PRAG 


på 


ee SI 
4 Nr VT 


R 
TLS 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 


FÖRHANDLINGAR. 


SEXTONDE ÅRGÅNGEN 
1859. 


MED FYRA TAFLOR 
OCH 
ETT BIHANG METEOROLOGISKA IAKTTAGELSER. 


STOCKHOLM, 1860. 
P.- A. NOBSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare, 


R EN 


SLETNAEE 


INNEHÅLL. 


ÅNDERSÉN, De lackröda pennspetsarna hos Sidensvansen . 
BLOMSTRAND, Några organiskt sammansatta radikaler 
BrRUuzELIUS, Amfipodernas inre byggnad. i 
DAHLANDER, Vissa klasser af andra gradens ytor 


DELLWIK, Rostade och orostade jernmalmers värmekapacitet j 


FÅHRAUs, O. I., LINNEs hemliga konst att göra perlor 
HANSTEEN, De magnetiske Elementer for Stockholm 
HELLEDAY, Om Loka helsovatten . 
HOLMGREN, Ichneumonidernas lefnadssätt 

» Sveriges Pimplariae : 
HULTMARK, Chrysotil och serpentin Vän Säl 
IGELSTRÖM, Stilpnomelan och Pektolit i Sverige . 
LILJEBoRG, Om Liriope och Peltogaster 

» Fynd af fossilt Hvalskelett . 
LINDBERG, Den nordiska mossvegetationen . 
LINDQVIST, Apparat för hemtning af luft- och vattenprof 
LovéÉn, S., Om Pilidium Mipp., Piliscus Lov. 
LuNDsTEDT, Cycliska tideräkningen 
LÖWENHJELM, Zoologiska notiser 


MALMSTEN, C. J., Partiela differential-eqvationer af första ordningen 


MöLLER, Om urinjäsning 

» Kemiska notiser . 

NORDENSKIÖLD, Gadolinitens kristallform 
NYLANDER, Qvicksilfver-cyanid-dubbelsalter. 
SANTESSON, Carl den tolftes banesår . 
ScHEuTzZ, Om Räknemaskinen . SR ISEN KR 
STEENSTRUP, Om Walrossen, ref. SUNDEVALL . 
STENHAMMAR, Exsiccater af svenska lafvar . 
STÅL, Om Reduvini 

» Om Amerikas Clirysomeliner 

» Om Coreida : 
THALEN, Att bestämma ikdndlinnss köld Slika förbvare 
THOMSON, Sveriges Proctotruper 
THORELL, Nya exotiska Epeirider. / 

» Om vissa parasitiska Entomostraceer 
WALLENGREN, Skandinaviens Coleophorer : 
ZETTERSTEDT, Botanisk resa 1 nordl. Norges fjell 

» Vegetations-skizzer från Pyreneerna 


Inlemnade skrifter: BJÖRKMAN, 330; BURMAN, 476; FÅHREUS, 
O. I., 88; LINDSTRÖM, 425; V. ScHEELE, 88; K. Sjöförvalt- 
ningen, 133; K. Sjöförsvars-Departementet, 133, 330; Tuo- 


RELL, 330, 425; WALLENGREN, 392, 425; WALMSTEDT, 88, 
133; v. ZEIPEL, 252, 283. 

Med döden afgångne ledamöter: AGARDH, 88; BREDMAN, 88; 
HumMBoLDT, 252; Erhehertig JOHAN af Osterrike, 283; 
LEJEUNE DIRICHLET, 330. 

Invalda ledamöter: ANDERSON, 425; BERLIN, 88; MicH. CHE- 
VALIER, 425; DECANDOLLE, 88; GELLERSTEDT, 252; ÅSA 
GRAY, 38; LINDHAGEN, 252; ULLGREN, 88; WHEATSTONE, 
425. 


Frih. MANDERSTRÖM öfverlemnar presidium till Hr SELANDER 

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen 

Priser: BAHR, BRUZELIUS 

Reseanslag: LINDSTRÖM, THORELL, MEVvEs . 

Beslut om observationer öfver Östersjöns vattenhöjd 

Afbildningar af svenska svampar . . .=. . SS DE 

Utbyte af skrifter . . SS 88, 252, 392, 

Vet. Akademiens i Mänchen jubilseum NR SAT fe JE ARNOE 

Mexicos Minister i Paris, om HUMBOLDTS bildstod m. m. 

Skänker till Akademiens Bibliothek: 52, 68, 118, 133, 174, 
218, 252, 283, 284, 292, 298, 330, 392, 395, 406, 
438, 448. 

Skänker till Riks-Museum: Zoologiska afdelningen: 53, 88, 232, 
244, 284, 286, 331, 396, 425, 476. — Botaniska afdel- 
ningen: 53, 88, 244, 331, 397, 477. — Mineralogiska 
afdelningen: 331, 426. : 

Meteorologiska iakttagelser för 1858. 


Sid. 


. 238; 
. 233. 
. 133. 
. 133. 
- 476. 
. 476. 


425. 
283. 


. 425. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPN-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 16. 1839. NM I. 


Onsdagen den 12 Januari. 


Bidrag till kännedomen om Amphipodernas inre bygg- 
nad. — Följande meddelande af Docenten Hr RAGNAR BRUZE- 
LIUS föredrogs af Hr S. LOVÉN. 

»Oaktadt de stora framsteg, som zootomien under de sednare 
decennierna gjort, är vår kunskap om Amphipodernas inre bygg- 
nad ännu ganska ofullständig, och få äro de författare, som an- 
vändt någon möda på att utforska densamma eller meddelat nå- 
gra underrättelser, som kunnat bidraga till att sprida ljus deröf- 
ver. Skälet härtill torde närmast få sökas i de svårigheter, 
hvilka undersökningen af dessa djurs anatomiska förhållanden är 
underkastad. Deras hårda och oftast ogenomskinliga skalbetäck- 
ning, deras så att säga olämpliga storlek, enär de äro för stora, 
för att i sin helhet kunna underkastas mikroskopisk undersök- 
ning, och i allmänhet för små, för att med fördel kunna disse- 
keras, samt de inre organernas finhet, bräcklighet och complice- 
rade byggnad förorsaka en mängd svårigheter, på hvilka vårt 
bemödande, att erhålla någon kännedom om dem, ofta strandar. 
För de få underrättelser, som vi ega om Amphipodernas organi- 
sation, hafva vi hufvudsakligen att tacka MILNE EDWARDS och 
AUDOUIN, ZENKER, SIEBOLD, SPENCE BATE och DE LA VA- 
LETTE. De två förstnämnda författarne ") hafva gemensamt an- 
ställt undersökningar af CÖrustaceernas nervsystem och beskrifvit 


") Recherches anatomiques sur le systeme nerveux des crustacés, par V. AUDOUIN 
et MILNE EDWARDS; Annales des Sciences naturelles, XIV, 1828. 


FSE ERS 


detsamma hos Talitrus bland Amphipoderna, öfver hvilkas or- 
ganisation vi finna några få anmärkningar äfven uti Histoire 
naturelle des Crustacés af MILNE EDWARDS. Af ZENKER ”) 
ega vi en afhandling om Gammarus pulex, med särskildt af- 
seende fästadt å blodcirkulationen, och af SIEBOLD, i hans 
Lehrbuch der vergleichenden Anatomie, några spridda uppgif- 
ter om åtskilliga arter. I en uppsats, som har till titel »On 
the British Edriophthalmata» och finnes införd uti Report of 
the twenty-fifth meeting of the British Association for the ad- 
vancement of science, at Glasgow 1855, meddelar SPENCE BATE 
sina undersökningar af några vid Englands kuster förekommande 
Amphipoders yttre och inre byggnad, och i en afhandling om 
Gammarus puteanus af DE LA VALETTE >) erhålla vi en kort 
beskrifning af denna arts organisation. 

Under någon tids vistande förliden sommar i Bohusläns skär- 
gård hade jag tillfälle att undersöka ett par Amphipodarter, nem- 
ligen Gammarus locusta ITISNÉ, och Amphithoe podoceroides 
RATHEE, hvilka der ganska allmänt förekomma och, enär de 
bland de der af mig anträffade arter af denna djurgrupp i all- 
mänhet uppnå den största storleken, tycktes företrädesvis egna 
sig för en anatomisk undersökning. Då de observationer, som 
jag härvid lyckades göra, i åtskilliga hänseenden afvika ifrån det, 
som man har sig bekant om samma eller andra närstående arter, 
har jag icke ansett det vara ur vägen att meddela dem, under 
förhoppning att de, oaktadt de ej kunna göra anspråk på att 
vara fullständiga, icke skola sakna allt intresse. 

Musculaturen hos dessa två arter är starkt utvecklad, isyn- 
nerhet de två första benparens och abdomens, samt synes bestå 
af tvärstrierade fibriller, hvilka hafva en bredd af 0,0041 m. m; 


Digestions-apparaten består af trenne olika delar, matstru-|. 
pen, magen och tarmen, samt är försedd med sex appendices, afl 


”) De Gammari pulicis historia naturali atque sanguinis circuitu commentatio, 
Jene 1832. 

”") De Gammaro puteano. Dissertatio auct. Adolpho Lib. Barone DE LA VALETTE 
S:T GEORGE, Berolini 1857. 


LON 


hvilka de fyra, som anses fungera såsom lefver, fästa sig vid 
sjelfva öfvergångsstället ifrån magen till tarmen, samt de två, 
som förmodas vara urinorganer, vid den bakre delen af tarm- 
kanalen, ett stycke ifrån anus. Ifrån munöppningen, som är tem- 
meligen stor, går matstrupen (cesophagus) snedt uppåt och något 
bakåt till magen, är kort och ganska vid, samt består af två 
strata, af hvilka det inre utgöres af en homogen chitinmembran 
utan epithelialceller, och det yttre af starka, cirkulära, med tvär- 
strierade fibriller försedda muskler. Magen (ventriculus), som 
ligger i cephal- och det första thorax-segmentet, utgöres af en . 
temmeligen stor, aflång, cylindrisk, på midten bredast och mot 
båda ändar något afsmalnande utvidgning af tarmkanalen. Hos 
de två här ifrågavarande arterna synes den vara af något olika 
beskaffenhet. Hos Gammarus locusta är dess (Tafl. I, fig. 1) främre 
del nästan alldeles cylindrisk, dock tilltagande något i tjocklek 
bakåt, men den bakre delen, hvars öfre sida är något plattad, 
har på den undre sidan en stor rundad knöl eller uppsvällning. 
Emellan dess främre och bakre del finnes sålunda en ganska 
märkbar gräns. På den yttre sidan är den omgifven af tunna, 
" snedt uppifrån nedåt och bakåt gående, tvärstrierade muskler och 
på den undre sidan, framför den knöllika uppsvällningen, hvilken 
äfven är betäckt af särdeles starka muskler, fästa sig tvenne så- 
dana långa och smala, som gå framåt och nedåt till sidorna af 
cephalsegmentet. På sidorna af den bakre och öfre delen varse- 
blir man äfven tvenne små knapplika utskott (fig. 2). Magens 
inre yta är beklädd, liksom matstrupens, med en homogen chitin- 
membran, som saknar epithelialceller, men är försedd med åt- 
skilliga borst och taggar. Sålunda finnas vid sjelfva ingången 
ifrån matstrupen till magen tvenne aflånga, upphöjda, med taggar 
och borst besatta organer (fig. 3 a). Främst på dem sitter en 
rad af långa och mycket grofva taggar, hvilka äro rigtade inåt 
och något bakåt, och bakom dessa finnas flera tättstående rader 
af borst, hvilka tilltaga bakåt i längd, men aftaga i tjocklek. 
Genom dessa två organer, som synas vara till en viss grad rör- 
liga framåt och bakåt, så att taggarnes rigtning kan något för- 


2 VR 


ändras, stänges ingången till magen, så att födoämnena hindras 
att återgå till matstrupen, men deremot med lätthet kunna pas- 
sera ifrån denna in i magen. Bakom dessa två upphöjningar fin- 
nas på hvardera af magens sidor trenne med en rad af borst 
besatta, något upphöjda kanter eller ribbor, hvilka tillika med 
de två nyssnämnda upphöjningarna begränsa tvenne stora fält af 
oregelbunden form. De två öfre borstraderna, som vid utgångs- 
punkten framifrån ligga nära hvarandra, aflägsna sig bakåt något 
ifrån hvarandra och bilda två afrundade, spetsiga vinklar med 
. de bakre raderna, hvilka derifrån gå något framåt och nedåt, 
samt förena sig under en trubbig vinkel med de undre, som utgå 
ifrån de taggbesatta upphöjningarna och ej sträcka sig så långt 
bakåt som de öfre. Borsten äro långa, temmeligen tättsittande 
och rigtade inåt. Emellan de två undre raderna, som ej stöta 
tillhopa, finnes på magens undre del en liten, aflång, med mycket 
korta borst tättbesatt upphöjning (fig. 3, b). Uti den öfre delen 
af magen bakom de nu omtalta öfre borstraderna börja tvenne 
andra dylika, hvilka gå bakåt och nedåt, uti magens bakre och 
nedre del göra en jemn böjning framåt, och fortsätta sig derefter 
med två, af korta borst tätt besatta kanter, hvilka sluta på ett 
litet afstånd ifrån de undre borstraderna i magens främre del. 
Den knöllika uppsvällningen på den undre och bakre delen 
af magen utgöres inuti af två ficklika fördjupningar, skiljda 
från hvarandra af en mellanbalk (fig. 3 ec), hvilken är smal och 
tätt besatt med korta borst; bakåt utvidgar sig denna mellan- 
balk till en bred, nästan fyrkantig skifva, som uti den bakre 
kantens midt är försedd med en liten spetsig process, och på den 
öfre sidan besatt med korta borst. Dessa ficklika fördjupningars 
inre väggar utgöras af två aflånga, rundade ytor (fig. 4), hvilka 
synas vara tätt strierade och under svag förstoring hafva en blå, 
något skiftande färg. De yttre väggarne af nyssnämnda fördjup- 
ningar äro mycket tätt besatta med korta och fina borst, samt 
ega icke en sådan striering, som den inre ytan. Hvad funktion 
dessa fördjupningar ega har det icke lyckats mig att utforska. 
Vid betraktandet af deras beväpning och starka muskelbeläggning 


EN 


på den yttre sidan, kunde man frestas, att antaga, det de utgöra 
ett slags krossningsapparat, hvilket emedlertid tyckes motsägas 
af det förhållandet, att man aldrig finner uti dem några födo- 
ämnen, äfven då den öfriga magen är alldeles uppfyld af sådana. 
Från magen äro de skilda derigenom, att deras kanter sluta tätt 
upp till mellanbalken, men då man öppnar magens öfra sida och 
drager sidodelarne utåt, utbredas de lätt. Mellanbalkens bredare 
del bildar en bakåt utskjutande process, och är äfven på den 
undre sidan tätt besatt med korta borst. Till dess bakre kanter 
gränsa tvenne små, borstbesatta upphöjningar (fig. 3 dy NIT 
magens öfvergång uti tarmröret finnes på den öfra sidan en tem- 
meligen stor, blindsäckslik utvidgning (fig. 1 b), som utgår ifrån 
tarmen och med den främre afrundade ändan tyckes vara fästad, 
medelst ett fint ligament, vid magens öfre del. Att denna utvidg- 
ning ej utgör någon del af tarmröret, tyckes man kunna sluta 
deraf, att den aldrig innehåller några födoämnen såsom sjelfva 
tarmen. Möjligen är den något sekretionsorgan. Inuti är den 
belaggd med skifepithelium, bestående af pentagonala, 0,009 m.m. 
stora celler, som innehålla tydliga kärnor. 

Ifrån magen sträcker sig tarmröret, utan att göra någon 
böjning, till den bakre ändan af abdomens sista segment, hvarest 
anus är belägen. Det bibehåller i det närmaste samma diameter 
under hela sin längd och bildar ifrån det fjerde abdominalsegmen- 
tet rectum. Hvad strukturen beträffar tyckes det icke vara full- 
komligt lika öfverallt. Den främre, närmast magen belägna delen 
synes sålunda bestå af tre olika strata, nemligen en inre homo- 
gen, tunn chitinmembran (cuticula), som är en fortsättning af ma- 
gens inre beklädnad, ett stratum af 0,016 m. m. stora, runda eller 
hexagonala, med kärnor försedda epithelialceller, samt en stark, 
homogen membran (tunica propria), på hvilken ligga spridda 
longitudinela och cirkulära muskeltrådar. Uti den mellersta de- 
len af tarmröret har jag icke kunnat upptäcka någon inre mem- 
bran (cuticula), betäckande epithelium, men för öfrigt öfverens- 
stämmer den uti byggnad med den främre delen. I rectum 
observerar man deremot tydligen fyra olika strata, som inifrån 


Fu fa 


utåt följa på hvarandra sålunda: först en tunn, fint granulerad 
membran, derefter ett lager af hexagonala eller runda, 0,009 m. m. 
stora, med kärnor försedda epithelialceller (fig. 5), så en struk- 
turlös membran, och utanpå denna ett tjockt lager af longitudi- 
nela och cirkulära muskelband. På det lefvande djuret ser man 
tarmkanalen vara ständigt underkastad starka kontraktioner och 
relaxationer, omvexlande med hvarandra på olika ställen. 

Vid sjelfva gränsen emellan magen och tarmröret äro fästade 
fyra långa, cylindriska blindsäckslika organer (fig. 1, c), som 
sträcka sig ungefär till det tredje abdominalsegmentets början, 
ligga nära upp till tarmröret, två på hvardera sidan, och anses 
fungera såsom lefver. Deras diameter är något mindre än tarm- 
rörets, med hvars mellersta del de i struktur öfverensstämma, 
och synas sålunda sakna tunica intima eller cuticula. LEYDIG 
tyckes emedlertid antaga, att en tunica intima finnes uti lefver- 
säckarne af Gammarus, enär han, uti Lehrbuch der Histologie 
des Menschen und der Thiere p. 362, meddelar en teckning öf- 
ver detta organ, på hvilken en sådan membran finnes tydligen 
afbildad. FREY och LEUCKART ”) påstå dock, vid beskrifningen 
af lefversäckarne hos Laemodipoderna, att de lika så litet hos 
dessa som hos någon annan Crustacé funnit någon sådan inre 
membran, hvarföre de starkt betvifla dess tillvaro äfven uti lef- 
vern hos Astacus. De två lefversäckarne på hvarje sida förena 
sig med hvarandra till en gemensam, kort utförsgång. Det har 
ej lyckats mig att med säkerhet bestämma, vid hvilken punkt de 
inmynna uti magen, men jag har tyckt mig finna, att det är in- 
under den bakre utvidgade delen af mellanbalken, som åtskiljer 
de två ficklika fördjupningarne uti magens bakre och undre del. 
Lefversäckarne: äro inuti uppfyllda af en mängd stora celler. I 
en del af dessa kan man lätt upptäcka kärnor, men den största 
delen af dem synes sakna sådana och innehålla ett gult eller gul- 
brunt, fettartadt ämne. 


") Beiträge zur Kenntniss wirbelloser Thiere, mit besonderer Beriäcksichtigung 
der Fauna des Norddeutschen Meeres. Braunschweig 1847, p. 104. 


FE MR 


Vid den öfre sidan af tarmens bakre del äro tvenne, i den 
främre ändan slutna appendices (fig. 6) fästade, hvilka inmynna 
uti tarmen vid det stället, der rectum börjar, samt derifrån sträcka 
sig framåt till det andra eller första abdominalsegmentet. Dessa 
appendices, som blifvit ansedda för urinorganer, och hos yngre 
individer äro kortare än hos äldre, omgifvas på den yttre sidan 
af en strukturlös membran, och hafva för öfrigt 1 det närmaste 
samma struktur som lefversäckarne. 

Hos Amphithoe podoceroides är digestions-apparaten af något 
olika beskaffenhet. Magen är smalare än hos Gammarus locusta, 
och har något olika beväpning. Vid matstrupens ingång uti ma- 
gen finnas tvenne likadana, med taggar och borst besatta upp- 
höjningar, som hos denna art, ifrån hvilkas öfre ända (fig. 7) 
tvenne rader af långa borst gå bakåt. Dessa rader aflägsna sig 
bakåt ifrån hvarandra, och böja sig i den bakre delen af magen 
nedåt och sedan framåt, samt sluta med en af korta borst tätt 
besatt kant. Ifrån de taggbesatta upphöjningarnas nedre ända 
gå äfven tvenne borstrader bakåt, hvilka sluta på ett litet af- 
stånd ifrån nyssnämnda borstbesatta kanter. De delar af magens 
väggar, som inneslutas af nu omtalta borstrader, äro öfverallt 
besatta med mycket korta och fina borst. Uti den bakre och 
nedre delen af magen finnas två dylika ficklika fördjupningar, 
som hos Gammarus locusta, hvilka skiljas från hvarandra af en 
smal mellanbalk (fig. 8), som baktill utvidgar sig till en bredare 
del, hvilken har den bakre kanten nästan jemnt afrundad och 
endast försedd med en svag vinkel uti midten. Vid den öfre 
sidan af tarmröret närmast magen finnes ett blindsäcklikt organ, 
som är mycket mindre än detsamma hos Gammarus locusta, och 
har uti den främre ändans midt en djup bugt. Tarmröret har 
i det närmaste samma beskaffenhet som hos Gammarus locusta, 
äfven hvad strukturen beträffar. Åfven lefversäckarne öfverens- 
stämma, hvad form och storlek angår, med dem af nyssnämnda 
art. De två på hvardera sidan förena sig med hvarandra till en 
kort utförsgång, som inmynnar vid magens öfvergang uti tarm- 


röret. Uti strukturen visa de den egenheten, att epithelialcellerna”” i 


ATG 


(fig. 9), som äro hexagonala och 0,023 m. m. stora, innehålla två 
med nucleoli försedda kärnor, hvilka blifva särdeles vackra och 
tydliga genom behandling med ättiksyra. Mot den bakre ändan 
af appendices blifva cellerna mindre, närma sig den runda formen 
och hafva otydliga kärnor. De så kallade urinorganerna äro hos 
denna art mycket mindre än hos Gammarus locusta. 


Enligt denna beskrifning är digestions-apparaten hos dessa 
två arter i flera hänseenden olika samma organer hos andra ar- 
ter, efter hvad man derom hittills har sig bekant. SPENCE BATE ”) 
beskrifver den hos tvenne vid Englands kuster förekommande 
arter af slägtena Talitrus och Sulcator, hos hvilka magen på den 
öfre sidan skall hafva en »gizzardlike» utvidgning, förmodligen 
motsvarande de ficklika fördjupningarne på den undre sidan hos 
Gammarus locusta och Amphithoe podoceroides. Bakom detta 
»gizzardlike organ» skall dessutom finnas hos några arter, men 
han är ej säker på, huruvida det så förhåller sig hos alla, en lång 
blindsäck på hvardera sidan om magens bakre öppning. Hos de 
två här ifrågavarande arterna har jag ej kunnat upptäcka spår 
till några sådana c&eca. SPENCE BATE har alltid funnit fyra 
långa lefversäckar, men påstår, att de alla förena sig till en enda 
kort utförsgång, innan de inmynna uti tarmen, just då den utgår 
ifrån magen. 


Cirkulations-organerna utgöras hufvudsakligen af hjertat eller 
ryggkärlet, som är långt och cylindriskt, ligger ofvanför tarmka- 
nalen, samt synes sträcka sig ifrån det första till det sjunde seg- 
mentet af thorax. Dess öfre vägg är upphängd medelst en kort 
process till midten af hvarje segment, hvarigenom hjertats öfre 
kontur får ett bugtigt utseende. Systole och diastole följa hastigt 
på hvarandra, så att hjertat uti det lefvande djuret synes stän- 
digt uti en nästan vibrerande rörelse. Det synes vara samman- 
satt af en inre granulerad membran och ett stratum af snedtgå- 
ende och cirkulära muskler med tvärstrierade fibriller. Ifrån rygg- 
kärlets främre ända utgår en kort aorta-stam, från hvilken man 


') L. ce. p. 48. 


LEGE JA 


ser blodet utstörta och dela sig uti trenne strömmar, af hvilka 
de tvenne gå till antennerna, men den största och understa böjer 
sig nedåt framför oesophagus. Utom hjertat och denna korta 
aorta-stam har jag icke kunnat upptäcka några med bestämda 
väggar försedda blodkärl. Blodströmmarne löpa för öfrigt uti 
mellanrum eller lakuner, som bestämdt sakna omslutande mem- 
braner. Jag har sålunda ofta observerat, att en eller annan blod- 
korpuskel hoppat öfver ifrån en arteriel till en venös ström. 
Blodkorpusklerna, som ej äro särdeles talrika, variera mycket 
till form och äro än ovala, än spolformiga eller nästan halfmån- 
formigt böjda, samt hafva merendels en storlek af 0,016 m. m. 

Respirationsorganerna äro bildade af tunna, bladlika, cirkel- 
eller äggrunda bihang, som äro fästade medelst ett litet skaft vid 
basen af alla benen på thorax, med undantag af det första paret 
hos Gammarus locusta, och det första samt det sista hos Am- 
phithoe podoceroides. Dessa organers väggar utgöras af en tunn 
membran. Inuti dem finnes ett nät af kanaler, som bildas der- 
igenom, att båda väggarne äro förenade och sammanvuxna med 
hvarandra på många ställen, så att en mängd mellanbalkar der- 
igenom uppkomma. 

Generationsorganerna, som man kan åtskilja uti inre och 
yttre, äro belägna uti thorax. Öppnar man en hanne af någon 
af de två här ifrågavarande arterna längs ryggsidan, och nedböjer 
skalet samt lossar det med försigtighet från epimererna och arcus 
ventralis, så varseblir man en fin, hvit strimma längs sidan 
af tarmkanalen; det är testes. Hos Gammarus locusta utgöras 
testes af två cylindriska, långa organer (fig. 10), som ligga pa- 
rallelt med tarmröret, men något högre än detta, och sträcka sig 
ifrån det första thoraxsegmentets bakre kant till slutet af det 
sjunde. Deras diameter är icke lika öfverallt, och till formen 
afvika de något från dem af Amphithoe podoceroides. Från bör- 
jan till midten af det femte segmentet bilda testes hos Gamma- 
rus locusta en jemn cylinder, men der afsmalna de och fortsätta 
sig endast med en smal kanal, hvilken emedlertid snart utvidgar 
sig uti det sjette segmentet och antar i det närmaste samma 


ON na 


storlek som den främre delen. Uti det sjunde segmentet afsmalna 
de åter och bilda ett smalt vas deferens, som böjer sig nedåt och 
något bakåt, samt slutligen öppnar sig uti spetsen af de yttre 
könsorganerna, hvilka äro fästade vid den undre sidan af det 
sjunde segmentet. Testes bestå af en homogen membran, som 
synes helt och hållet sakna muskeltrådar, samt hafva olika inne- 
håll uti de olika delarne, hvilket man kan förmoda redan af deras 
olika färg och utseende, enär den främre delen är mycket blekare 
än den bakre. | 
Den främre cylindriska delen finner man helt och hållet upp- 
fylld af celler, som äro af något olika beskaffenhet. De flesta 
af dem äro runda, 0,012 m. m. stora, och synas oftast vara för- 
sedda med kärnor; uti en del af dem har jag emedlertid ej kun- 
nat upptäcka sådana. Jemte dessa runda celler finnas andra af 
en högst egendomlig form (fig. 11). De bestå nemligen af trenne 
delar: en klotrund del, en längre, smalare och utdragen del, 
samt en mindre knapplik, som medelst en mycket fin stjelk är 
förenad med den utdragna och smala delen. På somliga är den 
utdragna delen mycket smalare än på andra; deras storlek va- 
rierar emellan 0,9096—0,012 m. m. Dessutom träffar man ofta 
andra celler, som likna de nyss beskrifna, i det att de hafva en 
tjockare, rund del och en smalare, men sakna den knapplika de- 
len alldeles. Att dessa tre olika slag af celler äro olika utveck- 
lingsstadier af spermatozoid-celler synes mer än sannolikt, men 
det har ej lyckats mig att påträffa några andra former af dem, 
som mera närma sig de utbildade spermatozoiderna, och som så- 
lunda kunde närmare förklara eller belysa denna utvecklings- 
process. Så vidt jag vet har ingen förut observerat något lik- 
nande hos någon Amphipodart, men deremot finna vi en viss öf- 
verensstämmelse emellan dessa cellformer och de olika utveck- 
lingsstadier af spermatozoider, som FREY och LEUCKART ”") upp- 
täckt uti testes af Mvysis flexuosa. Hela den främre delen af 
testes är uppfyld endast af dessa tre slag celler, och jag har al- 
drig uti densamma påträffat några spermatozoider. Af dessa är 


"ITIL pr Aas 


= MM SS 


deremot hela den bakre spolformiga delen (fig. 10, b) uppfyld; 
hvilken af dem erhåller sin hvita färg och ett strimmigt utse- 
ende. Spermatozoiderna äro mycket långa och smala (fig. 12); 
visa ej spår till rörelse, och de flesta af dem synas bestå af tre 
olika delar. Den längsta delen af dem är trådlik, uppnår en 
längd af 0,24 m.m. och derutöfver, samt utlöper i den ena än- 
dan i en mycket fin spets, hvars slut man endast med mycken 
svårighet kan urskilja. I den andra ändan hafva de en liten 
punktlik uppsvällning, på hvilken följer en smal trådlik del af 
endast 0,026 m. m. längd. Denna mindre del bildar alltid en vin- 
kel med den längre delen. De flesta spermatozoider äro så be- 
skaffade, dock träffar man äfven andra, som äro fullkomligt 
trådlika och sakna både uppsvällningen och bihanget, hvilka dock 
möjligen blifvit bortslitna under söndertagandet af testes. 

Åfven dessa spermatozoidformer hafva en viss likhet med 
dem af Mysis flexuosa, hvilka af nyssnämnde författare blifvit 
beskrifna. De hafva nemligen observerat, att spermatozoiderna 
uti ett visst utvecklingsstadium bestå af en så kallad »Stab», 
eller gröfre och kortare del, samt »Faden», eller en längre, tråd- 
lik del. Slutligen skiljer sig stafven ifrån den trådlika delen, 
som då bildar den fullt utvecklade spermatozoiden. Möjligen för- 
håller det sig så äfven hos vår art. 

Uti det sjunde segmentet afsmalna testes och bilda vas de- 
ferens, som har en bredd af 0,038 m.m., böjer sig nedåt och 
bakåt samt derefter något inåt. Vas deferens består af en tem- 
meligen stark, strukturlös membran, och ett skif-epithelium af 
— små, runda celler. De yttre könsorganerna utgöras hos hannen 
af tvenne temmeligen stora, tapplika delar (fig. 13), som äro fä- 
stade vid den undre sidan af det sjunde segmentets arcus ven- 
tralis. . De äro böjda inåt och något nedåt, samt hafva uti den 
nedre ändan och nästan på den öfre sidan, en fin öppning för vas 
deferens. De äro bildade af en homogen chitinmembran. 

Hos Amphithoe podoceroides afvika testes, hvad formen be- 
träffar, såsom ofvanför yttrades, något ifrån dem af Gammarus 
locusta. Liksom hos denna sträcka de sig ifrån den bakre kan- 


2 RR 


ten af det första thorax-segmentet till slutet af det sjunde, och 
ligga parallelt med tarmröret, men något högre än detta. Man 
kan på dem särskilja fem olika partier eller afdelningar af olika 
diameter (fig. 14). Uti det andra och tredje segmentet utgöras 
testes nemligen af en smal sträng, utvidga sig uti det fjerde till 
en temmeligen tjock, spolformig del, afsmalna åter betydligt i det 
femte, samt vidga sig i slutet af det sjette till en spolformig af- 
delning, som likväl är mycket smalare än den främre spolformiga 
delen, som ligger i det fjerde segmentet, och fortsätta sig uti det 
sjunde med ett smalt vas deferens, hvilket böjer sig bakåt och 
nedåt, samt öppnar sig uti spetsen af de yttre könsorganerna, 
som äro tappformiga och fästade vid den undre sidan af det 
sjunde segmentets arcus ventralis. De tre första afdelningarne, 
eller hela den del af testes, som ligger uti det andra, tredje, 
fjerde och femte segmentet, innehålla endast celler, men ej sper- 
matozoider, af hvilka deremot den smalare spolformiga delen, 
som ligger uti en del af det femte och det sjette segmentet, är 
helt och hållet uppfyld. Denna del har äfven häraf ett strim- 
migt utseende och hvit färg. 

De uppgifter om de maskulina könsorganerna hos Amphipo- 
derna, som SPENCE BATE”) och DE LA VALETTE ”") meddela 
(öfriga författare hafva endast beskrifvit spermatozoiderna och 
de yttre könsorganerna) afvika i flera hänseenden ifrån de iakt- 
tagelser på Gammarus locusta och Amphithoe podoceroides, som 
jag ofvanför meddelat. Den förstnämnde författaren har anställt 
sina undersökningar i detta hänseende hufvudsakligen på Sulcator 
arenarius, till följe af denna arts genomskinlighet, och meddelar . 
beskrifning och teckning öfver testes hos denne. Dessutom finnes 
en teckning öfver dessa organer äfven hos en Gammarus-art, tro- 
ligen locusta. Han beskrifver testes såsom »large, opake, oblong 
organs, being in breadth about equal to half their length, situated 
on the dorsal aspect, immediately beneath the dermal tissues, 
occupying a position under the sixth and seventh segments of 


ip) NL VT SR BE et 


SJÖLIN TEPI0e 


Ae EE fär 


thorax», och med denna beskrifning öfverensstämmer den figur, 
som finnes i hans arbete, öfver dessa organer hos Gammarus. 
Det synes derföre, som skulle hos de af honom undersökta ar- 
terna testes bestå endast af en kortare del. motsvarande den 
bakre utvidgningen af dessa organer hos de två af mig här be- 
skrifna arterna. Att detta är förhållandet hos Sulcator vågar 
jag icke betvifla, men deremot anser jag det icke vara osanno- 
likt, att SPENCE BATE förbisett den främre delen af testes hos 
Gammarus-arten, enär man ganska lätt kan göra sig skyldig till 
ett sådant misstag, emedan det ofta händer, att den under dis- 
sektionen blir bortsliten ifrån den bakre delen, hvilken genast 
genom sin hvita färg och strieringen ådrager sig uppmärksamhet. 
Jag har dessutom undersökt testes hos flera arter af slägtet 
Gammarus och funnit, att de hos alla hafva en vida större längd 
än den, som uppgifves af SPENCE BATE. DE LA VALETTE's 
beskrifning af testes hos Gammarus puteanus är allt för kort, 
för att man deraf skulle kunna erhålla någon föreställning om, 
huru deras verkliga beskaffenhet är. Spermatozoiderna hos Sul- 
cator och Gammarus beskrifvas af SPENCE BATE såsom hårlika 
kroppar, utan någon betydligare utvidgning af någon del. Sådana 
små bihang, på spermatozoiderna, som jag observerat hos Gam- 
marus locusta och Amphithoe podoceroides, omtalas icke af honom. 
DE LA VALETTE har funnit, att spermatozoiderna hos Gammarus 
puteanus äro hårlika och mot båda ändar tillspetsade. 

De inre könsorganerna hos honan af de två här ifrågava- 
rande arterna bestå af två, från hvarandra fullkomligt skilda, 
temmeligen tjocka, cylindriska ovarier (fig. 15), som sträcka sig 
ifrån det första thorax-segmentet till slutet af det sjunde. De 
hafva ungefär samma läge, som testes hos hannen, eller på si- 
dorna af tarmröret. Deras färg är mer eller mindre mörk, hvar- 
före man lätt kan upptäcka dem redan genom den yttre skal- 
betäckningen. Ifrån den mellersta och understa delen af dem 
utgår uti det femte segmentet en temmeligen vid ovidukt, som 
öppnar sig vid basen af de äggbetäckningsskifvor, som äro fä- 
stade vid det femte segmentet. Ovariernas väggar synas vara 


Re: RR 


bildade af en mycket tunn, homogen membran, som på den inre 
sidan är belagd med små, runda celler. Hos de individer, som 
jag undersökt, hafva de varit alldeles fylda af ägg uti olika ut- 
vecklingsstadier, varierande uti storlek ifrån 0,03 till 0,24 m. m. 
Vulve utgöras af två små, runda öppningar vid basen af det 
femte segmentets äggbetäckningsskifvor (fig. 16), och synas vara 
omgifna af en upphöjd, med fina borst besatt kant (fig. 17). Ågg- 
betäckningsskifvorna äro fyra par tunna, aflånga lameller, som 
äro fästade till det andra, tredje, fjerde och femte thorax-segmen- 
tets epimerers inre sida, innanför branchialbihangen. Det sista 
parets lameller (fig. 16, ce) äro mindre än de föregående. De äro 
böjda inåt under bröstet, i kanterna besatta med långa och grofva 
borst, samt bilda tillhopa ett receptaculum, hvari äggen och äfven 
ungarue, någon tid efter sedan de blifvit utkläckta, bäras. 

SPENCE BATE'S beskrifning af ovarierna hos Gammarus (ar- 
ten uppgifves icke) afviker i väsendtlig mån ifrån de observatio- 
ner på de här ifrågavarande arterna, som jag ofvanför anfört. 
Enligt hans iakttagelser består hvarje ovarium af fyra eller fem 
säcklika organer, som afsmalna emot deras fäste till en gemen- 
sam kanal, uti hvilken de utmynna. Af dessa säckar är den 
vidast, som är mest aflägsen ifrån vulva. Han tror sig dessutom 
hafva funnit, att de äro omgifna af en gemensam säck, men har 
ej genom dissektion kunnat erhålla någon visshet härom. Vulv&e 
har hvarken han eller någon föregående författare kunnat upp- 
täcka, men han anser det vara sannolikt, att de äro belägna på 
det femte segmentets epimerer. Hos Gammarus locusta och Am- 
phithoe podoceroides har jag ej kunnat upptäcka spår till några 
dylika lober uti ovarierna. Några sådana omtalas ej heller af 
DE LA VALETTE vid beskrifningen af Gammarus puteanus, hos 
hvilken art han funnit ovarierna utgöras af enkla cylindriska 
organer. 

Nervsystemet utgöres af ett visst antal ganglier förenade med 
hvarandra medelst tvenne längsgående nervkommissurer och be- 
lägna dels i hufvudet, dels i de öfriga kroppssegmenterna på ar- 
cus ventralis. Från dessa ganglier och längs-kommissurer ut- 


ee fö 


springa en mängd nerver, som förgrena sig uti kroppens olika 
delar. Den centrala delen af nervsystemet +) uti hufvudet består 
af tvenne gangliemassor, af hvilka den främre (hjernan, ganglion 
supraoesophageum) är belägen framför och ofvanför oesophagus, 
vid hufvudets främre kant, och den bakre (ganglion infraoesopha- 
geum) bakom och något inunder oesophagus. Hjernan (fig. 18, a), 
som är ej obetydligt större än de i thorax liggande ganglierna, 
synes liksom vara sammansatt af tre par ganglier, som äro för- 
enade med hvarandra. Det främsta (ganglion ophthalmicum) är 
störst, intager den öfre delen af hjernan, och har en aflång form. 
Uti den främre ändan antydes skillnaden emellan båda ganglierna 
genom en djup bugt, och ifrån den främre delen af dessas yttre 
sidor utgår en stark och kort nervstam till hvardera ögat. På 
hjernans undre sida observerar man fyra tapplika eller koniska 
uppsvällningar, de två, från hvilka två starka nerver utgå till 
de öfre antennerna, något framför de två, som utskicka nerver 
till de undre antennerna. Från hjernans bakre del utgå tvenne 
grofva nervstammar, som löpa en på hvardera sidan om 0es0o- 
phagus och bilda halsbandet (fig. 18, b). Bakom oesophagus 
förena de sig hos Amphithoe podoceroides genast med hvarandra 
medelst en tjock tvärkommissur, som är skild endast genom ett 
litet rundt hål från det aflånga, temmeligen stora ganglion in- 
fraoesophageum, (fig. 18, ec), från hvars undre sida nerver utgå 
till mundelarne. Hos Gammarus locusta finnes ej den främre 
tvärkommissuren, utan ganglion infraoesophageum bildas genast 
bakom oesophagus. Genom tvenne korta och starka längskom- 
missurer, som afgifva hvardera en nervstam från den yttre sidan, 
är detta ganglion förenadt med det första ganglion thoracicum, 
som ligger på arcus ventralis, under magen uti det första seg- 
mentet. Detta ganglion thoracicum, hvilket väl egentligen är 
sammansatt af tvenne, är mera bredt än långt, ganska stort, mot 


”) Det är underkastadt ej obetydliga svårigheter, att isolera hufvudets ganglier 
ifrån de närliggande organerna. Arbetet underlättas emedlertid, om man låter 
djuret någon tid före undersökningen ligga uti utspädd ättiksyra. På det friska 
djuret har det aldrig lyckats mig, att uttaga denna del af nerysystemet i 
oskadadt skick. 


2 6 


sidorna afsmalnande, och utskickar från hvarje sida tvenne nerv- 
stammar (fig. 18, d), af hvilka den ena går till segmentets extre- 
miteter, men den andra förgrenar sig uti sidomuskulaturen. "Från 
detta ganglion löpa tvenne längskomissurer, som uti längd vida 
öfverträffa gangliet, till det andra segmentets ganglion, och ut- 
skicka, ungefär från midten af den yttre sidan, en stark nervstam, 
som snart delar sig i tvenne grenar. Efter denna plan är hela 
nervkedjan i thorax bildad, så att i hvarje af dess segmenter 
ligger ett ganglion, som utskickar fyra nervstammar, förenadt 
med det föregående och det efterföljande genom två längsl 
missurer, från hvilkas mellersta del utspringer en nervstam åt 
sidorna. 

Uti abdomens första segment observerar man äfven ett gang- 
lion förenadt med det sista ganglion thoracicum genom två dy- 
lika, nervutskickande längskommissurer, som finnas uti thorax. 
Detta ganglion är mindre än ganglia thoracica, har en aflångt- 
rundad form, och utskickar från hvarje sida tvenne nervstammar. 
På detta följa tre abdominalganglier, af hvilka de två nästföl- 
jande hafva samma form och beskaffenhet som det första, och äro 
endast något mindre än detta. Alla äro de förenade med hvar- 
andra medelst nervutskickande längskommissurer, hvilka emed- 
lertid i längd mycket öfverträffa föreningsstammarne uti thorax. 
Det sista ganglion abdominale, eller det fjerde (fig. 19), afviker 
något ifrån de föregående deruti, att det är smalare och från 
den bakre ändan utskickar tre par starka nervstammar, som för- 
grena sig uti de tre sista segmenternas muskler och öfriga delar. 
Från hvarje sida af sjelfva gangliet utgå tvenne nerver, som äro 
förenade, i början, till en kort, gemensam stam. Hela nervkedjan 
utgöres sålunda hos Gammarus locusta och Amphithoe podoce- 
roides af tretton gangliemassor, af hvilka de två, ganglion supra- 
et infra-oesophageum, höra till cephalsegmentet, de sju följande 
till thorax, och de fyra sista till abdomen. Genom mångfaldiga 
gånger upprepade undersökningar har jag sökt att förvissa mig 
om detta förhållande, och har alltid kommit till samma resultat, 


25 PN = 


hvilket emedlertid ej fullt öfverensstämmer med det, som upp- 
gifves af andra författare. 

Af den beskrifning öfver nervsystemet hos Talitrus, som 
meddelas uti den af MILNE EDWARDS och AUDOUIN författade 
afhandlingen ") om Crustaceernas nervsystem, synes det, som an- 
toge dessa författare, att hvarje segment af kroppen egde sitt 
ganglion, i hvilket fall thorax borde hafva sju och abdomen sex; 
de uppgifva likväl icke bestämdt deras antal. MILNE EDWARDS'S 
beskrifning af Crustaceernas nervsystem uti Histoire naturelle 
Cmofrustacés innehåller ordagrannt detsamma som ofvannämnda 
afhandling, till hvilken äfven SPENCE BATE ”") hänvisar. Sist- 
nämnde författare har dock meddelat en teckning öfver nervsy- 
stemet hos Talitrus locusta, af hvilken man tydligen ser, att han 
tror sig hafva funnit tvenne ganglier i hufvudet, sju i thorax och 
sex i abdomen. Med det resultat, till hvilket undersökningar af 
Gammarus locusta och Amphithoe podoceröides fört mig, öfver- 
ensstämma deremot mera DE LA VALETTE'S uppgifter ”"") om 
nervsystemet hos Gammarus puteanus. Han säger sig nemligen 
hafva räknat, utom hjernan, tolf ganglier, hvilket antal, då man 
hopräknar ganglion infra-oesophageum med de öfriga ganglierna, 
jag har funnit vara rådande hos de af mig undersökta arterna». 


Förklaring af teckningarna. 
Taflan I. 

Fig. 1. Magen jemte en del af tarmröret och lefversäckarne hos 
Gammarus locusta, sedda från sidan: a, Oesophagus. »b, Ett blind- 
säckslikt organ, fästadt till tarmröret d. c, c, Letversäckar. e, tvenne 
muskler. 

Fig. 2. Magen af Gammarus locusta, sedd från öfre sidan. 

Fig. 3. Den inre och undre ytan af magen hos Gammarus lo- 
custa: a, De taggbesatta: upphöjningarne. b, En liten med borst 
besatt upphöjning. c, Mellanbalken. d, Två små upphöjningar. 

Fig. 4. Den inre väggen af en af magens ficklika fördjupningar. 


ec, 
ec, 
C, 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 1. 2 


— 18 — 


Fig. 3. BEpithelialeellex från tarmrörets bakre; del hos, Ganmanrius: 
locusta. ; ä 
Fig. 6. En del af tarmröret hos samma art, jemte ett af urin- 
organerna a. b, Rectum. 

