0
yn
He

EG
|

Er
wi
SSP IITISSA

€ C7oA

—

LAN

is

ÖFVERSIGT
KONGL.
VETENSKAPS-AKADEMIENN

FÖRHANDLINGAR.

TIONDE ÅRGÅNGEN.
1853.

Med fyra Taflor.

STOCKHOLM, 1854.

P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare,

be TJAT TÖ

on
Ava GEA akaaTar

Er SMA DULIENAE DÖR.

CW fr

; MEOvÅDAÅ AOKOTE 0
Dp ter

/ I

i (OTEL TYT DS 4

Å å Er

ä (CR )

; Å ER « 2 :

| ABS

a Äg CN u81 WW TÖNAIOT .
/ HULK DS: 0 tUAKRSADN SKE
Kn Fa ; öogdaruden lass -

Innehåll.

Föredrag.

ÅNDERSSON, botaniska bref från Sidney, Cap, m. m. . 58, 75,

ÅRrescHouG, Virginia, ett nytt algslägte.,. ie sie sc
— .— = Spongocladia, ett nytt. algslägte ..j- +. :« i.e. så
— ,— Copulationen hos ZygnemaceR ; «oe = sl eo ho oe
BjörLting, om oändliga serier « . - sy lee

EpLusp, om magnetiseradt jerns is eskärgåRa för slekiricilet
ERDMANN, vattenståndet i mälaren och saltsjön 1774—1852
Fristept, botaniskt om trakten kring. Torne träsk . si. «i » j«
HAMMARGREN, foglar i Wermland, Dalsland och Wenern .
ven GAVALLIUS, försök med lim: oc. 6 fe 08 eten a
IceLstRöm, mineral-analyser . . .

PRRrigEr Ne Om, Paratlil Å, oc = je se Re :
LiInDMAN, om en definit integral RETA SU Ret Se RANN
— — om functioners maxima och minima . . » =» +
— — om ellipsen -. . SINE SENS AGN 2 le
— — om jordens afplattning och NASSA. fe teten en sis ser je
Nirsson, om Scigena aqvila . . . FST SEARLE ÖSEAEA St
Rertzws, om en döfstum och blindfödd, SOM Gala Tse. ere
aHENSCROLD,, Dref. från: Paraguay .. che. eo te »
StÅåL, nya svenska Homoptera . . SRS MET KAST ORNS

— nya Hemiptera från Cafferlandet lage RN RASA
— nya genera bland Hemiptera

SUNDEVALL, ny art af Branchiostoma . . « :
— —' Coturnix, Anas Ned Acipenser "huso, funna i

NVELIGe Cake e PYESSSE SR RR KE ER ARP 22
Tnomson, Sveriges Palpieornia : : |
WALLENGREN , Skabdinaviens Hesperioid2e, serdoles a "Syricktus
— — = foglar i nordvestra Skåne . . . .

— — = nya svenska Lepidoptera SIG
WALLMARK refer. ÅNGSTRÖMS optiska pödsrsökalbede SSA er LUKA
— — och Frih. WRrEbDE, om ScHEUTZ's räljnemasckin
ÅNGSTRÖM , om Ppolarisationsplanets betydelse .

Inlemnade skrifter.

Sid.
177.
145.
201.
251.
147.
243.

33.

ANDERSON (CH. J.), 192; BJÖRKMAN, 1923 Bouinper. 34, 76; BURMAN,
14; CrusenrL, 140; Krevcer, 268; KuLriBerc, 31; Prunp, 140;
SCHEELE, 64; SCHUMACHER, 140; Smitr, 31; WaAuLGREn, 64,76;

WaALLMAN, 76, 115; ÅNGsTRÖM, 31, 64.

IV
Akademiska angelägenheter.

Med döden afgångna ledamöter: ARrRAGo, 1923; Vv. BucH, 76; GERMAR,
192; GruBBE, 269; ÖLivierR, 191; Swartz, 191.

Invalda ledamöter: ÅscHAn, 269; HormstrRöm, 14; NORDENSCHÖLD, 228.

Det fernerska priset tilldelas Hr BrönrRE - sid. 64.

Berzeuu bildstod uppreses på platsen vid Nybron ER » 140.

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen =. . . =. « »> 203

Skänker.

Till Akademiens bibliothek: 14, 31, 83, 115, 141, 192, 229, 269.

Till Rikets Naturhistoriska Museum:
Zoologiska afdelningen: 45, 31; 65, 84, 143, 196, 231, 274.

Botaniska afdelningen: 15, 32, 84, 144, 1075 232, 274.
Mineralogiska afdelningen: 16, 66, 145, 233.

Meteorologiska iakttagelser: 16, 66, 145, 233, 273.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 1853. Ni I.

Onsdagen den 12 Januari.

Föredrag.

—ex"

1. Om definita Integralen | == az — Hr Ep-
0

e
atz”

LUND föredrog följande meddelande från Hr Lektor LInDman i
Strengnäs:

I Gruserts Archiv der Math. und Physik Tom. X, pag.
340 (tryckt 1847) anförde Professor ScHvömiror den definita

integralen
80
—h?x?
e
1 =/ SAR
0

som han transformerat till

Emedan han icke nämner, huru detta resultat erhållits,
företog jag mig för omkring halftannat år sedan att undersöka
denna integral, hvarvid jag fann, att ett skrif- eller tryckfel
insmygt sig i Professor ScHrömircs formel, emedan det icke bör
vara e”eb utan eteb, såsom jag snart skall visa. Jag har
visserligen icke lyckats att finna sjelfva integralen, utan blott

DEN SU RE

att transformera den till en annan, som synes mig betydligt
enklare och hvarpå mekanisk qvadratur med temmelig framgång
kan användas. Emedan samma behandling kan nyttjas, då ex-
ponenten är ett annat helt tal >2, har jag företagit mig att

hf da ORONS OR ta ll

hvarest a och c äro positiva konstanter samt n2>2.

transformera

För det första är tydligt, att I, är ändlig, emedan den

0]
mycket hastigare aftager än den ändliga f e-cede. Lätt fin-

ner man vidare, att

kan uttryckas genom I, och T(£) och således är ändlig, i följe
hvaraf differentiation i (1) under f är tillåtlig. - Derigenom fås

d I, ne Ger
== dx
a+tz”

de 0
r()
ne”
Häraf fås den lineära differential-eqvationen
1
qw ESR
ne”

genom hvars integration erhålles

I=e[C-T(145) fe se” "del + +++ rn (AM

hvarest C är den arbiträra konstanten. För att bestämma
denne, kunde man göra c=0 i (4) och (2); men emedan grän-
sorna äro 0 och 0, så måste serskildt undersökas, hvad vär-
det på I, för c=0 kan vara. Om y insättes i stället för 2c",
så har man

oo
EN
1 yt —=8
Ng aety
0
Emedan e7cey kan utvecklas i en alltid convergerande serie,
så blir
p -
af gy Ffa - y
n a+y AT a+y
p=1
Som nu
1
SAN (ya r—1 far 1Y ör
| (ry,
ga
så blir
pil 1 +lr 1-1
ofyl ön p r—1 r—-41yP ta pr ofyr
ef—— = —1 a = (-lycCa ff dy.
SENARE fd
j 4 vet 4 Lör
För y=0 är också — =0. Sätter man FR stället för
REA

y, så blir

pä” på"

7

LÅ

Öna —r KS ÖL
FR ,

som tydligen är =0 för c=0, z=0. Slutligen är

SR 1

RA deg

y dy= ,
0 a+y Lå

Sin —
n

som multiplicerad med & blir =0 för c=0. = Alltså försvinna
alla termer under 8 för c=0 och för detta fall blir

[0
ö 2-1 2—1
TT
= ff ody=" förre 0.
n Å a+ty rs

n Sin —
n

Emedan integralen i (2) äfven försvinner för c=0, så blir

och

L=ce" = ST UR &€- dif - EE
nSin=

då t insättes i stället för c under f”).
Således är I, beroende af en ny integral, men af denne
synes det dock vara mycket lättare att fiona approximerade
—at : : C
värdet än af J,. Om neml. e ” utvecklas i serie, så finner

man utan svårighet

TR EA
—= —at 1—- (—17 (ac)?
I se dt = z SS s :
NÄ : nro Prev
0 p=0 Lå
Emedan nu

p=2
FAO $ (— 1)? (ac)?

To+l1) ?
p=0

så finner man, att serien för integralen convergerar något for-
tare än exponential-serien. Convergensen kan något ökas så-

lunda. Gör man

== 00 = = 00
(=P osann Qt
TFN Tip+2)

p=0 p=0

?

så finner man

d = =
cd SAR =e ", o=K-e
dz r»+1)

p=0

,

+) Om man i (3) sätter c=b?, a=a? och gör at=u, så fås
P pox2 b

are IE a SE ]

nr a 0 é-> duly

0 qH +z

hvaraf ses, att Professor ScnrömicHs formel är oriktig.

0 ÖR ES

hvarest K är en arbiträr konstant. Som man tydligen har
r=0 för z=0, så är K=1, alltså
—z 128

r=1-—e s=
) - ,

Gör man nu c=ac samt adderar det sednare och subtraherar

AD ESSEN
det förra uttrycket på s, multipliceradt med ce », från högra
sidan i värdet på integralen, så erhåller man

C p=R
-!I at (EA in (-1P (ad?
n be Ai FRV Ta EA - CELLS
f. g dt=c [ ac + pa a(p+1)—1

0 p=0
Sättes nu
p= 00 — [> ol
TVÄR pF 3)) NR RKA FB)
p=0 p=0

så finner man efter tvåfaldig differentiation och integration på
alldeles samma sätt som förut

fö Fika (MA 1 HÖ — la
= 0 Rå — ed ll ORT. n =— 3 ac ÅG.
bult TG [2- acn + n Fo STA al(p+1)—-11?

0 2p=0

som convergerar temmeligen mycket, om ej a, c äro stora.
För öfrigt är det tydligt, att man genom differentiation i
cat
afseende på a kan få integraler af formen / — dz ut-
"0 (a+")
tryckta genom I.

2. Botaniska underrättelser om trakten kring
Torneå träsk. — Ur den berättelse Studeranden R. F. Fri-
stepT till K. Akademien afgifvit meddelades följande utdrag:

»Den 40 Juli skedde ankomsten till Torneå träsk. Man
behöfver ej vistas länge här, för att förnimma, att man är om-
gifven af en vegetation, helt olik den, som tillhör de lägre
trakterna. Redan vid första ögonkasten urskiljas de tvenne re-
gioner, som omgifva detta träsk, neml. den subalpina och al-

— 6 —

pina... — Den förra af dessa utbreder sig öfver den träsket
omgifvande strandängden, som på norra och södra sidan af sjön
har en bredd af en fjerdedels mil, men vid den nordvestra går
en hel mil inåt landet, hvilket ock eger rum vid Laimolahti
(namnet på den vik, som vid östra sidan bildas genom en, två
mil lång, i träsket utskjutande landtunga). Denna kuststräcka
höjer sig allestädes mycket obetydligt, allteftersom den aflägsnar
sig från sjöns strand, och afbrytes sedan tvärt af de sig brant
resande fjällsidorna. Björken, som för ifrågavarande region är
det utmärkande "trädet, sträcker sig icke längre än till foten af
fjällen eller helt obetydligt upp på deras lägsta sluttningar och
derföre, då vi bestämt strandängdens utsträckning, hafva vi til-
lika angifvit gränsorna för subalpina regionen. Den frodighet
i växtformer, som i allmänhet utmärker denna region, förefinnes
äfven här. Men isynnerhet vid bäckstränderna är den lifliga
växtligheten "märkbar. Bland björkarne blanda sig här vackra
häckar af Salices, samt dessutom ett och annat ex. af Ribes
rubrum L., Sorbus Aucuparia L. och Alnus incana W., och
i deras. skugga gömma sig en mängd både från norden och
södern härstammande växter, alla liksom täflande i reslighet
och frodighet. Bland dem förtjena nämnas: Gnaphalium nor-
vegicum Gunn., Saussurea alpina L., Myosotis sylvatica Horrm.,
Trollius europeus L., Melandrium diurnum (Sitn.), Stellaria
nemorum L., S. borealis Bic., Epilobwwm origamifolium Lam.,
Chamenerion angustifolium (L.), Calomagrostis phragmitoides
Hs., Poa alpina L., Milium effusum L., Aspidium spinulo-
sum Sw. m. fl., och mot nordvestra delen af sjön Mulgedium
alpinum, som här, rikligen, uppträdande, uttränger: flera sydliga
växter... Dessa vackra växtsamlingar afbrytashär och der af
öppna sumpmarker, som -hafva en enformig vegetation af Rubus
Chamemorus L., Betula nana L., några Carices, Sphagna
o. d, och hvilka göra ett starkt afbrott i den för öfrigt täcka
björkregionen.

Regio alpina utbreder sig öfverallt, bakom den nu be-
skrifna strandängden och intager således hela det öfriga kring"

= NL.

träsket belägna området. Detta utgöres i nordvest af fjällryg-
gen sjelf, och på norra och södra sidan om sjön af enskilta
fjällar, men hvilka likväl äro med hvarandra sammanhängande
och endast på några ställen åtskilda genom bäckar, af hvilka
dock endast tvenne på södra sidan äro af mera betydenhet
neml. Nagerijoki och Apeskojoki, som få sitt större vattenförråd
från den bakom slätten liggande högslätten. När man genom
björkregionen framtränger mot fjällen och bestiger deras slutt-
ningar, är man genast förflyttad in bland de låga fjällväxterna,
bland hvilka här och der några buskar af Salices uppträda.
Äfven häruppe har fuktigheten ett mägtigt inflytande, hvarföre
man vid bäckfårorna och på de af snövatten fuktade sluttnin-
garna finner den rikaste vegetationen. De växter, som på så-
dana platser trifvas, och, såsom utbredda öfver hela alpina re-
gionens område kring sjön, tillika äro karakteriserande, äro
hufvudsakligen följande: Gnaphalium supinum L., Antennaria
alpina (L.), Erigeron uniflorus L., Veronica alpina L., Ar-
changelica officinalis Horrm., Ranunculus nivalis L., R. pyg-
meus Sor., Arabis alpina L., Draba hirta L., Viola biflora L.,
Cerastium trigynum Viur., C. alpinum L., C. alp.: glabratum
Hs., Sawifraga nivalis L., S. stellaris L., S. äizoides L., Rho-
diola rosea L., Sibbaldia procumbens L., Andromeda hypnoi-
des L., Phyllodoce cerulea (L.), Ozxyria digyna (L.), Såäliz
herbacea IL. (S. polaris Wnwc.), Equisetum scirpoides Möuns.,
Carex atrata L., C. alpina Sw., C. lagopina Wnwe., Lycopo-
dium alpinum IL. och Selaginella spinulosa Br. Dertill komma
många andra, mindre allmänna, hvilkas artantal tilltager mot
nordöstra delen af sjön; och hvilka nedanföre skola särskilt an>
föras. Men ganska ofta sakna fjällsluttningarna tillräcklig fuk-
tighet, ja, stundom öfvergå de till ödsliga stenrösen, som endast
hafva förråd på lafvar, men sällan ega några ädlare växter. När
man öfver dessa sluttningar hunnit upp emot toppen, möter på
de större fjällen en tvärbrant bergkam, endast på få ställen ge-
nomskuren och gömmande de enda öfver sommaren qvarliggande? =>

a js a ; S föra å
"tjocka snömassorna. De fält, som utbreda sig härofvan, hafvdr = + p<

hn Var
U.6

NR oe

blott sällan några fuktiga ställen till näring för flere Phanero-
gamer, såsom Ranunculus glacialis T., Cardamine bellidifolia L.,
Juncus biglumis IL., Luzula glabrata Fr., som just här har
sin rätta växtlokal, m. fl. Som oftast är marken deremot hård
och stenbunden och under sommaren förtorkad, hvarföre ock
bland de phanerogama familjerna endast några deras lågväxande
representanter såsom Campanula wuniflora L., Luzula hyper-
borea Br., Hierochloa alpina här finna någon trefnad. 'Der-
emot äro alla klippor och stenar öfverdragna med Lafvar och
företrädesvis Umbilicarie, hvilka här vid vegetationens gräns
äro de sista växter, som kunna uthärda klimatets stränghet.
Efter denna framställning af regionerna kring sjön; åter=-
vända vi till sydöstra ändan af densamma, för att visa, i hvil-
ken ordning de särskilta fjällen besöktes och hvilka de för
hvarje fjäll mest utmärkande växterna äro. Det första fjäll-
berg, man vid ankomsten till Torneå träsk möter, är Opisoive,
beläget på sjöns södra sida, vid dess nedra ända. Det är det
obetydligaste af de fjällberg, vi besökte, och eger långt färre
arter än de öfriga. Dock förtjena att nämnas följande, här
förekommande, men ej öfverallt allmänna, neml. Veronica saxa-
tilis L. »p. v., Viscaria alpina L., Sazifraga oppositifolia L.,
samt på bergets topp Carex pedata IL, som ej fanns annor-
städes kring träsket (och ullika är ny för Torneå Lappmark). —
Härifrån begåfvo vi oss till det vidsträckta fjället Nagerolka,
beläget en mil längre fram på södra sidan af träsket. Vid
bäcken Nagerijoki, som, kommande från den lilla sjön Nageri-
järvi bakom fjället, kringflyter dess sydöstra sida, träffades den
sällsynta Trisetum agrostideum Fr. De för sjelfva fjället ut=
märkande, äro: Pedicularis hirsuta L., Savifraga stellaris:
comosa Poi., S. rivularis L., Luzula glabrata L., Luzula hy-
perborea Br. (som i afseende på skärmbladen stundom när-
made sig L. arcuata Wne., hvars typiska form ingenstädes
träffades) och Poa cenisea: flexuosa Wnc. — Efter flere da-
gars vistande här togo vi vägen på båt uppåt träsket och foro
omkring den utskjutande landtungan, för att komma till det vid

I Re

innersta delen af Laimolahti belägna nybygget Kattowuoma och
proviantera. På denna enda bebodda ort vid sjön togo vi för
en tid vår station. Men att göra några goda skördar ur växt-
riket i den nybygget omgifvande subalpina kärrmarken, var icke
möjligt, och vi begåfvo oss derföre till mynningen af Laimolahti
och bevandrade det på sjöns norra sida belägna fjället Ripanes.
Detta resliga fjäll erbjuder många intressanta växter. Redan
vid foten af fjället kring kala jordfläckar i björkregionen fun-
nos flere fjällväxter, såsom Alsine stricta (Sw.) (ny för Torneå
Lappmark), Sagina nivalis Fr. (ny för Sveriges flora), Rhodo-
dendron Lapponicum Wxc., Salix polaris Wna., Chamworchis
alpina (L.) (som här har sitt enda växtställe kring träsket),
Poa cesia Sw. Bland de på sjelfva fjället växande må näm-
nas Cerastium latifolium IL. (ny för Torneå Lappm.), Salix po-
laris Wwc., Carex rigida Goov., på bergets topp Hierochloa
alpina (Sw.) och i branterne Umbilicaria atropruinosa ScHArr.
— Vi hade hoppats att i Kattowuoma få upplysning om fjället
Kärpiles belägenhet (som enligt Professor LirseBtap skall vara
vid Laimolahti); men då något berg med detta namn här var
alldeles obekant, och vi således ej hade mycket mer att uträtta
vid Laimolahti, lemnade vi Kattowuoma på 14 dagar. Vi fär-
dades nu på träsket upp mot dess nordvestra del, dels för att
undersöka denna, dels ock för att gå till Norrige och provian-
tera. — Vid medlersta norra delen af sjön landade vi, för att
besöka fjället Waiwanentaki. Midtför detta växte i träsket stora
samlingar af den ännu unga Chara flexilis L. och på stranden
Wahlbergella apetala (1..), Sazxifraga ccespitosa L. m. fl. fjäll-
växter, hvilka sedan återfunnos på fjället. Detta, som bär och
der består af skiffer och tillika eger mycken fuktighet och flera
snöfläckar för växternes näring, framalstrar många sällsynta ar—
ter, såsom JErigeron elongatus LepvreB., Campanula umiflora
L. (på skiffer) i närheten af C. rotundifoha L., Pinguicula al-
pina L., Anthriscus silvestris Horrm., Draba nivalis Liu.,
Viola montana L., Silene acaulis L., Ålsine stricta Sw., A.
nibella (på skiffer), Potentilla nivea L. (på skiffer, ny för Torn.

ID on

Lappm.), Rhododendron, Juncus biglumis L., Carex rupestris
Au. och Cystopteris montana Hans. — Härifrån begåfvo vi oss
till öfra ändan af träsket. Stranden är här på några ställen
brant och klippig. I hällarnas springor gömma sig flere fjäll-
växter, bland hvilka Gentiana tenella Rorrz. (ny för Torn.
Lappm.) och Draba rupestris LinvBL., äro de utmärktaste. —
Från denna punkt begåfvo vi oss på vandringen öfver fjällen
till Norska kusten. De växter, som funnos på denna vandring,
äro öfverhufvud de samma, som finnas på fjällen kring träsket.
Blott några få arter voro för fjällryggen egendomliga, nemligen
på Svenska sidan: Alchemilla alpina L., Juncus arcticus WiuLp.
(ny för Torn. Lappm.) och Carex saxatilis L. och på den
Norska: Erigeron alpinus L., Hieracvum corymbosum Fr., Pri-
mula scotica Hoox., Draba alpina L., Saxwifraga adscendens
och Salix pyrenaica: norvegica Fr. samt dessutom ymnigare
än på Svenska sidan: Gentiana tenella Rortz. (ny för Nord-
- landen) och Juncus arcticus Wiurpv. På Norska stranden vid
Ofotenfjorden funnos bland de vanliga hafsväxterna Gentiana
serrata RBorrB., Halianthus oblongifolius Torr. & Gr. Carex
salina: cuspidata Wnwe., C. incurva Licarr. m. fl: -— Sedan
vi vid gården Fagernes förskaffat oss brödförråd, vände vi till-
baka öfver fjällen till stränderne af Torneå träsk. Först gjorde
vi: några excursioner i subalpina regionen och styrde sedan
kosan till det sydvest om träsket belägna fjället Nuljalaki. Detta
vackra och tillika högsta af de besökta fjällarne hade den ri-
kaste vegetationen bland alla. Här växte nemligen icke blott
de flesta ofvan anförda sällsynta arter, utan tillika flera endast
på detta ställe under hela resan anträffade. Dessa äro: Wahl-
bergella affinis (J. Vau.) (ny för Sveriges flora), Oxytropis
lapponica (Ww6.), Carex paralella Somr., Cobresia scirpina
Wiup. (ny för Torn. Lappm.) och Triticum violaceum Horn.
(ny för Svenska Lappland).

Från detta fjäll återvände vi direkte till Rattowuoma och
styrde kosan till medlersta södra delen af träsket. Härinvid
reser sig fjället Kaisapakta. Detta är i syönerhet på den mot

rr AR rr

;

2 MN

sjön vända sidan mycket brant, och då det tillika har en be-
tydlig höjd, synes det på långt afstånd, t. o. m. nere vid Kur-
rawaara. Bland de här förekommande växterna förtjena att
nämnas: i björkregionen: Polemonium ceruleum L. och Stella-
ria alpestris Fr. samt på sjelfva fjället: Ranunculus glacialis
L., hvars under blomningen hvita kronblad nu genom åldern
blifvit mörkröda, omslutande den mogna frukten, R. acris: pu-
milus Hr., Carex fuliginosa Scxzr., Calamagrostis lapponica
Wnc., Hierochloa alpina Sw., Poa alpina: alpestris (vivipara)
Anps. Gram., Polypodium alpestre Horrr och Allosorus crispus
(L.) (ny för Torneå Lappm). — Detta var det sista fjäll, vi
besökte; ty vintern syntes redan vara i antågande och de flesta
växter voro öfverblommade både i alpina och subalpina regio-
nen. Vi drogo oss så småningom mot sydvestra ändan af trä-
sket och insamlade åtskilliga vid stränderna befintliga växter,
hvaribland må nämnas Umbilicaria cylindrica (L.) samt en
ovanligt låg och späd form af Aira cespitosa L. Den tret-
tonde Augusti uppnådde vi Tarrakoski eller den mägtiga fors,
som är början till Torneå elf, och togo farväl af den intressanta
fjällvegetationen kring Torneå träsk».

3. Ny art af Branchiostoma. — Några månader
sedan Coopv.-kapten WernGrens upptäckt af en ny art af
Branchiostoma, vid Peru, hade blifvit meddelad för Akademien ”)
återkom han från en ny resa till Brasilien och Vestindien, samt
medförde, såsom vanligt, en samling af naturalster, som han för-
ärade till Riksmuseum. Deruti förekommo åter några exemplar
af samma märkvärdiga slägte, hvilka, vid närmare granskning
befunnos ega betydliga olikheter med de förut kända arterna,
och utvisa, att en art finnes i Atlantiska hafvet utmed Ame-
rikas kuster, som är skild både från den europeiska och från
den peruanska. Denna art skiljer sig vid första påseendet från

") Se Öfversigten 1852, p. 147, hvarest namnet Amphioxus bör ut=
bytas mot Branchiostoma.

NN

de öfriga kända, genom läget af analöppningen, nära intill stjert—
spetsen. Hr Wernaren hade hemfört exemplar både från S:t
Thomas i Vestindien och från hamnen vid Rio Janeiro, och flera
andra, af samma art, hafva nyligen blifvit hemsända af Doktor
KisBErc, som funnit dem vid Plataflodens mynning. Hr Sun=
DEVALL förevisade exemplaren och lemnade följande beskrifning
på den nya arten samt en, genom jemförelsen dermed, förbättrad
karakteristik af de förut beskrifna.

Branchiostoma caribeum musculis corporis utrinque(37+14+9=)
60; cauda pone anum brevissima (yx, tot:s longit:s); pinna supra cau-
dam vix altiore.

Crassities corporis similiter variabilis ut in sp. europea; caput et
cauda paullo angustiora apparent. Lobus pinne subeaudalis :multo
humilior; supracaudalis vix ullus; pinna supra apicem caude sen-
sim decrescit et desinit, apicem non cingens. Musculi corporis, ab
antica parte ad juncturam carinarum ventris lateralium, 37 numerantur;
38vus mox pone juncturam, ad initium pinne pre-analis descendit.
Anus inter apices ventrales musculorum, post juncturam, 14mi paris
invenitur; (bh. e. juxta musc. a rostro 51, ab apice caudze, 10um.).
Pone anum musculi 9 in marginem ventralem descendunt. Apex po-
stremus corporis (chord&e dorsalis) musculis, ut videtur, carens, brevis-
simus, vix 2xqvalis spatio musculi ultimi. Musculi, in medio corpore,
6 xquant longitudinem I corporis (43=q4, corps). Cirri oris eviden=
tes, antice plerumque prominuli, in margine utriusque labii 415.
Cartilagines pinne dorsalis, ut in sp. europa, crasse, conligua, obtusae;
antice angustiores; dein sensim paullulum aucte; in cauda, ubi
desinunt, paullulum crassiores quam in medio corpore; neque rationem
musculorum sequi videntur.

Specimina, ex insula Antillarum S:t Thomas et ex Rio de Ja-
neiro allata, 35—21 millim. longa; quzxedam ovariis sat explicatis pre-
dita. Alia, ex ostio fluminis Plata, usque ad 51 mm. longa, ovariis
plerumque minus explicatis.

Comparatione denuo instituta liceat characteres emendatos reliqua-
rum hujus generis specierum ita proponere:

Br. lanceolatum (Eur. septentr.) musculis corporis utrinque (36 +
14+11=)61; pinna, in cauda, supra subtusque alta, apicem cingente.
— Cauda, pone anum (preter pinnam) longitudine xequalis I totius cor-
poris. Pone anum musculi 11 in marginem ventralem descendunt;
anus igitur inter musculos 12mi et 13mi paris situs. Apex caudalis,
musculis carens, brevis, spatio m. ultimi parum longior. Musculi me-
dii 64=3 corporis (51=+, corp:s).

Br. elongatum (Peru) (Vet. Ak. Öfv. 1852, 147) musculis corporis
utrinque (49 +18+12=)79. — Pinna, ad caudam, supra subtus-
que paullo altior; cauda, pone anum, =+; corporis. Pone anum
musculi 412 in marginem ventralem descendunt; apex vero, corporis,
post musculos, longior, equalis spatio 2 vel 3 musculorum (ibi quoque

ag EN Era
interdum observantur macula una, vel duz obscuriores, in descriptione,
prius data, pro musculis numeratze). Musculi medii 9=3 corporis EE
Enligt uppgift af J. Mörrer, i hans afhandling om Bran-
chiostoma (Berl. Abb. 1841, 397), har Kröver från Brasilien
hemfört en art af detta slägte, som på anförda ställe proviso-
riskt blifvit kallad Br. muelleri. Så vidt jag känner har den
aldrig blifvit beskrifven, men då Mörrer uttryckligen säger sig
icke hafva funnit någon olikhet hos den, med den europeiska
arten, tyckes detta utvisa, att den europeiska arten äfven finnes
på amerikanska sidan. Möjligtvis kunde det ock vara den här
beskrifna Br. caribeum, hvilken dock vid jemförelse lätt igen-
kännes såsom skild art.

4. Naluraliesamlingar. — Hr Mosanver meddelade
underrättelser ur bref från Hr D:r Hevensore på Rhodus och
Hr Peporo Nisser i republiken nya Granada. Den förre, som
altjemt fortsätter sina forskningar och ämnar utgifva en Fauna
Rhodiaca, har gjort betydliga insamlingar af öns naturalster, af
hvilka tretton stora packor vexter komma att afskickas till Hr
P. WauLBErG, tre stora lådor, innehållande flere tusende insek-
ter, till Hr Bonueman och en vacker samling hafssvampar til
Hr ÅAresceovc, och hvilka samlingar, efter skedd undersökning,
skola öfverlemnas till det under Akademiens vård ställda Riks-
museum.

Hr Nissek omnämner, att han i nya Granada gjort en in-
samling af insekter, hvilka, under loppet af detta år kommer
att öfver Panama afsändas till Akademiens disposition.

= MIN SS

Akademiska angelägenheter.

Till ledamot i nionde klassen kallades genom anstäldt val Erke-
biskopen, C. m. st. K. N. O., D:r H. O. HormstrRöy.

Inlemnad afhandiing.

Hr Assessoren E. Burman: Meteorologiska observationer i Ne-
derkalix.

SKÄNKER.

Till Velenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af Franska Regeringen.
Annales des Mines. 41852. Livr. 3.

Af K. Danske Videnskabernes Selskab.
Skrifter. 5:te Rekke. Histor. og philos. Afdel. B. I. Kbhyn 1852.

Af H. Preuss. Akademie der Wissenschaften
i Berlin.
Abbandlungen aus dem J. 1850. Berlin 1852. :4:0.
Monatsbericht. 1851: Juli—Dec. 1852: Jan.—Juni.

Af Royal Society i Edinburg.

Transactions. Vol. XX. P. 3. Edinb. 1852. 4:0,
Proceedings. Vol. III. N:o 42. 1852. 80.

Af K. Nederland. Instituwut i Amsterdam.
Verhandelingen. Derde Reks. Deel V. Amsterd. 1852. $8:0.
Jaarboek. 1851. Amsterd. 1852. 8:0.

Tijdschrift. Deel 5. Aflev. 1—3. Amsterd. 1851—52. 8:0.

Af Académie Roy. de Belgique i Brissel.

Mémoires. T. XXVI. Brux. 1851. 4:0.

— — = couronnés et des sav. étr. T. XXIV. 1852. 4:0o. — T. V.
PIE 18K2; 8:0.

Bulletin. '18513:2. 1852: 152: 80.

Annales de VFObservatoire roy. de Bruxelles. T. VII: 2. T. IX.
Brux. 1852.

Annuaire de l'Acad. 18:e Année. 1852. 12:0.

— — de PFObservatoire. 19:e Année. 1852. 120.

= MR >

Af Société Geologique de Franee i Paris.
Bulletin. T. IX: f. 20—27. Table génér. du T. VIII. Paris 1852. 8:0.

Af Hr Quetelet i Brässel.
Observations des phénoménes périodiques. 1850. 4:0.

Af Utzifvaren.
Nya Botaniska Notiser. 1852. N:r 41, 12. Med titel. 8:0o.

Af Gottlands Hushållnings-Sällskap.

Under hvilka förhållanden kan en regering finna sig föranlåten, att i
större eller mindre mån taga vård om privata skogars behand-
ling? Af Fr. ScHveBerc. Wisby 1852. 8:0.

Berättelse till Gottlands Läns Hushållnings-Sällskap för år 18514. Wisby
1852. 3:0.

Till Rikels Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Grefve G. F. Wirsén.

En Lanius excubitor, och
En Fringilla carduelis.

Af Frih. Anders och Conon Cederström.
Fem st. ägg af Psittacus pullarius.

Botaniska Afdelningen.

Af Hr G. L. Sjögren.

Talrika exemplar af Elsholtzia cristata Winip., förvildad vid Byresta
nedre qvarn, Grödinge Socken i Södermanland, samt sex moss-
arter från samma socken, och en GCalebasse-frukt hemförd från
Portugal af Sjökaptenen EuLERT.

Af Studeranden Hr R. F. Fristedt.
Tjugo odlade växtarter af familjerna Composite och Caryophyllex.

16

—

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i November 1852.

reducerad till 0”.
Decimaltum.

Barometern | Thermometern Vv

Kl. 6

fm.

25,21
25,13
25,15
25,41
25,46
25,24
25,14
25,04
25,07
25,28
25,27
25,05
24,79
25,20
25,70
25,66
25,31
25,46
25,47

freden

- a a

WORK B APA ANP WDLS Mm
MM ÄMM ALL

dium

Kl. 2
e. m.

25,30
25,12
25,26
25,48
25,37
25,25
25,04
25,04
25,18
25,29
25,23
24,98
24,93
25,38
25,78
25,52
25,36
25,49
25,45

25,322

3
Celsius. indarna. oc 2. ;
är
SNR] KLOR KL SNES = 19
3 f. m. e. m. e. m, | 7
— 18] N. |N.N.O.|N-N.O. | Mulet |
+ 3,0 I + 2,0 I O.N.O. S: S.S.O. | Regn
+ 411 201-S5S:05) VENIYTERNG Snö
+ 5,9 | + 4,01 V. | V.S.V. | V.S.V. | Dimma
+ 1,0) — 3,1 | N.N.O: N. N. Mulet
+ 04|— 0,8] 0. |0.sö0.|0:s.d. | såå IG
+ 0,1 | + 4,0 | 5.5.0. | S.S.0. | S.S.0. å
+10,2 | + 9,6 | S.S.Vv. I S.S.v. | S.S.V. | Mulet é
— 2,3 | -- 4,1 I N.N.V.|N.N.V. | N.N. V. -
= L0)— 681 N N. | N.N.V. | Halfkl.
SKO br 4,0 Vv. Vi LÄS Klart |
— 8,0 | — 7,2 | —10,1 I N.N.V. | N.N.V. | N.N.V. |
— 43 | — 2,0 | — 4,1 Vv: V.N.V. | V.N.V.| Mulet
— 8,2 | — 6,1 | —11,0 IN.N.V. | N.V. | V.N. V:A] Klart 10
—12,9 | — 6,3 | — 4,3 | N.V. | N.V. 0.
— 1,6 | — 0,7 | + 0,6 I 0.5.0. I 0.5.0. | 0.5.0. | Snö
+ 2,3 1 + 3,0 LET SO S.0. | O.S.0. | Regn
+ 201 + 3,4 I + 211 0.5.0. I 0.S.0. | V.S.V.
+ 3,5 | + 4,4 I + 4,5 | S.S.V. | s.S.v. | V.S.V.| —
4.” 0,10 LS N.N.V. | N.N.V.| No) Sas
— 4,1 | — 2,81 — 131 N. N. |O.N.O.] Mulet
— 201 — 1,51 — 2,0 | 0. 0. 0.
+ 1,0] + 271 + 3,6 I 0.5.0. | S.S.0. | S.S.0. | Regn |
+ 1,2) + 281 + 3,0 I v.s.v. | v.s.v. | S.s.v. | Halfkl.|ö
— 1,8 | — 2,6 | — 2,8 | N.N.V. | N.N. V.| N.N. V. | Klart
— 7,0] — 4,01 — 6,7 | N. ÅN.N.V.|N.NV.
— 0,8 | + 0,5 | + 2,1 1 0.5.0. | S.S.0 S. Snö |
+ 3,0] + 40 sige) st s. | Mulet]
+ 30 + 3,91 + 3,0 | SS. ANS: rn
+ 2,3] + 3,01 -F 3,0 | S.S.0. I S.S.V. | S.S.V. | ===

Nederbörden = 1,947 dec. tum.] |

i December 18352.

>
SRA Oo a FIRE ne MI Vindarna. 2 2
Decimaltum. ARN SN Kille Pond FE
KL 6, | KL IHSE KL 6 | KR TOFPEL 6 TEL CST RING =
| f. m. e. m. e. m. Elm: e. m e. im. FSL SET Lo A 3 e. m. | 7
4 | 25,48 | 25,47 | 25,46 | + 27 | + 30] + 09 s.s.v. | sv. | s.V. | Mulet
Fr IR52E25,24 115114 3,071:F-30T+ 2,5 PSN SSV) SSV.
Fö 125.07 lona7 I + 111 + 201 — 0,8 ].Y.S.V.] V.S.V. |. V.S.V. | Snö
Al 05627 1.25,32, | 25,35 | — 3,2 0,0-],— 357 | V.S.V. | V.N.V.| V.N:V. | Klart
5-1 25,33 | 25,23 | 25,12 | — 6,6 | — 2,1 | — 2,0 | — | V.S.V. | V.S.V. | Dimma
ERAN | 25,14, 112514 | — 281 — 4,6 | — 8,2 | V.N.V-] VN] Vv. | Klart
7 125,27 | 25,44 | 25,56 | — 5,8 | — 3,8 | — 7,4 | V.N.V.| N.N.O. | N.N.O. | Mulet
8 | 25,58 | 25,57 |:25,48 | — 8,0 | — 38 | — 4,01] ss. S.V. 0. —
SPSS 2511, | 2511, — 20 GONE ONE 0. | O.N.O. | Snö
10 | 25,26 | 25,38 | 25,45 | — 0,5 | — 0,3 | -- 1,35 I O.N.O. | O.N.O. | 0.5.0, | —
TERS | 20,26" | 25:24 I-FL2l + Id) + 5,2 S. SSV] SS.Val Mulet
dr50 125-49) 35.49 + 6,9 I + 6,2:1 + 4,6.) SiS. Vs sve S.V. |
13 1 25,08 1 25,06 | 25,22 | + 4,5 | + 7,0 I + 3,7 I S.S. V. | S.S.V. Vv. dj
14 125,27 | 25,21 | 25,09 | + 1,41 + 1,9 | + 4,3 | S.S.0..] S.S.0.] S.S.0. | Dimma
FaR Ra 00R [125108 122497 1 =E 4,8): 4,2 5 SSR SSA VN
16 | 24,89 I 24,91 | 24,88 | + 3,61 + 5,1 I + 5,0 S. S.S.V. | S.S.V. | Regn
17 | 24,82 | 24,82 | 24,73 | + 5,21 + 3,2 | — 0,1 | S.S.V. | S.S.V. | N.N.O. | Snö
18 | 24,97 | 25,18 | 25,41 | — 3,5 | — 4,5 | — 6,7 N. ÅN.N.V. |] NV. | Klart
19 | 25,57 | 25,79 | 25,84 | — 8,0 | — 5,0 | — 6,6 IN.N.V. | N. fö |
20 125,69 | 25,43 | 24,95 | — 3,0 | — 2,1 0,0 | S.S.0. I S.S.0. I S.S.0. | Regn
21 | 24,48 | 24,59 | 25,58 OM TL,0N ET ÖS NSNE Vale ov. V. | Halfkl.
22 | 24,82 | 24,97 | 25,13 | — 9,0 | — 8,0 | — 5,1 IN.N.V. | N.N.V.| N.N.V.| Snö
23 | 25,27 | 25,30 | 25,43 | —10,5 | — 5,4 | — 8,3 IN.N.V. | N.N.V.| V.N.V. | Halfkl.
24 125,51 | 25,51 125,40 1:—10,8 | — 5,0 | — 4,1 | V.S.V S.S.V
25 | 25,14 | 25,03 | 24,66 (ee TNG | VSK Mulet
26 | 24,93 | 25,08 lack + 1,01 + IT | + 1,9 Vv V.S.V. | Halfkl.
yNR25:14 | 25,09 Ia + BI + 251 + 5,2 I V.S.V S. Regn
28 | 24,63 | 24,75 25,00 | + 6,21 + 5,5] + 3,7 | V.S.V Klart
29 125,00 | 25,05 | 25,36 | + 20! + 4,0 | — 4,1 | v.s.v. No EResa
30 = 25.434 125070 2 0UE-L0:5 IRS RIISSO. IN NE
|

25,23 | 25,35 | 25,47

25,181 —0'232
Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 1. . 2

+ (8

Sammandrag af meteorologiska observationerna å Stockholms
Observatorium år 1852.

Barometern TI :
Å ermometern
| reducerad till 02. ; Celsius
Decimaltum.

KL? Kl 9 | Me-

e. m. . m. dium.

"PIOFI2 pa

Januari .| 25,270| 25,263

Februari 340 346 — 346 3441 — 5,43 | — 2,55) — 4,62| — 4,20] 0,039
am RS 517 520 Mal 5200 — 4,09 + 1,70| — 1,21| — 1,20] —

April rs] 641 660) 64810 G531 = 4.671 1 400 — 0746 | JE OG
+ 9,73| +14,84| + 8,68) +11,08 0,367 |
+15,28| +18,49| +14,61| +16,13] 3,276
418,35| +23,43 | +18,03| 419,94] 0,065
+16,48| + 21,05! +16,14| +17,90! 2,436
+10,18| +15,85| +11,99| +12,67| 0,579
+ 2,24) + 5,01] + 2,59) + 3,28] 1,696
— 1,08) + 0,39! — 0,59) — 0,43] 1,947
SNS

Va ide 502 496 504 501
SUNT 428 423 419 423
JU 525 522 524 524
Augusti . 466 47: 470

TR | 471
Septemb. 374 357
72
26

346
382
334
179

Octob.. . 34 Syk
Novemb. 3071 3y

25,260 F — 22061) — 09901 — 1042] — 1946] 1,143
Decemb. |

— 0,23] 1283
12,8314 |

Medium | 25,407

Tryckfel i vÖfversigten» Sept. 1852:

Sid. 177, rad. 5 står: Logg, läs: Loge).

——

— =

STOCKHOLM, 1853. P. A, NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 1833. MR.

Onsdagen den 16 Februari.

Föredrag.

1. Skandinaviens Heserrionz, med särskild
hänsyn till arterne af slägtet Svricutus. — En un-
der denna titel insänd uppsats af S. M. Adjunkten H. D. J.
WaALLENGREN inlemnades af Hr BonEMAN.

»Hesperioide , som onekligen böra skiljas från öfriga dag-
fjärilar uti egen familj och icke, ehuru af Linné förda till det
artrika slägtet Papilio, sammanfattas med dem under det ge-
mensamma namnet Papiliones, äro hittills föga utredda i an-
seende till de arter, som vår halfö fostrar. Genom de under-
: sökningar, som jag för utarbetande af en beskrifning om våra
dagfjärilar förlidet år företagit, har jag, rörande de genera och
arter af denna familj, hvilka böra räknas till vår fauna, kom-
mit till det resultat, som jag i följande uppställning tager mig
friheten framlägga.

Ehuru alla till familjen hörande arter onekligen å ena
sidan hafva stor likhet sinsemellan, och derföre med större svå-
righet än öfriga dagfjärilar låta med bestämda och tydliga ka-
rakterer söndra sig i naturliga genera, finnas dock å andra sidan
så : väl i lefnadssätt som i färgteckning m. m. skiljagtigheter,
som berättiga till en sådan delning. 'Detta har redan af flera
författare, i synnerhet af Franska skolan, blifvit insedt och
erkändt.

— 20 —

Sedan slägtnamnet Hesperia, som Fasricius gaf gemensamt
ål Lycenoide och Hesperioide, blifvit af LATRELLE användt
för de sednare, hafva dessa länge varit betraktade såsom ett
enda slägte... ÖCHSENHEIMER följde LarrercreE och använde 'det af
bonom föreslagna slägtnamnet. Likaså DALMAn och ZETTERSTEDT,
äfvensom Borspuvar uti Index Methodicus. Också Dumerir an-
såg de europeiska arterne utgöra endast ett slägte, men kallade
detta: Heteropterus. -Sednast har äfven- HerricH-SOHÄFPER i
sitt utmärkta arbete följt samma method, utan att, såsom han
eljest gör, fästa sig vid vingnervernas olikhet arterne emellan,
och användt det generiska namn, som LaATrREILLE gifvit.

Farriciws var den förste, som företog en delning i genera
af de sammanställda arterne. Uti sitt Systema Glossatorum
(Inuc. Mag. VI. B.) har han bibehållit namnet Hesperia för en
del utomeuropeiska arter af de egentliga Papiliones, och, häm-
tande, såsom vanligt hos honom, karakterer nästan uteslutande
af mundelarne, låtit alla sina förra till samma genus förda ur-
bicolé sönderfalla i trenne slägten: Thymele, Helias och Pam-
phila. Af dessa omfattar det förstnämnda, »med treledade
palper», största delen af de honom bekanta Hesperioider med
stjertlik förlängning af bakvingarne och en del af dem, som
sakna sådan, bland hvilka må nämnas hans P. malve och Lin-
ses P. tages. Till slägtet Helias förde han blott en enda och
utom-europeisk art. Slägtet Pamphila deremot, hvilket han
likväl origtigt karakteriserar såsom skulle det blott ega »tvåle-
dade palper», öfverseende den visserligen korta men dock tyd-
liga basleden, innefattar bland andra äfven hans arter P. comma,
paniscus och fritillum. 'Borspuvar deremot söndrade familjen,
hvad de europeiska arterna vidkommer, uti fyra slägten, utgå-
ende från olikheterna i metamorfosen, så vidt denna var känd,
och stödjande sig hufvudsakligen dels på det olika sätt, hvarpå
arterna under hvilan lägga vingarne, dels uppå olikheterna uti
antennklubbans form och dess beskaffenhet i spetsen. Ehuru
han icke uti sina generiska diagnoser upptog de kännetecken,
som fötterna och vingnerverna' erbjuda och som utan tvifvel äro:

är MARE

ganska användbara, i synnerhet som olikheterna i vingnerverna
hos fjärilarne ofta stå i nära sammanhang med skiljagtig-
heter i metamorfos och lefnadssätt, emedan vingarne äro ett
organ, som hos dem blifvit utveckladt på andras bekostnad, om
man eljest så kan uttrycka sig, blifva dock de af honom fast-
ställda slägten högst naturliga och må derföre i vetenskapen
behållas. "Han benämnde dem: Steropes, Hesperia, Syrichtus
och Thanaos. DuroncreL har också i supplementet till Gonpart's
Lepidoptéres de France hufvudsakligen bibehållit dessa genera,
ehuru han för det förra måst använda det för alla europeiska
Hesperioider af DumzrriL gilna namnet: Heteropterus, och från
Syrichtus, måhända mindre lyckligt, afskiljt P. malve Farr.,
P: althee och lavatere Hörn. under namn af SPIcotnyrus.

Steropes, Hesperia och Syrichtus Boisp. utgöra tillsam-
man Fasrici slägte Pamphila, hvilket namn likväl för ingen-
dera af dem bör bibehållas, såsom varande snarlikt det af
Lartremre redan 4802 åt ett Hymenopter-slägte gifna namnet:
Pamphilius. Namnet Steropes kan icke eller behållas, eme-
dan samma namn år 4806 blifvit tilldeladt ett slägte bland
Coleoptera, hvarföre man här måste med DuPoncHer upptaga
det namn, som DumeriL användt. Slägtet Thanaos innefattar
endast tvenne europeiska arter, hvaraf den ena äfven är Skan-
dinavisk; för öfrigt höra dit en del Nord-Amerikanska. Den
Skandinaviska är: P. tages Lin. Väl har redan Fasricus för-
enat denna fjäril med sitt slägte Thymele, men detta namn kan
endast bibehållas för den del af de arter, som hafva stjertlikt
örlängda bakvingar, emedan dessa, såsom första gruppen inom
lägtet, äro typer för detsamma.

Utaf ifrågavarande familj har Darman uti sin Beskrifning
f Sveriges Dagfjärilar, intagen i Kongl. Vet. Akademiens Hand-
ingar för år 1816, upptagit 6 arter såsom Svenska: H. Linea,
ma, sylvanus, malve, fritillum och tuges, af hvilka Prof.
ErTERSTEDT uti iInsecta Lappomica äfven uppför de trenne
om lappska. Bland öfriga af Datman på uppgifna stället be-
krifna arter voro de tvenne, H. paniscus och sylvius, blott

20 0

kända såsom Finska, och en art uppfördes såsom tvifvelaktig
för vår fauna: H. malvarum, hvilken ej eller sedan dess blifvit
inom Skandinaviens nuvarande område funnen, utan bör tills
vidare utgå från vår fjäril-lista. Af de tvenne Finska arterna
har Prof. Bomeman visat, att H. sylvius äfven tillhör vår fauna,
hvilken således har att med säkerhet uppvisa 7 af de utaf
Darman beskrifna, till denna familj hörande fjärilar. Härtill
kommer en art från Gottland, som Prof. Bomeman uti Kongl.
Vet. Akademiens Förhandlingar för år 1847 ådagalagt böra
skiljas från Darmans H. fritillum, och dessutom, enligt följande
uppställning, ytterligare trenne: H. lineola, 'S. serratule och
andromede, så att vår fauna för närvarande har af denna fa-
milj inalles 11 arter, hvilka fördelas i följande med korta ka-

rakterer angifna genera:

A. Tibie pedum posticorum calcaribus duobus. (Costa 7 et 8 alarum
anticarum ad basin approximate) . . . «. «+. . HETEROPTERUS.

B. Tibie pedum posticorum calcaribus quatuor.
1. Costa 7 et 8 alarum anticarum ad basin approximate.

a. Costa 5 alarum anticarum e plica transversa cellule oriens
et basi ad costam 4 propius accedens. Ex apice cellulze
discoidalis posticarum plica tenuissima, haud distinct2, egre-
dibar 5 SN SESNIENT alfa FIS SI er STILLA

b. Costa 5 alarum anticarum e plica transversa cellulz,
sed exacte in medio inter costam 4 et 6 oriens. Ex
apice cellui& discoidalis posticarum plica sat distincta egre-
GILNUr SiS 10 1e STERNER SNS IF AS VRAEHN

2. Costa 7, 8 et 9 alarum anticarum ad basin approximate.

(Costa 5 in medio inter costam 4 et 6 e plica transversa cel-

lule Origns > 0.' 3 FÖRSES ere ert Pre tre Fa SVAREN

I. Gen. HETEROPTERUS (Duw.) Due.

(Hesperia Latr. Ocus. Darm. Pamphila Fasr. Steropes Boisp.)

Species unica Scandinaviz,
H. sylvius (Knock), ad Howe Norvegie a Celeb. BomemaAn men
Junio captus.
Syn. Par. sylvius Knock. Beytr. I. St. t. 5. f. 4. 2.p. 71
Häsn. Pap. t. 94. f. 477. 478. Text p. 72. 12. Hesrprnrt
Ocus. Schm. I. 2. p. 221. Daun. Pap. Sv. 201. 5. Gop
et Due. Lepid. II. 214. pl. 27. f. 1. 2. Par. paniscus Vv
8. Far. E. S. II, 4. 328. 242.

RE Ova
UU. Gen. HESPERIA (Larr.) Boisp.

(Hesperia Ocns. Darm. Zett. Heteropterus Dum. Pamphila FABR.)

A. Clava antennarum apice obtuso, non hamato.

1. H. lineola (Scrwa): alis supra fulvis, anticis maris lineola nigra
tenerrima in disco, feming immaculatis; posticis infra griseo-fla-
vidis, margine interiore flavido; clava antennarum infra apice
nigerrima.

Syn. Par. lineola ScrisA Journal III. St. p. 244. Hesperia
Octs. Schm. I. 2. 230. IV. 34 & 161. Boisp. Icon. p. 243.
pl. 47. f. 4. 5. Par. virgula Häss. Pap. t. 130. f. 660—663.

Hab. in Scania ad Trolle Ljungby, Sjöbo et Kåseberga
sat vulgaris mensibus Julio et Augusto, praesertim in locis
Trifolio repletis.

2. H. linea (W. V.): alis supra fulvis, anticis maris linea nigra in
disco, feming immaculatis; posticis infra flavo-griseis macula.
flava ad marginem interiorem; clava antennarum infra apice fulvo.

Syn. Par. linea W. V. 160. F. A. n. 5. Häsrs. Text. 72.
16. pl. 96. f. 485—487. Fasr. E. S. III. 1. 326. 236.
HesperiA Ocns. Schm. I. 2. 228. IV. 34. Treitscr. X. 1. 97.
Darm. Pap. Sv. 200. 1. Gop. et Dur. Lepid. I. 233. pl. 42.
tert. f. 2. Par, thaumas Ese. Schm. I. t. 36. S. 12. f. 2
3. p. 344. Par. venula Häss. Pap. t. 131. f. 666 — 669.

Hab. in Scania rarius. Mihi non obvia. Specimen uni-
cum, a Prof. SUnpEWALL olim captum, tantum vidi.

B. Clava antennarum apice hamato.
3. H. comma (Lis.)
Syn. Par. comma Lin. F. Sv. 285. 1080. Häsn. Pap. t.
95, f. 479—481. Far. E. S. III. 1. 325. 233. HeEsPpERiA
Ocus. Schm. I. 2. 224. IV. 34. Dam. Pap. Sv. 201. 3.
Zertt. Ins. Lapp. 915. 3. Gop. et Dur. Lepid, 1. 237. pl. 42.
tert. f. 4. H. S. Text. I. 159.
Hab. ubique vulgaris mensibus Junio—Åugusto.
4. H. Sylwanus (EsP.)
Syn. Par. sylvanus Esr. Schm. 1. t. 36. S. 12. f. 4. p.
343. Hörn. Pap. t. 95. f. 482—484. Text. 72. 14. Fasr.
E. S. IIL 41. 326. 237. Hesperis Octs. Schm. I. 2. 226.
IV. 34. Darm. Pap. Sv. 201. 2. Gop. et Dur. Lepid. I. 235.
pl. 12 secund. f. 2. H. S. text. I. 159.
Habitat non infrequens in Scania — Westmannia Sueciz
et in Norvegia meridionali (ex. gr. Christiania, Österdalen
et Gudbrandsdalen) mensibus Julio et Augusto.

UI. Gen. SYRICHTUS Boisp.

(Hesperia Lartr. Ocus. Dam. Zett. Heteropterus Dum. Pamphila FAnr.)

A. Macule albe inter costam 4 et 2 in parte inferiori alarum posticarum
fere equales (postica basali non major).

at RN

1. S. centaure& (Boisp.): alis supra obscure fuscis, in nigredinem
vertentibus, maculis quadratis albis, posticarum obsoletioribus;
anticis infra fuscis, cinereo obductis, maculis albis utin parte
superiore lineisque longitudinalibus inter limbum albidum et
seriem macularum; posticis subtus nigricantibus, haud vire-
scentibus, costis albidis, maculis basalibus albis, serie macu-
larum albidarum continua margineque interiore nigro-cinereo;
clava antennarum ipfra obscure brunnea, Long. al. exp.
32—33 millim.

Syn. SyricAtvs centauree Borsp,. Hesperis H. S. Text. I
155. pl. 4. f. 1—3. Hesr. fritillum Daim, Pap. Sv. 202. 7.
(certe; species alia in Museo ejus non exstat). ZertTt. Ins.
Lapp. 914. 4. ex parte. Hesr. alveus Gop. et Dur. Lepid.
Suppl. I. 259. pl. 42. f. 3. 4.? (excel. synon.)

Hab. in Lapponica ad Lycksele, Quickjock et Torneå.
(Zett. Bus. Wan.)

Obs. H. carthami Hörs. valde affinis, sed re vera distincta.
Magnitudo minor; macule albe alarum posticarum in
parte superiore obsoletiores (series interna non tam
expressa quam in illa). Macula interna inter costam
1 et 2 in parte superiore alarum anticarum dupplex,
ubi illa maculum albam geret simplicem. Ale postice
etiam infra sunt obscuriores, quam in illa, haud vire-
scentes, costis albis, minime virescentibus.

B. Macule albe inter costam 1 et 2 in parte inferiore alarum posticarum
inequales (postica basali evidenter major).

1. Macule albe, ad fasciam mediam in parte inferiore alarum posti- |
carum pertinentes, inter costam 3 et 4 subequales, intus abrupte
truncate.

2. :S. alveus (Huss): alis supra obscure fuscis, in nigredinem -
vertentibus, cinereo subobductis, maculis quadratis albis ma-
joribus, posticarum cinereis obsoletioribus; anticis infra fuscis,
albido hinc inde obductis, maculis albis ut in parte superiore;
posticis infra virescentibus costis concoloribus, maculis basa-
Jibus fasciaque. discoidali maculata continua albis, et margine -
interno cinereo macula trigona. fusca ad angulum ani; clava -
antennarum infra ferruginea. Long. al. exp. 27—30 millim,

Syn. Par. alveus Häss. Pap. t. 92. f. 461—463. Hersperia
H. S. text. I. 456. Hesr. fritillum Ocnas. Schm. I. 2. 207.
ex parte. Zert. Ins. Lapp. 944. 41. ex parte. Borem. Öf-
versigt af Kongl. Vet. Akad. Förbandl. 4847. p. 300. (excl.
syn. Gop. et Häsrn., ad H. fritill. pertin.) |

Hab. in Gottlandia australi et meridionali e. gr. Thors--
burg, Furillen, Wamblingbo et Hoburg; mense Julio. (ZeTT.
Bus. Daurs.)

3. S. serratule (Rams.): alis supra fusco-brunneis, anticis maculis
albis quadratis minoribus, posticis fere immaculatis maculis
tantum fusco-cinereis obsolescentibus; anticis infra fusco-ci-

22 MON

nereis. .maculis albis ut in parte superiore; posticis infra
virescentibus maculis albis basilaribus«fasciaque-media macu-
lata alba, evidenter interrupta, maculis inter costam 4 et 6
minutis, discretis, et margine interiore cinereo-nigro, imma-
culato; clava antennarum infra ferruginea. Long. al. exp.
23—26 millim.

Syn. Hesreria serratule Ramsur Fn. Andalous. pl. 8. f. 9.
H. S. Text. I. 156. pl. 4. f. 18—20. Par. alveus Häss.
Pap. t. 99. f. 506. Hesperia Ocns. Schm. I. 2. 206. Gop.
et Dur. Lepid. Suppl. I. 312. pl. 50. f. 7. 8. (excl syn.
Häss.) Syricatus Boisp. Icon. p. 238. pl. 46. f. 1—3. Hesr.
fritillum Zertt. Ins. Lapp. 914. 1. ex parte.

Hab. in Suecia et Norvegia passim; ad Riise et Driv-
stuen in alpe Dowre (Bun.); in Wermlandia (WaAuns.), Ostro-
gothia (StesH.) et Westmannia (Frepricess.) Mensibus Junio
et Julio occurrit.

2. Macul&e albe, ad fasciam mediam in parte inferiore alarum posti-
carum pertinentes, inter costam 3 et 4 inequales; macula antica
longior, versus basin prominens.

4, S. andromede (n. sp.): alis supra fusco brunneis, anticis ma-
culis quadratis albis, posticis maculis evanescentibus;- anticis
infra fusco-griseis maculis albis ut in parte superiore; posticis
infra virescentibus fascia media maculata alba, subeontinua
maculisque albis difformibus ad basin et margine interiore
cinereo, ad angulum ani dilutiore; antennarum clava infra
ferruginea. & Long. al. exp. 27—28 millim.

Hab, rarius in alpe Dowre Norvegie, quo Celeb. Bour-
MAN mense Junio specimina collegit. Etiam in alpibus Da-
lecarlie occurrit.

5. S. malve (Lis.): alis supra fuscis, in nigredinem vertentibus,
maculis quadratis et punctis albis, posticarum biseriatis, dis-
tinctis; anticis infra fusco-griseis maculis ut in parte superiori
lineisque longitudinalibus albis inter limbum et seriem albam
macularum; posticis infra obscure virescentibus, nervis dilu-
tioribus, fascia alba maculata medio interrupta maculisque
difformibus basilaribus albis et margine interiore fusco-cinereo,
unicolore; clava antennarum infra fusco-brunnea. Long. al.
exp. 22—24 millim.

Syn. Par. malve Lis. En. Sv. 285. 1081. Hesperis DAN.
Pap. Sv. 202. 6. Zertr. Ins, Lapp. 945. 2, Par. alveolus
Häss. Pap. t. 92. f. 466. 467: Hesperis Ocns. Schm. I. 2.
208. Gop. et Dur. Lepid. I. 240. pl. 42. secund. f. 3.

Var. b. maculis alarum anticarum albis coadunatis, fasciam
transversam supra constitluentibus.
Syn. Par. malve minor Ese. Schm. t. 36. f. 5. Par. sav
BerGstras. Icon. t. 40, f, 8. 9, Par. lavatere Fazrr. E. S.
HI. 4. 353. 339?

= > FN

Var. ce. fascia macularia media in parte inferiore alarum po-
sticarum centinua maculis albis coadunatis inter costam 4
et 6. |

Hab. primo vere ubique vulgaris.

IV. Gen. THANAOS Boisp.

(Hesperia Latr. Ocus. Darn. Zett. Heteropterus Dum. Thymele FAzr.)
Species unica Scandinavize:
Th. tages (Lis.)

Syn. Par. tages Lis. Fn. Sv. 286. 41082, Fazr. E.S. III.
1. 354. 346. Häsn. Pap. t. 91. f. 456. 457. Text. 70. 4.
Hesperia Ocns. Schm. I. 2. 214. IV. 34. Daim. Pap. Sv.
204. 9. Gop. et Dur. Lepid. I. 241. pl. 12. secund. f. 4.
H. S. Text: p. 158!

Habitat primo vere in Suecia et Norvegia intermedia et

meridionali ubique sat vulgaris. Rarius mensibus Julio et
Augusto occurrit.

2. Öfversigt af Characew. — Hr Lector WAuiwan
i Linköping hade insändt följande uppställning af familjen Cha-
race, som af Sekreteraren föredrogs.

Fam. CHARACEZ.

Obs. Asterisco (") ante nomen species a nobis nondum visas, et eadem
nota in calce, in Scandinavia repertas designavimus,.

I. Gen. NITELLA AG. et Espr. (excl. excl.)
Chara LInsnaAeI et ÅAUCTORUM.
Simpliciter tubulose, leves, inermes, diaphan&e, flexiles. Exinvo-

lucrate. Radii ebracteati: fructiferi divisi, fructificatione in angulo di-
visure. Globuli epigyni.

Sect. 1. Ebracteate.
Radiorum axis divisus.
A. radiis repetito-divisis.
+ Radiole. Radii fructiferi passim triplicato-divisi, apice arti-
culatim mucronati, vel breviter cornieulati.
a. eruribus terminalibus infra articulum apicalem continuis.
1 N. hyalina. DEcANnD.
. heterophylla. ÅL. Braun.
. Congesla. RoB. Brown.
. Lhotskyi. ÅL. Br.
. tenuissima. Desy.
. africana. AL. Br.

» + kx

An kRkRWhk
ÖV EL SE, Se

SV ÖN

7 N. Braunii. WALL.
8 N. bengalica. WALLM.
b. cruribus terminalibus infra: articulum apicalem articulatis.
9 N. gracilis. SmtE.
10 N. virgata. ÅL. Br.
TT Dichotome. Radii fructiferi passim duplicato-divisi, apice
(plerumque) articulatim mucronati, vel breviter corniculati.
1. cruribus terminalibus mucrone articulatim inserto,; vel corni-
culis instructis.
a. cruribus infra articulum apicalem; continuis,
+ 41 N. condensata. Rurr,
" 42 N. interrupta. RUuPr.
" 43 N. longifurca. RUPrR.
14 N. norvegica " WALLN.
15 N. mucronata + AL. Br.
heteromorpha " AL. Br.
16 N. flabellata. Ar. Br.
17 N. capillaris. " WALLM.
b. cruribus infra articulum terminalem passim articulatis, ine-
qualibus. -Globuliferz.
18 N. stelligera. BAUER.
2. cruribus terminalibus omnino, etiam apice, continuis.
19 N. anomala. WALLM.
B. Furcate. Radii simpliciter (semel) divisi.
1. cruribus terminalibus mucrone articulatim inserto armatis.
20 N. Wahlbergiana + WALLM.
+ 21 N. gelatinosa. AL. Br.
2. cruribus terminalibus apice continuis, exarticulatis.
a. radiis cylindricis.
T Monoice.
22 N. translucens. PERSoon.
23 N. flexilis " Ar. Br.
oN. procera. WALLM.
TT Dioice.
24 N. syncarpa + Tau.
N. opaca + ÅG.
N. atrovirens " WALLM.
N. lejopyrena + AL. Br.
25 N. capitata. NEEs von ESsEnB.
b. radiis inflatis, exsiccatis lanceolatis; nucula bracteolis minu-
tissimis vix conspicuis suffulta.
+ 26 N. exiguäå. RABENH.

Sect. 2. Psevdobracteate.

Axis radii primarii usque ad apicem verticilli protensus, ad geni-
cula radiis minoribus, in modum bractearum, stipatus.

4. Steriles. Radii omnino etiam apice continui.
+ 27 N. ulvoides. Berrtoi,

= NT Nr

B. Prolifere. Radii articulo terminali instructi; stériles plerumque sim-
plicissimi.
+ radiis infra articulum terminalem bracteisque spuriis (radiis
minoribus) articulatis.
a. bracteis spuriis divisis:
28 N. polysperma. Flor. Badens. Cryptogam:
29 N. prolifera Zn.
b. bracteis spuriis simplicissimis.
+ 30 N. glomerulifolia. Rurr.
31 N. glomerata. Ar. Br.
32 N. Stenbammariana (nidifica) " WaALLiw.
++T radiis omnibus infra articulum apicalem continuis.
33 N. borealis ". WALLy.

2. Gen. CHARA LE VaAILLANT.
Linsé. AG; ENDLICH.

Caulis composite tubulosus, corticatus, sulcato-striatus, in sicco -
statu fragilis, plerumque strigosus vel aculeolatus (rarius simpliciter tu-
bulosus, flexilis, Sect. 1.) Verticilli basi involucrati. Ramenta simpli-
cissima, ad genicula bracteis subverticillatis instructa. Globuli epigyni,
extrafoliacei (rarissime pleurogyni).

Sect. 1. Monosiphonice.
Nitella ÅG. EnpL.

Simpliciter tubulose, leves, inermes, fexiles :babitu Nitellarums
Ramenta ad genicula constricta, apice bracteifero-corniculata.
4. Barbate, involucri aculeis elongatis, diametrum caulis superantibus;
globulis pleurogynis.
a. nuculis in fundo verticilli axillaribus lateralibusve.
+ 4 Ch. Macropogon. ÅL. Br.
b. nuculis lateralibus.
2 Ch, barbata. MeIies.
" 3 Ch. spinosa. Amica.
4 Ch. alopecuroides + DeL.
B. Imberbes, involucri aculeis abbreviatis; globulis hypogynis, extra=
foliaceis.
7 Dioice:
+ 5 Cb. australis. Ros. Brown.
+ 6 Ch. plebeja. Ros. Br.
TT Monoice.
a. nuculis in fundo verticilli axillaribus Jlateralibusve.
7 Ch. corallina. Wiizp.
b. nuculis lateralibus;
" 8 Ch, eremosperma.: Rurr,
9 Ch. coronata + Zz.
Ch. Perotetti. AL. Br.

29

Sect. 2. Polysiphonice.

Composite tubulose. Globuli extrafoliacei, hypogyni.
4. Heterosiphonice. Caulis composite tubulosus, corticatus, sulcato-
striatus. Ramenta simpliciter tubulosa, lxvia, flexilia.
1. caule substrigoso.
T Monoice.
a. involucri aculeis diametrum caulis subaequalibus.
10 Ch. scoparia. BAUER.
b. involucri aculeis diametro multoties longioribus.
11 Ch. Hornemanni WALLN.
TT Dioice.
+ 42 Ch. Preissii Ar. Br.
2. cauli inermi.
13 Ch. Hydropithys. REICHESB.
14 Ch. fibrosa. ÅG
B. Polysiphonice proprig. Caulis internodiumque ramentorum unum
alterumve composite tubulosa, corticata, sulcato-striata.
1. Strigose.
Caulis saltim superne aculeatus vel papillosus:
T Monoice.
Gymnopodex År. Br. internodio basali simpliciter tubuloso.
h. brachypus. Ar. Br.
. Martensi. Ar. Br.
. ceylanica. WiLuup.
. nudipes. WALL.
..foliolosa. MuEnLENB.
. polyphylla. Au. Br.
. Michauxii. AL. Br,
. Wikströmi. WaALLw.
. Commersoni. Ar. Br.
Ch. compressa. KusTtH.
Cinerascentes, Exsiccate cinerascentes, vel crebacei coloris, colla-
bentes.
24
25

. squamosa. Desr.
. gymnophylla. Ar. Br.

26

. vulgaris.

. foetida. Ar. Br.

. Crassicaulis " SCHLEICH.
. longibracteata " Kärz.
» Cespitosa " WALL.

- sphagnoides. WALLM.

» gymnoclada. GANTER.

. Contraria. ÅL. Br.

. Kirghisorum. Less.

. Kokeilii. Ar. Br.

» hispida.

Ch.
B-

hispida " Smitn.
gymnotiles. Ar. Br.

AV Fö

y- psevdocrinita. Ai. Br.
Ch. micracantha. Ål. Br.
Ch. circinnata ? WaALLuw.
Virentes vel exalbide.
31 Ch. longispina (var. Ch. hispide Ar. Br.)
32 Ch. Agardhiana. WALL. å
33 Ch. Noltiana. ÅL. Br.
+ 34 Ch. tenuispina. ÅL. Br.
+ 35 Ch. pleiospora. GANTER.
36 Ch. acicularis. WALL.
37 Ch. distans " WaLriw.
38 Ch. baltica " Fries.
++ Dioice.
Vesiculos2e
39 Ch. ceratophylla " WALLy.
40 Ch. tomentosa " LIns.
Crinitze.
41 Ch. crinita " WALL.
8. subflexilis " WALLM.
2? 42 Ch. Karelini. Less.
43 Ch. aspera «&. strigosa " WiLup.
B. aculeolata + WaLLw.
44 Ch. macrosphera. ÅL, Br.
2. Inermes.
+ Dioice.
45 Ch. connivens. SALT.
+ 46 Ch. stachymorpha. GANTER.
47 Ch. annulata " WALL.
+t Monoice. å
48 Ch. fragilis (pulchella) ” Desv.
Ch. capillacea " Tuviu.
49 Ch. nigricans ” WALLM.
50 Ch. rostrata. WALLM.

(ORRREES pe

Inlemnade äfhåndlingar.

Af Hr Åncström: Optiska undersökningar.
Remitterades till Hrr WaALLMARE Och EDLUND.

Af Hr Prosten KurrBerc, meteorologiska observationer vid Vinberg
i Halland, och

Af Hr Dr Smitt, meteorologiska observationer i Halmstad.

Öfverlemnades till det Astronomiska observatorium.

Af Hr J. Borinsper, som med det af Hr Swartz meddelade resesti-
pendium, enligt Akademiens anmodan, besökt verldsexpositionen i Lon-
don: en berättelse om utförandet af detta uppdrag och en 'afhandling
om träds bearbetande medelst machiner.

Remitterades till Hr Frih. WreovE och Hr WALLMARE.

SKÄNKER.

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af Hans Maj:t Konungen.

Biume, C. L., Rumphia, sive commentationes botanice imprimis de
plantis.. Indie Orientalis. IV Tomi. 'Lugd. Batav. 1835—18438.
Fol. (Cum tabl. color.) — Praktband.

— — Museum Botanicum Lugduno-Batavum. - Tom. I. ; Lugd. Bat.
1849—51. 8:vo. — Praktband.

Af HK. Danske Videnskabernes Selskab
i Köpenhamn.

Oversigt af Forhandlinger i Aaret 1851. Af S. ForcHHAmmer. Kphmn
1851. 8:0.

Af KK. Freussische Akad. der Wissenschaften
i Berlin.

Abhandlungen der Akademie aus der Jahre 18514. Berlin 1852. 4:0o;
m. t.
Monatsbericht. Juli--Oktob. 1852. 8:vo.

Af Kongl. Bergs-HKollegium i Stoekholm.
Underd. Berättelse om förhållandet med bergshandteringen år 4854. 4:0.

Till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af Studeranden von Post.
En Strix passerina.

= fö

Af Hadetten Björkman.
En Corvus frugilegus.

Af Bildhuggaren Fornander.
En 'Simia cynomolgus.

Af Hr Dimander.
En Corvus frugilegus.

Af Friherre C. J. Cederström.
Yngel af Perca fluviatilis.

Botaniska afdelningen.

Af Studeranden Rob. Hartman.

Etthundradesexton sällsyntare arter, deribland sjuttionio från Skåne,
t. ex. Hordeum pratense, Carex paniculata, C. virens, Alisma ra-
nunculoides, Cineraria campestris, Senecio paludosus, Inula bri-
tannica, Filago germanica, Astragalus arenarius, Lathyrus mariti-
mus, Medicago minima, flera arter af Rubus, 0. s. v.; tjugo arter
från Öland, t. ex. Orchis militaris, O. morio, Carex obtusata,
Ulmus effusa, Oxvytropis tampestris m. fl., samt sjutton från ser-
skilta trakter af Sverge, t. ex. Galium triflorum, Thlaspi alpestre,
Vicia dumetorum m. fl.

Af Studeranden Fristedt.

Trettiofem cryptogamiska arter från Westerbotten och Torneå lappmark,
deraf tjugusex mossor, två Hepaticx och sju Lichenes.

Af Studeranden S. O. Lindberg.
Fyrtioåtta mossarter och fjorton Hepatice från Stockholms-trakten.

Af Intendenten.

Fyrtiofyra 'sällsyntare ' arter samlade i Bohuslän af Magister LINDEBERG,
t. ex. Calamagrostis acutiflora, Carex maritima, Zostera angusti-
folia, Z. nana, Agrimonia odoratä, Sium angustifolium, Callitriche
stagnalis, Atriplex crassifolia m. fl. samt tre arter från nejden af
Christiania: Calamagrostis Hartmanni, Thymus chamzedrys och
Asplenium ruta muraria.

pr I I

STOCKHOLM, 1853. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

|
|
|
i

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 18353. Ni BB.

Onsdagen den 9 Mars.

Föredrag.

1. Vattenståndet i Mälaren och Saltsjön. —
Sedan den nya af Hr Öfverste Ericsson byggda Slussen i slu-
tet af år 1850 blef färdig till begagnande, så ditflyttades också
från och med den 4 September 4854 de observationor öfver
vattenståndet, som hittills blifvit gjorde vid den gamla Sluss-
grafven. Men som nu nollpunkten eller slusströskeln uti den
Nya Slussgrafven ligger 5 fot 4 verktum lägre än den Gamla
— Grafvens ”), så nödgas man, för att kunna jemföra alla de hit-
tills gjorda gamla observationerna med de hädanefter skeende
nya, tillägga till de förra eller afdraga från de sednare dessa
5 fot 4 verktum. Då det är att förmoda, att dessa iagttagel-
ser öfver vattenhöjden allt framgent komma att fortsättas, och
då det af flera anledningar kan vara nyttigt och välkommet,
att en gång för alla hafva denna reduktion för det förflutna

gjord, så anhöll Hr ERDMANN att nu få meddela och här in-
taga följande

") Nb. 5 fot 4 verktum lägre än den nya nollpunkten i Gamla
grafven, eller 5 fot lägre än den gamla ursprungliga nollpunkten
i samma graf. Se härom vidare Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-
Akademiens Förhandl. 1847—52.

dr TS RT

Tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjder samt hög-
stående år ”), sammandragen ur de vid Slussverket
alla måtten äro hänförde till den nya,

MÄLAREN.

Medel- Högsta Lägsta Dagar för
stånd. stånd. stånd. pRNreS Seen
— tt högsta vat- lägsta vat-
Fot. | tum. | Fot. | tum. | Fot. | tum. tenstånd. tenstånd.

1774 | 17) 1,7) 19133 | 15) os) 2 10
17757 1146) 5/617) 753 tes 10
AON FAS ad 9 Hoz NS Es =S Pr
ANTTI 161)."4;21 18)-—=1 151-530 > Hö
1778+ | 16) 25) 18/50 | 15| 7,5) > 20
NTT99 124625) AT ABN nr Roe sd
1780-120] 058]. "221353. 11515 550), 0
181: 16) 10,8) 18] — =). 44]. 83 3 =
1782) 47|—14812,5 -) 451-83) oo 22 TR
1783 | 16| 4,2] 19|4,2 | 15) 17) 2 12
1784 | 16) 5,0] 18/5,8 | 14) 83) 2 er
1785 | 16 4] (18 rd 15) 08) NT 2031
(28155 1617 157) 174 före) HE ES SLS =
1788 | 16) 5,8) 20/5,0- |, 15] 0,8|"—A8-20 re
1789 | 15| 9,2l 18108 | 14 42 2 T
1790 | 15) 6,7) 16|6,7 | 14) 5,8 22 2
ATI 169,2) 18] EN 151:5;0 & Te
1796X | 16) 2,5) 17/6,7 | 15) 5,0) — a
4297.-]-45]:58]. 16 | Näs ar
1798 | 16) 5,8) 17/5,0 | 15) 42) 30 i
4:9076 |, 45 |02;5 18) SRS 3 5
NN Est! Ua te frå 1, 22 Är OR

”) De år, hvilkas kolumner icke äro utfyllde, saknas alldeles, och
tecknet " bredvid något årtal antyder, att ej allenast icke dag-
liga iagttagelser för hela det året finnas gjorde eller antecknade,

FS 1

sta och lägsta vattenstånd i fot och decimaltum för nedan-
i Stockholm förde journaler, och i hvilken Tabell
år 1850 färdigbyggda, Slussens skalor.

SALTSJÖN.

Medel- Högsta Lägsta Dagar för
stånd. stånd. stånd. Sr,
FT högsta vat- lägsta vat-
Fot. | tum. | Fot. | tum. | Fot. | tum. | tenstånd. tenstånd.
14! 6,7] 16/— 13] 42 TS 3
15 5,0] 16|— | 141 3,3 + a or
14! 8,3] 16/0,8 TND är 1
15! 1,7) 17/— 14! 1,7 RP =
141] 9,21 160,8 | 14] — 28 20-23
17885 | 14) 9,2] 16/— | 13| 5,8 = St
14] 5,0 ha Ed 13] 25) 1,3 12
ER ER Ro
8) FOR Ca ssk Cå
98 | 141: 0,8l 15|—= | 13) — + +
141"7;5)- 151765: 1; 1131-530 2 0
Ö z sr EILNGS .
FA801 | 14) 7,5 he AK 13| 5,8) 216 13

utan äfven att en eller annan månads observationer helt och
hållet eller till större delen saknas.

— 36 — |

MÄLAREN.

EST ORREFORS EE EE YST AE I OR SE ASEA DNE SE SNOKAR ENE
Medel- Högsta Lägsta Dagar för
stånd. stånd. SIG gng ERE IN ma

"1 | högsta vat- lägsta vat-
Fot. | tum. | Fot. tum. | Fot. | tum. tenstånd. tenstånd.
15) 4,2] 16|6,7 | 14/8.3 2 RR
15] 2,51 16/2,5 | 14l1,7 £-8 19-16
15! 8,3) 18/5,0 | 14150 28 ev
15) 1,7] 15192 | 14/— | 222, 28 18
16| 0,8) 1819,2 | 1415,8 Er vt
15| 8,3) 169,2 | 14|6,7 | AA i
15) 5,0] 16/9,2 | 1415,8 192 18220, 25
15] 1,7] 1615,0 | 14/— | 2627 1213
15) 4,2] 1616,7 | 143,3 + 25-30
15] 8.3] 18/75 [14 SON RR
17| O8| 19/— | 14/83 | HAT 18
16) 2,5| 17/25 | 1416,7 = 29
16| 6,7) 20/— | 1417,5 21-31 2
14) 9,7) 15/83 | 1318,3 Bio 28-81
15] 4,2] 18|1,7 | 13167 SE 18-23
15| 5,0] 18|— | 14/25 Ho 2
16) 17 TT Si 14/50: |;, 12, 107 |, 20 20
14] 9,21 1612,5 | 1317,5 18-21 12
15) —| 16/9,2 | 14/— i a
15) 0,8) 1616,7 | 143,3 SE 12
15| 0,8) 17/— | 14/— 28 16-30
14] 67 (13loa]| 1342 | SSR | BV
15| —L 17125 | 135,0 | Ha8 1
14] 7,5] 15/9,2 | 13/83 2 +
14! 9,21 1614,2 | 13/8,3 5 12
151: '6;7) £71N55 1318,3 LE
14] 83) 16)— | 13/42 1 28
15! 5,8) 1810,8 | 1415,8 13 Fr
15] — 16|42 | 14/= 2 56

1802
1803
1804
1805
1806
1807

1808

1809
1810

1811
1816”

od
1820"
1824

1825

1826
1827
1828
1829

1830

1831
1832
1833
1834
1835
1836
1837

SALTSJÖN.

