ehuruväl KERSCHNER i sin ofvan anförda afhandling ut- förligt framställt den typiska byggnaden af genitalorgunen hos Notodelphyiderna, har jag dock särskildt för denna art till jemförelse med ofvan omnämnda Doropygus-arter lemnat en teck- ning af dessa organ (Tafl. XIII fie. 13). På undre sidan af första abdominalsegmentet och något bakom dess midt synes den här mycket obetydliga genitalöpp- ningen. De derifrån utgående sädeskanalerna hafva till en början ett kort gemensamt förlopp, men böja sig derefter åt segmentets sidor och antaga närmare ryggsidan en riktning framåt till 5:te thorakalsegmentet, i hvars mellersta del de mynna i hvar sitt ovala receptaculum. En kort och fin kanal förenar detta med den något högre på ryggsidan belägna aflånga mynningen för ovidukten. I afseende på de arter, jag haft tillfälle iakttaga tillhörande slägtet Notodelphys, anser jag mig ytterligare böra meddela föl- jande om deras yttre eller inre delar: Notodelphys tenera THOR. Honan: abdominalbihang: den karaktär, som af THORELL uppgifves såsom artskilnad mellan N. tenera och N. elegans eller antalet gånger som afständet från yttre sidoborstet till närmast& apicalborst innehalles i abdominalbihangets hela längd, visar sig ej alltid gälla för den förra, af hvilken jag funnit honexemplar, der detta afstånd befunnits vara mindre än det uppgifna och utgöra en fjerdedel af bihangets längd. Behåringen på bihangen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 71 synes helt svag på inre sidan; på den yttre synas deremot långa hår från midten mot spetsen. Rostrum, sedt från sidan, är koniskt med utom midten något inbugtade sidokanter; det är riktadt nedåt och något bakåt. Ofvanifrån sedt är det subtriangulärt, spetsigt. Första paret antenner (Tafl. XV fig. 4): dessa bestå hos honan af sexton leder och afsmalna från bred bas jemnt mot spetsen. Första, tredje, fjerde, elfte och trettonde—sextonde lederna äro längre än breda, andra leden är mycket kort och af samma bredd som den första. Femte—sjunde lederna äro äfven- ledes kortare än breda. Attonde—tionde och tolfte lederna äro nästan qvadratiska. Pa öfre sidan af första leden sitta tre borst, 1 spetsen af sista leden fem—sju, hvilka äro af samma längd som de i spetsen af tionde och tolfte lederna sittande. På de öfriga lederna äro fästade spridda borst på främre sidan samt på fjortonde leden ett borst på bakre sidan. Andra paret antenner bära i tredje ledens spets en starkt krökt klo, som är ungefär hälften mindre än de längsta borsten. Dessas längd motsvarar ungefär hälften af tredje antennleden, hvars största bredd innehålles sex—sju gånger i dess längd. Mandibler: den skärande delen visar i inre hörnet en stor krökt tand, på hvilken följa utåt tre något kortare tänder, af hvilka den första är spetsig, de andra trubbiga. I yttre hörnet utanför den kamlikt tandade delen sitta två syllika, fintandade borst. Mandibularpalper (Tafl. XV fig. 5): dessa visa olikhet med dem hos Notod. Allmanni deruti, att den inre grenen är obe- tydligt kortare än den yttre; den förras andra led är äfven i spetsen af samma bredd som vid basen och är försedd med nio borst; första leden visar deremot blott tre borst. Både mandibler och mandibularpalper hafva en mera lang- sträckt form än hos N. Allmannit. Första paret mawillarfötter: klon på andra leden synes på sin konkava kant slät eller åtminstone mycket svagt såg- tandad. Utåt ifrån de tre närmast basen sittande borsten 72 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. följa i ordning: ett ensamt borst, derefter tvänne korta utskott med två borst pa hvarje o. s. v.; alla de nämnda borsten äro glest och fint cilierade. Andra paret mawillarfötter: första leden är nästan jemn- bred med två svaga utbugtningar på inre kanten, pa hvilka borsten äro fästade. Den långa klolika taggen på andra leden är på midten af sin konkava kant tätast cilierad; den synes deremot sakna cilier närmast spetsen. Första fotparet: den krökta långa taggen i spetsen af yttre grenens första led samt den hälften kortare raka taggen på andra leden äro i likhet med tredje ledens taggar omgifna af en membran, som är ytterst fint crenulerad i brädden. Dess andra led bär vid spetsen en rad fina taggar. Andra fotparet: inre grenens alla leder äro på yttre sidan håriga. Yttre grenens första led visar på yttre sidan några fa mycket fina taggar mot spetsen. Vid basen af hvarje borst synas på bada grenarne några fina syllika taggar. Borsten och taggarne öfverensstämma till antal och läge med dem på samma fot hos N. Allınannı. Mellanfliken mellan fötternas basaldelar är trapezoidisk; dess bas är ungefär en tredjedel större än mot- stående parallela sida; de yttre hörnen äro nagot afrundade. Dess längd är något mindre än första leden af fotens basaldel. Tredje fotparet: yttre grenens första led är i utkanten slät, men bade denna och andra leden hafva i spetsen en rad fina taggar; inre grenens alla leder äro pa utsidan håriga; äfven dennas två första leder visa i spetsen en rad fina taggar. Vid basen af borsten på samma gren sitta likaledes fina syllika taggar. Mellanskifvan är nästan rektangulär, af samma längd som första leden af fotens basaldel och visar i de yttre hörnen små rundade utskott. Fjerde fotparet: till alla delar likt det föregående. Femte fotparet (Tafl. XV fig. 6): basaldelen visar spår till sutur ifrån inre hörnet af fotens bas ‘snedt mot yttre hörnet. Yttre grenen skjuter vid basen nagot in pa den inre; ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 73 på denna sednares inre kant synas tre—fyra vågräta jemmn- löpande rader af ett mindre antal mycket fina taggar i hvarje rad. I det främre inre afrundade hörnet af basaldelen synas sex—atta tänder. Genitalorgan (Taf. XV fig. 7): genitalöppningen är belägen pa gränsen mellan första och andra abdominalseginentens undre sida och synes utmärkt af en smal tvärgaende fåra eller für- djupning i chitinet. Från densamma gar inåt segmentet sädes- kanalen, som snart delar sig 1 tvänne, hvilka med obetydliga slingringar löpa utat segmentets sidor och der mynna i hvar sitt långsträckt-ovala receptaculum seminis. Från dessa behål- lare leder en kortare kanal uppåt och framåt till den pa grän- sen mot femte thorakalsegmentet liggande mynningen för ovi- duktens yttre gren, hvilken visar en smal långsträckt form och är något bugtad pa midten. Dessa mynningar synas belägna vid gränsen mellan segmentets rygg- och sidodelar eller äro ma- hända att räkna till den förra. Spermatophoren är bönformig och från dess ena ända utgår en slingrande kanal, en tredjedel längre än första abdominalsegmentet, hvilken på det enda exem- plar, der jag iakttog densamma, befanns fästad nära segmen- tets början och 1 närheten af femte foten. Da hanen äfvensom yngre utvecklingsformer af honan till denna art voro okända för THORELL och ej hittills blifvit be- skrifna, vill jag här något utförligare meddela hvad om deras byggnad kunnat utrönas. Mas adultus: Cephalothorax ovatus; caput antice rotunda- tum, postice summam latitudinem corporis prebens ibique seg- mento primo thoraeis coalitum; segmenta 2—5 zque longa ac caput, abdomen versus angustiora, segmento quinto tertiam par- tem latitudinis capitis equante. Abdomen ex segmentis 5 constans, quorum primum formam prabet quadrati, cetera latitudine longiora; appendices fere que longe ac segmenta 4 et 5, latitudine 4—5:plo longiores, in apice setis 5 plumosis instructe; lateri earum exteriori seta brevis affıxa spatio, latitudinem appendieis »quanti, a seta proxima api- 74 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. cis remota. Abdomen, setis exceptis, longitudinem capitis atque segmentorum I—3 thoracis conjunctim zquans. Antenn® 1:mi paris ll-articulate (articulus secundus sutu- ram etsi levem prope basin ostendit), forma que omnino apud mares hujus generis; articulus 10:us margini anteriori apieis ar- ticuli 9:i affıxus; apex articuli 11:1 conicus, subpellucidus, sutura ab articulo vix disjunetus, in basi setis 5—6 instructus. Antenn® 2:i paris 3-articulate; articulus 3:us apicem versus crassior, dimidio brevior antenna, in apice ungue circa !/, ar- ticuli »quanti setisque 5 curvatis non plumosis instructus; in sutura inter articulos 1 et 2 obliqua antice sete 2 plumose affixe. Partes oris pedesque parium 1—4 ab iisdem femine vix differunt. Pedes 5:i paris margini posteriori segmenti 5:1 thoracis affıxi; pars basalis brevis, dimidio angustior segmento. Ramus ex- terior ex articulo unico brevi, subtriangulo, parte basali vix. longiore, sie ut seta in apice retro et foras directus. Ramus interior forma que apud feminam sed margine exteriore magis convexo, in apice introrsus devexo aculeum setamque gerens. Series aculeorum minutorum tres transvers& in latere interiore distincte. Lacinie genitales paullo pone medium segmenti primi ab- dominis affixe, basi continue, pentagon&®, marginem posticum segmenti superantes; marginibus interioribus angulum acutum inter se formantibus serieque aculeorum minutorum praeditis. Angulis duobus postieis seta affıxa. In medio segmenti secundi series transversa aculeorum minutorum conspicua. Longitudo corporis, prater setas abdominis, 1,4—1,6 mm.; cum Jisdem 1,8s—2 mm. Femina junior: Segmenta thoracis iisdem maris simillima, 4:t0 et 5:to liberis. Segmenta abdominis 4, ultimo, apud adul- tam bipartito, longitudinem appendicum zquante; set in apice pro corpore breviores quam apud marem. Lacinie genitales margini posteriori segmenti l:mi abdominis affixe sieut in mare. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 75 Antennx® 1:mi paris 15-articulate, vestigiis sutur® in arti- culo 5:0 vix conspicuis. Longitudo corporis, pr&ter setas abdominis 1.4 mm., cum iisdem 1,38 mm. Femina etiam junior: Segmentum 1:mum thoracis eviden- tius a capite distinetum. Abdomen ex segmentis 3 constans, quorum primum, laciniis genitalibus parvis instructum, nec non secundum latitudine breviora; tertium longius appendices squans. Antenn® I:mi paris /O-articulat&, nondum conspiceuis su- turis in articulis 2:do (postea in duos partito), 4:to (postea in tres), 7:0 (postea in tres), 8:0 (postea in duos). Longitudo corporis, prater setas abdominis 0,9 mm., cum iisdem 1,2 mm. : Hanen (Tafl. XV fig. 9): cephalothorax: oval; hufvudet är framtill tvärt rundadt samt vidgar sig betydligt baktill, der det är afsatt fran det till större delen med hufvudet sammanväxta första thorakalsegmentet. Andra—femte thorakalsegmenten, hvil- kas sammanlagda längd motsvarar hufvudets, aftaga i bredd hastigt bakåt och det femte är lika bredt som en tredjedel af hufvudets bakre kant. Femte segmentet visar, ofvanifran sedt, mera konvexa sidokanter än de föregaende samt bär i bakre kanten af sin undre sida femte fotparet. ; Abdomen utgöres af fem segment, af hvilka det första är qvadratiskt, de öfriga längre än breda. Bihangen (Tafl. XV fig. 13) äro föga kortare än de tva föregaende segmenten och öfver sidoborstet något bredare än vid basen. Deras bredd vid basen innehålles fyra—fem gånger i deras längd. Vid början af sista femtedelen på yttre sidan sitter ett kort borst; i spetsen äro fästade fyra plumulerade borst, af hvilka de två yttersta äro lika långa som bihangen och sista segmentet tillsamman, de två mellersta äro något längre än bihangen och de tre sista segmenten tillsamman; något inom bihangets spets sitter ett mindre borst. Abdomen, med frånräkning af borsten, är af samma längd som hufvudet och de 3 första thorakalsegmenten till- samman. 76 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Rostrum (Tafl. XV fig. 10), ofvanifran sedt, är triangulärt, af samma längd som första antennparets tre första leder till- samman; dess spets är ljus, trubbig. Första paret antenner (Tafl. XV fig. 10) bestå af elfva leder (den andra leden är nämligen här genom en sutur nära basen delad i tvänne). Första leden är subqvadratisk, tredje, sjunde samt nionde—elfte lederna äro längre än breda, de öfriga kortare än sin bredd. Andra och tredje lederna äro på främre sidan tätt borstbeklädda; på de öfriga ledernas främre sida sitta spridda borst; i spetsen af nionde leden och något innanför den koniska ljusa antennspetsen, som genom en svag sutur är af- satt från ändleden, sitta borst, som äro längre än de öfriga. Dessa antenner äro lika långa som hufvudet och första tho- rakalsegmentet tillsamman. Andra paret antenner (Tafl. XV fig. 11) äro treledade, Sista leden är mot spetsen något tjockare än vid basen och med inberäkning af ändklon lika lång som första och andra lederna tillsamman. Vid suturen mellan första och andra lederna visa antennens både främre och bakre kanter en stark utbugtning, och på den främre sidan sitta der två plumulerade borst i längd motsvarande dessa leder tillsamman. Sista ledens klo inne- hålles vid pass tre gånger i ledens längd på bakre sidan och är vid basen försedd med fem olika långa, böjda borst. På ledens främre konvexa sida synas tre snedgående rader fina taggar; pa den bakre sidan sitta tre borst. Första fotparet: på yttre grenens första led synas på yttre sidan färre tänder än hos honan. Andra—fjerde fotparen öfverensstämma med honans. Femte fotparet (Tafl. XV fig. 12) är fästadt i bakre kanten af sista thorakalsegmentet. Dess basaldel är kort, men bredden motsvarar segmentets halfva bredd, hvadan fötterna nå tillsam- mans på midten af segmentet. Yttre grenen är en-ledad, oregel- bundet triangulär, föga längre än basaldelen och bär i spetsen ett plumuleradt borst af grenens dubbla längd. Intill dennas inre kant är fästad den inre grenen, som har samma form som ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:O 8. iR hos honan, ehuru konvexiteten pa yttre sidan här är starkare. I den inat sneda spetsen sitta ett borst af ledens längd och en kortare böjd tagg. På ledens inre, nästan räta sida synas tre tvärrader fina taggar. Genitalflikarne (Tafl. XV fig. 12) äro fästade något bakom midten af första abdominalsegmentet. De äro femsidiga, med den längsta sidan inåt, och denna bildar med den andra fliken en spetsig vinkel på midten af segmentets undre del. En rad fina taggar sitter utom midten af samma sida och i flikens båda bakre hörn sitter ett borst; af dessa är det inre längre och för- sedt med basaltagg. Genitalflikarne räcka med sin bakre kant in på andra segmentet, som på midten af undre sidan visar en mot segmentets längdriktning vinkelrät rad fina taggar. Hanens kroppslängd, ändborsten oberäknade, befanns vara 1,4—1,6 mm.; borsten inberäknade 1,3—2 mm. Hona, ung: thorax: fjerde och femte segmenten äro fria sasom hos hanen. Abdomen (Tafl. XV fig. 8) utgöres af fyra segment, eme- dan det sista segmentet, som är af bihangens längd, ännu ej visar den hos den fullväxta honan förefintliga suturen på midten. Abdominalbihangens borst äro i förhållande till kroppslängden kortare än hanens. En anmärkningsvärd egendomlighet är, att genitalflikar, som i det utbildade tillständet tillkomma första abdominalsegmentet blott hos hanen, der de betäcka spermato- phorrummens mynning utat, äfven hos den yngre honan före- finnas på samma segment, ett förhållande som blifvit iakttaget äfven hos andra Notodelphys-arter, äfvensom hos slägtet Licho- molgus THOR. Första paret antenner bestå af femton leder, i det en sutur på den femte leden här knappt är antydd. Kroppslängden uppgar till 1,4 mm. utom ändborsten, med desamma till 1,8 mm. Hona, ännu yngre: första thorakalsegmentet är tydligare skildt från hufvudet än hos den fullväxta honan. 78 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Abdomen består af blott tre segment, af hvilka det första visar små genitalflikar och likasom det andra är kortare än bredt; det tredje är längre än sin bredd och lika längt som bihangen. Bihangens sidoborst är fästadt vid början af sista tredjedelen af yttre kanten, från basen räknadt; afståndet mellan detta och närmaste ändborst är ungefär lika stort som bihan- gens bredd. | Första paret antenner bestå af tio leder, i det suturerna på andra, fjerde, sjunde och attonde lederna ännu äro otydliga. Kroppslängden utom ändborsten är 0,9 mm., desamma in- beräknade 1,2 mm. Både hona och hane anträffades inom gälsäcken hos Phal- lusia mentula, den förra temligen sparsamt, den sednare mycket sällsynt, i Gullmarsfjorden och vid Syd-Koster i Bohuslän. Notodelphys elegans THOR. Honan: rostrum är triangulärt, nedåt och inåt böjdt samt visar en ljusare trubbig spets. Första paret antenner: i spetsen af sista leden visar sig ett kort koniskt utskott, vid hvars bas antennens fem—sex yt- tersta borst äro fästade. Andra paret antenner (Tall. XV fig. 14) äro tre-ledade. Suturen mellan första och andra lederna är otydlig; den går från fästpunkten för de två plumulerade borsten på främre sidan snedt inåt mot den bakre. Sålunda kommer det borst, som THORELL tecknat vid denna sutur på bakre sidan, att be- finna sig något utom midten af andra ledens starkt konvexa bakkant. Andra och tredje lederna, mätta på den bakre sidan, visa sig härigenom i det närmaste lika långa. Ändleden är mera smärt än som framgar af THORELLS teckning, och dess största bredd befinner sig något utom midten, der på den starkt konvexa främre sidan synas tre snedgående rader fina taggar. På ledens bakre sida sitta tre korta plumulerade borst. Den mot sin spets skarpt krökta ändklon innehålles något mera än tre gånger i ändledens längd på den bakre, nästan räta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 79 sidan; vid dess bas synas tre böjda, ej plumulerade borst, af hvilka det minsta är af klons längd, det längsta dubbelt så långt som denna. Något bakom klons bas sitta två likaledes böjda borst. Labrum (Tafl. XV fig. 15) består af en rundad skifva, pa hvars yttre del synas flere fina borst samt på dennas sidor ut- skjutande trubbiga borst- eller harklädda utskott, hvilkas inre kanter löpa tillsamman något innanför den rundade delens spets. Mandibularpalp (Tafl. XVI fig. 2): inre grenen visar sig treledad, i det en svag sutur kan iakttagas från fästpunkten för basaldelens borst på inre sidan till basen af yttre grenens första led. Andra leden synes bära tre borst, af hvilka det yttersta är gröfst, i spetsen af den inre sidan. Tredje leden, som vid spetsen är rundad och bredare än vid basen, är försedd med nio borst. Yttre grenen är af den inres längd, jemnt af- smalnande mot spetsen, och består af fyra leder, af hvilka andra och tredje äro längre på inre än på yttre sidan, hvadan grenen är utåtböjd. Första—tredje lederna bära hvardera i spetsen af inre sidan ett borst, fjerde leden bär i spetsen två borst, af hvilka det yttre är dubbelt tjockare än det inre och dub- belt så långt som basaldelen och grenen tillsamman. Båda borsten på sista leden äro försedda med mycket långa och tätt sittande cilier. Dasaldelens bredd vid spetsen är större än vid basen och motsvarar ungefär dess längd. Mawiller: på innerfliken har jag funnit nio plumulerade borst och på ytterfliken är det innersta borstet betydligt gröfre än de öfriga. Andra paret maxillarfötter (Tafl. XV fig. 16): tredje leden är längre än hos Notod. Allmanni, dess bredd vid spetsen, der den är något smalare än vid basen, innehålles en och en half gång i dess längd. Det på midten af andra Jedens inre sida sittande breda borstet visar på yttre kanten mycket fina taggar; dess inre kant är likaledes fintaggig på den yttre tredjedelen, och på borstets breda sida synas nära denna kant långa cilier. Hos de båda borstgrupperna på första leden visar sig det 30 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. innanför de öfriga sittande borstet kortare än dessa samt för- sedt med längre och gröfre cilier. Första fotparet: yttre grenens första led visar en beväp- ning af elfva—tolf fina spetsiga taggar från basen till spetsen pa yttre kanten. Inre grenens borst äro försedda med särdeles länga och grofva cilier. Andra fotparet: yttre grenens första led visar i yttre kan- ten nedanför basaltaggen sex fina tänder. Tredje leden bär på yttre sidan fyra taggar, som äre smalare och längre än första och andra ledernas på samma sida; på inre sidan och i spetsen sitta fem plumulerade borst. Pa inre grenen synas vid basen af inre sidans borst på andra och tredje lederna knippen eller bagformiga rader af mycket fina taggar; på tredje leden synas dessa till och med bekläda ledens hela insida. Yttre sidan af inre grenens leder äfvensom inre sidan af yttre grenens första led visa gles harbeklädnad. Tredje fotparet: på yttre grenens första led synas upptill på yttre kanten fyra fina tänder; för öfrigt öfverensstämmer det med andra fotparet. Fjerde fotparet: mellanskifvan är trapezoidisk, dess bas är en tredjedel längre än motstående sida, hvars hörn äro rundade, något framstående. På basaldelens andra led och vid suturen mot den första sitter på yttre sidan ett borst, ungefär lika långt som yttergrenens andra led. På yttre grenens tredje led sitta på yttre sidan tre olika stora taggar, i spetsen och på inre sidan fem plumulerade borst. På hvarje sida om den tvära spetsen af inre grenens tredje led sitter en spetsig kort tagg. I spetsen af inre grenens andra led samt vid basen af dess och tredje ledens borst synas nagra korta fina taggar. Femte fotparet (Tafl. XV fig. 17): den inre grenen sy- nes smalare än THORELLS teckning utvisar; dess bredd är knappt dubbelt större än yttre grenens. Den bär i nedre inre hörnet en bred och böjd, imatriktad tagg och nedanför denna tre—fyra fina taggar. På en rundad afsats af basaldelen synes i en båge mot inre sidan en mängd fina taggar, något längre ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 81 än de nyssnämnda. I spetsen af båda grenarne sitter ett borst, något längre än inre grenens tagg. Hanen: abdominalbihangen äro lika långa som sista seg- mentet. Första paret antenner (Tafl. XVI fig. 1) äro tio-ledade. Andleden bär borst något inom spetsen, som är ljus, trubbig samt genom en svag sutur begränsad från leden. De båda första lederna äro tjockare än THORELLS teckning utvisar; den andra leden är på framsidan besatt med talrika borst. Andra paret antenner äro lika honans i afseende på leder- nas längdförhållanden. Ändklon utgör två tredjedelar af ledens längd. Andra fotparet: på inre grenens tredje led sitter på hvarje sida om de båda i spetsen fästade borsten en spetsig basaltagg eller tand. I spetsen af andra leden samt vid basen af borsten på andra och tredje lederna synas nägra fina taggar. Mellan- skifvan är rektangulär med rundade utskott 1 yttre hörnen. Fjerde fotparet (Tafl. XVI fig. 3): mellanskifvan är nästan rektangulär, dubbelt bredare än lang. Vid suturen mellan basal- delens båda leder sitter på yttre sidan ett borst. På yttre gre- nens tredje led synas, likasom ofvan anförts om honan, på yttre , sidan tre taggar, i spetsen och på den inre sidan fem borst. Femte fotparet (Tafl. XV fig. 18): yttre grenen är snedt utåt riktad; den inre är bredare än lång med starkt konvexa sidor och bär nära inre hörnet af sin bakre (undre), något ur- bugtade kant en krökt tagg samt längre utåt ett borst. Denna art synes till sin förekomst inskränkt till Ciona intestinalis O. F. MÜLLER, i hvars branchialsäck den erhölls ganska sällsynt från Gullmarsfjorden i Bohuslän Notodelphys Allmanni THOR. I afseende på honans genitalorgan hos denna art har jag funnit genitalöppningen belägen vid början af bakersta fjerde- delen af första abdominalsegmentet, således något längre fram än hos N. tenera; den synes ej utmärkt af någon fördjupning Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 8. 6 82 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. i chitinet. Den gemensamma sädeskanalen är mycket kort, nästan konisk, med spetsen mynnande utåt och den bredare delen öppnande sig i sidokanalerna, som i sin nedre del visa ett större lumen än hos N. tenera. Deras förlopp samt formen och läget af receptacula seminis och ovidukternas mynningar öfverensstämma i det närmaste med förhållandet hos nyss nämnda art. Notodelphys rufescens THOR. Öfver byggnaden af genitalorganen hos denna form har en utförlig framställning blifvit lemnad af KERSCHNER!) och vill jag endast i afseende på färgteckningen omnämna den iakttagel- sen, att äggen på de exemplar jag träffat haft en ljusare eller mörkare grön färg, då deremot THORELL uppgifver densamma vara rödaktig och KERSCHNER säger, att äggens färg i oviduk- terna är rödbrun och i matrix tegelröd, samt tillmäter denna karakter den betydelse, att ifrågavarande art genom densamma skulle »tydligt och oförmedladt skiljas» från N. Allmanni, hvilken den i öfrigt står ganska nära. Då jag hos andra Netodel- phyider t. ex. Doropygus pulex och Gunentophorus funnit äggens färgteckning underkastad stor vexling och ett dylikt förhållande är kändt äfven hos fritt lefvande Kopepoder samt efter all anledning har sin grund i äggens olika utveckling, sy- nes mig en dylik karakter sakna den betydelse, som blifvit den- samma tillmätt för en forms skiljande såsom art från en annan. I förevarande fall torde en sådan skilnad ej behöfva sökas annorstädes än i de kännetecken, som af THORELL framhållits i afseende på andra paret maxillarfötter samt första och femte fot- paren. Tarmens främsta, i hufvud- och första thorakalsegmenten belägna del, befanns vidgad och, ofvanifrån sedd, dubbelt bre- dare än i de sista thorakalsegmenten; i näst sista abdominal- segmentet syntes en svagare utvidgning, hvarefter den var starkt afsnörd mot analöppningen. Dess innehåll visade en gulröd färg. 1) Se ofvan. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8, 83 Öga rödt. Nauplius (Tafl. XVI fig. 8): sådan den visade sig efter ut- tagandet ur matrix, är denna af en oval form, framtill bredare, och bär nära främre kanten ett stort fyrkantigt öga; af de tre paren lemmar var det främre enkelt, jemntjockt och treledadt, bärande ett borst i spetsen af första och tre i spetsen af tredje leden. Hos de två följande paren utgick från den långsträckta basaldelens bakre sida en bigren, som var kortare än hufvud- grenen och treledad samt bar två ändborst. Hufvudgrenen be- fanns hos båda bestå af fyra leder, hvar med sitt borst i spet- sen af bakre sidan samt två—fyra ändborst, men var hos det främre paret gröfre än hos det bakre. Vida sällsyntare än följande art träffades denna i få exem- plar hos Ph. obliqua och Ph. conchilega O. F. MÖLLER och såsom fritt simmande i vatten, der Åsteracanthion glacialis OQO. F. MÖLLER förvarats lefvande, från Gullmarsfjorden. Notodelphys coerulea THOR. Mandibularpalpen, som enligt THORELL skall öfverensstämma med densamma hos N. Allmanni, har synts mig afvika från dennes derigenom, att basaldelens bredd är ungefär lika stor som bredden af mandibelns skaft vid basen och dess längd större än hos N. Allmanni. Det yttersta borstet i spetsen af yttre grenens tredje led är till mer än en tredjedel af sin längd från basen starkt förtjockadt och dubbelt bredare än närmast sittande borst. Dess längd i förhållande till de öfriga borsten och till palpen är ungefär densamma som hos N. Allmanni. Andra paret mazxillarfötter: de två smärre borsten i spetsen af tredje leden, hvilka på THORELLS figur sakna cilier, synas försedda med särdeles lång ciliebeklädnad. z Första fotparet: den karaktär, som anförts såsom utmär- kande för denna art till skilnad från den närstående N. ru- fescens, beträffande de taggars beskaffenhet, hvilka äro fästade på tredje ledens yttersida på yttre grenen, har synts mig mindre 34 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. tillförlitlig, då jag funnit dessa taggar fint crenulerade i brädden äfven hos båda könen af N. coerulea. | Såsom säkrare skiljemärken mellan dessa två arter torde deremot böra framhållas olikheten i afseende på andra paret antenner samt grenarnes form och läge hos femte fotparet, hvilket framgår af följande schematiska öfversigt: I) Antenn® 2: paris: unguis in apice !/; marginis posteri- oris articuli tertii equans; seta apicis maxima ungue !/, longior; articuli 1 et 2 extra suturam summam praebentes latitudinem. Pedes 5:i paris: rami ad basin spatio exiguo distantes; ramus exterior ramo interiore vix longior, latitudine ejus summa (ad basin) vix angustior; ramus interior spatio brevi a convexitate serieque aculeorum partis basalis remotus aculeumque prope setam in angulo apicis interiore gerens. N. rufescens. II) Antenne 2: paris: unguis in apice circa \/, marginis posterioris articuli tertii »quans; seta apicis maxima ungue duplo longior; articuli I et 2 in sutura summam prabentes latitudinem. | Pedes 5x paris: rami ad basin inter se contingentes; ramus exterior ramum interiorem !