Fig. 7. Magen af Amphithoe podoceroides, sedd från sidan. 

Fig. $. Mellanbalken uti magen hos samma art. 

Fig. 9. Epithelialceller från lefversäckarne hos samma art. 

Fig. 10. Testis af Gammarus locusta: a, Den med celler för- 
sedda delen. 5, Den med spermatozoider uppfylda afdelningen. 

Fig. 11. Spermatozoid-celler af samma art. 

Fig. 12. Spermatozoider. 

Pig. 13. Genomskärning af det sjunde thorax-segmentet af Am- 
phithoe podoceroides: a, Arcus dorsalis. 'b, Penis. c, Den första leden 
af extremiteterna. 

Fig. 14. Testis af Amphithoe podoceroides. 

Fig. 15. Ovarium af Gammarus locusta: a, oviduct. 

Fig. 16. En del af det femte thorax-segmentet hos en hona af 
samma art: a, Den första leden af extremiteten. 5, Branchialbihan- 
get. c, Aggbetäckningsskifvan. d, Vulva. e, Epimeren. 

Fig. 17. Vulva, mera förstorad, af samma art. 

Fig. 18. Den främre delen af Ganglie-kedjan hos Amphithoepo- 
doceroides: a, Ganglion supra-oesophageum. 5, Halsbandet. c, Gang- 
lion infra-oesophageum. d, Det första gangliet i thorax. e, Två 
längskommissurer. 

Fig. 19. Det sista gangliet uti abdomen af Gammarus locusta. 


— 19 — 


Bidrag till kännedomen af Ichneumonidernas lefnads- 
sätt. — Hr BoHEMAN inlemnade en under förestående titel af 
Studenten A. E. HOLMGREN författad uppsatts af följande in- 
nehåll: 

»Som man. vet, så äro Ichneumoniderna föga sällskapliga 
djur. Man träffar dem derföre vanligen enstaka eller i min- 
dre flockar. Om man någongång skulle finna dem i större 
mängd, måste en sådan omständighet vara en ganska ovanlig och 
anmärkningsvärd företeelse, som icke bör lemnas oanmärkt, eme- 
dan den sprider ett visst ljus i det mörker, som ännu i någon 
mån råder i vår kännedom rörande dessa djurs lefnadsförhållan- 
den. Jag vågar derföre hoppas, att nedanstående uppsatser — ett 
utdrag ur min anteckningsjournal för år 1857 — icke måtte för- 
vägras ett rum i Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akatlemiens 
Förhandlingar, isynnerhet som jag äfven härigenom tror mig hafva 
funnit en viss förklaringsgrund till det sätt, på hvilket naturen går 
tillväga för att förhindra äfven dessa insekters alltför stora till- 
växt och öfverhandtagande. 

Ur mina anteckningar vill jag nu först anföra följande: Un- 
der en exkursion i norra Östergöthland den 2 Juli, anträffade jag 
i en skogspark Ichneumon sicarius i sådan mängd, att det med 
skäl kunde väcka min största förvåning, isynnerhet som jag aldrig 
sjelf tillförene varit vittne till någonting dylikt, ej heller genom 
andras iakttagelser blifvit gjord uppmärksam på, att Ichneumoni- 
derna, i likhet med andra insekter, hafva en dylik lefnadsvana. 
Jag anade genast att deras parningstid var förhanden och trodde 
mig således hafva funnit ett gynnande tillfälle att erhålla båda 
könen 1 mängd för min samling; men ibland alla, som till tusen- 
detal flögo omkring, kunde jag ej bemärka en enda hona. Alla 
dylika voro också utan tvifvel hannar. Men som utaf deras åt- 
börder tydligt kunde skönjas, att de liksom sökte något och alla 
förhöllo sig på samma sätt, enär de dels flögo långsamt omkring 
någon viss gräsbeväxt trädrot, dels jagande hvarandra genomsökte 


mossan, så ansträngde jag hela min uppmärksamhet för att Ut- = 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Januari 1859. vå 3 


== 0 = 


finna någon giltig anledning till detta deras beteende. Det dröjde 
heller icke länge förrän jag bemärkte huru de i otrolig mängd 
voro samlade på en mindre gräsplan och liksom i knippen hängde 
fast den ena vid den andra. Som de vid detta tillfälle icke voro 
särdeles rädda, kunde jag, med iakttagande af någon försigtighet, 
närma mig skådeplatsen och tydligt se hvad som der förehades. 
Till min stora öfverraskning varseblef jag da att de förföljde en 
hona, samt att de sökte att para sig med henne. Deras genital- 
valvler voro vidt utspärrade och hade en klippande rörelse. Se- 
dan jag en stund varit en uppmärksam åskådare af denna besyn- 
nerliga lek, grep jag honan, på det att hon ej skulle undkomma 
utan gifva mig full visshet om, att hvad jag tyckte mig se, var 
öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Jag fann då, att 
denna hona var just densamma som GRAVENHORST beskrifvit un- 
der namn af Ichneumon jugatius, men som WESMZL sedermera 
ganska riktigt antagit tillhöra den, äfvenledes af GRAVENHORST, 
beskrifna Ichneumon sicartius. Genom ofvan anförda iakttagelser 
blef således denna WESMZELS supposition ett bestyrkt faktum och 
arten tillfyllest utredd. Efter att hafva genomströfvat skogspar- 
ken i flera riktningar, var jag nog lycklig att återigen anträffa en 
dylik lek. De förhöllo sig äfven här på samma sätt, som vid 
förra tillfället. Mindre ifrig att bemägtiga mig honan, lät jag 
dem fortfara, dels för att få se huru slutet skulle aflöpa, dels för 
att göra några observationer på deras beteende. Jag varseblef 
då, att honan, sedan hon blifvit befruktad af flera hannar, helt 
skyndsamt gömde sig i mossan, hvarigenom en allmän förvirring 
uppstod ibland hannarna. De sprungo och flögo än hit än dit 
med slokade vingar och utspärrade genitalvalvler, oupphörligt sö- 
kande den saknade honan. En kort stund derefter framkom hon 
och visade, genom att skaka abdomen, benägenhet att ånyo emot- 
taga hannarna, hvilka äfven infunno sig i stor mängd och började 
en ny lek. Sedan jag nu åter bortjagat hannarna och gripit ho- 
nan, som icke gjorde det ringaste försök att flyga, uppträdde jag 
henne på en nål på vanligt sätt; men just under denna operation 
satte sig flera hannar på min hand, och gåfvo genom sina åtbör- 


= MERRY SEA 


der tydligt tillkänna, att de hade fått henne i sigte. Sedan höll 
jag ut den uppstuckna honan åt hannarna, hvilka genast kommo 
tillstädes för att para sig, och det dröjde heller icke många ögon- 
blick förrän en utaf dem blef fasthängande vid henne. Jag kra- 
made då båda till döds för att bättre komma i tillfälle att un- 
dersöka de ännu vid hvarandra sammanhängande genitalia. Hvad 
dessa undersökningar beträffa, hvilka ledt mig till andra åsigter 
rörande Ichneumonidernas parning och äggläggning än de, som 
tillförene varit gällande, så vill jag vid ett annat tillfälle, sedan 
några mikroskopiska undersökningar å friska exemplar blifvit 
gjorda, vidare dertill återkomma. Nu vill jag blott, på grund af 
det ofvan anförda, antyda hvilken vis åtgärd naturen vidtagit för 
att förekomma dessa parasitdjurs alltför stora ödeläggelser ibland 
de insekter, i hvilkas afföda (larver och puppor) de lefva — och 
hvilka de således tillintetgöra —” under första stadiet af sin 
tillvaro. 

Hvar och en nemligen, som befattat sig med insamlandet af 
Ichneumonider, har, som jag tror, också helt visst observerat, att 
vid vissa tillfällen nästan blott hannar och vid andra åter nästan 
blott honor kunnat anträffas, samt att detta företrädesvis varit 
händelsen med sådana arter, som allmännare förekomma. Det är 
just denna omständighet som jag nu vill påpeka; ty säkert är, 
att, om båda könen af Ichneumonider till lika antal skulle fram- 
födas, så skulle vissa bland de öfriga insekterna lida ett betydligt 
nederlag, och ofta, såsom vid ofvan anförda tillfällen, blifva totalt 
utrotade. Nu deremot kan icke en sådan förödelse inträffa, då 
ibland tusendetals individer, som utvecklas, blott några få tillhöra 
det ena könet. Vid anförda tillfället var det hannarna, som till 
antalet voro öfvervägande, vid ett annat kunna vi möjligen an- 
träffa ett lika antal af nästan endast honor, af hvilka då natur- 
ligtvis blott ett ringare antal kunna blifva befruktade. De öfriga 
blifva således oskadliga. Denna regel kan, med få undantag, 
tillämpas på hela Ichneumonidgruppen, och, åtminstone rörande 
Ichneumon sicarius, hafva vi af det ofvan anförda ett tydligt be- 
vis för dess riktighet. 


— AR NR 


Det är vanligen en stor sällsynthet ätt anträffa en Telmeu- 
monid-art i parning, och till och med GRAVENHORST, som insamlat 
ända till 100,000 individer, säger sig aldrig en enda gång hafva sett 
huru parningen tillgår. Detta är också orsaken till, att de skilda 
könen så ofta af flera författare blifvit beskrifna såsom skilda ar- 
ter, emedan färgteckningen, på hvilken de vanligtvis grundat sina 
artbestämningar, dem emellan icke sällan är ganska olika. Hvarje 
iakttagelse i detta afseende bör således vara kärkommen för ve- 
tenskapen, emedan en fullkomlig visshet om en arts riktighet först 
derigenom kan grundas.» 


mid; JES ake 


Vegetations-skizzer från Pyreneerna. — Hr WAHL- 
BERG föredrog följande meddelande af Hr Magister J. E. ZET- 
TERSTEDT:? 


»Under sommaren 1856 uppehöll jag mig fyra månader i 
»Pyrenées centrales», och hade valt till hufvudstation den lilla 
såsom badort bekanta staden Bagnéres de Luchon, belägen på 
franska sidan i departementet Haut-Garonne, hvarifrån längre 
och kortare utflygter gjordes i alla rigtningar. Af tvenne bland 
dessa skall jag lemna en kort skildring efter de af mig förda 
dagboks-anteckningar, sedan jag först redogjort för staden Lu- 
chons närmaste omgifningar. 


1. Jemförelse mellan Superbagnéres och Cazaril. 


Staden Luchon, belägen i en smal dal, vallée de Luchon, i 
hvars midt la Pique, en biflod till Garonne, snabbt framflyter, 
ligger inklämd mellan berg, hvaraf Superbagnéres och Cazaril äro 
de närmaste och i vegetativt hänseende de märkvärdigaste. Ehuru 
nu dessa båda berg endast skiljas genom en smal dalfåra, be- 
nämnd vallee de Larboust, som vinkelrätt löper ned mot vallée 
de Luchon, är dock vegetationen på desamma i hög grad olika; 
jag tror knappt att vårt fädernesland har något likartadt att 
uppvisa. Nedre bältet af Superbagnéres klädes af bokskogar, 
omväxlande med bördiga ängar; öfre bältet af en tät och sam- 
manhängande skog af silfvergranen, Pinus Picea; och toppen, som 
hår en höjd af nära 1,800 metres (1,746 metres enligt CHAR- 
PENTIER, 1,797 métres enligt den af LEZAT upprättade topogra- 
fiska kartan öfver Luchons omgifningar), är klädd af ett sam- 
manhängande grästäcke med alpinsk flora. 

Det nedersta bältet liknar till vegetationen ej obetydligt 
Skånes, södra Norges och Danmarks lundar, hvarjemte en och 
annan representant af sydligare trakter förekommer. Så finner 
man på den närmast staden belägna skogklädda sidan, af invå- 
nårne nämnd »le Bosquet», ett betydligt antal hos oss i mellersta 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Januari 1859. 


- 


Sverige mer och mindre vanliga lundväxter, såsom: Luzula pilosa, 
Sanicula ewropea, Convallaria multifora, Silene diurna, Aspi- 
dium Filix mas, Asplenium PFiliz femina, Lactuca muralis, Vi- 
cia sepium, Orobus tuberosus, Melampyrum pratense, Geranium 
Robertianum, Hypericum lhäirsutum och montanum, Cardamine im- 
patiens, Asperula odorata, Sisymbrium Alliaria, Poa nemoralis 
och trivialis, Paris quadrifolia, Eupatorium cannabinum, Carex 
remota m. fl. Flere andra äro gemensamma med södra och syd- 
vestra Skandinavien, såsom: AÅsplenium Adianthum nigrum, 
Myosotis silvatica, Stellaria Holostea, Aspidiwm aculeatum, Me- 
lica uniflora, Hedera Helix, Ajuga reptans, Mercurialis peren- 
nis, Lonicera Periclymenum, Digitalis purpurea, Veronica mon- 
tana, Betonica afficinalis, Luzula maxima, Genista tinctoria, 
Teucrium Scorodoma, Circwa lutetiana, Chrysosplenium opposi- 
tifolium, Hypericum pulchrum, Lamium maculatum, Conopo- 
dium denudatum. Andra arter erinra tillräckligt, att man befin- 
ner sig under en sydligare latitud, såsom: Luzula Forsteri, Phy- 
teuma nigrum, PFestuca heterophylla, Quercus pubescens, Prenan- 
thes purpurea, Euphorbia amygdaloides, Symphytum tuberosum, 
Pulmonaria saccharata, Galiwm vernuwm, Scilla Lilio-hyacinthus, 
Tamus communis, Digitalis lutea, Dianthus barbatus. Ångarne 
prunka med: MNarcissus poeticus, Aquilegia vulgaris, Scilla verna, 
Betonica officinalis, Phyteuma orbiculare, Centaurea nigra, Pru- 
nella grandiflora, Trifolium ochroleucum, Angelica Razulii, Or- 
chis mascula, Listera ovata, Trollius europaeus, Platanthera bi- 
folia, Astrantia major, Orchis ustulata, Crepis blattarioides och 
paludosa, Laserpitium latifolium, Gymnadenia ceonopsea, Knautia 
dipsacifolia, ÖOrobanche cruenta, Genista sagittalis, Thesium pra- 
tense, Åvena sulcata. Sällsyntare träffas här Vicia Orobus och 
Asphodelus subalpinus. Der bokens region slutar och silfver- 
granens börjar finner man ännu en interessant vegetation, syn- 
nerligen längs utmed de små bäckarne, som här ofta göra präk- 
tiga kaskader. Här anträffas: Hypericum Androsemwm, Festuca 
silvatica, Ranunculus aconitifolius och nemorosus, Spirea Arun- 


cus, Poa sudetica, Chrysosplenium oppositifolium, Tysimachia 


VN 


Nemorwn, Blechnum Spicant, Polypodium Dryopteris och Phe- 
gopteris, Myosotis sylvatica, Aspidium Oreopteris och aculeatum, 
ÅAsperula odorata, Ajuga reptans, Geranium pheum och sylva- 
ticum, Luzula maxima, Circea lutetiana, Thalictrum aquilegi- 
folium, Saxifraga umbrosa och hirsuta, Adenostyles albifrons, 
Prenanthes purpurea, Euphorbia hyberna. 

I silfvergranens egentliga bälte är vegetationen fattig. Vac- 
cinum Moyrtillus utgör jemte silfvergranen ofta hufvudmassan af 
vegetationen; mer spridda förekomma Daphne Laureola, Ilex 
aquifolium, Sorbus aucuparia, Euphorbia hyberna, Oxalis Ace- 
tosella, Lathrea clandestina, Milium effusum, Ribes alpinum, 
Sambucus racemosa. Redan innan silfvergranen nått sin öfre 
gräns, börja några fjellväxter att visa sig, såsom Sagina saxa- 
tilis, Phleum alpinum och Rhododendron ferrugineum. 

Men först på den trädlösa toppen, som klädes af en tät 
gräsmassa, finner man en verkligt alpinsk flora. På de öppna 
fälten växa: Gentiana lutea, acaulis och verna, Senecio adonidi- 
folius, Festuca spadicea, Luzula pediformis, Viola cornuta, Ery- 
thronium Dens-canis, Meum athamanticum, Sisymbrium pinnati- 
fidum, Asphodelus subalpinus, NMNigritella angustifolia, Jasione 
perennis, Veratrum albwm m. fl. På klipporna vid norra sidan, 
som till en stor del klädas af Rhododendron ferrugineum, fin- 
ner man dessutom: Poa alpina, Sedum alpestre, Globularia 
nudicaulis, Cotoneaster vulgaris, Vauleriana officinalis, Luzula 
multiflora, Saxifraga Aizoon och muscoides, Betonica Alope- 
curos, Arabis ciliata och alpina, Carex ornithopoda, ÅAsplenium 
viride, Ranunculus Gouani, Cardamine resedifolia, Erinus alpi- 
nus, Veronica aphylla, Aspidium Lonchitis, Alchemilla alpina, 
Arenaria grandiflora, Salix pyrenaica och några få exemplar af 
Draba Johannis. 

Dessa äro nu de växtarter som förnämligast karakterisera 
de olika bältena af Superbagnéres. Dess topp, hvarifrån man 
har en herrlig utsigt, ligger öppen för de kalla vindarne från 
södern, eller från den hela året om snöklädda gränskedjan. Cra- 
bioules och Tusse de Maupas ligga rakt söderut, båda bland de 


cc SS 


högsta toppar i Pyreneerna. Superbagnéres har genom sin egen 
absoluta höjd under största delen af året snö på sin topp, och 
denna gifver upphof åt en mängd små bäckar med kristallklart 
vatten, hvilket i ej ringa mån bidrager att öka vegetationens 
yppighet. 

Helt olika är förhållandet med det andra berget, som höjer 
sig öfver Luchoön, nemligen Cazaril. Den smala dalfåra, som 
skiljer detta berg från Superbagnéres, är tillräckligt bred för att 
lemna solen fritt tillträde att verka på dess södra sida, som til- 
lika genom det mellanliggande Superbagneres skyddas för de 
kalla sydliga vindarne. Härigenom frambringas en nästan syd- 
europeisk vegetation, och på Cazarils södra sluttningar mognar 
till och med vinrankan, som eljest ej odlas i hela vallée de Lu- 
chon, hvilken dock ligger betydligt lägre. Cazaril höjer sig föga 
öfver 1,400 metres. Härigenom smälter snön tidigt på våren, 
och under sommären herrskar sådan torka på de södra sluttnin- 
garne, att vegetationen under högsommaren i Juli och Augusti 
månader nästan är förbränd. Förgäfves söker ögat på bergets 
lägre delar någon sammanhängande gräsmatta. Under våren 
och försommaren klädas de i allmänhet branta sluttningarne af 
en massa växtarter, som gifva desamma ett särdeles brokigt ut- 
seende. Intet träd trifves här och gifver växterna skugga; men 
talrika snår finnas af törnbuskar och hallonbuskar (Rosa canina, 
rubiginosa, pimpinellifolia och Rubus thyrsoideus), samt af Quer- 
cus pubescens, som här blott är en buske. Jordgrunden, som är 
mer omvexlande än på Superbagneres, bidrager att öka artrike- 
domen. Superbagnéres utgöres nästan helt och hållet af lerskif- 
fer; men på Cazaril finner man tunna kalklager alternerande med 
lerskiffern, och dertill finnas inblandade qvarzstycken, hvilka till 
en del blifvit söndersplittrade i ett groft grus, hvaruti flere af 
de för Cazaril utmärkande arterna hafva sin bästa trefnad. Man 
kam här" egentligen blott tala om tvenne olika växtregioner, nem- 
ligen de branta mot söder stupande sluttningarne från bergets fot 
till den högt upp belägna byn Cazaril, och den sterila sandiga 
af ljung klädda öfre kullen. 


2 Fo 


De rika branterna, som hysa en sådan massa med växt- 
arter, hvaribland några äro sällsynta ej endäst i Pyreneerna, 
utan i hela södra Frankrike, hafva dock snarare 'en rikt omvex- 
lande än yppig vegetation. Många arter äro inskränkta till en 
ganska ringa terrain, och vegetationen kan i detta fall jemföras 
med Fågelsång i Skåne. Så finnas åtskilliga arter endast i slutt- 
ningarne ofvan Barcugnas, andra åter endast vid bergets fot i 
vallée de Larboust. De arter, som förnämligast karakterisera de 
lägre sluttningarneé, äro: Saxifraga nervosa (den sällsyntaste af 
dem alla), Trifolium subterraneum, glomeratum, striatum och 
scabrum, Filago minima, germanica och galliea, Orobanche Epi- 
thymwn, Thymus vulgaris, Hypericum humifusum, Sedum angli- 
cum, lirsutum, brevifolium, rupestre, altissimun, Ceprea och ru- 
bens, Lithospermum purpureo-ceruléeum, Crepis foetida och pul- 
ehrå, Dianthus Carthustanorum, Armeria och prolifer, Lactuca 
chondrilleflöra, Chondrilla juncea, Rumezx pulcher, Andryala 
sinuata, Panicum Crus galli och sånguinale, Scilla ävtrmnalis, 
Erigeron canadensis, Bupleurum falcatum, Seseli montanum, 
Allium spherocephalon, Bromus sqvärrosus, Lychnis Coronaria, 
Scrophularia canina, Potentilla rupestris, Ornithopus perpusillus, 
Carduus tenuiflorus, Lathyrus Aphaca, Sempervicum tectorum, 
Sagina ciliata, Alsine tenuifolia, Stachys recta, Jasione montana, 
Anarrhinum  bellidioides, Festuca duriusculå, Roripa pyrenaice, 
Anthericum  Liliago, Cynosurus echinatus, Quercus pubescens, 
Genista pilosa och sagittalis, Phleum phalaroides, Scleranthus 
perennis, Teesdalia nudicaulis, Teucrium pyrendicum och Cha- 
meedrys, Ajuga Chamewepitys, Helleborus foetidus, Astragalus 
monspessulanus, Ononis Natrix, Reseda lutea och luteola, Medi- 
cago minima, Caucalis ”daucoides, Torilis helvetica, Tordylium 
maximum, Meliea Magnolii, Seleropoa rigida, Iberis amarå, 
Scandiz Pecten-veneris, Loliwm maultiflorum. Många af dessa 
arter 'uppstiga äfven till de högre sluttningarne, och några af 
dem, såsom Thymus vulgaris, Melica Magnoli, Buplewrum fal- 
catum och Sedum altissimum, hafva här sin hufvudstation; men 
dessa högre branter, som ligga i niveau med byn Cazaril, hafva 


= 18 


dock en i flera fall afvikande vegetation, och man finner här åt- 
skilliga arter, som man förgäfves söker i de lägre, såsom Trifo- 
lium rubens, Linum gallicum, Asperula cynanchica, Globularia 
cordifolia forma nana, Lactuca perennis, Lathyrus Nissolia och 
sphericus, Sedum maximum, Allium fallax, Silybum marianum, 
Erythrea Centaurium, Laserpitium latifolium, Satureja montana. 
Härtill komma ännu trenne arter, nemligen: Cheilanthes odora, 
Biscutella cichorifolia och Phagnalon sordidum, hvilka man kan 
anse såsom de mest karakteristiska för dessa öfre branter, och 
som, jemte den längre "ned växande Saxifraga nervosa, äro de 
sällsyntaste växtarter, som blifvit funna på berget Cazaril. Phagna- 
lon är sällsynt, Sazxifraga och Cheilanthes förekomma flerstädes, 
Biscutella finnes i mängd. 

Ofvan byn Cazaril vidtager ofruktbara kala betesmarker, af 
ett lika enformigt utseende som våra ljunghedar. Vegetationen 
är ganska fattig. En och annan växt förråder, att man här bör- 
jar inträda i den subalpina regionen, såsom Sagina saxatilis och 
Veronica saxatilis. 

Ehuru berget Cazarils södra sida, från foten ända upp till 
byn Cazaril, i allmänhet är brant stupande, så träffar man dock, 
i anledning af den fruktbara af solen väl uppvärmda marken, 
öfverallt små odlade remsor, hvilka ofta endast ega några få 
alnars bredd och 40 till 50 alnars längd. Sådana små åker- 
lappar, som stundom hafva en betydande lutning, omgifvas ofta 
af snår af Rubus thyrsoideus. Berget får härigenom ett terrass- 
likt utseende. Superbagneres deremot är alldeles ouppodladt, och 
här omvexla bördiga ängar med mer och mindre täta skogar. 

Så olika är vegetationen på de tvenne berg, som närmast 
innesluta Luchon, och som tillika äro de i vegetativt hänseende 
interessantaste af dess närmaste omgifningar. Talrika gånger be- 
sökte jag båda, synnerligen Cazaril, som för en nordbo har mer 
tillockande än dess granne i söder. Dessutom återfinner man alla 
arter, som Superbagnéres hyser, dels i bokens och silfvergranens 
regioner i de omgifvande subalpina dalarne, dels på de högre 
bergen och på sjelfva gränskedjan, der alla de fjellväxter, som 


= 0 = 


finnas på toppen af Superbagnéres, allmänt förekomma, med un- 
dantag af Draba Johannis, som jag endast funnit sparsamt på 


några få ställen. 


2. FEucursion till Venasque och Castanése. 


Under de första Junidagarne blickade jag mer än en gång 
med längtan möt de snöhöljda topparne vid Port de Venasque. 
Detta pass är ett af de högre i Pyreneerna och ligger rakt 
söderut från Luchon, på ett afstånd af ungefär 13 svensk mil. 
Den 11 Juni undersökte jag de lägre sluttningarne; men hela den 
öfre delen var då höljd af snö. En stor del smälte dock under 
de följande två veckorna, så att jag utan svårighet passerade 
genom Port de Venasque öfver riksgränsen den 27 Juni. Men 
den 29 Juli företog jag en något längre tur inåt Aragonien. Min 
sextiosexårige »guide» och jag lemnade Luchon på morgonen och 
följde vägen genom Vallée d'Hospice till Hospice de Luchon, 
som ligger vid sjelfva foten af Port de Venasque. Vallée d'Ho- 
spice är till största delen beväxt med bokskog,: och har till ve- 
getationen mycken likhet med bokens och silfvergranens bälten 
på Superbagneres. Några arter, som saknas på sistnämnda ställe, 
finnas dock här, såsom: Atropa Belladonna, Cephalanthera ensi- 
folia, Neottia Nidus-avis, Lathyrus montanus, Valeriana pyre- 
näaica, Equisetum Telmateja, Lilium pyrenaicum, Heracleum py- 
renaicum, Mulgedium Plumieri och Campanula latifolia, hvilken 
sistnämnda alltid har hvita blommor i Pyreneerna. 

Då vi passerat Hospice de Luchon och befunno oss på de 
nedersta sluttningarne af Port de Venasque, voro vi redan om- 
gifna af en alpinsk flora, liknande den på toppen af Superbag- 
neres, men ojemförligt rikare. Ett betydande antal fjellväxter 
träffas på de nedersta och mellersta sluttningarne af Port de Ve- 
nasque, såsom: Trifolium alpinum, badium och Thalii, Vicia 
pyrenaica, Gentiana lutea, acaulis och verna, Alchemilla alpina, 
Carez decipiens, sempervirens och frigida, Primula intricata, 
elatior, farinosa och integrifolia, Saxifraga Aizoon, muscordes, 


adscendens, capitata, ajugefolia, uwmbrosa, stellaris och oppositi- 
folia, Bartsia alpina, Globularia nudicaulis, Aspidium Lonchitis, 
Rhododendron ferrugineum, Fritillaria pyrenaica, Luzula pedi- 
formis och spadicea, Soldanella alpina, Arabis alpina, Sisym- 
brium pinnatifidum, Cardamine resedifolia, Erysimum ochroleu- 
cum, Sempervivum montanum, Silene acaulis, Homogyne alpina, 
Alsine: verna, Arenaria grandiflora och ciliata, Festuca spadicea 
och varia, Poa alpina, Ranunculus Gouani, Daphne Cneorum, 
Veronica alpina, saxatilis, aphylla och Ponce, Jasione perennis, 
Erinus alpinus, Linaria alpina, Phleum alpinum, Epilobium 
alpinum, Adenostyles albifrons, Sedum alpestre, Pedicularis fo- 
liosa och pyrenaica, Sagina saxatilis, Leontodon pyrenaicus, 
Asplenium viride, Reseda glauca, Åstrantia minor, Senecio Tour- 
nefortu och adonidifolius, Tozzia alpina, Geum montanum, Viola 
biflora, Aquilegia pyrenaica, Anemone alpina och narcissiflora, 
Scirpus ccespitosus, Ranunculus Thora, Saliz pyrenaica, Hype- 
ricum nummularium,  Selaginella spinulosa, Iris pyrenaica ), 
Myrrhis odorata, Plantago alpina, Veratrum album, Meum atha- 
manticum, Potentilla pyrenaica, Betonica Alopecuros. Vi stego 
uppföre den i zig-zag gående vägen, omsvepta af töcken och 
dimma, samt gjorde en kort halt då vi hunnit till niveaw'n af 
»les quatre lacs». Dessa fyra sjöar, som sammanhänga med 
hvarandra, ligga betydligt ofvan trädgränsen på en temligen rym- 
lig plan eller slätt, i söder begränsad af gränskedjans öfversta 
kam, i norr åter af den branta stupning, som vi nyss passerat. 
De nämnda sjöarne hafva ett dystert läge och utseende. Knappt 
en enda lefvande varelse af djur- eller växtriket uthärdar att 
bebo deras kalla vatten. Åtskilliga fjellväxter tyckas hafva sin 
förnämsta trefnad vid denna höjd, såsom: Phyteuma henmisphee- 
ricwm, Androsace carnea, Gentiana nivalis, Draba arzoides och 


Johannis, Cardamine alpina, Pedicularis rostrata, Azalea pro- 


”) Den pyreneiska formen, som af GRENIER och GODRON i Flore Frangaise föres 
till ErHArRtTs Iris ziphioides, skall dock, enligt bref från Professor GRENIER, 
vid noggrannare jemförelse befunnits vara en egen art. Den har redan förut 
blifvit beskrifven såsom sådan af BuUBANI, under namn af Iris pyrenaica, och i 
supplementet till Flore Frangaise kommer denna rättelse att inflyta. 


— IH — 


cumbens, Carex pyrenaica, Veronica alpina, Potentilla. nivalis, 
Ranunculus. pyrenwus. 

Vi hade nu endast den brantaste afsatsen qvar att bestiga 
och snart voro vi uppe vid sjelfva Port de Venasque, en endast 
några alnar bred passage mellan klipporna. Här, vid en höjd af 
2,412 métres, finnes ännu ett betydande antal fjellväxter, hvilka 
till större delen hafva sitt rätta hemvist ungefär vid denna höjd, 
såsom: Hutclhinsia alpina, Armeria alpina, Linaria alpina, Al- 
sine Cherleri, Ozxyria digyna, Umbilicus sedoides, Sibbaldia pro- 
cumbens, Agrostis rupestris, Aronicum scorpioides, Chrysanthe- 
mum alpinum, Saxifraga aspera var. bryoides, groenlandica och 
exarata, Androsace imbricata, Festuca pilosa "), Cerastium alpi- 
num och trigynum, Paronychia polygomifolia, Poa laxa, Crepis 
pygmea, Juncus trifidus, Veronica bellidioides, Luzula spicata, 
Sesleria disticha. Nedom oss var den franska sidan insvept i 
töcken och dimma, men häruppe och på spanska sidan var luf- 
ten fullkomligt ren och klar. Detta lär, efter hvad min guide 
sade mig, ej vara något ovanligt. Man har en herrlig utsigt från 
dessa klippor, som förena och skilja tvenne konungariken. I 
fonden framför oss Maladetta (Mont maudit, det förbannade ber- 
get), hvars norra mot oss, vända sida. beklädes af en ofantlig gla- 
cier, den största i Pyreneerna. Med blotta ögonen kan man här- 
ifrån se de djupa sprickor, som fåra Maladettas glacierer, och som 
vid foten af desamma äro vertikala, eller i samma rigtning med 
bergets höjd, men mot toppen åter transversala. Vid östra än- 
dan af Maladetta höjer sig Pic de Nethou, som når en höjd af 
3,482 metres enligt REBoUL och VIDAL, och är den högsta topp 
i hela pyreneiska bergssystemet. 


") Det är, enligt bref från Professor GRENIER, denna art (Festuca pilosa HALL, 
fil. = F. poeformis Host), som af mig blifvit beskrifven i »Plantes Vasculaires 
des Pyrénées principales» pag. 290 under namn af Poa setifolia. Eburu den 
till utseendet mycket liknar en Poa och har kölade gluma-skal, hvilket föran- 
ledde mig att utan betänkande föra den till nämnde genus, så har den dock 
sina närmaste samslägtingar inom genus Festuca, och har färgskiftande småax 
(»spiculae versicolores») och trådlika blad alldeles såsom Festuca pumila och 
varia. Hos en del, exemplar saknar: det nedre kronskalet borst, hos andra åter 
har det ett omärkligt sådant, hvilket är orsaken att detsamma blifvit öfversedt 
af mig och ej omnämndt i diagnosen, 


NN 


Straxt nedanför Port de Venasque är på spanska sidan en 
liten plan eller slätt, svarande emot »le plan des quatre lacs» 
på den franska sidan. Hit nedstego vi nu och slogo oss ned vid 
en källa för att intaga vår middagsmåltid. Framför oss reste 
sig Maladetta med sina tre toppar Pic de Nethou, Pic de Mala- 
dette och Pic de Paderno; bakom oss Port de Venasque, med 
de höga topparne Pic de la Mine och Pic de Sauvegarde; till 
höger (vester) Port de la Glere och Pic de Sacrout; till venster 
(öster) Port de la Picade, som utgör gränsskilnaden mellan det 
franska departementet Haut-Garonne, Aragonien och Catalonien. 
Vi hade knappt hunnit sätta oss innan en spansk tullsoldat (ca- 
rabinero) nalkades för att se om vi medförde något, som skulle 
förtullas, eller rättare för att få sig några klunkar vin. Der- 
efter undersöktes den lilla planen, som i söder begränsas af 
Penna Blanca's branta bergsidor, och vi insamlade flere sällsynta 
växtarter, såsom Årenaria purpurascens, Ranunculus alpestris, 
Helianthemum oelandicum, Gregoria Vitaliana, en dvergform af 
Galium Lapeyrousianum, Androsace carnea, Carex nigra och 
Myosotis pyrenaica. 

Sedan stego vi utföre de af botanici väl kända hvita kalk- 
berg, som fått namn af »Penna Blanca» (de hvita klipporna). 
De se torra, nakna och växtfattiga ut, men just här trifvas flere 
af Pyreneernas sällsyntaste och mest egendomliga växter, såsom: 
Jurinea pyrenaica, Saponaria cespitosa, Carduus carlinoides, 
Aquilegia pyrenaica, Potentilla alchemilloides, Saxifraga longi- 
folia och media, Eryngium Bourgati, Ozytropis pyrenaica, Are- 
naria tetraquetra, Medicago suffruticosa, Seseli nanum, Valeriana 
globulariefolia, Lonicera pyrenaica, Merendera Bulbocodium. Der- 
jemte finner man äfven många andra, mer och mindre sällsynta, 
såsom: Gypsoplala repens, Åsperula cynanchica forma alpina, 
Sazxifraga cesia, Aster alpinus, Erigeron alpinus, Kernera saxa- 
tilis, Carex rupestris, Campanula pusilla, Draba aizoides, An- 
thyllis montana, Rhamnus pumila, Scutellaria alpina. Af det 
nu anförda inses lätt, att vegetationen på spanska sidan vid Port 
de Venasque är betydligt afvikande från den på franska. Vi 


tt Ri RTR RR Ae en 


= Fö de 


hafva en skilnad lika i ögonen fallande, som den mellan Cazaril 
och Superbagnéeres. Orsakerna äro i båda fallen till en del de- 
samma. Det är klart att franska sidans lerskifferklippor, som 
bibehålla snö långt frampå sommaren och upp emot högsta af- 
satserna till en del hela året om (en naturlig följd af deras lut- 
ning mot norr, hvarigenom solstrålarnes verkan mycket försva- 
gas) och som derföre rikligen fuktas af det smälta snövattnet, 
samt tillika afkylas af den ofta dimmiga och kalla luften; — 
det är klart, säger jag, att dessa skola frambringa en helt annan 
vegetation än spanska sidans torra, af solen starkt belysta och 
uppvärmda kalkhällar. Så märkbar är olikheten i afseende på 
jordgrund, värme och fuktighet mellan tvenne bergs sidor, som 
nästan tangera hvarandra, och som hinna samma absoluta höjd. 
Är det ej en naturlig följd häraf att vegetationen måste vara 
olika? På franska sidan är den yppigare och rikare; på den 
spanska egendomligare och underbarare. 

Vid vestra ändan af den smala dalfåra, som skiljer Penna 
Blanca från Maladettas fot, ligger ett litet uselt spanskt värds- 
hus, Hospice de Venasque, som tillika är spansk tullstation. 
Invid detsamma växa flere intressanta arter, såsom Åstrocarpus 
sesamoides, Paronychia capitata, Aconitum Anthoru och den säll- 
synta Cirswm glabrum Denna sistnämnda art är till den grad 
styftaggig, att det var med stor möda jag kunde skära af 
några exemplar, och ehuru jag hade goda renhudshandskar 
på händerna, så var det dock en kinkig sak att få in exem- 
plaren i porteuren. En smal, alldeles ofarbar, ridväg leder 
från Hospice de Venasque genom Vallée de Venasque till sta- 
den af samma namn. Afståndet mellan värdshuset och sta- 
den är 13 svensk mil, men den obeqväma vägen gör att man 
tycker det vara längre. Vallée de Venasque är en fortsätt- 
ning af den större vid staden börjande Vallée de YEsserra, 
och utmärkes stundom på kartorna med detta sista namn. Jag 
frapperades lifligt af den stora skilnaden mellan Vallée d'Ho- 
spice och Vallée de Venasque. Vid Luchon hafva bergen afrun- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 1. 3 


ST 


dade, grönskande toppar; de nedre bältena klädas af skogar, 
förnämligast af bok och silfvergran; allt är friskt, grönskande 
och leende. Har man passerat Port de Venasque, börjar en an- 
nan natur; man känner liksom att man trampar en annan jord. 
Bergen äro vilda, med spetsiga, ofta söndersargade nakna pikar; 
här och der vid foten framsticker en enstaka tall (Pinus unci- 
nata) mellan klippspringorna; allt har ett torrt, gråbrunt och 
dystert utseende. Att den södra sidan af Pyreneerna är torrare 
än den norra beror visserligen till största delen af att solen ver- 
kar der med större intensitet, men ock deraf att bergsidorna på 
södra sidan äro lodrätare, hvarigenom vattnet hastigare rinner 
bort. På franska sidan finnas många sjöar uti fjellregionen. Vid 
Port d'Oo ej mindre än fem, hvaraf den öfversta, »le lac glacé», 
hela året om är isbetäckt; vid Port de Venasque fyra, och så 
vidare utefter hela kedjan. Deremot finnes knappt en enda på 
spanska sidan. 

Vegetationen i Vallée de Venasque var alldeles olika med 
den i Vallée d'Hospice. De enda träden här voro Pinus unci- 
nata, som är allmän på spanska sidan i centrala Pyreneerna, 
och Betula alba. Åtskilliga buskväxter funnos, förnämligast så- 
dana som älska kalk, såsom Amelanchier vulgaris, Rhamnus 
alpina, Coronilla Emerus, Rosa rubrifolia, Ilex aquifolium, och 
i största mängd Buxus sempervirens "). De intressantaste arter, 
som föröfrigt observerades, voro: Armeria majellensis, Parony- 
chia capitata, Aconitum Anthora och Napellus, Ononis rotundi- 
folia, Saxifraga longifolia, Silene Saxifraga, Euphorbia Cha- 
racias, Erodium petreum. På aftonen anlände vi till staden, 
som har ett kusligt utseende. Husen, som äro byggda af gråsten 
och se ut som fästningar, hafva i allmänhet inga fönster utan 
endast gluggar, som tillslutas med träluckor, och som ofta nog 
äro försedda med galler. Emellertid togo min guide och jag in 


”) Denna art har en ganska märkvärdig utbredning i »Pyrénées centrales». I som- 
liga dalar finnes den i oerhörd mängd och utgör hufvudmassan af buskvege- 
tationen, i andra saknas den helt och hållet, hvilket väl har sin grund i mar- 
kens olika beskaffenhet. Jemför häröfver »Plantes Vasculaires des Pyrénées 
principales» pag. 234. 


= 5 


uti ett hotell, som hade fönster, och der jag fick ett temligen 
snyggt rum. Guiden var här gammal bekant och som barn i 
huset. Hotellvärdarne finna sin uträkning vid att väl traktera 
guiderna, ty dessa skaffa dem kunder. På en dominerande höjd 
straxt utom staden ligger en liten fästning. »Fort de Venasque», 
med en garnison, för svag att uppehålla en fiendtlig styrka, men 
tillräcklig att hålla staden i styr. 


Följande dagen, klockan 34 på morgonen, voro vi åter på 
fötter, för att göra en tur till den öfver en mil från staden lig- 
gande fjelldalen Castanese. Vi medtogo guidens häst för att bära 
porteurerna och matsäcken. Staden Venasque's omgifningar hafva 
en vegetation i hög grad olika den vid Luchon. Många arter, 
som alldeles saknas på franska sidan, finnas här, såsom: Coro- 
nilla minima, Buffonia tenwifolia, Lavandula Spica, Eryngium 
campestre, Önobrychis supina, Dianthus Requiennii och attenua- 
tus, hvilka växte tillsammans med den äfven på franska sidan 
ymniga Dianthus monspessulanus.  Thymus vulgaris, Cuscuta 
FEpithymum ,och Plantago Cynops voro ymniga. Förgäfves sök- 
tes den sällsynta Önonis aragonensis. Vår väg gick beständigt 
uppföre. Efter 13 timmas gång kommo vi till torra, till utse- 
endet i hög grad ofruktbara, betesmarker, hvilkas resligaste väx- 
ter knappast höjde sig 3 fot öfver marken. Ett tunnt jord- 
lager, blandadt med kisel, täcker här kalkhällarne. Vegetatio- 
nen var gles och ej rik på arter, men bland dessa funnos 
flere af Pyreneernas intressantaste växter, såsom: Astragalus 
aristatus, Jasione humilis, Seseli nanum, Eryngium Bourgati, 
Plantago monosperma, Silene ciliata, Önonis cenisia, Are- 
naria tetraquetra. Dessa fält hafva en ringa lutning, men be- 
tydande vidd. De sträcka sig ända framemot Col de Bacibé ”), 
som är den passage, hvarigenom man kommer till Castanése. 


”) »Col» nyttjas i allmänhet om små pass som leda öfver sidoarmar af hufvud- 
kedjan, såsom Col d'Esquierry, Col de Medassoles, Col de Bacibé. »Port» 
nyttjas åter om pass, som skära hufvudkedjan sjelf, såsom Port de Venasque, 
Port d'Oo, Port de la Glere, Port d'Estouats. Invånarne iakttaga dock ej nå- 
gon sträng skilnad häruti. 


2 Ör 


Då vi kommit upp till Col de Bacibé voro vi omgifna af en 
rent alpinsk flora. Här funnos bland andra: Galium pyrenai- 
cum, Årenaria purpurascens, Alsine Cherleri.  Nedanföre oss 
utbredde sig Castanése's vidsträckta fjelldal. Denna dal löper, 
likasom den rika Esquierry-dalen, parallelt med gränskedjan eller 
från vester till öster. Den ligger vid södra sidan af Maladetta, 
och har utan tvifvel detta bergs mäktiga glacierer att tacka för 
sin ymniga vattentillgång och sin rika flora. Vi stego utföre, 
tjudrade hästen och började först undersöka den högländta delen 
i närheten af Col de Bacibé. Der funnos många fjellväxter, så- 
som: Årenaria purpurascens, Primula integrifolia, Antennaria 
carpatica, Dryas octopetala, Thalictrum alpinum, Phyteuma he- 
misphericum, Jasione perennis, Elyna spicata, Carex rupestris, 
Veronica nummularia, alpina och aphylla, Phaca australis, Ane- 
mone narcissiflora och alpina, Salix pyrenaica, reticulata och re- 
tusa, Özxytropis pyrenaica, Meum athamanticum, Arenaria grandi- 
flora, Alsine verna, Daphne Cneorum m. fl. Min guide var out- 
tröttlig under insamlandet. Jag hade företrädesvis uppdragit ho- 
nom att taga Årenaria purpurascens. Han insamlade af den 
flere hundrade exemplar. Då jag sedan pekade på Antennaria 
carpatica, blef han först mycket förvånad öfver att jag ville 
hafva »Pieds de Chat»”), men derefter så nitisk att samla den, 
att han alltid ryckte upp några exemplar, hvarhelst vi sedan 
träffade den. Vi stego vidare utföre, insamlande växter än på 
högra, än på venstra sidan af fjelldalen. Utom Pyreneernas van- 
liga fjellväxter funnos här åtskilliga andra, såsom: Ononis ceni- 
sia, Achillea odorata, Crepis pygmea, samt tillika många säll- 
synta växter, som knappt äro funna utom det pyreneiska berg- 
systemet, såsom: AÅdonis pyrenaica, Gentiana Burseri, Vicia 
pyrenaica, RBanmuwnculus amplexicaulis, Dianthus Requiennii, Iris 


pyrenaica, Carduus carlinoides, Cirsium glabrum, Potentilla al- 


”) Det frapperade mig ej litet att höra slägtet Antennaria af arbetsklassen i Py- 
reneerna benämnas med samma namn som hos oss. Har namnet öfvergått från 
ett folk till ett annat, eller har blomkorgarnes likhet med kattfötter hos olika 
nationer framkallat samma namn? 


NNE Ve 


chemilloides och nivalis, Medicago suffruticosa och Vicia argentea, 
den sällsyntaste bland dem alla. 

