ibrary Zih N. Y. Acı Pr CT Sd 3 Or Qt Ne dT 12 ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. FYRTIONDEFÖRSTA ÅRGÅNGEN. 1884. MED 33 TAFLOR. STOCKHOLM, 1884, 1885. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A» NORSTEDT & SÖNER. [NON ER SE AT. Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. De större hänvisnings-siffrorna angifva häfte, de mindre angifva sida. INDEERZIERCSEhETALtelSCHMEBRBE NE u ea N ae STERNER EAA I * ——, Myrmecologiska studier. Formicoxenus nitidulus................... S: SATIN OM 7 Mo chwrztmildlonnattalin 0 se ee 2: IAYPPIRT: 1 O RNE Seb eka ute ls eye ee ae ee en I: AU RKVDKINUS Ne SED CIA UGL ag er ra fr re em a ae oe a SER SE 1: BENDIXSON, Un theoreme auxiliaire dans la theorie des ensembles...... 2: *BERGLUND, Method att qvantitativt åtskilja klor och brom ..............- 10: = ‚ VORTMANNS method att direkt bestämma klor vid närvaro af brom 10: "BERLIN, Kärlväxter insamlade under den svenska expeditionen till Grön- TÄT ANG GS ARN AE SME ET SATA ft SED RSA ER 7: *BLADIN, om aromatiska ortodiaminers eyanföreningar...................... 6: Bowautıus, A new Isopod from the swedish arctic expedition .......... 8: -——-, A new Isopod from the coast of Sweden.............................. 9: BoYE AF GENNÄS, Sur la sommation des puissances semblables des r DRAMIERS> MOmlorEB ONaHS- onen ee 9: "BRÖGGER och FLINK, om kristaller af Beryllium och Vanadium......... 2: CLAESSON, om rhodanvätesyra och dess molekulära föreningar med eter o.chzalkoholsrremmmemaa ee a ie 2 2 een 3 HM ölver syrorsfınyerkanspagrhodanyater een 4: u ofverädız ochwtni-thiocyanunsyras SSSK 6: —-—, Koloxysulfidens framställning och egenskaper 4: — Om sThodaninsyrar re are en AE 9: -—, öfver radikalen cyanur och dess förening med haloiderna......... 10: *D)AULANDER, om en egenskap hos den elektriska potentialen ............. 9: DuNÉrR, Spektroskopiska undersökningar af fixstjernor ..................... 1: = usursleszetoilesza spectrexde, IA troisiemerclasser ren 6: "——,, Upptäckten af en ny föränderlig stjerna.______._.......__.._......... 6: Dunıkowskı, Uber Permo-Carbon-Schwämme von Spitzbergen ........-- d: EDLUND, om Kathodljusets egenskaper i luftförtunnadt rum ............. 7: ——, om uppkomsten af luftelektrieiteten, norrskenet och åskan....... 10: EKHOLM, Berättelse om den meteorol. Spetsbergsexpeditionen............ 3: , Berättelse om den internationela polarkonferensen i Wien........ 9: "EKMAN, om bestämning af små kalkmängder vid närvaro af mycket TYT ADILE ST ne RB RE NR ROD Mann I: ref. LARSSON, En ny method för aluntillverkning i Sverige....... d: DERSIEIND Na Share Te ET LV abe ARR EE Rs TE Ae rer AS 4: Bes NA OL ÖKN a Ca LI de NIVA VE RA SE a nn en vera T: *ENESTRÖN, om några af BIERENS DE HAAN nyligen utgifna skrifter MANS CX ONT da tale TE RE 9: [SG a u A jo ja TE SE HI DITO HO I Sc — DI 491. 62. IV *FORSBERG, om hafsisens salthalt 6: *FRISTEDT, om en fossil spongia 58. 90. FGYLDÉN, om ett fall af trekroppars-problemet med exakt lösning.... I: 3; 2: 2. — , WREDE, TROILIUS, LINDHAGEN, utlåtande om gemensam meridian för longituds- och tidsberäkningar ............------------.--------.. oc & , Method att lösa åtskilliga problem i den anal. mekaniken ÖB 2 = , En hypothes att förklara planetsystemets utbildning ......... RN * —, Till frågan om tätheten hos materien i verldsrymden.......... : 17; 9: 2. % Momskometernasäursprungaen u 02... Eee 6: 27. HANmBERG, Hydrografisk-kemiska iakttagelser från svenska expeditionen ll Grönland. war. ı 0.2 anna. 2 22222 ee Da: *EIILDEBRANDSSON, Tromben vid Nöttja .......-..........-.------.-- 22.2... AD HJELTSTRÖM, om nederbördens förändringar i Sverige under sommar- nalfanet ea SEED EI ME. SNS ONNNNNIN (DB Ale HJÄRNE, reseberättelse ol Horm, Recherches sur deux monocotyl&edones submergees De: HYLTEN-CAVALLIUS, om draken eller lindormen ..........-- NR aga le *HöGBoMm, om de sällsynta jordarternas natrium-dubbel-volframater...... anal, "IGELSTRÖM, Aimatolit och Aimafibrit, två nya mineral från Nordmarks ; STANV OT ER ea 2 a Si dess SNS ERE 4: 85. = , Manganostibit, ett nytt mineral från Nordmarks grufvor 4: 89. * ——, Xanthoarsenit, ett nytt mineral från Sjögrufvan (Grythytte sn) 7: 99. *JoHANSSoN, Svampar fran Island... __._..____...... u... IR 17, JuEL, Beiträge zur Kenntniss der Hauptgewebe der Wurzeln .........- NED. *JÄDERIN, Geografiska ortsbestämningar och höjdmätningar på Grönland 1: 49. —— , Resultat af geodetisk längdmätning medelst strängar.............-- DB "AF KLERCKER, C. E., En hypothes om det »röda skenets» uppkomst... 9: 38. AF KLERCKER, J., Sur Panatomie et le developpement de Ceratophyllum 9: 2. = , Bidrag till kännedomen om öfverhudens mekaniska funktion hos 16.07 uf WE... (2 (0. *KOLTHOFF, om Mergus anatarius, funnen i Sverige ........................ 9: 185. *KOwWALEVSKY, om ljusets fortplantning uti ett kristalliniskt medium... 2: 119. ®LAGERHEIM, algologiska och mykologiska anteckningar från Luleå NAPP AGA ne Nennen en... 0 21 DE Se .. una 102 ——; Uber Phixotamnion, eine neue Gattung unter den Süsswasser- Al EEE... ..-o...-- le = om Chlorochytzium Cohn... 1.22.22 DE ar ale "LAGERSTEDT, Diatomaceerna i Kürzıngs Algarum Deeades............... 229: LANKESTER, On fossil fishes from the palxozoie strata of Spitzbergen 2: %; "LARSSON, om en ny method för aluntillverkning i Sverige ............... 5: 169. IE CHE, Reseberättelse. ©. ...0.: 22.2 so oa cs RENEE SRA Ze Al, LEFFLER, MITTAG-, ref. KOWALEVSKY, om ljusets fortplantning uti ett Ktistalliniskt medium. oss seger se LATE SE RE NS REN TA -—— ref. BENDIXSON, un theoreme auxiliaire de la theorie des en- sembless....0.....2 02...0.....0.0...22.........2... eo 222 LINDHAGEN, WREDE, TROILIUS, GYLDEN, Utlåtande om gemensam me- ridian för longituds- och tidsberäkningar............................ Sale LINDMAN, Ö., om postflorrtionen och dess betydelse såsom skyddsmedel for truktanlaget. .......02....2.............2.8 0222000 0 6: TT: LINDMAN, C. F., Observations sur les tables d’integrales définies de M.. BIERENS, DE HAAN. ................... 022022000. KANE 1:72. *LinDskoG, om elastiska skifvors böjningar 4: 61. LINDSTRÖM, On the silurian Gastropoda and Pteropoda of Gotland... & 1. och Smitt, Utlåtande om strömmingsfisket vid Gotland .......... D: il, = forevisanen fossil, skorpion. =... ............. 2 SA EA AAA Da: *Linosrröm, Förteckning öfver Riksmusei Meteoritsamling 9: 209. *LORENZEN, Nogle Mineralier fra Granland ..:._._.......................... 2: 105. * ——, Rodt Arsenikmineral (Aimatolit) fra Nordmarken................... 4: 95. a 10, Detwostaflske, Notiiserie sc 2 ER AE RE SEN 5: 187. EUNDSEROM, Keseberättelsen u. mean ne Me ie NAN LA AS RA A MALMSTROM ref. EJAÄRNE, Reseberättelse........._ 1... CIE 3 il. #MELLIN, En grupp af transcendenta funktioner MORTON, Stephanit fR ATI OM SD CN; SAS , Några goniometriska bestämningar å kalkspat .........-..........--- 3:60: IR C u 0 0 ds) —— ap SS ll 0 dö an e Tilldela vi nu åt 7, det konstanta värdet a, så blir: 2 Fn, EN 8 GYLDEN, OM BETT FALL AF TREKROPPARS-PROBLEMET. och vi finna: RA u 4 Co = Hy — Mod , hvilken är den sökta relationen. I de anförda uttrycken för ce’, och «, återställa vi värdena af w, u, och u, samt finna då ES (© + A é G OR LA) och härmed erhälles ur formeln (6): (8) lea? BRL GÅ (7 ID OR ett resultat, som, med fränseende af termer af andra ordningen i » je] .. Oo A .. . . h . o afseende pa förhällandet —, är identiskt med det, vi ofvan funno ur LAGRANGE’s relation mellan de tre massorna samt förhållandet a EE Mm. A I den vanliga satellittheorien bevisas med stöd af de KEP- LER'ska lagarna denna formel: Ai C+ 4 A+ B jar? 17 T ’ der A, B, C, a, a" hafva samma betydelse, i hvilka dessa sym- boler i det föregående blifvit använda, men 7 och 7’ beteckna de respektive omloppstiderna: af B kring A, samt af A kring C. Utsträcka vi giltigheten af denna formel ända derhän, att vi låta densamma gälla för T7’= T’, sa erhålla vi, efter bort- | ad | BE A Ga CESAR saledes ett resultat, som i föreliggande fall ej är ens approxi- lemnande af D, matift riktigt. Efter dessa förberedelser ga vi att uppsöka de differential- eqvationer, genom hvilkas integration differensen v— u, = 4 samt qvantiteten o erhållas. Dessa eqvationer framgå lätt ur ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 9 likheterna (12) och (14) af den meranämnda afhandlingen (I) om vi taga hänsyn till uttrycken (3) och (4). Vi finna salunda, da qvantiteter af andra ordningen i allmänhet bortlemnas, 12 ae ya Klo: Av ZUR =— a Sm 7 Cosy + 3 — v —v,) (9) dv? Oy Ca d?o IN Ch 2 dy el 1 - 6 —|0 + — dv? Ey GNT RO CA I detta system införa vi i stället för v'-— v, dess värde enligt (7); vidare beteckna vi: Ela: e' at 2 a 3 =0 NG GA Cad cy a 8 I | samt införa, i stället för y, en ny funktion o, hvilken vi de- finiera medelst likheten / dy 10 =; (10) man om vi da äfven bortlemna de högre potenserna af y, d. v. s. om vi skrifva y i stället för Sin yx Cos x, så erhålla vi föl- jande system af fjerde ordningen: d? ; la = — ao + 2009 — 2000 av“ (11) =, OHR 4 2 58 2 = \ 0 Zu I stället för detta system erhålla vi en enda differentialegvation af fjerde ordningen, nämligen 1 d?o a Del N ee oe (12) de +(l—a Io: «(3 + 20?)0 = — 4a 79: i hvilken termen till höger är bekant. Denna likhet är lineär med konstanta koefficienter; vi kunna derför omedelbart an- gifva integralen till densamma. Då termen till höger bort- lemnas har man — vg . iFav — 0 + 69€ NL ease 0 + ge 2°0 der €, €, cz och ce, äro integrationskonstanter, samt + &, — & > + be, — te, äro rötterna till den biqvadratiska likheten 10 _GYLDEN, OM ETT FALL AF TREKROPPARS-PROBLEMET. at + (1— oe? — a3 + 202) — 0% af hvilka tydligen tvenne äro reela och tvenne imaginära. Här- efter erhålles den allmänna integralen till den fullständiga lik- heten (12) enligt bekanta regler. Det lätt funna, ehuru något vidlyftiga resultatet utelemna vi här, då det i alla händelser ej har samma intresse som det redan funna. Vi förutsätta, med andra ord, att A beskrifver en cirkel kring C. Den andra af likheterna (10) gifver oss nu: 2 5 r D "1%, >= ale + 1-20)" L a PR = ca(e? — 0 202)e 20 ON ABU — (ed — 1 + 2ud)e hvarefter man medelst en qvadratur erhåller EA >. ale +1— 2a)e”o _. let Fi 2m v an ale Var 2u2)e' 20 ZZ. —1+2a2)e FEav0 Pa grund af de vunna resultaten inser man ögonblickligen, att vilkoret för att stabilitet skall ega rum är, att konstanterna cy och c, hvar för sig är lika med noll. Men är detta vilkor uppfyldt, kan en rörelse af ganska egendomlig beskaffenhet hafva bestånd, åtminstone under den tid, inom hvilken termerna af högre ordning ännu ej hinna blifva märkbara. Denna rö- relse kan lätt beskrifvas, hvarvid dock bör ihogkommas, att en sådan beskrifning endast kan vara riktig inom de gränser, man är befogad att utesluta qvadraterna och högre potenser af 0 och x äfvensom 0. — Kring en punkt nära förbindningslinien ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:O 1: emellan A och C, hvars afstånd från A är a, beskrifver B en ellips. Denna punkt benämner jag kroppen A:s librationspunkt; densamma är medelpunkten till den omnämnda ellipsen. För att vinna en närmare föreställning om ellipsens beskaffenhet samt om rörelsen i densamma, erfordras några numeriska upp- gifter, hvilka här nedan sammanställas. Utgående från värdet (=D finner man £ 2—=1+y238; 2=Y283—|1; saledes: 7er —10,29150. & = 4,29150 &, = 2,50829 &, = 2.0159 1— 20° + e = 1,29150 20? — 1 + 8 = 929150 20? —1 + & 282 = 2,24260 Detta sista värde, hvilket vi beteckna med a, anger äfven halfva stora axeln i den omnämnda ellipsen, då dess halfva mindre axel sättes lika med 1. För excentriciteten finna vi således värdet: e = 0,89508 Slutligen sammanställer jag afständen från de olika plane- terna till deras respektiva librationspunkter, beräknade enligt formeln (8) samt angifna i delar af jordens medelafstånd från solen. a Merkurius 0,0015 Venus 0,0067 Jorden 0,0101 Mars 0,0072 Jupiter 0,3549 Saturnus 0,4352 Uranus 0,4747 Neptunus 0,7809 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2.) Från Geological Society i London. Journal, N:o 156. List, 1883. Från Natural History & Philosophical Society i Belfast. Report and proceedings, 1882/1883. Från Philosophical & Literary Society i Leeds. Report 1880/81, 1882/83. , Från Geological Survey of India i Calcutta. Memoirs, Vol. 19: 2—4; 22. Records, Vol. 15: 4; 16: 1-4. a Paleontologia Indica, Ser. 105 Vol. 2: —5; 12: Vol. 4: 1; 18: Vol. 1: 4 (1—2); 14: Vol. 1: 3. Från Scientific Association of Trinidad i Portofspain. Proceedings, P. 12. Från South Australian Institute i Adelaide. Report,. 1879/80— 1882/83. The ‘South Australian Institute: adresses delivered at the laying of the foundation stone. Adelaide 1879. S8:o. | Från Asiatie Society i Calcutta. Proceedings, 1882: 2—10; 1883: 1—6. Journal, Part 1, Vol. 49: Extra number; 51: ı—4 & Extra num- ber; 52: 1. » Part 2, Vol. 50: 1—4; 51: 1-—4. Från Indian Museum i Calcutta. ANDERSON, J. Catalogue... of the archeological collections, P. 1. Oaleutta 1883. 8:0. Frän R. Society of New South Wales i Sydney. Report of the Department of mines, 1881. F. WILKINSON, C. 5. & CLARKE, W. B. Geological sketch map of N. South Wales, 1880. Fol. 4 blad. (Forts.) 13 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 1. Stockholm. Botaniska anteckningar frän nordvestra Grönland. Af A. G. NATHORST. Tall, I. [Meddeladt den 9 Januari 1884.] ij. Ivsugigsok vid Kap York. (76° 7—9 nordl. lat., 68° 15'’—35’ vestl. long. Greenw.) Under det att den del af Grönlands vestkust, som ligger inom omrädet för de danska kolonierna, i botaniskt hänseende numera torde kunna anses sasom till sina hufvuddrag väl känd, äro de uppgifter, som hittills föreligga om vestkustens flora norr om Melville Bay, såsom helt naturligt är, relativt mindre full- ständiga. Genom hufvudsakligen danska forskares, men äfven svenskars, engelsmäns och amerikanares, bidrag till kännedomen om vegetationen inom det danska Grönland, samt genom dan- skars, engelsmäns och tyskars forskningar pa Grönlands ostkust hade kännedomen om landets flora sa småningom vidgats der- hän, att LANGE i sin förträffliga öfversigt af densamma?!) kunde upptaga ej mindre än 378 arter kärlväxter. Af dessa anfördes äfven omkring 50 från den grönländska sidan af Smiths sund, hufvudsakligen efter DURANDS uppgifter om de af KANE hem- förda samlingarne, hvaremot HARTS iakttagelser under den en- gelska polarexpeditionen 1875—1876 endast delvis kunnat an- vändas, såsom då ännu icke fullständigt publicerade. 1) J. LANGE, Conspectus flore groenlandiee. Kjöbenhavn 1880. Meddelelser om Grönland. Tredie Hefte. 14 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. Genom åtskilliga fynd under den af ÖSCAR DICKSON be- kostade svenska expeditionen till Grönland under NORDENSKIÖLDS ledning 1883 blef antalet af från detta land kända kärlväxter i någon mån ökadt!) och kännedomen om en mängd växtarters utbredning i ansenlig grad vidgad. I detta senare hänseende voro iakttagelserna vid Kap York norr om Melville Bay samt vid Kung Oscars fjord på östra Grönland af största intresse. Såsom ofvan nämnts hade de af KANE under hans resor (1850—51 och 1853--55) hemförda växterna från Grönlands nordvestra del blifvit beskrifna af DURAND, hvilken från trak- terna norr om 76:te breddgraden upptager omkring 50 arter?). Af dessa voro alla med undantag af tvenne (Hesperis Pallasii och Vesicaria arctica), hvilka anträffats under 80:de bredd- graden, iakttagna under 78:de graden, och endast en (Taraxacum offieinale) derjemte uppgifven från en lokal under den 76:te gra- den (vid Wolstenholme sound). KANE var dock icke den förste, som hemförde botaniska samlingar från nordvestra Grönland norr om Melville Bay. Sir J. Ross omnämner?) i redogörelsen för sin färd i Baffıns Bay 1818 (sid. 79), att några växter insamlades den 8 Aug. på Bushnan Island (Papaver nudicaule, en Ranunculus, ett gräs) !) Af mig anträffades dervid följande för Grönland förut okändå arter: Linnea borealis L. vid Ivigtut (Arsukfjorden), Subularia aquatica L. vid Fredriksdal och Kung Oscars fjord, Pleuropogon Sabinei R. Br. vid Kap York, Glyce- ria Kjellmani LANGE på Harön och Asplenium viride Hups. vid Arsukfjorden och Kung Oscars fjord. För Grönlands vestkust ny är Aira cespitosa L. var. brevifolia R. Br., funnen både vid Kap York och på Harön, för ve- tenskapen nya äro Ranunculus pygmeus WG var. * Langeana från Wajgattet samt Luzula spicata (L.) DC. var. Kjellmani från Kap York. För öfriga fynd inom vestra Grönland söder om 70” samt inom östra Grönland är en redogörelse att förvänta af expeditionens läkare, medicine licentiaten A. BERLIN. ALIAS DURAND, Plantae Kaneana Groenlandiee. Journal Acad. Natural Science Philadelphia, Second Series, vol. 3, part 3, 1856. Att jag här säger »omkring 50 arter» beror derpä, att man omöjligt af DURANDS upp- gifter kan sluta till det verkliga artantalet inom slägtena Draba och Po- tentilla. to ») Ross, A voyage of discovery in H. M. Ships »Isabella» and »Alexander» for” the purpose of Exploring Baffin’s Bay. London 1819. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1, 15 samt att andra togos den 17 vid Crimson Cliffs. Den i bi- hanget intagna förteckningen, upprättad af R. BROWN, anger dock tyvärr inga lokaler, utan anför tillsammans såväl de arter, som tagits pa östra sidan af Baffins Bay mellan 70° 30' och 76” 12', som de, hvilka insamlats i Possession Bay på dess vestra sida. Den 10 Augusti 1850 insamlades växter åter strax öster om Kap York på Bushnan Island (75° 59' n. lat., 65° 20" vestl. long.) af doktor P. C. SUTHERLAND, ombord på H. M. ship »Sophia» under kapten W. PENNY på väg till Barrow Straits för att eftersöka FRANKLIN. De af honom hemförda fanerogamerna (9 arter) hafva bestämts af W. J. HooKER!). När INGLEFIED år 1852 företog sin intressanta färd till Baffins Bay och Smiths sund åtföljdes han af SUTHERLAND, och de båda forskarne insamlade denna gång växter från ännu högre breddgrader, nemligen dels från North Omenak i Wolstenholme sound (76° 30”), dels från eskimåbyn vid Burdin Bay i Whale- sound (77° 12). Af de 22 denna gång hemförda arterna, hvilka bestämts af "W. J. HOORER och G. DICKIE?), voro 15 icke funna på Bushnan Island, och man kände följaktligen redan före KANES expedition 24 fanerogama arter från nordvestra Grönland norr om Melville Bay. HAYES, som deltagit i KANES öfvervintring, och hvars be- mödanden man till en stor del lär hafva att tacka, att KANES samlingar efter öfvergifvandet af fartyget blefvo räddade, hem- förde å sin sida åtskilliga växter från sin expedition till Smiths sund 1860—61. Fanerogamerna äro bestämda af DURAND?), men tyvärr äro åtskilliga uppgifter rörande denna samling, så- ') SUTHERLAND, Journal of a voyage in Baffins Bay and Barrow Straits in the years 1850—1851. London 1852. Vol. 2. Appendix sid. 189. ”) INGLEFIELD, A summer search for Sir John Franklin. London 1853. Ap- pendix sid. 135—139. ”) DURAND, JAMES and AsHMEAD, Enumeration of the arctic plants collected by dr I. I. Hayes in his exploration of Smith's Sound between parallels 7Sth and 82d during the months of July, August and beginning of Sep- tember 1861. Proceed. Acad. Nat. Sciences of Philadelphia 1863, vol. 15. 16 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. som redan MALMGREN päpekat!), sa stridiga, att man knappast vet hur man skall reda sig med desamma. TI titeln pa DURANDS uppsats angifves sålunda, att växterna äro samlade vid Smiths sund mellan 78 och 82 breddgraden under Juli, Augusti och September 1861, under det att HAYES i verkligheten redan den 10 Augusti var på väg söderut 1 Melville Bay. Vidare är att märka, att i motsats mot hvad titeln angifver är ingen af de i förteckningen anförda lokalerna belägen norr om 78° 30. Der- till kommer, att datum för växternas insamling icke stämmer med uppgifterna om resans förlopp. Så angifves t. ex. en stor mängd växter samlade vid Port Foulke den 15 Juli, under det att fartyget redan den 14 lemnat detta ställe, likaså angifvas andra från Tessuisak den 4 September. MALMGREN antager visserligen, att med detta Tessuisak me- nas utliggarestället norr om Upernivik, ehuru han anser troligare, att växterna samlats vid Godhavn (Tessuisak besöktes icke 1861, men väl på uppresan 1860). Men härvid bör erinras, att ett ställe med samma namn äfven finnes söder om Whale- sound vid 76° 52 nordlig lat. och att det står utsatt på HAYES” egen karta. Man kunde sålunda antaga, att insamlingen skett här, mot hvilket dock talar, att i HAYES berättelse?) an- gifves icke, att detta ställe besökts. A andra sidan säger DU- RAND, att HAYES samlingar uteslutande härröra från Smiths sund. HAYES ger i sin resebeskrifning (sid. 398) en ny, delvis något förändrad lista?), och säger dervid uttryckligen, att de 53 arter, som uppräknas, alla äro samlade vid Whalesound. Men som ofvan påpekats ligger det ofvannämnda Tessuisak söder om detta. Finnes törhända ännu ett ställe med samma namn, eller har MALMGREN, HAYES uppgift till trots, verkligen ') A.J. MALMGREN, Öm E. Durands så kallade »Grinnell-lands flora». Bota- niska Notiser 1865, sid. 169. ?) Hayes, The open polar sea. London 1867. 3) Tofieldia är här utesluten, Draba hirta och glacialis tillkomma, Alsine bi- flora (Arenaria arctica) upptages i st. f. A. rubella var. hirta VAHL, Pedi- cularis Kanei i st. f. P. hirsuta, Empetrum nigrum i st. f. E. rubrum, Hie- rochloa alpina i st. f. H. borealis, Poa Vahliana? är utesluten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 17 rätt, att utliggarestället norr om Upernivik afses? I detta fall skulle växterna vara samlade pa uppresan 1860 och sedan blifvit hopblandade med dem, som samlades vid Smiths sund 1861. För detta talar onekligen den omständigheten, att flere af de syd- ligaste formerna, hvilkas förekomst vid Smiths sund alltid med dessa orediga uppgifter måste anses tvifvelaktig, äro just an- förda från Tessuisak. Sådana äro Bartsia alpina, Pyrola gran- diflora (i HAYES lista såsom P. chlorantha), Campanula rotundi- folia var. arctica LGE och Lycopodium annotinum. Deremot synes det mig icke omöjligt, att såväl Tofieldia palustris som Betula nana verkligen skulle kunna förekomma vid Port Foulke, sedan de numera äro kända från Spetsbergen. Uppgiften att Alchemilla vulgaris och Armeria sibirica skulle vara tagna vid Netlik (77° 12') förefaller äfven mycket osannolik, ehuru man med erfarenheten af de oväntade fynden i Grinnell-land af An- drosace septentrionalis och Pedicularis capitata vid 82° nordlig bredd, eller med ens 10 grader nordligare än de förut voro kända, torde böra vara något försigtig innan man helt och hållet förnekar möjligheten deraf. Med de stridiga uppgifter, som hit- tills föreligga, torde det i alla fall vara klokast att tillsvidare anse förekomsten vid Smiths sund af Bartsia alpina, Campanula rotundifolia, Alchemilla vulgaris, Armeria sibirica, Betula nana, Tofieldia palustris och Lycopodium annotinum såsom i hög grad tvifvelaktig. Till dem skulle man äfven kunna foga Py- rola grandiflora, savida ej denna art äfven uppgifvits såsom härifrån hemförd af KANE): ') Men KANE medförde äfven samlingar från Grönland söder om Melville Bay! HooKER anför de ofvan såsom tvifvelaktiga upptagna växterna i sin redo- görelse för Grinnell lands vegetation (NARES, Voyage to the North Polar sea 1875—76, vol. 2, Appendix) såsom ett märkligt bevis på förekomsten af sydligare former vid Smiths sund. Han upptager bland dem äfven den i DURANDS förteckning angifna Hierochloa borealis. Redan MALMGREN har dock påpekat, att med detta namn troligen i verkligheten afsetts A. alpina, och detta bekräftas genom Hayss lista, i hvilken växten upptages under sistnämnda namn. För öfrigt finnes bland KANES växter ännu en art, om hvilken man äfven skulle kunna förmoda en förvexling af fyndort, nemligen Agrostis canina f. melaleuca, angifven för Smiths sund utan lokal. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 1. 2 18 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. I Under HALLS expedition till Smiths sund 1871—72 anteck- nades af Dr E. BESSELS 16 fanerogama växter fran HALLS land. Af dessa voro en varietet af Ranunculus nivalis (var. Freiligrathi BESSELS), Juncus biglumis L. och Carex dioica L. för trakterna norr om Melville Bay helt och hållet nya!) och de öfriga förut ej angifna från så nordlig latitud (mellan 81° och 82°). Mera omfattande voro de botaniska iakttagelserna under den engelska polarexpeditionen under befäl af kapten NARES 1875 — 6. HART, som redogjort?) för de botaniska resultaten, upp- gifver fyra olika lokaler, från hvilka insamlingar af växter på den grönländska kusten vid och norr om 76” egt rum. Dessa äro Kap York, något öster om sjelfva stället (76°, 17 arter), Foulkefjord (78° 18, 44 arter), Bessels Bay jemte Hannah Is- land (81° 4—7', 15 arter) samt Polaris Bay (81° 40', 22 arter). Norr om 82 graden saknar man för Nordgrönland andra upp- gifter om vegetationen, än att löjtnant BEAUMONT vid Wood Point (82° 25’) tagit ett exemplar af Salix arctica, hvars stam hade en diameter af en engelsk tum. Sammanställas de iakttagelser öfver Grönlands vegetation norr om Melville Bay, hvilka vunnits under ofvan anförda ex- peditioner, visar det sig, att från i fråga varande omräde ej mindre än omkring 73 fanerogama växter voro kända?). På samma gang - framgår det likvisst på ett särdeles iögonfallande sätt, att vissa sträckor inom området äro 1 botaniskt hänseende !) BeEssELs, L’expedition polaire américaine, sous les ordres du capitaine HALL. (Bull. de la Société de Géographie. Mars 1875, pag. 291). Då här upp- gifves, att största delen af de hopbragta naturhistoriska samlingarne blefvo förstörda, är det möjligt att förteckningen grundar sig på anteckningar på stället samt att alla bestämningarne följaktligen icke äro säkra. Endast med stor tvekan kan man härifrån upptaga Carex dioica L., tvifvelsamma äro Eriophorum vaginatum och Wahlbergella apetala, de äro måhända för- vexlade med respektive Erioph. Scheuchzeri och Wahlb. affinis. ?) H. C. Hart, On the botany of the british polar-expedition of 1875 —76. Journal of Botany, Ser. 2, vol. 9. 1820. ?) Härvid fästes intet afseende vid de tvifvelaktiga fynd, som uppgifvits af‘ Hayes, och för hvilka ofvan redogjorts. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 19 vida bättre kända än andra. Ty medan fyndorterna vid 76° hade gifvit 31 arter, kände man från 77” (Whale sound) endast 13, under det att de vid 78” lemnat ej mindre än 63, medan åter de vid 81” ännu hade>att uppvisa 31, eller lika många som vid 76°. Från 79 har man ännu ingen uppgift, men denna sträcka upptages till större delen af den stora Humboldtsglacieren. Från 80° äro hittils endast 2 arter anförda. Att det större art- antalet från lokalerna vid 78” endast beror deraf, att dessa äro bättre undersökta inses utan vidare derigenom, att de af mig under det korta uppehållet vid Ivsugigsok samlade arterna be- löpa sig till 58. Efter denna inledande redogörelse skall jag öfverga till skildringen af iakttagelserna vid mitt besök på detta ställe. När den svenska Grönlandsexpeditionen med ångbåten Sofia den 26 Juli 1883 half nio på aftonen kastade ankar i det inre af bugten Ivsugigsok (d. v. s. »stället der det finnes mycket torf»), hade isen först nyligen (föregående dag) lemnat den- samma. Bugten är belägen strax nordost om Conical Rock vid ungefär 76° 7’—9 n. bredd. Bergarten är gneis, grå och röd- lett, stundom med något glimmerskiffer och ådror af qvarts. Bergen resa sig såväl på fjordens norra som södra sida ganska brant till en högplatå af på olika ställen (enligt ungefärlig upp- skattning) 1200—2000 fots höjd. De blottade bergytorna, isyn- nerhet branterna, äro betäckta af en rödgul laf (Xanthoria ele- gans), hvarför bergen på afstånd ha en rödaktig färg. I sten- raset på fjordens norra sida samt på platsen derofvanför häckar rotgesen (Mergulus alle) i millioner, och marken nedanför häck- platserna är liksom vid alla fogelfjell gödd af foglarnes spillning. Vegetationen på sådana ställen är visserligen frodig, men liksom på motsvarande lokaler på Spetsbergen på samma gång en- formig. Poa flexuosa bildar här på den lägre marken under fogelfjellen ängsliknande mattor, der och hvar ersatta af Alope- curus alpinus. Stellaria longipes växer äfven på sina ställen i verkliga fält, och der rännilar genomskära den rika gräsmarken synes ofta ett hvitt band af Saxifraga cernua, någon gång blandadt 20 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. med gult af Ranunculus sulphureus. Högre upp mellan sten- blocken frodas isynnerhet Poa glauca i stora tufvor jemte en varietet af Potentilla nivea och vidare ganska ymnigt Wahl- bergella triflora, Draba arctica och nivalis samt Cerastium alpi- num; mindre vanliga äro Glyceria angustata och Cochlearia fe- nestrata. Under fogelfjellen träffades äfven Luzula arcuata con- fusa, Tarawacum offieinale, Potentilla fragiformis parviflora,, Draba Wahlenbergii, Ranunculus pygmeus, Festuca ovina samt allmänt Papaver nudicaule. Denna senare uppträdde vid Ivsugig- sok ofta med den vackra hvitblommiga formen albiflora, hvilken isynnerhet på högplatån var vanlig. Uppe på denna funnos. Wahlbergella affinis, Saxifraga oppositifolia (mycket sparsam), Potentilla Vahliana och pulchella -(båda sällsynta) samt för öfrigt flere af sluttningarnes arter, i allmänhet i mera fram- skridet utvecklingsstadium. : Fjordens fortsättning mot öster utgöres af en kort dalgång, i hvars botten tvenne glacierer utmynna, skilda af ett 400 meter högt berg. Dalbottnen är en ytterligt steril grusmark, besta- ende af kantiga stenskärfvor, der och hvar med små grunda. vattensamlingar. Isyunerhet kring dessa, men: äfven pa andra. mera "gynnade fläckar, var vegetationen temligen omvexlande. För att icke nämna den allestädes och på olika lokaler före- kommande Zierochloa alpina träffades här Dryas octopetala och integrifolia samt öfvergångsformer mellan båda, Potentilla fragi- formis parviflora, Silene acaulis, Alsine rubella (sällsynt), Draba Wahlenbergi, Dr. alpina var. glacialis (sällsynt). Cardamine bel- lidifolia, Papaver, Ranunculus nivalis, Saxifraga nivalis, stel- laris och rivularıs, Pedicularis hirsuta, Cassiope tetragona, Po- Iygonum viviparum, Oxyria (i små exemplar), Saliv herbacea och arctica, Luzula arcuata confusa, Carex nardina och misandra. Pa mera fuktig mark och vid stränderna af vattensamlingarne tillkomma Juncus biglumis, Carex rigida, Eriophorum angusti- folium och Scheuchzeri, Catabrosa algida, Colpodium latifolium samt mycket sällsynt några knappt mer än tumshöga exemplar af Åira brevifolia, förut ej känd från Grönlands vestkust. Vid ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o if. 21 och i några små grunda vattengölar med sandig och grusig botten träffades här äfven det för Grönland nya gräset Pleuro- pogon Sabinei, af hvilka alla ej ännu hunnit utveckla sina blommor. De flesta exemplaren af den vackra växten, hvilka förekomma i stor mängd tillsammans, stodo nu (eller rättare lago) på nyss torrlagd mark, men de långa bladen hade påtag- ligen kort förut varit flytande. Några af vattensamlingarne äro nu i begrepp att öfvergä till torfmossar, hvilka nästan uteslutande torde vara bildade af vattenmossor. Såväl på dalens norra sida som vid glacieren på den södra finnas mägtiga färdigbildade torfmossar; såsom vanligt i de arktiska trakterna äro de genom smala kanaler sönderstyc- kade i rutor och mellanrummen mellan rutorna upptagas ett obetydligt stycke från ytan af is. Det oaktadt finnas åtskilliga växter på torfmossarnes yta. På sluttningar, som icke hade sin plats under fogelfjellen, samt pa öfvergangsmarken mellan sluttningarne och grusmarken funnos följande fran ofvan skildrade lokaler ej anförda arter: Sarifraga trieuspidata ställvis ymnig, Vaceinium uliginosum var. microphylla (sällsynt), Campanula uniflora och Antennaria alpina. Af egentliga strandväxter funnos blott tvenne, nemligen Glyceria vilfoidea (steril) och dess oskiljaktiga följeslagare Stel- laria humifusa. Sasom af ofvan lemnade skildring framgar är vegetationen vid Ivsugigsok utan att egentligen kunna kallas fattig dock ej heller särdeles rik. Härvid bör emellertid först och främst på- pekas, att jag endast kunde egna några timmar under natten mellan den 26 och 27 Juli samt större delen af sistnämnde dag at de botaniska undersökningarne, hvarför det är troligt, att ännu några arter utom de af mig iakttagna stå att finna. Vid fjordens södra sida var jag alls icke, men den var ock till stor del betäckt af snö och såg i botaniskt hänseende ej särdeles lofvande ut. Ej heller tillät mig den knappa tiden att företaga någon längre vandring inåt land, der mot nordost ett icke snö- 22 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. betäckt område, utgörande fortsättningen af fogelfjellens slutt- ning isynnerhet bort kunna lemna ett och annat tillägg till den fanerogama listan. Vidare bör erinras, att berggrunden vid Iv- sugigsok, gneis, är af det slag som i andra arktiska trakter, t. ex. Spetsbergen, anses vara i allmänhet fattig på arter. Tagas dessa omständigheter i betraktande bör det erhållna antalet arter icke anses för litet, utan snarare tvärtom. Ivsugigsok har i sjelfva verket lemnat flere arter (58) än någon annan lokal i Grönland norr om Melville Bay, och dock utgöres berggrunden i Foulkefjord, som kommer näst i-ordningen (med 44 arter), af sedimentära bergarter och basalt, hvilken senare torde kunna. anses såsom företrädesvis gynsam för befrämjandet af en rikare vegetation. Efter dessa inledande anmärkningar skall jag öfverga. till uppräknandet af de vid Ivsugigsok iakttagna 'arterna. COMPOSITE. l. Antennaria alpina (L.) GÄRTN. På några ställen pa slutt-- ningar och pa Öfvergäng från dessa till grusmarken. Blom- mande och utblommad. 2. Tarazacum offieinale WEB. Pa några ställen, isynnerhet. under fogelfjellen. Blommande och utblommad. CAMPANULACEE. 3. Campanula uniflora L. På en sluttning temligen ymnig. Blommor och frukt. PERSONATE. 4. Pedicularis hirsuta L. Der och hvar. Blommande och ut- blommad. ERICACER. ot Vaccinium uliginosum L. var. * microphylla LANGE. På ett par ställen, sparsamt blommande. 6. Cassiope tetragona (L.) Don. Ej sällsynt på grusmarken. Blommande och utblommad. x = ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 23 Uc 8. 10. ROSACEE. Potentilla pulchella R. BR. Endast ett exemplar iakttogs pa högplatan. Potentilla nivea L. var. Den här förekommande formen, hvilken under fogelfjellen är mycket allmän och luxurie- rande, tillhör icke den typiska, utan visar en tendens att öfverga till föregående. Några rotblad äro nemligen alltid 2-pariga, dock med det nedre paret flikar försvinnande små, hvarför man vid första påseendet tror dem vara tre- fingrade. De båda nedre flikarne sitta dock ej särdeles nära de andra, hvarför bladen icke kunna sägas vara fem- fingrade, såsom hos formen subquinata LANGE. Såsom jag redan 1871 har påpekat ville det på Spetsbergen synas, som skulle öfvergångsformer mellan Potentilla nivea och pulchella äfven derstädes vara till finnandes!). Det vore onekligen högligen önskvärdt om någon med den arktiska vegetationen förtrogen botanist ville utföra en grundlig re- vision af de arktiska Potentillorna, hvilka i litteraturen antagligen figurera med större antal arter än de i naturen förekommande. Anmärkas bör, att professor D. OLIVER i sin förteckning på växterna från Grinell land upptager både P. pulchella och P. Vahliana såsom former af nivea?). Potentilla Vahliana LEHM. Nagra få exemplar togos uppe pa högplatan. Enligt muntligt meddelande af professor KJELLMAN är denna växt identisk med den från nordöstra Sibirien under namnet Potentilla fragiformis WILLD. var. villosa PALLAS kända. j Potentilla fragiformis WILLD. f.parviflora TRAUTV. (=emar- ginata PURSH). Såväl under rotgesfjellen som på det ste- niga låglandet och i små dälder. En egendomlig form har glattare blad och blommorna dolda mellan rotkladen. 1) A. G. NATHORST, Om vegetationen på Spetsbergens vestkust. Botaniska Notiser 1871, sid. 111. 2) D. Orıver, List of flowering plants from Ellesmere Land and Grinnell Land. I Appendix n:o 14 till Nares, Narrative of a voyage to the polar sea etc., vol. 2, pag. 310. 24 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. 11. 12. 13. 14. Dryas octopetala L. På grusmarken, ej vidare allmän. Dryas integrifoia M. VAHL. Asigterna om denna växts arträtt äro som bekant varierande, i det att nagra förfat- tare endast anse densamma för en varietet af föregaende, under det att andra deremot betrakta växten som en sjelf- ständig art. När man i Skandinavien och pa Spetsbergen lärt känna den typiska D. octopetala och sedermera i det danska Grönland gör bekantskap med D. integrifolia, kan man svärligen annat än hylla den sistnämnda asigten, och jag var derför fullkomligt öfvertygad om den senares art- rätt, ända tills jag vid Ivsugigsok såg de båda växterna tillsammans. Men här förekommer ej blott den typiska D. integrifolia, om hvars blad LANGE säger »integerrima v. basi utrinque dentibus I—2 munita», utan derjemte finnas andra former hvilkas blad hafva 3 tänder, ja nagra blad pa samma ständ kunna till och med vara ända till spetsen tandade såsom hos D. octopetala. Det finnes sålunda en mellanform — hvilken lämpligen kan betecknas såsom D. octopetala f. intermedia — mellan båda, derom kan intet tvifvel föreligga. Men frågan gäller, om denna mellan- form verkligen är att anse såsom öfvergångsform från den ' ena arten till den andra och icke snarare såsom en hybrid. För den senare äsigten synes onekligen tala, att de bada hufvudformerna öfver så stora områden uppträda fullkomligt konstant, men häremot kan a andra sidan anföras exempel, att det äfven med andra växter är fallet, att de ej alle- städes äro lika variabla. Möjligen skulle spörsmalet genom kulturförsök kunna afgöras. Dryas integrifolia var vid Ivsugigsok allmännare än D. octopetala och fanns såväl med blommor som frukt. SAXIFRAGACEE. Sawifraga nivalis L. Der och hvar. Blommande. Sazifraga stellaris L. f. comosa.PoIR. Dels med, dels utan toppblomma, ganska vanlig, isynnerhet pa lagmarken. x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 25 15. 16. 17. 18. 20. 22. 23. 24. Sawifraga cernua L. Temligen vanlig, frodigast under fogel- fjellen. Blommande. Saxifraga rivularis L. Bäde formerna humilis och purpu- rascens. Spridd.. Blommande. Sazxifraga trieuspidata RortB. Ställvis ymnig, pa lag mark steril, pa sluttningar blommande. Saxifraga oppositifolia L. På ett par ställen på hög- platån. Blommande och utblommad. CRUCIFERA. Cardamine bellidifolia L. Ganska allmän, i blommor och frukt. Draba alpina L. var. glacialis ADAMS, närmande sig Dr. Wahlenbergii t. brachycarpa, med hvilken den förekom till- sammans. Bladen på öfre sidan glatta, pa undre sidan med tättställda stjernhär och andra hår, vid spetsen i kanten langt cilierade. Spädare än alpina, stjelken utan blad, stjernluden, skidorna äggrundt-lancettlika, smalare än hos | alpina, håriga, kronbladen dubbelt längre än fodret, gula. Draba arctica J. VAHL. Stor och frodig under fogel- fjellen; blommor och frukt. Draba Wahlenbergii HARTM. f. glabrata LinDBL. Pa en sluttning. Afven formerna homotricha LINDBL. och brachy- carpa LINDBL. De bada sistnämnda pa laglandet. Draba nivalis LILJEBL. Under fogelfjellen; blommor och frukt. Cochlearia fenestrata R. BR. Under fogelfjellen, frodig, mest i frukt. PAPAVERACEA. Papaver nudicaule L. Vanlig. Flerestädes vid Ivsugigsok och isynnerhet pa högplatan, der den var nästan lika all- män som hufvudformen, förekom äfven den vackra, rent hvitblommiga f. albiflora. 26. 30. Silk 26 _NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. RANUNCULACEER. Ranunculus pygmeus WG. Under fogelfjellen nära stranden. Blommande. Ranunculus nivalis L. Pa grusmarken och i en liten dal- botten. Här förekommande form är spädare än vanligt: Blommande och utblommad. . Ranunculus sulphureus SoL. Pä tvenne ställen under os fjellen, blommor och frukt. CARYOPHYLLACEE. Wahlbergella affinis (J. VAHL) FR. I blommor och frukt uppe pa högplatän, nästan endast genom sina släta frön att skilja fran följande. | Wahlbergella triflora (R. BR.) FR. Allmän under fogel- fjellen och på platån. Gröfre och mera klibbig än före- oaende, från hvilken den dock med säkerhet endast genom sina taggiga frön står att skilja. . Silene acaulis L. Der och hvar på grusmarken. Blom- mande. 2. Stellaria longipes GOLDIE f. humilis FENZL. Allmän under fogelfjellen, der den pa sina ställen bildar hvita mattor. . Stellaria humifusa RoTTB. På låg strandmark allen tillsammans med Glyceria vilfoidea. .. Cerastium alpinum L. Ganska allmän, isynnerhet frodig under fogelfjellen. Blommande. Alsine rubella WG. Några exemplar pa grus. Blom- mande. POLYGONACEE. Polygonum viviparum L. Spridd. Blommande. Oxyria digyna L. (HILL). Ej allmän, här förekommande exemplar äro små. Märkvärdigt nog träffades icke under fogelfjellen några sådana luxurierande former, som på lik- nande lokaler på Spetsbergen äro så vanliga. Blommande. :ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 27 38. 39. 40. 41. 42. 49. 50. SALICINEE. Salix herbacea L. Temligen allmän såväl med blommor som frukt. Salix aretica PALL. Temligen vanlig, både hanblommor och frukt. Afven öfvergängsformer till S. grönlandica (ANDS.) LUNDSTR. (se vidare sid. 48). GRAMINEE. Festuca ovina L. f. violacea GAUD. Der och hvar under fogelfjellen. Poa flexuosa WG. Ymnig, isynnerhet under fogelfjellen, der den pa sina ställen bildar stora mattor. Såsom vanligt varierande. Blommande. ; Poa glauca M. VAHL. Ymnig under fogelfjellen. Blom- mande. ; Pleuropogon Sabinei R. BR. Ymnig i ett par små vatten- samlingar på grusmarken. Just blommande. Ny för Grönland. Glyceria angustata (R. BR.) FR. Under fogelfjellen, frodig, men ej allmän. Blommande. Glyceria vilfoidea (ANDS.) TH. FR. Växte ymnigt, men endast steril, på låg grusmark nära stranden. Catabrosa algida (SOL.) FR. Der och hvar. Blommande. Colpodium latifolium R. BR. Vid några grunda vatten- samlingar på grusmarken. Ej fullt utvecklade blommor. Aira cespitosa var. brevifolia R. BR. Några få tufvor vid vattensamlingar pa grusmarken; dels steril, dels mycket sällsynt blommande, knappt tumshög. Ny för Grönlands vestkust. Växten synes äfven vara mycket närstående A. cespitosa var. borealis TRAUTV. Se vidare äfven längre fram vid redogörelsen för Haröns vegetation. Alopecurus alpinus SM. Vanlig. Frodig under fogelfjellen. Blommande och utblommad. Hierochloa alpina (LILJEBL.) R. & S. Mycket allmän. Varierande med mera sammandragen eller utbredd vippa. Blommande och utblommad. 28 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÄN GRÖNLAND. 5l. 52. 53. 54. 56. ot [I CYPERACEE. Eriophorum angustifolium ROTH. Pa ett par ställen vid vattensamlingar på grusmarken. | Eriophorum Scheuchzeri Hoppe. I vattensamlingar pa några ställen på grusmarken. Utblommad. i Carex nardina FR. Der och hvar på sluttningar och grus. Utblommad. | Carex misandra R. BR. TIakttogs endast på ett par ställen. Utblommad. Carex rigida Goop. Vid vattensamlingar pa grusmarken. Blommande. JUNCACEE. Luzula arcuata (WG) SW. * confusa LINDEB. Vanlig, blommande och i frukt. Förekommer här äfven med plattare blad och da liknande Z/. arctica BLYTT, men enligt profes- sor KJELLMAN hör äfven denna form till confusa. Luzula spicata (L.) DC. var. Kjellmani m (Tafl. I, fig. 1). Lagväxt, 1—2 tum hög, tufvad, axen små, vanligen en- fablommiga, skärmen ofta utdragen öfver axen, skärm- fjällen hinnaktiga, i kanten vanligen hårfransade, kalkbladen spetsiga hinnaktiga, bladen hoprullade, nästan trådsmala, stjelkbladens slidöppning med hartofs. Denna egendomliga varietet träffades först på grus- marken, sedan äfven på högplatån, der ett par exemplar hade större mångblommiga ax. Jag trodde till en början, att här förelåg en mycket förkrympt form af L. confusa, hvilket dock på samma gång syntes egendomligt, eftersom denna art fanns stor och frodig i närheten. Professor KJELLMAN påpekade sedermera för mig, att i fråga va- rande växt snarare vore en form af Z. spicata, en äsigt, som jag till alla delar måste biträda. Kalkbladen hos hufvudformen äro visserligen något mera tydligt sylspetsade med brun spets, men den för spicata utmärkande hår- tofsen vid stjelkbladens slidöppning är hos flere exemplar ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 29 mycket tydlig, och öfverensstämmelsen i andra, utom ofvan anförda, häpseenden synes vara fullständig. 58: Juncus biglumis L. På ett par ställen; blommande och utblommad. Af de 58 arter, för hvilkas förekomst vid Ivsugigsok ofvan redogjorts, äro ej mindre än 40 nya för Kap York och 32 på samma gang för Vestgrönland under 76:te breddgraden. An- talet af från i fråga varande trakter kända fanerogamer är dermed ökadt från 31 till 63. 15 af Ivsugigsoks arter äro förut ej heller funna längre norrut, och det kända artantalet af Vestgrönlands fanerogamflora mellan 76° och 82° har sålunda stigit från 73 till 88. En art (Pleuropogon Sabinei) är ny för Grönlands flora, en annan (Aira cwspitosa brevifolia) för vest- kustens, en egendomlig varietet (Zuzula spicata var. Kjellmani) var förut okänd för vetenskapen. De i botaniskt hänseende under- sökta delarne af i fraga varande landsträcka äro emellertid i för- hållande till de icke undersökta så obetydliga, att man med full- komlig säkerhet kan antaga, att ännu en stor mängd arter återstår att upptäcka, så mycket mer som de djupt inskjutande fjordarne Inglefield gulf och Wolstenholme sound, der man a priori maste vänta sig den rikaste vegetationen, ännu i botaniskt hän- seende äro nästan ett fullständigt »terra incognita». I vidstaende tabell har jag sammanställt alla de från Nord- vestgrönland mellan 76” och 82” angifna fanerogama växterna jemte uppgift på deras fyndorter. I första kolumnen (76°, 77°) är Bu = Bushnan Island 75° 59' (SUTHERLAND). Y = Kap York, öster om udden, 76” (HART). I = Ivsugigsok 76° 7—9' (NATHORST). Wo = North Omenak vid Wolstenholme sound 76” 30' (INGLE- FIELD, SUTHERLAND, KANE). Wh = Whale sound vid Burdin Bay 77° 12' (INGLEFIED, SUTHERLAND). F= paj lor S Bes = Bessels Bay och Hannah Island 81” 4— Hall Land 81° 15—53' (BESSELS). Polaris Bay 81° 40’ (HART). H P 30 I andra kolumnen (78° (79°)) är Foulke Fiord 78° 18° (HART). NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN = Fog Inlet (Refuge Harbour) 78° 30' (KANE). Smith sound utan närmare uppgift (KANE). I tredje kolumnen (80°, 81°) är W = Washington Land 80” (KANE). GRÖNLAND. Bedivelled Reach (Cap Inglefield) 78° 35 a) Rensselaer Harbour 78° 37° (KANE). T' (HART). Förteckning öfver fanerogama växter, hittills iakttagna 1 Grön- D SEORESL SEA 10. Lillö 12. 13. 14. land norr om Melville Bay. landica LGE MORE Composite. Au:neaBalpinanto)nun ee ey On Antennaria alpina (L.) GAERTN. I Taraxacum officinale WEB........ IT, Wo, Wh Campanulacew. 2 Campanula unmalora Te I Personate. Pedieularis hirsuta L. ._...........- Y. I, Wo » lanatapvVun ee » Kane DURANDI ARE Da » eapitatapADAnISEeer nee » lapponicasse messen ur en Ericacee. Cassiope tetragona (L.) Don. ....| Bu, Y, I, Wo Vaccinium. Vitis Idea L.......... Bu Vaccinium uliginosum L. var. microphylla Der 2er I IEYKO NAN OM an TONA RVAD pe ee se Sk je EE SE Rosacee. Potentilla anserina L. f. grön- 18, (I) OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 31 nn — nn | Ude, Ute 78, (79) 80°, 81” 15. Potentilla pulchella R. Br........ I RN MER ne or BEE lem “in nivea L. (m. varieteter) Y, I, Wh F Bes, P 17. » fragiformis Wırın. fi parviflora Traurv. (= emarginata PURSH).... 18. » Vahliana Lenn.......... 18) » tridentata Son. ......... 20. » maculata PoURR?...... 2 DryasSoctopetala Le u » » f. intermedia..... 22. » integrifolia M. Van ....... Oenotheracew. 23. Epilobium latifolium L. ........... 31. 32. 33. 34. 30. 36. 37. 38. = 89. Saxifragacee. Saxıitragauınıyalis I. een » stellaris L. f. comosa Bon... » oppositifolia L.......... » flagellaris WıLın....... » Cernua Io Au EEE » Tiyularııs@ TC RuREEe » decipiens EHRH. f. uni- tloraEnGr... 2 een » trieuspidata RoTTB..... Empetrucee. Empetrum nigrum L............... Crucifere. Hesperis Pallasii (PursH) Torr. Brayasalpınaslı.y 22002 ae Vesicaria arctica R. Br............ Draba alpina L. med f. »hispida» » » var. glacialis Anaus GEN iiva ls ImnJEBL. oo oso AE » Wahlenbergii HARTM. (m. [le KE MKVG 1) PR I LASER Wo, Wh I, Wo, Wh I SO 40. 62. 63. 32 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. Papaveracee. Bapaveranudicaulea ers: x f. albiflora.... » » Ranunculacee. Ranunculus pygma&us We......... »Sabinei affinis» Dur. nv gl ae 5 » var. Freiligra- thi BESSELS Caryophyllacew. Silenewacaulis, Dre Anne Wahlbergella apetala (L.) FR..... affinis (J.VAHr) Fr. triflora (R. Br.) Fr. Cerastinm alpinum L » » : Stellaria longipes GoLDIE f. hu- milsuHENzu ee » humifusa Rorte......... ‚Alsine rubella We Polygonacee. Polygonum viviparum L........... Oxyria digyna L. (Hırr) Salicinee. Salızaherbacea, Dana » +» aretica PALL Graminee. Bestucanovina ee » Bu, Y, I, Wo Bu, Y, I, Wh I, Wo, Wh 18%. (AT) 80°, 81° une nn nendenn nen ') Besseus uppgifver från Halls land Cerastium vulgatum L. var., hvarmed väl utan tvifvel C. alpinum afses. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 33 ar ERA | BASSaR oa pratensis le en Earl 0 Re de | GRID) leruosn. Wee aa Busk F,S Bes, H,P | boy» ialpinasi.teie Seren Wo Röst SDL | 7.» TAR NM Van TS VV al | keep det us ne | 68. Glyceria angustata (R. Br.) FR.... Tg Na 2 a EEE 69. » vilfoidea (Anns.) TH. Fr. DR a N RE SRA | 70. Catabrosa algida (Sor.) FR....... NUDE ANVOL VIEH Sure run a lee ee 71. Pleuropogon Sabinei R. Br....... I. MAD ne WS | 72. Colpodium latifolium R. Bk...... 1 Aa | SE HAIE ER ER SE HH 73. Aira caespitosa L. var. brevi- follagR., Dr, 22177 RE I a Ne RE W4. Trisetum subspieatum BB. |... 0: Bam | 75. Agrostis canina L. f. melaleuca| | Bone... 2... er Su ae EI STR UI LES SK AR EE 76. Alopecurus alpinus SM............- Bu, Y, I, Wh IN Bes, P 77. Hierochloa alpina (LILJEBL.) R. ES N EN eh SER BUSS LOS YES NA se TEN OK | Cyperacec. 78. Eriophorum angustifolium RoTH I RS a ers a SEA SARS ERA | 79) » Scheuchzeri HoPPE YI N N SE bo 30. » VA SLI ATL Lf AE re F H? SUN Carexstieida Goon meer: I S I SZ FROM Sandra R. Bremen | ERS PIONIERE NE | So aeedioica: L. PP. Penn en |. Role H SAT Wh Anardina Fr... Sa I F Bes | Juncacee. | 85. Luzula areuata (We) Sw. med var. | confusa LINDEB. ........... Bu, I, Wo F, Fg 12%) | 86. Dnwarcbica, BEYTT NE REN BYST Re SSR der Sea 37. » spicata (L.)DC. var. Kjell- man N AU Er. een Werra. 2 re aan | 88. Juneus biglumis os. 2.20% Ta 2, ee H | 5 Summa arter?) 64 63 32 !) Hit torde väl utan fråga den af Hart anförda L. campestris f. congesta vara att hänföra. ?) För fullständighetens skull må här äfven meddelas DURANDS förteckning öfver de af HAYrs samlade fanerogamerna (namnen ändrade i enlighet med nu gällande nomenklatur): Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 1 3 - 34 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. Såsom belägen vid ungefär samma latituder som Spets- bergen (hvars ögrupp sträcker sig från 76° 27” till 80° 45') är i fråga varande del af Grönland särskildt egnad att i floristiskt hänseende göras till föremål för jemförelse med först nämnda land. Denna jemförelse är för mig så mycket mera frestande, Papaver nudicaule L. Allestädes. Hesperis Pallasii (Purst) Torr: et Gray. Netlik. Draba alpina L. var. glabra » » » » hispida R. Br. » corymbosa R. Br. Netlik. » rupestris R. Br. ” N Port Foulke. Vesicaria aretica R. Br. » Alsine biflora (L.) We » Stellaria humifusa Rott. » » longipes GoLDıE » y . Cerastium alpinum L. f. lanata Lınper. Port Foulke. Silene acaulis L. Netlik Wahlbergella apetala (L.) Fr. » » affinis (J. VAHL) Fr. » Dryas octopetala L. » » integrifolia VAHL. » Potentilla pulchella R. Br. Port Foulke. » Vahliana Lenm. Netlik. 2 Alchemilla vulgaris L. » É Saxifraga rivularis L. » : » tricuspidata RottB. Port Foulke. » cernua L. a » nivalis L. » Taraxacum offieinale WEB. Netlik. Campanula rotundifolia L. f. aretica LANGE. Tessuisak. Vaccinium uliginosum L. Netlik. Cassiope tetragona (L.) Don. Port Foulke. Pyrola grandiflora Rap. Tessuisak. ‚ Bartsia alpina L. » Pedieularis hirsuta L. Port Fonlke. Armerja sibirica Turcz. Netlik. Polygonum viviparum L. » Oxyria digyna (L.) Hırz. Allestädes. Empetrum nigrum L. Tessuisak. Betula nana L. Port Foulke. Salix aretica Pair. Allestädes. » herbacea L. Port Foulke. Tofieldia palustris Huns. » Luzula areuata (We) Sw. * confusa LINDEB. Tessuisak. Carex rigida Goop. Netlik. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:ol. 35 som jag genom egna undersökningar fått en inblick i de båda ländernas botaniska skaplynnen. Innan jag inlåter mig härpå, torde dock med några ord böra vidröras den i fråga varande delens förhållande till det öfriga Grönlands flora. Man kan då senast framhålla, att vegetationen i trakterna norr om Melville Bay allt jemt är fullkomligt grönländsk, en omständighet, som ju icke kan förvåna, då HOooKER redan förut påpekat, att så är förhållandet med växtligheten på Grinnell land och Ellesmere land. I Grönland norr om Melville Bay förekomma nemligen endast trenne arter, hvilka icke hittills äro anträffade i öfriga delar af landet. Dessa trenne arter äro Pedicularis capitata ADAMS, Hesperis Pallasii (PURSH) TORR. et GR. och Pleuro- pogon Sabinei R. BR.!). Ingen af dem förekommer på Spets- bergen. Nordligaste delen af Grönland visar sig följaktligen icke genom något tillkommet element i sin vegetation stå när- mare Spetsbergen än öfriga delar af landet. Af de trenne an- förda växterna är Pleuropogon Sabinei på grund af sin högst egendomliga utbredning: (Baffins land på flere ställen, Melville- ön, Kap York a ena sidan; Novaja Semlja och Wajgatsch, Tajmurlandet å den andra) utan tvifvel att anse som en urgammal glacialväxt, hvilken, från sitt forna preglaciala hem- vist någonstädes i polens närhet, under istiden drifvits dels at den amerikanska sidan, dels i motsatt rigtning at den gamla verldens kontinent. Hesperis Pallasii åter finnes utom 1 denna trakt af Grönland i arktiska Amerikas östra del och är väl sannolikt liksom Fedicularis capitata (utbredd så- väl i arktiska Amerika som Nordsibirien) invandrad öfver Smiths sund. Alopecurus alpinus Sm. Port Foulke. Glyceria arctica Hook. » Poa flexuosa We » Hierochloa alpina (LiLJEBL.) R. et S. Tessuisak. Festuca ovina L. » ) Förekomsten af Carex dioica, uppgifven af BEssELSs, synes mig af flere skäl så tvifvelaktig, att jag här icke vågar upptaga densamma. 36 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. Af de arter, som i Grönland förekomma endast norr om poleirkeln, anför LANGE!) icke mindre än 18 sasom amerikanska. När LANGES arbete utgafs, var resultatet af Vegaexpeditionens botaniska insamlingar ännu icke kändt, men sedan KJELLMAN numera bekantgjort sina iakttagelser öfver Novaja Semljas och Nordsibiriens vegetation, kunna åtskilliga af de i LANGES lista upptagna förmodade amerikanska arterna icke längre såsom sådana anses. Ur LANGES förteckning nr 8 torde nemligen at- minstone böra utga Potentilla emarginata, Braya purpurascens, Eutrema Edwardsii, Carex ursina, Banunculus affinis, Pedieu- laris lanata och Festuca ovina f. borealis samt möjligen äfven Potentilla pulchella och Alsine arctica.. I stället för 18 ameri- kanska arter skulle följaktligen blott 11, eller törhända endast 9, ingå bland de uteslutande norr om polcirkeln förekommande växterna i Grönland. Af dessa torde vidare Poa abbreviata och Glyceria angustata, hvilka äfven förekomma på Spetsbergen, kanske rättast vara att hänföra till de urgamla glacialväxter, om hvilkas egentliga hemvist man för närvarande icke kan uttala någon bestämd mening. Men vare härmed huru som helst, i alla händelser kan man numera icke anse det amerikanska ele- mentet i Grönlands flora vara så stort, som af LANGE på an- fördt ställe antagits. Och man kan med skäl i fragasätta, huru- vida någon enda af de i LANGES lista nr 5 uppförda 9 arterna med undantag af Alsine Rossii verkligen numera kan kallas amerikansk. Åfven ur listan nr 7 torde några utgallringar vara att göra. Efter denna lilla afvikelse från vårt egentliga ämne skall jag atervända till jemförelsen mellan vegetationen i Nordgrön- land norr om Melville Bay och Spetsbergens. Från sistnämnde land känner man för närvarande 117 fanerogamer, under det att i fråga varande område af Grönland endast har att uppvisa 88, men då Spetsbergen i botaniskt hänseende är mångdubbelt bättre kändt än sist nämnde område, är det sannolikt, att !) J. LANGE. Studier til Grönlands flora. Botanisk Tidskrift. Kjöbenhavn. Bd 12. 1880. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 37 skiljaktigheten med hänseende till artantalet framdeles skall i väsentlig mån blifva utjemnad. Det är således företrädesvis lämpligt att i första rummet taga hänsyn till de växter, som finnas i Nordgrönland norr om 76:te breddgraden, men hvilka saknas på Spetsbergen. Antennaria alpina. Pedicularis Kanei. » capitata. » lapponica. Vaccinium ulisinosum. » Vitis Idea. Pyrola grandiflora. Potentilla anserina f. grönlandica, EE Vahliana. » tridentata. Dryas integrifolia. Epilobium latifolium. Dessa äro: Hesperis Pallasii. Vesicaria arctica. Ranunculus Sabinei affinis. ?Wahlbergella triflora. Salix arctica. » herbacea. Agrostis canina f. melaleuca. Eriophorum vaginatum. ?Carex rigida. Pleuropogon Sabinei. ?Aira c&spitosa var. brevifolia. Luzula spicata var. Kjellmani. Saxifraga tricuspidata. Saledes inalles 21 eller 25 arter, hvilket med andra ord vill säga, att af Nordgrönlands vegetation norr om Melville Bay äro omkring 23,9 eller kanske 28,4 procent frånvarande på Spets- bergen. Beaktansvärdt är vidare, att i ofvanstående lista ingå så många af de arter, hvilka kunna sägas vara utmärkande för hela den grönländska vegetationen, såsom: Vaccinium uliginosum. Saxifraga tricuspidata. Pyrola grandiflora. Vesicaria arctica. Potentilla Vahliana. Salix arctica. » tridentata. » herbacea. Dryas: integrifolia. Carex rigida. Epilobium latifolium. Genom dessas förekomst far således växtligheten i Grön- land norr om Melville Bay allt fortfarande en äkta grönländsk prägel, på samma gang den i väsentlig grad afviker från Spets- bergens. Olikheten blir ännu större, om man derjemte tager hänsyn till saknaden af sådana karakteristiska Spetsbergs- 38 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. växter, som pa grund af sin frånvaro 1 hela det öfriga Grön- land redan nu med säkerhet kunna antagas sasom icke heller förekommande i trakterna norr om Melville Bay. Spetsbergens allmännaste växt, Salix polaris, kommer härvid i första rummet i betraktande, den är här ersatt af en så afvikande art som Salix arctica (Salix herbacea är endast funnen vid Ivsugigsok). Draba oblongata och altaica äro vidare tvenne allmänna Spets- bergsväxter, som saknas här!). Öfriga på Spetsbergen före- kommande arter, hvilka saknas i Grönland må här äfven anföras: Petasites frigida. Matthiola nudicalis. Gentiana tenella. Ranunculus Pallası. Potentilla multifida. Catabrosa concinna. Chrysoplenium alternifo- ?Carex dioica. lium f. tetrandra. Luzula Wahlenbergii. Tager man vidare hänsyn till olikheter i de gemensamnıa arternas relativa ymnighet, skall man finna, att dessa i manga hänseenden medföra ‘en ännu större skiljaktighet än frånvaron af vissa arter. En af Spetsbergens allmännaste växter Draba alpina är t. ex. vid Kap York ej blott sällsynt utan uppträder derjemte med en så afvikande form, att den knappast kan igenkännas. Den har här sålunda en helt underordnad roll. Åfven ranunklerna äro här ej på längt när så ymniga som på Spetsbergen, hvilket ej blott gäller fattigdomen på arter (endast San Spetsbergens 8 arter äro hittils funna norr om Melville Bay), utan äfven på individ. Vid Ivsugigsok voro de till och med sällsynta. Silene acaulis, på Spetsbergen vanlig, är här endast funnen vid Ivsugigsok, Saxifraga decipiens torde äfven vara mera underordnad än på Spetsbergen och uppträder dess- utom här med en annan form. I hela Nordgrönland har jag ingenstädes sett Saxifraga oppositifolia uppträda i den mängd, att dess förekomst der ens tillnärmelsevis skulle kunna jemföras med förhållandet på Spetsbergen; dock synes den liksom före- gående blifva vida allmännare vid Smiths sund och norr derom ') Enligt hvad professor TH. Fries muntligen meddelat mig skall Draba altaica af den tyska expeditionen 1869—1870 vara tagen på Grönlands ostkust. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 39 än söder om 78:de breddgraden, hvarför olikheterna med hän- seende till dessa växter der torde blifva utjemnade. Sawifraga Hirculus, som på Spetsbergen är ganska vanlig, saknas här lik- som i hela vestra Grönland. Taraxzacum phymatocarpum, tem- ligen vanlig på Spetsbergen, saknas äfven, under det att T. offieinale tvärtom tyckes vara allmännare. Af gräsen må fran- varon norr om Melville Bay af Festuca rubra och Poa stricta framhållas samt i all synnerhet äfven frånvaron af de vid Spets- bergens vattensamlingar så vanliga och ymniga Dupontia Fisheri och Åira alpina. Äfven andra arter, hvilkas frånvaro här är temligen påfallande, skulle kunna anföras, men det sagda må vara nog för att man skall inse, att vegetationen norr om Mel- ville Bay ej blott genom förekomsten af en stor mängd arter, som på Spetsbergen saknas, samt genom frånvaron af andra, som derstädes äro mer eller mindre allmänna, utan äfven genom en olikhet i de gemensamma arternas relativa ymnighet 1 vä- . sentlig mån afviker från vegetationen på Spetsbergen. Man skulle kunna påvisa detsamma för hela Grönland öfver hufvud taget, och sedan jag genom autopsi lärt känna detta lands vege- tation, har jag blifvit ytterligare öfvertygad om riktigheten af den asigt, jag på annat ställe uttalat!), att något direkt utbyte af arter mellan Spetsbergen och Grönland, någon direkt in- vandring af växter från det ena af dessa länder till det andra, icke efter glacialtiden har egt rum. 1) A. G. NATHoRST, Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter och dess växtgeografiska förhållanden (K. Sv. Vet. Akad. Handlingar, Bd 20, N:o 6) och Studien über die Flora Spitzbergens (ENGLERS Bot. Jahrbücher, Bd 4, Heft 4, 1883). 40 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. 2. Tasiusak i Nordgrönland. (73° 21’; läget dock något osäkert.) På väg till Kap York anlöpte »Sofia» den 23 Juli Tasiusak, danskarnes nordligaste utliggareställe, och de få timmar vi här uppehöllo oss under väntan på lots, användes till naturhistoriska iakttagelser af alla slag. De botaniska undersökningarne föllo härvid på min lott, och då man förut saknar uppgifter om trak- tens växtlighet!), torde en förteckning öfver de observerade arterna hafva något intresse. Några af dessa äro dessutom förut icke kända från så nordlig latitud i Vestgrönland. De äro i förteckningen utmärkta med .en asterisk framför namnet. Deras antal skulle varit större, såvida jag ej sedermera funnit flere af de för latituden då nya arterna vid Kap York, hvari- genom deras nordgräns visade sig ligga ännu högre. Berg- grunden vid Tasiusak utgöres af en grå gneis, på sina ställen ° med granater, och bergen äro kala. Hufvudmassan af vegeta- tionen utgjordes äfven här såsom pa öfriga ställen i Nordgrön- land af Empetrum, Vaccinium uliginosum, Dryas integrifolia samt - Salix herbacea och glauca. Här iakttagna arter voro följande: Antennaria alpina (L.) GAERTN. Campanula uniflora L. *Diapensia lapponica L. *Cassiope hypnoides (L.) Don. » tetragona (L.) Don. Loiseleuria procumbens (L.) DESV. Phyllodoce coerulea L. Vaccinium uliginosum L. var. *mierophylla LGE. Potentilla Fragiformis WILLD. f. parviflora TRAUTV. Dryas integrifolia VAHL. Epilobium latifolium L. 1) Såvida de ofvan anförda af Hayes tagna växterna ej skulle härröra här- ifrån. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 41 Saxifraga nivalis L. » stellaris L. f. comosa POIR. » cernua L. » rivularıs L. » tricuspidata ROTTB. Empetrum nigrum L. Draba nivalis LILJEBL. Papaver nudicaule L. Silene acaulis L. Cerastium alpinum L. Stellaria humifusa ROTTB. Alsine rubella We. Polygonum viviparum L. Salix herbacea L. * » glauca L. Festuca ovina L. Poa glauca M. VAHL. Poa flexuosa WG dels typisk, dels med en högväxt grön form, utmärkt genom sträfva vippgrenar och utdraget blad- snärp. Jag skulle utan tvekan hänföra densamma till f. elon- gata BLYTT, såvida den ej pa samma gang haft en stor tendens att växa tufvad (dock saknas icke skotten helt och hallet), hvarigenom den närmar sig P. glauca. Törhända är den en hybrid mellan denna och flexuosa. Fran Poa filipes LANGE afviker den genom flere grenar i vippan samt genom flere blom- mor i smaaxen. Trisetum subspieatum P. B. Alopecurus alpinus SM. Glyceria vilfoidea (ANDS.) TH. FR. Catabrosa algida (SOL.) FR. Eriophorum sp., outvecklad. * Luzula spieata DC. » arcuata (WG) SW. var. *confusa LINDEB. 5 » arctica BLYTT. Tufvad, stran styfva gröna, blad- slidor rödbruna, axen stundom i 2 å 3 hufvuden. 42 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. Cystopteris fragilis (L.) BERNH. * Woodsia hyperborea R. BR. - "Såsom af förteckningen inses var vegetationen här mycket fattig, men det bör anmärkas, att jag icke besökte omeifnin- garne närmast kring kolonien, utan endast klipporna kring hamn- platsen. Och åt dessa undersökningar kunde jag blott egna omkring en timmas tid. När »Sofia» på sin aterväg från Kap York åter anlände till dessa trakter, gjorde jag ett kort besök på en af de yttersta öarne någonstädes utanför Tasiusak. Härvid antecknades äfven alla växter, som kunde anträffas, men de voro helt få. Holmen utgjordes af granatgneis och var ganska kal, på dess ena sida "häckade en koloni lunnefoglar, under hvilkas häckplatser växt- ligheten var något mindre torftig. De antecknade arterna voro följande: Ar Potentilla fragiformis WILLD. f. parviflora TRAUTV. Sawifraga stellaris L. f. comosa POIR. » cernua L. » rivularıs L. Empetrum. nigrum L. Cochlearia fenestrata R. BR. Wahlbergella triflora (R. BR.) FR. Cerastium alpinum L. . Stellaria humifusa ROTTB. Sagina nivalis (LINDBL.) FR. Salix herbacea L. » glauca L. Festuca ovina L. i Poa flexuosa WG. Catabrosa algida (SOL.) FR. Alopecurus alpinus SM. Hierochloa alpina (LILJEBL.) R. et S. Luzula arctica BLYTT. » arcuata (WG) SW. var. *confusa LINDEB. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:ol. 43 € 3. Harön. (70° 20—70" 27 n. bredd.) För att undersöka de växtförande tertiära lagren, landsattes jag pa Harön förmiddagen den 10 Augusti och afhemtades der- ifrån åter på aftonen den 12. De geologiska undersökningarne upptog under vistelsen härstädes hela min tid, och upp- märksamhet åt de botaniska förhållandena kunde jag endast egua under vandringen mellan tältplatsen och de ungefär en fjerdedels mil söder derifrån förekommande växtförande lagren. Emellertid förefalla mig de gjorda fynden så lofvande, att jag icke vill underlåta att fästa de danska forskarnes synnerliga uppmärksamhet på denna ö såsom väl värd en grundlig under- sökning i botaniskt hänseende. Under det att stränderna vid Wajgattet uppstiga mer och mindre brant till höjder af minst 2 a 3,000 fot, stundom än mera, är Harön vida lägre. De högsta punkterna nå visserligen enligt STEENSTRUPS karta re- spektive 1,640 och 910 fot, men större delen af ön är ojemförligt lägre. Ön är i öfrigt platåformig, sjelfva platån besökte jag icke. Dels på grund af de mindre höga sluttningarne, der sol- strålarne antagligen icke kunna verka med den kraft som vid Wajgattet, dels äfven pa grund af den här ute mera molnhöljda luften var vegetationen på Harön icke på långt när så fram- skriden som vid Wajgattets stränder. Och derjemte funnos här på föga betydlig höjd öfver hafsytan flere växter, hvilka annars i dessa trakter pläga träffas först högre upp på bergen. Så- _ lunda blommade här ännu Papaver nudicaule och Silene acaulis jemte Draba alpina, och den annars på Grönland temligen säll- synta Wahlbergella apetala var här ganska vanlig. I ett kärr nära tältplatsen växte Ranunculus lapponicus ymnigt, och på den fuktiga lermarken frodades den förut från Grönland icke kända Glyceria Kjellmani LANGE. På en dylik lokal tog jag äfven den för Grönlands vestkust förut okända Aira ccespitosa var. brevifolia R. BR., hvilken jag dock förut uppdagat vid 44 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÄN GRÖNLAND. Kap York. Colpodium latifolium växte nästan alnshög. Af öfriga mindre vanliga och från Harön förut icke angifna växter, som här äfven observerades, må anföras Potentilla pulchella R. BR., Pedicularis lanata WILLD., Cardamine pratensis f. angusti- folia HOOKER (steril), Sagina cespitosa (J. VAHL) RINK, Carex ineurva LIGHTF., Glyceria vaginata LGE, @. vilfoidea (ANDS.) TH. FR. och @. angustata (R. BR.) FR. Lägges härtill, att andra författare på Harön iakttagit så sällsynta växter som Alsine Rossii (R. BR) FZL och Pedicularis Kanei DURAND m. fl., torde det vara ögonskenligt, att denna ö är förtjent af botanisternas synnerliga uppmärksamhet. Jag torde böra särskildt påpeka att professor J. LANGE i Kjöbenhavn godhetsfullt har undersökt de af mig på Harön tagna exemplaren såväl af Glyceria Kjellmani som af Aira cespitosa var. brevifolia. Jag var till en början oviss, huru- vida den förstnämnda måhända ej tillhörde Gl. Vahliana, men professor LANGE anser dess sammanhörighet med Gl. Kjellmani obestridlig. Hvad Airan angar har han lika litet som jag haft tillgång till exemplar af R. BROWNS Aira brevifolia, men han anser, att beskrifningen i det hela stämmer bra, utom att det öfversta bladet ej kan kallas »brevissimum» (på exemplaren från Kap York är det kortare) samt att pedicelli icke äro glatta utan något sträfva. Han påpekar dock, att denna sista karaktär hos Aira cwspitosa är varierande, och att man i jemförelse med de ofta mycket sträfva grenarne hos denna art skulle kunna kalla de grönländska exemplarens nästan glatta. Han framhåller vi- dare, att växten från Harön har en stor likhet med den form från Färöarne, som under namn af Aira cespitosa var. brevifolia HARTMAN är afbildad i Flora Danica (Tab. 2944). Han är benägen att sammanföra denna och den grönländska under be- nämningen A. brevifolia R. BR., den förra såsom en f. major, den senare såsom en f. minor. Exemplar af HARTMANS var. brevifolia från Skandinavien har professor LANGE lika litet som jag haft tillfälle att undersöka, men han anser det sannolikt, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 45 att denna hör till samma art som den i fraga varande och da till formen major). Huruvida A. brevifolia R. BR. bör anses såsom egen art eller underart af A. cwspitosa vill ej professor LANGE nu yttra sig om. Emellertid upptages växten af TRAUT- VETTER?) såsom en blott varietet af A. ccespitosa, ett förfarings- sätt, som jag trott mig böra följa, så mycket hellre som den påtagligen är närstående samme författares A. cwspitosa var. borealis. Det är väl troligt, att den Aira cespitosa, som upp- gifves från Grinnell land, är den samma som nu i fråga varande. 4. Wajgattet. (69° 45—70” 15'.) Under nära en månads tid var jag vid Wajgattet sysselsatt med paleontologiska och geologiska undersökningar, hvilka dock togo min tid så uteslutande i anspråk, att jag endast i förbi- gaende kunde göra några iakttagelser i botaniskt hänseende. Dessa trakter äro ock redan förut så kända, att mycket nytt ej var att förvänta. Några nya lokaler -för åtskilliga arter blefvo dock anmärkta, hvarjemte en för vetenskapen ny märklig varietet af Ranunculus pygmeus uppdagades. TIakttagelserna äro sammanställda i nedanstående förteckning. Erigeron eriocephalus J. VAHL. Atanekerdluk 2,800 fot ö. h., Patoot 2,900 fot ö. h. Förut endast angifven till 200 fot ö. h. Erigeron compositus PURSB. Patoot 2,900 f. ö. h. (vid Atanekerdluk, derifran den förut är angifven :122:80078 0. h.). Pedieularis lanata WILLD. Allestädes vid Wajgattet (Uja- ragsugsuk, Unartoarsuk, Patoot etc.). ‚ gick den äfven !) Enligt professor KJELLMAN, som i Upsala herbarium kunnat undersöka HARTMANS A. brevifolia, är denna verkligen identisk med den i de arktiska trakterna förekommande form, hvilken af TRAUTVETTER identifierats med R. Browns A. brevifolia. Anm. under tryckningen. ?) TRAUTVETTER, Conspectus Flore insularum Nowaja-Semlja. (Acta Horti Petropol. Tom 1, Fasc. 1.) 46 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. Mertensia maritima (L.) DC. Ujaragsugsuk, Patoot. Potentilla maculata POURR. En afvikande form af denna för öfrigt mycket variabla art togs vid Unartoarsuk pa Disco!). Den växte pa en gammal dambotten i stora tufvor, var till alla. delar spädare än hufvudformen, rotbladen voro mera glatta, nästan endast i kanten håriga, smabladen vigglika, något längre skaf- tade och djupare inskurna än vanligt. Epilobium latifolium L. f. albiflora. Atanekerdluk. Hippuris vulgaris L. f. maritima HARTM. I en nästan ittorkad vattensamling pa halfön vid Atanekerdluk, den nord- ligaste hittills kända fyndorten. Vesicaria arctica R. BR. Allestädes vid, Wajgattet, der den gar åtminstone ända till 3,000 fot ö. h. (Atanekerdluk, Pa- toot, Unartoarsuk, Ujaragsugsuk, Isunguak ete.). Draba alpina L. Isunguak 1,200 f. ö. h., Patoot 2,900 of. öv, h. med flere ställen. | Praba arctica J. VAHL. Ujaragsugsuk 1,000 fot ö. h. Cardamine bellidifolia L. Atanekerdluk. Papaver nudicaule L. ff. albiflora. Atanekerdluk 2,600 föt ö. h. Ranunculus pygmeus WG var. * Langeana m. (Taf. 1, fig. 2—5). 1—4 tum hög, tufvad, rotbladen och stundom det ne- dersta stjelkbladet trefingradt delade, flikarne mer och mindre langt skaftade, vanligen uppåt bredare, midtelfliken oftast 3—4- klufven, sällan odelad lancettlik, sidoflikarne mer och mindre symmetriskt 2—4-klufna, stjelkbladen nästan oskaftade, delade ända till basen i 3—5 lancettlika eller stundom nästan jemn- breda flikar. Förekommer vid Unartoarsuk ymnigt samt troligen äfven i närheten af Ujaragsugsuk. Tyvärr var jag vid Unartoarsuk så upptagen af andra arbeten, att jag icke gaf mig tid att insamla nagot särdeles stort material. Så afvikande från R. pygmaeus de typiska exemplaren af i fråga varande växt än äro, torde densamma likvisst icke kunna x ') Mellan Ritenbenks kolbrott och Nagsak. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 47 anses sasom en sjelfständig art. Alla exemplar hafva nemligen icke. rotbladen sa mycket delade som ofvan beskrifvits och ej sidoflikarne sa längt skaftade, hvarvid likheten med pygmeus, med hvilken växten 1 öfrigt öfverensstämmer, blir ganska stor. Det är dessutom fallet att R. pygmeus pa Grönland ofta visar en tendens att få mera djupt delade blad än annars hos denna art plägar vara förhållandet, och dessa former närma sig onek- ligen var var. Langeana. Till ofvanstående beskrifning af denna må för öfrigt till- fogas att rotbladen stundom äro mindre regelbundet delade än ofvan angifvits samt att stjelken närmast under blomman kanske är något mera hårig än hos pygmeus plägar vara fallet. Ranunculus nivalis L. Atanekerdluk 2,000 fot ö. h., Pa- toot 2,900 fot ö. h., Ujaragsugsuk 1,000 fot ö. h. m. fl. st. Ranunculus sulphureus SoL. Patoot 2,900 fot ö. h. Ranunculus lapponicus L. Atanekerdluk 2,000 fot ö. h. Förut ej iakttagen högre än 300 fot ö. h. Ranunculus reptans L. I en nästan uttorkad vattensamling pa halfön vid Atanekerdluk. Förut ej angifven norr om 69° 25°. Wahlbergella apetala (L.) FR. Patoot 2,900 fot. ö. h. Wahlbergella affinis (J. VAHL) FR. Unartoarsuk och flere ställen. Halianthus peploides (L.) FR. Patoot, Ujaragsugsuk, Unar- toarsuk m. fl. st. Vid Unartoarsuk en form med blad betydligt smalare och längre än vanligt. Cerastium trigynum VILL. Unartoarsuk. Förut ej norr om 69° 30". j Elymus arenarius L. f. villosa E. MEy. Patoot. Calamagrostis purpurassens R. BR. Unartoarsuk. Glyceria vaginata LGE. Ujaragsugsuk. Glyceria vilfoidea (AnDs.) TH. FR. Ujaragsugsuk, Unar- toarsuk. Carex ursina DEW. Unartoarsuk. Carex misandra R. BR. Ujaragsugsuk. Carex pedata WG. Ujaragsugsuk. 48 NATHORST, BOTANISKA ANTECKNINGAR FRÅN GRÖNLAND. Carex pulla Goop. Unartoarsuk. Juncus castaneus SM. Ujaragsugsuk. Juncus areticus WILLD. Ujaragsugsuk m. fl. st. Tillägg till sid. 27. Docenten A. N. LUNDSTRÖM i Up- Sala, som benäget undersökt de vid Kap York insamlade exem- plaren af Salix arctica, har meddelat, att de omfatta ej blott »l. Salix arctica PALL. (se LUNDSTRÖM, Die Weiden No- vaja Semljas), utan äfven | 2. Öfvergängsformer till Salix grönlandica (AnDS.)LUNDSTR. (sådan denna förekommer i Sydgrönland) med lancettlika, glatta, på öfversidan rent gröna, på undersidan blekare, glest harbräd- dade blad. Dessa öfvergångsformer äro synnerligen intressanta, emedan de fylla en lucka i de grönländska Salix-formernas sammanhang och styrka riktigheten af antagandet om nordliga bildningscentra för Salices» (LUNDSTRÖM i bref). Förklaring till taflan I. Fig. 1. Luzula spicata (L.) DC. var. Kjellmani m. från Ivsugig- sok vid Kap York. Fig. 2—5. Ranunculus pygme@us WG var. Langeana m. från Unar- toarsuk vid Wajgattet. Fig. 2, 3, 4, exemplar af olika storlek, 5 rotblad. Alla figurerna äro i naturlig storlek, ätergifna i ljustryck efter fotografier af pressade exemplar. 49 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884 N:o 1. i Stockholm. Geografiska ortsbestämningar och höjdmätningar under 1883 ärs svenska expedition till Grönland. Beräknade af E. JÄDERIN. [Meddeladt den 9 Januari 1884.] De geografiska ortsbestämningarna, hvilka samtliga äro utförda af friherre NORDENSKIÖLD, äro erhällna genom dubbla solhöjders iakttagande i qvicksilfverhorisont. Den instrumentala utrustningen har härvid varit liknande föregående arktiska ex- peditioners, nemligen en prismacirkel af PISTOR & MARTIN, en boxkronometer (FRODSHAM 3590) och en fickkronometer (KULL- BERG 4242). Den senare har alltid blifvit använd såsom ob- servationsur och iakttagelserna sedermera reducerats till box- kronometern såsom normalur. Likväl har — genom omöjlig- heten att erhålla komparationer mellan uren — under tiden för vandringen & inlandsisen eller från Juli 2 till Augusti 17 fick- kronometerns gång varit för longituderna bestämmande. Då emellertid i just dessa longitudsbestämningar en mindre nog- grannhet är tillfyllest, har detta förhållande varit en ganska ringa olägenhet. Komparationerna mellan kronometrarna äro följande: Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. ANSIENEO 4 50 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMATNINGAR. Relat. "- dagl. gång. 1883 Juni 2,0 Grw. 22"15m 27% 16m1352 —5%1m13%2 es Fropsn. 3590. Kurs. 4242. RR 3,9 20 47 25 48 10,0 1 100 sd 6,0 OMSK AE 00 1 0,0 5 4 10.» 14: 9 441, NET 55 12,0 038 5 8 31,6 0 31,6 Be 13,0 Be 007 | = EK a 2,2 14,0 0 0 5 0 25,0 0 25,0 2 Sr 8 16,0 De ee ale. | ie 17,1 149 649 68 us, 50 23,0 0 39 8 38 43,2 4,59 43,2 | 28,3 724 1223195 TNE Juli 2,0 113 612 25 59 28 | ät 99 Aug. 17,0 0 48 5 44 46,8 56 46,8 a 28,0 0566 552 40 56 40 ie 29,0 0ör 33 0 en Sep Or 6 541) 11 49 15,0 0010 Medelgang under sista tiden antagen = + 4,0. För normalkronometern föreligga först och främst följande båda tidsbestämningar från Göteborgs navigationsskola: Maj 21,0 T= — 4” 155,6 Sept. 27,8 —8 50,8, der Z' betecknar kronometerns stand till Greenwichs medeltid. Dessa bestämningar gifva en daglig gang af — 25,12. Som man likväl svårligen kan förutsätta, att gången under mellantiden (mera än 4 månader) har varit oförändrad, torde följande här- ledning af densamma ej anses oberättigad. Vid Julianehaab erhölls Juni 17 en tidsbestämning, hvilken, då longituden vid denna plats blifvit bestämd af GRAAH, bör kunna anses ganska god. I Sofias hamn gjordes tidsbestämning Juli 2 och ytterligare Augusti 6 vid en plats, som, enligt under expeditionen upp- rättad karta, ligger 3°,3 östligare än observationspunkten vid en N !) I dagboken uppgifves 7" 54”, hvilket uppenbarligen bör ändras till 6" 45”. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:O 1. 51 förra tillfället. Ehuru longituden här är tills vidare okänd, kunna dessa bestämningar likväl medverka till utrönandet af ; kronometerns gång. Emot den senare tidsbestämningen är dock att anmärka, att 10,6 dagar förgingo innan kronometerkompara- tion erhölls. Augusti 12 erhölls tidsbestämning i Egedesminde. Denna orts longitud uppgifves af J. A. D. JENSEN (Meddelelser om _ Gronland, udgivne af Commissionen for Ledelsen af de geologiske og geographiske Undersegelser i Gronland, andet Hefte) till 52° 44" vestl., utan att likväl källan citeras. Samma longitud be- stämdes äfven under 1870 års svenska expedition till 52° 46' 24” (Ötversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1871, n:o 7), hvilket senare värde är beroende af GRAAHS uppgift om longituden för God- havn. Medeltalet af dessa värden antagas här gällande. Vigten af. denna tidsbestämning förringas likväl deraf, att 5 dagar förflöto innan kronometrarne blefvo komparerade. Det urstand, som framgår af observationen i Reikiavik Sep- tember 14, må väl anses grunda sig på en jemförelsevis god longitudsbestämning (hemtad ur KLINTS nautiska tabeller), men är ej oberoende af ett möjligt latitudsfel, då en ändring af 1' i latituden inverkar 105,3 på tidsbestämnningen. Latituden är vid beräkningen efter ett danskt sjökort antagen till 64° 8 30”. Hvad som äfven menligt inverkar härvid är, att diffe- rensen mellan kronometrarne är funnen genom extrapolering för 4,7 dagar, hvarvid den relativa gången är antagen lika med + 450. : På grund af ofvanstående föreligga sålunda följande data för bestämmandet af kronometerns gång. De åt hvarje obser- vation meddelade vigterna torde af det föregående äfven få anses motiverade. Att tidsbestämningarne i Göteborg gifvas absolut vigt bör naturligtvis anses berättigadt. Med y betecknas i det följande kronometerns ständ till ställets medeltid och med JT till Greenwichs. A betecknar den ännu okända longituden för Sofias hamn. 52 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. 1883. Ort. y Longit. vestl. r Vigt. Maj 21,0 Göteborg — 4m]15s,6 — Juni 17,4 Julianehaab —3* Ir22:0 3% 4m 450 —5 18,0 4 Juli 2,3 Sofias hamn —3 30 8,9 A — 3,307 8,9 +1 2 Aug. 6,4 Sofiashamn —3 31 38,0 2 — 35,3 —331 41,3 +4 1 Aug. 12,0 Egedesm. —3 38 38,3 3”31” 0%,s —7 38,0 2 Sept. 14,0 Reikiavik —136 32 127 56,0 —8 7,2 2 Sept.27,s Göteborg | — 8 50,8 — Under antagande att kronometerns gång representeras af formeln I an at. won, der t är tiden i dagar, räknade från Maj 21,0, finnes den obe- kanta », omedelbarligen lika med — 4” 15°,6 ur tidsbestämningen i Göteborg Maj 21,0, enär denna skall exakt satisfiera eqvatio- nen. Man har derför 5 I'= —4r 155,6 + at + vat? Ur observationerna framgar sålunda följande eqvations- system, da 100, tecknas (x,): — öm 185,0 = — 4m 1556 + 27,42, + 8) viet=4 — 330m 89 +) =—4 15,6 + 42,32, + 18(@,) 2 —3 31 4l,s +7 = —4 15,6 + 77,4 2, + 60(2,) I — 7m 385,0 = —4 15,6 + 83,02, + 69(2,) 2 —8 72 — A ]5,6 + HG 2 —8 50,8, = —4 15,6 + 129,8 z, + 168(2,) = De sannolika värdena för «,- och A sättas under formen: 4= 21 + (2) = 3% 24m 30° + (A), hvarigenom eqvationssystemet antager formen: a UV 82.) vigt — a +95 = 428) 3.18%) — Q) | — 13,2 — 7a) + 60(2,) — (A) IA 1 — 281 = 83(2,) + 69(&) 2 a + 12,0 = 116(2,) IRA 2 | 7723601302, MN Re ÖFVERSIGT AF K. VETBNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 53 Emedan den sista af dessa eqvationer skall exakt satis- fieras, elimineras (z,) med hjelp af densamma, da man får + 45,4 = 27(2,) vigt — 4 — 6,3 = HG) + (A) 2 + 11,7 =3%2,) + (A) 1 + 26,4 = 38(2,) 2 — 14,3 = 15(«,) 2 Enligt minsta-qvadrat-metoden bildas häraf följande 2 eqva- tioner. + 2055,3 = 10367(«,) + 111(2) 0,9 = TUNGA 3), hvilka satisfieras af &)= = 033 ‚och (2) = — 12,64. Ur den sista bland eqvationerna (1) erhålles nu (2,) = — 054512. Man har sålunda såsom de sannolikaste värdena för de obekanta: ff = ABN 2, — 020033377 N = 3 2Ansgsee | | (2). J och I —= — 4m 155,6 — 255512 2 + 0%,003337 t? Härmed erhälles nu: Dagl. gång. Obs.-räkn. Longitud för Maj 21,0 T=— 4”15,,6 NE oe 0°,0 Juni 17,4 —5 23,0 9 “ + 5,0 Julianeh. 3* 3”59°,2 | ; Juli 2,3 — 5 57,5 i + 4,9 Sofias h. 3 24 11,4 |Nedium (den förra — 2,15 best. dubbel vigt): Aug. 6,4 — 7 13,0 Bo: 8,7 » nn 324 28,3 ji 24” 17°,0 Aug. 12,0 — 7 24,4 i er — 13,6 Egedesm. 3 31 14,4 Sept. 14,0 — 8 26,6 Bi + 19,4 Reikiavik 1 27 36,6 Sept. 27,8 — 8 50,8 0,0 Om i eqvationen för kronometerns gång äfven införes en term för tredje potensen af tiden, sa far man I'—= — 4” 15,6 — 2°,3400 t — 03,001537 2? + 05,00002486 t? och A = 3% 24m 18°,23 samt 54 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. Dagl. gång. Obs.-räkn. Longitud för Maj 21 o T=— 4”15‘,6 se 0',0 Juni 17,4 —5 20,4 \ 2 2,87, Julianeh. (om Auslesen Ti 238 5 4 38 Sofas h. 324 13,5 |Nedium (denfürr — 2,25 best, dubbel vigt): Aug. 6,4 — 7 14,5 DG SANNE 6,8 » oo» 3 24 26,8 ja 24” 17,9 Aug. 12,0 — 7 26,3 Sn — 12,2 Egedesm. 3 81 12,5 Sept. 14,0 — 8 29,0 N. + 21,3 Reikiavik 1 27 34,2 Sept. 27,8 — 8 50,8 ‘ 0,0 Öfverensstänmelsen mellan observation och räkning är här obetydligt bättre än med användandet af värdena i systemet (2), hvarför termen för tredje potensen af tiden bör anses sakna reel betydelse. Nyss nämda värden hafva derför antagits gäl- lande och ligga till grund för följande tabell: : Kronometern FRODSHAM: 3590. 18830 m De es fo Del je rn Del gang. gang. gang. sang Juni 1,0 —4”43°,3 : Juni 23,0 —5"36,2 _, Juli 15,0 —6"25',8 5 Aug. 6,0 —7"12°,3 3 | DE s 4 FAR 28 3 ER S 2 fe S I 2 45,7 2 24 38,5 3 16 28,0 3 ee) a 5 3 2 | 3 48,2 ; 25 40,8 ij 17 30,9, ANSER TS NN 2,5 2,3 f 2,1 | 4 50,7 26 43,1 18 32,3 11 7 2,4 | 2,4 2,3 i 29 2,0| 5 BEN 5 27 45,4 03 19 34,5 5 ‘2 24,4 od | 5 : 2 || 6 55,6 N 28 47,7 “ 20 36,7 5 13 26,4 — HM 2 1 | Te A580 5 29 50,0 5 21 38,8 2 en ... 8 5 0,4 R 30 52,3 ir 2 40,9 5 27 7 53,6 j 5 25 2 9 2,9 5 Juli 1 54,6 5. 23 43,1 5 28 55,5 i 9 za 10 5,3 2 56,9 i A ABOA 29 Ba | 2,4 2,2 2,1 | 11 7,7 on 3 5 59,1 ® 25 47,32... .\.220.20. ee See noe 9 , =: 2,1 = | 12 10,1 4.61 26 49,4 Sept. ar, Ber 2,4 2,2 2,2 1,8 13 12,5 5 5 3,6 ee 27 51,6 5 4 8,5 N: 14 14,9 ; 6 Be 28 BB 5 1027 & 2,4 3 2,2 2,0 | 15 17,3 5 7 DR 29 nn. ,4 2,3 21 | 16 19,7 8 10,4 30 57,8 13 3 24,9 2,3 2,2 2,1 i 17 22,0 9 12,6 al 6 59,9 14 26,6 | 2,4 2,2 2,1 1,8 | 18 24,4 SS 100 MAG 5 NG äl 0090 5 15 28,4 | 2, 2 1 1 19 26,8 ’ 11 17,0 ; 2 en... | ; 2,3 je 2,2 u 2,0 | 20 29,1 12 19,2 3 6,1 26 8 47,6 | a 2,4 2,2 2,1 E 1,7 | 31,5 13 21,4 4 8,2 27 49,3 | = 2,3 x 2,2 2,0 1,71 33,84 14 23,6 5 10,2 28 51,0, | 4 j 2,2 2,1 23 36,2 15 25,8 6 12,3 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:ol. 55 Enligt uppgift från Göteborgs navigationsskola var krono- meterns dagliga gang före resans början (i Maj) — 1,5 och efter dess slut (September) — 25,5. Detta motsäger visserligen tabellen, men är likväl ett inkast af ringa betydelse, då gången kan ha förhallit sig annorlunda i land än på resan. Differenserna mellan angifvelserna i tabellen och de värden, som fas, om man interpolerar emellan de båda tidsbestämnin- garna i Göteborg, nå sitt maximum Juli 25 och uppgå då till — 135,9. För prismacirkelns indexfel hafva erhållits följande be- stämningar : mal WS Jul ISA 1.3275 Juli 18 2 10392, 18 37,5 9 25 19 35 20 29 10 27,5 21 20 Alina #2 15 11 15 Aug. 6 37,5 6 12,5 16 32,5 12 25 7 25 17 Das 28 20 samt Sept. 14 + 1'7,5. Denna sammanställning berättigar till att anse indexfelet konstant fran Juni 17 till Aug. 28 och lika med medeltalet eller + 1' 27”, enär afvikelserna ej äro större än det sannolika felet för hvarje värde. För observationen i Reikiavik Sept. 14 har likväl användts det direkt funna indexfelet. Vid höjdbestämningarna har en synnerligen god aneroid (COLLIN 103, i expeditionens dagbok kallad »topografiska ane- roiden») begagnats. Detta instrument har af doktor F. SVENONIUS efter expeditionens slut blifvit under luftpump kompareradt med en qvicksilfverbarometer, hvarefter, sedan såväl aneroidens som qvicksilfverbarometerns angifvelser blifvit med sina särskilda korrektioner reducerade till 0° och medeltal tagits af de vid 56 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. fallande och stigande lufttryck erhällna differenserna, följande korrektioner framgatt: Vid 739mm & aner. korr. = — 1””,g 1729 LS 720 ON 706 208 693 09 679 06 662 0,0 648 ar 2 633 + 1,1 619 ul 601 | + 2,8 588 + 3,3 578 + 3,9 Om Bär aneroidens angifvelse, B — 700” m tecknas b och kk betecknar aneroidens korrektion samt vidare k antages = a + Bb + yb?, så gifva observationerna — 1”mg= a + 398 + 1520y — 13. ER 298 + 840y ZU 207205 +7, 4009 —0,9 =02+ 68 + 40y —0,2 =a— TB + 50, 022 =S 2198. 602440), 0,0 =a— 389 + 1440y 0, +1, =0— 678 + 4490, +15 =a«— 818 + 6560, +2,38 = a — 998 + 9800y + 3,3 = «a — 1128 + 12540y +3,93 = «— 1208 + 14400y. Häraf bildas följande 3 eqvationer: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 57 + 7,5 = 13a — 5038 + 55 220y — 1452 = — 503a + 55 2208 — 5 046 000y + 128300 = + 55 2200 — 5 046 0008 + 536 600 000, , hvilka satisfieras af = mn 8 = — (0,0301 y= + 0,000 029, då sålunda de sannolikaste korrektionerna erhållas af k = — Omm 71 — Omm 0301 b + OMM 900 029 b2. Jemte denna korrektion uppgifves aneroiden stiga 17 för 14° temperaturhöjning. Strax före isvandringen eller Juli 3 komparerades aneroiden med en qvicksilfverbarometer (»gamla Casella»), hvarvid erhölls: »gamla Casella» 754””,6 (55° Fahr.), topoer. aner. 758,4. Korrigeras dessa afläsningar, bada för temperatur och aneroiden derjemte efter formeln ofvan, sa erhålles: »gamla Casella» 753m 0 topogr. aner. DD, hvarför vid denna tid ytterligare en korrektion — 2””,ı far an- tagas gällande, hvilken, fogad till värdet för « här ofvan ger a = ONS För den topografiska aneroiden har man derför följande korrektioner: emp. — 3102 Sn er 02 5 EE RR 9 0,6 6 0,4 3 0,2 8 0,6 5 0,4 2 0,1 | 1 0,1 B=760""7 k=—4"".5 | 6907" 2225 | 6207” 023 750 4,2 1680 2,2 | 610 + 0,1 740 4,0 1670 19 1600 0,5 730 3,7 1660 187 10) 0,8 720 3,4 1650 1,2 1580 1,2 710 31 1640 0,9 1570 1,6 700 2,8 1650) 0,6 690 2,5 | 620 0,2 58 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. De barometerangifvelser, som finnas vid solobservationerna, äro vanligen den topografiska aneroidens, sedan korrigerade, men stundom hemtade ur den ombord å fartyget förda meteorolo- giska journalen. Geografiska ortsbestämningar. 1. Julianehaab. 1883 Juni 17,3 (17,4))). B = T66nm,3, Vz 410% Kron. O%h yY Kron. ©2h y 14*15”18° 38° 5150" — 8"9”37°,1 | 14" 20728 38°40'15" -— 8:9732°,9 IB. © 375 26,0 2171052 25 10 23,9 17 34 16 50 25,6 21 54 17 55 24,3 18 20 6 35 28,4 22 46 6.0 25,7 18 59 37 56 40 25,5 23 397 3053.83 2965 —89 28,5 : —89 26,7 VS AG atm VR DORINT 7, =—3 I 22,0 T—=— 5 230 WES 18235950. == 20 59452 Samma ställe. Juni 18,0 (18,1). 2 = 65,8, I 120% Kron. ORh p Kron. ©2h p 7:52” 21° 104° 38720” 6042 18” | 58" 31° 105749 25” 60? A243" Hatson € 39.45 33 59 59 50 35 56 54 12 40 50 3|8 0 50 51 55 40 55 20 41 30 65 1 32 52 35 39 56 19 43 20 50 2 3 53 5 47 57 31 45 0 48 3 25 54 0 38 60 42 41 60 42 44 p = 60" 42 42". ') Det i parentes inneslutna betecknar datum i Greenwich. B betecknar baro- metern vid 0° och 7 lufttemperaturen, # Fropsmams kronometer och X KULLBERGS, latitud och 2 vestlig longitud från Greenwich. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 59 2. Tältplats vid Kangerdluarsuk. Juni 19,0 (19,1). B = TÖld =E STR "Kron. OM p Kron. ©%2h p In5am 54: 105° 25'157 60752729 | 758” 42° 104° 287500 60°52’61" 54 12 27 0 dT 59 45 80 15 50 55 14,5 28 30 3» |8 0 35 31 0 50 56 44 30 50 26 | 1 20 31 30 55 57 45 32 0 26 2 12 32 40 39 60 52 31 60 52 51 p—60°52 41”. Samma, ställe: un 20,181020,3).. 2. 1550, 1 — 12152. Kron. O2h y Kron. ‚O2h y 11°1759° 851635” — 8Sr8m 34,3 | 11117 47: 82° 10'507 — 88" 35,4 3 18 155 49,3 12 46 8159 5 38,7 4 30 83446 15 38,7 13037 49 0 42,1 5 18 36 30 39,3 15 20 26 25 39,6 6 9 26 20 421 16 11 15 40 40,1 —88 39,3 —8 8 39,2 PES 3" 3%,3 u ee OM 54,2 Va 0 45,1 T=— 5 29,8 95 1748250, 3. Sofias hamn i Tessiursarsoak. Juli 2,2 (2,3). BB = 755,0, T= + 13°,4. Enligt under expeditionen upprättad karta ligger detta ställe 31” nordligare och 35,3 vestligare än observa- tionsplatsen Augusti 6. 9 = 68° 21" 36” + 317 = 68" 22 T”. Kron. ©2h i y Kron. O2h y 18 PR MIN 52 FURTADO RA I 46 25. 5 11,3 14 28 36 40 a7 10 38 162755 13,7 15 13 27 40 \ 4,9 11 36 5b 0 10,4 or 15 55 sla 12 28 56 55 40 11,0 1) 855 8,9 — 8 29 12,5 — 8 29 92 60 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. Ya NOR Pa 40920 30505 73,9 r=— 5b 57,5 Dr on 2A > enligt observ. Aug 6 — Gr DLP AO 8 210285 Medium (den förra best. dubbel vigt): ren A, 4. Tältplats vid stranden af Sofias hamn efter återkomsten från isvandringen. Augusti 6,0 (6,1). B = 757,5, T= + 11',0 Kron. O2h p Kron. ©2h p Saar 132 116,6120 68:21. 38%) 82724120 772 1221022768722 37 24 30,0 710 37 29 3,0 12 30 54 26 0,6 8 20 > 32 17,6 12 45 46 33 38,4 13 10 35 34 57,2 318 20), 36 36 24,8 12 35 49 68 21 34 68 21 38 p—= 68° 21’ 36". Samma ställe. Augusti 6,2 (6,4). D= 756,3, T= + 103,1. Kron. O2h y Kron. ©2h y 13"50" 42: 393230" — 828" 56,5 | 1355” 44: 37 34 40” — 828" 60,5 51 48 20 5 54,9 56 16 28 20 58,2 52 46 9.0 52,8 57 1 20 0 57,8 53 50 38 57 20 53,3 57 36 13 40 58,2 5445 4720 541 | 58 36 215 56,2 — 8 28 54,3 — 8 28 58,2 Ya 828” 56°,3 Ye Vz +4 597 183 7,=—3 31 38,0 n=— tlg = 324m 2b } enligt observ. Juli 2 = EA Medium (den senare best. dubbel vigt): SIR KOR EPT = Se a NG 5. Egedesminde, vid kolonibostaden. Augusti 11,8 (12,0). B=755,1, T= + 7,8. (gp bestämd vid 1870 års expedition till 68° 42' 9”.) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:ol. 61 Kron. O2h y Kron. Oh y 458” 35° 5056 10” — 8'357 35,5 | 458" 33° 52°46’ 15” — 835” 43,2 34 5 51 515 39,6 59 46 58 20 41,1 55 22 13 20 36,3 |5 0 57 55 910 44,6 56 10 20 30 40,4 28 20 50 42,8 57 12 30 50 & 97,7 2 51 27 30 43,3 — 835 37,9 — 8 55 43,0 Y. 81307 40,5 PV FE OM I Y,=—3 38 38,8 IE 124,4 NE DUST 6. Fredriksdal, strax utanför missionsbostaden. Augusti 2050 20) JB YO, NTE Kron. ©2h y Kron. O2h y 6912102769259 50% 7 — 82231875: 1162107 56% 712350 05° — 87222551 7:55 70 620 18,8 11 40 41 25 24,2 8 40 12 55 18,5 12 24 47 25 23,3 922 18) 15) 16.7 34 72010 19,0 9 58 23 50 21,1 14 28 4 40 20,5 ‚82 187 — 8 2 23,6 Ya ORAL RV FA 4,0 956 Lf EE 7 55,6 ME 225822214, 5— 1447351 22%. Samma ställe. Augusti 28,0 (28,1). B = 759,4, T = +4°,3. Kron. ©2h p Kron. . ©2h p ER UD DETT | SIN 78.542022 597592 56% 56 10 55 20 70 28. 54 20 56 DO) 56 15 55 3 44 54 20 56 57 52 56 45 52 4 34 54 20 54 58 46 56 45 64 5228 54 10 55 60 ONE 59 59 55 DI NG 7. Isbandet utanför den första ankarplatsen i närheten af Konung Oskars hamn. September 4,0 (4,1). B = 755,4, T = 62 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. + 3°. YT” sydligare och 20°,5 vestligare än den första ankar- platsen (nästa observationspunkt). Sjöhorisont. Ögats höjd = 3,6 meter. Kron. Oh p 6:37745° 3073940” = 6931748” 35 39 41 40 ol 19 39 40 45 20 29 17 q = 65° 307 48" (+ — 2730” 11°,2+ 20%5 — 2"30" 317,9 — 3317980): Den första ankarplatsen i närheten af Konung Oskars hamn. September 4,1 (4,2). B= 755,3, T= + 4". (9 = 65° 30748” on 6539055) Kron. ©2h y Kron. Oh y 9792734 5636/35. — (JA 57,4 gear 27: DE 21 TEN Ne 23 13 32 40 59,9 26 le: 16 10 54,6 23 59 21 25 57,4 27 20 3 15 52,3 24 41 22 40 56,1 28. 4 3 30 54,1 — 7 33 57,7 — 7 33 54,4 7, = — 1357 56,1 DE Wr +455 35,8 y,=—?2 38 20,3 Ns. ieh 2:72:30 11,2 Dö Me” 8. Reikiavik, kyrkan, September 13,9 (14,0). B = 753,0, T= + 12°,5. Indexfel= + I’ 7',5. 9 antaget = 64° 830”. Kron. ©2h y Kron. [072) y 3" A8” 24° 452655 — 630 57,4 | 355” 50° 47° 86’ 25" — 6"30”575,5 49 52 40 15 56,8 56 55 45 10 62,5 51 13 52 10 57,6 DB 50 30 63,2 52 34 4 3 20 62,9 58 22 57 50 60,3 53 17 10 35 56,5 59 392 48-855 60,1 — 6 30 58,2 —631 0, Y = — 6"30” 59,5 er — St; 4 54 56,3 Yp= — 1807089 IE = 3 26,6 RNE SG og ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 63 Vandringen öfver inlandsisen. 3 tältplatsen. 1883 Juli 6,4 (6,6). = 17281, T= + 7’,o. Kron. ©2h y Som 62320 — 8" 28” 24°,3 43 16 19 49 34,6 44 6 15 10 24,5 44 51 285 27,7 46 10 6 30 30,7 YET 9" 283" 28°,4 Ye) +43 49,4 Y„—= 9329 39,0 r=— (Or GR Je RDR NN RA Samma ställe. Juli OR) 32 7290, NET NS Kron. O2h p Kron. O2h p 810" 26° 88°4440” 68721726” | rg 8775138” Kurs“ ul 88 45 10 58 | 22 45 53 40 38 12 44 46 15 69 | 23 35 54 30 27 13 26 47 50 a8 | 24 13 54 0 53 14 11 48 40 48 | 25 9 56 45 76 27 31 57 35 81 68 21 58 68 21 50 oo = 68° 21 54". Aetaltplatsen. Juli Tau (735) 5 =S 719,8, 2 — 7552. Kron. O2h Y Kron. ©2h y 1275971704100 — 82723622, 101127927 2197412702 — 87272236% 2 - 8 22 5 55 49,0 11 50 85 15 41,3 IE 6 0 35 59,0 12 39 29 15 43,9 — 8 27 46,1 — 8 27 42,9 Ya 921” 44°,5 re Be KE 3'22” 48,5 —=50°42' 8. 64 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. Samma. ställe. Juli 80 (81). = 022,5, DZ 828 Kron. O©2h p Kron. ©2h @ 827” 16° 87°40'10” 682259 | 829-45: 88°42/50” 68° 23:25” 23 u 40 30 54 30 55 42 50 30 28 55 40 30 60 33 0 43 20 17 34 58 43 5 18 68 22 58 68 23 22 pf =68 23 10". 9 tältplatsen. Juli 8,3 (8,5)... 3 — "(NS More Kron. [977% y Bakhon® ©2h y 16"44” 55° 20° 455" — 827” 31,3 | 16"46” 54° 184520 — 82281 45 31 0 25 33,1 47 27° 41 15 32,4 46 10 19 54 55 33,5 RAG 36 10 32,9 — 8 27 32,6 | —8 27 311 y„=- 820319 Pa NR NNE MT 323 48,1 r=— 6115 A= 1.3722” 36,6 == 90, 39009 Samma ställe Juli 9,0 (9). 3 = (ls. nr Kron. OR2h p Kron. O2h p 8.20” 5° .87°24 157 68:22 1” | 8287 33° 88730257 76825327 22 25 10 15 29 29 30 30 34 Zar A 25 25 29 30 33 30 30 40 24 5 26 20 13 öl 48 30 10 52 26 13 26 50 2. 32 50 30 25 44 68 22 17 68 22 40 = 68° 2229". 6. tältplatsen. Juli 9,3 (9,4). B- 716,1, N — 17240: Kron. ©2h | y Kron. ©2h y 1442” 30° 39° 2’ 10" — 827" 15°,7 | 14rA6r 55° 39° 1640” — 827118 4 3 38 45 10 16,0 a7 34 10 10 14,3 45 14 32 15 13,8 48 10 3 25 13,3 46 4 23 10 13,3 : or en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 65 Y.= 327" 13,9 bf 9 = SR OR CIN Y,=—3 28 32,8 T= — 6 13,5 »— 1 3522: 19°,3 — 30 34507. Samma ställe. Juli 9,4 (9,5). D och 7 som föreg. Kron. O2h p INDIE 14°. 55. 207 685° 21’ 41” 22 50 15 22 5 22 38 45 10 21 42 200-30 21 40 20 44 26 58 11 25 20 32 28 4 4 10 21 6 q =68 21" 18”. 7 tältplatsen. Juli 10,2 (10,4). B=711,6, T= + 5,5. Kron. O2h y Kron. O2h y ISTER 48321 252 — 82962359, | 13.577 0774712502 RR 55 6 27 0 39,5 57 58 46 52 40 40,9 56 0 175 39,6 58 48 42 0 32,9 — 826 39,0 — 826 35,6 p PARES Y, —Y,= + 458 38,2 320 59 == 6 35: == oa = AR Samma ställe. Juli 10,3 (10,5). A=112., T= +5),0. Kron. O2h Y Kron. O2 pg 15"56” 56° 265540” 68 2344” | 1559" 14" 232940" 68°22°51” 57 48 46 50 21 |160%6 21 30 64 58 22 41 20 19 0 56 13 10 47 68 23 28 68 22 54 pF 608 23 11". Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 41. N:o 1. 5 66 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. $ tältplatsen. Juli 11,2 (11,4). = 110,0, T= + 3),7. Kron. ©%h y Kron. ©2h y 1424” 21° 41°40' 0" -- 3"25”48°,1 | 1427” 2° 421330” — 825” 481 23 8 31 15 47,3 27 57 3 30 48,3 26 4 21 25 49,4 2855 415210: 43,7 —8 25 484 | —8 25 46,7 | (Pr = 32974055 Y, Y,— + 458 35,2 fr RR I u 6 =, 3"20” 54,4 = 50713367. Samma ställe. "Juli 11,4 (Tl). 2 =702, META Kron. O2h p Kron. Ö2h p 16*51” 22 171650" 68 24" 29" |16"55" 52 174140" 682425” 52 24 710 23 44 56 56 33 50 25 8 53 34 16 58 45 24 46 | 54 34 49 50 24 15 68 24 31 68 24 47 q — 68° 24° 39”. | 11 tältplatsen. Juli 14,9 (15,1). B = 679,8, T= + 3,3. Kron. ©2h Y Kron. ©2h y 6"45” 41° 8030 30” — 822” 58°,1 | 647" 24 81°42° 5° — 823” 15°,2 46 6 32 30 62,3 48 19 47 35 11,0 46 43 85 45 66,0 | 48 59 Bl 5 15,3 —8 23 21 — 8 23 13,2 9.23" 7,6 Ya Ya +45 243 Yy„— 324 43,3 T=— 6 26,0 =! TARO Samma ställe. Juli 15,0 (15,2). B och T som föreg. Kron. Oh gy Kron. O2h op Bin 11 85°38735” 68 264” | 8724" 20° 864435" 68° 2518 17 54 39 5 64 25 50 44 20 36 18 37 89 55 52 26 53 45 20 10 28 13 44 45 30 a, 29 58 44 0 52 65 25 0 68 25 29" qQ =08 25 15”. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 67 13 tältplatsen. Juli 16,2 (16,4). B= 671,2, T= — 0,5. Kron, ©2h Y Kron. O2h y 141” 54° 484555” — 8"21”46',6 | 14"5” 6° 44° 13° 15" — 82144" 8 2 44 37 40 HT 6 15 0 50 45,9 3 44 25 30 45,6 714 4350 0 46,2 — 8 21 48,0 — 8 21 45,6 Yu 321" 46°%,8 Ya NY + 458 20,5 Y„= 9323 26,3 T=— 6 289 = er Samma ställe. Juli 16,3 (16,5). B och T som förut. Kron. ©2h Y Kron. [0777 y 1555” 30° 23°44 30" — 8"21”30°,0 | 15"59” 5° 241310 — 8"21”46°,2 56 87 36 15 4,8.) 80: Sl 5 20 50,7 H7 38 26 30 46,2 el (0) 47,7 — 8 21 40,7 — 8 21 482 DE Sl 404 u + 4 08 2052 YE 323 24,2 — 6 291 NE SIE Bör) = I A i medeltal = 3% 16” 56°,3 = 49° 14 5". Samma ställe. Juli 17,0 (17,1). BB =666,2, T = + 4,7. Kron. ©2h Pp Kron. O2h p SH 971085299. LÖR: 1687237422 82237 1227 85.0104 2687237237 9358 86 015 26 24 11 6 0 39 10 44 110 21 25 26 6 25 26 12778 2 40 19 26 38 675 38 12 52 2 55 ol 27 30 65 39 68 23 28 68 23 32 4 = 68° 23’ 30". ’ ') Om denna och föregående observationsserie bringas till öfverensstämmelse, så blir q — 168.231 5. och A= 3167 5156. 68 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. 14 tältplatsen. Juli 17,2 (17,5). B= 657,9, T= +10. Kron. ©2h y Kron. ©2h y 1325" 58 505615” — 8"20”45°,6 | 1328" 10" 492850 — 8: 20"43,9 26 38 48 20 42,2 29 0 19 55 45,4 27 19 40 50 49,6 29 53 10 0 44,5 — 8 20 43,5 — 8 20 44,6 7, =— 820" 44',0 Ya Va 4 58 17,6 u: 22 26,4 T=— 6 30,8 "— 3:15 59,6 AS Hu 94% Samma ställe. Juli 17,3 (17,4). B och" 7 som föreg. Kron. ©? p . Kron. ©2h .@ 15:27" 5 29 5 5" 68°23'55” | 15°29”" 51° 273435. 68°23 61" 27052, 2857.10 19 30 49 24.40 050 28 47 48 0 37 (31 55) 720) = 68 23 37 68 23 55 pq = 68 23' 46”. 15 tältplatsen. Juli 18,2 (18,8). B= 652,7, T= + 2,6. Kron. . ©%2h p Kron. O2h p 12:7" 41: 681220" 68 2613” | 1210" 6 635115" 682610” 8 27 4 10 AT 10 47 43 30 76 9 14 62 56 45 21 (11 43) (838 10) 2 68 26 27 68 26 43 p =68 26' 35”. Samma ställe. Juli 18,2 (18,4). £ och 7 som föreg. Kron. ©2h y Kron. O2 y 14"7" 15° 4149 40” — 8”19"49%,0 | 1410" 3° 4222 0° — 819493 8 6 40 30 50,1 10 46 13 30 45,8 9 1 30 5 48,1 aa? 715 42,6 2752197497 — 819 45,9 y„— — S:1127,5 Ya) +458 146 Y, = 3 21 32,9 If zei 6 332 = . 314” 59,7 = 4844 55". ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 69 16 tältplatsen. Juli 19,0 (19,1). B= 637,5, T= + 4°,0. . Kron. O2h p Kron. O2h p 8:90" 45 841230 682865 | 8ra9" 37 85°14°50” 68 AM 20 47 13 15 AR Be 18 0 7 21 38 13 20 | Tor 3 16 5 5 24 57 15 55 10 26 20 (00 68 28 53 68 29 17° = 68° 29 5". Samma ställe. Juli 19,1 (19,2). D och T som förut. Ob- servationerna tagna utan skymglas. Kron. ©2h y Kron. ©2h y 10"25” 2 77°12' 10” — 818312 | 10'237” 11: 78° 0 107 — "18" 25%,5 25 37 9 40 43,8 27037. 1157030 27,3 26 9 5 50 ang 28 12 53 30 "Aa — 8 18 38,7 — 818 26,6 y, = — 8:18" 325,6 Y,—Y,= +458 12,1 y,=—3 20 20,5 r=— 6 34,9 A= I 13456 —48 26 24”. 18 tältplatsen. Juli 21,0 (21,1). B=627,3, T= + 4,8. 2 Kron. ©2h p Kron. ©2h fe 195° 84728457 6829 BB 8,22” 4 8325745 68 30:10” 20 7 28 55 61 22 53 25 59 7 20 57 29 0 63 23 47 26 0 >. 68 30 1 68 80 7 = 68504". Samma ställe. Juli 21,5 (21,3).,. 2 = 6284, T— +:2°,4. Kron. ©2h y Kron. ©2h y 13”13”" 54 51°15' 5” — 8"17”42%,0 | 13°"17” 31° 49° 31/45" — 817" 36,4 14 31 7 40 37,9 18 21 22 50 37,5 NS | 1.0 50 37,7 18 56 16 25 37,3 15 42 50 54 20 35,3 19233, 945 37,6 16 36 44 10 33,4 20 11 2 40 36,4 21 2 4854 0 39,6 al BE — 8.11, 8445 70 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. Y.— 17” 37,4 Ve A HANS, 2 3 19 Me T= — 6 39,4 VE 2 1.3219275289 = (KS Ma ae De geografiska ortsbestämningarna sammanstälda. Ort. | Latitud. | Longitud, vestl. fr. Grw. MTulanehaab SS ERNA RES GO ÖRA AO - gu 3”-59:0| 4575945" Tältplats vid Kangerdluarsuk ...... 60 52 41 3 3 15,5 | 45 48 50 Sofias hamn i TVessiursarsoak ...... | (68 22 7) a IR 51 415 Tältplats vid stranden af Sofias hamn | 68 21 36 3 24 1387| 51 2 25 Egedesminde, kolonibostaden........ (68 42 9) SSL la 52 48 36 Hnedniksdale 2.0000 Were 59 59 58 258 21,5 44 35 22 Isbandet utanför första ankarplatsen i närheten af Konung Oskars hamn | 65 30 48 (2 50 31,9 37 37 58) Första ankarplatsen i närheten af Konung Oskars hamn .............. (65 32 55) 2530 11,4 37 32 51 Reikiavıkkyrkang seit Bee | (64 8 30) 1 27..36,6. 12154779 Isvandringen. Tältplatsem:o oe (GL AES 68 21 54 3 23 318 50 52 57 ES EDER... ERA 68 23 10 | 322 48,5 | 5042 8 » Lt 68 22 29 3 32736,6- | 20739259 » (Or Sr 68 21 18 322 19,3 | 50 34 50 » ee 68 23 11 3 21243,32 ND DN » Sen en 68 24 39 3 20 54,4 50 13 36 » 1 SESEER NS RED ort 68 25 15 318 17,3 | 49.34.20 » VE RE 68 23 30 3 16 56,3 49 14 5 » DE Le Re VINN KAR 68 23 46 315 55,6 48 58 54 » DO) a ER NE N 68 26 35 314 59,7 48 44 55 » I ERNA 6829 5 313 45,6 | 48 26 24 » SR EI ESTIUE 68 30 4 3.127 52,21, SR 5 | Enligt en på dessa ortsbestämningar grundad af expeditio- nens topograf, herr C. J. O. KJELLSTRÖM, upprättad karta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. ren 1884, N:ol. 71 uppnådde expeditionen vid sin 18 tältplats en punkt, som är på 117 kilometers rätlinigt afständ från isbräet vid utgångspunkten. Den väglängd, som dervid tillryggalades, är enligt samma karta 128 kilometer, hvilket väl öfverensstämmer med ett af frih. NORDENSKIÖLD från Thurso Sept. 20 afsändt telegram: »Is- färden utgick från bottnen af Auleitsivik den 4 Juli, 130 kilo- meter öster om isbräet — — —.» Den af lapparne ytterligare tillryggalagda väglängden utgjorde ungefär 225 kilometer. Det rätliniga afståndet från utgångspunkten till deras vändpunkt var 337 kilometer. Å ett i Göteborg äfven af herr KJELLSTRÖM tidigare ut- arbetadt kartutkast öfver isvandringen lades af stegmätare an- gifna väglängder till grund, hvarvid likväl visat sig, att dessa utfallit 50 procent för stora. 72 JÄDERIN, GEOGR. ORTSBESTÄMNINGAR OCH HÖJDMÄTNINGAR. Höjdmätningar. De under vandringen pa inlandsisen utförda barometriska höjdmätningarna grunda sig förutom på afläsningarne a den med- förda s. k. »topografiska aneroiden» äfven på. korresponderande barometerafläsningar i Egedesminde, utförda af herr B. SÖREN- SEN. Dessa äro till antalet 6 under dygnet och hafva skett regelbundet med 4 timmars mellantid. Likväl saknas dervid alla uppgifter om luftens temperatur och denna har derför uti räkningen antagits till + 10° C. : Under lapparnes skidfärd (fürst 3 gamla svenska mil i riktningen NO till O och sedan 18 mil rakt österut) gjordes äfven på hvar tredje mil afläsningar å samma aneroid, hvarvid dennas temperatur antagits till + 2° och luftens till 0°. Det senare antagandet berättigas deraf, att lufttemperaturen under expeditionens vandring i allmänhet varit något öfver noll, men lappen LARS TUORDA berättat att termometern under skidfärden vid ett tillfälle nedgätt till — 5”. | Jag har ej ansett nödigt att anföra herr SÖRENSENS pro- tokoll, utan endast de mot tiden för afläsningarna A aneroiden *senom interpolation ur detta erhållna, till 0° reducerade, baro- meterständen i Egedesminde. Barometern i Egedesminde hade en höjd af 18 meter öfver ‚hafsytan. Afläsningarna & aneroiden äro, som de nedan meddelas, redan korrigerade pa förut angifvet sätt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o I. 73 — Isvandringen. Tältplats n:o 1 Lapparnes skid- färd. 3 mil fr. 18 t.-pl. 6 » & » 12 » 15 » 18 » 21 » 1853. | Medeltid Juli. | Egedesm. 5 IKl. 9£.m. 6 9 f.m. 6 10e.m. id 0e.m 7 Se.m 8 0e.m 8 Se.m. 9 Oe. m 9 Je. m 10 3e.m 10 Te.m 11 6e.m 11 3e.m 13 Sf.m. 14 Oe. m. 14 7e.m. 15 10 £.m. 16 Sf.m. 16 De m. 17 Ve.m 17 6e.m 18 6e.m. 19 le.m 21 öf.m 21 Oe.m. 21 De.m 22 7 £.m. 22 11f.m 22 3e.m 22 Te.m 22 lle.m 23 öf.m 23 7f£.m Barom. vid Qi Egedesm. Aneroiden, korrig. Ta) 729,9 728,1 729,0 719,8 122,5 719,8 718,9 716,1 711,6 712,2 710,0 710,2 693,3 678,9 678,9 679,8 673,5 671,2 666,2 657,9 652,7 637,5 630,2 627,3 628,4 623,1 624,5 620,7 618,7 610,0 599,9 592,5 Luft- |Höjd ö. hafvet. temp. Meter. +5°0 222 + 3,2 290 | +70| 338)... a MI +52| 405 | +88 as ea + 6,9 | 423 417 ls A + 4,0 449 + 5,5 | 535 ; 533 | + 5,0 En + 3,7 593] 598 +42). 6083| + 83,0 al + 0,2| 953 952 0,0| 952 | + 3,3 940 + 3,0 1014 ere 0,5 1044 2 | 1073 | + 4,7 ie En 1193 + 3,6 1261 +40 ae 262 1452 4,8 | 1514 el + 2.4 | 1506 1579 1561 1613 1626 1743 1859 1947 74 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. " (Forts. fr. sid. 12.) Från Linnean Society i Sydney. Proceedings, Vol. 7: 3. Från Colonial Museum & Geological Department of New Zealand i Wellington. Report on the colonial museum, 17. » » geological explorations, 1881. Hurrton, F. W. Report on the New Zealand Diptera, Orthoptera, Hymenoptera. Wellington 1881. 8:o. Från Academie des Sciences i Paris. LAPLACE, Oeuvres, T. 4—5. :Paris 1880—1882. 4:0. Från Societe de Geographie i Paris. Bulletin, 1882: 3; 1883: 1—3. Compte rendu, 1882: 17; 19; 1883: 1—7; 10—11; 15—18. Från K. Nederländska Regeringen i Haag. Flora Batava, Afl. 257—264. Topographische en geologische Beschrijving van... Sumatras West- kust, Text & Atlas. Amsterd. 1883. S:o & Fol. Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Politische Correspondenz Friedrichs des Grossen, Bd 10. Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. Fortschritte der Physik, Jahrg. 36: 1—3. Från Statistiches Bureau i Dresden. Zeitschrift, Jahrg. 27: 1—4; 28: 1—2; 29: 1—2. Kalender, 1883. Fran Ferdinandeum i Innsbruck. Zeitschrift (3) H. 27. Frän Universitetet i Kiel. Schriften, 1882/1883. 25 st. (Forts. & sid. 120.) x 75 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 1. Stockholm. : Om bestämning af små kalkmängder vid närvaro af mycket magnesia. Af F. L. EKMAN. Arbetet utfördes under författarens ledning ä Tekniska Högskolans laboratorium af Hır J. W. SKOGLUND och S. WILLMERS. [Meddeladt den 9 Januari 1884.] Genom ingeniör C. D. EKMANS method att för beredning af pappersmassa af ved eller andra växtdelar använda en lös- ning af surt magnesiumsulfit under högt tryck, har magnesiten för nämnda fabrikation blifvit ett vigtigt raämne. För någon tid sedan blef jag af honom anmodad att angifva en method för magnesiters analys, som borde vara enkel till utförandet, men tillåta en fullt noggrann bestämning af den i magnesiterna vanligen ingående lilla kalkhalten. Vid åtskilliga analyser, utförda i England och Frankrike, hade nemligen Herr EKMAN fått temligen olika uppgifter om kalkhalten i samma magnesit. Det syntes honom sannolikt att detta härrörde från någon ofullkomlighet i methoden, hvilken likväl här bör vara skarp, enär det ligger vigt derpå att kalk- halten, såväl som jernhalten, i den magnesit, som för detta . ändamål skall användas, är möjligast liten. Det är anmärkningsvärdt att, fastän methoden att skilja kalk från magnesia i form af oxalat varit så ofta diskuterad och de försigtighetsmått, som dervid äro af nöden, blifvit sär- skildt genom R. FRESENIUS upprepade gånger så tydligt fram- 76 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. hallna, sa felas ej sällan ännu mot dessa föreskrifter, hvarige- nom ganska felaktiga resultat kunna erhållas, då magnesians mängd är stor och kalkens liten. Men ehuru oxalsyremethoden, rätt utförd, i de flesta fall är användbar, är den likväl stundom omständligare än den method, som SCHEERER!) redan 1859 angaf, och som gar ut på att skilja kalk från magnesia på grund af kalksulfatets olöslighet i alkohol, en method, som sanno- likt användes mindre, än hvad den förtjenar. Jag föranleddes derför att å härvarande laboratorium låta närmare undersöka vissa vilkor för denna methods tillförlitlighet, samt att med särskild hänsyn till teknisk analvs af magnesiter gifva den en möjligast enkel form. I hvad man methoden i denna form må vara lämplig för analys af mer: kalkrika karbonater, såsom dolomiter, öfverlemnar jag at andra att afgöra. Enligt SCHEERERS method har man att dekomponera mag- nesiten med utspädd svafvelsyra, affiltrera lösningen från en liten mängd olöslig mängd bergart, som 1 mineralet plägar före- komma, tvätta samt fälla gipsen med alkohol. Fällningen ut- föres enligt SCHEERERS föreskrift så, att alkohol tillsättes till vätskan under ständig omrörning till dess en konstant, svag grumling inträder. Gipsen, som faller i form af ett kornigt, kristalliniskt pulfver, affiltreras efter nagra timmars förlopp. SCHEERER anmärker emellertid att det fordras någon öfning att afpassa alkoholmängden rätt, och att det lätt inträffar, att fina nålformiga krystaller af magnesiumsulfat efteråt utfalla bland gipsen. Skulle denna sednare fällning hafva blifvit mycket stor, aflägsnar han den genom försigtig tillsats af vatten till lösnin- gen. Han finner 1 alla händelser nödvändigt att aterupplösa den erhållna fällningen, sedan den blifvit afskiljd från vätskan, och sedan utfälla kalken som oxalat, för att med säkerhet få den fri från magnesia. Beträffande den mängd alkohol, som erfordras i förhållande . .. a . o .. u. \ till vätskans volum, da gipsen pa detta sätt utfälles, lemnar x 1) Journ. f. pr. Ch. 76, 427. er es £ r ar OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:o 1. (Ad SCHEERER ingen uppgift. G. €. WITTSTEIN!) har i den under- sökning, som han, utan kännedom om SCHEERERS arbete, publi- cerade år 1863, angifvit, att ur en blandning af mycket klor- magnesium och litet klorealeium föll kalken fullständigt för svafvelsyra, da sa mycket alkohol tillsattes, att blandningens alkoholhalt blef 60 proc., men att magnesiumsulfat lätt med- följde, om alkoholhalten var större. A. CHIZYNSKLI?) använde en egendomlig modifikation af denna method, hvarvid han erhöll kalk- och magnesiumsulfaterna i fast form och sedan genom tvättning med 35--40-procentig alkohol pa filtrum utlöste mag- nesiumsulfatet från gipsen. Vid försök som här anställdes att ur magnesitens lösning i svafvelsyra utfälla gipsen med alkohol, befanns den mängd 97-procentig alkohol, som behöfde tillsättas, för att träffa den punkt, som SCHEERER angifvit, utgöra ungefär ?*/. af vätskans volum. Huru mycket alkohol, som kan tillsättas utan att magne- siumsulfat faller, måste i alla händelser mycket bero på lös- ningens halt af detta salt. Men en anmärkning ligger här nära till hands. FRESENIUS uppgifver att gips är nästan olöslig i 90-procentig alkohol, och föreskrifver i 6:e upplagan af hans bekanta lärobok att man vid dess fällning bör tillsätta 3—4 gånger så mycket alkohol som vätskans egen volum. Det kan då betviflas huru vida en verkligt noggrann kalkbestämning er- hålles, då gipsen fälles ur en lösning, som innehåller blott 60 eller t. o. m. under 50 vol. procent alkohol. Denna anmärk- ning mot SCHEERERS method har också blifvit gjord af OEF- FINGER”), som menar att man för att få kalken noggrannt be- stämd skulle vara tvungen att koncentrera det alkoholiska filtratet från gipsfällningen, för att deri taga reda på den gips, som undgått att fällas. Af detta skäl gifver OEFFINGER företräde at en af honom angifven method, som består deri att han upp- hettar kloriderna af calcium och magnesium i torr syrgas, hvar- 1) Journ. f. anal. Ch. 1863, s. 325. 2) Journ. f. anal. Ch. 1865, 348. 3) Journ. f. anal. Ch. 8, 457. 78 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. vid klormagnesium förvandlas till oxid, men klorcalcium ej för- ändras, och derföre efteråt kan med vatten utlösas, hvarefter det genom upprepad fällning i form af karbonat renas från något oförändradt klormagnesium. Förmodligen skulle dock de flesta kemister ganska ogerna utbyta SCHEERERS method mot ÖEF- FINGERS. Följande försök af Herr S. WILLMERS vid härvarande la- boratorium synas visa att man ej har mycket att befara af den ifrågasatta felkällan. Han använde dervid en lösning af ren gips, hvari fanns på 20 cc. enligt två bestämningar 0,0130 och 0,0132, medium 0,0131 gr. kalk. Kalken fälldes dervid som oxalat och vägdes som CaO. Da 10 cc. af denna gipslösning tillsattes till en lösning, som på omkr. 60 cc. innehöll 3 gr. kristalliseradt magnesiumsulfat!) och derpå fälldes med alkohol enligt SCHEERERS method, så erhölls ur fällningen, sedan den åter blifvit upplöst i saltsyra, förvandlad till oxalat och glödgad, 0,0063 gr. CaO i stället för 0,00655, som borde erhållits. Vid fällningen hade användts ungefär *%/, af lösningens volum alkohol. Till närmare utredning af fragan lät jag anställa följande försök, som utfördes af Herr J. V. SKOGLUND. Då en till- räckligt noggrann bestämning af kalkhalten i magnesit syntes fordra att minst ] gr. magnesit användes till analysen, hvilken, om den vore ren, skulle gifva 2,8 gr. kristalliseradt magnesium- sulfat, så användes alltid 3 gr. af detta salt till hvarje försök. Saltet, som 1 sig sjelf borde vara rent, underkastades för säker- hets skull omkristallisering under trublering, och medelst ammon- oxalat kunde intet spår af kalk deri upptäckas, vare sig direkt, eller efter fraktionerade fällningar med mycket alkohol. Magnesiumsulfatets fällbarhet af alkohol. I hvarje af de till följande prof använda 10 lösningarna, som voro utspädda till 5 olika volumer, fanns 3 gr. rent krystalliseradt magnesium- ') Saltet visade vid profning med salmiak och ammon-oxalat i stort öfverskott ingen reaktion på kalk. N ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 79 sulfat. Då dessa lösningar försattes med dels 100, dels 80 procent af deras volum alkohol?), förhöllo de sig sålunda: Tab. I. < | 2,8 2 4 ol se | HE | så SEE ESR Lösningens förhållande 3 & = au me ösningens förhällande. So | ..08 DE SH > (<) 3 > mis 20 20 | 100 | Inom en timma stelnad af krystaller. » 16 380 » » » » » » 40 40 | 100 » två timmar » » » » 32 30 » en timma krystaller utfällda. » » » » » » 48 80 | Ännu efter 4 timmar alldeles klar. 30 30 | 100 » » » » » » 64 80 » » » » » SQ I DB IIB VV NW HKH fer) &) & S fat S S m oO [0.0] S (0.0) & Då ytterligare 20 ce. alkohol tillsattes till profvet 9 ut- kristalliserade snart en del af saltet. Man kan saledes försätta den lösning som erhälles, da en gramm magnesit dekomponeras med svafvelsyra, med dess lika volum alkohol, om lösningen förut blifvit utspädd till 80 cc., eller med ?*/, af dess volum alkohol, om lösningen förut blifvit utspädd till 60 cc., utan att något magnesiumsulfat utfaller. Men man kan ej försätta den med mycket mer än dess lika volum alkohol, så framt man ej förut utspädt den till betydligt mer än 100 cc. Att vid analys af magnesit utspäda dess lös- ning i svafvelsyra till i00 cc., innan den fälles med alkohol, innebär så till vida en fördel, att man då ej behöfver frukta att gips kunde innehållas i den olösliga återstoden, efter mineralets be- handling med svafvelsyra, äfven om dess kalkhalt vore betydligt större, än hvad i magnesiten plägar vara fallet. Om man nem- ligen räknar gipsens löslighet i vätskan vid vanlig värmegrad ') I denna uppsats menas öfverallt alkohol af 96 å 97 volumsprocent. 30 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. till blott 0,2 gr.!) på 100 ce.. så skulle gipsen kunna gå i lös- ning då 1 gr. magnesit användes, äfven om mineralet innehölle 6,4 proc. CaO. 5 Följande försök, som jag sjelf anställde för att utröna, huruvida något spår af kalk fanns i magnesiasulfatet, kunna tjena att fullständiga ofvanstående iakttagelse om saltets för- hållande till alkohol. | ; l:o. Då 3 gr. salt löstes i 100 cc. vatten och lösningen 1 slutet. kärl försattes med 100 cc. alkohol, så afsatte sig först efter 3 dygns förlopp några få, fina saltnålar, tydligen magne- siumsulfat. Men efter vidare tillsatts af blött 5 cc. alkohol uppkom inom 12 timmars förlopp en större fällning, som vägde 0.113 gr. 2:0. Då 3 gr. salt löstes i 100 cc. och försattes med 150 ce. alkohol uppkom ingen fällning förr än blandningen, som värmde sig genom alkoholens tillsats, hunnit svalna; men efter dygnets förlopp var kärlet nästan fylldt af kristallnålar. Vätskan afsögs medelst vattenluftpump, kristallerna löstes åter i 100 cc. vatten och denna lösning försattes åter med 150 cc. alkohol, hvarvid efter ett dygn erhölls en nästan lika stor fällning som första gången. Då denna fällning ånyo behandlades på samma sätt -blef fällningen efter ett dygn obetydlig, och alkoholmängden ökades derföre till 190 cc. mot 100 cc. lösning, då en fällning erhölls som vägde 0,192 gr. De vid dessa fraktionerade fäll- ningar erhållna filtraten indunstades och återstoden glödgades lindrigt och vägdes. De anförda vägningarne leda till följande ungefärliga siffror för magnesiumsulfatets lösligheter i några olika blandningar af vatten och 97-procentig alkohol. ') Dess löslighet i rent vatten vid vanlig värmegrad skulle vara 0,232 gr. på 100 ce. Särskilda försök visade att den likväl är något svärlösligare i vatten, som håller mycket magnesiumsulfat. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. Sl Blandn. af vatten + alkohol. 100 cc. blandning löste vid vanlig värmegrad 100 vol. 100 vol. 1,50 gr. (Mg0,SO, + 7H,O) » » 105 » eu > » » 150 » 0, 36 » » » » 190 » 0, 34 » » De slutliga fällningarne, som vid dessa båda försöksserier erhöllos, och i hvilka kalkhalten, om sådan fanns, borde enligt SCHEERERS uppgift vara samlad, profvades på kalk med ammon- oxalat. Deras halt af magnesia var nu blott 2 till 3 centigram. De löstes i 20 cc. vatten och försattes med 2 equiv. salmiak och 4 equiv. ammonoxalat i förhållande till magnesiamängden. Men icke ett spår till kalk kunde dervid upptäckas. Gipsens fällbarhet af alkohol. För att utröna huru mycket gips som stadnar i lösningen, da man för dess fällning an- vänder blott 1 till 2 gånger vätskans volum alkohol, anställdes följande försök. Till 100 cc. af en ren gipslösning, som inne- höll 0,58 gr. (Ca0,SO, + 2H,O) per liter, sattes 100, 120, 150 och 200 cé. alkohol (97-procentig). Fällningarne upptogos på filtrum dels efter 2, dels efter 4 timmars förlopp, hvarefter filtraten koncentrerades till ringa volum, och den deri befintliga lilla gipsmängden förvandlades till oxalat, som titrerades med svag chameleonlösning (omkring 2 gr. chameleon per liter), Der- vid erhöllos följande siffror. kab., JUR = — Flea? Sö CaO i me- Ss | Se EE > Gr. CaO i| deltal på = 22 |=2 -5| filtratet. 100 ce. Se 22 filtrat. il 100 2 0,0018 0,0009 2 » 4 0,0016 3 120 2 0,0015 0,0006 4 » 4 0,0012 5 150 2 0,0014 0,0005 6 » 4 0,0011 7 | 200 2 0,0008 ör bl 8 » 4 0,0009 Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 1. 6 32 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. Ehuru resultaten äro litet ojemna, såsom man finner vid jemförelse af t,ex. 3 och 5, 7 och 8, sa visa de dock till- räckligt: j 1) att gipsens löslighet i en blandning af lika volumer vatten och alkohol är tillräckligt stor, för att kunna föranleda en afsevärd kalkförlust, da lösningens volum uppgår till 200 cc., och att det utan tvifvel är befogadt att, såsom FRESENIUS före-, skrifver, använda 3—4 gånger lösningens volum alkohol för ut- fällning af kalk i form af gips, då ej andra omständigheter för- hindra detta; ! 2) att föga mer gips utfälles efter 4 timmars förlopp än efter 2; } 3) vid jemförelse med de nyss förut anförda iakttagelserna öfver magnesiumsulfatets löslighet finner man att det vid ana- lyser af magnesit efter denna metbod icke skulle tjena till mycket att använda mer alkohol än lösningens lika volum. Den stora mängden magnesiumsulfat gör det nemligen omöjligt att använda så mycket mer alkohol, att något väsentligt dermed vore vunnet med hänsyn till gipsens fullständiga utfällning. Vis- serligen kunde man aterupplösa och med alkohol omfälla fäll- ningen ett par tre gånger, men methoden blefve då mer om- ständlig än önskligt. ; | Man finner att resultatet af dessa försök ej rätt öfverens- stämmer med den ofvan anförda iakttagelsen, att ur en lösning, som innehöll 3 gr. magnesiumsulfat och 0,00655 gr. CaO ir form 'af gips, kalken kunde utbekommas med en förlust af blott 0,00025 gr., då den fälldes enligt SCHEERERS method och med användning af blott ®/, af vätskans volum alkohol. Hr SKOG- LUND anställde derför äfven följande försök öfver Gipsens fällbarhet af alkohol vid närvaro af magnesium- sulfat. Dertill användes en ren gipslösning, hvars halt bestämdes dels genom afdunstning till torrhet och lindrig glödgning af återstoden, dels genom kalkens fällning som oxalat, och oxala- tets titrering med svag chameleonlösning. Två bestämningar af förra slaget gafvo 0,0528 och 0,0530, en bestämning af senare ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 83 slaget 0,0529 gr. CaO,SO, pa 25 cc., motsvarande i medeltal 0,0218 gr. CaO. Man utspädde 25 cc. af denna lösning med vatten till 100 cc., upplöste deri 3 gr. af det ofvannämnda mag- nesiumsulfatet och tillsatte sedan 100 cc. alkohol. Efter 2 tim- mars förlopp upptogs eipsfällningen pa askfritt filtrum !), tvät- tades först med 50-procentig, sedan med 75-procentig alkohol, ‚glödgades under vanliga försigtighetsmätt och vägdes. Vigten utgjorde 0,0532 gr. motsvarande 0,0219 gr. kalk. Den öfver- fördes sedan till oxalat, som vid chameleontitrering gaf 0,0216 gr. kalk. Samma försök upprepades med blott den skillnad att gipsfällningen först efter 4 timmars förlopp skiljdes från lös- ningen. Dervid erhölls 0,0216 gr. kalk beräknad af gipsens vigt och 0,0217 beräknad af chameleontitreringen. Medeltalet af dessa bestämningar, hvilkas olikheter tydligen äro att hänföra till observationsfel vid vägning och titrering, utgör 0,0217 gr., motsvarande således nästan fullkomligt den använda kalkmäng- den, som var 0,0218 gr. Af dessa försök framgar att gipsen faller magnesiafri och kan direkt vägas, om de ofvan angifna proportionerna iakttagas. Men dessutom leda försöken till den slutsats, att gipsens löslig- het i utspädd alkohol så godt som fullständigt upphäfves, då vätskan samtidigt innehåller magnesiumsulfat till så stor mängd, som nagorlunda motsvarar den alkoholiska vätskans löslighets- förmåga för detta salt, och att den invändning, som kunnat göras och gjorts mot SCHEERERS method på grund af gipsens löslighet i omkring 50-procentig alkohol, således icke är giltig Denna slutsats kunde synas desto mer befogad, som mag- nesiumsulfat, enligt hvad ofvan blifvit anmärkt, äfven uti en mättad lösning af gips i vatten utfäller något gips. Men innan den kunde antagas för säker borde tillses, huruvida icke det till 1) Vid alla bestämningar, hvarvid en kalkhalt i filtrerpapperet kunde inverka på resultatet, användes de slags filtra, som SCHLEICHER et SCHÜLL nyligen bragt i handeln, hvilka genom behandling med chlorvätesyra och fluorväte- syra blifvit möjligast befriade från askbeståndsdelar. De filtrera mycket snabbt, men för fina fällningar är ofta behöfligt att omfiltrera, för att få fullt klart filtrat. 84 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. försöken använda magnesiumsulfatet kunnat innehålla spår af gips, oaktadt denna ej kunnat upptäckas medelst den bästa hittills mer kända method, nemligen SCHEERERS. I så fall kunde nemligen gipsens löslighet i alkoholblandningen maskeras af magnesiasulfatets egen gipshalt, i det denna kunde räcka till att mätta alkoholblandningens löslighetsförmaga för gips; den särskildt tillsatta gipsmängden kunde da naturligtvis fullständigt utfällas. i För att afgöra detta valde jag följande utväg. Magnesium- sulfat sönderdelas som bekant vida lättare i hetta än kalksulfat. Man borde således kunna vid lagom glödgningstemperatur sönder- dela det mesta magnesiumsulfatet, sedermera neutralisera den bildade magnesian med saltsyra, och derpå med alkohol skilja klormagnesium från kalksulfat och en rest magnesiumsulfat. Då -: klormagnesium är lättlösligt i alkohol kunde detta ske med en så liten mängd och så stark alkohol, att dervid ingen gips kunde upplösas. I den olösta resten kunde sen kalken upp- täckas med ammon-oxalat. | Sedan Herr SKOGLUND anställt några förkänningsförsök angående den glödgningshetta som gips med säkerhet kunde ut- härda utan sönderdelning!), profvade han magnesiumsulfatet på följande sätt. I en betäckt platinaskål upphettades 3 gr. af sulfatet för en måttligt stark glasblåsarlampa under !/, timma. Derefter tillsattes vatten och ren saltsyra, öfverskottet af saltsyran afdunstades och återstoden behandlades med litet vatten och alkohol till flerdubbla volumen. De dervid olösta sulfaterna, som syntes utgöra omkring hälften af den ursprungliga mängden, behandlades åter på samma sätt, och den nu erhållna lilla åter- stoden af sulfatet löstes i vatten och försattes med salmiak och ammon-oxalat i tillräcklig mängd. Dervid erhölls verkligen efter en tid en liten fällning af oxalsyrad kalk, hvilken af mig be- stämdes genom titrering med svag chameleonlösning. 1) Den glödgade gipsen behandlades med-!/; normalsvafvelsyra, och blandningen äAtertitrerades med !/; normalnatron. Visade sig dervid ingen förbrukning af svafvelsyra så var gipsen oförändrad. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 85 På detta sätt erhölls ur 3 gr. af magnesiumsulfatet 0,00074 gr. kalk, och ur lika mycket af samma salt, innan det genom trublerad kristallisation blifvit renadt, 0,0014 gr. kalk. För att kontrollera bestämningens rigtighet, och samtidigt se huruvida genom användning af lindrigare glödgning under längre tid, möj- ligen en större mängd kalk kunde erhållas, gjorde jag sjelf föl- jande bestämning. Tre gramm af det omkristalliserade magnesiumsulfatet upp- hettades först till 100° a 250° för att utjaga vattnet och sedan medelst fulla lågan af en vanlig god BUNSENS lampa under 17 timmar, allt i platinaskal med lock. Den glödgade massan försattes sen med ren titrerad saltsyra under lindrig uppvärm- ning emellanåt, tills blott en ytterst liten mängd olöst magnesia aterstod. Af saltsyreförbrukningen befanns att 41 proc. af saltet hade sönderdelats. Sedan tillsattes vätskans 5-dubbla volum alkohol. Det olösta sulfatet upptogs på en tratt med platinakon, vätskan afsögs medelst vattenluftpumpen, och ater- stoden tvättades med alkohol. Filtratet var fullkomligt klart, ehuru intet filtrum användts, hvilket jag här helst ville full- komligt undvika. Saltet löstes sen i vatten, indunstades till torrhet, samt glödgades åter på samma sätt, som förut. För att erfara huru- mycket magnesiumsulfat, som ännu fanns ode- komponeradt, omvägdes saltet emellanåt. Da den ännu vid svafvelsyra bundna magnesian nedgått till innemot 4 centigramm, hvartill atgick omkr. 20 timmar, afskiljdes med saltsyra och alkohol den frigjorda magnesian, resten löstes i vatten och kalken fälldes som oxalat. Fällningen skiljdes genom några de- 'kanteringar utan användning af filtrum från vätskan, löstes i saltsyra ävnu en gang, omfälldes med ammonoxalat och upptogs nu på filtrum, tvättades och titrerades med chameleon. Jag erhöll dervid 0,00069 gr. CaO. I det kalkoxalat, som hr SKOG- LUND afskiljt ur samma salt, hade jag funnit 0,00074. Alltså erhölls kan man säga samma mängd kalk, 0,0007 gr., ur 3 gr. ar det renade magnesiumsulfatet antingen det decomponerats genom sammanlagdt 1 timmas glödening för glasblasar- 86 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. lampan!), eller 37 timmars glödgning för en vanlig BUNSENS lampa, och sålunda hade de olika omständigheterna vid glödg- ningen intet märkbart inflytande på methodens resultat. Af det anförda följer 1) att den skarpaste hittills" hända method att ee små mängder gips i magnesiumsulfat är att dekomponera saltet till allra största delen genom glödgning, och derefter afskilja den frigjorda magnesiumowiden med saltsyra och alkohol, och ur det olösta slutligen kalken med ammonoxalat. 2) att kalkhalten i en magnesit noggrannast skulle kunna bestämmas genom att lösa med saltsyra, filtrera från olöst berg- art genom askfritt filtrum, koncentrera, tillsätta en afpassad mängd svafvelsyra, afskilja klormagnesiet med stark alkohol och ur det olösta afskilja kalken med ammonoxalat. 3) med afseende på de ofvan anförda försök, som gingo ut på att fälla kalken som ren gips ur magnesitens lösning i svafvel- syra, hvarvid den filtrerade lösningen bragtes till en volum af ungefär 100 cc. och fälldes med dess lika volum alkohol, följer att en liten kalkförlust dervid eger rum, ehuru mindre än hvad som motsvarar gipsens löslighet i en blandning af 100 cc. vatten och 100 cc. alkohol. Vid de af Hr SKOGLUND anställda kontrollförsöken blef kalkförlusten blott 0,0001 gr. (se ofvan). Pa grund af gipsens löslighet i och för sig i sadan alkoholblandning borde förlusten ha utgjort 0,0017 gr. (se tab. Il). Men da nu det till kontroll- "försöket använda magnesiasaltet visade sig innehålla 0,0007 gr. CaO, så kan kalkförlusten i verkligheten vid sådan fällning uppskattas till 0,0008 gr. Att kalkförlusten sålunda blir dub- belt mindre än hvad af gipsens löslighet i alkoholblandningen skulle beräknas, beror påtagligen derpa att närvaron af magne- siumsulfatet förminskar dess löslighet. Den nämnda korrektionssiffran, 0,0008 gr., borde rätteligen anyo bestämmas under användning af absolut kalkfritt magne- x !) Blästern erhölls medelst en MUNCHES vattenluftpump. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1; & siumsulfat!), hvilket tiden nu icke medgifvit. Sannolikt skulle emedlertid den ifrågavarande kalkförlusten kunna betydligt min- skas, om man utfällde gipsen med alkohol vid högre temperatur. Vid försöken öfver magnesiumsulfatets löslighet i alkoholbland- ningar syntes den vara betydligt större i varma sådana än i kalla, under det man tvärtom kan vänta att gipsen är lösligare i de kalla än i de varma. Om derföre gipsens fällning med alkohol skedde i ett tillslutet kärl vid t. ex. 30” värme, så torde vid passande proportion af vatten och alkohol kalkförlusten blifva betydelselös. Men jag får, som sagdt, för närvarande lemna denna möjlighet åsido. Fördelen af att vid analys af magnesiter använda svafvel- syran som lösningsmedel ligger i den särdeles enkla form, som analysen dervid kan antaga, atminstone da den göres i och för tekniskt behof, och ett fel på en eller annan tiondedels procent af hufvudbeståndsdelarne, magnesia och kolsyra, ej har något att betyda. Methoden blir då följande: En gramm pulfriserad magnesit dekomponeras med 100 cc. fjerdedels normalsvafvelsyra i värme, kolsyran bortkokas, och den åter afkylda vätskan återtitreras med fjerdedels normal- natron och fenolftalein. Derefter surgöres vätskan åter lindrigt med svafvelsyra i ändamal att upplösa kalk, som möjligen kunnat vid återtitreringen utfällas af fosforsyra, hvilken stundom spar- vis förekommer i magnesit. Sedan affiltreras lösningen från olöst bergart, som tvättas, glödgas och väges. Filtratet kon- centreras till ungefär 100 cc. voium och försättes med dess lika volum alkohol. Efter 2 timmar upptages den fällda gipsen på ett med saltsyra extraheradt filtrum, tvättas först något med S0-procentig och sedan med 75-procentig alkohol, samt glödgas och väges. Af gipsmängden, ökad med den behöriga korrek- tionssiffran för dess löslighet i vätskan, beräknas magnesitens halt af kalk och kalciumkarbonat. Af den vid titreringen iakt- !) Sådant skulle säkrast beredas af chlormagnesium och svafvelsyra, sedan saltet först genom behandling med något svafvelsyra och mycket alkohol blifvit fullständigt befriadt från kalk. 88 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. tagna svafvelsyreförbrukningen, minskad med den, som mot- svarar kalkmängden, beräknas halten af magnesia och magne- siumkarbonat. I särskildt prof af magnesiten bestämmes genom lösning i svafvelsyra, reduktion med zink och titrering med chameleon den mängd jern, som går i lösning, och som sedan beräknas till jernowidulkarbonat, enär all anledning är att an- taga att det lösta jernet befunnit sig i denna form. Pa sär- skildt prof bestämmes äfven mineralets halt af fugtighet. Följande anmärkningar må tilläggas. Mot 1 gr. rent mag- nesiumkarbonat skulle till jemn mättning fordras 95,2 cc. Y/, normalsvafvelsyra; den föreskriftna mängden, 100 cc. innebär salunda alltid ett tillräckligt öfverskott. Om man i stället an- vänder 50 cc. halfnormalsyra eller 25 cc. helnormalsyra, sa gar nog kalken ända sannolikt i lösning, i det magnesiternas kalk- halt plägar vara ganska ringa, men användningen af !/, normal- lösningar innebär dock större skärpa i titreringen. Skulle man "använda den ifrågavarande methoden på kalkmagnesiakarbonater, som hålla mer än 6 proc. kalk, och gipsen således ej fullstän- digt lösas äfven i 100 cc. vätska, sa kunde man behandla den på filtrum upptagna bergarten och gipsen med ammonkarbonat, utdräga kalciumkarbonatet från bergarten med utspädd saltsyra och antingen fälla denna del af kalken särskildt eller koncen- trera filtratet och förena det med hufvudportionen. "Innehåller magnesiten jernoxidulkarbonat jemte kaleium- och magnesiumkarbonat, sa bör svafvelsyreförbrukningen ej anses "som eqvivalent mot hela kolsyremängden, utan, som ofvan an- tagits, blott mot kolsyremängden i de sistnämnda karbonaterna. Till bevis må följande iakttagelse öfver jern- och mangansalters förhållande vid alkalimetrisk titrering anföras, hvilka jag förut för annat ändamål anställt. Två gramm ren krystalliserad jern- vitriol löstes till en liter, 100 cc. afpipetterades och titrerades med natronlösning, hållande 0,01161 gr. NaOH pr cc. Den mörka fällningen afsatte sig lätt, sa att fenolftaleinens indikation utan svårighet kunde iakttagas. Den inträdde varaktigt först då 4,74 cc. natronlut förbrukats. I den använda jernvitriolen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 89 fanns 0,0575 gr. SO,, som skulle ha fordrat 4,96 cc. natronlut. Alltså fordrade den vid jernozidulen bundna svafvelsyran 96 proc. af den mängd natronhydrat, som den i fritt tillstånd skulle ha fordrat för att neutraliseras. "Ungefär på samma sätt förhöll sig neutral jernchlorid, vare sig med eller utan tillsats af ett alkalisulfat. Den lilla mängd syrsatt jern som i magne- siter kan förekomma utöfvar alltså vid ifrågavarande slags analys intet märkbart inflytande på titreringsresultatet. Mangansulfatet förhåller sig vid alkalimetrisk titrering mycket annorlunda än jernsulfaterna. Då fjerdedels normalnatronlösning tillsattes till en med fenolftalein försatt lösning af mangamsulfat, så framträdde indikationen redan då ungefär ?/, af den natron- mängd ätgatt, som skulle fordrats att neutralisera den vid mangan- oxidulen bundna svafvelsyran. Närvaro af mangankarbonat i ett kalk-magnesia-karbonat skulle derföre verka störande på titreringsresultatet. Men i magnesit har det, för så vidt jag vet, ej anträffats 1 bestämbar mängd, ocu det vore lätt att genom qvalitativt prof på förhand förvissa sig om manganens uärvaro eller frånvaro. Andra karbonaters närvaro än de nämnda torde man icke hafva någon anledning att frukta. = > Hvad beträffar andra ämnen, hvilkas närvaro skulle kunna göra beräkningen oriktig, så skulle, vid en halt af gips i mine- ralet, kalkhalten visserligen blifva rigtig, men mängden kalk- karbonat komme att beräknas för hög och mängden magnesium- karbonat för liten. Det vore dock synnerligt lätt att öfvertyga sig om närvaron eller frånvaron af gips, eller vattenlösliga jord- artföreningar öfverhufvud, om så skulle anses behöfligt. Neu- tralsalter af alkalier, som spårvis kunna förekomma i mineraler och bergarter, komme ej att "hafva inflytande på beräkningen, utan blefve inbegripna bland förlusten. Föga anledning torde man hafva att frukta närvaro af sådana silikater, som af ut- spädd svafvelsyra sönderdelas, hvilket skulle leda till ett för högt tal för magnesiumkarbonat, och i fall kalk ur bergarten utdroges, äfven för kalkkarbonatet. Hvad beträffar den ej sällan förekommande lilla fosforsyrehalten i magnesit, så borde fosfor- 90 EKMAN, BESTÄMNING AF LITET KALK BLAND MYCKET MAGNESIA. syrans inverkan pa titreringsresultatet sa till vida blifva ingen, som det af syran upplösta fosfatet utfälles igen vid atertitre- ringen. Men var fosforsyran bunden vid kalk i mineralet, så skulle likväl halten af kalkkarbonat blifva beräknad för hög och halten af magnesiumkarbonat för lag, enär den vid fosforsyra bundna kalken blefve bestämd och beräknad som karbonat. De. nu ifrågasatta anledningarne till fel torde emedlertid för analys af verkliga magnesiter icke alls hafva något afsevärdt inflytande. Genom en omsorgsfullt utförd kolsyrebestämning kan dessutom det af titreringen beräknade resultatet kontrolleras, och det får för öfrigt bero af analysens ändamål och ämnets be- skaffenhet, huruvida äfven magnesian och de i små mängder förhandenvarande föroreningar af fosforsyra m. m. böra be- stämmas. A Till slut må som exempel på analyser, utförda enligt ifraga- varande method, anföras de, som utförts af Herr SKOGLUND på tre olika prof af magnesit, som från grekiska archipelagen genom franska och engelska firmor bringas 1 marknaden. Den vid analysen funna kalkmängden har blifvit ökad med 0,0008 gr. till korrektion för gipsens löslighet i alkoholblandningen (jemför ofvan). Analyserna äro omräknade på torr substans, sedan fugtigheten, som utgjorde 0,2 till 0,5 proc. afdragits. 1. 25 3. Kolsyra 5l,7ı 51,57 51,74 Magnesia 45,79 46,17 46,10 Kalk 1,60 0,77 1,31 Jernoxid 0,14 0,27 0,00 Olöslig bergart 0,73 1,18 0,66 99,97 99,96 II: 91 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 1. Stockholm. Algologiska och mykologiska anteckningar från en botanisk resa 1 Luleå Lappmark. Af G. LAGERHEIM.. [Meddeladt den 9 Januari 1384.] Sommaren 1883 företog jag med understöd af K. Vet. Aka- demien en botanisk resa till Qvikkjokk i Lulea Lappmark. De samlingar af alger och svampar, som gjordes, har jag nu genom- sett och lemnar jag härmed en kortfattad redogörelse för resans gång och för de vigtigare fynden. En noggrannare undersökning af det hemförda materialet hoppas jag blifva i tillfälle att fram- deles företaga. Afresan från Stockholm anträddes den 20 Juni. Den 22 Juni ankom jag till Gefle, der ångbåten stannade ett par timmar, hvilka begagnades till en exkursion på den för botanister välbekanta brobänken. Af parasitsvampar anträffade jag här Uromyces Äcetose SCHROET. (II) !) på blad af Rumex ‚Acetosella L., U. Trifolü (ALB. & SCHW.) Wint. (IT) på Tri- folium pratense L., &cidier och uredo-formen af U. Polygoni (PERS.) WINT. pa Polygonum avieulare L., Puccinia suaveolens (PERS.) Wınt. (II) pa Cirsium arvense (L.) ScoP. B ferox Hn., eidier af P. Poarum NIELS. pa Tussilago Farfara L., Peronospora Alsinearum CAsP. pa Spergularia campestris (L.) ASCHS. och P. alta Fuck. pa Plantago major L. På en brygga ') De romerska siffrorna beteckna facerna af pleomorfismen, der sådan förekommer. 92 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. i hamnen, som tidtals öfverspolades af vatten, insamlades alger, som vid närmare undersökning befunnos vara en steril euer? (Ac.) DE BAR. jemte Phyeochromacker. Den 23 Juni gjordes ett kort uppehåll i Sundsvall och i Hernösand. Vid den förra stadens jernvägsstation antecknades några parasitsvampar: Puceinia Poarum NIELS. f. ecidinea på Tussilago Farfara L., Peronospora nivea (UNG.) DE BAR. pa Cerefolium silvestre (L.) BESS. och Cystopus candidus (PERS.) \ LEV. pa Capsella Bursa Pastoris (L.) MED. Nära hamnen i den senare staden 'anträffades Uromyces Acetose SCHROET. (II) pa Rumex Acetosella L. I sjelfva hamnen var algvegetationen ringa, men ett kort stycke derifran, der bottnen var fastare, fans en ganska yppig flora bestående af Cladophora sericea (HUDs.) Körz., Enteromorpha chlåtrata (ROTH) GREV., E. com- pressa (L.) LINK, Hormiscia zonata (W. & M.) ARESCH., Sce- nedesmus bijugatus (TURP.) KÜTz. (sparsam) och Calothriz sco- pulorum AG. Pa flere ställen hade ofvannämda Hormiscia- art ett sjukligt, hvitgult utseende. Vid mikroskopisk undersökning befans den vara i hög grad besvärad af en Chyiridiaee. Som jag ej lyckades observera några öppnade sporangier har jag ej med säkerhet kunnat bestämma den. Cellerna voro klotrunda, högst 10 u i diameter, försedda med tunn vägg och medelst en, endast ett par u lang, »radicula» fästade vid Hormiscia-tråden. Den 24 Juni på morgonen ankom jag till Rathan, der jag företog en exkursion längs efter den steniga hafsstranden. Här förekommo Znteromorpha intestinalis (L.) LINK, Hormiscia zonata (W. & M.) ARESCH., och den för Skandinavien nya Ri- vularia Lenormandiana (KÖTZ.) nob., som förmodligen rättast är att anse såsom en form af Rivularia atra ROTH. Atven anträffades här Calothrix scopulorum AG. och en 32-cellig form at Merismopedium glaucum (EHRENB.) NÅG. med ovanligt små celler och blekblått cellinnehåll. Hormiscia zonata (W. & M.) ARESCH., Rivularia Lenormandiana (KÜTZ.) nob. och Calothrix scopulorum AG. växte tillsammans i vattenbrynet och torde bilda en särskild formation, som väl motsvarar den i Bohuslän före- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 93 kommande Calothriw-formationen (jemf. KJELLMAN: Über Algen- regionen und Algenformationen im östlichen Skager Rack, pag. 12 (Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Handlingar. Band. 5, N:o 6. Stockholm 1878). Samma dag gjorde vi ett uppehåll i Ursvik (nära Skellefteå). Under den korta utflygt, som jag här företog, iakttog jag föl- jande parasitsvampar: Uromyces Polygoni (PERS.) WINT. (II) på Polygorum aviceulare L., Puccinia Fergussonii BERK. & BR. pa Viola palustris L., P. Bistorte (STRAUSS.) D. C. (II, III) pa Polygonum viviparum L., P. flosculosorum (ALB. & SCHW.) Wint. (II) pa en Zieracium-art, Uredo Polypodii (PERs.) D. ©. på Polypodium Dryopteris L., Peronospora alta Fuck. på Plan- tago major L., P. densa RABENH. pa Rhinanthus minor EHRH., P. Ficarie TUL. pa Ranunculus acer L. och Cystopus candidus (PERS.) LEv. pa Capsella Bursa Pastoris (L.) MED. Den 25 Juni ankom jag till Piteå, der jag stannade i tre dagar på inbjudning af -Telegrafkommissarien L. A. RINGIUS, som godhetsfullt meddelade mig en mängd värdefulla upplysnin- gar om trakten i botaniskt afseende. Här hade jag äfven den förmånen att göra bekantskap med salicologen Doktor C. Hå- KANSON, som jag är skyldig mycken tack för bestämning af åt- skilliga Salices, på hvilka jag funnit parasitsvampar. Under mitt uppehåll härstädes företog jag dagligen exkur- sioner i stadens närhet och på Pitholmen. På stadens gator observerades Uromyces Polygoni (PERS.) WINT. (IT) pa Poly- gonum aviculare L., Cystopus candidus (PERS.) LEV. pa Erysi- mum cheiranthoides L. samt Exoascus Pruni FUCK. på Prunus Padus L. I skogen vid vägen sydost om staden fannos Phrag- midium Rubi (PERS.) WINT. f. &ecidinea et uredinea på Rubus articus L. och Venturia Dickiei (BERK. & BR.) CES. & DE Nor. på bladen af Linnea borealis L. En buske af Salix phylice- folia L. vid Pitholmsbron var angripen af Melampsora Salicis capre@ (PERS.) WINT. (IT). Pa Pitholmen insamlades flere intressanta svampar såsom Ustilago Hydropiperis (SCHUM.) WINT. i blommorna af Poly- 94 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. gonum viviparum L., som äfven mycket ofta var angripen af Puceinia Bistorte (StRAuss.) D. OC. (I, UI); vidare sag.jag här P. graminis PERS. (II) pa Tritieum repens L., P. Fergus- sonii BERK. & BR. pa Viola palustris L., P. floseulosorum (ALB. & ScHw.) Wirt. (II) pa Hieracium floribundum WIMM., Me- lampsora Epilobii (Pers.) WINT. (II) pa Epilobium palustre L., M. Salicis capree (PERSs.) WINT. (I) pa Saliv nigricans I. E. SM., Aecidium Parnassie (SCHLECHTD.) WINT. pa Parnassia palustris L. och en Physoderma sp. som bildade små svartvio- letta, nagot upphöjda, svagt glänsande fläckar pa blad och stjel- kar af Comarum palustre L. Rhytisma salieinum (FR.) TUL. iakttogs pa några vissna blad, som förmodligen tillhört Salix phylicefolia L. Hvad algskörden beträffar, sa erhöllos i Pite elf under Pit- holmsbron flere anmärkningsvärda former. Den pa sina ställen sumpiga stranden var öfverdragen med en matta af en steril Vaucheria D. C., tillsammans med hvilken åtskilliga andra al- ger funnos, såsom Conferva bombycina (AG.) WILLE, Ophiocy- tium cochleare (BICHW.) A. Br., Pediastrum Tetras (EHRENB.) RALFS, P. Boryanum (TURP.) MENEGH., Scenedesmus Quadri- cauda (TURP.) BRÉB., Staurogenia rectangularis (NAG.) A. BR., Pandorina Morum MÜLL., Desmidium aptogonum BREB. 8 Eh- renbergii BRABENH.,!) Hyalotheca dissiliens (SMITH) DBREB,., Spherozosma vertebratum (BREB.) RALFS, Euastrum oblongum RALFS, E. binale (Turp.) RALFS, Staurastrum pygmeum (BREB.) WITTR., Arthrodesmus convergens EHRENB., Cosma- rium erenatum RALFS, C. suberenatum. HANTZSCH, ©. Turpinit BREB., ©. conspersum RALFS, ©. Botrytis MENEGH., ©. grana- tum BREB., ©. rectangulare GRUN., C. leve RABENH. (ny för Skandin.), ©. Meneghinit BREB., Closterium Leibleinii KÜTZ., ') Utom de i det följande omnämda Desmidiacderna har jag under min resa äfven funnit åtskilliga, som torde vara nya för vetenskapen, men som be- skrifningar utan figurer öfver nya arter inom denna familj äro af föga värde, har jag tills vidare lemnat dessa å sido. Likaledes anser jag mig höra nämna, att jag ej ännu bestämt de under resan erhållna Oedogo- niéerna. ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:ol. 95 Nostoe minutissimum KÜTz., Chroococeus turgidus (KÜTz.) NÄG., m. fl. 1 pollenkorn af barrträd parasiterade Phlyetidium vagans A. BR. I elfven under bron fans en rik algvegetation. Pa Hqui- setum-stjelkar växte en Aivularia RoTH och en Tolypothrix Kürz. i stor mängd. Nostoc carneum (LYNGB.) AG. och en annan Nostoc-art, möjligen en form af N. commune VAUCH., anträffades dels liggande på bottnen, dels simmande omkring på vattenytan. Af andra alger, som insamlades på detta ställe, kunna följande anföras: Polyedrium tetragonum NÄG., Oocystis solitaria WITTR., Desmidium Swartzü AG., Spherozosma ex- cavatum RALFS, Huastrum ansatum RALFS, E. elegans (BREB.) KÜrz., E. polare NORDST. (ny för Skandin.), Staurastrum pa- radozum MEYEN, S. punctulatum BREB., S. tricorne BREB. (ny för Skandin.), 8. Dickiei RALFS, S. dejectum BREB., S. muti- cum BREB., Xanthidium eristatum BREB., Cosmarium notabile BREB., ©. connatum BREB., ©. Hammeri REINScH f., ©. pachy- dermum LunD. C. ellipsoideum ELFV. (ny för Skandin.), €. cruciatum BREB. (ny för Skandinavien) ©. pseudonitidulum NORDST. (ny för Sverige), ©. crenatum RALFS, ©. subtumidum NORDST., OC: margaritiferum (TURP.) ARCH., C. hexagonum ELFV. (ny för Skandin.), ©. moniliforme (TURP.) RALFS, ©. Lundelli DELP., (ny för Sverige), C. tetraophthalınum (KöTZ.) BREB., €. Brebissonii MENEGH., Tetmemorus granu- latus (BREB.) RALFS, Pleurotenium Trabecula (EHRENB.) NAG., Gonatozygon asperum BREB., Closterium striolatum EHRENB., C. parvulum NAG., C. angustatum KÜTZ., ©. Diane EHRENB., Penium oblongum DE BAR., P. margaritaceum (EHRENB.) BREB., Nostoc minutissimum Kürz., Merismope- dium glaucum (EHRENB.) NÄG., Coelospherium Kützingianum NÄc. m. fi. | På Pitholmen fans en liten insjö.. Vikträsk, i hvilken stora mängder af vattenmossor funnos, en omständighet, som är sär- deles gynnande för en rik algvegetation. På mossbladen voro fästade Conferva bombycina (AG.) WILLE, Tolypothrixz sp., 96 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. Hapalosiphon Braunü NÄG, m. fl. trädalger. Af smärre alger voro i synnerhet Desmidiacder talrika. Vid genomseendet af profven från denna sjö anträffades följande encelliga alger: Ophioceytium cochleare (EICHW.) A. BR., Pediastrum Boryamwun (TURP.) MENEGH., P. biradiatum MEYEN, Coelastrum micropo- vum NAG., Scenedesmus bijugatus (TURP.) KÜTzZ., Staurogenia reetangularis (NAG.) A. BR., Ooeystis solitaria WITTR., Pando- »ina Morum MÜLL., Desmidium Swartzü AG., Hyalotheca dissi- liens (SMITH) EHRENB., Micrasterias denticulata BREB., Huast- vum pectinatum BREB. A brachylobwn WITTR., E. verrucosum EHRENB. Arhomboideum LUND. f., E. ansatum RALFS, E. ele- yans (BR&B.) Kürz., E. binale (Turp.) RALFS, Staurastrum aracile RALFS, S. teliferum RALFS 8 nanum‘ WILLE (ny för Skandin.), 8. Drevispinum BREB., 8. orbiculare (EHRENB.) RALFS, Arthrodesmus convergens EHRENB., Xanthidium faseieu- latum EHRENB., Cosmarium Meneghinii BREB., CO. calcareum WITTR. f., ©. Portianum ARCH., C. isthmochondrum NORDST., C. erenatum RALFS, C. tetrachondrum LUND., C. homalodermum NORDST., (. suberenatum HANTZSCH, C. pygmaum ARCH., @: ornatum RALFS 8 depauperatum JACOBS. (ny för Skandin.), C. (uasillus LUND., ©. subtumidum NORDST., C. margaritiferum (TURP.) ARCH., C. punetulatum BREB., €. tinetum RALFS, C. pulcherrimum NORDST., C. leve RABENH. P semptentrionale WILLE (ny för Skandin.), Closterium striolatum EHRENB., C. Ralfsiüt BREB., C. parculum NÄG., ©. lineatum EHRENB., C. angustatum KÜTZ., Penium margaritaceum (EHRENB.), BREB., Coelospherium Kützingianum NäAG.. m. fl. Från Vikträsk flöt en liten bäck, som utföll i elfven. I denna bäck iakttogs en intressant form af Datrachospermum sp, hvilken jag sedermera påträffade flerestädes i Lappland; den utmärkte sig genom en stor mängd har, och var den enda form af detta slägte, som jag funnit under min resa. Utom denna alg tog jag i bäcken Tetraspora lubrica (ROTH) AG. f. lacunosa CHAUV., Alicrothamnion Kützingianum NAG., Spiro- gyra quadrata (Hass.) PETIT och en mängd encelliga alger, x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 97 bland hvilka följande förtjena ett omnämnande: Pediastrum Tetras (EHRENB.) RALFS, Khaphidium polymorphum FRESEN., Sphwerozosma ewcavatum BRALFS, Mierasterias furcata RALFS, Staurastrum punctulatum BREB., 5. euspidatum BR&EB., S. api- eulatum BREB., Arthrodesmus octocornis EHRENB., A. Incus (BREB.) HASS., Cosmarium eruciatum BREB. (ny för Skandin.), C. premorsum BR&EB., C. Botrytis MENEGH., OC. bioculatum BREB., ©. Droomei THWAIT., Pleurotenium clavatum (KÜrz.) DE BAR., Closterium setaceum EHRENB., m. fl. arter af samma slägte samt Glaucocystis Nostochinearum ITZIGS.; utom dessa förekommo äfven nästan alla de Desmidieer och andra encelliga alger, som observerats i profven från Vikträsk. Luleå den 28 och 29 Juni. De två dagar jag stannade här begagnades till en exkursion på ballastplatsen nära hamnen och till en tur i skogen och vid hafsstranden sydost om staden. Vid hamnen förekommo åtskilliga i dessa nordliga trakter sällsynta fanerogamer, af hvilka de flesta säkerligen blifvit införda med ballast. Sålunda antecknade jag Onopordon Acanthium L., La- mium purpureum L., Veronica hedercefolia L., Senebiera didyma (L.) PERS., Diplotawis tenuifolia (L.) D. C., Chenopodium poly- spermum L., Lemna gibba L., L. minor L., Hordeum murinum L. och Schedonorus sterilis (L.) FR. Af särskildt intresse voro fynden af de båda Lemna-arterna, som nästan helt och hållet betäckte ytan af ett par större vattensamlingar. Enligt HART- MANS flora ed. 11, pag. 430 är L. gibba L. ej funnen norr om Upland och Vestmanland, och L. minor L. är i Vesterbotten förut endast observerad vid Sangis-elfvens utlopp. Af parasitsvampar anträffades i närheten af hamnen Uro- myces Polygoni (PERs.) WINT. (I, II) pa Polygonum avieulare L., Puceinia flosculosorum (ALB. & ScHw.) WINT. (II) pa Cardwus crispus L., Peronospora efusa GREY. pa bladen af Polygonum avieulare L. och Cystopus candidus (PERS.) LEV. pa Capsella Bursa FPastoris (L.) MED. På backarne ned mot stranden sydost om staden antecknades Puccinia flosceulosorum (ALB. & SCHW.) WINT. (II) på Leontodon autumnalis L. och Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 2. 7 98 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. pa Carduus crispus L., zeidier af P. Caricis (SCHUM.) WINT. pa blad och stjelkar af Urtica dioica L., Coleosporium Campa- nule (PERS.) WINT. (II) pa Campanula rotundifola L., &ci- dier och uredo af Phragmidium Rubi (PERS.) WINT. pa Rubus arcticus L. och Cystopus candidus (PERS.) LEV. pa Capsella Bursa Pastoris (L.) MED. Af alger erhöll jag endast obetydligt. På stenar vid stran- den fans en torftig vegetation af Phycochromacéer (Calothrix (AG.) THUR., Rivularia ROTH, Lyngbya (AG.) KÖTZ.). Från Luleå afreste jag den 30 Juni med ångbåt uppför elt- ven. Vid Unbyn antecknades zcidier af Uromyces Polygoni (PERS.) WINT. på Polyonum aviculare L. Vid Råbäcken såg jag äfven denna svamp och dessutom Puccima Bistort® (STRAUSS.) D. C. (II) på Polygonum viviparum L. samt Phrågmidium Rubi (PERS.) WINT. (II) pa Rubus arcticus L. Vid Svartlå observe- rades den sistnämda Puccinia- och Uromyces-arten samt Pucci- nia flosculosorum (ALB. & SCHW.) WiNT. (I, II) på Crepis teetorum L. 1 en förbiflytande bäck hittade jag bland mossor några individ af Cylindrocystis Brebissonii MENEGH. Vid Bod- träskfors sågos e&cidier och Uredo af Uromyces Polygoni (PERS.) WINT. på Polygonum aviculare L. och Melampsora Salieis ca- pre@ (PERS.) WINT. (IT) pa en Salix-art. I Edefors stannade jag ett par dagar. Nere vid bryggan antecknades sistnämda Uromyces-art pa Polygonum aviculare L. och Puccinia Bistorte (STRAUSS.) D. C. (II, III) på Polygonum viviparum L. 1 kär- ret mellan hotellet och vattenfallen observerades Puccinia Fer- gussonii BERK. & BR. (III) på Viola palustris L. och Aecidium Parnassie (SCHLECHTD.) WINT. pa Parnassia palustris L. I skogen nära fallen antecknades Trentepohlia Jolithus (L.) WITTR., växande på stenblock. Fran Edefors reste jag med angbät vi- dare uppför elfven den 1 Juli. Vid Öfre Edefors anträffades Vaucheria geminata (VAUCH.) WALZ. nära bryggan. Mellan Öfre Edefors och Storbacken passerar man Lapp- landsgränsen. Vid Storbacken antecknade jag Uromyces Poly- gom (PERS.) WINT. (Il) växande på Polygonum aviculare L., OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 99 som äfven var angripen af Peronospora efusa GREV. Samma Peronospora-art hade äfven slagit sig ned pa Chenopodium al- bum L.; Phragmidium Rubi (Pers.) WINT. (IT) fans på Rubus areticus L. I en potatisaker var jorden pa flere ställen nästan betäckt med små gröna kulor, som vid mikroskopisk undersök- ning befunnos vara Dotrydium granulatum (L.) RostAr. & WO- RON. I en liten bäck, som kom från en närbelägen tjärn, fans bland annat en rik Desmidic-flora, såsom af följande uppräk- ning torde framga: Conferva bombycina (AG.) WILLE, Pediast- rum Tetras (EHRENB.) RALFS, Scenedesmus obliquus (TURP.) Kürz., Dietyospherium Ehrenbergianum NAG., Rhaphidium polymorphum FRESEN., Öocystis Nove Semlie WILLE, 0. ‘crassa WITTR., O. solitaria WITTR., Staurogenia rectangularis (NAG.) A. BR., Desmidium Swartzii AG., D. aptogonum BREB,., Hyalotheca dissiliens (SMITH) BREB., Spherozosma vertebratum (BREB.) RALFS, S. ewcavatum RALFS, Micrasterias papillifera BREB., Euastrum verrucosum EHRENB., E. oblongum RALFS, E. ansatum RALFS, E. elegans (BREB.) Kürz., E. binale (TURP.) RALFS, Staurastrum echinatum BREB. (ny för Sverige), S. pi- losum (NAG.) ARCH., S. dejectum BREB., S. tricorne BREB. (ny för Skandin.), S. tetracerum (Kürz.) RALFS, S. polymorphum BREB., 8. orbiculare (EHRENB.) RALFS, S. aculeatum EHRENB,, S. teliferum RALFS, S. punctulatum BREB., S. franconieum REINSCH (ny för Skandin.), S. gracile RALFS, 8. fureigerum BREB., Arthrodesmus Incus (BREB.) Hass., A. octocornis EH- RENB., A. Wingulmarkie WILLE (ny för Sverige), Xanthidium eristatum BREB., X. fasciculatum EHRENB., X. antilopeum (BREB.) KÜTZ., Cosmarium Botrytis MENEGH., C. Meneghinüi BREB., C. ellipsoideum ELFV. (ny för Skandin.), €. Phaseolus BREB. ?elevatum NORDST. (ny för Sverige), ©. bioculatum BREB., ©. suberenatum HANTZSCH, C. ornatum RALFS f., ©. Wittrockii LUND. f., ©. granatum BREB., ©. Debaryi ARCH., ©. Portianum ARCH., ©. orthostichum LUND. f., ©. cerenatum RALFS, 0. Tur- pinii BREB., Pleurotenium truncatum (BREB.) NÅG., P. clava- tum (KÖTZ.) DE BAR., Closterium Diane EHRENB., CO. moni- 100 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA 0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. liferum (BORY) EHRENB., Gonatozygon asperum BREB:, Penium margaritaceum (EHRENB.) BREB. och Coelospherium Kützingia- num NÄAG. | Fran Storbacken reste jag den 1 Juli med skjuts till Ko- skats. På vägen dit gjordes ett par korta uppehåll. Mellan Storbacken och Woullerim anträffades af parasitsvampar Me- lampsora betulina (PERS.) DESM. (II) på unga exemplar af Be- tula odorata BECHST. och M. Salicis caprew (PERS.) WINT. (II) pa Salices. 1 en liten strid bäck, som pa ett ställe kor- sade vägen, insamlades alger. Floran här utgjordes af stora massor sterila Oedogonier, Bulbocheter, Spirogyror, Zygnemor och Mougeotior, som tillsammans -bildade ända till alnslanga slamsor. På dessa alger anträffades vidfästad en form af Cha-. mesiphon confervicola A. BR. 8 curvatus (NORDST.) BoRZI, ut- märkt genom sin ovanligt långa oeh böjda »stipes». Äfven några Desmidiacéer sågos såsom Cosmarium margaritiferum (TURP.) ARCH., Closterium acerosum (SCHRANK.) och C. Diane EHRENB. I landsvägsdikena ända fram till Koskats funnos i stor mängd Chetophora pisiformis (ROTH) AG., Draparnaldia glomerata (VAUCH.) AG (flere former), Conferva bombyeina (AG.) WILLE, Stigonemor, m. fl. Phycochromacder. I en källa vid vägen, der Sphagnum-arter ymnigt växte, erhölls ett antal alger. Här förekommo nemligen Aphanochete repens A. BR. pa Oedogonier, Microthamnion vexator COOKE (ny för Skandin.), M. Kützingianum NAG., Conferva abbreviata (RABENH.) WILLE (ny för Skandin.), C. stagnorum (KÜTZ.) WILLE, C. bombyeina (AG.) WILLE, Ophiocytium eochleare (EICHW.) A. BR., O. par- vulum (PERTY) A. BR., Palmodactylon varium NAG., Characium acutum A. BR., Staurastrum pygmaeum (BREB.) WITTR. f., Cos- marium tetraophthalmum (KÜTZ.) BREB., ©. Meneghinii BREB., Olosterium striolatum EHRENB., C. Dian® EHRENB., Pentium oblongum DE BAR., Nostoc minutissimum KÖTz. Af Chytridi- aceer antecknades Phlyetidium vagans A. BR. i och på pollen- korn af barrträd, P. mammillatum A. BR. pa Conferva abbre- viata (RABENH.) WILLE och P. oblongum A. BR. pa Oedogonier. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 101 Vid Koskats observerades Ustilago violacea (PERS.) WINT. i standarknapparne af Stellaria graminea L., Puceinia Bistorte (STRAUSS.) D. OC: (II, IIT) på Polygonum viviparum L, Me- lampsora Vaceinii (ALB, & ScHw.) Wınt. (II) pa Myrtillus uliginosa (L.) DREJ., Krobasidium Vaceinii WORON. pa An- dromeda polifolia L., som äfven närde en annan parasit: Ahy- tısma Andromedae (PERS.) FR. I en liten bäck, som samman- band en tjärn med Koskat-träsk, sågs samma form af Batra- chospermum sp., som anträffats vid Piteå (jemf. sid. 96). I Koskat-träsk fans en rik algvegetation pa stenarne vid stran- den och pa nedblästa qvistar, till sin största massa bestående af Oedogoniaccer. Bland dessa iakttogos Conferva stagnorum (Kürz.) WILLE, Pediastrum Boryanım (TURP.) MENEGH. Blongi- corne REINSCH, Scenedesmus Quadricauda (TURP.) BREB., S. obligwus (TURP.) KÜTZ., Buastrum elegans (BREB.) Kürz., E. hbinale (TURP.) RALFS, Staurastrum polymorphum BREB., S. graeile RALFS, Xanthidium antilopeum (BREB.) Kürz., Cos- marium tetraophthalmum (KÜTZ.) BREB., OC. caleareum WITTR.f., C. Wittrockii LUND. f., C. Turpinii BREB., C. Meneghinüi BREB., ©. gotlandieum WITTR. f., C. connatum BREB., C. quadratum RALFS, C. ornatum RALFS, C. margaritiferum (TURP.) ARCH., Pleurotenium elavatum (KÜTZ.) DE BAR., Merismopedium glau- cum (EHRENB.) NÄG., m. fl. Bland barkbitar och dylikt, som flöto omkring vid stranden fann jag Hapalosiphon Brebissonii Kürz. 3 globosus NORDST. och Stigonema sp. I den närbelägna tjärnen iakttogos Coleochwte pulvinata A. "BR. på nedfallna pinnar, Buastrum binale (TURP.) RALFS, Staurastrum striolatum (NAG.) ARCH., S. arcuatum NORDST. (ny för Sverige), S. tetracerum (KÜTZ.) RALFS f. trigona, Cos- marium Botrytis MENEGE., C. gotlandieum WITTR., O. erena- tum RALFS, ©. ornatum RALFS, C. Brebissonii MENEGH., C. suberenatum HANTZSCH, C. tinctum RALFS, ©. Meneghinii BREB., Arthrodesmus Incus (BREB.) Hass., Tetmemorus granulatus (BREB.) RALFS, Olosterium Dian® EHRENB., Penium polymor- phum (PERTY) LUND., Stigonema sp., Hapalosiphon Brebissonit 102 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. Kürz., Tetrapedia Crux Micheli REINSCH (ny för Skandi- navien), m. fl. | Vid Jokkmokk gjorde jag utflygter den 3 Juli. Vid gäst- sifvaregarden observerades Uromyces Polygoni (PERS.) WINT. (II) pa Polygonum avieulare L. och Puceinia flosculosorum (ALB. & ScHw.) Wıst. (II) på Carduus erispus L. I träsket nedan- för kyrkan sag jag Ustilago Carieis (PERS.) FUCK. pa ätskil- liga Carex-arter, Puccinia Fergussonii BERK & BR. (III) på Viola suecica FR., Melampsora Salicis caprew (PERS.) WINT. på Saliv phylicefolia L. och Rytisma Andromeda (PERS.) Fr på Andromeda polifolia L. Af alger erhöllos i träsket flere intressanta saker såsom: Oocystis solitaria WITTR., Desmidium Swartzii AG., Bambusina Brebissonü KÜTZ., Spherozosma ew- cavatum RALFS, Euastrum elegans (BREB.) KÜTZ., E. binale (TURP.) RALFS, £. ansatum RALFS, E. gemmatum BREB., HK. pinnatum RALFS, E. eireulare Hass. (ny för Skandin.), Staura- strum teliferum RALFS, S. punetulatum BREB., 8. gracile RALFS, S. pachyrynehum NORDST., (ny för Skandin.), Xanthidvwwm ar- matum BREB., Cosmarium Meneghinii BREB., C. pyramidatum BREB., ©. haaboeliense WILLE (ny för Sverige), C. orthostichum LuxD., ©. Thwaitesii RALFs, ©. pachydermum LUND., €. orna- tum RALFS, C. Debaryi Arca., C. pseudopyramidatum LUND., C. Cureubita BREB., C. subtumidum NORDST., Tetmemorus gra- nulatus (BREB.) RALFS, Pleurotenium elavatum (KÖTZ.) DE BAR., Closterium gracile BREB. (2), €. Cynthia DE- Nor., €. Diane EHRENB., ©. juncidum Raurs, C. directum ARCH., (. obtusum BREB., Penium minutum (RALFS) CLEVE, P. minnt. B tumidum WILLE (ny för Sverige), P. oblongum DE BaAR., P. Nawieula BREB., P. closterioides RALFS, Stigonema sp., Chroo- coccus turgidus (KÜTz.) NAc. m. fl. Pa våt jord i närheten af träsket anträffades Conferva bom- byeina (AG.) WILLE, Pandorina Morum MÜLL., Hyalotheca dissiliens (SMITH) BRÉB., Kuastrum binale (TURP.) RALFS, Staurastrum orbieulare (EHRENB.) RALFS, S. punctulatum BREB., S. sawonieum BULNH., 8. polymorphum BREB., Cosmarium Bo- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 103 trytis MENEGH., ©. cyelicum LUND. * areticum NORDST., (ny för Sverige), (. holmiense LUND., ©. Cucumis CoRDA, (. globosum BULNH., (losterium striolatum EHRENB., ©. Cornu EHRENB., (. obtusum BREB., Pentium polymorphum (PERTY) LUND., P. mar- garitaceum (EHRENB.) BREB., Mesotenium chlamydosporum DE BAR., m. fl. På stenar i den bäck, som flöt genom träsket, iakttogs en Draparnaldia BORY, som i vattnet hade en egen- domlig ljusblå färg, en Palmella (LYNGB.) NÅG., stor som ett körsbär och i hög grad liknande en Nostoc VAUCH., den förut nämda formen af Batrachospermum sp., en Rivularia ROTH, m. fl. Fran Jokkmokk afreste jag med båt den 4 Juli på morgo- nen. Natten till den femte tillbragtes på Björkholmen, der jag insamlade några parasitsvampar såsom: Ustilago violacea (PERS.) WINT. i anthererna af Stellama graminea L., Puceinia floscu- losorum (ALB. & ScHw.) WINT. (II) på en Hieracium-art, P. Bistorte (STRAUSS.) D. C. (Il, III) pa Polygonum viviparum L., en Aecidium WINT. pa Astragalus alpinus L., Melampsora Salicis capre@ (PERS.) WINT. (II) pa Saliw-arter. Dagen derpa fortsattes rodden och gjordes ett kort uppehåll vid Tjuk- backen, beläget något mer än 20 kilom. från Björkholmen. I en liten tjärn insamlades några alger t. ex. Scenedesmus alter- nans REINSCH, Oocystis solitaria WITTR., Bambusina Brebisso- ni KÜTzZ., Hyalotheca dissiliens (SMITH) BREB., Kuastrum bi- male (TURP.) RALFS, E. elegans (BREB.) Kütrz., Staurastrum punetulatum BREB., S. spinosum BREB. (ny för Skandin.), Ar- throdesmus Incus (BREB.) Hass. 8 intermedius WITTR., Cosma- rium tinctum RALFS, C. Meneghinü BREB., ©. margaritiferum (TURP.) ARcH., C. globosum BULNH., C. tetraophthalmum (KÜTzZ.) BREB., C. ornatum RALFS, (©. subtumidum NORDST., C. sub- quadratum NORDST. (ny för Skandin.), Closterium juneidum RALFS, C. acuminatum KÜTZ., C. gracile BREB. (?), Penrum oblongum DE BaAR., P. Cylindrus BREB., m. fl. Samma dag gjordes en kort rast i Tjomotes, der Melam- psora Salieis caprew (PERS.) WINT. (Il) iakttogs på flere Salix- arter. Vid middagstiden kommo vi till Niavve, der Aecidium 104 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA 0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR, Thalietri flavi (D. C.) WINT. fans växande pa Thalictrum alpinum IL. i närheten af forsen. Vid Kassevara, ett berg be- läget ungefär 10 kilom. från Qvikkjokk, anträffades Uromyces Solidaginis NIESSL (III) på Solidago Virgaurea L., Uredo Pyrole MART. på Pyrola secunda L. och Ceoma Empetri (PERS.) WINT. pa Empetrum nigrum L. Den 6 Juli tidigt pa morgonen ankom jag slutligen till Qvikkjokk, der jag sedan hade mitt hufvudgqvarter och stannade en månad. Jag företog här en mängd utflyster, dels i den när- maste omgifningen, dels uppät fjellen Snjärrak, Njammats, Njun- nats, m. fl. Hvad utbytet af parasitsvampar angar, sa anträf- fades i närheten af byggnaderna följande arter och former: E£m- pusa Musc® COHN på Musca domestica, Tilletia Calamagrostis FUCK. i bladen af Calamagrostis strieta (TIMM.) P- B., Ustilago Caricis (PERS.) FUCK. på Carex dioica L., C. rigida GOoD., C. teretiuscula GOOD. (iakttogs af Pastor C. F. LASTADIUS), m. fl. Carex-arter, U. violacea (PERS.) WINT. i ständarknapparne af Stellaria graminea L., Physoderma Menyanthis (DE BAR.) pa Menyanthes trifoliata L., Physoderma sp. (samma form, som iakttogs vid Piteå; jemf. sid. 94) pa Comarum palustre L., Protomyces pachydermus THÖM. på blad och stänglar af Tara- vacum offieinale (WEB.) WIGG., Uromyces Alchemilla (PERS.) SCHROET. (III) pa Alchemilla vulgaris L., Uromyces Trifolii (ALB. & SCHW.) WiNT. (I) pa Trifolium repens L., Puceinia alpina Fuck. (Il) pa Viola biflora L., Pueeinia sp. (III) på Astragalıs alpinus L., P. Bistorte (STRAUSS.) D. C. (I, IM) pa Polygonum viviparum L., P. ‚floseulosorum (ALB. & SCHW.) WINT. (U) pa Tarawacım offieinale (WEB.) WIGG. och på en Hieracium-art, P. Trolliv Karst. (III) pa Trollius europeus L., P. Geranü silvatiei KARST. (III) pa Geranium silvatieum L., P. Fergussonii BERK & Br. (III) pa Viola suecica FR., P. Epilobii tetragoni (D. C.) Wınt. (III) pa Epilobium palustre L., Phragmidium Rubi idei (PERS.) KARST. (I) på Rubus ideeus L., Melampsora FEpilobii (PERS.) WINT. (IT) på Epilo- bium palustre L., M. Salieis caprec (PERS.) WINT. (II) pa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:ol. 105 Salix phylieefolia L., S. glauca L., S. herbacea L. m. fl. Sa- lir-arter, M. Vaeeinii (ALB. & SCHW.) Wiıxt. (II) pa Myrtil- lus uliginosa (L.) DRES., M. betulina (PErs.) DEsm. (II) pa Betula nana L., Aeeidium Thalietri flari (D. C.) WIST. pa Thalietrum alpinum L., Aeeidium sp. pa Astragalus alpinus L., (Gymnosporangium juniperinum (L.) FR. (f. spermogoniifera) pa Sorbus Aucuparia L., Ceoma Empetri (PERS.) WINT. pa Em- petrum nigrum L., Exobasidium Vaeeinii WORON. pa Andro- Vitis idea L. och Myrtillus uliginosa (L.) DREJ., Eroascus epiphyllus SADEB. pa blad och qvistar af Alnus pubescens TauscH, Fxoascus turgidus SADEB. pa Betula odorata BECHST. och B. nana L., Spherotheea Epilobii (LisK) DE Bar. pa Epilobium palustre L., Erysiphe communis (WALLR.) FR. pa Ranunculus acer L., E. graminis D. C. pa Poa-arter, Rhy- meda polifolia L., Oxyeocens mierocarpus TURCZ., Vaeeinium fisma salieinum (FR.) TUL. pa en Salir-art, Discosia alnea FR. pa Alnus pubescens TAUSCH, former af slägtet Symehytrium DE BaR. & WORON. på Rubus aretieus L., Sceptrum Carolinum (L.) HN. och Spirea Ulmaria L.; Peronospora Rumieis CORDA i blomställningen af Rumex Acetosa L., P. efusa GREV. pa bla- den af Chenopodium album L., Peronospora sp. pa bladen af Euphrasia officinalis L. (ej identisk med P. densa RABENH.), P. Alsinearum Casp. pa Cerastium vulgatum L., P. alta FUCK. pa Plantago major L. och P. Ficarie TuL. pa Ranun- culus acer L. : På en holme i Kamajokk, en af Lule elfs källfloder, an- träffades Ustilago Hydropiperis (SCHUM.) SCHROET. på Polyo- num viviparum L., Uromyces Trifolii (ALB. & SCHW.) WINT. (I, III) på Trifolium repens L., U. Solidaginis NTESSL (III) på Solidago Virgaurea L., Puceinia Trollii Karst. (II) på Trol- lius europeus L., P. Bistorte (StRauss.) D. C. (IL II) pa Polygonum viviparum L., Puceinia sp. (UI) pa Astragalus al- . pinus L., P. plosculosorum (ALB. & ScHw.) WINT. (II på Leontodon autumnalis L., Melampsora Salieis capre@ (PERS.) WINT. (II) pa Salix-arter, Phragmidium Rubi (PERSs.) WINT 106 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. (II, II) pa Aubus arcticus L., Uredo Pyrole MART. pa Pyrola secunda L., Exobasidium Vaceinii WORON. pa Myrtillus uligi- nosa (L.) DREJ., Aecidium sp. pa Astragalus alpinus L., Pero- nospora sp. pa Kuphrasia officinalis L., P. gangliformis BERK. f. pa Solidago Virgaurea L., Ramularia Alchemille SCHROET. pa Alchemilla vulgaris L., Schinzia Leguminosarım FRANK i - rötterna af Astragalus alpinus L., m. fl. Pa sluttningen af-Snjärrak observerades Urocystis Anemones (PERS.) WINT. pa Aconitum Lycoctonum L., Ceoma Empetri (PErs.) WINT. pa Einpetrum nigrum L:, Uredo Pyrole MART. pa Pyrola secunda L., Exobasidium Vaceinit WORON. pa Vacci- mum Vitis idea L., Exoascus turgidus SADEB. pa Betula nana | L., Spherotheca Epilobit (LINK) DE BAR. pä ‚Epilobium pa- lustre L., m. fl. | Pa en holme i Saggat iakttogos Puccinia flosculosorum (ALB. & SCHW.) (IT) på Cirsium heterophyllum (L.) ALL., Uro- cystis Anemones (PERS.) WINT. pa Aconitum Lycoctonum L., som äfven var angripen af en annan parasit: Ramularia di- dyma UNG.; Melampsora Salicis caprece (PERS.) WiNT. (II) och Rhytisma salieinum (FR.) TUL. på flere Salix-arter, Exo- ascus turgidus SADEB. på Betula odorata BECHST. och Schinzia Alni WORON. i rötterna af Alnus pubescens TAUSCH. :Hvad algvegetationen i Qvikkjokkstrakten beträffar, så är den ganska rik, beroende på den mängd större och mindre vat- tensamlingar, som här förefinnas. Hvad då först luftalgerna angår, så funnos Trentepohlia Jolithus (L.) WITTR. på ett klippstycke nära prestgarden, Prasiola erispa (LIGHTF.) ME- NEGH. och Ulothrix parietina (VAUCH.) KÜTZ. pa jorden nedan- för byggnaderna samt Pleurococcus vulgaris (GREV.) MENEGH. pa taken af uthusen. Denna sistnämda art anträffades, egen- domligt nog, nästan aldrig och da mycket sparsamt på dess i sydligare Sverige så vanliga växtlokaler: trädstammar. En ny form (fungicola nov. var.) af Stichococeus bacillaris NAG. med smalt ovala celler anträffades på Polyporéer 1 närheten af vat- tenfallet. Denna form har jag äfven sett pa Polyporeer (t. ex. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 107 Dodalea quereina, m. fl.) från sydligare Sverige. — Den samma klippa, pa hvilken Trentepohlia Jolithus (L.) WITTR. växte, var pa den mot Kamajokk vända sidan ständigt fuktig och närde här de för dylika lokaler utmärkande alger såsom Nostoc-arter, Synechococcus aruginosus NÄG., Gloeocapsce, Chroococeus turgi- dus (Kürz.) NAG. Brufescens (BREB.) (ny för Skandin.), m. fl. Pa andra klippor vid Kamajokks stränder funnos en mängd smärre och större vattensamlingar. I springorna i stenen, der regnvatten brukade samlas, förekom nästan alltid Stigonema atrovirens (DILLW.) AG., ofta i sällskap med Synechococcus @eruginosus NÄG. och Spherella lacustris (GIROD.) WITTR. I de något större vattensamlingarne insamlades Öocystis minima nov. spec., utmärkt genom sina små, smalt ovala, celler, som oftast voro ensamma, sällan bildande familjer; några sådana innehål- lande mer än fyra dotterceller iakttogos ej. Modercellens mem- bran öfvergår omedelbart efter cellinnehållets tvådelning till ett osynligt slem, som till en tid sammanhåller de båda sålunda bildade dottercellerna. I andra dylika vattensamlingar fann jag Spherella lacustris (GIROD.) WITTR. i stor mängd, Sphero- zosma excavatum RALFS, Euastrum binale (TURP.) RALFS, Cosmarium speciosum LUND. 5 simplex NORDST. (ny för Sverige), en Aphanocapsa NAG., som bildade ända till handstora, ljusblåa klumpar, m. m. Under den spång, som nedanför fallet leder öfver floden, erhölls en samling Desmidiaceer, som 1 synnerhet var utmärkt deri, att flere af arterna voro identiska med former, som blifvit beskrifna från Novaja Semlja. Jag iakttog nemligen i denna samling följande arter: Fuastrum verrucosum EHRENB., Stau- rastrum Kjellmani WILLE f. 3-4-gona (ny för Skandin.), S. polymorphum BREB. f., S. aculeatum EHRENB. f., Cosmarium speciosum LUND. f., C. punctulatum BREB., ©. Meneghinii BREB., ©. Debaryi ARCH. p Nove@ Semlie WILLE (ny för Skandin.), Pe- „um curtum BREB. f., Cylindrocystis Brebissonii MENEGH., m. fl. På holmen i Kamajokk nära qvarnen erhöllos några Desmi- diaceer på våt mossa såsom: Staurastrum Merianii REINSCH f. 108 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. 5-7-gona, S. striolatum (NÄG.) ARCH., Cosmarium bioculatum BREB., ©. Turpinü BREB., Tetmemorus levis (KÜTZ.) RALFS, Spirotenia condensata BREB., Penium lamellosum BREB., m. fl. I andra vattensamlingar pa holmen anträffades Draparnaldia glomerata (VAUCH.) AG. f., Tetraspora cylindrica (WAHLENB.) AG., T. gelatinosa (VAUCH.) DESV., Conferva bombyeina (AG.) WILLE och andra arter af samma slägte, Stigonema sp., bil- dande svartgröna kakor pa vattenväxter, Nostoc minutissimum Kürz., Merismopedium glaucum (EHRENB.) NAG., m. fl. I ett större träsk nära Kamajokk erhöllos åtskilliga alger såsom: Ophiocytium cochleare (EICHW.) A. BR. i mängd, Po- lyedrium tetragonum NÄG., Palmodactylon simplex NÄAG., Oocy- stis solitaria WITTR., Euastrum elegans (BREB.) KöÖTZ., E. bi- nale (TURP.) RALFS, Staurastrum monticulosum BREB. 8 bifa- »ium NORDST. f. (ny för Sverige), S. polymorphum BREB., S. hexacerum (EHRENB.) WITTR. f. alternans, S. Dieneanum RA- BENH. ß ellipticum WILLE (ny för Skandin.), S. dejectum BREBR.f., Xanthidium Brebissontt RALFS, Cosmarium subtumidum NORDST., ©. Cucumis CORDA, C. Kjellmanii WILLE (ny för Sverige), Pleu- rotenium Trabecula (EHRENB.) NÄG. $ erassum WITTR., Clo- sterium Dian® EHRENB., (. striolatum EHRENB., Spirotenia condensata BREB. (c. sporis), Chroococeus turgidus (Kürz.) INUNE, ms Hvad algfloran i sjelfva Kamajokk beträffar, sa var den i flere afseenden intressant. Vid stranden alldeles i vattenbrynet och ute i floden på stenar, som nådde upp till vattenytan, fans ymmigt Hormiseia zonata (W. & M.) ARESCH: På denna växte den förut omnämda formen af Chamesiphon confervieola A. BR. B curvatus (NORDST.) BORZI samt den förut endast i Würtem- berg funna Ohamzsiphonaceen, Clastidium setigerum KIRCHN. Dessa tva alger förekommo äfven, i sällskap med en fin Lyng- bya (AG.) THUR., växande epifytiskt på en egendomlig Lema- nea BORY, som i stor mängd växte på stenarne i floden. Den, bildade ofta täta mattor, var vanligen endast omkr. en centim. hög och hade en ljusbrun färg. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 109 Vid sitt utlopp i Saggat-jaur bildar Kamajokk en mängd kanaler och dammar, i hvilka rikligt med alger insamlades. I dammarne strax nedom klockaregärden anträffades: Coleochwte pulvinata A. BR. pa Equisetum-stjelkar, C. scutata BREB. på Potamogeton-blad, Conferva bombyeina (AG.) WILLE, Pedia- strum Boryanum (TURP.) MENEGH., P. Tetras (EHRENB.) RALFS, Coelastrum sphericum NÄAG., C. mieroporum NÄG., Scenedes- mus bijugatus (TURP.) KÜtTz., S. Quadricauda (TURP.) BREB., 9. obliquus (TURP.) Kürz., Endosphera biennis KLEBS (ny för Skandin.) växande endofytiskt i Potamogeton-blad, Oocystis solitaria WITTR., Staurogenia rectangularis (NÄG.) A. BR., Nephrocytium Agardhianum NAG., Eudorina elegans EHRENB,., Ophiocytium cochleare (EICHW.) A. BR., Hyalotheca dissiliens (SMITH) BREB., Spherozosma excavatum RALFS, S. vertebratum (BREB.) RALFS, Micrasterias papillifera BREB., M. rotata (GREV.) RALFS, Kuastrum elegans (BREB.) KÜTZ., £. binale (TURP.) RALFS, E. gemmatum BREB., E. verrucosum EHRENB. ß rhom- boideum LUND., Staurastrum cornieulatum LUND. 8. Arc- iiscon (EHRENB.) LUND., 8. Sebaldii REINSCH f., S. bre- vispinum BREB., S. dejectum BREB., Aanthidium eristatum BREB., X. fasciculatum EHRENB., Arthrodesmus octocornis EHRENB., A. I/ncus (BREB.) Hass, Cosmarium Turpinii BREB., (©. aspherosporum NORDST. (ny för Sverige), ©. moni- liforme (TURP.) RALFS, C. Meneghinii BREB., C. isthmochond- vum NORDST., C. erenatum RaLrs, ©. Wittrockii LUND. f., C. granatum BREB., ©. Brebissonüi MENEGH., (©. pulcherrimum NORDST., C. pseudoprotuberans KIRCHN. (ny för Sverige), (. ‚Botrytis MENEGH., C. Portianum ARCH., OC. truncatellum (PERTY) RABENH. (ny för Sverige), C. subtumidum NORDST., Gonatozy- gon asperum BREB., Penium didymocarpum LUND. (ce. sporis), Coelospherium Kützingianum NAG., Merismopedium glaueum (EHRENB.) NAG., M. hyalinum Körtz., Chroococeus turgidus (Kürz.) NÄG., m. fl. I en kanal anträffades stora massor af Nostoc- och Apha- nothece-arter. 110 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. Äfven pa andra sidan om flodens utlopp funnos flere dam- mar, i hvilka bland andra följande alger insamlades: Coleochwte pulvinata A. BR., den för Skandinavien nya Chatophoreen Che- tonema irregulare NOWAK., som växte endofytiskt i sistnämda Ooleochwte-art och i Riwvulariacéer ; Pediastrum Boryanum (TURP.) MENEGH., Schizochlamys gelatinosa A. BR., Ophiocytium par- vulum (PERTY) A. BR., Euastrum binale (TURP.) RALFS, Cos- marium Turpinii BREB., C. quadratum RALFS, (©. Botrytis MENEGH., C. Meneghinii BREB., OC. suberenatum HANTZSCH, Hapalosiphon sp., Nostoc coeruleum LYNGB., en form med na- got större heterocyster och med koloniens alla celltradar af samma tjocklek, N. tenuissimum (KÜTZ.) RABENH., N. minu- tissimum KÜTZ., Glaueoeystis Nostochinearum ITZIGS., m. fl. I träsken nedanför Snjärrak erhöllos Conferva bombyeina (AG.) WILLE, Scenedesmus Quadricauda (TURP.) BREB., Hor- mospora mutabilis BREB., KEremosphera viridis DE BaR,, Ophiocytium majus NÄG., ©. cochleare (EICHW.) A. BR., 0. parvulum (PERTY) A. Br., Spirogyra longata (VAUCH.) WITTR. 3 punctulifera nov. var. afvikande från hufvudformen genom sina zygosporer, hvilkas mellersta membran var fint punkterad; Hyalotheca dissiliens (SMITH) BREB., Micrasterias papillifera BREB., Kuastrum elegans (BREB.) KÖTZ., E. ansatum RALFS., E. oblongum RALFS, Staurastrum muticum BREB., S. insigne LuxD., S. punetulatum BREB., S. inconspicuum NORDST., 8. orbieulare (EHRENB.) RALFS, S. polymorphum BREB., Xanthi- dium fasciculatum EHRENB., Cosmarium granatum BREB., (Ck tinetum RALFS, ©. Botrytis MENEGH., ©. margaritiferum (TURP.) ÄRCH., ©. gotlandieum WITTR., ©. Meneghinii BREB., Tetme- morus levis (KÜTZ.) RALFS Pattenuatus WILLE (ny för Skandin.), Pleurotenium truncatum (BREB.) NÄG., Olosterium Diane EH- RENB., ©. striolatum EHRENB., ©. Lunula (MÜLL.) NITZSCH, ©. rostratum EHRENB., C. juneidum RALFS, Spirotenia obscura RALFS, Penium margaritaceum (EHRENB.) BREB., m. fl. I en liten med vattenmossor uppfyld bäck förekom Nostoe commune VAUCH. ganska ymnigt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o I. 111 Den 16 Juli gjorde jag en exkursion till nybygget Njunjes, beläget ungefär 15 kilom. från Qvikkjokk. Pa vägen dit, som tillryggalades dels med bat, dels till fots, anträffades åtskilliga parasitsvampar såsom Ustilago Caricis (PERS.) WINT. på Carew canescens L., Puccinia sp. (III) på ubus areticus L., som äf- ven var angripen af Phragmidium Rubi (PERS.) WiNT. (IT); P. Poarum NIELS. (1) på Tussilago Farfara L., Uredo Poly- podii (PERS.) WINT. på Polypodium Phegopteris L., Exobasidium Vaccintii W ORON. på Arctostaphylos alpinus SPRENG., Kxoascus tur- gidus SADEB. på Betula nana L., Phyllachora betultna FUCK. på Betula odorata BECHST., Rhytisma salicinum (FR.) TUL. på flere Salix-arter, som äfven ofta voro angripna af Melampsora Salicis capre® (PERS.) WINT.; m. fl. Vid Njunjes anträffades i närheten af byggnaderna bland andra följande svampar: Urocystis Anemo- nes (PERS.) WINT. på Aconitum Lycoctonum L., på hvilken äf- ven Uromyces Aconiti Lycoctoni (D. C.) WIiNT. (I), Erysiphe communis (WALLR.) FR. och Aamularia didyma UNG. parasi- terade; vidare funnos här Uromyces Solidaginis NIESSL (III) pa Solidago Virgaurea L., Puceinia Arenarie (SCHUM.) WINT. (III) pa Stellaria nemorum L., P. Geraniti silvatiei KARST. (III) pa Geranium silvaticum L., P. Bistorte (STRAUSS) WINT. (III) pa Polygonum viviparum L., P. floseulosorum (ALB. & SCHW.) Wınt. (II) pa Taravacum offieinale WEB., Gymnosporangium jJuniperinum (L.) WINT. (I) pa Sorbus Ancuparia L., Melam- psora Salieis capree (PERS.) WIiNT. (II) pa flere Salix-arter, ofta äfven angripna af /rhytisma salicinum (FR.) TuL.; Sphe- rotheca Castagnei LEV. pa Alchemilla vulgaris L., Erysiphe communis (WALLR.) FR. pa Ranunculus acer L., m. fl. I Tarrajokk, vid hvars strand Njunjes är beläget, fans pa flere ställen en yppig algvegetation bestående af Hormiscia 20- nata (W. & M.) ARESCH., Tetraspora cylindrica (WAHLENB.) AG. en lang och grof form, sterila Vaucherior, Mesocarpeer och Zygnemacéer, m. fl. Vid uppstigandet uppför fjellet Njunnats, som reser sig till flere tusen fots höjd öfver hafvet, observerades Uroeystis Ane- 112 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. mones (PERS.) WINT. pa Aconitum Lycoctonum L., som äfven här var angripen af samma parasiter, som nere vid byggna- derna; Uromyces Solidaginis NIESSL (UI) pa Solidago Vir- gaurea L., Puceinia Geraniü silvatiei KARST. (III) pa Gera- nium silvatieum L., P. Trollüü KARST. (III) pa Trollius euro- peus L., P. Prenanthis (PERS.) Wint. (I) pa Mulgedium al- pinum LESS., P. Rubigo vera (D. C.) WINT. (III) pa Tritieum caninum L., P. Poarum NIELS. (I) pa Tussilago Farfara L., (Fymnosporangium juniperinum (L.) WINT. (I) pa Sorbus Aucu- paria L., Melampsora Salieis capre® (PERS.) WINT. (II) pa Salix-arter, Exoascus epiphyllus SADEB. pa Alnus pubescens TAUSCH., Kxoascus turgidus SADEB. pa Betula odorata BECHST., Rhytisma salicinum (FR.) TuL. pa Salix-arter, Exobasidium Vaceinii WORoN. pa Andromeda polifolia L., in. fl. På fuktig mossa och på ruttnande Blad af Rhododendron lapponicum WNG. insamlades Nostoc commune VAUCH. Uppe på fjellet er- höllos af parasitsvampar Puccinia flosculosorum (ALB. & SCHW.) WINT. (I) pa Hieracium alpinum L., P. Veronice (SCHUM.) Wirt. (IH) pa Veronica alpina L., P. Epilobü tetragoni (D. C.) Wınt. (IH) pa Zpilobium alpinum L., Phyllachora betulina Fuck. pa Betula nana L., m. fl. Pa Carex rigida Goop. fans Ustilago Caricis (PERS.) WINT. ytterst allmänt. ‚ Nedanför fjellets topp funnos ett par små sjöar. I den min- dre af dem anträffades: Conferva stagnorum (KÜTZ.) WILLE, OVocystis solitaria WITTR., Palmodactylon varium NAG., Hya- lotheca mucosa (DILLW.) EHRENB. i stora massor, H. dissiliens (SMITH) BREB., Fuastrum binale (TURP.) RALFS, E. humero- sum RALFS, E. elegans (BREB.) KöTZ., Staurastrum polymor- phum BR&B., S. dejectum BREB., S. Dickiei RALFS f., 8. mu- ticum BREB., Arthrodesmus Incus (BREB.) HASS., Cosmarium pseudoprotuberans KIRCHN. f. (ny för Sverige), C. tinctum RaALFsS, ©. suberenatum HANTZSCH, Closterium striolatum EH- RENB., OC. juncidum RALFS, CO. Ceratium PERTY, C. obtusum BrEB., Penium Cylindrus BREB., P. polymorphum (PERTY) LunD., Chroococcus turgidus (Kürz.) NÄG., m. fl. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 113 I dalen mellan Njunnats och fjellet Gaskaivo flöt en bäck med mycket kallt vatten; här förekom //ydrurus foetidus (VILL.) KIRCHN. i en stor mängd former. Af parasitsvampar erhöllos här följande arter: Ustilago vinosa (BERK.) WINT. i blommorna af Oxyria digyna CAMPD., Puceinia Poarum NIELS. (I) på Tussilago Farfara L., P. Prenanthis (PERS.) WINT. (I) pa Mulgedium alpinum Less., Melampsora Salieis capre® (PERS.) Wınt. (II) och Rhytisma salieinum (FR.) TUL. pa Saliw-arter, Peronospora Alsinearum CASP. pa Cerastium alpinum Sm: Det egentliga målet med min utflygt till Njunjes var att in- samla röd snö i Wallidalen. Andamälet uppnåddes; i Botani- ska Notiser för 1883, pag. 230 och i Botanisches Centralblatt för samma ar, pag. 347 har jag redogjort för mina undersök- ningar af den insamlade röda snön. Sedan jag återkommit till Qvikkjokk, företog jag i Augusti en exkursion uppför fjellet Njammats. Af parasitsvampar an- träffades här, utom en mängd vanliga arter, bland andra föl- jande: Puccinia Veronice (SCHUM.) WINT. (III) på Veronica alpina L., Uredo sp. på Trisetum subspicatum P. B., Melam- psora sparsa WINT. (II, III) på Arctostaphylos alpinus SPRENG. och Exobasidium Vaccinii WORON. på samma moderplanta. På den mot Qvikkjokk vända sluttningen af fjellet funnos en mängd smärre vattensamlingar, i hvilka en rik algvegetation påträffades. De hemförda profven befunnos innehålla: Oocystis solitaria WITTR., Chlamydomonas Pulvisculus (MÜLL.) EHRENB., Hiyalotheca dissiliens (SMITH) BREB., Micrasterias papillifera BREB., Huastrum binale (TURP.) RALFS, E. ansatum RALFS, IE. Didelta RALFS,. E. insigne Hass., E. elegans (BREB.) KÜTz., Arthrodesmus Incus (BREB.) HAss., Nanthidium armatum BREB., Cosmarium suberenatum HANTZSCH, ©. excavatum NORDST. f. ©. tumidum LUND., ©. subtumidum NORDST. 8 platydesmium NORDST. (ny för Skandin.), C. venustum (BREB.) RABENH., ©. tinetum RALFS, Tetmemorus gramulatus (BREB.) RALFS, Oloste- rium juncidum RALFS, OC. striolatum EHRENB., Penium poly- morphum (PERTY) LUND., P. lamellosum BREB., P. closterioi- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 1. S 114 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA 0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. des RALFS, Oylindroeystis Brebissonii MENEGH., Stigonema sp., Hapalosiphon Brebissonü KÜTZ., Synechococcus wruginosus NÄG,., Merismopedium glaucum (EHRENB.) NÄG., Chroococcus turgidus (Kürz.) NAG., m. fl. Pa en fuktig klippa insamlades bland Mougeotior och Stigonemor Cylindrocystis Brebissonii MENEGH. med quadratiska sporer. Gloeocystis vesiculosa . NÅG., Gloeo- capse, m. fl. alger. Den. 7 Augusti lemnade jag Qvikkjokk och reste tillbaka samma väg, som jag kommit dit. Vid Niavve, der ett kort uppe- håll gjordes, såg jag Melampsora betulina (PERS.) WINT. (IT) på Betula odorata BECHST. och Ceoma Empetri (PERS.) WINT. pa Empetrum nigrum L. Vid Tjomotes, der jag tillbragte nat- ten, iakttogos Melampsora Salicis capree (PERS.) WINT. (II) på Salix phylicefolia L. och Rhytisma salicinum (FR.) TUL. på samma Saliv-art samt äfver på S. Lapponum L. I ett träsk i närheten af byggnaderna erhöllos Scenedesmus obliquus (TURP.) Kürz., Fuastrum binale (TURP.) RALFS, E. oblongum RALFS, E. elegans (BREB.) KÜTZ., Cosmarium granatum BREB., C. qua- dratum RALFS, C. margaritiferum (TURP.) ARCH., C. Meneg- hinüi BREB., ©. isthmechondrum NORDST., ©. perforatum LUND., ©. punctulatum BREB., ©. Botrytis MENEGH., Clostertum Diane EHRENB., C. striolatum EHRENB., Penium Cylindrus BREB., m. fl. Den 8 Augusti tidigt på morgonen lemnade vi Tjomotes och fortsatte rodden nedför elfven. Under natten till den 9 an- kommo vi slutligen till Jokkmokk, der jag sedan stannade ett par dagar, hufvudsakligen i afsigt att undersöka algfloran i de vattenfall, som Lule elf här bildar. Under rodden från Tjomo- tes till Jokkmokk gjorde vi endast ett längre uppehåll, i Parki- jaur; 1 ett träsk vid forsen erhölls en ganska rik samling alger, såsom af följande uppräkning af de anträffade arterna torde framga: Draparnaldia glomerata (VAUCH.) AG. flere former, Aphanochete vepens A. BR. (c. aplanosp.), Conferva bombyeina (AG.) WILLE, Pediastrum Boryanım (TURP.) MENEGH., P. Tetras (EHRENB.) RALFS, Scenedesmus obliguus (TURP.) KÖTZ., Polyedrium caudatum (CORDA) LAGERH. f. ineisa LAGERH,, ÖFVERSIGT AV K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o I. 115 Palmodietyon- viride KÜTz. var., Apioeystis Drauniana NAG., Charaeium longipes RABENH., Ophioeytium Arbusceula A. BR., O. cochleare (EICHW.) A. BR., 0. majus NÄG., Desmidium Swartziü AG., Ilyalotheca dissiliens (SMITH) BRiB., Kuastrum binale (TURP.) RALFS, E. verrucosum EHRENB., HE. elegans (BREB.) Kürz., Staurastrum pygmeum (Brip.) WHTR. 108. polytrichum PERTY, 8. brevispinum BREB., 8. cuspidatum BREB., S. corniculatum LuNnD., 8. quadrangulare BREB. Patten-: natum NORDST., Arthrodesmus convergens EHRENB., Xanthidium cristatum BREB., X. antilopeum (BREB.) Kürz., Cosmarium ornatum RALFS, OC. suberenatum HANTZSCH, 0. pygmeum ARCH., ©. Botrytis MENEGH., C. Meneglunii BREB, C. grana- tum BREB., C. gotlandicum WırTR., ©. biremum NoRDST., OC. juadratum RALFS, C. moniliforme (TURP.) RALFS, ©. Turpinti BREB., Pleurotenium truncatum (BREB.) NAG., P. Trabecula (EHRENB.) NÄG., Closterium setaceum EHRENB., C. rostratum EHRENB., ©. Diane EHRENB., C. Leibleini Kürz., Penium Nawieula BREB., m. Al. Vid Jokkmokk antecknade jag nagra parasitsvampar, som jag ej sag pa uppresan, nemligen Ustilago segetum (BULL.) WINT. pa Avena sativa L. och pa Hordeum vulgare L., samt Melampsora betulina (PERS.)- Wınv. (II) pa Betula nana L. Min första algexkursion här gälde vattenfallen. På vägen dit insamlades flerestädes i träsken alger. Sålunda erhöll jag i ett till hälften uttorkadt dike Cosmarium Botrytis MENEGH. i stor mängd, sparsamt blandad med Conferva bombyeina (AG.) WILLE, Scenedesmus obliquus (TURP.) KÖTZ., Staurastrum punetulatum BREB., S. paradowum MEYEN, S. saxonicum BULNH., Cosma- rium bioculatum BREB., Closterium Diane EHRENB., m. fl. I ett stort kärr i närheten af fallen fans en yppig algvegetation. De hemförda profven befunnos innehålla: - Pediastrum Tetras (EHRENB.) RALFS, Polyedrium mutieum A. BR., P. minimum A. BR., Ooeystis solitaria WITTR., Desmidium Swartzü AG., D. aptogonum BREB., D. aptogon. 8 Ehrenbergii RABENH., Hyalotheca dissiliens (SMITH) BR&EB., Bambusina Brebissonü 116 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA O MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR, Kürz., B. Brebiss. 8 gracılescens NORDST. (ny för Skandin.), Spondylosium pulehrum (BAIL:) ARCH., Micrasterias pinnatijida (Kürz.) RALFS, Euastrum ansatum RALFS, E. binale (TURP.) BREB., E. pingue ELFV. (ny för Skandin.), Staurastrum poly- trichum PERTY, 8. sewangulare (BULNH.) LUND., Arthrodesmus Incus (BREB.) Hass., Nanthidium faseieulatum EHRENB., Cos- marium (Cucurbita BREB., C. ornatum RALFS f., C. ylobosum BULNH., ©. trachypleurum LUND., ©. Meneghinuü BREB., C. norimbergense BREINSCH, C. pseudopyramidatum LUND., C. qua- drifarium LuND., CO. tinetum RALFS, C. moniliforme (TURP.) RALFS, Closterium juneidum RAUFS, C. gracile BREB., OC. acu- minatum KÜTZ. f., OC. setaceum EHRENB., Penium minutun (RALFS) CLEVE, P. lammellosum BREB., P. polymorphum(PERTY) LUND., P. Digitus BREB., Synechococcus’wruginosus Näg., Meris- mopedium glaucum (EHRENB.) NAG., Chroococeus turgidus (KÜTZ.) NAG., m: fl. rl På stenarne i vattenfallet erhöllos flere intressanta alger sasom ÜOoleochete divergens PRINGSH. * catharactarum nov. sub- spec. utmärkt genom sin storlek — den bildade små tufvor, som voro ända till 1 centim. i diam. och 0,5 centim. höga — samt derigenom, att så väl de vegetativa cellerna som sporfrukterna och sporerna voro nästan hälften mindre än hos hufvudarten. En annan afvikelse från hufvudformen var, att icke blott de celler, som bildade sporens hylle, utan äfven de celler, som för- enade dessa med de vegetativa cellerna, voro starkt brunfärgade. Vidare förekom här i stor mängd Bulbochwte mirabilis WLTTR., rikligt fruktificerande, Af fam. Zygnemacew anträffades två nya arter, Spirogyra caten®formis (Hass.) * lapponica nov. sub- spec. och Zygnema melanosporum nov. spec. Den förra arten bildade chokoladbruna tofsar pa de af vattnet tidtals öfverspo- lade stenarne, vid hvilka den var fästad medelst hapterer. De vegetativa cellerna, hvilkas bottnar ej voro replikerade, voro 2l u i diam., manga sånger sa länga som breda samt innehöllo endast ett klorofyliband, som gjorde några fa, glesa vindlin- gar. Sedan cellerna medelst en kort kopulationskanal förenat R N : ka ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 117 sig tva och två, börjar den ena af dem (den honliga) att allt- mer och mer svälla upp, så att den slutligen far en diameter af ända till 30 u. De kopulerande cellerna voro ofta kortare än de vegetativa. Den mogna zygosporen var bredt oval eller nä- stan alldeles cirkelrund; dess vägg bestod af tre membraner, af hvilka den mellersta var glatt och kastanjebrun. Hvad ar- tens förhållande till närstående former beträffar, så synes den vara närmast slägt med S. caten@formes (Hass.) Kürz. och med 8. varians (Hass.) Kürz. 8. lapponica nov. subspee. afviker från dessa båda arter genom sina mycket långa vege- tativa celler, mer svälda fruktifikativa celler och genom mera rundade zygosporer. Dessutom är den, såsom ofvan nämts, vid- fästad, hvilket ej är fallet med de båda närstående arterna. Äfven Zygnema melanosporum nov. spec. är medelst hap- terer vidfästad sitt underlag. Den bildade på de våta stenarne svartbläa öfverdrag och hade för blotta ögat stort tycke af en Calothriz (AG.) THUR. eller någon annan Phycochromacé. Dess vegetativa celler voro 24 u i diam. och 1,5—4 gånger så långa som breda. De sporförande cellerna voro ej svälda. Sporerna, som varierade .till längden, voro 24—25 u tjocka, vanligen ovalt cylindriska och försedda med tre membraner, af hvilka den mellersta var glatt och svartbla. Förut äro tvenne arter af detta slägte kända, som hafva mellersta spormembranen af svartbla färg, neml. Z. cyanosporum CLEVE och Z. peliospo- rum WIirrB. Den förra af dessa arter har sporen belägen i kopulationskanalen, hvilket ej är fallet hos Z. melanosporum nov. spec., och den senare arten har mellersta spormembra- nen försedd med porer samt de sporförande cellerna något uppblästa. Utom dessa alger funnos på stenarne i vattenfallet flere högre Phycochromacéer, såsom arter af slägtena Culothriv (AG.) THUR., Aivularıa (ROTH) THUR. och Lyngbya (Ac.) THUR. Af lägre Phycochromacéer påträffades den förut omnämda formen af Chamesiphon confervicola A. BR. P curvatus (Norpst.) BORZI samt den för Skandinavien nya Clastidium 118 LAGERHEIM, ALGOLOGISKA 0. MYKOLOGISKA ANTECKNINGAR. setigerum KIRCHN. Båda dessa arter växte epifytiskt på ste- rila Oedogonier. i | Nästa ställe, der jag uppehöll mig någon längre tid, var Edefors. Afven här bildar Lule elf ett vattenfall, der samma alger som de, hvilka erhållits i fallet vid Jokkmokk, anträffa- des med undantag af Coleochete divergens PRINGSH.* catharac- tarum nov. subspec. I en sandgrop strax ofvan fallet fans Spi- rogyra majuscula Kürz. 8 subbellis WıITTR. ined. På fuktig sand i närheten af hotellet förekommo Closterium obtusum BREB. och Cylindrocystis Brebissonii MENEGH. I ett träsk nära vägen insamlades åtskilliga alger, såsom Conferva bomby- cina (AG.) WILLE, 'Pediastrum Tetras (EHRENB.) RALFS, Ne- phrocyiium Agardhianum NAG., Ophioeytium majus NAG., Des- midium Swartzii AG., D. cylindricum GREV., D. quadratum NorDsT., Hyalotheca dissiliens (SMITH) BREB., H. mucosa (DiLLw.) EHRENB., Spherozosma excavatum RALFS, Micraste- rias rotata (GREV.) RALFS, Huastrum circulare. HASS. (ny för Skandin.), £. binale (TuRP.) RALFS, E. oblongum RALFS, E. elegans (BREB.) Kütz., Staurastrum Arachne RALFS, S. incon- spicuum NORDST., Arthrodesmus octocornis EHRENB., Aanthi- dium eristatum BREB., Cosmarium punctulatum BREB., C. qua- dratum RALFS, ©. gotlandieum WITTR., C. pr@grande LUND., (CS moniliforme (TURP.) RALrs, C. ornatum RALFS, ©. pyg- maum ARCH., Tetmemorus granulatus (BREB.) RALFS, Closte- rıum gractle BREB. (7), ©. direetum ARCH., C. striolatum EH- RENB., C. setaceum EHRENB., Pleurotenium elavatum (Kürz.)- DE BAR., Penium oblongum DE BAR., Merismopedium glaucum (EHRENB.) NAG., Chroococeus turgidus (Kürz.) NÄG., m. fl. I en liten sjö erhöllos bland andra följande Desmidiaceer: Hyalo- theca undulata NORDST., Micrasterias truncata CORDA, Pua- strum binale (TURP.) RALFS, E. elegans (BREB.) KÜrz., Stau- rastrum striolatum (NAG.) ARCH., S. polytrichum PERTY, Xan- thidium antilopeum (BREB.) KörTZ., Cosmarium connatum BREB,, . ©. ornatum RALFS, C. pseudopyramidatum LUND., ©. Phaseolus ÖFVERSIGT Ar K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1. 119 BREB., Pleurotenium elavatum (Kürz.) DE BAR., Penium la- mellosum BREB., P. Nawieula BREB., m. fl. Pä hemvägen från Edefors blef jag ej i tillfälle att göra många insamlingar; vid Holmsund nära Umeå anträflades i en liten vattensamling nära stranden med sött vatten Cladoplhora fracta (VAHL) Kürz. och Enteromorpha intestinalis (L.) LINK. I slutet af Augusti var jag äter i Stockholm. 120 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 74.) Från R. Akademie der Wissenschaften i München. Denkschriften, Bd 50: 2; 57: 3; 58: 1. Sitzungsberichte, Math.-Phys. Klasse, 1883: 1—2. » Philos.-Philol. » 1882, 2: 3; 1883, 1: 1—3. Reden, 2 st. - m Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge, U. S. Memoirs, Vol. 8: 2; 9: 2. Bulletin, Vol. 7: 9; 10: 5—6; 11: 1—6. 3 Report, 1882/1883. Från Friherre A. E. Nordenskiöld. DE Rosny, L. Catalogue de la bibliotheque Japonaise de NORDEN- SKIOLD. Paris 1883. 8:0. Från Utgifvarne. Ur vår tids forskning, 30—32. Från Författarne. HASSELBERG, B. Bearbeitung der photographischen Aufnahmen des Venusdurchgangs 1874 im Hafen Possiet. S:t Petersb. 1877. 4:0. NORDENSKIÖLD, A. BE. Den svenska expeditionen till Nordgrönland. 1883. Sthlm 1883. 8:o., UrAustus, R. Zur Theorie der elektrodynamischen Maschinen. Lpz. 1883. 8:0. GrAY, A. Some points in botanical nomenclature.. New Haven ‚1883. 8:0. PALMEN, J. A. & SUNDMAN, G. Finska fogeläge, d4—5. Hfors 1881—1883. Tv.-4:0. 121 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 1. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 17. En ny sats inom teorien för punktmängder. Af Epv. PHRAGMEN. (Utdrag ur ett bref till Professor MITTAG-LEFFLER.) [Meddeladt den 9 Januari 1884.] — — Den sats, för hvilken Ni önskade ett bevis, kan ut- talas sa: | Om man från området för en obegränsadt föränderlig kom- plex variabel (eller från planet, som jag vill kortare uttrycka mig) utesluter en punktmängd, som innehåller alla sina gräns- punkter och hvaraf ingen del är sammanhängande, så utgör sammanfattningen af de återstående punkterna ett af ett enda stycke bestående kontinuum (efter WEIERSTRASS’ definition). Jag vill nu söka bevisa denna sats. Jag kan dervid tyd- ligen antaga, att punkten © icke tillhör den uteslutna punkt- mängden, emedan detta fall genom en lineär substitution kan återföras till det här behandlade. Man ser omedelbart, att hvar och en af de återstående punkterna måste ligga inom ett af endast sådana punkter be- stående kontinuum, ty väljer man en af de icke uteslutna punk- terna, så kan man alltid, emedan den uteslutna punktmängden innehåller alla sina gränspunkter, finna en omgifning af denna punkt, som icke innehåller någon af de uteslutna punkterna. Om således de återstående punkterna icke utgöra ett enda kontinuerligt stycke, så måste de bilda flera skilda sådana stycken. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 412 N:01. 9 122 PHRAGMEN, EN NY SATS INOM TEORIEN FÖR PUNKTMÄNGDER. Jag skall nu visa, att om efter uteslutandet från planet af en punktmängd, som innehåller sina gränspunkter, de återstå- ende punkterna bilda flera skilda stycken, så kan man angifva en viss del af den uteslutna punktmängden som är samman- hängande. | Ar någon del af den uteslutna punktmängden ett kontinuum efter WEIERSTRASS’ definition, sa är ju denna del sammanhän- gande, och jag kan således i det följande förutsätta, att ingen del af den uteslutna punktmängden utgör ett sådant kontinuum. Jag betraktar först ett specielt fall, i det jag antager, att da man fran planet utesluter en viss punktmängd af ofvan nämda beskaffenhet, de återstående punkterna bilda flera skilda kontinuerliga stycken, som kunna sammanföras i två grupper A och B, så att hvarje grupp bildar en sammanhängande punkt- mängd. Sammanfattningen (P) af alla de punkter, som ligga på gränsen af såväl A som B — d. v. s. en viss del-af den uteslutna punktmängden — utgör då en sammanhängande punkt- mängd. Ty vore detta icke fallet, sa kunde man finna tva punkter af P och en positiv storhet o sådana att det vore omöjligt att komma från den ena till den andra af dessa punkter genom en rad af punkter, alla tillhörande P och sådana, att hvarje efter- följande låge på ett afstånd från den närmast föregående, som ‚vore mindre än o. Jag definierar nu en ny punktmängd Q på följande sätt. Genom linier parallela med den reella och den imaginära rigt- ningen delar jag planet i qvadrater med sidor mindre än Lä Hvarje sådan qvadrat (gränsen medräknad) tillhör eller tillhör icke min punktmängd Q, allt efter som den innehåller (inom sig eller på gränsen) eller icke innehåller någon punkt tillhörande P. Hvarje punkt i planet upptages dock blott en gång i Q och de punkter som komma att ligga på gränsen af Q uteslutas. Vår så definierade punktmängd Q måste då vara ett af atminstone två skilda stycken bestående kontinuum och begräns- ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 1, 123 ningen af dessa stycken utgöres af ändliga brutna linier, som icke innehålla någon punkt af 7. Atminstone två af dessa stycken måste innehålla punkter, som tillhöra P. Jag väljer ett af dessa stycken, som ma heta ©. Sammanfattningen af alla punkter som ligga utom C måste då utgöra ett af ett eller flera stycken (PD, D,, Dy...) bestående kontinuum, af hvilka nagot — låt vara /) — måste innehålla punkter som tillhöra P. Sammanfattningen (Z) af alla punkter, som ligga utom ), måste tydligen vara ett af ett enda stycke bestående kontinuum. Ty en punkt som tillhör £ måste antingen ligga inom C eller inom något stycke D, (v=1,2..) eller på gränsen mellan C och ett stycke D,. Vidare kan man alltid på gränsen mellan D, och C finna en punkt som ligger utom D. Jag kan således också finna en omgifning af denna punkt, som hel och hållen tillhör £ och som innehåller såväl punkter af C som punkter af D,, och kan således inom £ komma kontinuerligt från denna punkt till hvarje punkt inom C eller D,. Häraf ser man, att E måste utgöra ett enda kontinuerligt stycke. Vi ha således delat planet i två kontinuerligt sammanhän- gande stycken D och £. Den gemensamma begränsningen till dessa båda kontinua måste tydligen vara en enda sammanhän- gande bruten linie, som icke innehåller någon punkt af P. Denna linie måste ligga hel och hållen utom den ena af våra punktmängder A och B, låt vara A. Ty låge den delvis utom, delvis inom eller på gränsen af A, så skulle på den- samma finnas åtminstone en punkt, sådan att i hvarje omgifning af densamma funnes både punkter som läge utom A, d. v. s. inom eller på gränsen af D, och punkter, som läge inom eller på gränsen af A. Denna punkt skulle således tillhöra den gemensamma begränsningen till A och B, d. v. s. P, hvilket strider mot det föregående. Undre gränsen för afståndet fran en punkt af denna linie till en punkt af A maste saledes ha ett från noll skildt värde. Emedan nu båda styckena D och E innehålla punkter af A — ty i hvarje omgifning af en punkt af P finnas sadana punkter — så skulle häraf följa, att punkt- 124 PHRAGMEN, EN NY SANS INOM TEORIEN FÖR PUNKTMÄNGDER. mängden A icke vore sammanhängande, hvilket strider mot för- utsättningen. Det är nu lätt att till detta speciella fall aterföra det all- männa fallet. Om nemligen de återstående punkterna bilda flera skilda stycken, sa måste sammanfattningen af alla punk- ter, som ligga utom ett visst sådant stycke (C) utgöra ett af ett eller flera stycken bestående kontinuum. Som dessa styc- ken, om de icke finnas blott till ändligt antal, i alla händelser utgöra en värdemängd af endast första mägtigheten, så inser man omedelbart, att de kunna ordnas 1 grupper (D, D,, D,..) på så sätt, att hvarje grupp utgör en sammanhängande punkt- mängd och att två gruppers begränsningar icke ha någon punkt gemensam. Sammanfattningen (#) af alla punkter i planet, som ligga utom en sådan grupp (D), måste utgöra ett af ett enda stycke bestående kontinuum. Hvarje punkt inom en viss orupp D, är nemligen kontinuerligt förbunden med hvarje punkt inom C, ty hvarje punkt på gränsen af D, ligger på gränsen af © och utom D. Den gemensamma begränsningen till D och Z, hvilken ju är en del af den uteslutna punktmängden, måste således på grund af värt förut bevisade speciella fall vara en samman- hängande punktmängd. Af antagandet att efter uteslutandet från planet af en punktmängd som innehåller sina gränspunkter de återstående punkterna bilda flera skilda kontinuerliga stycken följer således, att en viss bestämbar del af den uteslutna punktmängden måste vara sammanhängande. Men häraf är ju klart, att om ingen del af den uteslutna punktmängden är sammanhängande, sa måste de återstående punkterna konstituera ett enda kontinuerligt stycke. Hvilket just är den sats, som Ni önskade få bevisad. — — Stockholm, 1554, Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 41. | le 17 Onsdagen den 13 Februari. Reseberättelse hade blifvit afgifven af Docenten H. HJARNE, som i egenskap af Letterstedtsk stipendiat anställt historiska forskningar i de kejserliga arkiven och bibliotheken i S:t Peters- burg, Moskwa och Warschau, äfvensom i de offentliga arkiven i Dresden, Breslau och Wien. På tillstyrkan af komiterade antogs till införande i Aka- demiens handlingar en af Professorn i zoologi vid universitetet i London E. RAY LANKESTER författad och insänd afhandling med titel: »On fossil fishes from the paleozoic strata of Spitz- bergen». Hr WITTROCK dels redogjorde för innehållet af tvänne vid Akademiens Januari-sammankomst inlemnade uppsatser, af Dr A. G. NATHORST: »Botaniska anteckningar från nordvestra Grön- land», och af Studeranden G. LAGERHEIM: »Aleologiska och mykologiska anteckningar från en botanisk resa i Lule Lapp- mark»; och dels meddelade på författarnes vägnar följande upp- satser: »Om de mekaniske Aarsager til att visse Planters Blad- stilke krumme sig ved Temperaturer, der nerme sig Fryse- . punktet» af Amanuensen N. WILLE”, och »Diatomaceerna i KUTZINGS Algarum aqus duleis germanicarum decades» af Dr N. G. W. LAGERSTEDT*. Frih. NORDENSKIÖLD anmälde och refererade följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om kristaller af Beryllium och Vana- dium» af Professor C. BRÖGGER och Studeranden G. FLINK”; 2:0) »Updersögelser af nogle Mineralier på Kangerdluarsuk» af 2 Kandidat LORENZEN*; 3:0) »Stephanit från Kongsberg» af Stu- deranden ©. MORTON”. Hr GYLDEN redogjorde för innehållet af den vid Akade- miens Januari-sammankomst af honom inlemnade uppsats: »Oni ett af LAGRANGE behandladt fall af trekropparsproblemet, der detsamma medger en exakt lösning». Hr RUBENSON meddelade en uppsats af Professorn H. HILDEBRANDSSON öfver tromben vid Nöttja den 9 Juni 1883”. Hr MITTAG-LEFFLER öfverlemnade pa författarnes vägnar dels en uppsatts af Fru SOPHIE KOVALEVSKI: »Om integratio- nen af de partiella differential-eqvationerna för ljusets rörelse uti ett kristalliskt medium»”, och dels en uppsats af Kandidat I. BENDIXSON: »Un theoreme auxiliaire de la 'theorie des en- sembles» (se Bihang till K. Vet.-Akad:s Handlingar). Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- sända uppsatser: 1:0) »Om propylgruppen i kuminsyre- och cymolserierna» af Docenten O. WIDMAN*; 2:0) »Om »- och 9- triklornaftalin» af Filos. Licentiaten J. E. ALEN*; 3:0) »Bei- träge zur Kenntniss der Hauptgewebe der Wurzeln», af Stude- randen H. OÖ. JUEL (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar): 4:0) »Beiträge zur Kenntniss des periferischen Nervensystems» af ‚Fröken CHARLOTTE WESTLING (se Bihang till K. Vet.- Akad. Handlingar). Det Letterstedtska priset för förtjenstfullt originalarbete eller vigtig upptäckt beslöt Akademien tilldela Medieine Doktorn A. Go&s för hans 1 Akademiens Handlingar intagna afhandling: »On the retieularian Rhizopoda of the Caribeau Sean. Det Letterstedtska priset för förtjenstfull öfversättning till svenska språket fann Akademien icke anledning att denna gång bortgifva, utan skulle prisbeloppet, enligt donators föreskrift för dylikt fall, läggas till kapitalet. De Letterstedtska räntemedlen för maktpåliggande undersök- ningar anvisade Akademien till bidrag för utförande af longituds- bestämningar inom landet, när sådana snart torde ifrågakomma. x 3 Det Berzeliska stipendiet, som sedan snart tre Ar innehafts af Docenten i kemi vid Upsala universitet O. WIDMAN, till- delade Akademien, med stöd af dithörande donationsbref, samme kemist för ytterligare två Ar. Genom anstäldt val kallades till utländsk ledamot af Aka- demien Professorn i zoologi vid universitetet i Louvain PIERRE JOSEPH VAN BENEDEN. Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Vitterhets-, Historie- och Antigqvitets- Akademien. Antigvarisk tidskrift; D. 6: 3; 74 1—3. HILDEBRAND, B. E. & H. Teckningar ur Svenska Statens historiska museum, MH. 1—3. Sthm 1873—1883. 4:0. Från Geologiska Föreningen i Stockholm. Förhandlingar, Bd 6. Från K. Norske Videnskabernes Selskab i Trondhjem. Skrifter, 1882. Iran Societe Geologique i Bruxelles. Annales, T. 9. Från Committee of the Great Fisheries Irhibition i London. Catalogues, Handbooks, Papers of the conferences ete., 54 parts. Lond. 1883. 12:0. 5 Från RB. Astronomical Society i London. Memoirs, Vol. 47. Monthly notices, Vol. 44: 1—2. Från Chemical Society i London. Journal, 1883: 242—253 & suppl. List, 1883. Frän RB. Society of Vietoria i Melbourne. Transactions, Vol. 19. Från Canadian Institute i Toronto. Canadian Journal, New series, Vol. 1: 2—5. Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, T. 12: 1—3. Från Hortus Botanicus i S:t Petersburg. Acta 8: 0% Från Comité Geologique i S:t Petersburg. Mémoires, Vol. 1: ı. Isvestia, T. 1—2: 1—6. Från Observatorium i Kiew. Annales, Vol. 2. Från Société Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1883: 2. Tebles, Vol. 1—56. v Från Naturforscher-Verein i Riga. Korrespondenzblatt, 25. Från Academia R. de Ciencias 1 Madrid. Memorias, T. 5—8: 1—2; 9. Revista de los progresos de las ciencias exaetas, fisicas y naturales, T. 3—21: 1—5. Anuario, 1883. ALFONSO X DE CASTILLA, Libros del saber de astronomica, T. 1—5: 1. Madr. 1863—1867. Fol. Smäskrifter, 2 st. Frän Freunde der Naturgeschichte i Güstrow. Archiv, Jahr 37. Från K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. Abhandlungen, Bd 19: 5—6; 20: 9; 21: ı. Berichte, Math. —Phys. Classe, 1882. » Philol.—Hist. » , 1882. Från Museum Franeisco-Carolinum i Linz. Festschrift zur Feier des fünfzigjährigen Bestehens. Linz 1883. 4:0. (Forts. å sid. 24.) Ölversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 2. Stockholm. Tromben vid Nöttja den 9 Juni 1883. Af H. HILDEBRAND HILDEBRANDSSON. Tal, IV. [Meddeladt den 13 Februari 1884.] År 1883 har varit synnerligen utmärkt för ovanliga elekt- riska fenomener i Sverige liksom ock för en oerhörd nederbörd i medlersta och södra delarna af landet under sommaren och hösten. Nederbörden i Upsala under Juli öfverträffades ej un- der nagot ar allt sedan 1746. Det nära samband, som af FIND- LAY!) uppvisats ega rum mellan tromber och tornadoes a ena sidan och åskväder, specielt värme-äskväder, a den andra later oss med skäl vänta, att äfven dylika hos oss jemförelsevis säll- synta företeelser uppträtt detta ar. Sa har ock varit fallet. Af de allmänna tidningarna har sports, hurusom större och min- dre skydrag dragit fram i olika delar af landet. Af dessa var det dock ett, som pa grund af sin storlek, de förorsakade ska- dorna och öfriga omständigheter syntes förtjena en närmare undersökning. Så snart jag af de dagliga tidningarna erhållit del, att en eller tvenne tromber dragit härjande fram öfver trak- ten söder om sjön Bolmen i Småland, skref jag till Kyrkoher- den J. RYDEMAN i Annerstad med förfrågan, huruvida spåren af tromben vore af den betydelse och omfattning att en under- sökning på ort och ställe kunde anses lönande, i hvilket fall jag !) Report on the Character of Six Hundred Tornadoes. Professional Papers of the Signal Service, N:5 VII. Washington 1882. 6 HILDEBRANDSSON, TROMBEN VID NÖOTTJA. möjligen, om tid och tillfälle medgafve, ville anställa en dylik. Efter ett par veckor erhöll jag emedlertid af Herr Kyrkoherden RYDEMAN en fullständig redogörelse såväl för de med tromben förknippade fenomenen, hvartill han varit ögonvittne, som ock för de af densamma förorsakade härjningarna, hvarom han ge- nom besök på stället tagit noggrann kännedom. Denna redo- görelse, grundad som den är på synnerligen noggranna iaktta- gelser synes mig vara af särdeles intresse, da den till alla delar bekräftar de resultater, som vunnits genom de sednast i värt land utförligt beskrifna företeelserna af detta slag, nemligen tromben vid Hallsberg den 18 Aug. 1875!) och den vid Säby den 7 Juni 1882 2). "Detta intresse blir så mycket större deraf, att dessa resultater vunnits af en icke fackman, hvilken icke ens vid undersökningens anställande kände till de nyssnämnda båda arbetena. Vi meddela nu Herr RYDEMANS skrifvelse: »——- — pa afstånd ögonvittne till denna naturföreteelse, som den 9 dennes vid kl. 2 e. m. gick fram öfver Nöttja och en del af Annerstad socken, får jag, efter att hafva äsett cyklonens härjande spår, inberätta följande: | Obetydligt regn hade fallit före trombens uppstigande. Vär- men på middagen var stark — + 31” C. — luften qvalmig och tryckande; !/, timme efter fenomenet föll starkt regn. Under ett häftigt åskväder och mörka moln, som insvepte nejden i ett nästan nattligt mörker varseblef jag uppåt gående eldgnistor ur en löst liggande ljusgråa sky ungefär en mil aflägsen härifrån. De uppåt gående eldgnistorna voro inga vanliga blixtar utan elektriska gnistor liknande ett eldregn, fast uppåt gående, sex till tio i, sekunden, lysande blott, som det syntes, tre a fyra famnar under sin hastiga rörelse. Straxt derpå syntes en ovan- ligt stark blixt i riktning från de öfverliggande mörka moln- bäddarna gå rakt igenom det lilla ljusgråa molnet mot jorden. ') H. Hildebrand Hildebrandsson: Sur la trombe pres de Hallsberg le 18 Aott 1875. Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. 1875. 2) 0. G. Fineman: Sur la trombe du 7 Juin 1882 dans la vallee de Säby. Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. 1883. x ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:o 1. 7 I samma ögonblick tycktes den ljusgråa skyn utspinna sig till en grof lina, hängande jemnbred från den mörka himlen ned på jorden, understundom bugtande sig och oupphörligt snurrande omkring i motsatt riktning till visarna på en på marken lig- gande klocka. Linan, som först syntes till ?/, af afständet mel- lan molnet och jorden med fästet i molnet, anknöt sig sedan med jorden. Det föreföll dock såsom om den nedersta tredje- delen uppstått genom sugning från jorden, hvarefter hela pela- ren svängde likformigt omkring ganska hastigt, liknande en töm eller lina, som omkring sroddes. Vid pelarens hela längd tyck-- tes dess beståndsdelar hafva en snurrande, uppat gaende rikt- ning. (En dvärgartad fur låg med en så stor rotvälta vräkt öfver en stengärdesgärd pa Nöttja ryd, att man maste antaga att cyklonen äfven haft en sugande kraft, enär stammen icke egde 1/, af den styrka, som erfordrats, derest kullvräkningen förorsakats endast genom tryck pa sidan.) Vid pelarens bild- ning omgafs den af en dimma, men efter en minuts förlopp hade den sin bestämda form, utan att vara omtöcknad. Denna skylina (jag kallar den så) syntes 8 a 10 minuter och tillryggalade derunder minst 3/, mil. Da den strax i bör- jan gick fram öfver sjön Exen i Nöttja socken, antog den en mörkt blågrå färg, som snart öfvergick i den ursprungliga ljus- gråa, när sjön, '/, mil, var passerad. En klar strimma på vatt- net utmärkte cyklonens spår öfver den i öfrigt af storm sval- lande sjön. Understundom tycktes skylinan uppdragas fran Jordytan en 10 å 12 famnar (omkring 20 metres), och delade sig efter färden öfver sjön, så att en mindre lina eller pelare framsköt snurrande i samma riktning. Den mindre var synlig endast 3—4 minuter och gick i nordlig, den större åter först i vestlig och sedan i nordvestlig riktning. (Se kartan II). Härj- ningarna visa, att den större hade en diameter af ungefär 40 alnar (24 metres) och den sednare af 10 (6 metres). Den sed- nare gick fram i sin nordliga hufvudriktning noder nyckfulla krökningar, synnerligast vid Nöttja kyrka. Båda utmynnade i skyn, vidgade i form af en hastigt kringsvängande tratt. S HILDEBRANDSSON, TROMBEN VID NÖTTJA. Detta rörande hvad jag vid tillfället sjelf såg. Rörande härjningar omnämnés först den större cyklonen. Denna gick, som nämndt är, öfver Exen i nordvestlig riktning öfver släta fält, spårad af kullvräkta sten- och trädgärdesgardar, öfverallt till 30 & 40 alnars (20 m.) bredd, och påträffade '/, mil från Exen tvänne nära hvarandra liggande skogskullar a Balkö ägor, der - alla större träd af bok, björk, asp och fur i en 30 a 40 alnar bred gata äro delvis afbrutna men mest med stora rotvältor i den mycket stenbundna marken kullvräkta. De afbrutna trä- den stodo i allmänhet nära sidorna af gatan, som bildats af de kullvräkta. Topparna på de närmast stående träden voro dels böjda dels topphuggna. De kullvräkta träden lågo i midten i den riktning, hvaråt cyklonen rörde sig, på venstra sidan delvis i motsatt riktning, dock mest inåt, tvärsöfver de i midten liggande träden. På högra sidan lågo nästan alla tvärs öfver de i gatan liggande. (Afven detta tyckes bevisa sugkraften. 5 So M (=) | \ Tores 2 SE sy, 123 DNA me Y Y — > >= >= >> > A A A A A Skogskullarna äro små blott ungefär 170 alnar i genom- skärning hvardera, hvarföre förödelsen här inskränkte sig till ett och annat hundra lass virke. Just då pelaren lemnade skogen vid Balkö böjde sig cyklo- nen i alldeles nordlig riktning öfver en kal rymark, lyfte i förbi- farten taket af en backstuga och träffade !/, mil från Balkö- udden af en furuskog a Skäckarps i Annerstad socken egor, der likaledes alla träd, som ej ödmjukt kunde böja sig till marken, kullvräktes. Längre finnes ej spar efter denna cyklon. Den mindre cyklonen gående från Exen i nordlig riktning genom Nöttja by, der han nyckfullt liksom kringdansade kyrkan, ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 % 9 sick med försvagad kraft öfver Bolmarö i Annerstads socken och försvann ungefär !/, mil från utgångspunkten. Cyklonen passerade kala ängs- och rymarker, der ett och annat kullvräkt mindre träd utmärker hans väg. Men i Nöttja by påträffade han tvenne, ungefär 1,000 alnar (600 metres) från hvarandra belägna, 40 alnar (24 metres) långa ladugårdar. Dessa kull- störtades, den ene totalt, den andre till ®/, af sin längd. Märk- värdigt nog stod den svagaste delen qvar. Sjelfva timmerväg- garna, som visserligen höllo ihop tämligen obrutna, hade dock rubbats och skridit, delvis några fot. Underligast synes dock, att cyklonen vid sin nyckfulla svängning kring och tätt förbi kyrkan upplyfte kyrktaket så att östra taksluttningen ännu står gapande, upphöjd ungefär en fot öfver östra gafvelfästet, utan att en enda spån af taket lös- ryckts eller i öfrigt någon öppning funnits till luftens inrusande och tryckning inifrån. En bräda lösrycktes från ett källartak i byn och slungades öfver 1,000 fot (300 metres) in pa kyrkogar- den, der en man räddade sig från luftsegling genom att om- arma pelaren på klockstapeln. I Bolmarö, !/, mil från Nöttja, var cyklonen försvagad och lemnade der sitt sista spår uti af- lyftandet af ett halmtak från en ladugård. Detta förorsakade dock det hemskaste skådespel, då den lösryckta halmen sväng- des såsom en mörk rökpelare högt upp mot skyn och föll efter langt förlopp vida kringspridd ned.» — — — Noggranheten och utförligheten af ofvanstaende iakttagelser gjorde en resa för mig till skådeplatsen öfverflödig. Kyrko- herden RYDEMAN har sedermera pa min anmodan ännu en gang besökt densamma, och pa en större karta öfver trakten, hvilken jag lyckats genom majoren H. STJERNSPETZ' tillmötesgående erhålla från K. Generalstabens Topografiska Afdelning, inritat trombernas banor. Kartan (II) är en kopia af densamma. Granska vi nu ofvanstående resultater, så finna vi, som of- van sagt är, den fullständigaste öfverensstämmelse mellan dessa och de som funnits vid undersökningarna af tromberna vid Hallsberg och Säby. I synnerhet är likheten med den först- 10 HILDEBRANDSSON, TROMBEN VID NÖTTJA. nämnda slående och gående snart sagt till de minsta detaljer. Fenomenet vid Hallsberg var äfven af ungefärligen samma stor- lek, som det ifrågavarande, under det att Säby-tromben var af betydligt större dimensioner och vida förfärligare till sina verk- ningar. Först och främst inleddes denna trombe liksom den vid Hallsberg med elektriska fenomener. I båda fallen började de med en stark blixt. Härvid är dock ingalunda sagdt att blix- ten var orsaken till tromben. Tvärtom synes oss sannolikare "att förhållandet är omvändt och att elektricitet frigjorts genom den starka utfällningen af vattenånga som egt rum genom den plötsliga luftförtunningen. Hvad de omtalade »gnistorna» beträf- far, hvilka omedelbart före trombens fulla utbildning visade sig i dess öfre del »regna uppat», så är svårt förklara dem annat än såsom kulbligtar, hvilka fördes med den uppgående luft- strömmen, och som pa grund af det betydliga afståndet syntes för askadaren såsom gnistor. Det är bekant, att dylika märk- liga kulblixtar ofta uppträda inom den centrala lugnvädersarean, eller »stormens öga» i de tropiska cyklonerna, der de beskrifvas som till utseende och storlek liknande lysande lampkupor. Pelarens form var den vanliga. Den vidgade sig uppat och den nedre tredjedelen tycktes hafva »uppstätt genom sugning från jorden.» Rotationsrörelsen försiggick likaledes, såsom van- ligen är förhållandet motsols. Det omtalade fenomenet att pe- laren "stundom tycktes uppdragas från jordytan, omtalas äfven stundom i beskrifningen af andra sådana företeelser. De omtalade härjningarna öfverensstämma i allt väsendt- ligt med hvad som iakttogs vid Hallsberg och Säby. Serskildt ma erinras om trädens läge i den genom skogen bildade gatan, de i midten liggande i trombens bana, de på högra sidan vin- kelrätt emot eller tvärt öfver de förstnämnda, de på den venstra delvis i motsatt riktning till, delvis tvärt öfver de i midten liggande, och de närmast intill gatan staende antingen tvärt afbrutna eller med inåt densamma böjda toppar. Detta allt öfverensstämmer på det nogaste med förhållandet vid Hals- x ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1834, N:0 2. 11 berg, och förklaras af verkningarna hos en uppstigande, motsols roterande luftmassa, som hastigt fortskrider i horizontel led. Märkligt är, att i detta fall liksom vid Hallsberg böjer banan plötsligt åt höger i samma ögonvlick tomben går från skogen ut på öppen mark. Det är ett aflägsnande från normalen, alldeles som då en ljusstråle gar från ett tätare till ett tunnare me- dium. En direkt analogi härmed torde visserligen ej förefinnas, men af intresse vore onekligen, om det kunde uppvisas, att detta fenomen konstant förekomme i dylika fall. Ett märkligt bevis på den starka uppåt sugande kraften i tromben är upp- lyftandet af kyrkotaket i Nöttja, då tromben strök tätt förbi kyrkan. Detta förorsakades tydligen af den plötsliga luftför- tunningen. I beskrifningen af tromben vid Hallsberg hafva vi bevisat, att det icke behöfves någon utomordentligt stor luftför- tunning, såvida blott den sker plötsligt, för astadkommandet af en dylik verkan. | Hvad angår de allmänna väderleksförhällanden hvarunder tromben uppstätt, sa synas de af bifogade kartor III, IV och V. Genom tillmötesgaendet af de meteorologiska anstalterna i Stock- holm, Christiania och Kjöbenhavn har jag erhallit sa fullstän- diga meteorologiska observationer som möjligt för ifragavarande dag. Kartan III utvisar lufttryckets fördelning pa morgonen den 9 Juni. Det var temligen likformist öfver hela var verldsdel. Utanför Norges vestkust var ett svagt minimum antydt och en svag, sekundär depression (757 m.m.) lag öfver Kategatt och södra Östersjön och inneslöt sydvestligaste Sverige, Seeland och en mindre del af Nordtyskland. Norr derom sträckte sig en kil af något högre lufttryck (760 m.m.) från Östersjön tvärt öfver landet bort mot Skudesnäs. Kl. 2 e. m. (se kartan IV) var ställningen temligen oförändrad öfver våra trakter. Den och den nämnda kilen af nagot högre lufttryck hade afskiljt sig till ett sekundärt maximum, som äfven ryckt något längre mot söder. I sydvestra Sverige herrskade svaga ostliga vindar. Kartan V anger temperaturfördelningen öfver Skandinavien kl. 12 HILDEBRANDSSON, TROMBEN VID NÖTTJA. 2 e.m. I norra och östra delarna af landet var temperaturen omkring + 20° C., i vestligaste Norge och i Jutland var den under + 15° och likaså pa en area omfattande södra Venern, Vestergötland och nordvestliga Småland. Lägsta temperaturen omkring + 10° observerades pa stationer nära södra stranden af Vettern. I motsats härtill iakttogos de högsta temperaturerna i sydvestra Småland. Kyrkoherden RYDEMANS uppgift af + 31” söder om sjön Bolmen, grundar sig visserligen icke på iaktta- gelser vid någon med verifierade instrumenter försedd station, ty någon sådan finnes dessvärre icke i dessa båda socknar, men den förefaller icke osannolik i betraktande af de höga tempera- turer, som aflästes på närmaste några kilometer öster derom belägna stationer. I alla händelser måste isotermerna mellan denna trakt och den några mil norr derom belägna sydspetsen af Vettern hafva legat ytterst tätt sammanträngda. Detsamma egde rum öfver motsvarande trakt omedelbart före utbrottet af Säby-tromben, såsom ses af isotermkartan för kl. 2 e. m. den 7 Juni 1882 i FINEMANS ofvan citerade afhandling. Då omedelbart före trombens utbrott ett svagare regn föll vid så hög temperatur, så inses att luften måtte hafva varit oerhördt tryckande, och att alla förutsättningarna för ett häftigt askväder förefunnos. Men det är just samma väderleksförhål- landen, som stundom förorsaka uppkomsten af skydrag, såsom FINDLAY uppvisat,!) och riktigheten häraf har bevisats äfven vid de ‘fa fall af sådana föteteelser, som i vårt land under sed- nare tid studerats. Åfven den nu ifrågavarande trombens upp- komstsätt ger ett starkt stöd at REYES teori för dessa före- teelser. lc: 13 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 2. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 90. Om propyleruppen i kuminsyre- och cymol- serierna. Af ÖSKAR WIDMAN. [Meddeladt den 13 Februari 1884]. I en föregående uppsats har jag meddelat en syntes af ty- mol ur kuminol. Nitrokuminol öfverfördes genom behandling med fosforpentaklorid i nitrocymylenklorid och denna reducera- des genom inverkan af zink och saltsyra till cymidin, hvilken genom diazoreaktionen och följande sönderdelning med kokande vatten gaf tymol. På grund deraf, att alla dessa reaktioner för- löpa glatt och försiggå vid temperaturer ej öfverstigande 100° C., framhöll jag då sannolikheten för, att propylgruppen vore densamma i kuminol resp. kuminsyra som i tymol, utan att jag likväl ansåg mig kunna yttra någon åsigt, om den borde anses vara isopropyl i båda eller normal propyl i båda. Saken var nemligen den, att frågan om propylgruppens natur i kuminsyre- serien ingalunda då var afgjord — ungefär lika starka skäl ta- lade för att kuminsyra innehölle normal propyl som isopropyl. Jag började derför en undersökning för att säkert afgöra denna fråga, men hann ej bringa den till slut, förrän R. MEIJER!) och E. MÜLLER hade löst problemet med en syntes af kuminsyra genom att låta fuktig kolsyra inverka på en blandning af para- bromkumol (isopropyl-benzol) och natrium. !) Beriehte der Deutsch. chem. Gesellsch. XV, p. 496, 698 och 1908. 