Medel- Högsta Lägsta

stånd. stånd. stånd.
Fot. | tum. | Fot. . | Fot. | tum. |

14! 5,0
14] 7,5
14-972
14] 5.0
14] 3,3
141) 5,0
141 5,0
141 0,8
131 8,3
13] 9,2
14] 5,8
131 -19;2
14] —
14 1,7
vå 8,3
13) 92
TING
14] 17
14] —
141 5,0
14] 3,3
14] 5,0
14] —

Dagar för
högsta vat- lägsta vat-
tenstånd. tenstånd.
12 26
4 11
29 25-31
6 1
25 6
8 11
11 6-9
12 AR
11 BYSEN
I 4? 5
16 21-22
1 4
23 30 19 31
1 32
28-30 16-18
6 1
26 11
12 4
ss 135
12 1
Ad 29 2
10 48
2,7 20-21
4 12
11 26
2 5
20-21
12
1-7 30 17-19
172 I 5
17 19
4 12
25 26 21
3 5? 10
19 22
12 4
10 18
11 4
2 16
II 12
16 26-28
11 4
25 10
7 3
10 18
12 3
6 5» 29
] 8
15 22558
FÖ; 9
28 11-14
3 5
24 1:3

38

= —

MÄLAREN.
Medel- | Högsta Lägsta Dagar för
stånd. stånd. stånd.
högsta vat- lägsta vat-
Fot. | tum. | Fot. | tum. | Fot. | tum. tenstånd. tenstånd.
| | Oo o
151: Os) 171251 111358 25 ER
14] 7,5) 1519,2 | 1315,0 25 2
15/76 1S:3 CE 37 H 20
15| 0,8] 18/0,8 | 1315;8 2 Ö
14) 7,5) 17133 | 13/17 = 5
141. 5,0) 15/5,0|"1318,3 | 15, 180) 3 et
15). 157) 161853 118158 FER
1515,0
rg fe 13 SS re =
15| —I 17|7,5 | 13168 | 2028 h
141 -6;7|" 16175 | 1313:3 22.30
Kö La 29-30 2-4,7 11-17: 20-23
15) 251017) na) 12/83 fa a
: 42 17-21 1-2
15) —| 1617,5 | 144,2 + | agan!" |
12
15) 165053 26-23 25-295 130
1911,7 | | p 14] —) | f-22 290
16) 0,8 | : | 3 ) | 3 )
”IlU18 92) (13 3 r 232
1712:0 I
15] 281745!) 12/60 | facu]) 16
| LER nalkas ;

= NANA

SALTSJÖN.

| Medel- Högsta Dagar för
| stånd. stånd. MR
TR högsta vat- lägsta vat-
| Fot. | tum. | Fot. tenstånd. fenstande
|
É 14838 2 et
9 2
1839 131657) 151853 0), 111952 äl
1840 131 9,52) 1511,7 | 213)]— = San
1841 13 7,5) 1419,2 | 12/5,8 15316 25
s . 149,2 !
1842 113175 4leg)| BR) AR Ae
| 1843 13) 9,21 1514,2 £0 1157 12 =
1844 (ÄVEN 153,3 | 1213,3 = 147
1845 13! 7,5) 15/0,8 | 12/7,5 320
1846 13! 8,3! 159,2 | 12/4,2 i &
1847 131 6,7). 15|— | LINS 3 SN 13 12
1512,5) | (1117,5 23 11
1848 1131-6715 Na ENE )
| 12 2
| 1849 13] 8,3) 16/— 1211,7 = > 132
1850 131-853 151550) 1115:0 = =
154,2) | (1217,5 26 2
RH 3 3 1 3
i 151,0 5 ABA
1852 | 13| 7,5 ve a 12/5,0 | a - 2

RR FÖRRE

2. Öfversigt af de i Sverige funna arter af ;
familjen Palpicornia. — En under denna titel af Hr
Magister C. Thomson insänd uppsats föredrogs af Hr Boneman.

»Sedan GyLLenHaL utgaf fjerde delen af Insecta Suecica,
har Svenska Faunan endast blifvit rigtad med tvenne arter inom
ofvanstående familj, hvarföre en öfversigt af de sedermera till-
komna ej torde sakna intresse.

Med uteslutande af Elophorus minutissimus, hvilken, så-
som bekant är, numera hänföres till familjen Trichopterygia,
uppgår antalet af de arter, som uppföras uti GYLLENHALS
nämnda «arbete till 40, hvartill komma Hydrophilus nigricans,
beskrifven af Professor ZEttErRstEDT uti Insecta Lapponica samt
Berosus cericeps af Prof. Bonreman i Vet. Akad. Handl. för —
1850. I denna öfversigt har jag upptagit 61 species, hvaraf
en del förut obeskrifna. Att jag med Svenska Faunan kunnat
införlifva så många nya species, derför har jag hufvudsakligast
att tacka den välvilja, hvarmed jag blifvit understödd af flera
Entomologer inom fäderneslandet, bland hvilka jag med tack-
samhet bör nämna: Professor Bomeman i Stockholm, som gunst-
benäget skickat mig flera af GyrtenHar meddelade arter; Ad-
junkt DarirBom och Kandidat G. F. Mörrer samt Professor Zet-
TERSTEDT i Lund, hvilken sednare godhetsfullt tillåtit mig gran-
ska typerna till Insecta Lapponica.

I. Familjen HYDROPHILOIDAE (Enritcns.)

SPERCHEUS (KuGerr.)
1. S. emarginatus (ScHarr). Fuscus, obscurus; clypeo emarginato
Long. 3 lin.
(FYLC: IDS:HSNS SA SRA OSA
Ek. KäferoMark: id; 903, 4.
Murs. Palp. 25, 1.
I stillastående vatten, sällsynt vid Lund. Öland, Bourman.

HELOPHORUS (Fasr.)

ÅA) Elytra med en punktserie vid basen, mellan första och andra strian.
1) Interstitierna på elytra till en del köl- eller tuberkelformigt upphöjda
1. H.nubilus (FABr.). ÖOvalus, griseo-lestaceus; thorace 5-sulcato;
elytris nigro-nebulosis, interstiliis alternis costatis Long. 13—13 lin,

sär vs

GyLuL. Ins. Sv. 4, 130, 6.
Er. Käf. d. Mark. I, 194, 1.
Murs. Palp. 30, 2.
Allmän på torra, soliga ställen; äfven under uppkastad hafstång.

2. H. Fennicus (Payrr.). Fusco-ferrugineus, griseo-pubescens;
thorace 5-sulcato; elytris griseis, fusco-nebulosis, punctato-striatis,
interstitiis alternis costatis Long. 21 lin.

Gru, Ins. Sv.”L 129,75.
Zett. Ins. Lapp. 124, 5.

Under stenar vid den sandiga stranden af Torneå flod i Lapp-
land; ej funnen i sjelfva vattnet, troligen öfverensstämmande i lef-
nadssätt med föregående (ZeTtrt.)

3. H. borealis (SamrB.). Oblongus, fuscus, fere glaber3; thorace
5-sulcato, fusco-eneo, crebre granulato; elytris grisescentibus, fusco-

nebulosis, punctato-striatis, interstitiis alternis &Xneis, costatis. Long.
Sin
R. FeErbD. SAHLBERG Diss. Nov. Col. 1834, p. 4.
I norra Lapplands stillastående vatten (SamLB.).
Den afviker från föregående deruti, att kroppen saknar den grå,
nästan ulliga beklädnad, som utmärker den förre; thorax är deremot

tydligare granulerad, metallglänsande, elytras ribbor metallgröna.

4. H. tuberculatus (Gyrr.). Ovatus, niger, obscurus; thorace ob-
solete 5-sulcato; elytris punctato-striatis, interstitiis alternis tuber-
culis oblongis elevatis. Long. 11 lin.

Grur. Ins. Sv. I, 129, 4.
Zertt. Ins. Lapp. 124, 4.
Funnen i Lappland af Prof. ZetrerstEDT; det enda, mig veterli-

gen, i Skåne tagna exemplar, är funnet af Kandidat G. F. Mörrer i
en damm söder om Lund.

2) Interstitierna på elytra ej köl- eller tuberkelformigt upphöjda.
5. H. aquaticus (Lis.). Oblongus, capite thoraceque xXneis, hoc
5-sulcato, punctato-rugoso, lateribus sinuato, elytris griseis, punctato-
striatis. Long. 21—3 lin.
GYLLS INS: DY. sl, 126; 1.
Zert. Ins. Lapp. 124, 4.
Er. Käf. Mark. 194, 2. H. grandis.
Murs. Palp. 33, 4. H. aquaticus.

Af denna art förekomma tvenne ganska olika former: på den
ena, som alltid är större, är hufvudet och skifvan af thorax försedda
med tydliga granulerade punkter; hvartannat af elytras mellanrum
något upphöjdt: på den andra, mindre, är deremot pannan och skif-
van på thorax endast fint punkterade, elytras mellanrum jemna.

i Båda formerna äro allmänna öfver hela Sverige och gå ända upp
till Lappland.

B) Mellan 4:sta och 2:dra strian på elytra synes ej spår till någon mel-
lanliggande punktserie.

6. H pallidipennis. Oblongus, depressus, fusco-niger, antennis,
palpis pedibusque testaceis, fronte juxta oculos striga punctata; tho-

2 ÖV Re

race 5-sulcato, sulcis lateralibus leviter flexuosis, fusco-pallido; ely-
tris pone medium dilatatis, pallide-testaceis, crenato-striatis. Long.
23—23 lin.

Funnen i Umeå Lappmark af Prof. ZETTERSTEDT.

Nästan lika stor som H. aquaticus Lis., men något smalare. Huf-
vudet är på båda sidor invid ögonen punkteradt, och försedt med en
kort intryckt grop mellan ögonen och frontal-linien, som sträcker sig
ända fram till den böjda tvärfåran. Thorax är proportionsvis längre
än hos något annat species inom detta slägte. vid spetsen bredare än
vid roten, sidorna nästan räta, skifvan otydligt punkterad, genomsku-
ren al 5 ej djupa men breda fåror, lateral-fårorna lätt böjda; blek-
brun, med en svag kopparglans; scutellen metallbrun. Elytra äro
tillhopatagne vid roten lika breda som thorax, något utvidgade efter
midten, humeral-vinkeln rät, skarp; enfärgade blekgula, djupt strie-
rade, strierna punkterade. Benen blekgula.

7. H. Lapponicus. Oblongus, subdepressus, capite thoraceque
viridi-&neis, hoc convexiusculo, 5-sulcato, sulcis lateralibus internis
leviter flexuosis, margine antico lateralique pallido; elytris pone me-
dium dilatatis, punctato-striatis, interstitiis planis, pallidis, macula
communi suturali pone medium, fusca. Long. 2—21 lin.

Zertt. Ins. Lapp. 124, 3.

I Umeå Lappmark, ej sällsynt (Zertt). Jag har fått den från
Enontekis.

Den är mycket lik H. dorsalis Er., men större, thorax kullrigare,
sidorna nästan räta, elytra lergula, med en lätt skugga invid suturen
efter midten, som understundom är otydlig; för öfrigt så lik att nå-
gon vidare beskrifning torde anses öfverflödig.

I ofvan citerade arbete säger Prof. ZettErstEDtT ”elytra pallida,
macula suturali communi pone medium fusca sepe obsoleta.”

8. H. griseus (Hest). Oblongus, capite thoraceque viridi-2neis,
hoc sub-depresso, 5-sulcato, sulcis lateralibus internis flexuosis, mar-
gine antico late lateralique anguste pallido: elytris pone medium dila-
tatis, punctato-striatis, interstitiis planis, pallidis, griseo-nebulosis.
Long. 13 lin.

GrLL. Ins. Sv. I; 42853:

Er; Käf: d Mark: 155496; 5;

H. dorsalis Er. Käf. d. Mark. I, 196, 6.
» » Murs. Palp. 40, 6.

H. granularis. Var. Murs. Palp. 37.

Allmän i Södra Sverige, äfven i Lappland, men synes derstädes
vara sällsyntare än föregående.

Anm. Murursast har, i sin utmärkta Monographie öfver Frankrikes
Palpicorner, sammanfört EricHsons H. griseus under sin H. granu-
laris; jag har, och som mig synes med mera skäl, förenat den
med båda dessa författares H. dorsalis; för denna åsigt tyckes -
tala Ericososs ”Gestreckter, Halsschild nach hinten deutlich ver-
schmälert, und sein Vorderrand, oft auch die Seitenränder hellgelb.
Die Grundfarbe der Flägeldecken ist heller gelb3 die Punctstreifen

så MMO Lee

sind feiner, die Zwischenräume dabher auch breiter und flacher.””
Att GyLLesHAns H. griseus sammanfaller med Ericrsoss H. dorsa-
lis, finner man tydligen af den förres beskrifning på thorax, med
sin gula sidokant, och på elytra, med den vinkelformiga fläcken
vid suturen. Utomdess har Prof. Bourman skickat två exemplar,
meddelade af GYLLESHAL sjelf, såsom dennes H. griseus, hvilka
fullkomligt öfverensstämma med Enricusoss H. dorsalis. De karak-
terer, som konstant skilja H. griseus från H. granularis, äro:
den metallgröna färgen på hufvud och thorax, dessas finare
punktering och mindre djupa fåror; den aflånga formen på ely-
tra, dessas svagare strier, och bredare, mera platta, mellanrum,
samt blekgula färg, med endast tvenne mörkare fläckar, en bred-
vid suturen på midten, som bildar en vinkel med den motsva-
rande på andra täckningen, samt en på midten af 7:de mellan-
rummet, hvilken sistnämnde ofta är otydligare.

9. H. granularis (Lis.). Oblongo-ovatus, capite thoraceque Xneis,
hoc 5-sulcato, sulcis lateralibus internis flexuosis; elytris obscure te-
staceis, nigro-maculatis, profunde punctato-striatis, interstitiis angu-
stioribus. Long. 41 lin.

H. granularis Gyur. Var. b. Ins. Sv. I, 127, 2.
Er. Käfer der Mark. I, 195, 4.
Mursant. Palpic 37, 5. Var. D.

Allmän öfver hela Sverige.

Anm. 4. Anses af MuLsant såsom en varietet till följande, men tyc-
kes dock vara en väl skild art; från föregående kännes den lätt
på sin kortare kroppsform; oftast vackert kopparröda thorax, med
tydligare granulering; mörkare elytra, med djupare strier och
smalare interstitier.

Anm. 2. GyrtresHars H. granularis var. c., af hvilken jag har för mig
två exemplar, är måhända en egen art; afviker isynnerhet på ely-
tras ljusare färgteckning, hvari den mera närmar sig H. griseus;
strierna äro djupa, interstitierna smala; thorax ej så starkt gra-
nulerad, framkanten lergul; utomdess är den dubbelt så liten
som den typiska.

10. H. mneipennis. Oblongo- ovatus, fusco-Xneus, subnitidus;
thorace profunde 5-sulcato, les lateralibus internis flexuosis; elytris
obscure testaceis, subeneis, fortiter punctato-striatis, interstitiis con-
vexis. Long. 13—2 lin.

H. granularis Gyur. Ins. Suec. I; 127, 2.
» » Murs, Palpic. 36, 3. Var. B.
H. aquaticus Er. Käfer der Mark. I, 195, 3.

Allmän i stillastående vatten.

Di Den skiljes lätt från föregående species på formen af thorax,
hvars sidor äro rundade före midten; på sina mörka ofläckade elytra,
hvilkas sutur alltid är metallgrön; oftast äro äfven de andre mellan-
rummen mer och mindre tydligt bronzerade.

11. IH. laticollis. Oblongo-ovatus niger, antennis, palpis pedibus-
que testaceis; capite thoraceque viridi-Xeneis, hoc 5-sulcato, sulcis la-

mc RS SE

teralibus internis leviter arcuatis, convexiusculo, lateribus in medio
rotundatis; elytris obscure testaceis, subeneo-micantibus, profunde
punctato-striatis. Long. 2 lin.

H. granularis Zett. Ins. Lapp. 124, 2.

Den är funnen uti Lappland i stillastående vatten och vid flod-
stränder af Prof. ZETTERSTEDT.

Ganska lik föregående, men kännes lätt på formen af thorax,
som är jemnt rundad på sidorna, bredast öfver midten, lätt kullrig,
de inre lateralfårorna äro svagt bågböjda, skifvan otydligt punkterad.
Elytra äro ej bredare än thorax öfver midten, strierna djupa, dunkelt
gula, svagt metallglänsande. Benen lergula.

12. H. nivalis. Oblongo-ovatus, supra nigro-&2neus, antennis
pedibusque concoloribus; thorace 5-sulcato, sulcis lateralibus internis
flexuosis, disco subtiliter punctulato; elytris nigro-&neis, pallido-ma-
culatis, punctato-striatis, interstitiis planis. Long. 2 lin.

H. griseus var. b. Zett. Ins. Lapp. 124, 3.

Funnen på sjelfva snön i Maj månad, på högsta åsen af Tor-
neå fjell (Zerrt.).

Synes stå nära H. glacialis Heer, men afviker isynnerhet genom
de inre lateralfårorna, som äro mindre starkt bågböjda, och på sin
kroppsform, som mera öfverensstämmer med H. eneipennis. Hufvudet
är metallglänsande, vid ögonen skrynkligt punkteradt, panngropen och
tvärfåran djupa; palperna metallbruna. Thorax är till formen öfver-
ensstämmande med H. eneipennis, på sidorna före midten rundad, vid
roten smalare än öfver spetsen, metallsvart, skifvan fint och sparsam-
mare punkterad, sidorna skrynkligt punkterade; mellersta fåran djupt -
utvidgad på midten, de inre lateralfårorna äro ej starkt böjda. Elytra -
äro vid roten tillhopatagne bredare än thorax, starkt punkterade-stri-
erade, interstitierna ej smala, nästan platta; metallglänsande svarta,
med gula fläckar, understundom enfärgade, metallbruna. Benen bronz-
färgade, svartbruna.

13. H. nanus (ScHÖPrerL). Oblongo-ovatus, convexus, capite -
thoraceque Xneis, hoc 5-sulcato, sulcis omnibus rectis, convexiusculo,
disco levi; elytris obscure xXneis, fortiter punctato-striatis. Long. 11 lin.

Ex. Käfer der Mark. I, 197, 8.
Murs. Palpic. 42, 8.
Var. elytris fusco-testaceis macula communi discoidali nigra.

Ej sällsynt kring Lund; äfven funnen i Lappland af Professor 3

ZETTERSTEDT.

Denna art skiljes lätt från de öfriga, på sin kullriga thorax, med
nästan räta, djupare fåror, och glatt skifva. Den varierar understun-
dom med dunkelt gula elytra och en svart strimma, som upptar mel-
lersta tredjedelen af suturen.

14. H. pumilio (Er.). Oblongo-ovatus, convexus, capite thorace-
que &Xneis, hoc granuloso, 5-sulcato, sulcis lateralibus internis leviter
arcuatis; pedibus elytrisque obscure testaceis, his punctato-sulcatis,
interstitiis subcarinatis. Long. 1—411 lin.

Er. Käfer der Mark. I, 197, 7.
Murs. Palpic. 41, 7.

Fe

Kd
Å
,

är

SA ÖN Oe

Tillsammans med föregående, och lika litet sällsynt.

Den står midt emellan föregående och H. granularis, samt afviker
från bådadera uti sin granulerade thorax, med svagt böjda inre late-
ralfåror, och lätt rundade sidor; elytra äro metallskimrande svart-
bruna, med djupt punkterade fåror, och kölformigt upphöjda interstitier.

HYDROCHUS (Gerwy.).

1. H. brevis (Hest). Oblongus, niger; thorace foveolato; ely-
tris ovatis, fortiter striato-punctatis, sutura interstitiisque alternis
carinatis. Long. 13 lin.

Elophorus brevis Gyur. Ins. Sv. 1, 132, 8.
Hydrochus brevis Er. Käfer der Mark. I, 198, 2.
» » Murs. Palpic. 44, 4.

Ej sällsynt i Skåne, isynnerhet på lerbotten; äfven under stenar

vid stranden af Ringsjön.

2. H. carinatus (Germ). Elongatus, niger; thorace foveolato;
elytris oblongis, striato-punctatis, sutura interstitiisque alternis ca-
rinatis. Long. 11 lin.

Er. Käfer der Mark. I, 198, 3.
Muzis. Palpic. 45, 2.

Sällsynt i stillastående vatten vid Lund.

Den är något mindre och betydligt smalare än föregående, till
babitus mera lik H. elongatus, svart, knappt bronzerad. Thorax är
mycket längre än bred, försedd med samma stora gropar, som före-
gående. Elytra äro aflånga, smala, punktserierna ej så grofva, som
hos H. brevis, 2:dra, 4:de och 6:te mellanrummen samt suturen köl-
formigt upphöjda.

3. ÅH. elongatus (Fasr.). Elongatus, eneo-niger; thorace foveo-
latoz elytris oblongis, punctato-striatis, sutura interstitiisque plur-
rimis carinato-elevatis, carinis interioribus abbreviatis. Long. 2 lin.

Elophorus elongatus Grrr. Ins. Sv. I, 134, 7.
Hydrochus elongatus Er. Käfer der Mark. I, 197, 1.
» » Murs. Palpic. 46, 3.
Ej sällsynt med föregående.

OCHTEBIUS (LzraACH.).

1. O. marinus (PayK). Ovatus, subdepressus, viridi-Xneus, ni-
tidus; tborace brevi, transversim impresso, disco levi; elytris fuscis,
punctato-striatis, pedibus pallidis. Long. 1—4141 lin.

Elophorus marinus Gyrr. Ins. Sv. I, 134, 16.
Ochtebius marinus Murs. Palpic. 60, 5.

Ej sällsynt vid hafsstränderne; äfven i en damm vid Lund har

jag funnit några exemplar.

2. O. pygmeus (FAsr.). Ovatus, leviter convexus, fusco-xeneus;
thorace punctato canaliculato, elytris punctato-striatis, apice pedibus-
que" piceo-testaceis. Long. 4 lin.

Elophorus pygmeus Gyun. Ins. Sv. I, 133, 9.
Hydrena riparia Zett. Ins. Lapp.

Lai: NGN da

Ochtebius pygmeus Er. Käfer der Mark. I, 199, 4.
» » Muus. Palpic. 626.
Allmän i stillastående vatten öfver hela Sverige.

3. O. rufomarginatus (Er.). Ovatus, valde convexus, supra fu-
sco-Xneus; thorace punctato, canaliculato, disco 4-foveolato, margine
dilatato, rufo; elytris fortiter punctato-striatis. Long. 3 lin.

Er. Käfer der Mark I, 199, 2.
O. bicolon var. b. Murs. Palpic. 64, 7.

Jag har funnit den på flera ställen i Skåne, såsom vid Ramlösa,
Kungsmarken nära Fogelsång, samt vid Lund; endast i slamm, al-
drig i vattnet.

Den kännes mycket lätt från föregående på kroppens större kull-
righet, pannans intryck, och de 4 groparne på thorax, samt på de
starka strierna med något upphöjda mellanrum hos elytra.

Anm. De funna exemplaren öfverensstämma fullkomligt med EricH-
sons beskrifning; jag har vid undersökning af ett halft hundrade
individer ej kunnat finna någon olikhet eller förändring i krop-
pens kullrighet, färg, eller elytras djupare striering, som MuLrsANT
omnämner, hvarföre jag tror att O. bicolon och O. rufomarginatus
äro 2:ne väl skilda arter.

HYDRAENA (KucGELL.)

1. H. riparia (KuGc.). Oblonga, subdepressa, nigra, antennis,
palpis pedibusque rufis; thorace transverso, lateribus angulato, crebre
punctato, medio obsolete canaliculato; elytris creberrime punctato-
striatis. Long. 11 lin.

Elophorus minimus Gyu. Ins. Sv. I, 114, 141.
Hydrena riparia Er. Käfer der Mark. 2, 696.

» » Murs. Palpic. 79, 4.

Ej allmän, oftast i stillastående vatten.

2. H. gracilis (Germ). Depressiuscula, nitida, nigra, antennis,
palpis pedibusque rufis, femoribus picescentibus; thorace subquadrato,
lateribus angulato-dilatato, disco parcius, lateribus crebrius punctato;
elytris dorso sat fortiter punctato-striatis. Long. 1 lin.

Mas. femoribus crassioribus, tibiis posticis intus ciliatis, sutura
elytrorum apice denticulo prominulo.

Murs. Palpic. 82, 6.
v. KieseEnw. Linnea. Ent. IV, 184, 17.

Jag har funnit den talrikt under småstenar i den lilla bäcken -
vid Ramlösa. Den är smalare, och något mera glänsande än föregå-
ende. Hufvudet framtill nästan glatt, pannan ej tätt men starkt
punkterad; palperna röda, slutleden enfärgad. Thorax är knappt bre-
dare än lång, nästan lika bred vid basen som vid spetsen, sidorna
vinkelformigt rundade, ej tätt men starkt punkterad, något sparsam-
mare på båda sidor om midten; försedd med en starkt markerad in=
tryckning inom sidokanten. Elytra äro på det bredaste stället obe-
tydligt bredare än thorax öfver midten; mellan suturen och skulder-
vinkeln stå 6 rader af djupa aflånga punkter, dessa punktseriers mel-

lanrum temligen breda, platta; sidorna tätare punkterade; i spetsen
äro de gemensamt urnupna, hos honan är yttersta spetsen af suturen
kölformigt upphöjd, hos hannen utlöper suturen i en liten hvass tand.
Benen äro röda, låren beckfärgade, starkt bygda; bakre parets tibier
på insidans nedre hälft cilierade hos hannen.

3. H. pulchella (Germ). Depressiuscula, oblonga, nitida, nigra,
antennis, palpis, thorace disco infuscato, elytris pedibusque testa-
ceis; thorace subquadrato, lateribus angulato-dilatato, parce et subti-
liter punctato; elytris punctis minus crebris, dorso subseriatis.
Long. 3 lin.

Kiesenw. Linnea. Enot. IV, 187, 19.

Tillsammans med föregående, men sparsammare.

Mycket mindre och med ljusare färgteckning än föregående. Hufvudet
är mycket fint punkteradt, pannan starkare; palpernas slutled i spetsen
mörkare. Thorax är kortare än bred, sidorna på midten utvidgade i en
något trubbig vinkel, mot spetsen svagare än bakåt, afsmalnande,
glänsande, blekgul, på midten med en mörk skugga, som stundom
utbreder sig åt sidorna, men aldrig når fram- eller bakkanten. Elytra
äro äggformigt elliptiska, mer än hälften bredare än thorax öfver
midten, i spetsen gemensamt rundade, glänsande, blekgula, suturen
och sidokanten något mörkare, ej tätt punkterade, punkterna ordnade
i 4—6 serier inifrån suturen, på sidorna tätare och i spetsen mera
oregelbundna. Benen blekgula.

LIMNEBIUS (Leacu.).

1. L. truncatellus (Parr). Ovatus, leviter convexus, nitidulus,
subtilissime rugoso-punctatus, parcius et tenuiter pubescens, niger;
thorace elytrisque tenuiter fusco-marginatis; vertice punctulato, labro
apice leviler emarginato. Long. + lin.

Mas. abdominis segmento ventrali 6:to apice medio dente obtuso
canaliculato armato, ultimo apice biemarginato; tibiis posticis basi
valde coarctatis. Long. 14 lin.

Hydrophilus truncatellus Grrr. Ins. Sv. I, 123, 13.

Limnebius truncatellus Murs. Palpic. 90, 4.

Ej sällsynt öfver hela Sverige, äfven i Lappland; jag har endast
funnit den i skogstrakter.

Aflångt-äggformig, ganska glest finhårig, mycket fint punkterad;
elytra nästan chagrinerade. Hufvudet är tydligare och starkare punk-
teradt mellan ögonen än framtill; labrum i spetsen lätt urbräddad;
pPalperna rödaktiga. Hannens framtibier äro bågböjda, mot spetsen
incrasserade; det bakre purets äro på första tredjedelen mycket tunna,
derifrån komprimerade ända till spetsen, mycket längre än hos ho-
nan. Nästsista bukringen är hos hannen i spetsen beväpnad med
en trubbig, nedåt och bakåt rigtad tand, som är lätt rännlad på
inre sidan; sista är i spetsen biemargineradt; hos honan äro båda
dessa segmenter hela, glatta. Outbildad är den liksom de följande
arterna blekare, endast hufvudet och skifvan af thorax äro vanligen

beckfärgade.

I UGN le ,

2. L. papposus (Murs.). Ovatus, convexiusculus, nitidulus, sub-
tilissime punctatus, parce et tenuissime pubescens, niger; thorace ely-
trisque piceo-marginatis; vertice thoracisque lateribus subtiliter pune-
tulatis, labro apice truncato. Long. 3 lin.

Mas abdominis segmento 6:to ventrali fasciculato-piloso. Long. + lin.

Hydrophilus truncatellus Gyrr. Ins. Sv. I, 123, 13. (Var. minor).
» » ZeTtT. Ins. Lapp. 123, 10.

Limnebius truncatellus Er. Käfer der Mark. I, 203. 41.
» papposus Murs. Palpic. 92, 2.

I stillastående vatten, allmän öfver hela Sverige; jag har ej fun-
nit den tillsammans med föregående.

Mindre och något kullrigare än föregående, finare punkterad, och -
mycket otydligare finhårig. Hufvudet är tätt och fint punkteradt mel- -
lan ögonen; labrum i spetsen tvärt afhuggen. Thorax är på sidorna
fint punkterad, skifvan nästan glatt. Bakre låren äro lätt bågböjda
på öfre sidan, på den undre nästan räta, svagt rännlade, beckfärgade,
tibier och tarser roströda.

3. LIL. truncatulus. Ovatus, convexiusculus, nitidus, sublevis,
parce et tenuissime pubescens, niger; thorace elytrisque tenuiter pi-
ceo-marginatis; labro apice truncato. Long. 3 lin.

Mas. abdominis segmento penultimo fasciculato-piloso; femoribus
posticis subtus dente obtuso armatis. Long. 3 lin.

Tillsammans med föregående, ej sällsynt; äfven i Lappland.

Ytterst lik föregående, men hannen lätt kännlig på baklårens
tand; dessutom afviker den i följande hänseende: Hufvudet är knappt
märkbart punkteradt, då deremot hjessan är tydligt fastän fint punk-
terad hos föregående. Thorax är öfverallt lika fint punkterad, endast
inom framkanten synas 2:ne transversella punktserier, löpande paral-
lelt med densamma, hvilka äro något tydligare hos föregående. Ely-
tra äro glänsande, temligen kullriga, nästan omärkbart punkterade.
Benen äro af samma färg, som hos föregående, men hos hannen äro
låren på midten af undersidan beväpnade med en trubbig tand; främre
tibierna äro svagt böjda, mot spetsen incrasserade.

BEROSUS (LraAcH.).

1. B. spinosus (StEv.). Oblongus, convexus, testaceus; elytris
nigro-submaculatis, punctato-striatis, interstitiis uniseriatim punctatis,
apice bispinosis. Long. 21 lin.

Murs. Palpic. 98, 4.

Först funnen i Norrige af Prof. Bouemas, sedermera vid Lomm
af Dr Rosesskönrp, i Blekinge af RiopErBsELke och på Gottland af J.
WAHLBERG. ;

2. B. ericeps (Curtis). Oblongo-ovatus, convexus, luridus; ca
pite prothoracisque lineis duabus approximatis, eneis; elytris profund
punctato-striatis, interstitiis subseriatim punctatis. Long. 23 lin.

Er, Käfer der Mark. I, 205, 2. — Bonen. Act. Holm. 1850, p. 20

I stillastående vatten på Gottland. KLInGEMANN.

3. Bird

RN 2

3. B. luridus (Lin). Oblongo-ovatus, gibbus, luridus, capite tho-
racisque disco nigro-&neis; elytris nigro-maculatis, profunde punctato-
striatis, interstitiis punctatis. Long. 2 lin.

Hydrophilus luridus Gytr. Ins. Sv. 1, 115, 4.

» » Zett. Ins. Lapp. 122, 3.
Berosus luridus Er. Käf. der Mark. I, 205, 41.
» » Murs. Palpic. 100, 3.

I stillastående vatten; ej allmän.

HYDROPHILUS (GEorFror.)

1. H. piceus (Lis.). Oblongo-ovatus, leviter convexus, piceo-niger,
nitidus; abdominis segmento anali ventrali carinato-elevato. Long.
18—22 lin.

Gryur. Ins. Sv. I, 113, 1.
Ex. Käfer der Mark. I, 206, 1.
Murs. Palpic. 108, 41.

Ej sällsynt; finnes ej i Lappland.

2. H. aterrimus (Escno.); oblongo-ovatus, leviter CONVexus, piceo-
niger, nitidus; abdominis segmentis ventralibus carinato-elevalis. Long.
16—22 lin.

Er. Käfer der Mark. I, 206, 2.

Funnen på Öland af RIDDERBJELKE; i Ljungska samlingen äro äf-

ven flera exemplar, troligen från trakten af Calmar.

— Anm.: Mesosterni ränna är mer och mindre tydlig hos båda arterna,
- hvarföre jag ej upptagit denna karakter uti diagnosen.

HYDROUS (LzraAcH.)

1. H. caraboides (Lin.). Ovatus, convexus, niger, nilidus, elytris
pone medium ampliatis. Long. 8 lin.
Hydrophilus caraboides Gyrr. Ins. Sv. I, 114, 2.
» » Er. Käfer der Mark, I, 207, 3.
Hydrous caraboides Murs. Palpic. 112, 4.
Temligen allmän i stillastående vatten.

HYDROBIUS (LeacH.)

1. H. fuscipes (Lis.). Ovalis, convexus, piceo-niger, supra niti-
dus, confertissime punctatus; elytris crenato-striatis, pedibus piceis.
Long. 3—31 lin.

; Hydrophilus fuscipes Gyrr. Ins. Sv. I, 114, 3.

» » Zert. Ins. Lapp. 122, 4.
Hydrobius fuscipes Er. Käfer der Mark. I, 208, 2.
P » » Murs. Palpic. 122, 3.
få Allmän öfver hela Sverige.
4 2. H. limbatus (FaArrR.). Sub-hemisphericus, supra fusco-testa-

”Ceus, capite thoracisque disco nigris; elytris dorso nigricantibus, stria
sulurali impressa. Long. 1—43 lin.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 3. 2

— ÖN =

Hydrophilus globulus Gyuu. Ins. I, 117, 6.
» » ZeTt1. Ins. Lapp. 123, 5.
Hydrobius limbatus Er. Käfer der Mark, I, 208, 3.
» globulus Murs. Palpic. 126, 3.
Lika allmän, som föregående.

3. H. bicolor (PArr.). Ovatus, convexus, niger, thorace elytris-
que flavescentibus, his postice punctato-striatis, stria suturali profun-
diori impressa; clypeo apice profunde emarginato. Long. 2—21 lin.

Hydrophilus bicolor Gyrr. Ins. Sv. I, 121, 10.
Hydrobius bicolor Murs. Palpic. 124. 4.
Ganska sällsynt i stillastående vatten.

LACCOBIUS (Ezricus.)

1. L. minutus (Lin). Sub-hemisphericus, supra pallidus, capite
thoracisque disco nigro-xXeneis; elytris confertim punctato-striatis, gri-
seo-irroratis; fronte macula parva ante oculos pallida. Long. 1—43 lin.

Hydrophilus minutus Gyur. Ins. Sv. I, 2146, 5.

» » Zett. Ins. Lapp. 123, 4.
Laccobius minutus Er. Käf. der Mark. I, 203, 1.
» »" Muss. Palpic. 129, 4.

Allmän öfver hela Sverige.

2. LIL. nigriceps. Ob-ovatus, valde convexus, niger, supra palli-
dus, capite, thoracis disco scutelloque nigro-&neis; elytris confertim
irregulariter punctato-striatis, interstitiis alternis, punctis majoribus
seriatis, nigro-irroratis; capite nigro. Long. 2 lin.

Vid Enontekis i Lappland, sällsynt.

Till staturen lik föregående, men dubbelt så stor, omvändt-ägg-
formig, starkt kullrig; de punkterade strierna på elytra äro oregel-
bundna, på hvart annat mellanrum stå några större purkter, ordnade
i rader, alla punkterna i bottnen infuscerade; liksom hos föregående
ser man äfven här en mörk fläck nedom midten straxt invid suturen,
samt en hvitblek rund framför spetsen. Scutellen är aflångt triangulär.

Anm.: Den bör ej kunna förblandas med L. decorus GYLL., som synes
distinkt genom hufvudets olika punktering och färgteckning, samt
på de utplattade sidorna af thorax.

3. L. decorus (GYLL.). Oblongus, supra pallidus, vertice thoracis

disco scutelloque viridi-&eneis; elytris confertissime punctato-striatis,
punctis infuscatis, corpore subtus nigro, pedibus pallidis (GYyLL.)
Hydrophilus decorus Gyrr. Ins. Sv. IV, 275, 4—5.
Mycket sällsynt på Gottland (Gyrr.). Öland RIppErRBJELKE.

HELOPHILUS (Murs.) ")

1. H. lividus (Forst.). Oblongo-ovalis, subdepressus, supra puncta-
tissimus; fusco-testaceus. Long. 223 lin.

") Detta namn är förut af Meicen användt för ett Dipter=slägte,
hvarföre det måste utbytas emot ett annat.
Bun,

2 ND EA

Hydrophilus griseus Gynrr. Ins, Sy. I, 122, 11.
» » AKTIV INS: Läpp: 1423, 9.
Hydrobius griseus Er. Käf. der Mark. I, 241, 8.
Helophilus lividus Murs. Palpic. 134, 1.
Allmän öfver hela Sverige.

PHILHYDRUS (Sounier.)

1. oP. testaceus (Fasr.) Oblongo-ovalis, leviter convexus, supra
testaceus, creberrime et subtiliter punctatus, vertice nigricante; elytris
stria suturali impressa; palporum maxillarium articulo secundo femo-
ribusque nigris, apice testaceis. Long. 3 lin.

Hydrophilus grisescens Gyur. Ins. Sv. IV, 276, 9—410 (forte).
» melanocephalus ZEert. Ins. Lapp. 123, 6.

Hydrobius testaceus Er. Käf. der Mark. I, 209, 4.

Philhydrus melanocephalus Murs. Palpic. 137, 1. Var. A.

Allmän i stillastående vatten; på lerbotten (ZeTtTt.)

Hufvudet är alltid svart mellan ögonen, stundom utbreder denna
färg sig ner åt spetsen, men lemnar alltid en smal gul kant nedom ögo-
nen fri; palpernas 2:dra led är svart, i spetsen lergul, sista i spetsen
mörkbrun. Benen äro lergula, låren svarta, med undantag af yttersta
spetsen, som är lergul. För öfrigt synes denna art vara ganska distinkt
genom sin något aflånga, rent ovala kroppsform, och öfre sidans fina
och täta punktur.

Anm.: Jag har ej funnit ett enda individ vid hafskusten, hvarest
följande art deremot ej är sällsynt; det är sålunda med tvekan
jag bar citerat GyrtesHars H. grisescens. Interessant vore det att
veta, om det är denne eller följande art som Dr Scnaum har fun-
nit vid saltsjön vid Mansfeld.

2. P. maritimus. Oblongo-ovalis, angustior, parum convexus, ni-
tidus, crebre punctatus, griseo-testaceus, vertice thoracisque disco in-
fuscato; elytris stria suturali impressa; palpis antennisque testaceis;
femoribus nigricantibus, apice superne testaceis.

Vid hafskusten under tång; ej sällsynt.

Till staturen är den lik Helophilus lividus, men något kullrigare,
dock vida mindre än föregående; öfre kroppsytan grågul, nästan olj-
aktigt glänsande, tydligt punkterad, till och med mera öppet än hos

P. melanocephalus. Hufvudet är blekgult, bjessan infuscerad; palper
och antenner enfärgade blekgula. Thorax är något mera rundad på
"sidorna än bos föregående, grågul, stundom med en mörk skugga på
midten af skifvan. Elytra äro starkare och mera öppet punkterade
än hos föregående, de gröfre punkt-serierna, som finnas hos besläg-
tade arter, äro här mera markerade. Benen lergula, låren svarta, öfre

hälften blekgula.

”Anm.: Vore ej punkturen så stark, jemförelsevis med närstående
Tf arter, skulle GyLtenHarns H. grisescens passa ganska väl in på
denna art; ty så väl uppgiften in ”marilimis” som ”femoribus
nigricantibus superne apice testaceis” kunna ej rätt gerna bän- WI
föras till föregående species.

RR

ne

— 32 —

3. P. melanocephalus (FABR.). Ovalis, sat convexus, supra testa-
ceus, punctatissimus, capite thoracisque disco nigris; elytris stria su-
turali impressa; palporum maxillarium articulo ultimo apice fusco;
femoribus nigris, supra testaceis. Long. 23 lin.

Hydrophilus melanocephalus Er. Käfer der Mark. I, 209, 5.
Philhydrus melanocephalus Murs. Palp. 137, 4. Var. 3.

Ej sällsynt i stillastående vatten.

Denna art är alltid mindre än P. testaceus, mera elliptiskt-oval;
hufvudet svart, med en blekgul linie framför ögonen; palperna äro
lergula, dess sista led i spetsen jemte antennklubban svartaktiga.
Thorax är något smalare mot spetsen än hos P. testaceus, svart, sidorna
blekare. Elytra något tydligare punkterade, mera spetsigt rundade,
blekt gula. Benen äro lergula, låren svarta, långs midten dunkelt gula.

4. P. nigricans (Zett.). Ovatus, convexus, supra fusco-testaceus,
punctalissimus, capite thoracisque disco nigris, palpis totis pedibusque
rufescentibus, femoribus supra tenuiter nigro-marginatis; elytris stria
suturali impressa. Long. 21 lin.

Hydrophilus nigricans Zett. Ins. Lapp. 123, 7.

Ganska sällsynt i Lappland (Zertr.)

Till kroppsform öfverensstämmer den mest med P. melanocephalus,
och har samma fina punktur, men är något kullrigare och kortare,
rödbrun; hufvudet svart med en rödgul fläck framför hvarje öga; pal-
perna äro rödaktiga, antennerna äro af samma färg, klubban något
mörkare. Thorax är mera afsmalnande fram mot spetsen än hos P. me-
lanocephalus, kullrigare långs midten, skifvan svartaktig, sidorna röd-
bruna. Elytra öfverensstämma fullkomligt till puncturen med ofvan-
nämnde P. melanocephalus, men äro något mera brunröda till färgen,
och något starkare kullriga. Benen brungula, låren med en svart
ofvankant.

5. P. marginellus (FAsr.). Oblongo-ovalis, leviter convexus, supra
punctatissimus, fusco-niger, thoracis elytrorumque margine fusco-te-
staceis; his stria suturali impressa; palpis articulo ultimo nigro. Long.
13 lin.

Hydrophilus affinis Gyrr. Ins. Sv. I, 123, 12.
Hydrobius marginellus Ex. Käf. der Mark. I; 240, 7.
Philhydrus marginellus Murs. Palp. 141, 2.

Allmän med P. melanocephalus.

6. P. ovalis. Sat convexus, oblongo-ovalis, crebrius punctatus,
niger, nitidus, thoracis lateribus elytrisque, stria suturali impressa,
margine piceis; palpis totis rufescentibus. Long. 2 lin.

Från Gottland och vid Stockholm ; benäget meddelad af Prof. BonEMAN.

Af en aflång, rent oval form, kroppens öfra sida starkare punk-
terad, mera intensift svart, antenner och palper rödaktiga; annars till
habitus mest lik föregående.

CYLLIDIUM (Ericns.)

1. C. seminulum (PaykK.). Subglobosum, nigrum, nitidum, leve;
elytris stria suturali impressa. Long. 13 lin.

=S FO

Hydrophilus seminulum Gyur. Ins. Sv. I, 118, 8.
Cyllidium seminulum Er. Käf. der Mark. I, 211, 1.
» » Murs. Palp. 144, 4.
Ej sällsynt vid vatten.

1. Familjen SPHERIDIOIDAE (EntcHs.)
CYCLONOTUM (DeJr.)

1. C. orbiculare (FaBrR.). Subhemisphericum, atrum, nitidum, cre-
berrime punctatum; elytris stria suturali impressa. Long. 12 lin.
Hydrophilus orbicularis Gyir. Ins. Sv. I, 118, 7.
Cyclonotum orbiculare Er. Käf. der Mark. I, 212, 41.
» » Murs. Palpic. 148, 1.
Allmän i stillastående vatten.

SPHAERIDIUM (FasrR.)

|
| 1. S. scarabeoides (Lis.). Nigrum, elytris macula antica sangui-
nea, apicali testacea; pedibus testaceis, fusco-maculatis. Long. 3 lin.
GynL. Ins. Sv. I, 100, 41.
Er. Käf. der Mark. I, 214, 4.
Murs. Palp. 154, 1.
Var. nigrum, elytris apice macula lunata lutescente.
(Syre, fos; Sv. I. C: var. De
Allmän i nyfallen spillning.

2. S. bipustulatum (FaBr.). Atrum, elytris margine tenui, macula-
que subapicali lunata pedibusque testaceis, his nigro-fasciatis. Long.
elin,

Spheridium marginatum Gyur. Ins. Sv. I, 104, 2. Var. b.
» bipustulatum Er. Käf. der Mark. I, 2145, 3.
» » MuLs. Palp. 153, 2.

Var. a. elytris macula humerali rufa.

Spheridium marginatum Gyur. Ins. Sv. I, 1014, 2. Var. c.

Var. b. nigrum, margine thoracis elytrorumque rufo-testaceo.

Spheridium marginatum Gyur. I, 101, 2.
» » Er. Käf. der Mark. I; 215, 2.

I sällskap med föregående och lika allmän.

CERCYON (LeacH.)

A) Framtibian med en inskärning före spetsen, beväpnad med en skarp
bakåt krökt tand i spetsen.

1. C. littorale (Gyrr.). Ovale, leviter convexum, piceo-nigrum,
fönse punctatum; thoracis lateribus in medio dilatatis; elytris pun-
Ctato-strialis, striis apicem versus profundioribus, interstitiis confertim
punctulatis, apice convexis; tibiis anticis ante apicem excisis; labro
transverso, apice subemarginato. Long. 13 lin.

Spheridium liltorale Gyur. Ins. (SV | Fe RE
» » Zert. Ins, Lapp. 121, 9.

sne ARME VS

Cercyon littorate Murs. Palp. 172, 9.
Var. a. thorace elytrisque margine rufo-testaceis, his apice late
pallidis, pedibus rufescentibus.
(FYLL. "1 Ci. Vär. D.
Var. b. thorace rufo-piceo, elytris basi rufo-maculato pallidis,
pedibus rufis.
GY: NI GER NAr
Var. cec. rufo-castaneum totum.
(GXEL. "I 0. Nar d:

Under uppkastad tång vid hafskusten ej sällsynt.

B) Framtibian utan inskärning före spetsen.

2. -C. dorso-striatum. Ovale, param convexum, nigrum, thoracis
lateribus, in medio explanato-dilatatis, elytrisque apice fusco-testaceis,
his subnitidis, dorso obsolete punctato-striatis; labro transverso, apice
truncato; mesosterno lineari-elongato. Long. 41 lin. G

Tillsammans med föregående, men mycket sparsammare. Den
finnes äfven i Ljungska samlingen, under S. littorale var. b.

Ganska lik föregående, men mindre kullrig; labrum svart, i spet-
sen afhuggen. Thorax är på sidorna, som äro brungula, nästan star-
kare rundad än föregående. Elytra äro svagt glänsande, på skifvan
försedda med några punkterade strier, hvilka försvinna före spetsen,
som är smutsgul, interstitierna äro mycket fint och glest punkterade,
suturalvinkeln snarare afrundad än nedböjd. Mesosternum glänsande,
lineär. Framtibiernas spets är, liksom hos de följande arterna, ej
emarginerad, utan afrundad och beväpnad med fina tänder, hvilka
blifva: stärlkare nedåt.

De funna exemplaren öfverensstämma alla i färgteckningen.

3. C. marinum. Ovale, convexum, nigrum, nitidum, crebre pun-
ctatum, elytris subtiliter punctato-striatis, margine inflexo maculaque
apicali subdeterminata rufotestaceis, sutura nigra; elytrorum angulo
suturali recto; mesosterno oblongo. Long. 11 äg lin.

Sökmriäiun terminatum fem Ins. "ap 121, 8.
Cercyon aquaticum Var. B. Murs. Palpic.

Vid Lomma på sanden ej sällsynt. I Torneå Lappmark af FRrRIGELUuS.

Till kroppsform snarlik C. flavipes, fint punkterad, svart glän-
sande. Hufvudet är fint punkteradt, labrum i spetsen svagt bågböjd;
palperna beckfärgade. Thorax är smalare öfver spetsen än vid roten
kullrig, sidorna jämnt rundade, fint punkterad; svart med en beckröd
punkt i framhörnen. Elytra äro fint strierade; strierna ej starkt, mel-
lanrummen tydligare punkterade; svarta, den invikna sidokanten och
en ganska begränsad fläck i spetsen, som går högre upp på sidan, äro
brungula, suturalvinkeln rät. Mesosternum aflångt. Benen beckröda
låren mörkare.

Anm.: Från OC. laterale skiljes den lätt på sin mera aflånga kropps-
form, på thorax, som ej är så starkt kullrig, med endast en
beckröd punkt i framhörnen; från C. flavipes på sin räta sutural
vinkel. |

2 7 Ne

4, C. palustre. Rotundato-ovatum, convexum, nigrum, nitidum,
crebre punctatum, tarsis, puncto in angulo thoracis antico maculaque
elytrorum apicali determinatiori rufotestaceis, sutura nigra; elytris te-
nuiter punctato-striatis, angulo suturali recto; mesosterno oblongo-
ovali, nitido, punctulato. Long. 4 lin.

Vid Lund tillsammans med C. hemorrhoum, sällsynt.

Till kroppsformen mest lik C. lugubre GyLtr., kort, äggrund, gan-
ska kullrig, svart, glänsande, fint punkterad. Hufvudet svart. pal-
perna af samma färg; labrum i spetsen bågböjd. Thorax är trans-
versel, mycket bredare vid roten än öfver spetsen, som i midten är
något framdragen, sidorna jämnt rundade, fint men tydligt punkterad,
svart med en beckröd punkt inom hvarje framhörn. Elytra äro fint
strierade, strierna och dess mellanrum fint, ej tätt, men tydligt punk-
terade, glänsande, svarta, med en skarpt begränsad brungul fläck i
spetsen, hvilken upptar fjerdedelen af elytra, samt sträcker sig något
högre upp på sidorna; suturen svart, dess vinkel rät. Mesosternum
glänsande, aflångt-oval, knappt dubbel så lång som bred, punkterad.
Benen svarta, tarserna roströda.

Anm.: Från C. aquaticum SterH., som den tyckes stå närmast, skiljer
den sig genom sin kortare kroppsform, mörkare antenner och ben;
från C. lugubre GyLrL. på sin större, baktill mera rundade kropps-
form, och på de starkare punkterade strierna och interstitierna på
elytra; från C. granarium Er. på elytras bestämda färgteckning;
från alla kännes den på sina svarta palper och ben.

5. C. lugubre (PaArr.). Breviter ovatum, convexum, nigrum, ni-
tidum, elytris subtiliter punctato-striatis, striis integris, interstitiis
levibus, apice subdeterminate piceo-rufis; mesosterna oblongo-ovali.
Long. 3 lin.

Spheridium lugubre Gyur. Ins. Sv. I, 111, 12.
Cercyon lugubre Er. Käf. der Mark. I, 220, 10.
» » Murs. Palp. 181, 14.

Sällsynt vid Lund på fuktiga ställen; från Småland och Stock-
holm af Prof. BouEMAN.

Anm.: Ett exemplar, som Professor BomemaAn sändt mig till påseende
och blifvit meddeladt honom af GYLLENHAL såsom dennes S. lugubre,
hör till följande art; jag nämner det endast derföre, att man van-
ligen lägger mera vigt på original-exemplar, än den allra nog-
grannaste beskrifning.

6. C. minutum (FaABr.). Breviter ovatum, convexum, nigrum,
subnitidum, elytris subtilius punctato-striatis, interstitiis, apiceque
piceo, levibus; mesosterno oblongo-ovali. Long. 3—1 lin.

Spheridium minutum Gyri. Ins. Sv. I, 110, 11.
Cercyon minutum Er. Käf. der Mark. I, 220, 11.
» » Murs. Palp. 180, 13.

Allmän vid vatten.

Ånm.: Den är lätt känlig från föregående derpå att thorax är mycket
tydligare och djupt punkterad, dess sidor endast framtill beckfär-
gade, samt palper och ben mörkare.

mA NN

7. C. anale (Paxk.). Oblongo-ovatum, postice acuminatum, nigrum,
nitidum, elytris punctato-striatis, macula apicali determinata pallide
rufa, sutura nigra; mesosterno oblongo. Long. 4 lin.

Spheridium terminatum Gynt. Ins. Sv. I, 108, 10.
Cercyon anale Er. Käf. der Mark. I, 249, 9.
» » MDS! TRalp: 4835.

Allmän på fuktiga ställen, i synnerhet under ruttnande vext-

ämnen.

Anm.: Thorax är i framhörnen beckfärgad, dess punkter liksom mel-
lanrummens på elytra äro svagare än striernas, suturalvinkeln
spetsigt nedböjd; palper och ben rödgula. Outbildad till färgen
är den blekröd, elytras strier mot spetsen något svagare; kanske
hör Heers OC. castaneum hit.

8. C. hemorrhoum (Grrr). Ovale, subgibbosum, nigrum, niti-
dum; tborace pulvinato-convexo; elytris striatis, macula intra apicem
determinata rufa; mesosterno lineari. Long. 13 lin.

Spheridium hemorrhoum GyLir. Ins. Sv. I, 107, 9.
Cercyon hemorrhoum Er. Käf. der Mark. I, 216, 2.
» » Murs. Palp. 1641, 3. :
Ej sällsynt vid vatten.

9. C. obsoletum (GyLL.). ”Rotundato-ovatum, nigrum, parum con-
vexum; elytris tenuiter punctato-striatis, apice pedibusque rufescen-
tibus.” GyLuL.

Spheridium obsoletum Gyrr. Ins. Sv. 110, 7, 8.
Cercyon obsoletum Murs. Palpic. 157, 41.
Lär vara funnen i Sverige, men mycket sällsynt enligt GYLLENHAL.

10. C. hemorrhoidale (FaBrR.). Ovatum, subgibbosum, mnigrum;
thorace puncto baseos impresso; elytris punctato-striatis, apice piceo-
castaneis. Long. 11—41: lin.

Spheridium hemorrhoidale Gyrr. Ins. Sv. I, 105, 6.

» » ZeTtt. Ins; Lapp. 121, 6.
Cercyon hemorrhoidale Er. Käf. der Mark. I, 216, 1.
» » Murs. Palp. 159; 2.

I spillning allmän, liksom alla följande arter.

11. C. laterale (StePrH.). Ovato-ovale, convexum, nigrum, nitidum,
crebre punctulatum, palpis thoracis lateribus pedibusque rufis; elytris,
subtiliter punctato-striatis, piceis, apice pallidioribus, angulo suturali
recto. Long. 411 lin.

Murs. Palpic. 163, 4.
Spheridium hemorrhoidale Var. b. Zett. Ins. Lapp. 121, 6.

Funnen på sandbackar i kospillning; sällsynt.

Lätt känlig från C. flavipes FB., som den närmast liknar, derpå
att thorax är kullrigare långs midten; dess sidor alltid ljusare än
skifvan; elvtras interstitier äro ej så tätt punkterade, vanligen beck-
röda, ljusare utåt spetsen, med en svartaktig fläck vid skuldran och
en vid scutellen; stundom är färgen blekare, men suturen alltid,
liksom hos den typiska, infuscerad ända från basen till spetsen;

= NE

suturalvinkeln är alls icke nedböjd, utan rät. Benen jemte palperna

rödaktiga.

Anm.: Kanske böra GYLLENHALS Spheridium melanocephalum var. d och e
föras hit.

12. C. flavipes (Fasr.). Oblongo-ovale, convexum, dense punctu-
latum, nigrum; elytris subtiliter punctato-striatis, margine tenui apice-
que rufis, angulo apicali suturali acuminato-deflexo. Long. 1—41 lin.

Spheridium melanocephalum Var. c. Gyrr. Ins. Sv. I, 103, 4.

» » ZerTt. Ins. Lapp. 121, 4.
Cercyon flavipes Er. Käf. der Mark. I, 216, 3.
» » Murs. 176, 11.

Allmän öfver hela Sverige.

13. C. melanocephalum (Lis.). Oblongo-ovatum, convexum, ni-
grum, nitidum; elytris subtililer striatis, striis interstitiisque subti-
liter punctulatis, macula communi scutellari majori triangulari, aliaque
bumerali oblonga nigra; angulo suturali leviter deflexo. Long. 4 lin.

Spheridium melanocephalum Gyrir. Ins. Sv. I, 103, 4.
Cercyon melanocephalum Er. Käf. der Mark. I, /217, 4.
» » Murs. Palp. 178, 12.
Tillsammans med föregående och lika allmän.

14. C. unipunctatum (Lis.). Oblongo-ovale nigrum, modice con-
vexum, subtiliter punctulatum, thoracis lateribus elytrisque testa-
ceis, his macula communi cordata media nigra, punctato-striatis. Long.
1—11 lin.

Spheridium unipunctatum Grrr. femina Ins. Sv. I, 102, 3.
Cercyon unipunctatum femina Er. Käf. der Mark. I, 27, 5.
» » Murs. Palp. I, 64, 5.
Ej sällsynt.

15. C. quisquilium (Lis.). -Oblongo-ovale, nigrum, modice con-
vexum, thoracis lateribus 2aXqualiter rotundatis, pedibus elytrisque te-
staceis, his subtiliter 'punctato-striatis. Long. 4 lin.

Spheridium unipunctatum mas Gyu. Ins. Sv. 1, 102, 3.
Cercyon unipuncetatum mas Er. Käf. der Mark. I, 217, 5.
» quisquilium Murs. Palp. 166, 6.
Lika litet sällsynt, som föregående.

16. C. centrimaculatum (Strm.). Ovato-ovale, modice convexum,
nigrum, thoracis lateribus pone medium rotundato-dilatatis, elytris-
que rufo-testaceis, his (sepe macula media fusca) punctato-striatis.

Long. 3 lin.

$ Spheridium pygmeum var. b. Gyur. Ins. Sv. I, 104, 5.
/ Cercyon centrimaculatum Er. Käf. der Mark. I, 208, 7.
1 » » Murs. Palp. 169, 7.

Ej så allmän som följande.

Skiljes lätt från föregående på formen af thorax, hvars sidor äro
utvidgade före basen, hvarest den är bredare än öfver spetsen; på
skifvan är den mörkbrun, sidorna ljusare; strierna på elytra äro tyd-
liga, i synnerhet de som äro närmast suturen, hvilka löpa ända från

22 (NS

basen ner till spetsen; genom denna caracter kännes den lätt från
outbildade individer af följande art.

C. pygmeum (ILLiG.). QOvatum, convexum, nitidum nigrum; ely-
tris punctato-striatis, castaneis, basi nigris. Long. 3 lin.
Spheridium pygmeun Gru. Ins. Sv. I, 104, 5.
Cercyon pygmeum Er. Käf. der Mark. I, 209, 8.
» » Murs. Palp. 170, 8.
Allmän i spillning.
Varierar med ljusare elytra, hvilkas spets i sådant fall äro mera

lergula.
MEGASTERNUM (Murs.)

1. M. boletophagum (Marsu.). Breviter-ovatum, convexum, punctu=- -
latum, nitidum, piceum, elytris subtiliter punctato-striatis, interstitiis —
sublevibus. Long. 3 lin.

Cercyon boletophagum Er. Käf. der Mark. I, 221, 13.
Megasternum boletophagum Murs. Palp. 187, 1.

Jag har funnit ett exemplar i svamp vid Ramlösa, och några i
torr spillning vid Lund; äfven på Gottland, vid Stockholm och Anne= =
berg i Småland af Prof. BoneMaAn. :

CRYPTOPLEURUM (Muszs.)

1. C. atomarium (FaBr.). Rotundato-ovatum, nigrum, puncta- -
tissimum; elytris crenato-striatis, apice rufescentibus, parce pubescen-
tibus. Long. 4 lin. p

Spheridium atomarium Giir. Ins, Sv. I, 106, 7.
Cercyon atomarium Er. Käf. der Mark. I, 222, 14.
Cryptopleurum atomarium Murs. Palp. 188, 1.

Allmän i spillning.

3. Bref från resande naturforskare. — Ur en
skrifvelse från Hr Mag. N. Anderson, hvilken såsom botanist
åtföljer fregatten Eugenie, meddelade Sekreteraren följande utdrag:

»Vi anlände till Sidney sent om qvällen den 21 October i:
och afseglade den 31 tidigt på morgonen. Vi hade således
åtta dagar på oss här i denna nya natur, i detta det intres--
santaste af oss hittills besökta land, endast åtta dagar att se,
studera och samla! Hvad skulle vi då kunoa uträtta? Emel--
lertid tror jag mig ej från någon lokal hafva sammanbragt så
betydliga samlingar som härifrån; jag är ej i stånd att nog=
grannt uppgifva antalet, men jag vill tro mig hafva insamlat
åtminstone 400 arter i 4000 exemplar om ej mera. I be-
rättelsen från förra expeditioner hade jag läst, att vid pass

3

ey

= Mö

70 mil söder om Sidney funnes ett distrikt, Hlawarra, der na-
turen skulle vara ytterst luxuriös, rik och skön i förening.
Föreståndaren för Sidneys botaniska trädgård bestyrkte min af-
sigt att resa till denna »Nya Hollands trädgård», som trakten
kallas, och hade artigheten att sjelf dit åtfölja och på allt upp-
tänkligt sätt leda mig. Jag afreste således med ett ångfartyg
till distriktets stad Wollongong och uppehöll mig derstädes tre
dagar, samt hembragte betydliga skördar så väl af torkade väx—
ter som stammar af ormbunkar och palmer, samt diverse mi-
neralier. - Under andra förhållanden än dem, hvarunder jag såg
Nya Holland, skulle dess naturscenerier säkerligen hafva frap-
perat mig, men intrycken af det myckna outsägligt sköna jag
skådat på Sandwichsöarne och Otaheiti, för att ej nämna allt
det föregående, var för lifligt, att jag skulle mäktigt imponeras
af hvad jag här såg. Landskapet egde visserligen ett outsäg-
ligt "bördigt utseende, en stor rikedom af olika situationer och
tät lummighet af grönskande skogar, men saknade dessa stor
artade berg eller denna saftfullhet och omvexling, som ensam-
ma förmå att skapa en naturskön nejd. Närmast en vidsträckt
sandstrand, derofvan vidsträckta betesmarker, så ett kuperadt
åkerbruksland och sist en temligen sakta sluttande medelmåttig
bergås — bortom hvilket allt omätliga vattentomma, brännheta,
af låga buskväxter betäckta slätter utbreda sig — se der det
allmänna utseendet af Illawarras distrikt, som' dock skall vara
det vackraste. Den nyholländska vegetationens allmänna ka-
rakter af torrhet och mager enformighet passar ej fullt här, men
återfinnes i all sin sanning omkring Sidney. Här var frodig-
heten, bördigheten större. Märkvärdigt, att ibland växtmassor

af en alldeles från våra förhållanden afvikande fysiognomi, med

former i grunden egendomliga för detta land, jag skulle träffa
flera gamla bekanta från det kära Norden än någorstädes annars.
Veronica nära chameedrys, Scirpus maritimus och palustris, Tri-

glochin palustre, Solanum nigrum, Stellaria media, Prunella vul-

garis, Plantago major och lanceolata, Sonchus oleraceus, Juncus

bufonius. Drosera rotundifolia, Senecio nära erucifolius, Rumex

2 ERA

liknande conglomeratus, Trifolium repens, Ranunculus acris, Ce-
rastium vulgare, jemte Briza virens och major samt Cynodon
dactylon m. fl. voro af detta slag. Till ett närmare åskådlig-
görande af denna vegetation skall jag korteligen omnämna det
mest framstående. På den sandiga hafsstranden voro Calystegia
rupestris, ett Triticum och ett annat märkvärdigt gräs allmänna;
der insamlade jag åt ArrsckouG en vacker samling Spongiee, till
ersättning för de få Alger (blott tre arter härifrån!) jag annars
varit i stånd att få. Ofvan denna sand, på den hårda banken,
bildade Banksia integrifolia och Fabricia levigata ogenomträng-
liga busksnår; på öppnare ställen växte Westringia rosmarini-
folia i täta småbuskar och hvitblommig, Pimelia pilosa bildade
täta hvita tufvor, Herotes altissima i stora gröna ruskor, samt
deribland de blå Wahlenbergia grandiflora, Aster herbacea, gula
Meliloti och Medicagines samt Plantago hispida. Betesmarkerna
derofvan hade en ej aflägsen likhet med våra; ymnigt betäck-
tes den af Trifolium repens höljda marken af Pteris esculenta,
nu brunvissnad, liksom vår ormbunke; stora sträckor fylldes af
Melaleuca armilloides och den gullgula Viminaria, medan Xyri-
des, Lycopodia, Triglochin-arter fyllde våtare ställen och den
glesa skogen utgjordes af Eucalyptus- och Casuarina-arter. —
Det rika, bördiga och blott af få farmers bebodda odlingsbara
landet med sina väl skötta åkerfält, der 30 år å rad samma
sädesslag kan odlas utan behof af gödning, med sina yppiga
betesmarker, der klöfver och rajgräs bilda de herrligaste na-
turliga ängar, med sina af jättelika Eucalypter och fasta Casua-
riner bestående skogar, var ett riktigt Eden. Hvete och majs
odlades företrädesvis, vinskötseln är ock mycket på modet. Alla
Europas ädla fruktsorter lyckas förträffligt, och boskapsskötsel
(inclusive smör=, ost- och äggberedning) utgör provinsens huf-
vudnäring. Väl har vegetationen redan här den egendomliga
prägeln, men det var egentligen först med bestigandet af berget,
som den utvecklade all sin kraft och tjusande mångfald. Ne-
dersta regionen utmärktes af Leucadendron-buskar med sina
björkhvita stammar och kolsvarta grenar, Pittosporum fulvum -

== ÖV

och Eugenia trinaria, bland hvilka den röda Kennedya rubi-
cunda, den blå Hardenbergia monophylla, den gula klocklika
Billardiera scandens slingrade sig, insnärjd bland klättrande
Bignonia pandora, Goodenia aurea, Passiflora en gulröd art, Cle-
matis stenopetala, Eustrephus angustifolius, medan tomrummen
fylldes af den hvita Cassia arborea, den violettpurprade Pro-
stanthera, Pimelia hypericifolia, Gymnostachys acutus, gulglän—-
sande Senecio-arter, det yfviga buskartade Solanum laciniatum,
och vår allmänt bekanta Helichrysum bracteatum. — Mellersta
regionen, omfattande 2—600 fots höjd, företedde dock den
mest storartade karakteren. Här nådde Eucalypterna en höjd af
nära 200 fot med en diameter af minst tre alnar, omkransade
af ofantliga svamputväxter eller enorma myrbon högt uppe på
stammen eller af de fågelbo lika ormbunkarne Acrosticum alci-
corne och Neothopteris vulgaris, blandade med väldiga Acacia
melanoxylon samt de mer än hundrade fot höga palmerna Sea-
forthia och Corypha australis, under hvilkas kronor de mer än
20 fot höga trädartade ormbunkarna Dicksonia antarctica och
Cyathea dealbata höjde sina fina bladmassor, medan gigantiska
Ficus-träd utsände sina väldiga af slingrande Lianer genomflä-
tade grenverk, och bland andra trädslag den tio alnar och mera
höga Urtica gigas, med stora fotbreda rysligt brännande blad,
trängde sig in i löfmassorna, — och man hade onekligen här en
efterbild af den tropiska yppigheten, hvilken man icke skulle
väntat sig vid vid en sådan latitud i Nya Holland, och som endast
lärer återfinnas i Ilawarra. Lasiopetalum, Smilax australis, tre
Rubi, Clerodendron, Omalanthus populifolius jemte flera voro
här ymniga, och af ormbunkar Polypodium rupestre, P. Bil-
lardieri, Gleichenia tre arter, Asplenium flabellatum och andra.
Äfven af Orchideer märktes ingen brist, men i allmänhet var
-bladsystemet här förherrskande. När man uppnår den tredje
regionen, och dermed inträder på den sandiga torra jordmånen,
återfinnas samma växter som vid Sidney, och hvilka jag snart
skall närmare omnämna.

& ÅR

Återkommen från denna intressanta utfärd, exkurrerade
jag i Sidneys omgifningar ett par dagar och gjorde ett besök
vid den klassiska Botany Bay, der så mycket talar om de
fordna tider, då Banks först såg detta herrliga land och dess
sköna växtskatter. Hela trakten hvilar på sandsten, sanden ho-
par sig allestädes i höga kullar, bevuxna af en tät buskvege-
tation och temligen resliga Eucalypter, Casuariner, Banksier, Xy-
lomela, Podocarper, Acacier, mellan hvilka stå de talrika sköna
växterna. Jag vet intet bättre att likna en vandring genom
dessa skogsnår och dessa sandfält vid, än vid ett vistande i
det vidsträcktaste, praktfullaste orangeri. Förtjusande former,
herrliga, lysande färger, en otalig rikedom på individer, en för
vånande blandning af arter, detta är den allmänna karakteren.
Högre buskar bilda de talrika Grevilleerna (buxifolia, sericea,
linearis, concinna m. fl.), den gulblommiga Aotus villosa, Gom-
pbolobium latifolium, Leptosperma, de praktfulla Callithamnierna
och GCallistemon, de praktfulla Lambertia formosa och Styphelia
latifolia, de talrika Pulteneerna, Persoonierna, Lysinema pungens
och de småtäcka Dillwynierna. Mellan denna skiftande sam-
ling af sällsynta skönheter packa sig de icke mindre strålande
Epacrideerna (särdeles grandiflora och pulchella), de azurblå
Dampiererna, de rosenfärgade Bauera rubioides, Borronia pin-
nata och alata, Tetratheca ericifolia, den hvita Leucopogon mi-
cerophyllum och Calliceme serrata samt de gula Billardiera, Pla=
tylobium, Pulteneerna och Diuris maculata. Der är en varia-
tion, som sannerligen bländar ögat och man stannar nästan orör-
lig af förundransfull hänryckning. Ögat vänder sig från det
underbara (såsom Grästrädet, Xantorrhea, hvaraf jag hembragt
hela stånd) till det sköna (hvaraf priset tillkommer Epacrideerna
och de barrtorra Papilionacee), och vet ej vid hvilket man helst
och längst skall fästa sig. d

Nya Holland är utan gensägelse det mest afundsvärda land
för en botanist. Morphologen har här gåtor att lösa, som in-
genstädes annars, den former och färger älskande den störst
rikedom och mångfald, den som är fiken efter nytt, har hä

ESA

oändliga oundersökta ställen att genomforska. Jag kan icke
tänka mig något så afundsvärdt öde som att få här vara och
arbeta, och det skall bli målet för mina framtida ansträngnin-
gar att hit återvända.

Ingenstädes under hela vår färd hafva vi blifvit bemötta
med en så hjertlig och stor gästfrihet och vänligbet som här.
Föreståndaren för den botaniska trädgården, Mr CH. Moore, åt-
följde mig allestädes och underlättade mig med sina råd och
anvisningar. Han gaf en värdefull frösamling och lofvade att

i framtiden skicka oss växter härifrån. Mac Lray den äldre
är visserligen för länge sedan död; men der lefde ännu en gan-
ska åldrig Mac Lzay (sonen). Han bodde som en furste, hade
en vidsträckt botanisk trädgård, ofantliga insektsamlingar och
arbetar med stor ifver och sakkännedom i alla naturhistoriens
grenar. Han bemötte mig med den mest vidsträckta artighet
och välvilja, och bad mig helsa Prof. WaHtBerc och BoHEmMAN,
att det skulle glädja honom komma i utbyte med skandinaviska

insekter mot nyholländska. Af Casside hade ban materialier
till ett godt supplement.

Från Sidney gjorde vi en ytterst snabb resa. Redan den
8 Nov. voro vi utanför Stewartsöarne (öster om Salomons)
(8”38' lat.), men ett långt framskjutande ref hindrade deras
angörande. Kring linien fingo vi ligga i en af ytterlig hetta
odräglig stiltje, och den 21 Nov. nådde vi Wellington Island
(Carolinerna); jag fick gå i land efter några sköldpaddor, men
det blef mörkt innan vi nådde det, så att jag fick intet se af
vegetationen. — Påföljande dagen fingo vi fyra timmar att besöka
Ascension, en hög, stor vulkanisk ö, omgifven af vidsträckta
korallbildningar. Vegetationen hann jag blott föga se. Den var
alldeles densamma som på de förra öarne, Cocospalm, Brödfrukt-
träd, Ficus och Barringtonia öfvervägande, vid stränderna Rhizo-
-Phora; men litet ostindiskt mötte redan här, t. ex. en ymnig Cur-
cuma. Till Guaham hade vi en otroligt snabb resa, gjorde den
25 ända till 280 minuter! och anlände den 27 Nov. till hamnen
Umata. Som icke mera än en och en half dag bestods oss att

RR 2 ag

anställa exkursioner på, kunde skördarne ej blifva talrika. Jag
besteg bergshöjderna, genomvandrade dalarne och strök längs
hafsstranden, så att jag på den korta tiden dock fick ett un-
gefärligt begrepp om vegetationen. Den var alldeles lik de öf-
riga vulkaniska öarnes, men mindre rik på ormbunkar; de lägre
trakterna hyste en otroligt yppig skog af två slags palmer,
brödfruktträd, Rhizophora, Ficus, Bambusa och Hibiscus tilia= —
ceus; höjderna betäcktes af två till tre alnar högt gräs i ogenom-

trängliga massor, men i öfrigt var artmångfalden ringa och an-
talet af för mig nya besteg sig icke till tio. Emellertid bi-
drogo de få timmarne att temligen utvidga den förut förvärfvade
kännedomen om Oceaniens Flora, och jag lemnade nu densamma
ej utan talrika angenäma intryck.»

Inlemnade afhandlingar.

Af Hr Prosector Dr Fr. Wauicrens i Lund: Anteckningar öfver bygg-
naden af ryggmergen och ryggmergsganglierna hos Rockan.
Remitterades till Hrr A. Retzius och SANTESSON.

Af Hr Bergmästaren F. von ScuerEce: Meteorologiska iakttagelser vid
Philipstad. ;
Öfverlemnades till det astronomiska observatorium.

Hr ÅnGstrRÖMS afbandling: Optiska undersökningar, som varit remitterad
till Her Wairzmark och Eprusp, återlemnades med tillstyrkande af
dess införande i Akademiens Handlingar.

Akademiska angelägenheter.

Det Ferrnerska priset tillerkändes Hr BsörusGe för dess afhand-
lingar: Om det Cauchyska kriteriet på de fall, då funktionerna af en
variabel låta utveckla sig i serie fortgående efter de stigande dignite
terna af variabeln, samt: Om funktionerna xv och Log. 8.

SKÄN-

Par

SKÄNKER.

H:r Parmstedot förärade till Akademien ett skrin till förvarande af
reagenser och smärre kemiska redskap, inredt af BerzeErius med egen
hand och under hans resor i Sverge begagnadt, och anhöll att det-
samma måtte blifva förvaradt i Berzern i oförändradt skick bibehållna
laboratorium.

Till Rikets Naturhistoriska Musewm.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Inspektoren C. F. Palmér genom 'Stud. ;
S, Wessberg.

En lärka skjuten i Munsö socken den 28 Februari.

Af Hr Camnzli-Rådet A. G. Brunerona.

En Asaphus expansus funnen i ett kalkstensblock vid WIkS gård på
Wermdön.

o ji
Öfvers. ef Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 10. N:o 3. 3 ka

EE I den

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium

i Januari 1853.

-

Barometern a, = =
reducerad till o". MEOpREsesforn | Vindarna. Rd FÅ
Decimaltum. | 2 kh
K9 KSK AEk9 | KL. =

e. m. FR e. m. e. m. f. '

4 | 25,48 | 25,45 | 25,49 | + 501 + 58 | + 55 | v.s.v. | v.s.v. | S.V. | Mulet
2 125,51 | 25,49 125,47 | + 4,5 | + 4,6 | + 3,6 | S.S.V. | S.S.V. | S.S:V.:] Regn
3 | 25,46 | 25,49 | 25,40 | + 4,6 | + 4,0 | + 22 I S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
4 125,30 | 25,35 | 25,30 | + 3,1 | Fr 340 ANASEVS SES ova SFS ve | SS
5 125,23 | 25,22 | 25,24 | + 4,2 | + 4,5 | + 5,0 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | —
6 | 25,34 | 25,39 | 25,39 I + 2,91 + 3,0 I + 4,0 | S.S.v. I S.S.V. | S.S.V. | Halfkl.
7 125,39 125,27 125,24 I + LOT + 31 I + 3,01) SV. I SSV ISSN | Regn
3 425;081 1 25511 1-255A7 "SiS Slide Så S Så

9 | 25,10 | 25,09 | 2513 | + 3,0] + 371 + 24 | 5. S. (Syr
10 | 25,07 | 25,15 [25,19 | + 3,4 | 4 3,0] -+ 2,0 | "SV. | V.S.V. | V.S.V:] Klart
11 | 25,16 | 25,06 | 24,88 I + 3,0] + 3,4 | + 0 S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
12 ; 24,80 | 24,83 | 24,94 I + 401 + 3,6 | + 1,1 | S.S.V. I S.S.V. RON Regn
13 | 24,67 | 24,46 | 24,56 0,0 | + 0,3 | — 3,0 | O.N.O. | N.N.V. |N.N.V. | Snö

14 | 24,73 | 24,56 | 24,94 | — 4,7 | — 4,9 I — 6,7 | N.N.V.|N.N.V. | N.N.V. | Halfkl.
15 | 25,04 | 25,14 1 25,19 | — 7,3 I — 6,0 | — 7,0 |N.N.V. | N.N.V.| N.N.V.] Snö

16 | 25,21 | 25,24 | 25,27 | — 6,1 | — 6,0 | — 5,4 IN.N.V. | N.N.V.| N.N.V.| Mulet
17 125,29 | 25,35 | 25,40 | — 4,1 | — 2,0 | — 3,4 N. O.N.O. | O.N.O.] Snö

18 1.2546 112555 701261] 35126] =S os:0L |0:S:0.: | O:NED

19 | 25,67 | 25,72 | 25,76 | — 5,0 | — 3,1 | — 6,0 | 0.N.O. | O.N.O. | O:N.O. | Halfkl.
20 -1,25568 125,54 | 25,39 | — 4,3:1— 3,61 — 0,7 |-S.S.0: S S Mulet
2111125;25 vIE25527: Ike0s29 | + 094-17 140,5 S. S SÅ Regn
22 | 25,18 125,16 | 25,25 | — 0,9 | — 0,1 I + 1,5 | S.S.0. | S.S:0. | S.S:0. | Snö

23 125,43 | 25,57 125,73 | + 1,21 + 1,6 | + 0,9 | S.$S.0. | S.S.0. | O.N.O. | Dimma
24 | 25,79 | 25,84 | 25,85 0,0 | — 0,8 | — 0,4 | O.N.O. | O.N.O.| O.N.O. | Snö

25 | 25;82 | 25,82 2 | + 0,5 I + 1,0 | + 0,1 10.N.o.] 0. 0.S.0.

26 | 25,79 | 25,80 | 25,82 | — 0,9 | — 0,5 I — 1,01 0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0. | —
27 | 25,82 | 25,84 | 24,84 | — 4,0 | — 3,8 | — 5,0 | 0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0. | Mulet
28 | 25,79 | 25,79 | 25,78 | — 6,0 | — 5,5 I — 5,1 I O.N.O. | O.N.O. I O.N.O

29 1 25,74 125,69 125,68 | — 6,0 | — 4,9 | — 4,9 I O.N.O. | O.N.O. | O.N.0. | —
30 | DD TURI DA 120,55" |, 22 | — 01 | — 0,8 I O.N.O. | 0.5.0. | 0.8.0. | Snö

31 | 25,54 1 25,58 I 25,69 | — 1,0 | + 1,01 — 1,31 0.S.0. | — | S.S.0.

25,370| 25,379| 25,395| — 036] + ox23|
N— AA —
25,381 —017

- 0:39] Nederbörden = 0,169 dec. tum.

Barometern
reducerad till 0".

Decimaltum.

"KL. 6 | Kl. 2 | Kl. 9
f. m. e. m. e. m.

1 | 25,84 | 25,92 | 25,99

2 126,02 | 26,03 | 26,03

3 | 25,95 | 25,85 | 25,82

4 | 25,76 | 25,77 | 25,76

5 | 25,73 | 25,75 | 25,74

6 | 25,67 | 25,63 | 25,58

7 125,50 | 25,44 | 25,37

| 8 | 25,27 | 25,31 | 25,23
| 932 FE =
| 10 125,20 125,23 | 25,25.
| 41 | 25,18 | 25,11 | 25,04
12 | 25,05 | 25,16 | 25,29
13 | 25,37 | 25,46 | 25,45
414 | 25,38 | 25,23 | 25,08
15 | 24,99 | 25,03 | 25,09
16 | 25,16 | 25,47 | 25,13
17 | 25,04 | 25,00 | 25,05
18 | 25,15 | 25,26 | 25,40
19 | 25,44 | 25,46 | 25,44
20 125,36 | 25,23 | 25,14
21 | 25,10 | 25,14 | 25,16
25,08 | 25,08 | 25,07

| 24,82 | 24,63 | 24,72
| 24,87 | 24,87 | 24,86
| 24,79 | 24,88 | 24,95
| 25,14 | 25,18 | 25,22
| 25,23 | 25,26 | 25,29
| 25,26 | 25,28 | 25,38

25,309

7| 25.312] — 7296] — 517

STOCKHOLM, 1858.

67

—

V

i Februari A8D5:

Thermometern

--6"93

|
CER | Vindarna.

Re RR SAR OT MER SE RI RE
fm: e. m. | MG oms e. m. e. m, |
40 06 001] so. | — | —
+ 0,5 | + 0,1 | — 2,5 | S.S:0. | S.S.0. | S.S.0.
— 5,0 | — 0,6 | — 4,0 | — | 0.5.0. | 0.5.0.
= 4,0). + 1,6 | — 557 1'0.N.O: | O.N:O. | O.N:O:
— 4,5 | — 3,0 | — 3,8 | O.NO 0. 0.
— 4,1 | — 3,0 | — 4,0 | 0.N.O. | O.N.O. | 0.S.0.
— 4,0 | — 2,9 | — 4,0 | 0.5.0. | N.O. | N.O.
EE ES ft Sv ne) NO: I EN:Ol
| = 55) 6:0 | =40;0: [NOA | N:NOS NEN
—410,1 | —11,0 | —12,0 | N.N.O.| N.N.O.| N.N.O
—12,0 | —11,0 | —1158 | N.N.O.| N.N.O.| N-N.O
—11,5 | — 9,0 | —13,0 | V.N.V. | V.N,V.|V.N.V
—12,0 | —11,0 | —12,0 | N.N.V.| N.N. V.| N.N.V
—11,0 | — 8,4 | — 7,5 | N.N.O.| N.N.O.] N.N.O
—=— 791 701 —10,0 N. N. N.
—10,0 | — 8,8 | — 8,1 | N.N.V. | N.N.V. | N.N.V
—11,6 | — 8,2 | —13,0 | N.N.V. | N.N.V.| V.N.V
—16,0 | — 8,01 -11,0] — | — | —
— 7,6 | — 1,5 | — 5,5 | N:0. | N.O. | N.O.
— 8,0 | — 7,0 | — 8,1 | N.N.O.| N.N.O.| N.N.O.
FER SANTE 60 10,0 MEN: N. N.
—10;0 | — 4,2 | — 8,9 | V.N.V.| VINV.] V.N.V.
— 5,81 — 2,0 | — 1,0 S. S. S:
—12,0 | — 3,5 | — 3,0 | N.N.O. | N.N.O.] O.N.O.
— 3,6 | — 2,6 | — 6;3i].O.N.O: | NOT NINE:
— 9,6 | — 6,1 | —10,7 | N.N.V. | N.N.V.| N.N. V.
11,5 | — 8,0 | —12,0 | N.N.V. | NO: |. NO.
—412,5 | — 6,0 | —11,8 | N.N.V.|N.N.V. | N.N.V.