/, longitudinis superans, latitudine ejus ad basin dimidio angustior; ramus interior prope convexitatem, dentibus minutis 11—12 instructam, marginis interioris. partis basalis situs aculeumque in medio lateris interioris gerens. N. coerulea. Notodelphys prasina THOR. Hanen (Tafl. XVI fig. 4): da det enda exemplar af denne, som THORELL anträffade och af hvilket han lemnat en beskrif- ning, var bristfälligt i afseende pa abdominalbihangen och dessas beväpning ej kunde utrönas, meddelas här några tillägg till redo- sörelsen för dessa och några andra delar efter de få han- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 85 exemplar, jag amträffat inom gälsäcken hos Phallusia men- tula vid Bohusläns Väderöar. Abdominalbihangen äro längre än hos honan, dock kortare än sista segmentet; deras yttre kant är kortare än den inre och tätt hårig med ett gröfre hår på sidans midt. I bakre kanten äro fästade fyra plumulerade borst, af hvilka de två mellersta äro dubbelt längre än sidoborsten och föga kortare än cephalothorax ; något innanför bakre kanten sitta två smärre borst. Första paret antenner: dessa synas bestå af elfva leder, ehuru suturerna mellan andra och tredje samt mellan sjette och sjunde lederna äro otydliga. Artikulation eger rum mellan åt- tonde och nionde lederna, och den sistnämnda är af samma längd som den tionde leden; spetsen af den kortare sista leden är klar, konisk, afskild från leden samt bär vid sin bas en krans af fem—sex borst. Andra paret antenner (Tafl. XVI fig. 5) kunna till sin all- männa form, förhållandet mellan lederna samt beväpning när- mast jemföras med desamma hos N. elegans. De äro sålunda bredast något framom suturen mellan första och andra lederna, hvilka tillsamman äro något längre än den tredje leden. Denna, som är tjockare mot spetsen, uppbär der en starkt krökt klo, i längd motsvarande en tredjedel af ledens bakre kant. Af de fem vid klons bas sittande borsten är det största ungefär fyra ganger längre än klon. På ledens bakre, svagt inbugtade sida synas fem mindre borst. Något framom midten af andra ledens bakre kant sitter ett ej plumuleradt borst och på motsatta kanten vid suturen mot första leden två plumulerade dylika. Mandibularpalper: om dessa gäller samma anmärkning, som jag förut gjort om honans, att inre grenens första led bär fyra, dess andra nio plumulerade borst; den andra ledens af- rundade spets är utåtböjd och bredare än basen. Yttre gre- nen är tydligt fyrledad, och det yttre af fjerde ledens tvänne borst har dubbelt så bred bas som det inre. Basaldelens bredd 86 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. är större än dess längd, under det att hos N. Allmanni bred- den är lika stor som eller mindre än längden. Maxiller: borsten på ytterjliken aftaga i groflek inåt; i yttre hörnet af slutfliken är fästadt ett kort, skiflikt plattadt, nästan ovalt borst. På innerfliken synes utom de åtta längre borsten äfven ett litet dylikt, det tredje i ordningen från basen räknadt. Första fotparet: yttre kanten af yttre grenens första led är försedd med sex fina tänder. Taggen på denna led samt på andra leden, äfvensom de tre inre på tredje leden äro omgifna af en smal genomskinlig membran; den yttersta taggen på tredje leden är borstlik. Inre grenens andra led bär i spetsen af yttre sidan en stor tand, lik tredje ledens vid basen på samma sida. Andra fotparet: yttre grenens första led saknar beväpning i yttre kanten. Tredje leden bär på yttre sidan tre taggar och närmast spetsen ett tagglikt borst; i spetsen och på inre sidan sitta fem plumulerade borst. Pa hvarje sida om den tvära spetsen af inre grenens tredje led finnes en tand. Tredje fotparet: yttre grenens tredje led bär på yttre sidan tre taggar af andra ledens längd och närmast spetsen ett längre tagglikt borst; i spetsen och på yttre sidan sitta fem plumulerade borst. Fjerde fotparet: i afseende på dettas afvikelser från samma fotpar hos N. Allmanni råder öfverensstämmelse med honan. Femte fotparet (Tafl. XVI fig. 6): detta är fästadt något innanför sista thorakalsegmentets bakre kant, som mot midten visar två nästan sammanlöpande rader fina taggar. Yttre gre- nen når med den nästan rakt utåt riktade spetsen utom seg- mentets bakre hörn; den är nästan jemnbred och bär i spetsen ett borst med samma riktning som grenen. Inre grenen är bre- dare än lång, oval, bakåtriktad och gränsar intill den yttre gre- nens inre sida; på ett kort utskott på midten af bakre sidan är den försedd med ett snedt inåt riktadt borst och något innan- för detta med en utåt krökt, kortare tagg. Den inre grenens. bredd motsvarar längden af den yttre. Genitalflikarne (Tafl. XVI fig. 7) äro fästade något utom midten af första abdominalsegmentets undre sida. De äro af en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 87 eregelbundet femsidig form; af de tva bakre hörnen skjuter det inre något in på andra abdominalsegmentet och är försedt med ett längre och ett kortare borst. Det yttre hörnet når till su- turen mellan segmenten och bär ett borst. Flikarnes inre kanter mötas under spetsig vinkel på midten af segmentets undre sida; från midten af samma kanter löper snedt bakåt en rad fina taggar. På andra abdominalsegmentet synas tvänne på seg- mentets midt sammanlöpande bagböjda rader fina taggar. Såsom företrädande en egen underfamilj bland Notodel- phyiderna upptogs af THORELL en Ascidieparasit, Ascidicola rosea, pa grund af de afvikelser från de för denna familj typiska formerna, som den visade genom första och andra tho- rakalseomentens sammanväxning, mundelarnes byggnad, fran- varon af öga samt en dubbel matrix. Af sednare författare, såsom BUCHHOLZ, HESSE (som kallat den Coiliacola) och CLAUS. har densamma ytterligare blifvit omnämnd, hvarvid en del beriktiganden och tillägg skett till den förutvarande be- skrifningen. För dess upptagande i en särskild underfamilj har sist nämnde författare hufvudsakligen fästat afseende vid matrikalbildningen, under det de öfriga nämnda egendomlig- heterna tillräknats en mera underordnad betydelse!). Då emel- lertid någon närmare redogörelse, så vidt jag kunnat finna, ej blifvit lemnad öfver de inre delar, hos hvilka man sökt förkla- ringen till de för arten egendomliga vingformiga bihangen från sista thorakalsegmentet, i det dessa tolkats såsom en dubbel matrikalkavitet för äggens utkläckning, jemförlig med den enkla hos de egentliga Notodelphyiderna, företog jag en undersökning af genitalorganens byggnad för att på detta sätt kunna utröna det förhållande, som förefinnes mellan dessa delar och ving- duplikaturerna. De resultat, till hvilka jag härvid kom, voro 1) Zeitschr. für wissensch. Zoologie Bd. XXV, 1875: C. CLAUS: Neue Beiträge zur Kenntniss parasit. Copepoden nebst Bemerkungen über das System der- selben. Sid. 350-351. . 38 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. följande. Nära gränsen mellan femte thorakal- och första ab- dominalsegmenten, dock inom det sednare, befinner sig öppningen till en kanal (Tall. XVI fig. 14), som genom sin öfverensstäm- melse i form och förlopp med enahanda bildning hos de äkta Notodelphyiderna ej kan betviflas vara den gemensamma myn- ningen till två sädeskanaler, genom hvilka den hanliga sperman upptages i honans kropp. Det lyckades mig visserligen icke att iakttaga någon eller några spermatophorer vidhängande denna mynning, men detta torde finna sin förklaring deruti, att hos denna form såsom hos slägtet Notodelphys någon insänkning eller fördjupning i chitinet ej förekommer vid kanalens början pa genitalsegmentets undre sida, i hvilken spermatophorernas kanaler, såsom förhållandet är hos slägtet Doropygus, upptagas och qvarsitta. Den nämnda gemensamma kanalen är helt kort och utsänder från sin inre, något vidgade del en kanal at hvarje sida. Dessa, som nära utgångspunkten på inre sidan visa fingerformiga eller knöllika utskott, löpa utan be- tydligare slingringar i en svag bäage till mynningarne för ovi- dukterna (Tafl. XVI fig. 15), hvilka igenfinnas på segmentets yttre sidor nära dess främre hörn. Huruvida en knappt märk- bar utvidgning af kanalerna nära dessa mynningar bör anses såsom receptaculum seminis, har jag ej med säkerhet kunnat utreda. Ovidukternas mynningar betäckas af en halfeirkelformig flik, som utgar fran deras främre rand och som i sin bakre fria kant bär några tagglika borst. Deuna bakre, starkt konvexa kant gränsar intill och motsvaras af en urbugtning i den starkt chitiniserade, halfmanformiga skifva, som bildar den bakre ran- den af samma mynningar. Ovidukterna (Tafl. XVI fig. 13) sträcka sig från början af första thorakalsegmentet ofta till näst sista abdominalsegmentet; de äro, sedda ofvanifran, något bredare 1 thorax, der de visa utvidgningar at sidorna för hvarje segment, och hafva ett med tarmkanalen parallelt förlopp. I främsta delen af första abdo- minalsegmentet stå de i förbindelse med nyssnämnda mynningar, till hvilka sädeskanalerna leda, och har det stundom lyckats ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 89 mig, äfven på spritlagda exemplar, att förmå de utbildade äggen att utträda denna väg. Pa samma sätt som hos Cyclopide&e och Sapphirinide m. fl. samla sig de sålunda utkomna äggen till ovala samlingar, sammanhållna af ett hopkittande ämne, en på hvarje sida om genitalsegmentet. Jag har räknat 55—60 ägg i hvar och en af dessa äggsäckar, som vanligen äro baktill bredare med trubbad ända samt till följd af deras nära anslut- ning till abdomens sidor äro inåt konkava, utåt konvexa. Ovariet (Tafl. XVI fig. 13) är oparigt, ovalt och sträcker sig från midten af andra till början af fjerde segmentet samt har sitt läge ofvanför ovidukterna. Från femte thorakalsegmentets främre kant utgå tvänne duplikaturer af kroppsbetäckningen (Tafl. XVI fig. 14), hvilka på ryggsidan äro atskilda, ehuru gränsande omedelbart intill hvarandra, på undre sidan deremot äro förenade till mer än seg- mentets halfva längd. Utsträckta längs kroppssidorna na de vanligen till början af tredje abdominalsegmentet. De bestå af en tjockare yttre membran ‘och en mycket tunn och bräcklig inre, hvilken först ett stycke inom den förras utkanter visar sig sasom en ifran denna skild membran. Den befinnes stun- dom ligga tätt intill den yttre, i hvilket fall duplikaturen är genomsigtig, men mellan dem båda kan ofta iakttagas en mörk kornig substans samt större och - mindre fettkulor. I den genomskinliga yttre randen af duplikaturerna, der de båda membranerna ännu äro förenade, kan iakttagas en mängd tätt intill hvarandra löpande och genom grenar sinsemellan förbundna utskott, hvilka utgå strälformigt från nämnda substans; närmare denna- visa de oftast ett större lumen, men blifva mot duplikaturens utkant allt finare; de gifva åt denna genomskinliga yttre rand ett äfven vid svag förstoring märk- bart, radiärt strimmigt utseende. På båda membranernas yta, men isynnerhet på den yttre, kan iakttagas ett stort antal bildningar liknande porer, öfverensstämmande med dem, som man stundom finner nära duplikaturens utkant vid slutet af de nämnda utskottens fina ändgrenar, och som utan tvifvel 90 - AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. böra tillskrifvas likartade utskott, hvilka på grund af mem- branens läge här visa sig i tvärgenomskärning. Att den nämnda korniga substansen är en chitinbildande matrix synes nig an- tagligt, sedan jag återfunnit ej mindre densamma än liknande utskott som hos dessa membraner inom de duplikaturer, som träffas på de öfriga thorakalsegmentens bakre del, ehuru der föga utbildade och utgörande en på det näst följande segmentet öfverskjutande kant. Då THORELL först beskref detta djur, uttalade han den förmodan, att de vinglika duplikaturerna på femte thorakal- segmentet (enligt honom: från bakre kanten af det fjerde) vore att anse såsom en matrikalkavitet till äggens förvarande efter utträdet ur äggledarne (enligt honom: ur ovarierna), såsom hos de öfriga Notodelphyiderna, med den skilnad dock att densamma hos Ascidicola vore dubbel. Också trodde han sig på exemplar som saknade ägg 1 eller under dessa duplikaturer hafva sett »ovariernas ännu mjuka halfflytande innehåll» vid tryck öfvergå ifrån ovarierna till mellanrummet mellan duplikaturernas båda membraner genom en öppning vid dessas bas; på exemplar som voro försedda med ägg under duplikaturerna uppgifver han sig deremot hafva funnit, att af duplikaturens två membraner den yttre och fastare betäckte äggsamlingens yttre sida, under det den inre tunna membranen lossnat från den förra och betäckte äggens inre sida samt vore att finna der äfven sedan äggsamlingen lossnat från moder- djurets kropp. ; Att någon del af ovidukternas innehåll, som dock alltid synts mig i denna del af kroppen redan differentieradt, skulle vid pressning kunna bringas öfver från femte thorakalsegmentets sidodelar mellan nämnda membraner, synes mig ej böra möta några synnerliga svårigheter, då duplikaturerna stå i öppen och ej särdeles trång förbindelse med detta segments främre hälft; men att detta dock ej är dess naturliga väg har jag trott mig finna genom de undersökningar öfver sädeskanalernas förlopp, för hvilka ofvan blifvit redogjordt och af hvilka framgick, att de flikar som beteckna mynningen för hvarje sidas ovidukt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 91 befinna sig inom första abdominalsegmentet, under det jag der- emot aldrig funnit duplikaturernas undre membran utgå längre bakåt än vid midten af femte thorakalsegmentet. Till genital- flikarne 1 första abdominalsegmentets främre del har jag dess- utom funnit en utvidgning sträcka sig från hvarje sidas ovidukt, och det har äfven lyckats mig ganska ofta pa spritlagda exem- plar att genom lindrigt tryck förmå äggen att utträda under nämnda flikar. Åggens förening med hvarandra har synts mig enahanda som hos andra Tunikatparasiter med fria äggsäckar, och har jag ej kunnat iakttaga någon på deras inre sida qvar- sittande membran, som skulle leda sitt ursprung från duplika- turerna. Hos dessa sednare har jag deremot oftast, samtidigt med att äggsamlingen setat qvar vid ovidukternas mynningar på sidorna af första abdominalsegmentet, funnit ej blott den inre tunna membranen qvarsittande utan ock ofvan omtalade korniga substans utfyllande mellanrummet mellan denna och den yttre membranen. Att duplikaturerna icke desto mindre stå i nära gemenskap med djurets fortplantningsförhållanden synes mig otvifvelaktiet. Så ofta nämligen äggsäckar träffas fästade på abdomens sidor befinnas alltid dessa duplikaturer riktade bakåt och öfvertäcka - äggsäckarne i deras hela längd, men visa tillika sidokanterna invikna och utgöra sålunda en på tre sidor skyddande, sköldlik betäckning för äggen. Ehuru jag ej kommit i tillfälle att göra några särskilda iakttagelser öfver den tid, äggen sålunda efter sitt utträde ur modrens kropp draga fördel af detta skydd, förefaller det mig sannolikt, att denna bildning eger sin mot- svarighet uti Notodelphyidernas matrikalrum, en jemförelse, som väl ock kan anses berättigad derigenom att i båda fallen utvecklingen till äggens kläckning sker utom moderdjurets kropp, om också i skydd af en från densamma bildad, mer eller mindre fullständig betäckning. Vid sökandet efter orsaken till att just dessa Kopepoder framför andra blifvit utrustade med särskilda medel till be- tryggande af artens fortvaro torde en förklaring vara att finna X 92 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. i de egendomliga förhållauden, hvarunder de lefva och som vis- serligen icke behöft medföra några förändringar hos deras nä- ringsorgan från de fritt lefvandes, men väl verkat ombildande på de i fortplantningens tjenst stående organen på ett för in- dividens utveckling betryggande sätt. Ej mindre Ascidicola än äfven de allra flesta Notodelphyider uppehålla sig nämligen inom gälsäcken hos Tunikater, sålunda utsatta för inverkan af den vattenström som alstras inom denna, äfvensom isynnerhet för de häftiga utstötningarne af sina värdars respirations- vatten. Utan det skydd, som äggen hos dessa Kopepoder ända till sin kläckning åtnjuta i förbindelse med modren, skulle de på grund häraf utan tvifvel gå förlorade, om de såsom hos de fritt lefvande vore förenade till fritt hängande äggsäckar, löst vidfästade moderdjurets kropp. Ett ytterligare, negativt bevis för sannolikheten af en dylik förklaring på dessa förhal- landen lemnas af de Ascidieparasiter, som i full öfverensstäm- melse med de fritt lefvande Kopepoderna hafva äggen förenade till fritt hängande äggsäckar, nämligen arterna af slägtet Lichomolgus. Dessa, som dessutom äro utrustade med väl ut- bildad simförmaga, träffas nämligen ej i sjelfva gälsäcken utan emellan dennas lameller, der äggen dels ej äro utsatta för samma fara att skiljas från modrens kropp, dels om de af någon orsak blifva skiljda fran densamma, dock hafva större utsigt att be- varas från förstörelse, i det de ej äro blottstälda för respira- tionsvattnets inverkan och salunda oftast qvarblifva inom vär- dens kropp. Att utbildningen af bihang fran honans kropp till äggens skydd, i större eller mindre grad erinrande om förhållandet hos slägtet Ascidicola, ej saknar motsvarighet hos andra Kopepoder,- derpa gifvas exempel ej blott bland Ascidie- utan äfven bland fiskparasiter. | Bland de förra förtjenar härvid att omnämnas slägtet Zn- terocola V. BENED., af hvilket arten #. fulgens, anträffad i respi- rationssäcken hos en Tunikat, Aplidium ficus L., vid Belgiens kust, visar ett dylikt kort bihang vid basen af de båda ägg- OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 93 säckarne!). Bland de sednare träffas hos Caligidernas familj förhållanden, som mer eller mindre erinra om det nyssnämnda, så t. ex. hos Pandarus armatus HELLER ?), hos hvilken spetsiga bihang med inböjda sidokanter befinnas utga från genitalseg- mentets sidor, och hos Elythrophora brachyptera HELLER ?), hvars äggsnören vid basen betäckas af korta rundade flikar. Bland former tillhörande familjen Lern&podina gifva Brachiella fim- briata och lobiventris HELLER?) exempel på i kanten fransade eller fingerlikt delade bihang till äggsäckarnas skydd, äfven Thy- sanote pomacanthi KRÖYER®) visar en af franslika knippen be- stående bildning öfver äggsäckarne. Hos Lernwolophus’) af Lern&idernas familj äro fjäderbusklika bihang fästade ofvan- för och betäcka äggsnörena. Om byggnaden af antenner och mundelar hos Aseidicola rosea har jag gjort följande iakttagelser: Första paret antenner (Tafl. XVI fig. 16): dessa synas bestå af sju leder, af hvilka endast ändleden är längre än bred, subkonisk, de öfriga kortare än sin bredd. Andra leden är mycket kort och genom en otydlig sutur skild från den tredje. Alla lederna visa framtill och på sidorna flere eller färre borst; de på ändleden sittande äro längst, och de största af dem äro lika långa som antennens bakre kant. Dessa främre antenner påminna om desamma hos sl. Doropygus och Botachus, men äro ännu kortare och tjockare än hos dessa, jemnt afsmalnande mot den trubbiga, bakåt böjda spetsen. Andra paret antenner (Tafl. XVI fig. 17): den tredje leden är af destvänne föregåendes sammanlagda längd och blott en !) v. BENEDEN: Recherches sur la Faune littorale de Belgique: Crustacés. Bru- xelles 1861. Pl. XXVI. ?) C. HELLER: Reise d. oesterr. Fregatte Novara um die Erde. Zool. Theil. 2 Bd. 3 Abth. Crustaceen. Wien 1865. Pl, XIX fig. 4. 2) Din alas AL, SANT N I #) D:o d:o: Pl. XXIV fig. 2 och 3. 5) DO d:o: IB]. XV 6) H. Kröver: Bidrag til Kundskab om Snyltekrebsene. Naturh. Tidskr. Köbhvn 1863. 3:e Rackke, 2 B., Tab. XV fie. 1. 94 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. tredjedel af den förstas bredd, jemnbred och bär i spetsen en blott i ändan krökt klo samt tre borst af dennas längd eller föga längre. På midten af ledens främre sida synes ett borst, som är kortare än de nyssnämnda. Något utom midten af andra leden, som bildar en nästan rät vinkel mot den första och är af dennas längd, ehuru blott två tredjedelar af dess bredd, sitter en tagg, som är lika lång som ledens bakre kant och kortare än den tagg, som är fästad 1 spetsen af första leden. Labrum (Tal. XVI fig. 18) är subrektangulär med afrun- dade bakre hörn; dess bakre kant är på midten urbugtad samt begränsas mot hörnen af ett tandlikt utskott på hvarje sida. Framför labrum synas fyra chitinlister som tillsammans med labri trämre kant bilda en femsidig figur; de två bakre sidorna utgöra endast en fjerdedel af de främre och vinklarne emellan dem och de främre äro nästan räta, liksom ock vinkein emellan de främre sidorna sinsemellan. Mandibler (Tafl. XVI fig. 19): formen på tänderna i inre kanten har synts mig vexlande, oftast kunna dock jakttagas fyra längre tänder och fyra kortare; af de förra äro tre försedda med en bitand pa hvarje sida något utom midten. Mandibularpalperna (Tafl. XVI fig. 19) visa sig enkla, tre- ledade; de äro af en långsträckt konisk form och deras längd innehålles två gånger i mandibelns. I spetsen af andra leden sitter på yttre sidan ett borst som är en tredjedel längre än hela palpen samt på inre sidan ett kort borst af andra ledens längd. Pa yttre sidan af den koniska tredje leden sitta tre borst, af hvilka det längsta är af palpens längd, de båda andra hälften mindre. : Mawiller (Tafl. XVI fig. 20): hos dessa befinnas tvänne lika langa flikar utvecklade, af hvilka den tnre synes motsvara den hos Notodelphyiderna förefintliga inre fliken; dess inre kant är något urbugtad och i eller nära den tvära spetsen sitta fä- stade sasom hos Dotachus sju taggar. Den yttre fliken är sma- lare än den inre, konisk, och bär på yttre sidan mot spetsen fem borst, af hvilka det yttersta är tjockare än de öfriga, samt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 95 på något afstånd från dessa mot basen på samma sida två längre borst. Något spår till bildning af smärre borstbärande flikar, såsom hos Notodelphyiderna, har jag ej kunnat finna hos Ascidkcola. Första paret mawillarfötter (Tafl. XVI fig. 21): basalleden är vid basen dubbelt bredare än vid spetsen samt något kortare än sin största bredd. På den konvexa inre sidan synes mot spetsen en bred och kort flik, på hvilken äro fästade tva korta taggar. Andra leden är af en snedt konisk form och dess kon- vexa yttre sida innehålles två gånger i basalledens inre sida. På samma yttre sida sitta nära basen tre små borst, och något längre ut två dylika; i spetsen äro fästade två något inåtböjda grofva taggar, som äro något längre än leden. Andra paret mamxillarfötter (Tall. XVI fig. 22): dessa, som äro fästade nära intill hvarandra, visa sig oledade; de äro vid basen bredare och från midten vinkligt utåt böjda samt af- smalnande mot spetsen, hvars bredd är hälften mindre än ba- sens. I spetsens - yttre hörn är fästadt ett glest och kort plu- muleradt borst af fotens längd och i dess riktning samt i dess inre hörn två korta borst. Vid midten af inre sidan synes ett glest och kort plumuleradt borst af ändborstets längd och något inatriktadt samt utåt ifrån detta ett kortare, ej plumuleradt borst. : Pa grund af hvad ofvan anförts om detta slägtes inre och yttre organ anser jag mig till sist böra meddela THORELLS diagnos af detsamma med de. förändringar, som föranledts af de gjorda undersökningarne: Aseidicola THOR. Corpus longum, angustum, sub-teres; abdomen paullo' an- gustius quam cephalothorax, appendicibus in apice setis instructis. Antenn&e 1:mi paris ex articulis 7 composite. Antenn&e 2:1 paris 3-articulate in apice ungui armate. Mandibul& in medio constrict®, partem interiorem dilatatam pr&ebentes margine interiore dentibus instructo. 96 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Palpus simplex, ex articulis 3 constans. Maxille lacinias duas aculeatas vel setosas formantes. Maxillipedes 1:mi paris articulos duos pr&bentes, quorum l:mus vel basalis latitudine (ad basin) brevior, apicem versus angustior, laciniam aculeis 2 instructam in margine interiore ostendit, 2:dus subconicus aculeis 2 validis in apice setisque 5 in margine exteriore armatus. Maxillipedes 2:1 paris spatio parvo tantum separati, non segmentati, latitudine basali 21:plo longiores a medio angustiores forasque directi, setis H in apice et margine interiore instructi. Pedes parium 1—4 parum compressi, setis et aculeis glabris, ramis biartieulatis; par 5:tum nullum. Ovarium simplex ovatum, in segmentis thoracis 2:0 (ad partem) et 3:tio situm; oviductus in utroque latere corporis a l:mo segmento thoracis usque ad segmentum 3:jium abdominis porrecti, in lateribus segmenti l:mi abdominis aperturas foras prabentes, quibus saceuli ovorum externi, liberi, affixi. Ex parte antica segmenti 5:ti thoracis duplicatur® integumenti cor- poris exeunt, supra approximate, infra ad dimidiam partem lon- situdinis segmenti coalite, sacculos ovorum sieut scuta obtegentes. I egandet af yttre fria äggsäckar, äfvensom i byggnaden af mandibularpalp och maxiller synas mig salunda karakterer gifna för detta slägte, hvilka ej torde medgifva dess hänförande till Notodelphyiderna, ens sasom underfamilj, hvilket förut skett pa grund af uppfattningen af duplikaturerna såsom ett slags matrix!). Måhända är GERSTASCKERS förfarande att anse berättigadt, da han i en familj Ascidicolid® sammansluter denna form med sl. Einterocola V. BENED.; då jag emellertid ej hittills haft till- fälle närmare undersöka denna sednare, måste jemförelsen dem emellan här lemnas åsido. | 1) BucHHoLzZ (ofvan anförda arbete sid. 150) inlägger en gensaga mot den nyssnämnda uppfattningen af äggens förhållande till moderdjuret, sedan de lemnat dess kropp, men har dock ej på samma gång gifvit ett stöd härför genom uppvisande af genitalorganens byggnad. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 97 Tillsammans med former af familjerna Notodelphyide och Ascidicolid&, hvilka alla pa grund af sina skärande mandibler äro att betrakta sasom oäkta parasiter, förekommer inom Asci- dier äfven ett mindre antal Kopepoder, hvilkas mandibler hafva en form, som tyder på ett annat sätt för näringens upptagande än det som är betecknande för de förra. Då nämligen dessa mundelar hos de sednare sakna tandad kant och hafva utseendet af en skära med borstlikt utdragen spets samt första paret maxillarfötter äfven hafva en bågböjd, borstbeväpnad tredje led, hvars spets liksom mandiblernas är riktad framåt mot munöppningen, synes detta tala för dessa djurs verkligen parasitiska natur. Till skilnad från de med siphon utrustade parasitiska Ko- pepoderna upptogos de af THORELL!) i serien Poecilostoma, till hvilken han utom ifrågavarande familj Sapphirinide räk- nade några andra familjer, såsom Coryceide, Ergasilide och Chondracanthid&. Med uteslutande af namnet Poecilo- stoma har OLAUS?) för nämnda familjer samt fam. Bomolo- chid& uppställt en underordnad serie vid sidan af de med si- phon försedda familjerna och förenat dem alla i en hufvudgrupp Parasita, som ställes gent emot gruppen Gnathostomata. Till familjen Sapphirinid&, för hvilken det i Salper förekommande slägtet Sapphirina utgör typ, äro bland andra att hänföra de såsom Molluskparasiter ofvan omtalade Doridicola och Modiolicola, af hvilka det förra dock ej bör bibehållas så- som eget slägte, utan hänföras såsom art under sl. Lichomol- gus. Till detta slägte bör vidare enligt CLAUS föras Sepicola CLAUS samt enligt DELLA VALLE?) Eolidicola SARS, Sabelli- philus SARS och Terebellicola SARS. I afseende på de fyra för THORELL bekanta arterna af slägtet Lichomolgus har jag efter granskning af följande trenne 1) Ofvan citerade afhandling. 2) Craus: Grundzüge der Zoologie. 4:te Aufl. Marburg 1880. 3) Atti della R. Accademia dei Lincei. Serie III. Vol. V. Roma 1880. Sui Coriceidi parassiti e sull’ anatomia del gen. Zichomolgus. Memoria del dott. A. DELLA VALLE. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 39. N:078: 7 98 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. funnit några tillägg böra göras i beskrifningen af de yttre or- ganen, hvilka här nedan meddelas. Lichomolgus albens THOR. Honan: första paret antenner: förutom de sex leder, som THORELL tecknat på dessa antenner, har jag hos några exemplar iakttagit spår till ytterligare fyra suturer, nämligen nära basen af andra och tredje lederna. Vid full utbildning af dessa su- turer skulle antennen sålunda bestå af tio leder, af hvilka andra, tredje och femte äro kortare än breda, de öfriga längre än sin bredd. | Andra paret antenner: de borst som sitta 1 spetsen af den korta tredje leden har jag stundom funnit vara af ledens största längd. Mandibler (Tafl. XVI fig. 9): basaldelen är längre än THO- RELLS figur utvisar och den inre delen är nagot bredare, ehuru i jemförelse med samma mundel hos Lichomolgus agilis och Modiolicola smal, såsom äfven är förhållandet hos de öfriga af THORELL beskrifna Lichomolgus-arterna. Första paret mazwillarfötter (Tafl. XVI fig. 10): den vid basen bredare andra leden uppbär ett större, vid basen rät- vinkligt böjdt borst, hvars spets är riktad framåt och som på den mot munöppningen vända sidan till tre fjerdedelar af sin längd är försedt med tagglika borst samt på en afsats vid vin- keln med en gröfre tagg; vid basen af detta borst är på främre sidan på en afsats fästadt ett kortare, ej vinkelböjdt borst, som likaledes pa sin inatvända sida bär tagglika borst. Första fotparet: taggarne på yttre sidan af första och andra lederna på yttre grenen samt de tre öfversta på tredje leden äro kantade af en tunn, i en udd vid taggens spets utlöpande membran, som på öfre sidan synes veckad; den nedersta taggen på samma sida är blott på öfre sidan försedd med membran, på den undre tätt cilierad. Inre grenens yttre sida är glest hårbeklädd. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 99 Andra fotparet: på de af mig undersökta exemplaren sitter i spetsen af inre grenens tredje led utanför de tre borsten på inre sidan en tjock trubbig tagg, som är något längre än de på yttre sidan sittande tvänne taggarne. Den yttre sidan af alla lederna på denna gren är harbeklädd. Likaså visar sig hårbeklädnad pa insidan af yttre grenens första led samt på inre kanten af basaldelens andra led. Tredje fotparet: basaldelens bredd är hos detta, såsom hos fjerde fotparet, mindre än hos de föregående och ungefär lika stor som längden, det hela bildande en rhomb med afrundade öfre hörn. Mellanskifvan är nästan rektangulär, nagot smalare än basaldelen och naende fram till dennas led; pa midten af dess undre kant synes en svag urbugtning. På yttre grenens tredje led visar den fjerde taggen på yttre sidan, från basen räknadt, samma beskaffenhet som hos andra fotparet, men är dubbelt längre än de öfriga taggarne. Första leden är på inre sidan hårig; likaså inre grenens tre leder på yttre sidan. Inre grenens tredje led är oval, med en afsats något nedom spetsen på yttre sidan, der den bär en kort tagg; i spetsen, som är tvär, sitta tvänne taggar, af hvilka den inre är dubbelt större, båda försedda med basaltaggar eller -tänder. På denna leds insida äro fästade två plumulerade borst. För öfrigt lik andra leden. : Fjerde fotparet: mellanskifvan är rektangulär, af samma bredd som fotens basaldel och af samma längd som dennas första led samt på midten af nedre kanten lindrigt urbugtad. I inre hörnet af basaldelens första led är fästadt ett kort, plu- muleradt borst sasom på de föregående fotparen. Första leden af yttre fotgrenen visar på insidan en mängd långa, tätt sittande hår. Den i spetsen af tredje leden sittande, plumulerade taggen visar i likhet med de två taggarne på yttre sidan en ljusare membranlik kant på sidorna; närmast denna tagg sitter åt inre sidan ett plumuleradt borst, som är en tredjedel längre än nämnda tagg. De öfriga borsten tilltaga i längd inåt mot ledens bas. Inre grenen visar härbeklädnad på utsidan af första leden ® 100 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. samt på tvänne konvexa ställen på andra leden, hvilka äro skilda från hvarandra genom en otydlig suturbildning. Femte fotparet är mera jemnbredt än THORELLS teckning af detsamma utvisar och det främre borstet 1 fotens spets är något längre än det bakre. Förekomst: arterna af slägtet Lichomolgus visa i afseende på lefnadssättet en olikhet mot flertalet Notodelphyider (med undantag dock för Notodelphysarterna, i synnerhet hanarne) deruti att deras simförmåga är väl utbildad, hvadan de oftast träffas fritt kringsimmande i det vatten, hvaruti Ascidier för- varats. När de deremot fås inom Ascidierna sjelfva, sker detta alltid mellan respirationslamellerna, en vistelseort, som för öfrigt är känd blott för Botachus cylindratus THOR., och de kunna der trots sin litenhet dock temligen lätt upptäckas genom en från lamellerna olika färgteckning. I den liflighet, med hvilken de röra sig ej mindre mellan nämnda lameller än i det fria, visa de en påfallande likhet med den ofvannämnda på Doridider uppträdande artens rörelser på och utom dess värdar. De Tunikater, hos hvilka jag anträffat Lichomolgus albens, äro Ph. patula, Ph. virginea och Corella parallelo- gramma. Lichomolgus forficula THOR. Honan: abdominalbihang (Tafl. XVI fig. 11): nära suturen på dessas midt har jag iakttagit två korta borst. | Första paret antenner: nära andra ledens bas synes en svag sutur och innanför midten af tredje och fjerde lederna synas på den förra två, på den sednare en dylik sutur, hvadan ledernas antal äfven hos denna art, när de äro tydligt afsatta, uppgår till tio. Borstbeväpningen på de mellersta lederna är starkare utbildad än hos Z. albens. Andra paret antenner: något nedom ändklons bas synas en kort tagg och ett fint borst; det långa borstet i spetsen är af klons dubbla längd. Tredje och fjerde ledernas största bredd % utgör blott tre fjerdedelar af de två första ledernas. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. Ol Första paret mazillarfötter: det inre borstet är vid basen nästan af samma bredd som det yttre vid fästpunkten för den innerst sittande taggen samt utgör vid pass tre fjerdedelar af dettas längd. Andra paret maxillarfötter (Tafl. XVI fig. 12): den andra ledens största bredd är mindre än basaldelens och dess längd understiger äfven den sednares. Andra fotparet: tredje leden pa yttre grenen är försedd med fem plumulerade borst och fyra tydligt membrankantade taggar, af hvilka den yttersta är af ledens längd och dubbelt längre än de öfriga samt på inre kanten cilierad. Andra ledens tagg är äfven kantad med membran, som deremot tyckes saknas på första ledens. /nre grenens tredje led bär fyra borst och tva taggar, de sednare på yttre sidan försedda med smal mem- bran, i öfverensstämmelse med förhållandet hos AL. albens. Samma grens leder äro pa yttre sidan håriga. Tredje fotparet: basaldelen är något bredare än lång med afrundad yttre sida; i spetsen af första leden på inre sidan är fästadt ett borst, hvars längd motsvarar mellanskifvans bredd. Mellanskifvan är trapezoidisk med den större af de parallela sidorna vänd utåt och dubbelt längre än den motstående. De båda fotgrenarne äro lika långa sinsemellan och som basaldelens största längd. Yttre grenens tredje led bär på inre sidan fem plumulerade borst, i spetsen en längre, på inre kanten cilierad tagg och på yttre: sidan två korta taggar, alla med membranös kant. /nre grenen bär på inre sidan af tredje leden två plu- mulerade "borst och i spetsen af samma led två taggar, af hvilka den ena är hälften kortare än den andra och lik en på yttre sidan sittande tagg. Alla lederna äro på yttre sidan håriga. Fjerde fotparet: vid suturen mellan basaldelens första och andra leder sitter på yttre sidan ett fint borst. Den inre taggen i spetsen af andra leden på inre grenen är tre gånger längre än den yttre taggen och synes kantad med en genomskinlig mem- bran. Yttre -grenens första led visar hår på insidan likasom ock inre grenens båda leder på yttre sidan. 102 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Denna art anträffades hos Phallusia mentula såväl i Gullmarn som vid Väderöarne i Bohusläns skärgård. Lichomolgus fureillatus THOR. Honan: första paret antenner: dessa äro af samma längd som det andra paret med klo; de yttre lederna äro jemntjocka, och borstbeväpningen, i synnerhet på den sista och de mellersta lederna, är starkare utvecklad än hvad som framgår af THo- RELLS teckning. Spar till tre—fyra suturer utom de tydligt framträdande kunna äfven hos denna art iakttagas. Andra paret antenner: tredje leden är pa sin bakre kant försedd med tre borst, af hvilka de två större äro af ledens längd på samma kant. Den fjerde ledens två längre borst äro båda i spetsen hullinglikt krökta; det mindre torde dock såsom hos de föregående rättast betraktas såsom klo. : Andra fotparet: ändtaggen på yttre grenens tredje led är en tredjedel längre än yttre sidans två taggar och visar sig kring spetsen kantad med membran. Första och andra ledernas taggar på yttre sidan äro hälften mindre än tredje ledens på samma sida; de äro alla rundt om försedda med membranös kant. /nre grenens tredje led bär på inre sidan tre plumule- rade borst och i spetsen en tagg, som är något längre än leden och har en af membran kantad spets. Yttre sidans båda taggar na knappt hälften af ändtaggens längd. Fjerde fotparet: yttre grenen bär på inre sidan af tredje leden fem borst, samt i dess spets en tagg, som är en trediedel längre än de två på yttre sidan sittande samt i spetsen och på yttre sidan försedd med en membranös kant. Yttre sidans alla taggar på denna gren äro rundt om kantade af en dylik genom- skinlig membran. /nre grenen är af samma längd som den yttres två första leder, dess andra led är dubbelt längre än den första; båda bära spridda har på yttre sidan. Femte fotparet: dettas beväpning utgöres af ett gröfre tagg- likt och ett finare borst, båda jemnstora och kortare än foten; det förra visar sig kantadt af en membran. ÖFVERSGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 103 Spermatophorerna äro päronformiga och den främre ändan är utdragen i en kort kanal, med hvilken den ena spermatopho- ren träffas fästad vid honans genitalöppning; den andra har jag deremot funnit fästad vid den förras kanal och båda sålunda gemensamt inmynnande på samma sida af genitalsegmentet. Äggsäckarne äro ovala, med sin smalare ända vidfästade abdomen; äggens antal har jag funnit vexlande mellan 60—380. Kroppslängden på exemplar med fyra abdominalsegment ut- bildade var 0,8 mm. Da jag ej sett någon beskrifning på hanen till denna art, meddelas här de för densamma till skilnad från honan utmär- kande kännetecken: Mas adultus: cephalothorax anguste ovatus, ?/, latitudinis summz femin® zquans. Segmenta abdominis 5, quorum primum, quadrati simile angulis antieis rotundatis, segmento sequenti duplo longius lati- usque, latitudinem segmenti 4:ti thoracis equans; segmenta 2—5 latitudine breviora, versus apicem abdominis angustiora. Appen- dices robust longitudinem segmentorum 4 et 5 conjunctim zquantes, paullo pone basim latiores ibique dimidio segmenti 5:ti abdominis vix angustiores, versus apicem paullo attenuat«. Sete in apice 4, quarum longissima appendices et segmentum ultimum conjunetim aquat. Antenn® 2: paris: articulus 4:tus apicem versus non an- gustior, setis curvatis quam apud feminam longioribus, articulos 3 et 4 conjunctim zquantibus. Maxillipedes 2:i paris iisdem AL. forfieul® similes, sutura autem prope apicem articuli 2: vix conspicua, articulo 1:mo que longo (in margine exteriore) ac lato (in apice). Articulo 2:do in margine interiore fere recto, serie aculeorum minutissi- morum a basi ad medium setaque brevi pone medium instructo. Unguis in apice articulos zquans, leniter et zequaliter cur- vatus. Spermatophori pyrifornes. Longitudo corporis 0,7 mm. (cum setis appendicum). [04 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Hanen (fullt utbildad): cephalothorax är smalt oval, en tredjedel smalare än honans. Abdomen består af fem segment, af hvilka det första, ge- nitalsegmentet, är af samma bredd som fjerde thorakalsegmentet, subqvadratiskt med afrundade främre hörn samt dubbelt längre och bredare än nästföljande abdominalsegment. De följande fyra abdominalsegmenten äro alla något kortare än breda, det andra är bredare än det tredje, detta åter något bredare än de två sista. Bihangen äro af de båda sista segmentens samman- lagda längd och nå nästan tillsamman något utom basen, der de äro bredast; deras bredd vid spetsen innehalles vid pass två och en half gånger i deras längd. Pa midten af yttre sidan, som der visar spår till en tvärgående sutur, är fästadt ett kort borst och af de fyra ändborsten är det näst innersta ungefär lika långt som bihangen och sista segmentet tillsamman. Andra paret antenner: dessa bestå såsom hos honan af fyra leder, hvilkas längdförhållanden äro desamma som hos henne, men ändleden är här jemnbred. De två klolika änd- borsten äro större än hos honan och lika långa som tredje och fjerde lederna tillsamman; vid deras bas sitta tva mindre borst. På den bakre, längre sidan af tredje leden synas två fina borst. Andra paret magillarfötter: dessa utgöras af två leder, med otydlig sutur för en tredje nära spetsen af andra leden. Första leden är kortare på den inre sidan än på den yttre, der dess längd är ungefär lika stor som bredden vid suturen mot andra leden. Dennas form är såsom hos L. forficula långsträckt, mot spetsen afsmalnande, och dess bredd vid basen innehalles unge- fär tre gånger i dess längd på den konvexa yttre sidan. Paå den nästan räta inre kanten synes från basen mot midten en rad mycket fina taggar och något utom midten ett kort borst. Ånd- klon, hvars längd är lika stor som de båda ledernas tillsamman, är svagt och jemnt böjd. Kroppens längd med inberäkning af ändborsten befanns vara 0,7 mm. ÖFVERSIGT AF k. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 105 Denna art anträffades hos Ciona intestinalis från Gull- marsfjorden i Bohuslän. Af Siphonostomernas grupp anträffade THORELL i Ascidier blott en Kopepodform, som jag lyckats återfinna, ehuru endast i ett honexemplar, hos Phallusia virginea vid Bohusläns Väderöar, och har jag om dess byggnad iakttagit följande. Ascomyzon Lilljeborgii THOR. Första paret antenner: dessa synas bestå af tjugo leder, af hvilka andra och fjerde—nionde lederna äro kortare än breda (den sista visar en snedgaende sutur mot tionde leden), tionde —-nittonde lederna äro smalare än de förra och längre än sin bredd. Ändleden är trapezoidisk med sned spets. De sista ledernas borst äro långa, dock ej längre än de transversella le- dernas. Antennens längd befanns vara 0,5 mm. Andra paret antenner (Tafl. XVI fig. 23): taggen i anten- nernas spets har jag funnit nästan rak och af de två sista le- dernas sammanlagda längd. Dessa båda leder visa i yttre kanten en rad tätt sittande fina taggar. Antennens längd befanns vara 0,3 mm. I afseende på byggnaden af siphonen har jag gjort under- sökningar på det enda spritlagda exemplar som stått till mitt förfogande och har ej på det lefvande djuret haft tillfälle öfver- tyga mig om riktigheten af de gjorda iakttagelserna. Jag vill emellertid derom meddela hvad jag trott mig finna (Tafl. XVI fig. 25 och 26): i likhet med hvad THORELL härom framställt har jag inom den yttre skidan tyckt mig se ett inre rör, hvilket dock förefallit mig omgifvet af ett särskildt muskellager, som sträcker sig högre upp mot siphonens bas än det yttre, hvilket nära skidans spets har sitt fäste på ett stilettformigt organ. Det inre röret har synts mig sluta i en något ansväld, harbesatt spets, som når utom skidans nästan tvära ända. Siphonens längd befanns vara 0,6 mm. 106 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. På hvarje sida om siphonens klubblika basaldel synes en af två leder bestående, smalt jemnbred mundel, som af THORELL tolkats såsom mandibularpalp, men af BRADY!) anses vara sjelfva mandibeln, som här blifvit stilettlikt ombildad ?). Dess två änd- borst äro af de båda ledernas sammanlagda längd. Mawiller (Tafl. XVI fig. 24): de såsom sådana betecknade mundelarne äro fästade straxt bakom palperna och bestå af tvänne grenar, som sitta på en transverselt oval basaldel och af hvilka den inres största bredd (nära basen) är tre gånger så stor som den yttres. Den förras beväpning har jag funnit öf- verensstämma med THORELLS beskrifning, det andra borstet inifrån har dock synts mig något längre än de båda närmaste och sjelfva grenen. Den yttre grenen är nästan jemnbred och utgör tre fjerdedelar af den inres längd; den uppbär ett borst af sin egen tredubbla längd, och detta har till sin första tredje- del samma riktning som grenen samt är kort plumuleradt, der- efter är det rätvinkligt böjdt och utlöper i en fin spets. Första paret maxillarfötter: i afseende pa ändklon är att märka, att dess största bredd innehålles tre gånger i första och andra ledernas: största bredd. Andra paret maxillarfötter: förutom den af THORELL om- nämnda, sneda suturen mot spetsen af andra leden har jag äfven vid basen af sista leden sett spår till en sutur. Vid en full- ständig utbildning af alla‘ suturerna skulle denna maxillarfots leder sålunda blifva sex. 1) Brapy: A monograph of the free and semiparasitic Copepoda of the British Islands. Vol. III. London 1880, sid. 60. Samme författare upptager THORELLS Ascomyzon Lilljeborgii under det äldre slägtnamnet Artotrogus BoEcK samt förändrar artnamnet till Boeckii, det förra på grund af de obetydliga afvikelser författaren trott sig finna mellan dessa slägten, det sednare emedan artnamnet Lilljeborgii förut begagnats för en art af sl. Asterocheres, hvilket också af Brapy upptages i sl. Artotrogus. Enligt Brapys fig. och beskrifning af en art, Artotrogus magniceps (a. st. sid. 61 och plate 93 fig. 3 b), synes emellertid hos denna en mandibel, försedd med hullinglik spets, finnas innesluten inom siphonen, en bildning som ej 157 — synes tillkomma Ascomyzon. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:0 8. 107 Första fotparet: på yttre grenens första led har jag på yttre kanten iakttagit en tandbeväpning såsom på de öfriga fotparen, men här ännu finare. I ledens spets på samma sida sitter fästad en tagg af ledens längd, som, i likhet med fotgrenens öfriga taggar, är i brädden fintandad. Pa inre grenens andra led äro fästade tvänne borst, i likhet med förhållandet hos de öfriga fotparen, men olikt förhållandet i afseende på denna fot hos Notodelphys, Doropygus och Lichomolgus. H Andra fotparet: mellanskifvans bas är här något kortare än dess yttre sida. Förutom på första leden af yttre grenen kunna äfven på utsidan af andra och tredje lederna iakttagas fina tänder. Tredje fotparet: mellanskifvan är föga kortare än basal- delen och af dennas halfva bredd, upptill något smalare. Den synes delad genom suturer, parallela med den yttre, något run- dade kanten. Basaldelen är genom en sutur delad i två nästan lika långa leder, af hvilka den första i spetsen på inre sidan bär ett borst, lika långt som mellanskifvans bredd, och den andra, som har rundade hörn, bär nära yttre sidans bas ett fint borst. På bådas yttre kant märkas mycket fina tänder. Yttre grenens första led bär i utkanten såsom hos andra fot- paret fina tänder och yttre sidans taggar äro fintandade i bräd- den. Pa yttre sidan af inre grenen synas spridda fina har. Femte fotparet: det borst som är fästadt något framom dettas bas vid den vinkel som bildas af femte segmentets yttre kant är af fotgrenens längd och plumuleradt. 108 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Med anslutning till de af THORELL meddelade öfversigter af de Kopepodslägten, som af honom anträffats hos Ascidier, lemnas här en schematisk framställning af samtliga parasitiska former, hvilka hittills äro iakttagna hos Tunikater vid Sve- riges vestkust: I. Mandibler med tandad inre kant. Gnathostoma THOR. A) Kropp segmenterad. 1) Hona med matrix. Fam. Notodelphyidz THOR. 2) — — 2 yttre äggsäckar, täckta af vinglika duplikaturer från d:te thorakal- segmentet. Fam. Ascidicolide GERST. B) — ej eller otydligt segmenterad. Fam. Buproride THOR. II. Mandibler med borstlikt utdragen spets. (Poecilostoma THOR.) Fam. Sapphirinid& THOR. III. Mandibler saknas eller äro stilettformade, inne- slutna i en m. I. m. utbildad siphon. Siphonostoma THOR. Fam. Ascomyzontid& THOR. Fam. Notodelphyide: A) l:a paret antenner, lika Cyclopidernas, af cephalothorax’ längd, hos A 10—I1-, hos 2 15- ledade. SI. Notodelphys ALLM. B) — — — mycket kortare än cephalothorax, 7—10-ledade. 1) Matrix bildad öfver 4:e och 5:e thorakal- segmenten. a) Kropp hög, hoptryckt; mandibularpal- pens basaldel dubbelt bredare än den inre grenen. Sl. Doropygus THOR. b) — spolformig, lang och smal; mandib.- palpens basaldel lika bred som eller föga bredare än den inre grenen. Sl. Dotachus THOR. 2) — — — 2:a—5:e thorakalsegmenten. SI. Gunentophorus COSTA. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. 109 Fam. Ascidicolid«. SI. Ascidicola THOR. Fam. Buproride. Sl. Buprorus THOR. Fam. Sapphirinid«. Sl. Zichomolgus THOR. Fam. Ascomyzontid. Sl. Ascomyzon THOR. Sl. Notodelphys. A) Abdominalbihang längre än föregaende segınent, 1) med ett borst midt pa yttre sidan. N. agilis THOR. 2) med yttre sidoborstet bakom bihangets midt. a) afstandet från yttre sidoborstet till när- maste apicalborst längre än bihangets bredd. *) I:a leden af 1:a fotparets yttre gren i yttre brädden tätt sågtandad. N. Allmanni THOR. — — slät eller glest och fint tandad. a) 2:a paret antenners klo innehålles 2 ganger i 3:dje ledens bakre kon- kava sida. N. rufescens THOR. BP) — — — — omkring I — — _ — — N N. coerulea THOR. b) — — — — — — — ej längre än bi- hangets bredd. *) 2:a paret antenners 3:dje leds största bredd innehälles 5 gånger (P)—4!/, gånger (5) i ledens bakre konkava sida. Samma bredd innehålles 12/3; ı ändklons längd. N. tenera THOR. ger (9)—2'/, gånger (Sf) — — — — —. Samma bredd är lika stor som ändklons längd. N. elegans THOR. 5) Abdominalbihang kortare än föregående seg- ment. N. prasina THOR. 110 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Sl. Doropygus. A) Sista abdominalsegmentet klufvet i 2 aflanga, nästan trekantiga delar. 1) 2:2 paret antenners klo något längre än 2:a antennleden. D. pulex THOR. 2) — — — — mycket mindre än 2:a antenn- leden. D. psyllus THOR. B) — — ej klufvet 1) och kortare än det näst sista segmentet. a) Abdominalbihangen i sjelfva spetsen be- väpnade med 4 krökta taggar. D. auritus THOR. D. auritus var. elongatus (BUCHH.) b) Abdominalbihangen 1 och mot spetsen beväpnade med 3 nästan räta taggar, den yttersta i sjelfva spetsen störst. D. gibber THOR. 2) och ej kortare än det näst sista segmentet. a) Abdominalbihangen längre än sista ab- dominalsegmentet. D. longicauda mihi. b) — ungefär lika långa som sista abdo- minalsegmentet. D. Thorelli mihi. ‚Sl. Botachus. B. cylindratus THOR. Sl. Gunentophorus. @. globularis COSTA. Sl. Ascidieola. A. rosea THOR. Sl. Buprorus. B. Loveni THOR. SI. Lichomolgus (enligt THORELL): Näst sista segmentet: a) 3—4 gånger längre än bredden. L. forfieula THOR. b) hälften till dubbelt längre än bredden. L. margi- natus THOR. c) icke eller föga längre än bredden. Z. albens THOR. d) kortare än bredden. L. fureillatus THOR. Ofver ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 8. Ill dessa Kopepoders utbredning inom de undersökta Tunikaterna meddelas till sist följande öfversigt Notodelphys agilis inom branchialsäcken hos Fyndort: Phallusia mentula O. F. MÜLLER. » » venosa. obliqua ÅLDER. patula O. F. MÜLLER. Corella parallelogramma ALDER. Gullmars- fjorden och vid Bohus- läns Väder- » Gullmarsfj., Ph. mentula. Boh. 0 » | l | öar. Notodelphys Allmanni inom branchialsäcken hos | obliqua. Fe | Gullmarsfj., » virginea O.F. MÜLLER. ns Bene | »Syd-Koster. Ph. conchilega O. F. MÜLLER . Gullmarsf]. Ciona intestinalis ©. F. MÜLLER » Notodelphys rufescens inom branchialsäcken hos Ph. obliqua. Gullmarsf]. Ph. conchilega. » (äfven i vatten, der Asteracanthion glacialis förvarats.) » Notodelphys coerulea inom branchialsäcken hos | Gullmarsf]., RE Boh. Väder- Ph. virginea. Ban Syd Koster. Notodelphys tenera » » » Ph. mentula ee » obliqua. Gullmarsf]. Notodelphys elegans » » Ciona intestinalis. Gullmarsfj. Gullmarsfj., Notodelphys prasina » » » Ph. mentula.+ Boh. Väder- öar. | Gullmarsf]., Doropygus pulex » » .» Ph. mentula..Boh. Väder- | öar. 112 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Doropygus pulex inom branchialsäcken hos Ph. obliqua. Gullmarsfj. » patula. » Gullmarsfj., SAR Boh. Väder- » virginea. öar, Syd-Koster. Cor. parallelogramma. Gullmarsfj. 4 försedda formen) | Lichomolgus albens mellan gällamellerna hos Ph. patula. Gullmarsfj. » virginea. » Cor. parallelogramma. » ‚Gullmarsfj., Lichomolgus forficula m. gällam. hos Ph. mentula.‘ Boh. Väder- öar. Lichomolgus fureillatus » » » Ciona intestinalis. Gullmarsfj. Ascomyzon Lilljeborgii inom branchialsäcken hos | Boh. Väder- Ph. virginea. | dar. Af denna öfversist framgår ej mindre att vissa arter Tu- nikater utgöra en tillflyktsort för flere parasitformer (sa t. ex. Ph. mentula för 14, Ph. obliqua för 12), än äfven att somliga parasiter uppträda hos ett större antal skilda värdar (sa t. ex. Dorop. pulex hos 7, Notod. Allmanni hos 5 arter Tunikater), under det andra äro inskränkta till blott en enda värd, hvarpa såsom exempel kunna anföras Notod. coerulea, No- tod. elegans och Lichom. furcillatus. Artfattigdom bland para- siterna hos vissa Tunikater skall man för öfrigt ofta finna ersatt senom rikedom på individer (ett slående bevis härpa lemnar Styela gyrosa, hos hvilken väl sällan torde träffas andra former än Dorop. pulex och Gunentophorus globularis, men dessa oftast i stor mängd), ehuru i andra fall fåtalet af i en © > E d Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 39. N:o 8, S 114 AURIVILLIUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KRUSTACEER. Ascidie förekommande arter är likbetydande med dess jemfö- relsevis stora frihet från parasiter, en omständighet hvartill orsaken väl oftast bör sökas snarare 1 Ascidians lefnadsför- hällanden än i dess inre byggnad. Sådan synes mig händelsen vara t. ex. med Phallusia conchilega. I den uppgiften åter, att en parasit förekommer blott hos en enda Ascidie, ligger ej alltid utsagdt, att den tillhör de mera sällsynta formerna; af de nyssnämnda sålunda uppträdande parasiterna kunna näm- ligen hvarken Notod. coeruleu eller Lichom. furcillatus räk- nas till arter, som mindre ofta kunna erhållas. Af alla nämnda slägten Ascidieparasiter synes endast sl. Zichomolgus hafva att uppvisa arter, hvilka med säkerhet anträffats äfven hos djur utom Tunikaternas grupp. Detta är nämligen händelsen med Lichom. agilis samt vidare med de under slägtnamnen Sepicola, Eolidicola, Terebellicola och Sabelliphilus beskrifna Kopepoder, hvilka pa grund af nyare undersökningar ansetts böra hänföras till samma slägte Zichomolgus. Att åtminstone en del af detta slägtes arter äfven ofta träffas fritt kringsimmande och erhallas vid ythafning, nära strandklippor, bland alger m. m., har ofvan blifvit antydt. Förutom Kopepoder, "som otvetydigt under en längre eller kortare del af sin tillvaro äro hänvisade till det skydd och de fördelar 1 öfrigt, som ett vistande inom Tunikaterna erbjuder, inträffar äfven stundom att former, hvilka äro kända såsom fritt lefvande, förekomma inom dessa sednares branchialsäck. Sa t. ex. har jag ej sällan hos Ph. patula m. fl. funnit en Har- pacticid, /dya furcata (BAIRD). Af öfriga Krustaceer före- trädes Amphipodernas ordning hos Tunikater af Aristias tumti- dus KROYER, hvilken jag ofta funnit hos Ph. mentula och Ph. obliqua, samt Isopodernas af Janira maculosa LEACH, hvars förmåga att längre tid behallas vid lif inom Aseidier jag dock har anledning betvifla. Af densamma har jag träffat ej fa exemplar dels hos Ph. mentula i Gullmarsfjorden, dels hos Ph. virginea vid Bohusläns Väderöar. 115 Förklaring öfver figurerna på tafl. XIII-—XVI. TAFL. XII. Fig. 1—8. Modiolicola insignis. 1. Hane, sedd ofvanıfräan. 2. D:o: mandibel och maxill. 3. D:o: maxillarfot af första paret. 4277 D:o: » » andra » 5. D:o: spermatophor. 6. Hona, sedd ofvanifräan, med genitalorgan och tarmkanal. Zoo > IDO: maxill. 3. Nauplius, ur honans äggsäck. Fig. 9. Doridicola agilis: hanens genitalsegment. . 10. Doropygus Thorelli: hona: femte thorakal- och första ab- dominalsegmenten med högra sädeskanalen, receptaculum seminis m. m. . 11. Doropygus longicauda: hona: femte thorakal- och första abdominalsegmenten med venstra sädeskanalen, recep- taculum seminis m. m. ig. 12. Doropygus auritus: hona: spermatophorer, vidfästade ge- nitalöppningen, samt sädeskanaler. . 13. Gunentophorus globularis: hona: en del af fjerde samt femte thorakal- och första samt en del af andra abdo- minalsegmenten, visande högra (samt en del af venstra) sädeskanalen med receptaculum seminis och bakre ändan af äggledaren med dess mynning. TAFL. XIV. Fig. 1—14. Doropygus Thorelli. 1. Hane, sedd från sidan. 2. D:o: fjerde och femte abdominalsegmenten jemte bi- hangen. Hona: antenn af första paret samt rostrum. D:o: » » andra » D:o: labrum. D:o: mandibel och mandibularpalp. D:o: maxill. D:o: maxillarfot af första paret. D:o: » » andra -» OR AIR vo Fig. 10. 1 DD » Nl » IA Fig. 1. DIOR Fig Fig. 4. > Do » 6. » » de 2 » 10. » alla » 12. » 13 Fie. 14. » IA Dim. De » Hö. [blaska » 2 DR Fig. 4. Hona D:o: D:o: D:o: D:o: Hona, D:o, Hona: D:o: D:o; D:o: Yngre Hane, D:o: D:o: D:o: D:o: : fot af första paret med dess mellanskifva. tagg på yttre grenens af första fotparet första led. fot af andra paret. » >» fjerde » femte fotparet med en del af femte thorakal- och första abdominalsegmenten. DEU, DO, Fig. 1—2. Doropygus auritus. sedd frän sidan. » » ryggen. . 3. Doropygus auritus var. elongatus: hona, sedd från sidan. Fig. 4—13. Notodelphys tenera. första paret antenner. mandibularpalpens basaldel och inre gren. femte fotparet. första och andra abdominalsegmenten med genital- organ. hona: abdomen, bestående af fyra segment (det första med genitalflikar) samt abdominalbihang, och femte thorakalsegmentet med femte fotparet. sedd ofvanifrån. rostrum och första paret antenner. andra paret antenner. femte thorakalsegmentet med femte fotparet samt de två första abdominalsegmenten med genital- fikar. sista abdominalsegmentet med bihang. Fig. 14—18. Notodelphys elegans. Hona: andra paret antenner. Hane: Hona: Hane: Hane: öfverläpp. andra paret maxillarfötter. fot af femte paret. : femte fotparet. TAFL. XVI. Fig. 1—3. Notodelphys eleyans. första paret antenner. mandibularpalp. fjerde fotparet. Fig. 4—7. Notodelphys prasina. ofvanifrån sedd. HD! ST 13. 117 Hane: andra paret antenner. D:o: femte thorakalsegmentet med femte fotparet. D:o: de två första abdominalsegmenten med genital- flikar. Fig. 8. Notodelphys rufescens: nykläckt nauplius. Fig. 9—10. Lichomolgus albens. Hona: mandibel. D:o: första paret maxillarfötter. Fig. 11—12. Lichomolgus forfieula. Hona: abdomen. ; D:o: andra paret maxillarfötter. Fig. 15—22. Ascidicola rosea. Hona: ofvanıfran sedd, med ovarıum och ovidukter. D:o: femte thorakalsegmentet med vingduplikaturer, sedda frän undre kroppssidan, samt första abdo- minalsegmentet med genitalöppningen, canales sc- minales och ovidukternas mynningar. D:o: högra oviduktmynningen och stycke af canalis se- ale D:o: antenn af första paret. D:o: » » andra » D:o: öfverläpp. D:o: mandibel med palp. D:o: maxill. D:o: maxillarfot af första paret. D:o: » » andra » Fig. 23—26. Ascomyzon Lilljeborgi. Hona: antenn af andra paret. D:o: meka I D:o: siphonens basaldel. D:o: » änddel. 118 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 30.) Frän Naturwissenschaftlicher Verein i Kiel. Schriften, Bd 4: 2. Från Naturhistorisches Landes-Museum i Klagenfurth. Jahrbuch, H. 15. Bericht, 1880—1881. Från Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahrg. 21: 2; 22: 1—2. Från Naturforschende Gesellschaft i Leipzig. Sitzungsberichte, Jahrg. 5—8. Från Museum Franecisco-Carolinum i Linz. Bericht, 40. Från Universitetet i Rostock. Akademiskt tryck, 1881—2. 28 st. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Abhandlungen, Bd 7: 6; 10. Jahrbuch, Bd. 82: 2—-3. Verhandlungen, 1882: 8—10. Från Kanslisekreteraren H. S. Nordström i Stockholm. 'Le Hon, H. Influence des lois cosmiques sur la climatologie... Brux. 1868. 78:0. Pısreur, L. Etudes sur le vinaigre. Paris 1868, 8:0. Fran Utgifvarne. La lumiere electrique, 1882. 29 n:r. Från Författarne. HAMBERG, N. P. Aix les Bains. Sthm 1882. 8:o. Sweperus, M. B. Naturvetenskapernas studium vid Sveriges gym- nasier under äldre tider. Sthm 1880. 8:0. — Svensk hortikultur i forma dagar, 2. Sthm 1882. 8:0. Bryrr, A. Bidrag til kundskaben om Norges Soparter. Kra, 1882. 8:0. — Smäskrifter, 4 st. 119 Homkn, TH. Analytisk framställning af några lakunära funktioner. Hfors 1882. 4:0. Morszr, E. B. On the identity of the ascending process of the astragalus in Birds with the intermedium. Boston 1880. 4:0. — Småskrifter, 2 st. | PraAtrRAv, F. Observations sur l’anatomie de FEléfant d’Afrique. Buux 1881. 8:0. — Smäskrifter, 2 st. x SCHEFFLER H. Die Naturgesetze, Lief. 10. Lpz. 1882. 8:0. Stockholm 1883. Kongl. Boktryckeriet. PIERRE 1 vi. Ran Er ur ' Öfversigt af K.Ver. Akad Förhandl. 1882. Tafl.X. Öfversigtaf K.Vet.Akad. Förhandl. 1882. Titn.W. Schlachter, Sockholm Ik a: Ofversigt at K. Ver. Akad. Förhamdl. 1882 Fig. ce Lig.2 | Fig3 Lith.W. Schlachter, Stockholm. -Tafl XT Profil N®1. Olands alunbruk. Profil N®4. ASAAJAAAARAAaAAA An AaAAAAAASN Brudstad sjöbodar. Teckenförklaring. 88AAA| aAAaaaa | Mrosstensyrus. BE BR Röd glaukonithaltig kalksten. Profil Ne 3. Aleklinta. Ljusgrön glaukonilkaltig kalksten Profil Ne5. = | | Horn. ed 5 Ceratopyyekalksten Skala lr Grönsand H/melter Profil N®6. Profil N?2 Borgholms Fo Slott. Ölands alunbruk. ; er Orsten | 2 | ER Mörglannsa Sandig kalksten med Par Tossini H# N 4. N) Oljegrön, kristallinisk: + - Orsten L5. b | | Öfversigt af K. Vet. Akad. Förhandl 1882 = da RA ÅSE Tafl AI Lith.W. Schlachter, Stockholm. 5 Öfversigt af K Vet Akad Förhandl. 1882. Aurivillius Lith.W. Schlachter, Stockholm. handl. 1882. 1. Akad. For Ve IST versig Of UTV — Aurivillius del f ia zockholm . St „N Schlachzer Lith.W. C W Aurivillius del XVI lat Lith.W. Schlachter, Stockholm . | oa | 4 $ —- i j IE 3 e & ur Se IC HELD LEG EHER = NS ee, = ae PRER y I Ü 4 v. ; T ® .. \ Re DES 3 A 4 ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 39. 