14 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O. CYMOLSERIERNA. Det är säledes numera oomtvistligt, att kuminsyra innehäl- ler isopropyl och i och med detsamma har man erhållit två säkra utgängspunkter för bedömande af den hittills gätfulla fra- gan om propyleruppens natur i kumin- och cymolserierna — en fråga, som är så mycket intressantare, som en hel rad fakta föreligga, hvilka synas strida mot hvarandra, och emedan s. k. atomomlagringar här äro mycket vanliga. Dessa utgångs- punkter äro de obestridliga fakta, att kuminsyra innehåller iso- propyl och vanlig eymol normal propyl. Som dock den senare sjelf ej besitter nagra karaktäristiska egenskaper, hvarigenom den skarpt kan skiljas från sin isomer isocymol (paraisopropyl- toluol) lämpar sig bättre härtill bariumsaltet af dess sulfonsyra, hvilket kristalliserar i blad och med 3 molekyler ‚vatten till skil- nad från motsvarande bariumsalt af isomeren, som kristalliserar i nalar och med 1 molekyl kristallvatten. År nu således kuminsyra ett isopropylderivat, så . borde den dermed på grund af min syntes korresponderande tymolen vara likaledes ett isopropylderivat. Nu har emellertid FITTICA!) oenom att destillera tymol med fosforpentasulfid derur erhållit vanlig cymol eller ett normalpropylderivat. Här mäste således vid någondera reaktionen — då tymol öfvergår i cymol eller då nitrokuminol öfvergår i tymol en molekulär omlagring hafva egt rum från isopropyl till normal propyl. Då det i allmänhet är af en betydande vigt att noga känna, under hvilka förhållanden molekulära omlagringar ega rum och då för öfrigt i detta spe- ciella fall tymols konstitution är beroende af denna molekulära omlagring, har jag företagit en experimentel undersökning för att om möjligt afgöra, vid hvilken reaktion under nitro- kuminols successiva -öfvergäng i cymol, omkastningen från iso- propyl till normal propyl eger rum. För denna undersökning vill jag i det följande redogöra för att sedan återkomma till en redogörelse för alla de fall, hvari man iakttagit omlagringar inom propylgruppen i de i fråga varande serierna. !) Annalen d. Chem. u. Pharm., Bd. 172 p. 305. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:O 2 15 Tymol erhölls, såsom bekant, närmast ur eymidin genom diazoföreningens sönderdelning med kokande vatten. Om det lyckades att sönderdela samma diazoförening med kokande al- kohol så, att diazogruppen eliminerades af väte, så skulle man erhålla en cymol, som nödvändigtvis innehölle precis samma pro- pylgrupp som tymolen. Vore denna cymol ett normalpropyl- derivat, hvilket vore lätt att afgöra genom dess öfverförande i sulfonsyrans bariumsalt, sa vore dermed bevisadt, att tymol vore likaledes ett normalpropylderivat och att omlagringen så- ledes skett vid nitrokuminolens reduktion till cymidin; vore cy- molen åter ett isopropylderivat, vore tymol detsamma och om- lagringen hade egt rum vid tymols destillation med fosforpenta- sulfid. I denna riktning hafva försöken anställts. För beredande af diazocymol blandades cymidinsulfat med så litet vatten, att sulfatet, som är ganska svårlösligt i kallt vatten, blott till en del löstes och i denna blandning inleddes under stark afkylning salpetersyrlighet. Cymidinsulfatet gick dervid temligen hastigt i lösning, under det att denna antog en gulbrun färg, men omedelbart derefter utföll ett gult harts, som var lättlösligt i alkohol och eter. Då jag för att utfälla det bildade diazosulfatet, tillsatte alkohol, löstes det utfällda hart- set ögonblickligt och vid tillsats af eter föll intet ut. Då det således hade visat sig omöjligt att genom beredning 1 vattenlösning erhålla någon isolerad diazoförening, gjordes försöket i alkohollösning. 4,5 gr. cymidinsulfat löstes i vanlig stark alkohol, hvari det är ganska lättlösligt, och salpetersyr- lighet inleddes under stark afkylning. Derefter tillsattes eter till den föga starkt färgade lösningen för utfällning af sulfatet. För att få någon fällning måste mycket stora qvantiteter eter tillsättas och dock utföll endast en obetydlighet såsom en mjölk- hvit emulsion. Efter längre tids hvila hade litet olja samlat sig på botten af kärlet. Detta upptogs i absolut alkohol och kokades dermed. Lösningen färgades starkt, en obetydlig gas- utveckling inträffade och lukt af aldehyd kunde knappast för- märkas eller var 1 hvarje fall icke tydlig, lösningen luktade 16 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O. CYMOLSERIERNA. starkt af tymol. Derefter afdestillerades alkoholen och ätersto- den öfverfördes i fraktionerkolf och underkastades destillation. Härvid gick intet öfver förrän vid mycket hög temperatur, da största delen undergick total sönderdelning under afskiljande af mycket kol. Den obetydliga del, som destillerade öfver, luk- tade starkt af tymol, deremot kunde icke något spår af eymol- iakttagas. De negativa resultaten af dessa försök, i hvilka ett öfver- skott af salpetersyrlighet fick. inverka på eymidinen, kunde möj- ligtvis bero derpa, att en nitrosogrupp inträdde i molekylen samtidigt med att amidogruppen öfvergick i en diazogrupp, hvilket man lätt kan tänka sig, då man vet, med hvilken lätt- het tymol af fri salpetersyrlighet öfverföres i nitrosotymol. Jag gjorde derför ett försök att låta en lösning af cymidinsulfat i absolut alkohol inverka på noggrant afvägd eqvivalent mängd kaliumnitrit i köld. Inverkan skedde mycket långsamt, men efter en tid hade omsättning egt rum. Försöket gaf dock lika litet positivt resultat som de föregående. Det var således icke längre att hoppas, att frågan skulle kunna lösas på detta sätt. Det finnes dock en annan väg, på hvilken man kunde undgå svårigheten och framkomma till det asyftade målet. "Hade cymol erhållits vid de förra försöken, så skulle den hafva öfverförts i det karaktäristiska bariumsaltet af sulfonsyran CH, Da N SO,OH C,H, Nu kunde man först öfverföra eymidinen i en sulfonsyra och sedan denna i diazoeymolsulfonsyra, ur hvilken möjligen diazogruppen lät- tare skulle kunna elimineras genom sönderdelning med kokande alkohol, i hvilket fall man direkt framkomme till eymolsulfonsyra. ÖFVERSIGTAF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 188: Hå ln ( Skulle emellertid försöket blifva afgörande för det ifrågavarande spörjsmålet, fordrades det, att sulfonsyregruppen i cymidinen in- ginge i metaställning i förhållande till propyleruppen. Af cymi- din kunna 3 sulfonsyror bildas 1 2 3 CH, CH, CH, Hå N HOSO, N | % N 0,0H I N | | INH, NH, Hen INH, C,H, VOR C,H, af hvilka bade 1 och 2 gifva den sökta sulfonsyran, 3 deremot en isomer. Nu har man från analoga håll funnit den satsen gälla, att när en sulfonsyregrupp inträder i ett aromatiskt amido- derivat, den ställer sig förnämligast i paraställning, möjligen äfven något i ortoställning, men aldrig i metaställning till amido- gruppen. Man har således a priori icke att befara, att syran 3 skall bildas. Försöken hafva till fullo bekräftat detta. I sjelfva verket bildas blott en enda syra och denna säkerligen samman- satt efter formeln 1. NH, 125550,50H° 1 del torkadt ceymidinsulfat öfvergöts med 2 delar rykande Cymidinsulfonsyra C,,H svafvelsyra och blandningen uppvärmdes langsamt i svafvelsyre- bad till 160—165° C., vid hvilken temperatur blandningen hölls, tills ett prof af lösningen efter utspädning med vatten icke längre fäldes af kalilut. Omsättningen sker hastigt. Den starkt färgade lösningen häldes i mycket vatten, hvarvid den bildade syran vid inträffande afsvalning kristalliserade dels i nålar dels i blad. Blandningen neutraliserades derefter med bariumkarbo- nat och den från bariumsulfat affiltrerade lösningen afdunstades till stark koncentration. Bariumsaltet afskiljes då såsom en gulbrun sirup, som vid afsvalning stelnar till en genomskinlig gummilik kropp, ytterst lättlöslig i både vatten och alkohol. Det torde ej kunna kristallisera. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. Zl INSO 2 18 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O. GYMOLSERIERNA. Ur bariumsaltets lösning fälles syran af saltsyra i blad. De utfälda kristallerna affiltrerades och ur moderluten erhölls en ringa mängd dock i ganska orent tillstånd efter koncentra- tion. Den utfälda syran är merendels rödfärgad, men blir färg- lös och fullkomligt ren efter en kristallisation ur kokande vat- ten, sedan lösningen affärgats med blodlutkol. Syran kristalliserar vid afdunstning af en het vattenlös- ning i glänsande tjocka prismer, deremot ur en afsvalnande lösning i glänsande, tunna, trekantiga blad ofta med en på en sida stäld inåtgående vinkel. Dessa kristallers form är särdeles karaktäristisk. Om nalar eller prismer och blad äro blandade med hvarandra, behöfver man blott uppvärma blandningen med vatten, så äro efter afsvalning alla nålar försvunna och blott blad återstå. Förmodligen beror olikheten på olikhet i kristall- vattenhalt. Syran är mycket svårlöslig i kallt vatten, löser sig något lättare i varmt, men är äfven deri svårlöslig. I alkohol synes hon vara så godt som olöslig till och med vid kokning. Efter upphettning till 100—115° C. är den vattenfri. Upphet- tad 1 rör smälter den ännu icke vid 260” C. Beräknadt. - Funnet. GC, — 120 52,40 52,28 I, ld 6,55 6,92 N — .14 6,12 — S — 32 13,97 14,36 0, — 48 20,96 —_. 229 100,00. Diazoceymolsulfonsyra (CEN NE | MN FIT > bo Cymidinsulfonsyra uppslammades i alkohol, något utspädd med vatten och deri inleddes salpetersyrlighet under afkylning och flitig omrörning temligen länge, till dess fina nålar börja att under mikroskopet visa sig inblandade mellan bladen af sulfon- syran. Omsättningen sker långsamt och utan att lösningen blir 1 betydligare grad färgad. Blandningen lemnas derefter i hvila på ett svalt ställe några timmar, hvarunder bladen fullständigt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 19 öfverga i fina nålar. Da ingen oförändrad cymidinsulfonsyra längre kan iakttagas, tillsättes eter, så länge ännu fällning upp- står, och den utfällda kroppen affiltreras och tvättas med eter på sugfiltrum. | Den sålunda beredda diazoföreningen är en rent hvit kropp, bestående af ytterst fina nålar, som vid upphettning förpuffa mycket svagt. Den är ganska lättlöslig i vatten, svårlöslig i alkohol, olöslig 1 eter. Etyltymolsulfonsyra. Uppvärmes diazoföreningen med absolut alkohol, börjar snart en liflig gasutveckling att inträda och lösningen färgas gulröd. Någon lukt af aldehyd kunde ej iakttagas, i hvarje fall var den ej tydlig. Afdunstas alkohollösningen till torrhet, äter- står en röd olja, som ej stelnar och är ytterst lättlöslig i både vatten och alkohol. Lösningen. neutraliserades med bariumkar- bonat, då den röda färgen bands af detta. Ur den filtrerade lösningen, som är färglös, afskiljes efter koncentrering och vid afsvalning ett bariumsalt i hvita, otydliga, bladiga kristaller. Det är temligen svarlösligt i kallt vatten, lättare lösligt i varmt. Lösningen färgas ej af jernkloridlösning. Vid upphettning till omkring 160° C. sönderdelas saltet och blir svart, klibbigt Kristallvattenhalten bortgår vid 100—125° C. Såväl egen- skaperna som analysen visa, att etyltymolsulfonsyra bildats i stället för den väntade cymolsulfonsyran. Saltets sammansätt- ning är (NT cuum öfver svafvelsyra. |Ba + 3H,O, sedan det torkats i va- Beräknadt. Funnet. Ba — 19,43 19,71 3H,0 — 7,66 7,40— 1,81. Reaktionen hade således försiggått enligt följande eqvation: NN OC,H, S0,0 SO,OH ett förlopp, som icke är sa synnerligen ovanligt vid analoga Co) < + HOG,H, = Ci Hj>< + N, diazoföreningar. Icke heller på detta sätt kunde jag således 20 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O0. CYMOLSERTERNA. framkomma till en cymolsulfonsyra. Det återstår dock ännu en möjlighet att eliminera diazogruppen, nemligen genom att först framställa bromeymolsulfonsyra och sedan borttaga bromatomen senom reduktion med natriumamalgam. Denna väg ledde äfven verkligen till malet. Bromeymolsulfonsyra. I vacuum öfver svafvelsyra väl torkad diazokenzolsulfon- syra infördes i små portioner i uppvärmd bromvätesyra af 1,45 eg. v. Vid hvarje tillsats inträdde mycket liflig gasutveckling. Sättes deremot diazoföreningen till ett stort öfverskott af kall bromvätesyra, löses den utan gasutveckling. När temligen myc- ket af föreningen blifvit tillsatt, afskiljes det bildade bromderi- vatet sasom en gul olja. olöslig i bromvätesyra äfven vid vatten- badsvärme. Blandningen afdunstas derefter till torrhet på vatten- bad för aflägsnande af all fri bromvätesyra. Vid utspädning med vatten löses oljan lätt. Under afdunstningen färgas oljan allt mer brun. Sedan aterstoden afdunstats på vattenbad upprepade ganger efter tillsats af vatten, löses den sedan med en intensivt rödviolett färg, är ytterst lättlöslig i vatten. Bariumbromcymolsulfonat ee E + 21/5 H3O. Den sålunda erhållna lösningen af syran neutraliserades genom kokning med bariumkarbonat. Färgen bindes dervid af karbo- natet, sa att bariumsaltets lösning är färglös. Saltet är gan- ska svärlösliet i kallt vatten — 1 del vattenfritt salt löses i cirka 100 delar vatten vid 17° C. — mycket lättlösligare i varmt. Det kristalliserar ur en afsvalnande lösning i ytterst tunna fjäll. Torkadt öfver svafvelsyra i vacuum håller det 21/, mol. H,O, hvilka bortgå vid 110° C. Beräknadt. Funnet. Ba == 1080 17,59 21/,H,0 — 5,87 5585. Bromeymolsulfonsyrans inverkan af natriumamalgam. Bariumsaltet löstes i vatten och natriumamalgam tillsattes portionsvis. För att påskynda reaktionen uppvärmdes något. N 2 \ ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 21 Efter en stunds inverkan gaf lösningen stark reaktion för brom med silfversalt. Efter ett dygns inverkan affiltrerades qvick- silfret och lösningen surgjordes med saltsyra och afdunstades till torrhet, tills återstoden ej längre luktade klorväte. Derefter utkokades saltmassan med starkaste alkohol, som lemnar klor- natrium olöst. Vid alkohollösningens afdunstning återstod emeller- tid en fast massa, bestående af tunna fjäll, hvilken innehöll natrium och saledes utgjordes af natriumsaltet af cymolsulfonsyra. Då den fria syran således förmar utdrifva klorväte ur klornatrium, ‘ helt säkert beroende pa klorvätets flyktighet, löstes saltmassan 1 vatten och försattes med den beräknade mängden svafvelsyra, hvarefter lösningen afdunstades till torrhet och den fria syran utdrogs med alkohol. Sedan alkoholen bortkokats, löstes 1 vat- ten och kokades med bariumkarbonat. Den affiltrerade lösnin- gen gaf efter koncentrering vid afsvalning glänsande blad af normala cymolsulfonatets utseende och sammansättning. För jämförelses skull har jag framstält sulfonsyran af vanlig cymol, hvars bariumsalt fuliständigt liknade detta. Torkadt i exsicca- tor, innehåller det 3 molekyler kristallvatten, hvilka bortgå vid 160° C. [C,.H},50,0], Ba + 3H,O fordrar: Beräknadt. Funnet. Bau 209220 994 22,53 3H,0 — 8,75 8,60. Då denna cymolsulfonsyra är sammansatt enligt konstitu- tionsformeln C. CH, MA x HOZ \C.SO,0H | HC CH a C.CH,.CH,.CH, framgår af detta resultat i första rummet, att sulfonsyregruppen vid cymidins sulfonering ingått i ortoställning i förhållande 22 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O0. CYMOLSERIERNA. till metylgruppen, och att således cymidinsulfonsyran är sam- mansatt enligt I eller 2 af de a sidan 17 anförda formlerna. Sasom redan är nämndt, bildas alltid paraderivat, savida ej uteslutande, med vexlande jemförelsevis obetydliga mängder ortoderivat, då en sur grupp inträder i ett amidoderivat, som ej innehåller hydroxyl. Då nu i detta fall blott en enda sul- fonsyra bildats, torde man kunna vara fullt säker på, att de nyss beskrifna nya föreningarne hålla sulfonsyregruppen i para- ställning i förhållande till NH, -, resp. N = NOH -, OC,H, -, och Br-grupperna. Da, såsom jag straxt skall söka bevisa, propylgruppen är normal i dem alla, kan deras konstitution således åskådliggöras genom följande formel: C. CH, HOSO, . ij Nen HC CR NY C. CH, . CH, . OCH, Hvad propylgruppen vidkommer, har således en molekylär omlagring egt rum från isopropyl i nitrokuminol till normal propyl i cymolsulfonsyran. Att denna inträffade vid nitrocymy- lenkloridens — C,H, . CHC],. C,H, . NO, — reduktion till cy- midin, hvilken skedde vid långvarig kokning med zink och salt- syra, lider väl intet tvifvel. Ingen af de andra använda reak- tionerna är af natur att kunna föranleda en omlagring utom möjligen inverkan af natriumamalgam vid bromeymolsulfonsyrans reduktion till cymolsulfonsyra. Gäller det sålunda att välja emellan dessa tvenne reduktionsprocesser, kan man ej vara tvek- sam i valet. Den föregående är mycket mer ingripande, genom densamma reduceras nitrogruppen och samtidigt elimineras två kloratomer, genom den senare endast elimineras en bromatom. Skulle man då kunna antaga, att isopropylgruppen förblef obe- rörd under den förra, men omlagrades under den senare? Detta x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 23 är sa mycket mer omöjligt, som PATERNÖ och SPICA !) visat, att isopropylderivatet kumylkorid C,H, . C,H,.CH,Cl vid samma behandling (med zink och saltsyra i kokning) öfvergar i normal cymol. Da således eymidinen måste vara ett normal-propyl- derivat, blir följden häraf, att tymol ock håller normal propyl. Vi öfverga nu till en sammanställning af alla de fall, i hvilka det numera blifvit klart, att en omkastning inom propyl- gruppen eger rum, för så vidt nemligen de falla inom cymol- och kuminserierna. Isopropyl omlagras i normalpropyl i följande fall: 1) Kumylklorid CH ger vid kokning i alkoholisk Da lösning med zink och saltsyra vanlig cymol. PATERNO och SPICA!). 2) Kuminalkohol ger vid kokning med zinkgratt vanlig ey- mol KRAUT ?)a) JACOBSEN ?)b). CH” 3) Nitroeymylenklorid CH, NO? ver, såsom ofvan är CHCI? visadt, vid kokning med zink och saltsyra cymidin, hvilken korre- sponderar med normal cymolsulfonsyra. Normal propyl omlagras i isopropyl i följande fall: 1) Vanlig normal cymol öfvergar i organismen till kumin- syra. NENCKI & ZIEGLER ?)a), JACOBSEN 3)b), V. GERICHTEN ?)c). 2) Cymol ger vid skakning med natronlut och luft kumin- syra. NENCKI?). !) Jahresbericht 1879 p. 369. 2) a) Ann. d. Chem. u. Pharm. Bd. 192 p. 224. »b) Ber. d. Deutsche chem. Gesellsch. XII p. 454. a) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. V. p. 749; 5) XII p. 1512; c) XI p- 369. Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XIV p. 1144; Journal f. pr. Chem. N.F. 23 p. 96. — = Se > 24 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O0. CYMOLSERIERNA. 3) Normal eymolsulfonsyra ger vid oxidation med kameleon i C(CH,),OH alkalisk lösning oxyisopropylsulfobenzoesyra Ge ran COOH R. MEIJER & BONER!). 4) Thymol, sasom ofvan är visadt, ett normalt propylderivat, ger vid smältning med kali samma oxykuminsyra, som erhålles ur amidokuminsyra med salpetersyrlighet och vatten [BARTH] ?). Att denna amidokuminsyra, erhällen genom reduktion af nitro- kuminsyra med svafvelamonium3) eller ferrohydrat*) skulle hålla normal propyl, finnes intet skäl att antaga. Att den innehäller isopropyl är så mycket säkrare, som jag erhållit dess acetyl- derivat genom metylkumazonsyrans reduktion med natriumamal- gam (l. c.). BEILSTEIN har visserligen i sin »Handbuch der Organischen Chemie» uppfört thymooxykuminsyra såsom ett nor- malt propylderivat, men detta synes uteslutande vara beroende deraf, att han kommit att upptaga den ur B-isocymolsulfonsyrans natriumsalt genom smältning med kali erhållna syran såsom 3-oxykuminsyra, hvilken i sådant fall skulle vara isomer med ifrågavarande thymooxykuminsyra och sjelf innehålla isopropyl. Nu är emellertid denna syra icke oxykuminsyra, utan sasom JACOBSEN 7) sjelf anger en m-homosalicylsyra och kan således icke alls hafva något inflytande på uppfattningen af thymooxy- kuminsyrans konstitution. 5) Karvakrol, normal oxycymol, ger vid smältning med kali en oxykuminsyra, som utan tvifvel är identisk med den ur «-iso- cymolsulfonsyrans natriumsalt genom smältning med kali erhållna oxykuminsyran, hvilken utan all fråga håller isopropyl. JACOB- SEN, som hade undersökt begge"), fann visserligen den förras smältpunkt vara 93” och den senares 88” C., men tillägger: »die 1) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XIV p. 1136, 2391. 2) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XI p. 1571. 3) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XIII p. 1661. #) Öfversigt af K. Vet. Akad. Förh. 1883 N:o 7 p. 48. 5) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XII p. 483. 6) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XI p. 1061 och XII p. 432. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 25 Säure verhält sich gegen Lösungs- und Fällungsmittel durchaus wie die ihr in jeder Beziehung sehr ähnliche Isooxycuminsäure aus Carvacrol. Att nu blott pa grund af denna smältpunkts- differens af 5° anse de bada syrorna vara olika och ega hvar sin särskilda konstitution, torde vara förhastadt, da a ena sidan alla de andra egenskaperna sammanfalla och å andra man har ett nära liggande exempel på, att en smältpunktsdifferens af så pass få grader understundom ingenting betyder. R. MEIJER och E. MÜLLER!) erhöllo nemligen vid sin syntes af kuminsyra i bör- jan ett preparat, som smälte vid 110° C. i st. f. 116—117, och hvilket icke genom några reningsprocesser, sublimation, destilla- tion med vattenangor, omkristallation af salter o. s. v. kunde bringas att antaga normal smältpunkt, och detta fastän syran i sjelfva verket var den rätta kuminsyran. Framhållas bör äfven, att skilnaden i egenskaper mellan i öfrigt lika sammansatta propyl- och isopropylderivat i alla hittills kända fall är ganska betydlig t. ex. kuminsyrans och normalpropylbenzoösyrans smält- punkter resp. 117 och 140 eller cymolsulfonsyrornas bariumsal- ter, hvilka kristallisera högst olika och ega olika sammansätt- ning. För öfrigt är a priori att vänta, att i ifrågavarande fall en omkastning från propyl till isopropyl skall ega rum, då så- som i 4) är visadt, den fullt analoga tymolen vid samma reak- tion öfvergår i ett isopropylderivat. Ser man nu på de fall, hvari en omkastning från isopropyl till propyl eger rum, finner man att i dem alla samtidigt en öfvergang från kuminserien till cymolserien har inträffat. Kumyl- klorid är nemligen framstäld ur kuminalkohol genom inverkan af klorvätegas och nitrocymylenkloriden ur nitrokuminol med fosforpentaklorid: båda äro kuminsyrederivat. Riktar man åter uppmärksamheten på omlagringarne fran propyl till isopropyl, finner man, att i alla 5 fallen samtidigt en öfvergång från cymolserien till kuminsyrederivat har egt rum. Detta kan nu uttryckas på det sättet, att när alkoholgrup- pen eller aldehydgruppen har öfvergått i metylgrupp, så har 1) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XV. p. 1903. 26 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O. SYMOLSERIERNA. samtidigt isopropyl omlagrats i propyl, och da metylgruppen åter öfvergatt i karboxylgrupp, har propyl omlagrats i isopropyl. Det ligger i sadant fall nära till hands att antaga, att det just är metylgruppens närvaro, som föranleder närvaron af propyl och karboxylgruppens närvaro, som föranleder närvaron af isopropyl. Metylgruppen skulle saledes, om man sa far säga, bäst trifvas tillsammans med en i paraställning staende propylgrupp och en karboxylgrupp äter med en i paraställning stående isopropylgrupp. FAT | ZE : NCH,CH,CH,; HOCOS Net CH,< la Ss CH; cymol. | kuminsyra. Hvarpa detta skulle bero, derom vet man för närvarande intet. Man torde dock lämpligen kunna föreställa sig saken så, att atomernas jemvigtslägen inom molekylen på detta sätt blifva de bästa och att derför atomerna sträfva att intaga just desså lägen. Att omlagringarne i sjelfva verket äro beroende på metyls eller karboxyls närvaro synes framga af ganska manga fakta, hvilka rent af tvinga till ett sådant antagande. R. MEIJER fann, att såväl normalcymol- som isocymolsul- fonsyra vid oxidation med kaliumpermanganat i alkalisk lösning ger samma oxyisopropylsulfobenzoösyra CH, Hl ee OH Noel N CH. ‚C00H ch, / 3 UT SO,OH CH, ICH COH< An? c,11£50,0H CH. CH,CH,CH,) men att vid alldeles samma behandling väl isopropylbenzolsul- fonsyra, men ej normal propylbenzolsulfonsyra ger oxyisopropyl- benzolsulfousyra. Hvarför omlagras nu den normala propylgrup- pen i förra fallet men ej i det senare? Jo alldeles säkert endast derför att i förra fallet finnes en metylgrupp, som oxideras till karboxyl men ej i det senare, ty någon annan skilnad förefinnes ej. x ÖFVERSIG'T AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 27 När cymolsulfonsyra smältes med kali, uppstär karvakrol, som fortfarande innehäller normal propyl, da den vid destilla- tion med fosforpentasulfid ger vanlig eymol. Men när karvakrol smältes med kali så, att metylgruppen oxideras till karboxyl, så inträffar omlagring och oxykuminsyra uppstår. Man känner icke något enda fall, hvari man kunnat öfvergä från kuminserien till cymolserien, utan att samtidigt en ombild- ning fran isopropyl till propyl egt rum. I alla de fem fall, i hvilka man öfvergätt från cymolderivat till kuminsyrederivat, inträffar likaledes omlagring. I ett fall, som dock "hör hit, ehuru ej utgångspunkten är ett cymolderivat, har man verkligen erhållit ett normalt propylderivat. Om man nemligen oxiderar dipropylbenzol med salpetersyra, erhålles nor- malpropylbenzoösyra!). Detta synes nu tala emot den nyss upp- stälda förklaringen, ty i öfverensstämmelse med denna; borde äfven nu kuminsyra bildas, och detta är i sjelfva verket ock det enda faktum, som skulle kunna tala emot den nyss uppstälda satsen. Emellertid torde det vid närmare skärskadande icke ega stor betydelse. Om nemligen atomernas jemvigtslägen inom molekylen blifva de bästa, då propyl ingår i cymolderivat och isopropyl ingår i kuminderivat, och detta i de fall, då tillfälle dertill ges, föranleder omkastningar inom propylgruppen, så är detta dock icke till den grad afgörande, att icke äfven isocymolderivat och normala kuminsyrederivat öfverhufvud kunna existera. Man känner t. ex. på syntetisk väg framstälda både isocymol och normal propylbenzoösyra. Det är derför ej heller otänkbart, att förhållandena kunna vara sådana, att äfven vid en oxidations- process en normal propylbenzoösyra kan bildas i trots af en stark benägenhet för bildning af isopropylbenzoösyra. Nu är det en väsentlig skilnad mellan de oxidationsprocesser, hvarige- nom vanlig kuminsyra eller derivat derat uppstått, och hvilka föranledt omkastning från propyl till isopropyl, a ena sidan, och den oxidationsprocess, hvarigenom propylbenzoösyra bildats, a !) H. KÖRNER Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XI p. 1866. 28 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINSYRE- O0. CYMOLSERIERNA. LÄ den andra. I förra fallet har oxidationen alltid skett i alkalisk lösning med mer eller mindre långsamt verkande reagens, under det att i det senare den häftigt verkande salpetersyran varit oxidationsmedlet. Osökt synes derför den förklaringen vara, att i det senare fallet oxidationen skett så bradstörtadt, att någon omlagring af propylgruppen ej hunnit inträda. Möjligt och icke alldeles osannolikt är för öfrigt, att reaktionernas olika förlopp varit beroende på oxidationsmedlens sura eller alkaliska egen- skaper. Af intresse vore att låta kaliumpermanganat i alkalisk lösning inverka på normalpropylbenzoösyra. Kanske skulle ten- densen till bildning af isopropylderivat vara nog stark att för- anleda en öfvergång'i oxyisopropylbenzoösyra !). Af hvad sålunda blifvit anfördt, torde det framgå, att frå- gan om propylgruppens natur i cymol- och kuminserierna, som på grund af en mängd skenbart hvarandra motsägande moleku- lära omlagringar hittills varit minst sagdt svårbegriplig, finner en enkel och klar lösning genom följande ur de hittills bekanta fakta framgående sats: : ; Om 1 ett benzolderivat en metyl- eller en karboxylgrupp är stäld i paraställning till en propylgrupp, utöfva dessa grupper inverkan på den senare så, att metylgruppen predisponerar tull bildning af normal propyl, karbowylgruppen till bildning af iso- propyl, eller som man kan föreställa sig det, jemvigtsläget inom molekylen blir det bästa, för så vidt metylgruppen står tillsam- man med normal propyl och karboxylgruppen med isopropyl och atomernas sträfvan att intaga det naturligaste jemvigtsläget inom molekylen är nog stark att kunna föranleda omkastningar inom SKE Re i sagda riktning. ') Sjelf ämnar jag ej utföra försöket, då jag saknar det derför nödiga utgångs- materielet: dipropylbenzol. 29 Ofversist al Kongl. Vebensk aps-Akademiens Wörhandlingar 1884. N:o 2. Stockholm. Diatomaceerna i Kürzınss exsikkatverk: Algarum aque duleis germanicarum Decades. Af N. G. W. LAGERSTEDT. Tall. VIII [Meddeladt den 13 Februari 1884.] Andamälet med denna uppsats är att försöka lemna ett bidrag till utredande af diatomaceernas synonymik. Det är kändt, att största delen af de beskrifningar och bil- der öfver diatomaceer, hvilka hos KUTZING (likasom öfriga äldre författare) förekomma, äro sa beskaffade, att man på grund af dem icke med säkerhet kan afgöra, hvilka arter verkligen afses.!) Den enda möjligheten att säkert bestämma detta, erbjuder granskningen af originalexemplar. Det är resultatet af en sadan granskning som här framlägges. I Riksmusei i Stockholm ego finnes ett exemplar af det algexsikkatverk ?), som KUTZING i början af 1830-talet utgaf, och hvilket utan tvifvel numera är mycket sällsynt ?). Genom Intendenten Professor WITTROCKS välvilja har detsamma stälts till min disposition i och för undersökning af der meddelade diatomace-former. 1) Jämf. Heıg. Consp. Diat. Dan. p. 6 och följ. samt Grun. i Bot. Centralbl. B. 10 (1882), p. 385. 2) F. T. Künzıne. Algarum aqua duleis germanicarum Decas 1—16. Halis Saxonum 1833 —1836. 3) I A. DE CANDOLLES Phytographie uppgifvas endast två botaniska samlingar såsom varande i besittning deraf. Bland dessa är icke Riksmuseum i Stock- holm. Af Grunows skrifter framgår äfven, att han haft tillgång till det- samma. 30 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. Ifrägavarande exsikkatverk innehäller inalles 160 nummer. Under 32 af dessa meddelas diatomaceer !). Af sistnämda num- mer äro 4, under hvilka tva arter meddelas, hvadan hela anta- let lemnade diatomace-arter utgör 36. Vid framställningen af det resultat, dessas granskning lem- nat, har följande ordning iakttagits: ; Artens nummer och namn i exsikkatverket. Inom parentes dekadens nummer och utgifningsår; | Fullständigt aftryck af den tillsammans med arten i exsik- katverket hörande texten; Synonym; Anmärkningar och diskussion; samt till sist såsom resultat af det föregående: £ Det namn, den lemnade arten rättast bör bära, försävidt detta varit mig möjligt att afgöra. Af synonym har jag anfört tre hufvudsakliga kategorier. En kategori afser att angifva den ifrågavarande formens öfver- ensstämmelse med bilder och beskrifningar, meddelade i nyare arbeten. Att W. SMITHS Synopsis of the British Diatomacer samt VAN HEURCKS Synopsis des Diatomées de Belgique här- vid oftast blifva anförda, är naturligt. Tillsammans med dessa synonym anföras någon gång sådana från arbeten, i hvilka med- delas upplysningar om den i fråga varande artens ställning i förhållande till andra närstående. En annan kategori af syno- nym utgöres af sådana från KÜTZINGS egna arbeten. Vid dessas anförande har jag i allmänhet förutsatt, att de äro att anse som fullt säkra, äfven när beskrifningarna och” bilderna äro otillfreds- ställande, ifall KürzınG sjelf på de ställen, hvarifrån synonymen hemtats, hänvisar till exsikkatverket eller i detta till det ställe, hvarifrån synonymet är taget. Den tredje kategorien innefattar sådana synonym, som stå i samband med det namn, med hvil- ket den i fråga varande formen vanligen benämnes eller rättast bör benämnas. Endast i få fall hafva dock synonym af denna 1) Häri inräknas icke de fall, då former meddelas som diatomaceer, hvilka se- dan visat sig ej tillhöra dessa växter. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, No 2. 31 art behöft att särskildt upptagas; vanligen höra de till en af de bada andra kategorierna. Vid synonymens anförande har stundom någon afvikelse från den kronologiska ordningen skett, i afsigt att ställa tillsammans dem, som äro hemtade från KUT- zINGS arbeten. N:o 1. Frustulia Ulna (Dec. 1, 1833). »Frustulia Ulna Ktz. Frustulis acicularıbus spar- sis liberis sine strato mucoso, diametro 24—32-plo longioribus'), altero- latere linearibus et binatim-qua- ternatim cohaerentibus truncatis, altero latere lineari- lanceolatis, utrinque acutis. (Bacillaria Ulna Nitzseh!). Zwischen Oonfervenfäden bei Weissenfels.» Syn.: 1817. Bacillaria Ulna NırzscH Beitr. Infus. p. 99, T. 5. 1832. Synedra Ulna EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1831, p. 87. | 1838. Synedra Ulna EHRENB. Infus. p. 211, T. 17, f. 1. 1833. Frustulia Ulna Kürtz. i Linn. B. 8, p. 552, T. 14, f. 21. 1844. Synedra Ulna Kürz. Bac. p. 66, T. 30, f. 28. 1845. Synedra Ulna Kürz. Phyc. germ. p. 75. 1849. Synedra Ulna Kürz. Spec. Alg. p. 44. 1880. Synedra Ulna BRUN Diat. Alp. Jur. p. 125. 1881. Synedra Ulna VAN HEURCK Syn. Diat. Beleg. p. 38. Strie transv. 8—10 in 10 #. Long. 126—129 «. ‚ Lat. 7—8 u. Fig. nostr. 1. Exemplaren temligen lika f. 7 hos VAN HEURCK anf. st. der angifven som hufvudformen af S. Ulna, dock äro ändarna pa denna bild något smalare. Af Kürzınts bilder föreställa de 1) »Im Texte der l:ten Decade meiner Süsswasseralgen habe ich das Verhältniss der Länge der Frustulen zur Breite derselben zu gross angegeben» Kurtz. i Linn. B. 8, p. 552. 32 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. i Bac. tydligen samma form som den i Dekaderna meddelade, ehuru ätminstone öfre ändan på bilden längst till höger teck- nats något för smal. Huruvida åter figurerna i Linn. höra till denna form, torde trots hänvisningen till Dec. vara osäkert; i sådant fall äro åtminstone dessa figurer icke korrekta. De anf. fig. hos NITZSCH och EHRENB. föreställa högst sannolikt samma art, åtminstone om arten fattas så vidsträckt som VAN HEURCK anf. st. — och såsom oss synes, med allt skäl — gjort. Synedra Ulna (NITZSCH) EHRENB. N:o 2. Sigmatella Nitzschii (Dec. 1, 1833). »Sigmatella Ktz. Frustula plana, a planitie visa: in formam liter S flexa, medio demum stria longi- tudınalı dividenti notata, a latere visa: recta. Sigm. Nitzschü Ktz. Frustulis utrinque obtusis. (Bacillaria sigmoidea Nitzsch!.. In dem im Früh- jahre auf stehenden Wässern schwimmenden Schaume.» Syn.: 1817. Bacillaria sigmoidea NITZSCH Beitr. Infus. p. 104, T. 6, f. 4—6. 1833. Frustuka Nitzschiü KÜTz. ı Linn. B. 8, p. 552 Elan, 33, 1844. Synedra sigmoidea KÜTZ. Bac. p. 67, T. 4, f. 36, 37. .1845. Synedra sigmoidea Kürz. Phye. germ. p. 76. 1849. Sigmatella Nitzschiü Kütz. Spec. Ale. p. 18. 1853. Nitzschia sigmoidea W. SM. Syn. Brit. Diat. V. I. 1p:u38,, PN 3,28.31048 1880. Nitzschia sigmoidea BRUN Diat. Alp. Jur. p. 104. PD 223. 1881. Nitzschia sigmoidea VAN HEURCK Syn. Diat. Bele. P. 63, f. 5—7. Stri® transv. 22—24 in 10 u. Puncta carinalia 6—9 in 10 u. | NWitzschia sigmoidea (NITZSCH) W. SM. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 33 N:o 3. Melosira orichalcea (Dec. I, 1833). »Melosira orichalcea Ktz. Czxspite lutescente vel fuscescente, filis tenerrimis paululum attenuatis, ar- ticulis ad tenuiorem finem cylindrieis hyalinis stria singula vel binis notatis, diametro 2—3plo loneiori- bus. (Conferva orichalceea Mert.) In langsam flies- senden Gräben in Thüringen.» Under detta nummer meddelas tvänne Melosira-former, såsom KÜTzInG sjelf i Bac., Phyc. germ. och Spec. Alg. pa- pekar; den ena mindre och med temligen starka punkter utefter förbindelselinien mellan cellerna, den andra större och saknande sadana punkter. Vi meddela först synonym till den första af dessa former, sedan till den andra. a) Syn.: 1841(?). Gallionella erenulata EHRENB. i Berl. Akad. Ber. 1841, p. 205. 1843. Gallionella crenulata EHRENB. i Berl. Akad. Abh., 1841, p2306,. (1.2, 1, f. 21, 7.3, 1], 28), PAR a. 1844. Melosira ttalica B crenulata Kütz. Bac. p. 55, IE re 1845. Melosira erenulata KüÜTz. Phye. germ. p. 69. 1849. Melosira italica ß erenulata KÜTz. Spec. Alg. p- 30. 1856. Orthosira orichaleea W. SM. Syn. Brit. Diat. NS 227 190 ll, 12358, 1% Seh 1882. Melosira crenulata VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 88. PETIT i Brebiss. 1880 p. 106 föreslår att utbyta slägtnam- net Melosira mot Gaillonella, såsom varande äldre. Det ännu äldre namnet Lysigonium, hvilket gafs af LINK (i NEES ') »Melosira orichalcea, M. italica, et M. italica var. 2 crenulata Kütz. Bac. ....ad specim. quae dedit am. De Brébisson.» W. Sm. anf. st. p. 61. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 41. N:o 2. 3 34 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. AB EsEnB. Hor phys.) 1820, förkastar han, emedan, såsom han uppgifver, LINK derunder skulle hafva inbegripit atskilliga an- dra alger bl. a. Oscillarieer. Sa är dock icke förhållandet. Till sitt slägte Lysigonium hänför LINK endast »Conferva mo- niliformis» och »lineata», hvilka båda väl tvifvelsutan äro Melosira-former. Skall derföre, såsom rättast synes vara, namnet Melosira gifva vika, bör namnet Lysigonium upp- tagas (jämf. EHRENB. Infus. p. 166) och nu i fråga varande form sålunda rätteligen benämnas: Lysigonium crenulatum (EHRENB.) b) Syn.: 18(16— 22) Conferva orichalcea MERT. i JÜRG. exs. Dec. 12, N:o 2, (Sec. KÜTz.!) .et RABENH.) 1833. Melosira orichaleea KÜTZ. i Linn. B. 8, p. 71 (ex parte?). 1833. Melosira orichaleea KÜTz. i Linn. B. 8, p. 588, T. 17, f. 68 (ex parte?). 1844. Melosira orichalceea Kürtz. Bac. p. 54, T. 2, f. 14, 1— 3. 1845. Melosira orichaleea Kürz. Phyc. germ. p. 69. 1849.. Melosira orichalceea KÜTZ. Spec. Alg. p. 29. Savidt jag kan finna, är denna form samma art, som af KÖTZING längre fram i dekaderna (N:o 79) lemnas under namn af Melosira varians. Jämf. GRUNOW i Bot. Centralbl. B. 1 (1880), p. 255. Då jag emellertid ej anser mig böra afgjordt uttala mig för deras samhörighet, ma tills vidare som rätta namnet för ifrågavarande form upptagas: Lysigonium orichalceum (MERT.). N:o 4. Diatoma fenestratum (Dec. 1, 1833). »Diatoma fenestratum Lyngb. Hydroph. dan. t. 61. An Conferva glomerata bei Halle.» !) »Conferva orichalcea MERTENS! ex specim. authent.» Kurtz. Bac. p. 54. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 35 Syn.: 1824. Diatoma vulgaris BORY i Diet. d’hist. nat. T. 5, 3 p. 461? 1833. Diatoma vulgare KÜTz. i Linn. B. 8, p. 582, T. 17, f 66. 1844. Diatoma vulgare Kürz. Bac. p. 47, T. 17, f. : 15, 1—4. 1845. Diatoma vulgare Kürtz. Phyc. germ. p. 64. 1849. Diatoma vulgare Kürz. Spec. Alg. p. 16. 1856. Diatoma vulgare W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 2, p- 39, P. 40, f. 309. 1862. Diatoma vulgare GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh. B. 120 ps 303: 1881. Diatoma vulgare VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 50, f. 1—6. Den här meddelade formen öfverensstämmer i ans. till cel- lernas form helt och hållet med nok 4,7. 17 I RKUTZ Bac. Diatoma vulgare »BORY.» N:o 11. Frustulia coffeeformis (Dec. 2, 1833). »Frustulia coffeceformis Ag. Strato luteo—fus- cescente mucoso, e frustulis cymbiformibus in ellip- soidem coadunatis utroque apice hyalinis et rotun- dato—obtusis medio macula oblonga fuscescenti notatis dein separatis constituto. Ag. ic. alg. t. 2.') Auf dem Bruchteiche bei Tennstädt in Thüringen schwimmend.» Syn.: 1830. Cymbella eymbiformis AG. Consp. Diat. p. 10. ? 1833. Frustulia eymbiformis Kürz. i Linn. B. 8, p. 539, 1. 13.222108 1844. Cocconema cymbiforme Kürz. Bac. p. 80, T. 6, f. 12. 1845. Cocconema ceymbiforme Kürz. Phye. germ. p. 86. 1849. Cocconema cymbiforme Kürz. Spec. Alg. p. 59. 1) »Exel. Syn.» Kürz. i Linn. B. 8, p. 540. 36 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. 1853. Cocconema ceymbiforme W. SM. Syn. Brit. Diat. Ve p.2400P2223, 1. 220. . 1875. Cocconema cymbiforme A. SCHM. Atl. Diat. H. 3, T. 10, f. 13 (»Originalexempl.») 1880. Cymbella cymbiformis VAN HEURCK, Syn. Diat. Bele, Prr2.f. 11. Öfverensstämmer helt och hållet med anf. fig. hos VAN HEURCK och A. ScHM. A anf. fig. i Kürz. Bac. hafva cellerna till venster fullt liknande form. Figuren hos W. SMITH har - något spetsigare ändar. HEIBERG (Consp. Diat. Dan. p. 107) och GRUNOW (i Vet. Akad. Handl. B. 17, N:o 2, p. 26) uppgifva slägtnamnet Cocco- nema vara äldre än Cymbella. Sa är dock icke förhållandet. Slägtet Cymbella uppstäldes af AGARDH i Consp. Diat. 1830, Coccone:ra af EHRENBERG i HEMPRICH et EHRENB. Symb. phys. (Phytozoa etc. fol. b) 1831. — Berl. Akad. Abhandl. 1829, som af HEIBERG anf. st. uppgifves såsom platsen för Cocconemas uppställande, är ännu senare; den bär trycknings- året 1832. Då slägtet Cocconema säkerligen icke kan skiljas från Cymbella, bör alltså det senare namnet bibehållas. Jämf. GRUN. i Vet. Akad. Handl. anf. st. Cymbella cymbiformis »AG.» N:o 12. Achnanthes exilis (Dec. 2, 1833). »Achnanthes exilis Ktz. Corpusculis quadratis minu- tissimis lutescentibus, angulis acutis, e frustulis 2—6 compositis, filo demum elongato tenuissimo. An Con- ferven bei Tennstädt.» Syn.: 1833. Achnanthes exilis Kürz. i Linn. B. 8, p. DONE 1657.53. 1844. Achnanthes ewilis Kürz. Bac. p. 76, T. 21, f. 4. 1845. Achnanthes exilis Kürz. Phye. germ. p. 82. 1849. Achnanthes ewilis Kürz. Spec. Ale. p. 54. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2%. 37 1856. 1880. 1880. Achnanthes exilis W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 2, p. 29, Bas 3 03R): Achnanthes ewilis GRUN. i Vet. Akad. Handl. B. 17, N: 222: Achnanthes exilis VAN HEURCK, Syn. Diat. Beleg. P. 27, f. 1619. Öfverensstämmer till cellernas form mest med anf. fig. hos VAN HEURCK. På KÖTZINGS fig. i Bac. äro skalytans ändar något spetsigare; på de flesta af anf. fig. hos W. SM. är skal- ytan jämförelsevis något smalare. Arten är här först uppstäld. N:o 13. Achnanthes exilis KÜTZ. Gomphonema geminatum (Dec. 2, 1833). »Gomphonema geminatum Ag. Lyngb. t. 70. In Bächen an Wasserpflanzen in Thüringen.» Syn.: 1810. 1819. 1838. 1833. 1833. 1844. 1845. 1849. 1853. 2) DNA od Ulva olivacea Horn. i Fl. Dan. T. 1429.?? Echinella olivacea LYNGB. Tent. Hydr. Dan. p. 209, T. 70, C, 1—3.2) Gomphonema? olivaceum EHRENB. Infus. p. 218, 105 ehe Frustulia olivacea KÜTz. i Linn. B. 8, p. 556, T. 14, f. 31. @Fomphonema Leibleini Kürz. i Linn. B. 8, p. 568, T. 15, f. 46. Gomphonema olivaceum Körtz. Bac. p. 85, T. 7, f. 13, 15,3) Gomphonema olivaceum KÜTz. Phyc. germ. p. 88. Gomphonema olivaceum Kürz. Spec, Alg. p. 64. Gomphonema olivaceum W. SM. Syn. Brit. Diat. Mi Lp. 80, 22910247. . ad specim.» W. Sm. anf. st. p. 29. 2) »ad specim». W. Sm. 3) »Ad spec. auth.» Herz. Consp. Diat. Dan. p. 96. Jämf. Hrız. anf. st. p. 16. 38 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. 1880. Gomphonema olivaceum VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 25, f. 20—23. Fullt öfverensstämmande med anf. fig. hos W. SM. samt f. 20, b och 21 hos VAN HEURCK. Fig. 13 anf. st. i KÜTZ. Bac. föreställa patagligen också alldeles samma form. Artnamnet olivaceum härrör från HORNEMANN anf. st. Det är dock omöjligt afgöra, hvad bilden derstädes föreställer. Intet talar för, att det är ifrågavarande art, det torde ej ens vara någon diatomacé. Originalexemplar till densamma finnas icke!). Under sådana förhållanden synes ej annat böra komma i fråga än att anföra LYNGBYE som auktor. Gomphonema olivaceum (LYNGB.) EHRENB. N:o 21. Achnanthes intermedia (Dec. 3, 1833). »Achnanthes intermedia Ktz. Corpusculis subqua- dratis mediocribus rectiusculis lutescentibus; striis transversalibus ternis (e quibus media ceteris duplo crassior); fasciis binis longitudinalibus; filo brevi crassiusculo.. — An einer jungen Ulva intestinalis, die ich von Berlin erhielt.» Syn.: 1833. Achnanthes intermedia Kürz. i Linn. B. 8, p. 576, 101656: ‚ 1844. Achnanthes intermedia KÜTz. Bac. p. 76, T. 20, f. 6. 1845. Achnanthes intermedia KÜTZ. Phyc. germ. p. 83. 1849. Achnanthes intermedia KÜTZ. Spec. Alg. p. 55. Ofriga synonym se under N:o 42. Strie transv. 8—9 in 10 u. Long. 28—55 u. Lat. 11—124. Fig. nostr. 2. Ifragavarande art, som här först uppställes, är en form, om den ens sa kan kallas, af Achnanthes subsessilis KÜTz. Den skiljes endast derigenom, att skalytans ändar äro nagot min- dre rundade och hafva en svag antydning till kilformig tillspets- ') HEıe. anf. st. p. 16. \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2, 39 ning. Denna olikhet tyckes åtminstone vanligen förefinnas mel- lan de under N:o 21 och N:o 42 (»A. subsessilis») meddelade for- merna. Att emellertid härpa intet särskiljande af arter, knappast uppställande af särskilda varieteter kan grundas, torde vara klart. KÜTZING sjelf anmärker äfven Linn. anf. st. p. 577, att de båda arterna äro hvarandra »mycket lika och torkade knapt kunna åtskiljas». I beskrifningen och på bilderna i Bac. fram- håller han olikheten i ändarnas form och detta starkare än de i Dec. meddelade exemplaren gifva anledning till. I Bac. och på andra ställen angifver han visserligen också några andra skilnader mellan A. intermedia och subsessilis. De af dessa skilnader, som kunnat undersökas å de i dekaderna med- delade exemplaren (de öfriga äro alldeles oväsentliga, ex. de som röra de lefvande cellernas inre beskaffenhet), förefinnas emel- lertid icke i verkligheten. W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 2, p. 28 anför »ad specim. auth.» A. intermedia Kürz. Bac. såsom synonym till A. bre- vipes. I skalytans form ligger visserligen en antydning till närmande ät denna art, men exemplaren i Dec. höra dock, sasom nämts, otvifvelaktigt till A. subsessiliss. En annan fråga är, huruvida ens den senare och A. brevipes kunna särhällas som arter; härom se GRUN. i Dresd. Isis, Sitzungsber. 1878 samt Vet. Akad. Handl. B. 17, N:o ZuPalS- Dä alltsa A. intermedia och A. subsessilis äro samma art, men det senare namnet är yngre (A. subsessilis uppstäl- des först under N:o 42 i Dec. 5 af nu behandlade verk), sa bör detta gifva vika för namnet A. intermedia. Anmärkas må, att namnet intermedia syftar på storleken; detta framgar dels af KÖTZINGS anmärkning i Linn. anf. st. p. 576, att den till storleken står emellan A. brevipes och exilis, dels också af Achnanthes-arternas diagnoser i Bac. Achnanthes intermedia KÖTZ. N:o 23. Licmophora minuta (Dec. 3, 1833). »Licmophora minuta Ag. Filo brevissimo crassius- culo; frustulis ceuneatis apice truncatis subinzquali- 40 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. bus flabelliformibus. Regensb. Flora 1827. — An verschiedenen Conferven in einem Brunnen bei Weis- senfels.» Det här lemnade materialet är mycket knapt, och jag har ej lyckats med säkerhet afgöra, hvilken art KÖTZING velat meddela. Så mycket är tydligt, att det är en Gomphonema. I profvet förekomma dock två former af detta slägte. Den ena, af hvil- ken jag kunnat närmare undersöka ett exemplar från skalytan, är G. olivaceum. Den andra, som jag dock icke fullt tydligt har sett från skalytan, liknar temligen den förra till form och stor- lek, men strimmorna äro finare och tätare. Detta, såväl som KÜTZINGS citat göra sannolikt, att den sistnämda formen är G. abbreviatum, och att det är denna, som han velat här meddela. Under förutsättning, att så är, meddela vi synonym för nämda art. Syn.: 1831. Gomphonema abbreviatum AG. Consp. Diat: p. 34.? 1833. Gomphonema brevipes Kürz. i Linn. B. 8, p. 568, TIDEN. i 1844. Gomphonema abbreviatum a brevipes KÜTZ. Bac. p. SAHNE 8, fe D. 1845. Gomphonema abbreviatum B brevipes Kürz. Phye. germ. p. 88. "1849. Gomphonema abbreviatum «brevipes KÜTZ. Spec. Als. p. 64. 1880. Gomphonema abbreviatum VAN HEURCK, Syn. Diat. Bels2 BP. 25, r. 16. Gomphonema abbreviatum »AG.» N:o 24. Exilaria Vaucheri& (Dec. 3, 1833). »Exilaria Vaucheri@ Ktz. Frustulis hinc solitariis hine subfasciculatis, insqualibus, minutissimis, basi cohzrentibus, linearibus, utringue obtusiusculis, hya- linis, medio lutescentibus. — Frustulia parasitica Ag. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 4] syst.?‘) — Häufig an Vaucheria clavata in einer Quelle bei Weissenfels.» Syn.: 1833. Ewilaria Vaucherie KÜTz. i Linn. B. 8, p. 560, TIS | 1844. Synedra Vaucherie Kürtz. Bac. p. 65, T. 14, f. 4, lg. Ag Bo 1845. Synedra Vaucherie KÖTz. Phyc. germ. p. 75. 1849. Synedra Vaucherie KÜTz. Spec. Alg. p. 44. 1867. Synedra Vaucherie EuL. Diat. Sp. Typ. N:o 39. (spec. orig.) 1881. Synedra Vaucherie VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. PRAOSSE 210019: : Frustulum a facie valvarum subasymmetricum, lineare vel sublanceolato-lineare, apicibus produc- tis, rotundatis, medio utrinque tumore parvo, altero magis eminenti, altero parum conspicuo. Stri& transv. 10—12 in 10 u, medio in latere tumoris magis emi- nentis deficientes vel prope deficientes, in altero latere breviores. Long. 1735 u. - Lat. 4,5—5 u. Fie. nostr. 3. | Jag har anfört de vigtigaste kännetecknen för denna art. da dessa (åtminstone de flesta) mig veterligen ingenstädes blifvit framhållna, och da arten, ehuru den synes vara mycket utmärkt, ända intill senaste tid ej blifvit riktigt uppfattad. Sat. ex. hör den form, W. SMITH, Syn. Brit. Diat. under detta namn beskrifver och afbildar, ej hit. Jämf. för öfrigt GRUN. i Wien. - Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 393, Vet. Akad. Handl. B. 17, N:o 2, p. 107 samt O'MEAR. i Ir. Acad. Proc. Ser. 2, V. 2, Sc. p. 313. Den pseudonodulus, hvarom GRUNOW i Vet. Akad. Handl. anf. st. talar, har jag ej kunnat se, såvida han ej der- med menar den större utbugtningen på skalytans midt (»einen einseitigen, halbkreisförmigen pseudonodulus»). 1) »excl. Syn. Agardhii» Kürz. i Linn. B. 8, p. 560. 42 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. Anmärkningsvärd är likheten i skalytans form mellan ifräga- varande art och Fragilaria &qualis yinzquidentata LA- GERST. i Bih. Vet.. Akad. Handl. B. 1, N:o 14, p. 16,T. 2, £.1. Jämf. äfven VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 45, f. 9—10 och tigurförklaringen dertill. S. Vaucheri& är här först uppstäld. Synedra Vaucherie KÜTZ. N:o 25. Gomphonema pohlisforme (Dec. 3, 1833). »Gomphonema pohlieforme Ktz. Frustulis clavato — — cuneatis oblongis apice truncatis, medio zona or- biculari notatis subcontractis, basi in flum plus mi- nus elongatum vel subnullum attenuatis. — An > Vaucheria clavata in einem fliessenden Graben bei Tennstädt.» Syn.: 1832. Gomphonema ? constrietum EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1830, p. 63. 1838. Gomphonema truncatum EHRENB. Infus. p. 216, 12. 18, 1: 1833. Gomphonema pohlieforme KÜTz. ı Linn. B. 8, p. 500,2. 16,.6.590. 1844. Gomphonema (constrietum) KÜrtz. Bac. p. 86, T. ol VR 2 Font 1845. Gomphonema constrictum Kürz. Phyc. germ. p. 89. 1849. Gomphonema constrietum KÜTz. Spec. Alg. p. 66. 1853. Gomphonema constrietum W. SM. Syn. Brit. Diat. VAN, ıp878, B.Y28f. 236, 1880. Gomphonema constrietum VAN HEURCK, Syn. Diat. Beler a2 3,41.05, 26. I profvet förekomma äfven andra Gomphonema-former, sasom G. acuminatum EHRENB. och G. subelavatum GRUN. (VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 23 f. 38 och följ.) eller en denna närstaende form. Att det är G. constrietum, som x ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 43 KürzınG här velat meddela, framgår emellertid af hans i Bac. lemnade figurer och anförda synonym. Gomphonema constrictum EHRENB. N:o 26. .Diatoma tenue (Dec. 3, 1833). »Diatoma tenue Ag. Strato luteo-fuscescente; fru- stulis diametro 4—6plo lonsioribus, utrinque subdi- latatis (siccitate subattenuatis), transverse zonatis. — An Üonferva glomerata.» Syn.: 1812. Diatoma tenuis AG. Alg. Dec. 1, p. 15.? 1812. Diatoma tenuis A@. ıi Sy. Bot. B. 7, T. 491, E04, 00% 1833. Diatoma tenue Önormale Kürz. i Linn. B. 8, p. SD, IN NYTT (OD 1844. Diatoma tenue d normale Kürz. Bac. p. 48, T. 17, in OB DS NO ING NAN NA 1845. Diatoma tenue S normale Kürz. Phyc. germ. p. 65. 1849. Diatoma tenue I normale Kürz. Spec. Alg. p. 17. 1856. Diatoma vulgare 8 W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 2, DIE RAN MVG 1862. Diatoma tenue Var. & normale GRUN. i Wien. Z. BE Ges. 2 VerhaB2212%2922302. Cost transy. 0810 10 0. Lons. 18.38 u. Lat. circa 4,5 u. Fig. nostr. 4. Då någon tillfredsställande figur af den här meddelade for- men icke mig veterligen finnes offentliggjord, har jag afbildat densamma. Såsom af denna bild synes, visar skalytans form ett närmande till D. vulgare, särskildt W. SMITHS var. 8." Af denna finnas också AGARDHska originalexemplar i GREVILLES herbarium under namn af D. tenue. I AGARDHS eget herba- rium ligger (enligt VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. förklaringen !) »Diatoma tenue Ag. ad specim. authen. in herb. Grev.» W. Sm. anf. st. p. 39. 44 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. till P. 50) under detta namn den hos VAN HEURCK anf. st. fig. 14, A, B afbildade hufvudformen till D. tenue. Diatoma tenue AG. forma. N:o 27. Melosira subflexilis (Dec. 3, 1833). »Melosira subflexilis Ktz. ÜGespite sordide fusco subrutilanti, filis subflexilibus attenuatis, articulis medio stria transversali notatis, ad crassiorem finem diametro subbrevioribus, ad tenuiorem diametro sub- longioribus, geniculis obscuris contractis. — An einer reissenden Stelle eines Baches bei Tennstädt.» Syn.: 1833. Melosira subflexilis KöTZ.i Linn. B. 8, p. 70. (Obs. tidigare än Dec. 3 utkom!). 1833. Melosira subflexilis KüTz. i Linn. B. 8, p. 588, T. 670. | | 1844. Melosira subflexilis Kütz. Bac. p. 53, T. 2, f. 13, 1—9. 1845. Melosira subflezilis Kürz. Phye. germ. p. 68. 1849. Melosira subflexilis Kürz. Spec. Alg. p. 28. 1856. Melosira subflexilis W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. 2, DS Ds 51.1.3831 (= Conferva lineata DILLW. Brit. Conf. p. 44, Sup. Pl. B. enl. KITT. i Journ. Quek. : Mier,Club, Ser. 2, V. 1, p. 169)% 1880. Melosira varians Var. subjlexilis BRUN, Diat. Alp. JU p- 135.2 1882. Melosira Jürgensii VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 86, f. 5—8.? Det torde vara tvifvel underkastadt, huruvida M. subflexi- lis är en från M. varians skild art. Åtminstone är jag ur stånd att se någon skilnad mellan hvad som i dekaderna på nu i fråga varande ställe samt N:o 79 under dessa namn meddelas. M. subflexilis W. SM. anf. st. är säkerligen en annan form än den KÜTZInG så benämt, såsom HEIBERG, hvilken äfven ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 45 framhåller den senares öfverensstämmelse med M. varians, i Consp. Diat. Dan. p. 28 påpekar. Huruvida W. SMITHS art är en skild varietet eller art är en annan fråga, som här må lemnas oafgjord. — Jämf. GRUN. i Bot. Centralbl. B. 5 (1881), p. 255 samt VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 86 f. 5—8 och dithörande text. Ehuru sålunda högst sannolikt ifrågavarande form kommer att förenas med M. varians AG., torde dock vara lämpligast att här tills vidare upptaga den med KÖTZINGS artnamn. Rörande slägtnamnet se sid. 33. Lysigonium subflexile (KÖTZ.) N:o 41. Frustulia adnata (Dec. 5, 1833). »Frustulia adnata Ktz. Frustulis adnatis fuscis erassiusculis cymbiformibus opacis, plerumque hya- lino-marginatis vel etiam fascia transversali hyalina medio notatis, utrinque truncatis, solitariis vel bina- tim conjunctis. — In Üonferva fracta parasitica bei Halle.» Syn.: 1833. Frustulia adnata Kürz. i Linn. B. 8, p. 544, T. 18, 16 | 1844. Epithemia Zebra Kürz. Bac. p. 34, T. 5, f. 12, sa, io, 18), 1% 8% 1845. Epithemia Zebra Kürz. Phyc. gern. p. 58. 1849. Epithemia Zebra Kürz. Spec. Ale. p. 2. 1835. Navicula, Surirella, Zebra EHRENB. i Berl. Akad. | Abh. 1833, p. 262. 1838. Eunotia Zebra EHRENB. Infus. p. 191, T. 14, f. 0, E29, 1838. Epithema adnatum BREB. Cons. Diat. p. 16. 1853. Epithemia Zebra W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. 1, Peer Ber 1862. EFpithemia Zebra Var. a genuina GRUN. i Wien. Z. B. Ges; Verh. B. 12, p. 328. 46 LAGERSTEDT, DIATOMACBERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. 1880. Epithemia Zebra BRUN, Diat. Alp. Jur. p. 45, P. 2, as16: 1881. Epithemia Zebra VAN HEURCK, Syn. Diat. Beleg. P. 31, f. 9—14. t I profvet finnes äfven E. Sorex, hvilken art KÜTZING först senare nämligen i Bac. urskilde och uppstälde. Måhända är det exemplaren af denna han åsyftar med de »kleinere viereckige und ganz hyaline Individuen», som han i Linn. anf. st. omnämner och af hvilka han der afbildar ett. Hvad han om dem yttrar tyckes dock ej alldeles tala för, att så är. Ifrågavarande art är här först uppstäld. Dock har KÖTZING egendomligt nog upptagit EHRENBERGS yngre artnamn Zebra, som sedan blifvit det vanliga. Då det emellertid nu genom originalexemplaren är otvifvelaktigt, hvilken art KÜTZING menar, så bör hans namn återupptagas. Artens rätta namn blifver alltså: Epithemia adnata (KUTZ.) BREB. N:o 42. Achnanthes subsessilis (Dec. 5, 1833). »Achnanthes subsessilis Ktz. Corpusculis subqua- dratis mediocribus incurvatis, solitarııs vel binatim conjunctis, maculis binis quadratis vel globosis fuscis notatis; stipite brevissimo crassiusculo vel subnullo. — Ad Zygnema littoreum, ad ripas lacus salsi, bei Rollsdorf im Mansfeldischen. — Huc forsan pertinet Alga a Lyngbye Tab. 59. A. fig. 5. 6. et 7. deli- neata et pro Achnanthe brevipede habita'). — A Ach- nanthe intermedia differt: notatione interna et cor- pusculis curvatis.» Syn.: 1833. Achnanthes intermedia Kütz. Alg. Germ. Dec. N:o 21. 1833. Achnanthes subsessilis KÜTZ. i Linn. B. 8, p. 576, 1% 10, 15 Dr 1) Jämf. Kürz. i Linn. B. 8, p. 577 samt Hei. Consp. Diat. Dan. p. 14 och 119. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 47 1844. Achnanthes subsessiis Kürz. Bac. p. 76, T. 20, f. 4. 1845. Achnanthes subsesstlis Kürz. Phyc. germ. p. 83. 1849. Achnanthes subsessilis Kürz. Spec. Ale. p. 55. 1856. Achnanthes subsessilis W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. 20 js AP Big 1302: 1880. Achnanthes subsessilts VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 26, f. 21—24. 1880. Achnanthes subsessilis GRUN. i Vet. Akad. Handl. 156 IT NRO, Do INT Att A. subsessilis ej är till arten skild från den förut i dekaderna under N:o 21 meddelade A. intermedia, är 1 an- märkningarna under detta nummer utförligare omtaladt. På grund häraf samt det, som a nämda ställe anföres, bör namnet A. subsessilis bortfalla och utbytas mot: Achnanthes intermedia KÖTZ. N:o 71. Frustulia oblonga (Dec. 8, 1833). »Frustulia: oblonga Ktz. Frustulis mediocribus, crassiusculis; altero latere fuscis, opacis, linearibus, medio fascia exacte quadratica, hyalina notatis; in- terdum stria media, longitudinali percursis; altero latere utrumque apicem versus paululum et sensim attenuatis, truncatis, hyalinis, lineis binis transversa- libus tenuissimis opacis pr&ditis. — Ktz. Synops. Diat. fig. 24.') — In fossis inter alias Diatomaceas prope Tennstaedt Thuringi».» Syn.: 1833. - Frustulia oblonga Kütz. i Linn. B. 8, p. 548, T. 14, f. 24. 1844. Navicula oblonga Kürz. Bac. p. 97, T. 4, f. 21. 1) Af denna hänvisning framgår, att åttonde och följande dekader äro senare utgifna än KörtziInGs Synopsis Diatomearum i Linnea B. 8. Å sistnämda ställe hänvisas visserligen äfven till åttonde och följande dekader, men utan angifvande af nummer för arterna. 48 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. 1845. Navicula oblonga Kürz. Phyc. germ. p. 93. 1849. Navicula oblonga Kürz. Spec. Alg. p. 78. 1855. Pinmularia oblonga W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. 1, ög DO, Bl, 1.169. 1880. Navicula oblonga VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. PONG. Liknar närmast anf. fig. hos VAN HEURCK. Navicula oblonga Kürz. N:o 72. Frustulia depressa (Dec. 8, 1833). »Frustulia depressa Ktz. Frustulis mediocribus, crassiusculis, lutescentibus; altero latere linearıbus et plerumque binatim conjunctis; altero elliptieis, utro- que apice producto truncatis, hyalinis. — Ktz. Syn. Diat. fig. 27. — Inter Oseillatoriam nigram una cum Frust. lanceolata et aliis Diatomaceis in fossis prope Halam saxonum.» Syn.: 1824. Navicula amphisbena BORY i Encyel. meth. T. 2 (enl. EHRENB. Infus. p. 178). ? 1833. Frustulia depressa KÜTz. i Linn. B. 8, p. 549, T. 14, f. 27. | 1844. Navieula amphisbena Kürz.- Bac. ps DIT f. 41, 42. 1845. Navicula amphisbena Kürtz. Phyc. germ. p. 93. 1849. Navieula amphisbena Kürz. Spec. Alg. p. 75. 1853. Navicula Amphisbena W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 1, p. ol, P. 17.12.14 18850. Navicula amphisbena VAN HEURCK, Syn. Diat. Belo, pr 7. Det rutformiga, fran strimmor fria partiet pa skalytans midt är hos de här lemnade exemplaren likasom på de anf. fig. i Kürz. Bac. i allmänhet något större än på de anf. fig, hos W. SMITH och VAN HEURCK. ; Navicula amphisbena »BORY.» ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 49 N:o 72. Frustulia lanceolata (Dec. 8, 1833) }), »Frustulia lanceolata Ag. Frustulis lanceolatis hine acutiusculis illine truncatis, medio stria divi- denti notatis, viridi-Juteis, apicibus hyalinis. — Ktz. se nes 13... Inter antecedentem.» Syn.: 1827. Frustulia lanceolata AG. i Flora, Jahrg. 10, p. 626.? 1833. Frustulia lanceolata Kürz. i Linn. B. 8, p. 542, Dallas 18: 1844. Navicula lanceolata Kürz. Bac. p. 94, T. 28, f. 38, T. 30, f. 48. 1845. Navieula lanceolata Kürz. Phyc. germ. p. 92. 1849. Navieula lanceolata Kürz. Spec. Ale. p. 74. 1860. Navieula lanceolata GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh. B. 10, p. 527, T. 2, f. 26.? 1876. Nawieula rhyncocephala? A. SCHM. Atl. Diat. T. 47, f. 31,327 1880. Navicula lanceolata VAN HEURCK, Syn. Diat. Beleg. PR 19 108% 1880. Navicula lanceolata GRUN. i Vet. Akad. Handl. B. k7..N:052, 7285.7 Strie transv. 11—13 in 10 u Long. 23—38 u. Dat. 5010, u. ; Bio, nostr. 3. Den här meddelade formen har alltså af KÜTZING ursprung- ligen afsetts med namnet Navicula (Frustulia) lanceolata,?) om han också sedermera derunder möjligen innefattat andra icke dithörande arter?). Af andra författares beskrifningar och figu- ') Denna och föregående art äro lemnade i ett och samma prof. ?) I Bac. anför han visserligen blott Synops. Diat. (Linn. B. 8), icke Alg. Germ. Dec., men dä samma är förhållandet med andra i dekaderna senare lemnade arter, vid hvilka ingen tvekan om synonymen kan ega rum, kan man ej häraf draga den slutsatsen, att han med i fråga varande namn i Bac. afsett något annat än i dekaderna. 3) Om så skett, vore för öfrigt ej underligt. Arter af den litenhet och fina struktur som den ifrågavarande, måste hafva varit omöjligt att med äldre ti- ders mikroskop väl urskilja. Jämf. Grunow i Vet. Akad. Handl. anf. st. p. 35 under Navicula lanceolata. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 2. 4 50 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KUTZINGS ALG. DECADES. rer finnas icke några, om hvilka jag med säkerhet tror mig kunna antaga, att fullt samma form legat till grund. Den form, som GRUNOW, hvilken också haft tillgång till KürzınGska ori- ginalexemplar, å anf. st. i Vet. Akad. Handl. beskrifver och hos VAN HEURCK afbildar, afviker från den i dekaderna med- delade i anseende till skalytans form samt genom en area kring midtknölen. Å GRUNOWS fig. anf. st. i Wien. Z. B. Ges. Verh. finnes dock ingen sådan area. I afseende på -skalytans form öfverensstämma KÜTZINGS egna figurer temligen med GRUNOWS. Så mycket synes mig vara klart, att GRUNOWS »N. lanceolata KöTZ.» står mycket nära den här lemnade formen, sannolikt äro de båda former af samma art. För öfrigt synas äfven vissa bilder af Navicula eryptocephala!) (Grun. Wien. Z. B. Ges. Verh. anf. st. samt hos VAN HEURCK anf. st.) komma den ifrågavarande formen temligen nära. Liknande är förhållandet med de anf. bilderna i SCHMIDTS Atlas. Navicula lanceolata »AG.» N:o 73. Frustulia splendens (Dec. 8, 1833). »Frustulia splendens Ktz. Frustulis (giganteis) ple- rumque variegatis; altero latere linearibus utrinque incrassatis, altero acutis, stratum submucosum fuscum siecitate nitens formantibus. — Ktz. 1. c. fig. 23. — In rivulis ad plantas aquaticas prope Leucopetram.» Syn.: 1833. Frustulia splendens Kütz. i Linn. B. 8, p. 553, T. 14, f. 23. 1844. Synedra splendens Kürz. Bac. p. 66, T. 14, f. 16. 1845. Symedra splendens Kürz. Phyc. germ. p. 76. 1849. Synedra splendens KÜTZ. Spec. Alg. p. 45. 1853. Synedra radians W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 1, PO AS BL 1:°2..89,2) !) Ang. den nära slägtskapen mellan denna och N. lanceolata, se GRUNOW, Wien Z. B. Ges. Verh. B. 10, p. 527. ?) »Synedra splendens Kütz. ad specim.» W. Sm. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N.0 2. 51 Syn.: 1862. Synedra splendens Var. ß genuina GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh. B. 12, p. 395. 1880. Synedra Ulna Var. splendens BRUN, Diat. Alp. JU PLA Riss. (2). 1881. Synedra (Ulna Var.) subequalis VAN HEURCK, Syn. Diat. Belo JB Sof 13. Synedra Ulna Var. splendens Kürtz. N:o 74. Exilaria fasciculata (Dec. 8, 1833). »Exilaria fasciculata Grev. Sc. cr. fl. I. t. 16. fig. I 3. 2et, V. t. 298. tie. 3, a. Kt. |. c. fio. 40. ,— In lacu salso ad Confervam flavescentem prope Rolls- dorf, fl. Halens.» Syn.: 1812. Diatoma fasciculata AG. Disp. Alg. Suec. p. 35.? 1812. Diatoma faseiculata AG. i Sv. Bot. B. 7, T. 491, Rs 1833. Exilaria faseiculata KÜTz. i Linn. B. 8, p. 561, Is NN 1844. Synedra pulchella Kürz. Bac. p. 68, T. 29, f. 87 (enligt originalexemplar i Eur. Diat. Sp. Typ. N:o 38). 1844. Synedra saxomica Kürz. Bac. p. 68, T. 15, f. 14. 1845. Synedra sawonica KÜTZ. Phyc. germ. p. 78. 1849. Synedra sawonica Kürz. Spec. Ale. p. 47. 1853. Synedra gracilis W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 1, p. AO; LTS 1853. Synedra pulchella W. SM. Syn. Brit. Diat. V. I, Pail0, 11 20584: 1862. Synedra faseiculata GRUN. i Wien. Z. B. Ges. erh, B: 12, p.385, 391. 1881. Synedra pulchella Var. saxonica VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 41, f. 3.! GRUNOW föreslår (Vet. Akad. Handl. B. 17, N:o 2, p. 107) att upptaga alla Synedra-arter af hans grupp Pulchellae 52 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. (utmärkt genom ringformig pseudonodulus på skalens midt) som varieteter af S. pulchella.!) Att förena dem alla till en art är säkerligen riktigt, deremot torde ännu icke kunna fullt defi- nitivt afgöras, om S. pulchella är rättaste namnet för denna. Skulle undersökning af AGARDHska originalexemplar, som legat till grund för hans fig. i Sv. Bot., visa, att han med Diatoma fasciculatum menat denna art, så borde naturligtvis artnam- net fasciculata upptagas, hvarvid dock finge ihågkommas sanno- likheten, att han sedermera diträknat äfven andra arter. ?) Hör Diatoma fasciculatum AG. alls icke hit, så har man att välja mellan artnamnen pulchella och saxonica, båda först nytjade af KÖTZING i Baec.?) och om hvilka båda man nu säkert vet, hvad KÜTZING dermed menat. Af dem är emellertid nam- net pulchella af mer än ett skäl att föredraga.*) Synedra pulchella (Var. saxonica) KÜTZ. N:o 75. Exilaria crystallina (Dec. 8, 1833). »Exilaria erystallina Ktz. Syn. Diat. fig. 41. — Diatoma erystallinum Ag. Consp. p. 52. (excl. Sy- non. Grev.) — Ad Zygnema in fossis stagnantibus una cum Achnanthe minutissima, ad Aschersleben.» Syn.: 1833. Exilaria erystallina Kürz. i Linn. B. 8, p. 561, ESS IETAL. 1844. Synedra biceps KÜTZ. Bac. p. 66, T. 14, f. 18, f. 2,4. 1845. Synedra biceps Kütz. Phyc. germ. p. 76. 1849. Synedra biceps KÜTZ. Spec. Ale. p. 45. 1853. Synedra radians W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 1, p. ae 11508.89. !) Jämf. O’Mear. i Ir. -Acad. Proc. Ser. 2, V. 1, Se. p. 303. 2) Jämf. Hei. Consp. Diat. Dan. p. 16. 3) Kürz. Bac. p. 68 anför som synonym till den förstnämda Exilaria pul- chella Rarrs. Detta är dock troligen blott ett af RALFs enskildt nytjadt och af honom aldrig offentliggjordt namn. 2) Jämf. Grun. i Wien Z. B. Ges. Verh. B. 12, p. 391 och 392. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 53 1880. Synedra Ulna Var. splendens BRUN, Diat. Alp. Jurap. HAD IDA 1.1109): 1881. Synedra (Ulna Var.) danica forma VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 38, f. 14 B. Atviker föga från den form, som lemnats under N:o 73. Den är i allmänhet något mindre och saknar vanligen area på skalens midt. De anf. bilderna hos VAN HEURCK lemna en ganska god föreställning om förhållandet mellan de båda for- merna. — Skalen äro än raka än något böjda, i intet fall har jag dock sett sa stark böjning som på KUTZINGS fig. 21, 1, T. 14 uti Bac., hvilken figur dock just föreställer exemplar från samma lokal. Synedra Ulna Var. splendens Kürz. N:o 75. Achnanthes minutissima (Dec. 8, 1833).!) Achnanthes minutissima Ktz. Stipite brevissimo; corpusculis minutissimis parum curvatis lutescenti- bus, e frustulis plerumque binis constitutis. Ktz. 1. c. fig. 54. — Ad Zygnema ad Aschersleben.» Syn.: 1833. Achnanthes minutissina Kürz. i Linn. B. 8, p. 578, 1797110, 2.02: 1844. Achnanthes minutissima KÜTZ. Bac. p. 75, T. 13, R.2e, (1b AN 1845. Achnanthes minutissima Kürz. Phye. germ. p. 82. 1849. Achnanthes minutissima KÜTZ. Spec. Alg. p. 54. 1880. Achnanthes minutissima VAN HEURCK, Syn. Diat. Beleg. P. 2741.037.0383% 1880. Achnanthes minutissima Var. cryptocephala VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 27, f. 41—44.! 1880. Achnanthes minutissima GRUN. i Vet. Akad. Handl. B.17, N:0 2,,P229% Arten uppstäldes först i Linn. anf. st. Achnanthes minutissima KÜtz. 1) Denna och föregående art äro lemnade i ett och samma prof. 54 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. N:o 76. Gomphonema minutissimum (Dec. 8, 1833). »‚@omphonema minutissimum Grev. Se. cr. fl. V. tab. 244. fe. I. In. |. ec. ne 43. Adra fervam flavescentem in lacu salso ad Rollsdorf, fl. Halens.» Syn.: 1833. Gomphonema minutissimum Kürz. i Linn. B. 8, p- 567, T. 15, f. 23. 1833. Gomphonema curvatum KÜTz. i Linn. B. 8, p. 567, Tl, f 551. 1844. Gomphonema curvatum Kürz. Bac. p. 85, T. 8, Bl | 1845. Gomphonema curvatum KÜTZ. Phyc. germ. p. 89. 1849. Gomphonema curvatum Kürz. Spec. Ale. p. 64. 1853. (Gomphonema? curvatum W. SM. Syn. Brit. Diat. ve lon. 8l, P 20, 7245 Si 1853. Gomphonema? marinum W. SM. Syn. Brit. Diat. Vale pp: 81, PE 2970246: 1860. FRehoicosphenia curvata GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh.sB., 10, p. SLL; 1880. Rhoicosphenia curvata VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 26, f. 1—4. Rhoicosphenia curvata (KÖTZ.) GRUN. N:o 77. Achnanthes brevipes 2 salina (Dec. 8, 1833). N:o 78. Achnanthes brevipes y fragilarieformis (Dec. 8, 1833). »Achnanthes brevipes Ag. P. salina, corpusculis sepe e numerosis frustulis eonstitiutis. Kırz 1. e. fed. y. fragilarieformis, frustulis numerosissimis filum constituentibus. Ktz. 1. c. fig. 58. In rivulo salso »der Soole» bei Artern Thuringie.» ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 55 Syn.: 1824. 1833. 1833. 1844. 1845. 1849. 1856. 1880. Achnanthes brevipes AG. Syst. Alg. p. 1.? Fragilaria salina KÜTZ. i Linn. B. 8, p. 72. Achmanthes brevipes PB salina, y fragilarieformis IA Nn Enns B.8,,p. 525,576, 1. 16.122700 BC Achnanthes salina KÜTzZ. Bac. p. 77, T. 20, f. 5. Achnanthes salina Kürz. Phyc. germ. p. 83. Achnanthes salina KÜTZ. Spec. Alg. p. 56. Achnanthes brevipes W. SM. Syn. Brit. Diat. V. ala Dig kor DV Achnanthes brevipes VAN HEURCK, Syn. Diat. Bels. P. 26, f. 10—12. Achnanthes brevipes »AG.» N:o 79. Melosira varians (Dec. 8, 1833). »Melosira: varians Ag. Consp. p. 64. — Ktz. I. c. fig. 69. — In fossis ad Leucopetram.» Syn.: 1809. 1827. 1833. 1833. 1844. 1845. 1849. 1856. 1882. Conferva fasciata DiLLw. Brit. Conferv. p. 44, Sup. Pl. B. (enl. Kırr. i Journ. Quek. Mier. Club. Ser. 2, V. 1, p; 1695) | Meloseira varians AG. i Flora, Jahrg. 10, p. 628.!) Melosira varians KÜTZ. i Linn. B. 8, p. 71. Melosira varians Kürz. i Linn. B. 8, p. 588, T. 10.172269. Melosira varians KüÜtTz. Bac. p. 54, T. 2, f. 10, 1—6. Melosira varians Kütz. Phyc. germ. p. 68. Melosira varians KÜTZ. Spec. Alg. p. 28. Melosira varians W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 2, P297 >), PB 3392. Melosira varians VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 85, f. 10—15. Jämför hvad som ofvan under N:o 3 och 27 blifvit yttradt. Lysigonium fasciatum (DILLW.) ad spec. auth.» Here. Consp. Diät. Dan. p. 27. 2) »Ag. Consp. p. 64 ad specim. authen..... Kütz. Bacill, II. 10. ad spe- cim.» W. Sm anf st. p. 57. 56 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA 1 KUTZINGS ALG. DECADES. N:o 82. Frustulia multifasciata (Dec. 9, 1834). »Frustulia multifasciata Ktz. Synops. Diat. p. 22. Tab. I. fig. 16. — Inter spumam cum aliis Diatoma- ceis (Frust. subtili, inflata, etc.) in stagnorum super- ficie natantem ad Bruckdorf prope Halam Sax.» Hvilken form KUTZING här velat meddela, vågar jag ej med säkerhet afgöra. Såsom han nänmer i texten, innehåller prof- vet flere diatomaceer t. ex. i-temligen riklig mängd en form af Synedra affinis (sens. lat. VAN. HEURCK), som troligen är »Frustulia subtilis» (se ofvan), Navicul&, troligen hörande under »Frustulia inflata» (se ofvan), m. fl. Enligt W. SM. (Syn. Brit. Diat. V. 1, p: 40), som erhållit KUTZINGska exem- plar af Surirella multifasciata KÜrz. Bac.!) (sasom hvars synonym KÜTZING a nämda ställe angifver Frustulia multi- fasciata Linn. B. 8, p. 550), äro dessa Nitzschia linearis (Ac.) I det nu i fråga varande profvet har jag också sett ett par fragment af en Nitzschia, hvilka möjligen kunna tillhöra N. linearis. Då ej mera förekommer, är dock föga sannolikt, att det är denna som KÜTZING här afsett, snarare torde det vara en form af Synedra Ulna, (sens. lat. VAN HEURCK), hvilken äfven förekommer i profvet. Att han under namnet Surirella (Synedra) multifasciata innefattat mer än en art, påpekas i texten till P. 67, f. 13—15 VAN HEURCK Syn. Diat. Belg. Anmärkas ma, att KÖTZING i Linnea B. 8 icke nämner någon afsigt att lemna ifrågavarande art uti 9:de deka- den ?) såsom vid de öfriga arter, som der sedermera lemnades, samt att han icke heller uti Bac., Phyc. germ. och Spec. Alg. anför synonym för densamma från dekaderna. Möjligt är dock, att detta eller åtminstone hans uraktlåtenhet att anföra synonym (jämf. ofvan under N:o 72) icke är afsigtligt, utan blott beror på ett tillfälligt förbiseende. 1) »Ad specimina qu& misit el. De Brébisson.» ?) Den lokal, från hvilken exemplaren i dekaderna härröra, anföres icke i Linn. B. 3; i Bac. nämnes den dock. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2%. 57 N:o 83. Frustulia attenuata (Dec. 9, 1834). »Frustulia attenuata Ktz. 1. 1. p. 27. tab. 1. fig. 35. — Ad plantas aquaticas prope Leucopetram, mixta cum Frust. pellueida (ibid. tab. I. fie. 11.) etc.» Syn.: 1833. Frustulia attenuata Kürz. i Linn. B. 8, p. 555, Ile in a 1844. Navicula attenuata Kürtz. Bac. p. 102, T. 4, f. 28. 1845. Navicula attenuata Kürz. Phyc. germ. p. 9. 1849. Navicula attenuata KÜTZ. Spec. Als. p. 86. 1852. Pleurosigma attenuatum W. SM. i Ann. Nat. Hist. Sek 25 VE Sep DIDI 13: 1853. Pleurosigma attenuatum W. SM. Syn. Brit. Diat. VER Ep 08, 7 22, NETA 1880. Pleurosigma attenuatum GRUN.i Vet. Akad. Handl. Bene N:0, 22892 Arten uppstäldes först i Linn. anf. st. Pleurosigma attenuatum (Kürz.) W. SM. N:o 83. Frustulia pellucida (Dec. 9, 1834). Förekommer i samma prof som föreg. art. Texten gemen- sam för båda arterna. Syn.: 1833. Frustulia pellucida Kürz. i Linn. B. 8, p. 543, 0134 BSR 1844. Amphipleura pellucida Kürz. Bac. p. 103, T. 3, 1.52, 25 300012 84. 1845. Amphipleura pellucida Kürz. Phye. germ. p. 96. 1849. Amphipleura pellucida Kürz. Spec. Alg. p. 88. 1853. Amphipleura pellucida W. Sm. Syn. Brit. V. 1, pP 45, Bd, lo 1880. Amphipleura pellucida VAN HEURCK, Syn. Diat. HBelo.. pr Ira ON Arten uppstäldes först i Linn. anf. st. Amphipleura pellucida KÜTz. 58 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. N:o 84. Frustulia acuminata (Dec. 9, 1834). »Frustulia acuminata Ktz. 1. 1. p. 27. tab. Il. fig. 36. — In stagnis, ad folia demersa, cum Fr. oblonga (ibid: tab. Il. fig. 24.)» Syn.: 1833. Frustulia acuminata KÜTz. i Linn. B. 8, p. 555, dt: 36, 1844. Navieula acuminata KÜTz. Bac. p. 102, T. 4, f. 265 1.730, tu 15. 1845. Navieula acuminata Kürz. Phye. germ. p. 9. 1849. Navieula acuminata KÜTz. Spec. Alg. p. 86. 1853. Pleurosigma lacustre W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 15P.68.2P. 21,.1..217. 4 1860. Pleurosigma acuminatum GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Merh. B. 105; p..561.,; 1880. Pleurosigma acuminatum VAN HEURCK, Syn. Diat. BelorBr21..f. 12: 1880. Pleurosigma acuminatum GRUN. i Vet. Akad. Handl. BAR aN:02 2550: 50: Arten uppstäldes först i Linn. anf. st. Pleurosigma acuminatum (KÜTZ.) GRUN. N:o 84. Frustulia oblonga (Dec. 9, 1834). Förekommer i samma prof som föreg. art. Texten gemen- sam för båda arterna. Angående synonym för Frustulia oblonga se under N:o 71. Den här meddelade formen öfverensstämmer helt och hål-' let med den på sistnämda ställe lemnade. Navicula oblonga Kürz. N:o 85. Frustulia maculata (Dec. 9, 1834). »Frustulia maculata Ktz. 1.1. p. 11. tab. I. fig. 4. — In stagnis ad Potamogetones prope Eilenburg in Saxonia, mixta cum Frustulia fulva (ibid. tab. I. fig. 8.), olivacea‘) (ib. t. II, f. 31.) etc. Octob. 1833.» !) Profvet innehåller flere Gomphonema-former: G. constrietum m. fl. 1 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 59 Syn.: 1833. Frustulia maeulata Kürtz. i Linn. B. 8, p. 539, TENS 4. 1844. Cymbella maculata Kürz. Bac. p. 79, T. 6, f. 2 a, 2 b, T. 29, £. 32. 1845. Cymbella maculata Kürz. Phye. germ. p. 85. 1849. Cymbella maculata KÖTZ. Spec. Alg. p. 58. 1853. Cymbella maculata W. SM. Syn. Brit. Diat. V. I, p. 18, IAS 1223. 1853. Coeconema Cistula W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 1, p. 76, P. 23, 24, f. 221. 1880. Cymbella (Cocconema) (Cistula Var.) maculata VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P, 2, f. 16. Strix transv. dorsales 7—8, ventrales 8—9 in 10 «. Long. 46—53 u. Lat. 14-15 u. Fig. nostr. 6. Profvet innehåller. trenne Oymbella- eller Cocconema- former. Af KÖTZINGS figurer, synnerligast de i Bac. framgår, att bland dessa det är den, jag här afbildat, hvilken han afsett med namnet Cymbella (Frustulia) maculata. De tvänne öfriga äro Cymbella gastroides Kürz. (= Frustulia fulva 1 KÜTZINGS text uti dekaderna, hvilken art väl är identisk med Cocconema lanceolatum EHRENB.), samt en form af En- cyonema ventricosum (VAN HEURCK Syn. Diat. Belg. P. 3).1) För öfrigt förekomma i profvet äfven exemplar, som ut- göra mellanformer mellan de tre nämda synnerligast mellan C. gastroides och C. maculata. För att definitivt afgöra, hvil- ket namn rättast bör tillkomma nu i fråga varande form, kräfdes en noggrann granskning af alla hittills uppstälda Cymbella- artade former, särskildt utredande af hvilka bland dem (dessa utan tvifvel blott ett ringa antal) ?) som äro att anse såsom i naturen något så när grundade arter. Då nu en sådan ej skett,. är nedanstående namn blott att betrakta som provisoriskt. Cymbella maculata KÜTz. ) Cymbella maculata LAGERST. i Bih. Vet. Akad. Handl. B. 1, N:o 14, p. 45 öfverensstämmer till formen med denna och torde höra dit. Den är icke Kürzınss Cymbella maculata. 2) Jämf. t. ex. Here. Consp. Diat. Dan. p. 107, 110. 60 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. N:o 101. Fragilaria pectinalis (Dec. 11, 1834). »Fragilaria pectinalis Lyngb. Hydroph. dan. t. 63 D. — Ag. Syst. p. 7. — Ad Potamogetones cum alıis Diatomeis mixta, prope Eilenburg.» Profvet innehåller flere Fragilaria-former såsom F. in- termedia (VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 45; exemplaren mest lika fig. 9), F. capucina var. mesolepta (VAN HEURCK anf. st.; HEIB. Consp. Diat. Dan.) samt en form af ganska vex- lande storlek och med korta strimmor, 10—13 på 10 u. Med hänsyn till de korta strimmorna liknar denna F. brevistriata (VAN HEURCK anf. st.) Åfven formen är ej så olik dennas, ehuru skalytans längd i allmänhet är större i förhållande till bredden. A fig. 7 har jag afbildat ett mindre exemplar af ifrågavarande form. Denna påminner för öfrigt i afseende på skalytans form ej så obetydligt om den bild KUTZING i Bac. T. 16, f. 3 lemnat af F. capucina; den visar äfven samma vex- lingar i skalytans storlek och form som på denna bild fram- ställas. En möjlighet vore, att bilden i Bac. afser samma form. helst denna tyckes förekomma i temlig myckenhet, om ej tal- rikast, i profvet, och att det sålunda är denna KÖTZING här velat lemna. Huruvida så är förhållandet, kan dock icke med säkerhet afgöras. Under F. capucina i Bac. citeras icke sy- nonym från Alg. Germ. Dec. lika litet som från Linn. B. 8. Såsom synes af texten i Alg. Germ. Dec., är icke heller der synonym från Linn. B. 8 anfördt. På grund af allt detta kan jag uti ifrågavarande fall icke af det meddelade profvet draga några bestämda slutsatser rörande de KÖTZINGska synonymen. N:o 112. Exilaria curvata (Dec. 12, 1834). »Exilaria curvata Ktz. Frustulis linearibus cur- vatis. — (Proxima Exilarie fascieulat®.) — In stag- nis ad Vaucheriam rostellatam, prope Wurzen, in Sa- xonia. Martio 1834.» ÖFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0%, 61 Syn.: 1844. Synedra lunaris Kürz. Bac. p. 65, T. 15, f. 1, T. 13, let 1845. Symedra lunaris Kürz. Phye. germ. p. 75. 1849. Synedra lunaris KÜTz. Spec. Ale. p. 43. 1853. Synedra lunaris W. SM. Syn. Brit. Diat. V. 1, p. 09,2. 11720282: 1881. Eunotia lunaris VAN HEURCK, Syn. Diat. Beleg. P. 35, f. 2—6. Den här lemnade formen Öfverensstämmer till skalytans form med anf. fig. i Kürz. Bac. Af anf. fig. hos VAN HEURCK liknar den i detta afseende mest fig. 2. — Då arten här först upp- stäldes och artnamnet curvata sålunda är det äldsta, bör detta aterupptagas. Alltså: Eunotia curvata (KÜTz.) N:o 152. Gomphonema subramosum (Dec. 16, 1836). »G@omphonema subramosum Ag. — Ktz. Syn. Diat. "tab. III. fig. 44. — Ad Üonfervas in fossis stagnan- tibus ad Eilenburg. Junio 1834.» Syn.: 1833. (Gomphonema subramosum KÜrz. i Linn. B. 8, p- 570, T. 15, f. 44. 1844. (Gromphonema (constrietum) Kürz. Bac. p. 86, T. 13, f. 1, 1-3, f. 4. Öfriga synonym, se under N:o 25! Vid hänvisningen uti Bac. till ifragavarande nummer uti dekaderna säger KÜTZING »stipitatum; c. G. acumirate mixtum.» Profvet innehåller också derjämte Gomphonema acumina- tum EHRENB. äfvensom andra Gomphonema-former. Gomphonema constrietum EHRENB. N:o 153. Brachysira aponina (Dec. 16, 1836). Brachysira (nov. genus Diatomacear.), frons mi- nutissima, constituta e frustulis paralleliter et irre- gulariter coadunatis. (Scenedesmo affınis sed non Desmidiacea). 62 LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KUTZINGS ALG. DECADES. Br. aponina (n. sp.), frustulis rectis oblongis ob- tusis. — Inter stratum Merizomyrie aponin® (ca- lorer 30,5) Syn.: 1844. Navicula aponina KÜTZ. Bac. p. 91, T. 4, £.1, 1. 1849. Navicula aponina BB brachysira KÜTZ. Spec. Ale. p. 69. 1880. MNavicula aponina VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. ID, HZ He Ion Long. 22-32 u. Lat. 4—6 u. Fie. nostr. 8. På midtbandsytan tyckes visa sig en antydan till längd- strimmor. ?) Ar detta riktigt, skulle ifrågavarande art tillhöra gruppen Complex& af slägtet Navicula (GRUN. i Vet. Akad. Handl. B. 17, N:o 2, p. 42). i Navicula aponina Kütrz. I det under N:o 153 lemnade profvet förekommer utom nyssnämda art ännu en Navicula samt en Amphora. Af KUTZINGS lokaluppgifter samt bilder och beskrifningar i Bac. framgår, att den senare är Amphora aponina KÜTz. (Bae. p. 108 Tid f. 1,5, Idi 3), och den förra Nagwıeula appendiculata (»A6&.»). (Kütz. Bac. p. 93, T. 3, f. 28, T. al, 2, 55,88. = N sappendiemlata VAN HEURCK, Syn. Diat. Belg. P. 6, f. 18, 20). I nedanstaende förteckning upptagas de arbeten, som under angifna förkortningar i denna uppsats citeras, och hvilka icke äro upptagna i de literaturförteckningar, som i Bihang till K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar Band 1, N:o 14 och Band 3, N:o 15 blifvit lemnade. En asterisk betecknar, att arbetet blott är citeradt efter andra författare. Brun, Diat. Alp. Jur. = J. BRUN. Diatomedes des Alpes et du Jura et de la region Suisse et Frangaise des environs de Geneve. Geneve, Paris 1880. !) I texten till Merizomyria aponina 3 uti 14:de dekaden står: «In aqua fervida (calore 48° R.) rapide fluente in thermis ad Abano.» 2) Männe något samband häremellan och Kürzıngs karakter för slägtet Bra- chysira? ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2%. 63 EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1829. = C. G. EHRENBERG. Die geographische Verbreitung der Infusionsthierchen in Nord-Afrika und West- Asien, beobach- tet auf Hemprich und Ehrenbergs Reisen; Abhandlungen (Physikalische) der K. Akad. der Wissensch. zu Berlin. Aus dem Jahre 1829. Berlin 1832. EHRENB. i HEMPR. et EHRENB. Symb. phys. = C. G. EHRENBERG. Animalia everte- “ brata exelusis Insectis percensuit.... Series prima cum Tabularum Decade prima. Berolini 1831; Hwmpricn et EHRENBERG Symbole physicze. Grun. i Bot. Centralbl. = A. Grunow. Literaturanmälningar i O. UHLWORM Botanisches Centralblatt, Band 1—D. Cassel 1880—81 samt O. UHLWORM och W. J. BEHRENS, Botanisches Centralblatt, Band 6—16. Cassel 1881—82. Grun. i Vet. Akad. Handl. B. 17, N:o 2, = P. T. CLEVE und A. GRUNOWM. Beiträge zur Kenntniss der arctischen Diatomeen; Kongl. Svenska Veten- skaps-Akademiens Handlingar. Bandet 17. N:o 2. Stockholm 1880. Grun. i Dresd. Isis, Sitzungsber. 1878. = A. Grunow. Algen und Diatoma- ceen aus dem Kaspischen Meere; Sitzungs-Berichte der naturwissenschaftli- chen Gesellschaft Isis in Dresden. Jahrg. 1878. Dresden 1878. Kırt. i Journ. Quek. Mier. Club. Ser. 2, V. 1. = F. Kırros. Notes on Dia- tomacearum Dillwynii, or The Genera and Species of Diatomacex in »The British Conferve» of Dillwyn; The Journal of the Quekett Microscopical Club. Ser. 2, Vol. 1, N:o 4, April 1883. London 1883. Kürz. i Linn. B. 8. = F. T. Kürzıng. Über die Gattungen Melosira und Fra- gilaria; Linnea. Achter Band. Jahrgang 1833. Berlin 1833. Kurtz. Phyc. germ. = F. T. Kürzıng. Phycologia germanica, d. i. Deutsch- lands Algen in bündigen Beschreibungen. Nordhausen 1845. MERT. i JURG. exs. =* MERTENS i G. H. B. Jürgens. Alga aquatica, quas et in littore maris dynastiam Jeveranam et Frisiam orientalem alluentis re- jectas, et in harum terrarum aquis habitantes collegit et exsiccavit. Dec. ] —20. Jever 1816—22. O'MEaAr. i Ir. Acad. Proc. Ser. 2, V. 2, Sc. = E. O’MrArAa. Report on the Irish Diatomacee. Proceedings of the Royal Irish Academy. Second Series. Vol. 2. Science. Dublin 1876. PEtiT i Brebiss. 1880. = P. Psrıt. Priorité du nom generique Gaillonella (Bory) sur le nom Melosira (Ag.); Brebissonia. Deuxieme annee. Paris 1879 — 1880. VAN HEuRcK, Syn. Diat. Belg. = H. Van Heurck. Synopsis des Diatomees de Belgique. Atlas. Fascieule 1. Pl. J—10. Anvers 1880. Faseic. 2. Pl. 11—30. Anvers 1880. Fascice. 3. Pl. 31—53. Anvers 1881. Fase. 4. Pl. 53Bis — 77. Anvers 1881. Fase. 5. Pl. 78-103. Anvers 1882 Fasc. 6. Pl. 104—152 + 5 pl. bis. Anvers 1883. 64 » LAGERSTEDT, DIATOMACEERNA I KÜTZINGS ALG. DECADES. Explicatio figurarum. {/ „ . . a, a, a = frustulum a facie valvarum visum. Figure omnes 600-ies amplificate sunt. Frustulia Ulna Dec. N:o 1. (= Synedra Ulna (NıTzscH) EHRENB.) Achnanthes intermedia Dec. N:o 21. (= Achnanthes inter- media Kürtz.) Eexilaria Vaucheri@ Dec. N:o 24. (= Synedra Vaucherie Kürz.) i Diatoma tenue Dec. N:o 26. (= Diatoma tenue AG. forma.) Frustulia lanceolata Dec. N:o 72. (= ‚Navicula lanceo- lata »Ac.») | Frustulia maculata Dec. N:o 85. (= Cymbella maculata Künz.) Fragilaria pectinalis Dec. N:o 101. (= Fragilaria brevi- striata GRUN.?) Brachysira aponina Dec. N:o 153. (= Navicula aponina Kürz.) 65 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Pörhandlingar 1884. N:o 2. Stockholm. "Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 20. Om Kristaller af Beryllium och Vanadium. Af W. C. BRöGGER och Gust. FLINK. pd. VI. [Meddeladt den 13 Februari 1884.] Då det lyckats för en af oss att tillfredsställande mäta de mikroskopiska kristallerna af Thorium"), beslöto vi att gemen- samt öfverföra de derigenom påbörjade undersökningarne äfven på mikroskopiska kristaller af andra elementer och dervid om möjligt söka skaffa en brukbar metod för noggrannare mätningar af dylika kristaller i allmänhet. Fastän detta ännu ej tillfölje af praktiska svårigheter fullt tillfredsställande lyckats, torde föl- jande af oss använda förfarimgssätt, hvilket väl endast lemnar ungefärliga resultat, dock kunna tillsvidare rekommenderas. Kristallerna, som skulle undersökas, utsöktes först under mikroskopet och fästades på en fin vaxspets; derefter anbrin- gades de på bordet till en goniometer med vertikal gradkrets, hvilken utgör en del af en HIRSCHWALD'sk mikroskopgonio- meter. Det till instrumentet hörande mikroskopets optiska axel inställdes en gång för alla lodrät på den horisontala goniometer- axeln, och släden, som rör sig vinkelrätt mot densamma, fast- skrufvades. Mikroskopet kunde således endast med den andra släden förflyttas parallelt med goniometeraxeln, hvilket. vid in- 1) Se W. ©. Bröcgerr: »Über Krystalle von Thorium», Zeitschrift f. Krystallo- graphie, B. VII P. 442 och Bihang till K. Vet.-Akad. Handl., B. 8, N:o 5, 1888. . Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 2. öd 66 BRÖGGER & FLINK, KRISLALLER AF BERYLLIUM O. VANADIUM. ställningen är synnerligen begvämt. Under mikroskopet vid c:a 60—100 gångers förstoring centrerades och justerades nu den . ifragavarande kristallen, så godt detta medelst mikroskopets hårkors kunnat ske. Denna inställning skedde vid våra mät- ningar alltid vid dagsljus. Härefter utestängdes dagsljuset ur rummet och ett annat mikroskop med ännu svagare förstoring (vanligen användes 30—60 gångers förstoring) anbringades me- delst ett stativ vinkelrätt mot såväl det första mikroskopets optiska axel som mot goniometrets vridningsaxel och tillika så att genom detsamma den till mätning afsedda kristallen, hvilken belystes genom en ,bredvid ställd lampa, tydligen kunde ses. Derefter ställdes lampan framför okularet till det horisontela mikroskopets tubus och afbländades dessutom genom en genom- borrad pappskärm, så att intet ljus utan genom mikroskopets tubus kunde träffa kristallen. Det vertikala mikroskopet var redan förut inställdt på den centrerade kanten af vinkeln, som skulle mätas, så att vid kristallens 'vridning vinkelns båda ytor skarpt kunde synas. Nu utfördes mätningarne såsom skimmer- mätningar, hvarvid kristallen sjelf skarpt kunde iakttagas. I regeln aflästes belysningens yttersta gränsor at båda sidor på hvarje yta; blott sällan vid mycket små och mindre goda ytor inställdes endast pa maximalbelysningen. Då i synnerhet a ena sidan afläsningarne vid inställning på de yttersta belysnings- gränserna utfalla rätt noga, så äro felgränserna ej allt för vida. Som ' exempel kunna anföras de tre första mätningarne af en vinkel oP: P (0001:1011) på en af de här nedan anförda be- rylliumtaflorna N:o II: a oP ap 109° 55’ 170° 39 90° 51 152° 33 19° 4’ ij ar 18° 6 ae, o ’ oe = 9° 32 Ben 93 90° 51 + 932° —100°23 152233 + 9° 3° — 161° 36 161° 36° — 100° 23 = 61° 13, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 67 al or a 108° 49 169° 15’ 90° 51' 152°.26' ISS DER 16° 49 hö ; NR = 8 29 IRON = S 24!/, 90° 51' + 87 59 = 992 50° . 152°.26° + 8° 24° = 160° 5017 160° 501/," — 99° 50° = 61° !y. KOR a9} 170° 10' VD a 1525425; 18° 12 17° 45 hg — = u = DAN 5 IS 5 89215 9075771926, ,10073255715232527, 85 5215 101 1 161° 171/57 — 100° 3° = 61° 141/,'. Som man ser differera afläsningarnes värde a ena sidan här ej; mycket (90° 51’, 90° 51’ och 90° 57’ & oP, 152° 33’, 152° 26’ och 152” 25' å P). Men i många fall voro afvikelserna vid mindre goda ytor betydligt större. Vid godt utbildade ytor torde dock medelvärdet af ett tillräckligt antal afläsningar vara det rätta på atminstone !/, till 3/, grad när, för att ej antaga för mycket. Men sjelf denna grad af noggrannhet torde i många fall vara ganska värdefull, då man tar i betraktande den utom- ordentliga litenhet hos de ytor, hvars vinklar genom denna metod kunna mätas. Vid föreliggande undersökning mättes t. ex. vinklar mellan ytor af blott 0,001 mm. bredd. En naturligtvis ofördelaktig omständighet är, att ljusstrå- larne som infalla på de vid mätningen brukade ytorna ej äro parallela. För att afhjelpa denna felaktighet användes i stället för ett mikroskop en tubus med tre stycken I—1,5 mm. vida i en rät linie anbragta diafragmor och derigenom inkastades pa- rallela strålar af DRUMMOND'ska kalkljuset på kristallen. Men den ljusmängd som då återkastades från de små ytorna var för liten att tillåta bättre afläsningar. För framtida undersökningar hafva vi derföre för afsigt att i atskilligt förändra och, som vi hoppas, förbättra metoden, hvilket vi förbehålla oss att vid ett kommande tillfälle få närmare beskrifva. 68 BRÖGGER & FLINK, KRISTALLER AF BERYLLIUM O. VANADIUM. Hur ofullkommen metoden nu än är, da blott skimmer- mätningar efter densamma kunna utföras, sa lemnar den dock rätt goda resultat. Den HIRSCHWALD’ska mikroskopgoniometern, hvilken för sitt ändamal otvifvelaktigt är öfverträffad af den Furss’ska Fühlhebelgoniometern, synes oss rätt beqväm för mätningar af mikroskopiska kristaller. För dem, hvilka ej hafva att tillgå en sådan fast kombination af ett mikroskop och en soniometer, torde den lilla mätskifva, som kan anbringas på det FUESS'ska mikroskopet mod. 1 vara att rekommendera. Men då erfordras nödvändigt, om ej mätningarne skola taga alltför lång tid, en liten centrerings- och justeringsapparat. En af oss (W. C. BRÖGGER) har derföre konstruerat en sädan, hvilken kan anbringas i nämnda mätkrets och låtit förfärdiga den- samma hos R. FuEss i Berlin. Centreringen verkställes här i ett plan genom en vridbar skifva i en derpa vinkelrät riktning genom det lilla bordets höjning och sänkning. ' Cen- trerskifvan är i midten halfklotformigt uthvälfd och denna halfklotformiga midteldel af densamma är genomborrad. Den inre sidan af den likaledes halfklotformiga fördjupningen tjenar som matrix för justerapparaten, hvilken helt enkelt består af en halfkula. Denna senare är äfven genomborrad och ur- holkad. för att upptaga det Nilla bordet, hvars handtag räc- ker genom hålet på justeringskulan och centringsskifvan. Me- delst denna inrättning mättes till en början de här nedan nämnda prismatiska kristallerna af beryllium. Men då under tiden den vida beqvämare HIRSCHWALD'ska mikroskopgoniome- tern förvärfvades af institutet, utfördes de öfriga mätningarne medelst densamma. För materialet till föreliggande undersökning äro vi för- bundne, beträffande beryllium: Herr Prof. L. F. NILSON och Dr OTTO PETTERSSON och beträffande vanadium: Herr Prof. Fri- herre A. E. NORDENSKIÖLD och Dr ©. SETTERBERG och uttala vi härmed till nämnda herrar var tacksamhet. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 69 I. Kristaller af Beryllium. Det af herrar Prof. L. F. NILSON och Dr OTTO PETTERS- SON genom reduktion af berylliumklorid med natrium i ett her- metiskt slutet Jernrör!) framställda material bestod af ett mycket fint metallgrätt, på sina ställen metalliskt skimrande pulver, blandadt med större kulformiga droppar och sammanfiltrade trådiga massor. Under mikroskopet visade sig i det fina graa pulvret icke sparsamt små grasvarta druser af streckade prismor och dessutom sällsyntare tunna metalliskt glänsande bleck. Men det fina pulvrets hufvudmassa bestod af de finaste embryonala växtformer, hvilka ej visade några ordentligt utbil- dade kristallytor. Typus I. Prismatiska kristaller. Först mättes de nämnda prismorna. De enskilda kristal- lerna äro sällan 0,1 mm. länga, vanligen vida mindre. De äro korta och tjocka, sällan langt utdragna, i regeln starkt refflade parallelt den gemensamma zonaxeln, stundom äfven visande en horisontal streckning och tillfölje häraf blott sällan lämpliga för noggrannare mätningar. Pa ändan synas de utan undantag begränsade blott af en enda tvärt stående ändyta, hvilken i regeln är utbildad blott längs kanterna mot prismaytorna, men 1 midten fördjupade (fig. 2). Dessa starkt refflade prismor äro hexagonala. De tilläto 1 allmänhet ej goda mätningar dock tillräckligt noggranna för att bevisa att vinklarne rundtom voro c:a 60°. Som ex. på de erhållna värdena kunna anföras talen för två vinklar mellan tre efter hvarandra följande ytor: Pine Po 007215, .599437,334 295233333, 59461, 602267, 60° 361/,. M = 59° 59. ao P':o P'= 59° 1Y, 60° 16, 60° 54, 60° 33’, 59° 331/,, 60° 29, 60715. Mc IN 1) Se WIEDEMANNS Ann. 1878. Oo . 70 BRÖGGER & FLINK, KRISTALLER AF BERYLLIUM 0. VANADIUM. Vidare mättes vinklarne mellan flera prismaytor och basis. Dessa vinklar gafvo genomgaende värden af c:a 90°. Som exempel kunna de värden, som erhallits för en af dessa vinklar, anföras: or :\oP1—19033,790° 43), 89213057907 IH FSIZI IRRE 25 89° 39, 89 53. MEI 5äly,. | I det hela mättes fyra dylika kristaller. Andra ytor än de starkt refflade prismaytorna o P (eller & P2?) samt basis oP blefvo ej iakttagna. Typus II. Tafvelformiga kristaller. Flera kristaller voro, som nämdt, utbildade tafvelformigt. Tafvelplanen äro oP. Bland. dessa taflor utletades ett bleck med ytterst små kristaller, hvilkas ytor skimrade med stark metallglans ungefär som poleradt stål. Å en af de pa. detta bleck sittande taflorna iakttogos följande former: oP, » P2, oP, P (fie. 1). Af grundprismat och prismat af andra ord- ningen kunde tillsammans fyra vinklar mellan fem efter hvar- andra belägna ytor mätas. De sju öfriga ytorna voro väl, som det syntes, äfven fullständigt tillstädes, men kunde tillfölje af deras ställning till andra närsittande taflor ej mätas. Dei fråga varande fyra vinklarne gåfvo värden af ungefär 30°, nemligen: 30°33, 28” 58', 30” 2, 31°1’; såsom resultat af blott ett par mätningar på hvarje vinkel måste dessa tal naturligtvis vara relativt mindre noggranna. Det förtjenar anmärkas, att af de observerade ytorna tillsammans fyra, två tillhörande grundpris- mat och två prismat af andra ordningen, hvilka med hvar- andra bilda hvardera 90° vinkel, framför de andra voro öfver- vägande, hvarigenom vid första påseendet en fyrsidig tafla syntes föreligga. Andra taflor hade ater en regelbunden hexa- sonal utbildning. Vidare mättes oP:»oP för flera ytor på denna form och i genomsnitt erhölls, som ofvan, vinklar af 90 grader. Af pyramiden P kunde tillsammans sex ytor mätas, nemligen tre efter hvarandra liggande par, tre öfver och , o . de (en tre under. Af dem voro två till samma zon hörande ytor sa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 71 smala och ljussvaga att af dem endast opalitliga värden er- höllos. För de båda andra paren, hvilka lago i två till hvar- andra gränsande sextanter, mättes medelkantvinkeln. P:P = 5 31" (medeltal) P': P' = 56° 20' (medelt. mindre noggrannt). Men dessa värden äro ej mycket pålitliga, emedan pyramid- ytorna samtliga voro mycket små, tva af dem t. ex. 0,008 mm. och 0,003 mm. stora. Mätningarne af två ofvanpa och efter hvarandra liggande pyramidytor till basis gafvo: P':0oP = 62° 18 (medelt.) ” PP O2. 1) Likaledes mättes vinkeln mellan en af pyramidytorna och prismat o P: Pi Yo 28, 117 (medelt.). Men denna taflan var, som nämdt, mycket liten, nemligen blott 0,05 mm. bred och 0,02 mm. tjock; dessutom voro ytorna med undantag af basis ej synnerligen glänsande och nagot ojemna. Axelförhallandet beräknades derföre ur mätningen af en annan tafla. A denna var en pyramidyta relativt stor och, liksom basis, präktigt glänsande. Bädas vinkel mättes till: 61” 13' 60° 59° Ol (OLIN 61” 1447 61 14/7 Gl 0 221, 61° 27 61231): 6° 5 BERRY (GTA OR 61” 13 61° 181, 61° 30° 617351), 61° 45° 60° 58, _ Medeltal = 61° 161,,. Derur erhaller man axelförhällandet: a:e =]; 1,5802. 72 BRÖGGER & FLINK, KRISTALLER AF BERYLLIUM O. VANADIUM. Detta axelförhallande fordrar för P: P (medelkantvinkel) 57°.27,. för 2:22 (polkantyinkel) ‚62° 1% samt för 12 Tee U. Det framgar alltså ur mätuingarne att beryllium är hexa- gonal och med ett axelförhallande, som ej synnerligen afviker från det hos magnesium. Liksom magnesium (hvilket, sannolikt orätt, angifves som romboedriskt!)) synes beryllium vara holoe- driskt hexagonalt, åtminstone voro alla de undersökta taflorna fullständigt holoedriskt utbildade. Beryllium ansluter sig der- igenom i sin yttre form också till zink, ty de af NÖGGERATH?) och senare af G. RosE?) undersökta kristaller af denna metall från zinkhyttan vid Altenberg voro ock utbildade som starkt refflade prismor med basis och G. RosE angifver uttryckligen att pyramiderna voro holoedriskt utbildade. Dessa gamla mät- ningar af zinkkristaller voro tillfölje af den omtalade dåliga beskaffenheten af de små ytorna säkerligen mindre noggranna. Enligt det angifna axelförhällandet I :2,177 skulle vertikal- axlarne hos beryllium och zink förhalla sig som 3:4. Typus III. :Utom de väl utbildade kristallernas båda hufvudformer före- komma embryonala växtformer, som utgöra hufvudmassan af det fina pulvret. I den först erhållna portionen voro dessa starkt förgrenade bildningar så i hvarandra infiltrade, att de svårligen kunde studeras. I en andra, för denna undersökning benäget framställd portion, kunde desamma deremot lätt undersökas. Dessa bildningsformer äro utbildade analogt med snöstjernor. Fran ett centrum utskjuta först hufvudgrenar i tre under 120° (eller sex under 60”) hvarandra korsande riktningar. Derefter äro sekundära grenar kamartadt utväxta i med hufvudgrenarne parallela riktningar. Äfven iakttagas förgreningar af en tredje ordning. Mellan de enskilda grenarne äro dels öppna rum (fig. ') Des Crorzeaux, Compt. rend., T. 90, p. 1101 och Bull. d. 1. soc. min. de France, B. 3, 1880, p. 111. 2) Pogg. Aun., B. 39, .p. 323. 3) Pogg. Ann., B. 85, p. 129. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 73 4 & 5), dels utfyllas rummen fullständigt af grenarne (fig. 3), tills derigenom tunna, i tre riktningar streckade bleck upp- komma. Dessa öfverga i de hexagonala taflorna, hvarigenom som alldeles säkert kan antagas, att dessa växtformers plan är parallelt med basis. Andra ytterst intimt sammanßltrade buskartade former kunde ej närmare bestämmas. Då de båda framställarne af metallen, herrar prof. L. F. NILSON och dr OTTO PETTERSSON meddelat oss, att de vid det första försöket att framställa rent beryllium, erhöllo rätt stora, redan för det obeväpnade ögat igenkännliga, präktigt glänsande kristallnalar, torde det vid användandet af en tillräcklig portion vid reaktionen ej vara omöjligt att erhålla ett ännu fördelakti- gare material än det oss föreliggande. Det skulle nemligen vara af intresse att säkert erfara om beryllium kristalliserar holoe- driskt i det hexagonala systemet, hvilket de af oss mätta kri- stallerna synas gifva vid handen. II. Kristaller af Vanadium. Pa bekostnad af svenska Vetenskapsakademien och efter upp- drag af herr prof. friherre A. E. NORDENSKIÖLD hade herr dr C. SETTERBERG utfört en undersökning af vanadinföreningar!). Da det i hans afhandling deröfver omnämndes att vid fram- ställningen af metalliskt vanadium glänsande, små kristaller er- höllos, ingaf detta oss den förhoppningen, att vanadiums kristall- form måhända kunde bestämmas och för att afgöra denna fråga ‘erhöllo vi vänskapsfullt af framställaren ett tillräckligt material. Af de mottagna profven bildade det ena ett vackert blått anlu- pent, af idel kristaller bestående pulver, ett annat var anlupent med ungefär olivegrön färg. Da det första profvet innehöll de största kristallerna, så användes uteslutande detta vid förelig- gande undersökning. Dessa kristallers ytor voro i allmänhet 1) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1883, 74 BRÖGGER & FLINK, KRISTALLER AF BERYLLIUM O. VANADIUM. jemna, präktigt glänsande och medgäfvo således ofta rätt nog- granna mätningar. Typus I. Vanlig kombination af rombdodekaeder och tärning. En del af kristallerna visade sig som en kombination af rombdodekaedern och tärningen (20.206) med den första formen förherskande (fig. 6). Dessa kristaller voro ofta korta och tjocka, endast obetydligt utdragna efter en hufvudaxel och saledes ganska regelbundet utbildade. En liten individ (af di- mensionerna 0,11 mm. X 0,09 mm.) kunde mätas jemförelsevis noga. I vertikalzonen voro saväl alla fyra tärningsytorna (100, 010, 100, 010) som fyra ytor af rombdodekaedern (110, T10, 110, 110) utbildade och gåfvo mellan två och två jemte hvar- andra liggande ytor vinklar af c:a 45°, mellan två och två till samma form hörande ytor c:a 90°. Som exempel på mätnin- garne kunna anföras: cv 110 : 110 = 90" 32', 90” 10', 90” 25, 89” 57,9 1022297402 BIE 310 8000 ME 906 10055010 = 90°. 2), 8957, 839759, 90-130 SITE TE | 90730590737 ,231 739790: 110:010 i medelt. = 45" 2 et. = : För ändan voro fyra rombdodekaederytor (101, 011, 101, 011) och tärningsytan (001) tillstädes och kristallen var här alltså fullständigt utbildad, medan den andra ändan var pavuxen. Af mätningarne kunna här anföras: 010: 011, M = 44° 59; 011:001, M= 45° 5; 110:011, M = 60° 25’; 001: 110, M = 90%% etc. Alldeles samma utbildning i fullt regelbunden kombination af rombdodekaeder och tärning visade nu äfven ett antal andra rundtom mätta kristaller och ställde derigenom saväl soın genom följande iakttagelser utom allt tvifvel att vanadium kristalli- serar i reguliera systemet. Under denna regelmässiga utbildning af ©0 och 200 är det för öfrigt rätt vanligt att flera kristaller äro påväxta de bada ändarne af tva eller alla tre hufvudindividens hufvudr ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 20 75 axlar i regelmässig orientering, hvarigenom regelbundna kors eller dubbelkors uppstå. Dessa korsgrupperingar äro ofta ytterst zirligt utbildade. Typus II. Rombdodekaedrar, utdragna efter en trigonal mellanawel. Hos kristaller af denna typus äro ej, som hos de förut nämda, hufvudaxlarne de förherskande växtriktningarne, utan dessa kristaller äro utdragna efter en enda trigonal mellanaxel. De visa vanligen inga andra former än rombdodekaedern och se derigenom ut som hexagonala prismor med romboedrar på än- darne. Endast sällan uppträder tärningen och måhända ikosi- tetraedern 202 (211). Den sista formen kunde dock ej med säkerhet bestämmas. Det är rätt anmärkningsvärdt vid kristallerna af denna typus, att de ofta visa tre inspringande vinklar, hvardera af 60” i samma zon, efter hvars zonaxel de äro utdragna (fig. 7). Derföre trodde vi först att vi måhända hade genomkorsnings- tvillingar för oss. Men flera undersökta exemplar visade att detta ej kunde vara fallet, i det att på ändan utan undantag blott tre gemensamma romboederytor voro förhanden och dessutom utdragningszonens vinklar ej tilläto något annat antagande än att tre kristallonomiskt identiska individer äro sammanväxta i parallel ställning. Typus III. Tafvelformiga tvillingar efter +/,0. Kristallerna af denna tredje typus äro kombinationer af en- . dast oO (stundom äfven med underordnad tärning), tafvelfor- miga efter en yta oO och dessutom sammanvuxna tvillingartadt efter lagen: tvillingplanet en yta af */,O (443) vinkelrät mot sammanväxningsplanet, hvilket sammanfaller med den rombdo- dekaederytan, efter hvilken kristallerna äro tafvelformigt utbildade. De enkla romboidiska taflorna uppkomma derigenom, att två af de tolf rombdodekaederytorna (efter den valda ställningen 110 och 110) äro starkt öfvervägande. Vidare äro i regeln 76 BRÖGGER & FLINK, KRISTALLER AF BERYLLIUM O. VANADIUM. blott 110 och 110 (hvilka bilda 90° vinkel med tafvelytorna) samt äfven 011 och 101, 011 och 101 (hvilka tillsammans med taflans ytor bilda en sexytig zon med 60? vinklar) utbildade. Deremot fela vanligen fyra rombdodekaederytor fullständigt: 101, 011, 101 och 011 (hvilka med taflans ytor bilda en andra sexytiga zon med 60° vinklar) eller om de finnas äro de mycket underordnade. De på detta vis bildade romboidiska taflornas plana vinklar äro derföre 54° 44' 8" och 125° 15' 52". Dermed öfverensstämmande mättes på den indelade vridskifvan till ett FuEss’ mikroskop denna vinkel hos flera taflor till: | 1241/,—1251/)”. Med en. sådan individ är nu alltid en annan på motsva- rande vis tafvelformigt utbildad individ tvillingartadt förbunden efter den nämda lagen: tvillingplanet en triakisoktaederyta */,0 (443 hos den första individen). Denna lag framvisar ganska intressanta förhållanden. Bada individerna äro nemligen ock i den föreliggande abnorma utbildningen noga symmetriska till tvillingplanet, men sammanvuxna med det gemensamma tafvel- planet 110, lodrät mot tvillingplanet. I denna ställning sam- manfaller nu den första individens vertikalaxel (således zon- axeln för den zon, i hvilken han blott har fyra ytor med 90° vinklar) i det aldra närmaste med en trigonal mellan- axel (tillika zonaxel för den zon, i hvilken den andra indi- viden har sex ytor med 60” vinklar) hos den andra individen. Bada ligga nemligen i det gemensamma tafvelplanet och bilda med hvarandra en vinkel, som blott afviker 0° 34’ 13" från pa- ralleliteten. Omvändt är naturligtvis den andra individens ena hufvudaxel (zonaxel för den fyrytiga zonen) i det närmaste pa- rallel med den första individens motsvarande trigonala mellan- axel (som tillika är densammas sexytiga zons zonaxel). Efter föreliggande utbildning måste alltsa hvarje sexytig zon hos den ene och hvarje fyrytig zon hos den andre individen hafva nära parallela zonaxlar. Denna intressanta lag konstaterades nu genom talrika mät- ningar på flera likartadt utbildade tvillingar. Naturligtvis kunde vn 3 4 N : 9 mk OFVERSIGT AT K. VETRENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:0 se (X den ringa afvikelsen från paralleliteten hos ifrågavarande zoner vid den använda metoden ej bemärkas, utan zonerna ansågos under mätningarne; af hvilka lagen sedan härleddes, som paral- lela. I regeln mättes alltså blott två framträdande zoner hos dessa kristaller, men som en utmärkt kontroll tjenade ett par taflor, hos hvilka tillika de eljest felande rombdodekaederytorna voro utbildade på den ena individens spetsiga ända samt 1 ett fall, der tärningen uppträdde med några ytor. Att anföra de enskilda mätningarne anse vi öfverflödigt, utan meddela i stället en teckning af en utaf de mätta tafvelformiga tvillingarne efter denna lag (fig. 8). Af dessa romboidiskt tafvelformiga tvillingarne äro nu ofta flera radade efter hvarandra. Växtriktningen synes ligga i tafvel- planen och i tvillingplanen och skulle alltså vara parallel med tvillingplanets (443) höjdlinie. Derigenom uppkomma spjutlika växtformer. Denna egendomliga äfven med tvillingbildning förbundna tafvelbildning 1 det reguliera systemet är ett nytt intressant exempel på växtformernas växlande utbildning hos detta system. Utom de tre hufvudtyperna hos vanadiumkristallerna torde måhända ännu andra utbildningsformer kunna särskiljas. Vid den alltid mödosamma undersökningen af sa små kristaller, torde vi dock att börja med låta oss nöja med fastställandet at kristallsystemet samt fixerandet af de tre ofvannämda i alla fall förherskande hufvudtyperna. 78 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 4.) Frän K. Akademie der Wissenschaften i Wien. Denkschriften, Math. —Naturwiss. Classe, Bd 45—46. » Philos. —Hist. » Bd 33. Sitzungsberichte, Math —Naturwiss. » Abth. 1, 1882: 6—10; 1883: 1— 5; Abth. 2, 1882: 7—10; 1883: 1—5: Abth. 3, 1882: S—10; 1883: 1—3. 3 » Philos. —Hist. Classe, 1882: 4—6; 1883: 1—2. Register, Bd 91—100. Archiv für Oesterreichische Geschichte, Bd 64: 2. Almanach, 1883. Från U. 8. Coast and Geodetie Survey i Washington. Report, 1879—1881. » 1881: Appendix, 10. Från Society of Natural History i Cincinnati. Journal, Vol. 5: 1—4; 6: 1—4. Från Illinois State Laboratory i Normal. Bulletin, 6. Från Observatory of Hamilton College i Clinton, N. Y. Celestial charts for the equinox, 1860, 0. Från Hr Dr A. E. Törnebohm. Dasın, T. Geologisk Kart over det nordlige Norge. Kristiania 1879. Fol. Från Utgifvaren. NORDENSKIÖLD, A. E. Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, Bd 3. Sthlm 1883. 8:0. (Forts. å sid. 94.) 79 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884 N:o 2. Stockholm. Om de mekaniske Aarsager til at visse Planters Bladstilke krumme sig ved Temperaturer, der nerme sig Frysepunktet. Ved N. WILLE. Tafl. IX. [Meddeladt den 13 Februari 1884.] I »Botaniska Sällskapet i Stockholm» gjorde Professor WITT- ROCK opmeerksom paa, at visse Planter om Hösten böiede sine Blade saa sterkt bagover, at iallefald den ydre Del af den undre Bladflade blev trykket mod Jorden!). Som Exempler, der ere szerdeles tydelige, nevntes Hypocheris maculata L., Geum urbanum L., Cerefolium sativum IL. og desuden om Vaaren Ranunculus Ficaria L. FRANK?) giver et Resume over lagttagelserne om Blades og Axers Krumning ved Frysning, og angiver, at disse kunne sammenlignes med Stillingen i vissen Tilstand. Angaaende Aar- sagerne til Krumningen ytrer FRANK sammesteds: »Einen Ver- such, diese Krümmungen zu erklären, finde man nur bei SACHS?) in der beiläufigen Bemerkung, dass wenn die Zusammen- ziehung des Gewebes in Folge des Wasserverlustes bei der Eis- bildung welche SACHS?) wirklich durch Messung nachgewiesen 1) Wırrrock. Botaniska Notiser 1883, p. 236; Botanisches Centralblatt. B. 16, p. 350. | 2) Frank. Die Krankheiten der Pflanzen. Bresl. 1880, p. 184. 3) SacHs. Lehrbuch der Botanik, 4 Aufl., Lpz. 1874. p. 703, Anm. +) Sacns. Berichte d. k. sächsischen Gesellschaft d. Wissenschaften zu Leipzig, Math.-phys. Classe 1860, p. 19. 30 WILLE, OM BLADSTILKERS KRUMNING VED FRYSNING. hat) auf verschiedenen Seiten eines Blattes oder Stengels in verschiedenem Grade erfolet, Krümmungen eintreten müssen. Ich glaube, diese Erklärung genügt noch nicht, um das in der überwiegenden Mehrzahl der Fälle stattfindende Umkrümmen nach unten begreifen zu können, besonders an nicht oder kaum bilateralen Organen, wie Internodien und vielen langen Blatt- stielen. Hier kann keine andere Vorstellung Platz greifen, als die, dass die Abwärtskrümmung Folge einer allgemeinen Er- schlafung der Gewebe ist in Folge der Entziehung des Wassers, welches auskrystallisirt. Starr wird das Organ erst dann, wenn so viel Eiskrystalle gebildet sind, dass sie zu ausgedehnteren Krusten sich vereinigt haben.» Den af WITTROCK iagttagne sterke Tilbageböien af Bladene skiller sig fra de af FRANK omtalte deri, at Bladene ikke ere slappede og ikke kunne sammenlignes med visne, tvertom ere de böiede bagover med en saa stor Kraft, at man ved at vende Planter med 100—150 mm. lange Blade op og ned, hos Geum urbanum ikke faar et Udslag större end nogle faa mm. som : Fölge af Egenv>en. Jindvidere har Temperaturen i Stockholm i Oktober og November Maaned veret saa höi, at en Isdannelse ikke kan have varet Foranledningen. Tab. A. Temperaturer i Stockholm i November 18831). Dag.| Maximum. | Minimum. | Dag. Maximum. | Minimum. 1 Re | NTE | 16, Eee re C DNE Dn NEN TUNNA + 0,0 3| +70 +40 15 | + 5,0 — 2,0 4| + 6,0 + 4,0 19 | +45 + 2,0 Di er + 5,0 a || 2500 + 2.0 6 100750 +35 21| +45 — 0,5 ann + 3,0 22 | +4,0 + 1,0 8| +55 — 0,2 23 | + 6,0 + 2,0 SEE or + 0,0 24 | +40 — 0,2 IN eo + 1,0 25). +50 + 0,5 11 | +65 + 2,0 26| +52 +2,0 12 | +58 + 1,0 2 \ +55 + 3,0 13 | + 5,0 + 2,2 28 | +55 + 3,0 | 14 | + 5,8 + 1250 29 | + 9,0 + 3,8 | 15 | +52 + 23,0 30 | + 9,0 + 5,0 ?) Velvilligt meddelt fra det meteorologiske Centralinstitut i Stockholm. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 81 Jeg skal her meddele nogle Undersögelser over endel Planter, der viste paafaldende sterke Krumninger; da jeg imidlertid ikke har havt Anledning til at arbeide i noget physiologiskt Labora- torium eller havt Aparater til physiologiske Studier, kunne mine Undersögelser i mange Henseender ikke gjöre Fordring paa at vare udtömmende eller udförte efter en exakt videnskabelig Me- thode, men de ville dog give en Antydning af de mekaniske Aarsager og disses Afhaengighed af visse anatomiske Bygnings- forholde. Blandt de Planter, som Professor WITTROCK gjorde mig op- marksom paa, var enaars Bladrosetter af Androsace lactiflora; de fleste Bladstilke viste en sterk Krumning med den convexe Side opad. Der var (Tab. I fig. 1) en central Karstraeng og to mindre (den yderste mindst) paa hver Side af denne. Kar- streengene laa nssten i et Plan og samtlige, iser den midterste, var paa ÖOver- og Undersiden rigt omgivet af storcellet Blad- parenchym med store Intercellularrum. Hvad Karstrengens Bygning angaar, maa bemarkes, at dens mekaniske Vsev (Collen- chym) var yderst svagt udviklet; i Forhold til andre undersögte Planter maatte det betegnes som forsvindende lidet. Bladets Stilk og Flade havde heller ikke andetsteds mekaniske Ele- menter, og kn&kkede derfor meget let. Grunden til denne Mangel kan vistnok söges i, at Bladene ere samlede i store Mengder til Rosetter ner ved Marken og der stilles derfor ingen större Fordringer til Böiningsmodstanden end Parenchymets og Epi- dermis’ Vagge kunne prstere. For at komme efter, hvad der mueligens kunde foraarsage Bladenes Krumning, foretog jeg med en skarp Kniv flere Snit, hvorved jeg isolerede den midterste Karstreng fra det övre og det underste Parenchym, og efter hvert Snit undersögte jeg, om der viste sig nogen Virkning. Dette var dog ikke Tilfsldet, hver af de saaledes isolerede Striber viste hver for sig, saavidt jeg kunde se, samme Krumning som Bladet i sin Helhed. Nogle Planter, der ved en Tilf&ldighed havde staaet omtrent 1!/, Time i Vand af c. 80° C., hvorved Cellerne vare dr&bte og deres Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. Allo. : INGO 2 82 WILLE, OM BLADSTILKERS KRUMNING VED FRYSNING. Turgor ophavet, viste samme Stilling hos Bladene, kun viste Egenv>en et starkere Udslag (hvad jeg kontrollerede ved at holde dem opognedvendte), end om de vare levende og turge- scente. Afskaarne Blade lagte i Spiritus viste ingen Krumning. Hos Androsace lactiflora maa vi söge Aarsagen til Bladenes Nedadkrumning i selve Vx&xten. Bladets Vaxtintensitet eller det Rum, som Cellerne optage, enten ved Delinger eller ved Strekning i Lengderetningen, er större paa Oversiden end paa Undersiden; om Forholdet bliver omvendt, ville Bladene selv- fölgelig krumme sig opad. En anden af de Planter,som WITTROCK gjorde mig opmerksom paa, blandt dem der udmeerkede sig ved sine tydelige Beve- gelser var Geum urbanum. Denne viste först en Krumning nedad i selve Bladskederne, men dern&st var ogsaa Bladstilken efter hele sin Lengde krummet nedad; da den sidste langt bedre egnede sig til Undersögelse, anvendte jeg kun den for at komme efter Prineipet for Bevzgelsen. Det trekantede Tversnit af Bladstilken (Tab. I fig. 2) viser, at vi paa Undersiden har en sterk subepidermal Collenchymstr&ng (a), i hvert af de övre Hjörner en lignende, mindre (db, b'). De fem Karstr&nge ere ordnede til en ligebenet Trekant, den underste er den störste og har to Collenchymstrenge (c, d), hvoraf den nedadvendende (c) er den magtigste. De fire Karstrenge paa Siderne ere ligedan byggede, men ere i alle Henseender meget mindre. Naar jeg klövede Bladstilken horisontalt efter Langden, krummede den övre del sig sterkt opad, den nedre sterkt nedad. Vi have altsaa her at gjöre med aktivt og passivt spendte V&v. Hvilke disse ere,kan man paa Forhaand vide, thi at turgescent Paren- chym er aktivt spendt, er klart, og i AMBRONNS fortreffelige Afhandling!) finde vi angivet, at Collenchymet i turgescente Plantedele altid er passivt spzendt, og at dets Udvidelse varierer mellem 2—4 pct. At dette ogsaa her var Tilfslde, fremgik af 1) AMBRONN. Ueber die Entwickelungsgeschichte und die mechanischen Eigen- schaften des Collenchyms. (PRrRINGSHEIM. Jahrbücher für wissensch. Bo- tanik, B. 12, p. 528.) 4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 83 mine Undersögelser. Jeg skar af et Stykke af Bladstilken, maalte de forskjellige Laengder, skildte saa Ribberne a, b og b' fra den centrale Cylinder og maalte dem saa igen. Tab. B. Collenchymstraeng a = Övre Collenchymstraenge en Bladets eine, = VT RT BE TE ae Da EL 2 N:o. hele = = ? = oprindelig | contraheret | 3 = Lengde. | 5 3 EA b, di. = odd rd ae: | 1 | 140mm.| 53,2 52 2,26 54 53,3 1,29 2 | 140 63,5 62,5 1,57 63,5 63 0,79 3 | 100 43 40,5. | 5,81 — — — A130 57 54,8 33860 .98:55258, 1580.94. Osssalzs 5 | 155 53 52 1,88 59,5 59 0,93 6 | 140 61,5 60 2,47 62,7 63,1 — 7 | 140 52,5 |. 51 | 278 Fö |58 ; 52,5 (1,68; 0,94! 8 ı 150 55,6 53 4,68 | 55,8; 55,8 55 ; 56,5 — 9 | 120 Bi 41,6 1,66 | 43 ; 43 42,7; 41,5 ‚0,7 ; 3,49 10 | 110 33,5 | 6,95. | 36,5; 36,5 | 36 ; 35 |1,37;4,1 Middel.| 130,5 | 51,76 | 50,09 | 3,28 | 50,29 | 49,55 1,47 Samtlige Blade vare böiede nedad, og om vi se paa Tal- forholdene, finde vi, at Collenchymet paa Undersiden viser en betydelig större Contraktion (3,28 pet.) end paa Oversiden (1,47 pet.). Jeg har ved Beregningen af Collenchymbundternes b, b’ Contraktion ikke taget med de Tilfelder, da det viste sig, at de ved Isolering udvidede sig (Tab. B N:o 6, 8); hvorledes dette skal forklares, er jeg ikke sikker paa, men det synes rimeligst, at de af Karstrengenes Collenchymbundter (g, h, e, f, g, h, e, f) ere blevne holdte i comprimeret Tilstand. Man vil ligeledes af Tab. B N:o 4, 7, 9, 10 se, at de övre Collenchym- strenge 5b, b’ ikke vise en lige stor Contraktionsprocent, og det er at marke, at Bladet var trukket noget skjevt til den Side, som viste den störste Contraktionsprocent; samme Forhold frem- gaar endnu tydeligere af fölgende Tabel: 84 WILLE, OM BLADSTILKERS KRUMNING VED FRYSNING. Tab. C. Undersiden Sg Oversiden 3 B Bladets) uarzonmlS: BE: = Sole s = N:o. | hele = = | & | oprin- | contra- = [=] = © - (=) | Tnengder & > 2 delis zueı 3 = 3 3 b, bb. b, b. = 1 110 mm.| 39,1 | 38,5 | 1,56,39,1,39,1|38 ;38,512,8 ;1,4 | krum. opad. 2a 160 37,9 137,9 |0,0 138 ;38 |37,8;37 10,53; 2,63| » » 2b 40 |39,5 |1,25|40,1; 39,s|40,1; 39,5/0,0 ;0,75| » svagt.nedad. No. 2a og b ere af samme Blad, der havde en S-formig Krumning, 2a er af den opad concave, 2b af den nedad concave Del. Som vi se, bekr&fter Tab. C fuldstendigt, hvad vi för fandt, at den concave Side er den, hvor Collenchymet har sin störste Contraktionsprocent. At dette staar i Forbindelse med den blivende Forlsngelse, vil jeg senere vise. Hvor stor Be- lastning, der maa til, for at bringe den contraherede Collenchym- streng tilbage til sin tidligere Langde, kan naturligvis ikke sluttes af dette, og jeg har desverre ikke havt Midler til expe- rimentelt at eftervise det. I en Bladstilk vil nu selvfölgelig samtlige Collenchymbundter söge, at forkorte sig, men hindres af de omgivende turgescente Cellers Udvidelsesstreben. Resultatet bliver en Ligevagtstil- stand mellem Collenchymets og de turgescente Cellers modsatte Bestr&belser. En Formindskelse af Turgor vil tillade Collen- chymet at trekke sig lidt mere sammen, en Forögelse af Turgor vil strekke det. Om vi tenke os de turgescente Cellers aktive Spsnding ligelig over hele Tvsrsnittet og vi betegne det nedad dragende Collenchyms Masse (paa Undersiden af den neutrale Flade) med A, dettes Contraktionskraft (0: Contraktionens Störrelse X den Vegt, der kan strekke det til sin oprindelige Lengde pr. Flade- enhed) med D, det opaddragende Collenchyms Masse med C og dettes Contraktionskraft med 2’, ville vi paa en Bladstilk faa Krumningen afhengig af ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 85 AB :CB' hvis nu CB’ er lige stor som AD vil Bladstilken vere lige, er CB’ större end AB, vil Bladet krumme sig concavt opad. Af- standen fra den neutrale Axe kan settes ude af Betragtning, da de Celler, som holde Collenchymet spandt, ligge i dettes umiddelbare Nxrhed, og vi have saaledes kun at gjöre med den Vagt der comprimerer disse. Nogle simple Forsög viste tilstrakkeligt, at dette virkelig forholdt sig saa. Störrelserne D og D’ kunne vanskelig zendres, men derimod er det jo let at endre A eller C. Jeg bortskar nemlig Collenchymstrengene a eller b og b’ og observerede Bla- dets Forandring af Stilling. Jeg skal give nogle Exempler. Et 12 ctm. langt Blad af Geum urbanum havde, naar Planten holdtes vertikalt, krummet sine Blade saa langt bagover, at Bladspidsen var 10 ctm. lavere end Basis. Naar Collenchym- strengen a (Tab. I fig. 2) bortskares paa en Lengde af 6 ctm., fandt jeg, at Bladets Spidse kun var 7 ctm. lavere end Basis, og bortskares endvidere Collenchymstrengen c, h&evede Bladets Spidse sig fremdeles 2 ctm. Ved at formindske Collenchymet paa Bladstilkens Underside h&vede Bladets Spidse sig saaledes 5 ctm., uagtet den ved et saa langt Blad betydelige Egenvaegt i en stedse större Grad maatte modvirke H&vningen, jo mere Tvarsnittets Modstandsmoment i Bladstilken mindskedes. Lige- dan, om end ikke saa fremtra&dende, viste Virkningen sig hos Cerefolium sativum. Om Collenchymet paa Oversiden bortskares, blev Virkningen den omvendte, Bladet krummede sig da endnu starkere nedad. For at faa et Udtryk for Störrelsen af Collenchymets Tver- snit i Forhold til de övrige Vev har jeg udmaalt Tvarsnittets Störrelse i Fladeenheder hos Geum urbanum (Tab. I fig. 2), Cerefolium sativum (Tab. I fig. 4) og hos Aegopodium Poda- graria (Tab. I fig. 15), og for sig, hvad der paa Figuren falder over og under Linien &, «. Vi finde da fölgende Forholdstal. 36 WILLE, OM BLADSTILKERS KRUMNING VED FRYSNING. IbödDa ID = OH = 2 298 = 3 BES een . er KA 2 Rs & 5 övre 116 948 1:8 eum urbanum undre | 110 632 1:6 fövre 94 11574—1653| 1: 17,1 Cerefolium sativum lundre| 213 \2654—2800| 1:12,5 övre 105 996 1: 9,5 cha & 757 1:10,9 Aegopodium Podagraricd For at kunne anvende disse Tal, hvor det gjelder at be- stemme den Kraft, der virker ved Bladstilkens Krumning, maa vi imidlertid tage Hensyn til, i hvilken Retning Contraktionen af de enkelte Bundter ville bevage Bladet. Det er klart, at Contraktion af a og e ville krumme Bladstilken ned i Fort- setning af en Linie fra 2 til a. Medens Contraktion af Collen- chymbundterne 5 og &' ville fremkalde en Krumping i en Ret- ning, der hos Geum (Tab. I fig. 2) temmelig ner vil falde sam- men med en Linie fra z til Db og b', hos Aegopodium (Tab. I fig. 15). derimod narmest sammen med en Linie trukken fra et Punkt midveis mellem : og a til b og b’, naar man hos Geum beregner de opad og nedad böiende Krafter som virkende i samme Retning som hos Aegopodium, hvorved man i Virkelig- heden faar et noget for stort Tal for b og D', faa vi, om vi for b' ‚beregne den vertikale Kraft efter Krafternes Parallelogram, fölgende Verdier: hos Geum urbanum, den nedaddragende Kraft (Virkningen af A) = 110; den opaddragende Kraft (Virkningen af C) = 86; hos Aegopodium Podagraria den nedaddragende Kraft = 69, den opaddragende = 82. Dette dog under den Be- tingelse, at Collenchymet paa Over- og Undersiden er ensartet. Under den sidste Betingelse maatte den Vzgt, der skal strekke Collenchymstrengene lige langt, vare proportional med Tver- snittets Fladeindhold. Iallefald kan man antage, at om Blad- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 87 stilken skal kunne holde sig ret eller blive böiet opad, maa Turgor i de mod Collenchymet virkende Celler vere större paa Bladstiikens Underside. Dette, en Forskjel i Turgor paa Steder, som ere naer hverandre, er ingenlunde urimeligt; efter WESTER- MAIER!) kan dette endog finde Sted i ensartet Parenchym: »Manchmal beobachtet man, dass in einem schlaffen Parenchym- strang, der in solcher Weise mit seinem untersten Ende in Wasser taucht, eine Stelle oben steif wird, während tieferlie- gende Parthieen noch schlaff sind. Dieses Verhaltei gehört wohl zu jener Kategorie von Erscheinungen, welche NÄGELI (NÄGELI & SCHWENDENER, Mikroskop, p. 383) an Fettpflanzen und Kartoffeln constatirte, wenn dieselben der allmäligen Verdunstung ausgesetzt wurden. An der betreffenden Stelle haben die Paren- chymzellen aus gewissen Gründen, vielleicht wegen höherer Con- centration des endosmotisch wirksamen Stoffes, eine grössere wasseranziehende Kraft» o. s. v. Herigjennem finde vi ogsaa en Forklaring til det i Tab. C No. 2 viste Forhold, at paa samme Bladstilk kan et Parti vaere krummet opad et andet nedad. Vi have altsaa to Faktorer at tage i Betragtning, naar vi ville forklare Aarsagen til Bladstilkens Krumning nedad og opad, nemlig Collenchymets Contraktionskraft og Turgorens Vex- linger. Paa et opadkrummet Blad, er Turgor paa Undersiden relativt större end paa Oversiden, derfor Collenchymet mere ud- töiet paa den undre end paa den övre Side, og vi have Betin- gelserne for en Krumning, nemlig to forbundne Striber, hvoraf den ene er lengere end den anden. . | Vi vide efter KrRAUs’ Undersögelser, at Turgorintensiteten aftager, naar Temperaturen falder under 7—8° C.2). »So lange nämlich die Temperatur zwischen gewissen Mittelzahlen, etwa zwischen 8 und 30° C., also zwischen einer Grenze sich bewegt, 1) M. WESTERMAIER. Zur Kenntniss der osmotischen Leistungen des lebenden Parenchyms. (Bericht d. deutsch. botan. Gesellschaft, B. I, H. 8, Separat- abdr. p. 3.) 2) G. Kraus. Die Gewebespannung des Stammes und ihre Folgen, (Botanische Zeitung, Jahrg. 25, Leipzig 1867, p. 124.) 88 . WILLE, OM BLADSTILKERS KRUMNING VED FRYSNING. welche die Temperatur des grössten Theiles der Vegetations- periode umschliesst, habe ich durch die extremsten Schwank- ungen derselben keinen messbaren Einfluss auf die Intensität gefunden.» — »Sinkt aber die Temperatur unter 7—8°, so tritt eine Erniedrigung der Intensität sehr rasch ein; den Aeste aus einer solchen Temperatur in eine von 15—20° gebracht, zeigen in kürzester Zeit eine nahmhafte Erhöhung ihrer Intensität zu einer Zeit, wo der normale Intensitätengang eine Erniedrigung derselben verlangtv. Om nu ved lavere Temperaturer Turgoren synker, ville Collenchymstrengene drage sig sammen, og som vi have seet hos @eum, vil Udslaget blive större nedad end opad. Hos Aegopodium bliver det mere ens paa begge Sider, og efter hvad jeg har seet, synes det at vere forskjelligt. for de enkelte Individer, om Bladene böie sig opad eller nedad, hvis de ere saa smaa, at Egenvagten ikke över nogen större Indflydelse. Ved Frost vil dette selvfölgelig endnu mere vere Tilfeldet, Vand presses da ud af Cellerne og fryse i Intercellularrummene, hvilket dels kan direkte eftervises, dels sees paa den &ndrede Farve.!) Om Turgor og dermed Sps&ndingen mellem Collenchym og Pa- renchym opheves, eller bliver meget svag, vil Bladstilken blive slap, som en tom Brandslange, da det er en kjendt Sag, at Organers Stivhed betydelig foröges ved Vevspendingen?). Naar frosne Blade blive udsatte for höiere Temperaturer, optage de Vand fra Intercellularrummene og blive snart stive, men de kunne först rette sig op, naar Turgor er stegen saa höit, at den overvinder Collenchymets Modstand, noget som först kan finde Sted ved Varmegrader, der vistnok faar overstige 8° C. En ung Geum urbanum, som i lengere Tid havde staaet inde i et varmt Rum og havde opadkrummede Blade, blev i omtrent 16 Timer stillet i en Temperatur, der varierede 1—2” C. om Frysepunktet. Bladene havde da böiet sig 1 betydelig 1) J. W. Morz. Quelques observations concernant l’influence de la gelde sur les plantes toujours vertes. (Archives neerlandaises d. sc. exactes et natu- relles, Tom. 15, Haarlem 1880, p. 346.) ?) SCHWENDENER. Das mechanische Princip d. Monocotylen, Lpz. 1874, p. 101. | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 89 Grad nedad. Efterat de havde staaet 1 Time i en Temperatur af omtr. 8° C. maalte jeg mellem samme Punkter paa Blad- stilkens Over- og Underside, som för Planten var bleven udsat for Kulden. Tab. E. Oversiden Undersiden för efter för efter | No. d 33,3 | 32,5 » 2| 377, 841) 3717| 37 » 8| 88 | 88 | 45,7| 44,7 Bladet No. 3, som viste den störste Contraktion paa Under- siden, var, uagtet ungt, det &dste af de maalte, altsaa det hvor Collenchymet var mest udviklet. Om der var nogen Contrak- tion eller Udvidelse paa Bladstilkens Overside, maa den have varet yderst ringe, saa jeg ikke har kunnet faaet den maalt, paa Undersiden var den, som det sees, betydelig. Af disse faa Maalninger fremgaar, at Krumningen nedad beror paa en For- kortelse af Bladstilkens Underside, og saaledes ikke er afhzengig af nogen Ve&xt, som PFEFFER!) har eftervist er Forholdet, naar Blomsterne aabne og lukke sig. Vi have endnu en Ting at tage i Betragtning ved Beve- selsen, nemlig Collenchymstra&ngenes blivende Forlengelse. Hos Basten bliver Elasticitetsgreendsen först overskreden ved en Be- lastning af 15—20 Kilo pro qvmm., hos Collenchymet indtrader ifölge AMBRONN?) en blivende Forla&ngelse allerede ved en Be- lastning af 1,5—2 Kilo pro qvmm., dets absolute Bereevne der- - imod naaes först ved 10—12 Kilo pro qvmm. AMBRONN fandt i unge Internodier af Foeniculum cffieinale, at Collenchymet var udsat for en Forlengelse, som tilsvarede 4 Kilo pro qvmm., altsaa en Vegt, som giver en blivende Forlengelse. I Bladstilken synes Turgor i Cellerne paa den convexe Side at vare tilstrekkelig I) Prerrer. Physiologische Untersuchungen, p. 161. 2) AMBRONN, 1. c. p. 519. 90 WILLE, OM BLADSTILKERS KRUMNING VED FRYSNING. stor til at kunne give en svag blivende Forlsngelse, selv naar Temperaturen synker til henimod 0° C., paa Undersiden strakkes vistnok Collenchymet da ikke over Elasticitetsgrendsen, og heri ligger formodentlig Grunden til, at Collenchymbundterne paa den concave Side altid contrahere sig mere end paa den convexe Side, Tab. B, C. | Selvfölgelig vil dette modvirke, at et nedböiet Blad, naar Temperaturen og dermed Turgor stiger, kan böie sig tilbage igjen, thi dertil vil fordres en meget stor Töining af den con- cave Side, da en Sammentrykning af Collenchymet i sin Helhed paa den convexe Side ikke kan finde Sted, da jo de omgivende turgescente Parenchymceller tvaertimod ville bidrage til at strekke dem, naar Turgoren stiger. Paa xldre Blade, hvor Collenchymet er steerkt udviklet, Vexten ved Celledelinger liden eller ingen, og Bladets Egenv> treder hindrende iveien, finder man derfor ogsaa, at Bladene, naar de engang have bölet sig tilbage, aldrig kunne böie sig helt op til den tidligere Stilling, men vel komme et Stykke paavei, naar de blive bragte under gunstige Om- steendigheder. Om vi vende tilbage til = saa finde vi et Tilfslde, hvori C kan blive meget ringe, nemlig naar Collenchymbundterne A og C falde i eller omtrent i et Plan (Tab. I fig. 3,7, 14). Den störste Del af Collenchymet kan da virke contraherende i en Retning, og man faar derfor hos saadanne Planter meget starke Krumninger. Denne Anordning af Collenchymet finder man ogsaa ofte i Bladskederne, hvor Bladstilken er trekantet som f. Ex. hos Geum urbanum, og vi finde da ogsaa hos denne den sterkeste Krumning just paa Overgangen mellenı Bladskeden og Bladstilken. Et godt Exempel paa hvilken Indflydelse Collenchym- strengenes Anordning har paa Bladenes Stilling og Krumning, viser Taraxacum offieinale. VÖCHTING!) angiver: »An grell von der Sonne beschienenen Orten, besonders auf magerem, steinigem 1) H. Vöcntıng. Die Bewegungen der Blüthen und Früchte. Bonn 1882, p. 177, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 91 Boden, legt die Pflanze ihre Blattrosette dem letzteren dicht an. Wo sie dagegen im Gedränge mit höher aufstrebenden Mitbe- werbern zu kämpfen hat, vor Allem an schattigen Orten, richtet sie ihre, dann meist auch längeren Blätter mehr oder weniger empor, manchmal so weit, dass sie der Verticalen nahe kommen.» Jeg fandt, at den förste Slags om Hösten böiede sig meget starkt tilbage, og et Tvarsnit (Tab. I fig. 7) viste, at Collen- chymbundterne omtrent laa i et Plan. Det interesserede mig nu at se, hvorledes Bygningen var hos de Blade, der vokste i Skygge, og som kun viste ringe Böininger. Et Tvaersnit viste her (Tab. I fig. 8) en hel Raekke Collenchymbundter paa Blad- stilkens Overside, der selvfölgelig ville formindske den contra- herende Kraft af dem, som ere paa Undersiden. Resultatet bliver selvfölgelig en langt ringere Krumning. Hos Capsella Bursa pastoris ligge Collenchymstre&ngene saa langt inde i Bladstilken (Tab. I fig. 14), at de turgescente Celler, som nzrmest omgive dem, ere bedre beskyttede mod Temperatur- og Turgor&ndringer end hos Papaver, Geum og Cerefolium og böiede ogsaa först sent sine Blade ned mod Marken. Men paa den anden Side kunne de, om Turgor for- mindskes tilstrekkeligt, gjöre en saa meget sterkere Böining, da de mod hverandre virkende Collenchymstrenge ligge ner Bladstilkens Midtlinie. Efter foregaaende Fremstilling af Krumningernes Afhengig- hed af en Samvirken mellem Turgorendringer og Collenchym- strengenes Contraktionskraft, ville de Tilfzlder, da ingen Be- vegelse kan finde Sted, nesten af sig selv vere givne. Om Turgorzndringerne foregaa ligelig paa Over- og Under- siden og Collenchymet paa Oversiden virker krummende opad med en lige stor Kraft, som Collenchymet paa Undersiden virker nedad, vil Bladstilken beholde sin Stilling uforandret og blot forkorte eller forlenge sig. Under visse Betingelser kunne Bladene altsaa ogsaa böie sig opad, naar Turgor slappes ved synkende Temperatur. Om Collenchymet ikke er udviklet, savne vi en af Betingelserne for Bladenes Krumning. Papaver (Tab. 92 WILLE, OM BLADSTILKERS KRUMNING VED FRYSNING, I fig. 3) giver et godt Exempel. Et lidt &ldre Blad, der var staerkt nedböiet, viste sig at have et vel udviklet Collenchym. Tab. I fig. 17 viser et Tvzersnit gjennem Collenchymstr&ngen a, og Tab. I fig. 10 et Tvaersnit gjennem Collenchymstr&ngen c. Et Tvaersnit gjennem et yngre Blad viste i de tilsvarende Strange en Bygning, der er fremstillet i Tab. I fig. 16 og 9. Det falder straks i Öinene, hvor lidet Collenchymstrengen her er udviklet. Hos Erodium maritimum (Tab. I fig. 13) var det samme Tilfeldet. Tab. I fig. 12 viser et Tvarsnit gjennem Collen- chymstr&engen a paa et Blad, der viste sig krummet nedad; Tab. I fig. 11 af samme Streng fra et Blad, der ikke viste nogen Böining. Hos Geranium pusillum (Tab. I fig. 6) "kunde jeg ikke iagttage nogen markbar Krumning, da Collenchymstrengene her vare svage og en subepidermal Collenchymring ogsaa modarbei- _ dede Krumninger. | iR Endelig maa nzsvnes, at Bladstilke, der have Bast, mangle den vasentligste Betingelse for Krumninger. Efter SCHWENDE- : NERS Undersögelser over Bastens mekaniske Egenskaber, vide vi, at den er langt mindre töielig end Collenchymet og for at fremkalde en blivende Forlaengelse fordres en langt större Be- lastning. Da Basten ikke ved Trykket i de turgescente Celler kan töles saa meget, at den ved sin Contraktion skulde kunne fremkalde nogen Krumning, vise de Bladstilke, der have Bast som mekanisk Vev (f. Ex. hos Alliaria offieinalis Tab. I fig. 5), sig ubevegelige under Temperatursndringer. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 93 Figurforklaring. TAVL. I. Fig. 9—12 ere 480 Gange, 16, 17 ere circa 100 Gange, de öyrige svagt forstörrede. Det skyggede er Collenchym, det skraverede te Oak er Bast (inel. Libriform). Androsace lactifolia. Tvzersnit af Bladstilken. Geum urbanum. Papaver sp. Cerefolium sativum. Alliaria officinalis. Geranium pusillum. Taravacum offieinale. Tvsersnit gjennem Bladstilken paa krummede Blade. Lignende Tvaersnit gjennem Bladstilken paa opretstaaende Blade. Tvaersnit af en Collenchymbundt (c) hos Papaver (Fig. 3) i ung Tilstand, da Bladene ere oprette. Tv&rsnit af samme i sldre Tilstand, da Bladene ere böiede. Tvsersnit af en Collenchymbundt (c) hos Erodium mariti- mum (Fig. 13) i yngre Tilstand, da Bladene ere oprette. Tvarsnit af samme i aldre Tilstand, da Bladene ere böiede. Erodium maritimum. Capsella Bursa pastoris. Aegopodium Podagraria. Tvsrsnit gjennem Collenchymbundten a hos Papaver (Fig. 3) fra samme Blad som Fig. 9. Tvarsnit gjennem samme fra samme Blad som Fig. 10. 94 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 78). Frän Författarne. ERICSSON, J. Trial of the Destroyer. (Army och Navy Journal, 1883: and LINDBERG, 8. OÖ. Kritisk granskning af mossorna i Dilleni Historia Muscorum, 1741. Hfors 1883. 4:0. LINDMAN, C. Om drifved. Göteb. 1883. 8:o. LUNDGREN, B. Studier öfver fossilförande lösa block. Sthlm 1883. 8:0. — Smäskrifter, 6 st. TÖRNEBOHM, A. E. Öfverblick öfver mellersta en urformation. Sthlm 1883. 8:0. — Smäskrifter, 7 st. BALTET, CH. De laction du froid' sur les vegetaux, 1879/1880. Paris 1882. 8:o. BREDICHIN, TH. Quelques anomalies apparentes dans la structure des come£tes. Moscou. 8:o. — Smäskrifter, 2 st. CHAPEL, F. Apercu sur la röle des asteroides inferieurs dans la. physique du monde. Paris 1883. 8:0. ScHMIDT, F. Einige Bemerkungen zu Prof. A. E. NORDENSKIÖLDS Reisewerk: Die Umsegelung Asiens und Europas auf der Vega. S:t Petersb. 1883. 8:o. 95 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 2. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 89. Om »- och Y-triklornaftalin. AGE Ro NDENe [Meddeladt den 13 Februari 1384.] För kort tid sedan har jag lemnat några uppgifter om n-triklornaftalin!), men då jag förut af denna förening erhållit endast smärre mängder, har jag icke kunnat framlägga fullstän- digare analytiska data, än en enda klorbestämning. Sedan dess har jag emellertid lyckats framställa så pass rikligt material, att en fullständig analys kunnat utföras. För beredandet af det materiel, som blifvit användt för följande undersökning, har jag gatt till väga på följande sätt: 15 gr. nitronaftalin-£-disulfonklorid behandlades vid 170— 200” C. uti svafvelsyrebad med 30 gr. fosforpentaklorid. Efter derpa företagen försigtig destillation öfver fri eld erhölls ett destillat, som efter behandling med vatten gaf en olöst, gul- aktig produkt, som torkad utgjorde 21/, gr. Den råa klornafta- linen kokades i en retort med tenn och saltsyra. Den i förlaget - öfvergångna kloriden omsublimerades i vattenånga och uppsam- lades i ett kylrör. Den sålunda renade kloriden bildade en vid 107—110° C. smältande, rent hvit massa af 11/, gr. vigt. Kon- stant smältpunkt, 112,5—113 C.?), erhölls efter trenne kristalli- seringar ur isättika. 1) Om "några derivat af naftalins «- och £-disulfonsyra, Akad. Afh. Univ. Års- skrift 1883 sid. 54. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1883, N:o 8, sid. 22. 2) Således samma smältpunkt, som jag förut funnit. 96 ALEN, OM 7- OCH “I-TRIKLORNAFTALIN. n-Triklornaftalin är i het isättika tämligen löslig och kri- stalliserar därur vid afsvafning i små, pa hvarjehanda sätt med hvarandra hopväxta nålar. Den är i varm alkohol lättlöslig och i benzol (äfven kall) mycket lättlöslig. Den bildar äfven vid sublimering nålar. Analyser: 1. 0,2037 gr. gaf 0,3863 gr. CO, och 0,0471 gr. H,O. ' 2. 0,2427 gr. gaf 0,4530 gr. AgCl. I procent: | Funnet Beräknadt för il 2 CRH.CH C 51,72 — 5l,s4 H 2057, — 2,16: Cl an 46,00. Angäende „-triklornaftalins konstitution far jag hänvisa ofvan citerade afhandlingar. | I den första af de ofvan nämda afhandlingarna!) har jag redogjort för ett par nästan fruktlösa försök att erhålla en tri- klornaftalin genom att med fosforpentaklorid behandla mono- nitronaftalin-«-disulfonklorid. . Dessa försök har jag nu repete- rat, men jag har då-i följd af brist sulfonklorid utgått från sulfonsyrans bariumsalt. | ‚Mitt förfaringssätt har varit grundadt på följande reaktions- formel, som naturligtvis kan anses i sig innebära åtminstone ; NO, tvänne reaktioner: C,,H; SB + RC Tr Känsla en DR + 5POC], + 2SOCI, + NOCI. 10 gr. vattenfritt barium-mono- nitronaftalin-«-disulfonat refs noga tillsammans med 30 gr. fos- forpentaklorid. Blandningen upphettades derefter langsamt och försigtigt i en retort uti svafvelsyrebad ända till 225° C. Det dervid erhållna gula destillatet innehöll icke någon klornaftalin. Vid derpå företagen upphettning öfver fri eld erhölls ett röd- 1) Sid. 27. \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2, 97 gult destillat, som vid behandling med vatten gaf en fast, gul- aktig produkt, hvilken renades först genom destillation i vatten- anga och sålunda gaf upphof till små, gyttrade, svafvelgula kri- stallnålar af smältp. 68—71° C. Den på detta sätt från stör- sta delen tjärartade biprodukter befriade triklornaftalinen, som vägde endast omkring 3/, gr., renades derefter genom ett par kristalliseringar ur isättika. Föreningen blef derigenom färglös, och dess smältpunkt var konstant: 75,5—76" C. Föreningen liknar ganska mycket »-triklornaftalin. I ko- kande isättika är den temligen löslig, i alkohol lättlöslig och i benzol, äfven kall, mycket lättlöslig. Ur isättikelösning erhäl- les den i små kristallnålar, som vanligen äro radielt anordnade. Genom sublimation erhålles den ock i form af nålar. Analyser: 1: 01346 --— . gaf 0,2520 gr. CO, och 0,0337 gr. H,O. g fe] LJ (! 2. 0,2155 gr. gaf 0,4019 gr. AgCI. u I procent: Funnet Beräknadt för 1. 2. C.H,0];. C 51,06 — 51,84 H 2,78 — 2,16 CI u ART, 46,00. Det till analys 1 använda materialet var icke fullt rent!), ty dess smältpunkt låg vid 72—74° C. Förmodligen föranledde denna omständighet, att de i analys 1 funna värdena icke väl öfverensstämde med de beräknade. Denna vid 75,5—76° C. smältande triklornaftalin är för vetenskapen ny. Då bland de 14 teoretiskt möjliga triklornaf- " talinerna 7 förut äro kända, bör dennas namn således blifva F-triklornaftalin. Emedan 9-triklornaftalin deriverar från naftalin-«-disulfon- ev syra, böra dess kloratomer befinna sig i olika kärnor, ty naf- talin-&-disulfonsyra ger upphof till d-diklornaftalin (af smältp. 114° C.), om hvilken jag visat, att den vid oxidation med sal- 1) Något bättre stod mig icke till buds. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 4]. N:o 2. Ü 98 ALEN, OM n- OCH \Ü-TRIKLORNAFTALIN. petersyra ger en monoklorftalsyra!). En af 9-triklornaftalins kloratomer maste befinna sig i 3-ställning, enär en af d-diklor- naftalins kloratomer intar en sådan ställning?). En annan af $-triklornaftalins kloratomer måste åter intaga «-ställning, ty den nitrodisulfonsyra, af hvilken den är erhållen, ger genom reduktion upphof till en amidodisulfonsyra, som med natrium- amalgam ger «-naftylamin?). De hittills kända triklornaftalinerna ega följande smält- punkter: £-triklornaftalin smältpunkt 56° C (a » » » 112,5— 113° » 65° 75,5— 76°, 103°, 131°. O6) Dif. 9. 10,5—11”. 5’—5,5°. 9% 13°. 9,5°—10°. 18°—18,5°. ') 1) Om några derivat af naftalins «- och -disulfonsyror, sid, 6; 2) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1881, N:o 9, sid. 9. 2) Om några derivat af naftalins «- och -disulfonsyror, sid. 7. 3) Om nägra derivat af naftalins «- och 3-disulfonsyror, sid. 36. 99 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 2. Stockholm. N Meddelande från Stockholms högskola. N:o 22. Stephanit från Kongsberg. Af CARL MORTON. Tatl. X. [Meddeladt den 13 Februari 1884.] Af herr Cand. min. TH. MÜNSTER upptäcktes år 1882 i grufvan »Gottes Hülfe in der Noth» på Kongsberg tillsammans med andra mineralier ett litet antal väl utbildade Stephanit- kristaller, och genom detta fynd hafva för första gången goda kristaller af detta mineral blifvit bekanta från den gamla be- römda grufvan. Då herr MÖNSTER hade insändt det af honom funna materialet till Stockholms Högskolas mineralogiska insti- tut, för att undersökas, så erhöll författaren af detta instituts föreståndare Professor W. C. BRÖGGER uppdrag att verkställa denna undersökning. Öfver mineralets förekomst i grufvan hänvisas till herr MÜn- STERS beskrifning i Nyt. Mag. f. Nat. B. 27, pag. 316 (1883). Öfverensstämmande med T. H. SCHRÖDERS !) och C. URBAS?) iakttagelser vid kristaller från Andreasberg och Pribram är äfven Stephanitkristallernas från Kongsberg typus vanligen kort sylformig utdragen efter vertikalaxeln. Af de hittills af T. H. SCHRÖDER, W. SCHIMPER?), C. URBA och W. I. LEWIS?) iakttagna 54 enkla former hos Stephanit- !) POGGEND. Ann. 95, s. 257. 2) GroTH: Zeitschrift für Kristallogr. u. Mineral. B. 5, s. 418. ?) GrorH: Min. Samlung der Strassburger Universität 69. +) Grorm: Zeitschrift für Kristallogr. u. Mineral. B. 7, s. 575. 100 MORTON, STEPHANIT FRAN KONGSBERG. kristaller har jag iakttagit 18 och dessutom 4, hvilka förut ej blifvit bestämda. Bibehällande de beteckningar pa ytorna hvilka SCHRÖDER och URBA hafva användt, äro de af mig: bestämda formerna: ; c = (001) 0P. > v = (132) 3/,P3. o = (110) « P. EE (33) 23. a = (100) o Po 93 — (152) 5/, P5. 6b 010) Po &e = (2.22.7)22/,P2),. P= (111) P. 8 = (101) Po. r = (221) 22. e = (041)4P co. h = (112), P. d = (021) 2 Po. m = (113) 1, P. k = (011) Dex: © (31323... t = (023) 2), Po. De nya formerna äro: | 82/3 = (203) 2/, Po. ny, = (156) 3/, P5. BY, = (102) 1/,P co. o = (258) 5/,P?},. Jag har i det följande beskrifvit de iakttagna combinatio- nerna hos den största och bäst utbildade kristallen och fram- ställt densamma på de medföljande fig. 1 och 2 i verklig och ideel utbildning. Fig. 1 visar projektionen pa basis af kristal- len, hvilken är 1,9 mm. lang, 1,6 mm. bred och 3,2 mm. hög. Ytorna hos densamma äro utmärkt speglande och merendels väl utbildade, följaktligen medelst reflexionsgoniometern lätt att be- stämma. TI vertikalzonen är grundprismat o förherrskande och pa toppen af kristallen en pyramidyta P. De inspringande vinklarne o,:b; och ,‚o:brr visa att kristallen är en trilling. Tvillingsslätten är såsom vanligt en yta co P. En tvillingsindi- vid genomsätter hufvudkristallen parallelt med o' såsom en gan- ska bred lamell och en pyramid yta af densamma faller dervid tillsammans med en pyramid yta pa hufvudkristallen. Den andra tvillingsindividen genomsätter hufvudkristallen parrallelt med o, såsom en helt smal lamell. I prismazonen äro några af prisma-. ytorna streckade och så är äfven förhållandet med basis. Streck- ningen på prismaytorna går parallelt med o:o (110:110) och‘ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 101 den pa basis dels parallelt med kanten 0:7 (110: 111), dels parallelt med kanten b:k (010:011). Alla de former jag iakt- tagit förekomma vid denna kristall och da de andra kristallerna hufvudsakligen öfverensstämma med denna, sa meddelar jag en- dast de mätningar jag gjort pa denna kristall. Axelförhällandet: a:b:ce = 0,628921:1:0,68511, hvilket jag beräknat ur vinklarne o:a och 0: P hos utmärkt speglande ytor öfverensstämmer icke alldeles med det af ScHRÖ- DER och URBA erhållna: a:b:c = 0,62911:1:0,68526, men jag tror dock att det af mig erhållna möjligen skulle kunna vara något noggrannare, hvilket äfven de efterföljande mycket väl öfverensstämmande mätningarne tyckes antyda. TI vertikal- zonen finnes inga andra ytor än grundprismat o och de båda pinakoiderna a och b. I denna zon har blifvit mätt. beräknadt. 7,0. (100. 110), 32.432304 (100 : 110) = 32 10 1250) (100 ; 110) = = 32610 ho | 32° 10' S ÅS S 32 10 . - 30) (100 : 110) = — 33218930 (DRG b' :'o (010: 110) = 57 49 30 \ 57 50 »,o (010 : 110)-= 57 så 16 b2:%or (010,2110) 22065 3 (010: 110) = 57 50 | br: 0, (010.110), —=6 : 30 | | o, :b, (110:010) = 6 3 6 34 08:0 (10 :010)= i 'o :b, (110:010) = 6 34 30 | 0, :b, (110:010) = 57 4730 | ; | 57 50 077: by (110: 010) = 57 49 Utom grundpyramiden P finnes i zonen 110: 111 pa huf- vudkristallen ännu tvenne andra ytor: h och m. Det blef i denna zon 102 MORTON, STEPHANIT FRÄN KONGSBERG. mätt. beräknadt. P':o (DIL 110) = 372 50 ‚2,0 (11-110) 97 52 | P,:o, (111: 110) = 37 50 15" | 200) 3751 hl 30,112:3110) 57. 14 | (8; 3.0, (112-110), 57.12 57 13 33" :,0 (112 : 110) = 57 22 15 | ‚n:'o (113: 110) = 66 44 30 'm :'o (113 : 110) = 66 40 Att vinkeln ‚h:,o blifvit så stor i förhållande till den be- räknade beror derpå att ytan ‚h var så liten att någon säker bild af densamma ej kunde erhållas. ; 37° 50' n | 6 46 14 I den motsvarande zonen pä den första tvillingsindividen förekommer dessutom ännu en pyramid yta, nemligen:r = 2P. De vinklar som i denna zon mättes voro: = mätt. beräknadt. Orr (dOR221) =E 21:16 21213727 >> WED) 37 51ER 737850 Domaytorna #°/, och 8!/, blefvo dels beräknade ur deras zonförhällanden, dels bestämda medelst goniometern. Båda ytorna äro mycket streckade och förekomma endast på ett hörn af kristallen, de ligga i zon med a:c (100 :001), Z,:d (All: 021) och P,:,m (111: 113). Vinkelmätningarna äro ; mätt. beräknadt. a:® (100:101) = 4235 42°32 4" : 6/3 (100:203) = 54 1 30” 53 59 45 :6!/3 (100 : 102) = 61 21 30 61 24 36 «:# (100: 101) = 42 37 42 32 4 I zon med pinakoidet b och basis c ligga domerna e, d, k och #.. I denna zon blef : mätt. beräknadt. b:e' (010: 041) == 19°59' 30" 20° 2' 11" : d' (010 : 021) = 36 2 36 6 22 : k' (010 : OT1) = 55 32 5534 7 :t (010:023) = 65 26 30 65 26 20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 103 mätt. beräknadt. b:e (010: 041) = 19255' 30" 20° 211" :d (010: 021) = 36 30 36 622 :k (010: 011) = 55 31 55 34 7 Ur zonförhällandet 'o:d (110: 021) och 0’: e' (T10: 041) har ytan w blifvit beräknad och i zon med densamma och ba- sis ligga sedan de båda pyramidytorna v och f. Vinkelförhal- landena voro; mätt. beräknadt. c :'w (001: 131) = 66°42'30" 66°44' 17" :'v (001:132) = 49 15 :v' (001:132) — 49 18 30 2'7 (001: 135), 30855 37 37 24 Pyramidytan n, följer af zonerna 9:% (101: 011) och $:e (152: 001). Dessutom blef mätt. ce :.4(001..152) OKT :,n, (001 : 156) = 30 55 b':'9 (010 :152) = 33 37 30" : ,n, (010 : 156) = 60 43 b: FK (010: 152) = 33 34 beräknadt. 60° 59' 29" 30 57 45 33 37 56 60 38 28 33 37 56 Ytan o kunde blott bestämmas genom dess vinkelförhallande till a, b och ce. Dessa vinklar voro: ; mätt. 70:2 (259: 100), 7457962302 :d (258 : 010) — 67 44 :c (258:001) = 26 35 beräknadt. 75°56' 22" 67 33 15 26 5 46 Det betydande felet vid den mätna vinkeln o:c i jemfö- relse med den beräknade vinkeln berodde deraf att genom streck- ' ningen såväl vid basis som ytan o de reflekterande bilderna voro mycket svåra att fixera. Ytan &e (2.22.7), som af SCHRÖDER blott osäkert kunna be- stämmas, har på denna kristall kunnat godt bestämmas. vinklar den bildade mätt. 'g:c (2 2002. 2 UID 225456 .22.7:001) = 65216" De med basis och pinakoidet b voro: beräknadt. 65218' 25 54 104 MORTON, STEPHANIT FRÅN KONGSBERG. Vid denna första tvillingsindividen förekommer utom ytorna i prismazonen äfven ytorna vr, P,, P, p och v, af hvilka den sistnämda bildar med samma yta » vid hufvudkristallen den in- springande vinkeln v :vı = 6° 10" Dessutom finnes ännu en annan yta liggande mellan P' och v, hvilken dock ej kunde bestämmas till följe af dess ringa ut- sträckning och streckning. Toppytorna vid den andra tvillings- individen voro så streckade att de omöjligen kunde bestämmas och på hörnet var dessutom lamellen afslagen. 105 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 2. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 21. Undersogelse af nogle Mineralier fra Kangerdluarsuk i Gronland. Af JoH. LoRENZEN. Tafl. VII. [Meddeladt den 13 Februari 1884.] Efterfolgende undersogelser ere, med undtagelse af afhand- lingens kemiske del, blevne udforte på Stokholms Högskolas mineralogiske institut, til hvis bestyrer, professor W. C. BRÖG- GER, det derfor må vere mig tilladt at bringe en hjertelig tak for den vejledning, jeg der har haft lejlighed til at nyde. Ma- terialet til undersogelsen af lievrit, rinkit samt den kemiske del af lithionglimmerens undersogelse stammer fra de fortrinlige samlinger, som hr. K. J. V. STEENSTRUP i Kjobenhavn, der også forst har fundet de n&evnte mineralier ved Kangerdluarsuk, har hjembragt. Derimod ere de optiske undersogelser af lithion- glimmeren samt den ikke tidligere fra Kangerdluarsuk kendte astrophyllit anstillede på materiale, som velvilligst er mig over- ladt fra den af den svenske expedition i år medbragte samling af prof. NORDENSKIÖLD, til hvem jeg derfor ligeledes må ud- tale min taknemlighed. Lievrit. I en tidligere afhandling!) har jeg haft lejlighed til at med- dele en analyse af Lievrit fra Kangerdluarsuk 1 Grenland, hvor- ved pavistes, at denne ligesom Lievriten fra Elba indeholdt !) Meddelelser fra Grönland, II, s. 67. Kjebenhavn 1881. 106 LORENZEN, OM NOGLE MINERALIER FRA GRONLAND. vand, der måtte medregnes til mineraliets konstitution. Nogle krystalmalinger, som ved samme lejlighed meddeltes, vare kun foretagne med et almindeligt Wollastonsk reflexionsgoniometer og burde derfor gentages. Samtidigt med at dette skete, blev undersogelsen udvidet en del. lagttagne flader: P(o). 4P21) © P2(s). © P2(h). Po (P.) 2Pco (e) samt forskellige hoje brakydomer (m) og pyramider (z), for hvilke der i det folgende narmere skal gores rede. Makro- domet og pyramiden er her ligesom pa Lievriten fra Elba stri- bet efter leengderetningen, sa at de ikke give gode malinger sammen, derimod kunde vinklen mellem de to flader af: makro- domet bestemmes ret neje. Brakydomets flader vare altid blanke og vel spejlende, dog give de forskellige krystaller ikke vinkler, som stemme sa seirdeles vel overens. Alle vardierne afvige imidlertid betydeligt fra den vardi, som DES CLOIGEAUX har beregnet, og da han til grund for sin beregning af axerne har måttet legge pyramidens kantvinkel, som pa grund af stribingen neppe ma kunne mäles sikkert, foretog jeg en ny beregning af axe- forholdet. Hertil benyttedes vinklerne P c& : P 0 og 2P «&: 2P o DE Den krystal, som er betegnet med nr. III, gav to flammer; nr. V var 2 sammenvoxede krystaller, derfor to verdier for hver af disse.?) | | 2P 0: 2P 0 (021: 021) Po:P«& (101: 101) PET SR Ind 6 Il 83° 40%), II 6715 Ill 83 481,7 HI 6714 — 83° 381), Var sans — 8348 Middeltal 83° 46’ 40” 67° 14 50" DES CLOIGEAUX: beregnet 83° 3 malt 67° Il’ HESSENBERG: malt 83° 6 ') Ved en skrivefejl eller regnefejl stod if min forrige afhandling 3/,P oo stedet for 2P oo. ”) Alle i denne afhandling angivne Vinkler ere supplementvinkler. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 2. 107 Heraf beregnes axeforholdet: 0,674367 :1:0,448449. Da HESSENBERG’s maling af brachydomet stemmer med Des CLOIGEAUX’s beregnede v.erdi er muligvis også axeforholdet for lievriten fra de to findesteder virkeligt forskelligt. Figurerne 1 og 2 vise krystallernes sedvanlige udseende i den s®dvanlige stilling, 2 således at makrodiagonalen vender mod beskueren. Den sidste stilling er valgt for bedre at vise de hoje brakydomer, som frembringe den pa figuren synlige flade, pa hvilken ses en vandret stribning, der dog her kun er angivet grovt, idet striberne i virkeligheden ligge langt tettere og som oftest i 3 retninger. Stribningen er yderst fin og opdages som oftest kun ved en meget noje betragtning med lupen. Herved ser man da også, hvorledes fladen tidt ved små rygge er delt i flere partier, indenfor hvert af hvilke striberne har sin egen retning. Hvorledes dette kan se ud, er nejere vist pa figurerne 3—5. Som folge heraf er reflexbilledet af fladen gerne 3 band af flammer, hvoraf undertiden en rekke kan udskilles, som frem- treder noget skarpere end de andre. Nar krystallen indstilledes på zonen 2P &, lå det midterste bänd fuldstendigt i zone og bestod altså af en rakke af meget heje brakydomer, de to andre ma betegne to tilsvarende rekker af meget hoje pyramider. Som oftest iagttog man en god flamme, fulgt af et par svagere, lidt udenfor begge ender af bändet. Disses stilling 1 forhold til 2P © bestemtes og det viste sig da ikke blot, hvorledes det hojeste brakydome kom igen med en nogenlunde konstant vinkel på de fleste krystaller, men tiliige, at pinakoidet selv, oP oc, sa godt som aldrig forekom. Det iagttoges kun på en eneste af 11 krystalle. I veflexbilledet afbredes eller udvirkedes flammebandet der, hvor pinakoidet skulde ligge og fortsattes atter som reflex af de heje flader, der tilhorte krystallens nedre ende. Svarende hertil sas ogsa undertiden pa selve krystallerne en liden ryg eller et lille kn&k som graense mellem de ovre og nedre flader, hvilket er gengivet i fig. 3, 4 og 6. 108 LORENZEN, OM NOGLE MINERALIER FRA GRONLAND. Mellem 2P& og de laveste af de hoje brakydomer maltes folgende vinkler: Mält. Beregnet. 2P &: 10P & 021:0.10.1 3555 35° 32' 55" 2Px:12P& 021:0.12.1 3721 307 37° 37 38, De virkelige verdier for m er 10,32 og 11,74, som ere af- rundede til 10 og 12. For det hojeste brakydome fandtes 2P ©: 190P » 021:0.190. 1 I 47° 34 40" II 47° 2245" III 47° 11’ 30" — 47° 35’ 30" IV 47° 29 30" V 47° 26 45" — 47° 24 30" Middeltal 47° 26' 27" m beregnes at vare 190,6. Det folger imidlertid af sig selv, at denne verdi kun kan betragtes som i meget ringe grad til- nermet. Vinklen mellem det hoje brakydome og basis bliver 90° 40’ 13" og en ganske ringe variation i en sa stor vinkel vil naturligvis frembringe en betydelig endring im. Men da vin- kelen selv genfindes indenfor visse graenser pa en rakke krystal- flader og da tilmed selve pinakoidfladerne ikke optrader, synes der dog at vare grund til at antage, at man virkelig har at gjore med bestemte flader. Beregnes m af de to gransvzaerdier 47° 11’ 30" og 47° 35’ 30", far man henholdsvis tallene 137 og 246. Betegnende for denne Lievritforekomst er overhovedet de heje flader. Vi komme nu til pyramiderne. Kun pa en krystal, af hvis bagside et stykke fattedes (aftegnet i fig. 3 og 4) sås en pyramide, hvoraf blot en flade var uddannet, og denne var noget ujevn, sa at den ikke noje kunde males, sa meget mindre, som sävel Po i denne zone, som også swrligt oo P2, der altid er krummet og stribet gav brede band. Af de malte vinkler « ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 109 beregnedes m = 4,29, n = 1,79 og pyramiden sattes da til- nsermelsesvis = 4P2. De vinkler, som lagdes til grund for be- regningen, mältes ved hjelp af et lille, men noget krumt, spej- lende parti pa pyramidefladen; da denne blev dackket med en glasplade gav den v.aerdier, som noget bedre stemme med de beregnede, nar vinkler anvendes, som svarer til den ene ende af de to flammebänd fra Po og oP2. De sidst nevnte veer- dier sta nederst. Mält. Beregnet. 4P2:Po 421:101 — 4116 38° 38727" 39° 53 —40° 381), 4P2 :.c0, P2 42] :120,) 2042562 117226. 13% 72° 44—79° BY. En endnu hojere pyramide, som ses under 4P2 på begge sider af krystallen, lod sig pa grund af stribning ikke male. På fig. 5 ligger tilvenstre for de hoje brakydomer en flade, som tilherer en meget hoj pyramide. Fladen er dobbelt krum og giver et bredt bänd som reflexbillede. Vinklerne mod © P2 og Pc mältes og heraf beregnedes m = 277 og n = 3, formeln kan altså tilnermelsesvis sattes = 280P3. Denne formel svarer dog blot til en eller anden pyramide indenfor den krumme flade, idet det ikke var mulist at mäle just samme parti af fladen mod säavel Po som »P2. Mält. Beregnet. 280P3 : oo P2 280.840.3:110 10°42' 10° 14'44" 280P3:P& 280.840.3:101 75°40' 75° 26' 33". Denne pyramide ligger i zone med 00 P2 og de hoje braky- domer. Grenserne for n kan med stor tilnermelse beregnes derved, at man regner med pyramiden som om den var et prisma, hvilket ikke medforer nogen stor fejl, da m har så hoj en verdi. Vinkelen til © P2 varierer fra 7° 12' til 13° 52, som da giver n = 2,636 og m = 3,547. At fejlen bliver lille, ses deraf, at om man på denne mäde beregner n for den ovenfor benyttede vardı 10° 42/, fas 3,060, medens det virkelige tal, be- regnet for pyramiden som sadan er 3,0577. n kan altsa an- 110 _LORENZEN, OM NOGLE MINERALIER FRA GRONLAND. tages at ligge mellem ce. ’/, og ce. ?/,. De laveste iagttagne pyramider syntes at ligge i zone med brakydomer af formen 16Po —20P® og skulde i så fald have formlen 80P3/,—48P3 —ı112/,P?/,, da de tillige ligge i zone med oP2. En pyramide af formen. 270P3 vilde ligge i zone med brakydomet 90P co. Den hoje pyramideflade genfindes på en anden afbildet krystal (fig. 6) som tillige viser dels en ikke sjeldent optredende indadgående vinkel, opstået ved sammenvoxning efter braky- pinakoidet, dels en flade oo P2. Prismet © P2 optreder nemlig - af og til som en yderst fin afstumpning af & P2 og gerne blot med en flade. På denne krystal lå n for den hoje pyramide mellem 2,55 0g 2,76. Fig. 3—5 vise nogle striber, som opsta‘ved kombination mellem oP2 og en hej pyramide. På fig. 5 ses de kun på krystallens venstre side. Beregnes n pa samme vis som oven- for, findes den tilnarmelsesvis = ”/,. Vinkelen til ©P2 er nemlig 3° 25. Pyramidens formel bliver altså mP?/,, hvor nu ma vere temmelig stor. For de ovrige stribesystemer lader sig ikke så let udrede noget tegn. Det Iykkedes institutets preparator at slibe gennemsigtige plader af lievriten, hvilket vistnok ikke for er udfort. Snittene udviste 3 på hinanden lodrette gennemgange efter de 3 pina- koider. I to snit parallel brakypinakoidet og basis sa man tydelig en brungul absorptionsfarve for den stråle, som svinger parallel a-axen; for de sträler, som svinge parallel b- og c- axen, er derimod absorptionen sa stzrk, at krystalpladen kun i ‚meget starkt dagslys viste sig i ringe grad gennemskinnende med et brunlyst sker. I svagere belysninger syntes praepara- terne i disse to stillinger nssten helt sorte. Efter at et par forsog pa at slibe et snit langs makropinakoidet vare mislykkede, vilde jeg ikke gerne offre mere materiale af den gronlandske lievrit hertil, og et nyt preparat udfortes derfor pa en krystal fra Elba, men uagtet finslibningen blev drevet til den yderste graense, fik man kun et yderst svagt brunligt Iyssker gennem pladen. Dette stemmer altså fuldstendigt med den gronlandske ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. I11 lievrits forhold, da man just skulde vente en serdeles staerk 'absorption for dette snit i alle stillinger, eftersom det indeholder b- og c-axen. Det kunde endvidere nogenlunde sikkert bestemmes, at de optiske axer ligge i makropinakoidet. Den spidse bisektrix falder sammen med c-axen. Axevinkelen ma vere meget stor, eftersom man ikke, heller ikke i natriumlys, kunde se lemniska- terne, men blot de sorte bjelker. Rinkit. En narmere beskrivelse af dette ny mineral, som jeg har givet navn efter den fhv. direkter for den dansk-gronlandske handel, findes i en afhandling, der forelebigt kun er kommen som saertryk af »Meddelelser fra Gronland» og jeg skal derfor her kun meddele et uddrag deraf, inden jeg gar over til den krystallografiske undersogelse af mineralet, som er bleven udfort i Stokholm, efterat den nıevnte afhandling var skrevet. Mineralet findes sammen med arfvedsonit, »girin, eudialyt, lithionglimmer, steenstrupin o. s. v. ved Kangerdluarsuk og er hjembragt i hr. K. J. V. STEENSTRUPS vardifulde samlinger. Middeltallet af flere analyser, som findes angivne pa ovenanforte sted, er: Fl 5,82 0,306 0,306 SiO, 29,08 0,485 i : 0,648 TiO, 13,36 0,163 (07:10) LaO) 21,25 0,197 DiO | YO 0,92 um 0,630 FeO 0,44 0,006 | CaO 23,26 0,15 | Na,0 898 0,145 0,145. 103,11 — 2,45!) Me 100,66. !) Den med fluor akvivalente iltmaengde. 112 LORENZEN, OM NOGLE MINERALIER FRA GRONLAND. Om man legger ceriums gamle atomvagt til grund ved formelberegningen og benytter denne for hele m&ngden af jord- artmetallernas oxyder, hvilket ganske vist medforer en vis fejl, får man de ovenstäende kvotienter og deraf felgende formel, som jeg iovrigt ikke legger nogen s&rlig vegt pa, men dog an- forer for dens simpelheds skyld: 2RRO, + NaFl, hvori R = Ce; En, Di, Y, Fe, Ca og Res Ti Tre krystaller vare så gode, at man kunde foretage må- linger på dem. Direkte bestemmelse kunde dog kun gores på de to, og i det hele blot på tre vinkler. De ovrige vinkler kunde forst måles, efterat fladerne vare dekkede med glasplader, for nogles vedkommende dog også ved hjelp af FUESS's »fühl- hebelgoniometer». Kıystallsystemet monosymmetrisk. lagttagne flader: + Po (m.n), +4P?/,(0), oP(M), ©P°?/,(s), «P2(h), ©Po (r). Pyramiden —4P®/, optreder med sa små og matte flader, at den ikke lader sig mäle, men bestemmes derved, at den ligger i zone dels med »P2 og —- Po, dels med oP og +Po. Foruden den negative pyramide optreeder tillige en positiv, vistnok også 4P®/,, da den la i zone med oP2 og +Po. Den anden zone kunde imidlertid ikke neiagtig bestemmes, da kombinations- kanten med Po manglede, og denne flade er derfor ikke medtaget pa figuren (fig. 7). Folgende vinkler mältes pa de direkte reflexbilleder: Mält. Beregnet. oPw:wP?/, 100:320 47° 25’ 46° 16’ 37" “Po:»P 100:110 57°28 45" 57° 28 45" co P/&o:10 827 100:120 TI” 27 72,194 Savel med »fühlhebelgoniometer» som, efter at fladerne vare dzekkede med glasplader, med reflexionsgoniometer, mältes hver af de efterfolgende vinkler: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884. N:o 2. 113 Mält. Beregnet. oo P 0:00 P3/, 100:320 46° 5510" 46° 16° a PoP . 100:110 58 1455" 57° 2845" oP&»:«P2 100:120 72°20'10" 72° 19 4" &,B2, 2©P2,. NIOANOB5IL152 7357217527 pl oo, = Po IML HÖ ADDEN oPx»:=Px 100:101 78° 1645" 78° 16 45" Til grund for axeforholdet er lagt folgende vinkler: oP& :- Po, OP: +P, oP:»oP; de to sidste bestemmes af vinklerne +P oo: +P oo og oP»:wP. Heraf beregnes: a DNS GISSA TOS p= 88 47’ 14”. Krystallerne vise en tydelig zonarstructur, idet de er ligesom delte i lag parallelt med krystalfladerne og undertiden skifte forvittrede og uforvittrede lag med hinanden med indbyrdes skarpe grenser. Denne zonarstruktur er serligt tydelig for sa- danne lag, som ligge parallelt med de to ortodomer og ses da overmade smukt under mikroskopet i snit parallele med klino- pinakoidet. I polariseret lys viser sig endvidere, at krystallerne ere sammensatte af tvillinglameller, der ligge parallelt ortopina- koidet og slukke ud hver til sin side Twvillinglamellerne robe sig allerede ved en fin stribning savel pa ortodomerne (parallel ortodiagonalen) som pa prismet ©P2 (parallel vertikalaxen). Udslukningsvinkelen maltes dels pa vanlig mäde, dels ved hjelp af CALDERONS okular således, at jeg bestemte vinkelen mellem udslukningsstillingerne for hvert set lameller og derpå halverede denne. Herved fandtes den at vere c. TY. Det optiske axeplan ligger således, at den spidse bisektrix falder i klino-, den stumpe i makropinakoidet. Et snit © Pc (gennemgangen) viser et smukt aksebillede med begge optiske axer synlige i udkanten af synsfeltet. Dobbeltbrydningen er positiv. Absorptionsfarven er gul, parallel den mindste elasticitetsaxe, lidt gullig, nxsten hvid, parallel de to andre, dog ikke sa ner ved det hvide for den stråle, som svinger parallel b-axen, som Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. LIEN:0NR: () 114 LORENZEN, OM NOGLE MINERALIER FRA GRONLAND. for den anden, altså c>b>a. Dispersionen tydeligt hori- zontal o uses an ie ve h S SE KL a Di hg N a län wu. id Alu: halfen re bong left ina ü We 2 ash Er Tr Ele, Hand RER IE HE ssbuili she, Er Hi FJ BS A VS sei ei; 34 UME i FOR SER "a I ja = k u A SLAG er 1 a, LEI DEE ER 1 N Fade aa! Aa 119 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 2. Stockholm. Meddelanden frän Stockholms Högskola. N:o 24. Om ljusets fortplantning uti ett kristalliniskt medium. Af SorHIE KOWALEVSKI. [Meddeladt den 13 Februari 1884.] Uti sina Lecons sur Vélasticité återför LAME frågan om ljusets fortplantning i ett kristalliniskt medium till integrationen af ett system af partiela differentialeqvationer ' dm 1.01 sd Kam NRK Ern Sande Er en oe | ) to et 2(e An an az 9218 Zn Oy dy NZ Uti dessa eqvationer betecknar t tiden, z, y, z koordina- terna för en punkt af det vibrerande mediet, &, 7, & projektio- nerna af denna punkts förflyttning ur jemnvigtsläget samt a?, b?, e> kristallens trenne optiska konstanter. LAME har för 5, n, £ funnit tre analytiska uttryck, hvilka satisfiera dessa eqvationer och hvilka följaktligen kunna repre- sentera en viss vibratorisk rörelse, som eger rum inom mediet under fortplantningen af en ljusvåg, hvilken utgår ifrån ett enda vibrationscentrum. Likväl utmärka sig dessa af LAME genom en ganska mödosam ehuru ytterst snillrik kalkyl funna uttryck genom vissa egendomligheter, som göra, att den genom desamma framstälda rörelsen är fysiskt omöjlig, ty för hvarje punkt af 120 KOWALEVSKI, OM LJUSETS FORTPLANTNING. en optisk axel antaga de formen z samt blifva © för sjelfva vibrationscentrum. För att förklara detta främmande resultat tog LAME sin tillflykt till hypotesen, att det existerar en im- ponderabel eter, hvilken omgifver hvarje molekyl af den vibre- rande materien och spelar, så att säga, rolen af en elastisk kudde. För resten har LAMÉ alls icke dragit de matematiska konseqvenserna ur denna hypotes, hvilken han blott uttalat så- som en enkel möjlighet. Uti ett arbete, hvilket jag nyligen afslutat, har jag syssel- satt mig. med att uppsöka ett system af allmänna integraler till det förelagda systemet af eqvationer, och jag har erhållit ett sådant genom en metod, hvilken WEIERSTRASS redan för en lång tid sedan funnit, men hvilken hittills ännu icke haft någon användning. De resultat, hvartill jag kommit, kunna uttryckas på följande sätt. Om jag, med användande af några af LAMÉ införda för- kortningar, g = AR I Nn2 1 WE, a2a? + b2y2 reg, Q = ab? + ce)? + b(c? + a)y? + (a? + b?)22, I | definierar en viss qvantitet ? genom eqvationen gl. VW +. .RaP =0% sa representerar eqvationen t = const. en vägyta. Denna yta är sammansatt af tvenne mantlar, som sins emellan icke ha flera än fyra punkter gemensamma; jag kan föreställa mig dessa tvenne mantlar såsom åtskilda från hvarandra, och jag erhåller då en entydigt bestämd rymd, hvilken är begränsad utaf en af dessa mantlar (den yttre t. ex.). Detta förutsatt finner jag tre speciela funktioner y(t, %, 2), palx, 4,2), p3lr. y, 2), som besitta följande egenskap: Om jag med f(x,y,2) betecknar en funktion hvilken, jemte dess tvenne. första deriverade, för hvarje punkt af den i fråga varande rym- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 2. 121 den har ett ändligt och bestämdt värde, men hvilken för öfrigt lemnas fullkomligt arbiträr, och om jag sätter RG v,w)f(® + u,y + v,2 + w)dudvdw , n = fps, v,w)f(e + u,y +v,z + w)dudvdw , En Ns. v, w) flv +u,y +v,2 + w)dudvdw, : der den trefaldiga integrationen är utsträckt till samtliga punkter af en rymd, hvilken begränsas af manteln (yttre eller inre) för en vågyta, motsvarande ett godtyckligt värde pa t, så äro &, n, & funktioner af x, y, z, £, hvilka satisfiera det förelagda Un TA systemet af eqvationer. Genom att till dessa värden 5, n, & tillfoga andra af i det närmaste samma form kommer jag till ett system af värden &, n, £, som sätta mig i stånd att bevisa: 1:0 att detsamma satisfierar det förelagda systemet af eqvationer; 2:0 att hvar och en af qvantiteterna 5, n, L, likasom de första deriverade af desamma i afseende a t, för {= 0 blifva lika med gifna funktioner &, y, 2, hvilka dock böra vara valda i enlighet med eqvationen oe 9 F u 0, Ho: 2 Dessa allmänna formler representera en viss rörelse, som är fysiskt möjlig, utan att man är tvungen att taga sin tillflykt till hypotesen om etern. Stockholm, 1884. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS | FÖRHANDLINGAR. Äro. 41. 1884. M 3. Onsdagen den 12 Mars. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot Civilinge- niören Kapten OTTO EDVARD CARLSUND med döden afgätt. Berättelse om den svenska meteorologiska öfvervintrings- expeditionen till Spetsbergen 1882—83 hade blifvit afgifven af af expeditionens chef Filos. Kandidaten N. EKHOLM. På tillstyrkan af komiterade antogs till införande i Akade- miens handlingar en af Dr EMIL VON DUNIKOWSKI i München inlemnad afhandling: »Ueber Permo-Carbon-Schwämme von Spitzbergen». Med anledving af remisser från Kongl. Maj:t a dels en in- bjudning af Nordamerikas Förenta Staters regering att sända svenska ombud till en kongress i Washington för behandling af frågan om en gemensam meridian för longituds- och tidsberäk- ningar, dels en hemställan af Italienska regeringen, angående de vid en geodetisk konferens i Rom fattade beslut i samma fråga, hade de dertill utsedde komiterade Hrr Frih. WREDE, TROILIUS, LINDHAGEN och GYLDEN afgifvit utlåtande, som af - Akademien godkändes. Hr MALMSTRÖM redogjorde för innehållet af den resebe- rättelse, som Docenten H. HJÄRNE i egenskap af Letterstedtsk resestipendiat hade till Akademiens Februarisammankomst af- sifvit. Amanuensen N. WILLE lemnade en muntlig öfversigt af innehållet af hans vid Akademiens förra sammankomst inlem- nade uppsats: »Om de mekaniske Aarsager til at visse Planters 2 En Bladstilke krumme sig ved Temperaturer, der narme sig Fryse- punktetn». Hr GYLDEN meddelade en af honom författad uppsats: »Grunddragen af en enkel metod att lösa atskilliga problem i den analytiska mekaniken» *. Hr TÖRNEBOHM förevisade en geologisk öfversigtskarta öfver Skandinavien och antydde nagra af de mest framträdande dragen af Skandinaviens bergsbyggnad. Hr NILSSON föredrog en af Docenten O. WIDMAN insänd uppsats: »Om salpetersyrlighetens inverkan pa amidooxypropyl- och amidopropenyl-benzoesyra»*. Or Sekreteraren meddelade på författarens vägnar en uppsats med titel: »Alaktit, ett nytt mineral från Nordmarks grufvor», af Bergmästaren ANTON SJÖGREN”. in Den Ferrnerska belöningen tillerkändes Studeranden vid Stockholms Högskola I. BENDIXSON för två under året till Akademien inlemnade och i Akademiens skrifter upptagna upp- satser, nämligen: »Sur la puissance des ensembles» och »Några studier öfver oändliga punktmängder». Den Lindbomska belöningen skulle öfverlemnas åt Dr K. A. WALLROTH för en i denna Öfversigt under förlidet år in- tagen uppsats: »Om fosforsalts inverkan på metalloxider». Den Flormanska belöningen tilldelade Akademien Dr W. LECHE för hans 1 Vetenskaps-Akademiens Handlingar intagna afhandling: »Zur Anatomie der Beckenregion bei Insectivoran. För utförande af vetenskapliga forskningsresor inom landet anvisade Akademien följande understöd: at Docenten ©. AURIVILLIUS 150 kronor, för undersökningar öfver hafsostrakoder och parasitiska isopoder i Bohuslän; at Filos. Kandidaten K. FRISTEDT 150 kronor, för att i Bohuslän idka studier öfver Spongix; åt Filos. Kandidaten A. WIRÉN 150 kronor, för undersök- ningar öfver hafsannulater i Bohuslän; 3 at Lektor S. ALMQVIST 200 kronor, för undersökningar af Hieracier 1 Norrland och på Dovre; åt Filos. Kandidaten E. HENNING 150 kronor, för studium af Hymenomyceter i Herjedalen; at Studeranden G. LAGERHEIM 150 kronor, för studium af Fykokromaceer i Bohuslän; at Lektor L. M. NEUMAN 100 kronor, för undersökningar öfver ormbunkar och andra kritiska kärlväxter i Norrland; at Dr G. A. TıseLıus 150 kronor, för studium af Potamo- getoner i Jemtland och Medelpad; och at Amanuensen N. WILLE 100 kronor, för att i Bohuslän anställa undersökningar öfver det mekaniska systemet hos en del högre hafsalger. De statsmedel, som Akademien för året fått till förfogande för instrumentmakeriernas uppmuntran, skulle lika fördelas mellan mathematiska instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och G. Sö- RENSEN. Genom anstälda val kallades, till inländsk ledamot af Aka- demien Generaldirektören och Chefen för K. Väg- och Vatten- byggnadskorpsen CARL GOTTREICH BEIJER, och till utländsk ledamot Ingeniören i Paris ALFRED NOBEL. Följande skänker anmäldes. Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. "Handlingar, H. 18. Frän Norske Gradmaalingskommission i Kristiania. Vandstandsobservationer, H. 2. Från Royal Institution i London. Proceedings, N:o 76. Från Geological Society i London. Quarterly Journal, N:o 157. Från Literary & Philosophical Society i Liverpool. Proceedings, N:o 35—37. Frän Bureau International des Poids & Mesures i Paris. Travaux & memoires, T. 2. Från RB. Accademia dei Lincei i Rom. Transunti, Vol. 7: 3—16; 8: 1—3. Från Museo Civico di Storia Naturale i Genua. Annali, Vol. 18—19. Från RB. Osservatorio di Brera i Milano. Pubblicazioni, N:o 15, 17, 20—23. Osservazioni meteorologiche, 1881. Från Sociéte Hollandaise des Sciences i Harlem. Archives des sciences exactes & naturelles, T. 17: 3—5; 18: 1. Från Musee Teyler i Harlem. Archives, (2) P. 3. Från Nederlandseh Botanische Vereeniging i Leiden. Kruidkundig archief, (2) D. 3: a; 4: 1. Frän Observatorium i Leiden. | Yatalogus van boeken in de Bibliotheek, (1—2) 1881—1882. non Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. Notulen, D. 21: 1—2. ‚Tijdschrift voor Indische Taal-, Land- en Volkenkunde, D. 28: —6; 29: 1. Från K. Naturkundig Vereeniging in Nederlandsch-Indiö i Batavia. Natuurkundig Tijdschrift, D. 41. Frän Observatorium i Moskwa. Annales, Vol. 9: 2. (Forts. a sid. 50.) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 3. Stockholm. Grunddragen af en enkel method att lösa ätskilliga problem i den analytiska mekaniken. Af Huso GYLDEN. [Meddeladt den 12 Mars 1884.] Vid behandlingen af mekaniska problem har man längesedan funnit desamma endast undantagsvis medgifva en exakt lösning. I de festa fall lyckas det deremot icke, att medelst nu kända funktionsformer angifva problemets lösning eller, med andra ord, att reducera detsamma till qvadraturer. Man ser sig derföre oftast föranlåten att ingå på de successiva approximationernas väg, och har äfven på densamma vunnit resultat, som i flere hänseenden motsvarat de synthetiska vetenskapernas fordran. Men då det mindre gält att behandla ett konkret fall än att i allmänhet utvidga den analytiskt-mekaniska vetenskapen, har man understundom gatt. en nära nog motsatt väg, i det man uppsökt och sammanstält de problem, till hvilkas lösning en gifven integrationsmethod visat sig lemna de erforderliga reglerna. ' Men äfven genom ett sådant förfarande har det dock ej lyckats att synnerligen öka antalet af de fullständigt lösbara fallen. Då de synthetiska vetenskaperna emellertid oafvisligt fordra vissa mekaniska problems lösning, denna lösning må nu vara formelt sträng, eller endast verkställbar medelst successiva approxima- tioner, så synes det af vigt, att uppsöka integrationsmethoder, hvilka, på samma gång de i vissa fall kunna leda till exakta resultat, företrädesvis äro egnade att reducera de i andra fall 6 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. nödvändiga approximationernas antal till ett minimum, samt att sammanställa de problem, som enligt sådana methoder kunna behandlas. I det följande skall en integrationsmethod af den antydda beskaffenheten meddelas, hvarjemte jag skall anföra nagra pro- blem, som enligt densamma kunna behandlas. 1. Lösningen af ett stort antal mekaniska problem erhålles genom att integrera följande system af simultana differential- eqvationer: d? x dax : En dt? + P pr Fe X er NI NV de 1029 8 2 dz då (den nn a er Se RE . de dy de der P, och P, anses sasom funktioner af x, y, 2, de. dra och t, men X, y, Z ı allmänhet tänkas vara bekanta funktioner af den oberoende variabeln t. Vi beteckna: 2 2 = aw + y? + 22, samt införa i stället för «, y och z nya funktioner, i det vi sätta: 2 — QS PM El, der q& anses betyda en ännu obestämd föränderlig storhet. Då vi vidare beteckna så befinnes ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 3. 7 Efter införandet af &, », & erhålles ur (1) följande system: d?ö dp = B DR UP he = CF CS DER: En) sr He a! (dö? FT + Bo]: x dn dp Une allen op „suchen ONT Se, er = 9 tl + Be] na AA dat rat Pot Z Här införa vi en ny oberoende variabel, z, 1 stället för t, samt fastställa, under det vi med ® beteckna en ännu obestämd funk- tion, följande likhet: di = D dr Ofvanstaende eqvationssystem öfvergår nu i följande: (Bde, po LIME av Aq dr ; D dt ) di 1 d2p Ddp 5 1 dp _ RE ne dn - dp il Da lade lg de PD de bd = nm | q dr? Ipdı Tora: do ie Y er nn Je Ck 1 ie arte Da [leg , nd, po 1 dgdö lg de? "q dre ? FD Emellan de ännu fullständigt obestämda funktionerna q och " M kunna vi först och främst fastställa en sådan relation att då dn dö koefficienten till =, —, å försvinner. Denna relation är: dt dv. dv 2 dp ld Eee och sätta vi dN, 1 dN, UT oa 8 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. sa blir 2 dp dN 1d@ a p dt dt (de hvaraf omedelbart följer, då med y betecknas en integrations- konstant, (3) FD Man finner efter dessa bestämningar rd D dp 5 1 dp dö = INT Sy AED Bee I a a, q di? Do q d un g®D dr dit YIT dp . I dq 1 ze) TO ea eat on ae 2 (dp 1° 1.22, az -= le) eG =Q Vi erhålla nu följande eqvationssystem d? E = 1 2 2 N —— ÖOE=— we!) de = y2? i “ Jen za) 3 ,2Nı (4) I ea 3% dec I 3 2N, Alldenstund q är fullkomligt godtycklig, sa är detta äfven för- hallandet med Q, hvarföre vi kunna välja denna funktion så- lunda att systemet (2) medger en möjligast enkel behandling, eller till och med i vissa fall blir integrabelt. Det är nämligen ofta fallet att qvantiteterna X, Y, Z äro lika med noll, då sy- stemet (3) utan vidare kan anses integrabelt; i andra fall känner man ett approximativt värde af q eller kan man anse att denna funktion har ett värde, som endast obetydligt afviker från en- heten. Man finner da 5, n, & medelst fortsatta tillnärmelser, och bör välja (QQ i ändamål att göra dessa sa konvergenta och \ lätta att utföra, som möjligt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8, 9 Sedan &, n, & blifvit bestämda såsom funktioner af z, kan é de dy de p 5 u 5 man uttrycka x, Y, 2, dt Ar GE och följaktligen äfven P, och P, eller N, såsom funktioner af q och z, hvarefter problemets lösning är reduceradt till integrationen af likheten 1 dp 2 al I a 2M, — — — | — — 9 == O - (5) p di p? m T ,2 P,Y e 8 och slutligen finner man ett utryck för 2 ur relationen (6) de AG y Det är tydligt, att så ofta systemet (4) måste integreras medelst fortsatta approximationer, finner man ej heller något exakt uttryck för q& ur likheten (5). Man har då att vexelvis härleda förbättrade värden till de sökta qvantiteterna ur (4) samt ur (5). Likheten (5) skola vi bringa under en annan form än den angifna, samt dervid förutsätta, att gqg endast med en mindre qvantitet skiljer sig från enheten; vi sätta da TF 1 = 1+w' hvarefter erhålles 2N, d?y De a (7) ar ern 2 Sasom en tillämpning af den ofvan framstälda methoden skola i främsta rummet några fall behandlas, der X, Y och Z äro borta. I dessa fall kan det till integration förelagda sy- stemet reduceras till 4:de ordningen emedan punkten » y 2 alltid förblir i samma plan. 1. Den bana, en materiel punkt beskrifver under inflytande af en centralkraft, som verkar i omvändt förhållande till af- ständets qvadrat, finner man nu nästan omedelbart. Vi hafva nämligen i denna händelse: 10 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. D ee u, (1 är w)® P, = en. a EN FE po? 0 i det u, betecknar en konstant, samt JE == 0 Antages Q=1, och skrifves v i stället för z, så befinnes, i det p och zz beteckna tvenne integrationskonstanter, & =p Cos(v — 7) n = p Sin (v — 7) ; Härmed erhålles | o=Pp; saledes: pr ml + ww) 2 på 70 Bestämmer man uu konstanten y ur likheten ea a sa antager likheten (6) följande form: och integralen till denna likhet är: W = e Cos(v — rn), dervid den 2 betecknar den ena integrationskonstanten och den andra blifvit identifierad med — ır. Härmed är problemet löst, och man finner genast de bekanta uttrycken ERBE IE N UN 2 KR I + e Cos(v — 7) pPp= bliyaibig 2 Yı,p du (7) dv ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 3. 11 2. Bibehalla vi i öfrigt samma förutsättningar, som i före- gaende fall, men antaga vi för P, ett allmännare värde, nämligen P, = "3 + tan), der /(r) betecknar någon funktion af r, sa befinnes ED d2y Me lern FR = „(I + w)® Denna likhet kan i vissa fall strängt integreras. Om nämligen . A WE CD) I ee sa erhäller man ganska lätt problemets fullständiga lösning medelst elliptiska funktioner. Man finner nämligen alle My A + Pd pt FA + y) + ea + wW); och ur den N. GT iyarionen erhålles nu den följande: TY rat By try + 0 = 0 ur hvilken w erhålles såsom en elliptisk funktion af v. Andra fall, då det nu behandlade problemet kan lösas medelst elliptiska funktioner, anföra vi 1 nästa artikel. 3. I likheten (5) införa vi en ny oberoende variabel u, hvilken vi definiera medelst likheten pdu = gdr Här betecknar 8 en konstant, så att vi erhålla dp _ p dp, ep Pp da? q” d’yp de -B du’ da ® N 2 du?” 12 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. hvarmed likheten - transformeras till följande dep (a) +: 8? on N p? Q rn p\du Y Denna likhet blir integrabel om densamma multipliceras med den integrerande faktorn dp, | q? du’ man erhåller da, 1 dp dl — | 2 NN du d (8) tele op 2 pe 2? du p ae du Antages nu: (QR samt 5 = a Cos (v — 7) n = a Sin (v — 7), der a och — 7 äro integrationskonstanter, sa befinnes (SES AP: och under förutsättning att 7, har formen = a SAR OR C, p P Å „.. [dp\? DR 4 erhaller man för Ir ett polynom af fjerde graden, hvari- du genom inses, att q är en elliptisk funktion af wu. I de fall, då P, har annan form, än nagon af de nu be- traktade, löses problemet antingen medelst Abelska funktioner eller medelst successiva approximationer. + 4. På den angifna vägen finner man en lösning till problemet att bestämma en kropps bana, som under inflytande af en cen- tralkraft rör sig i ett, motstånd utöfvande, medium, hvilken lös- ning i flera hänseenden är anmärkningsvärd. ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:0 3. 13 I detta fall är P, en bekant funktion af hastigheten V, hvilken är uttryckt medelst formeln Idea dy\2 dz\2 Val (a) + la eller dt do + ro Genom att ersätta q medelst 17 erhåller man vidare under be- aktande af likheten 2M qQ? 1 + 2 — sr Be nn 02 day | m 2 dö)? LO E a + w)? | dr (de! dr) dr 220 dw do 1 + w dr de! Då vi låta banan sammanfalla med &n-planet bortfaller den tredje af likheterna (4), och antager man, under förutsättning att attraktionen verkar enligt den Newtonska lagen, N Q = e ’ sa har man: d2 ru dt? in 03 nn) d’n uy 2 + 0 N 05 och ur likheten (7) erhälles ev u u ONE —— +75 (l — ie Pi Re 0 (1 + y 720° 2 eller 14 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. Py U Rn 3, ee na om vi nämligen gifva värdet 1 åt konstanten y. I likheten dN, a == 2 dt 2 insätta vi eh D— = (1 + w)? hvarigenom erhålles SN Fr de ; y e — NS Ci (1 + w)? der e betecknar en integrationskonstant, hvilken vi, under för- utsättning att P, under begränsade tider har ett litet värde, sätta lika med enheten. Dessutom beteckna vi: P, dr KORET och hafva da Am 1 — 6; och för V erhålla vi nu uttrycket: a = MN 20 dw do ee. 5 m m; ar dv . a : Under förutsättning att o, w och — äro sma qvantiteter, i dt utveckla vi V efter potenserna af desamma samt erhålla då äfven för P, ett uttryck af formen JP = M, + Mo + My + My + > och kunna nu uppställa följande differentialeqvationer - ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 3. 15 do : dıy ZIE = M, (0 == M, är (M, === 2M,) VW + M, dr Su day de dı ae (26 in 302 1 ) dig Y 0 Ur den första af dessa likheter erhållas, da vi med C beteckna en integrationskonstant, Sr JAA dı IC in fe — m, dı Im, LANE dr Dä detta värde insättes i den andra af ofvanstäende likheter, erhålles en differentialeqvation af det slag, jag behandlat i tredje afhandlingen om himlakropparnas rörelser fart. 96]. Derstädes är visadt huruledes integrationen bör utföras medelst successiva approximationer, samt äfven att man redan i den första approxi- mationen kan erhalla ett resultat, der felet endast är en qvantitet af tredje ordningen. Sedan o och w blifvit bestämda, finner man | relationen emellan t och z ur likheten de a EEE UR di (1 + w)? Det förtjenar anmärkas, att & och n äro en punkts koordinater, som enligt de Keplerska lagarna rör sig i en ellips, dock så att, 1 stället för tiden £ den reducerade tiden r, bör användas såsom argument. 5. Ett problem, hvars behandling gestaltar sig något liknande det föregåendes, är att finna banan af en materiel punkt, som enligt den Newtonska lagen attraheras af en massa, hvars qvan- titet undergar af tiden beroende förändringar. Äfven nu försig- går rörelsen ständigt i ett och samma plan, hvilket vi antaga till xy-plan. Differentialegvationerna, som bestämma rörelsen, äro då: 16 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. Da a RE DET = 0 dt” yr? LEE Caen dt” = 7? Be I dessa likheter förutsätta vi / beteckna en funktion, som på ett bekant sätt-är beroende af tiden. Vi fastställa här: och erhälla da ur likheten (7): IR Eh ad V di? 020 Vore nu F bekant, äfven såsom funktion af r, så funne man ur ofvanstäende likhet omedelbart ett strängt värde för w; vi förutsatte emellertid F vara gifven såsom funktion af t. — Re- lationen emellan £ och z finnes ur likheten (5); denna ger oss, alldenstund N, = 0, a ÄTER FORT och då det härur resulterande värdet införes i den förestående d differentialeqvationen, erhålles: ett resultat af formen Urs My=M,+ M, [My de has dr? der M,, M,, M,, 0. s. v. äro bekanta funktioner af z. På en likhet af denna form kommer äter den, af mig i afhandlingen ‘om himlakropparnes rörelser (III, art. 96) meddelade integrations- methoden till användning !). Man inser lätt, att & och 2» äro de med den reducerade tiden z beräknade koordinaterna i en Keplersk ellips. 6. Vi ga nu att undersöka ett problem, som visserligen redan ofta blifvit behandladt, men hvars lösning, på den här beträdda ') I föreliggande fall erhåller man resultatet enklast medelst delvis integration. Jmf. Astr. Nachr. N:o 25%. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 17 vägen ganska lätt kan reduceras till lineära differentialeqvationer, nämligen theorien för den sferiska pendeln. Antages sferens radie till enhet, sa äro de tre differential- eqvationerna, som bestämma rörelsen, de följande (d’® S En de + (c + 3g2)2 = 0 lay ENE (a) ja ar (c äte 92) y 9 |d?z BEE EN (qm + e+ 3002 = 9, der ce och g beteckna konstanter. Emedan sa har man alltid (b) Re 1. Det första antagande vi göra i afseende på Q, är att identifiera denna funktion med enheten. Då vi derjemte bibe- hålla den genom likheten (3) faststälda relationen emellan q och D, blir vårt tillvägagående i flere afseenden likt det, Schellbach framstält i sitt arbete: die Lehre von den elliptischen Integralen und den Theta-Functionen. Man erhåller på denna väg lätt den af Lagrange angifna formen för problemets lösning, hvilken vi dock här dock endast antyda. Det transformerade systemet blir nu, då afseende fästes vid likheten (b), d? 5 > + 5 =0 dt” Vv d? 7 sn é = 0 dad d? 5 3 3 g > = > Pa a 5 et: (& un) „2 bb Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 3. 18 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. De tvenne första af desse likheter ge oss: & = Cos r NES då vi nämligen specialicerat integrationskonstanterna, i det vi at den ena gifvit värdet 1, samt åt den andra värdet noll. Den tredje af ifrågavarande likheter antager härpå formen dc dt” ur hvilken £ kan härledas såsom en funktion af r, och man erhåller slutligen dt ydt = EO I likheten (7) skrifva vi w i stället för I + w, hvarigenom densamma, då Q = 1 och N, = o, antager formen Då nu | 7.010992 sa befinnes A w” Det Ur denna likhet kan Ww bestämmas såsom funktion af z. är dock enklare att omedelbart söka såsom funktion af r. Härtill använda vi likheten (8), hvilken med stöd af värdet Jer N IS 39V1 — g2 ger Oss: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 19 dei” c 299° 3 SS) = — 8? + Php? — 9 + —— (1 — qg?)? = N GA er NEN i det vi med 3?h beteckna en integrationskonstant. Genom att åter införa z såsom oberoende variabel i stället för u erhålles d 2 : 3) = = p?(—1 + hy? — pr Qt + 297 (l — 92); och härur erhåller man temligen lätt, efter att på ett passande sätt hafva disponerat öfver den fullkomligt godtyckliga kon- stanten £, samt lagt märke till att A, ce och y äro på så sätt beroende af hvarandra, att en af dem kan väljas godtyckligt, g under formen af elliptiska funktioner. Genom att fastställa 2 Ör == 2 2 „2 hvaraf följer 0 erhålles nämligen dq (25) = gÖ? (1— gg? (I + NE 1—qg?)— 1] hvarur man, genom att sätta q = Sin 4, omedelbart finner Lagrange'ska formen. 2. I det stora hela har det föregående behandlingssättet ledt oss till målet på en omväg, ehuru denna visserligen syntes ganska beqväm, innan theorien för de Lame’ska eqvationerna var undersökt; men med kännedomen af integralen till dessa erhåller man såsom Hermite visat!) lösningen till föreliggande problem vida enklare än genom ofvan följda method. 1) Borchardts Journal, B:d 85. 20 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. I det vi med H beteckna en integrationskonstant, erhålla vi för den första integralen till den tredje af likheterna (a) följande uttryck 4 (5 RE FÖ RE E Vi skrifva 2gc i stället för ce samt 2gc — h? i stället för — H; - förestående likhet antager då följande form dz\? Savas (7) = 29 (2 + ce) (1 —22) —h Beteckna vi nu med Hermite rötterna till likheten 2g (2 + ce) (1 — 22) —h? = 0 med «&, 8, y, 1 det förutsättes att 0 > NE vidare fp OP a —Y n? = 49 (a — 7) u nt tn)» der to är en integrationskonstant, så befinnes 2=a— (a—B)sn?; och härmed antaga de tvenne första af likheterna (a) de Lame’ska eqvationernas allmänna form. Det befinnes de I 3 en Huf SÖ SER fe TES . N (a — P)snı € UNE och da man har: << DD [80] Sn [CA a—y 0a—ß sa erhåller man för koeffieienten till « i ofvanstäende differen- tialeqvation uttrycket: 6k?snz + |, \ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 3. 2] om vi beteckna g « = — 2 (20 + 30); och vi erhålla slutligen d2x dt” — [200 3k2sn2 + le = =[2.3k?snv? + lly Integralen till dessa eqvationer äro angifna i den citerade upp- satsen af Hermite under en högst elegant form. 3. Såsom i föregående stycke bibehålla vi för ® det kon- stanta värdet —, men vi införa & och » i de tvenne första af - n likheterna (a). Härigenom vinnas följande, då vi fortfarande skrifva 2ge i stället för c, I, 292, Kae MES n Ir q dr dr zz de? "m (es 325 =. In , 2dpdn dee 9% Au lar? i q dr dt u. ar en: es 32 =. I det vi med H beteckna en konstant, bestämma vi p ur lik- heten PG 224 [0030-920 Med stöd af föregående uttryck finner man 2.30 — 2.3 k?snz3; bestämma vi nu den till vårt förfogande stående konstanten x salunda att 2.3 2 2 Sp ne ae GM NE så blir 22 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. d? q dr? + [2.3dnz? — 1 — k?] q = 0 En partikulär integral till denna likhet är p = snzenz, hvarmed ur (b) erhålles: d?E enz Suz då : = ann dt” snt en® dt 3 d? enz snT de EL — — dnz + un =0 di” snT COT dt Jag har icke antecknat dessa eqvationer af den orsak, att desamma. skulle vara att föredraga framför de Lameska; tvärtom. Integralen till de sist anförda differentialeqvationerna äro icke på direkt väg kända, hvaremot de Lame’ska eqvationerna äro sorgfälligt undersökta. Men det har synts mig af intresse att uppsöka differentialeqvationer, hvilkas integral motsvara meka- niskt angifbara företeelser. Jag skall öka deras antal med ännu ett exempel. ER Låter man q betyda funktionen dnz, så reduceras likheterna (b) till följande form GS k2snrner d& 2 — > +1, yk2sng?HE a dt? He de Mine I J 5 eller _ d2E k2snzenz dS .-; 2 = + 2 er vn udnd2rer— 0 dt?” dnz dr Ne A IS Integralen till denna likhet är, sa vidt jag vet, ännu icke på direkt väg uppstäld, men man finner den samma lätt med stöd af den kända integralen till den Laméska eqvationen. I det speciella fall, då u=0 reduceras den sist anförda likheten emellertid till den af Herr E. Picard undersökta differentialeqvationen!). — !) Comtes rendus, Tome LXXXIX. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 3. 23 Det förtjenar anmärkas, att en Lamesk eqvation af formen d2x dı? + [1 — 2k?snı?] x = 0 2 der / betecknar en godtycklig konstant, kan reduceras till den at Picard undersökta formen. Man sätter åter ie p5; samt erhaller O5 2 dq dö 1 d?q di? q dt dr q dı? +1 — osar | = 0 Bestämmes g ur likheten d” q dı? + [11 — x — 2k’sn??]p= 0, och väljer man konstanten x på sa sätt, att l— 2 =, hvarigenom den partikulära integralen q = dor erhålles, så antager den transformerade eqvationen den Picardska formen, nämligen de: _k2snrenz då Sn dnz dr STAS dt A andra sidan kan den allmänna Picardska eqvationen af formen d?x snt cent der > + 2nk? — — di? dnz dr x» =0 transformeras till annan, der först och främst den med första differentialen multiplicerade termen är borta, och der koefficienten till & endast innehåller elliptiska funktioner, upphöjda till andra potensen. Sätter man G= (UNT) 00 så har man 24 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. 1 do A „suzenz q dr m dnz 2 - = — "nn — De un — nk?(enz? — sur?) = — n(n — 1) In (1 + (1 + k?) + ke = dnr? —n {2dnz?— (1 + k2)); och då: | Sn TCNT dor ” ; JE = LE så befinnes snT? cnT? Kp apa TE ST p dt dnz — + 2n? Bir + k'?) + 3 Man finner härmed d?5 + 2 k'> sö Er Jet + n(n — Il) dog? — nr? (1 + k Jan CORE a = 05 en likhet, som ersätter den Picardska. 4. Innan jag lemnar detta thema skall jag ännu integrera följande differentialeqvation d?x Fe k2snzenz + 20] = + (utane? + B dn + ge) a = 0 =S + dt? dnr Densamma finnes redan integrerad af prof. Mittag-Leffler), men skall här behandlas i enlighet med den i det föregående använda methoden, d. v. s. reduceras till en annan differen- tialeqvation, hvars integral man känner. Härtill sätter jag yet, således PI er & 1) Öfversigt af Vet.-Akad. förhandl. 1880. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 3. 25 Dä man nu har Up, p dt 129 _ q dei? + DE k2snzenz 198 ne ' sa antager den reducerade likheten följande form A2E snrenz då ” es 2 Ss 2dnr2E = o; dt? dnz dr Ar OU © 2 och härtill känner man den allmänna integralen, nämligen &=C, Cosuamt + C, Sin uamr 7. I den andra uppsatsen om rotationslagarna för en fast kropp, hvars yta är betäckt med ett flytande ämne?!) har jag medelst successiva approximationer integrerat systemet d + a CR NR d er = Mopt — %9 dr de RAA Operationerna begyntes med att bortlemna de med x, och #, multiplicerade termerna; här skall jag endast förutsätta att ön samt söka integralen till systemet d ine dq (2) får age | m | dt ea N] !) Öfversigt af Vet.-Akad. förhandl. 1879. är 26 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. " Vi transformera detta system genom att införa nya föränderliga, i det vi sätta (DE (053 gg rr 00; d— Mir Härigenom erhålles då I dp oa = MPN m + 5 d SA Bestämma vi nu g och ® ur likheterna d rt 5 = (8) | ; en 90 der 3 betecknar en konstant, sa hafva vi: 1.d5 Bea 1 dr = — = US 2 dt Has Integralerna till dessa eqvationer äro de följande Un = a Cos Burt ff af Sin But la I dessa formler betecknar a en integrationskonstant samt « qvantiteten Vu, u,; den andra integrationskonstanten anses för- enad med z. Med stöd af likheterna (8) erhålla vi | — pf" — it q = ce r = ce Här betecknar c en integrationskonstant, hvilken vi kunna sätta lika med enheten. Då nu de funna värdena af 5, nn, g och ® insättas i den tredje af likheterna (a), samt 8 bestämmes. ur ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1384, N:0 3. 27 likheten gu = 1, erhålles dr le — dt r— = — „da? 2 Sing Coszen dt dt eller, do ; 0, = — 8?k? Sin v Cosz + x_°, T der vi betecknat: sad jun _ k2 up V ur I likheten de co dt ® ß införa vi: sn I e” dt = ze == dö; man har då äfven 0 dv = = dö, B samt finner I do co 3 Insättes här det anförda uttrycket för o sa framgar dt’ FL — k? Sin z Cost + LOKE de T T 32 0 Denna likhet kan medelst successiva approximationer integreras enligt en i »undersökn. af theorien för himl. kr. rörelser» $ IV föreslagen method. Da i den första approximationen den med Zz multiplicerade termen bortlemnas, finner man t=aml, 28 GYLDEN, OM LÖSNING AF PROBLEM I DEN ANALYT. MEKANIKEN. dervid vi tänka oss en integrationskonstant införlifvad med ö samt en annan identifierad med enheten. Antaga vi slutligen, under det vi låta y beteckna en ännu obestämd funktion af L, | o = Bydnö, sa erhålla vi: do Ba ae dy. de Byk? sul en + Bdnö dö och häraf följer: do u 272 2dnt 2 OT B?yk lg hvaraf, med hänseende till det ofvan angifna värdet af o = T framgar Ay akeneug 1 I kaismiagen“ 0 dee = dnö gt eller om man skrifver 1 + y, i stället för y, Sara kajsuicienan 22, då ze RAN f2 80 en likhet hvars allmänna integral är: ea | Au Anz |c = jez 29 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 3. | Stockholm. Allaktit ett nytt mineral från Nordmarks grufvor. Af ANTON SJÖGREN. . [Meddeladt den 12 Mars 1884.] Namnet. är taget af @AAarcw skifta, ändra sig, med hänsyn till mineralets karakteristiska färgskiftning 1 olika riktningar. Mineralet är ett manganarseniat af sammansättningen 41,0 IMO: Från den i Mossgrufvan a Nordmarksfältet 1 Vermland före- Mn,As,H,O,, eller Mn,(0,As0), +] kommande gangbildning, som förut vid flere tillfällen!) varit om- talad för de deri förekommande sällsynta mangan-föreningar, tillvaratogs under november månad 1883 af Disponenten J. EDV. JANSSON ett mineral af bruuröd färgnyans, som till en början antogs vara axinit. Vid ett af mig snart derefter gjordt grufbesök, fann jag att mineralet för blåsrör visade sig innehålla mangan, arsenik och vatten, med anledning hvaraf och da kristallformen hän- tydde på en förut ej känd förening det underkastades en när- mare undersökning medelst analys, dervid ofvanstående samman- | sättning framgick, hvarjemte tillika befanns att det utom As,O,, MnO och H,O endast innehöll smärre, för sammansättningen oväsentliga, till omkring 1 proc. uppgående qvantiteter af FeO, MsO och CaO. Allaktiten sitter såsom små klara, genomskinliga, brunak- tigt röda, tvaeggadt tunna, efter längden streckade kristaller i I} Se Geolog. Föreningens förhandlingar B. III, s. 181—183, B. IV, s. 156—163. 30 SJÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. druser af en gångbildning, bestående till hufvudsaklig del af manganhaltig kalk eller dolomit, flusspat, manganosit, pyrochroit och i hvilken gång äfven arragonit samt tungspat och ett olivin- mineral blifvit funna. Kristallernas färg är svår att noggrant beteckna och myc- ket vexlande i olika lägen och dagrar. Vid dagsljus och i tjoc- kare partier visar mineralet i reflekteradt ljus en rödbrun färg- nyans, i genomfallande ljus har det en öfvervägande grönaktig färgton, ehuru den brunröda äfven då är något framträdande. Vid eldsljus är färgen i reflekteradt ljus vackert blodröd eller hyacintröd. Dessa färgnyanser sammanhänga med mineralets olika axelfärger som äro a) hyacint- eller brunröd, b) halmgul med någon liten skiftning åt brunt, c) ljust grönblå. Denna för mineralet karakteristiska trichroism kan lätt iakttagas om man lägger en kristall på dess mest framträdande ortopinakoidala yta under mikroskopet och under kringvridning betraktar den- samma med begagnande af den ena nickolsprisman. Hela gångmassan, hvari den manganhaltiga dolomiten eller kalken visar sig öfvervägande, är en nybildning, antagligen yngre än den, hvari de i närheten förekommande manganmineralen uppträda, hvilka senare åter måste anses såsom yngre än det jeromålmslager, hvara grufvan brytes. I malmlagrets liggande finnes dolomit och af malmens form synes som onı lagret här skulle fått en böjning, enär dolomitens skiffring i det rum der mineralet fanns intager ett nästan vinkelrätt läge emot malmens strykningsriktning i den egentliga grufvan. Efter malmens och dolomitens strykning i grufverummet fin- nas flere från hvarandra skilda gangränder genomsättande mal- men. En af dessa är tillfölje af fyllnadsämnets löshet mera porös och i densamma har allaktiten blifvit funnen på en något högre afvägning än. der man för närvarande arbetar. Ehuru man i denna gångmassa, isynnerhet der den är rik på flusspat, i tunnprof medelst mikroskopet kan upptäcka små partier eller korn af allaktit, hvaraf visar sig att detta mineral fortfarande o o gangen. sa har man dock icke efter första fyndet i. oO oO finnes pa ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 3. 31 November 1883, och oaktadt noggrann granskning, funnit nagra för blotta ögat synliga partier af det nya mineralet. De få stuffer som dä erhöllos hafva med undantag af det för analysen nödiga materialet, till hufvudsaklig del kommit i Riksmusei ägo. Det är dock ej osannolikt att, i den händelse den kalkhaltiga gångbildningen fortsätter emot djupet, nya fynd af allaktit framdeles på större djup komma att göras. Då den qvantitet, något mindre än 3 gramm, som från bör- jan för analysen stod mig till buds, var ringa och en del måste bevaras för den kristallografiska bestämningen, har undersöknin- gen haft vissa svårigheter, som med tillgång på mera material kunnat undvikas. Mineralets vattenhalt bortgår vid svag glödgning, men på samma gång uppoxideras en del af mineralets manganoxidul och af denna anledning har vattenhalten blifvit bestämd i ett sär- skildt prof genom vattnets upptagande i klorkaleiumrör och an- vändes till detta försök 0,8982 gramm af allaktiten. I anseende till bristen på analysmaterial har endast en enda sådan direkt vattenbestämning kunnat göras, ehuru önskligt varit att ett ytter- ligare sådant såsom kontrollprof kunnat ske. Då likväl vigtför- lusten vid mineralets glödgning i degel visat någorlunda öfver- ensstämmande resultat i fem andra prof, har vattenhalten med temlig säkerhet kunnat beräknas, sedan analysen gifvit minera- lets formel och man funnit att ®/, af dess MnO genom stark upphettning vid lufttillträde öfvergå till Mn,O,, men att resten eller den vid As,O, bundna blifver oförändrad äfven vid stark rödglödgning. Allaktiten löser sig temligen lätt och utan afsevärd ater- stod i saltsyra äfven i mindre bitar; mindre lätt i salpetersyra och svafvelsyra. Den visar spår till deliquescens i luft inne- hållande obetydlig mängd af någon af ofvanstående syror, hvil- ket iakttogs under kristallernas förvaring å laboratorium. I van- lig luft visar den deremot ingen förändring. Den lilla ovägbara rest, som vid mineralets lösning ibland erhållits, är antagligen mekaniskt inblandadt silikat eller qvarts. 32 SJÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. Det till analyserna använda materialet, utgörande till större de- len kristaller, syntes för blotta ögat vara fullkomligt rent, men i tunnprof under mikroskopet visade sig i regel inneslutningar och håligheter. På de för obeväpnadt öga till utseendet släta och glatta kristallytorna visar sig äfven under mikroskopet små hvita genomskinliga kristaller sittande här och der, hvilka, an- tagligen, utgörande karbonater af kalk och talk, gifvit upphofvet till de små, i analyserna funna, vexlande qvantiteterna af dessa ämnen. Detta hindrar dock icke att allaktiten, sådan den här förekommer, kan anses för ett temligen rent och från främ- mande ämnen fritt mineral. Vid kemiska undersökningen har för kontrolls skull olika vägar inslagits. Till en början utfälldes As såsom svafvelarse- nik medelst inledning af vätesvafla, hvarefter mangan utfälldes med amoniumsulfhydrat; svafvelmangan löstes och Mn utfälldes såsom kolsyradt salt samt vägdes såsom Mn,O,. Denna metod gaf otillfredsställande resultat (analys I): Ett annat försök att bestämma arseniken medelst fällning med molybdensyrad amo- niak gaf icke i nagot hänseende användbart resultat (analys II). Derefter försöktes att först utfälla Mn med amoniumsulf- hydrat och såsom förut bestämma mangan dels såsom oxidoxidul dels såsom svafvelsyradt salt samt att i filtratet efter svafvel- mangan utfälla As med H,S, hvilken väg visserligen gaf bättre resultat än de föregående, men ändock hvad arsenikbestämnin- gen angick ej blef fullt tillfredsställande, i anseende till den mängd fritt svafvel, som åtföljde As,S, och hvilket medelst klor- barium måste bestämmas; ty denna metod gifver, om svafvel- mängden är stor, ett mycket osäkert resultat (analyserna III och IV). | Slutligen begagnades i analyserna V och VI utvägen att i den utspädda lösningen af mineralet i klorvätesyra, i hvilken, för arseniksyrans öfverförande till arseniksyrlighet, svafvelsyrlighet blifvit inledd och sedan i värme bortdrifven, endast under en kort tid inleda en stark ström af vätesvafla da As,S, fullkom- ligt utföll, utan att vara blandad med någon afsevärd qvantitet ‘ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 33 fritt svafvel, hvarefter arseniken bestämdes, dels genom direkt vägning af arseniksvafligheten på torkadt filtrum, dels af skil- naden mellan denna och den qvantitet svafvel, som erhölls vid svafvelarsenikens lösning i rykande salpetersyra och svaflets be- stämning såsom svafvelsyrad baryt. Mangan bestämdes som förut såsom Mn,O, eller såsom MnO,SO,. Tvenne försök att bestämma Mn genom brom hafva båda utfallit otillfredsställande och båda lemnat ett med 3 till 4 proc. för lågt resultat.!) Der- emot hafva kontrollerande prof på bestämningen af mangan först såsom Mn,O, och sedan såsom MnO,SO, lemnat nöjaktig öfver- ensstämmelse. I de analyser, der jernet blifvit bestämdt, är det skildt från mangan på vanligt sätt genom ättiksyradt natron. Analysen V samt den direkta vattenbestämningen äro ut- förda af doktor C. H. LUNDSTRÖM. I analys III är talet för arseniksyran erhållet såsom rest i analysen. Analysnummer. TT TE STE EV. V. in, | ESS tal. Ale NRA 27,96 — | 2819| 2979|, 2816 | 2876| 28,57 Mine 60,58 — | 62,23) 62,50 | 62,08 | 62,19 | 61,92 Pre OEI ENN 0,48 — 0,49 — 0,24 — 0,40 Ca Oka 2: Spår. — 0,10 — 0,48 ı Spår. 0,29 MORE = — — 0,48 0,36 0,55 0,46 FRONT 9,25 9,06 8,99 8,92 8,36 | 8,97 9,01 Summa | 98,27 — | 100,00 | 101,69 | 100,18 | 100,47 | 100,65 Glödeningsför- KR | 6,58 6,39 6,32 6,25 6,65 6,30 6,41 lust i procent... Det har här ofvan varit påpekadt, att allaktiten sitter i druser af en manganhaltig dolomit. Ehuru dess små kristaller för blotta ögat synas blanka, klara och speglande, kan dock un- der mikroskopet iakttagas, att hvarje yta, huru slät och jemn den för obeväpnadt öga än synes, likväl här och der är beklädd med små snöhvita, nästan genomskinliga kristaller, hvilka antag- !) Måhända till följd af för liten tillsats af brom. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 3. 3 34 SJÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. ligen bestå af karbonater af kalk och talk. Den obetydliga, knappast märkbara, hastigt öfvergående gasutveckling, som upp- star vid allaktitens lösning i syra, häntyder ock härpå. De i analyserna erhållna, mycket varierande qvantiteter af kalk- och talkjord tillhöra sannolikt ej mineralet och kunna derför saklöst frånräknas. Om så sker och till MnO lägges den erhållna FeO i de analyser, der densamma blifvit bestämd, och analysen I så- som osäker utelemnas samt medeltalet af de öfriga tages, fås: Arseniksyra 28,73, håller syre 9,993. Manganoxidul 62,43, » » 14,066. Vatten ' Se » 7,964. 100,12, . som leder till förhållandet 5:7,03: 3,99 eller 5:7: 4, hvaraf sammansättningen As,Mn,H,O,, eller, med afseende på minera- 'JA4H5O ; lets förhållande vid svag glödgning, Mn,(0,AsO), + \4MnO som fordrar: As, 0m —E 284793 MnO = 62,20, 5077 2,9016 100,00. - Vid svag rödglödgning bortgar vattnet och mineralet anta- ger först en svart och sedan en brunaktig färg med bibehållande af sin glans och form. Vattnet bortgår dervid och MnO förvand- las till Mn,O,, hvaremot den vid arseniksyran bundna mangan- oxidulen blifver oförändrad äfven i stark rödglödgning. En viss likhet med pyrochroiten, i afseende på vattnets bortgående vid slödgning samt mineralets färgförändring, finnes således. Sasom normala arseniater och fosfater med 8 molekyler vatten, hvilka vid glödgning bortga, under det mineralets färg förändras, äro förut ur mineralriket kända följande, med hvar- andra isomorfa och, så vidt kändt är, monosymmetriskt kristalli- serande föreningar: Hörnesit = Mg,(0,AsO), .8H,0, Vivianit = Fe,(0,PO), . 3H,0, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 35 Symplesit = Fe,(0,AsO), . SH,0, Erythrin = (0,(0,AsO), . 8&H,0, Cabrerit = (Ni,Mg,C0o),(0,AsO), . 8H,0, Annabergit = Niz,(0,AsO), . SH,0, Köttigitt = (Zn,Co,Ni),(0,AsO), .8H,0, hvartill kommer Allaktit = Mn,(0,As0),. ol: som äfven är monosymetrisk och hvars kristallform, enligt hvad här nedan närmare visas, öfverensstämmer med de i gruppen förut i detta afseende undersökta mineralens nemligen viviani- tens och erythrins. Det torde häraf kunna dragas den slutsats, att i allaktiten 4 molekyler manganoxidul substituera lika många molekyler vatten, ett förhållande, hvartill analogier inom mine- ralrıket icke saknas. Allaktiten, hvars färgskiftningar förut äro omförmälda, har glasglans, är klart genomskinlig, dess pulfver är ljusgrått med någon dragning åt chokoladbrunt. År spröd och har splittrigt brott. H=4—5. Eg.v. = 3,83—3,85. Hastigt upphettad de- krepitetar den; vid småningom skeende upphettning i bit blifver den svart, bibehåller sin glans och sin form; vid högre tempe- ratur och för blåsrör sönderdelas den, antagligen efter genom- sangen — & P, sammansintrar vid god hetta, öfverdragande sig med en svart glänsande smälthinna utan att profvet dervid kan bringas till smältning. Den afger dervid arseniklukt, som ännu tydligare framkommer vid behandling med soda på kol. Med borax och fosforsalt visar den mangans reaktioner. I tunnprof under mikroskopet är allaktiten ofärgad, har stark ljusbrytning samt företer en ruggig yta. Den visar stun- dom mörka inneslutningar och håligheter, men inga vätskor. Genomgängarne kunna i snitt parallela med &P & tydligen iaktagas. En sådan synes då hafva samma riktning som verti- kalaxeln, en annan, antagligen sammanfallande med — P 0, vin- kelrät deremot. Snitt vinkelräta mot vertikalaxeln visa genom- gangar parallela med ortodiagonalen. 36 SJÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. En tydlig ljusabsorbtion förefinnes och den kan lättast iakt- tagas i snitt parallela med «Po. Man kan för sådana snitt, i lägen der vertikalaxeln är vinkelrät mot mindre nickolsprismans kortaste diagonal, iakttaga en mörkbrun färgnyans, som under profvets vridning 90° försvinner och lemnar rum för en blåaktig, något litet skiljande sig från den färg allaktiten har, då han betraktas utan nickol. Denna dikroism är karakteristisk och kan tjena till allaktitens särskiljande från andra närstående mineral. Polarisationsfärgerna äro lifliga, isynnerhet i snitt parallela med eller : närmande sig i parallelism till P», då de gröna färgnyanserna äro rådande. Polarisationsfärgen efter co P co, eller ej mycket afvikande härifrån, är blåviolett med dragning åt rödt samt åt gulbrunt i tunnare lameller. I snitt vinkelräta mot vertikalaxeln eller närmande: sig der- till äro de blåa eller blågrå färgerna öfvervägande, och öfverga vid lägen mera vinkelrätt mot spetsiga bisektrisen till blågrått med dragning at brungrönt. Den fysikaliska och kristallografiska undersökningen af allak- titen är utförd af docenten HJALMAR SJÖGREN, som härom med- delat. följande: »I kristallografiskt afseende visar sig allaktiten monosymetrisk och fullkomligt isomorf med mineralen af pharmakolit- och vivia- nit-grupperna, till hvilka den äfven i kemiskt afseende nära an- sluter sig. De kristallografiska konstanterna, som beräknas ur följande fundamentalvinklar: 5 (320): f (320) = 135° 45,5 a (100) :e (101) = 57°4 a (100): h (101) = 114° 6, blifvartıa 1b ce =10861e7: 122083838: ß = 84°16,5'. De säkert bestämbara former, hvilka hittills iakttagits, inne- x hallas i följande tabell: ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 37 1. Orthopinakoiden «a (100) aP Vertikalprismer 2. af orthod. serien: g (910) P9 3. k (310) «P3 4. ! (210) oP2 5. f 820) @P?/, 6. af grundserien: n (110) o@P 7. af klinod. serien: o (340) aP°), S. r. (150), © P!/, 9. Klinopinakoiden 5b (010) oP x» Orthodomer 10. positiva: h (101) + Po 11. negativa: e (101) —P & 12: p (504) — °/, Po» Pyramider 13. negativa: m (111) —P 14, d (141) — 4P4 15. 2 (252) — ’/,P°)n. Utom dessa förekomma ett stort antal vicinala ytor i ver- tikalaxelns zon, hvilka delvis hafva mycket höga indices och knappast låta sig säkert bestämmas. Dessa vicinala former gifva at samtliga kristallytorna i denna zon, synnerligast åt a (100) en utpräglad vertikal streckning. Utaf de ofvan uppräknade ytorna äro några mycket vanliga och saknas knappast på någon af de undersökta kristallerna. Till "dessa höra först och främst orthopinakoiden (100), efter hvilken yta kristallerna ofta äro tafvelformigt utbildade; vidare det vertikala prismat (320), som är den allmännaste af de i prismazonen uppträdande vtorna, slutligen negativa orthodomat (101). På flertalet kristaller träffar man äfven det positiva orthodomat (101) och pyramiden (141). De öfriga formerna äro mera sällsynta och några af dem, t. ex. klinopinakoiden (010), hafva anträffats endast på en enda kristall. Oaktadt kristallerna till utseendet visa en fullkomligt tadel- fri utbildning, befinnas de dock vid mätning visa ganska stora 38 SJÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. oregelmässigheter, så att vinkelvärdena förete ej obetydliga differenser. Följande tabeller I—IV innehålla de direkt mätta vinklarne i fyra zoner. Hvarje tabell innehåller en zon. Anordningen af- viker från den vanliga och detta har skett för att i tabellen kunna inrymma äfven vinklarne för de vicinala formerna, samt för sådana ytor, som gifva flerdubbla bilder. De tal, som stå i samma kolumn, höra till samma kristall och representera de direkt på: goniometerus limbus aflästa gradtalen under 360° kringvridning och da hvarje synlig bild aflästs. Dervid har jag vid uppställningen af prismazonens vinklar utgätt frän prismat (320), emedan detta ger skarpare och. bättre signal- bilder än de öfriga ytorna. - Mätningarna omfatta 7 kristal- ler; de äro utförda med en WEBSKY's goniometer (FUESS’ mo- dell IT); i flertalet fall har användts den okularkombination som betecknas med d, hvilken bäst tillåter separerandet af nära hvarandra belägna reflexbilder. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 3. 39 Tabell I. Vinklar i zonen a-f. 23 a(100) Lo g(910) 214 25 26 1 (210) £.320) n(110) 0(340) r(150) 5(010) 320) k(310) 212 g(910) 1 (210) 217 | 28 $320) Kristalll. 0° 0 22 16 4418 180 28 200 37 201 2 203 7 224 22,5 0 0 | 2159,5 25 46 180 53,5 200 41,5 201 11,5 206 55,5 225 17,5 3. 0° 0 2016 22 16,5 24.19 39% 44 11 180 8 199 33 200 10 203 56,5 224 23 4. 00 a 7 2148,5 36 30,5 3710 44 5,5 179 52,5 1 199 30 200 26 205 3 220 3,5 223 57 5. 0 0 17820 188 25) 6. 0° 0 199 30 219 36,5 220 26 221 0 224 53 Ile 00 14 45 17 25 19 41 22 37 26 45 44 28,5 6117 112 28 179 53 201 40 202 48,5 224 18 Beräkn. 0° [0% 25 59,5 39 4 44 14,5 59.29 6113,5 9357 al 180 0 190 38 202 7 205 59,5 219 4 224 14,5 40 SIÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. Vinkeltabell IT. Zonen a-e. 1% 2% 33 4. 5. 6 Ws Beräkn. a(100) 007 O0 0 AO (02.0) 0102 0 0 0° 0 0 0 y 034 | 016 | p(504) 5112 5153 e(101) DNS 576| 5639,5! 56 49,5 5654 ! 5629 57.4 y,.80%) | 9755,5 97 39 r(101) 11350 |11417,5 114 8 11315 | 114 6 a(100) | 17954 \180 0| 17947 |17955,5 117958 "| 17945 | 177572118070 Vinkeltabell III. Zonen d-e il 2. 3 4 5. 7 Beräkn. d(141) 0 09 0 Öv 0 0 00 0 0 00 0 0 e,(101) J 47 33,5 46 21 46 22,5 47 41 4541 48 20,5 4815 (101) || 48245 | 47495 48 32,5 i(252) 34 5 8316 a4) 9945| 93 5 95 22 95 39 9630 | Vankeltobell, DV. Zonen f-d. 1, 2: Beräkn. (320) 0 0 0° 0 (00% 2 041 EES | 5151 5157 5157 7820) | 179 32,5| 180 3 | 180 0 Några egendomligheter i kristallernas utbildning, som an- gifvas af de i ofvanstaende tabeller förekommande siffrorna, må här påpekas. Af tabellen I se vi, att ytan a(100) förekommer på alla kristallerna, men den dermed parallela ytan a(100) endast på ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 41 kristallen 7.1) Detta ger kristallerna en rätt anmärkningsvärd utbildningsform, i det de på den ena sidan äro platta och be- gränsas af den ofta rätt betydligt utbildade orthopinakoiden, medan de på den andra äro hvalflikt bugtiga och begränsas af vicinala ytor, som ligga mycket nära a(100). Förhällandet kan möjligen betraktas såsom beroende på hemimorfi i a-axelns riktning. Tabellen II visar, att vinkeln mellan de båda yterna a(100) osh a(100), då den mätes öfver kristallernas topp, som egentli- gen skulle vara 180”, konstant är något mindre, i det att mät- ningarna gifvit följande värden: 179° 54, 179° 47', 179° 55,5’, 179° 58', 179° 45’, 177° 5T' och endast i ett fall 180° jämnt, men aldrig öfver. Detta anger tydligen, att kristallerna, åtminstone i denna zon, afsmalna något från den ända, med hvilken de äro anväxta åt den fria ändan till. Af tab. III framgår, att ytan e(101) nästan alltid ger dub- belbilder, belägna på cirka 1° vinkelafstånd från hvarandra. Vidare ser man, att vinkeln d(141) e(101) i allmänhet är något större än den motsvarande d(141) e(101). Medeltalet af dessa vinklar är nemligen: d(141) :e,(101) = 47° VY d(141) : e (101) = 47° 82 medan motsvarande vinkel i den andra qvadranten visar värdena: d(141):e,(101) = 46° 57’ d(141) : e,(101) = 46° 10' Då de båda vinklarne d(141):e(101) och d(141):e(i01) i monoklina systemet skola vara lika stora, sa tyda dessa diffe- | (medeltal af 6 vinklar) | (medeltal af 4 vinklar). renser på ett triklint kristallsystem. Då emellertid inga andra moment, hvarken i kristallernas geometriska utbildning eller op- tiska beskaffenhet gifva något stöd för antagandet af ett tri- klint axelsystem, utan tvärt om de optiska egenskaperna äro afgjordt monoklina, så torde dessa afvikelser från monoklina sy- 1) För att dessa båda sidor a(100) och a(100) skola kunna hållas skilda från hvarandra fordras naturligtvis att — såsom förhållandet alltid är med allak- tit — kristallerna äro anväxta i c-axelns riktning. AD ie SJÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. stemets symetri böra betraktas såsom en tillfällig oregelbunden- het. Detta är så mycket mer berättigadt, som vinklarne just i denna zon visa sig mycket inkonstanta; sålunda varierar vin- keln d(141):e (101) mellan gränsvärdena 45” 41' och 48° 20' och vinkeln- d(141):e,(101) mellan 45° 15,5" och 46° 49,5". De vicinala ytor, som förekomma i vertikalprismats zon, äro sammanstälda i tab. V. Dessa ytor äro äfven samtliga in- tagna i tab. I, der deras lägen i olika qvadranter o. s. v. närmare äro belysta genom tabellens anordning. I tab. V äro de ordnade med afseende på deras vinkelafstånd från orthopinakoiden, så att de som anföras först ligga närmast denna yta och de föl- jande göra allt större vinklar med denna. Vinkelafstånden, som användts för bestämning af de vicinala formernas geometriska läge, är taget till den närmast belägna ytan af prismat (320). Såsom man ser, ligga dessa ytor tätast i närheten af, a(100), så att ungefär halfva antalet af de anförda formerna ligga inom 2 graders afstånd derifrån; på längre afständ från denna yta blir antalet vicinala former mindre talrikt, till dess att åter i närheten af /(320) några förekomma med obetydligt mellanrum. De tecken, som efter MILLERS system anges för dessa vi- cinala former, kunna ej göra anspråk på att betraktas såsom kristallografiska symboler i detta ords fullaste mening; dertill äro de allt för osäkra på grund deraf, att kristallerna visa så stora: individuella variationer i kristallvinklarne. Det är derför nästan omöjligt att jemföra och med någon säkerhet söka identifiera med hvarandra de vicinala former som förekomma på olika kristaller. För detta ändamål vore det sä- kert lämpligare att uppställa ett särskildt axelsystem för hvarje kristall, i hvilket dess individuella variationer beträffande kon- stanterna finge sitt uttryck och hänföra de vicinala formerna till detta axelsystem i stället för till ett, som framgått ur medel- tal, hemtade från flera kristaller. Möjligen skulle då lagbunden- heter framkomma, hvilka nu undanskymmas. De i tabellen angifna millerska tecknen äro således endast x afsedda att representera ytornas rent geometriska lägen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 43 Tabell V. Vieinala ytor i zonen a-f. Vinkelafständ från (320). | Kristal- Tecken. lernas Observeradt.| Beräknadt. | nummer. X,(86.1.0) 21° 29,5’ 21° 29,5’ 7 X,(86.1.0) 21 15,5 al © 1 X,(85.1.0) al al 7 4 X,@0.1.0) 20 57 20 47 3 X,(20.1.0) 20 34 20 22,5 il — 20 33,5 — 4 -— 20 26,5 20 29,5 3 X,(18.1.0) 20 18,5 g0 11 2 — 20 16 — 3 RX (17.190) 20 9 20 4 1 — 20.2 = 3 X,16.1.0) 19 52 19 56,5 3 AU) 19 48 19 47,5 2 —— 19 41 7 X..(14.1.0) 19 37,5 19 37,5 4 X,,13.1.0) 119825 19 26 3 XT (LOTTEN) 18 54 18 38 4 X,3(710) 17 25 NRO Ü X,,(23.5.0) 14 45 14 35 7 X, ,(730) 755 7 830 4 X,,(940) 6 55 6 59 7 X,,(19.10.0) 4 17 4 22 6 X, .(950) 358 | BER A aaa I öfriga zoner anträffas äfven vieinala former, ehuru mindre -talrikt; hit höra de redan omtalade dubbelbilderna e, och e,, som motsvara ytan e(101) och af hvilka den förra e, ganska nära motsvarar det beräknade läget hos e(101), medan e, afvi- ker eirca 1° derifrån. I tab. II finnas äfven ett par sådana, y och y,; den sistnämda af dessa motsvarar närmast det kristallo- grafiska tecknet (307) och är att betrakta såsom en vicinal yta hörande till området af det för kristallerna icke uppträdande ba- siska planet (001) från hvars läge den afviker med circa 2”. 44 SIÖGREN, ALLAKTIT ETT NYTT MINERAL. Allaktiten är geometriskt isomorf med de mineral tillhö- rande pharmakolit- och vivianit-grupperna, hvilkas kristallform är tillräckligt känd; således med pharmakolit, brushit, vivianit och erythrin. Denna isomorfi antydes redan genom vissa lik- heter i några af de vanligast förekommande vinklarne hos dessa . mineral. Så är hos vivianit y:y = 152° 48' (v. RATH: Pogg. Ann. 136, 145), » allaktit f:f = 155° 56‘ (ur mätning på kristall 5), » pkarmakolit s:s = 157° 2’ (SCHRAUF. Groths Z. 4, 284) och vidare hos vivianit w:'a = 54° 40’ (v. RATH, 1. c.), » allaktit e:a = 57°4' (medeltal af 12 vinklar). Isomorfin hos dessa mineral far sitt bästa uttryck genom axelsystemen, da man dock far för vivianiten förändra axlarnes läge från det vanligast antagna för att erhålla öfverensstäm- | melse. Sker detta och väljes för pharmakoliten SCHRAUFS uppställning, hvilken direkt svarar mot det axelsystem, som of- van är antaget för allaktiten, så erhålles följande tablå: vivianıtı) as Re 0,7317: 054210 8 8243958 pharmakolit = 0,6137: 1.70,3622, 8, 83 210% allaktit — 0,6127. 17.:0,33838, 8 STONE Den geometriska öfverensstämmelsen mellan de tre minera- len är således tydlig. Men lika påtagligt är, att allaktiten till sina- geometriska konstanter vida mer närmar sig till pharma- koliten än till vivianiten. I ett annat afseende skiljer sig allak- titen från de nämda mineralen, nämligen beträffande riktningen för kohesionsminima, i det att såväl vivianit som pharmakolit hafva klinodiagonal genomgång, under det att hos allaktiten den tydligaste genomgången är parallel med e(101). !) Det här angifna axelsystemet är beräknadt ur följande af v. RATH gifna vinklar: ; y:y9—=152°48', w:a— 5440, c:a= 15 34. Den af v. Rarus med c—oP betecknade ytan har vid den nya uppställ- ningen fått tecknet — ?/,Px, de öfriga af dessa ytor w=P oo, a= ooP, 00 och y =00 P3 hafva bibehållit sina förra tecken. ] ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 3. 