P. A, NORSTEDT & SÖNER.

105
-U tu Yt F mu Vv

Dimma

Mulet
Klart

Halfkl.

Dimma

sända Nn Ne

3

fb

HÖR RAL ;

JF SAR po FA Fe

f

FÖ Rae
: HKH

La
LIN ken

[ir
PRMRA
KG
POS

SM. om >
LAR

NYE

KL ER AKER ADES

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 1853. Ni 4.

Onsdagen den 13 April.

Föredrag.

1. Mineral-analyser. — Hr Eromans meddelade
följande af Hr L. J. Icerström utförde mineralanalytiska un-
dersökningar :

Dolomat eller dolomitartad kalksten.

Gåsbornshyttan — Borns silfvergr. fält Långbanshyttan

yo i Gåsborns s:n. i Filipstads sin. i Filipstaps s:n.
CaC: . . 66,76. 12,33: 55,90.
Mala as TH CST 40,10.
TERRASSER DOG olöst (qvarz) 3,73.
99,96. 400,00. 99,73.

Kornig kalksten (s. k. urkalk.)
a) från ett kalkbrott vid vestra sidan af Hyttsjön nära
Långbanshyttan, löste sig i utspädd saltsyra med 6,45
procents återstod, och lösningen innehöll endast spår af
talkjord.
b) från Limön i sjön Långban innehöll endast vid pass en
procent talkjord,
c) från Nordmarkshyttan i Nordmarks socken innehöll endas
0,202 procent kolsyrad talkjord.

B: Jernspat från Finnmossgrufvan vid Nordmarkshyttan be Ta
fanns LA

innehålla | ) Kö -

REON ble ST
il FA Mg C . . 8,45.
| ; MoC 0000 > spår.

| | 99,34.
|

I

atv Ol VESA

Jernkisel från Wardsgrufvan vid Yngshyttan i Filipstads
socken innehöll Si 94,90, Fe med spår af mangan 2,50, Mg 0,44,
H 0,74, = 98,58.

Späckstensart från Mörkhults jerngrufvor i Filipstads soc-
ken, uti Vet. Ak. Öfvers. 1850: 207 förut angifven såsom en
»sjöskumsart», visade sig innehålla ;

f STR IE 1

Mg STEEN SROM OG:
FORS 7,88.
Är NON:
HETS BAN

97/48.

Serpentin, till färgen hvit, snarlik Saponit, från Sven
Persgrufvan vid Yngshyttan i Filipstads socken, befanns innehålla
SOON FOTOT KORA
Mona aopes ADR åa
För Aas ANS
ÅS TTR TS

| ör ARN ÖRE
400,01.
2. Sciena aqvila. — Hr Nisson hade i bref med-

delat, att en Sciena aqvila, en fisk som ej förr blifvit träffad
vid våra kuster, sistl. Julafton (d. 24 Dec.) blifvit funnen utan-
för Ålstorp, söder om Landskrona. Den hade 5 fots längd och
vägde 3 L4. 12 &. Den hade sprungit upp på en sandbank,
der. den låg och slog omkring sig bland hafstången för att
komma lös. Några fiskare, som från stranden sågo dess rö-
relser och trodde att det var en menniska i lifsfara, rodde
genast dit ut, men då de funno en fisk, dödade de den med
båtshaken. Efter helgdagarnes slut blef den införd till Lund,
hvarest den nu finnes uppstoppad i Universitetets zoologiska
samling, Olyckligtvis hade man uttagit och bortkastat inelf-
vorna, som sedan ej kunde återfinnas ehuru de blifvit eftersökta.

1

Me

3. Opliska undersökningar. — Hr Åxcström hade
till införande i Akademiens Handlingar insändt en afhandling
under denna rubrik, för hvilken afhandling, som blifvit till Hrr
Waumark och Epbrusp remitterad, Hr Waiimark redogjorde
sålunda:

»Till ifrågavarande undersökningar har Hr ÅnGström blif-
vit föranledd deraf, att han ansett det ljusets dispersions, dif-
fusions och absorptions-fenomener, icke ännu blifvit nöjaktigt
förklarade. Sedan han antydt de förnämsta förklaringsgrun-
derna, och visat hvari han anser dem ofullständiga, uttalade
han sin åsigt att väl diffusion bör anses hafva sin grund i
och vara en modifikation af etherns egen rörelse, men att der-
emot absorption är en följd af etherrörelsens öfvergång till
kroppens egna molekyler. Enligt denna åsigt — den Eulerska
— rörande absorption, uppkommer färgen hos en kropp genom
resonans af de oscillationsrörelser partiklarna sjelfva kunna an-
taga. Dessa partiklarnas rörelser måste likväl bero af krop-
pens egendomliga beskaffenhet, och kroppen måste absorbera
företrädesvis alla de oscillationsseries den sjelf kan antaga, men
derjemte äfven sådana, hvilka med de förra stå i enkelt för-
hållande såsom oktaven, tersen -o. s. v. — Det absorberade
ljuset anser Hr Ångström i de flesta fall öfvergå till värme,
och ser han deri äfven orsaken hvarföre de flesta kroppar icke
genomsläppa mörkt värme. — Hr ÅnGström anser nu af nämde
samband emellan etherns och mediets egna oscillationer böra
följa, att en kropp i glödgadt tillstånd bör utsända företrä-
desvis just de ljussorter kroppen vid vanlig temperatur ab-
sorberar. Emellertid är pröfningen af denna sats rigtighet un-
derkastad stora svårigheter derföre, att en kropp, för att i
glödgadt. tillstånd uppträder under helt andra elasticitets-för-

hållanden än de, hvarunder hans absorptionsförmåga blifvit

pröfvad. Då de svarta strecken i solspectrum, åtminstone till
en del, äro en följd af absorption i vår atmosfer, borde spek=-
trum af glödgad luft, enligt ofvanantagna princip, visa ljusa
streck på samma ställen, som de svarta förekomma i solspek-

so 2 RON Valea

trum; men då -solatmosferen äfven sannolikt åstadkommer en
mängd mörka streck, bör man naturligtvis icke begära någon
fullkomlig öfverensstämmelse i afseende å alla de mörka och
ljusa streckens plats i de båda spectra.

För att likväl närmare undersöka huruvida någon mot-
svarighet härutinnan finnes, har Hr ÅnGstrRöm begagnat elek-
triska gnistan vid framkallandet af spectrum. Som bekant
hafva WoLtaston, FRAUENHOFER, WHEATSTONE Och Masson äfven
studerat det spectrum, som uppkommer då elektriska gnistan
öfvergår från en metall till en annan, men Hr ÅnGstrRÖM har
funnit, hvad som synes; hafva undgått de förrnämdes uppmärk—
samhet, att spectrum från elektriska gnistan egentligen är att
betrakta såsom tvenne särskilda spectra, det ena tillhörigt
den gasart, hvarigenom gnistan öfverhoppar, och det andra
den metall eller det ämne hvaraf ledaren består.

Elektriska spektrum är nemligen enligt Hr ÅNGSTRÖM ge-
nomdraget 1) af en stor mängd lysande linier, till en del jem-
förliga med de Frauenhoferska mörka linierna 4 solspectrum,
och äro dessa lysande linier för alla metaller desamma, men
bero, i afseende å intensiteten, af elektriska kondensatorns styrka
samt luftens beskaffenket; 2) af ännu mera glänsande linier,
egendomliga för hvarje metall, skiljaktiga från de förra äfven
derigenom, att då laddningen ej varit för stark, de icke bilda
hela linier utan synas utgå från prismats ändkanter, och lik-
som slockna innan de mötas på midten. — Hvad de förra be-
träffar antager Hr Ångström Faranays och Massons förklaring,
men, angående de sednare, anser Hr ÅNGSTRÖM dessa uppkom=-
ma genom glödgning af ledarens egna förflygtigade partik-
lar, hvilka utkastas samtidigt från båda polerna, men förlora
under vägen sin temperatur och på samma gång sin lysande
egenskap.

För att göra jemförelsen mellan solspectrum och det från
elektriska gnistan mera öfverskådlig, har Hr ÅnGstrRöm vid af-
handlingen fogat en teckning af dessa båda spektra bredvid
hvarandra. Af teckningen synes att några linier såsom C, D, E, G

= få =

i det Frauenhoferska spectrum, hafva sin motsvarighet i elek-
triska spectrum, men att för andra, deribland de 2 starkaste
ljuslinierna, icke finnes någon sådan.

Som redan nämdt är förmodar Hr ÅnGström att denna
brist i öfverensstämmelse är att tillskrifva de mörka liniernas
i solspectrum tillkomst genom inverkan, ej blott af jordens,
utan äfven af solens atmosfer. Öfver jordatmosferens cgen-
domliga inflytande erinras om Brewsters, Minrers och Brocus
iakttagelser. Hr ÅnGströw anser emellertid att, i sin helhet
betraktade, dessa spectra gifva det intryck som vore det ena
spectrum en, så alt säga, omvändning af det andra, samt att
förklaringen af de mörka liniernva i solspectrum tillika innebär
förklaringen af de lysande i det elektriska; denna förklaring
må för öfrigt sökas, antingen i ljusets interferens, eller i luf-
tens egenskap att antaga blott vissa oscillationer, af hvilka
förklaringsgrunder den förra dock sjelf hvilar på eller förut-
sätter möjligheten af alla de olika retardationer, som dervid
måste antagas, eburu ännu obevista till sin existens.

I en annan figur har Hr ÅncGström gifvit en teckning af
de hufvudsakligaste linier, hvilka visa sig i de olika metaller-
nas spectra. Häraf ses hurusom vissa linier finnas hos alla
metaller, andra gemensamt hos blott några metaller, andra fö-
rekomma gruppvis o. s. v. och då WuzartstonE funnit att, när
Polerna bestå af två olika metaller, spectrum innehåller båda
metallernas linier, har Hr ÅnGstrRöm gjort försök med några
metall-legeringar då det visade sig att uti spectrum af t. ex.
Pb Sn" funnos de flesta af de linier som tillhöra bly och de
flesta af dem som tillhöra tenn, samt att likaså i spectrum af
Sp" Zn linier funnos tillhöriga tenn och zink o. s. v. Dessa
hvarje metall egna linier anser Hr ÅnGström icke kunna upp-
komma genom interferens, hälst så skarpt begränsade, isolerade
linier som dessa, — hvilka dessutom utgå från prismats ändkanter
och förlora sig i midten, utan att grunden hvarpå de afteckna
sig synes på något sätt förändrad — icke likna interfirenslinier,
hvaremot analogin med alkohollågens spectrum häntyder på an-

= TERES

tagandet att de, en metall tillhöriga ljusa linier i elektriska
spectrum, hvilkas antal växer med elektricitetens styrka,
motsvara metallens oscillationsserier + gasformigt tillstånd.

I sammanhang härmed har Hr ÅnGström anfört den af
honom gjorda iakttagelse att lågen från en lösning af jod och
alkohol gifver icke allenast flere svaga ljusa linier med lika
mellanrum på båda sidor om en af alkoholns egna ljuslinier,
utan äfven mörka band midt emellan tvenne andra af alko-
bolns ljuslinier. Detta fenomen anser Hr Åncström vara det-
samma som det vid jodens absorption, hälst banden icke voro
skarpt begränsade, utan liknade verkliga interferensband.

Slutligen har Hr ÅnGström fästat sin uppmärksamhet på
den frågan, huruvida dubbelstjernornas färgor kunna enligt
DorpprerR förklaras genom antagandet att en kropps hastighet
har inflytande på dess färg. Enär Pertzwar på analytisk väg
bevisat, det mediets rörelse icke kan hafva något inflytande på
oscillationstiden, hvarpå färgen uteslutande beror, så har Hr
ÅNGSTRÖM velat praktiskt visa rigtigheten af denna sats. På
grund af Wuzatstones och Massons undersökningar antar Hr
ÅnGström den hastighet, hvarmed elektriska gnistan fortplantar
sig, många gånger större än dubbelstjernornas; om nu DoPprEers
förklaring vore rigtig, så skulle, då elektriska gnistan öfver-
hoppar mellan tvenne ledare, i sned rigtning med hänseende
till den räta linia, som går från gnistan till åskådarens öga,
en förskjutning af dessa liniers läge ega rum, men Hr ÅnG-
ström har icke kunnat förmärka någon olikhet i detta afseende;
tvertom visade sig alltid färgen hos de partiklar som utström-
made från den ena polen, alldeles lika med färgen hos dem
som utströmmade från den andra. Så väl på theoretiska som
praktiska grunder anser sig Hr ÅnGström således kunna sluta,
att oscillationstid och färg äro oberoende af hastigheten hos
mediet hvarifrån ljuset utgår.»

yr RR

4: Söderhafsöarnas vegetation. — Ur ett bref
från Hr Mag. ÅAnpverson dat. Sidney d. 21 October 4852, med-
delade Sekreteraren följande utdrag.

»Vi afseglade den 11 Aug. från San Francisco och an-
lände den 25 i samma månad till Honolulu. Som vi der ej
qvardröjde mera än två, egentligen halfannan dag, var icke
tillfälle att mer än hasta upp åt bergen i en förut af mig
ej besökt dal. Utbytet kunde således ej blifva stort; dock med-
förde jag några rekryter för mina förra samlingar från Oahu,
mest Filices och Rubiaceze.

Den 14 September ankrade vi utanföre Papeeti på Ta-
heiti och qvarlågo der endast fyra dagar. Jag gjorde derun-
der en excursion på det smala slättlandet längs stranden och
upp till en fransysk bergfästning, Fatuahua, belägen midt ini
centern för den höga klippöns stora bergsystem, på en höjd
af vid pass 6000 fot. Den herrligaste natur omgaf på alla
sidor, den yppigaste frodighet och de skönaste former mötte
allestädes, och om de voro korta dessa njutningsfulla stunder,
så voro de så mycket mera innehållsrika. Vegetationen sär-
skilde sig här i fyra mycket tydliga regioner, hvarigenom den
erhöll en omvexling och rikedom, som intet annat förut af oss
besökt land uppvisat: slättlandet, utmärkt af ogenomträngliga
guavesnår (Psidium), Barringtonia, Cocospalmer, Brödfruktträd
och andra odlingar, samt talrikare Syngenesister; bergfotregio-
hen, der Ficusarter, Citrus, Aleurites, Pandarus och Dracena
bildade trädvegetationen, der gräsen voro talrika och ormbun-
kar började visa sig; bergbananernas region, der dessa växter
stodo i oöfverskådliga massor, trädartade ormbunkar uppträdde,
och: en stor mångfald af de mest olikartade buskväxter, Zin-
giber, Ånanassa, Alpinia o. s. v. frodades, samt bergkammarna,
fullsatta med medelmåttigt stora ormbunkar, parasitiska orchi-
deer (som totalt saknades på Oahu), Lycopodia, Ericineze, Me-
trosideros m. fl. Vi afseglade till klippön Eimeo, der vi till-
bragte sju timmar. Naturen derstädes var i alla afseenden

= KÄR

fullkomligt lik den på Taheiti, med den skillnaden likväl, att
den nyss anförde tredje regionen der alldeles saknades.

Den 28 passerade vi utanföre Savage island och emot-
togo ett besök af der boende menniskoätande vildar, och den
sista September ankrade vi utanför Foua, en af de medlersta
Vänskapsöarna. = Alldeles saknande berg, såsom helt och hållet
bestående af korallbildning, egde den en vegetation i betydlig
grad afvikande från Taheitis, Oahus och Eimeos. Märkbarast
var den totala bristen på ormbunkar, som annars på Söderhafs-
öarna äro så förherrskande, och på Taheiti spelade en så för-
vånande stor rol.»

Inlemnad afhandling.

Af Hr Lector J. H. WaALLmaAs i Linköping: Försök till en systematisk
uppställning af växt-familjen Characeze.
Remitterades till Hrr Fries och ÅRESCHOUG.

Följande tvenne vid föregående sammanträden inlemnade afhand-

lingar tillstyrktes till införande i Akademiens Handlingar.

Hr ÄncGstrRÖms: Optiska undersökningar, som varit remitterad till Hrr
WaLLMarRK ooh EpLuspD, samt !

Hr Prosector Wauicrens: Anteckningar öfver byggnaden af ryggmergen
och ryggmergsganglierna hos Rockan, som varit remitterad till
Her ÅA. Retzius och SANTESSON.

Akademiska angelägenheter.

Preses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot i femte
klassen, Hr Leoronp von BucH med döden afgått.

Sekreteraren anmälte, att Akademiens Handlingar för år 18541 af
trycket utkommit.

Hr Frih. Waeoe och Hr WALLMARk afgåfvo följande utlåtande.

Kongl. Akademien har behagat till vårt utlåtande remittera
Hr Fabriksidkaren JomAn Bounpers till Akademien afgifna Berät-
telse om sina iakttagelser under den resa han, med understöd af

Akademiens Ledamot Hr Jonn Swartz verkställt, för att vid Verlds-
expositionen i London efter eget urval för praktiskt utförande i hem-
landet instudera ett industrielt ämne, som med tiden kunde i större
skala hos oss verkställas; och få vi med anledning häraf äran nämna
följande.

Hr Bounsder har till föremål för sina iakttagelser valt träds be-
arbetning. Hans berättelse innefattar beskrifning om följande appa-
rater dertill:

1) Hyfvelmaschin för lister, äfven användbar för släthyfling. Hr Bo-
LINDER uppgifver sig hafva sett en mängd olika lister tillverkade på
denna maschin, hvilka alla skola varit särdeles väl utförda;

2) Maschin för tillverkning af takrännor. En sådan maschin, som
begagnades vid uppbyggandet af Expositions-palatset, .uppgifves hafva
åstadkommit icke mindre än 4000 fot takrännor i dygnet;

3) Hyfvel- och Spont-maschin för bräder och plank. Denna maschin
kan samtidigt hyfla brädets alla fyra sidor, och derjemte, om man
så åstundar, på samma gång sponta det. Såsom bevis på denna ma-
schins utomordentliga effekt har Hr Bouinoer bifogat en från ett fu-
rubräde afhyflad spån af brädets hela bredd;

4) Hyfvelmaschin för bjelkar, plankor, tunna bräder m. m. d. Bjelkar
af alla dimensioner, ända till 40 å 50 fot långa, kunna å densamma
med lätthet hyflas rätvinkliga och till fullkomligt parallela sidor; plan-
kor samt bräder af äfven hårda trädslag kunna likaledes bearbetas af
denna maschin utan minsta svårighet;

5) Borr- och Tappskärnings-maschin. Denna synes vara af särdeles
högt värde för allt vid inredande af byggnader förekommande snicka-
. rearbete, såsom paneler, dörrkarmar, fensterbågar, ramar o. d., med
ett ord öfver allt der intappningar komma i fråga. I samma maschin
kan man äfven insätta borrar, då hål kunna med stor hastighet åstad-
kommas;

6) Huggnings-maschiner för stämning af alla sorter tapphål, en för
finare arbeten, drifven af arbetaren sjelf med foten, en annan för
gröfre arbeten, drifven af maschinkraft;

7) Horizontel Borrmaschin. Med denna maschin kunna hål af alla
förekommande storlekar med största hastighet åstadkommas;

8) Fanersåg. Maschinen har en circulärsåg, hvars, af flera delar
ändamålsenligt sammansatta skifva roterar med en hastighet af 90
hyarf i minuten, och framskjutes sågblocket emot sågskifvan med en
bastighet af 23 fot i minuten;

9 och 10) Ångbasningstrumma med böjningsapparater. Vid bearbet-
ning af träd, der krumma former förekomma, är methoden att, efter
skedd ångbasning, böja detsamma, af största nytta. Hr Botinper be-
skrifver specielt sättet alt sålunda forma den bugtiga sidan af en
fortepiano-stomme, hvarigenom stor besparing i material och arbete
vinnes, äfvensom å sättet att af ett enda stycke förfärdiga ringar till
vagnshjul, hvilka sålunda tillverkade blifva på en gång billigare, sta-
digare och mera varaktiga än de på vanligt sätt, af flera delar sam-
mansatlta;

Ba NS ae

11) Prässram för faner. Fördelen af denna tillställning är att fa-
neret blifver fast och jemnt tillklämdt på alla punkter af ytan;

12) Apparat för träds impregnering med ämnen som hindra detsammas
förruttnelse. Trädet inlägges i en cylinder som pumpas lufttom och
vidare fylles, under starkt tryck, först med en lösning af jernvitriol
och sedan med kiselvätska, hvarigenom trädet blir både. hårdt och
varaktigt. I denna apparat kan trädet äfven behandlas med sten-
kolsolja, i stället för nämnde vätskor; dock föredrager Hr BotinpeEr i
detta hänseende följande apparat;

13) Ugn för träds torkning och impregnering med kreosot. Trädet, in-
lagdt i denna ugn, utsättes för den heta rök, som utvecklas vid ofull-
komlig förbränning af stenkol, och blir sålunda på en gång befriadt
från fuktighet och impregneradt med stenkolets destillationsprodukter,
hvaribland kreosot, som i hög grad motverkar förruttnelse. Hr Bo-
LINDER har bifogat ett prof på sålunda kreosoteradt träd.

Slutligen har Hr BonisnerR äfven bifogat prof å korkbark, som
genom en mycket enkel inrättning blifvit bragt till de tunnaste sam-
manhängande skifvor af betydlig storlek, användbara till en mängd
behof, såsom till hattstommar m. m.

Alla ofvan anförda maschiner och apparater äro uti Hr Borinpers
reseberättelse tydligt beskrifna och, uti den berättelsen åtföljande
planschatlas, utmärkt väl ritade och laverade, allt efter skala, och,
med den tydlighet och utförlighet, att hvar och en skicklig meka-
nikus bör kunna, utan vidare förklaring än den som innehålles i
nämnde berättelse, utföra desamma. Likaledes äro arbetsmethoderna
vä! och tillräckligt utförligt beskrifna. |

Så väl maschiner och apparater, som arbetsmethoder, synas oss
i allmänhet särdeles enkla och sinnrika samt lätta att verkställa. Ma-
schinerna, af hvilka de flesta bestå till en betydlig del af träd, torde
icke heller blifva särdeles kostbara i förhållande till den nytta de
kunna åstadkomma, förutsatt likväl att Wwillverkningen sker i en till-
räckligt stor skala.

Endast en del af dessa maschiner och apparater hafva varit i
Expositionslokalen utställda. Hr Bounper har derför gjort sig mödan
att om de flesta taga kännedom å de ställen i England, der de varit
i verksamhet.

Vi anse slutligen, att Hr Borinper gjort ett utmärkt godt val af
föremål för sin resa, då de här omförmälda maschiner och methoder
för träds bearbetning obestridligen böra blifva af ganska stor nytta i
vårt land; samt att han genom sitt sätt att taga och sprida känne-
dom derom, med heder uppfyllt gifvarens till Fäderneslandets väl
syftande ändamål med det frikostigt donerade reseanslaget, och mot-
svarat det förtroende Hr Bouinper erhållit af Kongl. Akademien, som
utsett honom till utförande af Hr Swartz's vackra idé.

Hr J. Swartz hade i ett nu uppläst bref förklarat sig vilja be-
strida kostnaden för allmängörandet af ofvan refererade afhandling af
Hr J. Boutisper.

2

Vid Akademiens offentliga sammankomst på dess högtidsdag den
31 Mars afgaf Sekreteraren följande berättelse.

Redan sistförflutna högtidsdag hade Vetenskaps-Akademien till-
fredsställelsen anmäla, att den vidsträckta, under längre tid fortsatta
gradmätningen mellan Torneå och Norska Finmarken blifvit afslutad,
äfvensom att det nivelleringsarbete, hvarigenom relativa höjden af
Bottniska viken och Ishafvet kommer att utrönas, fortgått lika långt
som gradmätningen. Sedan Kongl. Maj:t, på Akademiens underdåniga
hemställan, i nåder behagat anvisa 2000 R:dr B:ko till fulländandet
af detta arbete, hafva Professorerne SetaspErR och M. AcaArbH under
sistlidne sommar utfört detsamma ända till slutpunkten Alten, hvar-
jemte: kontrollerande iakttagelser med bänsyn till gradmätningen blif-
vit anställda, så att af båda dessa för vetenskapen vigtiga företag,
numera endast beräkningarne återstå, med hvilka Hr SetaAnoer för
närvarande är sysselsatt. 4

Efter det Kongl. Maj:t infordrat Akademiens underdåniga utlå-
tande öfver en hemställan af Superintendenten vid Meteorologiska Ob-
servatoriet i Washington, Lieutenant Maury, om samfälld medverkan
från de civiliserade nationernas sida, enligt en af honom uppgjord
och använd plan, för anställande af meteorologiska observationer m.
m., har Kongl. Maj:t i nåder anbefallt, att dylika, ej blott för de fy-
sikaliska vetenskaperna utan äfven för sjöfarten m. m. gagnande iakt-
tagelser om bord å svenska örlogsfartyg, som passera Atlantiska oce-
anen, enligt nyssnämda plan skola anställas och journalerna öfver-
lemnas till Vetenskaps-Akademien, hvilken det åligger att till Lieute-
nant Maury meddela innehållet.

Till ordnande af de betydliga växtsamlingar, som af Magister
WipoGres från Brasilien blifvit hemförda och med dertill anslagna stats-
medel för Riksmuseum och Läroverken blifvit inlösta, har Kongl.
Maj:t nådigst beviljat 400 R:dr B:ko, hvarigenom Intendenten vid bo-
taniska afdelningen kommit i tillfälle att bereda Riksmusei andel till
inläggning i herbarierne, samt att för Universiteterne aflägga full-
ständigare sviter, och åt Elementar-läroverken för dem lämpliga sam-
lingar, med hvilkas ordnande ban nu är sysselsatt.

Från de unga vetenskaps-idkare, som åtfölja fregatten Eugénie
på dess resa kring jorden hafva så väl intressanta vetenskapliga med-
delanden ingått, som värdefulla remisser af naturalier ur de flesta
klasser, bland hvilka de sällsynta föremålen från Magellanssundet och
dess omgifningar ådraga sig särskild uppmärksamhet genom sin nära
förvandtskap med nordens naturalster. I öfrigt äro de största nu
hemkomna samlingarne gjorda vid Rio Janeiro, Buenos Ayres och
Monte Video. De vackra resultater, som denna resa synes lofva för
naturalhistorien, påkalla ett tacksamt erkännande af den synnerliga
välvilja och det verksamma understöd mnaturforskarne af fregattens
Chef, Kommendör-Kaptenen VirGin städse åtnjutit.

Fabrikören J. Bouinper, som utsågs att besöka den stora exposi-
tionen i London för att, med understöd af de medel Akademiens; Le-

= I

damot Hr Jons Swartz frikostigt öfverlemnat, derstädes taga kännedom
om något till införande i fäderneslandet vigtigare industrielt ämne,
har ingifvit berättelse om sin resa, åtföljd af fullständig beskrifning
på den sak han utvalt till föremål för sin iakttagelse, nemligen träds
bearbetning med maschiner will flerfaldiga behof. Detta för den inhem-
ska konstfliten gagnande ämne har med särdeles noggranhet och sak-
kännedom blifvit behandladt samt genom lättfattliga, väl utförda rit-
ningar förtydligadt. En fabrik för dylika arbetens tillverkning är
redan i hufvudstaden under anläggning i större skala.

Studeranden R. F. Fristeot, som sistförflutna år af Akademien
erhöll anslag för en botanisk resa till Lappmarken, har aflemnat be-
rättelse derom, hufvudsakligen rörande nejderna kring Torneå träsk,
hvilka han med hänsyn till vegetationens förhållanden noga un-
dersökt och der han äfven anträffat för fäderneslandet hittills obe-
kanta arter:

Genom det till afbildning af svenska växter samt till zoologiska
arbeten utgående statsanslaget har den dyrbara samlingen af svamp-
målningar, under ledning af Hr Fries, blifvit ökad med ett ej ringa
antal figurer, samt dessutom förträffliga målningar af svenska fogel-
och fisk-arter anskaffade från den utmärkte artisten WIiLBELm VON
WeRriGHT.

Till följe af Kongl. Maj:ts nådiga remisser, och af Embetsverkens
begäran om upplysningar, har Akademien afgifvit utlåtanden i åtskil-
liga ämnen, som fordra vetenskaplig utredning, såsom Lieutenant
Maury's nyssnämde plan för meteorologiska observationer, om anslag
till vetenskapliga resor och utgifvandet af lärda arbeten, om beskaf-
fenheten af fiskredskap i Bleking m. fl., och för närvarande har
hon under granskning frågan om bränvinsprofvare af en ny kon-
struktion.

Akademiens Fysiker, som för ett talrikt auditorium fortfarande
båller de Thamiska föreläsningarne, framställer dervid Optikens vigli-
gaste delar.

Globverkstaden, som Akademien har under sitt inseende, fortfar
i oförändradt skick.

Enär under de sistförflutna åren särdeles rågsädet mångenstädes
befunnits af svampbildningar angripet och på helsan utöfvat skadligt
inflytande, har Akademien ansett sig böra fästa allmänhetens upp-
märksamhet . härpå, och ”derföre, i den nu under tryckning varande
almanachan för nästkommande år, som prognosticon intagit en upp-
sats om de s. k. mjölökorna, deras menliga inflytande på helsan och
sättet att minska detsamma.

Den verksamhet Akademien utöfvar genom sina skrifter har som
vanligt blifvit fortsatt medelst utgifvande af handlingarne för det fö-
regående året (1851), öfversigten af förhandlingarne vid samman-
komsterna och årsberättelser öfver vetenskapernas framsteg. Arfhand-
lingar för år 1852 äro inlemnade af Entomologen ZY i Glogau,
Lector BJörRLinG, Observator ÅNGSTRÖM Och Prosector WAHLGREN.

2 VN

> Meteorologiska iakttagelser äro insända af Kronofogden Burman i
Neder-Calix, Prosten KuriBerG i Vinberg nära Falkenberg, Provincial-
Läkaren Doctor Smitt i Halmstad samt Bergmästaren von ScnrÉeLE i
Philipstad.

Utom de förbindelser till inbördes utbyte af skrifter och veten-
skapliga meddelanden, hvilka tillförene egt rum med de flesta lärda
samfund och hvilka fortfarande underhållas, har Akademien trädt i
beröring med the geological Society i London och die naturforschende
Gesellschaft i Närnberg. Nya tillfällen till sällsynta naturalsters er-
hållande hafva blifvit öppnade eller äldre förnyade, dels med Apothe-
karen HJjALMARSSON, som någon tid varit bosatt i Westindien och se-
nast berest Republiken Honduras, dels med Hr Pepro Nisser i nya
Granada och med Professoren HepenBore på Rhodus.

För sitt bibliothek har Akademien, oberäknadt allt hvad i öfrigt
blifvit skänkt eller inköpt, fått emottaga flera ganska dyrbara arbe-
ten, nemligen af H. Maj:t Konungen: Brumes stora botaniska verk,
Rumphia, i fyra delar in folio med talrika kolorerade plancher, äfven-
som densammes Museum Botanicum Lugduno-Batavum första delen
och Ermass Archiv fär wissenschaftliche Kunde von Russland; af H.
Maj:t Konungen af Preussen: det stora praktverket Denkmäler aus
Ägypten und Äthiopien von Lepsius; af Stor-Britanniska Regeringen
genom Sir Hesrky DE LA Becre dennes dyrbara geologiska kartor och
sektioner af Stor-Britannien; af Bibliotheks-administrationen i S:t
Petersburg: Catalogue des manuscrits et xylographes orientaux de la
Bibliotheque de S:t Petersbourg, hvaraf blott få exemplar blifvit tryckta,
samt af the Smithsonium Institution i Washington: ett större antal
utmärkta arbeten rörande Amerikas geologi, ethnografi och stati-
stik m. m.

Fysikaliska samlingen har blifvit ökad med instrumenter för ett
sammanlagdt belopp af 1200 R:dr B:ko. Dessutom har Professor
PaALrmsteot till den i Berzeuu fordna arbetsrum i oförändradt skick
bevarade samlingen af kemiska apparater m. m. öfverlemnat ett rese-
schatull för kemiska undersökningar, hvilket af Berzeuius med egen
hand blifvit inredt och af honom i yngre åren varit begagnadt.

Riksmuseum har äfvenledes vunnit betydlig tillväxt ej blott ge-
nom de värdefulla samlingar, som blifvit hemsända från naturfor-
'skarne-på fregatten Eugénie, utan äfven genom inköp, byte och skän-
ker från åtskilliga trakter.

Utom hvad den mineralogiskt-geognostiska samlingen sålunda be-
kommit, har den isynnerbet genom en af Intendenten till dess förö-
kande företagen resa erhållit ej obetydlig tillgång på flera sällsyntare
inhemska mineralier,

Den botaniska afdelningen har emottagit samlingar af Stor-Bri-
tanniens sällsyntare växter från the botanical Society i London och
Professor Scoucer i Dublin, äfvensom af Italiens från Professor PAr-
LATORE i Florens, hvarförutan så väl utländska arter, som svenska
från rikets flesta provinser af inhemska Botanister blifvit öfverlem-

2 Re

nade, deribland större samlingar från Torneå Lappmark af Hr FristeDT
och Magister CarL Hartman, samt från Skåne af Hr RosErt HARTMAN.

De af Magister Ånpersson hittills hemsända remisserna innehålla
öfver 1100 species, ofta i talrika exemplar, oberäknadt stammar, bark-
slag, frukter och frön. Genom de Widgrenska samlingarna har Mu-
seum blifvit ökadt med omkring 1200 för detsamma nya Brasilian-
ska arter.

Utom de förråder af djur ur nästan alla klasser, som den Zoolo-
giska afdelningen erhållit genom Doktor Kisseres insamling på de af
fregatten Eugénie besökta orter, och det som zoologiens vänner och
idkare skänkt, har en dyrbar samling, särdeles af lägre sjödjur, från
Westindien och Brasilien blifvit hemförd och till Museum öfverlem-
nad af Kofferdi-kaptenen WeEzrncres, hvars nit och frikostighet redan
förut genom månget sällsynt föremål bevittnas. Största tillväxten
har dock den Entomologiska samlingen vunnit, ej blott genom betyd-
ligare remisser från Grefve Manseroeim, Hrr MULsASNT, ZELLErR, DOGRNS
och Worrtaston, utan äfven genom inköp ur Doktor SaurnBerGs i Hel-
singfors rika Brasilianska insekt-förråder, hvarigenom mer än 4000
förut saknade srter bekommits.

Till det i Malmö nybildade Naturhistoriska Museum har Akade-
mien aflemnat en större samling dupletter af däggdjur, skeletter,
samt svenska och utländska foglar. I öfrigt hafva däggdjur och foglar
blifvit meddelade till Läroverken i Westerås och Örebro, liksom till
en skola i hufvudstaden, svenska fiskar till Stockholms läns Hushåll-
ningssällskap och en insektsamling till Läroverket i Carlstad.

De för minnesstoden öfver Berzeuiws insamlade medlen uppgå till
nära 25,000 R:dr B:ko, med anledning hvaraf Akademien nu är betänkt
på att vidtaga åtgärder till arbetets snara utförande.

Det af Envoyvéen vos Ase stiftade s. k. Byzantinska resestipen-
diet, som denna gång af Akademien tillsättes, har med 1000 R:dr
B:ko åt hvardera blifvit tilldeladt Kemie-bDocenten vid Universitetet i
Upsala, läraren vid Ultuna Landtbruks-institut, Magister J. KeEwuser
till fortsatta studier i landtbruks-kemien; Laboratorn vid härvarande
Technologiska institut K. SrtyrfE för inhemtandet af ökad insigt i ke-
miens tillämpning på inhemska produkters tillgodogörande; samt Läns-
Agronomen i Stora Kopparbergs län, Ingeniören K. L. Brianis för vin-
nande af fullständig kännedom om grunddikning med flera landtbru-
kets vigtigare ämnen.

Sitt anslag till vetenskapliga resor inom fäderneslandet har Aka-
demien för mineralogiska undersökningar och insamlingar tilldelat
Intendenten vid Riks-Museum, Professor MosanDeER.

Den Ferrnerska belöningen har blifvit tillerkänd Lekter "BJörting
i Westerås, för hans båda till 1852 års handlingar inlemnade ma-
thematiska afhandlingar.

Som uppmuntran för visad skicklighet i mathematiska instru-
menters tillverkning har Akademien utdelat de dertill bestämda med-
len åt Instrumentmakarne Frans BErG, SÖRENSEN och ÅDERMAN.

sö ÅR

Minnespenningen för dagen är präglad öfver den utmärkte Ento-
mologen, Kommersrådet och Kommendören af Kongl. Wasa-orden C.
J. SCHÖNHERR.

Med fädernesland och brödrafolk delar Akademien den djupa sak=
naden af sin Förste Hedersledamot Högstsalig Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Upland, den för vetenskapernes främjande i Norden löf-
tesrike Prins GusTtAFr.

Hon beklagar dessutom förlusten bland sina inländska Ledamöter
af f. d. Medicine Professoren vid Christiania Universitet, Kommendören
af Kongl. Norska S:t Olafs-Orden och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-
Orden Doktor MicHaEL SKJerpErRup; Brukspatronen, Kommendören af
Kongl. Wasa- och Riddaren af Kongl. Noardstjerne-Orden WiLHeErM
Hisincen;, Öfverste-Kammarjunkaren, Riddaren och Kommendören af
Kongl. Maj:ts Orden Grefve Carr Ebowarp GYLDENSTOLPE, OCh Öfver-
Direktören för Mynt- och Kontrollverken, Riddaren af Kongl. Nord-
stjerne-Orden Nirs WIiLzBELm ALMrRoTtH, samt bland utländske kedamöter
Stats-Rådet, Botan. Prof. JoacH. FrEDrR. ScHouw i Köpenhamn; f. d.
Kemie Professoren vid Abo Universitet J. Gapoun, Kongl. Preussiske
Kammarherren, Riddaren af Kongl. Nordstjerne- och Kommendören af
Kongl. Norska S:t Olafs-Orden lysfipaie von BucH i Berlin, och bland
korresponderande Ledamöter Kemie Professoren i Glasgow Doktor
THOMSON.

Deremot har Akademien till inländske Ledamöter kallat: Lektorn
vid Christiania Universitet Doktor Ore JacoB Brocn; Kemie Professoren
i Upsala, Riddaren af Kongl. Wasa-Orden Doktor Etor WaLLQuist;
Kirurgie Professoren vid Kongl. Carolinska Med. Chir. Institutet Dok-
tor CarL Gustar Santesson, och Ärke-Biskopen, Upsala Universitets
Pro-Kanslär, Kommendören med Stora Korset af Kongl. Nordstjerne-
Orden Doktor Hans Oror Hormström, samt till utländske Ledamöter
Botanices Professoren i Berlin ALExAnpDEr Braun och Sekreteraren i
Geologiska Sällskapet i London Sir Hesky Tnomas DE LA BECHE.

SKÄNKER.

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
Af Kongl. Norska Universitetet.

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. B. VII. H, 2, 3.
Aarsberetning for 18514. Christ. 1853. 80.

Koren og Danstecssen, Bidrag til Pectinibranchiernes Udviklingshistorie.
Bergen 1351. 8:0. Med 1 Supplement. (m. t.).

a Olafs Konungs Tryggvasunar, af ÖOpp SNORRESSON. Udg. af P. A.
> MuncnH. Christ. 1853. 8:0,

Cantate ved Festen den 17 Marts 1853.

ATIvey

Ån

A M-

dn SO CARA

Af Accademia BR. delle secienze I Neapel.

Rendiconto. Nouva Serie. N:o 6.
Cotresza, P., Un caso di ermafrodito vivente neutro-laterale. Napoli

1853. 8:0. (m. t.)
Af Författarne.

Barurri, G. F., Viaggio da Törino alle Piramidi. Torino 1848. $S:o0.

Botto, G. D., Catechismo Agrologico, ossia Principii di scienza appli-
cata all” agricoltura. Torino 1846. -3:0.

EroMANN, Å., Lärobok i Mineralogien. Stockholm 1853. 8:0.
Af Utgifvarne.

Flora. Regensburg 1852. N:o 23—36.
Nya botaniska notiser. Utg. af Trebvesiws 1853. N:o 1—3.

Till Rikets Naturhistoriska Mwusevwan.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Lagman Lemcechen.
En steril Orrhöna från Småland.

Af Hr Kapten Nisser.

Käkarna af en Haj från atlantiska hafvet.
En Orm från Java, och
Stjerten af en större Delphin.

Botaniska afdelningen.

Af Hr D:r J. Ångström.

Tre svenska Filices och fyratiofem utländska mossarter af flera slägten.

Af Studeranden Hr Th. Fries.

Tjugotre sällsyntare phanerogamiska arter dels från Småland dels
från Upsalanejden, samt trettiofyra laf-arter från flera trakter i
Sverge.

STOCKHOLM, 1853. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 18353. Ni &.

Onsdagen den 11 Maj.

Föredrag.

1. Om jordens afplattning och massa. — Hr
Lector Linpman i Strengnäs hade insändt följande meddelande:

4. »Sedan Sweruvs först förrättat en på vetenskapliga
grunder stödd mätning, hvarigenom man kunde erhålla ett åt-
minstone approximativt riktigt begrepp om jordens storlek, ehuru
en tidig död hindrade honom att underkasta sitt arbete nödiga
korrektioner ”), hafva ganska många dylika mätningar blifvit
verkställda. På det sista 1+ seklet hafva gradmätningarne i
synnerhet blifvit talrika och af en noggranbet, som medgifver
att sluta ej blott till jordens storlek, utan äfven till dess figur.
Det visade sig nemligen, att de uppmätta gradernas längd till-
tog från eqvatorn till polerna, hvaraf följer, att jorden ej är en
sfer. Då meridianerna således icke äro cirklar, blef naturligt-
vis frågan, om de inträffa med någon annan kurva: och det
enklaste var då att antaga dem vara ellipser. Emedan jordens
rotation och deraf följande afplattning voro till sin tillvaro kon-
staterade, antog man, att jorden var en elliptisk rotationssferoi
och sökte bestämma förhållandet mellan den genererande elli z
sens principal-axlar (halfva större=a, halfva mindre=n).

<<

att finna detta och således äfven afplattningen (=A==

behöfde man endast jemföra två grader, som blifvit uppmätta

7) Detta gjorde MusscHEnBroeck, men först efter Picarps mätning.

LE a

under olika polböjder. Men oaktadt all använd omsorg erhölls
afplattningen olika af olika par af mätningarne. Sålunda gaf

den Franska och Peruanska A= den Lappska och Peruanska

1
A=>30» den Lappska och Franska Å==30 I denna ovisshet

sökte Hr von LinpvesaUu det axelförhållande, för hvilket summan
af de positiva och negativa felen blef =0 vid de beräknade
och uppmätta gradernas jemförelse med hvarandra, och fann
b:a=303:304, hvilket nästan alldeles öfverensstämde med det,
man funnit af en ineqvalitet i månens rörelse nemligen b:a=

304:305”). Genom att behandla alla förhandenvarande grad-

. . . kr 1
mätningar efter en gemensam princip ”'), fann WALBECK Å=—

302”
SCHMIDT A= (medelfel=+10,5 nämnarens enheter), J. Svan-
BERG Å==3p BesseL i Åstron. Nachr, B. XIV. pag. 333—346
Ar sar (medelfel = + 4,81 nämnarens enheter) och i Astron.
Nachr. B. XIX. pag. 216 Å= sr hvilket sista värde är

det noggrannaste, som gradmätningarne kunde gifva, då beräk-
ningen gjordes. Sedan dess har den stora ryska gradmätningen
blifvit fortsatt, och i Sverige en ny blifvit företagen, men der-
om har ännu ingenting hunnit publiceras.

2. Den andra experimentela methoden att finna jordens
afplattning genom enkla sekundpendelns olika längd under olika
polhöjder har äfven blifvit mycket använd och i de flesta af
Professor CRONSTRANDS afgifna Årsberättelser äro pendelexperi-
menter upptagna. Vanligtvis har likväl hvarje observatör in—-
skränkt sig till beräkning af sina experimenter, utan att under-
kasta hela samlingen af förhandenvarande en uniform behand-
ling, hvilket verkstälts af Ivory och Bariy. Den härledda af-

") Om allt detta se BounEnBErGer, Åstronomie, Täbingen 1814.

++) Se ÖCRONSTRAND, Årsberättelse för 1830 pag. 83 och SELANDER,
Berättelse om Åstronomiens framsteg för åren 1837—1841 pag:
82—86.

EN) SSR USAS

plattningen har dock oftast utfallit större än ur gradmätningarna,
hvarjemte resultaterna af olika experiment-serier visat ringa

-öfverensstämmelse sinsemellan. Så har t. ex. LurEtKE ur sina

4 4 1
experimenter funnit A=

SE men Baity ur Fosters ensamt
,”

RS 1 Eg : :
erhållit Å==s samt ur en mängd andra i förening med dessa
1
Å=389>

andra och Bessers. Närmast till dessa kommer Ivory's, som fått

hvilka bestämningar betydligt afvika både från hvar-

1 4 o - +
Å==05' Denna brist på öfverensstämmelse är för stor för att

kunna tillskrifvas endast observationsfel, och man måste således
antaga, att den dessutom förorsakas af anomala attraktioner, mot
svarande de irregulariteter i jordens figur, hvilka gradmätnin-
garne tydligen ådagalägga. I följe häraf kunde man vara fär-
dig att antaga den berömde Brors åsigt ”), som anser, att grad
mätningar och 'pendelexperimenter endast äro tjenliga att utvisa
tillståndet i afseende på figur och attraktion på observations-
orten, samt att de härledda medelresultaterna sakna verklig
fysisk tillämplighet. Beträffande pendelexperimenterna serskildt
anser han olämpligt och mot sakförhållanden stridande att an-
vända den från en elliptisk rotationssferoid hemtade lagen för
pendellängdernas variation. Häraf ses, att Bror blott fäster sig
vid jordens fysiska, men ej geometriska figur. Vill man der-
emot i afseende på pendelexperimenternas behandling gå till-
väga enligt samma grunder, som Gauss och Besser lärt i af-
seende på gradmätningarne ”), så torde man fiona en afplatt-
ning föga afvikande från den, som gradmätningarne gifva, och
genom den sålunda vunna jemförligheten mellan resultaten istånd-
sättas att gemensamt använda båda för andra ändamål, såsom

") Se Astronomie Physique, Trois. Ed. Paris 1844, Tom. II. pag.
460 ff.

++) Se Prof. SELANDER I. c. pag. 82—86. Emedan jag saknar de
egentliga källorna, citerar jag nu och i det följande Kongl. Aka-
demiens rikhaltiga Årsberättelser, som äro mer än tillräckliga för
mitt behof.

2 SN Uf

jag skall söka visa. Saken synes här till och med lättare,
emedan man redan af lokala omständigheter kan draga slut-
satser angående pendelexperimenternas utslag. Så uppgifves t.
ex. angående LvuzetKEs experimenter »att pendelns irreguliera
accelerationer och retardationer berott af observationsorternas
geologiska beskaffenhet» ”). I anledning af en tabell, som är
upptagen i Årsberättelsen för 4835 yttrar Prof. CRONSTRAND:
»Bland tabellens 51 stationer ligga 46 nära hafskusten; åtmin-
stone en tredjedel af dessa på öar långt bort från fasta landet
oftast af vulkaniskt ursprung, följaktligen af täta ämnen.» Då
nu ingen utväg finnes att korrigera eller eliminera häraf upp-
kommande afvikelser, så synas sådana observationer föga tjenliga
att lägga till grund för bestämning af jordens geometriska figur,
såsom de der komplicera resultatet med saker, hvilkas verk-
ningar meningen just är att frånskilja. Det enda, som man
under sådana omständigheter kan göra, lärer vara att endast
taga i beräkning experimenter från orter, der ingen eller rela-
tivt obetydlig inverkan af ofvannämnda orsaker är att befara.
De uteslutna torde sedan, genom sin afvikelse från den enligt
- de vanliga förhållandena kalkulerade formeln, kunna anses såsom
exponenter på de respektiva observationsorternas egendomliga
beskaffenhet i anseende till attraktion. Emellertid måste man
vara förvissad, att alla nödiga korrektioner blifvit iakttagna, innan
man af pendelexperimenter sluter till anomala lokala attraktio-
ner. Efter hvad Prof. Cronstranp yttrar i Årsb. för 1835
pag. 18, lärer detta vid äldre experimenter ej alltid hafva varit
förhållandet, hvarföre jag inskränkt mig till att beräkna blott
en del af de experimenter, som i nämnde Årsb. äro upptagna.
De äro alla verkställda med invariabla pendlar och hafva samt-
liga blifvit beräknade och redigerade af Bury. Af de 79 ex-
perimenter, som tabellen upptager, har jag uteslutit alla, som
blifvit gjorda på små, långt bort från fasta landet belägna öar,
äfvensom dem, hvilka blifvit betecknade såsom mindre pålitliga.

+) Se Prof. SELAnveErR J. c. pag. 89.

a (SE

De bibehållnas antal är 36, hvartill jag lagt experimenterna i
Königsberg och Stockholm, som i samma Årsb. pag. 26 äro
intagna. Tabellen innehåller likväl icke pendellängderna, utan
oscillationsantalet på 24" medeltid af en enkel pendel, som i
London slår sekunder. För att undvika mycket stora tal samt
för att kunna vid beräkningen medtaga de serdeles noggranna
experimenterna i Königsberg och Stockholm, för hvilka orter
endast pendellängderna förekomma, har jag af oscillationsantalet
sökt pendellängden och dervid enligt Kater antagit pendelläng-
den i London=39,13929 inches, hvilka jag reducerat till pariser-
lineer under antagande att enligt Kater 39,37079 inches vid
+62" Fahr. äro =443,296 par. linier vid +16+" Cels. Der-
igenom blef pendellängden i London =440,68945 par. linier.
Genom denna har jag beräknat pendellängderna för öfriga orter
och infört dem jemte värdena på & i Tabellen A, som dess-
utom innehåller några kolumner, hvilka ej behöfva någon för-
klaring. I den vanliga pendellängdsformeln
L=l+/fSin?6,

hvarest L betecknar pendellängden vid polhöjden &, I den eqva-
toriala pendellängden och f polar-pendelns öfverskott öfver den
eqvatoriala, har jag sedan insatt mot hvarandra svarande vär-
den på L och &. Härvid bör likväl anmärkas, att till följe af
sättet hvarpå L-värdena erhållits, de afficieras af det möjliga
felet hos det antagna L för London i ett dupliceradt förhål-
lande af det observerade oscillationsantalet och 86400. Som
likväl detta förhållande obetydligt skiljer sig från 4, kan man
säga, att felet i den antagna pendellängden för London till hela-
sin storlek inverkar på alla derifrån härledda L-värden. Om
då detta fel sättes =y, så blir den mot polhöjden & svarande
pendellängden =L+y och conditionseqvationernas form

USS 0 —L—Y= 0: Uk ses (1)
För Karters eget experiment i London samt experimenterne i
Königsberg och Stockholm kommer naturligtvis termen —y att
saknas, emedan dessa ej genom någon reduktion blifvit behäf-
tade med ett dylikt fel och således endast afficieras af sina

a ÖN rr

egna observationsfel. Efter formerandet af dessa eqvationer har
jag behandlat dem efter Ivorys method, som består deri”), att
eqvationerna (4) ordnas efter polhöjderna och den första eqva-
tionen subtraheras från alla de öfriga. Sålunda har jag fått
den kolumn, som-i Tab. A bär öfverskriften »konditions-eqva-
tioner», genom hvilkas behandling enligt minsta qvadrat-metho-
den erhållas
f=2,32567

med sannolikt fel=1 0,00200, vigt=11,9143 och y=0,00052.
Skillnaden mellan beräkning och observation är upptagen i när-
maste kolumn.

Genom insättning af f och y i (4) (eqvationen för Para
är 1+ 0,00064f— 439,2687—y=0) och genom att taga medium
finner man

l=439,2679
med de afvikelser, som i sista kolumnen äro upptagna. Som
skillnaden mellan de positiva och negativa felens summor blott
är 00012, så blir sannolika felet hos I! blott beroende af san-
nolika felet hos f.: Som detta är => 0,00200 och ZSin”9=
20,536, så blir sannolika felet hos l!=7> 0,00108. I följe af
Cramauts theorem är

5

A=3y LL,

om Y=förhållandet mellan centrifugal-kraften och tyngden under

2 1 1;
eqvator. Som Y är =3g9> Så blir

A= 0,00865 — 2

Insätter man här nyss funna värden på £ och l, så fås

1 5
A= hvilket värde kommer ganska nära Bessers. Den af

denna beräkning följande pendellängdsformel blir alltså
L=439,2679 + 2,32567 Sin 9.

Med denna formel har jag jemfört experimenter, nedan upptagna

i Tab. B, hvilka blifvit gjorda af Bior med en Bordaisk pendel-

") CRONSTRAND, Årsb. för 1827.

I NER

apparåt och äro antecknade i hans Astronomie Physique Trois.
Ed. Paris 1844 Tom. II. pag. 467. Pendellängderna äro der
uttryckta i mötres, som jag reducerat till pariser-lineer, anta-
gande 1 möt. vid 0? Cels.=443,296 par. lin. vid +16+" Cels.
Såsom gjorda med olikartade instrumenter ansåg jag mig ej
böra kollektift behandla dessa och de i Tab. A upptagna ob-
servationerna, utan har inskränkt mig till att jemföra de förra
med den ur de sednare härledda formeln. Jemförelsens resultat
innehålles i sista kolumnen af Tab. B. Vid granskningen deraf
befinnas afvikelserna vid Lipari och Formentera isynnerhet be-
tydliga. Som nu ett fel af 0Ojo1 par. lin. motsvarar i det när-
maste en hel oscillation, så måste vid bestämmandet af pendel-
längden för Lipari och Formentera fel blifvit begånget på nära
6 och 5 oscillationer respective. Om möjligheten deraf kunna
endast de döma, som sjelfva utfört sådana observationer; jag
kan endast af sjelfva methoden draga slutsatser, och den synes
omöjligen kunna medgifva sådana fel, allraminst af Bror. Han
anför sina original-observationer i Dinkerque 1809 och största
afvikelsen från medium är 0””-0164=0,0073 par. lin., hvilket
således ej uppgår till en Hel oscillation. Då dessa betydliga
afvikelser ej kunna skyllas på observationsfel, återstår endast
att tänka på underlåtna korrektioner eller lokala attraktioner.
Det förra vore man benägen att tro i följe af Prof. CRONSTRANDS
yttrande ”), att »Besser har i den rådande theorien för fluiders
rörelse upptäckt flere oriktigheter, hvilka äfven till den grad
influera på pendelförsökens reduktion till lufttomt rum, att denna
blir nästan dubbel mot dess förra belopp, då pendeln, såsom
den Bordaiska, består af en tråd med kula, och göra, att de
båda oscillationernas likhet upphör hos en Katersk pendel med
reciproka axlar». Puissant anför ”'), att Porsson funnit den van-

, |; HE CE :

liga reduktionen böra multipliceras med > vid den Bordaiska

pendeln. Den korrektionsformel Puissant anför såsom den van-
") Årsb. för 1828 pag. 44.

"") Mostrerrer, Dictionnaire des Sciences Mathematiques, deux. ed.
Paris 1845. Tom. IIL pag. 347.

RR I fer

liga är i det närmaste lika med den, som Bror användt, och
Bior nämner hvarken Besser eller Poisson, hvaraf man torde
kunna sluta, att ifrågavarande förbättrade reduktionsmethod ej
blifvit använd. Men saken blir genom ett sådant antagande
blott förvärrad, ty denna reduktion är alltid positiv och skulle
således öka den observerade pendellängden, som alltså både vid
Lipari och Formentera komme att ändå mera skilja sig från
den beräknade, hvilket blir händelsen med alla de negativa
afvikelserna. Flera af dessa blifva derigenom sådana, att de
nästan tyckas öfverskrida möjliga observationsfel. Emellertid
blir man tvehågsen vid bedömandet af probabla felets storlek,
då man betänker, att på Falklandsöarna DupPerrer funnit pen-
dellängden 0,00233 inches =0,0262 par. lin. större än FREYCINET
på nästan samma ställe”), hvarjemte Bairy lärer hafva funnit,
att experimentfelet kan vara ännu betydligare ”). Häraf blir
man åtminstone lugn för de afvikelser, som Tab. A företer och
hvilka utan betänkande torde kunna tillskrifvas observationsfel.
Beträffande deremot de nyssnämnda experimenterna på Lipari
och Formentera låter det sig knappast göra, och då återstår
endast att tänka på lokala attraktioner för att förklara de be-
tydliga afvikelserna. Dessas tecken häntyda på en större at-
traktion, hvilken omständighet icke synes oväntad, då man er-
inrar sig dessa öars vulkaniska natur, utan snarare gifver stöd åt
den åsigt, som jag i det föregående följt, nemligen att utesluta
observationer från orter, hvilkas geologiska beskaffenhet gaf skäl
att misstänka en från vanliga förhållanden afvikande attraktion.
I alla fall torde ej kunna bestridas, att dessa afvikelser äro
tillräckligt små för att kunna betraktas såsom blotta perturba-

+) CRONSTRAND, Årsb. för 1830 pag. 72.

++) CronsrranD 1. c. pag. 73. I Arsb. för 1835 uppgifves uti BarLys
tabell, att Durerrer vid polhöjden =51?"31"44” funnit 86399,84
oscillationer på 24" m. t. af en enkel pendel, som i London slår
sekunder, under det att Frevciser vid polhöjden =51935'18"
funnit 86396,74 oscillationer. I Baicys nyssnämnde tabell upp-
går största skillnaden mellan observerade och beräknade oscilla-
tioner på 24 m, t. till 11,25. Experimentet är af LuetKE på
Bonin-ön.

|
|
|
|
|

a NA

tioner, utan att man behöfver öfvergifva den åsigten, att jordens
figur, då man abstraherar från dessa små afvikelser, är en
elliptisk rotationssferoid, på samma sätt som man, perturbatio—-
nerna oaktadt, säger att planetbanorna äro ellipser.

3. I det föregående har jag sökt visa, att pendelexperi-
menterna, behandlade efter samma princip som gradmätningarna,
gifva en afplattning mera öfverensstämmande med den, som här-
ledes ur gradmätningarne, än den man funnit genom kollektif
behandling af alla förhandenvarande pendelexperimenter. — Vis-
serligen qvarstå olikheter, som, ehuru de synas föga betydliga,
utöfva ett ganska störande inflytande; likväl torde de kunna
anses nog små och i begge lika ingående, att medgifva ett ge-
mensamt begagnande af gradmätningarnas och pendel-experi-
menternas data”). Det ändamål, för hvilket jag ämnar försöka
detta, är bestämningen af jordens massa, hvarpå jag sett flera
från hvarandra betydligt afvikande värden. Ehuru detta väl
hufvudsakligen kommer af de olika värden, som blifvit begag-
nade på solens parallax, torde det ej sakna allt intresse att se
de zifferresultater sammanställda, hvartill olika methoder leda,
då de nyaste och bästa zifferuppgifter, jag kunnat finna, be-
gagnas.

Om jorden antages vara en homogen sferoid (massan=7n),
som uppkommit derigenom, att en ellips (ay +bx=A"0) ro-
terat kring mindre axeln, så är dess attraktion utefter axlarne
på en i ytan belägen punkt, hvars koordinater äro &, P, Y,

3Imea Å
X= > Are.tg.N— Tr

+) I sjelfva verket, om man jemför de afvikelser, som uppstå, i fall
man med bibehållande af Bessers eqvatorsradie, antager den af-
plattning, pendel-experimenterna gifvit, befinnes visserligen halfva
jordaxeln hela 42 toises mindre än med afplattningen enligt BessEL,
hvilket på meridian-ellipsen gör en minskning af omkring 66 toises;
granskar man deremot återstående fel i polhöjd vid gradmätnin-
garne, så uppgå de per medium till 37 a 4”, af hvilka hvarje
motsvarar 46 toises. Vid Evrax går felet till 6”,897 (se Prof.
SELANDER |. C. pag. 87), hvilket gör vid pass 110 toises.

a HÖR tee

— ImB
Äg GR Arc.tg.)
Z= ös | Åretg.a— ) )

1
hvarest n=-Va bt. Resultanten af dessa krafter är

3

R="V PA —Årc.tg. += 2 ZAretgA— gra):
Om £&- och z-axeln antagas göra en vinkel =45? med
den attraherade punktens meridianplan, om vidare jordradien
till punkten sättes =r och geocentriska polhöjden =4&"', så blir

7 Coswq'
d=P= P

, B=TSn9v".

Sätter man derjemte

Are.tg. -

1 2 3
GG Förs Nea Nor ee) F

1 1 1
AN —Are.tga=N(— - oden For ålea etc.)="h,
så befinnes
R="""VhrSin'9' + gCos'g. . . « « (2)
b?
Om den vinkel, som direktionen af R gör med y-axeln, sättes
=y, så blir
SR SR tqy= 3 Cotg".
Vi+icong
Som g och h i följe af gradmätningarne äro bekanta, så kan
man för hvilket &' som helst finna w.

Pendel-experimenterna kunna ock gifva w. Emedan tyngden
är resultant af attraktionskraften och centrifugal-kraften, så kan
man föreställa dessa krafter genom diagonalen och sidorna i en
parallelogram, hvars ena vinkel är =90"—-w. Som tyngdens

direktion är normal mot jordens yta, så blir dess vinkel med
centrifugal-kraftens direktion =480"—-9, då & är den obser-

+) Se Ponttcourast, Theorie Anälytique, Tom. II, pag. 344. Några
bokstäfver, som här brukas, har jag utbytt mot andra.

oe HS mt

verade polhöjden. Sätter man den mot & svarande tyngden
=G, så är förhållandet mellan centrifugal-kraften och tyngden

RA (t=86164",094) och man får
47?r Cos
EE pe Å = Cosw:— Cos (p+w),
hvilken analogi gifver
47? TEgup
tg.v=Cot.P + ra sno Gt Sing ”

Nu borde, om allt vore riktigt, de båda värdena på w blifva
lika. Då det förra är behäftadt med felen i gradmätningarna
samt det falska antagandet att jorden är homogen, så innehåller
deremot det sednare felen i gradmätningarna och pendelexpe-
rimenterna. Alla dessa fel förorsaka likväl ej större olikhet
mellan de båda värdena på w än högst omkring 1y, hvarmed
det sednare värdet på w öfverskjuter det förra. Under sådana
omständigheter synes det föga vara mödan värdt att göra hy-
potheser i afseende på lagen för variation af jordens täthet.
Om man derföre tillåter sig att betrakta jorden såsom en ho-

mogen rotationssferoid, så fås af (2)
Rb? 1

= 3r VREDE ES or) (3)
NS Viesin2p'+g? Cos”q'
Af elliptiska theorien känner man vidare, att
40?
M+m= T:Sin?p” . : z 5 a Ä (4)

hvarest M är = solens massa, T = jordens sideriska omlopps-
tid, och p = solens eqvatoriala horizontal-parallax. Om nu (4)
divideras med (3) så fås
M 4 PrerViesing' + gt Cost" ARTE)
m Rb?T? Sin?p
Tydligen måste man här insätta det värde på R, som pendel-
experimenterna gifva, emedan både m och R förekomma i (2).
Ur ofvannämnda parallelogram fås

R=VG"+c" + 2cG Cos +,
då c = centrifugal-kraften.. Som man vidare har

G=mrL,

blir

och i följe deraf

PRV AN POE MIN
Ör AES N ofte rast, 00
M 12ah 1

NES UA = RER. +P
hvarest T måste uttryckas i sekunder, I och f i toises. Gör
man nu enligt Besser a=3272077,14 toises, b=3261139,33
(alltså -g=0,33066486; h=0,33199591), och T=365,2563744 och
enligt Exncke p=8",5776, samt antager ofvan funna värden på
l, f; så fås

för o=0, "XL =358916

mn

» 9=909 —=358501,
hvaraf medium gifver —=358709,
hvilket värde ej litet skiljer sig från 354936, som finnes i
Nautical Almanac för 1846.
Enligt Kerprers tredje lag har man
M NETA m'NT'””Sin?P
vr Så ti) T:sinp?
då m', T', P beteckna månens massa, sideriska omloppstid och
eqvatoriala medel-horizontal-parallax. Nu är

= ER (VON ÅINDENAU)
T'=27;321661 (CronstrRanD, Prakt. Astron. häft. 2 pag. 43),
P=3420",52 enligt BurcKkHaror
» =3421,858 oo» HENDERSON

» =3422,674 » ÖLUFSEN ”),

”) Seranper I. c. pag. 63, 64. Ofvanstående värden fås, då man i

- — och Godaboppsud-
299,1528

dens longitud från Greenwich =1"13'55” (enligt Berliner Jahr-
buch) och Paris longitud = 9"21",5, båda östliga.

formlerna begagnar afplattningen =

a Åh

Mot dessa tre värden på P, svara i ordning
2 =358805
m
» =359226
» =359484

, medium= 359472.

Observationsort.
"TENS EEE 439,2687 +0,0002
ERS a 439,3885/0,04988/—0,1198 =0/—0,0038— 36
Sp SS ana 439,3883/0,05049f—0,1196 =0l—- = 22/— = 20
439,6180/0,15106f—0,3493 =0l+ 20/+ 23
Tar 439,9569/0,29666f-—0,6882 =0l+ 171 + 19
AE RA 3 sl439,9908/0,30902f—0,7221 =0l— = 34l— 32
3 40 sl440,0056/0,30981f—0,7369 =0l— 164/— 162
Godahoppsudden . 33 5437 sl439,989210,31061f—0,7205 =0l+ 19]+ 21
—— sv 33 55 15 sl439,9918/0,31078f—0,7231 =0|— 3/— 1
—— vs 33 5056 sl440,0018/0,31096f—0,7331 =0|— 99/— -97
Monte Video . .. 34 54 26 s/440,0201/0,32683f—0,7514 = =0|/+ 87 + 89
SM 40 42 43 n|440,2617|0,42480f—0,9930 =0l—- —31l— 49
SET ATEE . 143 720 n|440,3545/0,46661f—1,0858 =0|/— 6/— 4
> ASO . 148 50 14 nl440,567210,56613f—1,2985 =0l+ 181l+ 183
2 JOAN — — |440,570110,56613f—1,3014 =0/+ —152/+ 154
BR Me a — — |440,5728/0,56613f—1,3041 =0/+ = 125/+ 127
50 37 24 n/440,6527/0,59688f—1,3840 =0+ 41/+ 43
51 23 40 n|440,681110,61146/—1,4124 =0/+ 97/+ 99
— — 440,6817/0,61146f—1,4130 =0+ 91/+ 93
« | — —440,6965/0,61146f—1,4278 =0— —51t— 55
nte as c . (15131 8 nl440,6870/0,61216f—1,4183 =0l+ 54 + 56
— — 440,6884/0,61216f—1,4197 =0+ 40/+ 42
— -— 440,6866/0,61216f/—1,4179 =0+ 58/+ 60
fee 0 oc 08 — — '440,689510,61216f—1,4208-+-Yy=0/+ 34] + 36
lArbury Hill ... 52 12 55 nl440,7270/0,62396f/—1,4583 =0/- = 72/— 70
RANA Sage 4 53 27 43 n/440,7658/0,64491f-1,4971 =0/+ 28 + 029
NERHONA 733 ssd å 33 32 45 n|440,7811/0,64631f—1,5124 =0/— = 98l= 91
Königsberg . . . 54 42 50 n|440,8179/0,66567f—1,5492+y=0— 6|— 4
fan Hörn. >... : 555120 sl440,8729/0,68432f—1,6042 =0/— 127/— 126
Leith Fort « 155 58 41 nl440,8733/0,68631f—1,6046 =0l— =:<x=«85l— +=383
0 SR SR . 157 40 59 n|440,9414|0,71356f—1,6727 =0/— 132/— 130
Stockholm .|59 20 34 n/440,9916/0,73936f—1,1229+Hy=0/— = 29— = 27
Petersburg 59 56 31 n|441,0180/0,74848f/—1,7493 =0/— —86/— 84
RT i oc 60 45 28 nl441,0506/0,16073f—1,7819 =0/— 127/— 125
Hammarfest. . .. 7040 5 nl441,3134/0,88977f—2,0447 —0l+ 246l+ 248
Port Bowen ... 73 13 39 nl441,408710,91609f—2,1400 =0/— = 95— 93
frönland . .... 74 32 19 nl441,4112/0,92829f—2,1425 =0+ 164/+ 166
Spitzbergen . . . . 79 49 58 n|441,5394/0,96820f—2,2707. =0/— 190/— 188

Nb. B. betyder BesseEL, Br. BrisBAnE, C. CRONSTRAND, D. DUPERNEY, Fa. FALLOWS,

F. Foster, Fr. FREYCINET, G. GoLrviGHAM, H. HALL, K. KATER, L. LUETKE, S. SABINE,
Sv. SVANBERG.

Polhöjd. Pendel- Beräkn.

Observator. längd. — Obseryv.

Observationsort.

JAPAN: pressa ole B., Ep. Biot. . .| 38028'37”n | 440,2280

—0,0598
Formentera ....| — >... 383956 n | 440,2238 | — 481
Barcelona ..... —— ss. | 412315 n | 440,2958 | — 113
HÖRCRR Se ee Are er B., MaArttHIPU. . .j 443645 n | 440,3959 | + 191
| 330) (ETTA GP — — ,.J 445026 n | 440,3937 | + 306
NU sö oasen ve B., Ep. Biot. . .| 4519 On | 440,4518 | — 82
isl Mår NORR —— ss s| 4524 3 Dn | 440,4621 | — 151
INIAND. sysfakte a —— .. sp 4528 I n | 440,4357 | + 140
Clermont-Ferrard .| B., MaATTHIEU . .| 4546 48 n | 440,4511 ++ 113
RMS” RNE BorDaA, CAsgInr. .| 485014 n | 440,5680 | + 168
ÄR as se | B. MArrao: djoc ou = 4 440,5t72 bid
Diänkerque. . .. B., MarttHIEv ..| 51 210 n | 440,6719 | + 20
Tell, FÖR: bösx 5, sin Mortis starark spirit 555837 n | 440,8715 | — 60
| 255 SENS SRA IE SKIESEPE GRS AA 604525 n | 441,0555 | — 170

B. betyder Bror.

2. Om en svårighet vid bestämningen af func-
tioners maxima och minima. — Hr Lector LInpman hade
meddelat följande uppsats:

»Då man på vanligt sätt söker bestämma maxima och
minima af functioner utaf flere variabla, som ej äro af hvar-
andra oberoende, händer det understundom, att man finner blott
ettdera, ehuru både maximum: och minimum finnas, eller att
man åtminstone icke finner alla maximi- och minimi-värden.
För att icke falla i en otillbörlig vidlöftighet, måste jag vid
behandlingen af de exempel, genom hvilka jag skall söka styrka
detta påstående, följa den method, som i något arbete öfver
Differential-räkning föredrages, och väljer företrädesvis Professor
Grunerts i Suppl. zu Klägels Math. Wörterbuch, zweyte Abtheil.
pag. 705—755, Leipzig 1836, hvarest finnes den fullständi-
gaste framställning af detta ämne, som jag haft tillfälle att se ”).

+) ScHrLömiLcHs method i hans Handbuch der Differenzial- und In-
tegralrechnung, Greifswald 1847, är härmed identisk, ehuru fram-
ställningen är mindre utförlig.

ER

Ex. 4. Om man med u betecknar radius curvature i en
ellips, hvars eqvation är l
V=ay+b0-00=0,
så har man
(ay? + Dir
a'bt

Således är

at bi

(G) =S GG) = Lp

Vilkoret för maximum och minimum är

du du dV dV
=) + (å) 2y=0, (G) 20+(3) 2y=0,
dx — dy i
hvarest 3z=-> 2y=3; och $ en ny variabel, hvaraf &x, y
tänkas beroende. I detta fall bli vilkorseqvationerna efter ge-
mensamma factorers bortdividering

du ) Ne; 3x(a'y? + bir) = — 3yla'y + bix2)
de! EP Ndg AE

2 d0+ 3 3y=0, barr+dyry=0.

Som nu 3x, 3y äro af hvarandra helt och hållet oberoende,
så måste, efter den enes eliminering, den andres coöfficient
vara=0. Om då 3y elimineras, så fås

hvaraf x=0. Då nu endast ett värde blifvit funnet och detta
således blott kan gifva maximum eller minimum, men ej båda, så
vill det synas, som om functionen u ej hade mera än ettdera,
hvilket genom ny differentiation utrönes vara maximum. Lätt
inses likväl, att i detta fall äfven minimum finnes, ehuru me-
thoden icke lemnar någon föreskrift, huru det skall finnas.
Försöker man emellertid, om det kan erhållas genom eliminering
af ör, så fås y=0, som verkligen, såsom lätt utrönes, mot-
svarar minimum. Om man i stället att följa ofvannämnda me-
thod eller att anse Xx, y såsom functioner af s, börjat med att
eliminera y emellan de ursprungliga eqvationerna u=0, V=0,

— 100 —

så hade man ej lyckats bättre än nu, såvida man ej derjemte
derefter eliminerat &, i hvilket fall man funnit både maximum
och minimum.
Ex. 2. Antag
u=2y+z+l1+2), V=5y+7z—3=0
och sök maximum och minimum af u. Här är
du 1 du
dV dV
FR SN
1
(+) öx+4y3y=0, Töx+10y5y=0.

Elimineras dy, så fås
1 9 4 11
tt MAS. =0 PES ar å y=—
cr 5) de pb a » alltså y=3
Genom ny differentiation finner man, att dessa värden gifva
b 9 ake
u=maximum=2+I-. Hade man deremot eliminerat Iz, så
I

hade man fått

2y 3 TG

SS ET 2y=0.

Man finner häraf två systemer af värden
Y =08 SR
1 1 7

1 4

TRE äg

Det sednare är således detsamma, som erhölls, då 3y elimine-
3 YR 3 10 ? sr
rades; det förra gifver u=minimum==+0= Således inträffar

här den olikheten mot i Ex. 4, att eliminering af dy gifver
blott maximum, men af 3x både maximum och minimum.
Ex. 3. Antager man

u= by" ++—2+lo+VI+2)
V=5y+x—-2=0,

så finner man lätt

1 1
1 3A0R öx+8y3y=0, Ir+10y3y=0.
Wyrgr) 04Syry ydy

Då

N

— 404 —

. Då man eliminerar dy, så finner man c= + och utröner lätt att

4 a 4
T=3- ger u=maximum=— + 3,

4 ÅR 12
r= Mc ger u=mInimum= =; CS 3.

Nu fann man alltså både maximum och minimum; men frågan
blir, om något mera maximi- eller minimi-värde finnes. För-
söker man med att eliminera 3x, såsom förut, så fås
i y( a — 3) 2y=0,
Vitz?
hvaraf man erhåller ännu ett värde y=0, som ger 2=2. Hade

man deremot börjat med att eliminera y emellan de gifna eqva-

- o . CE . 4
tionerna, så hade man blott funnit två värden nemligen v=+-;
om man åter eliminerat &x, så hade man äfven funnit y=0
samt att för detta värde är

a 2 En
u= minimum = — + U2 + V5).

Dessa exempel torde vara tillräckliga att ådagalägga till-
varon af det omnämnda faktum, som jag ingenstädes funnit
anmärkt, vare sig att ingen gifvit akt derpå eller att det be-
funnits alltför: simpelt att förtjena anföras ens i en lärobok.- Om
också utredandet af denna sak ej erbjuder någon svårighet, så
förblifver den dock en objection mot sjelfva methoden och en,
låt vara skenbar ofullkomlighet deri, hvilken det ej utan skäl
torde anses nödigt att undanrödja. Äfven om detta medgifves, är
det icke mig tillständigt att våga ett förslag till ändamålets vin
nande; må det endast tillåtas mig att göra några anmärkningar.
med anledning af de anförda exemplen. Af dessa ses att, hvarje
gång 3y blifvit eliminerad, ett mindre antal värden erhållits, än
vederbort, samt att alla först blifvit funna genom successiv
elimination af 3y, är, oaktadt man bordt få detsamma, om man
eliminerat endera, hvilken som helst. Eftertänker man, huru-
vida detta kunnat härflyta från någon egendomlig beskaffenhet
hos de gifna eqvationerna, så finner man genast, att, i följe af
en sådan, y försvunnit på samma gång som man eliminerat 2y,

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 5. 2

— 102 —

emedan y ingått på samma sätt i u och V. För detta fall
torde methoden således böra få det tillägg att öx, 3y böra hvar
efter annan elimineras eller att endast den elimineras, som icke
ingår på samma sätt i w och V. Anmärkningsvärdt synes äf-
ven vara att i de anförda exemplen de af metheden ej gifna
värdena på den ena variabla äro sådana, med hvilka värdena
på den andra upphöra att vara reela. Både Grusert"”) och
Morcno ”") inskärpa nödvändigheten att vid functionen af en obe-
roende variabel bestämma de värden på den variabla, som göra
funetionen discontinuerlig, och undersöka, huruvida de motsvara
maximum eller minimum af functionen. En dylik föreskrift
angående vilkorseqvationen V=0 vid functionen af två ej obe-
roende variabla synes undanrödja den svårighet, hvarpå jag nu

framställt några exempel.

3. Bref från Paraguay. — He Mag. Eoeru. Munck
AF ROSENSCHÖLD, Som sedan flera år vistas i Paraguay, hade till-
skrifvit Hr Sunorvarr ett bref, hvarur denne uppläste följande
utdrag. Detsamma innefattar mycket som alldeles enskildt rör
brefskrifvaren, men Hr S. ansåg sig dock böra meddela det,
som behöfdes för att rätt fatta R:os ställning i landet, och att
derigenom förtydliga det, som han anför om folket, lefnads-
sättet och författningen i detta märkvärdiga land, hvilket torde
vara det enda i verlden, der en alldeles ny europeisk civilisa-
tion, tillvägabragt allenast genom missionärer, är på väg alt ut-
bilda sig bos ett s. k. indianfolk, som ej hade någon egen,
förutgående civilisation, och utan betydlig inblandning af eu-
ropeer.

»Asuncion i Paraguay den 18 December 1852. . . Ett
stort nöje förorsakades mig, då jag åter, i förra månaden emottog
tvenne bref från dig, nemligen ett af den 8 Maj 1849, som be-
synnerligt nog nu först kom mig tillhanda samt ett af d. 24

+) 1 c. pag. 714.
++) Calcul Diff. pag. 55. Paris 1840.

— 103 —

Augusti innevarande år; men det af d. 15 Maj s. å. har ej
kommit fram. . . Utan att bli påmind om hemresan har jag
ständigt tänkt derpå, . . men det är ej en småsak att härifrån
fara hem .. I Paraguay har jag min rikliga utkomst utan att

behöfva offra mera tid deråt än att jag dessutom kan egna mig

åt forskningar i naturalhbistorien, så vidt mitt aflägsna vistande
och obekantskapen med nyare upptäckter kunna tillåta. Äfven
bar det varit mig svårt att ännu lemna ett land, vid hvars
klimat och seder jag vant mig, der jag är aktad och der jag
erhållit verkliga vänner, sådana som äro sällsynta här i verl-
den . .. Landet är fattigt för en läkare som önskar samla för-
mögenhet, och det vore nödvändigt att för detta ändamål bosätta
sig i hufvudstaden; men jag har föredragit att tillbringa den
mesta tiden på landet för att göra samlingar, genom hvilkas
försäljande i Europa jag hoppades kunna få, tillhopa med hvad
jag på annat sätt kan förtjena, något att lefva af då jag tänkte
åter fara hem . . . Såsom svar på din förnyade begäran att
erhålla en berättelse om min ställning här i landet, må följande
meddelas.