1882. Je 9. Onsdagen den 8 November. Hr EDLUND meddelade resultaten af sina undersökningar öfver olika elektromotoriska krafters värmekonsumtion och den- nas förhållande till det kemiska värmet. Hr WITTROCK dels förevisade och redogjorde för åtskilliga under hans ledning vid Riksmusei botaniska afdelning utförda afbildningar af ett antal nya arter och former af Polyporeer samt af tre sällsynta, 1 Mälardalen funna underjordiska svamp- arter; dels förelade Akademien såsom gåfva af författaren första häftet af ett af Dr J. ERIKSSON påbörjadt exsiccatverk med titel: »Fungi parasitici scandinavici exsiccati»; dels förevisade: de tre första fasciklerna af G. HERPELLS »Sammlung präparir- ter Hutpilze», samt fäste uppmärksamhet pa den nya, särdeles ändamälsenliga konserveringsmetod, som dervid blifvit använd; och dels redogjorde för den nu utkomna fjerde och sista delen af C. F. NYMANS »Conspectus flore Europe». Amanuensen vid geologiska museum i Lund J. C. MOBERG hade afgifvit berättelse om den resa han med understöd af Akademien sistlidne sommar utfört för undersökning af de äldsta kritaflagringarne i Skåne”; för hvilken berättelses innehåll Hr LINDSTRÖM lemnade redogörelse. Sekreteraren delgaf Akademien innehållet af bref, som, da- terade den 12 sistlidne September, blifvit genom hrr RABOT och CocHs, hvilka för franska regeringens räkning besökt Spets- bergen, hitförda från den svenska meteorologiska stationen vid Cap Thordsen derstädes. Sekreteraren meddelade vidare på författarnes vägnar föl- jande inlemnade uppsatser: 1:0) »Nägra satser om irratiönela tal» af Dr RAMSAY i Helsingfors”; 2:0) »Om yttriums atom- vigt» af Prof. P. T. CLEVE”; 3:0) »Om den elektriska poten- tialen och laddningskapaciteten hos ett system af flere ledare» af Prof. G. R. DAHLANDER*. Den Wallmarkska belöningen för året tilldelades med ena hälften Prof. H. GYLDEN för hans i Bihanget till Akademiens Handlingar utgifna arbete: »Undersökningar om teorien för himla- kropparnes rörelser» och med den andra hälften Doktor RoB. TIGERSTEDT för följande, jemväl i Bihanget till Akademiens Handlingar offentliggjorda afhandlingar: 1:0) »Die durch einen konstanten Strom in den Nerven hervorgerufenen Veränderungen in der Erregbarkeit, mittels mechanischer Reizung untersucht», 2:0) »Zur Theorie der Oeffnungszuckung», 3:0) »Ueber innere Polarisation in den Nerven». Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Handlingar, H. 17. Från Meteorologiska Observatorium i Upsala. Bulletin mensuel, Vol. 13. Från Norwegische Commission der Europäischen Gradmessung i Kristiania. Geodätische Arbeiten, H. 1—3. Kra. 1880—1882. 4:0. Vandstandsobservationer, H. 1. Kra. 1882. 4:0. Från Sällskapet Pro Fauna & Flora Fennica i Helsingyors. Notiser, H. 8. Från Royal Institution i London. Proceedings, N:o 75—74. List, 1882. (Forts. å sid. 8.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 9 Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 75. Om yttriums atomvigt. Ar PAS, CrEVE. [Meddeladt den 8 November 1882.] Da jag för 10 år tillbaka till Kongl. Vetenskaps-Akademien inlemnade mina och HÖGLUNDS undersökningar öfver yttrium och erbium!) meddelade jag äfven en serie af mig utförda be- stämningar af yttriums atomvigt. För erhällandet af ren ytter- jord till dessa bestämningar begagnades BERLINS metod att sönderdela nitraten, hvarigenom erbinjorden, att döma af den fullständiga franvaron af dennes absorptionsband, afskildes. För aflägsnandet af didym begagnades fällning med kaliumsulfat. Kalk, magnesia och alkalier afskildes genom upprepade fällnin- sar med ammoniak vid närvaro af ammoniaksalter. Med väte- svafla utfäldes deraf fällbara metaller. Jag erhöll således en jordart, som borde hafva varit fullständigt ren från alla den tiden kända metalloxider. Sjelfva atomvigten bestämdes genom förening af en vägd mängd oxid med svafvelsyra och vägning af sulfatet. Såsom medeltalet af 6 försök befanns sulfatet innehålla 48,605 procent ytterjord med variationer från 48,545 till 48,637. Den deraf beräknade atomvigten för Y sasom treatomig metall blir 89,485 (om SO, = 80). Emellertid ädagalades sedermera tillvaron af terbinjord emellan ytterjorden och de af absorptionsspektra utmärkta erbin- !) Bih. till K. Vet.-Akad. Handl. B. I, N:o 8. 4 G CLEVE, OM YTTRIUMS ATOMVIGT. jordarne och till följd deraf finnas inga garantier, att den af mig utförda atomvigtsbestämningen var verkstäld med en från terbin fri ytterjord. Jag utförde nämligen inga försök att utröna huruvida den ytterjord jag använde hade konstant atomvigt, eme- dan frånvaron absorptionsband då syntes mig tillräckligt bevisa materielets renhet. Nya bestämningar af yttriums atomvigt blefvo derför nödvändiga och jag får här meddela resultaten. Af det lilla man ännu känner om terbinjorden synes det vara tämligen tydligt, att man svårligen genom användande af nitratmetoden kan fullständigt befria ytterjord från terbin. Med tillhjelp af myrsyra eller kaliumsulfat kan man visserligen er- hålla terbin ur en terbinrik blandning med ytterjord, men inga- lunda tvärt om skilja ytterjorden från terbinjord. Den enda metod, som syntes mig kunna lemna godt resultat, var partiel fällning med oxalsyra ur starkt sur lösning. Det visade sig också att genom nämnda metod man, om ock mycket långsamt och med stor uppoffring af material, slutligen kan erhålla små mängder af ytterjord, hvars molekylarvigt är konstant. Jag uppdelade 350 gr. oren ytterjord med Y at. v. 91,05 i 10 frak- tioner. De fyra sista gafvo Y at. v. 90,36 89,60 89,60 89,60. js De trenne sista fraktionerna, tillsammans 45 gr., uppdelades i fyra fraktioner af at. v. Y. 90,24 90,00 89,31 89,30. De tvänne sista fraktionerna utgjordes af blott några få oramm, hvarför samma operation måste flera ganger upprepas. Sedan en tillräcklig mängd af Y,O, af Y at. v. omkring 89,3 samlats, fraktionerades denna med oxalsyra, då jag erhöll at. v. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 95 89,6 89,4 89,1 89,0 89,1. De sista trenne fraktionerna fraktionerades ånyo, då föl- jande siffror erhöllos: 89,10 89,12 89,16 88,95 88,93. De trenne första fraktionerna behandlades för sig, då derur något mer än 1 gr., som gaf at. v. 89,07, erhölls. Detta sista material blandades med de 2 sista fraktionerna, då vid ny frak- tionering erhölls: 39,16 89,09 38.98. Det syntes häraf som 89 vore den lägsta siffra, som kunde erhållas, hvilket bekräftades af en följande serie bestämningar (n:o I och IV i det följande), som visade, att denna ytterjord ändtligen gaf ett sulfat af konstant sammansättning. Vid fraktionering af de större mängder ytterjord, hvarifrån jag utgick, kunde jag naturligtvis icke använda absolut rena reagens, hvarför de partier, med hvilka at. v. bestämningarne utfördes, måste särskildt renas genom behandling med svafvel- väte och fällning med ammoniak vid närvaro af salmiak. Då materialets mängd blef ringa och ytterjorden renare, användes till fraktioneringarne genom destillering särskildt renad salpeter- syra, sublimerad oxalsyra ”och vatten, som destillerats i glas- retort. Den till at. v. bestämningarne erforderliga svafvelsyran var äfven särskildt destillerad uti glasretort. Flera gånger har jag funnit en at. v. lägre än 89, men i dylika fall fann jag alltid, att atomvigten steg till 89, om ytter- 6 CLEVE, OM YTTRIUMS ATOMVIGT. jorden underkastades en fällning med ren ammoniak vid närvaro af salmiak, hvarför det knappt lider något tvifvel, att dessa låga atomvigter förorsakades af en ringa mängd magnesia, som kommit från de förut använda, ej särskildt renade reagensen. Exempelvis vill jag anföra, att jag sålunda erhållit at. v. 88,74 och 88,63, hvilka efter ytterjordens rening på nyss nämnda sätt stego till 88,93 och 88,98. De försök jag utfört för fastställandet af yttriums atom- vigt, skedde genom lösning i salpetersyra af en vägd mängd ren ytterjord, förut till konstant vigt upphettad till hvitglödgning i en annan degel än den, hvari jordarten upplöstes. Efter skedd upplösning tillsattes ren svafvelsyra, hvars öfverskott genom försigtig afrykning aflägsnades. Deglarne fingo kallna i exsicca- torer med fosforsyreanhydrid. Vägningarne utfördes så hastigt som möjligt. Vigternas noggrannhet var förut särskildt un- dersökt. De fyra första bestämningarne i det följande äro utförda med fyra olika fraktioner, hvari jordarten genom fällning med oxalsyra uppdelades. De öfriga hafva utförts för att genom ett större antal försök erhålla ett så tillförlitligt medeltal som möjligt. I 0,8786 gr. Y,O, gaf 1,8113 Y,3S0, 48,507 proc. Y,0, II 0,8363 » 2 » 1,7234 » 48,526 » » II 0,8906 » » » 1,8364 » 48,497 » » IV 0,7102 » » » 1,4645 » 48,494» » Ne > » 1,5194 » 48,519 » » VI 0,9724 » » » 2,0047 » 48,506 » » VII 0,9308 » 2 » 1,9197 » 48,487 >» » VII 0,341 » » » 1,7204 » 48,483 » » IX 1,0224 » » » 2,1073 » 48,517» » x 0,9384 » » » 1,9341 r » 48,519 » » XI 0,9744 » » » 2,0093 » 48,494 » » RI 532 » 3,1586 » 48,184 » » Yttriumsulfatet innehåller således, enligt medeltal af ofvan anförda försök, 48,503 procent Y,O,. Sannolika felet är + 0,0029. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 7 Häraf beräknas at. v. Y = 89,02, då O är 16 och SO, 80 eller Y — 88,9 då O är 15,0633 och SO, 79,874. Det sannolika felet i senare fallet är + 0,027, då sannolika felet för S at. v. är + 0,012 och för O at. v. + 0,0035). Afvikelsen från resultatet af mina för 10 år sedan utförda bestämningar är icke särdeles stor, mindre än jag förmodat. Enligt dessa försök innehåller yttriumsulfatet blott 0,1 proc. Y,O, mer än jag nu funnit och at. v. blef ungefär en half enhet högre. Yttriums atomvigt hör enligt dessa mina senaste försök till de atomvigter, hvilka i det närmaste äro jämna multipler af vätets atomvigt. !) CLARKE: Arecaleulation of the atomic weights. Washington 1882, pag. 8 och 38. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2). Från Geolocical Society i Glasgow. Transactions, Vol. 6: 1—2. Från Geological & Natural History Survey of Canada i Otawa. Rapport des operations, 1879—1880, Texte & Atlas. Från New Zealand Institute i Wellington. Transactions, Vol. 14. Frän Botaniska Trädgärden i Palermo. TopAaro, A. Hortus Botanicus Panormitanus, T. 2: 2—3. Från R. Accademia delle Scienze i Turin. u Vol las le el Från Observatorium i Turin. Bolletino, Anno 16. Fran Accademia d’Agricoltura, Arti e Commercio i Verona. Memorie, Vol. 58: 1. Från Genostschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. Verhandelingen, D. 41: 3. Notulen, D. 19: 3—3. Tijdschrift voor Indische Taal-, Land- en Volkenkunde, D. 27: 4—5- HoLLeE, K. F. Tabel over de ond- en nieuwindische Alphabeten. Batavia 1882. S8:o. Från Societe des Sciences i Neuchatel. Bulletin, T. 12: 3. Från Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. Zeitschrift, Bd. 34: 1—2. Från R. Academia Scientiarum i Buda-Pest. Skrifter, 59 N:r. (Forts. ä sid. 37). 9 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 9. Stockholm. Om den elektriska potentialen och laddningskapaci- teten hos ett system af flera ledare. Af G. R. DAHLANDER. [Meddeladt den 8 November 1882.] l. Vi tänka oss ett antal u för elektriciteten ledande kroppar, som vi beteckna med A, B, C...N. Under det att de äro isolerade från hvarandra och från jorden meddela vi dem elektricitetsmängderna M,, M,, M,...M,, hvilka kunna vara positiva eller negativa. Det elektriska tillstånd kropparne er- hålla angifves genom deras potential, hvilken åter beror på deras storlek, form och läge samt på den laddning de mottaga. Sa- som bekant kan man uttrycka potentialerna V,, V,, Vs... Vi hos kropparne A, B, C.... N genom lineära funktioner af elek- tricitetsmängderna, så att man kan sätta Vi = am Mi + aaM, +.... + alu) Y,=ay,M, + ag My +....+ a M,| N V, = auM + avoM, +.... + aM.) Koefficienterna aj», Ao» Aaı---Auu beteckna här ett antal potentialer. a,, är nemligen potentialen, som kroppen A an- tager för en positiv elektricitetsmängd = 1, när samtliga krop- parne i systemet äro isolerade och endast A laddas; de öfriga kropparne skulle då till följe af inflytandet på afstånd antaga potentialerna as» Ag... . aa. Vidare är a,, potentialen, som 10 DAHLANDER, OM ELEKTRISK POTENTIAL O. LADDNINGSKAPACITET. kroppen B antager, när han laddas med den positiva elektrici- tetsmängden 1, samt aj, Agy....A,, de potentialer de öfriga kropparne i systemet antaga genom inflytandet på afstånd, när de äro isolerade. I allmänhet betecknar a,p, den potential den m;te kroppen i ordningen antager, da den p:te kroppen laddas med den positiva elektricitetsmängden 1. Härvid förutsättes att kroppen ursprungligen eger potentialen noll. Det är vidare bekant, att på grund af ett utaf GAUSS gifvet teorem i potentialteorien man har a„» = Apm» Så att man i stället för eqv. (1) kan sätta V, = am MY + de +: --- dag V, = aM, + dog Mö +.... + aM, LEG): . . = av My ir az My SFL00 00 H AyuM, Vi skola nu, utgående från dessa eqvationer, med tillhjelp af determinant-teorien härleda åtskilliga egenskaper hos det i fråga varande elektriska systemet. 2. Om vi först bilda determinanten 4 till eqv. (la), er- hälles Aa on, ana a5 999 Mg 0 da Of 433: N a3!@23 Baar a a REL (2); Au Au Azu > > 3 Auu samt betrakta M,, M,...M, såsom obekanta och lösa eqv. (la) i afseende a dem, blifver en Beg oc 0. on Vv, A292 Ad39 vo... a2 A, — Ar Atssutsitjet al SÄD DA 0: KOR O (3 a). | Väg Au Azur.» Auu ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 11 Chr Lf Ce, oc ock Choo VG en aan Up My = NE SER (3b) V Alu Vu Au. >». Luu 2, a 931 V, 2 ag A392 V. Ally = Bred [ao Ska (3 u) | Au Lu Azu cc Vil Men man kan äfven, såsom af determinant-teorien är be- kant, uttrycka M,, M,...M, på annat sätt, nemligen såsom summor af ett antal partiela differentialkoefficienter till ./, di- viderade med denna determinant. Man har då CT 02 4 = 04 vw |. 7 Men + ga Va + ros + Val: 41 Mm, =[5EV. As lat rl: 2) 2 da Väg > dar | RN 04 dd JA M, - V, + Jaa 2 + . 0 & + SV]: 4 3. De partiela differentialkoefficienter, som ingå i eqv. (4), ega en särskild betydelse för det elektriska systemet. Tänka vi oss nemligen, att till en början endast kroppen A är isolerad, och de öfriga kropparne äro 1 ledande förbindelse med jorden, så är för detta fall = as = |/, =, följaktligen u 2 VA 4 day Men betecknar C, laddningskapaciteten, på vanligt sätt räknad, för kroppen A, när de öfriga kropparne äro i beröring med jorden, så är 12 DAHLANDER, OM ELEKTRISK POTENTIAL 0. LADDNINGSKAPACITET. eh VAG hvaraf följer - 104 ee a Ve ai 5 a). 1 4 day, ( a) På samma sätt, om man tänker sig att samtliga de u krop- parne 1 systemet den ena efter den andra laddas, under det att de öfriga «— 1 äro i förening med jorden, kan man ur de 2:dra, 3:dje...u:te eqv. (4) härleda värdena hos laddningskapaciteterna (3, G&...C, hos B, €... N. Man finner då 10a = (63 = 2 das 80 000,0 0.0:00 00 (5 b), 104 C, = day 0. 0-0.000000000 © (5 c), 1 04 3 (0 = Hå On . 0 ; 0. at” er er” Tel Herde inne (5 u). Det synes häraf, att man med kännedom af determinanten J, som svarar mot det elektriska systemet, ganska lätt kan bestämma laddningskapaciteten hos de särskilda kropparne. I 3 : JA 20 sjelfva verket bildas t. ex. Ja. genom att ur 4 utesluta första 11 raden och första kolumnen, genom uteslutande af andra ra- 04 dax den och andra kolumnen 0. s. v. Samtliga dessa determinanter äro symmetriska. Att A är det, ser man af eqv. (2), om man iakttager att Aja = Ao 3 Aa = Ag ss» OCh i allmänhet an, = Apm- Beträffande de andra determinanterna, så är t. ex. Cyg Agg 0 co Ay2 Aag Az + + + Aug Azu Azu + > Auu äfvensom ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, No 9. 13 Ej kyl - Cl Ayg A33 + + Aus JA day . . Alu Azur > Luu och man finner lätt, att äfven dessa determinanter äro sym- metriska. Det synes häraf att laddningskapaciteten uttryckes genom qvoten af tvenne symmetriska determinanter, täljaren af graden u— 1, nämnaren af graden u. Den sistnämnda är 7, den förra bildas deraf genom att utesluta en rad och en kolumn, så att t. ex. för att bestämma laddningskapaciteten C, raden p och kolumnen p uteslutas. 4. Äfven de öfriga partiela differential-koefficienterna ega en särskild betydelse för det elektriska systemet. Om nemligen kroppen A är isolerad, och de öfriga kropparne äro i beröring ; med jorden, så att | VIA Re, 0, följer af eqv. (4) N IR VA van al We. Mara 10 IA 2 a da,ı E Dessa äro således de elektricitetsmängder, hvilka under an- eifna förhållanden, genom inflytande pa afständ, utvecklas hos kropparne B, C...N, när kroppen A är laddad, så att han erhåller potentialen 1. Beteckna vi dem med Ky, Ky --- Ku, har man således 14 DAHLANDER, OM ELEKTRISK POTENTIAL O. LADDNINGSKAPACITET. 1 04 1 0A | Ky man 6 SEO OWEN ONE KO a (6 a) 104 | Ka ggg, ) Vore endast kroppen £ isolerad och de öfriga kropparne i förbindelse med jorden, så hade man AE Von Mr 0: Man far i detta fall Mi 1 04 Ta Ze Man erhåller således uttrycken för de elektricitetsmängder, som måste anbringas på kroppen DB, på det att genom infly- tande pa afstand de öfriga kropparne må erhålla potentialen |, att vara 4 day” 107 Kz, ELTERN Re Re Sä (6 5) BR | 1 04 Ku) Och pa samma sätt för de öfriga kropparne, sa att man i all- ınänhet har Man kan derför uttrycka sambandet mellan elektricitets- mängderna och potentialerna genom eqv. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 15 % M=Ky,Vı + CV) + Kos Vg dos FRV ee (0): M, = Ku FA ar Ku V, + Kus 4 ar oo 0 4 Af GV. (6) framgär, dä man erinrar sig att Ox = Amp; att jemväl Kom = Ko a en bekant egenskap hos detta slag af laddningskapacitet hos ledarne. 5. Om man bildar den symmetriska determinanten (CHE TESTEN Ren I 16608 JAN BÄREN ee MSE (8), Ka Roy Rau... 6, kan man uttrycka potentialerna Vi, V,... V, på töljande sätt: MERK, ENT = RR (9 a) REG 0 OR Rn Kia M, 000 K,a : 7 — RN TE (9b) 16 DAHLANDER, OM ELEKTRISK POTENTIAL O. LADDNINGSKAPACITET. CM BÖN Kıu Kou 900 M, Utvecklar man uttrycken för V,, V,... V, efter M, , M, ...M, samt täljarens motsvarande underdeterminanter, far man HG d4, M, 04, M, 04, . le sh OM 0 Kae A, OK | Mm, 04 M, 04 M, 04 | Ve ge SR Da 1 21 1 2 a! Zu || (10) ; | ae: oa M, dd, M, SA, A 4,04, | er 4, Kun 4, SK 4, IC, ) Genom jemförelse mellan eqv. (1) och (10), erhålles 0 en 1,94, a > Ze a u ae ae mon TORE RE ARCHE. U oe Man kan således uttrycka såväl potentialerna aj, djo--- genom determinanter af de olika slagen laddningskapacitet hos kropparne i systeinet som ock dessas laddningskapacitet genom determinanter af nämnda potentialer. 6. Mellan determinanterna 4 och 4, eger ett nära samband rum. Om man nemligen insätter i eqv. (8) de af eqv. (5) och (6) gifna värdena å de i determinanten ingående elementen, finner man JA 04 da dan daz, å da,ı 04 04 JA 1 Ver Van Vans AH er ae RR JA 04 JA da da, [07 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 17 = 4.4....(@a). Jemför man den af eqv. (2) gifna determinant, som ut- trycker /, med den i eqv. (3a) ingående determinanten J,, finner man, att den sistnämnda har hvad man i determinant- teorien kallar reciproka element till den förra. Men enligt en känd sats, beträffande sådana determinanter, är A 0...0 0 4A...0 elleı A, = Ad, Af eqv. (8a) erhålles da A ee ee 7. Vi skola nu bestämma hela den elektricitetsmängd M, som ett system af u isolerade ledare tager i anspråk, för att de skola erhålla potentialerna Vi), V,...V,.. Man har då att taga summan af de u eqv. (3a), (35)...(3u). Man erhåller på detta sätt M uttryckt genom summan af u determinanter, dividerade med 7/. Nämnda summa kan dock bringas under form af en enda determinant. Vi skola nu visa detta för det särskilda fall, att n= 3, och kan det funna resultatet lätt generaliseras. Man har då N 7a V) as; Ag än Va 23 an 20 VI M.A=1V, ay as tl) ar Va ago | tl) arr 200 Va Ve V; Ay; A33 az Vz agg Arg dog V3 De två första determinanterna kunna på grund af additions- teoremet sättas under formen — 4a, VI Ar %ı 423] Ayn — 207 VI Ag = — Ay Va Az0 | + | Aa = | Aa — 222 VI Ag, See AS) | — 42; V3 33 CARE Öfversigt af K. Vet.-Akad. För 7 233 43 — Ay Vz A33 . Årg. 39. N:o 9. 2 = 18 DAHLANDER, OM ELEKTRISK POTENTIAL O. LADDNINGSKAPACITET. Lägges härtill den tredje determinanten, erhålles på grund af samma teorem och efter omflyttning af kolumnerna an — Ay VA ar a — Mg Vı — Ay 7, Al |, — 5 U, 0) Pas — an Vy — an 413 — dog V3 Ass 43 — dog V3 — a, än — Ag VI ag — AA = — Gy Va Agg — Gy Ag — dog Vz Agg — Ay Adderas den första kolumnens element, multiplicerade med — 1, till den tredje kolumnen, får man 41 — My Fi a1 — AN M.A=|a9— 4 V, au — ha Ag — Ay Vz Ay, — Ag Efter omflyttning af första och andra kolumnerna och mot- svarande teckenförändring, blifver slutligen Vi do — An As An M=|V, a, — a, da — Ao A V3 ägg — Aja Ay; — Ay; Samma förfaringssätt, som vi nu tillämpat för det fall, att endast tre ledare i det elektriska systemet finnas, kan jemväl begagnas för huru många kroppar som helst, och man ser lätt lagen för determinantens bildande. TI sjelfva verket måste för u kroppar MA efter addition af de första u— 1 termerna kunna sättas under formen 7, pr = a5 5 Agon 1 I Ion rn hy 6 as ana N a V, 09 Eno ov lg 1 2799 Aa On Oo nnd Va . . . . . . . LJ . . . . . . . . . . . . . Vä Au Uur: + u—1 u Blu Luu Au ur. +» Au—1u U, Adderas i den sista determinanten den första kolumnens element, multiplicerade med — 1, till den andra, tredje... (wu — ])sta kolumnens element, blifver denna determinant ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 19 a A Ute Ar VA . . . . . . . . . . . . . | Zu Au Alu sor Al vu — Au 1 och sedan första och sista kolumnerna blifvit ombytta IM dr 1. -W-1 1 Ar Aı V, ag — Ajo «ss AÄy—1 2— Aa Aj9 Va Au — Auer. Kul u— Au Au | De första u — 1 kolumnerna i de båda determinanterna äro nu lika, hvarför man slutligen erhåller | A Ası Far AA ee 00 Adyul ne dıı V, a9 — a: ag Co I N Reh sd. (do). 1% Au — Au. Auu — Au | Härvid är förutsatt, att samtliga kropparne laddas med samma slags elektricitet. I annat fall gifver eqv. (12) skilnaden mellan de mängder af olika slag elektricitet, som meddelats kropparne. Antager man i eqv. (12) Ve Mer Mel, sa gifver värdet pa M hela det elektriska systemets laddnings- kapacitet, d. v. s. den elektricitetsmängd, som ätgar för att gifva samtliga kropparne potentialen 1. Af eqv. (7) synes att denna laddningskapacitet jemväl är lika med summan af samt- liga de särskilda laddningskapaciteterna Ci, CC)... Cu» Ka». -- Kiu..., som vi förut tagit i betraktande. Emedan (,, G-.-:- C, äro positiva, men de öfriga laddningskapaciteter, som i eqv. (7) ingå, äro negativa qvantiteter samt dessutom 20 DAHLANDER, OM ELEKTRISK POTENTIAL O. LADDNINGSKAPACITET. C, > — (Ky +... + Ka) äfvensom CC, > — (Ka + oo 0 0 + Ku) 0. S. Ve, mäste hela systemets laddningskapaeitet i allmänhet vara min- dre än summan C +C, +... + ©, af de särskilda kropparnes laddningskapakciteter. 21 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 9. Stockholm. Några satser om irrationela tal. Af Aucust RAMSAY. [Meddeladt den 8 November 1882.} I den elementära aritmetiken bevisas följande sats: ett positivt reelt tal, &, låter alltid och endast på ett sätt framställa sig under formen af en oändlig serie (A) a=P+ Pr, der P är ett positivt helt tal eller noll, n ett positivt helt tal större än ett samt pi, Pa... äfvenledes äro positiva hela tal, hvilka uppfylla vilkoret Sn I fa nelh A Göres n = 10, så framträder & under den vanliga decimal- talsformen. Om det är möjligt, att i serien af talen p, finna ett tal Pr, som är lika med ett annat p,+, i samma serie och man vidare har Op mp, = nenne 5 pe cos sa säges talet «, framstäldt under formen (A), vara periodiskt. Utan svarighet bevisas följande bekanta satser: hvarje rationelt tal, «&, framstäldt under formen (A), är nödvändigt periodiskt och omvändt om ett tal, «, under formen (A) är periodiskt, så är det nödvändigt rationelt, 22 RAMSAY, NÅGRA SATSER OM IRRATIONELA TAL. hvaraf omedelbart följer, att ett irrationelt tal under formen (A) aldrig kan vara periodiskt samt om ett irrationelt tal, «, framställes under formen (A), så måste i serien af talen p, minst tvänne tal förekomma oändligt ofta. Om ett positivt reelt tal, &, är gifvet under formen (A), (under hvilken vi i det följande städse tänka «). så är det ofta möjligt, att omedelbart finna ett positivt helt tal, M, sådant, att i den till Me hörande serien af talen p, ett föreskrifvet af talen 0, 1,... na — 1 intager ett godtyckligt faststäldt rum (d. v. s. hör till ett godtyckligt valdt »). Om t. ex. « är ett irrationelt tal, sa kan man städse finna en sådan positiv hel potens af n, att i produkten af « med denna uti serien af talen p, hvilket som helst af de oändligt ofta i den till & hörande serien (p,) förekommande talen intager ett godtyckligt rum. Man kan nu ställa sig frågan, huruvida det alltid är möjligt, att, under för- utsättning att & är ett irrationelt tal (hvartill grunden 1 det följande lätt inses), finna ett positivt helt tal M sådant, att i den till Me hörande serien p, ett godtyckligt föreskrifvet af talen 0, 1, 2,...n — 1 hör till ett godtyckligt valdt ». En undersökning häraf för till följande vida allmännare sats, hvars bevisande utgör ändamålet för denna afhandling: I: Om a är ett positivt irrationelt tal, så är det alltid möj- ligt att finna ett positivt helt tal M sådant, att i den till Ma hörande serien (p,) på ett godtyckligt faststäldt rum förefinnes en godtyckligt föreskrifven ändlig räcka af tal ur serien 0, 1,2,...n — 1, uti hvilken räcka hvart och ett af de nämnda talen upprepadt får förekomma. !) Låt & beteckna antalet möjliga sammanställningar af qg tal, hvilka tillhöra talserien 0, I,...n — 1, hvarvid hvart och ett af dessa tal kan förekomma flere gånger i en och samma af de !) Denna sats finnes utan bevis meddelad i författarens afhandling: »Diskussion af den analytiska funktion, af hvilken binomialserien 'utgör ett element samt fullständig undersökning af denna series konvergens». Akademisk afhandl. Helsingfors 1881. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o I. 23 nämnda 4 grupperna af g tal; afskilj vidare i den till « hörande serien (p,) utgående från ett godtyckligt tal p, en räcka af af (k + l)g tal och indela denna i grupper om q tal i hvarje, då måste nödvändigt åtminstone tvänne sådana grupper inne- hålla samma tal i samma ordning, ty antalet grupper öfver- skrider med ett antalet möjliga olika grupper. På samma sätt inses genast, att, om man afskiljer 2k + 1 grupper af ofvan angifven art utgående från ett gifvet tal p,, bland dessa grup- per åtminstone tre måste förekomma, hvilka innehålla samma g tal i samma ordningsföljd, samt helt allmänt, att, om man utgående frän ett tal p, afsöndrar uk + I grupper af ifråga- varande beskaffenhet, bland dessa åtminstone u + 1 måste före- komma, hvilka innehålla samma q tal i samma ordningsföljd. — Denna egenskap hos serien (p,) gäller oberoende deraf, om « är rationelt eller irrationelt. Vi fastställa nu, att « är ett irrationelt tal, samt uppsöka i serien (p,) på ofvanangifna sätt tvänne ordningstal h och k sådana att h < k samt Pr = Pr, Ph + 1 = Pr+17---Prn+g — Pe+g Nu kan det inträffa att p,+,4+1= Pr+g+1 0.8. V., men, eftersom & är ett irrationelt tal, måste man slutligen finna ett g’ så stort, att Pr+g+g ZPrrg+g: Visätag+g’=s+ 1 samt antaga 1:0 Pr = Pas Pn+1 = Pr+13.--Pn+s = Press Pr+s+1 SPr+s+1 Bildar man nu talet (n'—"a— «) = (n?=*— Tja, sa finner man, att i den till detsamma hörande serien (pj) för = 03 an Moon Mars MV fö gard > Härvid kan talet 4 uppenbarligen göras större än hvilket god- tyckligt valdt tal » som helst. Tager man derför A tillräckligt stort, sa kan man genom att multiplicera (n®=?*—1)« med en lämplig potens, n’, af n åstadkomma, att den senaste talräckan intager en föreskrifven plats i talserien (p,), som hör till den nämnda produkten. — Talet n!(n®=*—1) beteckna vi nu med (r, s), der » antyder platsen för det tal, som följer efter den sista nollan i den angifna talräckan samt s antalet nollor, som säkert förega talet p,. Sädana tal (r, s) kunna uppenbarligen 24 RAMSAY, NÅGRA SATSER OM IRRATIONELA TAL. bildas i oändlighet. Vi tänka oss nu tvänne tal (r + 1,s + 1) och (r, s) bildade, samt så, att (r + 1, s + 1) > (r, s), hvilket åstadkommes, om man vid bildandet af (r + 1, s + 1) tager h tillräckligt stort; då är tydligen i den till ((r + 1, s + 1) — (r, s)le hörande serien (p,) Ip ea Ip Ne 0 Pr+s+1 Då är i den till (n®=*— 1)& hörande serien (p,) Pr = maps SM I Pn+s+1 Zn — || Afven nu kan man taga h så stort, att man genom att multi- plicera (n?