45 I optiskt "afseende visar sig mineralet 2-axigt med negativ dubbelbrytning. Brytningsförmagan är ganska stark. Pa ett naturligt prisma, bildadt af oP (100) och Pe (110) på kri- stallen N:o 4 med en brytande vinkel = 56° 52' 20” bestämdes medelbrytningsexponenten (= le OR TOC = 1.786. >, ör NR Nviolett: Optiska axlarne äro belägna i symetriplanet co P c& (010). Om man lägger en efter orthopinakoiden (100) tafvelformigt ut- bildad kristall på dess största yta, sa kan man i det till GROTHS universalapparat hörande polarisationsinstrumentet för konver- gent ljus iakttaga en del af ringsystemet i kanten af synfältet. Då kristallerna äro allt för små för att man skulle kunna slipa några plattor, vare sig normalt mot första bisektrisen, för be- stämning af optiska axlarnes vinkel, eller parallelt med syme- triplanet, för stauroskopisk bestämning af elasticitetsaxlarnes läge, har jag användt en annan metod, som ger tillfälle att pa en enda platta (en efter orthopinakoiden (100) tafvelformist utbil- dad kristall) göra dessa bestämningar. Denna metod torde vid en del tillfällen vara ganska användbar och kan för olika fall något modifieras. Tillvägagåendet grundar sig på följande öfver- läggning: A (fig. 6) är en kristallplatta, slipad vinkelrätt mot sym- metriplanet, i hvilket de optiska axlarne äro belägna. Låt D, och B, vara de skenbara optiska axlarne och C första medel- linien. För bestämningen af optiska axelvinkeln måste man hafva plattan A rörlig kring en axel, normal mot axelplanet, som i fig. sammanfaller med papperets plan. Ställ som van- ligt in D, och 5, i axelvinkelapparaten. Om man sedan vri- der plattan 180° i sitt eget plan, d. v. s. med en linie dd’ till vridningsaxel, sa komma axlarne DB, och B, att intaga lägena By och By respektive och C läget C’. Man ställer nu in By och By såsom förut B, och B,. Det är då klart, att den skenbara axelvinkeln i det medium, mätningen försiggått, är 46 SJÖGREN, ALLAKTIT, ETT NYTT MINERAL. B,B,— ByB j 2 5 == och att första medelliniens skenbara lutning mot | BB SBNIBN ri 5 Känner man vidare mineralets brytningsförmaga samt bryt- plattans normal d. v. s. vinkeln då är = ningsexponenten hos det medium, i hvilket mätningarna skett, så kan den optiska axelvinkeln och medelliniens verkliga lut- ning mot plattans normal beräknas efter kända formler. Bestämningen utfördes på följande sätt. En kristall, tafvel- formigt utbildad efter (100) och ungefär en m.m. tjock, fastlim- mades på en täckglasremsa, så att glasets längdriktning blef vinkelrätt mot optiska axelvinklarnes plan. Glasremsan med kristallen fästes sa som vanligt i tången till den horisontela axel- vinkelapparaten på GROTHS universalapparat. Då jag öfver- tygat mig om, att båda axlarne icke äro synliga i luft, företogs mätningen i valnötolja. Med de korsade nickols i diagonal- ställning instäldes £, och BD, som vanligt på hyperblarne för rödt och för blått ljus, och de aflästa vinklarne noterades. Sedan lossades glasremsan försigtigt ur tången och insattes anyo, sedan den blifvit vänd upp och ner, men så, att kristal- len befann sig vänd åt samma håll som förut. Justerings- och centreringsapparaten får under denna operation ej rubbas, enär man då ej kan kontrollera, att plattan blifvit vriden i sitt eget plan, hvilket är nödvändigt. De mycket beqväma anordningarna för justering och centrering, som finnas på instrumentet, får man således vid denna operation ej använda, utan plattans inställ- ning måste ske för hand, som nog är tidsödande, men dock van- ligen lyckas. Sedan vrides kretsen till dess man får in axel- bilderna och dessas nya lägen £,' och By afläsas. Man kan äfven direkt mäta den skenbara lutningen af medellinien genom att vid korsade nickols inställa på den mörka tvärbalken i interferensfiguren, först i läget C och sedan i C". CC >. = Den skenbara lutningen är da = Vid undersökningen erhöllos följande siffror: B, för rödt 2806 56 » blått 283 0, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 47 B, för rödt 270° 45‘, » blätt 272 24, GEW 20T 2070, Busrodte 29013; » lei, SU NA DW > Oe 169, » blatt 18 40, CHE 23403. Deraf beräknas i enlighet med den nyss anförda formeln, den skenbara axelvinkeln 1 olja: 20 — 13743: 2H, 338 I Dispersionen af axlarne är således mycket stark och för- siggar i riktningen: oe>»v. För bestämningen af medelliniens lutning D mot plattans normal användes samma siffror och man erhåller da: DD 922.225 Di = 5230. Med tillhjelp af de direkta afläsningarne pa C och ( er- häller man en kontrollbestämning pa D, som äfven kan tjena att gifva en föreställning om metodens noggrannhet och använd- barhet. Man får då med användning af formeln D = Dr 522485 hvilket värde endast obetydligt skiljer sig ifran de pa annan väg funna. Om man af dessa värden på den skenbara axelvinkeln /7 och på lutningen D af medellinier mot normalen vill härleda den verkliga axelvinkeln V och läget af dess bisektris, sa ma- ste man känna: 1:0 mineralets brytningsförmäga, 2:0 brytnings- exponenten n för den använda oljan. Den förra af dessa stor- heter representeras af medelbrytningsexponenten ?, som vi förut angifvit; n bestämdes i ett ihåligt glasprisma med en brytande vinkel af 51° 54,2’ till: 48 SJÖGREN, ALLAKTIT, ETT NYTT MINERAL. VE re, na HJT fy = UTI Om man ur de först anförda siffrorna beräknar axlarnes skenbara lutning mot plattans normal, finner man densamma för Boa, = 45” 30 = 09 Ba, — 47° 50% [0 77Z) dr, er ER an dh — DAD — (ze I . . n o o Enligt formeln sin. w = z sin. a, da cu betecknar den verk- liga axelns lutning mot normalen, far man den verkliga lutnin- gen af axlarne och derur äfven den verkliga axelvinkeln. Was 30: 131, (U2 = SE SKA ww = 45” 23, (Oja == 4132507 Den verkliga axelvinkeln för rödt V, är = (wi, — wo, och för. blatt. Vär = Win == Way: 1 32.108, 67198 Medelliniens lutning £ mot normalen är tydligen: för rödt E, = wo, +1 V, = 40" 48', och » blått E, = wo, +3 V, = 40? 47", hvilket visar att nästan ingen dispersion af medellinierna eller elasticitetsaxlarne eger rum, under det att de optiska axlarnes dispersion är utomordentligt stark. Så väl de optiska axlarne som första medellinien äro be- lägna i den spetsiga vinkeln mellan kristallaxlarne a och c, så- ledes i samma qvadrant, som det positiva ortodomat h(101). Genom dessa -uppgifter är den optiska orienteringen full- komligt bestämd. Enär första medellinien är negativ, såsom förut anförts, så är den på samma gång axeln för den största elasticiteten, a; af de öfriga elasticitetsaxlarne är den, som lig- ger i symetriplanet den minsta, c. Orienteringen kan derför ut- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 49 tryckas sålunda: elastieitetsaxlarne a och rv ligga i symmetripla- net, den förra i de positiva den senare i de negativa qvadran- terna; a gör en vinkel af 49° 12° med kristallaxeln c; elastici- tetsaxeln b sammanfaller med kristallografiska symmetriaxeln b. Allaktiten är starkt trikroitisk och visar sig olika färgad vid dagsljus och vid eldsken. Vid eldsljus äro de brunröda fär- gerna öfvervägande vid vanligt ljus de gulgröna. Absorbtions- axlarnes läge har ej kunnat noggrant undersökas, enär kristal- lernas litenhet ej tillåtit framställandet af de derför behöfliga plattorna!). Orthodomats (100) planfärg är olivgrön, samman- satt af axelfärgerna b, som är gulgrön, och c, som är blågrön, till sjögrön. För strålar, som svänga i den klinodiagonala rikt- ningen a, äro de brunröda färgerna herskande. !) Huruvida absorbtionsaxlarne väsendtligt afvika från elasticitetsaxlarne har ej kunnat konstateras. | Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 3. f 4 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Forts. fr. sid. 4.) Från Comisiön del Mapa Geologieo de Espana i Madrid. Memorias: CONTAZAR, D. & Paro, M., Descripcion de la provineia de Valencia. 1882. Frän Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 89. Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Sitzungsberichte, 38—53. Politische Correspondenz Friedrich’s des Grossen, Bd 11. Frän Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. Zeitschrift, Bd 35: 3. | Frän Naturforschender Verein i Brünn. Verhandlungen, Bd 21: 1—2. Från Physikalisch-Medieinische Societät i Erlangen. Sitzungsberichte, H. 15. Från Senckenbergische Gesellschaft i Frankfurt am Main. Abhandlungen, Bd 13: H. 2. Frän K. Universität i Greifswald. Akademiskt tryck, 1883, 54 nr. Frän Medieinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift für Naturwissenschaft, Bd 17: 1—2. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd 33: 4. / Verhandlungen 1883: 10—18. Från Verein für Naturkunde i Wiesbaden. Jahrbücher, Jahrg. 36. Från Ministerio del Fomento i Mexico. Anales, T. 7. (Forts. ä sid. 59.) " Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 3. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 91. Om salpetersyrlighets inverkan på amidooxy- propyl- och amidopropenylbenzoösyra. Af Oskar WIDMAN. [Meddeladt den 12 Mars 1884]. I en föregående uppsats!) har jag beskrifvit tvenne ur ku- minol erhållna syror, amidooxypropyl- och amidopropenylbenzoö- syra. För att af dem erhålla motsvarande oxyderivat har jag nu behandlat dem, hvar för sig, med salpetersyrlighet och der- vid erhållit resultat, för hvilka jag i det följande skall i korthet redogöra. . Amidooxypropylbenzoösyran löstes i starkt utspädd kalilut och lösningen försattes med halfva syrans vigt kaliumnitrit, löst i vatten. Då blandningen derpå surgjordes med ättiksyra, utkristalliserade genast en ringa del i små färglösa prismer, men största delen höll sig löst. Gasutveckling inträdde redan vid vanlig temperatur och blef liflig vid uppvärmning till 100° C. Lösningen färgades härunder gulbrun. Sedan gasutvecklingen upphört, utkristalliserar den bildade oxisyran vid inträdande afsvalning i gula blad eller platta nålar. Efter omkristallisationer ur kokande vatten och vatten- lösningens kokning med blodlutkol erhålles ren !) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1883, N:o 7, p. 27, 52 WIDMAN, OM AMIDOOXYPROPYL- O. AMIDOPROPENYLBENZOESYRA. ‚C(CH,),OH — 1 Oxypropyloxybenzoesyra C,H,—-OH N, N COOH —4 Syran kristalliserar ur kokande vatten vid afsvalning i starkt glänsande, färglösa, platta nålar eller blad, hvilka smälta vid 173° C. Hon är svårlöslig i kallt vatten, lättare löslig i varmt, i eter temligen och i alkohol mycket lättlöslig. Ur alkalisk lösning fälles kroppen af saltsyra i kristalliniskt tillstånd. Vattenlösningen färgas af jernklorid mörkbrun. Beräknadt. Funnet. er 20ER ONES Er 12 6,12 0020,54 In 64 32,66 — 196 100,00. Vid kokning med saltsyra synes oxypropyloxybenzoösyran ej lida någon förändring. Efter ganska langvarig kokning vi- sade sig kroppen oförändrad med oförändrad smältpunkt. I koncentrerad svafvelsyra löses den lätt utan uppvärmning och utan färgning. Vid tillsats af vatten utfaller en kropp i hvita, slemmiga flockar, hvilken på grund af sina egenskaper ej loc- kade till vidare undersökning. Syran synes saledes icke kunna öfverföras i propenyloxybenzoösyra, hvilket är så mycket mer anmärkningsvärdt, som motsvarande amido- och nitroderivat lätt öfverföras i motsvarande propenylderivat. I sjelfva verket framträder här tydligt de olika grupper- nas olika förmåga att skydda en i GL stående pro- CH(CH,), pylerupp. Dä kuminsyra GH, I Nor Deal In ya NC,H, CH, Alla de tre anförda föreningarne hafva sitt speciella intresse derför, att de i sammansättning sta kinolin mer eller mindre nära och i egenskaper likaså erinra om denna samt derför, att deras bildningssätt hvart för sig visa, hvilken stor benägenhet till bildning af sexlediga kärnor alltjemt gör sig gällande inom ortoserien, äfven då kärnorna komma att innehålla flere leder af andra atomer än kolatomer. Den enklaste förklaringen öfver reaktionens förlopp vid metyleinnolinkarbonsyrans bildning är otvifvelaktigt den anförda? att nemligen först diazoförening bildas och att omedelbart derpå diazogruppens hydroxyl förenar sig med en väteatom i propenyl- gruppens CH,-grupp under sammanslutning af de salunda fri- gjorda affiniteterna. Under sådana förhållanden skulle man emellertid kunna vänta, att både amidokuminsyra och amido- oxypropylbenzoösyra, hvilka båda hålla amidogruppen i orto- ställning till isopropylgruppen, skulle vid behandling med sal- petersyrlighet gifva analoga föreningar — t. ex. amidokumin- syran en förening CH, ol N RA — hvilket dock ej är fallet. Derför måste den omständigheten, att i föreliggande fall en dubbelbindning finnes för handen inom propenylgruppen, vara grunden till diazoreaktionens i detta fall abnorma förlopp. Härvidlag kan man tänka sig, att i första CH< HOCO . C,H, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:O >. D7 hand dubbelbindningen upphäfves och hydroxylgruppen adderar sig till den ena kolatomen under det att den andra bindes med qväfve till en förening CH; | Non HOCO. Se u: N och att denna sedan, hvilket är att vänta, ytterst lätt förlorar vatten, så att dubbelbindningen äterställes och kinolinkärnan fullbordas. Reaktionen skulle da förlöpa i full öfverensstäm- melse med v. RICHTERS syntes af oxycinnolinkarbonsyra ur amidofenylpropiolsyra el EL , = 0,5, 004 = & COOH Ett stöd för denna förmodan kan man äfven finna deri, att, sasom ofvan är nämndt, reaktionsprodukten först kristalliserade ur alkohol i små nålar men efter förnyad omkristallisation ur kokande alkohol i romboöderliknande kristaller. För att isolera, om möjligt, den hypotetiska intermediära produkter gjordes föl- jande försök. Klorvätesyradt salt af amidopropenylbenzoäésyra löstes i vatten och försattes såsom förut med en eqvivalent mängd ka- liumnitrit, hvarvid cinnolinderivatet genast utföll. Blandningen uppvärmdes svagt icke ens till 50” C. och fällningen affiltre- rades omedelbart och tvättades med kallt vatten, tills tvätt- vattnet ej gaf reaktion för silfversalt. Derefter torkades sub- stansen i lufttomt rum öfver koncentrerad svafvelsyra eller fostorsyreanhydrid till konstant vigt. Kroppen var ytterligt hygroskopisk. Såvida ej exsiccatorklockan sluter väl till, upptar 2 decigr. till och med öfver fosforsyreanhydrid på kort stund ända till 7 milligram vatten. En på kroppen, sålunda beredd, anstäld analys visar den ega metyleinnolinkarbonsyrans samman- sättning. | Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 3, d 58 WIDMAN, OM AMIDOOXYPROPYL- O. AMIDOPROPENYLBENZOESYRA. . Beräknadt för CEHRNONNONHANIO: Funnet. Ü 58,25 63,82 64,12 H 4,86 4,26 4,87. Försavidt ej kroppen C,,H,,N>0, spontant förlorar vatten i exsiccator, måste man således antaga, att metyleinnolinkarbon- syran bildas omedelbart på först angifna sätt. Att icke diazo- oruppen N=N. OH reagerar pa isopropylgruppen såsom sådan måste då bero derpa, att dervid icke en med kinolin fullt analog kärna skulle bildas utan en hydrerad, om hvilka man vet, att de icke äro pa langt när så beständiga. . Vid kroppens framställning utvecklas alltjemt något qväf- gas. Detta måste bero pa en samtidig bildning af propenyl- oxybenzoösyra 1 ringa mängd. I sjelfva verket erhöll jag äfven ur moderluten vid ex beredning en kropp, som var mycket lätt- löslig i alkohol och utkristalliserade derur vid utspädning med vatten och frivillig afdunstning i vackra, väl utbildade, färglösa, svagt lutande, rombiska blad, som smälte vid 157—158° C. Kroppen var temligen lättlöslig i vatten i synnerhet vid upp- värmning. Jag har ännu ej haft ett för närmare undersökning tillräckligt material under händerna. 59 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 50.) Från Science Department of the University i Tokio. Memoirs, N:o 5, 9. Från Seismologieal Society i Tokio. Transactions, Vol. 1: 1—2; 2: 5. Fran Utgifvarne. Internationale Zeitschrift für allgemeine Sprachwissenschaft, Bd 1: ı. Lpz 1885. S8:o. Frän Författarne. MALMSTEN, C. J. Sur la formule... (STIRLINGS formel för seriers summering). Sthlm 1884. 4:0. NORDENSKIÖLD, A. E. Sur les aurores boréales observées pendant ’bivernage de la Vega... Paris 1884. 8:0. NORDSTRÖM, 8. Anton Rolandsson Martin. Biografiska anteck- ningar. Sthlm 1884. 8:0. SÖDERBLOM, A. Om tal och siffertecken. Sthlm 1879. 8:0. SJÖGREN, A. Mikroskopiska studier, 4. — Mineralogiska notiser, 6. BURMEISTER, H. Description de la republique Argentine, Atlas, Sect. 2: L. 2. Buenos Aires 1883. FE. Herr, E. Uber zwei neue lactongebende ungesättigte Säuren. Hfors 1884. 4:0. — Smäskrifter, 2 st. — 0. E. Olof af Acrel den svenska kirurgins fader. Hfors 1884. 4:0. R MALMGREN, A. J. Laxens (Salmo salar) vandringar i Ostersjön. Hfors 1884. 4:0. NEWLANDS, J. A. R. The discovery of the periodie law... Lond. 1884. 12:0. - Reuter, OÖ. M. Hemiptera gymnocerata Europe, T. 3. Hfors 1883. 4:0. — Monomorium Pharaonis Linné... Hfors 1884. 8:0. v. MÜLLER, F. Observations on new vegetable fossils of the auri- ferous drifts. Melb. 1883. 4:o. — The plants indigenous around Sharles bay. Perts. 1883. 4:o. TISCHNER, N. Sta, sol, ne moveare, 1. Ihpz. 1881. 8:0. — The sun changes its position in space... Lpz 1883. 12:0. TOZZETTI, A. TARGIONI. Ortotteri agrari. Firenze 1882. 8:0. Stockholm, 1884. Kongl. Boktryckeriet. Or lo el SG a Da = 7 "ach. BBPETr Sach ur ua ‚u ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADENIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 41. 1884. 4. Onsdagen den 9 April. På tillstyrkan af utsedde komiterade antogs till införande i Akademiens Handlingar en af Hr LINDSTRÖM författad af- handling med titel: »On the Silurian Gastropoda and Ptero- poda of Gotland». Docenten A. N. LUNDSTRÖM hade afgifvit berättelse om den resa han med understöd af Akademien under sistlidne sommar utfört inom norra Sveriges skogs- och kusttrakter för undersökning öfver en del fanerogamers tillpassning till olika yttre förhållanden. | Hr Frih. NORDENSKIÖLD dels öfverlemnade följande upp- satser: 1:0) »Bestämning af klorberylliumgasens egentliga vigt», af Hr NILSON och Docenten O. PETTERSSON"; 2:0) »Aima- tolit och Aimafibrit, två nya mineral från Nordmarks gruf- vor», af Bergskonduktören L. J. IGELSTRÖM*; 3:0) »Mangan- ostibiit, ett nytt mineral från Nordmarks grufvor, af den- samme”; 4:0) »Rödt arsenikmineral (Aimatolit) fra Nordmarken» , af Dr J. LORENZEN*; dels omnämnde förloppet af en skidtäflan mellan lappar, hvilken blifvit af honom och Hr O. DICKSON anordnad. Hr TORELL redogjorde för några iakttagelser öfver olika granitlager i Skotland. Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Om rhodanvätesyra och dess moleku- 2 lära föreningar med eter och alkohol», af Docenten P. CLA&S- SON (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handlingar); 2:0) »Öfver syrors inverkan pa rhodanväte», af densamme (se Bihang etc.); 3:0) »Koloxysulfidens framställning och egenskaper», af den- samme (se Bihang etc.); 4:0) »Om en fossil spongia», af Fil. Kand. K. FRISTEDT”; 5:0) »Om elastiska skifvors böjningar», af Fil. Lic. N. LINDSKoG*; 6:0) »Om grafitens kristallform och egenskaper», af Docenten HJ. SJÖGREN”; 7:0) »Nagra reten- derivat», af Docenten INH EKSTRAND”; 8:0) »Om fruktväg- gens anatomiska byggnad hos rosaceerna», af Fröken ALIDA ÖLBERS”. . ; Genom anstäldt val valdes Hr C. O. TRoILIUS till Prases under det ingående akademiska året, hvarefter afgaende Pr&ses Friherre SKOGMAN nedlade presidium med ett föredrag om Sve- riges sjökarteverk under de senast förflutna fyra årtiondena. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Statistiska Centralbyrån. Bidrag till Sveriges officiella statistik, 9 band. Från Philosophical Society i Glasgow. Proceedings, Vol. 14. Från Paris, Franska Regeringen. Annales des mines, 1882: 6; 1883: 1—3. Från Ecole Polytechnique i Paris. Journal, Cah. 52—53. Från Societe Entomologique i Paris. Annales, (6) T. 2: 1—5. Från Société des Sciences Historiques & Naturelles i Auxerre. Bulletin, Vol. 36: 2. » Tables, 1867—18738. (Forts. å sid. 16.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 4. Stockholm. Bestämning af chlorberylliumgasens egentliga vigt. Af L. EF. NILSON och OTTO PETTERSSON. Tafl. XIX. [Meddeladt den 9 April 18S4.) Redan vid tidpunkten för var föregående undersökning af beryllium!) föresväfvade oss som ett mål, att en gang genom densitetsbestämning å någon af dess gasformiga förenin- gar på ett afgörande sätt lösa den länge omtvistade frågan om denna metalls rätta atomvigt. I hopp att uti berylliums organo- metallföreningar finna ett härför lämpadt undersökningsmaterial, sökte vi då framställa dess etyl- och metylföreningar, men funno att desamma icke uthärdade destillation utan att sönderdelas. Chloridens egenskaper voro åter sådana, att densamma då för tiden svårligen skulle kunnat läggas till grund för en ångtäthets- bestämning; ehuru metoderna härför senare betydligt utvecklats och förenklats, har likväl ett försök af V. MEYER?) i Zürich i detta syfte för icke länge sedan misslyckats. Da emellertid det stora intresse, som knyter sig vid tillämpningen af den periodiska lagen på elementen, allt fortfarande håller frågan om rätta värdet för berylliums atomvigt som en öppen stridsfråga, ha vi ansett oss böra vedervaga ännu ett försök, att bestämma berylliumchloridens angtäthet, detta så mycket hellre som vi genom våra bestäm- ningar af metallens specifika värme gjort ett inlägg i frågan, som med bestämdhet gaf utslag för värdet Be = 13,65, och en närmare undersökning af berylliumchloridens egenskaper lät oss !) Denna tidskrift 1878, N:o 3, s. 41; 1880, N:o 6, s. 33. ?) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. XIV p. 1455 (1881). 4 NILSON & PETTERSSON, CHLORBERYLLIUMGASENS EG. VIGT. hoppas, att vi numera lyckligen skulle kunna kringgå de svårig- heter, hvarpå MEYERS nämnda försök strandat. Under förberedelserna till våra försök härutinnan erhöllo vi privat meddelande derom, att Mr HUMPIDGE, som medelst andra metoder nyligen bekräftat våra bestämningar a metallens speci- fika värmel), äfven vore sysselsatt med en liknande undersök- ning. Det öfverenskoms oss emellan, att vi, oberoende af hvar- andra, skulle fullfölja våra undersökningar och offentliggöra deras resultat. Sedan våra arbeten numera blifvit bragta till ett lyckligt slut, gå vi' härmed att lemna en redogörelse för desamma. 1. Framställning af chlorberyliium. För att erhålla ett för vårt ändamål lämpligt preparat af chloriden, utgingo vi från metallen sjelf, beredd enligt det för- farande vi förut beskrifvit?). Metallen angripes vid vanlig tem- peratur icke af vattenfritt chlorväte, men lemnar vid upphettving dermed under utveckling af vätgas ett sublimat af rent chlor- beryllium i hvita, glänsande nålar, som vid upphettning smälter till en vattenklar, fullkomligt ofärgad vätska; den i preparatet inblandade berylljorden bildar härvid en ringa hvit, lucker återstod. | Den rena berylliumchloridens smält- och kokpunkt ligger mycket lägre än man hittills antagit. Som bekant har CAR- NELLEY?) funnit dess smältpunkt ligga vid 585—617° under det han beräknade densamma till 547—597°. Då vi framställde chloriden i platinakärl, saknade vi visserligen tillfälle, att noga iakttaga smältningens inträdande, men i det följande skola vi visa, att des spec. vigt i gasform låter bestämma sig vid tem- peraturer, som ligga 100—150° lägre än den af CARNELLEY beräknade eller experimentelt funna smältpunkten. Då chlorberylliumängan, enligt hvad vi tillförene redan visat?), vid högre temperatur i utomordentlig grad angriper såväl glas- 1) Phil. transact. of the roy. Soc. 1883, II, 601. 2?) Denna tidskrift 1878, N:o 3, s. 41. \ 3) Proc. Roy. Soc. 1879; chem. Soc. Journ. 1850, 126. #) Denna tidskrift 1878, N:o 3, s. 43. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 5 som porslinskärl, måste föreningen framställas utan att fa till- fälle att komma i beröring med sådana ämnen. Detta lyckades oss på följande sätt. Metallen — vid hvarje försök användes en så ringa mängd som 5 milligram — inlades i ett medelst guld lufttätt tillödt, i båda ändar öppet, rör af platinableck, som hade en längd af omkr. 120 mm. och en diameter af 3 mm., hvilket medelst en propp af sammanrulladt tunnt platinableck delades i två afdelningar; i den främre inlades metallpreparatet och i densamma stannade efter behandlingen med chlorvätet den deri inblandade be- rylljorden qvar, men i den bortre afdelningen kondenserade sig bildadt chlorberyllium. Chlorvätegasen, som bereddes af kon- centrerad svafvelsyra och sublimerad salmiak enligt DE Ko- NINCKsS!) metod, inleddes i platinaröret genom ett i detsamma inskjutet, noga passande glasrör, som äter medelst en kork var lufttätt inpassadt uti ett något vidare, hardsmält och i ena ändan utdraget glasrör (se fig. 5). Då metallpreparatet alltid innehåller något vatten, som det absorberar under förvaring i luften, så kombinerades detta rör med chlorväteutvecklingsappa- raten, först sedan den hygroskopiska fuktigheten blifvit aflägs- nad ur metallen genom försigtig upphettning i en torr luftström. För att säkert afhålla all fuktighet anbragtes yttermera å ömse sidor om röret torkrör med fosforpentoxid. Genomgående gaser upptogos i vatten uti SCHIFFS bekanta apparat för uppsam- ling och uppmätning af qväfve?). Först då gaserna fullstän- digt absorberades af vattnet i densamma och all luft sålunda var ur apparaten utdrifven, upphettades det platinaröret omgif- - vande glasröret medelst brännarlägan på det ställe, der me- tallen var placerad, och man kunde genom att moderera gasström och upphettning utan svårighet framdrifva bildad chlorid i den främsta delen af platinaröret, der den fick afsätta sig. Sedan röret kallnat och en torr luftström fått derur undantränga chlor- vätet, återstod oss vidare, att innesluta chloriden i ett platina- kärl, som kunde lämpa sig vid bestämningen af dess gas- 1) Zeitschr. f. anal. Ch. 19, 467. 2) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. XIII p. 885 (1880). 6 NILSON & PETTERSSON, CHLORBERYLLIUMGASENS EG. VIGT. täthet enligt det förfarande, som nedanför skall beskrifvas. Detta verkställdes på följande enkla sätt inom ett par ögon- blick, hvarunder chloriden, hvilken som bekant med begärlighet uppsuger fuktighet ur luften, knappast kunde hinna upptaga nämnvärda spår deraf. Öfver den ända af platinaröret, der chloriden befanns afsatt, päsköts en förut afpassad, tätt slu- tande, 10 mm. lång hylsa af samma metall, hvarpå platina- röret afklipptes medelst en sax till omkr. 25 mm. längd. Härvid tillslöts äfven denna ända af det lilla röret ganska tätt; det inlades nu i ett litet med en kork väl tillslutet glas- rör, hvarpa dettas vigt noga bestämdes medelst en BUNGES våg, hvars känslighet besteg sig till 0,1 milligr. Genom att efter försökets utförande återväga den tomma platinahylsan i samma glasrör, erfor man vigten af dervid användt chlorberyllium. 2. Analys af metallpreparatet och deraf framställd chlorid. För att afgöra, huruvida den enligt nu anförda förfarings- sätt framställda chloriden vore normalt chlorberyllium och icke innehölle något annat än metall och chlor, verkställde vi föl- jande försök: 0,0377 gr. af metallpreparatet, som upphettats i torr luft- ström och dervid afgifvit 4,54 proc. hygroskopisk fuktighet, upp- hettades på sätt ofvan blifvit angifvet i torr chlorvätegas. Gas- ström och hetta modererades härvid så, att chloriden fullstän- digt bragtes att afsätta sig i den främre 90 mm. långa delen af platinaröret, som efter slutad reaktion och sedan en torr luftström fått utdrifva saltsyran afklipptes, vägdes och infördes uti en med glaskran försedd liten smal glasklocka, som om- stjelptes under vatten. Chloriden, som vägde 0,3041 gr., löste sig på detta sätt, oaktadt den häftighet, hvarmed den reagerar på vatten, utan förlust af chlorväte. Lösningen fälldes med silfvernitrat och lemnade 1,0898 gr. chlorsilfver, motsvarande 0,2695 gr, chlor. Vid chloridens beredning bildad vätgas upp-' samlades och mättes; den utgjorde 80,415 ccm. vid 0,760” och ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 7 0° eller 0,007199 gr. Berylliummetallens eqvivalentvigt är en- ligt var bestämning!) 4,552 och den nämnda vätgasqvantite- ten utvecklas alltsä af 0,03277 gr. beryllium. Nu bestämdes också den rest af berylljord, som metallpreparatet lemnat qvar i den främre 30 mm. langa delen af platinaröret, hvari chlo- riden framställdes, och denna rest vägde 0,0041 gr. Det in- vägda metalliska beryllium utgjorde följaktligen 0,0336 gr., ett tal, som blott med 0,83 milligram skiljer sig från den qvantitet metall, som beräknas ur den vid försöket frigjorda vätgasen. I procent har analysen alltsa gifvit: Beräknadt. Funnet. Beryllium 4,55 11,37 11,09 Chlor 35,45 88,63 88,91 40,00 100,00 100,00, ett resultat, som med tillräcklig noggrannhet visade oss, att det preparat vi hade under händer, utgjordes af rent chlorberyllium. Vid detta analytiska försök försatte vi vattnet i den SCHIFF- ska apparaten med jodkalium, för att härigenom fa tillfälle för- vissa oss om, huruvida vid chloridens beredning under ofvan an- förda förhållanden någon fri chlor kunde uppkomma; detta var icke händelsen, ty innehållet i apparaten angaf icke med stär- kelse den ringaste halt af fri jod. Ett spår luft verkade der- emot genast oxiderande på chloriden så att fri chlor uppkom. Anledning att företaga detta försök egde vi i ett yttrande af V. MEYER, hvarom mera längre ner. Afvenledes hade vi till- fälle, att vid det beskrifna försöket förvissa oss om, att plati- nan under dervid rådande förhållanden icke angripes; platina- röret, som tjenade till chloridens framställning, vägde nämligen exakt lika mycket före som efter försöket. !) Denna tidskr. 1880, N:o 6, s. 36. 8 NILSON & PETTERSSON, CHLORBERYLLIUMGASENS EG. VIGT. 3. Destillationsförsök med chlorberyllium i ala och kolsyra. I en uppsats »Ueber die Dampfdichte der Halogene» yttrar V. MEYER!): »die Dampfdichte des Chlorberylliums vermochte ich nicht zu bestimmen, da es, obwohl sehr schön sublimirend beim Verdampfen selbst im Stickgase stets etwas Chlor abgiebt». Detta yttrande föranledde oss, att verkställa destillationsförsök | vid hög temperatur med chlorberyllium i en atmosfer af klorväte och kolsyra, för att afgöra, huruvida vi skulle kunna företaga bestämning af dess gastäthet i nagot af dessa media, sedan hvarje tanke pä att verkställa bestämningen genom luftförträng- ning måst uppgifvas, emedan den glödande chlorberylliumangan med luftens syre omsätter sig till berylljord och fri chlor. ; Till destillationsförsöken använde vi ett med guld fullkom- ligt tätt tillödt och i båda ändar öppet platinarör af omkring 4 mm. diameter och 800 mm. längd, som i båda ändar kombi- nerades med noga passande glasrör, hvilka åter medelst tätt slutande korkar infogades uti ett något vidare svarsmält glasrör. Sedan enligt ofvan (1) angifna förfaringssätt en lämplig qvan- titet ‘chlorberyllium i denna apparat blifvit framställd, inlades densamma i ett jernrör, som upphettades i en förbränningsugn och kombinerades med utvecklingsapparaterna för torr chlorväte- eller kolsyregas. Mellan dessa och platinaröret infogade vi ett system af glasrör, så inrättadt, att vi kunde, utan att luften hade tillträde, leda gasströmmen genom platinaröret än i ena, än i andra riktningen (fig. 4). Sedan luften blifvit ur apparaten af- lägsnad, framdrefs chlorberyllium af en långsam gasström genom det glödande platinaröret, som enligt lufttermometerns utslag visade en temperatur af + 706” C., och afsatte sig åter i fast form i den andra, kalla ändan af röret; genom gasströmmens omkastning bragtes det derpå att destillera i motsatt riktning o. 8. v. Bortgaende gaser fingo stryka genom ett U-formigt x !) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. XIV, 1455 (1881). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:04. 9 kulrör med jodkaliumlösning. Vid försöket med chlorvätegas förblef denna lösning fullkomligt ofärgad och innehöll icke det ringaste spår af frigjord jod. Dertill invägdes 0,0556 gr. tor- kadt berylliumpreparat, som enligt ofvan anförda analys lem- nade 0,4485 gr. chlorberyllium. När derpa chlorvätet utbyttes mot kolsyra, färgades deremot jodkaliumlösningen svagt gul och höll efter det chloriden sublimerats genom röret 6 ganger 0,00339 gr. fri jod, bestämd genom titrering med natriumhyposulfit och motsvarande 0,0009 gr. chlor eller blott 0,22 proc. af den vid försöket använda chloridens chlorhalt. Den sålunda funna chlor- qvantiteten. är så obetydlig, att den icke kan anses härflyta af en verklig dissociation af chloriden i absolut ren kolsyregas, utan dess uppträdande måste väl tillskrifvas svårigheten, att erhålla kolsyra fullt luftfri. Dessutom bör anmärkas, att chloriden vid detta destillationsförsök upphettades en mångfaldigt längre tidrymd och tillsammans med en vida ansenligare (ej fullt luftfri?) kol- syremängd än vid sjelfva de nedan anförda experiment, ur hvilka dess gastäthet härledes. Vid ett och annat af de;sa senare be- stämde vi ock den qvantitet fri chlor, som efter försökens slut förefanns i upphettningsröret, men den utgjorde i hvarje fall blott ett ytterst obetydligt spår. Af dessa försök framgår sa- lunda, att chlorberyllium ingalunda spontant dissocieras af hetta, när den vid den angifna höga temperaturgraden glöder i ett medium af chlorväte- eller kolsyra. Den af V. MEYER iakt- tagna dissociationen i qväfgas måtte derföre utan tvifvel bero derpa, att hans qväfve hallit något syre, som oxiderat beryllium och frigjort chlor. 4. Bestämningsmetod. Dumas har beskrifvit (Compt. rend. 78, 536) en af Du- LONG föreslagen ny princip för bestämning af specifika vigten i gasform af sadana ämnen, som först vid mycket höga tempe- raturgrader antaga denna aggregationsform, och som berodde på undanträngning och uppmätning af en med den förgasade sub- stansen eqvivalent mängd luft. Af den utveckling, som denna 10 NILSON & PETTERSSON, CHLORBERYLLIUMGASENS EG. VIGT. vigtiga prineip pa senare tiden erfarit, skola vi här beröra en- dast följande moment: 1:o. V. MEYERS ursprungliga anordning af metoden). Upphettningen företages antingen (vid lägre värmegrader) i ett mantelrör i ångan af en substans med konstant kokpunkt, eller ock (vid högre värmegrader) i PERROTS ugn och den undan- trängda gasvolymen uppsamlas i ett graderadt rör öfver vatten. 2:0. ÜRAFTS uppmäter den undanträngda gasvolymen i en manometer, som hålles vid konstant temperatur. 3:0. Bestämning af gastätheten i förening med en nog- grann uppmätning af temperaturen genom den kalorimetriska (V. MEYER) eller luftförträngningsmetoden (CRAFTS 0. FR. MEYER?)). 4:0. Det senaste förslaget af-H. SCHWARZ?), som till upp- hettningskärl använder ett svarsmält glasrör, som upphettas i en ränna af jernbleck uti en vanlig förbränningsugn och i öfrigt följer V. MEYERS anordning af metoden. Härigenom är en be- qväm och för hvarje kemist tillgänglig utväg öppnad, att vid temligen höga temperaturgrader utföra gastäthetsbestämningar med användning af sadana hjelpmedel, som finnas a hvarje la- boratorium, utan att särskilda för ändamålet konstruerade appa- rater behöfva anskaffas. Vid följande försök hafva vi begagnat oss af hvart och ett af de anförda förfaringssättens företräden, likväl med de för- sigtighetsmått, som berylliumchloridens egendomliga förbållanden i glödgningshetta gjorde nödvändiga. Dessutom hafva vi med "metoden förenat en temperaturbestämning medelst lufttermome- tern, en fullkomning af förfarandet, som vi på det högsta an- befalla åt en hvar, som sysselsätter sig med bestämningar af denna art. Pa jernplattan å en vanlig förbränningsugn, som å ett trä- stativ fick intaga en lämplig lutande ställning, anbragtes medelst ett jernställ två stycken gasrör af jern i symmetriskt läge, så att !) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. XI 1867, 2253 (1878). 2) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. XIII, 856 (1880). 3) Ibid. XVI, 1051 (1883). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 11 de likformigt omspolades af ugnens samtliga gaslågor (fig. 1 o. 2). Det ena jernröret tjenade till omhölje för upphettningsröret, som förfärdigades af en utomordentligt svarsmält och ganska tjock- väggig böhmisk glassort, det andra åter upptog lufttermometern, äfven den af samma glassort och kaliber, men något kortare och af vid pass 50 cc. rymd. Då chlorberyllium, såsom redan är anfördt, i så hög grad angriper glas, att hvarje bestämning, hvari dess glödande ånga dermed i minsta mån komme i be- röring, måste fullständigt förfelas, så insköto vi i försöks- eller upphettningsröret ett med guld alldeles lufttätt tillödt, i ena ändan öppet rör af platinableck, i hvilket chloridens förgasning fick ega rum. För att underlätta det hastiga nedglidandet af den lilla ofvan (1) beskrifna platinakapseln, hvari chloriden vägdes, öfver platinarörets mynning, sammandrogs glasröret en smula för glasblåsarlampan omedelbart framför detta ställe (fig. 6). Kapseln befann sig förut i den med ett kort glasrör ut- fodrade kautschukligaturen (fig. 1) mellan upphettningsröret och manometern och föll vid en lindrig böjning af ligaturen ner i det förra. Enär chloriden, om den elödgas tillsammans med luft, sasom redan blifvit anmärkt, lemnar fri chlor under samtidig bildning af berylljord, aflägsnade vi all luft ur röret genom om- vexlande urpumpning och inledning af torr kolsyregas, hvilket skedde medelst ett smalt platinarör, som räckte ända till upp- hettningsrörets botten; glasrör kunde dertill icke begagnas, dels emedan ett sådant veknade i stark hetta och dels emedan någon del deraf kunde fastna vid platinahylsan och derigenom göra försöken odugliga. Åfven manometern a (fig. I o. 3), hvari den vid försöken af chlorberylliumångan undanträngda kolsyran upptogs och upp- mättes, fylldes före försöket med kolsyra. Bredvid densamma var anbragt en andra manometer b för uppmätning af den ur luft- termometern genom upphettningen undanträngda luftvolymen. Manometrarne, som voro försedda med millimeterdelning, omgaf- vos, Såsom fig. utvisar, af vidare mantelrör af glas, fyllda med vatten. Hvarje mm. motsvarade å a i genomsnitt 0,067 cc. och 12 NILSON & PETTERSSON, CHLORBERYILLIUMGASENS EG. VIGT. a 50,071 ce. @Qvicksilfvernivan kunde i manometrarne inställas _ pa det noggrannaste medelst en härför lämpad inrättning. Mano- metrarne, som medelst lufttätt slutande GEISSLER’ska glaskranar kunde sättas i förbindelse äfven med den yttre luften (fig. 1), ka- librerades genom utvägning med qvicksilfver, hvilket förhållande i förening med de valda dimensionerna af rören utesluter hvarje möj- lighet, att vi, ehuru afläsningen af qvicksilfvernivån skedde utan ka- tetometer, skulle kunnat begå större fel än på sin högsta höjd 0,5 mm. eller 0,03 cc. Det inflytande ett sådant fel utöfvar på gastäthetsbestämningarne är försvinnande, men på temperatur- bestämningen är det deremot vid höga värmegrader icke utan sin inverkan. Vi beteckna med : V, = volymen af lufttermometern vid 0”, w, = volymen af kapillärröret mellan termometerkärlet och ma- nometern, W = den i manometern uppmätta luftvolymen, t — temperaturen i ugnen, t = begynnelsetemperaturen under försöket, & = luftens temperatur i w, J = manometerns temperatur, y = glasets utvidgningskoefficient = 0,00003, « = luftens utvidgningskoefficient = 0,00367. Formeln för temperaturens beräkning är: 1 + yt 1+y0 W 1 + yr 1 + yr Ben = 2 ÖRE OST AST 1 + ad 0] + art Genom differentiering erhåller man Vy(l + at) — Voedl + yi), 1 Zi aan: A - ee) 172,0 ee un, Va (a —y) (I + a) Antages största möjliga felet dW = 0,03 cem., så blir 08, 0800 0. = 102,60. 0% (N ONCE; ort — 800 HOHAH 227,086. Ett särskildt försök måste afgöra, huruvida lågorna upp- värmde båda rören likformigt, eller om möjligen en obetydlig ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 13 brist på symmetri beträffande deras läge i förhållande till lå- gorna kunde föranleda ett fel, som föll utanför de anförda grän- serna. Då vii hvarje jernrör anbringade en lufttermometer och förbundo dem med de båda manometrarne, funno vi det vara förenadt med större svarighet, att hålla en lägre temperatur konstant och likformig i ugnen än en högre; så snart jernrören åter befunno sig i liflig glödgning var detta en lätt uppgift, mellan 400—520° iakttogo vi deremot temperaturdifferenser i de bada rören, som uppgingo ända till I12—14° C. Men vi öf- vertygade oss om, att man genom anbringande af lämpliga skär- mar, som i möjligaste måtto skyddade ugnen för luftdrag, äfven vid lägre värmegrader kunde hålla temperaturen i de båda rören likformig. ; 5. Resultat. Följande tabell visar resultatet af gastäthetsbestämnin- garne: ala Ken EZ 5 Q 235 = En Q = = SÄ 5 =; = ©: < 3 EE Eh Sao N ß e3 dal =. fc = ce SIE Anmärkningar. ©: Fe Sa SE | FE Eu = JE EN SR 2 STR Se INA 35 & = A M = få je} .. . er 1..| 00465 | 5,540. | 49070. | 6,2. |} Mycket långsam förgasning, be | stämning osäker. 2. | 0,0279 5,168 | 520° » 4,174 Fullständig förgasning. 3. | 0,0379 9,556 | 589° » 3,067 Försöket förlöpte normalt. 4. | 0,9382 a | BR 3,031 » 5. 0,0373 9,339 | 604° » 3,090 » 6. | 0,0379 | 10,272 | 686° » 2,853 » 7. | 0,0390 | 10,306 | 720° » 2,926 » 8. | 0,0253 7,ı1s | 745° » 2,753 » 9. | 0,0209 IRS 2,793 » Chloridens beräknade spec. vigt i gasform blir äter alltefter som man tillägger densamma den ena eller andra formeln: ei Berylliums atomvigt. Chloridens molekyl, spec. vigt i gasform. Be 13.05 — 3 x Als Be,Cl, = 240 8,310 11I Ber 313565 — 3. % 455 Be@ = 120 4,155 II Ber 9510, = 2x 455 Bel, 80 210 Be= 455 =1x 455 BeCl = 40 1,385. | 14 NILSON & PETTERSSON, CHLORBERYLLIUMGASENS EG. VIGT. Fullt förgasad är berylliumehloridens molekyl alltså = BeCl, för temperaturen 686—812°. Vid lägre temperaturer visar den samma förhållande, som CAHOURS, BINEAU m. fl. funnit gälla för ättiksyra och myrsyra, V. MEYER och ZÜBLIN!) för tenn- chlorur ete. Det högre värde, som erhölls vid 520° och som i sjelfva verket noga motsvarar molekylen BeCl,, är sålunda be- roende derpå, att chloridens anga haller en del kondenserade molekyler, som ännu icke spaltats i de enklaste, alltsa här: BeCl, + Be,Cl,. Var apparat tillät ej bestämning vid högre temperatur än 812”. DULONGS princip förutsätter, att den volym af de perma- nenta gaserna, som utjagas af den förgasade substansens anga, sammandraga sig enligt samma lag, som gäller för luft. Vi hafva vid ofvanstaende försök begagnat kolsyra, emedan vi kunde konstatera, att chlorberyllium deri icke lider någon sönder- delning. Vi skulle väl ock kunnat använda chlorväte, men vi erforo genom förberedande försök, att egenskapen, som denna gas vi- sar, att med största begärlighet attrahera fuktighet, skulle lägga särskilda svårigheter i vägen att experimentera i detta medium. Emellertid har kolsyra som bekant en annan utvideningskoeffi- cient än luft. I räkningen bör alltså rätteligen införas i stället för den observerade kolsyrevolymen, den volym, som en dermed eqvivalent mängd luft skulle hafva intagit, ifall den samman- dragit sig från försökstemperaturen till vattnets temperatur i manometerns mantelrör. Korrektionen är obetydlig och behäftad med en viss svårighet, derför att man icke säkert känner, huruvida kolsyrans utvidgning bibehåller sig alldeles oförändrad vid högre temperaturgrader. REGNAULT?) är visserligen af denna asigt, men AMAGAT?) har funnit, att den aftager, visserligen i ringa man, från + 0 ända till + 250° och vid sistnämnda temperatur är nästan identisk med luftens. Såsom exempel på det in- flytande, denna omständighet kan utöfva, ma anföras, att vi i I) Ber. d. deutsch. chem. Ges. XIII, 811. 2) Mem. d. l’acad. des sc. de Paris, T. I, 329 (1847). 3) Ann. de ch. et de phys. (4) 29. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4, 15 försök 9, der £° = 812°, skulle fått uppmäta en gasvolym i ma- nometern af 11,412 i st. f. 11,323 ccm., om vi experimenterat i luft i st. f. i kolsyra, och chloridens ängtäthet skulle i så fall ha blifvit 2,774 1 st. f. 2,793, under antagande att kolsyrans utvidgningskoefficient är konstant = 0,00371. Som man ser, äro dessa korrektioner utan hvarje betydelse för tillämpningen af AVOGADRO's lag. Dels med anledning häraf och dels i följd af den osäkerhet, som är rådande med afseende på kolsyrans verkliga utvidgningskoefficient vid de använda temperaturgra- derna, hafva vi uraktlåtit, att härför anbringa någon korrektion i de funna värdena. I anledning af det vunna resultatet och i betraktande af det faktiska förhållande, att AVOGADRO's lag gäller som ett afgö- rande kriterium på molekylarvigtens storlek hos alla sådana föreningar inom hela kemiens område, hvilka kunna existera i gasform, måste vi uppgifva den åsigten att berylliums atomvigt vore Be = 13,65, hvilken hufvudsakligen grundade sig på denna atomvigts öfverensstämmelse med DULONG's—PETIT's lag och dessutom erhöll stöd i talrika analogier beträffande molekylar- volym, molekylarvärme etc. emellan åtskilliga berylliumföre- ningar och motsvarande föreningar af de sällsynta jordmetal- lerna !). Under det att här meddelade försök sålunda på ett afgörande sätt bekräfta den periodiska lagen, måste vi emel- lertid påpeka det egendomliga förhållande, att hvad berylliums atomvigt angår, DULONG—PETIT’s och AVOGADROS lagar föra till alldeles olika resultat, ett förhällande, som eljest icke före- kommer vid något enda element af metallisk natur. 1) Denna tidskr. 1880, n:o 6. 16 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2.) Från Société d’Emulation i Besangon. Memoires, (5) Vol. 6. Från Societe des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeaux. Mémoires, (2) T. 5: 2. Från Societe Linneenne i Caen. Bulletin, (4) Vol. 6. ® Från SocidtE Linneenne i Lyon. Annales, T. 29. | Från Academie des Sciences & Lettres i Montpellier. Mémoires, Sect. des sciences, 10: 2. Från Societe des Sciences i Nancy. Bulletin, (2) Fasc. 14. Från RB. Istituto Lombardo di Scienze e Lettere i Milano. Memorie, Classe di scienze matematiche e naturali, Vol. 15: 1. ND) » » lettere, ‚Vol. 14: 3: 15:71. Rendiconti, (2) Vol. 15. Atti della fondazione Cagnola, Vol. 7. Frän Naturforscherverein i Riga. Korrespondenzblatt, 26. Från Academia Scientiarum Hungarica i Buda-Pest. Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn, Bd1. Frän Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. Abhandlungen, Bd 13: 3. Från Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift für Naturwissenschaft, Bd 15: 4. (Forts. å sid. 28.) x 17 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 4. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 2. Några Retenderivat. Af A. G. EKSTRAND. [Meddeladt den 9 April 1884.] De försök, som jag för några Ar sedan utförde med kolvätet Reten!), har jag sedan sökt förfullständiga, och dervid närmast tagit det s. k. dioxiretisten till utgängspunkt. Emedan detta under sista tiden blifvit föremål för undersökningar af E. BAM- BERGER?), har jag ansett mig redan nu böra meddela de iakt- tagelser, som här följa, isynnerhet som hithörande försök blifvit utförda för flera ar sedan, om de också icke bragt frågan om dioxiretistens konstitution och förhållande till reten på det klara. Då det möjligen kunde ifrågasättas, om den hittills antagna formeln på dioxiretisten C,,H,,0O, är det exakta uttrycket för sammansättningen på fullt ren produkt, hafva några analyser blifvit utförda på material, som efter upprepade omkristallise- ringar smälte konstant vid 191—192”. | 1) 0,2050 gr. lemnade vid förbränning med syrgas och kopparoxid 0,6095 CO, = 0,1662 C och 0,1085 H,O = 0,0121 H. 2) 0,2200 gr. lemnade 0,6520 CO, = 0,1778 C och 0,1155 2407 0,0126, H. Funnet. Beräknadt för 1l, 2 025,07, 055,0: C 81,1 80,8 80,7 S1,0 Er 7559 De 5,9 DR !) Annalen der Chemie, Bd. 185, p. 75. ?) Ber. d. Deutsch. chem. Gesellsch. XVII, p. 453. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 4. 2 18 EKSTRAND, NÅGRA RETENDERIVAT. Såsom häraf synes, kan analysen ej med säkerhet afgöra mellan de båda formlerna C,,H,,0, (= 2. C,,H,.0,) och C3>H35504; de funna värdena passa måhända något bättre till C,.H,,O,. Denna formel kommer också att användas i det följande, ehuru . flera skäl dock tala äfven för C,,H,,O,. I samband härmed vill jag omnämna ett sätt att erhålla dioxiretisten temligen lätt och i större mängd. I kolfvar af liters rymd införas 10 gr. reten och 80 gr. isättika, och inne- hållet upphettas, tills allt blifvit löst, hvarefter 15 gr. krom- syra, lösta i minsta möjliga mängd vatten, i små portioner till- sättas. Det har dervid visat sig fördelaktigt att tillsätta krom- syrelösningen så hastigt, som den häftiga reaktionen tillåter. Vid afsvalningen stelnar kolfvarnes innehåll till en massa af röda kristallnalar. Sedan moderluten väl afsugits, tvättas de först med vatten och sedan med eter, som upptager en harts- artad biprodukt, hvarefter de omkristalliseras ur alkohol. Af 400 gr. reten erhålles på detta sätt omkring 250 gr. dioxi- retisten. Dioxiretisten destillerades med 10 gånger sin vigt vatten- fritt bariumhydrat och lemnade dervid dels ett med vattenångor flyktigt sublimat af gula breda kristallnålar, dels en brungul olja. Det erhållna destillatet lemnades en tid i köld, då det småningom stelnade till en kristallmassa. Från denna afsögs oljan, och kristallerna pressades mellan läskpapper och omkri- stalliserades ur sprit. Den i presspapperet qvarblifna oljan ut- drogs med eter, och återstoden efter eterns afdestillering förena- des med den andra portionen af oljan. De erhållna kristallerna bildade breda nålar af gul färg, flyktiga med vattenangor, lättlösliga i eter, alkohol, isättika, benzol och ligroin. Smältpunkt 91”. 1) 0,1850 gr. gåfvo 0,5860 CO, =0,1598 C och 0,1085 1,0. — 0,0722 Et) 2) 0,1730 gr. gäfvo 0,5470 CO, = 0,1492 C och 0,1040' E50 — 0,0119 HE: ÖFVERSIGT AF K. VETBNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 19 Funnet. Beräknadt för äl 2. 0700. C 86,4 86,2 86,1 EIS (06 6,6 6,2. Vid redogörelsen för mina föregående försök!), har jag til- lagt denna förening formeln C,H,,O samt smältpunkten 89— 90”, hvilket berott derpa, att den ringa qvartitet, som då stod till mitt förfogande, ej medgaf att fullt rena densamma. För- eningen C,,Hs,0, upptages ej af natriumbisulfit, hvadan den i detta afseende skiljer sig från dioxiretisten, som ehuru med svå- righet löses deri. | Vid . upphettning med rykande klorvätesyra 1 tillsmält rör undergår föreningen ej någon förändring ej heller vid upphett- ning med svafvelsyra. Då föreningen upphettades med 20 gån- ger sin vigt zinkstoft, erhölls ett rikligt utbyte af reten. 1,8105 gr. destillerades med zinkstoft; sublimatet löstes i alkohol och afdunstningsäterstoden vägde 1,4655 gr. Efter en omkristallisering ur alkohol erhöllos 0,9200 af ett hvitt ämne, som smälte vid 96° och vid analys visade sig vara reten. 0,1795 gr. gafvo nemligen 0,6070 CO, = 0,1656 C och 0,1395 H,O = 0,0155 H. Beräknadt för Funnet. CH, C 92,2 92,3 FINEST ad Det rika utbytet af reten synes antyda ett mycket nära sammanhang mellan detta kolväte och föreningen (,,H,,0,; ut- "bytet uppgick till omkring 51 proc., det beräknade utgör 56 proc. Om jemte reten ännu andra ämnen uppträda i nämnvärd mängd vid destillationen med zinkstoft, har ej blifvit undersökt i anseende till svårigheten att erhålla föreningen C3,H550, i större mängd. En närmare utredning häraf skulle naturligen gifva värdefulla upplysningar. Så t. ex. skulle en större halt af difenyl C,,H,, i destillatet gifva en god inblick i samman- !) Annalen der Chemie, Bd. 185, p. 103. 20 EKSTRAND, NÅGRA RETENDERIVAT. sättningen af föreningen (C,,H,,0., såsom följande reaktions- schema anger: C,,H5505 + 2Zn + 2H = CisHjg + CioHjg + 2Zn0. Oxidationsförsök. Föreningen C,,H,,O, löstes i isättika, och kromsyra tillsattes i små mängder, till dess att den vid utspäd- ning med vatten erhållna fällningen ej smälte i kokande vatten. Sedan oxidationen blifvit genomförd, tillsattes vatten, och den erhållna fällningen löstes först i isättika och omkristalliserades sedan ur alkohol, hvari den var temligen lättlöst. Den bildade långa vackra gula. nålar af smältpunkten 151—152°. Den var olöslig i alkalier och således ingen syra. | 1) 0,1013 gr. gåfvo 0,2993 CO, =0,0816 C och 0,0500 H,0 = 0,0055 H. | | 2) 0,ısoo gr. gafvo 0,5345 CO, — 0,1457 C och, 0,0835 H,O = 0,0093 H. Funnet. Beräknadt för 1. 2: CIO C 80,5 30,9 80,7 Hi IDA 5,2 4,9. Denna förening C,,H,0, lemnade vid upphettning med zinkstoft en hvit substans, som lätt stelnade och smälte om- kring 65°. Efter omkristallisering ur sprit erhölls den i små blad, som smälte vid 65—66° Det erhållna materialet räckte ej till vidare undersökning. Det förtjenar anmärkas, att dife- nyl C,.H,, både till utseende och smältpunkt (70,5°) nära lik- har den erhållna föreningen. Föreningen C,,H,,0, löstes i kokande alkoholisk kalilut, och ur lösningen afsatte sig efter några dagar stora gulröda kristaller af 91° smältpunkt, hvadan alltså ingen förändring inträdt. . Reduktionsförsök. Cz,H3,O, behandlades med natriumamal- gam i alkoholisk lösning på vattenbad, och efter slutad reak- tion tillsattes vatten, hvarvid hvita flockar utfälldes, som flere gånger omkristalliserades ur sprit. Substansen erhölls då i hvita. mjuka, sammanfiltade nålar af 134” smältpunkt. ÖFVERSIGTAFK,. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 21 För att se om genom reduktionen, som var ganska häftig, en djupare förändring försiggatt, gjordes ett qvantitativt försök: 1,8495 gr. C,,H,;0, behandlades såsom nyss nämndes med natri- umamalgam, och den med vatten utfällda och torkade substansen vägde 1,7920 gr., hvaraf jag dragit den slutsatsen, att de båda föreningarnes molekyler måste vara i det närmaste lika. 1) 0,1520 gr. gäfvo 0,4720 CO, = 0,1287 © och 0,1025 H,O = 0,0114 H. 2) 0,2210 gr. gäfvo 0,6877 CO, = 0,1876 C och 0,1475 E07 050764 H. 3) V,1510 gr. gäfvo OQ,a685 CO, — 0,1278 C och 0,1045 E50’ —0,0116 H. - Funnet. Beräknadt för ij 2. 3% Can EO C 84,6 4.8 84,6 84,9 E75 T,4 7,6 To Vid reduktionen skulle alltsa 6 väteatomer hafva upptagits i föreningen C,,H,,0,, hvilket torde vara något ovanligt, da man snarare väntat, att blott 4 skulle inträda. För att om möjligt få någon insigt om rätta sammanhanget mellan föreningarne C,,H,,0, och C,,Hz,0,, gjordes ett försök att acetylera den senare. För detta ämdamal kokades den ett par timmar i öppen kolf med ättiksyreanhydrid; lösningen för- sattes med alkohol och afdunstades. Ur den koncentrerade lösningen afsatte sig en klibbig substans, som efter lång tid stelnade till stjernformiga kristallgrupper. Efter någon tids torkning öfver fosforsyreanhydrid, och sedan lukten af ättik- syra försvunnit, löstes massan i alkohol. Derur afsatte sig snart en seg massa, men ur moderluten efter denna kristalliserade efter hand hvita, vårtformiga aggregat, som smälte vid 65”. Vid omkristallisering ur alkohol afskildes ej vidare något harts men deremot efflorescerande kristallnålar, som smälte vid 70”. 1) 0,2115 gr. gäfvo 0,6295 00, —= 0,1717 C och 0,1340 21,07 0,01 29/%H. 22 EKSTRAND, NÅGRA RETENDERIVAT. 2) 0,1965 gr. gåfvo 0,5835 CO, = 0,1591 C och 0,1235 H,0 = 0,0137 H. Funnet. Beräknadt för 1 9 C,,H;3(0C;H;0), CH,,0H(00,H,0) C 8l,a 81,5 81,6 H 7. 7,0 6,8. Det skulle alltsa vara en ganska inveckladt sammansatt kondensationsprodukt; astadkommen genom förlust af 2 atomer väte i hvardera molekylen, hvarjemte af de 4 förhanden varande hydroxylgrupperna 3 blifvit acetylerade. I den klibbiga moderluten till denna föreningen funnos sannolikt andra acetylderivat. En analys på den ursprung- liga värtformiga föreningen gaf nemligen: Beräknadt för Funnet. C;,H3,(0C,H30) 2 C 79,9 30,3 H .69 130) Vid oxidation med kaliumdikromet och isättika öfvergick föreningen Q,,H,,0, lätt till C,,H,,0,. Alkoholiskt kali verkade också oxiderande derpä, i det att de ur en alkoholisk kalilös- ning" afskilda kristallerna af C,,H,,0, sa småningom fullstän- digt öfvergingo till C,,H,605, hvilket bevisades af utseendet och smältpunkten. ' Upphettning med zinkstoft lemnade följande resultat: 1,2245 gr. gafvo 0,9200 gr. sublimat, samt efter omkristallisering ur ‘alkohol 0,5000 gr. af ett vid 96° smältande ämne, som befanns vara reten. 0,1705 gr. af detta ämne gäafvo nemligen 0,5760 gr. CO, = 0,1571 C och 0,1250 H,O = 0,0139 H. Beräknadt för CisHjsg. ÖT 92,3 ERS] ok Vid destillation med bariumhydrat erhölls ur dioxiretisten utom den ketonartade föreningen C,,H5,0, en brun olja, såsom ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 23 ofvan blifvit nämndt. Denna olja underkastades fraktionerad destillation, men kokpunkten för större delen deraf låg för högt att kunna bestämmas med qvicksilfvertermometer. Destillatet delades i 3 fraktioner, hvilka alla voro mer eller mindre inten- sivt gula. Den sista fraktionen afsatte småningom stjernformiga kristallerupper, och efterhand stelnade alltsammans till en kri- stallmassa. Denna pressades och omkristalliserades ur alkohol, hvarvid det för blotta ögat visade sig, att den utgjorde en bland- ning af hvita fjäll och gula breda nålar. De förra voro reten med dess kända smältpunkt 98—99°, de senare voro föreningen C,,H,50, med en smältpunkt af 88°. Således uppträdde reten äfven såsom en af biprodukterna vid dioxiretistens destillation med bariumhydrat. De båda lägre fraktionerna af den bruna oljan destillerades ännu en gång och dä öfver natrium, hvarefter en svart smörjig massa återstod i retorten. Den lägsta frak- tionen var nästan färglös och kokade vid 290—310°. Den hade en något vidbränd lukt. 0,1755 gr. af denna sistnämnda fraktion gåfvo 0,5875 CO, = 0,1602 C och 0,1325 H,O = 0,0147 H. Beräknadt för Funnet: CHEN eg 91,8 H 8 82. Den andra fraktionen var fortfarande nagot gul samt mera tjock- flytande än den tredje. Någon kokpunkt derä kunde ej bestämmas. Oljan var alltså ett kolväte eller rättare en blandning af Here sannolikt polymera kolväten af empiriska sammansättnin- gen C>sHs3p. För att se, om det vid 290—310° kokande kolvätet inne- höll några sidogrupper, upphettades det med jodvätesyra af 1,5 eg. vigt samt något röd fosfor under 5 timmar i tillsmält rör till 195”, men innehållet i röret blef härunder alldeles oförän- dradt, och oljan kokade efteråt vid 290—310°. Några sidogrup- per i vanlig mening torde derför ej ingå deri. Oljans eg. vigt bestämdes enligt SPRENGELS metod och var: 24 EKSTRAND, NÅGRA RETENDERIVAT. Vid 02, HIRO » +15° 0,9962, » + 20° 0,9923. Åtskilliga försök med kolvätet C,,H,, ledde ej till nämn- värda resultat. | Acetylderivat af dioxiretisten. Dioxiretisten upphettades med ättiksyreanhydrid i tillsmält rör till 170° under 24 timmar. Dervid erhölls en blandning af stora hårda kristaller af grön färg och rombisk form samt röda metallglänsande nålar, hvilka, så godt sig göra lät, skildes genom utplockning, då det visade sig alltför svårt att genom något lösningsmedel skilja dem. De gröna kristallerna 'smälte vid 255—260°, men började förändra sig redan något förut. ; Vid ett ånnat försök upphettades dioxiretisten med ättik- syreanhydrid i tillsmält rör till 170” under endast 3 timmar, och dervid erhölls en intensivt grön lösning, som afsatte glittrande kristaller, hvilka vid tvättning med isättika hvari de voro sär- deles svårlösliga, blefvo allt ljusare till färgen. De smälte vid 255—257. | | - 1) 0,1890 gr. af de gröna kristallerna af första berednin- gen gafvo 0,5175 CO, = (0,1411 C och 0,0900 H,O = 0,0100 H. 2) 0,1780 gr. af den senare beredningen gäafvo 0,4853 CO, = 0,1325 © och 0,0830 H,0 = 0,0092 H. 3) 0,1795 gr. af en i röda kristaller uppträdande förening, som blifvit digererad med benzol i värme gafvo: 0,4920 CO, = 0,1342 C och 0,0825 H,O = 0,0091 H. Funnet. Beräknadt för Ik 2. 3. C,H,,(00,H30);. BETA OH TA 74,7 74,7 EI Nöt DE 5,0 3,2. Dioxiretisten förmår således under vissa omständigheter att upptaga ända till 4 acetylgrupper. Då tetraacetyldioxiretisten löstes i alkoholiskt kali och lös-‘ ningen utspäddes med vatten och försattes med en syra, afskil- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 25 des röda flockar, som smälte vid 180° och äfven i öfrigt lik- nade dioxiretisten. Vid längre upphettning med ättiksyreanhydrid bildades utom tetraacetyldioxiretisten också en annan i röda nålar kristallise- rande förening, som smälte öfver 285”. 1) 0,1340 gr. gåfvo 0,4055. CO, =0,1106 C och 0,0680 H,O = 0,0076 H. 2) 0,1175 gr. gafvo 0,3565 CO, = 0,0972 C och 0,0590 H,0 = 0,0065 H. 3) 0,1605 gr. gafvo 0,4880 CO, = 0,1331 C och 0,0790 215000088 H. 4) 0,1445 gr..gafvo 0,4395 CO, = 0,1199 C och 0,0695 H,O = 0,0077 H. Den till 3 och 4 använda substansen utgjordes af en bland- ning af gröna och röda kristaller, hvilka i värme digererats med xylol och sedan upphettats med isättika i tillsmält rör till 180” under flere timmar. Efter afsvalning fyldes röret med gröna kristallnålar, hvilka smälte öfver 285”. Funnet. 2 Beräknadt för 1 N 3. 4. (C,H,,03),0. 07782,5 82,8 82,9 82,9 82,6 Hass 5,5 D,4 8,3 Das Denna förening var alltsa en slags anhydrid af dioxiretisten, som vid behandling med ättiksyreanhydrid bildats samtidigt med acetylderivatet. Af ofvanstående redogörelse synes, att den röda och gröna färgen på kristallerna ej är fullt karakteristisk; till en .del beror den också på ytreflex. Hvad dessa båda föreningar angar, förtjenar anmärkas, att dioxiretistens förhållanden i öfrigt ej gifva anledning att deri antaga några hydroxylgrupper, hvadan man far anse, att dessa först vid acetyleringen, på grund af en omlag- ring i molekylen, träda i reaktion. Man känner visserligen re- dan flere kinoner t. ex. benzolkinon, kloranil, gallein, hvilka di- rekt upptaga gruppen C,H,O. Men, under det att kinon C,H,O, härvid lemnar diacetylhydrokinon C,H,(0C,H,O),, skulle i dio- xiretisten 4 redan förhanden varande väteatomer blifvit utbytta 26 EKSTRAND, NÅGRA RETENDERIVAT. mot C,H,O-grupper. Dioxiretisten sjelft skulle således vid vissa reaktioner kunna fungera sasom C3,H,,(OH),. Den svårighet, med hvilken acetyleringen försiggår, tyder ock på, att dioxireti- sten ursprungligen ej innehåller några hydroxylgrupper. Att af ofvanstående försök draga några bestämda slutsat- ser med afseende på dioxiretistens och dess här omnämnda derivaters konstitution, erbjuder åtskilliga svårigheter, då & ena sidan formeln C,,H,,0, eller, som den ock kan skrifvas, en: har fördelen af större enkelhet och analogi med vanliga kinoner, till hvilkas grupp dioxiretisten i flera hänseen- den tyckes höra, men å andra sidan lättheten att erhålla reten ur föreningarne C,H,,0,, C3z,H360, och Cz,H3,0, vid destilla- tion med zinkstoft synes böra erhålla något uttryck i formeln, hvilket naturligen ej kan ske, om man skrifver dioxiretisten CieHj403: Särskildt förtjenar framhållas, att de båda föreningarne C3,H550, och C3,H3,0, lemna ett mycket stort utbyte af reten, hvarjemte föreningen C,,H,,0, med zinkstoft lemnar ett subli- mat, som till smältpunkt temligen nära öfverensstämmer med difenyl C,,H,,. Måhända kunde man på grund häraf uppfatta föreningen C,,H,,0, såsom ett sammansatt kinonartadt derivat af de båda kolvätena C,sHıs och C,H, i hvilket fall dioxire- tisten sjelft måhända vore ett derivat af C,,H,, och dibenzyl CH... Säkerligen skola de af BAMBERGER nyligen påbörjade under- sökningarne gifva en klarare inblick i dessa fragor, hvarför det torde vara olämpligt att i förväg framställa något bestämdt antagande i detta afseende. Ett ytterligare bevis för dioxiretistens egendomliga förhål- landen lemnar det af mig förut framställda bromderivatet C,.H;,Br,0,. Som denna formel för ett dioxiretistenderivat är högst egendomlig, framställde och analyserade jag föreningen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 27 ec anyo, då alldeles samma resultat erhölls. Smältpunkten låg dock nu något högre, nemligen vid 245”. Föreningen C,,H3,0s, hvaraf den nyssnämnda är ett tetra- bromsubstitut, har samma procentiska sammansättning som C,.H,,0, och visar, att dioxiretisten har en ganska invecklad sammansättning eller åtminstone vid vissa reaktioner undergar egendomliga förändringar. Med det hittills föreliggande materi- alet af kända fakta torde en tillfredsställande förklaring af den nämnda bromföreningens bildning ur dioxiretisten knappt vara möjlig. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 16.) Från Astronomische Gesellschaft i Leipzig. Publicationen, 17. Vierteljahrsschrift, Jahrh. 18: 1—4. - KoBoLp, H. Klinkerfues’sche Constanten zur Reduction auf den scheinbaren Ort für die mittleren Tage 1884, 12” mittler Zeit Berlin-Gött. 1883. 8:0. Frän K. Botanische Gesellschaft i Regensburg. Flora, Jahrg. 66. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Jahrg. 33: 4; 34: 1. | Verhandlungen, 1883: 10—18. Från Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Sitzuugsberichte, 1883. Frän American Association for the advancement of science. Meeting, 31: P. 1—2. Från U. S. Naval Observatory i Washington. Astronomical & meteorological observations, 1878: Appendix 1, 1879. Från U.S. Geological Survey i Washington. Report, 12: 1—2 & Atlas; (2) 2. Bulletin, N:o 1. Monographs, 2: Text & Atlas. Från U. S. National Museum i Washington. Proceedings, Vol. 5. Från U.S. Fish Commission i Washington. Bulletin, Vol. 2. (Forts. å sid. 54.) 29 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 4. Stockholm. Om grafitens kristallform och fysiska egenskaper. Af Hs. SJÖGREN. [Meddeladt den 9 April 1884.] Få mineral torde erbjuda så stora svårigheter vid bestäm- ningen af kristallsystemet som grafiten. De sparsamt förekommande och från några få lokaler kända kristallerna äro, 1 följd af materialets böjlighet och ringa grad af hårdhet, föga lämpade för exakta vinkelmätningar, och de op- tiska elasticitetsegenskaperna, till hvilka mineralogen vid sådana fall gerna tager sin tillflykt, äro på detta mineral omöjliga att med nu kända metoder bestämma. Derför har också frågan om kristallsystemet ansetts oafgjord. E. D. CLARKE!) synes vara den förste, som iakttagit kri- stalliserad grafit (carburet of iron eller plumbago enligt hans benämning). De stuffer han undersökte härstammade från Bor- rowdale grafitgrufva i Cumberland och utgjordes af hvit kalk- spat, innehållande bladig grafit. CLARKE angifver formen såsom ett snedt fyrsidigt prisma, hvars trubbiga vinkel med kontakt- goniometer (»the common goniometer») kunde mätas till 118°. W. HAIDINGER,?) som antager mineralet för hexagonalt, anför förekomsten af en Qvarzoid (hexagonal pyramid), hvars vin- kel med basplanet angifves till 40° 56' eller polkantvinkeln = 159° 52". Då ingen närmare uppgift om källan förekommer, är det antagligast, att denna observation är gjord af HAIDINGER sjelf. 1) Annals of Philosophy, new series, 2, 417, 1821. ?) Handbuch der bestimmenden Mineralogie, 513, 1845. 30 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. Den näste, som gjort iakttagelser pä grafitens kristallform, är A. KENNGOTT,!) som undersökt kristaller frän Ticonderoga, New-York.‘ Grafiten förekommer inväxt i kristallinisk kalksten i enstaka kristaller eller bladiga partier, ur hvilka med reflexions- goniometer mätbara individer kunde utprepareras. Deaf KENN- GOTT undersökta kristallerna bildade tunna sexsidiga taflor, som företedde en viss yttre likhet med tafvelformigt utbildad järn- glans. Utom basplanet förekommo rhomboedrar och prismer af första och andra ordningen. Till grundform valde KENNGOTT en rhomboeder P, som skär basplanet OP parallelt med de i tre riktningar löpande strimmorna. Följande former af andra ord- ningen observerades: ooP2, 2P2 och ?/,P2. De vinklar, som mättes, voro följande: 2 P2 sooPo — 160% Vidare anföres, att formerna af andra ordningen voro de domi- nerande och att med grundrhomboedern parallela genomgångar kunde iakttagas, synnerligast efter försigtig böjning af kristall- bladen. Ett par år senare undersökte A. E. NORDENSKIÖLD grafi- ten från Ersby och Storgårds kalkbrott, båda belägna i Pargas socken i Finland.?) Pä förra stället förekommer grafiten på hornblende och glimmer, omgifven af kalk, på senare stället med skapolit, augit, apatit etc., äfven här omgifven af kalk. De af NORDENSKIÖLD företagna mätningarna låta icke förena sig med antagandet af ett hexagonalt axelsystem. En synnerligen väl utbildad kristalltafla var i kanterna begränsad af så jämna kristallytor, att vinklarne kunde afläsas med en skärpa af !/,, minut; denna kristall genommättes fullständigt och några af de säkraste vinklarne lades till grund för beräkningen af ett mono- !) Sitzungsberichte der Mathematisch-Naturwissenschaftlichen Classe der Kaiser- lichen Akademie der Wissenschaften (Wien) 18, 469, 1854. 2) Pogg. Ann. 96, 110, 1855. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 31 klint axelsystem, hvarvid genomgängsplanet togs till ortodiago- nalt planpar. Det af NORDENSKIÖLD angifna axelsystemet är: a:b:c= 0,7069:1: 0,5089, B = 88° 14, hvilket är härledt ur följande vinklar: I) - PAD. 15020125, PIIMEIOR 141 23,2, P :Y,P2=164 51,7, 22 FR) ns 1), PO PLE136122,6, De ytor, hvilkas tecken säkert kunde bestämmas voro: PSP 1/, P2, ÖP. Dessutom förekommo de mindre säkra Plz /sP och °/,;P?/,;; på samma kristall uppträdde äfven några ytor, för hvilka icke rationella tecken kunde erhållas. Vidare förtjenar anmärkas, att några andra kristaller, hvilka visserligen voro mindre ytrika, men dock tilläto goda mätnin- gar, icke visade sig stå i någon relation till denna. NORDENSKIÖLDS bestämningar hafva sedan dess varit de allmännast antagna och anförts af de flesta läroböcker. En nyare uppgift af CZECH?), neml. att grafit från Ceylon skulle uppträda 1 spetsiga rhomboedrar, sammanväxta sa att hufvudaxlarne stå parallelt, har icke rubbat de samma, enär CZECH'S uppgift icke varit grundad på några mätningar. | I föreliggande uppsats redogöres för några undersökningar, som företagits dels på naturlig grafit från Ceylon och Finland, dels på grafit erhållen vid metallurgiska processer från ett par värmländska järnverk. Grafiten från Ceylon är storbladig, starkt glänsande och förekommer inväxt i hvit, grofkristallinisk kalkspat och rökgrå !) För beräkningen af de tre konstanterna i ett monoklint axelsystem äro en- dast tre vinklar nödvändiga, men fem äro här använda för erhållandet af säkrare resultat. 2) Neues Jahrbuch 1865, 309. 32 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. kvarts. Vid kalkspatens utlösning med klorvätesyra erhåller man dels lösa grafitblad, dels fristående kristalldruser af grafit, sittande anväxta på den rökgrå, okristalliserade kvartsen. Grafitkristallerna från Pargas socken i Finland äro mindre än de från Ceylon och tjockare i förhållande till utsträckningen i plan. Den konstgjorda grafit, som erhålles vid framställning af grått, för bessemertillverkning afsedt tackjärn, visar sig i några fall olika den naturliga. Den är hårdare än denna och ej så starkt affärgande. Genomgången parallel med basiska planet är ej på langt när så tydlig, hvarför det är förenadt med svårighet att klyfva ett blad. Med reflexionsgoniometer mätbara kristal- ler hafva ej anträffats, men, om man betraktar sådan grafit under mikroskop, kan man iakttaga, att hvarje blad. är upp- bygdt af kristallelement, hvilka i synnerhet vid kanterna äro väl utbildade med skarpa begränsningar och plana ehuru matt glänsande ytor. Vinkelmätningar. På grafiten från Ceylon och Pargas har utförts ett stort antal mätningar af såväl plana vinklar som kantvinklar. De förra mättes under mikroskop med ett i okularet in-. satt hårkors och användning af 70 och 100 gångers förstoring. Mätningen af kantvinklarne utfördes med en FUESS’ goniome- ter, modell II (WEBSKYS konstruktion). Till ljussignal använ- des ett kollimatorrör med »WEBSKY'SCHE Spalt» och på okular- kikaren okularet d,!) enär kristallernas beskaffenhet icke tillät användandet af mindre starkt förminskande okular. Noggranheten af mätningarna influeras betydligt genom den egendomliga beskaffenheten af materialet. Vid inställningen af den kristallyta, som är parallel med genomgångsplanet, erhölls alltid en hel serie af hvar för sig mycket tydliga och skarpa bilder, ofta belägna pa icke obetydligt vinkelafstånd från hvar- andra. Detta visar, att de olika delarne af denna yta icke ligga ') Wegsky, Zeitschr. für Krystallographie 4, 545, 1880. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 33 fullt i samma plan, utan att ytan består af en mängd plana element, hvars läge något afvika från hvaraudra. I någon mån kunde denna olägenhet afhjelpas genom att försigtigt pressa kri- stallen mellan bladen i en bok. De öfriga kristallytorna gafvo visserligen hvardera endast en bild, men denna alltid något för- längd, utvisande en rundning af kristallytan. I båda fallen in- stäldes på den centrala kulminationen.!) Vid jemförelsen af de på 6 kristaller utförda mätningarna, visade sig, att de olika kristallerna förete sådana variationer i vinklarne, att de ej kunna hänföras till något bestämdt axel- system. Om man nämligen utgår från ett tillräckligt antal vinklar, tillhörande en kristall, och derur beräknar ett axelsystem för densamma, så gifva de öfriga på samma kristall förekom- mande ytorna icke enkla rationella indices; och de ytor, som upp- träda på andra kristallindivider, visa ingen öfverensstämmelse med den förras. Det samma framgår äfven ur de mätningar pa grafit från Pargas, som frih. NORDENSKIÖLD stält till mitt för- fogande. Detta anormala förhållande kan förklaras på olika sätt; antingen är det en primär egenskap hos grafiten, att dess kristallfjäll i kanterna begränsas af ett mycket stort antal vici- nala ytor; eller ock är det ett sekundärt förhållande, beroende derpå, att genom kristallernas böjlighet, ytor, som ursprungligen haft jämförelsevis enkla indices, efter kristalltaflornas deforme- ring ej kunna återföras på något axelsystem. Slutligen kan man tänka sig, att båda dessa omständigheter samverka. Mätningen af de plana vinklarne bekräftar fullkomligt det ‚resultat, som framgått ur diskussionen af de andra mätningarna, "nämligen att vinklarne äro ytterst variabla och ej förete tillräck- lig konstans, för att tillåta några säkra slutsatser rörande kri- stallsystemet. De plana vinklar, som mätts, äro de, som bildas af de tre strimsystemen på basplanet. Dessa i tre riktningar löpande strimmor utskära trianglar på genomgångsytan, och ge- nom att mäta de tre vinklarne i en och samma triangel erhåller man en kontroll på mätningarnas noggrannhet, i det summan af 1) WEBSKY, I. c. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 4. 3 34 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. dessa tre vinklar skall vara = 180°. Mätningen af dessa plana vinklar kan ske med stor noggrannhet, såsom synes af nedanstå- ende vinkelvärden; den största vinkeln 1 hvarje triangel är be- nämd «, den dernäst största $ och den mista y. Hvarje vinkel är medeltalet af 3 repetitioner. Kristall N:o 1, (Ceylon): @ 161408. 593218, 7. _ 592192 @a+ß+y= 180 13. På ett annat ställe af samma kristall mättes följande: or GT 280 Sa ei ov + by + 7, = 180 1". Kristall N:o 2, (Ceylon): =S 0050 2.160: 102.95 99208 @a+ß+y = 1805. Kristall N:o 3, (Ceylon): 02 3610362 9° 61.242 7 Hu. IG @ + + y = 18016. Kristall N:o 4, (Ceylon): 0 02000250, = 0 @a+ß+y = 180° 14. Kristall N:o 5, (Ceylon): a =60°6, 8 = 59 54, y = 59° 53, @+ß+y = 15953. Af dessa siffror framgår: 1:0) att den noggrannhet, hvarmed de plana vinklarne kun- nat mätas, är ganska tillfredsställande och sannolikt jämngod med eller öfverträffande noggrannheten af mätningen på kant- vinklarne hos samma material; ty afvikelserna från 180° hos summan @+ß+y är i de sex fallen +13, +1, +5, +16, +14 och — X. 2:0) att vinklarne variera aldeles regellöst från 61° 40, som är den största vinkeln till 57°16, som är den minsta af de funna. Värdena på vinkeln « vexla från 61° 40' till 60° 6', på vinkeln 8 från 61” 24' till 59° 18' och på y från 59° 53' till 57° 16. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4 35 Stundom ligga tva vinklar öfver 60° och em under, t. ex. pä kristallerna 2, 3, 4; stundom är endast en vinkel större än 60° och de båda andra mindre såsom pa N:o 1 och 5. Variationen hos hvar och en af vinklarne «, &£ och y är betydligt större än att den kan förklaras genom felmätning; ty då summan af felen hos «, 8, och y ej öfverstiger 1/, grad, äro variationerna hos « 1°34, hos 8 26 och hos y 2” 37. Häraf synes tydligt nog framgå, att vinklarne mellan de tre kristallografiska riktningar, som representeras af strimsyste- men, ej äro konstanta utan förete högst betydliga variationer. Och det är da lätt förklarligt, att äfven andra vinklar förete lika stor brist på konstans. Huruvida den föränderlighet i kristallvinklarne hos grafi- ten, som sålunda på flera sätt blifvit ådagalagd, bör anses så- som en primär eller sekundär företeelse är ovisst. I förra fal- let skulle den tillhöra substansen såsom sådan och derigenom bilda ett undantag från den generella regeln om kantvinklarnes konstans. Sannolikare förefaller det, att dessa oregelbunden- heter äro af sekundär natur och uppkommit genom yttre tryck på de färdigbildade kristallerna. Detta är så mycket antagli- gare, som grafitkristallerna alltid äro inväxta, och det har då knap- past kunnat undvikas, att icke differentialrörelser, som ega rum i hvarje bergmassa, måste blifva orsak till formförändringar hos ett så mjukt och föga motståndsbjudande material. Då de tre vinklarne på basplanet variera regellöst kring 60°, utgör den kristallografiska utbildningen tydligen intet hin- der för att betrakta mineralet såsom hexagonalt. Att grafiten verkligen är ett hexagonalt mineral, synes de fysiska egenska- perna ge vid handen, såsom framdeles skall visas. Detta an- tydes äfven af tvillingsbildningen, hvartill vi nu öfvergå. Tvillingsbildning. I de flesta mineralogiska handböcker och af alla förf. som sysselsatt sig med grafit, finner man strieringen 1 tre riktningar på basplanet omnämd. Likväl är det ingen, som närmare under- 36 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. sökt beskaffenheten af dessa strimmor, ehuru de äro af stort intresse. Man finner lätt, äfven vid en flyktig undersökning, att de äro framkallade genom tvillingsbildning. | Om man med en lupp eller under mikroskop tager strim- morna i betraktande, skall man finna, att de bestå af äslika upphöjningar. Åsarne äro antingen begränsade af tre plan, af hvilka två bilda åsens egentliga sidor och det tredje, som går parallelt med basplanet på hufvudkristallen, afstympar sjelfva asryggen. Eller ock begränsas åsarne af endast två plan, hvilka då skära hvarandra i äsens kam. Genom att spjelka utaf ett kristallfjäll tunna hinnor paral- lelt med den tydliga genomgångsytan kan man lätt undersöka asarnes inre byggnad. Man finner då, att de ej ligga ofvanpå basplanet, utan att hvarje ås, så att säga, sträcker sig in i sjelfva kristallen; då man spjelkat bort det öfversta lagret, är asen dermed ej försvunnen, utan den befinnes vara för handen äfven under det bortspjelkade lagret, ehuru med något reduce- rade dimensioner i höjd och bredd. Detta beror derpa, att genomgäangarne ej fortsätta parallelt med basplanet genom hela kristallfjället utan i åsarnes inre gå de parallelt med deras 3 eller 2 yttre begränsningselement. Allt detta äskädliggöres bättre af figg. I och 2 än af några förklaringar. = ——-==]B2z An H NN =E Fig. 1. Fig. 2 9a \2 3/ 10 Bea : Fig. 4. Fig. I och 3, förstoring cirka 40 gänger, utvisa byggnaden af en enkel tvillings-äs, sammansatt af två element; skärningen är tagen vinkelrätt mot äsens utsträck- ningsriktning. Fig. 2 och 4, förstoring cirka 60 gänger, utvisa byggnaden af en tvillings-äs, bildad af tre element. Skärningen tagen sä- som i föregående fie. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 37 Om vi se pa fig. 1, finna vi, att genomgängsriktningarne i åsen göra trubbiga vinklar med motsvarande genomgangsrikt- ” ning på kristallfjället och detsamma är fallet med genomgan- garne i två af elementen i den ås, som är afbildad i fig. 2, un- det det att det tredje elementets genomgangsriktning är paral- lelt med hufvudfjällets. Det är lätt att mäta de inatgaende vinklarne A mellan äsens sidor och basplanet. Ett större antal mätningar af denna vinkel pa kristaller fran Pargas och Cey- lon har gifvit medelvärdet: A = 159° 32°, (gränsvärden 159° 36° och 159° 7’). Den yta, som halfverar denna vinkel, är ett symetriplan med afseende pa båda kristallelementen och är således en tvil- lingsyta. Dess lutning mot basplanet är £ = FS = 100° 14". Denna yta måste vara en reel eller möjlig kristallyta, och i sjelfva verket är den en reel kristallyta, ty på en kristall från Pargas har man på en vinkel mellan basplanet och en pyra- midyta erhållit värdet 100? 30°. Denna yta var belägen i en af de tre strimmornas zon. Om vi betrakta kristallerna såsom hexagonala, så är denna yta en pyramidyta. Om man tager den till grundpyramid P, sa blir axellängden c = sin. 60°.tg 79° 46’ = 4,7972, axelsystemet blir således: | ac HINNA i Återgå vi till betraktandet af asarne, finna vi att dessa i allmänhet äro uppbyggda af tre olika orienterade kristallelement; två af dessa bilda äsens sidor, det tredje dess krön. Äfven enklare finnas, som bestå af två element. De förekomma dess- utom i alla variationer, höga och spetsiga eller platta och breda, allt efter som de två sidoelementen eller midtelementet förher- ska vid deras bildning. Det mellan sidoelementen inlagrade midtelelementet 1b har sin orientering i öfverensstämmelse med hufvudkristallen la och bör således betraktas såsom en del af denna. Det är dä klart, att elementet 16 och 2 ligga i samma ställning till hvarandra, 38 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. som la och 2, och att samma yta, grundpyramiden, är tvil- lingsyta i båda fallen. Samma tvillingsställning är naturligtvis för handen äfven mellan elementen 1b och 3 samt la och 3. En annan tvillingsställning eger deremot rum mellan ele- menten 2 och 3, hvilka stå symmetriskt med afseende på ett vertikalt plan. Detta plan är !/;P, som således äfven uppträ- der såsom tvillingsyta. Åsarne äro således förorsakade genom tvillingsbildning utaf 2 olika orienterade kristallelement, sjelfva hufvudfjellet oberäk- nadt. Inom hvarje ås förekommer tvillingsbildning efter 2 olika lagar, nämligen med P och !/,P såsom tvillingsytor. Det är icke utan intresse att tänka efter, huru denna tvil- lingsbildning skulle uppfattas, om grafiten antages kristallisera ; monoklina systemet såsom af NORDENSKIÖLD antagits och icke i hexagonala. Då måste planet för den tydligaste genomgån- gen vara antingen vinkelrätt mot eller parallelt med symme- triplanet. I förra fallet måste två af äsriktningarne vara sins emellan likvärdiga och den tredje olikvärdig med de båda andra. Under detta antagande måste tydligen vid tolk- ningen antagas tvillingsbildning efter sex olika lagar. An- ses deremot genomgangsytan vara parallel med symmetriplanet, sa blifva alla tre asriktningarne olikvärdiga, och da i hvar och en förekommer tvillingsbildning efter tre olika lagar, sa skulle hela kristallen vara bildad af tvillingselement, ordnade efter nio olika tvillingslagar. Då man ej känner något annalogt förhål- lande från annat håll, eller att så många olika tvillingslagar förekomma hos samma mineral, så är det tydligt, att detta för- hållande talar för antagandet af ett hexagonalt axelsystem, enär man då för förklaringen behöfver antaga tvillingsbildning endast efter två olika tvillingslagar. Glidytor och konstgjorda tvillingar. En omständighet, som stär i närmaste sammanhang med tvillingsbildningen, är förekomsten af glidytor. Detta slag af strukturytor, som att börja med voro kända endast hos några ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 39 få mineral, äro nu bekanta från ett större antal. Efter MüG- GE’S!) undersökning känner man sådana från gips, kalkspat, na- tronsalpeter, glimmer, kyanit, blyglans, antimonglans, vismutglans och auripigment. Det är anmärkningsvärdt, att samtliga dessa mineral äro utmärkta genom mycket tydliga genomgångar i en eller flere riktningar, hvilket naturligtvis beror på mycket olika grad af kohesion i olika riktningar. Då grafiten har en så utmärkt tydlig genomgång, var det redan A priori antagligt, att densamma vid undersökning skulle förete glidytor. Sådana äro också för handen och mycket lätta att framställa. Tillvaron af glidytor ger sig tillkänna vid för- sigtig böjning af kristallfjäll, då åslika strimmor framspringa, alldeles likartade med de naturliga, genom tvillingsbildning alstrade åsarne. Glidytorna göra det således möjligt att framställa konst- gjorda tvillingskristaller hos grafit, alldeles som man hos kalk- spat kan framställa konstgjorda kristalltvillingar med !/;R till tvillingsyta, enär denna yta tillika är glidyta. De naturliga åslika tvillingsstrimmorna äro ej lika allmänt förekommande på all grafit. . För studiet af tvillingsbildningar äfvensom för mätningen af de plana vinklarne mellan åsriktnin- garna är det derföre synnerligen bekvämt att efter behag kunna framställa sådana, och med någon öfning kan man lätt nog fram- ställa dem i större eller mindre mängd och af den beskaffenhet som önskas. De ytor, hvilka förekomma såsom tvillingsytor i åsarne, hafva tecknen P och !/,P; det är tydligt att samma tecken till- komma glidytorna. Vid böjning af ett kristallfjäll bildas åsarne på den kon- kava sidan och framspringa i tre riktningar, hvilka, såsom vi förut sett, göra omkring 60° vinklar med hvarandra. De blifva högre och framkomma så mycket rikligare ju starkare böjnin- gen är. Det är tydligt, att linien abed är lika lång som den vid bjie,d, brutna linien a,b, (fig. 5). 1) Neues Jahrb. 1883, 2, 19. 40 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. e d Co ’ < Fig. 5. Fig. 6. Fig. 9, förstoring cirka 10 gän- Fig. 6, förstoring 40 gänger, ut- ger, utvisar åsar, uppkomna ge- visar byggnaden af en konstgjord nom böjning af en kristalltafla. tvillings-ås, uppkommen genom ; en kristalltaflas böjning ; skärnin- gen är tagen vinkelrätt mot åsens längdriktning. Om kristallfjället böjes tillbaka, sä att det antingen blir plant eller sa, att den förut konkava ytan blir konvex, så bibe- hålla sig åsarne delvis och nya uppstå på den andra sidan, som förut var, konvex, men nu är plan eller konkav. Detta visar, att det nya jämvigtsläget hos molekylerna eger en grad af sta- bilitet, som kan jämföras med stabiliteten hos molekylerna i det vanliga läget. Genom upprepade böjningar at ömse håll far man derföre äslika upphöjningar på bada sidor af kristallfjället. . Om man pressar ett sadant fjäll mellan papper, så återgå asarne och försvinna fullständigt: en glidning eller rättare vänd- ning af molekylerna har nu egt rum åt motsatt hall, så att de återtagit sitt. normala läge; vid böjning framkomma åsarne på nytt på samma ställen som förut. Vid böjning af tjockare kristallfjäll händer det, att en spjelkning parallelt med basiska genomgangsytan eger rum. Vid sådana tillfällen är kohesionen vinkelrätt mot genomgangsytan mindre än skjufbarheten parallelt med glidytan. Grafit är böjlig utan att vara elastisk, det vill säga bla- dringen är bestående. Denna egenskap synes delvis bero på till- varon af glidytorna. Det är värdt uppmärksamhet, att hos mineral med glidytor förekomma i naturen ofta böjda kristaller, hos hvilka glidytan ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 41 fungerar sasom sammansättningsyta. Hos naturliga gipskristal- ler är det t. ex. högst vanligt att prismatiskt utbildade indivi- der äro på det sättet böjda, att de olika delarne af ortopina- koiden (100) Ps blifvit bibehällna i parallelt läge med hvar- andra. Det samma förekommer på antirhonglans, vismutglans och auripigment och framkallar den bekanta streckningen på de tydliga genomgångsytorna. Analogt är förhållandet hos gra- fit. Man kan uppställa den frågan, huruvida dessa böjda kri- staller verkligen varit äverkade af ett yttre tryck, som åstad- kommit deformeringen efter ytorna för minsta glidningsmotstan- det. Eller om det icke är antagligare, att sådana former repre- sentera naturliga jemvigtslägen hos molekylerna, hvilka dessa vid och under sjelfva kristallbildningen intaga, utan att averkas af nagra yttre krafter? Slagfigurer. I nära sammanhang med glidytorna och med tvillingsbild- ningen stå de slagfigurer, som grafiten vid lämpligt anordnade försök visar. Sådana framställas med stor lätthet, så väl på naturliga kristallfjäll som ock på artificiel grafit. Allt efter materialets beskaffenhet måste man något variera omständighe- terna vid försöken såsom underlagets beskaffenhet, spetsens skärpa o. s. v. Det enklaste är att lägga grafitkristallen pa ett enkelt pap- persark pa en bordskifva af trä, betäcka kristallfjället med ett annat papper, och rikta ett lätt hammarslag pa en stoppnäl, som halles omedelbart öfver grafitfjället: i de flesta fall far man redan på detta enkla sätt en tydlig slagfıgur. Om man för experimentet utväljer ett sådant fjäll, som är så mycket som möjligt fritt från de åslika strimmorna, så skall man efter försöket i allmänhet finna sådana strimmor radie- rande från det hal, i hvilket spetsen nedträngt. Slagfiguren ut- göres af dessa åsar, som framspringa i tre riktningar och bilda en sexstrålig eller trestrålig stjerna. 43 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. Fig. 7, förstoring 4 gånger, visar utseendet af slagfiguren, framstäld på grafit från Pargas. De uppkomna slagfigurerna äro i allmänhet ej synnerligen regelbundna; asriktningarna äro visserligen alltid konstanta, men deremot äro aåsarne ej lika stora, utan förete i samma stjerna manga variationer med afseende pa strälarnes höjd, bredd och längd. Stundom kan en eller annan stråle alldeles saknas. Dessa variationer äro fullkomligt regellösa, så att man af dem ej eger rätt att draga den slutsatsen, att de olikstora åsarne skulle beteckna olikvärdiga kristallografiska riktningar. Stjernorna äro ibland sexstråliga, ibland trestråliga; hos de senare kan man dock i allmänhet upptäcka tre mindre strå- lar i de störres fortsättningsriktning. Understundom uppträda äfven fina, låga asar vinkelrätt mot någon af de tre vanliga as- riktningarna, halfverande vinkeln mellan de båda andra. Äsarne eller stralarne äro alltid högre närmast hålet och sänka sig derifrån så småningom ner till genomgångsytans plan, der de försvinna. Ofta kan man iakttaga huru sådana strålar, som löpa tvärs öfver ett kristallfjäll i den kortaste riktningen äro högre och tydligare än sådana, som gå i andra riktningar. Detta är lätt förklarligt, enär det fordras mindre förskjufnings- motstånd att öfvervinna i denna riktning än i de andra, hvar- före ock asarne företrädesvis springa fram i den riktningen. Hålet, som bildas vid slaget, är oftast en hexagon, mer eller mindre regelmässig. Såsom förut är nämdt, är det nödigt att variera försöken, allt efter materialets beskaffenhet. Har man tunna och fasta kristallfjäll, t. ex. af masugnsgrafiten eller från Ceylon, är det ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 43 fördelaktigt att använda härdt underlag, sasom glas. Man far da sma, fina och regelbundna stjernor, som bäst ses vid unge- fär 70 gångers förstoring. Har man tjockare fjäll, så erhållas med glasunderlag inga slagfigurer, utan endast runda hål. Man använder då med för- del mjukare underlag, trä eller papp, och kan då få slagfigurer, som äro stora, men grofva och oregelbundna och bäst ses med blotta ögat eller med lupp. Slagfigurerna hos grafit äro af helt annan natur än t. ex. de hos glimrarne. Hos de senare eger en bristning rum, så att sammanhanget mellan molekylerna i vissa riktningar upphäfves. Hos grafit ser man aldrig någon bristning utan endast en för- skjufning. Slagfigurerna kunna hos detta mineral helt och hål- let återföras på de förr omtalade glidytorna. Under det att slagfigurerna hos glimmerarterna utvisa, i hvilka riktningar kohesionen är ett minimum för ett visst slag af åverkan, så visar den analoga figuren hos grafiten, i hvilka riktningar förskjufningsmotstandet är ett minimum för samma slags åverkan. Pa grund af det sätt, hvarpå slagfigurerna hos grafiten upp- stå, och deras egendomliga beskaffenhet är det i sig sjelf tyd- ligt, att volymen af de framsprungna åsarne, räknadt ofvan basisytans plan, är lika med volymen af det hål, som den ko- niska spetsen förorsakat. Genomgångar. Beträffande grafitens genomgangar äro uppgifterna mycket stridiga i olika mineralogiska handböcker. Detta manade till en undersökning af förhållandet. TSCHERMAK och NAUMANN-ZIRKEL anföra utom de basi- ska genomgangarne äfven prismatiska; huruvida härmed menas hexagonalt prismatiska eller monoklin, d. v. s. tre eller två genomgängsriktningar, framgår ej af sammanhanget. DEs CLoI- ZEAUX deremot anger genomgångsriktningar parallelt med KENN- 44 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. GOTTS grundrhomboeder, under det att DANA ej omnämner an- nan genomgang än den basiska. Undersökning af grafit från Ceylon har gifvit sal handen, att densamma ej eger andra genomgångar än den basiska; vid sönderslitning af kristallfjäll tvärs öfver, sker bristningen antin- gen alldeles oregelmässigt eller ock parallelt med glidytor och tvillingsplan. Grafiten från Pargas förhåller sig likadant. Rörande mas- ugnsgrafiten är redan förut anmärkt, att dess genomgangar parallelt med basplanet äro vida mindre tydliga än hos öfriga grafitvarieteter. ; o Häraf synes framga, att kobesionsegenskaperna hos olika grafitsorter äro variabla. Förbrännings- och etsfigurer. Etsfigurerna hos grafiten äro af ganska stort intresse, enär de bättre än några af mineralets öfriga egenskaper ge ledning vid bestämmandet af kristallsystemet. De etsfigurer, man på olika sätt erhåller, tala otvetydigt för antagandet af det hexa- gonala systemet. För framställning af etsliguten ligger det närmast att an- gripa mineralet med syrgas, och detta kan da ske pa två olika sätt: antingen upphettar man mineralet i en ström af torr syr- gas eller utsätter man det för syrgas in statu nascenti genom att "koka det i en blandning af kaliumkromat och svafvelsyra. Vid båda tillfällena erhåller man likadana etsfigurer. Liksom i öfriga fall förhålla sig olika grafitarter något annorlunda vid etsning, i det att somliga angripas lättare, andra svårare. Masugnsgrafiten har visat sig vara den, på hvilken etsfigurer lättats framställas. Vid försöken på torra vägen användes en porslinsdegel med perforeradt lock, genom hvilket syrgasen, på vanligt sätt torkad, inledes. Degeln upphettades öfver blästerlampa en, två eller. tre minuter; med en Bunsens brännare erhålles ej tillräcklig hetta för framställningen af förbränningsfigurer. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 45 I allmänhet är grafiten svår att förbränna. Afven i fint sönderdeladt tillstånd förbrännes den svårare än diamant. Då för framställning af förbränningsfigurer hela kristallfjäll måste användas, är motståndskraften ännu mycket betydligare än vid fint pulfver, och man får använda stark upphettning och rikligt med syrgas. Allt för stark gasström är dock ej lämplig, eme- dan den verkar afkylande på degeln. Om man gar försigtigt tillväga, använder lagom hetta och afbryter försöket i det rätta ögonblicket, hvilket endast kan försöksvis bestämmas, så erhåller man små men skarpa och tydliga etsfigurer med pregnanta symetriegenskaper. Sker an- greppet för häftigt eller fortsättes det för länge, så blifva ets- figurerna stora, deras begränsningar ojämna och deras form när- mar sig allt mer och mer den runda. Ett kristallfjäll, som va- rit utsatt för sådan inverkan, är liksom trasigt och upprifvet i kanterna och på många ställen genomborradt af hål 0,1—0,3 mm 1 diameter, hvilka i allmänhet äro cirkelrunda, men stun- dom visa antydan till hexagonal form. Vid ett stort antal försök hafva de vackraste förbrännings- figurera erhållits på grafit från Hagfors masugn, som etsadesi syrgasström en minut öfver blästerlampa. Vid undersökning under mikroskop befunnos etsfigurerna förekomma mycket spar- samt och vara små men skarpa och tydliga. De utgjordes af ytterst regelmässiga hexagoner, 0,003—0,005 mm i genomskärning. Grafit från Nykroppa masugn, som etsades 21'/, minut i syrgasström öfver blästerlampa, visade sig vara betäckt med talrika förbränningsfigurer; dessa voro dels större, utbredda, dels smärre och djupare. Formen var i allmänhet rund eller oregelbunden med naggade kanter. På några ställen visade sig figurerna hopflutna i parallela rader, som gå vinkelrätt mot en af strimriktningarna. På andra ställen var preparatet perfore- radt med hål, som visade hexagonala begränsningar. På samma preparat förefunnos dock mycket fina etsfigurer, synliga först vid högre förstoring; dessa voro utmärkt regelmässiga hexago- ner, af 0,012—0,015 mm. i genomskärning, med endast svag 46 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. antydan till afrundning af hörnen. Hexagonernas kanter sam- manfalla med de tre striwriktningarne. Fig. &, förstoring 150 gånger, utvisar beskaffenheten af förbrän- ningsfigurerna, framstälda på grafit från Ceylon, genom etsning i torr syrgas. Samma resultat har erhållits vid framställningen af för- bränningsfigurer pa den naturliga grafiten fran Pargas och Cey- lon, ehuru dessa äro mindre lätt angripbara, hvarigenom det blir svårare att reglera försöket, så att tydliga figurer erhållas. Då man på det här ofvanför angifna sättet framställer ets- figurer genom en blandning af kaliumkromat och svafvelsyra, så blifva figurerna alltid hexagonala, så vida angreppet ej varit så häftigt, att de blifva runda eller alldeles oregelmässiga. Att en häftigare inverkan skall framkalla runda figurer är a priori klart. Ty figurernas regelmässigt polygonala form betin- gas af att motståndet mot det kemiskt verksamma agentiet är - olika i olika kristallografiska riktningar. Då dessa motstånds- differenser äro ganska obetydliga, kunna de endast göra sig gäl- lande gent emot ett svagare angrepp under det att differenserna bli försvinnande små, gent emot ett häftigt inverkande agen- tium; och det är klart, att så snart motståndsdifferenserna blif- vit försvinnande små, d. v. s. motståndet lika i alla riktningar, skall etsfiguren bli cirkelformig. Beskaffenheten af förbrännings- och etsfigurerna hos grafit erbjuder ett starkt skäl för att anse mineralet för hexagonalt, ty så vidt man hittills känner, äro etsfigurernas symmetriegen- skaper mycket nära förbundna med kristallsystemets. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 47 Det är af intresse att i detta afseende jämföra grafiten med en mineralgrupp, som i yttre och äfven i nagra fysiska egenskaper star grafiten mycket nära, nämligen med glimrarne. Den tydliga basiska genomgangen och den pseudohexagonala habitus, som kristallerna visa, äro öfverensstämmande egenska- per. Men deremot skilja de sig deri, att glimrarne på basiska genomgangsytan ge etsfigurer, hvars symmetri i allmänhet icke är hexagonal, oaktadt dessa mineral till sin yttre utbildning stå så nära det hexagonala systemet, att de länge varit inrangerade bland de hexagonala mineralen. Värmeledningen. För att på annan väg kunna dömma om kristallsystemet undersöktes smältningskurvan på basiska planet. Dervid användes så väl SENARMONTS metod så som den modifierats af V. v. LANG, som ock den af RÖNTGEN angifna metoden. Den förra synes på grafit vara mera användbar, enär den tillät att göra smältningskurvans diameter större, hvarige- nom de vid uppmätningen uppkommande oundvikliga felen blifva af mindre betydenhet. Sedan kristallfjällen blifvit belagda med ett möjligast lik- formigt vaxlager, hvilket skedde genom att smälta en på kri- stallen lagd liten vaxkula öfver gaslagan, applicerades på kri- stallytan en uppvärmd kopparten, ungefär 1 mm i diameter, så- ledes af en strumpstickas groflek. Värmeledningen markerades "genom en mycket lag men vid förstoring tydlig kant af vax, som flyttade sig utåt, allt efter som smältningen utbredde sig. Kurvan var regelbunden och skarp, till dess den nådde en dia- meter af cirka 4,5 mm; större kurvor visade stora oregelbun- denheter derigenom, att vaxet visade benägenhet att smälta på en gång öfver hela 'kristallen, sedan kurvan nått denna storlek. För att om möjligt göra sig oberoende af värmestrålningen från den upphettade koppartråden, hvilken möjligen kunde tän- kas utöfva något inflytande pa kurvans form, ehuru enligt v. 48 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. LANG någon sådan inverkan ej kunnat iakttagas, gjordes försök med att applicera koppartråden på den sida af kristallen, som var motsatt den vaxbeklädda. Emellertid visade det sig, att på detta sätt inga smältningskurvor kunde framställas, enär smältningen samtidigt egde rum öfver hela kristallytan eller ock började smältningen i kanterna och utbredde sig derifrån inåt. Detta egendomliga förhållande synes endast kunna förklaras så, att ledningsförmågan för värme är så mycket större parallelt med kristalltaflans plan, d. v. s. parallelt med genomgängarne än vinkelrätt deremot, att värmet hufvudsakligen utbreder sig i den förra riktningen och efter undergången reflexion mot taflans kanter bringar vaxskiktet till smältning, hvilket då först in- träffar närmast kanterna. | | De erhallna smältningsfigurerna visade sig för blotta ögat sasom fullkomliga cirklar. För att noggrannare undersöka deras form mättes deras diametrar i tre olika riktningar parallelt med de tre strimriktningarna, saledes görande approximativt 60° vinklar med hvarandra. Mätningarna utfördes med en delningsmaskin, tillhörig fysi- kaliska kabinettet vid Upsala universitet och tillåtande afläs- ning på !/,,oo mm. Kristalltaflan fästes i centrum af ett hori- sontelt vridbart bord, försedt med gradering; mot midten af detta riktades ett på ett särskildt stativ fastskrufvadt mikro- skoprör, med cirka 40 gångers förstoring; för att kurvan skulle vara skarpt synlig måste mikroskopröret ställas lutande mot hori- zontalplanet, hvarjemte med särskilda bländare lämplig belysning af kurvan framkallades. Genom att på detta sätt anordna försöken kunde kurvan iakttagas med all önskvärd skärpa och tydlighet. Betraktade under mikroskopet visade några af kurvorna mindre oregelmässigheter, som ännu tydligare framträdde vid mät- ningen och som sannolikt framkallats af oregelmässigheter i vax- skiktet eller hos den dermed betäckta kristallytan. De på två af kurvorna gjorda mätningarna kasserades af dessa orsaker; de, som utfördes på fyra andra kristalltaflor, finnas anförda i följande tabell. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 49 Kristall Uppmätta diameterlängder |Förhällandet mellan| i mm. diametrarne. N:o 1. 2,537 2,529 2,569 2,489 2,512 2,594 2,476 2,514 2,600 2,501 2,533 2,593 Medeltal | 2,501 2,522 2,589 1:1,008 : 1,035. N:o 2. 2,662 2,704 2,620 2,672 2,706 2,623 2,692 2,672 2,622 2 690 2,681 2,623 Medeltal | 2,679 2,691 2,622 1: 1,022 : 1,026. N:o 3. 4,579 4,523 4,529 4,586 4,525 4,526 4,561 4,529 4,537 4,588 4,469 4,541 4,588 4,491 4,543 4,602 4,473 4,547 Medeltal | 4,554 4,502 4,537 1: 1,007 : 1,017. N:o 4. 4,189 4,098 4,215 4,186 4,066 4,260 4,188 4,125 4,185 4,193 4,116 4,212 | 4,193 4,098 4,203 4,194 4,129 4,215 | Medeltal | 4,191 4,105 | 4,215 1:1,021: 1,026. | I ofvanstående tabell äro de enkla afläsningarne på diame- terlängderna anförda, liksom deras medeltal och äfven förhal- landet mellan medeltalen. Dervid äro de tre diametrarne ord- nade efter deras längder, enär strimriktningarne på kristallerna ej kunna skiljas från hvarandra, utan bära alla spår af att vara kristallografiskt likvärdiga. Skulle så vara förhållandet, så är tydligt. att diametrarne hos kurvan, mätta i de tre strimmornas Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 4. 4 50 sSJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. riktningar, äfven skulle befinnas vara lika, d. v. s. förhålla sig $ såsom 1:1:1. Det är nu fraga om huruvida de afvikelser fran detta för- hållande, som angifvas af de i tabellens sista kolumn stående siffrorna, kunna skrifvas pa försökfelens räkning eller' om de verkligen angifva någon elliptisk form hos smältningskurvan. För bedömmandet häraf hafva vi att taga i betraktande de på talens noggrannhet influerande felen. Dessa äro af två slag: a) felen vid uppmätningen af diameterlängderna, b) tillfälliga oregelbundenheter i kurvans form. Hvad det förra slaget af fel beträffar, sa är det lätt att — äfven utan användning af minsta kvadratmetoden — bilda sig en föreställning om deras inverkan, genom att jemföra de olika uppmätningarne af en och samma diameter med hvarandra. Ur tabellen kan man härleda, att största differenserna mellan en- skilda inställningar pa samma diameter är hos kristallen 7 = 0,061 mm, hos kristallen 2 = 0,034 mm, hos 3 = 0,060 mm och hos 4=0,075 mm. Dessa tal, reducerade till en kurva af diametern 1,. blifva 0,024, 0,012, 0,013 och 0,018 respektive. Då dessa tal visa sig vara mindre än differenserna mellan de olika dia- metrarne hos en och samma kurva, så är det tydligt, att de ifråga varande differenserna ej kunna bero på bristande skärpa vid uppmätningen af diametrarne. Således maste en olikhet mellan diametrarne i en och samma kurva anses vara af mät- ningarne bevisad. Den andra felkällan, hvars inflytande måste betraktas, är till- fälliga oregelmässigheter i smältningskurvans form, framkallade af heterogenitet eller ojämnhet i vaxskiktet o. s. v. Storleken af de härigenom uppkomna felen bedömmes genom att jemföra de i sista kolumnen stående siffrorna från olika kurvor med hvarandra. Dervid bör påpekas, att då man af kristallernas utbildning ej har någon ledning för fastställandet. af hvilken diameter i den ena kurvan, som motsvarar en viss i den andra, så ligger det någon godtycklighet deri, att ordna dem efter stor- leken, ty det kan t. ex. mycket väl hända, att den diameter, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 51 hvars längd är betecknad med 1 hos kristallen Z, motsvarar den som är betecknad 1,022 i kristallen 2 och 1,017 i kristal- 160 I UT No Om kurvan vore en cirkel, skulle tydligen de tre diamet- rarne vara lika. Om den vore en ellips, så kan man skilja mel- lan två fall; antingen ligger ellipsen orienterad så, att dess stör- sta och minsta axlar gå parallelt och vinkelrätt mot någondera af de tre strimmorna; eller ock ligger den ej i någon bestämd orientering i förhållande till strimmorna. Det förra af dessa fall motsvarar det rhombiska systemet och tillika det monosy- metriska, om nämligen mineralets genomgångsriktning (= taflans riktning) är vinkelrät mot symetriplanet. Det senare fallet mot- svarar förhållandet vid triklina systemet jämte det monosyme- triska, under förutsättning att genomgängsriktningen är parallel med symetriplanet. I det förra fallet skall tydligen två af dia- metrarne i ellipsen vara lika stora och antingen vara större eller mindre än den tredje. I det senare fallet skola alla tre -diametrarne vara olika. Betrakta vi nu de angifna talen ur dessa synpunkter, så finna vi, att vid ett par af de uppmätta kurvorna, nämligen Z och 3, äro två af diametrarne mindre och den tredje väsent- ligt större än de båda andra. Vid de båda andre äro deremot två diametrar vida större än den tredje. Redan detta synes ut- visa, att någon lagbunden olikhet ej är att finna hos talen. Detta blir ännu mer tydligt, då man finner, att diametrarne af den mellersta storleken skilja sig sins emellan med 0,014, ett tal som är lika stort med skilnaden mellan de minsta diamet- rarne (= 1) och medeltalet af dem af medelstorleken (=1,014), samt vidare att de största diametrarne 1,035, 1,026, 1,017 och 1,026 skilja sig sinsemellan med 0,018, hvilket tal är större än skilnaden mellan medeltalen af de tre olika slagen af diametrar, 1,1,014 och 1,026). Pa grund af dessa omständigheter torde det vara tydligt, att de af mätningarna framgangna talen icke kunna tolkas så, 52 SJÖGREN, GRAFITENS KRISTALLFORM OCH FYSISKA EGENSKAPER. att en kurva af ellipsform föreligger, utan i stället endast gifva vid handen tillvaron af tillfälliga oregelbundenheter hos en kurva af cirkelform. Såsom det sannolikaste resultatet af denna undersökning af smältningskurvan framgår således att denna är en cirkel, hvil- ket, i likhet med flera i det föregående anförda moment af gra- fitens fysikaliska egenskaper, tyder på ett hexagonalt kristall- system. Sammanfattning. Vi sammanställa här de resultat, som framgått ur denna undersökning af grafitens fysiska och geometriska egenskaper. 1:o. De hos grafitkristaller från skilda fyndorter förekom- mande strimmorna eller åsarne härröra af tvillingsbildning, som vid hvarje ås eger rum efter flera olika lagar. Om mineralet antages kristallisera hexagonalt, äro tvenne tvillingslagar till- räckliga för förklaringen af kristallkomplexens byggnad; hvare- mot med antagandet af ett mindre symmetriskt kristallsystem, denna tvillingsbildning blir vida mer komplicerad. | 2:0. Samma slags tvillingskristaller, som de naturliga, kunna med konst framställas genom böjning af kristalltaflor;, häraf är det tydligt, att de ytor, som äro tvillingsplan, äfven äro glidytor. 3:0. Grafitens slagfigurer kunna äterföras pä glidytorna och äro af annan art än glimrarnes och mänga andra minerals. slagfigurer. 4:0. Kantvinklarne hos grafit, så väl som de plana vink- larne pa genomgängsytan, visa sa föga grad af konstans, att den geometriska utbildningen hos detta mineral icke är an- vändbar för bestämning af kristallsystemet. 5:0. Förbrännings- och etsningsfigurerna äro regelbundna hexagoner. 6:0. Smältningskurvan på den tydligaste genomgangsytan är, så vidt det med de använda metoderna låter sig afgöra, en cirkel. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N.o 4. 53 7:0. Toillingsbildningens beskaffenhet samt etsfigurerna och värmeledningen göra det antagligt, att grafıten kristalli- serar i det hexagonala systemet. Detta motsäges ej af dess geometriska egenskaper, hvilka äro allt för inkonstanta, för att på dem något utslag skulle kunna grundas. 54 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 28)- Frän Society of Natural History i Boston. Memoirs, Vol. 3: 6—7. Proceedings, Vol. 21: 4; 22: 1. Från American Academy of Arts & Sciences i Boston. Proceedings, Vol. 18. Från Academy of Natural Sciences. i Dävenport. Proceedings, Vol. 3: 3. ; Från Washburn Observatory i Madison. Publications, Vol. 1. Från Academy of Sciences i Newy:r.2. Transactions, Vol. 2: 1—38. Från Essex Institute i Salem. Bulletin, Vol. 14: 1—12. Smäskrifter, 3 st. Från Geological Survey of Wisconsin i Madison. Geology of Wisconsin, survey of 1873—1879, Vol. 1; 3—4 & Atlas. Madison 1879—1883. 8:0 & F. Frän Museum Nacional i Rio de Janeiro. Archivos, Vol. 4: 1—4; 5: 1—4. Guia da exposicao anthropologica Brazileira. Rio de Jan. 1882. 12:0 Frän Hr Professor @. Nordenström. Dr BOoTELLA Y DE Hornos, F. Mapa geologico de Espana y Por- tugal. Madrid 1879. F. GIL Y MAESTRE, A. Nuevo metodo de illuminacion en las minas. Madrid 1880. 8:0. DE La EscosurA Y MorRoGH, L. Historia del tratamiento metal- lürgico del Azogue en Espana. Madrid 1878. S8:o. DE PASTOR Y RODRIGUEZ, J. Estudio sobra el desestanco de la, sal... Madrid 1880. 8:o. — Historia de los impuestos mineros en Espana. Madrid 1878. 8:0. (Forts. & sid. 88.) at ot Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 4. 5 Stockholm, Om en fossil spongia. Af K. FRISTEDT. Tafl. XII. [Meddeladt den 9 April 1884.] På bottnen af den sänkta sjön Hästefjorden i södra Dals- land anträffades år 1880 åtskilliga knippen af fina, färglösa trå- dar, som vid första påseendet mycket liknade asbest. Prof deraf tillvaratogs af löjtnant A. SAHLIN och insändes af honom till professor TULLBERG i Upsala, som i trådarne igenkände spongienalar. Af honom hafva de sedermera godhetsfullt blif- vit öfverlemnade till mig för närmare undersökning. Hvad fyndortens allmänna geologiska beskaffenhet beträffar, så har fil. kand. G. DE GEER derom lemnat följande upplys- ningar. Enligt en af,löjtnant SAHLIN välvilligt meddelad anteck- ning på en karta, är fyndstället för i fråga varande spongie- nålar beläget på Gunnarsbergs egor i Frändefors socken inom södra Dalsland och ungefär 10 kilometer nordvest om Venersborg. Närmare bestämdt ligger stället 0,5 km. sydvest om syd- spetsen af norra Hästefjorden och 0,4 km. sydost om kanalen mellan begge Hästefjordarne samt strax vester om vägen på den forna sjöbottnen, der kartan anger svämlera = alluviallera i jordytan. Hästefjordens nuvarande yta ligger 62,7 m. öfver hafvet, och fyndstället ligger sannolikt föga högre eller omkring 63 m. 56 FRISTEDT, OM EN FOSSIL SPONGIA. Då nyss nämnde kanal vid sjöns sänkning 1867 och 1868 gräf- des, påträffades lemningar efter följande djur: i alluviallera: vild svan 2,4 m. djupt, » elg 2,4 » » menniska 2,4 » » lodjur 2,4 » 1 ishafslera: grönlandssäl 2,4 » » torsk 4,5 » » grönlandssäl 6,8 » Traktens alluviallera är enligt beskrifningen till det geolo- giska kartbladet »Venersborg» sällan öfver 0,5 m. mäktig, och da lerorna vid nämda fynd bestämdes endast efter utseendet af de bitar, som medföljde benen, torde det ännu ej vara säkert afgjordt, om den yngre af lerorna verkligen var alluvial eller möjligen postglacial, med andra ord om den var en insjö- eller gammal Nordsjölera. Denna sista angifves såsom allmän i trak- ten, om också vanligen föga mäktig. Och då så väl Ishafs- som Nordsjö-mollusker i dessa delar af landet anträffats, äfven på större höjd öfver hafvet än spongienålarne, synes man ej genom fyndortens läge kunna. afgöra, om de påträffats i insjö-, Nordsjö- eller Ishafs-lera. Den lera, som medföljde profvet, sak- nade kalkhalt och tydlig skiktning, två egenskaper, som ej säl- lan utmärka Ishafsleran från de yngre lerorna, men som äfven hos den förra kunna saknas. Fyndet gjordes på ett djup at 0,6—0,9 m., hvilket synes tyda på någon af de bada yngre lerorna. Innan närmare undersökning på stället företagits, synes man emellertid ej kunna afgöra, i hvilken af de nämda tre le- rorna ifrågavarande spongienalar blifvit påträffade. De kiselnälar, som bildade de omtalade lockarne, voro emel- lertid, som ofvan blifvit sagdt, spongiespicula, som lago paral- lelt hopfogade intill hvarandra. Enligt en af löjtnant A. SAH- LIN lemnad uppgift, voro somliga af dessa spiculaknippen eller, lockar ända till omkring 90 mm. långa. De mig till undersök- - ning lemnade voro dock betydligt kortare, och jag har (t. XII, fig. d) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 57 afbildat en dylik mindre, ehuru för läget af spicula fullt ty- pisk lock. | Spieulaknippena voro i ena ändan fästade vid leran, da der- emot den andra, ursprungligen mot spongians midt vända delen var fri. Vid mikroskopisk undersökning befunnos dessa lockar inne- hålla kiselnålar af tre, väl skilda slag, ehuru varieteter eller missbildningar af de typiska ingalunda voro sällsynta. Flertalet utgöres af ytterst långa, smala, i båda ändarne tillspetsade och stundom ytterst svagt böjda nålar (»fusiformi- acerate» BOWERBANK!), t. XII, fig. e). Dessa nålar variera visser- ligen rätt mycket i längd, och öfvergångar finnas också till föl- jande, kortare sort, men större delen af desamma uppnå dock den för ett spongiespiculum rätt betydliga längden af 5—6 mm. Tjockleken, som är störst midtpå, är i förhållande till längden deremot särdeles ringa eller endast 0,04 mm. Afsmalnandet från midten mot de fina spetsarne sker ytterst sakta. Blandade med dessa förekomma betydligt kortare och något mera tvärt tillspetsade »fusiformi-acerate» (t. XII, fig. 7). Dessa äro dock på långt när ej så talrika, som de föregå- ende och äro oftast mer eller mindre böjda, ehuru äfven af denna sort helt och hållet raka förekomma. Oaktadt längden af dessa nålar endast är 0,5—1,5 mm. eller ungefär \/, af de föregående, uppnå de dock samma tjocklek som dessa. Det tredje slaget af kiselnålar utgöres af ganska små, af alla minst talrikt förekommande ankarlika spicula (»recurvo-ter- nate» BOWERBANK?), t. XII, fig. a). De tre mot nålskaftet nedböjda taggarne (radii) äro, såsom vanligen hos detta slag af spicula, lika långa, och längden vexlar mellan 0,12—0,15 mm., dock så att den, som sagdt, hos ett och samma spiculum är densamma. Hvad skaftets längd beträffar, kan jag derom ej lemna några säkra uppgifter, alldenstund jag aldrig lyckats erhålla något fullkomligt helt »recurvo-ternate» spiculum; yttersta spetsen har 1) A monograph of the Brit. Spongiadse, vol. I, pag. 229, fig. 3, London, 1864. 2) ]. c. pag. 286, fig. 54. 58 FRISTEDT, OM EN FOSSIL SPONGIA. nemligen alltid varit afbruten. Af afsmalningen mot denna af- brutna ända, synes det dock som om längden hos ett helt spieu- lum föga öfverstiger 2 mm. Tjockleken af skaftet och midten af radierna är densamma och betydligt mindre än de föregående nålarnes eller blott 9,016 mm. Förutom dessa typiska spicula förekomma, som ofvan på- pekats, åtskilliga abnorma former, af hvilka jag afbildat de van- ligast förekommande. De »fusiformi-acerate» äro ofta försedda med en eller två utbugtningar, och i t. XII, fig. g har jag afbildat mellersta delen af ett dylikt spiculum med två snedt mot hvar- andra belägna, afrundade ansvällningar. . i Dessa spicula kunna äfven, ehuru mera sällan blifva trub- biga i ena ändan (t. XII, fig. h). Största diametern är da ej midt på kiselnålen, utan vid basen eller den afrundade delen, hvar- ifrån afsmalningen sedan försiggår lika sakta som hos de typi- ska 5—6 mm. långa nålarne. Dessa i t. XII, fig. h afbildade spicula, hafva sålunda öfvergatt till verkliga »attenuato-acuate» BOWERBANK!). Hvad de ankarlika nalarne beträffar, så äro miss- bildningar hos dem ännu vanligare. $ " Stundom finnas blott två taggar (t. XII, fig. c), och skaftet är då på andra sidan om de båda taggarne förlängdt liksom till en tredje, trubbig och kortare tagg. Någon gång kunna två taggar saknas (t. XII, fig. b), och i så fall är ofta den enstaka stå- ende taggen något nedanför midten försedd med en mindre sido- tagg. Hos de nålar, der någon af de tre taggarne saknades, funnos dock, der dessa försvunna taggar skulle haft sin plats, vanligen större eller mindre nästan klotrunda ansvällningar. Alla spicula voro försedda med ovanligt vida kanaler, som upptogo ungefär en tredjedel af kiselnalens hela diameter och som likt stora tomrum fortsattes i alla ansvällningar. Hvad platsen inom systemet af den spongia, som dessa spicula tillhöra, beträffar, så är den med all säkerhet marin, och jag tror mig utan tvekan kunna påstå, det den tillhör na- gon af de hafssvampar, som äro försedda med ett tjockt och !) 1. e. pag. 230, fig. 9. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4 59 fast hudlager (Corticate SCHMIDT). Hvilket slägte bland de nu lef- vande, den möjligen tillhört, kan jag dock ej med bestämdhet af- göra; men på grund af formen af de stundom bågböjda spicula- knippena, förmodar jag dock att den står särdeles nära slägtet Tethea LAMARCK. Jag har ej lyckats identifiera den med nå- gon förut beskrifven art, och visst är, att den icke öfverens- stämmer med någon af de närmare Bohusläns kust befintliga former, med hvilkas närmare undersökning jag sedan någon tid varit sysselsatt. De enda till Corticate hörande, som jag fun- nit der, och med hvilka den på grund af nålarnes läge och stor- lek skulle kunna jemföras, äro nemligen Tethea spinularia Bo- WERBANK och en större Geodia LAMARCK, af hvilka den dock, såsom af de afbildade spicula synes, ej öfverensstämmer med någon. Mera likna deremot ofvanbeskrifne nålar en del spicula hos Tethea cranium JOHNSTON, hvilken spongia förekommer vid norska och möjligen äfven på större djup utanför bohuslänska kusten. 60 FRISTEDT, OM EN FOSSIL SPONGIA. Explanation of the plate. Plate XII. Fig. a. An adult typespieule of the recurvo-ternate. (2?%/,). » ob. An abnormous spicule of the same kind with only one, bifureated radius. (?%/,) » oc. Also a variety of the same form of spicule with two radii and the shaft prolonged as to a third, obtuse radius 250 DV » d. A little locklike fasciculus of spicules, attached to a piece of clay. Nat. size. » oe. Both the terminations of one of the long fusiformi-acerate spieules. Nat. size 6 mm. » of. One of the shorter fusiformi-acerate spieules. (69/7). » g. The middle of a fusiformi-acerate spicule, furnished with : two bulbous inflations near the middle of the shaft. DH ı)- » Ah. An ttenustos acuate spieule. (69/,). » dl. The three forms of spicules to show their reciprocal lar- geness. (?9/,). 61 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 4. Stockholm. Om elastiska skifvors böjningar. Af Nat. LinDskoe. [Meddeladt den 9 April 1884.] Ile I CLEBscH’s Theorie der Elasticität fester Körper, $ 67 visas, att midtelplanet af en tunn elastisk homogen skifva, från början plan, under inverkan af krafter i första approximationen, d. v. s. pa oändligt små kvantiteter när, alltid bildar en deve- loppabel yta. I den nämnda och följande paragrafer framställas sedan formler, hvarur tangentytan, under förutsättning, att den developpabla ytan är en sådan, skulle beräknas, då krafterna äro bekanta, och ur hvilka man omvändt, om ytan är bekant, skulle beräkna de krafter, som behöfdes att frambringa denna yta, eller åtminstone möjliga krafter, ty två af dem äro blott förbundna genom en ekvation och blifva således hvar för sig obestämda. Det KIRCHHOFF-GEHRING’ska bevisningssättet, hvil- ket är det, som CLEBSCH anför, har visserligen sedermera, för- nämligast af LevY!), blifvit visadt icke vara tillräckligt strängt, men såsom en första approximation kan man med säkerhet anse det gälla, och då dessa formler, som vi här skola begagna oss af, endast äro afsedda såsom en sådan, behöfver man nog icke frukta att tillämpa dem. Som emellertid dessa formler icke finnas tillämpade på något exempel, och dessutom tangentytan ') Levy: »Memoire sur la theorie des plaques elastiques planes» i LIOUVILLES Journal, Ser. 3, t. III (1877). 62 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. visserligen är den mest generella form pa en developpabel yta i allmänhet, men dock formlerna för de cylindriska och koniska (i synnerhet de cylindriska) ytorna icke torde vara sa lätta att härleda omedelbart ur dem för tangentytan, har jag ansett det vara af intresse att dels taga reda pa, huru formlerna skulle se ut, då den developpabla ytan vore cylindrisk eller konisk, dels äfven tillämpa formlerna på några exempel. För att vinna enhet i bevisen har jag dock äfven intagit härledningen af form- lerna, då det är fråga om en tangentyta i allmänhet, emedan jag med stöd af prof. DAUGS formler kunnat göra den litet enklare, och förnämligast emedan gången i de-öfriga bevisen då kan blifva alldeles densamma, så att man icke behöfver göra så mycket upprepningar. 2. De beteckningar, som 1 det följande komma att använ- das, äro: a, b = koordinaterna för en punkt af skifvans midtelplan före hennes böjning, origo till detta system beläget i sjelfva planet; 5, 7, 5 = koordinaterna för samma punkt efter skifvans böj- ning, dessa refererade till ett i rymden fixt koordinat- system; 2”, y, z = koordinaterna för en nära intill (a,b) belägen punkt af skifvan, refererade till punkten (a,b) såsom origo och x-axeln liggande utefter a:s riktning, y-axeln utefter b:s och 2-axeln vinkelrät mot skifvan. Riktningskosinerna för w-, y-, z-axlarnes lutningar mot &-, n7-, C-axlarne fås ur följande tabell: lg a 7 [Ba | Bal Bo | C|yıivalra OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4, 63 Vidare ip al 220 0yo ! > da da day a Oyo Sı — Oo 97 a F Ya A Mr ED + B Bo , eo. 2 da da 19a 9, h, k = koordinaterna i Snö-systemet för den kurva, som be- traktas sasom fundamentalkurva till den developpabla yta, af hvilken skifvans midtelplan efter böjningen utgör en del; o = fundamentalkurvans bage. För prineipalnormals och binormals lutningar mot axlarne begagnas fundamentalkurvans krökning, torsion, dess tangents, prof. DAUGS beteckningar: K; 7; 0,8,Y5 5 Da: A,tt,v I, m, n = generatrisens till den developpabla ytan riktnings- kosiner; ) = generatrisens längd, räknad från fundamentalkurvan; q = den vinkel, generatrisen efter developperingen bildar med a-axeln; s = längden af midtelplanets till skifvan kant, räknad från den punkt, där positiva «-axeln skär kanten, under förutsätt- ning att vi lägga planets origo innanför skifvans kant; p = den vinkel, som normalen mot skifvans kant bildar med positiva a-axeln. Accentuerade bokstäfver betyda derivator af dessa samma bokstäfver i afseende på c. & = skifvans tjocklek; E,u = två elasticitetskonstanter; Be? Ra’ Al, JB, (0 — 5-, n-, krafterna, hänförda till massenheten; komponenterna utefter C-axlarne af mass- 64 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. U, V, W = komponenterna utefter samma axlar af de pa skif- vans kant verkande krafterna, hänförda till ytenheten; A, = fA2d2, B, = [Bzdz, C, = [Czdz; U, = [Di V, = [Vaz, W, = /[Waz; U, — (0a, Vv = [Vzdz, Ww, = fSWedz; integrationerna sträckande sig från den ena sidan af skifvan till den andra. > dor 4 = tre obestämda kvantiteter; M = (Usa, + Vaßı + Wayı) cos p + (Usa, + Vaß, + Way) sin p; N = (Ua, + Vaßı + Way) sin p — (Usas + Vaß, + Waya) cos p3 P=U,o, + Vıßo + Wıya — (Ascı + Baby + Gy) sp — (Ayag + Baba + Cyyo) sin p. a Mac är således momentet af de på ett element edc af skif- vans kant verkande krafterna i afseende på den positiva rikt- ningen af de, Nd; samma krafters moment i afseende på den utåt riktade normalen till kanten. Om inga masskrafter verka, är Pd. de nyss nämnda krafternas komponent utefter den i kanten mot skifvan vinkelräta linien; verka åter masskrafter, är P:s betydelse litet mera invecklad. 3. Innan jag ingar på sjelfva ämnet, måste jag omnämna. prof. DAUGS developperingsformler för developpabla ytor och i korthet referera hans bevis för dessa formler, da de röra cy- lindern och konen; emedan de icke finnas i tryck utgifna, men jag i det följande vill stödja mig på dem. En reglerad ytas ekvationer kunna skrifvas under formen Sen len Mill, Sl ap by \ 4 där 9, h, k, I, m, n äro funktioner af ett argument, till hvilket vi välja c, och A är det andra argumentet. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4 65 I det plan, hvari vi vilja developpera vår yta, teckna vi koordinaterna med a, b och sätta a=g+Acosp, b=h + A sin qg, där g,, hy, q äfven äro funktioner af c. För att en yta skall kunna böjas till att blifva en annan bestämd yta, fordras ju, att kvantiteterna £, F, @!) äro iden- tiskt desamma för båda ytorna?). Teckna nu dessa för planet med F,, Fy, G,. Då äro för planet: E,=97 +h? + 24(— gysinpg+ hy cosp).p +9, PL =g, cosq + h,sing, GH | För sjelfva den bugtiga ytan är åter: E= Sy? + 25yl + 12212, Ja — (07, Gr i | År nu ytan en cylinder, så äro /, m, n konstanta och således hvartill jag har rättighet, emedan Z(mk' — nh) = Sy? — F?, och venstra membrum här ovilkorligen är positivt. För att få developperingsvilkoren | m —_ BH,.E —_ 1, (@ Brsjurredan, :G) satisfierade behöfver man blott sätta =, — 9, sin q + hy, cos q = Sy” sin i, gr co8 q + I, sin q = Ly? cos i, ') Definierade i DauG: Linier i rymden och bugtiga ytor, s. 71, där x, y, z här motsvaras af 5, 7, C samt u af s och v af ÅA. ?) Dave: Linier i rymden och bugtiga ytor, s. 139. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 4. OT 66 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. eller a gu = sl Dg2cos(et 2), (2) ha = sV 292 sin(e 2)... Se (3) där c är en konstant. För en konisk yta äro däremot 9, A, k konstanta och l, m, n variabla. Da blir således ; E=32l2 + RER F=0, 6@=1, och vilkoren £, = E, Fi =F, 6, =6 blifva satisfierade, om vi sätta | | EE 4m2 42, 0 SSE (4) ' gr cos q + k', sin q = 0, N —g, sing + hh, cos q = 0, AN AR = Mo För tangentytan i allmänhet finnas developperingsformlerna deducerade i ett af prof. DaAuG i tryck utgifvet arbete. An- tager man tangentytans kantlinie till fundamentalkurva, äro hennes ekvationer: ; dg dh. dk EA = = == (5 ms Su av” en En es a Developperingsformlerna äro dab): a = c, + [do cos [Kdo + A cos /Kdo, b=c, + [do sin [Kdo + A sin [Kdo. Här är säledes p Kol, al 22 2 Ne (5) 91% 0.608.905 2.2.2 2 Se (6) li — 02, SNC GIV 0 bo (7) 1) DauG: Quelques formules rélatives å la flexion des surfaces reglees, 8. 3. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 67 4. | De formler, vi hafva att utgå ifrån, finnas deducerade hos CLEBSCH och hafva med de små förändringar i beteckningen jag gjort följande utseende!): De on N a nn RN = 1 - Pas gl TAR Bla Im (1) Ir, 0 Ay + Ba + Gm +Q + RE = 05 (2) Ayay + Baba + Caya + Q; ze RA Masen = 0, (3) : dA ' Ua + Viba + Wie + Q cos p + &sinp=(0,(4) Da, + VB, + Way — 4 sin p — RI— (r, — us,) cos p + (1 — u)r, sin på = 0, (5) Uy0s + W592 + Wyya + 4 cos p — R{(l— u)r, cos p + (sy — ur,) sin på = 0, (6) 5. Härledning af formlerna för beräkning af den developpabla ytan, om krafterna äro gifna. Till en början antaga vi, att den developpabla ytan blir en tangentyta i allmänhet. Dess ekvationer äro: (ed do, > ale dk Se Ra Un Sn då ytans kantlinie just är fundamentalkurva. Dessa ekvationer kunna äfven skrifvas: och vi hafva !) CrEBscH: Theorie der Elastieität, s. 274 samt nederst ss. 292 och 294. 68 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. gar RE 02 02.2 ee (1) En kurva pä denna yta fär efter developperingen utseendet: a=gy+rkcospg, b=h +Asingp, | där enl. (5), (6), (7) mom. 3 vi hafva 9, = 5 cos q, h', = & sing. Differentiera ekvationerna för a och b i afseende på ı a, ö och |; Oc Oc OM OM tag ur dessa värdena på RA aa ab De bli ös — sing dc eosp på RT Kp 00 Rp ON SE 0 sin q I Så 0 cos q Ba oe dö RR ON Differentieras uttrycken för 5, n, & i afseende på a, b, införas de nyss funna värdena pa = ...., och tillämpas ekv. (1) mom. 4, fär man 2 6 TERN 0 ' a ’ t "0% NIER 6 [2 a COS g — a I sim 9, Ao =, sin q + gie cos @, h' coh’"—o'W . I oh’— oh er COS p— ec sin q, Bag: sıngp+ COS, nr COS N — sin & —smgp+ ok one COS g: A P 90° les IFRS vå got p: Af dessa äter samt ekvationerna Ag = bi72 — Parı» Po = 7102 — 72012 Yo = Ara — Af följer Wk” — Mk‘ kg — kg gh— g’h' FORS AR Orr ng Die Ka ng am ; Genom dessas differentiation i afseende på a, b (hvilket sker på det sätt, att de differentieras i afseende på c, och resultatet x Os Oc i : <,—, hvilkas värden ofvan äro angifna) da’ Ib” och insättning i uttrycken för 7,, r,, cy erhålles nu: multipliceras med ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 69 sing cos sin ? cos ? G = = 0 Ta => 7 PO, 1 = HO där g 4 h a ke 1 177 „ [77 Ve, Wo We 5 ok 6 0006 (3) Men man har!) samt enl. (2) q' = Ko. Säledes blir sasom ett annat uttryck för 2: N SMA a (3') > Men vi hade =0a—1cosy, hl, =b—2sing. För sjelfva kanten af skifvan är ju a =—Ssinp, b' = cosp. Således gälla för skifvans kant ekvationerna: g, = — Sinp + Ay sin q — X cos q, bh, = c0sp — Ay cospg—Asing. Införas häri uttrycken ofvan för g’,, %,, och ekvationerna om- ändras, får man Ag COS ÖR (4) £—sin(g—p) + 0 =0. ..... sc. (5) Differentiera 7,, 7., a 1 afseende pa a, 5 (hvilket sker genom att differentiera dem i afseende på c och A och multiplicera & SOS de OR JAN oe nispps aale med de ofvan funna värdena på gäng: 90: 79, Insätt i ekv. (2)—(6) mom. 4 och eliminera Q,, Q,, 42), erhållas slutekva- tionerna: !) Daue: Linier i rymden, sista formeln s. 42, de båda sista s. 46 och den för N s. 31. ?) Detta finnes närmare utfördt i CLEBSCH: ss. 297, 298. 70 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. RA, . 3 M + sin (p—p) + ucos’(p — p)} —0.78...(6) dN 2 2 Sö) 2 PN RB sp—7) + (ao En sin (q — p) He + (1 — mac] 05 (9 —p) sin (gp) ]=9. (1) Ekvationerna (4), (5), (6), (7) tjena att bestämma 9, o, Q, A mot- svarande hvilken punkt som helst af skifvans (midtelplanets) kant, hvarefter g, h, k bestämmas ur (1), (2) och (3). Antag nu, att den developpabla ytan blir en konisk yta. Ekvationerna för ytan må vara: | E=g+rÜ, n=h + mi, C=k + ni, där nu g, h, k äro konstanta och /!, m, n funktioner af c. hvilka alltid uppfylla relationen 12) Em? RNE ON RE (8) Developperingsformlerna äro: a=g, + 2 cosq, b=h + A sin 9, der -g,, Ah, äro konstanta, och q enl. (4) mom. 3 bestämd genom ekvationen ' op AE Af ÖRE SN DAD a OR) 0: Bf Ör 070 (9) Går man nu alldeles samma väg som i förra fallet, då det var fråga om en tangentyta i allmänhet, får man ekvationerna: lym,n | 2= |, m, n FE elo a0,0 (10) I mu mn Ip — cos (Pp—p)=0.......... (11) 4 — sin (oO —P)— 0... 2 er (12) M + ein "(9 — p) + u cos pop)! =0, 4 + (13) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4 71 dN OO re 2 cos (pP — p) + Ve = sin (q — p) + ll a = cos (9 —p) sin (9 — =p)|=" (14) De fyra sista ekvationerna kunna fås omedelbart ur de mot- svarande (4), (5), (6) (7) för tangentytan genom att sätta o = 0. Värdena pa A och p far man ur (11) och (12), Q sedan ur (13) samt slutligen !, m, n, ur (8), (9), (10). .Härigenom äro således alla de obekanta bestämda och ekva- tionen (14) måste, för att problemet skall vara möjligt, d. v. =. för att midtelplanet af skifvan skall genom böjningen blifva be- läget på en konisk yta, vara identiskt satisfierad, da jag in- sätter värdena på 2, A, q&. Denna ekvation uttrycker således ett vilkor mellan de verkande krafterna, som från början måste vara uppfyldt, för att de skola kunna böja planet till en ko- nisk form. Antag nu slutligen, att. den developpabla ytan blefve en cylindrisk yta. Ekvationerna för ytan antagas liksom förut vara: = gi IA > SON Ko RÅG där emellertid nu g, h, k äro funktioner af g och !, m, n konstanta. Developperingsformlerna äro: a=gı +tAcose, b=h, + sine, där 9,, Ah, enl. (1), (2), (3) mom. 3 fås ur lg’ + mh’ + nk’ SA 0.2.2... 15 cos I Mg SE Ey ( 5) = fy? + h2+ K2cos(c+i),...... (16) h = Vg? + h2r R2sin(+i),.....(7) och e är en konstant. 72 ' LINDSKOG,.OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR., Gör man äfven här samma operationer som i första fallet, framkommer man till ekvationerna: Lk, m, n | . En SR 2 * . (Rh cos 9 sine) “> gj, rk! gy since —h, cosc = — cos (ep) ma (19) - g7c0sc + h,sme—sn (a PT ee NEO M + RAlsin (c—p) + u cos Ac —p)) =0,... (21) f ÖA sno po IN ke R| 2 sin (c — p) ds ga sine — Äh’, cos c SEO) / Ler == _ OO sın (er — dd ti) go 12 sin (e Pp) cos (c — | — 02) Såsom blifvande fundamentalkurva i det plan, skifvan från början bildar, kan jag antaga hvilken kurva jag behagar utom en sådan, som efter böjningen kommer att sammanfalla med någon generatris till cylindern. Vi måste derföre anse g och h, såsom från början bekanta. Dessa. uppfylla dä af sig sjelft relationen (19), ty för fundamentalkurvan är A=0 och således g, =d = —sinp, I, =5' = cosp. Värdet pa A (för skifvans kant) bestämmes ur ekv. (20), 2 ur (21) och slutligen g, h, k ur (15), (16), (17), (18). Ekvationen (22), om vi deri tänka oss Q, g,, h, uttryckta genom deras förut funna värdeni M, g, uttrycker således ett vilkor mellan krafterna, som från början måste vara uppfyldt, för att de skola böja skifvan så, att hennes midtelplan utgör del af en cylindrisk yta. 6, Problemets omvändning. I kraftmomenten M och N ingå ju endast sådana krafter, som verka på skifvans kant, och dessa äro således funktioner endast af c; i P åter ingå äfven i allmänhet masskrafter, hvilka ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 73 naturligtvis äro funktioner af a och b, men dessa uttryckas ju a sin sida genom 0, p, A, sa att några andra obekanta än de, hvilkas bestämning jag visat teoretiskt vara möjlig, inkomma icke i våra ekvationer, äfven i händelse att masskrafter skulle förefinnas. Teoretiskt taget är således problemet löst: »att söka den developpabla yta, midtelplanet af en tunn elastisk homogen skifva approximativt bildar, då hon påverkas af bekanta krafter». Men att praktiskt genomföra lösningen af ett sådant problem låter sig till följd af ekvationernas invecklade form i allmänhet icke göra; det är rent af svårt att hitta på en sådan form på krafterna, att problemets lösning blir möjlig. Men våra ekva- tioner kunna, såsom naturligt är, också användas till att lösa det omvända problemet: »att söka de krafter, som behöfva verka på en tunn elastisk homogen skifva, för att hennes midtel- plan approximativt skall bilda (rättare: utgöra del af) en viss antagen developpabel yta». Då blifva P, M, N de obekanta, och för att nu blott hålla oss till tangentytan, hvilkens formler förefinnas i första delen af mom. 5, ekvationen (1) tjenar att få värdet på o, (2) det på q&,. (3) eller (3') värdet på 2, och (4), (5) blifva identiskt satisfierade. P, M, N skulle sedan fås ur (6) och (7). Detta problem medför dock alltid till en viss grad obestämdhet. Först och främst äro nämligen, såsom synes, dN de . o IN . Oo genom. lösning endast värdet på P — > icke pa hvardera af Ss P och N. Vidare om vi antaga ett bestämdt värde pa N t. ex. 0, och säledos äfven P blefve bestämd, sa ingå i allmänhet kvantiteterna / och alltid bundna tillsamman, och man far i P bäde masskrafter och krafter verkande pa kanten; dessa kunna säledes i alla fall fördelas temligen godtyckligt. I det följande antages derföre för enkelhets skull, att inga mass- krafter verka, och dä blir ju äfven P:s betydelse, ofvan i mom. 2 gifven, mycket enkel, liksom M:s och N:s alltid äro det. På det omvända problemet är det lättare att taga fram exempel, som äro möjliga att bringa till slut. Detta har äfven en sär- 74 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. skild betydelse, i det att det, sasom CLEBSCH anmärker!), bil- dar utgångspunkten för behandling af sådana skifvor, hvilka i sitt naturliga tillstånd bilda developpabla ytor. Om man näm- ligen funnit, hvilka krafter, som behöfva verka på en plan skifva, för att hon skall böjas till en viss form, så är det klart, att om skifvan i sitt naturliga tillstånd har denna senare form, de nyss funna krafterna, tagna med ombytt tecken, måste vara de, som behöfvas för att göra denna skifva plan. Om man således ville undersöka, hvilken form en sådan skifva skulle in- taga under inverkan af gifna krafter, så ser man först efter, hvilka krafter, som behöfvas att göra henne plan, och de åter- stående krafterna antager man verka på den plana skifvan, hvaraf hon får den sökta formen. Eller om man vill böja en sådan skifva från en form till en annan och vill beräkna de krafter, som härtill erfordras, så antager man, att hon först göres plan och sedan derifrån böjes till sin definitiva form. Jag skall nu på det omvända problemet göra några speciella tillämpningar af de uppstälda ekvationerna. 7. Tillämpningar. Problem 1. Hvilka krafter behöfva verka på kanten af en cirkelrund homogen elastisk skifva, för att hon skall blifva böjd så, att hennes midtelplan approximativt utgör del af en rät cirkulär cylinder? De ekvationer, som i hela detta moment komma att citeras, äro alla hemtade ur mom. 5, om icke annat fins uppgifvet. Låt skifvans radie vara r, cylinderns o. Origo för planet antages ligga i skifvans medelpunkt. Då är ju ro) 1) CLEBSCH: s. 30 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 75 Antag nu fundamentalkurvan vara den ceirkelbäge af cy- lindern, som vid developperingen blir en diameter till skifvan, origo till det i rymden fixa koordinatsystemet vara medelpunkten till denna fundamentalkurva, cylinderns axel &ö-axeln, positiva n-axeln gå genom skifvans medelpunkt. Såsom positiv led vid vridning räknar jag alltid motsols. Låt vidare fundamental- kurvans båge o räknas från den ändan af skifvans diameter, från hvilken jag skall utgå för att passera bågen i positiv led, då den ses från positiva ö-axeln. Såsom a-axel tager jag samma omtalta diameter, men räknad positiv 1 motsatt riktning mot o, b-axeln räknar jag positiv i den riktning, som vid böj- ningen ligger åt positiva Z-axelns håll (b-axelns riktning är näml. icke bestämd, så fort a-axelns är det, ty det beror af, på hvilken sida af skifvan jag tänker mig stå). Om nu för tillfälletFsäattanyre ee sä är Ö [0% [0] = 0 sin a— 2 = (6-2). Kr Ur 2° | 0 J 0 nn 91391 7,005 05 005 10, 3m 104 Me SI sinyp., NG och g == (05) sinp, = sin[0 — 2) sin p, k' =0. V Häraf följer enl. (15) cos? = 0. Nu kan man taga hvilket värde på i man behagar, som upp- fyller denna ekvation. Jag väljer i= — 9 w|S för att sedan få c positiv, hvilket är_bekvämast. För att nu (16), (17) skola vara uppfylda, fordras att a GE=Z= DE Vidare är ju här 76 LINDSKOG, OM ELASTISKA. SKIFVORS BÖJNINGAR. % isn, hvilket värde satisfierar (20) identiskt. Differentiera vidare, fås = an (a5) sin? ei cos [3 — 2) COS p SET 0 0 PR y ang Pre = 1 cos (ö = oj sin? ie sin (ö 2) S RO DD a kr "01 Häraf följer ur (18) De OM Ur formlerna (21) och (22) får man då slutligen M=— (cos? p + usin?p), C dN R EM Ne 20. P He 1) cos 2p M är således öfverallt negativ; det är också lätt att förstå, om man -tänker sig figuren, att så måste vara fallet. Antager man N = 0, blir uttrycket för P: Fi „a — u) cos 2p. Tänker man sig åter ?=0, blefve N=(0— Ze — u) sin 2p, 0 där C är en konstant. Diskussionen af dessa former på M, P, N är ju ytterst lätt. En oändlig mängd andra kombinationer af P och N dN kunna naturligtvis tänkas, hvilka satisfiera uttrycket för P — dc x Problem 2. Hvilka krafter behöfva verka pa kanten af en cirkelrund homogen elastisk skifva, för att hon skall blifva ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 77 böjd sa, att hennes midtelplan approximativt utgör del af en rät cirkulär kon? Likasom i föregående problem antages » vara skifvans radie, origo i planet vara skifvans medelpunkt. För &nL-syste- met antages konens spets vara origo, hans axel ö-axel, och &- axeln vara. projektionen i 5n-planet af. den linie, som förenar konens spets med skifvans medelpunkt. Vidare kallas afständet från spetsen till medelpunkten för e, och den vinkel, som hvarje generatris bildar med &n-planet, för d. Den (variabla) vinkel, som generatrisens projektion i En-planet bildar med E-axeln, kallar jag w. Da är g=h=k=0, = cosdeosy, m=cosdosny, n=sind. Såsom a-axel tager jag sammanbindningslinien mellan skifvans medelpunkt och ‘den punkt, i hvilken konens spets genom de- velopperingen öfvergår, positiv räknad ät denna senare punkt till. Efter developperingen tänker jag mig skifvan betraktad från den sida, som var utsida på konen. > Ur formeln (9) följer nu : ; | q? = Ww? cos? d. Såsom axlarne här äro tagna, måste q' och w ha motsatta tecken. Således pP = —Y' cosd, 9 = c— YW cos Öd. Men när wy = 0, är q = 7, alltså qg = TT — W cos d, Af ekv. (10) får man Q = — tgd. [| För att kunna tillämpa de. slutliga ekvationerna, måste vi emel- lertid hafva in c eller p, som ju är = 2: såsom argument i st. i r f. w. Ur den plana triangel, som har sidorna e, r, A, och i hvilken två af vinklarne äro p och m — q, får man lätt e—rcosp A— Ve + 72 — 2ercosp, cos (a —y) = — € ?) Ve? +r?—2er cosp” 78 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. e—v+ COS p "9 = m — arc cos —— Ve? + r?— 2er cos p således ER r — e COS p ; e sin pP A SEE "2 —2ercosp’ Ver + 72 — 2er cos p e sin p 7 — e cos p sin QqQ— =S COS = — TT=mRn—na222an55n1 0 Un?) Ve?+r?— 2er cos p v=p) Ve?+r?—2er cos p. Ekvationerna (11), (12) äro, sasom synes, identiskt uppfylda. Af (13) och (14) fa vi slutligen 2m Se a Meere ge sin? p + ulr —e SE (e? + r? — 2er cos p)”? nr en ds (e? +r?— 2er cos p)”: Else Se 3r sin? p(r — e cos NN Tr | e? + r? — 2er cos p E — fe cos p =— cos2p + Här synes, att M ständigt är positiv; i förra problemet var M negativ. Orsaken är den, att i förra problemet jag betrak- tade. den plana skifvan pa den sida, som pa cylindern är kon- kav, här åter betraktade jag skifvan på den sida, som på konen är konvex, och då måste, såsom lätt begripligt är, M hafva de tecken, som ofvan äro funna. Problem 3. Hvilka krafter behöfva verka på kanten af en cirkelrund homogen elastisk skifva, för att hon skall blifva böjd så, att hennes midtelplan approximativt utgör del af en tangentyta till en vanlig helis? Låt [-axeln vara helisens axel, radius vector i &n-planet bilda vinkeln w med &-axeln, detta w dock räknadt i ständigt stigande eller fallande, d. v. s. man räknar äfven med vinklar, som äro > 27 och <— 27. Låt o vara radien i den helisen x 50 den vinkel, som helisen bildar med cylinderns generatris. Då äro helisens ekvationer: omskrifna cylindern och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 79 g=oecosy, h=osiny, k=otgod.vy. Häraf följer 3 gy =—-0siny.y, W=ocosy.y, K=otgd.wW, således af (1) 2 1) 2) 0. = ae le Co och vi kunna sätta , 0 , = -—. Eos om vi antaga, att o ökas med w. Ri 5 FPG q' För tangentens vinklar blir således (emedan cos « = 5 etc.) 6 cos = —cosdösiny, cosß=cosdcosy, cosy = sind. Differentiera dessa och tillämpa SERRET’s formler!), erhålles Keos5.0=—cosdcosw.w, Kcosn.0 =— cosd siny.y', Kesl.c‘ =0. Således genom kvadrering och addering: Ko’ = c0sd. y. Af ekv. (2) följer nu q& = cosd.w', 9 =0 + YW cos). Ekvationerna för tangentytan till helisen och dess developperings- formler blifva således enl. sista afdelningen mom. 3: = 0 COS W — ÅA cos d sin y, Un 7” = 0 sin W + A cos d cos YW, un =otgd.w+Asind, Oo . a => + cos? 9 Sin (6 + y cos d) + 2 cos (c + w cos d), DC £ cos (c + y cos d) + Asin(e + w cos d). 2 cos? d Ekvationerna för den kurva, hvartill helisen genom developpe- ringen öfvergär, fås genom att i de bada sista formlerna sätta = 0. Eliminera vi dessutom w, få vi !) DauG: Linier i rymden, s. 50. 80 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. i N 4 ; N hvilken ekvation ju representerar en cirkel med radien 2 5 cos? Pä den tangent till helisen, som gär genom skifvans medel- punkt, kallar jag sträckan från helisen till medelpunkten för o? 3 A e 5 e e — CX, så att e är afständet fran skifvans medelpunkt cost d : till medelpunkten. för den cirkel, hvari helisen genom develop- peringen har öfvergått, hvilken cirkel jag för korthets skull kallar »den andra cirkeln» och skifvans periferi »den första». Origo för planet lägger jag i skifvans medelpunkt och positiva a-axeln genom medelpunkten till den andra cirkeln. Da blir ; zen» ty c,, €, äro ju medelpunktens till den andra cirkeln koordi- nater. Åfven anser jag mig hafva valt min &-axel så, att jag med det nyss gjorda valet af axlar i planet får : GE 70: Developperingsformlerna blifva då: (GEES ÖS (w cos d) — A cos (w cos d), rt NS bu Gös? g 008 (ip cos d) — A sin (w cos d), och dessutom är | | gq = 7 + W CoS d. Om vi antaga A svara mot den första cirkelns periferi, hvilket är det enda A, som ingår i våra formler mom. 5, så är ju A den del af en tangent till den andra cirkeln, hvilken begränsas af de båda cirklarne. Af de föregående ekvationerna följer då, att w cos J är den vinkel, som den radie i den andra cirkeln, hvilken drages till A:s tangeringspunkt, bildar med positiva b- axeln. Ur de två cirklarne fås nu genom geometriskt betrak- x telsesätt relationerna: r COS P + A COS (w cos d) + —5 „sin (w cos 0) = 6, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4, 81 NN, således 0 co?‘ e sin (w cos d) — r sin (w cos d — p) e cos (w cos d) — rcos(wcosd — p) = A. Af den näst sista följer genom lösning i sin (a cos d): o(e—r cos p) tr sin py cost ö(e? +71?— 2er cosp ei cos? d(e? + r? — 2er cos p) sin (w cos d) = Mot hvarje värde pa p svara således två värden på sin (w cos d), och det är klart, att så måste vara, emedan man från en punkt utom en cirkel (här den andra cirkeln) alltid kan draga två tangenter till honom. Här behöfva vi emellertid blott ett värde i räkningen t. ex. det, som ger positivt värde på 4, eller med andra ord det, som gör w cos d spetsig. [Skulle vi antaga skif- van ligga på den del af ytan, som alstras af de negativa tan- genterna, skulle vi välja det, som ger negativa värden på 4 och gör w cos d trubbig.] Hvilket tecken vi då skola taga, kunna vi sluta däraf, att om vi tänka oss den andra cirkeln mindre än den första, så måste cos d kunna bli = 0. cosp är en positiv kvantitet (se och p vid detta till- fälle är = hvilket man äfven genom geometriskt betraktelsesätt kan finna. Ty om icke detta vilkor är uppfyldt, gå de båda cirk- larne in på hvarandra, och då är ju icke möjligt draga några tangenter till den andra cirkeln från de punkter på den första, som ligga innanför den andra. Detta är således ett vilkor, som a priori mäste vara uppfyldt, om problemet skall vara möjligt. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 41. N:o 4. 6 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. 82 ee = [ns] 8. Se - & “ > » GE de oo das AR : o(e — r cos p) — r sin pVecos? Me? + r? — 2er cos p) — 0? S =) sinp= : Sa I cos? d(e? + r? — 2er cos p) z > .i - pP Do + IE: SE Man un greinp + (e— r cos p)Veos? d(e? + r? — 2er cos p) — 0? 28 Zune SELMER cos? d(e? + r? — 2er cos p) ' op PS > Sa Be © S oc + Cm zo» ; 4 Mel 2 2 OMS ee o(r — ecos p) + e sin p Vcos? d(e? + r? — 2er cos p) — 0? re sin (q —p) = a EEE > za do | cos? d(e? + r? — 2er cos p) FEAR + KA Sr © u BITA > - = = SS 2 ; = oe sin p + (r — e cos p) Vcos? d(e? + #2 -— 2er cos p) — 0? [= TRE = 5 \ D a ae AS DR cos? d(e? + 7? — 2er cos p) s EEE = + - fon] .-— + om = — ® =E A Fr: ln (ee NE osa RM Se ve cos? de?+7?— 2er cosp)(e—rcosp)(r—ecosp)—o?le(r—ecosp)+r(e- rcosp); — osinp(e?-- r2)} = = ? SE (e? + r? — 2er cos p) lor sinp + (e—r> cos p) V \y 3a 8 IA DG erg. 5 2 : au 8 = där V = Veos? d(e? + r? — 2er cos p) — 0°. ee © = BE 2 a Ser ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 83 ‚Af ekvationen ofvan för A följer äfven 1 = /cost d{e? + r2 — 2er cosp) — 0? cos? a \ DE, e cos? d sin p SSM Veost Ö(e? + r? — 2er cos p) — or Vidare ha vi , 0 w' 0 g' cos d cos? Ö Ekvationerna (4) och (5) äro identiskt satisfierade. För att fa Q tager jag reda pa helisens krökning och tor- sion. Ofvan är funnet : 0 Ko, = co ey dk cos a Häraf följer A cos? d K = ; . 9 Vidare ha vi funnit cosa = — COS Öd sin W, COS 3 = COS Ö COS W, COS y = sind. Genom differentiation af dessa, tillämpning af SERRET's formler och insättning af värdena på K och g' får man cosE er COS cosn ee sinwW, cosL=0. Men!) cosA = cos ß cos Å — cosycosn, alltsa cos A = sin d sin y. Differentiera och tillämpa SERRET’s formler, erhälles häraf — I cos 5.0 = sin d cos w.w', saledes genom insättning: $ cos d sin d ES 0 N Af uttrycken för X och 7 får man nu enl. (3') = ev 1) Daue: Linier i rymden, s. 27. 54 LINDSKOG, OM ELASTISKA SKIFVORS BÖJNINGAR. Genom insättning i (6) och (7) och begagnande af förkort- ningen Y i st. f. Vcost d(e + r? — 2er cos p) — 0? erhållas slut- ekvationerna: M = KR sin d lo(r -ecosp)-+esin py] + loesinp— (re cosp)V} eos? d (e? + 7? — 2er cos p)?V = NT .olo(r —ecosp) + esinpy DAN oe ee P) By = ds (e2+172— 2ercosp) cöstd(e?+r?— 2er cosp)— or : ge sin p — (r—e cos p) V (e2 + 72 — 2er cos p) {cost d(e? + 7? — 2er cos p) — 0?) I rd a = ecosp) + esin py) (ge sinp—(r—ecosp)y Yi r cost) dp (e? + r? —2er cos p)y. ] hvilka uttryck icke i någon nämnvärd grad låta förenkla sig. 85 iversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 4. Stockholm, Aimatolit och Aimafibrit, tvenne nya mineral från Nordmarks jerngrufvor i Vermland. Af L. I. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 9 April 1884.] 1:0. Aimatolit. Namnet härledt från grekiska ordet aux som betyder blod, i anseende till mineralets djupt blodröda eller hyacintröda färg; färgen äfven lik pyrop. Mineralet finnes alltid kristalliseradt. Det sitter å ytor på kalksten, och denna kalksten förer andra manganmineralier, så- som det af mig upptäckta nya mineralet manganostibiit, haus- mannit, allaktit, o. s. v. Kristallerna, som synes vara, enligt de preliminära undersökningar herr E. BERTRAND gjort (och hvilka han förbehåller sig att framdeles bättre stadfästa), »un rhomboedre basé avec clivage suivant la base, 1 seul axe néga- tif», äro små, 2 & 3 mm. i tjocklek, nästan genomskinliga med en djupt blodröd färg, streck rödt. Aimatoliten smälter lätt för blåsrör utan dekrepitation till en svart, ej magnetisk, slagg; på kol för blåsrör ger ensam stark arseniklukt, hvilken blifver starkare om soda tillsättes. Med borax och fosforsalt fås starka manganreaktioner. Ger ej beslag på kol. I blåsrörskolf afger mycket vatten. Glödgadt i platina- skål blifver svart. Glödgningsförlusten är 12 procent. Löser sig lätt och fullkomligt i saltsyra. Lösningen svagt gulaktig. 86 IGELSTRÖM, AIMATOLIT OCH AIMAFIBRIT. Aimatoliten består pa 100 delar, enligt min analys, af: As,O, 25,70 innehäller syre 8,93. MnO 34,55 » >... FeO 13,05 » » | MgO 8,10 » > a 78 CaO 2,52 » » 0,72 H,0 16,08 - » » 14,29. a 100,00. | Hvarifrän formeln Mn3Äs + 4MnH + 3H kan uppställas. Den är således ett vattenhaltigt, basiskt, af manganoxidul huf- vudsakligen bestående, arseniat. Den skiljer sig fran Allaktit genom följande: i genom kristallform, genom högre rödt streck, genom större vattenhalt, 1!/, gang så mycket och genom att ej dekrepitera för blasrör samt genom en större halt af jernoxidul. Dess färg är ock djupare röd. .2:0. Atmafibrit. Detta mineral liknar mycket vanlig brun- röd granat, men om man efterser närmare, så finnes aimafibri- ten utsöndrad för sig 1 stenmassan (magnetit och en vittrad ser- pentin) till runda kulor af omkring 10 mm. genomskärning. Från hvarje kulas centrum radiera till kulans yta röda strålar (här- ‚ifran namnet, af grekiska ordet «ine, blod och af latinska or- det fibra). Aimafibriten förhåller sig för öfrigt för blasrör och till sy- ror alldeles sa som aimatolit utom att den möjligen dekrepite- rar för blasrör. Glödgningsförlust 10,5 proc. Om dess kristaller har herr E. BERTRAND yttrat (men han förbehåller sig äfven här att framdeles fa yttra sig bestämdare) »cristallise en prisme droite ou oblique, 2 axes ecartes d’environ 60° a 80°, bisseetrice positive». are Pa 100 delar bestar aimafibriten, enligt min analys, af: så oc - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 87 As,0, 29,94 innehåller syre LOSE MnO 46,98 » >99 10473 FeO 4,65 » » 1,03 (12,99. MsO 2,00 » » ee CaO 1,50 » >». (MAS H,O 14,93 » » 13,27. 100,00, hvilket gifver formeln: 2Mn3Äs + 7MuH + 6H eller Mn?2Äs + 3!/, MnH.+ 3H. Man ser häraf, att aimafibriten icke är sa mycket basisk som aimatoliten, men att den dock är mera basisk än allaktit, som, enligt herr A. SJÖGRENS analys, ger formeln: 2Mn3Äs + 8MnH + H eller Mn3Äs + 4MnH + 1/,H. Att allaktit, aimatolit och aimafibrit dock äro mycket nära beslägtade, vattenhaltiga, basiska manganoxidularseniater är säkert. 88 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Forts. fr. sid. 88.) Frän Hr Bergmästaren A. Sjögren. Vermländska Bergsmannaföreningens annaler, 1882—1883. Frän Författarne. KJERULF, TH. Die Dislocationen im Christianiathal. Stuttg. 1884. 8:0. PALMEN, J. A. Über paarige Ausführungsgänge der Geschlechts- organe bei Insecten. Hfors 1884. 8:o. TRomHoLT, S. Om Nordlysets Perioder. Kjöbenh. 1882. F. 89 Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 4. Stockholm. Manganostibiit, ett nytt mineral från Nordmarks grufvor i Vermland. Af L. I. Igelström. [Meddeladt den 9 April 1884]. Med detta namn, härledt från metallerna mangan och an- timon (stibium) betecknar jag ett i Nordmarks mossgrufvas mangankalk, tillsammans med andra sällsyntheter: pyrochroit, allaktit, m. m., förekommande mineral, af så snarlikt ut- seende med magnetit, att det svårligen blott på yttre utseen- det låter skilja sig derifrån. Det sitter omedelbart insprängdt i sjelfva kalken, i form af mer eller mindre spridda, korpsvarta korn, af från mikroskopisk litenhet till korn af 2 a 3 mm. genomskärning, visande sig dock dessa korn stundom vara kri- staller, troligen hörande till orthorhombiska systemet med for- men ÄP.coPo, en del platta och långsträckta, i sistnämnde fall hafvande en längd af ända till 5 mm. Detta är hvad jag hittills funnit, från de 5 a 6 stuffer, som jag hembragte från min sista resa till Nordmarks grufvor i slutet af sistlidne februari månad. Framdeles torde större kristaller af detta mi- neral möjligen kunna fås. Nyssnämnde stuffer togos nemligen af mig icke för det svarta mineralets skull — hvilket troligen vid besöket ansågs vara magnetit, hausmannit eller jakobsit — utan för de gula chondroditlika korns skull, som äfven sutto i stufferna, och om hvilka nu i förbigående må nämnas 90 MANGANOSTIBIIT. att dessa ej, åtminstone hittills, funnits innehålla något anmärk- ningsvärdt. De undersöktes likväl först, hvarefter turen kom till de svarta kornen, hvilka jag kunde hafva någon, om än svag, anledning förmoda vara något rart. Denna preliminära undersökning skedde för blåsrör, hvilket genast gaf tillkänna, att jag hade ett arsenikhaltigt mineral för mig, ingalunda magne- tit, hausmannit eller jakobsit. Blåsrörsförsöken tillkännagafvo sednare, ehuru ıned större svårighet, att mineralet innehöll, så- som väsendtlig beståndsdel, antimon, och då en stor mangan- halt föröfrigt lätt upptäcktes, samt att vatten ej fanns, kan det sägas, att endast blåsrörsförsök, med tillhjelp af yttre känne- tecken, skulle behöfts, för att med bestämdhet kunna afgöra att mineralet var ett nytt, nemligen ett vattenfritt af mangan- oxidul (såsom bas) samt af någon af arsenikens och antimonens oxidationsgrader (såsom negativa ämnen) bestaende mineral. Under mikroskop vid 60 till 140 gångers lineär förstoring, visar sig manganostibiiten fullkomligt ren, ogenomskinlig äf- ven 1 tunnaste splittror, brottet ojemnt, glansen fettartad, streck stötande i chokoladbrunt, mörkare än hausmannitens, som är snusbrunt. Sedd i stuffer märkes, att manganostibiiten har en rent korpsvart färg, under det att magnetit och hausmannit stöta at blåaktigt. Pulvret mörkare än hausmannit, såsom den vid Jakobsberg och Långban förekommande brauniten. Förhållandet för blåsrör är följande: enbart för sig å kol smälter ej, men pulvret blifver mörkare, arseniklukt eller anti- monbeslag märkes ej, eller åtminstone blott obetydligt, men om soda tillsättes erhålles antimonbeslag och vid god och uthäl- lande veduktionseld ser man i den svarta massan små, hvita, metalliska antimonkulor. I blåsrörskolf ger ej vatten och ej något sublimat, men pulvret blifver mörkare. Med soda och borax pa platinatrad fås starka manganreaktioner. Mineralet löses lätt och fullkomligt i klorvätesyra, äfven i utspädd, till en klar, gulaktig lösning, som ej grumlar sig af vatten, men användes salpetersyra så löses ej mineralet fullkom- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 91 list, utan gqvarblifver en hvit återstod och blifver en grumling i vätskan af antimonsyrad antimonoxid. Om mineralets klorvätelösning öfvermättas med kaustik ammoniak, sa erhålles en ymnig, hvit, voluminös fällning, hvil- ken dock hastigt mörknar och efter nagon tid blifver fullkomligt mörkbrun. Mineralet i fint pulver, kokadt med kalilut, sön- derdelas, vätskan blifver gulaktig, men återstoden mörkbrun. Denna sistnämnda löses lätt och fort i köld af utspädd klor- vätesyra och sistnämnda lösning affärgar blott spårvis kame- leonlösning — hvilket visar, att endast en högst ringa halt af jern- oxidul ingår i mineralet. Om kalilösningen försättes med en lösning af salpetersyrad silfveroxid, och sedan Ööfvermättas med kaustik ammoniak (såsom FRESENIUS i sin qvalitativa analyti- ska kemi, 14:de upplagan, pag. 182 föreskrifver), sa qvarblifver 1 lösningen ingen svart silfveroxtdul — till tecken, att antimonen i mineralet ej förefinnes såsom antimonoxid, utan såsom anti- monsyra, ett förhållande, hvartill för öfrigt äfven af andra om- ständigheter skulle kunna slutas. Vätesvaflegas inledd i mineralets utspädda sura klorvätelös- ning ger temligen straxt, och i köld, ymnig fällning af orangefärgad svafvelantimon; först derefter, vid längre tids inledning, och i synnerhet vid lösningens uppvärmning till omkring 70°, faller ej obetydligt gul svafvelarsenik. Efter de fällda svafvelmetaller- nas affiltrering förblifver lösningen vattenklar och färglös. Här må 1 förbigående anmärkas, att jag, vid min nedan angifna qvan- titativa analys af mineralet, begagnade mig af denna method för att skilja antimon och arsenik åt, och är den använd- bar, om man blott iakttager försigtighet, och afbryter gasinled- ningen i rätt tid samt later gasen först verka i köld, sedan i värme. Det bevisade sig härvid tillfullo, att det var i form af arseniksyra, som arseniken ingår. Den franskiljda svafvelanti- monen kokades med klorvätesyra och blef blott litet svafvel- arsenik qvar; svafvelantimonens klorvätelösning, försatt med vatten, fälde ymnigt af den bekanta hvita antimonoxiden, hvil- ken äter profvades för bläsrör, som visade de kända reak- 92 IGELSTRÖM, MANGANOSTIBIIT. tionerna. Mineralets utplockning med tång till den qvantitativa analysen, gick temligen lätt för sig, alldenstund i mina stuffer mineralet pa sina ställen förekom jemförelsevis rikligare och i större korn; dock kunde omöjligen förhindras, att ju ej nagon procent kolsyrad kalk vidhängde de små utplockade kornen, men denna procent utgjorde en så oväsendtlig del (högst 4 pro- cent), att den ingalunda kan betraktas märkbart influera på analysresultatet. Mineralet är vid Nordmarks mossgrufva ingen sällsynthet, tror jag, nemligen 'i det af herr A. SJÖGREN ar 1878!) upp- täckta hausmannitförande berglagret eller berggången, men i anseende till dess oansenliga yttre utseende samt i anseende till dess höga grad af likhet, både i förekomstsätt och utseende med magnetit och hausmannit, såsom förut nämnts — och hvilka sistnämnda äro de allmänna och väsendtligaste på detta bery- lager — synes man hittills fullkomligt förbisett det. Detta an- tagande torde för öfrigt bestyrkas deraf, att det var af ett stort block från detta lager, som jag tillfälligtvis, och utan egentlig afsigt, utslog mina få stuffer. Ocksa kan sägas, att jag ej haft brist på analysmaterial, men jag använde blott till min analys 0,54 gram, och gaf mig ej tid till en vidare, i alla fall besvär- lig utplockning. Dessa 0,54 gram lemnade: Sb,0; 0,1301 As,O, 0,0402 MnO 0,3012 FeO 0,0270 CaO 0,0250 MsO 0,0162, 0,5397. hvilket gör i procent: 24,09 innehåller syre 5 7,44 » DERE2R59 x !) Se SJÖGRENS uppsats om detta lager, införd i Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar år 1878, pag. 156. 2 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 93 MnO 55,77 innehåller syre 12,57 FeO 5,00 » » l,ıı a É i 2 16,20 CaO 4,62 » HA MsO 3,00 » » 1,20 99,92. Analysen motsvarar formeln \ 10) Sb!) lORO +.(Sb,0,,, As,05) = Mal. As De hittills bekanta antimonaterna äro salunda följande: Atopit (A. E. NORDENSKIÖLD), med formeln R2Sb = hufvudsakligen Ca2Sb. Monimolit (IGELSTRÖM): RiSb | PbtSb. Manganostibiit (IGELSTRÖM): RoSb(äs) Mn!0Sb(Äs). Romeit (DAMOUR): R3, Sb, Sb? Anmärkningsvärdt är, att man i Manganostibiiten träffar kombinationen antimonsyra och arseniksyra.. A. E. NORDEN- SKIÖLD nämner dock (Geologiska föreningens i Stockholm för- handlingar för 3 Maj 1877) att atopiten ej är fri derifrån: håller »endast spår af arsenik». Denna kombination kommer troligen att träffas vid det med Nordmarks mossgrufva analoga Jakobsberg, enligt hvad jag nyligen sett, ty både antimon och arsenik har jag här funnit i en och samma stuff, men dessa för- hållanden äro ännu allt för litet utredda för att derom nu med visshet någonting skulle kunna sägas. !) Måhända rättare: Mn”, Sb(Äs). 95 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 4. Stockholm. Rodt arsenikmineral (Aimatolit) fra Nordmarken. Af JoH. LORENZEN. [Meddeladt den 9 April 1884.] Krystalformen rhomboedrisk. Axeforholdet er a:e = 1:0,88744. Krystallene tavleformede med folgende former: oR, R, 7”/;R (se medfolsende figur). Af desse er oR jevn og giver undertiden ret gode reflexer. Begge rhomboedrene er derimod stribede sterkt i vandret ret- ning, så at reflexbillederne gjerne er bånd, hvori dog som of- test en tydeligere flamme tr&der frem med en temmelig konstant vinkel til oR. Den bedste af de kıystaller, som mältes, gav folgende vadier for de 3 zoner: 1:ste. 2:den. d:dje zone. Beregnet. OR:R 4544" 45°35 4547 [og 45 1] 45:42 R:?/,R 21°14' [20° 46] 21562192: 96 LORENZEN, RODT ARSENIKMINERAL (AIMATOLIT). Den tredje zone gav to vardier for oR:R, men ikke nogen flamme for °/,R, som blot nogenlunde sikkert kunde aflases. Da verdien for R:’/,R var bedst i den förste zone, toges blot den med i beregningen. Da krystallerne sidde fastvoxede med den ene side kan man i almindelighed ikke se fladerne på mer end den ene side. Gennemgang efter oP. I spaltestykker, ligesom også i kry- stallerne, om man kan fa dem lagt pa en spalteflade med oP vendende opad, ses i konvergent polariseret lys et axebillede, der viser 2 axer med en meget lille vinkel. Det er dog uden- tvivl blot tilsyneladende, at krystallen er 2-axet, ti de oven- stående mälinger lade ingen tvivl tilbage om, at krystallerne virkeligt er rhomboedriske og enaxede, eftersom man på grund: af fladestribningen ikke kunde vente större overstemmelse i vinklerne. Slige optiske anomalier er jo også ret almindelige. Et snit tvert pa spalteretningen viste en kraftig gulab- sorptionsfarve sa vel for den stråle, som svinger parallelt med som for den, der svinger lodret pa hovedaxen uden nogen for- ‘skel i de to axefarver. 97 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 4. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 25. Om fruktväggens anatomiska byggnad hos Rosaceerna. Af ALIDA ÖLBERS. Tafl. XIII, XIV. [Meddeladt den 9 April 1884.] Meningen med föreliggande arbete är att inom Rosaceernas familj jämföra den anatomiska byggnaden hos kapslar, nötfruk- ter och stenfrukter, samt att på grund häraf om möjligt utreda slägtenas inbördes förhållande, hvilka som stå hvarandra när- mast, och hvilket slägte som kan anses vara utgångspunkten för de öfriga. Många författare hafva behandlat frukters byggnad. Det är mig dock obekant, om Rosaceerna hafva varit föremål för någon annan närmare undersökning än den GR. KRAUS eonar några af dem i sin Inauguraldissertation, »Über den Bau trockner Pericarpien,» och den CHARLES CAVE i en af- handling i »Annales des sciences naturelles» (cinquieme se- rie, tome 10), kallad »Structure et developpement du fruit», "särskildt egnar åt Rosafruktens byggnad. KRAUS omtalar särskildt fruktväggen hos Geum urbanum, Fragaria vesca, Po- tentilla argentea och Rosa arvensis och lemnar en och annan notis om andra Rosacéfrukter. Förutom dessa böcker har jag haft att tillgå en afhandling af CARL STEINBRINK, »Untersu- chungen über die anatomischen Ursachen des Aufspringens der Früchte» I denna har visserligen blifvit redogjordt för nagra balgkapslars byggnad och uppspringning, men någon Spirxa- kapsel har ej omtalats. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 4. 7 98 OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS ROSACEERNA. SPIRABA. Spirea Ulmaria L. (Fig. 1). Fruktväggen bestär af 4 sins emellan olika skikt. Det innersta, motsvarande epidermis pa fruktbladets öfversida, hvilket jag kallar A, består af ett lager. Det kan dock visa periklina delningar här och der. Det har långa horisontalt stälda celler. De kunna dock på buksidan stå vertikalt och äfven ibland bitvis på ryggsidan hafva vertikal ställning. Det näst innersta skiktet, som jag kallar B, har äfven långa celler, men vertikalt stälda, parallela med fruktaxeln. Detta gäller naturligtvis endast för fruktens sidor. Vid basen och spetsen blifva cellerna mera horisontala, då de ju ga parallelt med fruktens yta. Lik- : som As celler kunna de ändra ställning och stå ibland horison- talt på buksidan. Men ställa sig cellerna i A vertikalt, så ställa sig cellerna i B på motsvarande ställe horisontalt, så att en korsning af cellerna i alla händelser eger rum. Ibland kunna dock cellerna både i A och B, eller blott i ettdera skiktet, sta snedt i förhållande till fruktaxeln och korsa hvarandra under så sneda vinklar, att de på ett tvärsnitt förefalla att hafva samma ställning. — 5 utgöres från början af ett enda cellager, hvilket sedan delar sig periklint, ehuru ej öfverallt. (Då hädan- efter talas om delningar, menas dermed periklina). Mycket de- ladt är det vid ryggkanten och buksömmen, vid hvilka ställen "det gör en skarp utbugtning. Både As och Ds celler äro tjock- väggiga, prosenkymatiska och förvedade. Härefter följer ett skikt, bestående af ett lager korta celler, som innehålla kristal- ler. Väggen i dessa celler är af cellulosa och så tjock, att hela cellrummet utfylles. af kristallen. Slutligen kommer ett paren- kymatiskt skikt. Det. består af 3 regelbundna cellager, epider- mis inberäknad. Dess celler äro tunnväggiga, ej förvedade, med intercellularrum. Epidermis bär ej några hår. Dess celler äro oregelbundna och ej långsträckta. — Det unga fruktämnets vägg har 6 cellager. ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 99 Spirwa Filipendula L. Dess fruktvägg liknar mycket den hos Sp. Ulmaria, men D (beteckningen för de 2 inre skikten bibehaller jag äfven för de öfriga fruktväggarne) är mera deladt, och de parenkymatiska cellagren äro flere än i denna sistnämda och nå- sot oregelbundet anordnade. Förvedningen i A och 5 tyckes ej vara sa stark som hos Sp. Ulmaria. Epidermis bär har. Spirea acutifolia WILLD. Fruktväggen visar oss en annan typ än hos de föregående. Det innersta lagrets celler äro länga, för- vedade, vertikala (fig. 3), de kunna dock någon gång vara hori- sontala (fig. 2). Yttre öfverhudens celler hafva äfven tjocka väggar och små cellrum, äro något långsträckta och förvedade (fig. 4). Näst intill öfverhuden ligger ett lager af tjockväggiga, törvedade celler (fig. 2). Mellan detta lager och det innersta finnas några lager af tunnväggiga, temligen oregelbundet ord- nade celler. Det, som ger denna fruktvägg dess fasthet, blir här ej blott de innersta cellagren som hos de föregående ar- terna, utan äfven de båda yttersta. Spirea Aruncus L. Fruktväggen sluter sig till Sp. acutifo- lias. A har långa, horisontalt stälda celler, som vid buksömmen blifva kortare och svagare. Det derefter följande lagrets celler innehålla små stjernformiga samlingar af kristaller. Derefter följa 2 eller 3 lager af tunnväggiga celler, och slutligen kom- mer öfverhuden, hvars celler äro mycket tjockväggiga. AGRIMONIA. Agrimonia Eupatoria L. Frukten har en osymetrisk form. Pa ett tvärsnitt af en fruktvägg är ett ställe tjockare än den öfriga väggen, nämligeu ena kanten af den sidan, som den ena frukten vänder mot den andra. I detta förtjockade ställe ligger buksömmen med sina nerver. Ibland kan dock buksömmen ligga längre ned (fig. 7), till och med pa midten af den nyss nämda sidan. Ryggkanten är ej pa något särskildt sätt utmärkt. A är deladt och har långa, tjockväggiga, i ändarne afrundade, po- rösa celler, som äro horisontalt stälda. Det har ej samma 100 oLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS ROSACEERNÄ. tjocklek öfverallt. Mellan det och yttre öfverhuden finnes ett tunnt skikt, bestående af såväl tunn- som tjockväggiga, långa, vertikalt stälda celler. Deribland finnas troligen äfven korta celler. Pa det förut omtalade tjocka stället af fruktväggen finnas | mycket stora lakuner (fig. 5); mindre sådana förekomma äfven på andra ställen af fruktväggen (fig. 6). Kristaller af samma beskaffenhet som hos Sp. Ulmaria förekomma. Öfverhudens celler äro långsträckta, parallela med mellanskiktets och bilda vinklar med As. — Den unga fruktväggen är relativt tjockare än den äldre, som tyckes blifva något sammantryckt. A är der ännu odeladt, och lakuner finnas. . DRYAS. Dryas octopetala L. (Fig. 8.) Den äldre fruktväggen har 5 cellager utom vid buksömmen, der de äro flere. Det innersta at dessa har långa, tjockväggiga, vertikalt stående celler, hvilkas väggar ibland vid buksömmen blifva mindre tjocka. Mellan det och öfverhuden ligga 3 lager, hvilkas celler äro tunnväggiga och hafva en mera rundad form. I det innersta af dessa före- komma kristaller, åtminstone på äldre fruktväggar. Det meller- sta har stora lakuner. Mindre dylika finnas ock mellan cellerna i det mellersta lagret och de laterala. Afven mellan cellerna i det innersta af de tunnväggiga lagren kunna lakuner förekomma någon gang. Dessas ändamål är tydligen att göra frukten lätt och således lämplig att föras kring af vinden. Den unga frukt- väggen har äfven 5 cellager, der den är smalast. GEUM. Geum rivaleL. Fruktväggen är öfverensstämmande med Dryas', liksom äfven Geum- och Dryasfrukterna 1 yttre afseende likna hvarandra. Fruktväggen har äfven här 5 cellager. Vid buk- sömmen och ryggkanten är dock frukten något tjockare. Dessa cellager öfverensstämma med de 5 cellagren i Dryas’ fruktvägg ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 101 (fig. 10 och 11). Afven i A kunna kristaller någon gång på sina ställen förekomma. Geum urbanum L. Fruktväggen sluter sig i det närmaste till den hos Geum rivale. Lika många cellager finnas här, och de kunna karakteriseras på samma sätt. SANGUISORBA. Sanguisorba affinis L. Samma 4 skikt aterfinnas här som i fruktväggen hos de 2 första Spir®aarterna, och de hafva i det hela samma karakter som hos dessa. Cellerna i A och B äro långa och tjockväggiga, men mycket oregelbundna i sin anord- ning. De korsa hvarandra, men denna korsning kan ibland vara så sned, att både As och Bs celler på ett tvärsnitt ibland sy- nas horisontala, ibland vertikala. A är i tangential riktning odeladt i allmänhet, B kan vara såväl något deladt som ode- ladt. I fruktens spets är cellernas förtjockning starkare än i den öfriga delen. Denna, som ej är skyddad af blomfodret, be- höfver ju ock en kraftigare vägg. Vid buksömmen afbrytes kri- stallskiktet i följd af kärlsträngarnes mellankomst. Det paren- kymatiska skiktet består blott af några få cellager. ALCHEMILLA. Alchemilla vulgaris L. Fruktväggen har samma 4 skikt som Sanguisorba; men cellernas anordning i A och £ är tem- ligen regelbunden, så att As celler äro horisontala, Ds vertikala, om ock afvikelser kunna förekomma. Vid buksömmen gör A en utbugtning, likaså vid ryggkanten, der cellerna äro delade och radialt sträckta. A är i tangential riktning odeladt; D är ej mycket deladt, på sina ställen icke alls. Pä den unga frukt- väggen finnas utanför kristallskiktet några lager af mycket sma celler (fig. 13). Under utvecklingens gång sammantryc- kas dessa och bilda slutligen på den mognare frukten en tjock vägg. 102 OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS ROSACEERNA. POTENTILLA. Följande arter hafva blifvit mera noggrant undersökta: Pot. Anserina L., recta L., norvegica L. Mera flygtigt genomgångna äro Pot.argentea L.och atrosanguinea DON. I fruktväggens anatomiska byggnad visa arterna sins emellan stor öfverensstämmelse. Ge- mensamt för alla är förekomsten af 4 skikt med hufvudsakligen samma karakter som hos de båda första Spirsaarternas frukt- vägg. A består af 1 lager långa celler, som dock visa peri- klina delningar på sina ställen. (Icke sällan hos Pot. anserina, ibland hos Pot. recta). Cellernas ställning är på ryggsidan horisontal, på buksidan kan den vara såväl vertikal som hori- ' sontal, växlande. äfven hos samma art. Till och med samma fruktvägg kan på buksidan hafva såväl vertikala som horison- tala celler. B har äfven långa celler och är mer och mindre deladt. Hos Potentilla norvegica är det dock odeladt vid rygg- kanten. Cellernas ställning visar liksom hos A oregelbunden- heter. På ryggsidan stå de vertikalt, på buksidan kunna de stå såväl horisontalt som vertikalt, och i samma fruktvägg kunna ceilerna pa buksidan hafva båda dessa ställningar. Korsning af A- och B-cellerna eger rum äfven här, men sällan under så sneda vinklar, att de på tvärsnitt förefalla att hafva samma ställning (fig. 19) A bildar vid ryggkanten hos Pot. an- ‘serina, recta och norvegica en utbugtning, ehuru hos de sist- nämda mindre skarp (fig. 14). Hos Pot. anserina och kanske äfven hos Pot. recta har denna utbugtning delade celler. Vid buksömmen bildas äfven en utbugtning af såväl A som B, i det att A delar sig i många mindre celler, som ligga i radiala rader, och Ds celler der blifva korta (fig. 17). Genom att de horisontala A-cellerna blifva delade vid rygg- och buksömmen och D-cellerna blifva korta vid buksömmen, blir väggen svagare på dessa ställen. Det är ock troligen der den brister vid fröets groning. I kristallskiktet äro kristallerna inlagrade i cellulosa (fig. 16). ÖFVERSIG'T AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 103 Det parenkymatiska skiktet visar pa ett tvärsnitt i kanten vagiga utbugtningar hos Pot. recta, atrosanguinea och norvegica. Hos den senare äro dessa särdeles regelbundna och prydliga. Detta skikt har ej någon särdeles tjocklek, undantagandes hos Pot. anserina. Hos denna art visar det parenkymatiska skiktet en allde- les särskild anordning. Under epidermis finnas 2 lager med stora celler, derefter följa flere rader med små celler, stälda i tyd- liga radiala rader. — I den unga fruktväggen hos Pot. anserina visa sig utanför kristallskiktet 5 lager at mera tunnväggiga cel- ler. Af dessa hafva de 3 yttersta något större celler än de 2 inre. Dessa 3 yttersta bibehålla sig odelade under fruktens till- växt. Det yttersta är epidermis, 'de båda andra äro de stor- celliga lagren i det parenkymatiska skiktet. De 2 inre cellag- ren bilda deremot denom tangentiala delningar de förut omtalade cellagren, hvilkas små celler äro stälda i radiala rader (fig. 15). COMARUM. Comarum palustre L. Dess fruktvägg visar samma skikt som den föregåendes; hvad A och D beträffar, hafva de väsent- ligen samma karakter som samma skikt hos Potentillafrukterna. A är odeladt och D deladt. A är horisontalt, PD vertikalt, dock med ofta förekommande afvikelser på buksidan. Åtminstone vid ryggkanten gör A en utbugtning, der cellerna äro delade och radialt sträckta. Kristallskiktet och innersta lagret af det parenkymatiska skiktet sammantryckas under fruktens utveck- ling (fig. 21) och visa sig som 2 orediga cellager med små rum, måhända slutligen blott som en tjock vägg, 1 det att cellrum- men alldeles försvinna. Utanför dessa sammantryckta cellrader finnas 2 cellager, epidermis inberäknad. På ett så ungt sta- dium, att inga delningar inträdt i £, består fruktväggen (fig. 22) af 6 lager. Omkring buksömmen är den dock tjockare. Cel- lerna på ryggsidan i såväl A som B blifva förr utvecklade än på buksidan. 104 OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS ROSACEERNA. FRAGARIA. Fragaria vesca L. Sluter sig i det närmaste till Comarum. Liksom hos denna är A tangentialt odeladt, D deladt, och kri- stallskiktet samt det innersta cellagret af det parenkymatiska skiktet sammantryckta. SIBBALDIA. Sibbaldia procumbens L. (Fig. 20). Fruktens yttre visar stor likhet med Potentilla-, Comarum- och Fragariafrukten. Den anatomiska byggnaden af fruktväggen visar ock hufvud- sakligen samma karakter som hos nämda frukter. De’ 4 skik- ten uppträda äfven här, och As och Ds celler hafva i det hela samma anordning här som hos Potentilla. Måhända finnes dock : här någon större regelbundenhet, sa: att det förhållandet, att samma skikt har sina celler anordnade på samma sätt, här förekommer oftare än hos Potentilla. A är odeladt, B är de- ladt.. A gör en utbugtning vid ryggkanten, der cellerna äro kortare och radialt sträckta. Vid buksömmen delar det sig i ännu kortare celler och bildar jemte Ds celler, som här blifva korta, en utbugtning. D är pa den unga fruktväggen betydligt bredare och mera deladt på ryggsidan än nära buksömmen. På ‚den äldre fruktens vägg är dock D öfverallt temligen bredt. Åfven inträder förtjockning af cellerna tidigare på rygg- än buk- sidan. :De inre cellagren af det parenkymatiska skiktet tyckas blifva något sammantryckta på den äldre fruktens vägg. ROSA. Rosa canina L. 1 stället för de 4 vanliga skikten finnas här 5, 1 det att det parenkymatiska skiktet har delat sig i 2 delar, en yttre med tunnväggiga celler, en inre med mera tjock- väggiga. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 105 Ä består af långa, porösa celler, horisontalt eller litet snedt stälda. £ har vertikala, sneda och horisontala celler, som för öfrigt likna As. Vid buksömmen gör det en mer eller mindre tydlig utbugtning (fig. 24). Denna utgöres till största delen af horisontala celler i radial riktning. — På en yngre fruktvägg finnes en utbugtning såväl vid ryggkanten som vid buksömmen. Jag har till och med funnit delningar 1 dessa lika dem hos Po- tentilla. — De sneda, horisontala och vertikala cellerna omväxla med hvarandra. De horisontala behöfva ej vara parallela med As celler. De kunna tvärt om vända och vrida sig på olika sätt och bilda, äfven på andra ställen än vid buksömmen, skarpa, smala utbugtningar, der cellerna hafva radial riktning. Åfven de vertikala och sneda cellerna bilda oregelbundna, såväl grunda som skarpa utbugtningar. Kristallskiktet visar samma oregelbundna karakter som B. Det är emellanåt afbrutet, på somliga ställen tjockare än på andra, följer Ds oregelbundna bugter och tyckes någon gång tränga sig in i D, i det att äfven der kunna förekomma spridda kristaller. Den inre, mera tjockväggiga delen af det parenkymatiska skiktet har mera oregelbundna, i förhållande till sin vidd ej särdeles långa celler, hvilka växla såväl till storlek som form (fig. 23). De ligga horisontalt och i något så när radial rikt- ning, så att de taga sig ungefär lika ut på ett längdsnitt som på ett tvärsnitt. Dock växla de något äfven till sin riktning. Mellan dessa celler tränga sig ofta in andra korta, smala och mera rundade, och utomkring de förstnämda, fast ej på alla ställen, ligga smala, långa och vertikala celler, möjligen tillsam- mans med korta. Här och der förekomma kristaller. Några få tunnväggiga cellager följa sedan. Derefter kom- mer ett lager, som ibland har något långsträckta, vertikalt stå- ende celler, ibland deremot korta. Det innehåller på sina stäl- len kristaller. Det har, om än ej alltid, tjockare väggar än de underliggande tunnväggiga lagrens celler. Öfverhudens celler äro ibland längre och då vertikalt stälda, ibland kortare. — Det skikt, 106 OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS ROSACEERNA. som har de radiala och korta cellerna, differentierar sig senare än A och B samt kristallskiktet. På en ung fruktvägg visa sig A, D och kristallskiktet redan anlagda, fast de väl sedan vidare utveckla sig genom delning, men utanför kristallskiktet finnas blott flere rader tunnväggiga celler. Utom genom tillvaron af 5 skikt skiljer sig Rosas fruktvägg från de öfriga Rosaceernes genom brist på riktigt tydlig begränsning mellan de olika skikten och genom en mycket större oregel- bundenhet i D-cellernas anordning, än som brukar vara fallet hos dessa. Den bildar en typ för sig. RUBUS. Jag kommer till sist till stenfrukten, hvilken, säsom va- rande afpassad att kringspridas af djur, ma anses sasom den högst utvecklade af Rosacefrukterna. Till den anatomiska byggnaden skiljer sig dock ej Rubus- fruktens vägg mycket fran den vanligaste typen bland nötfruk- terna. Den liknar ganska mycket fruktväggen hos Potentilla eller Comarum. A-och D hafva långsträckta, porösa celler, som i A sta horisontalt, i B vertikalt, ehuru afvikelser kunna förekomma, i det As celler på sina ställen kunna stå vertikalt, Bs horison- talt. Dock är detta förhållande måhända ej så vanligt som t. ex. hos Potentilla eller Comarum. Där ej lika tjockt öfver- ‘ allt, utan bildar utbugtningar (fig. 28 och 29). Hos Rubus cha- mamorus saknas dock dessa. Närmast utomkring D ligger ett skikt, som skulle kunna motsvara kristallskiktet hos de föregående frukterna i så måtto» att det har kristaller, om ock ej öfverallt, men hvars celler för öfrigt ej skilja sig från det efterföljande parenkymatiska skik- tets celler. Det utgöres af några fa rader tunnväggiga, paren- kymatiska celler, som allt emellanåt äro något sträckta. Kri- stallerna äro ej enkla, utan utgöras af små stjernformiga sam- lingar af dylika. Spridda kristaller förekomma i det parenky- matiska skiktet. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4 107 Detta tyckes icke uppkomma i följd af någon delning. Re- dan hos den helt unga fruktväggen har det många cellager (fig. 26). Hos den äldre fruktväggen hafva de yttersta lagrens cel- ler tjockare väggar och äro mindre än cellerna i de innersta lagren (fig. 28). Hos den unga fruktväggen äro deremot alla de parenkymatiska cellerna tunnväggiga och ungefär lika stora. Stenen af en Rubusfrukt kan vara slät eller på olika sätt gropig. Hos Rubus camemorus är den slät, hos de öfriga un- dersökta arterna är den gropig. Gropigheten eller slätheten be- tingas af förekomsten eller saknaden af utbugtningar i 2. På buksömmens vägg nära fruktens spets äro cellerna af mindre tjockväggig beskaffenhet. Det är tvifvelsutan här frukten remnar vid groendet. Ifrån buksidan sedt visar sig detta ställe som en något utbredd fläck, hvilken fortsätter sig nedåt i ett smalt och långt parti. Hos den helt unga fruktväggen finnes af A till en början blott ett enda cellager. Tangentiala delningar deri utgöra bör- jan till skiktets öfriga cellager. Allt eftersom frukten tillväxer, bilda sig allt fler cellager genom fortsatta delningar. B utgår liksom A från ett enda cellager, hvilket genom efter hand fortgående delningar så småningom bildar hela skik- tet (fig. 26, 27 och 28). Alla fröämnen, som jag haft tillfälle att undersöka, hafva ett integument med undantag af Dryas, som har två (fig. 9.) oo Fröhvita har jag funnit hos Fragaria, Potentilla norvegica och Geum rivale. Hjertbladens ställning har i alla de fall, då jag med säker- het kunnat afgöra den, varit parallel med buk- och ryggsöm- men. Sa har jag funnit den hos Pot. norvegica, Sibbaldia, Fra- garia. Alchemilla, Geum rivale och urbanum, Rosa och Rubus. Hos alla Rosaceer är en större eller mindre del af frukt- väggen härdare än den öfriga i följd af cellernas förtjockning eller förvedning. Denna del, som må kallas härdskiktet (efter 108 OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS ROSACEERNA. det tyska »Hartschicht»), kan vara enkel, da den blott består af I skikt, eller dubbel, da den består af 2, A och B. Mellan dessa 2 skikts celler eger korsning rum. Fruktväggen hos Geum, Dryas, Spirea Aruncus och acutifolia har den förhärdnade de- len enkel, hos de öfriga är den dubbel. Hos Spirea acutifolia, Dryas och Geum har detta skikt vertikala celler, hos Spirea Aruncus horisontala. Bland dem med dubbelt hårdskikt är A deladt genom tangentiala delningar hos Agrimonia, Rubus och Rosa, hos de öfriga odeladt, om man nämligen ej fäster sig vid en på sina ställen förekommande svagare delning, som finnes hos några. A-cellerna äro långsträckta, prosenkymatiska, hori- sontala, åtminstone på ryggsidan. BD är mer och mindre deladt och har äfven långa, prosenkymatiska, åtminstone på ryggsidan: vertikalt stälda celler. 6 A- och D-cellernas korsning har antagligen hos nöt- och stenfrukten betydelsen af att göra fruktväggen fastare. Hos kapslarne bidrager den troligen till fruktens uppspringning genom den spänning, som framkallas derigenom, att cellerna äro stälda på olika sätt. — Ryggkanten och buksömmen äro till sin bygg- nad- ofta olika den öfriga delen af väggen. Cellerna kunna vid ryggsömmen vara radialt delade och sträckta (Comarum, Fraga- ria, Alchemilla, Sibbaldia). Vid buksömmen kunna såväl A- som B-cellerna bilda en utbugtning, da As celler blifva delade i små och korta celler, som ligga i radiala rader, och Ds blifva : korta och vida (Potentilla anserina, norvegica, recta, Sibbaldia). Hos Spirea Filipendula har utbugtningen vid buksömmen tem- ligen tunnväggiga celler. Hos Spirgea Aruncus blifva A-cellerna vid buksömmen korta och tunnväggiga. Hos somliga fruktväg- gar finnes ingen eller en högst obetydlig utbugtning vid rygg- kanten (Agrimonia, Sangvisorba, Geum, Dryas, Spirea Aruncus). Hos nöt- och stenfrukter blir genom denna cellernas an- ordning vid ryggkant och buksöm fruktväggen svagare pa dessa ställen. Troligen är det äfven der den brister vid fröets gro- ning. Hos kapslarne är ock buksömmen svag, och naturligtvis underlättar denna omständighet uppspringningen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 109 Utanför vare sig det enkla eller dubbla härdskiktet ligger ett kristallskikt hos de allra flesta. Kristallerna kunna vara enkla, då de helt och hållet utfylla cellrummet, emedan cell- väggen är tjock, eller stjernformiga, då de icke utfylla cellrum- met, emedan väggen är tunn (Spirea Aruncus, Rubus). I de öfriga skikten kunna spridda kristaller förekomma. I blom- fodret hos Agrimonia finnas stora kristaller (fig. 6), inlagrade 1 den tjocka cellulosaväggen. Utanför kristallskiktet ligger ett parenkymatiskt skikt hos alla, om det än hos Agrimonia är delvis undertryckt. Det är köttigt hos Rubus, torrt hos de öfriga. Hos några Potentilla- arter bildar det upphöjningar på fruktens yta (Pot. norvegica). Yttre epidermis är mycket förtjockad hos Spirga Aruncus och acutifolia. I Om man betraktar Spireafrukternas anatomiska byggnad, sa finner man, att den visar olika typer. Skulle man ej bland fruktväggarne hos öfriga Rosaceer kunna finna nagon motsvarig- het till dessa typer, eftersom kapselfrukten kanske är den ur- sprungliga utgångspunkten för öfriga frukter? Mycken öfverens- stämmelse råder mellan fruktväggen hos Spirza Ulmaria och Sp. Filipendula å ena sidan och Potentilla, Comarum, Rubus m. fi. a den andra, och man kunde kanske derför ifrågasätta, huru- vida ej de nyss omtalade Spireaarterna hafva gemensam ut- gangspunkt med Potentilla, Rubus, Comarum m. fl., och om icke detta samma kunde vara förhållandet med Spirea acutifolia, Geum och Dryas, då ju äfven mellan dessa råder likhet, hvad väggens anatomiska byggnad beträffar. Men Dryas- och Geum- frukterna hafva blifvit afpassade att spridas genom vinden och hafva derför de för dem karakteristiska lakunerna i fruktväg- gen. Spirea acutifolia, som har bibehållit kapselfrukten, har äfven bibehållit den fastare fruktväggen. Som jag undersökt så få Spireaarter, kan denna jämförelse ej föras vidare. Fig. » 110 OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS ROSACHERNA. Förklaring öfver figurerna. 1. Tvärsnitt genom en äldre fruktvägg af Spirea Ulmaria. Par = det parenkymatiska skiktet, kr = kristallskiktet, a, b = de inre skikten. | i ; 2. Tvärsnitt genom en äldre fruktvägg af Spir@a acutifolia. K= en kärlsträng. 3. Längdsnitt genom öÖfverhuden af frukten hos Spirea acu- tifolia. Cr = cellrummet, v = väggen. 4. Längdsnitt af fruktväggen hos den samma. Bredvid A ligga nägra celler af de tunnväggiga lagren. 5. Tvärsnitt af en äldre fruktvägg af Agrimonia Eupatoria, taget genom ett af väggens tjockare ställen, der de stora la-. kunerna finnas. Närmast A äro det mellersta skiktets celler tjockväggiga, närmast öfverhuden äro de mera tunnväggiga. Äfven bland de tjockväggiga cellerna finnas intercellularrum (i). 6. Tvärsnitt af en äldre fruktvägg och blombotten af den samma. B—b = blombotten, i hvilken stora kristaller ligga inlagrade i cellulosa. F—v = fruktväggen. 7. Tvärsnitt af 2 äldre frukter af den samma, inneslutna i blombottnen. B = buksömmen. 8. Tvärsnitt af en något äldre fruktvägg af Dryas octopetala; -innanför A synes fröskalet (fr). 9. Längdsnitt af en ung frukt af den samma för att visa de båda integumenten. 10. Tvärsnitt af en äldre fruktvägg af Geum rivale. L = "lakuner. 11. Tvärsnitt af en ung fruktvägg af den samma. Här sy- nas inga kristaller, men sådana kunna förekomma äfven hos unga frukter. 12. Tvärsnitt af en ung frukt af den samma. Nc = fröäm- neskärnan, int = integumentet. 13. Tvärsnitt af en ung fruktvägg af Alchemilla vulgaris. Utanför kristallskiktet synas några rader små celler, som sedan sammantryckas och bilda en tjock vägg. 14. Tvärsnitt af en yngre frukt af Potentilla anserina. Man ser As delade utbugtningar vid ryggkanten och buksömmen. Es = embryosäcken. 15. Tvärsnitt genom en äldre fruktvägg af den samma. Å står vertikalt, B horisontalt. En del af de små, radialt stälda, parenkymatiska cellerna synas utanför kristallskiktet. | 16. Tvärsnitt genom en fruktvägg af Potentilla anserina, ta- get genom kristallskiktet. Kristallerna ligga inlagrade i cellu- losa. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 111 Fig. 17. Tvärsnitt af Potentilla recta, taget genom buksömmen och visande den utbugtning, som A och B tillsammans bilda. » 18. Tangentialt längdsnitt af en frukt af Potentilla norvegica, taget i närheten af basen (eller spetsen) af frukten och visande A- och B-cellernas korsning. » 19. Längdsnitt genom fruktväggen af Potentilla recta, visande det samma. » 20. Tvärsnitt af en ung frukt af Sibbaldia procumbens. » 21. Tvärsnitt af en fruktvägg af Comarum palustre, taget ge- nom sjelfva ryggkanten och visande As utbugtning. » 22. Tvärsnitt af en ung fruktvägg af den samma. B har ännu icke börjat dela sig. » 23. Tvärsnitt af en äldre fruktvägg af Rosa canina.. R = de radiala cellerna, k = de korta. » 24. Tvärsnitt af en äldre fruktvägg af den samma, taget ge- nom buksömmen och visande Bs utbugtning. Bokstäfverna hafva samma betydelse som i n:o 23. Hvarken denna eller föregående figur visar frukten alldeles mogen. » 25. Längdsnitt genom en ung fruktvägg af Rubus strigosus för att visa hur As och Bs celler korsa hvarandra. » 26. Tvärsnitt af en ung fruktvägg af Rubus ideus. I B hafva delningar inträdt. » 27. Tvärsnitt genom en ung fruktvägg af BRubus ideus. IB hafva delningarne framskridit längre. » 28. Tvärsnitt af en fruktvägg af Rubus ideus, äldre än den föregående. » 29. Tvärsnitt af stenen och fröet af Rubus suberectus. Alb = fröhvitan, Emb = embryot. nd Het | vH Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kongl. Veten- skaps-Akademien under året 1883—1884. Af Akade- miens ständige Sekreterare afgifven på högtidsdagen den 31 Mars 1884. Bland föremålen för Vetenskaps- Akademiens verksamhet under det förflutna året har den svenska vetenskapliga expedi- tion, till hvars utrustande Grosshandlaren L. O. SMITH ställt till Akademiens förfogande en summa af 60,000 kronor, ‚och som sommaren 1882 afgick tili Spetsbergen för att derstädes under ett ars tid anställa meteorologiska, jordmagnetiska och andra kosmiskt-fysikaliska iakttagelser, fortfarande tagit Aka- demiens lifliga uppmärksamhet i anspråk. Redan i en och an- nan af Akademiens senaste årsredogörelser har blifvit omför- mäldt, hurusom denna expedition utgjorde en vigtig länk i ett storartadt internationelt företag med uppgift att systematiskt undersöka de allmänna kosmiska företeelserna kring vår jord, genom att samtidigt anställa iakttagelser af nämnda art, ej en- dast inom de klimatiskt mildare och bebodda zonerna af jord- ytan, utan äfven på en mängd arktiska och jemväl antarktiska orter, och hurusom de flesta europeiska och Nordamerikas För- enta Stater enats om att för ändamålet utsända expeditioner till polartrakterna, så att slutligen icke mindre än 14 dylika expeditioner kommo till stånd, alla med uppgift att hvar på sin ort samtidigt arbeta efter en gemensamt uppgjord observations- plan. Vi veta nu, att de aldra flesta af dessa expeditioner lyckats i sina företag, om också ett par af dem haft att kämpa med betydliga, af klimatförhållanden beroende svårigheter. Be- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. ZINN: 024, 8 114 SEKRETERARENS ARSBERÄTTRLSE. klagligen sväfvar man ännu i ovisshet om det öde, som träffat en ammerikansk expedition, hvars destinationsort var Lady Franklin Bay i arktiska Amerika, och om hvilken man efter snart tre års bortavaro ieke erhållit någon underrättelse. Hvad särskildt angår den svenska expeditionen, så har dess chef, Fil. Kandidaten N. EKHOLM, efter återkomsten till fäderneslandet, om densamma till Akademien afgifvit berättelse, hvaraf fram- går, att dess förlopp måste betraktas såsom i hvarje hänseende lyckosamt, om ock, till följd af mötande ishinder, den icke kunde fästa sin observationsstation pa den ort, Mosselbay på Spetsbergens nordkust, som helst varit önskad, utan mäste in- rätta densamma på en i Isfjorden vid vestkusten utskjutande udde benämnd Kap Thordsen, hvarest förefans ett af svenskar : uppfördt boningshus, som numera tillhör Doktor ÖSKAR DICKSON och Friherre A. E. NORDENSKIÖLD. Expeditionens personal utgjordes af Kandidaten EKHOLM sasom chef, Medicine Kandi- daten R. GYLLENCREUTZ säsom läkare, Löjtnanten H. A. STJERNSPETS, Civilingeniören S. A. ANDRÉE samt Filosofie Kandidaterne E. O. SOLANDER och V. C. CARLHEIM-GYLLEN- SKIÖLD, hvilka alla hade att deltaga i det regelbundna obser- vationsarbetet, samt dessutom sex handräckningsmän. Denna personal jemte expeditionens instrumenter och öfriga utrustnings- effekter blef på Kongl. Flottans kanonbatar Urd och Verdande, under befäl af Kaptenerne L. PALANDER och G. SJÖBERG, - transporterad till den nämnda stationen, Kap Thordsen, der observationsarbetet tog sin början den 15 Augusti 1882. Utan afbrott fortgingo derefter observationerna intill den 24 Augusti 1883, då uppbrott skedde och hemresan anträddes med den för afhemtningen beordrade kanonbäten Urd, under befäl af Kapten J. D. BARKLAY. De vid Spetsbergsstationen samlade observa- tionsserierna omfatta alltså en tidrymd af något mer än ett år, och besitta säkerligen ett ganska högt inre värde, tack vare den insigt och samvetsgranhet, hvarmed de blifvit ledda och ut- förda, och som skall bereda dem ett framstående rum bland öf- riga observationsserier, som samtidigt blifvit på andra stationer ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 115 inhöstade. För deras bearbetning och förberedande till publi- kation äro anstalter träffade, i det att Akademien uppdragit åt en särskild komite att anordna härför erforderliga arbeten, hvil- kas utförande öfvertagits af observatörerne sjelfva. För att erna likformighet uti denna bearbetning äfvensom i offentliggö- randet af observationerna fran de olika stationer, som samtidigt varit i verksamhet, har en internationel polarkonferens blifvit utsatt att sammanträda i Wien den 17 instundande April, vid hvilken konferens äfven Sverige kommer att blifva represente- radt genom ombud, sedan Kongl. Maj:t anvisat ett belopp af 500 kronor till bestridande af resekostnaderna för ett sådant ombud. Akademien har erhållit meddelande om förloppet äfven af en annan vetenskaplig expedition, som under sistliden sommar blifvit utförd, och om hvilken, såsom förestående, för ett år se- dan antydan lemnades från detta rum. Vi återfinna såsom upp- hofsmän till denna intressanta expedition samma män, hvilkas namn äro berömligt förknippade med så många föregående ark- tiska företag, nämligen Akademiens ledamöter Friherre NORDEN- SKIÖLD och Doktor ÖSKAR DICKSON, hvilken senare äfven här varit den mecenat, som genom sin frikostighet gjort det möjligt för den förre att genomföra en forskningsplan beträffande Grön- land, -hvilken han på grund af tidigare besök i detta land upp- gjort. I spetsen för en stab af yngre naturforskare, nämligen Filos. Doktor A. G. NATHORST, Medic. Doktor J. A. BERLIN, Filos. Kandidat ©. W. FORSSTRAND, Conservatorn G. J. KOLT- HOFF och studeranden A. HAMBERG, anträdde NORDENSKIÖLD med postängfartyget Sofia, hvilket med Kongl. Maj:ts tillstånd blifvit för ändamålet stäldt till förfogande, den 23 Maj förlidet år från Göteborg en expedition till Grönland i särskildt syfte att söka lära känna naturförhällaudena i detta lands för oss mestadels fullkomligt okända inre, men äfven för att i naturhi- storiskt och arkeologiskt hänseende anställa forskningar utefter landets kuster. Resan togs öfver Island, dit en botanist, Grefve STRÖMFELT, en mineralog, Hr FLINK, och en filolog, Doktor 116 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. ARPI, medföljde, för att derstädes någon tid qvarstadna och idka studier hvar inom sitt fack. Efter att vid midsommartid hafva anländt till Grönlands vestkust i trakten af Diskoön, blef expeditionen fördelad i två afdelningar med två alldeles skilda mål. Den ena afdelningen, bestående af NORDENSKIÖLD. sjelf och Doktor BERLIN samt åtta handräckningsman, deribland två lappar från Qvickjocks kapellförsamling i svenska lappmarken, landsteg i det inre af Auleitsivikfjorden för att derifran på in- landsisen framtränga så långt som möjligt i det inre af landet. Den andra afdelningen, bestående af Doktor NATHORST såsom chef samt herrarne FORSSTRAND, KOLTHOFF och HAMBERG, hade fartyget till sitt förfogande för att dermed längs Grön- lands vestkust framtränga mot norr sa langt omständigheterna - kunde medgifva och derunder anställa forskningar och göra in- samlingar af naturföremal. — Landtpartiet anträdde den 4 Juli sin vandring på inlandsisen, fortsatte dermed under 18 dagar eller intill den 22 Juli, då det befans omöjligt att vidare på kälkar framsläpa de effekter, som nödvändigt måste medföras, i anseende till den upplösning som det ännu alltjemt oafbrutna istäcket på sin yta undergatt genom de sista dagarnes regnvä- der. Här vid det adertonde raststället, pa en höjd af vid pass 5,000 fot öfver hafvet, mäste derföre det vidare framträngandet in. i landet afbrytas. Men de båda medföljande lapparne, som atogo sig att ensamma på snöskidor fortsätta ännu ett stycke längre fram, framträngde ytterligare omkring 21 svenska mil och uppnadde en höjd af vid pass 6,500 fot, men utan att spår till annat än ett oafbrutet istäcke kunde skönjas, fastän det är antagligt att våra isvandrare ungefär utefter 69:de breddgraden sammanlagdt inträngt utöfver midten af Grönländska landet. Efter lapparnes återkomst till den gemensamma samlingsplatsen anträddes återfärden till kusten, som uppnåddes den 3 Augusti. Under tiden hade den andra afdelningen af expeditionen med angfartyget Sofia färdats mot norr utefter Grönländska kusten och derunder framgångsrikt anställt naturhistoriska forskningar och insamlingar, äfvensom hydrografiska undersökningar, samt ÖRFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 117 framträngt nära intill Cap York, under 77:de breddgraden, hvil- ken udde likväl icke kunde uppnås i anseende till mötande oge- nomtränglig is. — Den 16 Augusti sammanträffade de båda ex- peditionsafdelningarne pa den öfverenskomna mötesplatsen Ege- desminde i granskapet af Auleitsivikfjordens mynning, hvarefter aterresan anträddes, dock med uppgift att söka med fartyget framtränga till Grönlands ostkust och derstädes uppleta spar efter Norrmännens forna kolonier pa Grönland. Efter flera fruktlösa försök att med fartyget genombryta det isband, som öfverallt omgifver denna kust men vid slutet af sommaren van- . ligen lemnar en öppen ränna närmast land, lyckades det slut- ligen den 4 September att i närheten af Cap Dan forcera detta isband och att na land, hvarest en vacker fjord, som endast ge- nom en mycket smal mynning stod i förbindelse med hafvet, er- bjöd en utmärkt hamn för fartyget och en uppfriskande anblick för våra resande. Omkring denna fjord, som erhöll namnet »Konung Oscars hamn», gjordes af expeditionens medlemmar ströftag at alla håll för anställande af forskningar, hvilka icke heller blefvo alldeles lönlösa. Utom åtskilliga naturhistoriska fynd, påträffades här så väl äldre som nyare lemningar efter menniskor, och af spår vid stranden var det uppenbart, att Eskimaåer helt nyligen varit der, men antagligen blifvit bort- skrämda genom den ovanliga anblicken af ett ångfartyg. Efter ett kort uppehåll härstädes och efter att på ännu ett annat ställe vid ostkusten hafva gjort fåfängt försök att nå land, anträddes hemresan, dervid återigen Island besöktes. — Af expeditionen hafva mycket värdefulla vetenskapliga samlingar blifvit hem- förda, hvilka komma att fördelas mellan vårt lands naturhisto- riska museer. Förutom de meddelanden, som Akademien mottagit rörande de två vetenskapliga expeditioner, som i det föregående blifvit omhandlade, hafva följande redogörelser för enskilda resor, som för vetenskapliga ändamal blifvit utförda, blifvit till henne af- gifna, nämligen: 118 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. af Docenten vid Upsala universitet H. HJÄRNE, hvilken i egenskap af Letterstedtsk stipendiat anställt historiska forsknin- gar i de kejserliga arkiven och bibliotheken i S:t Petersburg, Moskwa och Warschau, äfvensom i de offentliga arkiven i Dres- den, Breslau och Wien; 6 af Docenten vid samma universitet ©. BOVALLIUS, hvilken, jemväl sasom Letterstedtsk stipendiat, gjort resor i Central- Amerika för anställande af zoologiska forskningar och insam- lingar; och vidare för resor, som med understöd af Akademien blif- vit utförda inom landet, nämligen: . af Docenten vid Upsala universitet euMRs AURIVILLIUS, som vid rikets vestra kust fortsatt föregaende iakttagelser öfver . der förekommande Isopoder och Cirrhipeder; af Filos. Kandidaten A. WIRÉN, som vid Bohusläns kust anställt anatomiska och biologiska undersökningar öfver hafs- annulater; af Filos. Kandidaten A. APPELLÖF, som jemväl vid Bo- huslänska kusten idkat fortsatta studier öfver Molluskers ana- tomi; ; af Filos. Kandidaten H. ADLERZ, som likaledes i Bohuslän utfört undersökningar öfver musslan Mya arenaria i så väl ana- tomiskt som biologiskt hänseende; och af studeranden N. G. LAGERHEIM, som gjort resor inom Lule Lappmark för att studera der förekommande alger och parasitsvampar. Af ofvanstående reseberättelser omfatta de af Docenten AURIVILLIUS samt Filos. Kandidaterne WIREN, APPELLÖF och ADLERZ hufvudsakligen redogörelser för forskningar och studier, som under sista sommaren blifvit anställda vid den zoologiska stationen Kristineberg i Bohuslän, hvilken station allt mer och mer flitigt anlitas af vårt lands zoologer. Med medel fran Dok- tor REGNELLS frikostiga donation, på hvilken denna vigtiga an- stalt är grundad, har under förra året en ny laboratoriibyggnad blifvit vid Kristineberg uppförd och inredd, hvilken byggnad, ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4, 119 efter förberedelsernas afslutande instundande sommar, kommer att förses med aqvarier och annan materiel, egnad för veten- skapligt arbete. På underdaniga framställningar af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien samt svenska Sällskapet för Antro- pologi och Geografi, och sedan Vetenskaps-Akademiens utla- tande i ämnet blifvit inhemtadt, har Kongl. Maj:t täckts med- gifva, att Amanuensen Dr HJ. STOLPE fick medfölja den ex- pedition, som med fregatten Vanadis för närvarande är stadd på en verldsomsegling, för att derunder idka etnografiska stu- dier och göra insamling af etnografiska föremål, med vilkor, bland annat, att de af STOLPE under resan insamlade föremål af nämnda art skola tillhöra svenska staten och öfverlemnas till det under Vetenskaps-Akademiens inseende ställda etnografiska museum; och har Akademien, jemlikt Kongl. Maj:ts derom med- delade föreskrift, för Doktor STOLPE utfärdat instruktion att tjena till ledning och efterrättelse under resan. På Kongl. Maj:ts nådiga framställning har Riksdagen på extra stat för innevarande ar beviljat ett anslag af 2,000 kro- nor till underhåll af den zoologiska stationen vid Kristineberg samt för främjande af arbetena vid densamma, och vidare ett anslag af 12,000 kronor, deraf på extra stat för detta år 3,000 kronor, till aflönande af räknebiträden at Professor H. GYLDEN för numerisk tillämpning på värt solsystems större planeter af en utaf honom utarbetad theori för himlakropparnes rörelser. Dessutom har Riksdagen jemväl på extra stat för detta år "beviljat ett belopp af 20,997 kronor till uppförande för det Na- turhistoriska Riksmuseets räkning af en särskild preparations- och macerationsbyggnad å en för ändamålet upplåten tomtplats invid stranden af Lilla Värtan. Pa Akademiens underdaniga framställning har Kongl. Maj:t af allmänna medel för Riksmusei räkning anvisat dels ett be- lopp af 750 kronor sasom bidrag till inlösen af en Professoren P. T. CLEVE tillhörig samling Diatomacéer, hvilken samling, hopbragt i olika länder och verldsdelar, legat till grund för ut- 120 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. arbetandet af de talrıka afhandlingar om detta växtslägte, hvilka Akademien under senare ar fått af Hr CLEVE mottaga till of- fentliggörande, och dels ett belopp af 500 kronor till inlösen af en utaf framlidne Professorn SVEN NILSSON efterlemnad sam- ling af fossila växter från Höganäs och Hör i Skåne, hvilken samling utgjort grundmaterialet för flera i Akademiens Handlin- gar mellan åren 1819—1831 af Professor NILSSON offentliggjorda afhandlingar; samt för den Meteorologiska Centralanstaltens räk- ning 2,150 kronor till godtgörelse åt Telegrafverket för väder- lekstelegraferingen under år 1883. Utaf statsanslaget för läroböckers och dlärda verks utgif- vande samt vetenskapliga resors utförande har Kongl. Maj:t be- hagat ställa till Akademiens förfogande. ett belopp af 700 kro- - nor till inlösen af 100 exemplar af 20:de eller sista häftet af framlidne Professoren ELIAS FRIES” svampverk: »Icones select& hymenomycetum», samt på Akademicus förord bevilja följande understöd: ; Åt Professorn vid Stockholm Högskola G. MITTAG-LEFF- LER 1,000 kronor såsom bidrag för fortsatt utgifvande af tid- skriften »Acta mathematica»; åt Adjunkten vid Örebro högre läroverk P. J. HELLBOM 1,000 kronor för anställande af undersökningar angående laf- vegetationen på öar vid Sveriges vestkust samt a Bornholm, och åt Kandidaten C. F. Nyman 1,000 kronor för utgifvande af ett supplement till hans arbete: »Conspectus flore europec». Arbetena med minnesstoden öfver LINNE hafva visserligen genom skulptörens, Professor KJELLBERGS irakade sjuklighet blifvit fördröjda, men hafva dock alltjemt fortgatt och numera så framskridit, att man med säkerhet kan motse monumentets snara fullbordande. Utom hufvudfiguren äro två af de fyra allegoriska figurer, som skola omgifva LINNÉS ståndbild, nämli- gen de som föreställa zoologien och botaniken, äfvensom 16 bas- relief-plattor, hvilka skola anbringas å lika många planer kring nedre delen af piedestalen, fullständigt gjutna 1 brons och cise- lerade samt godkända, och äro således färdiga att när som helst ÖFVERSIGT AP X. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 121 anbringas A sina anvisade platser på den för redan mer än två ar sedan färdiga fotställningen i Humlegården. En tredje af de allegoriska figurerna, föreställande medicinen, har i dessa dagar blifvit af Professor KJELLBERG gjuten i gips och aflemnad till bronsgjutning, och slutligen är den fjerde och sista allegoriska figu- ren, föreställande mineralogien, i det närmaste färdigmodellerad och torde inom helt kort tid kunna befordras till gjutning i brons. De färdiga figurerna äro redan uppförda till humlegården, och komma arbetena med deras uppställning att påbörjas så snart den varmare årstiden inträder. På Kongl. Maj:ts befalining har Akademien under året haft att afgifva utlåtanden i åtskilliga allmänna ärenden, som kräft någon vetenskaplig utredning, såsom: öfver en framställning af Kongl. Preussiska Regeringen om anställande af undersökningar, medelst vattenhöjdsobservationer och precisions-nivellementer, öf- ver nivåförhållandena inom de haf, som omgifva Sverige, med anledning af en utaf Preussiska Generalstaben iakttagen, från vester till öster fortgående stigning af medelnivån inom södra delen af Östersjön; öfver en förnyad inbjudning af Nordameri- kas Förenta Staters Regering till Sveriges deltagande genom om- bud i en internationel kongress, som den 1 instundande Oktober kommer att öppnas i Washington för behandling af frågan om antagande af en för hela jorden gemensam meridian för longi- tuds- och tidsberäkningar; öfver en framställning af Kongl. Ita- lienska Regeringen angaende de beslut, som blifvit fattade vid en förliden höst i Rom hållen internationel geodetisk konferens uti nyssnämnda fråga om en gemensam longituds- och tidsmeri- dian; öfver underdaniga ansökningar om understöd för utgif- vande af vetenskapliga arbeten eller företagande af vetenskap- liga resor m. m. Offentliggörandet af Akademiens skrifter har utan afbrott blifvit fortsatt. Af den nya följden af hennes Handlingar har visserligen intet nytt band under året utkommit, hvilket förhål- lande berott på den rymliga tid som förfärdigandet af en ovan- ligt stor mängd till närmaste band hörande taflor erfordrat; men 122 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. da detta hinder snart blifver undanröjdt, komma tva band, det 19:de och 20:de, att nästan samtidigt blifva afslutade. — Af Bihanget till Handlingarne har 7:de bandets senare och S:de bandets förra del utkommit, hvarjemte större delen af äfven det sistnämnda bandets senare del lemnat pressen. — Utaf Öfver- sigten af Akademiens Förhandlingar har 40:de årgången för ar 1883 nyligen blifvit färdigtryckt. — Inalles hafva under ar 1883 ej mindre än 71 afhandlingar och uppsatser blifvit antagna till införande i Akademiens skrifter. — Af arbetet »Meteorologiska jakttagelser i Sverige», hvars utgifvande Akademien bekostar utaf sina enskilda medel, och som innehäller:en bearbetad sam- manställning af de vid statens meteorologiska stationer utförda observationer, har 2l:sta bandet under året utkommit. — Af. arbetet: »Astronomiska iakttagelser och undersökningar på Stock- holms observatorium» har ett nytt häfte blifvit utgifvet, inne- fattande de under år 1875 med meridiancirkeln utförda bestäm- ningar af fixstjernors rektascensioner. — Utgifvandet af Vega- expeditionens vetenskapliga iakttagelser, för hvilkas bearbetning ‘och offentliggörande ett särskildt statsanslag af 50,000 kronor uppburits, har under Friherre NORDENSKIÖLDS ledning skridit raskt framåt, så att deraf tre starka oktavband redan utkom- mit, hvarjemte ett fjerde band för närvarande förberedes till tryckning. På Akademiens Observatorium hafva observationerna så väl med meridiancirkeln för bestämmande af ett stort antal fixstjer- nors positioner till grundläggande af en stjernkatalog, som ock med refraktorn för utrönande af åtskilliga utvalda fixstjernors afstand fortgätt efter en derför antagen plan, och vid sidan deraf räknearbetena för observationernas bearbetning blifvit med framgång bedrifna. Såsom biträden åt Akademiens Astronom hafva under olika delar af året Filos. Kandidaten R. LARSEN, Filos. Licentiaten K. BoHLIN och Herr HJ. BRANTING varit anstälda. — Med användande af det särskilda statsanslag, som för ändamålet blifvit anvisadt, hafva räknearbetena för nume- risk tillämpning pa vart solsystems större planeter af en utaf ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 123 Professor GYLDEN uppstäld theori för himlakropparnes rörelser blifvit pabörjade och redan icke obetydligt framskridit. Vid Akademiens Fysiska Institution har det vetenskapliga arbetet blifvit med oförminskadt nit och oförminskad framgang fortsatt. Under ledning af Akademiens Fysiker hafva Filos. Kandidaterne ISBERG, ARRHENIUS och BECKMAN samt Filos. Licentiaten KAHLMETER under delar af året derstädes utfört undersökningar inom olika grenar af den fysiska vetenskapen. Liksom under föregående år hafva äfven under det sistförflutna flere apparater varit från instrumentsamlingen utlånade till veten- skapsidkare. — Thamiska föreläsningar hållas innevarande vär i Akademiens hörsal af hennes ledamot Doktor TÖRNEBOHM, som under populär form föredrager grunddragen af Sveriges geologi. | Akademiens Bibliothek har så väl för hemlåning af böc- ker som för studier på stället fortfarande hållits öppet under bestämda timmar hvarje Onsdag och Lördag, samt för öfrigt varit för besökande tillgängligt de flesta helgfria förmiddagar. I närvarande stund äro derifrån utlånade 6,951 band och lösa numrer af tidskrifter till 154 personer. Genom gåfvor, inköp och byten har boksamlingen ökats med 2,795 band och små- skrifter. — Akademiens egna skrifter utdelas för närvarande till 646 institutioner och personer, hvaraf 209 inom och 437 utom landet. Verksamheten vid Statens Meteorologiska Centralanstalt har fortgätt efter samma plan som under föregående Ar, så väl hvad angar det dagliga insamlandet från in- och utländska meteorologiska stationer af väderlekstelegrammer som deras och på dem grundade synoptiska kartors bekantgörande för all- mänheten. — Statens meteorologiska stationer hafva fortfarande varit 33 till antalet. Utom från dessa stationer hafva full- ständiga observationsserier äfven under sistförlidet år meddelats Anstalten af Läroverksadjunkten BILLMANSON i Nora, Herr D. EGNELL i Gysinge, Jägmästaren J. J. VON DÖBELN i Björk- holm (Halland), Kapten TH. EKENMAN i Helmershus, Telegraf- 124 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. föreståndaren G. ERICSSON i Nässjö, Telegrafföreständaren V. VON MÜHLENFELS i Falköping, från Ronneby helsobrunn och Experimentalfältet vid Stockholm samt fran 6 stationer i Up- sala län, 3 i Östergötlands och 3 i Hallands län inrättade pä de respektiva Hushaällningssällskapens bekostnad. — Afven på de af skogsmedel bekostade meteorologiska försöksstationerna hafva iakttagelserna fortgått efter samma plan som hittills, och hafva beräkningarne af föregående års observationer icke obe- tydligt framskridit. En sammanfattning af alla observations- årens temperaturförhällanden är under utarbetning och torde snart blifva färdig till offentliggörande. — Det system af sta- tioner för iakttagelse öfver nederbörden och till en del äfven öfver lufttemperaturen, hvilket bekostas af Hushällningssällska- - pen, och der iakttagelserna påbörjades med år 1878, är ännu i full verksamhet. Om till hithörande stationer läggas statens, så väl de som lyda under Central-Anstalten som under Nautisk- Meteorologiska Byrån, samt de privata och skogsstationerna, vid hvilka alla nederbörden observeras efter en och samma plan, blir antalet af nederbördsstationer, fördelade öfver rikets alla, län, 429, eller 5 flere än. under förra året. Från alla dessa stationer insändas iakttagelserna mänadligen och offentliggöras i en tidskrift med titel: »Månadsöfversigt af väderleken i Sverige», hvilken redigeras af Anstaltens Amanuens Dr H. E. HAMBERG och uppehalles hufvudsakligen genom prenumeration af Hushall- ningssällskapen. — Det system af iakttagelser öfver isförhallan- den, åskväder och fenologiska företeelser, som är 1881 öfver- flyttades från Upsala Meteorologiska Observatorium till Central- Anstalten, har jemväl fortgatt efter oförändrad plan, och hafva under året till Anstalten inkommit journaler från 70 observatörer öfver isläggning och islossning, från 97 öfver iakttagna åskväder och från 108 öfver periodiska företeelser inom växt- och djur- verlden. — Anstalten har slutligen fortfarit att meddela upplysnin- gar at så väl in- som utländska myndigheter och enskilda personer. Det Naturhistoriska Riksmuseum har under det sist för- flutna året, likasom tillförene, hållits öppet för allmänheten alla ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 125 Onsdagar och Lördagar kl. 12—2 samt Söndagar kl. 1—3 på dagen, hvarvid endast om Lördagarne erlagts en afgift af 25 öre för person, under det att tillträdet varit afgiftsfritt de an- dra förevisningsdagarne. Det sätt, hvarpa Museets samlingar under året förkofrats, framgår af följande summariska redogö- relser för dess särskilda afdelningar. Riksmusei Mineralogiska afdelning har vunnit sin betyd- ligaste tillökning genom de samlingar, som blifvit till Museum öfverlemnade af sistlidne sommars utaf Akademiens ledamot Doktor O. DICKSON bekostade expedition till Island och Grön- land. Bland de hemförda mineralen må särskildt nämnas rik- haltiga samlingar hopbragta af Intendenten och Doktor NATHORST från Kangerdluarsak, Ivigtut m. fl. egendomliga mineralfyndor- ter på Grönland, äfvensom vackra suiter af zeoliter samlade på Island af studeranden vid Stockholms Högskola G. FLINK. Ge- nom inköp från arbetare vid stenbrott och grufvor har förvärf- vats betydliga och ofta mycket värderika suiter af sällsyntare skandinaviska mineral, äfvensom från utländska mineralhandlare profver på märkligare nya utländska mineralfynd. Meteoritsam- lingen har ökats genom inköp af några vackra exemplar af meteorstenar, hvilka den 16 Februari 1883 nedföllo vid Alfia- nello i Lombardiet, och af den intressanta sten som 1810 ned- föll vid Tipperay i Irland, samt af det berömda meteorjernet från Misteka i Mexico. Genom byte hafva förvärfvats några stycken af den stenblandade jernmeteorit, som nedfallit i Per- sien i April 1880 och numera förvaras i Schachens trädgård i Teheran. — Bland gåfvor må nämnas några utmärkt vackra Siberiska mineral, erhållna af Herr N. KOTSCHUBEY och Stats- rådet HIRIAKOFF i S:t Petersburg. En synnerligen vacker och dyrbar stuff af det vackert kristalliserande nya mineralet Allak- tit från Nordmarken har erhållits af disponenten JANSSON vid Taberg, samt ett mycket stort och i geologiskt hänseende märk- ligt stycke af Anthracit från Norberg har blifvit föräradt af Ingeniör ROSENLÖF. — Från Musei dublettförråd hafva bety- dande suiter blirvit utlemnade till Stockholms Högskola, till de 126 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. mineralogiska museerna 1 Upsala och Lund, äfvensom en min- dre samling till högre läroverket i Venersborg. Sa väl kemiskt som kristallografiskt undersökningsmaterial har blifvit utlemnadt till en mängd in- och utländska mineraloger. sr Riksmusei Botaniska afdelning har under året ansenligen förkofrats, så väl genom skänker som genom köp och byten. Akademien har till Museum öfverlemnat de samlingar af fane- - rogamer, mossor, alger och svampar, som hennes botaniska rese- stipendiater Läroverksadjunkten E. COLLINDER och studeranden G. LAGERHEIM enligt föreskrift insändt. Bland öfriga gåfvor må i främsta rummet nämnas de af Doktor-O. DICKSON och vudsakligast fanerogamer och alger, som blifvit hopbragta af Doktorerne A. G. NATHORST och J. A. BERLIN under fjorärets Grönlandsexpedition, samt vidare en hufvudsaklig del af Lektor S. ALMQVISTS värdefulla fanerogamherbarium. För öfrigt hafva till afdelningen blifvit förärade: Alger af D. D. BALDWIN i Honolulu, C. H. BRANDEL, W. G. FARLOW i Cambridge, CH. FLAHAULT i Montpellier, N. C. KINDBERG, G. LAGERHEIM, E. WARMING och N. WILLE samt V. WITTROCKS och O. NORD- SEDTS »Alge aqux duleis exsiccatz» fasc. I1 & 12; characcer af C. F. NYMAN och O. NORDSTEDT; svampar af R. EKMAN, N. E. FORSSELL, J. E. HoFMAN, O. JUEL, G. LAGERHEIM, P. M. LUNDELL, W. MEVES och V. T. ÖRTENBLAD; lafvar af F. ARNOLD i München; mossor af C. KAURIN i Norge, N. C. KINDBERG och A. P. WINSLOW; fanerogamer af CO. ELGEN- STIERNA, N. G. W. LAGERSTEDT, C. J. LINDEBERG (Herba- rium Ruborum Scandinavi® fasc. I), ©. NORDSTEDT, O. SIL- LEN, F. SVANLUND, A. SKÄNBERG och K. F. THEDENIUS; morfologiska föremäl af Antropologiska Sällskapet i Stockholm, botaniska institutionen i Lund, CH. AURIVILLIUS, ©. ELGEN- STJERNA, G. FORSBERG, M. Huss, C. J. LALIN, TH. NATTSEN, G. NORDENSKIÖLD, F. A. SMITT, N. WILLE, A. P. WINSLOW samt V. TH. och O. W. ÖRTENBLAD; hvartill komma de under Intendentens resa på Gotland och Oland gjorda samlingar. — ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4, 127 senom byte hafva erhållits fanerogamer från Algier, samlade af DEBAUX, svenska sphagua af K. F. DUSÉN, Aracex exsicecate fasc. 1 af A. ENGLER i Kiel, Fungi parasitici exsiccati fasc. 2 af J. ERIKSSON, svenska och norska mossor af H. FORSSELL, svenska frukter af A. LYTTKENS, grönländska mossor och laf- var af botaniska museum ı Köpenhamn, brasilianska faneroga- mer och tropiska frukter af E. WARMING, frukter och frön fran Ryssland, Tyskland, Österrike, Ungarn, Grekland, Italien, Frank- rike, Spanien och Japan af de respektiva ländernas botaniska institutioner. — Bland inköpta samlingar ma främst nämnas Doktor JOHAN ÄNGSTRÖMS efterlemnade, särdeles rika och värde- fulla samling af mossor fran alla verldsdelar. Genom köp hafva vidare förvärfvats grekiska fanerogamer af T. HELDREICH i Athen, två fasciklar ungariska lafvar af H. LOJKA, Fungi ex- siccati fasc. 3 af J. ERIKSSON, samt norska fanerogamer och mossor af K. F. DUsÉN. — Delar af de skandinaviska, allmänna samt Regnellska bresilianska herbarierna hafva varit utlänade för vetenskaplig bearbetning till specialister i Sverige, Tyskland, Belgien, England och Frankrike. — Vetenskapliga undersöknin- _ gar hafva pa Museum blifvit utförda, utom af Intendenten sjelf, af Lektor S. ALMQVIST, Doktor J. A. BERLIN, Magister R. BoLDT från Finland, Kamrer C. H. BRANDEL, Doktor J. ERIKS- SON, Läroverksadjunkten ©. 3. LALIN, Doktorerne N. G. W. LAGERSTEDT, A. G. NATHORST och C. F. NYMAN, Kandidat L. KOLDERUP ROSENVINGE från Danmark, Doktor G. TISELIUS, Amanuensen WILLE samt Studerandene O. JUEL och G. LA- GERHEIM. Vertebrat-afdelningen af Riksmuseum har under året va- rit med skänker ihågkommen af Doktor A. BERLIN, Kassör C. HÅKANSON, Muraren HERRSTRÖM, Aktuarien F. MÖLLER, Stu- derandene E. STRÄLE och K. ZETTERSTRÖM, Jägmästaren E. LARSSON, Skogsingeniören F. VON HEJDEREN, Bruksbokhällaren S. ROSENLÖF, Herr B. GYLLENHAMMAR, Grosshandlaren C. W. BRINK och Herr T. W. SANDBERG. Till etnografiska samlin- sen har en värdefull sändning af föremål från Korea skänkts af 128 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. Herr EDVIN KunHARDT i Hamburg, Friherre A. E. NORDEN- SKIÖLD har såsom gäfva Öfverlemnat ostgrönländska etnografiska föremal, som insamlats under hans senaste Grönlandsfärd, och genom Greneralkonsul E. ÖBERGS bemedling hafva rikhaltiga och dyrbara samlingar fran Indien öfverlemnats af indiske kommis- sarien vid utställningen förlidet ar i Amsterdam Mr R. ROYLE, fran Australien af Kommissarien för New South Wales vid samma utställning Herr HENRY BONNARD i Sidney, och från åtskilliga andra ‚länder ‚af republiken Haiti’s Konsul i Bryssel Hr H. HOEYLUERTS. Studeranden F. MARTIN har likaledes med värdefulla gåfvor ihagkommit dennna samling. Genom byte hafva för Museum nya etnografiska föremål förvärfvats från Trocaderomuseum i Paris och etnografiska museum i Köpen- hamn. Från Godeffroymuseum i Hamburg och från Köpenhamn hafva gjorts smärre inköp af etnografiska föremål från Austra- lien. — Från fiskeriutställningen i London, 1 hvilken Riksmu- seum blef, till största delen genom Dr ÖSKAR DICKSONS fri- kostighet, i tillfälle att på ett framstående sätt deltaga, har så väl vertebratsamlingen som den etnografiska samlingen genom byte och skänker erhållit 'dyrbara tillkott. Bland dessa må nämnas en uppstoppad, särdeles vacker Dugong-hona från New South Wales, och en figurgrupp i kostym af Indianer från Norra Amerika. Dr DICKSON har dessutom såsom gafva öfverlemnat det dyrbara skåp, i hvilket en figurgrupp af metande Tschukt- scher varit utställd i London, och hvilket nu utgör en af pryd- naderna i den etnografiska samlingen. — Bland de från Konser- vatorsverkstaden aflemnade preparat utmärker sig isynnerhet modellen af en tjugu fot lång näbbhval, förfärdigad efter gips- aftrycken från ett af de två exemplar af denna art, hvilka 1880 strandade vid Furusund. — Förevisningen af den etnografiska samlingen har under en tid af vintern måst afbrytas på grund af den genomgripande omflyttning af föremålen, hvilken varit nödvändig, sedan lokalen kunnat med tre nya rum förökas och en mängd nya skåp blifvit anskaffade. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 129 Riksmusei afdelning för lägre evertebrater har äfven under det förflutna äret haft att glädja sig af vigtiga tillöknin- gar. Bland sådana må nämnas de af Sofias expedition till Grönland under Friherre NORDENSKIÖLD åvägabragta samlingar, samt vissa delar af Vega-expeditionens samlingar, hvilka dels varit utstälda å fiskeriutställningen i London och dels till be- arbetning utlemnade. Genom byte hafva värderika föremål för- värfvats från Atlantiska hafvet vid Nord Amerika och norra England samt från Australien, och genom köp ytterligare bi- drag till den vid Museum representerade faunan från Stilla haf- vet vid Amerikas kust. — För att kunna inom Museets numera ytterligt trånga lokal ordna en del samlingar, som länge väntat derpa, hafva nya montrer anskaffats. 4 Bland gåfvor till Riksmusei Entomologiska afdelning må i första rummet nämnas en mycket rikhaltig samling insekter och spindeldjur från Island och Grönland insamlade af Konservator G. KOLTHOFF och Amanuensen ©. W. FORSSTRAND under So- fias expedition, samt skänkta af Friherre A. E. NORDENSKIÖLD. Dessutom har Museum fått mottaga värdefulla bidrag af Mr W. L. DISTANT i London, Lektor L. SKÅNBERG, Mr BUCHA- NAN WHITE, W. MEVES, S. LAMPA och G. HOFGREN.” Genom köp har förvärfvats: af Herr F. THEORIN en samling fjärilar från Gaboon, af O. STAUDINGER i Dresden en större samling Lepidoptera och Coleoptera longicornia från alla verldsdelar, af Herr HOLZHALB i Zürich åtskilliga arter Lepidoptera, af Herr H. K. MORRISON en samling insekter från Arizona i N. Ame- rika, af Herr G. SEMPER i Altona en samling Lepidoptera och Hymenoptera från Philippinerna, och af Herr J. RUDOLPHI ät- skilliga fjärilarter fran Norra Sverige. — Delar utaf samlingen hafva för vetenskaplig bearbetning utlänats till Herr W.L. Dı- STANT i London och J. FAUST i Kurland. I Museum hafva samlingarne användts af Professor OÖ. TH. SANDAHL, Lektor J. SPÅNGBERG, Conservator W. MEVES, Conservator S. LAMPA, Herr G. HOFGREN m. fl. för studier och forskningar. — Under större delen af äret har Conservator S. LAMPA tjenstgjort. Öfvers. af K. Vet.- Akad. Förh, Årg. 41. N:o 4. 