Klockan 5 på morgonen den 31 Juli voro vi åter på vägen 
tillbaka till Luchon. En ansenlig bergstopp, Pic de Perdighero, 
höjer sin hjessa i grannskapet af staden Venasque. Denna är en 
af Pyreneernas högsta toppar, ty enligt CORABEUF når han en 
höjd af 3,220 metres. Nära vid vägen i Vallée de Venasque 
fann jag blad af Petasites niveus, en tidig vårväxt, som blom- 
mar i April. Utan äfventyr passerade vi genom Vallée de Ve- 
nasque, förbi spanska tullstationen, och bestego Penna Blanca. 
Jag skickade nu min guide före med hästen till Hospice de 
Luchon, der han borde invänta min ankomst. Sjelf stannade jag 
för att vidare undersöka klipporna på spanska sidan af Port de 
Venasque. Vädret var herrligt. Jag hade svårt att se mig mätt 
på det underbara Maladetta och dess ofantliga glacierer. Stora 
skockar af får och mulor gingo i bet uti den smala dälden vid 
Maladettas fot. 

Då jag åter kommit några hundra steg ned på franska sidan, 
kände jag mig lättare till sinnet. Jag tänkte på skilnaden mel- 
lan befolkningen på franska och spanska sidan. Spanioren är 
frånstötande, tilltagsen och djerf. men trög att arbeta. Frans- 
mannen är förekommande, smidig och undfallande samt oförtru- 
ten vid arbete. Fransmännen här hafva i allmänhet mycken 
fruktan för Spaniorerna. Jag hörde flere mordhistorier omtalas, 
och vanligtvis slutades berättelsen med den reflexion, att »Spanio- 
rerna gjorde mycket illa åt Fransmännen». BSpaniorerna äro i 
allmänhet resligare till växten, af smidigare kroppsbyggnad och 
långt mörkare ansigtsfärg. Högmod karakteriserar Spanioren; 
fåfänga Fransmannen. Vid Hospice de Luchon träffade jag min 
guide och vi fortsatte nu marschen tillsammans. Den artiga fran- 
ska tullbetjeningen förorsakade oss ej fem minuters uppehåll, och 
klockan 8 på aftonen voro vi i Luchon. Det var ock godt att 
jag så hastigt verkställde denna mödosamma tur, ty följande da- 
gen utbröt en förfärlig »orage» med häftig åska och blixtar, ha- 
gel, regn och storm. 


ed 2. De 


3. Fexcursion till Pic du Midi, Marboré och 
Breche de Roland. 


Den 24 Augusti på morgonen följde jag med diligencen från 
Luchon till Bagneres de Bigorre i departementet Haut-Pyrénées. 
Först går vägen i nordlig riktning genom den vackra dal, som 
fått namn af Vallée de Luchon, till Montrejeau. Sedan böjer 
den af åt vester och man färdas nu nedom Pyreneernas fot öf- 
ver vidsträckta ljunghedar, der Frica vagans och Ulex nanus 
ymnigt förekomma. Framkommen till Bigorre var min första om- 
sorg att skaffa mig en guide för en tur på 5 å 6 dagar. 


Följande morgon voro vi på väg och passerade först genom 
den vackra Vallée de Campan. Denna dals östra sida är steril 
och ofruktbar, men den vestra deremot framter på sina slutt- 
ningar bördiga ängar och åkerfält. På murar vid vägen fann 
jag Sempervivum arachnoideum. Vid Grip's värdshus rastade 
vi en stund. Der växte Scrophularia alpestris, Sedum album och 
dasyphyllum, Polygonum Persicaria, Anagallis arvensis var. ce- 
rulea, Polypodium Dryopteris var. calcareum. Sedan börjar det 
egentliga uppstigandet, och man kan säga att foten af Pic du 
Midi sträcker sig ända hit. Min late guide, som hittills ridit 
hela vägen, under det jag nu som alltid var till fots för att 
kunna uppmärksamma vegetationen, steg omsider af då det bör- 
jade bära uppföre. Vid gångstigen mellan Grip och Tramesayges 
växte: Carlina acaulis, Thymus alpinus, Anagallis tenella, Inula 
Conyza, Ulex nanus, Erica vagans, Helleborus foetidus, Her- 
maria pyrenaiea, Gymnadenia viridis, Teucrium pyrenaicum, 
Åsplenium Adianthum nigrum, Cirsium eriophorum, Dianthus 
monspessulanus, Paronychia capitata, Saxifraga aizoides, Hiera- 
cium amplezxicaule, Hippocrepis comosa, Daphne J.aureola och 
några större buskar, såsom Ilex Aquifolium och Taxus baccata, 
men i största mängd Corylus Avellana. Närmast kring Tra- 
mesayges var vegetationen fattig. Jag fann der några få stånd 
af Lonicera nigra. Derefter stego vi uppföre en fjelldal, Vallon 
d Arise, der man finner en rik fjellvegetation, såsom: Globwularia 


jr NOG ke 


nudicaulis, Rhododendron ferrugineum, Cardamine resedifolia, 
Erinus alpinus, Viola cornuta och biflora, Veronica Ponce, saxa- 
tilis och alpina, Angelica pyrencea, Juniperus communis var. nana, 
Jasione perennis, Galium lapeyrousianum, Trifolium alpinum, 
ILinaria alpina, Allosurus crispus, Silene acaulis, Helleborus vi- 
ridis, Saxifraga Aizoon, umbrosa, ajuyefolia och muscoides, 
Hutchinsia alpina, Arenaria ciliata, Arabis alpina, Hieracium 
Neocerinthe, Carduus carlinoides, Vicia pyrenaica, Sagma saxa- 
tilis,, Paronychia polygonifolia, Chenopodium bonus Henricus, 
Geum montanum, Cerastiwm trigynum, Ipilobium alpinum, Aspi- 
dium Lonchitis, Hypericum nummularium, Sempervivum monta- 
num och arachnoideum, Androsace carnea, Rhamnus pumila, Poa 
alpina, Phyteuma hemisphericum, Erigeron alpinus, Crepis pyg- 
mea, Alsine Cherleri. Men mest karakteristisk syntes mig Ga- 
lium cespitosum, som börjar i Vallon dTArise och sedan finnes 
ymnigt ända till toppen af Pic du Midi; eljest är den sällsynt. 
Tidigt på eftermiddagen hunno vi fram till ett litet värdshus, som 
nyligen blifvit anlagdt af Bigorres invånare för deras beqvämlig- 
het, som vilja besöka bergets topp. Detta värdshus ligger ofvan 
Lac d'Oncet vid foten af Pic du Midi's högsta kägla på en höjd 
af ungefär 2,300 metres och sålunda ofvan trädgränsen. Genast 
efter framkomsten begynte jag undersöka de klippor, som när- 
mast omgifva värdshuset. Vegetationen var rik och jag fann 
åtskilliga arter, som jag ej observerat under uppstigandet genom 
Vallon dArise, såsom: Potentilla nivalis, Trifolium Thalii, Le- 
ontodon pyrenaicus, Alsine verna, Chrysanthemum alpinum, Carex 
curvula, rupestris och nigra, Silene ciliata, Alchemilla alpina, 
Dryas octopetala, Aster' alpinus, Avena montana, Scutellaria al- 
pina, Agrostis rupestris, Armeria alpina, Juncus trifidus, Lu- 
zula spicata, Draba aizoides och pyrenaica, Gregoria Vitaliana, 
Helianthemum canum, Özxytropis campestris och pyrenaica, Pedi- 
cularis pyrenaica, Veronica aphylla, Asperula hirta, Androsace 
villosa, Salix reticulata, Hieracium mixtum, Gypsoplhila repens, 
Cerastium arvense, Arenaria grandiflora, Globularia cordifolia 
var. nana, Plantago alpina, Ranunculus alpestris, Gentiana verna, 


PER RE 


Saxifraga oppositifolia, Carex pyrenaica, Valeriana globularice- 
folia. Det lilla värdshuset var för ingen del något angenämt 
nattlogis. Uti mitt rum herrskade en fuktig och osund kyla, hvil- 
ket väl ej var underligt i ett två månader gammalt stenhus, som 
hela nätterna igenom och ofta äfven om dagarne omgifves af töc- 
ken och dimmor. 

Efter knappa trenne timmars sömn uppsteg jag klockan 34 
på morgonen, och 3 timma sednare voro min guide och jag på 
väg för att hinna bestiga högsta toppen”) före solens uppgång. 
Jag träffade tillsammans med några fransmän från Bareges, som 
under natten anländt till värdshuset, äfvenledes i ändamål att få 
se soluppgången från bergets topp. Min guide plågades af tand- 
värk och stannade på halfva vägen. Som det ej var mer än en 
timmas väg från värdshuset till toppen, hunno de resande och 
jag dit före soluppgången. Men detta fingo vi dyrt betala. Det 
var en isande köld, och ehuru jag samlade de små växterna 
med handskar, var dock blåsten så genomträngande att fingrarne 
nästan alldeles stelnade af köld. Soluppgången var praktfull. 
Likväl bedrogos vi i vår förhoppning att få en vidsträckt utsigt 
öfver hela det nedom liggande låglandet, ty täta skyar, liknande 
ett kulligt haf af snö eller bomull, betäckte fullkomligt dalarne 
och slätten, och endast de högre bergkammarne sköto upp som 
mörka öar utur detta haf. Då solen gick upp målade den dessa 
förut hvita skyar med guld och purpur; det var ett bländande 
och märkvärdigt skådespel. Hela det lägre landet täckt af hvita, 
sedan gullfärgade skyar; luften kring oss och kring alla de högre 
topparne fullkomligt klar. Kunde vi ej se de lägre trakterna, så 
sågo vi så mycket bättre de högre bergen med deras glacierer, 
såsom: Maladetta, Marboré, Mont Perdu, Pic Long, Vignemala 


") Toppen af Pic du Midi stiger ungefär till 2,900 metres. I inledningen till 
»Plantes Vasculaires des Pyrénées principales» pag. XI äro 6 olika uppgifter 
anförda, hvaraf den lägsta är 2,855 och den högsta 2,941. — DEs MouLINns 
börjar sin skildring af Pic du Midi med dessa ord: »I est une montagne 
»célebre entre toutes celles des Pyréntes, par sa position exceptionnelle, par la 
»majesté de sa forme, par sa hautcur apparente, par V'accessibilité de sa cime, 
»par la magnificence dn panorama dont elle est le centre — — — =-- cette 
»belle montagne c'est le Pic du Midi de Bigorre», (Etat de la Vegetation sur 
le Pie du Midi de Bigorre. Bordeaux 1844). 


Hl 


m. fl. Mina följeslagare rustade sig till affärd straxt efter sol- 
uppgången och det var äfven hög tid, ty de två yngsta, ungefär 
tjugu års ynglingar, tycktes helt och hållet genomfrusna. De 
frågade mig om jag ej ville göra sällskap. Då jag svarade att 
jag ville dröja ungefär tre timmar för att samla växter (dessa 
tre timmar blefvo dock för den bistra väderlekens skull något 
förkortade), så hörde jag mellan tänderna ett förvånadt »Diable» 
och »Anglais», ty allt som förekommer fransmännen eget är en- 
gelskt. Så snart mitt följe aflägsnat sig, började jag undersöka 
högsta toppen, på hvilken jag fann endast 21 phanerogamer, 
nemligen: Hutclinsia alpina, Poa alpina och laxa, Draba py- 
renaica och aizoides, Silene acaulis, Cerastium alpinum, Arena- 
ria eciliata, Saxifraga oppositifolia, Festuca ovina, Phyteuma he- 
misphericum,  Alsine Cherleri, Thymus Chamcedrys, Potentilla 
nivalis, ILinaria alpina, Carex curvula, Antennaria carpatica, 
Armeria alpina, Chrysanthemum alpinum, Galium cespitosum, 
Veronica nummularia. Något rikare var vegetationen på si- 
dorna af högsta käglan, och bland andra funnos der: Androsace 
villosa och carnea, Draba aizoides, Artemisia Villarsii, Myo- 
sotis pyrenaica, ÖCrepis pygmeda, Iberis spathulata, Potentilla ni- 
valis, Aronicum scorpioides, Pedicularis rostrata och pyrenaica, 
Cardamine alpina. 

Redan klockan 8 var jag tillbaka vid värdshuset och till- 
sade min guide att binda på packningen och rusta sig till affärd. 
Sjelf gick jag förut, följande den lilla stigen som leder nedemot 
Bareges. Vegetationen liknade den i Vallon d'Arise, och äfven 
här fanns Galium ccespitosum temligen ymnigt. Mer och mindre 
sparsamt växte: Åstrocarpus sesamoides, Festuca varia, Phleum 
alpinuwm, Paronychia polygonifolia, Gnaphalium norvegicum, Po- 
tentilla alchemilloides, Euprasia nemorosa var. salisburgensis m. fd. 
Längre ned mötte mig några af Pyreneernas praktfullaste fjell- 
arter, såsom Iris pyrenaica, Gentiana lutea, Eryngium Bourgati. 
Omsider kom min guide. Han hade nu botat tandvärken med 
»eau de vie» och var vid det bästa lynne. Han ville briljera 
med sin lärdom och talade om »Alexandre le grand i Ryssland, 


23 TE lå 


»han som slogs med Napoleon och som samtalade med filosofen 
»Diogenes i tunnan, hvilken bad honom gå ur vägen för att solen 
»skulle få lysa på honom» etc. Efter ett oupphörligt nedsti- 
gande nalkades vi Bareges, som vi passerade utan uppehåll. I 
närheten af denna stad observerades: Meconopsis cambrica, Car- 
lina acaulis, Epilobium origanifolium, Parnassia palustris, Saxi- 
fraga aizoides, Rumex scutatus, Lappa major, Valeriana sam- 
bucifolia. Vid den förbiflytande lilla floden växte poppel (Po- 
pulus nigra), al (Ålnus glutinosa), ask, rönn, hassel och sälg 
(Saliz Caprea), men de egentliga skogarne utgjordes af bok. Vi 
fortsatte vår gång utföre genom Vallée de Bastan till Luz, 
dit vi anlände något efter middag. Min guide hade förut låtit 
mig förstå, att han tyckte det vara nog för denna dagen att 
hinna till Luz. Då vi inträdde i hotellets port tillsade jag ho- 
nom att hålla sig redo till klockan 2, då jag ville fortsätta fär- 
den till Gavarnie, dit jag visste att det var 4 timmars väg. Han 
svarade hastigt nej, och tillade att vandringen vore nog lång för 
i dag. Jag svarade honom att när jag stod ut att gå, så kunde 
han stå ut att rida, och jag frågade honom om han kände Mon- 
sieur Philippe. När han hörde detta namn drog han öronen åt 
sig, så trotsig han än var, och sade: »Som ni vill då, min 
herre, vi gå klockan 2». Philippe var nemligen direktör och för- 
män för guiderna i Bigorre, och om den resande hade något 
skäl till klagomål, behöfde han endast vända sig till honom. 
Min guide erinrade sig att jag hade haft rekommendations- 
bref från Luchon till Philippe, och fann det rådligast att vara 
medgörlig. 

Den lilla staden eller köpingen Luz ligger vid Gave de Ga- 
varnie, som vid sitt nedre lopp får namn af Gave de Pau. 
Denna flod genomflyter den stora Vallée de Lavedan, som i sin 
öfversta vid gränskedjan belägna del kallas Vallée de Gavarnie, 
derefter från Gedre till Luz och Saint-Sauveur Vallée de Ba- 
reges, och sedan från Luz nedemot Lourdes Vallée de Lavedan 
i inskränkt mening. Klockan 2 lemnade vi Luz och fortsatte 
vägen genom Vallée de Baréeges till Gedre. Buxbom (Burxus 


= 2 = 


sempervirens) är i hög grad ymnig i Vallée de Bareges och sti- 
ger ända upp till »le Chaos», samt finnes för öfrigt genom hela 
Vallée de Lavedan ända till Lourdes. Derjemte anmärktes åt- 
skilliga andra växter, såsom: Lasiagrostis Calamagrostis, Satu- 
reja montana, Melica Magnolii, Coronilla Emerus, Sorbus Aria, 
Lactuca virosa, Dianthus prolifer, Inula Conyza, Cynosurus 
echinatus, Saxifraga aizoides, Sedum altissimum, Cirsium mon- 
spessulanum. Vid Gedre böjer sig dalen något, och denna öf- 
versta del från Gedre till Gavarnie har fått namn af Vallée de 
Gavarnie. Det är i denna dal som man träffar den praktfulla 
Cascade de Saussa och det märkvärdiga »le Chaos». Den vilda 
trakt, som fått namn af »le Chaos», karakteriseras af en mängd 
stora lösa stenblock, hvilka tyckas hafva nedrasat från toppen 
af Coumelie och närliggande berg. Den har ett visst tycke med 
några delar af Vallée de Venasque, ehuru bergen på sidorna af 
sistnämnde dal äro betydligt högre. Vid le Chaos växa Carlina 
acanthifolia och acaulis samt Aconitum Napellus. Här börjar 
äfven Betula alba visa sig utmed stränderna af Gave de Ga- 
varnie, och blir ymnigare ju mer man nalkas Gavarnie. I när- 
heten af denna by observerades: Ligusticum pyrencum, Saxi- 
fraga nervosa, Ramondia pyrenaica, Geranium pyrenaicum, Car- 
lina acanthifolia, Carduus carlinefolius, Iris pyrenaica, Cirsium 
eriophorum samt Avena montana, som växte på flodstränderna, 
dit den nedstigit med floden ifrån de högre bergen. Derjemte 
funnos några få exemplar af Geranium cinereum och Erigeron 
alpinus, hvilka förmodligen tillfälligtvis nedstigit ända hit. Kloc- 
kan 36 voro vi framme vid Gavarnie, och fortsatte utan uppe- 
båll färden till det I mil söderut belägna värdshuset, som ligger 
tätt invid den verdskunniga Cascade de Gavarnie. Innan man 
framkommer till värdshuset har man att passera en ganska märk- 
värdig dal eller bassin, som blifvit benämnd Prade de Saint-Jean 
eller Bassin de Gavarnie. Denna bassin är en rund nästan jemn 
plan, så stor som en mindre exercisplats, på sidorna omgifven 
af berg och rundtom tillsluten med undantag af de smala rännor, 
genom hvilka Gave de Gavarnie flyter in och ut. I dalens midt 


a) HÄR 


flyter. nämnde flod och svämmar ofta öfver sina bräddar, då en 
stor del af dalen sättes under vatten. Fordom har hela dalen 
efter allt utseende utgjort en sjö. Här växa Merendera Bulbo- 
codium, Passerina nivalis och Carduus carlincfolius. Endast en 
låg bergås skiljer denna dal eller bassin från Cirque de Gavar- 
nie, och på denna ås ligger ett litet värdshus, Restaurant de la 
Cascade. Detta värdshus ligger vid ingången till Cirque de Ga- 
varnie, som är en halfrund bassin, öppen mot norden, men mot 
söder begränsad af Marboré's öfver 1,000 méetres höga till en 
stor del alldeles lodräta väggar"). Utför dessa väggar störtar 
sig den verldsberömda, mer än 1,300 fot höga cascaden ”"), jemte 
8 andra, nästan lika höga, men mindre vatturika, och dessa snö- 
bäckar, som komma direkte från Marboré's glacierer, bilda sedan 
tillsammans den lilla flod, som fått namn af Gave de Gavarnie. 
Man kan ej passera denna annat än på bryggor, hvaraf det 
här finnes tvenne af naturen danade. Den ena bryggan, som 
ligger i sjelfva Cirque, utgöres af en glacier, under hvilken flo- 
den framflyter. Man kan med skäl förvånas öfver att glacierer 
finnas vid en så ringa höjd, ungefär 800 métres under snögrän- 
sen ”"5); men orsaken är lätt insedd, om man besinnar att denna 
Cirque endast är öppen mot norden och skyddas mot solens strå- 
lar af Marboré's lodräta klippväggar, samt att tillika luften af- 
kyles genom den vattenmängd, som i hvarje ögonblick försprides 
och fördunstar från cascaderna, och väl ännu mer genom när- 
heten af Marboré's, Breche de Roland's och Mont Perdu's mäk- 
tiga glacierer. Den andra bryggan, benämnd »le Pont», är belä- 
gen ett stycke nedom värdshuset och utgöres af en klippa, som 


”) Cylindre de Marboré har en höjd af ungefär 3,350 metres (3,370 REBOUL 
och VIDAL, 3,322 CORABEUF) och Tour de Marboré af något öfver 3,000 
(3,188 RaAmMonp, 3,038 REBouL och VIDAL, 3,006 CORABEUF), då Cirque de 
Gavarnie vid vattenfallets fot har en höjd af omkring 1,900 (1,919 Moirsser, 
1,371 LAROCHE). 

"") Det ställe, der vattenfallet störtar utför klippans lodräta väggar, har en höjd 
af omkring 2,300 metres (2,331 Moissert, 2,272 LARocHE) och vattenfallets 
fot har, som ofvan nämndt är, en höjd af 1,900 metres: således är sjelfva 
fallets höjd ungefär 400 mötres. 

"'") Snögränsen inträffar på nordliga eller franska sidan af Pyreneerna ungefär vid 
2,700 metres. Jemför inledningen till »Plantes Vasculaires des Pyréntes prin- 
cipales» pag. XXV. 


an 


ligger midt i floden, hvilken der rinner fram mellan höga och 
branta klippväggar. Denna sista passage är svår och blott möj- 
lig för vana bergvandrare. 

Vädret var vackert och jag hoppades med skäl att morgon- 
dagen skulle blifva gynsam för att bestiga Breche de Roland. 
Jag lade mig i säker förhoppning att nästa dag trampa denna 
märkvärdiga passage mellan Frankrike och Spanien, hvilken näst 
Port d'Oo är den högsta på hela gränskedjan ”). 

Klockan 5 på morgonen voro vi på fötter. Min guide tog 
efter något prut den välförsedda ränseln på ryggen, och vi gingo. 
Först passerar man Cirque de Gavarnie och måste på en glacier 
gå öfver Gave de Gavarnie. Då vi kommit öfver talade han 
om den stora faran att gå öfver glacierer, och huru en guide 
från Luchon i sina följeslagares åsyn sjunkit ned och för alltid 
försvunnit. Detta hade jag hört förut, men det är något högst 
ovanligt och man har derpå i mannaminne ej mer än detta enda 
exempel. För öfrigt bör man vara försigtig vid glacierers besti- 
gande på nyfallen snö, ty denna döljer då stora springor, i 
hvilka man kan vricka eller bryta foten, och någon gång, såsom 
vid det ofvan anförda fallet, begrafvas. Vi började sedan stiga 
uppför klipphällarne. Här fanns ej spår till gångstig, ty det är ej 
möjligt att trampa väg, och man har ej heller gjort sig mödan att 
inhugga en sådan i hällarne, emedan nästan endast jägare och her- 
dar besöka dessa trakter. Sedan vi genomgått tvenne temligen svåra 
passager, var uppstigandet lättare. Min guide och jag skiljdes nå- 
got åt, då jag tog en omväg och höll mig mer åt höger. Jag hann 
först till glaciererna. Jag såg mig om efter min guide, som var 


. betydligt lägre och på så långt afstånd att vi ej kunde höra hvar- 


andra. Jag tecknade med handen en fråga, om jag borde stiga 
uppföre till en port eller passage, som syntes på ungefär + svensk 


”) Port d'0o, som jag besökte den 5 September, har enligt CHARPENTIER en 
höjd af 3,001 metres; Breche de Roland är något lägre (2,845 CHARPENTIER, 
3,005 REBouL och VIDAL. CHARPENTIERS mätningar torde i allmänhet få 
antagas vara något för låga. De hafva öfverallt utfallit lägre än REBOULS 
och ViDALS, och i allmänhet lägst af alla deras, som uppmätt något större 
antal bergstoppar i Pyreneerna. 


PI SS 


mils afstånd, en enda väldig glacier. Jag tolkade hans tecken 
såsom jakande, ville ej stiga ned, ej heller invänta den tröge 
guiden, utan begynte stiga uppföre glacieren, och tänkte: han 
kommer väl efter i sinom tid. Då jag tillryggalagt ungefär halfva 
vägen, såg jag mig om efter guiden. Han var ej synlig. Han 
hade slagit sig ned i ro vid glacierens fot. XLutningen blef allt 
starkare och utan min staf med jernpik hade det ej varit mig 
möjligt att uppstiga. Mina jernbeslagna läderskor voro alldeles 
olämpliga för glaciererna och uppfrättes till den grad af snön, 
som nu på ytan var blöt till följe af den klart strålande solen, 
att de inom kort sågo ut som trasor. Emellertid sträfvade jag 
uppföre, alltid i den tro att den breda snöhöljda port, som jag 
hade i fonden, var Breche de Roland. FEj utan möda hann jag 
denna port. Öfverallt var der snö till en betydande utsträck- 
ning, och endast några få nakna klippor utan all phanerogam 
vegetation sköto upp bredvid densamma. Jag var bedragen i min 
förhoppning att finna några sällsynta växter, men en hänförande 
syn belönade mina sträfvanden. Vädret var det aldra herrliga- 
ste; det var nära middag. Aldrig har jag sett en himmel så blå, 
aldrig snö så bländande hvit! Den rena lätta af solen något 
uppvärmda luften samt den betydande höjden öfver hafvet (nära 
3,000 metres) bidrogo väl härtill. 

Nu först fick jag se, nästan rakt i söder och på ej obetyd- 
ligt afstånd, Breche de Roland, lätt igenkänlig genom sina väl- 
diga lodräta klippor, som bilda en vid, nästan fyrkantig port. 
Jag befann mig sjelf, som jag sedan fick veta, vid den så kallade 
Fausse Breche de Roland, hvilken anses svår att bestiga. Mel- 
lan mig och den rätta Breche de Roland utbredde sig mäktiga 
glacierer, utur hvilka här och der bergväggar sköto fram. Jag 
försökte att bestiga dessa glacierer, som hade temligen stark lut- 
ning, i riktningen mot Breche de Roland; men då jag med möda 
kommit circa 30 steg uppföre, började jag glida, oaktadt min 
jernskodda pik, och måste nedstiga med försigtighet, samma väg 
som jag uppstigit. Vid glacierens fot träffade jag min guide. 
På mina förebråelser svarade han att han ej utfäst sig att riskera 


== 


lifvet för en resandes nyck, och vi stego nu utföre, ty det var 
för långt lidet på dagen för att tänka på att gå upp till Breche 
de Roland. 

Här vid Marboré antecknades under upp- och nedstigandet 
en mängd fjellväxter, såsom: Åsperula lirta, Leontopodium al- 
pinum, Gypsophila repens, Hypericum nummularium, Carex fri- 
gida, sempervirens, capillaris och rupestris, Selaginella spinu- 
losa, Avena montana, dSaxifraga longifolia, Aizoon, umbrosa, 
aizoides, ajugefolia, oppositifolia och muscoides, Veronica Ponce, 
alpina och nummularia, Primula intricata, farinosa och integri- 
folia, Androsace villosa, Viola biflora, Geum pyrenaicum och 
montanum, Plantago alpina, Trisetum flavescens forma alpestris, 
Aquilegia pyrenaica, Antennaria dioica och carpatica, Hieracium 
saxatile, Dryas octopetala, Carduus carlinoides, Globularia nu- 
dicaulis och cordifolia var. nana, Potentilla alchemilloides och 
nivalis, Alchemilla alpina, Salix pyrenaica och reticulata, Ga- 
lium cespitosum och erectum, Rhododendron ferrugineum, Paro- 
nychia capitata, Meum athamanticum, Crepis pygmea, Ramondia 
pyrenaica, Silene acaulis, Daphne Laureola, Luzula pediformis 
och spicata, Pedicularis pyrenaica, Erigeron alpinus, Betonica 
Alopecuros, Scilla verna, Trifolium alpinum och Thalii, Festuca 
varia, Aspidium " Lonchitis, Soldanella alpina, Gentiana verna 
och acaulis, Polygonum viviparum, Gnaphalium supinum, Are- 
naria eiliata, purpurascens och grandiflora, Alsine verna, Aro- 
nicum  scorpioides, Aspleniwm viride, Rumex alpinus och am- 
plexicaulis, Hutchinsia alpina, Ozxyria digyna, Phyteuma hemi- 
sphericum, Ranunculus pyrencus, Geranium cinereum, Tofieldia 
calyculata, Phleum alpinum, Sideritis hyssopifolia, Chenopodium 
bonus Henricus, Ranunculus alpestris, Cardamine alpina, Kernera 
saxatilis, Iris pyrenaica, Bartsia alpina, Erinus alpinus, Linaria 
alpina, ÅAster alpinus, Thymus alpinus. 

Sedan vi nedstigit utföre de sista branterna dröjde jag vid 
Cirque de Gavarnie, hvars bergväggar, liksom hela Marboré's 
och Mont Perdu's' bestå af kalk, som af CHARPENTIER blifvit 
benämnd »calcaire alpin». Basen af Cirque är bildad af gammal 


2 AG 


kalksten, ofvanpå träffar man snäckförande lager, och öfversta 
delen bildas af hvit och grå marmor, hvilken kraftigt motstår 
tidens tand, och derigenom förlänar åt dessa berg deras besyn- 
nerliga pittoreska former. Vegetationen hade mycken likhet med 
den på Marboré's branter. Här funnos: Silene quadrifida, Carlina 
acaulis, Saxifraga longifolia, Aizoon, aizoides, ajugefolia och 
muscoides, Scrophularia alpestris, Aspidium Lonchitis, Asplenium 
viride, Aquilegia pyrenaica, Asperula hirta, Alchemilla alpina, 
Potentilla alchemilloides, Avena montana, Carex frigida och 
sempervirens, Hypericum nummaularium, Gypsophila repens, Viola 
biflora, Veronica Ponce, Reseda glauca, Agrostis alpina, Galium 
cespitosum och erectum, FHieracium saxatile, Valeriana montana, 
Ramondia pyrenaica, Geum pyrenaicum, Aconitum Lycoctonum 
och MNapellus, Leontopodium alpinum, Ranunculus Thora, mon- 
tanus och alpestris, Adenostyles albifrons, Geranium cinereum, 
Årenaria ciliata, Carduus carlincefolius, Salix pyrenarca, Poly- 
gonum viviparum, Paronychia capitata, Daphne Laureola, Rho- 
dodendron ferrugineum, Vicia pyrenaica, Senecie Tournefortii, 
Rumex scutatus, Polypodium Dryopteris var. calcareum, Cera- 
stium arvense, Hutchinsia alpina, Soldanella alpina, Plantago 
alpina, Sagina saxatilis, Helleborus viridis, Iris pyrenaica, Glo- 
bularia cordifolia var. nana, Pinus uncinata. Tnvid sjelfva värds- 
huset växte den sällsynta Cirsium glabrum, dock mycket spar- 
samt, och Rumex alpinus. 


Efter återkomsten till värdshuset erinrade jag mig, att vär- 
den aftonen förut hade pekat på några branta klippor ej långt 
från värdshuset och sagt: »Der växer Androsace cylindrica»”). 
Hans botaniska kunskap tycktes inskränka sig till detta namn. 
Nu önskade jag att taga denna växt och tillsade min guide att 


följa mig. »Ni kan svårligen få den utan min hjelp», sade vär- 


den. Vi gingo. »Vi passera le pont, sade värden, och om + 
timma äro vi der, eljest måste man gå en omväg på två timmars 


”) Denna märkvärdiga växt, som af DE CANDOLLE och LAPEYROUSE blifvit be- 
skrifven som egen art, af GRENIER och GODRON åter ansedd som en märklig 
varietet af Androsace pubescens, är endast funnen på dessa klippor. 


= ON 


väg». Klockan var ungefär 5. Först hade vi att passera slut- 
tande berghällar. Nedanför i djupet, 30 å 40 fot efter ögon- 
mått, framrusade Gave de Gavarnie mellan lodräta klippor. Vi 
kommo hastigt till »le pont», ty den svåra passagen var väl 
knappt 10 alnar. Le pont var, som ofvan nämndt är, en ofant- 
lig sten midt uti Gave och sjelfva denna sten var ojemn och 
sluttande. Vi gingo öfver den och hunno motsatta klippranden, 
som var förenad med stenen genom ett slags bro. Vi voro nu tätt 
under de klippor, der Androsace cylindrica växer. Dessa klipp- 
väggar, som utgöra de nedersta sluttningarne af Marboré, äro 
nära lodräta och hafva fått namn af Rochers de Saint-Bertrand. 
Gräset var högt och frodigt, ty här kunde inga kreatur beta. 
Vid klippväggens fot funnos åtskilliga mer och mindre sällsynta 
arter, såsom: Saxifraga longifolia, Äquilegia pyrenaica, Tofiel- 
dia calyculata, Teucrium pyrenaicum, Arabis alpina, Ranunculus 
Thora, Saxifraga cesia, Cystopteris montana, Pinguicula grandi- 
flora var. longifolia, Leontopodium alpinum. -Här fann jag ock 
några små och dåliga exemplar af Androsace cylindrica, men på 
en höjd af 12 till 15 alnar sutto några goda tufvor. »Se der är 
den», sade min värd och pekade uppåt. »Ja», sade jag och såg 
sorgligt på min 3 alnar långa käpp, »men den försvarar sig väl. 
Han band tillsammans våra stafvar och jag trodde knappt mina 
ögon, då jag såg karlen taga af sig sina skor och — stiga 
uppför klippan. Den var nära lodrät och af kalk, så att här 
och der små hörn å 1 eller 13 tum stucko fram, och dessa små 
hörn voro det enda fäste för händer och fötter. Han pressade 
sig hårdt mot klippan, och med ögonen uppåt riktade och båda 
händerna hållande den långa stafven, rakade han ned flere goda 
tufvor. För att stärka hans ifver berömde jag de exemplar som 
nedföllo, och han njöt synbart af min oförställda beundran och 
sade: »Jag är också jägare». Detta ord ansåg han såsom till- 
räcklig förklaring, ty jägarne äro utan jemförelse de skickligaste 
bergvandrarne, och när man frågar en sådan om en passage är 
svår, svarar han vanligen: »åh nej, der gå herdar fram», och 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 1. 4 


ELR ade 


likväl äro herdar öfverlägsne guiderna, som blott hafva tredje 
rummet. Då han kommit:ned omtalade han att han för 10 år 
tillbaka (1846) varit förste guide åt Hertigen af Nemours, som 
då besökte Pyreneernas högre fjelltrakter. Vi vände derefter 
samma väg tillbaka till värdshuset. 

Följande dagen, den 28 Augusti, klockan 6 på morgonen 
lemnade min guide och jag värdshuset samt passerade samma väg 
som vi kommit öfver Bassin de Gavarnie förbi byn Gavarnie 
och derefter genom le Chaos till Gedre. Der stannade jag fyra 
timmar för att bese Mr. BORDÉRES pyreneiska herbarium. Sedan 
fortsattes vandringen och vi passerade Pragnéres vackra dal, hvar- 
efter man kommer in i en vild trakt och trång dal, der Gave de 
Gavarnie flyter mellan branta klippor, och der man går öfver 
densamma på broar, som äro byggda på klippor, säkert 50 till 
80 fot öfver floden. Vägarne äro öfverallt murade, här och der 
på branta afsatser, och stundom äro bergsidor undansprängda. 
Under tiden passerade vi genom den vildt sköna dalen mellan 
Pragneres och Saint-Sauveur, denna lilla bit af en stor stad med 
präktiga palatser och kanske ej mer än 200 invånare, men ett 
förtjusande läge i en liten smal däld mellan två parallela och 
nästan vertikala berg. I denna lilla badort togo vi vårt nattläger. 

Följande dagen, den 29 Augusti, egnades någon uppmärk- 
samhet åt vegetationen härstädes, och följande växtarter anteck- 
nades: Cirsium monspessulanum, Tnula Conyza, Senecio Jacobea, 
Stachys reeta, Ononis Natriz, Asplenium Adianthum nigrum, 
Polypodium Dryopteris var. calcareum, Calamintha officinalis, 
Polygonum Persicaria, Linaria supina, Filago germanica, Papa- 
ver dubium, Pulicaria dysenterica, Hypericum tetrapterum, Ana- 
gallis tenella, Schoenus nigricans, Quercus pubescens, Buxus sem- 
pervirens, 'Saxifraga aizoides, Scroplularia aquatica, Valeriana 
sambucifolia, Campanula glomerata.  Saint-Sauveur ligger nära 
intill Luz, men vi passerade nu 'ej igenom sistnämnde stad, utan 
togo en annan väg tillbaka till Bigorre, nemligen förbi Pierrefitte, 
Argeles och Lourdes. Utmed vägen växte: Erica arborea och 
vagans, Calamintha officinalis, Lathyrus sylvestris, Lasiagrostis 


2 > BRN NA Bat rara 


EN i 


Calamagrostis, Oxalis stricta, Dianthus superbus, Hieraciwm py- 
renaicum, Solanwm Dulcamara, Sempervivum tectorum, Seseli 
montanum. Dalen mellan Saint-Sauveur och Pierrefitte är vid 
Pont d'enfer verkligen underbar. Man förvånas öfver de oerhörda 
arbeten, som der äro gjorda af menniskohand; broar som sväfva 
ungefär 80 fot öfver de i djupet mellan branta klippor skum- 
mande floderna; stora stenblock bortsprängda för att bana en väg, 
som på ena sidan begränsas af höga lodräta bergväggar, på den 
andra stödes af en kanske 20 fot hög stenmur. Men så hafva 
ock sekler arbetat på fulländandet. När någon medlem af kung- 
liga familjen besökt någon af de sköna trakterna i Pyreneerna, 
hafva alla krafter blifvit satta i rörelse för att åstadkomma en 
praktikabel väg. Så har man nu en ridväg ända upp till toppen 
af Pic du Midi”). Vid Pierrefitte sluta de höga bergen, dalarne 
blifva breda och fruktbärande, endast begränsade af låga kullar. 
Vi passerade derefter förbi Argeles och anlände middagstiden till 
Lourdes, som ligger nedom Pyreneerna på slätten. Här stannade 
vi några timmar, och under denna tid gjorde jag en liten spatser- 
tur utom staden, samt insamlade då: Centaurea Caleitrapa, Li- 
naria FElatine, Ulex nanus, Seseli montanwm och Erica vagans. 
Vädret var klart och vackert; hettan var tryckande. Vi hade 
nu gjort en betydande krok, och voro längre i norr än sjelfva 
Bigorre. Vår kosa från Lourdes gick således något i sydost, 
dels öfver släta fält, dels öfver låga kullar. Vegetationen tyck- 
tes enformig och de märkligaste arter som insamlades voro Cy- 
tisus supinus och den sällsynta Adenocarpus complicatus. Kloc- 

kan 37 på aftonen voro vi i Bigorre». 
”) »On a tracé å grand peine, en 1837 ou 38, un sentier d'un méetre de large, 
en zig-zag, sur toute la face meridionale du cone afin que Monseigneur le duc 


de NEmours påt y monter å cheval. Des MOoULINS: Etat de la végétation 
sur le Pic du Midi de Bigorre pag. 27. 


sr. FÖ 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Commerce-Collegium. 


Berättelse om Bergshandteringen 1857. 

Report of the Superintendent of the U. S. Coast Survey for 1856. 

Reports of Explorations to ascertain the route for a railroad from the 
Mississippi river to the Pacific Ocean. Vol. 5, 6. Washington 
1856, 57. 4:0. 


Från Kejserl. Franska Regeringen. 
Annales des Mines, 1857: 6. 1858: 1. 


Från K. Storbritanniska Regeringen. 
Åccount of the principal triangulation and of the figure, dimensions 
and mean specific gravity of the earth, as derived therefrom. 
2 Vols. Lond. 1858. 4:0. 
Från Det Akademiske Collegium i Christiania. 
Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. 10: 2, 3. 
AÅRNDTSEN, Å., Physikaliske Meddelelser. Chra. 1858. 4:0. 
Från RB. Geographical Society i London. 
Proceedings. Vol. 2: 6. 


Från Geological Society i London. 
Quarterly Journal, 56. 


Från Chemical Society i London. 
Quarterly Journal, 42. 


Från Royal Society i Edinburgh. 


Proceedings. Vol. 4: 48. 


LAWSOoN, G., Papers read to the Botanical Society of Edinburgh. 
Edinb. 1858. 8:0. 


Från Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen 
i Batavia. 
Verhandelingen. Deel 26. 


Tijdschrift voor Indische Taal-, Land- en Volkenkunde. Deel 6: 1—6. 


Från Författarne. 


ANDERSSON, N. J., A Synopsis of North American Willows. Cambr. 
U. S. 1858. 8:0. 

DELIOUX DE SAVIGNAC, J., Recueil de mémoires sur la pharmacologie, 
la pathologie, ete. Par. 8:0. 

LiHARZIK, F., Das Gesetz des menschlichen Wachsthumes und der 
unter der Norm zuriäckgebliebene Brustkorb als erste Ursache der 
Rachitis, ete. Wien 1858. 8:0. 


FR EE 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


NN 


Zoologiska afdelningen. 
Af Frih. C. G. Cederström. 
Fyra st. Karprudor, hybrider af Karp och Ruda från Skåne. 


Af Rådman A. Langman. 
En Strix bubo. 


Af Hofjägmästaren J. af Ström. 
Två st. Alauda alpestris. 


Af Magister C. Hartman. 
En Strix nyctea. 


Botaniska afdelningen. 


Från Sir William Hooker, Kew, London. 


Trettiotvå arter Phanerogamer från Nordamerika, samlade af Bourgeau. 
Trehunodradeaderton arter Mossor från Nya Zeeland och Himalaya. 


SE 


Meteorologiska Observationer då Stockholms Observatorium 
i November 1858. 


Barometern 
reducerad till 09. 


Decimaltum. 


Thermometern 


Celsius. Vindriktning. 


"183 
-UIUNJBWUUY 


25,99 125,95 |25,89 | —29,5 | + 5,2 | + 4",8 | Lugnt | V.S.V. | V.S.V. Mulet 


25,82 | 25,78 | 25,73 | + 6,0 | + 7,0 | + 6,1 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet 
25,64 | 25,61 | 25,61 | 4 6,9 | + 7,0|+ 6,3 | V.S.V. | V.S.V. | S:V. | Mulet, regn 6 
25,59 |25,56 | 25,49 | + 6,7 | + 7,0) + 7,6 | S.V. | V.S.V.| V.S.V.| Mult | 
25,38 | 25,30 |25,37 | + 5,2| + 5,8|+ 1,0) S.V. | V. | N: |Mulet,regn|l 
25:41. | 25.57 | 25161 |— 0,4, ==" 2,0) 20 )N: | NIGER 
251645 | 251631.| 25163, — 4341 EPS 6I815 Norr NSI Klart 
25,65 | 25,70 | 25,74 |— 6,4 |— 3,8|— 7,5| N. | N. | N. Klart 
25,64 | 25,47 | 25,36 |-— "5:04 1,0 |' 4213 Vol evd SE UMiet 
10 |25,34 | 25,35 | 25,38 |— 0,9 | + 1,0 |— 2,8 |V.N.V. | V.N.V. | V.N.V.| — Klart 

+ 

+ 


oe OO NS mm WH m 


11 |25,40 | 25,41 |25,38 |— 3,0 | + 0,6 |— 1,3 |V.N.V.|V.N.V.|V.N.V.| Halfklart 
12 | 25,36 | 25,33 | 25,28 |— 1,2 | + 1,1 | + 1,0 |V.N.V.|V.N.V.|V.N.V.| — Mulet 
13 |25,28 |25,27 |25,29 |— 0,7 |— 1,2 | — 5,1 |V.N.V. [V.NV. |V.N.V.] Klart | 
14 |25,35 | 25,43 | 25,50 |— 6,4 |— 3,8 | — 5,4 |N.N.V./N.N.V.|N.N.V.| Klart | 
15 |25,51 | 25,44 | 25,34 |— 7,3 |— 4,0 |— 3,2 | Lugnt | Lugot | V. Klart | 
16 125,26 |25,25 | 25,21 |— 4,0 |— 1,0 |— 2,0 | Lugnt | Lugnt | Lugnt | Mulet | 
17 |25,14 | 25,05 |25,03 | — 2,21 — 1,0 |— 4,1 | Lugnt | N.O. | Lugnt | Mulet, snö | 
18 | 25,01 |25,09 |25,12 |— 7,3|— 5,1 |— 7,0 | N.V. | N.V. | N.V. | Mulet 

19 125,15 |25,02 | 24,89 |—10,0 |-— 1,0 | + 0,4 | S.S.V. | S.S.V. |N.N.V.| Mulet, snö | 
20 | 24,75 | 25,04 | 25,24 |— 2,2|— 7,2 | —10,0 | N.N.V.|N.N.V.| V.N.V. | Strömulet JC 
21 |25,30 | 25,43 | 25,54 | — 6,5 |— 4,3 |— 5,4 |V.N.V.|V.N.V.|V.NV| Klart fö 
22 | 25,47 |25,29 | 25,04 |— 5,0 |— 0,2) + 2,2|V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Näst. klart | 
23 125,01 | 24,94 | 24,91 |— 6,0 |— 4,0 |— 2,8 |V.N.V. | V.NV.| V. Mulet, snöyr| 
24 125,00 | 25,03 |25,18 |— 2,8|— 2,1|— 4,0| V- |V.N.V.|V.N.V.] Klart | 
25 |25,30 |25,33 | 25,44 | — 7,9 |— 5,0|— 7,0 |V.N.V.| V. IN.NV.| Klart 
26 |25,55 |25,53 | 25,43 | —11,0 |— 7,0 | — 1,6 | Lugnt | Lugnt | 0.5.0. Halfkl., d:mal 
27 |25,16 |25,03 | 25,97 | + 1,0|+ 1,7 | + 1,4|8.8.0.| 8 | S |Mulet,snöslå 
28 | 24,98 | 25,00 |25,99 | — 0,0|— 1,0 | + 1,3 | Lugnt | Lugnt | O. Mulet, dim:a| 
29 124,93 | 24,96 125,04 | + 2,11] + 3,5 | + 2,1 | Lugnt | Lugnt | V.S.V. Mulet, tjocka] 
30 125,09 | 25,13 | 25,18 | + 2,5 | + 3.2 | + 2,9 | Lugnt | Lugnt | Lugnt Mulet, tjocka] | 
, Me- 25,327| 25,331| 25,327| — 2,41| — 0,41] — 1,29] Nederbörden = 1,114 dec. tum. 