=*— 1)« med en lämplig positiv hel potens af n kan åstadkomma, att talet p,+s+1 intager en godtyckligt vald plats i den till den nämnda produkten hörande serien (p,). Likasom ofvan beteckna vi denna produkt med (r, s)«, hvarvid betydel- sen af »r och s genast inses. Vi bilda vidare tvänne tal (r +1, sg + 1) och (r, s) på så sätt, att (+ 1, s + 1) > (ns), då är uppenbarligen i den till Ir + 1, s + 1) — (rr, s)!a hörande se- rien (P,) Pas föga sm... pa pr> 0 Härmed hafva vi följande sats: II: Om a är ett positivt irrationelt tal, så är det alltid möj- ligt att finna ett positivt helt tal, m, sådant att i den till ma hörande serien (p,) en föreskrifven räcka antager värdet noll eller (n — 1). Vi skola nu visa, att, om man i den till & hörande serien (p,) har Mg nl, 1, > WW det städse är möjligt att finna ett helt tal m sådant, att uti serien (p,), som hör till ma, talet p,—2 förblir =0 under det Pr—ı blir ett. — År pr = 1, så har man blott att sätta m=72 och vi behöfva endast bevisa satsen för det fall att p, >1. (Vi kunna äfven utesluta det fall att n = 2, ty då är p, = 1.) Vi bilda nu ett helt tal m sådant, att Mpr =N + Ys Y< Pra hvarvid y bestämmes genom formeln ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 25 (On me try I N eller Ba » ’y=0,t=0 m = da har man m(pr+D=en+y+s+Llellr m(p, +1l)=n+ty+s. För att m skall uppfylla våra ofvanställda fordringar är saledes tillräckligt, att städse y + s+ LEn Att detta är möjligt inses lätt, ty antag n En n l:o pP: oo da är, emedan sp, Sn och sSz: sty=s+(m -V=s+p—n+ sp, da är s= 1 och således, emedan y nt!, samt slutligen sätta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o I. 27 M = /(r, 0, 8 + 4) + (r +, lys + A— 1) +... + (r + s, s, 2). Af värt förfaringssätt att bilda M inses genast, att det gifves oändligt många sådana tal, samt, att om det gäller, att 1 ett gifvet exempel bilda ett sådant, det här angifna sättet kan underga väsendtliga förenklingar. Här har vårt mål blott varit att uppvisa existensen af talet M samt angifva en metod, som i hvarje fall för till detta tal. Med användning af den nu bevisade satsen (I) erhåller man ett enkelt bevis för följande välbekanta teorem: om « är ett irrationelt tal, så är det städse möjligt att finna tvänne hela tal N och M sådana, att N + Ma faller godtyckligt nära ett föreskrifvet rationelt tal A. Vi antaga till först, att A är ett egentligt bråk = samt skola söka tvänne hela tal N och M som uppfylla vilkoret = te + e& der & är en godtyckligt liten positiv qvantitet. Med u beteckna vi ett positivt helt tal, som uppfyller vil- koret & > samt sätta ub = n. Utvecklas nu det irrationela talet &« i en serie af formen (A), alltså sa kan man enligt var sats (I) finna ett sadant positivt helt tal M,, att i den till M,« hörande serien (p,) talet p, = ua, der » fixeras godtyckligt. Man har da r—1 oo IH Ir ae I) Me=Q+ a oe En msn rn! hvaraf mau finner a ds a 1 28 RAMSAY, NÅGRA SATSER OM IRRATIONELA TAL. der IN SW + GET? +... + ga Sätter man alltsa | N=--N, M=nIM, sa uppfylla dessa tal de i satsen stälda fordringarna. År åter A större än ett, har man blott att sätta A = 4, "> der —<1 och på angifvet sätt bilda talen N och M, ame b som höra till m och derpa addera A, till det funna N. 29 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 9. Stockholm. Om de äldsta kritaflagringarne och Rät-Lias i sydöstra Skåne. Reseberättelse af JoH. Cur. MOBERG. Tal. XVII. [Meddeladt den 8 November 1882]. Med understöd af K. Vetenskaps-Akademien företog jag nu förlidne sommar en resa i syfte att söka något närmare utreda utbredningen af ofvannämda kritaflagringar samt alldeles sär- skildt naturligtvis deras gräns i öster mot de äldre systemen, och var det således en smal landsträcka från Eriksdal i NV till Köpingetrakten i SO som härunder genomströfvades. Såsom resultat af resan kan derföre visserligen nämnas en del iakt- tagelser från kritlokaler, ehuru blott från sådana, som jag redan förut kände, men större delen af mina observationer kommer dock att beröra till Rät-Lias hörande lager. Å medföljande karta äro utlagde de fyndorter, som för till- fället funnits tillgängliga; de äro märkte med stora bokstäfver för så vidt de tillhöra kritsystemet, med siffror om de kunna räknas till Rät-Lias. Fast jag i allmänhet utlagt alla af mig på detta område kända lokaler (såvida de ej varit osäkra eller af mycket liten betydenhet), kommer jag ej att omnämna dem i det följande, för så vidt ej något nytt om dem nu är att framdraga, och vill jag börja med redogörelsen för de till kritsystemet hörande. !) !) Den å kartan utlagda, punkterade linien utmärker kritsystemets ungefärliga begränsning i NO, der Rät-Lias eller Silur (och Trias?) vidtager. 30 MOBERG, OM KRITAFLAGRINGAR I SYDÖSTRA SKÅNE. Vid lokalen B, hvilkens lager bestodo af den här vanliga sulgra mergeln med en stupning af ungefär 25° i SV, fans i öfre lagren en rand af något gröfre material af ganska lös kon- sistens, innehällande större och mindre korn eller stycken afen grön bergart, hvilken ock meddelade lagret en grönaktig färg. Åfven detta lager förde de i de öfriga vanliga fossilen. Såväl Actinocamax Westphalicus som A. verus förekommer här och till ungefär lika stort antal. Af båda arterna fann jag flere exemplar, hvilkas fragmokon åtminstone delvis var bibehållen. Detta fynd var af så mycket större intresse, som sådana exem- plar af den senare arten aldrig förr funnits enligt hvad såväl CH. BARROIS i »Memoire sur le Terrain Cretace des Ardennes» och CL. SCHLÜTER i »Die Verbreitung der Cephalopoden» som flera andra förf. intyga. Och just pa grund häraf har såväl naturen af det fossil som vi kalla Actinocamaw verus MILLER länge om- tvistats, som ock till och med uppstått tvifvelsmäl om, huruvida slägtet Aectinocamaz, ursprungligen uppstäldt pa Actinocamaz verus, vore berättigadt att fortfarande bibehållas. Med detta fynd är emellertid stridsfrågan till fullo afgjord och till fördel för dem (MILLER, SCHLÜTER) som ansett slägtet väl karakte- riseradt. Af vigtigare fossil som jag här fann vill jag dessutom framhålla Ammonites 2 sp. Nautilus, Inoceramus (cfr) cardis- soides samt Lima Hooperi. Vid D, der jag nu fann både Actinocamaw verus ech A. Westphalicus, ansåg jag, dels pa grund af nyss angifna stup- ningsförhällande vid B, dels pa grund af en uppgift af E. ERD- MANN i »Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation», skäligt kontrollera den uppgift jag förut i »Reseberättelse 1880» lemnat, eller att lagren vid Kullemölla stupade eirca 30° ı NNV och fann jag intet skäl att ändra densamma. Vid F märktes hårdare, mera grå partier, hvilka i berg- arten från Kullemölla tycktes spela samma rol, som pilstenen i Köpinge sandkalk (eller flintan i skrifkritan). Vid G funnos i en äldre, mestadels igenrasad mergelgraf flera större block af denna grå, härda bergart, tydligen vid ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 31 mergeltägt här qvarlemnade såsom otjenliga att föra ut pa äkerfälten. I ett af dessa fans en Aectinocamaz verus, 1 ett annat en AÅctinocamar mammillatus NILSS. sp. (Belemnites mammillatus NILSS., af mig förut kallad Actinocamax subven- tricosus WAHLENB. sp.). Detta senare exemplar var stort och väl utveckladt, på tvänne ställen tvärt afknäckt, men af om- gifvande bergarten hopkittadt med högst ringa förskjutning af de olika delarne. Redan förut hade jag i D funnit ett frag- ment af en större Belemnit, hvilket visserligen erinrade om Ac- tinocamax mammillatus, en bestämning hvilken jag dock ej da vågade göra, enär fragmentet blott utgjorde den nedre spetsiga delen af skidan. Jag hade ock dersammastädes funnit fragment af en Belemnit, hvilken tycktes vara Belemnitella mueronata. Men då jag nu funnit Actinocamax mammillatus äfven vid G och, efter hvad allt antyder, der otvifvelaktigt i fast klyft, kan jag ej annat än deraf draga den slutsats att Actinocamar mam- millatus i enstaka exemplar förekommer redan i öfre lagren med Actinocamazx verus. !) Vid H finnas två mergelgrafvar med lösare, något gröngra mergel, hvilken djupare ned, ungefär 2 m. under jordytan, I m. under öfverliggande lösa jordlagren, har sparsamma, smärre block af härdare bergart. Efter hvad jag i de mestadels vattenfylda grafvarne tyckte mig finna, ligger mergeln i nära vågräta lager. Här fann jag, utom Ostrea sulcata i stora, vackra exemplar, en brokig samling af Belemniter, näml. Actinocamax verus, A. mammillatus och Belemnitella mucronata. Säväl lagringsförhål- landena och materialets beskaffenhet, som ock i synnerhet fos- silens karakter äro mig skäl att antaga denna aflagring vara kritsystem på sekundärt lagerställe.. Dels pa grund häraf, dels för vinnande af större korthet vid möjligt framtida omnämnande, skulle jag vilja kalla dem »Extragrafvarne vid Kullemölla». 1) Af skäl, som jag ej här kan närmare framställa, är jag böjd att anse Act. quadratus och A. Westphalicus såsom blott två, sinsemellan genom öfvergångar nära förenade, former af en och samma art, hvadan jag ej kan, för så vidt förhållandet vid Kullemölla beträffar, särskilja de lag, som hvartdera af dessa fossil representerar, åtminstone ej för närvarande. 32 MOBERG, OM KRITAFLAGRINGAR I SYDÖSTRA SKÅNE. Vid Lyckås I har jag äfven‘ funnit Actinocamax West- phalicus jemte A. verus. Denna lokal ligger inne pa det om- råde, som af E. ERDMANN ä Öfversigtskartan öfver Skåne ut- lagts såsom »kolföranden». Ungefär halfvägs mellan Rödmölla och Glemminge väder- qvarn samt Ö. om landsvägen ligger en höjd, kallad Längebjer. Vid mitt besök uppgafs, att i en gammal, nu igenrasad mergel- graf skulle funnits en bergart, hvilken jag, efter beskrifningen att döma, anser vara Rödmölla-konglomerat. Som jag saknade tillfälle, att genom gräfning kontrollera denna uppgift, meddelas den blott såsom ett memento. Jag fann emellertid i grafven ett par smärre block af en bergart liknande nyssnämda konglo- merat. Strax NV om Glemminge by, vid landsvägens östra sida, fins en mergelgraf !) Q kallad Kullhögs graf eller Svärtils hög, enär här ursprungligen varit en höjd eller hög, innan man ge- nom grustägt kommit så långt mot djupet som nu. I strax ofvan citerade uppsatsen nämde jag att bergarten här var »snar- lik Maestrichterbergarten», hvilket jag dock nu måste rätta der- hän, att den mest liknar Köpinge sandkalk, sådan den är ut- bildad t. ex. vid Svenstorps mölla. Vid gräfning stötte jag ganska snart på ett pilstensband. Bland insamlade fossil må anföras Dewalguea Haldemaniana, Ostrea sulcata, Lima semi- sulcata, L. sp., Avicula sp., Pecten membranaceus, P. pulchel- lus, P. üwersus, P. undulatus NILSSON (Petrificata Suecana Tab. IX f. 10), Echinidtagg, Belemnitella mueronata, Fiskfjäll. Jag måste således föra denna bildning till »lag med Belem- uitella mucronata» och anser den vara en omedelbar fortsättning af lagren vid Köpinge. I sist nämda uppsatsen har jag I. c. omnämt, att i en grusgraf i östra delen af Hagestad skulle finnas block af Kåsebergabergart. Detta ställe har jag nu besökt. Här finnas i ett lager af rullstensgrus, !iggande på fin, skiktad sand, block af mangahanda D ’ eo , I < 1) Af mig förut omnämd i Studier öfver svenska kritformationen, I, sid. 7. G. F. FE. 1882. ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 33 bergarter, om ock rikligast sådana som tillhöra kritsystemet i allmänhet, således ej blott Käsebergabergarten. Hur man än ma tyda denna förekomst, synes dock af andra skäl så mycket säkert, att, pa sydvestra sidan om Linderödsåsen, till kritsyste- met hörande aflagringar ej i fast klyft ansta så langt i öster. Återstår nu att nämna nägra ord om de till Rät-Lias hö- rande lagren. Utom de af E. ERDMANN |. c. omnämda lagren vid Kurre- mölla (a kartan betecknade 1, 2 och 3) finnas i sammanhang med dem NO om öfre qvarnen (vid norra stranden af qvarn- dammen samt vidare utmed vägen mot Fogelunga) hithörande lager (å kartan märkte 4) bildade af en a ytan rostbrun sand- sten. Bergarten, som är mycket sprickfull, är afsöndrad 1 pa- rallelipipediska stycken, hvilket vallar att man åtminstone på manga ställen måste vara särdeles uppmärksam, för att kunna taga reda pa verkliga lagringsförhällandet. När man närmare undersöker det inre af dessa oftast skarpkantiga stycken, finner man under ytan en lösare, ljusbrun eller gul sandsten, men den inre rundade kärnan består af en mycket hard, grön sandsten. Antagligen beror detta förhållande derpå, att det yttre är mera vittradt, hvarvid ursprungliga jernoxidulsalter öfvergatt till oxid- salt. Ingen särskild undersökning har dock hära blifvit gjord. Stundom bestar det yttre höljet af flere, genom starkt jernhal- tiga lager skilda skal. I denna bergart fann jag djurfossil i riklig mängd och särdeles väl (ej såsom kärnor) bevarade. Enär faunan ej hunnit bearbetas, kan jag blott i allmänhet angifva fossilens art. Så funnos en Ammonit, tillhörande de mindre inom slägtet, en Ammonit visande skiljeväggarnes läge och af samma storlek som den förre, aftrycket efter en Belemnit, Pec- ten sp. Avicula inequwivalvis, fera andra Lamellibranchiater, en Gastropod m. fl. Faunan i sin helhet är ganska olik den fran öfriga svenska Rät-Lias-lokaler och synes i allmänhet likna den pa Bornholm, hvadan den väl antagligen är en Liasfauna. Emellertid hafva vi nu grundad förhoppning att då mera hunnit insamlas från denna gifvande lokal och saväl detta som det re- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. SENOR 3 34 MOBERG, OM KRITAFLAGRINGAR I SYDÖSTRA SKÅNE. dan funna materialet hunnit bearbetas, Kurremölla-lagrens ålder skall kunna säkert bestämmas, nagot som sag ganska tvifvel- aktigt ut, så länge man blott hade att hålla sig till de undre, växtförande, fattiga lagren. Det ställe, som (märkt 5) ligger i SV från Slagarps hällor och SV om Köpingean, tillhör antagligen äfven Rät-Lias. Här finnes nämligen en hvit, lös och finkornig sandsten förande små kolbitar. Som här endast, i och för sandtägt, fans ett trängre hål, gräfdt rakt ned, genom de här ungefär 5 meter mägtiga lösa jordlagren, till sanden, kunde jag ej närmare undersöka de förhållanden, under hvilka den förekom. Lokalen 6, nära Fyledal eiler Nyvångtorpet, består af samma rostbruna sandsten, som ofvan anfördes från lokal 4 och da beskrefs. Här har E. ERDMANN |. c., antagligen miss- ledd genom bergartens förklyftning, uppeifvit en stupning af 15° & 20° i S. Enligt mina observationer gar strykningen i N 5° a 15° V och stå lagren nästan lodrätt. Detta lagringsför- hållande stämmer också bättre öfverens med det vid lokal 3 iakttagna (stupning 80—83° i N 45 0). ') Lokal 7 är belägen å ömse sidor om vägen från Lyckas till Fyledal samt strax N om bäcken, som från Kullemölla går till Köpingeån. Just i en skärning gjord för väganläggningen framträder meranämda rostbruna sandsten, här förande fossil sasom Avicula inequivalvis samt en Leda sp. Lokalen var, ge- nom planering af vägkanten, olämplig för insamlandet af fossil, men torde nog annars lemna gynsamt resultat. Enligt mig se- nare meddelad upplysning lär bergarten äfven längre inne i sko- gen, a vägens vestra sida, ga i dagen. Lokal 8, som är belägen helt nära 7 vester om vägen och söder om bäcken som nyss omnämdes, sammanhänger utan tvifvel med lagren vid 7 och har här blott särskilts derföre, ') NV om Pyledal, der vägen vrider upp mot Nyväng, fans invid densamma och nära en liten bäck, med starkt kalkhaltigt vatten, lager af kalktuff. Dy- lika har jag äfven iakttagit vid Orup strax S om gården och V om Ystad— Kslöfg jernväg. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 9. 35 att der ej funnits fossil. Från denna är ej fullt 1,000 fot bort till den något högre belägna kritlokalen I. Röddalsberg eller nästa ställe mot S der jag sparat Rät- Lias är (a kartan märkt 9 och) beläget NV om Tosterup samt S om Öfraby. Lagren stryka i N 55° V och stupa 70—75" i NO. Understa observerade lagret utgöres här af en kolflöts 20 cm. mäktig. Derpa kommer hvit eller grå skifferlera (70 cm); närmast kolen är densamma ganska fet, i Öfversta lagren der- emot rätt sandig. I skifferleran finnas växtfossil, fast i allmän- het illa bevarade. Ofvanpa skifferleran kommer hvit sand, af samma beskaffenhet, som den vid Kurremölla och Fyledal; just förekomsten af denna sand, hvilken jag följt som ledlager, var anledning till min närmare granskning af lokalen och dymedels till upptäckten af Rät-Lias a ett område, som å mig tillgäng- liga kartor är utlagdt som Silur. Uppe i backen och SO från den punkt (i kanten af en väg, som går tvärs öfver lagren nere a backsluttningen), der jag anträffat ofvannämde lager, fann jag åter hvit sand, fläckvis något chokoladfärgad, antagligen samma lager som strax ofvan omtalades. Ofvanpa sanden kom här en rostbrun sandsten, med samma lagringsförhållande som kolet och skifferleran. Denna sandsten förde växtfossil i ej ringa mängd, fast i den starkt vittrade bergarten (jag kunde nämligen för tillfället ej tränga mera än högst obetydligt ned) ej i allmänhet väl bevarade. En Nilssonia var allmännaste fossilet. Da jag vid ett senare besök tänkte insamla nagra flera växtfossil samt närmare undersöka den bruna sandstenens läge och mäktighet äfvensom nu nämde bergarternas liggande och hängande, fann jag platsen besådd, hvadan ej före nästa höst något kan vara att härifrån vänta. Jag antar med säkerhet att tillräckligt material för en aldersbestämning här kan vinnas. I samband med sist omtalade torde äfven ett par andra observationer förtjena att omnämnas, äfven om de ej egentligen ha något med sjelfva ändamålet för resan att skaffa. I NV från lokal 9 finnes en mindre, ås (strax utanför To- sterups egor och å kartan märkt s), hvilken bestar af röd 36 MOBERG, OM KRITAFLAGRINGAR I SYDÖSTRA SKÅNE. sand, hvilket i synnerhet a nyplöjd teg särdeles tydligt fram- träder. Strax N härom (a det med & märkta stället) framträder i en mergelgraf en röd och grå, kalkhaltig lerskiffer med smärre, lins- formiga, härdare parti. Denna skiffer innehåller, mig veterligt, inga fossil. !) Den stupar 20° i S 30° O ungefär. — Pa grund saväl af de frau & och s anförda bergarternas habitus, som ock deras läge mellan Silur och Rät-Lias, skulle jag, helst som jag ej vet något skäl, som talar deremot, vara böjd för att anse dem tillhöra var Kagerödsbildning, hvilken ju nu allmänt räknas som Trias. Skulle så vara, blefve denna ort onekligen en af de i geologiskt hänseende mest intressanta 1 Sverige, enär vi här hade alla de f. n. från Sverige kända systemen represen- terade inom ett ganska litet omrade. ?) !) Jag vill erinra mig, att såväl Dr. S. A. TULLBERG som jag sjelf förut an- norstädes i trakten funnit dylik lera, hvilken gissningsvis tyddes som Keu- perlera. Någon vidare uppmärksamhet fäste vi dock ej då dervid. 2) Den i NV—SO gående höjd, som å kartan af topograferna angifvits strax i NO från sistnämde lokalerne, utgöres nämligen af urberg, hvilket åter omgifves af bergarter tillhörande Silursystemet i ordets vidsträcktare bety- delse. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Ports. fr. sid. 8.) Fran Freunde der Naturgeschichte Mecklenburys i Gustrow. Archiv, Jahr 39. från Ferdinandeum i Innsbruck. Zeitschrift, H. 26. Från Academia Scientiarum i Krakau. Skrifter, 11 Band. Från Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. BREIDLER, J. & FORSTER, J. Be Die Laubmoosflora von Oester- reich— Ungarn. Wien 1882. 8:o. Fran U. S. Naval Observatory i Washington. Astronomical & meteorological observations, Vol. 23: 1—2; 24 & Appendix 2. En Reports on the solar eclipse 1878 ?®/,. Wash. 1880. A4:o. Astnonomiealspapers2..: Vor 1:1. Ib. 18792 4:0. FlALL, A. Observations of double stars. Ib. 1881. 4:o. NEWCOMB, S. Observations of the transit of Venus, 1874. Ib. 1880. 4:o. — Catalogue of 1098 standard and zodiacal stars. Ib. 4:0. Instructions for observing the transit of Venus, 1882 Dec. Ih. 1922420: Smäskrifter, 6 st. Från U. S. Coast & Geodetic Survey i Washington. Report, 1877 —1878. » Appendix, 10; 16. Fran U. S. Geological Survey of the Territories i Washington. Bulletin, Vol. 6: 3. Fran Commission of Fish i Washington. Bulletin, 1881. Fran U. S. National Museum i Washington. Proceedings, Vol. 3—4. Bulletin, 11. 38 LD] Erriort, H. W. A monograph of the Seal-Islands of Alaska. Ed. Wash. 1882. 4:o. Iran American Association for the Advancement of Science. Broceedinos,s291. >. Frän American Academy of Arts d Sciences i Boston. Memoirs, Vol. 11: ı. Proceedings, Vol. 16: 2. Fran Society of Natural History i Boston. Proceedings, Vol. 20: 4; 21: 1. Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge. Memots Vol 3 P2 NIO 2 Bulletin, Vol. 9: 6—8; 10: 1. Från Connecticut Academy of Arts & Sciences i New Haven. Pransaetions,. Vol. 4:25; 5: 2. Från Academy of Sciences i Newyork. Annals, Vol. 1: index; 2: 1—6. Transactions, 1581—82. Iran American Metrological Society i Newyork. Proceedings, Vol. 1—2. Newyork 1880. 8:o. Fran Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Proceedings, 1881: 1—3. Från American Philosophical Society i Philadelphia. Proceedings, N:o 109. Från Academy of Science i S:t Louis. Transactions, Vol. 4: 2. Fran Författarne. NYMAN, ©. F. Conspeetus flore Europew, 4. Herr, 0. 9% Cal y Einne als Arzt Flp2.1882 — Carl v. Linné in seinen Beziehungen zu A. v. Haller. Lpz. 1882. 8:0. 39 WARMING, E. De Fovule. Paris. 8:0. | — Den Danske Botaniske Literatur... indtil 1880. Kjöb. 1881. 8:0. — Småskrvifter, 7 st. v. MÖLLER, F. Fragmenta phytographis Australixe, Vol. 11. Mel- bourne 1881. 8:0. — Bucalyptographia, Dec. 8. Ib. 1882. 4:o. Stockholm 1583. Konel. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS Ärg. 39. 1882. Je 10. Fredagen den 15 December. Tillkännagafs att Akademiens ledamot, f. d. Professorn i astronomi vid universitetet i Upsala GUSTAF SVANBERG med döden afgått. Med anledning af Kongl. Maj:ts remiss & en framställning af Nordamerikanska Förenta Staternas Regering om anordnandet af en internationel konferens i Washington för behandling af fragan om antagandet af en för hela jorden gemensam meridian för tids- och longituds-bestämningar afgafvo, efter erhållet upp- drag, Hr Friherre WREDE samt Hrr LINDHAGEN och GYLDEN utlåtande, som af Akademien antogs såsom grund för hennes eget underdåniga yttrande i ämnet. Åfvenledes godkände Akademien ett af Hrr S. LOVÉN och SMITT afgifvet utlåtande med anledning af Kongl. Maj:ts remiss a väckt förslag om förbud mot jagt af hval under viss tid af aret och inom visst svenskt sjö-territorium. På tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande 1 Akademiens Handlingar en afhandling af Doktor W. LECHE med titel: »Zur vergleichenden Anatomie der Bechenregionen bei Insectivora, sowie ihren morphologischen Beziehungen zu der- jenigen anderer Säugethiere.» Ingeniören ER. SCHOLANDER hade afeifvit berättelse om den resa han, sasom Byzantinsk stipendiat, hade utfört i Tysk- land, Frankrike och Belgien, hufvudsakligen för att taga känne- dom om analysmethoder af födoämnen samt förmänligaste till- godogörandet af biprodukterna vid gasberedning. Hr Frih. NORDENSKIÖLD dels redogjorde för de af Dr A. G. NATHORST och Fil. Kandidaten Frih. G. DE GEER under sistlidne sommar utförda geologiska undersökningar på Spetsbergen, och dels inlemnade en uppsats af framlidne Pro- fessorn A. W. MALM med titel: »Skeletter af hval, insamlade i trakten af Beringssund under Vegas expedition 1878—1879». (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handlingar). Hr SMITT gaf en öfversigt af sin vid Akademiens No- vember-sammanträde inlemnade uppsats: »Om betydelsen af de laxartade fiskarnes geografiska utbredning». Hr GYLDEN förelade Akademien det nyligen utkomna första häftet af tidskriften »Acta mathematica», hvars hufvudredaktör är Professor MITTAG-LEFFLER. Hr EKMAN öfverlemnade en af Doktor CO. SETTERBERG författad uppsats: »Undersökning öfver vanadinmetallen».” Hr WITTROCK aflemnade och refererade dels en uppsats af Lektor P. G. THEORIN: »Om de så kallade kalkborsten hos ett par Eriophora»*, och dels en uppsats af Fil. Licentiaten K. R. J. FORSSELL: »Studier öfver Cephalodierna; bidrag till kännedomen om lafvarnes anatomi och utvecklingshistoria». (Se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.) Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Ueber Krystalle von Thorium», ar Professorn vid Stockholms Högskola W. C. BRÖGGER (se Bi- hang till K. Vet. Akad. Handl.); 2:0) »Förekomsten af Gebrit såsom väsentlig beståndsdel af några Norska och Finska berg- arter», af Docenten HJ. SJÖGREN”; 3:0) »Nya bidrag till känne- domen om Jemtlands fauna», af Lektor P. OLSSON". Genom anstäldt val kallades till utländsk ledamot af Aka- demien Professorn i Zoologi vid universitetet i Jena ERNST HACKEL. 3 Akademien, som innevarande år egde att bortgifva det Letterstedtska resestipendiet för främjande af tekniska stu- dier, utsåg till stipendiat Ingeniören ELIS DANIEL NORRMAN. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Nautisk-Meteorologiska Byrån i Stockholm. Skrifter, N:o 3. Från Observatorium i Upsala. Bulletin mensuel, Vol. 11—12. Cirkulär, N:o 12. Från Norsk Meteorologisk Institut i Kristiania. Jahrbuch, 1880. Indberetning, 1877. Från Dansk Meteorologisk Institut i Köpenhamn. Meteorologisk Aarbog, 1880: 1; 3. Maanedsoversigt over Veirforholdene, 1881: 1—12. HOFFMEYER, N. Vejledning til Benyttelsen af de daglige Vejr- meddelelser. Kjöb. 1875. 4:o. Från Magnetiska och Meteorologiska Observatoriet i Helsingfors. Mänadsöfversigt, 1881: 3—7. Från Observatoire Royal i Bruselles. Bulletin met&orologique, 1881: 1—365. Från Meteorological Office i London. Hourly readings, 1874: 1—-12; 1875: 1—10; 1876: 3—ı2; 1877: 1—4, 6— 10; 1878: 12; 1880: 1—12. Daily weather reports, 1881: 1—365. » » » Corrections, 1880: 7—ı2; 1881: 1—10. Weekly » » 1881: 1—26, 13a, 26a, 39a, 53b. Quarterly » » 1876: Appendix 3. Report of the Meteorological Council, 1879—80. Official publications, N:o 32, 44, 46. Från Meteorological Society i London. Quarterly Journal, N:o 37—43. Meteorological record, N:o 1—5. 4 List, 1881. : SyYMons, G. J. History of English Meteorological Societies, 1820 —1881. London 1881. 8:50. Marriott, W. Hints to meteorological observers. Lond. 1881. 8:0. Från Stonyhurst College Observatory i Clitherse. Results of magnetical & meteorological observations, 1880—1881. Från Scottish Meteorologieal Society i Edinburgh. Journal (2), N:o 64—69. Från Radclife Observatory i Oxford. Results of meteorological observations, Vol. 37. Från Observatorium i Adelaide. Meteorological observations, 1879. Frän Government Observatory i Bombay. Magnetical & meteorological observations, 1871—1878. CHAMBERS, F. Sketch of the meteorology of the Bombay Presi- dency, 1880. Report Abnormal variations of barometrie pressure... Bombay 1880. E. » of the meteorological departement in W. India, 1878-9 — 1880-1. Från Observatorium i Brisbane. Summary of meteorologieal observations, 1875: 26 nır. Från Meteorological Society på Mauritius. Monthly notices, 1878: 12. Från Meteorological Service of Canada i Ottava. Report, 1879—1880. Monthly weather report, 1881: s—ı2; 1882: 1—10. i Från Observatorium i Sidney. Results of meteorological observations in N. South Wales 1876—1879- Results of rain and river observations, 1880—18831. Från Colonial Museum i Wellington. Meteorological report, 1880. (Forts. å sid. 12) 5 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 10. Stockholm. Förekomsten af Gedrit säsom väsendtlig beständsdel i några norska och finska bergarter. Af Hs. SJÖGREN. [Meddeladt den 15 December 1882.] Stipendiaten AMUND HELLAND har öfverlemnat till mig ett antal stuffer af en amfibolitartad bergart innehållande ett obekant mineral från Hilsens skärpning nära Snarum i Norge. Sedermera har jag anträffat samma mineral i flera berg- artsprof från trakten af Kragerö och Bamle, hvarjemte professor, friherre Nordenskiöld gifvit mig tillfälle, att undersöka några stuffer innehållande samma eller möjligen ett närstående mineral från Stansvik nära Helsingfors. På alla dessa lokaler förekom- mer mineralet såsom väsendtlig beständsdel i bergarter, ehuru dessa äro af olika slag, såsom här nedan vidare skall omtalas. Den mest karakteristiska egenskapen hos ifrågavarande mi- neral, hvilken först förorsakat att det uppmärksammats, är det synnerligen praktfulla färgspel, som mineralet företer på vissa senomgangsytor. Detta skillrande färgspel liknar mest labrado- rens karakteristiska ljusreflex från dess brachydiagonala genom- gangsytor och täflar i styrka med denna. Egendomligt är, att detta färgspel framträder mycket tydligare, då mineralet är vått eller fuktigt; ljusreflexen är då kraftigt djupbla. Mineralets verkliga färg, sådan den kan iakttagas på de genomgangsytor, som ej visa färgspel, är ljusbrun med någon svag dragning åt grönt; glansen är stark glasglans; i smärre splittror är mineralet genomlysande. 6 SJÖGREN, GEDRIT I NORSKA OCH FINSKA BERGARTER. Kristaller förekomma ej, utan mineralet uppträder i bred- stängliga partier, några mm i längd och bredd. På förvittrings- ytor bildar sig ett nejlikbrunt till ockergult öfverdrag. I tunnprof under mikroskop är mineralet genomskin- ligt med ljusbrun färg. Partier skurna efter längden visa en tydlig striering motsvarande genomgångarne i längdriktningen; andra genomgångar stå vinkelräta mot dessa och motsvara basiska planet. Snitt vinkelräta mot stänglarnes utsträcknings- riktning förete tvänne tydliga, likvärdiga genomgångar, skä- rande hvarandra under en spetsig vinkel af omkring 55° och en mindre tydlig genomgång, som halfverar den spetsiga vinkeln. Den mikroskopiska undersökningen har vidare gifvit vid handen, att mineralet i de undersökta profven är friskt och - osönderdeladt och icke hyser några anmärkningsvärda inter- positioner. I polariseradt ljus kan man iakttaga en tydlig dikroism; då polarisatorns svängningsplan står parallelt med utsträcknings- riktningen hos mineralet är ljusabsorptionen svagast och det genomgående ljuset svagt gulbrunt eller nästan färglöst; vinkel- rätt deremot eger stark obsorptior rum och färgen är brun- violett. Dikroismen är synlig till och med i vanligt ljus, enär absorptionen ger olika färgstyrka åt de olika partier af mine- ralet som förekomma i ett och samma preparat, allt efter deras kristallografiska orientering. Den stauroskopiska undersökningen i parallelt polariseradt ljus visar dessutom, att en utsläckningsriktning sammanfaller med de stängliga partiernas längdriktning d. v. s. med de prismatiska genomgängarnes skärningslinier. I konvergent polariseradt ljus kan man iakttaga, att optiska axlarnes plan halfverar den trubbiga vinkeln mellan prisma- genomgangarne och att den bisektris, hvars riktning samman- faller med vertikalprismats är positiv; huruvida denna bisektris är den första eller andra, har jag måst lemna oafgjort. Dis- persionens beskaffenhet har det ej heller lyckats mig att be- stämma. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 7 Ur ofvanstaende kan man draga den slutsatsen, att mine- ralet är en rhombisk amfibolart. De optiska egenskaperna öfverensstämma fullkomligt med dem, som af DES CLOIZEAUX 1) och ROSENBUSCH?) uppgifvas för anthofyllit; endast det tydliga färgspelet omnämnes icke af dessa författare. För att närmare bestämma huru nära de prismatiska genom- sangarne komma hornblendeprismats, gjordes några mätningar med reflexionsgoniometer på ett par spaltstycken; på det ena mättes prismavinkeln direkt till 54°56'; på det andra var vin- keln mellan makropinakoiden (100) och vertikalprismat = 27? 55' svarande mot en prismavinkel pa 54?50'. Mätningarne kunde utföras endast med aproximativ noggranhet. De prismatiska genomgangarne hafva en fin vertikal striering, tydligt synlig ge- nom lupp och som äfven ger sig tillkänna i slipprof under mikro- skopet. Den genomgång, som är minst tydlig visar det starkaste färgspelet nämligen makropinakoiden; på prismaytorna märkes icke något färgspel, men deremot företer den basiska genom- gången ett svagare sådant. Den kemiska undersökningen af mimeralet har gifvit följande resultat: För blåsrör smälter det ytterst trögt i fin splittra till en svart, magnetisk kula; med flusserna reaktion på jern och kiselsyra. Angripes knappast af syror. En kvantitativ analys, utförd på Upsala kemiska labora- torium af studeranden Herr G. WALFR. PETERSSON, har angifvit följande sammansättning. ; SUOMI NE NETESEE BR SR Va BÄREN 43,92 4. AlO, EI OLD DI 3 IE SER RE De ER NIE ER 11,34 » REN ANEN EG RN DLR IR 0 RL An [6,81 » [NI OM SEN U Re I ET 1,47 » CODE ERS FRA IHREN ME 3,02 » VIE OD Be Ar an 19,14 » H?O (glödeningsförlust) —.. ooo 1,68 » I 97,38 rn 1) Manuel de Mineralogie, 1, 75, 1862. 