130 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. sasom biträde at Imtendenten vid samlingarnes ordnande och preparering. Riksmusei Palseontologiska afdelning har under året er- hållit sin största tillökning genom de med Sofias expedition från Grönland hemförda växtförsteningarne ur krita och tertiärfor- mationerna, insamlade af Doktor A. G. NATHORST, till ett an- tal af omkring 4,000 stuffer och såsom gåfva öfverlemnade af- Friherre A. E. NORDENSKIÖLD, som jemväl till Museum förärat en samling fossila, fiskar ur Skotlands devonformation, samt väx- ter ur juraformationen i samma land. För öfrigt har afdelnin- sen fatt mottaga af Professor BRÖGGER norska urdersiluriska koraller, af Fru DAHL tänder af häst, funna i lera i Upland, af Professor DAMES i Berlin foraminiferer från Kinas stenkols- formation, af Öfverste DAVIDOFF i Bachmut, Ryssland, atskil- liga tertiärförsteningar, af framlidne Professor FORSSELL 1 Skara Lugnasförsteningar, af Mr. J. E. GRAY i Hagley engelska silur- korailer, af Doktor G. HoLm öländska försteningar, af Doktor Kırsow i Danzig brachiopoder ur lösa block, af Professor G. von Koch i Darmstadt koraller och preparat af sådana, af Mr LEE i Torquai flera arter ur Englands pal&ozoiska lager, af Ingeniör M. VON Post fossilt träd från Färöarne, af Professor F. RÖMER i Breslau ett antal arter ur olika formationer, af In- geniör ROSENLÖF anthracit från Kallmora i Norbergs socken, af Herrar SIMPSON och HENDERSON i Edinburg en samling " öfversiluriska försteningar från Pentland Hills i Skotland, af Studeranden G. STENSTRÖM brachipoder från Gotland m. fl. Genom inköp hafva betydliga tillskott vunnits af silurförstenin- gar från Gotland och Vestergötland samt af fossila växter från Island. — För vetenskapliga arbeten hafva samlingarne under året begagnats af Kandidat BARTOLIN från Köpenhamn, Dok- tor FUCHS i Wien, Doktor GEYLER i Frankfurt a. M., Doktor G. HoLM, Professor RUPERT JONES i London, Professor KAY- SER i Berlin, Professor R. LANKESTER i London, Professor B. LUNDGREN och Kandidat MOBERG i Lund, Doktor A. G. NA- THORST, Professor RÖMER i Breslau, Professor SCHENK i Dres- ÖFVERSIGT AR K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4, 131 den och Akademiker F. SCHMIDT i S:t Petersburg. — Genom de pä senare ären vunna ansenliga tillökningarne har utrymmet inom afdelningen blifvit sa otillräckligt, att nästan hela, den stora, af HEER bestämda samlingen fossila Grönlandsväxter ma- ste nedpackas och i magasin förvaras, och att rum saknades för uppackning och ordnande af Sofia-expeditionens hemförda fossi- lier, utan måste uppsökas annorstädes. Genom ränteafkastning af donationer, som af framfarne fosterländske män blifvit Akademien till förvaltning anförtrodda för vetenskapernas eller andra allmännyttiga ändamals främ- jande, har Akademien varit i tillfälle att under det förflutna aret på följande sätt verka för gifvarnes afsigter. Den Letterstedtska donationens Arsränta, som fortfarande belöpt sig till 9,900 kronor, har på grund af donationsbrefvets föreskrift blifvit på följande sätt använd. Det Letterstedtska resestipendiet, som för närvarande utgår med 4,500 kronor, och som Lunds universitet denna gang egt att bortgifva, har tillde- lats Docenten i kemi vid samma universitet Doktor J. M. Lo- VEN, som, enligt för honom utfärdad instruktion, kommer att besöka de förnämsta kemiska laboratorierna i Tyskland, Schweiz, Frankrike och, om tid och medel det medgifva, äfven England för att taga kännedom om der använda arbets- och undervis- ningsmetoder, hvarförutom stipendiaten jemväl har att besöka märkligare mineralfyndorter, förnämligst 1 Tyskland. — Det Letterstedtska priset för utmärkt originalarbete och vigtiga upp- täckter har Akademien öfverlemnat åt Provinsialläkaren på Gotland Doktor A. T. Go&s, f. d. Guvernementsläkare pa S:t Barthelemy, för en af honom författad och i Akademiens Hand- lingar offentliggjord afhandling om de i Karaibiska hafvet före- kommande former af det laga djurslägte som benämnes Rhizo- poder. — Det Letterstedtska priset för förtjenstfull öfversättning till svenska språket har Akademien denna gång icke funnit an- ledning borteifva, utan kommer prisbeloppet, enligt donators föreskrift för dylikt fall, att läggas till kapitalet. — De Letter- stedtska räntemedlen för maktpaliggande undersökningar har 1 132 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. Akademien för året anvisat till bidrag för utförande af longi- tudsbestämningar inom landet, när sådana snart torde ifraga- komma. — För öfrigt hafva af donationens årsränta föreskrifna . andelar blifvit öfverlemnade till Domkapitlet i Linköping för belöningar åt förtjente folkskolelärare inom Linköpings stift; till Pastorsembetet i Vallerstads församling af samma stift för ut- delande af premier i församlingens folkskola, för bildande af ett ; sockenbibliotek m. m.; och till Direktionen öfver Serafimerlasa- rettet i Stockholm för nödlidande sjuke resandes vård å detta sjukhus. ; Den Letterstedtska föreningens fonder, hvilka testator ställt under Akademiens förvaltning, uppgingo vid 1883 ars slut till ett sammanlagdt kapital af 520,449 kronor 38 öre, hvarjemte fans en disponibel räntebehallning af 16,710 kronor 52 öre, som sedermera blifvit till Föreningens Styrelse öfverlemnad. Det Berzeliska stipendiet, som sedan tre år innehafts af Docenten i kemi vid Upsala universitet O. VIDMAN, har Aka- demien, med stöd af dithörande donationsbref, för ytterligare två ar tilldelat samme kemist, Doktor VIDMAN. Årsräntan af Vallmarkska donationsfonden har Akademien användt till två lika stora pris, af hvilka hon öfverlemnat det ena -at läraren vid Stockholms Högskola Docenten S. O. PET- TERSSON för en af honom i arbetet öfver Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser offentliggjord afhandling om vattnets och isens egenskaper, och det andra priset at Docenten vid Up- sala universitet E. PFANNENSTIEHL för en i Upsala Vetenskaps Societets Acta af honom införd afhandling om theorien för line- ära partiela differentialeqvationer af andra ordningen med två oberoende variabler: Den Fernerska belöningen har Akademien tilldelat Filos. Kandidaten I. BENDIXSON för två under aret till Akademien inlemnade och i hennes skrifter offentliggjorda uppsatser, bada behandlande det i den mathematiska funktionsteorien och den allmänna storhetsläran ingående ämnet om »perfekta punkt- mängder». ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 133 Den Lindbomska belöningen har hon tillerkänt Filos. Dok- tor K. A. WALLROTH för en i Öfversigten af Akademiens För- handlingar för året intagen uppsats om fosforsalts inverkan på metalloxider. Den Flormanska belöningen har Akademien öfverlemnat åt läraren vid Stockholms Högskola Docenten W. LECHE för en i Akademiens Handlingar intagen afhandling med titel: »Zur Ana- tomie der Beckenregion bei Insectivora». Från Doktor REGNELLS till Akademien öfverlemnade bota- niska donation har till Regnellske Amanuensen vid Riksmuseum Kandidat N. WILLE blifvit anvisad en belöning af 500 kronor för en af honom i Bihanget till Akademiens Handlingar införd afhandling med titel: »Bidrag till Sydamerikas algflora». För utförande af resor inom Sverige i ändamal att utforska landets naturförhållanden har Akademien innevarande år lemnat följande understöd: at Docenten C. AURIVILLIUS 150 kronor för undersökningar öfver Hafsostrakoder och parasitiska Isopoder i Bohuslän; at Filos. Kandidaten K. FRISTEDT 150 kronor för: att i Bohuslän idka studier öfver Spongie; åt Filos. Kandida- ten A. WIREN 150 kronor för undersökningar af Hafsannulater i Bohuslän; at Lektor S. ALMQVIST 200 kronor för undersök- ningar af Hieracier i Norrland och på Dovre; åt Filos. Kandi- daten E. HENNING 150 kronor för studium af Hymenomyceter i Herjedalen; åt Studeranden G. LAGERHEIM 150 kronor för studium af Fykokromaceer i Bohuslän; åt Lektor L. M. NEU- MAN 100 kronor för undersökningar öfver Ormbunkar och andra kristiska kärlväxter i Norrland; åt Läroverkskollega Doktor G. A. TISELIUS 150 kronor för studium af Potamogetoner i Jemt- land och Medelpad; och åt Amanuensen N. WILLE 100 kronor för att i Bohuslän anställa undersökningar öfver det mekaniska systemet hos en del högre Hafsalger. De statsmedel, som Akademien under året fatt till förfo- «gande för instrumentmakeriernas uppmuntran, har hon i lika lotter tilldelat mathematiska- och fysiska instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN. 134 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. ‚ Den minnespenning, som Akademien till denna dag latit pregla, är egnad at minnet af hennes aflidne ledamot vice Ami- ralen GUSTAF AF KLINT. Bland sina inländska ledamöter har Akademien under äret genom döden förlorat: f. d. Professorn i zoologi vid universite- tet i Lund SVEN NILSSON, Godsegaren och f. d. Ryttmästaren PETER VON MÖLLER och Civilingeniören Kapten OTTO EDVARD CARLSUND; samt bland sina utländska ledamöter: Engelske Statistikern Doktor WILLIAM FARR, Professorn vid universite- tet i Berlin WILHELM CARL HARTWIG PETERS, f. d. Engelske Generalen EDVARD SABINE, Professorn vid Universitetet i Zü- rich OSWALD HEER, Palsontologen Doktor JOACHIM BAR- RANDE i Prag, och Engelske Civilingeniören Doktor CHARLES WILLIAM SIEMENS. | Med sitt samfund har Akademien deremot sasom nya leda- möter förenat, inom landet: Professorn i allmän Patologi, pato- logisk Anatomi och allmän Helsolära vid universitetet i Upsala Doktor PER HEDENIUS, och Generaldirektören Öfversten och Chefen för K. Väg- och Vattenbygnads-Korpsen CARL GOTT- REICH BEIJER; samt i utlandet: Professorn och Intendenten för zoologiska afdelningen af British Museum ALBERT GÜNTHER, Professorn i Kirurgi vid universitetet i Wien CHRISTIAN AL- BERT THEODOR BILLROTH, Professorn i Fysik vid universitetet i Leipzig GUSTAF WIEDEMANN, Professorn 1 Botanik vid uni- versitetet i München CARL WILHELM VON NÄGELI, Professorn 1 Zoologi vid universitetet i Louvain PIERRE JOSEPH VAN BE- NEDEN, och Civilingeniören i Paris ALFRED NOBEL. Stockholm, 1884. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Are. 41. 1884. M 5. Onsdagen den 14 Maj. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot f. d. Ge- nerallöjtnanten JOHAN AF KLEEN, och utländske ledamoten f. d. Franske Ministern JEAN BAPTISTE DUMAS med döden afgått. Med anledning af Kongl. Maj:ts remiss a en ansökan af Gotlands läns Hushållningssällskap om anslag af allmänna medel till undersökningar rörande länets strömmingsfiske afgåfvo Hrr F. A. SMITT och G. LINDSTRÖM infordradt utlåtande, hvilket af Akademien godkändes såsom grund för hennes eget underdåniga yttrande i ämnet. Chefen för den svenska meteorologiska Spetsbergsexpedi- tionen 1882—1883, Filos. Kandidaten N. EKHOLM, hvilken jemte Professorn AUG. WIJKANDER erhållit Akademiens upp- drag att såsom ombud för Sverige deltaga i den internationela polarkonferens, som blifvit hällen i Wien under dagarne 17—24 April detta ar, hade afgifvit berättelse om förhandlingarne vid denna konferens. Hr WITTROCK dels öfverlemnade och refererade första fa- scikeln af ett af honom utgifvet exsiccat-arbete: »Erythre® ex- siccate», äfvensom det nyss utkomna första supplementhäftet af Kand. ©. F. NYMANS »Conspectus flor® europe&e»; dels redo- gjorde för innehållet af Docenten A. N. LUNDSTRÖMS vid Aka- demiens förra sammankomst afgifna berättelse om hans med Akademiens understöd för botaniskt-biologiskt ändamal utförda 2 resa till Vesterbotten och Lappland; och dels meddelade en uppsats af Lektorn P. G. E. THEORIN: »Växtmikroskopiska studier», äfvensom en uppsats af Amianuensen vid Domänsty- relsen V. TH. ÖRTENBLAD: »Om sammanväxningar hos ved- stammar». Hr NILSSON lemnade en öfversigt af innehållet af den vid Akademiens förra sammankomst inlemnade uppsatsen: »Under- sökning öfver klorberylliumgasens specifika vigt», hvilken under- sökning blifvit utförd af honom sjelf och Docenten O. PETTERS- SON gemensamt. Hr GYLDEn meddelade en af honom författad uppsats: »En hypothes att förklara planetsystemets bildning»”. Hr EKMAN öÖfverlemnade och refererade en uppsats af In- geniören ALFR. LARSSON: »En ny method för aluntillverkning i Sverige». Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1) »Om klorkolsyreeters inverkan på amido- oxypropylbenzoösyra», af Docenten O. WIDMAN*; 2) »Om det röda skenets uppkomst», af Öfverstelöjtnanten C. E. AF KLERC- KER*; 3) »Om de sällsynta jordarternas natrium-dubbelwolfra- mater», af Filos. Lic. A. G. HÖGBOM*; 4) »Hydrografisk-kemiska iakttagelser från svenska expeditionen till Grönland», af stude- randen A. HAMBERG (se Bihang till K. Vet. Akad. Handlingar); 5) »Resultat af geodetisk längdmätning medelst strängar», af Lektorn E. JÄDERIN (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.); 6) »Recherches morphologiques et anatomiques sur deux mono- cotyledones submergees (Halophila Baillonii et Elodea densa)», af Studeranden TH. HOLM (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.); 7) »Sur l’anatomie et le developpement de Ceratophyllum», af Studeranden J. AF KLERCKER (se Bihang till K. Vet. Akad. Handl.); 8) »En egenskap hos lineära och homogena differential- eqvationer», af Mag. E. A. STENBERG*; 9) »En grupp af trans- scendenta funktioner», af Dr Hs. MELLIN*; 10) »Om de enty- diga integralerna till en !ineär homogen differential-eqvation med 3 dubbelperiodiska koefficienter», af Mag. E. SJÖBLOM”; 11) To petrografiske Notitser», af Studeranden J. LORENZEN”. Perros > Följande skänker anmäldes: Till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Svenska Akademien i Stockholm. Handlingar, D. 57; 59—60. Från Svenska Jägarförbundet i Stockholm. Jägarförbundets nya tidskrift, Årg. 21: 1—4. Från Svenska Trädgärdsföreningen i Stockholm. Tidskrift, Årg. 1883: 1—6. Från Norske Frederiksuniversitet i Kristiania. Aarsberetning, 1882—1883: 1. Program, 1883, 1884. 2 st. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd 28: 1—2. Archiv for Mathematik og Naturvidenskab, Bd 8: 1—3. Från Norsk Meteorologisk Institut i Kristiania. Jahrbuch, 1882. Från Videnskabs-Selskabet i Kristiania. Forhandlinger, 1883. Från Kommissionen for . . . Undersögelser i Grönland. Meddelelser, H. 4-—5: Text & Atlas; 6. Från Astronomiska Observatorium i Helsingfors. . Zonenbeobachtungen herausg. von A. KNIEGER, Bd 1. Helsingfors 1883. 4:0. Från British Museum i London. Catalogue of Birds, Vol. 9. Catalogue of fossil sponges, 1883. Från R. Physical Society i Edinburg. Proceedings, Session 112. Från Geological & Natural History Survey of Canada i Ottawa. Report, 1880/1882. Text & Atlas. Från Bureau des Longitudes i Paris. Annales, T. 2. Annuaire, 1883. Uonnaissance des temps, 1884. Observations astronomiques de province, 1881. Ephemerides des etoiles, de culmination lunaire & de longitude, 1883. Smäskrifter, 4 st. Från Comite International des Poids & Mesures i Paris. Procees-verbaux des sdances, 1883. Cireulaire, 1884 10),. Från R. Accademia delle Sceienze i Turin. Memoire, (2) T. 35. Atti, Vol. 19: 1—2. Il primo secolo della accademia delle scienze di Torino: Notizie storiche e bibliografiche. Torino 1883. 4:0. Fran K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. Verhandelingen, Afd. Naturkunde, D. 23. » » Letterkunde, D. 140. Verslagen, » Naturkunde, (2) D. 18. » » Letterkunde (2) D. 12; Register, 1—12. Processen-verbaal, » Naturkunde, 1882/1883. Jaarboek, 1882. | Från LE Institut Royal, Grand-Ducal i Luxembourg. Publications. Section des sciences naturelles, T. 19. Från Societas Entomologica Rossica i S:t Petersburg. Flora Från Forstakademien i Eberswalde. Festschrift für die fönfzigjährige Jubelfeier. Berlin 1880. 4:0. Från K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd 30. Nachrichten, 1883. Göttingische gelehrte Anzeigen, 1883: 1—2. Från K. Universitetet i Strassburg. Akademiskt tryck, 1883/1884. 63 nr. A (Forts. a sid. 24.) 5 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 5. 3 Stockholm. En hypothes att förklara planetsystemets utbildning. Af Huco GYLDENn. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Vid franska vetenskapsakademiens sammanträde den 31 Mars detta ar omnämnde ledamoten af samma akademi Herr FAYE några beaktansvärda ideer rörande kometernas ursprung. Han vidhåller den af honom sedan länge förfäktade äsigten, att kometerna haft sitt ursprung inom planetsystemet, men bibe- hållit sina säregna, från planeternas mycket afvikande banor sedan den tid, då hela systemet ännu var väsentligen ett kao- tiskt töcken. Dessa himlakroppar vore salunda att anses såsom rudiment från den tid, då planetsystemets massa ännu ej till någon öfvervägande del blifvit koncentrerad i solkroppen. FAYE framhåller vidare, att vissa enskildheter hos kometbanorna ma- hända skulle finna sin förklaring, om man lyckades att be- stämma banrörelsen af en kropp, som attraheras af en central- kraft, hvars beskaffenhet matematiskt uttryckes medelst formeln A = I Br, 2 men der A och B icke äro konstanter utan antagas underga, visserligen långsamma, men i tidens längd dock högst betydliga förändringar, i det A ifrån 0 småningom antager värdet af i det närmaste hela systemets massa, under det att D aftager och närmar sig gränsen noll. Under antagande af konstanta värden af A och B erbjuder lösningen ingen väsentlig svårighet, men 6 GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. banan undergär fran dess ursprungliga beskaffenhet, då A=0, till dess slutliga, då £ = 0. FAYE har framkastat detta problem, dock utan att söka någon lösning till detsamma; men en sådan synes ej heller vara lätt funnen, åtminstone ej vid första påseendet, enär formlerna redan i det fall, da A och B äro konstanter, te sig ganska komplicerade. Att här försöka tillämpa LAGRANGE's method att variera integrationskonstanterna skulle helt säkert icke leda till målet. För bedömandet af den kosmogenetiska frågan gäller det emellertid mindre att finna en lösning, som medgafve en nume- risk tillämpning med långt drifven noggrannhet, än en sädan, som anger rörelsens beskaffenhet i det stora hela, men dock medelst uttryck, som vid hvilken tidpunkt som helst äro verkliga approximationer. Det är en lösning, som åtminstone i någon mån motsvarar detta anspråk, jag skall meddela i det följande. I detalj är analysen icke synnerligen långt utförd, ehuru det visserligen ej vore svårt att pa den här beträdda vägen finna resultat af större noggrannhet. Men dels ser jag mig ej i till- fälle att under den närmaste framtiden egna någon synnerlig tid åt ett sådant arbete, dels torde detsamma knappast kunna paräkna nägot intresse, enär dess resultat ej kunna bli af den betydelse, de i det följande meddelade ega. — Genom den i "föreliggande undersökning utförda analysen trädde nämligen några resultat i dagen, hvilka oaktadt deras approximativa ka- raktär dock hafva en absolut giltighet, d. v. s. en giltighet, som ej är inskränkt inom någon begränsad tid; och hvilka resultat derföre torde böra -beaktas vid hvarje theori, som afser att för- klara solsystemets uppkomst och utbildning, och som derjemte hvilar på den grundförutsättning att detta system en gang varit upplöst i en kosmisk töckenmassa. I föreliggande afhandling skola endast banor med mattliga 58 5 5 excentriciteter tagas i betraktande; de resultat, vi komma att finna, äro derföre icke tillämpliga pa kometer, åtminstone icke ÖFVERSIGT AU K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 7 i allmänhet. Dessa resultat afse närmast blott de himlakroppar, hvilkas banexcentriciteter äro mycket små, nämligen hufvud- planeterna. Den fysiska beskaffenheten af ett system, der centralkraften verkar i enlighet med den anförda formeln, är lätt att inse. Inom en sfer, hvars radie ma betecknas med R, tänkes massan M,R? jemnt fördelad, och i samma sfers centrum tänkes äter massan M, koncentrerad. Betecknas nu massenhetens inverkan under en tidsenhet och i afståndet I med 42, sa har man 2) (SNR 3 IV men härvid är dock förutsatt, att den rörliga punktens massa är försvinnande liten i förhållande vill M, eller M,R? samt att alltid | m ig d. v. s. att den rörliga punkten alltid befinner sig inom sferen. Den första atgärd, som måste vidtagas för att Avägabringa frågans lösning, är att uppställa någon antaglig hypothes i af- seende på ändringarna af M, och M,R°. Vi beteckna M, + M,R3 = MR? samt fastställa, i enlighet med FAYES förutsättning, att man vid utvecklingsprocessens början har My Rå — MR, My 0. samt, vid dess slut Mı— MR 0), dervid dock M icke nödvändigt behöfver hafva samma värde i bada fallen, alldenstund tätheten inom sferen kan hafva ökats genom utifran tillkommen materie. Det antagande i afseende pa tillväxten af M, under en gifven tidsenhet, som ligger närmast, är att M, ökas propor- tionelt mot M,, d. ä mot tätheten af det omgifvande mediet. Beteckna vi derföre med Zz en konstant koefficient, så mot- svaras denna hypothes af likheten 8 GYLDEN, OM: PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. 2 = «M,R?° dt - Men M,R® = MR? — M,, hvarmed ur den föregaende likheten erhålles: dM, : - I + Mi = «M&R° dt Integralen till denna likhet är, da man med — M, 3 betecknar en integrationskonstant, [3 ef | ar » fMet at) Antages M vara konstant, så befinnes: 2) — 4 Mi VERS (nee OR enär man tydligen måste identifiera M med M, för att ofvan uppstälda vilkor skola bli uppfylda. Antagandet att äfven M undergår en långsam ökning med tiden vore måhända riktigare än att förutsätta denna qvantitet bibehålla ett konstant värde, men då ett sådant antagande ej komme att väsentligen ändra gangen af den i det följande med- delade undersökningen, skall jag, för att förenkla framställningen af densamma, ej fästa afseende vid en möjlig förändring af totalmassan. Vi bortse således från den omständighet, att den ursprungliga töckenmassan under utvecklingsprocessens förlopp har kunnat ökas genom tillkommen materia från verldsrymden utom densamma. Efter dessa förberedelser betecknar jag: Ban, — Ios der k? betecknar kraftintensiteten under antagandet at brukliga enheter för massa, afständ och tid; da blir äfven: - A = RM, = RM, RU — et) = ia RI — =") ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 9 li lu) Den rörelse, var uppgift är att undersöka, försiggar under inflytande af en enda centralkraft; denna rörelse försiggår derföre alltid i ett och samma plan, 1 hvilket vi förlägga tvenne koor- dinataxlar. Da den tredje koordinaten alltid är noll, föreligger följande system till integration: [da A ANNE 0 | ae RÖV Ru T (1) \ dy A A 0 (de ta TT RP Integrationen af detta system kan ej utföras direkt utan endast medelst successiva approximationer; innan jag emellertid tager dessa i angrepp, skulle jag härleda integralerna till sy- stemet (1) under förutsättning att A har ett konstant värde. Det resultat, vi härvid komma att finna, är icke allenast af intresse 1 rent theoretiskt hänseende, utan innebär äfven en sats, som bibehåller sin giltighet i det allmännare problemet. Det ursprungliga systemet (1) skola vi reducera, dels till ett annat system af fjerde ordningen, hvars integral omedelbart kunna anges, dels till en eqvation af andra ordningen. Integra- tionen af denna senare likhet innebär egentligen lösningen af den föreliggande uppgiften. I stället för x, y och r införa vi tre andra funktioner, £y, y, och r,, hvilka vi bestämma sålunda att Er SÖ R R 1 Da a MV der u betecknar en funktion, öfver hvilken vi disponera i ända- mal att avägabringa den antydda reduktionen. Derjemte ersätta vi den oberoende föränderliga t medelst en annan z, i det vi definiera den senare medelst likheten 10 GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. dt 1 Cl (ETRADE Härmed erhalles dax dr, 3 dıy ee en 2. 72. de (eg . d” a de di? (a: Er, ll a hvarmed systemet (1) öfvergar i följande: I. 1 dy | 1. = FE m Sn w dı? un + vr “ ae el fd? | 2y Vd Ua SR 1 Rn 1% A| 1 | BL, la FN Inne RE 2 (1+y)! a Om vi nu bestämma w ur likheten: A (3) u ad Re Fe be ern) sa erhålles ur (2): (4) 3 dn Ir Mn Kay = 0, 12; fa no hvarmed den asyftade reduktionen är utförd. Integralen till systemet (4) äro nämligen omedelbart kända; de äro | äv = a CosVuat + a, Sin Vuat (5) Så 2 3, = by CosVust + b Sin Yun Af de fyra integrationskonstanterna kunna tvenne sättas lika med noll. Låta vi nämligen «-axeln sammanfalla med ban- ellipsens stora axel, samt tänka vi oss tideräkningen begynna, då den rörliga kroppen befinner sig i stora axelns positiva änd- punkt, så är em b, —,() s ÖPVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9, 11 hvarjemte a betecknar ellipsens halfva stora axel och b dess halfva mindre axel. Banans excentricitet beteckna vi med samt använda för korthetens skull beteckningen = Vs Vi hafva således: b = avl — e? samt: (6) r, = GET Sm 92 Da A= 0 antaga likheterna (1) omedelbart den form, som är angifven medelst likheterna (4); i detta fall kan man sa- ledes sätta W = 0 Likheterna (5) angifva då fullständigt rörelsen och banans be- skaffenhet motsvarande det ursprungliga tillståndet. Banan, som den rörliga punkten beskrifver då utvecklings- "processen kan anses afslutad, d. ä. da A antagit det konstanta värdet w,R>, erhåller man genom att integrera likheten (3) sedan i densamma den sista termen blifvit bortlemnad. Man har då: d? SR = al +) l & a = = Vu a?V1 — e?, hvarefter man, genom att kombinera den föregående differential- eqvationen med likheterna (4), erhåller 1 | Moda EN \ x Ua R2yg | (7) l+y= ee) ab u Dre „de der man med c, och c, betecknat tvenne integrationskonstanter. På grund af likheterna (5) och (6) erhåller man vidare, sedan z blifvit utbytt mot +, 1 GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. 3 ne v= Sin Ha + = Cos Id.$ | {1 — e2 Sin 9212 Cos | R? Sin 949 ) — [623 —— 3 TIL — e2 Sin 921} Nu är: Cos Id » Sin I Il — eSin 92}? yı—eSin 92 Sn 1 Co {1 — e2 Sin 92}? 1— ey] = e2 Sin 92° man erhaller derföre, med stöd af dessa formler, 1 + vw = c Sin I — c, Cos I R\®yl — ee Sin 92 fe | | V e? Sir | PESTEN cd och slutligen erhålles på grund af relationen PE ar LO eV följande uttryck VI — e? Sin 92 a Teen ’ REN nen: € SIN I — Ca Cos I + za — e- HIN I | 2 | (1—e2)VI = Sin & mt EFIT 5 RR ——_ — = (1 ÖRA Sin I — c, Cos +) + VI — e? Sin 9? Man inser ögonblickligen, att de bada konstanterna c, och c, ej samtidigt kunna försvinna med mindre än att äfven e är noll; ty om e hade ett ändligt värde under det man förutsatte de bada konstanterna lika med noll, så erhölle man ett konstant | värde för », hvilket vore orimligt. Men den ena af dessa kon- | stanter kan göras lika med noll, hvarigenom man i sjelfva verket ej gör annat än bestämmer nollpunkten för vinkeln I. De föregaende uttrycken antaga en väsentligt enklare form, | om man först och främst sätter ÖFVERSIGT AFP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 95. 13 1 ov 0? EN ( e Int el) samt 1 stället för vinkeln 9 inför en annan f, definierad medelst likheterna 5 Cos I Cos 7 = 2 = | VI — e? Sin 9? TRO Ti . SÅGA 1 — ee? Sin SI SIN fä Y TO VI — e? Sin 92 Af dessa följa omvändt: VI — e? VI — e? Sin 9? VI — e? Cos f? = VI — e2 Cos f 20 Sin f VI — e? Cos f? = Cos I = Sin $ och slutligen: VI — e? ANG 1 —e? Cosf? df 3 Då vi nu införa fi stället för 9 och derjemte beteckna (8) a — =) » sa eifver oss det föregående uttrycket för », sedan vi i det- samma bortlemnat den med konstanten c, multiplicerade termen, 1— ee Yo © ae och pa samma sätt befinnes: e? Sin 9? + Cos 9 Il — I + W= Sr =) I +» Cos f 1 NG VI — e? Cos f? VI — e? i Vi erinra oss nu relationen emellan dt och dr, den vi äfven - 14 GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. kunna skrifva — d$ m Vu,dt = (I + w)2 > : | ; | införes här värdet af I + w samt ersättes d) medelst df, sa erhalles: | CE av” (1—e?)idf Yu,dt = | | — Y R/ (1 + 2 Cos f)” Ur detta uttryck eliminera vi a med stöd af likheten (8). Denna ger oss först och främst: Va 1p3 a2 75% je — at Re hvarmed sedan erhålles - och insätta vi k? i stället för u,R3, sa befinnes 1 Halva kVI „, je (1—e2)3df | a (EROS (10) Slutligen finna vi: | aan Se r Cos f 1 +nCosf a(l — e?) Sin f = 1 7? Ss I 1+nCosf m (11) Likheterna (9), (10) och (11) öfverga ögonblickligen till de bekanta relationerna, som gälla för rörelsen i en Keplersk el- | lips, om man i stället för likheten (8) uppställer följande: 5 S a (RNE (12) all — 7?) = all— e?) R och denna likhet eger, såsom vi skola finna, äfven i det‘all- männare fallet, da A successive växer från noll till u,R?, sin | giltighet. ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 15 På den beträdda vägen skulle det allmänna problemet kunna lösas medelst successiva approximationer, men jag föredrar att söka denna lösning direkt ur likheterna (1). Dels synes det nämligen önskvärdt att på en ny väg aterfinna den vigtiga re- lationen (12), dels torde framställningen af undersökningens gång vinna på att bli anknuten till bekanta formler och beteckningar. Ur likheterna (1) erhålla vi först och främst på bekant sätt följande integral: der Ve betecknar en absolut integrationskonstant. Sättes: ont: PEPPRA sa erhålles denna integral under formen dv id Ve (13) == I enlighet med ett i afhandlingen »Ueber die Bahn eines materiellen Punktes etc.»!) p. 7 anfördt resultat, kan c uttryckas medelst den största och den minsta radius-vektor; betecknas dessa med r, och »,, har man: A | Ar D D 172 = lo — rf + ——; e Tl en och detta uttryck har alltid ett oföränderligt värde. Vi beteckna nu: Tog RAR rn, + NN / 7, = all + n) r, —_a(l—n) Då origo sammanfaller med ellipsens ena brännpunkt, be- tecknar »; ellipsens excentricitet, men da origo sammanfaller med medelpunkten, såsom fallet är, da A=0, har man ') K. Vet. Akad. Handlingar, Bd 17. 16 GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. no mal: och i denna händelse gäller äfven uttrycket c = tuza (1 — e?) Om åter A= uw,R?, finner man: ce = aß] — 7°); och da båda dessa värden af c jemföras, återfinner man rela- tionen (12). Med stöd af likh. (13) erhåller man ur likheterna (1) den följande: ß (EP & 1 NS; (14) We Aa} i och ehuru vi visserligen icke kunna ange den absoluta integralen till denna likhet under en ändlig form, sa tjenar oss densamma dock till utgångspunkt för vinnandet af ett approximatift re- sultat. Anses A såsom konstant, ger oss ofvanstäende likhet dr\ Die 2A der H betecknar en relativ integrationskonstant, hvars allmänna uttryck är 1dA 1 | „dA (16) H=h + + nf dt "i hvilket Ah betecknar en absolut konstant. För ögonblicket kunna vi icke vinna något vidare resultat ur detta uttryck, emedan » ännu icke är känd såsom funktion af t, men vi äro dock i tillfälle att ange specialvärden af H, gällande för den händelse att A har ett konstant värde. I enlighet med hvad som finnes anfördt i afhahdlingen »Ueber die Bahn etc.» gälla följande uttryck, det förra i händelse A —= 0, det senare då A Moas fö = u,a?(2 — e?) \ (17) ie Br — | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 17 Ur likheten (14) måste vi nu söka att bestämma r, dervid hvarje utveckling efter potenser af tiden bör undvikas. Denna likhet erhålla vi under en, för värt ändamal lämpligare form, om vi införa v sasom oberoende föränderlig. Derefter addera . o . , / vi på hvardera sidan om likhetstecknet termen enden: y be- r tecknar en till var disposition stående qvantitet. Resultatet af dessa operationer blir: del FRONTER fl ae | rå RS NN I I denna likhet inför jag, efter att hafva multiplicerat densamma med en ännu obestämd konstant faktor p, slutligen en obero- ende föränderlig > i stället för v, i det jag fastställer rela- tionen: do! "77 Härigenom erhälles: die p waere yo, äl 73 \| aan. 1% Al c (5) 5 pr Bi a | 21 +ydads 3 | ; ß 9 På grund af denna likhet sluta vi att E kan uttryckas medelst formeln (18) ET = L + 9, Cos I + g, Sin I, Pos od återstår oss att bestämma. Vi kunna dervid fastställa en sådan relation emellan q, och &,, att den senare af dessa funktioner alltid bibehållar ett värde af en högre storleksordning än 9: 1 o .. » 2 . .. ® ALT o . » . Då nu värdet af £ införes i den föregående differential- 2 eqvationen, så erhålles medelst utveckling efter potenserna af Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 5. 2 18 GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. 2 och = ett resultat, af hvilket jag utsätter endast följande termer: a 3 3 a N PERS ED y A p a2) Be) I + | ca. a (1 En) per ANM en) DI Rue | Y\y ; un zz Å 35 ena Ta) bj ic ) + fp, Sin Hj SE BIER ad DRIREE y dö dy a — q, Sin I + q, Cos , De tre, till vårt förfogande stående qvantiteterna L, y och p bestämma vi nu först och främst sålunda att följande lik- heter bli satisfierade: Me usp"pi pÅ p? a | at NE Ro DE och derjemte fastställa vi, att Z antar värdet 1 då A för- svinner. Härigenom bestämmes p, och vi erhålla ar Da NT En u,(l v 39!) insättes här värdet: c = wall — e?), a eR Pp = VE Il + 37 så befinnes ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 19 Då A=0 erhålla vi derjemte ur den andra af likheterna (20), om vi nämligen bortlemna den af qi beroende termen, hvilken för öfrigt i sjelfva verket skulle bortfalla vid en längre fortsatt utveckling, y=3 Resultatet af denna analys är säledes | | — e? "Vz - Sal de er um så erhålles a Pr 107 0 RI SAN 1,2 ET gal=ltde (COS 20: db Goos i öfverensstämmelse med det resultat, som erhålles på direkt väg. Emellan funktionerna «&q, och q, måste ännu en relation fastställas, förutan hvilken de ej äro fullt bestämda. Vi sätta då: dL „dp dpa 2 Sg Cos I + 15 Sin I (21) Da och erhålla, pa grund af denna och föregående bestämningar, ur likheten (19); +? = 1 Di ins N a: = /b—5 = IB, ne py Sin I + g, Cos 9) Men da man å andra sidan har Ei Ne dpa 0, IPa 9. wien 7 SNI + 005, sa vinner man följande resultat: id, 1 + yd9 (23) Fi sing —‘ Br Ce — Sins + gs Cos I) 20 ° ° GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. . Ur likheterna (21) och (23) erhålles nu, då endast de ter- mer bibehällas, som icke äro multiplicerade med nägon trigono- metrisk funktion af %, al ER ae Y dygn dig NE hvilka leda till" följande resultat, der c, och ce, beteckna inte- grationskonstanter, (24) \ Man inser lätt, att dessa konstanter kunna väljas sålunda, att den ena af dem försvinner. Låta vi då c, vara lika med b ro noll, samt erinra vi oss, att y = 3 och 9, = 4e? samtidigt med det, att A =0, så erhålles för ce uttrycket: u vs 2 - Cr 6 Da A antar värdet uR3, erhålles ur den första af lik- heterna (20): I pi? I r 9 eller ) C 5 = usR? TE a(l Zr 7°) Den andra af likheterna (20) ger oss nu: y = 0, hvaraf omedel- bart följer: Vi erhålla härmed: ÖLVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. KONTRA Dr (CA a, 2 it ne R oa pa grund hvaraf man inser att följande relation mäste ega rum: 95 OL. IRA (25) N = Detta resultat innebär, i likhet med relationen (12) en sats af väsentlig betydelse för bedömandet af kosmologiska frågor. Man inser pa grund af densamma, hvarföre excentriciteterna i allmänhet äro mycket små inom solsystemet, och likheten (12) lär oss derjemte, att en ursprungligen betydlig excentricitet har till följd en förminskning af halfva stora axeln, oafsedt den, [a \® Ke som beror på faktorn (7) . De största excentriciteterna böra R derföre nu förekomma hos banor af mindre dimensioner, men deremot icke hos de aflägsnare planeternas banor. Det resultat, vi i det föregående vunnit i afseende på ex- centriciteternas förminskning under utvecklingsprocessens förlopp, kan lätt återfinnas med stöd af likheterna (15) och (16). Om man nämligen i den senare insätter värdet af r i enlighet med likh. (18), så vinner man uttryck, hvilka i anseende till den genom den första af likheterna (20) gifna relationen emellan L och A kunna integreras. Insätter man derefter i likh. (15) de tvenne värdena af 7, som motsvara A=0 och A = u,R?, eller jemför man dem med uttrycken (17), sa vinnes efter nagra reduktioner, dem vi dock här utelemna, den ifragavarande satsen, nämligen att » är direkt proportionel mot produkten af e? med ee: Ur likheten (2) erhöllo vi a=a'R! Medelst denna formel kan man beräkna de ursprungliga relativa medelafständen, d. v. s. deras absoluta värden, multiplicerade 22 GYLDEN, OM PLANETSYSTEMETS UTBILDNING. med den obekanta, men för alla planeter gemensamma faktorn R'. Man vinner sålunda en ungefärlig föreställning om planet- systemets anordning vid den tidpunkt, da ännu inga större mas- sor voro koncentrerade i systemets centrum; detta dock natur- ligtvis endast för så vidt här antagna förutsättningar äro riktiga, nämligen att planeterna utbildats samtidigt med solen, men ej blifvit afskiljda från denna under dess koncentrationsprocess. Följande «a-värden har jag sålunda funnit, dervid enheten an- tagits 10 gånger sa stor som jordens medelafstånd från solen. a dur 3 ; Merkurius 0,443 x KR Venus 0,519 » » Jorden 0,562» » Mars 0,625 » » Jupiter 0,350 Du) Saturnus (0,988 » » Uranus en > Neptunus 1,322 » » Differenserna emellan dessa afstand förete nu ej nagon lag- ‚bundenhet, liknande den, som för planeternas nuvarande an- ordning blifvit angifven af TITIUS. Deremot synas dessa diffe- renser sönderfalla i tvenne grupper. Det är nämligen: u Afständet emellan Venus och Merkurius: 0,076 x BR" » » Jorden » Venus: 0,043 » » » » Mars » Jorden: 0,063 » » » » Jupiter » Mars: 0,225 » » » » Saturnus » Jupiter: 0,138 » » » > Uranus » Saturnus: (O,1so DE» = » » Neptunus » Uranus: 0,145 » » Den första och vigtigaste slutsats man kan draga ur de anförda siffrorna, är den, att planeterna ursprungligen varit relatift mer sammanträngda än de nu äro det. Planetsystemet maste då åt en äskådare i stort afständ hafva visat en anblick liknande den, vi erhålla genom att betrakta t. ex. ringtöcknet ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 23 i Lyran; vid ett senare stadium har planetsystemets utseende möjligen kunnat jemföras med den hos spiraltöcknet i Jagt- hundarna. Vårt solsystem har således, om våra förutsättningar för öfrigt äro riktiga, vid en längt aflägsen tidpunkt af dess tillvaro till en väsentlig del utgjorts af en ringformig förtätning i den allmänna töckenmassan. Vill man i den omständighet, att ofvan anförda differenser synas sönderfalla i tvenne grupper, se en antydan om någon tidigare egendomlighet, så kunde man möjligen tillåta sig den förmodan, att ringen varit tudelad, såsom hos Saturnus, samt att de små planeterna uppstått ur det relatift mörka partiet emellan de mer lysande ringarna. Den föreställningen att planeterna ursprungligen varit upp- lösta i ringar, äfven om dessa icke uppstått såsom LAPLACE antagit, har man svärt att uppgifva. Dels tenderar ett kosmiskt moln, som inkommer i ett system af den beskaffenhet, vi tänkt oss hafva varit planetsystemets ursprungliga, att uttänjas till en ring, dels hafva vi i de ring- och i synnerhet i de spiralformiga töcknen allt för många bevis på förekomsten af sådana former vid de kosmiska processerna, att vi ej skulle finna anledning nog att förutsätta denna form äfven hafva förekommit under utvecklingsprocessen af värt eget planetsystem. 24 .. Skänker till Vetenskaps-Akademiens. Bibliothek. (Forts. frän sid. 4.) N Från K. K. Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. Verhandlungen, Bd 33. v. PELZELN, A. Brasilische Säugethiere. Wien 1883. 8:0. Frän Hr John Gray i Hagley. Transactions & proceedings of the Dudley & Midland Geological Society, Vol. 1: 1—4; 2: 5—8; 3: 1—5; 4: 1. Dudley 1862 = 1830. 8:0. FRE Från Hr Lektor A. P: Winslow i Göteborg. BILLOT, C. Annotations å la flore de France & d’ Allemagne. Ha- guenau 1855. 8:0. Från Författarne. NYMAN, C. F. Non floree Europe, Suppl. 1. Örebro 1884. 8:0. Ve, C. A. Sveriges, Norges, Danmarks och Finlands land- och Sötvabtensmollusker nenn. Sthm 1884. S8:o. - GROSHANS, J. A. Ein neues Gesetz analog dem Gesetz von Avo- gadro. Lpz. 1882. 8:0. — - Ueber wässerige Lösungen . . . Ib. 1884. S8:o. Hanwon, A. Etude sur les eaux potables et le plomb. Paris 1884. 12:0. V. Hosngunamr F. Das kk. Hof-Mineraliencabinet in Wien. Wien 1884. 4:0. Swrecıeks, H. Zur Entwickelung der Bartholinischen Druse. Stuttg. 1883. 4:0. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1834. N:o 5. c Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 94. Om klorkolsyreeters inverkan på amidooxypro- pylbenzoösyra. Af ÖSKAR WIDMAN. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Om amidooxypropylbenzoösyra kokas med ättiksyreanhydrid, uppstår, såsom jag i en föregående uppsats!) visat, en bas be- nämd metylkumazonsyra. I full analogi med denna reaktion bil- das den med metylkumazonsyran analoga föreningen etenylami- dofenol, om ortoamidofenol behandlas med ättiksyreanhydrid. Nu har GRÖNVIK 1875?) behandlat ortoamidofenol med klorkolsyreeter och därvid erhållit en oxyfenyluretan HO.C,H,. NH. COOCAH-, hvilken vid destillation afgaf alkohol och öfvergick i en förening, som han uppfattar sasom »oxykarbanil» HO . CH, . NCO, men hvilken dock, såsom KALCKHOFF?) nyligen påvisat, otvifvelak- tigt är att betrakta såsom en »oxykarbamidofenol» VE On, SO 0M. Man borde därför 1 analogi härmed genom amidooxypro- pylbenzoösyrans behandling med klorkolsyreeter kunna erhålla en oxypropylkarboxylfenyluretan C,H,O eo Sm. NE GONG ©.1,.N0s 1) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1883 N:o 7, p. 39. ?) »Om Chlorkolsyreethers inverkan på amidophenol». Helsingfors 1875. 3) Ber. d. D. ch. Gesellsch. XVI 1828. 26 WIDMAN, KLORKOLSYREETER PÅ AMIDOOXYPROPYLBENZOESYRA. som sedan genom lämplig behandling borde kunna öfverföras i oxykumazonsyra x | 9% 20 RN SENOR HOCO . C,H, 3 | ST . OH visserligen icke genom destillation, då därvid fara är, att både karboxylgruppen och oxypropylgruppen skulle sönderdelas, men möjligen genom behandling med saltsyra enligt eqvationen: CH, NO, = C,,H,, NO, + C.H.OH. I detta syfte har jag undersökt klorkolsyreeters inverkan på amidooxypropylbenzoösyran och anhåller att i det följande fa meddela de därvid erhållna resultaten. Det har därvid visat sig, att oxypropylkarboxylfenyluretan vid inverkan af klorväte icke öfvergår i oxykumazonsyra, såsom man kunde vänta icke blott på grund af nyssnämnda analogi . med oxyfenyluretan, utan ock på grund af analogi med aceta- midooxypropylbenzoösyra, hvilken mycket lätt ger metylkumazon- :syra vid behandling med saltsyra: (CE U): 3 SCREEN Ö | pr OH 0 NG NR HOCO . CH, de NH. COCH, NZ ae acetamidooxypropylbenzoösyra, metylkumazonsyra, Di „ge Jada $ | „>00 | BO | HOCO.C,H, vs HOCO CHE 217° EU RE | oxypropylkarboxylfenyluretan, (oxykumazonsyra). Reaktionen förlöper i sjelfva verket så, att väl klorvätet afspaltar en molekyl alkohol men ej ur 1 utan ur 2 molekyler ÖFVERSIGD AL K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 27 uretan sa, att i första rummet en diowypropyldikarbowyldifenyl- allofänsyrecetyleter bildas: onen, 0. NHCO OC, H, HOCO . C,11,< Son COOG,I, HOCO CH, a (00 CATTOTE Bo oe el OO 0,H,0 Genom fortsatt inverkan af klorvätesyra pa denna upptages I molekyl vatten, under det att kolsyra och alkohol afspaltas och reaktionen ger ett diowypropyldikarbosyldifenylurinämne: oe. R0C0> ls =NHN oo + H,O = u G,1,0 E ER g>CH,— NC00G,H, 0: HÖRNET 0.00, ORO nn. H, NH Oxypropylkarboxylfenyluretan C,,H,;NO,. Om ren amidooxypropylbenzoösyra öfvergjutes med ett öfver- skott af klorkolsyreeter, inträffar ingen synbar reaktion, icke ens vid närvaro af zinkgrått. Uppvärmes blandningen några ögon- blick, stelnar den snart, men icke ens då utvecklas något klor- väte, åtminstone är ej klorväteutvecklingen tydlig. Lemnas emellertid den stelnade massan i hvila åtskilliga timmar, tills öfverskottet af klorkolsyreeter bortgått genom frivillig afdunst- ning, kan produkten förarbetas på uretanen. äfter flere fåfänga försök att rena substansen, visade det sig slutligen gå särdeles lätt genom omkristalliseringar ur vanlig 50 proc. ättiksyra. Efter tvenne omkristalliseringar är substansen fullt ren. Utbytet blir på detta sätt ganska tillfredsställande, 28 WIDMAN, KLORKOLSYREETER PÅ AMIDOOXYPROPYLBENZOESYRA. Beräknadt. Funnet. Os 156 58,43 58,42 EI kg 6,36 6,74 N 14 5,24 5,67 0. 30 29,97 — 267. 100,00. Föreningen kristalliserar ur en ättiksyrelösning vid afsval- ning i vackra, färglösa, platta nålar eller prismer med tillspet- sade ändar, hvilka smälta vid 167” C. under stark gasutveck- ling och därefter stelna glasigt. Den är lättlöslig i kokande ättiksyra, svårlöslig i kall.. I vatten löses den mycket svårt vid kokning under afskiljande af en olja. Efter flere dagars tid af- sätter lösningen, som genast vid afsvalningen blir mjölkig, otyd- ligt utvecklade kristaller. I saltsyra är föreningen olöslig. Ehuru ingen tydlig klorväteutveckling visade sig vid för- eningens bildning, kan man väl dock ej underlåta att antaga, att reaktionen försiggått enligt följande eqvation: C.H110;-NH, + Cl.COOC,H, = HCI + C, ‚E,10,.NH.C00GH: Dioxypropyldikarboxyldifenylallofansyreetyleter. C,H,O HOCO= Ce NEN Hd N-000C,H, Då jag i början på grund af uteblifven klorväteutveckling antog, att klorkolsyreeter ej vid eterns kokpunkt reagerade på amidooxypropylbenzoösyra, lät jag de båda ämnena inverka på hvarandra i tillsmält rör. Detta ledde till upptäckt af förelig- gande kropp. ; Amidosyran upphettades med ett öfverskott af klorkolsyre- eter under 2 timmars tid vid 120—130° C. Vid rörets öpp- nande visade sig starkt tryck och klorväte utrusade i mängd. Reaktionsmassan blandades med vatten och blandningen afdun- stades till torrhet på vattenbad. Detta upprepades, tills all klorkolsyreeter var fördrifven. Härvid återstod en fast kropp, som ej smälte under 300” C. och var mycket tröglöst i alkohol ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 29 och så godt som olöslig i benzol och de flesta vanliga lösnings- medel. Substansen utkokades med mycket vatten för att bort- skaffa möjligen närvarande, däri lösliga biprodukter, sason t. ex. klorvätesyradt salt af amidopropenylbenzoösyra. Vid en bered- ning renades substansen genom tvenne omkristalliseringar ur al- kohol, hvarur den afskilde sig mycket trögt i sma otydliga kri- staller; vid en annan genom omkristalliseringar ur kokande ättiksyra, hvarur den likaledes kristalliserar mycket langsamt. Analys 1 är utförd på preparat från den förra, analys 2 på preparat från den senare beredningen. Beräknadt. 1. Funnet. A Hs; 28 5,74 5,98 5,90 N, 28 5,74 = — O, 144 29,51 — — 488. 100,00. Föreningen kristalliserar långsamt ur ättiksyra i vackra, glänsande taflor, hvilka icke smälta under 300” C. Vid star- kare upphettning smälter kroppen under stark gasutveckling och stelnar vid afsvalning i kristaller. Föreningen är lättlöslig i kokande isättika och till och med i kokande 50 proc. ättiksyra, är mycket tröglöst i alkohol, så godt som olöslig i benzol och andra lösningsmedel. I kalilut löses föreningen och utfaller för saltsyra såsom en hvit fällning, hvilken löses trögt i eter. I utspädd svafvelsyra och saltsyra är den olöslig, till och med vid kokning. TI koncentrerad svafvelsyra löses den ganska lätt och vatten utfäller ur lösningen en kropp, som är lättlöslig i ry- kande saltsyra, isynnerhet vid uppvärmning, och håller sig löst äfven vid afsvalning. Samma kropp löses äfven i vanlig salt- syra vid kokning och ur denna lösning utkristalliserar den vid afsvalning i mycket små korta prismer, liknande följande för- ening och förmodligen identisk med densamma. Allofansyrederivatet påverkas ej af salpetersyrlighet i vat- tenlösning, ej ens vid kokning. 30 WIDMAN, KLORKOLSYREETER PÅ AMIDOOXYPROPYLBENZORSYRA. Dioxypropyldikarboxyldifenylurinänmne. C,H,0 C,H,O 1000 > CB: — NH -— CO — NH — GH, = > , 4 i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 5. Stockholm. Växtmikrokemiska studier. Af P. G. E. THEORIN. [Meddeladt den 14 Maj 1884. ] Glycosider och isynnerhet garfsyra förekomma hos många växter och ofta i stor mängd. Men var kunskap om dem mä- ste sägas vara åtminstone ofullständig. Författaren har under ett par år studerat några bland sagde ämnen och ett par andra hos några vedväxter. Fastän undersökningarna ej äro så om- fattande, de bort och kunnat vara, publicerar författaren dem ändock, ty han behöfver pausera något och få en öfverblick, öf- ver hvad han förnummit. Med det sagda vill författaren hafva tillkännagifvit, att hans studier öfver förut nämda ämnen huf- vudsakligen måste betraktas såsom ett föregående meddelande, och att han anser sig berättigad till fortsatt behandling af det valda themat. Jag öfvergår nu till en framställning af mina undersöknin- gar och skall redogöra för hvarje särskild växtart och för hvarje hos denna studeradt ämne för sig, under det jag der och hvar inflickar de reflexioner, jag med anledning af det undersökta ämnet gjort, och de litteraturhänvisningar, som kunna vara be- höfliga. Populus candieans Ait. De använda exemplaren voro medelmåttigt stora träd, som odlas vid Falun. 52 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. Populin inclusive salicin. Enligt allas sammanstämmande omdömen, såsom EBERMAYERS!), HUSEMANN-HILGERS’?), DRA- GENDORFFS?), BEHRENS'?) m. fl., är concentrerad svafvelsyra det förnämsta mikroskopiska reagenset på dessa ämnen. Välär den röda färg, hvarmed populin löses i svafvelsyra mörkare än den, som tillkommer salicin vid detta tillfälle. Men hos växten beror styrkan af den af syran frambragta röda färgen äfven på mängden, i hvilken endera eller bådadera af dessa ämnen finnas i de särskilda växtdelarna, liksom ock en mörk färg, som anty- der stor procent populin, ej utesluter möjligheten af salicins när- varo på samma ställe, hvadan det är omöjligt att med svafvel- syra vid mikroanalys kunna afgöra, om ensamt populin eller en- samt salicin eller båda tillsammans uppträda i en viss växtdel. När svafvelsyra åstadkommer röd färg i en växtdel hos Popu- lus candicans, säger jag derföre blott, att der fins populin, lem- nande oafgjordt, om och huru mycket salicin der kan finnas in- blandadt >). | | Ej heller kan man pa beskaffenheten af de ämnen, som uppstä, när svafvelsyra®) en tid inverkat pa preparatet och in- 1) Physiologische Chemie der Pflanzen, Berlin 1882. 2) Die Pflanzenstoffe, Berlin 1882. 3) Die Analyse von Pflanzen und Pflanzentheilen, Göttingen 1882. *) Hilfsbuch zur Ausführung mikroskopischer Untersuchungen, Braunschweig 1883. 5) För att hindra det störande inflytande på färgen, som från barken, härdba- stet eller veden utöfvas, då svafvelsyra träffar en växtdel, har jag ofta lagt flere snitt, flere från smalare (omkring 8) och färre från tjockare växtdelar, i vatten mellan objekt- och täckglasen samt låtit så mycket vatten afdun- sta, som det velat vid vanlig rumstemperatur, hvarefter en större eller min- ‚dre qvantitet seg substans, hvari ett i alkohol ej lösbart ämne, en gummiart finnes i mängd, återstår vid ena täckglaskanten. Svafvelsyra ger åt denna, om deri förekommande populin och salicin genom obetydligare sönderdelning ej gjort substansen för mörk, en färg, hvars nyance är lättare att bestämma, än då svafvelsyra inverkar direkt på växtdelen. Ofta har det visat sig, att svafvel- syra har färgat växtdelen och derifrån hemtadt extrakt lika röda, så att den i extraktet frambragta färgen kan temligen noga lära oss mängden af de sagda ämnena i en växtdel. Då jag i det följande omtalar färgen, som svaf- velsyra gör i en på detta sätt erhållen substans, säger jag blott, att vatten- extraktet färgas så eller så. 5) Då det i det följande talas om svafvelsyra utan vidare, menas alltid den concentrerade af 1,81 å 1,83 eg. v. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 53 tagit vatten, skilja populin och saliein at, ty alltid bildas först ett rödare slemmigt ämne och sedan ett ljusare med fällnings- natur (rutilin). Jernklorid ger åt salicin en brun färg (HUSEMANN-HIL- GERS |. c., förf.!) men färgar sannolikt äfven populin med en något ljusare brun färg, sa att den lika litet som svafvelsyra kan lära oss, om det i en cell finnes endast populin eller endast salicin eller bada tillsammans. Först skall jag skildra populins förekomst i skilda delar af detta träd efter löffällningen. Då fins populin i stor mängd i spetsknoppen och den närmast honom belägna delen af gren- stammen. Denna är på detta ställe så tjock och uppsväld, att ett tvärsnitt ur stammen omedelbart nedanför spetsknoppen, jem- fördt med ett sådant från sista arsförlängningens smalaste del, ofta har en mer än 3 gånger så stor area som det senare. Som sagde uppsvällning dertill har små bastknippen och en smal ved- ring, är lätt att förstå, att det här skall finnas utrymme för en stor mängd cellinnehåll, i hvilket populin säkerligen utgör en ej ringa procent. De af NÄGELI och SCHWENDENER?) omtalade garfsyradropparne, omslutne af en fällningsmembran, finnas i ett stort antal af uppsvällningens celler. Den bruna färg, som jern- klorid framkallar hos dessa droppar, och som af NÄGELI säges tyda på en annan substans än garfsyra, härrör alldeles säkert från i dropparna inblandade salicin och populin, ty då svafvel- syra mer långsamt far inverka, sasom om man lägger torra snitt mellan objekt- och täckglasen och sedan placerar en droppe svafvelsyra vid täckglaskanten, antaga garfsyradropparna en röd färg, när svafvelsyran hunnit framtränga till dem. I ett särde- les stort antal af cellerna hos stamspetsens uppsvällning finnas kalciumoxalatkristalldruser, hvilka äro omgifna med ett slemmigt, något grynigt ämne, som innehåller ganska mycket populin. De dropp- och drusförande cellerna äro på ett ordinärt tvärsnitt från stamändans uppsvällning många, ja knappt räkneliga, men ända 1) Öfversigten af Kongl. Vet.-Akad. Handl., 1882. 2) Das Mikroskop, Leipzig 1877. 54 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. finnes populin i ännu andra celler på detta ställe, fast dess mängd i dem är jemförelsevis obetydlig. Utom härdbastets, xylemknippets och korkens celler är således nästan hvarje af grenspetsens celler försedd med populin. Också är den röda färg, som svafvelsyra frambringar!) i härvarande uppsvällning, särdeles intensiv, och jag känner ingen del af hela växten, hvar- est rödfärgningen är starkare om ej hos det i knoppen inne- slutna secretet. I bladknoppen frambringar svafvelsyra en stark röd färg hos stammen och fjällen, men hos bladen, hvarest po- pulin hufvudsakligen förekommer i subepidermoidalcellerna, en något ljusare. Ofta nämda uppsvällning 1 grenspetsen afsmal- nar från knoppbasen nedåt och har på sin öfre del flere och minst 2 eller 3 bladärr. Redan 9 m.m. från knoppbasen har gre- nen sin vanliga tjocklek. På sådana ställen äro dropp- och drusförande celler många gånger färre, än de voro i uppsväll- ningen. Blott i en ringa del af den smala grendelens märg eller närmast intill veden rödfärgar svafvelsyra, och äfven i dess bark betydligt svagare än i stamspetsens. Utom bladärren på spets- uppsvällningen finnas utefter arsgrenen flere eller färre andra. Dessa senare stå i samband med en ensidig uppsvällning, d. v. s. afståndet från märgens?) periferi till växtytan är midt för det. ställe, der uppsvällningen är störst, många gånger längre än samma afstånd 180 grader derifrån. Den ensidiga uppsvällnin- gen är upptill begränsad af ett plan, som gränsar till det snedt nedåt sluttande bladärret. I regeln sitter på planet en blad- eller blomknopp. Vid dennas första utväxning på den gröna grenen är uppsvällningen betydligt mindre, och denna senare till- tager i omfång, samtidigt med det att den omsider flere m.m. långa knoppen får sin före öfvervintringen vanliga storlek. Skulle någon gång vid bladärret en knopp saknas, finnes ej hel- ler planet ofvanpå den ensidiga uppsvällningen, utan bladbasens sneda vidfästningsyta träffar sjelfva grenen. De olika ensidiga 1) Alltid menas svafvelsyrans inverkan på snitt mellan objekt- och täckglas, studerad vid svag eller medelmåttig förstoring, då intet särskildt säges. ”) Märgen såsom rund skifva utan medräkning af den till uppsvällningen fram- kilande delen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 55 uppsvällningarna vetta at flera olika håll, och de yngre grenarne äro ziezagformigt böjda. Dessa uppsvällningar äro, äfven om någon gång en knopp der saknas, försedda med ett stort antal dropp- och drusförande celler, och styrkan hos den röda färg, som svafvelsyra frambringar hos snitt från dem, är obetydligt om” något mindre intensiv än styrkan hos den färg, som i spets- uppsvällningen alstras. Deremot äro dropp- och drusförande celler betydligt färre och den röda färgen med svafvelsyra sva- gare i barken på andra sidan märgen eller 180 grader från blad- ärrets midt. Uti blomknoppen färgas hängestammen af svafvelsyra myc- ket röd eller ungefär med samma styrka som bladknoppstammen. Knoppfjällen innehålla populin, hvaremot blommans delar tyc- kas sakna detta ämne. Undersöka vi sedan näst föregående (= andra) arsförläng- nings spets, finna vi der nästan lika mycket populin som 1 den sistas, i den tredjes så mycket som i den andras och i den fjer- des föga mindre. Härvid är att märka, att större och större delar af märgen bli luftförande, och att hårdbastet såväl som xylemet intaga större och större rum på ett tvärsnitt, hvadan ofvan angifna mått på styrkan af rödfärgning med svafvelsyra afse de delar, som innehålla populin och ej tvärsnittet i dess helhet. På samma sätt tyckes det förhålla sig med rödfärgningen i an- dra, hvarandra motsvarande delar af de olika arsförläng- ningarne. Hos den äldre stammen med skroflig yta förekommer popu- lin endast i de olika vekbastlagren och märgstrålarne men fin- nes der i mängd, såsom den med svafvelsyra frambragta, starka röda färgen utvisar. Hos en något mer än 15 m.m. tjock rot " åstadkom svafvelsyra en svagare röd färg än i nyssnämda stam- bast och i en 30 m.m. tjock rot ungefär en lika stark. När- mare intill och längre ifrån det ställe, der ett rotskott hade sin plats, var rödfärgningen lika stark, men omedelbart intill skot- tet gör svafvelsyra rotväfnaden tydligt mindre röd. 56 THEORIN, VÄXTMIKROREMISKA STUDIER. I rotskotten såväl som i de från stubbe utvuxna grenarna, är efter löffällningen populinhalten olika stor, allt eftersom de börjat utvecklas och nått sin fulla längd tidigt eller sent under vegetationsperioden. I förra händelsen närmar sig styrkan hos den med svafvelsyra frambragta rödfärgningen styrkan hos den- samma i motsvarande delar af de öfre stamgrenarnes årsförläng- ningar. På en sent från en stubbe utvuxen och tidigt bladlös gren utöfvade svafvelsyra i Oktober följande inverkan. Hos tvärsnitt från stammen strax under spetsknoppen blef färgen stark men ljusröd. Redan 6 m.m. der nedom liksom hela gre- nen utefter till närheten af dess bas, med undantag af bla-- dens vidfästningsställen, blef färgen i bastet svagt ljusröd ochi barken knappt något röd, hvilken färgning hos båda efterföljdes af en obetydlig fällning. Tvärsnitt af grenen nära dess bas fingo starkare färg och fällning, af densamma-vid utväxtstället i bast blodröd färg och stark fällning samt i barken båda sva- gare och inne i stubben blodröd färg. Hvilken tid intill nästkommande vegetationsperiods början man än undersöker någon växtdel af Pop. candicans, skall man finna, att den med svafvelsyra frambragta rödfärgningen till- kännager samma populinmängd, som der fans strax efter löf- fällningen. Innan jag redogör för populinhalten hos de på våren och försommaren från trädet utväxande blom-, blad- och stamdelarna, skall jag omtala, hvad inverkan svafvelsyra utöfvat på hängen, blad och rötter, hvilka midt i vintern eller i början af våren framdrifvits ur grenar, stälda i vatten i vanligt boningsrum. Vid inverkan af svafvelsyra blir: i 14,8 m.m. långt: nedre del af stam ljusröd och derpa följande hänge, gulhvitt, mindre betydlig fällning; midten af stam- håller på att men medelmåttigt starkt röd och derpå oenombryta fjäl- — följande starka röda eller rödt rödvioletta len ; anhopningar; i29,7 m.m. 1. hänge: n. d. af stam ljust ljusröd; m. d. först lika, gulhvitt; men, sedan anhopningar bildats, dubbelt så ÖFVERSIGT AP K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 95. 57 151,9 m.m. I. hänge: eulhvitt,utanten- dens att växa; 154,9 m.m. 1. hänge: ljuserönt; 1 16,3 m.m. l. blad: med spets utan- för fjäll, grönt; föga m29,0. m.m. blad: inrulladt med yt- tersta vindningen grön, skifvan 19,3 m.m.; 129,7 m.m. 1. blad: nyss utbredt, skif- van 20,7 mm.; röd som n. d., medan stam i alldeles out- veckladt hänge blir flere ganger rödare; n. d. af stam förblir ofärgad utan spår till röda anhopningar; m. d. med rödaktigt skimmer kring kärlen, annars som n. d.; vid basen, omsluten af fjällen, får stam rödt skimmer utanför kärlen och svaga i röd- brunt stötande anhopningar; vid nedersta blomman får stam något starkare rödt skimmer och starkare anhopningar, än förra; ofvan midten får stammen rödt skim- mer och anhopningar, knappt starkare än vid basen; ljusrödt och derpa följande ljusröda anhop- ningar i flertalet af skaftets celler; skifvan: svagt ljusröd och svaga ljusröda anhop- ningar i mellandelen, ännu blekare färg och ännu otydligare anhopningar i spetsen. Ett 8,9 m.m. 1., alldeles inneslutet blad far ganska stark röd färg och ganska betyd- liga anhopningar; skaft: tydligt rödt och sådana anhopningar; skifva: m. d. smutsigt men tydligt röd, starkare än i 16,3 m.m., och starkare rödt rödvioletta anhopningar än i detta; spets: ytterligt svagt röd och obetydliga ljusrödt rödvioletta anhopningar, som, om täckglas ej palägges, genast äro ganska ljusa; skaft: ljusrödt, svagare rödt rödvioletta an- hopningar än 1 25,2 m.m.; skifva: n. d. färg och anhopningar som förras mellandel; m. d. stark och röd färg och starka rödt röd- violetta anhopningar; spets knappt röd färg och svaga r. r.v. anhopningar; tillhörande stam liksom skaft hos 25,2 m.m. ; 58 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. i blad,somen vecka: skaft: 17,8 m.m., ganska stark röd färg; varit utbredt och skifva: 29,7 m.m., ganska stark röd färg blifvit rent grönt; och ganska betydliga anhopningar; till- hörande stam blir rödare än förra; i rot, hvars spets: ljusröd så langt från veden, som grenens hunnit någotutan- bastknippen räcka; stammens kringliggande för grenbarken; bast och bark ganska röda; i 5,9 m.m. 1. rot: ljusröd färg i snitt längs med kärlen, ingen eller svag i de yttre cellerna; färgen blir se- dan smutsröd eller r. r.v.; spets ständigt ljusröd; rot innanför grenytan och derutan- för lika röd; rots röda färg mycket sva- gare än den kringliggande barkens; i 59,4 m.m. 1. rot: ljusröd innanför grenyta, derutanför knappt röd utom i spetsen, der en oföränderlig röd färg uppträder. I sammanhang med ofvanstående bör jag omtala, att hos - ett 50,5 m.m. 1., ej utvuxet hänge, som i rum utdrifvits från kraftiga grenar i medio af April, populinhalten i hängestammen var något större än hos det förut nämda ljusgröna hängets, medan hos ett annat hänge från samma gren, hvilket blifvit fullvuxet och 83,1 m.m. 1., stammens nedre del genom svafvel- syra ej alls blef röd, samt dess mellandel fick svag om någon röd färg och helt obetydliga anhopningar. Ju längre fram på våren man framdrifver ett hänge, desto längre blir det, och oberoende af hängets längd inträffar det då, att i hängestammar som ej nått sin fulla längd, svafvelsyra frambringar tydlig röd färg, hvaremot i hängestammar, som utvuxit och lätt lossna, denna syra gör en svag om någon färg. De hängen, som utväxa på trädet, blifva i jemförelse med de förut omtalade betydligt långa, vanligtvis 163,3 m.m. Vat- tenextrakt såväl som snitt från ett sådant, som ännu ej alldeles nått sin fulla längd, färgades af svafvelsyra ljusröda och från den fullvuxna hängestammen ungefär lika röda. Båda voro de grönare än de hängen, som utdrifvits från vattenstäld gren. Strax då fruk- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 59 ten börjar utvecklas, blir vattenextraktet fran fruktväggen af svafvelsyra rödt, men en vecka senare blef ett sådant färglöst. Hos en grön stamförlängning med 6 blad gör svafvelsyra i tvärsnittet genom ett af de mellersta förlängda internodierna barken ljusröd och märgen smutsigt ljusröd och frambringar hos det korta, nyss fullvuxna ungefär likadan färg. I vattenextraktet från ett af de långa mellersta stamleden gör svafvelsyra ljusröd färg, men i ett sådant från ärsförlängningens nedersta del en starkare röd. Vattenextrakt från skifvan till ett bland de nedre utvuxna af ofvan nämda 6 blad färgas af svafvelsyra rödt och från dettas skaft något ljusare, än det som hemtats från tillhörande stam. Annu i slutet af Augusti framkallar svafvelsyra i både skaft och skifva en röd eller ljusröd färg. Längre fram eller i slutet af September blir färgen isynnerhet i vattenextraktet svagare röd från alla delar af bladet, och ett från det gula bladets skifva hemtadt extrakt får af svafvelsyra blott ett rödt skimmer och från dettas skaft en svag om än tydligare röd färg. I vatten- extrakt från en i början af Juni fotslång, naturligtvis ännu grön och från stubbe utvuxen grens olika delar inverkar svafvelsyra på följande sätt. I extraktet från nedersta bladets både skifva och skaft blir det röd färg, från stammen 44,5 m.m. dernedom stark röd färg, från stammen strax invid bladet samma färg som i dettas, från åttonde bladet nedifrån svagare röd färg än hos det nederstas, från stammen strax ofvan om detta svag ljusröd färg och från den inom stubben befintliga delen af skottet stark röd färg. Med ledning af det hittills omtalade såväl som af några jernkloridreaktioner, som samtidigt meddelas, skall jag yttra några ord om följande 3 frågor. 1. Bildas populin inclus. salicin regressivt eller progres- "sivt? Först och främst får jag erinra om, att de hängen, som under vintern utdrifvits och varit etiolerade, få vid inverkan af svafvelsyra en allt ljusare röd färg, i samma mon de utväxa, tills denna syra, när ett sådant hänge är fullvuxet, alls ej för- ändrar färgen, som snittet ursprungligen eger, till röd, och 60 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. vidare att i det gröna hänget den af syran frambrasta röda fär- gen alltid är ganska ljus, tydande på närvaron i hänget af en jemförelsevis obetydlig mängd populin, och i alla händelser myc- ket ljusare, än den röda färg är, som af svafvelsyra frambrin- gas hos den inom knoppfjällen inneslutna hängestammen. Der- till är den af svafvelsyra i gröna grenstammar i vegetations- periodens början frambragta röda färgen lika ljus, som den sagts blifva i det gröna hänget, hvarjemte jernklorid i samma gröna gren, liksom i hängets stam, knappt nog frambringar na- gon som helst brun färg i barken!). Ga vi sedan till de utdrifna bladen, så finna vi, att hos dem rödfärgningen med svafvelsyra så aftager, att, medan vi i det 9 m.m. 1., i knoppläge befintliga bladet se en jemförelsevis stark röd färg, densamma är 1 det 16,3 m.m. 1, med spetsen utskjutande bladet synnerligt svag. Således i stället för att tilltaga förminskas populinhalten i en växande växtdel, helst om denna framdrifves från grenar, som tidigt ställas i vatten, då en mindre mängd saft och en otill- . räcklig mängd näring till hänget öfverföres, och utvecklas i mer eller mindre etioleradt tillstånd. Då populinhalten langt ifrån att på hvarje kubikmillimeter vara lika stor i det långa hänget eller andra nyss utvuxna växtdelar, som den var hos dessa i outveckladt skick, tvärtom alltid hos sådana nyss utvecklade växtdelar är jemförelsevis obetydlig och stundom försvinnande liten, samt äfven på grund af andra omständigheter, som 1 sam- manhang med de öfriga frågorna behandlas, kan man, om man fördomsfritt öfverväger allt, som härmed sammanhör, ej finna annat, än att populin inclusive salicin omöjligen kan räknas till de på regressiv väg bildade ämnena eller till dem, som vid nä- ringens användning till växtdelars uppbyggande afskiljas från de ') Ej heller ökas populinhalten i cambiallagret, då tillväxt der sker. När på våren i grenarna de första kärlen samtidigt med hängets utväxning uppstå, är det jemförelsevis få bland de celler, som finnas mellan de innersta bast- knippena och sagda kärl, hvilka af jernklorid få brunt innehåll, medan midt i vintern ett tydligt-större antal celler på lika stor yta mellan veden och de innersta bastknippena af detta ämne färgas bruna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 61 härtill behöfliga näringsämnena!). Men, kan man invända, det fins ju ändå populin, äfven om i ringa mängd, i såväl hänget som grenstammen, och detta ämne måste komma nägonstädes ifrån. Såsom vi nedan få se, följer populin med saftström- men, i större mängd, då den är rikligare, och i mindre, då den är svagare. 2. Kan något mer sägas om populinalstringen, än att den ej sker regressivt? Rörande stället, der populin inclus. salicin uppstår, är väl, då deras bildning sker progressivt, knappt mer än 2 möjligheter tänkbara. Antingen uppstår hela den under vegetationsperioden alstrade populinmängden i bladen och möj- ligen i andra gröna växtdelar och föres såsom populin till de ställen, der den efter löffällningen träffas, eller ock lemna bla- den ifrån sig ämnen, som, komna till upplagsstället, förvandlas i det egentliga upplagsämnet och populin. För den senare möjligheten talar, utom nedan framhållna omständigheter, populins aflagrande i största mängd på samma ställen, der för knopparnas utveckling behöflig näring är sam- lad. Leddes all under året hos Populus candicans alstrad po- pulin såsom populin direkt från bladet, kan man ej begripa, hvarföre så mycket häraf skulle stanna i uppsvällningarna un- der spets- och sidoknopparna samt i dessa sjelfva och jemfö- relsevis sa litet i stammen utanför uppsvällningarne. Medan jern- klorid åstadkommer stark brun färg i flertalet bland uppsväll- ningarnas celler, gör den ej alltid ens i hvar tredje eller fjerde bland cellerna i den smala delen af årsgrenen samma starka färg. I de droppförande cellerna finnes populin tillsammans ej blott med proteinämnen, utan ock med qväfvefria näringsäm- nen, ty vid stärkelsens regenerering på våren förekommer den !) Populins hopande i korta stamleder, som finnas i ändan af en ärsförläng- ning med flera förlängda nedtill, strider, tyckes det, häremot. Vi få likväl veta, att i dessa korta stamleder, der svafvelsyra ofta gör en ganska röd färg, äfven finnas en mängd små kaleiumoxalatdruser och för stamledets ut- växning behöflig näring, med hvilken populin antingen såsom populin eller i någon förening kommit till den outvecklade stammen, vare sig från de utvecklade bladen eller från äldre stamdelar. 62 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. ofta i ej ringa mängd i dessa droppförande celler. Populin före- kommer äfven intimt blandadt med proteinämnen och säkerligen något qväfvefritt näringsämne i den slemmiga, något gryniga massa, som omger de under året bildade kalciumoxalatdruserna, hvilka finnas i särdeles många bland sagde uppsvällningars cel- ler. Om då ett ämne, sådant som populin, förekommer i stor mängd på samma ställen som de verkliga näringsämnena och i intimaste blandning med dem, har man atminstone att miss- tänka, att dess bildning sammanhänger med dessas. Äfven i den gamla stammens bast finnas dropp- och drusförande celler till ungefär samma antal, som i den smala delen af ärsförläng- ningen, hvadan populinalstring pa det senare sättet möjligen äfven kan försigga i den gamla stammen. Deremot har roten ofta knappt några drusförande celler och jemförelsevis fa dropp- förande, i hvilka alls icke starkare brunfärgning med jernklorid eger rum än i många andra rotens celler, hvilket senare väl äfven delvis är förhållandet med den gamla stammens bast. Detta tillika med populins uppträdande i bladen hela tiden, som bladen assimilera, och det ej blott i skifvan utan ock i skaf- tet, tyder på den förra af ofvan framstälda möjligheter för po- pulinalstringen. Hos bladet gör svafvelsyra hela sommaren röd färg. Och jernklorid utöfvar under skilda tider af vegeta- tionsperioden följande inverkan. I början af Juni uppstår af detta ämne stark brun färg i och vid skaftets kärlknippen och något svagare i skifvans kärlknippen såväl som i svamp- och palissadparenchymet; i slutet af Augusti stark brun färg i skaftet och kanske något svagare i skifvan än förut samt i det gamla qvarsittande eller affallna‘ bladet mycket svag brun- färgning i palissadparenhymet, hvilket allt visar, att under "vegetationsperioden ej obetydliga qvantiteter populin inclus. sa- licin alstras i och bortföras från bladen. Att åtskilligt af den hos växten under året alstrade populinmängden tillkommer på detta senare sätt, kan väl anses för säkert. Dermed är dock icke den möjligheten utesluten, att en annan del af populinhal- ten kan i andra föreningar föras till anhopningsstället och först ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 63 der uppstå. Vore ordningen, i hvilken de olika växtdelarna för- ses med populin, densamma, hvari t. ex. stärkelse der aflagras, så skulle man möjligen kunna tänka sig, att den populinqvantitet, som i större mängd under bladets tidigare assimilationstid der bil- das, företrädesvis hopas i roten och den nedre delen af stammen, som ‚saledes skulle mottaga mesta delen af sin populinhalt i fär- digt tillstånd, hvaremot öfriga växtdelar, väl ej i saknad af samma förmån, likväl sjelfva skulle få sörja för, att en god del af deras populin framskaffas i och med näringsämnens hopande derstädes!). Åtminstone i ärsskotten förses nedre delen före den öfre med qvarblifvande populin. 3. Hvilken användning gör växten af populin inclus. sali- cin? Då populin försvann ur det i etioleradt tillstånd fram- vuxna hänget, kan detta förklaras på 3 sätt. Antingen återgick det till stammen, hvarur hänget framväxer, hvilket såsom stri- dande mot vanliga förhållandet, att vid stammars utväxning ämnen väl föras till dessa från den äldre men ej vice versa, med ens kan anses osannolikt, eller ock blir vid hängets utväx- ning populin så utspridt i detsamma, att det ej längre kan med svafvelsyra påvisas, men som volymen af ett 51,9 m.m. |. hänge ej är stort mer än 4 gånger så stor som af ett 11,9 m.m. I. i knop- pen inneslutet, så skulle, om det senares i det förra utspridda populin ej blir rödt af svafvelsyra, ej heller blod, utspädt med sin tredubbla volym vatten, åt detta ge någon färg, eller ock öfvergar populin 1 det förstorade hänget i nya föreningar, som ej färgas af svafvelsyra, hvilken förklaring väl är den antagli- gaste?). KUTSCHER?) gör det sannolikt, att garfsyra användes !) Denna tanke är ej ny. PFEFFER framkastar i sin Pflanzenphysiologie den förmodan, att garfsyra skulle uppstå ur den vid proteinämnens bildning öf- verblifna benzolkärnan. I fråga om populin, som innehåller benzoesyra, sali- genin och socker, är väl, om det för öfrigt alls bildas pä ett sädant sätt, utom en benzolkärna äfven en methan- eller methanderivatkärna behöflig, som skulle bli öfver vid kolhydraters eller feta ämnens bildning eller förvandling. 2) Det låter tänka sig, att i det långa såsom etioleradt framdrifna hänget, dit för liten mängd verklig näring kommer, populin fungerar såsom sådan. Jem- för pag. 56—58. 3) Ueber die Verwendung der Gerbsäure im Stoffwechsel der Pflanze (Flora 1883), ref. i Bot. Centr.-Bl., Band XVI. 64 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. af växten såsom förbränningsänmne. Populin oxideras lika lätt som garfsyra. Åtminstone förvandlar det guldklorid i kaliumhydrat lika lätt som garfsyra till guldoxidul. För populin är tvifvelsutan sannolikheten lika stor som för garfsyra, att det skulle kunna, så att säga, brännas bort helst i vegetationsperiodens början, då syreförbrukningen är ganska stor i utväxande växtdelar. Ej blott i det utväxande hänget utan äfven i det nyss utspruckna bladet aftager populinmängden. Medan en 5,9 m.m. 1. rot, som framdrifvits ur gren, har populin utefter hela sin längd, fins det hos den 59,4 m.m. 1. roten blott i dess inom grenen belägna del, ehuruväl här en urtvättning åtminstone delvis är tänkbar. Och sannolikt förstöres ock något af den populin, som, efter hvad nedan visas, från annat håll förs till den utväxande växtdelen, ty annars borde:t. ex. hänget, som utväxer, medan saftström- men är stark, äfven då det är långt, blifva rödare af svafvel- syra, än det gör. Från hängestammen öfvergår likväl något populin, men först när denna är fullvuxen, till fruktämnets vägg, hvarur det snart försvinner, utan att fröna ännu ega något deraf. | Funnes ej i den gröna Arsgrenens utvuxna, unga internodier och i den 89 a 118,7 m.m. langa, gröna hängestammen mer populin, än de respektive knopparna inneslöto, skulle den ljusröda färg, tydande pa en mindre populinhalt, som svafvelsyra i de förra yäxtdelarna frambringar, varit ofantligt mycket ljusare och tydt på närvaron af knappt någon. Hvarifrän har det nya förrådet af populin i hängestammen och greninternodiet kommit? Att det der ej uppstått regressivt, kan jag temligen säkert påstå såväl i öfverensstämmelse, med hvad som yttrats vid den första fragans besvarande, som emedan populin tydligen kommit dit "från annat håll. Utan att alldeles utesluta den möjligheten, att hängestammens och det unga, utvuxna greninternodiets klorofyll- förande celler kunnat nybilda något populin, vill jag dock påstå, att den öfvervägande mängden af populin, som, efter den i knoppstammen ursprungligen befintligas förstöring, i hänget och det unga internodiet förefinnes, ditförts från annat håll, och jag ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 d. 65 kan pästä detta, emedan kärlknippena bäde i de unga, gröna grenarna och i den sig utvecklande hängestammen af jernklorid färgas tydligt bruna. När hänget är nyss fullvuxet, är färgnin- gen af jernklorid mindre stark i hängestammens egna kärlknippen, men starkare i dem, som gå till frukterna. Populinmängdens tillväxt i det 29,6 m.m. långa bladet, från att den i det 16,3 m.m. 1. var så godt som ingen, torde äfven bero på en ditföring af detta ämne från annat håll, ehuruväl ny assimilation snart nog härstädes torde begynna. Det hos en gren bildade anlaget till ny rot innesluter populin, som säkert hemtats från sjelfva gre< nen, liksom populin, som fins i den inom stubben eller roten befintliga delen af skottet, äfven då detta är spädt, säkert här- stammar från äldre växtdelar. Emellertid är det endast jemförelsevis en obetydlig mängd af den populin, som hos äldre stammar är samlad i när- heten af eller längre fråm den utväxande växtdelen, hvilken öfverföres till honom, ty sedan hängena och årsgrenarna utvuxit, kan man knappt på något af de ställen, hvarifrån populin skulle kommit, med svafvelsyra vid mikroanalys utvisa någon förminskning deraf, om ej möjligen närmast intill rotgrenen och skottet. Det är väl den på våren och försommaren rikliga, uppåt gående saftströmmen, som löser upp och för med sig nå- got af den populin, som fins i närheten af dess strömbana. Den stora mängden blir qvar, der den är, så att populin alls ej kan kallas näringsämne i egentlig mening. I sammanhang härmed får jag nämna, att kopparsulfat och kaliumhydrat framkalla röd- brun färg i många celler, mest märgceller, hos såväl korkklädd stam som gröna stammar, men att kaliumhydrat ensamt åstad- kommer samma färg, om än något svagare, på samma ställen. Det kan således vara tvifvelaktigt, om glycos ens på våren fins "hos P. candicans. Hvad gör då denna växt med sin populin? I korken finnes ej spår deraf. Allteftersom korken sträcker sig längre inåt, torde der befintlig populin öfvergå i nya, för denna väfnad egendomliga föreningar. Ej omöjligt är det, att populin använ- Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. ATS EIN:08 5: 66 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. des vid kärnvedens bildning (jfr. GAUNERSDORFER!). Åtminstone gör svafvelsyra vattenextrakt från veden rödt. Om populin kan ha något att skaffa med bildningen af coniferin, xylofilin eller andra i förvedade membraner inblandade ämnen, vet jag ej, men säkert är det, att phenolsaltsyra färgar kärlväggarna blå i den utväxande hängestammen, det 30 m.m. långa bladets skaft och skifva och den späda, 6 m.m. långa ärsgrenen, utan att jag någonsin funnit coniferin bland cellinnehållet i dessa växt- delar, och att saltsyra gör samma kärlväggar rödvioletta. Garfsyra. Denna är väl identisk med den i ekbarken före- kommande och hör till de garfsyror, som af jernklorid färgas gröna, hvilken färg hos denna växts garfsyra är mycket mörk. Såsom reagens härpå har användts kaliumbikromat?), som färgar den rödbrun och, då garfsyran fins i stor mängd, mer brun. På hösten finnes garfsyra hos Pop. candicans på nästan samma ställen och i nästan samma relativa mängd som populin. Ensam utan inblandning af populin fins garfsyra i ett par rader subepidermoidala celler hos de tjocka knoppfjällens utåt vända del samt hos hängestammen, i blomskålens och fruktämnesväggens första subepidermoidala cellrad, invid fröfästet och i hängefjäl- len. Rotbastet eger i jemförelse med den äldre stammens bast ej synnerligt mycket garfsyra. En stor mängd af detta ämne finnes åtminstone hos yngre stammar i cellerna, som begränsa bastknippena. Celler, som innesluta en stor mängd garfsyra, äro de dropp- och drusförande, de ma nu finnas hvar som helst i växten utom kanske i roten. Garfsyradropparne hos P. candicans äro, då de uppstått i utvuxna celler, ganska stora och utfylla stundom hela cellrum- met och alltid större delen deraf. I stamspetsen har jag mätt garfsyradroppar af 0,05 m.m. utsträckning hos deras vid tvär- snitt framkommande yta, och sällan har jag sett någon med ') Beiträge zur Kenntniss der Eigenschaften und Entstehung des Kernholzes, Sitz.-Ber. K. Akad. der Wiss., Wien 1882, Ref. ur Bot.-Centrb., Bd X. 1 ?) Jemför BEHRENS cc. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 67 mindre diam. än 0,03 m.m. I det gamla bastet kunna de vara änuu större, och der har jag funnit deras storlek variera mellan 0,05 och 0,08 m.m. utsträckning i märgstrålens rigtning. Vid inverkan af jod färgas garfsyradropparna först gula och sedan rödgula till rödbruna, hvilka senare färger naturligtvis tillkomma den fällningshinna af proteinämnen, som omsluter dem. Sjelfva dropparne sönderfalla i gula, snart rödaktiga, små kulor och öfverga slutligen till en mörkfärgad, grynig massa. I de dropp- förande cellerna torde ock utom hinnan andra ämnen finnas, som ej färgas af jernklorid. Om nemligen snitt från stamspet- sen några dagar äro i beröring med jernklorid, inträffar det, att i de celler, der jernklorid gör den starkaste färgen, till hvilka de droppförande äro att räkna, det något sammandragna cell- innehållet framställer bilden af en degig klump med ofärgade, runda eller annorlunda formade mellanrum. I sammanhang här- med vill jag ånyo påpeka, att på våren vid stärkelsens regene- rering densamma uppträder stundom i rätt stor mängd i de droppförande cellerna, hvarest den kan träffas äfven på hö- sten. Men garfsyra- och populinmängderna tyckas vara lika stora i en stärkelsefyld stamspets och i en särkelsefri under vintern. Droppförande celler finnas i märgen, så länge han har något nämnvärdt cellinnehåll, i barken före förkorkningen och i vekbastet, allt af stammen. I roten äro droppcellerna fa och innehållsfattiga, så att efter dropparnes förstöring innehållet ofta bildar blott en smal kant pa cellväggens inre sida. Dess- utom finnas droppceller (rätt stora) i knoppfjällen, (vanligen mindre) i hängestammen, hängefjällen, fruktämnesväggen såväl närmare ytan som vid fröfästena samt i bladknoppens stam och blad. Droppcellernas mängd i den yngre stammens olika delar är sådan, att lika tjocka snitt på lika stor yta (= synfältet med Nachets obj. 3 och ocul. 1): i stamspetsen af sista årsf. hafva 60 a 70 droppar i bark, 330 » 1 märg, i smala delen af samma hafva 30 » ibark, några vid ved i märg, 68 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. i spetsen af näst föreg. arsförl. hafva 40 droppar i bark, 120 ». : MAKA i smala delen af samma hafva 202 D 1 bark, inga i märg. Alla dessa tal äro ungefärliga. Lika tjocka snitt från sido- uppsvällningarne hafva att uppvisa ungefär samma antal drop- par som spetsuppsvällningarna. När knoppen sväller, och då dess delar utväxa, uppstå ät- minstone i den utväxande hängestammen och grenens sig för- storande stamled ej några nya garfsyradroppar, så att deras bildning hufvudsakligen står i samband med hopandet af upp- - lagsnäring. I motsats härtill står det ej, att dropparnas antal möjligen tilltager i outvecklade internodier i ändan af en årsgren med många långa nedtill, ty i de förra samlas ock näring om än för en mycket kort tid. | : Ej blott droppceller utan äfven de drusförande cellerna, om hvilka jag framdeles skall yttra mig, hysa mycket garfsyra, som hos de senare är inblandad i det slemmiga ämne, som omger kristalldrusen. I det på vintern framdrifna hänget aftog garfsyrahalten vida mindre och långsammare än populinmängden. Medan svafvel- syra i ett sådant hänge af 52 m.m. längd var utan inverkan, frambragte kaliumbikromat hos detsamma stark rödbrun färg i ej få bark- och märgceller samt i de celler, som gränsade till kärlen, och de ännu synliga garfsyradropparna få af jernklorid enbart mörkgrön färg. I ett ännu längre, från sjelfva trädet framvuxet hänges stam gör kaliumbikromat rödbrun färg i flere rader af de periferiska cellerna, i flere bark- och märgceller samt brunfärgar ganska starkt i kärlknippet och, i mon som fruktämnet utvecklas, allt tydligare i dit gående knippen. Tall- mänhet blir garfsyrahalten mindre i hängestammen, då den hopas i frukten, der garfsyran ej hinner så fort minskas som populin- mängden. Ty när populin var försvunnen ur fruktväggen, fans der betydligt med garfsyra ej blott vid ytan utan ock i många af de stora celler, som befinna sig emellan de korta kärl- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 69 knippen, hvilka, utgaende fran det längs fruktväggens inre sida sig sträckande hufvudkärlknippet, bege sig till närheten af dess yttre sida, men ej i de anhopningar af ovanligt små celler, som i samma rigtning som de korta kärlknippena genomsätta früktväggen och på dess yta sluta som, små i gropar utmynnande tappar, hvilka för blotta ögat synas nä- stan hvita. Liksom i hängestammens kärlknippen kaliumbi- kromat gör rödbrun färg, gör det ock en sådan i grenstammens, sa länge som den fortväxer. Under tiden uppstår af detta ämne helt obetydlig färg i grenens märg och bark. Af detta kan för- stas, att garfsyra ledes från äldre stammar till de yngre under dessas utveckling. Likväl är det blott en mindre del af den gamla stammens förråd, som öfvergår till arsstammen, ty efter dennas utveckling kan man genom mikroanalys knappt märka, att uppsvällningarna under knopparna hafva mindre garfsyra, än de hade tidigt på våren. Åfven till det unga bladet torde någon garfsyra komma från samma håll. Men här tager garf- syratransporten snart en motsatt rigtning för att öfverföras till den färdiga ärsgrenen. Större delen af sommaren gör nemligen kaliumbikromat stark rödbrun färg i både bladskaftets och blad- skifvans kärlknippen samt tydlig fast svagare i svamp- och pa- lissadparenchymet. I rötter, som framdrifvas ur grenar, färgar kaliumbikromat i alla celler strax utanför kärlen och i flere bland dem, som fin- nas häremellan och ytan, och om roten är kort eller knappt trängt fram ur grenen, i hela den inre närmast grenens ved be- lägna delen af henne. Äfven hos det inom den gamla växtdelen befintliga stycket af ett skott gör kaliumbikromat en stark rödbrun färg. Liksom hos den af KUTSCHER (l. c.) omtalade Vicia Faba, så samlas ock hos Pop. candicans från närbe- " lägna celler till det från rot — eller stamcambiet utgående anlaget till nya rötter eller stammar ganska betydligt med garfsyra. Det nu meddelade kan om garfsyran hos P. candicans lära oss följande: 70 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. 1. Garfsyran försvann väl ej fullständigt ur den utväxande växtdelen, men enär den ändå här finnes i vida mindre mängd än i knoppen såväl som hos den gamla stammen, hvarifrån utväxningen skett, kan väl garfsyran svårligen räknas till de på regressiv väg bildade ämnena. , 2. I Populus candicans’ blad finnes garfsyra hela somma- ren, och det kan ej vara något tvifvel derom, att icke en god del af den garfsyra, som under äret hopas i ärsskotten, knop-. parna, rotens och den gamla stammens bastlager, i bladen upp- stått och derifrän öfverförts till sagde växtdelar. För möjlig- heten af garfsyrans bildning pa upplagsställena kunna samma skäl anföras för och emot, som för en möjlig populinalstring derstädes. 3. Garfsyra -finnes i knoppen i stor mängd och föres till den utväxande växtdelen. Som dess mängd i den senare aldrig är synnerligt stor, är en förvandling deraf till ämnen, som ej påverkas af kaliumbikromat, tänkbar eller, för att tala med KUTSCHER, en förbränning deraf möjlig. Men en sådan för- | bränning, om för öfrigt detta är rätta uttrycket, af garfsyran hos P. candicans är bestämdt obetydligare än af den unga växt- delens populinhalt, ty för det första kan populin försvinna ur en ung växtdel, hvilket garfsyran aldrig gör, och för det andra är vanligen, t. ex. under senare delen af hängestammens utväx- ning, garfsyramängden i en växande växtdel större än populin- halten, fast man ej kan påstå, att en större qvantitet garfsyra än populin dit ledes, då det senare ämnet löses minst lika lätt om ej lättare af vatten än det förra. "Liksom populin, och kanske förr än detta, torde garfsyra öfverga till phlobaphener och andra ämnen i korken samt del- taga i kärnvedens bildning. Då garfsyra ensamt förekommer på sådana ställen, der vid ytan rödt färgämne bildas, står blott hon och ej populin i samband med dettas alstring. Kaleiumowalat. De kristaller, som anses tillhöra detta ämne. lösas af saltsyra utan gasutveckling och angripas långsamt af concentrerad svafvelsyra, men lätt af utspädd under bildning af ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. (1 fällning eller långa kristallnalar. Det förekommer vanligtvis såsom kristalldruser, som bestå af små rhombiska skifvor, hvilka med det ena spetsiga hörnet sticka utanför drusen och med det andra är rigtadt mot dess midt, der sammanstötande med andra skifvors hörn. Ibland uppträder kalciumoxalat såsom fria mono- kliniska prismer, hvilka oftast finnas i de bastknippena ätföl- jande s. k. Begleitzellen. Druserna ligga åtminstone i yngre grenar inbäddade i en slemmig, något grynig massa, som innehåller populin, garfsyra, ett proteinämne och dertill tvifvelsutan ett qväfvefritt närings- ämne. Detta slem sluter sig så tätt intill kristalldrusen, att, om denna från en något torkad gren först behandlas med alko- hol och sedan löses i saltsyra, en slemmig kant blir öfver, hvil- ken, till sitt läge angifvande drusens kontur, af jod färgas stundom gul, stundom gulbrun och stundom mer rent rödgul. Den ofta gula färgen oafsedd, erinrar allt detta om de vanliga af proteinämnen omslutna kalciumoxalatdruserna. Dessa äro hos P. candicans olika stora, allteftersom de finnas i olika stora celler. I stamspetsen har jag mätt druser, hvilkas diameter va- rit 0,03 mm., ehuruväl de vanligtvis äro blott hälften så stora och stundom mindre. Om drusernas förekomst gäller, att de finnas på alla de ställen, der upplagsnäring är hopad, och att deras antal på hvarje ställe står i direkt förhållande till mäng- den af derstädes förekommande näring. De finnas ialla delar af blomknoppen utom i ståndare och fröknoppar. Hos bladknop- pen uppträda de i stor mängd i stammen och fjällen samt i bla- den hufvudsakligen 1 närheten af kärlknippena. Om antalet druser i årsskottets och närmast föregående ärsförlängningars olika delar, får man en föreställning, om man räknar dem i lika tjocka snitt samt inom synfält, erhållna genom samma försto- . ring, t. ex. med NACHETS obj. 3, ocul. 1 och inskjuten tub. Druserna befinnas då i temligen långa grenar vara, unge- färligt beräknade, hos: sista ärsförlängningen i uppsvällningarne 200 a 250, i den smala delen i märg fa, 72 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. utanför ved 40 a 50; näst sista arsförl. i öfversta ändan (osäk.) 150, i smalaste delen i märg inga, utanför ved 40 & 50; dernäst föreg. ärsförl. i öfversta ändan i märg inga, utanför ved 50 & 60, på smalaste stället i märg inga, utanför ved 25; dernäst föreg. årsförl. i öfversta ändan såsom föreg., på smalaste stället i märg inga, utanför ved 20. Drusernas mindertal i äldre grenar beror på dels deras upp- lösning (märgen), dels deras bildning i något mindre mängd i senare årsförlängningar, dels cellers förstoring. I den äldre stammens bast äro druserna rätt många, men i roten synnerligt få eller inga. | Under hängestammens utväxning tilltager ej drusernas mängd i honom. Likaledes äro de mycket få i det nyss utvuxna gren- internodiet men tilltaga der ganska snart i antal, så att dru- serna redan före midten af Juni kunna hos en kort, redan full- vuxen gren vara nästan lika många som hos stammen på samma ställe efter löffällningen. De aldra första kristalldruser, som i det utvuxna stamledet nybildas, finner man vid sjelfva bladba- sen, hvarefter sedan bildade uppträda längre och längre in i uppsvällningen och nedåt stamledet. Det kan förtjena att omtalas, att hos outvecklade interno- dier, som finnas i ändan af en årsförlängning med många för- längda nedtill, flere små kristalldruser uppträda och der tyckas hafva bildats under försommaren. Sammastädes är ock näring för stamledets utveckling hopad, denna må nu komma från re- dan färdiga blad eller från upplagsställena. !) Bedeutung d. rothen Farbstoffes bei den Fanerogamen u. d. Beziehgn des- selben zur Stärkewanderung, Botan. Centralblatt, Bd XVI. 2) Ueber die Bedeutung der Kalkablagerungen in den Pflanzen, Landwirth- schaftliche Jahrbücher 1881, ref. i Botan. Centralbl., Bd. X. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 73 Hopandet af kaleiumoxalat pa just de ställen, der den stör- sta mängden af näringsförrad finnes samlad, tyder derpä, att de ämnen, som i detta salt ingå, direkt eller indirekt hafva haft att skaffa vid alstrandet eller omdaningen af dessa näringsäm- nen. Temligen allmän är den åsigten, att kalciumoxalatkristal- ler uppstå der, hvarest proteinämnen bildas, och nyligen har Pıck!) framstält den förmodan, att deras uppträdande står i samband med stärkelsets förvandling. DE VRIES?) påstår der- emot, att i många fall kalciumoxalat ej har något med protein- ämnens bildning gemensamt. Det må vara, att detta är förhål- landet hos många växter, men hos P. candicans, der kalcium- oxalat utkristalliserar öfverallt, der näring fortledes eller samlas och i större myckenhet, ju mer upplagsnäring fins på ett ställe, kan ej, om hos någon växt detta ämne har någon betydelse, kalciumoxalat blott tillfälligtvis och utan genetiskt samband med sjelfva näringsämnena hafva hopats till så betydande qvantitet i deras omedelbara närhet, såsom t. ex. i de omtalade uppsväll- ningarna. Stärkelse. Med jodjodkalium i utspädd glycerin upptäcker man hvar som helst hos denna växts stam minsta mängd af stärkelse, helst om man efter behandling med jod uttvättar en gang med vatten och sedan tillför ny glycerin. Snitt från uppsvällningen i grenspetsen, behandlade på detta sätt, visa sig på hösten så väl som efter stärkelsens regenerering på varen ega stärkelse i nästan hvar enda cell. Hvad som särskildt här förtjenar uppmärksammas, det är, att man hos de droppförande cellerna först ser stärkelsekorn vid cellväggen och sedan, när droppen förvandlats i små kulor, ofta längre in i cellen. Det ämne, som öfvergar i stärkelse, må nu hafva funnits utanför droppen, men det uppträder ändå i samma cell som han. Åfven i de drusförande cellerna torde sagde ämne finnas. I Oktober månad är arsgrenen fullproppad med stärkelse på alla de ställen, der detta ämne förekommer, såsom i bark, vekbast, märgstrålar och märgen, då den ej är luftförande. I 74 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. honblomknoppen finnes det öfverallt utom i fröknoppen och möj- ligen knoppfjällen, som redan äro fullvuxna. Äfven i bladknop- pens skilda delar finnes stärkelse. Vid midten af December fans ej stärkelse på något af dessa ställen, och blott i den äldre stammens bast funnos spår deraf. Januari var ganska blid och äfvenså förra delen af Februari. Alltibland efter några dagars blidväder träffade man litet stärkelse i grenen. Men under se- nare delen af Februari och Mars, som voro kalla, saknades det, tills den 27 sist nämde månad en ganska betydlig stärkelse- mängd hade bildats i grenar, som hörde till träd från ett solöppet - ställe, hvaremot grenar på ett annat träd, kanske något svagare än det förra och placeradt på ett mer skuggigt ställe, ännu 14 da- gar derefter knappt nog hade lika mycket stärkelse som de förra. Från den 17 Mars till den 10 April var det vanligtvis soliga dagar och för årstiden ovanligt hög medeltemperatur. Det är bekant, att stärkelsens försvinnande under vintern och regenerering på våren äro omtalade af Russow i Sitzungs- . ber. der Dorpat. Naturforscherges. 1882. I ett referat häraf i Botan. Centralbl., Bd XIII, är en not tillfogad, deri företeelsen ställes i samband med temperaturen. Med tanke pa ofvannämda exemplar af P. candicans, det ena pä soligt, det andra pa skug- gigt ställe, förefaller det, som vore det hufvudsakligen insola- tionsvärmet, hvilket väckte så att säga stärkelsets återbildning till lif. Samtidigt kommer man ihag de HOFFMANNska vegeta- tionsconstanterna och undrar, om ej, liksom för hvarje art en viss summa insolationsvärme är behöflig, innan knoppfjällen ryc- kas i sär, det ock för hvarje art behöfs en viss mängd insola- tionsvärme, innan stärkelset regenereras. Detta är väl blott en förmodan, men det kunde vara intressant att utreda, huru det härmed förhåller sig, och jag skall, om tid och krafter det med- gifva, härät egna min uppmärksamhet!) ') Det kan förtjena antecknas, att hos furens grenar, ett af de mest inhemska träd här på orten, stärkelseregenereringen först den 9 April till någon be- tydligare mängd kommit till stånd, fast trädet fans på ett soligt och tidigt snöfritt ställe. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 75 Knoppens secret eller, om man så vill, blastocolla. Först skall jag säga några ord om sjelfva bladknoppen. Den omgif- ves af några tjocka fjäll, som gå ett bra stycke inpå hvarandra. Der dessa fjäll äro i beröring med luft, äro de rödbruna, annars gröna. Härden för blastocollans bildning är fjällens inre sida, hvarest synnerligast 1 den nedre delen ytcellerna äro radialt för- längda!) och i den nedersta täcka långsgående små åsar och fördjupningar. Det yttersta bladet är vanligen 10,4 m.m. långt och omfattas af ett tunnt, något grönaktigt fjäll, hvilket äfven på sin inre sida har radialt förlängda ytceller, de der i den ne- dersta delen kläda något större åsar och fördjupningar, medan fjällets motstående sida har små och med tjocka yttre väggar försedda celler. På samma sätt är det med flere af knoppens yttre blad, men då vi komma till de inre, finnas 2 fjäll vid hvarje blad, bland hvilka det ena står mera rakt utanför och det andra något vid sidan om bladet. Hos de allra minsta bladanlagen finnas vanligen små stipler, som vid bladets utväx- ning en tid sitta qvar på grenen. Dessa stipler hafva synner- ligt höga åsar, många gånger högre, än de inre ytcellerna äro långa i radiens rigtning. I denna växts bladknoppar finnes en ymnigare blastocolla än hos de flesta andra växter. Blastocollan är gul, under vin- tern tjockflytande men på våren tunnare. Den alldeles omger bladen, utfyller rännan mellan de båda inrullade bladkanterna och rummet mellan vindningarna. Från hvarje fjäll kan afstry- kas så mycket, att det fyller en knifspets. Blastocollan löses lätt i alkohol med undantag af en gummilik rest, som finnes qvar mellan vindningarne. Vatten förorsakar i alkohollösningen en så fin, hvit fällning, att den genomgår filtrum. Fällningen utgöres af en oändlig mängd små runda kulor. Svafvelsyra gör . secretet starkt blodrödt, men derur afskiljas snart runda, gul- aktiga kulor. Jernklorid ger åt detsamma en brun färg, ljusare då blastocollan är tunnare, och mörkare, då den är mer tjock- 1) Jfr. HANSTEIN, Ueber die Organe der Harz- und Schleimabsonderung in den Laubknospen, Bot. Zeit. 1868. 76 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. flytande. Kaliumbikromat meddelar secretet en brunröd färg. Efter en tids inverkan öfvergår den af jernklorid först fram- bragta färgen 1 en rödviolett eller brunviolett, hvilken nyance- ring väl förorsakas af krysin. Utom detta ämne, populin och garfsyra, består secretet af ett diterpen!), som vid fraktionerad destillation afskiljes i rätt stor mängd med qvarlemnande i re- torten af hartslika klumpar, sannolikt äfven af tektokrysin, nå- got litet gummi och kanske en eller annan växtsyra i ringa mängd. Låter man ett tvärsnitt genom ett medelstort fjäll någon tid ligga i jernklorid, finner man secretet på dess inre sida hafva den omtalade, mörkt rödvioletta färgen, och samma färg, fast något ljusare, har ock innehållet i de radiala cellerna. Emellan båda, secretet och cellinnehället, ligger cellväggen, om den befriats från vidhäftande secret, ofärgad, tunnare i det unga och tjockare i det äldre fjället. Åfven väggarna mellan de radiala cellerna och mellan dessa samt närmaste sube- pidermoidala celler, som innesluta mycket populin,. garfsyra och krysin, äro ofärgade. Af detta synes tydligt, att blasto- collan i P. candicans’ knoppar omöjligen kan uppstä genom förstöring af afsöndringsorganernas cellväggar, nagot som af DE BARY?) antagits såsom regel, ty i förevarande fall har cellväggen intet af de många ämnen, som i secretet färgas af jernklorid. Efter all sannolikhet kommer också all blastocolla eller dess beständsdelar i dessa knoppar från afsöndringsorga- nernas cellrum till rummet mellan knoppdelarna. Men den kan ej förts dit enligt den WILSONska?) hypothesen om växtsecerne- ringen, enligt hvilken ett på afsöndringsorganets yta först bildadt ämne skulle suga till sig saften från körteln, enär för det första "vid intet tillfälle eller ej ens hos de yngsta secretionscellerna antydan till deras väggars förvandling i garfsyra, populin etc. 1) Jemför HUSEMANN-HILGER |. c. 2) Vergleichende Anatomie der Veget. Org. der Phaner. u. Ferne p. 97, Leipzig 1881. i 3) Enligt Prerrer, Pflanzenphysiol., Bd I, pag. 174, Leipzig 1881. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 77 kan iakttagas, och då för det andra blastocollan, såsom omöjlig att blanda med vatten, ej kan utöfva någon sugkraft på vanliga växtsafter. Hvad som än drifvit ut atminstone den första bla- stocollan ur cellrummen, ej har det väl varit en sådan sugkraft, men möjligen har den vid stark turgescens hos fjället inifrån pressats ut. Hvarföre populin finnes i secretet, är ej lätt att förstå. Det deltar intet eller obetydligt i dess förhartsning på ytan. Ty derifrån lösryckta hartsflangor färgas intensivt blod- röda af svafvelsyra. Deremot kan man ej äterfinna garfsyra i öfverdraget på knoppens yta. Diterpenet håller secretet fly- tande och krysin ger det färg. I sin helhet har väl blastocollan vanlig uppgift att skydda för temperaturvexlingar och framför allt för för stark utdunstning under knoppdelarnes första utväx- ning. Fastän krysin sannolikt uppträder i stamspetsen, hvarest jeroklorid i många celler ofta ger åt innehållet en stark nyan- cering at violett, och möjligtvis diterpenet der äfven finnes, enär alkannarot framkallar af alkohol förstörbara, om en etherisk olja påminnande röda kulor i stamspetsens vekbast, så torde ändå ej der den slutliga blandningen till blastocolla uppstå, eftersom vatten ej gör fällning i alkoholextrakt härifrån, utan först i knoppfjällen!) och kanske äfven i rummet mellan knopp- delarna. Populus tremula L. Dess garfsyra färgas af kaliumbikromat med mycket mör- kare färg än föregående arts. I det inneslutna hängets stam gör svafvelsyra ganska röd färg och kaliumbikromat mörk färg i alla perifericeller samt här och hvar i märg och bark. Uti en utdrifven, tumsläng hängestam gör svafvelsyra myc- ket svagare ljusröd färg samt kaliumbikromat sin färg i en och annan märgcell, fa barkceller och kärlknippets inre del. Hos ett litet längre hänges stam brunfärgar jernklorid knappt annorstädes än i och vid kärlknippet. Häraf synes, att ') Af medelmättigt stora fjäll, väl befriade från secret på sin yta, göras snitt, som läggas i alkohol. I concentreradt extrakt gör vatten ej hvit färg, men der befinnas vid förstoring en mängd små runda kulor. 78 THEORIN, VAXTMIKROKEMISKA STUDIER. äfven hos denna art mängden af populin och garfsyra afta- ger i hängestammen under dess utveckling, att intetdera kan sägas bildas såsom en rest af de till hängets förstoring använda ämnena, och att populin och garfsyra öfverföras till hängestam- men från grenen men också samtidigt öfvergå i hängestammen i nya föreningar. Svafvelsyra gör i vattenextrakt!) från den äldre stammen blodröd färg, från en grens årsförlängning midt på sommaren ljusröd och från ett utslaget blad tydligt mörkare. Kaliumbikromat gör brun färg hos den gamla stammen i nästan alla vekbast- och barkceller, hos basen af årsskottet redan i midten af Juni i flere barkceller men ej i så många som hos den gamla grenen och i flere vekbastceller om än jemförelsevis ljust, hos midten af en årsförlängning i början af Juli i mycket färre bark- och vekbastceller än hos båda de förra och hos det ut- vuxna bladet i första radens palissadceller "samt hos många svampparenchymeeller. Häraf framgår, att äfven hos denna art betydliga qvantiteter populin och garfsyra färdigbildas i bla- ° den och derifrån öfvergå till årsskottet, samt att dettas nedre del först fylles med dessa ämnen. Dertill kan läggas, att hos outvecklade stamled i ändan af ett arsskott med många utveck- lade rätt mycket åtminstone garfsyra hopas före den förras ut- växning. Rotskottet tyckes förhålla sig såsom andra årsskott. I en 7,5 m.m. tjock rot gör kaliumbikromat färgning i ej många celler, och svafvelsyra åstadkommer temligen ljusröd färg; i en 29,7 m.m. tjock är färgningen något starkare, men svafvelsyra gör ändå här tydligt ljusare färg än i en lika tjock, korkklädd stam?). Salix pentandra L. Först skall jag redogöra för svafvelsyras och kaliumbikro- mats inverkan i skilda delar af en medelstor, öfverblommad buske i senare delen af Juni. 1) Hos denna och följande växter menas med vattenextrakt detsamma, som derom är sagdt hos P. camdicans. [57 Se Aspen höll stärkelse äfven i grenarna hela vintern, fastän mängden häraf till slut ej var stor. er RO TN RR ISA ISSN 23 ESTER PR ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 79 1. i bast o. bark nära jorden: 2. i ett skott på stammen 59,4 m.m. från jorden fö nära dess utväxtställe: 3. i-midten af detta skott: 4, i en gren långt upp på busken, 11,9 m.m. tjock: . i en sådan 3 m.m. tjock: 6. i ärsförlängning i buskes spets mellan utvecklade blad: . i utveckladt blad härpå; . 1 samma ärsförlängning mellan outvecklade blad: . i outveckladt blad: 10. i korkklädd het af hänge: stam i när- 11. i hängestam nedom fruk- ten: 12a. i basen af frukten: 125. i spetsen af frukten: 13. i en 11,9 m.m. tjock rot: Kaliumbikromat brunfärgar: starkt i alla celler, starkt i många bark- o. vek- bastceller, märgcell, en och annan i en och annan bark» o. märg- cell, i flere vekbastceller, i de flesta bark- och vek- bastceller, som föregäende, i och kring kärlknippet, an- nars knappt nämnvärdt, i kärlknippe, svamp- och 1:a rads palissadparench., 1 bark samt i och vid kärl- knippe mer än i 6, i subepid.celler, skarpt i närhet af bastknip- pen, nägot mindre i vek- bast och bark, i och kring kärlknippe, i barks yttre del, knappt i märg, i fruktväggs yttre del, i alla celler i väggens yttre del, i ett fåtal af den inres, i alla bark- o. vekbastceller, Annu inne i September gör svafvelsyra Svafvelsyra i vattenex- trakt från gör: blodfärg, vanlig röd färg, ljusare röd färg än hos förra, stark röd färg, något ljusare färg, ljusröd färg, blodfärg, upgefär samma färg som i 6, som förra, vanlig röd färg, röd färg, svag röd färg, antydan till rödfärg- ning, stark röd färg. röd färg i bladet och jernklorid brun färg i första radens palissadceller, (ljusare) i andra radens, i många svampparenchymeeller och i celler, som atfölja kärlknippet. Efter löffällningen blifva knoppen och stam- men derunder af svafvelsyra röda, men nedre ändan af årsför- längningen tydligt ljusare. Samtidigt gör jernklorid stark färg i ett stort antal af knoppens och grenstammens celler, och jod- jodkalium påvisar stärkelse ej blott i grenen utan ock i blad- knoppens skilda delar. I de mogna fröna gör svafvelsyra röd färg, och jernklorid frambringar i groddens subepid.celler en hufvud- sakligen olivgrön färg; stärkelse saknas i fröet. I en 5,9 m.m. 80 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. tjock rot (S. nigricans) gör svafvelsyra röd färg, och jernklorid frambringar äfven hos de finaste rötter i manga celler en huf- vudsakligen mörkgrön färg. Af förestående redogörelse framgår det, att salicin och garf- syra hos Salix pentandra förhålla sig ungefär som populin och garfsyra hos Populus candicans, d. ä. salicin och garfsyra fin- nas i obetydlig mängd i det unga årsskottet!), små qvantiteter af dem ledas dit från grenen, största delen af dem erhåller ärs- skottet genom bladens verksamhet, och skott från äldre stam- mar samt rötter förses ofta dermed i mindre mängd än andra grenar. Det enda afvikande hos S. pentandra är den större mängd salicin, som fins i dess hänge, än det förekommer populin i hänget till P. candicans. Men vi få härvid ihagkomma, att hänget hos S. pentandra på en kort stam hyser flere blad, som äfven kunna förse det med salicin, och att det för öfrigt under- söktes, först sedan frukterna hunnit en viss utveckling. Pyrus Malus L. ser I vat- Om man mellan objekt- och täckglasen lägg ten några snitt af en t. ex. 2 års gammal gren, helst på 1) På denna omständighet har jag förut fästat uppmärksamheten (jfr. Öfvers. af K. Vet. Akad. förhandl. 1882). Samtidigt begagnar jag tillfället att till denna uppsats-göra ett tillägg. 'Det heter der, att bladtandsglandlernas ra- "> diala celler få af jernklorid violett färg. Detta har nog sin rigtighet. Men om man upplyfter täckglaset, så att jernklorid finnes på glandelns uppåt vända sida, blir sagde violetta färg mycket obetydlig. Innan man händelse- vis gör detta experiment, kan man ej misstänka något annat, än att radial- cellernas innehåll verkligen får denna färg, ty den violetta färgen begynner ej en mikromillimeter utanför radialcellernas yttre kant och sträcker sig ej en mikromillimeter innanför den inre ändan, der glandelparenchymet vidta- ger, (jag lade nemligen glandeln hel mellan glasen). Nu begriper man, se- dan man kommit att lyfta på täckglaset, att den violetta färgen ej eller obe- tydligt härrör från ett så färgadt innehåll i radialcellerna, utan helt enkelt är en optisk företeelse. Hos S. latifolia förspörjes verkligen en rödviolett färgantydan, äfven sedan täckglaset blifvit upplyftadt. Huru som helst ut- göres nog det allra -mesta af det, som i dessa båda arters glandelceller och secret genom jernklorid antar särskild färg, af salicin och garfsyra. Den mörkvioletta färgen tyder möjligen på något annat ämne. ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 81 sommaren, och låter vattnet afdunsta, så återstår vanligen ingen eller ibland en obetydlig mängd seg substans, men utan- för eller alldeles invid täckglaskanten finnas kristallgrupper, bildade af skifvor, som trappstegslikt äro stälda intill hvarandra, kristallgrupper, som i sig äro färglösa men utvändigt hafva en skorpa af gul eller röd färg. Kommer jernklorid i beröring med dessa kristaller, blifva de bruna, eller en brun fällning hopar "sig på och så småningom aflägsnar sig från dem. Tvättar man kristallerna, så att de blifvit färglösa, inverkar jernklorid der- efter på samma sätt på dem. Löser man alldeles upp dem i vatten, och låter man denna lösning intorka, sätter till nytt vatten och dermed fortfar upprepade gånger, blir vätskan mer och mer röd, tills omsider det knappt återstår annat än harts- lika klumpar, inneslutande några sma kristaller. Det hartslika färgas nu knappt af jernklorid. Liknande snitt från andra växt- delar eller gjorda på andra årstider lemna en seg gul substans med små kristaller deruti och ofta druser utanför eller vid täckglas- kanten. Både vätskan färgas röd och kristalldruserna upplösas med röd färg af concentrerad svafvelsyra. Om vatten ett par dagar får extrahera ämnen i slutet kärl ur flere tunna snitt, och man sedan härtill slår kaustik ammoniak samt derpa later lösningen en tid stå i luften eller ännu bättre deri inför ren syrgas, så blir sagde vätska först gul, derpå röd och omsider vackert rödviolett. Alldeles samma färger erhåller vattenextrakt ur tvärsnitt af ett äldre blad, om det behandlas på samma sätt. Det kan icke gerna vara något annat ämne än phlorrhizin, som af vattnet utdrages ur växtdelen och, om vattnet afdunstar, ut- kristalliserar eller, om lösningen försättes med ammoniak, ger upp- hof till färgvexlingen. Det enda, som synes tala deremot, är den för phlorrhizin ovanliga kristallform, hvari ofvan nämda kristaller "förekomma. Men de utkristallisera också på ett ovanligt ställe. På phlorrhizin hafva vi då i jernklorid ett användbart, mikroskopiskt reagens; den orsakar hos phlorrhizin en brun fäll- ning, som gerna utbreder sig från det ställe, der den uppstått. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. NOD 6 82 THEORIN, VÄXNTMIKROKEMISKA STUDIER. Phlorrhizins och garfsyras uppträdande hos äppelträdet skola vi då mikrokemiskt söka att följa. Jernklorid färgar, om ej särskildt säges, brunt, något i brun- rödt hos: r 9 ee 92. 10. LIE under sommaren: 14,7 m.m. tjock korkklädd stam: i de flesta bark- och vek- bastceller; midten af korkklädd färdig arsförlängning: i få bark-, vek- bast- och märgsträlceller, i inga märgceller, allmänt utanför bastknippen; grön spets af samma: lika föregaende; | utvuxet blad: mycket i både palissad- och svampparenchym; stam mellan outvecklade blad: rätt mycket i bark och märg, mest i kärlknippen; ; outveckladt blad: i vattenextrakt ljusbrun fällning; utvuxet blads skaft: ljusbrunt i kärlknippe, annars knappast; fruktskaft mellan blad: något i märg, mer i bark, mycket . i märgstralar och kärlknippen; d:o ofvan blad: som förra i märgstralar och vid eller i kärl- knippen; medelstor suräppelkart: i parenchym någon brun färg, men mest en mörkt olivgrön, ur extrakt hvarken kristaller eller substans; en mer utvecklad kart: brunfärgning, stundom svärtning af vanligen en obetydlig, någon gång en mer nämnvärd del af innehåll i ej på långt när alla parenchymeeller, hvaremot -nagra rader ytceller och kärlknippena i äppelköttet få en stark, ofta tydligt brun färg. rot: rikligt i större delen af cellerna utanför ved; under början af september: ärsstam: ur vattenextrakt flere druser än på sommaren; 12a. grön bladskifva: starkt i palissadparenchym och kärlknip- pen, svagare i svampparenchym; 125. skaft till grönt blad: ur vattenextrakt mycken subst. med kristalldruser utanför, som erhålla vanlig färg; ÖTVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:0 9. 83 13. gult blad: ur vattenextrakt subst. med nalkristaller, som fär mest svartgrön, föga brun färg; under vintern: 14. knoppdelar: i subepid.celler och nagra innanför dem; 15. stam under spetsknopp: i manga bark-, vekbast- och märg- celler, alla märgsträlceller, mycket utanför kärlknippen; 16. nedre ändan af Arsförlängningen: i rätt manga barkceller, högst fa märgceller, i märgstralar, intensivast i vekbast. Kaliumbikromat gör rödbrun färg hos: 1. temligen stark i bark och märgsträlar, mer i vekbast; 3. obetydligt; 4. i båda sorterna parenchym; 5. blott i kärlknippen och perifericeller; 8b. ej så litet i bark och märg, rätt mycket i märgstrålar och kärlknippen; Ja. nästan i hvarje cell; 10. ej synnerligt mycket, mest i märgstrålar; 14. i fjälls pigmentfylda celler, i blads subepid.celler, flerestädes i stam; 15. i många bark-, vekbast- och märgceller, mycket i märg- strålar; 16. i ingen märgcell, en del barkceller, alla märgstrålceller, in- tensivast 1 vekbast. Af förestående utkast inhemtas, att phlorrhizin: 1. finnes i mängd i knoppar och tillhörande grenar före vegeta- tionsperiodens början; 2. finnes i obetydlig mängd i det unga, nyss utvuxna årsskottet; 3. uppträder i bladen, när de utvuxit och sedan hela somma- ren igenom, och finnes äfven i skaften, så att det från bla- den bortledes och der ånyo bildas; 4. mer och mer samlas i årsgrenen, ju längre det lider på hösten; | 5. finnes i fruktskaftet och fruktkötts kärlknippen, men i ringa mängd i fruktköttet, da frukten är något utvecklad, hvaraf 54 THEORIN, VÄXTMIKROKEMISKA STUDIER. fraıngar, att phlorrhizin tydligen en längre tid föres till den sig utvecklande frukten och der öfvergär i andra föreningar. Af allt synes, att phorrhizin i väsentliga delar öfverens- stämmer med populin, salicin och förut omtalad garfsyra i sät- tet för sin bildning och uppträdande hos växten, och att denna växts garfsyra i dessa hänseenden liknar föregående växters. Jag bör kanske ej lemna oanmärkt det stora antal små kalciumoxalatdruser, som hos årsgrenen finnes i ceambiets närhet. Syringa vulgaris L. Om till vattenextrakt ur skilda delar af denna växt svafvel- syra, sedan vattnet afdunstat, tillföres, uppstår det följande färger: - ur den 4 år gamla stammen: starkt gröngul, derpå blå och ändtligen rödviolett; WD a gammal stam: ungefär densamma men något min- dre skarp; | i ur ärsstammen: först gul, och efter några minuter har bildat sig i den gula färgen, som blir qvar vid täckglaskanten, ett gröngult band, derutanför ett blått och ytterst ett rödviolett, som är temligen bredt och oregelbundet utbreder sig i syran; färg starkast 1 nedre ändan af grenen; ur friskt blad: gröngul med rödaktigt skimmer i utkanten; ur delvis vissnadt blad: detsamma men något svagare, ur knopps blad: ingen färg; ur knopps stam: svag rödviolett. Vid direkt inverkan af svafvelsyra: på bladets tjocka medelnerv: blir kärlknippet gröngult och utanför det en blå, i rödviolett öfvergaende färg; på bladskaftet: blir kärlknippet gröngult och derutanför en blå, i rödviolett öfvergående färg; på knoppdelar: blir ingen anmärkningsvärd färg. Det är bekant, att förestående färgvexling tillkommer sy- ringin, då det löses i svafvelsyra, samt att, då syran inverkar direkt på växtdelen, mer eller mindre syringin löses ut från xylemet och phloömet, der det egentligen finnes?). !) Jfr. BEHRENS 1. c. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 85 Hvad som i ofvanstäende kan vara beaktansvärdt är, att syringinreaktionen var skarpare i extrakt från äldre än från yngre stammar, från samma årsförlängnings nedre än från dess öfre del, samt att det finnes i bladets större kärlknippen och antagligen ej ens saknas 1 knoppstammens unga kärlknippens väggar. Stor likhet förefinnes således emellan syringin och co- niferin rörande deras förekomst 1 växtens skilda delar, och sär- skildt vill jag betona den omständigheten, att de båda tyckas tidigt uppträda i knippen, hos hvilka de föga tjockväggiga phloöm- och xylemelementernas membraner ej kunna vara särde- les ligninhaltiga. Genom sin förekomst i membranen bilda sy- ringin och coniferin en motsats till andra glycosider, hvilka så- som populin, salicin och phlorrhizin tillhöra cellinnehållet. Jag upprepar, att denna uppsats hufvudsakligen är ett föregaende meddelande, hvadan jag kan vara berättigad att vi- dare behandla det föresatta ämnet. 87 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 5. Stockholm. Om sammanväxningar hos vedstammar. Af V. TH. ÖRTENBLAD. Tafl, XV, XVI, XVII. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Bland de visserligen abnorma men derför icke mindre in- tressanta lifsyttringar, växterna uppvisa, intager skilda delars sammanväxning med hvarandra ett beaktansvärdt rum. I fråga om vedartade gymnospermä och dikotyledona växter, möter oss denna företeelse hos blad, rötter och stamdelar. Af sammanväxningar hos stamdelar kan man särskilja tvänne slag, dels sådana,somredan vid växtdelarnes anläggning inträda,dels ock sådana, som uppstå först sedan växtdelarne utbildats. Den förra arten af sammanväxning, fasciation kallad, är icke ovanlig hos granen, förekommer äfven 'hos tallen samt hos al, ask, m. fl. löfträd. Den sammanväxning, som kan ega rum mellan redan ut- bildade stammar och grenar, uppstår antingen pa artificiel väg, hvarvid lefvande väfnader sättas 1 förbindelse med hvarandra (förädling), eller ock är den en följd af naturens eget åtgörande. Endast denna på naturens eget åtgörande grundade lifsyttring skall i följande sammanhang blifva föremål för undersökning. Det är en icke ovanlig företeelse, att stammar eller grenar af närstående träd och buskar med hvarandra sammanväxa, så att ett näringsutbyte individen emellan kan ega rum. Länge har äfven denna företeelse varit bekant, ehuru först senare 88 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. tidens forskning sökt utreda de omständigheter, som med sam- manväxningen äro förenade. H. R. GöPPERT var den förste, som bragte frågan a. bane, genom sin ar 1842 offentliggjorda afhandling om öfver- vallning af silfvergranens stubbar!). GÖPPERT visar här, att nämnda lifsyttring, som under en längre följd af ar kan för- sigga, förutsätter ett näringstillflöde från ännu qvarstäende träd genom sammanväxning af deras rötter med det fälda trädets. _Derefter har samme författare ?) i tre skilda afhandlingar åter vidrört trädens sammanväxning och härvid utsträckt sina under- sökningar äfven till öfver jordytan varande delar. Efter GÖPPERT hafva andra forskare egnat uppmärksamhet at denna fråga. Så har ED. KEHRNER?) redogjort för ett intres- sant exempel på. bokars sammanväxning med hvarandra, och NEUMANN?) har påpekat ett ovanligt fall af sammanväxning hos eken. C. F. SEIDEL) har egnat uppmärksamhet at sammanväx- ningar af stammar och grenar hos: vedartade växter i allmänhet; och slutligen har Dr MAX. FRANKE) lemnat värdefulla bidrag till kännedomen om rötternas sammanväxning. Endast den sistnämnda af ofvan anförda författare fram- ställer med afseende på den sammanväxning, som är en följd af naturens eget åtgörande, resultat, vunna med tillbjelp af 1) H. R. GörpeErT: »Ueber das Ueberwallen der Tannenstöcke.» Bonn 1842, sedermera under rubrik »Ueber die Ueberwallung der Tannenstöcke» i huf- ‚ vudsak ätergifven i Bot. Ztg. 1846, p. 505—514. 2) H. R. GÖPPERT: »Wachsen Rosen auf Eichen®». 31 Jahrg. Ber.d. Schles. Ges. f. vaterl. Cultur. 1853, p. 327. — GÖPPERT: »Skizzen zur Kenntniss der Urwälder Schlesiens und Böhmens.» Nova acta Acad. Caes. Leop. Carol. Nat. Cur. Vol. XXXIV. Dresden 1868. — GöPPERT: »Ueber innere Vor- gänge bei dem Veredeln der Bäume und Sträucher.» Cassel 1874. Ep. KEHRNER: »Ein seltener Baum in Oderwalde.» I »Die Natur» af Dr O. Urs och Dr K. MüuLrer. Halle 1863. Bd XII, pag. 228. Sitzungsber. de Ges. Isis zu Dresden 1861, p. 36. 5) ©. F. SEDEL: »Ueber Verwachsungen von Stämmen und Zweigen von Holz- gewächsen und ihren Einfluss auf das Dickenwachsthum der betreffenden Theile.» Sitzungsber. d. Ges. Isis zu Dresden, 1879, p. 161-168. Max FRANKE: »Beiträge zur Kenntniss der Wurzelverwachsungen.» I »Bei- träge zur Biologi der Pflanzen.» Herauzg. von Dr Fern. Con. Dritter Bd, Dritter Ht. Breslau 1883, p. 307— 332. 3 I a 29 2 — ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 89 mikroskopet.!) Att uteslutande pa makroskopisk väg utröna naturen af företeelser, som ytterst referera sig till växtens ele- mentarorgan, möter stora svårigheter, hvarföre ock några hit- hörande frågor förblifvit outredda. Sålunda har t. ex. samman- växningens förlopp ej från början blifvit följdt, ej heller de för- ändringar i cellväfnaden påvisats, som med sammanväxningen äro förenade o. s. v. Det är derföre i förhoppning att kunna iemna ytterligare bidrag till frågans lösning, jag upptager ofvan- stående ämne. Mina undersökningar hafva underlättats derigenom, att ett rikhaltigt material stått till mitt förfogande. Dels har nämligen intendenten vid riksmusei botaniska afdelning, professor V. B. WITTROCK lemnat mig tillfälle undersöka de inom området för denna afhandling hörande föremål, som befinna sig bland musei samlingar; dels har ock genom direktören för Kongl. Skogsinsti- tutet, Herr C. G. HOLMERZ, denna läroanstalts samlingar blif- vit för mig tillgängliga. Dessutom har jag från Kongl. Skogs- institutets park med vederbörlig tillåtelse hemtat friskt material för undersökningarne. Jag uppfyller derföre endast en kär pligt, då jag härmed till dessa båda herrar för visadt tillmötesgående uttrycker min varma tacksamhet. Sö De träd och buskar, hos hvilka jag iakttagit sammanväx- ningar af stamdelar, äro följande: a) Barrträd: Picea excelsa LINK. (Tafl. XV fig. I och 2). : Pinus silvestris L. (Tall. XV fig. 3, 4 och 5). Lariz europea D. C. b) Löfträd och löfbuskar: Sambucus nigra L. I) GÖPPERT har i sin afhandling »Ueber innere Vorgänge bei dem Veredeln der Bäume», afbildat ett mikroskopiskt snitt rörande ympningen. 90 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. Frazxinus excelsior L. Ligustrum vulgare L. Syringa vulgaris L. Evonymus europa L. Acer platanoides L. Acer Pseudo platanus L. Esculus Hippocastanım L. Tilia europea L. Pyrus malus L. Pyrus communis L. Crataegus oxyacautha L. Crataegus monogyna JACQ. Crataegus virginica LODD. Crataegus nigra W. R. | Amelanchier canadensis MED. Sorbus aucuparia L. Sorbus scandica L. Prunus domestica L. Prunus spinosa L. Prunus Cerasus L. Prunus Padus L. Ulmus montana WITH. (Tafl. XVI fig. I och 4). Quercus Robur L. Carpinus betulus L. Fagus silvatica 17% Corylus avellana L. Populus tremula L. Populus alba L. Populus pyramidalis RoZ. Salie caprea L. Salix babylonica L. Betula alba L. (Tafl. XVI fig. 2.) Alnus glutinosa (L.) J. GAERTN. Citrus Aurantium L. Tecoma jasminoides L. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0d. 91 För några af dessa, såsom Picea, Quercus, Fagus, Pyrus, Carpinus och Tilva, finnas uppgifter om sammanväxningar re- dan förut i literaturen, så ock beträffande Abies balsamea och Hedera Helix‘). Det största antalet af sammanväxningar har jag anträffat hos lönn (Acer platanoides), alm (Ulmus montana) och annbok (Carpinus betulus). Lönnen förekommer ej sällan i täta alléer, bersåer 0. d., hvarvid stammar och grenar lätt komma i berö- ring med hvarandra, och sammanväxningar sålunda möjliggöras. I en sådan allé i trädgården till godset Svenneby i Vestergöt- land räknade jag sommaren 1882 öfver 10 sammanväxta träd- stammar. Almen och annboken hållas ofta i häck, då för- hållandena för sammanväxningars inträdande blifva särdeles gynsamma. Afven hos linden (Tilia europea) och asken (Fraxinus excelsior) har jag ofta träffat sammanväxningar. Hos björken (Betula alba) har jag endast en gång iakt- tagit tvänne förenade stammar, och tvifvelsutan är detta hos nämnde trädslag ett sällsynt förhållande. Afven hos våra barr- träd, tallen och granen, träffar man jemförelsevis sällan samman- växningar. Ehuru man skulle kunnat vänta finna naturliga samman- växningar mellan individ af närstående arter, då det visat sig, att de kunna förädlas på hvarandra, har jag icke lyckats göra någon sädan iakttagelse. Det enda hittills observerade fall rö- rande sammanväxning mellan individ af skilda arter omtalas af GÖPPERT?) i fråga om silfvergran (Abies balsamea) och gran (Picea ewcelsa). Några iakttagna fall visa, att sammanväxningar mellan vissa skilda arter ej är möjlig. Så omnämner FRANKE?), att han funnit en ekrot så hardt inklämd mellan tvänne samman- växta granrötter, att hon endast, sedan granrötterna sönderstyc- !) Det är högst sannolikt, att naturliga sammanväxningar förekomma hos de flesta träd och buskär. 2) 1. ce. »Ueber innere Vorgänge» o. 8. v. SL, © 92 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. kats, kunde lösgöras från dessa; dock hade icke någon samman- växning de skilda arterna emellan egt rum. Detta var väl också mindre att förmoda, då fragan gälde träd af vidt skilda grupper, barrträd och löfträd. Men äfven vissa närstaende arter synas icke med hvarandra kunna sammanväxa. Bland samlingarne vid Kongl. Skogsinsti- tutet finnas tvänne med hvarandra sammanväxta tallstammar, mellan hvilka en granstam formligen är inkilad. Både tall- och sranstammarne hafva vuxit samtidigt, hvarvid de genom det ökade ömsesidiga trycket hindrats att afsätta nya barklager på beröringsytorna, under det att den äldre barken blifvit undan- trängd. Granstammens tillväxt nedanför utgången från tallarne har blifvit högst ringa. Sammanväxning de olika arterna emel- lan har likväl icke inträdt. Likaså har jag funnit stammen af en brakvedsbuske (Rham- nus Frangula) omlindad af en kaprifolium (Lonicera Periclyme- num), hvars stam, genom den ökade tillväxten å ömse sidor, bildat ett så djupt spår i brakvedens stam, att kaprifolien häri var till största delen insänkt. Ett detta liknande förhållande omnämner SEIDEL!), rörande en Acer platanoides, som blifvit omslingrad af Celastrus scandens. Någon sammanväxning hade i intetdera fallet kommit till stånd. Den vanligaste formen för sammanväxning är, att stammar eller grenar, som löpa i samma eller nära nog samma riktning och härvid beröra hvarandra, på en längre eller kortare del förenas och derefter hvar för sig fortväxa ofvanför förenings- stället. Den nedre sammanväxningen (vid a) hos de granstam- mar, som äro afbildade a tafl. XV fig. 1, lemnar exempel härpa. Den öfre sammanväxningen hos fig. 1 vid 5 å tafl. XV lem- har åter exempel derpä, att efter föreningen endast det ena trä- det fortfar att lefva ofvanför föreningsstället. De tre stamdelar (tafl. XV fig. 1 ec, d och e), som synas ofvanför b, och af hvilka en, e, är den återstående delen af den ursprungliga, afbrutna ') 1 e. sid. 164, der det likväl anföres såsom ett bevisande exempel derpå, att stammar icke utan ömsesidig friktion kunna sammanväxa. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 93 stammen, utga nämligen bada fran den tjockare stammen, me- dan den smalares topp vid eller efter föreningen gått förlorad. I detta afseende ännu märkligare äro de sammanväxta stammar, som ofvanför föreningspunkten te sig såsom endast ett träd. Sådana fall har jag iakttagit hos asken (Fraxinus ewcelcior) och silfverpoppeln (Populus alba). Den af mig åsyftade asken finnes i trädgården till Fryxell-Langensköldska stiftelsens egen- dom Ekholmen på Dalsland och silfverpoppeln i Kongl. Skogs- institutets park vid Stockholm. Båda dessa fall framställa ett upptill normalt utbildadt träd, nedtill uppburet af tvänne stam- mar. Dessa sammanväxningar synas hafva uppkommit på det sätt, att sedan stammarne på vanligt sätt förenats, den svagare antingen i följd af öfverskuggning dött, eller ock den ena stam- men med afsigt borttagits. En likadan sammanväxning är förut iakttagen af ED. KEHRNER!) hos boken. Såsom SEIDEL?) betonat, synes det icke bilda något märk- bart hinder för sammanväxningen, att stamdelarne möta hvar- andra under vinkel, äfven om vinkeln skulle blifva rät d. v. s. stammarne korsa hvarandra. Fig. 3 och 4 tafl. XV visa exempei härpa. De i fig. 3 afbildade tallstammarne, som tillhöra Kongl. Skogsinstitutets samlingar, äro förenade genom en, såsom det vid undersökningen visat sig, ursprungligen från den tjockare stam- men utgående gren, som kommit in mellan en qvistkrans hos den smalare stammen och der förenat sig med denna. Grenens utanför sammanväxningsstället belägna del har derefter, i likhet med hvad fallet vanligen är i fråga om grenarna i täta barr- skogar, af brist på ljus dött och slutligen bortfallit. Den i fig. 4 afbildade, riksmusei samlingar tillhöriga tallstammen, har er- hållit sitt egendomliga yttre på så sätt, att stammen blifvit nedböjd, derefter sträfvat mot höjden och härvid kommit i be- röring med sin nedre del, hvarigenom föreningen i a möjliggjorts, ehuru stamdelarne vinkelrätt korsa hvarandra. Mala 2) IL .@ 94 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. Icke ens en rakt motsatt riktning hindrar delarne att sam- manväxa. Jag har likväl endast varit i tillfälle att iaktaga ett sådant fall och detta i fråga om en björkrot (tafl. XVI fig. 2). Roten har vid sitt framträngande mött något hinder vid a, nöd- gats vända och växa i en med den ursprungliga motsatt rikt- sing, härvid mött sin öfre del och med denna i b sammanvuxit. NE Sammanväxningens förlopp har hittills ej fran början kun- nat följas, emedan man-icke lyckats finna tvänne stamdelar, stadda i det första sammanväxningsstadiet. Ej heller har man i detta afseende med framgång kunnat anställa experiment. Dr MAX FRANKE!) omnämner, att han utan resultat i drifhus sökt astadkomma sammanväxningar hos Ficus »scandens. Grenar sammanbundos dels med alldeles oskadad bark, dels sedan bar- ken sårats eller ock helt och hållet borttagits i beröringsstället.. Jag har emellertid varit lycklig nog att bland af mig under- sökta sammanväxningar, hvilka i allmänhet varit så långt fram- skridna, att ärsringarne sammanflutit, finna tvänne par alm- stammar, der hos det ena paret endast den allra första samman- växningen inträdt, medan hos de båda andra stammarne för- "loppet framskridit något längre, utan att likväl kambierna för- enats. Barkens ytor på dessa stammar visa, hvad man efter noggranna undersökningar af den bark, som efter fullständig sammanväxning inneslutes af årsringarna, kunnat vänta, nämli- gen att före sammanväxningen någon mekanisk, genom gnidning förorsakad, sönderslitning af de döda väfnaderna hos barkytorna ej egt rum, ntan att dessa i detta afseende varit oskadade. Af nämnda stammar förvaras ena paret bland riksmusei botaniska samlingar, och af det andra äro vid samma museum mina mikroskopiska preparat tillgängliga. Sammanväxningen började hos almstammarne på det sätt, att i springor hos de yttre, döda barklagren eller på ställen, der Dale: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 95 dessa genom stammarnes ömsesidiga tryck förträngts, unga cell- väfnader utskjöto och, der de mötte liknande väfnader, förenade sig med dessa. Af den gräns, der de skilda väfnaderna först möttes, försvinna inom kort alla säkra spår. Dock är det högst sannolikt, att denna gräns hos den a tafl. XVII fig. 2 afbildade barksammanväxningen legat ungefär mellan a och b. Föreningen inträdde hos almstammarna först i barkparen- kymet, hvars celler i de skilda stammarnes beröringsytor hafva likasom sammankittats med hvarandra, så att näringsutbyte cellerna emellan kunnat ega rum. Den härigenom föranledda förändringen i näringsvätskornas strömning, har åstadkommit någon ändring i cellernas tillväxt. I allmänhet visa nämligen barkparenkymets celler 1 ett tvärsnitt något större utsträckning i tangential än i radial riktning. I sammanväxningsstället har förhållandet blifvit omvändt, såsom a tafl. XVII af fig. 2 vid b synes. Att sammanväxningen genom denna ändrade tillväxtriktning hos cellerna får större motstånds- kraft mot yttre slitningar, behöfver ej påpekas, då såsom be- kant klyfning af en väfnad ständigt möter största motståndet i cellérnas kortaste riktning, minsta motståndet deremot i deras största längdsträckning. Sammanväxningen började samtidigt eller nära nog sam- tidigt på flera smärre ytor. Fig. 1a tafl. XVII, af hvilken fig. 2 a samma tafla är ett ytterligare förstoradt parti, framställer ett tvärsnitt genom tvänne sådana nyligen inträdda samman- växningar, hvilka äro belägna på mindre än 2 mm. afstand från hvarandra. Huru sprickor i de yttre döda barklagren uppstå, och huru dessa lager förträngas, synes af fig. 4 a tafl. XVI, som visar ett tvärsnitt af tvänne almstammar, der sammanväxningen 1 bark- lagren nagot längre framskridit. Stammarnes tillväxt har under en följd af år varit excen- trisk, och detta så, att arsringarne hos båda stammarne varit bredast på insidan. Detta har sin förklaring deri, att barken på de nära hvarandra liggande sidorna bättre kunnat bibehålla 96 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. fuktigheten och sålunda varit mjukare, hvarigenom dess trans- versalspänning mindre hämmat årsringarnes tillväxt. Den ökade tillväxten på insidorna är isynnerhet under sista och delvis äfven näst sista året påfallande, hvilket förklaras deraf, att barken, som redan under de föregående åren på sin yta måst sönderspricka, under de två sista åren äfven börjat undanträngas i följd af stammarnes tilltagande tryck mot hvar- andra. Barken är sålunda i sammanväxningsstället a ganska tunn, hvilket gör hans transversalspänning ännu mindre. Nu kan likväl icke största tillväxten hos årsringen försigga vid a, emedan trycket här verkar hämmande; vid b och c åter hindrar hvarken tryck eller transversalspänning, hvarföre äfven tillväxten här varit lifligast. Denna stora tillväxt åt sidorna drifver barklagren utåt — i detta fall hufvudsakligen mot b — och gör sålunda, att sam- manväxningen på en ökad yta kan inträda. Men emedan ved- cellerna bättre än barkens lösa väfnader motstå tryck, blifva. dessa senare allt mera förträngda, hvarigenom de svulstformiga upphöjningar bildas, som utanför föreningsställena hos samman- växta stammar förekomma (tafl. XV fig. 2 vid b). Dessa svulster innehålla flera tjockväggiga element än öfriga delar af barken — en följd af det större tryck, hvarför dessa barklager varit ut- "satta. Sålunda träffar man t. ex. i dessa svulster hos granen stora samlingar sklerenkymceller. Grauskas fig. 4 a tafl. XVI närmare, finner man lätt, att barklagren icke fran föreningspunkten a mot e kunna förträngas, emedan härför en betydande kraft skulle erfordras. Genom ärs- ringarnes starkare tillväxt i de af c angifna punkter blifva nämnde barklager allt mera afstängda. Vid en fullständig sam- manväxning stammarne emellan skulle derföre barklagren mel- lan a och c inneslutits af ärsringarne. Regelbundet inträder nämligen, att barken på ännu ett ställe sammanväxer och för- tränges, så att kambierna äfver här kunna förenas. Detta för- hållande visar de a tafl. XV i fig. 2 och 5 afbildade tvärsnitten. Då man någon gång finner endast ett ursprungligt samman- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 97 växningsställe, är detta förhållande att betrakta såsom ett öfvergångsstadium, i det att sammanväxningen några år senare på andra sidan inträder. Åfven hos smala stammar, som skära hvarandra under betydande vinkel, visar det sig städse, att sammanväxningen börjat på tvänne skilda ställen, så att en del af barken blifvit innesluten af arsringarne. Sa är förhållandet t. ex. med de a tafl. XVI fig. 1 afbildade stammarne; och i fråga om de a samma tafl. fig. 4 afbildade almstammarne skulle andra sammanväxningen tydligen hafva inträdt i närheten af c. Vanligtvis äro de sålunda inneslutna barkmassoma fullt skilda från hvarandra. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärdt, som stammarne oftast först berört hvarandra på de ställen der barkmassorna ligga, hvilket sålunda visar, att icke trycket ensamt utan trycket 1 förening med årsringarnes förändrade tillväxt blottar de väfnader, mellan hvilka samman- växning kan ega rum. Någon gång finner man likväl smärre sammanväxningar mellan de af ärsringarne inneslutna bark- lagren; men da någon förträngning af nämnda lager ej kunnat ega rum, har sammanväxningen på dessa ställen härmed måst afstanna. i alla af mig undersökta fall har sammanväxningen — så- som hos de a tafl. XVI fig. I afbildade almstammarne är fal- let — förr inträdt på ena sidan än på den andra. Tidsskilnaden vexlar högst betydligt. Medan den hos a tafl. XV fig. 2 afbildade granstammar utgjort endast I ar och hos de å tafl. XV fig. 5 återgifna tallstammarne 2 år, förekomma andra fall, då skilnaden utgör omkring 10 år. Bland Kongl. Skogs- institutets samlingar finnes en afskärningsyta af tvänne gran- stammar, som visar, att kambiernas sammanslutning inträdt 9 ar tidigare pa ena än pa den andra sidan. | Under sådana förhållanden uppvisar vanligen tvärsnittet en eller flera afbrutna årsringar. Dessa ärsringar uppgå hos de a tafl. XV fig. 5 afbildade tallstammarne till icke mindre än 7 stycken för den ena och 11 stycken för den andra, hvilket visar, Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o5. 7 98 _ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. att sammanväxningen här varit förbunden med synnerligen ogyn- samma omständigheter. Liflig korkbildning och ymnigt afskilda döda barkmassor, skorpbark, försvåra sammanväxningen; och trycket måste under sådana förhållanden stundom stegras der- hän, att kambiets verksamhet i beröringsstället upphör, hvarvid årsringarne blifva afbrutna. Samma blir förhållandet, om dei sammanväxning stadda delarne icke förblifva orörliga utan ut- öfva friktion mot hvarandra, hvilket i fråga om de å tafl. XV fig. 5 afbildade tallstammarne varit förhållandet. Detta framgår deraf, att barken i beröringsstället delvis är bortnött, hvarefter harts tillströmmat och betäckt de nakna ytorna. Tillväxten, och med denna trycket, måste i detta fall så länge hafva tilltagit, att någon sammanväxningen störande rubbning ej kunnat ega rum. Sedan barken sammanvuxit och förträngts, så att kambi- erna kunnat mötas, inträder dessas sammanväxning. När vedeellerna mötas, vända de radialväggarna mot hvar- andra. Samtidigt med barkens förträngning har nämligen äfven till- växten i ärsringarne tagit en annan riktning utåt, så att märgstrå- larna bilda kroklinier, såsom af tafl. XV fig. 2 och tafl. XVI fig. 4 framgår. Att denna omständighet har stor betydelse för sammanväxningen framgår deraf, att sammanväxningen i veden visar sig först hafva inträdt mellan parenkymceller (tafl. XVI fig. 5). Dessa celler äro visserligen något olika märgstrålcellerna, dels i form dels i väggarnes tjocklek; men de öfverensstämma dock - företrädesvis med dem. Genom märgsträlarnes ändrade riktning komma de att vid föreningsstället talrikt uppträda, hvilket befordrar sammanväxningen, såsom det synes på så sätt, att från märgstrålarnes kambium en liflig alstring af parenkym- celler försiggår. Dessa parenkymväfnader från de båda stam- marna mötas, hvarvid cellerna liksom sammankittas med hvar- andra, så att näringsutbyte dem emellan kan ega rum!). Dessa celler blifva tjockväggiga (sklerenkymatiska), en följd af det 1) Att, såsom GÖPPERT och FRANKE antaga, genom dessa parenkymväfnader mellan stammarna varande barkväfnader skulle resorberas, förefaller osanno- likt, då oskadade bastceller anträffas intill parenkymeellerna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0d. 99 tryck, för hvilket de i föreningsstället mellan stammarne äro utsatta. Då vid minskadt utrymme trycket ökas, aftager paren- kymcellerna i storlek, hvarjemte slutligen all vidare utbildning af sådana celler upphör. Den första sammanväxningen mellan vedens arsringar är då fullbordad. Nu kunna aärsringarne ej vidare tillväxa mot hvarandra, emedan här rum saknas. Men utanför första föreningsstället sammanflyta kambierna och bilda en af vanliga väfnader bestå- ende årsring, hvars cellväfnad dock midt för första samman- växningsstället visar oregelbundenheter, t. ex. ett i påfallande grad större antal märgstrålar, än hvad man under normala för- hållanden anträffar. Kambierna förenas likväl icke blott utanför det första beröringsstället, utan äfven 1 vinklarne öfver och under detta. Då nu cellernas längdriktning är beroende på saftloppet, måste de celler, som aflagras ofvanför och under första sammanväx- ningsstället i vinklarne göra en skarp böjning. Sa är äfven förhållandet; ett tvärsnitt genom en årsring i dessa vinklar visar derföre cellernas längdväggar och tvärafskärningsytor bred- vid hvarandra (tafl. XVII fig. 3). Med detta kännetecken kan man på en äldre sammanväxning utröna det ställe, der kam- biernas förening först inträdt. Här synas nämligen icke i tvärsnittet några längdväggar men deremot den ofvan om- nämnda (intermediära) parenkymväfnaden. Sålunda visade sig det a tafl. XV fig. 2 afbildade tvärsnittet, från hvilket fig. 3 tafl. XVII erhållits, icke vara taget från stammarnes ursprung- liga sammanväxningsställe. Från detta ställe, som vanligen har ringa utsträckning, ökas kambiernas förening år efter år uppåt och nedåt, på det sätt detta äskadliggöres i fig. 3 tafl. XVI. Denna figur fram- ställer nedre hälften af sammanväxningsytan mellan tvänne alm- stammar. Sammanväxningen har börjat vid a och härvid in- trädt ett år tidigare på högra än på venstra sidan; 11 år efter första sammanväxningen hafva ärsringarne äfven nedtill mött hvarandra. Här finna vi nu 4 sammanhängande ärsringar. Upp- 100 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. till, salunda i motsatta ändan af den föreningssyta, hvars nedre del här afbildats, hade deremot arsringarne ännu ej förenats. Sammanväxningen behöfver sålunda ej heller upptill och ned- till samtidigt inträda. De fall jag undersökt visa, att ärsrin- garnes förening vanligen förr eger rum nedtill än upptill. Detta kunde man äfven af två skäl vänta, ty dels har tillväxten be- nägenhet att blifva starkare nedåt!), dels kan ock barken vid nedre sammanväxningsstället hålla sig fuktigare och således der vara lättare förträngbar. Sammanväxningsytans storlek vexlar högst betydligt. Störst kan den vara, då stammar med samma längdriktning från bör- jan beröra hvarandra på ett längre stycke. Mindre blir den, ju mindre stammarne äro och ju mera den vinkel, hvarunder de möta hvarandra, närmar sig en rät. Sålunda kan längden af den yta, hvarmed stamdelarne sammanvuxit, vexla från 1 meter = eller mera till knappt 1 cm. III. Tjocklekstillväxten efter stammarnes förening, har vissa egendomligheter att uppvisa. I sammanväxningsstället blifva ärsringarne bredast utanför de ställen, hvilka ligga midt för föreningsytan. Härigenom an- tager stammarnes sammanväxningsställe en allt mera rundad form. Detta förhållande framgår af fig. 2 och 5, tafl. XV. Orsakerna till ärsringarnes större bredd på angifna båda ställen, äro dels det mindre mekaniska motstånd, barklagren här utöfva, dels ock det större näringstillflöde, som här eger rum. _ Bekant är, att arsringens bredd ökas med aftagande trans- versalspänning hos barken?). Under de första åren, sedan sammanväxning mellan tvänne stammar inträdt, är barkens transversalspänning på ömse sidor utanför föreningsytan ingen. Tvärt om är barken på dessa ställen så rymlig, att den erhåller 1) Jemför DÖBNERS »Botanik für Forstmänner». Vierte Auflage, vollständig neu bearbeitet von Dr. Frreprıcn Nosse. Berlin 1882, s. 182. 2) L. Kny: »Ueber das Diekenwachsthum des Holzkörpers.» Berlin 1882. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 101 vagformiga böjningar, såsom tafl. XV fig. 2 vid a visar. Dessa vagformiga böjningar hafva gifvit upphof at arsringarnes ojemna gränser. Orsaken till denna rymlighet inses af tafl. XV fig. 2, som visar, att i tvärsnittet barkens längd från d till sammanväx- ningspunkten e samt fran denna till e varit större än kortaste afstandet mellan d och e. Barkens rymlighet blir vid tilltagande tjocklek hos stammen mindre, och omsider inträder äfven här transversalspänning, hvar- före också arsringarnes bredd utåt aftager. Dock är deras bredd fortfarande större på de ställen, som ligga midt för förenings- ytan, hvilket förklaras derigenom, att starkare tillopp af närings- safter här eger rum. Safttilloppet blifver utanför sammanväxningsstället af det skäl ymnigare, att stammarnes kambialytor ofvanför föreningsstället äro sammanlagdt större än den efter sammanväxningen förenade kambialytan. Genom mätning af sammanväxta stammar har jag nämligen funnit, att stammarnes sammanlagda omkrets ofvanför föreningsstället normalt är större än omkretsen i sam- manväxningsstället. I fråga om de sammanväxta tallgrenar, af hvilka en genom- skärningsyta finnes afbildad a tafl. XV fig. 5, och som den ene legat öfver den andre och bådas längdsträckning varit i det närmaste horisontal, erhöllos vid mätningen följande resultat: Ofvanför samman- I sammanväx- växningsstället. ningsstället. Den öfre stammens omkrets 145 mm. » undre » » 139 » | 232 mE Summa 284 mm. 232 mm. Skilnaden utgör alltså 284—232 = 52 mm. Sålunda hafva "de nedstigande näringssafterne större utbredning ofvanför än i föreningsstället, hvarföre de här måste sammanträngas. Denna sammanträngning inträder vid stammarnes öfre föreningsvinkel och blir störst på ömse sidor om denna. Här kommer alltså en rikligare tillgång på näringssafter att förefinnas, hvarigenom 102 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. ärsringarnes bredd på dessa ställen blir större än i öfriga delar af stammmen. Vid öfvergången från sammanväxningsstället till de nedan- för varande fria stamdelarne eger ett omvändt förhållande rum. Näringssafterna erhålla nu åter en större utbredningsyta efter att hafva varit sammanträngda på en mindre. Sammanväxningsstäl- lets mindre omkrets samt det förändrade lopp, näringssafterna i stammarnes Öfre föreningsvinkel måst intaga, utgöra mekaniska hinder för näringssafternas vidare nedstigande, hvarföre man kan vänta, att ärsringarnes tillväxt i de nedanför föreningsstäl- let fria stamdelarne skall vara mindre än i stammarne ofvan- för detta ställe. I många fall visa sig också stammarne i påfallande grad smalare nedanför än ofvanför föreningsstället. De ofvan om- nämnda tallgrenarne gåfvo följande resultat: . Ofvanför sammanväx- Nedanför sammanväx- ningsstället. : ningsstället. a) öfre b) undre a) öfre b) undre stammen. stammen. stammen. stammen. Omkretsen 145 mm. 139 mm. 113 mm. 150 mm. Afskärningsytan 1,674 qv.mm. 1,535 qv.mm. 1,016 qv.mm. 1,791 qv.mm. 3,212 gy.mm. 2,807 qy.mm. Summan af stammarnes afskärningsytor ofvanför samman- växningsstället, 3,212 qv.mm., öfvestiger salunda summan af dessa ytor nedanför samma ställe, 2,807 qv.mm., med 405 qv.mm. eller 14,4 proc. af den senare summan. Ett liknande fall omnämnes af SEIDEL!). Tvänne samman- växta grenar af en apel (Pyrus malus) visade följande för- hållande: a) Ofvanför samman- b) Nedanför samman- växningsstället. växningsstället. Omkretsen 744 och 744 mm. 360 och 460 mm. Afskärningsytan 42,654 » 42,654 qy.mm. 58,852 » 16,824 qy.mm. SAR Ton Summan af afskärningsytorna var sålunda här 9,632 qv.mm. större ofvanför än under sammanväxningsstället, d. ä. 11,9 proc. 1) ]. c. sid. 165. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 103 Den ä tafl. XV fig. 4 afbildade tallstammen har ofvanför sammanväxningsstället en omkrets af 234 mm. men nedanför detta ställe endast 180 mm. omkrets. Att skilnaden här är sa be- tydande beror derpå, att cellernas längdriktningar i stamdelar- nes föreningsställe äro vinkelräta mot hvarandra, hvarigenom näringssafternas nedstigande i hög grad försvåras. Ehuru de anförda talen visa, att stammarnes tillväxt är större ofvanför än under föreningsstället, framstår dock detta förhållande ännu skarpare, om afseende fästes uteslutande vid de ärsringar, som aflagrats sedan sammanväxningen inträdt. Uppmätes sålunda ofvanför och under föreningsstället samman- lagda bredden af de 10 sista ärsringarne hos den a tafl. XV fig. 4 afbildade tallstammen, så erhållas, om mätningen i båda fallen utföres pa tvänne diametralt motsatta sidor, följande medeltal: - ofvanför sammanväxningsstället 2,6 mm. under d:o 1,4» skilnad 1,2 mm. Sålunda var i detta fall bredden af 10 årsringar nära dub- belt större ofvanför än nedanför föreningsstället. Genom denna stora skilnad förklaras det faktum, att stammar, som, da de växa fritt och ostördt, normalt afsmalna uppåt, efter samman- växning sinsemellan på få år icke blott utjemna afsmalningen utan oftast äro tjockare ofvanför än under föreningsstället!). Hos med kärnved försedda träd och buskar förorsakar samımanväxningen en förändrad kärnvedsbildning i föreningsstäl- let. Ett parti af ärsringarne öfvergår nämligen förr än årsringar- nes öfriga delar till kärnved, så att denna snart sträcker sig från märgen till stammarnes första beröringsställe. Detta förhållande 1) Att förädlade stammar ofta visa olika stort omfång öfver och under den punkt, der förädlingen verkstälts, har en helt annan orsak, nämligen den att de båda varieteterna, kärnstammen och ympen, hafva ärfda anlag till olika snabb tillväxt jemte dermed i sammanhang stående mer eller mindre stor fasthet hos veden. Att sjelfva sammanväxningen i förädlingsstället ej härvid utöfvar något inflytande, framgår deraf, att tillväxten än är större öfver, än under denna punkt, medan i andra fall någon skilnad ej är märkbar. 104 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. framställes a tafl. XV fig. 5 genom skuggningen. Kärnvedsbild- ningen kan sålunda pa de sidor, stammarne vända emot hvarandra, omfatta ett långt större antal årsringar, än på öfriga sidor. Hos de å tafl. XV fig. 5 afbildade tallstammarne omfattar kärn- vedsbildningen på insidorna 65 årsringar hos den ena och 70 hos den andra, medan på utsidorna samma bildning inträdt hos endast resp. 23 och 34 årsringar. Orsaken till denna förändring ligger deri, att de i trädet uppstigande safterna följa de yttre lagren och sålunda upphört begagna sig af de delar, der kärn- vedsbildning inträdt. I fråga om med kärnved försedda barr- träd kan orsaken äfven delvis vara den, att stammarnes tryck och möjligen förekommande friktion orsakat ett tillflöde af harts åt dessa sidor. Detta synes hos de atafl. XV fig. 5 afbildade tallstammarne hafva varit fallet. De ofvan omtalade tallstammarne visa äfven, att närings- utbyte mellan de skilda delarne efter föreningen eger rum. Ofvanför sammanväxningsstället var den öfre stammens omkrets ' 145 mm. och nedanför samma ställe 113 mm., medan deremot den undre stammen ofvanför föreningspunkten mätte 139 mm. och nedanför 150 mm. Sålunda har den undre stammens omfång ökats nedanför föreningsstället, ehuru ej i så hög grad som. den öfres aftagit. Detta förklaras endast derigenom, att närings- safter från den öfre stammen kommit den undre till del. ‚. Ett liknande förhållande påpekar SEIDEL!) i fråga om de anförda grenarne af Pyrus malus; och ännu mera slående är ett af FRANKE?) omnämndt fall. Af tre bokar, som växte ej långt från hvarandra, voro två och två vid omkring 10 fots höjd före- nade genom en vågrät gren. Pä en af bokarna hade derefter ‘stammen nedanför sammanväxningsstället beröfvats allt samband med marken; men, fasthållen och försedd med näring från de båda andra träden, hade äfven denna bok — under det att ör- ter uppspirade på hennes multnande stubbe — i åratal fortvuxit, ho; IL ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 105 grönskat och blommat, samt visade knappt mindre trefnad än de bada andra. IV. De vilkor, som mäste uppfyllas, för att sammanväxning mellan vedstammar skall inträda, hafva senast af Dr MAX FRANKE blifvit utredda. Hans framställning är jemte några tillägg följande: 1:o. Stamdelarne måste sammanträffa och härvid utöfva tryck mot hvarandra. Der nödigt tryck icke eger rum, såsom i fråga om smala, böjliga stammar är fallet, eger sammanväx- ning ej rum. 2:.. Sammanväxning inträder endast mellan individ af samma art. Gran och silfvergran utgöra härifrån (enligt GÖP- PERT) ett undantag. 3:o. De väfnader, med hvilka stamdelarne i beröringsstäl- let sammanträffa, måste vara lefvande, innehålla celler, som fortfarande besitta delningsförmåga. Sammanväxning kan så- lunda ega rum i barkparenkymet, mjukbastet oeh kambiet, men deremot icke i peridermet, hardbasten eller den utbildade veden. Härtill bör läggas ännu ett, visserligen negatift vilkor, näm- ligen det, att friktion mellan de skilda delarne icke må förefin- nas. Friktion framhålles af SEIDEL!) såsom en nödvändig för- utsättning för sammanväxningen, och han tillägger, att de flesta sammanväxningar måste inträda på våren, sedan friktionen be- fordrande stormar rasat ut. Åfven FRANKE?) medgifver, att friktion befordrar denna förening, i det han sid. 326 säger: »Gegenseitige Reibung ist wohl nur als ein vom Druche beding- tes Moment anzusehen, welches freilich fördernd in dem Vereini- gungsprocess eingreift.» Att friktionen, hvars betydelse skulle ligga deri, att de yttre döda barklagren (skorpbarken) bortsletes, hvarken är ett nödvändigt vilkor för, ej heller befordrar sammanväxningen, kan man af trenne skäl finna: le: N) Io & 106 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. 1:o. Om friktion vore en nödvändig förutsättning för sam- manväxning, skulle en sådan förening som den mellan de å tafl. XVI fig. 1 afbildade almstammarne vid ce ej kunnat inträda. Genom den tvärstälda grenens fasta sammanväxning med dessa båda stammar i a och b var nämligen all friktion vid e omöjlig- gjord. Likväl hade här den första sammanväxningen i bark- parenkymet inträdt. Fig. 4, tafl. XVI, som framställer ett tvärsnitt genom båda stammarne vid c, visar detta. | 2:0. Friktion kan ej heller befordra sammanväxningen, ty da den är i stand att sönderslita de yttre döda väfna- derna, äro de mjuka, lefvande väfnaderna ännu mera utsatta för denna förstörelse; och da, sasom jag ofvan visat, samman- växningen först inträder pa flera smärre punkter mellan bark- parenkymväfnaderna, skulle den minsta rörelse vara i ständ att åter sönderslita föreningen. Häremot skulle kunna invändas, att sammanväxningen inträder under en årstid, då stormar ej pläga inträffa, hvarföre ej heller då någon friktion uppstår. Men sammanväxningen sträcker sig, enligt de fall jag varit i tillfälle iakttaga, under första året endast till barken, hvarföre alltså vid kommande höst- och vinterstormar föreningen åter skulle uppslitas, om friktion vore möjlig. 3:o. Om friktion mellan sammanväxta stammar egt rum, skulle spår häraf vara synliga på ytan af de ställen, som först berört hvarandra. Detta är likväl endast i få fall händelsen; och det visar sig härvid, att sammanväxningen ej inträdt, der friktionen pågått, utan längre ut åt sidorna och först efter ett så stort antal år, att det stigande trycket hindrat gnidningen, så att invid sammanväxningsstället barken varit oberörd deraf. Detta förhållande visar fig. 5, tafl. XV, der sammanväxningen mel- lan årsringarne tagit 13 år i anspråk, hvaremot den i gynsamma fall försiggar pa 2 ar (hvarvid under första året sammanväx- ning mellan barkparenkymväfnaderna inträder). Bland nu anförda vilkor för att sammanväxning mellan ved- stammar skall vara möjlig, är ett tillika aktiv orsak vid för- eningen, nämligen trycket. Ofvan är visadt, att trycket, hufvud- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 107 sakligen medelbart genom den ändring i tillväxten det förorsä- kar, spränger de yttre döda barklagren, så att lefvande väfnader kunna träda i förbindelse med hvarandra. ' Det motstånd, som vid barkens sprängning måste öfvervinnas, är olika för skilda trädslag och för olika ålder hos samma trädslag. De med stark korkbildning försedda arterna erbjuda större hinder än de, hvars korkbildning är mindre stark. Rikedom på sklerenkymeeller hos barken försvårar äfven sammanväxningen. I följd häraf äro sammanväxningar sällsynta hos t. ex. björk och asp, vanliga deremot hos lönn, lind, alm m. fl. Orsaken till att sammanväxningar hos barrträden äro sällsynta har ofvan påpekats, såsom bestående deri, att hartsflöde har benägenhet inträda vid stammarnes tryck mot hvarandra. Ju mera de döda barklagrens tjocklek vid trädens tillta- gande älder ökas, desto större hinder möter sammanväxningen. Sammanfattas i korthet, hvad som i det föregående anförts, finna vi, angående vilkoren för sammanväxningsprocessens in- träde, att individen skola tillhöra samma art!). Vidare är ett ömsesidigt tryck stamdelarne emellan erforderligt, likväl utan friktion. Att sammanväxning endast inträder mellan väfnader, som besitta delningsförmåga, är sjelfkart. De träd och buskar, hos hvilka sammanväxningar hittills iakttagits, utgöra 41 arter. Vanligast förekomma sammanväx- ningar hos några löfträd (lönn, alm, annbok, ask och lind) hvar- emot de hos barrträden och några med starkt utvecklade kork- och hårdbastlager försedda löfträd (björk, fläderbusken m. fl.) äro sällsynta. Den riktning, hvarunder stammarne vid föreningsprocessens inträde mötas, är likgiltig. De kunna sålunda i beröringsstället !) Undantag härifrån utgöra gran (Pieea excelsa) och silfvergran (Abies balsa- mea), mellan hvilka båda arter sammanväxning af GÖPPERT iakttagits. 108 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. hafva samma riktning, korsa hvarandra eller till och med mötas i motsatta riktningar. Sammanväxningens gang kan i få ord skildras sålunda: Genom stammarnes tryck mot hvarandra inträder en ändring i vedens tillväxt, hvarvid märgstrålarne antaga en från den förra afvikande riktning, och arsringarnes bredd blir störst utanför beröringsstället. Denna ändring i tillväxten i förening med stammarnes ömsesidiga tryck gör, att de yttre, döda bark- lagren undanträngas, hvarefter lefvande cellväfnader kunna träda 1 förbindelse med hvarandra. Sammanväxning inträder da först i barkparenkymväfnaderna, vanligen samtidigt på flera smärre punkter, från hvilka föreningen vidare utbreder sig. Af det i följd af stammarnes ökade omfångstillväxt tilltagande trycket förträngas de mellanliggande barklagren, och kambierna mötas. Härvid alstras från ömse sidor en parenkymatisk väfnad, genom hvilken den första föreningen mellan kambierna astadkommes, hvarefter årsringarne utanför detta ställe sammanflyta. Mellan de sammanväxta stammarna inneslutas alltid delar af båda stammarnes bark, och pa ömse sidor om dessa bark- partier visar sig föreningsprocessen oliktidigt hafva inträdt, hvarvid tidsskilnaden kan uppgå från endast 1 ar till 10 ar eller ännu mera. Efter sammanväxningen blifver arsringarnes tillväxt störst utanför föreningsstället, hvilket dels är en följd af det mindre tryck, barken här utöfvar, dels ock af rikligare näringstillförsel pa dessa ställen. -Stammarnes tillväxt i de fortfarande fria delarne blir större ofvanför än nedanför föreningsstället, hvarigenom ock omfånget omsider blir större öfver än under samma ställe. Dock visar det sig i fråga om lutande stammar, att den ena af dem kan vara smalare ofvanför än under föreningsstället, medan hos den andra ett motsatt förhållande eger rum, hvilket, i likhet med andra iakttagna förhållanden, bevisar, att näringsutbyte mellan sammaväxta stamdelar kan försigga. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 109 » » » » » » » » Förklaring öfver figurerna. Tafl. XV. 1. Tvänne granstammar (Picea excelsa) sammanväxta dels nedtill vid a, dels upptill vid d. Af de ofvanför b synliga stamdelarna, hvilka alla utgå från den tjockare stammen, är den med e betecknade det efter denna stams afbrytning qvar- varande stycket, hvaremot c och d under trädets senare lef- nadsår uppburit kronan. (!/39)- 2. Tvärsnitt genom sammanväxningsstället hos tvänne granar (Picea excelsa). a ett veck hos barken, hvilket efter samman- växningen måst uppstå, emedan barken varit för rymlig, enär afstånden från c till d och e sammanlagda äro större än kor- taste afståndet mellan d och e; 5 valk bildad af de utträngda barkmassorna; c de mellan stammarna inneslutna delarna af barklagren. (Nat. storl.). 3. Delar af tvänne, genom en från den tjockare stammen ut- gående gren förenade tallar (Pinus silvestris). (Y30). 4. Stam af tall (Pinus silvestris) hos hvilken sammanväxning inträdt vid a. (Cs) 5. Tvärsnitt genom sammanväxningsstället hos tvänne tall- grenar (Pinus silvestris). Från märgen till a har årsringarnes tillväxt varit normal; från a till 5 har ärsringarnes tillväxt va- rit lifligast på insidorna; 6 till ce angifver ett bälde, hvarest årsringarne i följd af ömsesidig friktion mellan stamdelarna äro afbrutna. Skuggningen angifver kärnvedsbildningens ut- bredning. (Nat. storl.). Tafl. XV. 1. Trenne almstammar (Ulmus montana) mellan hvilka sam- manväxning inträdt vid a, b och c. (1/,). 2. Rot af björk (Betula alba) som, efter att vid a hafva än- drat riktning mot b, här sammanvuxit med sin öfre del. (1/5). 3. Nedre delen af sammanväxningsytan (längdsnitt) mellan tvänne almstammar (Ulmus montana). a och a, de ställen der föreningen först inträdt; 5 mellan stammarna inneslutna bark- partier. (Nat. storl.). 4. Tvärsnitt genom sammanväxningsstället vid c hos i föreg. fig. 1 afbildade almstammar (Ulmus montana). Vid a har sam- manväxning mellan barklagren inträdt; vid 5 och c har årsrin- garnes tillväxt under sista året varit lifligast. (Nat. storl.). 5. Tangentialsnitt genom den sklerenkymatiska parenkymväf- nad, som förmedlar kambiernas förening hos almen (Ulmus montana). a celler belägna ej långt från vedens prosenkym- väfnad och nära öfverensstämmande med märgsträlparenkymet; b celler, hvilka i följd af tillräckligt utrymme kunnat betydligt 110 ÖRTENBLAD, OM SAMMANVÄXNINGAR HOS VEDSTAMMAR. Fig. öka sin volym; e celler, hvilka vid bristande utrymme sam- manträngts eller snart upphört tillväxa. Vid d, på hvilket ställe parenkymväfnaden mött barkens väfnader, var cellbyggnaden otydlig, hvarföre den ej kunnat på bilden ätergifvas. (899/,). Taf. VT 1. Tvärsnitt genom vid a och 5 sammanväxta barklager hos tvänne almar (Ulmus montana). (°°/,). 2. Parti.af föregående ytterligare förstoradt. Sammanväxningen har först inträdt i trakten mellan a och 5, hvarest parenkym- eellerna > erhållit en ändrad längdsträckning; c kristallförande celler. (859/,). h 3. Tvärsnitt af gran (Picea excelsa) utvisande cellernas an- ordning i vinkeln mellan stammarna ofvanför eller nedanför ursprungliga sammanväxningsstället. «a snedt afskurna trakei- der, 5 märgsträlparenkym, c med ringporer försedda längdväg- gar af trakeider, d en hartskanal. (?0%/,). Ill Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 5. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 93. Om de sällsynta jordarternas natriumdubbel- volframater. Af A. G. HöGBOM. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] I den ganska rikhaltiga litteraturen om volframsyran och dess salter, finnas ej särdeles mänga arbeten egnade ät denna syras reaktioner pa torra vägen. MALAGUTI!) och WÖHLER framstälde först genom partiel reduktion af smältande surt natriumvolframat det för sina ke- miska och fysiska egenskaper märkliga natriumvolframoxidvol- framatet. Sedan hafva med smärre variationer i metoden WRIGHT, LAURENT, SCHEIBLER och ZETTNOW erhållit de öfriga alkali- metallernas analoga föreningar. MANRoss?) har genom att smälta neutralt natriumvolframat med öfverskott af klorkalcium erhållit kaleiumvolframat af schee- litens kristallform och sammansättning. Det med kalciumsaltet isomorfa blyvolframatet, liknande mineralet stolzit, fick han på analogt sätt. GEUTHER och FORSBERG?) hafva senare framstält de neu- trala volframaten af barium, magnesium, zink, kadmium samt järn och mangan medels i hufvudsak samma metod som MAN- ROSS. Genom att tillsätta klornatrium erhöllo de salterna bättre Journ. f. prakt. Ch. Bd 8, s. 179. 2) Ann. Ch. u. Pharm. 81 s. 243 u. 82 s. 348. 3) Ann. Ch. u. Pharm. 120 s. 270. 112 HÖGBOM, NATRIUMDUBBELVOLFRAMATER. kristalliserade. Afven SCHULTZE!) och ZETTNOW?) hafva genom ett liknande förfaringssätt framstält några andra neutrala dubbel- volframat af tvavärdiga metaller. Flertalet af dessa salter kri- stallisera i qvadratoktaedrar, ofta sammanvuxna till prismatiska aggregat. Mangan- och järnsalterna, som kunna kristallisera tillsammans i varierande proportioner, äro monoklina och iso- morfa med mineralet volframit. Härtill må ock nämnas att Cossa?) genom att smälta de på våta vägen erhållna neutrala cer- och didymvolframaten fått dessa kristalliserade, såsom han anser, isomorft med schee- lit. Af dessa salters specifika värme, sluter han sig till cer- metallernas tvåvärdighet, emedan under denna förutsättning dessa volframater erhålla samma molekularvärme som de’ öfriga tvavärdiga metallernas volframater. Under Professor CLEVES ledning har jag studerat de säll-. synta jordarternas och några andra oxiders reaktioner med vol- framsyra vid smältning. Oxiderna har jag i rent tillstånd er- hållit af Prof. CLEVE. Då dessa oxiders likhet i kemiskt hänseende kunde anta- gas äfven visa sig i deras förhållande till volframsyran, har jag 'ansett det vara af större intresse att genom variationer i fram- ställningssättet söka erhålla, om möjligt, salter af flere typer än att genom en likformig metod sträfva att framställa ett större antal salter af samma typ. Mitt tillvägagaende har varit att smälta tillsammans oxider med mera än deras eqvivalent volframsyrai ett flussmedel. Sa- som sådant har jag begagnat dels natriumvolframat, Na,0 WO; + 2H,0, enbart, dels klornatrium enbart, dels ock en blandning af dessa båda i växlande proportioner. Då den öfvervägande blandningsbeståndsdelen var natriumvolframat, erhöllos vanligen 1) Ann. Ch. u. Pharm. 126, s. 49. 2) Bull. Soc. chim. 8, p. 174. 3) Gazz. chim. ital. 9, 10. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 113 samma salter som då detta begagnades enbart såsom fluss- medel; likaledes, då klornatrium var öfvervägande, samma sal- ter som med detta enbart. I sistnämda fall gick emellertid reaktionen trögare än om något natriumvolframat tillsattes; äf- ven var det svårare att erhålla homogena produkter, och smäl- tan antog lätt, till följd af volframsyrans partiela reduktion, en grå eller gråblå färg. ; Smältningen skedde vanligen för bläster i en större platina- degel. När smältan blifvit fullt klar, flyttades degeln öfver en bunsensk brännare, då salt började utkristallisera, i allmänhet genast och tämligen hastigt, stundom långsamt och i den mån hettan modererades. En och annan gång lyckades det ej, oak- tadt ihärdig blästring och ytterligare tillsats af volframsyra få all oxiden löst; i så fall afhälldes den klara smältan och lem- nades att kristallisera i en annan degel. När klornatrium ensamt användes som flussmedel, angreps degeln ej obetydligt och klorgas bortgick. Efter processens slut visade sig degelns inre väggar tydligt kristalliniska. De vid smältningen erhållna volframaterna isolerades med varmt eller kallt vatten och uttvättades fullständigt. Deras homogenitet utröntes medels mikroskop. Någon gång, då ej upprepade smältningar gåfvo homogent salt, kunde sådant af tillräcklig renhet för analys erhållas genom slamning. De här nedan beskrifna salterna äro, för så vidt ej annat uttryckligen anmärkes, olösliga i vatten, angripas först efter en längre tid märkbart af kalla utspädda syror, men dekomponeras fullständigt, ehuru ganska trögt, om de i pulveriseradt tillstånd behandlas med varm saltsyra. De flesta analyserna äro utförda genom att på detta sätt upprepade gånger på vattenbad behandla salterna med klorväte, frånfiltrera den olösta volframsyran, som tvättades med starkt klorvätehaltigt vatten, glödgades och vägdes. Oxiden har be- stämts som sådan genom hydratets fällning — någon gång oxa- latets — och glödgning. Natronhalten bestämdes som klor- natrium. För att kontrollera metoden, sönderdelades i några Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 5. 8 114 HÖGBOM, NATRIUMDUBBELVOLFRAMATER. fall saltet med smältande alkalikarbonat, den olösta oxiden väg- des såsom sådan, och volframsyran fäldes med qvicksilfveruitrat pa vanligt sätt. Bestämning af egentliga vigten har gjorts pa nagra salter; brist på fullkomligt rent material har hindrat allas vägande. Äfven om saltet syntes föröfrigt homogent, men visade sig inne- hålla främmande inneslutningar, såsom förhållandet var med det ena didymsaltet och ytterbiumsaltet, syntes mig vägning ända- målslös. Vägningen har gjorts 1 benzol af eg. v. 0,8862 vid temperaturen 13°—14°. Salterna befriades från adhererande luft under luftpump. De till bestämningen använda qvantite- terna varierade mellan 0,8 och 1,2 gr. Märkligt är att dessa volframater, oaktadt ganska betydliga olikheter i sammansättningen och de ingående metallernas atom- värde, i kristallografiskt hänseende visa en -påfallande likhet sinsemellan och med de enkla volframaterna af de tvåvärdiga me- tallerna. De tillhöra samtliga det qvadratiska systemet och ytor uppträda stundom, som synas tyda på pyramidal hemiedri. Vanligaste formen är qvadratoktoedern, som i några salter är kombinerad med prismat och ändytorna. När kristallisationen fick förlöpa sakta och ostördt, bildades aggregat af staf-, kors- eller nätformigt utseende. Det har ej varit möjligt att med den här följda metoden för salternas framställning erhålla mätbara kristaller. Endast några approximativa vinkelbestämningar hafva kunnat göras under mikroskop. Oaktadt den kristallografiska likheten torde ej dessa salter kunna anses i egentlig mening isomorfa. Det synes som om volframsyran skulle vara till den grad bestämmande för kristall- molekylens form, att åtskilliga, ej allt för stora olikheter i ba- sernas natur och proportionen dem emellan föga skulle influera. Så kan äfven hända att likheten i aggregation och kristallform mellan det på våta vägen erhållna saltet BaAOWO, + /,H,0 2) och det genom smältning framstälda BaOWO, är något mera än en tillfällighet. ') SCHEIBLER, Journ. f. Prakt. Chemi LXXXTIII, s. 296. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1 884, N:o D. 115 Cossas förslag att tilldela de sällsynta jordarternas metal- ler tvavärdighet torde, för sa vidt det stöder sig på cer- och didymvolframaternas kristallografiska likhet (isomorfi?) med schee- liten, ej hafva större skäl än att anse torium likvärdig med lan- tanmetallerna, pa grund af likheten i deras dubbelvolframaters kristallform. Natrium-didym-volframat. (Di atv. 142,3.) I. SM 6WO,. Oxiden smältes med öfverskott af vol- 203 framsyra i natriumvolframat. Då ej all oxid, oaktadt ytterligare tillsats af volframsyra, löstes, afhäldes den klara smältan och lemnades att kristallisera. Ett rödviolett salt af små pyrami- der i kombination med prismat isolerades. Flertalet kristaller hade en pyramidal kärna. Saltet visade liflig polarisation. Eg. v.. 5,708. Analys 1. 0,976 gr. salt gaf vid smältning med alkalikar- bonat 0,166 gr. kristalliserad Di,O,!) samt efter fällning med qvicksilfvernitrat 0,710 gr. WO,. Analys 2. 1,223 pr. salt dekomponerades med klorväte och gaf 0,884 gr. WO,, 0,215 gr. Di,O,. 0,223 gr. NaCl. Beräknadt Funnet pä 100. på 100. il 2. 3Na,0 9,74 — NBA Di,O, 17,42 17,01 IT7,5 8. 6WO, 12,84 72,75 72,28. 100,00. 99,18. ') Den på detta sätt erhållna kristalliserade oxiden bildade silfvergrä, starkt glittrande fjäll af utomordentlig tunnhet. Fjällen hade till största delen ore- gelbunden begränsning, men dock funnos talrikt mer och mindre väl utbil- dade hexagonala taflor deribland. Då på flera af dessa hvarannan kant var mera utvecklad, så att de fingo utseende af liksidiga trianglar med afstym- pade hörn, måste kristallformen vara hexagonal (jfr slutet af uppsatsen un- der aluminiumoxid). I polariseradt ljus, utan analysator, visade kristallfjällen liflig färgskiftning. Utom samariumoxiden, som blef blott delvis och otydligt kristallinisk, blefvo alla oxiderna för denna reaktion amorfa. 116 HÖGBOM. NATRIUMDUBBELVOLFRAMATER. Na,0 Di,0O, a) 0,5 gr. didymoxid smältes med 2,2 gr. volframsyra i II. | 4WO,. klornatrium. Efter ungefär 3 timmars upphettning för tredubbel brännare var oxiden löst, och för modererad hetta utkristalliserade _ ett af rödvioletta qvadratoktoedrar och aggregat af sadana be- stående salt. Eg. v. 6,598. b) Vid en annan smältnig, då något natriumvolframat till- sattes, erhölls med lätthet ett liknande salt af eg. v. 6,605. Analyserna 1 och 2 referera sig till den förra beredningen, 3 till den senare. Analys 1. 1,195 gr. salt gaf vid smältning med alkalikar- bonat 0,291 gr. Di,O,, delvis kristallinisk. Analys 2, 0,409 gr. salt gaf efter dekomposition med klor- väte 0,294 gr. WO, och 0,100 gr. Di,O,. Analys 3. 1,207 gr. salt gaf, dekomponeradt med klorväte, 0,845 gr. WO,, 0295 gr. Di,O,, 0,122 gr. NaCl. Beräknadt Funnet på 100. på 100. 1. 2. 5 Na,0 4,69 — — 5,38. Di,0, 20m 24,5 24,45 24,44. 4W0, 70,14 — 69,44 70,01. 100,00. re Natrium-lantan-volframat. (La atv. 139,0). I. 1.6, WO, Lantanoxid löstes fullkomligt med öfver- 23 skott af volframsyra i natriumvolframat. Det isolerade saltet visade sig under mikroskopet bestå af qvadratoktoadrar kombi- nerade med prismat och ändytorna. Till följd af ytornas olika utbildning syntes kristallformen förskjuten. Vid mätning under mikroskop erhöllos på vinkeln P.oP värden varierande mellan 41°’—44°. Saltet var färglöst och visade liflig polarisation. Eg. 5,3975: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 117 Annalys. 1,1934 gr. gaf, dekomponeradt med alkalikarbonat, 0,1672 gr. La,O,, 0,8750 gr. WO.,. Beräknadt pä 100. Funnet pä 100. 4Na,0 11,29 ei La,0, 14,33 13,99. TWO, 73,88 73,49. Il 2Na,0 9WO,. Da oxiden smältes med sin eqvivalent ; 3La,0, ; i q volframsyra och öfverskjutande natriumvolframat i klornatrium, erhölls lätt vid blästning klar smälta, och för bunsensk brännare afsattes långsamt nålar af flera millimeters längd. Isolerade befunnos de utgöra aggregat af qvadratoktoedrar, mycket lik- nande det enkla bariumvolframatets, samt dessutom små fria qvadratoktoedrar. Analys. 1,289 gr. salt gaf efter dekomposition med klor- väte 0,919 gr. WO,, 0,293 gr. La,O,, 0,142 gr. NaCI. Beräknadt på 100. Funnet på 100. 3Na,0 6,36 5,81. 2La,0, 22,28 22,73. IWO, 71,36 01430. 100,00. "99,84. Natrium-yttrium-vo Iframat. (Y atv. 89). vo! 7WO,. Med begagnande af samma metod som Y,0, för didymsaltet I och lantansaltet I erhölls efter langvarig bläst- I. ring klar smälta, och ett salt utkristalliserade i samma former som lantansaltet I; dock voro kristallerna smärre och ej så väl utbildade. De på vinkeln P.oP funna värdena varierade mel- lan 41°—45°. Saltet visade liflig polarisation. Eg. v. 5,292. II. Vid oxidens smältning med volframsyra i klornatrium, erhölls ett i qvadratoktoedrar och aggregat af sådana kristalli- seradt salt, som till kristallformen liknade lantansaltet II, men befans hafva samma formel som det förra yttriumsaltet. De 118 HÖGBOM, NATRIUMDUBBELVOLFRAMATER. öfriga jordarterna gifva i regeln tvänne olika salter, beroende på framställningsmetoden. Analyserna 1 och 2 äro gjorda på den förra beredningen, 3 på den senare. Analys 1. 1,239 gr. salt gaf efter dekomposition med alkalikarbonat 0,118 gr. Y,O,, 0,964 gr. WO,. Analys 2. 1,590 gr. salt gaf, dekomponeradt med klorväte 12235092. W10,,20, 1987217, 150. Analys 3. 0,702 gr. salt gaf, dekomponeradt med klorväte 055020005, 05159 gr. 9,03: Beräknadt Funnet på 100. på 100. il 2. 3. 4Na,0 10,86 — — — 20: FLEST 9,52 9,94 10,92. 7WO, 0.33 77,81 Te 78,34. 100,00. 5 Natrium-torium-volframat. 2 \ 1 a .. .. 0 . ne 4WO?. Torjord löstes trögt och först vid stort öfverskott af volframsyra i natriumvolframat. För modererad I. hetta afsatte sig langsamt jämförelsevis stora kristaller pa de- gelns väggar. De visade under mikroskop samma former som lantansaltet I. Vinkeln P.oP bestämdes till 43°—44°. Bland de fullt utbildade kristallerna förekommo talrikt ram- och hak- formiga kristallskelett. Saltet var färglöst och visade endast svag polarisation. Analys 1. 1,258 gr. salt gaf, dekomponeradt med klorväte, 0,890 gr. WO,, 0,242 gr. ThO,, 0,224 gr. Nall. Analys 2. 1,217 gr. salt gaf efter smältning med alkali- ‚karbonat 0,238 gr. ThO,. Beräknadt Funnet på 100. på 100. I 2. 2Na,0 9,1 9,38 = ThO, 20,18 19,24 19,56. 4W0, 70,40 70,75 — 100,00. 99,37. SES ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 119 II. Då klornatrium användes som flussmedel, löstes oxiden obetydligt. Efter 5 timmars glödgning, dels för bläster dels för tredubbel brännare, afhäldes den klara smältan fran olöst oxid. Ett af ytterst små (qvadrat-?) oktoedrar bestående färglöst salt isolerades. Analys. 0,239 gr. salt dekomponerades med klorväte och gaf 0,186 gr. WO,, 0,012 gr. ThO,, 0,076 gr. NaCl. Den funna sammansättningen uttryckes närmast genom for- meln | 16WO,. Beräknadt på 100. Funnet på 100. 14Na,0 17,92 16,73. ThO, 5,49 5,01. 16WO, 76,59 77,82. 100,00. 99,56. Det synes som om volframsyran skulle ega så ringa för- eningsbegär till torjorden, att den hellre utdrifver klor ur klor- natrium och bildar natriumvolframat. Natrium-cer-volframat. (Ce atv. 138). Cerbioxid löstes mycket trögt och under gasutveckling af öfverskjutande volframsyra i natriumvolframat som flussmedel. Efter dettas bortskaffande med kallt vatten qvarstannade tvänne salter; det ena bestående af långa hvita nålar, det andra af ljust smutsgul färg till kristallformen liknande lantansaltet I och tor- saltet I. De på vinkeln P.oP funna värdena varierade mellan 41”—-45”. I kallt vatten löste sig efter ett par dagar det förra saltet med orangegul färg. 4Na,0 Ce,0, vid behandling med saltsyra, hvarför cer kan antagas inga I. | 7WO,. Det olösta saltet utvecklade ej fri klor som Ce,Os. Analys. 0,991 gr. invägdt salt gaf efter dekomposition med klorväte 0,738 gr. WO,, 0,142 gr. CeO,, 0,205 gr. NaCl. 120 HÖGBOM, NATRIUMDUBBELVOLFRAMATER. Beräknadt på 100. Funnet på 100. 4Na,0 10,64 11,00. Ce,0, 14,86 13,61. 7WO, 74,50 74,48. 100,00. 99,09. u RNE IWO, .28H,0. Det lösta saltet utkristallise- CeO, | rade, efter lösningens koncentrering, under exsickator sasom korta, ytrika kristaller af orangegul färg. Analys. 0,4215 gr. salt förlorade vid upphettning till 180° 0,068 gr. H,O och gaf efter sönderdelning med klorväte 0,288 gr. WO,, 0,022 gr. CeO,, 0,062 gr. NaCl. Beräknadt på 100. Funnet på 100. 4Na,0 8,24 8,07. Ce, 5,65 5,35. 9WO, 69,37 69,99. 28H,0 [OSTAR 16,53. 100,00. 99,94. Jämte detta salt afsatte sig orangegula nålar af 2—4 centi- meters längd. Dessa nålar vittrade i luften och sönderflöto i sitt kristallvatten vid uppvärmning. Natrium-samarium-volframat. (Sm atv. 150). | 20.) IWO,. Samariumoxid smältes med öfverskott af volframsyra i klornatrium. Då tvänne upprepade försök ej gafvo fullt rent salt och alltid något oxid sammanbakade sig och stan- nade olöst, renades saltet så mycket som möjligt genom slam- ning. Saltet kristalliserade i qvadratoktoedrar, till stor del sammanväxta till staf- och korsformade aggregat. Några visade en sexuddig kontur uppkommen derigenom att trenne kristaller genomträngde hvarandra under räta vinklar, bildaude trearmade kors. Saltet hade en intensivt rostbrun färg och visade mindre liflig polarisation. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 121 Analys. 1,542 gr. salt gaf efter dekomposition med klor- väte 1,05ı gr. WO,, 0,394 gr. Sm,O,, 0,179 gr. NaCl. Beräknadt på 100. Funnet på 100. 3Na,0 6,26 6,10. 25m,0, 23.43 25,62. IWO, 70,31 68,16. 100,00. 99,88. Ehuru de funna talen, pa grund af inblandad oxid, ej stämma väl med de beräknade, visar likväl natriumhalten att saltet bör hafva denna formel och ej samma formel som didym- saltet II. Natrium-erbium-volframat. (Er atv. 166). 20 IWO,. Med samma förfaringssätt som vid före- 2Er,O, = gaende salt erhölls klar smälta, som afsatte kristaller och kri- stallaggregat liknande samariumsaltets. Saltet, som hade en vackert rosenröd färg, visade ganska liflig polarisation. Annalys. 0,750 gr. salt gaf efter dekomposition med klor- väte 0,516 gr. WO,, 0,188 gr. Er,O,, 0,089 gr. NaCl. Beräknadt på 100. Funnet på 100. 3Na,O 6,13 DNS 2Er,O, 25,05 25,07. IWO, 68,82 68,80. 100,00. 99,60. De här ofvan beskrifna neutrala dubbelvolframaterna kunna efter det relativa talet natriumatomer i molekylen ordnas pa föl- jande sätt: 122 HÖGBOM, NATRIUMDUBBELVOLFRAMATER. Grupp. R,O,. RO,. 1. > en EN 16WO,.R— Th. Ir. Be ZWO,.R= La, Ce, Y. — — III, IV. nl 6WO,.R=Di. ns a0, Re V. ON 9WO,.R=La, Sm, Er. Be VI. ÖR 4WO,.R—Di. Ba _ Grupperna II, III och IV bildas när natriumvolframat en- bart eller öfvervägande användes som flussmedel. Grupperna V och VI fäs när klornatrium enbart eller öfvervägande utgör flussmedel. Det är anmärkningsvärdt att i detta senare fall ej bildas salter af grupperna II—IV, oaktadt natriumvolframat eller volframsyra i fullt tillräcklig mängd förefans i smältan. Likheten i kristallform hos salterna af grupperna II och IV är redan förut anmärkt. Grupperna V och VI salter visa sins- emellan kristaller af samma habitus, ehuru de ej varit tillräck- ligt väl utbildade för mätning af vinklarna. Här nedan anföras några försök som gjordes att med åt- skilliga andra oxider erhålla dubbelvolframat. Zirkoniumowid gaf ej vid smältning med volframsyrainatrium- "volframat någon kristalliserad produkt, ej heller syntes oxiden nämvärdt lösas, ehuru stark hvitglödgning användes en längre tid. Vid försök med zirkoniumoxiklorid blef resultatet detsamma. Aluminiumowid gaf lika litet som sulfatet kristalliserade produkter vid smältning med volframsyra i natriumvolframat eller klornatrium. Då detta sistnämda flussmedel begagnades, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD, FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 123 reducerades volframsyran delvis, sa att den stelnade smältan blef gråblå. Vid smältning af kryolit i natriumvolframat, bil- dades ett fluorvolframat, förorenadt af dels amorf dels kristalli- serad lerjord. Denna senares kristallform var hexagonala taflor, ofta såsom didymoxidens med hvarannan sida större. Några kristaller visade asterismus, samma optiska fenomen, som till- kommer vissa varieteter af den nativa korunden. Uranoxidoxidul gaf med volframsyra i natriumvolframat och klornatrium ej fullt klar smälta. Ett gröngult salt, af obe- stämbar kristallform, hade bildat sig förorenadt af uranoxidoxi- dul, hvarifrån det ej kunde befrias. Ytterbiumsulfat gaf med volframsyra i klornatrium ej rent dubbelvolframat, ehuru kristaller af samariumsaltets utseende kunde urskiljas i den med vatten utlakade smältan. Jämte dessa förekommo ganska talrikt silfvergrå glänsande kristaller af prismatisk form. Dessa angrepos hvarken af klorväte eller alkalikarbonat, försåvidt de ej voro pulveriserade. Möjligen var saltet ett ytterbiumvolframoxidvolframat. Bariumo.wid smältes med volframsyra 1 klornatrium. Här- vid erhölls det enkla bariumvolframatet, BaOWO,, i prismatiska aggregat af qvadratoktoedrar. Analys. 0854 gr. salt gaf, dekomponeradt med klorväte, 0,520 gr. WO,, 0,503 gr. BaSO,, 0,004 gr. Na,SO,. Funnet på 100. Beräknadt på 100. BaO 39,74 ‚38,68. WO, 60,26 60,89. 100,00. 99,57 + spår Na,0. ae Abe Pe we ah Kr A Bau IE u uns fd Bale iu SVEND på er Er a Du rim a rn ar göra + deblid. ae ® NAS taliderga ra Er RR en ERE; kam ® Han HE ; Se i 3 RESET 125 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 5. Stockholm. Meddelande från Stockholms högskola. N:o 29. En grupp af transcendenta funktioner, hvilka besitta egenskaper liknande den, som tillkommer det reci- proka värdet af den oändliga produkten Ha 7, 12). Af Hs. MELLIN. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Uti en uppsats med titeln Om en ny klass af transcedenta funktioner, hvilka äro nära beslägtade med gammafunktio- nen!) har jag utvidgat vissa af PRYM bevisade satser?) om första potensen af gammafunktionen till samtliga hela och posi- tiva potenser af denna funktion. Detta skedde genom använ- dande af en metod, som i allmänhet för till målet, då det gäller att: 1 enlighet med det MITTAG-LEFFLER’ska teoremet sönder- dela en qvot af formen uUuo Vo 12 Y pi Y Ile. « + av) IT E(— 8,2 + b,) o=1 za r mo I Free ne Go) = o S NE do in d,) 1 0 der &, ß, y, d, u, v, m, n äro hela och positiva tal uti sum- man af en partialbraksserie och en beständigt konvergerande - potensserie. Undersöker man denna qvot i antydt afseende, sa visar det sig att de satser, som utvecklats i nyss nämnda af- handling, i sin tur äro blott speciela fall af satser, som kunna !) Acta Societ, Scient. Fennice, Tom. XIV. ?) CRELLES Journal, Bd 82. 126 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. bevisas om ofvan stående qvot. Man kommer derjemte i besitt- ning af en hel klass af transcendenta funktioner, som äro pa det. närmaste beslägtade med gammafunktionen. Gammafunktionen är emellertid icke den enda funktion, hvilken kan behandlas enligt den i fraga varande metoden och ur hvilken man da kommer till nya, med funktionen beslägtade transcendenter. Utgångspunkten för efterföljande undersökningar utgöres af den beständigt konvergerande oändliga produkten o IT (1 + 472), d= ae) P,(z + 1) = 2 2,@ — R,() Que +) = 2"Q,(e) + Rya), der Ä,(x) är en viss hel rationel funktion af graden v— 1. Det analytiska uttrycket för r(«) utvisar omedelbart, att g(x) be- sitter egenskapen » Pa) = (I + 2 gr). Sammanställas dessa likheter, så ligger det mycket nära till hands att antaga, att partialbråksserien för g’(x) besitter egen- skapen . (ge) = 1 + TZ) Pl(x) — Re), och följaktligen den additiva potensserien egenskapen QA(q2) = (1 + 2)"Q(e) + Bla), der A(x) betecknar en hel rationel funktion. Pa grund af allt detta ställa vi oss fragan: är det för hvarje positivt helt tal » öfverhufvud möjligt att uti en partial- bråksserie af formen > Dad ya A So ei an ee nd Fee ee in, gj (0 (2) in + ar)" T (a ” v Xx + ar = GE) NV) 128 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. bestämma konstanterna A samt de hela rationela funktionerna g pa ett sådant sätt, att S(x) blir en likformigt konvergerande serie samt differensen 4 y (1) S(E)— + 2"S@) en funktion af hel karakter? Under förutsättning att S(x) konvergerar likformigt, är dif- ferensen (1) en funktion af hel karakter alltid och endast ifall densamma för omgifningen af hvart och ett af ställena nl, Zn Te kan utvecklas i en potensserie, som fortskrider efter hela och positiva potenser af resp. ae Gi fs För omgifningen af stället «= — 1 kan differensen (1) under den nämnda förutsättningen tydligen utvecklas i en konverge- rande potensserie, som blott innehåller positiva potenser af z+1.: För omgifningen af stället « = — a” är x Ar = A A! A” Tg G = OF — +5... 4 ——— + G@la + ar Zr (2 + a”)’ + (2 FRE u x + a" Gr) (n) (n) (n) a u en SA TEN (2 a an)? (x an a x + ar der G och G, äro potensserier, som fortskrida efter hela och positiva potenser af x + ar. Nödvändiga vilkor för att diffe- rensen (1) skall vara en funktion af hel karakter äro således, att hvar och en af differenserna ; Ae — 1)» A = 14 Ar A ——, +... + —(l | ———— +... 4 —— (x + ar)” ju Turm U) (ei an), en n — 2a skall kunna utvecklas efter hela och positiva potenser af resp. äv FE Eg 2a a ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 129 Använder man nu likheten (l+2)" = (l—ar) +... +(') (1—-ar Ua tar) +. ..+(@+a') och verkställer utvecklingen samt sätter koefficienterna för de negativa potenserna af &« + a” lika med noll, sa erhåller man likheterna (IH) NN» An) A a = (1 —-ar)"A, Ara -ı— \) (1 — ar)" - A +(1— aA, v—2 | \ en (a ap „Od ey 2 ud ana2 | Aa ER („)UA-a)A”+(" )A—ay' A) +... +(1—ar)" A”, De Under förutsättning, att S(z) konvergerar likformigt, ut- trycka dessa likheter icke blott de nödvändiga utan också de tillräckliga vilkoren för att differensen (1) skall vara en funk- tion af hel karakter. Genom föregående rekursionsformler är en hvar af kon- stanterna A entydigt bestämd så snart konstanterna (0) 10 0 AA 3 A v1 uti första termen af S(x) blifvit faststälda. Betänker man nu, att man alltid, huru också dessa kon- stanter ma fastställas, sedan åt de öfriga tilldelats de entydigt bestämda värden som erhållas ur likheterna (2), derefter på mångfaldiga sätt kan framställa en sådan följd af hela ratio- nela funktioner Hr), Hs Yal)s- -- > att serien S(x) blir en likformigt konvergerande serie, sa inser man att det existerar till och med ett oändligt antal funktioner af formen S(x), hvilka besitta den egenskap, hvarom fråga varit. Betraktar man närmare rekursionsformlerna (2), så finner man att allmänt Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. A] N:009% 1) 130 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. A” PE) kan uttryckas såsom en homogen och lineär funktion af (0) (0) (0 PE RA GBA y—s? i hvilken koefficienterna äro tal, som endast bero af talen a,n,v,s. Om man således åt samtliga konstanter A i första termen af S(&) tilldelar värdet noll, så blifva också samt- liga konstanter A uti alla följande termer noll, och S(x) upphör då att vara en verklig partialbråksserie. År AD, ec AN ett godtyckligt annat värdesystem, deri samt- liga storheter icke äro lika med noll, så kan det icke uti någon term af S(£) inträffa, att alla konstanterna A vore lika med noll. Ty låt oss antaga, att n är ordningstalet för den första term, hvari detta 'kunde vara fallet. Rekursionsformlerna (2) utvisa då, att också samtliga konstanter A uti alla följande termer af S(x) måste vara. noll. Då nu således S(z) skulle vara en serie med ett ändligt antal oändlighetsställen, så vore 2 — — a" ett oändlighetsställe för differensen (2), hvilken derför icke kunde vara en funktion af hel karakter. Härmed är riktig- heten af vårt påstående bevisadt. Vi använda i det följande beteckningen ; > AR AM DE 3) DS Z Ban vs (3) (*) Ir + ÅN är (& JE a ar T Xx + a® n=( och skola nu bevisa att denna serie är likformigt konvergent, huru också konstanterna (0) 40) (0) AA ma fixeras, om blott de öfriga beräknas enligt rekursionsform- lerna (2). Låt oss fastställa ett positivt helt m tal sa stort, att hvar och en af qvantiteterna (NA — ar) ÖA — a) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 131 till absoluta beloppet är LI sa snartn>m. Rekursionsform- lerna (2) utvisa da att Vv | gr = Ko Ad A | 73 h — ar (n) (n) a (n —1) Ber I så är qvoten emellan en term och den när- mast föregående uti serien 2 n =0 en storhet, som obegränsadt närmar sig noll då ordningstalet n EEE) växer, och följaktligen är serien konvergent. Häraf följer vidare, 132 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. | att serien S(+) är en icke blott likformigt utan också en i den mening absolut konvergerande serie, att BEE a —— + ———|+...+ — (x + ar) (ei a Xx + an n=0 har ett ändligt värde så snart & icke är =—1,—a,— a", ... Uti likheten (2) — (UTE NN) (GH) dl har Aa) hittills blott varit underkastadt vilkoret att vara en funktion af hel karakter. Om S(2) är en serie af formen (3), 1 hvilken konstanterna A äro bestämda genom rekursionsform- lerna (2), så reducerar sig A+») till en hel rationel funktion, hvars gradtal icke öfverstiger talet vx —1. Ty om man uti f ya A» Am oe en TR ÅG SER 2) Ä Gr 2) la + ar)" Md u Lv + = Ama Aa | Te ne AAN (+9... AN + ar sätter v Ss (1 +2) =(1—a"P +... + Jar) (atan)+...+(@ tar)" och - föreställer sig att man under summationstecknet utvecklar första delen af den term, hvars ordningstal är n, efter potenser af @ + ar, så inser man att den högsta positiva potens af © + a, hvilken öfverhufvud kan uppträda, erhälles genom att 40 . ' | N . multiplicera (2 + a)” med -. Emedan de negativa po- rd , jenserna upphäfvas af de negativa i den andra delen af termen, så antager denna utseendet (ONES | ' BY + Ba Ha) +2. Bea ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 133 Utvecklas detta uttryck efter hela och positiva potenser af x, sa antager K(w) utseendet 00 ) ON in) 3001) in) m 1 R(«) = (Ci + C Vs + CK kad )- n 0 Emedan denna serie är likformigt konvergent, så far man ordna densamma efter potenser af = och erhåller derigenom ett re- sultat af formen Re) = ao, +2 +. GAS (Ca der Aj, Aja. sr &»_ı AO at w Oberoende storheter. Resultatet af de füregaende betraktelserna kunna nu sam- manfattas i följande satser: Om man uti en partialbräksserie af formen ] = AM 4m AM S(x) = De a et irn \, Por aber (GREEN (EHE) A + a n=0 d fustställer godtyckliga värden på konstanterna i första termen, men deremot åt de öfriga tilldelar de entydigt bestämda värden, som erhållas ur rekursionsformlerna (2), så har man städse uti S(z) en likformigt och absolut konvergerande serie, hvilken be- sitter egenskapen 2 7 1 x s(.) —=(1+.)’S(z) + Bloc), der B(x) är en hel rationel funktion, hwars gradtal möjligen kan understiga men aldrig öfverstiga talet v— 1. ekursionsformlerna (2) uttrycka emellertid icke blott de tillräckliga utan också de nödvändiga vilkoren för att serien skall satisfiera en likhet af ofvan stående form. Det existerar således icke någon partialbrüksserie af formen S(v), hvilken förmår satisfera den i fråga varande Mikheten, då (xc) betyder en hel transcendent eller en hel ravionel funktion, hvars gradtal öfverstiger talet v— 1. 134 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. Uti den hela rationela funktionen R(x) är den konstanta termen lika med noll. Ty om man uti likheten (4) S(g2) = (1 + 2)” S(z) + Rlc), — > sätter x = 0, så fås R(0) = 0. Hvarje partialbråksserie af formen (3), hvilken besitter egenskapen (4), antager ett ändligt värde för &« =0 och kan för omgifningen af detta ställe utvecklas i en potensserie, hvilken konvergerar så snart |r|<1. Vårt första steg blir nu att också bevisa den omvända satsen, att hvarje potensserie, hvilken konvergerar för en viss omgifning af stället xx =0 och satis- fierar en likhet af formen (4), hvari R(x) betecknar en hel ra- tionel funktion, uti hvilken den konstanta termen är lika med noll och gradtalet icke större än v— |, är ett element af en entydig analytisk funktion, som kan återgifvas genom en partial- bråksserie formen (3). Till en fullständig diskussion af lik- heten (4) för det fall, att f(x) är en hel rationel funktion med nyss nämnda egenskaper, hör dessutom att vi också bevisa föl- jande sats. Hvarje hel rationel funktion R(x)"), utv hvilken den konstanta termen är lika med noll och gradtalet icke större än v—1, motsvaras af en och blott af en enda potensserie, som konvergerar så snart < I, antager värdet a, för x = 0 och satisfierar likheten (4). Låt 3 00 EE (rv + ar) pe (2 + ar) Be, + ar DEN) PH N 2 vara » partialbraksserier, af hvilka en hvar satisfierar sin sär- skilda likhet af formen (4), och sätt 1) Det fall icke uteslutet, att R(x) är identiskt lika med noll. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 3. 135 Al AV A” 12 ° 1v OT FO LO. NO eure zer iene (0) 410) (0) AAN NA v1 2° VI S) (2) = ajg + Ape + Ajo? +..., samt antag att serierna S,(x) äro så valda att determinanten 7 icke är noll. Emellan serierna S,(x) kan då icke någon homo- gen och lineär likhet med konstanta koefficienter ega rum med mindre än att samtliga koefficienter äro noll. Låt slutligen K= äh + YE + Al? +... vara en potensserie, som konvergerar för en viss omgifning af stället © = 0 och satisfierar en likhet af formen (4), uti hvilken R(«) = a% + Cole + oo. + er Utvecklas högra membrum af likheten (4) efter potenser af x, så måste hvarje potens af » fa till koefficient en qvantitet, som är lika med koefficienten för samma potens af « uti venstra membrum. Säledes besta följande likheter | (9—l)a, =0 + (1)20 (1), =o, + Um ao GODA tl se +61) (g’ — 1)a, = & a ee Ja +% Po. Gelee hvilka utvisa, att a, för n > v— 1 är en homogen och lineär funktion af aj, Aj, ...> &_ı, samt att tvenne serier i hvilka koefficienterna ay, Aj» ..., &%—ı äro desamma och hvilka båda äro underkastade vilkoret, att satisfiera hvar sin likhet af for- men (4), med nödvändighet äro identiska och satisfiera en och samma likhet af formen (4). Bildas nu funktionen 136 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. ME) = PS) PS) pe) = On se (DE De on Bis ; uti hvilken bg = AoPı + Soda + -:- + Avop, br 0,1 on 02 Pa er aD, Du Aw 1) Ay, pe a oe sa satisfierar densamma en likhet af formen (4), och följaktligen är b, för n > »— 1 en homogen och lineär funktion af by, öra ...,0»_1:. Emedan det pa grund af antagandet |4|> 0 icke är möjligt att bestämma konstanterna p så, att f(x) blefve iden- tiskt lika med noll utan att samtliga p behöfde sättas lika med noll, så kan tydligen determinanten till likhetssystemet Oy Ö-A oo ee icke heller vara noll. Det finnes således ett och blott ett enda värdesystem 91, Pas. -+,P,, för hvilket detta system af likheter eger beständ, för hvilket, med ändra ord sagdt, potensserien S(x) är identisk med den potensserie, i hvilken f(x) för omgif- ningen af stället «= 0 kan utvecklas. Härmed är den förra af de nyss uttalade satserna bevisad. Sanningen af den senare satsen framgår lätt om man an- vänder betraktelser, liknande de föregående. Vi skola emeller- tid härleda densamma genonr att direkt utgå ifrån likheten (4), emedan vi då erhålla ett nytt analytiskt uttryck för de funk- tioner, som karakteriseras af denna likhet. "Genom att upprepade gånger använda likheten i fråga erhålles SEE S(q” ex) R(«) NE) OB: EG ET Im Hay | k(g®) dai R(g”=x) E RE ge nr der an Emedan |g| <1 sa närmar sig täljaren uti förra delen af högra membrum med växande m obegränsadt den konstanta termen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 137 a, uti potensserien S(w). Emedan åter nämnaren har till gräns- värde qvantiteten p”"(w), sa följer, att en funktion med de egen- skaper som tildelats S(w) måste kunna framställas under formen | \ Rlgra) rr 3 / Ua ER HE SE) ap.) en Zar aa BEN IE na Emedan den konstanta termen i R(x) är lika med noll, så inser man lätt att den oändliga serien i högra membrum är absolut och likformigt konvergent. Ur bildningslagen för dess termer och ur det analytiska uttrycket för q&”(x) framgår vidare, att högra membrum framställer en funktion, hvilken verkligen är i besitt- ning af de postulerade egenskaperna hos S(+), att för omgif- ningen af stället © = 0 kunna utvecklas i en potensserie, hvilken antager värdet a, för «= 0 och satisfierar likheten (4). Oaktadt vi ännu icke bestämt oändlighetspunkternas kon- stanter i partialbraksserien P(w) för q"”(x), sa inträffar dock här det märkliga, att vi endast i stöd af de resultat, hvartill vi redan kommit, kunna bevisa icke blott, att den i fråga va- rande partialbraksserien satisfierar likheten (4), utan ock att den additiva potensserien Q(x) är identiskt lika med noll. Ty låt sasom nyss Sj(x), 5,(&),. . ., S,(£) betyda ett system af » partialbraksserier af formen (3), för hvilket determinanten 4 icke är noll. Emedan 4”(z) satisfierar en likhet af formen (4) samt för omgifningen af stället « =0 kan utvecklas i en potensserie, så är det i stöd af de betraktelser, som anstäldes under beviset för den förra af de senaste satserna, alltid och blott på ett sätt möjligt att bestämma konstanterna p,, Pas... > py, så att PR) = RSA) DR) TT ... DIN) Men uti denna likhet kan högra membrum bringas under formen SA Ka K® (7) p’(a) = He 7 I + a*) "@ + any EI (Of) hvarur riktigheten af vårt pastaende framgar. 138 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. Emedan @’(x) satisfierar likheten (4), så måste konstan- terna K kunna beräknas enligt rekursionsformlerna (2). Emel- lertid måste derförinnan konstanterna i första termen NR EL särskildt ha blifvit bestämda. Vi härleda i det följande rekur- sionsformler, med hvilkas tillhjelp man kan beräkna dessa kon- stanter så snart den första ibland dem är bekant. Värdet af den första erhålles åter ur likheten 1 | N Enligt en bekant sats ur integralteorien är SR im (a OD z=—l ef or (9) Ka = a [el — l)(oe)"Tedr> der 0 betecknar en positiv qvantitet, hvilken blott måste upp- fylla vilkoret att vara mindre än afständet emellan punkterna. — 1 och — a. Genom partiel integration erhålles ur (9) 27 p” (vet! — Dyl(oe” Se (ea 3 0 Vv 20 SE ER 1% ver) Mae plx) a I + a" Utvecklas under integraltecknet (ge! — 1) efter potenser af (10) KV, = der vet, så fås en serie af formen ; 1 ; 2 wege — ne 1) = oett + 6, + Or + 05: + so 9 S der koefficienten C; är bestämd genom likheten 4 Bi 1 (11) NR ) TE il Observerar man att | I ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N.0 5. 139 fa (oc — (oe )udr = 0 0 frA=»v+1,»+ 2,..., sa fas ur (10) Gear re) 2 7a) ey -(0) er oT SAR CgnNN För beräkningen af konstanterna i första termen har man så- Oo ledes följande rekursionsformler [1x0 = c,K® Mm Pl mW — (IR 1 A” fra SL —s+2 KEN C,KN neun OA Vv Den metod, som i det föregående blifvit följd vid utveck- lingen af q”(x) enligt det MITTAG-LEFFLER'ska teoremet, kan också användas i det vida allmännare fallet, då det gäller att enligt samma teorem utveckla Hö er en BR (ami) | p (br) gp (bax) ... (On) Man kommer också då i besittning af entydiga transcendenta funktioner, hvilka ansluta sig till F(x) på samma sätt som de funktioner, hvilka karakteriseras af likheterna lim S(g”"x) = ändl. qvant., S(qr) = (1 + 2) Sl(e) + Br), m=o ansluta sig till g’(«). I ett nära samband med de funktioner, hvarom fråga senast varit, står ett särskildt slag af definita integraler, i hvilka ingår en parameter &x. Vi skola här anföra beskaffenheten af detta samband blott för det speciela slag af funktioner, som i denna uppsats behandlats. 140 MELLIN, EN GRUPP AF TRANSCENDENTA FUNKTIONER. Hvarje funktion (2), hvilken satisfierar likheten 1 (13) DEDE ... DD y(t) = ul) 9 i hvars venstra membrum förekomma » stycken differentiations- tecken, motsvaras af en partialbråksserie af formen (3), hvilken satisfierar likheten (4): JET RN och för hvilken likheten a 1 (14) Se) = | w(t)t”dt 0 eger rum; och omvändt motsvaras också hvarje sadan partial- bråksserie af en funktion w(t), hvilken satisfierar likheten (13), och för hvilken likheten (14) eger rum. De ' funktioner, af hvilka vi uti afhandlingen »Om en ny klass af transcendenta funktioner, hvilka äro nära beslägtade med gammafunktionen I» studerat blott en speciel grupp, be- - sitta egenskapen att vid den lineära substitutionen (CCS 2 + 1) ändra sitt värde sålunda att Slo + I) —rE)Sa) + LC): der r(x) och (x) beteckna rationela funktioner. Uti föreliggande uppsats ha vi deis uppvisat dels antydt tillvaron af funktioner, hvilka vid den lineära substitutionen (2, qv) ändra sitt värde på ett liknande sätt, d. v. s. sålunda att S(qe) = r(z)S(x) + Rx). Utgångspunkten för undersökningarne utgjordes i hvartdera fallet af frågan huruvida man uti en partialbråksserie, hvars oändlig- hetsställen voro på förhand angifna, kunde bestämma oändlig- hetsställenas konstanter på ett sådant sätt, att serien komme att besitta den önskade egenskapen. Man kan emellertid åt ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 141 dessa undersökningar gifva en vida allmännare riktning genom att låta den förutsättningen falla, att oändlighetspunkterna äro på förhand angifna, och i stället utgå ifrån en partialbråksserie af formen ) | Ar 2 (n) | | rn N nn 300m Sn 2 + gal) | c (2 ar Cha) (x + an)” —! DER, Un 2 hvari såväl oändlighetsställena som dessas konstanter och ord- ningar tillsvidare lemnas obestämda, samt undersöka, huruvida dessa storheter kunna bestämmas på ett sådant sätt, att f(x) vid den lineära substitutionen kommer att ändra sitt värde så mycket som möjligt i likhet med hvad som inträffade hos de nyss omtalade funktionerna S(£). — Vår afsigt är att vid ett annat tillfälle återkomma till dessa undersökningar. 143 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 5 Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 28. En egenskap hos lineära och homogena differential- eqvationer. Af E. A. STENBERG. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Om funktionerna pile) Fol®) - - - - Palt) utgöra ett fundamentalsystem integraler till den lineära och ho- mogena differentialeqvationen En day Mi dr — y . m dy ni den * Pianı 7 Pama F Para, + PY = der pi Pa--:Pn äro monogena funktioner af x, och funktionen g(x) är en integral till den lineära differentialeqvationen tt tm Hp + JO) = 0, sa inses lätt, att gle) il) plz) --- Pul) äro af hvarandra lineärt oberoende, såvida icke f(e) identiskt försvinner, och att uttrycket LE) + C1pıl@) + >... + ex Pal) , der ce ec ...e, äro arbiträra konstanter, representerar hvarje integral till den lineära differentialeqvationen 0 di : +... + De +99 + cf(&) 0 der e är en konstant. 144 STENBERG, LINEÄRA OCH HOMOGENA DIFFERENTIALEQVATIONER. Införes nu beteckningen Cl = "Wy) pl(yx) = = a IA ni dı An een Mn + PnY + ef(®) så framgår omedelbart ur det föregående, att plz) Pie)... Pal) utgöra ett fundamentalsystem af integraler till den lineära och homogena differentialeqvationen EN dry dr— a dant ! da” dax Loe 1 dy ot Paar rt Pariy =0, hvars venstra membrum utgöres af uttrycket d I plyx) fa 7a) | Pa grund af det ofvan sagda framkastar jag nu frågan: Ar det möjligt att finna en funktion z, som är så be- skaffad, att ; d AE (MD ZB (zp(yx)) om med P(ya&) betecknas venstra membrum i en viss förelagd lineär och homogen differentialeqvation af ordningen n dy dee dy dar nn + FOR > (CIN) och med p(yx) venstra membrum i en lineär och emesen dif- ferentialegvation af ordningen n — 1 dr TU dr u, dan " Piqyn=2 dh ae: Pr 27, + my 0.0) och att, om Pia. One SSR SSE (A) utgöra ett visst fundamentalsystem af integraler till differential- egvationen (1), differentiallikheten (2) uti ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 145 Pi pa ... Po —ı Po+1 ... Pr older Te LL rer (BD) har ett fundamentalsystem af integraler? Det första vilkoret zP(ya) = Si (ep(yx)) ger mig | I = fö or | al? == (on + UDEN) Sr Bjöpn (VE 22,30 2. 20 (BV) Alfa = en ar dan hvilket system bestämmer z såsom integral till en lineär och homogen differentialeqvation af ordningen n, hvars koefficienter äro beroende af endast P, P,... P„ och dessas derivator. Ty skrifver jag N SA Ib, Bl yn Veen) Ul u=—1 0=v—1 fy ) 2) 2 ei em w=0 ON Be. Ol U får jag ur ofvanstäende system (3) nee Wir Bel 2rsn) och slutligen TA a, (— RT dne TE dar Idar—1 = ya porn (5) OM uon ue NEO v=1 TREAN ON Den differentialeqvation, som bestämmer z, är således full- dz Forst dag, + ed, o .. (4) der komligt oberoende af det sätt, på hvilket jag valt de båda fun- damentalsystemen (A) och (5), eller med andra ord: hvilket Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 5. 10 146 STENBERG, LINEARA OCH HOMOGENA DIFFERENTIALEQVATIONER, fundamentalsystem af integraler till (1) jag än utgår ifrån sa- som mitt system (A) och hvilket element jag än utesluter ur detta vid bildandet af systemet (DB), så erhålles alltid det mot- svarande z såsom en partikulär integral till differentialeqva- tionen (4). Sätter jag nu På fa ORO DO -0O En ph 36.0.5000 Pn 4(q) li RETTEN a ne SE SF fe rr re (n—1) _(n—]1) (n—1) 1 2 ars P, och | på De Da York Same ph ps 90000 On Pori 0800 pn | I:(p) Slio Oo del sp 0 te ler jer Tejo, Oro 0 or ot ee jako Aro (n—2) „(n—2) (n—2) _(n — 2) (n —.2) i 5 vn föra Pon en PRE sa är EG) I [Gr , 4(9) men enligt det andra vilkoret bör n=— T,(P) is 9 ; A,($) hvaraf pa grund af den första likheten i systemet (3) Härmed är således ädagalagdt, att AP) dal) — dal) A(p) Ay) 49) utgöra ett system af n partikulära integraler till differential- eqvationen (4). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 147 Detta system utgör ett fundamentalsystem af integraler till nämnda differentiallikhet. Ty mot hvarje partikulär integral z, till (4) svarar en viss differentialeqvation (2), och ett fundamentalsystem af integraler Yi Yo ss» Yo—1Y0o41--- Ja till denna erhålles då ur ett visst fun- damentalsystem af integraler Y,%5...%n till (1) ett bestämdt element y, uteslutes. Bildar jag således determinanten Yı IB, 02099 Rz Saal 220 29m Yı Ya serna Yo-ı Yo As Yin 4,@%) —, |0600,.0: 0,0 © 0.0.0 0.0.0 01010070°0.0/0 ES NR a a sa är pa grund af (3) > 0) 0 men nu är Y, = CQ) + Crotpa + «rs + CmfPa (v=1,2...N) och följaktligen I.(Y) TR NG v CE rn] hvaraf altsa BZ Ti A4,(p) SE =2 6 AP) 1 d. v. s. systemet (8) är ett fundamentalsystem af integraler till differentialeqvationen (4). Formeln (5) angifver huru ur differentialeqvationen (1) P(yx) = 0 148 STENBERG, LINEÄRA OCH HOMOGENA DIFFERENTIALEQVATIONER. en annan lineär och homogen differentiallikhet (4) af samma ordning Q(ex) = 0 kan bildas, hvars allmänna integral står i det förhållande till elementen i ett fundamentalsystem af integraler till (1), som an- gifves genom formeln N ) IP) Tillämpar jag nu samma förfarande pa den nya differen- tialeqvationen, d. v. s. om yr Wars Yn utgöra ett fundamentalsystem af integraler till Q(ex) = 0 och jag bildar determinanterna Ay) Al) (o=1,2...n) (i det jag i determinanterna (6) och (7) med bibehällande af samtliga indices öfverallt ersätter q med w) samt söker den lineära och homogena differentialeqvation af ordningen n, hvars allmänna integral utgöres af v=Nn 4,00) >: 1) v=1 så återfinner jag identiskt samma differentiallikhet | Plyx) = 0, ifrån hvilken jag ursprungligen utgick. Detta följer deraf att Q(ex) = 0 är den differentialeqvation, som bestämmer den integrerande fak- torn till differentiallikheten Piye) =O 1) Froauer. Sur la theorie des équations différentielles linéaires. Annales scient. de l’&cole normale supérieure. Ser. II, Tome VIII, Suppl. EEE ORG VORE N Er er ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 149 Följande sats kan alltså uttalas: Om af tvenne lineära och homogena differentialeqvationer, hvilka båda äro af ordningen n, den enas allmänna integral är ”=n C A,(P) ) ; ”A9) y=1 der Py Qa orernsa Pn pi ek: Pn A OR NE OR EO OY ÖR 050 0 OR TON ON 9 =D) (GN) (TD) ge ) gå FE gl Pr Pa ++... Py—1 Pr+1 Pn På pr 0,0,0.0°0 On Pry+l Pn SN Se ör te ess ere del dej od (QUE 2) ER (ur (n—2) _(n—2) (n—2) 91 Pa SAD Pr+1 >> På och Pr Por Pr utgöra ett fundamentalsystem af integraler till den andra diffe- rentialeqvationen, så har dennas allmänna integral samma be- skaffenhet i afseende å elementen af hvilket fundamentalsystem som helst af integraler till den förra differentialeqvationen. Utan att nu ingå på de determinantsatser, hvilka i följd häraf kunna uppställas och hvilka utgöra den egentliga orsaken till ofvanstående egenskap, vill jag blott draga ett par slut- satser, hvilka mitt här följda förfaringssätt med lätthet er- bjuder. Hvarje ställe © = a, som är singulärt för någon af koef- ficienterna i den ena af de omtalade differentialeqvationerna, måste äfven vara ett singulärt ställe för någon af koefficien- terna i den andra. 150 STENBERG, LINEÄRA OCH HOMOGENA DIFFERENTIALEQVATIONER. Formeln (5) sammanstäld med föregående sats berättigar detta uttalande. Om diferentialegvationen (1) af ordningen n endast har regulära integraler, så är detta fallet äfven med differential- likheten (4), och är nu ITA) =D den förras, och ®.(s) = 0 , den senares fundamentallikhet i afseende å det singulära stället z2=.a, så öfvergår F.Ar)=0 uti ®.(s) = 0 vid substitutionen r=n—s—1, d. v. s. mot hvarje rot » till Fi.(r) =0 svarar en rot s=n —7r —1 till ®.(s) = 0. Låt nemligen Ja) I ea) ee NE Erz ur 1) (u — 1,2, 329) och Lim.(e — a) P, = po Lim.(& — ed = go sa är v=n—1 uw=n—1 Fur) = ) Fulr)Pn— u + Falr); Dals) = ) fuls)Qa—w + Fn(8)> u=0 u=0 men enligt formeln (5) är o=n—1 fo uln — u — fu In— u — er 1) 2 iu ) Do. 9 0 = 10 = hvaraf e=n—1l u=0 ig srt fe) h = (— ])r ES | ufulsfulofo uln a RE le) m.) c-1eAllaleli ep Di 0 =0 nu =0 5 el) emedan 2 lee = VN _ msn) ju rag Maren EET TETROR a re TC una aa er ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 151 och Als) = CI faln — s— 1) pa grund deraf att w=0 2 ) "tolle „e+y= Mm w=o0 STA fol(— 2) = (= le föl(e + 0 — 1). och I det föregående har visats huru en lineär och homogen dif- ferentialeqvation (1) af ordningen n kan så reduceras till en annan (2) af ordningen n — 1, att denna har ett fundamentalsystem af integraler, som endast deri skiljer sig från ett visst fundamental- system af integraler till den ursprungliga differentialeqvationen, att ett element ur detta uteslutits. För att utföra denna reduktion af differentialeqvationen (1), hvilken jag nu vill skrifva MV; behöfver jag blott känna en partikulär integral till den »mot- svarande» differentialeqvationen (4), hvilken jag för vinnande af likformighet i beteckningarna skrifver 0 ty med tillhjelp af systemet (3) kan jag da bestämma koeffi- cienterna i den »reducerade» differentialeqvationen (2), hvilken jag vill beteckna PVZO®. Fortsätter jag detta förfarande i det jag till PD =0 bildar dess »reducerade» differentialeqvation j Py = 0 med tillhjelp af en integral till dess »motsvarande» differential- eqvation 152 STENBERG, LINEÄRA OCH HOMOGENA DIFFERENTIALEQVATIONER. Sn Om o. s. v. erhåller jag en grupp differentialeqvationer DEV EN IA SM) le) 0 der ordningstalet för Pr =0 är n— v, och äro dessa differen- tialeqvationer sa beskaffade, att Pi Pa >>> Pa utgöra ett fund.-system af integraler för P=0 Pı Porr Par » > » PN Pr fa---Pn—v » » » P0) =0 och cy, är allmänna integralen till Pe:—V = 0. Tydligt är att jag på detta sätt kan bilda en mängd andra grupper, hvilka äro beroende af P =0; jag kan nemligen äfven utgå från hvilken som helst af de »motsvarande» differential- eqvationerna; salunda ger t. ex. P, =0 upphof åt gruppen JAN 0 ETT Ve 0 och (PM), = 0 åt gruppen: (29), 0.20) 0.2020... (PONTE Hvarje differentialeqvation, som hör till någon af dessa grupper, är fullständigt integrerad säsnart jag känner ett fun- damentalsystem af integraler till antingen P ="0 eller A} = 0. Exempel. De HERMITE'ska differentialeqvationerna af tredje ordningen, hvilkas integraler i 2 =0 och dermed kongruenta ställen hafva oändlighetsställen af ordningen ett, hafva enligt -MITTAG-LEFFLER!) följande tvenne typer: I 4" — (34 + 6p(e))y — By = 0 A och B arbiträra konstanter. !) Mırrac-LerrLer. Om integrationen af de HuermMirtE'ska differentialeqva- tionerna af tredje ‘och fjerde ordningen o. s. v. Acta Soc. Scient. Fen- nice, Tom. XII. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 153 I. 4" + (A — 3p(a))y + (C + Bple) — 3p/(a))y = 0 A, B och € konstanter, underkastade vilkoret B2+341=0. "Den emot typen I svarande differentialegvationen har ut- seendet Ia. 2” — (3A + 6p(x))2' + (B — 6p'(x))2 = 0 och den emot II svarande Ila. 2" + (A— 3p(2))2’ — (C + Bpl(x) + 3p'(&))z = 0, och omfatta dessa typer alla de HERMITE’ska differentialeqva- tioner af tredje ordningen, hvilkas integraler 1 x = 0 och der- med kongruenta ställen hafva ett nollställe af högst ordningen 3. Den senare typen Ila erbjuder intet intresse såsom fallande under den kända formen II, den förra deremot har en integral, som i @=0 har ett oändlighetsställe af ordningen 2. Dess in- tegraler hafva formen o’(&ı) , 0’(e2) a o(c}) 6(«2) P o(2 + a,)o(® + av) —| 2= 7 e 0°) der &, och «, bestämmas medels eqvationerna Ke + p(o,) = A Pa) + pla) =B eller, hvilket är detsamma, genom eqvationen: 12Ap(a)(A — ple)) — 2p'(e)(B — p/(e)) — 44? + Ag, + B? + +29, =0. RA 155 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 5. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 30. Om de entydiga integralerna till en lineer homogen differentialeqvation med dubbelperiodiska koefficienter. Af EVERT SJÖBLOM. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Uti »Comptes rendus etc.» har Professor MITTAG-LEFFLER!) såsom komplement till ett teorem af PICARD?) uttalat och be- visat följande märkliga sats: »Om en lineer homogen differentialeqvation med dubbel- periodiska koefficienter LS = Bi AN ZIERT) For al har en entydig integral, så har densamma också alltid en in- tegral y = w(u), som, utom det, att den är entydig, också är sådan, att w(u + 20) = u w(u) v(u + 2w) = vylu) der u och v äro vissa konstanter.» Beviset föres pa följande sätt. | Först bevisas att, om en entydig funktion /(w) är sådan, att relationen (ee) fu + 2mw) = ay flu) +... + Amflu + 2(m — 1)w) består, så kan man alltid bestämma konstanterna ,...ZZm Så, att funktionen 1) 16 febr. 1880. 2) 21 juli 1879 och 19 jan. 1880. 156 SJÖBLOM, LIN. DIFF.-EQVATIONER MED DUBBELPERIOD. KOEFF. Fu) = a, fü) +... + amf(u + 2(m — 1)w) har egenskapen Fu + 20) = uF(u). En entydig integral /(w) till P(y) = 0 besitter egenskapen («). Man kan derför bilda F(u), som också är en integral till P(y) = 0, och till följd deraf besitter egenskapen Fu + 2mw') = byFlu) + .... + ba Flu + 2(m — 1)w'). På grund af denna relation är det alltid möjligt att bilda en funktion yu) = lu)... + zala + 200 —1)0) sådan, att v(u + 2w') = »vy(u). Denna har också egenskapen Yu + 20) = uu). Tillika är den entydig och satisfierar P(y) = 0. I det följande skall visas, hurusom man på ett sätt full- komligt analogt med det, hvarpa professor MITTAG-LEFFLER bevisar sin sats, också kan bevisa nedanstående allmännare sats: Om en lineer homogen differentialeqvation af mite ord- ningen Buy) ya per... Ep hvars koefficienter äro dubbelperiodiska funktioner med samma perioder 2w och 2w', har n af hvarandra lineert oberoende en- tydiga integraler, så har den alltid också n af hvarandra lineert oberoende integraler y= y,(u), hvilka, utom att de äro en- tydiga, också hafva följande egenskap p ‚w+20) =up Cu) P. ‚4 +20) =up (uu) + u'? pP ‚w) 9 (u+2w) — u 9 Wr) q& (u)+.. tu os (2) Sns sen — 1)" s(ns —1) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0d. 157 py lv + 20') = v.9 4 (w) A 0) % Pakt + 2w') = vp ol) +», Pl) Bes ker. tor), er de ör [ler ei Je; JO. ie) J0 eo) eher ie le, ere ie kh (ns) ns Din. (u T 20) = UND (u) ar 2 Dim HC) As. ber va py (w) SD" Zn, =n 5 För olika värden s äro de multiplicerande konstanterna us v, olika. I det speciela fall, att den allmänna integralen är entydig d. v. 8 n=7, fins satsen uttalad af HALPHEN uti hans af franska Vetenskapsakademien år 1880 prisbelönta afhandling?). Beviset är dock icke så enkelt, som det vi nu gå att lemna för satsen, uttalad under denna allmännare form. För att vinna tydlighet uti bevisföringen bevisa vi till en början tvänne hjelpsatser. Sats 1. Om r entydiga funktioner p,(u) äro så beskaf- fade, att pau + 20) = IRA) p,(u +20) = up (wu) + up, eSRen lenken te) lie..ief ei (er lern u; se, ‚ef Lauren else CON Core \ (rs) rs) p,, (wu + 2w) = up, (u) + ne) ee Ba Pal) el Zoo an ir och det existerar en (r + l:sta funktion flu), som, utom att den är entydig, också har egenskapen Cu + 2(m —r — 0)w) = al”flu) + au Do) spisen a? u + 2(m — r — (o+l1))w) + U-V S (0) a, Pl): Så !) Memoire sur la réduction des éqvations differentielles lineares aux formes intégrables par M. HALPHEN. 158 SJÖBLOM, LIN. DIFF.-EQVATIONER MED DUBBELPERIOD. KOEFF. der samtliga a äro konstanter och ar <0, så kan man alltid bilda en funktion Pu) en 2 fu) a rd (Q) flu + 2(m — r—(o + 1))o) + Ul Ov (0) ) u Psalu) SÅ .(0) (0) X 1 I" m—r —o fu + 20) = uf (u) (un) der icke samtliga & äro noll, sådan att antingen eller ock Ä (0) De 9) > Fa + 0) = u, fu) + up) a : al: 7 då 8, 8... sr äro de värden s, för hvilka u, = u: På grund af de hos &,,(u) och (u) antagna egenskaperna har man nämligen Ku + 20) — uf” (u) = K,ffu) + K,flu + 20) + SÄG K fu + 20m—r—(0 + l))w) + UREA 0 ) Kup) , der | (0) (0) (0) „(0) K, Fre nh ue o __7,(0) (0) : (OM) (0) K, AG u X, +2 | RR) (0) — (00 (0) Korn Sr Im r— mr —(e+1) u m r—(o+1) Ar n—r—(o+2) (0) (0) Doyle) (0) Ra, ET mr om r—o u ano Bone) 0) (0) (A+1) (0) (rs) (0) (0) K, = CNG a Var ls te ln) T mn on hvaraf framgår, att Fu + 20) = uw), (0) go 1 mono (0) (0 blott qvantiteterna «x al bestämmas så, att lik- hetssystemen ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 159 (0) „(Q) ‚(0) (9) Kr! a = mr ee =0 (0) (0) „‚(0) (0) (0) Dee 7, u 12) ii In = — ot = UV ‚(0) (o) (0) (0) (0) Pr (1) J u, TUN, är ARN, DOC = 0 \ (2) (9) (0) 0 (ON | mr abe DR (CS ER hd ) SR 0 och (0) (0) (o),@&_, (0), (& (0) (rs) (0) (0) _ TA (u—u Ra un Sr Vs Un Tot en ra — 0 ‚(0) (0) (0), @) (0) ,‚(r) (0) (0) Vo (us—u ) u Us Un 17000 er Un ur En nee =(0 u, = li ONES äro uppfylda för samtliga värden s. Det nödvändiga och tillräckliga vilkoret, för att systemet (1), som utgöres af (m — r — 0) rena lineera likheter mellan de ooo. skall kunna satis- m—r—0 (m —r — 0) qvantiteterna 2)...% fieras af andra än nollvärden på dessa qvantiteter, är, att sy- stemets determinant PER =O WERE Du”) or u‘? a AD N au RE al? —(. Har likheten Du”) =0 en rot u” > u, så kan man, emedan för alla värden s Us u? >0, också alltid bestämma 2, sa, att likheterna (2) äro satisfierade, hvilket värde än a må hafva. Har deremot Du”) —=0 P0 icke någon sådan rot, kan detta icke alltid ske. Ty antag, att vilkoret Du?) = är uppfyldt endast, da u‘? är lika med en af qvantiteterna is t. ex. 160 SJÖBLOM, LIN. DIFF.-EQVATIONER MED DUBBELPERIOD. KOEFF. (0 Z ur = lögn 9 och låt s, 8 ...s, vara samtliga värden s, för hvilka u, =u, » så kunna t. ex. de sista likheterna i de system, som fås, da man i (2) låter s antaga värdena s, s,...s,, icke satisfieras af k andra värden på = än 20 —=0, om något af a, , -. m —r —o N) Sg, a,„ är olika noll, men da måste också pa grund af (1) samt- RS k 9 ,,..9 liga & vara noll. 1 m—r—0 Deremot kunna i detta fall al0 re (0) a2 bestämmas sd) Fu + = = u, „Fr a) 2), Se „Ps, al) > utan att samtliga behöfva vara noll. Ty 14) har denna egen- sa, att skap, om likhetssystemet (1), de system, som fås, om i (2) s antager alla andra värden 1,2...p, utom s, s,...s, samt (0) NG (OC (0) (oo) = au 3 ur, EN abe tt 2 u h an, en v8, 2 (0) ,, (3) (0) Enz ) en (DD Vals 2 tr... Stat r FRE ar vy 0 ,2 er Ms2 J Vv y Vv (3) ) | | N 0 | Q ST; SyT, v v der v=1,2...%k, äro satisfierade. Qvantiteterna a och 20 kunna alltid bestämmas så, att icke allenast (3), atom ock samt- liga likheter, som fås, da i (2) s antager de föreskrifna vär- ‘dena, äro uppfylda, hvilket värde än a) NE ma hafva, eme- dan för dessa värden på s >), Da dessutom (1) för En, satisfieras af andra än noll- (0) (0) M— värden pa © ...@ 00 emedan systemets determinant —— ALAVLLALL] KP OP i ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 161 Du, ) = 0, är således vårt påstående bevisadt. Det förtjenar att anmärkas, att, i fall en lineer relation består mellan f(x) och p,(u), man har Fu + Am —r —(g+1))o)= a" fu) + af fu +20) +... + o+1) Eee T 2(m —r — (0 at; 2))w) ar = ) a > Y,) Så och således kan bilda en funktion FO (u)= at Au)t... tat!) Uut2(m—r—(lo+2))w)+ m—r—(o+1): N, | 2 + >p,@) 5 hvilken uppfyller de på f (u) stälda fordringarna. Sats 2. Låt g,(u) vara r af hvarandra lineert oberoende entydiga funktioner sådana, att Pa l(u + 20) = up, luv) (2) PE + 20) = up s(u) + u, 9%) Belek on AOL toll ehe, 10) uven ei: Fran 16/5 0; Klor ket ren Core Beier eco. ';e Were Zone: laut a, ef Kal \e, „ie je, er (Or oj, ie ve KON Koräpo Kor kol Nor ae, fe (rs) Pp, (u + 20) = up, (u) + nl nl) an oe a a DD) samt fu) en entydig funktion sådan, att Ku + 2w) = u flu) + usPlu) > der samtliga u,, äro noll, hvilkas index s uppfyller vilkoret ds < 4, och antag, att f(u) är lineert oberoende af de funktioner @,,(u), hvilkas index s nppfyller vilkoret MM, så är också f(w) lineert oberoende af samtliga @,,(u). Ty antag, att detta icke är fallet, utan Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 5. 11 N 162 sJÖBLOM, LIN. DIFF.-EQVATIONER MED DUBBELPERIOD. KOEFF. In) — AO) S u) — et da måste också fu + 20) — ) ep, + 2w) = 0. 5) } Pa grund af de hos f(u) och sw) antagna egenskaperna eller kan denna likhet skrifvas under formen | öl 8) | der | rd i a (2) = (3) a (rs) 1 | Ch = 00 U EC UN, Claus CU Sg | u { RU (8) : (rs) Co Fi Colt tt.) Sao ET Dee Csp lo Zn tl CEN == Cor (il TR As) Sr Us, SER | (Sl 2 Ip Emedan samtliga @,,(:) äro af hvarandra lineert oberoende, kan åter denna relation icke bestå med mindre Cd =(,=...=0,=0 för alla värden s. För de värden s, som uppfylla vilkoret Ms, Sl äro samtliga ty --- u,, noll. Följaktligen böra för dessa värden s konstanterna ÖR dag satisfiera likheterna 1 SNS 4 RN in (2) ; (3) a (r,) BER, AL un) Col SCH FS ÖR — (() 2 (3) R r I RN) ln a Cu) = (0) hvilket förutsätter, att ÖFVERSIGTAF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 163 emedan determinanten D —(W— U) , den ock gäller för n => + 1. Om differentialeqvationen P(y) =0 har r +1 af hvar- andra lineert oberoende entydiga integraler, och vår sats är sann för n=r, så hafva åtminstone r sådana integraler q (wu) egen- så =) skapen Pylu + 20) = up, luv) p,(u + 20) = upglu) + ut kör ( ”s (r; Pr (U +20) = u, Por (lt) + nn a ke 'palu) pP, Zt 20') == vpa (2) (2) Pu Ag 2‘) SB v po lu) ar va Py (w) , | @) (rs) Pt + 20) = v. py (U) + ENN) 0 016 DR RN) se) Låt f(u) vara en (r +1):sta af dessa lineert oberoende en- tydig integral. Emedan koefficienterna i P(y) =0 förbli oför- ändrade, om argumentet ökas med 2, måste också f(u + 2w) 164 sJÖBLOM, LIN. DIFF.-EQVATIONER MED DUBBELPERIOD. KOEFF. Fu + 4)... satisfiera differentialeqvationen, och således består en lineer relation (u + 2(m—r —0)w) = a fu) + a flu + 20) +... + a? —of(U + 2(m —r — (0 + 1))o) + lys | a“ Pe (u), sh der o är ett positivt helt tal eller noll. Omedelbart inses, att man kan antaga al? 2=0. På grund af sats 1 kan man dä alltid bilda en funktion Frau) = «ir fu) Eee Ku + m —r—(g + 1))o) + | WR ) y(0) V vå Ps (u) SÅ sådan, att fu + 20) = u u) 6 (u? = us) | fa (u + 20) = hg fu) > N Ps, alu); äro de värden på s, för hvilka wu; = ss - eller (ER HPI År fu) lineert beroende af p,(w), så kan man bilda en ny funktion lo) med samma egenskaper, hvilken är lineer uti Pp, (u) fu)... u + 2(m —r— (oe + 2))w). Fortfar man salunda att, för hvarje gang man erhäller en funktion FW), som är lineert beroende af @,,(u), bilda den följande N), sa mäste man slutligen träffa pa en funktion fe Au) = (0): som, utom att den har egenskapen Fu + 20) = uBlu) W +1. II. Antag, att integralen F(w) har egenskapen k Bu + 20) = us Fu) + ) ) 9): v A 1 Vi bilda då med tillhjelp af Pp; alu) Plura Ps al) Fu) Flu + 20)... på samma sätt, som Fu) bildades med funktio- nerna @,,(u) u) fu + 2w)..., en ny integral Ku) = 2, 8(u) + -.. + Em-0dlu + (m — 0 — 1)w‘) + k %, 19, alt) 2 v ÅA ; 1 166 SJÖBLOM, LIN. DIFF.-EQVATIONER MED DUBBELPERIOD. KORFF. som, utom att den är lineert oberoende af p, (u)... 4,» också är sådan, att antingen Alam 2a) 0 102) (" < ae v,) | eller | po Flu + 2w) = » F(u) DD: 9,0%) > I der o betecknar ett af värdena sj ...sr. ; | Emedan (u) har egenskapen Z Fu + 20) = us, Fu) + u, 9,0)» 2 2 1 måste den pa grund af sats 2-också vara lineert oberoende af samtliga p (u). 1. Antag, att (u) har egenskapen Flu + 20') = vF(u) (v Zi vs). Vi bilda da åter på det sätt professor MITTAG-LEFFLER angifvit en entydig integral plu) = oy Flu) +... + än Flu + 20) ik = A) + 2,19: > Ö 5 1 som utom egenskapen g(u + 20) = viplu) också har egenskapen lu + 20) = u glu). Konstanten 2, är olika noll, emedan q(u) på grund af sats 2 är lineert oberoende af q, (u)... 9,0%) da v my... Då nu Fu) är lineert oberoende af samtliga @ ,(v), måste derför också q(u) vara det. Också i detta fall gäller således satsen för n => + |. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 167 2. Antag, att /Xw) har egenskapen rg Fu + 20) = v FU) + ) va Pol)- Zi 1 Vi bilda då, hvilket på grund af sats 1 alltid är möjligt, med tillhjelp af q ,(w) Fu) Fu + 20)... en entydig integral Flu) = 2, Fu) +... + &m_oP(u + 2(m — 0 — 1)0) + 7 GO ) 52 Pol) a Åh 1 som, utom att den är lineert oberoende af samtliga q (u), också är sådan, att antingen F(u + 20) = u F(u) (u) eller "oo F(u + 20) = u Fu) + ) Mon Poa) 1 Emedan F(u) har egenskapen Fö Fu + 20) = v F(u) + VW) > 2 1 måste den pa grund af sats 2 också vara lineert oberoende af samtliga (wu). a. Har F(u) egenskapen Fu + 20) = uF(u) (zw): sa bilda vi en entydig integral Yu) == a, F(u) I7..8.0.0 Ar än Pu + 2(m — Dow’) Tg = a Fu) + ) Fa 1 som utom egenskapen 168 SJÖBLOM, LIN. DIFF.-EQVATIONER MED DUBBELPERIOD. KORFF. plu + 20) = ug (u) ocksa har egenskapen (lu + 20') = vy(u). Konstanten 2, kan icke vara noll, emedan (u) pa grund 5) © : ® 4 S af sats 2 maste vara lineert oberoende af q (u)... q (u), da uu Häraf följer åter, att g(w) måste vara lineert obe- roende af samtliga q,(w), da F(u) är det. or I detta fall fins det således också r + 1 integraler, som hafva de önskade egenskaperna. b. Har F(u) egenskapen rg Fu + 20) = tuo F(u) + ) MP) D 1 så uppfyller den, emedan tillika 0; Fu +20) = 25 F(u) + von pal) > alla fordringar, som ställas på den (r + 1l):sta integralen. Det är således bevisadt, att, om den sid. 156 uttalade satsen gäller för n=r, den ock gäller för n = r + 1. På grund af den sats professor MITTAG-LEFFLER bevisat gäller den för n = 1. Följaktligen gäller den för hvarje värde n. Öfversiet af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 5. Stockholm. Om en ny metod för aluntillverkning i Sverige. Af Aurr. LARSON. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Aluntillverkningen är en 1 Sverige ganska gammal industri- gren, ehuru nu af ringa betydenhet. Den infördes redan i bör- jan af förra århundradet och grundades på den i vår siluriska formation förekommande »alunskiffern», en starkt bituminös, kali- haltig lerskiffer, rikligt impregnerad med svafvelkis. Bearbet- ningen af detta material har sedan länge tillbaka skett på för- jande sätt. Skiffern rostas först i öppen luft, 1 s. k. rostfyrar, hvarvid den nybrutna skiffern upplägges hvarftals med utbränd skiffer, som användts till eldning af afdunstningspannor m. m., samt med redan bränd och utlakad, våt skiffer, och rostas vid möjligast lag glödgningstemperatur. Den redan urlakade skif- ferns vattenhalt bidrager att nedsätta temperaturen och med- dela den för rostgasernas reaktion på bergarten önskliga fuktig- heten. Den nybrutna malmens svafvelkis ger härvid upphof at sura rostgaser och jernsulfater, hvilka anfräta bergarten och dermed bilda sulfater af alkalier, kalk, magnesia och lerjord. Efter en längre tids förlopp utlutas det rostade materialet, hvar- vid fås en ralut, innehållande företrädesvis jernsulfater och kali- alun. Efter ralutens koncentrering kristalliserar den senare först i mycket orent tillstånd (s. k. saffian) och moderluten förenas med nästa ralut. Genom detta slags arbete samlar sig jern- halten alltmer i moderluten efter alunkristalliseringen, som slut- 170 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. ligen bearbetas på jermvitriol efter föregående mättning och reduktion med jernskrot. Den vunna alunen renas genom upp- repade omkristallisationer från jern. Sadane äro i korthet grunddragen i denna process, hvarvid för öfrigt en del andra, icke ovigtiga biprodukter vinnas eller kunna vinnas. Som en särskildt fördelaktig omständighet har man plägat räkna den, att råmaterialet här innehåller alla de för alunbildningen behöfliga ämnena, äfven kalit. Förr, då både svafvelsyra och kali stodo i mycket högre pris, hade detta sin fulla giltighet, men icke på långt när så ru, isynnerhet sedan kali i form af klorkalium blifvit så mycket tillgängligare. Å andra sidan medför kalits närvaro i råmaterialet så tillvida en olägenhet, som alunen här måste utkristalliseras först och der- vid mycket förorenas af jernalun!); då deremot råluten håller fritt lerjordssulfat, såsom förhållandet är vid bearbetning af vissa utländska råmaterial. kan jernvitriol utkristalliseras först, och alun i mycket renare skick utfällas ur moderluten med kali- salt. En ogynsammare omständighet är alunskifferns täta be- skaffenhet och ringa benägenhet för oxidation vid låg tempera- tur, hvilket förmodligen föranledt det brukliga förfarandet att genast underkasta den en verklig rostning, i stället för att först inleda den i en frivillig syrsättning under långsam temperatur- förhöjning. Ehuru man visserligen söker dämpa värmegraden vid rostningen och utom frisk malm tillsätter våt urlakad skif- fer, . för att binda rostgaserna, kan man dock ej undgå en stor förlust af svafvelsyrlighet dervid, och hvad beträffar all den skiffer, som först användes som bränsle, innan den uppsättes på rostfyrarne, blir förlusten af svafvel patagligen ännu långt större. Huru ringa del af skifferns svafvelhalt, som verkligen till- godogöres i form af lösliga sulfater, visar sig af en undersök- ning, som ar 1876 på anmodan af det sedermera upplösta aktie- 1) I mindre grad borde dock detta blifva fallet om arbetet bedrefs mer ratio- nelt, så att jernsulfaterna ej anrikades i alunluten, och en reduktion af ferrisulfatet till ferrosulfat föreginge utkristallisation. ÖLVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 171 bolaget Siluria utfördes pa Tekniska Högskolaus laboratorium af d. v. eleven derstädes, Ingeniör HJ. SAMZELIUS under led- ning af Professor F. L. EKMAN!). Deraf framgår bland annat följande: Generalprof af orostad malm från Lovers alunbruk, enligt analys af HJ. SAMZELIUS. Vigts- Eqviv.-förhällande, procent. mol. 1Al. Organiska ämnen| hvaraf flygtigt 7,0] L7 na 3 SKEN 10,20 och fuktighet...| kolåterstod.... 10,7) Svafvelkis) hvari ag funnet 10,60] 10 ec 19210255 » jern, beräknadt 9,28] \ Asse Iiselsyaag32 7.2.22... ngr AES RER 43,30 5,70 Si. Rage een 2.2.2200. ee 331 0,28 K Nato sie... 0,50 0,06 Na KR EN OL ae 0,64 0,09 C [Magnesiage 2er _.ı...._ 2 een: 1,20 0,24 Mg. TETROR 2 en. __.: 0100200 13,03 1,00 Ål. | beräknad af totala jern- Jernoxidul mängden med afdrag af | 0,36 0,04 Fe. | den vid S bundnar J Maneanoxaidıla 2.22 RL RES 0,16 0,02 Mn. Kopparoxid, fosforsyra m. m.............. spar. 100,08 Af den för aluntillverkning brutna skifferns svafvelhalt blef blott 4!/, 4 tillgodogjord i form af tillverkad alun och jern- vitriol; de öfriga 95!1/, % förlorades, hufvudsakligen i form af svafvelsyrlighet. Af de nyttiga baserna i bergarten utlöstes blott en relativt ringa mängd, så att i den utlutade skiffer, som fördes till varphögen, fanns ännu qvar ungefär 78 4 af det kali, 88 % af det jern och 93 4 af den lerjord, som skiffern ursprung- ligen innehållit. Skilnaden i sammansättning mellan rostad och 1) Då denna endersökning i år lär komma att i »Teknisk Tidskrift» meddelas, så kan jag dit hänvisa med hänsyn till närmare detaljer beträffande arbets- metod och utbyte vid den gamla alunfabrikationen, sådan den bedrefs vid Lovers alunbruk på Öland. 3 172 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. orostad skiffer, var med andra ord ringa. Den rälut, som er- hölls, hade en sp. vigt af 1,098 vid 17° och innehöll ungefär 10 vigtprocent vattenfria salter, bestående af: Procent. Egv.-förhällande. Lerjondtegeefre enw 7,06 1,00. Jernoxıidsaer sr 1sre 1,62. Maneanoxadule 0,38 0,08. Kalkan 20 Ser SEA 1,30 0,34. Macnesia 2 2 we 3.91 1,43. Natronss SB ge ke 1,50 0,35. ISEN NONE AES Sr RA Re 7,06 UTE Svafvelsyra (SO,).---- 59,90 10,93. 99,41 Raluten innehöll saledes nagot mer kali än hvad för alun- bildningen var behöfligt. Af detta kaliöfverskott förlorades en del vid ralutens inkokning i det under kokningen afsatta s. k. alunslammet, som bearbetas pa rödfärg, och hufvudsakligen ut- söres af ett basiskt, kalihaltigt ferrisulfat. Dock innehöll den koncentrerade alunluten, enligt derä utförd analys, ännu mot I eqv. lerjord 1,09 eqv. kali, hvaraf öfverskottet ej tillgodogjordes. Ej heller tillgodogjordes magnesiumsulfatet, som slutligen qvar- stannar i moderluten från jernvitriolen. Då magnesiumsulfatet lätt kan med koksalt i kokning omvandlas till vattenfritt natrium- sulfat, så borde, enligt ofvanstående analys, för hvarje eqviva- lent. alun kunna erhållas 1,78 eqv. natronsulfat (inberäknadt det i luten färdigbildade), hvilket väl förtjente tillvaratagas. Rä- alunen (saffianen) innehöll 2 4 jern, motsvarade 18 4 jernalun. Den efter 3 omkristalliseringar 1 handeln sända alunen gaf med vatten en grumlig lösning, som ännu färgades starkt af ferro- ‚ cyankalium. Af hvad här ur den i fråga varande uppsatsen blifvit an- fördt torde följa, att om ock en rationel bearbetning af alun- skiffern företer åtskilliga, icke obetydliga tekniska svårigheter, så har dock den hittills vanliga arbetsmetoden lemnat allt för mycket öfrigt att önska. I sjelfva verket har arbetet vid våra | | | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9, 173 alunverk vanligen blifvit ledt af personer utan egentlig kemiskt- teknisk bildning, och saledes fatt fortgå efter gammal sed, utan alvarligare bemödande om förbättring 1 arbetssättet. Att under sådana förhållanden denna fabrikation ej kunnat bestå mot kon- kurrens från utländsk sida, helst sedan fördelen af råmaterialets kalihalt förlorat större delen af dess betydelse, kan icke för- våna. Af de alunverk, som förr drefvos, torde nu blott ett, nämligen Ölands södra alunbruk, kunna anses vara 1 egentlig verksamhet. För att utröna huruvida de vid vara gamla alunbruk be- fintliga stora massorna s. k. »varphög», d. v. s. rostad och ur- lakad skiffer, kunde ega något värde såsom ramaterial för alun och jernvitriol, har jag företagit några försök. Rostad alun- skiffer, »varphög», behandlades enligt den i England på några ställen använda SPENCE'ska metoden!) vid 110” med svafvelsyra af 1,35 eg. vigt. Genom användning af något öfverskott af svafvelsyra, erhölls på detta sätt i gynsammaste fall en lut, som mot 100 delar använd »varphög» med en halt af (analys 1): Jernoxid 17,55 4, Lerjord 12,23 » innehöll (analys 2): Jernoxid 15,06 %, Lerjord 25,317 » Kali a d. v. s. att ur »varphögen» utlöstes af: Jernoxiden 85,8 % af teoretiska mängden, Lerjorden 47,5 » » » » Kalit 3313000) » » Den erhållna luten var således i likhet med räluten från Lovers bruk till följd af dess stora halt af jernoxid i förhal- lande till lerjorden högst olämplig för fabrikation af en jernfri alun. Dessutom visade anstälda beräkningar, att denna metod i ekonomiskt hänseende ej är användbar, helst ur den ofvan- !) Roseoe und Schorlemmer: Ausführliches Lehrbuch der Chemie, II Bd., p. 368. 174 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. nämnda lösningen hufvudsakligen erhälles jernvitriol, hvilken endast har hälften sa stort handelsvärde som god alun. Att detta arbetssätt i England kan ega praktisk betydelse, beror sannolikt på den omständigheten, att svafvelsyra der kan er- hållas i ansenliga mängder som affallsprodukt från de stora kemiska fabrikerna (t, ex. från raffinering af oljor m. fl. fabri- kationer) för så godt som intet. i Den numera i Europa vanligaste metoden att framställa alun och svafvelsyrad lerjord går ut på att behandla bränd, jern- fattig lera, helst »kaolin» med »kammarsyra», d. v. s. svafvel- syra af eg. vigt 1,52—1,55. Då värt land i Skånes stenkols- förande formation har mägtiga lager af temligen jernfri lera, borde nyssnämde metod hos oss möjligen kunna komma till an- vändning. Jag har derföre i denna riktning utfört åtskilliga försök med nedanstående tvenne leror. Tab. A. Analys 3 och 4 af Höganäslera Billesholmslera. Rostad alunskiffer (3) i glödgadt prof. (4) i glödgadt prof. från Lovers bruk?). ' Jernoxid.. cos 2,38% NLA 15,21 2. Kalkan 0,41 » 1,04 » ÖNS Magnesla.....--- 0,31 » — 1,2320 Derjord. 00. 31,56 » 43,46 » 17,00 » Kiselsyra _.....- 61,75 » Se) 56,16 » Svafvelsyra .... — — 5,66 » Alkalier + för- Natron 0,55 » 3,59 » Up Er luseh a7 Kali 4,34 » Summa 100,00 » 100,00 » 101,08 >». Glödgningsförlust 16,85 » 17,84 >». Om dessa analyser jemföras, sa finner man genast lerornas ‚öfverlägsenhet såsom lerjordsmaterial för framställning af ler- iordssalter framför den rostade alunskiffern; ty de innehålla endast en ringa bråkdel (!/,,—!/3,) jernoxid i förhållande till lerjorden, under det att den rostade alunskiffern innehåller nästan 1) Alkalier hafva icke blifvit bestämda direkt, utan inräknats i förlusten. 2) Professor Ekman i skrifvelse till aktiecolaget »Siluria» af d. ?2/, 1876. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 175 lika mycket jernoxid som lerjord, men deremot endast hälften a tre sjundedelar sa mycket lerjord som lerorna. Vidare finner man af dessa analyser, att Höganäsleran är Billesholmsleran (s. k. »skifferlera» eller »flis») vida underlägsen. Om den lilla halten af jernoxid franses, kan man icke erhålla bättre lera än den senare, ty dess kemiska formel är i det aldra närmaste Al,Si,0,, d. v. s. kaolinens formel. Sasom redan blifvit nämdt maste leran brännas innan den extraheras med svafvelsyra. Den temperatur, vid hvilken denna operation sker, är af stor vigt. Brännes leran vid för hög tem- peratur, blir lerjorden till största delen olöslig, sasom synes af nedanstående tabell B, till hvilken jag för jemförelse äfven bi- fogat ett par försök öfver vid olika temperatur bränd alunskif- fer. Med stort öfverskott af svafvelsyra utlöstes 5 Tab. B: = TER 2 ml 2 > 2 u Seo om SEN ER Bi: Sal FTSE Sas a | Bela Do Sr BR DEE SM SAA | SS able Ser TE | SG ve 7 2:99 ae: | Bea - Lo |, & sel. es SE a es Tea elare | re : Ag ee = : | SöS She 2 SAN Se Se 2 2 © B oT = =E [612] | 2,35 Ber ga Fes| 5535| 22581255] esn| =. = ® =0 o5 2 ERE | Bis SÄS: B 5 Eee) S Se SS ER a = | 00 or (DAS JO Sk le = Si SKINS © | ale si RSS: SS es SS SSA Ze 2 - ss = OL ND er zus Ss [ÖR | | % %. % %. % %. % | e, - RA a (3 | Af lerjorden..... 47,5 85,6 65,2 94,5 19,6 9,36 94,4 3 1 , 3 ) I . . - a =p » jernoxiden... | 85,8 92,3 76,1 96,6 23,0 DE 16,2 Dekan see SJs TES 8,7 — = = = Af tabellen synes: 1:0) att så väl för lera som för alunskiffer en svag röd- glödgning är den gynsammaste temperaturen med hänseende till basernas löslighet i svafvelsyra; 2:0) att ju högre temperaturen stegras, ju större del af baserna blir i svafvelsyra olöslig; 3:0) att vid stegrad temperatur lerjorden öfvergår i den olös- liga modifikationen i större proportion än jernowiden, hvilket förhållande icke synes mig hafva blifvit nog beaktadt!). ') Jemför Roscoe und Schorlemmer, Ausführl. etc. II, pag. 365; Wurtz., Dic- tionnaire de Chemie etc. I, sid. 174; m. fl. st. 176 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. Genom jemförelse mellan tabellerna A (sid. 174) och B (sid. 175) finner man bekräftadt, hvad nyss ofvan blifvit sagdt, nemligen att lindrigt bränd Billesholmslera med hänseende till dess sammansättning, är det lämpligaste af de här i fraga va- rande lerjordsmaterialen för fabrikationen af lerjordssalter. Vid fabrikation i stor skala af alun utaf lera och svafvel- syra, kan man naturligtvis icke använda något stort Ööfverskott af den senare, utan högst teoretiska mängden. Genom extrahe- ring af svagt (i degel) bränd Billesholmslera med teoretiska mängden svafvelsyra, har jag erhallit en lut, som mot 100 delar bränd lera innehöll (analys 5): Lerjord 39,97 %, Jernoxidul 1,46 » i form af sulfater, jemte ett ringa Öfverskott af omättad svat- velsyra. Ur en sådan lösning kan man framställa dels »svafvel- syrad lerjord», numera en vigtig handelsvara, dels alun. För framställning af det förra saltet bör den omättade svafvelsyran först neutraliseras genom lösningens behandling med öfverskott af bränd lera och jernet sedan utfälles med gult blod- lutsalt. Det kaliumsulfat, som då bildas, ger med aluminium- sulfatet alun, hvilken, såsom olöslig i en koncentrerad lösning af svafvelsyrad lerjord, vid lösningens inkokning så godt som fullständigt utfaller. På detta sätt har jag genom att inkoka lösningen tills temperaturen stigit till 110° erhållit en »svafvel- syrad lerjord» af följande sammansättning (analys 6): Aluminiumsulfat 52,95 %, Kaliumsulfat 1,22 » Vatten 45,87 » Summa 100,00 %. För jemförelses skull ma anföras, att »svafvelsyrad lerjord» från »Chem. Fabr. Act.-Ges. Radebeul» bei Dresden, hvilken fabrik i stor skala tillverkar nämde salt, af mig befunnits inne- hålla (analys 7): ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 177 Aluminiumsulfat 48,03 %, Natriumsulfat 0,21 » Vatten 46,76 » Summa 100,00 %. De fordringar, som man uppställer pa en god »svafvelsyrad lerjord» äro: 1:0) att den icke skall innehålla fri svafvelsyra; 2:0) att den skall vara jernfri; 3:0) att den skall innehålla så litet alkalisulfater och andra salter som möjligt; 4:0) att halten af aluminiumsulfat skall vara ungefär 50 4. Af ofvanstående analyser synes, att den »svafvelsyrade ler- jord», som erhålles genom Billesholmslerans behandling. med svafvelsyra, uppfyller dessa vilkor och, till följd af denna leras ringa halt af alkalier, vilkoret 3:0) i högre grad än det utländ- ska saltet. Genom att försätta den svafvelsyrade lerjordslösningen med kaliumsulfat kan naturligtvis också ren alun erhållas. En in- dustri för dessa begge salter bör således kunna grundas på Billesholmsleran, under förutsättning att svafvelsyra kan fås för tillräckligt billigt pris. Jag har emellertid sökt finna en utväg, att med Billes- holmslera som lerjordsmaterial tillverka alun på ett mer ekono- miskt sätt och oberoende af svafvelsyrepriset. En källa för svafvelsyra finnes nämligen i det sura natriumsulfat, som i stor mängd erhålles som biprodukt vid salpetersyre- och svafvelsyre- fabrikerna. Då i Sverige icke finnes någon sodaindustri, der detta salt kan finna användning, är det en mycket billig han- delsvara och den omättade svafvelsyra, som deri ingår, ställer sig vid nuvarande pris omkring 3 gånger billigare än kammar- syra, d. v. s. svafvelsyra af 1,52—1,55 eg. vigt. Dess sammansättning är, sådant det levereras från de i tabellen C uppgifna fabriker, enligt af mig utförda analyser, följande: Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 5. 12 178 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. Tabell C. Surt sulfat från: [>] Sie = 2 3 > a Bl S& | „© es Ss In. Zee Te so SE ES ES TATT TAS 2/0 |R:08 | 2@ ES ©e Sie mo = SE Sö sER| St = a Te = DTS TE EIER za men Se = =S [Ha SEM ee 3 EZ = |3e2| ES sea FE = MET = are De = 7 = a |A ee: an %. %. %. %. %. %. %. Ferrisulfat......... 0,45 0,50 0,29 0,28 SUR 2,36 0,28 Kaliumsulfat....... 2,85 i 72,91 | 70,59) 63,78 | 65,64 | 66,71 | 56,88 Natriumsulfat_.... 63,14 Svafvelsyrehydrat| 28,10 | 26,66 | 26,78) 31,34| 28,15 | 30,93 38, 85 | Olösliga ämnen -. 0,30 0,20 0,08 1,75 2,61 0,12 0,10 Vatten + förlust..| 0,16 — 2,26 |, 2,79 _ 016] —’ |. 13,26:1%.0:2,73) a 3,89 Summa! 100,00 | 100,27 | 100,00 | 100,00 | 100,13] 100.12 | 100,00 Mättad!) SO, : =, 1:0,57 |1:0,53 |1:0,55 |1:0,66 |1:0,62 | 1: 0,67 | 1: 0,98 Omättad SO, Kemisk formel, Maas Ei ’ 2NaHSO, + Na,SO,. 4NaHSO, + Na,SO,. |NaHSO, tillnärmelsevis. | Vid de försök, som i det följande skola anföras, har surt sulfat från Vintervikens sprängämnesfabrik uteslutande användts. Vid behandling af bränd Billesholmslera i ungefärligt teore- tisk mängd med en koncentrerad vattenlösning af detta salt vid 110°—120° temperatur erhölls en lösning, som mot 100 delar -bränd lera innehöll (anal. 8): Ierjorde_.:..... 2 SO NS 34,62 del | Alermoxidul 22... med ab 1,60 ur leran. Kalle nu nun ej af RENTE RE... 3,so delar Natron..._.:._. Kine 132,00 » ur den sura sulfatlös- Omättad svafvelsyra (SO,):- 1840 » Med beståndsdelar ur leran \ ningen. mättad svafvelsyra (SO,) 82,60 » | Vistsförhällandet mellan lerjorden och de öfriga baserna, utom kalk är 1 denna lösning = 1 : 3,85. 1) Af baser eULLalise rade den SO,, som är bunden vid Fe,O,, fränses. ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 179 Genom att neutralisera den omättade syran i denna lösning medelst öfverskott af bränd lera samt tillsätta klorkalium er- hålles en lut, hvarur en mycket ren alun kan utkristalliseras. Men ett geynsammare resultat kan vinnas genom att före behandlingen af leran med den sura sulfatluten afskilja en stor del af det i denna befintliga natriumsulfatet, hvarigenom en på omättad svafvelsyra rikare lösning!) erhålles, som derföre ver- kar kraftigare pa leran. Afkyles nämligen en i värme koncentrerad lösning af det sura sulfatet, sa afskiljes glaubersalt, Na,SO, + 10H,0, i större eller mindre mängd, beroende på graden af afkylningen. Sa- lunda har jag vid vanlig temperatur (omkring 15° ©.) erhållit en moderlut efter glaubersaltets utkristallisering,- som innehöll (analys 9): Mättad SO, : Omättad SO, = 1:0,77, motsvarande ungefärligen: 6NaHSO, + N2,S0,. Vid vintertemperatur, omkring 0°, kan så mycket glauber- sait afskiljas ur lösningen, att moderluten kommer att innehalla (analys 10): Mättad SO, : Omättad SO, = 1:1,2e. Da det föreföll mig särdeles oväntadt, att en lösning af glaubersalt och natriumbisulfat skulle genom kristallisation vid låg temperatur kunna fås att lemna en moderlut af större sur- hetsgrad, än hvad som motsvarar rent natriumbisulfat, så har jag först efter upprepade analyser vågat antaga observa- tionen såsom riktig. Jag har dervid vägt natronet som neu- tralt sulfat, sedan lösningen blifvit indunstad, svafvelsyran afrykt och saltmassan elödgad för glasblåsarlampan, och i en annan portion bestämdt den omättade svafvelsyran genom titrering. Afven har jag bestämt totalmängden svafvelsyra, som bariumsulfat och vägt natronet som klornatrium. För den i lösningen ingående lilla jernmängden har korrektion blifvit gjord. 1) Denna lösning innehåller dock äfven den ringa mängd ferrisulfat, som finnes såsom förorening i det sura sulfatet. 180 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. Vid dylika analyser a moderlut efter tre olika beredningar, har emellertid nästan samma resultat erhållits, nemligen att den mättade svafvelsyran förhöll sig till den omättade som 1:1,31, 1:91:26; ISIR leo: De nämnda analyserna synas sålunda utvisa, att natrium- bisulfatet kan vid stark afkylning af dess vattenlösning sönder- delas och dervid afskilja glaubersalt så länge, tills det i lösningen qvarstadnande saltet erhållit en sammansättning, motsvarande: 4NaHSO, + H,SO,. För att icke arbeta under tänkbart gynsammaste omständig- heter har jag till lerjordens extrahering ur leran användt en lös- ning, hvars halt af | | Mättad SO, : Omättad SO, = 1:0,77 (se analys 9, sid 179). Jag har användt lösningen i förhållandet 100 omättad SO, mot 100 lera, och då, enligt samma förfaringssätt som förut (sid. 178) beskrifvits, erhållit en lösning, som mot 100 delar bränd lera innehöll (analys 13): kenjordi. rs Werne iR! 36,11 delar] IETD OMS NeRaR earsıtal Ve | Jermoxidulr. 20er ne ler ( ur leran: El Te 0,40 » | IKEA IE RS CNE un; 2. oe ERE EA 3.642 > | INatnones a ner meh Br 0,000] Omättad svafvelsyra (SO,).-. 12,97 » ur den ua fp | Med - beståndsdelar ur leran' märtadı(SO,) 22.2: raus 87,03 » | Vigtsförhallandet mellan lerjorden och öfriga baser i lös- lösningen. ningen, utom kalit, var = 1: 2,55 (jfr. förhållandet sid. 178). Åfven om allt jernet i leran antages vara oxidul, borde lösningen till följd af den sura sulfatlutens jernoxidhalt (480 c.c. lut. af 0,00192 gr. Fe,O, pr. c.c.) innehålla 0,92 gr. jernoxid. Att så mycket jernoxid i sjelfva verket icke förefinnes, beror af följande reaktion!). Fe,(S0O,), + 3H,S0, + 241,0; = 2A1.(SO,); + Fe,(OH),. !) Amtl. Bericht über die Wiener-Weltausstellung, III Gr., II Abt., 3. 636. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 181 Den omständigheten att lösningens halt af jernoxid kan ut- fällas af lerjorden, dä lösningen behandlas med öfverskott af lera, är naturligtvis af vigt. Om också en liten jemhalt hos lösningen är, såsom i det följande skall visas, af föga betydelse vid den här ifrågavarande framställningen af alun, så vore dock bäst, om lösningen dervid vore fullkomligt jernfri. Hvad åter beträffar den förut omnämnda framställningen af svafvelsyrad lerjord, så måste den jernhalt. som ej på annat sätt kan aflägs- nas, slutligen fällas med blodlutsalt. Med anledning häraf har jag angående möjligheten att aflägsna jernhalten ur dylika lös- ningar medelst oxidation och fällning med bränd lera gjort flera försök, hvaraf följande torde förtjena anföras. En lösning som på 1,500 c.c. innehöll: Lerjord . 30,45 gr. Jernoxidul 1,90 » Natron 90,00 » Omättad SO, 15,00 » oxiderades med kaliumklorat och digererades sedan under 6 tim- mar vid 100° med 60 gr. bränd lera, eller ungefär 4 gånger den mängd, som mot den omättade svafvelsyran beräknas. Dervid utfälldes blott 30 % af jernet, men samtidigt hade 6,3 % af ler- jorden äfven utfallit i form af basiskt salt. Då en annan portion af samma slags lösning efter oxidation med salpeter- syra, behandlades med ett mycket stort öfverskott af bränd lera, erhölls visserligen en nästan jernfri lösning, men icke mindre än 79 % af lerjorden förlorades i form af olösligt basiskt salt. Skall derföre en jernhalt hos lösningen utfällas medelst bränd lera, så måste försigtighet iakttagas för att undvika större ler- jordsförlust. Det är för öfrigt icke så lätt att ernå en fullstän- dig oxidation af jernoxidulen på ett nog billigt och praktiskt sätt. Genom sjelfva lerans bränning vid lufttillträde, har det ej lyckats mig, äfven under längre bränningstid, att öfverföra dess jernhalt fullständigt till oxid, utan högst blott hälften deraf. Försök att genom den med svafvelsyra erhållna lösningens be- handling med en stark luftström oxidera jernoxidulsulfatet hafva 182 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. sifvit ganska otillfredsställande resultat, i synnerhet med kall lösning. Derest man vill åstadkomma fullständig oxidation af lösningens jernoxidulhalt, torde man derföre nödgas tillgripa kraftigare medel, sasom klor, kaliumklorat eller klorkalk, den sednare efter klorkalklösningens föregaende omsättning till natron- salter medelst soda. Lerans bränning vid lufttillträde, är emeller- tid att förorda, på det dess jernhalt må blifva så långt oxiderad som dervid är möjligt. Sedan luten (se anal. 13, sid. 180), blifvit neutraliserad med lera och möjligast befriad från jernföreningar, inne- håller den hufvudsakligen natronalun jemte ett öfverskott af natriumsulfat. Genom lösningens koncentrering och afkylning kan en stor del af detta sistnämda salt utkristalliseras. Så- lunda har jag ur nämnda lösning, som pa 100 delar lerjord innehöll, 2500-04 natrons 2 genom kristallisering vid + 15° C. afskiljt sa mycket glauber- _ salt, att moderluten innehöll pa 100 delar lerjord innehöll 7l,3 » natron; genom afkylning till omkring 0° erhölls en moderlut, som pa 100 delar lerjord innehöll 42,8 » natron och genom kristallisering vid nagra grader under 0° har en lut erhällits, som | på 100 delar lerjord innehöll 38,3 » natron. "Då man vet att naltronalun på 100 delar lerjord innehäl- ler 60,2 delar natron, torde de begge senare af de nyssnämda uppgifterna förefalla egendomliga, i det de förutsätta en sönder- delning af natronalun under frigörande af natronsulfat. För- hållandet står antagligen i sammanhang med det faktum, att en lösning af natronalun, om den upphettas till 100”, förlorar egen- skapen att kristallisera!). 1) FRIEDRICH JUNEMANN, »Die Fabr. des Aluns ete.», sid. 108. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0d. 183 Lösningen är efter utkristalliseringen af glaubersaltet färdig att försättas med kaliumsalt i och för fällning af kalialun. Om dervid kaliumsulfat användes, erhälles ett »alunmjöl», som inne- håller en ringa mängd jernalun, enligt de försök jag gjort, vex- lande mellan 0,059—0,093 4. Men om lösningen förut inne- håller tillräckligt natriumsulfat för att med lerjordssulfatet bilda alun, så kan man direkt använda det billigare klorkaliet, för att ur lösningen fälla kalialun, och vinner dervid samtidigt den för- del, att alunen faller mer jernfri, i det de förhanden varande jernsulfaterna då omsätta sig till lättlösliga klorider. Man arbetar derföre fördelaktigast så, att man vid den föregaende utkristallisationen af natriumsulfat ej afkyler luten — förutsatt att den har ofvannämnda styrka — till mer än 15° och sedan med en mot lerjordssulfatet afpassad mängd klor- kalium, som direkt tillsättes till luten, derur utfäller kalialun. Under sådana omständigheter har jag erhållit nära den theore- tiskt beräknade mängden .kalialun i form af ett alunmjöl, som efter tvättning med kallt vatten innehållit ett med ferrocyan- kalium knappast iakttagbart spår af jern. Ur moderluten efter alunkristalliseringen erhälles ytterligare nagot natriumsulfat, jemte en ringa mängd klornatrium. För jemförelse må nämnas, att råalun, s. k. »saffian», från Lo- vers bruk, innehöll 18 4 jernalun (se sid. 5) och att alunmjöl, som jag framställt ur en lösning, erhållen genom behandling af »varphög» med svafvelsyra (analys 2, sid. 173), innehöll 20 4 jernalun. Denna alun måste omkristalliseras 4 gånger, innan den blef jernfri. Det glaubersalt (Na,SO, + 10 H,O), som erhålles som bi- produkt pa det beskrifna sättet, mäste, innan det kan säljas, befrias från kristallvatten vare sig genom »deplacering» med -koksalt!) eller genom inkokning i filammugnspanna, da, som be- kant, vattenfritt sulfat utfaller i pulverform. Genom att luft- torka det fällda saltet, hvilket i senare fallet blir alldeles klor- fritt, har jag erhållit en produkt, som innehållit 11 % vatten, !) Die chemische Industrie, 1880, sid, 9. 184 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING. hvilken vattenhalt genom torkning vid omkring 90° förmin- skades till endast 0,75 % af sulfatets vigt. Enligt en analys pa l:ma sort kaleineradt natriumsulfat!), sadant det i handeln förekommer, innehöll det: Natriumsulfatt 970 % Calciumsulfat a Natriumklorid l,s » Olösligt 0,3 » Jernoxid 0,04 » Summa 100,04 % Det enligt ofvannämnda metod erhållna sulfatet är således af utmärkt god beskaffenhet i jemförelse med detta 1:ma sulfat. Den metod för framställning af alun af rent natriumsulfat och bränd lera, som jag i det föregående beskrifvit och & hvil- ken jag sökt och erhållit patent, är således i kort sammanfatt- ning följande: Ad | 1:o. Fabrikernas s. k. sura natriumsulfat bearbetas genom kristallisering vid låg temperatur på glaubersalt och en på omättad syra så rik moderlut som möjligt. 2:0. Medelst denna lut extraheras i blykärl vid 110°—120° en jernfattig lera, som förut blifvit lindrigt bränd vid lufttill- träde. 3:o. I den erhållna svagt sura lösningen af lerjordssulfat och natronsulfat oxideras den ringa halten jernoxidul till oxid och lösningen behandlas derefter med ett litet öfverskott af bränd lera, dels för att neutralisera den omättade syran, dels för att utfälla jernoxid. 4.0. Lösningen koncentreras sedan och afkyles till 15”, hvarvid mycket natriumsulfat utkristalliserar, men tillräckligt deraf qvarstadnar i moderluten, för att med lerjordssulfatet bilda alun. !) Amts. Ber. ete., sid. 372. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 185 5:0. Moderluten försättes sedan med en koncentrerad lös- ning af klorkalium, då jernfritt »alunmjöl» utfaller, som sedan tvättas med kallt vatten. 6:0. Ur moderluten efter »alunmjölets» utfällning vinnes . o + 4, genom koncentrering dels något glaubersalt och dels klornatrium, På ungefär samma principer, som ofvan beskrifvits, kan en tillverkning af jernvitriol grundas. Förfaringssättet dervid är i korthet följande: S. k. »kisbränder», till största delen bestående af jernoxid, hvilka erhållas som biprodukt vid fabrikationen af svafvelsyra af svafvelkis, pulvriseras och behandlas med ett underskott af den förut beskrifna sura luten af surt natriumsulfat vid 110°— 120”, hvarvid hufvudsakligen bildas ferrisulfat genom den omät- tade svafvelsyrans inverkan på jernoxiden!). Något koppar- sulfat, jemte zinksulfat, nickelsulfat m. fl. salter bildas äfven af de i kisbränderna förekommande öfriga metallerna. Den så- lunda erhållna luten, hvari ingen omättad syra bör ingå, kon- centreras och afkyles, då glaubersalt utkristalliserar temligen fullständigt. Moderluten reduceras med metalliskt jern vid en temperatur, understigande 20”, enligt reaktionen Fe,(SO,); + Fe = 3FeSO,, och samtidigt utfaller i metalliskt tillstånd den i lösningen be- fintliga kopparn. Den nu till ferrosulfat reducerade lösningen lemnas att kristallisera, då en jernvitriol erhålles, som inne- håller 93 4 Fe,SO, + 7H,O; genom omkristallisering erhålles den ren. Af vigt är, att så mycket glaubersalt som möjligt före reduktionen utkristalliserat, på det att icke lätt kristalliser- bart natriumferrosulfat, Na, Fe(SO,), + 6H,0, må bildas i någon större mängd och förorena jernvitriolen. De i lösningen befint- liga öfriga metallsulfaterna afskiljas antingen genom kristalli- sering eller omsättas de medelst klornatrium till natriumsulfat 1) Genom användning af stort öfverskott af svafvelsyra kunna 80 proc. af kis- bränderna bringas i lösning. 186 LARSON, EN NY METOD FÖR ALUNTILLVERKNING, och lättlösliga metallklorider hvilka vidare bearbetas. Det er- hallna natriumsulfatet behandlas pä samma sätt som förut be- skrifvits. Klart är, att man lika väl och pa samma sätt kan an- vända svafvelsyra för denna fabrikation som surt sulfat. Importen till Sverige är ärligen ungefär 1,500,000 skälp. alun 1,700,000 skälp. jernvitriol; pa importen af »svafvelsyrad lerjord» finnes ingen uppgift, eme- dan denna rubrik ej förekommer i tulljournalerna, men torde väl knappast understiga 1,000,000 skålp. årligen. Importen af dessa tre salter representerar således enligt gängse pris ett värde af 150,000—160,000 kronor pr år; visserligen ‚en liten summa i jemförelse med värdet af vårt lands ofantligt stora import af industrialster, men väl ändå icke af sa ringa betydenhet, att det icke vore önskligt att vår industri skulle få skörda vinsten deraf, då jag i det föregående visat att vårt land eger förut- sättningarne för dessa industrigrenars bedrifvande i lika hög grad som utlandet. 187 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 5. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 27. To petrografiske notitser. Af JoH. LORENZEN. Tatl. XVIII. [Meddeladt den 14 Maj 1884.] Efterstående petrografiske undersogelser ere udförte på Stok- holms högskolas mineralogiske institut, til hvis bestyrer, pro- fessor BROGGER, jeg derfor må udtale min tak for den vejled- ning, jeg hos ham har nydt. For materialet til den forste notits star jeg i taknemlighedsgeld til dr. A. G. NATHORST, men ganske serligt er jeg prof. NORDENSKIÖLD taknemlig for den store velvilje, hvormed han har overladt mig flere prover af kryokonit, sa meget mere, som jeg ved min undersegelse er kommet til andre resultater end han. 1. Fossile trestammer fra Ujaragsugsuk pä Disko. Fra dette sted medbragte dr. NATHORST sidste sommer nogle fossile trestammer, om hvilke han velvilligst har meddelt mig, at de fandtes »i lösa stycken nordvest om Ujaragsugsuk, vid den största elfven, nedsköljda frän sandlager hörande till "Atanelagren’». Hvis man blot havde for sig enkelte af disse lose stykker, "som na op til en fods diameter og c. !/, fods laeengde, kunde man måske vaere i tvivl cm, hvorfra de egentlig havde deres oprindelse. Heldigvis findes der pa en af dem, som er gengivet pa den vedfojede tavle, i naturlig storrelse, levninger af en kvist, hvilket ger det aldeles utvivlsomt, at ikke blot denne, men der- 188 _ LORENZEN, TO PETROGRAFISKE NOTITSER. med også alle de andre, visselig engang har varet dele af tr&- stammer, hvis organiske struktur imidlertid nu er fuldstzndigt forsvundet. Udfyldningsmassen er grå og tet og består overvejende af kalkspath, hvori der af og til ses noget kul som den eneste rest af treet. Jeg havde tenkt mig, at man måske pa sädanne steder skulde kunne se spor af cellestructur, men hr. prof. WAR- MING, som har haft den godhed at se pa mine pr¶ter, har erklaret at der ikke findes noget spor til en sådan. Et par op- losningsforseg gav det resultat, at 25,05 proc. af massen var uoploseligt i kold fortyndet zddikesyre og 24,66 proc. uoplase- list i varm fortyndet saltsyre. Karbonatet er altsa udelukkende kalkspath, men foruden denne oplestes tillige i saltsyren lidt jernoxydhydrat, som af og til fandtes udskilt pa revner. Kalk- spaten danner en finkornet grundmasse, hvori ligger utallige små stumper af kvarts, glimmer og feldspath og ejendommeligt er det, at kvartsen og feldspaten forekommer i aldeles skarpkan- tede stykker, aldrig i afrundede korn. Kvartsen er ofte opsprukken i mindre partier, men man ser da, at de enkelte dele, der have udgjort et storre stykke, ligge ved siden af hinanden, således som de oprindelig have hort sammen. Feldspaten er dels mikroklin, som i polarisert lys viser de seedvanlige to sxt tvillinglameller, som sk&re hinanden under rette- vinkler, dels ortoklas og endelig plagioklas med smuk tvillingstribning. Glimmeren er gron biotit, hvis blade, når de ses i tv.ersnit, som oftest ere trevlede vifteformet ud fra hinanden (fig. 1). En enkelt korn af granat sås også, kendeligt på den lyse- rode farve og på at det forholdt sig fuldstaendigt isotropt. Des- uden sås i et par af preparaterne nogle små runde kugler med et metallisk udseende, som også undertiden var ligesom svejsede sammen til storre korn og som til det ydre mindede en del om det metalliske jeern, som i lignende smä korn findes i den gron- landske - basalt. Forsog med kobbersulfat og kadmiumborovol- ÖFVERSIGT AF K. VETBNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o d. 189 framat viste imidlertid, at det ikke kunde v.iere tale om, at kornene bestod af jaern, idet der slet ingen reaktion fremkom. Rimeligvis er mineralet en eller anden kis, svovlkis eller stralkis. Fig. 1. Opbladet grön biotit af en fossil treestamme fra Ujaragsugsuk. 30 gange forstörret. Som ovenfor nevnt er savel kvartsen som feldspaten ofte brudt i stykker, der nu ere kittede sammen med kalkspath, undertiden også med jernoxidhydrat (fig. 2 og 3). Af og til ser dette dog blot således ud, men er i virkeligheden ikke til- feldet, da f. ex. kalkspat, som udfylder et hul i et korn af Opspraengt kvartskorn af en fossil Opspraengt kvartskorn af en fossil traestamme fra Ujaragsugsuk. treestamme fra Ujaragsugsuk. De 80 gange forstörret. mörke partier ere udfyldninger med jernoxidhydrat. disse mineralier, pa grund af sin sterke Iysbrydningsevne kan skjule de underliggende partier, sa at der i sa fald er en sam- menheng mellem de enkelte dele, selv om den ikke ses und- tagen måske i en bestemt stilling af preparatet. Ved ztsningen 190 LORENZEN, TO PETROGRAFISKE NOTITSER. af halvdelen af et preparat med saltsyre viste det sig også, hvorledes kalkspaten daekker over en mangde fine kvartskorn, som forst da komme frem. Kvarts, glimmer og feldspat samt granat er detritrus af krystallinske bjergarter f. ex. gnejs, der er sa almindelig i Gron- land og man må vel derfor antage, at den her beskrevne sten- art er bleven dannet således: trastammer la og rädnede på et sted, hvor en kalkholdig kilde havde sit udleb. Kalken ud- fyldte efter händen alle tr&ets porer uden at andet blev tilbage af dette end en smule kul, som blev siddende hist og her i revner og sprekker. Samtidig forte imidlertid enten det rindende vand eller vinden en masse små partikler af kvarts, glimmer og feld- spath, som var lossprengt ved frosten og endnu ikke havde nåt at blive afrundede, ind i den masse, som holdt på at danne sig. 2. Kryokonit. Som bekjendt medbragte professor NORDENSKIÖLD i 1870 fra Gronland prover af et fint stov, som han fandt udbredt på indlandsisens overflade, og som han, efterat hr. LINDSTRÖM havde udfort en analyse deraf, anså for overvejende at bestå af et mineral, som han kaldte kryokonit. Senere har dr. N. O. HoLsT medbragt prover af samme stov fra Syd- og Mellem- gronland, men tagne nermere ved indlandsisens rand og endelig har - prof. NORDENSKIÖLD i sommeren 1883 taget flere nye prover på punkter, som lå meget langt inde på inlandsisen og i meget betydelige hejder over havet. En petrografisk undersogelse af stovet fra 1870 har LASAULX offenliggjort!), hvori han med- deler, at den af ham undersogte prove består af kvarts, glim- - mer, ortoklas, plagioklas, magnetit, granat, epidot, hornblende. Han formoder at stovet stammer fra gnejsregionen og af vinden er fort ind over indlandsisen. Ved prof. NORDENSKIÖLDS velvilje har jeg kunnet under- soge 5 forskellige prover, nemlig: stovet fra 1870, en af dr. 1) TSCHERMAK: Mineralog. Mitth. 1880, 517. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:od. 191 HoLsT’s prover og 3 af de sidste sommer indsamlede, disse tagne ved den 8de., 10de. og I3de. teltplads i respektive 546 m., 877 m. og 1213 m. hojde over havet. Min undersogelse bekr&fter i hovedsagen fuldstseendigt de resultater, hvortil prof. LASAULX er kommen. 1. Den af dr. HOLST hjembragte kryokonit. Hovedmine- ralet synes under mikroskopet at vare qvarts, som findes i be- tydelig mangde som skarpkantede korn, der undertiden var sa store, att man kunde få et tydeligt axebillede af dem og over- bevise sig om, at de var optisk enaxige og positive; foruden kvarts turde for en ikke uv&sentlig del også orthoklas v.ere til- stede, uden dog under mikroskopet at kunne skilles fra kvartsen. Andre hvide mineraler end disse findes sa godt som ikke. Da det nu kunde have sin interesse at vide, hvormeget kvarts stovet indeholdt, behandlede jeg det efter prof. BROGGERS råd med kiselflussyre, som kun angriber de andre mineraler, ikke kvart- sen. Det fremgik ved flere forseg, at når man behandler til- strekkelig lenge med varm kiselflussyre — det viste sig tilsidst, at det er fordelagtigst at tils&tte noget stark saltsyre for lettere at oplose de kiselflussure salte — får man på denne mäde kvart- sen fuldstendig isoleret, sa at den kan frafiltreres, gledes og vejes. Et preparat af den vejede kvarts viste, at denne var fuldstendig frisk og identisk med det hvide mineral i det op- rindelige pulver. Ved afdampning med flussyre efterlod 222,6 mg. af kvartsen blot en rest pa 8,1 mg., og denne rest stammer fra, at der i pulvret foruden kvartsen findes i meget ringe mangde enkelte andre mineraler, som heller ikke angribes af kiselflus- syre, hvorom senere skal blive tale. Kvartsmangden fandtes at vere 22,85 procent og det må nu anses for at vere fuldstandigt bevist at det hvide mineral består v&sentligst deraf. Jeg forsogte endvidere at isolere kvartsen ved den af E. KOFOED angivne »ny methode til kvalitativ undersogelse af uop- loslige stoffer»!), hvorefter silikater m. m. sonderdeles ved hjelp af en blanding af kali- og natronsalpeter med konreg. Denne 1) Oversigt over det danske Vidensk.-Selskabs Forhandl. 1883. 192 LORENZEN, TO PETROGRAFISKE NOTITSER. metode er fortreffelig til dette brug, og KOFOED har endvidere angivet, at der af fint slemmet kvarts kan opleses indtil 50 pro- cent. Da kvartsen, i al fald for en del, ikke var sa fin her, tenkte jeg mig, at man måske alligevel kunde isolere den på denne mäde, men resultatet viste, at kvartsen ikke var frisk efter forsoget, samtidig med, at de andre mineraler, som ikke var sa fint pulveriserede, som det kr&ves til denne metode, ikke var fuldstsendig sonderdelte. Glimmeren er dels brun, dels gren biotit. Den brune findes i blade, som i forhold til de oevrige bestanddele er tem- melig store og som i parallelt lys forblive fuldstandigt merke i alle stillinger for krydsede nikols, medens de i konvergent lys give det tilsyneladende enaxede billede med optisk negativ ka- rakter. Feldspaten er overvejende plagioklas, tillige af og til mikro- klin og måske også ortoklas, den sidste er i et par tilfelde sikkert påvist, men lader sig i de små uregelmessig kantede korn neppe skille fra kvarts. ät Hornblende findes som små, sterkt pleokroitiske partikler, der havde en del lighed med den gronne biotit, når denne af og til lå mer eller mindre tvert på spalteretningen, men dog kunde skelnes derfra ved udslukningsvinklen. Augit kunde jeg ikke påvise i denne kryokonit. De ovennevnte 5 mineralier og af disse igen serligt de 4 forste udgere hele hovedmassen af kryokoniten, hvorimod de, som nu skulle beskrives, forekomme aldeles underordnet. Granat optrader i små rodlige, isotrope korn. Et mineral, som viste en ret stark gren absorptionsfarve for den stråle, som svinger parallel med lsengderetningen, derimod en red farve for ‘den stråle, som svinger lodret derpå, og slukkede parallelt ud, må v.ere hypersten. Et andet mineral, som + langderetningen viste en starkt gul absorptionsfarve, lodret pa denne derimod en lys gul farve, kan muligvis vere epidot. Endnu kan n@vnes en lille krystalgrappe af et rodbrunt isotropt mineral, som ikke nzermere lod sig bestemme. ÖFVERSIG'T AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 193 De mineraler, der ikke angribes af fluorkiselsyre, ligesom kvartsen, blive pa en vis mäde koncentrerede i denne og op- dages tillige lettere her, da selve kvartsen ns#sten blot ses mel- lem krydsede nikols. Tillige er det at de ikke angribes af fluor- kiselsyren, i og for sig et vigtigt kriterium. I kvartsen fandtes nu en del små krystaller med tilspid- sede ender og brunlig farve, som slukkede parallelt ud og iovrigt viste meget livlige interferensfarver. Der syntes at optrede gennemgange deri, der dels la tvert pa, dels = laengderetningen. Disse egenskaber kunne tyde pa zirkon. En lille brudstykke, som slukkede parallelt ud, havde en rogbrun absorptionsfarve Lt leengderetningen og en meget lys farve parallel denne, kan måske vere turmalin. Også flere andre brudstykker, der måtte tilhore forskellige mineraler, iagttoges heri, uden dog nojere at kunne bestemmes. Efter denne udferligere beskrivelse af dr. HoLst’s kryo- konit, kan jeg fatte mig kortere m. h. t. de andre prover. Jeg har taget dem i denne. orden, fordi Horst havde samlet sit materiale så ner ved de store fjelde, at man på forhånd måtte kunne antage, at stovet hidrorte derfra, medens man måske ikke fra forst af kunde vare sikker på, at sådant stov også kunde fores med vinden helt op til de betydelige hojder, hvor det senere er bleven fundet ved den sidste svenske expedition. Det har nu vist sig, att mineralsammenszetningen i alle proverne, HoLsT’s iberegnet, er meget n&r den samme, idet en forskel blot er tilstede for enkelte af de mer sparsomt forekommende mineralier. Dette kunde man ievrigt også vente, da det isfri yderland i Gronland sonden for Disko og Nugssuak’s halvoen er sa overordenligt ensformet bygget. En forskel er der imidlertid mellem HOLST's prove og de andre, nemlig den, at mineralerne i den forste gennemgäende optr&de i storre korn end i de sidste, en folge af at vindene naturligvis ikke har magtet at fore de store korn sä langt som de smä. 2. I kryokoniten fra 1870 har jeg foruden de mineralier, som LASAULX angiver, jagttaget hypersten, der meget smukt viste Öfvers. af K. Vet.- Akad. Förh. Årg. 41. N:o 5. 13 194 LORENZEN, TO PETROGRAFISKE NOTITSER. de ovenfor angivne kendemzerker, de rode og gronne absorbtions- farver og den parallele udslukning, endvidere augit, som var svagt gronlig og ikke viste nogen vsenlig forskel i absorption i de forkellige retninger, og hvis udslukningsvinkel for et brud- stykke var 36°. Epidot, som LASAULX har set, har jeg der- imod ikke iagttagit i mine pra¶ter. 3. Kryokonit fra 1883, den öde. teltplads, 546 m. over havet. Indeholdt kvarts, glimmer, feldspat, hornblende (brun og gron) granat, augit, hypersten. 4. Kıyokonit fra 1883, 10de. teltplads, 877 m. over havet. Indeholder de samme mineralier som den foregaende prove. Gra- nat forekom ret rigelig. Forsog med kiselflussyre gav 14,52% kvarts. 157,6 mg. kvarts efterlod ved afdampning med flussyre 6 mg. rest. | i 5. Kryokonit fra 1883, 13de. teltplads, 1,213 m. over havet. Fundet de samme mineraler som i de to foregående prover, desuden måske turmalin og epidot. Kvartsmaengden var - 15,52 4. Ved afdampning med flussyre gav 163 mg. en rest pa 4 mg. Om alle proverne gelder det desuden, at der findes flere mineraler foruden de nxvnte, som ikke, eller 1 al fald vauske- ligt, lader sig bestemme. Tage, vi nu under et, at storstedelen af de fundne mine- raler, nemlig kvarts, feldspat, glimmer, hornblende og granat, just er de som vi finde i gnejsen og de krystallinske skifere, som danne Gronlands yderland; at kornene i det stov, som fandtes langt Jangt inde pa inlandsisen, er mindre end i det, som toges ved dens rand; at man ved, at fint stov, som f. ex. vulkansk aske, kan fores overordenlig langt bort, og at endelig LinD- STRÖMS analyse!), som LASAULX bemierker, godt kan passe pa sammens&tningen af en kıystallinsk skifer, sa synes man be- stemt at måtte slutte, at dette stov er detritus fra de isfri fjeld, der ligge udenfor indlandsisens rand eller som nunatakker söge op over denne. 1) NORDENSKIÖLD: Redogörelse för en expedition till Grönland år 1870. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1570, n:o 10. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 5. 195 Det fortjener måske at fremha&ves, at augiten, som jeg blot har fundet i den nordgronlandske kryokonit, ikke ligner den basaltiske augit og altsa ikke kan hidrore fra basaltformationen i Nordgronland. Mäske kunde den så vel som hyperstenen, som prof. BROGGER gjorde mig opmaerksom pa, stamme fra gabbro- bjergarter. Sädanne er imidlertid, så vidt jeg ved, blot iagt- ‚tagne på et sted i Gronland og dette langt syd pa. Til. slutning kan jeg ikke undlade at gjore opma&rksom på den päfaldende lighed, der er mellem kryokoniten og de mineral- korn, som sidde i den kalksten, der beskreves i min forste notits. Det er just de samme mineraler der komme igen som hoved- bestanddel og derfor vise hen pa en felles oprindelse, hvorfor man også, når man i pr@parater af de förste trestammer »tser kalkstenen bort, får mineralkornene liggende tilbage på en mäde, som har den mest päfaldende lighed med kryokoniten. Stockholm, 1884. Kongl. Boktryckeriet. aktilagay ital ei nee get IR oe ua „ h Sn Sa ENN Pg Ai rien u“ ee 4 oh Fp fe ah ehe 10 ER ara had ns ah | ala mon Koh FSK en uplarwitiin are N RNA yi = bike i an t x Un ) 3 4 Rn SR | ' AR BR Rh ’ LER, > FR su r 4 " OR 3 n X ar u | öre I it Are Sun a ee In ur = ae ehe RE ‚NER sökare RNE ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Bi 5 es a INRE. Onsdagen den 11 Juni. Tillkännagafs, att bland Akademiens svenska och norska ledamöter f. d. Statsradet OLOF IMMANUEL FÄHRZUS och f.d. Norske Statsministern FREDRIK STANG med döden afeatt. Pa tillstyrkan af komiterade antogos till införande i Aka- demiens Handlingar följande afhandlingar: 1:0) »Sur les etoiles a spectre de la troisieme classe», af Hr N. C. DUNÉR; 2:0) »Om postflorationen och dess betydelse sasom skyddsmedel för frukt- anlaget», af Filos. Licentiaten C. LINDMAN; 3:0) »Om neder- bördens förändringar i Sverige under sommarhalfaret», af Lektor S. A. HJELTSTRÖM. Hr RUBENSON dels redogjorde för innehållet af den vid Akademiens förra sammankomst inlemnade uppsatsen: »En hy- pothes om det röda skenets uppkomst», af Öfverstelöjtnanten C. E. AF KLERCKER; dels omnämnde ett fall af klotblixt, ob- serveradt i Stockholm den 16 sistlidne Maj, och erinrade i sam- manhang dermed om äldre iakttagelser af detta fenomen, hvilka finnas beskrifna i Akademiens äldre Handlingar; och dels före- visade och förklarade de vid den Meteorologiska Centralanstalten för aren 1881 och 1882 förda synoptiska tabeller. Hr frih. NORDENSKIÖLD dels meddelade en theoretisk under- sökning öfver barometertryckets inflytande på vattenhöjden, dels öfverlemnade en af honom författad uppsats: »Fallet af stenar tillsammans med mycket stora hagel den 4 Juni 1883 vid Broby med flera ställen 1 Vestmanland». * x Hr GYLDEN dels meddelade en uppsats af Hr N. C. DU- NER: »Upptäckten af en ny föränderlig stjerna*, och dels öfver- lemnade följande af Hr GYLDEN författade uppsatser: 1:0) »Till frågan om tätheten hos materien i verldsrymden»*; 2:0) »Om kometernas ursprung»®. Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: l:o) »Bidrag till kännedom om öfverhudens mekaniska funktion hos växterna», af studeranden J. E. T. AF KLERCKER*; 2:0) »Om hafsisens salthalt jemte bidrag till Is- tjordens hydrografiv, af Assistenten vid Stockholms Högskolas laboratorium G. E. FORSBERG*; 3:0) »Om aromatiska ortodia-. nuriers cyanföreningar», af Filos. Kandidaten J. A. BLADIN*; 4:0) »Öfver di- och trithiocynursyra», af Docenten P. CLARSSON (se Bihang till K: Vet.-Akad. Handl.); 5:0) »Bemerkungen über Herrn VON ETTINGSHAUSEN’s Aufsatz: "Zur Tertiärflora Japans», af Doktor A. G. NATHORST (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Genom anställda val kallades Direktör Mechanikus THEO- : FRON MUNKTELL och Professorn i zoologi vid Universitetet i Upsala TYCHO FREDRIK HUGO TULLBERG till ledamöter af Akademien. Följande skänker anmäldes Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Statistiska Centralbyrån. Bidrag till Sveriges officiela statistik, 9 band. Från Stadsfullmäktige i Stockholm. 2.010, D Oo Berättelse om Stockholms kommunalförvaltning, Arg i Från K. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Månadsblad, Årg. 11—12. Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skritter, (S)aHlist. Alfd.. Bd’ 52 3: Oversigt, 1883: 3; 1884: 1. Regesta diplomatica historie Danica, Sev. 2, T. 1:3. Kjöb. 1883. 4:0. (Forts. å sid. 16.) Öfversigt af Kongl. ‚Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 6. Steekholm. Nedfallandet af stenar tillsamman med mycket stora hagel vid Broby m. fl. ställen i Vestmanland. Af A. E. NORDENSKIÖLD. Tai. KR XIV. [Meddeladt den 11 Juni 1884.] Vid min äterkomst till Stockholm sistlidne höst fran en resa till Grönland förevisade förestandaren för Meteorologiska Uentral- anstalten, Professor RUBENSON, för mig nagra stenar, som blifvit insända af egendomsegaren J. V. THOMSEN på Broby gard i Björksta socken af Vestmanland, under uppgift att de nedfallit jemte stora hagel i trakten af Broby. Stenarne utgjordes af mjölk- hvit qvarts. Deras storlek vexlade från en bönas till en hassel- nöts. De voro ej genom vatten afrundade, utan kantiga, med del- vis bibehållna brottytor, dock så att de ursprungliga kanterna blifvit nötta och naggade. En likartad eller snarlik qvarts är så allmän i Skandinaviens granitiska bergarter, att den förmodan låg nära till hands, det hela berättelsen berodde pa ett misstag. Men dels härrörde uppgiften fran tillräckligt trovärdige sages- män för att vara värd en närmare pröfning, om ej för annat, för att fa utrönt, hvarpa det möjligen föreliggande sjelfbedräge- . riet berodde, dels har jag sedan manga ar tillbaka med intresse studerat de fa berättelser om snarlika tilldragelser, som förut blifvit inom den vetenskapliga litteraturen antecknade, och jag har härvid alltid varit förvånad, å ena sidan öfver den ringa ansträng- ning, som forskarne gjort för att med full säkerhet få konstateradt, 4 NORDENSKIOLD, NEDFALLANDE AF STENAR MED HAGEL. om sjelfva grundiakttagelsen varit riktig eller ej, och a andra sidan öfver den lätthet, med hvilken snart sagdt hvarje för- klaring antagits. Det var naturligt, att jag under sadana för- hållanden skulle med begärlighet begagna det tillfälle, som här erbjöd sig, till ett närmare studium af den gatfulla företeelsen. Jag reste derför till fallstället för att insamla alla de uppgifter, som möjligen ännu stode att vinna. Det är dessa jag här far meddela Kongl. Vetenskaps-Akademien. Jag måste dock redan nu säga, att utgangen sa till vida ej motsvarade min förväntan, som jag, långt ifrån att hafva fatt rätt på nyckeln till gatans lösning, sjelf fortfarande star lika tveksam som förut, huru dy- lika berättelser eller iakttagelser böra tolkas. Det här ifrågavarande hagelfallet egde rum ar 1883 den 4 Juli och började 4' 10% e. m. svensk borgerlig tid (motsvarande 4: 16” lokaltid i södra fallomradet). Bilagda karta öfver väderleksför- hällandena i mellersta Sverige utvisar, att ett barometertryck af ungefär 760 mm. nämnde dag var rådande öfverallt i Sverige. . Luften var ganska varm och fran flere ställen finnes antecknadt mer eller mindre starka askväder med regn och hagelbyar. Vin- den var pa förmiddagen sydost till syd och sydvest, men drog sig längre fram pa dagen öfver vester mot norr. Den hagelby, hvarom här är fråga, berörde, oaktadt sin betydliga längdut- sträckning, ingen af de meteorologiska observationsstationerna, och från ingen af dessa finnes derför något om detta oväder inberättadt. Enligt de bref och upplysningar, som jag under min resa i trakten erhållit, har ovädret börjat emellan Vatebo sjö i norr och Hede sjö i vester samt Österviken i öster. Längs denna sjös vestra strand rasade det med stor häftighet, hvaremot den östra stranden blef alldeles oberörd af ovädret. Vidare utbredde det sig öfver Dalelfven, och fortgick i sydsydostlig riktning mot Mälaren, som naddes vester om Enköping. Ovädret sträckte sig således, med en bredd af 7 till 10 kilometer, längs en 90 kilometer lang linie, som började ungefär vid 60° 16° n. br. och 16° 30' I. öster från Greenw. samt slutade vid 5% 37 n. br. och 16° 50° 1. Regnbyar, som helt säkert stodo i samman- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6» 5 hang med ovädret, omtalas dock i riktningen af samma linie ännu ett stycke längre söderut. För öfrigt var hagelfallet mycket olika fördeladt längs den här angifna sträckan och tyckes hafva varit starkast dels i Forsbo, i Öster-Bennebäck och längs Mö- klintaasen 1 norra delen af ovädersomradet, dels i södra delen vid Orresta jernvägsstation, Broby gard och Breds kyrkoby. In- om ovädersomradet funnos tätt bredvid hvarandra illa härjade fält och fält, der grödan icke lidit någon skada. Gränsen för fallomradet var ofta mycket skarp. Under hela den tid ovädret varade, rådde pa alla de ställen af fallomradet, derifran upplys- ningar ingatt, en nordlig vind, eller sannolikt riktigare en vind i ovädersliniens riktning, d. v. s. nordnordvestlig. Ovädret var saledes icke förenadt med någon cycelonartad rörelse i luften. För att få denna vigtiga fråga afgjord har jag gjort särskilda för- fragningar 1 trakten. Närmare om hagelfallet framgar af nedanstaende bref och berättelser af ögonvittnen, hvarvid jag särskildt fäst mig vid de berättelser, som innehalla- nagot om nedfallandet af stenar. Ut- redandet af detta fenomen utgjorde nemligen hufvuduppeiften vid mitt besök af fallstället; de företeelser, som ı allmänhet led- saga hagelskurar, äro för väl kända för att det vore nödigt att här rikta meteorologien med några nya exempel, insamlade af en icke fackman. Från Forsbo skrifver Herr W. PFEIFF: »Ovädrets kraft synes hafva varit störst vid Forsbo och i Öster-Bennebäck samt efter Möklintaåsen. Hvad haglens storlek beträffar äro uppgifterna mycket olika. Vid Näs bruk vägde ett hagel omkring 42 gram och här ett 80 gram. I ett bänk- fönster här finnes ett alldeles rundt hål efter ett hagel, och som ingen spricka synes i glaset, antager jag att haglet varit af samma storlek som hålet, hvilket är 69 och 64 mm. i genom- skärning. Haeglens färg var mjölkhvit. De hade en klar kärna. I allmänhet var formen som skifvor af en cylinder, dock funnos 6 NORDENSKIORKD, NEDFALLANDE AF STENAR MED HAGEL. kilformiga stycken, liknande stycken af söndersplittrad is. Stundom voro 4 a 5 skifvor fastfrusna vid hvarandra. Sa vidt jag vet, syntes ej nagra stenar, ehuru dylikt pastatts, men vid förfragningar härom har ingenting med visshet kunnat utrönas. Vinden vid tillfället var nordlig och af mycket stor häftighet. Den började och slutade med ovädret. Stark åska rådde under ovädret, men vindens och haglens brus öfverröstade askans knallar. Stort mörker radde under ovädret, och blixt följde pa blixt. Hela förmiddagen den 4:de hängde öfver den af mig beskrifna trakten ett alldeles mörkgratt moln, men vid 2-tiden syntes midt i detsamma en röd fläck, hvilken antog formen af en likbent triangel, och då dess spets uppnått molnets öfverkant, brast ovädret löst.» Herr J. THOMSEN skrifver den 9 Juli till Meteorologiska Centralanstalten i Stockholm: Ä »Jag tager mig härmed frihet öfversända berättelse om ett förfärligt hagelväder, som d. 4 d:s drog öfver Bred och Björksta socknar, hvarjemte jag bifogar 6 st. af de stenar, som en del hagel innehöllo. De närmare omständigheterna härvid äro föl- jande: Den 4 Juli vid 4-tiden pa eftermiddagen kommo svarta moln upp från norr, och efter ett stridt regn följde en stark blast med hagel eller isbitar af potatis storlek. Haglen voro för det mesta | flata.och de största 3 verktum langa med 2 a 21/, tums bredd, tjockleken omkring 1 tum!). Dessa isklumpar sönderslogo alla fönsterrutor och slungades tvärs genom rummen pa motsatta väggen, sönderslogo takpannor och skadade spantak. Haglen voro fasta, sa att de ej gingo sönder da de träffade hardare föremal. Da man sönderslog dem syntes att de voro bildade af flera lag med olika färg. Hufvudfärgen var smutsgra som stöpis. Inuti en del af haglen funnos medföljande stenar, hvaraf flera uppsamlades i mina rum på Broby gard.» 1) Detta motsvarar i metermått ungefär: 7!/, X 5 å 6 X 2!/; em. eller i vigt ungefär 80 a 100 gr. .. . r a Pr OFVERSIGT AF K. VELENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:o 6. U Sedermera skrifver Herr THOMSEN ytterligare: »Jag har talt med flera personer här på trakten, hvilka lemnat följande meddelanden om hagelstormen: Haglen voro större och mindre, somliga som hönsägg, ett och annat ännu större. De voro nagot plattryckta och afrundade. Isen var delvis klar, delvis grumlig, sa att ett större hagel, när det sönderslogs, liksom utvisade ett träds arsringar. Vindens riktning vid tillfället var nordlig med mindre af- vikelser i riktningen, förorsakade genom brytning mot skogs- dungar, backar och byggnader. Haglen föllo i sned riktning, men korsade ofta hvar- andra. Haglens hastighet var olika. Der, hvarest ovädret rasade häftigast, nedföllo de med så stor fart, att de mangenstädes - astadkommo runda, som med diamant skurna hal i fönster- rutorna. Straxt innan haglen kommo, hördes dan, buller och hväs- ning i luften.» Rörande vindriktningen skrifver Herr C. ALINDER från Karleby: »Jag har enligt eder önskan sökt fa reda pa vindförhal- landena vid hagelfallet och fatt den upplysning, att vinden öfver- allt var nordlig med stark storm, i synnerhet i början af hagel- fallet» — och i ett senare bref: »Jag far härmed meddela, det jag öfverallt från trakten mellan Dalelfven och Karleby fatt samma underrättelser om vinden, nemligen att den vid hagel- fallet var lika öfverallt och att haglen föllo med en jemn stark nordlig storm, ej med hvirfvelvind. Hagelskuren tyckes ett stycke från Dalelfven hafva delat sig i tva grenar, hvaraf den ena gatt öfver Sala och Möklinta, den andra öfver Löfsta, Altuna, Simtuna, Bred, Björksta samt vidare ned till Mä- laren.» 8 NORDENSKIOLD, NEDFALLANDE AF STENAR MED HAGEL. De vietigaste af de upplysningar, jag insamlat vid mitt besök i södra delen af ovädersomradet, äro följande: Ett fruntimmer berättade: »Haglen kommo fran norr och sönderslogo 19 af de 30 a nordöstra väggen befintliga rutorna & Broby gard. De iöllo snedt med en ringa lutning, voro stora som ankägg, flata, i ena ändan hardare, i den andra mera lösa. Några smutsmärken uppstodo ej vid haglens smältning pa golfven. Men midt i den våta fläck, som härvid bildades, lågo hvita stenar, af hvilka Ime tillvaratogos i rummen, 2 på verandan. När haglen föllo hördes ett förfärligt dunder 1 luften, liksom om stora stenar rullat mot hvarandra !). Detta dunder började en lang stund innan hagelfallet. Derjemte mullrade en häftig åska, som dock knappast kunde höras för hagelbullret. Vid sjelfva hagelfallet utbröt en häftig orkan, hvarjemte mörka svarta moln syntes på himmelen. Ännu den följande morgonen lågo osmälta hagel qvar på en del ställen.» | En arbetare pa Broby berättade, att han under ovädret var ute att sätta upp hö. Plötsligen sagos mörka moln vid norra horisonten. Tio minuter derefter började hagelfallet. Haglen voro till en början stora som hönsägg, sedan som en knuten näfve. Haglen föllo mycket snedt (ungefär 30° mot horisonten). Berättaren kröp under en hösata för att skydda sig. Ett hagel slog dock genom höet mot det ytterligare af en tjock mössa skyd- dade hufvudet sa valdsamt, att en stor bula uppkom. Innan haglen kommo hväste och dundrade det alldeles förfärligt i skyn. En del hagel bestodo af klar is, andra voro mer snölika. En annan arbetare, som bodde !/, mil norr om Broby, be- rättade, att mycket hagel fallit i grannskapet af hans bostad. Han samlade upp åtta hagel stora som ägg. I dessa funnos fem stenar. Man såg en mörk punkt i haglen, och när isen smält funnos stenarne qvar. För öfrigt var isen ren, men ej genom- ') Jag får härvid fästa uppmärksamhet derpä, att denna beskrifning på »dundret» bär en påfallande likhet med beskrifningen på dundret vid söndersprin- gandet af meteorer. Många af de personer, som bevittnat hagelfallet, skilde bestämdt mellan »hageldundret» och den samtidigt hörda åskan. ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 0. 9 skinlige. Haglen voro harda, en del aflanga, andra klotformade. Haglen kommo i sned riktning norr ifran. Hagelfallet varade tjugu minuter. Först föllo sma hagel, derpa stora, till sist ater sma. Innan hagelfallet började, dundrade det som askan. En annan arbetare berättade, att han under ovädret arbetat pa ett skifte nagot öfver en kilometer från garden. Han med- förde som minne af hagelfallet en hvit kiselsten, hvilken träffats i midten af en bland de otaliga »hagelgropar», som efter hagel- fallet kunde märkas på en trädesaker. Rörande de närmare omständigheterna vid fallet berättade han: »Det blåste och vardt mörkt, sa föll regn från riktigt svarta moln. Det langdundrade härvid sa starkt, att arbetarne ej kunde höra hvarandra. Detta räckte fem a sex minuter. Så kommo små hagel med ett eller annat stort, derpa stora hagel och slutligen regn med mindre hagel. De största haglen voro stora som hönsägg och liknade is. Nagra voro äfven hvita. De voro knottriga inunder och i manga sag man ett hal, som om man dragit undan ett skaft.» Ägaren af en qvarn helt nära Broby sade sig hafva märkt först en valdsam väderil med mycket mörka moln på himmelen, så saktade sig väderilen, hvarpa hagel började falla, först smärre, sa hagel stora som ankägg. 60 rutor sönderslogos på qvarn- byggnaden. »Haglen nedföllo snedt ifrån norr, bestodo af kärnis med litet hvitt grums på ytan. De voro nagot plattryckta. Föl- jande dag vid 10-tiden vägde ett hagel ännu 81 gram. Pa ett ställe, der från qvarntaket nedramlade hagel samlat sig i en hög, plockades efter högens smältning ett dussin hvita kiselstenar, stora som bönor och mindre. Nagra dylika stenar funnos för- öfrigt ej bland gruset i grannskapet af qvarnen?).» Inspektoren pa en närbelägen egendom berättade: »Ovädret började dermed, att ett skarpt begränsadt moln syntes på himla- hvalfvet. Derpa började en orkanlik storm. Ett asklikt dan hördes och ett ljusfenomen syntes, som icke var skarpt begrän- sadt. Fem till tio minuter derefter började haglen att falla, i 1) Om riktigheten häraf öfvertygade jag mig genom undersökning på ort och ställe. 10 = NORDENSKIÖLD, NEDFALLANDE AF STENAR MED STENAR. början mindre och enstaka, sa hela skuren. Under hufvudskuren voro de flesta hagel stora som hönsägg, nagra större. De voro af sferisk form. Efter hagelfallet hittades under stuprännan och pa trädgardslanden hvita stenar, som förut ej funnits i trakten. Flere personer blefvo illa skadade, en fick t. ex. sin hatt genom- slagen och ett stort hal i hufvudet. Haglen sönderslogo tak- tegel och afslogo grofva qvistar fran träden. Foglar och harar dödades i skogen, ankor på garden. De smärre haglen föllo snedt ned, de stora alldeles lodrätt. Pa ett ställe gjorde ett hagel ett rundt hal i en fönsterruta, som om en kula passerat — man kan häraf bedöma farten. Haglen härjade längs vissa linier värre än längs andra.» En arbetare, som bodde i ett torp ej langt från Broby, be- rättade, att hans hustru för gräddberedning användt en del hagel till afkylning af vattnet i en sa. Sedan isen smält, hit- tades nio hvita eller hvitbla stenar i sån. Tvenne af dessa lem- nade mannen mig. En tredje fick jag af ett ladugardshjon i en närbelägen by. Hon hade vid ett besök a förenämnda, torp er- hållit den af den första upphitterskan sasom något märkvärdigt och värdt att visa i granngardarne. Haglen voro som potatis, en del större, en del mindre, de voro flata pa tva sidor, eljes runda. I midten sags en iskärna. Det yttre var mer snö- blandadt. Man kunde urskilja fogar, »som om isen samkat sig undan för undan». Något askdunder hörde han ej, men ett starkt brak vid haglens nedfallande mot tak och träd. Gästgifvaren i Karleby, Herr C. A. ALINDER, hade under ovädret varit på resa i Boglösa socken nära Enköping. Der egde intet hagelfall rum. Men han sag ett mörkt moln, som började i norr och drog sig nagot mot vester. Derpa hördes "stark aska med blixtar, sa kom en stark, men kortvarig regn- skur. Vid hemkomsten hade han erfarit, att det derstädes haglat mycket. Haglen voro ännu dagen efter fallet stora som hassel- nötter. Formen utgjordes af ovala, rundade skifvor eller elip- soider, hvars midt bestod af klar hard is; de yttre delarna voro lösare. Inga stenar nedföllo här med haglen. OFVERSIGT AF h. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:06. 11 Hemmansegaren ANDERS ANDERSSON i Isby berättade, att derstädes fallit hagel stora som gasäge. De bestodo af klar, härd is. Hela tiden hördes dunder i skyn. Nagra med haglen nedfallna stenar observerades ej. Inspektoren pa Skälby i Bred berättade, att haglen voro stora. och formade som hönsägg. De bestodo ytterst af snö; inuti fanns bla is med en hvit kärna. Inuti denna funnos ıun- dade stenar, stora som fingerändan. Flere hagel sönderslogos, men stenar funnos endast i nagra fa. Hagelfallet atföljdes af en förfärlig storm, deremot var det ej förenadt med någon blixt, ehuru nagra askknallar hördes. I Breds kyrka sönderslogos 250 rutor. Ett hagel hade vägt 100 gram. De hade formen af en »öfverskorpa». Stationsinspektoren pa Orresta, Herr HALLBECK, sade, att mycket hagel föll derstädes, atföljdt af en sa valdsam storm, att han trodde att hela huset skulle blasa bort. En del voro runda, stora som hönsägg och större, andra bildade kantiga isbitar, lik- som lösslagna fran större isblock. Ett hade 3/, timme efter fallet, då mycket redan smält undan, vägt 75 gram. Hagel- skuren kom enligt stationsuret 4' 10” e.m. 3a4' förut sags ett svart moln uppstiga och 2 eller 3 askknallar hördes. En landtbrukare från södra delen af fallområdet berättade, att stora hagel nedföllo vid Östanbro, men vid Målhammar endast smärre hagel och 1 mindre mängd. Vid Engsö deremot egde något hagelfall ej rum, men väl starkt regn och aska. Ingeniör AUG. LINDELL har lemnat bifogade intressanta teckning af de hagel han iakttagit. I det medföljande brefvet säger han: »Angaende vigten af isstyckena tror jag mig, efter vägning af ungefär lika stora isbitar, kunna uppskatta densamma till 50 a 70 gram. Att större isstycken nedfallit kan väl vara möjligt, ehuru de ej af mig observerades. Stationsinspektor HALLBECK säger sig hafva uppmätt issplittror af 4 cm:s genom- skärning och af öfver 20 cm:s längd.» 12 =. NORDENSKIÖLD, NEDFALLANDE AF STENAR MED HAGEL. Några vidare underrättelser om hagelfallet kunde jag ej er- hålla, och af de nedfallna stenarne kunde endast ett fatal öfver- kommas, dels till följd deraf att man ej tillvaratagit dem, dels emedan de tillvaratagna stenarne blifvit som vittnen pa den märkliga naturföreteelsen kringsända till grannbyeden. De hagelstenar fran Broby, som jag fick se, vägde mellan 0,9 och 5,8 gr. De hade en specifik vigt af 2,65 och bestodo nästan uteslutande af grahvit qvarts, i hvilken endast pa ett par ställen små korn af grönaktig chlorit funnos insprängda. Äf- ven ringa fläckar af ett brunt mineral med en tydlig, starkt glänsande genomgang träffades pa en sten i qvartsen. Pa en sten sags äfven litet fältspat. En tunnslipad lamell visade under mikroskop ovanligt rikligt med blasrum och vätske- inneslutningar. Öfverhufvud var qvartsen fullkomligt lik den qvarts, som träffas i vara granitiska bergarter, och hagelste- narne liknade en del beståndsdelar i den grofva sand, som upp- kommer genom dessa bergarters söndergrusning. För att se om. sruset i falltrakten innehöll qvartsbitar af det här: beskrifna slaget, undersökte jag den smasten, som träffades närmast jord- ytan. Först efter en stunds letande fanns en qvartsbit full- komligt lik de beskrifna hagelstenarne. Min följeslagare för- klarade ock, att den antagligen härrörde fran hagelfallet. Seder- mera lät jag nagra pojkar uppsamla utan urval, från ett by- gärde i trakten af Broby gärd, småsten af ungefär samma storlek som hagelstenarne, Bland 130 stenar, som de lemnade mig, fanns en sten fullkomligt lik hagelstenarne och möjligen här- stammande fran hagelfallet. De öfriga utgjordes ej af ren qvarts, utan af vanligen starkt rullade och afslipade fältspatstycken och gneisbitar, eller ock af en blandning af fältspat och qvarts. | Slutligen lät herr THOMSEN pa min begäran atskilliga per- soner ga fram öfver gärdena i grannskapet af falltrakten, för att hopsamla alla »hagelstenar», som derstädes kunde träffas. Detta gjordes för att fa veta om innevanarne hade förmaga att ur gruset välja just stenar af det slag, som lemnats mig sasom hagelstenar, eller om de voro oförmögna att skilja mellan den OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:06. 13 hvita qvartsen och t. ex. hvit fältspat. Jag fick pa detta sätt en stor mängd sma hvita stenar; de flesta voro starkt rullade och utgjordes af hvit fältspat, och med hvit fältspat blandad qvarts. Endast ett ringa fatal hade det i viss man egendomliga utseende, som de stenar, hvilka träffades inuti haelen. "Af dessa kontrollundersökningar framgar det, att små qvarts- stenar af samma slag och samma utseende som »hagelstenarne» visserligen förekomma i traktens sand- och gruslager, men endast i sa ringa mängd, att det behöfts flere timmars letande af en erfaren mineralog för att hopbringa det antal qvartsbitar, som tillvaratogs sasom hagelstenar. En icke mineralog, som af en eller annan anledning fatt i sitt hufvud eller önskade inbilla sig sjelf eller andra, att de hvita stenarne utgjordes af hagelstenar, hade dessutom vid urvalet af sådana helt säkert valt saväl qvarts som fältspatstycken, saväl naggade som afslipade. Hvarken sjelf bedrägeri eller bedrägeri är saledes här möjligt. Det senare uteslutes dessutom dels genom karakteren hos de personer, som intygat händelsen, dels genom mängden af vittnen och slutligen genom det sätt, pa hvilket man långt före mitt besök i trakten omtalat det märkvärdiga hagelfallet och för besökande förevisat stenarne. För den fördomsfrie och opartiske granskaren maste det derför anses sasom bevisadt att: Den 4 Juli 1883 mellan 4! och 5 e. m. hagel nedfallit vid Broby ın. fl. ställen i Vestmanland, af hvilka en del varit mycket stora och innehallit ända till 5,s gram tunga stenar, bestaende af en qvarts fullkomligt lik den, som träffas i vara granitiska bergarter. För öfrigt torde fenomenet för det närvarande vara full- komligt oförklarligt. Det är nemligen a ena sidan svart att an- taga, att dessa hagelstenar, bestaende af vanlig qvarts med hal- rum och vätskeinneslutningar, skulle vara af kosmiskt ursprung, och a andra sidan känner fysikern för det närvarande icke nagon naturkraft, som kunde pa så sätt, som här skulle hafva varit förhallandet, med en erfaren mineralogs insigt, bland mineral af 14 NORDENSKIÖLD, NEDFALLANDE AF STENAR MED HAGEL. nära samma specifika vigt!) utvälja och genom luften trans- portera dylika stenar fran ett ställe af jordytan till ett annat. 2j heller känner man något ställe i Sverige, der smästenen uteslutande utgöres af kiselstenar af det slag, hvarom här är fraga. Det är för öfrigt nästan lika svart att förklara ursprunget till en del af de nedfallna haglen. Af de upplysningar jag in- samlat, och af hvilka de vigtigaste ofvanför meddelats, framgar det, att de vid hagelfallet den 4:de Juli i Vestmanland nedfallna hagel voro af trenne slag: A. Vanliga hagel af en ärts storlek och mindre. B. Rundade hagel af en valnöts till ett hönsäggs storlek, bestaende af vexlande klara och hvita ogenomskinliga lager. Det tyckes hafva varit hagel af detta slag som förde hagelstenar, och de voro ofta ytterligare hopgyttrade till snöblandade isklumpar af ända till ett gasäggs storlek. C. Kantiga klara isstycken, ej hopgyttrade af smärre hagel, ° utan, att döma efter yttre utseendet, bitar af nagon större is- klump, som söndersplittrats 1 luften norr om Orresta. — Dylika isbitar omtalas äfven fran ett par andra ställen af ovädersom- radet. Anmärkas bör, att dessa isstycken, liksom de största meteorstenarne vid ett meteorstensfall, nedföllo nära fallomıadets ändpunkt, och att berättelsen om de ljus- och ljudfenomen, som stodo i förbindelse med hagelfallet, i mycket erinrar om fenomenen vid en bolids sönderspringande. Åtskilliga fall af dylika kantiga isbitar äro för öfrigt förut inregistrerade i meteorologiens annaler. : För uppkomsten af det första hagelslaget har meteorologien mer eller mindre tillfredsställande förklaringar. Dessa kunna, ‘om ock ej utan svarighet, utsträckas till hagelslaget B. Men nagon föreställning om om huru hagelslaget © kunnat uppkomma har man för det närvarande icke, i fall man ej vill antaga, att ') Hagelstenarne hade en specifik vigt = 2,65. De mineral, som jemte hvit qvarts utgöra hufvudmassan af pegmatitgånzar, utgöras af oligoklas med spv. = 2,56—2,72, ortoklas mel spv. = 2,56—2,62 och albit med spv. = 2,59—2,65. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 15 här en kosmisk isklump nedfallit, hvilken sekundärt gifvit upp- hof till bildandet och fallet af hagelslagen A och B. Om sa vore fallet, så skulle det ligga nära till hands att antaga, det äfven de nedfallna stenarne vore kosmiska. Det maste dock tillsvidare anses mindre sannolikt. Alla de vid detta fall till- ‚aratagna hagelstenar hafva nemligen en sa pafallande likhet med vanliga terrestriska kiselstenar, att antagandet af ett kos- miskt ursprung för hagelstenarne fran Broby vore högeligen vagadt. 16 Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 2). Från Den Danske Gradmaaling i Köpenhamn. Den Danske Gradmaaling, Bd 4. Kjöb. 1884. 4:0. ANDRE, C. G. Problemes de haute geodesie, Cah. 1-3. Copenh. 1881-1883. 4:0. | Från Societe Entomologique i Bruxelles. Annales, T. 27. Från Entomological Society i London. Transactions, 1883. Från Universitetet i Edinburgh. GRANT, A. The story of the university of Edinburgh in its first three hundred years, Vol. 1—2. Edinb. 1884. 38:0. Frän Botanical Society i Edinburgh. Transactions & proceedings, Vol 15: 1. Från Royal Society of N. South Wales i Sidney. Journal, Vol. 16. Från RB. Comitato Geologico i Rom. -Bolletino, Vol. 14. | Från Societa Toscana di Scienze Naturale i Pisa. Atti, Vol. 52 2505 1 Erån Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen i Haarlem. Natuurkundige Verhandelingen (3) D. 4: 3. Archives des sciences exactes & naturelles, T. 18: 2—5; 19: 1. | Fran Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. Mémoires (7) T. 31: 9—14. Bulletin, T. 29: 2. (Forts. & sid. 52. 17 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 6, Stockholm. Till frågan om tätheten hos materien i verldsrymden. Af H. GYLDÉEN. [Meddeladt den 11 Juni 1884.] Att materie i form af diskreta partiklar, från och med ganska väldiga block till och med stoft i ytterst fint fördeladt till- stånd, förekommer i verldsrymden utom de större himlakropparna, är ett faktum, som numera star öfver hvarje tvifvel. Stjern- fallens kosmiska ursprung är en bevisad sanning, och det fint fördelade pulver, som jemte meteoriter tillvaratagits af frih. NORDENSKIÖLD, har helt säkert nedkommit från verldsrymden. Det uppstår då den fråga, huruvida denna diskreta materie före- kommer i sådan myckenhet, att dess inverkan på de astrono- miska företeelserna kan förmärkas, eller, med andra ord, frågan om dess medeltäthet inom vart solsystem eller inom den rymd, solsystemet för närvarande passerar igenom. Herr Vv. ÖPPOLZER har nyligen upptagit denna fraga till undersökning, i det han sökte förklara en del af manlängdens sekularändring genom den småningom skeende tillökning i massa, som vore en följd af den från verldsrymden nedströmmande ma- ‚terien!). Resultatet af denna undersökning var, att jorden under loppet af ett århundrade måste omklädas af ett 2,8 millimeter tjockt hölje af samma specifika vigt, som jordens egen, för att denna massökning skulle motsvara den åsyftade förklaringen. !) Astr. Nachr. Bd 108. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 6. 2 jorden passerar, leder det angifna resultatet till en bestämning af tätheten af denna materie. Resultatet af Herr v. OPPOLZERS beräkning är, om denna täthet betecknas med d, vigt ökas med ej mindre än 18 GYLDEN, OM TÄTHETEN HOS MATERIEN I VERLDSRYMDEN. Under antagande att materien är jemt fördelad inom den rymd, Luftens täthet 3 760 000 000 000 Så ringa än den sekulära ökningen af jordens radie är, så de motsvarar denna dock en ganska respektabel vigt. Hvarje år skulle, om det anförda resultatet motsvarade verkligheten, jordens | 80 000 000 000 tons. B Detta är 8000 ganger mer än NORDENSKIÖLD uppgifver, visser- ligen sasom en mycket lag uppskattning, men dock tydligen i den mening att ge ätminstone nägon föreställning om den an titet materie, han anser årligen strömma till jorden. Dessa bada uppgifter kunna pa sätt och vis anses sasom gränsvärden för det interplanetariska mediets täthet. Större än -: den, Herr V. OPPOLZER angifver, kan densamma ej vara, ät- minstone ej väsentligen större. En t. ex. 10 gånger större tät- het skulle föranleda en sekularändring af månens medellängd, hvilken vore absolut oförenlig med den kännedom vi, på grund af i äldre tider observerade sol- och månförmörkelser, ega om manrörelsens beskaffenhet. En sådan sekularändring hade ej ens kunnat förbli obemärkt, äfven om iakttagelserna ej omfat- täde mer än ett sekel. A andra sidan är det ej heller troligt, att Frih. NORDENSKIÖLDS uppgift är för stor, ehuruväl något sa bindande bevis för detta minimum ej förligger som för det uppgifna maximuni!). "Emellertid är tätheten af det medium, 1 hvilket himlakropparna röra sig, ett alltför vigtigt element för de astronomiska beräkningarna, sa snart densamma ej kan anses alldeles omärklig, att ej en inskränkning af de uppgifna grän- serna skulle vara i högsta grad önskvärd. Svårigheterna äro härvid naturligtvis ganska stora; emellertid ges det dock syn- ') Andra forskare antaga dock väsentligen mindre värden. Jmf. Bulletin astro- nomique T. I, p 109. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:06. 19 punkter, fran hvilka man bör kunna erhalla upplysningar i denna fraga. Det är en sadan, jag i det följande skall söka fram- halla. Det är tydligt, att en högst väsentlig del af de diskreta masspartiklar, som notoriskt befinna sig inom vart solsystem, äfven maste anses höra till detsamma, pa sa sätt, att dessa par- tiklar deltaga i solens och planeternas gemensamma rörelse i verldsrymden. Vidare föreligga atskilliga omständigheter, som tala för det antagande, att dylika massor ej förekomma före- trädesvis i solens eller planeternas närhet, eller ens öfvervägande 1 närheten af planetsystemets invariabla plan, ehuru visserligen en ansenlig del af dem, 1 synnerhet närmare solen, antagligen äro lagrade kring detsamma. Men vi veta, att talrika stjern- fallsvärmar och kometer löpa 1 banor med de mest olika lut- ningar mot ekliptikan och således äfven mot det invariabla planet; och om äfven upplösningen af dylika aggregat af par- tiklar pabegynnes i närheten af nagon planet och saledes äfven nära ofvannämnda plan, sa fortgar densamma dock 1 större af- stand fran detsamma. En väsentlig del af den inom solsystemet spridda materien maste derföre tänkas fördelad inom en sfer, hvars medelpunkt sammanfaller med solens. Tydligen förlorar denna materia, i följd af sammanstötningar delvis sin rörelse- energi och nedstörtar mot solen och planeterna, men nya svär- mar tillkomma från verldsrymden eller från mer aflägsna delar af solsystemet och ersätta salunda den materie inom sferen, som gatt förlorad genom att öka solens och planeternas massor. Stor- leken af nämnde sfers radie, hvarken kunna eller behöfva vi för det närvarande ange, men vi kunna dock ej gerna förutsätta densamma mindre än medelafständet från Uranus eller till och med från Neptunus till solen. | Om nu planeterna röra sig inom en sadan sfer, så maste den inom densamma spridda massan utöfva ett visst inflytande på planeternas rörelser. Jag tänker nu mindre på motständet och den deraf uppkommande ökningen af medelrörelsen, utan på den i följd af de diskreta partiklarnes samfälda attraktion upp- 20 GYLDEN, OM TÄTHETEN HOS MATERIEN I VERLDSRYMDEN. kommande retrograda rörelsen hos perihelierna. Visar sig denna rörelse märklig under förutsättning att tätheten har något emellan de båda anförda talen liggande värde, så ges här tydligen ett medel att vinna en närmare kännedom om densamma. Skulle deremot apsidrörelsen befinnas omärklig äfven under antagande af v. OPPOLZERS bestämning af tätheten, så vore det förgäfves att ur iakttagelser af sadana rörelser vänta nagon upplysning om tätheten i verldsrymden. Låt n beteckna en planets medelrörelse, a dess medelaf- [0] > O LÅ Ian Oo > stand fran solen, samt ‘© förhållandet emellan massan af en Ur: - sfer, hvars radie är 1, och i hvilken materiens täthet är d, och solmassan; då är, såsom längre ned skall visas, apsidernas retro- grada rörelse angifven genom uttrycket 1 i hvilket likväl termer blifvit bortlemnade, som bero af planet-' banans excentricitet. | [2 Latom oss först och främst beräkna äl under förutsättning 1 att tätheten är den af V. OPPOLZER angifna. Om M be- tecknar solmassan, D solens täthet, samt AR dess i afstandet 1 "sedda skenbara radie, så är, såsom man lätt inser, u rd wu (SnR):27 - Antages nu, r enlighet med Vv. OPPOLZER, | Jordens täthet = 5,6 Luftens täthet = 345 D = Solens täthet = 0,25 x 5,6 , sa finner man: luftens täthet = 300 x 0,25 X< 5,6 1120 Genom att insätta detta värde i det af v. OPPOLZER angifna uttrycket för d, befinnes ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 21 : l ; Log 5 = 4,37559 — 20 Da nu R = 16 1",5, sa finner man, om solmassan tages till enhet, = 1,37003 — 10 Med detta värde skall jag beräkna den årliga retrograda rörelsen af Saturni perihelium. Man har n = 43996”, 1 Log a = 0,979496 ; resultatet blir då, om den årliga direkta rörelsen af perihelium dat betecknas med — , dt =: = — 0,134 Detta är emellertid omkring !/,;, af det totalbelopp, hvar- med Saturni perihelium 1 verklighet framskrider i direkt rikt- riktning; fäster man derföre afseende vid de diskreta mass- partiklarnas totalattraktion, så erfordras; för att a nyo erhålla det verkliga rörelsebeloppet, att Jupitermassan ökas med om- kring !/,;, af dess antagna värde, en ökning som dock vore all- deles oförenlig med öfriga astronomiska företeelser, hvilka äro beroende af nämnda massa. Man maste derföre sluta, att det af v. OPPOLZER funna värdet af d är alltför stort, atminstone i den del af planetsystemet, der Saturni bana ligger. Men om en ökning af !/,;, af Jupitersmassans antagna be- lopp äfven ej kan komma i fråga, så är deremot en mindre ök- ning af samma massa ej allenast möjlig, utan till och med sannolik, d. v. s. en ökning, som skulle bringa denna massa upp al Ma i stället för Y/10350> hvilket senare värde varit antaget vid beräkningen af de störingar, som af Jupiter förorsakas i Sa- turni rörelser och dervid visat sig motsvara iakttagelserna. Nu influerar värdet af massan visserligen ej allenast på rörelsen af 22 GYLDEN, OM TÄTHETEN HOS MATERIEN I VERLDSRYMDEN. perihelium utan äfven pa ändringen af andra element, men tyd- ligen bidrar den iakttagna apsidrörelsen i väsentlig man vid den bestämning af Jupitermassan, som erhålles pa grund af Saturni iakttagna rörelse. Det synes derför ingalunda omöjligt, att theo- rien för Saturnus skall kunna bringas i öfverensstämmelse med iakttagelserna, äfven om värdet Yogs eller Yoga, för Jupiter- massan kommer till användande, endast man finge tillägga ap- siderna en retrograd rörelse, hvartill förklaringen vore att söka i attraktionen af den spridda materia, som förefinnes inom pla- netsystemet. Detta senare värde af Jupitermassan har blifvit funnet genom flere i de senaste tiderna företagna undersök- ningar, och torde derföre böra anses ega en hög grad af tillför- litlighet, äfven om Saturnrörelsen fortfarande skulle antyda ett mindre värde. Diskussionen af theorien för Saturnus är emel- lertid för närvarande ej så langt kommen, att man skulle kunna fälla ett definitift omdöme i den föreliggande fragan, men i alla händelser torde man med ganska stor sannolikhet kunna sluta, att tätheten hos den spridda materien i den del af solsystemet, der Saturni bana är belägen, måste vara mindre än den, v. OP- POLZER angifvit. Merkurbanans apsider äro underkastade en rörelse, hvars från den beräknade afvikande belopp icke kan bero pa en felaktig be- stämning af öfriga planeters massor, men om hvars förklaring man ännu ej blifvit enig. Sannolikt bör dock förklaringen sökas i till- varon af ett system af asteroider, eller ännu bättre i en ring eller afplattad ellipsoid, som omger solen innanför Merkurbanan. En sadan afplattad ellipsoid eller ring utöfvar på en enskild planet ett inflytande, analogt med det, som skulle bero pa en ellipti- citet hos solkroppen. Genom detta inflytande erhalla planetens “apsider en direkt rörelse, således en rörelse motsatt den, som bibringas i följd af den spridda materiens samfälda attraktion. Jag skall nu härleda uttrycken för dessa bada rörelsebelopp och erinrar dervid om nagra formler, som finnas härledda i min uppsats: Om banan af en punkt, som rör sig i en sferoids egvatorsplan!). 2) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar, 1880. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:06. 23 Da jag nu antar, att solen är omgifven af en mycket af- plattad sferoid, hvars mindre axel är i det närmaste vinkelrät mot Merkurbanans plan, samt dessutom, att den interplaneta- riska rymden är fyld af diskreta masspartiklar, sa kommer kraftfunktionen, hvilken ma betecknas med U, att bestå af tre särskilda delar. Låt x, y vara de rätvinkliga koordinaterna i sferoidens eqvatorsplan, samt 2 den emot detta plan rätvinkliga koordinaten; låt vidare då har man 1 det termer, multiplicerade med — 0. s. v. blifvit bortlemnade. je Här betecknar mu, summan af solens och den omgifvande sferoidens massor och u, halfva skilnaden emellan sferoidens inertiemoment; betydelsen af u, har redan i det föregående blifvit förklarad. Alla dessa qvantiteter antagas vara multipli- cerade med en faktor, betecknande massenhetens intensitet i af- ståndet 1 samt under tidsenheten. I föreliggande fall går resultanten af alla krafter genom origo, hvarföre man har dv 25 VD, | ÄT Ye Cos I, da nämligen v betecknar längden i banans plan, samt I lut- ningen emellan detta plan och sferoidens eqvatorsplan. Härefter erhålles följande differentialeqvation för bestämningen af r (RR ae al dt? Or Bortlemnas nu qvantiteten af andra ordningen i afseende på I, "samt införes v i stället för £ såsom oberoende variabel, så er- håller man af den föregående likheten: at 7 I om Kos 3usl 0 GREG C ev 24 GYLDEN, OM TÄTHETEN HOS MATERIEN I VERLDSRYMDEN. Vi erhålla en enklare differentialegvation, då vi beteckna e= uy pa samt införa en ny föränderlig o medelst likheten uf ala Re ö Man inser att o är af samma storleksordning som excentriciteten; och då vi för vinnandet af ett approximatift resultat kunna bortlemna qvantiteter af andra ordningen i afseende på denna, så framgår följande likhet 1 d? 2 2 SU RE Re go dv klar mp" u fallgT Då man nu, om qvantiteter af andra ordningen bortlemnas, kan identifiera p med a, så ställer sig uttrycket för apsidernas rö- relse, på grund af denna likhet, sasom följer DJ 3 u 3 RN Sa ar 2 uy . U) a“ Första delen af detta uttryck är detsamma, vi ofvan. angafvo, alldenstund v, då excentriciteten bortlemnas, kan identifieras med nt + konst. Denna första del af apsidrörelsen betecknar jag med gt, och den andra med gt. Då man kan ersätta n medelst a eller tvärtom, och dervid kan använda relationen n = Vieles: 23 sa finner man lätt följande uttryck n=— KT 1 g$=R7z: If Zz der X, och K, beteckna tvenne, för alla planeter gällande kon- -stanter, samt 7 planetens omloppstid. För Saturnus har man T= 29,455 Om man nu antoge, att för denna planet gälde värdet Iı = — 0",04, sa erhölles: KT = %,00136% ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 25 och häraf synes, att hos nagon planet med kortare omloppstid än Saturni, denna del af apsidrörelsen ej kan bemärkas eller med säkerhet påvisas, äfven om iakttagelserna sträcka sig öfver ett sekel. Den del af Merkurii apsidrörelse, om hvars förklaring man ännu ej enat sig, är, enligt NEWCOMB, 0”,43 ärligen; och då Merkurbanans halfva stora axel är: 0,3871, så finner man: K, = 0",0491 Detta är en ingalunda obetydlig qvantitet; beräknar man med densamma apsidrörelsernas sekulära belopp hos Venus och Jorden, så framga talen: 15”,2 och 4”,9. Dessa tal skulle ovil- korligen motsäga den förutsättning, som ligger till grund för den ofvan härledda formeln, om icke Venusbanans och Jordbanans excentriciteter vore så små, att inflytandet af måttliga fel i ap- sidriktningen blir helt obetydligt på planeternas orter. På grund af den, medelst iakttagelser bestämda apsidändrin- gen kunna vi beräkna tätheten inom den hypothetiskt förutsatta sferoiden, dervid vi dock ännu måste göra våra förutsättningar i afseende på dess dimensioner, alldenstund apsidrörelsen ej lär oss något annat än skilnaden emellan sferoidens inertiemoment. Vi erhålla emellertid först och främst, under beaktande af att Merkurii årliga medelrörelse är: 5381016”, LÅ Log "3 = 1,60113 — 10 Hy Vi antaga nu, att den attraherande sferoiden är en homogen rotationsellipsoid, hvars axlar ma betecknas med A och C, dervid AVSC vidare sättes Betecknas slutligen sferoidens massa med m, så är, under för- utsättning att A? väsentligen understiger enheten, må2C2 = 10u, !) 1) Om en punkts rörelse i ett eqvatorsplan, p. 3. 26 GYLDEN, OM TÄTHETEN HOS MATERIEN I VERLDSRYMDEN. Vi göra härpa den förutsättning, att sferoiden sträcker a. ända till Merkurbanan, d. v. s. att A=a; vidare antaga vi värdet Au el: da blir 1-02 = Mö och vi erhålla Log = = 3,90261 — 10 Sferoidens täthet, hvilken vi beteckna med d, erhålles nu ur likheten ; d mSin KR? DT MESA OR och da man använder den i det föregaende angifna relationen emellan luftens och solens täthet, samt erinrar sig, att C= AVI så kommer man till följande resultat: ge Luftens täthet 9226000 27 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 6. Stockholm. Om kometernas ursprung. Af H. GYLDEN. [Meddeladt den 11 Juni 1884.] Frågan om kometernas ursprung är lika gammal som veten- skapen. Mangfaldiga gånger dryftad och undersökt, är den- samma dock ännu icke afgjord. Ända in i andra hälften af detta arhundrade var ej ens någon bestämd asigt allmänt an- tagen såsom sannolik, pa sin höjd sasom möjlig. LAPLACE antog, att kometerna härledde sitt ursprung från stjernerymderna och fran dessa nedstego till vart solsystem i paraboliska banor. Han stödde sitt antagande derpa, att den paraboliska banan vore den sannolikaste för kroppar, som fran långt aflägsna rymder kommo i solens grannskap. Men LAPLACE hade undersökt denna sannolikhet utan att dervid hafva fästat afseende vid solsystemets egen rörelse, hvilken på hans tid ännu ej var fullt bevisad. Genom detta förbiseende vanns ett orik- tigt resultat, hvilket SCHIAPARELLI sedermera förbättrat. Enligt SCHIAPARELLIS undersökning är en parabolisk bana endast då sannolik, när källan, hvarifrån kometen kommer, rör sig i samma riktning som solsystemet, samt med samma hastig- het. Detta kan nu inträffa antingen genom en ren tillfällighet, eller. ock derigenom att kometen, redan innan han började att närma sig solen, tillhörde dess verkningssfer. Det senare är väl sannolikare. Men härmed är man ock inne på FAYES hypothes, enligt hvilken kometerna hafva sitt ursprung inom sjelfva sol- systemet. 28 GYLDEN, OM KOMETERNAS URSPRUNG. SCHIAPARELLI tänker sig visserligen saken något annorlunda; han antar en samling af flera kometartade kroppar mom en re- latift liten rymd i stort afstånd från solen, hvilken samling fort- skrider parallelt med solsystemet i rymden och med samma ha- stighet, i analogi med hvad vi veta om vissa stjernor, som, ehuru mycket aflägsna från hvarandra, dock fortskrida på samma sätt. Från en sådan grupp afsöndras då och då en komet, hvilken omsider blir synlig för oss, och hvars bana 1 de flesta fall blir en parabel, eller en kroklinie, som i det närmaste an- sluter sig till parabeln. ; Onekligen innebär detta sätt att se saken en förklaring af den öfvervägande paraboliska formen hos kometbanorna, men i öf- verensstämmelse dermed att man vid vidt atskilda stjernor, som röra sig pa samma sätt, tänker pa ett gemensamt ursprung, maste man äfven lätt komma pa den tanken, att den aflägsna komet- samlingen och solen ursprungligen hörde tillsamman, d. v. s. att kometsamlingen allt ifran begynnelsen af dess egen och so- lens existens beskrifvit en bana kring den senare eller, i hän- delse solen är yngre, kring urmassans gemensamma tyngdpunkt. Om man nu med FAYE antager, att solsystemet ursprungligen utgjorts af ett dunst- eller stoftmoln af nära nog sferisk gestalt, huru då förklara, att en del af dess materie blifvit utspridd i afstand, som måste anses mycket stora i förhållande till syste- mets dimensioner? Det är på denna fråga jag i det följande skall försöka lemna ett svar. Detta svar kommer emellertid icke att erhalla karaktären af ett fullständigt bevis, dertill äro förutsättningarne alltför obestämda, utan endast att innebära ett bevis för den omständighet, att om den ursprungliga banan, hvilken vi antaga helt och hallet omsluten af det sferiska molnet, varit mycket excentrisk, och i sina största afstånd från syste- mets midt närmat sig dess gränser, så måste banan under för- loppet af koncentrationsprocessen öfverskrida dessa gränser och mer och mer falla utom desamma. Detta har åter till följd en förstoring af excentriciteten. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 29 Riktigheten af detta pastaendes första del är lätt att inse. Under koncentrationsprocessen undergar nämligen banan en för- skjutning, sa att systemets tyngdpunkt, som varit den ursprung- liga banans medelpunkt, omsider blir hennes brännpunkt. Om nu ändpunkterna af banans stora axel ursprungligen legat nära systemets gränser, så maäste, i följd af förskjutningen, om den- samma varit tillräckligt stor, den ena af dem öfverskrida dessa gränser under det att den andra närmar sig tyngdpunkten. Beviset att denna förskjutning af banan utom systemets gränser föranleder en förstoring af excentriciteten, är vida sva- rare; att föra detsamma fullständigt, d. v. s. att derjemte ange förstoringens belopp och förlopp, är ej heller möjligt, utan att dertill uppställa flere, mycket sväfvande hypotheser. Jag maste derföre inskränka mig till att visa, det en förstoring öfverhufvud eger rum. Uttrycket för centralkraften är, då de i min föregaende af- handling!) använda beteckningarna bibehållas, A 3 ar Br Tr Detta uttryck gäller likvisst endast sa länge kroppen befinner sig inom systemet. Da kroppen träder utom systemets gränser inverkar hela systemets attraktion såsom om all dess massa vore förenad i tyngdpunkten. Betecknas saledes sferens radie med R, så blir hela massan proportionel mot A + BR?, och central- kraften har nu formen A + BR? 2 Då det nu endast är fråga om att vinna en lösning, som i all- männare drag anger rörelsens natur, sa kunna vi, i stället att undersöka rörelsen särskildt utom sferen, undersöka rörelsen i en 'enda bana, hvilken vi tänka oss betingad af en centralkraft, som ligger emellan de båda omnämnda. Såsom uttryck för en sådan centralkraft kan man använda följande, hvilket utgör det arithmetiska medelvärdet af de anförda, 1) Öfversigten, 1884, Maj. 30 GYLDEN, OM ’KOMETERNAS URSPRUNG. A+ BR: UV B(r®— R%) 72 2 2 Såvida BR? har ett värde, som är väsentligen mindre än A, så är den första termen af detta uttryck för vårt ändamal användbar; den andra är det deremot icke ännu, emedan den- samma med r växer utöfver alla gränser. Vi erhålla emellertid ett för vårt ändamål antagligt uttryck, om vi multiplicera denna a andra term med —. TT Da vi nu erinra oss, att 4 + BR? har ett konstant värde, samt om vi med den första termen förena äfven den del af den x and : AQ 6 andra, som före multiplikationen med — hade samma form, sa 2 uppstar följande uttryck för centralkraften it + Hor? 72 ? der vi anse iu, såsom konstant, men der u, minskas med tiden, så _ att denna faktor äfven innehåller termen — «t, då vi med.« beteck- nat en konstant koefficient. Ehuru detta uttryck för centralkraften visserligen icke blifvit strängt härledt eller till fullo motsvarar de antaganden, som ligga till grund för denna undersökning, så bör detsamma dock förhjelpa oss till en ungefärlig föreställning om rörelsens beskaffenhet, dervid vi i främsta rummet skola lägga märke till den ändring excentriciteten möjligen kan vara underkastad. | För att nu bestämma banan, som beskrifves af en kropp under inflytande af en centralkraft af den angifna formen, an- vänder jag den i detta ärs marshäfte af K. Vet.-Akademiens Förhandlingar meddelade integrationsmethoden. Af denna method har jag redan gjort ett utförligare bruk, hvarom jag redogjort i en uppsats, intagen i:Astr. Nachrichten N:o 2593. De i denna uppsats använda beteckningar komma här oförändrade till an- vändning, hvarför jag hänvisar till densamma. Låt & och n beteckna de rätvinkliga koordinaterna i den KEPLERSKA hjelpellipsen, samt g radius-vektor i densamma, . ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6, 31 hvarjemte z betecknar den reducerade tiden. Den sanna radius- vektor finner man nu medelst uttrycket ET, I+w’ der w är en funktion, som bestämmes ur likheten 1 Ik mö go? Sm Vınall — e?) IE $i | 0" ärr Vidare beteckna vi med u den excentriska anomalien i hjelp- r= ellipsen, sa att 3 (lö = u — e Cos u)du kı 0 = a(l — e Cos u) = a(Cos u — e) = aVl — e? Sin u Då vi nu insätta dessa värden i den föregående formeln, bort- lemna vi till höger alla af w beroende termer, samt bibehålla af u, endast termen — at, hvarefter vi erhålla 2 — re 2 Sin uf(Cos u— e)t du — (Cos u— e) fSin u: tdut ag! och här kunna vi använda värdet 2 = (u — e Sin u) Hy Vi erhålla då slutligen V=— ne "Sin uj(Cos u— e) (u— e Sin u)du — (Cos u — e) [Sin u(u — e Sin u)du) Ur detta uttryck skola vi nu endast framställa de termer, som befinnas multiplicerade med u, hvarvid vi erinra oss formlerna fu Cos udu = u Sin u + Cosu fu Sin udu = — u Cos u + Sin u Det befinnes då: 32 GYLDEN, OM KOMETERNAS URSPRUNG. a: Ins 7 i Ww=——0".u + sv 00 Bin u Tf Ha Life + —ea” u Cos u 2 u, I det vi nu utveckla efter potenserna af & och derjemte sammansla termer af samma form, erhålles r= u + 2 eu] onsu—...), 12 au 2 u eı af hvilket uttryck vi omedelbart inse: 1:o att excentriciteten ökas; 2:0 att halfva stora axeln ökas; men 3:0 att perihelii afstand från solen, eller qvantiteten a - E — dl SF E Eau) I u 2 u ei kan hafva ett begränsadt och möjligen ganska litet värde. Någon vidare slutsats tror jag mig icke kunna draga ur denna, på ganska ofullständiga premisser grundade analys. 33 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 6. Stockholm. Upptäckten af en ny föränderlig stjerna. Af N. C. DUNÉR. [Meddeladt den 11 Juni 1884.] Under de till ett antal af omkring 25,000 uppgaende bestämnin- gar af fixstjernorter, hvilka under aren 1879—1882 utfördes af mig inom zonen + 35°-—40°, egnade jag noggrann uppmärksam- het ej blott åt stjernornas ljusstyrka, men jemväl, så vidt om- ständigheterna medgafvo, at deras färger. Som observationerna i öfrigt kräfde, att tubens fält skulle vara belyst, och dessutom meridiansalen sjelf var langtifran mörk, voro omständigheterna föga gynsamma för bedömandet af stjernfärgerna. Da det emeller- tid är Önskvärdt, att kännedomen om de röda och rödgula stjer- norna blir sa fullständig som möjligt, lät jag som sådana an- teckna ej blott de, hvilkas färg otvetydigt framträdde, utan äfven sadana stjernor, om hvilka jag endast misstänkte, att de voro färgade. Följden häraf blef, att nästan alla de i Birminghams »The red stars» mellan + 34° 50' och 40° 10' förekommande stjer- nor blefvo angifna som färgade, men dessutom ej mindre än 250 andra. Då intet tvifvel kunde råda om att en stor mängd bland dessa senare ej förtjenade nagon plats i katalogerna öfver de röda stjernorna, maste jag betrakta det som en skyldighet att med refraktorn närmare undersöka dessa stjernors färger, innan jag offentliggjorde nagot derom, hvarjemte jag af nära till hands liggande skäl önskade att göra mig bekant med deras spektra. Denna undersökning har också ledt till kännedomen om ej blott ett ganska stort antal nya röda och rödgula stjernor, utan ock Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 6. 3 34 DUNER, UPPTÄCKTEN AF EN NY FÖRÄNDERLIG STJERNA. om flera nya och intressanta spektra af tredje klassen. Ett bland dessa tillhör stjernan DM + 39° 2773 = LL. 26514 «= 14: 2542: d = + 3918.,5 (Aequ. 1900,0). Stjernan undersöktes med refraktorn den 18 och 19 Maj 1882. Dess färg var rätt starkt rödgul, och den hade ett präktigt spektrum af klassen Illa, hvars band voro mycket breda och mörka, genom hela spektret, men framförallt i grönblått och blatt. Vid slutredigerandet af min afhandling »Sur les etoiles & spectres de la troisieme classe» fann jag emellertid önskvärdt, att genom ännu en sista observation kontrollera de redan gjorda. spektralundersökningarne på denna stjerna. På grund häraf in- ställde jag densamma med den stora refraktorn den 21 Maj 1884, men påträffade en stjerna af 9:e a 10:e storleken, i st. f. som jag väntat en af 7:e; dess starkt rödaktiga färg var icke desto mindre tydligt i ögonen fallande och likaledes banden i dess spektrum af klassen IlIa. Sedan jag närmare öfvertygat . mig om, att det verkligen var den rätta stjernan, inställde jag densamma med observatoriets mindre refraktor (af 1087” öpp- ning), och jag samt Docenten F. ENGSTRÖM anställde nu följande jemförelser "mellan densamma och tvenne närbelägna stjernor: . DM + 39° 277: DM + 39 277: Under zonobservationerna gjordes följande storleksskattningar var 4 grader ljusare än DM + 39° 27 för de i denna trakt belägna stjernorna; talen inom parente- serna efter stjernornas beteckningar äro storlekarne enligt »Bon- ner Durchmusterung»: DM + 39° 2769 (9",1). DM + 39° 2770 (8”,5). 1880 April 29 9,1. 1879 Maj 10 9,0. 1880 Maj 9 9m.2. 1879 Maj 11,82. DM + 39° 2772 (9”,4). DM + 39° 2773 (7”,5). 1880 Maj 27 9,5. 1880 April 29 7,0. 1880 Maj 29 Im,a. 1880 Maj I 70: 1880 Maj 30 97,4. ÖFVERSIGT AF K. VE'TENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 35 Stjernan DM + 39° 2775 (9”,5) ingick deremot ej 1 zonobser- vationernas program, och har derföre ej blifvit härstädes obser- verad i meridianen. "Af de anförda storleksskattningarne fram- sår, I full öfverensstämmelse med uppgifterna i »Bonner Durch- musterung», att stjernan DM + 39° 2773 var i början af Maj” 1880 ansenligt ljusare än nagon af de fyra andra, och i medio af Maj 1882 kan förhallandet ej hafva varit väsentligen annorlunda; deremot var densamma den 21 Maj 1884 afgjordt svagare än de trenne andra stjernorna, men ljusare än DM + 39 2775. Stjernan är således otvifvelaktigt föränderlig, och hör, da man tager i betraktande, att redan fyra andra föränder- liga stjernor äro kända uti stjernbilden Bootes, inom hvilken den befinner sig, betecknas med: V. Bootis. Stjernans föränderlighet adagalägges för öfrigt redan af de observationer, som blifvit anställda på densamma under da- sarne Maj 21—Juni 1. Den 24 Maj funno Docenten ENG- STRÖM och jag öfverensstämmande att: DM + 39° 2772 var 1 grad ljusare än DM + 39° 2773, DM + 39° 2773 var 4 grader ljusare än DM + 39° 2775. Men den 30 Maj skattade jag att: DM + 39° 2769 var 2 grader ljusare än DM + 39° 2773. DM + 39° 2773 var 1 grad ljusare än DM + 39° 2772. Samma afton fann likaledes ENGSTRÖM, att den numera var otvifvelaktigt ljusare än DM + 39° 2772. Slutligen observerade jag den I Juni att: DM + 39° 2769 var DM + 39° 2773 var : Sn DD grader ljusare än DM + 39° 2773 re grader ljusare än DM + 39° 2 b Stjernan befinner sig saledes nu i tilltagande. Det är för "öfrigt ännu omöjligt att uttala nagon bestämd mening om de sränser, mellan hvilka stjernan förändrar sig. Att den uppnår storleken 7”,o och nedsjunker till atminstone 107,0, synes mig högst sannolikt. Rörande perioden kan likaledes endast en för- modan uttalas; de af mig gjorda iakttagelserna skulle fram- 36 DUNER, UPPTÄCKTEN AF EN NY FÖRÄNDERLIG STJERNA. ställas tillräckligt nära genom en period af 13 manader med ett minimum i slutet af April, under antagande, att här, som hos de flesta andra föränderliga stjernor, tidsintervallet mellan maximum och minimum är längre än mellan minimum och maximum. Sedan ofvanstaende delgafs Akademien har jag fortfarande iakttagit V. Bootis. Stjernan växte till en början snabbt i ljus- styrka, men förändrades endast helt obetydligt fran midten af Juli till midten af Oktober; sedan dess aftager den. Pa grund af den rätt langa tid, under hvilken sa godt som ingen förän- dring egde rum, kan maximiepochen ej bestämmas särdeles skarpt, trots de rätt talrika observationerna. Maximum torde emelier- tid hafva inträdt i slutet af Augusti, och stjernans ljusstyrka var då 7”%,3. Ljuskurvans starka stigning i Maj och Juni synes angifva, att i minimum stjernan ej är ljusare än 11:e storleken. Storleksskattningarne 1880 bevisa, att stjernan var i maxi- mum eller ej langt derifran i början at Maj. "Tvenne äldre maximipocher kunna jemväl med någorlunda säkerhet härledas. År 1857 den 17 Februari observerades nemligen stjernan under senommönstringen i Bonn, och dess ljusstyrka uppskattades da till 7”,5; deremot saknas den i samma zon den 18 April 1857. Detta angifver, att maximum har egt rum i December 1856 eller början af Januari 1857. År 1797 den 22 Maj observerades stjernan al LALANDE, och var da af 8:e eller 9:e storleken. Maximum detta ar inträffade derföre under April —Juli. Alla dessa observationer framställas rätt väl genom perioder af vare sig 388,2 eller 389,3 eller 404,1 dagar, bäst mahända genom det - andra af dessa värden. Det torde derföre vara otvifvelaktigt, att nästa maximum kommer att inträffa mot slutet af Septem- ber 1885. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 6. Stockholm. Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 95. Om aromatiska ortodiaminers cyanföreningar. AGE dy NG BEENDEN. [Meddeladt den 11 Juni 1884]. Under Professor P. T. CLEVES ledning har jag studerat cyans inverkan på aromatiska ortodiaminer och vill i det föl- jande i korthet meddela de resultat, till hvilka jag kommit. Som bekant adderar sig gasformigt cyan direkt till aroma- tiska monaminer (anilin och toluidin), hvarvid en molekyl cyan och två molekyler monamin sammansluta sig. Fullkomligt ana- logt ger cyan med aromatiska ortodiaminer additiva föreningar, men dervid förenar sig en molekyl diamin, såsom hållande tvänne amidgrupper, med en mol. cyan. De på detta sätt bil- dade cyanförenigarna, hvilkas generela formel kan uttryckas med OH, Na (denn — 8, 97023. v.), EO I flera hänseenden olika monaminernas; bland annat utmärkas de genom större bestän- dighet, men visa ock stora likheter med dessa. De äro ganska starka baser, de lösas i syror och fällas ater af alkalier samt gifva med syror två slags salter: med en eller två molekyler en- basisk syra på en molekyl bas. Af dessa äro de med tva mo- lekyler syra ganska obeständiga och afgifva vid behandling med - vatten den ena molekylen syra. Mot alkohol äro de beständigare. Mot alkalier äro eyanföreningarna beständiga, men vid lang- varigare behandling med syror inträder sönderdelning. Derför kunna ej deras salter erhållas i rent tillstånd genom cyanför- eningarnas direkta behandling med syror, utan de erhållas lättast 38 BLADIN, AROMATISKA ORTODIAMINERS CYANFÖRENINGAR. genom fällning med syror ur koncentrerade alkohollösningar af baserna. Far klorvätesyra under några timmar inverka pa cyanför- eningarna vid vattenbadstemperatur, afskiljer sig en grupp NH under form af ammoniak och ersättes af en atom syre enlist ekvationen: C, Ha, —_sN, + H,0 = C, Ean 9N,0 + HEN: De syrehaltiga föreningar, som dervid bildas, äro äfvenledes ba- ser, men svagare än cyanföreningarna sjelfva: de gifva salter med en molekyl enbasisk syra, men salterna sönderdelas delvis af vatten och alkohol i fri syra och bas. Derjemte visa de egenskaper af mycket svaga syror, i det de lösas af kali, men fällas åter vid inledning af kolsyra. Later man klorvätesyra vid högre temperatur (150°) under tryck inverka pa dessa föreningar eller pa cyanföreningarna sjelfva, gar sönderdelningen ännu ett steg längre, i det ytterli- gare en grupp NH ersättes af syre: C,Han — SN, + 2H,0 = C,Han— 10N50, + 2HEN. Dessa föreningar C,Hs,_10N,0, sakna fullkomligt basiska egen- skaper och äro utpräglade syror, om ock ganska svaga, och gifva med metaller lätt sönderdelade salter. Föreningarna C,Hz5, —9N30 äro att betrakta sasom intermediära föreningar mel- lan C,Ho, —sN, och C„Ha.-10N,0, och stå i sina egenskaper midt emellan bada. ‘De ortodiaminer, hvilkas cyanföreningar jag studerat, äro o-fenylendiamin och m-p-toluylendiamin. Af dessa har jag na- got fullständigare undersökt dicyan-m-p-toluylendiamin, hvarför jag först vill beskrifva denna och sedan dicyan-o-fenylendiamin. Dieyan-m-p-toluylendiamin, C,H,,N,. Inledes gasformigt cyan i en ej för utspädd alkohollösning af m-p-toluylendiamin!), absorberas det samma under värme- !) Den använda m-p-toluylendiaminen framstäldes genom nitrering af acetpara- toluid, saponifiering med alkoholiskt kali och reduktion med zink och klor- vätesyra af den sålunda erhållna m-nitro-p-toluidinen. Efter tillsats af kali utdrogs diaminen med eter. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 39 utveckling. Sedan lösningen nagra dagar fatt sta afsides, har cyanföreningen afsatt sig ur den bruna lösningen i form af en oranatröd kristallmassa. (Stundom erhölls, da gasinledningen varat för länge eller da uppvärmningen blifvit för stark, föga kristaller utan i stället ett svart amorft pulver, som vid upp- hettning afgaf ammoniak.) För att rena föreningen omkristalli- serades den ur vatten, då den vid afsvalning afsatte sig sasom egendomliga kristallaggregat af brungul färg. Denna färg till- kommer ej föreningen, men vidhäftar hardnackadt den samma. Genom kokning med blodlutkol erhölls dock ett nästan färglöst preparat. Kristalliserad ur vatten häller föreningen en molekyl vatten, som bortgar vid 100°. Analys: I procent Be Beräknadt ; på H,O-fri substans; med 1H,0. C 61,92 62,07 — H 6,14 5,75 N 32,32 32,18 — H,O 9,49—9,62 = I,38. Dicyan-m-p-toluylendiamin är svarlöslig i vatten, lättlöslig i alkohol och eter. Den smälter under sönderdelning några gra- der öfver 240”. Dock kan den vid försigtig upphettning delvis sublimeras, och sublimatet är mer eller mindre gulfärgadt. Salterna äro färglösa utom kloroplatinaten, som äro gula, men framstälda af ej tillräckligt affärgad bas gul- eller gra- aktiga. Hydrokloraten. 1. C,H,oN, - 2HCI erhålles, om till en varm alkohollösning af cyanföreningen sättes klorvätesyra, da detta salt genast fal- ler ut i form af sma fina nalar eller mikroskopiska taflor. Det tvättades med alkohol, hvarvid det något litet sönderdelades, så- som analyserna tyckas antyda. Lufttorkadt håller det intet kristallvatten. Det kan utan att sönderdelas upphettas till 100°, men afger vid 160° smaningom en molekyl HCl. 40 BLADIN, AROMATISKA ORTODIAMINERS CYANFÖRENINGAR. Analys: I procent Funnet. Beräknadt. HCl 28,76 — 28,92 — 29,13. 29,55. 2. CgHyoNa : HCl + 11/,H,O erhålles, om det föregaende saltet löses i vatten. Vid afsvalning utkristalliserar da detta salt i form af sma runda aggregat af mikroskopiska nalar, lätt- lösliga i vatten, svarlösligare i alkohol. Lufttorkadt håller det 11/, molekyl vatten, som bortgar vid 100°. Analys: | I procent | ans Beräknadt | ; på H,O-fritt salt; med 1!/;H,O. HCI 17,08 127,10 17.37 17,34 == 1!/,.H,O 10,77—11,16 — 11537. Kloroplatinaten. 1. C,H,0N, - 2HCl. PtCl, + 2H,0 bildas; då till en varm koncentrerad alkoholisk lösning af cyanföreningen sättes klor- vätesyra och platinaklorid. Dubbelsaltet ”afskiljer sig då genast : såsom gula, mikroskopiska, rombiska taflor. Det tvättades med alkohol; af vatten sönderdelas det. Det kan utan sönderdel- ning upphettas till 160”. Lutttorkadt häller saltet två moleky- ler vatten, som bortga i vacuum öfver svafvelsyra eller vid upp- hettning. Analys: I procent | é Fännet Beräknadt ne: på H,O-fritt salt; med 2H,0. Pt 33,32 393,73 = 2H,0 5,63—5,52 — Dir 2. (C5H,0N, - HCl), . PtCl, + 2H,O fås, om det föregaende saltet tvättas med vatten, enligt ekvationen: (CH NE; 2HCL. POL) = (CHEN, ODES Et 2HOl + PtC].. Det bildar sma gula nalar, är svarlösligt i alkohol och vatten, föga lösligare i värme än 1 köld. Till konstant vigt i luft tor- kadt håller saltet 2 molekyler kristallvatten, som bortga i luft- pump öfver svafvelsyra eller vid upphettning. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 41 Analys: i procent F st Beräknadt DT på H,O-fritt salt; med 2H,O. Pt Da 298816 26,02 — 2H,0 4,58—4,80 — 4,52. | Sulfatet C5H,oNg : H,SO, + H,O. Detta salt erhaller man, om man till en varm alkohollös- ning af basen sätter svafvelsyra. Det afskiljer sig da sasom ett fint kristalliniskt pulver, som bestar af mikroskopiska, lang- sträckta taflor, som lufttorkade halla en molekyl kristallvatten. Analys: I procent N Beräknadt En på H,O-fritt salt; med 1H,0. C 39,32 39,70 — H 4,98 4,41 — EAON=26,32 — 6,21. Afven detta salt afger vid tvättning med vatten sa sma- ningom en del af sin svafvelsyrehalt och öfvergar dervid i ett salt efter all sannolikhet af formeln (C,H,oN,) - H,SO,. Inverkan af klorvätesyra på dicyan-m-p-toluylendiamin vid vattenbadstemperatur. Later man utspädd klorvätesyra under ett par timmar på vattenbad inverka på dicyan-m-p-toluylendiamin, afskiljes en grupp NH i form af ammoniak och ersättes af en atom syre. Efter fulländad reaktion affärgas lösningen med blodlutkol och neutraliseras med ammoniak, hvarvid den bildade föreningen CH, N,O faller ut, i köld såsom en hvit volyminös amorf fäll- ning, ur varm lösning i form af sma fina färglösa nålar, som ej hålla nagot kristallvatten. Analys: I procent Funnet Beräknadt ; på CH. N30. C 61,28 61,51 H 5,42 51a N 24,44 24,50 24,00. 42 BLADIN, AROMATISKA ORTODIAMINERS CYANFÖRENINGAR. Denna förening C,H,N,O är mycket svarlöslig i vatten, äfven mycket svårlöslig i alkohol. Den kan utan synnerligen stor förlust sublimeras, och sublimatet är svagt gulfärgadt. Smält- punkten ligger öfver 290°. Det är en svag ensyrig bas och en ännu svagare syra: den löses i kali, men fälles ater vid inled- ning af kolsyra. Salterna med syror sönderdelas delvis af vat- ten och alkohol, äfvensa vid upphettning, hvarför vid analy- serna procenthalten syra utfallit 2 a 2!/, procent för lagt, hvilket delvis äfven kan bero på en halt af kristallvatten. Vid upphett- ning har ej någon säker konstant vigt kunnat erhållas. Emel- lertid har det af analyserna otvätydigt framgatt, att föreningen är en ensyrig bas. | Hydrokloratet är mycket lättlösligt i vatten och alkohol, olösligt i eter. Det bildar små färglösa, fina nålar. Kloroplatinatet bildas lätt vid tillsats af platinaklorid till en lösning af basen i klorvätesyra. Det ‚afskiljer sig i form af ljusgula flockar, som under mikroskop ej kunnat upptäckas vara kristalliniska. Det är ej synnerligen lösligt i vatten och alkohol. Sulfatet afskiljer sig sasom små färglösa aggregat af mikro- skopiska nalar ur en lösning af basen i utspädd svafvelsyra. Det är lättlösligt i vatten och alkohol. Nitratet utkristalliserar ur en varm lösning af basen i sal- petersyra i aggregat af sma nålar. Föreningen C,H,N,O sönderdelas vidare lätt af klorvätesyra vid upphettning i tillsmält rör vid 150”. Dervid öfvergar denna förening genom utbyte af en grupp NH mot O till föreningen C,H,N,0,. Om denna se nedan. Den dervid afskiljda mäng- den H,N bestämdes. 100 delar C,H,N;O böra gifva 9,71 delar H,N; funnet 9,88. Inverkan af vatten på dicyan-m-p-toluylendiamin i till- smält rör vid 150”. Upphettas dicyan-m-p-toluylendiamin med mycket vatten under flera timmar i tillsmält rör vid 150°, inträder sönderdel- ning, hvarvid en grupp NH afskiljes såsom ammoniak och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 43 ersättes af O. Vid langvarigare upphettning ersättes ytterligare en grupp NH af O. Af de dervid bildade produkterna C,H,N,O och C,H,N,0, synes den förra vara isomer, ej identisk, med den ofvan beskrifna föreningen, som erhölls vid inverkan af klorväte- syra pa cyanföreningen vid vattenbadstemperatur; den senare föreningen deremot är identisk med den nedan beskrifna. Vid rörets afsvalning afsätter sig föreningen C,H,N,O sasom mer eller mindre färgade flockar, beroende pa den använda cyanför- eningens renhet. Den är, om sönderdelningen gatt för langt, något uppblandad med föreningen C,H,N,O,, hvilken dock till största delen är löst i den ammoniakaliska moderluten. Den renas genom lösning i kall klorvätesyra, hvarvid den andra för- eningen stannar olöst, affärgning, om sa behöfs, med blodlutkol, fällning med ammoniak och omkristallisering ur vatten, hvarur den vid afsvalning afskiljer sig ı form af hvita kristalliniska flockar. Den haller intet vatten. Analys: I procent funnet Beräknadt ; på 0,H,N,0. C 61,27 61,71 H DR Da N 24,34 24,00. . Denna förening liknar i hög grad den vid inverkan af klor- vätesyra på cyanföreningen vid vattenbadstemperatur erhållna föreningen, men är något lättlösligare i vatten och alkohol än denna. En mycket utspädd lösning i klorvätesyra fälles derför ej genast vid tillsats af ammoniak, hvilket den andra gör. Vid upphettning i kapillärrör börjar denna förening att sönderdelas vid 230—-240” utan att smälta och är vid 270” alldeles svart, under det att den andra kan utan sönderdelning upphettas” till 290°. Denna omständighet gör, att jag ej tvekar att anse dem blott för isomera, ej identiska. För öfrigt löses föreningen i kali, men fälles ater vid inledning af kolsyra, och ger vid för- sigtig upphettning ett mer eller mindre gulfärgadt sublimat. 44 BLADIN, AROMATISKA ORTODIAMINERS CYANFÖRENINGAR. Liksom den isomera öfvergar den lätt vid inverkan af klor- vätesyra i tillsmält rör vid 150° till föreningen C,H,N,O, under afskiljande af ammoniak. 100 delar C,H,N,O böra gifva 9,7 1 delar H,N; funnet 9,79. Inverkan af klorvätesyra på dieyan-m-p-toluylendiamin i tillsmält rör vid 150°. Upphettas eyanföreningen med klorvätesyra ı tillsmält rör vid 150° utbytas lätt tva grupper NH mot 20. Den dervid afskiljda ammoniaken bestämdes. 100 delar C,H,,N, böra gifva 19,54 delar H,N; funnet 19,36. Som ofvan är nämdt, bildas denna förening C5H,N,O, jemväl vid liknande behandling af de tvänne isomera C,H,N,O, hvarför dessa äro att anse som inter- mediära föreningar, mellan C,H,,N, och C,H,N,0,, samt vid langvarigare upphettning af cyanföreningen med blott vatten i tillsmält rör vid 150°. i Föreningen C,H,N,O,, som vid rörets afsvalning afsatt sig sasom mer eller mindre brunaktiga nalar, renas genom omkri- stallisering ur vatten, tillsatt med litet blodlutkol. Den kri- stalliserar ur varm vattenlösning i färglösa, sidenglänsande nalar, som halla Y/, molekyl vatten, hvilken ej bortgar vid upphettning till 110°, men fullständigt vid 135-—170°. Analys: I procent annet ; Beräknadt ; på H,O-fri substans; med !/; H,O. C 61,00 61,36 — H 9,12 4,55 — N 16,35 159 1/,H,O 4,84—5,07 = 4,86. Föreningen är ganska svårlöslig i vatten, lättlösligare i alkohol. Smältpunkten ligger öfver 295°. Den är en svag syra, löses i alkalier, äfven i ammoniak, och ger med metaller salter, hvilka dock äro ganska obeständiga. Karaktäristiskt är barium- saltet, hvilket erhålles såsom en hvit ostlik fällning, då klor- barium sättes till en lösning af föreningen i ammoniak. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 45 Denna förening är uppenbart identisk med den af Hıxs- BERG framstälda och beskrifna anhydroamidooxalyltoluidsyran!), hvilken han erhallit dels genom reduktion med zink och isättika CH,(l) af m-p-nitrooxalyltoluidsyran C,H, NO,(3) hvarvid pa NHCOCOOH (4), samma gang, som nitrogruppen reduceras, vatten afskiljes, dels genom upphettning af sur oxalsyrad m-p-toluylendiamin i tork- skap vid 160° eller vid kokning deraf med isättika. De bägge föreningarnes identitet framgar sa väl af deras öfverenstäm- melse i allmänhet, som ock i synnerhet af den omständigheten, att bägge halla !/, molekyl vatten, som ej bortgar förr än vid 140°, och att bägge med klorbarium gifva en svarlöslig fällning, liknande klorsilfverfällning. HINSBERG har af denna förening framstält några salter. Natriumsaltet C,H,N,O,Na bildar små färglösa nalar, lättlösliga i vatten. Silfversaltet har formeln C;H,N,O,Ag,. Han har äfven med ättiksyra erhallit en för- ening C,H,N,0O,.CH,COOH, som dock sönderdelas af vatten och vid upphettning. Han har vidare sökt att genom inverkan af jodmetyl, benzylklorid och benzoylklorid erhålla några derivat af föreningen, men alla hans försök i den riktningen hafva sla- git fel. Deremot erhöll han genom inverkan af fosforpenta- klorid en mycket beständig och väl karaktäriserad förening CE Nr CH, IN = CCI af smältpunkt 114—115”. N = (OO Inverkan af zink och klorvätesyra på dicyan-m-p- toluylendiamin. Dicyan-m-p-toluylendiamin reduceras lätt af zink och klor- vätesyra vid upphettning. Tilisättes efter fulländad reaktion alkali, utvecklas stark lukt af ammoniak, och skakas lösningen med eter, eıhalles efter eterns afdunstning en gulaktig olja, som i luft lätt förhartsas. Inledes återi eterlösningen torr klorvätegas, utfalla hvita flockar af ytterst fina små nalar, hvilka äro till >) Ber. d. D. ch. Ges. XV, s. 2690 (1882), XVI, s. 1531 (1883). 46 BLADIN, AROMATISKA ORTODIAMINERS CYANFÖRENINGAR. den grad lättlösliga i vatten, att om man lägger dem pa ett ur- glas och andas pa det samma, de af den bildade imman sönder- flyta. Äfven i alkohol äro de mycket lättlösliga. Vid upphett- ning till 100° afgifva de klorväte 1 mängd och kvarlemna ett brunt harts, som jemväl lätt löses i vatten. I fuktig luft sön- derdelas saltet lätt och färgas violett. Da föreningen till följd af sina ofvan nämda egenskaper ej torde kunna erhållas i ett för analys lämpligt skick, blef den ej föremal för vidare under- sökning. Dicyan-o-fenylendiamin, C,H,N,. Af en koncentrerad alkohollösning af o-fenylendiamin!) ab- sorberas cyan begärligt under värmeutveckling och lösningens brunfärgning. Lemnas lösningen i hvila, har inom kort på kär- lets botten en brunsvart, hard kristallskorpa afsatt sig, utgörande oren dicyan-o-fenylendiamin. Utbytet är betydligt sämre än af dicyan-m-p-toluylendiamin. | För att rena föreningen pulveriserades den ytterst noga och utkokades upprepade gånger med vatten, tillsatt med litet alko- hol. Alkoholen afdunstades sedan till största delen på vatten- bad, hvarvid ofta en brun tjära afskilde sig, som aflägsnades, och den bruna lösningen affärgades genom kokning med blodlut- kol. Fullkomligt affärgad erhölls lösningen ej, utan hade stän- digt en gulaktig färg. Vid afsvalning afskiljer sig cyanförenin- sen i form af gulaktiga, fjäderlika kristallaggregat eller vid hastig afkylning sasom_ ett ljusgult kristalliniskt pulver, som under mikroskop visade sig besta af 4- eller 6-sidiga rombiska taflor. Föreningen håller intet vatten. "Analys: I procent Funnet. Beräknadt. Ü 9,80 60,00 H 9,59 2,00 N 35,03 35,00 ') Den använda o-fenylendiaminen framstäldes sålunda: benzoylanilid nitre- rades, blandningen af de dervid bildade isomera nitrobenzoylaniliderna koka- des med beräknad mängd natronlut, destillerades i vattenängor, hvarvid ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 47 Dieyan-o-fenylendiamin är svar- och tröglöslig i vatten, lättlöslig i alkohol. Smältpunkten ligger öfver 280°. Vid för- sigtig upphettning kan den delvis sublimeras och sublimatet är sult. I fullkomligt rent tillstand är föreningen helt säkert färglös. Kloroplatinaten. l. C,H;N, . 2HC1.PtCl, + 3H,0 utfaller i form af guld- vlänsande blad af obestämd form, da till en varm vattenlösning af eyanföreningen sättes platinaklorid och klorvätesyra i öfver- skott. Ur en alkohollösning af cyanföreningen faller det ögon- blickligen, men bladen äro da betydligt mindre. Det sönderdelas vid tvättning med vatten, men ej af alkohol. Kristallvattnet bortgar lätt vid 100°. Analys: I procent Rue Beräknadt Ba på H,O-fritt salt; med 3H,O. Pt 34,13 34,55 — 3H,0 8,54 = 8,61. 2. (C,H;N, . HCl),. PtCl, + H,O erhålles vid tvättning af föregaende salt med vatten. Det bildar sma gula nalar. Kri- stallvattnet bortgar vid 100°. Analys: I procent Hänget Beräknadt i på H,O-fritt salt; med 1H,0. Pt 26,68 | 27,01 — H,O 2,57 — 2,40. Inverkan af klorvätesyra pä dieyan-o-fenylendiamin vid vattenbadstemperatur. Om denna cyanförening löses i utspädd klorvätesyra och lösningen far sta nagra timmar pa vattenbad, inträder likartad sönderdelning som med dicyan-m-p-toluylendiamin. Lösningen affärgas derpa medels blodlutkol, och ur den nu fullkomligt färg- lösa lösningen utfälles föreningen C,H,N,O vid neutralisering o-nitroanilin öfvergick med vattenångorna. Denna reducerades sedan med tenn och stark klorvätesyra, tennet utfäldes med zink, kali tillsattes i öfver- skott och o-fenylendiaminen utdrogs med eter, som sedan afdestillerades. 48 BLADIN, AROMATISKA ORTODIAMINERS CYANFÖRENINGAR. med ammoniak sasom en hvit volyminös fällning af sma fina nalar, som ej halla nagot kristallvatten. Analys: I procent Funnet. Beräknadt. N 20-015 26,09. Föreningen C,H,N,O är mycket svarlöslig i vatten. Dess smältpunkt ligger öfver 280°. Den kan utan synnerligen stor förlust sublimeras, och sublimatet är svagt gulfärgadt. Den har basiska egenskaper och ger med syror salter; den är äfven. en svag syra, men svagare än kolsyra, hvarför den ur en lösning i kali utfälles vid inledning af kolsyra. Jag har äfven sökt sönderdela dicyan-o-fenylendiamin med vatten genom upphettning i tillsmält rör vid 150°, men efter flere timmars upphettning vid nämda temperatur var blott en ytterst ringa del sönderdelad. Denna cyanförening tycks derför vara beständigare än dicyan-m-p-toluylendiamin. Inverkan af klorvätesyra på dicyan-o-fenylendiamin i tillsmält rör vid 150°. Dicyan-o-fenylendiamin och den intermediära föreningen CH,N,O afsifva vid upphettning med klorvätesyra i tillsmält rör vid 150° respektive 2 och 1 grupp NH och öfverga under upptagande af syre till en och samma förening C,3H,N,0,. Denna sönderdelning sker dock langsammare än förvandlingen af dieyan- m-p-toluylendiamin till C,H,N,O,. Föreningen C,H,N,0, er- halles pa detta sätt i fina nalar — stundom voro de öfver en half tum langa. Efter omkristallisering ur vatten (efter affärg- ning med blodlutkol, om sa behöfs) erhallas de fullkomligt färg- lösa. Smältpunkten ligger öfver 290°. Föreningen är svarlöslig i vatten, är en svag syra, som med metaller ger salter. En ammoniakalisk lösning ger med klorbarium en hvit svarlöslig fällning. Föreningen haller en molekyl vatten, som fullständigt bortgar i exsickator öfver svafvelsyra. Vid ytterligare upphett- ning till 150° aftager den ej vidare i vigt. Formeln är saledes 0,H,N;0, + H,O. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 49 Analys: I procent > Beräknadt Funnet. på H,O-fri substans; med 1H,0O. N 17,44 H,O 10,86!) 17,28 LJ — 10,00. De ofvan beskrifna föreningarnes konstitution. Hvad först dicyan-m-p-toluylendiamin och dicyan-o-fenylen- diamin beträffar, är deras konstitution utan tvifvel (med an- vändande af KEKULE'S benzolformel): JE EN sy Be ör 'ONH OM 'C ONH | | och | | CH C CNH CH | C CNH JA K N Sd cH? ONE OH” 0 SNB” Dessa formler sta i fullkomlig öfverensstämmelse med cyanani- lins och analoga basers. Hvad sedan föreningen C,H,N,O, angar, anser HINSBERG »a goda grunder dess formel vara?): © © ‚CH N DEIN CH; — C C COH I | COH Sr Ns? Föreningen är med andra ord diowxtitolukinoxzalin Föreningens C,H,Ns50, formel är i analogi härmed: CH COH Ner/ NA 1) Vid ett par tillfällen erhölls dock 1 & 1'/, proc. högre vattenhalt, hvilket helt säkert berodde på hygroskopisk fuktighet. 2) Ber. d. D. ch. Ges. XV, s. 2690 (1882); XVI, s. 1531 (1883); XVII, s. 318 (1884). Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Ärg. 41. N:o 6. 4 50 BLADIN, AROMATISKA ORTODIAMINERS CYANFÖRENINGAR. och är salunda diowikinoxalin. Dessa bägge föreningars bildning ur motsvarande cyanföreningar strider ej mot dessa formler, ty man kan mycket väl tänka sig, att föreningarne C,H, Or NEG (0 och C,H, \ Ser do i första hand skulle bildas, ej existera ER BEENE OR ING—ICHH EAN ICOH utan öfverga genast till C,H, NN = COH och CH, SN — COH till följd af dylika kärnors benägenhet att bilda dubbelbindning, i synnerhet då syre finnes närvarande, som med väte kan bilda hydroxyl. j De intermediära föreningarnes konstitution (de bägge iso- mera C,H,N,O och C,H,N,O) blefve da: G (6 H / N N AC H N N H N N NN OEL, — © C GO NON Be | CNH | | a | CH u CNH, A Br N | A RN Nor fd x NÅ AON NEN Oh 4 ©, nu CH | COH. JÖRN L No HZ SEN? Z De bägge första formlerna äro ej identiska: metylgruppen star 1 olika ställning till grupperna COH och CNH. Hvilken af de bägge formlerna tillkommer hvardera föreningen, kan naturligtvis för närvarande ej afgöras. Som man finner stå dessa af mig framstälda föreningar i ett mycket nära samband med de af HINSBERG helt nyligen !; upptäckta och beskrifna kinoxalinerna, hvilkas enklast samman- satta representant, kinoxalin sjelf, har formeln: !) Ber. d. D. ch. Ges. XVII, s. 318 (1884). ÖFVERSIGT AF K. VELENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. DI Cyanföreningarne och de intermediära föreningarne äro nämligen derivat af tetra- och di-hydrerade kinoxaliner, men den tredje gruppens äro verkliga dioxikinoxaliner. ot [NA] Skänker till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 16.) Från Observatoire Central i Pulkowa. Vierstellige Logarithmen der trigonometrischen Functionen in Zeit ausgedrückter Winkel. 4:0. Smäskrifter, 6 st. Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1883: 3. Frän Naturforschende Gesellschaft i Basel. Verhandlungen, Th. 7: 2. Die Basler Mathematiker. DANIEL BERNOULLI und LEONHARD EULER. Basel 1884. 8:o. Frän Institut National Genevois. Memoires, T. 15. Frän K. Statistisches Bureau i Dresden. Zeitschrift, Jahrg. 28: 3—4. Kalender, 1884. Frän Naturforschende Gesellschaft i Emden. Jahresbericht, 68. Frän Naturforschende Gesellschaft i Leipzig. Sitzungsberichte, 10. Från K. K. Geographische Gesellschaft i Wien. Mittheilungen, Bd 26. Från Philosophical Society i Washington. Bulletin, Vol. 6. Från Society of Natural Sciences i Buffalo. Bulletin, Vol. 4: 4. Från Academy of Natural Sciences i Newyork. Annales, Vol. 11: 10—13. (Forts. å sid. 74.) 53 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 6. Stockholm. Meddelanden frän Stockholms Högskola. N:o 32. Om hafsisens salthalt. Af G. E. FORSBERG. [Meddeladt den 11 Juni 1884.] Oaktadt isen i de kallare hafven spelar en så ytterst vigtig roll, hafva dock åtskilliga spörjsmal, som nära röra isen och is- bildningen i hafvet, blifvit af hydrograferna föga beaktade. Dit hör framför allt frågan om isens kemiska sammansättning. Or- saken dertill, att denna fråga ända in i den nyaste tiden så föga adragit sig hydrografernas uppmärksamhet, att hon ej blifvit föremål för någon genomgående utredning, far väl framför allt sökas i en oriktig föreställning, som man gjort sig om förloppet vid saltlösningars frysning, en föreställning, som återfinnes äfven i utförligare arbeten från nyare tid!). Enligt denna asigt upp- delades en saltlösning genom frysning 1 kemiskt ren is och en mera koncentrerad saltlösning. Erfarenheten har dock för länge sedan vederlagt denna asigt. Nybildad hafsis kan innehålla rätt betydlig mängd salter. För att förklara närvaron af dessa salter antog man da, att vid saltlösningars frysning sjelfva den bildade isen visserligen vore fullkomligt ren och saltfri, men att denna rena is mekaniskt inneslöte starkt koncentrerad moderlut. !) »Soumise a la congélation l’eau de mer fournit de la glace pure, et la partie restée liquide se concentre». Würtz: Dictionnaire de Chimie p. 1515. »La glace d’eau de mer est douce». Ibid. p. 1150. »Aus Salzlösungen scheidet sich reines Eis aus, welches Salz oder Salzlösung nur anhaftend oder eingeschlossen enthält. Das Meereis ist salz- frei; bei fraetionirtem Schmelzen sind nur die ersten Antheile Wasser salz- haltiov. Gmeuin-Kraut: Handbuch der anorg. Chemie I: 2, sid. 50. nd 54 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. GUTHRIE, hvilkens undersökningar öfver saltlösningars frys- ning!) dock lemna klaven till den antagligaste förklaringen öfver hafsisens verkliga kemiska sammansättning, omfattade denna mening, sasom hvars upphofsman han uppgifver Dr RAE, och sökte experimentelt bevisa densamma pa följande sätt. Genom stark afkylning förmedelst en köldblandning för- madde han hafsvatten från Dover att hastigt frysa och erhöll dervid en is, som innehöll ungefär */, af vattnets salthalt; men genom blott och bart inverkan af stark pressning kunde han befria denna starkt salta is från större delen af dess salthalt, sa att han efter pressningen innehöll endast !/,, af vattnets. Ett synnerligen kraftigt bevis för denna teoris riktighet an- sag man sig äfven finna i den lätthet, hvarmed salt is befriade sig fran sina salter, samt i hafsisens deraf beroende vexlande salthalt. Sjöfarande i de arktiska trakterna hade nämligen redan för länge sedan gjort den erfarenheten, att, under det nybildad hafsis ofta kunde vara bittert salt, gammal sådan vore söt och lemnade ett godt dricksvatten. Genom talrika klortitreringar a isvatten hade äfven denna erfarenhet vunnit bekräftelse. Denna teori om salthaltens uteslutande mekaniska inne- slutning i isen i form af lösning tyckes knappast hafva blifvit allvarligt bestridd af mer än en enda författare nämligen Dr BUCHANAN, den engelska Challenger-expeditionens hydrograf; men hans protest tyckes hafva blifvit föga beaktad af hydrogra- ferna). Inginge nu verkligen isens hela salthalt blott sasom mer eller- mindre koncentrerad moderlut, borde deraf med nödvän- dighet följa, att de ingaende salternas bestandsdelar, klor, svafvel- syra, kalk o. s. v., måste förefinnas i precis samma relativa för- hållande i isen som i det vatten, hvarur isen bildats. Da vore äfven en analys af isens salter en fullkomligt öfverflödig sak. !) »On salt solutions and attached water by FREDERICK GUTHRIE» i The Phi- losophical Magazine 1875. 2) Moss: »Observations of arctic sea-water and ice» (Proc. Roy. Soc. 27, p. 544), begagnar dock uttrycket »kryohydrat i isen» och torde säledes vara af BUCHANANS äsigt. F [9] nd r « ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. Man kände ju i allmänhet rätt nöjaktigt den kemiska samman- sättningen af hafsvattnets salter och borde saledes fa en fullt tillräcklig kännedom om isens genom en enkel klortitrering. Af antydda skäl tyckes också ingen hafva kommit på den tanken att verkställa en fullständig analys a en hafsis. Pa klortitre- ringar a isvatten är deremot ingen brist. Dessa klorbestäm- ningar hafva tydligen adagalagt: att hafsisen alltid innehaller en större eller mindre mängd salter; att den öfre, först bildade isen i allmänhet är rikare derpa än den undre; att isen undergar en sekundär kemisk metamorfos, i det dessa salter med tiden till stor del aflägsnas. Någon på verkliga analyser grundad närmare kännedom om sammansättningen af hafsisens salter saknades dock alldeles, da Vega-expeditionen indirekt gaf anledning till frågans upptagande. Bland Vega-expeditionens hemförda vattenprof fanns Visser- ligen intet enda isvatten; deremot funnos deribland två märkliga prof af starkt koncentrerade saltlösningar, i ofruset tillstand uppsamlade pa isen d. 2 Mars 1879 vid en lufttemperatur af — 32° C. Dessa saltlösningars bildningssätt angifves ej uttryck- ligen. Möjligen skulle man kunna antaga, att de — atminstone delvis — förut varit inneslutna i isen och derur aflägsnats; san- nolikare är väl dock, att de härstamma från hafsvatten, som uppträngt genom sprickor i isen och ofvanpa isen till allra största delen utfrusit, så att blott en mindre del starkt kon- centrerad moderlut aterstod. Huru härmed än förhölle sig, borde deras sammansättning indirekt lemna goda upplysningar angaende sammansättningen af sjelfva isens salter. Förf. erhöll af denna anledning i uppdrag af Professor OTTO PETTERSSON, som hade fatt bearbetningen af expeditionens hydrografiska material sig anförtrodd, att i sammanhang med analys a nagra vattenprof från Sibiriska hafvet företaga en analys äfven af dessa. Ana- 56 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. lysen!) visade hos dessa prof ett helt annat förhållande mellan de ingående saltbestandsdelarne än hvad fallet är hos hafs- vatten. Särskildt visade sig detta vid jemförelse mellan mäng- derna af klor och svafvelsyra. Da i hafsvatten i medeltal på 100 delar klor komma 11,46 delar svafvelsyra (beräknad som SO,)?), visade dessa förhållandet 100 Cl:1,14 SO, och 100 C1: 1,67 SÖz. Prof. PETTERSSON, som redan förut genom sina undersök- ningar öfver saltvattensisens fysiska egenskaper fatt grundade anledningar att betvifla riktigheten af den gamla föreställningen om den blott och bart mekaniska inneslutningen af hafsisens hela salthalt, drog häraf den slutsatsen, att vid hafsvattens frys- ning en del af vattnets salthalt, framför allt sulfaten, inginge i en vida intimare förening med isen, och att i isens salter svaf- velsyra borde inga i relativt större mängd än 1 vattnets. Af honom anskaffade isvatten från Marstrand m. fl. ställen analy- serades, hvarvid nyss nämnda slutsats ständigt bekräftades ?). Huru öfriga i hafssaltet ingaende bestandsdelar vid isbild- ningen förhalla sig, torde kunna afgöras endast genom samman- ställning af analyser af en större mängd isprof af olika ålder och olika beskaffenhet i öfrigt. — Efterföljande analyser äro af- sedda att utgöra ett bidrag till det material, som för fragans slutliga afgörande kan vara erforderligt. Materialet tiil efterföljande analyser har utgjorts af isprof, som på uppmaning af Prof. PETTERSSON under den svensk: fysisk-meteorologiska expeditionens öfvervintring på Spetsbergen 1882—83 insamlats af Hr Ingeniör ANDRÉE vid 3 olika till- fällen: d. 30 Nov. 1882, d. 7 Mars och d. 3 April 1883. Dessa isvattensprof atföljdes af vid samma tillfällen och i samma vak ') OTTO PETTERSSON: »On the properties of water and ice» sid. 304 och »Contributions to the hydrography of the Siberian sea» sid. 376. (Ur »Vega- expeditionens vetenskapliga iakttagelser» Bd II. Stockholm 1883.) 2) ScHMELcKs medeltal för mer än 50 analyser af vatten från Nordatlanten. 3) OTTO PETTERSSON: Anf. st. sid. 305. SI nn an ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. tagna vattenprof, hvilka för jemförelse skull äfven analyserats. Dessutom har Hr AXEL HAMBERG, hydrograf under förlidet ars expedition till Grönland, benäget stält till mitt förfogande ett prof af smält hafsis fran näst föregaende vinter, taget d. 24 Juli 1883 vid Melleville Bay på 75° N.L., samt prof på i hafvet simmande glacieris fran Waigattet, taget d. 9 Juli 1883. Beträffande is- och vattenprofven fran Spetsbergen samt de förhållanden, under hvilka de tagits, har Ingeniör ANDRÉE god- hetsfullt meddelat följande: INFON TUE »Is- och vattenprof, tagna d. 28 Nov. 1882. Oaktadt en langvarig köld varit rådande, visade likväl ej fjorden nagon synnerlig benägenhet att tillfrysa. Men den var betäckt med c:a 1 dm. tjocka isflak af några (vid pass 30) qv.- dm. area, mellan hvilka befann sig en tjock issörja, af hvilken prof upptogs. Dervid tillgick sa, att issörjan östes pa ett filtrum (bestaende af en ren linneduk), hvarigenom den skiljdes fran det vatten, hvari den simmade, och hvilket uppsamlades i ett under- stäldt kärl (en väl rengjord bleckhink, som dessutom sköljdes med en del af det afrinnande vattnet). Efter hemkomsten upp- hängdes filtrum i ett varmt rum, till dess att en del af dess innehall afrunnit, under hvilken tid det äfven några ganger om- skakades, allt i afsigt att sa vidt möjligt aflägsna annat vatten än det som härledde sig af issörjans smältning. Återstående innehållet i filtrum fick i rumvärme smälta i en porslinsskal (soppterrin) och det bildade vattnet tömdes i buteljerna, sedan dessa först blifvit sköljda med en del deraf. Äfvenså togos prof af det affiltrerade vattnet. Buteljerna korkades omedelbart efter pafyllningen. Profven upptogos vid stranden nedanför magasinet.» 58 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. N:0 2. »1883 Mars 7 kl. 10 f. m. Föregaende dag hade i den 25!/, cm. tjocka isen (hvilken täckte en i den kringliggande drifisen bildad c:a 103,5 solonsteg!) bred rening) en rektangulär vak, 1. = 121 cm., br. = 79 cm., blifvit upphuggen, hvilken i dag vid ofvanstaende tid var be- täckt med ett lager nybildad is af 9 cm. tjocklek. Af denna is upptogs försigtigt ett större stycke, hvarefter i en hink upp- hemtades ett prof af vattnet i öppningen. Detta vatten öfver- sick under hemforslingen till en issörja, hvilken fick sta i varmt rum, tills densamma fullständigt smält igen; den visade efter ungefär 1 timmes förlopp en temperatur af — 1°,92. Den smälte ytterst langsamt. När vattnet togs upp ur vaken, syntes deri endast några få flittror af issörja. Det upptagna isstycket visade i sektion tvänne olika lager, det öfre af kornig struktur, det nedre af tydligt kristallinisk. Isen itusagades sa noggrant som möjligt längs efter den för båda. dessa lager gemensamma ytan. Vid noga granskning af det öfre partiet visade sig dock detta icke hafva samma utseende allt- igenom, utan närmast öfre ytan lag ett 1 cm. tjockt lager, som tycktes besta af flera tunnare. Jag trodde det vara lämpligt att afskilja detta fran det öfriga, och profven blifva alltså enligt "följande schema: =/1 cm. (ytis). 33,5 cm. (mellanis), kornig. | i TU | I) I) IN Ni N, cm. (underis), Hi lv | Il N ER Il Ill N ll IN hl u) NN a något mindre Se än Db; möjligen svaga spår af kristallinisk bildning. Någon sköljning af isen med rent sötvatten skedde icke, dels derför att vi saknade rent sötvatten och dels derför att det syntes mig fara värdt, att isen, som var mycket lös, skulle suga till sig icke obetydligt af sköljvattnet. Derför skrapade jag i stället isstyckena rena. ') 100 solonsteg = 83 meter. - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 59 Profven togos pa ett afstand fran stranden af minst 300 meter, och djupet pa stället var 10 meter. Anm. Ehuru kölden fortfarande var betydlig (under — 20°), hade den lilla vaken följande dag ej tillfrusit, utan i densamma lag blott ett 3 a 4 em. tjockt lager af issörja. Dessutom anmärkes, att den flera dagar gamla isen på hela reningen var nästan höljd af en sörjig, hvit massa, som var bittert salt för smaken.» Isprof N:o 3. »Den 25 April kl. 3 e. m. rengjordes samma vak, som är omnämnd i N:o 2, och följande dag kl. 6 e. m. var öppningen täckt af ett 5,5 cm. tjockt islager, som i genomskärning hade alldeles samma utseende som lagret ce i N:o 2. Närmast ytan tycktes ligga en tunn lamell (c:a 2 mm. tjock), motsvarande en af a-lamellerna i N:o 2. Nagot mellanliggande kornigt lager (b i N:o 2) kunde jag ej urskilja. Ett isstycke af 53 x 63 cm. yta upptogs och hemfördes i en ren linnepase, som sköljdes i det underliggande vattnet, sedan prof a detsamma först blifvit upphemtadt i en ren bleckhink. Is- och vattenprofven hem- fördes, och när de började smälta, nedlades de i en ren porslins- skal, tills smältningen försiggatt, hvarefter de genast tappades pa rena buteljer, hvilka förut sköljdes med en del af smält- vattnet. ÄEE.» Vid analysernas utförande har jag i hufvudsak följt samma metod, som SCHMELCK!) användt vid sina vattenanalyser, och vill derom blott nämna följande: Kloren bestämdes genom titrering med silfverlösning, hvars verkningsvärde bestämdes genom titrering på en af Hr HAM- "BERG för hans vattenanalyser beredd, noga analyserad koksalt- lösning och med af honom kalibrerad byrett. För samtliga ana- lyserna invägdes vattnet i lätta mätflaskor med väl inslipade proppar. !) Norvegian North-Atlantic expedition 1876—78, IX. 60 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. Svafvelsyran borde här vid lag bestämmas med den största skärpa, som de nuvarande analytiska metoderna medgifva. Med iakttagande af erforderliga försigtichetsmatt kan äfven bestäm- ningen blifva ganska noggrann; vid mindre omsorgsfullt arbete ater kan resultatet blifva mindre tillfredsställande. Särskildt inträffar det med säkerhet, att fällningen af bariumsulfat med- släpar klorbarium, sa vida nagot större öfverskott af klorbarium blifvit tillsatt. Genom tvättning kan denna medföljande föro- rening ej aflägsnas. Efter fällningens glödgning kan visserligen klorbariumhalten utdragas (atminstone till allra största delen) med hett vatten, men dervid löper man alltid fara att lida för- lust. Bäst maste alltsa vara att arbeta pa sådant sätt, att en sadan operation blir öfverflödig. Följande metod användes. Af vattenprofven afvägdes omkring 150 ke., af isprofven efter salt- halt 150 till 225 ke., surgjordes med 12—15 droppar saltsyra och upphettades till nära kokhetta. Ur en byrett tillsattes i en fin strale och under beständig omröring klorbariumlösning af. känd halt i en mängd, som var beräknad efter vattnets pa för- hand bestämda klormängd. Sedan fällningen fullständigt sjunkit, pröfvades med en droppe klorbariumlösning, om ytterligare fäll- ning uppstod. Vid isvattnen visade sig en förnyad fällning alltid nödig, hvilken da företogs på samma sätt som den första. Tsprof No: 2 ytis maste pa detta sätt fällas förnyade ganger. Efter minst 12 timmars tid filtrerades. Af det först senomgaende filtratet pröfvades en liten del med klorbarium och en annan liten del med en droppe svafvelsyra, vid hvilket senare prof blott en mycket svag grumling fick uppsta. Sedan alkalisalterna blifvit sa godt som fullständigt aflägsnade genom dekantering med kallt vatten !), fortsattes dekantering och slutlig uttvättning pa filtrum med kokhett vatten. Efter slödening och vägning digererades fällningen med hett vatten, hvarefter filtrerades och filtratet med silfvernitrat pröfvades pa klor. Visserligen uppstod dervid alltid nagon liten opalisering, men ett försök att bestämma klorhalten !) Detta försigtighetsmått ansåg jag nödigt, emedan, som SCHMELCK A anf. st. visat BaSO, är något litet lösligt i het klornatriumlösning. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 61 visade tydligt, att en korrektion för motsvarande mängd klor- barium vore fullkomligt betydelselös. Den ursprungliga fällnin- sen af bariumsulfat var ytterst finkornig och visade nagon liten benägenhet att ga igenom filtrum. Filtrat och tvättvatten stäldes derför asido i en betäckt, signerad bägare. Vanligen förblef bägarens botten fullt klar; vid ett par tillfällen visade han sig dock efter ett par dagar betäckt af en ringa fällning, hvarför analysen förkastades. — Pa grund af den möda och omsorg, som användes pa dessa svafvelsyrebestämningar, maste de anses fullkomligt palitliga och böra kunna till fullo rättfärdiga hvarje berättigad slutsats, som af dem kan dragas. Det samma torde äfven kunna sägas om kalkbestämningarne. Kalken fäldes i köld sasom oxalat, renades genom förnyad fällning och vägdes som kaustik kalk. Om svafvelsyra och kalk kunna bestämmas med hög grad af skärpa, kan detsamma knappast sägas om Magnesian, som bestämdes under noggrant iakttagande af SCHMELCKS förfaringssätt. De möjliga felkällorna äro dock flera. Fällningen hör ej till de olösligaste. Man har alltsa skäl att frukta förlust och är derför nödsakad att fälla ur tem- ligen koncentrerad lösning. Men då man så gör och lösningen innehåller oxalsyra och mycket alkalisalter, blir fällningen lätt nog alkalihaltig. För knapp och för langt drifven tvättning af fällningen leda båda till felaktigheter. Utan en genomgaende granskning och bearbetning af metoden just för detta speciella ändamal torde magnesiabestämningen i hafsvatten alltid komma att lida af en viss osäkerhet. Af detta skäl torde man böra iakttaga mycken försigtighet, om man af dessa och på liknande sätt verkstälda magnesiabestämningar vill draga slutsatser, sär- skildt om dessa slutsatser skulle dragas af små afvikelser från det vanliga förhallandet. Alkalierna bestämdes i isprof N:o 2 ytis på det sättet, att ur filtratet från kalk och magnesia fosforsyra och svafvelsyra utfäldes med rent blyacetat samt blyet med vätesvafla, alkalierna vägdes tillsamman sasom klorider och kali sasom kalium-platinaklorid. 62 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. Natron beräknades sasom skillnad mellan summan af kloriderna och af kalimängden beräknadt klorkalium. I isprof N:o 3 bortskaf- fades kalk och magnesia enligt CLASSENS metod!) och svafvel- syra genom upprepad afrökning med salmiak. Pa detta sätt kan man visserligen temligen väl bestämma kali, men alldeles icke natron, alldenstund ULASSENS metod ej medeifver nagot fullständigt afskiljande af magnesia. Här nedan meddelas den procentiska sammansättningen a de undersökta profven?). För att lätta öfversigten och tydligare visa olikheten i sammansättningen af isens och vattnets salter, har jag dessutom beräknat analyserna under förutsättning att klor- mängden är 100. Till jemförelse har jag ur Prof. PETTERSSONS ofvan citerade afhandling »On water and ice» lanat analyserna af de förut näninda saltlösningarne fran Pitlekai samt af ett par prof a gammal hafsis. ') Ueber eine neue qvantitative Methode. Wiesbaden 1879. Zeitschr. f. anal. Chem. XVII. 2) Under klor inbegripes i dessa analyser äfven brom. Profven voro alltför knappa för att tillåta ens ett försök till någon brombestämning. Att jag icke ansett det löna mödan att utföra något större antal alkalibestämningar, har berott derpå, att dessa bestämningar kräfva ett drygt arbete utan att lemna ett i samma män tillfredsställande resultat. Med CLASSENS metod för afskiljande af kalk och magnesia kan man väl något så när bestämma kali, men alldeles icke natron. Den metod jag användt vid analysen af is- prof N:o 2 är omständlig och tidsödande, hvarjemte de många på hvarandra följande operationerna alltid göra slutbestämningarne mindre noggranna än t. ex. bestämningarne af kalk och svafvelsyra. [I tabellens senare del (Cl = 100) äro siffrorna beräknade efter analysresultatet, taget med ett större antal decimaler än de i tabellens förra del medtagna, hvilket på ett par ställen visar sig.] ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 63 temperaturen — 21',87. » » » — m m m nn — — — — A N. Due ndra east kul. 80,1. CR, MgO. | K,0. | Na,0. 1882 | Isfjorden | 1 | Nov. 28 | Issörja!) | 0,2855 | 0,0349 | 0,0098 1|0,0331 | » » » Vatten 1,8817 | 0,2175 | 0,0570 |0,2126 1883 » 1 2 | Mars 7 Ytis?) 1,2008 | 0,1733 | 0,0892 |0,1359| 0,0285| 0,9123 » » u Mellanis | 0,8590 | 0,1057 | 0,0268 |0,0995 » » , Underis | 0,7102 | 0,0874 | 0,0216 |0,0837 » » » Vatten 1,s964 | 0,2194 | 0,0575 |0,2141 » 3 | April 26 Is’) 0,5651 | 0,0698 | 0,0181 0,0669) 0,0130 » » » Vatten?) | 2,0711 | 0,2375 | 0,0624 10,2335 Melleville Bay | Juli 24 Hafsis 0,0076 | 0,00149 | 0,00042 Atanekerdluk » 9 | Glaciersis | 0,00006 | 0,00042 eller (Cl = 100): 1882 | Isfjorden | 1 | Nov. 28| Issörja 100 12,23 2,22 || 7080 » » » Vatten 100 11,56 3,03 11,29 1883 » 2 | Mars 7 Ytis 100 14,43 3526, IBA RS 59, » » D) Mellanis 100 12,30 3,12 11,59 » » » Underis 100 12,30 3,03 | 11,78 » » » Vatten 100 11,57 3,03 | 11,30 » 3 | April 26 Is 100 12,31 9,20 | 11,83| 2,30 » » » Vatten 100 11,47 3,02 | 11,27 Melleville Bay | Juli 24 Hafsis | 100 19,60 5,46 Atanekerdluk » 9 | Glacieris 100 672 1879 | | Pitlekaj Mars 2? | a 100 1,14 3,52 | 14,52 2,11 | 62,32 » SET NER 100 1,67 4,48 | 19,30 | 1,87 | 55,84 | Cloven Cliff | 100 43,65 | Magdalena Bay | 100 62,8 | | ') Medeltemperaturen för November var — 8°,56. Samma dag profvet togs var medel- Den 6 Mars var medeltemperaturen — 22”,59 ; — 25° (natten var klar). Den 25 April var medeltemperaturen — 15°,90; — 17,66 (natten 25—26 klar). ®) Natten d. 6—7 » >) > Åh DD ) Meädelanden af Amanuensen EKHOLM. Detta vatten är, strängt taget, ej prof på det vatten, ur hvilket N:o 3 is utfrusit. Profvet utgjordes af 2 buteljer vatten af betydligt olika salthalt. Det ena innehöll 2,0711 proc. klor, det andra endast 1,7102 proc. Det är derför sannolikt, att under sjelfva tappningen på buteljer en utfrysning egt rum. Det analyserade vattnet vore således att betrakta som prof på vattnet, sådant det skulle vara efter ännu starkare ntfrysning. (Båda buteljerna voro omsorgsfullt korkade och lackade.) 64 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. Af förestaende analyser kan man draga följande slutsatser: 1:0. Hafsvattensisen innehåller salter. Denna omständig- het är sedan lang tid bekant och bekräftad såväl af sjöfarandes erfarenhet som äfven af talrika klortitreringar a hafsis. 2:0. Salthalten är vexlande, beroende af de omständigheter, under hvilka isen bildats, och af isens alder. I isen N:o 2 från den 7 Mars innehalla olika lager betydligt olika mängder af salter, och alla lager af denna is äro betydligt saltrikare än isen N:o 3 från den 26 April. Orsaken far väl sökas deri, att af den förra isen de öfre lagren bildat sig hastigare än det understa och denna is i sin helhet hastigare (ett lager af 9 cm. på mindre än ett dygn) än den senare (5,5 cm. på 27 timmar). 3:0. Saltbeståndsdelarnes relativa mängder äro helt olika hos isen och hos det vatten, af hvilket isen bildats. Tydligast visar sig detta beträffande förhållandet mellan svafvelsyra och klor. Till och med hos alldeles nybildad is visar sig rationstalet SO,:Cl atminstone 6 procent högre än- motsvarande tal för vatten, och ännu mera afviker i' detta af- seende gammal is. Da svafvelsyran vid noggrant arbete later bestämma sig med stor skärpa, då vidare denna svafvelsyrans öfvervigt dels är temligen betydlig, deis visat sig utan undantag i alla analyser samt slutligen väl stämmer öfverens med den utomordentligt låga svafvelsyrehalten i de bada utfrusna salt- lösningarne fran Pitlekaj, sa kan det omöjligen betviflas, att svafvelsyran ingår i hafsisens salter i större relativ mängd än i vattnets. Äfven kalkens relativa mängd synes vara något större i hafsisens än i vattnets salter. Öfverskottet är visserligen hos . nybildad is ej synnerligen stor, men da kalken kan bestämmas med stor noggrannhet och afvikelserna alla gå åt samma hall, samt slutligen hos den gamla isen från Melleville Bay, som på grund af temligen langt framskriden metamorfos bör visa isens egendomligheter starkare utpräglade, förhallandet framträder syn- nerligen tydligt; så torde man få antaga, att äfven kalken ingar i hafsisens salter i nagot större proportion än i hafsvattnets. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 65 Detta tyckes visserligen strida mot den högre kalkhalten, som blifvit funnen hos de bada saltlösningarne fran Pitlekaj. Dervid bör dock märkas, att dessa ej äro produkter af endast normal isbildning. I Vega-expeditionens anteckningar uppgifves uttryck- ligen, att de under en hel vecka befunnit sig pa isen under en 32° C. Under sa lag tem- peratur böra äfven processer kunna försigga, hvilka äro helt och lufttemperatur, som nedgätt till hallet främmande för den vanliga isbildningen. Da saltet NaCl + 2H,O redan nagra fa grader under 0° utkristalliserar ur kon- centrerad lösning och da framför allt »kryohydrat» af klorna- trium (se nedan!) under vanliga förhallanden afskiljes i fast form redan vid — 23°; sa kan man vänta, att stora massor af kok- salt pa grund af kölden afskiljt sig, hvilket ater bör höja den relativa mängden af öfriga saltbestandsdelar. Klorhalten är här ännu mindre än i isen nagot riktigt matt pa halten af svafvel- syra, kalk o. s. v. Beträffande magnesian tror jag knappast, att nagra giltiga slutsatser kunna dragas af dessa analyser. Afvikelserna äro i det hela hvarken synnerligen stora eller väl öfverensstämmande inbördes. Dessutom är alltid, såsom förut blifvit papekadt, mag- nesiahaltens bestämmande i hafs- och isvatten till en viss grad osäker. Endast jemförelse mellan ett större antal analyser af äldre och yngre hafsis torde kunna medgifva nagra säkra slut- satser beträffande magnesians förhallande vid isbildningen!). De bada kalibestämningarne berättiga ej till antagande af någon väsentlig olikhet i den relativa kalihalten i vattnets och isens salter. k Natron tyckes i isen inga i nagot större relativ mängd än i vattnet. I allmänhet torde för hafsvatten gälla förhållandet Cl: Na,O = 100 : 74,2 (ungefär). !') Då magnesiumsulfat redan vid —5° afskiljer ett kryohydrat i fast form, är det ej alldeles omöjligt, att magnesian i form af sulfat skulle kunna på något fastare sätt bindas vid isen. Beträffande den motsatta slutsats, som man kunde vara frestad att draga af magnesiahalten i saltlösningarne från Pitlekaj, gäller detsamma, som blifvit anfördt vid kalk. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 6. D 66 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. I hafsvattnets salter inga äfven i ringa mängder brom, kol- syra m. m. TI hvilken mängd dessa ingå i isens, är ej för när- varande bekant. 4:0. Någon del af isens salter måste derför på ett eller annat sätt existera i isen i fast form!). Funnes hela salthalten deri blott i form af mer eller mindre koncentrerad lösning, skulle deraf med nödvändighet följa, att den qvantitativa sammansätt- ningen af isens salter skulle vara identiskt densamma som af hafsvattnets, isen måtte nu vara gammal eller nybildad, starkt eller svagt salthaltig. Nu visa emellertid analyserna på det be- stämdaste, att så ej är förhallandet. Följaktligen är det omöj- ligt, att hela salthalten kan vara mekaniskt innesluten i form af lösning, hvarmed dock ej förnekas att en del, ja i den ny- bildade isen den ojemförligt största delen så förekommer. Af helt andra skäl kom BUCHANAN till samma resultat. Han lät hafsis smälta i rumvärme och observerade smälttempe- raturen samt bestämde tid efter annan klorhalten i smältvattnet.: I början höll sig temperaturen låg, men efter hand steg smält- temperaturen, under det klorhalten hos smältvattnet aftog. Han drog häraf den slutsatsen”?), att atminstone en del af salhalten existerade i isen i fast form antingen så, att saltet och isen på grund af isomorfi sammankristalliserade till en homogen kropp, eller sa att saltkristaller funnes inblandade i isen. Det förra alter- nativet är svårligen antagligt, alldenstund isen väl knappast är, säkert känd i annan kristallform än den hexagonala, under det att »vanligt salt», det vill väl här säga NaCl + 2H,O, enligt MITSCHERLICH kristalliserar monoklint?). Mot det senare alter- !) För det följande jfr OTTO PETTERSSON: On the properties of water and ice, Chapter 9. 2) These determinations of the temperature of melting sea-water ice show that the salt is not contained in it in form of mechanically enclosed brine only, but exists in the solid form, either as a single crystalline substance, or as a mixture of ice and salt erystals. Common salt, when separating from so- lutions at temperatures below 0”, erystallizes in hexagonal planes; seawater ice, therfore, may possibly have some analogy to the isomorphous mixtures occurring amongst minerals. Proc. R. S. Vol. XXIV, p. 611. 3) För öfrigt är det mindre kloridernas än sulfatens närvaro, som i synnerhet tarfvar förklaring. ! | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 67 nativet ater talar med bestämdhet den omständigheten, att till och med högst minimala mängder i isen ingaende salter i högst väsentlig grad förändra isens fysiska egenskaper, hvilka verk- ningar ej rimligen kunna tänkas astadkomna af någon tusendels procent inblandade för isen främmande fasta kroppar. GUTHRIES undersökningar!) lemna medel till en antagligare förklaring. Han fann, att om en utspädd saltlösning afkyldes, afskiljdes saltfattigare is, under det lösningen koncentrerades, och att detta kunde fortga under alltjemt sjunkande frystempe- ratur, till dess vid en viss koncentration och en viss temperatur, olika för olika salter, men ständigt lika för ett och samma salt, lösningen under konstant temperatur afskiljde i fast form en för- ening mellan saltet och vatten med precis samma vattenhalt som den lösning, ur hvilken den afskiljdes. Han kallade sådana föreningar kryohydrat. Kemisten ma tänka hvad han vill om den kemiska karak- tären af dessa kryohydrat med deras pa grund af den stora vattenhalten något vidunderliga formler; existensen af sadana föreningar med konstant stelnings- och smälttemperatur kan väl ej betvifias. Det ma ju vara möjligt att, sasom man pastatt, kryohydraten för sin konstanta sammansättning hafva att tacka endast de egendomliga omständigheter, under hvilka de bildats; nästan lika förhållanden förekomma, sasom nedan skall visas, vid isbildningen. Nagra salter, hvilkas bestandsdelar finnas i hafsvattnet, bilda fasta kryohydrat redan vid sa hög temperatur, ') On salt solutions and attached water by Fr. GuTHRIE. (The Philosophical Magazine 1875.) Sjelf var GUTHRIE, såsom förut är autydt, af den åsigten, att isens salter förefunnos endast i form af koncentrerad lösning. Han antyder dock, att de s. k. kryohydraten sannolikt spelade en viss roll vid isbildningen och komplicerade detta fenomen. Emellertid har han ej närmare utvecklat sina tankar häröfver; han har således ej deraf dragit den slutsatsen, att isens salter borde hafva en annan qvantitativ sammansättning än vattnets, hvarför >han ej heller ansett nödigt att underkasta hafsis någon vidlyftigare analys än en enkel klortitrering. Vissa uttryck gifva anledniug att tro, att han ansett fasta kryohydrat bildas endast ur de i isen inneslutna, koncentrerade lösningarne och först vid starkare afkylning, ej vid isens första bildning. 68 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. att de alltförväl kunna tänkas i sådan form inga i isen redan vid dess bildning. Sadana äro: Na,SO, + 165,6 H,O, som stelnar vid — 0°,7 O. K,S0, + 114,2 H,O, » » ».— 1°,2 » Na,C0, u TE H,0, » » ME DD MsSO, 23.8 H,O, » » Dr en) Andra äro: KCl all H,0, » » 2 JNA NaCI + 10,5 H,0, » » ESD MN MeCIl, += I H,O, » » ea SK CaC, + & H,O, > » » 30 un Ty värr saknas alla undersökningar öfver kalciumsulfatet i detta hänseende. Ofvan anförda data visa emellertid, att redan vid saltvattnets fryspunkt nagra kryohydrat kunna stelna och således redan fran början inga i isen. Sa bör framför allt vara förhållandet med Na,SO, (möjligen äfven med CaSO, och öfriga sulfat). Vid isens afkylning afsättas äfven de i lösning inne-: slutna salterna på samma sätt i fast form, först sulfaten och slutligen äfven kloriderna. Vid inträffande temperaturhöjning smälta de naturligtvis i omvänd ordning, och då vid isens me- tamorfos salterna blott i löst form kunna aflägsnas, kan man vänta, att kloriderna först och fullständigast skola afskiljas, under det en del sulfat böra kunna hålla sig qvar ända till isens fullständiga smältning!). Och i sjelfva verket finner man ju gammal hafsis, som haller endast 1 till 2 tusendels procent klor, under det förhallandet SO, : Cl stigit fran 12:100 till 60: 100 eller 80:100. Genom en sekundär process undergar nämligen isen en kemisk metamorfos, i det salterna till största delen af- -lägsnas. Förhållandet har varit föremal för fleres undersökning, men beträffande sättet för detta aflägsnande hafva dessa uttalat sig mycket olika. GUTHRIE anser, att saltlösningarne aflägs- !) Det torde till och med kunna sättas i fråga, Huruvida isen ej har sådan benägenhet att binda vissa sulfat, att ren porös is, t. o. m. stadd i smält- ning, förmår ur hafsvattnet upptaga sulfat. Eller kan den relativt till klor- halten betydande svafvelsyremängden i glacierisen från Waigattet vara ur- v d oO Ö (ax LJ sprunglig? .. .. (3 + ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 6. 69 nades ur isen genom tynedkraftens inverkan. Deremot strida dock iakttagelserna i naturen. Isens öfre del är fran början vanligen saltare än den underliggande; men dess salthalt söker sig väg icke nedåt, utan uppat, der den ofta bildar en efflore- scens på ytan (WEYPRECHT, NORDENSKIÖLD m. fl.). WALKERS äsigt, att saltlösningarne skulle utpressas pa grund af köld, strider mot det faktum, att salthaltig is äfven vid rätt stark afkylning icke sammandrager, utan utvidgar sig!). Tvärtom intyga NOR- DENSKIÖLDS, BUCHANANS m. fl:s iakttagelser, att det är i när- "heten af isens smältpunkt, som eliminationen af salter lättast och fullständigast försiggar. Endast ur det öfre, först bildade, vanligen starkt salthaltiga lagret, som pa grund af sin stora salthalt först vid mycket stark afkylning antar egenskap af en fullkomligt fast, hård kropp, afskiljes äfven under sjunkande temperatur en del af salthalten och bildar en efflorescens af kri- 'stallnälar eller en sörjig massa på ytan?). Från isens inre torde deremot knappast en enda saltpartikel aflägsnas genom köld. En vigtig faktor är deremot den salta isens oregelbundna utvidgning i närheten af dess smältpunkt?). Vid afkylning ntvidgar sig nämligen salt is till en viss, på salthalten beroende temperatur, hvarefter den regelbundna sammandragningen vidtager. Vid fort- satt afkylning från ytan inträder slutligen ett stadium, då yt- lagret börjar sammandraga sig, under det de underliggande ännu äro stadda i utvidgning. Följden blir isens genomdragande med en ofantlig mängd sprickor. Vid sa lag temperatur äro väl dock isens salter 1 form af fasta kryohydrat; men da temperaturen höjes, så att kryohydraten smälta, kunna de utträda genom dessa sprickor. En annan omständighet förtjenar äfven att tagas med i räkningen. Då kryohydraten på en liten mängd salt innehålla ) Blott i ett fall skulle en utpressning genom köld kunna tänkas inträffa, nämligen om kryohydraten vid öfvergången till fast form betydligt utvidgade sig. Att detta dock i naturen spelar en obetydlig eller ingen roll, det fram- går tydligt af klortitreringarne å isen vid Pitlekaj under vintern. Efter flera månaders mycket sträng köld hade salthalten föga aftagit. ?) Dessa efflorescenser hålla vanligen blott 2—6 proc. klor och torde således oftast utgöras af kristalliserade kryohydrat. ?) Se Orro PETTERSSON: On water and ice, Chapt. 4. 70 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. betydliga mängder vatten, maste äfven en ringa salthalt i form af fast kryohydrat upptaga en ej sa obetydlig del af isens massa. Detta lemnar en förklaring pa sma saltmängders förmaga att förändra isens fysiska egenskaper och bör äfven tagas i betrak- tande för förklaringen af isens metamorfos. Utgöres nämligen någon nämnvärd del af ismassan af fasta kryohydrat, måste vid förhöjd temperatur, da dessa smälta, den verkligen saltfria delen af isen förhålla sig som en porös kropp, genomdränkt af de smälta kryohydraten. Med den kännedom man eger om hafsisens bildningssätt, kemiska sammansättning och fysiska egenskaper kan man göra sig en föreställning om förloppet vid salternas upptagande i och afskiljande ur isen. Sasom Prof. EDLUND, som undersökt det fysiska förloppet vid isbildningen, visat!), har hafsvattnet mycket stor benägenhet att öfverkylas, sa att, om ej:storm, bränningar, tillfördt sötvatten eller is, snöfall eller dylikt hindra det (den vanliga vagrörelsen gör det icke), saltvattnet i regeln afkyles . mer eller mindre under sin normala fryspunkt, innan isbildning inträder. Då oceanvatten ej har nagot täthetsmaximum ofvan- för sin fryspunkt, kan tillika denna afkylning sträcka sig till större djup. Da isbildningen slutligen börjar, kan den följ- aktligen försigga med stor hastighet och genom stora vatten- massor pa en gang. Härvid bildas i mängd antingen runda is- flak (s. k. tallriksis) eller fina, nalformiga iskristaller. Denna nybildade is bildar pa ytan en stundom ganska djup, lös och sörjig massa, genomdränkt af hafsvatten. När vid fortgaende afkylning detta vatten fryser och hela massan derigenom öfver- gar till kompakt is, hinner en stor del af detta vattens salter ej att genom diffusion öfverga till det underliggande vattnet. Lösningen kommer derför att allt mer och mer koncentreras, hvarmed vilkoret för bildningen af fasta kryohydrat är gifvet, samt att i mättad form innestängas i isen. Äfven da isen bildas !) »Om isbildningen i-hafvet» i »Förhandl. vid de skandinaviska naturforskarnes nionde möte i Stockholm 1863» samt utförligare i »Öfversigt af Kongl. Ve- skapsakademiens Förhandl. 1863». ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 71 pa samma sätt som i sötvatten vid vattnets normala fryspunkt, maste den första isbildningen ga temligen hastigt. Diffusionen verkar blott langsamt, hvaraf följer, att atminstone närmast den i bildning stadda isen ständigt kommer att befinna sig ett tunnt lager af koncentrerad saltlösning, sa att äfven da kryohydrat- bildningen är möjlig. Äfven sedan ett bildadt islager gör af- kylningen och dermed äfven isbildningen långsammare, qvarstar af samma skäl samma möjlighet. Deremot måste vid en lang- sam och likformig aflagring af nya ispartiklar pa isens under- sida mängden af mekaniskt innesluten saltlösning tydligen blifva mindre och således totala saltmängden i de djupare islagren hastigt aftaga. Isens salter förefinnas alltså i den nybildade isen på två väsentligen olika sätt: den större delen såsom kon- centrerad lösning, en mindre del sasom fasta kryohydrat. Vid fortsatt afkylning kunna äfven de förra stelna till kryohydrat; men vid temperaturhöjning smälta de ater och kunna på förut beskrifvet sätt lemna isen. De senare. deremot, som redan vid isens bildning ingingo i densamma som fasta kryohydrat (sulfat af natrium, möjligen äfven af kalcium), hållas på ett fastare sätt bundna. Da klorhalten i hastigt bildad is uppgår till !/, a 1!/, procent, kanske ännu högre, och i långsamt bildad is van- ligen utgör !/,,—?/,, procent, kan den i gammal hafsis nedga till Yooo procent. Mängden af klor är i nybildad is ungefär 8 ganger större än af svafvelsyra; i is af sistnämnda slag öfver- stiger klorhalten föga svafvelsyrehalten. I högsta möjliga grad metamorfoserad hafsis skulle möjligen vara fri fran klorider, men skulle säkert hålla små mängder sulfat. Af de analyserade isprofven finnes intet, som är bildadt på det först beskrifna sättet ur öfverkyldt vatten. Salthalten hos sadan is måste vara betydlig. N:o 2 ytis torde möjligen till salt- “halt och bildningssätt komma sadan is nära. De båda undre lagren af N:o 2 äro exempel på hastigt, N:o 3 på något långsammare bildad is. N:o 1 torde kunna tjena som exempel på en sådan sörja af isnalar, som utgör första produkten af isbildning ur öfver- » kyldt vatten. Analysen visar, att äfven vid bildning af isole- 12 FORSBERG, OM HAFSISENS SALTHALT. rade isnalar, hvarvid salterna borde kunna lätt afgifvas ät det på alla hall omgifvande vattnet, isnalarne i alla fall kunna blifva rätt salthaltiga. Att till och med under sådana förhållanden fasta kryohydrat inga sasom bestandsdelar i isen bevisas af svafvelsyrans öfvervigt, hvilken ej kan pa annat sätt förklaras. Analyserna äro utförda å Stockholms Högskolas kemiska. laboratorium. Ma det tillåtas mig att hembära min tack till Ingeniör ANDRÉE, som, på uppmaning af Professor PETTERSSON, med omsorg och urskiljning insamlat det hufvudsakliga under- sökningsmaterialet, äfvensom till Herr AXEL HAMBERG, som dels bidragit med material, dels, på sätt förut är omtaladt, un- derlättat mitt arbete. Tillägg. Under tryckningen har jag blifvit gjord uppmärksam derpa, att Prof. W. DITTMAR i redogörelsen för Challenger-expeditionens hydrografiska arbeten uttalat den asigten, att inga fasta kryo- hydrat inginge i isen!). Till stöd för denna sin asigt meddelar han ingen enda analys a en verklig, naturlig hafsis, utan blott analyser a ett par pa laboratoriet framstälda isprof. Medelst en köldblandning afkylde han ena gangen hafsvatten, till dess 9%, af volymen öfvergatt till is (I) och blott !/,, återstod som lösning (II). Den andra gången lät han blott halfva volymen öfverga till is (III), så att halfva profvet återstod ofruset (IV). Analyserna gafvo: I II II IV CI pr liter 53,800 14,sso 25,053 13,972 Br pr 100 delar Cl + Br 0,3351 0,3321 0,3390 (0,3384 SO,» » » » 11,64 11,77 11,60 11,90. Bromhalten är, sasom synes, ganska ringa. Det torde der- för vara äfventyrligt att af tillvaron eller frånvaron af en liten ') Report on the scientific results of the voyage of H. M. S. CHALLENGER du- ring the years 1873—76. Physies and Chemistry, Vol. I, p. 247. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 73 variation i bromhalten vilja draga nagra bestämda slutsatser i ifragavarande fall, helst brombestämningen är svar och bromen alltför väl kan förhalla sig pa precis samma sätt som kloren vid isbildningen. Till stöd för Prof. DITTMARS asigt skulle då endast atersta den relativa svafvelsyrehalten. Men, sasom ofvan- staende siffror utvisa, är denna i bada isprofven betydligt större än i motsvarande moderlut, ja större än i hvartenda af de 77 vattenprof, a hvilka analyser anföras i samma arbete. På ana- lysfel kunna så stora skiljaktigheter omöjligen bero, då svafvel- syran kan bestämmas med sådan hög grad af skärpa. Jag tvekar alltså icke att anföra dessa analyser såsom ett ytter- ligare stöd för just den mening, som jag i förestående uppsats velat göra gällande, äfven om jag måste medgifva, att dessa rena laboratorieprodukter ej kunna utgöra något absolut säkert bevis för beskaffenheten af hafsisen, sådan denna förekommer i naturen. 74 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek. (Forts. fr. sid. 52.) Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Proceedings, 1883: 2—3. Från American Philosophical Society i Philadelphia. Transactions, Vol. 16: 1. Proceedings, N:o 113—114. Från American Entomological Society i Philadelphia. Transactions, Vol. 1—10: 1—4. Från framlidna Friherrinnan Elisabeth Berzelii dödsbo. Adels- och friherre-diplom för Jac. BERZELIUS. Från Utgifvarne. Acta mathematica, 1: 1—4; 2: 1—4; 3: i—3. Från Författarne. HYLTEN-CAVALLIUS, G. OÖ. Om draken eller Lindormen. Vexiö 1884. 8:0. LILLIEBORG, W. Sveriges och Norges fiskar, H. 2—3. Ups. 8:0. LUNDSTRÖM, A. N. Pflanzenbiologische Studien, 1. Ups. 1884. 4:0. SVEDMARK, E. Halle- och Hunnebergs trapp... Sthlm 1878. 8:0. — Smäskrifter, 10 st. TryBom, F. lIakttagelser om fisket i Ume lappmarker. Kbhvn | 1884. 8:0. Homtn. TH. Undersökningar om elektriska motståndet hos förtunnad “luft. Hfors 1883. 8:0. — Bidrag till kännedom om nattfrostfenomenet. Hfors 1883. 8:0. MELLIN, HJ. Om en ny klass af transcendenta funktioner, nära be- . slägtade med gammafunktionen, 1. Hfors 1884. 4:0. STRUVE, H. Studien über Milch. Lpz. 1884. 8:0. —- Über Kephir. Berl. 1884. 8:o. 70 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 6. Stockholm. Meddelande från Stockholms Högskola. N:o 31. Bidrag till kännedomen om öfverhudens mekaniska funktion hos växterna. Af Joen E. F. ar KLERCKER. [Meddeladt den 11 Juni 1884.] Redan sedan gammalt har man haft klart för sig, att väx- tens öfverhud tjenar sammanhållande och skyddande mot af- dunstning och yttre vald; genom WESTERMAIERS m. fl. under- sökningar synes frågan om denna väfnads betydelse för vatten- transporten inom plantan vara i hufvudsak utredd; slutligen finner man en del författare uttala den åsigten, att epidermet kunde åtminstone i vissa fall fungera rent mekaniskt!). Förut?) har jag haft tillfälle påpeka ett fall, nämligen hos Aphyllanthes monspeliensis L., hvarest, så vidt slutas kan af de anatomiska förhallandena, öfverhuden synes vara i mycket hög grad lämpad för denna senare funktion. Genom herr professor CH. FLAHAULTs i Montpellier välvilja har jag under loppet af innevarande var varit i stand att experimentelt undersöka de mekaniska egenskaperna hos lefvande exemplar af växten i fraga, och meddelar jag här resultatet af undersökningen ?). !) Se TH. VON WEINZIERL: Beiträge z. Kenntn. v. der Festigkeit u. Elastieität vegetab. Gewebe und Organe. (Sitzber. d. k. Wiener-Akademie der Wissen- schaften 1877, Bd 76, Abth. 1, p. 411 ff.) Fr. Lukas: Beitr. z. Kenntn. der absoluten Festigk. v. Pflanzengeweben. (Sitz.-ber. d. k. Wiener-Akademie d. Wissenschaften 1882, Bd 85, Abth. 1, p- 292 ff.) Joun E. F. DE KLErcker: Recherches sur la structure anatomique de l’Aphyllanthes monspeliensis L.— Meddel. fr. Sthlms Högskola N:o 5 (Bih. till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd 8 N:o 6); se ock Botanisches Centralblatt Bd 14 1883, N:o !7/,g. 3) Jfr Bot. Centralbl. Bd XIX 1884, N:o 33. LSJ — 76 AF KLERCKER, ÖFVERHUDENS MEK. FUNKTION HOS VÄXTERNA. Den apparat jag användt var af samma konstruktion, som den SCHWENDENER m. fl. nyttjat, d. ä. den bestod af en flytt- bar horisontal arm, som bar i spetsen en klämmare afsedd att fasthalla undersökningsföremalets öfre ända, samt en med väg- skal försedd skrufpinsett, att fästas i dess nedre ända. Vag- skålen belastades med hagel, och de vexlande afstånden mellan tvänne före försökets början på den väfnadsremsa, som skulle undersökas, med anilin gjorda märken aflästes med en kate- tometer tillhörig Stockholms Högskola. Sedermera belastades vagskalen sa mycket att remsan brast, hvarigenom erhölls ett matt pa hallfastheten. - (senomskärningsytan hos de undersökta väfnadsremsorna be- räknades efter en metod analog med den AMBRONN pa SCHWEN- DENERS rad nyttjat. Ett pa remsans smalaste ställe taget tvär- snitt aftecknades nämligen pa papper medels en kamera klara. Härefter afritades — vid samma förstoring och pa samma pap- per — en under objektivet lagd mikrometerskala. Med ledning af den så erhållna skalbilden pa papperet tecknades en rätlinig figur t. ex. en rektangel, som inneslöt teckningen af tvärsnittet. Det var da lätt att beräkna, huru stor yta pa objektet denna rektangel motsvarade. Härpa utskars rektangeln och vägdes. Da man sedermera ur denna utskar tvärsnittsfiguren och vägde äfven den, sa måste tydligen ytorna förhalla sig som de mot- svariga vigterna. | Först undersöktes tunna, medels en rakknif afdragna remsor af epidermet med hänsyn till elastieitet och tänjbarhet och befanns dervid (se tabell 1) att denna väfnads elasticitets- gräns ligger särdeles lågt — de använda belastningarne fram- kalla redan en betydlig blifvande förlängning och väfnaden för- håller sig dervid som fullkomligt oelastisk —, hvadan dess egen- skaper saledes i detta hänseende öfverensstämma med kollen- kymets!), hvilket ju ock var att vänta, da bägge dessa cellväf- nader äga väggar, sammansatta till största delen af ren cellulosa. !) Jfr AMBRONN: PRINGSHEIMS Jahrbücher, Bd 12 p. 473. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:0 6. 77 Tabell 1. Epiderm. ban ham aan © oo SE [el FI: m > 4% ser: EI Fon & 5 2 5 ©: = oo: 2a SIF EET -— fa eo ©: 3 |» ie = & Sl ee I m5-<-.|E 128 * - Do Ss le ao = RSA [7 or Bi | een 2. |B 2 ©: a 0 rau = zo & | E H © ao | a SR, SEEN DE mm. |grm.| mm. |mm.| mm. | 1.1 15,6 | 77| 160 | 04 | 160 2.2, 1792 8.80) 21840 OR Ik 82 2720:28 01720 0 20 5 aka at rn Kärlsträngarnes förvedade membraner ater har jag städse funnit fullkomligt elastiska. Vidare uppmättes väfnadernas hållfasthet och har jag der- vid ej tagit någon hänsyn till det gröna barkparenkymet, da detta till följd af dess cellers radiala anordning!) tydligtvis ej kan äga nagon hallfasthet i longitudinal riktning. Undersök- ningen öfver epidermets hallfasthet gaf till resultat följande värden: Tabell 2. Epiderm. KR er So = = 20 lER = = Ss = se (SA a = 2 = = 2. = 2 5 FS BES = > = - 03 BD st ad er ar = E Sl = 5 SE ieh -- = & SF |55e 2 . | U „er d © |mm. mm? grm. | grm grm grm = a oo | 10 | 7 | — 33 |mek. + resp. E. 2. | 18 0,043 228 53 — 31 d:o 3. | 20 | 0,017 249 146 | + 56 |blott mek. E.| 2910025 | 205 |) 94 ! SD | ar een 5.118 | 0,019 a Nr TS | + 39 d:o 6. | 25 | 0,030 221%) 74 — 16 d:o 7. | 30 | 0,038 302 | 79 | ı—ı1 d:o Som man ser, tyckes hallfastheten pr 0,01 mm? vara mycket vexlande. Detta härrör deraf, att vid de skiljda försöken un- 1) Jfr KLEBCKER: anf. st. p. 6—7, pl. I fie. 8. 78 AF KLERCKER, ÖFVERHUDENS MEK. FUNKTION HOS VÄXTERNA. dersökningsmaterialet ej städse hemtades från motsvariga delar af stänglarne, hvadan förhållandet mellan cell-lumen och vägg ej var konstant. De högsta talen (i exp. 3, 4 och 5) tillhöra äfven just epiderm taget från gamla stänglars midt, hvilket hade starkt förtjockade membraner. Äfvenledes utöfvas väsentligt inflytande af förhållandet mellan de i undersökningsföremalet ingaende relativa mängderna meka- nisk och respirerande!) epiderm. Sa har försök 3, i hvilket ute- slutande mekanisk epiderm användes, ock gifvit det största hallfasthetsmattet. Af tabellen framgår att Aphyllanthes’ öfverhud besitter en högst betydlig hållfasthet, hvilket isynnerhet visar sig vid en jämförelse med hallfastheten hos andra växters epiderm och öfriga väfnader. Jag meddelar för jämförelses skull här nedan nagra tal lanade från LUKAS. ; Tabell 3. | | | Hållfasthetsm: | 2 4 ® pr 0,01 mm Växt. Väfnad. (medeltal) grm. | Sazifraga sarmentosa ...... Epiderm!) 1251 » DE se Kärlsträng!) 4,3 | Conium maculatum ........- Kollenkym?) 69,1 | Archangelica officinalis ...| Epiderm?) | 21,6 | » » ...] Kollenkym?) 45,9 | Heracleum Sphondylium....| Kollenkym?) 38 och här ha vi: | Aphyllanthes monspeliensis | Epiderm?) 90 1) från bladskaftet, ?) från stammen. Det största hallfasthetsmatt pa nagon öfverhud, LUKAS funnit, nämligen hos Archangelica är saledes endast 21 grm pr 0,01 mm?, da deremot det hos Aphyllanthes stiger till 90 grm pr OJO mm: Hos Saxifraga sarmentosa är enligt LUKAS epidermet mera hallfast än kärlsträngarne. Detta synes ock vara fallet här. 1) Jfr KLERCKER: anf. st. p. 9. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 6. 79 Jag har nämligen funnit Aphyllanthes’ kärlsträngar äga en hall- fasthet af mellan 50 och 60 grm pr 0,01 mm?, således betydligt mindre än öfverhudens. En i mekaniskt hänseende vigtig fråga är vidare förhål- landet mellan tvärmåtten af all epiderm och all kärlsträngväfnad, som finnes i en stängel. Verkstäld beräkning har gifvit vid handen att, detta förhållande hos Aphyllanthes i medeltal har värdet 205 Af betydelse för dess mekaniska verkan är slutligen ock det förhållandet, att epidermet är beläget på betydligt längre afstand från den neutrala axeln än kärlsträngväfnaden. Af de ofvan anförda fakta: epidermets stora hallfasthet, dess tvärmatts betydliga yta i förhållande till kärlsträngväf- nadens i förening med dess periferiska belägenhet, torde således med visshet kunna dragas följande slutsats: Öfverhuden hos Aphyllanthes bidrager i väsentlig mån till stängelns hållfasthet och bör medräknas till stammens stereom. Ribborna af mekanisk epiderm motsvara till funktion andra växters epidermala och subepidermala kollenkym- och bast- strängar. Ofvanstående försök äro utförda å Stockholms Högskolas fysiska kabinett, och hembär jag härmed min vördade lärare, prof. dr R. RUBENSON min varma tacksamhet, för det han be- redvilligt upplåtit Högskolans instrument till mitt begagnande. Stockholm 1884. Kongl. Boktryckeriet. ing a be KORS TNE silstonknn Ki ara a ee hekack Aug de ul area a ShA örnar ir ka ik Ania on ni el at File RS 2 £ . re Sälar KRING Ör ARE PERS HUR ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 41. OK RL NET: Onsdagen den 10 September. Tillkännagafs, att bland Akademiens inländska ledamöter f. d. Advokatfiskalen CARL MAGNUS RYDQVIST, Professorn vid - Carolinska Med. Kir. Institutet STEN STENBERG och f. d. Riks- antiqvarien BROR EMIL HILDEBRAND med döden afgatt. Prof. W. LECHE hade afgifvit berättelse om den resa han med understöd af allmänna medel utfört till Medelhafskusterna för att studera de nya undersökningsmetoderna på embryologiska omradet. Hr EDLUND meddelade nägra resultat af sina undersök- ningar öfver kathodljusets egenskaper i luftförtunnadt rum. Hr WITTROCK dels öfverlemnade de nyss utkomna 13:de och 14:de delarne af sitt och Dr O. NORDSTEDTS exsiccatverk: »Alge aque dulcis exsiccate», dels föredrog följande inlemnade uppsatser: 1:0) »Kärlväxter insamlade under den svenska expe- ditionen till Grönland ar 1883», af Doktor AUG. BERLIN”; 2:0) »Om Chlorochytrium Cohnii WRIGHT och dess förhållande tili närstående arter», af G. LAGERHEIM*; 3:0) »Über Ph&otamnion, eine neue Grattung unter den Süsswasseralgen», af densamme (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 4:0) »Beschreibung der Harpidien, welche vornehmlich von Dr. ARNELL während der schwedischen Expedition nach Sibirien im Jahre 1876 gesam- melt wurden», af Dr C. SANIO (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.). Hr SMITT redogjorde för innehallet af Prof. W. LECHES "ofvan nämnda reseberättelse. [NO] Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »Några naftalinderivat», af Docenten Ä. G. EKSTRAND”; 2:0) »Observations sur les tables d’inte- grales definies de M. BIERENS DE HAAN», af Lektor C. F. LinD- MAN (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 3:0) »Om de ke- miska grundämnenas periodiska system», af Docenten J. R. RyD- BERG (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 4:0) »Xanthoar- senit, ett nytt mineral från Sjögrufvan i Grythytte socken af Örebro län», af Bergskonduktören L. J. IGELSTRÖM *. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Statistiska Centralbyrån. Publikationer, 8 band. h Från Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. Videnskabelige Meddelelser, Aarg. 35: H. 1. Från K. Engelska Regeringen. Report on the scientific results of the voyage of H. M. S. Challen- ger, 1873—1876: Zoology, Vol. 1—8; Physics & chemistry, Vol. 1; Narrative, Vol. 2. London 1880—1884. 4:0. Frän British Association for the Advancement of Science. Report, 53. Frän Royal Observatory i Greenwich. Astronomical observations, 1882. Introduction to astronomical observations, 18832. Spectroscopie and photographic » » Masnetical & meteorological » » Frän Linnean Society i London. Transactions (2), Zoology, Vol. 2: P. 9—10; 3: 1. » » "Botany, Vol. 2:7P. 67. Journal, Zoology, N:o 101—102. » Botany, N:o 130—133. Proceedings, 1882/1883. List, 1883. (Forts.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 7. Stockholm. Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 96. Några naftalinderivat. Af Ä. G. EKSTRAND. [Meddeladt den 10 September 1884.] I afsigt att erhålla en större qvantitet «-naftoösyra fram- ställdes enligt MERZ’s och WEITH's!) metod en öfvervägande af a-syran bestående blandning af naftalins båda sulfonsyror. Ka- liumsalten af dessa blandades i vattenfritt tillstand med sin lika vigt vattenfritt gult blodlutssalt, enligt WIiTT?), och blandningen destillerades för erhållande af de båda naftonitrilerna. Härvid användes en destillationspanna af gjutjern, hvars höjd invändigt var 75 mm. och inre diameter 240 mm. Locket hade samma diameter som pannan och var koniskt afsvarfvadt, så att det noga passade till en motsvarande ursvarfning i pannans öfre rand, samt kunde genom en bygel fast paskrufvas. I öfre kanten tätt under locket var ett afloppsrör för destillationsprodukterna anbragt. Genom anordningen med locket var det lätt att fylla pannan äfvensom att efter begagnandet rengöra densamma. Upp- hettningen skedde öfver koleld, och genom pannans stora botten- yta och ringa höjd fördelades värmet fort och jemnt öfver hela blandningen, hvarför ocksa utbytet af ra nitril blef ganska stort nemligen omkring U, af det använda kaliumsulfonatets vigt. !) Berichte der d. chem. Gesellschaft, III, S. 196. 2) Ber. der d. chem. Ges., VI, S. 448. 4 EKSTRAND, NÅGRA NAFTALINDERIVAT. Den erhållna raprodukten omdestillerades, hvarvid det, som öfvergick före 280”, togs särskildt, och det, som öfvergick mellan 280° och 311°, uppsamlades såsom nitril. Blandningen af de bada nitrilerna afkyldes starkt, hvarvid omsider större delen stelnade till en vid 36°—37° smältande kristallmassa. Enligt smältpunkten var denna saledes nästan alldeles ren «-nitril, hvilken enligt MERZ och MÜHLHÄUSER!) smälter vid 37,5”. a-Naftonitrilen kokades med alkoholisk kalilut under kylrör i 6 a 8 timmar, och ur lösningen afsatte sig sedan efter af- svalning en massa kristallnålar, som smälte vid 203° och vid analys visade sig vara «-naftamid. Den löstes lätt i alkohol och äfven i klorvätesyra samt blef oförändrad äfven efter en stunds kokning med rykande klorvätesyra, enär vid tillsats af vatten en kristallinisk fällning erhölls, som efter omkristallise- ring ur alkohol smälte vid 203°?). Vid den råa nitrilens omdestillering afsatte sig ur'den högst kokande delen af destillatet hvita glänsande kristaller, som smälte omkring 102” och innehöllo svafvel men deremot ej qväfve. Vid omkristallisering ur alkohol visade sig de nämnda kri- stallerna vara en blandning af 2 föreningar, af hvilka den ena kristalliserade i langa nalar, som smälte vid 111”, den andra i blad, som smälte vid 148° Utbytet af bada dessa föreningar var ganska ringa, isynnerhet af den sistnämnda, hvilken derför ännu ej blifvit närmare undersökt. Den förra ater, den vid 111° smältande föreningen, gaf vid analys följande resultat: 1) 0,2901 gr. lemnade efter smältning med soda och kalium- klorat 0,1677 BaSO, = 0,0230 S. 2) 0,2114 gr. lemnade med syrgas och blykromat 0,6475 CO, = 0,1766 C och 0,0979 H,O = 0,01087 H. ’) Zeitschrift für Chemie 1869, S. 71. ?) I Beizsteıns Handbuch der organischen Chemie finnes för denna amid upptagen dels smältpunkten 244° dels 125°, hvilket väl öfverensstämmer med de citerade afhandlingarne, men båda uppgifterna äro oriktiga. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0%. D Funnet Beräknadt för 1 2 C.H,80 (C,.H,),SOH C,— 83,5 84,1 83,7 HH — 90] 4,7 Di SER = 75 7,4 Ehuru analysen bättre synes stämma med formeln (C,,IH,)3 SOH, enligt hvilken kroppen vore att uppfatta som ett trinaftyl- sulfinhydrat, öfverensstämma dock dess egenskaper icke med en sadan sammansättning, utan måste man anse formeln C,,H,,SO mera sannolik. Denna formel kan ock skrifvas: N L Cans CH >0 10757 Den kristalliserar, såsom ofvan nämndes, i länga hårda nålar, som smälta vid 111°, löses temligen lätt i eter, kolsvafla och benzol, men äfven i varm isättika och alkohol, ur hvilken sistnämnda den erhålles bäst kristalliserad. Kroppen var olöslig bade i syror och alkalier, hvadan det är antagligt att den ej håller någon hydroxylgrupp, hvilket ännu tydligare framgår af dess fullkomliga indifferens till ättiksyreanhydrid. Vid ett för- sök kokades föreningen 1 timme under kylrör, utan att underga nagon förändring. Ej heller vid flere timmars upphettning i till- smält rör med ättiksyreanhydrid till 130°—140° bildade den nagot acetat, utan utkristalliserade vid afsvalning oförändrad med smältpunkten 111” Natriumamalgam var äfven utan inverkan pa föreningen i kokande alkoholisk lösning. Deremot lyckades det lätt att bromera den. Föreningen löstes i kolsvafla, och lösningen försattes med något jod och brom samt fick sta öfver natten, hvarefter kolsvaflan afdunsta- des och återstoden tvättades med svafvelsyrligt vatten. Massan löstes sedan i en blandning af alkohol och kolsvafla och kri- stalliserade derur vid -kolsväflans afdunstning i väl utbildade färglösa nalar, som efter en omkristallisering ur isättika smälte vid 182°. I kolsvafla var bromföreningen lättlöst, deremot myc- ket svarlöst äfven i kokande alkohol och isättika. 6 EKSTRAND, NÅGRA NAFTALINDERIVAT. 1) 0,2123 gr. lemnade 0,4194 CO, = 0,11438 C och 0,0550 H,0 = 0,0061 H. 2) 0,2259 gr. lemnade efter förbränning med kalk 0,1948 AgBr = 0,08289 Br. 3) 0,2500 gr. lemnade vid förbränning med soda och kalium- klorat i degel 0,0869 BaSO, = 0,011934 S. > Funnet Beräknadt för 2 3 C,,H,;Br,;SO 53393 —-— — 54,1 H 2,9 — — 2,6 eo a 36,1 S — — ,.4,8 4.8 Analysen på detta bromderivat kan anses som ett bevis för riktigheten af molekularformeln C,,H,,SO, inom hvilken bestands- delarnes anordning enklast torde kunna. atergifvas med ofvan uppställda strukturformel: SS cp >0 1017 ; Om denna formel är det rätta uttrycket för föreningens sammansättning, vore den alltsa att uppfatta såsom på en gang naftyleter och naftylsulfid och sa till vida af nagot intresse, som dylika föreningar torde vara ganska sällsynta. Af de fa försök, jag hittills utfört, kunna emellertid ej några bestämda slutsatser dragas med afseende på dess sammansättning. I någon mån torde föreningens natur och sammansättning komma att belysas genom dess förhållande till kromsyra och salpetersyra; dock är materialet alltför ringa för ett mera vidt- gående studium. Det ges naturligen fere olika föreningar af den nämnda sammansättningen, allteftersom de ingående naftyl- grupperna äro a- eller 8-naftyl eller beggedera. Nagot uppslag för bestämmandet af föreningens sammansättning ur denna syn- punkt har ej ännu vunnits. on m mr ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:o 78 ( Den i det föregående omnämnda blandningen af a- och P- naftonitril, som öfverdestillerat mellan 280” och 311”, upphetta- des enligt MERZ's och MÜHLHÄUSER’s metod!) i en digestor med alkoholisk natronlut till omkring 130°—140°, hvarvid sa- ponifikationen går mycket fort och lätt. Vid försök att saponi- fiera nitrilen med alkoholisk alkalilut under kylrör lyckades jag aldrig erhålla någon nämnvärd mängd naftoösyra, utan var pro- dukten äfven efter många timmars kokning blott naftamid, som på detta sätt kan erhållas både lätt och i fullkomligt rent till- stånd. Den erhållna blandningen af a- och P-naftoesyra kokades med kalkmjölk, då «-syrans kalksalt löstes och 2-syrans till allra största delen stannade qvar. Pa detta sätt erhöllos de båda syrorna i rent tillstand. a-Naftoösyra och rykande salpetersyra. Naftoösyran sattes i små portioner till ett öfverskott af ry- kande salpetersyra, och den genom reaktionen framkallade upp- värmningen mildrades genom afkylning. Reaktionen var ganska häftig och åtföljdes af gasutveckling. Det var dock nödvändigt att mot slutet uppvärma nagot, för att fa allt löst, hvarefter den klara lösningen lemnades i ro. Efter några dagar afsatte sig småningom ett kristalliniskt pulver, som togs på sugfiltrum och digererades med sodalösning. Dervid förblef en indifferent kropp olöst, hvarom vidare längre ned. Lösningen fälldes med klorvätesyra, och fällningen omkristalliserades ur alkohol. Enär smältpunkten pa den salunda omkristalliserade föreningen ej var synnerligen skarp, är det antagligt att den utgjorde en bland- ning af 2 eller flere dinitrosyror, ty sadan var dess samman- - sättning, men det har ej lyckats mig att i någorlunda rent till- stand isolera mer än följande, hvilken i alla händelser utgjorde hufvudmassan. !) Berichte der d. chem. Ges. Ill, 709. 8 EKSTRAND, NÅGRA NAFTALINDERIVAT. Dinitro-«-naftoesyra af smältpkt 265° OC. Kristalliserar ur alkohol i sma prismer eller nalar, är lätt- löslig i varm alkohol och isättika, svårlöslig deremot i eter och benzol; löses äfven något i kokande vatten och sublimerar i ljus- gula nalar.: Smältpunkten bestämdes pa en syra, som erhållits ur etyletern, och den lag vid 265° (okorrig.). 1) 0,1980 gr. gafvo 0,3630 CO, = 0,0990 C. och 0,0480 H,0O = 0005 32H: 2) 0,2798 gr. lemnade; vid 14°,5 ‚och 758mm 726 ce Ne — 0,03044 gr. N. Funnet Beräknadt för 2 C,.H,(N0,),C00 250% — 20,4 Be ds N — 10,9 107% Caleiumsaltet, (CoH;(NO,),C0O0),Ca + 3H,0, kristalliserar i mjuka nalar, som äro temligen lättlösta i varmt vatten men vid vanlig temperatur fordra omkring 138 delar till lösning. 1) 0,3827 gr. pressade mellan papper och torkade i exsiccator förlorade vid upphettning till 140° 0,0336 H,O ==3,8 % (beräk- nadt: 8,8 2). 2) 0,2845 gr. vattenfritt salt lemnade 0,0680 CaSO, = 0,0200 09 30,0, “(ber a 3) 27,5013 r. af en vid vanlig temperatur mättad lösning lemnade 0,1975 gr r. vid 95° torkad aterstod. 3 2 Etyletern, C,,H;(NO;),.COOC,H;, erhölls genom upphettning af silfverdinitronaftoat med jodetyl i tillsmält rör i vattenbad. Den kristalliserar ur alkohol i fina nålar, som smälta vid 143”. 0,2088 gr. lemnade 0,4102 CO, = 0,1119 C och 0,0735 H,O = 0,00816 H. Funnet Beräknadt ORG 53,8 H 3,9 3,4. ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N.0 7. 9 Sasom ofvan nämndes, bildades vid rykande salpetersyras inverkan på a-naftoösyra ocksa en indifferent kropp, och denna förekom isynnerhet i den salpetersura moderluten fran dinitro- syrorna och kunde fällas derur genom en ringa tillsats af vatten. Vid elementaranalys visade sig denna produkt hufvudsakligen besta af dinitronaftalin, och genom behandling med alkohol kunde den uppdelas i en lättlöslig vid 155°—160° smältande och en mera svarlöslig, som smälte vid 170°. Denna senare var till mängden den vida öfvervägande. En dinitronaftalin med denna smältpunkt är känd sedan länge. Genom rykande salpetersyra blir alltsa «-naftoösyran till en del sönderspaltad, i det att kolsyra afskiljes och dinitronaftalin bil- das. En sadan sönderspaltning inträder sannolikt i högre grad vid uppvärmning att döma af gasutvecklingen, och, enär utbytet af dinitronaftoösyra blef helt obetydligt, torde bildningen af nitro- naftaliner utgöra sjelfva hufvudreaktionen, derest man ej sörjer för tillräcklig afkylning. p-Naftoösyra och rykande salpetersyra. Pa samma sätt, som för a-syran angifvits, sattes 3-naftoö- syra i sma mängder till ett öfverskott af rykande salpetersyra, och i öfrigt förfors på alldeles samma sätt. Efter någon tid utföll äfven här ett kristalliniskt pulver, som dock fullständigt upptogs af sodalösning, hvadan någon dinitronaftalin ej bildats. g-Naftoösyran är således mindre än a-syran utsatt för sönder- spaltning genom salpetersyra. Det visade sig snart, att sam- tidigt flere nitrosyror bildats, och deras särskiljande erbjöd vissa svarigheter, enär kalksalten, som eljest i manga fall genom sin olika löslighet med fördel kunna användas att skilja isomera syror, här ej företedde någon nämnvärd olikhet i detta afseende. I alkohol och andra vanliga lösningsmedel voro syrorna äfven ungefär lika lösliga. Deremot fann jag, att vid langsam kri- stallisation ur alkohol tva slags kristaller, mycket olika till ut- seendet, afsatte sig, dels små hårda prismer, dels länga ulliga nålar, och jag försökte nu att genom plockning, så vidt sig göra 10 EKSTRAND, NÅGRA NAFTALINDERIVAT. lät, skilja dem at. Genom upprepade omkristalliseringar ur al- kohol erhöllos de sedan i rent tillstånd. Dinitro-3-naftoesyra af smältp. 226° C. Bildar långa, fina, sidenglänsande nalar, som vid kristalli- sationen ofta äro förenade till stora knippen; löses lätt i al- kohol, eter och isättika, obetydligt deremot i benzol. 0,1603 gr. lemnade 0,2943 CO, = 0,08026 C och 0,0377 H,O = 0,00419 H. Beräknadt för Funnet C,,H,(N0,),C00H Ör SÖ 50,4 H 2,6 2,8. ‚Etyletern, C.H;(NO,),CO0OC,H,, beredd såsom motsvarande förening af dinitro-a-naftoösyran, bildar långa, sidenglänsande, sammanfiltade nålar, som äro lättlösliga 4 vem alkohol, men vid afsvalning nästan fullständigt utkristallisera och fylla hela lösningen. Smältp. 141°. ET | 0,1884 gr, lemnade 0,3711 CO, = 010121 C och 0,0638 H,O = 0,00708 H. Funnet Beräknadt (OLE 53,8 H 3 3,4. Dinitro-8-naftoösyra af smältp. 248 C. Bildar små hårda rektangulära prismer, som äro lättlösliga i varm alkohol, eter och isättika, men liksom föregaende syra svarlösliga i benzol. 0,2089 gr. lemnade 0,3856 CO, = 0,10516 C och 0,0527 H,0 = 0,00585 H. Beräknadt för Funnet C,,H,(N0,),C0O0OH C 8083 50,4 H 2,8 Er a Caleiumsaltet är temligen lättlöst i varmt vatten och bildar vackra nalar. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 11 0,2255 gr. torkade vid 140° lemnade 0,0535 CaSO, = 0,01573 OR = 0 (ber. 1,1%). Etyletern, C,,H;(NO,),COOC,H,, bildar sma harda, vanli- gen kilformiga kristaller, hvilka äro temligen svarlösta både i varm och kall alkohol. Smältp. 165°. 0,2176 gr. lemnade 0,4278 CO, = 0,1167 C och 0,0749 H,O = 0,0083 HE Funnet Beräknadt O2 53,8 H 3,8 3,4. Några klorderivat af naftoösyrorna. Hittills hafva inga sådana blifvit framställda, hvarför jag gjort nagra försök att studera klors inverkan pa de bada sy- rorna. Monoklor-c-naftonitril af smältp. 145° C. a-Naftonitrilen löstes i kolsvafla, något jod tillsattes, och klorgas inleddes vid vanlig temperatur till fullständig -mättning, hvarefter lösningen uppvärmdes till kolsvaflans förjagande, och återstoden tvättades med svafvelsyrligt vatten och omkristalli- serades ur alkohol, hvarvid föreningen afsatte sig i långa gula nålar, som smälte vid 145”. Vid användning af isättika i stället för kolsvafla erhölls en förening, som i öfrigt liknade den nyss beskrifna, men var färglös, hvarför den gula färgen sannolikt beror på någon förorening. Med kolsvafla erhölls ett vida större utbyte än med isättika, hvilket synes bero derpa, att i isättike- lösning bildningen af smörjiga mellanprodukter, som äfven inne- hålla högre klorderivat, lättare försiggar. Att deremot af mono- kiornaftonitrilen genom inverkan af klor erhålla högre klorsub- stitut har icke lyckats, ehuru jag försökt att både vid närvaro af aluminiumklorid och jod inleda klor i kokande isättikelösning och äfven i smält klornitril vid närvaro af aluminiumklorid. Mo- noklornitrilen förblef vid alla försöken oförändrad. 12 EKSTRAND, NÅGRA NAFTALINDERIVAT. 0,2113 gr. lemnade 0,5408 CO, = 0,1475 C och 0,0675 H,O — o0073 Jal Beräknadt för Funnet C.H,ClCN C 69,8 70,4 H 3,5 3,2. Amiden, C,,H,Cl. CONH,, erhållen genom nagra timmars kokning af föregående förening med alkoholisk. kalilut, bildar vackra blad eller taflor, som äro mycket svarlösta äfven i varm alkohol och smälta vid 239°. 0,2281 gr. lemnade 0,5357 CO, = 0,1461 C och 0,0837 H,O = 050,993. H. Funnet Beräknadt C 64,0 64,2 H 4,0 ES SÖN Monoklor-a-naftoösyra af smältp. 245° C. Genom upphettning af förestäende monoklor-«-naftonitril med rykande klorvätesyra 1 tillsmält rör och genom direkt klo- rering af a-naftoösyran i isättikelösning vid närvaro af nagot jod erhalles samma klornaftoösyra. Den bildar färglösa, glän- ‚sande nalar, hvilka äro lättlösta i alkohol, men svarlösta i is- ättika och benzol. Sublimerar redan före smältningen i hvita nalar. Det förtjenar anmärkas, att den gula klornaftonitrilen lemnade en färglös syra vid saponifikation. Försöken att högre klorera denna syra ledde lika litet som vid klornitrilen till något resultat. Kloratomen synes derför i dessa föreningar intaga en ställning, som i hög grad motverkar införandet af ännu en klor- atom. 0,2030 gr. lemnade 0,4758 CO, = 0,1298 C och 0,0666 H,O —0,0072 ME Beräknadt för Funnet (C,,H,C1COOH C 63,9 63,9 H 3,6 3,4. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 13 Oaleiumsaltet, (C,,H;CICOO),Ca + 2H50, bildar färglösa nålar, som vid vanlig temperatur lösas i 116 delar vatten. 1) 0,3010 gr., torkade mellan papper, förlorade vid upp- hettning till 150°—160° 0,0218 H,O = 7,1 % (ber. 7,4 4). 2) 0,2792 gr. vattenfritt‘ salt lemnade 0,0861 CaS0, = 0,0253 Ca = 9,0% (ber. 8,8%). 3) 29,9103 gr. af saltets vid vanlig temperatur mättade lös- ning lemnade 0,2558 vid 60° torkad aterstod. Etyletern, C,,H,CICOOC,H;, kristalliserar ur alkohol i qva- dratiska taflor, som smälta vid 42°. 0,2420 gr. lemnade 0,5885 CO, = 0,1605 C och 0,1060 H,O = 00117 H. Funnet Beräknadt C 66,3 66,5 H 4,8 4,7. Monoklor-mononitro-«-naftoesyra af smältp. 224° C. Den ofvan beskrifna monoklor-«-naftoösyran löstes i ry- kande salpetersyra, och ur lösningen afsatte sig sa smaningom en i prismatiska nalar uppträdande förening, hvilken efter ett par omkristalliseringar ur alkohol visade 224” smältpunkt. Vid smältningen sönderdelades den under pösning, och denna sönder- delning började inträda redan före 224°. Den var ganska lättlöst i varm alkohol och bildade vid den koncentrerade lös- ningens afsvalning vårtlika kristallaggregat på vätskans yta, hvilka sedan sjönko till botten. 1) 0,2102 gr. lemnade 0,4036 CO, = 0,11007 C och 0,0535 H,O = 0,0059 H. 2) 0,1593 gr. lemnade vid: 20° och 774mm. 8,3 cc. N = 0,00965 gr. N. Funnet Beräknadt för 1 2 C,.H,CINO, . COOH C 9293 — 52,5 H 2,8 — DM N RR 6,0 Hier 14 EKSTRAND, NÅGRA NAFTALINDERIVAT. Etyletern, C,,H;CINO.COOC,Hs, afsätter sig ur alkohol i hårda tafvelformiga kristaller, som smälta vid 121”. De äro mycket lättlösta i varm alkohol. 0,1772 gr. lemnade 0,3602 CO, = 0,0982 C och 0,0619 H,O = 0,0069 H. Funnet Beräknadt ER 55,8 H 3,9 3,6. Monoklor-3-naftonitril af smältp. 138° C. För att erhålla ren f-naftonitril ur %-syran använde jag den metod, som af SETTS!) föreslagits till framställning af ben- zonitril ur benzoösyra, nemligen syrans destillation med rodan- kalium. Vid användning af en torr blandning af syran och något mer än dess vigt rodankalium erhölls ett mycket stort ut- byte af nitril, hvarjemte nagot naftamid och oförändrad syra: ingingo i destillatet. Både nitrilen och amiden voro mycket rena, enär de redan efter en omkristallisering visade de för dem uppgifna smältpunkterna, nemligen nitrilen 66°—67°, amiden 192°. Nitrilen löstes nu i kolsvafla och behandlades för öfrigt pa samma sätt som för framställningen af klor-a-naftonitril blifvit angifvet. Härvid erhölls en sirupsartad massa, som löstes i varm alkohol; ur denna lösning afsatte sig småningom kristallnålar, hvilka pressades och sedan kokades med alkohol och djurkol. Ur filtratet härifran kristalliserade fina, färglösa, böjliga nålar af smältpunkten 138”. Utbytet af denna förening var ej på langt när sa rikt som af motsvarande «-derivat, enär smörjiga biprodukter här i an- senlig mängd uppträdde, äfven om kolsvaflelösningen ej ens var mättad med klor. N r. lemnade 0,4432 CO, = 0,12087 C och 0,0561 Bl 077 H,0O = 0,006 oO S 2 » 1) Berichte der d. chem. Gesellschaft, V, 675. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 15 Beräknadt för Funnet C,,H,CICN (OP 7704 70,4 H 3,6 342% Monoklor-3-naftoesyra af smältp. 261° C. Ofvan beskrifna klornaftonitril upphettades med rykande - klorvätesyra 1 tillsmält rör under flere timmar till omkring 150° och öfvergick dervid till en syra, som var temligen lättlöst i al- kohol, hvarur den kristalliserade i färglösa nalar af ofvanstaende smältpunkt. Sublimerade vid upphettning, redan innan den smälte. 0,1573 gr. lemnade 0,3670 CO, = 0,1001 C och 0,0541 H,O = 0,0060 H. Beräknadt för Funnet C,,H,C1ICOOH EC IS 63,9 H 3,8 IM Etyletern, C,, HCl. COOC,H,, kristalliserade ur alkohol i färglösa nalar, som smälte vid 45° och visade stor benägenhet att efflorescera. 0,1820 gr. lemnade 0,4405 CO, = 0,12014 C och 0,0814 15,0 — 0,0090 H. Funnet Beräknadt 677276650 66,5 H 4,9 4,7. Diklor-3-naftoösyra af smältp. 291° C. ß-Naftoösyra löstes i isättika under tillsats af något jod, och klor inleddes i den varma lösningen, som snart, oaktadt den hölls i kokning, började afsätta kristaller. Da den syntes vara starkt mättad med klor, afbröts inledningen. Efter afsvalning skildes kristallmassan fran moderluten och kokades med alkohol. Det visade sig nu, att produkten innehöll två eller flere klor- derivat, ett temligen lättlöst i alkohol, det andra mycket svår- löst deri. Blandningen kokades upprepade gånger med små por- tioner alkohol, och dervid qvarstannade slutligen en förening, 16 EKSTRAND, NÅGRA NAFTALINDERIVAT. som smälte vid 291° och hade diklornaftoösyrans sammansätt- ning. Syran är svarlöst i kokande alkohol och kristalliserar derur i färglösa nålar; i isättika är den ännu mera svarlöst. Sublimerar lätt liksom monoklorderivatet. | 0,2180 gr. lemnade 0,4390 CO, = 0,1197 C och 0,0550 H,O = 0,0061 H. Beräknadt för Funnet (C,,H,C1,C00H C 54,9 54,7 H 2,8 245% Caleiumsaltet, (C),H;C1,C00),Ca + 21/,H,0, kristalliserar i små prismer, som äro mycket svarlösliga i vatten, i det att 1 del fordrar 3018 delar vatten vid vanlig temperatur. 1) 0,2351 gr. lufttorkadt salt förlorade vid pphebtnn till 140° 0,0199 H,O = 8,4 % (ber. 8,0 %). } 2) 0,2152 gr. vattenfritt salt gafvo 0,0558 CaSO, = 0,0164 Ca = (0,6% (ber. 7,7%). | 3) 31,7035 gr. af en vid vanlig temperatur mättad lösning lemnade 0,0105 vid 100? torkad återstod. Etyletern, C,,H,Cl,COOC,H,, kristalliserade ur alkohol i långa nålar, som smälte vid 66”. Lättlöslig i alkohol. 0,2028 gr. lemnade 0,4300 CO, = 0,1173 C och 0,0705 H,O — 2050078 H. Funnet Beräknadt GES 97,9 H 3,8 337, Vid inverkan af klor i isättikelösning bildas af a-naftoö- syran hufvudsakligen om icke uteslutande ett mono-klorderivat, af fp-naftoésyran deremot en blandning af mono- och di-klor- derivat, sasom en analys pa raprodukten utvisade. Att ur denna produkt erhålla nagon monoklornaftoösyra i rent tillstand har hittills ej lyckats mig. 17 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 7. Stockholm. Kärlväxter, insamlade under den svenska expeditionen till Grönland 1883. Af Auc. BERLIN. [Meddeladt den 10 September 1884.] Den af doktor O. DICKSON sommaren 1883 i hufvudsakli- gast geografiskt syfte utsända expeditionen till Grönland under professor Friherre A. E. NORDENSKIÖLDS ledning har från detta land äfven hemfört en del botaniska samlingar, som derunder gjordes af doktor A. G. NATHORST och mig!). Dessa samlingar utgöras företrädesvis af kärlväxter, sötvattens-, snö- och isalger samt i sprit förvarade växtdelar, till en mindre del af mossor och. svampar, vidare stycken af buskstammar samt några hafsalger och lafvar. : Expeditionen besökte följande ställen på vestkusten af Grönland: 1. I södra delen. Friedrichsthal 60° n. br. — 44” 38' v. 1. fr. Greenwich den 20—29 Augusti. Amitsungoak i botten af Amitsokfjorden ung. 60” 7' n. br. — 44" 50' v. I. den 27 Augusti. Igaliko 60° 53 n. br. — 45° 12’ v. I. den 24 Augusti. Julianehuab 60° 43 n. br. — 46° 1 v. I. den 17—21 Juni och 25 Augusti. Kangerdluarsuk 60° 53 n. br. — 45°51’ v. 1. den 20 Juni. !) Prof. NORDENSKIÖLD och fil. kand. C. Forsstrannp lemnade ofta äfven bo- taniska bidrag frän sina exkursioner. Ofversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. Al No To 2 18 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Jvigtut 61° 12° n. br. — 48° 13’ v. I. den 22—23 Juni och 19—22 Augusti. (rroenedal nagot söder om Ivigtut den 20 Augusti. Arsukfjordens inre vid isblinken, vester om Ivigtut, den 21 Augusti. Nulukhalfön pa norra sidan af Arsukfjorden den 23 Juni. 2. I norra delen. Kangaitsiak 68° 18° n. br. — 53° 20' v. I. den 30 Juni. Sofiehamn 68° 21’ n. br. — 51°6’ v. 1. den 1—3 Juli och 4—6 Augusti. Inlandsisen samma breddgrad som föregaende den 4 Juli— 3 Augusti. Itiflak pa norra stranden af Tessiursarsoakviken 68° 25 n. bra 51°327 vw ]. den 7 Augusti. Kisengiartaknäset mellan föregaende och Sydostbugten fran 68° 25°—68° 29° n. br. den 8. Augusti. Ikamiut 68° 37 n. br. — 51°52 v. I. den 9 Augusti. Egedesminde 68° 42 n. br. — 52° 46’ v. I. den 29—30 Juni och 9—16 Augusti. Maneetsok, en ö utanför Egedesminde, 68° 47 n. br. vd] l . 53° Godhavn 69° 14’ n. br. — 53° 24’ v. 1. den 27—28 Juni och 14—15 Augusti. Wajgattet från 69° 45—70" 15° n. br. pa olika ställen den 29: Juni—21 Juli och 4—13 Augusti. Harön från 70° 20'—70° 27’ n. br. den 10—12 Augusti. Tasiusak ungefär 73°21’ n. br. den 23 Juli. Ivsugigsok nära Kap York 76” 7' n. br. — 68° 15’ v. I. den 20—27 Juli. Pa östkusten af Grönland lyckades expeditionen landa vid 30.30: lg Get Konung Oskars hamn 65° 35 n. br. vistelsen blef ej fullt ett dygn, 4—5 September. På alla dessa ställen gjordes botaniska insamlingar. För de i nordvestra Grönland (Ivsugigsok, Tasiusak, Harön och Wajgattet) dels samlade dels anmärkta fanerogamer har dr ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 19 NATHORST redogjort i Öfvers. af K. Vet-Akad. Förhandl. 1884 (»Botaniska anteckningar fran nordvestra Grönland»), deri han äfven skildrat växtligehetens utseende vid det längst i norr under denna expedition besökta stället, Ivsugigsok vid Kap York, un- der besöket derstädes i slutet af Juli. I följande förteckning innefattar Nord-Grönland (N. Gr.) sålunda lokaler hufvudsakligast mellan 68° och 69° n. br. De syd-grönländska (S. Gr.) orterna ligga mest 60°—61° n. br. Ko- nung Oskars hamn på Öst-Grönland (Ö. Gr.) ligger i afseende pa nordlig bredd midt emellan bada (65° n. br.). Hieracie, Carices distigmatice, Calamagrostides och Pos äro bestämda af lektor dr SN. ALMQUIST; Salices af docenten dr A. N. LUNDSTRÖM. RANUNCULACEE. Thalietrum alpinum I. 5. Gr. Nuluk, Ivigtut, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Fran östkusten med bade blommor och frukt i början af September. Ranunculus glacialis L. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Pa ställen med lösare helst grusblandad jord. Rikligt blom- mande (bade röda och hvita bl.) i början af September. Ranunculus acer L. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Förut ej funnen i Öst-Grönland. Varierar ofantligt till här- beklädnad och bladens flikighet. Den från Nord-Sibiriens kust vanliga formen af denna art (R. borealis TRAUTW.) tycks dock ej finnas i Grönland, atminstone är ingen af de hemförda for- merna habituelt lik densamma, äfven om, som hos denna, stjel- kens och bladskaftens har äro utstående. Blommar Juni—Sept. 20 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. Ranuneulus acer L. v. Lindblomianus n. var. Caulis inferiore parte, petiolis foliisque dense lanuginosis, pilis longis et patentibus; lobis foliorum 3:1 ordinis Iinearibus 2—3 fidis. Bladskaften och en del af bladen tätludna af långa gul- bruna hår, äfven nedre delen af stjelken hårig af rakt utstående hår. Bladen mycket delade; bladflikarne af 3:dje ordn. jemn- breda med långa framåtriktade tänder. Blommorna stora, ända till 3 cm. i diameter (pressade). Liknar R. polyanthemos L. S. Gr. Nuluk. För öfrigt i södra Norge. Samma form ligger i. Riksmusei herbarium under namn af »R. acris L., velutinus LINDBL.», tagen i södra Norge, men då namnet velutinus förut tillhör en sydeuropeisk art, har jag upp- kallat den med ett nytt och efter LINDBLOM, som först tyckes ha uppmärksammat densamma. |; Ranunculus acer L. * Nathorsti n. subspec. Caule glabro, superne pilis adpressis; foliis radicalibus longe petiolatis, palmatifidis, lobis trifidis, segmentis tripartitis, laciniis zqualibus, breviter linearibus, obtusis, integris, lividis, glabris vel pilis albidis instructis; folio caulino inferiore membranaceo-vagi- nante, segmentis longe petiolatis, petiolis longe et patentim hir- sutis. Fran spetsen af en kort nästan rak hufvudrot med starka birötter utgar en bladrosett, som oftast i sin midt bär den korta, 10—15 cm. höga stjelken. Rotbladen pa slidlikt hopvikna länga skaft af mer än halfva stjelkens längd, af hvilka de yttres äro glatta med endast en härtofs i slidöppningen, de inres mer eller mindre utstaende hariga af hvita har; bladen 3-fingradt delade med 3-klufna flikar, som i sin tur åter äro 3-delade; slutflikarne alla nästan likformiga, jembreda, korta, trubbiga, helbräddade; bladen äro fasta, af blågrön färg, på undre sidan ljusare nästan gråblå; de med glatta skaft ha nästan glatt skifva eller på undre sidan med glesa, hvita, styfva hår, de öfriga mera tätt håriga af utstående har. 'Stjelken nedtill glatt, uppat tilltryckt hårig. Stjelkbladen 1 eller 2; det nedre, da bada finnas, är försedt med ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 21 ett långt slidlikt, ej som hos rotbladen hopvikt, skaft, 3-flikigt med längskaftade 3-delade flikar, ändflikarne jembreda, långa, trubbiga; det gemensamma skaftet och bladflikarnes skaft med täta rakt utstaende hvita har; det öfversta bladet med kort slid- likt skaft, 2—flerflikigt med langa jembreda flikar. Blomdelar som hos hufvudarten. Fruktsamlingen rundad. De omogna kar- pellerna med krökt spröt af deras egen längd. Den bar mycken likhet med AR. pedatifidus SM. från ark- tiska Amerika, sådan den finnes afbildad i HOoKERS Flor. bor. american. tab. VIII; men ehuru jag ej haft pressade exemplar till jemförelse, synes den mig likväl vara skild från denna genom sin korta men tydliga hufvudrot, ej så likformigt delade blad, ge- nom det nedre stjelkbladets karakteristiskt langskaftade flikar af l:sta ordn., de bredt omvändt äggrunda kronbladen, som äro mer än dubbelt så länga som de föga utstående foderbladen. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. På torra gräsbevuxna ställen i sluttningar vettande ut åt hafvet togs den derstädes blommande den 4 September. Ranunculus nivalis L. N. Gr. Godhavn. Blommar redan i Juni. Ranunculus pygmeus WNG. N. Gr. Egedesminde, Kangaitsiak. Börjar blomma i Juni. I Conspectus flore groenlandiex anger LANGE den som allmänt förekommande i hela Grönland, men pa de ställen i Syd-Grönland vi besökte anträffade vi den icke, ej heller pa östkusten. Den torde i dessa trakter vara ät- minstone sällsynt. Ranunculus hyperboreus ROTTB. N. Gr. Maneetsok, Ikamiut, Kisengiartak. S. Gr. Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Steril fran östkusten (i Sept.). Ranunculus reptans L. N. Gr. Sotiehamn. 22: BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. S. Gr. Igaliko, Friedrichsthal. Exemplaren fran Nord-Grönland ha, som LANGE anmärker om de grönländska formerna af denna art, mindre blommor än var vanliga och tradlika blad, men de fran Igaliko likna full- komligt den europeiska formen; exemplaren fran Friedrichsthal sta midt emellan bada. Ranunculus lapponteus L. N. Gr. Maneetsok, Ikamiut, Sofiehann. \ Batrachium confervoides FR. N. Gr. Egedesminde, Itiflak, Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut (300 m.), Friedrichsthal. Exemplaren fran Ivigtut, 300 meter öfver hafvet i en fjell- sjö, voro sterila ännu i Augusti, da den blommade pa de andra lokalerna. | ; Coptis trifolia (IL) SALISB. : S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Julianehaab, Igaliko, Amitsok, Fried-' richsthal. | SA Pa exemplar fran Igaliko och Friedrichsthal finnas pa samma stängel 2 blommor, den andra i skärmbladvecket pa stjelkens midt. Vanligaste förhallandet är att från den greniga rotstoc- kens spetsar utga enblommiga stänglar, någon gang utga två dylika, men da blir den ena vanligen förkrympt. PAPAVERACEE. Papaver nudicaule L. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Ivigtut. I Augusti insamlades mogna frön pa Kisengiartaknäset. Chelidonium majus L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. Anträffades i en trädgards- täppa; ett stort frodigt exemplar med blommor och frukt. San- nolikt inkommen med fylnadsjord fran Amerika eller Europa. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 23 CRUCIFERE. Arabis Holboellii HORN. N. Gr. Sofiehamn. På nedersta bergsluttningarne; med frukt i början af Au- gusti. Arabis alpina L. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Ivigtut, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Exemplar från Friedrichsthal med fullkomligt glatta stjelkar, men bladen som hos den vanliga formen. Blommar i Juni. Cardamine pratensis L. S. Gr. Friedrichsthal. Cardamine pratensis L. v. angustifolia Hook. N. Gr. Maneetsok, Egedesminde, Kisengiartak. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Cardamine bellidifolia L. S. Gr. Ivigtut, 300 m. Brassica Napus L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. Pa platser med fylnadsjord och i trädgardstäppor; endast blommande exemplar i Aug. Införd. Sinapis arvensis L. S. Gr. Tvigtut. Förut ej funnen i Grönland. I och utanför trädgardstäppor; blommande i Augusti. Införd. Cochlearia offieinalis L. Klotrunda, upphöjdt nerviga skidor. S. Gr. Tvistut. | Förut ej funnen i Grönland. Pa ballastplats med frukt i Augusti. Införd? Cochlearia groenlandica IL. Deribland äfven C. oblongifolia DC., som endast tycks vara en gröfre form af C. groenlandica L. Skidorna rundadt ovala- 24 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. päronformiga, bredast pa midten eller ofvan midten, nervlösa. eller otydligt nerviga. N. Gr. Godhavn, Egedesminde, Ikamiut, Sofiehamn, Kangaitsiak. S. Gr. Igaliko. Cochlearia fenestrata R. BR. Skidorna elliptiska-aflanga, bredast pa midten eller nedom .midten, nervlösa eller otydligt nerviga. N. Gr. Maneetsok. Draba crassifolia GRAH. N. Gr. Godhavn. | Med blommor redan i Juni, gula. Draba hirta L. (lejocarpa LINDBL.) N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde, Ikamiut, Kisengiar- tak, Itiflak, Sofiehamn, Kangaitsiak. : Togs i Juni blommande, med frukt i Augusti. Draba hirta L. v. hebecarpa LINDBL. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Med frukt i September. Blott 1 ex. men med 217 stjelkar, alla rikligt fruktbärande. Draba hirta L. Fäneano hiria HN. N. Gr. Godhavn. Ny för Grönland. Dess stora blommor utslagna i Juni. _ Draba hirta L. + pupestris HN. S. Gr. Arsukfjordens inre. - Fruktbärande i Augusti. — Draba Wahlenbergii HN. (homotricha LINDBL.). N. Gr. Godhavn. Med blommor redan i Juni. Draba Wahlenbergü HN. v. heterotricha LINDBL. N. Gr. Proeven (72°23 n. br.), Egedesminde, Ikamiut. Draba Wahlenbergü HN. v. glabrata LINDBL, N. Gr. Godhavn. Blommande redan i Juni. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 25 Draba nivalis LILJEBL. (lejocarpa LGE). N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Kisengiartak, Kangaitsiak. S. Gr. Ivigtut. Draba corymbosa R. BR. N. Gr. Godhavn, Egedesminde, Itiflak, Kangaitsiak. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. På östkusten med frukt och några exemplar med blommor ännu 1 September. Draba corumbosa R. BR. v. grandidentata LGE. N. Gr. Godhavn. Med denna varietet bildar Dr. corymbosa R. BR. en öfver- gang till Dr. hirta L. och särskildt till dess var. hebecarpa LINDBL. Draba incana L. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Groenedal, Kangerdluarsuk, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. LANGE angifver den som 1—2-årig. Utom den relativt starka roten tala äfven märken efter några föregående ars blad för att den är flerarig. Draba incana L. f. luxurians nov. form. Elata, viridis; corymbis nonnullis ad siliculam longe pedi- cellatam reductis. | Stjelken upprätt 35 cm. hög, temligen tätbladig, ej sa gra- luden som hufvudformen, utan mera rent grön. I de öfre blad- vecken sitta skidor på ända till 4 cm. långa utböjda skaft (der- igenom liksom genom den gröna färgen paminnande om Dr. mu- ralis L.). Från bladvecken dernedom utgå lika långa skaft, men bärande i sin spets en blomsamling, häntydande på att de öfre långskaftade skidorna endast äro reducerade blomsamlingar. S. Gr. Igaliko. Växte i en yppig däld mellan klippblock invid en fjellbäck. Fruktbärande i Augusti. Draba incana L. v. stricta HN. Ss. Gr. Kangerdluarsuk, Igaliko. 26 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Draba incana L. v. fleruosa LGE. N. Gr. Sofiehamn. Draba aurea M. VAHL. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Kangerdluarsuk. ; Blommade i Syd-Grönland redan i Juni. Vid Ivigtut 300 m. öfver hafvet funnos i slutet af Augusti endast blommande ex., då deremot i Nord-Grönland vid Sofiehamn endast frukt- exemplar funnos i början af samma manad!). Märken af några föregaende ars blad synas pa alla exemplar, hvarför den som Dr. incana L. torde böra upptagas som flerårig. LANGE anger den vara 2-flerarig. Subularia aquatica L. S. Gr. Friedrichsthal. . Ö. Gr. Konung Oskars hamn. | | Ny för Grönland. Den öfverensstämmer fullkomligt med den vanliga formen, ehuru den till alla delar är något mindre. Vid Friedrichsthal fans den talrikt pa botten af en bäck, rikligt med bade blommor och frukt under vattnet i Augusti. Exem- plaren från östkusten äro de minsta och förekomma på nästan uttorkade ställen, äfven der med både blommor och frukt fastän ‘i September. Bada i närheten af hafvet. Thlaspi arvense L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. Med blommor 1 Augusti. Införd. Capsella bursa pastoris (L.) MED. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab. 'Med både blommor och frukt i Augusti. !) Detta egendomliga förhållande är ej enstaka och beror på det mer eller mindre skyddade läget särskildt i förhållande till hafvet. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 27 VIOLARIEK&. Viola Muehlenbergiana GING. v. minor Hook. De nedersta rotbladen nästan njurlika, de öfre hjertlikt run- dade, alla synnerligen fasta, friska af blagrön färgton. Fina rostfärgade punkter, som oftast finnas hos denna art pa bladens baksida, saknas hos dessa exemplar; 1 stället finnas de pa den mogna kapselns utsida. Pa blad af V. canina L. finner man också ofta dylika rostfärgade punkter, hvilket äfven af HOOKER pa tal om denna art papekas. Kapslarna korta, ovala. S. Gr. Amitsok. Den växte pa en sandig astrand. Endast fruktbärande exemplar påträffades (slutet af Augusti). Viola canina L. v. montana (L.). S. Gr. Tvigtut, Julianehaab. Med kleistogama blommor i Augusti. Viola palustris L. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med frukt i September pa östkusten. SILENACEE. Viscaria alpina (L.) Don. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Igaliko, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Redan 1831 har G. DON fört denna växt till slägtet Vi- scaria; FENZL genom LEDEBOUR samt E. FRIES först 1842. Detta med anledning af den vacklande auktorsbeteckningen. — På östkusten anträffades i September ett exemplar med dubbla blommor af denna växt. Wahlbergella apetala (L.) FR. N. Gr. Proeven (72° 23’). Blommande ännu i Augusti. 28 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Wahlbergella affinis (J. VAHL) FR. N. Gr. Maneetsok, Ikamiut, Kisengiartak, Itiflak, Sofiehamn. Wahlbergella triflora (R. BR.) FR. N. Gr. Kisengiartak, Sofiehamn. Är en amerikansk form, om ej uteslutande grönländsk. Na- son förvirring har i detta slägte uppstatt derigenom, att HORNE- MAN kallat en i Fl. Dan. t. 2173 afbildad växt Lychnis tri- flora, hvilket i ett senare häfte (Fl. Dan. fasc. 40 pag. 5) rät- tats till Wahlbergella affinis FR. Emellertid upptar RUPRECHT i sin Flora Samojed. cisural. sid. 24 under namn af Wahlber- gella s. Gasterolychnis V ahlii och hänvisande till nämnda tab. 2173 i Fl. Dan. en växt, som skulle vara ytterst allmän vid stränderna af Terra parva Samojed. Denna växt upptages som särskild art af NYMAN i hans Conspectus Flor&e europe&e sid. 87 under namn af Wahlbergella Vahlii RUPR. (syn. Lychnis tri- flora HORN.) med Spetsbergen och arktiska Ryssland som ut- » bredningsomrade. För Spetsbergen aberopas exemplar i Ras musei herb. tagna af WILANDER och NATHORST, men NATHORST sjelf!) hänför dessa exemplar till Wahlbergella affinis (J. VAHL) FR. och detsamma gör på sätt och vis RUPRECHT med de från arktiska Ryssland, da han hänvisar dem till Fl. Dan. tab. 2173, som just är Wahlbergella affinis. Namnen Wahlbergella Vahlii RUPR. och Lychnis triflora Horn. böra derför upptagas som synonymer till Wahlbergella affinis (J. VAHL) FR. Silene acaulis L. N. Gr. Godhavn, Itiflak, Kangaitsiak. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Julianehaab. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. | Pa östkusten fans ännu blommande exemplar i September. !) A. G. NATHORST, Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter (K. Vet.-Akad. Handl. 1883, Band 20 N:o 6, sid. 24). ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 29 ALSINACE A. Cerastium alpinum IL. N. Gr. Godhavn, Egedesminde, Ikamiut, Kangaitsiak. S. Gr. Groenedal, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Denna växt är i Grönland ytterligt varierande bade med hänsyn till harbeklädnad som stjelkbladens och foderbladens form. De omogna gula fröen äro nästan släta, hvarför man vid be- stämningen endast bör halla sig till de mogna, bruna, som visa den karakteristiska taggigheten. De tyckas variera något till storlek och form; om man dermed möjligen skulle kunna fixera nagra typer vagar jag med mitt material ej afgöra. Skugg- former (bland Salix glauca) såsom exemplaren fran Groenedal, isynnerhet de utblommade, påminna mycket om €. alpestre HN!). Cerastium alpinum L. v. lanatum LINDBL. N. Gr. Ikamiut, Sofiehamn. Ss. Gr. Tvigtut. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Cerastium arcticum LGE. S. Gr. Julianehaab, Igaliko. De mogna fröna äro hos dessa exemplar (endast de från Julianehaab med frukt) egentligen ej alls taggiga eller knöliga, men fran fröärret utga en mängd asar radierande, som dels genom sina veck dels sjelfva ute vid kanten simulera taggar. Å teck- ningen i Fl. Dan. tab. 2962 förekommer ingen sadan anordning. Ehuru jag ej haft tillgang till originalexemplar, tvekar jag dock ej att föra våra exemplar till denna form, da de öfverensstämma med norska C. latifolium HN, hvilka enligt LANGE höra hit. Cerastium alpestre HN. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. 1) C. Fischerianum SER. är enligt de i Riksmusei herb. befintliga exem- plaren frän Sitka intet annat än en form af denna art, 30 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND, Cerastium trigynum VILL. N. Gr. Maneetsok, Egedesminde. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. OÖ. Gr. Konung Oskars hamn. Stellaria media (L.) CYR. S. Gr. TIvistut, Julianehaab, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Stellaria longipes GOLD. N. Gr. Ikamiut, Sofiehamn. S. Gr. Igaliko. Är en på alla ställen vi besökte i Vest-Grönland allmän växt, men mera i spridda exemplar än tufvig, som LANGE upp- gifver. Stellaria borealis BIG. S. Gr. Ivistut, Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Alla tillhöra forma apetala LEDEB. och vestkustens ex. äro HOOKERS «, de från östkusten hans 2. Blommar ända in i Sep- tember. Stellaria humifusa ROTTB. N. Gr. Egedesminde, Sofiehamn, Kangaitsiak. S. Gr. Igaliko Amitsok. Ö, Gr. Konung Oskars hamn. Blommar Juni-—Sept. Ex. fran östkusten i Sept. med både blommor och frukt. Varierar 1 bladens form och storlek mycket. Halianthus peploides (L.) FR. v. diffusus HORN. N. Gr. Ikamiut. S. Gr. Amitsok. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar in 1 Augusti. Ex. från östkusten äro med frukt Alsine biflora (L.) WNG. N. Gr. Godhavn, Kangaitsiak. S. Gr. Groenedal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar Juni—Sept. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7, 31 Sagina nodosa (L.) FENZL. S. Gr. Igaliko. Till alla delar glatt. Med både blommor och frukt i Au- gusti. Sagina nivalis (LINDBL.) FR. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med frukt. Sagina Linnei PRESL. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Sagina procumbens L. S. Gr. Julianehaab. Spergula arvensis L. 80672 Ivaetut. Förut ej funnen i Grönland. I trädgardsland hittades ett blommande exemplar i Augusti. Införd. GERANIACEA. Erodium eieutarium (L.) L’HER. S. Gr. Tvigtut. Förut ej funnen i Grönland. Pa trädgardsland anträffades ett exemplar utan blommor. PAPILIONACEAE. Medicago lupulina L. S. Gr. Tvistut. Förut ej funnen i Grönland. Pa gardsplaner, ej blommande. Införd. Trifolium repens L. Ss. Gr. Tvistut. Förut ej funnen i Grönland. Pa gärdsplaner, ej fullt blom- mande i Augusti. Införd. Lathyrus maritimus (L.) FR. S. Gr. Kangerdluarsuk, Igaliko, Amitsok. Till alla delar finluden. Vid Igaliko, der den var synner- ligen ymnie, gick den ända till 300 meter öfver hafvet. Den 32 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. blommar fran Juni till och med Augusti, da pa en del exemplar frukt utvecklas. Vieia Cracca L. S. Gr. Igaliko. Vieia sativa L. S. Gr. Friedrichsthal. Förut ej funnen i Grönland. Pa garden framme vid kolo- nien anträffades i Augusti ett blommande exemplar. Införd. Ervum hirsutum L. Ss. Gr. Ivigtut. | Förut ej funnen i Grönland. Pa trädgardsland anträffades 1 Augusti ett blommande frodigt exemplar. Införd. SENTICOSAE. ; Rubus ideus L. | S. Gr. Tvigtut. Förut ej funnen i Grönland. Ett litet skott hittades pa ballastplats. Införd. Ett par af bladen äro pa undre sidan som vanligt hvita, men de bada andra bladen blekgröna. Comarum palustre L. S. Gr. Igaliko. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Potentilla tridentata SoL. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Tvigtut, Julianehaab, Friedrichsthal. Med blommor i Augusti; förekom i Syd-Grönland allmänt vid de orter vi besökte. Potentilla pulchella R. BR. N. Gr. Kisengiartak. Pa lerbankar. Tillhör f. hunulis LGeE. Potentilla anserina L. (communis LEHM.). S. Gr. Julianehaab, Igaliko. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 33 Potentilla anserina 1. v. groenlandica SER. S. Gr. Julianehaab. O0. Gr. Konung Oskars hamn. .. "Ny för ÖOst-Grönland, der den blommade ännu i Sept. Potentilla maculata POURR. v. hirta LGE. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Friedrichsthal. 0. Gr. Konung Oskars hamn. Pa östkusten rikligt med blommor ännu 1 Sept. Potentilla Vahliana LEHM. N. Gr. Godhavn. Blommande rikligt i slutet af Juni. Potentilla emarginata PURSH. N. Gr. Maneetsok. Enligt TRAUTVETTER Öfverensstämma exemplar från Spets- bergen under detta namn fullkomlist med P. fragiformis WILLD. v. parviflora TRAUTV.!). Detta gäller äfven med den grönländ- ska formen, hvarom jag genom jemförelse dels med exemplar fran Spetsbergen dels fran Nord-Sibirien kunnat öfvertyga mig. Dr NATHORST, som haft tillfälle att se den växande bade pa Spets- bergen och i Grönland, idenfierar dem ocksa?). Da P. fragi- formis WILLD. (Magazin der Gesellschaft naturforsch. Freunde zu Berlin, VII, 1815) är något yngre namn än P. emarginata PursH. (Flora Americ. septentrional, I:ma ed., 1814), sa torde det förra böra utbytas mot det senare. Auktorernas beskrifnin- gar Öfverensstämma ocksa väl med hvarandra, och uttryck sa- dana som »petalis cuneato-oblongis emarginatis calyce duplo lon- gioribus» i PURSH's beskrifning kunna mycket väl förenas med »petalis obcordatis calyce paullo longioribus» i WILLDENOW'S, synnerhet da man tar i betraktande, att den nordsibiriska formen varierar i afseende på kronbladens storlek. !) TRAUTVETTER, Conspectus Flora Insularum Novaja-Semlja (Acta Horti Pe- tropolitani T. I, Fasc. 1, 1871). ?) A. G. Narnorst, Botaniska anteckningar från nordvestra Grönland, sid. 23. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 7. 3 34 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Potentilla nivea L. N. Gr. Maneetsok, Kisengiartak, Sofiehanın. S. Gr. Groenedal. Varierar med mer eller mindre djupt tandade smablad. Exemplar fran Kisengiartak synas tillhöra var. prostrata LEHM. Potentilla nivea L. v. subquinata LGE. N. Gr. Kisengiartak. Sibbaldia procumbens L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok. S. Gr. Groenedal, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar redan i slutet af Juni. Dryas integrifolia M. VAHL. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Kisengiartak, Kangaitsiak. S. Gr. Tvigtut. | Exemplar fran Kisengiartak tillhöra f. intermedia NATH.!). Alchemilla vulgaris L. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Den blommar hela sommaren från Juni in i Sept. och blir i sluttningarne på gynnade lokaler synnerligen yppig. Exemplar fran Ivigtut i Augusti mäta ända till 40 em. i höjd. | ichemilla alpina L. S. Gr. Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. O. Gr. Konung Oskars hamn. POMACEE. Sorbus americana WILLD. 92 Gr. Ivigtut, Amitsok. Blommade under senare hälften af Augusti vid Ivigtut. Hvarken der eller vid Amitsok i slutet af Augusti med frukt. !) Se A. G. Naruorst, Botaniska anteckningar från nordvestra Grönland, sid. 24. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 35 ONAGRARIEE. Chamwnerium angustifolium (L.) SCoP. S. Gr. Ivigtut, Friedrichsthal. , Ö. Gr. Konung Oskars hamn. “ Ohameenerium angustifolium (L.) ScoP. f. leiostyla nov. f. Stylis glabris; calyce glabriusculo. Stift glatta (hos hufvudformen hariga); foderbladen nästan slatta eller obetydligt håriga; stjelkbladen lancettlika, spetsade, bredare i förhallande till längden än hufvudformen (4,5—6,5 cm. långa och 1,2—1,4 cm. breda); blommorna stora med bredt om- vändt äggrunda kronblad. S. Gr. Amitsok. Med denna öfverensstämmer nära ett ex. i Riksmusei herb. från Öst-Finmarken, Nyborg Aug. 1857, taget af prof. TH. FRIES. Stiften äro dock hos detta ej fullt glatta, men endast med några spridda hår vid basen; till bladformen öfverensstämmer det full- komligt med ex. från Grönland. ; Chamenerium latifolium (L.) SP. S. Gr. Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Pa östkusten rikligt blommande i September. Epilobium alsinefolium VILL. S. Gr. Groenedal, Amitsok, Friedrichsthal. Under hela Augusti månad fans denna art med blommor, da E. alpinum L. under samma tid anträffades med frukt. Epilobium alpinum L. S. Gr. Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Epilobium palustre L. S. Gr. Julianehaab, Igaliko, Friedrichsthal. Epilobium palustre L. v. angustum HN. finnes äfven i Grön- land (ej upptagen af LANGE). I Riksmusei herb. fann jag näm- ligen ibland E. lineare MÜHL. ett par af VAHL tagna exemplar under namn af E. palustre L. v. lapponicum WNG (= E. line- 36 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. are MUHL.), hvilka dock intet annat äro än denna smalbladiga form af E. palustre. Enligt LANGE skall E. lineare MÜHL. före- komma i Grönland, der tagen af VAHL. HALORAGEA. Hippuris vulgaris L. v. maritima (HELL.). N. Gr. Egedesminde, Sofiehamn. | S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. ; Myriophyllum spicatum L. | N Gr. Sofiehamn, i en vattensamling tillsammans med Utri- cularia minor L. Ny för Grönland. Alla exemplaren, tagna dels i början af Juli dels i början af Augusti, äro sterila, hvarför bestämningen kunde synas osäker, men exemplaren öfverensstämma bade i ha- bitus och de vegetativa organens karakterer med M. spicatum L. De ha dess mörkgröna färg, dess nedre som mig: synes ka- rakteristiska korta bruna blad med sina syllika, parvis mot- satta korta flikar och dess öfre tradflikiga blad med gröfre och nagot styfvare flikar än M. alterniflorum DC., som har dem har- fina och mera slaka. Äfven de nedre bladen hos den senare äro, fastän mindre än de öfre, fint tradlikt flikiga. Bladen hos M. verticillatum L., ehuru till formen nära öfverensstämmande med dem hos M. spicatum L., skiljas dock lätt pa sin ljusgröna färg, isynnerhet de öfre?). . Myriophyllum alterniflorum DC. S. Gr. Tvigtut, Julianehaab, Amitsok. Med blommor i Augusti pa alla tre lokalerna. I en fjellsjö 300 meter öfver hafvet vid Ivigtut träffades dock i samma ma- nad endast sterila exemplar. !] Blomstödjebladen äro här lemnade utan allt afseende, då jag endast sökt angifva skilnaden mellan sterila exemplar. - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7, 37 CALLITRICHINEZ. Callütriehe verna KörTZ. v. minima HOPPER. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Med frukt i September. Callitriche polymorpha LÖNNR. S. Gr... Julianehaab, Friedrichsthal. Ny för Grönland. I aar och mindre vattensamlingar, med frukt i Augusti. En afvikande form är den från Julianehaab, pa hvilken alla bladen äro smalt aflanga, urnupna, frukterna mycket små, nästan bredare än långa, med trubbiga kanter, af- fallna stift och skärmfjäll. Callitriche hamulata Kör. S. Gr. Amitsok. POTULACACEA. Montia fontana L. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Montia fontana L. v. rivularis (GMEL.). S. Gr. Igaliko. CRASSULACEE. Sedum annuum L. ! S. Gr. Arsukfjordens isblink, Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Pa östkusten med blommor ännu i September. Sedum villosum IL. N. Gr. Itiflak, Sofiehamn. 8. Gr. Groenedal, Amitsok. Rhodiola rosea L. S. Gr. Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. En i Grönland allmän växt. Den blommar Juni—Sept. 38 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. SAXIFRAGACEE, Sazrifraga Aizoon JACQ. S. Gr. Kangerdluarsuk, Julianehaab, Amitsok. >. Gr. Konung Oskars hamn. Alla tillhöra f. brevifolia ENGL. Blommar Juni—Sept. Sazifraga aizoides L. S. Gr. Groenedal, Igaliko. Sazxifraga oppositifolia L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde, Kangaitsiak. S. Gr. Ivigtut. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med frukt i. September på östkusten. Saxifraga cespitosa L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde, Kangaitsiak. S. Gr. Nuluk, Julianehaab. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar Juni—Sept. Saxifraga cespitosa L. v. Sternbergiü (WILLD.). S. Gr. Friedrichsthal. Med stora praktfulla blommor, mätande ända till 1156. Gin. 1 02) diameter. Sannolikt endast en skuggform af föregaende. Sarifraga cespitosa L. v. cryptopetala nov. var. Petalis ovato-lanceolatis, calycem zaquantibus. Kronbladen äggrundt-lancettlika af foderbladens längd. De foderbladen öfverskjutande gula standarknapparne med de af fo- derbladen nästan dolda kronbladen förläna blommorna ett gul- grönt utseende. Kronbladen äro i den nagot utdragna spetsen ansvälda häntydande pa en ombildning till ståndare. | N. Gr. Maneetsok. Pa samma ställen som hufvudarten. Med blommor 1 Augusti. Saxifraga cernua L. N. Gr. Maneetsok, Ikamiut, Kisengiartak, Sofiehamn. OÖ. Gr. Konung Oskars hamn. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 39 Saxifraga rivularis L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Hgedesminde, Ikamiut, Kan- gaitsiak. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Saxifraga rivularis L. v. purpurascens LGE. S. Gr. Ivietut. Sarifraga nivalis L. N. Gr. Egedesminde, Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Amitsok. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Sawifraga tricuspidata ROTTB. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde, Sofiehamn. Saxifraga stellaris L. N. Gr. Maneetsok, Ikamiut. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommade rikligt ännu i September pa östkusten. Saxifraga stellaris L. v. comosa RETZ. N. Gr. Egedesminde, Ikamiut. På senare stället tillsammans med hufvudarten. UMBELLATE. Archangelica officinalis HOFFM. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Amitsok, Friedrichsthal. Förekom allmänt vid de ställen vi besökte i Syd-Grönland. Med bade blommor och frukt i Augusti. Haloscias scoticum (L.) FR. S.. Gr. Arsukfjordens inre, Igaliko. CORNEE. Cornus suecica L. S. Gr. Arsukfjordens inre, Julianehaab, Igaliko. Blommar ännu i senare hälften af Augusti. 40 BERLIN, KÄRLVÄNXNTER FRÅN GRÖNLAND. CAPRIFOLIACEE&. Linnea borealis L. S. Gr. Tvigtut. Ny för Grönland. Pa gräsbevuxen, tufvig mark i snar af Salix glauca L. anträffades denna växt af dr NATHORST i dalen vid Ivigtut. Den blommade da i senare hälften af Augusti, dock voro de flesta ännu ej fullt utslagna. Blommorna äro mörkare, eljest öfverensstämmer den fullt med den vanliga formen. RUBIACEE. Galium triflorum MICHX. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Amitsok. Med blommor och frukt i Augusti. Galium palustre L. v. minus LGE. S. Gr. Igaliko. I ett kärr omkring 50 meter öfver hafvet. Med blommor och frukt i Augusti. Galium Aparine L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. I trädgardsland anträffades .ex. utan blommor. Införd. COMPOSITE. Arnica alpina OLIN. N.-Gr, Sofiehamn. IEA LANGE uppgifven som tämligen allmän i Nord-Grönland. På de ställen vi besökte i denna del såg jag den ingenstädes utom a det anförda, der jag ströfvade vida omkring, men fann den blott på en inskränkt lokal omkring 50 meter öfver hafvet invid ett vattenfall. Senecio vulgaris L. S. Gr. Tvigtut. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 47. 41 Förut ej funnen i Grönland. I och omkring trädgardstäp- N 2 2 | por med bade blommor och frukt i Augusti. Införd; den kom- mer troligen att bibehalla sig. Anthemis arvensis L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej anträffad i Grönland. Ett litet 4 em. högt exem- plar med ej fullt utvecklad blomma i Augusti pa fyllnadsjord. Införd. Achillea Millefolium L. S. Gr. Friedrichsthal. Matricaria inodora IL. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab. Hufvudarten förut ej funnen i Grönland. Exemplaren äro sterila, hvarför det lika gerna kunde vara följande, men den an- träffades pa fyllnadsjord och är sålunda med all sannolikhet in- förd, och da kan ej gerna annat än hufvudformen komma i fraga. Matricaria inodora L. v. phwocephala RUPR. S. Gr. Igaliko. Artemisia borealis PALL. IV. Gr. Ttiflak. Denna art är synnerligen varierande i de arktiska trakterna. Detta gäller både med hänsyn till hårbeklädnad, bladens del- ning, blomställningen (enkelt eller sammansatt ax), blomkorgar- nes storlek och holkfjällens färg. Den beskrifning af dess former man finner i LEDEBOUR's Flora rossica är icke uttömmande och ända finnas der icke mindre än 7 af BESSER uppstälda former anförda. Ehuru jag derstädes ej finner fullt motsvariga beskrif- ningar till denna och följande, vill jag dock ej öka förvirringen med att uppställa nya. Unga och fullväxta exemplar äro hvar- andra mycket olika, hvarför man vid beskrifningen bör taga hänsyn till denna omständighet. Då man i herbarierna vanligt- vis finner endast en utvecklingsform från en lokal, inses lätt olämpligheten af att derpa stöda en formbeskrifning, utan bör 42 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. denna ske med tillgang till fortlöpande utvecklingsformer och salunda helst i naturen. Artemisia borealis PALL. v. Wormskioldü BESS. N. Gr. Sofiehamn. Vid första paseendet skulle man knappast kunna tro att de exemplar jag hänfört till denna form äro samma art som hufvud- arten (f. Purshii BESS.). De ha en grof, snedt uppstigande rot- stock, hela örten tätt hvitluden, nästan glänsande, blommorna i sammansatt ax, som afsmalnar uppat, blomkorgarne små med sulglänsande holkfjäll. _Hufvudformen deremot har en flerhöfdad rotstock, bladen gragröna, stjelkarne röda, blommorna i enkla, nedtill mycket glesa ax, som äro jemnbreda, 1 spetsen afrundade, stora blomkorgar och mörkbruna gkinsande holkfjäll. De först- nämnda äro tagna 1 början af Juli, sålunda yngre exemplar. Artemisia vulgaris L. ; S. Gr. TIvigtut. | Förut ej funnen i Grönland. Pa trädgardsland; ej blom-' mande. ' Införd. ; Gnaphalium norvegicum GUNN. S. Gr. Tvigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Gnaphalium supinum L. S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Formen subacaulis WNG fins bland exemplaren från Groene- dal, Friedrichsthal och östkusten med öfvergangar till hufvud- formen. Gnaphalium supinum L. v. fuscum SOMM. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Med öfvergangar till hufvudarten. Antennaria dioica (L.) GERTN. Vv. hyperborea Don. S. @r. Julianehaab, Igaliko. Antennaria alpina (L.) R. BR. N. Gr. Ikamiut, Itiflak. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:O (Ce 43 S. Gr. Ivigtut. O0. Gr. Konung Oskars hamn. Antennaria alpina (L.) R. BR. v. glabrata J. VAHL. N. Gr. Godhavn. Erigeron alpinum I. S. Gr. Ivigtut, Groenedal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Nagon konstant karakter som skiljer ifragavarande art fran följande finnes ej. Vid granskning af de grönländska formerna af denna grupp skall man finna de tydligaste öfvergangar från E. alpinum L. till E. uniflorum L. a ena sidan och från den- samma till E. eriocephalum J. VAHL a den andra. Exemplar från Ivigtut och Groenedal äro af det förra slaget, ex. från öst- kusten af det senare. De förra hafva nästan glatta, spadlika rotblad utan udd pa de nedersta, kort enblommig stjelk, holkfjällens har till halfva sin längd (somliga mer andra mindre) ledade, inga rörformiga blommor med snedskuret bräm innanför kantblommorna, detta allt talande för E. uniflorum L.; men a andra sidan med lang- skaftade rotblad, stjelken lika hårig nedtill, vid basen intryckta blomkorgar och länga stralblommor, hvilket deremot tillhör E. alpinum L. Bland exemplar fran östkusten träffas former med mer eller mindre ulliga holkar, mer eller mindre utstaende och hängande holkfjäll, mer eller mindre smalt jemnbreda stjelkblad, nästan glatta eller håriga rotblad, som äro mer eller mindre tydligt ner- viga. »Mer» talar för E. eriocephalum J. VAHL, »mindre» för en form af E. alpinum L. (f. leucocephala FR.). Da vid -Ivigtut ingen typisk E. uniflorum L. är anträffad och vid Konung Oskars hamn ingen E. eriocephalum J. VAHL, men väl E. alpinum a bada dessa ställen, har jag hänfört de tvistiga formerna till denna senare. Erigeron uniflorum L. N. Gr. Proeven (72°23 n. br.), Godhavn, Kisengiartak. 44 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Lappa tomentosa (MILL.) LAM. S. Gr. Tvigtut. Förut ej funnen i Grönland. Ett öfver I meter högt exem- plar växte i en trädgardstäppa invid en bergvägg med rikliga blomkorgar men outvecklade blommor ännu i senare hälften af Augusti. Införd. Cirsium arvense (L.) SCOoP. S. Gr. Tvigtut. Förut ej funnen i Grönland. Invid en trädgård; utan blom- mor i Augusti. Införd. Centaurea Jacea L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. Som föregaende. Sonchus oleraceus L. S. Gr. Tvigtut. | 3 Förut ej funnen i Grönland. Växte som ogräs i trädgärds- land; utan blommor i Augusti. Införd: Taraxacum officinale WEB. S. Gr. Nuluk, Groenedal, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Hieracium alpinum L.!) Io Gr. Ivigtut, Groenedal, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. | ; Vid Ivigtut gick den till 300 meter öfver hafvet. Den blommade ännu i September vid östkusten. Hieracium nigrescens WILLD. Hufvudarten tycks saknas. Deremot uppträda relativt ganska ymnigt två sinsemellan väl skilda underarter, båda till- hörande det mellanområde, som förbinder H. nigrescens WILLD. med H. silvaticum L. (= murorum FR. et LINDEB.); till den sistnämnda närmar sig isynnerhet den andra underarten, grän- sande tätt intill det formomrade af H. silvaticum, som jag kallat H. * pellueidum Test. (coll.), den första underarten ater ten- derar at A. * sagittatum LINDER. ') Detta slägte är redigeradt af lektor S. ALMQUIST. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 45 Hieracium nigrescens * livido-rubens nov. subsp. (Syn. vide infra.) Involuera minora et graciliora cum pedicellis dense (minus tamen et curtius quam in spec. primaria) cano-hirsuta et minute slandulosa; folia rigida, pallida, cito rubentia. .Variat silvatici- vulgatiforme. Stjelk vanl. högväxt, 2, mer sällan I fot, medelmattigt eller föga hårig; haren ofta nedatriktade (isynnerhet pa vulgatum- lika, rödstjelkiga ff.). Rotblad talrika, langskaftade (de yttre hos vulgatum-lika ff. snart vissnande); stjelkblad 1—3, rätt väl utvecklade, det nedersta teml. långt skaftadt, de öfre icke eller obetydligt. De yttre rotbladen mer sällan hjertlikt äggrunda (ff. silvaticiformes), vanl. ovala 1. bredt äggrunda; inat aftaga de i bredd, så att de innersta och stjelkbladen äro mer eller mindre bredt lancettlika, vanl. ovalt, mer sällan något äggrundt. Tand- ning i allmänhet rätt stark, hos ff. vulgatiformes dock ej sällan obetydlig — n. omärklig, under det andra former hafva särskildt stjelkbladen n. kamflikiga; tänder i allmänhet upptagande större delen af bladkarten till nära spetsen, tättstaende, hvassa, utat- och ngt litet framåtriktade. Haärighet varierande dock alltid mindre än hos hufvudarten. Alla bladens öfversida atminstone mot spetsen harig samt tätt hvitprickig. Vippa i allmänhet något rikare och mer sammanträngd uppat än hos hufvudarten. Skaft raka, tätt beklädda med teml. langa, (med undantag af basen) hvita, krusiga har, täta, mycket korta, svarta glandler och teml. tät ludd. Holkar ngt kortare och mycket spensligare än hos hufvud- arten samt ngt mindre svarta. Fjäll breda (med undantag af de allra innersta), i den något breda spetsen trubbiga eller med en n. omärklig udd. Har och glandler som på skaften, ludd teml. obetydlig, samlad pa fjällens kanter och isynnerhet spet- sar. Hos ff. silvaticiformes äro fjällspetsarne bredare, trubbigare och luddigare. Kronbräm i spetsen starkt harbräddadt. Stift ailtid rätt mörkt. 46 ’ BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. 5. Gr. Ivigtut, Groenedal, Arsukfjordens inre, Julianehaab, Isaliko, Friedrichsthal. Den gick vid Ivigtut till 300 m. öfver hafvet. Togs med blommor i Augusti. Som af ofvanstaende beskrifning synes, är denna underart mycket mångformig och skilnaderna rätt betydliga mellan ff. vulgatiformes och ff. silvaticiformes. Jag har dock tyckt mig finna en jemn öfvergång från de ena till de andra. Säkert är att de tillsammans bilda ett väl sammanhängande och från alla andra här befintliga formserier skarpt begränsadt formomrade. Ff. silvaticiformes, isynnerhet fullt typiska, tyckas vara vida sällsyntare än ff. vulgatiformes. Hieracium nigrescens * hyparcticum nov. subspec. (Syn. vide infra.) Involucra etiam graciliora quam praecedentis, cum pedicellis dense et longe atroglandulosa; glandul® sparsim in pilos curtos obsceuros abeuntes; folia pra&cedentis sed raro paullisper rubentia. Semper mere silvaticiforme. Utom genom de i karakteren anförda kännetecknen skiljer sig denna fran föreg. underart i följande hänseenden. Rotbladen äro synnerligen langt skaftade, de yttre äro elliptiskt-ovala, de inre äggrundt-smalt lancettlika liksom det ensamma, langskaf- tade stjelkbladet, hvilket för öfrigt mycket ofta saknas; blad- tänderna äro kortare, glesare. och bredare men lika spetsiga. De öfversta sidokorgarnes skaft vanligen något bagböjda. Holk- fjällen smalare och mer spetsigt utdragna, de inre af blekare färg. Stift vanligen ljusare, ända till rent gula. Bräm knappt harbräddadt. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab, Igaliko, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Den gick vid Ivigtut till 300 m. öfver hafvet. Togs med blommor i Augusti, på östkusten till och med i September. Denna senare underart synes vara LANGES H. murorum'!), dock att döma af ett i Riksmuseum förvaradt exemplar, med in- !) LANGE, Conspectus Flor& groenlandie®, pag. 96. > 5 , 8 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 47 blandning af fl. från föregående underart. Denna ater torde väl vara H. atratum LANGE, möjligen äfven samma författares H. vulgatum, hvars beskrifning dock ej i allt passar. Det som gör mig benägen för ett sådant antagande är, att oaktadt det ganska betydliga Hieraciematerial, som på alla besökta ställen i Syd- Grönland insamlades, de nu beskrifna bada underarterna en- samma utgöra representanterna för Archi-hieraciernas central- grupp, hvartill jag räknar hela formserien från H. murorum AUcT. ända till H. umbellatum L. Hieracium dovrense FR. * groenlandicum nov. subspec. (Sy- non. H. dovrense LANGE |. c. pag. 97.) Involucra subminuta, sat gracilia, nigricantia, dense et longe hirsuta, minute glandulosa, in marginibus squamarum floccosa; folia basi attenuata, parum amplectentia, eque ac caulis valde hirsuta; styli valde obscuri. 11/,—21/, fot hög. Blad styfva, ofta rodnande. Vippa syn- nerligen rik; ofta utga grenar från alla stjelkbladvecken. Topp- korgen ofta mycket kort skaftad. Skaft raka, ej mycket ut- spärrade, med mycket har och ludd, föga glandler. Bräm i spetsen starkt harbräddadt. Achenier rödbruna 4 mm., pappus gulhvit 7 mm. | Sönderfaller i tre konstanta varieteter, hvar och en mot- svarande ett af de hufvudstadier, hvari gruppen H. dovrensia uppträder: phyllopoda, pseudophyllopoda, aphyllopoda. 1. v. wigtutense nov. var. Phyllopodum. Folia caulina subbina, minora. Squamarum apices acuti, subefloccosi. Rotblad talrika, väl utvecklade, nagot nedlöpande pa skaftet, hvars längd varierar, med nagra fa, än temligen grofva, än nä- stan omärkliga tänder vid basen. Stjelkblad mindre väl ut- vecklade än rotbladen, det nedres skifva starkt nedlöpande pa det än temligen langa, än nästan omärkliga skaftet, bredt-smalt, vanl. äggrundt lancettlika, mot basen vanl. groftandade, för öf- rigt helbräddade. Toppkorgen alltid ytterst kort skaftad. Holk- fjällen visserligen långt upp breda, men spetsade och i spetsen 48 „BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. luddlösa. — Vanligen mer eller mindre rödt anlupen, isynnerhet en mager form, som habituelt mycket liknar vissa ff. vulgati- formes af H. nigrescens * livido-rubens. S. Gr. Ivigtut, Groenedal. 2. Hufvudformen. Pseudophyllopodum. Folia caulina subquaterna, melius evo- luta. Squamarum apices rotundati, sat floccosi. Rotblad föga utvecklade, snart vissnande eller ett fortva- rande. Stjelkblad (3—)4—5, de nedre omvändt äggrundt, de öfre äggrundt lancettlika, efter större delen af kanten grundt men tätt hvasstandade. Den afsmalnande bladbasen än utdragen till ett tydligt, vingadt skaft (t. o. m. pa de öfversta bladen), än alls icke, sa att alla blad kunna sägas vara oskaftade. Topp- korgen än kort, än temligen langt skaftad. — Föga rodnande. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. 3. V. amitsokense nov. var.. Aphyllopodum. Caulis polyphyllus. Panicula foliosa foliis subcordatis subtus reticulatis. Rotblad och nedre stjelkblad langt före blomningen viss- nande. Stjelkblad 8—10. Mangbladigheten beror derpa, att vippans skärmblad utvecklat sig till tydliga örtblad (= hos H. corymbosum FR.), hvilka äro från nästan hjertlik bas spetsigt utdragna, under grofmaskigt nätadriga. — Starkt rodnande. S. Gr. Amitsok. Oaktadt sin rätt gynnade växtplats blommade denna var. ännu ej den 27 Aug. Huru olika än ofvan beskrifna varieteter äro, är dock slägt- skapen mellan dem så stor, att jag ej det minsta tvekar att anse dem som afkomlingar af en och samma grundform inom H. dovrensis stora formkrets. Bland skandinaviska former är H. dovrense FR. * plicatum LINDEB. ytterst närstående. All- deles tydligt visar det sig, att de tre var. bilda en H. nigrescens + livido-rubens fortsättande formserie; vi hafva saledes här en specialserie, sträckande sig ända fran nigrescens-stadiet till co- rymbosum-(= umbellatum-)stadiet. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 49 Hieracium prenanthoides VILL. * rigorosum LAST. in herb. mus. bot. Stockholm. (Synon. H. auratum LANGE l. c. [sec. de- term. Friesii| non auratum FR. Symb. et H. N.) _Involucra atra, crassa, squamis latis obtusissimis, subefloc- cosis sparsim glandulosis et parce et curte pilosis; styli mere et persistenter lutei; achenia fusca. Stjelk 2—3 fot, glatt eller uppåt hårig. Blad talrika, uppåt olest sittande, alla lancettlika med omfattande bas, under bleka och starkt nätädriga, hvasst men ej djupt tandade; de nedre äro mot basen afsmalnande, de mellersta jemnsmala, de öfversta med bred, nästan hjertlik bas; alla äro i kanten och under styft korthåriga (de öfversta dock mycket glest); endast de öfversta äro märkligt stjernludna. — Rodna ej. Vippa vanl. mycket yfvig. Skaft länga, starkt utspärrade, bärande 2—3 små skärmar, af hvilka de öfversta äro svart- aktiga och nästan luddfria; de hafva glesare eller tätare, styfva, svartfotade och hvitspetsade, mer sparsamma, mycket korta glandler, ymnig ludd. Upp emot holkbasen tyckas de starkt förtjockade. Holkfjällen med strödda dels längre dels kortare gulhufvade glandler, hvilka till en del öfverga i de i karakteren nämnda, kort hvitspetsade håren. Achenier 4 mm. Pappus något rödaktig 8 mm. S. Gr. Groenedal, Arsukfjordens inre, Igaliko, Amitsok. Blommar sent, först i slutet af Aug. Af skandinaviska arter star H. strictum FR.? LINDEB. exs. n:o 94 denna ganska nära, men skiljer sig dock afgörande genom de mörka stiften, de smalare, mindre tandade, under mindre bleka och nätadriga bladen samt de mindre svarta och bredfjälliga holkarne. Re- producerar till holkar H. nigrescens * hyparcticum liksom föreg. gör det med H. nigrescens * livido-rubens. CAMPANULACEE. Campanula rotundifolia L. N. Gr. Sofiehamn. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 7. 4 2 50 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. S. Gr. Arsukfjordens inre, Julianehaab, Igaliko, Friedrichsthal. Med hvita blommor fran Arsukfjorden och Igaliko. Campanula rotundifolia L. v. arctica LGE. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Campanula groenlandica nov. spec. Foliis glabris, radicalibus rotundato-cordatis, parce et ob- tuse dentatis, caulinis inferioribus ovatis, integris, superioribus oblongis, undulatis, parce et minutissime denticulatis; caule uni- floro; laciniis calycis brevibus vix quartam partem corolle lon- | situdinis attingentibus. Corollis erectis, magnis, speciosis, su- perne latioribus quam longioribus. Stjelken uppstigande kort, 8—10 cm. hög, något kantig af de nedlöpande bladskaften, nedtill tätbladig, till ofvan midten otydligt finluden. De vid blomningen vanligen vissnade rotbladen rundadt hjertlika på långa skaft, 5 cm. (bladskifvans längd om- kring 1,3 em.), i kanten glest naggade. Nedersta stjelkbladen (vanligen 2) ovala, 1—1,5 cm. långa, helbräddade eller otydligt naggade, på skaft af bladskifvans längd och längre. Mellersta stjelkbladen tättsittande, tunglika—aflängt lancettlika, trubbiga, bredden aftagande uppåt stjelken från 9 till 4 mm., alla dredt skaftade eller de öfre nästan oskaftade, i kanten något vagiga och med spridda fina tänder, epidermislagret pa undre sidan rynkigt. Det öfversta bladet oskaftadt, mera smalt lancettlikt och något spetsadt. Alla bladen glatta. Stjelken enblommig eller med ofullständigt utvecklade blommor fran bladvecken på små skaft med ett par små skärmliknande blad; understundom synas endast dessa skärmblad i bladvecken. PFoderflikarne korta, | knappast en fjerdedel af kronans längd, vid blomningen atsit- tande, sedan utböjda, bredt triangelformiga med utdragen spets; epidermis rynkig. Blommorna af rent blå färg på uppräta skaft, stora, 2,5 cm. länga och upptill omkring 3 cm. breda, bredden upptill större än längden, från rundad botten småningom vid- gande sig klockformigt, med bredt triangelformiga, uddspetsiga flikar. Märken nagot utböjda. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 5] Ö. Gr. Konung Oskars hamn på sandiga, något gräsbevuxna sluttningar. Denna vackra Campanula, som togs blommande i början af September, är lätt igenkänd på sina stora breda blommor, som synas ännu större för de korta stjelkarnes skull, och på sina tättsittande, breda, trubbiga blad. I habitus kommer den kanske närmast C. Scheuchzeri VILL. af dem jag haft tillfälle att se. Till karakterer star den närmast C. Langsdorffiana FISCH. att döma af beskrifningen i A. DC:s Monographie des Campanulees. Men hvad är C. Langsdorffiana FISCH? Derom ha asig- terna varit delade, och beror detta utan tvifvel pa att helt olika former varit hopförda under detta namn. ALPHONSE DECAN- DOLLE upptar den i ofvan anförda arbete som varietet under C. linifolia Lam. och skiljer den genom följande kännetecken: »glabra, caule erecto subunifloro, foliis radicalibus ovato rotun- datis integris, caulinis inferioribus obovato lanceolatis». Denna diagnos, som mycket väl kan inrymma äfven C. groenlandica m., är gjord efter dels ett exemplar fran Grönland, sändt af HORNEMANN, dels ett från Öst-Sibirien, sändt af FISCHER. Det förra beskrifver han sålunda: »Folia radicalia longe pe- tiolata, pauca inferiora rotundata, cordata, alia ovata obtusa lata, 6 lin. longa, omnia integerrima; caulina inferiora obovata, superne sensim angustiora, linearia, rigida. Calycis lacinie ma- jores quam in C. rotundifolia, sed minores quam in ©. linifolia. Corolla potius ad C. linifoliam accedit» Denna form är af LANGE!) beskrifven under namn af C. rotundifolia L. v. arctica LGE och upptages äfven under detta namn i hans Conspectus Flore groenlandice. -Fran denna afviker C. groenlandica m. för det första mycket i habitus, vidare genom de breda stjelk- bladen, som äro vagbräddade och tandade, ehuru fint och glest, genom de korta breda foderbladen och de uppräta blomkronorna, hvars bredd är större än längden. Det senare exemplaret beskrifver han sasom i habitus och stjelkbladens utseende mycket likt det förra, men afvikande ge- !) Flora Danica, tab. 2711. 52 "BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. nom mycket långa, spetsiga, styfva, utstaende foderflikar, fyra blomkronor pa nagot lutande skaft. Rotblad hade han ej sett. Möjligen kan, säger han, denna form från Öst-Sibirien höra till en annan art. LEDEBOUR!) upptog den under namn af C. lini- folia LAM. v. heterodoxa (DE VEST) och nu senast ASA GRAY?) under C. Scheuchzeri VILL. v. heterodoxa (DE VEST). Det för- villande namnet C. Langsdorffiana har sålunda och det med rätta utmönstrats. Det afsag ursprungligen den östsibiriska for- men, som likväl redan af DE VEST?) är beskrifven under namn af C. heterodoxa, hvilket namn sålunda äfven är äldre. Fran denna senare är nu Ü. groenlandica m. väl skiljd genom de uppräta breda blommorna och de korta foderflikarne. Den nya östgrönländska formen står mellan OC: rotundifolia L. och ©. Scheuchzeri VILL., närmande sig den förra till ka- D rakterer den senare till habitus. BICORNES. Vaccinium uliginosum L. S. Gr. Groenedal, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Hufvudformen ny för Grönland, åtminstone finnes den ej angifven i LANGES flora. Enligt hvad jag tyckte mig finna var den allmän i Syd-Grönland. TI senare hälften af Augusti var den liksom följande rikligt fruktbärande. Bären äro sötare än våra (från mellersta Sverige). Vaccinium uliginosum L. v. pubescens LGE. S. Gr. Nuluk, Julianehaab. Vaccinium uliginosum L. v. microphyllum (LGE). N. Gr. Godhavn. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Bar vid Sofiehamn i början af Augusti rikligt med frukt, som da ännu blott delvis var mogen. Att fruktköttet skulle 1) Flora rossica II, ai 888. 2) Synoptical Flora of N. America, Vol. II, part. 1, sid. 12. 3) I ROEHMER och SCHULTE, Systema veg. V, pag. 98. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 53 vara rödt, som HORNEMANN uppgifver, kunde jag ej finna. Det är som hos hufvudformen hvitt, nagot dragande i rosa. Den tyckes öfverga i hufvudformen, sa pa östkusten. Vaccinium Vitis idea L. v. pumilum HORN. N. Gr. Sofiehamn. Oxyeoceus palustris PERS. * mierocarpus TURCZ. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Amitsok. Ny för Grönland. LANGE upptager endast hufvudarten, hvilken vi ej träffade; dock finnas bland exemplaren fran Amit- sok nagra med större blad, om hvilka man kan tveka huruvida de skola föras till hufvud- eller underarten. Blommor eller frukt har jag ej sett. Andromeda tetragona L. N. Gr. Godhavn. Blommar i Nord-Grönland redan i Juni. Andromeda hypnoides L. N. Gr. Maneetsok. S. Gr. Tvigtut Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Phyllodoce coerulea (L.) BAB. N. Gr. Maneetsok. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar ännu i första hälften af Augusti. Azalea procumbens L. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Den var redan i Augusti utblommad. Rhododendron lapponicum (L.) WNG. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Kangerdluarsuk. Rhododendron lapponicum (L.) WNG v. viride n. var. Foliis subtus viridiusculis. Kortväxt med sma blad, pa hvars undre sida harzgroparne äro täckta af hvita, hinnartade, genomskinliga fjäll, hvarför blad- 54 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. ytan pa denna sida synes ljusgrön, ej brun som hos hufvudarten, der undre bladytan är öfversallad af bruna fjäll. Endast sällan är ett af de nedre bladen i den rosettlika bladsamlingen på sin undre sida försedd med bruna fjäll eller synes något enstaka sadant på de öfriga bladen. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ledum palustre L. N. Gr. Sofiehamn. Ledum palustre L. v. decumbens. ATT. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde. Anträffades endast i Nord-Grönland, men der allmänt; i Syd-Grönland förekom lika allmänt följande. LANGE uppger, att äfven denna skulle vara allmän i Syd-Grönland; men före- kommer den derstädes så är den utan tvifvel sällsynt. Ledum groenlandicum OED. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Pyrola grundiflora RAD. N. Gr. Ikamiut, Sofiehamn. S. Gr. Tvigtut. De friska blommorna äro synnerligen välluktande. Den blommar i Juli och Augusti. Pyrola rotundifolia L. v. arenaria KOCH. S. Gr. TIvigtut. "Med blommor i Augusti. Pyrola minor L. S. Gr. Ivigtut, Igaliko, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ett sterilt exemplar från östkusten. Pyrola secunda L. N. Gr. Godhavn. Hufvudarten ny för Grönland. Endast ett sterilt ex. hit- "tades (i Juni). Bladen äro liksom hos ex. från Lappland och Finnmarken mindre men af samma form som den vanliga, ej trubbiga eller så små som hos v. borealis LGE, hvilken finnes på samma växtlokal. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. DD GENTIANEA. (rentiana nivalis L. S. Gr. Julianehaab, Igaliko. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommande ännu i September vid östkusten. (rentiana detonsa ROTTB. S. Gr. Igaliko. Gentiana aurea L. S. Gr. Groenedal. Pleurogyne rotata (L.) GRISEB. S. Gr. Igaliko. Förekom både enkel och grenig. MENYANTHEA. Menyanthes trifoliata L. N. Gr. Sofiehamn. i S. Gr. Igaliko, Amitsok. POLEMONIACEE. Diapensia lapponica L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. BORAGINEA. Lycopsis arvensis L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. Ett sterilt exemplar, som hit- tades som ogräs i en trädgard, synes höra till denna. Införd. PERSONATE. Verbascum Thapsus L. S. Gr. Ivigtut. 56 > BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Förut ej funnen i Grönland. Ett litet exemplar med endast rotblad hittades å ballastplats. Införd. Veronica alpina L. S. Gr. Nuluk, Groenedal, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. En på östkusten tagen form liknar V. serpyllifolia L. till växtsättet; stjelken är nämligen vid basen mycket grenig. Veronica saxatilis SCOP. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Kangerdluarsuk, Friedrichsthal. Blommar Juni-— Augusti. Limosella @quatica L: S. Gr. Julianehaab. Med frukt i Augusti. Bartsia alpina L. Gr. Nuluk, Ivigtut, Groenedal, Friedrichsthal. OÖ. Gr. Konung Oskars hamn. Växer visserligen pä fuktiga ställen, men alltid i fjellslutt-- ningarne. Euphrasia offieinalis L. N. Gr. Itiflak, Sofiehamn. S. Gr. Groenedal, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Exemplar från östkusten äro 1—2 cm. höga, alla blom- mande ännu i September; hos de minsta exemplaren utgöra blommorna nästan hälften af hela örtens längd. Liknande krymp- lingar funnos vid Sofiehamn på vestkusten. Rhinanthus minor EHRH. S. Gr. Ivigtut, Amitsok, Friedrichsthal. Pedicularis lapponica L. N. Gr. Ikamiut, Kisengiartak, Itiflak, Sofiehamn. Pedicularis euphrasioides STEPH. N. Gr. Kisengiartak, Itiflak, Sofiehamn. Pedicularis flammea L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Kisengiartak, Itiflak, Sofiehamn, Kangaitsiak. ww T NN ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. i S. Gr. Groenedal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar redan 1 Juni, fruktbärande i Aug. och Sept. Exem- plar från Maneetsok i frukt äro stora och grofva, ända till 22 cm. långa, erinra om P. Oederi VAHL och ha som den längre aflägsnade smablad, men foderflikarne äro glatta. Pedicularis hirsuta L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Sofiehamn. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar redan i Juni; fruktbärande i Aug. och Sept. Pedicularis lanata (WILLD.) CHAM. N. Gr. Godhavn. Blommande rikligt i slutet af Juni. LABIATE. Lamium purpureum L. S. Gr. Ivistut. | Förut ej funnen i Grönland. Växte som ogräs 1 träd- gardar. Blommade rikligt i Augusti och frodades förträffligt. Införd. Den kommer sannolikt att bibehålla sig. Lamium amplexicaule L. S. Gr. Tvigtut. Förut ej funnen i Grönland. Förekom som ogräs i träd- gårdar och blommade i Augusti. Införd. Thymus Serpyllum L. v. prostratus HORN. S. Gr. Ivigtut, Arsukfjordens inre, Groenedal, Amitsok, Fried- richsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommade på östkusten i September. LENTIBULARIEE. Utrieularia minor L. N. Gr. Sofiehamn. I en vattensamling bland Myriophyllum spicatum L. Jag hade tillfälle att observera den bade i början af Juli och i 58 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. början af Augusti; ingendera gangen fann jag den blommande. Den tyckes salunda ej blomma i Grönland. Den fortlefver som hos oss med vinterknoppar, som sitta i grenspetsarne. Pinguicula vulgaris L. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Julianehaab, Amitsok. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Anträffades i Aug. och Sept. endast utblommad och med frukt. ; PLUMBAGINEE. Armeria sibirica TURCZ. N. Gr. Ikamiut, Sofiehamn. S. Gr. Igaliko. PLANTAGINEE. Plantago maritima L. S. Gr. Ivigtut, Arsukfjordens inre, Groenedal, Igaliko. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Vid Groenedal fins en form med breda blad och isynnerhet under axet hvitludna stjelkar af glänsande utstående har. Vid ‘ Igaliko gick den ända till 300 meter öfver hafvet; den var der öfverst liten med korta stjelkar, knapt naende öfver bladen, och med korta, nästan klotrunda ax, liknande den form, som an- träffades pa östkusten. Denna senare var ännu mindre, 1 knapt 2 cm. hög, med stjelkar kortare än de lineära nästan sylformiga- trinda bladen och hvit ull mellan de i rotspetsen tofvigt an- hopade bladen. Ny för östkusten. Plantago borealis LGE. N. Gr. Ikamiut. Växer i täta tufvor och har ett blagrönt, saftigt utseende; bladen köttiga, lineära, oftast helbräddade men ibland med sma tänder i kanten; stjelkarne af bladens längd eller kortare med korta, cyliudriska eller ovala ax. Den skiljes bäst från förega- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 59 ende genom de trubbiga bladen och den 4-fröiga kapseln med sina små frön (blott hälften af föregåendes). Plantago maritima IL. har spetsiga blad och 1—2-fröig kapsel; dock fann jag vid un- dersökning i detta hänseende i Riksmusei herb. hos ett exemplar af denna växt från Ångermanland, hvilket för öfrigt hade 2- fröiga kapslar, en kapsel med 3 frön, som då voro något mindre. Plantago major L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. På gardsplaner, blommande och med frukt i Augusti. Införd. Torde med all sannolikhet hålla sig qvar. CHENOPODIACEE. Chenopodium album L. S. Gr. Ivigtut, Friedrichsthal. Förut ej funnen i Grönland. Som ogräs i trädgardar och deromkring; blommade i Aug. Införd. POLYGONACEE. Rumex domesticus HN. S. Gr. Tvigtut. Utan blommor i Augusti. Rumex Acetosa L. S. Gr. Ivigtut, Igaliko. Exemplar fran Ivigtut utan blommor (i Augusti). Rumex Acetosella L. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Groenedal, Amitsok. Oxyria digyna (L.) HILL. N. Gr. Godhavn, Maneetsok. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med frukt i Augusti och September. 60 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. Polygonum Convolvulus L. S. Gr. Tvigtut. Förut ej funnen i Grönland. Invid boningshusen anträf- fades ett par exemplar utan blommor (i Aug,). Införd. Polygonum viviparum L. S. Gr. Nuluk, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Polygonum lapathifolium ATT. S. Gr. Ivigtut. Förut ej anträffad i Grönland. Invid boningshus; ett exem- plar utan blommor (i Aug.).. Införd. i Polygonum aviculare L. v. boreale LGE. S. Gr. Tvigtut, Groenedal, Julianehaab, Igaliko, Friedrichsthal. Koenigia islandica L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Kisengiartak. S. Gr. Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. EMPETREE. Empetrum nigrum L. S. Gr. Ivigtut, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. En bland Grönlands allmännaste växter. Bär frukt i Aug. och Sept. URTICACEE. Urtica urens L. S. Gr. Tvigtut. Med mogna frön i Augusti. CANNABINEE. Cannabis sativa L. S. Gr. Ivigtut. Förut ej funnen i Grönland. Ett nära 40 cm. högt blad- exemplar hittades pa fylinadsjord. Införd. | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. Ol SALICINEE. Saliv glauca L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde, Kisengiartaknäset, Itiflak, Kangaitsiak. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Salix glauca L. v. ad groenlandicam (AND.) LUNDSTR. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Friedrichsthai. Salix glauca L. v. ad areticam PALL. N. Gr. Godhavn. Salix groenlandica (AND.) LUNDSTR. N. Gr. Godhavn, Egedesminde, Kangaitsiak. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Julianehaab. Saliz groenlandica (AND.) LUNDSTR. v. ad arcticam PALL. N. Gr. Sofiehann. | Salix groenlandica (AND.) LUNDSTR. v. ad ivigtutianam LUNDSTR. S. Gr. Tvigtut. Salix ivigtutiana LUNDSTR. in litt. nov. spec.!). Så benämnes tillsvidare en S. groenlandica (AND.) LUNDSTR. närstaende form, mycket liten till växten, med nedliggande, tjocka, knöliga, bugtiga grenar, mycket små 5—10 mm. långa, glatta blad, äldre blad qvarsittande, och små korta föga mer än 1 cm. långa hängen. S. Gr. Ivigtut, Groenedal. Den växte a bada dessa ställen omkring 300 m. öfver hafvet, på en grusplata af diabas a det förra, pa vittrad syenit a det senare stället. Blommade i Juni, frukt i Aug. — Salix herbacea L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab. -Ö. Gr. Konung Oskars hamn. 1) Se Tillägg sid. 88. 62 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND, BETULINEE. Alnus ovata (SCHRANK) f. genuina REG. S. Gr. Nuluk, Groenedal. Alnus viridis DC. ett yngre namn, Alnus repens WORMSKJ. likasa. Blommar redan i Juni. Alnus ovata (SCHRANK) f. sibirica REG. S. Gr. Arsukfjordens isblink. ; Häri ingår äfven A. repens WORMSKJ. Är = A. fruti- cosa RUPR. : Betula odorata BECHST. v. tortuosa REG. f. genuina REG. S. Gr. Amitsok. Nagra ha blad med tätt brunulliga skaft. Betula odorata BECHST. v. tortuosa REG. f. Kusmisschefju REG. ; S. Gr. Amitsok. Ett exemplar har, fastän äldre, i kanten finludna' blad. Dessa båda former gå nästan omärkligt öfver i följande art. Fins frukt, är skärmfjällens form afgörande; de äro hos typiska B. tortuosa kortskaftade med omvändt äggrunda flikar och mycket korta utatriktade sidoflikar, da de hos följande äro lång- skaftade med aflänga nästan lika långa framåtriktade flikar. Hos sterila exemplar kan endast växtsättet (tortuosa och träd- liknande) och bladnerveringen, som hos tortuosa REG. är gle- sare, lemna nagra hallpunkter för särskiljandet. Betula intermedia THOM. S. Gr. Arsukfjordens isblink, Julianehaab, Amitsok. Betula alpestris FR. f. communis REG. S. Gr. Tvigtut, Arsukfjordens isblink, Amitsok. Denna art torde tillsvidare böra upptagas som osäker för Grönlands flora. Jag skulle snarare tro att man här liksom med följande har att göra med hybrida former mellan B. inter- media THOM. (eller odorata BECHST.?) och B. glandulosa MICH. Emellertid har jag fört hit af dessa former de med nästan glatta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 63 grenar, hvilka i allt öfverensstämma med B. alpestris FR.; käd- prickiga former höra till följande (se för öfrigt denna). Betula intermedia (odorata?) + glandulosa nov. hybr. Ramulis plus minusve glanduliferis; foliis mediocribus apice obtusis; samararum alis angustatis. S. Gr. Arsukfjordens isblink; Julianehaab. Till karakteren kommer den närmare B. glandulosa MıcHx. än B. intermedia THoM., dock är möjligt att några till B. inter- media af mig hänförda former höra hit (sådana med något kad- prickiga grenar), i hvilket fall den blefve mera omfattande sasom äfven inbegripande former med bred vingkant a frukten. Till habitus afviker den betydligt från B. glandulosa och liknar mera B. intermedia eller till och med B. odorata, särskildt de med stora blad; dessa variera i längd från 1,5 till 5 cm. Alla blad ha, låt vara en ringa och afrundad men dock tydlig, spets; bladen hos B. glandulosa äro antingen runda eller omvändt äggrunda utan spets. Denna karaktär har jag vid undersökning af ett stort material funnit saväl hos yngre som hos äldre exemplar konstant. Som nämdt likna några af dessa hybrida former, isynnerhet de med stora blad, B. odorata BECHST. Men i den trakt der dessa hybrider togos fans mig veterligen icke någon form af B. odorata. På denna grund kan dock ej med bestämdhet för- nekas att B. odorata varit med vid hybridiseringen, ty oafsedt act den möjligen fans i närheten, kunde hybridiseringen ha skett långt tillbaka i tiden och hybriderna fortplantats med skott, sedan en af föräldrarne utgatt. Mest liknar den B. alpestris FR. I Grönland gingo bade dr NATHORST och jag i den tanken att vi här hade för oss B. alpestris, hvarför vi ocksa fingo det intryck att denna art var vanligare än B. intermedia THOM. Det finnes också som jag kan se endast en karaktär, som skiljer den derifrån, nämligen kaädprickigheten. Men som jag nämnt varierar denna karaktär och den framträder mer eller mindre. Dock är den i allmänhet 64 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. mindre framträdande än hos B. glandulosa MıcHx, ehuru den kan finnas både på yngre och äldre grenar, och på de yngsta skotten saknas den aldrig. Vid granskning af de i Riksmusei herb. befintliga talrika exemplar af B. alpestris FR. fann jag dem alltid med glatta grenar och de yngsta vanligtvis finludna endast någon gang med en och annan kädprick. Det synes sa- lunda som kädprickigheten normaliter är främmande för B. al- pestris FR., hvilket äfven REGEL och andra tyckas förutsätta. Möjligt är derför att hvad jag här ofvan hänfört till B. alpe- stris FR., hvilka exemplar verkligen ha de yngsta grenarne något kädprickiga ehuru mycket glest, hör till dessa hybrida former mellan B. intermedia och B. glandulosa. Jag är så mycket mera böjd för att tro detta, som B. nana L., mellan hvilken art a ena sidan och B. intermedia THOM. eller B. odorata BECHST. a den andra B. alpestris FR. anses vara hybrid, just saknas i Syd-Grönland, ehuruväl samma anmärkning här kan göras, som ofvan på tal om hybrider mellan B. glandulosa MICHX: och B. odorata BECHST. ' på ställen der den senare icke finnes. | Den växte alltid tillsammans med B. glandulosa och B. intermedia. Med B. humilis SCHRK. har den intet att skaffa; den runda bladformen skiljer den derifran jemte habitus. Betula glandulosa MICHX. f. typica REG. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Betula glandulosa MICHX. f. rotundifolia REG. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab. En högst glandelfattig form träffades vid Julianehaab. Vid .Groenedal togs en form med hvasstandade blad. Då trubb- sagade blad eljest är en vigtig karaktär för B. glandulosa MICHX., skulle man möjligen tveka att föra denna form hit, men habitus och öfriga karaktärer stämma fullkomligt. Betula nana L. N. Gr. Godhavn, Egedesminde, Sofiehamn. O. Gr. Konung Oskars hamn. ÖFTERSIGT AU K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 65 CONIFERA®. Juniperus communis L. S. Gr. Arsukfjordens isblink, Amitsok. Hufvudformen ny för Grönland. Barr utstaende, ända till 19 mm. långa och mer än dubbelt sa långa som frukten. Juniperus communis L. v. nana (WILLD.). N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Arsukfjorden, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Mellanformer till denna från föregående äro exemplar fran Arsuk, Amitsok och Friedrichsthal. JUNCAGINEAE. Triglochin palustre L. S. Gr. Ivigtut, Igaliko. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Från bladvecken utgå krypande skott, bärande i sin spets stora, kloformigt böjda knoppar. Ex. från östkusten små, knapt tumshöga, och sterila. POTAMOGETONEE. Potamogeton gramineus IL. S. Gr. Julianehaab, Igaliko. Med bade simmande och nedsänkta blad. Exemplar fran Julianehaab med blommor och frukt i Aug. Vid Igaliko i en sjö omkring 50 meter öfver hafvet. Potamogeton pusillus L. N. Gr. kgedesminde, Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab. | Ny för Syd-Grönland. Endast sterila exemplar hittades. Potamogeton marinus IL. N. Gr. Maneetsok, Itiflak. S. Gr. Julianehaab, Igaliko. Med blommor och frukt i Augusti. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 7. 2 66 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. ORCHIDEE. Corallorhiza innata R. BR. S. Gr. Igaliko. Med frukt i Augusti. Gymnadenia albida (L.) RICE. S. Gr. Nuluk, Groenedal, Igaliko. Blommar Juni—Augusti. Platanthera hyperborea (L.) LINDL. S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. De af LANGE uppstälda varieteterna major och minor af denna art, hvaraf. blott den förra skulle finnas pa Grönland, ga härs och tvärs öfver i hvarandra. Utom stora former med tätt- sittande blad och langa ax (v. major LGE) träffar man i Grön- land små former med utstaende blad och mycket korta ax (v. minor LGE). Stjelkens längd varierar fran 7 till 30 em. och” axens fran 1,5 till 5. Möjligen kunna bladen i allmänhet hos grönländska exemplar sägas vara bredare än isländska (v. minor . LGE). De större exemplaren (v. major) synas mig endast som frodigare former af de mindre (v. minor). ASPARAGEAE. "> Streptopus amplewifolius (L.) DC. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Groenedal, Julianehaab, Amitsok. Blommar ännu i slutet af Augusti. Den förekommer oftast kolonivis och uppnar en höjd af ända till 60 cm. COLCHICACEE. Tofieldia borealis WNG. N. Gr. Proeven (72°23 n. br.), Sofiehamn. S. Gr. Tvigtut. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 67 JUNCACEE. Juncus arctieus WILLD. N. Gr. Itiflak, Sofiehanın. S. Gr. Igaliko, Friedrichsthal. Juncus filiformis I. S. Gr. : Julianehaab, Amitsok. Juncus alpinus VILL. Gr. Igaliko. Juncus castaneus SM. N. Gr. Egedesminde, Ikamiut, Itiflak, Sofiehamn. 2 Juncus triglumis L. N. Gr. Ikamiut, Itiflak. S. Gr. Groenedal. Togs med frukt och fans äfven blommande i Aug. Juncus triglumis L. v. albescens LGE. N. Gr. Sofiehann. Ny för Nord-Grönland. Juncus biglumis L. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Togs med frukt i Sept. Juncus trifidus L. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab, Igaliko, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med frukt i Aug. och Sept. Luzula parviflora (EHRH.) DESV. f. densiflora LGE. N. Gr. Godhavn. Gr. Amitsok, Friedrichsthal. Luzula parvijlora (EHRH.) DESV. f. sparsiflora LGE. S. Gr. Ivigtut, Groenedal. Luzula multiflora (HOFFM.) LEJ. Ss. Gr. Amitsok, Friedrichsthal. Luzula multiflora (HOFFM.) LEJ. v. congesta (THUILL.). N. Gr. Maneetsok. S. Gr. Groenedal, Igaliko. 2 68 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Luzula arctica BL. N. Gr. Godhavn. Med blommor i Juni. Luzula confusa LINDEB. N. Gr. Godhavn, Kisengiartak, Sofiehamn. 8. Gr. Groenedal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med frukt i Aug. och Sept. Luzula spicata (L.) DC. N. Gr. Godhavn. : S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Med frukt derstädes i Sept. 6 TYPHACEE. Sparganium hyperboreum LAST. N. Gr. Sofiehamn. ® Ss. Gr. Ivigtut, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal.. Med frukt i Augusti. Exemplaren fran Sofiehamn sterila, och blonimar den med all sannolikhet icke derstädes; bladen nadde i början af Aug. ej upp till vattenytan. CYPERACEE. Eriophorum angustifolium RoTH. N. Gr. Godhavn, Sofiehamn. Med blommor i Juni och Juli. Eriophorum angustifolium ROTH. v. elatius M. & K. N. Gr. Maneetsok. Ny för Grönland. Med bade blommor och frukt i Aug. Blad ända till 7 mm. breda. Uppgiften af GIESECKE att E. latifolium HoPP. skulle finnas i Grönland kan möjligen bero pa att han sett en sådan bredbladig form som denna. Eriophorum Scheuchzeri HoPP. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Egedesminde, Sofiehamn. Ss. Gr. Friedrichsthal. ÖFVERSIGT AF K. VEIIENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 69 Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Togs med blommor till slutet af Juni. Frukt Juli—Sept. Scirpus cespitosus L. S. Gr. TIvigtut, Julianehaab, Igaliko Amitsok. Scirpus parvulus R. & SCH. N. Gr. Sofiehamn. Ett sterilt ex. fans vid en sjöstrand omkring 50 meter öfver hafvet. Det öfverensstämmer fullkomligt med de af prof. BERG- GREN 1 Nord-Grönland tagna ex., som han för till denna art. Carex vesicaria L. S. Gr. Igaliko. Carex vesicaria L. v. alpigena FR. S. Gr. Igaliko, Amitsok. Carex pulla GOOD. N. Gr. Egedesminde, Ikamiut, Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Friedrichsthal. Exemplar fran Egedesminde, Sofiehamn, Julianehaab och Friedrichsthal med slätt eller endast upptill obetydligt sträft strå och smala, nästan trekantiga blad, häri salunda mycket öfverensstämmande med C. rotundata WNG, men de äggrunda icke utstaende frögömmena och de spetsiga axfjällen skilja dem derifrån. Mest i habitus likna de C. rotundata WNG v. elatior LGE med sina svartbruna fruktgömmen och axfjäll, men de se- nares form är som sagdt afvikande. Carex capillaris L. N. Gr. Ikamiut, Itiflak. S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Igaliko. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Exemplaren fran östkusten med en stor del outvecklade fruktgömmen. De från Itiflak äro hopkrympta ända till 2 cm., men ändock rikligt fruktbärande. Alla tillhöra f. tenuior DREJ. Carex supina WNG. N. Gr. TItiflak. Carex panicea L. v. tumidula LAST. Ss. Gr. Igaliko. 70 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. Denna af DREJER under C. vaginata upptagna form för LANGE hit. Jemförd med originalexemplar fran Lule Lappmark, stämmer den grönländska med dessa öfverens i mycket och mera än med hufvudarten, isynnerhet hvad angar fruktsprötets längd. Detta är hos den grönländska formen dock längre och tydligare, emedan fruktgömmet är mot spetsen mera tvärt afrundadt; hos den svenska formen afsmalnar fruktgömmet sa smaningom mot. spetsen. Den svarta färgen på fruktgömmena ger den förra äfven ett afvikande utseende. Carex rariflora SM. N. Gr. Maneetsok, Egedesminde, Ikamiut, Kisengiartak, Itiflak, Sofiehamn. S. Gr. Julianehaab, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. : Ö Ex. från östkusten med frukt, och ett till och med ännu knapt utblommadt i September. Carex nigritella DREJ. S. Gr. Ivigtut, Amitsok, Friedrichsthal. Hittills funnen endast i Grönland, för savidt den ej kan identifieras med C. siylosa C. A. MEY. fran N. V. Amerika. "Växande erinrar den mest om Ü. Goodenowii GAY. Den togs med frukt i Augusti. Carex atrata L. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab. Carex atrata L. * rectiuscula BL. v. heterostachya n. var. Spieula terminali androgyna. Toppaxet af blott hanblommor. S. Gr. Julianehaab. C. rectiuscula BL. är ny för Grönland. Fran OC. atrata L. är den godt skild genom de upprätta korta axen och det upp- till mycket sträfva strået. Den lär äfven enligt BLYTT vid od- ling bibehålla sig. Den af mig uppstälda varieteten finnes i Riksmusei herb. under namn af C. atrata? från Laxefjorden i Ost-Finmarken tagen ?2/,. 1858 af SOMMERFELT och under namn ÖFVERSIGTT AP K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. TI af C. atrata (pseudonigra) erecta från Torne Lappmark tagen af L#sTADIuUs. Det senare namnet är skrifvet af ANDERSSON. Fran följande är den väl skild genom de breda bladen, det sträfva strået, de längre axskärmarne, de tätblommiga korta axen, hos hvilka axfjällen mot toppen äro liksom hos OC. atrata L. vera spetsiga. Den är för öfrigt kraftigare till växt än C. holostoma DREJ. De hemförda exemplaren äro 37 cm. höga. Carex holostoma DREJ. N. Gr. Egedesminde, Itiflak, Sofiehamn. Visserligen mycket lik C. alpina Sw. isynnerhet till habitus, men väl skild genom de aflanga honaxen och de trubbiga otyd- ligt sprötspetsade fruktgömmena. Carex alpina SW. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Tvigtut, Julianehaab. Bland dem från Sofiehamn finnes ett exemplar med endast ett toppax, bestående blott af hanblommor (v. inferalpina WNG?); honax felslaende. Carex subspathacea WORMSKJ. v. curvata DREI. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med frukt i början af September. i Carex aquatilis WNG. N. Gr. Itiflak, Sofiehamn. Vid abräddar och i kärr. LANGE upptar ej denna art. De under detta namn af R. BROWN för Grönland angifna för han ehuru tveksamt till ©. elytroides FR. Ititlakformen är synnerligen robust. Med mycket breda blad och tjocka, tättsittande honax (f. opima!). Med frukt i Augusti. Carex Goodenowii GAY. S. Gr. Julianehaab, Igaliko. Forma ad juncellam spectans (S. ALMQU.). Carex Goodenowü GAY v. groenlandica LGE. N. Gr. Sofiehamn. | Forma parum notabilis (S. ALMQU.). Liksom föregående med frukt i Augusti. 02 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. Carex rigida GOOD. N. Gr. Maneetsok, Egedesminde, Ikamiut, Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab, Igaliko, Amitsok, Fried- richsthal. 0. Gr. Konung Oskars hamn. Ett stort antal former af denna variabla art äro hemförda. Carex festiva DEW. S. Gr. Ivigtut, Amitsok, Friedrichsthal. 0. Gr. Konung Oskars hamn. Carex lagopina WNG.' N. Gr. Maneetsok, Egedesminde. S. Gr. Tvigtut, Groenedal, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Mycket varierande. Då den stiger ner i de lägre kust- trakterna bildar den spensligare former som till den grad likna C. glareosa WNG, att den tanken ovilkorligen tränger sig på : en, att denna senare intet annat är än en hafskustform af C. lagopina WNG. Straen blifva spensligare och dermed oftast böjda; bladen blifva smalare, kanterna dock ännu oftast till- bakavikna, men nagra blad hopvikna som hos C. glareosa WNG; axen blifva än hos små exemplar (v. debilis LGE) än hos stora (0 gracilescens TH. FR.) mindre och mera närmade intill topp- axet (ofta finnas da hanblommor vid basen); axfjällen blifva somliga hinnkantade och förlora sin ljusa midtelfärg, de äro vis- serligen ännu kortare än frögömmena, men ej sa som hos CO. la- gopina vera; frögömmena äro dock alltid tillplattade på insidan (så äfven hos yngre exemplar af ©. glareosa WNG med omogna frön). | Carex lagopina WNG. v. gracilescens TH. FR. S. Gr. Amitsok. Ny för Grönland. Carex lagopina WNG v. subtenuiflora n. var. Perigyniis suberostris, obtusis. | N. Gr. Itiflak. | .. ” [av ÖFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 73 Fruktgömmen trubbade nästan utan spröt. För öfrigt som en späd form af hufvudarten (se ofvan). I fruktgömmets be- skaffenhet öfverensstämmer den med €. tenuiflora WNG, men den har ej dess ljusa färg; hos v. subtenuiflora äro både axfjäll och fruktgömmen bruna. Med frukt i Augusti. Mahända en egen art som bildar öfvergang till gruppen tenuiflora-tenella? Carex glareosa WNG. N. Gr. Maneetsok, Egedesminde, Ikamiut, Kisengiartak, Sofie- hamn, Kangaitsiak. S. Gr. Amitsok. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Carex Persoonii SIEB. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Igaliko, Amitsok. Togs med blommor i Juni, med frukt i Aug. Den gick vid Ivigtut 300 meter öfver hafvet. S Carex gynocrates WORMSKJ. N. Gr. Ikamiut. S. Gr. Groenedal, Igaliko. Carex ursina DEW. N. Gr. Egedesminde. Med frukt i Augusti. Carex rupestris ALL. N. Gr. Egedesminde, Itiflak, Sofiehamn. Carex microglochin WNG. S. Gr. Groenedal, Igaliko. Carex capitata L. N. Gr. Maneetsok, Egedesminde, Ikamiut. S. Gr. Julianehaab, Amitsok. Carew nardina FR. S. Gr. Ivigtut, Groenedal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommar 1 Juni; med frukt in i September. Carex scirpoidea MICHX. N. Gr. Egedesminde, Itiflak, Sofiehamn. S. Gr. Nuluk, Arsukfjordens inre, Groenedal, Julianehaab. 74 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Vid Sofiehamn togs en form med mycket smala honax, en- dast dubbelt sa breda som straet, och ludna axfjäll. På öst- kusten med frukt i September. —Kobresia caricina WILLD. N. Gr. Itiflak. Kobresia seirpina WILLD. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Groenedal, Igaliko. GRAMINEE. Hierochloa alpina (LILJEBL.) R. & S. N. Gr. Godhavn, Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Julianehaab. Blommar ‘Juni— Augusti. Anthoxanthum odoratum I. S. Gr. Kangerdluarsuk, Julianehaab. Phleum alpinum L. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn: Togs blommande i Augusti. Alopecurus alpinus SM. N. Gr. Egedesminde, Ikamiut, Kisengiartak. Blommar i Juli och Augusti. Alopecurus alpinus SM. v. muticus SOMF. N. Gr. Godhavn. Alopecurus fulvus SM. S. Gr. Julianehaab, Igaliko, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Det är sannolikt att på andra håll tagna A. geniculatus L. höra hit. Jag har sett af VAHL och prof. TH. FRIES tagna, och alla öfverensstämma de deri att bladslidorna, särskildt den öfversta, äro uppblasta, blommorna korta ovala, blomfjällets borst fästadt nära fjällets midt, alltid rakt, af blomfjällets längd eller längre. Axens längd varierar ÖFVERSIGT AFP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 75 fran 1,5 till 5 cm. Pa exemplar fran östkusten finnas till och med tva ax, nemligen ett mindre utgaende fran axskaftet. Axen na ibland knapt utom öfre bladslidan, ibland skjuta de dock langt ur densamma. De nedre bladen äro oftast langt utdragna, flytande. Så äro hos en del exemplar fran östkusten äfven de öfre bladen. Växten är ofta rödt anlupen, och skärmfjällen samt äfven blomfjällets spets vanligen violetta. Standarknap- parnas färg är än brandgul än svafvelgul. Den togs blommande i Aug. och Sept. Calamagrostis purpurascens R. BR. N. Gr. TItiflak, Sofiehamn. Calamagrostis lapponica HN. N. Gr. Sofiehamn. Ny för Grönland. I torra bergsluttningar paträffades denna art blommande i början af Augusti. Den är visserligen af Hoo- KER angifven för Grönland, dock utan anförande af växtlokal, jemte åtskilliga andra Calamagrostisarter, som hittills åtminstone ej ha återfunnits, hvadan troligt är att någon förvexling egt rum. Den upptogs derföre ej af LANGE i Conspectus Flor. Groenland. Calamagrostis hyperborea LGE. N. Gr. FEgedesminde. S. Gr. Igaliko. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för både Nord- och Öst-Grönland. Calamagrostis stricta (TIMM.) P. B. S. Gr. Igaliko. Hufvudarten ny för Grönland. — Calamagrostis stricta (TIMM.) P. B. v. borealis (LZST.). S. Gr. Tgaliko. Calamagrostis phragmitoides HN. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Friedrichsthal. Togs vid Ivigtut 300 meter öfver hafvet. 76 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND. Agrostis canina L. N. Gr. Egedesminde. S. Gr. Groenedal, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Ny för Nord-Grönland. Se dock nedan. Nagon skarp gräns mellan denna art och A. rubra L. tycks knappast finnas, utan synas de pa Grönland åtminstone öfverga i hvarandra. Hit har jag fört former med tradlika rotblad, ut- draget spetsigt snärp och mera hopdragen vippa. Exemplar från Egedesminde äro mycket starkt tufvade och ha dels derigenom dels genom lägre växt och ytterligt smala glesa vippor ett egen- domligt utseende; yttre skärmfjället endast mot spetsen något sträft, häri sålunda mera öfverensstämmande med A. rubra L. Former från Groenedal och Igaliko äro måhända v. melaleuca BonG., som jag ej haft till jemförelse; de hafva ett afvikande utseende, äro spensliga och laga till växten, kort, gles, utbredd vippa, skärmfjällen mörka, trubbigt blomfjäll. Agrostis canina L. v. pallida REICH. S. Gr. Igaliko. Agrostis rubra L. N. Gr. Egedesminde. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab. .Ö. Gr. Konung Oskars hamn. SE Hit ha förts former med mer eller mindre platta rotblad ARS __ _ _ _ _ _ _ och kortare, tvärhugget eller ätminstone trubbigt snärp. Fran östkusten finnas jemte vanliga nagra till utseendet afvikande former, en köst tufvad med gles utbredd vippa af bleka ax, en annan starkt tufvad med gles hopdragen vippa af nästan ljus- gröna ax. Blommar in i September, så vid östkusten. Aira alpina L. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Alla hafva än fullkomligt platta än inrullade rot- och sjelk- RR RE blad, vippans grenar sträfva och med grodd i axen. Aira flexuosa L. v. montana (L.). S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7. 77 Aira flewuosa L. v. montana (L.) f. pallida n. form. Pallida; arista sepissime indusa. Straet och vippgrenarne ljusgröna, axen gröngula, borsten mest inneslutna. S. Gr. Ivigtut. Har för öfrigt som v.montana(L.)hopdragen vippa och stora ax. Trisetum subspicatum (L.) BEAUV. N. Gr. Maneetsok, Egedesminde. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Blommande redan i slutet af Juni vid Egedesminde. Trisetum subspicatum (L.) BEAU. v. villosissimum LGE. S. Gr. Arsukfjordens inre, Groenedal. Exemplar från förstnämnda stället äro dryga 60 cm. höga. Festuca rubra L. (a vulgaris GAUD.)!). N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Groenedal. Festuca rubra L. f. pascua ANDS. N. Gr. Maneetsok, Kisengiartak. S. Gr. Friedrichsthal. ! Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Festuca rubra L. f. alpina PARL. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Festuca rubra L. v. glaucescens (HEG. & HEER.). S. Gr. Groenedal. Festuca rubra L. v. barbata (SCHRANK). S. Gr. Igaliko, Friedrichsthal. Öfvergär omärkligt i F. rubra L. v. Fallax THUILL. f. barbata HACK. (se nedan). Exemplar tagna i Grönland 1854 af VAHL ligga i Riksmusei herb. under namn af F. rubra L. v. bromiformis. = Festuca rubra L. v. arenaria (OSB.) f. arctica HACK. N. Gr. Maneetsok. Festuca rubra L. v. fallax THUILL. f. subcespitosa SOND. S. Gr. Amitsok. | 1) F. rubra L. är här tagen i den utsträckning, som HACKEL i sin monografi af Festuca-slägtet gifvit densamma. 78 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Dessa exemplar komma närmast F. dumetorum FR., som förut ej är funnen 1 Grönland. Festuca rubra L. v. fallax THUILL. f. barbata HACK. S. Gr. Friedrichsthal. Festuca ovina L. N. Gr. Maneetsok, Ikamiut, Kisengiartak, Sofiehamn. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Festuca ovina L. v. vivipara L. S. Gr. Ivigtut, Groenedal, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Festuca ovina L. * brevifolia R. BR. N. Gr. Egedesminde, prope Ikamiut. Glyceria maritima (HUDS.) WNG. S. Gr. Groenedal, Igaliko. Glyceria maritima (HUDS.) WNG v. virescens LGE. S. Gr. Tgaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Glyceria maritima (HUDS.) WNG v. arenuria FR. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Rotsläende stoloner ha en del af exemplaren, men ej alla. Axbärande. Glyceria arctica HOOoK. N. Gr. Kisengiartak, Sofiehamn. Glyceria vaginata LER. N. Gr. Maneetsok, intra Egedesminde et Ikamiut, Kisengiartak, Sofiehamn, Kangaitsiak. Är framme vid kolonierna och eskimäbostäderna, der det träffar nagon humus, ett mjukt och slankigt gräs, men pa de leriga stränderna vid Sofiehamn inne i Auleitsivikfjorden och pa det af lerbankar rika näset deremellan och Sydostbugten (Kisen- giartaknäset) blir det styft och till habitus ej olikt G. angustata (R. BR.) FR., med hvilket det da kan förvexlas.. De trubbiga blomfjällen hos G: vaginata LGE skydda en för misstag. (slyceria amgustata (R. BR.) FR. N. Gr. Kisengiartak. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 79 Glyceria Langeana nov. spec. Humilis, dense cespitosa; foliorum faseieulis intravaginali- bus; foliis rigidiusculis arcuatis; culmis rigidiuseulis vix folia superantibus; paniculis et spieulis glabris; glumis inzsequalibus acutiusculis; paleis obtusis exterioribus apice laceratis. Liten, 3 5 cm. hög, tätt tufvad, med tradig rot, strå och bladskott inom gemensamma grabruna slidor, bildade af de sma- ningom vidgade slidorna till fjolårets ännu quarsittande, mer eller mindre bagformigt utböjda, merendels hopvikna, borstlika, spetsade blad. Bladen något styfva och utätböjda, tradlikt smala, ända till den sneda spetsen hopvikna; vanligen längre än bladslidan; snärpet nagot utdraget, sargadt. Stråen med sli- dorna raka eller nederst baglikt uppatböjda, nagot styfva, knapt af bladens längd. Vippan vid blomningen längre än halfva straet och med sin nedre del ännu innesluten i öfversta blad- slidan, sedan obetydligt kortare och utskjutande, gles, dess huf- vudaxel rak eller zig-zagformigt böjd, glatt, med nederst parvisa 3-blom- miga, glatta. Skärmfjällen olika stora, något spetsiga, gröna, olika länga, uppat ensamma glatta grenar. Småaxen 3 det öfre med tre upphöjda nerver. Blomfjällen trubbiga, van- ligen gröna, det yttre 5-nervigt, hinnkantadt, © spetsen sargadt, det inre äfven i spetsen tandadt eller 2-klufvet, bada upptill violetta. Standarknapparne "violetta. — Fruktämnet aflängt, klubblikt. N. Gr. Kangaitsiak, på sandiga hafsstränder; togs i börjande blomning d. 30 Juni: Denna som mig synes väl skilda art kommer närmast @. tenella LGE från Nowaja Semlja och Waigatsch!), med hvars fruktifikativa organ den ganska nära öfverensstämmer, endast skärmfjällen, som hos G. tenella LGE äro nagot trubbiga, hos denna spetsiga, skiljer dem at. Men en karakter fran det vege- tativa systemet afgränsar dem sa mycket starkare fran hvar- andra. G. tenella LGE har extravaginala bladskott, da de hos ') Se KJELLMAN och LUNDSTRÖM, Fanerogamer från Novaja Semlja, Waigatsch och Chabarova, i Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, Bd I, sid. 313. 30 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. G. Langeana m. äro intravaginala. De baglikt böjda, styfva bladen är ock för denna senare ganska karakteristiskt. Glyceria vilfoidea (AND.) TH. FR. N. Gr. Ikamiut. S. Gr. Amitsok. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Syd- och Öst-Grönland. Poa pratensis L. N. Gr. Kisengiartaknäset. S. Gr. Tvigtut, Groenedal, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Poa nemoralis L. v. glaucantha BL. S. Gr. TIvigtut, Groenedal, Igaliko, Amitsok. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Öst-Grönland. Poa alpina L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok, Sofiehamn. S. Gr. TIvigtut, Groenedal, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Poa flexuosa WNG. N. Gr. Egedesminde, Kisengiartak, Sofiehamn. Gr. Ivistut, Friedrichsthal. Gr. Konung Oskars hamn. Poa glauca M. VAHL. N. Gr. Egedesminde, Sofiehamn. S. Gr. Tvigtut, Groenedal, Friedrichsthal. Mycket varierande. Poa lawiuscula (BL.) LGE. N. Gr. Egedesminde, Sofiehamn. S. Gr. Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Syd- och Öst-Grönland. Vid Egedesminde anträf- fades en afvikande form, hög och slak till växten och med långa vippgrenar. En form fran östkusten har mycket smal, reducerad vippa, erinrande om 2. filtpes LGE. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 7, 81 Poa annua LI. S. Gr. Tvigtut, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. N Catabrosa algida (SOL.) FR. N. Gr. Maneetsok, Kisengiartak. S. Gr. Julianehaab, Friedrichsthal. O0. Gr. Konung Oskars hamn. Elymus arenarius L. v. villosus E. MEY. N. Gr. Maneetsok, Ikamiut, Itiflak. S. Gr. Groenedal, Amitsok. Tritieum violaceum HORN. S. Gr. Groenedal. Nardus strieta L. S. Gr. Amitsok, Friedrichsthal. EQUISETACEE. Equisetum arvense L. N. Gr. Godhavn, Egedesminde. S. Gr. Julianehaab. Axbärande redan 1 Juni. Equisetum arvense L. v. boreale (BONG.). N. Gr. Sofiehamn. Togs steril i början af Juli. Eguisetum variegatum SCHLEICH. N. Gr. Kisengiartak, Itiflak. S. Gr. Groenedal. POLYPODIACEE. Asplenium viride HUDS. S. Gr. Arsukfjordens inre. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Ny för Grönland, der den på de båda nämda ställena på- träffades af dr NATHORST. Rikligt sporbärande i Aug. och Sept. Växte i bergsskrefvor sparsamt pa bada lokalerna. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 7. 6 82 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Aspidium Lonchitis (L.) Sw. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Fried- richsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Rikligt sporbärande ända från Juni in i Sept. Aspidium fragrans (L.) Sw. N. Gr. Sofiehamn. Polystichum Filix mas (L.) ROTH. S. Gr. Ivigtut, Amitsok. Parbladens flikar hvässtandade eller grundt sågade. Polystichum spinulosum (RETZ.) DC. v. intermedium MILDE. S. Gr. Nuluk, Ivigtut, Arsukfjordens inre, Julianehaab, Amitsok. | Vid Ivigtut togs en mindre form med föga fjälligt skaft. Cystopteris fragilis (L.) BERNH. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. : Med fruktplättar från Juni in i September. Polypodium Phegopteris L. S. Gr. Nuluk, Julianehaab, Amitsok. Med fruktplättar i Augusti. Polypodium Dryopteris L. -S. Gr. Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. > Woodsia ilvensis (L.) R. BR. N. Gr. Egedesminde, Sofiehann. S. Gr. Groenedal, Julianehaab. Med fruktplättar fran Juni till Augusti. Woodsia glabella R. BR. N. Gr. Sotiehamn. Togs med fruktplättar i början pa Juli. OPHIOGLOSSEE. Botrychium lanceolatum (GMEL.) ANGSTR. S. Gr. Friedrichsthal. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 83 Ett exemplar taget af pastor BRODBECK i denna trakt och som denne godhetsfullt öfverlemnade. . Botrychium Lunaria (L.) SW. S. Gr. Arsukfjordens inre, Groenedal, Kangerdluarsuk, Igaliko. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Med sporgömmen fran Juni in i September. ISOETER. Isoetes echinospora DUR. N. Gr. Sofiehamn. S. Gr. Ivigtut, Julianehaab, Igaliko, Amitsok, Friedrichsthal. Ny för Nord-Grönland. Med utvecklade sporer i Augusti. Förekom temligen allmänt vid de ställen i Syd-Grönland vi be- sökte. Vid TIvigtut gick den till 300 meters höjd öfver hafvet. LYCOPODIACEE. Lycopodium alpinum L. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Groenedal, Julianehaab, Amitsok, Friedrichsthal. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Lycopodium annotinum L. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Ivigtut, Amitsok. Hufvudarten ny för Nord-Grönland. Lyecopodium annotinum L. v. alpestre HN. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Julianehaab, Amitsok. Med öfvergangsformer till hufvudarten (Julianehaab). Lycopodium Selago L. N. Gr. Godhavn, Maneetsok. S. Gr. Julianehaab, Friedrichsthal. Med sporer fran Juni till Augusti. Lycopodium Selago I. f. alpestris n. form. Foliis brevioribus, plus minusve adpressis. Herba e flavo viridis. 54 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Bladen kortare, mer eller mindre tätt tilltryckta. växten merendels gulgrön. N. Gr. Godhavn. S. Gr. Ivigtut. Ö. Gr. Konung Oskars hamn. Selaginella spinulosa AL. BR. S. Gr. Igaliko. Med sporer i Augusti. Hela | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 85 Nya för Grönland i sin helhet äro följande: Ranunculus acer L. v. Lindblomianus mihi. » » * Nathorsti mihi. - Chelidonium majus L. Införd. Brassica Napus L. » Sinapis arvensis L. » Cochlearia officinalis L. 2700 Draba hirta L. * ineano-hirta HN. » ıIncana L. f. luxurians mihıi. Subularia aquatica L. Thlaspi arvense L. Införd. Spergula arvensis L. » Erodium cicutarium L. » Medicago lupulina L. UNB Trifolium repens L. » Vicia sativa L. » Ervum hirsutum » Rubus ideus L. » Chamznerium angustifolium (L.) ScoP. f. leiostyla mihi. Myriophyllum spicatum L. Callitriche polymorpha LÖNNR. Saxifraga c.espitosa L. v. eryptopetala mihi. Linn&a borealis L. Galium Aparine L. Införd. Senecio vulgaris L. » Anthemis arvensis L. » Matricaria inodora L. (hufvudarten) » "Artemisia vulgaris L. » Lappa tomentosa (MILL.) LAM. » Cirsium arvense (L.) ScoP. » Centaurea jacea L. » Sonchus oleraceus L. » 86 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÄN GRÖNLAND, Hieracium nigrescens W. * Iivido-rubens ALMQV. » » * hypareticum ALMQV.!). » dovrense FR. * groenlandicum ALMQV.?). » » » v. ivigtutense ÄLMQV. » » » v. amitsokense ALMQV. » prenanthoides VILL. ”rigorosum (L&stT.) ALMQV.°). Campanula groenlandica mihi. Vaccinium uliginosum L. (hufvudarten). Oxycoccus palustris PERS. * microcarpus TURCZ. Rhododendron lapponicum (L.) WNG v. viride mihi. Pyrola secunda L. (hufvudarten). Lycopsis arvensis L. Införd. Verbascum Thapsus L. a Lamium purpureum L. » ; » amplexicaule L.. > Plantago major L. =) Chenopodium album L. » Polygonum Convolvulus L. » » lapathifolium L. » Cannabis sativa L. » Salix ivigtutiana LUNDSTR. Betula intermedia (odorata?) + glandulosa. Juniperus communis L. (hufvudarten). \ -Eriophorum angustifolium RorH. v. elatius M. & K. Carex atrata L. * rectiuscula BL. v. heterostachya mihi. .» aquatilis WNG. » Goodenowii GAY f. ad juncellam FR. spectans S. ALMQU. » lagopina WNG v. gracilescens TH. FR. » » v. subtenuiflora mihi. Calamagrostis lapponica HN. » stricta (TIMM.) P. B. (hufvudarten). ') I stället för dessa bada utgå tillsvidare de af Lange för Grönland angifnu H. atratum FR., murorum L. och vulgatum Fr. ?) I stället för H. dovrense Fr. i LAnGES Conspect. Florse groenland. >) I dess ställe utgår den af LANGE angifna H. auratum ER. ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 4. 87 Aira flexuosa L. v. montana (L.) f. pallida mihi. Glyceria Langeana mihi. Asplenium viride Huns. Lycopodium Selago L. f. alpestris mihi. Nya för Öst-Grönland äro följande: Ranunculus acer L. » » * Nathorsti mihi. Draba hirta L. v. hebecarpa LINDBL. Subularia aquatica L. Comarum palustre L. Potentilla anserina L. v. groenlandica SER. Callitriche verna Kürz. v. minima HOPPE. Gnaphalium supinum L. v. fuscum SOMM. Campanula groenlandica mihi. Vaceinium uliginosum L. (hufvudarten). Rhododendron lapponieum (L.) WNG v. viride mihi. Plantago maritima L. Triglochin palustre L. Luzula spicäta (L.) DC. Alopecurus fulvus SM. Calamagrostis hyperborea LGE. . Glyceria maritima (Hups.) WNG v. arenaria FR. » vilfoidea (AnDs.) TH. FR. Poa nemoralis L. v. glaucantha BL. » laxiuscula (BL.) LGe. Asplenium viride Hups. Af förut i Grönland funna äro följande nya Grönland: Potamogeton pusillus L. Glyceria vilfoidea (ANDS.) TH. FR. Poa laxiuscula (BL.) LGE. för Syd- 88 BERLIN, KÄRLVÄXTER FRÅN GRÖNLAND. Af förut i Grönland funna äro följande nya för Nord- Grönland: Juncus triglumis L. v. albescens LGE. Calamagrostis hyperborea LGE. Agrostis canina L. Isoötes echinospora DUR. Lycopodium annotinum L. (hufvudarten). Tillägg till sid. 61. Saliz ivigtutiana LUNDSTR. »Amentis I—2 cm. longis, cylindricis, peduneulatis, 2—3 foliis instructis; squamis fuscis, apice rotundatis, longe albo- hirsutis; capsulis sessilibus, glabris, rubris, ovatoconicis; stylo brevissimo v. elongato; stigmatibus bifidis; foliis petiolatis, te- nuibus, omnino glabris, ellipticis v. obovato-lanceolatis, apice acutis, supra lucide viridibus, subtus pallidioribus, "integerrimis aut remote et obsolete serratulis marcescentibus dice pereistentibus. Fruticulus depressus, vix ‘digitalis; foliis densissime con- fertis, &—10 mm. long. 2—5 mm. lat. | Denna form är med all sannolikhet identisk med S. groen- landica v. pusilla ANDS. i DE CAnD. Prodrom. XVI, 2, pag. 287, och LANGE Üonspect. Flore Groenland. Då den emeller- tid i sa manga afseenden afviker från S. groenlandica (ANDS.) LM, bör den upptagas sasom en särskild art, och särskiljes lätt genom sina små alldeles glatta, pa öfre sidan lifliet gröna, under blekare, tättsittande blad, som äfven qvarsitta sedan de vissnat (såsom hos S. myrsinites), samt genom sina glatta och röda kapslar. Såsom en hybrid kan den ej upptagas, ty lämpliga töräldrar finnas icke hvarken på Grönland eller för öfrigt bland de nordliga salixformerna. Den förhåller sig till S. groenlandica ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 47. 89 LM som 8. ovalifolia (TRAUTV.) LM till $. aretica PALL. För- enas den med S. geroenlandica till en art, sa blir denna arts diagnos sa obestämd och vidsträckt, att de flesta nordliga Sa- lices kunna föras till densamma. Men a andra sidan anser jag det högst sannolikt att den uppstatt ur en S. groenlandica eller att den star 1 ett nära genetiskt sammanhang med denna. Jag har nämligen funnit att S. groenlandica i hög grad varierar sa- väl pa skilda individer som på samma buske (de olika grenarne) och den ofvan!) nämnda var. ad ivigtutianam fran Ivigtut är en sådan mellanform. Likasom Novaja Semljas Salices äro äfven Grönlands genom tydliga mellanformer så förenade med hvarandra att man för atskilliga af dem far antaga tillvaron af ett nordligt (grönländskt) bildningscentrum. Om variationen hos S. groenlandica (ANDS.) LM, S. glauca L. och S. ivigtuttana LM gäller för öfrigt hvad jag i min af- handling om Novaja Semljas Salices »Kritische Bemerkungen über die Weiden Novaja Semljas») pag. 23—26 anfört.» (A. N. LUNDSTRÖM 1 bref.) 1) Sid. 61. % Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Från Zoological Society i London. Proceedings, 1883: 4; 1884: 1—2. List, 1884. Från Literary & Philosophical Society i Manchester. Memoirs (3), Vol. 7. Proceedings, Vol. 20—22. SMITH, R. A. A century of seience in Manchester. Lond. 1883. 8:0. Från Royal Society of Canada i Montreal. Proceedings & transactions, Vol. 1. Montreal 1883. 4:0. Från Bureau International des Poids & Mesures i Paris. Travaux & memoires, T. 3. Från Accademia delle Scienze i Bologna. Memorie (4), T. 4: 114. Från Accademia Gioenia di Sceienze Naturali i Catania. At (la) Ele Från Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. Verhandelingen, D. 44. Från Societe Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 90. Fran Akademie der Wissenschaften i Berlin. Abhannlungen, 1883. Sitzungsberichte 1884: 1—39. JacoBI, C. G. J. Werke, Supplementband. Berlin 1884. 4:o. Från Naturhistorischer Verein i Bonn. Verhandlungen, Jahrg. 40: 2; 41: 1. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. Abhandlungen, Bd 8: 2; 9: ı. (Forts. å sid. 98.) 91 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 7. Stockholm. Om Chlorochytrium Cohnii WRIGHT och dess förhäl- lande till närstående arter. Af G. LAGERHEIM. Taf. XXV. [Meddeladt den 10 September 1834.] Under det jag sommaren 1884 med understöd af K. Vet.- Akademien och med godhetsfullt medgifvande af Herr Professor S. LOVÉN vistades pa Kristinebergs zoologiska station i Bohus- län i och för algologiska studier, blef min uppmärksamhet, af Herr Kand. M. SEGERSTEDT, fästad pa några exemplar af Cam- panularia flewuosa, som voro utmärkta af en starkt gräsgrön färg. Vid mikroskopisk. undersökning af denna Hydrozö visade det sig, att den var i hög grad angripen af Chlorochytrium Cohnii WRIGHT. Som jag genast vid den första flyktiga under- sökningen gjorde atskilliga observationer, som ej stämde öfverens med WRIGHTS beskrifning öfver ifragavarande alg, fortsatte jag mina undersökningar öfver den samma. Det är dessa, som i följande rader framläggas. C. Cohnii WRIGHT synes ej vara särdeles sällsynt i trakten af Kristineberg. Jag har anträffat den förekommande endofy- tiskt i en Schizonema AG., i Enteromorpha clathrata (BOTH) GREV., 1 Urospora penieilliformis (ROTH) J. E. ARESCH. och i en Vaginicola-art vid Skarberget; i samma Schizonema AG. och i Campanularia flexuosa, som båda förekommo pa Ascophyllum 92 LAGERHEIM, OM CHLOROCHYTRIUM COHNII WRIGHT. nodosum (L.) GOBI vid Kristinebergs bryggor m. fl. ställen i närheten. Cellernas form är nagot växlande; än äro cellerna nästan klotrunda (t. 25, fig. 4), än elliptiska, än nästan flaskformiga (t. 25, fig. 1); stundom kunna de till följd af trängt utrymme hafva en mera oregelbunden form. Diametern växlar mellan 9 och 40 u; äfven förhållandet mellan längd och bredd är bero- ende af utrymmet. Cellväggen är tunn, ej sa tjock som hos C. Lemne COHN eller C. inclusum KJELLM. Liksom förhållandet är hos den förra af dessa arter finnes hos C. Cohnii WRIGHT på hvarje cell ett utskott, som räcker nagot utanför »värden». Pa detta ställe är membranen ej obetydligt förtjockad, ehuru ej i sa hög grad, som hos .-C. Lemne COHN. Kromatoforen har formen af en tätt intill cellväggen lig- gande skifva!). Den upptager vanligen endast en del af cellen, den inat »värden» vända delen. I kromatoforen kan man med lätthet observera en enda pyrenoid (t. 25, fig. 1, 2, 9). Denna form bibehåller kromatoforen ända till dess cellen skall öfverga till ett sporangium, då klorofyllet blifver mera jemt fördeladt i cellen. Hos CO. Lemne COHN är deremot förhållandet annor- lunda, enligt KLEBS’ utmärkta undersökningar öfver denna alg?). Hos unga exemplar af denna art har kromatoforen formen af en tunn skifva, som innesluter flere pyrenoider. Hos äldre celler deremot finnas talrika gröna protoplasmasträngar, som genom- tränga den i midten af cellen liggande stora vakuolen, sa att slutligen en nätlik kromatofor astadkommes. Svärmcellerna hos C. Cohnii WRIGHT uppkomma, liksom hos ©. Lemne COHN, genom upprepad delning af cellinnehället. De bildas på detta sätt i ett stort antal; huru mänga som slut- ligen finnas 1 sporangiet kan jag ej med bestämdhet uppgifva. När de färdigbildade svärmcellerna skola frigöras, bildas — för- ') En liknande kromatofor har äfven ScHMiTz iakttagit (jemf. Schmitz: Die Chromatophoren der Algen, pag. 15, Bonn 1882). ?) Kress: Beiträge zur Kenntnisse niederer Algenformen, pag. 2 (Sep. aus der Botan. Zeitung 1881, Leipzig). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 93 modligen genom membranens förslemning -— i det halslika ut- skottet pa cellen ett rundt hal, genom hvilket svärmeellerna ut- träda. Hos de öfriga arterna af slägtet Chlorochytrium COHN — med undantag af C. inclusum KJELLM. — försiogår deremot, som bekant, svärmcellernas frigörande pa ett annat sätt. Hos dessa arter bildas nemligen pa nagot ställe af membranen, men ej i den halsartade förlängningen, ett hal, och genom detta ut- släppas svärmeellerna i det fria. Hos C. inelusum KJELLM., hvilken art i likhet med C. Cohni WRIGHT är marin, ut- släppas svärmcellerna genom ett hal, som uppkommit i den för- tjockade delen af membranen. Sedan svärmcellerna af C. Cohnit WRIGHT utträdt ur sporangiet, sprida de sig hastigt i det om- gifvande vattnet. De hafva en diam. af 4 u och äro till formen päronlika med klorofyllet samladt i den tjockare delen och inne- slutande en pyrenoid (t. 25, fig. 5). Den främre spetsigare delen af svärmcellen är deremot färglös, försedd med tva langa cilier och en at ena sidan liggande röd ögonpunkt. Utom dessa med två cilier försedda svärmeeller, observerade jag äfven en mängd svärmceller, som hade fyra cilier (t. 25, fig. 6). Dessa voro större (6 u i diam.) än de, som buro tva cilier, och kunde möj- ligen hafva uppkommit genom dessas parvisa kopulation. Hos C. Lemne CoHN har KLEBS iakttagit kopulation hos svärm- cellerna, men denna försiggar. nästan omedelbart sedan de ut- kommit ur sporangiet och ännu äro omgifna af ett gemensamt slemhölje. Om kopulation verkligen förefinnes hos svärmcellerna af C. Cohnü WRIGHT, sa försiggar denna först sedan de spridt sig i det omgifvande vattnet. Hos C. Knyanum COHN & SZYM.. och hos C. pallidum KLEBS är kopulation mellan svärmceellerna ej observerad. Nagon röd ögonpunkt tyckes KLEBS ej hafva iakttagit pa svärmcellerna hos nagon af de af honom under- sökta arterna. Sedan svärmcellerna af C. Cohnii WRIGHT en tid kring- simmat, gro de. Den direkta groningen har jag ej lyckats iakt- taga, emedan jag ej i mina kulturer kunde hålla svärmeellerna tillräckligt länge lefvande. Deremot anträffade jag pa den ofvan- 94 LAGERHEIM, OM CHLOROCHYTRIUM COHNII WRIGHT. nämnda Campanularian en stor mängd nyss grodda svärmceller. Många af dem voro ej mer än 4 u i diameter och således af samma storlek, som de ej kopulerade, hvilken omständighet skulle tyda derpa, att någon kopulation ej nödvändigtvis be- höfver förega groningen. Man känner ju förut flere alger, som hafva gameter, som äfven kunna gro utan föregangen kopula- tion, t. ex. Dlothrix zonata (W. & M.) J. E. ARESCH. (enligt Dopzrs!) undersökningar) och Trentepohlia umbrina (KÜTZ.) BORN. (enligt WILLES?) undersökningar). När svärmcellen satt sig fast vid sin »värd» och omgifvit sig med en membran, börjar den att borra sig in allt mer och mer. Detta tillgår så, att sroddcellen tillspetsar sig något och med denna spets pa meka- nisk eller kemisk väg — hvilketdera kan jag ej uppgifva — så småningom intränger i »värden» (t. 25, fig. 7, 8). Groddeellens kromatofor är ständigt belägen i cellens främre del (om man så far kalla den inträngande delen). Denna plats bibehåller den sedan under cellens hela tillväxt, så att äfven när cellen har natt sin fulla storlek, har kromatoforen nästan alltid sin plats i den inåt »värden» vända sidan af cellen. Den del af cellen, som qvarstannar utanför »värden» saknar derföre alltid klorofyll. Denna älsta del af cellen har en tjockare membran än hela den öfriga cellen. Denna förtjockning af membranen uppstår mycket snart, sedan svärmcellen grott och börjat växa in i »värden», sasom synes af fig. 2, 8, 9 pa tafl. 25. Ett liknande utskott af cellen med förtjockad membran finnes äfven, som be- kant, hos ©. Lemne CoHN, men hos denna art är skilnaden mellan tjockleken af utskottets och den öfriga cellens membran ännu mycket större än hos ©. Cohnit WRIGHT. Sa snart grodd- cellen genomträngt »värdens» membran (eller kitinskelett) börjar den att utvidga sig allt mer och mer, samt antager slutligen modercellens form. Hos ©. Lemne CoHN är groddcellens in- ') A. Doper: Die Kraushaar-Alge (Sep. aus PRINGSHEINS Jahrbücher für wis- senschaftl. Botanik, X Band, Leipzig 1876). 2) N. WILLE: Om Svaermecellerne og deres Copulation hos Trentepohlia MART. (Botaniska Notiser N:o 6, Lund 1878). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 95 trängande i värdplantan något olika. Här sker nemligen mem- branens genomborrande medelst ett »farblosen Fortsatz», som först, sedan groddcellen till en del inträngt i värdplantan, i sig upptager kromatoforen. Hos C. tnelusum KJELLM. qvarlemnas ej en del af groddcellen under inträngandet i värdplantan. Några slags hvilceller har jag ej iakttagit hos C. Cohnii WRIGHT. Utan tvifvel är C. Cohmii WRIGHT liksom de öfriga arterna af slägtet Chlorochytrium COHN rättast att betrakta som en »rumparasit», ehuru den stundom kan vara till skada för sin värd, genom att den t. ex., när den förekommer i mycket stor mängd hos en Schizonema AG., kan hindra värdplantans till- gang till ljus och näringsämnen. Jemför man ofvanstäende framställning af lefnadshistorien hos C. Cohnii WRIGHT med den, som artens auktor lemnat, finner man lätt, att de i väsentligare punkter ej stämma öfver- ens. "WRIGHT uppgifver!), att i cellen förekommer en »large nucleus». Som hvarken CoHN, KLEBS eller jag lyckats upp- täcka någon cellkärna hos någon art af slägtet Chlorochytrium COHN, är det förmodligen kromatoforens pyrenoid, som WRIGHT benämt så. Emellertid är det ej osannolikt, att en cellkärna förekommer. Kromatoforens form är enligt WRIGHT betydligt varierande?). Svärmcellernas utseende och groning framställes pa följande sätt®?): »nearly circular in form, and apparently unti- ciliate*), they would be seen very speedily, after impinging on the mucus, to bury themselves to about one half their diameter in it, becoming in the act constrieted into a figure of eight shape. At this stage the zoospore is colourless?); the nucleus is very apparent being a little excentric, but nearer the base than the neck of the cell. Once within, the cell begins to ex- pand laterally, increasing also in depth. Having reached nearly ') E. P. Wricur: On a New Species of Parasitic Green Alga belonging to the Genus Chlorochytrium of Conn, pag. 359 (Trans. of the Royal Ir. Acad. Vel. XXVI, 1877). 2) Jemf. WricHt, 1. e., t. IV, fig. 5a. ®) WriGHT, 1. e., pag. 360. *) Kursiveringen är gjord af mig. 96 LAGERHEIM, OM CHLOROCHYTRIUM COHNII WRIGHT. to adult size, the protoplasm commences to develope green chro- mmlesa)wmalnEN. KR After a few days the coloured portion of the protoplasm will be found to very slightly contract; ........... In the space of a few hours this mass becomes segmented into a well-marked series of oval or nearly eircular spores, in each of wich at this stage a nucleus is apparent ......... While within the mother cell the spores have a green hue, ....... but on the mother cells being artificially ruptured, if the zoospores have reached a certain stage, they will be seen to escape disti- tute of colour !)». Mig förefaller det, som om de fritt simmande zoosporer, som WRIGHT iakttagit, möjligen tillhört nagon Chytridiace. Härför talar hans teckningar?) och hans pastaende, att de voro färglösa och försedda med endast en cilie. För öfrigt motsäger han sig, 1. e. pag. 365, der han om de färglösa exemplaren af C. Cohnii WRIGHT (som ännu ej börjat utveckla klorofyll) sä- ger, att de äro »only abnormal conditions». Möjligt, ehuru ej troligt, är, att WRIGHT och jag ej undersökt samma art af slägtet Chlorochytrium COHN, hvilket skulle kunna förklara olikheten af de resultat, till hvilka vi kommit. De af mig un- dersökta exemplaren komma att utdelas 1 WITTROCKS och NORD- STEDTS algexsiccat. !) Kursiveringen är gjord af mig, 2) WRIGHT, 1. c., t. IV, fig. Da. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 4. 97 Explicatio figurarum. TAB. XXV. Figure omnes c:a 500ies amplificatze sunt. Chlorochytrium Cohnii WRIGHT. Fig. 1. Cellula vegetativa adulta. » 2. Cellula vegetativa juvenilis. » 3. Sporangium maturum, nondum evacuatum. » 4. Sporangium evacuatum, orificium, per quod zoospor® (pla- nogameta?) elaps® sunt, ostendens; m membrana Campa- nularie flexuos@. » 5. Zoospore (planogamet®?) e sporangio elaps&; o punctala rubra. Zygotzx(?), copulatione jam peracta, ciliis quatuor praedite. Zoospora germinata; m membrana Campanularie flexuose. Zoospora germinata, membranam Campanularie flexuose penetrans. » 9. Cellulae vegetativae juveniles, in Vaginicola sp. endozotic«. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 41. N:o 7. 7 98 Skänker till Vetenskaps-akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 90.) Frän Naturforschende Gesellschaft i Danzig. Schriften, Bd 6: ı. Från Senckenbergische Gesellschaft i Frankfurt am Main. Abhandlungen, Bd 13: 4. Från Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde i Giessen. Bericht, 23. Frän Naturforschende Gesellschaft i Halle. Abhandlungen, Bd 16: 2. Bericht über die Sitzungen, 1883. Från Mediceinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Jenaische Zeitschrift für Naturwissenschaft, Bd 17: 3—4. Från Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahrg. 24: 1—2. Från Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. Preisschriften, 24. Från Verein für Vaterländische Naturkunde i Stuttgart. Jahreshefte, Jahrg. 40. Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge, U. 8. Memoirs,- Vol. 8: 3; 10: 1. Bulletin, Vol. 11: 7—.10. Frän Författarne. NORDENSKIÖLD, A. E. Vegan matka Asian ja Europan ynepäsi, Osa 12. Wiipuri. 8:0. LUND, S. & Kızkskou, HJ. En monographisk Skildring af Have- kaalens, Rybsens og Rapsens kulturformer. Kbhvn 1884. S8:o. Prareau, F. Recherches experimentales sur les mouvements respira- toires des Insectes. Bruxelles 1884. 4:0. 99 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 7. Stockholm. Xanthoarsenit, ett nytt mineral från Sjögrufvan i Gryt- hytte socken, Örebro län. Af L. J. IGELSTRÖM. [Meddeladt den 10 September 1884.] Sjögrufvan är en mindre, på jernmalm (dels hematit och dels magnetit) af gammalt bearbetad grufva, belägen omkring 10 kilometer öster om Grythytte kyrkoby och jernvägsstation a bergslagsbanan, vid östra stranden af sjön Halftron. År 1865 1) upptäckte jag i densamma hausmannit, ar 1870 rhodonit och tephroit?) och nu sednast, detta ar, det mineral, hvarom här är fråga, och som jag gifvit det ofvanstående namnet, xantho- arsenit, härledt från grek. ordet Sav$og, gul, och af namnet på metallsyrans radikal. Sjögrufvan har förut i praktiskt hänseende ej haft något värde, emedan tillgången af jernmalm varit för ringa att betala arbetskostnaderna, men sedan hausmannit der upptäckts har den fått värde. Hausmannit förefinnes i ej så obetydliga massor, af dels mera tät textur, dels mera kornig. All Sjögrufve- malmen ligger 1 urkalksten, som i sin ordning ligger i den i bergslagsorterna allmänt förekommande granuliten. Det nya mineralet xanthoarsenit sitter dock omedelbart i hausmannit, i form af ådror och körtlar af från 2 mm. till 2 a 3 centi- meters tjocklek, sasom hittills funnits, men troligen skall man ') Se Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar år 1865, s. 606. 2) Se Ofversigt af d:o år 1870, s. 854. 100 IGELSTRÖM, XANTHOARSENIT FRÅN ÖREBRO LÄN. vid den brytning, som i höst kommer att företagas, finna större utskiljningar af mineralet. Hvad som hittills funnits är från grufvans gamla varp efter några timmars granskning af de hausmannitblock, uppgående i bland ända till 30 a 40 kilograms vigt, som ligga här och der kringspridda i varpen. Xanthoarseniten antogs, då den först af mig observerades vid grufvan, vara gula serpentinadror eller serpentinkörtlar i haus- manniten, eller ock gul derb granat, så förvillande lik är den nämnde mineralier; men blasrörsförsök visa genast och med lätt- het hvad man i verkligheten har för sig, ty xanthoarseniten smäl- ter för blåsrör på kol ensamt mycket lättare än granat och under kokning till en svart ej magnetisk slagg, allt under ymnigt af- gifvande af den bekanta hvitlökslukten af arsenik. I blas- rörskolf afger den mycket vatten, under svärtning, 1 öppen luft glödgad blifver den kolsvart af bildad mangansuperoxid, hvilken sistnämnde dock vid starkare och mera uthallande hetta öfver- går till rödbrun manganoxid-oxidul; mineralet dekrepiterar ej det minsta vid upphettning. Med borax för blasrör på platinatrad ger det en vacker ametistperla af mangan, men med fosforsalt i reduk- tionseld på platinatrad framträder tydlig jernreaktion. Märkligt nog ger xanthoarseniten för blåsrör tillkänna närvaron af antimon (med soda i reduktion på kol). Denna antimonhalt upptäcktes ock sednare på våta vägen, men den är ej stor och kan jag ej uppskatta antimon- syrehalten till mera än 1 & 3 proc. af mineralets vigt. Chondro- arsenit från Pajsberg, profvad på samma sätt för blåsrör, höll ej antimon, men allaktit fran Nordmarken höll tydligen antimon; aimatolit deremot icke; skorodit från utländsk fyndort icke. Xanthoarseniten är skör och ej sa hard som gul granat. Genomskinande i tunn kant. Nagra kristaller eller kristallytor har hittills ej bemärkts, åtminstone icke tydliga. Under mikro- skopet vid 60 a 140 gångers förstoring visar den sig fullkomligt ren och homogen, men färgen kan variera nagot, ehuru obetyd- ligt, i olika stuffer från svafvelgul till rödgul. Genomgangar synes den under mikroskopet hafva. Jag har sändt prof för ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 7. 101 optiska och kristallografiska undersökningar till Herr E. BER- TRAND i Paris. Xanthoarseniten förhåller sig till syror såsom följer: löser sig lätt i utspädd klorvätesyra utan aterstod, till en klar, gul- aktig lösning, ur hvilken, vid inledning af svafvelvätegas, fälles först i värme ymnigt gul svafvelarsenik. Sistnämnde löstes i kungsvatten, arseniksyran utfälldes med talksalt, fällningen fran- filtrerades, hvarefter litet orangefärgad svafvelantimon erhölls filtratet. syra och lösningen försatt med molybdenvätska ger vid upp- da svafvelväte inleddes i Mineralet löst i klorväte- värmning en ymnig fällning af det bekanta gula arseniksyrade molybdensyre- och ammoniak-saltet. Innehaller ej baryt eller svafvelsyra, ej heller bly. Löst i klorvätesyra och lösningen öfvermättad med kaustik ammoniak ger det en ymnig fällning af hvit, lerjordslik, arseniksyrad manganoxidul, hvilken fällning dock snart i luften oxideras och antager en brunröd färg. Smält med 4 ganger dess vigt kolsyradt natron erhålles en svart massa, ur hvilken kokande vatten utdrager all arseniksyra. Om den äterstaende svarta massan löses i klorvätesyra och svafvel- väte inledes i lösningen, erhålles litet orangefärgad svafvel- antimon. Tvenne analyser å fullkomligt rent material lemnade: I å 0,52 gramm. II å 0,70 gramm. As,0, 33,26 11,57 34,58 12.03 MnO 43,60 9,83 FeO DAT | 3 MsO 6,08 En 13,50 CaO 1,93 0,55 H,O 12,02 10,68 14,03 12,47. 100,00. Glödgningsförlusten har varit a rent, finpulveriseradt material 10,7ı proc. af mineralets vigt, hvilket är det rättaste. prof gjordt a 0,70 gram. var 8,72 procent. Mineralet da glödgadt i små bitar. af arseniksyran har utfallit ända till 36,31 proc. Glödgningsförlusten a 0,52 gram Halten 102 IGELSTRÖM, XANTHOARSENIT FRÅN ÖREBRO LÄN Af mina analyser och profver af xanthoarseniten anser jag att detta minerals formel är: R5 Äs(Sb) + SH, i hvilken formel R betyder enatomiga baser, hufvudsakligen manganoxidul. Denna formel uppstäld på nu brukligt sätt är: (MnO, FeO, MgO, CaO)’ As,0,(Sb,0,) + 5H,0. Den angifver att mineralet är chondroarsenit, men haller dubbelt sa mycket vatten, alldenstund den sistnämndes formel är: 2(R5Äs) + HH). Glödgningsförlusten hos chondroarsenit är 4,25 proc., hos xanthoarsenit minst 3,72 proc. — De begge mineralierna likna hvarandra också mycket till yttre utseendet, färgen hos den förra är endast mera rödaktig. För blåsrör förhålla de sig äfven nästan fullkomligt lika. Chondroarseniten dekrepiterar för blåsrör, men det beror troligen på mekaniskt inblandade tungspat- lameller. Begge förekomma de i hausmannit, den ena vid Pajs- berg i (i tungspatsädror), den andra vid Sjögrufvan (allmännast i adror, hvilka, då mineralet ej är rent, hälla kaleit i stället för tungspat). Xanthoarseniten maste för öfrigt föras till gruppen vattenhaltiga manganarseniater, hvaraf man således vid vara grufvor har fem olika arter: Chondroarsenit, Xanthoarsenit, Allaktit, Aimatolit, Aimapfıbrit. !) Se Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1865, s. 4. Stockholm, 1884. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. #1. 1884. re). Onsdagen den 8 Oktober. Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot, engelske botanikern GEORGE BENTHAM med döden afgatt. Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:0) »A new Isopod from the swedish arctic expedition 1883», af Docenten C. BoWALLIUS (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 2:0) »Nya arseniater från Mossgrufvan a Nordmarksfältet», af Bergmästaren ANTON SJÖGREN”; 3:0) »Nova genera et species flore Norvegice lichenum», af J. M. NORMAN”; 4:0) »Myrmecologiska studier, I. Formicoxenus niti- dulus NyL.», af Filos. Kandidaten G. ADLERZ*; 5:0) »Nagra goniometriska bestämningar a kalkspat fran Arendal, Kongsberg och Utö», af stud. ©. MORTON"; 6:0) »Islands kärlväxter, be- traktade frän växtgeografisk och floristisk synpunkt», af Filos. Kandidaten Grefve H. F. G. STRÖMFELT*. Genom anstäldt val kallades till ledamot af Akademien Prosektorn vid zoologisk-zootomiska institutionen i Upsala Doktor JOHAN HJALMAR THEEL. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Civildepartementet. SELANDER, N. Karta öfver Sverige, Y,ooooo, 14 blad. Stockholm. Tvärfol. b — Karta öfver Östergötland, Y/sooooo, 2 blad. Sthlm. Tvärfol. Från RK. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Noyazacta (Oö) al. 12:1: Från Societas pro Fauna & Flora Fennica i Helsingfors. Meddelanden, H. 9— 10. Från K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck, 1883/1884. 20 st. Från Observatoire Royal i Bruxelles. Annuaire, Annee 49—51. HOoURZEAU, J. C. Vade-mecum de l’astronome. ' Brux. 1882. 8:o. LAGRANGE, CH. Exposition critique de la methode de Wronski pour la resolution des problemes de mecanique celeste, P. 1. Brux. 1882. 4:0. Diagrammes du meteorographe van Rysselberghe, 1879—1882. Från Société R. des Sciences i Liege. Memoires, T. 10: Supplement. Frän British Museum i London. Report on the zoological collections made in the Indo-Paeifie ocean during the voyage of H. M. S. Alert 1881—1882. London 1884. 8:0. Från Royal Society i London. Philosophical transactions, 1883: 2—3. Proceedings, N:o 227—231. List, 1883. Från R. Astronomical Society i London. Memoirs, Vol. 48: ı. Monthly notices, Vol. 44: 4—-7. Från Geological Society i London. Journal, N:o 158—159. Från Philosophical Society i Glasgow. Proceedings, Vol. 15. Från Radelifje Observatory i Oxford. Results of . . . observations, Vol. 39. (Forts. å sid. 30.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 8. Stockholm. Nya Arseniater från Mossgrufvan å Nordmarksfältet. Af ANTON SJÖGREN. Tafl. XXVI. [Meddeladt den 8 Oktober 1884.] I samma manganförande gangbildning, i hvilken det nya arseniatet Allaktit!) fans, hvilken bildning förut flera ganger varit omtalad för de i densamma förekommande sällsynta man- ganmineralen pyrochroit och manganosit?), förekom äfven, ehuru mera sparsamt än allaktiten, tre andra arseniater, hvilka, ehuru till förekomst och utseende afvikande från det sist nämda, dock till sin kemiska sammansättning och andra förhållanden sta allaktiten" ganska nära. Dessa 3:ne mineral hafva följande sammansättning: i Diadelphit = R,(0,. AsO),. SRO.8H,0 ?), Synadelphit = R,(O,. AsO),.5RO.5H,0, Haemapıbrit = R,(O,. AsO),. 3RO.5H,0 ®), !) Geolog Fören. förhandl., B. VII, sidd. 109 och 220. Öfversigt af K. Vet.- Akad. Förh. 1884, N:o 3, sid. 29. Dessa manganmineral åtföljdes i hufvudsak af Hausmannit och iakttogos 1876 på 25 å 30 fots högre afvägning än de senare funna arseniaterna. Någon tid derefter bröts här på Hausmannit, men brytningen instäldes snart och återupptogs först under 1883, då brytvärd jernmalm i grufvans liggande tillgodogjordes, dervid äfven den kalkförande gången med arseniater 2 — anträffades. Möjligen samma mineral, som af L. J. IGELSTRÖM omtalas i Geol. Fören. Förh. B. VII, h. 4, 210, under namn af Aimatolit, ehuru hvarken beskrif- ning eller sammansättning öfverensstämma. *) Se IceLrstrRöm, Geolog. Fören. Förhandl. B. VII, h. 4, 210. 3 no 4 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. då R, är = Al,, Mn,, Fe, och R = Ca, Mg, Fe och Mn; för jem- förelse skall här anföras att allaktitens sammansättning var: R,(0O,. AsO), . 4RO .4H,0. De 3 först nämde mineralen hafva visserligen hvar för sig ett egendomligt förekomstsätt, men da de alla ega en-röd eller rödaktig färgnyans, skulle deras särskiljande varit ganska svart, om man icke lyckats att finna sa pass tydliga kristaller af dem, att de med säkerhet kunnat skiljas fran hvarandra. Diadelphiten kristalliserar i hexagonala systemets rhomboe- driska afdelning, Synadelphiten likasom allaktiten monoklint, ehuru i former, som icke hafva någon gemenskap med allakti- tens. HAomapıbriten är deremot rhombisk. I. Diadelphit. (Fig. I och 2 Tafl. XXVI]). Den iakttogs af mig i början af innevarande ar vid ett be- sök a gruffältet och har, med afseende pa dess med allaktiten liknande förekomst och kemiska sammansättning, erhallit sitt namn af dıg och adeAgpog = tvillingbroder. Den förekommer eller rättare förekom, ty numera erhalles den ej ur uppfordringen, temligen sällsynt i en kalkig eller do- lomitartad, stundom temligen porös, bergart i smala gangspriekor af bergarten. Nagon gang, ehuru ytterst sällan, har jag obser- verat mineralet beklädande väggarne pa mycket sma drushal, I men i regel sitter det sasom gangsprickor af !/; till 2 mm. tjocklek genomsättande en af karbonater bestaende bergart. Dia- delphitens färg är i friskt tillstand granat- till hyacintröd, med en karakteristisk kopparliknande metallglans på den tydligaste och mest framstaende genomgangsytan OR, hvilken yta vid spjelkning nästan alltid framträder sasom sma triangulärt pyra- midala plan. Da stenen, der diadelphiten förekommer, sönderslas, beklädas sangsprickornas klyftytor af en rödbrun färg, som vid förstoring upplöser sig i en mängd sma kristaller, svarta eller röda, allt efter som mineralet är mer eller mindre oxideradt. - ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. D Under vissa förhallanden, antagligen vid oxidation och af- sifvande af vatten, blifver mineralet svart och förlorar mer eller mindre af sin karakteristiska glans och färg, sa att det i detta stadium lätt kan förvexlas med de i gangbildningen i olika oxidationsgrader förekommande öfriga manganmineralen. Sa vidt jag kunnat finna, förekommer icke diadelphiten fullt utbildad i samma stuffer som allaktiten. Den förres matrix är mera tät och homogen, bestaende merendels, sasom nyss sades, af kalk- och talk-karbonater, da deremot allaktitens är mera porös och förer flusspat och andra sangmineral, I hvarje tunnprof af allaktit förekomma dock sma antydningar till bild- ning af diadelphit eller synadelphit, utan att man med säkerhet kan afgöra, hvilketdera mineral dessa nybildningar skola föreställa. Diadelphitens streck eller pulver är ljust chokoladbrunt med liten dragning at gratt. I korn eller smakristaller är den genom- skinlig med granatröd färg, som i tunnprof visar sig höggul till brandgul, beroende på uppoxideringen. Genom mineralets särdeles tydliga genomgang parallelt med OR visar det sig såsom en glimmerart. Genom framställande af spjälkningsplattor kan man i konvergent polariseradt ljus lätt se den enaxiga interferensbilden, som dock är nagot oregelmes- sig, hvarom mera här nedan. Dubbelbrytningen visar sig vara negativ. Mineralet afgifver, vid upphettning i kolf, vatten, smälter ej för blasrör, men beklädes vid god pablasning af en hvit subli- mationsprodukt samt ger arseniklukt, som ännu tydligare fram- träder vid behandling på kol med soda. För öfrigt ger den med flusserna mangan- och jernreaktioner. Löses lätt af klorväte- syra, nagot mindre lätt af salpetersyra och svafvelsyra. Till sin kemiska sammansättning har diadelphiten likhet med allaktiten derutinnan, att den består af ett manganarseniat med vatten, men det skiljer sig från denna deri, att den håller omkring 7 a8 proc. lerjord och 5&7 proc. talkjord. Vid ana- lysen har ungefär samma väg inslagits, som vid allaktiten om- förmältes. Sedan arseniken blifvit utfäld, har mangan blifvit 6 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. bestämd medelst brom eller genom ammoniumsulfhydrat. Begge metoderna hafva sina svarigheter, men brom-metoden torde i så- dant fall som detta vara den säkraste, enär lerjorden vid an- vändning af ammoniumsulfhydrat delvis utfälles och delvis stad- nar i filtratet och kommer sedan bland talken och kalken. Mineralets vattenhalt är genom upptagande i klorkaleium- rör bestämd genom 3:ne särskilda prof och dervid har erhållits 14,09, 13,93 och 14,04 proc., hvilket gifver ett medeltal af 14,02 proc. vatten. Förlusten i stark rödglödgning har såsom medel- tal af 3 prof befunnits vara 10,38 proc. Nedanstående 4 analvser gifva föreställning om mineralets sammansättning. N:is I och II äro af Doktor C. H. LUND- STRÖM. I II IH IV As,0, = 21,55%... 19,09 22,78 2,54 MnO = 46,86 49,67 47,30 530,98 Ea0 77 70,66 0,76 — 0,71 MO = 6,6 7,14 -— 5,38 IM OR 8 8,33 — | Bir Be505 On 1,46 — iof NT 14,09 14,04 14,02 97,06 100,54 84,12 102,24. Olöst i syra 0,64 | 97.70. Härvid är att anmärka, att analyserna I och IV äro gjorda pa glödgadt mineral, med behörig reduktion till oglödgadt, att analys II är pa oglödgadt mineral, som varit behandladt med SO, för undersökning pa fluor, samt att analys III verkstäldes, innan närvaron af Al,O, var uppmärksammad. Genom mindre tillgång pa material har vanligen ej mera än Y, a 1/, gr. till hvarje analys stått till buds och materialet har ej kunnat er- hållas sa fullkomligt friskt, att icke någon liten del af ytan varit anlupen, d. v. s. till nagon liten del oxiderad. Denna obetydliga oxidation märkes lättast pa tunnprof under mikroskopet, hvarom mera här nedan. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 7 Förhållandet mellan syret i As,0,; (R,O, + RO); H,O. blifver i dessa analyser följande: INS IL Ds LING Sek >» HI 249 2185.26, > Mi ÖS OA BIN > IVB USS LR hvilket utan betydande fel torde kunna utjemnas till 5:11:8, och då en del af Mn och Fe förekommer såsom oxider, ersät- tande Al,O,, torde basernas syrehalt Il kunna uppdelas i 3 och 8, hvadan formeln således skulle få följande utseende: R,O, . 48,0; + 8RO + SH,O. Tager man medeltalet af alla 4 analyserna med utelem- nande af As,O, i Il, som af ofvan anförda orsak torde vara för låg, erhållas siffror, som leda till syreförhållandet 5: 11,4 och 8,04, hvilka äfven hänvisa pa ofvan anförda relation. Da mineralet lätt vittrar och dervid afgifver sitt vatten, samt då det är mycket svart att erhålla fullkomligt ovittradt material för analyserna, så är tydligt, att dessa måste visa något högre manganhalt och lägre vattenhalt än det fullkomligt ovittrade och rena materialet skulle göra, hvadan de erhållna siffrorna torde berättiga till åntagandet af syreförhallandet i As,O,, R,O,, RO och H,O till 5:3:8:8. Då MnO till någon del ersättes af MgO och Ca, Al,O, af Mn,0, och Fe,O,, men dessa ämnen förefinnas i vexlande proportioner i olika stuffer, sa är pätagligt, att qvantiteterna af de olika ämnena ej kunna öfverensstämma i de olika analyserna. Antages exempelvis: R,O, = ("/,Al; + !/,(Mn, + Fe,))O, och RO = (°/,Mn + \/,(Mg + Ca))O och om de små gvantiteter Fe?03 och CaO insättas så som de i analyserna erhållits, sa fås nedanstående resultat, som i jem- förelse med de 4 analysernas medeltal visar följande siffror: !) Då de felande ämnena tagas ur IV. JÖGREN, NYA ARSENI/ ÅN I MARKSFALTET. 8 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARK Ofvanstäende Medeltal af formel fordrar. 4 analyser. Syre. As,O, 22,60 22,29 gi) MnO; 46,50 + 2,42 48,92 48,71 MsO 9,52 6,890 u ment CaO — 0,71 A1,O, + Fe,0,; 7,58 + 1,23 = 3,81 3,60 3 H,O 14,15 14,04 8,04 100,00 100,74. Diadelphiten har en härdhet af 3,5 och en eg. v. af 3,30— 3,40. De friska kristallerna äro genomlysande till kantgenom- skinliga med gulbrun eller rödbrun färg. I tunnprof visar mineralet vexlande färgnyanser allt efter profvets tjocklek och oxidationsgrader, nemligen från höggult till mörkt brandgult. Af de tydliga genomgangarne, som i tunn- prof under mikroskopet nästan alltid framträda, igenkännes den lätt från öfrige mineral äfvensom genom de emellan höggult och brandgult varierande färgnyanser, hvilka till följd af oxidatio- nen ofta äro mörkare i kristallkonturerna eller sa framträda i senomgangarne eller i det inre af kristallen. I mycket tunnt preparat, som dock i anseende till mineralets och bergartens bräcklighet är svårt att framställa, visar mineralet ljust halm- oul färg. Dess färgnyanser äro således mycket vexlande och kunna i samma prof variera fran nästan svartbruna till ljust . halmgula, nästan färglösa. Diadelphiten har en knapt märkbar dichroism och ut- släckningen är parallel med genomgängarne. Den kristallografiska och optiska undersökningen är gjord af Docenten HJ. SJÖGREN, som rörande densamma kommit till följande resultat: Vinkeln mellan grundrhomboedern och basplanet, uppmätt på olika kristaller, har i medeltal visat sig vara 45” 44' och häraf beräknas följande axelsystem: a.)c—_ 14058825: De förekommande formerna äro: ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 9 + R= (0111) + 2R = (0221) + 3/,R = (0334) OR = (0001). R förekommer vanligen ensam eller åtminstone domine- rande. 2R är ej sällsynt, men 3/,R har endast anträffats pa en kristall och då icke afstympande grundrhomboedern, utan endast orsakande en striering på densamma. Huruvida OR före- kommer såsom verklig kristallyta eller endast såsom spjelknings- plan har icke kunnat med säkerhet afgöras. I optiskt hänseende företer diadelphiten flere egendomlig- heter. EMIL BERTRAND!) pastar, att hvarje kristall eller tri- angulär spjelkningsplatta är bildad af 3 olika kristaller, skilda från hvarandra genom 3 räta linier, sammanlöpande i triangelns midt, samt att hvar och en af dessa 3 triangulära plan, för sig undersökta, visa 2 optiska axlar med negativ bisektris, hvar- för hvar och en af de elementära kristallerna, hvilka i förening bilda rhomboedern, tillhöra monoklina kristallsystemet. Vid den undersökning af 7 olika kristallplattor, som HJ. SJÖGREN före- tagit, har han kommit till en med BERTRAND olika uppfattning af diadelphitens optiska egenskaper, som sålunda kunna sam- manfattas. I parallelt polariseradt ljus synes en naturlig spjelknings- platta likasom uppdelad i flere fält, vanligen 3 eller 4. I senare fallet ligger ett af fälten centralt och har formen af en liksidig triangel. Med korsade niccols utsläckas ej fälten samtidigt, ej heller alla punkter inom samma fält. Optiska axlarnes plan varierar till sitt läge inom samma fält. Vinkeln mellan optiska axelplanet och plattans kant va- 'rierar sa, att den är mindre vid kanternas midt än närmare hörnen. Axelvinkeln är äfven variabel och nästan fullständig enaxighet visar sig stundom. 1) Bulletin de la Soc. Min. de France, 7, 124, 1884. 10 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. Den första bisektrisen, d. v. s. axeln för största elasticite- - ten, afviker vanligen nagot, ehuru obetydligt fran normalen mot genomgangsytan, men sammanfaller stundom med den. Understundom visar sig zonstruktur. De optiska egenskapernas inkonstans och anomalierna i öf- rigt hafva orsakats af störande krafters inverkan under kristal- lernas bildning såsom t. ex. KLEIN visat vara fallet med granat. Den brytande vinkeln hos ett naturligt prisma begränsadt af basplanet och en rhomboederyta har befunnits vara: 45° 45°. Den minsta deviationsvinkeln hos detta prisma: för rödt ljus 38° 36° »e blatt, =. 392247 hvaraf man erhaller brytningsexponenterna: a 2 = 15720, hvilket visar en stark brytningsförmaga, ehuru nagot mindre än hos allaktiten. Likasom vid allaktiten omförmäldes, (Öfvers. arıke Net Akad. Förh. N:o 3, sid. 31, 1584) hafva äfven med detta mineral beräkningar blifvit gjorda öfver den qvantitet syre, som vid glödgning i luften upptages, för att derigenom kunna sluta sig till huru stor del af den i mineralet ingaende manganoxidulen vore bunden vid vattnet, hvilket vid glödgning bortgar, under det att manganoxidulen uppoxideras. Trenne glödgningsförsök hafva dervid visat, att ett upptagande af 3,63 proc. syre skulle ega rum, hvilken siffra dock kan anses vara för hög, enär vatten-- bestämningen, som pa grund af det lätt vittrande materialet bort blifva lägre, antagligen till följd af apparatens ofullkomlighet blifvit högre än den i verkligheten bort vara. Genom 3,63 de- lar syre kan 48,33 delar manganoxidul uppoxideras till oxid- oxidul, hvilket således skulle antyda, att större delen af den i diadelphiten ingaende manganoxidulen är bunden vid vattnet samt att jern och lerjord äro förenade med arseniksyran. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 11 Vattenbestämningen har, sasom nyss antyddes, antagligen ut- fallit nagot för hög, men den erhallna siffran 48,33 proc. visar ej sa stor skiljaktighet fran det i analysen beräknade 46,50, isynnerhet da man besinnar att skilnaden bortfaller, i fall man i stället för 3,63 proc. beräknar uppoxideringen efter den lägsta siffran, som erhallits, eller 3,48 proc., af hvilken uppoxidering 45,67 proc. erhålles. Resultatet af dessa försök hafva saledes visat att, likasom i allaktiten, en viss qvantitet manganoxidul, vid vattnets bortdrifvande genom upphettning till svag glödg- ning, uppoxideras till oxid, dervid mineralet blifver svart, hvar- vid, om försöket anställes med en kristall eller del af en sådan, densamma bibehaller sin glans och form. Vid fortsatt upphett- ning till full rödglödgning förändras icke kristallen i annat hän- seende, än att den blifver brun i stället för svart, utan att ortoarseniatet undergar nagon sönderdelning. Den förändring, som glödgningen astadkommit, är saledes den, att i stället för en molekyl ortoarseniat och 8 molekyler pyrochroitsubstans be- star nu föreningen af en molekyl ortoarseniat och 8 molekyler manganoxiduloxid; 8 molekyler vatten hafva saledes bortgatt och 4 molekyler syre blifvit upptagna, af hvilka dock vid fort- satt glödgning endast ®/, molekyler atersta i analogi med hvad som eger rum vid glödgning af allaktiten. II. Synadelphit (figg. 3—7, tafl. XXVT). Detta mineral fans af mig ungefär samtidigt med förega- ende pa stuffer fran den förr omtalta mangangangen i Nord- marken. Det iakttogs först sasom kristaller, liknande afstympade qvadratiska pyramider, anvuxna i druser i en grågrön bergart, i hvilken sma drushal med kalkspatkristaller äfven förekommo och der haligheternas väggar voro beklädda med en hvit skorpa af karbonater. I andra dylika haligheter förekommo äfven druf- och njurformigt utbildade, ej kristalliserade partier af i fraga varande mineral. Sedermera fans det äfven, sittande sasom 12 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. mindre druser med först anmärkta kristallform, i håligheter uti en ljusare af manganmineral och karbonater bestående blandning och slutligen sasom prismatiska kristaller, sittande pa en mörk, nästan svart, antagligen af mangan mycket orenad tungspat, mellan hvars tafvelformigt utvecklade partier små, men väl ut- bildade kristaller vid noggrann granskning kunde a taflornas ytor upptäckas. Kristallformerna vid dessa förekomster visade sig olika och voro så att säga utbildade i 2 eller rättare i 3 olika typer, sa att kristallformen vid de 2:ne förstnämda fynden antydde, att mineralet tillhörde det qvadratiska systemet, enär detsamma närmast liknade qvadratiska pyramider, afstympade af basplanet, och en pyramid af andra ordningen. Pa samma gang iakttogs äfven den egenheten, att kristallerna af denna typ alltid voro anväxta parallelt med den supponerade hufvud- axeln, sa att denna aldrig stod vertikalt mot anväxningsytan. De på tungspat anvuxna och senare funna kristallerna häntydde deremot på ett rhombiskt axelsystem, enär de efter hastigt på- seende syntes besta af ett vertikalt prisma och ett doma. Bada formerna hafva dock, sasom här nedan närmare skall afhandlas, befunnits vara 3:ne olika typer, tillhörande det monoklina sy- stemet. Den första uppfattningen var beroende på axelvinkelns B nära. likhet med 90°, samt derpå, att axlarne b och c hade ett nära lika värde, eller 1 och '0,9192. | Namnet synudelphit, af ovväådetgos (den som har syskon, medbroder), häntyder pa mineralets likhet, sa väl i kemiskt hän- seende som till förekomstsättet, med de 2:ne i denna bildning förut funna arseniaterna, allaktit och diadelphit. Synadelphitens färg är rödbrun till svartbrun hos förstå typens kristaller, men hos den andra svartbrun till nästan svart, liknande svart granat. Den har mussligt till splittrigt, ojemnt brott, utan att märkbara genomgangar för obeväpnadt öga kunna iakttagas, glasglans. Pa kristallytorna är den nästan matt, pulver och streck är ljusbrunt till chokoladbrunt; i korn och 4. Eg. v. = 3,416—3,50. Afoifver vid upphettning 1 glasrör vatten splittror är den genomlysande till genomskinlig. H = 3 ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 13 och blifver svart. Vid starkare glödening öfvergar färgen först till svartbrun och vid fortfarande stark glödgning till kanel- brun. Smälter för blasrör lätt och under någon kokning, först till en svart kula, som vid ytterligare påblåsning blir svarsmält och sedan förvandlas till en svart slagglik knottrig massa, som delvis kan vara magnetisk. På kol afgifver den vid god pa- blåsning arseniklukt, som ännu tydligare framträder vid tillsats af soda, da äfven ett svagt antimonbeslag stundom framkommer; gifver 1 öfrigt med flusserna mangan- och jernreaktioner samt löses i såväl glödgadt som oglödgadt tillstand med lätthet af klorvätesyra, dervid gifvande lösningen en gulaktig färg, samt mindre lätt, men dock icke med nagon svarighet, i salpetersyra och svafvelsyra, Synadelphitens kemiska sammansättning har blifvit utrönt genom 3:ne analyser, som här nedan anföras, af hvilka 2:ne dock ej blifvit fullständigt genomförda. I och II hafva hafva blifvit utförda af mig och III på Upsala kemiska laboratorium af D. HEKTOR. Da materialet varit ringa (0,5878 gr. för alla tre analyserna tillsammans) och för den sistnämda analysen ej fullt rent material stod till buds, torde en kontrollerande undersök- ning vara önskvärd, om framdeles mera tillgång pa analysma- terial skulle komma i dagen. I de af mig utförda analyser har gangen varit ungefär den- samma som vid diadelphiten omförmäles. Endast en enda di- rekt vattenbestämning pa 0,3254 gr. har af mig blifvit gjord. Denna har lemnat 11,39 proc. vatten. Medeltalet af 3:ne ar- senikbestämningsr angifver 28,76 proc. As,0,. Ehuru analy- serna II och III ej blifvit fullständigt utförda, anföras de dock här för jemförelse med N:o I. Da baserna här, likasom i förut anförda arseniater, förekomma i vexlande proportioner, ersättande hvarandra, kan ej någon fullständig öfverensstämmelse dem emellan vara att vänta vid de särskilda analyserna, isynnerhet som gangen vid analyserna I och II varit olika, samt lerjorden 1 analys III antagligen erhållits tillsamman med Mn, hvilket äfven delvis varit händelsen i analys II. 14 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. I II III As,O, 29,31 28,63 28,35 MnO 46,31 53,10 54,19 IN OL 2,44 = HesOs LS 1,50 ee MsO 2,19 Ler 3,01 CaO 3,76 88,96 2,22 89,50 2,36 89,81 H,0 11,30 a a Olöst i HCl 0,34 11,73 100,69. I analys I är mangan bestämd med brom, men ej i II, der den efter utfällning med vätesvafladt svafvelammonium är löst i HC] och ater fäld med kolsyradt natron. Syreförhallandet hos As,0,, (R,O, + RO) och H,O blifver i analys I = 5,00: 7,67 :4,97, och med antagande af samma vattenhalt i analyserna II och III som i N:o I, 1 analys II 15.77.45 : 5,08, 1 analys RASEN hvilket förhallande, med afseende dera, att en icke obetydlig del mangan, sasom här nedan närmare skall framhållas, finnes i mineralet såsom sesquioxid, men i analysen blifvit beräknad sa- som MnO, kan antagas till 5, 8 och 5. Om sedan 8 uppdelas i 3 + 5, skulle mineralet saledes bestå af As,O;, R,O,, 5RO och 5H,O eller | | R,(0O, .. 480), + 5MnOH,O, der R,O,, likasom i diadelphiten, bestar af Al,O;. Mn,O, och Fe,O, samt RO af MnO, MgO och CaO. Vid upphettning till svart lider mineralet en vietförminsk- ning af 7,22 proc. och vid upphettning till full glödeningshetta förlorar det i vigt 8,76 proc. samt förblifver dervid konstant. Da man nu känner den bortgangna vattenhalten = 11,39 proc., skulle således uppoxideringen till den punkt, da mineralet an- tager svart färg, utgöra 11,39 — 7,22 = 4,17 proc. samt till brun färg 2,63 proc., och om man antager, att den svarta färgen kännetecknar manganoxiden och den bruna Mn,O, samt da man NY ÖFVERSIGT AF K. VE'TENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 15 vet, att den arseniksyrade manganföreningen ej af glödeningen sönderdelas, skulle saledes den förra eller svarta färgen motsvara en i mineralet ingaende vid arseniksyran icke bunden qvantitet manganoxidul af 37 proc. och den senare vid pass 35 proc., hvadan således resten till den i analys I erhallna manganhalten, pa grund af närvaron af Fe,0, och Al,O,, måste uppfattas sa- som sesquioxid och vara bunden vid arseniksyran, d. v. s. en qvantitet af 9 till Il proc., hvilka tal kunna jemföras med de i nedanstaende beräknade sammansättning erhållna. Dervid bör dock anmärkas, att man vid glödgningen af mineralet till svart färg ej kan erhalla någon konstant vigt, hvilket deremot är fallet, da det upphettas till dess den bruna färgen inträder, hvadan den till denna färg svarande siffran 11 torde vara den rättaste. Antages saledes t. ex. R,O, besta till ?/, af Mn,O, + Fe,O, samt till Y, af Al,O,, samt RO till %/, af Mn och resten af Mg och Ca, till hälften hvardera, sa erhalles: Arseniksyra 29,06 Manganoxid 12,07 Jernoxid 1,23 Lerjord 4,33 Manganoxidul 35,87 Kalkjord : 3,54 Talkjord 2,53 Vatten 11,37 100,0 0. Om manganoxiden här förvandlas till manganoxidul, sasom den i analysen blifvit beräknad, sa far man Arseniksyra 29,06 Jernoxid 1,23 Lerjord 4,33 Manganoxidul 46,72 Kalk 3,54 Talk 2,53 Vatten 11,37 98,78 16 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. Transport 983,78 Skilnad i syre emellan 12,07 proc.Mn,O, och 10,85 proc. MnO 1,22 100,00. Beräknas sist anförde analys pa 100 med uteslutande af syret 1,22 och sammanställes med analys I, fås följande jem- förelse: Beräknadt Funnet Arseniksyra 29,42 29,31 Jernoxid 1,25 1,23 Lerjord 4,38. 6,16 Manganoxidul 47,30 46,31 Kalk 3,58 3,76 Tal 2,56 2,19 Vatten 11,51 11,39 > 100,007 100,35. Man ser salunda, att den vid glödgningen beräknade upp- oxideringen af vid pass 35 proc. manganoxidul motsvaras un- gefär af den enligt formeln och fördelningen af baserna erhållna siffran 35,87 proc., hvadan man saledes utan afsevärdt misstag torde kunna antaga sammansättningen vara: (Mn?O3, A1?03, F203) . As?05. 5(MnO, MgO, CaO) .5H,0 eller generelt R,(0,. AsO),. 15H.0! I tunnprof är synadelphiten genomskinlig och har en gul- röd färgton, varierande fran blekgul till halmgul och brunaktigt rödgul, beroende dels på profvets tjocklek, dels på kristallens läge. Tydlig dichroism. Tvenne mot hvarandra vinkelräta ge- nomgangar äro synliga, af hvilka den ena är mer och den andra mindre tydlig. Slipas en kristall af typ 1 parallelt med ortho- pinakoiden, visar den utsläckning längs den rektangulära plat- tans kanter. Synadelphiten är optiskt positiv. Den kristallografiska och optiska undersökningen af HJ. SJÖGREN har lemnat följande resultat: ÖFVERSIGT AT K. VELRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 5. 17 »Kristallsystemet är monoklint, enligt optisk undersökning, likväl med rhombisk utbildning, utan att nagon axellutning kan påvisas. Axelsystem «a«:b:c=0,8581:1:0,9192, 8 = MW". Följande former förekomma: + P(I11), — P(111), ooP &(100), + /,P (102), — !/,P »(102), oP2120), ÄP3(230), + ?/,P8/,(786), — ?/;P®/,(786). 9 former äro saledes här iakttagne, nemligen orthodiagonala planparet, 2 ortodomer, 2 vertikalprismer och 4 pyramider. od mm., äro Kristaller af typ 1, som na en storlek af 3 utbildade med formerna oaPo, + MPR, —_15Poo och © P3. Kristaller af typ 2 äro mycket mindre och hafva en pyra- midal utvecklinesform med + P och — P dominerande. Ortho- pinakoiden förekommer ej, men deremot vertikalprismat och or- thodomerna sasom sma triangulära plan. En prismatiskt utbildad typ, den 3:dje, förekommer äfven med kristallerna förlängda i vertikalprismats riktning, begrän- sade af orthodomerna. Här finnas orthopinakoiderna, men ej pyramiderna. Man kan ı allmänhet säga, att kristallerna äro utbildade sa, att den monoklina symmetrin ej framträder, emedan de po- sitiva och negativa formerna hålla hvarandra i jemvigt, hvadan symmetrin blir nära rhombisk eller stundom tetragonal. Kristallerna förete makroskopiskt speglande jemna ytor, son: dock vid mätning visa sig krumma och för mätning mindre goda. Differensen mellan parallela ytor kan salunda uppga ända till 271).» Likasom allaktiten och diadeiphiten har äfven synadelphiten sin isomorfa motsvarighet i ett förut kändt arseniat, nemligen Lirokonit eller Linsenerz, hvilket är en vattenhaltig förening af arseniksyra och koppar och i hvilken äfven fosforsyra och lerjord inga, den senare med 8 a 10 proc. Lirokoniten haller 1) Jemför hvad om allaktit är anfördt samt hvad här nedan om skorodit säges. ”Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 8. 2 18 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. dock mera eller ända till 25 proc. vatten, af hvilket dock un- - gefär hälften bortgar redan vid lindrig värme, dervid det fin- rifna pulvrets färg, som är smutsigt ljusgrön, öfvergar till bla. Vid starkare hetta bortgar resten af vattnet och färgen blifver mörkt buteljgrön!). : Axelkonstanterna hos lirokoniten uppgifvas vara a:b:c= 1.6809 : 1: 1,3190 och 8 = 8833; om af synadelphitens här IS ofvan uppgifne konstanter a fördubblas och e tages !/, gan större erhalles a:b:ec = 1,7162:1:1,37ss. Lirokoniten har likasom synadelphiten en rhombisk habitus, och den vanliga kristallformen liknar en rhombisk kombination af oP och Po. Hos begge mineralen eger äfven full likhet rum i afseende, pa den optiska orienteringen. Optiska axlarnes plan är nemli- sen vinkelrätt emot symmetriplanet och den spetsiga bisektrisen sammanfaller med ortodiagonalen. II. Hamafibrit IGELSTRÖM?) (fig. 8, 9, 10, tafl. XXV]). Mineralet fanns vid Nordmarks Mossgrufva af L. J. IGEL- STRÖM ungefär samtidigt med de föregaende tvenne af mig der- städes lakttagne samt publicerades af honom i Geol. Fören. För- handl.?) och har äfven i kristallografiskt och optiskt hänseende blifvit omförmäldt af E. BERTRAND®). Da emellertid IGELSTRÖMS uppgifter om mineralets sam- mansättning icke öfverensstämma med de resultat, hvartill jag genom 3:ne analyser kommit, har jag ansett det lämpligt att, i sammanhang med öfrige af mig undersökta och beskrifna ar- seniater, äfven omförmäla detta. op = 1) Enligt TROLLE WACHTMEISTERS analys. K. Vet.-Akad. Handl. 1832, s. 2) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1884, N:o 4, sid. 85. ®) Band VII, häft. 4, sid. 210, 1884. *) Bulletine de la Soc. Min. de France, 7, 124, 1884. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 19 Hemapfibriten‘) förekom, likasom öfrige arseniater, i den mangangang, som förde allaktiten. Den sitter i drushal till- sammans med kalkspat i en gröngra, hufvudsakligen af karbo- nater samt förvittringsprodukter af silikater och manganoxider bestaende, temligen lös massa. Drushalens väggar äro i regel öfverdragna med en hvit beklädnadshinna. Mineralet är stän- digt utbildadt i stråligt radierande, stundom klotformiga, stun- dom oregelbundna partier af 2 till 10 mm. storlek; någon gang, ehuru sällan, af 20 till 30 mm. utsträckning. Den punkt, hvar- ifran stralarne radiera, ligger vanligen närmare drushalets kant och så att säga excentriskt. I matrix förekomma stundom ljusa partier af kalk- och talk-karbonater, hvaraf bergarten far ett spräckligt utseende. Denna bergart är tydligen en nybildning och har haft en obe- tydlig utsträckning, enär den f. n. ej aterfinnes i grufvan. De fa stuffer, som af densamma blifvit tillvaratagne, hafva funnits i den del af varphopen, som under 1883 uppfordrades ur grufvan. Hemafibriten är mörkt hyacint- till granatröd, stundom vid börjande sönderdelning mörkare, nästan öfvergaende i svart. 3lansen, glasglans pa kristallytorna, fettglans pa brott- och ge- nomgangsytorna. Streck och pulver ljust tegelrödt, med dragning i gratt, hårdhet knappast kalkspatens, eg. vigt = 3,50—3,65. Vid svag upphettning blifver mineralet svart, men bibehaller sin slasglans, vid rödglödening brunt eller brungrätt, samt antager, slödgadt såsom pulver, en brunröd färg. För blasrör smälter lätt till en svart slagglik kula, som ej är magnetisk. Smälter lättare än allaktiten och synadelphiten, sa att en, mycket fin splittra nästan smälter eller atminstone afrundas i blotta ljus- lagan. På kol, med och utan soda, ger den arseniklukt och med flusserna mangans och jerns reaktioner. Löses likasom föregående arseniater lätt i klorvätesyra och utan svårighet af andra syror. Ger 1 kolf vatten, men ej lukt af arsenik. Lös- ') Af den härledning atua = blod, som IGELSTRÖM uppgifvit, måste mineralet benämnas så, i analogi med Haematit, Haematoconit m. fl. och ej Aimafibrit. Denna anm. har redan skett i SILLIMANS Journal för Sept. 1884. 20 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. ningen i HCl antager ej nagon märkbar färg, ifall mineralet är- friskt, hvilket synes antyda att mangan här förekommer på lägsta oxidationsgraden. Hemafibriten är en mindre konstant förening än nagon af de förut beskrifna arseniaterna. Den sönderdelas lätt och öfver- gar da till ett svart, bladigt, glimmerlikt mineral, som antag- ligen bestar af nagon manganens oxidationsgrad med mer eller mindre vatten. Denna sönderdelningsprodukt intager da hema- fibritens plats i drushalet. Omvandlingsprocessen, som börjar pe- riferiskt, gar in i mineralet efter genomgangarne och kan lätt iakttagas under mikroskopet. Att sönderdelning sker lätt kan man ock sluta af de mörka partier, som omgifva hvarje nagor- lunda frisk kristall af detta mineral. Vid kemiska undersökningen har samma väg begagnats, som vid föregaende mineral blifvit omförmäld. Tvenne vattenbestämningar hafva lemnat 12,01 och 12,07 eller i medeltal 12,04 proc. vatten. Trenne arsenikbestämningar hafva gifvit 30,76, 30,51 och 30,88 eller i medeltal 30,72 proc. arseniksyra. Af nedanstaende analyser är III utförd af Doktor C. H. LUNDSTRÖM. I analys II hafva endast arseniksyra, vatten och jern blifvit bestämda. I roll III Medeltal 50, 730.260 ONS 30,88 30,72 MnO 57,94 — 58,02 57,98 Feo 0,79 0,67 0,25 0,37 MsO — => 0,41 0,41 H,O 12,01 12,07 12,01 12,04 101,50 43,25 101,57 101,52. Syreförhallandena i As,O,. MnO och H,O visa sig i analys I vara, 2 : 6,19 : 5, i analys IT, 5 : 5,05 : och i analys III, 5: 6,13 : 4,97 samt om medeltalen tagas, 5:6,16:5, hvilket utan afsevärdt fel torde kunna antagas till, 5:6:5, hvadan sammansättningen, med fästadt afseende dera, att hälften af manganoxidulen, sasom af ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 21 nedanstaende är antagligt, är bunden vid arseniksyran, och andra hälften vid vattnet, blifver 1 analogi med allaktitens: 54,0 Mn;,(0,AsO), + a ; hvilken sammansättning fordrar: AO 30588 MIO) = DET 130) = 1,08% Analyserna I och III utfördes pa glödgadt mineral och vi- sade, da mangan beräknades sasom MnO, en förlust, den förre af 2,29 och den senare af 2,67 eller i medeltal 2,48 proc., som skulle motsvara den förökade syrehalten hos den i mineralet vid «lödening från oxidul uppoxiderade manganoxidoxidulen. Da med sadant glödgadt mineral en bestämning af det syre, som utöfver oxidul skulle förefinnas, företogs, genom titrering med kameleon, erhölls i medeltal af 2:ne prof 2,56 proc., hvilket ej är särdeles afvikande från förut erhallne 2,48. Genom sa stor qvantitet syre, som motsvarar medeltalet 2,52 mellan dessa tvenne tal, kan 33,56 proc. manganoxidul uppoxideras till man- ganoxidoxidul. Men då 33,56 proc. i det vattenfria mineralet motsvaras af 29,50 proc. 1 det vattenhaltiga eller oglödgade, skulle således glödgningen och titreringen utvisa, att af 58 proc. MnO i hemafibriten ungefär hälften eller 29 proc. vid glödgning uppoxideras till Mn,O,, men den andra hälften förblifver i oför- ändradt tillstand, bunden vid arseniksyran. Mätbara kristaller af hemafibriten äro sällsynta, men några sådana hafva dock funnits och af sadan utbildning, att mät- ningar af desamma kunnat företagas. Kristallografiska undersökningen, företagen af HJ. SJÖGREN, har lemnat följande resultat. | »Kristallsystemet är rhombiskt och ur fundamentalvinklarne: P2(122) : P2(122) = 75° 40), & P(110) : © P(110) = 55° 30, erhålles axelsystemet, a:b:e = 0,5261 :1: 1,1502. 22 =. SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. Endast följande trenne former hafva iakttagits: oo P(110), P2(122) och © P%(010). Mineralet har en mycket tydlig genomgang, parallel med brachydiagonala planparet, en annan mindre tydlig parallel med ett vertikalt prisma. ; Med afseende pa de optiska egenskaperna bekräftas BER- TRANDS uppgifter. En spjelkningsplatta parallel med “P& visar i parallelt polariseradt ljus utsläckning i riktning af ver- tikalaxeln och vinkelrätt deremot. Optiska axlarnes plan är parallelt med makrodiagonala planparet, och första bisektrisen, som är positiv, parallel med vertikalaxeln.» Hiemafibriten är geometriskt isomorf med skoroditen, hvars sammansättning är: FeAsO, . 2H,0. Sammanställas de 2:ne mineralens kristallografiska kon- stanter, erhälles följande jemförelse: Hamafibritens axelsystem, \_ i b SL GEO 1,0522=.001502 da a-axeln fördubblas | Skoroditens axelsystem a.:Db.:’e = 150977 21€ DM Tee För öfrigt ega de gemensamt följande egenskaper: Glas- glans, genomskinliga till genomskinande. Dubbelbrytning positiv. Optiska axlarne ligga i det makrodiagonala 'hufvudsnittet och den spetsiga bisektrisen är parallel med vertikalaxeln. Vid. beräkning af analyserna har nagon tvekan förefunnits, huruvida den del af mangan i diadelphiten och synadelphiten, som är bunden vid arseniksyran, förekommer i mineralet sasonı oxid eller oxidul, hvilket medelst direkta försök har varit svart afgöra med den ringa qvantitet material, som varit att tillga: Att allaktiten och ha&mafibriten lösas i HC] utan att meddela lösningen någon färg, visar, att mangan 1 dessa mineral före- kommer såsom oxidul. De båda andra gifva deremot lösningen en gulaktig färg, såsom af förhanden varande jernoxid, och då ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 23 i dem lerjord äfven ingar, har det sannolikaste varit, att äfven en del mangan varit i form af sesquioxid, tillsammans med Al,O, och Fe,O,, hvilket antagande ock lemnar den mest sannolika formeln för sammansättningen. En tvekan om rätta förhallandet i dylika fall förefanns ock hos BERZELIUS vid hans analys af skoroditen!) och hos TROLLE WACHTMEISTER vid hans kemiska undersökning af liroconiten?). Den förre yttrar härom: »Att säkert bestämma den precisa qvantiteten af (jern)oxidul på ex- perimentel väg anser jag svart, om ej omöjligt. Jemföra vi jernets qvantitet med arsenikens, sa finna vi en atom af hvar- dera»®). TROLLE WACHTMEISTER säger: »Det synes snart, hvilka svarigheter skola möta vid försöket att beräkna samman- sättningen af ett mineral, hvari så manga baser äro delade emellan flere elektropositiva beståndsdelar, och der ingen säker grund framställer sig, hvarifran man kan utga för att bestämma, hvilka som äro förenade med syrorna, och hvilka bilda det hydrat, hvars ingaende i mineralets sammansättning ej kan betviflas. — Innan man gar vidare, framställer sig äfven anledning till den frågan, om en basis med 3 atomer syre kan ingå i samma salt med en enatomig? Det må vara möjligt; men sannolikt är det här icke; och då torde man ej böra taga ett sadant förhal- lande i beräkning»?). Alla dessa spörsmal kunna äfven tillämpas på de 2 nämda Nordmarksmineralen, i hvilka äfvenledes lerjord likasom i liroco- niten ingar. Men af hvad ofvan blifvit i saken anfördt torde sesquioxidernas förening med arseniksyran vara den antagligaste, likasom den leder till den enklaste formeln för sammansättningen. !) K. Vet.-Akad. Handl. 1824 sid. 345. °) K. Vet.-Akad. Handl. 1832, sid. 80. 3) 1. c. sid. 353. Flere sedan denna tid gjorde analyser hafva visat, att jernet i skoroditen ingår såsom oxid. +) 1. ce. sid. 84, 85. Liroconitens sammansättning torde ännu ej få anses sä- kert faststäld. 24 = SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. I tunnprof under mikroskopet skiljas de 4 manganarsenia- terna genom följande för dem karakteristiska egenskaper: Allaktiten är färglös, har stark ljusbrytning, tydlig ljus- absorbtion och företer en ruggig yta, 2:ne genomgångar samt (Slo Iifliga polarisationsfärger. Hemafibriten är i friskt tillstånd ljust vingul, men i sönder- deladt tillstand antager den brungul färg. Da den alltid före- kommer i drushal, är den zonvis omgärdad af flere mörkare och ljusare substanser, af hvilka den synes hafva uppstatt eller till hvilken den blifvit sönderdelad. Visar en radierande stralig struktur, märkbar dichroism och mindre klara polarisationsfärger än allaktit och synadelphit. I anseende till den straliga utbild- ningen är hvarje strale af ett parti, som är skuret efter stra- larnes längd, olika optiskt orienterad. Sönderdelningen försig- gar i strålarnes mellanrum och gifver mineralet vid börjande sönderdelning ett randigt utseende. Synadelphiten. Färg, varierande mellan ljust rödgul och brun- röd; den visar större och jemnare fält än föregaende, ytan är skroflig; 2:ne vinkelräta genomgångar, sönderdelas ej efter genom- gangarne sasom föregaende, tydlig dichroism, mera lysande po- larisationsfärger. Förekommer äfven i drushal, med zonalbild- ning, ej blott i yttre begränsningen af mineralet, utan ock i det inre af den homogena massan, 'der mörkare och mera rödbruna partier zonvis stundom framträda 1 omvexling med ljusare. Diadelphitens färg i tunnprof under mikroskopet är från Hust halmgul till mörkt högröd och nästan svart; tydliga genom- gangar efter OR, uppträder i regel i sma sprickor, stundom i drushal i kalk. De ljusa färgnyanserna äro 1 hvarje kristall be- gränsade af en yttre, mörkare, särdeles karakteristisk oxidations- zon. Mera sällan synes sönderdelningen hafva försiggatt efter de, utan afseende pa sönderdelningen mycket tydliga genom- gangarne. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 25 Att de i Nordmarks grufvor funna arseniaterna äro nybild- ningar och ganska unga sadana, har förut varit framhallet. I den för tekniskt ändamal brutna Hausmanniten, som är atföljd af kalkspat, förekommer ett vattenfritt arseniat af kalk och talk, som af IGELSTRÖM blifvit undersökt och uppgifvet vara Berzeliit‘). I flere af de tunnprof, som jag för studerandet af mangan- sangen- vid Nordmarks grufvefält latit förfärdiga kan detta Ber- zeliitartade mineral iakttagas, tillika med ett annat dylikt, som mycket liknar det och i optiskt hänseende äfven är närstaende. Det är antagligt, att dessa mineral lemnat arseniksyran till de nybildningsprodukter, som kunna tänkas hafva uppstatt genom närvaron af manganosit och pyrochroit. Hvad som kan iakt- tagas är, att man i tunnprof, der de Berzeliitartade mineralen och Hausmanit tillhopa förekomma, ofta finner 1 gränsen af manganmineralet sma nybildningar af diadelphit eller synadel- phit, vanligen uppfyllande -sma röda adror, som genomsätta det vattenfria kalkarseniatet och kalkspaten, gifvande likasom en bild af att en arseniksyrehaltig lösning under passagen genom den fina sprickan upplöst manganmineralet. Hvad som för de fyra nyfunna arseniaterna i Nordmarks- sangen förlänar ett stort intresse, är deras geometriska öfverens- stämmelse med förut kända arseniater, nemligen allaktiten med pharmakoliten och vivianiten, hemafibriten med skoroditen, dia- delphiten med chalkophylliten och synadelphiten med lroconiten. Ehuru det här icke är platsen att för närvarande diskutera sammanhanget mellan den kristallografiska isomorfien och den stö- chiometriska sammansättningen hos de nya och af gammalt kända mineralen, torde dock hvar och en inse, att det icke kan vara be- roende pa en slump, att en sadan öfverensstämmelse eger rum. An- märkningsvärdt är äfven, att hos de 2:ne nya arseniaterna, som hålla sesquioxider, äro dessa i de af gammalt kända ersatta af koppar, samt att lerjord finnes hos saväl de af gammalt kända, som hos de nya arseniaterna. Vidare förefinnes äfven den lik- 1) Geolog. Fören. Förhavdl. B. VII, sid. 101, 1884. 26 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. heten, att en stor inkonstans hos vinklarne förekommer. Så har en sadan med en variation af ända till 1 a 2” blifvit anmärkt hos såväl allaktit som synadelphit, och likasa har den af gam- malt varit observerad hos skorodit och lirokonit. Att den icke iakttagits hos hamafibriten torde måhända bero på det ringa material, som för mätningen stått till buds. Då en samman- ställning af de geometriskt isomorfa mineralens kemiska formler och axelsystem för framtiden kan hafva ett visst intresse, har jag, utan att dermed bestämdt vilja pasta, att den geometriska öfverensstämmelsen beror på mineralets sammansättning, hvilken fråga framtiden må afgöra, gjort en sadan sammanställning med begagnande af den gamla beteckningsmetoden för bättre utrym- mes och lättare öfversigts vinnande: Diadelphit = RÄs + SRH. Axelsystem 1:2,6655. Chalkophyllit = CuÄs + 8(/,Cu + 3/,H) )). Axelsystem 1:2,5536e. Synadelphit = RAS + 5RH. Axelsystem 1,7162:1:1,37se. Lirokonit = (Cu + ?/,ÄljÄs + 5@/,Cu + ?/H) + 5H 2). Axelsystem 1,6809:1:1,3190. Allaktit — Mn?Äs + 8('/,Mn + !/,H). Axelsystem 0,6127 :1:0,3338. Vivianit = Fe3P + SH. Axelsystem 0,7317 :1:0,4210. !) En af Damour gjord analys har lemnat 21,27 As,O,, 1,56 P,O,, 52,30 CuO, 2,13 Al,O, och 22,58 H,O, som ger syre i As,0, + P,O,=5 i baserna —6,96 och i vattnet = 12,11 eller förhållandet 5: 7:12, hvaraf ofvan- stäende formel är uppstäld. Öfrige analyser variera mycket. [57 Ne Flere på lirokoniten gjorde analyser, som temligen väl öfverensstämma, gifva ofvanstående formel. TROLLE WACHTMEISTER uppger att halfvå vatten- qvantiteten bortgår vid mycket lindrig värme eller innan degeln blifver var- mare än att den kan hållas med blotta handen. En undersökning i detta hänseende vore af intresse att få gjord, då öfrige analytici ej iakttagit eller åtminstone icke omnämna detta förhållande. ÖLFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 27 Hemafıbrit = MnsÄs + 4(5/,H + °/,R). Axelsystem 1,0522:1:1,1502. Skorodit — FeÅs + 4H. Axelsystem 1,0977 :1:1,1511. Kort sammanfattning af de nya arseniaternas hufvud- sakligaste kännetecken. Allaktit. Monoklin. Isomorf med vivianit och pharma- kolit. Kristallerna tunna, platta, streckade efter längden, ge-. nomskinliga, med ljusröd färgnyans, glasglans. Dubbelbrytning negativ. Eg. vigt 3,83—3,85. Spröd, splittrigt brott, hastigt upphettad i tang dekrepiterar den eller bladar ut sig, smälter trögt till en svart slagglik massa, som på kol vid god på- blåsning ger arseniklukt, hvilken vid tillsats af soda ökas; den smälta kulan är stundom delvis magnetisk (af medföljande eller reducerade jernkorn). Löses utan märkbar färgnyans temligen lätt i HCl. Ger, i kolf upphettad, vatten. I tunnprof färglös, klart genomskinlig, med skroflig yta, och 2 tydliga genom- gångar. Deliquescerar under vissa omständigheter, men utan att oxideras. Diadelphit. Hexagonalt rhomboedrisk. Isomorf med kop- parglimmer. Glimmerlik, förekommer vanligen i tunna, smala “ gängdrummer af 1 till 3 mm. tjocklek, basisk genomgang tyd- list framträdande, efter hvilken den lätt spjelkas. Genom- skinlig med rödgul eller brunröd till granatröd färg, i tunna lameller höggul, streck och pulver chokoladbrunt, med drag- ning åt gratt, perlemorglans. Dubbelbrytning negativ. Eg. v. = 3,30—3,40, böjlig i tunna lameller. För blasrör i tång smälter ej, men öfverdrages under god pablasning af en mycket 28 SJÖGREN, NYA ARSENIATER FRÅN NORDMARKSFÄLTET. tunn grahvit sublimationsprodukt. Pa kol med soda liksom allaktit, men gifver stundom spår af antimonbeslag. Löses lätt i HCl med gulaktig färgnvans samt ger i kolf vatten. I tunnprof visar färenyans fran ljust vingul till höggul och röd- sul, har tydliga basiska genomgångar, oxideras i luften och af vatten och blifver då svart på ytan. Synadelphit. Monoklin i 2:ne typer, med qvadratisk och rhombisk habitus. Kristaller af I till 4 mm. Färg, rödbrun till svartbrun och svart. Optiskt posiviv. Eg. v. = 3,46—3,50, spröd, mussligt till splittrigt brott, utan makroskopiskt märk- bara genomgangar, glasglans, på kristallytorna nästan matt, pulver och streck såsom föregående, i korn och splittror genom- lysande. För blasrör i'tang smälter temligen lätt till en svart, först jemn, sedan slagglik kula, som pa kol ger arseniklukt, isynnerhet då soda tillsättes. Kulan någon gång delvis magnetisk, ser stundom svag antydning till antimonbeslag. Löses i syror liksom föregaende med färgnyans at gult samt ger i kolf vatten, som reagerar neutralt. Hoemaypibrit, IGELSTRÖM. Rhombisk. Isomorf med sko- rodit. Färg, mörkt hyacint- till granatröd, liknande synadel- phiten, men nagot mindre klar, stundom vid börjande sönder- delning nästan svart. Förekommer i excentriskt straliga radie- ‚rande aggregater i drushal. af 2 till 10 mm. Tvenne genom- sangar, en mycket och en mindre tydlig. Dubbelbrytning positiv. Hardhet knappast kalkspatens. Spröd. Eg. vigt = 3,50—3,65. Glasglans, streck och pulver ljust tegelröda med dragning at gratt. Vid lindrig upphettning blir svart, men bibehaller form och «glans. För blasrör smälter den lätt samt ger samma reaktioner af arsenik och mangan som föregaende samt 1 kolf vatten. Löses utan märkbar färg i klorvätesyra äfvensom i andra syror. Egentliga vigten hos ofvanstaende 3 arseniater synes stå i omvändt förhallande till vattenhalten, likasom deras större och mindre lättsmälthet synes vara beroende på förhallandet emellan OFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8, 29 den qvantitet arseniksyra och baser, som de innehålla. Dia- delphiten, som bland dem innehaller minst arseniksyra och mest baser, är till och med osmältbar för blasröret. Hamafibriten. son--har mest arseniksyra och minst baser är temlisen lätt- smält. 30 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2). Från Geological Survey i Calcutta. Memoirs, Vol. 20: 1 Palaontologia Indica, Ser. 10, Vol. 2: 6; Vol. 3: 1—3; Ser. 14, Volles DAS 3: 2 Från New Zealand Institute i Wellington. Transactions and proceedings, Vol. 16. ' Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, (3) Vol. 9: 7; 10: 7; 11: 8; 12: 4—7. Från Societe Academique d’Agriculture, des Sciences, ete. i Troyes. Memoires, T. 47. Frän R. Accademia dei Lincei i Rom. Transunti, Vol. 8 4—15. Frän Societa Geografica Italiana i Rom. Terzo congresso geografico internazionale, 1881: Communicazione, Vol: Från Museo Civico di Storia Naturale i Genova. Annali, Vol. 20. Från Societa Italiana di Sceienze Naturali i Milano. Atti, Vol. 25: 3—4; 26: 1-4. Fran Istituto di Scienze etc. i Venedig. Atti, (6) T. 1: 4-10; 2: 1-—2. Från Académie Imp. des Sciences i S:t Petersburg. Mémoires, T. 31: 15—16; 32: 1—3. Från Comite Geologique i S:t Petersburg. Memoires, Vol. 1: 2. Isvestia, T. 2: 7—9; 3 1-—5. (Forts.) 31 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 8. Stockholm. Nova genera et species Lichenum Flor&e Norvegice. Af J. M. NORMAN. [Meddeladt den 8 Oktober 1884.] 1. Nephromium lusitanteum (SCHAER.) var. exasperatum NORM. Thallus obscure olivaceus vel fuligineus, precipue margini propius tuberculose exasperatus, strato superiore fragili, facile rumpente fissuris stratum medullare eximie vitellinum denu- dantibus. Hab. in insula Indre Kvarö Nordlandie ad parietem per- pendicularem rupis. Tantum sterilis planta visa est. 2. Phlyetis norvegiea NORM. Thallus erustaceus, tenuis, minute rugulosus, sordide obscu- rius cinereus. Verruc® fertiles pertusarioidex, spars& vel aggre- gate, deplanat&, parvul®, macula nigricante, supra nucleum po- »ita, demum fatiscente notatz. Spore 8:ne sine ordine in ascis usque ad 150 wu longis, rarissime 4:n& serie disposit&, ellipsoi- dex, non apiculat®, 24—34 u long®, demum leviter colorat®. Hymenium nullibi jodo reagens. Hab. ad corticem vetustiorem fraxini ad pr&edium Asker inter Christianiam et Drammen. Habitu Pertusarie planta adspectu ignobilis genus Phlye- tidis cum Pertusariis arctius connectit. 32 NORMAN, NOV. GEN. ET SP. LICHENUM FLORZ NORVEG 3. Biatorella (Sarcogyne, Lecidea) coeloplata NORM. Thallus nullus.. Apothecia atra, usque ad 0,8—1,o mm. lata, adnato-sessilia, primitus margine inflexo vix sensibiliter ru- suloso suburceolata vel margine demissiore concaviuscula, de- mum margine persistente plana vel excluso convexiuseula. Ex- cipulum cupulare, unacum hypothecio crasso subcarbonaceum. Hymenium 35—45 u altum, pallidum paraphysibus facile sepa- randis, vel fuscidulum paraphysibus conglutinatis, epithecio carbo- naceo. Spore globos&, c. 2 u late. Gelatina hymenii jodo in- tense cerulescens. Hab. ad resinam pini, sepe in vegetatione moriolosa, prope Drammen. Speciei due forme adsunt: altera primaria apotheciis pri- mitus suburceolatis margine persistente, hymenio pallido, para- physibus subliberis; altera (f. carbonata) apotheciis primitus tan- tum concaviuseulis margine demum excluso, hymenio obscuriore, paraphysibus conglutinatis. 4. Arthonia punetiformis ACH. * parallelula NORM. Apothecia e parvulo rotundato lineari-oblonga, ec. 4—0.7 mm. longa, 0,09—0,15 mm. lata, in ramis vel truneis transverse disposita, vulgo subparallela, juvenilia sepius in teniam thalli- nam, demum detersam, prorsus lirelleformem, ab apothecio ipso sub lente vix distinguendam (apparenter concolorem) continuata. Tania thallina nune extremitati apothecii unici affıxa, nunc duo apothecia connectens, raro nulli apothecio adjuneta, cum apo- thecio pseudohirellam usque ad 1—2 mm. longam constituens, sub microscopio visa illimitate cum apotheeio confluens, eolore ab hoc distinguenda, parenchymate corticali fusco, gonidia glo- bosa copiosa viridia tegente, unacum hyphis jodo intense cwru- lescens. Spore vulgo paullo minores, angustiores magisque acu- tate quam in A. punetiformt typica. Hab. prope Larvik ad corticem lavigatam fagorum. Formis intermediis lirellis ovalibus v. oblongis, pseudolirella thallina destitutis (= f. protracta m. in regione boreali et aretica norvegie® non rara) cum A. punetiformi typiea conjungi videtur. | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8, 33 Tantum ratione morphologica plantula sat notabilis judicanda, prebens pseudolirellam thallinam, quasi apotheeium in texturam thallinam transmutatum, strato corticali epithecium, wonidiis ascos exhibentibus. 5. Arthonia horaria NORM. Thallus hypophloeodes vix visibilis vel demum efflorescens, tenuis, fuscidule vel viridule sordidus, gonidiis viridibus globosis, hyphis jodo purpurascentibus. Apothecia adnata, nigra, rotun- data vel paullo difformia, planiuscula vel convexiuscula, rugulosa, vulgo 0,15—0,ıs mm. lata, strato gonimo imposita. Hymenium hypothecio mediocri concolor, dilutius fuscum, in epithecium molle saturate fuscum abiens. Asci vulgo 24—27 u longi, ovati vel ovales, raro subpyriformes, pariete vix incrassato, interdum ante maturitatem sporarum diffluentes. Spore semper hyalın, protoplasmate s&pe subtiliter erumuloso, 12—18 u long&, bilo- culares, ellipsoidex vel oblong&, utraque extremitate obtus®, media parte sinu leviter arcuato (non, ut vulgo, ad septum angulo ex- eis®) sensim constriete angustiores, loculis subaqualibus vel al- tero paullo longiore subellipsoideis, pariete tenuissimo, facile pressione l&so et ad septum rumpente. Hymenium jodo purpu- rascens, spor& non vel raro levissime tinct«. Hab. in Jordfalden prope Larvik ad truncos vetustiores fa- gorum. Similis Arthonie apatetice et rugulose, ab utraque typo proprio sporarum et ascorum differens, pr&terea ab illa hyphis jodo reagentibus, ab hac hypothecio quam epithecium multo dilutiore. 6. Melaspilea associata NORM. Apothecia 0,2—0,3 mm. lata, rotundata vel difformia, plano- convexiuscula, sordide obsceure fusca, sepius a thallo inquinata. Hymenium levius fuscum, 30—40 u altum, hypothecio et epi- thecio obscurius fuscis. Spore anguste turbinat®, deorsum acu- tat, obsoletius (ope K manifeste) 4-loculares. Parasitica in thallo Platygraph® periclee ad corticem abi- etis in Jordfalden prope Larvik. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förk. Årg. 41. N:o 8. 3 34 NORMAN, NOV. GEN. ET SP. LICHENUM -FLOR.E NORVEG. 7. Calicium plumbeatum NORM. Thallus macula sordide albida. Capitulum apothecii breviter turbinatum vel turbinato-globosum, vulgo demum sublenticulare tuberculato-difforme, totum lividule suffusum (disco rarius atro); stipes gracilis, O),,—1,o mm. longus, olivaceus, superne vulgo de- corticatus, sordide carneus vel lividule suffusus. Spore oblong& vel elliptico-oblong&, semper simplices, 4—6 u long&, 1—1,5 u crass&, fuscidule. Hypothecium jodo semper cerulescens. Ad truncos putridos abietis prope Aavella parochie Land. Calicio pusiolo maxime affinis, differt capitulis deformibus, vulgo totis lividulis, sporis paullo gracilioribus. 8. Farriolla nov. gen. Lichen coniocarpus. Thallus obsoletus. Apothecia colo- rata, sessilia, orificio apicali angustiore, massam sporalem pal- lidam protrudente, dehiscentia. Spore simplices, subglobos«. Farriolla distans NORM. Thallus hyphis pareis et gonidiis globosis viridibus (propriis?) indicatus. Apothecia castanea, basi pallidiore innata, conico- ovoidea, demum obverse subpyriformia, 0,24—0,30 mm. longa, c. 0,18 mm. crassa, apice c. 0,10 mm. lata, levia, nitidula. Hy- menium unacum hypothecio tenui pallidum, parti basilari pa- rietis lateralis excipuli impositum. Paraphyses grumulos®. Asci juveniles clavati, sporiferi clavato-lineares, fugaces. Spore una serie disposit®, globose vel subglobos®, 3—D u late, pallid, demum cavitatem. superiorem excipuli implentes, in massam slomeruliformem, dilute ochroleucam vel albicantem protrus&. Ge- latina hymenii jodo intense exerulescens. Hab. in crusta algosa corticem betul® vestiente ad Aa- vella parochie Land. Genus a Coniocarpis ceteris longius distans, et Pyrgillo et Sphinetrine analogum, modo non dissimili sese ad Conioeyben habens, ac Sphinetrina ad Calicium. 9. Thrombium (Verrucaria) ebeneum NORM. Thallus gelatinosus, fuscescens vel viridule sordidus. Apo- thecia primum basi innata, mox adnato-sessilia, nigra, humec- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 35 tata atra, depresse globosa, orificio lato dehiscentia, demum margine orificii inflexo urceolata, perithecio sub mieroscopio viso fusco-nigro. Asci clavato-cylindracei, 60 —70 u longi. Spore 4:n®, in parte superiore asci posit®, fusiformes, 6—8 u long, C. 2:10. Crass®. Hab. inter muscos lichen terricolus in ‚Jordfalden prope Larvik. Thrombio smaragdulo KÖRB. proximum, differt perithecio fusco-nigro et sporis 4:nis. 9. Belionella (Belonia) cinerea NORM. Thallus latius expansus, tartareus, tenuissimus, si paullo crassior subtilissime areolato-rimulosus, cinereus, opacus, gonidiis vix 12 wu superantibus. Verruc® thallo pallidiores vel sepe fusci- dule inquinat&, typice basi angustiore adnate, vulgo ad ostiolum impress&, fusco-nigr&, nucleo luteo. Paraphyses strictissim, superne tenuissime acuminat® in hypothecio lutescente. Spore medio crassiores, utraque extremitate acutatx, septis validioribus, loculis longitudine latitudinem non superantibus, rect&, rigids, fragiles, 70—105 u longe, 3—4 u crasse. Gelatina superne subnulla, inferne jodo, leviore vel nulla ezerulescentia pracedente, rubescens. Hab. ad rupes ad Nyveien prope Holmestrand. 10. Sagedia (Segestria, Verrucaria) chiomela NORM. Thallus albidus e cellulis epidermidis substrati mortuis, in strato profundiore gonidiis globosis, parvulis (4—5 u latis), pal- lide fuscidule viridulis immixtis. Apothecia immersa, atra, c. 0,25 mm. lata, vertice deplanato, s&pe umbilicato, perithecio carbonaceo fragili. Paraphyses capillares, flexiles. Spore late fusiformes vel elliptico-fusiformes, 4-loculares, rarius 2- vel 6-locu- lares, 15—20 u long, 5—6 u late, fusc®, in ascis eylindraceo- oblongis, ante maturitatem sporarum diffluentibus, 4:n& vel 6:n«. Gelatina jodo post levissimam czarulescentiam sordidule vinosa. Hab. ad corticem qvercus prope Porsgrund et alibi. Habitu externo Sagedie candid®e Anzi non dissimilis. 36 NORMAN, NOV. GEN. ET SP. LICHENUM FLOR& NORVEG. 11. Sagedia (Segestria, Verrucaria) bivinacea NORM. Thallus hypophloeodes cinereus subnullus, ubique copiosis sonidiis glomeratis, pallide viridibus vel albidis indicatus. Apo- thecia vulgo conferta, convexa vel subsemiglobosa, a thallo (epi- dermide cum gonidiis) inquinata, cinereo-nigra, 0,4—0,6 mm. lata. Paraphyses copios&, subdistinete. Spore hyalinz, oblongo-fusi- formes, primitus 2-loculares, loculis elongato-dacryoideis basi ad septum posita, demum s&pe mediis septatis 4-loculares, 30—34 u long&, 6—8 u crass&, in ascis 73—100 u longis S:n&. Nee hymenium nec thallus jodo reagens. Hab. prope Larvik ad Andvik in cortice ulmi. Habitu Sagedie afinı similior, structura. interna diffieulter ad genus jam conditum referenda, quoddam et Thelidii et Sage- die offerente. | 12. Thelidium (Verrucaria) ayloderma NORM. | Thallus effusus, gelatinose membranaceus, sordide viridule cinereus vel nigricans, gonidiis pallide viridibus in massa gelati- nosa nidulantibus. Apothecia basi innata, convexa, poro di- stincto, 0,12—0,15 mm. lata. Spore 8:n&, oblong& vel fusiformi- oblong&, biloculares vel simplices, 1I—12 u long, c. 2 u crass&. (relatina hymenii jodo roseo tincta. Hab. ad trabes inundatas ad Aavella parochie Land. Thelidio fontigeno et Th. ayloxeno proxima, ab illa differt sporis bilocularibus duplo minoribus, ab hac thalli indole et spo- ris angustioribus. Spermatia linearia, c. 4 u longa. 13. Microthelia (Verrucaria) fuliguncta NORM. Thallus late expansus, epiphloeodes, saturate nigro-olivaceus, nunc opacus, nunc nitidulus, gonidiis parcis chroolepideis contento grumuloso, nunc vix sensibiliter, nunc manifeste viridulis. Apo- thecia convexa vel semiglobosa, atra, sepius nitidula, perithecio crasso. Paraphyses grumulos® vel p. p. subdistincte. Spore oblongo-ellipsoidex, biloculares protoplasmate ante colorationem spor® diviso, loculis equalibus vel inaqualibus, demum fusc®, pellucide, in ascis 50—75 u longis sine ordine disposit®, 8:ne. Gelatina jodo mox vel pra&cedente cwerulescentia levissima flave- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 37 scens. Spermogonia creberrima, pracipue in thallo sterili, sper- matiis brevissimis. Hab. ad corticem tilie in Jaernbaneparken prope Holme- strand. 14. Microthelia (Verrucaria) haplospora NORM. Thallus epiphloeodes diffusus, tenuissimus, niger, opacus, gonidiis parcis elobosis, nunc albidis, nunc vix sensibiliter viri- dulis, nune manifeste viridibus, precipue ad basin apotheciorum. Apothecia conico-globosa vel semiglobosa vel subsemiglobosa, 0,4 —0,6 mm. lata, perithecio crasso. Paraphyses subdistincete, ge- latinos&, guttulose vel diffluentes. Spore oblongo-ellipsoidex utraque dimidia parte zequali, ante colorationem prorsus sim- plices, demum s&pe constrietione annuları levi protoplasmatis obsolete (incomplete) 2-loculares, saturate nigro-brunnex, im- pellucide, 15—18 u long®, 7—8 u crasse, in ascis anguste cy- lindraceis c. 100 u longis una serie disposite. (relatina hyme- nil jodo non reagens. Hab. pluribi prope Larvik et alibi ad corticem populi. 15. Arthopyrenia (Verrucaria) cortiteeta NORM. a. Thallus hypophloeodes sublimitatus, sordide cinereo-viridulus, gonidiis copiosis glomeratis, globosis, viridibus. Apothecia lata, basi convexiuscula, semper epidermide integra substrati, in pa- pulam demum poro perforatam elevata, tecta, perithecio cum epidermide conferruminato, 0,21—0,24 mm. lata, demum una cum papula epidermidis elabentia. Paraphyses massa grumulosa. Spor® ovato- vel lanceolato-ellipsoides, 4-loculares pariete tenui, 18—24 u longe, 6—8 u crass&, in ascis basi rotundatis, non pedunculatis S:ne. Hab. ad corticem Alni glutinos® in Isdalen prope Bergen. Var. pauperior diftert: thallo fuscidule griseo, magis diffuso, punctulis fuseis parenchymatosis erebris, glomerulis gonidiorum parcissimis, papulis apotheciorum magis prominentibus, persi- stentibus, totis obscurioribus. Pr&ter maturationem apothecii prorsus perfectam subter epidermidem ei conferruminatam nec fatiscentem, a formis »ato- 38 NORMAN, NOV. GEN. ET SP. LICHENUM FLOR#& NORVEG. maris» Arthopyreni® Personü (MASS.) KOERB. Parerg. distingui- tur basi ascorum obtusa, nunquam pedunculata. 16. Arthopyrenia (Verrucaria) dirkyponta NORM. Thallus late expansus, sublimitatus, epiphloeodes, niger, strato corticali e laminulis parenchymatosis, cellulis rotundatis, externis fuscis, interioribus pallidis p. p. discretis, gelatina jodo rubente, sonidiis globosis intense viridibus. Apothecia depresse convexa poro parvulo, atra, opaca, vulgo 0,21—0,25 mm. lata. Paraphyses grumulos®e. Spore biloculares, oblongo-elliptic®, in- terdum altera extremitate vix sensibiliter crassiore, angust&, 12 —15 u long&, in ascis abbreviatis, inferne ventricosis, c. 45 u longis. Hab. ad truncos alni prope Kjosen parochie Lyngen. Simillima Arthopyrenie rhyponte, sporis 2-locularibus an- gustioribus distincta. 17. Arthopyrenia (Verrucaria) olivatra NORM. Thallus epiphloeodes, effusus, olivaceo-ater ut macule mi- nores, acutissime limitat®, substrato eroso innat&, strato corti- cali cellulis angulosis, nullibi reagente, gonidiis copiosissimis glo- meratis, laete viridibus. Apothecia convexa vel subsemiglobosa poro regulari, atra, c. 0,21 mm. lata. Paraphyses grumulose. Spore biloculares, oblonge protoplasmate subbacillari, L5—18 u long&, in ascis inferne ventrieosis, 34—36 u longis. Hab. ad corticem Alni glutinose in Isdalen prope Bergen. 18. Arthopyrenia (Verrucaria) umbripteta NORM. Thallus epiphloeodes, tenuissimus, sublimitatus, nigricans, demum szpe detersus, pro majore parte e strato corticali lami- nuloso, cellulis angulosis, vel moniliformi, nullibi jodo reagente, circum apothecia gonidia globosa late viridia tegente. Apothe- cia semiglobosa poro regulari mediocri, c. 0,2 mm. lata. Para- physes non distinete, parcz. Spore biloculares, oblong®, sub- bacillares, ad septum facile secedentes, 14—16 u long&, in ascis demum constanter pyriformi-globosis vel subglobosis, 22—30 u longis. ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 39 Hab. ad corticem lavigatam fraxini prope Holmestrand. Habitu externo Arthopyreni® cinerascenti (MASS.) sat si- milis. 20. Arthopyrenia (Verrucaria) stenomicru NORM. Thallus hypophloeodes ut macul® parvul® dilute griseo- cervinule vel pallide, vulgo leviter obscurius sublimitate, la- minulis parenchymatosis fuscis minimis et gonidiis globosis late viridibus constitutus. Apothecia crebra, semiglobosa, atra, poro distineto parvulo, minutissima, c. 60 u lata. Paraphyses non distinete, subnulle. Spore biloculares, cuneato-lineares altera extremitate acutiuscula, 10—12 u long&, c. 2 u crass®, in ascis demum pyriformi-globosis, 18—20 u longis. Hab. ad corticem levigatam fraxini in pr&edio Sky prope Larvik. Extrema minutie apotheciorum maxime regularium et sporis angustissimis distincta. 21. Arthopyrenia (Verrucaria) callithrie NORM. Thallus hypophloeodes, cinereus, subnullus, gonidiis parcis globosis indicatus. Apothecia convexa vel subsemiglobosa, nigra, poro parvulo regulari, 0,21—0,25 mm. lata. Paraphyses vulgo minus copios® vel parce, distinetissim&, capillares, graciles, ma- xime flexiles. Spore biloculares, oblongo- vel ovato-ellipsoide®, e. 12 u long& in aseis eylindraceo-oblongis, 45—60 u longis. Hab. ad truncos abietum in Fritzöhuspark prope Larvik. Arthopyrenie fallaci (NYL.) proxima, differt apotheciis mi- noribus, paraphysibus parcioribus, gracilioribus, mollioribus, ma- xime flexilibus. 22. Arthopyrenia (Polyblastia, Verrucaria) spherotheca NORM. Thallus hypophloeodes subnullus, punetulis fuscidulis sub- tilissimis indicatus, formatis e laminulis parenchymatosis, gonidia globosa sordide viridula contento grumuloso vel albida tegenti- bus. Apothecia convexa, poro regulari destituta, fusca, minuta, demum epidermide substrati denudata, 0,10—0,12 mm. lata. Pa- raphyses non distinct®, subnulle. Spore 4-loculares, huc illue septulo longitudinali submurales, ad septum medium, que longe 40 NORMAN, NOV. GEN. ET SP. LICHENUM FLORZ NORVEG. ab utraque extremitate distans, paullo constriet® et ibi facile secedentes, ovat&, 8—12 u long& in ascis subglobosis, 20—24 u latis. Hab. corticola ad insulam Florö Norvegie occidentalis nec non in Balsfjord Nordlandi® infra alpem Henrikstind. ” Arthopyreni@e n@voidi NORM. proxima, thallo alio distincta. 23. Arthopyrenia (Polyblastia, Verrucaria) passerina NORM. Thallus hypophloeodes, subnullus, gonidiis globosis, pallide flavo-viridibus, parvulis (c..6 u latis), glomeratis, parenchymate fusco tectis, indicatus. Apothecia convexa, nigra vel fusco-nigra, mox epidermide substrati denudata, poro regulari latiore (30 u vel ultra) ornata, c. 0,2 mm. lata. Paraphyses non distincte, erumulos®. Spore 4—D-loculares, huc illuc septulo longitudinali submurales, ad septum medium, alter® extremitati vulgo paullo approximatum, vix constricte, ad quodlibet septum facile sece- dentes, ovato-conic®, 12—14 u long& in ascis ovalibus, 30—36 u longis. Hab. ad ramos pini in insula Grönö Nordlandi. Speciei pracedenti maxime affinis, praecipue figuratione spo- rarum differt. 24. Leptorhaphis (Verrucaria) wylographoides NORM. Thallus hypophloeodes, obsoletus. Apothecia basi ovali, cum halone lanceolato vel elliptico, vulgo tumente, ad marginem glo- merulos gonidiorum ceircumpositos partim tegente, prorsus con- fluentia, poro reguları destituta, demum elabentia, c. 0,15 mm. lata. Paraphyses ogrumulos®. Spore obsoletius septat&, vulgo altera extremitate crassiore, altera subtiliter acuminata, 26—34 u long® in ascis vix 40 u superantibus. Hab. ad corticem Pruni avium inter Ravnborg et Asker parochie Asker. Leptorhaphidi paramec® v. amygdali (MASS.) similis, differt sporis. 25. Leptorhaphis (Verrucaria) confertior NORM. Thallus hypophloeodes, macula fuscidula vel nulla notatus, sonidiis chroolepideis. Apothecia conferta, vulgo rugulosa vel ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 41 paullo difformia, spe deplanata, opaca, halone et poro reguları destituta. Paraphyses massa grumulosa copiosa. Spore vix eonspicue septat®, utraque extremitate acuminat®, gracillim®, 15- gustis, 40—50 u longis. 20 u longe, vix I u late in ascis oblongo-eylindraceis, an- Hab. ad corticem ilicis in insula Florö. Leptorhaphidi tremul®e maxime affinis, habitu, thallo fusci- dulo, apotheciis irregularıbus differens. 26. Leptorhaphis (Verrucaria) longonigra NORM. Thallus epiphloeodes, niger vel fusco-niger gonidiis globosis viridibus. Apothecia depresse convexa, poro reguları destituta, perithecio crassiusculo. Paraphyses distincte, capillares, copi- ose. Spore manifestissime multiseptat&e, rect® vel levissime curvule, utraque extremitate acuminata, 45— 90 u long&, ©. 3 u late in ascis angustis, c. 60 u longis. Gelatina jodo levissima cerulescentia pracedente flavescens. Hab. ad truncos alni ad Kvalvaag prope Bodö. Leptorhaphidi paracapnodi (STIZB.), ut videtur, sat similis, sed revera forsitan longius recedens, pr&cipue paraphysibus di- stinetissimis nec non sporis longioribus, angustioribus, loculis numerosis. € 27. Enduria nov. gen. Thallus crustaceus. Apothecia verrucarioidea. Paraphyses non distinete. Spore ovato-oblong&, pauciloculares vel sub- simplices, ad alteram extremitatem cauda gracili ornat&. Enduria (Arthopyrenia, Verrucaria) ranaria NORM. Thallus effusus, late expansus, tenuis, niger, strato corti- cali parenchymatoso fusco, gonidia globosa, intense viridia, par- tim magna tegente, nullibi jodo reagente. Apothecia convexa vel subsemiglobosa, nigra, poro regulari destituta, 0,18 —0,24 mm. lata. Paraphyses massa grumulosa copiosa. Spore ovato- oblonge, 4-loculares contento grumuloso, demum sape levissime fuscidule, extremitate angustiore in caudam gracilem, semper hyalinam, e basi conica tenuissime acuminatam, vulgo curvu- 49 ' NORMAN, NOV. GEN. ET SP. LICHENUM FLORA NORVEG. lam producta, tote 18—30 u long. Gelatina hymenii jodo non reagens. Spermogonia, 0,15—0,ıs mm. lata, sterigmatibus 15—20 u longis, spermatiis linearibus rectis, c. 3 u longis. Hab. ad truncos vetustos Alni glutinos® in Tenvikskoven prope Larvik et alibi. | | | | | | | | | | | | | 43 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 8, Stockholm. Myrmecologiska studier. I. Formicoxenus nitidulus NYL. Af GoTTFRID ÄDLERZ. Tafl. XXVIL XXVIII. [Meddeladt den 5 Oktober 1884]. Om den egendomliga myrart, till hvars kännedom jag i denna uppsats vill söka lemna nagra bidrag, föreligga hittills blott mycket ofullständiga underrättelser. Artens undangömda lefnadssätt i stackmyrans samhällen jemte dess sällsynta före- komst i södra Europa torde väl vara hufvudsakliga anledningen till den ovisshet, som radt beträffande dess lefnadsförhållanden. Den ende biolog, som lemnat några mera detaljerade uppgifter beträffande denna art, är FOREL!), hvars meddelanden jag an- ser mig böra fullständigt anföra, emedan de innefatta allt, som man hittills om denna myra har sig bekant. »Cette espece qui n'est pas rare dans le nord de I'Europe se trouve exclusivement dans les nids des F. rufa et pratensis. FOERSTER, NYLANDER, MAYR etc. en parlent et sont tous d’accord sur ce fait. Mais aucun d’eux ne decrit son genre de vie d’une maniere qui puisse deeider si elle est amie de ses hötes, ou si elle en est ennemie comme le Solenopsis fugax. En un mot, on ne sait pas si ces fourmis d’especes differentes qu'on voit melees en demolissant le nid sont la en nid double ou en Fourmiliere mixte. Cette question est d'un grand interet; le peu ESRORErn Des Hourmis de la Suisse, Pag. 302. 44 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. que j'ai pu voir parle pour un genre de vie intermediaire, fait qui s’expliquerait par la grande difference de taille entre la Stenamma et la F. rufa, dont en outre l’une est dans les Myr- mieidae tandis que l’autre est dans les Formicidae. Je ne crois pouvoir mieux rendre mon id6e qu’en comparant la con- ‚duite des F. rufa envers les S. Westwoodi avec celle des four- mis en general envers les coleopteres myrmecophiles.. Malheur- eusement je n’ai pu trouver la S. Westwoodi qu’une seule fois, chez la F. rufa, et mes experiences sont fort incompletes. J’avais pris le l:er aout 1869, pres de Zurich, une quan- tite de F. rufa, dans une fourmiliere qui contenait des inter- mediaires entre $ et 9. Je les avais mises dans un sac que je n’ouvris qu’a mon arrivee a Vaux, le 5 aoüt, pour l’etablir au pied d'un poirier. La seulement je vis des S. Westwoodi 3 et Q apteres qui couraient parmis les rufa, se glissant entre les morceaux de bois assez gros dont les debris du nid (qui etait a moitie dans une trone powri) se trouvaient composes. En examinant un de ces debris de bois avec soin, je trouvai une petite case a parois tres minces, creusee dans le bois, et con- tenant un paquet de larves extrömement petites qui ne pouvait, semblait-il, appartenir qu’aux Stenamma. Leur forme etait fort differente de celle des jeunes larves de F! rufa sortant de l’oeuf, et leur taille encore plus petite, elles ressemblaient en tout point a celles des Leptothora®. De plus la case etait trop petite pour preter passage a une F. rufa $. Mais aucune fourmi ne sur- veillait ces larves (peut-etre avais-je fait tomber les gardiennes). Je pris ce que je pus attraper de Stenamma, c'est a dire pres d’une trentaine, 3 et 9, et je les mis dans un bocal avec des F-. pratensis $ d'une fourmiliere de VAUX. Les pratensis ne firent guere attention aux Stenamma; deux ou trois fois ce- pandant elles en purent une par le thorax et la serrerent un instant entre leurs mandibules, mais la Stenamma s’echappa chaque fois sans paraitre avoir souffert. Je remarquai que les Stenamma 2 se conduisaient exactement comme des 8; les unes comme les autre couraient toujours tres rapidement, d’un air ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 45 inquiet, passant entre les jambes des pratensis, et changeant a chaque instant de direction sans s'arréter. Elles perirent presque toutes en quelques jours, mais sans que j’eusse pu remarquer de combat serieux entre elles et les F. pratensis, sans qu’elles se fussent attachees aux pattes de ces dernieres. Elle ne voulurent pas toucher aux petites larves dout j’ai parle, et que je leurs avais donnees. Mes rufa, inquietees par des L. niger, s’etant mises a de- menager, je remarquai quelques Stenamma 2 et 3 qui se trou- vaient sur le trajet de la migration, a une certaine distance du tas ou nid primitif. Elles etaiant singulierement agitees et accostaient toutes les 3 rufa, qui passaient, courant entre leurs jambes, les frappant de leurs antennes, et grimpant méme sur leur dos. Les rufa avaient l’air de les ignorer completement, et, sans leur faire de mal, ne repondaient point a leurs avances. Il ne restait presque plus de Stenamma sur le tas de rufa. Le 10 aoüt, apres un temps de pluie, je retrouvai mes rufa etablies a plus de trois metres du poirier ou elles etaient d’abord. Leur nombre avait fort diminue. Or je vis une 8 Stenamma parmi elles, et je constatai avec soin son identite. C'est une preuve evidente que ces petites fourmis sont capables de suivre les F. rufa dans leurs migrations, malgre la disproportion de taille. Je mis enfin dans un bocal, avec des 9 rufa de la four- miliere de Zurich, une 9 Stenamma vestee seule vivante de l’ex- perience avec les pratensis. ÜCes rufa ne lui firent aucun mal; une seule d’entre elles la prit une fois un instant entre ces Pinces, puis la relächa aussitöt. Une fois la Stenamma ren- contra une petite 3 rufa; elles sauterent l’une au devant de Fautre deux ou trois fois, comme deux 3 de la me&me fourmiliere qui se parlent, et elles ne se firent aucun mal. La Stenamma courait au milieu de rufa et grimpait sur leur dos impunement, mais dans la regle les rufa ne ne faisaient aucune attention a | elle. Pour comparer, je mis 7 Tetramorium caespitum $ dans I le bocal; aussitöt ils se mirent a quereller les rufa et a prendre 46 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. leur pattes. Celles-ci de leur cöte les mordirent avec colere chaque fois quelles les attraperent, et cela au point de les couper en deux, de sorte qu’au bout d’une demi heure tous les sept etaient tues, tandis que la Stenamma courait toujours au milieu de rufa sans &tre maltraitee. : Ce qwil y a de plus caracteristique pour la S. Westwoodi, c’est son allure rapide et son agitation perpetuelle. Il me pa- rait probable que c'est elle qui recherche les F. rufa et pra- tensis, tandis que celles-ci ne lui temoignent que de l’indiffe- rence. Mais je ne puis dire ni si elle se fait des cases a part, ni ou elle place ses larves.» Jag har förliden sommar upprepade gänger varit i tillfälle att lakttaga stundom ganska ansenliga Formicoxenus-samhällen och har dervid bland annat funnit de flesta af FOREL medde- lade observationerna bekräftade, hvarjemte jag ser mig i stand att tillägga nagra nya, särskildt beträffande denna arts förut okända hane. Det ända till 1882 för ifragavarande art använda namnet Stenamma Westwoodi STEPH. grundar sig pa en af WESTWOOD 1840 under detta namn beskrifven vingad hanform. Denna han- | form, som af FOERSTER!) anyo beskrefs under namn af Myr- ' mica debilis, hänfördes af SCHENK 1852 till en myrart, hvars hona och arbetare NYLANDER 1846 beskrifvit under namn af Myrmica nitidula?). Som emellertid NYLANDER beskrifvit ho- | nan och arbetaren sasom utrustade med 12-ledade antenner, uppstälde FOERSTER under namn af Myrmica laeviuscula!) en art, som i allt var identisk med NYLANDERS nitidula utom :': det att antennerna blott voro 11-ledade. NYLANDERS uppgift angående de 12-ledade antennerna ansags sedermera af förfat- tarne ha sin grund i nagot observations- eller skriffel, enär MAYR, till hvilken NYLANDER skickat exemplar af sin net- dula, fann dessas antenner vara blott 11-ledade liksom hos' ') FOERSTER: Hymenopterologische Studien, pag. 52 och 54. 2) NyYL.: Additam. alter. adnotat. in monograph. Formicarum borealium, pag. 34. 1 | I | | N ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 47 FOERSTERS laeviuscula. 1882 framhöll Dr StoLpeE!) det be- rättigade i att atskilja NYLANDERS och FOERSTERS arter, enär han funnit en arbetareform, som förutom genom sina 12-ledade antenner visade en konstant olikhet med FoOERSTERS laeviuseula i antennledernas relativa storlek. Han tilldelar denna form namnet Stenamma nitidula NYL. och anser att, i analogi med förhållandet hos de flesta myror, den af WESIWOOD beskrifna, vingade och med 13-ledade antenner försedda hanformen borde hänföras till denna art och ej till FOERSTERS laeviuscula. 1882 adagalade emellertid ANDRÉ?) att denna hanform icke hade något med de ifrågavarande arterna att skaffa, utan till- hörde ett helt annat slägte, det af MAYR uppstälda slägtet Asemorhoptrum, hvars hane dittills varit okänd och hvilket nu, på grund af prioritetslagen, omdöptes till det äldre namnet Stenamma. FOERSTERS och NYLANDERS art erhöll i stället det af MAYR 1855?) uppfunna slägtnamnet Formicoxenus, men man kände ej den till denna art hörande hanformen. Jag har under sistförflutna sommar funnit denna saknade hanform i den af STOLPE sasom arbetare af särskild art under namn af Stenamma nitidula NYL. beskrifna formen. Denna hanform är af det största intresse i saväl morfologiskt som biologiskt hänseende, enär han icke blott, sasom Anergates-hanen, är vinglös utan dessutom erbjuder det ena af de två kända exemplen på myr- hanar, hvilkas thorax är bygd på samma sätt som hos arbe- tarne, 1 det pronotum är starkt utveckladt och de olika delarne af mesonotum äro sammansmälta till ett enda stycke, utan spar af insertionspunkter för vingar. Utan tvifvel är det föröfrigt en Formicoxenus-hane, som MEINERT haft för ögonen, da han säger?): »Det eneste exemplar med mandlige Kjonsdele, jeg af denne Art havt til Undersogelse, var en Gynandromorph. Bag- kroppen var en Hans, men Hoved og Bryststykke en Arbeiders.» !) SroLpE: Förteekn. på svenska myror. Ent. Tidskr. 1882. ?) ANDRÉ: Spec. des Hymenoptöres d’Europe et d’Algerie, pag. 271. ?) Marr: Formicina austriaca, pag. 141. *) MEINERT: Bidrag til de danske Myrers Naturhistorie, pag. 29. 48 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. Dr STOLPES misstag att betrakta denna form såsom en ar- betare är mycket förlåtligt, enär den såväl i sin kroppsform som i sina rörelser visar en sa stor habituel likhet med arbe- tarne — fransedt likväl den karaktäristiska formen på anten- nerna — att man endast genom noggrant aktgifvande på dess förhållande inom samhället kan af någon vaknande misstanke föranledas till en anatomisk undersökning. Sjelf kom jag jem- förelsevis sent sanningen på spåren, i det jag, isynnerhet sedan jag iakttagit den egendomliga mandibelformen, förestälde mig, att här förelage ett förhållande likartadt med det mellan To- mognathus och Leptothoraw. Till min ursäkt kan jag dock nämna, att jag då ännu ej kände ANDRÉS upptäckt rörande Stenamma-hanens ' natur, hvarför jag i början ej hade någon anledning att misstänka det hanen af Fomicoxenus hade ett helt annat utseende än det af WESTWOOD beskrifna. Man kan, da man ser denna egendomliga hanform, ej undga att tänka pa de af ROGER!) i ett samhälle af Ponera puncta- tissima anträffade egendomliga individer, som han beskrifvit sa- som arbetare af en särskild art under namn af Ponera andro- gyna. Dessa besynnerliga individer visade en byggnad, som nästan fullkomligt öfverensstämde med en Ponera-arbetares, för- utom det att abdomen befanns utrustad med hanliga generations- organ i stället för arbetarnes förkrympta honliga. ROGER dra- ger deraf den slutsatsen, att hos myror, liksom det af LESPES blifvit påvisadt vara förhållandet hos en termit-art (Termes lucifugus), arbetare kunna utbildas af saväl hanar som af honor. Ponera androgyna aterfanns sedan af FOREL, som betraktade henne såsom en hermafrodit, hvilken, i motsats mot de dittills bekanta laterala myrhermafroditerna, fatt sin abdomen utrustad med uteslutande hanliga karaktärer, under det främre delen af kroppen uteslutande öfverensstämde med arbetarnes. FOREL?) kallar detta slag af hermafroditism för: »hermaphroditisme an- téro-postérieur». Hans tolkning förefaller emellertid mindre !) Berl. ent. Zeitschr. 1859, pag. 246. ?) FOREL: Les Fourmis de la Suisse, pag. 63. ÖFVERSIGT AFP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 49 sannolik redan pa den grund, att i alla de öfriga kända, ganska talrika fallen af hermafroditism hos insekter, denna alltid varit utprägladt lateral, i det man på ena sidan af kroppens längd- axel finner hanliga, pa den andra sidan ater honliga karaktärer. Ponera androgyna har sedermera befunnits förekomma nästan konstant inom hvarje samhälle af Ponera punctatissima, jemte de normala bevingade, med 13-ledade antenner försedda ha- narne. Dr FoREL, till hvilken jag sändt nagra exemplar af min Formicowenus-hane, meddelar mig att han numera fattat en annan mening beträffande naturen af Ponera androgyna, en mening som jag pa hans begäran härmed offentliggör. Han säger derom: »Das Formicoxenus-s ist ein ganz merk- würdiges Thier und hält die Mitte zwischen Anergates-y' und Ponera androgyna (punctatissima). Es hat ja dasselbe pracht- volle innere männliche Genitalien: Hoden, Samenbläschen — sehr stark entwickelt! Somit ist die grosse Frage erledigt, dass, wie bei den Termiten, auch bei den Ameisen, die Arbeiterform aus beiden Geschlechtern hervorgehen kann. Denn Ihr & ist so »ergatoid» wie nur möglich und muss wohl phylogenetisch von einem geflügelten 9 abstammen. Ich hielt schon längst meine frühere Ansicht (Fourm. de la Suisse p. 63) über Ponera androgyna (dieselbe als Hermaphrodit zu bezeichnen) für sehr zweifelhaft und neigte mich wieder zu ROGER’s Ansicht, welche sich an FRITZ MÜLLER und die Termiten anlehnt. Ihre Ent- deckung kommt für mich als Deweis, dass meine Deutung der Ponera androgyna als Hermaphrodit eine irrige war. Ich muss jetzt P. androgyna als einen aus dem männlichen Geschlecht hervorgegangenen Arbeiter betrachten, wie die Termiten JY-ar- beiter. Die Thatsache, dass daneben ein gewöhnlicher Männchen vorkommt, ändert nichts daran. Warum soll sich das männ- liche Ei nicht 'ebenso gut spalten können, wie das weibliche, in divergente Sorten Individuen? Bei Anergates und bei Formi- corenus scheint nun dieses ausgeartete, arbeiterähnliche Männ- chen einzig zu existiren — warum denn nicht? Die Mutillen haben auch nur ungeflügelte Weibchen.» Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. Al INGD 8. 4 50 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. Det är med tvekan som jag vågar uttala en annan mening än den fräjdade forskaren; men FRITZ MÜLLERS iakttagelser öfver termiterna!) synas mig ej lemna stöd för Dr FORELS här- ofvan anförda asigt. Hos termiterna utgöres nemligen arbetarekasten, inklusive soldatkasten, af bade hanar och honor, som i sin utveckling stannat pa larvstadiet. Arbetarekasten har här utbildats ur ett primärt stadium och icke genom ombildning af det fullt utveck- lade stadiet. Detta senare är deremot fallet hos myrorna liksom hos alla i samhällen lefvande Hymenopterer. Hos många myr- arter finner man alla möjliga öfvergangsformer mellan de fullt utvecklade honorna och de förkrympta, arbetarne. En del myr- honor, särskildt Myrmicidernas, deltaga 1 arbetarnes sysslor, i motsats mot Formicidernas mera specialiserade honor. Man kan da lätt föreställa sig det primitiva myrsamhället bestående af blott fullt utvecklade, men arbetande honor förutom hanarne. Bland dessa fullt utvecklade honor kunde det inträffa, att en del, genom brist på föda eller andra ogynsamma omständigheter under larvstadiet, blef af obetydligare storlek än de öfriga?). På detta sätt kan man med fog antaga att de vingade och funk- tionsmässiga s. k. mindre honorna uppstatt, hvilka anträffas hos saväl manga myror som hos andra samhällsbildande steklar, så- som humlor och getingar. Vidare är det lätt tänkbart att ogyn- samma förhållanden under larvstadiet kunnat utöfva ett ofördel- aktigt inflytande på vissa organsystemers utveckling, sa att till exempel ovarierna och generationsapparaten i allmänhet för- krympts, under det öfriga delar natt en normal utbildning. Man skulle då fått vissa honor, som oberörda af könslifvets oro kunnat odeladt egna sig at varden af samhällets larver samt ') F. MÖLLER: Beiträge zur Kenntniss der Termiten. (Jen. nat. Zeitschr., Tom. VII, pag. 333.) 2) Att bristande tillgång på föda under larvstadiet kan åstadkomma en reduk- tion af den typiska storleken, har jag erfarit genom upprepade experiment med Vanessa urticae. De larver, som erhöllo blott sparsam föda, förpup- pade sig redan dä de nätt ungefär halfva den normala storleken och utbil- dades till dvergartade nässelfjärilar, af samma storlek ungefär som Lycaena arion. Samtliga dessa dvergformer voro hanar. ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 51 utförandet af andra förekommande arbeten, i stället för att sa- som de fullt utvecklade honorna vid svärmningstiden lemna sam- hället för att i de flesta fall aldrig atervända. Hos bien är det ett bekant förhallande att arbetarne genom att förse en arbetare- larv med annorlunda beskaffad, antagligen mera närande föda kunna låta densamma utvecklas till drottning. Differentieringen sker sker sålunda under larvstadiet och betingas här af födans beskaffenhet. Det förefaller sannolikt att förhallandet kan vara likartadt hos myrorna. Da de förkrympta individerna utan tvifvel varit tjenliga för samhällets bestånd genom de arbeten de förrättade och derigenom att de blefvo stationära, borde detta haft till följd, att enligt principen för det naturliga urvalet en arbetande klass med förkrympta generationsorganer sa smaningom utbildades i myrsamhällena och sa smaningom specialicerades för sina särskilda funktioner. De mellanformer mellan fullt ut- vecklade honor och arbetare, som anträffas i vissa myrsamhällen, äro da att betrakta sasom atavistiska former, hvilka ej natt sin typiska utveckling utan stannat pa ett mer eller mindre ofull- komligt stadium, ofullkomligt i samma man som de afvika fran de typiska arbetarne. Dr FORELS jemförelse mellan arbetareklassernas uppkomst hos myror och termiter synes mig derför oberättigad. Hos termi- terna har arbetareklassen uppstatt ur ett primärt, outveckladt stadium. Hos myrorna ha arbetarne uppstatt ur det fullt ut- bildade stadiet genom förkrympning af vissa förut funktions- mässiga organsystem. Uppkomsten af arbetareliknande hanformer hos myrorna tror jag kunna förklaras utan att man dervid behöfver tillgripa utvägen att betrakta dem sasom till arbetare ombildade hanar. Det för arbetarne hos alla samhällsbildande insekter karaktäri- stiska är, förutom det att de förrätta hvarjehanda arbeten, den rudimentära beskaffenheten af deras generationsorganer. De er- satoida myrhanarne deremot deltaga lika litet som andra myr- hanar i nagra arbeten — atminstone kan jag af egen erfarenhet försäkra detta vara fallet med Anergates och Formicoxenus, 52 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. hvilkas rudimentära mandibler dessutom göra dem alldeles odug- liga till arbete. Beträffande Ponera androgyna, som har väl utvecklade mandibler, föreligga inga underrättelser i detta hän- seende. De ergatoida myrhanarne utmärka sig vidare genom väl utvecklade saväl inre som yttre generationsorgan och fungera sasom verkliga utbildade hanar, atminstone hos Anergates och Formicoxenus, som ej ha nagra andra hanformer. Hos Ponera punctatissima, som förutom den ergatoida hanformen, androgyna, äfven har vingade hanar af den typiska formen, har nagon par- ning med androgyna, försavidt jag känner, icke blifvit iakttagen; men detta förklaras lätt deraf att Poneridernas lefnadsförhal- landen blifvit hittills blott mycket obetydligt studerade. — Hos en del Myrmicider ha arbetarne all möjlig möda att qvarhalla de vingade hanarne, till dess honorna, hvilkas utveckling i all- mänhet försiggar senare, blifvit färdiga till svärmning. Oaktadt deras bemödanden undkommer dock en stor del hanar, hvilka, da de salunda i förtid lemnat boet, ej fa tillfälle till parning utan till men för samhället ga förlorade. Under sådana för- hallanden är det lätt tänkbart att en reduktion af hanarnes flygförmåga kunde vara fördelaktig. Detta är också i sjelfva verket hvad som försiggatt med de ergatoida hanformerna. Hos Anergates-hanen ser man ännu sma vingrudiment ı form af oregelbundna utskott fran vingarnes här tydligt markerade in- sertionsställen. De olika delarne af notum äro liksom hos ty- piska myrhanar ännu afsatta fran hvarandra, men pronotum har börjat fa en starkare utveckling och tenderar derigenom till lik- het med arbetarnes. Hos Formicoxenus-hanen saknas saväl vingrudiment som i de festa fall äfven insertionsställen för vingar: de olika delarne af notum ha sammansmält liksom hos arbetarne, och pronotum, som omsluter de starka främre extre- miteternas muskler, har natt samma starka utveckling som hos arbetarne. Utan tvifvel är det med afseende på denna arts egendomliga parningssätt (se nedan) som frambenen och i sam- band dermed prothorax natt denna starka, med arbetarnes nä- stan fullständigt öfverensstämmande utbildning. Emellertid har ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 53 jag funnit nagra fa Formicowenus-hanar som visat tendens till atergang till den typiska thoracalbildningen, i det pronotum genom en fördjupad sutur varit afsatt fran mesonotum samt gränserna för såväl scutellum som postseutellum på samma sätt markerade; hos dessa former finnas dessutom insertionsställen för vingar. — Hos saväl Anergates som hos Formicozenus för- siggar parningen i boet. Hos Ponera androgyna. af hvilken jag blott haft tillfälle att undersöka det torkade exemplar som Dr FOREL godhetsfullt tillsändt mig, har öfverensstämmelsen med arbetarne blifvit ännu större, 1 det icke blott den vinglösa thorax är bygd pa samma sätt utan äfven hufvudet saknar punktögon (det enda kända exemplet hos nagon myrhane) hvarjemte antennledernas antal reducerats fran 13 till 12, samma ledantal som hos arbetarne. I sin form påminna antennerna äfven mycket om arbetarnes, men, liksom hos Formicoxenus-g' och hos myrhanar i allmänhet är antennskaftet kortare i förhållande till flagellum än hos ar- betarne. Denna tendens till arbetareformen synes mig mycket väl kunna förklaras sasom analog föränderlighet pa grund af likartade lefnadsförhallanden. Hanarne ha ombildats till den för arten lämpligaste formen. Typiska hanar utvecklas visser- ligen dessutom ännu, ehuru de äro sällsynta, och det förefaller sannolikt att denna senare hanform i en framtid skall upphöra att produceras. Man känner ju vissa gallstekelarter med par- thenogenetisk fortplantning, hos hvilka dock stundom en eller annan hane kommer till utveckling, ehuru parning aldrig eger rum"). Gen. Formicoxenus MAYR. (MAYR: Formicina austriaca, 1855.) Hane: hufvudet, aflangt med bakhörnen afrundade. Clypeus stor; pannfaror korta, pannfältet otydlist. Mandibler rudimen- !) ADLER: Über den (enerationswechsel der Eichen-Gallwespen, pag. 242. (Zeitschr. für wiss Zool. 1881.) 24 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. tära, ej pa langt när naende tillsammans med spetsarne; tugg- kanten snedt afskuren, smal och otandad, dess öfre hörn nagot framspringande. Maxillarpalper 4-ledade; labialpalper 3-ledade. Antenner 12-ledade, med 4-ledad klubba; de yttre lederna lyr- formigt utätböjda; antennskaftet lika langt som de 7 första le- derna af flagellum. Facettögon af samma storlek ungefär som hos arbetarne. Oceller 3, tydliga. Thorax bygd pa det för ar- betarne karaktäristiska sättet; pronotum, starkt hvälfdt och stort, utgör nästan hela främre hälften af notum; de olika delarne af mesonotum sammansmälta till ett enda stycke; vingar saknas, likasa spar af insertionsställen; mesonotum skildt från meta- notum genom en tydlig tvärfara. Metanotum med tva starka, bakatriktade taggar. Första petiolarleden ofvan med en konisk upphöjning, undertill med ett bredt nedåt och framatriktadt ut- skott, dess främre del ej cylindrisk. Andra petiolarleden kort, rundad, undertill med ett nedat och framat riktadt utskott. Ab- domen sammansatt af 7 segmenter, aflang, dess undre kontur i bakre tredjedelen nagot insvängd. I:sta segmentet stort, be- täcker största delen af abdomen. Yttre generationsorganer små. Arbetare: hufvudets bakre del bredare än hos hanen, för- öfrigt af samma form. Mandibler breda, bildade pa det för ar- betare typiska sättet, med tandad tuggkant. Maxillarpalper 4- ledade, labiarpalper 3-ledade. Antenner I1-ledade, med 3-ledad klubba; antennskaftet sa langt som de 8 första lederna af fla- gellum tillsammans. Facettögon af vanlig storlek; oceller saknas hos de typiska arbetarne men träffas mer eller mindre utveck- lade hos de talrika mellanformerna mellan honor och arbetare, hvilka konstant träffas ı hvarje Formicoxenus-samhälle. Tho- rax bygd sasom hos hanarne men nägot kortare och mindre smärt. Petiolus liknar hanarnes. Abdomen oval, bredare än «hos hanarne; I:sta abdominalsegmentet utgör största delen af abdomen, i hvilket de bakre vanligen äro nästan fullständigt inskjutna. Honan har sin thorax bygd pa det för myrmicid-honor typiska sättet samt är vingad; öfverensstämmer i öfriga karak- ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 55 tärer med arbetarne med undantag af hennes betydligare storlek, relativt mindre, med oceller försedda hufvud samt den mörka färgen. I hvarje Formicowenus-samhälle träffas regelbundet en stor mängd atavistiska mellanformer mellan honor och arbetare, bil- dande en serie af omärkligt i hvarandra öfvergaende former, hvilka äro af det allra största intresse, enär de tydligen utvisa den väg, pa hvilken myrornas arbetareklass uppstatt. Samtliga dessa mellanformer ha sina generationsorgan i ett mer eller mindre rudimentärt tillstand och sakna vingar. Deras thorax visar en fullständig öfvergangsskala mellan arbetarens och den typiska honans, och i samma man äro äfven deras oceller ut- vecklade. = I Det förefaller mig antagligt, att NYLANDER, da han beskref sin Myrmica nitidula-3, utan att sjelf veta det haft den nyss beskrifna hanformen framför sig, och att han, då han funnit dess antenner 12-ledade, tagit för gifvet att äfven honan skulle ha samma antal leder. Den öfriga beskrifningen maste han -emellertid ha gjort efter verkliga arbetare, enär han omnämner deras med tandad tuggkant försedda mandibler. F. nitidulus NYLANDER. Hona och arbetare. i 1846. Myrmica nitidula NYr. 3 (Additament. adnotat. in mono- graph. Formicorum borealium). 1848. » » NYL. & 2 (Additament. alterum adnotat. in monograph. Form. bor.). 1850. Myrmica laeviuscula Forrst. 9 (Hymenopterologische Studien, I: Formicariae). » Myrmica nitidula Forkst $ (Hymenopterologische Studien, I: Formicariae). 1852. Myrmica laeviuscula SCHENCK $ 2 nec & (Beschreibung Nas- sauischer Ameisenarten). = 1855. Formicoxenus nitidulus Mayr SQ nec & (Formieina au-® striaca). 1856. Myrmica nitidula NYL. 3 Q nee S (Synopsis des Formicides de France et d’Algerie). 1858. Stenamma Westwoodi SMITH 829 nec & (Revision of on Essay of the British Formicidae). 56 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. 1860. Myrmica nitidula MEINERT 8 9 nee I (Bidrag til de danske Myrers Naturhistorie). 1861. Stenamma Westwoodi Mayr 8 @ nee &A (Die Europaeischen Formieiden). 1574. Stenamma Westwoodi FoREL 8 P8 nec Så (Les Fourmis de la Suisse). 1880. Stenamma Westwoodi SAUNDERS SQ nec I (Synopsis of British Heterogyna and Fossorial Hymenoptera). 1882. Stenamma laeviuscula STOLPE 3 9 (Förteckning öfver svenska myror, Ent. Tidskr. B. 3, p. 148—9). » Formicoxenus nitidulus ANDRE & 8 (Species des Hymenop- teres d’Europe et d’Algerie). Hane. 1882. Stenamma nitidula StToLpE 8 (Förteckning öfver svenska myror, Ent. Tidskr. B. 3, p. 148). Hane: rödgul, abdomen svartbrun; glänsande, med föga be- haring. (Den rödgula färgen öfvergår ofta, särdeles hos större individer, till en brunaktig). Längd: Arbetare: af samma färg som hanen och varierande sasom han, men antennklubborna äro vanligen äfven hos ljusare indi- vider brunaktiga. Längd: 2,5—3,3 mm. Hona: mer eller mindre mörkt rödbrun eller svartbrun; hufvud och thorax ofvan samt hela abdomen svartbrun. Vin- garne svagt rökskuggade, med brunt vingmärke. Längd: 3— 3,5 mm. Arten förekommer ganska allmänt i Östergötland. pa Öland. Gottland, Fårö och Åland; ett exemplar har jag träffat i Jemtland. Formicoxenus nitidulus träffas uteslutande i stackarne hos F. rufa och pratensis, men, sasom förut nämnts, har man ej vetat, huruvida Formicoxenus i dessa stackar haft sina gangar för sig eller vistats såsom inhyseshjon i sina stora värdars gal- ‚lerier. Det förra är utan tvifvel fallet. Jag har upprepade ganger vid fyndet af Formicoxenus-samhällen haft tillfälle att konstatera det och meddelar här nedan mina dervid förda an- teckningar in extenso. Erz ( ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. D 23 Juni denna sommar såg jag på Öland, i närheten af Borgholm atskilliga arbetare af IFormicoxenus krypa omkring pa en rufa-stack. Stacken var bygd kring en halfrutten ekstubbe, och jag märkte snart hurusom de fleste arbetarne försvunno i de i stubben befintliga springorna, ur hvilka deremot andra stän- digt utkommo. Vid stubbens sönderbrytande anträffades deras bo, bildadt af tränga håligheter i stubbens inre, hvilka voro fylda af ägg, larver, puppor, talrika arbetare samt nagra ving- lösa honor. En del af samhället inspärrades jemte atskilliga rufa-arbetare med tillhörande stackmaterial och murkna trä- bitar i en glasburk, i det jag bemödade mig att lata de trä- bitar, i hvilkas håligheter Formicoxenus bodde, förblifva i sa oskadadt och orubbadt skick som möjligt. Formicoxenus bör- jade genast reparationsarbeten, i det den ur haligheternas öpp- ningar delvis utfallna fyllningen, bestaende af fint söndergnagda träspanor och annat smatt affall, ersattes af nytt fyllnadsma- terial, med hvars hopsläpande arbetarne voro flitigt sysselsatta. Till följd af mina under sommaren tätt upprepade resor blef glasburkens innehall ofta omskakadt, sa att larver och puppor föllo ut ur sina förvaringsrum. Efter hvarje sådan katastrof inburos de åter i haligheterna af Formicoxenus, som dessutom för hvarje gang anyo tillstoppade halornas mynningar med nytt fyllnadsmaterial, så att blott mycket trånga öppningar tilläto invanarne att passera ut och in. Ofta sagos arbetarne bära hvarandra, dels pa det för Leptothora« karaktäristiska sättet, 1 det bäraren med sina käkar omfattade undre sidan af den burna myrans hufvud, hvarefter denna genom en skicklig ma- növer bragtes i den ställning, att dess kropp kom att hänga bakat öfver bärarens rygg; dels plägade bärarne omfatta rygg- sidan af petiolus pa den burna myran. Liksom hos Leptotho- vax tycktes de isynnerhet mycket ifriga att bära hvarandra för hvarje gang deras bo blifvit bragt i oordning, ett förhållande, som sannolikt antyder deras benägenhet att afflytta från ett så osäkert ställe. PRufa-arbetarne tycktes taga föga notis om sina sma hyresgäster, liksom dessa a sin sida ej alls syntes bekymra 98 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. sig om sina stora värdar. Blott stundom hände det att en och annan rufa-arbetare medels antennerna nyfiket undersökte de mellan hans ben ogeneradt kringlöpande sma myrorna, dock utan att dervid beröra dem. Nagra ganger sag jag sysslolösa rufa- arbetare med ett komiskt uttryck af latsad vrede med utspär- rade käkar lekfullt hugga efter nagon förbigaende Formicowenus, pa alldeles samma sätt som när arbetare af samma art leka med hvarandra. För nagon uppsatlig misshandel sag jag aldrig Formicoxenus-arbetarne vara utsatta, men de vallades mycken olägenhet vid sina arbeten deraf, att de hit och dit löpande rufa-arbetarne, utan att sjelfva märka det, ofta sprungo öfver och sparkade omkull dem, da de helt fredligt kommo dragande med sina bördor. Manga arbetare utkläcktes i fangenskapen och voro i början igenkänliga pa sina blekare färger. 24 Juli, sedan samhället en längre tid varit fredadt, syntes en stor liflighet vara radande i detsamma, utan att jag da kunde finna orsaken. Arbetarne kröpo lifliet omkring öfverallt och likasa de vinglösa honorna. En hona bars af en arbetare på det vanliga sättet. Det fäste dock genast min uppmärksamhet att i de flesta fall bärningsmetoden i dag var en annan än den jag förut iakttagit, i det den burna myran helt enkelt satt på bärarens rygg, med frambenen fasthallande sig kring framhörnen på bärarens thorax och stundom med de bakre benen utförande gångrörelser på sidorna om bärarens abdomen. Äfven en ving- lös hona sag jag tjenstgöra sasom bärare at en pa dylikt sätt buren myra. Jag undersökte de pa detta afvikande sätt burna individerna och fann att de samtliga tillhörde den af STOLPE sasom arbetare af en annan art beskrifna Stenamma nitidula. Till nagon noggrannare undersökning hade jag emellertid denna sang ej tillfälle, hvarför jag ännu ej kunde inse betydelsen af hvad jag sett. Jag hade emellertid vid samhällets infangande noggrant öfvertygat mig om att endast hon- och arbetarepuppor funnos. Mitidwla-formen maste saledes vid denna tid (23 Juni) ha förefunnits i larvstadiet. ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 59 23 Juli anträffades vid Roma pa Gottland i en vufa-stack ett nytt Formicowenus-samhälle. Boet var beläget ungefär i rufastackens midt och bildades af smatt affall, infogadt mellan nagra grenstumpar och gröfre risqvistar. Den ifragavarande rufa-stacken omslöt ej nagon stubbe. 1 flere andra i närheten befintliga »wfa-stackar anträffades pa samma sätt anordnade Formicoxenus-bon. T:de Augusti sagos i en rufa-stack vid Farösund talrika Formicoxenus-individer krypa omkring, synnerligast pa den ur stacken uppstickande stubben, i hvars springor sedermera boet anträffades. Af 118 utan urval insamlade individer voro 8 ving- lösa honor, 65 arbetare; de aterstaende 45 utgjordes af den ofvannämnda »nitidula»-formen. Anmärkas bör att under det denna senare form 1 mängd kröp omkring pa de yttre delarne af stacken, sa voro i boets haligheter Formicoxenus-arbetarne i vida öfvervägande antal representerade. Samma afvikande bärningsmetod, som tillämpats 24:de Juli i mitt i fangenskap hållna samhälle, tillämpades äfven här. Jag företog nu en under- sökning af de bada formernas mundelar och fann till min öfver- raskning att »nitidula»-formen hade rudimentära mandibler, under det Formicoxenus-arbetarnes mandibler voro försedda med bred tandad tuggkant, och af samma allmänna form som hos typiska arbetare. Jag började numera betrakta »nitiduwla»- formen sasom en med Tomognathus analog art. 21 Augusti anträffade jag pa Åland, i närheten af Marie- hamn, en »ufa-stack, i hvilken Formicowenus-individerna voro nära nog lika talrika som rufa-arbetarne. Boet, som var spridt öfver en stor del af rufa-stacken, bildades af fint affall, in- fogadt mellan de barr, som utgjorde stackens yttre betäckning, sa att klumpar af detta yttre täcklager kunde upplyftas utan att sönderfalla. Inuti dessa klumpar funnos oregelbundet for- made haligheter, inneslutande, förutom larver och puppor, en stor mängd fFormicoxenus-arbetare samt atskilliga honor, saväl bevingade som vinglösa; mera sällan träffades der den mystiska »nitidula»-formen. Denna senare var deremot i öfvervägande 60 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. antal representerad pa stackens yta, der han lifligt kröp om- kring och ofta lät bära sig af förbigaende arbetare pa det förut beskrifna sättet. »NMitidula» deltog deremot aldrig i nagra ar- beten, utan alla individer, som sagos bära nagon börda, vare sig af stackmaterial eller larver, voro Formicoxenus-arbetare eller honor. Dessa senare bidrogo ganska verksamt vid larver- nas och puppornas undanskaffande, da boet delvis blifvit rub- badt. Af 1000 utan urval insamlade individer voro 474 Fornu- coxenus-arbetare, 61 honor, hvaraf 17 vingade. De öfriga 465 tillhörde »nitidula»-formen; saledes nära nog samma procenttal som i det vid Farösund räknade samhället. | 3:dje September anträffades vid Kudby i Östergötland ett Formicowenus-samhälle i en kring en stubbe bygd rufa-stack. Boet var placeradt i stubbens springor. Sasom vanligt tillhörde de fiesta pa stackens yta kringkrypande individerna »nitidula»-formen och voro vid första ögonkastet lätt igenkänliga på sina längre, i spetsarne lyrformigt utatböjda antenner. Det fäste min upp- märksamhet att de fleste hade sin abdomen förlängd, i det de bakre segmenten voro utskjutna, så att de bleka intersegmental- membranerna blefvo synliga. Da de salunda lifligt kröpo om- kring, gjorde de intrycket af brunstiga myrhanar. Föranledd af en vaknande misstanke företog jag en noggrann undersökning af de ifragavarande individerna och kom dervid till det öfver- raskande resultat att Stolpes »nitidula-arbetare» icke är nagon- ting annat än den hittills förgäfves eftersökta hanformen af Formicoxenus nitidulus. Följande dag hade jag i samma samhälle tillfälle att iakt- taga parningen. Talrika hanar kröpo såsom vanligt på stackens yta, hvaremot blott en och annan arbetare stundom kom ut ur stubbens springor vanligen med en börda af smatt affall mellan käkarne. En vingad hona kröp fram ur stackens inre och blef genast föremal för trägen uppvaktning fran hanarnes sida. Den första mötande hanen praktiserade sig upp på hennes rygg och lät sig en stund kringbäras i det han med frambenen fasthöll sig kring framhörnen af honans thorax. Jag iakttog dervid, 4 ÖFVERSIGT AP K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8, Öl hurusom han förlängde sin abdomen och genom böjningar och vridningar sökte bringa sina dervid framträdande kopulations- organer i beröring med spetsen af honans abdomen. Som han var betydligt kortare än honan, hvars hoplagda vingar dessutom voro hinderliga, sa ville det ej lyckas, och han släppte sitt tag. Han ersattes dock strax af en annan hane, som syntes mera energisk i sina bemödanden. Genom att begagna ett tillfälle, da honan satt stilla, till att släppa sitt tag med frambenen och retirera nagot baklänges på honans rygg lyckades han bringa sina kopulationsorganer i förening med honans, hvarefter han lade sig baklänges bakom honan och lät sig salunda af denna en stund kringsläpas på ryggen. Trots denna obeqväma ställ- ning tycktes han vara fullkomligt ogenerad och putsade under tiden sina framben. Föreningen varade blott omkring !/, minut. Andra mötande hanar bemäktigade sig derefter honan, men jag sag ingen annan lyckas i sina parningsförsök. Ofta hände det att flere hanar kämpade om honans egande, i det nya tillkom- mande sökte göra den förste platsen stridig pa honans rygg. Jag sag en gang honan krypa omkring med 3 ofvanpa hvar- andra sittande hanar pa ryggen, hvarvid alla hfligt täflade om hennes ynnest. Ofta rullade alla fyra, under häftiga spratt- lingar fasthallande sig vid hvarandra, utför rufa-stackens slutt- ning. Stundom hände det att en mötande rufa-arbetare grep den öfverst sittande hanen mellan sina mandibler, men efter nagra ögonblick genast ater släppte honom alldeles oskadad. Flere ganger sag jag rufa-arbetare nyfiket titta in i det genom stubbens sönderbrytande blottade Formicoxenus-boets haligheter samt draga sig tillbaka med en af de sma arbetarne mellan käkarne; dessa släpptes dock efter nagra ögonblick alldeles oska- dade. De pa detta sätt behandlade Formicoxenus-individerna förhöllo sig dervid alldeles lugnt och sökte ej försvara sig. Hade detta rufa-arbetarnes beteende varit af nagon fiendtlig natur, kan man, med kännedom om den energi, med hvilken äfven sma myror försvara sig mot öfverlägsna fiender, med temlig 62 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. visshet antaga att den misshandlade parten sökt bita sig fast i de stora angriparnes antenner eller ben. Jag har aldrig sett Formicoxenus-arbetarne aflägsna sig från stacken för att söka föda. Sin näring maste de således finna inom sjelfva stacken, men hvaraf denna näring utgöres har jag trots trägna iakttagelser ej kunnat utröna. Sedan 21 Aug. har jag hållit ett samhälle inspärradt i en glasburk, ym- nigt försedt med stackmaterial fran rufa-stacken. Ingen enda »uja-arbetare finnes der. Jag har inlagt socker, honing och dödade insekter, men intet af detta tycks falla dessa myror i smaken. Blott vatten förtära de ymnigt. Emellertid frodas samhället och arbetarne ses dagligen mata larverna. Således maste någon näringskälla finnas bland det inlagda stackmate- rialet. Inom detta fangna samhälle finnas atskilliga exemplar af en liten Zlisteroid!), som träffas i de flesta rufa-stackar. Denne skalbagge tycks sta i något förtroligt förhallande till For- micoxemus. Man ser honom nämligen ofta vistas bland larverna midt ibland de der talrikt samlade arbetarne. Jag har emel- lertid ej iakttagit nagonting, som kunnat ge anledning till miss- tanken, att han skulle afsöndra nagot för hans värdar använd- bart sekret. De vingade honorna, hvilka besörja artens spridning, äro de enda individer i samhället som lemna sin födelsestack. Formi- coxenus- och Anergates-hanarne äro, jemte en liten af WEST- WOOD?) omnämnd parasitstekel, de enda bland insekterna kända exemplen pa hanar med mindre utvecklade locomotionsorganer än honorna?). Det föreföll mig vara af intresse att utröna huru- vida deras synförmaga 1 samband med deras afvikande lefnads- sätt skulle vara reducerad. Resultatet blef ungefär det jag väntat. Under det hos alla vingade myrhanar ögonfacetternas antal betydligt öfverstiger honans (sa t. ex. har enl. FOREL ') Dendrophilus spec.? ”) Introd. to the Class. of Inse. II, pag. 160. ”) Försåvidt man ej får såsom hane betrakta den ofvan omnämnda Ponera androgyna. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 63 hanen af PF. pratensis omkr. 1200 facetter, da deremot honan blott har omkr. 830) har jag hos Anergates-hanen räknat blott omkr. 70 facetter, da deremot honan, enl. FOREL, har omkr. 90. Hos Formicoxenus finnes tendens till ett dylikt aftagande af hanens synförmaga. Under det honan enligt FOREL har omkr. 100 facetter, har jag hos hanen blott räknat omkr. 110, ett antal som salunda är honans föga öfverlägset. Med stöd af mina härofvan meddelade iakttagelser tror jag mig kunna draga följande slutsatser beträffande naturen af det förhållande som existerar mellan Formicoxenus och dess värdar. Den värdskapet utöfvande arten förhåller sig temligen in- different gentemot sina sma hyresgäster. Dessa senare atnjuta förmanen af ett passivt beskydd under sina fruktansvärda vär- dars tak, der de dessutom finna sitt uppehälle, tolererade möj- ligen i egenskap af renhallningshjon, sasom förhållandet antages vara med en del myrmecophiler. FOREL har sett Formicoxenus atfölja rufa pa dennas flyttningar, men att han för sin existens ej är fullkomligt beroende af rufas närvaro bevisar mitt i fangen- skap hallna samhälle. Jag anser ej osannolikt, att den med Formicoxenus be- slästade Tomognathus, af hvilken hittills blott arbetare blifvit funna i Leptothorax-samhällen, star till sina värdar i ett för- hallande likartadt med det nyss beskrifna. 64 ADLERZ, MYRMECOLOGISKA STUDIER. Figurförklaring. Formicoxenus nitidulus &-. Venster-mandibel sedd från yttre sidan. Samma mandibel från inre sidan. Höger-mandibel af 3 från inre sidan. Antenn af &-. » » A Abdomen och petiolus af J'. Thorax af ©. | a: pronotum. » » 8; b: mesonotum. » » | ce: metanotum. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 8. Stockholm, Meddelande från Stockholms Högskola. N:o 34. Några goniometriska bestämningar å kalkspat från Arendal, Kongsberg, Utö och Bamle. Af CARL MORTON. Tatl. XXXIII. [Meddeladt den 8 Oktober 1884.] Den här föreliggande undersökningen af kalkspater har ut- förts på Stockholms Högskolas mineralogiska institut (förestan- dare Professor W. C. BRÖGGER), till hvars mineralogiska sam- ‚lingar materialet, kalkspater fran Arendal, Kongsberg och Bamle Norge samt från Utö i Sverige, äfven hör. Till grund för beräkningen af de olika formerna har tagits det förut allmänt antagna axelförhallandet 1:0 854298. För de former, som redan förut äro kända hafva ej vink- larne blifvit beräknade, utan äro de tagna efter IRBY!). Vid alla de vinklar, som äro jemförda med de af IRBY uppställda angifves halfva den verkliga vinkeln och användes samma beteckning af dessa vinklar. Alla de öfriga vinklarne äro de som direkt erhöllos på goniometern. Kalkspat från Arendal. Kristall n:o 1, fig. 1. Denna och följande kristall äro från Anebo grufva (Nas verk) nära Arendal i Norge och tillhörde ursprungligen en norsk privatsamling, insamlad af herr HOLM i Tvedestrand, men hvilken sedermera förvärfvades af godsegaren ') D. IrBY. On the Chrystallographi of Caleite. Bonn 1878. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 41. N:o 8. 2 66 MORTON, GONIOMETRISKA BESTÄMNINGAR Ä KALKSPAT. herr A. ESMARK i Langesund, vid hvars död samlingen INuOpeS af Stockholms Högskola. Kristallen är ungefärligen af samma dimensioner ı alla riktningar, omkring 2 centimeter i diameter; den har varit på- växt pa ett underlag och är derför endast delvis utvecklad. De former, som förekommo a densamma, voro: | — 2R2 ses Il 376.10) R a oo P2 (1210) ° I allmänhet voro både —2R2 och \/,R!l/, svåra att be- stämma medelst reflexionsgeniometern. — 2R2 emedan ytorna voro facetterade och afdelade genom bagformiga starkt glän- sande vicinalytor, hvarigenom flere bilder erhöllos. Y/-R!1/, hade matta ytor, delvis fint streckade parallel kombinationskanterna med AR, och endast tvenne ytor voro sa glänsande att polkant- vinkeln mellan dem kunde med säkerhet bestämmas, den andra polkantvinkeln var deremot något osäker, hvarför en mätning af kantvinkeln mellan den mest glänsande ytan och en af — 2/72 togs som kontroll; de värden, som erhöllos, voro: Mätt Enl. IrRBY NGA 07 SD: 710190320 VY, Y = 78° 5415" 78-5425" (7.11.4.15):(1.4.3.1) = 45° 53° 30” 45° 55'12” (beräknad). Grundrhomboedern förekom endast med klyfytor och prismat af andra ordningen var starkt streckadt (jemför följande kri- stall). Kristall n:o 2, fig. 2 Denna kristall var mycket liten, omkring 1 cm. i diameter, men mycket god att bestämma, emedan alla ytor voro släta och starkt glänsande. De former, som förekommo på den- samma, voro: Vs (A 75) —2R2 (1431) 2). RB (4. 1062.15) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 67 R3 (1321) R (0111) 4R (0441) IOR(0.10.10.1) &P2 (1210) Polkantvinklarne för — 2R2 bestämdes till Mätt Enl. IrBy NSX — AG] 46° 4° 39” 1, Y — 105397502 1623750 och tor skont till X — 030, 0190327 IT = US DS 78° 54’ 25” Skaleroedrarne ?/;.R5 och R3 bestämdes genom mätning af en polkantvinkel jemte midtkantvinkeln; de vinklar som er- höllos för ?/,R5 voro: Mätt Enl. Irgy 1/,Y = 69251 307 69° 5431" 127, — 299182305 597102537 och för R3 5% — 127130505 021218) 157 — 002302302 60, 292.162) De bada rhomboedrarne bestämdes genom mätningen af vink- larne mellan en yta af hvardera och en af grundrhomboedern ; de vinklar som erhöllos voro: Mätt” Beräknad (1101): (4401) = 39 34 3936 8 AUDDEAOEN FUN) = al © 31° 10° 10” Liksom pa den förra kristallen var äfven här prismat af andra ordningen starkt streckadt; orsaken härtill var ett vexel- vis uppträdande af prismat och skalenoedern 3, hvilket med säkerhet kunde bestämmas. Sedan jag hade bestämt formerna a denna kristall, kom jag på den tanken att ett par små ytor, som, förefunnos a den förra kristallen, men hvilka jag der ej ') Hos IrBY är midtkantvinkeln för R3 angifven till att vara 61” 29'16”, ett fel troligen tillkommet vid halfveringen af vinkeln. 68 MORTON, GONIOMETRISKA BESTÄMNINGAR Ä KALKSPAT. kunde med säkerhet bestämma, möjligen voro ett par ytor af skalenoedrarne R3 och ?/,R5. Jag beräknade derför vinkeln, som en yta af den ena gjorde med ytan af den andra samt dess- utom de vinklar dessa ytor gjorde med en yta af — 2R2. Sedermera mätte jag pa goniometern dessa vinklar; de vinklar, som da erhöllos stämde ganska godt öfverens med de beräk- nade eller: Mätt » Beräknad (1431): (4. 10.6.5) = 25° 30° 25° 19° 41” (1431) : (1321) ro 91307 ae a (4 10,.6.5),. QB21) 9asl 9° 597 367, Med nagorlunda säkerhet kan derför antagas att dessa ytor tillhöra skalenoedrarne R3 och ?/,R5 och att dessa bada kri- stallerna trots deras inbördes nagot olika typer dock äro fran samma förekomst. Kristall n:o 3, fig. 3. Denna kristall förekom utan närmare angifven lokalitet i den förutnämnde af Stockholms Högskola inköpta ESMARK ska samling; den torde efter all sannolikhet härstamma från någon af jerngrufvorna vid Arendal. Kristallen, omkring 2 centimeter stor, har varit påväxt och är utvecklad at en sida. De former, som förekommo på densamma, - voro: R>3/, (1543)? eller möjligen 2), (2975) ala (AS de ll) OR (0001) oR (1100) samt dessutom mellan OR och 5/,, R?/; en del ytor, som i det följande skola närmare omtalas. Af dessa former hade R>/, och 5/,,R?/, matta, men fullkomligt plana ytor, de bestämdes derför med tillhjelp af »Fühlhebel»-goniometern och togs för desamma medeltalet af omkring 15 mätningar; de värden, som dervid er- höllos, öfverensstämde ganska godt med de af IRBY beräknade. Polkantvinklarne för R?