NU  — 
25,328 — 19,37 


RSS 


25,520 


Barometern 
reducerad till 0". 
Decimaltum. 

KINO KL 2 | Kl: 9 

öm, | e& me DB 

Il 25:22 | 25,20 | 25,32 
I 2 125,34 | 25,34 | 25,36 
312539 125,45 | 25,53 
ARNE 23,02 2551 
Sol2an0r1 23,51 | 25,54 
16 125,54 125,55 | 25,60 
I 7 125,61 125,68 | 25,73 
8 125,78 | 25,83 | 25,84 
9 125,83 | 25,86 | 25,92 
10 125,96 | 25,97 | 25,97 
11 125,89 | 25,86 | 25,79 
12 125,71 | 25,68 | 25,64 
43 [25,57 125,52] 25,50 
14 125,39 | 25,39 | 25,41 
15 125,46 | 25,58 | 25,68 
16 |25,59 | 26,07 | 26,09 
17 126,06 | 26,04 | 25,99 
18 125,92 125,86 | 25,86 
49: 125,79 | 25,71:1 25,63 
20 125,52 | 25,44 | 25,45 
21 125,48 | 25,49 | 25,49 
Pile5,a0 | 25,22; 1) 25,06 
3 | 25,06 | 25,05 | 25,06 
4 125,02 | 24,82 | 24,74 
Dien | 25,11 | 25,27 
26 | 25,39 | 25,44 | 25,41 
Mil293203 | 20,31 | 25,31 
8 | 25,31 | 25,26 | 25,27 
D 125,25 | 25,27 | 25,32 
BO 125,35 | 25,38 | 25,47 
Bl 125,55 | 25,61 25,64 
a 25,512] 25,5 19| 25,529 


FE SEG SISTA 


i December 1858. 


äs Vindriktning. 
Kl36 [AREN2 0) KL Kl: 2.|-Kl: 9 
föm. Per mille: m. | & mm her mn. | ferm. 
+ 2,71 + 3,51) + 32) SS. S. S.S.0. 
+ 3,11 + 3,8 | + 3,4 | Lugnt. | Lugnt. | Lugnt. 
+ 2,11 + 3,1 ll + 1,1 | Lugnt. | Lugnt. | Lugnt. 
+ 2,01 + 2,81 + 3,0) SS. SM SN 
+ 2,3] + 1,5 1— 0,2 | S.V. | S.S.V. | S.S.V. 
+ 121 + 2,6 | + 3,1) S.S.V. | S.V. | S.V. 
+ 2,01 + 0,5 | + 1,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. 
+ 0,51 + 2,01 + 3,11 V. ork | VÄNrgs 
+ 3,6 | + 2,01 + 0,3 IV.N.V. |] V. V. 
— 0,81 — 1,6|— 1,21] V IN Ve 
— 1,6 |1— 0,35 | + 0,21 V. V. NN: 
— 1,21 — 1,2 1-— 1,21) V. N3 NS 
— 0,9] — 1,01— 1,21] VV. Vv. Vv 
+ 0,11 + 0,3] + 2,2| S.V. | SV. | SV 
+ 0,51 + 3,0 | + 1,5 | V.S.V. | V.N.V. I V.N.V. 
— 1,0 |— 3,0 |— 4,3 IN.N.O. IO.N.O. | Lugnt 
— 2,6 | — 2,0 |— 3,9 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V 
— 4,2 | + 0,3 | — 0,5 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V 
— 1,9 |— 0,3 |— 0,8 | S.S.V S. S 
— 0,3 |— 0,4 |— 0,41] S S.S.0. | S.S.0. 

0,0 0,0! + 0,11 S.S.0.1 S.S.0. | S.S.0 
+ LO l+ 2,01 + 1,11 5.5.0. | S.S.0. | S.S.0 
+ 1L8l + 4,0 | + 4,6 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V 
+ 4,31 + 3,0 | + 4,11 SS. S S. 
+ 1,21— 2,3 |— 4,2) N.V. N N. 
— 4,7 | — 4,2 | — 3,5 IN.N.V. | Lugnt. | 0. 
— 4,0 |— 4,3 |— 4,9 | 0 (0) 0. 
— 3,8 |— 3,2 |— 5,0 | 0. 0. 0. 
— 5,0 |— 6,1 |— 5,7 | N. NOT KING 
— 8,9 | — 8,4 | —15,0 | N. | V.N.V. |] V.N.V. 
+13,01 — 7,0 |— 6,8)  V. Nå IM: 
— 0,82] — 0,36) — 0,86 | Nederbörden = 0,212 


— 0",68 


103 
-UIUIRWUUY 


Mulet, tjocka 
Mulet, tjocka 
Mulet, tjocka 
Mulet 
Mulet, dim:a 
Mulet 
Mulet, tjocka 
Mulet, dim:a 
Mulet 
Mulet, tjocka 
Mulet, snö 
Mulet 
Mulet 
Mulet, snö 
Näst. mulet 
Halfklart 
Klart 
Strömulet 
Klart 
Klart 
Mulet 
Mulet, snö 
Mulet 
Mulet, snö 
Mulet, snö 
Halfklart 
Strömulet 
Strömulet 
Mulet, snö 
Mulet 
Näst. klart 


dec. tum. 


Sammandrag af Meteorologiska Observationerna då 


56 


Stockholms Observatorium är 1858. 


Januari 


Februari . . 


Augusti 
September . 
October .. 
November . 


December . 


ÅA PELR. La 


.|25,093 
. | 25,247 | 


Barometern reducerad 
till 0”. 
Decimaltum. 


«| 25,517 | 25,504 


| 25,629 

25,083 
| 25,248 
25,367 


25,615 


25,366 | 


« «| 25,509 | 25,501 


25,346 | 25,349 


.« +| 25,484 | 25,476 


25,454| 25,449 
25,357 | 25,375 
25,327 | 25,331 
25,512| 25,519 


25,401 


Kl. 9 


e.m. 
25,509 
25,645 
25,085 
25,243 
25,377 
25,496 
25,358 
25,479 
25,452 
25,402 
25,327 


25,529; 


Me- 
dium. 


25,510 
25,630 
25,087 


— 1,99 
= S6N 
SP 
25,246 | + 1,22 
25,370 |+ 8,08 
25,502 | + 15,02 
25,351 | +18,63 
25,480 | +16,34 
25,452 | +12,84 
25,378| + 5,70 


25,328|— 2,41 
25,520|— 0,82 


| 25.401] 25,407 | 25,403| + 50.54] + 9,66] 


Thermometern 
Celsius. 


— 0,44 |— 10,71 
— 0,46 
RNA 


+ 6,83 


0,38 
+ 


+ 
+14,93 


3,09 
+13,04 
420,63 
+22,85 
+23,21 
+18,04 


8,16 


+18,67 


414,06 
+ 9,52| + 6,27 
— 0,41 /— 1,29 


— 0,36 


| 


+ 6,34 


+ 17,84 


37 
3,44. 


SN 
+ 0,01 
SE kl 
+ 9,76 
416,86 


| 
+20,05 


+19,13 
+14,98 
+ 7,16 
— 1,37 


— 0,86 |— 0,68 


AASE EE AE SS EE AE EE IAS KE E EE E AE EE AR AR Rn 


+ 7",18] 9,343 


mm O —— o — LL LL LLLLLLLLLL LL AA 


STOCKHOLM , 


1859, 


P; A. NORSTEDT & SÖNER. 


0.215 
| 


| 
| 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 16. 1859. HM P. 


Onsdagen den 9 Februari. 


Om partiella Differential-equationer af första ord- 
ningen, — Hr C. J. MALMSTEN föredrog följande: 


» Definition : 
Om 


äfvensom 


- äro functioner af 


FR Lun Re 
så säges 
NTE fr RR 
(der a,, a,...a, äro arbiträra constanter) vara särskilta samtida 


solutioner till eqvations-systemet 

dr dr, än 

p eve må 0 org 
om de samtidigt satisfiera detta eqvations-system, och tillika äro 
sådane, att genom de variablas borteliminering icke något be- 
roende uppkommer mellan endast constanterna a,, A«.»..Ga,. 

Utaf denna definition följer omedelbart 
1:o att, om 
Oj JANE 

äro särskilta samtida solutioner till eqvationssystemet (1), så 
är icke någon af expressionerna 


ÅS a 


NR IN 
Jo Jere 


en function af blott de r-— 1 öfrige; 


2:o att, om å 
RESTE SRA RE SV NE ARN or 
äro särskilta samtida solutioner till eqvationssystemet (1), så 
är äfven 

Jr Apa 
en särskilt samtidig solution dertill, om, jemte det (1) deraf sa- 
tisfieras, i f,,, förekommer någon af de variabla, hvilken icke 
förekommer i 


Fo Je I 


Lemma 1. 


Om 


dr dr, dr, 
I RET SS ND Se GA 


n särskilta samtida solutioner, men icke flera. 


Bevis. Låtom oss antaga att förra delen af satsen är sann 
för n variabla (d. v. s. att till ett eqvationssystem mellan 2 
variabla finnes n— 1 särskilta samtida solutioner) — och låt 


fa = a, 
satisfiera (2). Om då med tillhjelp af denna relation x, borteli- 
IMNDErAS Ur Fy da Fökssk 


n—1 
Ras De RA 


o Oo o . 
så måste mellan de återstående n variablerna &, UAE 3 


n—1 


och vi derigenom erhålla respective 


dessa 
relationer ega rum 

dr LA dr, AN äh dy 

RT SAR 
Antag att 


fi= 0 JIE Ag rf = ARA 


äro de (n—1) särskilia samtida solutionerna härtill. Då måste äfven 


— 59 — 
FC ANJAS GER, 


vara samtida solutioner till (2) och tillika — (tillfölje af hvad som 
ofvan blifvit anmärkt vid sjelfva definitionen på särskilta sam- 
tida solutioner) — måste de äfven vara särskilta samtida so- 
lutioner, emedan i £, ingår en variabel «x, hvilken icke före- 
kommer i de öfrige f,,....fy a: 


Vi hafva således bevisat att, om det till ett eqvations- 
system mellan n variabler finnes n—1 särskilta samtida solu- 
tioner, det alltid finnes na sådane till ett eqvationssystem mellan 
n+1 variabler; och vi kunna således sluta från n = 2 till n =3, 
från n — 3 till n =4 0. s. Vv. 


Det återstår nu att bevisa att det icke finnes flera än an 
särskilta samtida solutioner till (2) eller — hvilket är det- 
samma — att, om 


MAO ÖNS AG SDR (SV) 
äro n särskilta samtida solutioner till (2), så kan icke 


ANNE ror SLL vår ser tegar IE) 


om den också satisfierar samma eqvationssystem, vara en sär- 
skilt samtidig solution dertill. Ty emedan (3) äro särskilta sam- 
tida solutioner, måste ur dem kunna erhållas 


2, = Pp, (2, a, .... 2,)) 


2, = Pp, (LA, rs 
: klas era vers SÄNKS (0) 


) 
z, = Pp, (Ly Aj. csr he 
Om dessa värden insättas i (4), måste äfven &x derur försvinna. 
Ty om icke x försvunne, skulle på &« — och således äfven till- 
följe af (5) på alla de variabla — erhållas constanta värden, 
hvilket är orimligt. Men om genom insättning i (4) af de i (5) 
funna värdena på x,, £,... 2, äfven x således måste försvinna, 
erhålles mellan constanterna relationen 


hvilket (per ipsam definitionem) visar att 


RN 
fe 
icke kan vara en särskilt samtidig solution till (2). 
HSB: 
Theorem I. Om 
(SARS RENT NE Er le GR 
äro n särskilta samtida solutioner till 
dr iörde, — dT. 
GIÖJR ANA SE 1AN aa FR gen) 8 
så måste i f,, f,....f, de variabla x, r,....r, på ett sådant 
sätt ingå, att 
(ENE RE SRS Nf MO fr JÖRN 
identiskt satisfiera 
Öf = of 0 SDI 
(Oss AG Lä RA PR 


Bevis. Låt f, le btälkar som, helst bland fqrfescesjas 
Genom differentiering erhålles i allmänhet 


och om emellan de variabla en sådan relation eger rum som be- 
stämmes af vina vä d. v. s. af (7), måste 
KR df, 
£ nd + LG MM Eb JA = 0. 
dT, 


Men om denna fena NM vore identiskt 0, skulle derigenom 


0 ER 


en relation 
TIER (CE RENSA) ELM 


fixeras mellan de variabla, ur hvilken jemte de n—1 relationerna 
ME TS fr HSN == 1 ANSE ip mn RER RO gr 
man genom eliminering skulle erhålla 
ik TA DN CE SET OC NE EIA RAID), 
= på AL, Ajo Ang Agt rr ri 
(1) 
ÅN RA (rr RR 0) 


hvilka värden insatta i 


EA 
Kl = Ad, 


(emedan dervid x äfven måste komma att försvinna) gifva en 
relation 
FR (CRSEE rAC SE LE Ne AT = ia 
mellan constanterna. Men detta är omöjligt, alldenstund (6) po- 
nerades vara särskilta samtida solutioner till eqvationssystemet (7). 
Formeln (10) måste således vara identiskt satisfierad för 
hvad värde som helst på k från k =1 till k=n. H. 8. B. 
Corollarium 1. Det finnes således alltid till eqvationen (9) 
ett sådant system af n solutioner f,, f,....f,, att icke någon 
ibland dem är en function af de n—1 öfriga. — Sådana n 
solutioner kalla vi n särskilta solutioner till eqvationen (9). 
Corollariwm 2. För att finna n särskilta solutioner till (9), 
behöfver man således endast bestämma de n särskilta samtida 
solutionerna till (7), nemligen 


ONE gä 
De på detta sätt bestämda expressionerna f,, f,....f, äro äfven 
n särskilta solutioner till (9). 


Theorem II. Om 
RHEA SKE FÄRNA 40 tt SER 4 < 3) 


äro » särskilta solutioner till eqvationen 


Sf of ÖF : 
Gr INGE BRI TAS SN CLAES fi a 


dz, 

så innehåller hvar och en af eqvationerna 
If, Of: of, 
— — 2 Fr 0000 fa 0 
dz fö dz, Ta dip 
OG fa df. 
IE + jr 2, Forn ss . La -—- 0 
dr dr, dr, ANP ar (14) 
On rö Of 
SEN STR TS RA RI a 
dr T da, 7! da 


sin särskilta bestämning af Zz,, Z,....2Z,, d. Vv. s. hvar och en in- 
nehåller en sådan bestämning deraf som icke innefattas i de be- 
stämningar, hvilka de n—1 öfriga eqvationerna innehålla. 


Bevis. Ty antag att motsatsen eger rum med t. ex. 


åf, — Of åf, Sf 
(15) Er, drf 
d. v. s. antag att den bestämning af z,, Z,....2,, Som denna 


eqvation innehåller, innefattas i de bestämningar, som de öfrige 
(n—1) eqvationerna (14) innehålla. I sådant fall, och emedan 
alla eqvationerna (14) äro lineära i afseende på z,, Z,....- JE 
måste nödvändigt (15) vara identisk med någon lineär combi- 
nation af de öfriga n—1 eqvationerna. Således måste det finnas 
n—1 sådane, af z, 2,,.... Zz, oberoende, qvantiteter 


Ma Barr Mar Magi or la 


att 
OEI Ofrå Ifrsr åf, 
ne KE Nån RE 


Sf df, fr fer ör, 


är, PRE Ear ar PM NET BONO 
öf, = df, a fer kur df, 
ES TA RN lant 


Häraf erhålles, om dessa eqvationer respective multipliceras med 
dö; dx;; =: ve 


n 


och derefter adderas, 
df =u,df,+->e Fl ia bla dfar tös +u,.df,> 
hvadan 


åf, Sf of, fi 
AT RN RA FFI ad SE TIERLAN 
och således 
RR öf, 
TÄT Fd Todfst+ dart LE AL 
Häraf synes således att vårt sö att den bestämning af 
Za 2... + 2, SOM eqvationen (15) innehåller, icke vore någon i 


och för sig särskild bestämning utan innefattas i de bestämningar, 
som de öfriga (n—1) eqvationerna (14) innehålla — att detta 
vårt antagande leder derhän, att f, måste vara en function af 


2 
fö fa - Jes Fö SS We , 


hvilket (enligt coroll. 1 föregående theorem) strider deremot, att 


Å 2 IE NY 
ponerades vara n särskilta solutioner till eqvationen (13). 
H;: 5. B. 
Corollarium. Om 
Jrddass fa 
äro an särskilta solutioner till (13), maste eqvationerna (14) sol- 


verade gifva 
P, P, P 


28 äng ÄTS TRES EA 0. 
Detta följer omedelbart deraf, att eqvationerna (14), enligt hvad of- 
van blifvit visadt, fullständigt bestämma värdena på 2,, Z,-.-.Z,3> 


och tillika (emedan f,, f,----f, äro särskilta solutioner till (13)) 
satisfieras af (16). 
Laåtom oss nu antaga att 
FIRE > BOSE 
äro oberoende variabla och x af dem beroende, och låtom oss 
såsom vanligt med 
h IE SEN 
beteckna de respective partiella derivaterna af x, så att 
dx = p,dx, + p,dx, - ++: +p,dz,; 
vi kunna då med tillhjelp af det föregående bevisa följande för 
integreringen af partiella differential-eqvationen 
PPP Piper bb a fe NT) 
vigtiga 
Theorem III. Om 
fEE0, fa Ars AE REA si AR ee NIO) 


äro n särskilta samtida solutioner till 


a Sfokgocas NEG Igar aainlp bg ERE 
Fa P, 
så måste de variabla x, &,,-...-«:« r, på ett sådant sätt inga i 


rk ter. rr nersd b 


INGER 
att 1:o hvarje expression 
w (2, FAO SRA UL) = 
hvilken satt — 0 satisfierar partiella differential-eqvationen 
(2 AS PEPPER pr FPP 
kan betraktas såsom en function af (20), och 
2:90 hvilken function F än må vara, satisfierar alltid 
(22) SN Meles ENLIG ole skse 
den ifrågavarande partiella differential-eqvationen (21). 
Bevis. 1:o Genom partiell differentiering af 


Ww(2, Ly..n2 L)=YW=0 


erhålles 
dip bj (Unge 
EEG (RE AE Lt 
di dip 
da K dx, == 0, 
dv dip 
NE a RK 
hvadan, om värdena på p,, P>----P, Insättas i (21) 
dw dip di 
23 20 INSE Skr ER Nag 0 fr 
( ) dr T da"! EG dr, = - 
Men på grund af Corollariet 2 Theor. I äro 
: FARS SEE 
n särskilta solutioner till 
of Sf Sf 
SEMPER DN IAN: TSASE r 
dö FÖRR ÖP 0. 


Vi veta då af Corollariet till föregående theorem att eqvationerna 
po0a sr Sh Sh SÅ 


FR är FENG SUNE od dä, 0, 
fe , Of fa Sf. 
— + —2Z - —E5-É sera | Uj 
RE Nl) (ERE oe da STAR den en 
Sf n Ör ” Sf n SF 
(ETTER UA mt SARS BRI på fd ren 


fullständigt bestämma z,, 2,....2, och gifva solverade 


P, P, P, 
ÄR EE ALGER 5 
Men af (23) synes att äfven 
dip di dip [0 
SP BE TERES Tja 7 Tyr NER VÄRRE TG 
dr SH dz, Sar dr, S - dz, dn (25) 


satisfieras af dessa värden. MHäraf följer att den bestämning af 
2,» Z2>-ss+ Z,> SOM eqvationen (25) innehåller, innefattas i de be- 
stämningar deraf som de n eqvationerna (24) fixera, eller med 
andra ord — emedan så väl dessa eqvationer som (25) äro li- 
nerära — att eqvationen (25) måste vara identisk med någon 
lineär combination af eqvationerna (24). Det måste således all- 
tid finnas 2 sådane qvantiteter 


EN ERT 
som göra 
Öv a Sh Of fn 
EA dx å, dx Få 
Jw Ad of 7! Sf fn 
a FRE TER EP 
öv Öh, 2, Sf 
dad ät ÅRE PE KE 


hvilka relationer, respective multiplicerade med 
ds: dä, dig scn AES 

och derefter adderade, gifva | 

dy = Å, df, + 4,df,+ TR + ÅA Ifns 
hvadan 

ISAR 0) il 

EE LINSER NI NR Ag 

och således 


Be OM dv Jw 
PE a a gg, SL DENA Ge NL 


Denna formel visar, att, om 

TCA BOR) FANAN: (20) 
satisfierar part. differential-eqvationen (21), alltid x, &,....2, 
måste på ett sådant sätt ingå i expressionen w, att den kan 


betraktas såsom function af f,, f,....f,, hvilket var det första 
som skulle bevisas. 


fn GORA 
2:0 För att nu äfven bevisa att, hvilken function F än må 


vara, alltid 

(FM lar ser (fr 

satisfierar den partiella differential-eqvationen (21), låtom oss 
partiellt differentiera (27) i afseende på x,. Derigenom erhålles 


eqvationen 


(ör dör Sd ENL bi ATEN 
Of HÄ: NOJS R AE NFRTTT )2 ER 
JF & SEO SR TS ARA 


SE SJ ER ET a DRA op = 
df, T, df, dz, dfn dz, 


hviken för k= 1, 2,....n gifver sådane värden på 


att, om de insättas i 
(20) PE 2: SR PEP pp, Pip rv D 


och man för korthetens skull sätter 
ART 2 SES JE Sf 


dh > då EN PR fr 
erhålles 
SF ff of, of, Sf, 
an (C 2 + FF P4) 
of. fa Of. 
+M = a ant FAT n) 
SER AS ror fe BOKA REL RV oc FIN FRE Lt 
JF (If, fr Of" + 
+M (TP PTS gasa 


Men emedan denna expression, på grund af hvad i theor. I blif- 
vit bevisadt, är = 0, synes att, hvilken function F än må vara, 
(faks NR 
satisfierar den partiella differential-eqvationen (21). Detta var 

det andra som skulle bevisas. 


Af hvad vi sålunda bevisat, nemligen att expressionen (27) 
— oberoende af functionsformen F:s beskaffenhet — satisfierar 


eqvationen 
is BPR AR SENDA ? 


Aa SED 7 


och tillika att i hvarje expression 
(UI (CE ENA ER SA BA) = 
som satisfierar samma differential-eqvation, de variabla 
Tse RASER EA 
på ett sådant sätt måste ingå, att den kan betraktas såsom en 
function af f,, fyr.» --/.> följer tydligen att 
generella integralen till partiella differential-eqvationen (21) 


måste vara 
Fe ade ll iv Shan ade: se (20) 


der F utmärker en arbiträr funcetionsform och 


Jr = 05 fr =E drf = 

äro de n särskilta samtida solutionerna till eqvations-systemet 
de dia. dr dix, 
TG na AN 


= JÖRN. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Den I Februari. 


Af Kongl. Civil-Departementet. 


Berättelse om Riksgälds-Kontorets tillstånd och förvaltning, afgif- 
ven 1858. 


Af Kongl. Commerce-Collegium 


Berättelse om Sveriges utrikes sjöfart och handel 1857. 


Af Kongl. Sundhets-Collegium. 
Berättelse om Medicinalverket i riket år 1856. 


Af Société Impériale des Sciences Naturelles i Cherbourg. 
Mémoires. T. 4. 
Af Accademia Reale delle Scienze i Neapel. 
Memorie. Vol. 1, 2. 
Rendiconto, 1856, 1857. 
Af Utgifvaren. 
Botaniska Notiser. 1858: 10—12. 
Af Författaren. 


Ler, R., Engravings of the Ganglia and Nerves of the Uterus and 
Heart. Lond. 1858. 4:0. 


Ner NGE 


Sveriges Proctotruper. — Hr C. G. THOMSON inlemnade 
följande fortsättning af sin afhandling öfver denna insekt-grupp”): 


»TriBUS VII. PLATYGASTRINI. 


Antenna 10-articulate, articulo quarto maris sinuato, geniculatze, 
supra elypeum inserte, basi subdistantes. Mesonotum plerumque bi- 
lineatum; metathorax haud spinosus, canalicula longitudinali dorso 
excavatus. Ala plerumque enerves. Abdomen femine 6-articulatum, 
petiolatum, segmento secundo maximo, sub margine acuto linea im- 
pressa. Pedes longiusculi, femoribus subelavatis. 


Denna grupp kommer ganska nära Scelionini, men skiljes dock 
lätt genom antennerna, som hos båda könen äro 10-ledade, med 4:e 
leden hos hannen vid basen sinuerad, fästade ofvanför clypeus, i linie 
med ögats nedre kant, genom methathorax, som ej är beväpnad med 
taggar, samt genom abdomen, hvars andra segment är störst. 


Öfversigt af Genera. 


A) Ale nervo subcostali ante medium abrupte clavato; feminze petiolo 


basi corniculo recurvo supra instructo. Trostensad 


B) Ale nervo subcostali nullo; abdomen femine corniculo nullo. 

a) Abdomen supra convexum, subsessile, segmento primo toto 
secundoque basi dense griseo-pubescenti; caput vertice angusto, 
marginato, ocellis oculis fere contiguis; mesonotum lineis dor- 
dorsalibus obsoletis vel nullis; scutellum spina apicali tenui; 
antennee in utroque sexu clava 4-articulata, funiculo tenui; 
femora clavata. Synopeas. 


b) Abdomen petiolatum. 


&) Caput thoraci compresso, latitudine sua altiori, duplo latius; 

autenna clava 4-articulata; scutellum spina apicali instructum. 
Piestopleura. 

8) Caput thorace haud vel parum latius. 

+) Mesonotum lineis dorsalibus obsoletis; scutellum fovea basali 
nulla, a mesonoto linea tenui transversa sejunctum. 

”) Scutellum in spinam acicularem attenuatum; abdomen in utro- 
que sexu suborbiculare. Leptacis. 

”') Scutellum pubescens, depresso-conicum; antennze femine clava 
4-articulata, articulis 2 ultimis connatis; abdomen segmento 


1:o toto secundoque ventrali basi lanato. Amblyaspis. 
++) Mesonotum a scutello linea transversa profundiori sejunctum; 
scutellum fovea basali distincta. Ceratacis. 


”) Se Årg. 1858, p. 359. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. d. 9 Februari 1859. 


kg een 
y) Caput vertice marginato; mesonotum bilineatum; scutellum 
apice dense pubescens. 
+) Mesonotum obsolete bilineatum; autenn&e clava 4-articulata; 
caput vertice immarginato. Trichasis. 


++) Mesonotum lineis dorsalibus obsoletis vel nullis et scutellum 
depressa. Anopedias. 

d) Caput vertice crassiusculo immarginato; antenn&e clava 6- 
articulata, articulo secundo tertio in femina haud longiori; 
mesonotum bilineatum. 


T) Antenn&e femine articulo 2:0 tertio longiori, eclava 4- vel 


5-articulata. Isocybus. 

+T) Antenn&e clava 4-articulata, compresse, articulis 2—6 cras- 
sitie longioribus. Hypocampsis. 
-++T) Antenne clava haud compressa. Platygaster. 


Genus INOSTEMMA HaALIDAY. 


Platygaster NEES. 


Ale antice nervo subcostali ante medium abrupto, clavato in- 
structe. Mesonotum lineis duabus dorsalibus impressum; scutellum 
muticum. Abdomen segmento primo supra corniculo lineari, curvato, 
in excavatione capitis recepto, in femina basi instructo. Antenne fe- 
mine clava abrupta 4-articulata, maris articulis 5 ultimis crassioribus, 
pilosis, 4:o maximo, curvato. : 

Kroppen är ytterst fint pubescent, svart, mer eller mindre glän- 
sande; hufvudet ej smalare än thorax; de bakre ocellerna belägna nära 
ögat. Antennerna hos honan med en tvärt afsatt, fyraledad klubba, 
hos hannen är 3:e leden minst, 4:e stor, något böjd, 5:e något sma- 
lare än de följande, som äro håriga och lika breda. Mesonotum är 
försedt med 2 icke afbrutna dorsallinier, hos honan med en svag in- 
sänkning längs midten. Vingarne med en tydlig subceostal nerv, som 
före midten slutar i en klubblik svart punkt. Abdomen hos honan 
med långt, böjdt, jemnsmalt utsprång, hvilket böjer sig öfver thorax 
och lägger sig med sin spets i en urholkning på hjessan, hvartill ej 
finnes spår hos hannen. Benen äro fina, lår och tibier något dilate- 
rade mot spetsen. 


1. I. Bosci: Nigrum, nitidum, subglabrum, genubus testaceis, capite 
thoracis latitudine; alis hyalinis; abdomine segmento sexto sub- 
opaco, striolato. Long. 3 lin. 


Mas: antennis longioribus, pilosis, articulo 4:0o maximo, curvato; 
abdominis segmento 2:o sequentibus simul sumtis longiori. 


Platygaster Bosci NEEs. Mon. Pter. 306. 14. 
Funnen vid Råby nära Lund. 


: 
£ 


2 BIN 


Svart, glänsande, nästan utan hår, knän och tarser gulak- 
tiga; hufvudet ej bredare än thorax, glänsande; abdomen hos honan 
med utdragna 3—6 segmenter, 6:e nästan dubbelt så långt som 5:e, 
hvarigenom den blir något längre än vingarne, hos hannen är den 
nästan oval, mycket kortare än vingarne, 3—6 segmenterna transver- 
sella, 2:a segmentet hos båda könen gläusande, med knappt märk- 
bara strimmor vid basen, 6:e hos honan något matt af mycket fina 
strimmor. 


2. I. opacum: Nigrum, vix nitidum, tibiis anticis, genubus tibiarum- 
que apice testaceis; alis subhyalinis, abdomine fere brevioribus; 
capite thorace latiori, transversim striolato, canalicula media lon- 
gitudinali. 8. Long. 3 lin. 


Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne i Juni månad. 


Lik föregående, men något större, mera matt, hufvudet bredare, 
pannan med fina tvärstrimmor och en ränna långs midten, abdomen 
kortare, ej så tillspetsad, dess hornutskott något kortare, hjessan bak- 
till svagare urholkad. 


Genus SYNOPEAS FOERSTER. 


Caput thoracis latitudine, vertice angusto, marginato. Antenna 
in utrogue sexu clava abrupta, 4-articulata, scapo basi valde attenuato, 
funiculo tenui. Mesonotum lineis basalibus duabus obsoletis impres- 
sum; scutellum apice spina instructum, basi foveolata et cano-pube- 
scenti. Abdomen subsessile, segmento primo toto secundoque basi 
dense cano-pubescentibus, supra convexum. Pedes longiores, femori- 
bus tibiisque apice distincte clavatis. 


Kroppen är svart, temligen glest finhårig, framlifvet ej starkt 
glänsande; hjessan smal, finkantad, de bakre ocellerna liggande nära 
intill ögonen. Antennerna hafva de 4 sista lederna hos båda könen bre- 
dare än de föregående, bildande en skarpt afsatt klubba, hvilken är 
längre och hårigare hos hannen, som dessutom har 4:e leden vid ba- 
sen afsmalnande och något krökt. Mesonotum har inga eller otydliga 
intryckta linier vid basen; scutellen tätt gråluddig med tydlig basal- 
grop och en längre eller kortare tagg i spetsen; metathorax är tätt 
gråluddig. Vingarne äro hos alla arterna vattenklara. Abdomens skaft 
är mycket kort, men liksom basen af 2:a segmentet tätt gråluddigt. 
Benen äro temligen håriga, lår och tibier fina, i spetsen klubblika. 


A) Abdomen femine alis longius, segmento 3:o haud transverso, 2:0 
ventrali convexo; mesonotum lineis dorsalibus distinetioribus. (Po- 
LYMECUS FOERSTER). 


1. S. Craterus (WALKER): Niger, subopacus, tenuissime pubescens, 
tarsis tibiisque testaceis, his posterioribus apice fuscis; scutello 
spina erecta distincta; abdomine thorace triplo longiori, segmentis 
4—6 subopacis, striolatis. 8. Long. 1+ lin. 


Funnen vid Lund i Augusti månad. 


=S NA 


Svart, framlifvet ej särdeles glänsande, fint och glest hårigt, 
antennerna hafva 2:a leden längre än 3:e, hvilken liksom 4:e är lång- 
sträckt, 5—6 ej smalare än föregående, men tydligt kortare; meso- 
notum har dorsallinierna något tydligare än hos öfriga arter; scutel- 
len är tätt gråluddig med en tydlig, något upprätt stående tagg; 
abdomen är mycket lång, tre gånger så lång som thorax, dess tredje 
segment längre än bredden, 4—6 dorsal-segmenterna något matta af 
den fina strieringen, alla långsträckta och jemnusmala, 6:e kortare än 
5:e, 2:a ventralsegmentet lätt kullrigt. 


B) Abdomen femine segmento 2:o ventrali compresso, 3:0o dorsali trans- 
verso, 4—6 elongatis; scutellum spina apicali distincta; mesonotum 
basi medio haud elevatum et politum. (SACTOGASTER FOERSTER). 


2. S. Curvicauda: Niger, parum nitidus, tenuiter pubescens, antennis 
scapo tibiisque apice fusco-testaceis, his basi tarsisque pallide 
testaceis; abdomine segmento secundo lenticulari, compresso, 4—6 
elongatis, decurvatis. 8. Long. 3 lin. 


Sactogaster curvicauda FoErst. Hymenopt. Stud. Heft. 2. p. 114. 
Funnen vid Lund. 


Svart, föga glänsande, temligen glest finhårig; vingarne vatten- 
klara, kortare än abdomen, hvars 2:a ventral-segment är starkt hop- 
tryckt, så att det från sidan sedt är nästan skifformigt, 3—6 dorsal- 
segmenterna alla längre än bredden, starkt nedböjda, 5—6 matta af 
de fina strimmorna; antennskaftet brungult, tibier och tarser lergula, 
de förra i spetsen mörkare. 


3. S. Longicauda: Angustior, niger, parum nitidus, tenuiter pubescens, 
tibiis tarsisque testaceis; abdomine alis hyalinis longiori, segmentis 
3—6 parum decurvatis. YL. Long. 3 lin. 


Sactogaster longicauda Forrst. Hym. Stud. Heft. 2 p. 114. > 
Funnen vid Råby nära Lund i Augusti månad. 


Lik föregående art, men mindre och smalare, abdomen ej så 
starkt nedböjd i spetsen, hvarigenom den synes längre, men 2:a ven- 
tral-segmentet, från sidan sedt, skifformigt. 


4. IS. Osaces (WALKER): Niger, subnitidus, tenuiter pubescens, tibiis, 
posticis apice fuscis tarsisque testaceis; abdomine alis hyalinis 
breviori, apice subdecurvato. 2. Long. vix 3 lin. 


Sactogaster osaces FoErst. Hym. Stud. Heft. 2 p. 114. 
Funnen vid Ringsjön i Juni månad och vid Lund i Augusti. 


Mest lik S. Curvicauda, men abdomen kortare, ej så nedböjd, 
2:a ventral-segmentet från sidan sedt ej alldeles kretsrundt, 4—6 till- 
sammantagne kortare än 2:a; antennskaftet vid basen jemte tibier och 
tarser lergula, de förra i spetsen mörkare. 


OC) 


— 13 — 


CO) Abdomen femine supra et subtus convexum, segmento 2:o I3—6 lon- 
giori, 3—)J transversis, brevissimis, 6:0o producto; scutellum apice 
spina brevi, sed distincta. (SYNOPEAS FOERSTER). 

a) abdomenr segmento sexto polito. 


5. S. figitiformis: Niger, vix nitidus, tenuiter pubescens, tibiis tarsis- 
que fuscis; abdomine alis hyalinis longiori et paullo altiori, for- 
titer compresso. Y. Long. + lin. 


Funnen vid Lund i September månad. 


Svart, föga glänsande, temligen glest finhårig, tibier och tarser 
brungula, abdomen på sidorna starkt hoptryckt, nästan knifformig, 
längre än de vattenklara vingarne, något högre och dubbelt så lång 
som thorax, dess 2:a segment längre än de följande tillhopatagne, 
6:e aflångt triangelformigt, spetsigt, glänsande, glatt. 


6. S. convexus: Niger, parum nitidus, tenuiter pubescens, tibiis, apice 
fuscis, tarsisque testaceis; abdomine alis hyalinis haud longiori, 
altitudine sua paullo latiori, supra et subtus sequaliter convexo. 
2. Long. 2 lin. 

Funnen vid Råby nära Lund. 


Lik S. figitiformis, men mindre, abdomen kortare, ej knifformigt 
hoptryckt, med något större bredd än höjd, på båda sidor lika kull- 
rig, benen ljusare. 


b) Abdomen segmento sexto opaco. 


7. S. decurvatus: Niger, subnitidus, parcius, tenuiter pubescens, tibiis 
apice fuscis, tarsisque testaceis; mesonoto basi ante scutellum, 
subelevato-polito. 2. Long. + lin. 


Mas: antennis pedibusque testaceis, illis clava 4-articulata, lon- 
giori, pilosa, fusca, his femoribus tibiisque apice fuscis; abdo- 
mine ovali, alis multo breviori, scutello spina vix observanda. 

Platygaster decurvatus NEEs Mon. Pter. 303. 9 (forte). 

Funnen på fuktiga ställen vid Lund i Augusti månad. 


Svart, föga glänsande, abdomen kullrig på båda sidor, ej längre 
än de vattenklara vingarne, mesonotum i midten vid basen framför 
scutellen, med ett glänsande nägot upphöjdt fält; abdomens 6:e segment 
spetsigt utdraget, matt af de fina strimmorna. 


8. S. opacus: Niger, subopacus, tenuiter pubescens, tibiis tarsisque 
testaceis; mesonoto basi ante scutellum subelevato; abdomine alis 
breviori. 8. Long. + lin. 

Funnen vid Lund. 
Lik föregående art, men mesonotum något matt under den fina 
hårigheten, upphöjningen vid basen i midten framför scutellen ej glän- 
sande, något svagare markerad. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 16. N:o 2. 2 


RR AGE 


D) Abdomen femine apicem versus sensim angustatum: mesonotum ante 
scutellum medio subelevatum; scutellum spina brevi, haud erecta. 


9. S. muticus: Niger, subnitidus, tenuiter pubescens, antennis pedi- 
busque testaceis, clava et femorum tibiarumque apice fuscis; abdo- 
mine, alis hyalinis haud breviori, segmento 2:0 sequentibus simul 
sumtis longitudine zquali. 8. Long. I lin. 


Platygaster muticus NEES. Mon. Pter. 308. 17. 


Mas: antennis clava longiori, 4-articulata, pilosa, articulo 4:o basi 
sinuato; abdomine alis breviore, apice rotundato. 


Funnen vid Torringelund nära Malmö i Juli månad. 


Svartbrun, temligen glänsande, fint men ej tätt brunhårig; meso- 
notum i midten framför scutellen något glänsande, scutellens tagg myc- 
ket kort, nedböjd; abdomen hos honan småningom afsmalnande mot 
spetsen, 2:a segmentet ej längre än de följande tillhopatagne, hos 
bannen nästan oval, mycket kortare än vingarne, i spetsen afrundad. 


E) Abdomen femine breve, alis brevius, segmento sexto haud acuminato- 
producto; scutellum spina apicali brevissima, viz observanda. 


10. S. lugubris: Niger, vix nitidus, tenuiter pubescens, antennis scapo 
basi pedibusque testaceis, femoribus tibiisque apice fuscis; alis 
hyalinis, abdomine longioribus. L. Long. i lin. 


Funnen vid Lund. 


Svart, knappt glänsande, finhårig; mesonotum framför scutellen 
utan glatt upphöjning i midten, scutellen tätt gråluddig, med en ytterst 
kort tagg; abdomens 2:a segment längre än de följande tillhopatagne, 
ej utdragen i en spets; benen gulaktiga, lår och tibier mörkare. 


11. S. inermis: Niger, subopacus, tenuiter pubescens, antennis scapo, 
tarsis tibiilsque testaceis, his posterioribus apice fuscis; alis hya- 
linis abdomine longioribus, hoc apice subopaco. Y?. Long. 3 lin. 


Funnen vid Lund på fuktiga ängar i Augusti månad. 


Lik föregående men mindre, antennskaftet lergult; thorax nästan 
matt, finhårig, scutellen mera nedtryckt, med ej märkbar tagg i spet- 
sen, tätt gråluddig; vingarne äro vattenklara, längre än abdomen, 
hvars 2:a segment är längre än de öfriga tillhopatagne, 6:e matt af 
fina strimmor, benen äro bruna, trochanterer, tarser, de främre låren 
och tibierna, samt de bakre tibiernas öfre halfva del lergula. 


12. S. ciliatus: Niger, nitidus, subglaber, antennis basi pedibusque 
fuscis, tarsis, tibiis anticis totis, posterioribus basi testaceis; ab- 
domine alis ciliatis multo breviori. 2. Long. 4 lin. 


Funnen i Alnarps skog i Augusti månad. 


Från båda föregående arter skild genom sin glänsande kropp; 
scutellen med en nästan omärklig tagg, i spetsen glänsande; vingarne 


rn ND 


äro vattenklara, en tredjedel längre än abdomen, dennes 2:a segment 


längre än de följande tillhopatagne, knappt tillspetsad, glänsande, 
utan hårighet. 


F) Abdomen femine breve; scutellum apice spina distincta, longiori; 
ale ciliate. 


13. S. affinis: Niger, nitidulus, antennis pedibusque flavis; scutello 
dense griseo-pubescenti; alis hyalinis, ciliatis, abdomine longiori- 
bus. LP. Long. 3 lin. 


Platygaster afinis NEES Mon. Pter. 310. 19. 


Funnen vid Lund i Augusti månad. 


Svart, temligen glänsande, thorax ej tätt finbårig, antennerna 
gula, klubban något mörkare, 2:a leden lika lång som 3—-4 tillhopa, 
5—6 små, rundade; benen äro gula, låren och tibierna i spetsen nå- 
got mörkare. 


Genus PIESTOPLEURA FOoERSTER. 


Caput vertice angusto, marginato. Antenna clava 4-articulata, 
abrupta. Thorax fortiter compressus, capite duplo angustior, latitu- 
dine altior; mesonotum lineis basalibus basi obsolete impressis; scu- 


tellum spina apicali, tenui armatum. Abdomen petiolatum, feminae 
apice sub-acuminatum. 


Detta slägte närmar sig mest Synopeas genom scutellens apical- 
tagg och otydliga dorsallinier, men skiljer sig genom skaftad abdo- 


men och genom hufvudet, som är dubbelt så bredt som den starkt 
hoptryckta thorax. 


1. P. Catillus (WALKER): Nigra, subnitida, tenuiter pubescens, genu- 


bus tibiisque testaceis; alis hyalinis, abdomine apice subeuminato 
paullo longioribus. & vix 3 lin. 


Mas: antennis pilosis, articulo 3:o minimo, 4:0 magno subarcuato, 
abdomine breviori, apice haud acuminato. 


Funnen vid Råby nära Lund i Augusti månad. 

Svart, något glänsande, glest finhårig; antennerna hos honan 
hafva 2:a leden lika lång som 3—4 tillhopatagna, 3:e nästan 3 gån- 
ger kortare än 4:e, 5—6 små, rundadt-transversella, klubban skarpt 
afsatt, dess sista led längst, hos hannen är 3:e leden mycket liten, 
nästan hopvuxen med 4:e, som är bredare än 5:e, svagt böjd, 5—10 
håriga, 5:e något smalare än de följande; mesonotum är föga glän- 
sande, knappt finhårigt, scutellen smal, med en tydlig, fastän kort, 
nedböjd tagg hos honan, men otydlig hos hannen; vingarne äro fint 
cilierade, vattenklara, längre än abdomen, som hos honan är spetsigt 
utdragen, 2:a segmentet knappt längre än de följande, hos hannen är 
den kortare och ej. tillspetsad; benen äro bruna, tarser, trochanterer, 
de främre tibierna, och de bakres första hälft lergula. 


Genus LEPTACIS FOoERRSTER. 
Platygaster NEES. 


Caput vertice angusto, marginato. Antennze scapo basi attenuato, 
funiculo tenui, clava in utroque sexu 4-articulata, abrupta. Mesono- 
tum lineis dorsalibus obsoletis, a scutello linea transversa subtili tan- 
tum sejunctum; scutellum in spinam tenuem, acieularem longe pro- 
ductum, basi fovea nulla, dense pubescens. Abdomen in utroque sexu 
suborbiculare, petiolo distincto, dense villoso. 


Hufvudet är af lika bredd med thorax, hjessan hög, smal och 
kantad. Antennerna hafva skaftet vid basen starkt afsmalnande, strän- 
gen fin, klubban hos båda könen skarpt afsatt, 4-ledad Mesono- 
tum har inga tydliga dorsallinier, endast skild från scutellen genom en 
fin linia; scutellen utan basalgrop, utdragen i en lång nålformig spets, 
som dock är mycket kortare hos hannen, tätt och fint pubescent. 

Abdomen är hos båda könen kort, rundad i spetsen, tydligt skaf- 
tad, första segmentet och 2:a vid basen tätt finulligt. 


1. DL. scutellaris: Nigra, nitidula, antennis pedibusque flavis, clava 
et tibiarum posticarum apice fuscis; mesonoto scutelloque den- 
sius breviter flavo-pubescentibus, subopacis, hoc spina apice flavo; 
alis subhyalinis, ciliatis, abdomine polito, fere duplo longioribus. 
97. Long. 4—1 lin. 