Sedan jag anländt till Asuncion blef jag snart bekant med
några af sönerna till en af de bästa familjer här i landet och
inqvarterade mig i ett af deras hus i staden. Fadren, som
heter Rivarors, bor med:de öfriga af familjen på landet, och
är egare af flera estancier, d. v. s. egendomar med boskaps-
och hästafvel. Han var förr en af de rikaste personer i lan-
det, men led under Francis regering betydliga förluster, som
mycket reducerade hans rikedom. Han är fader till sju. söner
och fem döttrar, hvilka sednare alla hade svag helsa, särdeles en
af dem, som dagligen aftynade. Förgäfves anlitades landets lä-
kare, som, med undantåg af dem i hufvudstaden, endast äro
qvacksalfvare, af hvilka många hvarken kunna läsa eller skrifva,
och som man ofta skulle taga för tiggare. Genom deras hop-
kokade örter, det enda de visste att använda, förvärrades blott
sjukdomen, nvarföre jag, efter några månaders vistande i sta-
den, blef utbjuden till estancian, som ligger v. p. tio mil häri-

— 104 —

från i en trakt som kallas las Cordilleras, emedan en bergås
genomstryker landet, och utskickar grenar åt ena hållet, beväxta
med skog, hvaremellan ängar och kärr omvexla. Som detta
blef ett godt tillfälle för mig att lära känna dessa trakters na-
turalster, lät jag ej länge bedja mig, helst hufvudstadens om-
gifning, såsom vanligt vid stora städer, är mycket odlad. Un-
der min behandling tillfrisknade patienten, och då det äfven lycka-
des mig att förbättra de öfrige syskonens helsotillstånd, vann
jag snart ett visst anseende. Jag har äfven undervisat döttrarna,
ty ehuru fadren är en för detta land studerad man, som till och
med varit i fråga vid presidentvalet, kunde hvarken hans fru
eller döttrar tala spanska, hvilket torde synas besynnerligt för
eder der hemma. Då jag skulle efterfråga deras helsotillstånd,
måste fadren tjena som tolk, emedan jag då förstod ganska litet
af Guaraui-språket. Det är vanligen fallet på landet, att en-
dast detta språk förstås, och det är det enda som talas der,
med undantag af de personer som äro, tjenstemän. Småningom
lyckades det mig att lära döttrarna spanska, som de nu tala med
lätthet, och att förjaga deras blyghet, och jag är nu mera
ansedd nästan som en medlem af familjen. Genom allt detta,
och då jag tillbragte en stor del af min tid der, trodde man
allmänt i staden, att jag skulle gifta mig i huset, och det är
detta ogrundade rykte som kommit ända till dig. Men den olika
religionen är ett absolut hinder, och jag skulle efter ett sådant steg
aldrig mera kunna återvända hem .. Den äldre RIvarots, som är
egare af stora land, hvilka kunna lemna bete åt ännu många tusende
djur mera, föreslog mig för några år- sedan, att köpa horn-
boskap för att underhålla dem på hans egor, hvaraf mig för-
säkrades en betydlig årlig afkastning. Jag egde då något, på
medicinsk praktik förvärfvade penningar, och antog tillbudet så
mycket hellre, som all handel genom kriget var afbruten och
penningarne således lågo alldeles ofruktbara ... Det nästan enda
sättet att skaffa sig kor är att köpa årsgamla kalfvar, som be-
talas till staten såsom tionde. Denna erlägges af alla landets

— 105 —

produkter in natura, hvilka staten årligen säljer på auktion till
den mestbjudande, och i många lotter enligt de olika departe-
menterna. Dessa inköp göras af spekulanter, som sedan sälja
tionden åt andra spekulanter eller på marknaden, och fastän
detta är ett vinst- och förlustspel, emedan man af förra årets
- afkastning blott kan ungefärligen beräkna det närvarandes, göres
dock vanligen en god vinst derpå, om ej oförutsedda motgångar
inträffa. Den som köper tionde måste sjelf, hus för hus hop-
samla den, hvilket är förenadt med mycket besvär och be-
tydlig omkostnad. ; Jag och en af Rivaroras söner köpte till-
hopa 450 st. årsgamla kalfvar, som utgjorde en del af tionden
i Missiones. De voro ännu hos sina förra egare, utspridda från
Santa Rosa till Parana, på en sträcka af nära 40 mil, och vi
måste på egen bekostnad afhemta, eller som det på spanska
heter, recaudera dem. Dertill använde vi 46 peones med deras
capatas, och Rivarora frankerade oss 80 hästar och 20 mul-
åsnor, hvilket var oss till stor besparing. Detta arbete fordrar
mycken; vaksamhet och takt för att sköta djuren och hindra
dem att löpa bort, då de måste tillbringa nätterna på fältet,
när ej coraler eller inhägnader finnas att innestänga dem uti.
Då en egare blir tillsagd att betala sin tionde, låter han hop-
samla sin boskap, eller, som det kallas, sätta rodéo, och då djuret,
som skall lemnas, blifvit bestämdt, fångar en peon det med sin
lasso om hufvudet och en annan om fötterna, så att det under
språnget faller omkull. Det får dervid en förfärlig stöt och
ofta händer, att det bryter af sig halsen eller ett ben, men
man har ej uppfunnit något bättre sätt att få fast på ett obän-
digt och nästan vildt kreatur. Nu inbränner den förre egaren
ånyo sitt märke, så att de bli-två, och den nye egaren sitt,
hvarefter djuret alskiljes. Dessa tre märken skada huden mycket,
emedan de aldrig utplånas, och äro synliga ännu sedan huden
blifvit garfvad; men det är det enda sättet att beteckna, att
ett djur öfvergått till ny egare. Hvarje sådan måste hafva sitt,
och jag antog de sammanbundna, omvända initialerne af mitt
namn. De mig tillhörige 220 kalfvarne anlände slutligen i

; — 4106 —

temligen godt skick efter en så lång marche, med undantag af
tio, som dels blifvit benbrutne och måst slagtas, dels lupit bort
under vägen. Nu följer den kinkigaste delen af hela affären,
hvarvid de största förlusterna pläga ske, nemligen den, att vänja
kreaturen vid sitt nya hem, eller att »qverensiera» dem. De
hafva nemligen den instinkten att vilja återgå till sitt förra hem,
och måste i tre till fyra månader bevakas af folk till häst, som bålla
dem instängda i en cirkel och noga tillse att de ej blandäs
med den öfriga, redan tama boskapen, der sådan finnes. Om
natten instängas de i corall på ett säkert, afskildt ställe under
noga tillsyn, och hvarje morgon måste de noga räknas, på det
att de, som lyckats undkomma, må i tid kunna eftersättas; de
träffas då ofta på flera mils afstånd och på samma väg som
de anländt. Detta arbete kallas »Pastoréo». Härunder bli de
magra och betäckas af en otalig mängd fästingar, som isyn-
nerhet sätta sig på halsen, så att håren falla af. Af den smärta
och klåda samt blodförlust, som fästingarne Tförorsaka, bli de
oroliga, vilja ej äta utan lägga sig ständigt och aftyna; många
dö deraf och de som bli vid lif afmagra till nästan blotta ske-
letter. Uti de sårnader som uppkomma framkomma fluglarfver, som
äfven kunna förorsaka döden. Tjurarne äro lyckligtvis ömtå-
ligast, så att dödligheten nästan blott inträffar bland dem; korna
bli oftast vid hf. Om detta tillstånd fortfore länge skulle ej
en enda kalf bli öfrig; men efter några månaders förlopp falla
fästingarna af, huden renar sig och nya hår utväxa. De kalfvar
som uthärdat stormen, såsom man här plägar uttrycka sig der-
om, repa sig småningom och bli sedan ej mera besvärade af
fästingar än den tama boskapen. Genom detta fördömda lilla
djur förlorade jag öfver trettio kalfvar, men de öfriga hafva
repat sig och äro nu feta, samt börja fortplanta sig. En granne,
som erhöll 400 stycken större och mindre boskap i arf, äfven
från Missiones, förlorade samma år under pastoréo omkring 450,
så att jag måste anse min egen förlust ringa.

Det är besynnerligt, men af en säker erfarenhet bekräf-
tadt, att då boskap förflyttas från en något aflägsen trakt, till

— 107 —

en annån, blir den på detta sätt besvärad under de första må-
naderna, men ej sedan. Det är således af vigt att förskalfa sig
kalfvar från nära håll. Ett par fogelarter afplocka väl fästingar
från boskapen, nemligen Polyborus brasiliensis (Coracerå eller
Carancho) och Milvago degener (Chimango), men de förvärra
snarare det onda, ty med fästingen följer ett stycke hud, så att
sårnader uppkomma, hvari flugorna lägga ägg, hvaraf såren för—
storas ehuru de rensas hvar fjerde eller femte dag. På mycket
sumpig eller öfversvämmad mark finnas dock ej fästingarna, och
deras antal förminskas betydligt under mycket regnig väderlek.
Det årliga brännandet af fälten hämmar äfven deras tilltagande;
men deras förökning är så stark, att detta botemedel allenast
verkar för en kort tid. Före år 1888 var detta skadedjur
okändt i Paraguay, men: det blef då infördt med några oxar
från St. Borja i Brasilien, der det många år varit kändt, - till
staden ftapoa vid Parana, som då var den enda plats, der
utländsk handel drefs, isynnerhet af Brasilianare. Så snart fä-
stingarna upptäcktes på nämnde oxar, blefvo dessa efter några
dagar öfversända- till andra sidan floden; men ltapoas boskap
var redan besmittad och detta var tillräckligt att förpesta hela
landet, ända till dess yttersta vinklar. Franceia i sin vishet
trodde sig kunna sätta en gräns för det ondas utbredande, ge-
nom vakter, quarantainer, besigtningar m. m., och då han såg
att detta ej hjelpte, befallte han, att man skulle döda kräket
med smörjningar och tvättningar. Men då äfven härmed in=
gentig uträttades, blefvo soldater utsända åt alla håll med or=
dres att döda all boskap och alla hästar, som befunnos be=
smittade med en enda fästing, samt att uppbränna hudarna.
Genom denna oförnuftiga befallning, som punktligt åtlyddes,
förlorade Paraguay, som var uppfyldt af boskap och hästar, nära
hälften af denna sin rikedom och många rika personer 'blelvö
derpå utfättiga; men mot Francias befallningar var intet att
invända. Kärror blefvo stående på vägarna emedan deras oxar
befunnos smittade, och personer till häst måste fortsätta sin väg
till fots med sadeln på ryggen, sedan hästen för samma orsak

+= MSE

blifvit dödad. De fattigare, som blott egde några få kor och
oxar, sökte dagligen afplocka fästingarne för att sålunda rädda
sin egendom, men många blefvo dock qvar, dolda mellan håren,
och då besigtningen kom, blefvo djuren likväl dödade utan skon-
samhet.

Af alla näringsgrenar här i landet anses boskapsskötseln
för den mest lönande då den med omsorg bedrifves. . Fästin-
garne döda sällan djur som redan äro tamda och-vanda vid sin
mark; men de små kalfvarne dö oftare af mask, som isynner-
het fäster sig vid nafveln innan den faller af, i munnen eller
på något skadadt ställe af huden. De måste ofta bortplockas
och man plägar ifylla maskhålet med torr hästspillning; men
jag har funnit att stenkolsolja och tjära, hvarmed såren bestry-
kas, äro ett ypperligt botemedel, som genom sin lukt hindrar
flugorna att der lägga ägg. — Jag har varit något vidlyftig i
denna berättelse för att visa min rätta ställning, som nu ej är
så dålig som måhända skulle tro, men som ej tillåter mig att
nu öfvergifva alltsammans föratt skynda hemåt innan jag hunnit
erhålla någon vinst af mitt företag. Emellertid har jag nu be-
slutat, att hemsända en remiss af naturalier, som kunde anlända
under nästa år. Det skall bli roligt att höra huru mycket jag
misstagit mig i arternas bestämmande. Jag hoppas ännu kunna
resa till en estancia, som en af mina vänner anlagt 20 sv. mil
nordost om Villa real vid Neglas utflöde i Aqvidavånigi; men
sommaren är redan långt framskriden. Derifrån kan man se
många berg, som troligtvis äro utgreningar från en hög bergs-
kedja, kallad Taquililélo, som löper från norr till söder, men
dit numera ingen Paraguay vågar sig af fruktan för M'bayas-
indianerna. Bland dessa berg skulle säkert stora skördar vara
att göra, såsom jag förmodar, dels af ställets aflägsenhet, dels
tillfölje af berättelser som jag hört af gamla personer, som pas-
serat dessa berg för att arbeta Paraguay-thé. Jag skulle önska
att kunna lefva hundrade år med helsa och kraft och hafva tu-
sentals riksdaler att våga på resor! då skulle något kunna
uträttas . oc.»

— 109 —

Hr Boneman meddelade äfven följande utdrag ur ett bref
från samme resande:

Du och många andra undra säkerligen öfver, att jag ännu
ej hemsändt från Paraguay något af mina samlingar och kunna
ha skäl att betvifla, att jag verkligen är så rik derpå, som jag
uppgifvit. Sedan jag hade den olyckan, att genom Corvetten
Carlskronas förolyckande förlora mina i Buenos Aires gjorda
insamlingar, hvilka med nämnde fartyg afsändes, blef jag försig-
tig, att släppa något lös från mig. Denna händelse var dock
isolerad och om jag deraf afskräcktes från att hemsända remisser
skulle jag aldrig få något hem. För att ej hemsända lådorna
i det tillstånd de för närvarande förefinna sig, der många arter,
som äro ganska sällsynta, påträffas, hvilka kunna gå förlorade i
fall någon olycka inträffar, beslöt jag, att dela min samling,
bibehålla en hufvudsamling för mig och hemsända dupletterna.
Detta var i sanning ej ett småarbete, der jag hade att be-
stämma alla arterna, och som hade dessutom sina stora svårig-
heter af den orsak, att jag ärnu lemnat en stor del af min
insektsamling på landet, dock i godt förvar, och således ej kunde
jemföra ett antal arter. Detta arbete har dock raskt fort-
gått och uppslukat mycken tid, som jag ej eller odelad kunnat
egna deråt. Jag har härunder funpit, att jag under en art,
som jag trodde mig fullkomligt känna, ofta förblandat två, tre
arter, som blefvo mig sedan lätt igenkännliga, när jag en gång
noga jemfört dem, såsom fallet var med Cicindela, Parnus, Ly-
cus, Hispa, Clytrura, Cryptocephalus, Chrysomela m. fl. Utom
Coleoptera, af hvilka jag i synnerhet önskade hemsända, såsom
den ordning som med förkärlek i Europa bearbetas, har jag
äfven arbetat med de öfriga ordningarna, utom Lepidoptera, hvilka
ännu äro för mig ett chaos, men hvaraf i synnerhet af de
smärre nocturna en omätlig skörd kan göras. Jag möter stor
svårighet genom brist på bottnar för nålarne, ty Pita (Agave
Americana) finnes ej här. Jag har mycket sökt efter något
motsvarande här i landet och var glad när jag upptäckte ett
träd, kalladt Yacaratiaå på Guarani, af Euphorbiaceernas familj,

= Mö =

hvars ved är mycket mjuk och så full af en klar saft, att den
neddryper, när veden pressas i handen. Jag torkade skifvorna
i solen, emedan de annars ruttna, och fann dem af en lagom
mjukhet för att användas, men min fröjd förvandlades till smärta,
när jag fann dem: sensibla för väderlekens omskiften, ty i fuk=
tigt väder uppmjuknade de och förstörde nålarnes spetsar. Ge-
nom kokning, för att utdraga saften, har jag obetydligt förmått
förbättra dem. En stor ”fingerstjock art Cyperus, som allmänt
växer i kärren och kallas Piri, med mjuk märg, har jag äfven
försökt och deraf hopbundit liksom mattor, men den förstör äf-
ven nålarne. Det har äfven varit svårt att i skogarna finna
duglig rutten ved, ty alltid är den öfverallt genomborrad af
Cerambycin-larfver. Jag har således att kämpa äfven mot
denna svårighet, som på ett annat ställe än Paraguay, lätt kunde
afbjelpas och om jag ej blir häri hulpen, måste jag lägga alla
insekter i sprit.

Jag håller nu på, att hopsätta en samling åtminstone af
Coleoptera, som kan anlända till Sverige på våren. Om Riks-
museum önskar köpa dem, erbjuder jag dem till salu, emedan
mina omständigheter ännu ej tillåta att deraf göra en skänk.
Den blir väl ej fullständig, men med en annan remiss, som jag
hoppas kunna skicka om några månader, skall den än mer
kompletteras, och den kan gifva dig någon idée, om dessa län=
ders insektfauna. Om du finner för godt att deraf beskrifva
något, har jag ingenting deremot, ty jag får väl aldrig det
nöjet att göra det, och dessutom kommer denna litteratur än=
dock att tillhöra vårt land. Flera Coleopter-slägten finnas, som
jag liksom med mera intresse omfattat, förmodligen derföre, att
jag af dem erhållit ett emot förmodan stort antal. arter; bland
dessa får jag nämna Clythra 21 arter, Lema 28, Cryptoce-
phalus (ännu obestämdt), Hispa 30, Crysomela 25, Oediony-
chus? (= Haltica, femor. posticis cråssissimis, ambitu semicircu-
laribus, tarsor. posticor artic. ultimo incrassato) 27, Pachypus
12, Hydrocephalus (sterno spinoso) 6, etc. Dessa äro insamlade
blott i en inskränkt del af Paraguay (några få egna äfven från

AD

PE RT ARN

— MMA o—

Corrientes)z och om. jag får tillfälle aw 'besökal de mera inre
och norra trakterna af landet, skall kanske artantalet åtminstone
till hälften ökas. När en sådan liten fläck af S. Amerika, som
den jag undersökt, kunnat lemna så många arter, hvilken omätlig
skörd är ej då att förvänta, när hela denna stora kontinént blir
undersökt med samma noggrannhet som jag användt . . . Jag
bar nu till en början utarbetat diagnoser till följande slägten:
Cicindelete med 15 arter, fördelade på 3 slägten, Hispa 30,
Clythra 24, Chrysomela 49, Doryphora 8, summa 93 arter;
dessa måste jag likväl först jemföra med den samling jag ännu
eger på landet, som är ganska stor. Kunde jag få in 400
arter på 1; ark eller 4 arter på sidan, skulle jag känna mig
långt nöjdare än om jag skrifvit en tjock bok med långa be-
skrifningar, som är mycket lättare; ehuru mera tidsödande ...

Jag har äfven rangerat, fastän ej fullständigt, de Diptera
jag eger på landet och vill, fastän ur minnet, deraf uppräkna
något, för att ge en någorlunda idée af hvad jag deraf har,
såsom af Tabanii 37 arter, (Pangonia 2, Tabanus 24, Chry-
sops 5 och 3 nya slägten). Asilici öfver 50 (Asilus 30, La-
phria, Dasypogon, Ommatius, Leptogaster 3 och flere obestämda
slägten), Bombyliarii (antal?), Bombylius 4, Anthrea (i 2 afdeln.)
öfver 20, Pthisia 4, och flere nya slägten, med jag tror 7 arter,
Stratiomyde (en mängd af Stratiomys, Oxycera, Sargus, Nemo-
telus och flera besynnerliga slägten), Thereva (Bibio Fab) 4 å
5, Cyrtus 2, Syrphici öfver 100, Volucella väl 20, Sceva Fab.
många; nov. gen. Sceve affine sed corpus angustum, ocelli a vertice
remoti, oculi maris ad antennas tantum connati 44, Helophilus
43, Baccha en stor mängd till större delen med svartfläckiga
vingar, Ceria 2, Milesia 2, Microdon 10, Paragus 4, Pipun=
culus etc. och nya slägten, Scenopinus 4, Conops 15, Zodium
3, Phasia 3, Trichiopoda 48, Echinomyia öfver 20, Miltogramma,
Ocyptera vera, Tachinarie en stor mängd, Sarcophaga, Musca,
Anthomya, Oestrus 2, 'Tetanocera, Tephritis 26, Calobata, Co-
promyza (Borborus?) 2, Trineura, Sciomyza, Ephydrioee, Do=
lichopodes, och en mängd, hvars namn jag nu ej rätt påminner

a WW

mig eller ännu äro obestämda. Detta är väl på långt när ej
alt jemföra med hvad som blifvit funnet i Sverige, men Para-
guay är också ej heller genomsökt i alla vrår och vinklar som
vårt land och här behöfves en Dipterolog ex professo, för att
taga reda på den mängd småkräk, som af Diptera finnas.

Jag eger en otroligt stor samling af alla ordningar, upp-
stuckna på nålar, laggda i sprit och en mängd små mellan bomull,
dagfjärillar förvarade i papper etc. Jag kan ej rätt fördraga
klimatet i Asuncion under den varmaste delen af sommaren, der
en osund luft, till följe af dålig polis råder, och de trånga san-
diga gatorna alstra en förfärlig hetta, som hos mig ökar gal-
lan och förorsakar diarrhoe. Jag föredrager således, och af
intresse att kunna än mera öka min samling, att tillbringa åt-
minstone denna tiden af året på landet, der en renare och fri-
skare luft inandas, hvaraf jemte kalla bad och motion jag straxt
återställes och njuter en verkligen afundsvärd hälsa. Då fog-
larne denna tiden äro i dålig drägt och i fjäderömsning, och
dessutom af hettan ruttna inom få timmar sedan de blifvit
dödade, hvarföre deras preparerande ej lönar mödan, och då jag
besväras af ganska få patienter och mest af sådana, som ej
kunna eller vilja betala något, så återstår för mig ej annan
sysselsättning, än att samla insekter och vexter.

Jag vill nämna något om, huru nödvändigt det oftast är,
att vid insamlande af insekter, om man deraf önskar erhålla
det största möjliga antal arter, ej vilja välja eller göra urskilj-
ning, så vida man ej fullkomligt känner dem. Bland exempel
härpå må jag endast anföra slägtet Chalcis. Häraf förekommer
af flere storlekar såsom från C. sispes ända ull mycket små,
de flesta äro gula med svart teckning, hos andra är den svarta
färgen rådande, de mindre äro vanligen enfärgadt ljusbruna, och
några arter likna mycket vår C. minuta. De som ega samma
färger äro så lika hvarandra, att den som ej specielt studerat
dem, ej anar någon skiljaktighet i anseende twtill arterna. De
träffas temligen allmänt, i synnerhet på en art Croton, som
företrädesvis växer i mängd vid skogsbrynen och hvars saft, som

Rn

— 113 —

utsipprar från två glandler vid spetsen af bladstjelken; de be-
gärligt söka, i sällskap med några små Coleoptera såsom Rhyn-
chenus och Coccinella etc. och en mängd mindre Diptera. För-
ledd af deras inbördes likhet brydde jag mig ej om, att deraf
göra stor insamling, då det hände sig, att jag vid vägen i en
skog- påträffade i Maj detta år ett ännu mycket ungt träd, Yvira
pöita, tillhörande troligen Caesalpinia, en stor mängd Chalcides, sö-
kande på undra sidan af endast några vissa af dess mång-
pinnerade blad någon saft eller kåda, hvilket jag ej kunde ut-
reda. Detta föreföll mig ett ypperligt tillfälle att på kort tid
insamla en mängd exemplar, hvaraf jag ej heller knappt lem-
nade ett enda, med föresatts, att så snart jag kommit hem
examinera och jemföra dem. Då jag trodde mig ega endast
omkring 42 å 14 arter, blef jag ytterst förvånad att se mig
ega 30, alla samlade om hvarandra på ett enda ställe. Nu
först blef min uppmärksamhet häråt riktad och sedan jag in-
samlat omkring 800 specimina, har jag bragt artantalet ända
till 60. Det är skada, att jag så sent gjort detta, ty mig
saknas ännu andra könet till flere arter och af andra har jag
endast få exemplar. Om hela artantalet i Paraguay beräknas
till 100, hvilket tyckes mig ej vara för högt tilltaget och detta
antal ej kan vara mer än fjerdedelen af hvad som kan finnas
i det öfriga Amerika och andra länder, fås det enorma antalet
af 400 arter. AF Fabricii 33? arter tillhöra endast 27, som
det tyckes, detta slägte, till största delen från S. Amerika
(Brasilien?) men jag har ej kunnat bland dem igenkänna en
enda af mina, som jag med skäl kan anse för ännu obeskrifna.
Detta slägte skulle lemna ett godt ämne för en monographie
och jag har också dermed arbetat. Af nyare författare, som
deröfver skrifvit, känner jag ej mer än Boyer de Fonscolombe,
som i Ann. des Sciences naturelles Juli 1832 beskrifvit 11 arter
från S. Frankrike, samt Francis Walker, som infört en Mono-
graphia Chalciditum uti Entomol. Magazine (1834?) men de art-
namn, som de begagnat och jag önskade veta, känner jag ej.

— VI

Var -god och hälsa Prof. Retzius från mig och säg att jag
är ledsen, att ej kunna uträtta något för att bidraga till full-
komnandet af hans craniologie. I Asuncion finnas väl många
Payaguas vid flodstranden bosatte i sina hyttor, roen de äro ej
villige att lemna sina hufvuden. Jag har erbjudit dem en piaster
för ett enda, men de ha svarat mig, huru skulle de kunna i
det andra lifvet äta fisk och andra läckerheter utan hufvud?
Efter Guaicurus och andra indianstammar, som lefva i Chaco
på andra sidan floden anställes numera ej jagt. Alla Guaranis
äro kristna och bo i städer; skulle jag lyckas att på kyrko-
gårdarne stjäla ett hufvud och bli upptäckt, skulle de anse det
för ett helgorån och säkert "slå ihjäl mig. För några år sedan
grepos genom list några hundra af Caraguas eller Indios mon=
teses (skogs-indianer), som ännu bo i skogarne och tala Gua-
rani, och alla dödades med lansar eller halsskärning. , Kunde
jag få reda på det stället, der de blifvit nedgräfde, kunde jag
deraf skicka en hel skeppslast. Långt före min ankomst hit
hade M'bayås, som bodde norr om vändkretsen, dragit sig un-
dan norrut till Brasilien, och ge då och då sin närvaro tillkänna
genom anfall mot fästningarne, belägne vid floden Apa. Folket
är dessutom så enormt vidskepligt, att om jag vore i tillfälle
att göra samlingar af mennisko-kranier, -de skulle tro dem vara
ämnade att dermed bedrifva hexeri, eller, de något mindre okun-
niga, att deraf förfärdiga medikamenter. Detta är en ren san-
ning, och jag har blifvit tillvitad, att af menniskofett och insekter
bereda medikamenter. Här finnes hvarken medicinsk skola,
hospital eller anatomie-sal, och många år lära förgå innan de
skola inrättas, till följe hvaraf medicinen här står på en ganska
låg ståndpunkt, och folket har långt mera förtroende till landets
örter såsom läkemedel än alla ett apoteks medikamenter.

Fa oc UA -

— 115 —

Emottagen afhandling.

Hr Lector J. H. Waiimass: Försök till en systematisk uppställning af
växtfamiljen Characex, som varit remitterad till Her FriEs och
ÅrescHouG, återlemnades med tillstyrkande af dess intagande i
Akademiens Handlingar.

Akademiska angelägenheter.

Hr Fries hade aflemnat tjugo målningar af Svenska Svamparter, under
hans ledning utförda af Hr Peterson.

SKÄNKER.

Till Velenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af Franska Regeringen.
Voyage au Pol Sud et dans I'Océanie, 1837—1840, sous le commen-
dement de M. J. Dumont-D'Urville, 13 Voll. Paris 1841—418438.
8:0 — Avec Atlas. 85 Livraisons, fol.
Annales des Mines. 1852. Livr. 4 & 5. 8:0.

Af Société Géologique de France i Paris.
Bulletin. T. IX. Feuilles 11—414. T. X. f. 1—3. 8:0.

Af Författarne.

Besps, H. C. Bang, Haandbog i den physiolog. Anatomie af de almind.
danske Huuspattedyr. D. I. Hbhyn 1853. 8:0.

Peters, W C. H., Naturwissenschaftliche Reise nach Mossambique auf
Befehl S. M. des Königs Friedrich Wilbelm IV in d. J. 1842 bis
1848. Zoologie. I. Säugethiere. Berlin 1852. 4:o (m. t.)

Berc, Fr. Tu., Kliniska Föreläsningar i Barnsjukdomarne. Första häft.
Stockholm 1853. 8:0. ;

STOCKHOLM, 1853. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

sik Älgen DR
| FER sein
rg Mt än s VG GT SB

Ve > Ed at

€ g ar Bk sag Myr
k | AroK

Sd $ V Vrå ”fö BER kl må - ty
k å "RV & + ST STERN VEN

d EI LES RASA AE Va, ch
ya ; Nr
stake : 47 ÅROR RSS nölver s
2 é
VR ; | RADAR

d RAG Ch JR

nn Å

5 NE it u VAR

[YA för
Sand SR LAR

a evå
EEE ST era
sf sl = s ;
PR VAN 5; ÅT

ler Ägg j

TE sak 0 FA TIER é

Sk Mja RV AL .

pensel väva ARV PETE RIE,
smtdvänig TrANf ASOMAI g
5 stR RANN

vb

Ro ( Väl i he
- ) AT
sd AO SR vikar

MOFER
pv La

Ar fl KOSTA E-NR RR

bv TINA

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPN-AKADEMIENN
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 1833. Ni 6.

Onsdagen den 8 Juni.

Föredrag.
1. Tillverkning af Paraffin 2oskör ba = Fl

GERHJELM anförde:

vÅr 14830 fann D:r RercHengacr uti den bränn-olja, som
erhölls genom destillation af bokved (Fagus sylvatica), en oljlik
massa uppfylld af glänsande kristall-fjäll. Denna. oljlika massa in-
nehåller ett nytt ämne, som han kallade Parajfin. Han ansåg det
användbart till ljus äfvensom till basis för machinsmörja. BrErzeuius
(Årsb. 4831 p. 310) förklarade att paraffin fås ur all slags ved
och till den mängd, att methoder till dess fördelaktiga beredning
sannolikt låta finna sig. Den har sedermera erhållits ur oleum
ceree, ur djurämnen och ur bituminös skiffer från yngre kalkfor-
mationer. Levy har under Dumas's ledning analyserat paraffin
från flera ämnen, och funnit den lika beskaffad. Dess eg. vigt är
=0,89; den smälter vid +46,'3, kokar vid +370? å 380? och
öfverdistilleras oförändrad; innehåller 85:03 proc. kol och 14,87
proc. väte; är hvit, glänsande, len för känseln, utan smak och
lukt, tändes trögt i luften, men brinner klart och lysande; an-
gripes hvarken af syror eller alkalier; löses i flygtiga och feta
oljor och låter sammansmälta sig med talg, fett, vax m. m.
Den skiljer sig från stearin dels derigenom att den sednare ej
håller så mycket kol, och dels deraf att stearin håller syre.

— 4118 —

Denna solida förening af kol och väte utgjorde icke före-
mål” för tillverkning i stort, förr än-en tekniker i London Mr
Rers RercE fästade sin uppmärksamhet dervid, att man, då torf
brinner, ser en stor mängd flygtiga ämnen bortgå, hvilkas be-
skaffenhet ej var rätt noga undersökt. Han fann, att under de-
stillation af dessa annars nästan oanvändbara ämnen, bildas
svafvelsyrad ammoniak, ättiksyrad kalk, naphta, paraffin, en
lättflytande olja, bestående af kol och väte, samt en' fastare
olja, som t förening med talg borde blifva nyttig till machin—-
smörja, och i förening med olja kunna användas i lampor.
Han tog patent på sin method i Jan. 1849.

Ett halft år derefter uppträdde en talare i Underhuset

med de mest förvånande resultater af den irländska torfvens
tillgodogörande. Han sade nemligen,” att 100 tons torf, som

kostade 8 £. sterling, och hvars förvandlande till handels-ar-

tiklar lät göra sig för 8 £., lemnade
Kolsyrad ammoniak . . 2602 & «värda £. 32: 10. 2.

SOdä (5 EN Eg PNEEPSE fe OTO: 5 FE ER ÄRE ag IS
Ägtikabkl ömma ROOS » » 7:10. —
Naphtafl. ense obe 30 gallons » » 7:10. —
ID SÄRATOEEEA PONA SER FARA » » 17: 10. —
Karmpla. 3 mer ske 6 OUR » » — —
vana Olja ere os s. OU0D RE NA bjgdee toe
Gas SNES IVO TVR RIV ra I SIS NE 8&— —

Alko arp vil srvomialerdntera br sole tat RR SN
Talaren tillade, att Hr Owen, som han citerade, experimenterat
icke blott på hundrade, men på tusentals tons under de sista
tolf månaderna, samt att PerousE och LieBiG godkänt methoden.

Om dessa ekonomiska resultater varit grundade på en
säker erfarenhet i stort, skulle Irland uti sina torfmossar ega
en stor national-rikedom. Enligt Hr Rees RezrcE skall hela ön
hålla 20 millioner acres, hvaraf torfmossarne utgöra 2,830,000
acres eller nära + af det hela. Patentet, som Rees RercE tagit,
väckte derföre ett stort intresse hos Regeringen; och ehuru
den uppenbara öfverdriften i den kalkyl, som upplästes i

ARN aret

SÅ

— 119 —

Parlamentet, verkade ofördelaktigt, bildades likväl ett bolag för
att realisera RErs Reece's method. Patentet var sökt för Stora
Britannien, men inregistrerades blott för Irland. Teckningen af-
såg ett kapital af 420,000 £., som dock kunde ökas till
300,000 £. Från Styrelsens sida anmodades R. Kane (Di-
rector of the Museum of Irish industry) att undersöka de prak-
tiska fördelarna af processen. Resultat häraf finnas i hans Re-
port on the nature and products of the process of the de-
structive distillation of peat, dat. Apr. 18514. Kane med bi-
träde af SurttvaAn analyserade en mängd torfsorter. En del
bland "dem visade tydligt de växt-arter, som utgjort torfvens
hufvudämne. : Dessa höra till Erica, Carex, telningar af hassel

och björk samt tunna skifvor af furu, Iris, Sphagnum, Hypnum,

samt åtskilliga gräs-arter. Uti en del af de torfsorter som
analyserades kunde man väl finna växt-byggnaden bibehål-
len, men icke urskilja species. En eller annan torf analyse-
rades äfven, uti hvilken hvarje spår af vegetabiliskt ursprung
var utplånadt. Kolhalten varierade emellan 31,7 och 41 proc.
och askan emellan 4,2 samt 7,9 proc. Kane och SuLLivan ana-
lyserade äfven askan och funno i den:
Kali « + »- «7. minst 0,028 proc. högst 6,668 proc.

MALT OM av svart) sasse » -0,466 » I BIR
KRK IOEd den 0. Mr 8492. » » 45,581 oo»
MSIknoRL TS je 6 fe » —1,204 » » 16,994 »

"Firdtud sr FRE ER RA » —-0,129 » » 410,705 »

SEDIOSTO fel fer ilel de » —6,012 » » 30,725 oo»

Höskpråytadi:tou sky. » —-0,188 » MR 5:6022-0

Svafgelsyran ie lus ie » —-41,286 » » 44,3714 »

Saltsyra (Chlorvätesyra) » — 0,196 » Piud NÖT

Kiseljord, i föreningar
som löstes i syror » —0,645 » » 12,476 » JE

Sand och Silikater, olös- ASIE i
liga 4 syrorus0i. MK 2,168 7 » » 31,198 » SN ee

MOlayrar «i de fe 1 RUNT 117220 » 19,722 oo» 3 14

Skiljaktigheten i halterna af fosforsyra och svafvelsyra ät >

förvånande och förtjenar största uppmärksamhet, i fall torfven
skulle användas i jernhandteringen.

— 120 —

Utväljer mån, bland alla de torfsorter Kane och Sutcivan
analyserat, blott dem af första slaget, d. v. s. sådana, hvaruti
de ingående växterna voro tydliga nog för att kunna till sina
arter bestämmas, så visar sig, att vattenhalten var per med.
19,056 och kolbalten per med. 36,185 proc. :Torfven var luft-
torr, heter det; men om den varit torkad vid +100? och så-
ledes vattenfri, så hade summan af beståndsdelarna blott upp-
gått till 80,944 proc. hvaraf kolhalten 36,185 utgör 44,7 proc.
Denna del af de analyserade torfsorterna torde vara mest jem-
förlig med dem, som förekomma i Sverges Bergslager och der

jernhandtering idkas. Då nu kolhalten af trädslagen, torkade vid =

+ 11-00”, varierar blott emellan 48,44 och 50,19 proc.; ser man
att den sämsta torfvens kolhalt kommer vedens så. nära, att
skillnaden icke öfverstiger 4,62 proc. Hvilken rikedom af kol
finnes ej i våra torfmossar!

Kane betviflade möjligheten att med vinst begagna Rers
Rrrce's patent. Emedlertid hade bolaget, som kallade sig
The Irish Peat Company sin. första sammankomst den 29
Juli sistlidet år i London. Man ser af den berättelse, som
dervid föredrogs, att ända till Mars 185414 hade åtgärderna
varit inskränkta till hvad som inom laboratorier låter verkställa
sig. Först vid 1852 års början kom afverkningen i stort uti
stadgad gång. Kang betviflade möjligheten att draga nytta af
gaserna, men bolagsmännen hade sett dem användas med all
den besparing af annat bränsle, som varit påräknad. Hr SCAnzan,
en kemist i London, hade sedan Juni 41852 bearbetat processen
i alla detaljer och, genom destillationens utförande under låg
temperatur, lyckats fördubbla bildandet af paraffin. Kolet, som
af bolaget icke varit påräknadt såsom en vinst, emotsåg man
sig kunna realisera till 2 å 23 £. per ton; och deraf skulle
flere tusende : tons erhållas, då verken kommo i gång i till-
börlig skala. Den tunga, svarta oljan, på hvars renande må-
nader blifvit fruktlöst förspillda, gaf nu en ljus 'otja, klar som
det bästa sherry-vin, och förklarades värd 24 å' 4 s,. per gal-
lon. Paraffin var ren och hvit samt säkert värd 4 s. per &

+

ä

— 121 —

Äfven rörande öfriga produkter, såsom ammoniak, ättiksyrad
kalk m. fl. hade fördelaktiga resultat vunnits. Bolaget beslöt
verkens utvidgande till den grad att 700 tons torf kunde af”
verkas i veckan.

I medlet af Februari månad innevarände år fanns ingen
paraffin i handeln. Bolaget hade kontraherat hela tillverknvin-
gen af denna artikel med Mr Fre i Lambeth (en betydande
vaxljusfabrikant). - Af honom har jag fått vidfogade prof, nem-
ligen ett stycke af svart färg, paraföns råaste form, genom
hvars renande artikelns andra stadium, den runda, gulhvita
kakan uppkommer. Den lilla halfklara, hvita kakan utvisar
ren paraffin såsom handelsartikel.

Den storartade anläggning, som genom Trish Peat Com-
pany framträdt i den industriela verlden, synes i'sjelfva Eng-
"land hafva väckt ovanlig uppmärksamhet. CHarres Dickens har i
sina House-hold-words intagit en = utförlig beskrifning öfver
denna nya fabrikation under titel: The bish California; och
Rers RercE erkänner beskrifningens noggranhet.»

2. Foglar i Wermland, Dalsland och We-
nern. — En från Hr Magister T. HammarGren insänd skrif>
velse »om de i Wenerns norra och vestra kusttrakter obser-
verade anmärkningsvärdare fogelarter», bade varit remitterad
till Hr Sunpevarr, som derur meddelade följande utdrag:

Striz lapponica har blifvit skjuten vid norra sidan af
Wenern. Exemplaret finnes i”Carlstad. i

Coracias garrula är här sällsynt [vid Åmål].

Merops apraster, skjuten på Dalsland.

Emberiza hortulana, som under många års tid ej blifvit
observerad bär i trakten, är i år allmän kring Åmål.

— 122 —

Fringilla coccothraustes, skjuten vid norra sidan af We-
nern (Frib. Cederström). Äfven vid Örebro har den under sed
näre åren börjat visa sig (C. G. LöwEnnEeLm). i

Fringilla flavirostris finnes här vintertiden.

Tetrao lagopus. Uti Prof. Nirssons Fauna uppgifves att
Ripor ej förekomma söder om sjön Siljan i Dalarna. Härvid
bör den rättelse göras, att dessa foglar finnas hela året, och
fortplanta sig i mängd, straxt norr om Frykens vattendrag, som
utfaller i Wenern. På ett berg, norr om Fryken (Hof-fjället)
i Wermland, hafva flera somrar å rad träffats stora skaror af
Ripor; troligen gå de, efter fjellarmarna, än längre åt söder i
Wermland.

Tetrao lagopoides skjuten vid norra sidan af Wenern.

— Cicomia alba. I början af Juli 4833 observerades om-
kring 40 individer af denna fogelart i norra delen af Dals-
land. Underligt att de den tiden på året, då de äro syssel-

satta med ungarnas uppfödande, eller åtminstone ännu ej äro

färdiga till flyttning, kunna så förflyga sig”).

Larus marinus kläcker årligen vid norra sidan af We-
nern (Frih. Cebverström). Äfven förekommer han här vid
vestra sidan.

Sterna easpia förekommer och fortplantar sig vid norra ku-
sten af Wenern, i närheten af föregående art (Frih. CEDERSTRÖM).

Fuligula mollissima. År 1849 observerades hanne och
hona af denna fogel, utanför Åmål, i Wenern.

Phalaerocorax carbo har många gånger blifvit fälld vid
Carlstad och på flera andra ställen kring Wenern. Det är
obekant huruvida den kläcker här.

”) Detta härrörde förmodligen till följe af upprödjandet vid den ti-
den af en ekskog i Skåne, hvarest Storkar i stor mängd haft ett
gammalt tillhåll. 8 å 40 år sednare blef samma skog totalt
borthugg en, hvarefter man åter under några års tid såg Storkar
i flera af Sveriges mellersta landskaper. e: SS.

ERA TE SSE NYE ES ESSER DS SI EOS ONES EET

Pe

— 123 —

3. Ardea purpurea, skjuten i Skåne. — Hr
S. M. Adjunkten WaLccenGren hade i bref till Hr SUNnDpevALc
- insändt följande uppsatts:

»Under namn af Rördrom erhöll jag i slutet af sistl. April
månad mig tillsänd en fogel, som befanns vara den vackra Pur-
purhägern (Årdea purpurea Linn.) Exemplaret, som genom
Studeranden G. Vocrts försorg blifvit tillvarataget och genom
Magister C. O. Hacsere kommit mig tillhanda, skjöts af en
bondgosse den 48 sistl. April uti Ö. Torp af Malmöhus län
och Wemmenhögs härad, den sydligaste socken i Sverige. Då
jag icke har mig bekant, att denna art förut blifvit träffad i
Sverige, har jag velat tillkännagifva detta, ehuru den derföre
ännu icke annorlunda kan räknas till vår fauna, än öfriga syd-
europeiska foglar, som förirrat sig hit, såsom Striz flammea,

Merops apiaster, Gracula rosea, Pelecanus onocrotalus m. fl.

Det svenska exemplaret håller från näbbspetsen till stjert-
"spetsen 4 aln 418 tum, samt har icke fulländat ruggningen.
Af de långa nackfjädrarne, som vanligen äro tvenne, förefinnes
ej mer än den ena, hvilken till sin nedre del är innesluten i
blodhylsa; likväl har den en längd af 4 tum. Måhända den
andra blifvit genom oförsigtighet bortryckt. På ett hanexemplar,
som jag eger från Ungern, der det blifvit skjutet den 24 Mars,
saknas helt och hållet de långa nackfjädrarne, ehuru det för
öfrigt har nästan gamla fogelns drägt, med undantag af undre
stjerttäckarne, som äro i det närmaste hvita. Detta exemplar
är således fogeln i tredje året. Vid jemförelse med detta ut-
visar det svenska en fogel af fyllda trenne år, vid hvilken
ålder den fullständiga drägten är utvecklad. Dess kön kan
icke bestämmas, emedan inelfvorna och köndelarne voro uttagna
och kroppen i dessas ställe ifylld med smedslagg, när den kom
mig tillhanda. Till färgen äro dessutom könen hvarandra nästan
alldeles lika.

Vid jemförelse emellan det svenska och ungerska exem-
plaret visa sig följande olikheter i storleken, så vidt man med

— 120 —=
någon säkerhet kan anställa "mätning på ett konserveradt ex-
emplar: |

Svenska exemplaret: Ungerska exemplaret:
Näbbens längd fr. pannskelet 13 t. Näbbens längd fr. pannskelet 11 t.
Näbbens höjd framom näsborrarne Näbbens höjd framom näsborrarne

nära I t. tt
Tarsens längd 54; t. Tarsens längd 51 t.
Mellantån 43 t. Mellantån 43 t.

Vingens längd fr. armvecket 151t. Vingens längd fr. armvecket 15 t.

Foglens egentliga hemvist är” Asien, norra Afrika, södra
och medlersta Europa. Vid Smyrna har den blifvit träffad
flyttande under Mars och April månader. Vid Tanger är den
funnen häckande. I morasen och vid: floderna i södra Frank=
rike och i Ungern dit den anländer i slutet af Mars och bör-
jan af April, eller samtidigt med Ardea nycticorax), samt om-
kring Svarta och Caspiska hafven häckar den i stort antal;
men i norra Tyskland och i England visar den sig blott till-
fälligtvis. Uti Danmark är den icke ännu anmärkt. Ehuru
arten till kroppsformen har mesta öfverensstämmelse med Ar-
dea cinerea, skall den dock i lefnadssätt mera likna Ardea
stellaris.»

4. Foglar i nordöstra Skåne. — Hr WaLuenGren
hade vidare meddelat följande: tillägg till den förteckning öfver
foglar i nordöstra Skåne, som blifvit intagen i Öfversigt af
Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar år 1849 pag. 307.
Sylvia nisoria: häckande flyttfogel. Sällsynt.

Alauda alpestris. Den 415 sistl. Mars träffades en gam-
mal hanne af denna art vid Ljungby och på senhö-
sten 1851 sågs ett annat individ af samma art vid
Krogstorp af Ifvetofta pastorat. Båda gångerne ensam.

Tringa minuta: under flyttningen höst och vår. Sällsynt.

— MN

Rallus aquaticus. Sistförflutna vinter skjötos några exem-
plar och flera sågos (omkring jultiden) vid Årup.

=

5. Om polarisationsplanets betydelse inom
optiken. Hr Åncström yttrade:

»Till de frågor inom optiken, hvilka i theoretiskt hänse-
ende hafva stort intresse, hör utan tvifvel. bestämmandet af
polarisationsplanets betydelse: antingen ether-vibrationerna ske
i detta plan eller göra med detsamma en rät vinkel. Att på
theoretisk väg vilja lösa denna fråga synes emellertid; att dömma
af de undersökningar man hittills eger, vara förgäfves, då de
flesta ljusets fenomener lämpa sig lika väl för den ena som
för den andra åsigten. Men man synes böra kunna hoppas
större framgång, om man lyckades att öfverflytta frågan till
ett annat gebiet eller att göra densammas besvarande beroende
af sådana egenskaper hos materien, hvilka på icke-optisk väg
kunna utrönas. Det är denna reflexion, som gifvit anledning
till följande anteckningar:

Ibland de försök, som på experimentell väg blifvit gjorda,
att besvara frågan om polarisationsplanet, intager HAInInGERs ”)
nyligen publicerade utan tvifvel ett utmärkt rum. Tager man
nemligen en enaxlig dicroitisk kristall, såsom Turmalin, och låter
en ljusstråle genomgå densamma, så bibehåller den ordinära
strålen sin färg oförändrad i alla riktningar. Som nu för det
fall, att strålen sammanfaller med kristallaxeln, vibrationerna
nödvändigt måste göra med nämnde axel en rät vinkel, så sy-
nes det vara naturligt att antaga, att den strålen, hvars färg
är oförändrad, äfven bibehåller en oförändrad, vibrationsriktning,
och att således vibrationerna ske i rät vinkel med polarisa—
tionsplanet. Emellertid förfaller vid närmare granskning det
bindande i HaminGers bevisning.

FPA. Band. LXXXVI på 131.

a

Denna bevisning grundar sig nemligen på den förutsätt-
ningen, att ljusets absorption beror uteslutande af mediets be-
skaffenhet i den riktning, hvari vibrationerna, ske och icke af
den, hvari strålen fortplantar sig. Men detta är just hufvud-
frågan. Ty frågan om -polarisationsplanet låter äfven uttrycka
sig sålunda: beror ljusets hastighet blott och bart af elastici-
teten + vibrationsriktningen eller bestämmes den af elasticite-
ten i det plan som innehåller både strålen och vibrationerna?
Det förra antog Fresnetr, det sednare Neuman, BrocH, Mac-
CuiraGH m. fl. Man ser således, att i Hamincers antagande, att
absorption beror uteslutande af vibrationsriktningen, ligger en
petitio principii, hvarigenom dess bevisande kraft tillintetgöres.
Emellertid äro de dicroitiska kristallernas färgfenomener af
stort intresse för theorien rörande ljusets absorption, och om
deras färg också icke beror uteslutande af vibrationsriktningen,
så kan man likväl förutse, att den icke kan förklaras genom
interferens, emedan densamma icke kan uppkomma annat än
i strålens riktning. i

Det gifves likväl en klass af fenomener, hvilka synas stå
i nära sammanhang med hvarandra, nemligen fortplantningsför—
mågan för värmet och det strålande värmets absorption.

I allmänhet finner man, att en kropp leder värmet i samma
mån bättre som han är atherman; så äro metallerna de bästa
ledare för värmet och tillika de mest athermana af alla krop-
par. Dessa båda egenskaper synas sålunda stå i omvändt för-
hållande till hvarandra, oberäknadt det inflytande ljusets eller
värmets beskaffenhet dervid kan utöfva.

Enligt Knosravcus ”) observationer är förhållandet emellan
den ordinära och den extraordinära strålens intensitet, då pola-
riseradt solljus ledes genom en skifva af följande kristaller:

") P. A. Band. LXXXV p. 174. Enligt Ksogtaucn visade den ofär-
gade bergkristallen icke någon olika absorptions-förmåga af sol-
ljuset; sannolikt skulle likväl denna olikhet visat sig för mörkt
värme.

X « Ord. Extraord. str.
Brun Bergkristall . . > 400 73
Beryl sörsfelägkasttess:aN 21
Tonrmalnpörssst- utr toes; 219
Enligt Senarmost åter är ledningsförmågan
störst i riktningen af kristallaxeln för Bergkristall,
BLOT Staket SN NL Hel sär Le Beryll;
FEET SR RARE Sr FA RE ASA EDS Hä lat GI Ta
Jemföras dessa båda resultater med hvarandra, så finner
man, att om polariseradt ljus eller värme genomgår en enaxlig
kristall i en riktning, vinkelrät mot dess hufvudaxel, så absor-
beras strålen 1 större eller mindre proportion, allt efter som
polarisationsplanet sammanfaller med axeln för minsta eller
största ledningsförmågan.
Men: äfven om lagen icke skulle ega den allmängiltighet
vi sålunda tillagt densamma — hvilket kommande observationer
må afgöra — så gäller den åtminstone för de anförda kristal-
lerna; och om man då antager, att en större absorption mot-
svarar en bättre ledningsförmåga och icke tvertom, hvilket man
väl under för öfrigt lika omständigheter kan antaga, så följer
att vibrationerna måste ske i en riktning, som gör rät vin-
kel med polarisationsplanet.
I sammanhang med föregående vill jag äfven anföra några
undersökningar anställda under sommaren 1851.
; Intensiteten af det värme, som utstrålar från en kropp,
måste bero 4:o af moleculernas vibrations-hastighet och 2:0 af
det djup under strålningsytan, som kan anses deltaga i strål-
ningen, således af mediets absorption. Tänker. man sig nu en
kristall, hvars elasticitet är olika i olika riktningar, så är det
icke nödvändigt, att vibrations-hastigheterna hos partiklarne
skola vara desamma i alla riktningar, hvaraf åter följer, att
det värme, som utstrålar från ytan af en kristall, kan visa sig
mer eller mindre polariseradt. Man erhölle sålunda full -mot-
svarighet emellan de fenomener å ena sidan, som ljus och
strålande värme visa vid reflektion och vid dubbelbrytning,

— 128 —

och å andra dem, som man finner hos ljus och värme, som
utstrålar från en okristalliserad yta i sned riktning eller från
en kristalliserad med olika elasticitetsaxlar i en riktning vin-
kelrät mot strålningsytan. I alla dessa fall skulle nemligen
strålen visa sig mer eller mindre polariserad.

För att pröfva riktigheten af denna förutsättning har jag
experimenterat med följande kristaller: Bergkristall, Turmalin,
Fältspat och Gips. .

Kristallen fästades vid en messingshylsa och upphettades
medelst en spritlampa. Emellan den strålande ytan och. ther-
momultiplicatorn insattes en polarisationsapparat bestående af
trenne glimmerblad, infattade på ett sådant sätt, att de
kunde kringvridas under konstant vinkel med den genomgående
strålen, och deras principal-sektion sålunda successivt inställas
på de tvenne af kristallens elasticitets-axlar i thermiskt hän-
seende, hvilka lågo i den strålande ytan.

Försöken > med - Bergkristall, Turmalin och Fältspat visade
emellertid icke någon skillnad i intensitet för den ena eller
andra ställningen af glimmern; hvaraf äfven följer att det ge-
nomgående värmet icke visade märkbara spår af polarisation.
Detta förhållande vore sålunda i strid med den gjorda förut-
sättningen, att hos en kristall med olika elasticitets-axlar mo-

leculernas vibrationshastighet äfven är olika i olika riktningar, ——

men granskar man saken närmare och sammanhåller den med
hvad redan blifvit anfördt om dessa kristallers absorptionsför—
måga, så skola vi komma till ett motsatt resultat.

Turmalin t. ex. absorberar nästan helt och hållet den or-
dinära strålen, ty på denna egenskap beror, som bekant är,
dess användning som polarisations-apparat; upphettar man nu
en sådan kristall" och etherpartiklarne derigenom försättas i rö-
relse, så måste de vibrationer, som motsvara den ordinära strå-
len, absorberas starkare än den andra strålens vibrationer. Då
nu vid värmestrålningen från en yta äfven de undre lagren
till en viss djuplek deltaga i strålningen, så måste detta djup

RV

— 129 —

vara större för. de vibrationer, som motsvara den extraordinära
strålen, och deras intensitet till följe deraf äfven större.

Skall icke desto mindre, såsom försöken visat, intensiteten
vara lika hos strålen, antingen polarisations-apparatens princi-
pala sektion sammanfaller med ena eller andra elasticitets-axeln,
så måste moleculernas vibrationshastighet vara större i den rikt-
ning, som sammanfaller med den ordinära strålens ether-vibra-
tioner, och således ett mindre djup compenseras genom större
amplituder. ;

Det kan sålunda anses på experimentell väg bevisadt att
i allmänhet vibrationshastigheten icke är lika i alla riktnin-
gar hos en kristall med olika elasticitets-axlar”).

Af det anförda följer visserligen, att vibrationerna hafva
större intensitet i en viss riktning än i en annan; men icke
om denna riktning sammanfaller med största ledningsförmågan
eller icke, hvilket åter beror på den difinition, man gifver på
polarisationsplanet.

Antager man, att största vibrationshastigheten sammanfaller
med axeln för största ledningsförmågan, och att t. ex. partik-
larne beskrifva kroklinier, till formen lika med de isothermer,
man enligt Senarmonts method erhåller, så är i och med det-
samma frågan om ”polarisationsplanet afgjord, och man erhåller,
att etherpartiklarnes vibrationer ske i rät vinkel med polarisa-
tionsplanet.

Utom de nyss anförda kristallerna gjordes äfven försök
med gips; men som det resultat jag dervid erhöll skiljer sig
ifrån det föregående, så vill jag något närmare redogöra för
- detsamma.

Liksom i det föregående blef glimmerapparaten inställd så,
att dess principala section inföll successivt med linierna för
gipsens största och minsta ledningsförmåga för värmet. Resul-

") I stället för olika vibrationsamplituder kunde man äfven antaga
oscillationerna lika intensiva men i stället tänka sig dem mera
hopträngda i en viss riktning eller också båda fallen samtidigt.
Jemför Dove i P. ÅA, LXXIL |

— 130 —

tatet ses af följande lilla tabell, som utgör mediet af tvenne
observationsserier, motsvarande tvenne olika lägen hos gips-

skifvan.
Glimmerns principala section

vinkelrät parallel
med axeln för största ledningsförmågan.
Gipsens största thermiska axel
Penpendiknlatfatnrso ent. fasbydaö 9,8
DD LIZOR tåla ve nens 14204.
Man ser sålunda, att det värme gipsen utstrålar är märkbart
polariseradt i ett plan, som gör 90? vinkel med största led-
ningsförmågan. Att likväl maximum och minimum af polari-
sation sammanfaller med de thermiska axlarne och icke med
de optiska elasticitets-axlarne, hvilka med de förra göra 34?
vinkel, kunna föregående observationer icke afgöra; en enda
inställning gaf visserligen för de optiska elasticitets-axlarne de-
viationerna k
43? och 16?,
hvarvid det förra värdet motsvarar den linien, som halfverar
de optiska axlarnes spetsiga vinkel, men häraf kan icke någon

slutsats med säkerhet dragas, huruvida polarisation i dessa

riktningar är större än i de tvenne föregående.

En omständighet, som torde bidraga att förklara det af-
vikande resultat jag sålunda erhöll för gipsen, är den, att denna
kristall vid upphettning lemnar ifrån sig sitt kristallisations-
vatten, blir ogenomskinlig samt antager en hvit färg. I detta
tillstånd är det djup hvarifrån värmet utstrålar obetydligt och
möjligen lika för olika polarisationsplaner; intensiteten af det
utstrålande värmet beror då uteslutande af ytans beskaffenhet
i olika riktningar.

2.

För en kristall med tvenne optiska axlar öfverensstämma
båda theorierna, den Fresnelska och den Neumanska, i att för-
lägga den största och minsta elasticitets-axeln i planet för de
optiska axlarne, men dessa theorier skilja sig deri, att hvad

— 4131 —

som efter den ena är den största elasticitets-axeln är efter
den andra den minsta och tvertom. Denna motsats visar sig
äfven vid enaxliga kristaller. Kunde man nu bestämma den
riktning hvari etherns elasticitet är störst eller minst, så hade
man äfven frågan om ' polarisationsplanet afgjord. Jag har till
den ändan rådfrågat fenomenerna vid en kristalls upphettning.
Storleken af dess utvidgning i olika riktningar beror nemligen”
på förhållandet emellan de attraktiva och repulsiva krafter,
hvilka äro verksamma inom kristallen. Antager man nu att de
attraktiva krafterna tillhöra kroppens egna partiklar och att
deras inverkan på ethern vttrar sig bland annat i en förminsk-
ning i dess elasticitet i optiskt hänseende, så måste denna in-
verkan hos ethern framkalla en motsvarande repulsion. Denna
repulsion åter måste vid kristallens upphettning yttra sig star-
kare i den mån etherns elasticitet är större eller motståndet
af de attraktiva krafterna är svagare. Af tvenne riktningar
således, hvarom man förut känner, att de motsvara den största
och minsta elasticitets-axeln för ethern, måste den större axeln
motsvara den, hvari kroppen vid upphettning starkare dilate-
rar sig. ;
Vi skola nu tillämpa detta på några kristaller, hvilkas
dilatationer äro bekanta, såsom Gips, Arragonit och Kalkspat.

4a ; ; 3 : |
Kallar man - utvidgningen längs den linea, som halfve-
rar de optiska axlarnes spetsiga vinkel, eller som sammanfaller
i : å Ab frig Å
med kristallaxeln, då mediet är enaxligt, och Te utvidgningen i

en riktning vinkelrät mot de optiska axlarnes plan o. s. v., så
erhåller man för

; Arragomat 7)
4a Ab 4 4
= =+0,003587, 3 =+ 0,001008, — = 0,001905, — = 0,0065;
a b ) 2 c ) v

>”) Mitscneruck" anför, att sidytornas lutning ökas med 2'46”, och
att ändytornas minskas med 5'29” för 100? C. För att närmare
fixera den sednare vinkeln har jag begagnat Rupgeres observa-
tioner, som angifva den förändring i brytningsvinkeln hans trenne
prismer undergick vid upphettning. Den kubiska dilatation är ef-
ter Kopp.

— Hal
Gips
dear —0,000508, En =>+ 0,003869, 49 =+ 0,002384, va 0,005745 ;
a b c v
Kalkspat
= 0,002793, 000446; FER = =0,001961 ;

dessutom känner man, att bergkristall ”dilaterar sig starkast i
en riktning, som gör rät vinkel med: kristallaxeln.

Som nu dilatationerna i det plan, som innehåller största och
minsta elasticitetsaxeln för ethern, äro = och = så måste, om
vårt resonnement i det föregående är riktigt, den linien, som
motsvarar ed vara största elasticitetsaxeln för Arragomit och
Kalkspat, samt den minsta för Gips och Bergkristall; allt i
öfverensstämmelse med den Fresnelska åsigten af polarisa-
tionsplanet.

Ehuru vi sålunda med tillhjelp af en: kristalls olika dila—-

tationer sökt afgöra den frågan: i hvilkendera af tvenne upp-

gifna riktningar ethberns elasticitet är störst eller minst, så
skulle man likväl gå för långt, om man derutaf ville sluta till

något enkelt förhållande emellan en kristalls utvidgning och

etherns elasticitet, så vidt densamma bestämmes af ljusets ge-
nom PReriige komplicerade fenomener; detta visar bäst vär
det på = som ehuru det motsvarar så väl för Arragoniten
som för Gipsen den mellersta elasticitetsaxeln, och det efter

båda theorierna, likväl är för den förra kristallen det minsta -

och för den sednare det största af de trenne värdena på di-
latations-koefficienterna. Emellertid torde denna afvikelse kunna

f Ab
till en del förklaras deraf, att å äfven motsvarar för Arrago-

niten den största och för Gipsen den minsta thermiska axeln;

dessutom blir, som bekant är, den symmetriska axeln hos Gip-
sen, som motsvarar = äfven den största elasticitets-axeln för
ethern, då kristallen upphettas.

En omständighet, som särskilt förtjenar att anmärkas, är

den, att likasom det gilves en temperatur, hvarvid Arragoniten

öfvergår >

— 133 —

öfvergår till Kalkspat, så synes det äfven finnas en, då dessa
båda kristaller blifva identiska i optiskt hänseende; hvilket san-
nolikt inträffar, då de tvenne af Arragonitens planer, hvilka
vid vanlig temperatur bilda en vinkel af 41611',7 med hvar-
andra, utgöra sidor i ett sexsidigt prisma. Utur RupgeErGs ob-
servationer erhålles för linien F i Frauenhoferska spectrum, när
ljusets hastighet i luft antages till enhet:

Polarisationsplanet gör rät vinkel med riktningen af

4a Ab 4c
a bd cec
Ljusets hast. i Årragonit . . .. . 0,65156 0,59151 — 0,58980
Förändring motsv. 1009. so. cc. +63,1 +73,6 +82,0
Extraord. strålen. Ordin. strålen.
Ljusets hast. i Kalkspat . . . . 0,67066 0,59938
Förändring motsv. 1009. .. cc. —-—56,7 O+

Man ser sålunda, att de båda mindre hastigheterna, mot-
svarande tvenne af Arragonitens elasticitetsaxlar, närma sig
hvarandra i storlek på samma gång de äfven mer och mer
närma sig till den ordinära strålens hastighet hos Kalkspat,
och att vidare hastigheten hos Kalkspatens extraordinära stråle
minskas på samma gång den motsvarande strålen hos Arrago-
niten tilltager i hastighet; hvilket allt bekräftar det redan
anförda.

För öfrigt kan man genom att jemföra Kalkspatens och
Arragonitens utvidgning med förändringarne i dessa kristallers
brytnings-koefficienter finna, att något enkelt förhållande icke
eger rum dem emellan, och, i allmänhet, att dessa förändringar
icke bero endast af kristallens utvidgning i vibrationsriktningen.
Utgår man ifrån den Fresnelska åsigten af polarisationsplanet,
så följer äfven, att den kubiska utvidgningen har en motsatt
inverkan på brytningsförmågan mot den som den lineära i vi-
brationsriktningen utöfvar. Också om man komprimerar en glas-
cylinder längs dess axel, erhåller densamma, som bekant är,
egenskaperna af en optiskt negativ kristall under det att, enligt

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 6. 2

— 134 —

Neuman ”), så väl den ordinära som den extraordinära strålen
har en större hastighet än som motsvarar det okomprimerade

glaset.
3.

Antager man, att lagen för lefvande kraft gäller för in-
tensiteten af det brutna och det reflekterade ljuset — och så
vidt en kropp kan anses för fullt diafan är väl också detta
antagande tillåtet -— så förutsätta de Fresnelska och Neuman-
ska formlerna för intensiteten, under för öfrigt lika antaganden,
de förra en konstant elasticitet, och de sednare en konstant
densitet hos ethern; hvarigenom densamma i förra fallet kom-
mer att i egenskaper närma sig till gaserna och i sednare
fallet till fluida kroppar. Frågan om polarisationsplanet är så=
ledes besvarad, så snart man afgjort denna andra fråga, huru-
vida etherns täthet är konstant eller icke ”').

De grunder, hvilka jag anser tala emot antagandet af en
konstant densitet hos ethern, äro emellertid följande:

För det första äro de optiska fenomenerna i allmänhet för
mycket komplicerade och stå ingalunda i något så enkelt för-
hållande till de förändringar ett medium undergår vid upphett-
ning, kompression o. s. v. som händelsen borde vara, om de
ensamt betingades af dessa sednare.

Vidare låta kristallernas diamagnetiska fenomener lättare
hänföra sig till etbern direkte än till kroppens egna partiklar,
hvaraf äfven följer, att densiteten hos ethern icke kan vara

") Die Gesetze der Doppelbrechung des Lichts &c., pag. 59.

++) Som bekant är, antog Neuman äfvensom Mac-CuczaGH etherns den-
sitet konstant i motsats till FressEL, som antog densamma va-
riabel. Ser man blott på enkelheten af en bypothes, så har
äfven den förstnämnda företrädet. Det sätt hvarpå Moicno (Re-
port. Opt. p. 1004) behandlat frågan om polarisationsplanet sy-
nes derföre så mycket mera opassande en vetenskaplig kritik,
som en åsigt ingalunda vederlägges genom att benämnas: »Les
abstractions steriles des interpretations et confirmations détournies
et penibles Ac. Ac.» Cavcear's stora förtjenster utesluta icke
Neumans, och hvad särskildt Brock beträffar, så har han uteslu-
tande utvecklat och tillämpat Cavcuy's egna formler.

— 135 —

konstant, emedan en olika inverkan i olika riktningar då svår-
ligen låter tänka sig. WerrHem ”) har nemligen observerat, att
vridningen af polarisationsplanet i en glasparallelipiped under
magnetismens inverkan försvinner, då glaset komprimeras; detta
synes antyda derpå, att vridningen uppkommer genom magne-
tismens direkta inverkan på ethern, och att denna inverkan
försvinner då etbern genom kompression kondenseras och lika-
som fixeras i en viss riktning, samt att den då öfvergår till
ett mekaniskt moment, som söker att vrida sjelfva kroppen,
såsom också fallet är med kristallerna. Helt annorlunda är för-
hållandet med Bergkristall, hvars förmåga att vrida polarisations-
planet har sin grund i dess partiklars egendomliga anordning.
Komprimerar man nemligen en skifva, skuren vinkelrät emot
axeln, så erhåller man, som bekant är, då polariseradt ljus och
parallela strålar användas, färgringar till utseendet analoga med
dem, som visa sig hos tvåaxliga kristaller. Genom försök har
jag likväl funnit, att långt ifrån att vridningen af polarisations-
planet vid kompression minskas, så ökas den tvertom, kristallen
må för öfrigt vrida planet till höger eller venster. Kompres-
sion synes, så vidt jag utan noggranna mätningar kunnat upp-
skatta dess inverkan, förändra de båda cirkulärt polariserade
strålarne, hvari den infallande strålen upplöser sig, i tvenne
elliptiskt polariserade och derjemte föröka deras skillnad i fort-
plantningshastighet, hvarigenom äfven den ökade vridningen af
polarisationsplanet förklaras. Emellertid torde allt detta helt
enkelt uppkomma genom” en superposition af de fenomener,
hvilka kompression och kristallisation hvar för sig åstadkomma,
och sålunda bekräfta de åsigter, hvilka Brewster ”) för flera
år sedan framställt om compressions inflytande på de optiska
fenomenerna.

+) C. Rendu XXXII, 289. Marrevceis förmenta upptäckt att vrid-

Å ningen af polarisationsplanet blir olika i olika riktningar, då glas-

parallelipipeden komprimeras, är vederlagd af Eprusp Vet. Akad.
Förhb. p. 23.

++) Edinb. Transact. VII, p. 284.

— 136 —

För att nu återkomma till de diamagnetiska fenomenerna,
så gifves det icke något skäl, hvarföre icke desamma äfven böra
qvarstå jemte kompression, om nemligen magnetismen verkar
direkte på kroppens partiklar och dessa derigenom antaga en
egendomlig anordning motsvarande den, som förefinnes hos. berg-
kristall.

En stråle liniärt polariseradt ljus låter, som bekant är,
analytice upplösa sig i tvenne cirkulärt polariserade strålar med
samma hastighet, utan at resultatet derigenom förändras, men
gifver man den ena strålen en större hastighet, så uppkommer
derigenom en vridning af polarisationsplanet sådan som man
finner hos Bergkristall. Emellertid är detta sätt att föreställa
sig etherns rörelse i den nyssnämnda kristallen ej blott analy-
tiskt utan äfven fysiskt riktigt, såsom redan Fresser och sedan
Jamin ”) genom sina observationer bevisat; men det kan mycket
sättas i fråga, om detta föreställningssätt äfven gäller med af-
seende på den vridning af polarisationsplanet, som uppkommer
genom magnetismen. Också de differentialformler, hvilka enligt
Årry ”') återgifva etherns rörelse under magnetismens inverkan,

nemligen
KLEN UT ACO
dr de? dt”
Är Er, Brkir f Ål
dä dr dt”

antyda mera ett motstånd eller en yttre kraft, som söker att
vrida etherpartiklarnes vibrationsplan än en verklig dubbelbryt-
ning, direkte beroende af mediets molekulära anordning.
Komprimeras en enaxlig kristall vinkelrätt mot axeln, så
faller planet för de optiska axlarne tillsammans med kompres-
sions-riktningen, då kristallen är positiv, men gör med denna
riktning 90? vinkel, då kristallen är negativ ”"). Häraf följer,
att etherns elasticitet, relativt tagen, ökas genom kompression

+) Ann. d. Ch. et d. Ph; Tom. XXX, p. 55.
++) Phil. Mag. 1846, p. 469.
”+4) Moreno, Répertoire d'optique moderne, p. 1594.

= 0

om Fressers definition på polarisationsplanet är riktig, men att
den tvertom minskas, om den Neumanska åsigten är den rätta.
Berodde förändringarne i ljusets hastighet uteslutande af mediets
elasticitetsförändring i vibrationsriktningen, så vore det lätt att
af det nyss nämnda förhållandet afgöra frågan om polarisations-
planet, men som detta icke är händelsen, så blir också denna
fråga obesvarad; det anförda visar emellertid i hvad nära sam-
band densamma står till hvarje annan rörande materiens mole-
culära krafter och deras verkningssätt.

4.

1 det föregående har jag uteslutande inskränkt mig till
sådana iakttagelser, hvilka till sin riktighet på icke-optisk väg
kunna pröfvas; jag öfvergår nu utill en klass af fenomener,
hvilka, ehuru helt och hållet liggande inom det optiska områ-
det, likväl synas egnade att, oberoende af theoretiska spekula-
tioner, belysa frågan om polarisationsplanet.

Som bekant är, har AraGo ”) för många år sedan obser-
verat, att när naturligt ljus faller vinkelrätt emot en disperge-
rande yta, så visar sig det diffusa ljuset, sedt längs sjelfva ytan,
polariseradt i ett plan som gör rät vinkel med diffusionsplanet
(planet genom normalen och åskådarens öga). Detta fenomen
ligger äfven till grund för Baminer's bevis att ethermoleculerna
vibrera i sjelfva polarisationsplanet. Emellertid hafva Proyostayr
och Dessans ””) funnit att Araco's upptäckt blott gäller för
metaller och i allmänhet kroppar med en speglande yta, men
att för matta kroppar såsom lampsot, mattslipadt glas, bly-
hvitt, röd chromsyrad blyoxid, kolsyrad kopparoxid o. s. v.
är det diffusa ljuset alltid polariseradt 2 sjelfva diffusionsplanet
och att denna polarisation minskas i den mån ögat närmar sig
normalen. Använder man polariseradt ljus och kallar & den
vinkel ögat gör med normalen och 9 den vinkel diffusionspla-
net gör med polarisationsplanet, så aftager intensiteten af det

") Bior, Pbysique, T. IV, p. 345.
++) Comte Rend., T. XXXII, p. 447.

— 138 —

diffusa ljuset, när 9 närmar sig 90? och hastigare i den mån 9
ökas. Jag bar verifierat dessa iakttagelser och dessutom funnit:

4:o

Att då polariseradt ljus faller vinkelrätt emot en mattsli-
pad glasskifva, hvars undre speglande yta är svärtad, än-
drar sig med vinkeln &9 ej blott intensiteten utan äfven
polarisationsplanet, så att för 9=90" gör detsamma 90?
vinkel med diffusionsplanet.

Då naturligt ljus faller på glasskifvan, är det diffusa ljuset
polariseradt i ett plan, som går igenom den infallande och
den diffusa strålen, och således polarisationsplanet obe-
roende af diffusionsplanets eller skifvans läge.

Om polariseradt ljus raserar sjelfva ytan — vi tänka oss
här det ideela fallet, hvilket man visserligen icke expe-
rimentelt kan med full stränghet uppnå, men ändå närma
sig tillräckligt, för att med säkerhet kunna förutse resul-
tatet — och det a) är polariseradt i infallsplanet, så än—
drar sig polarisationsplanet för det diffusa ljuset 909, då
den vinkel &', som diffusionsplanet gör med reflektions-
planet, växer från 0? till 90". Är det åter b) polarise-
radt vinkelrätt mot infallsplanet, så blir polarisationsplanet
för det diffusa ljuset oförändradt, då &' växer från 0? till
90". I sednare fallet gör således alltid polarisationsplanet
90? vinkel med diffusionsplanet; i det förra åter varierar
denna vinkel från 0? till 90".

Om polariseradt ljus raserar sjelfva ytan, och vinkeln 9 >

=90", så är det diffusa ljusets polarisationsplan oförän—
dradt för värden på 8 emellan 0? och 90”, antingen det
infallande ljusets polarisationsplan sammanfaller med infalls—-
planet eller med detsamma gör en vinkel af 902.

Betraktar man färgringarne i t. ex. en kalkspatkristall,
skuren vinkelrätt emot axeln, och inskjuter emellan pola-
risationsapparaten och kristallen en mattslipad glasskifva,
så att den gör rät vinkel med strålen, så visa sig färg-
ringarne med oförminskad intensitet. Och om en ljusstråle
visar äfven det obetydligaste spår af polarisation, så fort-

— 139 —

far strålens polarisation äfven sedan den gått igenom den

mattslipade glasskifvan. Dess depolariserande förmåga är

således omärklig.

Polarisationsplanets läge för det diffusa ljuset i första och
andra fallet låter förklara sig, om man antager, att ljusets dif-
fusion uppkommer genom en spegling i alla möjliga riktningar,
men derigerom förklaras icke den stora intensitets-förminsknin-
gen, då 9 och & närma sig 90 TI tredje och fjerde fallet åter
kan polarisationsplanets läge alls icke förklaras genom spegling;
men alltsammans förklaras lätteligen om man antager, att vi-
brationsriktningen hos det infallande ljuset äfven bibehåller
sig oförändrad i det diffusa. Detta antaget, är det sedan lätt
att besvara frågan om polarisationsplanet, ty enligt tredje fallet
är polarisationsplanets läge till diffusionsplanet oförändradt, då
det infallande ljuset är polariseradt i ett plan, som gör rät vin-
kel med infallsplanet och således äfven sammanfaller med den
dispergerande ytan; men som denna oföränderlighet icke kan
inträffa utan att ethervibrationerna ske längs ytans normal, så
följer äfven, att de göra rät vinkel med polarisationsplanet.

Diffusion kan i allmänhet betraktas som ett irreguliert fall
af diffraction, hvarvid hvarje punkt af ytan är att betrakta
såsom ett nytt centrum oscillationis; men ligga dessa centra så
nära, att deras afstånd understiga ljusets våglängd, blir ytan
speglande. Enligt detta föreställningssätt är det lätt att inse
det samband som förefinnes emellan det föregående och de un-
dersökningar Strokes ”) anställt öfver ljusets diffraction. Han har
nemligen på theoretisk väg funnit, att vibrationsriktningen bi-
behåller sig oförändrad i det diffracta ljuset och begagnat denna =
omständighet för att bestämma vibrationsriktningen relativt till ffa ;
polarisationsplanet; men dels kompliceras fenomenerna genom; =>
brytningen i ”sjelfva glaset, hvarpå linierna voro uppdragna, [6
dels äro angifvelserna icke tillräckligt prononcerade för att vara ' VAR
fullt afgörande. ma

+) Transactions of the Cambridge Phil. Soc. V. IX, part 4.

— 140 —

Hvad slutligen det andra slaget af diffusion angår, som

tillhör mer eller mindre ogenomskinliga kroppar med speglande

ytor, så uppkommer densamma inom sjelfva kroppen, hvaraf
följer, att dess rätta karaktär masqueras genom inflytandet af
den speglande ytan. Att den på det hela icke skiljer sig från
den förut behandlade bevisar tillvaron af de neutrala punk-
terna. ProvostayE och Dessarns hafva nemligen funnit, att då
naturligt ljus faller vinkelrätt emot en speglande yta, gifves det
ett värde af 4, för hvilket det diffusa ljuset är opolariseradt,
men att för värden på 9, som äro antingen större eller min-
dre, polarisationsplanerna göra rät vinkel med hvarandra. För
stora värden af 9 är speglingen öfvervägande.

Slutligen må det äfven tillåtas mig att, med anledning af
det föregående, nämna, att atmosferens polarisations-fenomener
synas enklast kunna förklaras genom diffusion, ytterligare mo-
difierad genom brytningen i de olika luftlagren, hvarigenom de
neutrala punkterna uppkomma. En närmare beröring af detta
ämne får jag likväl uppskjuta till ett mera passande tillfälle.

Akademiska angelägenheter.

Kongl. Majits nådiga skrifvelse med bifall till Akademiens förslag
att på den nya platsen vid Nybron uppresa Berzeru bildstod.

Akademien beslöt att utbyte af skrifter skulle inledas med Acca-
demia de” nuovi lincei i Rom.

Inlemnade afhandlingar-.

Af Hr D:r Crusecur i Petersburg: »Om samtidigt användande af Jod-
kalium invärtes och en Jodlösning utvärtes» (i syphilitiska sjuk-
domar).

Remitterades till Herr M. Retzius, BerG och SANTESSON.

Af Hr Ryttmästaren C. Å. v. ScnHumacuer på Vesterlund vid Apenorade:
Ueber die Möglichkeit der Herstellung des Isochronismus der Pen-
del astronomischer Ubren; samt Nogle Betragtninger i Henseende
til saadanne lagttagelser, der formentligen ville tjene til at oplyse
enkelte Momenter af Jordklodens Physik etc.

Af Hr D:r Prusp: Meteorologiska observationer anställda i Alexandria.

van a RR PAN TARA

= AE
SKÄNKER.

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af H. M. Konungen.
Archiv f. wiss. Kunde von Russland. XII: 41, 2.

A4f Kejserl. Vetenskaps-Akademien i Petersburg.

Mémoires de PAcad. Imp. Sciences Natur. VI: 3, 5, 6.

— — des divers savants. VI: 2, 3.

Srtruve, W., Stellarum fixar. positiones medie pro epocha 1830, O.
Petrop. 1852, fol.

— — Sur les dimensions des anneaux de Saturne. 1852. 4:0.

— — Exposé historique des travaux pour la mesur de Parc du
méridien, suivi de deux rapports de M. G. LInpDHAGEn. 1852. 4:0.

Af K. Akademie der Wissenschaften i Miinchen.

Gelebrte Anzeigen. B. 34, 35.

Abhandlungen. — Phil. CI. VI: 3. VII: 4. — Math, VI: 3. — Hist.
NI OD.

Annalen der Sternwarte. B. V.

Hohenpeissenberger Beobachtungen, 1792—1850.

Bulletin, 1850. N:o 1—25.

Jahresbericht des Observatoriums, 1852. $8:0.

Reden von TuierscH, ÅA. VoceEL u. Fr. KUstmAnn. 4:20.

Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Wien.

Denkschriften. — Mathem. naturw. III: 2, IV: 2.

Sitzungsberichte. — D:o VIII: 4, 5. IX: 4, 2. — Philos. hist. VIII:
2 JG br Br

Almanach. 3:r Jg. 1853.

Fontes rer. austriac. 2:ta Abth. B. Vs 1852. 8:0.

frohiv.s BB. VII: 42,52. 02852108:0.

Die feierliche Sitzung, 29 Maj 1852. 8:0.

Notizenblatt. Jg. 1852. N:r 11—24.

Af Hais. Geologische Reichsanstalt i Wien.

Abhandlungen. B. I. Wien 1852. fol.
Wanrbuch, 1852: 3. 8:0,

Af K. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig.

Abbandlungen. B. IV. Bogen 1—413.
Berichte. — Math. phys. 1852: I. '

Af K. Leopold.-Carolin. Akad. der Naturforscher.
Nova Acta. XXI. Supplem. 1852. 4:0.

— A42 —
Af allg. sehwelzer. Gesellschaft der Wissen-
sehaften.

Neue Denkschriften. B. II, HI, IV & XII.
Verhandlungen, 1819, 1823—27, 1829, 30, 32, 35—39 u. 1351.
Mittheilungen der naturf. Gesellsch. in Bern: N:o 195—257.

Af Schlesische Gesellschaft f. vaterl. Hultur.
Jahresbericht 1851. Bresl. 4:0.

Af Académie des sciences i Paris.

Comptes Rendus, 1852: 24—26. 41853: 1—538.

Af Museum d'histoire naturelle i Paris.
Archives du Museum. T. VI: 3, 4.

Af Société Entomologique i Paris.
Annales. 2:&me Sér. T. V—IX. Paris 1847—541. 8:0.

Af Geological Society i London.
The quarterly Journal. N:o 5—32. Eond. 1846—1852. 8:0.
Af Geographical and Statistical Society i
New-YXork.
Bulletin. Vol. 1. N:o 4. New-York 1852. 8:0.

Af Observatorium i Cambridge (U. 5).
Astronomical Journal. . N:o 50—54. 1852. 4:0.

Af Accademia Reale delle Sciemze i Neapel.

Rendiconto. Nuova Ser. N:o 1—5. 18352.
Parmiert et Scaccur, Del. monte Vulture. Nap. 1852. 4:0.
Relazione sulla malattia della vite. Nap. 1852. 4:0.

Af Accademia Pontaniana i Neapel. i

Atti della Societå Pontaniana. Vol. III, IV. Nap. 1819, 1847. 4:0.
Atti dell” Accademia Pontaniana. Vol. III, V: 2.—5. Nap. 1833—

514. 4:0.
Agli scienziati d'Italia del settimo Congresso. Nap. 1845. 4:0.
Elogio Funebre in onore di Franc. Maria Avellino. Nap. 1850. 40.
Notizia dei lavori, 1845—41847. ' Nap. 1850. 4:0.
= ÖRA 1851. Nap. 1851. $:0.

Af Beal Academia de Ciencias i Madrid.

Memoias. T. I. P. 2. 4:0.
Resumen de las Actas, 1851. 8:0.
Programa. 41853. 4:0.

NE FE

Af Zoologiseh-botanischer Verein i Wien.
Verhandlungen. B. I. Wien 1853. 8:0.

Af naturforschender Verein i Riga.

Der kaiserl. Universität Dorpat zu ihrem Jubelfeste 1832. Riga
1852. 4:0.

Af Hr Hausmann i Göttingen.

Gött. Gelehrte Anzeigen, 1852. B. 1—3.
Nachrichten von den Universität. 41852. 8:0.

Af Författarne.

AÅRrRGELANDER, F. W. A.,; Åstronom. Beobachtungen auf der Sternwarte
der Univ. zu Bonn. B. I, II: 4, 2. Bonn 1846—52. 4:o. —
Anhang zum 2:ten B:de. 8:0.

DeLrcros, Notice sur les altitudes du Mont-Blanc et du Mont-Rose. 8:0.
DuweriL, Prodrome de la classification des reptiles ophidiens. Paris
1853. 4:0o. — Jemte 8 andra mindre skrifter af samma förf.

Martins, CB., Des Climats de la France. Paris 1850. 8:0.