/, voro: ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 69 Mätt Enl. IrBY 1/,X = 50° 54' 307 50° 57 39" 1, Y = 80° 59 80° 56' 25” Oaktadt dessa sa nära Öfverensstämmande värden är det dock icke osannolikt att denna skalenoeder skall vara AP), , emedan den tyckes ligga i zon med 5/,,R?/;, OR och de föl- jande låga skalenoedrarne. Polkantvinklarne för >/i, R?/; blefvo: Mätt Enl. IrBY 1,0 — 104200025308 64° 0 29” VS —.822402407 82° 48' 25”. Basplanet förekom a denna kristall med blanka och starkt glänsande ytor och sa var äfven förhallandet med rhomboedern &R, för hvilken vinkeln bestämdes till Mätt Enl. IrRBY 20059050K 3020202 Af särskildt intresse voro ett par blanka, men mycket runda ytor, som lago mellan basplanet och ?/,,R9/., tillhörande en hel rad af mycket låga skalenoedrar. Med tillhjelp af reflexions- goniometern erhölls för hvar och en af dessa runda ytor tvenne ganska goda bilder, hvarigenom polkantvinklarne för desamma någorlunda kunde bestämmas. Dessa båda skalenoedrar lägo dessutom i zon med basen och skalenoedern ?/,, R?/;; de måste derför vara af formen m R?/;; med tillhjelp af de mindre pol- kantvinklarne (se nedanför), hvilka gafva de säkraste mätnin- garne bestämdes nu m’ till Y/,, och 7/0, för de respektive skale- noedrarne, dessa äro saledes: Nä NS (PST NOD) /100.8”/; (14. 63.49 . 500). Sasom kontroll mättes sedermera den större polkantvinkeln jemte kantvinkeln mellan basplanet och en yta af hvardera skalenoedern; de vinklar som erhöllos voro: 70 MORTON, GONIOMETRISKA BESTÄMNINGAR Ä KALKSPAT. för Us R?/s Mätt Beräknad 1520 802306; 86° 34’ 53” VE 3892449, 8921726 (029.2..11,00)20001)2 7 742795, AS 2% OR Ray: YA — 89, 19% 85° 13739" UV — 88243, 30, 2.8827 387107 (49. 63.14. 500) : (0001) = 6° 20 627. I de Ijusband af i hvarandra. fallande i öfrigt utmärkta bilder, som dessa runda ytor gafvo kunde ej med säkerhet be- stämmas flere än dessa två skalenoedrar; försök gjordes att be- stämma några andra, men da de gafvo sa osäkra resultat har Jag ej ansett dem böra upptagas, räkningarne tycktes dock ut- visa att samtlige skalenoedrar, hvilka här förefunnos voro af formeln */ 7%°/., der © betyder 1, 3, 5, 7, Yete., ar hvilkansae /100#%/5> ) ? ledes (/3,)/ RY. och 7/,..Z%°P/- kunde med någorlunda säkerhet /20/ /100*V/5 100“ /5 5 bestämmas. Kalkspat från Kongsberg. Materialet till undersökningen af de i det följande beskrifna kristaller från Kongsberg är skänkt till Stockholms Högskolas min. inst. af Kongsbergs silfververks direktion genom herr Di- rektör ANDRESEN. Förekonisten af dessa kristaller är redan förut i korthet omnämd af hr Kand. TH. MÜNSTER i Nyt. Mag. f. Naturvidenskaberne, 27. Bind, pag. 309. Kristall n:o 1, fig. 4. Denna omkring 3 cm. langa kristall begränsades hufvud- sakligen af nagra ytor af skalenoedern R3 (1321) pa toppen afskuren af skalenoedern !/,R3 (1324) och pa baksidan af nägra ytor af klyfningsrhomboedern, med hvilka kristallen varit fästad. Den spetsiga polkanten af R3 var afskuren af en rhomboeder med parallela afskärningskanter, följaktligen rhomboedern — 2R (0221). Dessutom förekom en yta af en annan rhomboeder, hvilken bestämdes genom mätning af vinkeln mellan denna yta ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 71 och en af — 2R; denna rhomboeder var — 9R (0991). Pa båda sidor om — 2%, med parallela afskärningar mot denna rhom- boeder och skalenoedern R3, lago ytor af en annan skalenoeder, troligen skalenoedern — !/,R5 (2532) (jemf. följande kristall). Ännu en annan skaleoneder förefanns, liggande mellan ytor af — 2R, R3, !/,R5 och — IR, denna kunde ej bestämmas, men torde vara densamma, som pa följande kristall eller —2R2(1431). Pa bada sidor om rhomboedern —9R lago tvenne runda ytor, hvilka ehuru starkt glänsande dock ej med säkerhet kunde be- stämmas för reflexionsgoniometern, emedan bilderna, visande att det var en hel rad af skalenoedrar, föllo i hvarandra; för de bästa bilderna erhöllos vid mätning af en polkantvinkel 66° 13' och OLE Dessutom mättes midtkantvinklarne för desamma och er- hölls då T samt 77° 45. Äfven mot rhomboedern —2R mättes vinklarne och ur dessa senare beräknades polkantens lutning mot vertikalaxeln. Vinklarne för denna lutning blefvo 13” 38 13° 44' 56”. De skalenoedrar, som skulle motsvara dessa tre vinkelupp- gifter skulle då vara ho; med vinklarne Mätt Beräknad väv 0054157 66° 18' 16” YA — 100,23) 76° 12’ 58” © 13.38, 213245431 och skalenoedern ?/,,/267 med vinklarne 132 — (OM I 61° 14° 15” MVA == UU 77° 40' 19” oe = 13 4456" 14 I. 72 MORTON, GONIOMETRISKA BESTÄMNINGAR Å KALKSPAT. Dessa båda skalenoedrar äro endast uppställda emedan vinkelvärdena svara någorlunda mot hvarandra, antagligen borde man kunna fa enklare symbol för desamma om mätningarne kunde erhållas noggrannare. — Bland de af IRBY uppgifna finnes en skalenoeder R!5/, med temligen nära motsvarande vinklar till ?/,,R??9/;, nemligen: 1), 60.3452 31% 11,2 — 1062 144591 a = 13° 2456”. Möjligen skulle da skalenoedern ?/,,R?9/; i stället vara skale- noedern H!6/,. Rhomboedern — 9R bestämdes sasom förut är sagdt genom mätning mot — 2%. Vinkeln som erhölls var Mätt Beräknad 208050 2032 0IL34 Bada de negativa rhomboedrarne hade glänsande ytor, äf- vensa R3, — Y,R5 och — 2R2. De båda senare skalenoedrarne hade mycket smala ytor, så att — 2R2 ej alls kunde bestäm- mas utan antogs vara densamma som a följande kristall, och för — !/,R5, som likaledes under samma förhallande som a denna kristall förekommer a nästa kristall, erhölls blott en osäker skimmermätning af 20°34 mellan en yta af densamma och en af —2R, mot denna vinkel svarar da den beräknade 21” 7' 7". Skalenoedern R3 var streckad af bagformiga starkt glänsande facetter, förorsakade af vicinalytor, för hvilka dock ej någon bestämd skalenoederform kunde angifvas. Skalenoedern !/.R3 hade regelbundet gropiga ytor (etzadt), men ytorna voro dock sa glänsande att de någorlunda säkert kunde bestämmas. De värden, som erhöllos för denna skalenoeder voro: Mätt Enl. IRBY X 69210; 697 27,207 Ua — US DA 79° 41’ 46”. Kristall n:o 2, fig. 5. Flere kristaller af samma typus som denna voro mycket sma, omkring 7 mm. langa, men regelbundet utvecklade och ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 73 med en mångfald af former, af hvilka med någorlunda säkerhet kunde bestämmas följande: R3 (1321) 18,722, (Co OL) - 2% (0221) - /,R (0772) YR (0332) — IR (0551) — 2R2 (1431). Förherrskande ytor voro de af —2R, R3 och !6/,P2. De negativa rhomboedrarne bestämdes genom mätning af en kant- vinkel mellan en yta af hvar och en af dem och en yta af klyfningsrhomboedern, de vinklar som erhöllos voro: Mätt Beräknad Fö — 2 — 1025,30, 30% 2.116439 (an = 01920307 61° 32’ 37" — IR — 56° 48’ 30" HO DI — ?/,R = 19" 44 322643: För skalenoedern R3 bestämdes polkantvinklarne jemte midtkantvinkeln, dessutom lago de bada ytor af densamma, hvilka bilda den mindre polkantvinkeln, i zon med en yta af —2R. Pyramiden 16/,P2 bestämdes genom mätning af en pol- kantvinkel jemte midtkantvinkeln, de vinkelvärden, som er- höllos för densamma, voro: Mätt Enl. IRBY 1,X = 60° 45’ 30° 60° 45’ 58° U — re Al: 703101167. Toppen af kristallen var afskuren af en skalenoeder, hvilken ej med säkerhet kunde bestämmas, emedan ytorna ej gafvo na- son lifligare reflex, alldenstund de voro streckade genom upp- trädande af en annan skalenoeder. De osäkra vinkeluppgifter, hvilka kunde erhållas för -denna förstnämda skalenoeder, voro för bada halfva polkanterna: VX = 64 12 30” Nod OT 74 _MORTON, GONIOMETRISKA BESTÄMNINGAR Å KALKSPAT. Denna skalenoeder skulle derför möjligen kunna vara den redan pa kristallen från Arendal förut omnämda skalenoedern Ma BRYs, hvars halfva polkantvinklar enl. IRBY: 1X "62 00297 Il = LO ; Den andra skaleonedern är troligen densamma, som före- kommer a föregaende kristall eller !/,R3. Pa bada sidor om rhomboedrarne lago skalenoedrar, hvilkas afskärningskanter mot rhomboedrarne voro parallela; de polkanter, som salunda voro afskurna, hade alltså samma lutning mot vertikalaxeln, som ytan af den rhomboeder, som afskar den; det behöfdes således endast bestämmas en polkantvinkel för att erhålla skalenoedern. Den skalenoeder, som lag pa bada sidor om rhomboedern SR, kunde dock ej med säkerhet bestämmas, emedan mät- ningarne voro för osäkra; det skulle möjligen kunna vara ska- lenoedern — 2R3 eller — 4R2/,; för den senare talar mätningen af midtkantvinkeln, hvilken blef 64° och några minuter och som enl. IRBY skulle vara 64° 4' 25". Pa figuren har jag derför dragit upp denna skalenoeder, utan att den dock kan anses sä- kert bestämd. Den skalenoeder aterigen, som lag med parallela afskärningar mot — 7/,R, kunde godt bestämmas; det var —2%2 och vinkelvärdena för densamma voro: Mätt : Enl. IRBY Ya 76° 28' 30” 76” 37' 50” Ze 67° 39° 16”. Den större polkantens lutning mot vertikalaxeln är ocksa i likhet med lutningen för ytan af — ’/,R = 16° 9 11”. Den skalenoeder, som lag med parallela afskärningar mot — 2R, var aterigen osäker; den skulle möjligen kunna vara skalenoedern — !/,R5, emedan för den mindre polkantvinkeln erhölls: Mätt Enl. IrRBY. NON 5021924 DIE, hvarjemte kantvinkeln mellan en yta af densamma och en af — 2R blef 20° 36° svarande mot den beräknade 21° 7'7”. | | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 75 Med parallela kanter mot — 2% och skalenoedern >/,, R?/; lag ännu en skalenoeder, men för denna var omöjligt att er- halla nagon vinkel, hvarför den ej kunde bestämmas. Orsaken hvarför dessa skalenoedrar dels sa osäkert, dels helt och hället icke kunde bestämmas, var den, att de, ehuru ganska glänsande, voro sa ytterligt smala att de ej gafvo nagra bilder eller endast ett svagt skimmer. Hvad ytornas fysiska beskaffenhet för de andra formerna angar, sa visar skalenoedern R3 glänsande ytor; äfven ytorna af rhomboedrarne voro sa glänsande att de godt kunde bestäm- mas. Deuteropyramiden 1%/,/2 hade glänsande ytor, mot kan- terna af ytorna var glansen lifligare, hvarförutom ytorna der tycktes vara nagot böjda, tillkännagifvande uppträdandet af vi- cinalytor af skalenoedrar eller andra pyramider, för hvilka dock ej nagon bestämd form kunde angifvas. Dessa nu beskrifna sma kristaller voro utdragna efter ver- tikalaxeln genom de förherrskande ytorna af R3 och derigenom att skalenoedrarne pa toppen voro sa sma. Flere kristaller före- kommo, hvilka voro begränsade af alldeles samma former, som de nu förutnämda; men hos dessa voro deremot skalenoedrarne pa toppen mycket större; de hade afskurit kristallerna sa mycket att vertikalaxeln fatt ungefär samma längd som de andra ax- larne och kristallerna hade derigenom fatt typen af sma runda kulor, omkring 1 centimeter i diameter, erinrande om kristaller af reguliära systemet, sasom fig. 6 utvisar. På dessa kristaller hade de negativa rhomboedrarne matta ytor. De skalenoedrar, som lago på sidorna om rhomboedrarne voro något mera utveck- lade på dessa kristaller än på de af föregående typus, men här voro de deremot matta, så att de ej heller här kunde nöjakti- gare bestämmas. Skalenoedern %3 och pyramiden 16/,P2 hade glänsande ytor. 76 _MORTON, GONIOMETRISKA BESTÄMNINGAR Ä KALKSPAT. Kalkspat från Utö. Fig. 7. Pa denna omkring 1 cm. stora kristall, hvilken fans i förut- nämde af Stockholms Högskola inköpta ESMARK'ska samling, kunde följande former bestämmas : OR (0001) 4. R (0445) R (0111) — 8/.R (0887) 39), ,R (01.39 39. 20) — R'/, (1765) — ?/,/, (1764). De negativa rhomboedrarne hade svagt glänsande ytor, dock tillräckligt glänsande för att kunna bestämmas; de positiva rhomboedrarne hade godt glänsande, men mycket små och-smala ytor. Skaleonedern — R”/;, som hade matta ytor, bestämdes med tillhjelp af »Fählhebel»-goniometern; den andra skalenoe- dern, som var nagot glänsande, gaf blott en mycket osäker pol- kantvinkel, men den kunde dock bestämmas emedan den syn- barligen lag i zon med kända ytor. Dessutom förekom en annan yta af en annan skalenoeder, liggande mellan ytor af — ®/,R, 39/° 7 7 | 5 5/ Ppı SE - ih — MR, R'/, och ”/,R'/;, den tycktes ligga i zon med en yta ar — FR och — RU: men den var så hıtemfochee, J /;20 8922; Ö glänsande att den icke kunde bestämmas. Rhomboedrärne bestämdes genom mätningar mot basen, de vinkelvärden som erhöllos voro: Mätt Beräknad (0001) : (1101) = 44° 37' 30” 44° 36' 34” (0001) : (4405) = 38° 10" 38° 16' 46” (0001) : (8807) = 48° 31' 48° 25' 26” (0001) :(39..39 .0..20) = 62° 327 62° 31’ 54” (0001):(39.0.39.20) = 62° 31'307 62° 31’ 54”. Denna sistnämda vinkel, skulle för —2R vara 63° 7’ 17", hvilken afvikning efter beskaffenheten af ytans reflexbild kan- hända torde vara för stor, för att man skulle kunna antaga ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 77 dessa ytor tillhöra denna rhomboeder!). För skalenoedern — R?/, bestämdes den mindre polkantvinkeln jemte midtkantvinkeln; de, värden som erhöllos voro: Mätt lön]. IRBY = ol, HL 10228L 1, 7 1401930 47° 0740". För skalenoedern — ?/,/?/, erhölls blott en osäker mätning för den större polkantvinkeln, nemligen: Mätt Beräknad 1) 82254, SI II, men de bada ytor af derisamma, som bilda den mindre polkant- vinkeln syntes ligga i zon med en yta af grundrhomboedern, hvarför alltså denna polkants lutning mot vertikalaxeln är be- stämd (för skalenoedern — 5/,127/, lika med 45° 23 26”), dess- utom läg en yta af densamma i zon med en motsvarande yta af skalenoedern — R?/, och basplanet, derför kan med nagor- lunda säkerhet antagas att denna skalenoeder är —?/,R'/;. Bas- ytorna a denna kristall voro utmärkt speglande. Kalkspat från Bamle. Fig. 8?). Dessa kalkspater, köpta af Herr O. PEDERSEN, äro från Ny- stens grufva, Bamle. De äro i allmänhet tvillingar efter — !/,7t samt begränsade af följande former: 1/,Rö (2537) — 3R9/,(3.27.24.7) oR (1100). RS hade matta ytor och var den förherrskande, dess mindre polkant var parallel med grundrhomboederns polkant, vinklarne för densamma voro: Mätt Beräknad 1,0 UNTEN (149 22" 1 UN SONSON 77° 5948”. | ') I »Abhandlungen der Senckenbergiechen Gesellschaft» III, 265, angifver HESSENBERG en kristall med — °/,R och — 2R, hvilken kristall skulle vara från Utö. ”) Emedan korrekturet redan var tryckt då dessa kalkspater undersöktes, kunde blott en kort notis om de samma bifogas. 78 MORTON, — 3R?/, hade glänsande ytor, den låg i zon med Re och GONIOMETRISKA BESTÄMNINGAR A KALKSPAT. & KR, vinklarne för densamma voro: Mätt VL DC Ar 1, Y = 84° 21 11,2 = 62° 49 Beräknad STD LR 84° 19 17” 62° 59' 42”. Rhomboedern © AR hade glänsande, men dåligt mätbara ytor, de voro dels facetterade, dels streckade parallel kombinations- kanten till — 3R?/,. Genom denna nu föreliggande undersökning af kalkspater hafva följande nya former blifvit bestämda: På kalkspat från Arendal: Skalenoedern !/,,R?/s X = 86° 34' 53" Mad 18301:62.02 U 427230494 Skalenoedern 7/190£?/; med U 25219239. 1078873801104 120 1002° 812.64 med vinklarne uppställda enligt IRBY: 8 = 86° 53° 40” a = 85° 29 15° y = 88° 35 14”. vinklarne: På kalkspat från Kongsberg: Rhomboedern — 9R vertikalaxeln bestämd till 6° 25° På kalkspat nn. Utö: Rhomboedern — med 5 02 852.390224 a = 83° 41’ 43" el", vinkeln för ytans lutning mot 30". R med vinkeln för ytans lutning mot vertikalaxeln bestämd till 27° 28 6”. På kalkspat från Bamle: Skalenoedern !/,R5 med vinklarne: 1/,X = 71° 49 22" VON == UN EN U SNB Skalenoedern — 3R°/, med ee Ae 7 = BAR 7 MA = 62° 59 42" 3 = 63° 44" 46” & = 60° 35’ 25” 89 3428 vinklarne: 0 — 29 902% == UND DA =S 79 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 8. Stockholm. Islands kärlväxter, betraktade från växtgeografisk och floristisk synpunkt. Af H. F. G. STRÖMFELT. [Meddeladt den 8 Oktober 1884.] Da jag sommaren 1883, försedd med ett understöd af 200 kr. fran Botaniska Riksmuseum i Stockholm, företog en bota- nisk forskningsresa till Island, var min afsigt hufvudsakligen att studera den högst obetydligt kända algvegetationen kring detta lands kuster. Således fick jag ej mycken tid att egna min uppmärksamhet åt de högre växterna, fanerogamer och orm- bunkar. Likväl lyckades jag dels sjelf göra åtskilliga märkliga fynd af dylika växter, dels af andra personer erhålla upplys- ningar, stundom t. o. m. stödda af exemplar, rörande sällsyn- tare eller för floran nya arters förekomst, och har jag derför ansett. mig böra publicera dessa tillägg till Islands flora i föl- jande uppsats, i hvilken jag derjemte framstält några asigter angaende florans härstamning. Innan jag börjar härmed, vill jag dock först offentligen be- tyga de personer min tacksamhet, hvilka genom sin välvilliga hjelp understödt mig 1 mitt företag. Främst vill jag då nämna professorn friherre A. E. NORDENSKIÖLD, hvilken godhetsfullt erbjöd mig fri öfverresa till och från Island pa den angare, som till Grönland öfverförde den under hans befäl staende, af dr O. DICKSON samma sommar utrustade vetenskapliga expeditionen, under hvilken färd jag hade många tillfällen att röna prof på hans välvilja och att af hans rika erfarenhet erhålla upplys- 30 STRÖMFEL'T, ISLANDS KÄRLVÄXTER. ningar. Vidare star jag i stor tacksamhetsskuld till professo- rerna vid Upsala universitet TH. M. FRIES och F. R. KJELL- MAN, hvilka biträdt mig vid bestämmandet af de hemförda sam- lingarne samt under arbetets fortgang gifvit mig manga värde- fulla upplysningar och rad. Af mina samlingar hafva Salices bestämts af docenten vid Upsala universitet A. N. LUNDSTRÖM och Hieracia samt Carices distigmatic» af lektorn vid Norra Latinläroverket i Stockholm S. ALMQVIST, hvarföre jag hos dem stannar i stor förbindelse. Slutligen far jag till alla dem, som pa nagot sätt underlättat mitt arbete, aflägga min hjert- liga tacksägelse. Den 23:e Maj lemnade jag Göteborg ombord på Grönlands- expeditionens angare Sofia. I staden Thurso i norra Skotland gjordes ett par dagars uppehall för intagande af kol, hvarunder jag hade tillfälle att iakttaga atskilliga för varvegetationen i denna trakt karakteristiska växter, sasom Bellis perennis, Pri- mula acaulis, Batrachium hederaceum, Cardamine hirsuta, Chry- sosplenium oppositifolium, Ulex europaeus, Scilla verna, Luzula silvatica m. fl. Efter en stormig Öfverfart till Island kastade vi pa morgonen den 2 Juni ankar vid handelsläget Eskifjördur, beläget vid fjorden af samma namn, som egentligen endast är en vik af Reydarfjördur, den ansenligaste af fjordarne på Is- lands ostkust. Här skildes jag från Grönlandsfararne. Vege- tationen var ännu nästan ej alls utvecklad, och snön låg qvar langt ned på sluttningarne af fjellen, som här stupa brant ned i hafvet. Under förra hälften af Juni månad insamlades derför nästan uteslutande alger. En veckas besök (den 11:e—16:e) vid den några mil norrut belägna handelsplatsen Seydisfjördur vid fjorden af samma namn lemnade äfven föga utbyte. Men nu började vegetationens utveckling riktigt taga fart, sa att i slutet af månaden nästan alla växter i dalarne och pa fjellsidorna hade utvecklat sina blommor. En exkursion i bat (den 29:e— 30:e) till den ett par mil ut till hafs liggande ögruppen Seley var endast i algologiskt hänseende gifvande. Deremot gjorde jag en rik skörd af kärlväxter under en tre dagars utflygt inat ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 8] landet (den 4—6 Juli). Jag red da från Eskifjördur öfver den höga, men ej särdeles vidsträckta Eskifjardarheidi, genom Tüngu- dalur ned i Fljötsdalshérad; här togs vägen at söder öfver elf- varne Eyvindara och Grimsa till Vallanes och vidare söderut längs östra stranden af Lagarfljöt till Hallormstadur, der Islands högsta skog finnes. Härifran togs hemvägen öfver Hallormsta- darhåls och elfven Geitdalsa, förbi Pingmuli, genom Joru- och Brudardalur, öfver Pördalsheidi och genom den länga dalen ned till innersta ändan af Reydarfjördur, hvarefter jag red utmed norra stranden af denna fjord förbi Holmar öfver Hölmahals tillbaka till Eskifjördur. Den 12 Juli fortsattes resan med danska postbaten till Akureyri, dit jag efter ett kort uppehåll i Seydisfjördur ankom den 16:e. Akureyri är en stad på om- kring 300 invånare, belägen vid inre ändan af Eyjafjördur, som gar 7 mil in i landet ungefär pa nordkustens midt. I denna stad lemnade jag större delen af min packning och fortsatte den 17:e sjöresan vesterut till Hofsos vid Skagafjördur, der jag steg i land. Här uppehöll jag mig till den 22:a, hvarunder jag gjorde en ganska rik skörd af såväl fanerogamer som alger. Nämnda dag red jag härifran till Hölar, hvarifrån jag den 23:e genom Kolbeins- och Heljardalur, öfver den mycket höga och svartilleängliga Heljardalsheidi, genom Svarfadardalur och der- efter söderut pa vestra sidan af Eyjafjördur atervände till Akur- eyri. Jag stannade nu här till den 15 Aug., under hvilken tid atskilliga exkursioner gjordes, hvaribland en (den 26 Juli) till en vid Reykhüs, ungefär en mil längre in i Eyjafjardar- dalur belägen varm källa samt en pa fem dagar (31 Juli—4 Aug.) österut till den stora sjön Myvatn, som ligger midt ibland en mängd äldre och yngre vulkaner. Vägen dit togs öfver Vad- laheidi, Fnjöskadalur (der en ej obetydlig skog fans), Ljösa- vatnsskard, förbi garden Ljösavatn, öfver den stora elfven Skjälf- andafljöt, som passerades vid den präktiga Godafoss, vidare öfver Fljötsheidi, Laxa och Myvatnssandur till garden Reykja- hlid vid norra ändan af Myvatn. Den 2 Aug. red jag från denna sard utefter sjöns östra strand till prestgarden Skutustadir vid Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. A N: 018% 6 82 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVAXTER. den södra; denna väg gick nästan hela tiden öfver en gammal lavaström, kommen från vulkanerna Leirhnüukur och Krafla. Nästa dag anträddes aterfärden öfver Myvatnsheidi till Arn- disarstadir vid Skjalfandafljöt, derifrän norrut till Godafoss och vidare samma väg tillbaka, som följts under bortfärden. Den 15 Aug. lemnade jag Akureyri och for med postbaten kring den vilda, fjelluppfylda halfö, som bildar nordvestra delen af Island, samt anlände den 23:e till hufvudstaden Reykjavik, som ligger vid sydöstra kusten af den breda hafsbugten Faxaflöi. Under vägen hade jag botaniserat under uppehallen, som gjordes vid handelsläget Saudarkrokur vid Skagafjördur på nordkusten samt vid Isafjördur (en af landets tre städer), Flateyri vid Önundar- fjördur och Bildudalur vid Arnarfjördur på norra delen af den vestra kusten. I Reykjavik uppehölls jag hufvudsakligen med ordnandet af mina samlingar, som ej just farit så väl under den åtta dagars sjöresan, till den 30:e, då jag anträdde en färd till den på sydkusten belägna handelsplatsen Eyrarbakki. Här gjorde jag rika skördar af alger samt fann äfven några fanero- gamer, isynnerhet på en holme vid Asgautsstadir, prestgarden vid Stokkseyri kyrka, som ligger vid pass en timmes ridt österut fran Eyrarbakki. Till följd af den sena arstiden voro dock nu de flesta fanerogamer utblommade eller alldeles törvissnade, hvar- före utbytet ej blef sa rikt, som jag kunnat vänta. Den 11 Sept. red jag fran Eyrarbakki, men hade ej hunnit längre än till det ungefär 4 mil aflägsna Hraungerdi, halfannan dagsresa fran den verldsberyktade Geysir, som utgjorde malet för min resa, da jag upphans af ett bud, som underrättade mig, att Grönlandsexpeditionen pa hemväg anländt till Reykjavik. Som jag ej ville försumma detta angenäma tillfälle att hemresa till Sverige, atervände jag genast till Eyrarbakki, men blef der uppehällen öfver den 12:e af en rasande storm, som omöjliggjorde all resa. Deu 13:e kunde jag slutligen atervända till Reykjavik, hvarifrån hemfärden anträddes den 16:e. Thurso anlöptes åter, och efter att en natt hafva legat för ankar i Udöfjord nära Mandal, inkommo vi den 27:e Sept. på morgonen till Göteborg. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 83 Intill senaste tid har var kännedom om Islands flora varit i högsta grad oviss och ofullständig. Bland de många upp- sifter, som förefunnos rörande växters förekomst i landet, hade en stor del lemnats af resande, som ej egentligen voro bota- nister, och voro således i högsta grad osäkra. Äran af att hafva bragt ordning och reda i detta kaos tillkommer en dansk botanist, adjunkt CHR. GRONLUND, som dels sjelf rest på Is- land och derunder hopbragt betydande samlingar, dels samlat äldre uppgifter om landets vegetation och från dessa afskiljt alla, som ej varit stödda af exemplar i herbarierna, och sålunda astadkommit en säker grundval för alla floristiska arbeten om Island. Detta är den stora förtjenst, hans ar 1881 utkomna »Islands Flora» eger, om den ock såsom deskriptivt arbete be- traktad är underhaltig. GRONLUND uppgifver 357 kärlväxter såsom med säkerhet funna pa Island, nemligen 332 fanerogamer och 25 ormbunkar !). Med afdrag af nagra här ej såsom arter betraktade varieteter och hybrider blir antalet 349, nemligen 324 fanerogamer och 25 ormbunkar. Härtill komma sasom för floran nya?) 21 fanerogamer och 1 ormbunke?), hvadan således florans artantal blir 371 eller 345 fanerogamer och 26 ormbunkar. I växtfysiognomiskt hänseende visar Island manga egen- heter, som erinra om arktiska förhållanden. Mest i ögonen fal- lande är bristen pa skog. Denna brist har också inverkat sa starkt på GRISEBACH?), att han räknar Island till det arktiska omradet. Emellertid saknas skog ej fullständigt på Island; un- ') Sedan denna uppsats redan inlemnats, har mig af hr G. tillsändts en »Ka- rakteristik af Plantevaexter paa Island» — Kbhvn 1884, hvari han till detta antal lagt 9, neml. 3 fanerogamer och 1 ormbunke. -2) Detta bör blott förstäs sä, att de ej äro upptagna i Islands Flora. 3) Dessa äro: Achillea Ptarmica, Gnaphalium silvaticum, Hieracium nigrescens, H. Schmidtii var., H. bifidum (?), H. Sommerfeltii var., H. dovrense subsp., Ajuga pyramidalis (?), Stellaria humifusa, Alsine strieta, Sagina nivalis, Al- chemilla eonjuneta, Pisum arvense, Vicia sativa, Medicago lupulina, Pota- mogeton natans, Sparganium affıne, Carex acula, C. glareosa, Glyceria ma- ritima, G. arctica 8 ocn Ophioglossum vulgatum. 1) A. GriseBacH: Die Vegetation der Erde. Leipzig 1872. 84 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. der min resa hade jag tillfälle att besöka tvenne sädana, vid Hallormstadöur i östra och i Fnjoskadalur i norra Island, den förra enligt isländarnes utsago den största i landet!). Dessa skogar bestodo hufvudsakligen af Betula-arter, af hvilka de flesta individer voro buskformiga, men somliga egde en temligen grof stam af ända till 20 fots höjd. Vidare har i en ej alltför langt aflägsen forntid landet varit mera skogbeväxt, om också de gamla sagornas uppgifter fa anses något öfverdrifna. Ej heller utgör landets klimat något absolut hinder för träds förekomst, hvilket bevisas dels af de der befintliga, fastän fa skogarne, dels deraf, att träd (rönn) planterats och ännu trifvas, t. ex. i Akureyri, som dock ligger på Islands nordkust. Slutligen öfverensstäm- mer, sasom i det följande skall visas, Islands flora nästan full- ständigt med den subarktiska i norra delen af Europas Conifer- område. Pa dessa grunder har jag ansett mig böra följa ENG- LERS?), BLYTTS?) och KJELLMANS?) exempel, i det jag betrak- tar Island (jemte Färöarne) som en skoglös del af Europas Coniferområde. Utom skoglösheten finnas manga andra likheter med de arktiska länderna. Buskarne, som bilda det pa fjellens lägre sluttningar vanligen förekommande »krat»et, äro lagväxta, med knotiga och ofta till marken tryckta grenar. En del växter, sasom Arabis petr®a, Draba'nivalis och Saxifraga decipiens, visa benägenhet att bilda dessa låga, härdt sammanträngda tuf- vor, som utmärka manga arktiska växter. Åtskilliga fjellväxter, sasom Silene acaulis, Dryas octopetala o. a., förekomma ända ned pa de grusiga hafsstränderna, under det att deremot strand- och sumpväxter, t. ex. Plantago maritima, Armeria elongata !) Den såg dock nu temligen tynande och gles ut, till följd deraf att äter- växten hämmats af den massa aska, som 1875 utslungades från deu ej långt aflägsna vulkanen Askja eller Dyngjufjöll och ännu till ett qvarters djup betäckte delar af sluttningen, der skogen växte. ”?) A. EnGLER: Die Entwickelungsgeschichte der Pflanzenwelt seit der Ter- tiärzeit. Leipzig 1879. >) A. Bryrr: Die Theorie der wechselnden kontinentalen und insularen Kli- mate. I ENGLeRS Jahrbücher, Band. 11. +) I föreläsningar vid Upsala universitet höstterminen 1883 | OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 85 * maritima, Pinguicula vulgaris, Totieldia borealis m. fl., träffas högt uppe pa fjellen. En egendomlighet, som torde finna sin förklaring i Islands insulära läge och klimat, är den, att kustväxter sadana som Silene maritima, Lathyrus maritimus och Elymus arenarius före- komma langt inne i landet, manga mil från kusten. Sa t. ex. finnas Silene maritima och Elymus arenarius vid vulkanen Askja, mera än 10 mil söder om Myvatn, och Lathyrus maritimus i närheten af Hekla. Af växtformationer har Island ej stor omvexling att er- bjuda. Förherskande är naturligtvis den alpina formationen, som intar nästan hela landet från snöns och isens gräns ned till hafvet. Högst steril och enformig på de öde fjellhedarne, som sträcka sig öfver största delen af inre Island, blir den rikare pa fjellen i närheten af kusten och rent af frodig i de för de kalla landvindarne väl skyddade kustdalarne. En bördig vegetation framter äfven den breda dalen på ömse sidor om Lagarfljöts breda vattendrag, som afskiljer östra kustens fjell- kedjor från det inre landet. Sällan förekomma dock samman- hängande växtmattor, sadana som vi träffa 1 vara fjelldalar, ty den genom förvittring pulvriserade lavan eller den efter vulkan- utbrotten qvarliggande askan sticker vanligen öfverallt fram. Skogsformationen representeras endast af de, sasom redan nämndt, fataliga dungarne, som finnas i för stormar skyddade dalar, van- ligen ganska langt från kusten. De bildas till största delen af Betula intermedia och odorata var. tortuosa samt mera sällan af B. odorata var. pubescens; någon gang förekommer äfven Sorbus Aucuparia. Dessa arter uppträda dock vanligen i buskform tillsammans med Betula alpestris (teml. sällsynt) och Salix phylicefolia (allmän). En särskild buskformation finnes endast vå fjellsluttningarne, der den utgör en underafdelning under den alpina formationen, bildande mer eller mindre glesa »krat», som bestå af Betula odorata var. tortuosa jemte en småbladig form af denna varietet, B. nana, Salix lanata och glauca, Myrtillus nigra och uliginosa m. fl. En genom kultur frambragt ängs- 86 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. formation bildas af de s. k. »tün»en, d. v. s. de närmast kring boningarne liggande, vanligen inhägnade platserna, som arligen afbergas. Kustvegetationen uppträder egendomlig egentligen en- dast pa södra kusten, der ofta väldiga sandfält finnas, bildade af flygsand omvexlande med jökelgrus. I denna sanddynforma- tion bestar vegetationen nästan uteslutande af Elymus arena- rius jemte Silene maritima och Halianthus peploides samt de mera sällsynt förekommande Stenhammaria maritima, Cakile ma- ritima och Lathyrus maritimus. Beslägtad med föregående är den formation, som uppträder pa »sandarne», de ödsliga grus- slätter, som förekomma der och hvar 1 inre Island. Dessa slätter ega en ytterst torftig vegetation af Silene maritima, Ara- bis petrea, Elymus arenarius, Festuca rubra var. arenaria och några fa andra arter. Vid de varma källorna träffar man at- skilliga pa Island ovanligare växter, ehuru de ej kunna sägas bilda nagon egentlig formation. Sadana växter äro Gnaphalium uliginosum och silvaticum, Galium uliginosum, Limosella aqua- tica, Plantago major och media, Hydrocotyle vulgaris, Sagina nodosa och procumbens, Bulliarda aquatica, Epilobium. palustre (den större formen), Montia fontana p rivularis, Callitriche ver- nalis var. minima, Juncus articulatus, alpinus, supinus och bu- fonius, Eleocharis palustris, Poa trivialis och annua, Blechnum Spicant var. fallax m. fl. a. Bland dessa växter äro nagra t. o. m. endast pa dylika lokaler funna pa Island. Vända vi nu var uppmärksamhet till växternas utbredning inom olika områden af sjelfva Island, så finna vi visserligen ät- skilliga olikheter, ehuru härom ej nagot med bestämdhet kan sägas, da landet ännu är sa ofullständigt genomforskadt. Ett ganska väl afskildt område synes östra kustlandet fran hafvet i öster till Lagarfljot i vester utgöra. Endast funna inom detta omrade äro flera växter, sasom Trientalis europea, Polygala vul- garis, Saxifraga aizoides (med ett undantag), Potentilla Tor- mentilla och Alchemilla conjuncta. Vanliga äro manga för öf- rigt ej allmänna arter, t. ex. Campanula rotundifolia, Platan- thera hyperborea, Juncus castaneus och biglumis, m. fl. Ett ÖRFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 87 annat omrade synes bildas af den i sydvest utskjutande halfön Reykjanes jemte närmaste trakten i norr och öster. Här finnas Herestädes de pa Island sällsynta Sanguisorba officinalis, Spiriea Ulmaria och Anthyllis Vulneraria; vidare äro här funna Suc- cisa pratensis, Valeriana officinalis, Galium uliginosum, Plantago media, Scirpus maritimus, Carex acuta, Holeus lanatus, Sesleria coerulea, Lycopodium annotinum 0. a. Detta omrades östra gräns kan jag ej bestämma, da södra kustlandet är den minst undersökta delen af Island. Trakten kring Eyjafjördur på norra alla sex arterna kusten är utmärkt genom sina Gentiane äro vanliga — och vidare genom de här allmänna Pleurogyne ro- tata, Juncus bufonius, Scirpus pauciflorus och Glyceria maritima. Vid Myvatn pa nordlandet äro flera växter funna, som eljest saknas pa Island, sasom Antennaria alpina, Erysimum hieracii- folium, Nasturtium palustre, Carex pedata och festiva, Glyceria arctica pp laxa m. fl. Bland allmänna och för Island karakteristiska växter torde fa nämnas: Achillea Millefolium, Taraxacum officinale, Leonto- don autumnalis « och 2 Taraxaeci, Galium silvestre och verum, Thymus Serpyllum, Rhinanthus minor, Pinguicula vulgaris, Plantago maritima, Armeria elongata * maritima, Ranunculus acris, Thalictrum alpinum, Caltha palustris, Arabis alpina och petr&a, Draba incana och hirta, Viola tricoler, Parnassia pa- lustris, Silene maritima och acaulis, Cerastium alpinum, Arena- ria ciliata, Alsine hirta, Saxifraga stellaris, oppositifolia och de- eipiens, Sedum villosum, Potentilla verna, Alchemilla vulgaris och alpina, Dryas octopetala, Myrtillus nigra och uliginosa, Em- petrum nigrum, Polygonum viviparum, Rumex Acetosa, Koeni- &ia islandica, Salix lanata, glauca, phylicsfolia och herbacea, Betula intermedia och nana, Tofieldia borealis, Juncus balticus och trifidus, Luzula campestris och spicata, Eriophorum an- gustifolium och Scheuchzeri, Carex rariflora, Goodenowii, rigida och incurva, Elymus arenarius, Festuca rubra och ovina, Poa alpina och cesia, Aira c»spitosa, Agrostis alba och vulgaris, Calamagrostis strieta, Phleum alpinum, Anthoxanthum odoratum, 88 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Cystopteris fragilis, Equisetum arvense och palustre samt Sela- ginella spinulosa. För att askadliggöra en jemförelse mellan Islands och när- mast liggande länders floror har jag utarbetat följande tabeller, som upptaga alla Islands och Grönlands!) kärlväxter, jemte an- teckning om dessas förekomst i Skandinavien och på Färöarne?). Från dessa tabeller har jag uteslutit alla sådana växter, som jag med säkerhet vetat vara tillfälligtvis införda, emedan dessa ej egentligen kunna anses tillhöra landets flora®?). Beträffande en del arter har jag varit oviss, om de böra betraktas såsom införda eller ej, men har dock mast medtaga dem pa grund af bristande kännedom om sättet för deras förekomst. Uteslutna äro äfven nagra kritiska former af omtvistadt artvärde eller tvifvelaktig bestämning, tillhörande slägtena Hieracium och Carex. ') Enligt Conspectus Flora Groenlandiee af J. Lange. I Meddelelser om Grönland, III. Om de växter, som första gången funnos på Grönland som- maren 1883, har uppgift välvilligt lemnats mig af dr A. BERLIN. 2) Enligt E. Rosrtrupr, Fargernes Flora. I Botanisk Tidskrift, Ade. Bind. Kbhvn 1870. 3) Härifrån hafva dock undantag gjorts för de växter, hvilka, ehuru antagligen införda, likväl i sitt nya hemland fattat fast fot och vunnit spridning. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 89 AO STR Sa EE Bee Blue ee | AutnylliseVulnexanıan Te lee en + — | är | IDEitoluurmlerepens DA... Ar Baar u) Viera. (Orre RB re 2... 206 ee + ar ir är | Wo SKSJDIRTED fe ALT en + — Ar = achyinusepxaltensisuli.e 2 100 sucks stosdsssssssss ar SE ? enmanimuslBIGEI. Cu gener Sr = SF Sr Spirea Ulmaria L......... JA RR a aa big Ar + + = KubusuChameemorus: 1.2. Ser re Sp = | — är 180 SITES SA RER SE TE RO EE SF + är är IDRYES OCK Dp stocreceoctErssoroossses är + ar + D,, Nateseto le er ssu = = Te ar Geumärivaletsl st se ooo td sn BEE + =E ar = COM IrunNPpALUStre. oo oo ATA + + + + Botenullaspulchella®R. BR... See = = = a PS Sommerteltiii LEum.... 22 SEN SEE I — = Ar | Beanserinafils?.. 17 2... Wr ee + ar + Sp | P. maculata Pourr. = P. verna L. fl. su. ed. 2 + a Sr ar | BE Ranuneulusalee 7. 9:0 22 SEA SST BEAN DE — — = u ENVahlıana@lsE kr. 2 AR LD SA LE RI NES - + ROK emargmata NE UR SE 2.2.0 202 EN — = = Sr 125 age. a En ng sme + — + IaBriesiana@L@E... 2.5.0 CH SR SA SN -- Btridentatae SoOLAND. ee | = = ar Be Normen IN Fee ee + + ar Ze Sipbaldiesprocumbens 22 02. 1 reis + + + + Imasaniayvescayal....7... ST SRS EE ee + + 106 (OLM DEN EE SAN SER re + = ar = KAN Ge ma a a Lp Ua al. A AES TIS + Sr + ar FATIEC OJD UT C 62), 13) AB eo a ons ee 11 ee — Ar ull Se = LÅG NRA ul De re + + | + + | Sanguisorba offieinalis L........................... a — | + — | Rosaspimpinelleetolia I... 1 ee + ze == Sorb use Aucuparia 1. 2 00 DE + = är = % OMOGEN WITH HN nennen är Mysiophyllum spicabtum L. 2... een + — + + Mealternilorum DC. 0: ae + + + + ') I dessa tab. har jag följt det system (ENDLICHERS), som användes af LANGE, GRANLUND och ROSTRUP i deras resp. floror. *) Införd, men ej naturaliserad. 90 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. er FO Eiippunisavulsarıs aa en Fit nie Ar Callitriche stagnalis Scor...........................- +) +|. #1 — Over nalisBRKO CHE Be BE N SOUS OSS + | — Sr + @=polymorpha) Bonner en nun ne == | = IE iR Ca mul a tama Den ed cl od = + Epilobiumsalpinumen. 2 er um nn + + ar SP IB: ornieanitolium Amer oe TORD + + ar Ar EB Dalustre gleiten KL MEN ee + Sn. + + Elm eareaVIGERENB. en + — — Sr Emontanumal sen ee ee + + + = Bangustifolum ee een nee + | + är == IElatıkoltumeln nenne SRENENETRE FASS — — == zn Polygala vulgaris L........ I a RE + + + S Linum catharticum L................. EN RD St + + + = Oxalsr Acetosellagba ee SEE IE NE + + — Sn: Geranium skvatt CW Ib. sn a SIA + + + = Empetzumpnigrumaliseen ee nen ar = AP ar Silene smakat a WILD + Ar > Sta caulisx Dre en LEERE + + en == Miscaria alpina GD ONES ses ee ne + NG + + iychnis! Klos, (ce wow Sen ENA + + | + = Wahlbereella apetalar br. er ee + = ae SF WESEHNOraS RING 2320 ee or IE BA SA SR — | — = nee Bee. 1 pe ee SAR + eos ee Spereulagaryensis DAL... ne en ne + + | + = ") Så SIMA PLOCWMID ENSE Tees u een + + | + + Sy saxatılis Ve EL + — | + + SES DIN HUS Sd kb le ah Ast an ME Bee AL + — | + + SE, CS PILOS AFRINK RL 0. blö sa de SSL SALES + — | — Ar Se nodosassEENZuSKem ns ABl ee + + | + ar VAN ST e 90 LEO BA Werra ba ee ee ein + BB = är MALO bIC AS (STEVE. em nern — = | — +? A ah SDR LINAN SSR TREE ESS + = | + + Alsistiictasa Wie N ola er Nee + == | + + AN HROSSUIK REINZT ET SR ee RR ee Ban = — | -— + A. groenlandica FERNZE .................. us en | SF = er / ') Införd, men ej naturaliserad. ÖFVERSIGT Al K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8 91 \ ı|_2| = a =. 5 5: = 3 > É I Halianthusspeploides Hp. 2. 0 SN ar UT Ar | ar LÄN On aa CUM A NAMNE oo a een en ar | ge Ar. ar Stellauasmedias GRID To u oa nns SE SSA AIRES ar Sr ar ar SR DID ILL SAL Oh DB eco so no san sn rn ASA SS SOROS ar | =; är at: SerassllohasEHRH.... nenn. a Ar | SÄND OL EANSNRIG EN soc oc coon RANE RATES leads | ng Ar | SUlleanoSsanMIUIER... od oops sng se en | Pr | ar + +? Sepckaminengelr on sot 1.2.22 Sen SENS SENARE = Ar ai ars | SEE OREIDESMGOTDIR........ ss. LSS ee är a0: — | + | Cerastinmetzigynum. Vıun.g ee als är = + CSvulgatumgl. dr rr er en + Ar Ar Ar ÖJ YISCOSUMMR.. ..2.......2.32 Deore + Pr = = | Ealpinumagplis®...£...3.2.2802 2 Masse + | 2 = är (VUNNA bi CUM GE ds. so ga sata NS ann + +?) + ar Mont atom tanan NE + + + ar Barnesstaspalustris I. el + = äro ESS Pr Kotzebuei- CHAM. & SchLun. 0 ee Mroseraßrotunditolia ln. u + + ar Eee) Violagpalostris/L. ......:2..42 282 ran + ar är ar | Ve Miuühlenbergianag. Hoor.s rs = ET m Ar Van nal. AR LE url At ee + ? + + | VI SEND TSE 2.0028 ee + + | + In a | INR EC OTO LSE dee AA SI SEE N + + | INTE IVesieariswanctica INS Deo Se ee | I ap | Wochlesnawokticinalis, IIS 1 a ee + + Ar > ) Canslicanlag es... ......22 A ee + +?) + ER | (CAN GLO ena md Cab. .._.....: 2... 22 em = SENS + | (Ch TOKINA BO BR... 2 22 ee = ERE RAR | MWrabagalpınagl:2 ssk sor 0 Way me + ze + | + | iD, ernssitolle ig een + — =) | ID, annen: NEG bee LA SA Ne ad — — u + | IDEN ivalSe EingEBL. 2.0... 20 + — ar | + | INA en bengt In... 020000 en + ? Se Dkcorumbosa,.R- Br... 22.000 nen — nee | Ar | D, härdar el EN AAA + +++) , rena,\ A Re ee + | 1!) På ballastplats. 92 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Dirabavincamaml N 2 m Sean En a UD SARV G Tina ee en SR A Re LG Subularia aquatica L. ................... re Capsellar Bursa pastoris DR. u nenn Lepidium groenlandieum Hosn. ..................... Brayapurpurascens@BgEr a 2 2a Eutrema Edwardsii R. Bk. ........................... Nasturbiulmspalustree DO. 2m is Hesperis Pallasii Torr. & GR. ...................... Cardaminespelliditolia Da un a (SEIN STAT en N Re GO pratensistif Base a, a ee) Arabis alpina L..... N Re AND ELTA EN fe rd (IRS Se ES EE AE NEN BES SSB rn ATSNETO 110 0 ella 8 LTORN See Se RE NE ANSEEIO O Ke TiS GE Be: e 1 u u lr See ARNBTEubelL a RCHBI) ee Fear Sisymbrium humifusum VAHL........................ Erysimum»hjeraciitollumabee 32 2 Cakilegmanitimarscorfh een Bapavermndieauleri.. ven Se SEN Oaltbaypalustrisub. ar a em SoA rss Se Thalietrumyalpinum®, See 2a EEE Anemone Richardsoni Hook. ........................ Batrachium confervoides Fr. (— B. Drouetii NYM.) Ranunculus aquatilis v. arcticus DURAND ......... Reelacialisse Dar. u WR ee SIPYENEENBE Were: we 2 ea R R RehyperboreusgRontBrt. 0. 0 ee RÖN KV ONS An Ls SES KORA EIA Ola rn Mir. Le SR SN REF SUP hur eUSKS OM AND EAA ee EE RSA pp om cusk Dee ra SS AR ERE R.SKlammulanl.r osreptansanı)). ses Ae SN Ri. Yaktınis RASAR sr re SER SNR N EN bref IRMA CTS" ia 0 20 NEN Te pr Se AA SEE 2) es EG + an + EEE FET +) # | FI RS NN — | a ai || - = ı-|+ ui =) =#+ + a +.) + ee + + anar SE SF = | — + ee | + a ae — le ei ı-\> un) ++ | + ll + +) fe + Fe ze en + SM + => N ai +? + on ee | + + 0a Sea + | 2 Oele u. ı\ı—)+ a ı=-|+ FN Zn... FÖ TR UR ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 93 Clone yo SAS een SÄxUMma SANNE na CI (ONA W..8 Kur nn SER DV, AUUTS ME lan ls ÄN as oe DÅ oa LA AE ee SUSE an Ir SRS Ran. AR AN NK ESIE ra sea STA rd SEC ETTA Of Lr Se a ee S. rivularis L S. decipiens EHrH. (— S. ceespitosa AUCT.).....- Seahypnordesmllis. a... 0.222.000 See ner Seaunicuspidatan Ronse) 2 ee Seine uluspelistt ze sure 1 ren Ne ee Seaizoidesglersr 1.1 000 a SeelanelllanisaVVimin een een Seiridachylites lien gez... seen S. Aizoon Jaca........ N ASEAS AE SE SCobyledonpluie tl... 0.02 220 er SHOP OSILLLo Kap Tass go stars ASSA SSE SU TB NOG TRONEN DEE An 1 se een 55 € CUT Einninmn foo oa oe EE se een SEG VIL S UTAS Elan a2 Se re ee SPA ae pre ee ee NL ET ERINRAN Bulliardawaquaticag DO. Dr WornusssueceicasTugarreı seen een Angellien oem) Ip nn nenn A. Archangelica L Eiydsocotylesvulgarıis U... a ee lantaeommajonseln..2 2.0 ee SIA 19, nme be En na USE SG AoA SR SA SNRA AS Ham ee lab a lod a... as ae P. TRENDEN USE Sy 0 ur Ener ee P. borealis LGE Ducnleniawelongatan KocHe ee Brmulassteictar Horn: = oe Eesaliksensisı WORMSKI..2.. 22... on r on 48 - or ©: = S: > = 5 = = = 2 "BB B Bu E | R 2 | ttttttt tt tt tt HH HH HH HH HH ltt HH HH HH HH I ') Enl. TH. Fries. ?) Införd, men ej naturaliserad. — | tttttttttttttttttttttot ltt ST HH HH HH i DV +++ + + I +ttttl+t+t+t+t+t++ | | +++++ 94 STRÖMFELT, ISLANDS KARLVÄXTER. Prientalisjeuropaear Pre ee | er = Binzuieulasyulearisı Team Er ee + + + + [Uber Ga aAa Or ee RESANS KS + = — + Iimosellaraquaticameh. Pre ee + + + + Veronicar Snr DIN IK re ee + = + — IVÄSIE € CC albun dags mar m 5 EEE + + + — V. officinalis L. ............- Ne TES VE VGA TRNENG + + + — IVESIS ära CLI SS GO Pb SEAN ANSE N Se + + | + + WAR LT Renee a N et + +: + + Venserpylifolia, esse me u Seen nes + + + — Pedieularis palustris L........ ee + + + — Bas enoenlandica@RETZ ee ea = = — + Eelapponicanlgs ee a iR en + = — + P. euphrasioides STEPH. ..........- EISEN SER = = = + BR sudeticaBWITDED ee I = — +? Peetammea- It 2 dm. N Meta ENN EE ea + — + + PERS Uta RN ES ER EEE ER + = — + PAP anata G HAM: oe fe ae Kr SUN — — — + BEKaneir DuRANDte er — = — +? Pcapitata JAM AMIS Sr sor der I ne ER — — — I + Rin anthuskmnin ot In ERHS esse SA SUSSEN + + + + Bartsia fäljina L. en + + + + Eupbrasiapofficınalishla. are er + + + + Castilleja pallida KUNTH ........... — 0 ae Polemonium pulchellum Bee ........................ + no = Ar Diapensia, lapponicar Lee N + — + + Stenhammaria maritima ReHe....._.................. + + + ar IVIyi0 SO 61 SKO Vien SYS Alun. So ee ee + + + = Mstrieta INKA SSR ber UL Besen + — + = MVERSICOTOL MOM be + + + = hyımussSerpiyl umglnte Sense + + + ar Brunellasvulza sun yes ner Se + + + — | Musasıpyramidalise lerne EOS NNE LER + — ne Be [Rt Gentiana@serratau GUNNARS. ee SSR ee + — + är GR In VO LUC HAGA IVOJLTE RER EEE + — + ar (CE SVENNIS ls SR AM Fd, AA SG SA SA NAN + — + + Görtenella -RoöTTR: a RL + — + — ÖFVERSIGTAF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 95 Gentianascampestxise I. 0 ee sea SRS SEEEAEEE (FLN FODER Id mr RN REEL EEE IRIemmO SYN CKLO ta ta GRISBB oc ooo so SKATAN ENAS ANNE Mnyantheswtritoliatar IL. Eococosceressrtosdssrossodssor Bvvolage nanduor.age RA). eee ne Ar Benotunditolarlin.e..-e.ccce ee en IP... Merlin, SV ee a AES BENT OSAKA P. minor L. Vv MEESE 2 natt a RANE SENSE ENN RUNT 125-SOCRNGA: I FIS Aa ee Arctostaphylos uva ursi SPRENG....------------------ FARSEN DAD VIKS PIREN Ge 0... He ee en Bhyllodoceseoerulear Bag... ee SeNDDSTNANeeneN Callunasvalzanıs) SALISB. 22. ur Töre NO sn Bi... AR AS ee Andromedawpolitolia I, ars L Eee Anietraconagl. 22.22... era es ER E SEE Neehypuoldesuili. 2.22.2220. en Azalessprocumlbens) IL.n. 2.2.22 Rhododendrum lapponieum We.................. ... Wedumsspalustre, I. 2.22. 220 220 er Ie:oenlandicumOrEn. 2. Eee NE seNrEN NN Oxyeoccusapalustrisı Ders. een Naceimum@Vitisnideea ossersrssLerssvdbunsdsnvgss IYzzcilluseniskar Grip. en Meeulieinosa, DREI... 22222022. es Bere ee GaluıngmiflorumENIIcHx. ccsstoscrsorkoredoddsscss Ei. Doreen) a I ee G: palustre L._... EN DI et ee Geulieinosumiel.. 2... 12 8 ee Co silvestre@ ÖA EE a ES ae (Ga ren Linn&a borealis L...... Campanula uniflora L. ......._.... EAN EN Werotunditoliawi. 2 rss ae Se da WAR Ono enamn diCa BERLIN... 2 ee Beontodonnautumnalisun: Se cs se Taraxacum phymatocarpum VAHL ..-............... ++ ttttttttttttt ll ttttttttttt+ttt+t + | -— I++ ++ I++ ++ | + + (LJ HH | [ep] ” : — = 4,8 E Ber ® mA > = | = IS) er -H = = 2 2 Te 2 LU . | . ++ ++ ++++++ VV +++++++++ ++ ++++++ 96 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER Naraxacumslotfeinaler\VEBy ee Hheraciumisulecicumohr ee Eiyalpınumalsen aa un en 1 ee H. nigrescens Wiiup. (= H. atratum Fl. D. 2731) EISSmUTORUmRILSE (Co 11) tonsbesgsenrsvcssrssssos sor EIS chimidtisyAUscHa ee BussilagowHarfara la. .......2... 2.0.0.0. 22 2022 Aitemisiagbotealis@PArT. sssassosonsssssssssLgsJ SÅS Gapa UNGT SW Lu er ee (ERE ES En 2, Une a ne Geasilgattenm here a N ee AR GnoryesicumnsGunnE m ae ee en AntennaniasdiolcauGernn een Napa BR. SSA Sr Ses AES AA SE SE NE Brigeron, compositus BURSE 0. en Besalpınusial. er. en en Yun flo NU SE ende a a a ee BeriocenhulussVArn ass Se ee AchilleaeMillefoliumeneee ee ee AeSBLaumicagl. se r22 sen ee ee IIADTICan ano. dOTaA Te SeneclompaucHlorus@BuRSsE ea ee Aunicakalpına ÖTIN oc ee SRA Aa Succisa pratensis MOoENCH ..... ee ALA Vs lenta nano tiicin als ee Koenielasislandieaml.2 en era Polygonum avieulare L........................... Ba \apathifoliuunshte. ee Previvapanonoenlee.ce 18 02 SA RR ae nee OxyzlandisynasElinue ee SE RENEE Rulmexsidomesticusge ln en ee R-SA'celosal anne. 130.02 Na ee ek Pezecetosella,el onen. Kot... era ee Salixsreljculata sl mpas te Lee 12 ae RE SMED ACE Dees IR EAS SE er SITE SRA 152, MYTS INTO Pe Er ee FSS EA ') Införd, men ej naturaliserad. +++ +++ | +++ I ++ | tttttttttt+t+tt+t+t+t+t +++++++ +++++ ++ + + 0 de ee ++++1 + I +++ | ++ ++++++++ | + ttttt++t+t+ [221 ri ep} ie DS: _ = ses = 2 ©: SB ©: = (= BE = 3 = = = : = | 5 = + + +++ | ++++++++ ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8, 97 Salix Eroenlondican HUNDSDRE re % BON ee ee REDEN are PES soc ssseklenassosen ses sRaRseSssr sker Sphyllicsefolla@lar=-.--.\...- $-4-2.-2.0000.00=2 2220 oo0ae I ENDEN Do ee EEE SÅ or Isene Nlnuskovatam SCHRMVaTı nn sc snsare Betula nana L Balpestuispelun een: lat NN len B. glandulosa De De ER, Besintermedias THOM. SL... 20. BiodonatamBECHSTA var me ann en Sparganium affine SCHNIZL................---...2----- Ssehypenbonenm last ee aan... Botamocetonsnatanselı en nn Banulfescense ScHRADaS en un IESSTN Ge SUN VAR Bier ie el ee zer de or AUCHAIDUNEUSEIDE en en DEDELLoluatusals. ame ones nt nen s. Dina ns Ts ee a MER os a S AE DEE aeiglnelineElne) NEN ATS, od DE Se re N Iren Orechissmaeulaua Iso. er Gymnadeniaralbida Rıcn............_.... Bere Platanthera hyperborea LiNDL...........------..----- Per:otundifolhabınnL. 1.20.00 er Coeloglossum viride HN .................----.--------- Wisterageondatay Rn bR nee. re ®orallorhizasinnatauR. Br. 0.202 nm Streptopussamplexifolius DOLT Paris quadrifolia L. a EN EN Mvinlochinamarıtimum Ta ee BYRD ALU St es se .212 200 00, nl SA Tofieldia borealis We Unwenssbielumis 1. ost a imelumisu Deus as. sea nee. J. castaneus SM unidussilu a0 2240. 32 02a er EA SM SAN Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 41. N:o BE a: al Kon TER Mi ae ar | | | SE ES GR RE u ET ZI Et NT 2 |. 4 =-ı-,-1,% he || Arten et ie | TE ee AE Mn el an | = | = | = To I äl Te el ee ee mie a el ae er a ee Be I En ae; le ne AR - ı=- || a ls | | se a | te a ES Eget rt En Ve EI a a ie | SE a Se RT TR | ST mt | 8. ® 98 STROMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Junensysquarzosuse ke ee nn J:buoniusenli. ara Won a Nee EL SER L JT suplausmMORNCHn. cn. nen J alpinuSscaVenL Tr Sen rl a JOE SR ST SNES SER TSE feN Ir artieulatus Ts BR re al ee ÜLBarcticusm\VIDL De nn Jstlutonmissal gel 2 0 es Rn ee 22. buzulasparvitloraaDEsyara SS SETS SN ne US ann pe s bryts eh) CSA 2. ee u SAS MN SN ae I KEN EHE SR ee une L. hyperborea Harrım. Skand. Fl. ed. 11......... I zapicata, AD ONES EA ae NERON Eleocharis palustris R. Br.......... ee EacıculariseRrapBR.t Een en ScInpusiemarıtmuss he meer SE ee S-spaucillorus DICHTE Be ss ESS a S:Zcespitosus TNE Sa le = est. au en et SEND ATV UTSER ELISE nn u ne Eriophorum angustifolium ROTH ............-..--- EES che uchzeri HoppE.. een ee E. vaginatum L.............. VE ERS re Ealpınums Ir ee ee ee KobnesianlcaricinaäWıLLD ee a rel Resch; PN SN VITT Des ee a ee une Gagexsdioica Dis. 2. Bl neun Orenardinasehng au: na en Er ORcapitatngSorannı. er nn CuscirpoldeaVIcHR. re Ne Teg See E:inursinauDEWSR REN: a MET an SAN C-Emieroglochin Vlies. ae 0 en 2 GFsnnpestrisml ALy Me Leu. 2 u re G:sineurvaäßıicHiEka il ae noe SA AE IE EC. 4duriuseula VESNA u Re C. festiva Drew. G:spratensis-Drng ra nn ren | An | 2 + + + Era: + | sb SR + | lee +. | + ec len +1. ee +.) 2 ARR +.) li = er fd + ee +2 | a + er | + Vale + | El en + Sa + | 0 +) 2 (ER +.) U be RN ta + NNE + ee + RR sis | + | RR + IH RN + = He + m. | +.) lee m. Wa | | + |. = ee + | KH A | en en un = = + SEE RE SES ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 99 (immer Elta Ne zerkeeeeeenseesereeereceoer see SlNSOpInam Gere ee ee AAEN BENNO OC AENVILEET En . Persoonü SIER......... SEE Rn RUE RAR ACONESCENSWE.. oe een > telling COOP orsa 2. ie en ARE TITN AD RIO JA 2.24... 2 Ra RAA ESV SRA SE SEE MID1C OLO II ASIAN GS N ee TRE AS SNES AISA LIN ANG OLINSE: te ee . vulgaris Fr. (= C. Goodenowii GAY) -.....--- > NO ige ENE EEE er 0 EA NANO NYSE SIESTA ee > PIGGA. CODE RNE SEO ER a AA FR a bra RR NE SS 22222 08222 a SSA RSA SEE TI aholostomasDirieg., 1.0.4 2a en ALP IT MVG SWE SES så = mn AE u Aa ne ee > flllgkngsa TN DI. 237 3: a de o JONNY RER NU Se ASS SNRA era Sm: SÄD OD CE as Rea a he Ben IVA In a ULLA SCH od. oc odon or sa sas ee Epedatan Wer 2 Jef onje Jan hate EAS Se . supina We..........- VE ERBEN. Seneritella) DREI. 2... rt ee WLacloray Sm. ie. ..2:..232.00 0000 ee STE. yern N. Bel en a ee er OO SO OS Or YEO SO EE Or SEO I INGEGO limosa TEE Re N, RE NE SIR KORNEN, SIE AGG pl lar)Sk [bss tes 2102024. 200 m INN MampullacealGoon.. ua nenn RVESICAaTIAU: Ur SAN CR BA DL Te an0ooa9 AR OLA C ANS O OPs rk one dela spe a a Nana IR SO In era ee iutieum®violaceum HoRn............2 en Elymus arenarius L......... U EN Enleumyalpinum 1a... ui)... 1) = C.Lyngbyei Horn? ?) enl. Grent. ?) end. hufvudformen. NERD pendula LD RETA .......... bene ; At Öje de Tia ELO Mie, 1.2.22... 1 08 re Re | ee + re a N er SE I en | ee Fo Fö let ST + ER SEAN 4 ee u ee + | HN +) + ER SE Sr Eee So ar 9 Se | ale ee le | 5 | a = ae +1.) + Te u RR +'+|- | + +. Fo la | ee al er m IE are a ne lee a et Sarnen Inst erde El lab ll St ler co on Sd äts SE + +9 #9 + Eee + +l +) + a Hr De. |. a ln 4) endast *saxatilisL. 100 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. < = = za 3 s=| ie sem AR a Klopecurusalpınus Sm m un un =, == = + As enieulatusslust ee ne nt + + + + Anthoxanthum odoratum L...........................- + + en + HierochloazalpınayaRr SN e + = = + HAND Ore alis IRA SSM Feer Ae ANA + = + — Sesleriakeoerulean ARD ge rosen ess Eee SSE ANEN + = + — INerostispborealisurine en Se Neon ASS Na + = + + MAST CANIS I a en re De + +) + + NG yul sarısaWLTa ee me nn + + + — Aalbargbrtn eat oe een en är + + + Calamagrostis phragmitoides HN............-.....--- + — == + C. purpurascens R. a a GSR SA EA — = — + Cahyperboreanler m ne et AT = — + Estrieta BR a ee DLR N + = + + GSNLapp OM Can Hinter me el + = — + Holeuslanatus al re + + + — IValhlodea atropurpurea|j Krane een a = +? Aurastlexosariene ee ee + + + + ASIH re VIOLA RA REN See NAN ee SA SE — = — + VARG 005 pD1608 fa LE ES N SR SEA SORAN + + + -— ealpına ee NR + + + + Inisetum subspicatum PB. .............. Besen: + — + + Plenropogon“ Sabinel RYBrR...... 2 va — = — Sr Dupontia psiloantha Rupk. ......... A Re = = — Sr Eolpodium-latıfolium R. Br. Sosse ae + — — + Molinia coerulea MOoENCH ........................... + + | + — Catabrosaraleida DR een ne + — — + (ÖR TTENG [EE (EA Br Ma a ee leere + — + +?! Arctophila effusa Lex .................- [JEAN SON 2 DUB NANA = = — + | GlycenasdıstanssaVv.g ee Meran + + +? — | G. Borreri Bas. (= G. conferta Fr. enl. LGE)-.. Sie Sr ar | GVA SINA (AGE Sok aa eg ENG SA SSA SUNE SA SNRA —= — == är | Gemantım SEN VARE så 2 ee SEE UAE AR RIS + — + + | G@archea, HooRsaer 1 nn anal: LESS — — + + | GVA LOT e ar Din NR SSA e Re + NM — = + | GA Eangeana BERLINER ED ee - - + | | !) enl. Tu. FRIES. | | | | ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 101 Glyeeria@Vahliana Tr. BR, 0 een Gagancustatan Ra a N RN Gapnuitansa. „BR. SI Mal NE UR AR PE BR Koagannuarlın ar... 00 RD NIE 12, ER en AR LAS GUL a He Sir ee LSE SL SETS EK ENE NNE [RAN arta ERE NIKE: = oo) one erg Albo De ANSE SER SE [ELD I ee ee IEA XITO SA RIVV Goos sol ac sd Ås ae ID IEND & SG BENEN nro Re SON ARE MEAN 11) O BALI SA ue, sno rea NS een ar apratensisulll...@:202 oa sin el en DD, alla DR er or oroa och oj SANS TA RSS EA wabbrewiatau Ru DRA os secs 90 meer 2 IAN Ana us C Ua LD 2... doo SR SAD SALE SE SAS SA Her uhral ra SE Sod oe dr ee A. Bromuse Kalmuc.T.. CS GR ANV see STEEN Junipezusenana a VIE TD oe ooo oss AE mn Selaginella spinulosa A. Br..........................- IyeopodıumnSelagos Li 2122. m mann ae rn Ib I Oman Iwan. SEE na aee een ern L. complanatum L. * Chamzeeyparissus (A. Br.)..- PNL bran a N a Rn NS Inelavatumalaacn =... 212 re ma ee ISoefeswechinospoLa, DUR. Re. ren Kolypodiumfvulsare 1.2 22020202 Rarhecopteris li on sosse son en nnd Dryopterisil.22:. 4... 20.108 Re P. alpestre SpEnn.................. EEE ESTER DEN Aspidium Lonchitis Sw. ........ ER DRM Bolystichum fragrans LEDEB._ 2.2.0.0... Eanilixmas ROTH... .0..0. 200. ee esnınulosumsD@: 2.2.2.2... na Pystopteris fvagilis BERNH................ 0... Woodsia ilvensis R. BR._.......... [ARE ES SUSAN a !) enl. LANGE. + + + + + + + + + SDR a +|- | + + + + + | + + + + + + + + + + + + + + + + + +) + + + + + + + + |) + + = ge + ++ ++) - + + + + + + + ++ + + + + 1-0 + + + + + + + + + + +, + + +! —- + ++ +++ l +++ ll ++ | +++++++++ "purfuorg ttttttttttt+t+t 102 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. STAS = > RN Woodsiar olabella, Ro Br. @ 2 Bee Se TE en Sr Asplenium Filix femina BERrNH...................... + + + — AG TIS CIO IN GE Sö Le ee ne RDR NN ES RS ASG + | + Sr == AS hvita del ELUD Sy. m N. I ENGEN EI NAT SO SEEDA ZT äl = är A= sententrionale, Horkmaa 2 meer + Ar FE BlechnumsSpicant_ Sm... ara STATEN + | + ar Botrychjum® bunaria Sw. 0 un SE + + + ; + BlanceolaumÄnesır Sr =F | — + Opkioslossumsyulsatum ya BBR + — + — Equisetum variegatum SCHLEICH. ___............... + — + + ISSN iem'aletölb es ee BE REANA SL + — + — EB. AHoyiatile L. 8 Iimosum (R.)... nr + + + — IE 2 a lus trek LAs re ee NEN + | + + — Inssilvaticums ne a BEREITEN + + — + E.Spiratensek MEIRH.N cc ser 2 nn na a nen +FH — ar = TIS FER IGEN URNA GAA REN mE Sk ED + | + + + Af förestående tabeller finna vi, att af 344 isländska kärl- växter saknas i Grönland 123 eller 35,76 procent af artantalet. I det mycket mer aflägsna Skandinavien deremot träffar man alla isländska arter med undantag blott af 5 eller 1,45 procent af artantalet. Detta hänvisar på det bestämdaste på ett ut- vecklingshistoriskt sammanhang mellan Islands och Skandina- viens floror. Detta sammanhang blir lätt förklarligt, om man med BLYTT!) och NATHORST?) antager en fordom existerande landförbindelse mellan Grönland och norra Europa öfver Island och Färöarne, ett antagande, hvarigenom man ' äfven far en ganska tillfredsställande förklaring öfver de manga europeiska växternas förekomst i Grönland?). 2) A. G. NATHORST, Polarforskningens bidrag till forntidens växtgeografi. Stock- holm 1883. >) Nemligen af i tabellerna upptagna 366 arter ej mindre än 283 eller 77,32 procent af artantalet gemensamma med Skandinavien. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 103 Pa Färöarne saknas visserligen ej mindre än 136 isländska arter eller 39,53 procent af Islands artantal, men detta torde till: stor del kunna förklaras dels af dessa öars ringa utsträck- ning och deras för uppammande af en rikare vegetation otjen- liga naturbeskaffenhet, dels ock hufvudsakligen af deras sydli- gare läge, som utestängt manga af Islands glaciala former. Om vi ater taga i betraktande, hvilka isländska arter det är, som saknas i Grönland, sa finna vi, att der fattas en stor del af de pa Island mest utbredda och floran mest karakteriserande väx- terna, sasom bl. a. Galium verum, Caltha palustris, Viola tri- color, Parnassia palustris, Silene maritima, Myrtillus nigra, Sa- lix phylicefolia, Juncus balticus, Aira cespitosa, Agrostis vul- garis och Equisetum palustre, hvilka deremot alla förekomma vid Norges nordligare kuster. Ett förhallande, som synes ganska bestämdt hänvisa på, att växter till Island invandrat öfver nämnda landförbindelse, är, att der finnas en del arter, hvilka icke trifvas vid samma breddgrad i Norges jemförelsevis dock sa milda kustklimat. Sådana växter äro t. ex. Galium silvestre, Myosotis versicolor, Sanguisorba officinalis, Sesleria coerulea och — det tydligaste exemplet — den blott i Skotland, på Fär- öarne och pa Island funna Alchemilla conjuncta. När vid gla- cialperiodens slut isen började draga sig tillbaka och lemna rum för en småningom allt rikare vegetation, hafva dessa växter kunnat vandra utefter landförbindelsens södra kust, som antag- ligen först blef isfri, da den sköljdes af den vid denna tidpunkt förmodligen manga ganger varmare golfströmmen, och när för- bindelsen bröts, hafva de kunnat qvarstanna på Island, hvars kli- mat förmildrades af den naturligen blott ofantligt längsamt af- svalnande golfströmmen och möjligen äfven af vulkaniska före- teelser!). Att a andra sidan sa fa amerikanska växter hunnit be- gagna sig af nämnda landförbindelse och vandra österut, för- klaras deraf, att isen först sent lemnade Grönlands vestra kust, ') Så ser man ännu växter af en ingalunda nordlig typ, t. ex. Hydroctyle vul- garis, trifvas vid de varma källorna. 104 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. som sköljdes af den kalla och djupa Baffins Bay. Naturligtvis är det med afseende pa en stor mängd växter mycket svärt, om icke omöjligt att bestämma, om de kommit öster- eller vester- ifrån; antagligt synes dock, att de fyra för Grönland och Island gemensamma arter, som saknas i Skandinavien, kommit fran det förstnämnda landet. Dessa äro Pleurogyne rotata, Epilo- bium latifolium, Platanthera hyperborea och Glyceria arctica 8 laxa. En omständighet, som synes tala emot denna theori för de isländska växternas invandring, är emellertid, att på Island saknas en stor del arter, som äro gemensamma för Grönland och Skandinavien, deribland flere af Norges vanligare fjellväxter, sasom Erigeron uniflorus, Campanula uniflora, Pedicularis lap- ponica, Draba Wahlenbergii, Wahlbergella apetala, Epilobium lineare, Rubus Chamsmorus, Arctostaphylos alpina, Phyllodoce coerulea, Salix myrsinites och reticulata, Luzula parviflora, Tri- ticum violaceum, Catabrosa algida m. fl. Härvidlag bör dock erinras, att Island, isynnerhet de inre fjellsträckningarne i Nord- och Vest-Island, ännu är högst obetydligt undersökt, och bland de 22 för Island nya kärlväxter, som upptagas i denna afhand- ling, finnas sex, som förut varit kända både från Grönland och Skandinavien, nemligen Hieracium nigrescens, Stellaria humi- fusa, Alsine stricta, Sagina nivalis, Carex glareosa och Glyceria maritima. Manga dylika växter äro äfven af gammalt uppe gifna för Island, ehuru bekräftande exemplar saknas i herba- rierna. Vid: den följande förteckningen öfver Islands kärlväxter har jag följt GRONLUNDS »Islands Flora», och mina anteckningar utgöra alltsa blott tillägg till de i denna bok förekommande uppgifterna om Islands vegetation. Med spärrad stil äro de arter och former tryckta, hvilka icke uppgifvas af GRONLUND och således äro nya för Island. Efter fyndorterna har jag an- gifvit dessas läge, dervid följande den gamla indelningen i amt!) med namn efter väderstrecken. ') Nu äro nord- och ost-amtet sammanslagna till ett, likaså syd- och vest-amtet. ‘ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 105 Matricaria inodora L. -— mangenstädes pa nord- och syd- landet; vid Önundarfjöröur (V.Isl.) fans en form, som närmade sig till * maritima (L.). Achillea Ptarmica L. — på stranden af Ölfusa vid Lau- sardalir (S.Isl.). Funnen af dr GUDM. GUDMUNDSSON, som äfven meddelat exemplar. Möjligen förvildad. A. Millefolium L. Senecio vulgaris L. — Reykjavik, Eyrarbakki (S.Isl.); Akur- eyri (N.Isl.). Ogräs i trädgårdar. Gnaphalium uliginosum L. @. supinum L. — ganska allmän, i synnerhet pa nord- landet. G. silvaticum L. — vid en varm källa vid Laugar i Adalreykjadalur (N.Isl.). G. norvegicum GUNN. — ej allmän. Antennaria alpina (L.) R. BR. — Skütustadir vid My- vatn (N.lIsl.). i Erigeron alpinus L. Tussilago Farfara L. Cirsium arvense (L.) Scop. — antagligen införd. Hieracium!) suecicum FR. var. islandica LGE — allmän. H. alpinum L. — temligen allmän; 1 östra delarne af lan- det förekom en f. foliis rotundatis med bladen samlade i = rosett vid stängelns bas, af rundad form och obetydligt naggade — helbräddade. H. nigrescens WILLD. — Eskifjördur (O.Isl.). H. Schmidtii TAUSCH — en hithörande, något afvikande form fans vid Bildudalur vid Arnarfjördur (V.Isl.). var. superba n. var. H. Schmidtii robustum, rigidum, inflorescentiis pergran- dibus, caulibus superne copiose stellato-pilosis. En särdeles präktig form, utmärkt af sin groflek, de stora, ända till 5 cm. vida blomkorgarne samt rikedomen pa stjernludd !) Arterna af detta slägte hafva välvilligt granskats af lektor S. ALMQVIST i Stockholm. De citerade orden utgöra hans anteckningar på mina etiketter. 106 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. pa öfre delen af stjelken och pa de upptill nagot vidgade korg- skaften. — Pä branta, fuktiga klippor vid Gleräfoss nära Akur- eyri (N.Isl.). H. murorum L. (coll.) — af denna kollektivart, träffades atskilliga former. i 1) en svarbestämd skuggform fran Fnjöskadalsskögur (N.Isl.). 2) subsp. »närstaende * basifolium var. alpestre LBG exe.» — Asgautsstadir öster om Eyrarbakki (S.1Isl.); Skagafjördur vid Kolbeinsa, Laugar i Adalreykjadalur (N.Isl.). 3) »möjligen * bifidum (Kır.); i alla händelser närstaende följande.» -— Skagafjördur (N.Isl.) tillsammans med föregaende. 4) *Sommerfeltii (LBG) var. —- »en hel formserie» — Hölar, Laugar i Adalreykjadalur (N.Isl.); Eskifjördur (O.Isl.). 9) »synes sta närmast * Sommerfeltii (LBG); ovisst om var. af denna eller ett sjelfständigt subspecies.» — Eskifjördur (O.Isl.). H. dovrense FR. *demissum n. subsp. | H. foliis H. silvatici, calathiis H. dovrensis simile, ca- lathio terminali sessili et ita inferiore quam proximo. »Högst märkvärdig» form, genom bladen paminnande om silvaticum-typen, men genom holkarne bestämdt kännetecknad som en .dovrense-form. Den terminala blomkorgen är oskaftad, d. v. s. sitter vid utgangspunkten för den näst öfversta korgens 'skaft; den är dessutom (pa tva aftre funna individ) förkrympt. — Äsgautsstadir öster om Eyrarbakki (S.Isl.). Tarawacum offieinale (WEB.) WıIGG. — allmän; stundom närmande sig till * palustre (EHRH.). Leontodon autumnale L. & p Tarawacı (L.). Succisa pratensis MOENCH — Asgautsstadir öster om Ey- rarbakkı (S.1sl.). Valeriana offieinalis L. — tillsammans med föregaende; mina exemplar tillhöra ej den i Isl. Fl. ensamt uppeifna v. sam- bucifolia (MIK.). Galium boreale L. G. uliginosum L. G. silvestre POLL. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 107 Galium verum L. Campanula rotundifolia NL. — temligen allmän vid östra kusten; annorstädes sag jag den ej. Myosotis arvensis (L). ALL. M. strieta LINK — Önundarfjördur, Isafjördur (V.Isl.). M. versicolor (PERS.) J. E. Sm. Stenhammaria maritima (L.) REICH. — Husavik (N.Isl.)}). Thymus Serpyllum L. Prunella vulgaris L. Lamium purpureum L. — Akureyri (N.Isl.). Ogräs. L. amplexicaule LL. — Eyrarbakki (S.Isl.). D:o. Galeopsis Ladanum L. G. Tetrahit L. — THORODDSEN visade mig exemplar af ett par tums höjd från Geysir (S.Isl.). Såväl denna som före- saende art äro antagligen införda. ?Ajuga pyramidalis L. — af amtsagronomen J. BJAR- NASON, som varit i Norge! och der sett denna växt, fick jag uppgift om, att den skulle växa »vester om Hrutafjördur» (V.Isl.). Nagot misstag beträffande denna art kan väl svarligen göras. Jfr. LANGE, Consp. Fl. Grönl. pag. 81. Diapensia lapponica L. Pleurogyne rotata GRISEB. — allmän pa nordlandet. Gentiana serrata GUNN. — pa nordlandet allmän. G. involuerata ROTTB. — ej sällsynt. G. nivalis L. G. tenella RoTTB. — mangenstädes pa nordlandet. G. campestris L. G. Amarella L. Menyanthes trifoliata L. Veronica ofieinalis L. V. seutellata L. — Fljötsbakki nära Skjalfandafljöt, Skutu- stadir vid Myvatn (N.Isl.). V. Beccabunga L. ') Enl. exemplar, meddelade af studeranden vid Stockholms högskola G. FLINK, som samtidigt med mig gjorde en mineralogisk studieresa på Island. 108 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Veronica sawatilis SCOP. V. alpina L. V. serpyllifolia L. Limosella aquatica L. | Bartsia alpina L. Euphrasia officinalis L. — utom nagra sma individ, som växte högst uppe på Vaölaheidi (N.Isl.), synas alla funna exem- plar tillhöra var. arctica LGE. Rhinanthus minor EHRH. Pedicularis palustris L. P. flammea L. — Hallormstadarhals (O.lIsl.). Pinguicula vulgaris L. Trientalis europea L. — tillhör uteslutande östra Island: Eskifjördur, Jörudalur, nära Melhus i Fljötsdalsherad. Primula (stricta HORN.?). Plantago major L. P. media L. P. lanceolata L. P. maritima L. P. borealis LGE. Armeria elongata L. * maritima (MILL.) WILLD. — all- män äfvensom den form (med mörkare, brunaktiga yttre skärm- blad), som GRONLUND i Isl. Fl. omnämner under namn af var. sibirica, hvilken dock icke öfverensstämmer med beskrifningen pa A. *sibirica (Turcz.) Boss. i HARTMANS och BLYTTS floror, ej heller passar in pa norska och grönländska exemplar i prof. TH. FRIES herbarium. Cornus suecica L. Hedera Helix L. Angelica silvestris L. — Asgautsstadir (S.Isl.); Dyrafjördur (V.Isl.); Seydisfjöröur, Karlskali vid Reydarfjöröur (O.Isl.). A. Archangelica L. — i synnerhet i trakten kring Myvatn; ofta odlad och förvildad. Haloscias scoticum FR. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8. 109 Carum Carvi L. — Bessastadir nära Reykjavik (S.Isl.) (vild); flerestädes odlad. Hydrocotyle vulgaris L. Ranunculus glacialis L. — temligen vanlig pa högre hedar och fjell. R. Flammula L. ß reptans (L.) — Eyrarbakki (S.Isl.); Önundarfjördur (V.Isl.); allmän pa nordlandet. RR. hyperboreus ROTTB. R. pygmeus WG — Heljardalsheidi (N.Isl.). R. nivalis L. | R. acris L. — allmän; på ostlandet träffades vanligen var. borealis TRAUTW. jemte denna varietets f. grandiflora TRAUTW. (vid Eskifjördur). R. repens L. Batrachium Drouetii NYM. (jfr Isl. Fl.) — temligen all- män, atminstone pa nordlandet. Thalietrum alpinum L. Caltha palustris L. Papaver nudicaule L. — ej sällsynt pa ostlandet och all- män pa vestlandet. / . Brassica campestris L. — Akureyri (N.Isl.). Ogräs. Sinapis arvensis L. — vid de flesta handelslägen på syd- och vestlandet. Ogräs. | Erysimum hieraciifolium L. — på ett hustak vid Grims- stadir vid Myvatn (N.Isl.). Cardamine pratensis L. C. hirsuta L. C. bellidifolia L. — Heljardalsheidi (N.Isl.). Arabis alpina L. — här och der pa fjellen. A. petrea L. — allmän; den håriga formen vanligast. Nasturtium palustre L. Raphanus Raphanistrum L. — Ogräs. Cakile maritima Scop. — Eyrarbakki (S.Isl.); Önundar- fjördur (V.Isl.). Capsella Bursa pastoris (L.) MED. 110 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Subularia aquatica L. — Eyrarbakki (S.Isl.). Camelina silvestris FR. — tillfälligtvis införd. Cochlearia TOURN. — af detta slägte förekomma former temligen allmänt kring Islands kuster. De af mig insamlade exemplaren synas mig komma närmast C. anglica L., men förete dock, i synnerhet de ost-isländska, en betydlig likhet men ©. groenlandica L. var. oblongifolia LGE. ©. ofieinalis L. Draba verna L. — allmän pa nord- och ostlandet. D. incana L. a & ß stricta HN. D. hirta L. — förekommer i tvenne former: a leiocarpa — nagot sällsynt, och Pp hebecarpa — allmän och ofta betydligt närmande sig till D. corymbosa R. BR. D. nivalis LILJEBL. — Vaölaheidi (N. Isl.); Hallormstadar- hals (O.Isl.). f. speluncarum n. forma. D. nivalis foliis elongatis scaphisque parce stellato- pilosis, inflorescentiis siliculisque valde reductis. En till habitus betydligt afvikande skuggform, som träffa- des i en »gja»!) pa östra sidan af Myvatn (N.Isl.). Hela väx- ten var spenslig och endast sparsamt stjernhärig, blommor och skidor endast obetydligt utvecklade och syntes ej kunna fram- bringa nagra frön. D. alpina L. — Kambsskard (N.Isl.), funnen af stud. G. FLINK. Polygala vulgaris L. Geranium silvaticum L. Linum cathurticum L. — Reykhüs i Eyjafjardardalur (N.Isl.). Viola palustris L. — temligen allmän. V. silvatica FR. V. canina L. V. trieolor L. — åtminstone pa nordlandet allmän och ymnig. 5) »gjå» — klyfta i en gammal lavaström. ÖFVERSIGT AF K. VEIENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 111 Parnassia palustris L. Drosera rotundifolia L. — nära Reykjavik (S.Isl.) enligt THORODDSEN. Silene maritima WITH. S. acaulis L. Viscaria alpina (L.) G. Don. Lychnis Flos eueuli L. Stellaria media L. S. graminea L. S. uliginosa MURR. S. crassifolia EHRH. — här och der, i synnerhet nära kusten. ß subalpina HN. —- pördarhöfdavatn vid Skaga- fjördur (N.Isl.). y luxurians n. var. St. crassifolia pergrandis, sepalis petala longitudine zquantibus vel superantibus. Ovanligt stor (ända till 50 cm. lang) och till de vegetativa delarne yppig form. Kronbladen temligen små, kortare än eller lika långa som foderbladen. — Akureyri (N.Isl.) i bäcken nedan- för apotheket. S. humifusa RorTTB. — Hofsös vid Skagafjördur (N.Isl.). Cerastium trigynum VILL. ©. arcticum LGE — Heljardalsheidi (N.Isl.); Eskifjördur, Pordalsheidi (O.Isl.). ©. alpinum L. C. vulgatum L. — allmän. * alpestre (LINDBL.) — flerestädes i Ost-Island, t. ex. Eskifjöröur, Seley utanför Reydarfjördur. C. viscosum L. Arenaria ciliata L. Halianthus peploides (L.) FR. Alsine biflora (L.) WG — ej sällsynt pa högre hedar och fjell. A. stricta (Sw.) WG — Akureyri, Ljösavatn (N.Isl.); nära Melhus i Fljotsdalsherad, Hallormstadur, Hallormstadar- 112 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. hals (O.Isl.). — GRONLUND upptager icke denna art såsom säker för Island, emedan de af STEENSTRUP insamlade exem- plaren skulle saknas; emellertid äro just dessa exemplar afbil- dade i Fl. Dan. tab. 2962. | ; Alsine hirta (WORMSKJ.) HN — af denna pa Island all- männa art förekomma såväl fullständigt glatta som mer eller mindre hariga former, och har det förefallit mig, som skulle de förra tillhöra de vestra och de senare de östra delarne af landet. Den vanligaste formen är rubella (WG). Sagina nodosa (L.) FENZL. S. nivalis (LINDBL.) FR. — Hölar i den branta södra sluttningen af Skıdadalur, Vadlaheidi (N.Isl.).. Pa den först- nämnda lokalen ovanligt storväxt. S. sawatilis WIMM. — Önundarfjördur (V.Isl.); på nord- landet temligen allmän. S. procumbens L. Spergula arvensis L. Saaifraga Cotyledon L. S. stellaris L. nivalis L. An S..oppositifolia L. S. aizoides L. — nästan uteslutande i östra Island, men der temligen utbredd, i synnerhet utmed kusten. . S. Hirculus L. & var. alpina ENGL. S. cernua L. S. rivularis L. S. decipiens EHRH. var. cespitosa (L.) ENGL.!) — syn.: S. czspitosa L. (enl. HArTM. Skand. Fl. ed. 1—11). S. hypnoides L. — atminstone i östra Island allmän och alltid lätt skild från föregaende. S. tridactylites L. Rhodiola rosea UL. Sedum acre L. S. villosum IL. !) I Monographie der Gattung Saxifraga L. Breslau 1872. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:08. 113 Sedum annuum I. Bulliarda aquatica (1..) DO. Eprlobium angustifolium I. I. latifolium L. — ej sällsynt pa grusiga flodstränder. E. montanun L. — Arnarfjördur, Onundarfjördur (V.Isl.); Eskitjördur (O.lsl.). E. origanıfolium Lam. E. alpinum L. — här och der. E. palustre L. Myriophyllum spieatum L. — i Myvatn vid Reykjahlid (N-Isl.). M. alterniflorum DC: — Eyrarbakki (S.Isl.). Hippuris vulgaris L. — här och der. Sorbus Aucuparia L. — Hallormstadarskögur (O.Isl.) enligt uppgift; flerestädes planterad. Islands högsta träd. Rosa pimpinellefolia L. var. islandica LGE. Sanguisorba ofieinalis L. Alchemilla vulgaris L. A. conjuncta BAB. — syn.: A. argentea Don — temli- gen spridd i östra Island, der jag fann den pa alla ställen, jag besökte, fran kusten vesterut till Lagarfljöt. Enligt exemplar fran Färöarne, benäget meddelade af docent E. ROsSTRUP i Ko9- benhavn, är den af mig funna växten fullkomligt öfverensstäm- mande med den 1 Färöarnes Flora beskrifna A. fissa SCHUMMEL (= A. pyrenaica DUF.), hvilket namn dock är gifvet at en i mellersta och södra Europas bergstrakter förekommande art, som synes vara väl skild fran ifrågavarande. Man jemföre blott be- 31 (A. fissa) och ı Man. of Brit. Bot.?), pag. 92 (A. conjuncta) med dem i Flora skrifningarne 1 Färöarnes Flora!), pag. 30 von Schlesien?), pag. 143 (A. fissa) och i Flore de France®), tome I, pag. 565 (A. pyrenaica). ') E. Rostrup, Faersernes Flora. Ur Botanisk Tidskrift, 4:e Bind. Kbhvn 1870. *) ©. ©. BABINGTON, Manual of British Botany, 4:th Edition. London 1856. >) F. Wınmer, Flora von Schlesien. Breslau 1841. +) M. GRENIER & M. Gopron, Flore de France. Besaneon 1848. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 8. 8 114 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Alchemilla alpina I. Rubus saxatilis L. Fragaria vesca L. — enligt uppgift pa Pordarhöfdi vid Skagafjördur (N.Isl.) och derstädes äfven vissa ar fruktificerande. F. collina EHRH. Comarum palustre L. Potentilla Anserina L. P. verna L. — syn.: P. maculata. POURR. — ytterst all- män; manga exemplar närmade sig * ambigua GAUD. P. Tormentilla NECK. Sibbaldia procumbens L. Geum rivale L. Dryas octopetala I. Spirea Ulmaria L. — ej sällsynt på sydlandet; Reykhuüs i Eyjafjardardalur (N.Isl.). Pisum arvense L. — sjelfsadd vid Eyrarbakki (S.Isl.) samt flerestädes pa nordlandet. Växten odlas ej. Lathyrus pratensis L. L. maritimus (L.) BIGEL. Vieia Cracca L. — Hallormstadur (O.Isl.); för öfrigt mangenstädes. V. sepium L. V. sativa L. — utanför Reykjavik (S.Isl.). Säkerligen införd. | V. angustifolia (L.) REICHARD — antagligen införd. Medicago lupulina L.:— Reykjavik (S.Isl.). Funnen af THORODDSEN, som ansag den införd. Trifolium repens L. — temligen allmän. Anthyllis Vulneraria I. Myrtillus nigra GILIB. M. uliginosa (L.) DREJ. Vaccinium vitis idea I. Arctostaphylos uva ursi (L.) SPRENG. Andromeda hypnoides I. Vrica Tetralix IT. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8. 115 Calluna vulgaris (L.) SALISB. Azalea procumbens I. Ledum palustre I. Pyrola media SW. P. minor L. P. seeunda I. Empetrum nigrum L. Montia fontana L. — begge formerna. Polygonum viviparum I. P. lapathifolium Arr. — Reykir ı Mosfellssveit (S.Isl.) (THORODDSEN). P. avieulare I. Rumex domesticus HN. R. Acetosa 1. R. Acetosella L. Oxyria digyna (L.) HILL. Koenigia islandica L. i Urtica urens L. — Ogräs. Atriplexe Babingtonii WOODS. — antagligen införd. A. patula L. — en strandform med köttiga, rödaktiga blad och starkt uppsväldt fruktfoder påträffades vid Arnarfjördur, Önundarfjördur och Isafjördur (V.Isl.). Säkerligen liksom före- gaende inkommen med ballast. | Chenopodium album L. — ogräs i trädgårdar i Reykjavik (S.Isl.), vid Arnarfjördur (V.Isl.) och i Akureyri (N.Isl.). Salix TOURN. — för bestämmandet af hithörande former star jag i förbindelse hos docenten A. N. LUNDSTRÖM i Upsala, hvars skrifna förteckning jag tar mig friheten att citera. S. lanata L. — »typisk». S. glauca L. »l) alpina AnDs. i DC. Prodr. — en märklig form, som tydligen erinrar om S. groenlandica (ANDS.) LUNDSTR. (Krit. Bemerk. über die Weiden Nov. Semljas), med hvilken den sannolikt star i ett genetiskt sammanhang, dock icke sa- som hybrid. 116 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. 2) pullata FR. — bladen smalare, pa öfre sidan glatta; genom mellanformer förenad med föregaende, hvilken den i af- seende pa kapslarne liknar.» Vid Eskifjördur (O.Isl.), den enda lokal, der jag insamlade former af denna art, var den senare varieteten allmännast. Arten för öfrigt allmän öfver hela Island. S. phylieefolia SM. — »typisk». S. herbacea L. — »saväl den typiska formen som den stor- bladiga s. k. var. fruticosa FR.» — fran Karlskåli vid Reydar- fjördur (O.Isl.). »Med S. sarmentäcea FR., som är en hybrid mellan S. herbacea och S. hastata, har den ej nagot genetiskt: sammanhang, äfven om den ganska väl öfverensstämmer med beskrifningen (i DC. Prodr.) på S. sarmentacea 3 rotundifolia.» — Allmän. S. glauca x phylicefolia — »en tydlig hybrid, som utmärkt väl öfverensstämmer med skandinaviska former». — Eskifjördur (ALS): S. lanata x herbacea n. hybr.!) — »förekommer i tvenne former: &) pubescens LUNDSTR. — hufvudformen, med sma- ludna blad» — Vaölaheidi (N.Isl.) »och 3) glabrata LUNDSTR. — en synnerligen egendomlig form, som genom hängena väl erinrar om S. hastata; genom formen «) antydes dock otvetydigt dess slägtskap med S. lanata». — Hallormstadarhäls (O.Isl.). I Isl. Fl. upptagas vidare: S. repens L. p arenaria (L.) samt hybriderna S. ovata SER. och S. sarmentacea FR. & var. rotundıfolia ANDS. Betula odorata BECHST. var. pubescens EHRH. — Fnjöska- dalsskögur (N.Isl.); Eskifjördur, Hallormstadarskögur (O.1sl.). var. tortuosa REGEL — -Eskifjördur, Hallormstadar- | skögur (O.Isl.). B. intermedia THOM. — Fnjöskadalsskogur (N.Isl.); Eski- tjördur, Hallormstadarskögur, m. tl. lokaler (O.Isl.). ') Denna för vetenskapen nya hybrid blef — egendomligt nog — samma som- | mar funnen på tvenne andra lokaler, nemligen vid Skurdalsporten i Jemt- land af ©. INDEBETOU och M. ELFSTRAND samt på Tronfjeld i norra Öster- | dalen i Norge af K. I. Dusen. ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8 117 Betula alpestris FR. — Fnjöskadalsskögur (N.Isl.). B. nana L. Juniperus communis L. p nana (WILLD.). Callitriche stagnalis SCOP. C. vernalis KocH. — Eyrarbakki (S.lIsl.). var. minima (HoPPE) — Hofsös vid Skagafjördur ; Reykhüs i Eyjafjardardalur (N.Isl.). Orchis maculata L. — Jorudalur (O.lsl.). Gymnadenia albida (L.) RıcH. Coeloglossum viride (L.) HN — flerestädes pa nord- och ostlandet. Platanthera hyperborea (L.) LINDL. var. minor LGE — mangenstädes, i synnerhet pa ostlandet. Listera cordata (L.) R. BR. Corallorhiza innata R. BR. — Eskifjördur, Karlskali vid Reydarfjördur (O.Isl.). Paris quadrifolia L. Triglochin maritimum IL. — innerst vid Eyjafjördur (N.Isl.). T. palustre L. Torieldia borealis WG. Juncus balticus WILLD. — en bland Islands allmännaste växter; en form med spädare stra och glesare blomsamling togs vid Hofsos vid Skagafjördur (N.Isl.). J. arcticus WILLD. — Oddeyri (N.Isl.). J. filiformis L. — Önundarfjördur (V.Isl.); Skutustadir vid Myvatn (N.Isl.). J. artieulatus L. — här och der, i synnerhet vid varma källor. J. alpinus VILL. — ej sällsynt. J. supinus MOENCH — Eyrarbakki, Reykjavik (S.Isl.); Isafjördur (V.Isl.); Reykhus i Eyjafjardardalur (N.Isl.). var. subverticillata (WULF.) — Eyrarbakki (S.Isl.). J. squarrosus L. J. bufonius L. — Eyrarbakki, Reykjavik (S.lIsl.); allmän kring Eyjafjördur och Myvatn (N.Isl.). 118 STRÖMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Juncus castaneus SM. — Önundarfjördur (V.Isl.); mangen- städes i östra Island. J. triglumis L. J. biglumis L. — temligen allmän pa nord- och, ostlandet. J. trifidus L. Luzula campestris (L) DC. « & Pp multiflora (HoFFM.). L. arcuata (WG) Sw. & * confusa LINDEB. L. spicata (L.) DC. Potamogeton natans L. — Litla-hraun nära Eyrarbakki (S.Isl.); nära Akureyri (N.Isl.). P. rufescens SCHRAD. — nära Eyrarbakki, Reykjavik (S.1sl.). P. gramineus L. — Eyrarbakki (S.Isl.); Pördarhöfdavatn vid Skagafjördur, Myvatn (N.Isl.). P. nitens WEB. P. perfoliatus L. — nära Eyrarbakki (S.Isl.). P. pusillus L. P. marinus L. — i sött vatten nära Eyrarbakki och vid Reykjavik (S.1sl.). Zostera marina L. — här och der kring kusterna. Sparginum affıne SCHNIZL. — nära KEyrarbakki (S.Isl.); i små gölar- öster om Myvatn (N.lsl.). S. hyperboreum Last. — Eyrarbakki, Reykjavik (S.Isl.); Hoölar, Akureyri (N.Isl.). | Scirpus maritimus I. S. cespitosus L. — Hotsös vid Skagafjördur (N.Isl.); Sey- disfjöröur, Eskifjördur (O.Isl.). S. paueiflorus LIGHTF. — Hofsos vid Skagafjördur, tem- ligen allmän kring Eyjafjördur (N.Isl.). Eleocharis palustris (L.) R. BR. — ej sällsynt. "uniglumis (LINK.) SCHULT. — Eyrarbakki, nära Stokks- eyri (S.Isl.). E. acieularis (L.) R. BR. Eriophorum angustifolium ROTH. E. Scheuchzeri HOPPE. E. alpinum L. ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8, 119 Carew vesicaria L. * saxatilis L. — Eyrarbakki (S.Isl.); Skagatjördur, Myvatnsheidi (N.Isl.). C. ampullacea G0oD. C. glauca SCoP. ©. capillaris L. — allmän. C. limosa L. C. irrigua (WG) SM. — Skagafjördur (N.Isl.). 2. rariflora (WG) SM. C. pedata WG. C. vaginata TAUSCH. C. atrata L. — Vaölaheidi, allmän kring Myvatn (N.Isl.); Eskifjördur (O.Isl.). ©. alpina (Sw.) LILJEBL. — Önundarfjördur (V.Isl.); ej sällsynt pa nordlandet; Seydisfjördur (O.Isl.). C. filtpendula DREJ.!) — syn.: C. eryptocarpa C. A. MEY. — FI. Dan. tab. 2371 — flerestädes pa nordlandet. var. latifolia n. var. C. filipendula robusta, foliis usque ad I cm. latis. En stor och grof form, af gulgrön färg och med mycket bredare blad. — Reykjavik (S.Isl.). Synes likna y concolor DREJ. = Jr JO Dan. tab. 2302: (0% LÅ rigida Goop. — allmän och i de mest vexlande former; företedde talrika öfvergangar till den äfvenledes allmänna C. C. @Goodenowii J. GAY. acuta L. — denna för Island nya art fann jag, då jag red från Stokkseyri norrut till Hraungerdi (S.Isl.), ungefär en timmes väg fran förra stället. I Isl. Fl. uppgifvas vidare: C. C. C. C. C. salina WG. hyperborea DRE)J. aquatılis WG. turfosa FR. anguillata DREJ. och ') Lektor S. ALMQVIST har godhetsfullt bestämt de till gruppen Distigmatice hörande Carices, 120 STROMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Carex capillipes DREJ. — ©. stellulata GOooD. C. canescens L. C. norvegica WILLD. — en obetydligt afvikande ‚form fans vid Eyjafjördur, strax söder om Akureyri (N.Isl.). C. glareosa WG — Hofsös vid Skagafjördur, Oddeyri “(N.Isl.); Seydisfjördur, Seley utanför Reydarfjördur (O.Isl.). Heljardalur (N.Isl.); Eskifjördur (O.Isl.). ©. lagopina WG ©. festiva DEW. — Skütustadir och Helluvad vid Myvatn (N.Isl.). | ©. incurva LiGHTF. — allmän. * brevirostris (ÜEDERSTR.) — pa Lagarfljöts sandiga strand mellan Vallanes och Hallormstaöur (O.Isl.). De af mig funna exemplaren öfverensstämma fullkomligt med norska, tagna af SCHLEGEL och ARNELL i Salten. C. chordorrhiza EHRH. — Eyrarbakki (S.Isl.); ej sällsynt på nordlandet. C. rupestris ALL. C. microglochin WG — flerestädes på nordlandet; Eski- fjördur (O.IsL.). ©: capitata SOLAND. — mångenstädes på nordlandet. ©. dioica L. — Seydisfjördur, Eskifjöröur, Hallormstadur (O.Isl.). | Kobresia seirpina WILLD. Triticum repens L. — Eyrarbakki (S.Isl.) (ogräs); Eyja- fjördur (N.Isl.) (FLINk.). Troligen öfverallt införd. Elymus arenarius L. Festuca rubra L. — allmän, äfvensom var. arenaria (OSB.) och öfvergangar till F. duriuscula L. F. ovina L. — axgroende. Poa trivialis L. — Reykhüs i Eyjafjordardalur (N.Isl.). P. pratensis L. — allmän och i de mest egendomliga for- .. . .. .. . ” a . a © mer; särskildt märkas en härmningstorm af P. nemoralis L. från ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 8, 121 Hallormstadarskögur (O.Isl.) och en dylik af Agrostis canina L.(!) fran Reykhus i Eyjafjardardalur (N.Isl.). Poa nemoralis L. — Karlskali vid Reydarfjördur (O.Isl.). P. alpina L. — ofta axgroende. P. laga HaNKE. P. cesia SM. i tlere former. P. annua L. Glyceria fluitans (L.) R. BR. — Eyrarbakki (S.Isl.). a. maritima (HuDs:) WAHLB. — allmän wid Skasa- m fjördur och Eyjafjördur (N.Isl.). G. Borreri BAB. . distans (L.) WG — af GRONLUND uppgifven för Akur- ep) eyri (N.Isl.); jag lyckades ej finna densamma, men deremot i riklig mängd den af GRONL. ej omnämnda G. maritima. G. aretica Hook. pg laxa LGE — Vogar vid nordöstra stranden af Myvatn (N.Isl.). Mina exemplar öfverensstämma fullständigt med grönländska, tagna af prof. TH. M. FRIBS vid Holsteinborg. Catabrosa aquatica (L.) PB. — Reykjavik (S-Isl.); Önun- darfjördur (V.Isl.); temligen allmän pa nordlandet; Eskifjördur (O.Isl.). Molinia coerulea (L.) MOENCH. Trisetum subspicatum (L.) PB. — allmän. Aira alpina L. — Hotsös vid Skagafjördur, Vaölaheidi(N.Isl.). A. cespitosa L. — ofta axgroende. * brevifolia HN (non R. BR.) — Reykhus i Eyjafjardar- dalur (N.Isl.). i A. flexuosa L. — ej sällsynt. p montana (L.) — Eskifjördur (O.Isl.). Holcus lanatus L. Calamagrostis stricta (TIMM.) PB. & var. borealis (Last.). Agrostis alba L. « & 5 maritima (LAM.). A. vulgaris WITH. — mangenstädes och ofta ymnig. A. canina L. — Saudarkrökur vid Skagafjördur, Reykhüs i Eyjafjardardalur (N.Isl.). 122 STROMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Agrostis borealis HN. Sesleria coerulea (L.) ARD. Alopecurus geniculatus L. & * fulvus SM. Phleum pratense L. — antagligen införd. E P. alpinum L. Hierochloa borealis (SCHRAD.) R. & S. — Eskifjördur, Hallormstadur m. fl. ställen pa ostlandet. Anthowanthum odoratum I. Nardus strieta L. Polypodium vulgare L. — Purrärskard i Ölfus (S.Isl.) en- list THORODDSEN. P. Phegopteris L. — Helgafell pa Reykjanes (S.Isl.) samt Revkjahliö (N.Isl.) (THORODDSEN). P. Dryopteris L. — Hagavıkurhraun (S.Isl.) (THORODDSEN); Önundarfjördur (V.Isl.). P. alpestre (HOPPE) SPENN. Aspidium Lonchitis (L.) Sw. — Eskitjördur (O.Isl.). Polystichum Filix mas (L.) RotH — Herdisarvik (S.Isl.) (THORODDSEN); Önundarfjördur (V.Isl.) 1). pP spinulosum (RETZ.) DC. * dilatatum (HOoFFM.) DC. — Kapelluhraun, Herdisarvik (S.Isl.). (THORODDSEN). Uystopteris fragilis (L.) BERNH. Woodsia ilvensis (L.) R. BR. — Hagavıkurhraun (S.Isl.) (THORODDSEN)). * hyperborea (LILJEBL.) R. BR. — Eskifjördur (O.Isl.). Asplenium Filiw femina (L.) BERNH. — Helgafell, Herdi- sarvik (S.Isl.) enligt THORODDSEN. A. Trichomanes 1. A. septentrionale (L.) HorrM. Blechnum Spieant (L.) SM. & var. fallax LGE. botrychium Lunaria (L.) Sw. — här och der. !) Jag såg endast en liten torr bit, som tycktes tillhöra denna art. ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 8, 123 Ophioslossum vulgatum L. — funnen af THORODDSEN 1882 vid Bjamarflag öster om Myvatn (N.Isl.) samt 1883 vid Grindavik pa Reykjanes (S.Isl.). Kguisetum arvense I. E. pratense EHRH. E. palustre IL. E. fluviatile L. p limosum (L.) — Akureyri (N.Isl.). FE. hiemale L. — af THORODDSEN funnen vid Grindavık (S.Isl.) samt i Vididalur öster om Vatnajökull (O.Isl.). E. variegatum SCHLEICH. — temligen allmän. Isoötes echinospora DUR. Lycopodium Selago IL. L. annotinum L. L. alpinum U. Selaginella spinulosa AL. BR. Några antydningar om ny-isländskt uttal, benäget meddelade af fil. kand. R. Arpr: isl. a uttalas ungef. som svenskt a + engelskt w. » au » » » » ÖJ- DIE » » » » je » el,ey » » » » e]- Di » » » tyskt u. DRAN 2 » » svenskt i (t. ex. 1 gripa). Pi » » engelskt th. » fl, ll (mellan vokaler och i slutet af en stafvelse) ut- talas som bl, dl samt isl. ın som dn. 124 STROMFELT, ISLANDS KÄRLVÄXTER. Arternas fördelning pa familjer askadliggöres genom följande tabell. 1. Cyperacee med 42 arter 530. Lycopodiacee med 4 arter 2. Graminex DE 31. Haloragex wa) 3. Composite DD) 32.. Chenopodiacee » 3 » 4. Uruciferx DE) 35. Primulacex DD) 5.. Alsinacex 220 34. Gruinales Di RED) 6. Senticosx MO 35. Droseracex DD 7. Juncacex Del) 36. Callitnichnee VED 8. Polypodiacee » 13 » 37.2 WAlismaceeive DR > 9. Personatx 128 38. Typhacex Din RE) 10. Erieinex Dal) 39. Ophioslossee, DE ze) 11. Saxifragex > 40. Dipsacex » 1 art 12. Ranunceulacee » 10 » 41. Valerianesxe Dir. le) 19% Bapilionacee >» 2107 42. Campanulacee » 1 » 14. Gentianex » Sn 3. Polemoniacee » 1» 15. Polygonex DES 44. Lentibulaiee » 1» 16. Potamogetone®w» 8 » 45. Plumbasıne= Eupen 17. Labiate » UD 46. Corner DE) 18. Onagrarix DO) 47. Araliacex Re» 19. Orchidex » (2 48. Papaveracex De 20. Equisetacex Bl 49. Polygalex rd» 21. Plantagimere De) 50. Pomacex De 22. Umbellifer& » DD 51. Empetrex DE > 23. Urassulacex » DD 52. Portulacee Du > 24. Salieinex » Da) 53. Urticacer DE 25. Rubiacex » AN . 54. Coniferae Del 26. Borraginex DA) 55. Biliacexı mer >. la» 27. Violacex Ag, 56. Nartheciacex Dan 28. Silenacexe » AD 57. Isoéter ll 29. Betulimex® » m N 57 familjer med 371 arter. 125 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 30.) Fran Societe Imp. des Naturalistes i Moskına. Nouveaux memoires, T. 15: 1. Bulletin, 1883: 4. Meteorologische Beobachtungen. 1883: 2. Från K. Universitetet i Kasan. [svestia, T. 48: 1—6: 49: 1—56. Från Naturforschende Gesellschaft i Bern. Mittheilungen, 1883: 2; 1884: 1. Jahresversammlung. 66. Från Entomologischer Verein i Berlin. Berliner Entomologische Zeitschrift, Bd. 28: 1. Från Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. Zieitschuift, Bd.. 35: 4: 36: ı. Fran Verein für Schlesische Insektenkunde i Breslau. Zeitschrift für Entomologie, H. 9. Från K. Ungarische Geologische Anstalt i Budapest. Jahresbericht. 1882. z Mittheilungen aus dem Jahrbuche, Bd. 6: 2, 5—-10: 7: 1. Földtani Közlöny, Kötet 13: 4—12; 14: 1-3. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Elberfeld. Jahresberichte, H. 6. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Graz. Mittheilungen, H. 20. Hauptrepertorium zu H. 1—20. Från Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift fur Naturwissenschaft. Bd. 18: 1. Från Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. Schriften, Jahre. 24: 1—2. 126 Från Museum Francisco-Carolinum i Linz. Bericht, 22. Fran K. Universitetet i Rostock. Akademiskt tryck, 1883/84. 25 st. 3 Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd. 34: 2-3. Verhandlungen, 1884: 4—12. Fran Astronomical Observatory of Harvard College i Cambridge, U. 5. Annals, Vol. 14: ı. Från Department or Geology & Natural History i Indianapolis. Annual report, 13. Fran Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Proceedings, 1884: 1. Iran California Academy of Sciences i S. Francisco. Bulletin, 1884: 1. Fran Hr Bokhandlaren G. W. Edlund i Helsingfors. Fiskar och fiskodling. Hfors 1884. 8:0. Från Utgifvaren. Bohuslänsk Fiskeritidskrift, utgifven af A. W. LJUNGMAN, 1884: 1—3. Från Författarne. BROGGER, W. OC. Spaltenverwerfungen in der Gegend Langesund — Skien. Chra. 8:0. Smäskrifter, 7 st. ENGSTRÖM, F. Beobachtungen der Planeten Victoria und Sappho. Lund 1884. 4:0. ForsseLL, KR. J. B. Lichenologische Untersuchungen. 8:0. LecHE, W. Öfversiet öfver de af Vega-expeditionen insamlade Hafs- mollusker, I. Sthlm 1883. 8:0. Il. G. Bronns Klassen und Ordnungen des Thierreichs: Mam- malia, fortgesetzt von W. Leche, Lief. 27. On some species of Chiroptera from Australia. Lond. 8:0. TryYBOM, PF. Berättelse om fisket i Halland 1883. Halmst. 1884. 8:0. FORNEBOHN, A. E. Grunddragen af Sveriges geologi. allmänfattligt framställda. Sthlm 1884. 16:0. 127 WESTERLUND, OC A. Fauna der in der paläaretischen Region leben- den Bimneneonchylien, 4. Karlskr. 1884. 8:0. Wırkn, A. Ohretopoder från Ishafvet och Berings haf. Sthm 1884. 8:0. Pını, N. Novita malacologiche. 8:0. VERBECK, R. D. M. Kort Verslag over de Uitbarsting van Krakatau 1883. Batavia 1884. 8:0. Stockholm 1885. Kongl. Boktryckeriet. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Äre. 41. 1884. Je 9. Onsdagen den 12 November. Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot, Medicine Doktorn ANDERS FREDRIK REGNELL med döden afgatt i staden Caldas i Brasilien. Tillkännagafs, att H. M. Konungen till Akademien öfver- lemnat en summa af 15,000 kronor för annrdnande härstädes af undervisning i astronomi genom Prof. H. GYLDEN och att några enskilda personer för samma ändamal ställt 10,000 kronor till Akademiens förfogande. Akademiens framlidne ledamot f. d. Ryttmästaren P. VON MÖLLER anmäldes hafva genom testamente till Akademien öfver- lemnat en summa af 22,000 kronor, med förbindelse för henne att till en uppgifven person under dennas aterstaende lifstid ut- betala en årlig lifränta af 1,000 kronor. Hr Huss öfverlemnade ett af Doktor A. F. REGNELL under den 8 sistlidne Augusti utfärdadt gafvobref, enligt hvilket be- mälde Doktor till Akademien donerat en summa af 40,000 kronor till en fond under namn: »A. F. REGNELLS zoologiska gafvomedeb, hvaraf räntan skall användas till främjande af zoologisk forskning. Ingeniören E. D. NORRMAN hade afgifvit berättelse om den resa han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat hade utfört till flere af Europas länder och Nordamerika för studerande af skepps- byggerikonsten i dessa länder. ND Hr GYLpün dels meddelade innehållet af en berättelse som Sveriges ombud vid meridiankongressen i Washington Envoyen Grefve C. LEWENHAUPT afgifvit rörande besluten vid denna kongress, och dels refererade en af Hr GYLDEN sjelf vid Akade- miens Juni-sammankomst inlemnad uppsats om kometernas ur- sprung. Hr LINDSTRÖM förevisade en fossil skorpion, som nyligen blifvit funnen inom silurformationen på Gotland, nära Wisby, och som är särdeles anmärkningsvärd sasom det äldsta luft- andande landtdjur man hittills upptäckt. Hr RETZIUS öfverlemnade slutbandet af sitt arbete: »Das Gehörorgan der Wirbelthiere» samt redogjorde för dess hufvud- sakliga innehåll. Hr Frih. NORDENSKIÖLD anmälde en förteckning öfver Riks- musei meteoritsamling, utarbetad af assistenten G. LINDSTRÖM. Hr WITTROCK föredrog dels en uppsats af Filos. Kandi- daten ©. J. JOHANSSON: »Svampar från Island», * och dels en uppsats af Filos. Kandidaten A. NILSSON: »Om bladslidornas betydelse hos Dianthus banaticus Heuff.» * Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- iemnade uppsatser: 1:0) »Om en egenskap hos den elektriska potentialen» af Prof. G. R. DÄHLANDER; * 2:0) »Öfver substi- tuerade eyanamiders konstitution», »Öfver normala eyanurför- eningar», och »Om Rhodaninsyra», af Docenten P. CLABSSON (Se Bihang till Kongl. Vet.-Akad. Handl.); 3:0 »A new Isopod from the coast of Sweden», af Docenten C. BOWALLIUS (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 4:0) »Mineralförekomst vid Vestra Silfberg», af Docenten M. WEIBULL;* 5:0 »Jämtlands fanerogamer och ormbunkar», af Lektorn P. OLsson; * 6:0) »Om Mergus anatarius Eimbeck, funnen i Sverige», af Konservatorn G. KOLTHOFF;* 7:0) »Sur la sommation des puissances sem- blables des n premiers nombres entiers», af Dr C. O. BoIJE AF GENNÄS (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 8:0) »Om nagra af BIERENS DE HAAN nyligen utgifna matematiska skrifter | 4 | 3 från 1600-talet», af Amanuensen G. ENESTRÖM; * 9:0) »En sats ur de elliptiska funktionernas teori», af Studeranden E. PHRAGMEN. * (zenom anstälda val kallades, till inländsk ledamot af Akade- mien Professorn vid Tekniska Högskolan i Stockholm JOHAN ERIK ÖEDERBLOM, och till utländsk ledamot Professorn vid universitetet i München och Konservatorn för Bayerska statens kemiska laboratorium ADOLPH BAEYER. Följande skänker anmäldes Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Sjökarteverket. Underrättelser för sjöfarande, H. 31. Sjökort, Litt. C, E ı, T, N.o 10. Frän Geologiska Föreningen i Stockholm. Abhandlungen zur geologischen Specialkarte von -Elsass-Lothringen, Bd. 1: 1—4; 2: 1—2, Text & Atlas; 4: 1—2. Strassb. 1875— 1884. 8:0 & 4:0. | SCHUMACHER, E. Geologische Karte der Umgegend von Strassburg nebst Erläuterungen. Strassb. 1883. Fol. & 8.0. Annual report on the geology and natural history of Indiana, 12. Smäskrifter, 9 st. Frän K. Universitetet i Kristiania. Archiv for Mathematik og Naturvidenskab, Bd. 8: +; 9: 1. Från Komiten for den Norske Nordhavsewpedition i Kristiania. Den Norske Nordhavs-Expedition, 1876—1878, N:o 11. Från Finska Vetenskaps Societeten i Helsingfors. Acta, T. 13. Öfversigt, 25. Från Royal Society i Edinburgh. Transactions, Vol. 30: 2—3; 32: 1. Proceedings, N:o 110—114A. Från Académie des Sciences i Paris. DE LAGRANGE, Oeuvres, T. 7—9; 13. I LAPLACE, Oeuvres, T. 6. Frän Ecole des Mines i Paris. Annales des mines, 1883: —5. Från Societe des Sciences Historiques & Naturelles i Auxerre. Bulletin, Vol. 37: 1. Frän Academie des Sciences, Belles-Lettres & Arts i Besangon. Memoires, 1882. Frän Societe d’Emulation de Doubs i Besangon. Memoires, (5) Vol. 7. Från Societe Linneenne de Bordeau«. Actes, T. 36. Från Société des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeauz. Mémoires, (2) T. 5:3 & Appendice. Från Societe d’Agriculture, d Histoire Naturelle i Lyon. Annales, (5) T. 5. Från Societe des Sciences i Nancy. Bulletin, F. 15. Frän Academie des Sciences i Toulouse. Mémoires, (8) T. 5: 1—2. Från K. Zoologisch Genootschap Natura Artis Magistra i Amsterdam. Tijdschrift voor Dierkunde, Jaarg. 5: 1. Bijdragen tot de Dierkunde, Afl. 10. Från Musee Teyler i Haarlem. Archives, (2) Vol. 1:4; 2: 1. Från Universitetet i Kiel. Akademiskt tryck, 1883/4, 43 nr. Från Smithsonian Institution i Washington. Annual report, 1882. Från Commissioner of Agriculture i Washington. Report, 1883. (Forts.) or Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 9. Stockholm. Om en egenskap hos den elektriska potentialen. Af G. R. DAHLANDER. [Meddeladt den 12 November 1884.] _Teorien för den elektriska potentialen utgör nu mera en af elektricitetslärans vigtigaste delar och har redan fört till ett stort antal vigtiga resultater, som den experimentala undersökningen bekräftat. Den lofvar i sjelfva verket att blifva för elektrieitets- läran af en betydelse motsvarande den, som den mekaniska värmeteorien redan eger för värmeläran, och den är icke bunden vid nagon hypotes angaende orsaken till de elektriska fenomenen. Icke utan skäl har man jemfört den elektriska potentialen och temperaturen. Likasom den senare lemnar begrepp om en kropps värmetillstand, angifver potentialen kroppens elektriska tillstånd, och likasom värmet öfvergar genom en ledare från den kropp, som har högre, till den som har lägre temperatur, uppkommer en rörelse af elektriciteten från den kropp, som har högre potential, till den, som har lägre, sa snart de sättas i förbindelse med hvarandra genom en ledare. Potentialen angifves såsom bekant pa två olika sätt. Den uttryckes nemligen antingen genom formeln ve ff Ta eller genom det arbete, som motsvarar förflyttningen af den posi- tiva elektrieitetsmängden ett till oändligt afstand från den punkt, för hvilken potentialen bestämmes. För den matematiska be- 6 DAHLANDER, EN EGENSKAP HOS DEN ELEKTRISKA POTENTIALEN. handlingen af läran om potentialen äro dessa bada uttryckssätt tillfyllestgörande, men icke sa för experimental-fysiken, enär en omedelbar bestämning af potentialens storlek icke pa grund deraf skulle kunna verkställas. I synnerhet sedan grunderna för poten- tialteorien börjat finna en plats inom den elementära elektricitets- läran, synes det önsklist att kunna pa ett askadligare sätt an- gifva potentialens storlek, och detta sålunda, att en verklig uppmätning i enlighet med definitionen åtminstone må vara tänkbar. Det gifves ock i sjelfva verket en tredje metod att angifva potentialen för det fall, att denna bestämmes för en vid krop- pens yta eller innanför henne varande punkt. Denna metod, som af en och annan författare blifvit använd, består deri, att man uttrycker potentialen genom den elektricitetsmängd, som en ledande sfer med radien ett innehåller, om den genom en lang fin ledning star i förbindelse med kroppen i fraga, men för öfrigt är isolerad. Man inser omedelbart, att denna elektricitetsmängd angifver potentialens storlek. Om man nemligen beräknar po- tentialen för sferen vid dennas medelpunkt och betecknar med M hela den elektricitetsmängd sferen innehåller samt med r radien, är potentialen och saledes för radien ett Va Men emedan ledande kroppar, som sta med hvarandra i ledande förbindelse, ega samma potential, maste äfven för kroppen i fråga potentialen vara lika stor med elektricitetsmängden M. Detta sätt för potentialens bestämning kan likväl icke tillämpas för utom kroppen varande punkter, och detta torde vara orsaken till att det så sällan användes, ehuru det gifver en synnerligen klar framställning af potentialens fysiska be- tydelse. Det gifves likväl en, sa vidt jag känner, hittills atminstone i allmänhet förbisedd egenskap hos potentialen, som fullständiggör ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 7 den nu anförda och som synes lämplig att gifva en klar inblick i potentialens natur. Antag nemligen, att en ledande sfer A, som har radien R, star i förbindelse med jorden, sa att dess potential är noll. En elektrisk kropp £ utvecklar genom för- delning på afstand elektricitet hos A. För att bestämma det elektriska tillståndet hos denna sfer, tänka vi oss ett elektriskt element C af kroppen med elektricitetsmängden dq och på af- standet o från sferens medelpunkt. Genom fördelning utvecklar detta element i A en elektrieitetsmängd du af motsatt tecken med dp. Såsom bekant !), utöfvar denna elektricitetsmängd samma verkan utat som om du vore koncentrerad i en punkt a pa den räta linien CO mellan sferens medelpunkt O och ele- mentet C, hvarvid a och C äro konjugerade. Läget af punkten a eller, som W. THOMSON benämner honom, den elektriska bilden till C bestämmes genom linien CO:s skärning med basen till den sferen tangerande koniska ytan, hvars spets är i C. Man kan derför för punkter pa sferens yta och utanför denna varande punkter ersätta den på nämda yta utbredda elektricitetsmängden med den i a anbragta elektricitetsmängden du. Men emedan potentialen är noll vid hela sferen och jemväl vid ytan, så är för en punkt c hvilken som helst derstädes, om man sätter Ce = KNOCK del ="T Lp + EP) I ir T ) Se t. ex. Mascart et Ioubert: Lecons sur l’Electricite et le Magnetisme, I, p. 183. 8 DAHLANDER, EN EGENSKAP HOS DEN ELEKTRISKA POTENTIALEN. eller du = — = dq. Sammanfaller c med en af den koniska ytans tangerings- punkter, har man KSP = 0020, och således R au ? p eller GUTE Ra Ri: OR För att bestämma den verkan B utöfvar pa A, har man att integrera denna eqvation, da man erhåller LE a | an RE N V, om V betecknar £:s potential vid sferens medelpunkt. Vore R =1, hade man saledes V=— u och man finner häraf följande sats: Den elektriska potentialen hos en kropp med hänsyn till en yttre punkt angifves numeriskt genom den elektricitetsmängd, som genom fördelning pa afstand utvecklas hos en i förening med jorden varande, ledande sfer med radien ett, hvars medelpunkt sammanfaller med nämda punkt. Potentialen har motsatt tecken med nämda elektricitets- mängd. — Potentialskilnaden mellan två punkter angifves genom skilnaden i de elektricitetsmängder, som utvecklas på sferen un- der angifna omständigheter, när dess medelpunkt anbringas först vid den ena och sedan vid den andra af de båda punkterna. Man far likväl härvid anmärka, att potentialen för B enligt denna bestämning erhalles sådan den blifver modifierad genom den återverkan A utöfvar på B. Är B mycket större än A och äro de båda kropparne icke mycket nära hvarandra, blifver visserligen denna aterverkan utan märkbart inflytande på poten- tialens storlek. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 9 Man kan äfven härleda den nyss funna satsen deraf, att öfverallt uti sferen, hvilken är i ledande förbindelse med jorden, potentialen bör vara noll och således äfven vid medelpunkten. Men denna potential beror dels af kroppen D:s elektricitet och dels af den pa A utvecklade, hvarför man kan sätta hvaraf den i fråga varande satsen framgar. Antaga vi särskildt, att sferen är anbragt i ett konstant elektriskt fält, blifver dess potential lika med fältets, ehuru med motsatt tecken. Detta motsvarar PELTIERS bekanta metod för "den atmosferiska elektricitetens undersökning. För att bestämma den elektriska fördelning, som hvarje element dq åstadkommer vid sferens särskilda punkter, och den täthet o, som elektriciteten derstädes erhåller, låt e vara en sa- dan punkt pa afstandet » fran det vid C varande elementet. Beteckna, vinkeln Coc med w. Da är r? = 0 + R?— 20R cos Vv. Kmellan den efter normalen rigtade kraft £, som verkar vid punkten c och tätheten o, förefinnes som bekant relationen F= 4790. Men nämda kraft kan anses såsom resultanten till två krafter P och P', nemligen dp 9 du 7? r? mellan hvilka förefinnas relationerna 12 ch N R pi du or? r OM Vidare är INST 003 GS äfvensom ko 0? — R? & samt 10 DAHLANDER, EN EGENSKAP HOS DEN ELEKTRISKA POTENTIALEN. hvaraf erhålles 0? — R? 0? — R? dg ei © a nn Ren, "RB R r R (02 + R?—2Ro cosy)” Bestämma vi tätheten s, som den öfver hela sferens yta utbredda elektrieitetsmängden du skulle erhålla, har man er du R de TO CR o AnR?’ och således dp a — Are R 95 Häraf följer slutligen såsom värde a elektricitetens verkliga tät- het vid punkten c F (07 — R?)os 0 —— ÄR 3/3 47 (0 + RP — 2 Ro cosw) '? Bestämma vi särskildt tätheten o, när w = 0, och o,, när w = 7r, erhålles o + R)o 0 — R)os MR er 0, u ) o— RB) (0 + BR)” Tätheten og, vid den punkt, der den sferen tangerande konen, hvars spets är vid C, berör sferen, bestämmes derigenom att vid tangeringspunkterna är o— R?= 0 + R? — 20R cos Vv, hvaraf följer Man har således 11 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 9. Stockholm. Mineralförekomsten vid Vestra Silfberg. Af Mars WEIBULL. [Meddeladt den 12 November 1884.] Redan förut har jag varit i tillfälle att redogöra för nagra fa mineralarter, karakteristiska för denna fyndort.!) Genom fortsatta undersökningar vid detta gruffält samt studier a där- ifran hemtade stuffer är jag satt i tillfälle att fullständiga mina da lemnade uppgifter, hvilket är sa mycket mer pa sin plats, som min framställning inskränkte sig till nagra hufvudsakligen i kemiskt hänseende utmärkande mineral. Da det emellertid ei är lämpligt att här rekapitulera den föregaende undersökningen, maste jag i det följande ofta hänvisa till denna. I afseende pa själfva mineralförekomsten har jag papekat, hurusom fyndigheten ligger i den granulitiska bildning, ?) hvilken sa godt som uteslutande är rådande inom södra Dalarne. En tämligen finkornig, starkt kvartsig, gra granulit, ofta med langa invuxna nalar af svart hornblände, är traktens vanliga bergart. Närmare grufvorna, som ligga i ett (gruf)fält af flere kilometers utsträckning, är bergarten kvartsitskiffer af öfvervägande sma, klara kvartskorn och mera underordnad mörk glimmer (biotit). I omedelbara närheten af och emellan fyndigheterna har jag ofta funnit skiffern granatförande; sällsynt träffas stora, illa utbildade kristaller, men dess oftare ser man detta mineral i tunnprof DEG E. FE. VI, 499. 1882. ?) Namnet användt i samma omfattning, som hos TÖRNEBOHM, »Ofverblick öfver Mellersta Sveriges urformation». G. F. F. VI, 586. 12 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. under mikroskopet. Liksom kvartsen sällan är fullkomligt ren, utan rik pa inneslutningar, sa herbergerar ock granaten i regeln en massa främmande mineral, mest kvarts. Någon gång är granaten sa öfvervägande, att en verklig granatfels föreligger. Då kvartsen träder starkt tillbaka, är bergarten typisk glimmer- skiffer. I denna pläga ej heller granater fattas. Så finner man ock ett stråligt hornbländemineral, samt en blågrå, starkt dikroistisk sönderdelningsprodukt häraf, en kloritart. En star- kare anhopning af ett eller annat af dessa mineral, under det andra fattas, kan, äfven pa ett mycket inskränkt område, ge bergarten ett ganska växlande utseende. De här uppträdande malmerna äro 1) Mangan-järnmalm (magnetit, Mn-kalcit och Igelströmit); 2) Zink-, bly- och silfver- malm (zinkblände och blyglans) och slutligen 3) Arsenikmalm (arsenikkis), hvilken senare aldrig varit föremål för grufdrift. Hvad de förstnämda, i alla afseenden vigtigaste malmerna be- träffar, så utgöra de verkliga inlagringar i förut nämda berg- arter (lagerart). Järnmalmens hufvudmassa består af mangan- haltig magnetit och kvarts, jämte dessa äro Igelströmit och Mn-kalcit de vigtigaste beståndsdelarne. Endast på tvänne ställen har jag funnit en så skarp mineralgräns, att man tydligt kunnat skilja omgifvande bergart från malmen: i Garpenbergs- grufvans östra vägg (Stollberget), där glimmerskiffer med stora granater gränsar till magnetit- och zinkbländeförande kvartsit; så ock i Slätgrufvan (Svartberget). De öfriga malmerna (zink, bly och arsenik) förekomma bland järnmalmen, dels insprängda i kalk och kvartsit, dels bildande verkliga körtlar i denna, vanligen af ringa mäktighet. I dessa fall kan man finna en mer eller mindre i ögonen fallande öfverens- stämmelse mellan malmernas strykning och omgifvande bergarts (N—S) med en stupning at öster, som obetydligt afviker från lodlinien. Pa södra väggen af Garpenbergsgrufvan har jag där- imot träffat zinkblände med flusspat, arsenikkis och blyglans i verkliga gangar, som genomsätta den här uppträdande kalk- stenen. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N.0o9. 13 I den följande framställningen förbigar jag flere här upp- trädande mineral, såsom granat, svart hornblände, glimmer, klorit och bergbeck, hvilka ej synts mig erbjuda nagot mineralogiskt intresse. Den del af föreliggande undersökning, som behandlar mine- ralens fysiska egenskaper, har jag hufvudsakligen verkstält a Mineralog. petrografiska Institutet vid universitetet i Wien, och är det mig en kär pligt att uttala min tacksamhetsskuld till dess föreståndare, Hofradet TSCHERMAK, för den välvilja och det intresse, hvarmed han följt och underlättat mina arbeten, samt min förbindelse till Docenten M. SCHUSTER för de väl- villiga råd och upplysningar jag mottagit. Magnetit (Mn-magnetit). Detta mineral, som är af stor praktisk betydelse, då hit- hörande grufvor, atminstone i senare tid, så godt som uteslutande arbetats på manganhaltig järnmalm, har en särdeles stor utbred- ning. Större stuffer af ren magnetit, som eljes äro mycket van- liga vid våra järngrufvor, finnas ej. Vanligen träffar man detta mineral uppblandadt med kvarts och kaleit; 1 mindre mängd finnes det insprängdt i nästan alla här uppträdande mineral. Det bildar sma gråsvarta korn; högst sällan har jag under mikroskopet iakttagit verkliga kristaller af vanlig form. Att döma efter de analyser, som jag verkstält är magne- titen alltid något manganhaltig. Mängden af denna järnet företrädande metall är mycket olika. I afsigt att efterse, huru- vida ej Hausmannit eller möjligen jacobsit här förekomma, har jag vid nagra tillfällen gjort kvalitativ undersökning af magnetit- artade korn, som därvid visat helt obetydlig manganhalt. En analys af dylik magnetit fran Slätgrufvan har jag förut publi- cerat: det undersökta mineralet höll 1,23% MnO. I manganokaleit från Stollberget fann jag magnetitkorn, som gafvo stark manganreaktion. Magnetiten befriades från karbonat 14 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. genom bergartens försigtiga behandling med utspädd saltsyra, och från det olösta — som utom magnetit bestod af kvarts, zinkblände, blyglans och arsenikkis — utdrogs det rena mine- ralet med en svag magnet. De sålunda isolerade kornen hade en grasvart färg och stark glans. Strecket var svart, H= 6, eg. v. 5,064 vid 15°. Kand. ©. RUDELIUS har verkstält en analys af denna magnetit, som visade följande sammansättning: FeoO 26,93 Syre 5,95 MnO 3,80 | 0,87 6,82 Fe,0, 69,32 20,79 100,05. Konstitutionen uttryckes sålunda genom formeln (%/, Fe!/, Mn)O.Fe,O,, som fordrar: FeO 26,63 MnO 4,30 Fe,0, 69,06. RUDELIUS har ock undersökt en annan magnetit från denna grufva, hvilken höll 6,27 % MnO, och alltså bestod af (*/, Fe /s Mn)O.Fe,O,. Manganhalten är salunda underkastad betydliga variationer inom ett ganska inskränkt område. Man skulle möjligen häraf känna sig frästad att tro, det en blandning af jacobsit och magnetit förelage. Den fullkomliga öfverensstämmelsen i egen- skaper, som hvarje isolerad individ visar med andra — de jag pröfvat gafvo tydlig manganreaktion — talar häremot. Ifråga- varande mineral, som till det yttre fullkomligt öfverensstämmer med kornig magnetit, anser jag sålunda vara ett ej oväntadt mellanled meilan magnetit och jacobsit. Manganokaleit. Detta mineral uppträder här särdeles ymnigt. Någon gång träffar man visserligen — af det yttre att döma — block af ren manganhaltig kalkspat, men vanligtvis kan man med blotta ögat urskilja inblandningar af allehanda mineral, såsom magnetit, RETORIKEN SERNER ELBE REN KEIN ESSENER KISSAR INRE EEE SEA TESEN PR EVS RENEE ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o9. 15 granat, flusspat och flere lampriter. Omvändt träffar man manganokaleit såsom akcessorisk bestandsdel i sa godt som hvarje här befintligt mineral. Ren kaleit har jag därimot endast funnit sasom tydlig gång- bildning, jämte klorit, i de släppskölar, som här ofta genom- sätta malmen. Den är da en af sönderdelningsprodukterna vid dagvattnets inverkan på Mn-kalcit. Ehuru individerna vanligen äro af ganska ringa storlek, förekomma dock äfven grofkorniga Mn-kalciter. Utbildade kri- staller finnas, mig veterligen, ej, hvilket står i samband med den totala bristen pa drushal i dessa grufvor. Jag har förut analyserat och beskrifvit en finkornig spat från Slätgrufvan !) af sammansättningen Mn(Fe)O . CO, + CaO . CO, med eg. vigten 3,009 och genomgangar efter en romboöder af omkring 107°. För att utröna huruvida denna sammansättning konstant tillkom dessa Mn-kalciter, analyserade jag ett dylikt mineral fran Stollberget. Den var nästan hvit med dragning i grått, betydligt grofkornig, af det yttre att döma, fullkomligt ren med särdeles tydliga genomgangar, som enligt mätning på reflexions- goniometer bildade 104” 31',5 med hvarandra; den eg. vigten var 2804 Vid, LIN. Å en del individer kunde jag på denna, liksom flere andra grofkorniga varieteter, iakttaga tvillingstreckning efter — Y/, R med blotta ögat. Under mikroskopet i tunnprof framträdde densamma särdeles tydligt äfven utan användande af analyserande nicol. Särdeles praktfulla synas dessa tvillinglameller sasom breda band af skiftande färger, da det observerande ögat föres till okularets kant, och objektbordet samtidigt vrides. Dylika interferensfärger, beroende pa tvillingbildning efter — W, R äro förut ej sällan observerade, bland andra hos Cararramarmor. Af inneslutningar förekommo sma magnetitkorn. Eljes har jag i tunnprof af detta mineral observerat sa godt som alla vid dessa grufvor förekommande mineral. Mangano- kaleiten sönderdelas, som nedan skall visas, under bildning af ') Skall vara det riktigare namnet (i st. f. Slädbobergsgrufvan). 16 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. ett amorft mangan-järnoxidmineral. Härpa beror den brunsvarta färg, som är karakteristisk för kalkstenar fran V. Silfberg. Ofvannämda rena Mn-kaleit från Stollberget löstes i utspädd kall saltsyra, hvarvid 0,71 %, hufvudsakligen bestående i magnetit, stannade olöst. Analysen gaf följande resultat: Olöst 0,71 = Atomförhållande. CaO 46,22 3,25 MnO 6,98 0,99 FeO 3,01 0,42 MzgO 0557 RRANO 0 ROR CO, (förlust) 42,86 9,75 och sammansättningen är alltså 6 (CaO .CO,) + ('/w, Mn 3/1, Fe)O.CO,, som fordrar: CaO 47,02 MnO 6,86 FeO 3,02 CO, 43,10 Af förut undersökta spater står ifragavarande mineral när- mast BREITHAUPTS spartait (fran Sparta i N. Jersey). Ej blott sammansättning (spartait är enligt RICHTER: CaO 47,92 %, Mn(Fe)O 7,19% MgO 1,21% och CO, 44,04 %, enligt JENZCH håller den ock 0,38 4 ZnO) utan genomgangar, färg och eg. vigt öfverensstämma. | Undersökningen af spater fran andra grufvor skulle säker- ligen bestyrka denna växling i kemiska och fysiska egenskaper, som de af mig närmare undersökta profven lägga i dagen. Ge- mensamt för dem alla — sa godt som utan undantag — är att de gafvo tydlig reaktion pa mangan (och järn) och salunda äro att upptaga såsom manganokaleiter. Jag haller före, att manganokaleit är den enda riktiga benäm- ningen på dessa mineral af det skäl att, liksom kalciten be- tecknar det rena romboödriska kalk-karbonatet, utmärker eller bör ferro-, plumbo-, manganokalcit etc. utmärka en sådan isomorf artförändring af det romboödriska karbonatet, där en mindre mängd calcium är företrädd af järn, bly eller mangan. Som ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:0% 6 ( bekant, har BREITHAUPT belagt ett, efter hans uppgift, till ara- gonitgruppen hörande normalt karbonat fran Schemnitz med namnet manganokaleit. Redan den omständigheten att detsamma ej skulle höra till de romboödr. karbonaten (kalcitgruppen) visar namnets olämplighet. Nu kommer härtill, att KRENNER i Buda- Pest nyligen påvisat, det ifrågavarande mineral verkligen är rom- boödriskt och alltså en rhodochrosit !). Skulle emellertid — hvilket ej kan anses osannolikt — ett rombiskt mangankarbonat påträffas, bör lätteligen ett rationelare namn dära kunna an- bringas. Vad. Där körtlar af maganokaleit gå i dagen, eller, ännu bättre, en kalkhaltig berghäll genom jordrymning blottats, finner man ytan till flere tums djup täckt af ett brungratt-svart, jordartadt mineral. I profiler där en större omväxling af mineral rader, finner man ibland körtlar af starkt sönderdelad Mn-kaleit på flere fots djup vid sidan af fullkomligt friska mineral, såsom malakolit och granat. Stuffer af Mn-kalcit behöfva blott en jämförelsevis kort tid ligga 1 luften, för att färgen skall från ljusgrå öfverga till brun och svart, medan de inuti visa en full- komligt frisk kärna. | Jag har förut varit i tillfälle offentliggöra en analys a sadan omvandlad manganhaltig kalksten från Slätgrufvan ?). Sedan inblandad magnetit bortskaffats, bestod det svartbruna pulvret af (*/, Mn, \/, Fe,) O,.H, 0 (jämte något kalk); eller ett vad- artadt mineral förelåg. Denna sammansättning ger tydligt tillkänna i hvad riktning sönderdelningen af manganokalciten gatt. Utom mangan-jern- oxidhydrat bildas kolsyrad kalk, hvilken vid diffusion af kolsyran, — som jämte vattnet verkar sasom lösningsmedel — sasom ren kalkspat afsätter sig i skölar och sprickor. 1) Zeitschr. f. Kryst. IX, 242, VIII, 288. ?) Anf. upps. s. 509. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 9. NN 18 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. Under mikroskopet har jag följt mineralets uppkomst. Ibland en större mängd friska kaleit-individer finnas nagon gang sadana, där man i kanterna eller, mera sällan, efter en tydlig genomgang ser tunna, ljusbruna fläckar. I tunnprof fran en helt och hållet brun Mn-kalcitstuff från förvittringszonen i Lustikullagrufvan äro de flesta individerna omgifna af en brun mot kärnan för- svinnande ring saf detta amorfa mineral. Genomgangarnes tyd- lighet är ock nagon gang förhöjd genom ett brunt färgämne, som följer dem, här och där sändande utlöpare 1 olika riktningar. En och annan individ är fullständigt omvandlad i samma mörk- bruna, da nästan ogenomskinliga substans. Gifvet är, att Mn- kalcitens föroreningar, eller åtminstone sönderdelningsprodukter däraf, ej felas. I mer eller mindre färdigbildad vad har jag alltsa träffat kvarts, magnetit, Mn-hisingerit samt små gröna starkt dikroistiska taflor af klorit (?). Zinkspat. I det mörka bländet, som blandadt med kvarts, flusspat och manganokalcit, allmänt är att finna vid Stollberget, träffade jag cell-artade bildningar af ett gröngratt, kristalliniskt mineral. En närmare undersökning adagalade, att zinkspat förelag. I de stuffer, som statt till mitt förfogande är spaten ej ren utan blan- dad med kaleitens vanliga föroreningar: kvarts, flusspat och malakolit. Tyvärr har jag ej haft tillgång pa tillräckligt ma- terial för verkställande af en fuilständig analys. 'Mineralet är, efter mina försök, järn- och manganhaltigt; mängden af zink- karbonat var i ett prof omkring 60 4. i ifragavarande mineral har tydligen uppkommit af blände och kalcit genom oxidation och utbyte af metaller: zinkvitriol (i lösning) och kaleit hafva omsatt sig till zinkspat och gips. Zinkspatens järn- och manganhalt härleder sig saväl ur mangano- kaleiten som ur det järnhaltiga bländet. Gipsen, som vid denna J ? och likartade omsättningar gar i lösning, afsätter sig atminstone delvis som ett kristalliniskt öfverdrag a grufväggarne. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9: 19 Igelströmit (järnknebelit). Ett särdeles vanligt och det för denna fyndort mest karak- teristiska mineralet är ett till olivingruppen hörande silikat, hvilket jag efter upptäckaren kallat Igelströmit. Om dess förekomst och yttre egenskaper har jag förut lemnat beskrifning, till hvilken jag 1 detta afseende hänvisar ll. Genom riklig tillgång på jämförelsevis godt material har jag varit i till- fälle att fortsätta och delvis äfven beriktiga dessa undersökningar, särskildt i afseende på genomgangar och optiska förhållanden, egenskaper som äro af särskild vigt för bestämmande af mine- ralets plats i systemet. Individerna äro i regeln tämligen små samt gripa ofta så intimt in i hvarandra, att man mången gang endast med stor svarighet kan afgöra, huruvida de genomgangsytor, man lyckas framställa, tillhöra en eller fiere individer. Härtill kommer att atminstone de större individerna aldrig äro fria från inneslut- ningar af allehanda slag, hvilka, då de förekomma i större mängd, ‚astadkomma afsöndringar i olika riktningar och sålunda kunna undanskymma de verkliga genomgangarne. Emellertid har jag a flere individer konstaterat följande ge- nomgangar: 1) tvänne efter ett prisma (110) på 130°—131°, som äro någorlunda tydliga och hafva fett-glasglans, 2) i samma zon en vanligen mycket otydlig pinakoidal genomgang, som jämnt af- stympar den trubbiga vinkeln (alltså efter 100) och 3) ännu en otydlig, hvilken skär de nämda under en rät vinkel (alltså efter 001). Dessa kohesionsförhällanden kunna ej bringas i samklang med de uppgifter som i literaturen föreligga öfver det mine- ral, som TIgelströmiten i öfrigt mest liknar, Knebelit ?); men visa tydligt dess samhörighet med olivin, hvars grundprisma (110) på 1302 och otydliga genomgång efter 100 vi här återfinna. ) G. F. F. 1882. B. VI, s. 501—503; jämför ock samma tidskrift. 1883. B. VII, s. 265—265. ?) Emellertid hafva dessa literaturuppgifter befunnits vara mindre korrekta, och förf. har redan verkstält en undersökning, som visar den nära öfverensstäm- melsen mellan ifrågavarande mineral. 20 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. En undersökning af mineralets optiska egenskaper leder pa det hela taget till samma resultat. En platta slipad efter 110 visade den ena axeln med ett tydligt ringsystem liggande vid sidan. Axelplanet är parallelt med 001 och dubbelbrytningen : mellan denna axel och normalen från ögat negativ. TÅ plattor efter 100 synes en axelbild som är fullständigt symmetrisk om- kring första bissektrisen, hvilken är parallel med a-axeln och negativ. Axelvinkeln 1 glas !) för hvitt ljus är 63° 30’—6#°, och dispersionen är ganska stark: o >v. Ä plattor efter 010 synes blott den mellersta delen af en axelbild (andra bissektrisen). ?) Genomgangarne framträda särdeles otydligt i tunnprof, men interferensfärgerna äro mycket vackra. Som jag förut varit i tillfälle visa, har mineralet olika apsorp- tionsförmaga för ljus efter olika riktningar. Stralar, hvilkas svängningar ga parallelt med e = hb, visa gråaktigt gul färg, pa- rallelt med b = c en gråaktigt gulhvit och a = a grå med drag- ning i gul. EST Den optiska orienteringen är hos olivinen densamma med undantag däraf, att dubbelbrytningen hos detta mineral är positiv samt dispersionen o trenne af mig verkstälda analyser: 2[2Fe(Mg)O . SiO,] + 2Mn(Mg)O . SiO,. Da jag funnit att Knebelitens fysiska egenskaper sa godt som i minsta detalj passa in pa dem jag hos ifragavarande mineral beskrifvit, bortfaller det vigtigaste skälet, hvarför jag uppfört detta under ett särskildt namn; för att beteckna den nagot olika sammansättningen vore Järnknebelit särdeles lämpligt. ') Mätningen verkstäld med E. ScHNEIDERS apparat. Se Brezina: Metodik d. Krystallbestimmung. Wien 1884. s. 318 och följ. ?) Till foljd af axelvinkelus storlek kunde densamma ej exakt mätas, men den syntes knapt uppgå till 120°; 2V är alltså i det närmaste = 64". ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09, 21 Mangan-Hisingerit. Brott- och genomgangsytor af Igelströmit, hafva, da de legat en längre tid i dagen, t. ex. pa gamla varphögar, ett becksvart, slänsande öfverdrag. I nagot större mängd träffade jag denna produkt a lösa stuffer af Mn-kaleit, där den bildade ett ända till 5 a 6 mm. tjockt öfverdrag, som här och där grep in i om- sifvande bergart. Genom studier a tunnprof har jag rätt väl kunnat följa uppkomsten af detta mineral. Vid sönderdelning af Igelströmit bildas, atminstone i de flesta fall, utom nämda, Hisingerit lik- nande mineral serpentin och troligen magnetit (samt järnmangan- oxidhydrat?). I så godt som ren Igelströmit har jag någon gang efter sprickor funnit brunröda, fullkomligt amorfa, ofta gryniga bildningar och ett vattenhaltigt silikat. I mera sönderdeladt mineral har jag sett individerna från kanterna genomsatta af mot det inre löpande springor, efter hvilka det amorfa mineralet spridt sig. En frisk kärna visar då, att här föreligger en Igel- strömit-individ under omvandling. Enskilda i Mn-hisingerit om- vandlade korn hafva därvid en så svart färg, att endast en ytlig i rödt genomlysande rand jämte deras form skiljer dem från magnetit. Samtidigt äro ej blott enskilda individer utan hela aggregat af dylika genomdragna af adror, fylda med ett gulgrönt finfjälligt mineral, hvars faseriga natur först i polariseradt ljus framträder. I och omkring dessa ådror finnas en ovanligt stor rikedom på magnetitkorn. I tunnprof på Mn-hisingerit a Mn- kaleitstuffer har jag sett Hisingeriten mot bergarten begränsas af detta med fina maskor genomdragna serpentinliknande mineral. Här finnas fullständiga öfvergangar från nämda brunröda, amorfa mineral till serpentinen, så att man vid betraktande af dylika preparat kan vara böjd anse det förra som en sönderdelnings- produkt af det senare. Samtidigt är den omgifvande Mn-kalciten så frisk, att hvarje tanke på att densamma spelat någon rol vid denna process förfaller. 22 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. Af det till utseendet homogena stycke (sittande pa Mn- kaleit) hvaraf material för analys togs, har jag ej lyckats fram- ställa något brukbart tunnprof. Emellertid konstaterade jag ge- nom mikroskopisk undersökning af det genomlysande pulvret närvaron af serpentin, magnetit, samt troligen bade kalcit och kvarts. Efter bortskaffande af den i oväntadt riklig mängd upp- trädande magnetiten kunna dessa inneslutningar ej haft nagot mera märkbart inflytande pa analysen. Hardheten är omkring 4, eg. v. 2,469 vid 15”. Mineralets färg är becksvart, pulvret är snusbrunt. Glansen sammetsartad, brottet flatskaligt. En splittra förändras ej märkbart vid upp- hettning; pulvret smälter i god hetta till en svart slagg, som reagerar på järn och mangan. Vid upphettning i kolf afger det vatten. Efter upphettning löses icke pulvret fullständigt i syror. Utspädd saltsyra angrep lätt det bruna mineralpulvret under stark klorutveckling, och vätskan blef brungul. Sönderdelningen var fullständig och geleartad kiselsyra’aterstod (jämte nagra i den utspädda syran olösta magnetitkorn). En analys gaf föl- jande resultat. SiO, 37,09 Syre 19,08 Fe,0, 34,34 10,30 : Mn,O, 15,50 4,76 ALLO; ka 0,65 MsO 2,62 1,04 CaO 1,92 0,55 H,O Gen 6,94 100,67 Af vattenhalten bortgar 3,91 % under 260°, aterstoden (3,90 %) först vid glödgning. Den del af vattnet, som först öfver 260° utdrifves, betraktar jag sasom basiskt vatten (alltsa bland RO), och da syreförhallandet i SiO, : R,O,:RO:H,0 = 19,08 : 15,71: 5,06: 3,47, blir sammansättningen: (?/, Mg !/, Ca)O.2H,0. 2Fe,O, . Mn,0, . 6510, + 2,0: ett vattenhaltigt monosilikat, hufvudsakligen af järn- och mangan- | | | “)* ÖFVERSIGT AT K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09, 23 oxid. Att bashalten i analysen utfallit nagot för högt är en följd af inblandad magnetit och möjligen oxidhydrat !). Da alltså den möjligheten ej är utesluten, att bland det amorfa silikatet, som utgör hufvudmassan af ifragavarande pro- dukt, kan finnas inblandadt järn- och manganoxidhydrat (vad), gör en dylik formel endast ansprak pa att uttrycka samman- sättningen 1 genomsnitt pa en genom Igelströmitens sönderdelning uppkommen produkt — med frånräkning af magnetit. Den är icke dess mindre af intresse i sa man, som den ger till känna i hvad riktning Igelströmitens sönderdelning försiggatt. Om vi jämföra förhallandet mellan elementaratomerna i nämda mineral med nu analyserade produkt ?); finna vi: SU Nes Mine — 19:24:10 i Igelströmit 32:22:10 i Mn-hisingerit. Under det förhallandet mellan metallatomerna är sa godt som produkten. Da härtill kommer att magnetitmängden synes vara större i sönderdelad Igelströmit än i frisk, kunna dessa förhal- landen ej gerna tolkas annorlunda än sa, att under samtidig bildning af magnetit och möjligen i första hand oxidhydrat, Järnet och manganen uppoxiderats, konstituerande ett vatten- haltist silikat, samt att magnesian — som till omkring 3 % ingar 1 Igelströmit — ger upphof till ett serpentinartadt mineral. RAMMELSBERG som närmare sysselsatt sig med dylika Hi- singerit-artade mineral betraktar dem alla sasom m(R,O, . 2 SiO,) + n(RO.SiO,) + Xaq, en formel som tydligen ger till känna, hurusom de äro vattenhaltiga oxidationsprodukter af pyroxener: förhållandet mellan metall och.kisel är ju 1:1. De afvikelser, som härifran ega rum, förklarar han bero pa inblandade oxider. Detta betraktelsesätt kan vara riktigt, da sekundära mineral !) Att. äfven med mikroskopets tillbjelp, skilja detta från likaledes amorf, mörk- färgad Mon-hisingerit är ofta ogörligt. ”) Då Mg och Ca säkerligen härstamma från serpentin och kaleit, tagas de ej med i räkningen. 24 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. efter otvetydiga bisilikater föreligga. När, som här är fallet, ett monosilikat genom sönderdelning gifvit upphof till ett dylikt vattenhaltigt silikat, blir saken en annan. Af den föregaende framställningen torde framga, att ifråga- varande produkt är att inregistrera bland de mineral, som GROTH i sin »Tab. Übersicht der Mineralien» !) uppför i ett särskildt bihang, innefattande de mineral, som antingen bevisligt äro bland- ningar eller åtminstone ej med säkerhet äro homogena. Då man emellertid äfven a dylika »sammansatta» mineral ej kan undvara ett namn, har jag pa ifragavarande användt det som mig synes mest lämpligt, manganhisingerit, för att därmed betekna det nära sambandet med den af gammalt kända Hisingeriten. Silfhergit. Jag har förut tämligen ofullständigt beskrifvit detta mineral ?). Som jag nu varit i tillfälle att, särskildt hvad de fysiska egen- skaperna vidkommer, verkställa en sa genomgaende undersök- ning som materialet tillater, omnämner jag i och för fullstän- dighet nagon gang förhallanden hvarpa jag i nyssnämda arbete redan fäst uppmärksamhet. Mineralet träffas mer eller mindre allmänt vid alla dessa grufvor. I största mängd, att döma efter ”graberget” pa varp- högarne, förekommer det i Hedvigsgrufvan vid Svartberget. Här har jag ofta funnit hela block af detta mineral, rent eller van- ligen i blandning med granat, Hedenbergit eller annat pyroxen- mineral. Vid de andra grufvorna är silfbergit en, om ock spar- sam, dock sällan felande följeslagare till Igelströmit. Nagon gang är mineralmassan ganska grofkornig, så att jag uppmärksammat ända till 3 mm. långa och tämligen breda kristallnalar, som bilda ett oredigt stängligt aggregat; vanligen äro individerna ganska sma, och texturen blir mera tät. Mine- ralets färg ligger i friskt brott mellan mörkgul-gräbrun. Liksom andra manganoxidul-silikat motstår silfbergiten ej länge atmos- ) M Aufl. s. 123. Z)AG.DR. BE. B. VE188298.7504. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 25 färiliers inverkan: stufferna mörkna tämligen fort vid liggande i öppna luften. I tunnprof är mineralet saväl i genom- som pa- fallande ljus gult af olika ton; strecket är nästan hvitt, hardheten omkring 5,5 och eg. vigten 3,446 vid 17°. Då individerne äro begränsade af verkliga kristallytor, finnes blott prismazonen utvecklad, dock träffas endast grundprismat (110) och längdytan (010); !) pyramid- och tvärytor fattas helt och hallet. Följande mätningar, som i regeln hänföra sig till spaltblad, har jag verkstält a silfbergitindivider: 110:110 54°51° 54°52° 54°8 54°10° 54°24' 54°45' 54° 25° 54°29 110 :010 62°26° 6232 62°3' Genomgangarne efter, 110 äro särdeles tydliga och glansen på prismaytorna stark. I tunnprof framträda dessa genomgangar särdeles tydligt: i snitt mot c-axeln såsom ett rombiskt nätverk, i längdsnitt sasom breda, med kanterna parallela linier. Pa genomgangarne efter 010, som äro mindre tydliga, har mineralet sidenglans. Tvillingbildning har jag ofta under mikroskopet iakttagit: saväl beröringstvillingar, där bada individerna hunnit samma ut- veckling, som tvillinglameller i en individ. Allmänt — om ej uteslutande — är 100 tvillingplan. ?) Sa visade en platta, slipad efter längdytan (010), a, som det vid mikroskopisk under- sökning tycktes, en individ i polariseradt ljus en tvilling. Tvilling- planet var parallelt med de afbrutna linier, som i sådana snitt (efter 010) visa genomgangarne, och utsläckningsvinkeln var lika stor i bada (funnet: 13°50 för den ena och 13” 20' för den andra). I tvärsnitt har jag särdeles ofta observerat hurusom den längre diagonalen (b-axeln) ligger i tvillingplanet. Vid användande af stark förstoring iakttager man ofta a längdsnitt en mycket fin striering, som bildar omkr. 70° mot individernas längdriktning (genomgangar). I alla af mig under- sökta tunnprof af saväl mörkare som ljusare silfbergit har jag funnit manga individer med denna fina tekning. Vanligen ') I eit. uppsatsen s. 504 står härom ett tryckfel: »P» i st. f. ©P». ”) Hos några individer synes ett orthodoma vara tvillingyta. 26 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. synes den i närheten af individernas kanter; ofta försvinna dessa streck i det inre, för att sedan åter fortsättas vid den andra kanten. I närheten af ett tvillingplan synas de ock tyd- ligt. Den vinkel, som denna fina parallel-streckning bildar med begränsningskanten, har i det till ett tjugotal uppgaende indi- vider, jag undersökt, legat mellan 66° 50° och 71° 50'; af dessa hafva de flesta gifvit ett värde mellan 69°--70°. Tvänne plattor slipade efter 010 gåfvo 6842 och 69° 30'. A snitt i närheten af 110 synes denna vinkel växa, men plattor efter tvärytan (100) ha aldrig funnits streckade. Härtill kommer att af jäm- förelse mellan utsläckningen och vinkeln mellan de fina li- nierna med omgifvande kant synes framga, att dessa vinklars storlek står i omvändt förhållande till hvarandra. !) Det före- faller mig häraf ganska sannolikt, att denna streckning beror på en inlagring af ytterst fina tvillinglameller efter ändytan (001), analog med de bildningar som TSCHERMAK observerat hos flere mineral af diopsidfamiljen?). En verklig afsöndring, parallel med denna streckning har jag därimot ej iakttagit. Under sådana för- hallanden vore alltså vinkeln $ omkring 70°, då densamma eljes a amfibolkristaller uppgar till 75°. I samband härmed vill jag hänvisa till, hurusom prismavinkeln hos detta mineral äfven af- viker fran amfibolernas vanliga (54° 30° i st. f. 5530 a 56°) samt till och med understiger anthophyllitens (55—54> 35). Utsläckningen fann jag a splittror efter 110 vara 11° 30 samt å ett par plattor efter 010 13°45. A en platta efter tvärplanet (100) sammanföll utsläckningen med genomgangarne. Öfverensstämmande härmed visade sådana snitt, hvilka, af genom- gangarne att döma, lågo tämligen vinkelrät mot c-axeln, diagonal utsläckning. Da dessutom en bestämning af utsläckningen hos en efter prismat afspaltad individ gaf samma utsläckning såväl a 110 som a 110, är mineralet monosymmetriskt och har i fysiskt afseende intet att göra med de romb. anthophylliterna. 3) ° !) Då, som bekant, utsläcknings-vinkeln sällan med önskvärd noggrannhet kan bestämmas, kan jag ej betekna denna iakttagelse såsom fullt afgörande. 2) Uber Pyroxen u. Amphibol i Min. Mith. 1871 s. 22. ?) Förf:s eit. upps. s. 505 samt ref. i Zeitschr. f. Kryst. VIII, 649. ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 27 De optiska axlarne ligga, sasom hos amfibolerna, i symmetri- planet, och dubbelbrytningen är negativ. Individernas ringa stor- lek har hindrat mätningar af ax-vinkeln. Å plattor efter 100 ses i kanten af synfältet endast den ena axeln och äfven a spalt- blad efter 110 synes snedt vid sidan en axel. Färgtonen är ganska olika för stralar som svänga parallelt med de olika elasticitetsaxlarne: tunna plattor efter 010 ge en matt ljusgul färg för stralar efter a och en smutsigt (brun-)grön efter r. Snitt efter 100 genomsläppa gulbrunt ljus parallelt med cr och brungult med dragning i grönt efter b. FSS Mineralet, som knappast angripes af de vanliga syrorna, blir vid upphettning svart, men smälter ej. I öppen luft till- tager därvid mineralpulvrets vigt; i kolsyreström var vigts- förlusten obetydlig, färgen blef emellertid äfven då mörk. Dels därför att mina förut publicerade analyser !) lemnade en jämförelsevis stor förlust, dels för att erhalla visshet om järnoxid eller lerjord i nagon mängd finnas närvarande, har jag anyo analyserat ljus silfbergit, fullkomligt fri fran hvarje in- blandning: SiO, 49,50 = Syre 26,39 FeO 30,69 6,82 MnO 8,24 1.88 MsO 8,10 3,24 CaO 2,02 0,58 AIO, 0,69 0,43 Summa i baserna: 12,95 Glödgningsförlust 0,40 99,64 och sammansättningen är, såsom mina föregaende analyser !) redan visat, Fe(MgMnCa)O . SiO,, och förhallandet mellan metall- atomerna Fe:Me:Mn =4:2:1. En mörkare varietet af detta mineral, hvilken ock vid mikroskopisk undersökning befans fullkomligt ren (blott nagot 1) Cit. Upps: s. 504. 28 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. sparsamt uppträdande magnetitkorn kunde jag i slipprofven upp- täcka) har jag, biträdd af Kand. C. RUDELIUS, analyserat. Mineralet dekomponerades, liksom i nyss anförda analys, dels med kols. alkali, dels med fluorvätesyra och svafvelsyra i en kolsyreström, därigenom har jag äfven här direkt bestämt järn- oxidulen. Denna varietet hade följande sammansättning: SIiO, 48,63 Syre 25,93 FeO 33,65 1,47 MnO T,32 1,67 MsO 6,12 2,45 CaO 1.96 0,56 ALO, 1,33 0,62 Summa i baserna: 12,77 Glödeningsförlust 0,60 99,61 eller i hufvudsak densamma som vid den ljusare varieteten. Förhållandet. mellan metallatomerna är här: Fe:Mg: Mn = DERE Af ännu mörkare varieteter, hvilka synas vara än järn- rikare, har jag dessvärr ej lyckats erhalla så rent material, att jag kunnat verkställa nagon tillförlitlig analys. Möjligt är, att jag därigenom gatt miste om ett lämpligt tillfälle att studera förhallandet mellan kemiska och optiska egenskaper. Otvifvelaktigt bör föreliggande mineral hänföras till DES CLOIZEAUX'S amfibol-anthophylliter, »karakteriserade genom ett utseende, genomgangar, färg och kem. sammansättning, som till- kommer den normala anthophylliten, men hörande till det mono- klina systemet». !) Afvikelserna från nämda af DES CLOIZEAUX uppstälda grupp besta dels däri, att genomgangar efter 100 icke äro hos silfbergit konstaterade, dels i den ovanligt stora järn- och manganhalten, som ifragavarande mineral haller, under det magnesia och isynnerhet lerjord spela en särdeles underordnad rol.?) ') Mannuel de Mineralogie T. II p. XX. ?) Sedan ofvanstäende undersökning i hufvudsak låg färdig (sommaren 1884) har Bergskonduktören IL. I. IGELSTRÖM analyserat och Hr E. BERTRAND verkstält den optiska orienteringen af ett silfbergiten särdeles nära stående mineral, hillangsit (från de V. Silfberget närbelägna Hillängs grufvor), och No) ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 2 Järnrhodonit. ‚ Tillfälligtvis paträffade jag för mer än ett ar sedan en ensam stuff af ett rhodonit liknande mineral a en varphög vid Svartberget. Vid närmare granskning har det senare lyckats mig finna en ej obetydlig mängd af samma mineral i Lustikulla- grufvan vid norra ändan af detta berg. Här finnes rhodoniten helt ojämnt blandad med en mono- symmetrisk manganhedenbergit, sa att i vissa stuffer sitter det senare mineralet insprängdt i en rhodonitmassa i andra tvärtom. Med blotta ögat upptäcker man ock en eller annan kaleitindivid, men 1 öfrigt förefaller mineralet vara rent. Färgen ligger mellan rödbrun och ljusgråa; ofta visa sig gra fläckar på dess yta. Genom efter hand försiggaende sönderdel- ning blir stuffernas färg brunsvart. Strecket är ljust gragult, vid glödgning blir pulvret brunt. Mineralet har tvänne tydliga genomgangar, som ligga mellan 87 15 och 87°49'; på dessa visar det vanligen glasglans. I några fall har jag funnit glansen betydligt mera matt a det ena paret genomgangar än a det andra. Brottstycken efter prisma- zonen visa sidenglans. I andra riktningar later det i allmänhet icke klyfva sig; dock har jag ibland observerat en afsöndrings- yta, som under 70° öfverträder dessa genomgångar. Brottet är nagot splittrigt, hardheten =6 och eg. vigten 3,672 vid 15°. I tunnprof är mineralet för det mesta klart med dragning i gragult. Här och hvar framträda under mikroskopet starkare i gult och brust färgade individer af rhodonit. Inneslutningar finnas i riklig mängd. Ej sällan iakttager man redan i vanligt ljus i grönt stötande, oregelmässigt begränsade individer (Mn- hedenbergit) samt små magnetitkorn; mera sällan har jag fun- nit kaleit, Igelströmit, silfbergit eller någon annan amfibolart. sluter den sistnämde härvid till en fullständig analogi i optiska egenskaper mellan dessa båda mineral; jag har, för så vidt de få uppgifterna om hillangsit tillåta en fullständig jämförelse, funnit Hr BERTRANDS förmodan besannad. (»Hillangsit. Noveau Mineral de la mine de fer de Hillang» etc. par M. L. J. IGeELstRÖM. Bull. d. la Soc. Min. d. Fr. 1884.) 30 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. I begränsningsytorna, men ock någon gang efter genomgangarne träffade jag sparsamt fördeladt ett brunt, amorft mineral, en sönderdelningsprodukt af rhodonit, hvilken säkerligen star Hisingerit nära. | i I polariseradt ljus äro interferensfärgerna särdeles lifliga. Sma listformiga eller ovala individer, sinsemellan vanligen visande samma färger, tilldraga sig uppmärksamheten genom sin olika optiska orientering med hufvudindividerna. I snitt som lago nära 100 och i spaltblad (efter 110) fann jag sadana, vanligen oregel- mässigt begränsade inneslutningar med sin längdutsträckning oftast efter genomgangarne. Ibland öfvertväras dessa senare under omkring 72” af sins emellan parallela nålar af lika optisk orientering. Da jag ock a nagra individer observerat en tydlig afsöndring 1 denna riktning, föreligger här en tvillingbildning och, beroende därpa, en afsöndring efter 001 af samma art som TSCHERMAK !) beskrifvit vid Hedenbergit och kokkolit. Den möjligheten är ej alldeles utesluten, att dessa fina inneslutningar kunna bestå af samma mineral, som beledsagar rhodoniten, eller Mn-hedenbergit. Färg och optiska egenskaper skilja dessa mi- neral ganska väl vid större individer, helt annat blir därimot förhållandet med dessa fina inneslutningar. Utsläckningen är sned saväl a snitt efter 110, 110 och 010, som efter 100. A en platta i närheten af 010?) fann jag 15°, a en annan dylik 13724. A snitt i närheten 1003) fann jag utsläckningen 35°—38°. A tvänne individer pröfvades utsläck- ningen. efter de bada spaltytorna (110 och 110) och erhöll jag följande värden: I | II Ind. 1) 39 å den ena ytan 26°30' a den andra. >. 2) 38° » 20,30% » I konvergent polar. ljus synes a plattor efter 010?) en axel snedt vid sidan, och dubbelbrytningen är emellan denna och en ') Über Pyroxen u. Amphibol. Min. Mith. 1871 s. 22. °) Riktigare: slipad efter ett plan, som, så vidt möjligt, jämnt afstympade den trubbiga vinkeln; (då undersökningen visar att mineralet är assymmetriskt, blir detta, strängt taget, icke samma sak). ®) Jämf. anm. 2. LÄ ÖRVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9; 31 fran ögat mot 010 fäld normal positiv. A plattor i närheten af 100 synes en obetydlig del af axelbildens mellersta del: andra bissektrisen ligger i närheten af normalen mot denna platta. Tyvärr lyckades jag ej förfärdiga snitt vinkelräta mot prisma- zonen, ty mineralet springer härvid sönder efter genomgangarne. A tvärsnitt i tunnprof syntes ingen axel framträda, dubbelbryt- ningen var här positiv. Häraf framgar att man först a snitt efter pyramidytor kan vänta fullständiga axelbilder. En jämförande undersökning af kristalliserad rhodonit (Pajs- bergit) hade af flere skäl varit önskvärd. Tyvärr ha emellertid flere omständigheter hittills hindrat mig härifran. De af DES CLOIZEAUX lemnade uppgifterna äro ännu allt för knapphändiga för mitt ändamal. Vid upphettning gar färgen fran gra öfver brun till svart. Järnrhodoniten smälter lätt till en svart slagg, som delvis an- sripes af saltsyra under klorutveckling. Med flusser erhålles järn- och manganreaktion. I analys I och III dekomponerade jag med kols. alkali i II med saltsyra och fluorvätesyra. Som mina försök att dekomponera mineralet 1 slutet rör vid högre temp. med svafvelsyra ej lyckades, har jag ej bestämt Fe,O,- halten vid sidan af FeO. Analyser: I IT ITI Med. Syre: SiO, 43,81 — 44,40 40,10 23,52 MnO 23,40 24.11 — 23,70 5,43 FeO 23,17 23,63 24,28 23,44 DNS (ei ALO,) CaO 6,18 9,98 — 6,08 1.3 MsO 1,36 1,09 1,05 Ns 0,46 ABO, 1,24 1,47 — 1,35 0,67 99,76 99,84 Alkalier funnos ej. Förhållandet mellan syret i SiO,:RO:(Al,O,) är 23,52: 12,80 : (0,67), hvilket något afviker fran 2:1, tydligen beroende därpa, att preparatet, som under mikroskopet påvisats, ej var rent. Örfverskottet a bassidan beror väsendtligen på närvaron 32 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. af magnetit och Mn-kaleit, möjligen ock på Igelströmit (mono- silikat!). Da rhodoniten själf ej märkbart angripes af kall saltsyra, hvilket därimot är fallet med dess föroreningar (med. undantag af Mn-hedenbergit), behandlade jag pulvret med denna syra, hvarvid löstes: Fe,O, 1,69 Kalk 0,60 2,29% Omräknas de föregaende analyserna med hänsyn härtill, bestod pulvret af: Renad rhodonit: Syre: SIO 44,10 45,12 24,06 MnO 29510 24,25 5,46 FeO 21,94 22,44 5,00 CaO D,48 5,62 1,60 MsO 1, 1,20 0,46 | A1,0, 1,35 1,38 0,62 | Magnetit och kaleit 2,76 — Dir; 100,50 190,01 Syreförhallandet i SiO,: RO: AO: är 24,06 : 12,52 :0,68 och sammansättningen — utan hänsyn till den ringa lerjordshalten: (Mn Fe ca mg)Ö 8102. | Att uppställa en specialformel på denna rhodonit anser jag ej berättigadt, da en sadan här vid lag ej exakt kan uttrycka järnrhodoitens sammansättning, utan måste hänföra sig till samma mineral — låt vara i mindre väsendtlig grad — förorenadt af Mn-hedenbergit. Da den assymmetriska formen hos ifrågavarande pyroxenart är satt utom tvifvel genom den optiska undersökningen, och det- : samma hufvudsakligen genom sin stora järnhalt afviker från vara vanliga rhodoniter, anser jag namnet järnrhodonit däraf berättigadt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 33 Mangan-Hedenbergit. Trenne olika pyroxener har jag observerat vid dessa grufvor. En af de allmännare är Mn-Hedenbergit. Aldrig har jag träffat detta mineral i större massor, dess oftare därimot insprängdt i Igelströmit, ensamt eller i blandning med granat och järnrhodonit. Jag hänvisar till den beskrifning, som jag a annat ställe lemnat !), och vill här endast påpeka hurusom mineralet är lätt igenkänligt pa sina oftast mycket tydliga prismagenomgångar (af 87° 10') sin färg, som i friska brott är mörkgrön, men däri- mot i genomfallande ljus gulgrön. Pa genomgangsytorna efter 110 har mineralet glasglans. En mindre tydlig genomgang med glas-fettglans finnes efter 100 samt en otydlig efter 010. En tydlig afsöndring efter 001 har jag blott undantagsvis, i mera sönderdelade partier, observerat. Redan i vanligt ljus kan man a tunnprof upptäcka inne- slutningar af främmande mineral, vanligen Igelströmit och mag- netit. I polariseradt ljus hälla de flesta snitt en ovanlig rike- dom af med hufvudindividen olika orienterade smaindivider af oregelbunden form och växlande storlek. Medan plattor efter 010 och spaltblad efter 110 höllo en oerhörd mängd dylika i polariseradt ljus synliga individer — jämte sparsamt framträ- dande inneslutningar af främmande mineral — syntes a en platta efter 100 endast dessa senare. Den omständigheten att, som jag förut anmärkt!), dessa sma individer ofta visa sins emellan olika färger, ehuru de fleste af dem säkerligen äro lika optiskt orienterade, kan hafva sin orsak i deras olika tjocklek. Mn-Hedenbergiten tillhör det monosymmetriska systemet: un- der det utsläckningen på plattor, slipade efter 100 sammanföll med genomgangarne, uppgick densamma pa 010 till 41°48 och pa spaltblad efter 110 till omkring 35°. I öfverensstämmelse härmed syntes a plattor efter 100 vid sidan en axel, och axlar- nes plan sammanföll med de här synliga genomgangsriktningarne, ' alltså med symmetriplanet (010). Å spaltblad efter 110 synes !) Förf:s eit. upp. ss. 505, 506 Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 9. 3 34 WEIBULL, MINERALFOREKONSTEN VID VESTRA SILFBERG. en axel snedt vid sidan. Nagon märkbar skilnad i afseende på mineralets apsorbtionsförmaga för ljus i olika riktningar fans ej. Malakolit. Ett mineral som allmänt förekommer pa gränsen mellan lagerart och det »fyndiga berget» räknar jag hit. Det är i friskt brott grägrönt, men blir småningom brunt—brunsvart samt öfverensstämmer i öfrigt rätt väl med malakolit från Degerö och Sala. Liksom af öfriga pyroxener har jag ej däraf träffat kri- staller utan blott bredstängliga aggregat. Prismagenomgangarne äro tydliga och afsöndringen efter 001 mången gang särdeles vacker. Liksom Mn-Hedenbergit är ock denna augitart vanligen starkt förorenad af främmande mineral. En analys af en dylik något vittrad malakolit gaf sammansättningen CaFe(MnMg)O, .2SiO,, där emellertid en stor del af järnet (omkring 9 2) före- kom som oxid. Tunnprof visade, att den bruna färgen hos det analyserade mineralet liksom ock järnoxidhalten härrörde af ett afskildt amorft järnoxid-silikat (troligen närstående Mn-hisinge- rit). Dessutom voro ovala inneslutningar af ett klart, anisotropt, troligen enaxligt, starkt ljusbrytande mineral rätt vanliga. Mine- ralet, söm ej löstes i saltsyra och erbjöd en ojämn olivin-artad yta, hade i samma malakolitindivid samma optiska orientering. Gips. De gipsförekomster, som jag i grufvorna vid Stollberget observerat, äro säkerligen de modernaste mineralbildningarne här- städes. Som vanligt vid äldre grufvor förekomma här större dagöppningar samt genom ras bildade »stötar». Pa den tämligen jämna väggen af en langsträckt sådan, mot vester, förekommer ett 5 till 6 mm. tjockt öfverdrag, som i hufvudsak består af gips. Sma tafvelformiga kristaller, som utskjuta från ett straligt underlag, äro ganska klara och genomskinliga, men deras kristal- ° liniska underlag är uppblandadt med ett gragult amorft mineral. Under mikroskopet kan man tydligen igenkänna dessa taflor af gipsens vanliga form och optiska egenskaper, förorenade af ett ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 35 amorft, i gult till rödt färgadt ämne samt små svarta korn, som atminstone delvis besta af magnetit. Vid undersökning af ifragavarande produkt ‚befans den, till följd af dessa inblandningar, ej fullständigt löslig i vatten, men väl i saltsyra. Vid glödgning lemnades en tegelröd aterstod. En analys, som jag verkstält, gaf: CaO 29,78 Gipsens sammansättning; 32,56 SO, 76,76 76,51 d Fe,O, 2,18 ei H,O 21,28 20,93 I öfrigt träffas gips såsom ett tunt öfverdrag pa sa väl hängande som liggande väggar, hvilka hafva ett sådant läge, att de ej direkt kunna öfversköljas af regnvatten. Pa grufvornas botten har” jag icke träffat densamma ej häller där, som i nagra dagorter, vattentillgangen är ovanligt stor. Som gamla varphögar, hvari finnas kalkspat och lampriter i riklig mängd, ligga i omedelbara närheten af grufkanten, fattas ej material för gipsbildning, hvarjämte dylika mineral oftast finnas i den af springor genomdragna bergväggen. Genom inverkan af eirkulerande, syrehaltigt vatten gifva de upphof till en gipslös- ning, som vid sitt framträde pa en för afdunstning lämplig berg- vägg, när temperaturen härför är passande !), afskiljer calecium- sulfat (jämte järnvitriol). Under annan arstid än sommaren, da vattentillgången är rikligare men afdunstningen obetydlig, torde en delvis lösning ega rum, samtidigt som ferrosulfat öfverföres i olösligt (basiskt) ferrisalt. Arsenikkis. Förekomsten af arsenikkis vid dessa grufvor är af gammalt känd. CRONSTEDT nämner i »Försök till en mineralogie» ?) att misspickel, bade grofgrynig och kristalliserad, finnes vid V. Silf- ') Som bekant hör gipsen till de salter hvilkas löslighet i vatten högst ringa förändras inom de vanliga temperaturgränserna: 1 del gips löses vid 0° i 415 delar vatten vid + 18° i 386 och vid + 24° i 378 delar enligt Ma- RIGNAC; hvadan temperaturförändringar ej omedelbart böra härvid medverka. ?) Andra uppl. 1781, s. 251. 36 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID YESTRA SILFBERG. ; berget. Närmare studerad har mineralet fran denna fyndort emellertid icke blifvit. A. BREITHAUPT omnämner detsamma. härifrån i en intressant uppsats »Uber das Verhältniss der For- men zu den Mischungen krystallisirter Körper» !), hvilken bl. a. äfven afhandlar markasitens och arsenikkisens isomorfism eller homöomorfism, som BREITHAUPT föredrager. Han har under- sökt dess kristallografiska konstanter, samt dess eg. v., och som dessa visade afvikelse fran kända varieteter, kallar han den ifraga- varande Dalarnit. Särskildt fran den synpunkt erbjuder denna arsenikkis in- tresse, att den är det enda här uppträdande mineralet, hvaraf vackra kristaller sta till buds. Den finnes dock äfven, som ÜRON- STEDT anmärker, 1 derba korn. Mineralet förekommer 1 ett mycket brokigt sällskap, före- trädesvis bestaende af lampriter, insprängdt antingen i en kvartsig eller mangan-kalcitförande bergart. Sa väl i afseende pa de kristallografiska konstanterna, utvecklingen af de uppträdande ytorna — formerna äro därimot särdeles enkla och ensartade — eg. v. samt kemisk sammansättning har jag särskilt två olika typer af detta mineral. De förekomma visserligen i samma grufva, men alltid i helt olika mineralsällskap. Härtill kommer troligen ännu en tredje varietet, hvaraf jag f. n. blott varit i tillfälle verkställa den kristallografiska undersökningen. Som jag emellertid har för afsigt att återkomma till detta ämne vid en särskild behandling af arsenikkisens konstitution i samband med dess fysiska egenskaper efter studier a nämda mineral från flere svenska fyndorter, inskränker jag mig till dessa antydningar. Zinkblände. Ehuru förekomsten af detta mineral är allmän, har detsamma endast i mindre grad varit föremal för grufdrift. I större körtlar, | som väl äro att anse sasom inlagringar i lagerarten, finnes zink- blände särskildt vid Stollberget. Det beledsagas där af kvarts, !) Jour f. pr. Ch. IV. 248. (1835). om ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 37 kalkspat och flusspat. I manganokaleit har jag ock pa samma ställe funnit otvetydiga gangar af detta mineral, ehuru af högst ringa mäktighet. Genomgangar, textur, glans m. fl. egenskaper äro bländets vanliga; kristaller har jag aldrig träffat. Färgen är nästan alltid rent svart, blott de mineralkorn som sitta insprängda i kalkspat äro nagon gang bruna. I öfverensstämmelse härmed synes bländet vara mycket järn- haltigt. Af en analys af zinkbländemalm från Stollberget, som kand. RUDELIUS utfört, sluter jag att mineralets sammansättning är 7 ZnS + 2FeS: alltså s. k. marmotit. Analysen gaf: Fe 27,79 — Zn 15,13 — Mn 4,69 — Ca 1.80 — S Por on Olöst 25,54 25,06 CO, +0 13,79 — All zink är säkerligen bunden vid svafvel, den öfverskju- tande mängden häraf vid järn. Resten af järnet jämte öfriga metaller finnas sasom oxider i och för sig (magnetit) eller vid kiselsyra (Igelströmit) och kolsyra (kaleit). Härigenom far analysen följande utseende: Olöst 25,30 Atomförhallande: — FeO 28,77 — MnO 6,45 — CaO 2,52 = CO, 4,84 = Zn a 2,52 Fe 9,494 0,98 S mie! 3,50. Att denna tolkning af analysen är riktig visade den mikro- ' skopiska undersökning, som jag verkstält a samma stuff, hvaraf materialet för analysen togs. Zinkbländet fans nämligen i bland- 38 WEIBULL, MINERALFÖREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. ning med Igelströmit; hvarje sådan individ var omgifven af en krans sma magnetitkorn. I underordnad mängd uppträdde kaleit, Mn-hisingerit och kvarts. Blyglans. Efter gammalt äro V. Silfbergs grufvor brutna pa silfver- haltig blyglans; gruffältet har häraf sitt namn. Tillgången pa detta mineral maste emellertid ha varit rikligare förr, än nu, då blyglansen icke i och för sig är brytvärd, utan endast som en tillfällig, om ock värderik, biprodukt tillgodogöres. Fastän större och mera lätt atkomliga tillgangar på andra hall i någon man bidragit, är dock hufvudsakliga skälet härför det, att malmen här, som vid sa mänga andra dylika grufvor, visar benägenhet att ga ut mot djupet. Blyglansen uppträder bland järnmanganmalmen dels i enstaka, inströdda korn dels i större körtelformiga och gangartade an- hopningar. Efter uppgift pa stället fins ingen bestämd lag för blymalmens anträffande. Kuber insprängda i kaleit äro särdeles vanliga, eljes är mi neralet kristalliniskt af det vanliga utseendet med grof- eller finkornig textur. Ett tunt öfverdrag af anglesit träffar man nagon gang på blyglansen. Svafvelkis och Kopparkis. Dessa lampriter äro, särskildt vid Stollberget, rätt vanliga; i de nordliga grufvorna förekomma de jämförelsevis mera sällan. De förete i mineralogiskt hänseende föga anmärkningsvärdt. Det först nämda mineralet uppträder öfverallt i lagerarten, af det senare har jag blott observerat derba stycken, mest sma korn bland magnetkis. Emellertid bör kopparkisen hafva en ganska - stor utbredning, särskildt vid Stollberget, att döma däraf, att vattnet i de’ sedan flere år ödelagda grufvorna häller en rätt be- tydlig halt af koppar- (jämte järn-) sulfat. ÖNVERSIGT AU K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 34 Pa kisrika väggar, och än vanligare pa gamla varphögar, finner man nagon gang stuffer med ett tunt öfverdrag af koppar- eller järnvitriol. Magnetkis. Jag har anträffat magnetkis af helt olika utseende vid dessa grufvor. Där rent mineral i större partier förekommer, sasom vid de ödelagda Dambergsgrufvorna, är det ljust tombaksbrunt med en tydlig genomgang, som ger en och annan stuff ett bladigt utseende. De vanliga anlöpningsfärgerna förekomma: genomgangs- ytan blir vanligen svart, brottytan mörkbrun. En analys, för hvilken jag står i förbindelse hos kand. G. NILSSON, lemnade: Fe 61,60 Atomförhallande: 1 S SIT 1,073 99,36 hvadan sammansättningen skulle vara Fel3S4,. Mineralet var fritt fran mangan, nickel ech kobolt. Eg. v. var efter en be- stämning af kand. NILSSON 4,35 vid vanlig rumstemp. Denna varietet har mera konsistens och sönderfaller ej sa gerna som de flesta magnetitkiser. Finkornig, till färgen mera gul magnetkis uppträder allmänt jämte den kobolthaltiga arsenikkisen. Mineralet är här starkt uppblandadt med kvarts, samt är matrix för en brokig samling lampriter, sasom: kristalliserad arsenikkis, blyglans och kopparkis. Ett med magnet utdraget pulver af dylik magnetkis gaf ingen reak- tion pa nickel eller kobolt men väl pa mangan. Huruvida ej man- ganen stammade från magnetit, lemnar jag dock osagdt. Hufvudmassan af den magnetkis, som i riklig mängd finnes vid Damberget är tät, med en färg som gar mot grågrön. Den är blandad med kvarts och stora glimmerblad. Flusspat. Det enda fluorhaltiga mineral, som jag funnit. vid V. Silf- berget, är flusspat. Förekomsten häraf är af gammalt känd. 40 WEIBULL, MINERALFOREKOMSTEN VID VESTRA SILFBERG. ÜRONSTEDT nämner höggrön flusspat vid Stollberget och bla vid Norrgrufvan !). Emellertid är det företrädesvis de hvita eller smutsigt gula varieteterna som man oftare anträffar; violett flusspat har jag endast funnit ibland granat, glimmer och svart hörnblände eller i mangankaleit, grön i zinkbländegangar, bada vid Stollberget. Flusspaten är zinkbländets och blyglansens trogne följe- slagare; i manganokaleit är den ej häller sällsynt. Sällan träffar man större partier samlade pa ett ställe. Den är grof- eller fin- kornig, men har aldrig utbildade kristallytor. Kvarts. Detta mineral, som i sa väsendtlig grad konstituerar den omgifvande bergarten, ingar äfven i malmen. På samma gång det utgör matrix för magnetit, Igelströmit m. fl. mineral, är det en sällan felande inneslutning i de flesta här uppträdande mineral. Såsom en stor sällsynthet har jag anträffat sma sittande berg- kristaller vid Stollberget. ') Försök till en mineralogie ete., Stockholm 1781, s. 108. 41 Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 9. Stockholm. Jemtlands fanerogamer och ormbunkar, upptecknade med angifvande af växtlokaler. Af P. OLSSON. [Meddelade den 12 November 1884.] Jemtlands flora är ännu oskrifven; man eger endast för- teckningar på Åreskutans och Snasahögens högre växter och spridda växtgeografiska uppgifter af botanister, som genomrest provinsen. En ordnad sammanställning af Jemtlands högre växter torde derföre vara af nagot intresse, helst om växtlokalerna kunna något utförligare angifvas. Författaren till denna uppsats har under femton ar sasom lektor 1 naturvetenskap vid provin- sens allmänna läroverk varit 1 tillfälle dels att göra resor till manga delar af det vidsträckta landet, dels ock att arligen granska en stor mängd växter, af läroverkets lärjungar insamlade från nära nog alla delar af landet, hvarvid de anmärknings- värdare fynden blifvit antecknade. Naturligt är dock, att i ett sa vidsträckt land med så omvexlande lokaler ytterligare bota- niska fynd skola komma att göras, serskildt emedan smärre områden ännu föga eller icke varit besökta för botaniska ända- mål. Sasom sådana ma här nämnas i första rummet en fjäll- trakt i norra delen af Offerdal och angränsande delar af Kall, med hälleflinta och granit till grund, af hvilken trakt endast den sydöstra delen kring Oldklumpen blifvit besökt; vidare fjälltrakten vid Anariset och Lundörren, som ligger vid Herjeadalens gräns längt från bygden och blott af tre lärjungar vid olika tillfällen blifvit besökt; östra delen af Frostviken, från hvilken trakt en- dast ett par växtlokaler (Jahlvattnet, Jougden, Borgafjäll) här 42 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. förekomma, och slutligen Bodsjö kapellförsamling, hvilken ganska litet blifvit besökt af botanister. Äfven fjällen i norra delen af Hotagen (norr om 64:de breddgraden) förtjena att närmare undersökas. h Upprepade ganger har Jemtland, dock nästan uteslutande dess fjälltrakter i Kall, Are och Undersåker, varit föremål för botaniska resor. C. J. HARTMAN besökte denna trakt ar 18131), J. W. ZETTERSTEDT 1840 °), J. ÅNGSTRÖM 1841 3), Köck THEDENIUS 18422), P. J. BEURLING tillika med C. LAGER- HEIM 1843 3), Ü. LAGERHEIM och G: SJÖGREN 1844 5), G. SJö- GREN 1846 7), R. W. HARTMAN 18508), S. ALMQVIST 1868 9) och 1873 1%). Derjemte hafva nagra naturforskare för bryolo- eiska eller mycologiska undersökningar besökt dessa trakter och lemnat underrättelser om resornas resultater. Vidare förekomma spridda uppgifter rörande Jemtlands högre växter i HARTMANS Skandinaviens flora, och spridda notiser rörande samma ämne äro lemnade dels af FL. BEHM N"), dels af författaren till denna uppsats !?). Lärjungar vid Östersunds läroverk hafva uppvisat växter fran provinsens alla socknar och fran nästan alla kapellförsam- lingarne -(de aterstaende kapellförsamlingarne äro undersökta af mig eller af E..A. SELBERG). Det blefve nog vidlyftigt och torde vara obehöflist att här anföra alla, som salunda lemnat upplysningar. Endast de skola här anföras, som hufvudsakligen ') Berättelse i K. Vet. Ak. Handl. 1814. ”) Se J. E. WIKSTRÖMS ärsberättelse om botan. arbeten för 1838 sid. 491. 3) Enligt Wıkströms nämnda ärsberättelse för 1839—42 sid. 715. al. lc, sidandls. ?) Se WIKSTRÖMS ärsber. för 1843—44 sid. 656 och K. Vet. Ak. Handl. 1843 sid. 278. ') Se Botaniska Notiser 1845 sid. 177. ') Se WIKSTRÖMS ärsber. för 1845—44, Bihanget sid. 29. =") Se WiKstrRÖMS ärsber. för 1849, Bihanget. °) Öfvers. K. Vet. Ak. Förh. 1869 s. 485. 10) Ibid. för 1874 s. 75. '!') »En botanisk utflygt till Oviksfjällen» i Botan. Not. 1880 sid. 33, »Anteck- ningar till Jemtlands flora», Bot. Not. 1881 sid. 92. 12) Bot. Not. 1873 N:o 1 och Bot. Not. 1881 sid. 41. \ ÖFVERSIGT AU K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884. N:o 9. 43 samlat växter fran de trakter, som jag sjelf ej besökt, nämligen Hammerdals och öfre delen af Liths härader, utgörande Jemt- lands nordligaste del. Desse äro i Hotagen och Fölinge N. ©. HAMREN, J. HöGVALL, P. OLSSON, C. G. MEDIN, E. W. Wiv- MARK, OÖ. BACKMAN; i Frostviken A. A. och V. E. WINNBERG, E. J. NORDIN, L. T. FELISTRÖM, S. H. SVENSEN, 5. G.. LIND- HOLM och E. GRAFSTRÖM; I Hammerdal, Ström och Alanäset utom flere af de senast uppräknade J. STRÖMGREN, J. AHL- STRÖM, A. J. JONSON, J. BURHOLM, N. HAMBERG och P. HED- LUND. Äfven torde här böra omnämnas, att de herbarier, som rektorn vid Frösö trivialskola G. BACKMAN och t. f. läraren vid Östersunds läroverk stud. E. A. SELBERG efterlemnat, jemte ett par andra blifvit af mig granskade i och för denna uppsats. Jemtland, hvars areal beräknas till 325 svenska qvadratmil, är utmed gränserna till Herjeadalen och Norge, alltsa i SW, W och NW, ett fjälland, men för öfrigt till aldra största delen en högslätt med ungefär 1,000 fots absolut höjd, rik pa sjöar och floder och mestadels skogbärande. Mest odlad är trakten kring Storsjön. Den sydöstra delen, d. v. s. det omrade som hör till urformationen, är mera kuperad än den mellersta till silurforma- tionen hörande delen, dock förekomma der inga verkliga fjäll utan endast skogsberg, men dessa na stundom en absolut höjd af mer än 2,000 fot, t. ex. !) inom Borgvattnet nära Angerman- lands gräns, inom Stugun och Ragunda i trakten norr om Gesund- sjön samt nordost om Rätans kyrka. Höjder af mera än 1,500 fot finnas mangenstädes, sasom utmed gränsen till Medelpad inom Hällesjö, Bräcke, Bodsjö och Rätans socknar, vidare inom Hackas socken (med Gillhofs kapell) öster om sjön Näckten, inom Lockne och Marieby socknar, Hofverberget i Berg (1,800), Östberget pa Frösön, höjderna öster om Östersund, vissa punkter inom Kyrkas, Aspås och Häggenas o. s. v. Lägst ligger Fors socken, hvilken tillika är den östligaste inom provinsen: vid jernvägsbron öfver Indalselfven, hvilken bro berör socknens nordliga del, är elfvens ') Enligt kartan till R. Cronstents arbete »Stambanan genom Norrland», tryckt 1882. 44 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. lägsta vattenstand endast 346 fot öfver hafvet, ooh vid Medelpads- gränsen torde det ej öfverstiga 200 fot. Bland de mera högt liggande sjöarne utanför fjällbygden äro inom Bräcke socken Hemsjön, hvars absol. höjd enligt senaste uppgift är 1,271 fot (enl. WESTRELLS karta öfver Jemtlands län 1.335 fot), Räggmarken 1,208', Toringen (högre än Räggmarken), Kotjärn vid jernvägen 1,125, inom Nyhems kapell Docktjärn 1.175, inom Bodsjö socken Sidsjön och Hangsjön och inom Gill- hofs kapell sydligast i Hackås Råssjön och Örasjöarne (alla sannolikt 11—1,200 fot), vidare Rätansjön 1,174‘, Locknesjön 1.105, Hornsjöbergsjön i Brunflo 1,240, Singsjön i samma socken 1.212, Kännasensjö vid gränsen mellan Ås och Kyrkas 1,108, Märdsjön i Stugun 1,190 fot. Såsom belysande landskapets allmänna höjdförhällanden må här efter de nyaste och tillförlitligaste källor ytterligare anföras absoluta höjden för nagra större eller mera bekanta sjöar i skilda trakter: Jougden i Frostviken 1,560 fot (enligt SELANDERS nya karta), Qvarnbergsvattnet derstädes 1,061, Håkafotfjärden 1,010, Ströms vattudal 990, Flasjön 1,000, Hotagen 1,046, Landösjön 1,115, Hammerdalssjön 946, Borgsjön 1 Borgvattnet ungef. 1,100, (zesundsjön 706 !) eller 680 (enl. SELANDER), Singsjön i Hasjö 876, Annsjön i Hällesjö 990,. Idsjön 878, Refsundsjön 972, Bodsjön 1,045, Näckten 1,094, Lännässjön vid Klöfsjö 1,464, Storsjön 985 (vid lägsta vattenstandet), Alsensjön 997, Nälden 1,020, Ockesjön 1,010, Lithen 1,072, Kallsjön 1,293, Anjan 1,413, Aresjön 1,259, Gefsjön 1,686, Annsjön 1,775, Skalstugusjün 1.906, Skurdalssjön 2,060 fot. Af fjällen äro blott ett fatal till höjden bestämda. Emedan i det följande ibland anförda växtlokaler en mängd fjäll före- komma, skola här de vigtigaste och mera kända bland dem upp- räknas 1 ordning efter deras läge för att i någon man orientera läsaren i Jemtlands fjällbygd. Sydligast och afskildt från de öfriga genom Ljungans dalgång ligger Klöfsjöfjäll (öfver 3,500') inom Klöfsjö nära Herjeadalen. Inom Ovikens socken ligga ') På A. Hanks karta öfver Norra Sverige 1870 står felaktigt 406 fot. ÖPVERSIGT AU K. VRORNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 45 Bosjöfjäll (öfver 3,500, jemte Tassasfjäll beläget inom den del af socknen, som räknas till Herjeadalen), Hundshögen (öfver 4,000), Storfjället, Oviksfjället (= Langfjället), Graberget (jemte Valskaftet och Bilsasberget, hvilka äro lägre bergasar); mom Hallens socken Falkfangarfjället, Drommen, Tranan och Vester- fjäll, äfven kalladt Sällsjöfjäll (3,536), hvilka likasom de inom. Ovikens socken samtliga räknas till Oviksfjällen. Inom Unders- åker ligga 1) söder om Valan: Hottöfjäll, Fangvalen, Anahögeıt (öfver 5,000') och Anariset, passet Lundörren, Herrangsstötar (öfver 4,500'); 2) norr om Valan: Wällistafjäll (3,065 fot), Ottfjäll, Tranrisfjäll, Bunnerfjäll, Gåsen, Smällhögarne, Herrangs- skale; 3) vid Herjeadalens gräns och till större delen inom detta landskap Helagsfjällen (öfver 5,000’, enligt TÖRNEBOHM 5,8007); 4) vid norska gränsen: Skarfdörrfjällen, passet Ekorrdörren, Sylarne (6,025, Jemtlands högsta punkt,) och Enbogen samt emot Handölsan Stradda, Juckennjänatjack, Tjallingen, Tjajtjasen, Härdeggen, Blahammarkläppen (öfver 4,500’), Getvalen, Snasa- högarne (4,947'), Tälgstensberget. Inom Are socken ligga invid riksgränsen Glucken (3,664), Stenfjället, passet Skurdalsporten, Middagsfjället, Finnvala; längre österut pa gränsen till Kall det bekanta Åreskutan (4,958, enligt CRONSTEDT endast 4,780), vester om detta Mullfjället (öfver 4,000’) och söder om Åreskutan Renfjället (öfver 3,500’). Inom Kalls socken märkas Anjeskutan (öfver 4,000'), Manshögarne, Skäkerfjällen, Lagsjöskutan samt öster om de stora sjöarne från söder räknadt Suljätten (omkr. 3,000'), Blankfjället, Sosjöfjäll, Burrigais, Holdgrhatten, Jäfsjö- hatten. Inom Offerdal nordligast Grubbdalsfjälltrakten (med Bjölnefjäll), sedan Stenfjälltrakten och Oldfjälltrakten (med Skaddrefjäll, Oldklumpen, Örneruen, Ovallifjäll) samt Ansigts- fjäll, vidare bland lägre berg, Almasaberget (öfver 2,500°) söder om Landösjön och Hällberget söder om Offerdals kyrka. Inom Hotagen eller norra Fölinge ligga Ansättfjället (öfver 3,500', vester om Hotagensjön), Tjärnfjället, Stakafjället, Grubbfjället, Skalfjället, Gaxsjöfjälltrakten, Vinklumpfjäll, Murfjälltrakten samt på riksgränsen Penningkejsen (3,507'), de fyra sistnämnde föga 46 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. eller icke 1 botaniskt afseende undersökta. Inom Frostviken ligga sydligast vid gränsen till Hotagen Munsfjället (4,130'), vid riks- gränsen Muruhatten, Qvedlifjället, Akafjället, Portfjället (2,620), Majsklumpen, Blasjöfjällen, Jadnemsklumpen (Jemtlands nord- ligaste punkt) samt i öfrigt Dunnarklumpen, Brattlifjäll (mellan (Qvarnbergsvattnet och Jougden men närmare det förra), Carl- berget, Fogelberget jemte en mängd fjäll, som näppeligen äro af botanister besökta, hvaribland Klumpvattensfjäll, Millestskogs- fjäll, Badstugufjäll och Orrnäsfjäll. Af Jemtlands geologi torde här böra omnämnas de allmänna orunddragen sasom varande af stor betydelse för provinsens flora. Jemtlands sydöstra del, omfattande halfva Bergs härad, största delen af Hackås socken samt hela Refsunds och Ragunda härader jemte en smal remsa af de angränsande socknarne, tillhör den s. k. urformationen af äldre granit, mer eller mindre täckt af qvartära bildningar (pa nagra ställen såsom i Lockne och Ragunda förekomma äfven lösa kalkblock). Vestra gränsen för detta om- rade gar ungefär midtemellan Klöfsjö och Rätans kyrkor, förbi Åsarnes kapell och nagot vester om Bergs kyrka till Storsjön vid gränsen till Myssjö socken, derifran till sjön Näckten straxt söder om Billstaan, sedan i en temligen rak linie förbi Lillviken och Hälle (nära innersta delen af Brunfloviken) genom östra delen af Kyrkas och Lith samt öster om Hammerdals kyrka till Angermanlandsgränsen. Landets mellersta del vester om denna gränslinie ända till fjällbygden tillhör siuriska formationen, hvilande, sasom det synes, pa kambrisk qvartsit, hvilken här och der vid gränserna träder i dagen. De siluriska lagren, räk- nade nedifrån uppat, utgöras af alunskiffer, kalksten (ortho- ceratitkalk, på nagra ställen äfven chasmopskalk och öfre oraptolitskiffer), lerskiffer och enkrinitkalk. I vestra delen, som öfvervägande bestar af lerskiffer, äro lagren mindre fullständiga och mindre tydliga än i den östra. Pa nagra ställen förekomma - mellan alunskiffern och orthoceratitkalken ceratopygekalk och ‚undre graptolitskiffer. Det stora siluriska fältet fortsättes norrut fran Ström och Alanäset genom Tasjö socken 1 Angermanland ÖFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9, 47 och öfver ett stort omrade i Lappland. Sma afskilda siluriska partier förekomma vidare vid Klöfsjö kyrka, vid Åsarnes kapell och kring Mullfjället vester om Areskutan. Blott fa af Jemtlands fjäll äro urberg, de aldraflesta äro bildade af kristalliniska skiffrar (metamortiska bergarter), hvilka anses vara yngre än de siluriska lagren. E. TÖRNEBOHM har delat dem i tva grupper, en äldre, som han kallar Sevegruppen, och en yngre, Köligruppen. Den förra, hvilken synes hafva största utbredningen, bestar af Wemdalsqvartsit och andra qvart- siter, glimmerskifter, qvartsitskiffer, gneis, hornblendeskiffer; den senare af (metamorfoserad) lerskifter, glimmerlersten och horn- blendeglimmerskiffer. Äfven Hofverberget i Berg samt Öneberget och Östberget på Frösön bestå af qvartsit. Pa nagra ställen i fjällbygden förekomma äfven kloritskifter, tälgsten (vid Handöl i Are samt flerestädes i Frostviken), olivin- sten och serpentin (mellan Anjan och Holdersjön i Kall samt mangenstädes i Frostviken). Urberget träder i dagen sasom hälleflinta i nagra berg vester om Ottsjön och sasom en fort- sättning 1 Mullfjället vester om Åreskutan, hvarjemte ett större område af hälleflinta, genombrutet af granit, förefinnes öster om sjön Torrön i Kalls och Offerdals socknar, der bildande en vid- sträckt fjälltrakt. Eruptiva bildningar äro sällsynta, dock äro sangar af diabasporfyr anmärkta vid Lundörren och på Anariset, och Ottfjället uppgifves besta af en diabasartad grönsten. Af lösa jordlager fran istiden märkes krosstensgrus, som betäcker stora fält, glaciallera, sandasar m. m. i floddalar, och från en senare tid svämsand och svänlera, kalktuff (dit äfven s. k. bleka hör), vidsträckta torfmossar o. s. v. Inom det siluriska omradet i synnerhet visar växtligheten en ovanlig frodighet, säkerligen i följd af jordens rikedom pa kalk, markens stora fuktighet och de langa sommardagarne. Undersökning af fröna visar ock, att dessa i allmänhet äro större, tyngre och i följd häraf kraftigare än frön fran sydligare trakter. Florans karakter och sammansättning är naturligtvis i det hela en annan pa fjällen än i öfriga delar af landskapet. Att 48 _OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. atskilliga alpina och subalpina växter färekomma äfven pa den jemtländska högplatån samt i myrar och på berg i östra delen !) bör mindre väcka förvaning, än att jemte dylika fjällväxter helst inom det siluriska området kring Storsjön en mängd ‚rent syd- liga växtarter anträffas och detta ej blott tillfälligt. Kalkhalten är derjemte gynnsam för många växter (serskildt Orchideer), hvilka derföre här äro allmänna. Nagra växter, t. ex. Mulgedium si- biricum, Lythrum salicaria, Calla palustris, Bhynchospora alba m. fl, som förekomma endast i östra delen, synas hafva in- kommit från Ångermanland och Medelpad, andra, sasom Narthe- cium ossifragum, Juncus squarrosus, J. castaneus, Carex leporina m. fl., från det angränsande Norge. Genom flera samverkande orsaker: landets läge, olikheterna i höjd och klimat, rikedomen pa olikartade lokaler och den olika jordmånen, är Jemtlands flora rikare, än man kunnat vänta sig med hänsyn till landets belägenhet under en så hög breddgrad (62° 19—65" 8 n. br.). Efterföljande förteckning upptager sa- som i Jemtland vildt växande fanerogamer eller ormbunkar 759 ?) egentliga arter samt 45 underarter och hybrider eller tillsammans 304 arter, hvartill komma 20 arter förvildade växter, i förteck- ningen utmärkta med ett kors (ft). Af förut nämnde växtarter äro omkring 145 — de hvilka framför sig hafva en asterisk (*) — och derjemte flera varieteter upptäckta i Jemtland under de sista 12 åren. Bland de behandlade växterna äro visserligen några, hvilkas förekomst i Jemtland är att anse såsom tillfällig, men då en säker gräns mellan tillfälliga och icke tillfälliga växter är omöjlig att uppdraga — helst en mängd, deribland äfven tem- ; 3) Öfverraskande är det deck, att några högre fjällväxter anträffats så längt från fjällen som i Stugun och Lith, t. ex. Gnaphalium supinum, Diapensio lapponica, Sazxifraga stellaris, Azalea procumbens och Phaca frigida i när- heten af Stugun, Ranunculus aconitifolius på Haläsberget i Lith. Dessa trakter förtjena att närmare undersökas af botanister. Äfven vid Rannåsen och på Östberget nära Östersund förekomma några högre fjällväxter såsom Sibbaldia procumbens å båda ställena, Sazifraga stellaris, Azalea procumbens = | å det senare. Saxifraga äfven på Kånkbacken i Ås, : ”) Af dessa äro tre osäkra, utmärkta med ett frågetecken. Härtill kunna ytter- ligare läggas Peplis Portula och Lemna trisulca, hvilka enligt HARTMANS flora tyckas förekomma i Jemtland. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 49 igen allmänna, växter förekomma sasom ogräs, hvilka odlaren mot sin vilja utsar på akrar och i trädgardar — hafva här upp- tagits alla i Jemtland funna kärlväxter, hvilka ej kunna miss- tänkas vara odlade. Till ytterligare belysning äro inom parentes på vederbörliga ställen upptagna en del på fritt land mera all- mänt odlade växter, hufvudsakligen bland dem, som förekomma 1 bihanget till HARTMANS Handbok i Skandinaviens Hora ed. 11, hvilket arbete äfven ligger till grund för de här använda växt- namnen och för arternas ordningsföljd. Växtlokalerna uppräknas i ordning fran norr till söder för växter, hvilka antagligen äro mera nordliga, för de öfriga fran söder till norr. Genom ett semicolon äro lokalerna inom ur- formationen skilda fran de öfriga. För de arter, som hafva sin nordliga eller sydliga gräns inom Jemtland och hvilkas utbred- ning inom provinsen derföre erbjuder serskildt intresse, är denna gräns i korthet angifven, sådan den för närvarande är känd. Da annat ej angifves, har jag sett jemtländska exemplar af de obehandlade arterna. Jemtlands kärlväxter. Fam. SYNANTHEREA. "Bidens tripartita L. Vata st. r., t. ex. Rätan vid kyrkbyn 1883 (W. HERBST). — Nordl. gräns: sydl. Jemtl. — Medelp. (vid Sundsvall enl. ex. af J. MOBERG), Dal. *Chrysanthemum segetum L. Akr., odl. st. r. (tillfällig ss. ogräs), t. ex. Östersund vid Änge 1882, Svansele i Ström med sydligt korn, Alanäset 1871. — Nordl. gr.: Jemtl.—VB. ©. Leucanthenwum L. Äng., åkerren, t. a. öfver hela provinsen (äfven t. ex. i Åre, Kall och Gäddede). var. coronopifolia HN, t. ex. Östersund, Raftelfven i Fölinge Matricaria Chamomilla L. Odl. st. r. (sannolikt tillfällig), t. ex Munsäker i Ragunda en gång funnen; Östersund pa jern- vägsbanken 1883, Ström, Laxsjö i Fölinge 1863 (enl. ex. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. No 8. 4 50 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. af SALMONSSON). Uppeifven för Jemtland äfven i WAHLEN- BERGS Flora suecica. ) M. inodora L. Odl. st. a. öfver hela provinsen. Anthemis tinetoria L. Odl. st., här och der, i siluriska området t. a., t. ex. Rätan, Refsund, Näset i Ragunda, Mardsjön i Stugun; Storsjötrakten, Oviken, Digernäs i Sunne, Lockne, Odensala i Brunflo, Östersund, Frösön, Lith, Rödökälen, Nordannälden 1 Näskott, Kall, Fölinge, Häggenas, Hammer- dal, Bredkälen och Tullingsas i Ström, Alanäset. -— Nordl. gr.: norra Jemtl.—Ånguml. var. pallida WG., t. ex. Östersund och Östberget på Frösön 1883. *A. arvensis L. Odl. st., t. r., t. ex. Side i Oviken, Näs, Lockne, Mjelle pa Frösön, Östersund (teml. allmän), Rödön, Unders- aker, Hammerdal, Bredgard och Bredkälen i Ström; Mjösjö i Hällesjö. — Nordl. gr.: Jemtl.—VB, Dal. var. agrestis, WALLR., t. ex. Östersund och Änge vid Öster- sund. + Achillea Ptarmica L. Diken, odl. st. r., t. ex. nära Håsjö station, Mjösjö i Hällesjö, Förberg 1 Refsund, Lockne; Lill- viken och Odensala i Brunflo pa ängar, Östersund flerestädes i diken mot NO och pa vretlotter, Wagled och Westbyn pa Frösön i diken, Näset och Jonsgarden (pa en äng langt från garden) i Ström, Alanäset, Gäddede. Odlas äfven under namnet »Bellis», men synes dock vara verkligt vild i provinsen. — Nordl. gr.: norra Jemtl. -Angml, Dal. A. Millefolium L. Torra st. a. Tanacetum vulgare L. Torra st., vid byar, här och der, t. ex. Valla i Håsjö, Lockne; Oviken, Sunne, Frösön, Östersund, Odensala, As, Krokom, Åre, vid Mullfjället, Kall, Lith,, Hammerdal, Ström. tArtemisia Absinthium L. Odlad och förvildad, t. ex. Sunne, . Hornsberg på Frösön, Östersund, Krokom, Hammerdal, Ström. A. vulgaris L. Odl. st., t. a. öfver största delen af provinsen. ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 51 (A. Abrotanum L. Odlad). (Doronicum Pardalianches L. Odlad, stundom förvildad, t. ex. Östersund vid cellfängelset, Frösön vid en väg nära Rosen- hill ymnig 1882). ° *Senecio Jacobwa L. Ängar, akerren. r., t. ex. Dillne och Side i Oviken, Lillviken samt prestgarden i Brunflo, Ostersund flerestädes pa jernvägsbanken samt pa borgmästarelotten öster -33) samt Vagled, Valla och Kungsgarden, Lith, Nygarden ! om staden, Frösön i en skogsäng vid Hornsberg (1875 Rödön 1883, Akroken i Undersäker pa en äng 1380; Mjösjö i Hällesjö. — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp. (Parteboda i Borg- sjö enl. M. JONSON), Upl. vernalis W. & K. Odl. st. r. (sannolikt tillfällig), t. ex. Backen i As sm bland klöfver och timotej enl. ex. af N. M. ÖSTGREN 1883, Håxaåasen i Hammerdal bland klöfver 1883 (N. HAMBERG). — Nordl. or. Jemtl., Sk. viscosus L. Tomter, odl. st. r. (sannolikt tillfällig), t. ex. Östersund såsom ogräs i en trädgård 1882 och vid jern- vägen 1884. — Nordl. gr. Jemtl.—Angml., Hels. 5. vulgaris L. Odl. st. t. a., lär dock ej finnas i fjällbygden vester om Alsen. Gnaphalium uliginosum L. Fukt. st. r., t. ex. Hackas, Fölinge; Ragunda kyıkslätt. G. supimum L. Fjällen t. a., sällan i lägre trakter, t. ex. Port- fjället, Munsfjället, Areskutan, Bodsjöedet, Skurdalsporten, Handöl, Snasahögen, Glucken, Bunnerfjällen, Blahamrarne, Drommen och Fjällhalsen, Storfjället, Bosjöfjäll, Bilsasberget i Oviken; utom fjällen vid Mardsjön i Stugun. var. fusca SCOP. förekommer här och der med hufvudformen. @. sylvatieum L. Backar, t. a., t. ex. Ramsjö i Nyhem, Hälle- sjö; Oviken, Odensala, As, Undersåker, Are, Raftelfven och Laxsjö i Fölinge, Hammerdal, Ström, Gäddede i Frostviken. G. norvegicum GUNN. Ängar i fjälltr., t. a., utanför fjällbygden här och der i högre trakter, t. ex. Gäddede, Ström, Viken och Fyras i Hammerdal, Almasaberget och Hällberget i Offerdal, 52 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. Sund i Kall, Åreskutan, Storlien, Snasahögen, Bunnerfjällen, Bosjöfjäll, Storfjället, Fjällsagen vid Gräftån i Oviken, Lith, As, höjderna öster om Östersund, Thorvalla i Brunflo, Näs sn. flerstädes: Mårdsjön i Stugun. Å Antennaria diorca (L.) Torra backar a. var. alpicola HN, t. ex. Frösön, Laxsjön i Fölinge, Frostviken. var. corymbosa HN, här och der, t. ex. Ramsjö i Nyhem, Hällesjö; Fillsta i Frösö sn., Änge i Brunflo, vid Åreskutan, Miken i Hammerdal, Ström. A. alpina (L.) Fjällen, här och der, t. ex. Jadnemklumpen, Akafjäll, Munsfjäll, Sund vid Kallsjön, Åreskutan, Käla- högen, Tälgstensberget, Bunnerfjällen, Lundörrsfjällen, Ana- högen, Hundshögen: Utom fjällen pa tjufholmen i Hackås. Hanväxten är tagen i Jemtland af Dr. E. WARODELL. * Filago montana L. Torra back. r., t. ex. Side i Oviken (C. TırEN); Mjösjö i Hällesjö. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. "tf Buphthalmum salieifolium L. Blommande ex., hvilka synas tillhöra denna art, äro af bandırektör C. F. SUNDBERG och af P. M. SUNDBERG tagna flerestädes pa jernvägsbanken mellan Torpshammar och Ånge i Medelpad ären 1878—1884 samt nagra ganger äfven vester om Ånge ända till Pilgrimsta. Ett ex. är taget på en äng vid Lillviken ej långt från Brunflo station (1882 E. NILSSON). Veterligen ej odlad i provinsen, torde den hafva inkommit med utländskt gräsfrö. (Bellis perennis L. odlas). Erigeron acris L. Torra st., t. a.; förekommer äfven i fjäll- bygden t. ex. Bosjöfjäll, Mullfjället och Areskutan, Storlien, Kall, Gäddede. var. dissoluta HN. här och der. E. elongatus LEDEB. "Bergstrakter r., t. ex. Üarlberget, Fogel- berget, Ström, Rö och Elgholmarne i Kali, Husadalen, Stor- lien; Ragunda sn. vid Hammarsjön och Liberget samt på kyrkslätten och vid Näset nära jernvägsbron. E. alpinus L. Fjällen, här och der, utom fjällbygden r., t. ex. Frostviken (sparsamt enl. SELBERG), Munsfjället, ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 53 Fölinge, Huså, Areskutan, Are, Snasahögen, Bunnerfjällen, Lundörren, Hundshögen, Näskott, Kungsgarden pa Frösön, Östbergets sluttning mot Östersund. FE. unifdorus L. Högre fjäll utmed riksgränsen, här och der, t. ex. Jadnemfjäll, Brackfjäll, Munsfjället, Sulelfven i Kall, Areskutan, Snasahögen, Bunnerfjäll, Blahamrarne. Solidago Virgaurea L. Ängsback. a., äfven i fjällen. Petasites jrigida (L.) Kärr, i fjälltr. t. a. och utom fjällbygden mangenstädes, t. ex. Bredkälen och Kyrkomyren i Ström, Hammerdal, Raftelfven i Fölinge, Kallsjön mot Bonäset, Storlien, Snasahögen, Aresjön, nära Amen i Undersåker, Mörsil, Smedsåsen i Näskott, Lith, Östersund vid Rannåsen och Änge, Gärde i Brunflo, Frösön, Andersön ymnig i Källmarsundsmyren, Näs, Tassasen i Oviken, Aradalen, Rörösjön söderut ymnig, Tossasen vid Halen i Åsarne; Mardsjön i Stugun, Järfsan i Fors, Ragunda station, Man- sjön, Dockmyren och närmare Nyhem, Bräcke ferestädes, Pilgrimsta. Tussilago Farfara IL. Leriga st. t. a., atminstone i mellersta delen; förekommer dock äfven t. ex. i Åre, Fölinge, Ström; Hasjö. (Calendula ofjiieinalis L. odlas, t. ex. Östersund.) *Centaurea Scabiosa L. Akerren. r., t. ex. Änge vid Östersund i en dikeskant 1881 (A. WINNBERG, W. F. MESCH). — Nordl. gr. Jemtl.—.Hels., Dal. C. Cyanus L. Akrar, här och der, t. ex. Stugun, Hasjö station, Bräcke, Lockne; Oviken, Ope och Odensala i Brunflo, Öster- sund, Lith, Säter ı Rödön, Faxelfven, Alsen, Äre, Raft- elfven i Fölinge, Bredkälen i Ström, Gäddede. — Nordl. gr. Jemtl.— VB. v. flor. viol. t. ex. Östersund. C. Jacea L. Ängsback., äkerren., här och der, t. ex. Lockne; Oviken, Frösön, Brunflo, Lith, Alsen, Nyland i Undersåker, Raftelfven och Laxsjö i Fölinge, Haxasen, Grelsgard i Ström, Alanäset. — Nordl. gr. norra Jemtl.—VB. 54 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. Saussurea alpina (L.) Nagot fuktiga ängar, t. a. Förekommer äfven i södra och sydöstra delen, t. ex. Rätans kyrkoby, Äsarne; Berg, Hofverberget; Bräcke, Dockmyr, Fisksjön i Håsjö, Mjösjö i Hällesjö och är i trakten af Östersund all- män. — En varietet med ovanligt groftandade blad är tagen vid Haxasen i Hammerdal. Carduus crispus L. Byar, aäkr., t. a., t. ex. Bräcke, Lockne; Östersund, Lith, Krokom, Åre, Hammerdal, Ström. Cirsium lanceolatum (L.) Vägar, byar, öppna st. i skog, hä och der, t. ex. Bräcke, Lockne, Näset i Ragunda; Berg, Hofverberget, Andersön, Odensala, Östersund, Krokom, Häggenas, Hammerdal, Ström, Alanäset. — Nordl. gr. norra Jemtl. —VB. C. palustre (L.) Kärrängar, t. a., t. ex. Ramsjö i Nyhem; Wällistafjäll, Åre, Hammerdal, Ström 0. a . V. C. heterophyllum (L.) Skogsäng, t. a. öfver hela provinsen. C. arvense (L.) Akr. t. a. (helst inom det siluriska området). (Silybum marianum (L.) odlad, t. ex. Östersund). Lappa minor (SCHK.) Vägar r., t. ex. Östersund (enl. ex. i E. A. SELBERGS herb.) och ofvan nya kyrkogarden. — Nordl. gr. Jemtl. VB. +L. minor *intermedia (LER). Vägar r., t. ex. Östersund ofvan- för nya kyrkogarden 1883, Bergvik på Frösön nedom Öst- berget 1883. — Nordl. gr. Jemtl.—Angml., Upl. *Cichorium Intybus L. Odl. st. r. (sannolikt tillfällig, införd med utsäde), t. ex. Ragunda vid Hammaren och Döviken; Östersund 1856 o. 1884, Änge vid Östersund 1882, Öst- berget 1883, Ström vid Jonsgard 1873. — Nordl. er. Jemtl. —Hudiksvall (enl. ex. af FRÄNDEN), Upl. Mulgedium alpinum (L.) Fjällsluttn., berg a., utom fjällbygden här och der, . Bxrt‘» attlifjället, Gäddede, Ström, Haxasen, Lobbasen m. N. st. i Hammerdal, Raftelfven och Laxsjö i Fölinge, Almasaberget, Anjeskutan, Sund i Kall, Areskutan, Dufed, Skalstugan, Skurdalsporten, Snasahögen, Drommen, Bosjöfjäll, Bilsasberget, Graberget och Rörösjön i Oviken, ÖFVERSIGT AU K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 55 Nyland i Undersaker, Tand i Alsen och vid Alsensjön, Lith, Frösö sin södra delen pa fastlandet, Ope fäbodar i Brunflo; Mjösjö i Hällesjö. =M. sibirvcum (L.) Fukt. st., stränd. vr, t. ex. mid Halan i Ragunda (D. STRÖMHOLM m. fl.) nära utloppet i Indals- elfven. — Sydl. gr. Jemtl.—Medelp. Sonehus arvensis L. Odl. st., här och der, t. ex. Lockne; Öster- sund (allmän), Lith, Krokom, Äre by, Häggenas, Haxasen i Hammerdal, Ström. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. var. maritima WG, t. ex. Östersund. Seolezaeeus, L.. Oal. st., ta, ätm. i mellersta delen, t. ex. Sunne, Odensala, Östersund, Nyland i Undersaker, Bredkälen i Ström; Ragunda. =S. asper (L.) Odl. st. r., t. ex. Odensala, Östersund flere- städes, Viken i Hammerdal. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. *Lactuca muralis (L.) Steniga st. i skog r. Jemtl. enl. SEL- BERG. Jemtländska ex. ej sedda, men väl ex. fran grann- socknen Borgsjö i Medelpad. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. "Lampsana communis L. Odl. st. r., t. ex. Frösön vid Mjelle och Vagled, Östersund i trädgårdar flerestädes och vid Lug- net, Änge, Krokom, Prisgard i Lith, Alsen, Viken och Hax- asen i Hammerdal, Laxsjön i Fölinge; Refsund, Hammaren i Ragunda. — Nordl. gr. Jemtl. -Ångermanl. Crepis paludosa (L.) Fukt. äng, t. a., t. ex. Östersund, Frösön, Äre, Snasahögen, Häggenas, Raftelfven i Fölinge m. fl. st.; nära Fisksjön i Hasjö. ©. teetorum L. Akr. a., äfven 1 Äre, Kall, Fölinge, Hammerdal, Ström, Fogelberget. Hieracium Pilosella L. Torra backar, här och der, t. ex. Ra- sunda, Valla i Håsjö; Brunflo, Östersund, Ås, Åreskutan, Mullfjället, Kall, Haxasen i Hammerdal, Ström. var. stoloniflora t. ex. Östersund, Fogelberget i Frostviken. H. Auricula L. Ängsback., t. a., t. ex., Bräcke, Ramsjö i Ny- hem, Hällesjö, Valla i Hasjö, Mansjön och Näset i Ra- 56 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. gunda; . Frösön, Nifsasen i As, Are, Ström. — Nordl. er. Jemtl.—VB. H. floribundum WIMM. «) vulgare LINDEB. Äng. helst i fjälltr... H. H. H. H. H. H. H. här och der, t. ex. Raftelfven i Fölinge, Hammerdal, Stor- lien, Areskutan, Fjällsagen i Oviken, ofvan Östersund vid Carlslund. decolorans FR. Fjälltr. r., t. ex. Åreskutan pa Totthummeln. vid Åresjön. — Nordl. gr. Jemtl. dubium L. Torra äng., här och der, t. ex. Lugnet vid Östersund, Åreskutan, Alanäset. — Nordl. or. Jemtl. —-VB-. cymigerum REICH. Äng., här och der, t. ex. Lockne, Bräcke vid Langtjärn, Ramsjö, Nyhem, Valla i Hasjö, Ragunda, Fors; Frösön, Östersund, Häggenas, Fogelberget i Frostviken. Nordl. gr. Jemtl.—VB. | cymosum I. enl. FR. Äne. r., t. ex. Mörsil vid Eggen (enl. S. ALMQVIST), Alanäset, Fogelberget (enl. SELBERG). alpinum IL. Fjälltr., t. a., t. ex. Jadnemfjäll, Portfjället, Dunnarklumpen, Brattlifjäll, Munstjäll, Skalsberget i Ström, Fölinge vid Laxsjön, Oldklumpen, Hällberget i Offerdal, Sundet i Kall, Skalstugan, Storlien, Handöl, Snasahögen, Areskutan, Blahamrarne, Bunnerfjällen, Tassäsfjällen, Bo- sjöfjäll, Hundshögen, Storfjället, Bilsasberget, Fjällsagen i Oviken. var. melanocephala FR. Ovikstjäll. nigrescens W. a) genuinum LINDEB. Fjälltr., här och der, t. ex. Fogelberget, Areskutan, Rennberg 1 Åre, Storlien, Handöl, Gajtjack, Drommen, Oviksfjällen. — Sydl. gr. Jemtl. submurorum LINDEB. Fjälltr., r., t. ex. Areskutan och vid Gefsjön i Åre. personatum FR. Fjälltr., r., t. ex. midt för Handöl i Åre pa östra sidan om elfven. Mig obekant. depilatum ALMQV. Fjälltr. i sydvestra delen, t. r., t. ex. Skurdalsporten, Storlien, Rennberg, Gefsjöbol, Handöl, öfre Enaelfven, Tjajtjasen, Nedalen. — Nordl. gr. Jemtl. ÖFVERSIGT AR K. VRTENSK.-AKAD,. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 57 H. saxifragum FR. 3) basifolium LiInDEB. Äng. r., t. ex. Öster- sund vid Lugnet (ex. gr. af lekt. LINDEBERG), Marieby, Laxsjön i Fölinge, Ström och Frostviken (enl. ex. af SEL- BERG). — Nordl. or. Jemtl. H. murorum L. Skog, berg. a. var. umbellifera LINDEB. 1 fjälltr. här och der. var. alpestris LINDEB. likaledes. H. e@sium FR. Back., t. a., t. ex. Bräcke, Ragundasjöbottnen; Näs, Östberset, Lugnet vid Östersund, Undersäker, Are- skutan. H. bifidum Kır. Berg. r. Jemtland enl. ALMQVIST i HARTMANS flora ed. 11. Jemtländska ex. har jag ej sett. — Nordl. Medelp. er. Jemtl. H. vulgatum FR. Ang., berg, här och der, t. ex. Ovikstjällen, Areskutan, Storlien (i flera former enl. S. ALMQVIST), Ström; Ragunda (?) Anm. AH. subeesium Fr. uppgifves af S. ALMQVIST 1 Of- versigt af K. V. A. Förh. 1869 för Storlien, Handölsforsen, Nedalen, Areskutan och Frösön men omnämnes ej såsom jemt- ländsk af LINDEBERG i HARTMANS flora ed. 11 (under H. mu- rorum). Samma är förhållandet med A. diaphanum Fr. var. stenolepis LINDEB., hvilken af N. C. KINDBERG 1 Svensk flora uppgifves för Jemtland och af S. ALMQVIST förmodas växa vid Storlien. Den uppgifves af ZETTERSTEDT för Skalstugan, Mull- fjället och Areskutan. H. rigidum HN. Skogsback., fjälldalar, r., t. ex. ofvan Mör- viken i Are, Handöl, Snasahögen, Alanäset (enl. SELBERG), Gäddede, Portfjället. — Nordl. gr. Jemtl.—VB., Dal. H. Friesii HN. Bergstr. r., t. ex. Frostviken, Ström, Storlien, Handöl, Rennberg i Are; Stuguberget i Stugun. H. dovrense FR. Fjälltr., t. r., t. ex. Håkafot i Frostviken, Areskutan, Storlien, Handöl, Tjajtjasen, Nedalen. — Nordl. gr. Jemtl.— VB. H. orarium LINDEB. Fjälltr. r., t. ex. nära Munstjället i Frost- viken, Vik vid Aresjön, Areforsen, Rennberget, Handöl. — Nordl. er. Jemtl.—VB. IS OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. H. prenanthoides VILL. Fjälltr. och äfven utom fjällbyeden, här och der, t. ex. Frostviken flerestädes, Ström, Skalstugan, Mullfjället, Åreskutan på Humlarne, Östersund österut; Stor- asen ı Hällesjö. . vor. latifolia LINDER. t. ex. Alanäset, nära Lugnet vid Öster- sund (fordom). var. elata FR.: Storlien. H. strietum FR. Fjälltr. i sydv. delen r.. t. ex. Storlien, Sta m. fl. st. i Åre: äfven söder om Östersund (enl. F. BEHM). H. erocatum FR. Fjälltr. stundom utom fjällbygden, här och der, t. ex. Munsfjället, Bågaedet och Jougdnäset etc. i Frost- viken, Kalkberget i Alanäset. Ström, Storlien, Handöl, Sta, Åreskutan på Humlarne och vid Mörviksan, Åresjön, Ny- land vid elfven, Undersåker, Ytterån. — Nordl. gr. Jemtl. —VB. 3 H. angustum LINDEB. Fijälltr. och äfven utom fjällbygden, t. r., t. ex. Frostviken, Storlien, Örholmarne vid Handöl, Åre- skutan och vid Åresjön, Nyland vid elfven, Undersåker, Qvittsle i Mattmar, Rörön 1 Oviken, Vällviken ı Sunne; Fors, Storåsen i Hällesjö. H. umbellatum L. Torra äng. t. a. öfver hela provinsen: går äfven upp i fjälltr. t. ex. vid Skalstugan, Åreskutan. Taraxacwm omernale (WEB.) Odl. st.. gat.. a. öfver hela pro- vinsen: förekommer stundom i fjällbygden, t. ex. vid Skal- stugan. - T. *cornieulatum (KIT.) Sandback. r.. t. ex. Frösön, Ström. T. *palustre (EHRH.) Fukt. st.. t. a.. t. ex. Lockne; Berg vid Bergviksan,. Oviken, Näs. Orrviken, Sunne, Marby, Hallen, Frösön, Ennsjön, Lith, Rödökälen. Olden i Offerdal, Häggenäs, Viken i Hammerdal. Raftelfven i Fölinge, Ström, Gäddede (allmän i norra Jemtl. enl. SELBERG). Leontodon autumnalis L. Betesmark., väg. a. i lägre trakter från Rätan till Ström och Åre. var. salina ÄSPEGR., t. ex. Sunne vid Storsjön. ÖFVERSIGT Al K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 59 var. Tarawacı (L.) ı fjälltr., t. ex. Åreskutan, Mullfjället, Snasahögen, vid Handölsforsen. Hypochwris maculata 1. AÄng., t. a., t. ex. Lockne, Ragunda- sjöbottnen; Odensala, Frösön, Lith, Alsen, Nyland i Un- dersaker, Are, Häggenas, Sikas i Hammerdal, Raftelfven i Fölinge. Fam. DIPSACEE. Trichera arvensis (L.) Akerren., ängsback., här och der i lägre trakter, t. ex. Ragunda; Oviken vid kyrkan, Lockne, Ope och Änge i Brunflo, Frösön, Lith, Krokom, Nyland och Gräftan i Undersaker, Åre, Viken i Hammerdal, Ström och Hillsand. — Nordl. or. Jemtl.—VB. Sucecisa pratensis MÖNCH. Fukt. äng., här och der, t. ex. Bod- sjö, Lockne, Bräcke; Oviken, Östersund stranden norr ut, Lugnvik och Sörbyn i As, Lith, Krokom, Nyland i Un- dersaker, Are vid elfven, Enafors, Kall. — Nordl. gr. Jemtl. —-VB. Fam. VALERIANEE. Viburnum Opulus L. Skogsäng., t. r., t. ex. Rätan vid Ljun- san, Gällö, Mjösjö i Hällesjö, vid Singsan och Hammaren i Ragunda, Stugun; Oviken (dock knappast numera), As, Aspas vid Nälden, Rödökälen, Storlien, Lith, Viken och Haxasen 1 Hammerdal, Ström. (Sambucus racemosa L. odlas, t. ex. vid Östersund). Valeriana officinalis L. Stränd., fukt. äng., t. a., t. ex. Lockne, Dockmyr, Gastsjö i Hällesjö, Ragunda; Östersund, Lith, Edsasen i Undersaker, Åre, Dufed, Snasahögen, Hammerdal, Fölinge, Ström, Gäddede. var. sambueifolia (MIK.) Som föreg. t. a., t. ex. Lockne; Östersund, Östberget, Kälen i Rödön, Aradalen ı Oviken, Gefsjöns utlopp i Are, Kall, Haxäsen i Hammerdal, Gäddede. var. ewaltata (MIK.), t. ex. Laxsjön i Fölinge. 60 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. Fam. RUBIACEZ. *Sherardia arvensis L. Akı. r. (tillfällig), t. ex. Östersund på vretlotter nära cellfängelset, samt vid jernvägsstationen så- som ogräs i trädg. — Nordl. gr. Jemtl., Upl. Asperula odorata L. Skugg. st. i vestra delen, r., t. ex. Anjan vid Stordalen, Oldklumpen, Offerdals prestbodar, Tjärnfjället, z Fogelberget. — Nordl. gr. Jemtl.— Angermanl. Galium boreale L. Back. a. G. triflorum MICHX. Bergstr. pa skuge. st. r., t. ex. Fogel- berget (7), Skalsberget i Ström, Storan och Laxsjön i Fö- linge, Storlien, vid fäbodarne Valasen i Mörsil mot Alsen, Ahn i Hallens s:n -vid Daman, Knytta i Frösö sm pa fast- landet, Side 1 Oviken. G. trifidum L. Sjöstränd., kärr. r., t. ex. Hammerdal, Kall, Storsjöns strand norr om Östersund, Dillne och Myre i Ovi- ken, Myreviken 1 Myssjö; Docktjärms strand invid jernvägen i Nyhems kapell. G. palustre L. Väåta st. a. - var. deeipiens HN., t. ex. Lith, Kall, Gäddede; Kullstaberg i Ragunda. G. uliginosum L. Fukt. st. a. *@. Mollugo L. Back., akerren., sten. st. r., t. ex. Thorvalla och Odensala i Brunflo, Östersund vid Carlsvik 1879—1884, vid Strandgatan, i residensets trädg., samt pa vretlotter, Frösön (t. ex. Hornsberg och Berggardarne), Norderön, Klösta i Lith, Almasen i Offerdal, Raftelfven i Fölinge, Fyrsjön och Haxasen i Hammerdal; Hammaren i Ragunda. — Nordl. gr. Jemtl.— Angermanl. G. verum L. Back., akerren., t. r., t. ex. Lockne, Ragunda; Oviken, Brunflo, Odensala, Östersund, Frösön, Krokom, Åhn 1 Hallen, Are s:n pa en holme i Bodsjön, Raftelfven i Fö- linge (här förekommer en form, som närmar sig föreg. art), Haxasen i Hammerdal. — Nordl. or. Jemtl.—VB. var. albida Hn., t. ex. Odensala, Fritzhem pa Frösön. ÖFVERSIGT AT K. VETENSR.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09, 61 G, Aparine L. *Vaillantii De. Odl. st., stränd., här och der, t. ex. Grimnäs i Refsund, Ragunda; Oviken, Brunflo, Oster- sund, Lith, Undersaker, Are, Raftelfven, Fölinge, Ström. @. "spurtum L. Akr. r., t. ex. Hammaren i Ragunda. Fam. CAPRIFOLIACEE. Lonicera Aylosteum L. Skogsäng., back., här och der utom i fjällbyeden, t. ex. Bräcke, Mjösjö i Hällesjö, Ragunda, Mörtan i Stugun; Hackas, Näs, Lockne, Helgebacken och prestgarden i Oviken, Öfverhallen i Hallen, Frösön, Ås vid Storsjön, Lith, Häggesta i Häggenas, Raftelfven i Fölinge, Viken i Hammerdal, Risselas och Valberget i Ström. — Nordl. gr. Jemtl.— Angermanl. (L. tatarica L. Odlas. Förek. förvildad vid Ope brygga i Brunflo.) (Symphoricarpos racemosus. MICH. odlas.) Linnea borealis L. Barrskog a.; gar högt upp pa fjällen. Fam. CAMPANULACEE. "Campanula Cervieavia L. Ängsback. r., t. ex. Fors; Fogel- berget i Frostviken, Är funnen i närgränsande delar af Medelp. t. ex. Ånge och Pärteboda i Borgsjö s:n. — Nordl. fr dl emtl.—ÅAngermanl. +C. glomerata L. Ängsback. r., t. ex., Sem i Ås, Ösa Nygarden i Ås (1882—83 N. M. ÖSTGREN), Carlberget i Frostviken (1883 P. HEDLUND). — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp., Dal. C. latifolia L. Skugg. st. vid bäckar r., t. ex. Areskutan södra sidan, !/, mil norr om Gefsjön i Are, Storlien, vid Anjan i Kall, Bredkälen i Ström, Fogelberget i Frostviken. Förek. ofta for. albis. Torde finnas endast i vestra delen och hänvisa på Norge. — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp. (Sunds- vall.), Vestml. C. rapunculoides L. Odl. st., back., t. r., t. ex. Dillne i Ovi- ken, Hof och Vagled a Frösön, Östersund och Ange, Kyrkas, 62 _ OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. Ås och Ösa, Krokom, Rödön i en ragaker, Totthummeln och Mullfjället, Ström och Risseläs pa en äng. — Nordl. er. Jemtl.— Angermanl. C. patula L. Ängsback., här och der, dock ej i fjällbyeden och aldrig i mängd, t. ex. Sörbyeden i Hällesjö, Ragunda; Thor- valla i Brunflo, Frösön, Kankbacken och Ås, I Lith, Rödön, Mo i Undersåker, Offerdal, Häggenås, Laxsjö i Fölinge, Vi- ken och Haxasen i Hammerdal, Näset och Bredkälen i Ström, Alanäset. — Nordl. gr. Jemtl.—-Angermanl. var. flor. albis t. ex. Kankbacken i Äs. C. persicefolia L. Ängsback., t. r., (saknas i tjällbygden), t. ex. Rätan, Ragunda; Thorvalla och Odensala i Brunflo, Frösön, Rödön, Lith, Haxäasen i Hammerdal (rar), Risselas i Ström. — Nordl. gr. Jemtl.— Angermanl. C. rotundifolia IL. Ängsbäck. a. var. flor. alb. t. ex. Näset i Ragunda. var. alpicola HN i fjällen, t. ex. Åreskutan, Laxsjön ı Fö- linge. Fam. LOBELIACEE. Lobelia Dortmanna IL. Sjöar pa grundt vatten, t. r., t. ex. Hällesjö, Singsjön 1 Hasjö; Myrviken i Myssjö, Gefsjön i Åre, Raftsjön i Hammerdal, Sandvikssjön i Fölinge, King- sjön i Hotagen vid riksgränsen, Jahlvattnet i södra Frost- viken. — Nordl. gr. Jemtl:—Lycksele—VB. Fam. CONVOLVULACEE. *Quscuta europea L. Parasit pa nässlor ete. r., t. ex. Oviken och Side. — Nordl. gr. Jemtl.—VB, Dal. Docktjärn i Nyhem, Hällesjö, Näset i Ragunda, Eldsjön och Stranäset i Stugun; Rörösjön i Oviken, Lillsjön i Brunflo, Lith, Berge vid Alsensjön, Åresjön (sparsamt), Sikas i Hammerdal, Sjulsasen i Frostviken. Prunella vulgaris L. Torra st., betesm. a., så t. ex. äfven i Skal- stugan, Kall och Fölinge. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:09. 2 66 = OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. vor. parviflora (POIR.) r., t. ex. Lillsjön i Brunflo, Frösön, Bredkälen i Ström. | @lechoma hederacea L. Ängsmark, dik., t. r., t. ex. Bräcke i byn; Hackås, Borgen i Oviken, Frösön vid bron och lägret, Östersund och Änge, Mo i Hammerdal. — Nordl. gr. Jemtl.Ångml. var. grandiflora FR. t. ex. Fangard i Ragunda. *t Dracocephalum thymijlorum L. Odl. st. (säkerligen inkommen med gräsfrö) r., t. ex. Palgard och Stranden i Ragunda pa ängar; Östersund på en vretlott österut, Wallsundet på Frösön (ymnig 1882—83), Vagled 1883 (sedan försvunnen), Rannäsen 1884, Akroken i Undersåker på nyodling 1881-83. — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp. (Parteboda bl. timotej), Upl. Stachys sylvatica L. "Berg, skugg. st., t. r., t. ex. Kullstaberg i Ragunda; Östberget, Rannasen, Åreskutan, mellan Ena- fors och Storlien, vid Anjan, Laxsjö och Tjärnfjället i Fö- linge, Skalsberget i Ström, Fogelberget. S. palustris L. Stränd., dik., här och der, t. ex. Bräcke, Hälle- sjö; Hackas, Frösön, Brunflo, Kläpp i Kyrkas, Lith, Unders- aker, Åre by, Enafors, Risselås och Wallen i Ström. — Nordl. gr. Jemtl.— VB. *Lamium album L. Byar r. (tillfällig), t. ex. Östersund (en gang funnen), Åre by 1882. — Nordl. gr. Jemtl. -Ångml., Hels., Upl., Dal. L. purpureum IL. Odl. st., t. a., utom i nordliga delen, t. ex. Lockne, Hällesjö, Ragunda ete.; Frösön, Odensala, Östersund, Lith, Faxelfven i Näskott, Nyland och Svensta i Undersåker, Are, Häggenas, Hammerdal. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. *L. intermedium FR. Akr. r., t. ex. Berg, Näs flerestädes, Sunne, Norderön, Ostersund. — Nordl. gr. Jemtl.—Angml. L. amplexicaule L. Odl. st., här och der, t. ex. Lockne, Hälle- sjö, Ragunda ete.; Oviken, Frösön, Östersund, Lith, Krokom, Undersaker. Galeopsis Ladanum L. Back., odl. st. r., t. ex. Rätan; Öster- sund 1863, pa en vretlott 1883 och pa jernvägsbanken vid Carlsvik. — Nordl. er. Jemtl.—Hels., Dal. ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o SJ 67 @. Tetrahit L. Odl. st., berg. a. G. *birida BÖNN. t. a. G. versicolor CURT. Odl. st. a. var. sulfurea (JORD.) t. ex. Side i Oviken, ofvan Östersund i björnmyran och pa en vret. Ajuga pyramidalis L. Backar, t. a., t. ex. Frösön, As, Lith, Nordannälden i Näskott, Berge i Alsen, Undersaker, Äre- skutan, Mullfjället, Kall, Tjärnfjället, Carlberget, Fogelberget. Fam. POLEMONI ACER. Polemonium coeruleum L. Stenrösen, akerren., t. a., t. ex. Hill- sand och Risselas i Ström, Haxasen, Viken och Bye i Hammerdal, Raftelfven och Laxsjö i Fölinge, Häggenas, Lith, Äs, Rödökälen, Nordanelfven och Faxelfven i Näskott, Alsen, Upland i Mörsil, Undersaker, Åre by, Tälgstens- berget (äfven med dubbla blr), Snasahögen, Marby, Fjäll- sagen och Forsgärdet m. fl. i Oviken, Frösön, Östersund, Odensala, Lillviken i Brunflo, Slandrom i Frösö sn, Sunne; Stugun, Ragunda, Fors, Hällesjö, Lockne, Rätansbyn. Diapensia lapponica L. Fjällen, t. a., t. ex. Akafjäll m. fl. i Frostviken, Åreskutan, vid Gefsjön i Åre, Snasahögen, Tälgstensberget, Glucken, Lundörren, Sällsjöfjäll, Drom- skåran, Längfjället, Bosjöfjället och Graberget i Oviken; utom fjällbygden funnen pa Hornsjöberget vid Maärdsjön, på berget Sinai vid Bethlehemsbodarne samt pa Stuguberget, alla i Stugu sn. Fam. OLEACEE. (Syringa vulgaris L. odlas t. a. i Storsjötrakten, Lith etec.). (Fraxinus ewxcelsior L. planterad pa nägra ställen, men blir en liten buske). Fam. GENTIANEE. Grentiana nivalis L. Fjälltr. t. a., i lägre trakter här och der, t. ex. Alanäset, Ström, Raftelfven i Fölinge, Offerdal, 68 = OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. Hammerdal flerestädes, Lith, Rödön och Häste, Berge i Alsen, Forsa, Gefsjön och fjällen i Äre, Oviken och fjällen, Frösön, Änge vid Östersund, Odensala, Lockne, Sunne, Hofverberget, Wiege och Berg; Ragunda, Walla i Håsjö, Hällesjö. G. campestris L. Ängsback., ı mellersta delen t. a., annars t. r., t. ex. Lockne, Mansjön i Ragunda; Oviken, Gärde och Odensala i Brunflo, Östersund, Frösön, Lith, Berge i Alsen, Åreskutan, Mullfjället, Offerdal, Häggenås, Fölinge kyrkby och Thornäs, Hallen och Haxasen i Hammerdal, Ström (sparsamt). — Nordl. gr. Jemtl.—Aneml. var. flor. alb. mangenstädes, t. ex. Brunflo, Östersund, Are, Bodsjöedet. G. Amarella L. mest var. lingulata AG. Fukt. äng., här och der, t. ex. Bräcke vid Längtjärn, Näset i Ragunda; Oviken, Lockne, Odensala, Östersund, Frösön, Lith, Alsensjön, Åre- skutan, Mullfjället, Bodsjöedet, Gefsjön i Åre, Skalstugan, Raftelfven och Laxsjön i Fölinge, Hammerdal och Haxasen, Ström. var. flor. alb. t. ex. Frösön, Gefsjön i Åre. Fam. MENYANTHEE. Menyanthes trifoliata L. Kärr, bäck. a.; förek. äfven ı fjälltr. t. ex Areskutan, Snasahögen, Skalstugan. Fam. SOLANACEE. *Solanum Dulcamara L. Steniga st., stränd., r., t. ex. pa ett stenrös i Döviken Lockne sn. ymnig 1883; Östersund på en vretlott norrut vid ett dike 1882 (K. O. P. OLSSON). — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp., Dal. =S. nigrum L. Odl. st. r., t. ex. Munsaker i Ragunda ej säll-- synt 1884; Östersund såsom ogräs i en träde. 1882 samt pa en vretlott (NORDENSON, ENGLUND). — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp., Upl., Dal. ÖFVERSIGT AR K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 69 (S. tuberosum L. odlas allmänt). Hyoscyamus niger L. Byar r., t. ex. Munsaker i Ragunda; Näs, Marieby, Kankbacken i As, Hammerdal. — Nordl. or. Jemtl.—VB. (Nieotiana Tabacum L. Odlas sällan, t. ex. Östersund, men trifves väl). Fam. PERSONATA. Verbascum Thapsus I. Torra st., berg, t. r., t. ex. Bräcke, Refsund, Hällesjö, Öfverammer m. fl. i Ragunda; Hofver- berget, Näs, Lockne, Thorvalla i Brunflo, Östberget, Norderön, Krokom, Almasaberget i Offerdal. — Nordl. gr. Jemtl.— Anm. Anm. sSerophularia nodosa L. Skugg. st. Växer i Medelp. vid Ånge (enl. ex. af P. SUNDBERG) samt i Hafverö nära Jemt- lands gräns och lär fordom vara tagen af G. BACKMAN vid Mjelle på Frösön. Linaria vulgaris L. Odl. torra st., här och der i mellersta de- len, t. ex. Oviken, Lockne, Odensala, Östersund, Frösön och Storsjötrakten, Lith, Smedsasen i Näskott, Häggenas och Häggesta (ej sedd nordligare). — Nordl. gr. Jemtl.—VB. monstr. Peloria (L.) r. t. ex. Häggesta i Häggenas. L. minor (ey) Ogräs 1 trädg. r., t. ex. Refsund; Sunne prest- gard, Lith. — Nordl. gr. Jemtl. —Åneml. och VB. (ballastpl.). "Veronica longifolia L. Stränder r. »Jemtland» enl. WAHLEN- BERGS Flora Suecica och N. ©. KINDBERGS Svensk flora. Ej upptagen för Jemtl. i HARTMANS flora, men förek. möj- ligen i östra delen (Jemtl. ex. ej sedda). — Nordl. gr. Jemtl.—VB., Vestml. "V. spicata L. Torra st. r., t. ex. Frösön, Hissmon 1 Rödön, Laxsjö 1 Fölinge. Ex. fran Laxsjö äro teml. grofva och närma sig något till föreg. art. — Nordl. gr. Jemtl., Upl. V. officinalis L. Back., väg. a. var. glabrata FRIST. t. ex. Fogelberget. V. Chamedrys L. Ängsback., väg., t. a. utom i nordligaste delen, t. ex. Lockne, Bräcke, Näset i Ragunda; Oviken vid 70 OLSSCN, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. kyrkan och Fjällsagen, Odensala, Östersund, Frösön, Lith, Rödökälen, Areskutan, Mullfjället, Bodsjöedet, Kall (allmän), Raftelfven och Fölinge kyrkby, Viken och Haxasen i Hammer- dal, Ström och Hillsand, i Gäddede en gang funnen pa ny- odlingar men ej aterfunnen. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. Vi seutellata L. Fukt. st., dik., här och der to ex üBricke Ragunda station; Side och Oviken, Lockne, Odensala, Frösön, Hornsberg, Lith, Åre, Fölinge, Ström, Alanäset, Hakafot i Frostviken. var. villosa SCHUM. ej sällan med hufvudformen t. ex. Bräcke; Åre. V. Beccabunga L. Källor, bäck., dik. i södra och mellersta delen, här och der, t. ex. Hällesjö, Mardsjö i Stugun; Oviken, Näs, Lockne, Odensala, Östersund, Frösön, Lith, Mörsil, Åre by, Haxasen i Hammerdal, Hillsand i Ström (tre mil norr om kyrkan). -— Nordl. gr. Jemtl.— Anenl. V. sawatilis Scor. Fjällklipp. r., t. ex. Frostviken flerestädes ss. Munsfjället, Fogelberget, Oflerdalsfjällen, Suljätten i Kall, Åreskutan (Totthummeln och Mörvikshummeln), Wällistafjäll, Vesterfjället. V. alpina L. Fjällen, t. a., t. ex. Brattlifjäll, Munstjäll, Old- klumpen, Elgholmarne i Kallsjön, Åreskutan, Renfjället, Wällistafjäll, Snasahögen, Bunnerfjället, Lundörren, Drom- men, Storfjället, Fjällsagen i Oviken, äfven pa Näxasberget (Ströms sn) vid Vattudalen midtför Hillsand. var. lasiocarpa HN. T. ex. Åreskutan, Snasahögen. V. serpyllifolia L. Öppna fält a. "var. borealis LST. Fjällen r., t. ex. Åreskutan vid Gustafs grufva. *, arvensis L. Öppna fält, akr. r., t. ex. Ljunga i Hällesjö; Öster- sund (ett par ganger funnen). — Nordl. gr. Jemtl. -Ångml. V. verna L. Torra st. r. »Jemtl.» enl. HARTMANS flora ed. 11. (Jemtländska ex. ej sedda). — Nordl. gr. Jemtl.— VB. V. agrestis L. Akr., trädg., t. a. utom i nordligaste delen (och fjälltr.), t. ex. Oviken, Odensala, Östersund och Storsjö- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 71 trakten allmän, Lith, Nyland i Undersaker, Åre, Raftelfven i Fölinge, IHaxasen i Hammerdal. — Nordl. gr. Jemtl.—Anenil. *tV. persica PoIR. Odl. st. r., t. ex. på en vretlott nära cell- fängelset i Östersund såsom ogräs. — Nordl. gr. Jemtl.— Medelp. (Sundsvall på ballast). *Limosella aquatica L. Stränd. r., t. ex. Oviken (SELBERG). Bartsia alpina L. Kärr, våta äng., 1 fjälltr. a., merd spridd dock t. a. i öfriga siluriska delen, t. ex. Alanäset, Ströms vattudal, Sjulsasen, Ström, Tjyvattnet i Laxsjö kapell, Laxsjön, Hjerpeströmmen och vid Lithen, Storfjället m. fi. st. i Oviken, Östersund och Frösön," Brunflo, Wällviken i Sunne, Åsarne. *Odontites rubra GILIB. Trädesakr., akr. mest i Storsjötrakten, r., t. ex. Rätansbyn, Lockne, Mjösjö i Hällesjö; Lillviken och Odensala i Brunflo, Östersund flerestädes (1873—84), Frösön, Östberget, Sörbyn i Ås. — Nordl. er. Jemtl.— Medelp. (Parteboda), Gestr.—V ml. Euphrasia officinalis L. Ang., back. a., äfven i fjällbygden. var. nemorosa PERS. T. ex. Hornsberg pa Frösön. var. incana BLYTT. T. ex. Gähle i Näs, Ulfsas i Offerdal. var. alpina RCHB. T. ex. Gäddede. “E. gracilis FR. Hedar r., t. ex. Drommen i Hallens sn. (C. TIREN 1884). Alla de talrika ex. äro enkla men karak- teristiska (f. albiflora). Sadana har jag äfven sett fran ett fjäll i Meraker. — Nordl. gr. Jemtl.—Hels., Vsml. Rhinanthus major EHRH. Äng. åkr., t. a. utom i nordligaste delen, t. ex. Lockne, Odensala, Östersund, Frösön, Lith, Bodsjöedet i Åre, Viken och Sikås i Hammerdal, Raftelfven i Fölinge, Laxsjö. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. R. minor EHRH. Fukt äng. a. — Rhinanthus alpinus BAUMG. från Mullfjället, uppgifven af BEURLING, är enl. S. ALM- Qvist R. minor. Sceptrum Carolinum (L.) Fukt. äng. helst i fjälltr., t. a. utom i östligaste delen, t. ex. Gäddede, Laxsjö, Viken i Hammer- dal, Åre och Kall allmän, Lith, etc., Frösön, Östersund, 12 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMBR OCH ORMBUNKAR. Brunflo, Marby, Sunne, Oviken; Stugun, Bräcke, Pilerimsta, Rätansjön. pit Pedicularis palustris L. Vata äng. a., finnes äfven i fjällbygden. var. flor. albis. T. ex. Frösön vid Ennsjön, Rannastjärn. "var. ochroleuca LEST. r., t. ex. Offerdal, Rannastjärn nära Östersund. P. syleatica L. Fukt. äng. r., t. ex. vid Hofverberget, Frösö läger. — Nordl. gr. Jemtl., Upl.—Verml. P. lapponica L. Fjällen, t. a., t. ex. Brackfjället, Munsfjället, Murufjället, Tjärnfjället, Åreskutan, Renfjället, Mullfjället, Storlien, Snasahögen, Lundörrfjällen, Aradalen, Hundshögen, Dörrsjöarne, Stortjället. P. Oederi VauL. Fjällen helst i sydvestra hörnet, t. r., t. ex. Sylfjällen, Smällhögarne, Herrängskale, Blahammarkläppen, Tjajtjasen, Tjallingen, Glucken, (Getvalen, Snasahögen, Storlien, Skurdalsporten,' Mulltjället, Ansätt i Hotagen. — Nordl. gr. Jemtl. var. virescens HIS. r. t. ex. Skurdalsporten. Melampyrum pratense L. Skogsäng. a. "var. purpurea HN. r., t. ex. Östberget på Frösön, Hammerdal. M. sylvaticum L. Skogsäng., skog, t. a., äfven pa fjällen. var. latifolia HN. t. ex. Tjärnfjället. Fam. LENTIBULARIEE. Ütrieularia vulgaris L. Skogstjärnar, dik., här och der, t. ex. Lockne, Gällö, Mjösjö i Hällesjö; Oviken i Myrän vid Abb- asen och vid kanalen från Rörösjön, Lillsjön i Odensala, Krokom, Raftsjön i Hammerdal, Gäddede. U. intermedia HAYNE. I vatten som föreg., t. r., t. ex. Gällö, Lang- tjärn i Bräcke; Rannastjärn vid Östersund, Oviken, mellan Drommen och Vesterfjäll vid Fjällhalsen, Ström, Gäddede. Skog., fukt. st., här och der, t. ex. Ny- bodarne i Ragunda, Singsjön södra stranden, Hällesjö vid Mjösjö; Odensala och ofvanför Carlslund vid Östersund, Frösön vid Öhne, lägret och Rödösundet, Rödön, Näskott, Hjerpens by, Are, Storlien, Skalstugan, Sikas i Hammerdal, Ström, Frostvikens fjäll flerestädes (enl. SELBERG), Port- fjället. A. Hepatica L. Skogsback., lund., t. a. utom 1 fjällbygden och nordligaste delen, t. ex. Rätan, Bräcke, Lockne; Berg vid Hofverberget, Oviken, Andersön, Frösön, Östersund, Lith, Are, Offerdal, Raftelfven och Fölinge kyrkoby, Hammerdal, Ström. — Nordl. gr. Jemtl.— Aneml. var. flor. albis t. ex. Mjelle pa Frösön, Östersund österut. var. flor. plenis t. ex. Frösön (alla ståndare och pistiller om- bildade till kronblad). Pulsatilla vernalis (L.) Skogshedar i södra delen, r., t. ex. Klöfsjöfjället, Berg, Myssjö, Oviken, Vällviken, Sunne, skogen öster om Östersund; inom östra delen vid Indalselfven nära Stugubyn. — Nordl. gr. Jemtl.—Hels. +P. vulgaris MILL. Back. r., t. ex. Oviken nära kyrkobyn (enl. ex. af HOLMER och TIREN). — Nordl. gr. Jemtl.—-Medelp. (Sundsvall enl. ex. af M. JONSON), Upl. Caltha palustris L. Vata st., dik., bäckar a. nar. radieans (FORST.) t. ex. Elfvagsviken mellan Mörsil och Undersaker vid vägen, Vällistafjäll i Undersaker. Trollius europeus I. Äne., fjällsluttn.. här och der, t. ex. Lockne, Refsund, Grimnäs, Bräcke, Tafnäs i Sundsjö, Muns- aker och vid Halan i Ragunda; Helgebacken i Oviken, Frösön vid Kungsgarden, Rannasen, Undersaker, Are by, Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 9. 6 82 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. Renfjället, Åreskutan, Forsa, Skalstugan, Offerdalsfjällen, Önbodarne i Offerdal, Hammerdal, Raftelfven i Fölinge, Munsfjället, Gäddede, Brattlifjället (ymnig). "Aquilegia vulgaris L. Skogsäng. r., t. ex. Oviken i akrar nära kyrkan (hvarest fordom varit trädgard), Digernäs i Sunne s:n på artific. äng (icke odlad i närheten), Fillsta i Frösö s:n på fastlandet dels vid vägen dels i en hage (vild), Brunflo nära kyrkan 1 en hage, i skogen ofvanför Björnmyran vid Östersund (har icke odlats i närheten), Frösön nedom kyrko- gården, i skogen nära Gövik norr om Östersund, Lugnvik (Ås s:n) i skog nära landsvägen bl. Urtica, vid Sörbyn i Ås på nyodlingar, Krokom, Österkälen och Häste i Rödön på ängar, Säter, vid Mo i Undersåker pa en äng, Hammerdal i akrar. Synes vara verkligt vild pa flera af dessa växt- lokaler. — Nordl. gr. Jemtl.(—Medelp.), Dal. Aconitum Lycoctonum L. Lägre fjälltr., berg, vid väg. i skog etc. a., (utbredd öfver nästan hela provinsen, ehuru ymnigast i högre trakter), så t. ex. äfven i Rätan, Berg, Lockne, Gällö, Bräcke (ymnig), Stugun; Hammerdal, Ström och all- mänt kring Östersund. Är ej sedd i sydöstra delen öster om Bräcke. var. flor. alb. t. ex. Alsen, Frösön; var. flor. plenis t. ex. Tälgstensberget; var. flor. roseis t. ex. Frösön. (A. Cammarum L. odlad och stundom förvildad, t. ex. Öster- sund, Odensala.) * Delphinium Consolida L. Akr. r., t. ex., Ragunda vid Muns- aker och Hammaren; Andersön (redan 1839), Frösön vid Vagled, Backen och Odensala i Brunflo, Ås, Häggenas. — Nordl. gr. Jemtl.—-Medelp., Vestml., Ner. +D. elatum L. Frösön vid Stocke i stenrösen sedan 70 ar och ej veterligen odlad, dock sannolikt förvildad. Är tagen der 1810, 1819, 1836, 1857 och 1870-talet. Åctea spicata L. Bäckdalar, stenrösen, här och der, t. ex. Lockne, Odensala, Frösön, Alsen, Forsa i Are, Tälgstensberget, Snasa- högen, Raftelfven i Fölinge, Hammerdal vid Haxasen. ÖFVERSIGT AFP K. VE'TENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N.o9. 83 Fam. BERBERIDEAR. (Berberis vulgaris 1. odlas stundom.) Fam. PAPAVERACEE. *t Papaver nudicaule L. Odlad, stundom förvildad, t. ex. Öster- sund på vretlotter norrut, pa en betesmark vid As, pa Frösön vid Enge bland buskar mot Storsjön, Nyland ı Unders- aker; Ljunga i Hällesjö s:n pa en aker. *P. Argemone L. Odl. st. r. (tillfällig ss. ogräs), t. ex. Frösö Kungsgård pa ett klöfvergärde 1873, Änge vid Östersund 1882. — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp. (Sundsvall enl. ex. af M. (JONSON), Upl.