Mas: antennis articulo 3:0 parvo, 4:0 leviter curvato, femoribus 
tibiisque fuscis. 


Funnen vid Torringelund nära Malmö och på pilträd vid 
Lund i Augusti månad; hannen mycket sällsynt. 


Svart, hufvudet af lika bredd med thorax, som är något matt 
af den korta, gulaktiga hårigheten; antennerna hos honan hafva 2:a 
leden något tjockare, men ej längre än 3:e, som är kortare än 4:e, 
5—06 små, smalare än föregående, hos hannen är 3:e leden mycket 
liten, 4:e något böjd, 5:e bredare och längre än 6:e, klubban hos båda 
könen 4-ledad, skarpt afsatt, dess leder ej transversella; scutellens 
spets gul, hos hannen kort, hos honan räckande öfver metathorax; ab- 
domens skaft framtill gulaktigt. 


Genus AMBLYASPIS FOoERSTER. 


Platygaster NEES. 


Antenna femina clava 4-artienlata, articulis 2 ultimis connatis, 
scapo medio vix dilatato. Mesonotum lineis dorsalibus obsoletis; scu- 
tellum conico-depressum, dense pubescens, fovea basali nulla, a meso- 
noto linea transversa subtili sejunctum. Abdomen petiolatum, segmento 
primo toto secundoque ventrali basi lanatis. 


Hufvudet är ej bredåre än thorax, hjessan vanligen smal och 
kantad. Antennerna hafva skaftet ganska groft, undertill urholkadt, 
i midten knappt dilateradt, klubban 4-ledad hos honan, de 2 sista 


As ER 


lederna hopvuxna, så att den synes 3-ledad, sista leden liten. Meso- 
notum har ej några märkbara dorsallinier, och är skildt från scutellen 
endast genom en fin tvärlinie; scutellen bildar en nedtryckt finhårig 
kägla, utan grop vid basen. Abdomen är tydligt skaftad, dess: första 
segment och 2:a ventralsegmentet tätt mjukulliga, 2:a dorsalsegmentet 
utan några strier vid basen, med en kort, knappt märkbar grop vid 
båda sidor. 


1. ÅA. nodicornis: Nigra, subnitida, flavo-pubescens, antennis pedi- 
busque rufis, clava fusca; abdomine apice rotundato, spathulato, 
alis subfumatis breviori. 2 1 lin. 


Platygaster forticornis NERS. Mon. Pter. 308. 16 (forte). 


Mas: antennis clava 5-articulata, pilosa, articulo ultimo penul- 
timo breviter cylindrico longiori, 4:o maximo, curvato. 


Platygaster nodicornis NEES. Mon. Pter. 299. 2. 


Funonen i Lappland och Småland af Prof. BoHEMAN; i Skåne 
har jag funnit den vid Ringsjön, Torringelund och 
Fogelsång. 


Brunsvart, temligen glänsande, med en kort, ej tätt liggande 
gulaktig hårbeklädnad; hjessan smal och kantad. Antennerna hos 
honan hafva 2:a leden längre än 3:e, som är lika stor med 4:e, 5—6 
små, smala; hos hannen är 3:e leden mycket mindre än 4:e, som är 
bågböjd, 6:e något smalare än 7:e, näst den sista längre än tjockleken. 
Pronotum är ofvanpå snedt tvärhugget; mesonotum något mera glän- 
sande än hufvudet. Vingarne äro svagt rökskuggade. Abdomen är 
mot spetsen rundadt-dilaterad, 2:a segmentet längre än de följande 
tillhopatagne. 


2. Å. fuscicornis: Nigra, subnitida, antennis fuscis, pedibus testaceis, 
femorum tibiarumque apice fuscis; alis subhyalinis; antennis ar- 
ticulis 2—4 vequalibus. P2. Long. 1 lin. 


Mas: antennis articulo penultimo subtramsverso. Tong. 3 lin. 
Tagen i parning vid Fogelsång i Augusti månad. 


Från föregående art skild genom mörkare antenner och ben, hjes- 
san ej tydligt kantad; mesonotum med 2 basallinier framför scutellen; 
vingarne ljusare; antennerna gröfre, dess 2—4 leder lika stora; han- 
nen skild genom näst den sista leden som är nära transversel. 


3. ÅA. angustula: Nigra, mnitidula, tenuiter fusco-pubescens, antennis 
nigris, articulo secundo tertio duplo longiori, pedibus fuscis; alis 
hyalinis, abdomine longioribus. 2. Long. + lin. " 


Funnen vid Alnarp i Maj månad. 


Från föregående arter skild genom sin ringa storlek, smalare 
kroppsform, svarta antenner, hvilkas 2:a led är dubbelt så lång som 
3:e, brunaktiga ben. 


de LS 


4. ÅA. longiventris: Piceo-testacea, antennis crassiusculis, articulis. 2—4 
sensim brevioribus, pedibusque testaceis; alis subfumatis, abdo- 
mine haud longioribus, hoc segmento 2:o 3—6 simul sumtis 
longitudine zequali. 8. Long. 11 lin. 

Funnen på Dovre-fjell af Prof. BoHEMAN. 


Genom sin ljusare färg, gröfre antenner, hvilkas 2—4 leder små- 
ningom aftaga i längd, och längre abdomen skild från alla före- 
gående arter. 


Genus CERATACIS. 


Caput vertice immarginato: Antenn& clava 4-articulata. Scutel- 
lum politum, apice compresso-spinosum, basi fovea distincta impres- 
sum. Abdomen petiolatum, segmento primo lanato. 

Genom tydlig scutellgrop skiljer sig detta slägte från de båda 
föregående, genom 4-ledad antennklubba, polerad, ej hårig scutell, 
bredare hjessa, samt finulligt skaft på abdomen från Trichasis. 


1. C. flavipes: Nigra, nitida, subglabra, antennis basi pedibus cum 
coxis flavis; mesonoto lineis 2 abbreviatis obsoletis; alis sub- 
hyalinis, eiliatis, abdomine longioribus, hoc thoracis latitudine 
parum longiori, segmento 2:0o basi utrinque fovea impressa. &. 
Long. i lin. 

Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne d. 20 Juni. 


Svart, glänsande, nästan utan hårighet; hufvudet har hjessan ej 
smal, okantad, baktill på tvären finstrimmig, ansigtet poleradt; an- 
tennerna hafva 2:a leden nästan oval, 3:e mycket liten, nästan sam- 
manvuxen med 4:e, som är starkt dilaterad mot spetsen, något böjd, 
5—6 lika stora, rundade, smalare än föregående, men liksom den 
fyra-ledade klubban tydligt håriga. Mesonotum är glänsande, nä- 
stan utan hår, med 2 svaga basallinier; scutellen är finbårig, längs 
midten polerad, dess spets hoptryckt och något nedböjd. Vingarne 
äro nästan vattienklara, cilierade, mycket längre än abdomen; denne 
har på 2:a segmentet vid basen en tydlig grop på hvarje sida, 3—6 
smalt transversella; den är glänsande glatt, med undantag af skaftet 
som är finulligt, i spetsen afrundad. 


Genus TRICHASIS FOERSTER. 


Caput vertice angusto, marginato. Mesonotum lineis duabus dor- 
salibus integris; scutellum apice dense pubescens, compresso-spinosum. 
Abdomen petiolatum, petiolo transverso. 


Detta slägte kommer ganska nära Isocybus, men skiljes lätt på 
sin smala, kantade hjessa och olika antenn-bildning. 


1. TI. opaca: Nigra, subopaca, griseo-pubescens, capite thoracis lati- 
tudine, pedibus antennisque ferrugineis, his articulis 4 ultimis 
nigro-fuscis, 6:0 5:o multo latiori; alis subfumatis, basi hyalinis, 
abdomine longioribus, hoc thorace latiori, apice rotundato, pube- 
scenti, segmento 2:0 basi bifoveolato. $. Long. 1 lin. 


= 0 


Mas: alis subhyalinis, antennis clava 5-articulata, pilosa, articulo 
5:0 6:0 paullo augustiori, 7:o maximo, curvato. 


Funnen vid Ringsjön i början af Juni månad. 


Svart, föga glänsande, beklädd med en gråaktig pubescens; an- 
tennerna hos honan hafva 6:e leden något smalare än följande, men 
tydligt bredare än 5:e, hos hannen är 5:e leden något smalare än de 
följande, som bilda en långsträckt, hårig klubba. 


2. T. abdominalis: Nigra, nitidula, cano-pubescens, antennis clava sub- 
5-articulata, fusca, pedibusque ferrugineis; alis subhyalinis, abdo- 
mine vix longioribus, hoc segmento 2:o sequentibus simul sumtis 
haud longiori. 2. Long. 1 lin. 


Funnen vid Ifö i nordöstra Skåne i Juni månad. 


Lik föregående, men mera glänsande, genom ljusare vingar och 
längre abdomen lätt skild från denna; antennerna hos honan hafva 2:a 
leden större än 4:e, som är nästan dubbelt så stor som 3:e, 5:e minst, 
6:e bredare än föregående, men något smalare än de följande 7—10, 
som alla äro lika breda. 


Genus ANOPEDIAS FOERSTER. 


Caput vertice immarginato. Mesonotum lineis dorsalibus obso- 
letis, depressum. Scutellum apice haud spinoso-compressum, basi fo- 
vea distincta, subdepressum. Abdomen petiolatum, depressiusculum. 


Genom sitt platt-kullriga mesonotum, som saknar tydliga dorsal- 
linier samt genom scutellen, som är något nedplattad, med tydlig 
basalgrop, utan tagg i spetsen, skiljer sig detta slägte från närstående. 


1. ÅA. tritomus: Niger, nitidus, subglaber, antennis pedibusque flavis; 
alis subhyalinis abdomine lonvgioribus. 2. Long. 1 lin. 


Mas: antennis articulo 4:o maximo curvato, 5:o sequentibus 
paullo angustiori. 


Funnen vid Ringsjön i Juni månad. 


Svart, glänsande, nästan utan hårighet, mesonotum med 2 svaga 
basallinier; honan har 2:a leden obceonisk, dubbelt så lång som 3:e, 
3—5 små, lika stora, 6:e något smalare än den följande, hannen har 
3:e leden ytterst liten, 4:e ovanligt stor, starkt böjd. 


2. Å. transversus: Niger, subglaber, pedibus fuscis, antennis clava 
abrupta, 3-articulata; abdomine picescenti, oblongo. 2. Long. 
3 lin. 
Funnen vid Glimåkra i nordöstra Skåne i Juni månad. 


Från föregående skild genom sina mörka ben, svarta antenner 
hvilkas 3-ledade klubba är starkt afsatt, 3—7 lederna starkt trans- 
versella, längre abdomen, hvilkens 2:a segment ej är längre än de 
följande tillhopatagne. 


år 


3. 4. obseurus: Niger, subnitidus, pedibus fuscis, antennis elava 4- 
articulata; alis subhyalinis, abdomine longioribus, hoc segmento 

2:0 basi subtiliter striolato. £. Long. 3 lin. 

Mas: antennis articulis 5—10 pilosis, 4:0 magno curvato. 

Funnen vid Ringsjön i början af Juni månad. 

Från A. tritomus skild genom sina svartbruna antenner, mörkare 
ben, ej så glänsande kropp, glest finhåriga thorax; abdomens 2:a seg- 
ment vid basen med en grop på hvarje sida och små strimmor, som 
upptaga första tredjedelen; honan har antennernas 3—5 leder små, 
6:e något bredare än föregående, men tydligt smalare än 7—10 som 
äro lika breda; hannen har 5—10 lederna lika breda, håriga, 4:e le- 
den något böjd. 


Genus ISOCYBUS FOERSTER. 
Platygaster NEES. 


Caput vertice lato, immarginato, postice emarginato. Antennze 
femina subfiliformes, clava 6-articulata, articulo 2:0 3:o haud lon- 
giori, maris 4:o subcurvato. Mesonotum lineis 2 dorsalibus integris 
impressum. Scutellum fovea basali profundiori, apice haud spinosum. 
Abdomen petiolatum, petiolo haud transverso, segmentoque secundo 
basi lanato, feminae apice haud acuminatum. 


Genom sitt kubiska hufvud, med okantad, baktill urholkad hjessa, 
samt genom antennerna, hvilkas 2:a led ej är längre än den 3:e hos 
honan skiljer sig detta slägte lätt från Platygaster. 


1. I. grandis: Niger, opacus, mesonoto subrugoso-punctato; antennis 
pedibusque rufis, clava fusca, articulo 4:0 breviter obconico, rufo, 
coxis trochanteribusque piceis; alis obscure hyalinis; abdomine 
seomento 2:0 basi striolato Y. Long. 2 lin. 


Mas: antennis articulo 4:0 2:o parum longiori, vix curvato, ul- 
timo conico penultimo duplo longiori, hoc crassitie longi- 
tudine 2equali. 


Var.: pedibus posticis nigro-fuscis. 
Platygaster grandis NErs. Mon. Pter. 300. 4. 


Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN; i Skåne är den fun- 
nen på Kungsmarken vid Lund af Stud. C. Rota, sjelf 
har jag tagit den vid Ringsjön i början af Juni månad. 


Svart, matt under den grågula hårbeklädnaden; hufvudet fint 
punkteradt. Antennerna äro kortare än thorax, skaftet af hufvudets 
längd, jemntjockt, nästan rakt, endast i yttersta spetsen på undre si- 
dan urholkadt, 3:e leden nästan dubbelt så lång som 4:e, 5—10 lika 
breda, 9:e svagt transversel, slutleden kort äggrund. Pronotum, är 
såsom hos alla öfriga arter, matt, något framdraget; mesonotum 
skrynkligt-punkteradt, matt; scutellen något glänsande, med en grop 
på hvarje sida vid basen, i spetsen något hoptryckt, spetsen högre 
än mesonotum, beklädd med tjocka, täta hår, räcker ej till spetsen af 


vin. FÖ vr 


metathorax, som är öfverallt tätt pubescent. Vingarne äro längre 
än abdomen, dunkla; abdomens skaft är längre än bakhöfterna, 2:a 
segmentet endast vid basen med fina, korta strimmor, på sidorna, 
liksom de följande segmenterna i spetsen, glest finhårig. 


2. I. pallidicornis: Niger, opacus, breviter pubescens, antennis pedi- 
busque rufis, coxis piceis; scutello apice compresso; alis obscure 
hyalinis; abdomine segmento secundo crebre striolato, postice 
levi. 8. Long. 2 lin. 


Mas: antennis articulis 5—9 breviter cylindricis, ultimo conico, 
elongato. 


Funnen i parning i Östergöthland af Prof. BoHEMAN. 


Från föregående skild genom abdomens 2:a segment, hvars strim- 
mor gå något öfver midten; antennernas 3:e led hälften längre än 
4:e, 5—9 ej längre än tjockleken, hos hannen är 4:e leden svagt 
böjd, 5—9 kort-cylindriska, slutleden hälften längre än föregående. 


3. L cozxalis: Niger, subopacus, mesonoto nitido, antennis, articulo 
4:0 oblongo-conico, 9:0 haud transverso, pedibusque rufis, coxis 
nigris; alis subfumatis; abdomine segmento 2:0 basi utringue 
impresso, breviter striolato. ?. Long. 11—2 lin. 


Mas: antennis articulo ultimo conico-elongato, nono breviter 
cylindrico, sesquilongiori. 
Funnen på Dovre fjell, i Dalarne och Småland af Prof. BoHE- 
MAN; i norra Skåne har jag funnit den vid Glimåkra och 
Rysjöholm. 

Från I. grandis skild genom glänsande mesonotum, scutellen ej 
hoptryckt i spetsen, men tätt gråluddig, ansigtet fint och tätt be- 
klädt med grågula hår; antennernas 3:e led hälften längre än 4:e, 
5—9 något längre än tjockleken, slutleden kort kägelformig. 


4. I. trochanteratus: Niger, opacus, antennis basi pedibusque ferru- 
gineis, coxis, trochanteribus, femoribus tibiisque posticis nigro- 
fuscis; scutello apice compressso; alis subhyalinis; abdomine se- 
gmento 2:o basi crebre striolato; antennis articulo 9:o0 haud 
transverso. 2. Long. 11 lin. 


Mas: antennis articulo 4:0 curvato, 5—9 subeylindricis. 
Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne d. 16 Juni. 


Från föregående art skild genom mörkare färg, matt mesonotum, 
optryckt scutellspets, ansigtet ej beklädt med grågula fina hår, ab- 
domens 2:a segment ej med basalgrop på hvarje sida, dess strimmor 
längre, upptagande första tredjedelen, pubescensen på sidorna går 
ända till spetsen, 3—6 segmenterna något tätare finhåriga. 


5. L. strigosus: Niger, opacus, fusco-pubescens, antennis pedibusque 
rufis, coxis nigris, trochanteribus, femoribus tibiisque posticis fu- 
scis; scutello apice compresso; alis subfumatis; abdomine thorace 


SS NA 


latiori, segmento secundo fortiter strigoso, linea media longitu- 

dinali summoque apice lwevi. $. Long. 2 lin. 

Mas: antennis articulo 4:o 2:0 parum longiori, ultimo conico, 

penultimo duplo longiori. 
Var.: 2. antennis clava nigro-fusca. 
Funnen vid Stockholm och i Småland af Prof. BOHEMAN. 

Till kroppsform och antennbildning lik Z. grandis, från alla arter 
skild genom abdomens 2:a segment; som är matt af de täta och 
djupa strimmorna, endast yttersta spetsen och en smal linia längs 
ryggen svagt glänsande. 


Genus HYPOCAMPSIS FOoERSTER. 


Caput vertice immarginato. Antenn&e thorace longiores, clava 
compressa, articulis 2—6 crassitie longioribus. Mesonotum lineis dua- 
bus dorsalibus impressum; scutellum subelevatum, spina apicali desti- 
tutum. Abdomen apicem versus angustatum, petiolatum. 

Från Platygaster skiljer sig detta slägte genom antennerna, hvil- 
kas klubba är hoptryckt, oftast 4-ledad, 2—56 lederna längre än tjock- 
leken; mesonotum med 2 tydliga dorsallinier; scutellen ganska hög, 
men utan apicaltagg, med tydlig basalgrop; abdomen mer eller mindre 
spetsigt afsmalnande; benen fina, temligen långa. 


1. H. hyalinata: Nigra, nitida, tenuiter pubescens, tibiis tarsisque 
obscure testaceis; scutello nitido, mesonoto  altiori; alis hyalinis, 
abdomine brevioribus, hoc acuminato, segmento 5:o elongato, 
opaco. 2. Long. 1 lin. 

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN. 


Svart, glänsande, nästan utan hår; hufvudet bredare än tho- 
rax; scutellen glänsande, dess spets högre än mesonotum; anten- 
nernas 5:e led något smalare än 6:e, längre än tjockleken; vingarne 
vattenklara, kortare än "abdomen, som är spetsigt utdragen, dess 5:e 
segment matt af fina strimmor, längre än 6:e, lika långt som de två 
föregående tillhopa. 


2. H. compressicornis: Nigra, nitida, capite thorace latiori, femoribus 
fuscis, tibiis tarsisque obscure testaceis; alis hyalinis, abdomine 

vix brevioribus, hoc apice acuminato, segmento 5:0 nitido. 9. 

Long. vix 1 lin. 

Funnen i Vestergöthland af Prof. BoHEMAN. 

Från föregående skild genom kortare abdomen; antennerna hafva 
3—4 lederna lika stora, klubban fyraledad, knappt bredare än de 
föregående lederna; hufvudet tydligt bredare än thorax; scutellen tem- 
ligen glänsande; abdomens 5:e segment utan strimmor, något längre 
än föregående. 


< 


3. H. angustula: Nigra, nitidula, capite thoracis latitudine, pedibus 
fuscis; alis hyalinis abdomine vix brevioribus, hoc apice sub- 
acuminato. Y. Long. i lin. 


Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne i Juni månad. 


| 


a RR 


Lik ZH. compressicornis, men genom sin smalare kroppsform, ej 
glänsande thorax, och smalare hufvud lätt skild; antennerna äro svarta, 
klubban fyraledad; hufvudet af lika bredt med thorax, benen svart- 
bruna, tibier och tarser något ljusare. 


Genus PLATYGASTER LaPr. NEEs. FOERSTER. 


Caput vertice plerumque immarginato. Antenna clava haud com- 
pressa, articulo 2:o 3:o longiori. Mesohotum plerumque lineis duabus 
dorsalibus impressum. 9Scutellum convexum, apice spina nulla. Ab- 
domen petiolatum, segmento 2:o basi foveolis duabus impresso. 


Från föregående slägte skiljes detta genom olika antennbildning, 
från JIsocybus genom ej kubiskt hufvud och andra antennleden som 
är längre än tredje. 


A) Caput vertice crassiusculo, immarginato; mesonotum lineis dorsalibus 
duabus integris; scutellum haud politum; antenne subfiliformes in 
femina, articulis 9—6 sequentibus paullo angustioribus. 


a) Abdomen femine apicem versus haud acuminatum (PoLYGNO- 
TUS FOERSTER). 


1. P. striolatus: Niger, opacus, genubus, femoribus tibiisque anticis 
ferrugineis; scutello apice convexo, pubescenti; alis albido-hyalinis; 
abdomine segmento 2:o basi subtiliter striolato. P. Long. 1 lin. 


Mas: antennis articulo 4:0 maximo, curvato, 6—9 breviter cy- 
lindricis, pilosis. 


NEzEs Mon. Pter. 301. 5. 
Funnen vid Ringsjön i Skåne i Juni månad. 


Svart, matt, temligen glest beklädd med brungula hår; anten- 
nerna hos honan hafva 3:e leden mycket liten, 5:e obetydligt smalare 
än följande, 6—9 svagt transversella, slutleden kort äggrund; scutel- 
len matt, kullrig, i spetsen finhårig; vingarne äro vattenklara, längre 
än abdomen; dennes 2:a segment med fina strimmor, som gå nästan 
till midten, 3—6 fint gleshåriga i spetsen. 


2. P fuscipes: Niger, subnitidus, pedibus fuscis, alis hyalinis, abdo- 


mine segmento 2:0 basi striolato; antennis articulo 9:o haud 
transverso. Y. Long. 1 lin. 


Mas: antennis articulo 4:0 leviter curvato, 6—9 cylindricis, pilosis. 
Tagen i parning i Dalarne af Prof. BoHEMAN. 


Från föregående skild genom sin ej matta kropp, och genom 
antennerna, hvilkas 9:e led ej är transversel; hannen genom ej så 
starkt böjd 3:e antennled och något längre 6—10 leder. 


3. P. lapponicus: Niger, nitidulus, pedibus fusco-testaceis, femoribus 
medio obscurioribus; alis albido-hyalinis; abdomine thorace haud 


SG VI 


longiori, segmentis 3—56 subopacis, 2:0 lzevi, nitido, basi strio- 
lato, utrinque fovea oblonga impresso. &. Long. 3 lin. 
Funnen i Lappland af Prof. BoHEMAN. 


Mest lik P. striolatus, men lätt skild genom abdomen, hvars 
3—6 segmenter äro matta, hufvud och thorax mera glänsande; an- 
tennerna hafva 4:de leden ej så starkt dilaterad, svagt böjd, 35:e knappt 
smalare än 6:e, 9:e ej transversel. 


4. P. longestriolatus: Niger, subnitidus, pedibus fuscis, anticis dilu- 
tioribus; alis obscure hyalinis; abdomine segmeuto 2:0 crebre 
striolato, apice lxevi. 2. Long. 1 lin. 


Mas: antennis articulo 4:0 maximo, curvato, 9:o haud transverso. 
Funnen vid Ringsjön i början af Juni månad. 


Från alla föregående arter skild genom abdomen, hvars 2:a seg- 
ment är tätt strimmigt, strierna upptaga de två första tredjedelarne; 
vingarne dunkla; hufvud och thorax temligen glänsande; antennernas 
6—9 leder ej trransversella. 


5. P. tristis: Niger, subnitidus, subtilissime pubescens, genubus ti- 
biisque anticis testaceis; alis hyalinis; abdomine thorace paullo 
latiori, segmento 2:o basi striolato, utrinque impresso; antennis 
articulo 4:o 5:0 duplo longiori. $. Long. 3 lin. 


Mas: antennis articulo 4:0 ceteris vix latiori, subcurvato, 5—10 
pilosis. 
NEEs Mon. Pter. 302. 7. 
Ej sällsynt vid Lund. 


Genom finare antenner och bredare abdomen skild från föregå- 
ende arter; svart, något glänsande, glest finhårig; antennerna hafva 
5—6 lederna knappt smalare än de följande; hos hannen är 5:e le- 
den obetydligt smalare än 6:e, liksom de följande finhårig; vingarne 
äro vattenklara; abdomen bredare än thorax, i spetsen glest finhårig, 
2:a segmentet vid basen med en grop på hvarje sida och korta 
strimmor. 


6. P. nigripes: Niger, nitidus, subglaber, pedibus nigricantibus, genu- 
bus tarsisque vix dilutioribus; alis hyalinis; abdomine thorace 
paullo latiori, basi striolato, apice lavi; antennis articulis 7—10 
subtransversis, 4:0 5:0 vix longiori. 8. Long. 2 lin. 


Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne i Juni månad. 


Mycket lik föregående, men thorax mera glänsande, bredare ab- 
domen, i spetsen glatt och i synnerhet skild genom antennerna, hvil- 
hvilkas 7—10 leder äro kortare nästan transversella, 4:e knappt längre 
än 5:e, benen svarta, knän och tarser knappt ljusare. 


7. P. lativentris: Niger, subnitidus, subtilissime pubescens, antennis 
clava sub-4-articulata, articulo 9:0 subtransverso; alis hyalinis; 


sn RN 


abdomine thorace duplo fere latiori, apice vix pubescenti, segmento 
2:0 basi utringue impresso, breviter striolato. 9. Long. 4 lin. 
Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne. 

Lik P. tristis, men abdomen kortare och bredare, nästan glatt i 
spetsen, antennernas 7:el ed något smalare än 8:e, näst den sista något 
trausversel, 5—6 små, lika stora; benen äro svarta, främre tibierna, 
knän och tarser lergula. 


8. P. leviventris: Niger, nitidulus, tibiis tarsisque testaceis; antennis 
clava sub-6-articulata; alis hyalinis; abdomine segmento secundo 
basi fovea impressa, haud striolato. 2. Long. 1 lin. 

Funnen vid Lund i Augusti månad. 


Lik P. tristis, men ansigtet och mesonotum mera glänsande, ab- 
domens 2:a segment ej finstrimmigt vid basen, endast med en grop 
på hvarje sida; antennerna hafva 3:e leden mycket mindre än 4:e, 
5:e något smalare än 6—10 som äro lika breda, kort cylindriska; benen 
äro svarta, trochanterer, tibier och tarser gulaktiga. 


b) Abdomen femine apicem versus acuminatum. (EPIMECES WEST- 
WOOD). 

9. P. niger: Niger, subnitidus, genubus tarsisque testaceis, antennis 
tenuibus, clava 4-articulata; alis hyalinis, abdominis longitudine, 
hoc polito, segmentis 3—6 sensim brevioribus. Y$. Long. 3 lin. 
Mas: abdomine apice obtuso, alis breviori, antennis articulo 4:0 

maximo curvato. 
NEEs. Mon. Pter. 304. 12. 
Ej sällsyut vid Lund. 
Svart, temligen glänsande, fint hårig; abdomen polerad, ej längre 
än vingarne, 3—6 segmenterna småningom aftagande i längd; an- 
tennernas 5—06 leder små, smalare än de följande. 


10. P. subulatus: Niger, subopacus, subtilissime tenuiter pubescens, 
antennis clava 4-articulata; alis hyalinis abdomine brevioribus, 
hoc subulato-acuminato, thorace triplo longiori, segmentis 5—6 
subopacis, striolatis. 9. Long. fere 1 lin. 
Mas: antennis articulo 4:o maximo, curvato, 5—10 pilosis. 
NEzEs Mon. Pter. 305. 13. 
i Ej sällsyut vid Lund. 
Från föregående skild genom sin mattare kropp, längre abdomen, 
som räcker långt utom vingarne; antennerna hafva 6:e leden bredare 
än 5:e; benen äro svarta, knän och tarser knappt ljusare. 


11. P. laticeps: Niger, nitidus, subglaber, scutello subopaco, capite 
thorace multo latiori; abdomine alis hyalinis fere breviori, segmento 

2:0 basi breviter striolato, utrinque impresso. $. Long. + lin. 

Funnen i Småland af Prof. BoHEMAN. 

Genom sitt breda glänsande hufvud skild från båda föregående 
arter; antennerna hafva 5—6 lederna små, nästan rundadt obkoniska, 
7:e knappt smalare än 8:e, men tydligt bredare än föregående; ab- 
domens 5:e segment längre än 6:e, lika långt som 3—4 tillhopa. 


jan ME 


12. P. nitidus: Niger, nitidulus, tibiis anticis, genubus tarsisque te- 
staceis; alis subhyalinis abdomine fere duplo brevioribus, hoc 
segmentis 5-—6 nitidis. 9. Long. å lin. 

Mas: abdomine ovali-rotundato, thorace haud longiori, antennis 
articulo 4:0 maximo, curvato. 
Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne i Juni månad. 


Lik P. subulatus, men mera glänsande, antennernas 7:e led nästan 
smalare än 8—10, som äro lika breda, abdomen ej fullt så lång, dess 
5—6 segmenter ej matta af fina strimmor. 


13. P. confinis: Niger, subnitidus, parcius tenuiter pubescens, pedibus 
anticis, genubus tarsisque flavis; alis hyalinis abdomine: vix lon- 
gioribus, hoc segmentis 3—6 sensim angustioribus, 2:o basi evi- 
denter striolato. 2. Long. 2 lin. 


Mas: antennis articulo 4:0 maximo, curvato, 5 — 10 pilosis, zxequa- 
libus, abdomine thorace breviori, apice parce pubescenti. 
Funnen i södra Skåne. 


Lik P. niger, men större, frambenen ljusare, abdomen längre, 2:a 
segmentet vid basen tydligt strimmigt, 3—6 småningom aftagande i 
längd, glänsande, glest finhåriga. 


14. P. longiventris: Niger, nitidulus, pedibus flavis: coxis piceis; an- 
tennis clava sub-5-articulata, articulo 9:0 crassitie longiori; ab- 
domine alis subhyalinis longiori, apice nitido. 2. Long. 1 lin. 

Funnen vid Ringsjön i Juni månad. 

Till habitus lik P. subulatus, men benen gula, kroppen mera 
glänsande, antennerna längre, 9:e leden tydligt längre än tjock- 
leken, vingarne något dunklare, abdomens två sista segmenter bre- 
dare, glänsande. 


15. P. depressiventris: Niger, nitidus, subglaber, antennis fuscis, basi 
pedibusque flavis, femoribus apice fuscis; alis dilute fumatis, ab- 
dominis longitudine, hoc segmentis 3—4 transversis, 5—6 piceis, 
nitidis, deplanatis. L. Long. 1 lin. 

Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne i Juni månad. 
Lik föregående art, men glänsande, nästan utan hår; anten- 
nerna tjockare, dess 9:e led ej längre än bredden; abdomen kortare, 

i spetsen bredare och beckfärgad, dess 4:e segment transverselt. 


B) Caput vertice angustiori, plerumque marginato; mesonotum lineis 
dorsalibus obsoletis, basi tantum distinctis, tuberculo basali polito; 
scutellum dorso semper politum. 

a) Abdomen femine apicem versus haud acuminatum, alis haud 
longius. 

16. P. marginatus: Niger nitidulus, tenuiter pubescens, vertice mar- 
ginato, capite thorace latiori, hoc lineolis dorsalibus evidentiori- 
bus. 2. Long. i lin. 

Mas: antennis articulo 4:o maximo, curvato, abdomine apice haud 
rotundato. 
Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne d. 20 Juni. 


= RR 
Svart, fint gleshårig, temligen glänsande, hufvudet bredare än 
thorax, hjessan smal, skarpkantad, dorsallinierna på mesonotum tyd- 
ligare än hos någon annan art af denna afdelning. 


17. P. leptocerus: Niger, nitidus, subglaber, vertice immarganato; 
abdomine thorace latiori, alis hyalinis breviori. 9. Long. 3 lin. 


Funnen vid Rysjöholm i norra Skåne. 


Lik föregående, men mindre, hjessan okantad; mesonotum starkt 
glänsande, dorsallinierna svaga; abdomen kortare, bredare än thorax. 


18. P. politus: Niger, nitidus, subglaber, capite thorace latiori, ver- 
tice immarginato; abdomine deflexo, apice subacuminato. Y. Long. 
3 lin. 
Funnen vid Råby nära Lund. 
Genom sin abdomen, som är något tillspetsad, närmar sig denna art 
följande afdelning, men den är tydligt kortare än de vattenklara vingarne. 


b) Abdomen femine apicem versus acuminatum; antenne Jlagello 
crassiori. 


- 

19. P. tuberosus: Niger, nitidus, subglaber, genubus tarsisque fuscis; 
vertice marginato; scutello polito, tuberculato-convexo; alis hya- 
linis, abdominis longitudine, hoc apice lzevi. 2. Long. 2 lin. 
Mas: antennis articulo 4:o curvato; abdomine apice rotundato. 
NEzrs. Mon. Pter." 303. 8 (forte). ; 

Funnen vid Råby nära Lund. 

Svart, glänsande, nästan utan hår; hjessan tydligt kantad; an- 
tennerna hafva 6:e leden något bredare än 35:e, men smalare än 7:e; 
scutellen högt kullrig, glänsande; vingarne vattenklara, lika långa 
som abdomen, som är afsmalnande mot spetsen. 


20. P. chloropus: Niger, nitidus, vertice immarginato, alis hyalinis; 
abdomine apice polito; pedibus rufo-testaceis, coxis antennisque 
fuscis. P. Long. 3 lin. 

Mas: pedibus fusco-testaceis; abdomine thorace latiori; antennis 
articulo 4:o maximo. 
Funnen vid Lund i Augusti månad. 
Lik föregående art, men benen rödgula, hjessan bredare, ej kan- 
tad, abdomen glänsande, glatt. 

21. P. apicalis: Niger, subnitidus, tenuiter pubescens, vertice margi- 
nato; alis hyalinis, abdomine fere brevioribus; hoc segmentis 
5—6 subopacis, striolatis. L. Long. 3 lin. 

Mas: abdomine thoracis latitudine, subovali; antennis articulo 4:0 
curvato. Å 
Funnen i Augusti månad vid Lund. 
Lik P. tuberosus, men thorax mera matt, tydligare finhårig, ecu- 


tellen ej så högt kullrig; abdomen längre, dess 5—6 segmenter matta 
af fina strimmor.» 


AS RE Ae 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf, att Akademien med döden förlorat tvenne 
inländska ledamöter, i sjette klassen Biskopen, En af de aderton i 
Svenska Akademien D:r C. A. AGARDH, som aflidit i Carlstad den 
28 Januari, samt i andra klassen, f. d. Professoren i astronomi vid 
Universitetet i Upsala, J. BREDMAN, afliden den 3 Februari. 

Akademien kallade till femte klassen från den sjunde Hr N. J. 
BERLIN, och invalde till inländsk ledamot af femte klassen Profes- 
soren vid K. Teknologiska Institutet CLEMENS ULLGREN, samt till 
utländska ledamöter af sjette klassen Professoren vid Universitetet i 
Cambridge, Massachusetts, Asa Gray och f. d. Professoren i Geneve, 
ALPHONS DECANDOLLE. 

Hr O. J. FÅåÅHRAvs hade inlemnat en afhandling: Om Perlfisket, 
och LInNks hemliga konst att befordra perlbildningar hos musslor. 
Remitterades till Hrr A. REtz1vus och S. Lovén. 

Docenten Hr WALMSTEDT hade insändt: Analytiska undersöknin- 
gar af Svenska mineralier, utförda på Upsala Universitets laboratorium 
för mineral-kemi, och bearbetade med tillämpning af theorien om po- 
lymer isomorphi. Remitterades till Hrr AKERMAN och ERDMANN. 

Hr Bergmästaren FR. Vv. SCHÉELE hade insändt: Naturhistoriska 
observationer i Wermland. Ofvct 'emnades till Bibliotheket. 

Akademien beslöt att inleda «ibyte af skrifter med Oberhessische 
Gesellschaft fir Natur- und Heilkunde. 


Skänker till Rikels Nalurhisltoriska Musewm. 


Zoologiska afdelningen. 
Af Professor A. Retzius. 
En Mus Benetti i sprit. 
Af Kandidat C. Lovén. 
Ett paket balsamerade krokodilungar från Moabdeh i Egypten. 


Botaniska afdelningen. 


Af Professor Nordenskiöld. 
En samling växter från Spetsbergen, innehållande 64 phanerogama 
species, samt ett ganska betydligt antal lafvar och mossor. 


Af Kandidat Chr. Lovén. 
Etthundradefyra moss-arter från Herjedalen. 


Af Kyrkoherde Lindström. 
Tvenne buskar af Viscum album. 


STOCKHOLM, 1839. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 16. 1839. NM 8. 


Unsdagen den 9 Mars. 


Om perlfisket och Kidad hemliga konst att be- 
fordra perlbildningen hos musslor. — Hr O. I. FÅHRAUS 
hade insändt följande meddelande: 

»Af alla yrken, som vinningslystnaden och fåfängan fram- 
kallat, torde knappt nagot hafva en högre ålder än perlfisket; 
och, i förhållande till arbetsstyrkan, har väl ej heller någon in- 
dustrigren betingat större omsättning af kapitaler. Emedan per- 
lor alstras hos alla slags musslor, hvilkas skal invändigt utgöra 
perlemor, och af dessa flere arter bebo begge hemisferernas haf, 
andra åter strömmar och insjöar, synnerligast i bergländer, hafva 
idkare af detta yrke ock uppträdt under de mest åtskiljda luft- 
streck. I samma män som smaken för perlsmycken utbildade 
sig, stegrades ock handelsvärdet å perlor, förnämligast å de ut- 
märktare, hvarom häfdatecknarnes uppgifter gränsa till det fabel- 
aktiga. Redan i SALOMOS tid värderades perlor högt, och främst 
de violetta, åt hvilka THEOPHRASTUS och STRABO m. fl. för- 
fattare ock tillerkände företrädet. Phoenicierne använde perlor till 
flerahanda prydnader och föredrogo dessa för dem af guld"). 
Hos Romarne intogo perlor första rummet af alla varuvärden ?). 
Så skall den violetta perla, som JUL. CZSAR förärade SERVILIA, 


!) CuBIiÉres, Hist. des coquillages de mer. 
2) Pun. Hist. nat. Lib. IX. 


gZ 


= MOD Te 


BruTUS” moder, hafva haft ett värde, svarande mot nära 200,000 
R:dr Sp. '); och CLEOPATRAS ryktbara orientaliska perla, som, 
upplöst i syror, förtärdes vid en af de kostbara maltider, hvar- 
uti M. ANTONIUS satte sin ära, uppskattades till ett värde mot- 
svarande 300,000 R:dr Sp. 7. 

Ännu halftannat årtusende derefter bibehöll sedvänjans makt 
åt perlsmyckena dessa godtyckliga värden. Samtida författare 
berätta, att en perla tillhörig PHILIP II af Spanien, kommen är 
lö7r4 från S:t Margarita i Vestindien och vägande 25 karat, 
uppskattades till 150,000 R:dr Sp., och för en annan från Ara- 
bien, buren af en Persisk furste 1633, var inköpspriset 110,000 
SEEDS VS 

Ej må det saledes väcka förundran, att perlfisket haft loc- 
kelser nog för hopar af armodets barn att egna sig åt det lifs- 
farliga trälarbetet, — för kapitalister att till sin vinning bemedla 
fangstens beredning och afsättning, samt för öfverheterna att ge- 
nom monopoliska stadganden draga fördel deraf för statskassorna 
eller civillistorna. 

I Romerska kejsardömets första tid voro, ibland andra 
orter, Indiska Oceanen, Persiska hafsviken och kusten af Arabien 
bekanta såsom synnerligen fruktbara för perlfångsten ”"). Allt 
ifrån denna tid hafva, af de Ostindiska perlfiskerierna, de å sand- 
bankarne vid ön Bahrein i Persiska hafsviken ansetts för de be- 
tydligaste. De hafva, enligt MAC CULLOCH, sysselsatt 1500 fisk- 
fartyg årligen. Tillika med öfriga perlfiskerier i nämnde hafs- 
vik utgöra de ett monopol i Scheikens af Abuschir händer, deraf 
ärliga intägten, enligt WILSON (f. d. Britisk resident i Abuschir), 
kan beräknas till 300,000 a 360,000 €. 

Perlfiskerierne vid Tuticoréen a Coromandelkusten hafva fort- 
farande varit Ostindiska Compagniets monopol, och at de öfriga 
mest kända perlfiskerier i Orienten, nemligen vid Manar å vest- 


1) CUBIÉRES, 1. ce. 
. 2) Prins, sl Ce. 

3) TAVERNIER, Voyages en Perse &c. 
4) Pun, 1-8; 


2  ”Ö 


kusten af Ceylon, vid Katif å kusten af Arabien, samt vid Ja- 
panska kusten, är det förstnämnda, som ännu vid slutet af sist- 
förflutna århundrade årligen inbragte 200,000 £, regalt. 


Af de Amerikanska perlfiskerierne, vid Antilliska öarne 
Margarita och Cubagua, vid Cumana, Comogate, Rio de la Hacha 
och S:ta Martha å kusten af Columbia, vid kusten af Californien 
samt i Panamabugten af Stilla Hafvet, hafva förnämligast de vid 
Columbiska kusten tidtals varit ganska indrägtiga. År 1587 in- 
fördes derifrån till Sevilla 700 & perlor. 


I österländerna är det allmännast den s. k. äkta perlmuss- 
lan, — Mytilus margaritiferus LIN. (Meleagrina margaritifera 
LAM.), — inom Europa åter, der denna art icke finnes, hufvud- 
sakligen en flodmussla, Mya margaritifera LIN. (Unio margariti- 
ferus RETZ.) som skattar till perlfångsten. Sistnämnde mussleart 
förekommer mer och mindre allmänt i Here Europeiska länders 
vattendrag. 

I England, hvarest perlfisket är föga yngre än landets hi- 
storia, var floden Conway i Wales för afkastningen af kostbara 
perlor fordom i stort rykte. De Skottska floderna voro det ej 
mindre. Häfden förmäler, att JUL. ÖZESAR, som, enligt SVETONIUS, 
skall hafva företagit sitt härnadståg emot Brittanien, lockad der- 
till af dess perlors skönhet, hemfört derifrån till Rom en med 
| Brittaniska perlor infattad sköld, som upphängdes i det åt Venus 
| Genetrix helgade tempel'). Ännu åren 1761—1764 sändes från 
| Skottska perlfiskerierne till London perlor för ett värde af 
10.000 .£ 2). 


Bland Europeiska floder äro för öfrigt Ilz i Bayern, Moldau 


och Watowa i Böhmen, samt Elster i Sachsen, äfvensom ström- 
| marne i Christiansands stift i Norrige, bekanta för der idkadt 
perlfiske. En sakkunnig skriftställare, TAVERNIER, försäkrar, 
| att han sett Bayerska perlor, som kunde skattas till 1000 fl. 
stycket. Att jemväl i Polen perlfisket varit af något värde, kan 
| 1) PLIN., Hist. nat. Lib. IX. c. 57. 


| ?) NEMnNICH, Brit. Waaren-Eucyclop. 
i 


| 


2 SÖ 


slutas deraf, att vid de strömmar, der tillgång å perlor funnits, 
serskilde uppsyningsmän för fisket varit af regeringen förordnade. 

Icke heller har denna näringsgren varit främmande för Sve- 
rige. Perlor hafva fiskats i Bohuslän, Halland, Dalsland, Werm- 
land, Dalarne, Westernorrland, Lappland och Österbotten '). Före- 
trädesvis har perlfiske idkats i de vattendrag, som utlöpa i Bott- 
niska viken, så väl i Norrland som Finland. TI Luleå Lappmark 
var det fördelaktigaste perlfiske vid Kurkijaur. Mest berömdt 
var fordom perlfisket i Gideå-ån. Der erhöllos de största perlor, 
och till sådan ymnighet, att ett halfstop såldes för 50 plåtar /”). 
En af våra lärdaste äldre författare, JOH. SCHEFFERUS, försäkrar, 
att perlor, funne i Norrland och i Stockholm föryttrade, ansetts 
jemngoda med orientens ”). 

Men fisket bedrefs här, såsom flerestädes, vårdslöst och 
utan all omtanka för näringens bestånd. Detta, jemte det öfver- 
klagade missbruket, att kringresande utlänningar af allmogen »till- 
skansade» sig perlorna »för en ringa penning» och dem sedermera 
dyrt sålde, »dragande», såsom det hette, genom denna mellan- 
handel, »stora medel utur riket», föranledde regeringen att genom 
en förordning af d. 29 Maj 1691 förklara perlfiskerierne för ett 
regal, hvarvid det stadgades, att landtmannen väl, såsom förut, 
skulle stå fritt att i de å hans egor befintlige vattendrag idka 
perlfiske, men under inseende af dertill förordnade uppsynings- 
män, samt med skyldighet att perlorna, mot lösen efter taxa, 
öfverantvarda till kronans serskildt för ändamålet utsedde om- 
bud; — att äfven frälsemän skulle vara pligtige att till kronan 
hembjuda å deras ego-områden uppfiskade perlor; och att ingen 
finge »olofvandes löpa uti annors egor eller strömmar och der 
glöta efter musslor», vid plikt såsom för åverkans brott. 