— — Essai sur les terrains superfic. de la Vallée du Pö. — 4:0.

VAN DER HozrVeEn, J., Handb. der Dierkunde. II: 5. Amst. 1853. 8:0.

DE VerRnNEUVIL et CorrLomB, Coup doeil sur la constitution géologique de
plusieurs provinces de l'Espagne. Paris 1853.

Till Föikels Naturhistoriska VMWuseum.

Zoologiska afdelningen.

Af Gördelmakaren Arfvidsson.
Två ex. af Cobitis tenia från Lillsjön vid Jönköping.

Af Kapten Valley.
En Leguan-ödla, en Chzetodon och en Balistes från Brasilien.

Af Hr P. von Sehneidau, genom Brukspatron
G. Grill.

En Menobranchus palmatus från Visconsin.

Af Hr E. Wallin.
En Mus rattus från Stockholm.

Af Baron C. J. Cederström.
Fyra ex. af Murena Anguilla.

dn PN
Af H. K. Geologisehe Reichsanstalt i Wien.

En samling fossila snäckor från Wiens tertiärbäcken.

Botaniska afdelningen.

Af Doctor Todaro i Palermo.

Tvåhundradefemtioen växt-arter från Sicilien, förnämligast af familjerna
Graminex, Cyperaceex, Liliacex, Crucifere, Leguminose, Asperi-
folie m. fl.

Af Studeranden Fr. Björnström.

Tjugo sällsyntare phanerogamiska arter af flera familjer.

Af Studeranden Lindberg.

Sextio moss-arter från Stockholms nejden.

Mineralogiska afdelningen.

4f Hr Sam. Wiborg i Brevig.

Sex stuffer norska mineralier.

FE ET

145

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i Mars 18353.

LS

BO RA RNA I BR ÄW

|20 1

Barometern
reducerad till 0".

Decimaltum.

KI56:1-Kl..2

25,41
25,51
25,15
25,27
25,43
25,46
25,49
25,56
25,82
25,81
25,75
25,81
25,48
25,78
25,75
25,75
25,81

e. m.
25,47
25,52
25,15
25,34
25,46
25,52
25,57
25,64
25,85
25,81
25,81
25,70
25,56
25,76
25,75
25,77

20,75

25,60 | 25,53

25,40
25,50
25,61
25,59
25,52
25,55
25,42
25,40
25,53
25,52
25,25
25,50
25,47

25,545| 25,560| 25,567
—— ——LLL

25,41
25,52
23,65
25,56
| 25,52
25,53
25,39
25,44
25,58
25,43
25,43
25,35
25,59

25,557

Kl>9

25,50
25,41
25,23
25,40
25,47
25,58
25,54
25,74
25,85
25,79
25,85
25,60
25,74
25,76
25,72
25,80
25,72
25,50
25,43
25,56
25,66
25,54
25,54
25,53
25,38
25,48
25,59
25,31
25,49
25,30
25,59

Thermometern

Kl. 6

f. m.

=130-— 70) 130
—19,0 | — 9,0 | —10,1
— Hå + 0,1 | — 25
— 2,0 | — 0,5 | — 4,0
— 8,0 ) — 3,0 | —10,0
—16;0 | — 15,1 + — '6;9
—'9,4 | + 0,7 | — 2,0
— 1,5 | + 1,0|— 7,1
— 6,0 | — 5,1 | — 6,1
— 3,0 | + 6,3 | + 1,0
+ 0,91 + 4,3] + 0,1
— 37 I + 0,41 — 0,7
— 3,0 | — 3,5 | —11,1
—19,4 | —13,1 | —18,0
—22,0 | —14,3 | —18,0
—23;5 | —12,9 | —19,0
—23,0 | —411,9 | —16,0
—20,0 | — 7,0 | —14,0
—14,5 | — 4,0 | — 6,0
—11,5 | — 0,5 | — 4,0
— 4,0 | — 055 | — 8,0
—10;0 || — 1355 J|— 8/0
—12;8 ||-— 6,1 |—13,8
—18;0 J|— 7;5 | —14,0
—20,0 | —10,4 | —15,1
—18,0 | — 4,4 | — 8,0
—12,0 | — 1,0 | — 7,0
— 5,0 )-F 0,5 | + 0,2
+ DR 30 = 5
= 4;5 I + 7,0 +:3,2
— 5,5 | — 0,8 | — 4,0
—1071| — 3r47| — 7275
len ss ST NN

Celsius.

KI. 2

e. m.

KL. 9

Vindarna.

e
Oo
-UIUFIRWUUY

N.N.V.]| Snö
N. Klart
0. Snö

S.S. V.

N. Klart
V.N.V. |] Halfkl.
SN: Snö
V.S.V.] Mulet

N.N.O

V.S.V. | Dimma

V.S.V.|] Klart
V. | Dimma

N.N.O. | Mulet
N. Klart
N.

N. rar.
N. SO
Vv. —
SISON
NO ere
N.O. Snö

N.N.O.| Klart

N.N.O.

N. —
Vv. —

V.S:V.

V.S.V.] Snö

V.N.V.] Klart

V.S.V.

V.N.V.| —

= Fe
i April 1853. )

as

-—

; >
ETT än Oo”. fer SR Vindarna. a z
Decimaltum. [EN | = =
= 6 Sö 2 ENE 9 hES Kl6 | Kl. 2 I Kl. 9 | KL 6 |A Z:
i m. e. m. e. m. f. m e. m. e. m. dä
1 | 25,50 | 25,46 | 25,41 | — 40] + -4'0|— 15] s.v. |s.s.v.| s.s.o..| Muletd
2 125,39 | 25,46 I 25,53 | — 2,0 | — 1,9 | — 5,2 | O.N.O. | O.N.O.] O.N.O
3 | 25,56 | 25,59 | 25,62 | — 4,0] — 1,0] — 4,91 0. 0. 0. |Halfkl
4 125,61 | 25,61 | 25,62 | — 8,21 + 0,41 — 5,0 [0] O.N.O. | O.N.O. | Klart
5 | 25,58 | 25,52 | 25,45 | — 7,01 + 2,01 + 0,11 — 1 0.S.0.1 0.S:0. | Mulet
6 | 23,46 | 25,51 | 25,41 | + 0,1 | + 3,6 I — 0,5 I 0.S.0. I 0.S.0. | 0.5.0 Snö
7 | 25,13 | 24,92 | 24,92 | + Ott I + 6,1] + 4,01 5.0. | S.S.V. |] S.S.V
8 | 24,82 | 24,88 | 24,98 | + 3,01 + 7,0 | + 2,0 | S.S.V. | V.S.V.I V.N.V.I Regn
9 125,14 125,30 125,36 | — 0,9 I + 1,6 fd 0,1 I V.N.V.I N.N. VN Ne Snö
10 | 25,48 125,53 | 25,57 | — 3,11 — 0,1 I — 4,0 I N.N.V N peer I Klart
11 | 25,60 | 25,57 | 25,44 | — 5,7 | — 2,01 — 6,31 -0.5S:0.1 0 Od —N
12 | 25,38 | 25,37 | 25,38 | — 8,0 | — 0,8 | — 6,0 | N.N.O. | N.N.O.|N.N.O.] —
13 | 25,41 | 25,43 | 25,45 | — 9,01 — 14,7 | — 7,21 N. ÅN.NO.IN.NO.l —
14 | 25,45 | 25,45 | 25,47 I — 94 Il + 1,21 — 5,0 I v.S.v.] N.V pYNNd
15 | 25,46 | 25,44 | 25,46 | — 6,5 | + 221] — 20 | V.N.V.|N.N.V.ÅN.NV] —
16 | 25,48 | 25,47 | 25,46 I — 5,0 I + 3,9 | — 0,9 I V.N.V.] V.N.V.| V.N.V. 4
17 1-25,45 I 25,46 | 25,51 | — 0,1 | + 5,31 — 3,2 | V.N.V | Vi O.N.0O.| —
18 | 25,55 | 25,54 | 25,47 | — 4,3 | + 3,7 | + 0,1 N.N.O. | N. N:o —
49 125,49 | 25,60 | 25,66 | — 1414 14! — 4,8 | N:N.0.| O.N:0. | O.N.O. AA
20 fe 23,57 | 25,54 | — 1,7 | + 4,8 | — 1,0 | O.N.O. | 0.5.0. | O.N.0. | —
A Fe 25,43 | 25,41 0,0 | + 3,1 | + 1,0 1.0.N.0. | O.N.O. | O.N.O. | Snö
22 125,36 I 25,35 | 25,33 | + 1,9 I + 6,9 0,0 I 0.5.0. | 0.5.0. | O.S.0. | Halfkl.
23 | 25,27 | 25,25 | 25,20 | — 0,3 1 + 6,0 I + 2,41 0.5.0. I 0.5.0. | S.S.0.
24 125,24 125,31 125,38 | — 1,01 + 5,01 + 2,11 S.S.v. Ne — | Dimma
25 | 25,40 125,38 125,43 I + 2,9 I + 4,7 I + 0,1 10.N.0.| — I — | Regn
26 | 25,54 | 25,57 | 25,51 | — 181 + 3,21 + 20 0. 0.S.0. [ONO.] —=
27 125,45 | 25,50 | 25,52 I + 271 + 8,7 | + 4,0 I N.N.O. | N.N.O.]N.NO.P —
28 125,50 | 25,53 | 25,51 | + 5,0 | +140 | + 4,6 | 0.N.o.| 0. |O.NO. | Klart
29 | 25,47 | 25,50 | 25,50 | + 3,6 | + 6,1 I + 4,9 I O.N.O. ] 0.S:0. | O.N:O. ] Regu
S 25,49 | 25,55 | 25,58 | + 4,0 | + 61 I + 4,4 1 0.5.0. | 0.S.0.] NO. Lf —

iu vm f 20425 254 425] ra 435] 25.436 2 436] 490] +a Er 335] — AR 76 Nederbörden = 0,341 dec. tum
25,432 +0"20 d

= MN
i Maj 1853.

Thermometern |
Celsius.

Barometern

reducerad till 0". Vindarna.

Decimaltum.

KI. STEG HKPR] RE OEKL 61 KL STEKS

Ieduru
-YIEWUY

Kl. 6 | KI. 2
fill. oj em. | -e: ms. fin e. m. e. m. fm; e.m. | e. m. |

NYI25:63. 1 26.695] 25.73... 41309 141400] + 600 | TT or I Mulet

Bi 251751 12576 2551 dl rö, 115 51), JONO. | ON. | ==

3 125,70 | 25,67 125,53 | + 5,5 | + 6,2 | + 4,9 | O.N.O. | O.N.O. | N.N.V.| Regn

4 125,57 | 25,61 | 25,64 | + 4,5 | + 9,7 I + 5,0 I N.N.V.| ON. N. | Halfkl.

5 ccs 25,61 | 25,51 I + 3,3 | +10,5 I + 5,01 N. I N.N.O. | O.S.O. | Klart

6] 25,28 | 25,22 | 25,12 | + 7,0 | + 7,0 | + 1,7 | S.S.0: IN.N.O. | O.N.O. | Mulet

7 125,05 | 25,09 | 25,11 | + 0,51 + 5,5 | + 1,1 | N.O. | ON N Regn

81 25,10 25,20 | + 13 | + 7201 + 2010.5.0 S. S

9 125,22 | 25,19 | 25,23 | + 1,9 | + 3,7 | + 5,01] — | 5.0 S.V. | Mulet
0 25,35: | 25,41.) 25,36 | + 5,7 | +10,7 | + 5,1 | V.S.V. | V.S.V. 1 S. | Halfkl.
11 | 25,33 | 25,44 | 25,49 | + 5,5 I + 9,6 I + 5,1 I V.S.V. | v.s.V. | V.S.V. | Mulet
12 125,54 125,58 125,67 | + 4,3 | +10,9 | + 3,1 | V.S.V. | V.S.V. IN.N.V.] Regn
13 125,50 | 25,87 | 25,92 | + 4,0 | +11,1 | + R N.N.O. | O.N.O. | Klart
14 | 25.97 25,93 125,89 | + 3,1 | +125 I + 4,1| — I — | S.s.0

15 | 25,87 25,80 | 25,78 | + 6,4 | +122 | + 4,7 | — | N.O N | —
16 | 25,75 | 25,74 | 25,75 | + 8,0 | +13,3 | + 5,6) N. |N.N.O.] N.N.0.| —
47 | 25,75 | 25,67 | 25,58 | + 601) +111 + 5,0 | N.N.O. | O.N.O. | S.S.V

18 | 25,48 | 25,38 | 25,33 | + 7,5 | +14,0 I + 8,2 | V.S.v.] s.v. | — | Halfkl.
ee: 25,45] 25,51 | + 67 | + 951 + 60) — 1 —=| = kResn
Kött [05617] 25,65 FN +) + 72) — JV TF = I Klart
21 | 25,70 | 25,69 | 25,66 | +10,1 | +15,3 I + 8,0 | — | S.0. S.

22 125,63 | 25,67 | 25,68 | + 9,5 | +15,0 | +12,0| N. NI GINEN OJ
23 | 25,65 fr 25,71 | +11,0 | +16,7:| + 9,8 | N.N.O. | 0.5.0. | S.V. | —
R41 25570 | 25,71 | 25,73 | +14,0 | +22,0 | +13,0 | — lJo.n.o.l s. —
NE25,70 1 25,68 125,65. | +418,0:1 425,2 | 413,21 — I Si] —
26 125,68 | 25,64 | 25,62 | +17,0 | +20,1 | +12,7 | S.s.v. I s.s.o. | s.0. | —
27 | 25,57 |25,52 | 25,48 | +14,2 | +21,0 | +14,21 0. STINASSOE——
025,42 125,39 | 25,36:] +17,0] +25;0 | +17,8 | S.S.0: | S.S.0. |. S:S.0. || —
29:11 25,38 | 25,38 | 25,42 | +419,5 | +24,0 | +416,0 I s.s.o. | —S. So | —
MNRH:46. | 25,49 |.25,53" | -F19;3 | + 24,4) +16,1 | —— :1.5:S.0. | 5.$.0. | —
31 | 25,54 | 25,55 | 25,60 de 2, ST | LD Tr [OT ANN Ons
sa 25,554| 25,556| 25,555 "+ 859 +14"04| an 7:83] Nederbörden = 0,411 dec. tum.

25,555 +10"15

0 EE TE EIESUESESNART a 0 2 DTE INNE RAR NE a

STOCKHOLM, 1853. P,. A. NORSTEDT & SÖNER.

se

Ae

4

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENSN

FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 1833. MN 3 & 8.

Onsdagarne den 14 September och 12 October.

Föredrag.

1. Virginia, ett nytt algslägte. — Hr Arrscnouc
hade insändt följande meddelande:

»Det var lätt att förutse, att bland de botaniska samlin-
gar, dem Fregatten Eugenie till fäderneslandet bemfört, algerna
skulle utgöra en jemförelsevis ringa och obetydlig del. Expe-
ditionens ende botanist, Hr Mag. ANDERSSON, som med förkärlek
studerar de högre växterna, ansåg med skäl i främsta rummet
sin pligt vara, att, under den korta tid fartyget qvarlåg uti
någon hamn, beresa landets indre delar och undersöka deras
vegetation; hvarje uppehåll vid hafskusten skulle i samlingsväg
hafva medfört en förlust af land-växter, som äfven den ri-
kaste algskörd ej kunnat uppväga.

Men oaktadt svårigheten att dela en kort och begränsad
tid mellan två så olika sysselsättningar som insamlandet af
både alger och landtväxter, och trots de rika samlingar, som
af dessa sednare hemfördes, blefvo dock de förra ej alldeles
förgätna. De hembragta arterna, till antalet visserligen få, men
intressanta, voro dock vid ankomsten till Stockholm af fukt
och väta nära att förstöras; de afsändes derföre genast till
mig att, om möjligt, räddas från fullkomlig förstöring.

Sedan detta sednare någorlunda lyckats mig, vågar jag
för denna gång fästa Kongl. Akademiens uppmärksamhet på
en, uti nämnda samling befintlig, så till slägte som art — för
så vidt min erfarenhet sträcker sig — alldeles ny Laminarié,
funnen i hafvet nära S:t Fransisco.

— 146 —

Laminarieernas familj innefattar växtformer, utmärkta ej
mindre för deras storlek i allmänhet än den olika karakter de
tilldela hafsvegetationen på skiljda punkter af jordklotet. Den
solfjäderlika Laminaria buccinalis, med flera alnar lång, ihålig
stam; Microcystis-arterna, som blifva understundom mer än hun-
drade famnar långa, och som skulle obegränsadt tillväxa i längd,
derest de icke af hafsvågorna afsletos eller stammens nedra
del slutligen af ålder förtärdes; Lessomterna, karakteriserande
södra Amerikas sydliga spets, ända till tio fot höga, trädlika,
greniga, med tjock stam och långa jemnbreda blad försedda
alger, — alla dessa hafva redan längesedan väckt den på södra
hemispherens haf resande forskarens uppmärksamhet. Atlantiska
Oceanens norra del saknar väl ej representanter af denna fa-
milj, ehuru de sällan uppträda under så kolossala former; väl-
digare äro dock de, som tillhöra stora Oceanens nordligaste
del, der, vid Asiens och Amerikas kuster, den underbara Ne-
reocystis Liitkeana, uppkallad efter befälhafvaren under ryska
fregatten Seniavin's verldsomsegling 1826—29, Fr. Lörre, ut-
märker sig framför alla sina samslägtingar. Den har en stam,
ej sällan 45 fot lång, slutande sig uti en blåsa, ända till tre -
alnar i längd, och från hvilkens topp en mängd bladknippen
utgå, tjenande såväl egentliga hafsdjur som uttrar till skydd
och fristad.

Närmast denna sednare står i systemet den nya Lami-
narié, som jag ofvanföre omnämnt. Önskande åt denna ett
namn, som, på samma gång det erinrar om den första svenska
verldsomsegling, tillika förvarar, äfven inom Floras område,
minnet af den man, som i egenskap af expeditionens befälhaf-
vare med så varm välvilja understödde de åtföljande veten
skapsmännens bemödanden, drager jag ej i betänkande att, på
Mag. Ånperssons tillrådan, benämna den

VFRGINIA.
Char. gen. Callus radicalis fibris ramosis dense intertextis con-

structus, bemisphaericus, Stipes simplex, teres, cavus, apice foliosus.

Folia divisione longitudinali multiplicata, simplicia. Fructus . ...- |

= ÅN a

Frons ut folium stipitatum simplex inchoare videtur, cujus stipes
sensim amplificatur cavusque fit, et cujus lamina iterata divisione
longitudinali in folia numerosa dividitur.

Genus, ut supra diximus, Nereocysti sine dubio maxime affine
et ab eo stipite cavo nec non vesicul&e absentia diversum. Ceterum
apex ipsius stipitis in foliorum petiolos quasi solutus, cum contra
Nereocystis folia in fasciculos in apice vesicul& distantes sunt collecta.

VIRGINIA Palma Maris AREsSCH.

Hab. in mari Californico prope S:t Fransisco. Exp. Eugenie.

Plante facies Palme cujusdum, bi-tripedalis. Callus radicalis e
fibris ramosis densissime implicatis apiceque sxepe incrassatis formatus,
hemisphericus, uni-l. multiceps. Stipes 8-16-pollicaris, uncciam fere
diametro &equans, subceylindraceus 1. apicem versus paululum attenua-
tus, per totam longitudinem cavus, apice in folia solutus. Folia us-
que 12 pollices longa et 2 poll. lata, 30-50 1. forsan plura, fissura
adscendente sine dubio iterum iterumque divisa, petiolata, petiolo tere-
ti-compresso 1-2-pollicari, linearia, utrinque attenuata, crassiuscula,
longitudinaliter densissime plicato-rugosa (ut in Macrocysti pyrifera),
margine remote dentato-ciliata.

Fructus in nostris speciminibus haud invenimus, aut propter
eorum defectum, aut quia putredine paululum dissoluta fuerint spe-
cimina.

Tab. 4 framställer ett yngre exemplar i naturlig storlek. Bla-
dens longitudinella veck äro ej tecknade.

2. Om oändliga serier, hvilkas termer äro
continuerliga functioner af en reel variabel mel-
lan ett par gränser, mellan hvilka serierna äro
convergerande, — hade Hr E. G. Björunce insändt föl-
jande uppsats:

4. I en uppsats, med rubrik »Bemerkungen zur Con-
vergenz der unendlichen Reihen», införd i Grunert's Archiv
Th. XX (1852), har Hr F. Arnor i Stralsund fästat uppmärk-
samheten derpå, att Hr Caucny's bekanta theorem ”)

»Lorsque les differents termes d'une serie sont des
»fonctions d'une méme variable x, continues par rap-
»port å cette variable dans le voisinage d'une valeur
»particulieére pour laquelle la série est convergente,
»la somme S de la série est aussi, dans le voisinage
»de cette valeur particuliere, fonection continue de x»

”) Anal. algébr. pag. 131.

— 148 —

måste förklaras »unrichtig»; och till bevis för detta påstående
anför han exempelvis icke allenast den i hithörande afseende
ofta åberopade serien

(1) sin9, —4sin20, 4 sin 369, etc.
utan ock serien
(2) om(1—2), (1-2), Tt1—A), etc.

förmenande, dels att denna serie för hvarje positiv o-valör <A
(äfven indefinit nära intill 4) är convergerande och har till

2m
summa — , dels ock att den, till följe deraf, utgör ett slå-
1+x

ende bevis för hans påstående, alldenstund denna series termer
äro continuerliga functioner af & i granskapet af valören x=1,
men ändock dess summa discontinuerlig i samma granskap, »da

2m

sie fär diesen Werth» (x=1) »verschwindet, während ge-

gen die Grenze 3 convergirt, wenn & sich der Einheit nähert.»

Anmärkning. Innan vi gå vidare, är af vigt att anmärka,

att, alldenstund (identiskt)
(a) 1—-2+2(1—-z)+2(1—2)+...s. +C”(1—2) äre i
man tydligen har ;

2 1 1 n
(8) A-—-Z+T(1-2)+x'(1—-X)+ etc. FR (1—2”);

hvaraf är klart, att serien (2) visserligen för hvarje upp-

gifvet z numeriskt ZI är convergerande och kan sägas
hafva till summa

(äfvensom att den för x=1 har till summa 0), men icke
så för ens positiva Z-valörer, som supponeras indefinit
litet understiga enheten, eftersom
lim 2" (4—2")
(n=0) T?
för sådana x-valörer tydligen är ett indetermineradt
medium mellan o och 4.

NR

Ehuru det sålunda är orätt att påstå, att äfven för
positiva o-valörer, som indefinit litet understiga enhe-

ten, formeln
2m

(7) DAD) +A-D) + (NI —X) + etc. =1T1z
skulle vara en sanning, och ehuru man således icke kan
medgifva Hr Arnors' ofvan citerade premiss; förblir dock
hans conclusion, att neml. serien (2) är ett slående bevis
på otillförlitligheten af det citerade Cauchy'ska theoremet,
onekligen sann, alldenstund man icke kan neka, att
denna series termer äro continuerliga functioner af x
i granskapet af =, för hvilken partikulära 2-valör
serien är convergerande, men man ändock icke kan
säga, att »la somme de la série est aussi, dans le
»voisinage de cette valeur particuliere, fonetion continue
»de x,» då nemligen för -valörer »dans le voisinage
de cette valeur particuliere» serien icke är converge-
rande och således icke ens har någon bestämd summa
(d. ä. gräns, hvartill dess termsumma, vid indefinit
växande term-antal, indefinit närmar sig). —

Vidare har Hr Caucny sjelf, i Franska Vetenskaps-Akade-
miens séance d. 14 sistl. Mars”), i anledning af en anmärkning
mot samma theorem, framställd af Hrr BouQuer och Briot, med-
gifvit detsammas ofullständighet, men tillika visat, huru det bör
modifieras för att icke mera lemna rum för något undantag.
Och innefattas denna modifikation i följande då uppgifna nya
énoncé af theoremet:

»Si les différents termes de la serie

(3) PAR TALE RASA

n)

u

rg avs Las
sont des fonctions d'une méme variable réelle x, continues,
par rapport &å cette variable, entre des limites données, si,
d'ailleurs, la somme

+) Se »Compte rendu» för nämnde, dag. Uppsatsen heter: Note sur
les séries convergentes dont les divers termes sont des fonctions conti-
nues d'une var. réelle ou imaginaire, entre des limutes données.

(4) Uj Upp oensrk Vr

devient toujours infiniment petite pour des valeurs infini-
ment grandes des nombres entiers n et n>n, la serie (3)
sera convergente, et la somme S de la série (3) sera, entre
les limites données, foncetion continue de la variable x.»

Vid samma tillfälle har ock Hr Cavcey erinrat, att genom
en sådan énoncé af theoremet man icke kan komma att af den
omständigheten, att seriens
(1”) sing, ssin260, Asin30, etc.
termer äro continuerliga functioner af & i granskapet af t. ex.
90, för hvilken &-valör serien är convergerande, draga den
falska slutsats, att »la somme de la série est aussi, dans le
voisinage de cette valeur particuliere, fonction continue de 9.»
Han visar nemligen, att i detta fall vilkoret, i det nya theo-
remet, »si d'ailleurs la somme ----- infiniment grandes des
nombres entiers n et n' > nn,» icke är uppfyldt för &-valörer
indefinit nära intill o, eller — hvilket tydligen är detsamma --
att serien (4') i sjelfva verket icke är convergerande för så-
dana &-valörer. —

Anmärkning. Af det i förra Anmärkningen yttrade är tyd
ligt, att detsamma kan sägas angående serien (2) eller,
för enkelhets skull, serien

(5) (1-2), CA A1—X), CA—-T), TA—D), etc.
För denna serie antager nemligen summan (4) i det
nya theoremet formen
(4) (1-2) AC) 0A 0) sn +),
och den förblir icke »oujours infiniment petite pour
des valeurs infiniment grandes des nombres entiers
n et nN > nn»

För n' = 90 är den nemligen, ehvad helt tal n må
vara,

= e"(1-DA+0+0'+...ooo. =

— 15314 —

och således, t. ex. för v=1— bi
2n -
1 in
(frö)
— 1 ?
TER

hvilken expression, då man nu låter n växa indefinit,
ingalunda förblifver »infiniment petite,» utan tvärtom

SVG : YES 1
närmar sig indefinit till limes NG

2. Under sådana omständigheter torde det icke synas
opassande, att jag vågar upptaga Kongl. Akademiens tid med
följande utdrag, i öfversättning, af en min afhandling »Doctrine
serierum infinitarum exercitationes, P. 1:ma,» införd redan år
4846 i K. Vetenskaps-Societetens i Upsala Nova Acta Vol.
XIII, Fascie. 1, alldenstund detta utdrag på det närmaste be-
rör det ämne, som utgör föremålet för ofvannämnde tvenne upp-
satser af Hrr CaucHy och ÅRNDT.

- På sid. 65 och följ. i nämnde vol. XHI förekommer föl-
jande theorem med bevis jemte nedanstående, dithörande, not
under texten:

»Theorem. Om en serie af reela termer

(6) [i(0), fl), Fe), etc.

vär convergerande för hvarje reel x-valör från och med z,
»till och med X, och derjemte dess särskilda termer äro con-
»tinuerliga functioner af & mellan nämnda gränser; så måste
»nödvändigt sjelfva summan

(7) [i(2)+ flm) +flc)+ etc.

»vara continuerlig function af x mellan samma gränser”).

") »För detta i serietheorien högst vigtiga theorem har man egentli-
»gen Hr Cavcay att tacka. Dock kan emot den sats, som utgör
»Hr Cauvcey's redaction af detta theorem (se hans Anal. Algébr. p.
»131), åtskilligt med fog invändas. Så t. ex. är tydligt, att —
»såsom redan Åser (Oeuvr. compl. T. I p. 71) anmärkt — sum-
»man af serien

(a) sin £, | sin 22; 41 sin 3x, etc.

nicke kan vara någon i granskapet af &=vare sig 2kn eller

— 152 —

»Bevis. Emedan serien (6) är convergerande för hvarje
»g-valör från och med x, till och med X, måste — ehvad
»valör än må tilldelas &x, blott att den icke öfverskrider
»nämnde gränser — summan

fån) 5 Frrs(C) Fr SC) SF etc. 2,

»—2kz (k helt tal eller o) continuerlig function af x, eftersom
»denna summa t. ex. för hvarje Xx-valör inom gränserna sr och o
»är ==", men =0 för x=0; och likväl kan icke nekas, att
»denna series termer äro continuerliga functioner af Xx i granska-
»pet af den partikulära valören Xx=0, för hvilken äfven sjelfva
»serien är convergerande.

»Ått det ofvanstående theoremet är oberoende af detta slags
»öbjectioner, inses lätt af detsammas bevis. — Så t. ex. är väl
»serien (a) convergerande för hvarje uppgifven x-valör inom grän-
»serna o och 27r; men ingalunda är man derföre berättigad till
»det omdöme, att serien är convergerande för hvarje &x-valör från
»och med den ena gränsen till och med den andra. Tvärtom kan
»man just på grund af vårt ofvanstående theorem vara förvissad
natt så icke är. —

»[ sammanhang härmed må vid detta tillfälle erinras om en
»i serietheorien ganska vigtig omständighet, hvarvid författare un-
»derstundom befinnas ännu icke fästa tillbörlig uppmärksamhet,
»ehuru å andra sidan torde få antagas, att man om sjelfva saken
»redan länge varit temligen öfverens, den omständigheten nemli-
»gen, att, sedan man tilläfventyrs funnit en serie, hvars termer äro
»functioner af en variabel x, vara convergerande för hvarje X-valör
vintill en viss gräns X, man icke må tilltro sig att deraf sluta till
»seriens convergens äfven för x-valörer indefinit nära intill nämnde
»gräns. Att sådan slutsats icke är legitim vid sådana serier, som
väro divergerande för x=X, derom synes intet tvifvel vara; t. ex.
»vid serien

(b) cosx, 1cos 2, 1cos3T, etc.,

»som är convergerande för hvarje uppgifven x-valör inom grän=
»serna o och 27r, men divergerande för sjelfva dess gränsvalörer.
»Men att serien (a), som väl kan sägas vara eönverbörnide äfven
»för dessa gränsvalörer, ändock öka är convergerande för Xx-Va-
»lörer, som, begränsade af o och 27r, supponeras närma sig der-
»intill indefinit, är icke så alldeles sjelfklart. I sådana fall kan
»vårl ofvanstående theorem esomoftast tjena till undanrödjande af
»all tvekan. — Emedlertid, i en sak, så bekant som denna, om
»ock icke alltid nog uppmärksammad, behöfves ingen vidlyftighet;
»det torde dock icke vara utan sin nytta att en gång bafva i
»tydliga ord omnämnt förhållandet.

— 153 —

»för ett visst n och hvarje större, vara numeriskt mindre än
»ett (på förband) uppgifvet tal, huru litet som helst, 5 Detta
»n är naturligtvis olika stort för olika -valörer, i allmänhet;
»men säkert är, att mot en viss Z-valör (eller flere) svarar
maximum af n. Låt £ vara en sådan -valör.

»Då är således icke allevast

»summan f,.(£)+/fua(E)+ etc, kortligen R,,, numeriskt < >

n?
»utan ock — hvilka andra x-valörer, begränsade af x, och
»X, än & och &' må vara — de båda summorna

fl) + (t) + etc.
fmalö ) +aal5)+ te.

»och således skillnaden mellan dessa båda sistnämnda summor
»med all säkerbet numeriskt < wo. —

»Detta förberedelsevis. — Nu till saken!

»För att förvissa sig om theoremets sanning, behöfver man
»tydligen allenast bevisa, att — hvilka Zx-valörer, begränsade af
»c, och X, än Zz och z+2 må beteckna — man städse genom

»ett visst a och hvarje numeriskt mindre kan göra differen-

(z+e) (2)
»sen S-- S numeriskt mindre än ett (på förhand) uppgifvet tal,

hvardera numeriskt < 5

»buru litet som helst, 2w (Med 8 beteckna vi den ifrågava-
»rande seriens summa för x=). — Se här detta bevis!

»Emedan de båda serierna
fi(2); f(2)> fl=)a etc.
(i(2+2), f(2+2), fs(2+2), etc.

»äro convergerande, så är ock serien

fi(2+2)—fi(2), fl2+2)-f.2), fle+a)—fl2), etc.

VS och
(Z+e) (

S- S=[f z+a)-fi( (z)]+[A(2+2)-/ 2)]+-+- +[fl(2+2)-f(2)]+7.
neml. r, =[fur(2+a)-/nulz)]+[ul3+2)-fud(2)] + etc

»Låt nu » betyda ett så stort tal, att för detta (och hvarje

. 0
»större) den ofvannämnda summan AH, är numeriskt <= (Detta

-—- MER

»n är således function af & och w, men oberoende af a). Då
vär ock sjelfva r, numeriskt <w, enligt hvad förberedelsevis
»här ofvan nämndes. — Ehvad valör nu må tilldelas & (sådan
»neml. som ofvan nämndes), måste naturligtvis en (eller flere)
»af termerna

fi(2+2)-fi(2), [l2+2)-fl2), oerrrr rr na » f(£+2)—f,(2)
»vara numeriskt den största. Utmärkes den med
f(2+2)-a(2),
»då således m betyder ett helt tal, som kan vara function. af
»a, men som åtminstone icke öfverstiger n; så är med all sä-
»kerhet

(z+e) (2)
S— Sr, humeriskt icke > num. val. af n[fi(z+2)—-fn(2)]-

»Och som f,,(x) var continuerlig mellan &, och X (och n obe-
»roende af a); så är uppenbart, att a kan tilldelas så liten
»numerisk valör, att :

»num. val. af n[fnl(z+2)—-f.(2z)] blir < w.
»Det öfriga är sjelfklart». —

Man finner häraf, ej allenast att frågan om behofvet af
någon modifikation af det ursprungliga Cauchy'ska theoremet
redan år 1846 varit väckt inom Vetenskaps-Societeten i Upsala
och att ett försök att afhjelpa detta behof blifvit genom dess
»Nova acta» för samma år offentliggjordt, utan ock att resul-
tatet af detta försök, neml. det nyss citerade theoremet helt
och hållet öfverensstämmer med det i art. 4 af denna uppsats
citerade, af Hr Caveny i år uppgifna nya theoremet, så vidt
de neml. båda angå serier med reela termer. Ty hvad beträf-
far den skenbara olikheten mellan dessa båda theoremer, att
neml. det ena — det i Nova acta — statuerar, att om se-
rien (6) är convergerande för hvarje x-valör från och med
den ena gränsen till och med den andra, så etc., men det
andra, eller Hr Cavcay's nya theorem, att om, för hvarje -
valör mellan gränserna, summan

(4') f(L)+ fnul) +haa(e) +> erna +/us(2)

— 155 —

städse blir indefinit liten för indefinit stora helt-tals-valörer
af n och N>n, så är serien convergerande för hvarje så-
dan x-valör, och etc., så består uppenbarligen denna olikhet
endast i ett olika sätt att uttrycka samma vilkor, alldenstund
serien (6) endast då är convergerande, när den i Hr Caucny's
theorem nämnda egenskapen hos summan (4') eger rum. —
Härvid bör dock icke lemnas onämndt, att Hr Caucry's nya
theorem är i så måtto vidsträcktare än det i Nova acta, att
det sednare — både till énoncé och bevis — är inskränkt till
serier med endast reela termer, då deremot det förra omfattar
äfven serier med imaginära termer (neml. imaginära functioner
af en 'reel variabel). I hvilket afseende likväl må erinras, att
man, för att göra theoremet i Nova acta lika vidsträckt, en-
dast behöfver i dess énoncé uttaga orden »af reela termer»
och efter det ofvan citerade beviset — hvars grundlighet, i
anseende till sakens vigt, väl torde förtjena uppmärksamhet —
tillägga den anmärkning, att när termerna (6) icke äro reela,
men likväl (enligt suppositionen) continuerliga functioner af &x
mellan limites, dels enhvar af dem nödvändigt kan sättas un-
der formen
p(z) + i v.(L),

neml. hvardera af &, (x) och w,(z) en sådan function af &,
som f,(x) i det föregående beviset supponerades vara”), dels
ock hvardera af serierna

PuL), PiL), PT), etc.

ACAR VT), Vy(D), etc.
nödvändigt är en sådan, som i samma bevis serien (6) suppo-
nerades vara, hvarefter conclusionen är sjelfklar. — Erkännas
bör ock, att Hr Caucky i samma sin uppsats omedelbart efter
det nu omnämnda theoremet angående serier, hvilkas termer
äro functioner af en reel variabel, i korthet deducerat ett ana—

2) Se t. ex. min afhandling »Om det Cauchy”ska kriteriet på de fall,
då functioner af en variabel låta ulveckla sig» etc. mot slutet af
art, 2 (Vetensk. Akademiens Handl, för år 1852, sid. 175.)

— 156 —

logt theorem äfven för serier, hvilkas termer äro functioner af
en imaginär variabel. —

3. Men Hr Ånrnbr's ofvannämnda uppsats Födanläder sär—
skildt ännu ett par andra citationer ur förbemälta afhandling
i Nova acta.

Såsom redan i den förra af de båda anmärkningarne i
rt. 4 här ofvan blifvit antydt, synes Hr Arnbot icke lägga
tillbörlig vigt på det försigtighetsmåttet att, sedan man funnit
en serie af formen
(6) fi), file), File), etc
vara convergerande för hvarje uppgifven reel ä-valör inom
ett par gränser &, och X, icke deraf obetingadt sluta till se-
riens convergens äfven för &-valörer (inom gränserna) indefinit
nära intill någondera gränsen, t. ex. X, icke en gång om sjelfva

serien
f.(X), FAX), SAX), ete.
skulle kunna sägas vara convergerande. — Utom hvad i detta
afseende redan blifvit erinradt i den citerade noten under tex-
ten vid mitt i art. 2 här ofvan reproducerade theorem (ur af-
handlingen i Nova acta), torde här icke vara olämpligt fästa
uppmärksamheten derpå, att, om detta försigtighetsmått icke
vore af nöden, man icke allenast — på grucd af det nyss-
nämnda theoremet eller, som är detsamma, af Hr Caucey's nya
theorem, om hvars pålitlighet åtminstone det här ofvan citerade
beviset icke lärer lemna några dubier öfriga — skulle vara
nödsakad medgifva, att t. ex. seriesumman
sinQ ++ sin 2p ++ sin39 + etc.
vore en continuerlig function af 9 mellan gränserna 9=0 och

9=7, utan ock — på grund af nedanstående korta raisonne-
ment ") — skulle nödgas medgifva den orimligheten, att för
o=0 denna summa skulle vara = 7 alldenstund formeln

n—

Fp å ån ss S
=E sinQ ++sin 20 + fsin 390 + etc.

") Detta raisonnement innefattas i följande utdrag ur Pars 2:da af
mina Doctrine serierum infinitarum exercitationes (Nova uacta, T.
Xl, 1846, pag. 157):

— A57 —

gäller för hvarje uppgifven reel &9-valör inom nyssnämnde grän—-

. AA VAR | snar
ser, och lim 3", vid indefinit emot o convergerande 6, är SÖ

Vidare, ehuru Hr ARrnobr icke, såsom Hr CaucHy i sin
»Note,» uppgifvit någon ny redaktion af det ofvannämnda, med
rätta tadlade, Cauchy'ska theoremet i sin allmänlighet, har han
likväl för den speciela händelsen, att serien är en sådan som
fortgår efter de stigande digniteterna af en reel variabel, sta—-
tuerat ett theorem analogt med det ur Nova acta här ofvan
citerade, dock med bifogadt vilkor att serien förblir conver-
gerande äfven efter dess termers utbytande mot deras nume-
riska valörer. — I anledning af denna sistnämnda omständig-
het, må det tillåtas mig att dels anmärka, att obehöfligheten af
detta särskilda förbehåll, + hvarje fall då serien (6) är utan
afbrott convergerande för hvarje 2-valör från och med den
ena limes till och med den andra, är till fullo ådagalagd ge-
nom det ofvan citerade theoremet ur JINova acta, dels ock sär—
skildt erinra i afseende på serier, som fortgå efter de stigande

»Om man funnit, att följande eqvation med reela termer

(c) F(z)=fi(Z)+faZ) + fal) + etc.
»är sann för hvarje uppgifven reel Xx-valör från och med någon
»gräns C=2X, ända till x=X (exclusive), och om seriens i detta
»sednare membrum termer äro continuerliga functioner af x mel-
»lan dessa gränser Xx, och X, samt om derjemte denna serie för-
pblifver utan afbrott convergerande för hvarje x-valör (mellan li-
»mites) ända till och med x=X; så vet man af Theor. II i Pars
»M:ma» (d. v. s. det här ofvan i art. 2 citerade theoremet),
»att sjelfva summan

(d) fulC)+ fax) +/fsl(x) + etc.
»nödvändigt måste vara continuerlig function af Xx mellan nyss-
»nämnda gränser. — Och eftersom nu F(x) rätt uttrycker denna
»summa för hvarje uppgifven x-valör (mellan gränserna) ända till
»x=X (exclusive) — hvaraf, enligt nyssnämnda Theor. II, följer
- »att denna F(x) är continuerlig mellan x=X, och L= en upp-
»gifven valör hvilken som helst inom gränserna Xx, och X —;
vär tydligt, att, om F(X), vid indefinit mot X (ifrån xq-hållet) con-
»vergerande Xx, sjelf convergerar indefinit mot någon finit och deter-
»minerad gräns »lim Fix)», man, för alt finna summan af den
»convergerande serien

(e) TX); SAX), ff), etc.,

»endast behöfver uppsöka denna gräns.»

— 158 —

digniteterna af &, att, om en sådan befunnits vara converge-
rande för någon speciel x-valör =X, den verkligen är con-
vergerande för hvarje x-valör (utan afbrott), som icke ligger
utom gränserna x=0 och x=X”); hvarföre man ock utan
tvekan kan, sedan man funnit en sådan serie vara converge-
rande för någon speciel x-valör =X, deraf sluta, att seriens
summa är en continuerlig function af x mellan gränserna x=0,
z=X.

Slutligen torde, med anledning af de näst före anmärk-
ningen i början af närvarande uppsats citerade orden ur Hr
Arnor's afbandling, få som hastigast vidröras ännu ett moment
af serietheorien, som man icke sällan fioner vara lemnadt å
sido. Man synes nemligen understundom obehörigen identificera

en seriesumma

(6) f.(w)+flr)+f(0)+ etc.

med den function F(x), som man tilläfventyrs fännit vara con-
gruent med denna seriesumma mellan vissa gränser ”), då det
likväl ganska ofta kan inträffa, att serien

fa(20) fal), a(m): etc:

") Denna sats äfvensom det bevis för densamma, som jag uppgifvit
i Nova acta T. XIII pag. 158, utgöra hvardera en af behofvet
påkallad ny redaktion af AsErs motsvarande sats och bevis (Oeuvr.
compl. T. I p. 69).

++) Så t. ex. synes Hr Årnot i de nyssnämnda citerade orden (tagna
i sammanhang med det näst förut i hans uppsats yttrade) vilja
bedömma naturen af seriesumman

LMA1—L) + CL” (1—X) + etc.
efter functionen
qxn
1+x
äfven för x-valörer indefinit nära intill 4, då likväl för sådana
X-valörer dessa båda alldeles icke äro identiska (se anmärkn. näst
efter de citerade orden).

Samma inadvertens måste man med allt skäl tillvita enhvar,
som angående serien (1) påstår dess summa vara =3q äfven
för q-valörer indefinit nära intill zv eller —zt. Man kan visser-
ligen säga, att summan

sing — 3sin 29 + sin 3q — etc.
är =19 för hvarje uppgifven x-valör numeriskt < st, men all-

— 159 —

är convergerande mellan ett par gränser x=X, och C=X, ja,
till och med att derjemte dess särskilda termer äro continuer-
liga functioner af Zx deremellan, men att ändock seriesumman
(6) icke kan rätt uttryckas med samma Fx) hela detta in-
tervall igenom. Ett enda exempel torde göra tillfyllest. Så-
som Hr Scnrrömicn rätteligen anmärker i Grunert's Archiv Th.
X pag. 47, är summan af den för hvarje reel Z-valör conver-
gerande serien

1 = 1 2x JG 13 2x ) 1335 2x NN? t
ANTELL ANI+Fe AA? 2.4.6) VI-Far/ 0 24.60.8 SR SE

= från och med x=0 till och med x=14,
1 Z c
men == för hvarje c-valör ofyvanom x=1 (inclusive). —

Redan häraf inses, huru nödvändigt det är att, sedan man
tilläfventyrs funnit att summan af en mellan vissa gränser &/
och X convergerande serie (6) är, så länge man håller sig
inom någon del af detta intervall, städse = en viss F(x),
icke deraf utan särskild undersökning sluta, att detsamma
gäller för hela nämnde intervall.

Just deraf, att man måste vakta sig för nämnda obehö-
riga identificering, inses ock, hurusom i det raisonnement, som
i den första af noterna under denna art. 3 blifvit citeradt, för-
behållet om functionens F(x) convergering mot en finit och
determinerad gräns (1 det att x närmar sig indefinit till X)
verkligen var af behofvet påkalladt, för att man af eqv. (c)
måtte i den dervid förhandenvarande händelsen kunna med
säkerhet göra den på samma ställe nämnda slutsatsen eller,

kortligen,

F(X)=[i(z)+/(c)+f(x) + etc.
Utan detta förbehåll hade man ju sig der intet annat bekant
om naturen af F(z), än att den rätt uttryckte summan af serien

f(x), fl), file), etc.

deles icke för q-valörer indefinit nära derintill, såsom ock redan
i det ofvanstående är förklaradt. — Man kan icke frikalla Hr
Årnor från att hafva begått denna inadvertens (se Grunert's Arch
Th. XX p. 44), —

— 160 —

för hvarje uppgifven 2-valör från och med &, ända till X
(exclusive), och att den således var en continverlig function
af & mellan 2=X, och en uppgifven x-valör hvilken som
helst inom gränserna &x, och X; och deri ligger ju alldeles
icke inclusive, att F(2) är, såsom seriesumman (d), continu-
erlig utan afbrott ända fram till gränsen x=X.

Men, å andra sidan, följer ock directe ur det i midten
af denna art. 3 och i nyssnämnda not under dess början an-
förda, att man icke behöfver, såsom Hr ÅrnprT Ii sin uppsats
(Grunert's Archiv T. XX pag. 49) ansett nödigt, söka sig nå-
gon alldeles speciel väg, för att af en sådan eqvation som

l1+2)=2—-30+10- etc. (—-1 <x <A)
blifva förvissad om sanningen af formeln
U(2)=1—-3&+14-— etc.

Ur nyssnämnda not i förening med den i midten af denna art.
3 åberopade satsen, att, om en efter de stigande digniteterna
af & fortgående serie befunnits vara convergerande för x=X,
den också är convergerande för hvarje x-valör, som icke lig-
ger utom gränserna x=0 och T=X, följer nemligen directe,
för sådana serier, detta (1 Nova acta T. XII p. 159 redan
upptagna)

Coroll. »Om eqvationen

F(x)=a +a2,C+aW+d0W+ etc.,
med reela termer,
»befunmits vara sann för hvarje uppgifven x-valör (från o
»räknadt) ända till z=X (exclusive), och derjemte serien
JET: UR: ET JAP. (ERE Te
»är convergerande; så behöfver man, för att finna denna se-
»ries summa, endast uppsöka lim F(z), så ofta som F(x),
»vid indefinit mot X (ifrån o-hållet) convergerande , sjelf
»närmar sig indefinit till någon finit och determinerad gräns

»lim FI (2).

3. Om

— J6V —

3. Om functioners maximi- och minimi-valö-
rer. — Hr Bsöruse hade insändt följande skriftliga med-
delande:

Hr Lector LInDman har i art. 2 af vÖfversigten» för d.
1 sist. Maj vidrört ett af de ömtåligare ämnen i analysen.
För att till en början icke tala om frågan om maxima och
-minima vid functioner af flere variabler, observera vi, att man
i läran om maxima och minima af functionver af en enda reel
variabel, såsom den hittills blifvit framställd, visserligen och
med rätta statuerat, att man, för att finna en functions F(2)
alla möjliga maximi- och minimi-valörer, har att undersöka
4:0) alla de Zx-valörer, som göra derivatan =0, och 2:0) sär
skildt alla dem, för hvilka Fx) eller dess derivata icke är
continuerlig (continuerlig, nemligen, i den stränga mening att
den är reel på ömse sidor om den considererade x-valören) 5
Att man likväl, vid tillämpningen af denna föreskrift, 1 ett
visst fall underlåtit atv fästa tillbörlig vigt vid en omständig-
bet, visar sig lättast genom ett enskildt exempel, låt vara, Ex.
4 i Hr Linpwans ofvan citerade uppsats.

Om fråga vore att finna alla de maximi- och minimi-

valörer, som functionen

kan erhålla genom reela z- och y-valörer, som satisfiera vilkoret

Xx Ve
LA lang 1,

") Att functioner finnas, som icke uppfylla detta vilkor i granskapet
af en Xx-valör, för hvilken de likväl äro continuerliga [se min af-
handl. om det Cauchy ska kriteriet på de fall, då functioner af en
variabel låta utveckla sig i serie etc., införd i Vet. Akad. Handl.
för år 1852], derpå är functionen

x+Vx+(2—V 2?) t. (neml. t den imaginära enheten),

jo ett. talande exempel. Den är nemligen continuerlig för hvarje

reel x-valör; för x=0 är den sjelf =0, och för hvarje positiv

Xx-valör är den reel och =2x, men imaginär och =22xt för
hvarje negativ x-valör. —.

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 7 & 8. 2

— 162 —

eller, som är detsamma, att finna de maximi- och minimi-va-
lörer, som functionen

1 ben Ni
3 (1-5) = u

kan erhålla genom reela x-valörer, som numeriskt icke öfver-
stiga den positwa qvant. a; så finnes lätt, att, så länge man
icke öfverskrider gränserna c=>+a, hvarken wu eller den fun-
ction, som rätt uttrycker dess derivata för hvarje -valör
mellan dessa gränser, upphör att vara continuerlig (i ofvan
nämnda strängaste mening)”), och således har man — för att,
på sätt hittills skett, tillämpa ifrågavarande föreskrift — alle-
nast att considerera de -valörer mellan +a, som göra 1=0:
Men som blott en sådan finnes, nemligen 2=0, och deremot
svarar maximi-valören u = så föranledes man deraf, såsom

ock Hr Linoman anmärkt, till det falska omdömet, att u icke
bar någon minimi-valör för något & mellan berörde gränser. —
Behörig rättelse härutinnan vinnes genom att så förstå »2:0)»
i ofvannämnda föreskrift, att man under de deruti antydda va-
lörerna af variabeln subsumerar äfven sjelfva gränsvalörerna +a,
mot hvilka ju i sjelfva verket — alldenstund variabeln sjelf
der upphör att exsistera (för den fråga, som är för handen) —
svara veritabla »valeurs d'arrét» af functionen, ehuru den (så
väl som dess derivata) skenbart, d. v. s. då man endast ser
på functionens form — utan att göra afseende derpå, att 2?
deruti icke kan öfverstiga a? — är continuerlig (i den nämnda
strängaste meningen) äfven för hvardera af dessa 2=-+a. Ge-

nom att sålunda särskildt undersöka de mot x=>+a svarande

e ; 3 SAG b?
functionsvalörerna, finner man nemligen minimi-valören u==.-
a

Detta enda exempel gör tillfyllest för att angifva den om-
ständigbet, hvarpå man i det fall att fråga är om finnandet af

”) I sjelfva verket inträffar ju intet afbrott i denna continuitet
förrän vid
a?
STR
VB

a?

=

— 163 —

de maximi- eller minimi-valörer, som en F(2) kan erhålla ge-
nom reela z-valörer mellan vissa uppgifna gränser, hittills
underlåtit att fästa tillbörlig vigt. Till undvikande af all för-
villelse, torde man göra klokast att, för detta fall, till de båda
momenterna 4:0) och' 2:0) i ofvan citerade allmänna föreskrift
bifoga ett nytt moment: 3:0) att särskildt undersöka, om icke
mot sjelfva gräns-valörerna af variabeln svarar någon ma-
cimi- eller minimi-valör af functionen.

Behandlar man sålunda Ez. 2 i Hr LInDmans uppsats,
nemligen (efter eliminering af y”) frågan att finna alla de ma-
ximi- och minimi-valörer, som functionen

2 (2-3) +lI(1 +X£) =uU

9 . zs ECE
kan erhålla genom reela 2-valörer, som icke öfverstiga +; så

erhålles följande resultat:

du 5; 4 JT :
USE =—— = — = macmum.
4 ar o gifver & gr d 2+1(=)
2:0) Funetionen blir discontinuerlig för v=>—4. Deremot
svarar en nunimr-valör af u=—— 02.

4 2 3 3 10
3:0) Mot gränsvalören v=- svarar u==+(+), som
äfvenledes finnes vara ett minimum, deraf att differensen

u =
He 4

är positiv för hvarje positivt £ under ev viss gräns, eller (med
du 3 a
andra ord) deraf att ON PET har negativ valör.
Och dermed är, som man ser, functionens samtliga ma-
ximi- och minimi-valörer, som söktes, funna.

Likaså Ez. 3 i Hr Linpmans uppsats, nemligen (efter eli-
minering af y?) frågan att finna alla de maximi- och minimi-
valörer, som funcetionen

1 FESSN

--(8- 3C)+ lUx+ VI +2') =4u4u

2
kan erhålla genom reela &-valörer, som icke öfverstiga 2. Re-
sultatet blir följande:

— 164 —

du i 4 nyt oa z
1:0) 35 —9 gilver v=+=> U, => +l (3) = maximum,

12 a 2
u==—l (3) = minimum.
2:0) För hvarje reel x-valör äro så väl functionen som

dess derivata continuerliga.
a da 2
3:0) Mot gräns-valören x = 2 svarar u==+1(2+V5), som
SN du -r. .
finnes vara ett minimum, deraf att = för T=2 har negativ

valör.
Detta om maxima och minima af functioner af en enda
reel variabel. —

Hvad åter beträffar functioner af flere variabler, de må
nu vara sins emellan oberoende eller ej, så är redan af det
nu anförda tydligt, att i alla händelser, då fråga är att finna
alla de maximi- och minimi-valörer, som en sådan function
kan erhålla genom reela valörer af variablerna mellan vissa
uppgifna gränser, man nödvändigt städse bör i detta afseende
särskildt undersöka de functionens valörer, som motsvara dessa
gräns-valörer af variablerna. Derom är dock icke här stället
att vidare orda. Tvärtom ville jag, i anledning af de sista
orden i Hr LinpDmans uppsats, här fästa uppmärksamheten derpå,
att, när vid fråga om maxima och minima af någon function
af flere reela variabler 2nga andra förbehåll om dessa variabler
eller deras begränsning förekomma än de rent analytiska, som
innefattas i de problemet tillhörande vilkors-eqvationer för va-
riablernas inbördes beroende, man icke allenast, såsom Hr
LinpDmAn med sin vanliga graonlagenhet antyder, synes böra,
utan verkligen — vid äfventyr att eljest förbigå en eller flere
maximi- eller minimi-valörer af functionen — nödvändigt måste
särskildt undersöka, om icke tilläfventyrs någon maximi- eller
minimi-valör af functionen motsvarar sådana valörer af de så-
som independenta antagna variablerna, att för dem, till följe af
nyssnämnda vilkors-eqvationer, en eller flere ibland de öfriga
variablerna upphöra att vara continuerliga functioner af de förra.

— 165 —

Är nemligen frågan att finna functionens

F(z, y)
alla maximi- och minimi-valörer för de reela x- och y-valö-
rer, som satisfiera vilkoret

(1) f(2,y)

så kan man, som bekant är, genom att ur eqvationerna
dFN de — /dFN dy
gr Ga

FREE

Nåla dr di ;
eliminera den ena af RJ och genom att derefter sätta den

qvarvarandes coeflicient =0o, icke med säkerhet finna några

(2)

andra af de &- och y-valörer, som kunna göra functionen till
ett maximum eller minimum, än på sin höjd ”) dem, för hvilka
F(z,y) är continuerlig function af den till independent vari-
abel antagna s ”), och således för hvilka först och främst
sjelfva & och y äro continuerliga functioner af s (välförståen-
des continuerliga i den ofvan nämnda strängare meningen).
Följaktligen, om så är att vilkors-eqvationen (4) utvisar, att.
den ena af &z och y är discootinuerlig för någon ifrågavarande
valör af den andra (t. ex. imagivär för hvarje valör af denna
sednare ofvanom en viss gräns), kan man icke vänta sig, att
denna x- eller y-valör skall finnns genom det ofvannämnda
förfarandet. Och således måste man ju, för att icke riskera,
att en eller flere maximi- eller minimi-valörer af functionen
F(x,y) skola undgå uppmärksamheten, särskildt undersöka icke
blott sådana systemer af &- och y-valörer, som göra sjelfva
F(z,y) discontinuerlig, utan äfven sådana, för hvilka, enligt
vilkors-eqvationen (1), den ena variabeln icke är con-

") Alt man derigenom icke ens finner alla sådana, i allmänhet,
dFE(x,y)
utan blott dem, för hvilka äfven derivaten a är continuer-
s

lig, det är nogsamt bekant.

"4) Complett evidens erhåller detta lilla raisonnement, om man till
independent variabel (s) tänker sig sjelfva & eller sjelfva y antagen.

— 166 —

tinuerlig function af den andra. (Om detta iakttages i de
exempel, som Hr Linpman anfört, så komma inga af functio-
nernas maximi- eller minimi-valörer att förbigås, såsom Hr
Linpwan ock sjelf i de sista orden antydt).

För vårt föresatta ändamål gör detta tillfyllest. Då lik-
väl Hr LinpmAn, så vidt jag vet, har förtjensten af att först
hafva offentligen uttalat här vidrörda dubier, och då — som
bekant är — theorien för maxima och minima af functioner af
flere variabler, åtminstone då dessa sednare icke äro helt och
bållet oberoende af hvarandra, ännu, så intressant den än är,
laborerar med åtskilliga bristfälligheter, till följe hufvudsakligen
deraf att man i denna del lemnat continuiteten nog mycket
ur sigte; kan jag icke underlåta att vid detta tillfälle för min
del uttala den önskan, att Hr LiInpman måtte egna detta ämne
i sin helhet en fortsatt grundlig undersökning, och densammas
resultater vid lägligt tillfälle offentliggöra.

»

4. Kemiskt-tekniska försök med lim. — Hr
Parmstept meddelade följande uppsats af Läraren i kemi vid
Chalmerska slöjdskolan i Göteborg Hr C. Hyrrten-CaAvALuus.

1. »En ljum lösning af lim uti 4 å 6 gånger dess vigt
vatten coaguleras vid tillsats, i pulverform, af antingen neu-
tralt kolsyradt eller vinsyradt kali, eller ock af neutralt kol-
syradt natron, vinsyradt kali-natron, svafvelsyrad talkjord m.
fl. salter. Coaguleringen synes i desse fall allenast härröra
deraf, att de nämnda, lättlösliga salterna mekaniskt undantränga
limmet ur dess lösning (S. 1 n.).

2. Mättas en varm lösning af lim (uti 6 gånger dess
vigt eller mera vatten) med något af de följande salterne,
nemligen chlornatrium, chlorammonium, chlorbarium, salpeter-
syradt kali, tvefaldt kromsyradt kali, m. fl., så gelatinerar icke
limlösningen vid kallnandet, utan bibehåller sig flytande. Tort
lim löses äfven, ehuru långsamt, i mättade lösningar af dessa
salter.

3. Försättes en ljum, mycket stark limlösning (4 del
lim på ungefär 3 delar vatten) med en koncentrerad lösning
af alun eller något annat lerjordssalt, så utfälles limmet par-
tielt såsom en genomskinlig, färglös, styf massa. En mera ut-
spädd, temligen sval limlösning (4 del lim på 12 delar vat-
ten), segnar starkt vid en mindre tillsats af upplöst lerjords-
salt. — Tillsättes deremot dylikt i större mängd på en gång, så
blir verkan mindre märkbar. En ringa tillsats af någon syra,
t. ex. ättiksyra, hindrar all verkan af lerjordssalter. Till jern-
oxidsalter förhåller sig lim på likartadt sätt, som till lerjords-
salter, men det utfällda limmet är nu köttfärgadt.

Lerjords- och jernoxid-salters egenskap att coagulera lim-
lösning härrör deraf, att föreningar med limmet bildas, som äro
svårlösligare än rent lim. Dessa föreningar skilja sig äfven i
andra afseenden ifrån dylikt. De äro nemligen olösliga i mät-
tad koksaltlösning. Försättes derföre en med koksalt mättad
limlösning med något upplöst lerjords- eller jernoxid-salt, så
uppkommer en ymnig fällning, synnerligast om äfven lösningen
af fällningsmedlet mättats med koksalt. I detta fall gifver en
lösning, som allenast innehåller +s'sv lim, en tydlig fällning med
alun. Sker utfällandet med ett alunhaltigt afkok på något färg-
träd, så är limfällningen starkt färgad.

Anm. Utspädda lösningar af de under 1 omnämnde sal-
terna, fälla icke en lösning af lim i koksalt. Af
detta och andra skäl synes troligt, att de icke
förenas med lim.

Anm. Lim, som innehåller lerjordssalt, är föga bindande.
Af detta skäl bör vid limkokning alun icke be-
gagnas för klarningen.

4. Försältes limlösning med en mindre qvantitet utspädd
syra, såsom chlorvätesyra, svafvelsyra, indigosvafvelsyra, salpe-
tersyra, vinsyra, citronsyra, m. fl., så inträffar icke någon yttre
förändring hos limmet och detta gelatinerar, såsom vanligt, då
lösningen kallnar. Samma förhållande eger rum, om limlösning
försättes med upplöst kopparsalt, ehuru limmet deraf blir grönt.
Limlösningarne förhålla sig likväl nu i vissa fall annorlunda än
en lösning af rent lim. Mättas de nemligen med koksalt, så

- MN

uppkommer ett mer eller mindre ymnigt coagulum, som af de
färglösa syrorna är ofärgadt, men af indigosvafvelsyran blått
och af kopparsaltet grönt. Var tillsatsen af. dessa ämnen ringa,
så blir härvid vätskan i det noärmaste färglös.

Ofvannämnde limfällningar kunna lämpligare erhållas der-
igenom, att till en klar lösning af lim och koksalt sättes, un-
der omröring, något af de nyss uppräknade syrorna. På detta
sätt har ock författaren framställt desamma.

Af dessa fakta vill synas att lim kan direkt förenas med
åtskilliga så väl oorganiska som organiska syror, samt dessutom
med salter, till sammansättningar, som ofta till det yttre likna
rent lim, men skilja sig ifrån dylikt genom olöslighet eller åt-
minstone mindre löslighet i mättad koksaltlösning.

5. Om lim löses uti t. ex. sex gånger dess vigt af ett
starkt afkok på vissa färgträn, såsom gul bresilia, ljung (Erica
vulgaris L.), fernbock, brun bresilia, m. fl. och derefter lim
vätskan upphettas under tillsats af upplöst tvefaldt kromsyradt
kali, så styfnar den genast till ett mörkt, olösligt gelée. För-
sättes lim med upplöst svafvelsyrad jernoxidul och sedan med
tvefaldt kromsyradt kali, så utfälles limmet såsom en brun,
olöslig massa.

Nedställas limskifvor, som innehålla en tillräcklig mängd
af ofvannämnde färgämnen eller af svafvelsyrad jernoxidul, uti
en kall lösning af tvefaldt kromsyradt kali, så blifver äfvenle-
des limmet olösligt. Denna omständighet har gifvit anledning
vill två, af författaren uppfunna snällgarfningsmetoder, färggarf-
ning och mineralgarfning.

6. Kokas limlösning några minuter med släckt kalk, så
förlorar den egenskapen att gelatinera, och gifver vid afdunst-
ning en gummilik, färglös massa, som löses i kallt vatten och
äfven i mättad koksaltlösning. Sättes något lerjordssalt (alun)
till dess lösning i koksalt, så uppkommer ett ymnigt coagu-
Jum, hvilket likväl löses i rent, kallt vatten.

Försättes ofvannämnde gummilika lim med en afpassad

; mängd rent lim, så blifver blandningen till beskaffenheten lik

ös MR

vanligt draglim. - Den gifver nemligen efter torkning en oböj-
lig, glasig massa, som fugtar under vissa årstider, blir klibbig
emellan läpparne (hvarföre den passar till munlim), samt löses
till en del i kallt vatten. I vanligt draglim bildas den gum=
milika inblandningen dels, såsom bekant är, genom den lång-
variga kokningen vid beredningen, dels äfven genom inverkan
af den kaustika kalk, som finnes qvar i limlädret, så framt
detta icke blifvit väl rengjordt eller länge förvaradt. Stundom
fås limmet icke att stelna. Orsaken tillskrifves då i allmänhet
åska i luften, men torde snarare härröra af närvarande kalk.»

5. Nya svenska Lepidoptera. — Hr S. M. Adj.
WaLLENnGREn meddelade genom Hr Bomemsan följande bidrag till
kännedomen om vår Lepidopterfauna.

OrGra v nigrum (Fasr.): alis niveis, anticis ad finem cellulx discoida-
lis v nigro notatis.
Liparis v nigrum Ocuas. Schm. III 200.

Hab. in sylvis Blekingie, ut videtur rarissime. In silva fagina
ad Sölvesborg specimen unicum, ab avibus insectivoris 1. in-
sectis raptaloriis abdomine lxsum, die 11 Julii hujus anni
inveni.

LuPERINA testacea (W. V.): alis cinereis, testaceis, maculis ordinariis
minoribus, pallidis, ut etiam strigis duplicatis aream mediam ter-
minantibus, fasciaque externa; posticis albis. Y.

Apamea testacea TreirscH. Schm. V. 2, 107.
Hab. ad Trolle Ljungby Scanix mense Junio rarissime.
Obs. Macula discoidalis obsoleta, de qua Tnretrscuxe I. c.
mentionem fecit, in specimine meo vestigium nullum
reliquit. ;

ManEsrra infesta (Treirscn.): alis anticis supra cinereo fuscoque nebu-
losis, macula ordinaria rotundata et reniformi albido-cincta, fa-
sciaque postica pallide testacea, bidentata; posticis sordide albis,
fascia postica lata fuscescente. SL.

Apamea infesta Trerrscu. Schm. V. 2, 112.
Hab. ad Trolle Ljungby et V. Wram Scanie mensibus Junio et
Julio rarius.

Cosmra affinis (Lin.): alis anticis fusco-ferrugineis stigmatibus distinctis,
puncto nigro notatis, striolis 4 tenuissimis albis ad costam, stri-
gas lransversas indicantibus (barum tertia valde angulata), serie-
que postica punctorum nigrorum, minutissimorum; posticis nigris,
basi dilutioribus, flavescentibus, fimbriis flavidis; omnibus infra
nigris, marginibus flavidis. 2. L. al. exp. 27 millim.

= MH >

Noctua affinis Lis. S. N. I. 2, 848, 144. OCosmia affinis
TreitscHKr, Schm. V. 2, 389.
Hab. in Scania rarissime. Ad Trolle Ljungby mense Augusto
hujus anni semel capta.

ErastrRIA paula (Huvess.): capite thoraceque albis; alis anticis albis, gri-
seo-nebulosis, fasciis duabus albo-fuscoque duplicatis; posticis
griseis, postice obscurioribus. AY.
Erastria pawla TreirscH. Schm. V. 3, 268.

Hab. ad Trolle Ljungby mense Julio rarius. In area sepulcrali
nova, ubi Gnaphalium arenarium viget, specimina nonnulla,
vespere circumvolantia, collegi.

LARENTIA aquearia (H. —S.): capite collarique fusco-griseis; thorace albo;
alis anticis albis, strigis abbreviatis, confluentibus, fuscis, costa
et flamma transversa, in apicem excurrente, fusco-griseis, puncto-
que discoidali nigro; posticis albidis fusco-undatis. AL.

Åcidalia aquata Trerrsce. Schm. VI. 2, 64. Larentia aquearia
H.-—-S. Geom. p. 175.
Hab. in Scania rarissime. Ad V. Wram, in silva fagina, et ad
Trolle Ljungby, inter Sarotchamnum scoparium, mensibus Junio
et Julio specimina inveni.

ÅcIDALIA sylvestraria (Borku.): alis albis, lineis fusco-flavidis transver-
sis, puncto discoidali nigro plerumque in omnibus, et margine
externo interdum nigro-punctato. AY.

Cabera sylvestrata Treirtsen. Schm. VI. 2, 306. H.—S. Geom.
pi23
Hab. rarius in sylvis Dalecarlie—Scanix mensibus Junio et Julio.
E Dalecarlia et Westmannia a Dom. FREDRICHSSON Missa.

EupPItHECIA obrutaria (H.—S.): alis anticis fusco-cinereo-alboque striato-
undulatis, margine externo late fusco-cinereo, albo-undulato, po-
sticis albis, late fusco-cinereo marginatis. 2.

Eupith. obrutaria H-—S. Geom. f. 145. Geom. piperata Anglor.
Hab. ad Trolle Ljungby Scanix rarissime. Die 29 Junii speci-
men unicum inveni.
Obs. Larentia intricata Zett. Ins. Lapp. 962, 6, huic spe-
ciei, saltem secundum descriptionem, valde affinis et
haud distinguenda.

Cipartia elutaria (Hures.): alis anticis viride brunneis, fascia media ma-
culaque externa dilutioribus, lineola interrupta nigra ad apicem;
posticis cinereo-fuscis. AY.

Åcidalia elutata Treirsck. Schm. VI. 2, 20.
Hab. in Scania mense Julio passim.

Tortrix spectrana (Turitsce.): thorace dilute cinereo-fusco; alis anticis
flavescenti-albidis, atomis fuscis hinc inde adspersis, fascia me-
gia, ad marginem interiorem obsoletiore, maculaque costali fuscis;
posticis flavescenti-albidis, postice obscurioribus. FY.

Tortr. spectrana Treitscn. Schm. VII, 77. Tortr. costana H.—
S. Torblr. p. 164.

Hab. ad Trolle Ljungby Scanixe mense Julio rarius. Ad Holmiam
in Humulo lupulo a Dom. BoHeman 7—410 Julii sat frequen-
ter lecta.

Tortrix diversana (H.—S.): thorace alisque anticis ochroleuco-flavescen-
tibus, maculis duabus costalibus maculaque majore communi,
dorsali, fusco-testaceis; posticis infuscatis. I.

Tortr. diversana H.—S. Tortr. p. 161 (var. flava).
Hab. ad V. Wram Scanie rarissime. Specimen unicum die 7
Julii inveni.

EUDOREA sudetica (ZELL): alis anticis subangustioribus, acutis, Canis,
fusco lutescentique pulvereis, strigis duabus albis, posteriore ser-
rata sub-arcuata, punctisque duobus signoque 8 nigris griseo
expletis3; posticis albo-cinereis, striga dilutiore, incompleta. &-.

Eudorea sudetica Zerrer. Isis 1839. Lin. Ent. I, 304. TENGSTR.
Finlands fjäril-f. p. 102.
Hab. ad Trolle Ljungby ScaniX rarissime. Die 17 Julii specimen
unicum cepi.

TInEA spretella (W. V.): capillis lutescentibus; alis anticis pallide fla-
vescentibus, atomis fuscescentibus crebre adspersis, maculisque
distinctioribus quatuor fuscis, ciliis costalibus obsolete pallido-
strigulatis; posticis cinereis, postice obscurioribus, flavido-mican-
tibus. AL.

Tinea spretella W. V. 142, 10. Zeucer. Lin. Ent. VI, 154.
T. fuscipunctella H.—S. Tineid. f. 300. Tin. farcitella W.V.
139, 41.

Hab. in Scania passim mensibus Majo et Junio.

SWAMMERDAMIA OXyacanthella (Masns.): capillis albis; thorace cinereo;
alis anticis fusco-cesiis, albido subirroratis, macula postica obso-
letissima costali albida; posticis cinereis.

Tinea oxyacanthella Zerrer. Isis 1839.
Hab. in foliis Oxyacanthbe ad Trolle Ljungby Scanix initio Ju-
nii rarius.

OEcoPpHora arietella (Zero): Isis 1839 = Oecoph. xanthocephalella War-
LenGR. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akad. Förhbandl. 1852, p. 81.

DEPRESSARIA depunctella (Povev.): alis anticis flavidis atomis fuscis et
ferrugineis, macula ad costam ferruginea obsoleta, fimbriisque ru-
bris; posticis albis.

Hemylis depunctella Trerrscu. Schm. IX. 1, 260.
Hab. ad Trolle Ljungby Scanige mense Julio rarissime.

DEPRESSARIA badiella (Huesn.): capite thorace alisque anticis fusco-corti-
ceis, his atomis albidis obsoletis hinc inde adspersis, puncto ob-
soleto in medio costisque nigrescentibus; posticis infuscatis, mar-
gine aotleriore dilutiore.

Hemylis badiella Trerrscu. Schm. X. 3, 180.
Hab. ad Trolle Ljungby rarissime.

GELECHIA velocella (Tiscu.): palpis flavidis, apice fuscis; fronte flave-
scente; anlennis fuscis; alis anticis cinereo-fuscis, costis nigre-

— 172 —

scentibus, fascia postica undulata, subinterrupta, albida, 'fimbriis
costalibus albido-strigulatis, punctisque albidis obsoletis intra-
marginalibus; posticis cinereis.
Gelech. velocella Zeiier. 1sis 1839. TenscstrR. Finl. Fjäril-F.
p. 125. 5;
Hab. locis aridis initio Maji. Ad Trolle Ljungby Scanie sat fre-
quens.

GELECHIA gallinella (TiscH.): palpis fusco-cinereis, apice dilutioribus;
fronte subflavescente; antennis fuscis; alis anticis fusco-cinereis,
griseo adspersis; punctis minutis albidis obsoletis, nigris adjacen-
tibus, binc inde notatis, puncto nigro distinctiore macula adja-
cente albida in medio, punctisque seriatis albidis intramarginali-
bus nigris adjectis, obsoletissimis; posticis cinereis.

Lita gallinella ”Treirscn. Schm. IX. 2, 79. Gelech. gallinella
ZeuLer. Isis 1839. Tencstr. Finl. Fjäril-F. p. 123.
Hemylis nubilella Zrett. Ins. Lapp. p. 998, 1 (certe sec. Mus. Zett.)
Hab. in ericetis initio Junii. Ad Gualöf Scanie parcius. In Lap-
ponia Lulensi et ir Ostrogothia, locis aridis Dom. BoHEmAn.

GELECHIA Manniella (F. R.): palpis fuscis; fronte albido; antennis fu-
scis, apice cinerascentibus; thorace alisque anticis fusco-cinereis
atomis albidis crebre adspersis; his maculis tribus, longitudinali-
ter positis, albis, areis interjacentibus fuscis, maculaque versus
apicem coste alba; posticis cinereis.

Gelechia mamnniella Zeuier. Isis 1839.
Hab. ad Trolle Ljungby Scanie versus finem Junii rarius. In
Gottlandia et Smolandia Dom. BonEMan.

GELECHIA leucomelanella (Zeui.): palpis albidis; fronte ejusdem coloris;
antennis fuscis; alis anticis fusco-cinereis nigro-variegatis, macu-
lis duabus subdorsalibus, triangularibus, coherentibus, fasciaque
postica subinterrupta albis; posticis cinereis.
Gelechia leucomelanella Zerrer. Isis 1839.

Hab. ad Trolle Ljungby, Gualöf et Ifvetofta Scanix mense Junio
non infrequens. In Smolandia, Lapponia Lulensi et ad Hol-
miam Dom. Bonewman.

GELECHIA tjalbanella (F. R.): palpis antennisque fusco-cinereis; alis an-
ticis micantibus, orichalceo-osseis, punctis duobus atomisque fu-
scis adspersis, fascia postica flavida, obsoleta3 posticis cinereis.

Gelechia galbanella Zecrer. Isis 1839. Gelech. serrulatella Tesc-
str. Finl. Fjäril-F. p. 128?
Ad V. Wram Scanie initio Julii semel lecta. Prope Holmiam
Dom. BonEMASN.

GELECHIA lenebrella (Huers): palpis, capite, antennisque fusco-viridibus,
nitentibus, his apud feminam apice niveisz thorace chalybeo; alis
anticis fuliginosis, cupreo-micantibus, certo situ chalybeo-niten-
tibus; posticis fuscis.

Gelech. tenebrella Tescstr. Finl. Fjäril-F. p. 132. Tinea tene-
brella Hvess. Tin, t. 65, f. 434 (mas, non fem. ut Trreirscn.

— 173 —

voluit.) Oecophora tenebrella TrrirscH. Schm. X. 3, 216 g.

Gelechia tenebrella & et Gelech. tenebrosella QP Zerrer. [sis

1839.

Hab. in pratis Scanie medio Junii haud infrequens.

Obs. Gelech. tenebrella Huvesn. est mas et Gelech. tenebrosella EF.
R. est femina ejusdem speciei, ut e copulatione, a me
sepe observata, satis apparet. Dom. TeEncström jam an-
tea idem observavit.

GELECHIA dimidiella (Huess.): palpis, capite, thoraceque flavis; antennis
fuscis; alis anticis flavis, punctis duobus minutissimis fuscis in
disco, striga costali, pone medium ale desinente, margineque toto
postico late fusco-brunneis; posticis fuscis.

Gelechia dimidiella Zeurer. Isis 1839.
Hab. ad Trolle Ljungby rarissime. Tantum semel capta.

GELECHIA inopella (Zeru.): palpis capiteque albidis; antennis albido-ci-
nereis; thorace albido, flavide-maculato; alis anticis albidis, ato-
mis fuscis parce adspersis, flavedine dense strigulatis; posticis
cinereis.

Gelechia inopella Zerrer. Isis 1839.
Hab. ad Trolle Ljungby initio Junii non infrequens.

GELECHIA ne&viferella (ZeLL.): palpis antennisque fuscis; capite thorace-
que brunneis, nitidis; alis anticis fusco-castaneis, aureo-micanti-
bus, fasciis transversis subtribus, obsoletissimis, argenteo-submi-
cantibus, macula dorsali majore maculaque postica in disco mi-
nore croceis, maculaque costali versus apicem ale flavida; posti-
cis fuscis.

Gelechia neviferella Zerrer. Isis 1839. Dover. Transact. I, 61.
Hab. ad Gualöf Scanix mensibus Junio et Julio (74—27) rarissime.

CoLEoPHorRA albicans (ZeLrLerR): antennis totis albidis (non fusco-annula-
tis) sine penicillo; palporum fasciculo tertiom articuli terminalis
partem 2cquante; alis anticis albidis, passim fusco-squamulatis,
costis dilatatis obsolete lutescentibus apice subobscurioribus, li-
nea costali tenui albidiore.

Coleoph. albicans Zeurkr. Lin. Ent. IV, 372,
Hab. ad Trolle Ljungby medio Junii rarissime,
Obs. Interstitia alarum anticarum nunc obsoleta nunc di-
stincta variant.

BUCCULATRIX cristatella (F. R.): capillis luteis, per medium fuscis; an-
tennis griseis, conchula modica, dilute grisea3; alis anticis grise-
scentibus, sericeis; posticis cinereis.
Bucculatr. cristatella Zerrer. Lin. Ent. I, 300,

Hab. ad Trolle Ljungby Scanix rarius. Ad aream sepulcralem
novam, locum arenosum, lichenibus repletum, medio Junii a
me capta. Prope terram sole occidente circumvolat.

PrEkopHorus mictodacetylus (W. V.): alis anticis fuscescenti-cinereis, an-
tice obscurioribus, striola in medio, macula difflnente ad fissu-

— 174 —

ram lineolaque lacinie anterioris longitudinali nigro-fuscis; di-
giti tertii ciliis breviusculis.
Pteroph. mictodactylus Zetter. Lin. Ent. VI, 358.
Hab. ad Trolle Ljungby initio Junii rarius. In prato nunc exa-
rato specimina nonnulla anno preterlapso collegi.

6. Nya svenska Homoptera. — Hr Bonem in-
lemnade en af Studenten Carr Srtir under förestående titel för-
fattad uppsats:

»Oaktadt de många bidrag, som i sednare tider blifvit
lemnade till kännedomen af de svenska Hemipterarterna, på-
träffas dock understundom ännu nya, serdeles bland Homoptera.
Då i år några nya arter af sistnämnde grupp blifvit upptäckta,
och ett par förut finnas i Riks-Musei och min samling, får
jag här på dessa lemna beskrifningar:

1. DELPHAx smaragdula: eliptica, pallide virescens; vertice producto,
antennis pedibusque dilute flavescentibus; hemelytris abdomine
vix dimidio brevioribus, apice late rotundatis, albidis. 2. Long.
5, Lat. 13 Millim.

Ad Experimentalfältet prope Holmiam specimina sex a Dom.
BoHENAN cCapta.

Femin&e Delph. truncatipennis statura similis. Pallide virescens.
Capnut thorace angustius, antice productum, angustatum, postice
sinuatum, basi bifoveolatum, supra utrinque carinatum, carinis
antice convergentibus; fronte reclinato-declivi, plana, tricarinata;
oculis sat magnis, irregulariter reniformibus, fuscis, postice glau-
cescentibus. Antenn&e capitis longitudine, pallide flavescentes,
seta fuscescente. Thorax antice productus, angustatus, lateribus
obliquis, paullo rotundatlis, postice sinuatus, supra convexiuscu-
lus, longitudinaliter tricarinatus, basi biimpressus. Scutellum
magnum, late triangulare, convexiusculum, dorso longitudinaliter
tri-carinatum, lateribus leviter sinuatum, apice acutum. Heme-
Iytra oblongo-quadrata, ante medium abdominis abbreviata, apice
extus lata, intus magis rotundata, albida, nervis distinctis, ele-
vatis, margine toto dilute lutescente. Abdomen supra segmenlo
singulo apice dilute flavomarginato; pectus lete virescens. Pedes
pallide flavescentes; tibiis posticis dilute virescentibus; unguicu-
lis infuscatis.

2. DELPHAx sordidula: pallide flavescens; capite, thorace scutellogque
albido-tricarinatis; fronte utringue infra oculos puncto nigro3
vertice thoraceque bifoveolatis: hemelytris abdomine multo bre-
vioribus, albidis, margine dilute flavescente, apice rotundatisz
pectore plus minus nigro-vario; abdomine in mare nigricante,

Lå

= ARR

linea dorsali margineque flavescentibus, in femina plus minus
nigrovario. &. Long. 31, Lat. 11, 2. Long. 4, Lat. 41 Millim.

In Uplandia ad Upsalam loco arido minus frequenter legi;
prope Holmiam ad Bellevue a Dom. Boureman etiam capta.