2) Physiographie der petrographisch wichtigen Mineralien, 264, 1873. 8 SJÖGREN, GEDRIT I NORSKA OCH FINSKA BERGARTER. Analysen är utförd på material från Hilsen, som med stor omsorg utplockades ur den ganska finkorniga bergarten. Denna analys anger, att mineralet till sin kemiska beskaf- fenhet nära öfverensstämmer med gedrit från Heasdalen nära Gedres i Pyrineerna. Gedrit från denna fyndart analyserades först af DUFRENOY; sedan äro ett par analyser meddelade af PISANI!'). Detta mineral är en anthofyllitart med en ganska betydlig lerjordshalt som enligt PISANIS analyser, kan uppgå ända till 17 % Oaktadt denna höga lerjordshalt äro de fysikaliska egenskaperna dock nästan de samma som anthofyllitens. Orsaken till förlusten i ofvan anförda analys är svår att förklara. Sannolikt anger den närvaron af alkalier, som stundom anträffats i gedrit och hvilka ej blifvit bestämda i analysen. Närvaron af alkalier skulle antyda en börjande sönderdelning, som dock motsäges af mineralets friska utseende i mikroskopet. Den bergart, som förekommer vid Hilsen, i hvilken nu i fråga- varande mineral ingår, kan lämpligast betecknas såsom en amfi- bolit eller hornblendeskiffer. Den är sammansatt af vanligt, svart hornblende och den nyss beskrifna gedriten, hvilka båda bestånds- delar ingå i ungefär lika stor mängd. Beständsdelarne äro sä- ledes tvänne amfibolarter, en rhombisk och en monoklin. Såsom akcessoriska beståndsdelar förekomma i denna berg- art brun, dikroitisk biotit, apatit, rutil och magnetkis. Bergarten är tydligt skiffrig och temligen lätt klyfbar. Den är mörk på grund deraf, att hornblendets svarta färg lyser igenom den genom- skinliga gedriten. Vid ett yttre påseende kan man ej se, att det senare mineralet ingår i större mängd; detta märkes först vid pulvrisering eller ännu tydligare i slipprof. Denna nu beskrifna bergart har ej synnerligen stor ut- bredning. Den förekommer kring sjelfva skärpningen; sa väl i strykningsriktningen som vinkelrätt deremot öfvergår den snart i en annan bergart, som dock äfven innehåller gedrit, ehuru ej i så stor mängd. Öfvergängen tyckes ske derigenom att plagio- ') Des Cloizeaux; Manuel de Mineralogie, 1, 76 och 542. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:O 10. 9 klas så småningom inträder, hvarjemte bergarten förlorar sin skiffrighet och blir mera grofkristallinisk. Bergarten kan i detta förändrade tillstånd betecknas såsom en glimmerhaltig diorit; den innehåller mörkgrönt, nästan svart, vanligt hornblende, hvit plagio- klas ofta något sönderdelad, gedrit och storbladig, brun magnesia- glimmer; beständsdelarne inga till kvantiteten i den ordning i hvilken de här uppräknats. Akcessoriskt förekommer magnetkis, apatit samt obetydligt med kvarts och kalkspat. Huru stor utbredning denna bergart eger har jag ej varit 1 tillfälle att undersöka. Vid granskningen af en del slipprof från andra trakter af sydliga Norge har jag åter funnit det rhombiska amfibol- mineralet. Huruvida detsamma här utgöres af gedrit eller antho- fyllit, derom har jag ej kunnat öfvertyga mig, då dessa mineral kunna skiljas endast medelst kemisk analys. I hornblendeskiffrarne i trakten af Kragerö förekommer det- samma understundom rätt rikligt, men ej såsom konstant be- ständsdel i bergarten. Mineralet har här aldeles samma optiska karaktärer och utseende under mikroskopet som förut är beskrif- vet. Åfven färgspelet är tydligt i afbländadt ljus; ofta ser man ej detsamma makroskopiskt och mineralet kan då lätt undga uppmärksamheten, Dessa skiffrar bestå i hufvudsaklig mängd af mörkgrönt, vanligt hornblende och hvit plagioklas med tvillingstreckning, som framträder äfven makroskopiskt. De hålla dessutom något kvarts, brun glimmer, apatit och granat i mikroskopiska kristaller samt titanit och rutil; svafvelkis samt jernglimmer och magnetit före- kommer äfven; en verneritart, dipyr, ingår såsom beståndsdel i en del af skiffrarne; den uppträder såsom knippvis samlade stänglar, med tydliga genomgångar efter tetragonala prismat. I denna sålunda sammansatta skiffer förekommer äfven anthofylliten. Den uppträ- der ofta 1 väl begränsade prismatiska individer, som stundoin i pris- maändarne äro liksom fransade. En fin streckning parallelt med pris- mats längdriktning är ofta karaktäristisk. I allmänhet är mineralet utan interpositioner och oftast friskare än den vanliga amfibolen. 10 SJÖGREN GEDRIT I NORSKA OCH FINSKA BERGARTER. Stundom är den dock betydligt sönderdelad och man kan lätt följa sönderdelningens gång till dess den fullständigt öfvergått i en blandning af magnetit och brun magnesiaglimmer. Sönder- delningen synes ske på två sätt och utgår antingen från kristal- lernas centrum eller från deras periferi. I förra fallet afskiljas små, svarta, aldeles opaka korn af magnetit, som hafva en långsträckt ellipsoidisk form med runda begränsningar och ej förete några kristallkonturer. Sam- tidigt blir den omgifvande substansen något ljusare och mindre dikroitisk. I andra fallet sträcker sig sönderdelningen först ut- efter de basiska och de prismatiska genomgangarne allt längre in, hvarvid mineralet utefter dessa sprickor blir mörkbrunt och opakt; då sönderdelningen fortskridit längre kan man iakttaga fjäll af mörkbrun glimmer och korn af magnetit. På vägen mellan Fossumfjord och Ringsjön nära Bamle före- kommer en till det yttre gneislik bergart, som innehåller samma rhombiska amfibolmineral. Det är här radierande finstralig i stäl- let för grofstängligt, men förhåller sig i öfrigt lika. Brist pa ma- terial har hindrat mig, att närware undersöka denna förekomst. Anmärkningsvärdt är, att de här angifna bergarterna, som befunnits föra anthofyllitartade mineral tillhöra en och samma geognostiska horisont, så att man kan hafva skäl att antaga, att förekomsten af gedrit är karaktäristisk för bergarterna på denna nivå. Bergarten från Stansvik vid Helsingfors visar sig synnerligen lik den från Hilsen och den rhombiska amfibolen förekommer der i stor mängd, såsom man redan makroskopiskt kan se på det blå färgspelet '). Möjligen är detta samma mineral, af hvilket F. J. Wik meddelat tvänne analyser ?); han upplyser, ') Det mig meddelade stycket åtföljdes af följande originalettikett: »Från en klippa nära Stansvik ej långt från Helsingfors; förekommer med Labradorfeldspat. En vinkel tyckes vara 126”, således nära lika med Anthophyllit; men fossilets sköna blåa glans skiljer det väsenteligt från nämnde fossil». 2) Zeitschrift für Krystallographie, 2, 498, 1878. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 11 att det förekommer i trakten af Helsingfors tillsammans med vanligt hornblende och ett hornblende med anthofyllitens sam- mansättning men monoklint. De båda analyserna angifva en lerjordshalt af 8,55 och 9,46; således bör äfven detta mineral snarare hänföras till gedrit än till anthofyllit '). Enligt WIK förekomma liknande anthofyllitartade mineral äfvenledes i en gabbrolik bergart (olivindiorit) vid Kuru i Finland. I sammanhang med ofvanstaende ma påminnas om följande: att anthofyllit först upptäcktes i närheten af Kongsberg, men att den derstädes ej förekommer i bergart utan i rena bla- diga och sträliga massor såsom sprickfyllnad; vidare att BREIT- HAUPT och PiISANI”) meddelat analyser af ett från trakten af Snarum härstammande anthofyllitmineral, BREITHAUPTS snaru- mit, som synes vara en sönderdelad gedrit enär det håller 13,55 % lerjord och och 4,50% alkalier; att PISANI?) likaledes analyse- rat ett anthophyllitmineral från Bamle som har gedritens sam- mansättning med 12,40 % lerjord och 1,14 % alkalihalt; samt att - DES CLOIZEAUX ?) funnit dessa båda sistnämda mineralen, så väl det från Snarum som det från Bamle, skilja sig från antho- fylliten till de optiska karaktärerna derigenom, att första bisek- trisen sammanfaller med brachydiagonalen och är negativ, då den deremot hos anthofylliten är positiv och sammanfaller med vertikalaxeln. Med den stora axelvinkel som anthofylliten eger, är dock denna skilnad föga väsentlig. I öfrigt består den fysi- kaliska olikheten mellan gedrit och anthofyllit däri, att hos det förra mineralet de prismatiska genomgäangarne äro tydligare än den makrodiagonala, men hos anthofylliten tvärtom. Dessa för- ändringar förorsakas tydligen af lerjordens inträde bland baserna. Då det nu blifvit påvisadt, att gedrit förekommer äfven såsom bergartsbildande mineral, synes den förtjena mera uppmärksam- het af petrograferna, än som hittills kommit den till del. !) Den af Dufrenoy först analyserade gedriten håller 9,31 4 Al, Os. 2) Comt. rend. 84, 1509, 1877. 3) Comt. rend. 84, 1509, 1877. 4) Comt. rend: 84, 1473, 1877. Skänker till Vetenskaps-akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 4.) Från Bureau Central Meteorologique i Paris. Bulletin internationale, 1880: 366; 1881: 1—365. Rapport du Comite& meteorologique, reunion 1881. REVERTEGAT. J. Notice meteorologique sur les mers comprises entre la Chine & le Japon. Paris 1879. 4:o. | BRAULT, L. Etude sur la circulation atmospherique de l’Atlantique du Nord, Atlas. Paris 1874—1880. Fol. 16 cartes. Frän Observatoire de Montsouris i Paris. Annuaire, 1880; 1882. Från Société Meteorologique i Paris. Annuaire, Vol. 28: 3—4; 29: 1—3. Frän Societe de Climatologie i Nizza. Nice medicale, Annee 4: 1—12; 5: 1—10, 12. Frän Observatorium i Perpignan. Bulletin meteorologique des Pvrenees-Orientales, 1880 1—12; ösa 12. Från Uficio Centrale di Meteorologica i Rom. Annali (2), T. 1. Bolletino mensile, 1880: 4—13; 1881: 1—5. Från RB. Osservatorio i Palermo. Bulletino meteorolovico, Vol. 15. Från Observatorium i Siracusa. Osservazioni meteorologiche, Anno 2: 1—12; 3: 1—12; 4: 1—12; 3: 1—12; 6: 1—7. Från R. Osservatiorio dell Universtå i Turin. Bolletino meteorologico ed astronomico, Anno 5—12, 16. Från Osservatorio del del R. Collegio Carlo Alberto i Moncalieri. Bulletino meteorologico, Vol. 14: 1—12; 15: 1—12. (2) Vol. 1: 1—12. Össervazioni meteorologiche... della corrispondenza meteorologica alpina-appennina, Anno 9; 1-12; 10: 112; 11:15, 7. (Forts. & sid. 22.) 13 2 a Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 10. Stockholm. Vanadinmetallen, dess framställning och fysikaliska egenskaper. Af CARL SETTERBERG. [Meddeladt den 15 December 1882.] Vanadinmetallen ansågs en lång tid för en af de lättast reducerbara metaller och framställdes efter olika metoder af åt- skilliga forskare. ROosCoE visade emellertid i sitt utmärkta arbete öfver Va- nadin !), att den förut framställda metallen i verkligheten var en oxid eller en blandning af oxiklorider. Sjelf lyckades han dock icke att fullkomligt besegra de svårigheter, som äro förenade med nämda metalls framställande, utan måste åtnöja sig med en ytterst ringa mängd pulverformig, ej alldeles ren metall. Försök att på elektrolytisk väg afskilja metallisk vanadin. Då en lösning af ammonium-vanadat efter CLASSENS metod ?) underkastades elektrolys vid närvaro af en större mängd ammon- oxalat, förblef vätskan fullkomligt klar, äfven sedan den elek- triska strömmen en längre tid inverkat på densamma. Det kan emellertid icke vara tvifvel underkastadt, att, om elektrolysen fortsättes tillräckligt länge, samma resultat måste erhållas som vid näst följande försök, hvilket endast är en fortsättning af omnämda. En vattenlösning af ammon. vanadat elektrolyserades på samma sätt som vid föregående försök. Vätskan förblef härvid 1) Annal. d. Chem. u. Pharm. supplement b. VI. 2) Quantitat. Analyse a. electr. Wege. Aachen 1882. 14 SETTERBERG, VANADINMETALLEN OCH DESS EGENSKAPER. till en Högen Har men snart afskiljdes vid den positiva polen röda skorpor liknande vanadinsyra. Denna afskiljning uteblef dock, om emellanåt en ringa mängd ammoniak tillsattes. Den erhållna produkten aftvättades med varmt vatten, afsköljdes med sprit och eter samt torkades hastigt. Vid företagen under- sökning erhöllos alla för vanadinsyran karakteristiska reaktioner. Vid upphettning bortgick ammoniak och väl kristalliserad vanadin- syra återstod. Denna utgjorde ungefär 91% af det använda prof- vets vigt. . Då en koncentrerad lösning af vanadintetraoxid i klorväte- syra elektrolyserades efter BUNSENS metod '), antog den i ler- cellen befintliga delen af den blåa vätskan snart en mörkbrun färg, och svarta spröda skorpor började långsamt afsätta sig på den negativa polen, under det flockar af vanadinsyra uppträdde vid den positiva. De svarta skorporna aftvättades hastigt med kokande vatten, afsköljdes med sprit och eter samt torkades raskt. De voro klorfria och bestodo tydligen af någon af vana- dinens oxider, antagligen trioxiden. Den vid elektrolysen använda strömtätheten var 0,253 beräknad efter formeln D = > typ hvaruti R tangentbussolens radie var 300 mm., T jordmagne- tismens horisontala komposant 1,59, O polytan i kvadratmm. 430 och ? den erhållna utslagsvinkeln 55°. Vanadylkloriden och vanadintetrakloriden visade sig vid an- stäldt försök sa litet ledande för den elektriska strömmen, att ut- slag ej erhölls på en vanlig tangentbussol, oaktadt polerna fördes ganska nära intill hvarandra och samma batteri af 10 BUNSENS staplar begagnades, som blifvit användt vid föregående försök. Vanadinmetallens framställande genom di- eller seskviklori- dens reduktion med natrium. För beredande af de för reduk- tionen nödiga fasta kloriderna har jag funnit följande af ROSCOE angifna metod vara den lättast utförbara. Vanadylklorid blandad med tetraklorid beredes genom att i ett gröfre porslinsrör i klor- sasström lindrigt glödga en blandning af vanadinsyra och en icke ') Pogg. Annal B. 91, s. 619. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 15 för ringa mängd kol. Den flygtiga kloridblandvingen befrias från syre genom att upprepade, vanligen 4 å 5 gånger destilleras öfver ett långt lager glödande sockerkol i klorgasström. Destillatio- nerna fortsättas så länge att kloridens klorhalt icke vidare ökas och fullt uppnår den för tetrakloriden beräknade mängden. Innan jag beslöt mig för att använda omnämda berednings- sätt för tetrakloriden, försöktes den af ROSCOoE rekommenderade metoden, att upphetta nitriden i klorgasström. Vid detta arbete erhölls, såsom RoSCoE sjelf anmärker, en med något vanadyl- klorid blandad tetraklorid, hvilken derför måste ytterligare renas från inblandadt syre. Jag har icke funnit något bättre sätt att befria vanadintetraklorid äfven från en mindre syremängd, än genom att destillera den öfver glödande kol. Vid utförande af denna metod har man alltså alldeles samma operationer att verkställa som vid föregående och dessutom nitri- dens beredning, genom hvars användande endast vinnes, att destillationerna öfver kol icke behöfva upprepas fullt så många gånger. Då nitridens framställande är förenadt med ganska mycket arbete, men ett par destillationer lätt äro verkställda, är kloridens framställande efter den sednare metoden betydligt besvärligare än efter den förenämda. Den på ena eller andra sättet framställda tetrakloriden destilleras i vätgasström genom ett glödande rör, då på det glö- dande stället allt efter vätgasens mängd di- eller seskviklorid afsätter sig. Då de fasta kloridernas beredande är den svåraste af samt- liga operationerna, torde omnämnande af de försigtighetsmått, man har att iakttaga för ernående af ett godt resultat, vara af intresse. Den fullkomligt torra och rena vätgasen inledes genom tuben till den för destillation af kloriden afsedda retorten, hvil- ken medelst en stadig kautschukligatur fästes uti ett gröfre förbränningsrör, i hvars andra ända ett T rör genom en kork noga inpassas. T rörets undre ben mynnar genom en dubbelt genomborrad kork i en hög och smal flaska, 1 hvilken möjligen oförändrad tetraklorid kondenseras, under det att vid reduktio- 16 SETTERBERG, VANADINMETALLEN OCH DESS EGENSKAPER. nen uppkommet klorväte genom ett i korken inpassadt glasrör afledes genom ett lager konc. svafvelsyra. T rörets horisontala öppning slutes genom ett kautschukrör i hvars andra ända en glasstafsbit blifvit instucken. Sedan vätgasen under flera timmar fått stryka genom appa- raten, infylles tetrakloriden i retorten, och vätgas genomledes anyo en längre tid. Retorten upphettas härefter till dess att några droppar klorid öfverdestillerat och kondentserats uti glas- röret, och dessa utdrifvas sedan härur genom att svagt upphetta röret utefter hela dess längd. Verkställes upphettningen redan från början, inträffa lätt hela arbetet förstörande explosioner af klorknallgas, troligen uppkommen derigenom att tetrakloriden vid börjande kokning afger en del mekaniskt upplöst klor. Se- dan allt sålunda blifvit förberedt upphettas rörets yttre del till mörk rödglödgning och tilloppet af klorid och vätgas regleras efter önskan. Då det är likgiltigt, hvilken af de fasta kloriderna som erhålles, endast operationen hastigt och glatt försiggår, så drifves destillationen bäst så raskt, att en ringa mängd klorid oförändrad öfvergår, då såsom produkt en vackert kristalliserad triklorid erhålles. Under destillationen förflyttas glödgningen af röret icke allt för långsamt framåt, emedan röret då lätt kan tillstoppas af för mycken på ett ställe afsatt klorid. Skulle likväl, trots all försigtighet, röret igenfyllas, uppborras det genom kautschukslangen på T röret medelst en torr och uppvärmd glas- staf. Så snart den önskade mängd klorid erhållits, afbrytes operationen och af det ännu varma röret bortskäres dess yttre del med en ringa mängd klorid, emedan denna genom diffusion af luft lätt kunnat blifva syrehaltig. Den större delen af klori- den reduceras ofördröjligen med natrium. Kloridens reduktion med natrium utfördes i en liten svarfvad cylindriskt formad jerndigel försedd med väl slutande ingängadt lock!). I den något uppvärmda digeln nedlades först ett stycke blankt natrium derefter kloriden och slutligen ånyo ett stycke !) F. L. Nilsson, Otto Petersson. Wiedemanns Ann. 4, 554. ÖFVERSI@T AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10, 17 blankt natrium, hvarefter alltsamman hårdt sammanpressades och, sedan locket blifvit väl tillskrufvadt, hastigt upphettades till mörk rödelödening. Sedan digeln afsvalnat, bortskaffades det icke obetydliga natriumöfverskottet för att undvika för häftig reaktion med sprit, och ur återstoden erhölls vid behandling med vatten ett metallpulver, hvilket, fullkomligt uttvättadt, afskölj- des med sprit och eter samt torkades. Manga dylika reduk- tionsförsök hafva med smärre förändringar i metoden blifvit ut- förda. Vid en del af dessa har klornatrium blifvit tillsatt sasom flussmedel och hettan stegrats ända derhän, att gasformigt natrium börjat uttränga genom digelns förskrufning, utan att det lyckats mig att erhålla smält metall. Vid de trenne sednaste försöken, hvilka blifvit utförda såsom ofvan beskrifvits, hafva särdeles ljusfärgade metallpulver erhållits. Dessa metallpulver hafva vid oxidation upptagit från 75 till 75,5 4 syre och af dem har det renaste blifvit användt till fastställande af vanadinmetallens nedannämde egenskaper. Vanadinmetallens egenskaper. Framställd på ofvannämde sätt är vanadinmetallen ett grått metallpulver, ı hvilket man med blotta ögat lätt upptäcker tal- rika glimrande kristallnålar. Vid rifning med agat ger den ett silfverfärgadt streck och låter lätt pulverisera sig. Med undantag af spec. vigten öfverensstämma dess egenskaper meddem, som af ROSCOE förut för metallen blifvit angifna. Spec. vigten bestämd genom metallens vägning 1 vatten af + 15? C har vid tvänne vägningar befunnits vara 5,866 och 5,875 eller i medeltal 5,s7. Vanadinmetallen synes med lätthet ingå legeringar. Vid ett försök att förbränna metallen i ett silfvertråg gaf den med nämda metall en silfverhvit spröd legering. Kiselsyra upptager metal- len med begärlighet, och en ringa halt af densamma gör att metaNen smälter till silfverglänsande spröda kulor. En dylik smält produkt upptagande vid oxidation 70—72,7 % syre erhölls vid ett försök, då genom oförsigtighet glasflingor antagligen måste hafva blifvit inblandade i den använda kloriden. Den i ett prof Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 10. 2 18 SETTERBERG, VANADINMETALLEN OCH DESS EGENESKAPR. bestämda kiselsyrehalten uppgick endast till 0,5 Z, men torde i olika stycken hafva varit varierande, såsom deras olika för- måga att upptaga syre tyckes utvisa. Den till spec. vigtens bestämmande och sedermera till fast- ställande af spec. värmet använda metallen gaf genom oxidation med salpetersyra och återstodens glödgning 1 syrgas en särdeles vackert kristalliserad vanadinsyra.. Denna var klart löslig i ammoniak och klorvätesyra, och den klorvätesura lösningen gaf efter afdunstning och fullständig intorkning en i saltsyra klart löslig återstod. Vid metallens oxidation upptogos följande syremängder: N:o 1. 0,1542 gm. metall vägde efter oxidation med salpeter- syra och aterstodens glödgning i syrgas 0,2710 gm. N:o 2. 0,1834 gom. metall behandlad såsom föregående vägde 0,3216 gm. 100 delar upptogo saledes: N:o 1. N:o 2. Beräknadt. a8 75,4 78. Metallen bestod alltså af 98,7% vanadin och 1,3% syre. Vanadinmetallens spec. värme. Till bestämmande af vanadinmetallens spec. värme stod mig 5,1696 gm metall till förfogande, hvilka med antagande att vanadinmetallens atomvärme vore normalt, och experimentet verk- ställdes så att metallen afkyldes omkring 85? C representerade ett termiskt värde af omkring 55 gram-kalorier. Metallen var insmält i en glashylsa vägande 1,985 gm, hvilken med antågande att glasets spec. värme vore ungefär 0,2 motsvarade omkring 33 kalorier. Tillsammans skulle alltså 388 kalorier uppmätas, hvilket jag, om experimentet verkställdes med tillbörlig omsorg, ansåg mig kunna göra genom blandningsmetoden, och detta sa mycket heldre som jag vid användande af denna metod ansäg mig genom kontrollförsök någorlunda kunna fastställa de värme- förluster, som vid dylika experiment lätt kunna inträffa. Kalori- metern var af messing med omrörare af samma metall, den hvi- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 19 lade på trenne elfenbensspetsar och skyddades mot drag genom en blank, täckt messingmantel. Den vid försöken använda termometern var korrigerad och delad i 0,02 grader. Afläsningen skedde med en genom vatten- pass inställd kikare och kunde verkställas så noggrannt, att fel större än 0,0025” OC. icke torde förekomma. Metallen uppvärmdes i ett profrör, omgifvet med en passande glasmantel, mellan hvilka vattenånga leddes ända till det ögon- blick profvet nedkastades i kalorimetern. I profrörets mynning var medelst en kork en tillförlitlig termometer fästad. Experimenten leddes så att i allmänhet endast obetydliga korrektioner behöfde användas, och dessa verkställdes på vanligt sätt genom att en längre tid, vanligen 8 minuter, före och efter hvarje försök anställa iakttagelser öfver den fyllda kalorimeterns temperaturförändringar. En tid af 2, högst tre minuter erfordra- des för att uppnå sluttemperaturen. Vid de utförda försöken äro följande värden alltid desamma: Kalorimeter med omrörare vägde 22,61 gm och Jdesswyattenvardelalltsa: AR u Lenin ARA dd 2,025 gm. I termometern 9,46 gm kvicksilfver och dess vattenvärde alltså och 0,96 gm glas och dess vattenvärde alltså... 0,192» Summa 2,53(2) » Bestämning af det använda glasets spec. värme. N:o I N:o 2 Erlass ne nen FOOD Se TEN ASS 4,0070 upphettningstemperatur _..... 1002,05. 28a 2 Ke 100° C begynnelsetemperatur _.......- 1555,20. a a re 15,300. sluttemperatun 2, ET 163300. 2: ame 0 Pa ne 16,100. korrig. sluttemperatur __....... Ib, 3201 u Lo a nn ee 16,085. Kalorimeter > vattenvardes VIS 2 Fr 87,53 Häraf beräknas kalorier... 68,27. er N En jr Ve Ra Er Glasets spec. värme befinnes således efter N:o 1 vara 0,2006 och efter N:o 2 0,213 eller i medeltal 0,201. 20 SETTERBERG, VANADINMETALLEN OCH DESS EGENSKAPER. Undersökning af metodens tillförlitlighet. Härtill användes så mycket vatten, inblåst i en mindre mängd glas, att det hela motsvarade en värmemängd, som ej alltför mycket skiljde sig från den värmekvantitet, som var afsedd att uppmätas vid be- stämmandet af vanadinmetallens spec. värme. N:o 1. N:o 2. N:o 3. (HEY ERE ASTAIRE VS SIN Ta rg 0,6492. 0,6492. ° 0,6492. Vvatten:sak. ne BU SIS ÄR SR. ale 0,8828. 0,8828. Ö,8828. upphettningstemperatur __.._....... 100° C. 100207 7100782 begynnelsetemperatur =... 14,600°C. 14,440°0. 14,140’ C. slußtemperatung 2, Au 15,630° C.'15,410°C. 15,405 ° C. kon sluttemperatun 2 15,630°C. 15,410°C. 15,415°.C: kalorim. etc. + vattenvärde_..... 82,53 gm. 87,53 gm. 87,53 gm. Häraf beräknas kalorier ____...._ 85,00. 84,90. 85,34. Vid försöken borde enligt beräkning hafva erhållits kalorier 85,49. SL TI. ; SF saledes har förlorats kalorier oe, 0,81. 0,27. eller i medeltal för hvarje försök 0,55 kalorier. Vid följande beräkningar har denna värmeförlust icke blifvit tagen i betraktande, dels emedan en del af densamma måste at- räknas på det använda glaset, och dels derför att ingen korrek- tion blifvit beräknad för den tillsammans med metallen inne- slutna luften. Bestämning af vanadinmetallens spec. värme. Neo@l 7 N:0 9222 NEO De INO 9 N:083. Metalle NGN Dee: 1 Dr1696 45140, 072510: DJS ONTeem: PETE oda. 150350 NGAN res u TER upphettning -.---- 19020: — — — — begynnelsetemp. 14,800°C. 13,460”C. 14,840”C. 15,600”C. 15,700. sluttemperatur.. 15,780°C. 14,530°C. 15,745. 16,460. 16,585. korrig.sluttemp. 15,310. 14,550. 15,300. 16,455. 16,595. kalorim. etc. + vattenvärde.. 87,53. 82,53. 02,53. 92,53. 87,53. Häraf beräknas kalorier ...... BBi82.1 BN Bl LTE: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10, 21 ND lar N 02: INFON OM N: INO. BD hvaraf 'glas ...... 33,60. 34,18. 33,62. 31,46. Alle metall således . 55,24. 55,78. 55,21. 47,19. 46,92. och metallens spec. värme befinnes vara 0,1269. 0,1260. 0,1268. 0,1252. 0,1246. elessenedeltalde eat nel ln... ER U ser 0,1259. Vanadinmetallens atomvärme beräknas af detta spec. värme till 6,46. Det ofvan funna spec. värmet torde till följd af den ringa syremängd, som förorenade metallen, vara något för högt. En korrektion skulle härför lätt kunna beräknas om åtskilliga be- stämningar verkställdes på metali med olika syrehalt. Felet torde emellertid icke vara särdeles betydligt och är 1 motsatt riktning till det, som möjligen kan ligga 1 bestämningsmetoden. Ofvanstående arbete har blifvit pabörjadt på inradan af Herr professorn. m. m. A. E. NORDENSKIÖLD samt till en del blifvit verkstäldt pa Riksmusei mineralanalytiska laboratorium. fran hvars samlingar jag äfven rikligen blifvit försedd med arbets- material. Till Herr professor A. E. NORDENSKIÖLD frambär jag härmed min vördnadsfulla tacksamhet, för det han genom sitt inflytande och välvilja beredt mig tillfälle att utföra denna under- sökning af vanadinmetallen. 22 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fran sid. 12.) Från K. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht. Nederlandsch Meteorologisch Jaarboek, 28: 2, 32: 1. Frän Observatorium i Batavia. Meteorological observations, Vol. 5. Regenwaarnemingen in Nederlandsch-Indie, Jaarg. 2 Se Från Observatorio meteorologico e magnetico i Coimbra. Observacoes meteorologicas, 1880—1881. Från Station Meteorologique i Braila. Observations météorologiques, 1879. Från Observatorio de Marina i San Fernando. Observaciones meteorolögicas, 1877, 1878, 1880. Från Real Collegio de Belen i Habana., Observaciones magneticas y meteorolögicas, 1874. Från Physikalisches Gentralobservatorium i S:t Petersburg. Meteorologisches Bulletin, 1881: 1—365. Annalen, 1876: Anhang; 1879: 1-2; 1880: 1 2; 1881: 1. Repertorium für Meteorologie, Bd. 7: 2. Wırv, H. Instruction. für meteorologische Stationen. S:t Petersh. 1869. 4:0. Från Physikalisches Observatorium i Tiflis. Beobachtungen der Temperatur des Erdbodens, 1880. Magnetische Beobachtungen, 1880. Frän Tellurisches Observatorium i Bern. Jahrbücher, 1879—1880. Från Meteorologische Centralanstalt i Zürich. Schweizerische Meteorologische Beobachtungen, 15: 6—8; 16: 5—8; 17: 1—8; 18: 1—4. Meteorologische Beobachtungen an 16 Stationen der Schweiz. 1881: 1—12. (Forts. å sid. 34.) 