Erfarenheten uppenbarade likväl snart, att handelsintresset 
förstod att kringgå denna förordning med hvarjehanda förebäran- 
den, såsom att perlorna gifvits till skänks, att de egdes före för- 


1) FiscHERSTRÖM, Vet. Ak. Handl. 1759. 
2) GissLER, Vet. Ak. Haudl. 1762. 
3) ScHEFrF., Lappon. p. 378. 


Jå 


— 993 — 


ordningens publicerande o. s. v. Genom en ytterligare K. För- 
ordning och förklaring af d. 29 Juni 1692 blef derföre förbudet 
mot vidsträcktare handel med perlor än 1691 års förordning stad- 
gar, förnyadt, vid påföljd, att både köpare och säljare, som med 
sådan oloflig handel beträddes, skulle böta första gången 200, 
andra 400 och tredje 800 Dir Smt, eller i brist af tillgång 
»plikta med kroppen och ändtligen dömmas till Marstrand för 
dess vanart, der i alla sina lifsdagar att arbeta». Men icke heller 
denna lagstiftningens skärpa synes hafva något förmått. Uppå 
Rikets Ständers framställning förklarades nemligen genom K. 
Förordningen d. 20 Sept. 1723, att, som det med 1691 års För- 
ordning åsyftade ändamål ej kunnat vinnas, lemnades perlfiske- 
rierne i »det tillstånd de voro innan berörde förordning utkom», 
så att hvarje egare till ström, der perlfiske var, skulle »ega en 
fri och oturberad possession af densamma». 


Knappt åtta år derefter fick denna friare åsigt åter vika, 
och en förordning utkom d. 4 Maj 1731, hvarigenom, med upp- 
häfvande af 1723 års förordning, det stadgades, »att perlfisket 
på skatteegor skulle tillhöra Kongl. Maj:t och kronan och såsom 
ett regal 1 sitt rätta stand återsättas». 


År 1736 vidtogs ytterligare den anstalt med vissa perl- 
fiskerier, att de förpaktades åt entreprenörer, till hvilkas förmån 
genom en Kongl. Förordning af d. 28 Juni s. å stadgades, att 
ingen fick upptaga några musslor eller med perlfiske sig befatta 
i vattendrag, som kronan tillhörde eller låg på skatteegor, utan 
entreprenörernes vetskap och skriftligen meddelte tillstånd, vid 
påföljd för den som förbudet öfverträdde, att han »utan skons- 
mål skulle böta 500 Dir Smt eller straffas med 32 par spö eller 
arbete i Marstrand eller annan fästning», och vara perlorna för- 
lustig; hvarjemte förbud stadgades emot all handel med oborrade 
perlor, äfvensom att utan entreprenörernes tillstånd »köpa eller 
drilla samt drilla låta de olofligen inrikes fiskade perlor, vid 500 
Dir Smt plikt första gången och den andra dubbelt, jemte per- 
lornas confiscation»; och stadgades tillika, att alla förbrytelser 


Fa 


22 JR er 


mot denna författning af vederbörande domstolar genast skulle 
upptagas och summario processu afgöras. 

Alla dessa vexlande lagstiftnings-åtgärder, som skulle afse 
dels perlfiskets förbättrande, dels förökandet af kronans ingäld, 
verkade dock ej i ringaste mån hvarken till det ena eller andra 
af dessa ändamål. Fisket bedrefs lika oförnuftigt som förr och 
kronans ingäld betäckte icke dess kostnader. GISSLER förtäl- 
jer '), att i Borgsjö socken, der det ymnigaste perlfisket i Medel- 
pad fanns, alla elfvarne blefvo af dervarande s. k. »Perle-In- 
spektor» i grund rensade från alla skal åren 1741 och 1742, då 
elfvarne fördämdes och han med sitt manskap uppöste alla skalen 
på landet, så att flere lass lågo tillsammans. Af ett betänkande, 
som Kammar-Kollegium d. 25 Febr. 1761 aflät till Rikets Stän- 
ders vederbörande Utskott angående perlfiskerierne i Åbo och 
Björneborgs län inhemtas, att på 54 år, som under den föregående 
tiden Perlfiskeri-Inspektoren HEDENBERG der varit anställd, kro- 
nans intägt af fiskade och insände perlor bestigit sig till 353 
Dlr 4 s. Smt, under det omkostnaderne, bestående i arfvoden 
och arbetspenningar uppgått till 3,150 Dir Smt. 

Det bör härvid erinras, att de tvångsgrundsatser, som gjorde 
sig gällande för perlfisket, under ifrågavarande tidehvarf genom- 
gingo hela systemet af handels- och näringslagstiftningen. TI alla 
rigtningar ville man framtvinga idoghet till hvad pris som heldst, 
och utan hänsigt till befintliga naturförhållanden. Allt syftade 
dertill, att i samhällets stora hushällning man kunde vara nog 
för sig sjelf, — att i de internationela förhållanderna man kunde 
stänga portarne alldeles för varuinförseln, men spärra upp dem 
så vidt som möjligt för varuutförseln. I det stadium, der det 


| 
nationalekonomiska vetandet vid denna tid i allmänhet befanns, 
funnos dock i Sverige mera än annorstädes bevekelsegrunder att 
fasthålla detta system. Icke blott theorien om handelsbalansen, 
men äfven oredan i penningeväsendet och det visserligen lofliga 
begäret att afskudda sig det besvärande förmynderskap, som se- 


1) Vet. Ak. Handl. 1762. 


— 9 


ot 
| 


dan Hansaförbundets tid utländska kontor länge utöfvade öfver 
Svenska handeln, bidrogo dertill. 

Det var under sådane omständigheter, som LINNÉ uppträdde 
med sitt förklarande inför den lärda verlden, att han i afseende 
på perlbildningen kommit naturen på spåren, så att han med 
lätthet kunde hos alla perlmusslor frambringa perlor. Tandem 
intellexi, — säger han till HALLER i bref d. 13 Sept. 1748, — 
qua ratione margarite nascantur et generentur in conchis, et 
potero jam efficere, ut qucelibet concha margaritifera, qvam licet 
in manu tenere, post 5 vel 6 annos ferat margaritam, magni- 
tudine seminis e vicia vulgari"). 

Vid hågkomsten af L:s yttrande i sin dagbok ?), med an- 
ledning af thébuskens naturaliserande i Sverige, att han »ansåg 
ingen sak högre än att stänga den port, hvarigenom bortgår allt 
silfret i Europa», skall det icke finnas annat än följdriktigt, att 
han äfven nitälskade för det inhemska perlfiskets befrämjande, 
såsom i sin mån bidragande till landets emanciperande från ut- 
ländska industrien. Hans nya kunskap om perlbildningen hölls 
likväl hemlig, och ehuruväl den uppenbarades för serskilde depu- 
terade af Rikets Ständers vederbörande Utskott vid 1760—1762 
årens riksdag, och uppfinningen sistnämnde år, emot öfverens- 
kommen löseskilling, öfverläts till en enskild man med uteslutande 
rätt till dess begagnande, har den likväl allt hittills förblifvit en 
hemlighet. 

Då emellertid uppdagandet af den verldsberömde natur- 
forskarens åsigt i detta ämne ostridigt torde gälla som en dyrbar 
eröfring för vetenskapen eller åtminstone för dess historia, har 
jag sökt bana mig väg dertill, och jag räknar det för en gynsam 
skickelse att deruti hafva lyckats ?). 


!) StöveEr, Collect. p. 69. 

2) Egenhändiga anteckningar af CARL LINN4US, p. 61. 

3) Herr Oscar DICKSON, på mödernet ättling i tredje led af Herr P. BAGGE, 
som år 1762, då han var riksdagsfullmäktig för Götheborg och ledamot af 
Sekreta Utskottet, tillhandlade sig LINNÉS upptäckt att å musslor inympa perlor, 
har, med begifvanåe af medarfvingarne efter framlidne Kommerserådet m. m. 
JAMES DICKSON och dess Fru, född BaGGE, hvilka varit innehafvare af de be- 
rörda köp åtföljande handlingar, benäget delgifvit mig bestyrkta afskrifter af 


ÄR. 


= 


De handlingar, som innefatta LINNÉS meddelanden 1 ämnet 
till ofvannämnde deputerade, öfverlemnas härmed ät offentlig- 
heten. Detta offentliggörande ansåg jag böra inledas med före- 
gående korta öfversigt af perlfiskets fordna utsträckning, dess 
vilkorliga eller inbillade vigt såsom en allmän näringskälla, samt 
dess tillstånd vid den tid, då LINNÉS ifrågavarande meddelanden 
egde rum, jemte en blick på beskaffenheten af dervid inom landet 
rådande handelspolitik, för att kunna rätt uppfatta frågans hi- 
storiska sammanhang med dåvarande tidsförhållanden. Om nem- 
ligen bedömandet deraf grundades på nu befintliga förhållanden, 
skulle den ifrågavarande upptäckten, från national-ekonomisk syn- 
punkt betraktad, sakna nästan all betydelse. 


Till uppfinningens meddelande vid ofvannämnde riksdag tog 
LINNÉ icke sjelf initiativet. Det var på skriftlig uppmaning från 
dåvarande ordföranden för deputerade af Kammar-Ekonomi-Ut- 
skottet, Öfversten Friherre FUNCK, som LINNÉ först till bemälde 
Friherre aflät en så affattad skrifvelse i ämnet: 


»Högwälborne Herr Baron, Öfverste och Riddare af 
Kongl. Swerds Orden: 


Uti bref af d. 29 Januarii sistl. täckes Högwälborne Herr 
Baron, Öfverste och Riddaren, såsom Ledamot af Riksens Hög- 
lofl. Ständers Oeconomie och Commercie Deputations Cammar 
Oeconomie Utskott, Höggunstigast infordra mitt betänkande om 
Pärle-fiskerierne här i Riket m. m. 

Til allerödmjukast följe häraf har jag bort lemna följande: 

Wåra, såkallade, pärlemusslor äro allmänt bekanta i de 
starkaste forssarne af de Lappska floderne; men de finnas också 


desamma, med tillåtelse att deraf göra det bruk, som i vetenskapens intresse 
kunde finnas lämpligt. En förteckning å dessa handlingar finnes intagen i det 
af Prof. AD. AFzELuIUS år 1823 utgifna biografiska arbete under titel: »Egen- 
händiga anteckningar af CARL LINNEUS om sig sjelf, med anmärkningar och 
tillägg», p. 242, hvarvid dock såsom tryckfel bör anmärkas i rubriken å N:o 
14 »5 Lisp. — — musselskal och nio skålp. ägta — perlor», som enligt manu- 
skriptet bör vara »5 st. — musselskal och nio äkta — perlor». 


- 


2 Hö 


här nedre i Landet på de flästa ställen, der dylika forssar före- 
komma. 

Jag har sett huru pärlemusslor fiskas wid Kurkijaur, det 
namnkunnigaste pärlefisket i Luleå Lappmark; der karlen gör sig 
en flotta af stockar och styrer ut åt starka forssen samt kastar 
ankar med en sten, bunden wid et eländigt rep; på hwilken flotta 
han liggande uphemtar med länga Trätänger musslorna utur botten ; 
hwilka endtel. samlade til myckenhet, föres til lands. -At under- 
söka om desse musslor hålla pärlor, måste de sönderbrytas, då 
skalen wräkas på stranden, hwaraf en förfärlig myckenhet skal 
ännu qvarliggande intyga, huru många tusende musslor blifwit få- 
fengt dödade; ty man får ofta bräcka hela 1000:de, ja ofta 2000:de 
utan at få någon betydande pärla. 

På detta sättet tyckes mig pärlefiskeriet wara föga mö- 
dan wärdt. 

Pärlan i musslan är icke naturell, utan en sjukdom. Den 
som kan gjöra denna sjukdomen på musslan, han kan ock få 
henne at nödwändigt bära pärlor. 

Kunde man göra med konst, at hwar mussla, som man up- 
toge och nedlade igen på sitt ställe, skulle bära pärla, så kunde 
wähl intet något annat vara mera profitabelt. 

Altså lärer det blifwa den första grund til pärlefisket, at 
först rätt impregnera musslan med pärla; utom hwilket alt blir 
mera betydande beswär än winst. 

Naturen gör sina wärk ganska simpelt, men det simplaste 
är dock oftast swårast at råka. Pärlemusslan ligger altid och 
gapar med ena ändan. Det är dock omöjeligit at undersöka 
musslan om hon har pärla, utan at hon med detsamma skal 
wåldsamt öpnas och tillika dödas; ty intet utwärtes tecken, af 
alla eftersökte, är grundat på naturen. Pärlan wäxer med hinna 
eller skahl, den ena utöfwer den andra, continuerl. Pärlan blif- 
wer på 6 år stor som en ärta, och på 12 år nästan dubbelt 
större. Hwar och en mussla kan impregneras med pärla högst 
för 1 styfwer depence; men en pärla om 12 år säljes, som jag 
menar, för 300 å 600 dl. k:r m:t. — En omogen pärla blir al- 


2 


drig af naturen mogen; men det står hos den, som impregnerar 
musslan, at göra, det musslan skall bära en mogen eller omogen 
pärla, och kostar icke mera at få musslan til at bära en mogen, 
än en omogen pärla. 

En enda karl kan om dagen impregnera 100:de musslor, 
då 2 andre beställa det, som til impregnation fordras. Figuren 
på pärlan står hos den at ernås, som impregnerar, at hon kan 
blifwa rundad, aflång eller af annan skapnad. Ingen mussla, som 
blifwer impregnerad, kan slå felt at bära pärla, allenast hon 
nedlägges och får lefwa i sin Forss. 

Som alla naturens handgrep äro ganska simpla, så är ock 
detta, då man rätt råkat detsamma, hvarföre ock största om- 
sorgen tyckes böra wara at holla wärkställigheten häraf hemlig, 
at icke utlänningar få kundskap derom; ty samma pärlemusslor 
finnas äfven tämmel. mycket i Österrike, Sweitz, Skottland och 
andra bergaktiga länder; så at, om utlänningar lärde denna konst, 
skulle pärlor, för myckenheten, i wärde falla. Det tyckes ock 
kunna lempel. förekommas genom publique Inrättning; hälst som 
desse musslor endast lefwa i de starkaste forssar, som aldrig 
frysa, at ingen kan komma åt musslorna, utan med flotta och 
widlyftig rörelse; så at om et torp bygdes wid forssen och en 
trogen mussle-wäktare der bodde, kunde omöjel. någon der up- 
hemta någon mussla, utan hans wetskap. 

Jag har wäl hört, at folk skolat warit till, som kunnat 
gjort gull; men jag vet ingen som kunnat gjort pärlor. Nog war 
en för några år sedan, hwilkens namn jag förgätit, som af Högl. 
Kongl. Camar Collegio anhölt, at i Finland få anlägga pärle- 
dammar, men af de honom gjorde frågor och lemnade swar, war 
icke til at sluta, det han war på wägen deråt; ej heller har jag 
mera hört deraf. 

Jag har med mycken omsorg och möda sökt utforska hwad 
orsaken woro till pärlornas generation och huru naturen proce- 
derade at detta werkställa. Jag har och redan för flera år sedan 
funnit clav dertil, och är i stånd hwar timma, at lägga detta 
för en så ljus dag, at den simplaste kan se det med ögonen och 


RR ————— [rr SSt>SS 7 


— 9” — 


taga derpå med händerna, men som jag sjelf bott långt från de 
ställen, der rätta pärle-musslor finnas, har jag icke kunnat an- 
wändt detta mig till gagn; utan förnöjt mig med experimenter 
på wåra eländiga sjömusslor; ty man kan wärkställa samma pro- 
cess lika på alla slags musslor, efwen på sjelfwa ostrorna, men 
pärlan blir different efter musslans watten; och altså de klaraste, 
bäste och ädlaste i de såkallade pärlemusslor; och som jag icke 
sett, att pärlefiskeriet hos oss med besynnerlig aktning drifwits, 
hade jag ärnat communicera konsten med någon utländsk magt 
mot wedergällning, till något min under-balances lindrande. Men 
om mitt eget kära fädernesland skulle åstunda konsten af mig, 
kunde jag äga dubbel fängnad, som jag är säker, det Riksens 
Högl. Ständer häldre förunte mig någon tilbörlig wedergällning, 
än en främmande, som jag den icke toge med mig utur landet; 
och tyckes det ej obilligt förtjena något, som kunde gagna det 
allmänna mycket; hälst som jag kan heligt försäkra, at jag ännu 
aldrig uptäckt denna konsten för någon dödelig. 
Jag förblifwer 
Högwälborne Herr Baronens, Öfwerstens och 
Riddarens 
ödmjukaste tjenare 


Upsala 1761 
d. 6 Februarii. CARL LINNAZUS.» 


I anledning häraf beslutade förenämnde deputerade, att an- 
moda LINNÉ att skriftligen eller helst muntligen meddela dem 
sina tankar om sättet att impregnera musslor, hvaröfver proto- 
kollsutdrag till honom utfärdades den 8 Juli 1761. 

LINNÉ dröjde icke att efterkomma denna önskan och inställde 
sig altså hos deputerade till förhör i saken. Förloppet deraf in- 
hemtas af följande hos bemälde deputerade hållne protokoller: 

»År 1761 d. 27 Julii e. m. sammanträdde Cammar-, Oeco- 
nomie- och Commerce-Deputations Cammar-Oeconomie Utskotts 
deputerade till pärlefiskeriernas upphjelpande i riket, neml. Öf- 
wersten och Ridd. Baron FUNCK, Ryttmästaren PRINTZENSCHIÖLD, 


— 100 — 


Acad. Secret. OLIVECREUTZ, Prosten Mag. MATHESIUS, Råd- 
mannen STENHAGEN och Talmannen för det hederw. Bondeståndet 
OLOF HÅKANSSON; då, till följe af deputerades under d. 8 i d. 
m. utfärdade extractum Protocolli samt theras therutinnan ytt- 
rade åstundan, Archiatern och Riddaren LINNZUS sig infann, 
för att afgifva utförlig berättelse om dess gjorda försök att så 
impregnera och preparera musslor, att af them äkta pärlor kunna 
erhållas. Bemälte Archiater företrädde altså, och, uppå ord- 
förandens anmälan af samtelige deputerades önskan, att i före- 
varande angelägna ämne få all önsklig upplysning, gaf han vid 
handen, huruledes han under sitt vistande uppe i Lappmarken 
och vid Purkijaur, derest pärlemusslor finnas och uppfiskas, aldra- 
först kommit på den tanken, om icke, genom följande naturen 
enfaldigt på spåren, äkta pärlor jemväl medelst en liten konstens 
åtgärd kunde produceras, och att han vid flera anställde noga 
undersökningar förmärkt, thet uti hvarje pärla alltid finnes något 
peregrinum eller af armnan materia än sjelfva pärlan, hvilket med 
åtskilliga lameller eller tunna hinnor öfver hvarandra småningom 
samma hinnor förorsakas, efter Archiaterns mening, af det uti 
musslan befintliga slemmet, som stryker och fäster sig dels in på 
skalet, dels samla sig på det stället, hvarest sådant susceptibelt 
pärle-ämne är att tillgå; hvarföre och så vida nu icke i alla 
musslor ett dylikt af naturen eller eljest tillfälligtvis gifves, som 
ej eller för samma orsak pärlor uti alla äro att anträffa, så an- 
kommer konsten och hemligheten derpå, att så laga, det muss- 
lorna af något tjenligt och naturen närmast gående ämne kunna 
blifva delaktiga, då, om möjligheten af pärlornas producerande 
ingen tvifvel mera kan vara öfrig; hvilket ock Archiatern genom 
anställda verkliga försök skall hafva utrönt; uppvisandes nu jem- 
väl till vedermäle deraf åtskillige vackra och klara äkta perlor 
af serskilt storlek, hvilka han utaf the, i mindre vatten, åar och 
bäckar här i Sverige vanliga chonca pictorum, på sätt som följer 
tillvägabragt: Archiatern har på musslans yttre sida med ett 


tjenligt instrument gjort en öppning, dock likväl den nundsta 


——L] ]iZ— | M— mm = —— AA RN 


— 101 — 


han kunnat, som räckt igenom till den inre, samt tillika beredt 
ett litet rundt ämne af gips eller obränd kalksten, hvilket med 
ett hål diametraliter blifvit försedt, och theruti en silfvertråd 
applicerad; hvarefter ämnet, såsom varande fästadt vid tråden, 
är vordet infördt genom nyssnämnda öppning inom musslans 
skal, dock vid endera af dess spetsigare ändar, der ej mussel- 
kroppen anträffas, som förorsakar hos pärlan en dunkel färg och 
är detsamma, som allmänt kallas omogenhet. Nödvändigheten 
fordrar, att pärle-ämnet så långt införes, att det ej rörer si- 
dorna af musslan, då det lätteligen dervid fastgyttrus, och af- 
gifver platta samt på ena sidan oformliga pärlor; varandes lika 
angeläget, att silfvertråden behörigen fastsättes uti musslans yttre 
sidas lameller, och att slutligen den gjorda öppningen väl till- 
täppes utifrån med ett stycke af musselskalet, på det inre delarne 
ej måtte skadas och perleformation hindras af någon utvertes 
åkomma.  Uppå tillfrågan, om icke den lilla gips eller kalk- 
sten kunde i musslan löst inläggas och lika fullt pärla ther- 
omkring genereras, förmente Archiatern vara att befara, det 
musslan torde densamma utspruta och icke till vederbörlig tid 
hos sig behålla"), men sade tillika ankomma på vidare försök, 
hvartill han likväl ännu intet haft tillfälle, om icke en silfver- 
tråd rundt om musslans öpning kunde appliceras, till förhin- 
drande af perlornas tidiga fällande och till erhållande af full- 
komligt runda perlor. Fin silfvertråds nyttjande höll han i 
alla dessa fall för oumbärlig, såsom ej lidande mehn af råst 
och ärg, som messing- eller ståltråd; varandes ock det genom 
de hittils gjorda försök utrönt, att ej annan materia än kalk 
eller gipssten, emedan den med musslans skal är enligast, till 
perlornas formerande kan brukas. 


!) D:r WaLTL i Passau har gjort talrika försök med inläggande hos Unio marga- 
ritiferus af smi runda perlemorstycken, lösa, i ändamål att frambringa perlor, 
men dervid icke lyckaw. Isis 1538. Chineserne deremot producera med fram- 
gång perlor hos den vid Canton vanliga insjömusslan, medelst anbringande 
inom skalen af dylika perlemor-kulor, fästade med ett snöre.  Milburn. orient. 
com. Afven hos en annan art, Dipsas plicatus Leactr, producera de, enligt 
D:r GraY, sferiska perlor omkring sifvertråd, anbiagt inom skalen. 


En laglig pärla, af medelmåttig ärts storlek, trodde Archia- 
tern behöfva vid pass 6 år till sitt fullkomnande, och erinrade 
han sig, att the nu uppviste artificiele voro af den ålder. The 
samma bevisade ock nog tydeligen Archiaterns förut nämnda 
theorie tillika med uppgiften i detta mål; och syntes uti dem både 
den tillsatte kalkmaterien, som ock hålet, der silfvertråden varit 
fastfästad, så väl som ett stycke af sjelfva musselskalet, hvarpå 
operation skett och hvarvid pärlan fanns vara anvuxen, utaf 
hvilken sista omständighet jemväl händt, att någre af the här 
upptedde pärlor, vid afbrytningen ifrån skalet blifvit på ena 
sidan skadade; men sådant trodde Archiatern förekommas med 
bättre och finare mekaniska instrumenter, än han vid sina för- 
sök haft till hands. 

Sedan förmälte Archiatern, det, ehuru han hoppades detta 
rön vara af mycken vigt, och sådant, som hos utlänningarne hade 
kunnat tillskynda honom nog betydande förmåner, ifall han så- 
dant för dem velat uppenbara, har han likväl, enligt sin med- 
borgerliga nit, helst velat thermed rikta fäderneslandet och så- 
ledes det samma nu aldraförst för deputerade uppgifvit; men för- 
modade tillika, att sa väl therföre som ock thess öfrige använda 
möda vid naturalhistoriens upphjelpande till den nuvarande lustre, 
både inom och utom riket, samt thess äfven therpå gjorde ansen- 
liga kostnad medelst en myckenhet nyttiga verks utgifvande, jemte 
kostbara samlingar af naturalier och dylikt, på något verkligt 
sätt, såsom andre af publicum förtjente män, blifva ihågkommen; 
hvilket ock deputerade försäkrade hafva i ömaste åtanka samt 
honom till någon anständig belöning vederbörligen anmäla. 

Archiatern LINNZUS afträdde; och Deputerade begynte öfver- 
lägga om den erhållne underrättelsen, erinrande sig tillika den 
beskrifning, som Professoren GADD till deputationen för detta in- 
gifvit angaende perlors producerande; och som vid genomläsandet 
deraf den skiljaktighet fanns imellan Archiat. LINNZI och hans 
theorie, att den förra påstår något peregrinum vara basis till 
pärlans formerande, men Professor GADD förmenar perlor en- 
dast tillkomma af det något ställe å skalets inre delar blifver 


— 103 — 


lederadt, hvilket sedan med lameller efter handen liksom ett ben- 
brått öfverväxer, i den form som lesion varit, och afgifver 
i anledning deraf den olika figur och skapnad, som på pär- 
lor finnes; så beslöts, till utrönande deraf samt fullkomlig viss- 
hets erhållande, att tills i morgon med en eller annan af the 
pärlor Archiater LINNAUS till Deputerade aflemnat, så väl som 
med andre naturelle äkta pärlor, försök skulle göras på det sätt, 
att pärlan genomsågas och noga efterses, huruvida thet påstådde 
peregrinum i alla äkta pärlor är oumgängeligt samt theruti verk- 
ligen finnes eller ej. 

Ytterst öfverlade Deputerade om de vidare mått och steg, 
som till detta angelägna ärendets befrämjande borde tagas samt om 
och huruvida det, såsom innebärande hemlighet, till Secreta Ut- 
skottets enskilta åtgärd genast skulle refereras och ifrån Depu- 
tationen dit hänvisas; hvarvid kom i öfvervägande, att, som både 
then Deputionen meddelte instruction, så väl som the inkomne 
och uppläste riksdagsrelationer gifva Utskottet full anledning om 
allt, hvad till perlefiskeriernas uppkomst och förbättring länder, 
besörja, jemväl ock sjelfve uppfinnarne af konsten, och hvilka 
angelägenheten nu i början aldranärmast tyckes röra, till Depu- 
terade, som äfven till tysthet sig förbundit, redan haft förtroende 
och sina rön uppenbarat, hvilket ej heller någon kunnat them 
förmena, såsom ankommande på eget behag samt godtyckio; ty 
funno Deputerade sig tillständigt, att, hvad möjligheten till arti- 
ficielle äkta pärlors frambringande vidkommer, efter the uppgifne 


i 
data, behörigen undersöka och vissheten deraf i görligasta måtto 
utreda; men på hvad sätt sådant till publici bästa nytta och för- 
del framdeles kan användas, samt hvilka utvägar till konstens 
 hemlighållande i längden böra vidtagas, kommer Högl. Secreta 
Utskottets godtfinnande att hemställas.» 
| »År 1761 d. 28 Juli e. m. 
Ordföranden Öfversten och Riddaren Baron FUNCK berät- 
tade, thet han, uppå Deputerades förlidne gårdag yttrade åstun- 
dan, att genom undersökning blifva nogare förvissade om thet i 


alla äkta pärlor påstådda peregrinum, varit hos Juveleraren BERG 


” 


— 104 — 


med the af Riddaren och Archiatern LINNZUS aflemnade arti- 
ficiella pärlor; hvilka bem:te Juvelerare ansett för ganska vackra 
och af så besynnerlig godhet, att han, såsom okunnig om för- 
sökets ändamål, förklarat vara skada någon af dem söndra; dock 
har, på Ordförandens begäran, i dess öfvervaro en blifvit sönder- 
sågad, som vid jemförandet med andre naturelle äkta och jemväl 
sönderdelade pärlor, them BERG haft i sin ego, funnits alldeles 
lika, så väl till superficies som de inre delarne; den heterogena 
materien har uti dem alla förekommit, ehuru till någon del mör- 
kare i BERGS än Archiaterns pärlor, och likaledes lamellerna, 
som densamma omgifva. på somliga pärlor till större, på andra 
åter till mindre tjocklek. Hvilket allt Deputerade, med them 
försöket nu communicerades, äfven erforo; finnande sig i allt 
öfrigt om riktigheten öfvertygade, förutan den enda omständighet, 
beträffande olikheten i couleuren af pärlornas inre materia; som 
likväl Archiatern och Riddaren, hvilken ock nu företrädde, med 
goda skäl upplyste, förmälandes, huruledes åtskillige andre slags 
kalkämnen än den ordinaire kalksten, såsom coraller, snäckskal, 
med mera, af differenta färger gifvas i naturen, hvilka, såsom 
vanlige på sjöbottnen, der musslorna alstras, derföre voro närmast 
att tillgå vid perlornas danelse, och fördenskull väl möjligt, att 
couleuren, som något accidentelt, differerar, fast basis till sin vä- 
sentliga egenskap alltid är och blifver densamma. 

The uppviste pärlor sade Archiatern vara tillkomne i muss- 
lor, som legat i Upsala ån; efter han ej haft tillfälle göra försök 
i andra vatten. De klaraste perlor kunna åstadkommas uti Concha 
pietorum eller målare-musslorna, men som de äro små, sker pär- 
lans tillväxt så mycket senare. Den bästa plantagen af pärlor 
anställes uti våra stora såkallade äkta pärlmusslor, som finnas i 
de stora forssar, förnämligast i Lappland. 

Under discursen tillspordes Archiatern, om han hemligheten 
att impregnera musslor tillförene för någon uppenbarat, hvartill 
han med bedyrande vid Nf och lefverne nekade; förbehållande 
sig, att Deputerade saken äfven så hemlig hålla ville.» 

Då 


J 


— 105 — 


Då LINNÉ säger, att perlan icke är naturel utan en sjuk- 
dom, torde detta böra så förstås: att perlan är produkten af ett 
tillstånd hos musslan, som icke är normalt. 


Da han vidare säger, att uti hvarje perla finnes ett pere- 
grinum, eller af annan materia än sjelfva perlan, hvilket med 


lameller eller tunna hinnor småningom betäckes, så kan dermed 


ej vara menadt, att besagde peregrinum ovilkorligen måste till 


sina beståndsdelar vara olikt de lameller, hvilka deromkring bil- 
das, och det destomindre, som, för att komma naturen närmast, 
han uttryckligen förklarar obränd kalksten, således kolsyrad kalk, 
eller samma ämne som både perlorna och musselskalen, böra till 
substituerande af detta peregrinum användas. Att vid den om- 
formälda undersökningen berörda peregrinum visat sig olikt per- 
lans delar, har väl berott deraf, att det saknat dessas perlemor- 
skimmer. De anförda orden torde således ej kunna tolkas an- 
norlunda, än att perlans danande är betingadt af det vilkor, att 
hos musslan förut förefinnes en fri eller afskiljd kropp, omkring 
hvilken, såsom kring en kärna, perlan bildas. 


LINNÉS theori om perlbildningen kan, enligt denna uppfatt- 
ning, med få ord uttryckas sålunda: 


Perlor uppkomma i följd af sjukdom eller ett från det na- 
turliga afvikande tillstånd hos musslorna, sålunda, att det slem 
som afsöndras, bildar ett lager af koncentriska hinnor eller la- 
meller omkring någon hos djuren befintlig kropp, som egnar sig 


| till kärna derför. Alstrandet af perlor kan befordras genom an- 


» bringande utifrån af passande ämnen till sådana kärnor. 


| 


- 


En sammanställning med denna theori af de hufvudsakligare 


' hypotheser angående perlbildningen, som under tidernas lopp an- 


dra författare sökt göra gällande, kan härvid ej vara opåkallad. 
Det skall deraf visa sig, om, efter LINNÉS tid, man kommit till 
mera ljus i denna sak. 


ND 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 3. 


— 106 — 


Af ifrågavarande hypotheser går troligen ingen längre tillbaka 
i tiden än den, af”de Romerska författarne omförmälda, att per- 
lorna alstrades af Himmelens dagg. +De kallades derföre celestis 
filie roris. Man är benägen att anse denna åsigt, som troligen 
ej litet bidragit till perlornas höga rang bland forntidens smyc- 
ken, för endast en myth. Dock kan den möjligen vara härledd 
från det kända förhållande, att vissa arter af hafsmollusker, isyn- 
nerhet vid solens upp- eller nedgång, infinna sig vid hafsytan, för 
att söka sin föda eller för respirationens kraf. 

Ingenting kan emellertid vara mera motsatt de gamles före- 
ställning om perlornas himmelska ursprung än ALDROVANDIS 
hypothes, att perlorna blott voro musslornas afskräden, som ge- 
nom långvarig förstoppning hårdnat och icke kunnat afföras "). 

En af de äldsta meningarne, utgången, såsom det synes, 
från de österländske perlfiskarne, var, att perlor voro musslans 
ägg. Denna mening var, likasom de trenne föregående, länge- 
sedan utregistrerad från listan på sannolika hypotheser, då eng- 
ländaren HOME åter upptog den”). Hans argument var, att 
perlor funnos uti musslans äggstock och voro ett kalkartadt öfver- 
drag öfver abortiva ägg. Han blef emellertid vederlagd af preus- > 
saren BAiÉR, för hvars åsigt nedanföre skall redogöras. 

CHEMNITZ sökte göra gällande den mening, att perlorna 
voro afsedda till försvar emot musslans yttre fiender, eller egent- - 
ligen de maskkräk, som genomborra musslans skal, för att ut- | 
suga djuret”). Emot denna hypothes kan skäligen erinras, att, 
om djurets instinkt skapar detta nödvärn 2 beredskap mot möjliga 
anfall, så låter det sig svårligen förklara, att ej alla individer 
dermed förse sig. År det åter först vid skeende anfall som denna 
naturdrift vaknar och sätter sig i verksamhet, så kunde endast 


individer med mask-åverkan a skalen hysa perlor, hvilket inga- 
lunda är fallet. Det inses ock lätteligen, att det vore allt för 
sent att sätta sig i så beskaffadt försvarsstånd först sedan and 


!) ÅLDROVANDI, de animalibus exsanguibus. 
2) Phil. Trans. 1826. 
3) Beschäft. naturf Fr. zu Berlin. 


fallet börjats, då man vet, att perlornas utbildning fordrar en tid 
af 6 till 8 år, och borrningen följaktligen mångfaldiga gånger ” 
kunde vara verkställd, innan bålverket blifvit färdigt. 

Flera författare hafva härledt perlornas tillkomst uteslu- 
tande från tillfälliga skador å musslans skal. Chem. Professorn 
PEER ADRIAN GADD, som vid riksdagen 1761 till Kammar-Eko- 
nomi-Utskottet ingaf ett anonymt förslag till perlfiskeriernas för- 
bättrande, utvecklade i sitt betänkande härom denna åsigt så- 
lunda: att, ehuru musslornas skal äro hårda, dock deruti finnas 
ådror och rör, i hvilka cirkulerar en vätska, hvaraf skalet får 
stadga och tillväxt, på samma sätt som ben, horn, naglar och 
klor på menniskor och djur; — att, enligt hvad LISTER ock 
iakttagit, musslan redan i dess späda ålder har så många skal- 
ringar, som den får fullväxt; — att, på enahanda sätt som, då 
ett ben blifver bräckt eller krossadt på menniska eller djur, det 
igenväxer medelst ett hårdnande brosk, så ock, om musslans skal 
bräckes, eller på inre sidan får en väldsam stöt, hvarigenom 
skalets ådror skadas och saft utflyter, stelnar och hårdnar denna 
och igenläker såret med ett brosk, som formar sig till de utväx- 
ter, hvilka man kallar perlor. Denna åsigt trodde han stödjas 
deraf, att perldrägtiga musslor alltid hafva lytta och skråfliga 
skal, samt att mogna och runda perlor, då de med förstorings- 
glas undersökas, finnas hafva en liten mörk eller omogen fläck, 
som utmärker stället, der de varit anvuxne. Han föreslog der- 
före ej annat medel att befordra perlproduktionen än att med 
grafstickel eller hvass borr göra hål på musslornas skal. 

Anhängarne af denna theori gifya både för mycket och för 
litet utrymme åt perlornas generation, för litet då de antaga 
åkommor å musslornas skal såsom enda grunden eller conditio 
sine qua non för perlors tillväxt. Icke blott sednare tiders iakt- 
tagelser, men många århundradens erfarenhet vittna häremot. Att 
hvarje skada på musslans skal gifver upphof till en perla är 
åter för mycket sagdt. Visserligen finnas ofta, då musselskal 
genom yttre våld blifvit å något ställe inböjda eller eljest till 
sin normala form rubbade, perlor på de åverkade ställena an- 


— 108 — 


vuxne. Likaledes förekomma ej sällan, och synnerligast å den 
orientaliska perlmusslans skal, änskönt till utseendet alldeles oska- 
dade, mer eller mindre utbildade perlor, understundom i form af 
små taggar, hvilka kunna hafva tillkommit, såsom GADD för- 
menar, i följd af något brott i skalens textur'); — ty äfven 
med underkännande af GADDS åsigt om musselskalens fortfa- 
rande lifsverksamhet, i sin fulla betydelse, är det väl dock an- 
tagligt, att den organiska förening, som eger rum emellan muss- 
lan och dess skal, icke är utan allt inflytande på utvecklingen af 
dessa; varande denna föreställning för öfrigt rätt väl förenlig 
med theorien om skalens tillväxt genom omedelbar afsöndring 
från djuret af materia dertill. Men då skador eller oregelbun- 
denheter å musselskal talrikt förekomma utan perlor eller ämnen 
dertill, så torde det böra antagas, att, i alla dessa fall, alstran- 
det af perlor är beroende deraf, om skadan eller dess närmaste 
följd är af den beskaffenhet, att den verkar irriterande på djuret, 
efter den princip, som ligger till grund för LINNÉS artificiela 
perl-ämne. 

För öfrigt förklarar hypothesen ingalunda tillfredsställande 
perlans koncentriska utväxt och slutliga affall, såsom analogi med 
igenläkande af benbrott. 

GEOFFROY antog, att perlorna voro att hänföra till bezoarer 
eller sådane stenartade konkretioner, som hos vissa djur under- 
stundom lagervis bilda sig ?). Denna åsigt utvecklades än vidare 
af RÉAUMUR ”), som ansåg alstringen af dessa stenarter vara att 
tillskrifva tillfälliga oordningar i djurets organisation. Ännu in 
på sednaste tid hafva Engelska encyklopedister anfört denna me- 
ning såsom den allmännast gällande. 

Emot hypothesen af perlornas analogi med bezoarer är det 
inkast gjordt, att perlorna, — enligt hvad redan LISTER an- 


1) AUDOUIN fanu en ostra, som å öfre skalets inre sida hade en knöl, af alldeles 
samma natur som perlor, utan att skalet företedde något märkbart lyte eller 
äåkommen skada, eller att djuret för öfrigt syntes med någon sjukdom behäf- 
tadt. Denna utväxt, eller, såsom han benämner den, monstrositet ansåg han 
hafva tillkommit endast genom den muskels verksamhet, som förenar musslan 
med skalen. Mém. du Mus. d'hist. nat. 1828. Cah. 3 p. 174. 

2) Mém. de F'acad. d. sciences 1710, . 

3) Ibid. 1727. 


— 109 — 


märkt, — äro fullkomligt af samma natur som perlemoren, hvar- 
med musselskalen invändigt äro betäckte, och flere naturforskare 
hafva fästat uppmärksamheten derpå, att icke blott de kemiska 
beståndsdelarne äro enahanda, men äfven i allmänhet färgen, så 
att man finner perlor af mycket skiljaktiga färger, hvita, blå- 
gråa, violetta, ljust korallröda, o. s. v., allt efter färgen å de 
serskilde musslearternas perlemor. 

Att sjukdom, i egentlig mening, skulle alstra perlorna, låter 
sig ej heller lätt förlika med musslornas lefnadsförhällanden i 
öfrigt. Perlor förekomma, som bekant är, äfven hos våra van- 
liga ostron (Ostrea edulis LIN.); men de individer, hos hvilka 
perlor finnas, äro, så vidt författaren af denna uppsats erfarit, 
hvarken till utseende eller smak skiljaktige från dem, som icke 
äro perldrägtige. Hos denna mussleart har författaren ej heller 
funnit perlor anvuxne vid skalen '). Ett kroppsligt lidande eller 
en på lifskraften tärande desorganisation skulle väl ock näppe- 
ligen kunna af musslorna uthärdas under så många år, som for- 
dras för perlornas utbildning”); och om detta icke är antagligt, 
då musslan alstrar en enda perla, så är det ännu mindre fallet, 
då hon samtidigt alstrar flere. Hos de indiska perlmusslorna är 
det ej sällsynt att finna 5 å 6 perlor. GREGORY uppgifver, att 
det hos Unio margaritiferus påträffats ända till sexton. 

BAiR, om hvars vederläggning af HOMES theori ofvan är 
nämndt, fann perlbildningens fortskridande nästan analogt med 
benvandlingen hos de högre djuren, så att, likasom hos desse ben- 
jorden afsättes uti brosket, den kolsyrade kalken hos musslan af- 
sättes uti små förut befintliga koagula. Han indelade för öfrigt 
perlorna, med afseende på deras tillkomst, i trenne slag, 1:0 så- 
dane, som finnas fastvuxne på inre ytan af musslans skal, och 
som antogos uppkomma dels i följd af yttre lesioner på skalet, 
dels af inre sjuklig afsöndring; 2:0o sådane, som träffas emellan 


1) WaALTL har hos Unio margaritiferus likaså ej funnit runda perlor utan i man- 
teln. Isis 1833. 

?) GoLDSMITH antager bestämdt, att perlor tillfälligt alstras af samma ämne som 
musselskalen, och att de icke uppkomma från någon sjukdom hos musslan. 
History of the earth and animated nature, p. 544. 


— 110 — 


djurets hud och skalet och som uppkomma genom den irritation 
på huden, hvilken en inkommen främmande kropp, t. ex. ett sand- 
korn förorsakar, hvaraf följer en starkare afsättning af perl- 
materia, som fäster sig omkring den främmande kroppen och 
derigenom gör den för djuret oskadlig '); 3:o de egentliga fria 
perlorna, som hafva sitt läge uti sjelfva huden eller närmast 
under den, och hvilka utbildas från små isolerade koagula, som 
utan någon bestämd ordning här och hvar träffas på sådane 
ställen. (FRIES, Årsber. 1832, p. 121). 

BaAiRsS åsigt i afseende å generationen af denna tredje klass 
af perlor skiljer sig föga från den, som uttalats af GISSLER i 
dess ofvan åberopade, uti Vet. Akad. Handlingar för år 1762 
införda afhandling, och som är förtjent af stegrad uppmärksam- 
het i anseende till LINNÉS, af AFZELIUS ”) intygade delaktighet 
deruti. GISSLER uppgaf sig nemligen hafva funnit ämnen till 
perlor uti djurets yttre beklädningshinna, hvarvid han iakttagit, 
att de genom djurets andande och lifsrörelser drifvits inemellan 
nämnda, kroppen omklädande, hinnas lameller och insidan af 
skalen ”), samt att de under denna rörelse hvarftals tillväxa, hva- 
dan han ansåg det klart, att en bestämd naturdrift genom någon 
egen organisk mekanism bragte perlornas alstring tillväga. 


MILNE-EDWARDS förklarar perlbildningen sålunda, att per- 
lorna, hvilka han funnit bestå af ganska tätt slutna koncentriska 
lag af perlemor, alstras, da ämnet dertill, i stället att utbredas 
öfver de å skalen förut afsatta perlemorlag, bildar små isolerade 
droppar eller kulor, som understundom fästa sig vid skalen. Detta 
anser han bero af något sjukdomsförhållande eller åtminstone en 
anomal verksamhet i den afsöndringsprocess, som danar perle- 
morn, hvarföre ock bildandet af perlor befordras genom allt, som 
kan verka stimulerande på denna afsöndring, såsom om ett sand- 


LINE 


') Härmed öfverensstämmer hufvudsakligen BERGMANNS och LEUCKARTS theori i 
Anat. Physiol. Uebersicht des Thierreichs. 


2) Egenhändiga anteckningar af C. LINNAUS, p. 239. 


3) D:r MöBIuS antager ock, att perlor, inbäddade i kroppens beklädnadshinnor på 
något afstånd från manteln, dragits dit genom cirkulationen. Ann. nat. hist. 1858. 


— ll — 


korn eller annan främmande kropp. inkommer emellan skalet och 
djurets mantel '). | 

Emedan det i allmänhet kan såsom en naturlag antagas, 
att under musslornas utvecklingstid deras skalbyggnad måste allt- 
jemt stå i ett visst afpassadt förhållande till de inneboende djuren, 
så och då, i följd af antingen individuela anlag, eller födoäm- 
nenas beskaffenhet, eller någon genom yttre åverkan vållad till- 
fällig rubbning i skalbyggnadens utbildning ?), e. a. d., djuret ut- 
vecklar mera perlmateria, än det naturliga och normala förhål- 
landet med hänsigt till skalens tillväxt erfordrar, uppkommer 
härigenom ett tillstånd, hvarmedelst, på ett sätt, den af MILNE- 
EDWARDS för perlors alstring förutsatta anomali i musslornas 
afsöndringsverksamhet synes antagligen kunna definieras. 

D:r KELAART har åter bragt till lif HOMES åsigt om per- 
lornas härkomst från musslans ägg, dock med inskränkning der- 
till, att ägg, som uttränga genom de utspända beklädnadshinnorna 
af ett öfverfyldt ovarium och inbäddas i mantelns interstitier, an- 
ses kunna blifva kärnor till perlor, som i detta läge utbildas”). 