Delph. colline simillima, at major. Caput antice productum, sub-
obtusum, pallide testaceum; vertice basi foveolis duobus, transver-
sim positis, antice carinis quatuor, mediis opproximatis; fronte ro-
strique basi tricarinatis, hac utrimque infra oculos puncto nigro;
oculis fusco-cinereis. Antenn&e extus sensim incrassate, testa-
cex, seta dilute fuscescente. Thorax brevis, antice productus,
rolundatus, pallide testaceus, albido-tricarinatus, carinis laterali-
bus obliquis, obsoletioribus, media recta evidentiore, utrimque
foveolatus. Scutellum late triangulare, tricarinatum, apice atte-
nuatum, medio albidescens. Hemelytra ovalia, abdomine breviora,
albido-hyalina, pallide flavomarginata. Pectus nigrovarium. Abdo-
men maris nigricans, linea dorsali margineque flavescentibus, fe-
mine plus minus nigrovario. Pedes paliide testacei; tarsis apice
infuscatis.

Variat femina fere tota dilute flavescens.

3. DELPHAx collaris: mnigrofusca, subnitida; capite albido-quadricari-
nato; thorace postice albido, hemelytris abdomine dimidio fere
longioribus, apice rotundatis, sordide albido-hyalinis, fusconervo-
sis; pedibus pallide testaceis, dilute fuscovariis. SL. Long. 4,
Lat. 4 Millim.

In Gottlandia, Dom. Bomeman et ipse. In Uplandia etiam,
rarius tamen, a me lecta.

Colore corporis Delph. moeste similis. Caput testaceum, albi-
do-quadricarinatum, rostro basi tricarinato, oculis fusco-grise-
scentibus. Antenn&e testacexe, seta dilute fuscescente. Thorax
brevissimus, antice productus, subrotundatus, tricarinatus, postice
late albomarginatus. Scutellum magnum, nigrofauscum, subniti-
dum, subliliter confertim punctulatum, lateribus anguste apiceque
sordide albidis, medio leviter carinatum. Hemelytra abdomine
dimidio longiora, sordide albido-hyalina, nervis margineque imo
dilute fuscescentibus. Abdomen nigricans, sublus margine ob-
solete sordide flavovario. Pedes pallide testacei, dilute fuscovarie-
gali; tarsis apice fuscis.

4, ÅrHysAnUuS oblusifrons: oblongus, fuscus (&), vel pallidus (8); ca-
pite obtuse triangulari, antice inter oculos nigro; thorace antice
scutelloque flavescentibus, vittis duabus fuscis; hemelytris flavo-
nervosis, interstitiis fusco-ocellatis (7), vel pallidioribus (2). &
Long. 5, Lat. 21. Q Long. 6, Lat. 23 Millim.

In Scania ad Landscronam individua plura d. 4 Aug. a me
lecta.

Sat magnus, Åthysano grisescenti, transverso et plebejo certe af-
finis, ab omnibus tamen capite magis obtuso, ut et colore certe
distinctus. Caput breve, latum, apice obtuse triangulare, griseo-
flavescens; verlice apice linea transversa arcuala nigra; fronte
in mare nigrobrunneo, medio transversim subtiliter luteolineato,

in femina dilutiore; oculis ovatis, fuscis. Antenner testacexre,
seta fusca. Thorax brevis, transversus, antice rotundatus, postice
late leviterque sinuatus, antice flavescens, ultrimque striga parva
transversa nigra, postice fuscescens, vittis quatuor longitudinalibus
obscurioribus. Scutellum magnum, triangulare, vittis tribus fu-
scis. - Hemelytra deflexa, apice rotundata, in mare abdomine lon-
giora, pallido-nervosa, interstitiis fuscis, medio dilutioribus, apice
fumata; in femina abdominis longitudine, similiter pieta ac in
mare, at dilutiora et absque fuscescentia apicis. Corpus maris
subtus nigrofuscum, feminze -fuscovariegatum. Pedes testacei,
parce fuscovarii; tarsis fusco-annulatis.

TyPHLrocrBaA pictilis: albida, nitida; capite triangulariter producto,
vertice, prothoraceque lateribus. anguste nigromarginatis; beme-
lytris basin versus vitta obsolete fuscescente, medio margine li-
nea obliqua fusca, apice fuscolineatis, et maculatis; abdomine
flavescente, supra nigrovario; tibiis posticis tarsisque omnibus
apice fuscescentibus. $8. Long. 4, Lat. 41 Millim.

Specimen unicum d. 24 Juli a Dom. Botemas loco umbroso ad
Experimentalfältet prope Holmiam lectum.

Species elegantissima et distinctissima. Caput antice triangu-
lariter productum, apice subobtusum, albidum, antice anguste
nigromarginatum; oculis fusco-glaucescentibus. Antenn&e capite
cum thorace nonnihil longiores, albide, seta extrorsum dilute
fuscescente. Thorax latitudine vix dimidio brevior, antice pro-
ductus, rotundatus, postice levissime sinuatus, convexiusculus, al-
bidus, lateribus anguste nigromarginatus. Scutellum magnum, late
triangulare, sordide albidum, basi lineis quatuor sat latis, longitu-
dinalibus, dilute fuscis. Hemelytra corpore dimidio longiora, al-
bido-hyalina, certo situ dilute fusco-aurescentia, vitta obliqua
basali, ante medium abbreviata margineque interiore basin versus
dilute fuscescentibus; medio linea obliqua, curvata, apice lineis
quinque obliquis maculis duobus, quarum una in margine inte-
riore longe pone medium, altera apicali, fuscis. Abdomen dilute
flavescens, supra fuscovarinm. Pedes albidis; tibiis posticis imo
apice tarsisque omnibus art. ultimo fuscis.

TyPHLOCFBA placidula : dilute flavescens; capite triangulariter pro-
ducto, supra macula irregulari nigropurpurea; thorace medio vitta
lata sordide purpurascente; hemelytris vitta suturali mox poné
medium abbreviata, dilute rubescente; abdomine supra nigricante.
2. Long. 3, Lat. å Millim.

In Scania Dom. BonemaAn.

Capul antice triangulariter productum, subobtusum, flavescens,
supra basi macula subquådrata cum alia minore apicali, fere
cruciata, confluente, nigropurpureis. Antenn&e flavescentes, seta
dilute fusca. Thorax latitudine vix dimidio brevior, convexius-
culus, dilute flavescens, antice productus, leviler rotundatus, po-
stice truncatus, medio vitta lata, sordide purpurascente. Scutel-
lum triangulare, nigroöpurpurascens. Hemelytra albida, hyalina,

basin

— ATT —

basin versus flavescentia, vitta sat lata suturali, mox pone me-
dium desinentes, dilute rubescente, Corpus subtus dilute fla-
vum, abdomen supra nigricans, limbo latius, segmentorumque
apicibus anguste flavescentibus. Pedes dilute flavescentes.

7. TrPHrocrBaAa Wallengreni: pallide flava; capite antice subrotundato-
producto ; thorace latera versus dilute fuscescente; hemelytris ad
basin macula oblonga, obliqua, medio margine macula irregula-
riter quadrata, fasciaque lata intra apicem dilute fuscescentibus.
Long. 21, Lat. > Millim.

In Scania. Dom. WALLENGREN.

Caput antice late triangulariter productum, lateribus leviter
rotundatum, dilute flavum, oculis brunnescentibus. Antenne fla-
vescentes, seta obscuriore. Thorax latitudine dimidio brevior,
dilute flavescens, latera versus vitta latiore dilute fuscescente.
Scutellum triangulare, basi dilute fuscescens. Hemelytra albida,
hyalina, nervis sat validis, pone basin vitta obliqua abbreviata,
pone medium macula laterali irregulari, apice macula majore
transversa, alias nonnullas minores albidas includente, fuscescen-
tibus. Corpus dilute flavum. Pedes flavescentes, tarsis apice
obsolete fuscis.

7. Bref från resande naturforskare. — Hr
WanrBerc meddelade följande utdrag ur tvenne bref från Hr
Mag. N. J. Ånpersson, det ena dat. Capstaden den 9 April, det
andra Plymonth den 9 Juni detta år.

»Medan vi befunno oss i China (den 9—28 Decemb.)
herrskade der den för blommorna ogynnsamma vintern. Väl
märktes detta föga på skogarne och lunderna, som ännu bibe-
höllo sin täta gröna drägt, fastän höstens rödt och gult skim-
rade : fram mellan löfhvalfven här och der. Men så mycket
ögonskenligare = blefvo årstidens härjningar då botanisten på
marken. sökte spåren af den Flora, som smyckar dessa trakter
under skönare och gynnsammare årstider. Der stodo nu blott
några höstlikt afbitna, halft förvissnade qvarlefvor, endast orm-
bunkarne, gräsen och några cosmopolitiska Composite höllo sig
manhaftigt, och Ixora lyste röd på Chinesernas grafvar. Kring

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 7 & 8. 3

— 178 —

Wampoa, hvarest fregatten låg förtöjd mesta tiden, och kring
Canton, dit jag några gånger i båt begaf mig, var det mig
för innevånarnes afvoghet näppeligen möjligt att göra några ut-
vandringar mera än på vallarne invid stranden och risfälten
och de allranärmast liggande kullarne, som, ehuru annars kala,
syntes gröna af Pinus sinensis. Om dagen var hettan olidelig,
om natten nedgick den till 8 C. Men kring Hongkong egde
jag frihet att löpa på bergens toppar och branta sidor, i da-
larna mellan dem och de små slätterna. Der sammanbragtes
ock en liten collection, som ytterligare ökades genom bidrag
af en Hr Bowrinc, som äfven sänder en samling af de trakten
egendomliga insekter och lofvat mera, om han från oss erhölle
nordiska Coleoptera, särdeles Carabici. OsBeck har i sin ännu
för närvarande tid mästerliga resebeskrifning temligen fullstän—
digt omnämnt Florans fysiognomi i dessa trakter, så att en
recapitulation deraf här synes mig öfverflödig.

Tio dagar (d. 4—414 Januari) qvarlågo vi i Manila. Der-
under företog jag en lång och visserligen särdeles kostsam, men
högst intressant färd, så långt den knappa tiden medgaf att
komma i det inre af denna herrliga ö, än hvilken jag knap-
past sett något mera storartadt. Jag begaf mig uppföre floden
Pasig, som genomströmmar Manila, öfverfor dess källa, den ofant-
liga insjön Laguna di Baji, och genomkorsade de höga bergs-
trakterna (ända till 6000 fot höga) och de vidsträckta skogarne -
och slättmarkerna söder om densamma. Vegetationen är här i
högsta grad tropisk; allt blott väldiga träd och yfviga buskar,
utan åtkomliga blommor, en förvånande rikedom på Palmer,
Calami, Aroideer och parasitiska Orchideer (men ej nu i ut-
veckling), Bambuser och sköna Ormbunkar m. m. Vädret var
hela tiden oupphörligt regnigt; jag måste färdas till häst, kunde
transportera blott litet papper, hade svårt om utrymme i ko-
jorna och tid om qvällarne, fick samla litet i blomma och det
jag fick föll som vanligt härute sönder under pressningen, så
att huru mycket jag såsom betraktare njöt af den storartade
och undersköna naturen, så föga måste jag såsom insamlare

s — 179 —

vara belåten med min utflygt. Men det var nödvändigt att
aflägsna sig från trakten af hufvudstaden, der allt är odladt.

Meven har lemnat fullständiga vegetations-skildringar af
Philippinernas vegetation, CuminG har till Europa öfverfört rika
blomsterskatter derifrån, och ManueL Branco deröfver lemnat en
fullständig Flora. Mycket nytt finnes således här troligen icke,
eller mycket obekant att härom säga, men, få länders växtverld
erbjuder så intressanta betraktelseäninen som dessa öars, ty
den är en sammansättning af Oceaniens, Chinas och OÖOstindiens
Floror. Den företer också det i tropiska trakter allmänna för-
hållandet, att vara ytterst mångformig, ega få arter fördelade
på många slägten och familjer. Öarne hysa nemligen icke
mera än 1034 species, men dessa höra till 557 genera och af
de sistnämnde finnas 331, som blott representeras af en art.
Bland de mest intressanta observations-ämnena är utan tvifvel
att tillse vegetationens förändring från slättlandet mot de höga
bergstopparne, något hvarifrån jag var förhindrad. Rikedomen
på skiljda lokaliteter är bär särdeles stor och detta inverkar
naturligtvis på vegetationens hela skiftande mångfald. — En
framställning af Philippinernas växtgeografiska egenheter skulle
vara ett vigtigt arbete; få se om de bidrag jag dertill i land
och på lediga stunder om bord samlat, kunna leda till något
resultat.

Vi anlände till Singapore den 25 Jan., och samma dag
nödgades jag intaga sjukbädden och var således urståndsatt att
se något af den på ön varande vegetationen. Alldeles utan
representanter från Singapore-floran är jag dock icke; jag ut-
sände nemligen en dag mina vanligen på excursionerna åtföl-
jande karlar och dessa sammanbragte flera vackra saker. In
i skogarne och busksnåren vågar sig ingen för de här ymniga
tigrarne, och Floran är till följe deraf ännu ej särdeles under-
sökt. Vi afseglade d. 30 Januari.

Ungefär på samma sätt gick det mig i Batavia, hvarest
vi vistades d. 4—13 Febr. Jag var visserligen nu qvitt fe-

— 180 —

bern, men så matt och plågad af magkrämpor, att jag fann
det nödigt för mig att flytta i land och inandas den stärkande
helsosamma landtluften. Mina få utvandringar i stadens ome-
delbara närhet vore naturligtvis ytterst litet gifvande, eftersom
hvarje fläck der är odlad. Jag fick således se nästan intet af
Javas herrliga natur, särdeles som jag ej egde krafter att med-
följa på en utfärd till Buitenzoorg, der en stor vidtberömd bo-
tanisk trädgård och en liten samling af Javas vilda djur finnes
midt ibland de skönaste, rikaste dalar och brinnande skyhöga
vuleaner. Mina samlingar härifrån kunna således, lika som från
Singapore, ej vara annat än obetydliga. /

Nästa ställe vi besökte var Keeling — 1. Kokosöarne (d. 23
—25 Febr.). Det var första gången under resan vi besökte
en verklig atoll, och der jag kunde få något begrepp om växt-
ligheten på korallöar så här i vester, nära Ostindien. Lagunen,
af en 4—6 eng. mils längd, omkransades af större eller mindre
högst en half eng. mil breda, låga och platta holmar, ända till oege-
nomtränglighet bevuxna af gamla och unga kokospalmer. Sedde
på afstånd sågo de visst inbjudande ut i vegetativt hänseende,
men närmare undersökte egde de ingen annan än enförmighe-
tens och fattigdomens märkvärdighet. Till de af Darwin ob-
serverade 22 växterna kunde jag icke lägga mera än fyra, ty
jag blef första dagen af solhettan så uppbränd, att jag fick
ligga i olidlig sveda en vecka till sängs och ej kunde andra
dagen gå i land att complettera iakttagelserna. Märkvärdigt
är, att alla här förekommande växter härstamma från Sumatra
eller Java och gjort färden hit på det sätt, att de med den
ena monsunen först vaggats till nordvestkusten af Nya Holland,
och sedan med den andra hit. — Större samlingar gjorde D:r
KinBerG af snäckor, insekter (mera än 30 togos, DArwin upp-
ger blott 13), fiskar och lägre sjödjur. Ett etablissement för
kokosolje-beredning finnes här, egdt af en engelsman, Kapt.
Ross, som sysselsätter 300 malajske arbetare.

Afsigten var först att från dessa öar gå rakt till Cap,
men sedan vi seglat i denna kurs ungefär fjorton dagar bröts

— 181 —

den plötsligen af och fregatten vändes mot Mauritius, Vi fingo
ön i -sigte d. 42, men inkommo -ej förr än d. 44 Mars, i Port
Louis och qvardröjde der endast tre dagar. Att derunder nå-
got bevändt och dugligt kunde uträttas var omöjligt. Mauri-
tius är både på afstånd och nära sedd nära nog den älskligaste
och täckaste lilia fläck jag sett. Den utgöres af tre afdelnin-
gar: 4) den mot hafvet sluttande, i norr mycket utvidgade
och utplattade strandremsan, öfversållad af de skönaste odlingar
och boningar; 2) bergen, som med nära 3000 fot höga toppar
(La Pouce, Petter Botte &c.) lik en skyhög mörk, men oänd-
ligt pittoresk ram omsluter 3) en cirkelrund 300 fot öfver haf-
vet belägen högslätt, yppigt odlad som ett af Englands herrli-
gaste landskap, och skönt så som det endast under tropikernas
sol kan vara det. Fordom odlades kaffe, muskot, ingefära, m.
fl. kryddväxter, men nu endast sockerrör, hvaraf plantager
inalles producera öfver 70,000 & om året. Vegetationen på
slättlandet är naturligtvis förträngd af de odlade fälten, på
hvilka och från hvilka en mängd invandrande växter spridt
sig öfver ön; men betesmarkerna öfverflöda på gräsarter och
Mimose och på bergens sluttande, tätt skogbevuxna sidor har
man en rik och yppig Flora. Anmärkningsvärdt är att jag på
intet af oss besökt ställe längre öster ut anträffat så många
gamla bekanta från Galapagos-öarne som här, visserligen ej
många! Hvad som dernäst är intressant är, att man inom ett
par eng. mils distans har tillfälle att så märkbart se huru
växtligheten i dessa klimater skiftar med tilltagande höjd. Ne-
derst är det trädartade Leguminoser, Palmer och en intrasslad
mängd Pandani (30 st.), längre upp äro Myrtaceerna öfvervä-
gande, så komma (vid 1500 fots höjd) de resliga trädartade
Ormbunkarne, som här voro de vackraste jag någonsin sett,
och Orchideerna; derpå följer en region med ganska förkrympta
dvergträd, mest Rubiacete, och sist på bergens hjessa och top-
par en Ljungart, Junci och små Scirpi.

Port Louis eger en Vetenskaps-Societet med ett ganska
godt Museum. Dess föreståndare är W. M. Boser, om hvars

= BRA

vetenskapliga förtjenster endast det torde böra erinras, att
han är den, som här ordnat den bot. trädgården och Museum.
Han är nära nog den ende, som botaniserat på Madagascar och
Bourbon (tre gånger) och har skrifvit en Flora öfver Mauritius
»Hortus Mauritianus». Han yttrade sig gerna vilja mot svenska
och europeiska lemna växter från dessa trakter. 1 hans säll
skap besökte jag den sju mil aflägsna i Pompelmous distrikt
belägna botaniska trädgården, en ypperlig, ja förvånande an-
läggning, som innesluter de flesta Javas, Ostindiens, Madagascars,
Sechellernas m. fl. ögruppers märkvärdigheter och underhålles
med 24000 R:dr sv. årligen. Föreståndaren, M:r Duncan, gaf
mig en samling af 400 frösorter, mest från Madagascar. Nära
derintill är Paul och Virginies graf, — jag kunde ju ej under-
låta att äfven besöka den.

Vi ankommo till Cap just i brytningen mellan tven-
ne, af intet hvardera utmärkande skiljbara årstider, den
torra nemligen och den regniga, hvilken sednare här med Maj
månad inträder. För ett studium af vegetationen var denna
tid den mest ogynnsamma, och fastän i detta subtropiska kli-
mat växtlifvet väl aldrig totalt slumrar, utan ständigt visar åt-
minstone några spår af sitt nescit occasum, så var det dock
märkbart, att blomstergudinnan, nu i sin torftigaste och svår-
modigaste skrud, halfförtorkad och utblottad på fägring »bad
till himmelen efter regn.» Vi qvarlågo från d. 9 till d. 24
April, och detta uppehåll begagnade jag, så vidt det var mig
möjligt, att i Capstadens närhet bestiga de skyhöga bergen och
något längre bort ifrån densamma undersöka slätterna och höj-
derna invid småstäderna Stellenboseh och Simonstown. Med
undantag af fyra dagar, då, liksom under högvintern, det ena
skyfallet efter det andra nedstörtade, gynnades jag hela tiden
af den herrligaste varmaste väderlek.

Goda Hoppsudden bildar yttersta spetsen af en trian-
gulär lång och smal landtunga, i vester badad af Atlantiska
oceanen, i öster sköljd af den vidsträckta False bay; basen
omgifves af Table bay invid Capetown. Hela denna halfö är

— 183 —

ytterst bergig och ifrån Table bay — der Taffelberget, Djef-
vulsberget och Lejonberget stå såsom de trenne sidorna af en
djup krater, hvari, invid hafskanten, staden ligger — sluttar den
höga fjellkammen ut till Goda Hoppsudden. Ungefär på mid-
ten af denna halfös östra kust invid False bay är den lilla
staden Simonstown belägen, en ypperlig bamn för den här
stationerade engelska flottafdelningen. Nedanför dessa berg-
klumpar, inåt landet till, är en enda snart sagdt omätlig slätt,
som i öster och vester sträcker sig längre än ögat förmår öf-
verskåda, men mot nordost begränsas af den ena bergskedjan
efter den andra med skyhöga, spetsiga, sönderkarfvade toppar
och mellanliggande djupa dalar. Invid foten af dessa berg lig-
ger den täcka, angenämt lummiga, helt och hållet gammaldags
holländska staden Stellenbosch. Sådan är fysiognomien af Caps
föga angenäma omgifningar, hvilka jag under mitt vistande be-
sökte och hvars vegetation jag nu närmare skall omtala.

De yttersta delarne af Capstaden äro fulla af ganska
täcka trädgårdar; gatorna äro planterade med alléer af Popu-
lus, Ek och Casuarina — ett vackert möte af nord och söder
— och utanföre de längst ut belägna husen ser man små gröna
täppor af flera vanligare blomsterväxter, buskager af-den resliga
Nicotiana glauca och en och annan Dadelpalm. Vinrankan
slingrar sig inbjudande utanföre verandahspaliererna och allt
har här i allmänhet ett af hortikulturens välsignelse förskönadt
och förädladt utseende. Flera offentliga trädbevuxna platser
finnas, jemte en s. k. botanisk trädgård, som dock egentligen
är endast en utomordentligt täck och väl underhållen engelsk
park och promenadplats, der man med det omätliga hafvet
framför sig och det höga, dystra Taffelberget öfverhängande
bakom sig, i många hänseenden finner behagliga ögonfägnader.
Den nu döde Baron Lupvics trädgård, förr så välbekant äfven
för Europas botanister, är nu raserad och? öfvergifven. Följer
man de präktiga vägarne, som från staden slingra sig genom
dess närmaste omgifningar, så vandrar man förbi flera af dessa
engelska land-cottages der husens behagliga arcbitektur, träd

—-—- NS

gårdarnes snygga och nätta prakt, med ett ord allt talar om
comfort och njutning deraf. Häckar af ett pår Opuntia-ärter,
Foucroya och Agave, Cassia och Acacia capensis gifva land-
skapet ett slags tropiskt utseende, som det dock helt och hållet
förlorar, när man med mera uppmärksamhet vandrar öfver de
sterila backarne och de nakna bergsluttningarne, der, åtmin-
stone nu, en särdeles torr och stickande risig vegetation gör
gåendet enformigt och mödosamt. Dessa backar, som kring
Cap egentligen ingenting annat äro än de ojemna sluttoingarne
af de trenne förutnämnda kring staden halfcirkelformigt ställda
bergen, äro på sin nedersta region bevuxna af temligen vid-
sträckta barrskogs-planteringar i stora fyrkanter, hvilka på af-
stånd se särdeles reguliera ut, annars utgöres trädvegetationen
af några popplar och Alnus glutinosa kring loppet af ett par
små bäckrännilar, i hvilka stå Cyperus textilis, en Patamoge-
ton, Canna indica och Aristea eriophora, Kigillaria africana i
stenrösen jemte Virgilia africana: de större busksnåren bildas
af arter af Rhus (mest lucida), Psoralea pinnata, Celastrus
pyracantha, Phylica buxifolia och de lägre af Rubus rosefolius
(som ock var allmän på Mauritius) och ett par Brunoniaarter,
mellan hvilka marken för öfrigt betäcktes af diverse Mesem-
bryantbema, flerfaldiga högst kuriösa Restioarter, Oxalis gran=-
diflora, den högröda praktväxten Leonotis Leonurus, Solanum
sodomeum, Physalis somnifera, arter af Chenopodium, Scirpus,
Cyperus och Juncus, samt Cynodon dactylon och några få Pa-
nica. De högre sluttningarne af dessa torra backar, omedel-
bart nedanföre bergens brant nedstupande sidor, hafva en all-
deles egen blågrå färg af den silfverbladiga Protea argentea,
som der, i träd af ofta 30 fots höjd och deröfver, och med
mer än manstjocka ringlade stammar, bilda mer eller mindre
täta skogar, der för öfrigt Royena glabra, Indigofera cytisoides,
Protea canescens och incompta, :Polygala myrtifolia, Leucaden>
dron adscendens, Muraltia Heisteri, Myrtus communis och Salvia
paniculata bilda den tätare buskvegetationen, bland hvilka föl-
jande lägre örter äro de allmännaste: en slingrande buskartad

Asparagus, Phusanus compressus, en Bubon, trenne Thesia,
Gomphocarpus arborescens, ett par Gnidize (särdeles G. aurea),
Restiones och Ficinia, den gullgula Euriops abrotanifolia och ett
par Seneciones (mest rigidus), Stapelia variegata och Euphor-
bia Caput Meduse, Oxalis livida och falcata, flera Diosme sär—-
deles D. alba, Polygala Garcini och tvenne Sisyrinchia, ett
stort antal Stoebearter, en Stipa, Lobelia lutea och pinifolia,
den täcka Gladiolus brevifolius och den prydliga Haemanthus
coarctatus, af ormbunkar Lomaria capensis, Pteris capensis och
högre upp Allosorus hottentottus, Schizea tenella och pectinata
samt Todea africana. Här är nästan rätta lokalen för ett stort
antal vida tufvor bildande skönblommiga Eric (Chimochilus,
Bleria) ehuru flertalet af dem ej nu var i blomma. Slutligen
uppe på bergets (jag talar här egentligen om Taffelbergets)
som ett dansgolf flata topp, som täcktes af sönderspruckna
hällar, på hvilka man lika tydligt som på stenarne nere vid
stranden ser spår af hafvets frätande förmåga, finner man inga
buskar eller träd mera, men åtskilliga egendomliga Eric& (flava,
flabellaris), ett par Osteosperme, flera Helichrysa (mest multi-
florum), Othonna pectinata, Selago corymbosa. Disa grandi-
flora, flera egna Restiones, en Villarsia, Arnica tabularis, Protea
acaulis, grandiflora och den väldiga cynaroidea, ett par Cotyle-
don-arter, tre Hermas-arter, Prismatocarpus nitida och en
Wahlenbergia. Mar ser häraf, att i afseende på slägten och
arter äro Composite särdeles öfvervägande, då deremot vege-
tationens physiognomi alldeles bestämmes af Proteacee, Ericineze,
Restiacee. Liliaceernas tid var redan förbi. Öfverensstämmel-
sen med Sidneys Proteaceer och Epacrideer är visserligen i
ögonen fallande; här såsom der utgöres allt af torra, stickande,
till örten obehagliga växter, men blommorna stråla af de mest
bländande färger, eburu nu årstiden var så ogynnsam för de-
ras rätta fördelaktiga exposition, och man endast kunde svagt
ana huru skiftande och praktfull den växtmatta måtte vara,
som här under sommarmånaderna sveper in berg, dal och slätt.

— 186 —

Nu var gult särdeles öfvervägande, här och der uppblandadt
med något lysande rödt.

Så torra och sterila som bergen äro på sina toppar och
den vestra sidan, äro de ej på den östra. Der samla sig regn-
molnen oftare och tätare, och derifrån nedströmma följaktligen
strida och mera vattenfyllda bäckar, vattnande och upplifvande
den underliggande närmaste trakten, hvilken ock beklädes af
en grönskande lummighet, så skuggrik och yfvig, att man ej
tror det vara sannt att detta är Cap. Herrliga dungar af Pi-
nus och Casuarina, väldiga alléer af vår Quercus, bland hvilka
ett par nyholländska Eucalypti (som här på 6 år skjuta upp
till 20 alnars höjd) bilda dessa svalkande lundar, hvilka dock
ej skulle funnits här, om ej menniskans hand ursprungligen
planterat dem. Bland andra täcka landtgårdar, tillhörande Cap-
stadens förnäma och rika, som här gömma sig under löfhvalf-
ven, är ock Mariadal, vår allmänt värderade Consul J. LETtTER-
steDTS egendom, hvarest jag uppehöll mig ett par dagar, men
för botanisten är här alldeles intet originelt att finna.

[ detta hänseende äro de i Goda Hoppsuddens mera ome-
delbara närhet liggande bergen och högplatåerna bakom Si-
monstown mera intressanta och lärande. Jag hade ej tillfälle
att mera än en half dag här uppehålla mig (ty dyrheten af
transport från det ena stället till det andra, mat och logis nå-
gonstädes, är särdeles nu här ytterlig), och fann äfven vegeta-
tionen till hufvudsakliga drag alldeles densamma som på ber-
gen och höjderna närmare staden. Erica-arterna voro uppe på
högslätterna särdeles förtjusande och ymniga (jag insamlade vid
pass 50 arter blommande, hvaraf jag ej säkert känner flera
än Plukenetii, decora, cordifolia, cerinthoides, monadelpha, pul-
chella, purpurea, hirtiflora, tubiflora, sepana, baccans och mu-
coides). Protex och Leucadendra voro nästan desamma, Leu-
cospermum conocarpon ymnigare; Viscum capense satt på
grenar af Targinanthes camphorata och Helichrysum argenteum
och vestitum försilfrade klipporna, Mundia spinosa stack alle-
städes, Cyclopia och Soulanchia, Stilbe pinastrum, Trichocephalus

— 187 —

och Aulacorrhynchus jemte Harveya voro här nyheter. Annars
var karakteren samma torra taggighet, saftlösa färgprakt och öfver-
mått af vissa förherrskande individer. Märkvärdigast af allt syn-
tes mig dock utbredningen af Erice; de särskilta arterna växte
nästan alltid sällskapligt ihop med hvarandra, sällan två arter
inom samma tio qvadrat-alnars rymd, vexlande efter olika
bredd och höjd på bergen. Att närmare fullfölja detta skulle
varit intressant; tid felades mig nu.

Den stora slätten af vid pass 34 eng. mils bredd från
Capetown till den lilla staden Stellenbosch invid foten af bergs-
kedjorna, som parallelt draga sig på ungefär samma afstånd
från kusten, är den mest dystra och sterila man kan se, mot
hvilka ljunghedarne i Halland äro leende paradis, ehuruväl bo-
tanisten här har att glädja sig åt ej få skönblommande rarite-
ter, åtminstone under den företrädesvis s. k. vackra årstiden.
De öfvertäckas af stora tjocka massor af Mesembryanthema,
särdeles den väldiga edule, de halfuttorkade saltgölarne fyllas
af Salicornia-artade växter, sanddrifvorna af gigantiska tufvor
af Restio (ymnigast tectorum), och något upphöjdare och hår-
dare backar beklädas af en otrolig massa individer af Erice,
hvaraf nu särdeles en ovanligt gul- och en annan rödblommig
voro särdeles praktfulla, Gnidie, Struthiole, Passerine och ett
par Gladioli. Som jag endast i omnibus passerade denna
slätt, hade jag ej tillfälle att derom förskaffa mig en noggran-
nare kännedom, hvilket ock nu näppeligen syntes löna mödan.

Kring Stellenbosch deremot uppehöll jag mig ett par da-
gar och hade der — tyckte jag — full valuta för mina vackra,
svårsläppeliga guinéer. Sjelfva staden är en sådan der vinort,
der de vidsträckta tomterna intagas af präktiga trädgårdar och
vinofält; gatorna äro planterade med resliga ek-alleer, i hvilkas
skugga de trefliga holländska husen gömma sig, och, betraktad
uppifrån de nära liggande bergen, är den verkligen som tyckte
man sig se en profbit af Afrika i dess verkliga gestalt — en
ändlös öcken och en oas. Närmast omgifves den af torra låga
backar, alldeles liknande dem på den vida slätten, med den

— 188 —

skillnad likväl, att här ej finnas några flygsandsdrifvor, att de
äro ännu hårdare och följaktligen den taggiga buskvegetationen,
uppblandad med. några liljor här kan fullare utveckla sig, och
att några af dem verkligen lysa helt gröna af stora fält af
Sisyrinchium. Bergen, som här nå en ansenlig höjd, så att de
till och med om vintern stundom äro snöbetäckta, och väsendt-
ligen skilja sig från Taffelbergets sandstenslager, i det att de
här utgöras af granit och feltspath, samt således synas tillhöra
en annan epok, förete ock ganska många växter, som ej träffas
närmare Cap, och af hvilka jag vill uppräkna några: fyra arter
Pelargonium (deribland mest cucullatum och den lilla athaman-
thoides), Arctotis acaulis, fem arter Oxalis (deribland O. mo-
nopbylla och multiflora), flera Metalasie, Metrosideros angusti-
folia, Leucadendron ovale och plumosum, Protea lepidocarpa,
Brunia lanuginosa, Asparagus albus, Lobelia coronopifolia, Bruns-
wigia, flera nya Restiones o. fl. I dalarne mellan de mång-
toppade bergskedjorna framrassla steniga bergsströmmar, och
kring dem framstår en ännu yppigare? vegetation af Cunonia
capensis, Solanum verbascifolium och giganteum, Phylica plu-
mosa, Rhus rosmarinifolia och fastigiata, Salix capensis, Myrica
serrata, Indigofera psoraloides, Virgilia sylvatica, Olea verrucosa,
Epilobium, Cyelopia tenuifolia; och på sluttningarne ofvan dessa
mera leende ställen träffas många vackert belägna landtgårdar,
på hvilkas utmarker Rubus Bergi och R. chysocarpus, Heli
chrysum foetidum, Östeospermum imbricatum |. fl. äro temligen
allmänna.

Sådan är i största allmänhet den sednaste höstvegetationen
kring Capkoloniens hufvudstad. Här likasom öfverallt var- vårt
vistande alltför kort att några betydliga samlingar kunde göras
(jag tror mig ej hafva inlagt mera än vid pass 400 arter) och
bär likasom annars är min kännedom af hvad jag sett och
skördat alltför inskränkt att sätta mig i tillfälle att mera till-
fredsställande redogöra för mina utvandringar och deras resultat.

Söndagsqvällen d. 4 Maj sågo vi S:t Helenas klippmassa
uppskjuta ur hafvet och påföljande morgon inlupo vi på James=

— 189 —

towns redd, samt qvarlågo der till påföljande qväll den 3.
Hvad jag således har att om denna lilla ös vegetation omför-
mäla inskränker sig ej till mer än knappast ett trefjerdedels
dygns iakttagelser. På något afstånd sedd företer denna ö det
kalaste, otrefligaste och ohyggligaste yttre man kan tänka sig;
allestädes stupa de branta bergen i hafvet rödgrå och dystra,
ej ett grässtrå upptäckes der, och endast innerst i djupet af
de trånga, krokiga, afgrundslikt djupa dalarne framskymta några
gröna tecken till lefvande lif, likasom man öfverst på hjessan
af den höga ön ser spår af små mörka skogsdungar. Så af-
skräckande första utseendet än är och så bopplöst det än ser
ut att här söka och finna ringaste spår af ett tropiskt klimats
yppiga alster, så förändras dock scenen betydligt när man öf-
verskådar ön från det inre. 1 centern af den 412 eng. mil
breda öplatten reser sig den, jag tror minst 3—4000 fot höga
Dianas peak; här är knuten för det bergsystem, som bildar
skelettet till S:t Helena (och något annat finnes nästan icke),
och härifrån utgå till alla kanter af densamma höga, skarpa,
slingrande åsar, lemnande mellan sig förfärliga djupa dalar.
Närmast dessa centralberg är ön täckt af en nästan yppig ve-
getation, rika täta skogar, hvilka tränga sig ner i de närmaste
afgrunderna och der och på åsarne, bilda täcka situationer,
hvarest tjusande villor pittoreskt framsticka. Blickar man åt
norr, så ser man mot hafskanten de dit löpande åsarne ut-
platta sig i en temligen bred högslätt, der det allbekanta Long-
wood är beläget; närmare Diana-piken öppnar sig den vackra
dal der Narorreons graf ligger. Ser man deremot åt motsatta
sidan, så öfverblickar man en trakt af den hiskligaste naken-
het, hvilken ej bättre kan skildras än om jag liknar den vid
ett ögonblickligen plötsligt stelnadt, af stormen skakadt eldhbaf,
spets vid spets, afgrund invid afgrund, allt rödt, bart och sön-
derbrutet — detta är utseendet. De öfriga dalarne äro nå-
gorlunda drägliga, men endast åt ett håll, nemligen åt Longwood
till, förekomma odlingsbara fält af någon utsträckning.

> NNE

Det är tydligt att den korta tiden af ett dygn, särdeles
under den ogynnsammaste perioden af året, ingalunda skulle
kunna lemna några tillfällen att bilda sig något fullständigt
begrepp om denna ös Flora. Jag har sett uppgifvas, att den
skulle uppgå till något öfver 700 arter; mig var det omöjligt
att under mitt dygns uppehåll sammanbringa mera än vid pass
400, hvilka dock så der temligen kunna lemna en reducerad
aning om karakteren deraf, nemligen att den ej på minsta vis
är egendomlig, utan sammansatt af diverse kolonister, mest från
England, hvarifrån öns alla cultur-, ogräs- och vildmarks-väx-
ter härleda sig, till den grad, att man alldeles tycker sig van-
dra på en engelsk jord, i all hennes magerhet. Det är endast i
skogarne kring Dianas pik man kan finna några ursprungliga
växtalster. De utgöras hufvudsakligen af fyra stora träd-syn-
genesister, och en massa (jag fann fjorton) arter Ormbunkar,
hvaribland en palmlik Cyathea, som bildar riktiga alléer uppe
på den höga, som en mager hästrygg smala bergåsen; för öf-
rigt gömma sig der tvenne egna Campanul&e, och Rubus pin-
natus bildar oegenomträngliga snår. Den trädvegetation, som
för öfrigt här och der framstår, utgöres af en i täta dungar
odlad Tall (som man planterat, sedan för vid pass 400 år se-
dan de från England hitförda getterna uppätit, enligt uppgift,
den trädvegetation, som då lärer betäckt äfven lägre delar af
ön), en Ek, massor af en Eucalyptus, en Podocarpus, Salix
babylonica, Acacia heterophylla och Cydonia japonica. Vägar
och odlingsfält inhägnas af nyssnämnde Rubus pinnatus (allde-
les som R. discolor &c. i England) och Buddleja saligna, som
hitfördes för fyra år sedan, har pu spridt sig öfver hela ön i
de tätaste snår. Hvad som åt höjderna ger ett högst eget
utseende är de yfviga och frodiga massor af Ulex europeus,
som ej allenast bland de gröna skogarne inmänger sina gula
färger och förlänar dem en angenäm, nästan höstlikt skiftande
färg, utan äfven förgyller de annars så nakna och enfor-
miga bergsidorna och sandfälten, der för öfrigt en stor busk-
artad Osteospermum (tror jag) är särdeles allmän. Gräsmattan,

'
R

— AN

som på högre mera fuktiga ställen är särdeles yppig, består
nästan uteslutande af Cynodon dactylon (för öfrigt insamlade
jag åtta Gramine&e), och i djupet af dalarne, der de sparsamma
bäckrännilarne äro för små att framkalla någon frodigare växt-
lighet, trifvas Cyperi och Scirpi, en buskartad Hibiscus och en
Iberis.

Lägger man härtill att lavaklipporna närmare kusten tätt
öfverdragas af rika smådungar af en Salsola-art och en stor-
bladig Pelargonium, att en stickande Opuntia här och der in-
festerar dalarne och att Mesembryanthemum edule öfverallt
bildar tjocka feta mattor, samt att här och der träffas tvenne
gula Oxalis-arter, Gomphocarpus arborescens och Helichrysum
fulgidum, likasom odlade exemplar af Virgilia sylvatica och en
trädartad Erythrina med taggig stam, så har man, tror jag,
uppräknat alla märkeligare växter man här denna tid på året
kan finna under 48 timmars vandring. Och om det också icke
för vettgirigheten är så fägnande och förökande, så är det dock
i sanning för många andra sinnen glädjande att här, inom vänd-
kretsarne, i södra hemisferen, påträffa en massa gamla bekanta,
hvilka likasom komma en till mötes och bringa en helsning
från det kära hemland, dit kölen nu vänder sig och dit läng-
tan flyger fortare än det framilande skeppet. 1 åkrarne igen-
finner man en Nolana, en Euphorbia, Stachys arvensis och Fu-
maria officinalis; Solanum nigrum och sodome&eum, flera Cheno-
podia, Apargia hispida, Convolvulus arvensis, en Lepidium, Vinca
major, en Verbascum, Physalis, Rumex acetosella och Antho-
xanthum odoratum?, en Datura jemte ofvannämnde Ulex och
ännu flera fylla raden.» |

Akademiska angelägenheter.

Sammankomsten den 14 September.

Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat, i första
klassen, Professoren vid Conservatoire des arts et des métiérs i Paris,
R. N. 0. Hr T. Ouivier, samt i åttonde klassen, Hr Jonn Swartz d.
15 Augusti.

= 192 —

Sammankomsten den 12 October.

Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat, i första
klassen, Direktören vid Observatorium i Paris, R. N. O. Hr F. J. D.
AraGo d. 2 October, och i sjette klassen, Professoren vid Universitetet
i Halle, Hr E. F. Germar, d. 8 Juli.

Inlemnade arbeten.
Sammankomsten den 14 September.

Af Hr CuaAries J. Ånperson, berättelse om, hans resa i sällskap
med Hr Gazrrtos i det inre af södra Africa.
Remitterades till Hrr SuUspEvALL och LovEn.
Af Hr Bruksinspektoren Börrmas, meteorologiska observationer
för åren 1849—13832, anställda vid Tolffors bruk nära Gefle.
Öfverlemnades till det astronomiska observatorium.

SKÄNKER.

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Anmälta den 14 September.
Af H. M. KONUNGEN.

Cnenuv, Illustrations Conchyliologiques. T. I—VI, et livrais, 75—83.
Paris. Fol. (m. t.)

Af H. NM. Konungen af Preussen.

Denkmäler aus Ägypten und Äthiopien, von Lersws. Tafeln: Lief. 33
—41. Berlin. Fol.

Af Stor-Britanniska Regeringen.
Geological Survey of Great Britain. Fortsättning: 5 kartor och 15
sections.
Memoirs of the geol. survey. Dec. IV, VI. 4:o (m. t.)
Records of the school of mines. I: 2. With prospectus of the school,
2:d session.

Af Franska Regeringen,

Voyage au Pol sud. Hist. du voy. T. 8—410. Geol. et Minér. 1 T. 8:0.
Atlas: Geologie, livr. 1—3. Anthropol. 10. Botanique, 11, 12.
Zoologie 23—26. Fol.

Annales des mines. 4:e Sér. Table des matieres. 1842—541. 8:0.

Af Nederlåndska Regeringen.

Flora Batava. Aflev. 170—172. 4:0.
AT

— 193 —

Af K. Danske Videnskabernes Selskab.
Oversigt 1849, 1850, 1852. 8:0.

Af Royal Society i London.

Pbilosophical Transactions. 4852. P. 4, 2. 4:0.
Proceedings. VI: 83—93. 8:0.
List of members 1852. 4:0.

Af R. Astronomical Society I London.

Memoirs. Vol. XX, 1851, 4:0.
Monthly Notices. Vol. XI, 1851. 8:0.

Af BR. Geographical Society i London.
Journal. ' Vol. XXII, 1852. 8:0.

Af Chemical Soeiety i London.
Quarterly Journal. V: 4, VI: 1. 41853. 8:0.

Af R. Irish Academy i Dublin.

Transactions. Vol. XXI: 3, 4. 1852, 53. 4:0. (m. t.)
Proceedings. V: 2. 1852. 8:0. |
Catalogue of stars near the Ecliptic. Vol. I, 18514. 8:0.

Af Académie des sciences i Paris.
Comptes Rendus. 1849: 2. 1850: 1,2. 1851: 1,2. 1852:1, 2. 4:0.

Af Sociét:? d'agriculture &e. i Lyon.
Annales, sec. Sér. T. HI:, 1,3. 18:0;

Af Académie des sciences i Lyon.
Mémoires, nouv. série. Classe des sc. I. Classe des lettres I, 1851. 8:0.

Af Société Linnéenne i Lyon.
Annales. Années 1850—54. +8:0.

Af K. Akademie der Wissenschaften i Minchen.

Abhandlungen der math. phys. Classe. VII: 4. Mänch. 1853. 4:0.
Bulletin. 1853. N:o 1—25. 4:0.

Af Physikalisehe Gesellsehaft i Berlin.

—

Die Fortschritte der Physik in J. 1849. V Jahrg. Berlin 1853. $8:0. AMI
YH
Af Ki. Gesellschaft der Wissenschaften I Göttingedl ”A
Abhandlungen. B. V. 41851—52. Gött. 1853. 4:0. (m. t.)

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 7 & 8. 4

NR TRO

Af Aecademia R. della seienze i Turin.
Memorie. Ser. I. ÅT. 9—13. Torino 1848—1833. ; 4:0.

Af Etat major des Ingénicurs des Mines i

Petersburg.
Annales de VFobserv. physique centr. 1849: 1—3. 1850: 1, 2. dä
Compte rendu annuel par M. Kurprer. Années 1851, 52. 40. 4

Af HK. Sundhets-Kollezgium.
Berättelse om Medicinal-Verket i riket. - Stbm 1853. 4:0.

Af Författarne.

Anpersson, N. J., Plante Scandinavie descripte et delineate. Fasc. IL
Cum tabb. — Skandinaviens växter. Häft. 2. Med afbildningar.
Sthm 1852. $:0.

ÅsBJÖrsses, P. CHr., Bidrag til Christianiafjordens Litoralfauna. $8:0. —
Vildrenen. 412:0.

De ta Becne, Sir Hesry T., The geological observer, sec. edit. Lond.
1853. 80. :

Duversor, Mém. sur le syst. nerv. d. moll. acephales. (Mém, de PVInstit.)

Faranay, MicH., Experim. researches in Electricity. Ser. 28 & 29.
(Philos. Trans.) — On the lines of the magnetic force. (Phil. Mag.)

Frauti, Visc., Osservazioni su” metodi per le curve inviluppi. Modena
1848. 4:0. — Su due libri di Apolonio pergeo. Modena 1851. 4:0.

Hausmass, Neue Beiträge z. metallurg. Krystallkunde. Gött. 1852. 4:0.

Lewy, B., Tre afhandlingar ur Annales de chimie et de physique och
Comptes rendus.

Manw, A. W., Zoologiska observationer. Hält. 2" Gbg 1853.008:0;

Mursast, E., Histoire naturelle des coléopteres de France. Paris >
1846. 8:0- 3

Nirsson, S., Skandinav. Fauna. Del. IV. Fiskarne, 2. Lund 1853. 8:0. d

Risk, H., Om den geographiske Beskaffenhed af de Danske Handelsdi- |
strikter i Nord-Grönland, tillige med en Udsigt over Nord-Grön-
lands Geognosi, med en Charta. Kiöbenhavn 1852. 4:0.

Scamitz, J. W., Das Weltall. — Astronomie fär Alle. — Ansicht der
Natur. — Der kleine Kosmos. — Die Natur. Köln 1852, 53. 80.

ScnHeerer, Ta., Lehrb. der Metallurgie. Lief. 1—9. Braunschw. 1846
—53. 80.

SWELLENGREBEL, J. G. H., Neun verschiedene Coordinatensysteme in Zu-
sammenhang untersucht. Bonn 1853. 4:0o (m. t.).

WistrasbD, ÅA. T. och A. H., Handbok i rättsmedicinen. H. 2. Sthm
1853... 80;

ÖRA

Af Utgifvarne.
Astronomical Journal. N:o 58—61. "Cambr. 1853. 4:0.
Archiv z. Kunde von Russland. XII: 3.
Botaniska Noliser. 1853. N:o 4—7.

KJ

Flora. 1853. N:o 13—18. Regensburg.
BraspEL, La myriade. Exposé par F. A. Ewertiör. Copenh. 1853. 8:0o.

Af Hr N. J. Andersson.

En samling småskrifter och handlingar upplysande Australiens statistik
och geologi.

Af Hr S. Lovén.

Esercitazioni academiche deeli aspifanti naturalisti diretti dal dottor
Costa. Vol. I, II: 4, 2. Con Atlante in 4:o. Napoli 1839—42.

Af Hr MM. GG. Morton i Boston.

Statements on his claim to the discovery of the anzesthetic properties
of Etber. Wash. 1853. With appendix.

Anmälta den 12 October.

Af Kongl. Civil-Departementet.

Karta öfver Sverige i 10 blad. Af Aue. Harr. 1:sta häftet. Sthm
1853. Fol.

Af Kongl. Norska Universitetet i Christiania.
Saga Olafs Konungs en Helga. Christ. 1853. $8:0.

Af K. Akademie der Wissensechaften i Berlin.

Abhandlungen. Aus d. J. 1852. Berlin 1853. 4:0.
Monatsbericht. 1852: 11, 12. 1853: 1-—7. 98:0.

Af KK. såchs. Gesellsehaft der Wissensch. i
Leipzig.

Abhandlungen der math. phys. Classe. B. IV. Bogen 14—19. 38:0.
Bericht äb. die Verhandlungen. 41852: IL. 1853: 1. 8:0.

Af k. k. Geologisehe Reichs-Anstalt i Wiemn.
Fanebuch.. 41853: N:o 1:80 4:0.

Af Associazione Medica degli Stati Sardi.
Atti del secondo Congresso Generale, Ottobre 1852. Torino 1853. 4:0.

Af Utgifvaren.
Archiv för wissenschaftl. Kunde von Russland, von Erman. B. XI. H. 4.

Af Hr Anatole Demidoff.
Voyage dans ta Russie méridionale et la Crimée. Atlas: Livr. 13—
16Fol;

2 NE

Af Författarne.

Maury, Paper on the gulf stream and currents of the sea. (Southern
Liter. Messenger: — VOlara CE Nio Ze Da

VauvQuenuin, De V'application de la suture enchevillée. Paris 1853. 8:0.

ZANON, BART , Rinvenimento dell” Achilleina. Venezia 18514. 4:0.

SAnTEsson, Cart, Anteckningar rörande de förnämsta Medicinska Sko-
lorna uti Italien, Frankrike, Holland och England. Sthm 1850. 8:0.

DaAnwieLsson Hirnr, C. J., Om relation mellan bågen (b) och dess tangent
(t); Halfarket 38. 4:0.

Till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.
Anmälta den 14 September.

Af Hr Jägmästaren A. Jahnsson.

En Vespertilio borealis.
Två bon med ägg af Sylvia schoenobxenus.

Af Hr Doetor Åberg.
En Acipenser huso fångad vid Norrköping.

Af Hr Professor Huss.
En Fringilla ciris.

Af Hr Magister Andersson.
En Testudo från Cap.

Af en okånd gifvare.
Två ex. af Falco subbuteo från Ulriksdal.

Anmälta den 12 September.

Af Hr Professor Huss.
En Fringilla cardinalis från Vestindien, samt tre Estrilde från Afrika.

Af Hr Hof-Rätts-Rådet Hindbeeck.
En Orthoceratit från närheten af Svartå bruk i Nerike.

Botaniska afdelningen.

Anmälta den 14 September.

Af Hr Professoren Blume i Leyden:.

Två växtsamlingar, den ena af 175 Japanska arter, förnämligast träd
och buskar, hvaribland Prunus, sju arter, Acer fem, Quercus tio,
Carpinus fyra, Alnus två, Rhus fyra, Pinus tre, Podocarpus sju,
Euonymus sex, Ilex nio, Viburnum tretton, Ligustrum tre 0. s. v.;
den andra af 263 sällsyntare träd och buskar från.» Java, Borneo,
Celebes, Amboina, Timor och Nya Guinea, hvaribland femtioåtta
Myrtacez, sextiosex Melastomace:e, tjuguen Memecyleze, fjorton ar-
ter af Quercus, fyra af Castanea, tio af Gnetum, fjorton af Jasmi-
num, åtta af Podocarpus, tio af Nepenthes, sju af Connarus o. s. v.

Af Hr Rådman Beurling.
Tjugufyra sällsyntare arter från trädgårdar i Stockholms-nejden.

Af Hr Studeranden Lindberg.

Sextioåtta arter från nejderna, af Stockholm, Salems socken och Rosers-
berg, t. ex. Hedera helix, Viscum album, Rubus corylifolius, Aspa-
ragus officinalis, Allium ursinum, Schedonorus erectus och asper,
Blitum capitatum, Galium sylvestre, Festuca gigantea, Batrachium
fluitans, Veronica maritima, Ruppia rostellata m. fl., samt femtio
arter mossor från nejderna omkring Stockholm.

Af Botanices Intendenten:.

Fyrtiosex sällsyntare arter från trädgårdar och orangerier i Stockholms-
trakten, t. ex. Veronica speciosa, salicifolia och Andersoni, Diclytra
spectabilis m. fl., samt

Trettiotre arter från Södermanlands skärgård, t. ex. Silene viscosa, Sor-
bus hybrida, Rubus pruinosus och nemorosus, Taxus baccata, Ce-
phalanthera rubra, Platanthera "chlorantha, Lathyrus maritimus,
Aira boltnica, Schedonorus asper, Salsola kali, Cochlearia danica,
Glyceria distans var. pulvinata, Carex arenaria m. fl.

FF—0——

Anmälta den 12 October.

Af Studeranden Hr Fredrik Björnström.

Fyrtioen arter från Södermanlands skärgård och Stockholms-nejden,
fjorton phanerogamer och tjugusju cryptogamer.

Af Studeranden Hr E. Boheman.

Treltio sällsyntare arter phanerogamer från Stockholms omgifningar.

Af Studeranden Hr S. 0: Lindberg.
Sexton arter mossor från Stockholms-trakten.

— 4198 —

Af Hr Medieceinal-Rådet af Pontin.
En frukt af Cucurbita ovifera.

Af Hr Trådgårdsmäåstaren Fahlström.

En frukt af en art af. Cucurbita, hvilkens frön hitkommit från Mallaga,
hvarest växten odlas för fruktens användbarhet till föda.

Mineralogiska afdelningen.

Anmälta den 12 October.

Af Hr Rink i Höpenhamn.
Etthundradeåttiofem stuffer mineralier och bergarter från Grönland.

Af Hr Magister Andersson.

Sjuttio stuffer bergarter insamlade under Fregatten Eugenies jordom-
segling.

Af Hr Löjtnant Skogman.

Sju stuffer bergarter insamlade under samma expedition samt en por-
tion vatten från Cocos-öns lagun.

= MM RE

Rättelser.

Pag. 7, rad 7 uppifr. står: slätten läs: fjällen.

»: » » 8 nedifr. » nordöstra » nordvestra.

» 9 » 11 nedifr. » Waiwanentaki » Waiwanenlaki.
en »4rnedir.: » nibella » rubella.

» 40 » 3 nedifr. » -Rattowuoma » Kattowuoma.

op 2 medifr:. » I styrde » styrde sedan.
00 -CYSBSUMEESERESESNRL 2014 IR SO SA INR EEE SR e

STOCKHOLM,

1853. P., A. NORSTEDT & SÖNER.

[|

4 rare, Kd ta ENT SKOLE Rag
5 vik 7 BOR H - We

AU WERN RR IE gr Fe FURA SA
Tryde HER Kero

(RESTS. CM GE I DR "ROD NER
Find AR UT (ESSER DEN AES SN

Mjälvs RS Foten ra
EN MERIT Er U Malot a
NAS | JA (+ PL MAR! i ”e dd

; Sher LU AN vs
NG 4

ROR Lå EC RER gå ; SA

”"q -
4
gå > ta ÅN
äh ;
G
2 +
V
I,
de
2 ön
- bö ” -
Ae
UN
- Sd wv -
é
H
v 4
LÄ
R ,
bäva
Å -
)
4

a Ir.
7 s ER
a

Vv SÅ
rr vi

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 10. 1853. HM 9.

Onsdagen den 9 November.

Föredrag.

1. Spongocladia, ett nytt algslägte'"). — Hr
ArEscHouc hade insändt följande meddelande:

»Den växt, hvarpå jag nu tager mig friheten fästa Kongl.
Vetenskaps-Akademiens uppmärksamhet, påträffades för snart
tio år sedan uti en samling alger, hemförda från Mauritius.
Då föga intresserad för spongiernas studium och anseende den
tillhöra de senares på arter så talrika klass, bortlade jag den,
utan någon strängare granskning. Det spongielika utseendet,
lukten af brändt hår, kiselnålars närvaro och flera andra, från
algerna afvikande egenskaper, syntes mig skäl nog, att anvisa
honom en plats inom spongiernas område. Först sedan den
länge omtvistade frågan om dessa senares djuriska eller växt-
liga Dåtur: stegrat. min lust att närmare studera dessa under
bara former, (som ännu alltjemt sätta den organiska natur-
forskningen på ett hårdt prof), framtogs den ånyo till vidare
undersökning. Länge dröjde det dock innan jag blef fullkomligt
öfvertygad, att jag hade framför mig en verklig alg och vågade
anse de afvikande egenskaperna icke såsom undantag från den
allmänna regeln, utan såsom en följd af främmande orsaker.

Utan betänkande vågar jag derföre meddela följande syste-
matiska beskrifning, förbehållande mig att sedermera få yttra

”) Härtill Tab. HH.

— 202 —

några ord rörande anledningen till min ovisshet om denna växts
rätta plats uti de lägre organismernas långa kedja.

SPONGOCLADIA ÅRrREsCH.

Char. gen. Alga wviridis, adnata, czespitosa, digitato-dichotoma,
filis cellularibus laxe implexis contexta. Fila unica cellularum serie
constructa, inferne -parce ramosa, acrogenia; cellulg inferiores brevio-
res, superiores longissime, tubuliformes, vaucherigeformes, utreque in-
tus granulis chlorophyllinis vestite. Schizogonidia seu zoospore in
cellulis tubuliformibus formatze.

Genus Åcrosiphonie J. AG. seu Spongomorphe Kurtz. sine dubio
proximum et notis abunde diversum, quamquam ipsa diversitas chara-
ctere seu verbis difficilius exprimitur. Nostrum genus et Acrosiphonia
in eo conveniunt quod cellule filorum inferiores sunt zxetate provectiores,
superiores contra juniores, unde vegetatio utriusque est in apice sita.
Sed in Acrosiphonia cellul&e inferiores membrana tenui constructze sunt
et superiores |. supreme interdum brevissime; in Spongocladia cellulxe
inferiores non raro adeo crassa constructe sunt membrana, ut cellula
tenui fistulositate percursa videatur, et cellul& superiores I. supreme
tam sunt longe, ut plantam pluries sub microscopio examinatam,
nullo invento geniculo, ad Vaucherieas pertinere facile credas. Hoc
etiam in causa fuit, cur eandem ad Siphoneas referendam diu suspi-
catus sim, donec, inventa filorum ad basin articulatione, veram ejus
perspiciebam affinitatem.

1. SPONGOCLADIA vaucHERIEFORMIS ÅRESCH. Tab. I.

Hab. ad littora insulge Mauritii, Lithothamniis innascens.

Descr. E strato per Lithothamnia effuso fibroso-spongioso horizon=
tali, nudoque oculo Codio adherenti non absimili erecta. Thallus extus
coloris griseo-flavescentis 1. griseo-albidi, intus viridis, 2—3-pollicaris,
cespitosus, a basi digitato-dichotomus, 2—4 lineas crassus, teres I.
compressus, apicibus nunc subattenuatis, nunc incrassatis I. incras-
sato-truncatis et tunc ipsa planta capiti Brassice floride non dissimilis.
Fila exteriora plus minusve grisea, interiora viridia, omnia unica
cellularum serie constructa, inferne ramosa, laxe implexa; cellule in-
feriores breviores, longitudine diametrum 2—23-plo excedentes, mem-
brana plerumque crassissima constructe, superiores longissime, vauche-
rieformes, membrana tenuiori confecte. Materies chloropbyllina in
cellulis filorum exteriorum plerumque omnino nulla, in interiorum Vero
cellulis parietem s&epe per spatia tantum abrupta obvelans. — Schizo-
gonidia in ipsa cellula matrice, ut sepe in Confervis, germihantia a
me sunt observata.

Obs. In nostris speciminibus dux res digne videntur, quas paucis
verbis altingamus. Primo in ipsa planta observantur interdum quasi
pori, ostiola spongiarum in memoriam bene revocantes, qui utrum acci-
dentales sint an normales, pro certo dicere non possumus; forsan per
illos egrediuntur schizogonidia; secundo spicula silicea, recta 1. leviter
curvata, longissima et utrinque paululum attenuata, cum granulis in-

— 203 —

termixtis filis extus incumbentia, in nonnullis plante speciminibus
ejus superficiem dense investientia — unde forsan color griseus — in
aliis apices incrassatos thalli politos reddentia. Videntur hec spicula
plante heterogenea, quamquam natura eorum non facile percipiatur;
forsan sunt spongie cujusdam.

Sedan jag sålunda meddelat växtens systematiska beskrif-
ning: torde det tillåtas mig att ingå uti en mera detaljerad fram-
ställning af. densammas structur och öfriga beskaffenhet, och på
samma gång visa såväl omöjligheten att anse de nämnda kisel-
nålarna tillhöra växten, som ock svårigheten att tillfredsstäl-
lande förklara deras uppträdande.

Structuren, ehuru framställd uti den ofvan meddelade
systematiska beskrifningen, förtjenar att närmare beröras. Hela
växten utgöres af sammanvecklade trådar, sinsemellan insnodda,
försåvidt jag kunnat förstå, ungefär på samma sätt som trå-
darne hos: Kctocarpus tomentosus eller Conferva congregata
AG., ehuru, såsom vi förmoda, detta förhållande är hos denna
alg alldeles normalt, och ej, som -hos sistnämnda Conferva, en
följd af yttre och tillfälliga orsaker. Tecken till någon hufvud-
tråd, intagande thalli och dess grenars axel, och från hvilken
de trådar, som ligga i eller närmare thalli periferi, skulle kunna
tänkas utgående — har jag ej kunnat upptäcka. Deruti, att
dessa trådar ej äro med hvarandra sammanvuxne i form af
maskor uti ett nät, skiljer sig denna alg, andra kännetecken
att förtiga, från de hornartade spongiernas structur, och öfver-
ensstämmer med sina samslägtingar. Mot thalli centrum äro

trådarne greniga, enklare deremot ju närmare de ligga peri-

ferien, som bildas; af trådarnes långa, vaucherielika toppeelluler.
Trådarnes, i det inre af thallus belägna celluler, således de
nedre, äro .jemförelsevis korta, ehuru ofta två till tre gånger
längre än breda, någongång af en längd lika med bredden,
men alltid längre i samma mån som de ligga närmare trådens
topp, eller, som är detsamma, närmare thalli periferi; trådarnes
toppcelluler: äro, som nämndt blifvit, de allra längsta — och så
långa (troligen ända till 50 gånger längre än deras bredd) och

vaucherielika, aw man lätt af dem kan föranledas att anse

— 204 —

växten tillhöra Siphoneernas familj. De äro: för öfrigt 1; väx-
tens” lefvande tillstånd otvifvelaktigt cylindriska, ehuru på mina
exemplar, troligen. genom torkning, platta; deras bredd ända
till 0,20 och deröfver, men ofta mycket smalare.
Cellul-membranens sammansättning. Professor J. ÅGARDH
bar, uti ett särskildt, för läran om växtcellulen högst vigtigt
arbete ”), visat att cellulsmembranen hos en stor del alger är
sammansatt af ytterst fina, på olika sätt inväfda fibriller. Un-
dersöker man under mikroskopet 'Spongocladians i vatten väl
uppblötta celluler, så märker man uti desammas membran longi-
tudinella strimmor (fig. 3 a, 4), som otvifvelaktigt häntyda på
en! dylik sammansättning. Behandlade med utspädd svafvel-
syra, upplösas cellulernas membraner uti dylika fibriller, så att
i detta hänseende intet tvifvel återstår (jfr fig. 5).
Cellul-membranens förtjockning. Vi ha” redan uti den
meddelade beskrifningen antydt, att trådarnes inre eller nedre
celluler ha betydligt tjockare membraner än de öfre vaucherie-
lika cellulerna. Detta förhållande gäller i allmänhet, ehuru ett
och ' annat. spår till lagens modifikation kan påträffas, hvilket
dock synes föga betyda. Men i allmänhet känna vi ingen alg
med 'så tjocka cellulsmembraner, som ifrågavarande. 'De nedre,
kortare cellulernas membraner befinnas ofta till den grad för-
tjocknade, att diametern af cellulens lumen ej utgör mera än
en tredjedel af cellulens diameter. Men äfven hos de öfre,
mera långsträckta cellulerna, kan en dylik förtjockning inträffa;
sådane finnas, hos hvilka lumen är dels reduceradt till ett nä—-
stan hårfint rör (fig. 6), dels alldeles försvunnet, så att den
ursprungliga cellulen blifvit helt och hållet solid (fig. 7).
Cellulernas innehåll. De celluler, som ligga på växtens
yta antingen innesluta uti sitt inre ett till form och beskaf-
fenhet obestämbart, i ringa mängd uppträdande, pulverartadt
ämne, eller äro de alldeles; tomma, då deremot de, som äro
dolda i växtens inre, innehålla en större eller mindre qvantitet

+) De cellula vegetabili fibrillis tenuissimis contexta. Lund. 1852.

-— 205 —

chlorophyll. samt »mer eller mindre utbildade sporidia: ; Att dessa
senare bildas, liksom hos Conferverna och flera närslägtade' al-
ger, inuti sjelfva cellulerna och genom ett porformigt hål på
desamma lemna | modercellulen, visande det bekanta rörelse=-
fenomenet, lider väl så mycket mindre något tvifvel, som: jag
engång funnit hos denna växt .sporidia, groende uti cellulens
inre; (fig. 8); ett förhållande, som, enligt Trurerts mästerliga ar=
bete öfver valgernas : zoosporer," äfvenledes hos flere Conferve
eger ruml ”/ | |
Kiselnålarne, eller 'de 'nålförmiga: kristallerna äro, såsom
vi redan anfört, det för denna» växt eller :'åtminstone för de
exemplar af densamma, som: kommit oss i handom; mest ut-
märkande. = De äro vidhäftade : cellul-trådarne, | liggande dels
transverselt, dels -longitudinelt: utanpå dem, och detta såväl på
de trådar, som utgöra, växtens yta, som ock på dem, hvilka
finnas inuti. densamma: ..De uppträda ibland i största mängd
på topparne -af thalli' grenar, hvilka i följd häraf synas för blotta
ögat liksom öfverdragna med en ytterst tunn; slät, nästan kalk-
artad skorpa (fig. 4, a). På dessa senare ställen ligga de härs
och tvärs öfver hvarandra, tätt packade, utan ringaste tecken
att vara på minsta vis ordnade i form af maskor uti ett nät;
någut så vanligt hos de Spongier, hvilkas :sceleton nästan
uteslutande är bildadt af kiselnålar. Ytterst små, till form
högst olika, än fria än sammangyttrade 'granula, som synas
vara dels af organisk, dels af oorganisk beskaffenhet, äro, syn-
nerligast på thalli toppar, blandade bland kiselnålarne, dch åter-
föra tanken på de granula — t. ex. de gröna cellulerna hos
Spongillan —, som så rikt uppträda hos Spongierna (fig. 9).
Till formen äro kiselnålarne mot båda ändarne något spetsigt
alsmalnande, alldeles raka eller bågformigt böjda. De längsta
jag iakttagit hafva varit =0,353 och deras bredd = 0,008:
Betraktade under mikroskopet visa dessa kiselnålar. ej
någon inre struktur, utan synas, åtminstone under vanliga bättre
mikroskoper, alldeles homogena och genomskinliga. Men under=
kastas de först blåsrörets inverkan, visa de sig helt annor=

— 206 —

lunda. "Inuti dem ser man nemligen ett contentum. mer eller
mindre stötande i brunt eller. mörkbrunt, som visserligen före
denna behandling uppfyllde kiselnålens inre: och i sin helhet
egde dennas form, men som nu på oregelbundet vis blifvit
förvandladt till ett: grynformigt ämne. Kiselnålens yttre form
blir genom denna behandling alldeles oförändrad; 'den liknar nu
en: nålformig cellul, "med tydlig och genomskinlig membran,
inneslutande inom sig det nämnda bruna contentum: (fig. 40).
Spongiernas kiselnålar, hvilka jag framdeles torde få tillfälle
att närmare beröra, visa, vid dylik behandling, alldeles samma
företeelser. Det torde derföre vara tvifvel underkastadt, huru-
vida de böra anses som kristall-nålar; för min del synes sa-
ken kunna annorlunda förklaras. De synas mig vara lång-
sträckta celluler, hvilkas membran förr eller senare blifvit om-
gifven af ett lager kiselsyra, egande i afseende på ljuset unge-
fär samma brytningsförmåga som nålens contentum, hvilket haft
till följd, att de flesta Spongiers kiselnålar hitintills blifvit an-
sedda som homogena.

Äro dessa kiselnålar att betrakta såsom för Spongocladian
främmande eller tillhöra de denna växt? — Detta är en fråga,
på hvilken vi måste försöka att afgifva ett svar, om ock detta
ej skulle till alla delar utfalla fullt tillfredsställande. Visser-
ligen känner man några få alger, hos hvilka nålformiga kri-
staller, enligt författarnes försäkran, lära förefinnas, men dels
äro dessa nålar föga undersökte, dels äro de uteslutande funna
hos de röda algerna; hos de gröna och bland dessa dem, hvilka
Spongocladian står närmast, Conferve, hafva dylika, så: vidt vi
känna, aldrig blifvit iakttagna. Detta upphäfver visserligen icke
möjligheten af ett undantag och skulle föga bevisa, derest icke
giltigare bevis vore sförhanden. Dessa innefattas uti följande
omständigheter: 1:o att kiselnålarne uppträda i största mängd
utanpå Spongocladian (på topparna), samt sparsammare inuti
sjelfva thallus;; 2:o att, såväl då de finnas utanpå som inuti
thallus; sitta de fästade utanpå de trådar, hvaraf växten be-
står, .och så löst, att de med ett tjenligt instrument lätt kunna

— 207 —

bortskrapas, 'men ligga 'ej inuti desamma; -3:o att man ej har
någon enda analogi, med tillhjelp af hvilken man skulle kunna
förklara möjligheten af kiselnålarnes uppkomst utom och emellan
Spongocladians trådar.

På: grund häraf nödgas jag anse dessa kiselnålar såsom
något för Spongocladian främmande. Att säga hvad de äro,
är svårare; att de fullt öfverensstämma med Spongiernas kisel
nålar, har ofvanföre blifvit anfördt, men att förklara dem in
summa för en spongia, möter ock svårigheter. Hvarje spongia
uppträder under en mer eller mindre bestämd yttre form och
bildar ett afslutet belt; dylika, äfven parasitiska, äro ej säll-
synta och välkända så för algologer som zoologer; men att för
klara mer eller mindre spridda eller hopade kiselnålar för ett
slutet helt, en spongia, låter sig knappt göra. Kiselnålarnes
spridda förekomst såväl utanpå Spongocladian som mellan trå
darne inuti densamma blir oförklarlig, så vida man ej tager
sin tillflykt till den gissoingen, att en öfver algen primitivt ut-
bredd tunn, membranartad spongia, genom den förres tillväxande i
omfång, slutligen blifvit söndersprängd och dess fragmenter dels
qvarsittande på växtens yta dels öfvervuxna af dennes trådar,
hvarigenom kiselnålar kommit att införas uti växtens inre.

Spongocladian, sådan vi ofvanföre beskrifvit den, visar en
del egenheter, förklarliga af de främmande kiselnålarnes när
varo, hvilka jag med några ord anser mig böra närmare vid-
röra. Det är ett hos spongierna bekant och länge kändt fak-
tum, alt om tvänne grenar komma att beröra hvarandra, så
sammanväxa de uti beröringspunkten. Samma förhållande eger
rum hos Spongoceladian, och om den ofvan framställda gissnin-
gen är riktig, så är troligen den parasitiska spongian i främsta
rummet orsak dertill, ehuru något dylikt kan ega rum äfven
hos algerna.

rs

Fo

pr]

Vid Spongocladians förbränning utvecklas lukten af bräng 2 2

horn eller hår; visserligen kan detta, såsom redan LamMouro Xå

fanmsstt

vida

anmärkt, vara bändelsen äfven med en del alger (jag har iaktå VN

tagit detta synnerligast hus Ceramium clavulatum AG.); men de

— 208 —

med vår alg närbeslägtade Conferv&e antyda ej något dylikt. Mar
skulle således lätt kunna antaga, att några bland kiselnålarne be-
fintliga spongie-artade ämnen gifva anledning still denna lukt.
På ett och annat exemplar af dem jag haft tillfälle att under=
söka, synas på thalli yta mer eller mindre tydliga porer, ej
olika Ispongiernas ostiola, och som tyckas antyda närvaron. af
ett slags canaler uti det inre af thallus. Måhända utföras ge-
nom. -dem sporidierna från de trådars celluler, som ligga inuti
växten. Dock måste jag uppriktigt tillstå, att jag ej blifvit full=
komligt öfvertygad att de äro normala bildningar; kanske äro
de att betrakta som tillfälliga, alldenstund de helt och hållet
saknas: på en del exemplar.

Det 'kan måhända synas underligt att jag så länge uppe-
hållit. mig vid beskrifningen af en tydlig alg och en på den-
samma parasiterande spongia. Jag medgifver det gerna, endast
anmärkande, att de förhållanden, hvilka dessa båda organismer
i förening med hvarandra frambringa, äro så afvikande från
den. vanliga ordningen, att jag trott saken. förtjena en särskilt
uppmärksamhet. Föröfrigt gifves hos denna växt något spongie-
artadt, som, i förening med kiselnålarnes uppträdande och ifall
dessas närvaro skulle få en annan förklaring än den. vi ofvan-
före. gifvit, lätt skulle kunna tagas som bevis på algernas och
spongiernas nära slägtskap. Det gifves nemligen spongier, hvil-
kas fibrer äro fistulösa och sammansatta af longitudivella fibrer;
detta senare är 'hos Spongocladian normalt, och att understun—-
dom cellulernas inre rum, genom väggarnes förtjockning, sam—
mandrages till en smal, longitudinel kanal, d. ä. blifva fistulösa,
har ofvan blifvit anmärkt. Här torde således vara att söka en
analogi, naturenligare än den, hvilken BoweErsanr trott sig finna
vid jemförelsen mellan strukturen af spongiernas fibrer och de
vertebrerade djurens ben».

Förklaring öfver Tab. II.

Figg. 1 och 2 visa växten i naturlig storlek; vid a, a fig. 1 äro top-
parne något förtjockade eller tvärbuggna, en följd af de kiselnålar,
hrarmed de äro öfverdragna; fig. 2 a, a, a äro ställen, hvarest
närgränsande grenar sammanväxt med hvarandra.

— 209 —

Fig. 3, 'en: jaf de trådar, hvaraf växten består, de nedre cellulerna
korta, den öfversta mycket lång och på längden istrimmig; en
antydning af den fibrillösa texturen.

— 4, detsamma som föregående, men ändcellulen; kortare. - pu ve

— 5, de nedre cellulerna af en tråd, behandlade .:med utspädd svafvel-
syra och derigenom upplösta i fibriller. MR

— 6 a, b, c, långa celluler med betydligt förtjockade väggar, så att

. deras lumen bildar en lång och smal -kanal,

— 7, en långsträckt cellul, hvars väggar vid a blifvit till den. grad
förtjockade, att det inre rummet alldeles försvunnit,

— 8, öfra delen af en cellul, innehållande germinerande sporidia.

— 9 a, en långsträckt cellul, beklädd med kiselnålar; 9 b och 9 c,

— kiselnålar, beklädande grenarnes toppar (fig. 4 a).

— 10, kiselnålar, efter glödgning visande innehållet i form af ett
ringa, pulverformigt ämne.

2. Nya Hemiptera från Cafferlandet. — Hr
Studenten Carr Står meddelade genom Hr Boneman följande:

»Bland den värdefulla samling af Insekter, som Ingeniör
J. A. WanuBerG hemfört från, Cafferlandet, intaga Hemiptera ett
utmärkt rum. ' Deras artantal stiger till omkring 520, och äro
de till största delen obeskrifne och för samlare okända. Då
Professor Bonmeman i sitt arbete Insecta Caffrarie nu 'beskrif-
ver de Wahlbergska Coleoptera och det är skada, att så myc-
ket utmärkt af de andra klasserna redan så länge stått och
ännu står magasineradt, oordnvadt och obestämdt, så gafs) mig
uppdrag, att bearbeta Hemiptera, hvilket jag så mycket heldre
gör, som jag med förkärlek studerat dessa djur. De uppsatser
öfver dessa, hvilka jag, allteftersom min tid medgifver, kommer
att utarbeta, kunna då tillsammans anses såsom ett ej ovigtigt
bidrag till kännedomen af Cafferlandets Hemipterfauna.

SCUTELLEROIDES.
SPH/EROCORIS (Burw.)

1. S. hamiferus: supra ruber; capite macula triangulari nigra, pun-
clum rubrum includente, antennis fuscis, artic. 1 toto, 2 basi
dilute rufo; thorace litura coronö&formi nigra, antice maculas 4
rubras includente; scutello basi nigro, sex-rubromaculato, pone
medium fascia transversa undulata nigra, rumulum medium, po-

2.

— 210 —

sticeque : ramulos 2 -emittente3. subtus cum pedibus flavotestaceus.
Long. 14, lat. :.8 millim:
Habitat in Caffraria.

S. caffer: sordide flavotestaceus; capite rubescente, margine line-
isque 2 longitudinalibus mediis nigris, antennarum art. 3 ultimis
fuscis; thorace antice ingequahter rubescente, ibique postice ab-
rupte nigromarginato, basi maculis 4 rubescentibus, mediis antice,
exterioribus extus et antice nigromarginatis; scutello maculis 12,
plerisque rhomboideis, rubris, nigrocinctis; pectore cinerascente,
abdomine piceo, apice dilutiore; pedibus testaceis. Long. 8, lat.
6 millim.
Habitat in Caffraria.

S. adspersus: sordide ochraceus, vage nigroadspersus; capite tho-
raceque antice dilutioribus; subtus niger, flavovariegatus; pedibus
nigrofuscis, geniculis dilutioribus. Long. 8, lat. 6 millim.
Habitat in Caffraria.
Statura fere S. tigrine, eique similis, sed obscurior, absque ma-

culis fuscis; variat interdum dilutior, punctis nigris paucioribus,

pedibusque testaceis.

LIBYSSA (DaLLas.)

L. Signoreti: supra viridi-cerulea, nitida, punctata, antennis ni-
gris, articulo 4 miniato; thorace lateribus miniato, maculis 2 an-
ticis rotundatis et 5 posticis oblongis, nigris; scutello linea
media, maculisque 6 nigris, apice nigroviolacescente; subtus pe-
ctore chalybeoviridi, medio miniato-variegato, abdomine miniato,
segmento singulo utrimque macula triangulari chalybea, apice vi-
ridiz femoribus dilute miniatis, tibiis tarsisque chalybeis. Long.
15, lat. 7 millim.

Habitat in Caffraria.

Variat colore viridescente in obsolete purpurascentem migrante.

L. Bohemani: supra obscure chalybeo-violacescens, punctata; an-
tennis nigris; thorace lateribus ultra medium luteomarginato, ma-
culis 8, scutello maculis 6, nigris: subtus pectore chalybeo, ab-
domine luteo, macula media nigra, segmento singulo utrimque
macula ovata chalybea; pedibus nigrochalybeis, femoribus longe
ultra medium luteis. Long. 14, lat. 7 millim.

Habitat in Caffraria interiore.

CHOEROCORIS (DaALLas.)
C. personatus: citrinus; capitis apice, basi lineisque 2 longitudi-
nalibus mediis, thoracis maculis 2 irregularibus anticis, scutelli
maculis 6, quarum 2 basalibus majoribus approximatis, 4 mediis
semicirculariter positis, antennisque nigris; pectore nigrescente,
luteomaculato; abdomine subtus utrimque vitta lata obliqua poslice
cum opposita connexa, punctisque marginalibus duplici serie po-
sitis, nigris; pedibus nigris, tibiis extus flavescentibus, Long. 12,
lat. 73 millim,
Habitat in Caflraria.

1.

Få

3.

— 21 —
BOLBOCORIS (Aw. &'Serv.)

B. sordidus: lividus, rude rugosus, nigrofusco-punctatus; capite
inequali, lineis. 2 longitudinalibus :mediis impressis, basin versus
divergentibus, antennis: testaceis; thorace inequaliter "impresso;
scutello antice callis 2 sordide 'albidis, utrimque' oblique im-
presso; subtus fuscovarius, femoribus fuscis, ' tibiis basi excepta
tarsisque pallidis. Long. 5, lat. 4 millim.

Habitat in Caffraria. ;

B. xanthopus: niger, rude: rugosopunctatus; capite longitudinaliter
bicanaliculato; thorace antice impressionibus pluribus inzequalibus,
medio longitudinaliter sarinato; scutello medio carinato, antice
utrimque oblique profunde impresso; pedibus dilute 'fulvis, basi
nigris. Long. 5, lat. 33 millim. '

Habitat in Caffraria.

B. misellus: sordide flavescens, fuscopunctatus; capite xnescente,
lineis 2 longitudinalibus impressis inter oculos obliteratis, an-
tennis testaceis; thorace antice maculis 2 transversis, viridiene-
scentibus, fasciaque media transversa dilutiore, parcius punctata;
scutello 'basi punctis 3 albidis; abdomine subtus Xnescente-nigro,
margine sordide flavescente, fuscopunctato; pedibus stramineis.
Long. 43, lat. 3 millim.
Habitat in Caffraria.

EURYGASTER (La>r.)

E. natalensis: griseoluteus, rugulosopunctatus; capite margine late-
rali lineisque 2 longitudinalibus mediis nigrofuscis; thorace scu-
telloque vittis sepe abruptis, obsoletis, e punctis nigrofuscis com-
positis. Long. 11, lat. 6 millim.

Habitat in Caffraria.

Variat interdum obscurior, totus etiam nigrescens.

PODOPS (Lar.)

P. spinicollis: fuscus, punctatus; capite convexo, apicem versus
subangustiore; thorace antice utrimque acute spinoso, mox pone
medium unidentato, impressione transversa media; scutello utrim-
que parum sinuato; subtus nigropiceus, grisescentle-sericeus, pe-
dibus nigris, tibiis posterioribus tarsisque testaceis. Long. 73,
lat. 43 millim.