23 Ötversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1882. N:o 10. Stockholm. Om de så kallade kalkborsten hos ett par Eriophora. Af P. G. E. THEorın. Tail. XVIII. [Meddeladt den 15 December 1882]. ; = Redan länge har jag haft för afsigt att studera de s. k. kalkborsten hos slägtet Zriophorum, men kom först i våras att sätta denna min plan i verkställighet. Jag har nemligen tyckt, att deras högst obetydliga längd vid blomningen, jemförd med den storlek, som de erhålla, medan frukten mognar, ej rätt väl passar tillsammans med benämningen af kalkborst, som de van- ligen hafva. Resultatet af mina undersökningar föreligger här och är sammanfattadt med största möjliga korthet. Under senare delen af Mars månad detta ar uppsökte jag vid Falun exemplar af Eriophorwm vaginatum. Hos dessa voro axen omslutna utom af de 2 på säfstjelken sittande skiflösa sli- . dorna äfven af det innersta rotbladets slida. Axets stam var 3- eller 5-kantig, och kanterna bildade spirallinier utefter stammen. Emellan dessa kanter befunno sig dälder i form af langsgaende, spiralstälda fördjupningar, och i dem hade blommorna sin plats den ena ofvan den andra. Da man vid ofvannämnda tidpunkt verkställer en ej för tunn genom- skärning genom axstammen med tillhörande blommor, kommer också tvärsnittet att framvisa, om stammen är 3-kantig, på 1:sta sidan fästet för har och befruktningsorgan samt möjligen 24 THEORIN, OM DE S. K. KALKBORSTEN HOS ETT PAR ERIOPHORA. något litet af dessa sjelfva, på den 2:dra nedre delen af håren och befruktningsorganen och på den 3:dje endast dessa senare. Det är naturligtvis på särskilda, i de spiralstälda fördjupnin- sarne- befintliga sma qvasi-blomskaft, som blommorna sitta. Sagde skaft äro sammanvuxna med axstammens centrala del saväl som med dess spiralstälda kanter och bilda, så att säga, utåt nagot sluttande, trappstegslika afsatser i fördjupningarna. Skaften äro nemligen bredare uppåt, och i sin öfra ända, mot- svarande en sorts blombotten, alldeles platta eller erinra till sin form något om omvända käglor. De utgjordes ännu i sin öfre del till hela sin utsträckning af finmaskigt, protoplasmafyldt urparenchym, en väfnad som fortsätter sig ett stycke nedåt, syn- nerligast i grenens midt. Vid denna tid hade skärmfjällen bland alla växtdelar, som hörde till blomman eller befunno sig i dess närhet, hunnit längst i utveckling. De voro, utom att ceildel- ning och cellförlängning kanske ännu försiggingo i deras nedre del, redan fullvuxna och lago till stort antal det ena utanför det andra. De voro fästade i den fria kanten af sagde käglor och löpte nog äfven ned på dem.!) De utgingo dock ej med en smal bas från en obetydlig del af blomskaftet utan hade sitt fäste pa öfre yttre kanten af hela den fria grenen samt sträckte sig till och voro förbundna med sjelfva axstammen till och med något ofvan om hårens samt befruktningsorganens vidfästning, så att dessa här omslötos af en sammanhängande cellväfnad. En eller annan tiondedels millimeter ofvan om den platt af- stympade grenspetsen upphörde sambandet mellan skärmfjäll och axstam, så att det förra i sin öfre del lätt kunde böjas ut. Det sagde rummet, hvari hårens och befruktningsorganens nedre del är innesluten, har en bredt oval form, hvarom fig. 8 d lemnar en föreställning. Axstammen innanför rummet utgjordes först af ') Hos Bleocharis palustris finnes det en ofvanom skärmfjället förlängd stam. i hvars spets pistillen har sin plats, och på hvilken ståndarne samt de 6 kalkborsten sitta strax der nedanför. Desse borst äro gauska robusta och vid blomningen rätt stora, men deras bestämmelse att kringsprida frukten skönjes tydligt deraf, att deras celler äro i sin öfre ända utdragua till långa, nedåt rigtade hvassa hakar. ÖFVERSIG AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 25 ett parenchym, hvars celler stötte temligen fullständigt intill hvarandra, derpa af ett midtför fördjupningen bredare men när- mare stammens kanter mer och mer afsmalnande lager af paren- chym med stora intercellularrum, en väfnad som vid olika tider och på olika exemplar är något olika utvecklad. Derinnanför vidtog stammens, så att säga, kärna, som ytterst bestod af tätt parenchym med temligen concentriskt ordnade kärlknippen utom vid kanterna och i sin midt hade betydliga rum mellan cellerna. De af skärmfjällen omslutne och pa blomskaftets öfre ända sittande standarne och pistillen voro under senare delen af Mars langt ifrån fullvuxna, och de jemte dem belägna håren voro in- begripna i sin första utveckling. Nästan samma storlek och utseende egde håren och befruktningsorganen i slutet af Sep- tember. Att de vid den förra tidpunkten ännu mer eller mindre befunno sig i ett hvilostadium, finner man äfven deraf, att pa alla ställen i axstammen utom i dess kärlknippen och bland blommans delar 1 standarna och skärmfjällen ganska betydliga stärkelseqvantiteter voro vid detta tillfälle hopade, som längre fram på våren öfverga i andra ämnen. Det föregående afser att lemma en föreställning om beskaf- fenheten hos de växtdelar, som stöta intill håren eller befinna sig i deras närmaste granskap. Jag öfvergar nu till att tala om dem. Haren sutto i jembredd ej blott med hvarandra utan ock med befruktningsorganen pa den breda och alldeles platta öfre ändan af axgrenen. De voro, såsom förut sagts, tidigt på våren mycket outvecklade och bildade liksom små tappar på blom- botten. Härens celler liknade cellerna i denna, och de förra öfvergingo så utan gräns i de senare, att man vore frestad före- ställa sig, att blombottnens cellväfnad i sin öfversta ända på otaliga ställen brustit sönder till små upphöjningar. Haren stodo så tätt inpå hvarandra, att det ej någonstädes var möj- ligt att upptäcka någon blombottnens ytcell, som, såvidt han ej befann sig nedanför ståndarne eller pistillen, ej upptill var be- gränsad af en hårcell. Härom lemma figurerna 5, 6, 7, 8 och 14 en upplysning. Man kunde tycka, att håren, då de här- 26 THEORIN, OM DE S. K. KALKBORSTEN HOS ETT PAR ERIOPHORA. stamma från celler, som bilda ytan af en kretsrund skifva, äfven sjelfva böra hafva en om kransar erinrande inbördes ställning. Men äfven om håren stå i utanför hvarandra varande rader rundt omkring på blombottnen, så, enär detta är framtvingadt deraf, att håren eller befruktningsorganen stöta intill alla blombottnens ytceller, som naturligtvis maste befinna sig den ena utanför den andra eller innanför eller vid sidan om honom, kan man väl svarligen säga, att de derföre bilda kransar elier hafva någon annan, hylledelar vanligen tillkommande inbördes ställning och detta så mycket mindre, som de förekomma ej blott utanför befruktningsorganen utan i största mängd mellan ståndarna, ja till och med innanför dem. De yngsta hår, som jag i blomman hos Eriophorum vagina- tum iakttagit, utgjordes endast af 3 celler, och sådana unga har hade tydligen bildats uteslutande af cellerna i blombottnens öfver- sta cellrad. Att genom fortgående delning endast i dessa första fa härceller det unga håret kan erna en ej ringa storlek, visa oss fig. 5, 6 och 7, emedan hos dem intet tyder på, att blombottnens subepidermoidala cellrader böjt sig uppåt för att deltaga i upp- byggandet af håren i blommorna. Huruvida detta kan vara hän- delsen under en senare tid af hårens utveckling, vägar jag ej be- stämdt afgöra men får säga, att jag aldrig, vid hvilken alder jag än tagit blommorna eller frukten hos Eriophorum vaginatum i betraktande, skådat dylika uppatböjda subepidermoidala cellrader i blombotten, som annars äro sa vanliga, när andra celler än ytceller deltaga 1 sammansättningen af ett trichom. Efter det att således med all sannolikhet en eller högst tvänne af blombottnens i öfversta cellraden belägna celler gif- vit det första upphofvet till ett blomhar hos ifrågavarande växt, försigga i hårembryonet ej blott horizontala utan äfven verti- kala celldelningar, hvilka senare samtidigt ega rum i blombott- nens öfre del. Genom dessa vertikala celldelningar uppstå i håren nya celler så väl jemsides med som bakom de förutvarande. Sedan genom sådana delningar håret blifvit så pass vidt, att vid dess bas 2 bakom hvarandra belägna cellrader med ett ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 27 större antal, ända till 6 eller 7 jemsides stående celler i hvarje hunnit bildas, och att det uppstått en mer eller mindre full- ständig 3:dje rad mellan de båda yttersta, och sedan håret nått en viss längd, något större än den som i fig. 7 är antydd, för- längas spetscellerna och derpå allt flere och flere nedom dem, hvarunder celldelningen fortsättes i hårets nedre del. Den verti- kala celldelningen vid hårets bas pågår ännu en tid eller så länge, till dess 9 till 10 jemsides stående celler i hvarje yttre cellrad hunnit framkomma. Medan förlängningen af cellerna ett stycke nedom spetsen och sedan utefter hårets hela längd fort- går, förstoras hufvudsakligen de båda yttre cellradernas celler, hvaremot de mellan dem belägna ej na samma utveckling utan förstöras eller blifva åtminstone mindre och liksom inklämda mellan de förra (jemför fig. 2 och 8 med fig. 3 och 4 samt 9, 10 och 11). Härigenom erhåller det fullvuxna håret utefter största delen af sin längd en ännu mer tillplattad, bandlik form (fig. 10) och består af långsträckta, tunnväggiga och luftförande celler med temligen vinkelräta tvärväggar (fig. 13). Blott mot spetsen försvinner bandformen, och håret blir der mera trindt. I den yttersta spetsen skjuter ofta en cell ett stycke framom de andra. Annars bildas spetsen af 2 jemsides staende celler, bakom hvilka en 3:dje ibland befinner sig, som stundom räcker litet öfver dem (fig. 12). I alla händelser vidtager ej långt från öfre ändan en fullständig andra cellrad, och i båda blifva cel- lerna allt talrikare, ju närmare harets bas de äro belägna. En särdeles vigtig del af mina för öfrigt anspråkslösa under- sökningar var att så noggrant som möjligt kunna bestämma ha- rens längd ej blott vid vegetationstidens början utan ock vid flere särskilda tillfällen under deras utveckling, ända tills de blifvit fullvuxna, samt framför allt att constatera, att håren, när befruktningsorganen voro färdiga, till allra största delen ännu befunno sig i ett, så att säga, embryonärt tillstånd. Mät- ningar, som för sagde ändamål anstälts både på håren och in- till blomningen äfven på ståndarna och pistillen meddelas här i ett sammanhang. 28 THEORIN, OM DE S. K. KALKBORSTEN HOS ETT PAR ERIOPHORA. Den 25 Mars voro i en del blommor ståndarne 1,728 mm. långa, och de unga håren ej mer än 0,133 mm. långa samt i en annan del ständarne 2,160 mm. långa, medan de unga håren sällan uppnått mer än 0,180 mm:s längd. Den 9 April, då pistillen var 5,195 mm. lang, och standarna voro 3,563 mm. langa, voro de flesta håren mindre än 0,360 mm. d:o. Den 29 April, > da pistillen var 5,9358 mm. lang. och de nu fullvuxna standarna voro 8,907 a 10,391 mm. långa voro somliga har ända till 0,720 mm. langa, det största flertalet ej öfver 0,360 d:o d:o och många ännu kortare. Fullvuxna voro de flesta hären omkring 23,75 .mm. länga; några kunde vara något längre, andra något kortare. Vid den tidpunkt, då befruktningsorganen voro mogna, hade således inga hår nått mer än \/,,, manga blott \/,, af sin fulla längd och åter andra en ännu mindre bråkdel deraf. Haren befunno sig således vid blomningen i ett högst outveckladt till- stand och hade dertill saväl da som förut en mycket olika längd. Men större och mindre hår förekommo ej hvar för sig, så att t. ex. de största befunno sig vid periferien af blombottnen, och de som voro mindre och mindre uppträdde närmare och närmare dess centrum, utan de något mer försigkomna håren funnos i den brokigaste blandning med dem, som voro vida mindre. Vid blomningen hade den blombärande grenens öfre meller- sta del nästan samma utseende, vi beskrifvit honom ega i slutet af Mars, och dess celler, ehuru nu kanske något större, utgjorde väl ännu ett urparenchym. Dertill hade den i öfversta ändan lossnat ett litet stycke från den öfriga blomgrenen. I denna voro väfnaderna mer differentierade. Under fruktmognaden för- OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 29 sigga, samtidigt med det att haren na sin fulla längd, at- skilliga förändringar med blomgrenens öfre mellandel äfvensom med skärmfjällen. De vid blomningen ännu finmaskiga cellerna i blomskaftets öfre mellandel utbildas nemligen nu till en mot den öfriga cellväfnaden i skaftet skarpt begränsad urmelik men fyld kropp, som kan, då han uppbär den med harens tillhjelp kringfiygande frukten, kallas karpofor (fig 14 d). Den har redan under fruktens första utveckling till ?/, af hela sin utsträckning på längden lossnat från beröringsytan med det återstående af blom- grenens öfre ända. Såsom fig. 14 visar, likna cellerna i karpoforen, utan att utgöra ett urparenchym, ganska mycket ett sådant och äro betydligt mindre än cellerna utanför honom samt mycket tunn- väggiga. Dertill äro de, med undantag af några rakt under frukten belägna, alldeles i saknad af chlorophyll. Genom karpoforen framga kärl till frukten. I sin yttersta omkrets är karpoforen begränsad af en rad något större celler, än hans öfriga äro, men lika tunn- väggiga som dessa. Utanför och nedanför karpoforen vidtager ett chlorophyllförande, tätt parenchym, som mot blomgrenens bas mer och mer afsmalnar samt genomdrages af kärlknippen till saväl skärmfjället som karpoforen och frukten. Emellan nu om- talade parenchym och sjelfva axstammen finnes det celler med större intercellularrum. En sådan väfnad, fastän den ej sträc- ker sig sa langt uppåt, uppträder äfven på andra sidan om det täta parenchymet. Så snart karpoforen börjat skarpt differentiera sig från öfriga delar af blomgrenen, uppstår det äfven i skärmfjällets nedre del strax ofvanom harens vidfästning några rader små och tunnväggiga celler tvärs igenom hela skärmfjället (fig. 14 e’). När frukten hunnit till sin fulla längd och blifvit mogen, gå dessa sma celler sönder, och skärmfjället, som förut hela tiden haft en upprätt- staende ställning och hardt tryckt mot frukten samt hindrat den från att lemna sitt fäste, faller nu bort. Samtidigt härmed hafva ock cellerna utefter hela karpoforens omkrets gått sönder, hvarefter karpoforen ligger lös i den af den öfriga blomgrenen omslutna hålan. Det bortfallna eller åtminstone tillbakaböjda 30 THEORIN, OM DE S. K.' KALKBORSTEN HOS ETT PAR ERIOPHORA. skärmfjället tillåter håren att breda ut sig. Karpoforen vissnar, hoptorkar och blir ännu lättare samt bildar derefter en smal, på midten något tjockare skifva, hvarvid frukt och hår äro fästade. En vindpust kommer och rycker karpoforen med frukt och hår ur sin grop. Haren spärras ut ännu mer. Vinden för den lätta frukten längre och längre bort, tills den hunnit målet, kanske en lämplig groningsplats. Hos Eriophorum angustifolium, hvars hår jag endast i deras mer utvuxna skick haft tillfälle att undersöka, förefinnas några mindre afvikelser, från hvad ofvan är sagdt om håren under senare delen af deras tillvaro samt om karpoforen hos E. vaginatum. Hären hos E. angustifolium äro nemligen längre, vid basen bredare och mera långsamt afsmalnande mot spetsen, än hvad förhållandet är hos E. vaginatum. Till och med såsom ej fullständigt utvuxna, hvilket syntes derpa, att ifrågavarande hår vid basen hade plasmafylda celler med tätt stående tvär- väggar, kunna håren hos E. angustifolium vara 44,53 mm. långa. Vid sin bas bestå de af 2 bakom hvarandra stående cellrader, hvardera med ända till 13 celler i bredd (fig. 11). Haren äro således utefter största delen af sin längd fullständigt bandlika. Först mot spetsen blifva de mer trinda. Haren äro ganska många jemte hvarje frukt. Jag räknade bredvid en qvarsittande, nära mogen frukt 117 hår, och med en kringflygande följde 107. Karpoforen, hvarpa håren sitta, är uppåt afrundad och skjuter med en bred afrundning ned i sjelfva blomgrenen eller är i det närmaste biconvex. Den uppåt böjda halfvan är till stor del chlorophyllförande. Midt på upphöjningen är frukten fästad med bred bas. Sedan skärmfjället, som i sin nedre del har ett par rader små, lättare förstörbara celler, böjts tillbaka eller af- fallit, bör genom härvarande långa hår den från blomgrenen lossnade karpoforen ganska lätt kunna ryckas ur sin grop, som här är mycket grundare än hos E. vaginatum. Den med fruk- ten kringflygande karpoforen är på undra sidan tillplattad och har fatt ett skrumpet utseende samt en mörk färg alltigenom. Afven håren blifva närmast intill sin utgångspunkt mörka. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 31 Föregaende framställning af de s. k. kalkborsten hos Eriophorum vaginatum tillåter oss att om dem uttala följande omdömen hvilka sannolikt äro tillämpliga äfven på öfriga Eriophorum- arters s. k. kalkborst. I. Jag kan ej första, att nagot annat finnes, som berätti- gar dessa s. k. kalkborst till att anses för blomhylle, än att de utväxa vid sidan af befruktningsorganen och från samma stam som de. ; | 2. Andra och vigtigare omständigheter tala ovedersäg- ligen emot den nu brukliga benämningen på håren 1 Eriophorum- blommorna och mot den uppfattningen, att de skulle vara hylle- delar. De äro till utveckling och byggnad verkliga trichomer, hvilket äfven synes såväl deraf, att, da de under förstoringen utvecklas olika fort, större och mindre hår äro blandade utan ordning om hvarandra, som ock deraf, att håren i stor mängd sta emellan ståndarna samt till och med förekomma innanför dem. Vidare är det händelsen, att håren äro vid blomningen högst obetydligt utvecklade eller hafva ernått en nästan för- svinnande bråkdel af den längd, till hvilken de sedermera hinna. 3. Deras bestämmelse är att kringsprida frukten. Den stamdel, från hvilken de utväxa, får då såsom karpofor utgöra sambandet mellan håren och frukten. Såväl härigenom som i följd af sin tydliga trichom-natur kunde Eriophorum-håren med stort skäl kallas fruktspridningshår. Till sist vill jag påpeka, att de s. k. kalkborsten hos slägtet Eriophorum i viss mon öfverensstämma med pappus hos fam. Composite. Båda äro de tydligen trichomer och till- höra egentligen växtens fruktstadium. Äfven olikheter dem emellan föreflnnas. Composite-penseln är vid blomningen vida mer utbildad, än hvad förhållandet är med Eriophorum-håren. Composité-penseln utvecklas, såsom E. WARMING visat i Viden- skabelige Meddelelser för ar 1872, efter trichomers art från en såsom foder ansedd ringformig valk vid kronans bas, medan 32 THEORIN, OM DE S. K. KALKBORSTEN HOS ETT PAR ERIOPHORA. Eriophorum-hären,!) äfven dessa verkliga trichomer, taga sitt ur- sprune från den blombärande orenens öfre ända.? io) [) ') I början af uppsatsen omtalas, att de späda håren äro inneslutna mellan stammen. och det härmed sammanvuxna skärmfjället, och att nästan alla blom- bottnens ytceller ingå i härens bildning. Hären, som redan från början hafva det temligen trängt, få under tillväxten ännu knappare utrymme, emedan det rum, hvari deras fortväxande del är fast innesluten, ej förstoras 1 samma mon, som håren blifva vida. Att det omtalta rummet ej blir synnerligt större, än det var vid blomningen, visar sig deraf, att de celler, som bilda det allra mesta af blom- bottnens öfre del eller det ifrågavarande rummets bas, ständigt förblifva små och erinra om ett meristem. Det nu sagde finner sin förklaring deri, att dessa små karpoforens celler. som vid blomningen ännu utgöra ett meristem, ej kunna under fruktmognaden synnerligt förstoras, enär de under denna tid rundt omkring äro omslutne af färdiga, utvuxua celler och växtdelar, som tvinga karpoforens celler att förblifva nästan lika stora, som de voro, då de vid blomningen utgjorde ett meristem. Den sig utbildande frukten tar nog lika stort utrymme som frukt- ämne och ståndare tillhopa. Eftersom således det ram, hvari härens fortväxande nedre del befinner sig, ej blir synnerligen större, än det var, då håren voro em- bryonära, få de ej, som under utväxningen äro i sin nedre del hopklämda, till- fälle att utbilda den mellersta cellraden, som blott kommer att bestå af en eller annan i förhållande till de öfriga liten vell (fig. 2 och 10), utan erhålla en band- lik skapnad. Männe det då under sådana förhållanden ligger så fjerran att för- moda, det denna hopklämning af hårens tillväxande nedre del tvingar närings- ämnena att uppbygga håren hufvudsakligen på längden och således blir ett medel, hvarigenom håren erhålla en för sitt ändamål passande längd och skapnad? (Jemför öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar, 1576, N:o 5, pag. 55 - 66.) 2) Hos Petasites alba har jag i sä unga blommor, att deras krona vid det rätt länga stiftets bas endast bildade en helt läg kant, utanför och nedanför hvilken en fodervalk uppskjutit, på det späda, ringformiga fodret funnit begynnelsen till den blifvande penseln i form af små, uppstäende tappar, till sin byggnad mycket lika borsthären hos slägtet Hieraecium i motsvarande utvecklingsskede. Förklaring öfver figurerna. Taflan XVII. Eriophorum vaginatum. . 1 och 2. Nedre delen af unga hår i blomman, sedda i tvär- genomskärning. . 3 och 4. Nedre delen af något äldre hår i tvärgenomskär- ning. .5 och 6. Hår af samma ålder, som de i fig. 1 och 2 besitta, men sedda i längdgenomskärning. g. 7. Längdgenomskärning genom hår, något äldre än de förra, men som kunna finnas till samtidigt med dem i samma blomma. . 8. Tvärgenomskärning genom en blomma vid vegetations- periodens början strax ofvan om hårens och befruktningsorganens insertion, med tillhörande skärmfjäll och närmast belägna delar af stammen. «a kärlknippen i stam, a’ skärmfjällets kärlknippe, b de genomskurna ständarsträngarna, c fruktämnet, %k håren, hvilkas celler och ställning äro nägot schematiskt tecknade, d det genom skärmfjällets sammanväxning med axstammen bil- dade rummet, hvari nedre delen af här och befruktningsorgan inneslutes, e skärmfjället, / axstammens närmast blomman be- lägna parenchym, som längre in (g) blir mer eller mindre laku- nöst, 2 parenchym, hvari kärlknippena ligga, h en liten del af det lakunösa parenchymet i stammens midt. . 9 och 10. Tvärgenomskärning genom nedersta tredjedelen af ett fullvuxet här. . 12 spetsen och fig. 13 ett stycke af nedre delen hos ett full- vuxet här, sedda frän sidan. . 14. Längdgenomskärning en tid efter blomningen genom fruk- tens, härens och skärmfjällets nedre del, genom karpoforen med tillhörande delar af blomskaft och axstam. a kanten af ett axstammens kärlknippe, a’ kärlknippen till skärmfjäll och frukt, hvilka på snittet ej ligga alldeles i samma plan som figurens öfriga delar, ce nedre delen af frukten, d karpofor med synner- ligt små celler, e nedre delen af skärmfjället, e ett par rader små celler tvärsigenom detsamma, / blomskaftets chlorophyll- förande parenchym, f axstammens parenchym ofvan härens vid- fästning, g parenchym med intercellularrum mellan blomskaft och axstam, k basen af håren, en del sedda på kant andra mer från sidan, hvarest de långa längdstrecken äro till, för att låta hårens bredd och antal bättre framträda. Eriophorum angustifolium. g. 11. Tvärgenomskärning genom nedre delen af fullvuxna hår. Öfvesr. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 10. | 3 34 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 22.) Från K. Meteorologisches Institut i Berlin. Ergebnisse der meteorologischen Beobachtungen, 1879—1881. Monatliche Mittel, 1878. Från Meteorologische Abtheilung des Forstlichen Versuchswesens i Berlin. Jahresbericht, Jahrg. 7. Från K. Ungarische Centralanstalt fir Meteorologie und Erdmagne- | tismus i Budapest. Jahrbücher, Bd. 8—9. Frän Deutsche Seewarte i Hamburg. Wetterbericht, Jahrg. 6: 1—365, Aus dem Archiw, Jahrg. 2—3. Meteorologische Beobachtungen in Deutschland... Jahrg. 3. Monatliche Uebersicht der Witterung, 3: 1—13; 4: 1—13; 5: 1—13; 6: 1—--13; 7: 1—A. Från K. K. Marine- Akademie i Fiume. Meteorologische Beobachtungen, 1881: —6, 8—12. Från Meteorologische Centralstation i Carlsruhe. Jahresbericht, 12—13. | Från Ministerial-Kommission zur Untersuchung der Deutschen Meere i Kiel. Ergebnisse der Beobachtungsstationen, 1880: 1—13; 1881: 1—13. Bericht, Jahrg. 7—11: I. Från K. K. Sternwarte i Krakau. Resultate der an der Sternwarte angestellten meteorologischen Beo- bachtungen, 1881: 1— 12. Materialy do klimatografii Galieyi, 1880—1881. Fran Universitäts-Sternwarte i Leipzig. LÄ Brunns, ©. Bericht über das Meteorologische Bureau für Wetter- prognosen in Sachsen, 1878—1880. DANCKELMANN, A. Die Ergebnisse der Niederschlags-Beobachtungen in Leipzig... 1864—1881. Lpz. 1882. 4:0. (Forts. å sid. 54.) 35 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882. N:o 10. Stockholm. Nya bidrag till kännedomen om Jemtlands fauna. Af P. OLSSON. [Meddeladt den 15 December 1882.] Sedan jag publicerade mina »bidrag till kännedomen om Jemtlands fauna» !), har jag varit i tillfälle att vinna ytterligare kännedom om samma fauna dels under resor 1 provinsen, dels genom benägna meddelanden. Serskildt hafva två flitiga jägare, handlanden C. A. LUNDHOLM och jernvägsbokhållaren VILH. SAHLIN, lemnat mig talrika och värdefulla upplysningar om Jemtlands foglar. Jag skall derföre nu meddela några tillägg och anmärkningar till nyss nämnda uppsats. | Däggdjur. Vespertilio borealis NILss. Ett exemplar, ar 1878 fängadt på Andersön i Storsjön, och ett, som år 1881 fångades i Kro- kom, förvaras i Östersunds läroverks museum. 1.2) Vespertilio Daubentoni LEISL. Det under V. mystacinus omtalade afvikande individ, som fångats vid skolhuset i Östersund, har blifvit närmare granskadt af Dr. V. LECHE och befunnits tillhöra V. Daubentoni. Erinaceus europeus LIN. är en gång anträffad på Frösön. Mustela vulgaris ERXL. Ett individ, dödadt vid Dufed af V. SAHLIN, förvaras i Göteborgs museum. 1) Öfversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Förh. 1876 p. 103. 2) Med en siffra före artnamnet utmärkas arter, som icke förut varit kända att förekomma i Jemtland. 36 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. Martes sylvestris GESN. År 1881 utbjöds här skinnet af en mård, skjuten i Liths socken. Mård förekommer äfven i Hafverö intill Jemtland gränsande socken, hvarifrån jag sett flera märdskinn torgförda till Östersund. År äfven sedd vid Gefsjö i Åre af V. SAHLIN. Meles taxus BoDD. Förekommer äfven i det nordligaste Jemt- land enligt E. A. SELBERG, som uppgifver, att den några ganger blifvit tagen i södra delen af Frostvikens socken. (2) Ursus maritimus LIN.? En »isbjörn» säges hafva blifvit fån- gad ar 1322 i Häggenås, och finnes ännu till minne deraf en hammare i ett träd på det ställe, hvarest björnen fån- gades. Ännu i min sagesmans, jordegarens, barndom fanns pa predikstolen i Häggenås kyrka (såsom matta) huden af »en isbjörn», hvilken hud påstås hafva varit efter detta in- divid. Måhända har det dock varit en hvit landtbjörn. Canis lupus LIN. förekom år 1879 temligen mycket i Kalls fjällbygd. Canis vulpes LIN. En korsräf med hvita härspetsar, alldeles lik den i »Illuminerade figurer till NILSSONS fauna» afbil- dade, är skjuten på Andersön i Storsjön. Skinnet har jag sett. Mus decumanus PALL. Har mig veterligen ännu ej blifvit sedd i Östersund, men den är anträffad i Bräcke. Ingeniör F. BEHM har enligt lemnade muntliga meddelanden i några fäbodar sett svarta, langsvansade gnagare, måhända exem- plar af Mus rattus LIN. Mus sylvaticus LIN. Af den större varieteten hafva ytterligare två individ tillvaratagits i Östersund. Mus musculus Lin. Ett individ af den helt hvita varieteten, fangadt i Östersund, förvaras i läroverkets museum. Lemmus agrestis LIN. Förekommer ej sällsynt på ängsmark söder om Östersund. Lemmus norvegicus WORM. Förekom sparsamt vid Östersund sommaren 1879. Samtidigt var denna art ymnig på fjällen invid riksgränsen i Kalls och Offerdals socknar enligt SEL- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 37 BERG. Ar 1880 var han ymnig i Äre socken och vandrade derifran ända till Mörsil. Lemmus schisticolor LILJEB. Förekommer på Oviksfjällen (F. BEHM). Castor fiber Lin. Vid Singån nära Mosjön i Kyrkas hade bäf- rar fordom byggt dam, men denna nedrefs och djuren dö- dades, den sista bäfvern för omkring 50 år sedan, enligt uppgift af riksdagsman H. ANDERSSON i Bringäsen. Lepus cumniculus LIN. Förekommer nu såsom husdjur i Öster- sund; äfvenså leporider. Foglar. Anm. Med en ” efter artnamnet betecknas, att jag af i fråga varande art sett jemtländska exemplar, och med ett +, att arten funnits häckande i Jemtland. Falco gyrfalco LIN. & NILSS. f. Flera gånger sedd vid Stor- lien, der han förföljer riporna (V. SAHLIN). 1. Falco peregrinus LIN. }. Häckade a Frösön på Östberget 1876 enligt ingeniör TISELL och häckar der fortfarande. Ungar af denna art togos der redan för femton år sedan” af C. A. LUNDHOLM. Falco subbuteo LIN. År sommartiden ej sällsynt vid Östersund (LUNDHOLM). Falco lithofalco GMEL. ft. Skjuten vid Storvallen vära Storlien af SAHLIN. Exemplaret förvaras. 2. Falco tinnunculus LIN. *}. Skjuten vid Storlien 1880, och häckade 1882 vid Storvallen nära Storlien (SAHLIN). Aquila chrysaétos Lin. *. Sedd vid Dufed. En yngre fogel sköts invid Östersund den 18 Nov. 1882 af V. SAHLIN. Aquila albieilla Lin. f. Storsjön vid Norderön 1880 (Ryttm. SÖDERMARK). För flera är sedan sedd vid Östersund (LUNDHOLM). Pandion haliaötus Lin. *}. Denna art tyckes icke vara säll- synt i Jemtland. Öfver Ockesjön sag jag sommaren 1879 tre individ med fiskar 1 näbben, vid Östersund är den skju- 38 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. ten enligt LUNDHOLM och A. BURMAN, vid Hackås af bokh. BILL, och «den är sedd fiskande äfven på andra stäl- len. Den har funnits häckande mom Jemtland af Ryttm. SÖDERMARK och löjtnant SKYTTE. Milvus regalis BRISS. År sällsynt, men dock sedd äfven vid Östersund (LUNDHOLM). Buteo vulgaris RAY. * är temligen sällsynt. g 2 yı Buteo lagopus BRUENN. "Tf. Skjuten vid Storlien och häckar der (SAHLIN). Strix nyctea Lin. *. Förekommer vid Storlien, men icke all- mänt (SAHLIN). Strix funerea LATH. Var 1830 vanlig och förekom äfven 1881 vid Mullfjället samt vid Gefsjö och Ann (SAHLIN), men lär ej häcka der. Strie passerina LIN. Sågs en vinter för femton ar sedan öfver ett dufslag i Östersund. Den visade sig der under en vec- kas tid (LUNDHOLM). Strie bubo LIN. *}. Förekommer äfven i Åre socken. Dess bo är funnet i en klyfta vid Storvallen nära Storlien (SAHLIN). 3. Strie brachyotus LATH. *. Förekom ar 1880 allmänt vid Storlien med lemlarne; flera exemplar skötos der (SAHLIN). Strix lapponica SPARRM. *. Skjuten vid Kläpp i Kyrkas 1881 (LUNDHOLM). Strie liturata THUNB. "+. Skjuten på Östberget å Frösön 1877 af O. SOLBERG. Exemplaret förvaras i Östersunds museum. Häckade på Östberget redan för 15 år sedan, ty ungar togos der då af LUNDHOLM. Strix Tengmalmi GMEL. *. Jag har ytterligare sett två jemt- ländska exemplar, skjutna det ena 1881 vid Rannäsen in- vid Östersund, det andra af TISELL vid Mörsil. Skjuten vid Storlien den 26 Juli 1880 af SAHLIN. Picus martius LIN. *}. Förekommer ännu vid Tängböle nära Ånnsjön. Häckar vid Östersund. Picus canus GMEL. *}. Skjuten på Frösön i December 1882. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 39 4. Picus viridis Lin. Ar en sang sedd vid Östersund af LUNDHOLM. 2 Picus tridactylus Lin. * 7. År i Åre socken allmän och af V. SAHLIN skjuten vid Dufed, Storlien m. fl. ställen. Häckar der. Jag har flera gånger sett den äfven vid Östersund. Cuculus canorus LIN. *}. Ymmnig på fjällen vid Storlien alla ar (SAHLIN). Dess ägg äro funna äfven i ängspiplärkans bon vid Östersund. 5. Certhia familiaris Lin. * Skjuten vid Östersund den 3 Nov. 1882 af ©. A. LUNDHOLM och har äfven några gån- ger visat sig i Kyrkas. * Corvus corax LIN. Förekommer vid Storlien, vanligen par- vis och äfven mot vintern (SAHLIN). Corvus frugilegus LIN. *. Enligt anteckning af rektor NORD- QVIST syntes 50 a 60 råkor den 7 April 1844 pa Frösön. En raka sköts den 17 April 1876 vid Östersund af V. SAHLIN; till Östersunds läroverk insändes ett ex., skjutet vid Lillsjöhögen i Lith den 9 Oktober samma ar. Åfven hösten 1877 sågos råkor i Jemtland af FL. BEHM, och i midten af Mars 1880 såg V. SAHLIN några sädana vid Tängböle i Åre. Corvus monedula Lin. En hvit kaja är anträffad vid Öster- sund af LUNDHOLM. Garrulus glandarius LIN. *}. Förekommer äfven i Åre (SAH- LIN). Häckar vid Östersund (LUNDHOLM). Garrulus infaustus Lin. *}. I Mörsil har ingeniör TISELL i April tagit lafskrikans ägg. Fogeln var sa orädd, att den maste lyftas ur boet, hvari da ej funnos ägg, men sådana lades der sedermera. 