) SD ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 115 *S. triandra L. Elfstränder som öfversvämmas, r., t. ex. Indals- elfven vid Näset i Ragunda bland Myricaria ej sälls. 1884, äfven vid elfven midtför kyrkan. Jag har dessutom sett ex. från Undersaker vid elfven, hvilka liknade denna art, men saknat tillfälle att närmare undersöka dem. — Nordl. gr. Jemtl.—VB., Dal. S. lanata L. Fjällen, mest i fjällregionen, här och der, t. ex. Portfjället, Munsfjället, Tjärnfjället, Areskutan, Renfjället, Mulifjället, Snasahögen, Storlien etc. var. chrysantha VAHL. som hufvudformen. =S. Hartmaniana ANDS. (S. lanata + hastata). Fjällen r., t. ex. Åreskutans vestra del (i björkregionen) äfv. 1883, Storlien och Skurdalsporten 1883—84 (bandirektör SUNDBERG, M. ELFSTRAND, Doc. LUNDSTRÖM m. fl.). S. glauca L. Fjällen t. a., äfven pa fukt. st. i öfrigt, här och der, t. ex. Portfjället, Munsfjället, Frostviken, Tjärnfjället, Sund i Kall, Skalstugan, Mullfjället, Åreskutan, Renfjället, Snasahögen, Storfjället, Fjällsagen vid Gräftan i Oviken; utom fjällbygden i Ström, Mörsil, Östersund i stadsskogen och vid Lugnet samt stranden norrut, Frösön vid Kungs- garden, Rörösjön i Oviken; vid Fisksjöan i Hasjö. var. angustifolia HN. t. ex. Åreskutan. var. appendiculata VAHL t. ex. Äreskutan. var. androgyna t. ex. Åreskutan. * vaginata TAUSCH. Skogsäng., fukt. st., t. a., äfven i fjäll- trakter. C. panicea L. Kärr a. ©. livida (We.) Dyiga kärr, t. r., t. ex. Ström, Tjärnfjället, Raftelfven i Fölinge, Snasahögen, Östersund vid Rannäs- tjärn, Prestfion i Oviken; vid Laäangtjärn och Harsjön i Bräcke. ÖFVERSIGT AP K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 137 ©. globularis L. Tufviga kärr, här och der, t. ex. Ström, Raft- elfven i Fölinge, Sem nära Tysjön i As, Odensala, Näs vid Näckten, mellan Östnar i Hackas och Svensta vid lands- vägen, Oviken, Berg; Rätan, mellan Grimnäs och Bräcke, Bräcke by, Dockmyren och Ramsjö 1 Nyhem (ymnig), Fisk- sjön i Håsjö, Ragunda station. IQ. pilulifera L. Backar, t. r., t. ex. Oviken, Alsen, Eggen i Mörsil, Nyland, Rista och Hardsta i Undersåker, vid Are- sjön, Skurdalsporten. — Nordl. gr. Jemtl.— Ananl. *0. preco®w JAcQ. Torra backar r., t. ex. Norderön 1882 (F. 3EHM). — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp. C. ericetorum POLL. Torra backar, r., t. ex. Näs sm. — Nordl. er. Jemtl.—Angml. (Jemtländska ex. ej sedda). ©. pediformis MEY. Bergstr. pa torra st., r., t. ex. Brunflo s:n, Östersund vid Björnmyren och längre bort i sydostlig rigt- ning, Önebergets s. v. och Östbergets n. ö. och s. ö. slutt- ning, vid Frösö kyrka, nedom Frösö läger (ymnigt), Ås, Handog i Lith. — Nordl. och sydl. gr. Jemtl. ©. digitata L. Skogsback. pa kalk, här och der, t. ex. Lockne, Östersund, Frösön, Östberget, Oviken, Åre, Raftelfven i Fö- linge, Ström, Fogelberget. var. pallens FRIST. r., t. ex. Oviken, Sinnberg i Näs, Frösön, Östersund, Lith. ©. ornithopoda WILLD. Fukt. äng., berg i silur. området, här och der, t. ex. Asarne, Hofverberget, Vestnor i Oviken, Sunne mot Orrviken, Andersön, Lockne, Odensala, Öster- sund, Frösön, Östberget, Faxelfven i Näskott, Undersaker flerestädes, Äreskutan, Snasahögen, Häggenas, Sandvikssjön i Fölinge, Sikas i Hammerdal, Ström. C. Buxbaumii WG. Vata äng., här och der, t. ex. Frostviken, Ström, Tjärnfjället, Åreskutan, Snasahögen, Storlien, Gluc- ken, Blåhamrarne, Nordsjön i Undersåker, Lith; Bingsta i Berg, Bräcke, Harsjön i Bräcke, Refsund mot Grimnäs, Ragunda. var. heterostachya HN. Fjällen, t. ex. Snasahögen, Areskutan. 138 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. C. atrata L. Fukt. ängsmark i fjällen, sällan utom fjällbyeden, här och der, t. ex. Portfjället, Munsfjället, Tjyvattnet i Fölinge, Oldklumpen, Storlien, Snasahögen, Bunnerfjället, Blåhamrarne, Hammar och Lund i Åre, Åreskutan, Nyland i Undersåker, vid Hallhögasarne i Hallen, Krokom, Nifs- åsen och Kännasen i Ås, Frösö läger, Änge vid Östersund, Lillviken i Brunflo, Vällviken i Sunne, Dillne, Oviken, Bilsasen. var. rectiuscula HN.: Snasahögen, Åreskutan vid foten. var. aterrima (HOPPE): Tjärnfjället. var. brunnescens ANDS.: Åreskutan. C. nigra ALL. Fjällen r., t. ex. Åreskutan (BEURLING), på Totthummeln 1874 och 1883 (Dr. E. WARODELL). — Nordl. och sydl. gr. Jemtl. ; C. alpina (Sw.) Fjällen och bergstr., t. a., t. ex. Portfjället, Frostviken, Alanäset, Ström i Bredgardsskogen, Laxsjön och Raftelfven i Fölinge, Hammerdal, Kougsta i Häggenas, Snasahögen, Åreskutan, Renfjället etc., Åreelfven, Hjerpen, Ugård i Mattmar, Trångsviken i Alsen, Lith, Rannasen och nära Lugnet vid Östersund, Frösön, Odensala och Gärde i Brunflo, Oviken och Side, Hofverberget; Bingsta i Berg, Lockne, Pilgrimsta, Bräcke, Ramsjö i Nyhem, Ragunda vid fäbodarne. | C. aquatilis WG. - Stränder r., t. ex. Enafors, Handöl, Snasa- högen; Åresjön, Kallsjöns strand nedom Åreskutan (C. va- cillans DREJ.), Nyland i Undersåker, Krokom; Hvitvatts- krogen i Rätan. var. epigejos L&sT. Fjällmyrar r., t. ex. nedom Husa. C. rigida Goop. Fjällen på torra st., t. a. fran Jadnem till Oviksfjällen ss. Langfjället, Storfjället; dessutom funnen vid Odensala, vid sjöstranden norr om Östersund samt vid Rannastjärn. var. ripensis Last. (C. Limula FR.) Stränd. r., t. ex. Storlien. C. Foodenowü GAY. Fukt. st., a. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 139 var. juncella Fr. Kärr, stränd., här och der, t. ex. Gäddede, Ström, Raftelfven i Fölinge, Undersaker flerestädes, Alsen, Frösön, Odensala, Vällviken i Sunne, Rörösjön och Side i Oviken; Lockne, Docktjärn i Nyhem. *C. strieta GOOD. Kärr, stränd., r., t. ex. Selsalandet i Ragunda och vid elfven. — Nordl. gr. Jemtl.—Hels., Dal. C. cespitosa L. Fukt. äng., t. r., t. ex. Oviken, Side, Kungs- gården, Änge vid Östersund, Ås, Undersåker, kring Åre- skutan. C. acuta L. Stränder, t. a. utom i fjällen, t. ex. Myre och Rörösjön i Oviken, Ristaloken i Undersaker, Snasahögens fot, Kallsjön vid Åreskutans fot, Alsen, Hammerdal och Ström ymnig, Gäddede. "var. tricostata FR. Stränd., t. ex. Näcksta vid Näckten i Näs (F. BEHM). >C. remota L. Skog. r., t. ex. Östersund österut pa sluttningen mot Rannasdalen i tät granskog 1884 (C. EKBERG och C. LIGNELL). — Nordl. gr. Jemtl., Upl., Ner. ©. stellulata GooD. Kärr, fukt. äng., t. a. C. elongata L. Fukt. äng., stränd.,, t. r., t. ex. Storasen i Hällesjö, Näset i Ragunda; Oviken, i en lok vid Rista i Undersåker, i en lok vid Langmyrbodarne under Utgard i Offerdal, Hammerdal, Ström (t. ex. Rotnäset), Alanäset, - Frostviken (t. ex. Hakafot). — Nordl. gr. Jemtl.-—VB. C. microstachya EHRH. Kärr r., t. ex. Ström (vid Näset), Rörö- sjön, Sölfbacken i Oviken vid sjön, Tossasen i Berg. +C. helvola BL. Kärr r., t. ex. Rörösjöbottnen i Oviken, Köfra i Myssjö. C. canescens L. Kärr, fukt. st. a. "var. subloliacea LAST. r., t. ex. Frostvikens s:n på Dunnar- klumpen, Portfjället; en liknande form förek. på Dockmyren i Nyhem. C. Persoonü SIEB. Berg, skog pa fukt. st. serdeles i fjällen, t. a., t. ex. Frostviken (Gäddede m. fl. st.) allmän, Ström, Hammerdal, Häggenås, Mussjön i Offerdal, Kallsjöns södra 140 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. strand, Areskutan, Muilfjället, Renfjället, Snasahögen, Blä- hamrarne, Oviksfjällen, Hundshögen, Fjällsagen och Eltnäset i Oviken, Undersaker, Ristaforsen, Alsen, Krokom. . tenuiflora WG.- Kärr r., t. ex. Lund i Are, Areskutan, Toss- asen i Berg; Rätan. loliacea L. Fukt. skogsäng., här och der, t. ex. Alanäset, Ström, Raftelfven 1 Fölinge, Jonsgardsbodar i Häggenas, Bonäset ı Kall, Åreskutan, Alsen, Nifsåsen i Ås, Side i Oviken, Vigge och Tossasen i Berg; Bingsta i Berg vid Näckten, Bräcke, Ramsjö i Nyhem, Fisksjön i Håsjö. tenella SCHK. Fukt. skogsäng., r., t. ex. Dunnarklumpen och Carlberget 1 Frostviken, Bredkälen i Ström, Vällistafjäll, Rörösjön i Oviken; vid en bäck nära Ramsjö i Nyhem. lagopina WG. Fjällen pa fukt. st., här och der, t. ex. Port- fjället, Munsfjället, Tjärnfjället, Areskutan, Storlien, Snasa- högen, Glucken, Hottöfjäll, Oviksfjällen (Falkfängarefjället, ne Langfjället, Hundshögen). 5 heleonastes EHRH. Djupa kärr, r., t. ex., Alanäset, Ström, Häste 1 Rödön mot Faxelfven i Näskott, Sem nära Tysjön i Ås, Storfjället i Oviken, Mänsäsen i Sunne, Tossäsen i Berg; Mordviken (Bräcke s:n) i stenmyren, i en myra vid Vetoberget i Ragunda. leporina L. Ängsback., r., t. ex. Lilltäveldalen nära Stor- lien 1883, vid landsvägen mellan Kläppen och Tege i Åre 1843, Änge vid Östersund 1878. chordorrhiza EHRH. Dyiga kärr, t. a., t. ex. Alanäset, Ström, Hammerdal, Häggenas, Raftelfven 1 Fölinge, Åreskutan, Snasahögen, Helgesjön i Undersåker, Krokom, Nifsasen, Öster- sund vid Rannasen, Frösön, Storfjället i Oviken; Bingsta i Berg vid Näckten. muricata L. Torra äng., r., t ex. Lockne vid byn; Öne- berget södra sidan, As, Totthummeln på Åreskutan, Kaxås i Offerdal, Fogelberget, Carlberget i Frostviken. — Nordl. gr. Jemtl.-Angml. ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 141 C. teretiuscula Goop. Kärr, t. r., t. ex. Odensala, Ösa i As, Are, Häggenas, Ström, Frostviken, Portfjället; Bräcke, vid Docktjärn i Nyhem, vid tjärnen i Näset i Ragunda s:n. C. paradoxa WILLD. Kärr, stränd., t. r., t. ex. Storasen i Hälle- sjö vid Täcksjönoret, Öfverammer i Ragunda; Gähle vid Näckten i Näs, Mansasen i Sunne, Marby, Frösön, Brunflo i skog söder om stationen, Östersund, Ås, vid Åre kyrka och Åreskutan, Ström i Risselasmyren och i Näsänget. — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp., Gestr.—Dal. C. rupestris ALL. Högre fjäll, här och der, t. ex. Portfjället och Jormlid i Frostviken, Äreskutan, Storlien och Skurdals- porten, Glucken, Snasahögen, Tälgstensberget, Fangvalentjäll och Nordsjöberget i Undersaker. C. mieroglochin WG. Fjällen och kärräng., r., t. ex. Skurdals- porten, Snasahögen (pa Getvalen och nedom Tälgbilfane), Handölsfallet, Mänsäsen i Sunne, Tossäsen i Berg. C. paueiflora LIGHTF. Sphagnumkärr, t. a. (äfven i Berg, Åsarne och Rätan allm.). C. capitata SOLAND. Fukt. äng., t. a., t. ex. Akafjäll i Frost- viken, Ström, Laxsjön och Raftelfven i Fölinge, Hammerdal, Häggenas, Snasahögen, Storlien, Äreskutan, Alsen, Öster- sund i björnmyren, Frösön, Kungsgarden, Orrviken och Väll- viken i Sunne, Side i Oviken; Asarne, Langtjärn i Bräcke. C. dioica L. Kärräng. a. Kobresia caricina WILLD. Fjällen, t. r., t. ex. Skäkerfjället i Kall, Skurdalsporten, Storlien, Snasahögen, Helagstjället, Areskutan. — Nordl. gr. Jemtl. K. seirpina WILLD. Fjällen, r., t. ex. (setvalen, Gajtjack, Tjaj- tjasen, Sylen, Helagsfjället. Fam. GRAMINEE. Triticum repens L. Odl. st. a. T. violaceum HORN. Fijällens sidor, r., t. ex. Suljätten (ymnig), Storlien, Handölsfallen, Sylarne. 142 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. T. caninum L. Lund., här och der, t. ex. Ragunda; Odensala strand, Östersund, Öhne pa Frösön, Hof i Alsen, Unders- aker, Äresjön, Handöl, Anjan, Sund och Suljätten i Kall, Hammerdal, Raftelfven i Fölinge, Carlberget. | (T. vulgare VILL. odlas sällan, t. ex. Ragundatrakten.) (Hordeum vulgare L. odlas allmänt, t. ex. ännu i Skalstugan, men i Tossasen Ovikens s:n kan det ej odlas.) (H. hexastichon L. odlas.) (H. distichon L. odlas sällan.) (Secale cereale L. odlas åtminstone upp till Forsa i Are.) *Lolium temulentum L. Akr. r., t. ex. Östersund i en krydd- gard, Viken i Hammerdal. — Nordl. gr. Jemtl.—Medelp. (Torp och Sundsvall enl. ex.), Dal. L. linicolum BR. Linakr. r., t. ex. Östersund, Ström; Storäsen i Hällesjö. — Nordl. gr. Jemtl.— VB. L. perenne L: Åkerren. r., t. ex. Brunflo, Laxsjö i Fölinge 1863. ; ”Cynosurus cristatus L. Ängsback. r., t. ex. vid brunnsparken i Ragunda (C. Tıren 1884), Hammaren i Ragunda. — Nordl. gr. Jemtl.—Anenil., Upl., Vestml. Dactylis glomerata L. Odl. st., akerren., i mellersta delen här och der, t. ex. Oviken, Näs,. Frösön, Östersund, Berge i Alsen, Undersäker; Ragunda, Märdsjön i Stugun. — Nordl. u) emtl.—Angml. var. albida F. BEHM.: Gähle i Näs s:n, Östersund (en lik- nande form). Festuca elatior L. Ang., vägkant., här och der, t. ex. Odensala, Östersund, Frösö läger, Krokom, Ristafallet, Äre, Lith, Hammerdal. — Nordl. gr. Jemtl.— VB. var. subloliacea HN. t. ex. Östersund. F. rubra L. Torra äng., skogsback., t. a. var. alpestris HN. t. ex. Rätansjön; Östersund, Östberget, Helagsfjället. #. ovinab. INO, st, a. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 143 var. vivipara L. Fjällen, här och der, t. ex. Tjärnfjället, Elg- holmarne i Kall, Storlien, Enafors, Snasahögen, Blahamrarne, Åreskutan, Drommen, Storfjället, Fjällsagen i Oviken. var. violacea GAUD. t. ex. Åreskutan, Eltnäset i Oviken. Bromus secalinus L. Ragakr., akr., t. a. var. grossa (DESF.) t. ex. Vagled a Frösön; Hällesjö. *B. arvensis L. Odl. st., Akerren., t. r., t. ex. Side i Oviken, Orrviken i Sunne, Valla pa Frösön, Östersund. Briza media L. Torra äng., här och der, t. ex. Ovikens prest- gard, Sunne, Lockne, Odensala, Östersund, Frösön allmän, Alsen, på en holme i Bodsjön Åre s:n, Offerdal s:n, Jons- gard i Ström. — Nordl. gr. Jemtl.—VB. "var. pallescens DÖLL. r., t. ex. Frösön nära Vagled. Poa sudetica HANKE. Fukt. st. vid berg, vattenfall, r., t. ex. Tännforsen vid öfre Tännsjön, nedom Handölsforsen i Åre, Qvittsle vid forsen i Mattmar, Eggfors vid Ockesjön i Mör- sil; Kullstaberget i Ragunda och vid Hammarforsen. P. trivialis L. Fukt. äng. a. var. multiflora REICH. t. ex. Östersund. P. pratensis L. Äng. a. var. rigens HN. Fjällen, t. ex. Åreskutan. var. macrorrhiza t. ex. Åreskutan. var. angustifolia (L.) t. ex. vid Alsensjön. P. serotina EHRH. Stränd., fukt. st., här och der, t. ex. Stor- åsen i Hällesjö; Östersund, Krokom, Sannmyra vid Näfver- sjön 1 Offerdal. P. nemoralis L. Skog,, lund., t. a. var. mierantha HN. t. ex. Frösön; Singsjön i Håsjö. var. glaucantha GAUD. r., t. ex. Oviksfjällen, Öneberget pä Frösön, vid Alsensjön, Elgholmarne i Kall. P. alpina L. Äng. helst i fjällen a.; utom fjällen mångenstädes t. ex. Bräcke, Mjösjö i Hällesjö; Oviken vid Storsjön, Marby, Lockne, Odensala och Lillsjön, Östersund, Frösön, Ås, Söre i Lith, Alsen, Mörsil, Raftelfven, Ström. var. nodosa HN., t. ex. Frösön. 144 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. var. vivipara L. Fjällen, t: ex. Åreskutan, Snasahögen, Glucken. ; P. lara Hanke. Fjällklipp. r., t. ex. Areskutan, Snasahögen, Glucken, Blahamrarne, Drommen i Hallen. i; P. *stricta LINDEB. Fjällen r., t. ex. Åreskutan, Snasahögen. — Afviker enl. S. ALMQVIST i Bot. Not. 1883 från den dovrensiska P. stricta och anses vara Poa alpina *jemt- landica ALMQ. — Nordl. gr. Jemtl. FÖRS ne envisda ATT Hjällen it. 03 ex Åreskutan nederst i fjäll- regionen ofvan Husa 1880 (enl. meddelande af Aman. K. F. DUSEN). (Jemtländska ex. ej sedda.) — Sydl. gr. Jemtl. P. coesta SM. Fjällen, sällan i lägre trakter, här och der, t. ex. Portfjället, Tjärnfjället, Suljätten, Storlien, Åreskutan, Tälg- stensberget, Vällistafjäll, Rörösjöbottnen i Oviken, Östberget och Öneberget på Frösön. var. glauca VAHL. Fjälltr., t. r., t. ex. Laxsjön 1 Fölinge, Almasaberget och Hällberget i Offerdal, Handölsforsen, Snasahögen. “P. compressa L. Kalkstensklippor, r., t. ex. Odensala, Norderön, Änge bränneri i Offerdal. — Nordl. gr. Jemtl.—Hels., Dal. P. annua L.. Gat., odl. st., a.; äfven i fjällbygden t. ex. Skal- stugan. var. supina SCHRAD. Fjällen, t. ex. Drommen. Glyceria fluitans (L.) I vatten pa grunda st. nära stränd., dik., r., t. ex. Mälgasen vid Giman i Refsund omkr. 1830 (enl. rektor G. BACKMANS herb.), pa jernvägsbanken söder om Östersund 1884 (med kort snärp); andra jemtländska ex. ej veterligen tagna (jag har dock sett ex. från angränsande delar af Norge t. ex. Stördalen). — Nordl. gr. Jemtl.--VB. *@. remota (FORS.) Bäckdal. r., t. ex. Valldalen i Frostviken. — Nordl. gr. Jemtl.— Angnı. (Jemtländska ex. ej sedda.) *G, distans (L.) Fukt. st., gat., r., t. ex. i pölar vid Ovikens samla prestgärd, Östersund på gator vid kyrkan och resi- denset, Frösön pa Kungsgardsängarne. — Nordl. gr. Jemtl. —VB. (ej bekant fr. Dal. Her;.). ÖFVERSIGT AF K. VETRENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 145 *Catabrosa aquatica (L.) Vata st., diken, i vatten, r., t. ex. Ovikens s:n mellan Side och Fastgarden samt i stordiket vid gamla landsvägen vid Myre äfvensom i vintervägen ut på kärren från Österäsen, Frösön nära lägret samt vid Mjellebäcken och nedom Öneberget, Kjösta i Alsen. — Nordl. gr. Jemtl., Upl. (Angml?), Dal. Molinia coerulea (L.) Fukt. skogsäng. a. | Avena fatua L. Åkr. r. (ogräs), t. ex. Helgebacken i Oviken, Thorvalla i Brunflo, Äre, Laxsjön i Fölinge, Frostviken. A. pubescens Hups. Torra äng., här och der, t. ex. Oviken, Frösön, Krokom, Alsen, Undersaker, Äre, Skalstugan, Häg- genas, Viken i Hammerdal; Ragunda. (A. sativa L. odlas allmänt.) Trisetum subspicatum (L.) Högre fjäll, t. r., t. ex. Tjärnfjället Äreskutan, Snasahögen och Getvalen, Glucken, Bunner- fjället, Blahammarkläppen, Hundshögen. Aira alpina L. Fjällen på fukt. st., här och der, t. ex. Aka- fjället i Frostviken, Äreskutan, Snasahögen, Glucken, Bla- hamrarne, Herrangskale, Sylfjällen, Drommen — nästan alltid vivipara. A. cespitosa L. Nagot fukt. äng., a. var. pallida KocH. här och der, t. ex. Frösön, Ås och Tarsta, Alsensjöns strand, Undersaker, Kougsta i Häggenas, Viken i Hanımerdal, Raftelfven i Fölinge, Bredkälen i Ström; Storasen i Hällesjö. A. "glauca HN. r., t. ex. Vällviken i Sunne, Frösön, Åreskutan. A. *brevifolia HN. r. t. ex. Vällvikens tegelbruk och vid slatt- stugan i Sunne, Östersund på Storsjöns strand 1872 (nu förstörd genom jernvägsbanken), Frösön, ängar vid Åre- skutan. A. flexuosa L. Back., torra äng., a. var. montana (L.) Helst i fjällen, här och der, t. ex. Olden och Frankrike i Offerdal, Storlien, Snasahögen, Åreskutan, Alsen, Frösön, Oviksfjällen (t. ex. Torrilsvallen, Gråberget), Hofverberget. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 9. 10 146 OLSSON, JEMTLANDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR. Vahlodea atropurpurea (Wc.) Fjällen pa fukt. st., stränd., t. r., t. ex. Jadnemfjället, Gafastackenjock och Munsfjället i Frostviken, ofvan Handölsforsen, vid öfre Enan och Herr- hagnan, Lisselolfadalen, Juckennjänatjack, Ekorrdörren, Smällhögarne, vid Valäsjön invid Herjeadalens gräns, mellan Glen och Tossåsen i Oviken, Arådalen till Vissjön, Stor- fjället, Röjaan i Klöfsjö. Melica nutans L. Skogsback., sten. st. a. Phragmites communis TRIN. Stränd. pa grundt vatten, t. a.,. t. ex. Singsjön och Fisksjön i Håsjö, Gastsjön i Hällesjö, Ramsjön m. fl.i Nyhem, Rätansjön, Lockne; Lillsjön i Brunflo, Frösön, Lith, Nordsjön i Undersåker, Åre, Hammerdal, Ström. Calamagrostis arundinacea (L.) Back., skog., här och der, t. ex. Bräcke s:n, vid Refsundssjön mot Grimnäs, Pilgrimsta; Brunflo, Östersund, Åre. —57 u long., 8S—11 u crass., octosporis; sporidis distichis, ovoideo-elongatis, sepe inzequilateralibus, simplieibus, hyalinis, eguttulatis, membrana tenui, apice incrassata, 9—13 u long., 4—5 u crass. Hab. ad Eskifjördur Islandie orientalis in petiolis et pe- dunculis emortuis DIryadis octopetale. De angripna delarne blifva vanligen mycket knöliga, i följd af att de temligen stora perithecierna uttänja de öfver dem liggande cellagren, hvilka för öfrigt genombrytas af de temligen långa styfva halsarne, som sta ut at alla sidor. Särskildt an- märkningsvärdt är, att den för öfrigt ganska tunna spormem- branen i spetsen är förtjockad, och understundom bildar en liten färglös papill. Under en resa, som jag förra sommaren företog till Jemt- land, påträffade jag denna art äfven derstädes pa KRenfjellet likaledes växande pa Dryas octopetala L. L#ESTADIA AUERSW. L. rhytismoides (BERK.) SACC. Ö. Isl. Eskifjördur pa Dryas octopetala L. MYCOSPHÄRELLA nov. nom. Syn. Spherella FR. Summa Veget. Scand. II p. 39, Stockholm 1849; FUCKEL, Symbole myeologic® p. 99; GES. et DE NOT. Schema Sfer. p. 62 p. p.; Sacc. Sylloge fung. Ip. 476. 164 JOHANSON, SVAMPAR FRÅN ISLAND. Redan 1824 uppstälde SOMMERFELT!) algslägtet Spherella, till hvilket han bl. a. förde Sph. nivalis (BAU.) SOMMERF., den alg, hvilken som bekant är orsaken till den s. k. röda snön. Detta slägte rakade visserligen till en början i glömska, men det har pa senare tid återupptagits af algologerna?), och man finner det numera ofta omnämdt i literaturen. Da således SOMMERFELT beskref ofvannämda algslägte redan 25 ar innan FRIES i Summa veget. Scand. uppstälde svampslägtet Spherella, måste det senare såsom vida yngre än Spherella SOMMERF. erhålla ett annat namn, för så vidt man vill fasthålla vid de principer för den botaniska nomenklaturen, hvilka nu anses vara gällande, och jag far för den skuld föresla, att det utbytes mot Mycospherella. M. vulgaris (KARST.) Syn. Spherella vulgaris KARST. Mycologia fennica II p. 168. Asci 29—55 u long., 7—12 u crass.; sporid. 7—14 u long., 3 | 4 u crass. Ö. Isl. Eskifjördur pa Alchemilla alpina L. och A. con- jJuncta BAB. M. polyspora n. sp. Tab. XXIX fig. 7. Peritheciis sparsis vel gregariis, globoso-conoideis, erum- pentibus, atris, 80--120 u diam.; ascis aparaphysatis, ovoideis, sepe inzequilateralibus, sessilibus, 16-sporis, 36—44 u long., 13 — 18 u crass.; sporidiis conglobatis, ovato-clavulatis, utrimque votundatis, medio vel prope medium septatis, guttulatis, rectis, hyalinis, ad septa vix vel leviter constrietis, 11—14 u long., 4—6 u crass. Hab. in pedunculis et fructibus aridis Azalew procumbentis ad Eskifjöröur Islandis orientalis. Det mest utmärkande för denna art är, att sporsäckarne innehålla flere än 8 sporer, vanligen 16. Enligt den begränsning, !) Om den röde Snee eller Spherella nivalis SOMMERF., Uredo nivalis Auct. ved S. C. SOMMERFELT; i Magazin for Naturvidenskaberne. Anden Aargangs förste Bind. Christiania 1824 p. 249. 2) V. B. Wırtrock: Om snöns och isens flora p. 77; i Studier och forsk- ningar föranledda af mina resor i höga norden af A. E. NORDENSKIÖLD. Stockholm 1883. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 165 som detta slägte nu har, skulle endast former med 8 sporer i hvarje säck föras hit, men da jag 1 öfrigt funnit M. polyspora n. sp. ganska väl öfverensstämma med hithörande arter, har jag fört den hit. | Jag har äfven funnit denna art bland svampar från Sibiriens nordkust hemförda under Vegaexpeditionen. M. Pulsatille (LASCH.) Syn. Spherella Pulsatille (LASCH.) AUERSW. Myc. Eur., Pyrenomycetes p. 12, fig. 52. Asci 42—58 u long., 7—10 u crass.; sporid. 13—17 u long., 3—4 u crass. N. Isl. Heljardalsheiöi pa Ranunculus glacialis L. M. sibirica (THüm.) Syn. Spherella sibirica THÜM. Beiträge zur Pilz-Flora Sibiriens N:o 766. Sporid. 20—22 u long., 6—8 u crass. Ö. Isl. Eskifjöröur pa blad af Wiscaria alpina Don. M. isariophora (DESM.) Syn. Spherella isariophora (DESM.) DE Not. Schema Sf. p. 63. Asci 27—37 u long., 5—7 u crass.; sporid. 9—11 wu long., 2 3,5 u crass. Ö. Isl. Eskifjördur pa Silene acaulis L. Bade asci och sporer äro mindre än hvad beskrifningen i SACCARDOS Sylloge fungorum anger, men den öfverensstämmer fullkomligt med ex. i RABENHORST: Fungi europeei ser. II N:o 2858. M. Stellarinearum (RABH.) Syn. Spherella Stellarinearum (RABH.) KARST. Fungi in Spetsbergen et Beeren Eiland coll. N:o 48. Asci 60-70 u long., 20—21' u crass.; Sporid. 19—26 u long., 6—7 u crass. Ö. Isl. Seydisfjördur pa Cerastium trigynum VILL. M. minor (KARST.) Syn. Spherella minor KARST. Mycologia fennica II p. 171. Ascı 18—25 u long., 13 long., 3 15 u crass.; sporid. 10—13 u 4 u crass. 16 JOHANSON, SVAMPAR FRÅN ISLAND. 6 Ö. Isl. Eskifjördur på Papaver nudicaule I. | Öfverensstämmer ej fullkomligt med beskrifningen i Myco- logia fennica. Perithecierna äro nagot mindre (45—62 u. diam.), sporerna äro ofta nagot smalare med skiljeväggen naget ofvan midten samt nästan aflangt vigglika med afrundade ändar. M. recutita (FR.) Syn. Spherella recutita (FR.) COOKE. Handb. p. 921. Asci 33—40 u long., 12—15 wu crass.; sporid. 15—17 u long., 4—5 u crass. Ö. Isl. Eskifjördur pa Festuca rubra L. ; M. perexigua (KARST.) Syn. Spherella perewigua KARST. Fungi in Spetsbergen et Beeren Eiland coll. N:o 54. Perith. 50—68 u diam.; asci 28—40 u long, 12-15 u erass.; sporid. 16—20 u long., 3—4 u crass. Ö. Isl. Eskifjördur på Juncus biglumis L., Seydisfjördur pa Carex incurva LIGHTF. M. perexigua (KARST.) var. minima n. var. Omnibus partibus minor. Peritheeiis subgregarlis, strias formantibus, 27—37 u diam.; ascis 20—27 u long., 10—14 u erass.; sporidis con&lobatis, rectis vel curvulis, ad septum non constrictis, 11—16, raro 20 u long., 2—3,5 u crass. Hab. in foliis et culmis Seirpi cespitosi ad Hofsos Islandi& borealis. M. pusilla (AUERSW.) Syn. Spherella pusilla AUERSW. Myc. Eur., Pyrenomycetes pen fig. 115. Ascı 38—55 u long., 13 15 u crass.; sporid. 20—24 u ” 4 u crass. N. Isl. Hofsös pa blad af Carex chordorrhiza EHRH. M. Wichuriana (SCHRÖT.) Syn. Spherella Wichuriana SCHRÖT. Ein Beitrag zur Kenntniss der nordischen Pilze p. 12. Asci 21—27 u long., 11—16 u crass.; sporid 9—13 w long, 3—4 u crass. ÖFVERSIGT AP K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 167 Ö. Isl. Eskifjöröur på Carex rigida Goon.; N. Isl. Vaöla- heidi pa Carex lagopina WG., Hofsos pa Carex rigida G00oD., Aira alpina L. och Calamagrostis strieta (TımM.) PB. M. Tassiana (DE Nor.) Syn. Spherella Tassiana DE Nor. Sferiacei Italici p. 89 t. 98; KARST. Fungi in Spetsbergen et Beeren Eiland coll. N:o 49. Ö. Isl. Eskifjördur på Arabis petrea L., Silene maritima WITH., Arenaria ciliata L., Alsine hirta (WORMSKJ.) HN., Sawifraga hypnoides L., Carex rigida G00D., Poa alpina L.; Seydistjördur pa Alsine hirta (WORMSKJ.) HN., Poa alpina L.; Hallormstadur pa Alsine hirta (WORMSKJ.) Hn.; N. Isl. Akur- eyri pa Alsine strieta (Sw.) WG.; Hofsös pa Poa cesia J. E. SM., Agrostis alba L. v. maritima (LAM.); Hölar pa Sagina nivalis (LINDBL.) FR.; Eyjafjördur, Vadlaheidi pa Alsine biflora (L.) We., Agrostis borealis HN.; Eyjafjördur pa Carex capitata SOLAND.; Skagafjördur pa Agrostis canina L.; V. Isl. Arnar- fjördur, Bildudalur pa Papaver nudicaule L. ij 7 DIDYMELLA Sacc. D. inconspieua n. sp. Tab. XXIX fie. 8. Peritheciis sparsis, parenchymati innatis, epidermide leviter nigrefacta tectis, ostiolo rotundo pertusis, atris, glabris, minutis, 95—135 u diam.; aseis octosporis, paraphysatis, ovoideo-elongatis, sepe insquilateralibus, 59—65 u long., 18—20 u crass.; sporidiis distichis vel conglobatis, ovoideo-elongatis, vel cuneato-elongatis, utrimque rotundatis, prope basim I-septatis, non constrietis, guttu- latis, rectis, hyalinis vel chlorino-hyalinis, 20—23 u long., 7—9 u crass., loculo majore 15—18 u long., minore 4,5—6 u long. Hab. in foliis emortuis Saaifrage oppositifolie ad Eski- fjördur 1slandi® orientalis. LIZONIA Ces. et DE Nor. L. abseondita n. sp. Tab. XXIX fig. 9. Peritheciis superficialibus, gregariis vel subsparsis, in nervis immersis foliorum insidentibus, subcoriaceis, atris, glabris, filis 168 JOHANSON, SVAMPAR FRÅN ISLAND. fulgineis a basi prodeuntibus, plerumque ovoideis, minutis, 130 —140 u alt., 8S8S—100 u crass.; ascis cylindraceo-clavatis, vix vel brevissime pedicellatis, octosporis, paraphysibus nullis, 54— 70 u long., 16-20 u crass.; sporidiis distichis, pallide olivaceis, ovoideis, medio vel prope medium septatis et constrietis, mem- brana tenuissima, 12-—17 u long., 7—10 u crass. Hab. in pagina superiore foliorum exsiecatorum Dryadıs octopetale ad Eskifjördur Islandie orientalis. Perithecierna sitta fullkomligt dolda i bottnen af de faror, som bildas af de insänkta nerverna pa bladens öfversida. Äfven denna särdeles intressanta art påträffade jag förliden - sommar i Jemtland på Renfjellet nära Åreskutan. VENTURIA Czs. et DE Nor. V. islandiea n. sp. Tab. XXIX fig. 10. Peritheciis plerumque hypophyllis, sparsis, superficialibus, nigris, subspharoideis vel ovoideis, in superiore parte setulis nigris, paucis (7—10), 100—135 u longis ornatis; ascis ovoideo-elon- gatis, plerumque inzquilateralibus, paraphysatis, sessilibus, octo- sporis, 54—57 u long., 18—20 u crass.; sporidiis distichis vel conglobatis, ovoideis vel ovoideo-elongatis, prope basim septatis, ad septum non constrictis, hyalinis, 19—-24 u long., 6—8 u crass., loculo majore 15—20 u, minore 3—D u longo. Hab. in foliis emortuis Dryadis octopetale ad Eskifjördur Islandi® orientalis. LEPTOSPHARIA Ces. et DE Nor. L. Silenis acaulis DE Nor. Ö. Isl. Eskifjöröur pa Silene acaulis L. L. mieroscopiea KARST. | Asci 68-—79 u long., 14—18 u crass.; sporid. 21-25 u long., 6—8 u crass. N. Isl. Hofsös pa Aira alpina L., Fnjöskadalsskögur pa Agrostis borealis HN. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 169 L. juneina (AUERSW.) SACC Asci 46—55 u long., 13 u crass.; sporid. 27—30 u long., d 1 Grass. O. Isl. Eskifjördur pa juneus biglumis I. L. eulmifraga (FR.) CBS. et DE NOT. Asci 100--120 u long., 13—14 u crass.; sporid. 31-37 u long., 5—7 u crass. N. Isl. Fnjöskadalsskögur pa Kobresia seirpina WILLD. och Poa ewsia J. E. Sm.; Ö. Isl. Karlskäli pa Poa nemoralis L. METASPH ÄRIA Sacc. M. Arabidis n. sp. Tab. XXIX fie. 11. Peritheciis sparsis vel gregariis, depresso-spharoideis, atris vel einereo-fuseis, poro rotundo pertusis, 130—200 u diam.; ascis eylindraceo-clavatis, breviter pedicellatis, paraphysatis, octosporis, 54—60 u long., S—10 u crass.; sporidiis distichis, eylindraceo- fusoideis, hyalinis, triseptatis, non constrietis, loculo secundo vix vel levissime inflato, rectis vel curvulis, 22—28 u long., 4—5 u crass. Hab. in foliis emortuis Arabidis alpine ad Eskifjördur Is- landie orientalis. M. culmifida (KARST.) SACC. Asci 68—85 u long., 15--17 u crass.; long., 6—7 u crass. N. Isl. Vaölaheidi pa torra strån af Carex lagopina WG. PLEOSPORA RABH. Pl. Drab®e SCHRÖT. Asci 62—75 u long, 15--18 uw crass.; sporid. 18—20 u long., S—10 u crass. N. Isl. Vaölaheidi pa Draba nivalis LILJEBL. Pl. punctiformis NIESSL. Ascı 90-110 u long., 21—23 u crass.; sporid. 23—30 u long., 11—14 u crass. N. Isl. Skagafjördur pa Ale ostis canina L. 170 JOHANSON, SVAMPAR FRÅN ISLAND. Pl. islandiea n. sp. Tab. XXIX fie. 12. Peritheciis sparsis, globosis vel globoso-depressis, breviter pa- pillatis, sub epidermide nidulantibus, demum per epidermidem fıssam erumpentibus, atris, glabris, plerumque basi filamentis paucis, fulgineis obtusis, majusculis, 290—380 u diam.; ascis cylindraceo-clavatis, in stipitem brevem attenuatis, octosporis, paraphysibus numerosis, articulatis vel guttulatis, simplicibus vel sparse ramosis superantibus, 125— 150 u long., 23—27 u crass.; sporidiis distichis, fusoideo-oblongis, sepe in»quilateralibus, rotun- datis vel acutiusculis, rectis, transverse 7—10-septatis, medio constrietis, flavis, sepimento in longitudine uno (alterove) per- currente, loculis ultimis integris et spe pallidioribus, muco hya- lino obvolutis, 34—45 u long., 10--14 u crass. Hab. in culmis et vaginis Poe cesi®e ad Hoölar Islandi& borealis. | PYRENOPHORA FR. P. Androsaces (FUCK.) SACC. Ö. Isl. Eskifjördur på Silene acaulis L. Sporerna, som hos de isländska exemplaren voro 45—54 u långa och 20—25 u breda, voro omgifna af ett tydligt hyalint slemlager. | -P. chrysospora (NIESSL) SACC. Asci plerumque 9O—135 u long., 18—23 u crass.; sporid. 23 30 u long., 10—15 u crass. Ö. Isl. Eskifjördur pa Veronica sawatilis L. d. y., Tha- lietrum alpinum L., Arabis petrea LaM., Draba incana L., Arenaria ciliata L., Alsine hirta (WORMSKJ.) Hn., Sawifraga hypnoides L.; Melhüs pa Alsine strieta (Sw.) WG.; Hallorm- stadur pa Alsine hirta (WORMSKJ.) HN.; N. Isl. Eyjafjördur, Vaölaheidi pa Draba nivalis LILJEBL., Alsine biflora (L.) W6., Equisetum sp.; Myvatn pa Heeracium sp.; Akureyri pa Alsine stricta (Sw.) WG.; Hofsös pa Alsine hirta (WORMSKJ.) Hn.; * Heljardalsheidi pa Cerastium aretieum LER. Synes vara en bland de allmännaste svampar pa Island. .. u rm ÖNVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 171 LINOSPORA Fuck. L. insularis n. sp. Tab. XXIX fig. 13. Peritheciis sparsis vel gregariis, parenchymati innatis, epi- dermidem inflantibus, depresso-globosis vel elongatis, 330450 u diam., rostro laterali 200—370 u longo epidermidem perforantibus, pseudostromate vix distincto; ascis eylindraceis, in stipitem acu- tum attenuatis, octosporis, 135—200 u long., 7—9 u crass.; sporidiis parallele stipatis, filiformibus, 1-septatis, loculo supe- riore breviore et vix vel levissime crassiore, hyalinis, 100—120 u long., 3 u crass. Hab. in foliis emortuis Salieis lanat® ad Eskifjördur Islandix orientalis. (BERLIN) Sporerna voro fyllda af ett kornigt innehall, hvilket antydde att de ej voro fullt mogna, och det kan derför vara möjligt att i äldre tillstånd flera skiljeväggar utvecklas. Det lyckades mig emellertid aldrig att finna några med mer än en skiljevägg för- sedda sporer i alla de af mig undersökta perithecierna. PHYLLACHORA NITS. Ph. Graminis (PERS.) FUCK. Reykjavik på Agrostis canina L. LOPHODERMIUM CHEV. L. arundinaceum (SCHRAD.) CHEV. N. Isl. Hofsös pa Festuca dumetorum L., Poa cesia J. E. Sm.; OÖ. Isl. Seydisfjördur pa Poa alpina L. DISCOMYCETES. HELOTIUM FR. H. rhodoleucum FR. Asci 68—76 u long., 9—6 u crass.; sporid. 9—11 u long., 3 u crass. Ö. Isl. Eskifjördur pa Zquisetum sp. 172 JOHANSON, SVAMPAR FRÄN ISLAND. MOLLISIA KARST. M. atrata (PERS.) KARST. Asci 36—44 u long., 5—6 u crass.; sporid 8S—12 u long., 2 u crass. N. Isl. Heljardalsheidi på vissnade blad af Ranunculus gla- cialis L. TROCHILA FR. . diminuens KARST. N. Isl. Eyjafjördur, Vadlaheidi pa Carex atrata L. OOMYCETES. CYSTOPUS Lv. C. candidus (PERS.) LEV. Reykjavik pa Capsella Bursa Pastoris L. (BERLIN) FUNGI IMPERFECTI. CLADOSPORIUM Link. Cl. herbarum LINK. Ö. Isl. Eskifjördur på Poa alpina L.; N. Isl. Hofsös pa Festuca dumetorum L., Poa cesia J. E. Sur. Trisetum subspi- catum .(%.) P B.; V. Isl. ea pa Festuca rubra L. GONIOSPORIUM LINK. G. puceinioides LINK. Ö. Isl. Eskifjördur pa Carex rigida Goop. SCOLICOTRICHUM Kunze et SCHM. Se. Graminis FUCK. N. Isl. Vogar vid Myvatn pa Glyceria arctica HOOK. ß lawa LGE.; Eyjafjördur pa @lyceria distans (L.) We. .. n ar L 3 nz 9 173 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1884, N:o Id. I. RAMULARIA UNGER. R. Bartsi® n. sp. Cespitibus candidis, gregariis, in macula plerumque palle- scente insidentibus; hyphis brevibus subsimplieibus; conidiis ovoideis vel ovoideo-elongatis, hyalinis, plerumque 14—17 u long., 6—8 u crass. Hab. in foliis vivis Bartsie alpine ad Eskifjördur Islandi orientalis. LEPTOSTROMA FR. L. carieinum FR. Ö. Isl. Jörudalur pa Carex rigida Goon.; N. Isl. Eyja- fjördur, Vaölaheidi pa Carex lagopina WG. HENDERSONIA BERK. H. uredin®cola DESM. N. Isl. Akureyri i Uredohopar pa Poa pratensis L. PHOMA DESM. Ph. herbarum WEST. Ö. Isl. Eskifjördur pa Arabis petrea L., Bartsia alpina L. SEPTORIA FR. S. cercosperma ROSTR. Öfversigt af Vetenskaps-Akad. förhandl. Stockholm 1883, N:o 4, p. 41. Syn. Septoria caudata KARST. Fragmenta mycologica XI, (Hedwigia 1884 N:o 3.) Ö. Isl. Eskifjördur på Arabis petrea L. S. semilunaris n. Sp. Spermogoniis sparsis, superficialibus, productis, siecitate de- ‚pressis; spermatiis fusoideis, curvulis, acutiusculis, plerumque luna- tis, simplieibus, eguttulatis, hyalinis, 10—15 u long., 3—5 u crass. Hab. in pedunculis emortuis Dryadis octopetale ad Eski- ‘fjördur Islandie orientalis. Förliden sommar fann jag äfven denna form pa Renfjellet i Jemtland. v » » er) JOHANSON, SVAMPAR FRÅN ISLAND. Explieatio figurarum. TAB. XXX. Entyloma irregularis n. sp.: a, folium Poe annue fungillo inteetum. 2; db, spors 825): c, conidiasssye Entyloma ambiens (KARST.) JOHANS.: folium Duponti& psilo- santh® fungillo infectum. Y/.. Entyloma Catabrose n. sp.: spors. ‚decidium Sommerfeltii JoHANS.: a, folium Thalietri alpini fungillo infeetum. Y,; b, fragmentum folii (petioli) fun- sillo infeetum cum zsecidiis ?9/,. Aecidium Thalictri GREV.: figura e GREVILLE: Scottish eryptogamic flora, tab. 4 sumpta. Gnomoniella vagans n. sp.: a, ascus 365/,; d, sporidia 6%/,. Mycospherella polyspora n. sp.: a, ascus sporidiis non de- lineatis. ?°%/,; b, ascus pressione extensus sporidia osten- dens VAS c, sponidian 3. Didymella inconspieua n. sp.: a, ascus. ?6°/, ; b, sporid. Lizonia abscondita n. sp.: a, ascus. 365/,; b, sporid. z Venturia islandica n. sp.: a, ascus. 2654; 5, sporid. ST Metaspheria Arabidis n. sp.: a, ascus. ?6°/, ; b, sporid. 36°). Pleospora islandica n. sp.: sporid. ?%/,. Linospora insularis n. sp.: a, ascus. 36%/,; b, sporid. ?°9/,. hi 175 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 9. Stockholm. Om bladslidornas betydelse hos Dianthus banaticus | HEUFF. Af Aug. NILSSON. Tall. XXX. [Meddeladt den 12 November 18S4.] Slästet Dianthus är som bekant bland annat utmärkt deraf, att bladen äro motsatta och vid basen sammanväxta, sa att de bilda en längre eller kortare slida, som omger stammen vid internodiernas bas. | För att om möjligt utröna denna bladslidas betydelse, har jag närmare undersökt ofvannämnda art hufvudsakligen af det skäl, att af de i Upsala botaniska trädgård odlade arterna blad- slidan hos denna är bäst utvecklad. Genom ett enkelt försök kan man lättast öfvertyga sig om dessa bladslidors betydelse. Om man med någon försiktighet böjer en stam med kvar- sittande, oskadade bladslidor, bildar den en jämt rundad bage, och vid starkare böjning sker bristning icke på något bestämdt ställe utan på olika ställen beroende på individuella olikheter. Förnyas försöket, sedan bladslidorna först försiktigt aftagits, bildas vid böjningen ej nagon jämt rundad båge, utan böjningen sker hufvudsakligen vid internodiernas bas, under det att dessa för öfrigt äro nästan raka, och vid starkare böjning brister stam- men alltid vid internodiernas bas. 176 NILSSON, BLADSLIDORNA HOS DIANTHUS BANATICUS HEUFF. Af dessa försök framgar: l) att stammen med kvarsittande, oskadade bladslidor öfver- allt har ungefär samma böjningsfasthet; 2) att stammen utan bladslidor ej öfverallt har samma böjningsfasthet utan pa vissa ställen är svagare, och att dessa svaga ställen äro belägna vid internodiernas bas, der den är om- sifven af bladslidorna; { 3) att bladslidorna för växten ega en mekanisk betydelse, emedan de förstärka stammen pa de svagaste ställena, der en förstärkning naturligtvis bäst behöfves. Då nu stammen på olika ställen visar sig ega olika böjnings- fasthet, ligger det nära till hands att antaga, att denna olikhet beror på en olika anatomisk bygnad på dessa ställen, och att särskildt det mekaniska väfnadssystemet pa dessa ställen är olika utbildadt. , Detta antagande bekräftas äfven af en jemförelse mellan bygnaden af internodiets midt och dess bas, sasom af det föl- jande framgar. Vid växtens blomning är bygnaden af de öfre internodiernas midt följande: 1. Hudväfnaden (fig. 1 e, 2 e) består af en enskiktig epi- dermis af parallelipipediska eller nästan kubiska celler med yttre väggen mycket starkt förtjockad, sa att den har ungefär samma tjocklek som céllumen. Omkring en tredjedel af ytterväggen ut- göres af den väl utvecklade kutikulan. Den inre väggen och de radiära äro tunna, och de senare hafva talrika elliptiska, tvär- stälda porer. (fig. 2 e). Epidermis är genombruten af talrika i längsrader ordnade klyföppningar. 2. Assimilationsväfnaden (fig. I as, 2 as) bestar af 2 lager korta, snedt stälda palissadceller. Da dessa i tvärgenomskärning äro rundade, uppkommer ett system af luftkanaler, hvilka, sa- som HABERLANDT visat!), pa ett bestämdt sätt angifva, att assimilationsprodukterna mäste vandra i cellernas längdriktning 1) G. HABERLANDT, Vergleichende Anatomie des assimilatorischen Gewebe- systems der Pflanzen i PRINGSHEIM'S Jahrb. f. wissensch. Botanik, Band XIII. ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 177 till den ledande väfnaden. Hvad palissadcellernas sneda ställning angår — de äro riktade snedt uppåt, utat (fig. 2 as) — an- ser jag den såsom en tillpassning till direkt ljus. En sådan ställning är troligen ej sa sällsynt hos uppräta, för direkt ljus utsatta organ. Så har PICK ") anfört åtskilliga exempel härpa bland annat hos Dianthus Carthusianorum. 3. Ledande väfnaden utgöres dels af en samlingsväfnad (fig. ls, 2s) (HABERLANDT'S Zuleitungsgewebe) bestående af 1 till 2 lager i tvärsnitt något radiärt sträckta, 1 längdsnitt isodia- metriska eller i längdriktningen sträckta celler, hvilka innehålla klorofyll, ehuru i mindre grad än assimilationsväfnaden, dels äfven af en ledande parenkymslida (fig. 1 p, 2 p) (HABER- LANDT'S Ableitungsgewebe) bildad af i tvärsnitt elliptiska, i längd- snitt rektangulära celler, hvilka sakna klorofyll och ofta inne- hålla kristalldruser. 4. Mekaniska väfnaden (fig. 1 b) utgöres af en mäktig stereommantel. Dess celler äro typiska bastceller d. v. s. lång- sträckta, spetsiga, med starkt förtjockade väggar och temligen talrika, spricklika, 1 längdriktningen eller något snedt stälda porer. På tvärsnitt äro de elliptiska med den längre axeln 1 radiens riktning. De yttre hafva mindre lumen och starkare förtjockade väggar än de inre, hvilka deremot ofta äro kamrade d. v. s. genom tunna tvärväggar afdelade i flere rum. Sålunda är bastmanteln starkast åt periferien, hvilket är en tydlig fördel, då vid böjning anspråket på styrka ökas med af- standet från neutrala axeln ?). Men ej blott bastmanteln i sin helhet utan äfven hvarje särskild cell är särskildt lämpad för böjningsfasthet genom sin elliptiska form med den längre axeln i böjningsriktningen. Detta är ingalunda något för denna växt egendomligt, utan synes vara rätt vanligt, ehuru, så vidt jag vet, hittills förbisedt. 1) H. Pıck, Ueber den Einfluss des Lichtes auf die Gestalt und Orientirung der Zellen des Assimilationsgewebes, Botanisches Centralblatt 1882, Band XI, sid. 443. ?) SCHWENDENER, Das mechanische Prineip im anatomischen Bau der Mono- cotylen sid. 20, jfr ock sid. 76. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 9. 12 178 NILSSON, BLADSLIDORNA HOS DIANTHUS BANATICUS HEUFF. De öfriga väfnaderna, hvilka hafva samma utbildning vid internodiets midt och dess bas, äro för den närvarande fragan af mindre vigt och förbigas derför här. Vid basen hafva samma internodier följande bygnad: 1. En väfnad af rundade eller elliptiska i synnerhet utåt kollenkymatiskt förtjockade, temligen långsträckta celler (fig. 3 a). Denna väfnad motsvarar hudväfnaden och assimilationsväfnaden samt den utanför mekaniska väfnaden liggande ledande väfnaden på internodiets midt. Någon egentlig epidermis är här ej ut- bildad, det yttersta cellagret skiljer sig ej väsentligt från de underliggande. Detta kunde man ock på förhand vänta, då epi- dermis, som bekant, är en ytlig väfnad med skydd till hufvud- ändamål. Dess rol har öfvertagits af bladslidorna. I samman- hang härmed star, att klyföppningar fullständigt saknas. Lika- ledes saknas klorofyll i de öfriga cellerna, då det här uppenbart är af ingen nytta, emedan bladslidorna utestänga det för assi- milationen nödvändiga ljuset. Derför hafva cellerna ej häller fatt den utbildning som i assimilationsväfnaden utan blifvit stereo- matiska och mera afpassade för mekaniskt ändamal. Då sålunda assimilationsväfnaden här saknas, är det äfven tydligt, att den yttre ledande väfnaden, hvilkens utbildning betingas af assimila- tionsväfnaden äfven måste saknas. 2. Mekaniska väfnaden (fig. 3 b) utgöres af långsträckta, kollenkymatiskt förtjockade celler med tvära ändar och snedt stälda porer. Denna väfnad motsvarar bastmanteln högre upp i interno- diet och förorsakar genom sin mycket svagare utbildning stam- mens svaghet vid internodiets bas. De öfriga innanför liggande väfnader förbigås här af skäl, som förut blifvit nämdt. Således framgår, att den mekaniska väfnadens svaga utbildning vid internodiets bas förorsakar stam- mens svaghet på detta ställe. Till en del är denna svaga utbild- ning ersatt af den yttre väfnaden, som blifvit ombildad för ett mekaniskt ändamål, men den hufvudsakliga ersättningen bildas dock af bladslidorna, hvilkas bygnad är följande (fig. 4, 5.): ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 179 I. Hudväfnaden är af samma beskaffenhet som vid inter- nodiets midt. 2. Assimilationsväfnaden visar en egendomlig anordning. Den består af palissadceller, hvilka konvergera mot de bast- knippenas yttre sida beklädande ledande parenkymslidorna. De celler, som ligga emellan bastknippena och derför ej kunna nå parenkymslidorna, äro genom tvärstälda celler förenade med dem. Denna anordning bekräftar tolkningen af parenkymslidorna såsom ledningsväfnad och lemnar dessutom ett vackert exempel på cellernas anordning för assimilationsprodukternas bortledande på kortaste väg. Af särskildt intresse blir denna anordning — en hvalfkonstruktion — emedan den äfven har mekanisk be- tydelse, i det cellerna äro sträckta i riktningen för det största trycket, såsom SCHWENDENER visat t. ex. hos en del Juncus- arter, hos hvilka en dylik anordning af assimilationsväfnaden äfven finnes 1). Att samma anordning finnes hos så vidt skilda arter, under det att den saknas hos närstående, synes mig tyd- ligen visa, att den ej kan förklaras på grund af ärftlighet utan måste anses såsom en tillpassning för särskilda ändamål. 3. Mekaniska väfnaden utgöres af mäktiga yttre bastknippen omvexlande med mindre längre in liggande. De äro belägna utanför mestomknippena, och de yttre äro stundom mycket breda samt hafva då på inre sidan 2 mestomknippen. Den mekaniska anordningen liknar säledes närmast den i bladskaften hos Colocasia antiquorum och Alocasia metallica ?), hvilka äfven hafva omvexlande större och mindre bastknippen, men här ligga de större längst inåt, hvadan den mekaniskt är mindre fördelaktig än den ofvannämda. Att bastknippena här, utom sin lokalmekaniska betydelse att skydda det innanför liggande leptomet, hafva till ändamål att gifva hela bladslidan större fasthet, torde framga deraf, att de här äro vida starkare utvecklade än i bladskifvan, der dock skydd för leptomet synes vara mera behöfligt, emedan blad- 1) SCHWENDENER anf. st. sid. 86. - 2?) SCHWENDENER anf. st. sid. 42. 180 NILSSON, BLADSLIDORNA HOS DIANTHUS BANATICUS HEUFF. skifvan lätt sättes i rörelse, och tillfölje häraf leptomet är mera utsatt för att störas i sin funktion. 4. Ledande väfnaden utgöres dels: af parenkymslidor, ut- bildade pa samma sätt som pa internodiets midt, pa yttre sidan af bastknippena, dels af mestomknippen med vanlig samman- sättning pa deras inre sida. Bastknippena förenas genom parallelipipediska, tvärsträckta, temligen tjockväggiga celler. För öfrigt består bladslidan af en ‚storcellig parenkymväfnad. Det innersta lagret, som motsvarar - epidermis pa bladets öfre sida, bestär af mera regelbundet paral- lelipipediska celler med temligen tjocka väggar, hvilka dock alla äro lika och ej sasom hos epidermis hafva ytterväggen starkast förtjockad. | För att bladslidan skall kunna fullgöra sin mekaniska funk- tion är det tydligt, att hon behöfver skydd mot sönderslitning. Faran härför är tydligen störst i vinkeln mellan bladen. Derför behöfves här ett särskildt skydd. Detta skydd astadkommes af en egendomlig hornartad, tjockväggig väfnad (fig. 4 h, 6), hvil- ken utgör en fortsättning af samma väfnad, som finnes i blad- kanten och hindrar bladet att sönderslitas. Denna väfnad är kraftigast utvecklad i öfre kanten, och cellerna äro här sträckta i tvärriktningen samt bilda en båge, som förenar två närliggande bladkanter med hvarandra. Längre ned äro cellerna sträckta i längdriktningen. Denna väfnad är fullkomligt likartad med den, som före- kommer i bladvinkeln hos en del inskurna blad t. ex. Sanguisorba och en del palmer med solfjäderlika blad såsom Chamerops m. fl. och här skyddar bladet mot sönderslitning !). 1) Som bekant finnas hos inskurna blad flere andra inrättningar att hindra sönderslitning. En del af dessa återfinnas äfven hos bladslidor. Jag vill här endast nämna ett ytterligare exempel. Hos en del Polygonum-arter utgå från sidan af bladskaftet 2 starka nerver, hvilka redan 1826 blifvit noggrant beskrifna af Meisner *) och på grund af sitt förlopp af honom blifvit kal- lade »nervi transversi vel communicantes». De gå nemligen antingen hori- . sontelt eller snedt nedåt och omfatta stipelslidan samt förena sig på den +) MEISNER, Monographia generis Polygoni Prodromus. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 181 Ehuru sålunda både experimentelt och anatomiskt blifvit visadt, att bladslidorna hos Dianthus banaticus hafva en me- kanisk funktion, får man dock ej förbise, att de äfven kunna hafva andra för växten viktiga funktioner. Det är tydligt, att, då ett organ för en viss funktion, som man sålunda kan kalla dess hufvudfunktion, blifvit utbildadt, det är af nytta för växten, om detta organ äfven för andra ändamal kan användas, för sa vidt hufvudfunktionen häraf ej störes. Detta är förhållandet här. Särskildt gör bladslidan tjenst som regnuppfangande och regn- behallande organ !). Hela växten är Öfverdragen af ett vaxlager, hvarför den ej vätes. Detta saknas dock vid internodiets bas och pa bladslidans inre sida, hvarför dessa delar vätas och tro- ligen äfven uppsuga vatten, hvilket underlättas deraf, att yttre cellväggarne här äro tunna och ej kutikulariserade. Ganska länge efter ett regn, då växtens öfriga delar äro torra, finner man också vatten samladt i bladslidorna kring internodiernas bas. Af särskild betydelse torde det upptagna vattnet här vara genom att öka cellernas turgor, hvilket är af fördel för växten, dels emedan härigenom böjningsfastheten i betydlig grad ökas ?), dels bladet motsatta sidan och förenas dessutom genom en tväranastomos, så att stipelslidan delas i en öfre och en undre afdelning. Att denna nervatur liksom t. ex. nerverna hos Ribes skyddar mot sönderslitning framgår tyd- ligen deraf, att hos de arter, hvilkas bladslidor sakna nämda transversalnerv, (hos dessa är af flere orsaker stipelslidans mekaniska funktion mindre nödig eller "måhända alldeles öfverflödig) enligt MEIssER stipelslidan regelbundet upprispas på ena sidan. ') Om regnuppfängande växter i allmänhet se A. N. LuUNnDstTRÖM, Pflanzenbio- logische Studien, I. Die Anpassungen der Pflanzen an Regen und Thau. Att böjningsfastheten genom ökad turgor ökas är allmänt bekant. Jag vill här fästa uppmärksamheten vid ett fall af interkalär tillväxt, der böjnings- fastheten på detta sätt ökas, emedan det hittills ej synes hafva blifvit be- aktadt, nemligen vid knutigt uppsvälda nodi. Hos t. ex. Galeopsis Tetrahit eller Mirabilis Jalappa är stammen i friskt tillstånd vid nodi betydligt tjockare än på andra ställen. Låter man nämda växter deremot torka, blir tjockleken vid nodi betydligt mindre än på andra ställen (jfr, Om axeknuder af Sornus RuUrtzou, Tab. I fig. 1—7. Botanisk tidskrift udgivet af den bo- taniske Forening i Kgbenhavn, bind 12). Ökad turgor är naturligtvis ett af de fördelaktigaste sätten att öka böjningsfastheten vid interkalär tillväxt, emedan den på samma gång befordrar tillväxten. Troligt är, att åtminstone stundom särskilda anordningar finnas att på dessa ställen upptaga vatten 2 Dr 182 NILSSON, BLADSLIDORNA HOS DIANTHUS BANATICUS HEUFF. äfven emedan tillväxten befordras, da, sasom längre fram skall visas, stammen en längre tid tillväxer vid internodiernas bas. Naturligtvis ökas genom vattenupptagande äfven bladslidornas fasthet. ; Da i det föregaende blifvit visadt, att stammen pa olika ställen eger olika bygnad, framställer sig lätt frägan efter or- saken härtill. Jag vill da betona, att endast hos de 2 eller 3 öfversta internodierna och vid växtens blomning denna olikhet är sa skarpt utpräglad som ofvan blifvit framstäldt. Hos de längre ned liggande internodiernas bas öfvergar kollenkymet del- vis till typiska bastceller, hvilket sker centripetalt och ju mera dess längre ned internodiet ligger. Dock torde bastet här aldrig blifva så mäktigt som vid internodiets midt. Man skulle häraf vara frestad att tro, att bladslidornas mekaniska funktion här blefve öfverflödig. Sa är dock ej förhållandet, ty af lagen för mekaniska systemets aftagande i styrka i akropetal riktning!) följer, att stammen nedtill har större anspråk på styrka än högre upp. Vid fruktmognaden är äfven i de öfre internodiernas bas -kollenkymet till en del ersatt af bast. Da har ju också hela stammen till följe af frukternas tyngd större behof af styrka. Då det nu tillika är bekant, att kollenkym, så att säga, är ett yngre stadium af bast, och att kollenkym är den mekaniska väf- och äfven att hindra afdunstningen. Såsom:ett skydd mot afdunstning är jag benägen att tolka det förhållande, att knutigt uppsvälda nodi: ofta (ej alltid) äro röda af ett i epidermis eller de klorofyll-förande cellerna löst färgämne, under det att stjelken för öfrigt är grön. Om denna tolkning är riktig, ligger det nära till hands att antaga, att äfven bladens rödfärgning under vintern hafva till ändamål att förminska transpirationeu. (Jfr WAR- MING, Botan. Centralblatt Bd XVI, s. 350 och Botan. Notiser 1883, s. 235). Af anatomiskt-biologiska undersökningar öfver en del småbuskar med vintergröna blad, såsom Ledum och Andromeda, och äfven af andra skäl har jag kommit till den slutsats, att flere förhållanden hos våra vintergröna växter ej låta sig väl förena med den allmänna äsigten, att skydd mot köl- den skulle för dem vara hufvudsak, men deremot naturligt förklaras såsom medel att nedsätta transpiratiouen. Härigenom finna äfven en del hittills oförklarade företeelser, synes det mig, sin förklaring. Framdeles hoppas jag blifva i tillfälle att fullständigare utveckla och angifva skäl för, hvad här endast i förbigående blifvit nämdt. a 1) SCHWENDENER anf. st. sid. 96 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:09. 183 naden i växande växtdelar, är det i hög grad sannolikt, att en interkalär tillväxt eger rum i de öfre internodiernas bas, och att denna under blomningen upphör. Vi hafva sålunda här ett nytt exempel pa bladslidor såsom skydd vid interkalär tillväxt. För så vidt jag vet, äro blad- slidor, som tjena till detta ändamal förut närmare beskrifna en- dast hos några monokotyledoner. Dessutom anföres af SCHWEN- DENER äfven bladslidorna hos Equisetum, dock utan närmare beskrifning. Öfriga Dianthus-arter, liksom flere andra dikotyledoner, hafva som bekant äfven bladslidor, hvilka åtminstone till en del hafva samma uppgift. Hos olika Dianthus-arter äro, sasom förut nämdt, bladslidorna olika utvecklade. Visserligen kan man iakttaga ett visst förhållande mellan bladslidornas utveckling och internodiernas längd, men detta för- hållande är dock icke konstant. Detta beror derpå, att äfven en annan faktor tillkommer. Redan hos Dianthus banaticus är stammen ofvanför internodiets bas starkare förtjockad än vid dess midt. Hos de Dianthus-arter, som hafva mindre väl ut- vecklade bladslidor, är detta i ännu högre grad förhållandet. Dessa bilda öfvergangen till ett annat slags skydd vid interkalär tillväxt — knutigt uppsvälda nodi — der växten genom det mekaniska systemets större kvantitet söker ersätta, hvad som fattas 1 kvalitet. ; Att här vidare inga på dessa och andra hithörande förhål- landen är ej min afsigt, hälst som jag framdeles ämnar full- ständigare behandla interkalär tillväxt och dermed i samman- hang stående företeelser. En kär pligt är det mig att här betyga Professor F. R. KJELLMAN min varmaste tacksamhet, såväl derför, att han ledt min håg till anatomiskt-biologiska studier och dervid städse räckt mig en hjelpsam hand, som ock derför, att han vid utarbetandet af denna uppsats lemnat mig värderika råd och upplysningar. 184 NILSSON, BLADSLIDORNA HOS DIANTHUS BANATICUS HEUFF. Förklaring öfver afbildningarna. Fig. 1. Del af tvärsnitt genom midten af andra imternodiet uppifrån, e epidermis, as assimilationsväfnaden, s samlingsvätnaden, p ledande parenkymslida, 5 mekaniska väfnaden bestående af typiska bastceller (?99/,). é » 2. Del af radiärt längdsnitt på samma ställe. Bokstäfvernas betydelse är den samma som på föreg. figur (?299/,). » 3. Del af tvärsnitt genom samma internodiums bas, a en del af yttre väfnaden, 5 mekaniska väfnaden bestående af kollenkym, af hvilket dock de yttersta cellerna redan ombildats till bastceller (?299/,). » 4. En del af bladslidan i tvärgenomskärning, h den hornartade väfnaden. De streckade partierna beteckna bastknippena. De radierande strecken pä yttre sidan af dessa angifva skematiskt de klorofylIförande cellernas längdriktning (7/,). En del af föregående snitt (190/,). Del af radiärt längdsnitt genom öfre delen af den horn: artade väfnaden (?v9/,). > AR 185 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 9. Stockholm. Om Mergus anatarius EIMBECK, funnen i Sverige. Af GusTar KoLTHorr. Tafl. XXXL XXXIL [Meddeladt den 12 November 1884.] Den 20 November 1881 sköts i Kalmarsurd af Herr C. ©. THERNSTRÖM den märkliga fogel, som är föremål för denna uppsats. Den förärades till Upsala universitets Zoologiska mu- seum, och jag har derför fatt tillfälle att närmare undersöka den. I hela sin yttre habitus visar den sig vara en mellanlänk emellan Knipan (Clangula glaucion) och Salskraken (Mergus albellus), och ehuru åtskilliga olikheter förefinnas, hvilka jag här nedan skall påvisa, tror jag mig ega full rätt att identifiera ifrågavarande exemplar med den af EIMBECK 1831!) beskrifna Mergus anatarius och den af KJARBOLLING 1843?) i »Nau- mannia» såsom ny art uppställda Clangula mergoides. Den förre är böjd att anse den såsom en bastard mellan Salskrake och Knipa, den senare deremot anser den vara en ny form, stå- ende emellan Knipan och Salskraken. För begge åsigterna finnas ganska talande skäl, hvilket ock torde framgå af efterföljande beskrifning. Då emellertid endast dessa tre exemplar hittills äro kända och ytterst ofullständiga uppgifter om fogelns bio- logiska förhållanden till följd deraf äro att tillgå, finner jag mig i saknad af fullt giltiga skäl att med bestämdhet uttala mig för 1) Isis 1831, heft. 3 pag. 299. 2) Årg. 1885, pag. 329. 4 186 KOLTHOFF, OM MERGUS ANATARIUS EIMBECK. endera äsigten. Dock, då fågeln visar sig vara en mellanform mellan representanter för två väl skilda familjer, skulle väl möj- ligen skäl kunna finnas att uppställa den såsom typ för ett nytt slägte, helst, enligt hvad vi förut känna, bastardbildning inom den vilda fogelverlden ej förekommer mellan så vidt skilda for- mer, utan endast mellan arter af samma slägte, begreppet slägte ej taget allt för inskränkt. Emellertid anser jag frågan för litet - utredd för en sådan åtgärd, och öfvergår till beskrifning af fogeln, under det namn som eger prioritet, eller Mergus anatarius EIMBECK, 1831. Synonymi: Mergus anatarius EIMBECK, Isis 1831. Heft. III, pag. 299. Tafl: III. Anas(Clanyula) mergoides KJZRBOLLING, Naumannia 1853, pag. 329. Längd från näbbspets till stjertspets _......... 170 mm. » » Ögats framkant till näbbspetsen. 32 >» Näbbets höjd öfver näsborrarnas bakkant..__ 12 >» » bredd öfver samma ställe.............. 14 » Ögdätsrdiameter in mel mem. munter rg In Vingarnes längd från handlofven................. 2109 > Stjertensulänpd.t wiredasis sat ut Zee 30 » Tarsenshlängd [lit sne olet vet svt srligol 45 oo» iMellantamn med klo Millas: are Tag kann 66 » Iris svartbrun. Näbbnageln större än hos Knipan; den upptager hela näbb- spetsen och är starkt nedböjd. Näsborrarne äro större än hos Knipan; de ligga något bakom midten på näbbet och sålunda längre in än på Knipan men längre ut än på Salskraken. Sedt från sidan påminner näbbet med sin starkt nedböjda spets rätt mycket om Salskrakens, och öfverkäkens lameller äro mot näbbroten nagot synliga under öfverkäkskanten; de äro tydligt inatriktade (Tafl. XXXI fie. 1—3). Näbbet är svagt uppåt böjdt och dess öfre linie är sa- lunda konkav. Näbbet svartbrunt, svagt stötande i hornfärg. Fötterna äro mindre än Knipans, men större än Salskrakens. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N.0 9. 187 Simfliken pa baktän ganska bred, men ej sa bred som på Kni- pan och räcker ej fullt till klons spets; sålunda proportionsvis kortare än hos både Knipan och Salskraken. Baktäans klo starkt krökt. Stjerten, som har sexton pennor, är af ungefär samma form som på Knipan.. Ben och tår svartbruna med en svag gulaktig anstrykning pa tårnas sidor. Simhuden svart, klorna svartaktigt hornfärgade. Färgteckningen liknar mest Knipans, ehuru ätskilligt äfven der talar för mellanformen och påminner om Salskraken. Huf- vudet, som är smärtare än Knipans, har de till tofs förlängda nackfjädrarne fullkomligt liknande Salskrakens. Hufvudets fjä- drar hvita med svarta spetsar, som från näbbet till nacktofsen och ned på kinderna bilda en svart hufvudbetäckning med grön glans. Mellan näbbet och ögat finnes en hvit fläck, som sträcker sig nedåt och’bakät, der den sammanlöper med den hvita stru- pen. Mellan denna hvita fläck och näbbroten sträcker sig ett svart band, som vid underkäkens bas löper bakåt i en svart fläck. Ögonlockets kanter svarta. Halsen, strupen, bröst, buk och undre stjerttäckare rent hvita. Det hvita på halsen sträcker sig öfver nacken på tofsens båda sidor upp uti en kil. Ryggen svart. De båda för Salskraken karaktäristiska svarta banden från ryggen ned åt bröstets sidor finnas svagt an- tydda. Skulderfjädrarne hvita med. svarta spetsar, som bilda ett svart band längs öfver vingen. Vingens framkant ofvantill och framtill svart; för öfrigt äro alla vingens små täckfjädrar hvita. De stora vingtäckarne svarta, med hvita spetsar, och da det svarta räcker nedom de främre hvita täckfjädrarnes spetsar, bildar detta ett främre svart band öfver vingen. Armpennorna äro svarta med hvita spetsar, som bilda den lilla hvita ving- spegeln, och det svarta på dessa pennor räcker så langt ned att det mellan vingspegeln och täckfjädrarnes hvita spetsar bildar ett andra svart band öfver vingen. Vingpennornas förhållande till hvarandra skiljer sig föga från förhållandet hos Knipan; så- lunda är första vingpennan längst eller nära lika lång med den andra. 188 KOLTHOFF, OM MERGUS ANATARIUS EIMBECK. Alla handpennorna rent svarta, de inre armpennorna mot spetsen och på utfanet grå. De långa undre vingtäckarne, som hos Sal- skraken äro hvita och hos Knipan svarta, äro här hvita med svartgrä spolfläckar mot spetsen. Sidans langa fjädrar äro starkt vattrade er små and svarta linier, som på fjädrarnes öfre fan mot spetsen äro så täta, att fjädrarnes öfre kant är nästan svart. . Sålunda öfverensstämmer det nu beskrifna exemplaret i det allra närmaste med de beskrifningar, som lemnades af EIMBECK och KJARBOLLING, endast afvikande i färgen på näbb, fötter och iris; då ju denna har svartbrun näbb, likafärgade fötter och iris, under det de båda andra exemplaren uppgifvas hafva haft dunkelt brunrödt näbb, rödbruna fötter och gul iris. Möjligen kan dock denna olikhet bero derpa, att intetdera af dessa exemplar blifvit beskrifvet i färskt tillstånd. På taflan XXXII har jag lemnat afbildningar af »sterna» af såväl Mergus anatarius som dess begge förmodade föräldrar. I de olikheter, som här visa sig, skall man möjligen fram- deles kunna påvisa goda karakterer för fogelns förande till ett nytt slägte. Så finna vi »foramen obturatorium» betydligt större och öppet baktill, under det detsamma hos både Knipan och Salskraken är baktill slutet. Till följd häraf äro »processus abdominales» nedtill fria; samt smalare och mera bagböjda än hos både Knipan och Salskraken. Vidare är bakre kanten af sternum hos Mergus anatarius djupt konkaverad under det den hos de båda andra är rät och snedt uppåt fortsättes i en tunn, bredt afrundad benflik. Upptill hos sternum af Mergus anatarius finnes två små mediana processer vid basen af cristan, hvilka saknas hos de båda andra. Dess »processus superiores» äro spet- siga, triangulära, hos både Knipan och Salskraken äro de breda utdragna, tvärt afstympade. Det första exemplaret fälldes vid Brunnswick i Schlesien i Februari 1825, det beskrefs och afbildades af EIMBECK i [Isis 1831. Detta var enligt beskrifningen en gammal hane i vinter- drägt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 189 Det andra exemplaret, en ung hane, fångades i garn i Febr. 1843 i Issefjorden, Seeland, och kom i en Herr JOHANSSENS samling i Nykjobing. Tio är senare kom det i KJZERBOLLINGS händer och beskrefs och afbildades af honom 1853 i Naumannia såsom en ny art under namnet Anas( Clangula) mergoides. Detta senare exemplar gaf vid Ornithologist-mötet i Halber- stadt 1853 anledning till en liflig diskussion, hvarvid somliga förfäktade den åsigten, att fogeln var en bastard, under det andra påstodo, att den var en god art. Å begge sidorna käm- pade män af högt anseende som ornithologer. Det tredje exemplaret sköts som ofvan nämndes i November 1881 i närheten af Kalmar och är en gammal hane. 190 KOLTHOFF, OM MERGUS ANATARIUS EIMBECK. Förklaring af taflorna. TAFL. 1. Mergus anatarius EIMBECK, TAFL. 2. Öfverkäk af Mergus anatarius. Underkäk » » » Öfverkäkens lameller. Sternum af Mergus anatarius. » » Olangula glaucion. » » Mergus albellus. So 191 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884, N:o 9. Stockholm. Om några af BIERENS pe Haan nyligen utgifna mate- matiska skrifter från sextonhundratalet. Af GUSTAF ENESTRÖM. [Meddeladt den 12 November 1884.] Professor BIERENS DE HAAN i Leiden, lika mycket bekant genom sina talrika och värdefulla arbeten inom teorien för defi- _ nita integraler !), som genom sina matematiskt-historiska och bibliografiska forskningar ?), har nyligen utgifvit några äldre matematiska skrifter, hvilka hittills antingen blott i manuskript förefunnits, eller också, ehuru tryckta, varit ytterst svaratkom- liga, ja till och med så godt som unika. De omförmälda skrif- terna äro egentligen till antalet fem, men hafva på grund af författarskapet blifvit fördelade på tre olika små qvartvolymer, nämligen: SIMON STEVIN, » Vande Spiegeling der Singconst» et » Vande Molens». Deux traités inédites. Rämpression par DR. D. BIERENS DE HAAN. Amsterdam 1854. (130 sidor.) !) För ett af BIERENS DE HAANS större arbeten: Tables d’integrales définies (1858), har Lektor LINDMAN redogjort i Öfversigt af Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1860; jemför äfven herr LINDMANS hithörande uppsatser i samma Förhandlingar för 1876 och 1878. ?) T. ex. Bibliographie néerlandaise historico-scientifique, införd i Bullettino di bibliografia e di storia delle scienze matematiche e fisiche, T. XIV—XVI; samt Jets over logarithmentafels i Verslagen en Mededeelingen der Akade- mie van Wetenschappen (Amsterdam). Afd. Natuurkunde. D. XIV (1862), s. 15—94. ! 192 ENESTRÖM, MATEMATISKA SKRIFTER AF BIERENS DE HAAN. BENEDICTUS DE SPINOZA, »Stelkonstige Reeckening van den Regenboog» and »Reeckening van Kanssen». Two nearly unknown treatises. Reimpression by DR. D. BIERENS DE HAAN. Leiden 1854. ((8) + 20 + 8 sidor.) ALBERT GIRARD, »Invention nouvelle en Valgeébre». Reim- pression par DR. D. BIERENS DE HAAN. Leiden 1884. (84 opaginerade sidor.) De tva första skrifterna äro, sasom titeln angifver, författade af holländaren SIMON STEVIN (född omkring 1548, död omkring 1620), känd genom sina många betydande arbeten inom både den rena och den tillämpade matematiken samt särskildt minnes- värd genom sin framgångsrika nitälskan för decimalräkningens införande; ingendera af dessa skrifter har hittills varit i tryck offentliggjord. Den första innehåller en framställning af musiken, med hänsyn icke blott till dess matematiska teori utan äfven till dess teknik och historia !). Den andra åter utgör en af- handling om qvarnverk, hvarvid redogöres för inrättningen af 19 olika holländska qvarnar och åtskilliga hithörande problem ur den praktiska mekaniken lösas. _ De två följande skrifterna härröra, enligt uppgiften å titel- bladet, från den ryktbare holländske filosofen BENEDICTUS (BARUCH) DE SPINOZA (född 1632, död 1677). De äro här med bibliografisk noggrannhet reproducerade efter två anonyma brochyrer, af hvilka den ena är tryckt i Haag 1687, den andra — utan uppgift om tryckort och år — antagligen ungefär vid samma tid. Enligt hvad utgifvaren i förordet upplyser, äro af båda dessa brochyrer numera endast två: exemplar kända. Att den första skriften verkligen har SPINOZA till författare, är redan länge kändt, och den har äfven blifvit intagen i en eller annan nyare upplaga af den skarpsinnige filosofens samlade 1) Det torde måhända vara af något intresse att anmärka, det STEVIN särskildt vinnlade sig om att bilda holländska ord för de olika tekniska termerna inom musiken. Enligt enskildt meddelande från Herr BIERENS DE HAAN har STEVIN i detta afseende ådagalagt en alldeles ovanlig skicklighet såsom ordkonstnär. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 193 arbeten. Den innehåller en analytisk framställning af teorien för regnbagen, sådan den af DESCARTES blifvit angifven, och afser endast att under populär form reproducera dennes förkla- ring af det ifragavarande optiska fenomenet. Som bekant lif- närde sig SPINOZA genom glasslipning och kom derigenom i till- fälle att närmare studera optiken. — Hvad ater beträffar för- fattareskapet till den andra lilla uppsatsen, hvilken innehåller nägra problem ur sannolikhetskalkylen med utförd lösning blott af det första problemet, sa är BIERENS DE HAAN den förste, hvilken veterligen hänfört detsamma till SPINOZA. Såsom skäl härför angifver han, att a ena sidan af de båda kända exemplaren det ena med säkerhet och det andra med sannolikhet varit samman- bundet med exemplar af skriften om regnbagen, och att a andra sidan tankegången i uppsatsen fullkomligt öfverensstämmer med en framställning af liknande ämne i ett af SPINOZAS bref. Här- vid. kan dock anmärkas, att behandlingen af det enda lösta pro- blemet icke egentligen är originel, utan tämligen nära synes ansluta sig till HUYGHENS’ skrift De ratiociniis in ludo ale® (1657), och att sammanbindningen, da den blott med afseende på ett exemplar är med bestämdhet uppvisad, icke heller kan anses sasom nagot särdeles beviskraftigt skäl, då det gäller att vindi- cera författareskapet at SPINOZA. Om det således för de nu omförmälda skrifterna gäller, att de samtliga ega mera biografiskt och bibliografiskt, än egentligt matematiskt-historiskt intresse, så är förhållandet däremot ett helt annat med afseende pa det i sista rummet uppförda arbetet. Redan MONTUCLA !) fäste uppmärksamheten pa betydelsen för algebrans historia af GIRARDS Nouvelle invention en Valgebre, men kunde icke närmare redogöra för detsamma, enär han på grund af arbetets sällsynthet icke lyckats få tillgang till något exemplar deraf, och samma orsak torde hafva föranledt, att flere nyare forskare i matematikens historia blott i förbigaende omnämnt GIRARDS förtjenster om vetenskapen ?); det är saledes stäldt !) MontucLa, Histoire des mathematiques. Paris 1758. T. 2, s. S2—83. ?) Antagligen skulle HANKEL, om han haft tillfälle att grundligt studera GIRARDS arbete, något hafva modifierat sitt utlåtande i Zur Geschichte der Mathe- Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 9. 13 194 ENESTRÖM, MATEMATISKA SKRIFTER AF BIERENS DE HAAN. utom allt tvifvel, att Herr BIERENS DE HAAN gjort den mate- matiskt-historiska forskningen en värdefull tjenst genom att a nyo utgifva den ifragavarande skriften, och pa grund deraf torde en något utförligare redogörelse för detta arbete här vara på sin plats. Rörande GIRARD'S lefnadsförhållanden eger man blott några ytterst knapphändiga underrättelser. Sjelf kallar han sig i sina skrifter GIRARD, Samielois, men då man ej lyckades tolka be- tydelsen af det senare ordet och då alla hans skrifter äro tryckta i Holland, så räknade man honom länge sasom holländare; först i vara dagar har han, särskildt genom en uppsats af P. TANNERY!), blifvit äterbördad at Frankrike såsom född i Saint-Mihiel i Lorraine. Hans födelse torde hafva infallit mellan 1580 och 1590, en god del af sin mannaalder tillbragte han i Holland och afled der i torftiga omständigheter 1633. Såsom skriftställare verkade han dels såsom öfversättare och utgifvare af andras verk ?), dels genom sjelfständiga arbeten ?), deribland särskildt det här ifrågavarande, hvilket utkom i Amsterdam 1629 med titel: Invention nouvelle en L’algebre par ALBERT GIRARD Mathematicien. Tant pour la solution des equations, que pour recognoistre le nombre des solutions qwelles recoivent, avec plu- sieurs choses qui sont necessaires a la perfection de ceste divine science. Detta arbete bestar egentligen af tre afdelningar, af hvilka dock endast den medlersta är egnad at algebran, under det den första behandlar aritmetiken och den tredje geometrien. Hvad den första afdelningen angår, så förklarar GIRARD sjelf, att den matik im Alterthum und Mittelalter (Leipzig 1874) s. 374. Jfr särskildt med HANKELS omdöme GIRARDS yttrande beträffande de imaginära qvanti- teterna i Invention nouvelle bladet F. !) P. TANNERY: ALBERT GIRARD DE SAINT-MIHIEL (Bulletin des sciences mathe- matiques et astronomiques. Ser. 2, T. 7, 1883). GIRARD har öfversatt de två sista böckerna af Dioranros’ Aritmetik och ut- gifvit STEvINS Arithmetique (1625) samt hans Oeuvres mathematiques (1634). Om GIRARD såsom skapare af den analytiska polygonometrien, se GÜNTHER, 2 —— 3 Se Vermischte Untersuchungen zur Geschichte der mathematischen Wissenschaften (Leipzig 1876) s. 17—21. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 195 blott innehåller en kort inledning till aritmetiken, och i sjelfva verket finner man här blott en elementär framställning af de fyra räknesätten i hela och brutna tal äfvensom regula de tri. Det mera värdefulla innehållet börjar således först med den an- dra afdelningen. Här behandlas först teorien för potenser och radikaler, hvarvid enligt STEVINS föredöme äfven brutna expo- nenter användas; så är t. ex. für GIRARD (3)49 liktydigt med V493, under det att 49/3) enligt hans beteckningssätt betyder 492721). Utförligt framställes här läran om addition, subtrak- tion, multiplikation och division samt rotutdragning i afseende på uttryck, hvari radikaler förekomma. Vidare följer en eqva- tionsteori, hvari GIRARD i motsats mot sina föregangare och i likhet med DESCARTES egnar tillbörlig uppmärksamhet äfven åt negativa rötter, samt likaledes påpekar värdet ur rent teoretisk synpunkt af de imaginära rötterna, hvilka han kallar »valeurs sinexplicables» eller »envelopees» — äfven detta en före honom nästan alldeles försummad fråga inom eqvationsteorien ?). Sedan han härefter påpekat, att hvarje eqvation har lika många rötter som gradtalet, behandlar han lösningen af qvadratiska och kubiska eqvationer, löser med afseende på de senare »casus irreductibilis» dels medels sinustabeiler, dels genom geometrisk konstruktion, angifver nagra enkla approximationsmetoder för numeriska eqvationers lösning, samt framställer sedan några all- männa teorem. Det vigtigaste bland dessa är, att i eqvationen 2 — On el de n rötterna ©) , 2,....,2. satishera likheterna a = Oi = Agg A Ur, Ve Voy !') IT sammanhang härmed kan anmärkas, att GırArD ville införa tecknen ff och $ för att beteckna »större än» och »mindre än»; dessa något klumpiga tecken vunno dock aldrig någon burskap, utan utträngdes af > och <, hvilka för första gången användes i HARRIOTS två år senare utgifna posthuma arbete Artis analytice prazis. 2) Blott hos CARDANO och BOMBELLI träffar man några svaga försök att komma till rätta med de imaginära rötterna. Jfr HANKELS träffande omdöme härom, anf. arb. s. 372. | I F 196 ENESTRÖM, MATEMATISKA SKRIFTER AF BIERENS DE HAAN. hvilken sats visserligen finnes antydd redan af VIETE och HAR- RIOT, men hos dem blott framställes såsom gällande för eqva- tioner, hvilkas alla rötter äro positiva. Qvantiteterna Zz,, Sr). 0. 8. v. kallas af GIRARD »premiere faction», »deuxieme faction», 0. s. v. Äfven finner man här för första gången form- lerna för Yx?, 3x? uttryckta i eqvationens koefficienter. Slut- ligen angifver GIRARD sättet att sänka en eqvations gradtal då en rot är bekant, framhaller de negativa lösningarnas geometriska betydelse och lemnar nagra antydningar om behandlingen af eqvationer med flere obekanta (alla obekanta storheter utom de ursprungliga kallar han »quantitez postposees»). Den tredje afdelningen är, sasom jag redan nämnt, af geo- metriskt innehall. Här framställes en metod för mätande af sferiska trianglars och polygoners yta, hvarvid GIRARD indelar hela sferens bugtiga yta i 720 »ytgrader» (degrez superfieiels). Här finner man för första gangen den bekanta satsen, att en sferisk polygons yta förhaller sig till hela sferens yta, som poly- sonens sferiska öfverskott till 8 räta vinklar, och att saledes särskildt för en sferisk triangel med vinklarna A, BD, C ytan är (A + B + C— 180°). Slutet af denna afdelning upptages af en kort uppsats rörande mätning af plana solida vinklar samt tillämpning häraf pa en solid konisk vinkel. Af den nu gifna kortfattade redogörelsen torde framga, att GIRARDS arbete innehåller uppslaget till behandling af flere vig- tiga och på hans tid nästan alldeles oberörda fragor. Ocksa tvekar GIRARD icke att, sa ofta tillfälle gifves, framhålla, att han här meddelar alldeles nya saker. Redan 1 dedikationen — för att nu icke tala om sjelfva titeln — upplyser han, att ar- betet innehåller »nouveautes incogneues», och i sjelfva texten träffar man ofta sadana uttryck som »accident tousjours ignoré», »chose incogneuö», »science incogneuö jusques a present, si ce n'est devant le deluge». Ocksa torde det vara otvifvelaktigt, att arbetet väckt större uppseende än som verkligen var fallet, om so ec rr ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 197 det varit mera tillfredsställande i formelt hänseende. Nu ater gör den diffusa stilen och det rapsodiska i framställningssättet, att knappast någon annan än den med saken pa förhand förtrogne kan fullt uppskatta värdet af de framstälda satserna. Kommer sa härtill, att blott 8 ar senare utkom DESCARTES” epokgörande Glometrie, med hvilket arbete den andra afdelningen af GIRARDS skrift har manga beröringspunkter, sa är det lätt förklarligt, att GIRARDS upptäckter härigenom blefvo nästan fullständigt stälda i skuggan. För matematikens historia skall dock hans Nouvelle invention en Üalgebre alltid bibehalla sin betydelse. Det återstår blott att tillägga, att den nya upplagan följer originalet sida för sida och rad för rad samt att den är tryckt på gammalt holländskt skrifpapper och med typer som sa vidt möjligt likna originalets. Dock ma anmärkas, att tecknen för de successiva digniteterna atergifvits med (1), (2), o. s. v., ehuru originalet har ®, ©, 0. =. V. 198 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 156.) Från ©. E. Fritze's Hofbokhandel. NoRBÄcK, O. G. Handledning i fiskevård och fiskafvel. Sthm 1884. 8:0. SUNDSTRÖM, C. R. För landtbruket, skogshushällningen och trädgärds- skötseln nyttiga Svenska foglar. Sthm 1884. Fol. Frän Utgifvarne. Acta mathematica, 3:4; 4: 1—4; 5: 1. STEVIN, 8. »Van de Spiegeling der Singkonst. Reimpression par D. Bierens de Haan. Amsterd. 1884. 8:0. SPINOZA, B. Stelkonstige Reeckening van den Regenbogen. Reim pression par D. Bierens de Haan. Leiden 1884. 8:0. GIRARD, A. Imvention nouvelle en l'algebre. - Reimpression par D. Bierens de Haan. Leiden 1884. 8:0. Från Författarne. GYLDEN, H. Theoretische Untersuchungen über die intermediären Bahnen der Cometen in der Nähe eines störenden Körpers. St. Petersb. 1884. 4:0. NORDENSKIÖLD, A. E. Studier och forskningar föranledda af mina resor 1 höga norden. H. 5—7. — Om den geologiska betydelsen af Kosmiska ämnens nedfallande på jordytan. Sthm 1884. 8:o. Rerzıus, G. Das Gehörorgan der Wirbelthiere, Bd. 2. Sthm 1884. Fol. BREDICHIN, TH. Quelques remarques concernant mes recherches sur les cometes. — Smäskrifter, 2 st. Crausius, R. Zur Theorie der Kraftübertragung durch dynamo- eleetrische Maschinen. Lpz. 1884. 8:0. COLLIN, J. Om Limfjordens ... marine Fauna. Kjöbenh. 1884. 8:0. HJELT, E. Bruchstücke aus den Briefen F. Wöhlers an Berzelius. Berl. 1884. 8:0. NORRLIN, J. P. Adnotationes de Pilosellis Fennieis, 1. Hfors 1884. 8:0. PETTERSEN, K. Sagvandit, en ny bergart. Tromsö 1883. 8:0. — Smäskrifter, 2 st. 199 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 9. Stockholm. Meddelanden frän Stockholms Högskola. N:o 35. En sats ur de elliptiska funktionernas teori. Af EDVARD PHRAGMEN. [Meddeladt den 12 November 1884.] I den teori för de elliptiska funktionerna, som WEIERSTRASS föredragit på sina föreläsningar vid Berlins universitet, men an- gaende hvilken så godt som intet ännu är publiceradt med undan- tag af SCHWARZ’ arbete »Formeln und Lehrsätze zum Gebrauche der elliptischen Functionen», har den store matematikern tagit till utgångspunkt följande sats: Hvarje analytisk funktion q(u), som eger ett algebraiskt additionsteorem — d. v. s. att en algebraisk relation består mellan de till argumentvärdena u, v, u + v svarande funktions- värdena — är | antingen 1:o en algebraisk funktion af u; eller 2:0, om w utmärker en lämpligt vald konstant, en al- z zriu gebraisk funktion af eo; eller 3:0, om ©, w äro två lämpligt valda konstanter, en algebraisk funktion af funktionen!) > 1 MN 1 1 CEO Br Ir IT — 2u0 — 2uo)? (Zum + Er un 20H NZ. re Ka kombinationen u = w = al ; I den SCHWARZ'ska publikationen finnes intet bevis för denna sats. Genom mina lärare, professorerna MITTAG-LEFFLER !) Rörande denna funktions teori, se ScHWARrRz ofvannämda arbete »Formeln und Lehrsätze etc.» \ 200 PHRAGMEN, EN SATS UR DE ELLIPT. FUNKTIONERNAS TEORI. och KOWALEVSKI, har jag dock erhallit kännedom om WEIER- STRASS’ bevis. En väsentlig egenskap hos detta bevis är den att det kan generaliseras till att omfatta äfven de ABEL'ska funktionerna. Afstar man från denna generalisering och in- skränker man sig till att bevisa den här ofvan uttalade satsen, sa är det lätt att finna ett nytt bevis, enklare än det af WEIER- STRASS gifna. Vårt antagande här ofvan var, att den analytiska funktio- nen q(u) egde ett additionsteorem eller att pu), p(v) och p(u+v) voro förbundna genom en algebraisk relation. Jag skall emeller- tid här endast göra den förutsättningen, att det finnes tre element Pi(wla), Palvlb)> Plu + vla+b)?) af funktionen q&, som äro förbundna genom en algebraisk eqvation G(Pil(u|a), Palv|b), Plu + vlja + b)) =0. Man vet då, att samma eqvation fortbestar för hvarje sy- stem af tre element som man kan erhålla genom fortsättning af systemet P,,P., P. Men deraf har man icke rätt att sluta att man har ya), PO); ya +v)) = 0, för hvilka tre funktionsvärden som helst som svara till argu- mentvärdena u, v, u + v. I sjelfva verket, om man later ele- mentet P,(u|a) öfvergå i ett nytt element P (u|a) genom fort- sättning längs en viss sluten väg och om man dervid lemnar elementet P,(v|b) oändradt, så öfvergar P(u + v|a + b) i all- mänhet i ett nytt element P'(u + v|a + b), så att man alltså icke direkt ser, huruvida det nya elementet P,(u|a) satisfierar relationen : Pla), Palv15)> Plu + va +5)) =0 eller icke. I det följande kommer jag först och främst att visa, att, under mitt ofvan preciserade antagande af en algebraisk rela- tion mellan tre element, funktionen q(u) har karakteren af en algebraisk funktion inom hvarje ändligt område. = Tale) vanlig potensserie af (u — a). ÖFYERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 201 Dermed att en funktion, definierad af en viss potensserie, har karakteren af en algebraisk funktion inom ett gifvet område menar jag da, att alla värden, som man kan erhålla genom att fortsätta denna potensserie längs vägar som ligga helt och hället inom det gifna området, satisfiera en eqvation af formen 2 Hat sent, der fifa: fn hafva rationel funktions karakter inom det gifna omradet. Derefter skall jag visa, att man verkligen har relationen Gly(u), lv), plu + v)) = 0 mellan tre hvilka som helst af de till argumentvärdena vu, v,u+v hörande funktionsvärdena. Dermed har jag också bevisat, att g(w) i hvarje punkt en- dast kan ha ett ändligt antal värden, och med användande deraf är det lätt att visa, att g(w) antingen är en algebraisk funktion eller också en periodisk funktion. Sedan möter det ingen sva- righet att fullborda beviset. Lat oss alltså antaga att relationen G(Pilula), Prob), Plu + vla +6)) =0 består mellan tre element P,,P., P af funktionen q. Om man betraktar ett af dessa element, t. ex. P,(w|a), så ser man att man kan finna en positiv storhet r,, sådan att den af detta element definierade funktionen har karakteren af en al- gebraisk funktion för området lu—al 0 T 02 lutv—a—b|< = .0 P2(v[0)>; Pla + vla+b)) = 0. I sjelfva verket erhåller man ju värdet q, genom att fort- sätta elementet P,(w|a) längs en viss sluten väg. Man kan nu alltid finna ett kontinuerligt, ändligt och enkelt sammanhän- gande område, som innehåller hela denna väg. Man kan vidare bestämma ett andra kontinuerligt och ändligt område sådant att undre gränsen för afstanden mellan en punkt inom det förra och en punkt utom det andra området är större än en storhet d>|b|, och som dessutom innesluter någon väg sadan att Pi(u|a) genom fortsättning längs densamma öfvergar i Plu + v|a + b). Den funktion som definieras af elementet Pi(u|a) — eller af Plu+ va +b) — har inom det större området karakteren af en algebraisk funktion och kan derinom endast ega ett änd- ligt antal singulära ställen. Man kan således välja två punkter a,b’ ı närheten af a och af b, sa att |b’| Od, att punkterna a',a +b' äro regulära ställen för denna funktion och att, om « är ett singulärt ställe inom det mindre området, a + b är ett regulärt ställe. Utan att ändra slutvärdet g, kan man nu ersätta den slutna vägen a....a med följande regulära vägar 1 denna ordning: 204 PHRAGMEN, EN SATS UR DE ELLIPT. FUNKTIONERNAS TEORI. l:o en väg aa, 2:0 ett antal »slingor»!), förenande punkten a’ med singulära punkter inom det mindre området, och 3:0 vägen da. Man kan till och med välja dessa slingor sa att de mot- svarande slingor som genomlöpas af punkten u + b’ äro sam- mansatta af regulära vägar och af cirklar, som icke innesluta någon singulär punkt. Om man således fortsätter systemet Py(ula), Palv|b), P(u+v|a+b), i det man later u och v va- riera pa följande sätt: 1:o u från a till a och v från b till b', 2:0 u fran a’ till a' längs slingorna, och 3:0 u från a’ till a och v från db’ till b, sa närmar man sig, om man utgår från ele- mentet P,(w|a), obegränsadt till värdet @., under det att man aterfar elementen P,(v|b) och Plu + vla + b). Men härmed är det bevisadt, att hvarje regulärt eller sin- gulärt element g(w|a) af funktionen gu) i omgifningen af punk- ten a nödvändigt satisfierar eqvationen G(plul|a), Palv|b), Plu+vla+b))=0. Och som samma resonnement, kan göras för elementen I, och V och dessutom punkterna a, b äro fullkomligt godtyckliga, så är vårt pastaende härigenom fullständigt rättfärdigadt. Deraf att relationen Hy), flv)» ya + v)) =0 alltid består, följer omedelbart att funktionen q(u) i hvarje punkt endast kan ha ett ändligt antal värden Pla), Pl)... alu). Om nu y(u) icke är en algebraisk funktion af u, sa kunna följande funktioner, som alla äro af rationel karakter, Bee Da, fru — a’ ut + + RER (pu — a)? Rau (pu — a)? i !) Med en slinga (lacet) förenande punkten a’ med en singulär punkt «@, för- stär jag en regulär väg sammansatt af en regulär väg frän a’ till närheten af a, en liten cirkel om « och den första vägen i motsatt rigining (se t. ex. Brıor et Bovauer, Theorie des fonctions elliptiques). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 205 1 || (u a N UD der a betecknar en godtyckligt vald storhet, icke alla vara ra- tionela funktioner. Lat oss alltsa antaga att för funktionen I l (pı u — a)” SER RE (pa rg) punkten u = © är ett väsentligt singulärt ställe. Man vet da att denna funktion för argumentvärden som absolut taget äro större än en godtyckligt vald storhet, kan antaga värden som äro absolut taget större än en annan godtyckligt vald storhet, och saledes kan qg(u) för u-värden, hvilkas absoluta belopp är större än en gifven storhet, antaga sadana värden att absoluta beloppet af (q(u) — a) är mindre än hvarje uppgifven storhet. Men är detta sant, så kan man genom ett resonnement, som användts af WEIERSTRASS 1 hans föreläsningar och som jag här vill i korthet återge, bevisa att (u) nödvändigt är en periodisk funktion. Man ser i sjelfva verket först och främst, att 1 hvarje om- sifning af en godtyckligt gifven punkt finnes alltid ett värde som (u) återtar åtminstone ett uppgifvet antal gånger. Ty låt oss anta att i en viss omgifning af a det finnes ett värde b som (u) antar ett antal m gånger, i punkterna u, .... Um- Da kan q(u) anta hvarje värde i en tillräckligt liten omgifning af b för argumentvärden i omgifningen af punkterna u,-.-.-uUm- Men som qu) kan anta ett värde hur nära b som helst i en punkt i omgifningen af u = 00, sa ser man att man i hvarje omgifning af b kan finna ett värde som (u) aterfar atminstone (m + 1) gånger. I omgifningen af hvarje värde a kan man sa- "Jedes finna ett annat värde b, som (u) återtar åtminstone ett uppgifvet antal ganger. Om nu eqvationen G(pl(u), pe); plu + v)) =0 är af graden m med afseende på p(u + v) och man väljer (m + 1) x 206 PHRAGMEN, EN SATS UR DE ELLIPT. FUNKTIONERNAS TEORI. punkter v, ...%n4+1, i hvilka g(v) återtar ett och samma värde a, så har eqvationen i z Gylu), a. 2) (|) rötterna DE U) Pr(u + Um +1)- Saledes måste man, da antalet olika rötter icke kan öfver- stiga m, för hvarje «-värde ha en likhet af formen Palw + vy) = pelu + vs) (720), hvilket, då antalet sådana kombinationer är ändligt, icke är möjligt, om icke en af dessa likheter är en identitet. Men at en identitet ; palu + 20) = pslu), d. v. s. ett elements af funktionen q(2w + u) i en viss punkt identitet med ett af elementen af g(u) i samma punkt, följer att gl2w + u) och qlu) äro samma funktion, d. v. s. att glu) har perioden 2w. Lat nu 2w beteckna en period till q(u) sådan att det icke finnes någon period af formen 2uw, u = ett reelt, icke helt tal. Ttiu En sådan period finnes. Lat vidare z=e®. De elementära symmetriska funktionerna af pw... fu äro då entydiga analy- tiska funktioner af z, som icke kunna ha några andra väsentligt singulära ställen än z=0 och z= =», och man ser som ofvan, att om funktionen (u) icke är en algebraisk funktion af z, sa atertager hon samma värde för (1 + 1) z-värden, och således för (m + 1) u-värden, som icke äro eqvivalenta med afseende på perioden 2w. Deraf sluter man att q(u) har perioder, hvil- kas förhållande till 20 icke är reelt. Vi välja nu godtyckligt två perioder 20, 2w', hvilkas qvot icke är reel, och bilda den till dessa perioder hörande funktionen (ul|w, ©). Man inser då lätt att (u) är en algebraisk funk- tion af 2 =f(u|w,w'). Ty när 2 är beläget i omgifningen af .. u. - ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 207 en punkt 2, (ändlig eller oändlig), så har hvart och ett af de tva motsvarande u-värden, som icke äro eqvivalenta med af- seende på perioderna 2, 2w', karakteren af en algebraisk funk- tion af z och följaktligen har också (u), betraktad som funk- tion af z, karakteren af en algebraisk funktion i omgifningen af hvarje punkt 2, Men deraf följer att q(w) är en algebraisk funktion af z. 209 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 9. Stockholm. Förteckning öfver Riksmusei Meteoritsamling. Upprättad af G. LINDSTRÖM. [Meddeladt den 12 November 1884.] I. Stenmeteoriter. Falltiden. 11492, Nov. 1785, Febr. 1 7907 In | 5 1794, Juni 16 le I Fallställets namn och belägenhet. Ensisheim, Elsass, Tyskland. 2 stycken, köpta, det ena från SEMANN, det an- dra från KRANTZ. Med en af stufferna följer en gammal tysk etikett: »ächtes fragment von dem 260 & schweren Aerolithen, der 1492 d. 7:te Nov. bei Ensisheim im Ober Elsas vom Himmelsgejallen»e 2 7 Kuna are Tabor, Böhmen. 2 stycken, erhällna från Museet i Wien genom TscHERr- MAR ah el SA La SR Luce, Sarthe, Frankrike. Museet i Wien genom TSCHERMAK ...........- Mauerkirchen, Innviertel, Osterrike. 2 stycken. Det ena köpt från KRANTZ, det andra erhållet från Museet i Berlin. 2enomg6.Rosre zen Eichstädt, Franken, Bayern. Museet i München genom v. KoBELL........ Barbotan, Gers, Frankrike._ Lemnad af GEIJER till BERZELII samling. Siena, Toskana, Italien. 3 stycken. Ett erhållet från Museet i Göttingen genom WÖHLER, de öfriga köpta från] PECH Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. UN NEO: 9. Vist i gram. 14 Fragment 20 Fragment | 17 i 210 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING ÖFVER RIKSMUSEI METEORITSAMLING. ; | Falltiden. 1795, Dec. | Ne 11797, Jan. | 11798, Dec. 19 | | SRH | 18505, April 26 | 1806, Mars 15 ‚1807, Dee. 14 1808, Maj 22 1808, Sept. 3 | | | 11810, Aug. 11810, Nov. 23 1811, 11812, April 10 11812, April 15 11812, Aug. 5 Juli 8) | I | | I | | | | Fallställets namn och belägenhet. Wold Cottage, Yorkshire, England. Bri- tish Museum genom MASKELYNE... 16 Belaja Zerkow, Kiew, Ryssland. Köpt 590% SEMANNAL EN es NE LE SEE Benares (Krakhut), Bengalen, Ostin- dien. 2 stycken, lemnade af H. Davy till BERZELII Samling soooooooo------- L’ Aigle, Orne, Frankrike. 6 stycken, det största, en hel sten vägande 518 gr., köpt från KRANTZ, ett mindre, lemnadt af Lucas till BERZELI Samlıng Hose Ss. ven a oe AK Alais, Gard, Frankrike. _Fragmenter, dels lemnade af Lucas till BERZELU samling, dels köpta från GREGORY Weston, Connecticut, Nordamerika. KRANTZ | Stannern, Mähren, Österrike. 4 styc- ken, ett lemnadt af V. REICHENBACH till BERZELII samling, de öfriga köpta från GREGORY och KRANTZ.........- Lissa, Böhmen. + 2 stycken, erhållna från Museerna 1 Wien och Berlin genom TSCHERMAK och G. Rose... Mooresfort, Tipperary, Irland. GREGORY Charsonville nära Orleans, Loiret, Frankrike. 3 stycken, ett från »Or- leans» lemnadt af Lucas till BER- ZELII samling, de öfriga köpta från SAB M ANN (ee bee ones LE NEBEN Berlanguillas, Burgos, Spanien. Lem- nad af Lucas till BERZELII samling Toulouse, Haute-Garonne, Frankrike. Lemnadaf Lucastill BERZELI samling Erxleben, Magdeburg, Preussen. 2 styc- ken, det ena lemnadt af Medieimal- rådet MicHafris i Magdeburg till BERZELI samling, det andra erhållet från Museet i Berlin genom G. Rose Chantonnay, Vendée, Frankrike. 2 stycken från BERZELII samling, det ena lemnadt af BRoOCHANT, det andra sannolikt af Lucas Vigt i gram. ÖFVERSIGT ARK. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9. 211 | | : | Vist N:o.| Falltiden. Kallställets namn och belägenhet. i gram. | 22 |1815, Sept. 10| Limerick (Adare), Irland. British Mu- seum genom MASKELYNR...........-- 16 23 11813, Dee. 13| Zuotulaks, Wiborg, Finland: i | a) Fragmenter af den af BERZE- | Lıus undersökta stenen. Lemnad af | N NORDENSKIÖLD till BERZELIT sam- | ERE 1 05 SO RESTE VISA BE ln. 2 b) Bit af den af ARPPE beskrifna) | meteoriten. Erhällen från Helsing- | fors Universitets Museum genom NA 1116 0) EDET ht OR, JAA RR RAR EN 88 24 1814, Febr.15 Bachmut, Ekaterinoslaw, Ryssland.| | Museet i Charkow genom A. BrIo Ay \ 25 1814, Sept. 5 Agen, Lot-et-Garonne, Frankrike. Lem- | nad af Lucas till BERZELII samling 4 26 |1815, Okt. 3 Chassigny, Haute-Marne, Frankrike. SAR MA NING de I pt db [nee 2 27 |1818, Juni 18| Seres, Macedonien, Turkiet. Lemnad af SCHERER till BERZELI samling.. 4 28 11819, Juni 13| Jonzac, Charente-Inferieure, Frankrike. | Museet i Wien genom TsCHERMAK EN 29 1820, Juli 12 Ziena, Dünaburg, Witebsk, Ryssland. | Museet i Göttingen genom WÖH- | ERS 2 ie. Re a 43 30 1821, Juni 15| Juvinas, Libonnez, Ardeche, Frankrike. | | | | 2 stycken, det ena lemnadt af & | | Rose till BErzeLu samling, det andra | köptstannGrueonveae ooo oe AT 31 11824, Jan. 15 Renazzo, Ferrara, Italien. Original- | Gtike bb a RANA ANDE Se EEE | 40 32 |1826, Maj 19| Pawlowgrad, Ekaterinoslaw, Ryssland. INDI EN ING re 309 | 33 11828, Juni 4 Richmond, Chesterfield County, Vir- | | ginien, N. Am. SHEPARD..........-- 6 34 1829, Maj 8 Forsyth, Georgien, N. Am. SHEPARD 10 | 35 11831, Maj 13) Vouillé, Poitiers, Vienne, Frankrike. | | | Fragmenter, köpta från Pısant. | ren originaletikett undertecknad | Meer (0% Hendetulen visar, att den är | | skrifven af GEORGES CUVIER......-- 3 1) Jemför A. E. NORDENSKIÖLD »Förteckning på Meteoriter i Riksmusei Mine- ralogiska samlingar», Öfvers. af Vet.-Akad. Förh. 1870 3. 40. 212 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING ÖFVER RIKSMUSEI METEORITSAMLING. N:o. Falltiden. | Fallställets namn och belägenhet. | - NE | £ | 1 gram. | | | 36 1833, Nov. 25 Blansko, Brünn, Mähren, Osterrike. | Lemnad af v. REICHENBACH till BER- | ZEN samllıner ELSA au 5 37 1836, Nov. 11 Macayo, Rio Grande do Norte, Bra-| silien. Museet i Wien genom TScHER- MARI LIE RAT A Sa NA LSE 30 38 1838, Juni 6) Chandakapur, Berar, Ostindien. KRANTZ 3 39 1838, Okt. 13 Cold Bokkeveld, Kaplandet, Sydafrika. | | British Museum genom MASKELYNE) 10 40 1839, Febr. 13 Little Piney, Missouri, N. Am. Sa- | MANN Goes a Ba ee Fragment 41 .1541, Juni 12) Chäteau-Renard, Loiret, Frankrike. S#- | iMANNIE TR aa Ni ee REEDR | 89 42 11843, Mars 25 9 Bishopville, Syd Carolina, N. Am. 2 | stycken, det ena erhållet från Mu- | seet i Berlin genom G. Rose, det | andra köpt från SEMAnn............ | 7 43 1843, Juni 2 Utrecht, Holland. v. BAUMHAUER..... | 200 44 1845, Sept. 16) Klein-Wenden, Nordhausen, Erfurt, | Preussen. Museet i Göttingen genom | "1 (Or Sä LE SE Ka ET a Fragment 45 1545, Nov. 12 Werchne Tschirskaja Stanitza, Donska | | kosackernas land, Ryssland. Museet | . | i Charkow genom A. BRrRIO......---- | 34 46 |1844, Januari| Cerro Cosina, Dolores Hidalgo, Gua- | najuato, Mexiko. PIsAnI........._.- 2 47 1846, Dec. 25 Schönenberg, Mindelthal, Bayern. Mu-, | | | | seet 1 München genom Vv. KoBELL.. Fragment 48 ‚1847, Febr. 25\ Linn County, Jowa, N. Am. 2 stycken, | \ det ena med Shepards etikett, det | | andra köpt från SaMAnN............ I 189 49 |1848, Maj 20) Castine, Maine, N. Am. NEvILL..... Fragment 50 ‚1848, Dec. 27 Ski, Akershus Amt, Norge. Christiania | ' Universitets Museum genom KJERULF 41 51» 1549, Okt. 31 Cabarras County, Nord Carolina, N. | Am. 2 stycken, det ena köpt fran | | SAMANN, det andra erhållet af SHE- 52 1850, Nov. 30 Shalka, Bancoorah, Bengalen, Ostin- | dien. British Museum genom MASKE- IN ANG Oe re a RA a das sa 30 33 Funnen 1852 Mainz, Hessen, Tyskland. Museet i Göttingen genom WÖHLER ..........- 6 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9, 213 - > | a: de | Vigt N:o. | Falltiden. Fallställets namn och belägenhet. | i TR 54 11852, Jan. 23) Nellore (Yatoor), Madras, Ostindien. | British Museum genom MASKELYNE 43 55 1852, Sept. 4 Mezö-Madaras, Siebenbürgen, Öster- rike. 2 stycken, det största vägande | | 476 gr., köpta från KRrANTZ........ ol 56 ı1852 Dec. 2 Bustee, Goruckpur, Ostindien. British | Museum genom MASKELYNE......... 10 57 1853, Febr. 10) Girgenti, Sicilien, Italien. KRANTZ... 47 328 11853, Mars 6| Seegowlee, Ostindien. British Museum genom IMASKELYNER er eu a 23 59 11855, Maj 13| Oesel, Liffland, Ryssland. Museet i Dorpat genom GREWINGK........... 50 60 |1855, Maj 13| Bremervörde, Stade, Hannover. Krayız A 61 11855, Maj 17 /gast, Liftland, Ryssland. 2 stycken, | det ena erhållet af KorTscHUBEY, det | andra af ‚SIEMASCHKO....._........._.. 56 | 62 11855, Aug. 5| Petersburg, Lincoln County, Tennessee, | N. Am. 3 stycken, ett erhället af | SHEPARD, de öfriga köpta från S.r- | MANN oO CIS TS AN I SA SSR a 20 | 63 11857, Febr.28| Parnallee, Madras, Ostindien. 2 styc- | KEN SA MANN Seele | 162 64 1857, Dec. 27| Quenggouk (Pegu), Britiska Birma.) | SHEPARD. Ama en Asa | 4 65 11858, Dec. 9| Montrejeau (Ausson et Clarac), Haute-, Garonne, Frankrike. 2 stycken, köpta från SAMANN och KRANTZ........... BUN 66 11859, Mars 28| Harrison County, Indiana, N. Am.| Erhällen genom Pısant från Sur- | PARDAREATE MA NE ne | | 67 ‚1860, Febr. 2) Alessandria, Piemont, Italien. S#- | MANNES ENTER N LA DE LE 22 68 1860, Maj 1 New Concord, Chio, N. Am. en | ; köpta från KRANTZ och Samann... 810 | 69 |1860, Juli 14 Dhurmsala, Punjab, Ostindien. British | Museum genom MASKELYNE......... | 20 \ 70 |1861, Maj 12| Butsura (Qutahar Bazaar), Ostindien. British Museum genom MASKELYNE 46 | 71 1862, Okt. 7, Klein-Menow, Alsiaens, Mecklen- | burg-Strelitz. 3 stycken, ett köpt Erän KRANTZ, ett erhållet af NEVILL| | och ett från Museet i Berlin genom | (Gö YO IST ge Sker Sd Sr EES LIRA RR RE LS | 290 214 LINDSTROM, FÖRTECKNING ÖFVER RIKSMUSEI METEORITSAMLING. 30 34 85 1863, 1863, 1864, 1864, ‚1866, Falltiden. Juni 2, | 1863, | 3 Aug. Dec. SQ April12 Maj 14 1865, Mars 26) Maj 30 1866, Juni 9 | | | | 11868, Jan. 30| | | 18 20) | | 1868, Maj 2 68, Mars 1868, Juli 11868, Dec. 1869, Jan. | stenar, 2 Slavetic, Kroatien, Fallställets namn och belägenhet. Buschhof, Kurland, Ryssland. 2 styc- ken. Museet i Dorpat genom GRE- WINGKIN. JOS SPO TE EN Pillistfer, Liffland, Ryssland. Museet i Dorpat genom GREWINGK ......... | Tourinnes-la- en OSSE, Louvain, Belgien. NSD VE ANING Ed RUE SAN Nerft, Kurland, Ryssland. Museet i Dorpat genom GREWINGK............ Orgueil, Tarn-et-Garonne, Frankrike. Flera stycken, erhållna dels genom köp från SAMANN, dels genom byte med Muséum d' Histoire Naturelle i Paris /laywater, Vernon County, Wisconsin, INET ADA 4 = LS ARWIR 6 SMILDEN. RE Se Saint-Mesmin, Aube, Frankrike. PIsANI Knyahinya, Unghvar, Ungern. Flera | hela stenar, de största vägande 4,064 och 2,236 gr. KKR ANDADES EM en be ARE RR Pultusk, (Sielee, Gostkowo), Polen. 80 den största vägande 2,893 | gr., köpta från N, Prcu och | ANDERBERG. En: skänkt af Uni- ' versitetet i Warschau Daniels Kuil, Griqualand, Sydafrika. | British Museum genom MASKELYNE | Osterrike. 2 frag- | menter, erhållna från Museerna i "Wien och Göttingen genom TSCHER- | MAK och WOHLER Ornans, Doubs, Frankrike. seum genom MASKELYNE Prankfort Franklin County, Alabama, | Am. SHEPARD N (Arnö), Upland, Sverige: | a) Vanliga Chondriter från detta 2 falle On 300 stenar och frag- menter, i vigt varierande emellan 1.760 och 0.1 tillsammans vagande. .NNAnM. VINN ORKEN EN b) Prof af det samtidigt nedfallna kolpülvret. m ae | ; de flesta köpta från krike. British Mu- Ör. : gT.; Viet i gram. 6,497 ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 9, 215 N:o. | | ESP PETS ANS RSA RSA SA Braten — TREE er I | 86 87 I0 91 de) do 94 100 '101 Falltiden. 1869, Maj 5 1869, Maj 1869, Sept. 1872, Aug. Fallen Funnen 1874 » Maj Febr.1: Juni , Dec. Jan. 23 , Okt. 2; Hebr o 1882, Aug. 2 1883, 1872? Jan. 3) Febr. 16 31 Orvinio nära Rom, | | I 28 Ställdalen, Westmanland, Sverige. Flera I yöoanden12,A60 au. 2. | Rochester, Indiana, N. Am. Lawr.) SMITH: IE ee a ed Warrenton, Warren County, Missouri, Fallställets namn och belägenhet. Krähenberg, Zweibrücken, Bayern. Em samling mikroskopiska preparat, köpt från REINSCH ES Sf PIE Fk DER VA Le AS Kernouve, Cléguérec, Morbihan, Frank‘) Eee Ps EN NEE Tjabe, Padang, Java. BAUMHAUER Italien. Museet i Rom senom, StRüver 0.0, | Waconda, Mitchell County, a, IN Aus er nis) Dim en Maj 12 | Sevrykova, Belgorod, Kursk, Ryssland.| Museet i ar genom A. Brio 14) Nash County, Nord Carolina, N. Am. 2 stycken, erhållna af RAND och! LAwr. SMITH ........ A SER Bere 22 West Liberty, Jowa County, Jowa, N. Am. Flera stycken, det största, vägande 1,819 gr., föräradt af Pro- fessor G. Hinrichs, de öfriga er- hållna af SHEPARD och Lawr. SMITER Ela ER splpä oe LI RE SL | större och mindre stenar, den största Ns Aa SE IA WR S Mie 25 See | Cynthiana, Harrison County, Kentucky, NEF Ans ARWEIR SVS Mie 2 ir ee Soko-Banja, Serbien. Flera stycken. Museet i Belgrad genom Pancıc... Moöes, Koloscher Gespannschaft, Sieben- bürgen. Flera stycken, erhållna, dels från Museet i Klausenburg genom A. Koch, dels köpta från EGER---- Pawlowka, Saratow, Ryssland. SIE- MA SC HK Oför Borre kopp a a Alfianello, Lombardiet, Italien. 2 styc- ken. Museet i Bologna genom Bom-) BICCI Vigt i gram. | I Fragment 1,231 66 2,460 24,232 SU I | 216 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING ÖFVER RIKSMUSEI METEORITSAMLING. II. Sten-jernmeteoriter. ee | Hallgellen | N:o. | fyndtiden. 102 | Funnen 1749 103 DZ 1104| »..1827 105 » 1856 1106| »0%:1861 107 » 1861 108 » 1862 1109| » 1863 | I 2 Ballen | 11011879, Maj 10) | | Fallen | 111 1880, April | | | | | Imilac, Atakama, Chili. Fallställets namn och belägenhet. Krasnojarsk, Siberien. 7 stuffer. Två erhållna från Bergskollegium och Bergskolan, en lemnad af H. Rose till BErRZELIH samling, de öfriga) skänkta af GEIJER, BAHR m. ffl.___. Steinbach, Sachsen. Förvarad sedan äldre tider i Akademiens samling under namn af siberiskt meteorjern. Fyndorten rättad af PartscH. Jemför Paun PartscH: Die Meteoriten oder vom Himmel gefallenen Steine und Eisenmassen im k. k. Hof- Mineralien- Kabinette zu Wien. Wien 1843, s. 92 Flera styc- ken, ett erhållet från Jernkontorets samling, de öfriga köpta från SE- MANN, ÅNDERBERG m. fl. -........... Hainholz, Westphalen, Preussen. KRANTZ Rittersgrün, Sachsen. KRANTZ..._..... Breitenbach, Böhmen. Museet 1 Göt- tingen genom WOHLER.. Vaca Muerta, Guanillo, Atakama, Chili. (Sierra de Chaco.) v. BRAUN------ Janacera Pass, Atakama, Chili. CHAND- Estherville, Emmet County, Jowa, N. Am. Flera stycken köpta från PONG ans ES AS NS |Veramin, Teheran, Preussen. Gäfva af SCHAHEN AF PERSIEN Vist 1 gram. 407 Reise - N:o 9. 217 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:0 Je Z ( III. Jernmeteoriter, 118 119 N:o. Fall- eller Fyndtiden. Fallen 1751, Maj 26 Funnen 1783 » » 1784 1784 1793 1804 1805 1811 Fallställets namn och belägenhet. | Agram (Hraschina), Kroatien, Oster- rike. Museet i Wien genom TsCHER-| Tucuman, Otumpa, Argentinska repu- bliken, Sydamerika. British Mu- seum genom MASKELYNE....__...... Toluca, Mexiko. Flera stycken, köpta från KRANTZ, det största vägande 42, Kal SE Ne EL Bemdego, Bahia, Brasilien. Ett stycke, hemfördt af Marrıus. Museet i München genom v. KOBELL---.----- Kaplandet, Sydafrika. 2 stycken. Ett, vägande 86 gr., erhållet af v. BAUM- HAUER, och ett fragment af 3 grams vigt bekommet från Museet 1 Göt- tingen genom WÖHLER. Den sist- nämnda stuffen etiketterad af PARTSCH Misteca, Oaxaca, Mexiko. Ett stycke och nägra fragmenter. Det förra köpt från GREGORY, de sednare er- hällna af Professor WILANDER. Ori- ginaletiketten till de sistnämnda lyder: Von einer etwa 25 Pfund schweren angeblichen Meteoreisen- masse, die in der Nähe von Oaxaca in Mexico gefunden sein soll, und, etwa 1826 von dem vormaligen Bergsecretair von Uslar, damals| Director einer englisch-mexicanischen Bergwerksgesellschaft in Oawaca, nach Deutschland geschickt ist _.... Durango, Mexiko. 4 smärre stycken från BERZELIT samling, etiketterade »Fer de Mexique. Humboldtv...... Elbogen, Böhmen. Lemnad af Lucas till: BERZELI: samling!.._.\........__. 11 Viet gram. 43,798 205 39 104 218 LINDSTROM, FÖRTECKNING ÖFVER RIKSMUSEI METEORITSAMLING. N:o.| Fall- eller Fyndtiden. Funnen 1814 » 1514 » 1834 Fallen ) 11835, Juli 30 Funnen 1839 » 1840 » 1840 Fallställets namn och belägenhet. ‚Red River, Texas, N. Am. 3 stycken. Ett större, vägande 601 gr., köpt från KRANTZ, och ett mindre från S#- MANN. Det tredje (tydligen smidet) har tillhört BERZELII samling. Ber- ZzELIUS hade erhållit stycket af Stats- sekreteraren SKOGMAN. Enligt en medföljande engelsk etikett är profvet | från ett stycke, 3 fot 4 tum långt och 2 fot 4!/, tum bredt, vägande öfver 3,000 & och af en egentlig vigt = 7,4 Lenarto, Saros, Ungern. KRANTZ..-- Lockport (Cambria) New York, N. Am. U DZEMANN 1.20.00 2 Here Burlington, Otsego County, New York, N. Am. Köpt från Pısant (original- Newstead, WRoxburgshire, Skottland. | British Museum genom MASKELYNE Caille, Alpes-Maritimes, Frankrike. 2 stycken, det ena från BERZELII sam- | ling, det andra köpt från KRANTZ Walker County, Alabama, N. Am. JT AVR seg MIT Fe or ER 03 ER | Claiborne, Clarke County, Alabama, N. Am. Lemnad af ©. T. JACKSON till BERZELIT samling. 2. ee Scriba, Oswego County, New York, N. Am. Yale College genom BrusH I | Charlotte, Dickson County, Tennessee, Neu Amy LANE SS MTTH 20 Putnam County, Georgien, N. Am. Ett stycke erhållet af SHEPARD, några småbitar köpta från SAMANN Cocke County (Sevier), Tennessee, N. Am. Ett stycke erhållet af Lawr. | Sum, flera småbitar köpta från | KRANTZ och SAMANNe...... 2. | Smithland, Livingston County, Ken- I tuckys N. Am. DAWR. SMITH.oool- |G Tetikett alu SHEPARD). 4 22a mE | Bitburg, Niederrhein, Preussen. GRE-| . Vigt 1 gram. 184 57 | 111 44 33 14 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 219 | | ne N ES N:o ee Fallställets namn och belägenhet. | N 134 | Funnen 1842 | Babb's Mill, Green County, Tennes- see, N. Am. 2 stycken, det ena erhållet från British Museum genom MASKELYNE, det andra af Lawr. | SMIDIG 055 ME ln. 66 135 » 1844| Arva (Szlanieza), Ungern. Flera styc- ken, ett vägande 425 gr. köpt frän | KRANTZ, de öfriga, dels köpta från | PecH, dels erhållna af v. HORNBERG 584 136 » 1845 | De Kalb County (Caryfort), Tennessee, INS AR Sb. SMITH. se 115 i » 1846 | Carthage, Smith County, Tennessee, N. Am. 2 stycken, det ena erhållet af LAWR. SMITH, det andra af v. BRAUN FER Ba See AA a Res 330 | Fallen 138 11847, Juli 14| Braunau, Böhmen, NEVILL________.__. 7 139 | Funnen 1847 | Seeläsgen, Brandenburg, Preussen. KÖRANDE SS ee TB eder et 201 140 » 1847 | Murfreesboro', Rutherford County, Ten- nessee, N. Am. Ett stycke erhållet af LAwr. SMITH, ett fragment af SHEBARDIE 2 Area Free 50 141 » 1847 | Ohesterville, Chester County, Syd Caro- lina, N. Am. 2 stycken. SHEPARD 63 142 » 1850| Schwetz, Preussen. SAMANN.......... 18) 143 » 1850 | Salt River, Kentucky, N. Am. SHEPARD Zl 144 » 1850 | Seneca Falls, Cayuga County, New York, N. Am. Köpt från PIsANI (originaletikett af SHEPARD) -....----- 12 145 » 1850 | Ruf’s Mountain, Lexington County, Syd Carolina, N. Am. 2 stycken, köpta från SaMann och KRANTZ... 144 146 » 1850 | Niakornak vid Diskobugten, Grönland. Museet i Köpenhamn genom JOHN- STRUDRREEN EN BRA 0 Kyle, 324 147 » 1850 | Santa Rosa, Saltillo, Coahuila, Mexiko. ä DEMANNIT we Ma oa 17 148 | » 1850 | Tucson, Arizona, N. Am. SHEPARD...) 38 149 » 1852| Fortunebay, Disko, Grönland. Museet, i Köpenhamn genom JoHNsTRUPp.... , 113 150 » 1853| Lion River, Namaqualand, Sydafrika. S/EMANN 220 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING OFVER RIKSMUSEI METEORITSAMLING. 161 162 | 16: | | 164 1165 166 | N:o. | Fall- eller Fyndtiden. Funnen 1853 » 1854, Juli » 1854 » 1854 » 1856 » 1856 » 1856 » 1856 » 1859 » 1860, Okt. » 1860 » 1861 Fallen 1862 Funnen 1863 | » 1865 1865 Fallställets namn och belägenhet. Tazewell, Claiborne County, Tennes- see, N. Am. Köpt från KRANTZ, som erhållit stycket af SHEPARD ... Werchne-Udinsk, Transbaikalien, Ost- sibirien. 3 stycken, tva köpta frän KRANTZ, det tredje erhållet af Kor- SCHUBENERSAEN NOT BEER. nor Sarepta, Saratow, Ryssland. 2 stycken, köpta från Szmann och Bryce M. WRIGHT) Sp ba ANNES a Dre IE Madoc, Canada. Jernkontorets samling Denton County, Texas, N. Am. SHE- PAR DEGU NE N. SR Nelson County, Kentucky, N. Am. SAMANNI NEE SEAN u Re Jewell Hill, Madison County, Nord Carolina, N. Am. 2 stycken, det ena köpt från SEMANN, det andra er- hållet af SHEPARD......... BR... Fort S:t Pierre, Nebraska, N. Am. British Museum genom MASKELYNE Wayne County, Ohio, N. Am. SHE- Lagrange, Oldham County, Kentucky, N. Am. 2 stycken, det ena er- hållet af SHEPARD, det andra köpt Era KORA NADER mes a AN Coopertown, Robertson County, Tennes- see, N. Am. 3 stycken, två köpta från SEMANN (SHEPARD), det tredje, erhållet af LAwR. SMITH..........._. Cranbourne nära Melbourne, Victoria, Australien. Museet i Melbourne genom Professor M’OoY .........-... Victoria West, Kaplandet, Sydafrika. NEVIDTN SE RE T / Dacotah Territory, N. Am. SHEPARD Obernkirchen, Schaumburg, Preussen.| _ 2 stycken, erhållna från British Mu- seum och Museet i Göttingen genom MASKELYNE och WOÖHLER ........... Bonanza, Coahuila, Mexiko. Köpt från Pısanı (etikett af SHEPARD)-.-------- I0 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 9. 221 Fall- eller Fyndtiden. | Funnen 1866 | Fallställets namn och belägenhet. Coahuila, Mexiko. Ett stycke Butchers erna NANNE. SNI oss os sdsre öns Aeriotopos, Bear Creek, Colorado, N. Am. 2 stycken, det ena köpt från PISANI (SHEPARD), det andra erhållet A SHEPARDRA ER Frankfort, Franklin County, Kentucky, NE Am RRANTZE MET NEE Prambanan, Soerakarta, Java. VW. IBAUMHAUER RR OR ee OT Auburn, Macon County, Alabama, N. Am. Flera stycken. SHEPARD....- Bolson de Mapini, Coahuila, Mexiko. Prem. 2.2. Je ei Dasein EM Trenton, Washington County, Wis- consin, N. Am. SHEPARD.......... Augusta County, Virginien, N. Am. 2 stycken, ett större köpt från Pren, ett mindre erhållet från Museet i Göttingen genom WOÖHLER ---------- | Ovifak, Disko, Grönland. | a) Flera jernblock; det största uppskattadt till 21,000 kilos. Hem- förda af de svenska expeditionerna 1870 och. 1871. b) En rik samling af större jern- stycken och af jernförande basaltlık bergart från fast klyft vid Ovifak, hemförd af de svenska expeditio- nerna 1870 och 1871. | Jakobshavn, Diskobugten, Grönland (»det Pfaft- Öbergska jernet»). Hem- fördt af svenska expeditionen 1870 Smith Mountain, Rockingham County, Nord Oraln, Nm en, Nenntmansdorf, Sachsen. H. B. GEINTTZ Bates County, Missouri, N. Am. LAWR. METER 1 MIR ee San | Morro do Ricio, Rio San Francisco do Sul, Santa-Catarina, Brasilien. DAUBRDERSe BEE SE er ER RN | | Casey County, Kentucky, N. Am. LAwWR | SELLER Beer aa ML Viet i Sram. 6,260 222 LINDSTRÖM, FÖRTECKNING ÖFVER RIKSMUSEI METEORITSAMLING. Samlingen innehäller dessutom följande stulfer, dels från osäker lokal, dels af tvifvelaktigt ursprung. | »Jern från Pohlen. WÖHLER.» BERZELII samling. Sannolikt det jern, som WÖHLER 1825 sände till BERZELIUS såsom gåfva från 8. TH. v. SÖMMERING (Neues Jahrbuch 1879 s. 370) — att detta var från Lenarto visas af ett på Vetenskapsakademiens Bibliotek förvaradt bref från WOÖHLER till BErzenius, dateradt Frankfurt d. 26 Febr. 1825 Jern frän Nöbdenitz, Altenburg (ibid. 1868 s. 459). »Gediget jern från Ostindien. Bournon». BERZELIT samling. Prof af det Aachenska jernet m. m. Till hithörande föremål af tvifvelaktigt ursprung, må äfven an- föras följande enligt uppgift med hagel nedfallna stenar: 1. Hagelstenar fran Steramic (Jernoxidhydrat). BERZELII samling. 5 a) Pseudomorfoser efter Marcasit? Platta, fyısidiga, dubbel- pyramider, begränsade af ojemna, kullriga ytor. b) Pannen efter Pyrit? En liten af ojemna ytor be- gränsad leucitoeder. Jemf. G. Rost, Mineralogisch-geognostische Reise nach dem Ural, dem Altai und dem Kaspischen Meere, Bd. 2, s. 202. 2. Myrmalm från Ivan i Ungern, som säges hafva nedfallit i form af meteorregn, den 10 Aug. 1841. Från Berzeuı och I. G. CLASONS samlingar, till hvilka de. lemnats, till den förre af v. REICHEN- BACH, till den sednare af PARTSCH. Jemf. Pogg. Ann. 54, s. 279, 284 och Augsburger Allgemeine Zeitung, den 20 och 21 Okt. 1841. | 3. Gips, som säges hafva nedfallit med hagel 1 trakten af Kasan. Erhållen af Universitetet i Kasan. 4. Hagelstenar, bestående af vanlig mjölkqvarts, nedfallna vid Broby m. fl. ställen 1 Vestmanland, Sverige. Jemf. A. E. NORDEN- SKIÖLD »Nedfallandet af stenar tillsamman med mycket stora hagel vid Broby m. fl. ställen i Vestmanland». Öfvers. af Vet.-Akad. Bor 1884, N:o 6, s. 3—15. Stockholm, 1885. Kongl. Boktryckeriet, ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Äre. 41. 1884. Je 10. Onsdagen den 10 December. Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot, Kemie Professorn vid Universitetet i Leipzig HERMAN KOLBE med döden afgatt. Hr EDLUND meddelade åtskilliga under senare åren gjorda iakttagelser, hvilka bekräfta hans teori för uppkomsten af luft- elektriciteten, norrskenet och åskan. Hr Frih. NORDENSKIÖLD meddelade några undersökningar öfver kryokonit från Grönlands inlandsis. Hr ANGSTRÖM lemnade en öfversigt af den utaf Letter- stedtske stipendiaten ingeniören E. D. NORRMAN afgifna rese- berättelse. Docenten O. WIDMAN redogjorde för en ny indigo-art och några nya kinolinderivat, hvilka han lyckats framställa ur ku- minol. Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- lemnade uppsatser: 1:o »Om ljusets gang genom isotropiska ämnen», af Hr RUBENSON*; 2:0) »Öfver radikalen cyanur och dess förening med haloiderna», af Docenten J. P. CLAESSON (se “ Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 3:0) »Method att qvantita- tivt atskilja klor och brom», af Fil. Doktor E. BERGLUND*; 4:0) »VORTMANNS method att direkt bestämma klor och när- varo af brom», af densamme*; 5:0) »Om FAYE'ska kometens intermediära bana i närheten af Jupiter ar 1841», af Dr A. SHDANOW *. [NG] Kongl. Landtbruks-Akademien hade i skrifvelse meddelat, att hon till Letterstedtsk stipendiat utsett Förste Fiskeriassi- stenten, Filos. Licentiaten FILIP TRYBOM. Enär Akademien icke fann anledning att bortgifva den Wallmarkska belöningen för aret, skulle, enligt testators före- skrift, arsräntan af Wallmarkska fonden läggas till kapitalet. Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien: Chefen för Statistiska Centralbyrån Dr P. E. SIDENBLADH, Bankofullmäktigen Dr J. W. ARNBERG, Professorn 1 grufveten- skap vid Tekniska Högskolan O. G. NORDENSTRÖM och Bisko- pen Dr L. LANDGREN. Till ledamot i styrelsen öfver Stockholms Högskola äter- valdes Hr C. G. SANTESSON. | Följande skänker anmäldes: "Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Generalstabens Topografiska afdelning. arta löfgren Sverjoos. I Ta Karta öfver Sverige, Y/jooooo; N:o 44. Från K. Statistiska Centralbyrån. Bidrag till Sveriges officiella statistik, 8 band. Från K. Vitterhets-, Historie- och Anliqvitets-Akademien. Handlingar, D. 29. Antiqvarisk tidskrift, D. 8: 1—2. Från K. Universitetet i Lund. Acta, T. 18: 1—2; 19: 1—4. Från K. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. Handlingar, H. 19. Från Internationale Polar-Commission. Mittheilungen, H. 5—6. Smäskrifter, 5 st. (Forts. & sid. 68.) 3 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 10. Stockholm. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 36. Om ljusets gång genom isotropiska ämnén. Af R. RUBENSON. [Meddeladt den 10 December 1884.] I början af sitt bekanta arbete »Essais sur la theorie mathe- matique de la lumiere» framställer BRIOT, i hufvudsaklig öfver- ensstämmelse med den Cauchyanska metoden, teorien för mycket små rörelsers fortplantning medelst plana vagor i ett homogent, homoedriskt medium, för det fall att fortplantningshastigheten kan antagas vara oberoende af vaglängden. Han visar att i nämnde slags media molekylernas rörelser alltid äro rätliniga och att mot ett bestämdt läge af vagplanet svara tre särskilda vibra- tioner, hvaraf den ena sker vinkelrätt mot sagde plan och så- ledes är longitudinel, medan de två andra äro mot den förra och mot hvarandra vinkelräta samt konstituera de två s. k. trans- versella vibrationerna. Deras rigtningar i vagplanet äro i all- mänhet bestämda, dock icke alltid. När det förra inträffar, sönderdelas en infallande vibration i sina komponenter i nämnda tre rigtningar, när det senare eger rum, sönderdelas han endast i tvenne, en longitudinel och en transversel. När åter den in- fallande vibrationen är opolariserad, d. v. s. obestämd till rigt- ning, blifva i förra fallet de transversella komponenterna polari- serade i tvenne mot hvarandra vinkelräta rigtningar, i senare fallet blifva dessa rigtningar obestämda, således vibrationen i vågplanet äfvenledes opolariserad. Sistnämnde händelse inträffar, när vibrationerna inkomma i ett homogent, homoödriskt medium, symmetriskt i afseende på hvilken rigtning som helst. 4 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. Den fria etern i tomrummet mäste betraktas som ett sådant homogent homoödriskt medium, uti hvilket en fullkomlig symmetri eger rum i afseende pa etermolekylernas fördelning, till följd hvaraf de transversella etervibrationerna, hvilka anses betinga ljusfenomenet, genom deras fortplantning i tomrummet ej polari- "seras, om de ursprungligen äro opolariserade, men under fort- gängen bibehålla sin polarisationsrigtning oförändrad, om det infallande ljuset är polariseradt !). De tre vibrationer, som svara mot ett visst vagplan, hafva i allmänhet hvar sin fortplantningshastighet och dessa hastig- heter bero på värdet af tvenne konstanter, hvilka BRIOT be- tecknar med @ och H. Dessa storheter äro lika för alla mediets punkter, men variera dels med vagplanets läge, dels med mediets täthet. Da det är fråga om etern i tomrummet, kan man iut- trycken på G och H särskilja de faktorer, som bestämma våg- planets läge och de som hafva afseende på mediets täthet. De senare betecknar BRIOT med g och A. Kalkylen gifver vid handen, att de transversella vibrationerna genom fortplantningen ej erhålla någon bestämd rigtning, att de fortplanta sig med samma hastighet samt att denna hastighet är lika stor för hvil- ket läge som helst hos vågplanet, hvilket visar att vagytan är sferisk. Fortplantningshastigheten för de transversella vibratio- nerna, hvilken vi vilja beteckna med Q,, är Q, = Vg + h- Den longitudinella vibrationen besitter äfvenledes en i alla rigt- ningar konstant fortplantningshastighet, men denna hastighet är Q, = Vg + 3%. !) Vi bortse här från den partiella polarisation, som uppkommer vid ljusets brytning i ett isotropiskt medium, och från den vridning af polarisations- planet, som eger rum, när en polariserad ljusstråle går in i ett dylikt me- dium. Dessa fenomener härleda sig icke direkt från vibrationernas fort- skridande i mediet. De bero utom af ämnets natur äfven af infallsvinkeln och hafva således en helt annan orsak än den fullständiga polarisation, som alltid eger rum i ett dubbelbrytande medium. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 5 När man matematiskt vill behandla ljusets gang genom en kristall, måste man taga i betraktande den förändring i eter- molekylernas läge, som uppkommer genom inverkan af kropps- molekylerna. Äfven om man bortser från den omständigheten, att kroppsmolekylerna omgifva sig med en eteratmosfer af större täthet än den intermolekylära eterns, hvarigenom frambringas en periodicitet i eterns täthet inom kroppen och hvilken periodicitet af alla moderna författare i ämnet antages sasom orsak till dispersionen, är det tydligt att de olika egenskaper ljuset visar 1 olika rigtningar i förhallande till kristallens elasticitets-axlar maste bero på en dylik inverkan. CAUCHY antog, att etern sjelf genom denna inverkan erhöll en kristallinisk struktur, d. v. s. att etermolekylerna ordnade sig till hvarandra på samma sätt som kroppsmolekylerna, hvilkas allmänna anordning kan anses vara känd på grund af kristallernas öfriga fysiska egen- skaper. BRIOT bestrider denna mening och ådagalägger, att om man antager det etern i en kristall tillhörande det reguliera kristallsystemet vore ordnad på samma sätt som de materiella molekylerna, så skulle ljuset, efter att hafva passerat igenom en sådan kristall, visa alla de. fenomener som tillkomma de dubbel- brytande kristallerna, sasom förutom sjelfva dubbelbrytningen, äfven polarisations- och interferensfenomener, hvilka med nöd- vändighet atfölja dubbelbrytningen. Men detta star i uppenbar strid med erfarenheten, enligt hvilken kristaller tillhörande det tesserala ellér' reguliera systemet förhålla sig med afseende på ljuset såsom öfriga isotropiska ämnen. BRIOT uppfattar kroppsmolekylernas inverkan pa etermole- kylernas fördelning salunda. Om man fränser förr nämnda perio- diska förtätning omkring hvarje särskild kroppsmolekyl, hvilken man ocksa icke behöfver taga i betraktande, sa snart det ej är fråga om dispersionen, kan man tänka sig ett etermedium af samma medeltäthet som det ifragavarande, uti hvilket inga kropps- molekyler finnas och att detta medium blifvit deformeradt (dila- teradt eller komprimeradt) i tre mot hvarandra vinkelräta rigt- ningar, sammanfallande med kristallens axlar. Kroppsmolekylernas \ 6 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. inverkan antages nu just besta i sadana deformationer, hvilka tillika supponeras icke åstadkomma någon märkbar förändring i eterns täthet. Kallas deformationerna i de tre axelrigtningarna för d e och f, så är, emedan tätheten ej anses underga någon d + e+f=0. Genom deformationen ändras äfven @ och H, hvarför man er- håller andra och mera komplicerade uttryck för dessa storheter. Fullföljer man räkningen med dessa nya värden pa G och H, så finner man uttryck för fortplantningshastigheterna för de tre vibrationerna svarande mot ett visst vagplan, hvilka gälla för alla kristaller. BRIOTS behandling af problemet om ljusets fortplantning i media af olika natur synes 'mig likväl 1 ett visst, icke oväsent- ligt afseende, vara ofullständig. Såsom nämndt är, gifver han väl en förklaring af etervibrationernas fortplantning i det s. k. tomrummet samt härleder de bekanta lagarna för dubbelbryt- ningen ur den deformation i eterfördelningen, som uppstår genom kroppsmolekylernas närvaro i en kristall. Men emedan han an- tager, att eterns täthet ej undergar någon förändring genom de- formationen, så måste det ämne, från hvilket han utgår i sin räkning och genom hvars deformation den eterfördelning upp- kommer, som existerar i det dubbelbrytande ämnet, tänkas bestå enbart af eter, men af en annan täthet än i tomrummet. Ä andra sidan veta vi, att all isotropisk eter af annan täthet än i tomrummet måste finnas hos materiella kroppar, nemligen hos de amorfa ämnena. Häraf följer da med nödvändighet, att kropps- molekylerna, som ju ega förmåga att deformera etern, äfven maste hos de amorfa ämnena astadkomma en dylik deformation, men denna bör vidare vara sadan att isotropien fortfar, medan fortplantningshastigheten förändras. BRIOT har således, enligt mitt förmenande, icke gifvit någon förklaring till den förändrade hastighet ljuset får, da det från tomrummet ingår i ett amorft medium, ej heller i det hela nöjaktigt redogjort för orsaken till ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 7 den enkla refraktionen, och således icke heller till refraktionen i allmänhet. I det följande skall jag söka fylla den lucka, som jag anser förefinnas i BRIOTS framställning, och ur det erhållna resultatet draga nagra konseqvenser med afseende på eterns täthetsförhäl- landen i olika amorfa ämnen. För @ och H gäller i allmänhet enligt BRIOTS framställ- ning, att G=1 ) mf) (ud + vAy + 042)? 1 N 5 och Be ) m EP (ud + vÅy + 02), hvarest r är afstandet mellan tvenne etermolekyler; Ax, Ay och Az projektionerna af r på koordinataxlarna; m, = molekylens massa; f(r) = Ar da F(r) betecknar den kraft (attraktion eller repulsion), hvarmed: tvenne etermolekyler af enhetsmassan verka pa hvarandra pa afstandet »r; samt u, v och o äro gifna genom följande relationer km sr ent OS HD deri mn p äro rigtningskosinerna för vagplanets normal; i = Y— 1 och k är en af vaglängden beroende konstant, som försvinner i resultatet, när man, sasom här kommer att ske, negligerar » i jemförelse med våglängden. Detta är tillåtligt, enligt hvad BRIOT visat, när dispersionen uteslutes ur undersökningen. Slutligen refererar sig Z-tecknet till alla molekyler, som ligga inom verk- ningssferen af den, hvars koordinater äro &x, y och z. Ofvan anförda värden på G och H få för tomrummet föl- jande form, om de endast af eterns täthet beroende konstanterna -g och Ah införas: G = (u? + v? + 0?°)g och jal= us +97? + oh; Mare 9, ) mf ua = ) om for) 8 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. Rigtningarna af de tre vibrationerna, som svara mot ett visst läge hos vågplanet, samt deras fortplantningshastigheter i rigtning af vagplanets normal erhållas generelt ur följande eqva- tionssystem : E : Da = La + Rob + Qsc 20 = M,b + P,c + Rya DEN Ar. Qhyen => 1200 le I (®—L,)(@--M,)(@— N,)— PA — L)—QX2@—M,) — RH M— N) PRO 08 : hvarest a, b och c äro rigtningskosinerna för den vibration, som svarar mot fortplantningshastighetsqvadraten 22, hvilken sjelf är rot till sist anförda tredje grads equation. Som nu denna eqva- tion i allmänhet har 3 olika positiva rötter, så gifver ofvan- stående eqvationssystem i allmänhet 3 mot hvarandra vinkelräta vibrationsrigtningar med sins emellan olika fortplantningshastig- het. Beträffande konstanterna L, M, N, P, Q, R,, sa bildas dessa ur G och H förmedelst följande relationer: G+ DH G + D'H G+ DH DD 2 -—; M, = 2 —; N, = fo IDE JE DE DEt fe Q, = FE 2m 2 Dessa konstanter äro blott beroende af vagplanets läge och etermolekylernas fördelning, emedan såväl @ som A och dess derivator innehålla k? såsom faktor, för den händelse det är fråga om etern i tomrummet, hvars fullständiga symmetri är grunden till att, vid utveckling af G och H efter digniteterna af Ax, Ay och Az, de termer försvinna, i hvilka någon af dessa argumenter ingar till udda dignitet. I analogi med BRIOTS ofvan anförda föreställning om etern i ett kristalliniskt ämne, kan man anse eterfördelningen, sadan den eger rum i ett amorft ämne, hafva uppstått genom deforma- tion af etern i tomrummet, förorsakad af kroppsmolekylernas ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 9 tillkomst. Om @ och ZH beteckna de tva konstanternas värden i tomrummet, sa har BRIOT funnit de värden @ + d@ och H + OH, hvilka böra ersätta dem i ett etermedium, som blifvit de- formeradt efter 3 mot hvarandra vinkelräta rigtningar, i det medelafstandet mellan molekylerna i dessa rigtningar ändrat sig med respektive värdena d, e och f i förhållande till deras ur- sprungliga valörer. De allmänna uttrycken pa de härigenom än- drade värdena af G och H äro, om vi för korthetens skull kalla dem G, och Hy: | | G, = (u? + v? + 0?)y + 2(g + h) (du? + ev? + fo?) + hld + e + f) Gu? +»? + 0°) (EEE DR SR 05) H, A +(h+l) (u?d+v?e+0°F)(u?+v?+ 0?) h I RR RE a, 7 (u? + vv? + 0), hvarest g och A hafva samma betydelse som förut, och i ) | (Fr) - l = DET, m, DLC) SAP Härvid får ej förglömmas, att konstanterna g, h och I en- dast bero af eterns fördelning : tomrummet. Beträffande storleken af deformationen utefter axlarne, så är tydligt att, om man ock förutsätter den vara liten, man dock ej här eger rättighet att supponera det tätheten hos etern ej skulle förändras genom deformationen. Det är tvärtom ganska möjligt, att verkan af deformationen här just består i en förändring af denna täthet. Med andra ord, vi kunna här ej antaga att das ker OK Deremot är det naturligt, att da det gäller amorfa ämnen, hvilka visa lika förhallanden i alla rigtningar, och äfven da det är fraga om kristalliniska, tillhörande det reguliera kristallsystemet, föl- jande relationer skola gälla, nemligen = @= jo 10 KRUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. Dessa vilkor böra tydligen vara uppfylda i båda fallen, med den | skilnaden likväl, att da det är fraga om amorfa ämnen, kan det vinkelräta koordinataxel-systemet, hvartill de tre konstanterna referera sig, tagas arbitärt medan, dä det gäller ett kristalliniskt ämne af det tesserala systemet, koordinataxlarna mäste tagas parallela med kristallaxlarna. | Antaga vi nu d=e=/, öfverga uttrycken pa @, och A, i följande: G, = lg + (29 + 5h)d] (u? + »? + 0?) och H,==4[h + (4h + Tl)d] (u? + v? + 0?)?. Om vi med dessa värden pa @ och H beräkna konstanterna L,M,N,P,Q,R, efter ofvanstaende relationer (se sid. 8) och i slutresultatet införa värdena pa u, v och & (se sid. 7), fås: L,=9+h+(29 + 9h + Tb)d + 2[h + (4h + Tl)d]m? M=g+h+(29 + 9h + TI)d. + 2[h + (4h + Tl)d]n? N,=g+h+ (29 + 9h + TOd + 2|h + (4h + Tl)d]p? P, = 2[h + (4h + Tl)d]np Q, = 2[h + (4h + Tl)d|pm R, = 2[h + (4h + Tl)d]mn. Genom att insätta dessa värden i vilkorseqvationerna (sid. 8), som gifva: vibrationsrigtningarna, erhålles följande eqvations- system: [2 — (g + I + (29 + 9h + Tydl]a = 2[h + (4h + Tl)d|m(ma + nb + pe) g+h+(29 +9h + T)d))|b = Ih + (4h + Tl)d|n(ma + nb + pe) [22 — ig +h+ (29 +9h + WdY)e = 2[h + (dh + T)d|p(ma + nb + pe). Kern Genom att multiplicera dessa egqvationer respektive med m, n och p och addera dem, erhålles, emedan ”+n?+pP=]1, I —|g + h + (29 + 9h + TI)d] — 2[h + (4h + Tl)d]) (ma + nb + pe) = 0 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 11 eller, genom reduktion af termerna inom klammern, slutligen: 102 —[g + 34 + (29 + IR + 21l)d]} (ma + nb + pe) = 0 Denna eqvation kan satisfieras pa tva olika sätt: 1) genom att taga ma + nb + pe ="0, hvilket betecknar ipansversella vibrationer af obestämd rigtning, således opolariserade ljusvibrationer. Hastigheten med hvilken dessa fortplanta sig i mediet fås, om man sätter ma + nb + pc = 0 i någon af de tre vilkorseqvationerna. Häraf erhålles og +h+ (29 + 9h + Thd. 2) genom att sätta: 2=g+3h + (29 + 17h + 21)d, hvilken fortplantningshastighet svarar mot den longitudinella vibrationen. Ty om detta värde pa 0? insättes i de tre vilkors- eqvationerna, finner man hvilket visar, att vibrationen är parallel med vagplanets normal. Ofvanstaende uttryck pa fortplantningshastigheterna hos de transversella och longitudinella vibrationerna äro af vagplanets läge oberoende, hvaraf följer att vagytorna, som bestämma stra- larnas rigtning och hastighet, äro sferiska. Detta är icke blott förhällandet hos hvarje amorft medium, utan äfven hos de kri- staller, som tillhöra det reguliera systemet. Vi aäterfinna således hos dessa båda slag af ämnen alla de lagar som gälla för ljusets gang genom tomrummet, med den skilnad blott att fortplantningshastigheterna hafva andra värden än i tomrummet och äfven olika värden för olika ämnen, olik- heter som endast och allenast bero af den för hvarje särskildt ämne karakteristiska storheten d, eller deformationen, hvilken angifver förhållandet mellan den förändring i medelafståndet mellan tvenne etermolekyler, som förorsakas af kroppsmolekylernas närvaro, och detta medelafstand sjelft. BRIOT har funnit, vid tillämpningen af sin teori på enaxiga kristaller, att endast en af de tvenne ljusvibrationer, som tillhöra 12 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. ett gifvet vagplan, sker i detta plan, medan den andra formerar en liten vinkel med vagplanet eller är hvad han kallar qvasi- transversel. Antager man, hvilket af flera skäl är högst sanno- likt, att det är den» transversella vibrationen, som konstituerar den ordinära strålen, under det den extraordinära strålens vibra- tioner äro qvasi-transversella, sa följer af den ordinära vibra- tionens i alla rigtningar konstanta fortplantningshastighet följande relation mellan konstanterna g, h och I, nemligen gi 2 = 0: | (1) Af BRIOTS sätt att bevisa denna sats, följer strängt taget endast, att densamma gäller för de värden pa g, h och l, som tillkomma en odeformerad etermassa af samma täthet som etern i en enaxig kristall. Men det är tydligt, att man måste kunna tänka sig en eter af hvilken täthet som helst deformerad på sadant sätt, att den på ljusets fortplantning verkar som en en- axig kristall. Satsen måste således gälla för all eter af uniform täthet, således äfven för tomrummet. Genom att tillämpa denna relation på de uttryck vi ofvan erhållit för vibrationernas fort- plantningshastighet, blifva dessa uttryck något enklare. Vi få då nemligen: DP=g + h + Sl(h + Dd och 2 =4g + 3h + (13h + 190)d. Med stöd af relationen (1) mellan konstanterna g, h och / har BRIOT vidare, under antagande att den kraft, med hvilken tvenne etermolekyler af enhetsmassan verka på hvarandra, kan sättas under den allmänna formen bevisat, att « är negativ och n=6, eller att tvenne etermole- kyler repellera hvarandra med en kraft, som är omvändt pro- 4 Pp : portionel med b:te digniteten af deras afständ. Tecknar man med 9 följande summa, nemligen | 4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10, 13 j C m; DT Be sa blir pa grund af betydelsen af konstanterna g, h och I (se sidd. 7 och 9), och emedan ON g=—5g, h= + Tg och l= — 94; hvaraf följer att g+h=+2g ochh+i= —-2g. Den 1 dessa konstanter införda qvantiteten 4 är positiv, emedan 2 är negativ. Genom dessa expressioner reduceras uttrycken för fort- plantningshastigheternas qvadrater till = 24(1 — 5d) (2) och 2 = 169 (1 — 5d) (3) Motsvarande värden i lufttoma rummet äro 0 = 20 (2,) och 7 = il09 (3,) Vi veta beträffande ljusvibrationerna, att dessa fortplanta sig med mindre hastighet genom de materiella kropparna än genom tomrummet och att deras fortplantningshastighet i allmän- het aftager med kroppens täthet. För att detta skall kunna ega rum erfordras, att d > 0 och att dess värde ökas med krop- pens täthet. Kroppsmolekylerna hafva följaktligen inverkat på etern på det sätt, att medelafständet mellan etermolekylerna blifvit förstoradt, och detta i högre grad ju tätare kroppen är. Denna förökning i medelafståndet skola vi nu beräkna. Af ofvanstaende uttryck (2) för den transversella vibra- tionens fortplantningshastighet i det amorfa ämnet, jemförd med samma vibrationers fortplantningshastighet i tomrummet, gifven genom formeln (2,) följer nu, att 14 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. 2 32 On 2, 2 ©, eller, om n är ämnets absoluta brytningskoäfficient, att 1 I i 2=3(1— 3) (4). I följande tvenne tabeller meddelas de med denna formel beräknade värden pa d för atskilliga fasta, flytande och gas- formiga kroppar, ordnade efter deras specifika vigter o, samt de värden på n, som lagts till grund för beräkningen. De numeriska . värdena pa o och n äro hemtade förnämligast ur LANDHOLT und BÖRNSTEIN: »Physikalisch-Chemische Tabellen». Brytnings- koöfficienten hänför sig till D-Iinien. I första tabellen förekomma nagra dubbelbrytande ämnen, nemligen rubin, turmalin och bitter- salt, men dels är deras dubbelbrytning ringa, dels har jag an- vändt vid enaxiga kristaller den ordinära strälens brytningsindex och vid de tvaaxiga den mellersta hufvudindexen. Fasta och flytande ämnen? Ämnen 0 n d Rubin 4,00 a9 0,137 Flintglas 3,88 1,650 0,127 Diamant 3,52 2,420 0,166 Flusspat 3,18 1,434 0,103 Turmalın 3,08. 1,648 0,126 Spegelglas 2,725 1,538 0,115 Stensalt 2,18 1,544 0,116 Svafvelsyra 1,84 1,437 0,103 Fosfor 1.83 2,144 0,156 Bittersalt Les 1,455 0,106 a Salpetersyra 1,36 1,402 0,098 Kolsvalla 1,27 1.636 0,125 Klorvätesyra 1,17 1497 0,100 Bernsten 1,08 1,532 0,115 Ättiksyra 1,06 1,375 0,094 .. . |< ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10, 15 Ämnen 0 n d Vatten 1,00 1,334 0,088 Olivolja 0,915 1,476 0,108 Alkohol 0,79 1,364 0,092 Svafveleter 0,74 1,353 0,091 Med. = 196 = 0,1 14 » för fasta ämnen = 0,127, SID Sytande 270,100. Gasformiga ämnen: Ämnen 0 n d Kolsvaflegas 2,644 1,00150 0,000599 Klor 2,449 1,00077 0,000308 Svafvelsyrlighet 2,213 1,00067 0,000268 Cyangas. 1,799 1,00083 0,000332 Aväfoxidul 1,523 1,00050 0,000200 Kolsyra 1,520 1,00045 0,000180 Syrgas 1,105 1,00027 0,000108 Qväfoxid ‘1,038 1,00030 0,000120 Luft 1,000 1,00029 0,000116 Qväfgas 0,970 1,00030 0,000120 Koloxid 0,967 1,00034 0,000138 Vattenanga 0,622 1,00026 0,000104 Ammoniakgas 0,589 1,00039 0,000156 Vätgas 0,069 1,00014 0,000056 Medium: = 0,000200. Af dessa tabeller ser man, att värdet pa d är nära nog konstant hos fasta och flytande kroppar, sannolikt något mindre hos de senare än hos de förra, deremot hos gaserna betydligt mindre och äfven märkbart olika hos gaser af olika täthet, äfven när de jemföras under samma tryck och temperatur. Som en förökning af medelafstandet mellan etermolekylerna är liktydig med en förminskning af eterns täthet, så kunna vi, på grund af hvad nu blifvit visadt, säga att kroppsmolekylernas närvaro förminskar eterns täthet, och detta i ansenlig grad när v 16 KRUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. kroppen är fast eller flytande, hvaremot i en gas eterns täthet föga skiljer sig från tomrummets. Dessutom framgar af formeln (2) för ljusets fortplantningshastighet, att det finnes en gräns för denna eterns förtunning. Om nemligen ett ämne vore så tätt, att etermolekylerna derinom befunne sig på ett medelafstand från . hvarandra 'större än ®/, af deras afstand i tomrummet, sa skulle ett sadant medium ej kunna genomsläppa ljuset, ty 2, blefve i sadan händelse imaginärt. Om d varierade proportionelt med kropparnes täthet, så skulle det sannolikt ej vara svart att i naturen återfinna ämnen, som till följd af sin stora specifika vigt vore ogenomskinliga, ty redan hos diamanten, hvars täthet icke är större än 3,52, är d = 0,166, ett tal icke särdeles aflägset från gränsvärdet 0,20. Men icke desto mindre torde det kunna hända, att denna gräns icke uppnåddes förrän kroppen hade en mycket ansenligare täthet, möjligen större än något kändt ämnes, emedan, såsom vi sett, förändringen hos d med tätheten är högst obetydlig hos de fasta kropparna. Man skulle äfven kunna tänka sig, att denna gräns aldrig kunde uppnås, hvilket vore förhållan- det, om d vid förökning af tätheten närmade sig något visst gränsvärde, lika med eller mindre än 0,20. Det oväntade resultat, till hvilket var undersökning ledt, nemligen att etern inom en kropp är tunnare än i tomrummet, torde i sjelfva verket vara blott skenbart '). Man skulle visser- !) CaucHY kommer till ett liknande resultat i sin »Mémoire sur la dispersion de la lumiere». Han erhåller, nemligen ä sid. 194 formeln (43) i detta arbete ; o EON N 4? , hvarest 0’ är eterns täthet i ett materielt ämne, o dess täthet i tomrummet. och 9 kroppens absoluta brytningsindex. Denna formel öfverensstämmer dock ej 1 qvantitativt hänseende med vårt ofvan erhållna uttryck på Ad n nemligen hvilket är naturligt, alldenstund Cauchy antager, att repulsionskraften mellan etermolekylerna aftager som 4:de digniteten på afståndet. Icke desto min- dre råder en viss analogi mellan de båda formlerna, som törhända förtjenar ÖFVERSIGT Al K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10, 17 ligen kunna tänka sig, att kroppsmolekylerna helt enkelt utträngde en viss mängd eter ur det rum de upptaga, och att således inom kroppens volym endast skulle finnas så mycket af den inom en lika stor volym af tomrummet befintliga etern, som svarade mot mellanrummen mellan kroppsmolekylerna eller, möjligen rättare, mot mellanrummen mellan kroppens atomer. Ett sådant före- ställningssätt, som för öfrigt star i strid med gängse asigter om eterns och de materiella molekylernas fördelning inom en kropp, är dock af flera skäl temligen osannolikt. Samma antagande förutsätter nemligen, att kroppsmolekylerna skulle förhålla sig indifferent till eterns molekyler, eller att inga krafter vore verk- samma dem emellan. Men flera omständigheter tala tvärtom för att materiens molekyler attrahera etern, och derföre tänker man sig dessa molekyler vara närmast omgifna af en eteratmosfer af större täthet än i tomrummet. Om också således atomen undan- tränger en viss mängd eter och intager dess plats, så kan denna undanträngda eter dock icke aflägsna sig ur den rymd kroppen uppmärksammas. Sifferkoefficienten 5 i sist anförda formel härleder sig nemligen från antagandet, att etermolekylerna repellera hvarandra med en kraft, som aftager med 6:te digniteten af deras afstånd. Man kunde nu förutsätta, att med CAUCHYS kraftlag denna koefficient borde i formeln hafva värdet 3 oeh formeln således lyda sålunda: en n? Som nu d är mycket liten, kan man sätta = — le) Men emedan d betecknar medelafständets förlängning i förhällande till dess ursprungliga längd, sa är (1 + d)? förhållandet mellan de volymer, som samma etermolekyler upptaga i det deformerade och odeformerade mediet, följaktligen ; 0 1 ea hvaraf Caucnys sats omedelbart följer. Man bör dock icke fästa allt för stor vigt vid denna analogi, som möjligen äfven skulle kunna vara rent till- fällig, emedan, såsom BrRIoT visat, CAUCHYS antagande leder till den slut- sats, att de transversella vibrationernas fortplantningshastighet i tomrummet är=0. — CaucHY tvekar ej att såsom verklig anse den förminskade eter- tätheten i de materiella kropparna. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 10. 2 18 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. i sin helhet upptager, utan måste stanna omedelbart utanför atomen och bilda den förtätade eteratmosfer, hvaraf denna om- gifves. Huruvida slutliga resultatet af kroppsmolekylernas till- komst blir en förökning eller förminskning af eterns medeltäthet i kroppen, torde emellertid vara svårt att a priori afgöra, emedan man a ena sidan skulle kunna tänka sig, att atomens attraktion ej vore tillräckligt stark för att i sitt närmaste granskap qvar- hålla hela den etermängd han undantränger, medan a andra sidan det ju äfven vore möjligt, att denna kraft icke blott vore tillräcklig för detta ändamal, utan äfven för att indraga inom kroppens volym eter fran omgifningen. I sin elektriska eterteori antager Pro- fessor EDLUND, att den intermolekylära etern har samma täthet som i tomrummet, men att det förtätade eterlagret omkring ato- men icke blott utgöres af den eter, som fyller atomens deplace- ment, utan äfven innehåller eter utifrån, emedan, förutom attrak- tionskraften mellan materien och etern, äfven den verkan maste uppsta af atomen på den omgifvande etern, som eger rum hos en kondensator, från hvars inre beläggning eter blifvit borttagen, m. a. o. som blifvit laddad med negativ elektricitet. Enligt denna uppfattning skulle alltså eterns medeltäthet inom kroppens volym vara nagot större än i tomrummet. Ehuru således atomerna onekligen fylla det rum i en kropp, som i tomrummet upptogs af eter, finnas inga säkra skäl för det antagandet, att den så- lunda undanträngda etern skulle utgått utom den rymd kroppen intager, utan har man snarare giltig orsak att antaga motsatsen, nemligen att medeltätheten hos etern är lika stor eller måhända till och med nagot större i en materiel kropp än i tomrummet. Men om detta är förhållandet, måste den af oss funna förtun- ningen vara endast skenbar. Det finnes äfven ett annat ännu vigtigare skäl, som talar för att kroppsmolekylernas verkan icke kan besta1ien verklig för- minskning af eterns medeltäthet i kroppen. En sadan skulle nemligen förorsaka, att ljusets fortplantningshastighet genom kroppen blefve större än genom tomrummet, saledes ett alldeles motsatt förhallande mot hvad som eger rum 1 verkligheten. Som ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 19 bekant bestämmes nemligen fortplantningshastigheten af relationen en der e är eterns elastieitetskoöffieient och d dess täthet. Antager man nu, att eterns täthet minskas genom kroppsmolekylernas in- verkan, utan att dess elastieitet förändras, kommer man till nämnda, mot erfarenheten stridande, resultat. Jag skall nu söka förklara uppkomsten af denna skenbara förtunning i ett etermedium, som genom atomernas tillkomst icke märkbart ändrat sin medeltäthet. Sa länge man förutsätter, att alla etermolekyler i mediet deltaga i rörelsen, på samma sätt som i tomrummet, finnes naturligtvis ingen orsak till ändring af ljusets fortplantningshastighet, utan är denna densamma som i tom- rummet, hvaraf följer att d=0, eller att nagon skenbar för- tunning ej kan uppkomma. Helt annorlunda blir deremot för- hållandet, om atomernas närvaro väl icke förmår uttränga nagon eter ur kroppens volym, men deremot sätter en del af etern i overksamhet, hindrar dess deltagande i vagrörelsen. Om så är förhållandet, bidrager denna del af etern alls icke till vibrations- rörelsens fortplantning genom kroppen, och derföre kan man säga, att den vid vagrörelsens framatskridande verksamma etermassan blifvit tunnare. Att nu en del af kroppens eter genom kroppsmolekyler- nas inverkan blifvit overksam eller, e a rättare sagdt, mindre verksam, torde inses sålunda. Utgaende från den allmänt antagna asigten, att hvarje kroppsmolekyl är omgifven af ett lager förtätad eter, föreställer jag mig GÅ att en sferisk molekyl M af det ma- teriella ämnet träffas af ljusvibra- tioner, som fortplanta sig i pilens rigtning (se fig.). Af den om- gifvande etern sättas nu de inom hans atmosfer adbe liggande etermolekylerna i rörelse, men denna rörelse är icke lika fri som den intermolekylära eterns eller eterns i tomrummet. Eftersom 20 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. ljusvibrationerna äro transversella, är det blott fråga om de vibrationer, som äro vinkelräta mot pilens rigtning. Man inser da lätt, att etermolekyler vid a och 6 inom molekylen M:s at- mosfer kunna vibrera med samma frihet i alla rigtningar i vibra- tionsplanet, som om de lage i tomrummet, men att så icke är förhållandet med etermolekylerna vid d e c f, hvilka ej fritt kunna röra sig i rigtningen till och från molekylens medelpunkt, dels på grund af det direkta hinder molekylen genom sin massa sätter mot denna rörelse, dels på grund af attraktionskraften, hvarmed molekylen verkar på dem. Så kunna t. ex: etermolekylerna vid c och d icke fritt utföra svängningar i vibrationsplanet i någon annan rigtning än vinkelrätt mot papperets plan, de vid e och f belägna endast sådana parallelt med samma plan. Flyttar man sig på en cirkelperiferi cedf omkring sferens medelpunkt, hvilken periferi är parallel med vagplanet, så hafva alla de etermole- kyler, som ligga på denna cirkelbage, utfört polariserade sväng- ningar, med polarisationsplanen intagande alla möjliga rigtningar parallelt med stralen. Oaktadt de saledes hvar för sig utföra polariserade vibrationer, framkallar dock det samfälda resultatet af ljusets gång förbi kroppsmolekylen icke någon polarisation. Hvad som deremot förändras genom kroppsmolekylens inverkan, det är eterns elasticitet och till följd deraf också ljusets fort- plantningshastighet, äfven när man, såsom här göres, antager medeltätheten hos etern oförändrad !). Emedan det eterlager, som omgifver kroppsmolekylen, icke blott är underkastadt inverkan af den yttre etern, utan äfven af kroppens molekyler, är det tydligt, att elasticiteten skall vara en annan 1 detta lager än i den intermolekylära etern, som deremot ') Den här framstälda åsigten, att ljusets mindre fortplantningshastighet i krop- parne än i tomrummet är beroende af en minskad elasticitet och icke af en förökad täthet i etern, står visserligen i strid med FRESNELS an- tagande, att polarisationsplanet är vinkelrätt mot vibrationsplanet. Men som denna fråga icke ännu kan anses vara definitivt afgjord, har jag ej trott denna omständighet böra utgöra ett hinder för att framställa den enda förklaring jag kunnat upptänka till det egendomliga resultat, som framgår af Briors undersökningsmetod, när den tillämpas på isotropiska ämnen. ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 21 bör hafva tomrummets elasticitetskoöfficient. HFöreställa vi 0ss nu ett tredje medium, bestaende af ett enda slag af eter, utan inblandning af nagra kroppsmolekyler, i hvilket fortplantnings- hastigheten är densamma som i kroppen, och vi med # beteckna dess elasticitet samt med d dess täthet, så är 7) Kalla vi vidare #, = elasticiteten hos etern i tomrummet eller i den intermolekylära etern, £, = medelelasticiteten hos etern i de förtätade eterlager, som omgifva kroppsmolekylerna, så kunna vi antaga att uti £ inga Z, och £, i förhallande till de eter- mängder eller antal etermolekyler, för hvilka de gälla. Beteckna vi saledes med b = antalet af de etermolekyler, som i tomrummet upptaga den volym, hvilken i enhetsvolymen af kroppen upptages af kroppsmolekylerna, och med a = antalet af fria etermolekyler mellan atomerna inom enhetsvolymen; sa är EL aE, + bE, DEE 1 G ale, bE, hvaraf DY pn SR i: (a + b)d I tomrummet har man ZU DIR E, ee | G DE, Bee hvaraf —i E, ©, äl =S OD eller, om man sätter 195 Dr 1 En EN b Da en 2 a DL (5) 2 Ad ) 22 _RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM 1SOTROPISKA ÄMNEN. Beteckna vi vidare med A = antalet etermolekyler på enhetsvolymen 1 tomrummet; w = kroppsmolekylens volym; och p = antalet kroppsmolekyler pa enhetsvolymen,; sa fas: a+b=A och b=pwA, hvaraf a = Al— pw). Insättas dessa värden pa a och b i eqvationen (5), er- haller man : = 1 pe|! 2 t i och saledes — = alt På grund häraf öfvergår eqvationen (4) sid. 14 till följande: 1 1 : sl re Ele: (6) Qvantiteten k, som ingar i denna formel, maste vi anse sa- som konstant för en och samma kropp under samma aggregations- tillstand, men den skulle kunna hafva olika värden hos olika kroppar, eller hos samma kropp vid olika aggregationstillstand }). För vissa gaser kunna vi angifva ett approximativt värde på storheten &k.. Produkten pw är nemligen detsamma som den s.k. kondensationskoöfficienten, hvars värde finnes uppgifven för at- skilliga gaser a sid. 226 i O. E. MEYERS arbete »Die kinetische Theorie der Gase». I följande tabell har jag infört värdena a pw och d för sju namngifna gaser, de förra efter MEYERS tabell, ') Vi kunna a priori inse, att densamma måste vara större än 1, eftersom i det förtätade eterlagret den kraft, som verkar mellan eterns partiklar, mot- verkas af attraktionen från kroppsmolekylerna. Vore den senare af dessa verkningar lika med den förra, skulle ZE, vara = 0. Funnes alls ingen attraktionsverkan, skulle E, vara = E,. Följaktligen ligger EZ, mellan 0 och E,, hvaraf % >1. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 23 de senare efter tabellen a sid. 15 i närvarande uppsats, samt de ur dem förmedelst formeln ee (6,) beräknade värdena pa hk. Gaser pw d k Klor 0,00238 0,000308 2,83 Svafvelsyrlighet 0,00195 0,000268 3,19 Cyangas 0,00270 0,000332 2,60 Qväfoxidul 0,00204 0,000200 1,96 Kolsyra 0,00198 0,000180 1,83 Vattenanga 0,00081 0,000104 2,79 Ammoniakgas 0,00119 0,000156 2,90 Med. 2,586. Vi se af denna tabell, att k sannolikt har ett konstant värde för alla gaser, nemligen 2,59. Största afvikelserna från detta tal äro nemligen + 0,60 och — 0,76. Utgå vi nu från detta sannolika antagande, så följer häraf en ny metod att beräkna gasernas kondensationskoöfficienter, nemligen förmedelst formeln al n® De es För öfriga i tabellen a sid. 15 intagna gaser erhallas pa detta sätt följande kondensationskoöfficienter: Kolsvaflegas 0,00488 Syrgas 0,00088 Qväfoxid 0,00098 Luft 0,00095 Qväfgas 0,00098 Koloxid 0,00113 Vätgas 0,00046 Rigtigheten af det antagande vi gjort, nemligen att k har ett och samma värde för gaserna, kan kontrolleras salunda. Jemföra vi tvenne gaser med hvarandra, sa fa vi, emedan p be tecknar antalet gasmolekyler inom enhetsvolymen, med tillämp- 24 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. ning af Avogadros lag, ur formeln (6), i händelse k antages konstant: l n? u ” n, eller tvenne gasers molekylarvolymer förhålla sig till hvarandra såsom de skenbara förlängningarna i etermolekylernas medel- afständ. För att pröfva denna formel använder jag de värden pa at- skilliga gasers molekylarvolymer, som finnas anförda å sidd. 211—212 och 219—220 af O. E. MEYERS förut citerade »kine- tische Theorie der Gase». Dessa tvenne serier af värden, som af MEYER erhallits efter tvenne helt olika beräkningsmetoder, återfinnas under rubrikerna w och w' i följande tabell, kolum- nerna 3 och 5. I 2:dra kolumnen af samma tabell äro värdena på d ur tabellen sid. 15 atergifna, sedan de först blifvit multi- plicerade med 108. Man finner slutligen 1 4:de och 6:te kolum- nerna med öfverskrifterna »red. w» och »red. w» de mot w och w' svarande talvärden som erhallas, när de Meyerska talen redu- ceras till samma medeltal som värdena pa d i 2:dra kolumnen. Gaser 1054 w red. w w' red. w Klor 308 720 302,+ 44,1 292,6 Svafvelsyrlighet 268 695 291,9. 43,9 291,3 Cyangas 332 866 3063:702 501 365,6 Qväfoxidul 200 419 160 20 177,2 Kolsyra 180.50.04419 :#.176,0 - 20, ILS Syrgas 108 216 90,774 ass le Qväfoxid . 120 250 105,0 — 15,9 105,5 Qväfgas 120 240 100,8 15,3 101,5 Koloxid 138 241 101,2 195 102,2 Vattenanga 104 450 189,0 28,5 189, ı Ammoniakgas 156 371 155,8, 23:6 156,6 Vätgas 6 93 39,1 6,0 39,8 Med. 174,8. 415,0 26,25 Diff. + 23,3 + 23,75. ÖFVERSIGT AP K, VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10, 25 Öfverensstämmelsen mellan talen i 4:de och 6:te kolum- nerna med motsvarande värden pa 10%d i 2:dra kolumnen är visserligen icke fullständig, eftersom medeldifferenserna, oberoende af tecknen, hafva de numeriska valörerna 23,3 och 23,75, men a andra sidan äro dessa differenser icke större än som kunde väntas, da man erinrar sig osäkerheten af de antaganden, som ligga till grund för de Meyerska talen. Största differenserna erhallas för vattenangan, af hvad orsak kan jag ej afgöra, men vill blott anmärka, att det af MEYER för vattenangan angifna vär- det 28,5 icke öfverensstämmer med de af honom efter Kopp, L. MEYER och LoscHMIDT anförda värdena för samma storhet. Dessa variera mellan 13,8 och 18,s, hvilka tal, om de användts ı räkningen, skulle hafva minskat medeldifferenserna ej obetyd- ligt. Om vattengasen uteslutes, minskas naturligtvis också medel- differensen och man erhåller i stället för de ofvan angifna, ur talen i 4:de kolumnen, + 18,6 och, ur dem i 6:te kolumnen, +.18,0. Pä grund af hvad nu blifvit nämndt, torde man vara berättigad att antaga det k för alla gasformiga ämnen är kon- stant och har värdet 2,586 !). De i föregaende tabell efter MEYER meddelade värden pa w angifva icke gasmolekylernas verkliga volym, utan motsvara dessa molekylers s. k. verkningssferer. Att minskningen i eterns elasticitet skall i väsentlig man bestämmas af verkningssferens storlek, torde man ocksa kunna sluta af den omständigheten, att det förnämligast är den attraktionskraft, med hvilken kropps- molekylen verkar pa sin omeifning, som förhindrar de närmast omgifvande etermolekylernas fria vibrationer, och som denna attraktionskraft är verksam inom ett visst område utanför den rymd molekylen verkligen intager, sa bör totalverkan snarare 1) Fullt konstant synes dock ej & vara. Att med säkerhet angifva beskaffen- heten af den obetydliga variation, som synes framgå af talen i tabellen å sid. 25, låter sig ej göra med det knapphändiga material af kondensations- koéfficienter, som är tillgängligt, i synnerhet som ifrågavarande variation, så framt den verkligen existerar, antingen icke alls beror af tätheten eller åtminstone icke ensamt af denna. -Jag återkommer längre fram till denna fråga. 26 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. vara beroende af den volym, inom hvilken molekylen förmår ut- öfva sin attraktionsverkan, än af det rum hans massa upptager. Emedan man ej känner kondensationskoöfficienten för fasta och flytande kroppar, kan k för dem icke beräknas. ya skola emellertid pa indirekt väg söka fa nagon föreställning om denna konstants värde äfven hos dessa aggregationstillständ. För detta ändamål skola vi först undersöka, om det värde pa k vi funnit för gaserna äfven skulle kunna gälla för de fasta och flytande kropparne. Antag saledes k = 2,586 och insätt detta värde i eqvationen (6). Härigenom erhålles. d = 0,1227 pw (8) och, emedan pw << I pa grund af sin betydelse, d< 0,1237. Pröfva vi med detta vilkor de ämnen, som äro upptagna i tabellen a sidd. 14 och 15, finna vi att, med undantag af kolsvaflan, alla de öfriga vätskorna kunna hafva samma värde på k som gaserna, medan af de fasta kropparna detta blott är förhallan- det med flusspat, spegelglas, stensalt, bittersalt och bernsten. Antaga vi nu, att det förut för gaserna funna värdet, nemligen k = 2,586, äfven gäller för vätskorna, kunna vi ur formeln (8) med de i tabellen a sidd. 14 och 15 införda värdena på d beräkna deras kondensationskoöfficienter, hvilka da erhålla följande valörer !). pw Svafvelsyra 0,839 Salpetersyra 0,799 Klorvätesyra 0,815 Ättiksyra 0,766 Vatten 0,717 Olivolja 0,880 Alkohol 0,750 Svafveleter 0,742 Medium 0,78 !) Kolsvaflan är utesluten pa grund af hvad ofvan blifvit sagdt. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 27 Detta resultat innebär icke nagon orimlighet, utan star snarare i öfverensstämmelse med den förutsättning, som ligger till grund för beräkningen, af kondensationskoöfficienterna för gaserna, nemligen att vätskan nära nog fyller det rum, öfver hvilket hon är utbredd. Hvad beträffar de fasta kropparna, sa torde med säkerhet kunna pastas, att kondensationskoöfficienten för dem i allmänhet icke bör vara mindre än för vätskorna, men intet kändt faktum hindrar, så vidt jag vet, att antaga samma värde på denna stor- het som för vätskorna. Antaga vi ater det ofvan för vätskorna erhallna medelvärdet 0,7885 gälla för de fasta kropparna och beräkna dermed ur formeln (6,) värdena på k för de fasta krop- par, som inga i tabellen a sid. 14, sa fa vi: I; Rubin 7,62 Flintglas 5,14 Diamant negativ Flusspat 2,88 Turmalin 4,98 Spegelglas 3,69 Stensalt FIT Fosfor (92,59) Bittersalt 3,05 s Bernsten 3,69 Med. = 4,35. I medeltalet äro ej upptagna det negativa värdet för dia- manten, såsom varande orimligt, och det från de öfriga talen högst afvikande värdet för fosforn. Vi se, att det erhallna medel- talet icke så synnerligen öfverstiger det för gaserna och möjligen äfven för vätskorna gällande, men icke desto mindre torde det vara något för högt. Det värde på pw vi lagt till grund för beräkningen af k är nemligen sannolikt det minsta värde, som kan ifrågasättas hos de fasta kropparna, hvilka väl i allmänhet torde hafva större kondensationskoöfficient än vätskorna. Men 28 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. ökas pw, sa minskas k, och vi kunna till och med, genom att antaga tillräckligt stort värde på pw, reducera medelvärdet af k till lika eller till och med mindre valör än det för gaserna gällande. . | h För den händelse att d är nära sitt gränsvärde 0,20 och saledes kondensationskoöfficienten nära I, finnes ett annat sätt att approximativt beräkna pw och k. Af formeln (6,) följer nemligen, emedan pw < I och & > I, att 1 > pw > dd. Man kan då approximativt sätta pw = se , (9) hvaraf IS De k— Ba (10) Beklagligtvis blifver & pa detta sätt mycket osäkert be- stämdt. Deremot synes metoden vara lämplig för bestämmande af kondensationskoöfficienten. Tillämpa vi densamma på dia- mant och fosfor, hvilka voro uteslutna ur den förra undersök- ningen, finna vi för diamant jr 0315, 6 MTG och » fosfor = 0,890, » — 80% Den största kondensationskoöfficient, som förekommer hos nagot genomskinligt ämne i naturen, kan beräknas salunda. Antaga vi, att n = 3 är det största förekommande brytnings- förhållandet, sa är det största värdet på d = 0,178, hvaraf en- ligt formlerna (9) och (10) det största värdet pa pw blir 0,945 och motsvarande värde pa k = 17,18. Lägga vi sist anförda värde pa kondensationskoöfficienten, nemligen 0,945, till grund för beräkning af k för alla de fasta och flytande ämnena, hvilket försöksvis bör vara tillatet, efter- som vi i sjelfva verket ej med säkerhet känna denna koöfficient för nagon af dessa ämnen, sa fa vi följande värden pa k: ÖFVERSIGT AV K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 29 Rubin k= 3,64 Salpetersyra k = 2,08 Flintelas 3,05 Kolsvafla 2,95 Diamant 8,20 Klorvätesyra 2,12 Flusspat 2,20 ernsten 2,55 Turmalin 3,00 Ättiksyra 1,99 Spegelglas 2,55 | Vatten 1,87 Stensalt 2,59 Olivolja 2,33 Svafvelsyra 2,20 Alkohol 1,95 Fosfor 5,71 Svafveleter 1,93 Bittersalt 2,28 Med. = 2,905, hvilket värde endast obetydligt öfverskjuter det för gaserna gäl- lande. Det vilkor, som d måste uppfylla för att detta värde skall kunna duga, är d< 0,1312. Af tabellen a sidd. 14 och 15 ser man, att detsamma duger för alla fasta och flytande kroppar med undantag af rubin, diamant och fosfor. Uteslutas dessa tre ur medeltalet, fas medelvärdet af 0231505 saledes till och med mindre än för gaserna. Detta är emellertid föga sannolikt, emedan i sadant fall en kroppsmolekyls inverkan skulle förminskas, när mängden af materie tilltager. Taga vi åter medeltalet af k för endast de fasta kropparna i sist anförda tabell med undantag af rubin, diamant och fosfor, få vi medium af k för de fasta kropparna = 2,603, saledes i det aldra närmaste samma tal som för gaserna. Förut har blifvit visadt, att vätskorna kunna hafva samma värde på k som gaserna, nemligen 2,586, och af ofvanstående tabell följer, att om man utgår från pw = 0,945, erhåller man ett värde på k för vätskorna, som är mindre än detta tal, nemligen i medium k= 2,16. Som det nu är högst osannolikt att, då de fasta kropparna gifva samma värde på k som gaserna, vätskorna icke skulle göra detsamma, måste det låga tal vi erhållit för vät- skorna bero på, att vi satt kondensationskoöfficienten lika hos vätskor och fasta kroppar, hvilket knappast har någon sanno- likhet för sig. Som vi nu förut ådagalagt, att det icke innebär 30 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. någon orimlighet att sätta värdet på % lika för vätskor och gaser, sa framgår såsom sannolikt resultat af vår undersök- ning, att k har åtminstone i det närmaste ett konstant värde för alla kroppar på vissa undantag när, hvilka möjligen kunna bero af eller sammanhänga med en täthetsförändring, uppkom- men vid kristalliseringen, hvarjemte vi funnit en bestämd skilnad mellan de fasta och flytande kropparnes kondensationskoöffici- enter, hvilka vi kunna ansla i medeltal till högst 0,945 för de fasta och 0,789 för de flytande!). Strängt taget duger det värde, k = 2,586, vi funnit för gaserna lika litet för flintglas, turmalin och kolsvafla som för de tre förut uteslutna ämnena rubin, diamant och fosfor, men det erfordras icke större ändring än att sätta k=n2,74 för att detsamma skall duga för de tre förstnämnda kropparna, ty detta värde pa k gifver såsom vilkor d < 0,1270. Jag atergar nu till tabellen a sidd. 14 och 15 för att när- mare granska värdena på d hos olika fasta och flytande ämnen. Ehuru dessa värden icke visa nagra synnerligen stora olikheter hos kroppar af olika täthet, finner man dock vid närmare skär- skadande en väl icke alldeles regulier stigning, när tätheten ökas. Följande empiriska formel torde bäst atergifva det sam- band, som eger rum mellan d och o, nemligen d = cVe. (11) I följande tabell finner man de ur talen i tabellen a sidd. 14 och 15 medelst denna formel beräknade värden pa kon- stanten c. ') Vi skola dock i det följande se, att de fasta kropparna sannolikt ej hafva så stor kondensationskoéfficient som den här antagna 0,945. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. diff. fr. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 31 (Hr mediet 1 Rubin 0,1015 + 0,0035 + 0,0198 Flintelas 0,0968 — 0,0012 + 0,0151 Diamant (0.1291) = — + 0,0474 Flusspat 0,0817 — (0,0163 + 0,0000 Turmalin 0,1006 + 0,0026 + 0,0189 Spegelelas 0,0941 — 0,0039 + 0,0124 Stensalt 0,0993 + 0,0013 + 0,0176 Svafvelsyra 0,0912 — 0,0068 + 0,0095 Fosfor (0,1382) —— + 0,0565 Bittersalt 0,0956 — 0,0024 + 0,0139 Salpetersyra 0,0922 — 0,0058 + 0,0105 Kolsvafla 0,1192 + 0,0212 + 0,0375 Klorvätesyra 0,0969 — 0,0011 + 0,0152 Bernsten 0,1132 + 0,0152 + 0,0315 Ättiksyra 0,0929 0,0051 + 0,0112 Vatten 0,0880 — 0,0100 + 0,0063 Olivolja 0,1099 + 0,0119 + 0,0282 Alkohol 0,0964 — 0,9016 +.0,0147 Svafveleter 0,0966 — 0.0014 + 0,0149 Med. = 0,0980 + 0,0065 I medeltalet äro diamant och fosfor icke upptagna. Afta- bellens näst sista kolumn ses, att medelafvikelsen, oberoende af tecknet, icke uppgar till 7 proc. af värdet och, af de utan ord- ning vexlande tecknen, att c är komplett oberoende af tätheten. De höga värdena på c för diamant och fosfor samt några af de medtagna ämnena, sasom kolsvafla, bernsten och olivolja sta icke i nagon relation till dessa ämnens täthet, utan maste bero af andra orsaker. Det funna medeltalet på c för fasta och flytande genom- skinliga ämnen utgör i det aldra närmaste 0,1. Nu veta vi af Saledes kunna de ämnen ej genomsläppa ljuset, hvilkas täthet är större än det tal, som erhålles ur eqvationen det föregaende, att d icke kan öfverstiga 0,20. 32 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. > 032% eller Men som ingen känd kropp har sa stor specifik vigt, lägger ingen känd kropps täthet ett absolut hinder i vägen för ljusets genomgång. | Icke desto mindre äro alla kroppar af nagot större specifik vigt ogenomskinliga, ehuruväl a andra sidan ingalunda gäller, att alla lättare kroppar äro genomskinliga. Man torde kunna antaga, att en specifik vigt af 5 eller 6 och derutöfver gör kroppen ogenomtränglig för ljuset, så framt densamma icke har formen af en ytterst tunn lamell, i hvilket fall ljuset kan pas- sera genom honom, äfven om hans specifika vigt öfverstiger 10, sasom man t. ex. vet vara förhållandet med silfver. Erfaren- heten synes saledes visserligen bekräfta hvad vi ofvan funnit i sa matto, att alla kroppar i ytterst tunna lager äro genomskin- liga, men a andra sidan genom de tätare ämnenas ogenomskin- lighet i allmänhet knappast tala till förmån för det resultat, hvartill vi ofvan kommit. Emellertid bör läggas märke till, att vi i ofvanstaende kalkyler förutsatt det mediet icke absorberar ljuset. När detta inträffar, hvilket i större eller mindre grad eger rum hos alla kroppar, minskas icke blott ljusstyrkan, allt efter som ljuset framtränger genom ämnet, utan bör äfven eterns elasticitet underga en förminsknine. Absorptionen måste nem- ligen tänkas vara förorsakad af kroppsmolekylernas närvaro och följaktligen ega rum i det dem omgifvande förtätade eterlagret, men icke i den intermolekylära etern. Som nu. vidare absorp- tionen yttrar sig i en förminskning af etermolekylernas utslag, sa maste etermolekylerna i det förtätade lagret genom sjelfva absorptionen erfara ett hinder i deras fria rörelse, som ej drabbar den intermolekylära eterns molekyler. Latom oss derföre tillse, om genom absorptionen fortplantningshastigheten. kan minskas ända till 0, hvaraf en komplett ogenomskinlighet skulle blifva följden. ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 33 Absorptionens inverkan pa fortplantningshastigheten kan tänkas försigea salunda. Kftersom vid absorptionen särskilda krafter (friktionskrafter?) äro verksamma mellan kroppsmoleky- lerna och de dem omgifvande eterhöljena, måste man antaga, att elasticitetskoöfficienten i dessa omhöljen har ett annat värde, än om ingen absorption funnes. Vi beteckna denna koöfficient med #,, för det fall att absorption eger rum. Då nu absorp- tionens storlek mätes af den s. k. absorptionskoöfficienten K, måste tydligen Z, vara en funktion af X. Eftersom tillika £, öfvergar till Z,, när X =0, kunna vi sätta in = JB) med vilkoret f(0) =1. För ett oändligt stort värde på K kunna etermolekylerna inom eterlagret alls icke utföra några svängningar, derföre maste E, =0 för K = 0, hvaraf följer att &)=0. Dessa begge vilkor satisfieras, om vi antaga (KK) =e75. ; 2 Insättes nu Z, i st. f. E, i uttrycket pa — a sid. 21, fas (07 t 2 DE; ik be! ER TE REN ww? VET aA + b 0 A eller, pa grund af förut angifna relationer, w| On 1 = P1 — >) 12 ; 5 | k “> Om K har ett nagot sa när stort värde, blifver, emedan k>1, andra termen i högra membrum försvinnande liten och d närmar sig värdet a- (13) Som nu detta värde är mindre än 0,20, se vi att fortplantnings- hastigheten icke kan blifva noll på grund af absorptionen, men väl mycket liten, om nemligen absorptionskoöfficienten är ett mycket stort tal, emedan hos fasta ämnen pw är nära = 11). 1) Jfr ofvan sid. 16. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 41. N:o 10. 3 34 RUBENSON, OM LJUSETS GANG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. Ogenomskinligheten hos alla kroppar,. hvilkas täthet öfver- stiger en viss gräns, kan saledes icke förklaras genom minsk- ning i eterns elasticitet förmedelst absorptionen, utan torde den- samma böra tillskrifvas andra orsaker, såsom en genom absorp- tionen vallad förminskning i svängningsamplituden och, i vissa särskilda fall, i kroppens inre uppkomna flerfaldiga reflexioner, sasom Frih. WREDE först påvisat. Om brytningsförhallandet hos ogenomskinliga ämnen råder ännu mycken osäkerhet, emedan denna måste bestämmas på in- direkt väg. Framför allt gäller detta om metallerna. BEER och QVINCKE hafva för silfver och guld till och med erhallit orim- liga värden, i det den förres beräkningar af JAMINS observa- tioner och den senares -egna iakttagelser ledt till brytningsför- hallanden mindre än 1 för dessa kroppar, hvaraf skulle följa att ljuset hade en hastigare gang i dem än i tomrummet. Oafsedt det orimliga i ett sadant resultat, nödgas jag ocksa, pa grund af den utgångspunkt jag användt vid förklaring af brytningen, förutsätta, att detta resultat icke öfverensstämmer med verklig- heten, och i stället adoptera de resultater, till hvilka andra saväl äldre som nyare observatörer kommit, nemligen att metallerna tvärtom hafva en ganska stor brytningsindex. I följande tabell äro o och n upptagna för atskilliga ogenom- skinliga ämnen. Brytningsförhällandet n för de deri ingaende metallerna silfver, koppar, zink och stal äro hemtade ur BOHN: »Ergebnisse physikalischer Forschung» Lief. 2 sid. 521; öfriga värden pa n samt alla täthetsuppgifter ur LANDoLT und BÖRN- STEIN: »Physikalisch-Chemische Tabellen». Derur har jag med formeln (4) beräknat d i 4:e kolumnen; öfriga kolumner skola längre ned förklaras. | & i pw enl. o n d Sir K kı formeln (22), Elfenben 1,875 1,538 0,115 0,1014 0,4811 4,18 0,755 Natriumklorat 2,289 1,5145 0,113 0,0958 0,3205 3,56 (0,786 Mangansuper- oxidhydrat 2,542 1,862 0,142 0,1178 1,2085 8,66 -0,803 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 35 ’ | pw enl. 0 n d c K " formeln (22) Selen 4,65 2398 0,177 0,1802, 2,8345 44,0 0,906 Kopparoxidul 5,975 2,705 0,173 0,1210 1,4378 10,89 0,952 Blysuperoxid- hydrat 6,169 2,229 0,159 0,1105 0,8195 9,87 0,958 Zink 7,15 3,59 0,185 0,1248 1,8153 15,89 0,987 Stal 7,ro 4,22 0,189 0,1257 — = — Koppar 80 Zone 0,1104 Silfver 10,53 3,177 VT80 O,11242 7 - Med. 0,1150. I betraktande af osäkerheten i bestämningarne af n, har Jag ytterligare i följande tabell infört o och n för atskilliga ogenomskinliga ämnen af stor specifik vigt, hvaraf en del jemväl förekomma i föregående tabell. Brytningskoöfficienterna i denna senare tabell äro hemtade ur BREWSTER: »Treatise on optics» sid. 311. pw enl. form.(22) Svafvelkis 5,03 4,511 0,190 0,950 0,ı377 — — — 5 ; Pw enl. < + © form. (13) c K k, Koboltglans 6,3 4,309 0,189 0,945 0,1309 3,0948 57,10 0,963 Antimon (smält) 6,71 3,844 0,186 0,930 0,1274 2,1838 22,96 0,975 Zink 7,15 3,172 0,1so 0,900 0,1215 1,4800 11,36 0,987 Korntenn ‚29 4,915 0,192 0,960 0,1288 2,457 30,18 0,991 7 Blyglans 7,65 4,773 0,191 0,955 0,1273 Stal då Vismut I,80 3,689 0,185 0,925 0,1174 ‚20 4,732 0,186 0,930 0,1234 Silfver 10,53 3,271 0181905905 "0: 7132 — — — Qvicksilfv. 13,55 4,893 0,192 0,960 (,ı138 — = — Med. 0,187 0,9360 0,1241. Värdena pa d i sista tabellen äro af tätheten fullkomligt oberoende. Detsamma kan sägas om motsvarande tal i första tabellen med undantag af de tre första ämnena, som hafva en mindre täthet än nagot ämne i den senare tabellen. ‚Fran och med en viss täthetsgrad, som vi kunna ansla till 5 eller 6, är 36 KRUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. således brytningsförhållandet och följaktligen äfven d oberoende af tätheten. Häraf kunna vi sluta, att formeln (11) ej gäller obegränsadt för fasta och flytande kroppar; när ämnets täthet uppnår eller öfverstiger en viss gräns, är den tydligen origtig. Vi skola längre ned söka approximativt bestämma denna gräns. Emedan absorptionskoöfficienten hos ogenomskinliga ämnen är mycket stor, kan utan olägenhet formeln (13) på dem an- vändas för beräkning af pw. För ämnen i sist anförda tabell fås enligt denna beräkning de värden pa pw, som anföras i 5:te kolumnen. Medelvärdet pw = 0,9360, gällande för de ogenom- skinliga ämnena, är antagligen för stort för genomskinliga äm- nen, hvarföre, om vi beräkna & för dessa senare med detta värde på kondensationskoöfficienten, vi måste erhålla ett minimi- värde på k. Resultatet af denna kalkyl är meddeladt i föl- jande tabell. pw = 0,9360 tubin = 93:78 Flintglas Dani Diamant (8,85) Flusspat 2,22 Turmalin 3,06 Spegelglas 2,59 Stensalt 2,63 Fosfor (5,99) Bittersalt 2,30 Bernsten 2,59 Med. 2,78. Medeltalet 2,78 är ett nedre gränsvärde pa & i medeltal för de fasta genomskinliga kropparne. Redan förut hafva vi er- hållit ett öfre gränsvärde för samma storhet, i det vi utgingo från den suppositionen, att kondensationskoöfficienten var den- samma som hos vätskorna. Detta öfre gränsvärde befanns = 4,35 (se sid. 27). Antaga vi det verkliga värdet på k vara aritmetiska mediet mellan båda gränsvärdena, fås k = 3,57, sa- ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 37 ledes något större än motsvarande värde för gaserna. Vilkoret för att detta skall gälla är d< 0,144, hvilket är uppfyldt för alla de här upptagna genomskinliga kropparne utom diamant och fosfor. Härvid bör likväl ob- serveras, att det funna värdet på k, 3,57, möjligen är för litet. Det grundar sig nemligen på det antagandet, att vät- skornas kondensationskoöfficient är i medeltal 0,7885. Som emellertid detta är ett maximivärde, kan detsamma vara orig- tigt, men i sådan händelse nödvändigtvis för stort. Men utgar man från ett mindre värde pa kondensationskoöfficienten, far man ett större värde på k. Följaktligen bör i räkningen ett större tal inga än 4,35, hvaraf aritmetiska mediet blir större än 93,57. Den förökning i värdet pa k vi funnit hos fasta genom- skinliga ämnen, 1 jemförelse med samma qvantitets värde hos gaserna, hvilken förökning äfven synes existera åtminstone hos en och annan vätska såsom kolsvaflan, kan förklaras genom inverkan af absorptionen. Vid beräkning af & hafva vi nem- ligen utgatt från formeln (6), 1 stället för att använda den exaktare formeln (12). Beteckna vi med k, det värde på k, som erhalles ur den förra, fås genom jemförelse af de båda formlerna för = BAR : (14) Om vi nu supponera, att k är konstant för alla kroppar, ett antagande, hvartill den föregaende undersökningen synes hafva gifvit oss giltig anledning, och sätta dess värde = 2,586, i det vi förutsätta att gasernas absorptionskoöfficient kan antagas vara noll, kunna vi, i händelse vi känna ky, för en fast kropp, beräkna dess absorptionskoöffieient enligt relationen K — 108 ky, — log k (15) log e Emellertid fordrar bestämningen af k,, att vi utgå från nagot visst värde på kondensationskoöfficienten. Vi hafva hit- 38 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. intills förestält oss denna koöfficient vara konstant för alla äm- nen, hörande till en och samma grupp, såsom t. ex. för alla fasta genomskinliga ämnen, för alla vätskor o. s. v. Detta är dock föga antagligt. Snarare kunde man a priori supponera att densamma ökades med tätheten, atminstone till en viss gräns. Da härtill kommer, att äfven medelvärdet af pw för dessa grupper af ämnen i sjelfva verket är oss obekant, torde en metod att finna Ak, och följaktligen äfven X, oberoende af pw, icke sakna sitt intresse. En sådan metod kan erhållas på följande sätt. Genom kombination af formlerna (11) och (12) erhåller man för ett ämne hvilket som helst ERBEN GE ER Ve = El 2 ) (16) Vore samma ämne utan absorption, men i öfrigt oförändradt i afseende pa täthet och kondensationskoöfficient, sa gälde för detsamma formeln ss PW IS yo al a u Af dessa formlers kombinering erhalles lätt A er en! ; (ER hvilken formel endast förutsätter, att pw icke undergar nagon förändring genom absorptionen, hvaraf ne log ey — log [e — k(e — cy)] (19) log e Elimineras X mellan eqvationerna (15) och (19), fås (20) Af det föregaende hafva vi sett (se sid. 31), att c är obe- roende af ämnets täthet, men icke desto mindre temligen olika hos olika ämnen. Formeln (16) visar oss nu, att denna olikhet mycket väl kan bero af olika absorptionsförhallanden. Antaga ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 39 vi detta, sa måste c, i formeln (17) vara konstant för alla äm- nen och utmärka det värde c skulle hafva, om kroppen saknade absorption, d. v. s. om K vore = 0. Lösningen af det problem vi uppstält för oss, nemligen att bestämma X och k, för de särskilda ämnena, utan att känna pw, reducerar sig således till att bestämma c,, som är konstant för alla de kroppar för hvilka formeln (11) är giltig. Formeln (18) visar nu att c, maste vara mindre än c och, emedan c, är konstant, måste han vara mindre än det minsta värde på c, som nagon kropp företer. Vore de i tabellen a sid. 31 upptagna värdena på c fullt exakta, kunde vi med tillförsigt pasta, att c, skulle vara mindre än 0,0817, hvilket är det minsta i tabellen ingående värdet på c. Eftersom ingen anledning före- ligger att välja ett visst bestämdt tal mindre än 0,0817 och, för att ej adoptera ett helt och hallet arbitärt värde, sätter jag ce, = 0,0817. Härigenom blifver k, för liten, men K&K sannolikt föga origtig, da de bada termerna i täljaren af formeln (19) in- verka kompenserande pa hvarandra. I följande tabell meddelas de på detta sätt beräknade värdena af K och k, för de fasta och flytande genomskinliga ämnena. K k, pw enl. form. (22) Rubin 0,4840 #20 0,900 Flintglas 0,3461 3,66 0,873 Diamant 2,5313 3250 0,856 Flusspat 0,0000 2,59 0,839 Turmalin 0,1576 4,08 0,834 Spegelslas es. open ÖST: Stensalt 0,4178 392. 0,779 Svafvelsyra Doom 3117 0.752 Fosfor — — — Bittersalt 0,3137 351 0 Salpetersyra 0,2287 3,25. 0,708 Kolsvafla 1,3030 952 0,69 Klorvätesyra 0,3495 367 0,687 Bernsten 0,9467 : 6,656 ÖT 40 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMEEN. Ättiksyra 0,2457 3,31. 0,673 Vatten 0,1306 2,395 0,666 Olivolja 0,7922 — d,71 0,655 Alkohol 0,3357 3,62 0,635 Svafveleter 0,3209. 3,64 - 0,635 Si Formeln (19) visar, att c har ett gränsvärde, som det ej far öfverstiga, hvilket gränsvärde bestämmes af eqvationen e=kle—c), hvaraf följande vilkor härledes eller, emedan k = 2,586, IIS Sätter man nu såsom förut c, = 0,0817, erhalles = 0,1333. Vi hafva förut sagt, att formeln (11) ej gäller för de ogenom- skinliga ämnena, emedan d visar sig vara konstant för dem. Af tabellerna sidd. 34 och 35 ses, att detta egentligen eger rum för de ogenomskinliga kroppar, som hafva större täthet, hvaraf synes följa, att orsaken till formelns oduglighet icke egentligen ligger 1 dessa kroppars egenskap af att vara ogenomskinliga, utan i deras större täthet. I alla händelser måste dock finnas en gräns för formelns användbarhet. I ovisshet om hvar denna gräns är belägen, har jag beräknat c ur formeln (11) för de 2 serier af ogenomskinliga ämnen, som äro upptagna i tabellerna a sidd. 34 och 35, och infört i samma tabeller de sålunda funna värdena på c. Granska vi talen i de kolumner, som upptaga c-värdena i dessa två tabeller, så finna vi följande förhallanden. Medeltalet af c ı första tabellen är mindre än motsvarande medeltal i an- dra tabellen. Jemföra vi dessa medeltal med medeltalen af o för de ämnen, som inga i dessa tabeller, och utsträcka denna jemförelse äfven till de genomskinliga ämnena, fa vi ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 41 med.afo med, af c för genomskinliga ämnen (tabeilen sid. 31) 1,96 0,0980 ae » SES) 78 0,1150 » ogenomskinliga » J & ME | i ; | » ”) 30) 8,17 0,1241 Dessa tal utvisa, att e i medeltal har ett större värde för ogenomskinliga än för genomskinliga kroppar och växer med tätheten, äfven när man endast jemför de ogenomskinliga ämnena sins emellan. Vore nu för dessa senare d konstant vid alla grader af täthet, så skulle tvärtom c aftaga med tätheten. Vid närmare granskning af de båda tabellerna finna vi ocksa, att så är förhallandet vid de högre täthetsgraderna. Sa visar den förra af tabellerna ett aftagande af c atminstone fran och med »stab», den senare från och med »korntenn», af hvilka ämnen den förra har tätheten 7,70, den senare 7,29. Det är saledes tydligt, att med växande täthet ce ökas till en viss gräns för att sedan af- taga. Enligt den förra tabellen är detta gränsvärde omkring 0,1257, enligt den senare 0,1288. Sätta vi det = 0,1273, så kunna vi med detta tal kontrollera rigtigheten af det värde vi tillskrifvit ce. Af hvad som blifvit sagdt på sid. 40 följer nem- ligen, att C (>> - 1 ao men emedan c, är konstant, maste detta vilkor gälla för det högsta värdet pa c, eller med ofvan antagna maximivärde pa c GOTO SI Men nu förekomma i de bada tabellerna verkligen ännu högre värden pa c. Det aldra högsta gäller för svafvelkisen och är 0,1377. Med detta tal blir vilkoret, som ce, måste uppfylla, c > 0,0844. Att supponera cy > 0,0s44 gar emellertid ej an, emedan det fin- nes ett ämne, flusspaten, hvars c-värde understiger detta tal. Toge vi äter c, = 0,0781, sa blefve c-värdena för flera ämnen odugliga, nemligen alla de som öfverskjuta 0,1273. Minsta olä- genhet uppstar genom att för c, taga ett tal, som ligger ungefär midt emellan de begge sistnämnda, eller nära deras aritmetiska 42 _RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. medium 0,08:2. Af denna orsak har jag adopterat flusspatens c-värde 0,0817 sasom värde på ce. Maximivalören pa « blir med detta antagande 0,1333 och denna uppnas icke hos mer än enda kropp, nemligen svafvelkisen, för hvilken säledes k, och X icke låta beräkna sig efter ofvan angifna metod. x Antagande pa förut anförda grunder, att formeln (11) gäller äfven för ogenomskinliga ämnen med mindre specifik vigt än 7,5, har jag vidare beräknat K och k, för sådana ämnen. Re- sultaten återfinnas i tabellerna a sidd. 34 och 39. Jag skall nu öfvergä till beräkning af kondensationskoef- ficienten pw för hvarje särskildt ämne. Med kännedom af I sker detta lätt förmedelst formeln (12), som kan skrifvas Men äfven utan att pa förhand hafva beräknat k,, kan pw er- hållas blott man känner ämnets täthet. Af formeln (20) följer nemligen 1 Klee agent N ky k Gl och således Dd ok DOVE je rd EE EEE 2 pu SöS a Vo ( 1) eller, om konstanternas valörer insättas, ble pw = 0,666 Vo, ; (22) förmedelst hvilken formel kondensationskoöfficienterna blifvit be- räknade i tabellen a sidd. 39 och 40 för de genomskinliga fasta och flytande ämnena med undantag af fosforn, hvars stora värde pa c icke tillåter formlernas användande, och i tabellerna å sidd. 34 och 35 för de ogenomskinliga ämnena af mindre täthet än det för giltigheten af formeln (11) supponerade gränsvärdet. Den noggranhet, hvarmed kondensationskoöfficienterna för de särskilda ämnena erhållas, beror helt och hållet på huru nära sifferkoöfficienten i formeln (22) kommer det verkliga värdet af vattnets kondensationskoöfficient. Detta ater beror i sin ord- ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 43 ning pa, om det värde vi adopterat för k är rigtigt eller i större eller mindre grad felaktigt. Emedan nu denna konstant blifvit bestämd ur de af OÖ. E. MEYER för ett fatal angor anförda, ej särdeles noggranna kondensationskoöfficienter, om hvilka man till och med kan antaga att de äro för stora 1), hvaraf skulle följa ett för litet värde pa Ak, nödgas vi tillse om icke k bör vara större än det af oss adopterade värdet 2,586, 1 hvilket fall sifferkoöfficienten 0,666 maste förminskas. Detta kan ske så- -Junda. Af formeln (19) följer att t likhetstecknet gällande för det fall, att c refererar sig till ett ämne med oändligt stor absorptionskoöfficient. Denna olikhet maste gälla till och med för det största i tabellerna a sid. 31 samt sidd. 34 och 35 ingående c- värde för något af ämnena under den ofvan angifna täthetsgränsen. Sätta vi c = 0,1382, sasom det förekommer hos fosforn, finna vi att & skall vara mindre än 2,44. För ce = 0,1377 fås k < 2,46. Taga vi det a sid. 41 an- förda gränsvärdet c = 0,1273, fås k < 2,79. Vi se således, att det värde på k vi adopterat, icke kan anses vara för litet. Skall det duga vid beräkningar af fosforns och svafvelkisens optiska konstanter, sa är det snarare nagot, ehuru obetydligt, för stort. Ville vi korrigera k, sa att det uppfylde äfven detta ändamal, så öfverginge, för k = 2,46, sifferkoöfficienten i formeln (22) till 0,688. En sådan korrektion vore dock af föga betydelse och dessutom temligen osäker, da vi bland annat ej känna c, med så stor noggranhet, som behöfligt vore, för att bedöma huruvida det salunda korrigerade talet vore rigtigare än det okorrigerade. Ur formeln (21) skola vi nu skaffa oss ett uttryck på molekylarvolymen eller rättare molekylens verkningssfer w. Vi hafva nemligen, emedan p är antalet kroppsmolekyler inom en- hetsvolymen, om m är molekylens massa 1) Se ©. E. Meyer, »Die kinetische Theorie der Gase» sid. 225. 44 RUBENSON, OM IJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. Em: hvilket insatt i-(21) gifver förd Fen : a2 0S5G a 5 (23) zu VO Ve en formel som gäller för fasta och flytande ämnen af mindre täthet än 7. Förmedelst densamma skulle man för sådana äm- nen kunna beräkna molekylarvolymen, om man kände molekylens absoluta vigt. Som denna emellertid är totalt okänd för alla kroppar af ifrågavarande slag, så kan formeln endast användas för beräkning af relativa molekylarvolymer. Jemföras öfriga ämnen med vatten och man tager vattnets molekylarvolym till enhet, fas, om absoluta vigten af en molekyl vatten sättes = m,, m I ( at yalıı (24) AREAN RON av | m, Vo Vo der u är ämnets kemiska molekylarvigt. Förmedelst denna formel har jag beräknat de relativa vär- dena w på molekylernas verkningssferer i förhållande till vattnet såsom enhet och upptagit dem i följande tabell, hvaruti de vid UNI beräkningen använda kemiska molekylarvigterna iu är införda i 2:dra kolumnen. u w Rubin AL,O, 102 1,869 Diamant C 12 0,244 Flusspat CaFl, | 18 kan Stensalt NaCl 58,5 1,742 Svafvelsyra H,0,S0, 98 3,343 Fosfor P, 124 4,248 Bittersalt M&O,SO, 120 4,402 Salpetersyra HONO, 63 ZT Kolsvafla CS, 76 3,487 Klorvätesyra HCI+3H,0 90,5 4,4134 Bernsten 152? 7,940? Ättiksyra CH,COOH 60 3,182 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 45 Vatten H,O 18 1,000 Alkohol C,H,OH 46 3,086 Svafveleter (C;H,),O 14 5,231. För gaser har eqvationen (11) ingen giltighet. En nagot bättre öfverensstämmelse ernås med den enklare formeln A= CO: (25) ehuruväl hvarken denna eller någon annan formel kan pa ett tillfredsställande sätt atergifva d sasom funktion af endast po. Sannolikt är, att de särskilda gasernas brytningsförhållanden icke allenast äro beroende af den täthet de hafva vid en viss temperatur och tryck, utan äfven af en eller flera andra hittills okända faktorer, hvilka äfven 1 sin ordning kunna till en del bero af gasens täthet. Jag sluter till detta af den omständig- heten att, om C beräknas medelst formeln (25), de erhållna sins emellan olika värdena på C visa sig vara beroende af o, men på det sättet att de stiga, såväl när tätheten växer som då den aftager fran ett medelvärde såsom utgangspunkt, hvilket ungefär sammanfaller med syrgasens täthet, såsom ses af följande tabell. Ämnen “€ d u w Kolsvaflegas CS, 0,000227 540,1 76 10,65 Klor Cl, 0,000126 MD 0 5,51 Svafvelsyrlishet SO, 0,00012ı 1013,2 64 4,76 Cyangas C,N, 0,000185 662,7 52 9,89 Qväfoxidul N,O 0,000131 935,9 44 3,55 Kolsyra CO, 0,000118 10390 44 3,17 Syrgas O, 0,000098 1251, 32 1,96 Qväfoxid NO 0,900116 1056,98 30 21 Luft 0,000116 1056,99 30 200 Qväfgas N, 0,000124 YES 28 2,11 Koloxid CO 0,000143 87,3 28 2,49 Vattenanga H,O 0,000167 734,1 18 1,89 46 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. Ämnen C d u w Ammoniakgas NH, 0,000265 462,6 17 2,79 Vätgas H, (0,000832) 151,0 2 1,00 Med. 0,000149. I medeltalet ingar icke vätgasen. Men om ocksa formeln (25), med förutsatt konstant värde pa C, icke är användbar, da man vill jemföra olika gaser med hvarandra, kan den dock göra anspråk på approximativ giltighet för beräkning af d vid olika tätheter hos en och samma gas, hvilket lätt kan adagaläggas med stöd af hvad man förut kän- ner om gasernas brytningsförhällanden. För en gas gäller nem- ligen som bekant, att dess s. k. brytningsförmaga, hvilken vi i det följande beteckna med x, kan med en 1 allmänhet tillräcklig grad af approximation anses vara konstant, eller oberoende af tätheten. Vi hafva således. hvaraf a ar = Som medelvärde pa x erhåller jag 0,000743. Eftersom nu det största värde pa o hos någon af de undersökta gaserna understiger 3, det minsta värde pa !/o följaktligen öfverstiger !/,, kan x negligeras och man erhåller således hvilket ingenting annat är än eqvationen (25). Tänker man sig nu att en gas sammanpressas, tills den erhaller samma täthet som vatten, och dervid förutsätter att sastillständet bibehålles, sa får man värdet på d för denna ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD, FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 47 täthetsgrad genom att multiplicera det mot ämnet svarande värdet på C med 773,533. Utföres denna räkning för atmos- ferisk luft, finner man d = 0,000116 X (13,533 = 0,0897, hvilket nästan exakt stämmer med d för vatten (se sid. 15). Underkastas medelvärdet af C ur sista tabellen samma räk- ning, fas “ d = 0,000149 X 773,533 = 0,115, hvilket tal pa en enhet när i 3:dje decimalen öfverensstämmer med medelvärdet af d för de fasta och flytande genomskinliga ämnena (se sidd. 14 och 15), saledes högre än d-värdet för vatten. Räknar man ater med de C-värden, som referera sig till vatten- gas och kolsvafla, för hvilka tva ämnen vi känna d saväl i gas- som vätskeform, far man för vattengas d = 0,129, för kolsvafla d = 0,1756, hvilka bada tal äro för stora till och med om man tager i betraktande, att den senare vätskan, reducerad till vatt- nets täthet, skulle hafva ett värde pa d = 0,1192 (se tab. sid. 31). Emedan nu atmosferiska luften, syrgasen, qväfoxiden och kolsyran eller gaser af en viss medeltäthet, om de tänkas komprimerade till vattnets täthet, fa samma brytningsför- hållande som vatten, maste den afvikelse, vi funnit för vatten- gasen och kolsvaflan och som sannolikt finnas äfven hos andra gaser af märkbart större eller mindre täthet än luften, ej vara en nödvändig följd af sjelfva gastillståndet, utan böra betraktas sasom ett sekundärt fenomen, härledande sig från ännu okända orsaker. Bortser man från dessa afvikelser, sa torde man hafva rättighet att pasta, att den betydligare brytning af ljuset, som de fasta och flytande kropparne förete i jemförelse med gaserna, icke väsendtligen betingas af det olika aggregationstillständet, utan förnämligast af de förras större täthet. Gifver man at C för de särskilda gaserna de värden, som äro anförda i tabellen sid. 45, sa kan man pa grund af (6) sätta 48 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. w 1 | 2= 00 = "51 —1) (26) eller, emedan p == & : Mm 1 a | REA EN 75 a (27) då Öd betecknar molekylens täthet, när hans massa m tänkes ut- bredd öfver verkningssferens volyin. Af formeln (27) följer nu att talen i tabellen sid. 45, som angifva C för de olika gaserna, äro inverse proportionella med molekylens täthet, såsom vi de- finierat "densamma. Vi hafva ock ur samma formel beräknat dessa tätheter, hvarvid vi funnit de värden pa d, som äro in- förda i nyssnämnda tabells 3:dje kolumn. Beträffande gasernas molekylarvolymer eller verkningssferer w, sa äro de proportionela med d-värdena, sasom förut är vi- sadt (se sid. 24). Deras förhållande kan ock uttryckas genom d och u. Ur formeln (27) far man nemligen för tvenne gaser a 1% Öd, wen, 20 Tages vätgasens molekylarvolym till enhet, fas Häraf fås de i föregående tabell införda värden pa gasernas relativa molekylarvolymer i förhållande till vätgasen. Med stöd af dessa tal kunna vi nu undersöka, i hvilket för- hållande molekylarvolymen af en gasformig kemisk förening står till beståndsdelarnes atomvolymer. Vi antaga saledes först, att atomen af ett enkelt gasformigt element, då det ingår en kemisk förening, deri intager en volym hälften så stor som dess molekylar- volym i fritt tillstand. För de enkla kroppar, som äro upptagna i tabellen a sid. 45, fa vi da följande atomvolymer, om vi beteckna dem med samma tecken som atomvigterna, försedda med en index. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 49 H' 0,50 0 0,98 N 1,055 OM 2,755. Derefter antaga vi, att molekylarvolymen af en gasformig kemisk förening är summan af de ingående beständsdelarnes atomvolymer, och pröfva rigtigheten af denna förutsättning på de sammansatta gaser, som förekomma i tabellen. Efter denna regel bestämma vi först kolets atomvolym ur koloxiden och få då C'=2,49 — 0,98 = 1,51, samt svaflets atomvolym ur svafvelsyrligheten, hvarvid vi erhålla S'— 4,76 — 1,96 = 2,80. Med dessa värden kunna vi genom regelns tillämpning beräkna molekylarvolymen för de öfriga sammansatta gaserna och fa da ber. obs.-ber. (CS,)' Un + 3,54 (C.N5Y 5,13 + 0,76 (N,0)' 3,09 + 0,46 (CO,)' 3,47 — 0,30 (NO) 2,035 + 0,075 (H,O) 1,98 — 0,09 (NH,)' 2a ISA Af de öfvervägande positiva differenserna i sista kolumnen af denna tabell ses, att molekylarvolymen af en gasformig för- ening är nära nog = summan af beståndsdelarnas atomvolymer, multiplicerade med de ingående atomernas antal, dock i all- mänhet något större än denna summa, och med ett öfverskott som växer med föreningens täthet eller molekylarvigt. Såsom af eqvationen (28) framgar, beror afvikelsen från det gjorda an- tagandet derpa att, såsom vi förut funnit, olika gaser hafva olika värden pa d, hvilket åter i sin ordning betingas af tvenne omständigheter gemensamt, nemligen de olika värdena på C, som observationerna lemnat, i förening med vårt antagande att k är konstant hos alla gaser. Följaktligen kunde det vara möjligt, att i verkligheten d vore konstant och i sadan händelse Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 10. 4 - 50 RUBENSON, OM LJUSETS GÅNG GENOM ISOTROPISKA ÄMNEN. följaktligen var uppstälda regel rigtig, om nemligen & varierade i samma led som C. Att k ej är fullt konstant hos gaserna torde man ock hafva rätt att sluta till af talen i tabellen sid. 23, ehuru lagen för denna variation icke kan ur dessa få upp- gifter bestämmas hvarken med afseende på dess rigtiing eller storlek. Men om man ock af de meddelade värdena kan miss- tänka, att & ej har exakt samma värde för de särskilda ga- serna, torde dock åtminstone i vissa fall en verklig olikhet i d förefinnas. Sa t. ex. utgör värdet på d för kolsvaflegasen och ammoniakgasen i det närmaste hälften af värdet på samma storhet för de flesta andra gaser, hvaraf man törhända kunde sluta till en dilatation hos nämnde tvenne gasers molekylar- volymer. 51 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1884. N:o 10. Stockholm. Om Fare’ska kometens intermediära bana i närheten af Jupiter år 1841. Af ÅLEXANDER SHDANOW. [Meddeladt den 10 December 1884.] Prof. GYLDEÉN har i »Mémoires de l’Academie des sciences de St. Petersbourg»!) publicerat en afhandling under titeln »Theoretische Untersuchungen über die intermediären Bahnen der Cometen in der Nähe eines störenden Körpers». Denna hans theori har jag användt pa FAYE'ska kometen och jag tillater mig i följande uppsats meddela de resultat, till hvilka detta arbete fört mig. Utgående från det af Prof. MÖLLER för år 1841, Aug. 31,0 Berl. med. tid beräknade elementsystemet?), erhöll jag följande element för FAYFE'ska kometens intermediära bana i närheten af Jupiter (emellan 210° och 190” sann anomali) T, = 1836, Juni 4,343 = HANDEN log a = 0,580169 log e = 9,748699 log k = 8,56955 Ss = —(,005559 N = 482,694 log u, = 5,91593. ') Tome XXXII, N:o 11. ?) Ofversigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1873, N:o 1. 52 SHDANOW, FAYESKA KOMETENS INTERMEDIÄRA BANA. Bokstäfverna hafva här densamma betydelse som i Prof. GYLDENS afhandling öfver D’AnGoOS komet!). Uttrycken för o, den intermediära radius-vektor, 7, reducerade tiden, och v, intermediära längden, blifva i värt fall följande: o = [0,579559] Ne — vy) = € + [0,328828n] cos & + [9,749251n] sin & + [7,72708] cos 2e + [6,34650] sin 28 + [6,29460n] cos 3e + [5,2379n] sin 3e + [3,9789] cos 4e + [2,797] sin 4e vo— T=(1+s)e + [9755283] sine [8.967773] sin 2e [8.275566] sin 3e [7,63449] sin 4e [7,02137] sin Be 6,42569] sin 6e | ‚8s4134]| sin 7e 4,6938] sin 9e 4,092} sin 108 + + + + + + + + + + + [3,476] sin lle, [ [5 [5,2630] sin 8e [ [ | hvarest 76 E= SR" och der u betecknar den nya variabel, som Prof. GYLDEN infört i stället för 7; koefficienterna inom | | äro logarithmer. | Sinus för kometens bredd, för hvilken kvantitet Prof. GYL- DEN använder ett särskildt tecken 3, beräknade jag ur likheten + [0,253958, = 0, dervid Jupiters banas plan var antaget som fundamentalplan, och jag erhöll härvid = |%265021] sin, hvarest 2 = (1 + 0,33961)v + 62° 34’ 13",7. 1) Astr. Nachr. N:o 2445—46. ÖFVERSIGT AF K. VETBNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 53 På grund af de relationer, Prof. GYLDEN uppstält i den tredje afhandlingen af »Undersökningar af theorien för himla- kropparnas rörelser», har jag funnit följande uttryck för kome- tens längd, hänförd till Jupiters banplan: I =v + 2"26'39",0 + [8,144096n]z + [8,6483 18n] sin 2x + [7,04642] sin 4x + [5,5762n] sin 62 + [4,146] sin 8. För jemförelse af mitt resultat med Prof. MÖLLERS, be- räknade jag ur ofvan anförda tal för v = 240° 3' 2”,; (190° sann anomali) elementen z, # och zr och fann följande värden: De a a a Med. equ. —2 2 (0) 16 3 SLA 6 1841,0. 42 = 5007370285 Prof. MÖLLER har för ungefär 188” sann anomali funnit i = 13° 16 35”,2 Med Le ee 9 zz = 50 12 48, 6 och torde öfverensstämmelsen mellan detta resultat och mitt kunna anses fullt tillfredsställande. De störingar (under den ifrågavarande tiden) af de ellip- tiska elementen i, 9 och zr, hvilka Prof. MÖLLER erhällit, äro: Aus 177335,7 490 ,+15,,551 Am = +0 29, 2 . under det att afvikelserna från den intermediära banan be- finnas vara: 72.021275 A = +0 44,2 An=+I9 98. 54 SHDANOW, FAYESKA KOMETENS INTERMEDIÄRA -BANA. Dessa senare äro salunda 87%, 86% och 66% respektive mindre än de förra. Detta talar tydligt nog för lämpligheten af den använda metoden. Slutligen ma tilläggas att det i detta fall vore utan in- tresse att utföra en andra approximation, emedan redan den första tillräckligt nära representerar den behandlade delen af ko- metens bana. 55 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1884. N:o 10. Stockholm. Method att qvantitativt åtskilja klor och brom. Af EmiL BERGLUND. [Meddeladt den 10 December 1884.] De methoder för qvantitativt atskiljande af klor och brom, som tid efter annan blifvit föreslagna, hafva icke haft asyftad framgång; (med afseende på värdet af VORTMANNS nyligen of- fentliggjorda method, Zeitschr. f. analyt. Ch. 22 arg. 565 sid., se efterföljande uppsats). Vid bestämmandet af klor och brom vid sidan af hvarandra har man sålunda varit hänvisad till in- direkta, men derföre ock omständliga och, särskildt vid låg brom- halt, mindre noggranna methoder. Den här nedan närmare be- skrifna direkta synes mig motsvara alla fordringar på enkelhet och skärpa. Grunderna för methoden. De äro närmast följande: 1:o En blandning af surt kalium- sulfat och kaliumpermanganat tillsatt i öfverskott till en lösning af bromid frigör all bromen, under det att samma blandning är utan inflytande på en lösning af klorid. 2:0 Fri brom kan lätt och fullständigt utdrifvas ur en lösning medelst en luftström. Riktigheten af dessa satser framgick ur följande försök: Förs. 1. En lösning af 0,2 gr. KBr i 20 ke vatten för- sattes med öfverskott af KHSO* och KMnO? och en kraftig luftström leddes genom blandningen. Efter 3/, timme var hon fullständigt fri från Br. 56 BERGLUND, METHOD ATT QVANTIT. ÄTSKILJA KLOR OCH BROM. Förs. 2. En lösning af NaCl med en Cl-halt motsvarande 8,5 ke !/,, norm. Ag-lösning försattes med öfverskott af KHSO? och KMnO%, hvarefter luft blåstes genom blandningen under 1 timme. Vid derefter företagen titrering pa Cl förbrukades 8,5 ke Ag-lösning. Förs. 3. Samma blandning som i förs. 2 genomblåstes med luft i 7 timmar. Vid titrering på Cl förbrukades 8,5 ke Ag- lösning. Förs. 4. Genom en blandning af samma sammansättning som i förs. 2 leddes luft i 5 timmar och efter 24 timmars hvila i ytterligare !/, timme. Vid titrering förbrukades 8,5 ke Ag- lösning. Förs. 5. En blandning af samma sammansättning som i förs. 2 kokades under 10 minuter öfver öppen eld. Vid derefter företagen titrering förbrukades 8,5 ke Ag-lösning. Emellertid, innan en analytisk method grundades på ofvan- stående satser, måste man afgöra huruvida kloridens beständig- het gentemot KHSO? och KMnO? tilläfventyrs förminskas genom närvaro af bromid. Förs. 6. NaÜCl-lösning med en Cl-halt motsv. 8,5 ke Yo norm. Ag-lösn. blandades med 0,1 gr. KBr samt KHSO? och KMnO? och en rask luftström leddes genom blandningen i 7 timmar. Vid titrering i aterstoden på Cl förbrukades 8,5 ke Ag-lösn. Förs. 7. NaCl-lösning med: en Cl-halt motsv. 0,1135 gr. AsCl försättes med 0,3 er. KBr samt KHSO? och KMnO? i öfverskott och en rask luftström leddes genom blandningen. Efter 1 timme var Br utdrifven. Den qvarvarande lösningen gaf 0,113 gr. AgCl. Förs. 8. En blandning af NaCl och KBr med en Cl- och Br-halt motsvarande: 0,3405 gr. AgCl och 0,171 gr. AgBr för- sattes med öfverskott af KHSO? och KMnO%. Luftströmmen leddes helt långsamt genom blandningen; den bortgaende Br ab- sorberades i NaOH (se nedan). Utdrifvandet af Br tog 5 tim- ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10, 57 mar. Resultatet blef 0,336 gr. AgOl och 0,175 gr. AgBr. En liten del af Cl hade salunda blifvit frigjord. > Förs. 9. En blandning af NaCl och KBr med en halt motsv. 0,227 er. AgCl och 0,171 gr. AgBr försattes med KHSO? och KMnO%. Blandningen genomblastes med en kraftig luft- ström som pa 1 timme utdref Br. Resultatet blef: 0,2275 gr. AsCl och 0,170 gr. AgBır. Förs. 10. NaCl- och KBr-lösn. med en halt motsv. 0,454 or. AgCl och 0,171 gr. AgBr behandlades som ofvan. Luft- strömmen (måttligt stark) utdref Br pa 1), timme. Resultatet blef: 0,455 er. AsCl och 0,171 gr. AgBr. Af dessa försök (särskildt af förs. 8 jemfördt med de öf- - riga) synes sålunda att närvaron af bromid verkligen förminskar kloridens beständighet (det bildas förmodligen klorbrom) ehuru verkan deraf först efter en längre stunds förlopp blir märkbar; under den första 1, timmen bibehåller sig kloriden osönder- delad (se särskildt förs. 10) och ännu efter 3 timmar är förlusten af Cl rätt obetydlig (förs. 8). I förs. 6 blef ingen förlust af Cl, ehuru luftströmmen var i verksamhet under 7 tinımar. Detta berodde naturligtvis pa luftströmmens styrka som utan tvifvel var tillräcklig för att redan under första timmen utdrifva Br; sedan kan försöket utan förlust af Cl fortga nästan godtyckligt länge (se förs. 3 och 4). | I hvad man proflösningens koncentration inverkar pa klo- ridens beständighet synes af följande försök: Förs. 11. 1 gr. NaCl löstes i 50 ke vatten och försattes i kolfven / (se bilden sid. 60) med öfverskott af KHSO? och KMnO?. I absorbtionsröret h hälldes surgjord Ag-lösning. Derefter pa- släpptes luftströmmen. Efter 3/, timme var Ag-lösningen ännu fullkomligt klar d. v. s. Cl hade icke blifvit frigjord. Da in- fördes i kolfven f ytterligare 1 gr. NaCl och försöket fick fortga som förut. Efter 3/, timme syntes ännu ingen grumling i ab- sorbtionsröret. NaCl-halten ökades nu till 3 gr. pa 50 ke vatten. Sedan försöket fortgatt i ännu 3/, timme syntes en svag opali- sering i Ag-lösningen; Cl hade saledes börjat frigöras. Men 58 BERGLUND, METHOD ATT QVANTIT. ÅTSKILJA KLOR OCH BROM. ännu efter 2 timmar var grumlingen mycket svag. En kon- centration af 3 på 50 synes sålunda (vid frånvaro af bromid) vara ungefärliga gränsen för kloridens beständighet gentemot KHSO? och KMnO?. | | Vid närvaro af bromid kan koncentrationen icke drifvas sa långt utan risk att litet Cl frigöres, hvilket för öfrigt var att vänta med ledning af förs. 8. Förs. 12. 2 gr. NaCl och KBr med en Br-mängd motsv. 0,0427 gr. AgBr löstes i 25 ke vatten (koncentrationen salunda ungefär 1 pa 12,5) försattes med 'öfverskott af KHSO? och KMnO? och genomblastes med luft i 1!/, timme; Br absorbe- rades. Ur absorbtionsvätskan erhölls en Ag-fällning af 0,054 gr. innehållande salunda ungefär 0,011 gr. AgCl. Förs. 13. 1 gr. NaCl + KBr till samma mängd som ofvan löstes i 25 ke vatten och behandlades pa vanligt sätt. Resul- tatet blef: 0,044 gr. AgBr (i st. f. 0,0427 gr.). Förs. 14. Samma mängd NaCl och KBr som i förs. 13 löstes 1 50 ke vatten och behandlades som ofvan. Resultatet blef: 0,0425 gr. AgBr (i st. f. 0,0427 gr.). En koncentration af 1 på 50 kan således under alla för- hallanden anses betryggande mot förlust af Cl. Koncentrationen vid förs. I—10 var ungefär 1 pa 100. Af intresse ansag jag ock vara att fa utrönt, huruvida nitrat (pa grund af dess oxiderande kraft) utöfvar nagot infly- tande pa förloppet. Förs. 15. NaCl-lösn. med en halt motsv. 8,5 ke !/,, norm. As-lösning blandades med 1 gr. KNO? och behandlades pa van- ligt sätt. Luftstiömmen leddes under 7 timmar genom bland- ningen. Vid titrering i återstoden pa Cl förbrukades 8,2 ke Ag-lösning. Litet Cl hade sålunda blifvit frigjord. Förs. 16. Samma blandning som 1 förs. 15. Luftström- mens varaktighet 1'/, timme. Vid titrering förbrukades 8,5 ke As-lösning; saledes ingen förlust. Förs. 17. En blandning af NaCl och KBr med en Br-halt motsvarande 9.5 ke !/,, norm. Ag-lösning försattes med 1 gr. ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 59 KNO3 och öfverskott af KHSO* och KMnO#. Långsam luft- ström. Br absorberades (se nedan). Efter 5 timmar titrerades på Br, hvarvid förbrukades 9,7 ke Ag-lösning; litet Cl hade sa- lunda blifvit frigjord. Förs. 18. KBr och NaCl med en Cl-mängd motsvarande 0,227 or. AgCl försattes med 1 gr. KNO? och behandlades pa vanligt sätt. Br utdrefs pa en timme. Vid bestämning af Cli återstoden erhölls 0,227 gr. AgCl. Nitrat förminskar saledes kloridens beständighet, men pa samma sätt som bromid: först efter en längre stunds förlopp (atminstone öfver 1!/, timme; se förs. 16) är verkan märkbar. Jag gjorde ock ett försök för att utröna huruvida man med fördel skulle kunna genom uppvärmning paskynda bromens ut- drifvande (jemf. förs. 5). Förs. 19. En lösning af KBr och NaCl med en Cl-mängd motsv. 8,5 ke !/,, norm. Ag-lösning försattes med KHSO? och KMnO? i öfverskott. Blandningen upphettades pa vattenbad och en langsam luftström leddes derigenom. Efter !/, timme var Br utdrifven. Vid titrering pa Cl förbrukades 8,2 ke Ag- lösning. Försöket gaf salunda negativt resultat. Beträffande den hastighet, hvarmed Br utdrifves ur en lös- ning, sa är det gifvet att denna är större ju mindre lösningens volym och ju starkare luftströmmen är. Men proflösningens volym kan icke göras godtyckligt liten; enligt förs. 12—14 bör koncentration icke väsendtligen öfverstiga 1 pa 50 savida man med säkerhet vill undvika förlust af Cl. Har man för afsigt att absorbera Br, så kan naturligtvis icke heller luftströmmens styrka göras godtycklig. Genom talrika försök har jag funnit, att man med den enkla anordning för absorbtionen, som nedan- staende bild visar, kan använda en luftström motsvarande !/, liter luft i minuten utan att någon Br bortgar oabsorberad; vid mina försök har han i regeln motsvarat ungefär !/, liter i minuten. Med en luftström af sistnämnda styrka och med an- vändning af en vätskemängd af högst 50 ke (oberäknadt KHSO?- 60 BERGLUND, METHOD ATT QVANTIT. ÄTSKILJA KLOR OCH BROM. och KMnO%-lösningarna) af ofvannämnda koncentration kan man under alla förhållanden fullständigt utdrifva Br på högst 1, timme. Har man icke för afsigt att absorbera Br, sa kan luft- strömmens styrka naturligtvis göras nästan godtyckligt större än den angifna. Utförandet af analysen. Den apparat, jag vid utförandet af försöksanalyserna äfvensom vid förutnämnda försök användt, är återgifven i närstående bild. Å La Vid a införes luften; be är ett med bomull fylldt rör för filtre- ring af densamma, d är en hög, smal flaska för upptagande af KMnO%-lösningen; det långa röret e kan skjutas upp och ned i korken, hvarigenom man lätt kan afpassa den mängd KMnO?- lösning, som af luftströmmen öfverföres ur d till f. I f, som är en vanlig liten rundkolf (ett högre och smalare kärl vore nog tjenligare) upptages proflösningen. A är ett vanligt absorb- tionsrör innehållande NaOH-lösning för upptagande af Br. Är denna lösning tillräckligt utspädd (1 NaOH pa 50 vatten), så ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 61 öfvergar Br uteslutaude till NaBr och NaBrO; bromat bildas icke. För att kunna afgöra huruvida absorbtionen af Br är fullständig, sammanfogas med absorbtionsrörets spets ett böjdt glasrör, som får utmynna antingen i ett profrör innehållande utspädd Ag-lösning eller i en stor, öfvertäckt bägare, inne- hållande stark ammoniak. Bortgaende Br ger naturligtvis i förra fallet upphof åt en hvit grumling; i senare fallet astad- kommer det minsta spår af Br lätt skönjbara, hvita rökmoln (af H?NBr). För erhållande af den nödiga luttströmmen har jag användt dels gasometer dels vanlig vattenbläster. Den senare ger en något ojemn luftström, hvilken olägenhet dock kan väsendtligen motverkas derigenom att i luftledningen inkopplas en mycket rymlig flaska och en kran; med denna senare afpassas luft- strömmens styrka under det blästerns vattenkran ställes vid- öppen. Gasometern medför fördelen att luftströmmens styrka lätt kan kontrolleras. Jag har dock för beqvämlighets skull i allmänhet användt vattenbläster. De för denna method särskildt nödiga reagenserna äro: Kaliumpermanganat i lösning af 1 på 50. Surt kaliumsulfat i lösning af 1 på 10. Natriumhydrat i lösning af I pa 50—60 för absorbtion af Br. Vid analys af en klor- och bromhaltig blandning enligt ofvan angifna grunder är mängden af den till undersökning nö- diga substansen icke utan inflytande pa förfaringssättet. Ty en- ligt förs. 12—14 bör proflösningens koncentration icke öfverstiga I på 50, och enl. förs. 6--10 bör Br vara utdrifven inom 1!/, timme; men detta låter sig med säkerhet göra endast om prof- lösningens mängd är högst 50 ke, under den förutsättning att Br skall absorberas. Under sådana förhållanden är det gifvet, att man 1 allmänhet endast vid användning af substansmängder, som icke väsendtligen öfverstiga 1 gr., kan omedelbart erna fullt tillförlitligt resultat. Vi skola derföre först beskrifva förfarings- sättet vid analys af högst 1 gr. substans. Hvad som derutöfver 62 BERFLUND, METHOD ATT QVANTIT. ÄTSKILJA KLOR OCH BROM. kan vara att anmärka vid förarbetning af större mängder kan sedan lätt angifvas. I. Den tillanalys nödiga substansmängden är högst I gr. A. Vid absorbtion af Br. Den afvägda substansen införes i kolfven f (se bilden) och löses i vatten så att koncentrationen blir högst 1 på 50 och vätskemängden icke öfverstiger 50 ke. Är lösningens reaktion sur eller alkalisk, så neutraliseras hon med NaOH eller utsp. H?SO®. Derefter tillsättes öfverskott af KHSO?. Vid nedanstående försöksanalyser (utom IX) har jag användt 15 a 25 ke motsvarande 1,5;—2,5 gr. KHSO?, men vid högre Br-halt måste naturligtvis mera tillsättas. Sedan NaOH- lösning blifvit införd i absorbtionsröret och KMnO?-lösn. i flaskan d, sammankopplas apparaten sa som bilden visar; det länga röret e ställes efter den mängd KMnO?-lösning, som man vill hafva öfverförd till f. Sa päsläppes luftströmmen, hvilken göres sa stark som är förenligt med en fullständig absorbtion af Br. Som nämdt är en styrka motsvarande ungefär !/, liter luft i minuten lämplig, men man behöfver icke med någon synnerlig noggranhet söka afpassa honom just så, ty den nämda styrkan kan utan fara ganska betydligt såväl ökas som minskas. Lämpligt är det dock att åtminstone första gangen använda en gasometer af känd rymd, för kontrollerande "af luftströmmens styrka, men sedan kan man döma efter ögonmatt; så har jag gjort vid alla för- söksanalyserna. . Upplysningsvis kan nämnas, att vid en för- brukning af !/, liter luft i minuten luftblåsorna följa så hastigt på hvarandra i absorbtionsröret att man icke hinner räkna dem. Blandningen i / maste innehålla öfverskott af KMnO? Skulle färgen angifva att detta icke är fallet, så skjutes röret e djupare ned, då naturligtvis mera KMnO? öfverföres. Alltför stort öfver- skott bör dock undvikas, på det att den följande behandlingen icke skall onödigtvis försvaras. När luftströmmen varit i verksamhet 3/, a 1 timme (bero- ende af vätskemängden) afstänges han, kautschukslangen vid g aftages och ett par droppar ammoniak införes med hjelp af en ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD.FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 63 liten pipett i absorbtionsröret; derefter sammankopplas apparaten pa nytt och luftströmmen pasläppes, i början langsamt (tills qväfveutvecklingen upphört), sedan med samma styrka som förut. Ändamaälet med tillsatsen af ammoniak är dels att reducera bil- dadt hypobromit (3NaBrO + 2H?N = 3NaBr + 3H?O + 2N), dels att fa afgjordt huruvida Br ännu är fullt utdrifven. Inne- håller nemligen luftströmmen Br-angor, så bildas med HN i absorbtionsröret en lätt synbar, hvit rök af H?NBr. Uppkom- mer en sådan, sa later man luftströmmen fortgå i ungefär 1/4 timme, tillför då åter ett par droppar H?N o. s. v.; !/, timme efter det rökmoln icke längre bildas är Br säkert utdrifven. Är innehållet i f fritt från Br, så tages apparaten isär. I absorbtionsvätskan bestämmes Br på vanligt sätt. Vätskan i kolfven / försättes med litet alkohol och uppvärmes lindrigt tills KMnO? är förstördt, hvarefter man filtrerar och bestämmer Ol i filtratet med Azg-salt!). B. Utan absorbtion af Br. Vid mycket hög Br-halt är det lämpligt att förändra det ofvan beskrifna förfaringssättet derhän att Br icke absorberas utan bestämmes ur skillnaden emellan Cl och summan af Cl och Br. Man kan da göra luft- strömmen nästan godtyckligt stark och derigenom väsendtligen påskynda förloppet. Absorbtionsröret h innehåller i sådant fall ammoniak, men kopplas icke till den öfriga apparaten förrän luft- strömmen verkat i 3/, a 1 timme. På frånvaron af hvita rök- moln 1 absorbtionsröret kan man sedan lätt afgöra när Br är utdrifven (jemf. ofvan A). I den Br-fria återstoden i / be- stämmes Cl sasom ofvan beskrifves. Bestämmes derefter i en godtycklig mängd af det ursprungliga ämnet summan af Cl och Br, sa erhålles naturligtvis Br-halten ur skillnaden mellan båda bestämningarna. Skall Br icke absorberas, så kan ock apparaten förenklas. Proflösningen kan upptagas i en vanlig, öppen flaska, i hvilken ') Skall Cl bestämmas genom titrering, är det lämpligt att innan MnO? från- filtreras tillsätta rent CaCO? i ringa öfverskott för neutralisering; det är beqvämare än att neutralisera filtratet med Na?CO?. 64 BERGLUND, METHOD ATT QVANTIT. ATSKILJA KLOR OCH BROM. röret för luftströmmen insättes. KHSO? och KMnO% inhällas utan vidare i man af behof. | Vid mycket stor Br-halt kan det för öfrigt, äfven vid an- vändning af högst 1] gr. substans, vara lämpligt att iakttaga hvad som nedan, under II B föreskrifves, d. v. s. att KMnO? successivt införes i proflösningen etc. II. Den för analys nödiga substansmängden är större an or A. Kloren är öfvervägande. I detta fall kan man genom den ofvan beskrifna behandlingen i allmänhet icke omedelbart erna fullt tillfredsställande resultat, ty antingen blir proflösningen för koncentrerad eller blir hennes volym för stor för att Br inom den behöriga tiden skulle kunna utdrifvas. Men genom att Ater- upprepa det under I A beskrifna förfaringssättet kan fullt nöj- aktigt resultat erhållas. Man gar tillväga på följande sätt: Den för bestämning af Br nödiga mängden substans upptages 1 kolf- ven f (se bild.), löses i 15—25 delar vatten, neutraliseras om nödigt och försättes med öfverskott af KHSO?; apparaten sam- manfogas derefter sa som i I A beskrifves. När KMnO? af luftströmmen blifvit öfverförd till f, frigöres efterhand all Br och en liten del af Cl, hvilket allt bortföres och absorberas 1 A. Sedan luftströmmen pagatt sa länge att all Br med säkerhet är utdrifven (4 timmar äro under alla förhallanden tillräckliga), tages apparaten isär och kolfven / tömmes; den Cl-haltiga vät- skan tillvaratages icke. Derefter hälles vätskan ur absorbtions- röret i kolfven, några droppar HSN tillsättas för reduktion af NaBrO och blandningen kokas tills öfverskottet af H?N bort- gatt. När vätskan svalnat neutraliseras hon med utsp. H?SO? (vid neutraliseringen inlägger jag en liten bit lackmuspapper i vätskan) och behandlas derefter enl. I A. Nu frigöres endast Br. Cl-halten lär man naturligtvis känna ur skillnaden emellan Br och summan af Cl och Br, hvilken bestämmes i ett särskildt prof. Man kan på ofvan beskrifna sätt, sasom af försöks- ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 65 analyserna X och XI synes, med nöjaktie skärpa bestämma Br äfven vid mycket lag halt. B. Bromen är öfvervägande. 1 detta fall iakttage man förnämligast att KMnO%-lösningen icke pa en gang i öfverskott tillföres den med KHSO# surgjorda proflösningen, utan suecessivt och att mellan hvarje tillsats den frigjorda Br utdrifves. Dess- utom bör man naturligtvis tillse, att KHSO? tillsättes i till- 25 delar vatten, räcklig mängd. Man kan lösa profvet i 15 ty da Cl-halten är så lag som här måste förutsättas och da Br utdrifves successivt kommer, när det egentliga öfverskottet af KMnO? tillsättes, lösningens koncentration med afseende på klo- rid och bromid i alla fall att langt understiga 1 på 50. För- faringssättet är för öfrigt alldeles lika med det som under I B beskrifves. Försöksanalyser. Vid analyserna har jag användt följande proflösningar: a) NaCl-lösn. med en Cl-mängd i 10 ke motsv. 0,1135 gr. AgCl. b) KBr- » DIES » » Dora ar Ao c) KBr- » DD» » » » 0,0427 gr. AgBr. Anal. I. 20 ke. af lösn. a) + 10 ke. af lösn. 0) + KHSO? + KMnO?. Resultat: AsCl = 0,2275 er. i st. f. 0,207 gr. ANTON = 0,1000. 0 » Östa > I Anal. II. 20 ke af a) + 20 ke af b) + etc. Resultat: AgCl = 0,227 gr. i st. f. 0,297 gr. AeBr = 0,342 » » 0,342 » Anal. III. 10 ke af a) + 30 ke af b) + etc. Behandl. enl. IB. Br absorberades icke. Resultat: NO =S GR Sö te WID Or. Anal. IV. 10 ke af a) + 30 ke af b) + ete. Resultat: NO 0 ERS ser 10,135 2 Ne Bra MSD » Ola > Br synes icke hafva varit fullt utdrifven. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 41. N:o 10. 2 66 BERGLUND, METHOD ATT QVANTIT. ÅTSKILJA KLOR OCH BROM. Anal. V. 40 ke af a) + 10 ke af b) + etc. Resultat: NAC 05455, Br St VARA NN > » USD > Anal. VI. 20 ke af a) + 10 ke af b) + I gr. KNO? + etc. Be- handling enl. I B; Br absorberades icke. Resultat: A o@lı 0,0077 or SA ROSS me 27 Anal. VII. 20 ke af a) + 20 kcafb) + 1 gr. KNO? 4 ete. Behandling enl. I A. Resultat: 06] — 0588 0%. inist..1. 0907008 AgBr = 0,340 >» > 0,342 » Anal. VITT. 1 gr. NaCl + 10 ke af c) + etc. Behandling enl. I A. Resultat: AeBr — 0,0425 or» st. t. 0,0407,,07 Anal. IX. 10 ke af a) + 1,2 gr. KBr + etc. Behamdlzen]: II B. Resultat: ASO 0 TAR ST Stat OSS oa Anal. X. 5 gr. NaCl + 10 ke. af c) + etc. Behandling enl. II A. Luftströmmens varaktighet vid första behand- lingen: 3 timmar. Resultat: -AeBr— 050415 SR st 12 0,04970 Oh Anal. XI. 10 gr. NaCl + 10 ke af c) + etc. Behandling enl. IE A. Luftströmmens varaktighet vid första be- handlingen: 4 timmar. Resultat: AocBr —10,0425 "or: 1 st. 2. 0,oaonser. Ofvanstaende försöksanalyser äro icke uttagna ur något större antal sadana; de äro de enda som blifvit utförda. Ingen analys har saledes misslyckats, om ock möjligen en eller annan (t. ex. IV och VII) kan lemna något öfrigt att önska. Methoden lämpar sig, såsom synes af Anal. X och XI, 8) särdeles väl för bestämning af mycket sma mängder af Br och torde derför kunna blifva användbar t. ex. vid en revision af uppgifterna om hafsvattnets Br-halt, hvilka äro sinsemellan u ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 67 temligen motsägande. Vid ett flygtigt försök, som jag gjorde med vatten från närheten af Marstrand syntes Br-halten vara högst betydligt lägre (i förhallande till Cl-halten) än som van- ligen uppgifves. Af brist på lämpligt försöksmaterial maste jag emellertid, åtminstone tillsvidare, afsta från en närmare under- sökning. Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 2.) Från Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter (6), Naturvidenskablig Afd. Bd. 1: 0—10; 2: 6. Oversigt, 1884: 2. Från Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. Videnskabelige Meddelelser, 1883: 2. Från RB. Observatory i Greenwich. Nautical almanac, 1888. Från Geological Society i London. Quarterly Journal, N:o 160. List, 1884. Från Boyal Dublin Society i Dublin. Scientific transactions, Vol. 1: 20—25; 3: 1—3. Scientific proceedings, Vol. 3: 6—7; 4: 1—4. Från Observatory of Trinity College i Dublin. Astronomical observations and researches, P. 5. Från: Tynes de Naturalists Field Club i Newcastle. Natural History transactious, Vol. 8: 1. Från Conference Internationale pour la determination des unites electriques. Session, 2. Från Observatorium i Paris. Memoires, T. 17. Observations, 1879— 1880. Från Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Cultur i Breslau. Jahresbericht, 61. Från Academia Scientiarum Hungarica i Budapest. Skrifter, 36 häften. (Forts. å sid. 73.) 69 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akudemiens Förhandlingar, 1884. N:o 10. Stockholm. VORTMANNS method att direkt bestämma klor vid närvaro af brom. Af EmiıL BERGLUND. [Meddeladt den 10 December 1884.] I sammanhang med utarbetandet af den i föregaende upp- sats beskrifna methoden att skilja Cl och Br ansag jag mig böra nagot närmare granska den af VORTMANN nyligen i samma syfte föreslagna. Jag känner methoden endast genom utförligt referat i FRE- SENH Zeitschr. f. analyt. Ch. 22 bd, 565 sid. Sa vidt man kan döma af de nagot sväfvande uppgifterna grundar han sig pa följande förhållanden: En lösning af klorid i 2—3-procentig ättiksyra kan försättas med PbO? och indunstas till torrhet upprepade gånger pa vattenbad utan att nagon klor frigöres; deremot bortgar märkbart Cl om ättiksyran är mer än 5-pro- centig. Om en bromid försättes med PbO? och »utspädd» ättik- syra sa frigöres Br och man kan genom upprepade indunstningar till torrhet pa vattenbad under förnyad tillsats af ättiksyra ut- drifva all Br. VORTMANN kunde genom en eller två ganger upprepad indunstning utdrifva Br ur ända till 0,5 gr. KBr. Af dessa satser är den förstnämnda otvifvelaktigt riktig och äfven den andre (beträffande bromiden) om man nemligen med »utspädd» ättiksyra menar en sadan af 10 proc. styrka och der- öfver; men menas dermed den syra (2—3 proc.) gentemot hvilken 70 BERGLUND, VORTMANNS BESTÄMN. AF KLOR VID NÄRVARO AF BROM. kloriden är beständig, sa är satsen, så vidt jag kunnat finna, oriktig: ? | 0,175 gr. KBr blandades med PbO? och 50 ke. 2,9-procen- tig ättiksyra. Efter indunstning pa vattenbad till torrhet till- sättes ater 50 ke ättiksyra, indunstades ånyo till torrhet o.s.v. Efter tre afdunstningar var Br-halten ännu högst betydlig och till och med efter sju afdunstningar förefans rätt anmärknings- värda mängder af Br, fastän mycket förbrukats under pröf- ningarna. 0,175 gr. KBr behandlades som i föregaende försök. Efter fyra indunstningar var Br-halten ännu mycket betydlig. Jag tillsatte da 50 ke 10-proc. ättiksyra och afdunstade till torrhet; aterstoden var nästan Br-fri. Beträffande förfaringssättet vid analys af en Cl- och Br- haltig blandning anföres, att man bör tillsätta PbO? och 50 ke 2—-3-proc. ättiksyra, indunsta pa vattenbad till torrhet, tillsätta ytterligare 50 ke ättiksyra, afdunsta pa nytt o. s. v.; denna be- handling bör företagas tva a tre ganger. Vid den försöks- analys, som i detta afseende af V. anföres, indunstades endast två ganger till torrhet (försöksblandningen innehöll 0,2 gr. KCl och 0,2 gr. KBr). Enligt dessa föreskrifter utförde jag en försöksanalys på en blandning af 0,175 gr. KBr och NaCl med en‘Cl-mängd mot- svarande 0,227 gr. AgCl. Efter två afdunstningar till torrhet med 50 ke 2,9-proc. ättiksyra hvarje gang erhölls en Ag-fällning af 0,295 gr. innehallande saledes 0,068 gr. AgBr. Under förutsättning att ingen omständighet af vigt blifvit lemnad oanmärkt i referatet eller originalafhandlingen, torde man salunda kunna anse den af V. föreslagna methoden föga tillfredsställande. Det är ock egendomligt att med afseende pa en method med den förelivgandes förmodade vigt endast en för- söksanalys anföres, hvilken dock gifvit särdeles tillfredsställande resultat (100,14 KCl i st. f. 100). Vid beskrifningen af denna analys användes emellertid ater det sväfvande uttrycket »ut- spädd» ättiksyra, saledes icke bestämdt 2—3-proc., som dock ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1884, N:o 10. 71 synes vara den enda tillatliga (för kloridens skull). Det är gifvet att man med användning af en starkare syra skulle kunna slump- vis komma till det af V. ernadda resultatet; men det sasom Ol beräknade vore da sannolikast en blandning af CI och Br. Beträffande bromidens förhallande till PbO? och ättiksyra är det onekligen pafallande att Br till en början (redan vid vanlig temperatur) lätt frigöres, men vid fortsatt behandling allt svårare. Denna omständighet har naturligtvis icke undgått V., som förklarar densamma bero derpa, att det vid frigörandet af Br bildade blyacetatet hindrar en indunstning till fullständig torrhet. Att företeelsen har sin grund i det under reaktionen uppkommande blyacetatet är påtagligt, men väl knappast 1 den mening som V. angifver. Blyacetatets verkan är langt sanno- likare kemisk än mekanisk och består väl deri att det omsätter sig med ännu osönderdelad bromid till blybromid, som utan tvif- vel är beständigare än den ursprungliga. Är denna uppfattning riktig, sa skulle bromidens sönderdelning försvaras genom till- sats af blyacetat. Att så verkligen är kan man lätt öfvertyga sig om: Blandar man KBr, PbO? och ättiksyra och upphettar blandningen, sa framträder en skarp lukt af Br. Tillsättes da blyacetat i nagorlunda stor mängd, så försvinner bromlukten alldeles. — Men bromidens sönderdelning borde ock kunna under- lättas, om man nemligen inrättade sig så att det uppkommande blyacetatet aflägsnades i den man det bildades; för detta ända- mal kunde man tillsätta ett lösligt sulfat. Det visade sig ock att denna senare förmodan var riktig. ; 0,2 gr. KBr försattes med PbO? och ett öfverskott af Na?SO?, hvarefter blandningen upprepade ganger indunstades till torrhet på vattenbad under tillsats af 50 ke 2,9 proc. ättiksyra hvarje gang. Efter tre afdunstningar var blandningen nästan Br-fri, men ännu efter fyra afdunstningar förefans spar af Br. Närvaron af sulfat underlättar sålunda högst väsentligt bro- mens aflägsnande, men äfven här utdrifvas de sista spåren med svarighet, beroende naturligtvis derpa att blysulfat icke är all- deles olösligt i den här föreliggande vätskan; men så snart bly 72 BERGLUND, VORTMANNS BESTÄMN. AF KLOR VID NÄRVARO AF BROM. finnes i lösningen kan PbBr? bildas. — Pa samma sätt som sulfat underlättar ock klorid bromens utdrifvande, men i vida ringare grad, ty blykloriden är vida lösligare än sulfatet isynner- het i ättiksyra; det är emellertid lättare att utdrifva Br ur en blandning af bromid och klorid, än ur bromid ensamt. För att kunna afgöra i hvad man methoden kunde vinna 1 användbarhet genom tillsats af sulfat utförde jag en försöks- analys: NaCl med en Cl-mängd motsvarande 0.1135 gr. AgCl blan- dades med 0,2 gr. KBr, öfverskott af Na?SO? samt PbO? och indunstades till torrhet tre ganger under tillsats af 50 ke 2,9 proc. ättiksyra hvarje gang. Silfverfällningens vigt blef 0,117 sr.; hon innehöll sålunda endast 0,0035 gr. AgBr. Resultatet kan icke anses tillfredsställande, men är dock ojemförligt bättre än det utan användning af sulfat erhållna. Huruvida methoden på den här angifna grunden (blyets aflägsnande ur lösningen) kan göras fullt användbar har jag ieke närmare undersökt; det synes dock sannolikt. = ww Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 68.) Från Akademie Gemeinnütziger Wissenschaften i Erfurt. Jahrbücher, H. 2. Från Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. Bericht, 1882/83. Från Ferdinandeum i Innsbruck. Zeitschrift, H. 28. Fran Naturwissenschaftlicher Verein i Kiel. Schriften, Bd. 5: 2. Från Academia Scientiarum i Krakau. Skrifter, 15 band. Från K. Sächsische (Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. Abhandlungen, Bd. 21: 2—6; 22: 1. Berichte, Math.-Physische Classe, 1883. » Philol.-Historische » 1883. Från Astronomische Gesellschaft i Leipzig. Vierteljahrsschrift, Jahrg. 18: 3; 19: 1ı—-3. Från K. Akademie der Wissenschaften i München. Denkschriften, Bd. 50: 3; 53: 1. "Sitzungsberichte, Math.-Physische Classe, 1883: 3; 1884: 1-9. » Philos.-Historische » 1883: 4; 1884: 1—3. Almanach, 1884. Reden, 3 st. Monumenta Tridentina, ed. A. v. DrürreL, 1. Münch. 1884. 4:0. Från Academia Nacional de Ciencias i Cordoba. Boletin, T. 3: 2—3; 6: 1—3. Öfversigt af K. Vet.-Akad, Förh. Ärg. 41. N:o 10, 6 Från Observatorio Nacional Argentino i Cordoba. Resultados, Vol. 2-4; 7—8. Från Ministerio de Fomento i Mexico. Amnales, T. 4—6. Stockholm 1885. Kongl. Boktryekeriet. 4. Stockholm, Jaeger, oc Sc — TS & = hand = -— Oo F Ljustryck af Öfversigt af Kongl. Vet. Akad \ ding ri Ä LJ j er \\ y f \ (få u PAMUog“ y DR Ya Phi, ppor © / I / dungen TOO «- Se olg viso | 7? DISLOUUT a 86% pepbvpup®e_ 10 5 Te S ges IDTEDLL.EO: . ISOBARER den 9 JUNI 1883, MORGONEN. ö 11884; "han HU ar K.Ver.Akad:s Fö taf versig Vv m. Oo ‘ ' \ EN 2 5 2 = o o 0 157,5" achter, Stockhobn hl W. Sc {in „2 4 | ( ISOBARER den 9 JUNI kl. 2 e.m. _ Öfversigt af K Vet Akad:s Förhandl. 1884 TatlıV. Lith W. Schlachter, Stockholm. | ! ISOTERMER den 9 JUNI, kl.2 e.m. Förhandl. 1884. | Öfversigt af KVet Akad:s LJ | Lith‘W. Schlachter, Stockholm. - Öfversigt af K. Vet.Akad: s Förhandl. 1884, Tab. VI. Fig, | W 0.Brögger u. G.Flink del. L.Fassoli,, Strassburg. Tab. VIL. Öfversigt af K. Vet. Akad:s Förhandl. 1884. , Strassburg. L.Fassoli J. Lorenzen del. sn. | Öfrersigt af K Vet. Akad. Förhandl.1884 Mall, VIL Ja er) Upp HEL “IGIITHTNTTE (Emmen SYTT > 3 D CNN Tr INTE Gt] Rit.af Lagerstedt (13,58) o.Ekblom (4). " Lith.w. Schlachter, Sto ckholm.. 1.Frustulia Uma. 2 AchnantHes mtermedia. 3. Exilaria Vaucherie. 4. Diatoma tenue. 5. Frustulia lTanceolata. 6. Frustulia maculata. 7.Fraßilaria pectinalis. 8.Brachysira aponina. Öfversigt at K.Vet.Akad. Förhandl. 1884. soo GS ORM 72 Be I, O0 9 eo \ 11 > TAT 7 >17 nee N.Wille del. Lith.W. Schlachter, Stockholm. 181% Ba EEE N BY 4 rn i ) f d ge t N 2 h { 7 r RA . . (4 7 [0 \ 3 2 + s h ' 7 \ 2 4 LA Öfversigt af K. Vet. Akad: s Förhandl. 1884. Tab,X C Morton del. L.Fassoli, Strassburg. N fu I ee Maut 010 so Fig. 4. Öfversist af K Vet. Akad Förhandl 1884. : Tafl. XI. K.Romin.dsl. 1ithW. Schlachter, Stockholm. DV IR Mc Le Bl TR FRA u TN ael lida Olbers A Nor. Ald rm_.e1 7YTT Tafl.x. DD Vopgy 100 0000 (1000 DO00000 50) Lith. W. Schlachter, Stockholm. NL SN TARSOTKNNOR OAS Qi Q IRAION . 8 KOSSOD SON - 209 So ö 4 Förhandl. 188 rersigt af K Vet Akad. Of 2 Alida Olbers de Lith.W. Schlachter, Stockholm a on u‘ Öfversigt af K Vet Akad Förhandl.1884 2 [ea | V Th. Örtenblad del. och Aal DV, ee Lith.W. Schlachter, Stockhohn. IS L a Sr ; . , De 1 SNES t B i + i LI \ b. Ofversigt af K.Vet.Akad.Förhandl. 1834. V. Th. Ortenblad del. Jin, SOVA I \— —> NE Å = 2 m ee al Ss = > EL SING X chter, Stockholm. Schla TithW. 2) NGE An eg SSE | SS >> co 0009 © Q SO (OD 2SIOSS let [a] II .. Örtenbl el. ‚dd a 1 f 7 om | V. Tafl. XVII. PE HOSE ID | (1 \ N al 0) d00 Dich 010 Se SS ee — TS Soc-oS3 0 0 00 0 h 00 I 00 Cod 0051 | 00054, i) oO STADENS [€ (=>) os CISODS3S3ssEsssS OSGDSs>oSssss IISOOoS>ıssges DSITTDASZSSSS Ede op) SISESSTTERSS = S S SNOISES SEEN Tifh W., Schlachter, Stockholm L, Tafl. XVII. 1884, Förhandl. S Öfversigt af K. Vet. Akad JAEGER, STOCKHOLM, SA SOC rens YCK A JARAGSUGSUK. = Lsuste AU HIN RN N IL | RABSTAMME FR OSS iR Sol- höjd. 61” Zu nn ZI VS en SÖ SNES S „| 838 N u B Röda Skenet Gröna. Skenet Fig 1. ec ee} Gudtgrönt Lith W Schlachter, Stockholm Öfversigt af K.Vet. Akad .Förhandl. 1884. | Tafl.XKL. Tyskbo Ingeborgsbo SV a 24 Argebo [| ER £ ae } de ne eb. Å 3 Dicker EI STUnAa ET hl, MORGONGAFVA / | Linggnbac ı Löfsta AM Harfsia 4 ; i Böcklö N OC Ang ee NE ” = SörbN\- EI AR Prod | 20N 7 FI De Sn LT, Y Viting + ‚67 Ze N; ru IR ZEN: Skatmaptsä BR WW \ SE Kiobingedäcia 2 X x Yo = x ee: ls + OT Br Rey = 3 Dy £ > LER Ei = er Kndsbrgas® = Grå by I "> irby \ al opel > Hpruevis IN 7 Fotbsugulas z AR, = ar SE en N 3 rörs, GS N yes BY \ Listar gi, taylıyhotn]”® Kust" ln) } | ur ; Karta öfver hagelfallet i Westmanland d. 4:de Juli 1883. Det område, inom hvilket hagelfall eller regn här och der ägde rum, är utmärkt med en prickad linie. Tafl.XXIL Öfrersist af K Vet. Akad. Förhandl 1884. se ar puepueunsan T wupejpau [ee] ll Öfversist af K.Vet. Akad. Förhandl. 1884. Tafl.XXIO. Kiselstenar nedfallna med Hagel vid Broby i Vestmanland. den 4% Juli 1883. fversigt afK.Vet. Akad. Förhandl.188 I}, ; Tarl OM | | | Ww = 720. KE d Lagerheim del. Tith W. Schlachter, Stockholm. I Chlorochytrium Gohnii Wight. a re Öfve & 88 1 il af K Vet Akad.Förhand TSLÄL Lith.W. Schlachter, Sto ckholm. u Öfversigt af K Vet. Akad, Förhandl. 1884. Tafil. XXVIL. N Pe a IeTZ GEL, Lith.W. Schlachter, Stockholm. if e a ° 7 vw % >) r ” E73 bi + Öfversist en Akad.Förhandl. 1884. a an 53 EE ANI KESO AE SE NR ar ne STORES hen ein Be 70. a 4 ) rl" G MN Teen: me: G. Adlerz de Tith.W, Schlachter, Stockholm. | ß KA a 5 MR G: - | a ve ; \ £ Vu St H © L \ \ t & ws B on P R v Eu N A EN FI: Vo d ar É NR ae 2 KL K.Vet. Akad. Förhandl. 1884.- N " L,Ljung$ren et 6.) Johanson del. Iith.W. Schlachter Stockholm. ‚ 1 Entyloma irregularis, 2 B,ambiens 3 E ‚Catabroses, 4 Aecidium Sommerfeltii, > Ae Thalictri, 6 Gmomoniella vagans , 7 Mycospheerella polyspora, 8 Didymella i Inconspicua, 9 Lizonia abscondita, 10 Venturia islandica, 1 Melasphzeria Arabidis en: 12 Fleospora islandica, 13 Linospora insularis, Be. | CUM EX Vet. Akad Förhandl 1884. u er — ib. Nilsson del. CYIFENIT snuereue snduoN ya71018 $iranyeu je &% ‘xurd FJ0uHOY epjtung Uoyy90Ig Asryoetyas M UT "RRX URL ” 7881 aegupuey1og peNy RAM Je 1gısaaayg EEE EERERERBEEN EBEN un en nn ne En bn nn nan EEE Se SO, ne bla Ofversigt af K. Tafl. DAT. Vet. Akad. Förhandlingar 1884 Lith.W. Schlachter, Stockholm. Gunilda Kolthoff et K.Ro RU Öfversist af K.Vet. Akad. Fürhandl. 1884. Tafl. XXI Manta del 7. 7 OQO ITA 1 A, J. Morton del. Lith.W. Schlachter, Stockholm. Bid Ara 5 WHSE 0 07 TA RE m NS > if, BEN