D:r MöBIUS, som antager, att perlor, hvilka hafva en kri- 
stallinisk kalkartad kärna, kunna härleda sig från koagula, till- 
komna genom utgjutning af skal-materia, anser likväl sådane per- 
lor sällan förekomma, hvaremot han funnit flertalet hafva kärnor 
af organiskt ämne. I afseende på härkomsten af dessa organiska 
kärnor har, utom den nyssnämnda hypothesen om deras bildande 
af utsluppna ägg från sprängda ovarier, den theori på sednaste 
tid velat göras gällande, att de utgöras af i manteln inträngda 
parasiter. FILIPPI har grundat denna theori på flera iakttagelser, 
som han offentliggjort, och bestrider, att perlor härröra af sjuk- 
dom, äfvensom att kärnorna utgöras af sandkorn. KUCHENMEI- 


1) MILNE-EDWARDS, ÉElémens de Zoologie, p. 448. 

2) Flere naturforskares intygade erfarenhet, att den europeiska perlmusslan oftast 
funnits perldrägtig, då skalen varit lytta eller skrumpna, förtjenar härvid upp- 
märksamhet. D:r KELAART har ock ä de orientaliska perlmusslorna, då de 
varit perldrägtiga, funnit yttre tecken, att skalen blifvit retarderade i sin ex- 
tensiva tillväxt eller rubbats i sina lefuadsförhållanden. (Ann. et Mag. of 
nat. hist.) 


3) Ann. et Mag. of nal. hist. Febr. 1858. 


— 112 — 


STER, instämmande i FILIPPIS åsigter, uppgifver, att besagde 
parasiter vanligen äro Distoma-larver eller andra Entozoa. Ge- 
nom noggranna undersökningar har äfven D:r MÖBIUS funnit an- 
ledning att biträda denna theori'), som åter med mycken värma 
blifvit bekämpad af V. HESSLING och PAGENSTECHER. Den förre 
har undersökt förhållandet hos färskvattensmusslorna i Bayerska 
vattendragen och funnit endast en distoma-kärna i många hun- 
drade små, fria, perlor från sådane musslor. Uti omkring 40,000 
specimina af Unio margaritifer var icke spår af någon parasit att 
finna, ej heller kunde någon parasit upptäckas i 100 orientaliska, 
skotska och bayerska perlor ”). Hos Unio margaritifer fann han 
perlorna hufvudsakligen genereras i musslans mantel och hafva 
två orsaker, yttre och inre. De yttre, som antagas vara säll- 
sammare, bestå deruti, att små främmande kroppar, såsom sten- 
korn eller växtlemningar, utifrån inkomma och antingen stadna i 
djurets kärlsystem eller bryta sig igenom och intränga i de öf- 
riga organernas väf, förnämligast mantelns. De inre orsakerna 
anser han hafva sammanhang med skalens bildnings- och växt- 
förhållanden. Vanligast bilda molekuler, små korn eller sam- 
mangyttrade korn af den gröngula hudsubstansen kärnorna till 
perlor, Då på det ena eller andra sättet en kärna finnes, omkring 
hvilken, i likhet med en lök, lameller hvarftals kunna lagra sig, 
så tillgår perlornas utveckling alldeles på enahanda sätt som 
skalbildningen ?). 

Med förbigående af de specielare fysiologiska utredningar, 
som förekomma i V. HESSLINGS och PAGENSTECHERS uppsatser 
härom "), må för öfrigt blott erinras om den vigtiga iakttagelsen 
angående skalens lagervis trefaldigt modifierade beståndsdelar (kal- 


lade chitin-lag, pelare-lag och perlemor-lag), beroende af man- 


telns olika afsöndring från dess serskilda delar, af hvilken grund 
äfven perlornas beskaffenhet modifieras efter deras läge. Sålunda 
erhållas, enligt V. HESSLING, de vackraste perlor, då kärnorna 


!) Ann. et Mag. of nat. hist. 1858, 

YLE 

”) Zeilschr. f. wissensch. Zoologie. Dec. 1858, p. 496 et 542 
4) Te 


2 RP 


- 


— 113 — 


hafva sitt läge i den del af manteln, som afsöndrar skalens perle- 
morlag. PAGENSTECHER ifrågasätter ock, att, för artificielt fram- 
bringande af perlor hos Unio margaritiferus, i sjelfva mantelns 
bräm, som är temligen fyllig, inlägga främmande kroppar, hvartill 
han anser små glasperlor vara tjenligast. 


Af det ofvan anförda skönjes, att meningarne äro flerfaldigt 
skiljaktiga i afseende å bestämmandet af perlkärnornas natur. 
Men ehvad det antages, att dessa kärnor vanligast utgöras af 
inträngda oorganiska kroppar, eller af koagulerad perl-materia, 
eller dekomponerade växtdelar, parasitiska djur eller andra or- 
ganiska ämnen, så är man dock nu mera ense derom, att till- 
varon af till kärnor passande ämnen hos musslan utgör ett vil- 
kor och ett medel för perlors alstring. 


Vid sammanställning af de anförda theorierna om perlbild- 
ningen med LINNÉS yttrade åsigter, — dessa i förening med de 
i GISSLERS afhandling meddelte, för LINNÉ icke främmande iakt- 
tagelser, — visar det sig, att de nyare theorier, hvilka såsom 
hufvudgrund för perlornas alstring antaga vilkoret af hos muss- 
lorna befintliga främmande kroppar, som stimulerande öka al- 
stringsverksamheten, äro de, som med LINNÉS åsigter i ämnet 
förete den närmaste öfverensstämmelse. 


Vi se således äfven här, huru för hans siareblick stod i 
fullt middagsljus en naturens hemlighet, som först under ett föl- 
Jjande tidehvarf för andra i vetenskapen invigde klarnat. 


Af LINNÉS ofvanintagne skrifvelse till Frih. FUNCK, äfven- 
som af Kammar-Ekonomi-Utskottets deputerades protokoll in- 
hemtas, att någon national-belöning åt LINNÉ blifvit ställd i 
fråga, och att deputerade försäkrade sig hafva detta i ömaste 
åtanka. Likaledes är i det föregående erinradt, att LINNÉS upp- 
finning att frambringa äkta perlor allt hittills förblifvit en hem- 
lighet. Härvid framställa sig sjelfmant två frågor, som förut 
icke blifvit i någon historisk urkund utredda: 


— IMM4 — 


a) Hvad blef i sjelfva verket utgången hos Rikets Ständer 
af den framställda frågan om en national-belöning at LINNÉ? 

b) Hvad har förorsakat, att den i Hr BAGGES hand patente- 
råde uppfinningen icke någorstädes kommit till utförande? 


Beträffande den första frågan äro nu mera fullständigt upp- - 


lysande handlingar tillgängliga, och då ämnet påkallar en omständ- 
ligare utredning, är det min afsigt att göra denna till föremål 
för en särskild afhandling. Här må det göra tillfyllest att, på 
grund af berörda handlingar, meddela, att den Utskotts-deputation, 
som vid riksdagen 1760—62 hade att handlägga ärenden angående 
perlfisket, med afseende icke blott äå LINNÉS, för deputerade upp- 
täckta konst att i musslor impregnera äkta perlor, men äfven 
för hans utmärkta vetenskapliga förtjenster i allmänhet, föreslog 
en belöning åt honom af 12,000 Dir Smt, men att Secreta Ut- 
skottet, hvarest denna fråga till afgörande förekom d. 16 Jan. 


1762, nedsatte detta belopp till hälften eller 6,000 Dlr Smt 


(= 1,000 R:dr Specie), och, då en af Secreta Utskottets leda- 


möter, Hr BAGGE, erbjöd sig att till LINNÉ betala detta belopp, 
om konsten för honom blefve upptäckt, med tillstånd att den- 


samma i verket ställa, lät Utskottet dervid bero. Annan belö- - 


ning från det allmännas sida blef alltså LINNÉ icke tilldelad, än 


den af konungen honom förlänta rättighet att utse sin efterträ- 


dare i professorssysslan. 


I afseende å den sednare af ofvanberörde frågor lemnar ett 
skriftligt memorandum af numera aflidne Handlanden Jac. P. 


BAGGE, förenämnde Hr BAGGES sonson, någon förklaring. Han 


antog första anledningen dertill, att saken sköts å sido, hafva 


varit dels den omständighet, att hans farfar var invecklad i den 


tidens politiska partistrider och i sådant hänseende egnade myc- 
ken tid åt riksdagsförhandlingarne, dels att han, någon tid efter 


det LINN:S ifrågavarande perlproduktionskonst inlöstes, hade det 
missödet att blifva blind. Sonen åter, som efter hans död blef 


innehafvare af privilegiet, förmodades aldrig hafva tagit närmare 
kännedom deraf; ty hela samlingen af de till frågan hörande hand- 


lingar var intill hans död under försegling undangömd. Då seder- 


SÅ ERANA 


— 115 — 


mera, år 1820, det förseglade paketet tillfälligtvis bland andra 
sterbhusets handlingar påträffats, blefvo försök både inom och 
utom landet gjorda att genom öfverlåtelse af den patenterade 
uppfinningen ') vinna någon ersättning för den utlagda köpeskil- 
lingen, men förgäfves. Anbud gjordes äfven till den bekante Sir 
JAMES SMITH, som förut inköpt LINNES bibliothek och samlin- 
gar; men han svarade (d. 28 Nov. 1821): »The only pearls I 
ever expected from the possession of your illustrious countryman's 
literary treasures are pearls of science, in which I have not 
been disappointed. I am contented with these and am happy, 
that Sweden appears satisfied with what I have done for the 
honour of LINNZUS and for the science, to which I have devoted 
myself, in humble imitation of that great man.» 

Misslyckandet af underhandlingarne om öfverlåtelse af Lin- 
 néiska upptäckten förklarar sig lätt. Konjunkturen för ett för- 
delaktigt tillgodogörande af kunskapen om utvägar till ymnigare 
perlfångst var förbi. För att icke tala om perlornas, likasom 
andra beklädnads-artiklars beroende af ombytliga sedvanor, så 
må i första rummet erinras om prisets betydliga fall, hvaraf 
följden för de Europeiska perlfiskerierna oundvikligen blef, att, 
der de icke redan genom vårdslös behandling blifvit ödelagde, 
afkastningen icke kunde bära omkostnaderna. De Svenska perl- 
fiskerierna voro ock längesedan öfvergifna och de stränga för- 
fattningarne derom fallne i förtjent glömska. Åfven de Britiska 
perlfiskerierna hade upphört, och på de Indiska och Amerikanska 
hade så väl det ovårdsamma fiskesättet som konjunkturen utöfvat 
ett märkbart inflytande. D:r KELAART uppgifver (Ann. et Mag. 
of nat. hist. Febr. 1858), att musselbankarne i Tamblegam-sjön 
(å Ceylons vestkust) blifvit svårt utplundrade i följd deraf, att 
de förpaktats på allenast tre år i sender, utan förbehåll i af- 
seende a fiskets bedrifvande. Han beräknar, att icke mindre än 
18,000,000 stycken af den s. k. Tamblegam-musslan (Placuna 


') Genom K. Brefvet d. 27 Febr. 1822 bestämdes en preeskriptionstid af 2 år, 
hvarinom Handlanden BaGGE egde att bringa i utöfning den privilegierade 
konsten att på musslor inympa äkta perlor, dock utan tillstånd att denna rät- 
tighet till någon annan öfverlåta. 


— 116 — 


placenta LIN.) blifvit på tre år fångade från en enda bank. 
Hvarken det regala perlfiskeriet vid Ceylon eller f. d. Ostindiska 
Compagniets vid Tuticoreen är ock nu mera af något synnerligt 
värde, emedan äfven här afkomsten uppslukas af omkostnaderne 
för musselbankarnes bevakning och perlfiskeriernas förvaltning"). 

Den verksammast bidragande orsaken till konjunktur-för- 
ändringen var utan tvifvel uppkomsten af konstgjorda perlor, 
hvarmed nu ferestädes i Europa betydande handel drifves, och 
hvaraf i synnerhet de efter Jacquinska methoden tillverkade ”?) 
hafva en förvillande likhet med de äkta. 

GOLDSMITH, som på ett upprörande sätt skildrar perldy- 
karnes handtering, anmärker, att förhållandet kan så fortfara i 
länder, der befolkningen utgör blott två klasser, tyranner och 
slafvar. Visst är, att allmänna meningen, som länge varit stämd 
för monopoliernas upphäfvande, fått ytterligare stöd för yrkandet 
deraf, så väl från erfarenheten, att industrien icke lönar sig, som 
från tidehvarfvets menniskovänligare lynne, hvarmed perldykare- 
manskapets lif-spillande arbete icke kan förlikas. 

Försök hafva dock ännu efter 1820 gjorts att upphjelpa den 
sjunkande industrien. Uteslutande rätt till perlfiske i Columbien 
blef år 1823 till ett Engelskt bolag upplåten. Perlfiskeriet vid 
Algier förpaktades äfven till ett Engelskt kompagni år 1826 och 
året förut hade ett Engelskt aktiebolag bildats för perlfiske vid 
Panama; men så väl detta som Columbiska perlfiskbolaget måste 
redan 1826 åter upplösas ?). 

Perlfiskets å Ceylonska musselbankarne försämrade tillstånd 
har, enligt ett referat i Ann. et Mag. of nat. hist. (Februari- 
häftet 1858), nyligen föranledt uppdrag från öns regering åt en 
vetenskapsman, D:r KELAART, att anställa undersökning om för- 
hållanderna och utlåta sig, om icke genom ett mera systematiskt 
behandlingssätt fisket må kunna förbättras. D:r KELAART har 


1) Mac CuLLOCH. 

?) De bestå af en till rund form uppblåst glasmassa, utfylld med vax och öfver- 
dragen med en perlemorskimrande vätska, som erhålles från fjällen af en fisk- 
art (Cyprinus alburnus LIN.) 

3) Mac CULLocH. 


— 1117 — 


såsom inledning till sitt betänkande i ämnet afgifvit en berät- 
telse (Introductory report on the natural history of the pearl- 
oyster of Ceylon), hvaruti, jemte meddelande af åtskilliga iakt- 
tagelser i afseende å den orientaliska perlmusslans naturalhistoria, 
åtgärder ifrågasättas för koloniserande af denna mussle-art på 
för ändamålsenlig fiskeri-handtering beqvämliga bankar. Uti sär- 
skild not, adresserad till redaktionen af nämnde tidskrift under 
d. 7 Nov. 1857, har D:r KELAART uppgifvit sig hafva funnit 
det faktum bekräftadt, att goda perlor kunna åstadkommas hos 
sjömusslor, behandlade på det sätt, som chineserne behandla 
färskvattens-musslor, hvarvid han anmärker, att, om Ceylonska 
regeringen icke vill anlägga artificiela perlbankar, andra regeringar 
tvifvelsutan skola sätta detta experiment i verket, då Aripo- 
banken blefve utan allt värde. 

Om icke nu mera äfven dessa ansträngningar för vinnande 
af ett ymnigare perlfiske skola, vid salderandet af kostnads- 
räkningarne, finnas ofruktbara, skall framtiden utvisa.» 


— 18 — 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af Kongl. Sjöförsvars-Departementet. 
Mavury, M. F., Sailiog Directions. Vol. 4. Washingt. 1858. 4:0. 
Af Statistiska Centralbyrån. 
Underd. Berättelse för åren 1851—18535. Bd. 2. 


Af Nord-Amerikanska Förenade Staternas Regering. 
EsrPr, J. E., Fourth meteorological report. Washingt. 1857. 4:0. 


Af Literary and Philosophical Society i Manchester, 
Memoirs. 2d Series, Vol. 15; 1. 
Proceedings, 1857. 1—14. 
Af Istituto I. RB. Veneto di Scienze i Venedig. 
Atli Bercyda. kr dar 050; 
Af Utgifvaren. 

Flora, 1856: 29—48. 1857: 1—12. 1858: 1—33. 

Af Hr Direktör Z. Heggström. 
THEDENIUS, K. F., Svensk Skolbotanik. H. 11, 12. 


— 119 — 


Om Molluskslägtet Pilidimm Miop. — Hr S. LovÉN an- 
förde följande: 

»I de rika samlingar af högnordiska hafsdjur, som Hr Ma- 
gister Ö. TORELL nyligen hemfört från sin resa till Spitzbergen, 
förekommer en utmärkt art af detta hittills föga bekanta slägte. 
Hr TORELL har haft godheten meddela mig de två exemplaren 
af densamma till beskrifning. 

MIDDENDORFF är hittills den ende författare, som efter 
egen iakttagelse omtalar denna märkliga form; han beskrifver 
djuret, och slägtskapen med Velutina undgår honom ej. Skalet 
till hans art, Pilidium commodum, var väl redan förut funnet 
subfossilt i skalbackarna vid Uddevalla, af HISINGER, men tyd- 
des af denne såsom Pileopsis hungarica LAMCK., en art af vida 
sydligare utbredning än den, som eljest tillhör dessa skalbackars 
fauna. I SEARLES W0ooDS arbete om Englands Cragbildning upp- 
tages äfven, under samma slägte, Capulus MONTF., åtminstone 
en art, C. obliquus S. W., som antagligen är att anse såsom ännu 
en art af Pilidium. 

Det väl valda namn, Pilidium, som MIDDENDORFF gaf åt 
det nya slägtet, syntes först, men utan beskrifning, i hans Bei- 
träge z. Malac. Russlands, 1849, och samma år, i September, 
blef det af FORBES användt för en Patella'). Det var likväl re- 
dan år 1847 af JoH. MUELLER begagnadt för ännu en tredje 
djurform ”), och var således förbrukadt när MIDDENDORFF slut- 
ligen lät det åtföljas af fullständig beskrifning och teckning ?). 
Det är af detta skäl, som jag för detta slägte föreslår ett nytt 
namn, af samma härledning, och benämner det 


PILISCUS n. 


Syn. Pilidium Miopr. — Pileopsis sp. HISINGER. 

Animal fere Velutinz, pallii margine intra limbum tenuem valde 
incerassato, plicato, sinu antico supra basin tentaculi sinistri, altero 
dextro, pone genitale masculum, obsoleto. ”Tentacula crassiuscula, an- 


3) Report of the Brit. Assoc., Birmingham 1849, Notices p. 76. 
?) MönL. Arch. 1847, 159. 
3) Reise, Mollusken, 54. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 Mars 1859. 


— 120 — 


tice membrana brevi connexa. Pes validus, pallium replens, solea 
plicato-rugosa. Genitale masculum validum, dextrum, hamatum. Ra- 
dula (in P. probo n.) ille Velutinze haliotidex parum absimilis, dente 
medio validius cuspidato, laterali primo subtriangulari, secundo et 
tertio simplicibus, paullum magis arcuatis. 


ATA 


Testa conico-fornicata, capuliformis, tenuissima, non radiatim li- 
rata, vertice postico, medio; spira brevissima; apertura integra, ro- 
tundata, cavitate simplici, margine tenui, simplici; epidermis tenuis- 
sima, adnata, laevis. 


1. Piliscus commodus (M1iDD-.) 


Pilidium commodum MIDDENDORFF, Sib. Reise, 54, t. XVII, ft. 
5—11. — »Pileopsis hungarica LAMCK.» HISINGER, Lethaa Suecica, 41. 

Spira prominula, pendula; testa leviter rugosa. 

Hab. in mari pacifico arctico ad Ochotsk. Ad Uddevalla et 
Kuröd Suecie fossilis. 


2. Piliscus probus un. 


Testa gibba, transverse rugosa, tenera, fere membranacea, pellu- 
cida, flavescens radiis obsoletis fuscopurpureis, intus nitida, purpura- 
scens, callo sub spira levi calcareo; impressiones musculares vix di- 
stinguend&e; vertex sinistro paullum propior, obtusus, spira brevissima, 
demissa, appressa, leviter dextrorsa; apertura obovata, margine mem- 
branaceo, dextro paullum ampliore. Long. 29 m.m.; lat. 24 m.m. 

Genitale masculum plica supera longitudinali, apice acutum. 

Hab. in sinu Bellsund Spitzbergiz, fundo petroso, zoophytis ve- 
stito, org. 35—40. Legit O. TORELL. 

Obs. Fieri potest ut huic generi sit addicendus Capulus obliquus 
SEARLES Woop, in stratis Red Crag dictis fossilis (Crag Mollusca, 
I, t. XVII, f. 1, a—b), qvin etiam Capulus fallax Ejusdem (L c. f. 4, 
a—b). Judicium accipiat auctor.» 


Sveriges 


— 121 — 


Sveriges Pimplarix. — Hr BoHEMAN meddelade föl- 
jande uppsats: 


»Conspectus generum Pimplariarum Suecic. 
Auctore 
A. E. HOLMGREN. 


Secrio I. Caput transversum, non vel parum buccatum, rarius tumi- 
dum. Abdomen sessile aut subsessile. (PIMPLARLE). 
Divisio 1:ma. Abdomen compressum vel subcompressum. Segmen- 


tum ultimum ventrale 9 majusculum, sublanceolato- 
ovatum. 


Genus 1. COLEOCENTRUS Grav. 


(Coleocentrus 9 et Macrus S' GRAV.) 

Caput subbuccatum. 

Clypeus brevis, linea subrecta impressa discretus, apice medio breviter 
productus. 

Metathoraz a latere visus subquadratus. 

Antenne dimidio corpore longiores, filiformes; scapo subgloboso, apice 
extus exciso. 

Abdomen elongatum, utriusque sexus plus minusve compressum; se- 
gmento primo subzaquilato, latitudine longiore; octavo exserto; 
ultimo ventrali maris ab apice abdominis valde remoto, feminge 
majusculo, ovato-lanceolato, fere ad apicem abdominis extenso; 
terebra 2 corporis longitudine vel paulo breviore. 

Ale areola instructae. 

Pedes graciles; unguiculis tarsorum simplicibus. 


| 
| 
Spec. Scand. 3. Coleocentrus Excitator PopaA, caligatus GRAV. et cro- 
| ceicornis GRAV. (Macrus). 
| 
| 


Genus 2. ACOENITES GRAV. 


Caput transversum, subbuccatum. 
Clypeus imperfecte discretus. 
| Labrum exsertum. 
= Antenne capite cum thorace vix longiores, filiformes, porrectze. 
| Oculi integri. 
= Abdomen lseviusculum, utriusque sexus apicem versus plus minusve 
| compressum; segmento.primo basin versus sensim angustato, la- 
titudine longiore; ultimo ventrali feminse majusculo, lanceolato, 
ad apicem abdominis extenso. ”Terebra 8 abdomine brevior. 
| Ale areola nulla. 
Pedes anteriores mediocres, postici incrassati, unguiculis tarsornm ma- 
| jusculis, simplicibus. 
Spec. Scand. 1. Åcoenites Arator GRAV. 


| Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 3. 


— 12 — 


Divisio 2:da. Abdomen depressum, rarius apice leviter compresswm. 


Snbdiv. 1:ma. Segmenta media abdominis latitudine longiora vel 
quadrata.  Terebra 8$ corpore sepissime longior. 


A. Mesothorax transversim rugulosus. 


Genus 3. RHYSSA GRAV. 


Caput transversum, breviusculum, subbuccatum, pone oculos srepissime 
dilatatum. 

Clypeus brevissimus, apice medio interdum productus. 

Mesothorax perfecte trilobus, transversim rugulosus. 

Metathorax e latere visus subquadratus 

Abdomen subeylindricum; femine: apicem versus plus minusve com- 
pressum, subtilissime transversim aciculatum, segmento tertio im- 
pressione basali nulla, octavo exserto, subtriangulari, ultimo ven- 
trali retracto, ab apice abdominis valde remoto, terebra longi- 
tudine cireiter corporis, valvis basi tantum tenuiter setulosis; 
maris: cylindricam, interdum lzevissimum, segmentis 3—7 aut 
integris aut apice plus minusve emarginatis vel incisis, valvulis 
genitalibus saepe exsertis. 

Ale areola instructae. 

Pedes mediocres vel graciles; unguiculis tarsorum simplicibus. 

Obs. Hoc genus in 2 subgenera dividi potest, nuempe: 
1. RHYsSSA GRAV. Clypeus apice medio productus. Segmenta 

abdominis apice integra 
Spec. Scand. 2. Rhyssa persuasoria GRAV. et alpestris HOLMGR. 


2. THALESSA HoLMGR. Clypeus apice truncatus. Abdomen, sal- 
tem maris laxvissimum, segmentis 3—7 apice 
emarginatis (PP) vel interdum profunde in- 
cisis (&). 

Spec. Scand. 4. Thalessa curvipes GRAV., superba SCHRANK, 
clavata FABR. et emarginata GYLLENH. 


B. Mesothorax transversim non rugulosus. 


Genus 4. EPHIALTES Grav. 


Caput parum buecatum. 

Clypeus apice depressus, plus minusve emarginatus. 

Metathorazx longitudine parum altior, area superomedia sepius sub- 
suleiformi, angusta. 

Abdomen cylindricum, thorace sepissime plus duplo longius, plerum- 
que rugis vel tuberculis distinctioribus aut obsoletioribus notatum; 
segmento primo subzquilato, latitudine longiore; sequentibus la- 
titudine longioribus vel subquadratis, marginibus elevatis lzevibus. 
Terebra 8 abdomine semper longior. Segmentum ultimum ven- 
trale utriusque sexus parvum, retractum. 

Ale areola instructe. 


— 123 — 


Pedes graciles.  Tarsi postici artieulo ultimo parum longiore quam 
penultimo, unguiculis non pectinatis, feminsae basi dilatatis, lobatis. 


Spec. Scand. 7. Ephialtes Imperator KriecHB., Rex KRIECHB. 
mesocentrus GRAV., tuberculatus FOURCR., ce- 
phalotes HOLMGR., carbonarius CHRIST., tenui- 
ventris HOLMGR. 


Genus 5. PERITHOUS HoLMGR. 
(Ephialtes GRAV.) 


Caput nullo modo buccatum, pone oculos valde angustatum. 
Clypeus depressus, apice sepissime emarginatus. 
Metathoraz subsemiorbicularis, punctatus, area superomedia nulla vel 
incompleta, posteromedia linea aut costa arcuata circumdata. 
Abdomen subeylindricum, thorace duplo circiter longius, rugis obsole- 
tioribus notatum; segmento primo latitudine longiore; sequentibus 
quadratis vel subtransversis, 2—3—4 maris interdum elongatis. 
Terebra 2 corporis longitudine aut nonnihil longiore. Segmentum 
ultimum ventrale aut retractum (YP), aut exsertum, oblongo-ovatum, 
valvulas genitales obtegens &A). 

Ale areola instructae. 

Pedes mediocres; coxis posticis ovatis; femoribus validiusculis; articulo 
ultimo tarsorum penultimo triplo et ultra longiore; unguiculis 
basi non dilatatis. 


Spec. Scand. 3. Perithous albicinetus GrRav., Mediator FABR., 
varius GRAV. 


Subdiv. 2:da. Segmenta media abdominis transversa, rarius sub- 
quadrata. Terebra 2 plerumque corpore brevior, 
rarius ejus longitudine vel adhuc longior. 

Phalanx 1. Clypeus discretus. Segmentum primum abdomi- 
nis transversum vel latitudine parum longius, sc-' 
pissime tumidum, carinulis duabus instructum; 
sequentia ut plurimum tuberculis vel lineis im- 
pressis ornata. 

A. Femora anteriora subtus integra. Tibie recte. 


a. Abdomen supra levissimum, punctura nmulla. 
Femora postica crassiuscula. - 


Genus 6. 'THERONIA HoLMGR. 
(Pimpla GRrRAV., FABR.) 


Caput transversum, breve. 

Clypeus breviusculus, medio transversim leviter elevatus, apice trun- 
catus. 

Mandibule latiuscule, denticulis longitudine zequalibus apice instructae, 

Antenne validiusculze, porrectae; scapo extus exciso. 

Oculi oblongi, juxta radicem antennarum emarginati. 


— 124 — 


Thorax robustus, gibbulus, altitudine parum longior; metathorace areis 
superioribus instructo, spiraculis elongatis. 

Abdomen supra lzevissimum; »terebra 2 SÖUrRkNS longitudine vel paulo 
breviore» (GRAV-). 

Ale areola instruct:e. 

Pedes postici crassiusculi. 


Spec. Scand. 1. Theronia flavicans FABR. 


b. Abdomen supra plerumque parum nitidwnm, 
punctatum. 


+ Segmentum ultonum ventrale apud 2 ab 
apice abdominis valde remotum, retractum. 


”) Clypeus ante apicem plus minus pro- 
funde impressus. Areola alarum semper 
completa. 


Genus 7. PIMPLA FABR. 


Caput transversum, breve, haud buccatum; fronte spe impressa, ple- 
risque laeviuscula. 

Clypeus distincte diseretus, ante apicem depressus vel subexcavatus. 

Labrum ssepe exsertum, ciliatum 

Mandibule basi latiuscule, apicem versus angustiores, denticulis longi- 
tudine subaequalibus. 

Antenne porrectie, filiformes, interdum validiusculze; scapo apice exciso. 

Oculi oblongi, juxta radicem antennarum emarginati. 

Thorax BR gibbulus; scutello faknid fören apice obtuse rotun- 
dato; metathorace altitudine multo breviore, areis superioribus et 
posteromedia incompletis, spiraculis ovalibus aut subcirceularibus. 

Abdomen sessile, in feminis plurimarum specierum oblougum seu oblongo- 
ovatum, in maribus plerisque angustius, ut plurimum cylindricum 
aut sublineare, thorace angustius vel paulo latius, subtiliter et con- 
fertim puncetulatum. Plurimis vel segmeuta ipsa transversim im- 
pressa, interstitiis transversalibus elevatioribus nitidioribus instructa, 
vel incisuris profundioribus inter se disereta, marginibus segmen- 
torum apicalibus elevatioribus nitidioribus ornata, rarius impres- 
sionibus et incisuris illis deficientibus. Segmenta 2—7 plurimis 
”transversalia, maris interdum subquadrata; duo ultima feminae 
ventre rima longitudinali fissa. Segmentum primum subquadra- 
tum, aut latitudine paulo longius, rarius paulo brevius, plerumque 
elevatum carinulis brevibus sepius distinctis instructum, basi ex- 
cavato-impressum, spiraculis ad basin sitis. Terebra plerisque 
abdomine brevior, rarius ejus longitudine vel longior. 

Pedes anteriores graciles, postici validiores; unguiculis tarsorum sim- 
plicibus, basi rarius lobatis. 

Ale areola semper completa instructae. 


Spec. Scand, circit. 30. 


— 125 — 


”) Clypeus conveziusculus, ante apicem mar- 
ginatum, haud impressus. Areola alarum 
deficiens vel incompleta. 


Genus 8. POLYSPHINCTA GRAV. 


Caput transversum, breviusculum, sapissime nitidum. 

Clypeus diseretus, convexiusculus, apice rotundatus, interdum margi- 
natus. 

Mandibule subanguste, basin versus sensim dilatatae; denticulis longi- 
tudine sepius inzequalibus, inferiore scilicet nonnihil breviore. 
Antenne porrecte, filiformes; scapo apice subintegro vel extus inter- 

dum leviter tantum exciso. 

Oculi oblongi, juxta radicem antennarum leviter tantum emarginati 
vel subintegri. 

Thoraz altitudine longior, lateribus lavis, nitidus; mesothorace ovato, 
antice trilobo; areis metathoracis superioribus incompletis vel 
omnino deficientibus, spiraculis circularibus. 

Abdomen sicut in Pimpla conformatum. Terebra Y ut plurimum valde 
brevis, abdomine (saltem in nostris speciminibus) semper brevior. 

Ale areola fere semper deficiens, rarius plus minusve completa. 

Pedes mediocres; articulo ultimo tarsorum posticorum ssepe dilatato. 


Spec. Scand. 9. 


TT. Segmentum ultimum ventrale 8 basin tere- 
bre totam obtegens, fere ad apicem abdo- 
minis extensum. 


”) Scutellum apice rotundatum. 


Genus 9. CLISTOPYGA GRAV. 


Caput transversum, haud buccatum; genis in & profunde sinuatis, in 
LP integris. 

Clypeus apice leviter depressus. 

Mandibule angustee. 

Antenne filiformes, porrecte; scapo apice extus exciso. 

Oculi integri vel subintegri, oblongo-ovati. 

Thoraz sicut in Polysphincta conformatus. 

Abdomen quoque ut in illo; segmento primo latitudine nonnihil lon- 
giore (0), carinulis distinctis; mediis quadratis; omnibus rugis 
parum elevatis vel lineis subimpressis instructis. Terebra 2 di- 
midio abdomine brevior. 

Ale areola nulla instructae. 

Pedes mediocres; unguiculis tarsorum non pectinatis, basi P9 lobatis. 


Spec. Scand. 2. 
Genus 10. GLYPTA Grav. 


Caput transversum; fronte interdum cornigera; genis juxta oculos in 
& rarius paulo emarginatis, plerumque in utroque sexus integris. 


— 126 — 


Clypeus convexiusculus, apice rotundatus vel truuncatus. 

Mandibule modice late, denticulis longitudine subsequalibus apice in- 
structze. 

ÅAntenne filiformes. 

Oculi subintegri. 

Thorax robustus; areis metathoracis superioribus smepius incompletis 
vel omnino deficientibus, posteromedia plerumque completa, sub- 
se:nicireulari. 

Scutellwn apice rotundatum, obtusum. 

Abdomen sublanceolatum vel lineare; segmento primo parum elevato, 
carinulis distinctis; 2 - 4 lineis duabus impressis, oblique ex an- 
gulis apicalibus versus medium baseos ascendentibus instructa. 
Terebra 2? abdominis longitudine vel adhuc longior. 

Ale areola srepissime nulla instruct:e. 

Pedes plerisque graciles; unguiculis tarsorum pectinatis vel interne 
setosis. 

Spec. Scaud, 14. 


”) Scutellum elevatum, quadrangulare, apice 
truncatum. 


Genus 11. LYCORINA HoLMGR. 


Statura brevis, robusta. 

Caput eum cjus partibus sicut in Glypta. 

Thoraz valde robustus; metathorace brevi, areis superioribus et postero- 
media ampla, subcompletis. 

Scutellum elevatum, marginatum, apice truncatum. 

Abdomen oblongo-ovatum; segmento primo latitudine non longiore; 
2 -4 linea anteapicali et duabus obliquis in medio baseos impres- 
sis instructis. Hae linee ita impresse et posite sunt, ut trian- 
gulum elevatum in medio segmentorum conforment. <Terebra 
abdomine nonnihil brevior. 

Ale areola nulla; nervo areolari longiusculo. 

Pedes subgraciles; unguiculis tarsorum pectinatis. 


Spec. Scand. 1. Lycorina triangulifera HOLMGR. 


B. Femora anteriora apice subtus distinete (2) vel 
leviter (S) emarginata.  Tibic anteriores sub- 
arcuatae vel curvate. 


Genus 12. COLPOMERIA HoLMGR. 


Caput transversum, leve. 

Clypeus imperfecte discretus, couvexiusculus, apice rotundatus. 

Mandibule anguste. 

Antenne filiformes, porrectae. 

Thorax altitudine longior; mesothorace trilobo; metathorace lougitu- 
dine parum altiore, area superomedia angusta, completa. 


— 127 — 


Abdomen angustum, supra leviusculum; segmento primo latitudine lon- 
giore, subaquilato, carimulis duabus instructo; 2—5 rugis aliquot 
instructis Terebra brevis vix segmenti primi longitudinem zequans. 

Ale areola nulla. 

Pedes mediocres; femoribus anterioribus subinerassatis, a medio ad 
apicem sensim valde angustatis, vel in 2 quasi emarginatis; ti- 
biis anterioribus subarcuatis aut curvatis; articulo ultimo tarso- 
rum dilatato, unguiculis majusculis, basi dilatatis (2). 

Spec. Scand. 1. dColpomeria levigata HoLMGR. 


Phalanx 2. Clypeus non discretus. Femora incrassata. 


Genus 13. SCHIZOPYGA GRAV. 


Caput tranusversum. 

Mandibul&e sub margine apicali clypei subocculta, acuminatze. 

Mazille labium amplectentes valde dilatatze. 

Oculi oblongo-ovati, juxta radicem autennarum levissime emarginati. 

Antenne dimidio corpore parum longiores, filiformes. 

Thorax subeylindricus, altitudine longior; collo majusculo; mesothorace 
distincte trilobo; area superomedia metathoracis plerumque com- 
pleta, spiraculis circularibus. 

Abdomen oblongo-subeylindricum; segmento primo marginato, bicari- 
nato; 2—5 utrinque linea impressa plus minusve perspicua no- 
tatis; ultimo ventrali 2 valde retracto. Terebra levissime arcuata, 
perparum exserta. 

Ale angnstre, arcola nulla. 

Pedes validiusculi; femoribus incerassatis; unguiculis tarsorum curvatis, 
acutis. 

Spec. Scand. 4. Typ. Schizopyga podagrica GRAV. 


Obs. Species huc pertinentes in Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1856, 
p. 69 a me descriptae suut. 


Phalanx 3. Clypeus discretus. Area metathoracis postero- 
media subsemilunaris vel subsemicircularis, aut 
nulla. Segmentum primum abdominis haud ele- 
vatum, latitudine longius, carinulis perparum 
maunifestis instructum; sequentia tuberculis vel 
lineis impressis nullis ornata. 

A. Unguiculi tarsorwm simplices. 
a. Caput pilosum vel villosum. 


Genus 14. ARENETRA HoLMGR. 


(Banchus et Tryphon GRAV. Lasiops ”) HOLMGR.) 


Caput transversum, punctatum, villosum. 
Clypeus apice depressus, subtruncatus. 


') Nomen Dipterorum antiquius. 


Antenne filiformes. 
Oculi ovales, inter se longe distantes. 
Thorax robustus; mesothorace integro; metathorace fortiter punctato, 
areis supra deficientibus, spiraculis cireularibus 
Abdomen depressum, vel apice in P2 paululum compressum; segmento 
primo latitudine longiore, ruguloso; sequentibus lzevioribus. ”Te- 
rebra abdomine brevior, sursum leviter curvata. 
Ale areola instructae. 
Pedes graciles; unguiculis tarsorum simplicibus. 
Spec. Scand. 2. Avrenetra (Tryphon) pilosella GRAV. et (Ban- 
chus) tomentosa GRAV. 


b. Caput subnudum vel pubescens. 
+ Antenne articulis 3 et 4 flagelli I erosis. 


Genus 15. LAMPRONOTA HaALIDAY. 


(Phytodietus Grav. Cylloceria ScHtÖDTE. HoLMGR. Chali- 
nocerus RATZEB. Tryphon ZETT.) 


Caput transversum, haud buccatum. 
Clypeus diseretus, apice toto depressus, subtruncatus. 
Antenne filiformes, subgraciles; maris articulis flagelli 3 et 4 erosis. 
Thoraz robustus; mesothorace trilobo; metathorace areis superioribus 
subdistinctis, spiraculis ovatis. 
Abdomen lzeviusculum; segmento primo subruguloso, latitudine longiore. 
Terebra exserta, longa. 
Ale areola nulla instructae. 
Pedes mediocres; unguiculis tarsorum simplicibus. 
Spec. Scand. 2. Lampronota nigra GRAV. (= fracticornis HALI- 
DAY) et caligata GRAV. (= crenicornis HALI- 
DAY). 
Obs. Quod synonymiam preterea attinet conferre velis HoLMGR. Act. 
Holm. (1854) p. 91. 


T+ Flagellum antennarum utriusque sexus 
integrum. 


Genus 16. LISSONOTA GRAV. 


Caput transversum, haud buccatum. 

Clypeus discretus, convexiusculus, apice rotundatus 

Antenne filiformes, subgraciles. 

; SNR NE 6 5 

Thorax subeylindricus, altitudine longior; mesothorace integro vel sub- 
integro; metathorace punctato, area superomedia szepissime incom- 
pleta vel omnino deficiente, posteromedia tamen semper completa 
semilunari aut semicirculari. 

Abdomen lIseviusculum vel confertim subtiliter punctatum aut aluta- 
ceum; segmento primo latitudine longiore. Terebra 2 gracilis, 
seepe corporis longitudine vel adhuc longior. Segmentum ulti- 


— 129 — 


mum ventrale hasin terebra totam obtegens, fere ad apicem abdo- 
minis extensum. 
Ale areola instructae. 


Pedes subgraciles; unguiculis tarsorum simplicibus, basin versus rarius 
subsetosis. 


Spec. Scand. circiter 15. 


B. Unguiculi tarsorum pectinati vel subserrati. 


a. Unguiculi tarsorum parce et breviter pecti- 
nati aut serrati. 


Genus 17. MENISCUS SCHIÖDTE. 


(Lissonota GRAV. RATZEB. HOLMGR.) 


Caput transversum, baud buccatum. 

Clypeus diseretus, apice plus minusve depressus, plerisque rotundatus. 

Antenne filiformes. 

Thorax robustus; mesothorace subintegro; scutello gibbulo, convexo; 
metathorace punctato, areis superioribus incompletis vel omnino 
nullis, posteromedia semilunari aut semicirculari, spiracnlis subovatis. 

Abdomen sicut in Lissonota conformatum. Terebra Y abdominis longi- 
tudine vel parum longior, validiuscula. 

Ale areola instructe. 

Pedes mediocres vel subgraciles; unguiculis tarsorum intus setosis, sub- 
pectiuatis vel serratis. 


Spec. Scand.? Typ. Meniscus setosus. 


b. Unguiculi tarsorum longe et crebre pectinati. 


Genus 18. PHYTODIETUS Grav. 


Caput transversum, haud buccatum. 

Clypeus convexiusculus, ante apicem subrotundatum vel leviter emar- 
ginatum foveola plus minusve distincta instructus. 

Antenne fere corporis longitudine, filiformes. 

Thorax robustus; mesothorace subintegro; metathorace areis superiori- 
bus ut plurimum nullis, spiraculis circularibus. 

Abdomen ovato-fusiforme, lxeviusculum; segmento primo non elevato, 
basin versus sensim angustato; ultimo ventrali retracto, ab apice 
abdominis remoto. Terebra £ abdominis longitudine vel paulo 
brevior. 

Ale areola instructae. 

Pedes subgraciles; unguiculis tarsorum longe et crebre pectinatis. 


Spec. Scand. 5. Typ. Phytodietus Segmentator GRAV. et cory- 
pheus GRAV. 


— 130 — 


Sectio II. Caput plus minusve tumidum vel subglobosum. Abdomen 
subpetiolatum. (XORIDES). 


A. Femora omnia simplicia. 
a. Frons corniculo nullo. 
Tt Areola alarum deficiens. 
") Tibice omnes subgraciles vel mediocriter incrassate. 


2) Clypeus apice valde depressus. Mandibule modice 
late, denticulis longitudine subaqualibus apice in- 
structe. Facies os versus distinete angustata. 


Genus 19. XORIDES GRAV. 


Caput buccatum, subtumidum, ante orbitas postoculares scepissime ru- 
gulosum; facie os versus sensim angustata. 

Palpi maxillares 5-articulati, articulis duobus ultimis longitudine sub- 
zequalibus 

Antenne filiformes, porrectie; scapo apice extus exciso. 

Thorax subceylindricus, altitudine duplo fere longior; metathorace areis 
superioribus incompletis vel deficientibus, spiraculis ovato-rotun- 
datis paulo ante medium locatis. 

Abdomen sessile aut subsessile, rarius subpetiolatum; segmento primo 
latitudine semper longiore, basin versus angustato, carinulis pa- 
rom determinatis instructo; 8:vo exserto; ultimo ventrali apud 
2 longe retracto. Terebra abdomine plerumque nonnihil brevior 
vel longitudine sequalis. 

Ale subangustre; arecola nulla. 

Pedes graciles, postiei longiuseuli, unguiculis tarsorum simplicibus. 

Spec. Scand. 3. Typ. Xorides collaris GRAV. 


99) Clypeus planiusculus, apice haud impressus. 
Mandibule denticulis longitudine sub inequali- 
bus. Facies os versus vix nisi levissime angustata. 


Genus 20. POEMENIA HoLmMGR. 


Caput in hoc genere minus buceatum quam in precedente; facie os 
versus vix angustata. 

Antenne filivormes, porrectee; scapo extus exciso. 

Palpi wmaxillares 5-articulati, articulo tertio longitudinem ultimorum 
duorum aequante. 

Thoraz subeylindricus; mesothorace trilobo; metathorace areis superiori- 
bus valde incompletis vel nullis, spiraculis rotundato-ovatis, pau- 
lulum ante medium sitis. 

Abdomen subpetiolatum; segmentis 1, 4, 6 latitudine longioribus. Tere- 
bra 2 abdomine vix longior. 

Ale subanguste; areola deficiente. 

Pedes graciles. 

Spec. Scand. 1. Poemenia notata HOLMGR. 


— 131 — 
”) Tibie omnes vel anteriores incrassate, basi angusta. 


Genus 21. XYLONOMUS Grav. 


Caput buccatum, subeubicum. 

Clypeus transversus, discretus, saepius valde depressus. 

Mandibule apicem versus sensim angustate, apice integro vel sub- 
integro. 

Palpi maxillares longiusculi; articulo ultimo penultimo longiore. 

Oculi ratione capitis parvi. 

Antenne filiformes, porrecte, in I graciliores quam in YL, apice sxe- 
plus curvatze. 

Thorax eylindricus, altitudine multo longior; mesothorace distincte tri- 
lobo; metathorace areis superioribus instrneto, spiraculis linearibus 
vel oblongis. 

Abdomen subsessile vel subpetiolatum; segmento primo latitudine lon- 
giore, carinulis instrueto; 8:vo exserto. Terebra 8 abdomine non- 
nihil brevior vel paulo longior. 

Ale subangusta, areola nulla instructae. 

Pedes mediocres; tibiis anterioribus incrassatis, basi angustis, coarctatis. 


Spec. Scand. 8. Typ. Xylonomus gracilicornis GRAV., Irrigator 
FABR. 


tt Åreola alarum completa, pentagona. 


Genus 22. ECHTHRUS Grav. 


Caput buccatum, subeubicum. 