Habitat in Caffraria,

Variat supra fere nigropiceus.

P. natalensis: fusco-griseus, punctatus; capite subconcavo, quadrato;
thorace antice utrimque spina parva subporrecta, medio subbiden-
tato, rugis 2 inzequalibus mediis, impressionem transversam in-
cludentibus; scutello abdomine breviore, apicem versus angustiore;
abdomine disco nigrofusco; antennis pedibusque testaceis. Long.
8, lat. 43 millim.

Habitat in terra Natalensi.

— 22 —
CORIMELZENA (Weaitres)

1. .C. impicta: fere semiglobosa, enescentenigra, punctatissima, Upaca;
antennis. fuscoferrugineis; thoracé : antice 'callis; 2 irregularibus,
depressis, : politis; subtus cum: pedibus nigra, tarsis fäscaflavescen-
tibus:; . Long. 31, lat. 23 millim. |

Habitat in Caffraria.

, USB ad (Larv ssk a

1. : C. sex-notatum: convexum, nigrum, nitidum, parce subtiliter pun-
ctatum; capite maculis 2 anteocularibus antennisque flavotesta-
ceis; thorace :maculis 2 apicalibus, lineis 2 obliquis transversis,
margineque: furcate, dilute luteis; scutello, enescentenigro, margine,
humerorum excepto, flavo, maculis :4 basalibus, quarum 2 me-
diis majoribus luteis, lateralibus flavis; abdomine subtus senescen-
tenigro, margine maculisque parvis lateralibus luteis; pedibus te-
staceis, basi piceis. Long. 4, lat. 34 millim.

Habitat in Caffraria.

2. C. bisignatum: punctatisssmum, nigrum, vel nigropiceum; antennis
pedibusque testaceis; thorace maculis.2 apicalibus ;imarginibusque
lutescentibus; scutello maculis 2 basalibus margineque posterius
dilute luteis; subtus 2nescente-nigrobrunneum, abdominis margine
punctisque lateralibus dilute luteis. Long. 31—24, lat. 21—53
millim. Ö

Habitat in Caffraria.

3. C. limbatellum: punctatum, nigrum; capite maculis 2 anteoculari-
bus flavis, antennis pedibusque testaceis, femoribus basi infusca-
tis; thorace lateribus, scutelloque posterius anguste flavomargina-
tis; abdomine subtus xnescente-nigro, margine maculisque latera-
libus dilute luteis. Long. 33, lat. 3 millim.

Habitat in Caffraria.

4. C. circumductum: punctatum, nigrum; capite margine anteoculari,
antennis pedibusque flavotestaceis, femoribus basi leviter infusca-
tis; thorace maculis 2 apicalibus lateribusque anguste flavis; scu-
tello pone medium flavomarginato; subtus;abdomine senescente-
nigro, margine maculisque lateralibus lutescentibus., Long. 21—3,
lat. 2—3 millim.

Habitat in Caffraria.

5. -C. costale: punctatum, nigrum; capite marginibus reflexis, antennis
pedibusque fuscopiceis; thorace medio transversim leviter impresso;
scutello apice subsinuto; hemelytris costa flava; abdomine basin
versus flavomarginato. Long. 33, lat. 33 millim.

Habitat in terra Natalensi.

PLATASPIS (Westw.)
1. P. Wahlbergi: valde convexa, tota nigra, confertim luteomaculata
et reticulata, subtiliter vage punctata; capite modice concavo, an-
tennis rufotestaceis; thorace antice angulariter late emarginato,

=— US —

lateribus rotundato explanato; scutello oblique ampliato, posterius
sensim rotundato, apice obtuso; vix sinuato; subtus' pectore glau-
cescente, abdomine luteo, segmento singulo basi. tenuissime nigro,
et utrimque linea abbreviata, similiter colorata. Long. 13, lat.
12 millim.

Habitat in Caffraria interiore.

2. P. semiglobosa: convexa, subtiliter crebre rugosopunctata, nigra;
capite utrimque impresso, parce Juteopunctato, antennis nigris,
basi testaceis; thorace antice emarginato, lateribus rotundato-ex-
planato, pone apicem maculis 2 dilute sanguineis; scutello late-
ribus obliquis, posterius sensim rotundato, apice obtuso; subtus
pectore griseopruin0oso, abdomine fuscocastaneo, margine extimo
luteopunctato; femoribus .dilute sanguineis, tibiis tarsisque fuscis.
Long. 12, lat. 10 millim.

Habitat in Caffraria.

PHYMATOCORIS (Nov. Ges.)

(pöne, tuberculum et x00t0, Cimex.)

Caput subquadratum, fere perpendiculare,, antennis mediocribus,
art. 4 crassiore, 2, 3 et 4 longitudine equalibus, ultimo parum lon-
giore, elliptico, Thorax convexus, antice valde declivis, angulis po-
sticis productis, rotundatis. Scutellum mediocre, triangulare, basi gib-
bum, apice tuberculo instructum. Membrana coriacea. Abdomen sub-
tus convexum, segmento singulo lateribus turgido. Pedes validi, tarsi
mediocres. i

4. P. strumosus: fere quadratus, totus tuberculatus, verrucosus, fuscus;
antennis ochraceis; .scutello basi longitudinaliter impresso; mem-
brana nigrofusca; subtus cum pedibus spinosis ochraceus, rude
fuscopunctatus. Long. 6, lat. 43 millim.

Habitat in Caffraria interiore.

"PENTATOMOIDES.

CANTHECONA (Awn. Ö& Serv.)

4. &O. miniatescens: miniatescens, dilute fuscopunctäta; capite vitta me-
dia ochracea « vittisque 2 chalybeis; thorace vittis 6 Jatis dilute
ochraceis, utrimque spinoso, anterius. ut. et impressione obliqua
supra spinas laterales. nigrochalybeo-punctato; scutello -basi ma-
culis 4, quarum. 2 mediis majoribus, quadratis, nigrochalybeo-
punctatis, lateribus dilute ochraceo; hemelytris dilute sordide mi-
niatescentibus, margine fortius ochräceo-punctatis, membrana fu-
scozenescente; pectore pedibusque chalybeovariis, abdomine subtus
medio lineis nonnullis transversis, macula fere apicali spiraculisque
chalybeis, Long. 12, lat. 63 millim.

Habitat in terra Natalensi.

GLYPSUS (DaALLas.)

1. G. pictiventris; 'cuprescente-fuscoferrugineus, punctatus, hemélytris
exceptis subnitidus; capite rugis,3 longitudinalibus;' antennis ru-

= 214 —

fotestaceis, fuscoannulatis: thorace postice utrimque spina magna,
oblique ' truncata, 'antice utrimque crenulato, rugulis parvis flave-
scentibus parce sparso; scutello maculis 3 basalibus parvis, aliis-
qbe minoribus lutescentibus praesertim posterius parce sparso; he-
melytris griseoferrugineis, parce pallido-variis, membrana 'fusca;
abdomine subtus crebre xneopunctato, maculis rufescentibus sep-
tuplo serie positis. Long. 13—45, lat. 7—8 millim.

Habitat in tractibus fluvii Limpopo.

Variat inlerdum ruga magna transversa flavescente in medio
thoracis. .

EURHINOCORIS (Nov. GEN.)
(Evgw, cui magnus est nasus, et zdpio, cimex.)

Caput elongatum, subparallelum, eylindricum, spina ad originem
antennarum armatum; antennis art. 2, 3 et 4 longitudine subequa-
libus, ultimo longiore. Thorax convexus, transversus, anlice emargi-
natus, lateribus obliquis pone medium gibbosis, postice leviter bisinu-
atus, utringue angulariter productus. Scutellum sat magnum, trian-
gulare, apice rotundatum. Abdomen subtus convexum, lateribus inflexum.

1. E. straminipes: obovatus, densissime punctatus et rugulosus, Xneo-
cuprescens; antennis, rostro pedibusque flavescenlibus; thorace
medio litura magna coroneformi, elevata, lutea; scutello apice lu-
teovario; hemelytris fuscobrunneis, parce testaceovariis, membrana
nigrofusca; abdomine subtus puncltato, lateribus inequali, nigro-
cuprescente. Long. 10, lat. 5 millim.

Habitat in' tractibus fluvii Limpopo.

AETHUS (DaLzas.)

1. A.? tartareus: Oovalis, latus, parum convexus, punctalus, ater, ni-
tidus; capite ocellis rufopiceis, antennis fuscis; thorace lateribus
fere rectis, apicem versus rotundatis, parce setoso; hemelytris
margine ad humeros setosis, membrana fuscocuprescente. Long.
12, lat. 8 millim.

Habitat in terra Natalensi.

2. ÅA. perosus: ovalis, convexiusculus, ater, sat forte punctatus; an-
tennis. fuscoferrugineis, 'breviusculis; thorace : medio transversim
leviter: impresso, disco excepto fortius punctato, margine laterali
setoso;; membrana dilute fuscescentey tarsis ochraceis. Long. 6,
lat. 4 millim.

Habitat in terra Natalensi.

3. ÅA. opacus: ovalis, ater, punctatus, planiusculus; 'antennis fuscofer-
rugineis, extrorsum dilutioribus; thorace nitido, punctalo, disco
levi, margine parce piloso; membrana dilute fuscescente; pedibus
nigropiceis, tarsis ochraceis. Long. 63, lat. 4 millim.

Habitat in tractibus fluvii. Limpopo.

4... ÅA. difficilis: ovalis, niger, -punctatus, margine parce pilosus; an+
tennis. fuscoferrugineis; thorace :antice, lateribus et basin versus

punctato, medio transversim sub-bidepresso, basi picescente; he-
melytris piceis, membrana dilute fuscestente: tarsis dilute ochra-
ceis. Long. 73, lat. 41 millim.

Habitat in terra Natalensi.

5. ÅA. picinus: Oovalis, rufopiceus, planiusculus, margine parce pilosus;
antennis ochraceis; thorace nitido, disco excepto subtiliter parce
punctato, basi dilutiore; scutello hemelytrisque densius punctatis,
membrana dilute fuscescente; subtus obscurior, pedibus ferrugi-
neis, tarsis dilute ochraceis. Long. 5—63, lat. 3—4 millim.

Habitat in tractibus fluvii Limpopo.

6. ÅA. lepidus: ovalis, nigropiceus, punctatus, subnitidus, margine pi-
losus; antennis fuscis, crassiusculis; thorace medio subimpresso,
basi ochraceo-marginato; hemelytris dilutioribus, membrana sor-
dide albida; pedibus ferrugineis, tarsis flavis. Long. 43, lat. 3
millim.

Habitat in Caffraria interiore.

SCIOCORIS (Farr.)

1. S. rusticus: ochraceus, fuscopunctatus; capite semicirculari, basi
fuscescente; thorace lateribus leviter rotundatis, medio transver-
sim subimpresso; scutello litura triradiata, obsoleta, dilutiore;
membrana hyalina, albida; abdomine subtus dilute ferrugineo,
margine dense fuscopunctato, medio nigro. Long. 41; lat. 23 millim.

Habitat in terra Natalensi.

PARAMECOCORIS (Står.)
(PARA MECUS (FieBER.))

1. P. phaleratus: ovalis, griseoflavescens, fuscopunctatus; capile scu-
telloque vitta media, thorace vittis 3 levibus flavescentibus; an-
tennis extrorsum fuscescentibus; subtus cum pedibus flavotesta-
ceus, fuscopunctatus. Long. 11, lat. 63 millim.

Hab. in terra Natalensi.

2. P. fatidicus: subovatus, supra dilute ochraceus, fuscopunctatus; an-
tennis rufescentibus; thorace mox pone apicem punctis 2 approxi-
matis nigris; hemelytris subinfuscatis, membrana fuscescente, ob-
scurius maculata; abdomine subtus sordide luteo, vitta utrimque
laterali, abbreviata punctisque marginalibus nigris, Long. 12—
14, lat. 7—8 millim.

Habitat in terra Natalensi.

3. P. lutulentus: late ovalis, ochraceus, brunneopunctatus; antennis
articulis 2 ultimis fuscis; scutello apice lutescente; abdomine
subtus ochraceo, margine nigrovario, lateribus brunnescente; pe-

dibus fuscopunctatis, tarsorum articulo ultimo nigropiceo. Long.
11, lat. 7 millim.

Habitat in terra Natalensi.

4. P. ellipticus: ellipticus, testäceus, dense fuscopunctatus; antennis
ochraceis, articulo ultimo, basi excepta, fusco; membrana fusce-

— 206 —

scente; 'subtus utrimque vitta laterali apicem versus abbreviata,
fuscescente. Long. 9, lat. 5 millim.
Habitat in terra Natalensi.

ATELOCERA (La>.)

1. ÅA. lentiginosa: rugosopunctata, nigrofusca, luteoverrucosa; capite
apice bispinoso, lateribus, carina media punctisque 2 basalibus
luteis, antennis articulis 3 apice, 4 toto ochraceis; thorace la-
teribus leviter sinuatis, antice crenulatis, angulis humeralibus
supra oblique impressis; membrana silacea, valide fusconervosa;
abdominis margine luteomaculato; pedibus fuscoferrugineis, geni-
culis sordide flavotestaceis. Long. 17, lat. 9 millim.

Habitat in terra Natalensi.

2. ÅA. natalensis: nigrofusca, dilute flavoverrucosa, subtiliter albido-
punctata; capite apice subtruncato; thorace lateribus leviter si-
nuatis, antice crenulatis, angulis humeralibus supra oblique im-
pressis; membrana albida, nervis fuscis; abdomine subtus cum
basi :pedum ferrugineo, illius limbo late nigrogxnescente, margine
sordide flavo-vario. Long. 16, lat. 9 millim.

Habitat in terra Natalensi.

3. 4. caffra: nigrofusca, punctata, parce dilute flavoverrucosa; capite
apice submarginato; thorace angulis humeralibus supra oblique
impressis; membrana fusca, nervis nigris; subtus ferruginea. Long.
15, lat. 9 millim.

Habitat in terra Natalensi.

4. A. Spinole: ochracea, fuscopunctata et variegata; capite apice
emarginato, antennis nigrofuscis; thorace lateribus leviter sinuatis,
ante medium impressione transversa rugaque media longitudinali
obsolete ochracea, in scutellum etiam decurrente; membrana fu-
scescente, nervis obscurioribus; abdominis margine nigrovario;
subtus ferruginea, macula utrimque magna albidosericea vel mu-
corea; pedibus ferrugineis. Long. 16, lat. 9 millim.

Habitat in terra Natalensi.

AGONOSCELIS (Sprin.)

1. ÅA. puberula: ovalis, supra ochracea, crebre nigrofuscopunctata, tota
pilosa; capite antennis nigris; thorace médio leviter transversim
impresso; scutello lateribus apiceque dilutioribus; membrana al-
bida, fusconervosa; abdomine margine luteo- et nigro-vario; sub-
tus dilute flavescens, seriatim nigropunctata; pedibus sordide fla-
vis, parce fuscopunctatis et maculatis, tarsis fuscis. Long. 83,
lat. 5. millim.

Habitat in terra Natalensi.

C/ZENOMORPHA (DaALLas.)

1. -C. ochripes: silacea, dense eruginoso-punctatå; capite margine ele-
vato, silaceo, antennis. sat longis, articulis 2 ultimis apice fusce-
scentibus;

— 217 —

scentibus; thorace antice lateribus crenulato, pone medium angu-

lato; membrana 2&nescente; pedibus dilutioribus. tibus longitudi-

naliter nigro-xnescente-lineatis. Long. 18, lat. 14. millim.
Habitat in terra Natalensi.

MORMIDEA (Aw. & -Serv.)

1. M. albidomaculata: supra griseoflavescens, fuscopunctata; capite api-
cem versus subangustiore, antennis ochraceis; thorace apice late-
ribusque anguste flavomarginato, medio utrimque spina acuta ni-
grofusca; scutello basi utrimque macula elevata apiceque flavo-al-
bidis; membrana .sordide albida; subtus sordide fläva, abdomine
vittis 3 eneo-fuscescentihus, fortiter punctatis; pedibus repösta=
Ceis, Long. 814: latis5, UY:

Habitat in förjen Natalensi.

2. M. albidofuscata: supra fuscocastanea; capite fere paralello, utrim-
que subsinuato, antennis ochraceis; thorace antice flavescente-ru-
goso, utrimque spina acuta nigrofusca armato; scutello litura ele-
vata flavescente, anterius fuscata; subtus sordide flava, vittis 3
fuscobrunneis, media angustiore; pedibus testaceis, subtiliter fusco-
punctatis. Long. 9, lat. 5 millim.

Habitat in terra Natalensi.

3. M. boschjesmana: dilute flava, fuscopunctata; capite fere paralello,
ante oculos sinuato, antennis flavotestaceis; thorace utrimque spina
acuta subproducta, rubescente, apice nigrofusca; scutello basi
utrimque impunctato, flavo; hemelytris: dilute ochracescentibus,
membrana hyalina; subtus parce nigropungtata, abdomine utrimque

- macula sericea, segmentoque singulo apice ciliato; pedibus testa-
ceis. Long. 7—93, lat. 4—5 millim.
Habitat in terra Natalensi.

EYSARCORIS (Hann.)

1. E. misellus: obovatus, griseoflavescens, fuscopunctatus; capite sub-
quadrato, apice rotundato, xenescente; thorace apice rugis 2 obli-
quis &nescente-nigris, medio fascia angusta irregulari albida;
scutello basi utrimque macula 'parva obsoleta albida; membrana
albido-hyalina; subtus vitta intramarginali, interdum obsoleta, ab-
dominisque disco &nescente-nigris; pedibus flavotestaceis, fusco-
punctatis.,: Long. 43, lat. 3 millim.

Habitat in Caffraria interiore.

ZELIA. (Fazr.)

1. ÅA. bella: oblongo-ovata, virescens; capite apice leviter emarginato,
flavocincto; thorace lateribus dilute testaceis; scutello apice palle-
scente; hemelytris ad humeros testaceis, membrana sordide. al-
bida; pectore utrimque punctis 2 albidis, abdomine subtus medio
pallescente; tibiis tarsisque subrufescentibus. Long. 73 lat, 4 millim.

Habitat in Caffraria interiore.

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 9. 2

— 218 —

2. ÅA. griseoflava: obovata, griseoflavescens, dilute fuscopunctata; ca-
pite vitta antice attenuata nigrofusca, per lineam mediam flave-
scentem' divisa, antennis testaceis; thorace lateribus' obliquis, an-
tice utrimque rugis 2 transversis, carinaque media longitudinali
obsoleta, medio leviter transversim impresso, posterius crebrius
fuscopunctato; scutello basi lineis 2 obliquis, vittaque apicali '
subfuscis, interdum obsoletis; membrana sordide albida, fusco-
nervosa; subtus cum pedibus silacea, parce pilosa et fuscopun-
ctata; pectore lateribus fusco. Long. 6, lat. 4 millim.

Habitat ad Boschjesmans Rand.

3. Å. natalicola: obovata, griseoflavescens, crebre fuscopunctata; ca-
pite vitta antice attenuata, per lineam mediam flavescentem di-
visa, antennis ochraceis; thorace margine laterali, carina media
longitudinali, in scutellum etiam' decurrente, rugisque utrimque 2
anticis, quarum una transversa, altera longitudinali obliqua, flave-
scentibus; scutello vittis 3 fuscis, quarum 2 lateralibus obliquis,
postice abbreviatis; membrana albida, hyalinaz subtus cum pe-
dibus silacea, lateribus fortius griseopunctata, pectore utrimque
punctis 4 serie positis.. Long. 63, lat. 43 millim.

Habitat in terra Natalensi.

4, ÅA. pumila: obovata, flavescente-grisea; capite apice leviter emar-
ginato, lateribus vittisque 2 approximatis fuscis; thorace quadri-
fuscovittato, antice leviter depresso, utrimque rugis 2 obliquis,
et 5 longitudinalibus obsoletis; scutello -medio albido-carinato,
utrimque fusco; membrana albida; subtus margine seriatim fusco-
punctata. Long. 5, lat, 3 millim.

Habitat in terra Natalensi.

PENTATOMA. (Par. Beauv.)

1. OP. cenosula: late ovalis, flavo-grisescens, vage fuscopunctata; ca-
pite fere quadrato, apice leviter rotundato, antennis subochraceis;
thorace lateribus parum sinuatis, callis inequalibus obsoletis trans-
versis; scutelio irregulariter flavescente-rugoso; subtus sordide
flava, cum pedibus parce fuscopunctata, abdominis margine supra
nigrovario. Long. 73, lat. 5 millim.

Habitat ad Rondebosch.

2. P,. inquinata: ovalis, griseoflavescens, eneo-fuscopunctata; capite la-
teribus obliquis, apice late rotundato, antennis fuscescentibus;
thorace medio transversim levissime depresso; scutello apice fulvo;
membrana fuscescente; subtus cum pedibus dilute virescente-
flava, abdomine parce subltiliterque fuscopunctato; femoribus api-
cem versus punctis nigris. Long. 71, lat. 4 millim.

Habitat ad Rondebosch. 9

3. P. blanda: late ovalis, griseoflavescens, dense fuscopunctata; ca-
pite fere triangulari, lateribus fusco-eneopunctato, antennis pe-
dibusque flavescentibus, illarum apice fusca; thorace anterius
callis 2 parum elevatis nigro-Xneis, maculam flavam includen-
tibus, marginibus rugulisque transversis mediis dilutioribus, minus

19

[ES

"dense fuscopunetatis; scutello "basi utrimque macula parva al-
. 7 '
bida; membräna dilute fuscescente; subtus dilute flavescens, eneo-
punctata, abdomine basi macula nigröienea, margine punctis ni-
gris. Long. 63, lat. 41 millim.
Habitat in terra Natalensi,

4: P. moerens: ovalis, sordide griseo-flavescens, punctata, nitida; ca-
pite såbrotundato; tHoracis medio lineis 2 parallelis, transversis,
undatis, scutelliqaé 'åapice ' dilutioribus; hemelytris' rufotestaceis,
costa ultra mediom 'dilute flavescente, membrana dilute fusce-
scente, nervis 'obScurioribus; subtus medio vitta nigrofäsca, pun-
ctisque nonnullis serialibus nigris; femoribus basi punctis nigro-
fuscis, tarsis apice picescentibus. Long. 61, lat. 4 millim.

Hebitat in terra Natalensi.

5. P. Limpoponis" late oboväta, sordide griseo-flavescens, våge fusco-
punctala; capite 'oblongö-quadrato, lateribus leviter sinuato; tho-
race lateribus angusté flavo, angulis posticis subproductis, rotun-
datis, nigrofuscis; scutello 'basi callis 3 albidis, medio longitudi-
naliter minus dense fuscopunctato; membrana dilute fuscescente,
nervis obscurioribus; subtus cum pedibus pallide flava fusco-
punctata, "abdomine medio maculis irregularibus fusco-enescen-
tibus, margine fuscovario. Long. 8, lat. 5 millim.

Habitat ad Boschjesmans Rand et in tractibus fluvii Limpopo.

6. P. trigemmis: late ovalis, supra fuscogrisea, fuscopunctata; capite

fere "parallelo, "antennis' testaceis; thorace anticé lateribus flavo,

I Utrimque posterius producto, rotundato, nigrofusco; scutello' basi

”utrimque macula elevata apiceque albidis; membrana fusco-xene-

scente; subtus cum pedibus sordide fava, fuscovariegata et pun-
ctata. Long. 8, lat. 5 millim.
Habitat in terra Natalensi.

7. P. Mulsanti: obovata, griseoflavescens, rude fuscopunctata; capite
punctatissimo, lateribus subsinuato, antennis flavotestaceis; tho-
race margine laterali, fåsciaqué 'angusta media flavoalbidis, utrim-
que obtusé subangulato; scutello vittis lateralibus obliquis, medio
apicem versus conflaentibus, flavis; pectore fuscescente, abdomine
subtus dilute flavo, vittis 3 fuscowneis. Long. 81; lat. 4 millim.

Habitat in terra Natalénsi.

8. oP. subrufa: ovalis, dilute cinnabarina, vage punctata; capite sub-
triangulari, apice rotundato, antennis apicem versus fuscescen-
tibus; thorace medio punctis 2 nigris, pone medium fuscescente;
scutello maculis 4 "parvis nigrofuscis; hemelytris presertim basi
nigropunctalis, membran fusco-anescente; pedibus testaceis. Long.
u7t i blavn4å millim, |

utduc Habität in: terra Natalensi!

9. P, natalensis: fere ovalis, dilute flavovirescens; capite apicem ver-
sus sénsim angustiore, anlennis rufescentibus, apicem versus fu-
scis; thorace antice maculis 4 parvis nigrofuscis, pone medium
dense fuscopunctato, ultrimgue spina porrecta purpurascente; scu-

10.

11.

12.

13

1.

— 220 —

tello flavescente, basi maculis 3 albidis; hemelytris fusco-vire-
scentibus, vitta irregulari dilute carnea, membrana dilute fusca.
Long. 9, lat. 53 millim.

Habitat in terra Natalensi.

P. inops: late obovata, sordide viridi-flavescens, fuscopunctata;
capite lateribus obliquis, apice subrotundato, antennis ochraceis,
basi dilute virescentibus; thorace medio transversim ochracescente,
angulis posticis parum prominulis, subobtusis; scutello apice vire-
scente; membrana sordide albida; subtus parce viridi-punctata,
pedibus dilute virescentibus, parce fuscopunctatis. Long. 61, lat.
43 millim.

Habitat in terra Natalensi,
P. lineaticollis: late ovalis, sapra nigro-enea, punctata; capite
triangulari, lineis 3 basalibus longitudinalibus flavis, margine
anteoculari luteo, antennis extrorsum fuscisz; thorace lineis 7
longitudinalibus, antice abbreviatis, margineque antico flavis, ma-
cula - apicali lutea; scutello lateribus, linea longitudinali media
apiceque flavis, maculis 2 ante medium limboque apicali luteis;
hemelytris margine humerali, litura media apiceque luteis, mem-
brana fusca; subtus sordide flava, longitudinaliter nigrovario; pe-
dibus dilute virescente-flavis, femoribus apice luteis annuloque
fusco. Long. 63, lat. 5 millim.

Habitat in terra Natalensi.

P. lutulenta: obovata, sordide ochracea, fuscopunctata; capite
oblongo-quadrato; thorace angulis posticis subprominuks, rotun-
datis; scutello litura magna triangulari, minus punctata, dilutiore;
membrana sordide albida, obsolete fusconervosa; subtus cum pe-
dibus dilutior, lateribus parce fuscopunctata. Long. 7—81, lat.
5 millim.

Habitat in terra Natalensi.
P. patruelis : subovalis, sordide griseo-flavescens, fuscopunctata;
capite lateribus obliquis, apice rotundato, antennis dilute ochra-
ceis; thorace angulis posticis productis, supra nigris; scutello
apice flavescente, membrana dilute fusca; sublus punctis neo-
virescentibus parce adspersa; pedibus dilute virescentibus, parce
fuscopunctatis. Long. 73, lat. 5 millim.

Habitat in terra Natalensi.

STRACHIA. (Haus.)

S. Wahlbergi: late ovalis, supra nigra, confertim punctata; capite
oblongo-triangulari, vittis 2 luteis; thoracis marginibus, cruce
media, scutelli lateribus, linea löngitudinali media, hemelytrorum-
que margine, vitta, apiceque luteis; membrana nigrofusca; subtus
Jutea, abdomine lateribus, segmentisque 3 ultimis macula basali
nigris; pedibus nigropiceis, femoribus ultra medium flavotestaceis.
Long. 103, lat. 63 millim.
Habitat in tractibus fluvii Limpopo.

2.

1.

23

I

+

Da

= 221 =

IS.” tidialis : ovalis, "fuscopicea, punctata; capite lateribus obliquis,

apice truncato; thorace lateribus anguste, basi latius luteomargi-
npato, medio transversim leviter impresso et fortius punctato; an-
tennis fuscescentibus; scutello apice subluteo; hemelytris macula
media ”albida, membrana -subbyalina; abdomine subtus brunne-
scente, pedibus fuscis, tibiis basi excepta fiavescentibus. Long.
5, lat. 33 millim.

Habitat in terra Natalensi, in Nubia etiam a Dom. HEDEnBORG
inventa. |

RHAPHIGASTER. (Lar.)

R. orbus:: 'obovatus, supra flavescens, crebre 'punctulatus; capite
subtriangulari. apice rotundato, basi utrimque macula virescente;
thoracis maculis 3, quarum media subcordiformi; scutelli maculis
3 basalibus, quarum media majore rhomboidea, hemelytrorumque
macula fere apicali, virescentibus; membrana albida; subtus cum
pedibus antennisque viridis, harum art. 3 apice, 4 et 5 fere
totis fuscescentibus. Long. 13, lat. 71 millim.
Habitat in terra Natalensi.

R. fuscoirroratus: obovatus, griseoflavescens, sat rude punctatus;
antennis testaceis, articulis ultimis apice infuscatisy thorace an-
tice rugis 2 transversis, linea media longitudinali, in scutellum
etiam decurrente, dilutiore; scutello basi maculis 2 approxi-
matis, apice fusco; hemelytris membranaque fuscomaculatis; sub-
tus lateribus parce fuscopunctatus, tarsis dilute picescentibus.
Long. 9—41441, lat. 4—5 millim.
Habitat in terra Natalensi et ad Boschjesmans Rand.

R. fuscosparsus: late ovalis, griseoflavescens, punctatus; antennis
rufescentibus, art. 1 flavescente, 3, 4 et 5 apice fuscis; tborace
lateribus leviter rotundatis, margine fuscomaculato; scutello basi
maculis 2 fuscis, linea longitudinali media dilutiore; hemelytris
fuscosparsis, membrana sordide albida, obsolete fuscomaculata;
subtus fuscopunctatus; tarsis apice fuscescentibus. Long. 10,
lat. 63 millim.
Habitat in terra Natalensi.

R. flavulus: obovatus, flavescens, sat subtiliter: punctatus; capite

subrotundato, ante oculos subsinuato, antennis art. 3 ultimis

rufotestaceis; membrana albido-hyalina; pectore parce subtiliter

fuscopunctato, spiraculis nigris. Long. 8—410, lat. 543—7 millim.
Habitat in terra Natalensi.

R. purus: ovalis, dilute rufotestaceus, supra subtilissime fusco-
punctalus; capite longiore, rotundato, antennis art. 3 apice, 4 et
5 totis dilute rufescentibus; thorace posterius obscuriore; mem-
brana albida, hyalinag abdomine margine supra punctis fuscis,
obsoletis. Long. 8, lat. 5 millim.

Habitat in tractibus fluvii Limpopo.

Variat dilute fluvescens, tarsis/picescentibus.

— 222 —

6. ÅR. decoratulus: ovalis, niger, punctatus; capite lateribus. obliquis,
subsinuatis,; apice late rotundato, lineis 2 basalibus;flavis, callo
longitudinali ,medio apiceque rufis, antennis, pedibusque testaceis,
illarum art. 3 ultimis fuscis; thorace antice lateribusque,rufo-
marginato, fascia' obliqua laterali, maculisque disci irregularibus,
flavis3 .scutello, basi maculis 3, quarum media flava, lateralibus
lutescentibus, posterius macula lyriformi flava; hemelytris pra-
sertim basi flavovariis; membrana :sordide albida, ;fascia: obsoleta
fuscescente; abdomine subtus macula media magna flava, mar-
gine luteovario, pedibus flavotestaceis. Long. 61, lat. 43 millim.

Habitat in tractibus fluvii Limpopo.

7. BR. amoenus: fere obovatus, xenescente-niger, punctatus;. capite la-
teribus ante; oculos sinuato, apice late rotundato, margine vittis-
que 2 .basalibus flavis, antennis fuscotestaceis;y thorace antice la-
teribusque flavomarginato, dorso transversim: flavovariegato; scu-
telli . maculis 5 et apice, hemelytrorumque macula media flavis;
membrana fuscescente; pectore flavovario, abdomine vittis 2 obli-
quis margineque serie macularum flavis; pedibusluteis. Long. 63,
lat. 43 millim. i

Habitat in terra Natalensi.

8. R. scurrilis: subovalis, griseoflavescens, brunneopunctatus; capite
ante oculos sinuato, apice late rotundato, basi. utrimque viridi-
Xnescente; antennis extrorsum leviter: infuscatis; thorace antice
macula fulva, callis 2 obsoletis, obliquis, irregularibus, nigro-
virescentibus; scutello basi macula, utrimque fulva, ante apicem
albidam maculis 2 nigrofuscis; hemelytris ad membranam maculis
2 fuscis, hac obsolete : fuscofasciata; subtus sordide: flavus, late-
ribus nigropunctatus, abdomine luteovario, macula pone medium
margineque' brunnescentibus. -Long.'7, lat. 4 millim.

Habitat in Caffraria interiore.

LA MUS (Nov. Gen.)

Caput subtriangulare, apice rotundatum, supra planum, margini-
bus "leviter reflexis; antennis breviusculis, 5-articulatis, art. 4 capite
breviore, 2 minimo, precedentis dimidia longitudine, 3 longiore, sub-
compresso, 4 hoc nonnihil breviore, 5 longitudine 3:tii, subfusiformi;
rostro .brevissimo. Thorax lateribus obliquis, antice subsinuatus, po-
stice basin scutelli tegente. Scutellum triangulare, :equilaterum, apice
subito angustatum, truncatum. Membrana hyalina, nervis longitudi-
nalibus. Mesosternum carinatum, carina postice parum, antice magis
elevata; méetasternum sat latum, antice angulariter productum, postice
emarginalum, spinam abdominis basalem accipiens. Pedes validi, tar-
sis 2-articulatis.

1. L. Dallasi: fere obovatus, subtiliter punctatus, dilute viridi-flave-
vescens; antennis pedibusque pallide rufescentibus; thorace: limbo
extimo subtilissime serrato, nigro; scutello apice puncto dilute
rubescente; membrana albida. Long. 27—28, lat. 14—415 millim.

Habitat in tractibus fluvii Limpopo.

— 223 —

GONIELYTRUM (Nov. GEN.)
(yorvia, angulus: et Ekutoor).

Caput subtriangulare, apice late rotundatum, supra anterius con-
cavum; antennis' brevibus, 4-articulatis, art. 4 minimo,; 2 hoc triplo
fere "longiore, subcompresso, utrimque' nönnihil dilatato, 3 minore, 4
longiore, subfusiformi; rostro' brevissimo. Thorax antice profundius
sinuatus, postice 'basin scutelli tegens, lateribus dilatatis, rotundato-
ampliatis. 'Scutellum triangulare, 2&Xquilaterum, apice subito angusta-
tum, truncatum. Hemelytra basin versus -margine” angulum obtusum
formantibus (unde nomen generis), membrana hyalina, nérvis longitu-
dinalibus. Mesosternum föliaceo-cärinatum, carina basi minus, åntice
magis elevata. Metasternum concaviusculum. |. Abdomen subcirculare,
posterius nonnihil angustatum, lateribus subdilatatum. .Pedes, sat va-
lidi, tarsis 2-articulatis. i

1. G. circuliventre: late ovatum, subltiliter rugulosum, dilute vire-
scente-flavum; antennis articulo ultimo dilute rufescente; scutello
flavotestaceo; bemelytris punctis nonnullis fuscis parce vage spar-
sis; membrana albida. Long. 27, lat. 49 millim.

Habitat in terra Natalensi.

CYCLOPELTA. (Am. & Serv.)

1. C. patruelis: supra rubropicea, rugulosa, punctata; capite, pedibus
antennisque, articulo 'ultimo fulvo excepto, nigris3; thorace late=
ribus obscuriore; scutello apice fulvo; membrana nigrofusca.. Long.
15, lat. 10 millim.

Habitat in terra Natalensi.

ASPONGOPUS. (Lar.)

1. ÅA. monachus: piceus, rugulosus, punctatus; antennis” nigris, 'arti-
» culis 2 ultimis helvoliss membrana nigrofusca, subgenescente, basi
maculis 'testaceis; pedibus nigris. Long. 20—22;, lat. 121—14
millim:
Habitat in tractibus fluvii Gariep.

2. ÅA. sutor: fuscoferrugineus, rugulosus; antennis nigris, articulis 2
ultimis luteis; membrana sordide ochracea, nervis fuscopunctatis;

| subtus nigrofuscus, pedibus nigris. Long. 18, lat. 114 millim.

; Habitat in terra Natalensi.

3. ÅA. sartor: fuscoferrugineus, rugulosus, punctatus; antennis dilute
rubris, articulis basalibus obscurioribus; membrana magna, sila-
cea; tarsis dilute ferrugineis. Long. 19, lat. 12 millim.

Habitat in terra Natalensi.

mine subtus dilute rubrotestaceo. Long. 12, lat. 73 millim.
Habitat in terra Natalensi.

— 2240 —

PRIONOGASTER. (Nov. Gen.)
(notor; serra et yuotne, Venter).

Caput subplanum, apice bifidum, ante oculos spina armatum; an-
tennis validis, 4-articulatis, compressis, dilatatis, art. 4 brevi, 2 lon-
gissimo, aliisque .latiore, 2 ultimis brevioribus, oblongo-ovatis, apicali
acuto; rostro brevi, pedes intermedios vix attingente. Thorax latitu-
dine dimidio brevior, modice convexus, antice emarginatus,”lateribus
dilatatus, postice late leviter rotundatus. Scutellum mediocre, trian-
gulare, apice reflexo, bifido. Membrana:sat magna. Pedes validi, tar-
sorum art. 1 reliquis latior et longior. Abdomen subtus valde con-
vexum, lateribus dilatatum, segmento singulo utrimque biserrato.

1. P. Westwoodi: ovalis, rugosus, fuscoferrugineus; antennis ferru-
gineis; membrana nigra; subtus cum pedibus ferrugineus. Long.
19, lat. 12 millim.
Habitat in terra Natalensi.

PHYLLOCEPHALA. (Lar.)

1. P. porosa: subovalis, forte punctata et rugosa, fuscoferruginea,
cinereo-variegata; capite oblongo-triangulari, fere plano, impres-
sionibusque triangularibus anticis thoracis cinerascentibus; an-
tennis fuscopiceis; membrana sordide albida, fuscovariaz subtus
sordide ochracea, pedibus cinerascentibus. Long. 17, lat. 9 millim.

Habitat in terra Natalensi.

2. P. lentiginosa: ovalis, rugosopunctata, dilute ochracea, fuscosparsa;
capite postice 'convexo, anterius plano, lobis extus rotundatis,
apice distantibus, antennis apice fuscis; thorace antice utrimque
et posterius dilute fusco-cinerascente; membrana sordide albida,
fuscopunctata; pedibus fuscosparsis. Long. 14, lat. 73 millim.

Habitat in terra Natalensi.

3. P. fasciata: late ovalis, punctata, flavo-testacea; capite subcon-
cavo, lobis extus rotundatis, antennis apice fuscescentibus; tho-
race pone medium fuscocinerascente, antice lateribus nigropiceo;
scutello hemelytrisque fuscoirroratis, membrana dilutiore, parce
fuscopunctata; pectore cinereo, nigropunctato, abdomine subtus
singulo latere maculis fuscis, serie positis, interdum ad vittam
confluentibus. Long. 12—413, lat. 8 millim.

Habitat in terra Natalensi.

4. P natalensis: subovalis, punctata, sordide ochracea; capite sub-
triangulari, lobis planis, subacuminatis, distantibus; antennis sub-
rufescentibus; thorace ante medium maculis 2 nigris, posterius
fuscescente; scutello vittis lateralibus dilutioribus; hemelytris fu-
scis, membrana dilutiore, fusco-punctata; subtus vittis 2 nigri-
cantibus; pedibus fuscoferrugineis. Long. 123, lat. 64 millim.

Habitat in terra Natalensi.

BASICRYPTUS. (H. ScnärrF.)

1. B. russatus: obovatus, rugosopunctatus, dilute rufescens; antennis
art. 4 apice, 5 toto fuscis; thorace antice dilutiore, transversim

ph

1.

Åre

— 25 —

rugoso, ruga media elevatiore; hemelytris margine anguste albido,
membrana ”albida, punctis nigris parce sparsa. Long. 17, lat.
11 millim. I

Habitat in tractibus fluvii:Limpopo.

B. cenosus: obovatus, rugosopunctatlus, sordide flavotestaceus; ca-
pite thoraceque antice pallidioribus, parce nigropunctatis, anten-
narum art. 4 apice, ultimoque toto fuscis; hemelytris margine
anguste albido, apicem versus cum membrana. albida parce sub-
tiliterque nigropunctalis; tarsis rufis vel ochraceis. Long. 13—416,
lat. 8—10 millim.

Habitat in tractibus fluvii Gariep.

Precedenti valde similis et affinis, statura minore, colore pun-
ctisque parcis nigris hemelytrorum tamen diversus; an ejus
varietas ? å

TETRODA. (Anv. & Serv.)

T. demon: ovalis, coriacea, punctato-rugosa, nigra; capite concavo,
subcirculari, lobis parum distantibus, antennis piceis; thorace an-
gulis anticis prominulis, lateribus subrotundato; hemelytris mar-
gine cinereo-pulverulento; membrana sordide albida. Long. 18,
lat. 103 millim.

Habitat in terra Natalensi.

T. angulicollis : ovalis, fuscotestacea, punctata; capile concavo, lo-

bis extus rolundatis, antennis subpiceis; thorace angulis anticis

prominulis, ante fasciam mediam transversalem flavotestaceam ma-

culis 2 irregularibus, nigrofuscis, nitidis, postice elevato, fusco-

punctato; membrana fusca; pectore nigropunctato, abdomine sub-

tus fusco; pedibus fuscoferrugineis. Long. 12—413, lat. 73 millim.
Habitat in terra Natalensi.

MACRINA. (Aw. & Serv.)

M. hottentotta: oblonga, fuscopicea; capite plano, rugosopunctato,
lobis apice rotundatis, antennis ochraceis, basi fuscis; thorace
transverso, fortiter transversim rugoso, ruga media elevatiore, la-
teribus crenulato, ultra medium oblique ampliato, dein angulato;
hemelytris dilutioribus, membrana sordide albescente, nervis parce
fuscopunctatis. Long. 17, lat. 84 millim.

Habitat in terra Natalensi.

M. mantis: elliptica, fuscopicea; capite basi convexo, lobis planis,
subacutis, antennis rufotestaceis, basi fuscis; thorace rugosopun=
ctato, costis 2 mediis transversis, lateribus obliquis, dein rotun-
dato, anterius transversim depresso; scutlello rugis 3 longitudi-
nalibus dilutioribus; hemelytris' fuscis, membrana pallescente,
parce fuscopunctata; subtus sordide lutea, pectore fuscovario, villa
laterali flavescente; pedibus fuscopiceis. Long. 15, lat. 7 millim.
Habitat in tractibus fluvii Limpopo.

— 226 —
»

3... M. rubens: oblonga, ruguloso-punctatas; capite plano; sordide ochra-
ceo, lobis approximatis, antennis rufescentibus; «thorace antice
declivi, sordide ochraceo, lateribus antice crenulato, medio utrim-
que spina magna producta, supra nigra, armato, basi dilute san-
guineo; scutello hemelytrisque dilute sanguineis; pectore sordide
albido, abdomine subtus dilute rufescente, pedibus obscurioribus.
Long. 18, lat. 7 millim.

Habitat in terra Natalensi.

4. M. affinis: oblongo-obovata, punctata, dilute rubescens; capite
plano, antennis ochraceis; thorace antice declivo, spina magna
producta, apice supra nigra, utrimque armato; hemelytris extus
obscurioribus, membrana subfusco-nervosa, subtus cum femoribus
fuscopunctata. Long. 15, lat. 6 millim. ,
Habitat in terra Natalensi.

DICHELORHINUS. (Nov. Ger.)
(dixynioc, bifidus et dir, nasus).

Caput longe triangulare, lobis lateralibus longissimis, acutiusculis,
subcylindricis, parum vel vix distantibus; antennis capite vix lon-
gioribus, crassiusculis, art. 1—4 longitudine subzequalibus, ultimo lon-
giore, fusiformi; rostro coxas anticas attingente, crassiusculo. Thorax
antice sinuatus, posterius transversim elevatus. Scutellum oblongo-
triangulare. Pedes longitudine mediocres, crassiusculi, tarsis 3-arti-
culatis, art. intermedio minimo, 4 et 3 longitudine fere xequalibus.

1. D. histricus: oblongo-ovalis, ruguloso-punctatus, dilute luteus; ca-
pite vitta media nigrofusca, antennis rufescentibus, art. ultimo
subtus fuscosericeo; thorace maculis 2 basalibus transversis, api-
cali subquadrata, lateribusque nigrofuscis; scutello fusco, basi
abrupte luteo-trilineato, apice luteovario; hemelytris ochraceis,
fuscomarginatis; subtus ochraceus, seriatim nigrovariegatus, tibiis
presertim anticis infuscatis. Long. 14, lat. 61 millim.

Habitat in tractibus fluvii Gariep.

DICHELOCEPHALA. (Nov. Gen.)
(dlynkoc, bifidus et zeqoln, caput).

Caput elongato-triangulare, lobis lateralibus longissimis, aculis,
apicem ' versus distantibus; antennis capite vix dimidio longioribus,
sat gracilibus, art. 4 minimo, 2 hoc duplo fere longiore, 3 prece-
dentibus ambobus longitudine xquali, 4 hoc nonnihil minore, 5 sub-
fusiformi; rostro coxas intermedias superante. Thorax antice sinuatus,
Jateribus obliquis, rectis. Scutellum oblongo-triangulare. Pedes me-
diocres, tarsis 3-articulatis, art. 4 maximo, 2 hoc triplo, 3 dimidio
brevioribus.

1. D. virescens: elliptica, punctata, subrugulosa, luteo-virescens; ca-
pite lateribus ocellisque nigris, antennis rufis, apice fuscis; tho-
race lateribus anguste griseoluteo, linea intramarginali, ante me-
dium abbreviata, nigra, maculis 2 pone apicem triangularibus

|

— 227 —

ochraceis, aliam virescentem singulo includentibus; hemelytris

—— flavescentibus, ochraceopunctatis, membrana albida, hyalina; sub-

| dtus flavescens, 'vitta utrimque laterali virescente, pectore singulo

latere punctis 3 serialibus, nigris; geniculis rufescentibus, tibiis
posticis apice supra nigris. Long. 17, lat. 6 millim.
Habitat ad Boschjesmans Rand. E

3. Coturnix i Sverige. — Hr C. G. LÖWENIJELM
hade i bref till Hr Sunpevarr meddelat; att hanvi början af
sistlidne Juni månad hört ljudet al Vakteln (Perdix: coturnix
Lari) vid: Klockhammar,' något öfver en. mil vester-om Örebro,
och att eb hel kull af denna fogel träffades d.:5 Oktober på
egorna till byn Södra Sanna i Kumla socken, nåkot öfver en
mil. söder om Örebro ' Nämnde dag fälldes, under jagt för
rapphönshund, sex stycken vaktlar, af hvilka. fyra blefvo upp=
Stoppade. Tvänne af dessa förvaras nu i Hr LöwestHJerms egen
samling och tvänne vid Carolinska skolan i Örebro. Utom. de
exemplar 'af denna fogélart, som omtalas i Vet. Ak:s Öfversigt
4847 sid. 201, bafva andra blifvit hörda eller sedda i samma
trakter af Nerike åren 1848, 1849 och 1850. - Vakteln: kan
således nu med säkerhet uppföras på listan öfver djur; som
årligen förekomma: i mellersta Sverige.

4. Anas falcaria, funnen i Sverige. — Från
Apothekaren Hr. Dyur Skellefte hade Hr SUNDEVALL under
sommaren emottagit underrättelsen, att en hanne af Ånas fal-
caria Pau. blifvit. skjuten i trakten af Skellefte i slutet af
April månad, och att den nu befanns uppstoppad i Hr Dyurs
samling. — Till "undvikande af hvarje möjligt misstag blef exem-
plaret sednare med en resande alsändt hit till Stockholm, hvari-
genom Hr S. vann full visshet, att det var af den nämnda
arten, som tillhörer östra delen af Asien, nemligen Daärien,
China o. s. v. och som ej förr veterligen blifvit funnen i Eu-
ropa. Den liknar någorlunda vår vanliga Årta (ÅA. qverqve-
dula). Hannen är lätt igenkäolig genom halsens färg, som är

— 228 —

hvit med svart ring, samt genom de långa skullerfjädrarna, som
nedhänga halfcirkelformigt böjda öfver vingen. Honan, som lät-
tare skulle kunna förvexlas med: den af Anas qverqvedula eller
crecca, skiljer sig dock genom sin större, svarta, föga grön-

glänsande vingspegel.

5. Acipenser huso i Sverige. — Vidare anförde
Hr Sunpevaur, att Doktor O. W. AsrerG i Norrköping under
sommaren skänkt till Zoologiska Museum en Acipenser huso af
fyra alnars längd, som vid medlet af Juli månad blef fångad i
Bråviken. Denna Stör-art, som till betydlig mängd fångas. uti
Wolga och andra större floder i Ryssland, och som lemnar
största mängden af den i handel förekommande Husblåsen samt
Caviaren, är hittills icke antecknad såsom förekommande vid
Sverige; men D:r ÅserG har sig bekant, att ett annat lika stort
exemplar blifvit fångadt, äfven i Bråviken, för tolf till femton
år sedan. Denna art skiljer sig från den vanliga Stören (Ac.
sturio) genom sin korta och breda nos, som, sedd ofvanifrån,
har en trubbigt rundad form. Den vanliga Stören uppnår dess-
utom aldrig, eller åtminstone sällan, en så betydlig storlek.

Akademiska angelägenheter.

Till utländsk ledamot i femte klassen kallades genom anstäldt
val, Öfverintendenten för bergverken i Finland, Statsrådet, R. N. O.
Hr N. NORDENSKJÖLD.

Hr Frib. Wzrene afgaf å egna och Hr WaALLMarks vägnar utlå-
tande om den af Herrar Scueutz far och son uppfunna, och på Hr
BerGstrRöms mekaniska verkstad utförda räknemaschin.

He Fries bade insändt aderton stycken af de under hans inseende
utförda målningar af svenska svamparter.

— 229 —

USKÄNKER.
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af Kongl. Sjöförsvars-Departementet.
Maritime Conference held at Brussels. Aug. et Sept. 1853. 4:0.

LV Kongl. Norska Universitetet.

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. VII: 4. VIII 1. 8:0.
Michael ”Skjelderup. > Christ. 1853. 8:0.

Af HK. K. Akademie der Wissenschaften i Wien.

Sitzungsberichte der histor. CI. IX: 3—5. X: 41.
== der mathem. CI.-IX: 3—5. X: 4, 4—5.
Archiv z. Kentniss österr. Geschichte, IX: 4.

Af K. K. Geologisehe Reichsanstalt i Wien.
Jahrbuch, 1852. N:o 4. 4:0.

Af KK: KK. Sternwarte i Wien.
Annalen. Theil 32. Wien 1849. 4:0.

Af Naturforschende Gesellschaft I Halle.
Abhandlungen. 1: 1. Halle 1853. 4:0.

Af Société des Seiences I Haarlem.
Natuurkundige Verhandelingen. Deel VIII. 1853. 4:0.
Extr. du programme. 1853. 4:0o.
Af Académie Royal des Sciences i Bruxelles.

Mémoires, T. 27. 1853. 4:0.

Bulletins. 19: 3. 20: 1. 1852—53. 8:0.
Mémoires couronnés. V: 1, 2. VI: 1. 1852. 8:0.
Annuaire de P'Académie p. 1853. 12:0.

Af Academia Pontifiecia de' nouvi Lincei i Rom.
Atti dell" accademia. Anno I, IV: 1—9. V: 1—3. Roma 1851—52. 4:0,

Af British Association.
Report of the twentysecond Meeting. 41852. 8:0.

Af Linnean Society Ii London.
Transactions. XXI: 2. 1853.
Proceedings, N:o 48—50. (1851—52).
List of the society. 1852. 8:0.

Af Chemical Society I London.
Qvarterly Journal. N:o 22. (VI: 2).

2 OM

Af Société Imp. d'Arechtologie I Petersburg.
Mémoires de la Société. T. XVI—XVIH. 8:0.

daj Société Imp:. des RESER EE FAREER i Moskau.
Bulletin. 1852 N:o 2. lyenen ål

| 193 Å 4
Af Sociétt Vaudoise i Lausanne.

Bulletin de la societé, N:o 27. 18520. SURTE

LS
je

Af Smithsonian Institution i Washington. |
Smithsonian Contributions to knowledge. Vol. V. Wash. 1853. 4:0.
Sixth ånnual reporv'ok the Bord, forthe year 1851. "Wask 1852." 8:0.
Owes, Report of a geol. Survey of Wisconsin Ac. Philad. 4852::4:07

— With. Illustrations.
SrtAnsBurRY, H., Exploration :and Survey of the Valley of the Great

Salt Lake of Utah. Philad. 1852. 8:0. — With maps.

Foster «Ål I WHiiser,oReport: ofsthe Geology: ofothe LäkeSupefiör/Land.

P. II. Wash. 1851. 8:0. — With maps. Ne
Report of the Light House Board. Wash. 1852. 8:0.

Report of the commiss:sof patents. 1854. P.:I, HH.» Wash. 1852. 8:0.
Catalogue of Reptiles i in the mus. of the Smiths. Tosbitt PL Serpents. 8:0,
Meteorolog: Tables, by Gacot. Wash. 1853. 8:0.

Occullafiols of. Planets & Stars by the Moon 1853. Wash. 1853. 4:0.
Maps of the Territory of New-Mexico. slöja a

Af The Commissioner of Indian Anker i
stön nere Washingtön.

ScnoorcraFt, Indian Tribes. P. UI Philad. 1853, 40.

Af National Observatory i Washington.
Lywci, Report of the Dead Sea expedition. Baltimore 1852. 4:0.
Maury, Sailing Directions. 4th edit. Washington 1852. SR
— Whale Charts. Series F. N:o 1-0 4
RisGGorp, Charts of California. Wash. 1852. 8:o.

Sa 'The Superintendent of the Coner är Dad, i
washington.
Annual report of the superintendent. Wash. 1852::8:0. — With skelches:

Af:American Association.
Proceedings of the sixth. Meeting. Wash; 1852. 8:0.

Af American Philos., Society i Philadelphia.
Transactions. Vol. X. p. 2. 1852. 4:0.

Af Academy of natural sciences i Philadelphia.
Proceedings. Vol. VI: 3—7. 8:0.

Af American Academy of Arts «< Seilences i Boston.
Memoirs. Vol. I. p. 1. 1853. 4:0, — With "Map of Tornado.

— 231 —
Af Författårne:
BaumcärtsErR, K. H., Lehrbuch der Physiologie. ' Stuttg. 1853. 8:0. —
Mit Atlas in Queerfol.
Dasa, On coral reefs and islands. New-York 1853. 38:0.
Force, P., Grinnel Land. 8:0. — With map.”
GucGesBönL, D:r, Die Cretinen-Heilanstalt auf dem Abendberg: Bem
1853. Fol.
MaAnwErneim, Insectes coléoptéres de la Sibérie Orient. Moscou 1852. 8:0.
Norrtow's Literary Register for 1853. New-York 1853. 8:0.
QuertELeT, Annuaire de l'observ. de Bruxelles, 1853. 12:0.
— Rapport sur les travaux. 1852. 8:0.
— Notice sur M. E. Smits. 4:0.
— »sObservatiöns: des. phénoménes périodiques. 4851. 4:0.
Scaweizer, G., Bericht äb. die Expedition nach, Machnowka. 8:0.
DE VriesE ÖQ/ Hartisc, Monographie des Maranthiacées. Leide 4853. Fol.
Warren, D:r J..C., The ;Mastodon: giganteus: ..Boston 1852. 4:0.

Af Utgifvarne.

Archiv der Mathem. u. Physik. Von Grusert. XXI: 4, 2.
Flora. 1853. N:o 19—34. FRA
Nya Botaniska Notiser. 1853. N:o 8, 9.
The American Journal. By Sirrimån & Dana, 2d Series. N:o 1—27, 29,
33—36, 40—45. New-Haven 1846—1853. 8:0.
Af Hr S. Lovén.

Berroroni, Dissertatio de Insectis que sata tritici vastarunt. Bonon.

1837. 4:0o (m. t.).
Fiscaer, G., Anatomie der Maki. B. I. Frankfurt 1804. 4:0 (m. t.).
— Lettre ou cit. GeEorFror sur une nouv. espéce de Loris.

May. 1804. '4:0 (m. t.).
Savi, P., Osservazioni sopra tre Antilopi Viventi. Pisa 1828. 8:0 (m. t.).

Af Hr D:r Kinberg.

WarrL, W. S., History and description of the skeleton of a new Sperm-
Whale. Sydney 1831. 8:0 (m. t.).

Af Hr Tranberg i Malmö.
MunTtinG, ABr., Beschryving der Aardgewasser. Leiden 1696. Fol. (m. t.).

Till Rikels Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af Jägmästaren Lundborg.
Bon af Turdus torquatus, Parus candatus och Alauda cristata.

Af Professor Huss.
En Spermestes cucullata” från Afrika.

— 232 —

Af Konsul Bartoloni i Kairo.

En samling af trehundradesextio stycken foglar från Egypten, Nubien;
Sennaar och Fazoglu.

Af Friherre C. J. Cederström.

En samling af yngel af åtskilliga fiskarter frambragt genom artificiel
befruktning.

Botaniska afdelningen.

4f Stadsläkaren D:r C. A. Drakenberg.
Atskilliga exemplar af Festuca sylvatica, funnen i nejden af Carlshamn.

Af Magister Mathesius i Skara.

Några sällsynta arter från Vestergötbland: två arter af Mentha, Are-
naria gothica, Salix hastata m. fl.

Af Magister C. Hartman i Gefle. «= .

Tjugusex sällsyntare arter från Helsingland, t. ex. Hieracium pre-
nanthoides, Viola montana, Astragalus glyciphyllus, Mulgedium al-
pinum, Petasites frigida, Carex tenuiflora, microstachya m, fl.

Trettio arter från Tyskland, mest från Rhentrakterna.

Atta arter från Frankrike.

Trettiofyra arter från England.

Trettionio arter från Azorerna, de flesta från S:t Vincent och samlade
af T. C. Husrt, deribland många af de af Lowe, HocHstEetTER Sen.,
Warsos, WeBB m. fl. beskrifna arter, t. ex. Rubus Hochstettorum,
Viola maderensis, Laurus canariensis, Lotus macranthus, Tolpis
nobilis, Ammi Huntii, Thymus micans, Myosotis azorica, Luzula
azorica, Carex levicaulis, C. Vulcani m. fl.

Af Fru Govenius i Torneå.

Många exemplar af Primula sibirica från Uleåborg.

Af Botanices Intendenten.

Femtiotre arter phanerogamer och tjugusex arter lafvar, samlade på
Oland af Studeranden FLOoverus.

Meteorologiska

— 233 —

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i Juni 1853.

Barometern Thermometern |

reducerad till 02. Plans | Vindarna.
Decimaltum.

IRFS 6 SFR BT 5 a Sa fd TRI PR TG IN I TE ND

É mn; e. m. e. m. f. m:. e. m. .m. f. m. e. m. e. m.
171 25,62 | 25,63 | 25,59 | +13'3 | +16"1 | +11"7 I N.N.O.| 0. | N.O.
2 2555 Faso kas keane FR eh IS
3111 25,46 25,46 25,47. 7] +15,0 | +21,9 I +13;3 | 5.S:0..) NSO0.) —
40 2549 125548.) 25,53 MV +23;0-I +23,0.) HI62) — I SO —
5 125,56 | 25,64 | 25,63 | +16,0 | +18,3 | +12,0 | 5.5.0. | N.N.O. | N.N.O.
6 125,66 | 25,64 | 25,61 | +13,0 | +18,0 | +12,7 | N.N.O.| O.S.0. | 5.
7 125,66 | 25,72 | 25,78 | +120 | +13,7 | + 9,1 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O.
8 | 25,83 | 25,82 | 25,79 | +11,0 | +18,1 | +12,9 I N.N.O.| S.S.V. | S.S.V.
9 125,72 | 25,65 | 25,62 | +15,3 | +22,4 | +15,8 | v.s.v. | v.n.v.| — | Halfkl.
10 | 25,60 | 25,58 | 25,59 | +16,0 | +22,2 | +16,0 | O IO.N.O.I N.
11 | 25,67 | 25,71 | 25,75 | +13,0 | +46,1 | +12,0 | N.N.O.| O N.O.I —
12 fas | 2575 25,73 | +145 +183,0 I +16,3 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O.
13 1 25,68 | 25,64 | 25,57 | +17.7 +21,3 | +16,0 0.N.O. | O.N.O. O.N.O.
14 | 25,57 | 25,59 | 25,55 | +15,7 | +19,8 | +15,0 | 0.s.0. | — | o.n.o.
15 | 25,50 | 25,44 | 25,44 | 415,3 | +19,5 | +14,6 | 0.N.O. | O.N.O. | V.N.V.
16 | 25,44 | 25,46 | 25,49 | 415,0 | +22,0 | +16,4 | V.S.V.| V.S.V. | V.N V. | Halfkl.
47 25,53 | 25,57 | 25,59 446,34 420,4 | +45,1-) NO cb $.S.01 ss ol Klän
18 | 25,59 | 25,57 | 25,55 | +17,6 61 +23,9 +170A RS bY.SNOP SIV:
19 | 25,52 | 25,50 | 25,48 dias lieae Fo IE SC af
20 | 25,45 | 25,47 | 25,49 | +19,0 | +18,7 | +17,8 | N.O. | N.O. | N.O. | Regn
21 25,46 25,45 | 25,44 +17,0 | +22,0 | +20,0 | N.N.O.] O.N.O. | O.N.O. | Klart
22 | 25,44 | 25,38 | 25,37 | +19,4 | +25,0 | +18,9 | N.N.O. | 0.5.0. | — | Halfkl.
23 1 25,30 | 25,21 | 25,18 | +18,2 | +23,1 | +20,0 | 8.5.0 | $.5.0. | 0.5.0.
24 | 25,13 | 25,11 | 25,08 | +18,2 | +419,9 | +16,0 | N. | — | S.S.V.
25 | 25,02 | 24,97 | 24,94 | 4+49,0 | +23,1 | +15,1 | S.S.v. | V.S.V. | Se
26 | 24,93 | 24,90 | 24,90 | +4153,5 | +20,5 I +13,7 I S.S.v. | 8.S.0, | S
27 | 24,72 | 24,72 124,83 | +12,3 | +14,6 | +12,2 | N.v. I NV. | Vv.
28 | 24,96 | 25,00 | 25,07 | +17,0 | +20,2 | +17,0 | V.S.v. | S.V- Vv.
29.1 25,17 | 25,13 | 25,15 | +18;0 | +21,2 | +14,6:| Vis I S.8.0.! V.
30 | 25,16 | 25,18 | 25,21 | +17,0 | +21,2 | +16,3 | S.v. Elie v.s.v.|
dium 25,430|+15'83 +2071 Nederbörden =1,584 dec, tum.

25,431 +17915
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 9. 3

— 234 —

i Juli 1853.

; >
SR 0: lg RR | Vindarna. Fd 2
Decimaltum. 5 =
Kl. 6 | Kl. 2 Kl. 9 | Kl. 6 | KI. 2 | Kl. 9 =
f. m. e. m. K e. mm. IE m. e. m. e. m. a
1..1.25,24 1.25,26 125,25 1. +17"1 1) +221 1 +17"3 | V.S.V.] SM: PI SV: | Halfkl.
22 125,25 1 25,26 | 25,25 | +16,5 | +19,6 | +15,3 | V.S.V. | V.S.V.].S.S.V. | —
3 | 25,27 | 25,30 | 25,40 | +16,5 | +19,7 | +16,4 | S.S.V. | V.S.V. | V.S.V.] Regn
4 125,46 | 25,47 | 25,45 | +17,6 | +22,7 | +17,0 | N.V. | V.N.V.] V.S.V. | Klart
5-1 25,45 | 25,42 | 25,38 | +19,0 | +23,2 | +19,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.
6 | 25,32 | 25,30 125,26 | +17,0 | +20,1 | +18,7 | V.N.V.] V.N.V.] V.S.V.| —
7-1 25,25 | 25,27 | 25,30 | +18,0 | +22,0 | +20,0 I V.S.v. | V. NO de SETS
8 | 25,27 I 25,27 | 25,34 | +17,0 | +20,3 | +17,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.NV.I —
9 125,45 | 25,48 | 25,51 | +14,7 | +19,1) +18;0 | V.N.V.| V.N.V.] V.S.V. | —
10 | 25,54 | 25,50 | 25,46 | +15,0 | +20,0 | +14,0 |N.N.V. | O.N.O. | 5.5.0. | Halfkl.
11 | 25,44 | 25,44 | 25,46 | +19,0 i +19,0 | +16,0 | V.s.v.| 0. (UA EE
12 125,49 | 25,49 | 25,49 +20,0 | 423,0 F+190:h = 2 ES NNNVESiN ES
13 | 25,49 | 25,48 | 25,49 | +21,2 |-+21,5 | +17,0 | — | Vv. | S.S.0. ] Rego
14 1 25549 | 25,49 125,48 | +18,0 | +20,7 | 4+17,0 | — 0. ]S.S.0. | Dimma
15 | 25,44 | 25,38 125,33 | +18,5 | +21,6 | +17,7 | 0.S.0. O. S.0. Regn
16 125,38 125,39 125,39 I +17,5 | +20,8 | +17,5 | V.S.V. | N. S.V.
17 1 25,39 | 25,39 125,38 I +20,8 | +23,0 I +17,6 | — S.V. I V.S.V.
18 | 25,38 | 25,33 | 25,39 | +17,0 | +22,0 | +15,6 i V.S.V. | S.V. | SSV. | Klart
19 | 25,36 | 25,34 | 25,33 | +18,5 | +23,2 | 415,3 | S.S.V. | V.S.V. | S.S.V.
201 25,34 | 25,33 125,38 | +19,0 +20,4 | +14,5 | — J0.s.0.| — I —
21 125,38 | 25,40 I 25,43 | +14,5 | +22,0 I +18,0 | N.N.O.] N.N.O. NN —
22 | 25,43 ke 25,43 | +17,0 | +25,1 | +17,3 N. N.N. V.] S.S:.0.] —
23 | 25,43 | 25,44 | 25,46 | +20,4 | +25,6 | +19,3 | — | Vv.S.v. I v.Siv.] —
24 | 25,48 | 25,45 1 25,47 | +20,5 | +27,0 | +20,0 I V.S.v. I v.s.v. I v.sv.l —
25 | 25,45 | 25,46 I 25,44 | +21,7 | +25,0 | +20,2 I V.S.v. I V.S.v.] SV.
261 25,36":1 "25,37: -1' 25,39 FF -r 230H-+23;0:--+48;9 I TLA SSG V.NV. | Regn
27-11 25,43 | 25,38 | 25,42 | +17,2 | +20,0 | +18,0 | V.S.V. IS.SV. | SV.
28 | 25,44 | 25,46 1 25,37 | +17,5 I +22,0 I +19,0 | S.v V.S.V S Klart
29 I 25,11 [25,09 25,10 | +18,0 | +23,6 | +17,5 | S.vi | sv. | V.SIV.] Regn
30 | 25,22 | 25,22 | 25,11 | +16,1 | +19,3 | +18,0 | V.S.v. | S.Vv Sj
diuml Sa —— | Nederbörden =-0,743 dec. tum.

25,368 +19'08

— 235 —

i Augusti 1853.

Er Or | TS RSS | Vindarna. 2
Decimaltum. | ER | 3 2

KI. 6 | KI. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 21 KL 9 | KI. 6] KIL 21 Kl 91 >

f.m. | e.m. | e. m. | fom. e. m. ex.m. ff. om: e.m. | e. m.

24,99 | 25,14 | 25,22 | +13'3 | +16'9 | +14'8 | V.N.V. | V.N.V.| V.S.V. | Regn

25,22 | 25,19 | 23,02 | +16,0 | +17,3 | +12,2 | 5.5.0. | S.$.0. | N.N.O.| -
| 25,28 | 25,36 | +1150 | +18,0 | +15,5 | V.N.V. | O.N.O.] Vv. | —

25,37 | 25,36 | 25,30 | +14;0 | +21,0 | +13,2 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart

25,29 | 25,30 125,36 | +13,6 | +18,2 I +12,5 I V.S.V. | V.N.V.| V.N.V.| Regn
25,39 | 25,42 | 25,44 | +11,0 | +17,6 I 412,5 | V.N.V. | V.N.V.|] S.S.0. | Klart

25,44 | 25,45 | 25,49 | +14,0 | +19,5 | +14,0 | — | .S.S.V. | N.Ol] Regn

23,56" | 25,63 | 25,66 | +15,0 | +19,2 I +13,7 Lo.N.0. Il o.n.o. | —

25,71 | 25,73 125,70 | +13,0 | +21,6 | Ta40:) 02 lglsvu S.SiVR Klärt

25,67. | 25,67 | 25,70 | +15,4 | +22,1 | +15,0 | S.S.V. | V.SV. | NO.) —

25,74 | 25,73 | 25,65 | +12,0 | +21,9 | +15,0 | N.N.V. |N.N.v. | v.siv. | —

25,61 ös 25,57 | +16,2 | +23,7 | +15,3 | v.s.v. Il os.0. | —

25,55 1 25,53 | 25,49 | +14,5 | +15,6 lea N.O, N. V.N.V.| Regn
los 47 25,43 | 25,40 | +12,8 | +18,5 | +15,4 | V.N.V.I V.S.V.] V. | Halfkl.
| 25,32 25,28 | 25,30 | +13,4 | +14,0 | +10,9 | V.N.V.| N.O. | V.N.V.| Regn

51 25,29 | 25,29 | 25,27 I + 9,01 +17,2 | 412,0 | v.n.v.I v.niv.l vt Klart

25,22 | 25,19 | 25,22 | +120 +18,0 | +13,6 | S.0. | S.S.V. | V.S.V. | Regn

25,23 | 25,25 | 25,23 ast +183,3 | +15,2 | N.O. | O.N.0. | O.N.O.

25,17 125,22 125,48 1 +13,0 | 413;3:+ +13)4-) LIN N —

25,26 | 25,34 | 25,40 | +13.2 | +18,1 | +12,1 | N.N.V.] N.N.V.] N.N. V.| —

25,37 | 25,33 Ironsa0t IF en0 | rn ES Fes sk ar

25,30 | 25,30 | 25,30 I +15,1 +200 | +16,3 | V.S.V. | V.S.V. V.S.V. |] Klart

25,32 | 25,31 Fv +14,5 | +20,1 | +16,1 | V.S.V | V.S.V. I V.S.V.|

25,12 | 25,07 | 25,26 | +13,7 | +16,2 | +13,3 | 0.s.0. | Vv. I V.nv | Regn

25,34 125,32 | 25,34 | +13,8 | +19,7 | +12,7 |. Vv Vit ip ER | Klart

25,38 | 25,40 | 25,39 | +13,6 | +20,0 | +14,9 | — | V.S.V. | S.S. V. | Halfkl.

25,32 | 25,18 | 25,11 | +14,0 | +16,0 | +15,1 | 5.5.0. | 0.S:0. | V.S.V.] Regn |

25,08 | 25,09 | 25,11 | +13,0 | +18,6 | +14,0 | S.S.V. | S.S.V. | S.S. V. | Halfkl.

25,12 125,19 | 25,26 1 +15,0 | 420,0 | +413,9 | S.S.V. | SV. | S.V.

25,28 | 25,31 | 25,32 | +14,0 | +15,0 |! +14,0 | — | S.V. | S.S.V. | Regn

25,33 |« +12,3 | +14,0 I +12,0 | S.S.v. | V.S.v. | S.V.

+18'52|+13'86 Nederbörden = 3,111 dec. tum.
+15"27

= 2

i September 1853.

me - >
HR är Oo. Neo Vindarna. | 2
Decimaltum. TE : =:
FENSTIER E 9 dT KL. - KL. In KE! 9 -KR 6 JERKIE E.
f. m. e. m. e. m. f. m. e. m ve. m. I
1 125,35 | 25,33 ER 4130 | +15'0 | 4107 | s.s.v. | sS. VO UoResn
2 | 25,34 | 25,38 | 25,40 | +11,8 | +148,0 I +12,3] V. | V.N.V.| N.O. | Klart
3 125,37: | 25,41 | 25,49 +11,0 | +17,4 | +11,6 IN.N.V. | N.O N.
| 41 25,56 | 25,65 |-25,72 I +11,0: | +1252] + MT) ON N. | N.N.V.| Regn
RR |277 25,79 | 25,80 | + 8,7 I +16,6 | + 11,5 IN.N.V.| V.N.V. | V. Klart
6 | 25,78 | 25,78 | 25,72 | + 9,6 | +17,9 | +14,0 | N.V. | V.N.V.| V.N.V.| Dimma
7.1) 25,61 ;] 25,52 ]25,45 | +14,7 I +15,3 F+12,1 Fv. SY IV Vv. | Höalfkl
8 125,45 | 25,49 | 25,54 | +11,6 I +15,2 I +10,6 | N.N.O.| Nod ON. Mulet
9 125,55 | 25,58 | 25,60 | +11,1 | +17,0 I +10,8) N. |O.NO.| — | Klart
10 | 25,57 | 25,61 125,65 | +10;2 I +20,6 | +11,9 | — IN.N.O. | N.N.O. |
11 [25,71 | 25,76 | 25,76 | + 9,0 | +17,9 I +12,0 | N.N.O.] S.0. | V.S.V.| —
12 | 25,74 | 25,73 | 25,69 | +11,2 I +18,0 I +13,2 | v.n.v. | Vv. TVN —
13 | 25,65 | 25,66 | 25,69 | +11,0 | +20,1 I +13,6 | N.N.O. | N.N.O.| O.N.O.
14: |:25,70; | 25,70 1125;72 | '+11,9 I +16,6 I +11,0 | — | 0.S:0. JON .O. | Halfkl.
15 | 25,72 | 25,69 | 25,66 | + 9,7 | +17,2 | +13,0 | — |N.n.v.] N.NV.| Klart
16 | 25,66 | 25,66 I 25,65 | + 8,1 I +17,1 I + 9,7 I N.N O. | N.N.O.| N.N.O.
17 125,65 | 25,65 | 25,64 | + 8,9 | +16,4 | +11,1 | ON. -|O.N.O.| VV. I Dimma
18 125,54 | 25,41 | 25,27 | +11,5 | +15,8 | +12,4 I s.S.v. | V.S.v.] Vi] Mulet
19 125,23 | 25,26 | 25,24 I + 9,9 I +14,0 | +10,5 | v.N.v.| v.N.v.| V.N.V.| Reg
20 124,99 | 24,84 : ,96 | +10,7 | +19,4 | +14,0 | SSV.) V. V. | Klart
A | 25,20: | 25,28 | 25,27 | +10,2 | +14,9 | +13,5 | V.N.V.] V.N.V.|] V.S.V.
22,1 25,29. [,25,29: 25,29 | +14;5 +14,0 | +14,8 VN V. Vv | Mulet
23.1 25,15: 125,47: | 25,17. | + 1222 I++ 17,9 E+15,0 | Sa SM V.
24.1 25177 |25,22r | 260707 41068 I FV91-+12;6 | Siv S S.
25 | 25,15 | 25,14 | 25,14 | + 8,1 | +14,21 + 9,0) SE 1 S.S. V. | S.S.V. | Haltkl
26 | 25,07 | 24,94 |24,84 | +10,0 | +12,0 | +10,0 | s.s:v. | s.0. | S.0. | Regn
27 | 24,74 | 24,81 | 24,89 | +10,8 | +11,9 I + 7,3 | S.S.0. | S.V. Vv.
28 125,01 | 25,16 1 24,99 I + 4,9 | +11,0 I +10,1 Vv: I V.NV. I SSV. | —-
29 | 24,77 | 24,80 | 24,82 | +11,0 | +13,1 | + 9,0 | V.S.V.. | V.S.V. | V.SN.
24,96 | 25,07 | 25,13 | + 3,9 | +10,0 I + 6,0 V.N.V. | V.N.V. |] Klart

Me-

dinm

25,388
> VR vr 20 Ve age, 17 SEO

125382] 25,393| 25,390| +10145| +15"72
+12"43

STOCKHOLM, 1854.

+11"43

Nederbörden = 0,978 dec. tum.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPN-AKADEMIENNS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 10. 1853. N £0.

Onsdagen den 14 Deceriber.

Föredrag.
1. Anteckningar angåcnde Ellipsen. — Herr

Lector Cn. F. Linpman hade insändt följande meddelande, som
af Hr Epbrusp föredrogs.

»I de böcker öfver integral-räkning, som jag haft tillfälle
att se, visas, huru man skall finnar ytan af en figur, som be-
gränsas af ellipsen; storaxeln "och "två mot honom vinkelräta
ordinater. Genom att gifva integralens gränsor passande vär-
den samt från honom subtrahera ett: trapezium kan man na-
turligtvis sålunda finna yta af hvilket segment som: helst och
sedan, genom att dertill addera eller derifrån subtrahera en
triangel, ytan, af:en sektor, dess spets må nu ligga i medel-
punkten eller i fokus. Då fråga är om sektorer, tyckes det
likväl vara naturligast och med saken mest öfverensstämmande
att använda polarkoordinater. Detta sätt att qvadrera sekto-
ner med spetsen i fokus visas flerstädes, och Professor GRunerTt ”)
har för ej längesedan utförligt behandlat denna sak. Jag skall
nu söka visa beqvämligheten af polar-koordinaters användning
vid qvadrering af elliptiska sektorer, då spetsen- ligger i me-

-delpunkten, så mycket mera som jag derigenom får. uillfälle

att bevisa ett theorem, som utan tvifvel redan länge varit

i

") Archiv der Mathemathik und Physik. Tom. XVII pag. 313.

— 238 —

bekant, ehuru jag ingenstädes kunnat finna det antecknadt, äf-
vensom att behandla några andra frågor, som med dylika seck--
torer äga gemenskap.

Om man i ellipsens vanliga eqvation
ay + bet = ab?

sättes y=r Sing, x=r Coseé, -hvarest 9 är den vinkel, som
den från medelpunkten dragna radius vector r gör med den
position hälften af storaxeln, så öfvergår denna eqvation till

Fe Sir p+bCe Gö) RV RAIN

som är ellipsens polar-eqvation, då medelpunkten tages till pol.
Då man i den vid polar-koordinaters användning vanliga for-
meln för qvadratur

S= frdo

insätter värdet på r? ur (1), så fås

[SA

«
S SR dq
« 2 a? Sin? q + b? Cos? Fu
hvarest a& är vinkeln, som IR radius vector, hvilken begrän-
sar sektorn, gör med den positiva hälften af storaxeln. Då
man dividerar med Cos?9 och integrerar, så erhålles

S, ==-ab | Arctg (fr 7) — Arctg ((0))]-

Om u är den minsta positiva båge, hvars tangent är

= ed så är arctg( (5 'V)= kr + Uu: likaledes är Artg ((o )

= kr, hvarest hela talen k,k' måste bestämmas i enlig-
het med problemets vilkor. Antager man 7>a>0, så

är tydligen z > u, ku 7 ab > Su > 0 eller 7 > u+(k—k') m > 0,
hvaraf följer, att k—k' är = 0 och således

S => abAr tg =>. söps ST ere arter or

— 239 —

om man med Arctg utmärker den minsta positiva båge, hvars

at så o 5 s
tangent är== För sådana värden på a, som öfverstiga 7,
inses lätt, att man får

1 atge
S = ab [7+Aretg 3]

med samma förbehåll som nyss angående Arctg.

Om nu 8 är en annan vinkel, som uppfyller vilkoret
7>B>2a, så finner man på samma sätt

SN kr ab Arctg

atgB
B |

b
och således

S,—S == ab (Arctg EE Arctg 5 | än (SÅS
hvilken eqvation ger vtan af en sektor, som inneslutes af två
radii vectores, dragna från medelpunkten, då ingendera af de
vinklar, som de bilda med den positiva hälften af storaxeln,
öfverstiger två räta. Frågar man nu, för hvilka värden på

; 1 É ,
2, P, som denna sektor blir =— af hela ellipsen, så har man

alt i (3) i stället för Öh insätta i7ab och finner då

A Arctg

SA atgea
>

atgB
RT — Arctg ÖN

I följe af ofvan gjorda vilkor öfvergår denna eqvation till
bP+atgatgp=0 eller tgatg=— =, (c)

som är den kända relationen mellan de vinklar, som två kon-
jugat-diametrar göra med samma hälft af storaxeln. Häraf
följer nu detta theorem: konjugat-diametrar dela ellipsen i

fyra lika delar.

Ehuru det icke synes sannolikt, kunde man under sådana

| omständigheter fråga, om de bågar, som konjugat-diametrar

afskära, äro lika eller icke. Då man för den skull i den van-
liga formeln

fred: , dr? 8
insätter värdena på ve ur (1), erhålles

uf Nys FOR atSin? q + bi Cost

TS ” (a? Sin? q + b? Cos? q (a? Sinz 9 + b2 Co? 9

hvarest 8 är >2a och dessa båda vinklar äro förbundna ge-
nom eqvationen (c).

För att de bågar, som konjugat-diametrarne afskära, skola
vara lika för alla värden på a,f, som satisfiera eqvationen
(ce), erfordras tydligen, att.s är konstant för, alla dylika värden
på a, 8. Om man således antager a till oberoende variabel,

NER SA d. . 5
så bör, efter eliminering af B, I vara identiskt =i:o!
[14

Sätter man nu

at Sin? q + Db! Cos?q .
hh Sin? q + b? Cos? q VÄ 9)

så befinnes
då» vd S
= a (f BS (a)

hvarest £ (8) och 2 böra uttryckas i & med biträde af eqvatio-
nen (c). Då oriålles

dg ab? f (8) 2 0tSin «+ db! Cosa
da — a'Sin?a+ bt Costu'- — abla? Sin? « + b? Cos? «)?

och alltså

ds — ablab—Va'Sin? a + b' Cost «)
de (a? Sin? « + b> Cos? «)å

Emedan således ja icke är indentiskt = o, följaktligen de

ifrågavarande bågarne icke lika, så måste de hafva maximum

— 2301 —
och minimum. De deremot svarande: värdena på a erhållas,
dz ds
om man sätter 3 = 0, och man finner då
[44

Cosa =>+ Z

Vard
Genom förnyad differentiation inses, att bågen har) sitt
största värde för det öfre, sitt minsta för det undre värdet
på Cosa. Af detta ses vidare, att man har

b AB
ga = +=, ts Tr

hvaraf följer, att de båda lika konjugat-diametrarne dela ellip-
sens omkrets i delar, som äro hvarandrå mera olika, än de
bågar, som afskäras af ett annat par konjugat-diametrar hvil-
ket som helst, äfvensom att af de nämda bågarne den är
störst, som skäres af den mindre axeln, och den minst, som
skäres af den större.