6. Caryocatactes guttatus NILSS. År för flera år sedan före midsommar sedd på Östberget å Frösön af LUNDHOLM. Sturnus vulgaris Lin. *}. Häckar äfven på Verkön i Storsjön. Visade sig i Östersund år 1876 den 19 April, men 1880 redan den 5 Mars. 40 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. Xx I Bombyeilla garrula Lin. "+. Häckar äfven vid Kläpp i Kyrkas socken och vid Östersund. I skogen öster om staden såg nämligen hr LUNDHOLM den 1 Juli 1882 matande siden- svansar och vid Kläpp den 31 Juli samma år ungar af denna art. Cypselus apus ILLIG. *. Atven i Åre socken (SAHLIN). Hirundo rustica Lin. "ft. Förekommer vid Dufed och är en gång sedd vid Storlien (SAHLIN). Redan den 15 April 1878 sågs den vid Marby af jägmästare E. GYLLENHAM- MAR och den 30 April af mig i Östersund; brukar annars komma först i Maj. Den har någon gång blifvit sedd vid Östersund ännu i Oktober, men har då varit mycket orolig (LUNDHOLM). Hirundo riparia Lin. f. Afven Frösön; häckade fordom vid Östersund i jordbrinkar vid Storsjön (LUNDHOLM). Lanius excubitor LIN. *. Skjuten af V. SAHLIN dels vid Stor- lien hösten 1880, dels vid Rista 1 Undersåker våren 1881 (två ex., båda nu i Trondhjems museum) och är äfven se- nare af honom sedd vid Dufed. Har hösttiden blifvit sedd i Oviken. Sawicola enanthe LIN. *}. Allmän äfven i fjällen vid Storlien. T. Lusciola suecica LIN. *. En hane af denna art sågs i Maj 1879 på en gård i Östersund. Lusciola rubecula Lin. t- Häckar på Frösön (LUNDHOLM). Ej sällsynt vid Östersund och Dufed (SAHLIN). Ficedula trochilus LATH. }. Åfven vid Lugnet invid Östersund. — Vid Storlien finnas enligt SAHLIN flera arter af sångar- slägtet, men de hafva ej blifvit skjutna. Turdus viscivorus LIN. +$. Ar temligen sällsynt. Turdus musicus Lin. *}. Förekommer äfven vid fjällen (SAHLIN). Turdus iliacus Lin. "1. År vanlig i fjällen i Åre (SAHLIN). Turdus pilaris Lin. *}. Allmän äfven i fjällen (SAHLIN). Turdus torquatus Lin. *}. Häckar vid Östersund. Häckar äfven vid Storlien ända uppe vid Skurdalssjön, hvarest den är temligen allmän (SAHLIN). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 41 Cinclus aquaticus BECHST. *}. Häckar vid Krokom (LUND- HOLM). Förekommer vid Storbofallet, Mörsil, Dufed (SAH- LIN). Motacilla alba Lin. *f. Förekommer äfven vid Storlien och häckar der (SAHLIN). Motacilla flava Lin. FT. Sedd i Östersund. År vid Storlien vanlig och häckar der (SAHLIN). Anthus pratensis BECHST. "Tf. År mycket allmän vid Storlien och häckar der öfverallt på fjällhedarne (SAHLIN). Accentor modularis KocH. ". Skjuten vid Dufed och Storlien af SAHLIN. Förekommer äfven vid Östersund. Parus major LIN. * f. Äfven i Åre. Parus borealis DE SELYS. "1. Går äfven upp på fjällen vid Storlien. Huruvida äfven Parus palustris LIN. förekommer, är Ovisst. 3. Parus caudatus Lin. Ar anträffad i Jemtland af Dr. E. WARODELL. z Regulus eristatus WILLUGHBY. *f. Finnes här hela sommaren och äfven hösten, och lär alltså häcka i Jemtland. Alauda arvensis LIN. "tf. Förekommer icke i Åre fjällbygd (SAHLIN). Vid Frösön och Östersund finnes hon, men är icke observerad annorstädes 1 provinsen. Emberiza citrinella Lin. *+. Afven vid Storlien. Emberiza hortulana Lin. *}. Förekommer temligen allmänt i trakten af Östersund. \ Emberiza lapponica Lin. *. År sedd vid Storlien (SAHLIN). Förekommer såsom flyttfogel i Maj vid Östersund. Emberiza nivalis LIN. "1. Häckar ?/, mil norr om Storlien vid Gaukelsjaur, som ännu mot slutet af Juli har snödrifvor. I midten af Juli funnos nästan flygfärdiga ungar (SAHLIN). År vid Östersund sträck fogel. Fringilla spinus Lin. *}. Allmän. 9. Fringilla carduelis Lin. Anträffad vid Odensala i Oktober 1879 och vid Östersund 1882 af LUNDHOLM. Fringilla eoelebs Lin.*}. Förekommer äfven vid Storlien (SAHLIN). 42 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. Fringilla montifringilla Lin. * }. År allmän äfven vid Storlien (SAHLIN). | Fringilla chloris LIN. "tf. Har funnits häcka vid Rasten i Frösö socken, ty ungar äro der sedda sommartiden, jemte äldre individ, af LUNDHOLM. Skjuten vid Östersund 1879. Corythus enucleator Cuv. *}. Ehuru tallbitens ägg ännu ej blifvit funna här, kan han anses häcka i Jemtland, efter- som han förekommer här under högsommaren, t. ex. vid Rannäsen och Lugnvik nära Östersund. Columba palumbus LIN. *f. Skjuten och flera gånger sedd vid . Dufed. Columba enas LATH. *+. Åfven skjuten vid Dillne 1 Oviken. 10. Columba gelastes TEM. Ett ex. anträffades år 1842 i ett fogellass från Jemtland eller Herjeådalen enligt Jägarförb. Tidskr. 1877 sid. 56. Meleagris gallopavo LIN. *}. Halles nu som husdjur pa Frösön. Perdix cinerea LATH. "+. Afven vid Hallen och år 1881 vid Mörsil. Tetrao bonasia LIN. Sean Åre socken upp till Ånn (SAHLIN). Tetrao urogallus Lin. "+. Åfven vid Storlien äro enstaka in- divid sedda (SAHLIN). En märklig albinosform af tjäder- höna, fangad vid Landösjön i Offerdal, inköptes år 1879 till Östersunds läroverks museum. En alldeles dylik hade fångats på samma ställe. Tetrao tetrie LIN. *f. Fanns häckande vid Storlien 1882 (SAHLIN). Det torde förtjena omnämnas, att orrar, som hr LUNDHOLM har i bur här i Östersund, förliden var fortplantat sig. Af fem ungar lefva ännu tre. Lagopus subalpina NıiLss. "T. År allmän vid Storlien och häckar der ymnigt, gar dock ej ofvan videregionen (SAHLIN). Lagopus alpina Nıuss. "+. Talrik öfverst på Åreskutan och Snasahögen, sparsam pa de högsta punkterna norr om Storlien, häckar ofvanför videregionen (SAHLIN). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 43 ll. Charadrius hiatieula TIN. *}. Fyra ex. äro ar 1877 skjutna vid Lillsjön i Brunflo socken (hvarest den var ymnig) af V. SAHLIN, och två ex. vid Rörösjön i Oviken. År äfven skjuten vid Storlien och häckar der ända uppe vid Skur- dalssjön (SAHLIN). Ex. i Östersunds museum. Charadrius morinellus LIN. *}. Häckar årligen vid Skurdals- sjön och Gaukelsjaur samt mellan Skurdalssjön och Storlien (SAHLIN). Charadrius apricarius LIN. "4. År vid Storlien allmännast af alla vadare-och häckar der i videregionen (SAHLIN). 12. Vanellus eristatus MEY. Vid Rörösjön i Oviken sågos den 13 April 1878 två tofsvipor af jägmästare E. GYLLEN- HAMMAR. Grus cinerea BECHST. *}. Häckar i Torräsens myr nära Öster- sund. Är skjuten äfven vid Tangböle nära Ånn. 13. Numenius arquata Lin. Sedd vid Östersund och Ånge flera gånger på försommaren (LUNDHOLM). Skjuten vid Hallen (SAHLIN). Numenius pheopus LIN. *}. Häckar mellan Dufed och Stor- lien (SAHLIN). År der skjuten på fera ställen. Totanus glottis Lin. *f. Storsjön vid Östersund, Lillsjön i Brunflo. Häckar i Åre socken temligen allmänt ända till Storlien (SAHLIN). Totanus calidris LIN. *. Förekommer vid Storlien alla år tem- ligen allmänt upp till Skurdalssjön och häckar troligtvis der (SAHLIN). 14. Totanus ochropus LIN. Skjuten vid Rörösjön den 27 Juli 1879 af SAHLIN. 15. Totanus glareola Lin. "Tf. År allmän vid Rörösjön och ända till Storlien, förekommer äfven vid Östersund och vid Semlaån i Mörsil. En hona med ungar sågs vid Östersund den 3 Juli 1877. Häckar äfven vid Rörösjön m. fl. st. (SAHLIN). 16. Totanus hypoleucos Lin. "Tf. År den allmännaste vadare i provinsen och häckar öfverallt t. ex. vid Lillsjön, Ocke- sjön, Storlien (SAHLIN). Ex. i Östersunds museum. 44 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 2 Machetes pugnar Cuv. *f. Åfven skjuten vid Ennsjön på Frösön och vid Lillsjön i Brunflo. 17. Tringa maritima BRÖNN. 1. Ett individ sags häcka pa högfjället vid Gaukelsjaur. Ett ex., troligtvis samma indi- vid, sköts af ingeniör TISELL vid Storlien, men det blef sönderskjutet, så att det ej med full säkerhet kunde be- stämmas (SAHLIN). 18. Tringa Temmincki LEISL. Skjuten våren 1877 vid Öster- sund af V. SAHLIN. — En Tringa sköts vid Ström följande aret. Scolopax rusticula Lin. *f. Skjuten på drag vid Östersund. Förekommer ända uppe vid Storlien, der den 1880 sågs sträcka, ehuru till ringa antal; mera allmän vid Ann och Dufed (SAHLIN). Scolopaw major GMEL. 1. Skjuten vid Rörösjön sommaren 1877 och 17 Juli 1879 af SAHLIN. År temligen allmän äfven vid Storlien och häckade der åtminstone 1880. Den har årligen stor lek vid Storlien, hvarest den går upp till atminstone 2,200 fot öfver hafvet (SAHLIN). Scolopax ygallinago Lin. . Häckar vid Rörösjön allmänt, vid Storlien mera sparsamt (SAHLIN). Gallinula erex LATH. *. Hördes vid Rörösjön 27 Juli 1879 (SAHLIN). Åfven anmärkt i Bergs och Liths socknar. 19. Fulica: atra Lin. Skjuten på Frösön vid Ennsjön af C. A. LUNDHOLM. Två ex. sedda vid Ånge invid Östersund varen 1867. 20. Phalaropus sp. En simsnäppa blef skjuteu i Klefsjön vid Storlien af ingeniören grefve ©. CRONSTEDT 1878 eller 1879. (SAHLIN). Sterna arctica TEM. *f. År allmän vid Ånnsjön. Häckar vid Ennsjön på Frösön och vid Rörösjön i Oviken (SAHLIN). Sterna hirundo GMEL. har icke ännu blifvit iakttagen i Jemtland. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 45 Al Larus tridactylus LIN. ". Ett ex., hane i vårdrägt, fanns dödt på isen vid Norderön den 30 Mars 1881 och förvaras i Östersunds läroverks museum. 22. Larus canus Lin. * Ett ex. dödadt vid Krokom 1879. Äfven sedd vid Rörösjön (SAHLIN). Larus marinus Lin. *. Ett ex. insändes till Östersunds läro- verk från Hammerdal i Sept. 1877, ett ex. dödades i Lill- sjöhögen i Lith 1881 enl. LUNDHOLM. Larus fuscus Lin. *. Skjuten flera gånger (t. ex. i Juni 1880) på Storsjön. "Måsar förekomma enligt SELBERG äfven i södra Frostviken. Lestris sp. Labbar (ovisst af hvilken art) förekomma enligt SELBERG äfven i södra Frostviken. Lestris Bujfoni Boir. *. Vid Skurdalssjön sågos vid olika tillfällen 1880 från den 6 Juni tre individ, och ett blef skjutet den 13 Juli. Det förvaras i Östersunds museum. Söktes förgäfves 1881 och 1882 (SAHLIN). Cygnus musicus BECHST. *. Skjuten i Oviken i November 1880, då Storsjön var frusen (LUNDHOLM). Anser cinereus MEY. ”. Tama gåsen förekommer nu på Frösön. Anser segetum GMEL. f. Skjuten vid Mosjön i Kyrkås, hvarest den häckade 1879. Häckar äfven i Oviksfjällen och häckade i Gaukelsjaur och Skurdalssjön 1878—1881, men var från sistnämnde sjö försvunnen 1882 (SAHLIN). Anas boschas LIN. "t. Ymnig vid Rörösjön; ett ex., en hane i full ruggning, skjutet vid Skurdalssjön 1880 (SAHLIN). 23. Anas acuta LIN. }. Skjuten vid Ånnsjön af dr. GRÖNDAL. Häckar der (SAHLIN). Anas Penelope Lin. *}. Gar vesterut till Tångböle i Åre. Anas erecca LIN. *}. Locknesjön, Tysjön i Äs, Rörösjön, Äre, Dufed, Hallen. Fuligula eristata STEPH. "+. Häckar i Lillsjön, Brunflo socken (SAHLIN). Ex. derifrån i Östersunds museum. 24. Fuligula marila Lin. Skjuten vid Dufed och Storlien af SAHLIN. 46 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. Fuligula fusca LIN. *}. Häckar vid Svartsjöarne i Frösö soc- ken, Mosjön i Kyrkås, Ånnsjön och Skurdalssjön (SAHLIN). Fuligula nigra Lin. *}. En flock sedd på Storsjön vid Öster- sund. Häckar vid Åresjön, Tännsjön (MEWES !) samt Ånn- sjön (SAHLIN). Fuligula Clangula Lin. *}. Två kullar sedda vid Semlaän i Mörsil. | Fuligula glacialis Lin. HX DS Skjuten i Visjön, Skurdalssjön och Gaukelsjaur af SAHLIN. 25. Fuligula mollissima Lin. På Kallsjön sköts hösten 1880 en hona af hr HEILMAN, flera syntes i hennes sällskap (SAHLIN). Mergus merganser Lin. "Tf. Åfven Tängböle. 26. Mergus serrator Lin. "ft. Skjuten pa Storsjön, vid Dufed och Ånnsjön af SAHLIN. En hane fångades pa nät i Stor- sjön vid Hufvulsvik den 2 Juni 1882 och meddelades Öster- sunds läroverk. I magen hade han flera slag af hafsalger (Fucus, Rhodonema, Polysiphonia). 27. Phalacrocorax carbo Lin. *. I Östersunds läroverks mu- seum förvaras ett ex., för flera är sedan skjutet vid Oviken i Storsjön, och ett annat, som i April 1881 af V. SAHLIN dödades vid Handöl i Åre. Äfven i södra Frostviken före- komma enligt SELBERG förirrade individ. Colymbus arcticus Lin. *f. Refsundssjön, Lillsjön i Brunflo, Storsjön, Ånnsjön. Colymbus septentrionalis Lin. Äfven Krokom, Dufed, Ånnsjön. De för Jemtland antecknade foglarne uppgå sålunda till 158 arter. Kräldjur och Groddjur. 1. Coluber natrie Lin. Förekommer enligt uppgift af E. A. SELBERG i dess till K. Hushällningssällskapet afgifna rese- berättelse ej synnerligen sällsynt i södra Frostviken till at- minstone 2,000 fots absolut höjd. År allmän på Carlberget och Fogelberget i Frostviken (WINNBERG, GRAFSTRÖM). 1) Öfversigt af K. V. Ak. Förh. 1858 enligt Jägarförb. Tidskr. Till förstnämnde arbete har jag icke här tillgång. i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 47 Me Vipera berus Lin. *. i Frostviken temligen allmän till 2,000 fots höjd (SELBERG, " Rätan 1879 enl. ex. i Östersunds mus., WINNBERG). Lacerta agilis Lin. har jag ej sett i Jemtland, men har tagit den mellan Gefle och Bönan. På samma ställe togos äfven Anguis fragilis och Bufo vulgaris. 2. Rana arvalis Niuss. *. Ett ex. af denna art togs af mig i Östersund den 9 Sept. 1879. Det förvaras i Läroverkets museum. Färgen ofvan ljus, något köttröd, men bandet vid öron och näsa är mera brunt än svart. 3. Bufo vulgaris LAUR. Enligt uppgift och lemnad beskrifning af H. GÖRANSSON förekommer vanliga paddan vid Näfverrede i Stugu socken. Hon är äfven sedd i en källare nära Frösö läger samt i Bergs socken (OCKLIND). Triton punctatus CUV. *. En vattenödla förekommer vid Pris- gård i Lith socken och äfven i norra Jemtland vid Ham- merdal. Fiskar. Perca fluviatilis Lin. Inom Mörsil socken finnes aborr i Säll- sjön samt i tjärnar mellan Sällsjön och Mörsil, i Baksjön, i de längre mot vester belägna Djupsjön, Luggesjön och Hockern (der ganska sparsamt). Den finnes äfven i små- sjöarne söder om Renfjället i Åre men är på detta ställe troligen i äldre tid planterad. I Tännäs socken i Herjeå- dalen finnes aborren (jemte gädda, sik, harr, lake och öring) söder om Vigeln i Mugsjön, hvilken har sitt aflopp till Fä- mundsjön. Acerina vulgaris Cuv. Uppgifves förekomma äfven i Myran i Oviken. Cottus poecilopus HECK. Finnes äfven i Ockesjön och i elfven 1 Mörsil, men saknas i Sällsjön. Cyprinus carassius LIN. b) gibelio BL. Afven vid Landverk i Alsen, hvarifrån jag haft flera exemplar. 1. Leuciscus grislagine ART. Jag har nu för Östersunds mu- seum erhållit spritlagda ex. af denna art, fångade i somras 48 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. på krok i Fyrässjön i Hammerdal. Den förekommer äfven längre ner i Ammerån, i synnerhet i Hafforsen, och fäs vintertiden på nät. Leueiseus idus LIN. Förekommer årligen torgförd till Östersund från Skör och andra ställen i Kyrkäs socken. Leueiseus rutilus LIN. Går i Herjeådalen högt mot fjällen, ty den finnes i några tjärnar i Tännäs socken, hvilka ha ut- lopp till Ljusnan. Inom Indalselfvens område finnes mör- ten i Ockesjön, Lithen och Undersäkerselfven till fallet midtför Undersåkers prestgard, men saknas i Sällsjön och längre vesterut. i Valäns floddal. Leueiscus phoxinus LIN. Finnes äfven i Sällsjön och går i Undersåkerselfven ända till Dufed i Åre. Går i norr till Gäddede i Frostviken. | Esox lucius LIN. Gäddan finnes i Mugsjön söder om Vigeln på mer än 2,200, kanske 2,500 fots absolut höjd. Efter Ljun- gan går hon åtminstone till Grucken. Hon förekommer i Ockesjön, Sällsjön, Luggesjön (och sannolikt Djupsjön) och i Undersåkerselfven till fallet midtför Undersåkers prest- gård. Äfven finnes hon i en liten tjärn, som saknar aflopp, vid Mo i Undersåker, måhända ditförd genom foglar. Inom Langäns flodområde går hon ända upp i Ytteroldsjön i Offerdal och förekommer dessutom i Lith och Hammerdal. I Östersund har jag sett torgförda gäddor, som vägt 25 t. Salmo salar Lın. Gar efter Ljungan till Handsjön i Rätans socken enligt skrifvelse till landshöfdingeembetet. Oaktadt länets hushållningssällskap utfäst pris för den första blank- lax, som uppvisades från Storsjön eller deri utfallande vat- ten, och i följd deraf flera fiskar, som förmodats vara lax, blifvit för mig uppvisade, har jag dock hittills från dessa vatten ej sett någon verklig lax, ty hvad som förekommit har varit laxöring. Salmo eriox COLLETT (S. eriox, trutta, fario LIN.). Går, som det synes, af alla fiskar högst upp på fjällen. Enligt upp- gift af SELBERG, som med understöd af länets hushåll- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 49 ningssällskap reste längs riksgränsen utefter hela Jemtland, finnes öring, men ingen annan fisk, ofvan björkgränsen i Kalls, Offerdals och Frostvikens socknar. På fjällen i Tän- näs socken i Herjeadalen invid riksgränsen följas dock öring och röding åt och förekomma båda, enligt derifran erhållna underrättelser, äfven ofvan björkgränsen. För att närmare belysa öringens, rödingens och lakens utbredning i fjällvattnen inom Kalls, Are och Undersäkers socknar vill jag här nämna att all slags fisk saknas 1 nagra mycket högt liggande vatten såsom i tjärnarne på Åreskutan, i en tjärn Ha mil från Melen och i några närliggande inom Norge, i Gaukels- jaur och i Skurdalssjön vid riksgränsen; att endast öring finnes i småsjöarne mellan Åreskutan och Mullfjället; att endast öring och röding men ingen annan fisk fin- nes i de högre sjöarne vid Melen t. ex. Skiljevattnet pa riksgränsen och ı allmänhet i sjöar och tjärnar i denna trakt, hvilka ligga mer än 1,600 fot öfver hafvet (dock hysa några af dem endast sma rödingar), iı Tännsjön, Bod- sjön, Midstugusjön, Skalsjön, Gefsjön, Annsjön, Kjösjün, Rensjön, Visjön och tjärnarne vid Storlien t. ex. Klefsjön, — likasa i sjöar pa fjället Vigeln i Tännäs; att endast öring och röding jemte lake finnas i sjöarne vid Anjeskutan, i Anjan, Storrensjön, Lillrensjön (i Kall) samt i sjöar, som ligga mellan dessa tre sistnämnde, äfven- som i mänga, dock icke alla, tjärnar i samma trakt, vidare i Noren, Äresjön, sjöarne söder om Renfjället (hvarest dock äfven aborr finnes, men säkerligen blifvit planterad) samt i Ottsjön i Valans öfre flodomrade; att utom dessa tre fiskarter äfven harr förekommer i Torrön, Jufveln, Kallsjön, Hottösjön och Amen, Sällsjön och Grucken, i hvilka två sistnämnde sjöar dock ytterligare andra fiskarter tillkomma. Öfversigt af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 39. N:o 10, 4 50 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. Oring i sjöar med dybotten och gräs blir helt mörk och icke stor (2 a 3 &). De största öringar jag sett voro en fram Stamsjön ofvanför Ockesjön om 25 & och en från Hallen om 17 ®. Öringen äter gerna grodor, och en per- son, som är bosatt vid Melen, har berättat mig, att han i Anjan under »lemmelaret» fångat en öring, som ätit en fjällemmel. En hane med hake pa underkäken och vägande 11 ® hade något urringad stjertfena, men måste dock föras till denna art. Han var fångad i Storsjön vid Rödön i midten af November. Färgen öfverensstämde med laxöringens och talrika runda, mörka fläckar funnos på hufvudet och krop- pens sidor. Hela längden utgjorde 720 mm., hufvudets längd 160, kroppens största höjd 170, de kortaste stjert- fenstralarnes längd 50, de längstas 92 iimm., antalet fjäll i sned rad från ryggfenans framkant till sidolinien 28. Salmo alpinus Lin. Lär i Jemtland icke förekomma ofvan björkregionen. Han finnes i Ströms vattudal äfven ofvan Gäddede tillsammans med öring, t. ex. i de stora sjöarne Qvarnbergsvattnet, Jormsjön, Blåsjön. Likaledes förekom- mer han tillika med öringen i sjöarne Hotagen, Häggsjön, Gysen (= Holmsjön), Åkersjön, Öfveroldsjön, Ytteroldsjön. Om artens förekomst inom Kalls, Åre och Undersåkers socknar är redan nämndt under föregående art. Den är icke känd att förekomma i Ockesjön eller Lithen, men jag har fångat den i Sällsjön, och den förekommer äfven i Hockern och är planterad i Luggesjön. Från Locknesjön har jag sett rödingar af ända till 10 & vigt, hvilka liksom Storsjöns röding voro undertill hvita. Thymallus vulgaris Niuss. I Herjeådalen synes harren gå högt upp, ty han finnes 1 Mugsjön och flera ställen i Tännäs och i öfre Ljungan. Han förekommer äfven 1 Ockesjön och Sällsjön samt, ehuru sparsamt, ända uppe i Ämen (mellan Hottö- och Ottsjöarne i Valans floddal). I Unders- akerselfven finnes han ännu ofvanför Lithen till fallet vid ÖPVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. öl Undersåkers prestgard och i Kall ända uppe i Torrön, som når intill riksgränsen. Inom Längans flodomrade förekom- mer han (jemte öring) ända uppe i Fisklösaan, som har sitt aflopp till Ytteroldsjön. Coregonus lavaretus LIN. Från Grucken och flera ställen i Tän- näs har jag sett sik torgförd till Östersund, och han finnes äfven i Mugsjön. I norra ändan af Ockesjön har jag fiskat bottensik, och äfven 1 Sällsjön finnes den, men är der plan- terad. Den är allmän i Lithen och i Undersakerselfven till fallet midtför prestgården. Sik finnes äfven enligt upp- gift i sjön Hotagen. I norra delen af Hammerdals socken ligger Hostsjön, hvilken har utlopp till Ströms vattudal; i denna sjö fiskas sik, harr, mört, gädda, lake och al. I Ströms vattudal går siken till Thorsfjärden ofvanför Båga- edet. Han leker en månad senare än röding och öring och påstås förtära dessas rom. Lota vulgaris Cuv. förekommer rätt ymnigt i Kall, men blir der icke stor. Han lefver mest af rom men äfven af grod- larver, som i denna trakt äro allmänna. Dess gräns mot vester kan, såsom redan ofvan är nämndt, angifvas sålunda: Torrön, sjöarne vid Anjeskutan, Anjan, Storrensjön, Lill- rensjön, Noren vid Tännforsen, Åresjön, sjöarne söder om Renfjället, Ottsjön. I alla dessa sjöar finnes ännu laken. Murena anguilla TIN. Fiskas äfven i sjöar med aflopp till Ströms vattudal t. ex. Hostsjön, vidare i Hammerdalssjön och i Sikås ofvanför Hammerdal, alltså i Ammeräns flod- dal, samt i Sundsjön och i Bodsjö socken öfverst i Gimans flodomrade. Insekter. Jag skall här omnämna endast tva för provinsen märk- ligare arter. l. Acherontia atropos Lin. En dödskallefjäril fangades den 15 Sept. 1879 i en handelsbod vid torget i Östersund, och en den 17 Oktober samma år vid Dödre i Hackås. Bada 52 OLSSON, NYA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. förvaras i Östersunds museum. Annu en af samma slag berättades vara tagen detta år i vestra Jemtland, och till nämnda museum lemnades en dylik, som blifvit fangad i Dalarne i Oktober 1881. 2. Oedipoda migratoria Lin. Två ex. af sträckgräshoppan hafva blifvit öfverlemnade till Östersunds läroverks museum och förvaras spritlagda. Båda äro fangade pa Frösön den den 13 och 16 September 1882. Jag har äfven sett ett ex., som samma ar blifvit fangadt vid Kläpp i Kyrkäs den 28 Augusti. Lefvande Dytiscer och en lefvande Arachnid har jag an- träffat äfven i harren. Kräftdjur. Flodkräftan är nu på försök planterad 1 Lillsjön vid Odensala. Oniscus asellus L. förekommer vid Östersund. Argulus coregoni THOR. Vid lektiden är i Sällsjön äfven rö- dingen försedd med denna parasit. Ergasilus Sieboldii NORDM. pa gälarne af Abramis alburnus, Salmo eriox och Thymallus vulgaris i Refsundssjön. Caligus borealis OLss. pa Thymallus vulgaris i Refsundssjön. Achtheres percarum NORDM. Äfven unga individ förekomma pa gälbagarne och i svalget af Perca fluviatilis. Lerneopoda clavigera OLss. Äfven unga individ allmänt pa gälarne af Thymallus vulgaris. Lerneopoda alpina OLss. ej sällsynt pa Salmo alpinus (från Näckten, Storsjön, Sällsjön) och Salmo eriox (Sällsjön, Mörsilelf, Ockesjön). Lern®opoda maren® OLss. på Coregonus marsna (C. lavaretus LIN.) i Storsjön. Lerneopoda lote Ouss. i munhålan på Lota vulgaris. 4 Maskar. Naideer hafva iakttagits vid Östersund och i Sällsjön. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1882, N:o 10. 53 Af parasitnematoder kunna ytterligare omnämnas såsom funna i Jemtland Oxyuris obvelata från Lemmus amphibius, Physaloptera abbreviata och en Strongylus, sannolikt auricularis (ehuru jag ej observerat vingar på framändan) båda från La- certa vivipara, och en mikroskopisk agam nematod från Cypri- nus gibelio. Af ektoparasitiska Trematoder har jag vidare funnit: Te- traonchus monenteron pa Esox lucius i Ockesjön, Daetylogyrus n. sp. med fyra ögon pa Üoregonus lavaretus i Ockesjön och pa Thymallus vulgaris i Ockesjön, Mörsilelfven och Sällsjön, Octobothrium sagittatum i tlera sjöar pa Thymallus vulgaris, Salmo eriox f. fario och Salmo alpinus, larven till samma art med endast sex plectana pa bottensik i Ockesjön. I lungorna af Rana arvalis fanns Distoma cylindraceum. Acrobothrium typieum har en gang, nämligen i Sällsjön, blifvit anträffad äfven hos Salmo eriox f. fario, Schistocephalus dimorphus en gang funnits fri i Storsjön, en larv af Bothrio- cephalus förekommer encysterad äfven hos Salmo alpinus, Tric- nophorus nodulosus, såsom larv med hakar och långsträckt kropp utan leder eller organ, men med talrika kalkkroppar, är ej sällsynt 1 köttet af Coregonus lavaretus vid Norderön. Bo- thriocephalus ditremus och en Tenia äro funna hos Mergus ser- rator. De i Jemtland fangade fiskar, som ytterligare blifvit af mig undersökta i helminthologiskt afseende, uppga till ungefär ett hundratal. 54 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 34.) Från K. Meteorologische Central-Station i München. Beobachtungen der meteorologischen Stationen in Bayern, Jahrg. 3: 2—4; 4: 1—2. Uebersicht über die Witterungsverhältnisse in Bayern, 1879: 1—6, 8-12; 1880: ı—2, 4— 12; 1881: ı— 10, 12; 1882: 1-—10. Instruction für die Beobachter. Münch. 1878. 8:0. Från Hydrographisches Amt der K. K. Kriegsmarine i Pola. Meteorologische Beobachtungen, 1879: 5, 12; 1880: 7— 12; 1881: 1-6. Fran K. Sternwarte i München. Meteorologische und magnetische Beobachtungen, 1872: 7—12; 1873: 1 6; 1880 —1881. Från K. K. Sternwarte i Prag. Astronomische und meteorologische Beobachtungen, Jahrg. 42. Från Meteorologische Centralstation i Stuttgart. Meteorologische Beobachtungen, 1880. Witterungsbericht, 1878—1879. Från K. K. Central-Anstalt für Meteorologi und Erdmagnetismus i Wien. Jahrbücher, Bd. 23; 25: 1; 26: 1. Meteorologische Beobachtungen an 16 Stationen in Oesterreich... SSH 12 Beobachtungen an der k. k. Centralanstalt für Meteorologie & Hohe Warte, 1881: 1—12. JELINcK, C. Die Temperaturverhältnisse der Jahre 1848 —-1865 an den Stationen des Oesterreichischen Beobachtungsnetzes. Wien 1869. 4:0. Frän Oesterreichische Gesellschaft für Meteorologie i Wien. Zeitschrift, Bd. 16: 1-—ı2; 17: 1 1.27. Från Oesterreichischer Ingenieur- und Architeckten- Verein. Bericht über die Wasserabnahme in den Quellen..., H. 2. Från Ohief Signal Office i Washington, Annual report, 1879, 1882. Professional papers, N:o 1—7. DD Bulletin of international meteorological observations, 1875 9. International simultaneous meteorological observations, 1880: July 1—24; Augusti: Results & "Title. Revue mensuelle metsorologique, 1879: 7. Monthly weather review, 1880: 2—3; 1881: 1, 8—9. Proposed legislation for the signal office. Wash. 1876. 3:0. Instructions for observers. Wash. 1881. 8:o. Fran Iowa Weather Service i Des Moines. INO IR 35 HL il Pressbulletin, N:o 79—90. Bulletin, 1881: 1—11, 13. Från Meteorological Observatory i Newyork. Abstracts of registers of the selfrecording instruments, 1881: 1— 12; 1852016. Annual tables, 1877 — 1878. Från Imp. Meteorological Observatory i Tokio. Observations, 1879: 1—12; 1880: 1—6; 1881: 1—12; 1882: 1—4. Means of pentads, 1880: 1—40. Results, 1876— 1880. Report on the meteorology of Tokio, 1880. Observations of 9 stations, 1879—1882: 119 n:r. Från Ministerio del Fomento i Mexiko. Boletin, T. 1: 1—6; 4: 1-- 23, 25--5 1, 53— 67, 70 —153; 5: 1— 219; 6: 1—32, 35—49, 56— 198. Registro de las observaciones meteorolögieas practicadas en el pa- lacio nacional, 1877: Apr. S—Jun. 16. Recista mensual climatologica, 1881: 1—3, 5—12. Från officina meteorologica i Buenos Aires. Anales, T. 2. Från Utgifvaren. Symons’ monthly meteorological magazine, N:o 180—202. Frän Författarne. HILDEBRANDSSON, H. H. Sur la classification des nuages employee a l’Observatoire meteorologique d’Upsala. Ups. 1879. 4:0. — Observations meteorologiques faites par l’expedition de la Vega du Cap Nord å Yokohama... Sthm 1882. 8:o. — Smäskrifter, 4 st. MALMBERG, F. Om norra Atlantiska Oceanens stormar. Sthlm NAN BKO 56 Hurt, R. Recherches sur les phenomenes periödiques des plantes. Ups. 1881. 4:0. BARCENA,M. Fenomenos periodicos de la vegetacion. Mexico 1881. 8:0. Borıus, A. Nouvelles recherches sur le elimat de Seneegal. Paris 1880. 4:0. CoLDInG, A. Nogle Undersögelser over Stormen over Nord- og Mellem-Europa af 12—14 Nov. 1872... Kjöb. 1881. 4:0. Denza, F. I presagi del tempo per l’agricoltura. Torino 1879. 8:0. GULDBERG, C. M. & Monn, EH. Etudes sur les mouvements de Vathmosphere. Chra 1880. 4:0. Köpren, W. Untersuchungen über die Witterungsverhältnisse zwi- schen dem Felsengebirge und dem Ural 1878, Jan.— März. Hamb. 1880. 4:0. — Smäskrifter, 2 st. Rautın, V. Observations pluviometriques faites dans la France mé: ridionale 1688—1879. Bordeaux 1881. 8:0. RITTER, C. Influence des foréts sur les nappes liquides souter- raines. Paris 1880. 8:o. RusseLL, H. C. The Wentworth hurricane. Sydney 1879. 8:0. — Smäskrifter, 2 st. STEEN, A. S. Ein Beitrag zur Climatologie Novaja Semljas. Chra 1878. 4:0. WeiILBacH, Ph. Nordeuropas Skyformer... Kjöb. 1881. 4:o. WırD, H. Uber die Bewölkung Deutschlands. S:t Petersb. 4:0. SCHREIBER, P. Die Wagemanometer und deren Verwendbarkeit zur Construction eines meteorologischen Universalregistrirapparates. München 1879. 8:0. Worıkor, A. I. Etudes sur l’amplitude diurne de la temperature. Moscou 1881. 8:0. = Rättelser. . ar Ans #: Zrs N:r 8, sid. 11, 5 rad. uppifr. stär: > las: +0... kurs ung » » 16, Anm. står! Rysz, läs: Rys. » » 23, 2 rad nedifr. star! (rs=, läs: (r = » » 24, 12 rad. uppifr. står: eqvationstermer, läs: eqvationers termer. » » 25,.8 rad nedifr. står: (22), läs: (22) eller (20). 4 x dyrs wg d?Yrs » » 26, 2 rad uppifr. står: 22575 , läs: zus 2- ha dTrs däers a. d?zrs d?2r: » » » 3 rad uppifr. stär: as) — Ersta > läs: ans ap MSE » » 28, 12 rad uppifr. stär: (65), läs: (66). Stockholm, 1883. Kongl. Boktryckeriet. + N - _ _ — (0) Ra T SÖS NSE DR SR SIE RE > 2 elunga Röddinge" N _ Zu 2 ” & — = TS 2 — L HÅ] Va ir =: EEE A = ? Hurremölla F > [72] je Mi er Ofversist.af K. Vet. Akad. Förhandl. 1882. \ wa... Skala 1; 00000. FÅ Ds N Zz Ne Lyckas,” 2 Strykning | dStupning mot lb tvärstrecket 4 - N ( Ofraby N Ibnkatögarp | fö N ängelyer Glenınunge Ofversist af Kongl Ver. Akad. Förhandl. 188%. 10 | OR >esaae Tas? KR =. Oo ® 3 k R aa e — Wu € eg ER T Ä Frmüaze I I il | | il en 0 HN | BSzserann | lat m FNL er AR Me EZ RE SE OR ; | SR 5 ; RC 5 ä ER SRS ) | (EEE: P.G.E. Theorin del