I sammanhang härmed kan man fråga, för hvilket värde
på a') sektorn Så blir midtituskuren af ordinatan för bågens
ändpunkt, äfvensom af kordan, som” sammanbinder bågens yt-
tersta. ändar. 1 båda fallen blir halfva sektorn en triangel.
Den förre triangeln är rätvinklig och hans hypotenusa är r
samt den mot ordinatan stående vinkeln =. Denne, triangels

area (=T) är således = +r? Sina Cos a eller, om "värdet på

7? ur (1) insättes, |
. mo Mb Sin « Cosc

fra 2(a? Sin? Pr Cos? a)

- "nn 1 a
Emedan. nu 7 skall vara = = Sq, så fås

abSine Cose, I 1
a? Sin? a + b? Cos?a 2 Se b

a l
Sätter man Arctg == =, så erhålles
tg 1 k
1+ ge = op eller Sin2 wv = w.

") Med '&« menas alltjemt 'den vinkel, som 'tadius vector gör med
den positiva hälften af storaxeln.

— 242 —
Denna eqvation: är alldeles lika en, som förekommer hos
Eurer "), hvilken funnit
v = 54918'6,”8786.

Abscissan för den punkt; hvari r råkar ellipsen, är
abCos «

—='r Cosa = = aCosw eller oberoende af b,

Va: Sin? « +b Cos? «
hvaraf ses, att den blir densamma i alla ellipser med stor-
axeln = 2 a.

i: 1 5
I sednare fallet är triangeln =17 = 3 arSin a, och emedan

1 [ seb
T skall vara = = Sq, så blir, då värdet på > insättes,

TE Ska KR - = Arctg slag
Va? Sin? « + b? Cos? « b

! t o
Sätter man nu Aretg = = a, så fås

2Snw=70
eller om man gör w=2v
Sin2 4 =.

Detta är samma eqvation som nyss, och det var vid upp-
lösningen af ett dylikt problem angående en cirkel-sektor, som
Eurer erhöll denna eqvation. 'Abscissan för den punkt, hvari
r råkar ellipsen, är nu =aCosw eller oberoende af b. Såle-
des är hon äfven nu densamma i alla ellipser med storaxeln = 2a.

Då man upplöser dessa båda problemer för en cirkel med
radien — a, så blir alltså i förra fallet a =, i sednare a = 2y.
Fäller man sedan från ändpunkten af den ena radien, som be-
gränsar sektorn, en vinkelrät linia på den andra radien och
öfver denna sednare såsom halfva storaxeln beskrifver en
ellips, så är den punkt, hvari ellipsen träffas af den nämnda

vinkelräta linien, just den punkt, som i dessa båda problemer
sökes».

+) Introductio in Analysin infinit. Tom. II. Cap. XXIII probl. IL
Se äfven CaGwoui, Trigonometrie, Paris 1786. pag, 218.

— 243 —

2. Försök öfver magnetiseradt jerns lednings-
förmåga för elektricitet. — Hr Eviusp anförde härom
följande:

För några år sedan meddelade Macar”) den vigtiga iakt-
tagelsen, att värmelednings-förmågan hos mjukt jern förändras
genom magnetisering. Han fann nemligen, att värmet fort-
plantas hastigast i en riktning, som är vinkelrät mot förbind-
nings-linien emellan magnetens poler och långsammast utefter
samma linie. I afseende på magnetismens inverkan på led-
ningsförmågan för elektricitet observerade J. W. FiscHer ”'),
alt gnistan från en svag elektricitetsmachin öfverhoppade lät-
tare mot midten af en 8 tum lång stålfjeder än mot punkter
belägna närmare fjederns ändar, och slöt deraf, att magnetis-
men, som »var starkast mot nålens ändar», gjorde stålet till
sämre elektricitetsledare. Genom ett dylikt försök hade ÅBrRA-
HAM ”””) någon tid förut funnit, att stål i magnetiskt tillstånd
leder elektriciteten bättre än i det naturliga. Till följe af
det sätt, bvarpå dessa experimenter blifvit anställda, ingifva
de föga förtroende och stå dessutom med hvarandra i strid.
I sednare tider har denna fråga blifvit upptagen af Wart-
MANN T), hvilken fann, att den elektriska ledningsförmågan ge-
nom magnetismens inverkan icke undergår någon förändring.
Då emellertid det magnetiserande jernets värmeledningsförmåga
synes antyda ett motsatt förhållande, ansåg jag det vara skäl,
att efter en noggrann och tillförlitlig method ånyo anställa för
sök till sakens utredande, isynnerhet som WaArtmanns under-
sökning endast afser ledningsförmågans förändring i en rikt-
ning, som är parallel med förbindningslinien emellan magne-
tens poler.

") Arch. des sciences physiques et naturelles. XIV, 132. Berät-
telse om Framstegen i Fysik för 1850. sid. 81.
"+) Arch. fär die gesammte Naturlebre; von Dir K, W. G. KAstsER.
3 B. sid. 421.
++4) Ibid. sid. 426. PocG, Ann. I, sid. 357.
T) Arch. des sc. ph. et nat. XI, sid. 35,

— 244 —

Vid. de försök, som, här: skola: meddelas, begagnades en
galvanisk. , stapel; hvars båda poler förbundos "med hvarandra.
Ledningsbanan emellan polerna utgjordes af en koppartråd,
hvilken på ett ställe var dubbel, så att den elektriska ström-
men der delades i tvenne delar. Nyssnämnda tvenne, med
hvarandra parallelt löpande, ledningsbanor må betecknas med
A och B. Om härvid en viss punkt på A förbindes med en
punkt på B genom en tredje ledningsbana C, så att motstån-
den i de två delar (a och a,), hvaruti ledningsbanan A på
detta sätt delas, förhålla sig till hvarandra såsom motstånden
i de motsvarande delarne (b och b,) af B, så är det bekant ”),
att ingen elektrisk ström kommer att gå genom banan C,
hvaremot en ström i C uppkommer, så snart a: a,> <b: b,.
I ledningsbanan C infogades en magnetometer, i hvilken mag-
netnålens rörelser observerades medelst skala och tub på van-
ligt sätt.

Ledningsbanan a utgjordes hufvudsakligast af 14 stycken
mjuka jerntrådar, hvardera al 465 millimeters längd och 2
millimeters diameter. Dessa trådar äfvensom 10 stycken lika
långa trådar af koppar insattes parallelt med hvarandra i
tvenne runda korkskifvor och hböllos på detta sätt ifrån hvar-
andra isolerade. Nu förbundos dessa 24 metalltrådar med
hvarandra så, att alla tillsammans utgjorde en sammanhän-
gande enkel ledningsbana, af hvilken hvarannan del bestod af
koppar och hvarannan af jern. De runda korkskifvorna in-
stuckos derefter i en rulle med öfverspunnen koppartråd, hvar-
igenom jerntrådarne medelst en galvanisk ström kunde göras
magnetiska. I ledningsbanan b var en rheostat infogad, för-
medelst hvilken, då förhållandet mellan a, och b, äfvensom
motståndet i b, uttryckt i omvindningar på rheostaten på för-
hand var bestämdt, den förändring i ledningsförmågan, som
väntades uppkomma 1 jerntrådarne genom magnetiseringen, till
sin storlek kunde bestämmas.

") Se en afhandling af A. F. SvAnBere i K. V. Akademiens Handl,
för 1850 PocGc. Ann, LXXXV, 411.

— 2459 —

Det visade sig emellertid, att Jedningsförmågan hos jern-
trådarne" var fullkomligt lika stor, antingen dessa voro magne-
tiska” eller icke. Åtminstone kunde den förändring af led-
ningsmotståndet, som uppkom genom magnetiseringen, icke
uppgå till.0,0002 af motståndet under det neutrala tillståndet;
ty en så stor förändring skulle såsom särskilta försök visade,
tydligt bafva blifvit märkbar på magnetometern. Den magne-
tiska verkan af de 41 jerntrådarne, tillsammans med den tråd-
rulle, hvaraf. de omgåfvos, var vid försöken så stark, att då
rullen lades vinkelrätt mot magnetiska meridianen, ett utslag
af 449 åstadkoms på en bussol med kort nål, som på 350
millimeters afstånd från 'trådarnes : närmaste "ända! var upp-
ställd i förlängningen af rullens axel. Då rullens verkan ensamt
på nämnda afstånd var 45 minuter, så följer häraf, att jern-
trådarnes magnetiska moment var lika med ungefär 9,556,000 T;
hvårest millimetern är tagen till: enhet för längdmåttet och T
betyder intensiteten af:jordmagnetismen i horizontalplanet.

För att undersöka, om någon förändring i ledningsförmå-
gan ägde. rum i en vinkelrät riktning mot förbindningslinien
emellan. magnetens poler, insattes 6 stycken fyrkantiga jern-
trådar :emellan ankaret och en' Joures elektromagnet ”), hvilkens
polyter voro 480 millimeter långa och 43 mill. breda. Trå-
darne, hvilka 'på detta sätt kunde göras magnetiska. vinkelrätt
mot längden, voro väl isolerade från hvarandra och från elek-
tromagneten samt sammanbundos med hvarandra så, att de
bildade en oafbruten; enkel ledning. Då dessa trådar insattes
i a, förmärktes ingen: skillnad i deras ledningsförmåga, antin-
gen de voro magnetiska eller icke. Det. följer. således häraf,
att mjukt jern icke märkbart förändrar sin ledningsförmåga
för elektricitet, då det blifver magnetiskt, elektriciteten må
genomgå detsamma i hvilken riktning som helst i afseende
på förbindningslinien emellan de magnetiska polerna.

") Porr. Ann. LI, sid. 376.

— 246 —

3. Om växternas gröna färg. — Hr Åneströn
hade insändt följande meddelande, som föredrogs af Hr Warr-
MARK ').

»Bland de mångfaldiga föremål för forskningen, hvilka
naturvetenskaperna erbjuda, gifves det knappast något, som på
sednare tider blifvit med större framgång studeradt än ljuset.
Också har optiken härigenom ej blott i theoretiskt hänseende
vunnit en utbildning, som låter densamma täflande uppträda
vid sidan af astronomien, utan den har äfven inom andra ve-
tenskapsgrenar blifvit ett vigtigt medel för forskningen. För
mineralogen, för kemisten, och i allmänhet inom hvarje veten-
skap, som mer eller mindre sysselsätter sig med beskaffenheten
och anordningen af materiens minsta delar, gifves det icke nå-
got reagens, som i finhet kan täfla med ljuset. Upptäckten
af det polariserade ljusets egenskaper har isynverhet varit rik
på vigtiga användningar, äfven inom det tekniska området;
men äfven det alldagliga fenomenet af en kropps färg, dess ab-
sorption af ljuset, kan i många fall lemna vigtiga bidrag till
samma kropps kännedom. = Dertill fordras likväl att samma
färg underkastas en noggrann analys, emedan blotta utseendet
gifver ett högst ofullkomligt begrepp om en färgs samman-
sättning.

Ett af de märkvärdigaste exemplen härpå lemnar växter-
nas gröna färg. Redan 4833 har Brewster i Phil. Trans.
gifvit en analys af chlorophyllets färg, utdraget medelst alkohol.
Han kommer dervid till det vigtiga resultat, att Newtons theori
för färgernas uppkomst icke kan vara riktig. Enligt densamma
skulle växternas gröna färg vara ett grönt af tredje ordningen,
och således af samma slag som interferensfärgerna hos tunna
lameller, och blott innehålla en tillblandning af gult och blått;
i stället visade Brewster, att denna färg äfven innebölle rödt,
och att ljusspectrum, efter att hafva passerat ett lager af vät-
skan, vore genomdraget af flera mörka band, allt i strid med

+) Härtill Tab. III.

— 20T —

Newtons antagande. Sedermera har Brewster äfven upp-
täckt chlorophyllets egenskap att rikligen dispergera rödt ljus,
och har denna egenskap nyligen varit föremål för en intressant
afhandling af SToKEs.

Då emellertid chlorophyllets märkvärdiga sätt att absor-
bera ljuset hittills visat s

g tillhöra detta ämne ensamt, låg
den ' föreställningen nära, att man kunde begagna dessa ab-
sorptionsfenomener såsom ett reagens för chlorophyll. Denna
tanke har gifvit anledning till följande korta undersökning, som
som jag härmedelst har äran att meddela Kongl. Vetenskaps-
Akademien.

Det torde ibland: naturforskare vara en i allmänhet er-
känd sanning, att på djur- och växtlifvets lägsta stadier for-
merna så sammanflyta, att det äfven för den mest mikrosko-
piska undersökning blir omöjligt att afgöra, huruvida desamma
tillhöra djur eller växter. Af så mycket större värde vore der-
före ett experimentum crucis, hvarigenom denna fråga kunde i
tvifvelaktiga fall afgöras. Ett sådant erbjuder sig sjelfmant i
chlorophyllets optiska egenskaper, förutsatt likväl, att detta ämne
alltid och uteslutande tillhör växterna. Den fråga jag på op-
tisk väg sökt besvara är derföre tvåfaldig: 1:0) kan chlorophyl-
let anses uteslutande tillhöra växterna? och 2:0) hvilka resul-
tater kan man i sådant fall bäraf draga i afseende på djur-
och växtrikets ömsesidiga begränsning?

Först torde det likväl vara nödigt att nämna något om
sjelfva observations-sättet. Den apparat, som begagnades för
det. gröna extractet, bestod hufvudsakligen af en messings-
cylinder, hvars ena ända var tillsluten medelst en glasskifva.
I samma cylinder rörde sig en annan mindre, som äfven var
tillsluten i ena ändan, och så att de båda planglasen genom
den mindre cylinderos rörelse kunde bringas i contact eller
aflägsnas ifrån hvarandra. Härigenom kunde den emellan gla-
sen inneslutna vätskepelaren gifvas den tjocklek man behagade.
Framför de båda ändarne af apparaten fästades dessutom två
skärmar med två smala vertikala öppningar, så att ljuset

— 248 —

blott genom den kunde: passera apparaten. Till ljuskälla be=
gagnades, i; brist af solljus, lampa eller stearinljus; hvarvid
den brandgula linien, som nära sammapdfaller med D i solspec-
trum, bragtes till minimum af deviation. - Härtill begagnades
ett flintglasprisma af Mertz, detsamma som' jag förut begagnat
vid mina. optiska undersökningar. Då nu läget af de mörka
banden uppmättes samtidigt med den brandgula linien, och de
Frauenhoferska liniernas lägen voro mig af föregående mätnin-
gar bekanta, så har jag i de bifogade figurerna kunnat ut-
sätta läget af linierna B, C, D och F; och motsvarar en mil-
limeter i figuren en minut 1 deviationsvinkeln.

Jag öfvergår ou till sjelfva observationerna, hvilka kunna
fördelas 1. följande tre grupper:

1:o0 - Undersökning af det gröna extractet på bladen af
Trifolum pratense, af - Potamogeton perfoliatum
samt. af barren på. Taxus baccata.

2:o af infusoriet Euglena viridis. |

3:0 af. tre species: bland: de lägre Algerna, mtemligen
Conferva glomerata, ett species af slägtet Zygnema
samt ett af slägtet Vaucheria.

1:o Då Brewster redan gifvit en teckning af ljusspe-
etrum, . motsvarande, , de fanerogama växternas gröna färg,
kunde en ny teckning här anses öfverflödig, men dels har jag
i fig. 1 sökt återgifva detta spectrum, ej blott, för en viss
bestämd + tjocklek af den absorberande vätskan, såsom fallet är
med den Brewsterska figuren, utan äfven sökt åskådliggöra gången
af sjelfva absorptionen; dels har jag äfven ansett denna figur
nödvändig för jemförelsen med fig. .2. Betäcker man. nemli-
gen fig. 4 så, att blott en smal öppning på längden är synlig,
och låter denna öppning öfverfara teckningen uppifrån. nedåt,
så får man ljusspectrum sådant det visar sig då vätskepela-
rens höjd mer och mer ökas. Man ser sålunda, att slutligen
blott tre ljusa band äro synliga, .det ena i det röda och de
två andra i det gula och gröna ljuset. Jemföres nu denna
figur, som uteslutande är gjord efter observationerna på Trifoluwm

— 249 —

pratense, med den Brewsterska som refererar sig till bladen
af Prunus 'laurocerasus, så visa sig i båda teckningarna in-
gen 'väsendtlig skillnad, hvad läget af de mörka banden I, 1
och III vidkommer, men IV saknas helt och hållet i den sed=
nare teckningen. Deremot innehåller densamma ett band bred=-
vid F åt den violetta sidan, och ett annat vid G åt rödt. till.
Det sistnämda har jag icke kunnat observera, sannolikt i an-
seende till den svaga ljuskällan; bandet vid F motsvarar tro-
ligen det jag i fig. betecknat med V, och som tillika utgör
gränsen af det synliga spectrum. Extractet af Potamogeton
gaf ett spectrum fullkomligt likt det nyss beskrifna, blott att
gränsen af det synliga spectrum här inträffade vid V” och så-
ledes i närmare öfverensstämmelse med den Brewsterska teck-
Dingen. Stores anför, att bandet IV, som saknas på den sist-
nämda teckningen, äfven skulle vara det, som delar det grön-
gula fältet i de två ljusa banden, hvilka man slutligen obser-
verar, men detta synes helt och hållet vara ett misstag; åt
minstone har 1 alla de observationer jag' varit i tillfälle att
anställa, denna delning uppkommit genom bandet III.

Som - alkoholn blott med svårighet utdrager det gröna
färgämnet utur barren på Tazus baccata, var extractet
mycket svagt färgadt; icke destomindre visade sig tydligt ban-
den I, II, UI och IV. " Den stora olikheten i de "tre under-
sökta växtämnpena synes emellertid berättiga till den slutsats,
att absorptionsbanden I—IV tillhöra utan undantag de fanero-
gama växternas chlorophyll.

2:0 Extractet af Fuglena visade vid yttre påseende samma
egenskaper som det af Trifolium: "IT mindre qvantitet visade
det sig grönt, i större .qvantitet åter rödt, samt dispergerade
äfven rikligen rödt ljus. Dess verkningar på spectrum voro
emellertid icke identiska med de i 1:0 beskrifna. Jag har i
fig. 2 sökt åskådliggöra detta förhållande. Väl visa sig ban=
den i det röda ljuset I och It fullkomligt på sin plats, men
bandet: "II saknas alldeles. - Häraf blir också en följd; att, då
det gröna” extractet af de: fanerogama: växterna lemnar slutli-

— 250 —

gen tre ljusa band, så lemnar extractet af Euglenan blott
två, det ena i grönt och det andra i rödt. Väl visa sig,
då lagret af vätskan är mycket tunnt, svaga spår till de två
mörka band i det gröna och gula ljuset, såsom fig.' 2 utvisar,
men dessa försvinna då lagrets tjocklek ökas, och likasom un=
danträngas af den från båda sidor öfverhandtagande absorptionen.

En väsendtlig olikhet förefinnes således i de verkningar
fanerogamernas chlorophyll utöfvar på ljusspectrum och de,
som tillhöra Euglenan; men denna olikhet, är den af natur att
äfven kunna bestämma gränsen emellan växt- och djurriket?
Att så icke är händelsen visa följande observationer.

3:0) Det gröna färgämnet hos de tre förut uppräknade
algerna underkastades samma behandling, som i det föregående
blifvit beskrifven, och verkningarna på ljusspectrum iakttogos.
Dervid framstod det märkvärdiga förhållandet, att de tre al-
gernas spectra voro fullkomligt identiska med det i fig. 2
aftecknade för Euglena viridis. Då å ena sidan något tvif-
vel om dessa algers växtliga natur, likasom å andra sidan om
Euglenas djuriska, icke torde förefinnas, så följer häraf, att
chlorophyllet, i dess olika modifikationer, icke kan anses
uteslutande tillhöra växterna.

Resultatet af närvarande undersökning är således helt och
hållet negativt, så vidt densamma afsåg att finna ett skiljemärke
emellan växt- och djurverlden, och den tjenar i stället att
bekräfta den gamla satsen: natura non facit saltus.

Utom de anförda algerna har jag äfven undersökt Spon-
gia lacustris. Då, i anseende till den framlidna årstiden, jag
blott haft att tillgå torkade exemplar, hvarur det gröna färg-
ämnet med svårighet utdrages, har jag kunnat erhålla al-
lenast en ytterst svag lösning; likväl visade sig tydligen samma
verkningar, som jag förut observerat hos algerna.

Märkvärdigt är att Spongian, likasom äfven de tre al-
gerna, enligt en upplysning af Hr Areschouc, hvilken äfven
haft godheten att namngifva de cryptogama växterna och in-

— 251 —

fusoriet, alla hafva rörliga sporidier, och att de sålunda under
ett af sina utvecklingsstadia stå infusorierna mycket nära.

Slutligen får jag äran nämna, att extractet af de gul-
nade bladen af poppeln icke visar ringaste spår till chlorophyl-
lets absorption och att således detta ämne undergått en vä-
sendtlig förändring».

4. Copulationen hos Zygnemacer. — Hr Are
scHoue hade i bref till Hr WanrBerc meddelat följande”).

»Den fysiologiska företeelse hos Zygnemace&e, som vanli-
gen benämnes copulation, observerades först af den bekanta
danska zoologen Mörrer, och beskrefs sedermera på ett för den
tiden lika noggrant som utförligt sätt af VaucHer, uti hans för-
träffliga Histoire des Conferves d'eau douce. Den består, som
bekant är, deri, att tvenne zygpema-trådar lägga sig bredvid
hvarandra; att från alla eller en del af hvardera trådens ar-
tiklar (= celluler) en protuberance utbryter, som mer eller
mindre förlänges; att de från hvardera trådens motliggande
artiklar utskjutande protuberancerna sammanväxa med topparna;
att den således af tvenne membraner bestående skiljeväggen
dem emellan småningom resorberas, hvarigenom en rörformig
kanal uppkommer, som tillåter en fri kommunikation mellan
de båda på detta vis förenade eller kopulerade artiklarnas
inre rum. Dessa senare innesluta hvar för sig ett innehåll
(contentum), som förnämligast består af chlorophyll. Innehållet
i den ena artikeln förenar sig med innehållet i den andra till
bildande af en spora. Detta sker antingen på det sätt, att
innehållet i den ena artikeln uttömmes genom copulations-
kanalen in i den andra artikeln, hvarest blandningen af båda
artiklarnes innehåll, slutligen omklädd af en tydlig cellul-mem-
bran, blir liggande som färdigbildad spora; eller ock derige-
nom, att båda artiklarnes innehåll utföras till och samman-

") Härtill Tab. IV.

— 232 —

smälta uti copulations-kanalens midt, hvarest den: slutligen
färdigbildade sporan får sin plats”).

Detta är i korthet författarnes beskrifning på Zygnemer-
nas copulation, Jfr Huco v. Mour, die Veg. Zelle pi 269 och
VaucHers Histoire des Conf. d'eau :douce pag. 44, Och ehuru
denna kopulations-akt vid första påseendet tyckes visa en viss

analogi med växternas befruktnings-fenomen, så har man dock
i allmänhet ej vågat tillerkänna densamma betydelsen af något
dylikt. . Sålunda anser Scaremen (Grundzige der wissenschaftl.
Botanik) hela kopuiationen vara en. alldeles oväsendtlig akt,
påstående, att sporer bildas äfven uti de artiklar, som med
andra ej stå uti någon kommunikation, äfvensom att under-
stundom tvenne sporer träffas uti en och samma artikel, m. m.
dyl. Huru denna författare kommit till detta resultat, skola
vi nedanför få tillfälle erfara. :

H. v. Mont yttrar sig på anförda stället p. 268—69 så-
lunda: Eine weit grössere Complication der Erscheinungen tritt
uns entgegen, wenn wir einen Blick auf die Sporen der Al-
gen werfen, wenn gleich auch hier noch keine Zusammeno-
wirkung zweyer Geschlecter vorkommt. Es könnte dieses
letztere zwar bey einer Reihe von ÅAlgen, bey welchen eine
sogenannté Copulation vorkommt, zweifelhaft erscheinen, allein
eine nähere Betrachtung dieses Vorgangs lässt doch keine Ana-
logie mit einer geschlechtlichen Zeugung erkennen.

Öfvertygad, att en företeelse, så normalt uppträdande ho
denna familj och så karakteristik som Zygnemernas copulation,
ej kunde vara något oväsendtligt eller tillfälligt, och detta, så
mycket mindre som ett temligen likartadt förhållande eger rum
hos Desmidiacere, företog jag mig i Maj och Juni månader
1852, att i främsta rummet studera det sätt, hvarpå innehål
let uti den ena af de två med hvarandra copulerade artik-

larne

+) Hos Mougeotia försiggår saken något annorlunda. Här bilda
nemligen inga protuberancer; trådarna böja sig knäformigt oc
de motliggande vinklarna sammanväxa.

— 253 —

larne blandar sig, till bildande af en 'spora, med innehållet uti
den andra artikeln. Jag kunde nemligen ej föreställa mig att
saken skulle försiggå så mekaniskt som alla författare och sist
Monr påstått. Denna sednares beskrifning låter som följer:
— — worauf die Scheidewand in dem Verbindungsast resor-
birt wird und der feste Theil des Inhaltes beider Zellen (=ar-
tiklarne) sich entweder in der Höhlung der einen Zelle oder
im Verbindungsaste zu einer Masse zusammenballt, welche
sich mit einer Cellulosenmembran umkleidet und auf dieseé
Weise in eine Spore umwandelt (H. v. M. p. a. st.)

För ofvannämnda ändamål valde jag tvenne former ur
Zygnemernas familj, den ena tillhörande Zygnema (Conjugata)
longata VaucH.), den andra Spirogyra nitida AG. eller Con=
jugata princeps Vaucr., båda ingalunda sällsynta och nästan
öfverallt till hands för dylika undersökningar. — Då jag först
undersökte denna senare befarade jag att ScHLermeEns påstående
om copulationens oväsendtlighet skulle vinna bekräftelse; jag
urskiljde nemligen följande olika förhållanden.

1. Tvenne copulerade artiklar, den ena tom, den andra
hysande i midten eu elliptisk spora, uppkommen så-
ledes genom föreningen af båda artiklarnes innehåll.

2. Tvenne copulerade artiklar, hvardera inom sig hy-
sande en nästan sferisk cellul, i öfrigt af nästan
samma utseende som den omtalade 'sporan, bestående
af en tydlig membran, omslutande ett innehåll. Dessa
sferiska celluler hafva af flera författare ”) blifvit an=
sedda för sporer, bildade genom transformation af
artiklarnes innehåll.

3. Tvenne motliggande artiklar, med mot hvarandra rik
tade men ej förenade protuberancer, inneslutande
hvardera en sferisk cellul af samma beskaffenhet
som i förhållandet 2, straxt ofvan.

"TA dir, Brsun, Betrachtungen uber die Erschein. d. Verjängung in

der Natur. p. 368. g.

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. 'Årg. 10. N:o 10. 2

— 254 —

4. Tvenne copulerade artiklar, den ena tom, den andra
inneslutande tvenne (2) sferiska celluler, alldeles af
samma beskaffenhet som uti fallen 2 och 3.

Jag misstänkte genast, att endast den uti fallet 4 omta-
lade sporan vore att anse för en verklig spora, d. v. s. upp-
kommen genom transformation af tvenne artiklars förenade in-
nehåll, men att de sferiska och i hög grad sporlika, uti fallen
2 och 3 ofvan omtalade cellulerna, ehuru af en del författare
ansedda för sporer, ej egentligen voro att anse för dylika.
Jag föreställde mig möjligheten, att innehållet i hvardera af de
copulerade artiklarna, innan den! ena artikelns innebåll förenas
med det i den andra till bildande af en spora, först transfor-
meras till en sferisk cellul. Men först efter flera dagars för-
lopp lyckades det mig att finna något stöd för denna förmo-
dan. Då jag nemligen hade lagt tvenne kopulerade trådar af
Zygnema longatum under microscopet, erfor jag snart, att alla
likartade sferiska eller elliptiska celluler uti den ena trådens
artiklar, hade nedskickat en längre eller kortare tubformig för—
längning genom copulations-kanalen, och som här och der, mer
eller mindre hade inträngt uti de sferiska celluler, som lågo
uti den andra trådens artiklar (fig. 1); men någon vidare för-
ändring fick jag ej tillfälle att iakttaga; preparatet behöll sig
väl någon tid, men alldeles oförändradt.

Spirogyran undersöktes ånyo. Lyckligtvis påträffades hos
denna artiklar, som visade ett enahanda förhållande som det
hos Z. longatum nyss beskrifna. Uti den ena af tvenne med
hvarandra copulerade artiklar (fig. 2 a) låg en elliptisk cellul
(fig. 2 b.) och uti den andra artikeln (fig. 2 c.) äfvenledes en
cellul (fig. 2 d.) af nästan äggrund form, nedskjutande genom
copulationskanalen en tubformig förlängning (fig. 2 e.), som
inträngde uti den förra cellulens inre. På kortare tid än en
half timma nedgled denna tubformigt sig förlängande cellul
allt mer och mer, och inträngde derjemte småningom uti den
andra cellulens inre, tills slutligen endast den öfversta ändan
syntes öfrig, bildande på den andra cellulen (fig. 2 b.) en

— 255 —

vårtlik utväxt, som äfven snart försvann. — Den genom denna
process bildade sporan antog, efter några dagars förlopp, samma
form och utseende som sporan uti den närgränsande artikeln
(fig. 2 f).

Det syntes mig nu temligen klart, att författarne alldeles
oriktigt tänkt sig det sätt, hvarpå innehållet i den ena af
tvenne med hvarandra copulerade artiklar förenar sig med in>-
nehållet uti den andra artikeln, ty af det anförda finner man
utan svårighet, att detta alldeles icke sker så mekaniskt som
Vavcuers och efter honom flera andra: algologers beskrifningar
gifva vid handen. Jag slöt häraf, och, som jag förmodar, med
skäl: 1:o att innehållet i hvardera artikeln först transformeras till
en mer eller mindre 'sferisk eller elliptisk cellulj och 2:0: att
sedermera den ena af dessa celluler intränger uti den ändras
inre, samt 3:0o att denna senare genom denna process blir en
verklig spora,

Sanningen af denna förmodan bestyrktes än vidare. Hän-
delsevis ' påträffades: tvenne. copulerade trådar, af hvilkas artik-
lar tvenne: med hvarandra copulerade inneslöto i deras midt
hvar sin sferiska cellul (fig. 3): Mellan dessa :sferiska celluler
kunde ej. skönjas den minsta olikhet i afseende på structur
och innehåll; de bestodo båda af en i ett tidigt bildningsta=
diam varande, men som det tycktes, dock verklig cellulose—-
membran, hvilkens inre vägg var bekiädd med större och
mindre chlorophyll-korn. Men under det jag betraktade den
sferiska cellulen uti öfra trådens artikel (fig. 3 a.), bildade
sig nedåt på densamma en vårtlik utväxt, som synbart för-
längdes, riktande sig mot copulations-kanalens öfra mynning;
snart inträngde han deri, nedträngande allt längre och: längre
genom densamma, och i samma mohn förminskades den i mo-
der-artikeln qvarvarande delen. Just. vid detta tillfälle obser-
verades på: den uti den, andra artikeln liggande spferiska cel-
lulen en, i förhållande till artikelns längd-axel; transverselt lig=
gande, ljus, aflång fläck (fig. 4 a), som jag genast ansåg vara
den ' punkt, i hvilken den. nedskjutande tuben skulle intränga.

— 256 —

Men olyckligtvis hade "denna cellul — förmodligen af någon
yttre orsak — blifvit förd åt ena sidan, så att jag genast
befarade, att den nedskjutande tuben ej skulle träffa nämnda
punkt. Så skedde ock. Tuben fortsatte att nedtränga, men
träffade ej fläcken, utan cellulens sida (fig. 4); straxt började
tubens nedträngande spets att klotformigt uppsvälla (fig. 4 b.);
denna klotformiga uppsvällning utvidgades i samma mohn som
tuben -nedgled, och dess öfra ända aftog i diameter; omsider
var i tubens öfra ända allt tecken till den ursprungligen sfe-
riska cellulen borta, och slutligen nedsjönk äfven denna, nu-
mera tubformiga ända, och snart derefter låg den öfra arti-
kelns sferiska cellul (fig. 3 a), på nu beskrifna sätt förflyttad,
i undra artikeln (fig. 5 a) bredvid denna senares äfvenledes
sferiska cellul (fig. 5 b).

Hela denna process försiggick från början tll slut under
microscopet och på något kortare tid än en half timma. Uti
det inre af den nedträngande cellulen kunde jag under tiden
ej märka någon förändring; chlorophyll-kornen tycktes vara
fast vidfästade den inre väggen och råkade ej under nedträn-
gandet på minsta vis uti olag. — Att denna, på beskrifna
sätt nedglidande eller nedskjutande cellul, borde hafva inträngt
i det inre af den undra (undra i fig.) artikelns sferiska cellul,
torde jag utan motsägelse få antaga på grund af de redan
meddelade iakttagelserna på såväl Zygnema longatum som
Spirogyran. Ett vidare bevis för antagandets riktighet blir
den omständighet, att dessa båda bredvid hvarandra i undra
artikeln liggande celluler (fig. 5 a et b) ej transformerades
till form af sporer (fig. 2 f. g.), utan upplöstes utan att un-
dergå någon vidare förändring.

Det torde nu ej blifva svårt, att förklara de fyra olika
förhållanden hos 'copulerade Spirogyra-trådar, hvilka jag ofvan
anmärkt såsom äfven af mig iakttagna och hvilka föranledt
ScHLewEn att anse kopulationen för en alldeles oväsendtlig
akt. Uti fallet 4 är en spora bildad derigenom, att den ena
copulerade artikelns cellul nedträngt uti den andra artikelns

—— ...—--—22Z-ZXz2X82z2222 8 08089

—— -————— .—<kW WK——— — — —Ä

= HM

cellul. (jfr fig. 2, hvarest artiklarne f och g hysa hvar sin
spora, men artiklarne h och i äro tomma). — Uti fallet 2
funno vi i hvarje artikel en sferisk cellul; här har således
mellan dem båda ännu: ingen beröring egt rum, d. v. s., den
ena har ännu ej genom copulations-kanalen inträngt uti den
andra (jfr fig 3). — Uti fallet 3 funno vi likartade celluler,
en i hvardera af de motliggande artiklarne, men protuberån-
cerna ej förenade till en copulations-kanal. Detta fall är så-
ledes detsamma som 2, enda skillnaden är, att protuberancerna
ej ännu med hvarandra sammanvuxit eller ock blifvit af yttre
orsak lösslitna från hvarandra. — Hvilketdera varit orsaken,
kan jag ej afgöra. — Uti fallet 4 funno vi tvenne celluler
uti en artikel. Detta förhållande är lätt förklaradt. Den ena
cellulens inglidning uti den andra har misslyckats, såsom vi
ofvan sett att det understundom kan ske, och båda cellulerna
ba i följd häraf kommit att ligga bredvid hvarandra (jfr fig. 5),
i stället för att den ena skulle hafva inträngt uti den andras
inre. Man får således ej taga hvarje, en spora snarlik, cellul
uti Zygnemernas artiklar för en verklig spora.

Har det sålunda lyckats mig att beröfva SCHLEIDEN'SKA
bevisen för copulationens oväsendtlighet deras gällande kraft,
så torde det kunna påstås, att det ännu är långt ifrån af-
gjordt, att hos Zygnemace& en verklig spora kan bildas utan
föregående copulation. Enligt min 'erfarenhet är denna akt
ett nödvändigt vilkor för sporans frambringande, och består ej
blott deri, att en copulations-kanal uppträder, som förenar de
båda artiklarne och att — såsom författarne påstå — den
enas innehåll blandas med den andras, utan copulationens
mest karakteristiska egenskap är, att, i stället för denna meka-
niska blandning, innehållet i hvardera artikeln först transfor- fra

meras till en cellul, och att af dessa båda celluler den en fred

sedermera intränger uti det inre af den andra —- hvilken se WÅ
Mc

nare genom denna akt blir en verklig spora ”). )

+) Utvecklingen af dessa Zygnemernas sporer till verkliga Zygnema-
trådar, längesedan så väl beskrifven af VaAuvcBER, men sedermera
betviflad, bar nyligen blifvit bestyrkt af Ar. Braun, m. fl.

— 2538 —

Men: en dylik beröring mellan tvenne celluler, som till
resultat gifver en spora, är ett fenomen, som närmast kan be-
traktas som befruktnings-akt. — De fanerogamiska växternas
befruktning - består i beröring mellan tvenne celluler, embryo-
säcken och pollenkornet, af hvilka det senare medelst en tub-

formig förlängning — pollen-slangen — intränger till eiler in
iden förra. = Afven hös flera s. k. Cryptogamer — Rhizo-
carpee, Filices, Lycopodiacee etc. — har man i senare tider

trott "sig finna spår till embryosäck, nedträngande pollenslang
eller åtminstone befruktande organer — antheridia. — Zygne-
mernas copulation skall framdeles från detta håll ej sakna
jemförelse-punkter. Men kan knappt betvifla det. Organis-
mernas mest karakteristiska egenskap är den oförklarliga befrukt=
ningen; all förökning utan denna föregående akt, är tillfällig
och oväsendtlig — och snart nog skola Cryptogamerna ej
längre betraktas som undantag från den allmänna regeln.

Förklaring öfver Tabellen.

Fig. 4. Tvenne copulerade trådar af Zygnema longatum (Vauch.);
cellulerna a och b nedskjutande genom copulations-kanalen till
de elliptiska celluler, som ligga uti undra trådens artiklar; c
och »d celluler, som lkdan till största delen inträngt i det inre
af de uti den undra trådens artiklar liggande ellipliska eellulerna.

Fig. 2. Copulerade trådag af Spirogyra nitida (Ac); uti hvardera af
artiklarne f och g et färdigbildad spora; uti artikeln c en cellul
d, som tubformigt netiskjuter genom copulations-kanalen och in-
tränger uti cellulen b, som ligger uti artikeln a.

Fig. 3. Tvenne copulerade artiklar af samma Spirogyra, och uti hvar-
dera en sferisk cellul.

Fig. 4. Samma object som fig. 3, sedt I timma senare; cellulen a uti
förra figuren visas här genom copulations-kanalen nedskjutanda in
i undra artikeln; uti denna senare ligger till höger samma cellul
som uti förra. figurens undra artikel (fig. 3 b), men nu utvisande
vid a en ljus fläck

Fig. 5. Samma object som uti fig. 4, sedt I timma senare. Uti öfra
artikeln ingen, uli undra tvenne celluler; den med den Jjusa
fläcken, liggande till höger, är densamma som i fig. 4 a; den
till venster är den i fig. 4 från öfra artikeln tubformigt nedskju-
tande cellulen, som nu återtagit sin sferiska form.

= MHR —

5. Nya Genera bland Hemiptera. — Hr Stu-
derande C. Srtitr meddelade genom Hr Bomeman följande.

ySedan jag i sistlidne September hade den äran att till
Kongl. Akademien inlemna början af en afbandling innehållande
beskrifningar på nya Hemiptera från Cafferlandet, har fortsätt—
ningen af detta lilla arbete oafbrutet fortgått och så fram-
skridit, att blott få arter af Hemiptera Heteroptera numera
återstå att beskrifva. Arternas beskrifning är väl sålunda
ännu ej fullständigt afslutad, men på de nya slägten, hvilka
det varit nödvändigt att bilda, äro karaktererna utarbetade,
och jag hoppas, att det ej måtte finnas olämpligt att förut-
skicka dessa, under hopp, att till våren få framlemna arter-
nas diagnoser fullständigt. Härtill har jag äfven fogat beskrif-
ningar på några nya slägten bland Homoptera, den andra stora
afdelningen bland Hemiptera.

SPARTOCERIDES (Aw. & Serv.)

ELASMOGASTER.
(Blaouds, lamina et yosTNEQ-)

Caput quadratum, convexiusculum, tuberculis antenniferis promi-
nulis. Antenne valide, 4-articulate, articulo 14 cylindrieco, 2 et 3
triquetris, his omnibus longitudine sequalibus; ultimo breviore, fusi-
formi. Rostrum coxas anticas attingens. Thorax basi late rotundatus,
lateribus obliquis. Abdomen subcirculare, lateribus dilatatum. Pedes
sat validi, tarsis 3-articulatis, articulo 4 longissimo. (Spec. 1.)

HOMOEOCERIDES (Aw. & Serv.)

PETALOCNEMIS
(nérekov, folium et zvnuio, tibia.)

Corpus planiusculum, oblongum. Caput quadratum. Antenne bre-
ves, 4-arliculatee, articulis, presertim basali, crassis, 1, 2 et 3 longi-
tudine subzequalibus, ultimo his dimidio breviore, acutiusculo. Rostrum
breve, coxas anticas vix superans, articulis 4 et 2 reliquis parum
erassioribus. Thorax latitudine longior, postice late rotundatus, lateri-
bus obliquis. Membrana nervis longitudinalibus, furcatis, inter se irre-
gulariter reticulatis. Pedes mediocres, femoribus crassiusculis, sub-
compressis, tibiis, preesertim posticis, intus et basi magis quam apicem
versus dilatatis; tarsis 3-articulatis, articulis $ et 3 longitudine suba-
qualibus, 2 his minore. (Spec. 4.)

— 260 —

NEVRODEDERRHIS.
(vevowdno, nervosus et Jégd.s, membrana).

Corpus planiusculum, oblongum. Caput quadratum. Antenne
breves, 4-articulate, articulis, presertim basali, crassis, 1, 2 et 3 longi-
tudine subequalibus, ultimo nonnibil breviore, acutiusculo. Thorax
longitudine nonnihil brevior, postice late rotundatus, lateribus obliquis.
Hemelytra nervis validis, membrana nervis numerosis, irregulariter

reticulatis. Pedes mediocres, tarsis 3-articulatis, articulo 1 longissimo,
2 brevissimo. (Spec. 1.)

RHYPAROCHROMIDES (Åw. & SERV.)
ATRACTOPHORA.
(ätocaxtroc, fusus et gåow.)

Caput quadratum, tuberculis antenniferis productis, acutis. Ån-
tenn&e corpore vix breviores, articulo 1 capite ter longiore, apice in-
crassato, 2 et 3 primo brevioribus, 4 primi vix dimidia longitudine.
Rostrum coxas anticas non superans. Thorax anterius sensim paullo
angustatus, subconvexus, pone medium transversim parum impressus.
Femora antica posterioribus dupplo longiora, valde incrassata, subtus

spinulosa. Tarsorum articulus 4 reliquis duobus ad unum dupplo
longior. (Spec. 1.)

PYRRHOCORIDES. (Am. & Serv.)
DERMATINUS
(deoudtivoc, coriaceus.)

Corpus ovatum. Caput triangulare, convexum. Antenne corpore
dimidio fere breviores, articulo 1 vix capitis longitudine, 2 hoc pa-
rum longiore, 3 et 4 longitudine &qualibus, precedente parum brevio-
ribus. Rostrum coxas posticas superans, articulis 4 et 2 longitudine
subequalibus, 3 minore, 4 minimo. Thorax antice et postice trunca-
tus, parum convexus, lateribus obliquis. Hemelytra apice truncata,
coriacea, nervis omnino inconspicuis, membrana nulla. Pedes medio-

cres, tarsorum articulo, 1 reliquis duobus ad unum dupplo longiore,
2 minimo. (Spec. 3.)

CAPSIDES. (Am. & Serv.)

SPHINCTOTHORAX
(sqvyztoo, constrictus et Fwoué.)

Caput nutans, sat magnum, oblongo-triangulare. Antenne corpo-
ris longitudine, artic. 1 brevissimo, 2 hoc ter longiore, 2 ultimis hoc
dimidio brevioribus, inter se longitudine &qualibus. Rostrum coxas
intermedias attingens, articulis 1, 2 et 3 longitudine equalibus, ultimo
longiore, basali reliquis crassiore, subtus dilatato. Thorax medio constri-
ctus, anterius multo angustior. Pedes graciles, tarsorum articulis 14
et 3 longitudine subequalibus, intermedio parum breviore. (Spec. 41.)

— 261 —

REDUVIDES. (Am. & Serv.)

PHONERGATES.
(göros, cedes et foyding, operarius.)

Caput subtriangulare, ante oculos subconico-productum, pone ocu-
los late rotundatum, subito constrictum, collo brevissimo. Antennze
vix corporis dimidia longitudine, articulis 1 minimo, 2 hoc quater
fere longiore, ultimis 2 secundo nonnihil brevioribus, inter se longi-
tudine equalibus, setaceis. Rostrum validum, crassum, articulis 1 et
2 longitudine subequalibus, ultimo breviore. Thorax convexiusculus,
medio transversim constrictus, ut et impressione longitudinali media
instructus, lateribus obliquis, angulis posticis oblique truncatis. Scu-
tellum apice spinosum. Femora anteriora et presertim antica valde
incrassata. Tibig anteriores fossula spongiosa apice instructe, Tarso-

rum articuli 14 et 2 longitudine &quales, ultimus nonnihil! longior.
(Spec. 1.)

CLOPOPHORA.
(zlo7n, furtum et qåow.)

Caput subceylindricum, ante oculos valde productum; pone oculos
late rotundatum, subito constrictum, collo brevissimo. Antenn vix
corporis dimidia longitudine, art. 4 brevissimo, 2 hoc ter fere longiore,
ultimis brevioribus, inter se longitudine xqualibus, setaceis. Rostrum
validum, articulo intermedio basali vix vel parum longiore, ultimo
brevissimo. Thorax convexiusculus, medio constrictus et utrimque
sinuatus, impressione longitudinali in disco instructus, lateribus obli-
quis, angulis humeralibus oblique truncatis. Scutellum apice spino-
sum. Femora antica valde incrassata, subtus spinulosa. Tibixe antice
fossula spongiosa apice instructe. Tarsorum articulus ultimus basali-
bus longior. (Spec. 2.)

ECTRICHODIDES. (Am. & Seryv.)

GLYMMATOPHORA
(yivuno, sculptura et qåow.)

Caput nutans, oblongo-subtriangulare, pone oculos late rotunda-
tum, constrictum, collo brevi. Antenn&e corporis dimidia fere longi-
tudine, pilosule, 6-articulate, art. 2 basali longiore, 3 hoc fere
dimidio breviore, 4, 5 et 6 hoc brevioribus, inter se longitudine
equalibus. Thorax pone medium transversim, medio etism longitu-
dinaliter impressus. Scutellum transversim impressum, apice emargi-
natum. Hemelytra et ale desunt. Femora anteriora incrassata. Tibizx
anteriores fossula spongiosa apice instructe. Tarsorum articuli basa-
les longitudine xquales, ultimus longior. (Spec. 3:)

CLEPTRIA
(zlEntore, fur.)
Corpus subparalellum. Caput oblongo-subtriangulare, tuberculis
antenniferis productis, pone oculos late rotundatum, constrictum , collo
brevi. Antennie corpore tertia parte breviores. pilosulg, 8-articulalr,

— 202 —

art. 2 basali nonnihil longiore, 3 hoc dimidio, 4 et 5 adhuc brevio-
ribus, 6, 7 et 8 brevissimis, inter se. longitudine zxqualibus. Ro-
strum art. inter se longitudine fere eXqualibus, sed art. 2 reliquis
suberassiore. Thorax convexiusculus, cruce media impressa instru=
ctus, lateribus obliquis, angulis humeralibus longitudinaliter impressis.
Scutellum apice emarginatum, bispinosum. Tibie anteriores fossula
spongiosa apice instructe. Tarsorum articulus 4 brevissimus, 3 fere
longissimus. (Spec. 3.)

HARPACTORIDES. (Am. Ö Serv.)

PANTOLEISTES.
(n&s, omnis et Inilw, predor.)

Caput cylindricum, thorace parum longius, collo partis capitis
anteocularis longitudine. Antenn&e corpore parum breviores, art. 1
quam brevissimo, 2 capitis longitudine, 3 hoc ter breviore. 4 reli-
quis ad unum omnibus longitudine fere &quali. Rostrum sat validum,
curvatum, art. 4 capitis dimidia longitudine, 2 hoc dupplo fere longiore,
3 brevissimo, primo dimidio breviore. Thorax convexiusculus, ante
medium transversim constrictus, basi late rotundatus, lateribus obli-
quis, angulis humeralibus rotundatis. Scutellum'subtriangulare. He-
melytra abdomine angustiora. Abdomen lateribus rotundatum, pre-
sertim medio et pone medium valde dilatatum. Pedes longiusculi,
tarsorum art. 4 brevissimus, ultimus longissimus. (Spec. 41.)

HARPAGOCORIS.
(tozos, rapax et xopw0.)

Corpus longiusculum. Caput ante oculos subconico-productum,
pone oculos basin versus sensim angustatum, collo breviusculo. Antenna
corpore 'bréviores, art. 4 capitis longitudine, 2 hoc quater longiore,
3 et 4 primi longitudine. Rostri art. 4 et 2 longitudine zequales,
ultimus brevior. Thorax convexiusculus, apice utrimque tuberculatus,
ante medium constrictus, lateribus obliguis, angulis humeralibus obli-
que truncatis. Hemelytra abdomine longiora, nervis validis. Tarso-
rum art. 4 brevissimus, ultimus longissimus. (Spec. 1.)

PHONOCTONUS
(povoxtovoc, qui per cedem interficit.)

Corpus 'subellipticum , planiusculum. Caput ante oculos subtriangu-
lariter productum, apicem versus declinatum, pone oculos basin versus
sensim angustatum, collo brevi. Antenne vix corporis longitudine,
art. 4 capite dupplo longiore, 2 et 3 hoc dimidio brevioribus, ultimo
vix longitudine 'primi. Rostri art. 4 et 2 longitudine subequales,
ultimus brevior.'- Thorax planiusculus vel parum:convexus, margina-
tus, ante medium transversim impressus, lateribus: obliquis, angulis
posticis oblique truncatis. Tarsorum art. 4 brevissimus, ultimus
longissimus. (Spec. 1.)

SPHAGTASTES.
(spayralw,. macto.)

Caput cylindricum, thoracis longitudine, collo oculos versus bi-

spinoso, Antennarum art. 4 capite longior, spinulosus et setulosus,

-— FÅ

2 hoc parum brevior. (Art. ultimi desunt.) Rostri art. basalis et
apicalis longitudine subequales, intermedius bis dupplo longior. Tho-
rax conveéxus, spinosus, ante medium subconstrictus, lateribus obli-
quis, anterius et basin versus bituberculatus, tuberculis spiniferis:
Abdomen segmento singulo et pr&esertim apicalibus foliaceodilatatis.
Femora subtus spinulosa, apice spinis 2 instructa. Tibix posteriores
basin versus intus ciliate. Tarsi breves, graciles, art. 1 quam bre-
vissimo. (Spec. 1.)

LAPHYCTES.
(lepvzIng, helluo.)

Caput cylindricum, tboracis longitudine. Antenn&e corporis fere
longitudine, art. 4 capite longiore, 2 et 3 singulo precedente dimi-
dio brevioribus, ultimo longitudine primi. Rostrum subcurvatum,
art. 1 et 2 Xxqualibus, ultimo brevissimo. Thorax ante medium sub-
constrictum, lateribus obliquis, angulis posticis spinosis. Pedes longiu-
sculi, tarsis breyibus, gracilibus, art. 1 quam brevissimo. (Spec. 1.)

CONORRHINIDES. (Am. & Serv.)

TRIBELOCEPHALA.
(torBelNo, tres cuspides habens, et zequ.)

Caput ante oculos conico-productum, apice acute spinosum, tu-
berculis antenniferis valde productis, pone oculos subquadratum, basi
subito valde constrictum, collo brevissimo. Rostri art. 4 et 2 longi-
tudine subxequales, ultimus minimus. Åntenne capite nonnihil longio-
res, art. 4 capite vix dimidio breviore, crasso, reliquis 3 singulo pre-
cedente dimidio brevioribus, subsetaceis, Thorax latitudine brevior,
transversim subimpressus, basi truncatus, lateribus obliquis. Heme-
lytra abdomine breviora, basi solum coriacea, membrana maxima.
Pedes breviusculi, tarsorum art. 4 et 2 longitudine subzequales, ulti-
mus longior. (Spec. 1.)

STENOPODIDES. (Am. Ö& Serv.)

LOPODYTES.
(1wnxoduteo, grassator.)

Caput cylindricum, thorace Jongius. Antennarum art. 4 capitis
longitudine, 2 et 3 singulo predente dimidio breviores, (art. ultimus
deest). Rostrum rectum, art, basali et apicali longitudine subaquali-
bus, intermedio his sexies, longiore. Thorax convexus, basi bispinu-
losus, lateribus subobliquis. Pedes longi, graciles, tarsorum art, 4

"brevissimus, ultimus longissimus. (Spec. 1.)

GERRIDES. (Am. Ö& Serv.)
TENAGOGONUS.
(tÉvayog, locus humidus et ylvouctr.)

Corpus subellipticum. Caput subtriangulare, convexiusculum, tu-
berculis antenniferis parum productis. Antenne corpore longiores,
arliculis inter se longitudine fere xequalibus, capite nonnihil longio-

— 264 —

ribus; inter articulum ;2 et, 3 sarticulus minimus, globosus adest.
Rostrum capite ter fere longius, art. 1 capite vix dimidio breviore;,
2 hujus dimidia longitudine, 3 capite nonnihil longiore, 4 hoc plus
dimidio breviore. Thorax abdomine multo longior, convexus, lateri-
bus ' subobliquis. - Hemelytra et ale desunt, Abdominis segmentum
penultimurn 'utrimque ramulum emittens. : Pedes posteriores longissi-

mi; tarsi antici breves, crassiusculi, posteriores longiores, graciliores.
(Spec. 1.)

NEPOIDAE. FIiEBER.

ILYOTREPHES.
(ilvc, limus, et toégqw.)

Corpus magnum, elipticum. Caput thorace latius, ante oculos
breviter cylindrico-productum, oculis angulos apicales thoracis fere
amplectentibus. Antenn& brevissime, art. 1, 2 et 3 globosis, his 2
ramulum curvatum, subcylindricum, emittentibus, 4 oblongo, subeo-
nico. Tarsi omnes biunguiculati; tarsorum anticorum unguiculo externo
interno breviore. GCetera ut in Belostomate. (Spec. 41.)

LYSTROIDES. (Spis.)

HYPSELOMETOPUM.
(vwnlos, altus et uétwxor, frons.)

Caput prothorace angustius. Vertex antice late rotundatus, basi
late emarginatus, concavus, triimpressus, marginibus elevatis, margine
antico utrimque subsinuato, ad oculos parum dilatato. Frons magna,
subquadrata, basin versus subconvezxiuscula, inequalis, basi obtuse
triangulariter producta. Labrum triangulare, medio parum convexum,
marginibus lateralibus subelevatis. Antenn& breves, art. ultimo bre-
vissime cylindrico, setifero. Prothorax brevis, transversus, longitudi-
naliter obsolete tricarinatus, ad carinam mediam utrimque foveolatus.
Hemelytra abdomine vix dupplo longiora, pone medium subdeflexa,
cellulis numerosis quadratis vel oblongoquadratis instructa. = Tibixe
anteriores subtus nonnihil dilatate. (Spec. 1.)

CIXIIDAE. (Scnauwm.)

SIMOTETTIX.
(stuoc, simus et tErri5, cicada.)

Caput prothorace dimidio angustius. Vertex angustus, longitu-
dinalis, concavus, marginibus elevatis, reflexis. Frons longe obtriangu-
laris, apice processu filiformi, triquetro, sursum producto instructa,
marginibus lateralibus elevatis, reflexis. Labrum oblongotriangulare,
convexum, medio longitudinaliter carinatum, marginibus subelevatis.
Oculi subglobosi. Antenne art. ultimo cylindrico-globoso. Prothorax
capite plus dimidio brevior, medio longitudinaliter alte carinatus.
Mesothorax prothorace ter fere longior, triangularis. Hemelytra abdo-
mine vix dupplo longiora, vitrea, nervis longitudinalibus, apicem
versus furcaltis et aliis transversis conjunctis. Femora compressa, pe-
des antici utrimque dilatati, (Spec. 4.)

— 265 —

STRONGYLODEMAS.
(stooyyvÅioc, rotundus et Jéuad, Corpus.)

Corpus late ovale, vel fere circulare. Caput antice nonnihil pro-
ductum, apice rotundatum. Vertex marginatus, medio longitudinali-
ter carinatus. Frons subparalella, 5-carinata, carinis basi confluenti-
bus. Labrum fronte parum longius, medio longitudinaliter carinatum,
ad medium paralellum, dein subito valde sinuatum, et apicem versus
angustatum, marginibus elevatis. Antenn&e art. ultimo globoso. Pro-
thorax capite dimidio fere brevior, antice productus, cum mesothorace
medio longitudinaliter carinatus. Hemelytra abdomine dimidio brevio-
ra, apice truncata, nervis elevatis, longitudinalibus, subfurcatis. Ti-
bie postice tarsorumque posticorum articuli apice bifidi; tarsi po-
stici anterioribus longiores, validiores. (Spec. 41.)

EMBOLOPHPORA.

(Eupoloc, rostrum navis et qE0ow)

Caput prothorace parum angustius, processu cylindrico, thorace
plus dupplo longiore, supra 3-, subtus 4-carinato, instructum. Frons
et labrum 3-carinate. Antenne cylindrice, capitis latitudine parum
longiores, art. 2 basali dupplo löngiore. Prothorax transversus, antice
nonnihil productus, cum mesothorace longitudinaliter 3-carinatus.
Hemelytra abdomine nonnihil longiora, nervis longitudinalibus, furca-
tis. (Spec. 1.)

RHINOTETTIX.
(ötv, nasus et tEruiE, cicada.)

Caput sat longe conico-productum, prothorace latius. Vertex
medio longitudinaliter carinatus, marginibus elevatis, reflexis. Frons
subparalella, convexiuscula, medio longitudinaliter carinata. Labrum
convexum, medio obsolete longitudinaliter carinatum. Antenne capi-
tis latitudine vix breviores, subceylindrice, apicem versus parum cras-
siores, art. ultimo basali dupplo fere longiore. Prothorax vertice
longitudine &Xqualis, antice productus, longitudinaliter 3-carinatus.
Hemelytra abdominis longitudine, opaca, nervis longitudinalibus, subfur-
catis. (Spec. 1.)

HAPALOMELUS.
(äxaelös, tener et uélog, membrum.)

Caput ante oculos subtruncatum, Vertex longitudinaliter carina-
tus, marginibus elevatis. Frons convexiuscula, 3-carinata. Labrum
subquadratum, convexiusculum, longitudinaliter 3-carinatum, margi-
nibus subelevatis. Antenn capitis latitudine ter longiores, cylindrica,
art, ultimo basali.: dimidio breviore. Hemelytra abdomine dupplo
longiora, medio constricta et flexa, nervis longitudinalibus. (Spec. 1.)

AMBLYCOTIS.
(cupldo obtusus et xoris, Vertex.)

Caput prothorace parum latius, inter oculos truncatum, Vertex
brevis, transversus. Frons lats, subtriangularis, longitudinaliter 4-

— 206 —

carinata, marginibus elevatis. . Labrum triangulare, longitudinaliter
carinatum. Antenn& capite ter fere longiores, compresse, art. ultimo
basali dupplo longiore. Protborax brevis, transversus, basi sinuatus,
cum mesothorace obsolete tricarinatus. Hemelytra abdomine dupplo
longiora, nervis longitudinalibus, subfurcatis. (Spec. 1.)

TROPIDOCEPHALA.
(todzio, carina et zeqpueln.)

Caput antice triangulariter productum, prothorace nonnihil longius.
Vertex planus, longitudinaliter carinatus, marginibus elevatis. Frons
paralella, cum labro longitudinaliter carinata, marginibus elevatis.
Antenn&e capitis latitudine nonnihil breviores, cylindrice, extus nonni-
bil crassiores, articulo ultimo basali dupplo fere longiore. Prothorax
et mesothorax planiusculi, longitudinaliter tricarinati. Hemelytra abdo-
mine vix dupplo longiora, mox pone medium 3-tuberculata, tubercu-
lis transversim positis, e nervis ibi elevatis formatis, longitudinaliter
nervosa, nervis apicem versus subfurcatis, et nervo transverso conjun-
ctis. (Spec. 1.)

FLATIDZE.
ACROMETOPUN.

(&zoov, apex et uÉrwzor, frons.)

Caput triangulariter productum, apice rotundatum, attenuatum.
Vertex concavus, marginibus reflexis. Frons convexa, basin versus
angustior, apice late rotundata. Labrum oblongo-triangulare. Pro-
thorax capite dimidio brevior, medio concavus. Mesothorax subtrica-
rinatus. Hemelytra sat lata, abdomine vix vel parum longiora, ner-
vis costatis, longitudinalibus, subfurcatis. Tibie antice subtus nonni-
hil dilatate. (Spec. 1.) ryan SV ER

CYSTINGOCEPHÅLA. <<
(zustvyå, Vesicula et zeqpuln.)

Vertex ante oculos productus, subquadratus, medio longitudina-
liter carinatus, marginibus. elevatis. . Frons valde producta, vesiculosa,
valde compressa, hyalina, canaliculata, marginibus reflexis. Labrum
oblongo-triangulare, compressum, tricarinatum, carina media valde
elevata. Antenn&e brevissime, art. ultimo globoso-cylindrico. Pro-
thorax vertice vix brevior, antice bisinuatus, cum mesothorace 3-cari-
natus. Hemelytra deflexa, nervis longitudinalibus, subfurcatis, apicem
versus parum reticulatis, margine transversim nervoso. Femora antica
subtus dilatata. (Spec. 1.)

APHROPHORIDES. (Am. & Serv.)
PETALOCEPHALA.
(zÉraukov, folium et zepuln.)

Caput valde rotundato-productum, supra planum, subtus conca-
viusculum, longitudinaliter biimpressum. Antenne breves, oblique
ante oculos inserte, cylindrice, articulis longitudine subequalibus.

— 267 —

Prothorax transversus, capitis longitudine, paralellus, convexiusculus,

medio longitudinaliter subimpressus, basi sinuatus. Hemelytra abdo-

mine nonnihil longiora, nervis longitudinalibus, furcatis. (Spec. 1.)
SCARIDES. (Aw. Ö& SeErv.)

EVRYPROSOPUM.
(fvovo, latus et zzodswzror, facies.)

Caput latissimum, breve, rectangulum, convexiusculum, perpen-
diculare. Antenn&e breves, ante oculos in margine inferiore capitis
inserte, articulo ultimo cylindrico-globoso. Prothorax capitis latitu-
dine, sed hoc dupplo fere longior, anterius subdeclivis. Hemelytra
abdomine parum longiora, reticulato-nervosa. Tibix anteriores compres-

se, subdilatate. (Spec. 41.)

6. En döfstum och blindfödd, som talar. —
Hr A. Rerzius meddelade följande utdrag ur ett bref från Ar-
cheologen FrevR. Trovon, dat. Bel-air vid Lausanne den 235

October.

»För några dagar sedan hade jag ett högst sällsynt be-
sök. En blind och: döfstum kom att »se» min samling. Han
är elev vid blindinstitutet i Lausanne, en inrättning, som högst
talentfullt förestås af Doctor Hrrzer. Efter många ansträngnin-
gar har det lyckats Dr Hirzer att kunna meddela sig åt denne
olycklige, att lära honom läsa, att artikulera ljud och slutligen
att tala. Medelst ett alphabet, sammansatt för fingrarnes vid-
röring, öfverflyttar man på honom sin tanke, hvilken han se-
dan muntligen ' upprepar och besvarar på ett sätt, som tydli-
gen visar att han fattar, hvad man sagt honom. Vi började
med att sätta en kiselstenyxa i hans händer, hvilkens bestäm-
melse han genast fattade, samt kände, att den var af sten.
Då vi frågade honom om stenens natur, upptog han ur sin
ficka en flinta och sade, att den var af kisel. Genom berö-
ring åtskiljde han en mängd saker, såsom knifvar, hålmejslar,
saxar, hammare, dolkar och lans-uddar. Då vi kommo till
bronzafdelningen, satte jag i hans hand en bronzyxa af enkel
form, hvilken han genast igenkände och frågade om den var
af metall. Sedan jag beskrifvit bronzens natur för honom miss-

= 268 —

tog han sig ej derpå, utan igenkände ögonblickligen värjorna,
armbanden m. m. Vi gjorde honom begripligt, att verktygen
af bronz äro äldre än de af jern, och visade honom äfven
åtskilliga profver af det sednare, sägande, att äfven de voro
mycket gamla. Slutligen förde vi honom uti Bel-Airs grafgån-
gar och läto honom känna stenväggarna af en graf. Han
kunde ganska väl göra reda för, att alla dessa föremål för
länge sedan blifvit nedsatta i jorden, och att de tillhörde olika
momenter af. den menskliga utvecklingen. — Återkomna till
mitt kabinett satte jag i hans händer ett cranium, som han
genast igenkände, derefter andra menniskoben, bärande märken
af gamla blessurer, hvaraf ej ett enda undgick hans uppmärk-
samhet. — Denne unge blinde medförde ur min samling ett
mycket sundare begrepp än en stor mängd andra besökande.
Han gissade till och med bestämmelsen af några saker, som
ofta ej de mest klarsynta kunnat upptäcka. Detta besök har
upptäckt för honom tillvaron af en forntid, som han aldrig anat.
Hans förvåning, hans uttrycksfulla åtbörder, hans korta men
bestämda ord och hans begrepp om praktiska ting väckte hos
mig ett lifligt intresse.»

Inlemnade skrifter.

Hr Risk i Köpenhamn bade inlemnat en uppsats öfver Grönlands
Geografi och Geognosi, för hvilkens innehåll Hr MosanperR redo-
gjorde.

Hr Assessor E. Burmas: Meteorologiska observationer i Neder-Calix,
Nov. 1852— Nov. 1853.

Öfverlemnades till det astronomiska observatorium.

Hr Vice-Amiral KrevcerR hade inlemnat ett tabellariskt sammandrag
af de under loppet af 1852, vid åtskilliga af rikets fyrbåkar
anställda observationer öfver vindarnes riktning och kraft, äfven-
som öfver barometerns och thermometerns förändringar: och all-
denstund dessa observationer stå i ett nära samband med de på
Akademiens föranstaltande äfven i gång satta observationerna
öfver 'våttenböjden, och, efter all sannolikbet, dermed samman-
ställda och jemförda, skola gifva anledning till mången vigtig

upp-

— 269 —

upplysning, beslöt Akademien, med tacksamt erkännande af Hr
Vice-Amiralens dermed hafda möda, att tills vidare förvara detta
nu inlemnade sammandrag, för att i Akademiens årstryck inta-
gas jemte och i sammanhang med det sammandrag af vatten-
höjdsobservationérna för nämnda” år, hvilket Akademien snart för-
väntar att se sig meddeladt.

Akademiska angelägenheter.

Preses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i nionde klassen,
f. d. Statsrådet en af de Aderton i Svenska Akademien, R. N. O.
Hr Sam. GruBBE genom döden afgått.

Till inländsk ledamot i åttonde klassen kallades Bergsrådet, C.
W. O. Hr Dir J. L. ASCHAN.

SKÄNKER.
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Af Kongl. Storbrittanniska Regeringen.
Observations made at the magnat. et meteor. observatory at Toronto,
in Canada. Vol. II. Lond. 1853. 4:0.

Observations made at Hobarton, in Van Diemens Land. Vol. III. Lond.
1850. 4:0.

A collection of tables... computed in the magnetic observatory, Simla . .
Umballa 1850. 4:0. (5 ex.)

Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annales des Mines. Annee 1852, livr. 6. Année 1853, livr. 14. 8:0.

Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors.

Acta Societatis. T. III. Fasc. 2. Helsingf. 1852. . 4:0.
Notiser. Bihang till Acta. H. 2. Helsingf. 1852. 4:0.

Sveriges Rikes Landslag. Öfvers, på Finska. Utg. af Lacus, Helsingf.
1852. 4:0.

Sveriges Rikes Stadslag. Öfvers. på Finska. Utg. af Lacus. Helsingf.
1852. 4:0.

Af Royal Soeiety i London.

|
Philosophical Transactions. Vol. 143. P. 14, 2. Lond. 1853. 4:0.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 10. 3

— 270 —

Proceedings. ' Vol. VI. N:o 94—96. = 8:0.
Greenwich Observations. 41851. Lond. 1853. 4:0.

Af Chemiecal Society i London.
Quarterly Journal. VI: 3. (Oct. 1853). $8:0. t

Af Société Géologique i Paris.
Bulletin. T. IX. F. 36—40. X: 4—411. Paris 1853. 8:0.

Af Société Entomologique i Paris.
Annales de la société. Sec. Sér. T. X. Par. 1852. 8:0:

Af K. EK. Akademie der Wissenschaften i Wiemn:.

Denkschriften. Mathem. naturw. V: 4. — Philos. histor. IV.
Sitzungsberichte. Mathem. nat. X: 2, 3. — Philos. histor. X: 2—4.
Archiv. ING:-20 Ne.

Fontes rer. austr. B. VI, VII. 80.

Monumenta Habsburgica. Zwei Abth. B. I. Wien 1853. 8:0.

Af Académie Imp. des Sciences i Petersburg.

Mémoires de VP Académie. Sixieme Sér. Sciences mathém. et phys.
T.;V: ,Livr., 5, 16:,: S:biPetersb.; 1853. 1430.

Af Société Vaudoise des sciences naturelles
i Lausanne.

Bulletin. N:o 29. Année 1853. $8:0.

Af Författarne.

Berc, Fr. Tu.; Bidrag till Sveriges medicinska Topografi o:- Statistik.
Sthm 1853. 4:0. | i

Buys-Bazror, Meteorolog. Waarnemingen 41851 en 41852. Utrecht
1852. Lod.

Herr, O., Fyra geologiska ströskrifter.

Gnranam, J. D., Intersection of the boundary lines af Maryland, Penn-
sylvania and Delaware. 'Wash. 1850. 8:0.

— — Boundary line between the U.S. and Mexico. Wash, 1852. 8:0,

Irmont, Inn, Bidrag till Nordens sjukdomshistoria. Del. 3. Helsingf.
1853. . 8:o.

Pacisi, Fir., Dell'organo ellettrico del Gimnoto. Firenze 1852. 8:0.
Sonpés, C. U., Danviks Dårhus. Sthm 41853. 8:0.

RE bf =
Af Hr Shaw i London:
Murcuisos, Sir R. I., Address, May 1853. :8:0.

Af Hr G. R. Cooper i Dublin.
Catalogue of the stars near the Ecliptic. Vol. II. Dubl. 1853. 8:0.

Af Hr L. F. Svanberg i Upsala.

Om Svenska Masugnar. (Af Emanuel Svedenborg, 1719). 4:0. —
- Handskrift;

Till Rikets Naturhistoriska VMusewmn.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Apothekaren Hjalmarson.

Sexlon stycken uppstoppade och tio stycken spritlagda foglar, några
amfibier och fiskar i sprit, åtskilliga insekter samt mollusker m.
m., alla från Honduras,

Af Hr Professor Huss.

En Fringilla amandava, och
En Fringilla senegala, båda från Afrika.

Botaniska afdelningen.

Af Hr Professor Oswald Heer i Zuärieh.

Sexliolvå artler från Schweitz och södra Spanien, förnämligrst nejden
af Malaga.

Etthundradeåttioåtta arter från Madera, deribland öns förnämsta träd,
som bilda skogar, såsom Laurus canariensis, Oreodaphne foetens,
Phoebe barbusana, Ilex canariensis, I. Perado, flera af öns busk-
arter, ifrån hafsstranden upp till bergshöjderna.

Af Hr Professor Hedenborg.

Tvåhundradefemtio arter från Rhodus, förnämligast af Graminex, Or-
chidexe, Labiate, Leguminose, Boraginex, Composite m. m,

— 272 —
Af Hr Magister Andersson.
Sextioåtta arter från olika länder, deribland en större. mängd af Gra-
minex från Mossambique.
Af Hr Apothekaren Hjalmarson.

Etthundradeaderton arter från Honduras, förnämligast af Gramineze,
Leguminose, Bombacex, Composite, Solanacex, Euphorbiacezx,
Filices, m. m.

Af Hr Studerande Goldkuhl.

Åtta sällsyntare arter från Calmar läns och Östergöthlands skärgårdar,
t. ex. Rubus horridus, Thymus chamedrys, Allium ursinum;
Poterium sanguisorba, Pedicularis sylvatica.

Af Botanices Intendenten.

Tjugutvå sällsyntare arter från Öland och Calmar län, samlade af
Studerande WesTtErLunp, t. ex. Coronilla emerus, Plantago minor,
Lychnis alpina, Cerastium glutinosum, Verbascum thapsiforme,
Orchis militaris, Lactuca scariola, Juncus maritimus, m. fl.

SOND er

= NI —

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i October 1853.

Thermometern |

Mulet
Halfkl.

S.V. | V.S.v. | V.S.V.
V.S.V. | S.S. V. | S.S.V.
SV. V.SIV
V.Siv.] Siv. | SÅR
V.S.V. | V.S.V. | S.SiV.
STES.SL V:S. SKE
V.S.V.

24 | 25,55 | 25,63 | 25,73
25 | 25,71 | 25,66 | 25,59
26 | 25,54 | 25,52 | 25,56
27 | 25,58 | 25,59 | 25,53
28 | 25,46 | 25,46 | 25,45
29 | 25,37 | 25,36 | 25,35
30 | 25,37 | 25,44 | 25,53
25,85

+11,0 | +13,3 | +10,1

Mulet

Vv.S.V. | V.S.:V.

25,67 | 25,79
A A 0; 0 0 Y
25,381 | 25,406 + 6'01|+ 883|+ 6 54 | Nödeburden => 1 SEEN NN

25,403 NR ;
Öfvers. af EK. Vel.-Akad. Förh. Årg. 10. N:o 10. 4

Barometern | |
reducerad till 0”, | CELSES Vindarna. re
Decimaltum. IR 3:
KI. 6 | KI. 2 SN Kl. 2 SE KT 2 stapel Så
Fint Vv esm) |. e. ms fr mn; e. m. e. m. f. m, e. m. |
1-1 25,13 | 25,11 | 24,97 I + 30) + So | + 794 | V.S.V. | V.S.V. | S.S:V. | Regn
2 | 24,78 | 24,99 1 25,09-1 + 6,0 | + 6,0 | + 3,2 | V.S.V. | V.N.V.| V.N.V.| -—
3 1 25,14:1 25,23 | 25,32 | + 0,71 + 9,01 + 4,1] — NE v. | Klart
| 4 or 25,46 | 25,49 | + 1,01 + 9,6 I + 5,2 | V.S.V. | V.S.V. | S.V.
5 125,40 | 25,43 | 25,46 | + 7,6 | +10,2 | + 8,2 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Mulet
| 6 1 25,47 | 25,46 | 25,43 | + 6,6 | + 9,91 4: 7,91 S.S.V. | S.S.0. | N.O.
71 25,38 | 25,42 | 25,49 | + 7,0 I +10,01 + 7,01 N.O. | N.O. | NIO. | —
8 125,55 ör 25,64 | + 6,6 | + cd + S,01 N.O. I N.O. | NO. | —
9 | 25,67 | 25,70 | 25,68 ! + 7,0! + 9,0! + 7,21 No. I no. |N.so.] —
10 125,64 | 25,61 | 25,58 | + 7,0 | + 8,1 | + 6,1 | O.N.O. | O.N.O. | N. | Regn
11 | 25,48 | 25,43 | 25,37 | + 6,7 | + 7,5 I + 7,0 | N.N.O. |N.N.O. | N.N:O.
121 25,26 | 25,29 | 25,37 | + 4,7 | + 5,1) + 3,4 |N.N.O. | N. N. —
13 125,40 I 25,40 | 25,40 | + 3,01 + 3,9 I + 20] N. N. No | —
14 | 2540 25,43 | 25,42 | + 121 + 221 + 131) N. | V.N.V.|] V.N.V.
15 | 25, 40 125,39 | 25,42 | + 30] + 8,5] + 6,1 | S S.V. | V.S.V.] S. Mulet
16 | 25,37 1 25,33 125,29 | + BO I + 9,71 + 911 SS. S; S. —
24,96 | + 7,9 I + 9,21 + 6,6 I S.S:0. | S.S.0. I S.S:V. | Halfk
13 1 25,03 | 25,00 | 24,95 I + 4,2 +104 | 10: S. S. S.
19 | 24,86 | 24,99 | 25,22 | + 82 | + 6,1! + 4,11 S.S.V. | V.s.v. I V.N.V. | Regn
20 125,35 125,35 | 25,26 |— 0,5 | + 5,3 | + 5,2 | — | V.n.v.]o.N.o.
21 | 25,22 | 2535 I 25,49 | + 4,8 | + 5,0 I + 2,6 |. N.N.O.| N.N.O. Sh Mulet
221 25;55 125,53 | 25,55 | + 9,5 | +10,1 | + 9,01 SS. S. | S.S.V.] Regn
23 | 25555 klä 25,65 | + 9,0 | +13,2 | +1150 | S.S.V. | SV. | SV. | Halfkl.

Me-
diom

7 | 25,16 | 24,99

= PIE
i November 1853.

Nederbörden =0,450 dec. tum.

dium

5; >
| rede | Thormomstern — | yrgäarkar =
Decimaltum. | | sF
Kl 6H- KlIN2 AS Kl: 76 KI Kl. 9 KIl:6 Kr St
f. .m. lr e--m.-] em. | f. m. e. m. | e. m. | ES AE e. m,. io
1 125,90 11-25,90,.1 25; 3 PR ör ORT TE MS S; S. 0.5.0. | Dimma |
2.1] 25,81 [];25,78 125,77 1+18;0 |. +r7;9.] + 750] S.S:0.s]. 1 S:T LVSN.
3 125,77 125,74 | 25,75 | + 5,1 | + 8,2 | + 7,8 I V.S.V. | V.S.V. | V.S:V. | Mulet
4.1 25,75 | 25,76 | 25,75 | + 4,5 I + 2,7 I + 2,0 | V.N.V.] V.N.V.|V.N.V
5 125,71 )| 25,73 1 25,78 | + 3,0 I +.0;3 I +. O,1-| V.N.V-IV.N.V.] N.N.O. | Dimma
6:11 25,83 (1: 25,87. 1.25,92 | 054] 4+02;0 | +-3;0 | VSV-VES: Vale EV,
7 1 25,91 || 25,87 1 25,81 | +3,9 I + 5;9 I + 4,3 | V.S.V. | V.S.V. | V.S:V. | Mulet
8 | 25;74 | 25,66 | 25,55 | + 3,3 I + 4,2 I + 4,0 | V.S.V. | V.S.V.| V.S.V
9 | 25,24 | 25,03 | 25,15 | + 4,5 | + 4,2 | + 3,21 S.5.V.l S.S.V. | V.N.VÅ Regn
10 | 25,28 | 25,46 | 25,64 | + 2,0 | + 2,3 | + 1,5 | N.V.: ÅN.N.V. | N.N.V.| Snö
11 | 25,74 | 25,74 | 25,65 0,0 | + 4.01 + :5;0 | SS; V. JaS.S.V- 1 S:V5 I Halfkl.
12 260 | 2564 25,66 | + 62 | + 5,1 | + 11 I V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.| Klart
13 125,64 | 25,66 [25,67 | + 29] + 6,1 | + 1,0 | v.s.v. | v.s.v.|. V.- | Malet
14.1 25,69 11 25;71,] 25,67 | +-.3;4 I + 15;3 I + 3,0 | S.S:0. S S.S.0
15 125,52 125,46. 125,49 | + 4,3 I + 4,3 I + 2,4 I 5.0. |. 5.0: | S.S:0. || Regn
16 | 25,51 || 25,52 | 25,51 | + 3,4 | + 5,0 | + 4,1 | 0.5.0. 1-0:S.0.]- 5.0
27 125,49 125,46 | 25,43 | + 321 + 3,8] + 401 5.0 5.5.0. | 0.S.0.| —
18 125,36 | 25,39 | 25,46 | + 4414 511 + 21 | I 850 fo ENE REL
19 125,55 || 25,59 | 25,61 | — :0,7 | + 2,6 | + 257 | V.N.V-|] V.N.V.| V.S.V.-]| Mulet
20. | 25,64 || 25,64 | 25,66 | + 3,0 | + 3,7 | + 3,0 | S.S.V. | S.S. V.i| S.S: V. | —
21 | 25,68 || 25,69 | 25,73 | + 22 RARE sj ES ER WLAN ES SG
2211: 25,74 1] 25,76 |.25;76 | + 12 | 20 N. N. | Rego
23 125,76 | 25,80 | 25,88 | — 4,0 | — 0,8 | — 0,9 | N.n.V. | N.N.V.| S.S.V. | Halfkl.
24 | 25,91 | 25,94 | 25,93 0;0 |.+ 453 k-F0RO 1. -—, duS SV SIST SR
25 -1-25,96 11.25,98 | 26,00 | + 0,4 I + 2,0 | + 3,2 IN.N.V. | — 0.5.0. |-Halfkl.
261126.00 IK26:02 126,01 |,+ ,1:;0 | + 4910 LI | 05 do — 1 107 Ir KIA
27 | 26,00 | 25,98 | 25,96 | + 0,41 + 2,9 [rd 20 1 JANNIGT (NG
2831125,91 NESS | 25:88; -—:3;0 I + 0,5 FE 0 INT IN.NV.
29 | 25,91 | 25,92 | 25,89 0;0 | + 0,3 | —:0;6 IN.N.V. |. — | V.S.V.. | Mulet
30 | 25.82 || 25,78 | 25,77 | + 0,9 | + 2.81 + 281 S.s.V. | S.s.V. | s.s.v. |

1854. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

STOCKHOLM,

JSalbnsor vr

Areskoug dell

75

Lab. M.

ö—— LL tra

ÅS Salnson vrnpr

LE ÅAreschoug dels. Bårds lidh d ra > ae NAV AS Sakmson wunpr

fre: let Mad VLIE

N
ÅN
SO
Å
N
ÅA
N
N |
MN |
: N
N
h h
N
NG /
SÅ N
bå N
|
. | 4
SÅS
VR r +
NEN X
NN
SER.
AX
w
t
t
4
Sv
+
Re
N
så

| (et Mad förhand NkRIT lab. 1

AL:

VA
Vis

A
(SSE Almna. res

ANV.

S
IN ML
NLA SE

ENE TARSAEESESER
RINNA TSAR

ör - VYU KH
ö HÄRN
sju

5 NORRA
SR SMU a

VRKK