Clypeus breviusculus, apice utrinque depressus, medio brevissime pro- 
ductus. 

Mandibulce denticulis duobus apice instructze. 

Palpi maxillares sicut in Xylonomo conformati. 

Antenne filiformes. 

Metathoraz obtusus; areis superioribus incompletis; spiraculis ovalibus. 

Abdomen subsessile. Terebra 2 corpore paulo breviore. 

Ale modice late, areola completa, 5-gona. 

Pedes mediocres, tibiis anticis incrassatis, basi angusta. 


Spec. Scand. 1. Echthrus Reluctator TinnN. 


b. Frons corniculo instructa. 


Genus 23. MITROBORIS HoLMGR. 


(Odontomerus RATZEB.) 


Caput modice buccatum; fronte corniculo lato supra excavato instructa. 

Clypeus diseretus, planiusculus. 

Mandibule& denticulis duobus apice instructze. 

Palpi maxillares longiusculi, extrorsum tenues; articulis duobus ultimis 
longitudine subzequalibus. 

Antenne filiformes, capite cum thorace paulo longiores. 

Mesothoraz trilobus. 


— 132 — 


Metathorax areis superioribus instructus, spiraculis oblique positis, 
ovalibus. 

Abdomen subpetiolatum; segmento 8:vo exserto, conico. Terebra abdo- 
minis longitudine. 

Alm modice lata, areola nulla instructe. 

Pedes mediocres, femoribus validiusculis. 


Spec. Scand. 1. Mitroboris cornuta RAZzEB. 


B PFemora postica valida, denticulo subtus instructa. 


Genus 24. ODONTOMERUS GRAV. 


Caput valde buccatum, cubicum. 

Clypeus brevis, subdepressus. 

Mandibule denticulis duobus brevibus apice instructae. 

Palpi maxillares longiusculi; articulis duobus ultimis longitudine fere 
2equalibus. 

Antenne filiformes, tenues. 

Thorax subeylindricus, depressus; mesothorace trilobo; metathorace 
areis superioribus instructo, spiraculis ovalibus. 

Abdomen petiolatum. Terebra 8 corpore vel saltem abdomine longior. 

Ale subangusta, areola deficiente. 

Pedes breves, femoribus incrassatis, posticis denticulo subtus armatis. 


Spec. Scand. 3. Typ. Odontomerus dentipes GMEL.» 


i| 


2 55 


Akademiska angelägenheter. 


Sekreteraren föredrog den lyckönskningsskrifvelse, som Akademien 
beslutit aflåta till K. Bayerska Vetenskaps-Akademien i Miänchen, med 
anledning af dess Jubileum d. 28 Mars. 

Sekreteraren framlade en samling af framlidne Professoren DAL- 
MANS originaltekningar till hans palzeontologiska, entomologiska, m. fl. 
arbeten, samt aft bref till honom från O. SWARTZ, SCHÖNHERR, THUN- 
BERG, C. U. EKSTRÖM, DEJEAN, LATREILLE m. fl, hvilken af Hr 
Regementsläkaren D:r C. W. KöniG å egna och anhöriges vägnar 
blifvit till Akademien donerad. 

Från K. Sjöförvaltningen hade blifvit öfverlemnade tjugo Meteoro- 
logiska Journaler, förda vid Fyrbåks-stationerna, samt från K. Sjöför- 
svars-Departementet en Abstract Log förd ombord på Corvetten Najaden. 

Hr Docenten E. WaLMsTtEDtS afhandling: »Analytiska under- 
sökningar af svenska mineralier, utförda på Upsala Universitets labo- 
ratorium för Mineral-kemi och sammanställda med tillämpning af teo- 
rien om polymer isomorfi, som varit remitterad till Hrr ÅKERMAN 
och ERDMANN, återlemnades med tillstyrkan af dess införande i Aka- 
demiens handlingar. 

Akademien tillerkände Hr Mag. J. F. BaHr det Lindbomska 
priset för hans afhandling: »Analyser af atmospherisk luft i Stock- 
holm,» samt Docenten R. BrRuzenuius det Flormanska priset för hans 
afhandling: »Bidrag till kännedomen om Amphipoder nas inre byggnad.» 

Ääsom understöd för naturhistoriska resor inom fäderneslandet 
för innevarande år beslöt Akademien att tilldela Zoologie Doceuten, 
T. THORELL för en resa i Bohuslän fyrahundrade Riksdaler; Adjunk- 
ten G. LINDSTRÖM i Visby, för fortsättning af palexontologiska under- 
sökningar på Gotland etthundradefemtio Riksdaler, och Conservatorn 
W. MEevzes, för en resa till Areskutan och dess omgifningar, fyra- 
hundrade Riksdaler. 


STOCKHOLM, 1859. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


Rättelser 


till Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandl. årg. 15, 1558. 


Sid. 73, rad 22 uppifr. står: fig, 3 läs: 6, b 
SR a OO nedife > or ”fig:6; b » 3, b 
2 134.» 12 vn » men » nu 


» 151 » 3 uppifr. »  longitudinem »  latitudinem 


På taflan IIT böra vid figurerna numrorna 3 och 6, b, ombytlas. 


METEOROLOGISKA OBSERVATIONER 


Stockholms Observatorium 


18359. 


STOCKHOLM, 1859. 
P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare. 


[Aneta PR NR Sr 
 rsdl Pe ÖR NS ST NN HA 
ARR SE 
när ÄR se 
spåra RR SAR sys ut 
ALE Säga okt 


IT pan ker Bin hen 
TELE - Helin, bg. INR 
dr Kor dör FaR SINNET (ESP UTRESA 


U KUR PERS aa Ma NUANERST 
$ AA nl ko RÅN he nå f 
MÄSS Nr I bo RER MRS Tr ES ee AVI NING RN 


VAN RRD jN 
Kärna legs I alb OAS. ud ) 5 > 
. | WH YR OM strå tad Re rTANEN - OR Ra Ht et nap FÖR 
| GR Sat FS ön LA för NE HR SJR RA 
j Pörsko. g FratsiNe fr AS 
pt 


FY st 
4 
; LINES ISEN tv 
cd str SAT så 
i SEED STI REISAN ovob. MN art see je Ba RA 
"FÖRR Närror NE SA LSTE TRE RTR VA FÖRRE TER RE TR 
a VRT al Sn it FER HAAG lg EN RN 
bh» sätta ; M 
> RR OM re sä BIN 
7 vikstieg PI KA Må FÖNOTLR 54 Rörö Aa RR Å 
v fMpnird gå SR FÖLL - FÖR NA APNEER ASO Give 
SJ 4 4 
DAT ad [GÅ dr 


(> DR AN 1 2 AENR & 
LUCKGTA koll $ 4 NM a ON fa 


3 ; , NV Å : 
& ec UR SIREN Urpate ig å Kr Vv ] 

be dj : ragg | Er SA bada ins IN YVR ; 

älvetos KI Ken i FILT SRPER. ak WEE VETT jar. OT 


ben få - 
ätt Ko frulftvaud 


ANttrr rr 


FÖRORD. 


De meteorologiska observationerna på Stockholms observato- 
rium, hvilka allt sedan år 1785”) fortgått efter ungefärligen en 
och samma oförändrade plan och i detta skick redan ledt till 
ganska vVigtiga klimatologiska slutsatser ”"), hafva med år 1859 
inträdt i ett nytt stadium, som är mera lämpadt efter vetenska- 
pens närvarande fordringar. Den närmaste yttre föranledningen 
till de vidtagna förändringarne har varit, att åvägabringa likfor- 
mighet mellan dessa observationer och dem, hvilka på Statens 
bekostnad nu mera anställas å en mängd spridda orter i riket. 
Då de första observationerna för år 1859 härmed offentliggöras, 
torde en kort redogörelse för de förändringar, som i ett eller an- 
nat afseende blifvit införda, icke anses öfverflödig. 

1:0) Observationerna hafva hitintills blifvit anställda dagli- 
gen kl. 6 f. m., kl. 2 e. m. och kl. 9 e. m. Af dessa observa- 
tionstimmar hafva de två sista blifvit bibehållna, men deremot 
den första utbytt mot kl. 8 f. m. af det enda skäl, att denna 
timma är antagen för Statens meteorologiska stationer, a hvilka 
observationer dagligen anställas kl. 8 f. m., kl. 2 e. m. och kl. 9 e. m. 

2:0) Sedan årets början användes för de dagliga observa- 
vationerna en ny barometer, förfärdigad af LITTMAN efter den 
bekanta Fortinska konstruktionen. Denna barometer är försedd 
med tvänne skalor, den ena indelad i millimeter, den andra i 
Svenska decimal-linier; af dessa skalor begagnas för de här ifrå- 
gavarande observationerna endast den i Svenskt mått indelade, 
så att barometerståndet blifver angifvet i Svenska decimal-linier. 
Af de båda skalorna är den Franska den ursprungliga; den Sven- 
ska åter är blott en sednare utförd kopia af den Franska, erhål- 
len genom det bekanta reduktions-talet 0,336813. Det sätt, hvarpå 
den Svenska skalan sålunda tillkommit, har till följd, att skalans 
normal-temperatur icke är + 15", såsom förhållandet är med 
Riksmåttet, utan 0", som är meter-måttets normal-temperatur. 
På denna omständighet har tillbörligt afseende blifvit fästadt vid 
upprättandet af den tabell, med hvars tillhjelp barometerståndets 
reduktion till 0” utföres. — Observatorium besitter en af PISTOR 


”) WARGENTIN började år 1754 att anställa regelbundna barometer- och thermo- 
meter-observationer på Stockholms observatorium, men endast två gånger dag- 
ligen. År 1761 tillade ban den tredje dagliga thermometer-observationen ; 
men barometern aflästes fortfarande endast två gånger om dagen intill 1785, 
då NICANDER tillade den tredje observatioustimman. Det sistnämnda året 
började man äfven att uppmäta nederbörden. 

'") Jfr bland andra: ÖFVERBOM: »Om värmens olikhet under en tid af 50 år vid 
Vetenskaps-Academiens observatorium i Stockholm» (Vet. Akad, Handl. 1808); 
EHRENHEIM: »Om climaternas rörlighet», Stockh. 1824; SItLJESTRÖM: »Om 
väderleksförhållandena i Stockholm», Stockh. 1857. 


Jylpb s 


efter samma konstruktion förfärdigad barometer, hvilken år 1839 
blef omsorgsfullt komparerad med Franska Nordkaps-expeditio- 
nens barometrar; det befanns då, att vår Pistorska barometer 
angaf barometerståndet för lågt med 0,60 m.m. Littmanska ba- 
rometern blef förlidet år, 1858, komparerad med den Pistorska, 
hvarvid erhölls följande eqvation: 
Pistor = Littman — 0,19 m.m. 

Under antagande, att Pistorska barometerns korrektion, + 0,60 
m.m., bibehållit sig oförändrad sedan 1839, erhålles häraf Litt- 
manska barometerns korrektion = + 0,41 m.m. Denna korrek- 
tions giltighet har sedermera blifvit på sätt och vis bekräftad; 
ty förliden höst erhölls genom komparation med 12 stycken af 
ÅDERMAN förfärdigade och sedermera sorgfälligt undersökta siphon- 
barometrar, att Littmanska barometerns stånd, efter den ifråga- 
varande korrektionens anbringande, öfverensstämde med medel- 
ståndet af dessa 12 barometrar på 0,05 m.m. nära. Denna kor- 
rektion gäller dock endast för den Franska skalan, som ensam 
blifvit vid de antydda komparationerna begagnad. Jemförelser, 
som på flera olika delstreck blifvit gjorda mellan Littmanska 
barometerns bada skalor medelst de befintliga nonierna, hafva ut- 
visat, att afläsningarne på den Svenska skalan alltid utfalla min- 
dre än de motsvarande afläsningarne på den Franska med nästan 
konstant 0,09 m.m., när de bada afläsningarne reduceras till sam- 
ma matt medelst det ofvan angifna reduktionstalet. Under an- 
tagande af detta reduktionstals riktighet blir följaktligen Litt- 
manska barometerns korrektion, då dess Svenska skala användes, 
= 0,41 + 0,09 = 0,50 m.m. = 0,17 dec.lin. Tills vidare kommer 
denna korrektion, + 0,17 dec.lin., att användas, så att vid de re- 
ducerade barometerstånd, som skola meddelas, samma korrektion 
alltid blifvit behörigen afsedd. 

3:o) Några bestämningar af den i atmosferen befintliga vat- 
Sedan den 7:de sistlidne Februari, då en AUGUSTS psychrometer 
blef på ett för dess användande beqvämt och ändamålsenligt sätt 
anbragt på observatorium, anställas numera regelbundna hygro- 
meter-observationer. De två thermometrar, som tillsammans bilda 
psychrometern, hafva blifvit sorgfälligt undersökta och deras rör- 
kaliber befunnen öfverensstämmande med de respektiva skalornas 


delar inom 4, grad. — Af de olika resultater, som kunna dragas 
ur dylika psychrometer-observationer — såsom fuktighetstrycket, 
relativa fuktigheten, daggtemperaturen — kommer här endast att 


meddelas det förstnämnda eller fuktighetstrycket, d. v. s. den del 


nd 


— 9) — 


af det totala lufttrycket, som den med luften blandade vattenån- 
gan genom sin elasticitet uthåller. TLikasom det totala lufttryc- 
ket, som uppmätes af barometern, skall äfven fuktighetstrycket 
angifvas 1 svenska decimal-linier. 

4:0) Hvarje dygns högsta och lägsta temperatur iakttages 
numera regelmässigt efter de bekanta Ruterfordska maximi- och 
minimi-thermometrarne. Med maximi-thermometern har likväl 
en väsendtlig förändring blifvit vidtagen. Ursprungligen bestod 
Ruterfordska maximi-thermometern i en horisontalt liggande qvick- 
silfver-thermometer, i hvars rör en fin stålsprint blifvit införd; 
denna stålsprint undanträngdes af den stigande qvicksilfver-kolon- 
nen, men blef qvarliggande, när denna drog sig tillbaka, och an- 
gaf sålunda med sin mot qvicksilfver-kolonnen vända ända den 
högsta temperaturen, som egt rum. Men härvid har den olägen- 
heten ofta yppat sig, att, när qvicksilfret blifvit något oxideradt 
och stålsprinten rostad, har denna klibbat fast vid qvicksilfret 
och blifvit af den tillbakaträdande qvicksilfverkolonnen medslä- 
pad, hvarigenom thermometerns ändamål helt och hållet förfelats. 
För att förebygga denna olägenhet har man kommit på den tan- 
ken, att i stället för den fordna stålsprinten använda två små 
glas-sprintar, af hvilka den ena blifver genom kapillaritetskraften 
ständigt fasthängande vid qvicksilfver-kolonnens spets, och den 
andra uppfyller den fordna stålsprintens bestämmelse, men utan 
att medföra den ofvan antydda olägenheten. Vid denna inrätt- 
ning bör thermometerröret ofvanom qvicksilfver-kolonnen vara 
möjligast lufttomt. På detta sätt är den på observatorium an- 
vända maximi-thermometern inrättad. — Maximi- och minimi- 
thermometrarne afläsas hvarje afton kl. 9; hvarföre det dygn, 
för hvilket högsta och lägsta temperaturen angifves, sträcker sig 
från kl. 9 den ena aftonen till kl. 9 den nästföljande. . 

5:0) Jemte vindens riktning antecknas numera regelmässigt 
äfven dess intensitet. Härvid användes följande af meteorologerna 
allmänt antagna beteckningssätt. När fullkomlig vindstilla råder, 
betecknas sådant med 0 eller »lugnt»; en svag vind, som sätter 
trädens blad och smalaste grenar i rörelse, utmärkes med 13; en 
starkare vind, som förmår skaka smalare trädstammar och större 
träds tjockare grenar, betecknas med 2; böjas deremot gröfre 
trädstammar, så användes beteckningen 3; ändtligen utmärker 
man med 4 den starkaste storm, som upprycker och afbryter träd 
eller skadar tak”). Dessa tal sättas till höger om de bokstäf- 
ver, som angifva vindens riktning. Sålunda betecknar V.S.V. 2 


") Jfr Eprunp: »Haudledning vid meteorologiska observationers anställande» 


nö HN 


en temligen stark vestsydvest-vind, V.3 en ganska stark vestvind, 
0.8. v. Iakttagna mellanstadier betecknas med 0,5, 1,5, 2,5 eller 3,5. 
6:0) För att ur tre observationer, anställda på tre utvalda 
tidpunkter af dygnet, kunna beräkna dygnets vare sig medel- 
barometerstånd, medelfuktighet eller medeltemperatur är erforder- 
ligt att känna de för observationsorten gällande så kallade me- 
teorologiska konstanterna. Dessa konstanter kunna visserligen 
bero af särskildta lokal-förhållanden; men i allmänhet äro de 
icke underkastade större förändringar, än att en bestämning af 
deras värden, utförd å någon viss ort, kan med säkerhet antagas 
gällande äfven för en vidsträckt trakt omkring denna ort. Att 
på förhand utstaka några gränser för dessa konstanters giltighet 
är naturligtvis icke möjligt; men användandet af oförändrade kon- 
stanter för orter med mycket skiljaktiga klimater kan dock icke 
anses fullt rättfärdigadt. I Sverge har hitintills ingenstädes nå- 
gon bestämning af de meteorologiska konstanterna blifvit utförd, 
och så länge sådant icke skett, blifver här beräkningen af dyg- 
nets meteorologiska medeltal ur tre anställda observationer alltid 
i viss mån godtycklig. För att likväl icke afvika från en gammal 
häfdvunnen praxis, skola äfven framdeles dylika dygnets medel- 
tal angifvas för hvarje månad; men för deras theoretiska riktig- 
het kan för närvarande icke ansvaras, utan torde det lätt kunna 
inträffa, att de måste undergå någon liten modifikation, så snart 
de ofvannämnda meteorologiska konstanterna blifvit för Stock- 
holm bestämda — en bestämning, som man torde kunna hoppas 
få se utförd inom en ej särdeles aflägsen framtid. Dygnets medel- 
barometerstånd och medel-fuktighetstryck komma att beräknas 
genom de tre dagliga observationernas enkla arithmetiska medium. 
Hvad temperaturen angår, så har man att tillgå konstanter gäl- 
slande för en ort, hvars klimat icke betydligt afviker från Stock- 
holms, nämligen temperatur-konstanterna för Christiania; denna 
orts konstanter, om man antager dem gällande äfven för Stock- 
holm, utvisa, att dygnets medeltemperatur erhålles ur observa- 
tioner, som blifvit anställda kl. 8 f. m., kl. 2 e. m. och kl. 9 
e. m., i det aldra närmaste riktig genom följande kombination 

VIII + IL +5 IX 

6 5 
hvarest med VIII, II och IX betecknas de kl. 8, kl. 2 och kl. 9 
aflästa temperaturerna. Detta sätt att beräkna dygnets medel- 
temperatur kommer tills vidare, och så länge någon riktigare 

kombination icke är känd, att användas. 


Meteorologiska Observationer på Stockholms Observatorium i Januari 1859, 


RENEE —— — Ls 


Barometern red. till 09.|Fuktighetstryck. Thermometern 


z Decclinide Dean. else Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 
3 Kl. 9 |K1. 8|K1. 2/K1. 9 5 Kl. 2 | Kl. 9 | Maxi- | Mini- å E fe 
z f. m.le. m.je. : | e. m. | mum. | mum. m KI. 8 f. m. [Kl 2 e. 10: |A 9 e. ID 
I | 256,96/236,531255,88) —I —I —I— 1,8 +0"9 + 18) +2,11— 8,1) -V. I | V:SV. 1] V.S.V,. 2 Mulet Näst. klart Mulet 
2 | 2354,561255,04/257,14|] —| — —I+ 2,01 +1,8 | —1,5 | +2,9|— HV-FV AN | Vv. I Näst. klart Klart Klart 
3 |256,84/254,191251,53] —| —I —I— 4,0 | —0,7 | +4,0 +4,0|— b6;l V.S.V. 11 V.SV. 2] V. 3 Klart Näst. klart Mulet 
4 | 254,591256,25/258,16] —I —I —I+ 1,5 | +0,5 |—2,9 | +4,6 | — 3,2! N.N.V. SAND CAN Klart Näst. mulet Klart 
5 |257,591257,13/236,93) — —I —I— 101 +0,5 |—0,9 | +2,01— 5,4| V.S.V. I | V.S.V. 2) V. I |Näst. mulet | Näst. klärt Klart 
6 | 255,13 253,52 253,57) —I —I —I— 1,01 +0,6 +1,8 | +2,6|— 4,1 Vi. I ViS:VA 2 Vv. 2 Näst. klart Mulet Mulet 
7 |250,991252,85 255,42] —| —I| —I— 20 21 4,6 1,0 5,0] Iugnt |N.N.O. 3/V.N.V. I Klart Näst. klart Klärt 
8 | 258,48|259,08/259,06)] —| —| —/|— 8,6 | —9,1 | —9,0 | —4,0|— ID NING Var 2) RV V. Näst. klart Klart > | — Klart 
9 | 237,62 256,10 255,26] —I —| —I— 7,0 |—1,8 | +0,2 | +1,0|— 9,5] V.S.V. I | V.S.V. II V.SV. 2 Klart Mulet Mulet 
10 | 252,011249,891246,80)] —I —I —I+ 2,01 +4,0 | +7,0 | +7,0) + 0,4! V.S.V, 1 | VSM. 2 IV.S:V I Mulet Mulet Mulet | 
(| 244,93 246,201247,41| —| —I —I+ 2,01 +1,8 |—1,0 | +7,0|— 1,2] V.N.V. 2] V. 3 ES Mulet Näst. klart Klart 
| 12 | 247,69/247,67/249,06)] —I —I —I— 2,1 | —3,0 1—5,0 | +0,6 | — 5,61 V.N.V. 3 I V.N.V. 21 V.N.V. 3) Näst. klart Klart Klart = | 
13 |251,921253,73|255,24] —I —I —1I— 4,6 | —5,5 | —7,4 3,5|— 7,5|N.N.V. II NN. 3 IN.NV. 2 Näst. klart | Näst. muwet Mulet 
re 14 |2356,301/249,791253,52/ — —10),5 SM 2,0 | —2,0 | —11,1 V.N.V. 1 V.S.V. 1 V.4 Mulet Mulet Mulet 
15 | 252,76125 3.40 253,87] —| —I —|— 0,5 | +1,2 | —0,5 | +3,0|— 3,1] Vi. 1 Vv. 1 V. I | Näst. mulet) Näst. klart | Näst. klart 
| 16 |254,88|254,831255,03| —| —I —l|— 3,2 | +0,2 | +1,2 | +1,51— 4,4 V.S.V. I Vv. 1 |V.S.V. I | Näst. klart | Näst. mulet Mulet 
17 |254,781254,61|253,86] —| —| —I+ 1,5 | +0,9 |—1,8 | +2,0|— 3,1] V.S.V. 21 V.S.V. 1 | V.S.V. 1 Mulet Näst. klart | Näst. mulet 
18 |251,78)251,65|250,65] —I —I —I+ 0,4 | +2,2 | +2,4 | +2,41— 0,6) SS.V. 11 S.S.V. I S. 1 Mulet, snö Mulet Mulet 
19 |249,831250,04|250,79] —I| —LI —I+ 5,1 | +6,5 | +4,5 | +7,0 | + 3,0) S.S.V. 1] SV. 2 I V.S.V. 2 Mulet Näst. mulet Klart 
20 | 254,46/256,051256,46)] —I —I —1I+ 1,0| +0,6 |—0,8 | +4,6|— 3,0] V. 1 Vv. I S:V.Ad Klart Klart Näst. mulet | 
| 211256,17/256,45 256, 11] — —! —I+ 1,8/+2,3 | +3,8 | +3,8| — 1;1| SV. I | SV. 1 V. 2 | Näst. mulet | Näst. mulet Mulet | 
1 22 1 256,981256,72 255,93 —| — —I+ 3,4| +3,5 | +1,1 | +4,0 | + 057] V.S.V. 1 | ViSNI1 S. 1 Mulet  |Mul., dimma! — Klart | 
23 | 254,42 253,64/253,83| —I —!I —I+ 0,6 | +1,8 | +2,0 | +3,1|— 0,1) SS. 1 S.S.V. 11 S.S.V: 1 |Mul., dimma|Mul., dimma] Halfklart | 
24 | 253,08 252,021/251,21] — —I+ 0,5 | +1,2 I +1,5 0,0] 85. 1 S. 1 S. 3 |Mul., dimmal| Mulet Mulet | 
25 | 250,32/250,28 250,13 — —I+ 2,4 | +4,2 | +5,)1 + 0,4] S:2 | V.SV: 21 SSV. I Mulet Halfklart Mulet 
26 | 248,77 248,12|/248,98) — —I+ 5,0 | +5,8 I +1,0 + 1,0l 8.3 S.V. I I S.S.V; 2 | Näst. mulet | Halfklart Klart 
27 | 248,62 248,70/248,29 — — + 2,0 | +3,0 | +2,0 0,0] S.V. 2 I S.S.V. 21 5.S.V. I | Näst. mulet Mulet Mulet 
28 | 249,57/250,101250,09] — —— 2,0 | +1,8 | +0,)7 =" 2191 V SV. 1] SMET |SSNA Klart Näst. mulet | Halfklart 
29 1 251,77|252,55|252,50] — — +2,2 3,0/V.S.V. 0,5 V.S.V.0,5| SV: 1 Klart Halfklart Mulet 
30 |250,79/249,79/250,51| — + +1,6 1,0) 8.2 SS.V. 1/1 S.S V. 1 Mulet Mulet Halfklart 
31 |248,48/249,78/251,06 + 1,0) S.S Saar Mulet | Näst. klart Klart 


Deoc.-linier. 


202,23 
249,67 
21251,03 
254,08 
74 


| Barometern red. till 0".|Puktighetstryck. 
Dec.-linier. 


;'9 


254,95 


254,69 
255, 30 


5,91 


2 255,09 


241,93 
71249, 4? 


5347 
254,35 


325410 
251,09 
71252. 13 


250,59 
2,62 


251,34 
250,47 


252,85 


—— — 


Thermometern 


Se 


St Ae U3 


SIR 
> Oc Nn NVS 


mem RS — — 
od 


Nn 
StOD 


IA 00 KD 0 - 
or — AN NM 


+6",5 


Maxi- 
mum. 
+2,3 | —1,0 
43,2 | —1;0 
+1,0 | —0,4 
0,0 | —6,8 
+4,2 | —5,0 
MO 
+3,0 —L1 
+2,0 | —0,)9 
+1,8 | —1,2 
+1,0 | —1,0 
-+3,0 | —0,7 
45,0 | +0,7 
800. | sk 
+3,0 | + 1,0 
+3,5 | + 1,0 
+5,1| +0,5 
+3,1 | —0,1 
—1,)0 | —5)7 
—041 —b,4 
41,4 | —8.5 
+6,2 | +1,0 
46,5 | +2,5 
+5,0 | —4,2 
—1,0 | —8,4 
—1,0 | —6,0 
—0,2 | —5,6 
+1,1 | —3,0 
+0,6 | —5,1 


22:reld. 20:de 


Anmärkningar. 


9 IK 8fom, 


Kl. 2 e. m.|Kl. 9 e. m. 


Halfklart |Mulet, snösl. 
Näst. mulet 


Näst. klart 


NN 


Mulet, snö 


Mul., dimma 


| Mulet, regn |Mul., dimma 
Mulet, regn 
Näst. klart 
Näst. mulet 


Näst. klart | Halfklart 


Näst. klart | Näst. klart 


Näst. klart | Näst. klart 


Halfklart 


V.N.V.L,5 


Nederbörd = 0,652 dec.-tum. 


Meteorologiska Observationer på Stockholms Observatorium i Mars 1859. 


ät 10 : 
z Barometern Fod. tilll ; (UT ETS SR KAND bn Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 
3 Kl. 2 | Kl. 9 | Maxi- | Mini- 

e. m. | e. m. mum. 

1 |256,63|256,06|254,911 0,981 1,151 1,25) — 5"',4|—0",8 |—2",0 0,0 | — 8,6] Lugnt S. I S. 1 |Näst. mulet Mulet Mulet, snö 
2 |253,47|253,72/254,39] 1,50) 1,64) 1,50| — 0,1) +1,4 | +0,1 | +3,1|— 3,0| Lugnt Lugnt | N.V. 1 |Mul., dimma Mul., dimma| Halfklart 
3-1 254,59/254,17|252,88| 1,18) 1,62 1,68] — 3,21 +3,2 | +1,2 | +3,7 |— 4,2) Lugnt Lugnt S. I  |Mul., dimmal Näst. klart Mulet 
4 |251,75|252,56|252,95| 1,68) 1,82| 1,70] + 1,21 +2,3 | +1,6 | +4,0|— 0,2! Lugnt V.N.V.0,5 8.5.0. 1 |Mul., dimma|Mul., dimmal| - Mulet 
5 | 248,85|/248,08|248,45| 1,86] 2,89) 1,73] + 2,6| +9,0 | +5,2 | +9,2 | + 1,0IS.S.V. 1,5] V.S.V. 2 |V.S.V. 1,5 Mul., dimma| Näst. klart Klart 
6 |246,951248,88|252,14] 1,59] 1,45) 0,98) + 3,01 +6,2 | +2,4 | +6,5 I + 1,9 V. 1 IN.N.V. 1.5 N.N.V. 1 Klart Näst. mulet Klart 
7 |253,84/252,32 249,77| 1,05| 1,38 1,89] — 1,0| +3,2 | +3,1 | +4,5|— 3,0) S.V. 0,51 Si. 1 S. 2,5 | Halfklart Mulet Mulet 
8 | 247,36|246,19/246,30| 1,94] 1,50) 1,45! + 4,21 +6,0 | +2,4 | +7,0 | + 1,3) S.S.V. 21 SV. ? S.V. 2 | Näst. mulet | Näst. mulet Klart | 
9 |245,96|247,15/250,48| 1,68) 1,88) 1,23] + 2,01 +2,8 | +0,5 | +5,0 | + 0,1] S.V. I V. 4 IN.N.V. IN. mul, regn! Mulet Klart 
10 |252,491253,37 255,04] 0,81| 0,88) 0,76] — 5,0| —1,0 | —3,4 | +0,6 | — 6,1] V.N.V. 1 V.N.V. 2 V.N.V. 1 Klart Klart Klart | 
' 254, 14/232,88/251,61| 1,13| 1,77| 1,78) — 2,01 +3,4 | +2,0 | +3,8 | — 4,9] V.S.V. 1) S.S.V. 11 SS 1 Mulet, snö | - Mulet Mulet 
12 247,07 245,58/244,91| 2,17| 2,34) 1,75) + 4,8) +5,9 | +3,2 | +7,5 | + 0,9] S.V. 1,5 | S.V. 2 V. 2 |Näst. mulet | Halfklart | Halfklart 
13 |245,17|246,44/245,75| 1,59) 1,85| 1,54] + 3,0] +3,3 | 40,2 | +6,2 1] + 0,2| V.S.V. 1 I V.N.V. 1| 0.8.0. 1 Mulet Halfklart | Halfklart 
14 |246,74|248,53/250,63| 1,12] 1,09) 0,81] — 2,2] —1,0 | —4,0 | +5,0 |— 4,1] N.V. 1 | NV. 1 NV. Mulet Mulet Klart 
15 |252,311252,721252,93| 1,03) 1,63) 1,47] — 4,8) +1,8 | —0,6 | +3,0 |— 7,0] Lugnt |V.N.V. 11 5S.S.0. 1 Klart Halfklart Mulet 
16 | 251,87 /|251,59|252,061 1,39] 1,21] 1,29] — 0,8] —1,4 | —2,2 0.0|— 2,5| 0 8.0. 2/0.S.0. 2 |O.N.O. 2| Mulet, snö | Mulet, snö | Mulet, snö 
17 |253,47|253,21/252,30] 1,08) 1,44] 1,78) — 0,4) +0,6 | +2,0 | +2,9|— 3,01 O. 0,5 |S.S.0. 1] 5. 1 | Mulet, snö | Mulet, snö |Mulet, snösl. 
18 |251,00/250,50|251,18| 2,23] 2,21| 1,77| + 5,2| +8,7 | +4,5 | +9,01 + 1äl S. 1 | SSV. I] SSV. 1 | Näst. mulet | Halfklart Mulet 
19 |252,59|233,02|233,77| 1,73| 2,09) 1,85] + 3,8) +5,6 | +3,3 | +7,0 | + 2,0) V.S.V. I | V.S.V. 1 I S.S.V. 1 Mulet | Näst. mulet | Näst. mulet 

| 20 |255,24/254,70/253,83| 1,33] 1,78) 1,97 0,01 +7,2 | +5,5 | +7,5|— 1,0| Lugnt |V.S.V. 1 | S.S.V. 1 Klart Halfklart Mulet 
21 |250,91/249,80|249,30| 1,97| 2,13| 1,83] + 4,8] +7,2 | +4,8 | +7,9 | + 3,0) S.S.V. I |V.S.V. 1,5] V.S.V. 1 Mulet Mulet Klart 

| 22 | 249,24 249,43/249,91] 1,58) 1,74) 1,66] + 2,4) +5,7 | +3,0 | +6,5 | + 0,5| V.S.V. 1 I V.S.V. I IV.N.V. 1 | Halfklart Mulet Halfklart 
23 | 251.235 251.05/251.38) 1,25| 0.86| 0,87] — 0,5) +3,8 | —4,6 | +4,0 |— 4,6| V.S.V. 1 | N.V. 1,5| 8.0. 4. | Klart | Halfklart | Mulet 
24 |252,03/252,58/252,80| 0,59] 0,55| 0,43] — 8,0) —6,1 | —8,0 | —2,5 | — 8,2N.N.V.A,5| N.N.V. 2/N.N.V. 1| Halfklart | Halfklart Klart | 
25 |252,15/252,16|252,68| 0,67| 0,76| 0,51] — 6,8| —5,6 |—8,2 | —4,4 | — 8,8) N. 1 IN.N.V. 2 N.N.V. 1| Näst. klart | Näst. klart Klart 
26 |253,30/253,49|254,04| 0,54] 0,80] 0,49| — 8,8| —4,0 | —5,4 | —3,0 | —11,0| N.V. I IN.N.V. 1] N. 1 Klart Klart Klart 
27 |254,78/255,03/254,90] 0,67| 0,34] 0,71| — 6,8) —0,6 |—4,0 | —0,1 | —11,1]  V. 1 V.S.V. I Sa Klart Klart Klart 
28 |252,24/250,45|249,43| 1,21] 1,64| 2,11] — 0,4) +0,8 | +4,4 | +5,0|— 4,0] 5. 3,5 | S.S.V. 3 8.S.V. 2 | Mulet, snö |Mulet, snösl.| Mulet, snösl. 
29 | 248,91/248,74|248,41| 1,99) 1,88) 2,24] + 5,4] +8,6 | +7,0 | +9,5 | + 3,0) S.S.V. I | S.S.V. II S.S.V. 1 | Näst. mulet | Näst. mulet | Halfklart 
30 | 247,45 248,21 |248,64| 1,72) 1,31) 1,62] + 5,8| +8,0 | +0,6 | +8,6| + 0,6) S.S.V. 11 S.S.V. I IN NV. 0,5| Halfklart | Halfklart Mulet 

249,19/250,03/251,73| 1,40 1,08) + 0,5 0,9 V.N.V. IV. Mulet | Näst. mulet Klart 


me DR NER AL I VR 


den 


Sälen / dörR os SES NII EIN Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 
Kl 8 | Kl. 2 | KL. 9 Kl. 8 | KL. 2 | Kl. 9 | Maxi- | Mini- | Kl. 8 KL. 21,9 KL. Fr m. Kl. 9ann KISOSRn 
.m e. m.j e. Je. IM.je. Mm. fö m. e; Mm. m, | mum, mum, £ m. em; e.m. 
253, 14|253,62|254,20| 0,79| 0,86) 0,97 |—2",2 |+ 2,2/—19,7 | + 2,7| —4,5 | V.N.V. 1 | V.N.V. 1 | Lugnt Klart | Klart Klart 
253,76 /254,99/250,59) 1,31] 1,67] 1,60) +1:4 | + 1,6) +0,7 | + 3,31 —3,2| SV. 1 | 8 2 SES Mulet | Mulet, snö | Mulet, snö 
251,39|242,47 252,86] 1,47! 0,75) 0,89] 4+0,1 | + 3,2] —0,6 | + 4,1| —0,6 | V.N.V. I | V.N.V. 2 | V.N.V. 1] — Mulet Halfklart Klart 
251,69|250,96|251,47| 1,19] 0,57| 0,76) —16 | + 2,3) +1,2 | + 3,3| —3,4 | V.N.V. 1 |V.N.V.1,5|V.N.V.1,5] — Klart Klart Klart 
5 |254,05|255,01/256,26| 0,64| 0,61| 0,64| —0,9 | + 1,8|—3,2 I + 2,8| —3,6 | V.N.V. 2 | N.N.V. 2/N.N.V.1,5| Näst. muwet| Näst. klart | — Klart 
6 |257,39/256,99|255,96) 0,811 0,69) 0,76] —1,6 | + 4,8) +1,1 | + 6,0) —5,4| Lugnt |V.S.V. 1| S.V. 2 Klart — | Näst. klart | Mulet 
7 1252,55|252,44|253,17| 1,66| 2,47| 1,53] +1,0 | + 8,8) +6,9 | +13,0| —1,2 |V.S.V. 4| V. 1 |S.S.V. 0,5] Mulet, regn | Näst. klart | — Klart 
8 | 251,03/249,95|250,05] 1,68| 2,70| 2,17) +8,1 | +14,6) 4+8,9 | +16,0| 42,0 |S.S.V. 0,5| V.N.V.2| Lugnt | Halfklart | Halfklart | Näst. klart 
9 | 248,97 248,09|247,27| 1,64| 2,31| 2,32] +6,2 | + 8,1|+7,0 | + 9,9) +3,7 |V.S.V. 0,5|S.S.V. 0,5) S.S.V. 1 | Halfklart |Mulet, regn Mulet, regn 
10 | 248,22/249,14/250,42| 1,49] 1,42] 1,12] 40,6 | + 0,4/—2,2 | + 7,5) —2,2| N. 1 IN.N.O. I| N. 1 | Mulet, snö! Mulet, snö| Mulet 
| 11 | 231,07/250,23/249,64] 1,07) 1,45| 1,68) —1,6 |— 0,8) +1,2 | + 1,2] —3,0 |O.N.O. 1| 0. 2 0. 2 | Mulet, snö | Mulet, snö |Mulet, regn 
12 1250,39/249,991250,33| 1,35| 1,39! 1,091 —0,2 | + 0,81 —1,2 | + 2,91 —1,5| N. 1 | NO. 11 0. 1 Mulet Mulet Mulet 
S | 13 |248,99/248,89|248,96] 1,23) 1,23] 1,37) +1,2 | + 4,3) 40,9 | + 5,8| —1,4 | V.S.V. 11 V.N.V.11S.S.0. 0,5! Mulet | Näst. klart | Näst. klart 
= | 14 | 248,71/248,44|248,48! 1,39] 1,47) 1,33] + 2,4 | + 6,4/ +1,8 | + 7,0) —2,0 |V.S.V. 0,5) V.S.V. 1] S.S.V. I | Näst. klart | — Klart Halfklart 
15 | 248,44/248,84/249,38| 1,53] 1,59) 1,51] +2,0 | + 0,4| +0,1 | + 6,0) —0,5 | S.S.V. 1 IN.N.O. 11S.S.0. 0,5) Näst. mulet! — Mulet Klart 
| 16 |249,81/249,85/249,35| 1,59] 1,83) 1,57| +2,2 | + 3,81 +0,2 | + 4,6 (0) 0.3 | Halfklart | = Klart Mulet 
17 |248,96/249,471249,4411,911 2,33) 1,48] +3,0 | + 5,81] +0,4 | + 7,4 S:0,5 Mulet Halfklart |Näst. klart 
18 |248,75|248,81|249,21| 1,65] 1,42) 1,55) +0,9 | + 4,6) +0,6 | + 5,8 8.8.0. 1] — Mulet Strömoln |Näst. mulet 
19 | 249,20/249,80|249,81| 1,71| 1,97) 1,55| +1,4 | + 4,8) 40,6 | + 6,0 8.S.V. 1| Mulet, snö | Strömoln |Näst. klart 
20 |250,34/250,94/251,40| 1,87] 2,00 1,64| +2,7 | + 5,0) +1,4 | + 7,0 8.S.V. 1 | Mulet, snösl.| Strömoln | Näst. klart 
21 |252,32/253,00/253,45| 1,86) 2,10) 1,72) +3,8 | + 9,21 +4,0 | +10,5 8.8.0. 11 — Klart Strömoln Mulet 
22 1250,56|251,01/251,98| 2,17| 2,55| 1,74| +4,8 | + 8,0) +4,6 | + 9,6 V.S.V. 1 Mulet, regn| Mulet Mulet 
23 |251,88|252,83/254,23| 1,59] 1,54| 1,31] +4,0 | + 7,4) +5,0 | + 8,0 N.N.V. 1| Näst. mulet | Halfklart |Näst. klart 
24 |256,28/256,69|258,08| 1,70) 1,24) 1,10] +3,6 | + 7,2 +4,2 | + 7,7 N.N.O. 1] Klart | Näst. klart | Halfkiart 
25 | 258,87 /259,24/259,33| 1,35] 1,52] 1,50) +3,6 | + 6,2| +2,8 | + 6,7 N.N.O. 2| Näst. klart | Halfklart |Näst. klart 
26 |258,90/259,04/258,93| 1,51] 1,54| 1,39) +3,6 | + 1,9 +1,8 | + 3,9 O.N.O. 2! Mulet | Mulet, snö | Mulet, snö 
27 |258,11|257,87|257,42| 1,55] 1,66) 1,62) +0,6 | + 1,01 +0,6 | + 2,1 O.N.O. 2| Mulet, snö | Mulet, snö |Mulet, snösl. 
28 |256,39/255,77|255,15] 1,71] 2,11) 1,82| +1,4 | + 4.4| 42:30 | 550 N.O. 1 | Mulet, snö | Mulet Mulet 
29 |254,17/254,08/254,13| 1,65] 1,68| 1,73) +2,0 | + 1,2| +1,6 | + 3,2 Mulet, snö | Mulet, snö | - Mulet 
30 254,36/254,44| 1,91] 1,82) 1,34] +3,0 | + 2,3) — SD Mulet Mulet Mulet 
Mie 0232,28 252,33/252,51] 1 1,43 + Nederbörd = 1,157 dec.-tum. 


11 


"vangeg 


1 
2 
3 
4 
5 
6 
7 
8 
(|) 
10 


1 


Måna- 
den 


Meteorologiska Observationer på Stockholms Observatorium i Maj 1859, 


Barometern red. till 0?.|Fuktighetstryck. Thermometern 
Dec.-linier. Dec.-linier. Celsius. 
Kl. 8 | Kl. 2| Kl. 9 |K1l. BIK. 2/K1. 9) Kl. 8 | Kl. 2 | Kl. 9 
2245 13 EA ft £ e-LT0; Hem; 
253,891253,81/253,88| 1,271 1,15] 1,20) + 1,21 + 4",0l + 1,3 
253,34/252,94/252,45| 1,23| 2,21| 1,86] + 4,4! + 8,2) + 5,4 
253,14/254,111255,101 1,38] 1,271 1,20] + 2,0) + 4,4) + 0,0 
254,73 253,43 /252,311 1,391 1,93 1,93] + 5,4! + 9,01 + 4,5 
251,67|252,081253,15| 1,261 0,72) 1,27] + 5,4) + 6,3) + 1,2 
254,66/254,94/255,411 0,98) 1,36) 1,46) LF 1,21 + 6,6) + 4,2 
256,81/257,48/258,50| 1,34] 1,38) 1,16] + 3,5] + 7,8) + 1,1 
258,991258,81/259,13| 1,54) 1,87) 1,17 | + 7,8| +10,0) + 3,8 
259,72/259,77 259,11 2,09) 1,521 1,38] + 7,4] + 9,6] + 4,4 
258,30/257,85/257,881 1,81] 1,641 1,67] + 6,51 + 9,01 + 5,3 
258,28/258,48/259,161 1,731 1,69) 1,33] + 4,11 + 8,01] + 3,0 
259,36/259,37 259,24] 1,53] 1,58) 1,39] + 4,6] + 5,7 + 2,4 
259,04/258,84/258,61/| 1,60] 2,00] 1,78) + 5,8) + 9,0 + 4,2 
258,24/257,13 257,77 | 2,21| 2,64] 2,29] + 9,4! +14,0| + 9,0 
257,54/257,11/257,06| 2,111 3,17) 2,01] +12,6) + 17,4) +10,2 
256,83/256,54/256,46| 2,63 3,301 2,63 | + 12,8) + 17,21) + 10,8 
256,49/256,33/256,33| 3,11 2,531 2,09) + 14,8) +19,2| +11,8 
256,78/256,48/256,32| 2,72| 2,651 2,39) + 14,4] + 14,8) + 9,2 
255,64/255,30/255,01| 2,59] 2,76) 2,55| + 13,0] +13,8| + 9,6 
254,02/253,08/252,24! 3,06| 3,821 3,38| +11,0| + 18,4) + 13,2 
251,66/252,75/253,86] 3,281 2,29) 1,98] +12,6) + 3,4! + 6,9 
255,73/256,11/256,71| 1,60) 1,73| 1,66) + 8,8) +11,9| + 7,6 
257,64/257,67 257,64) 1,68) 1,77 | 2,10) + 9,3) +14,4| +10,7 
257,43 257,08/256,60] 2,47| 2,921 2,43) + 13,2) +17,3| + 10,6 
255,87 |255,49|255,17 | 3,38| 4,66| 3,37| +15,0| +20,9) + 12,8 
255,03 /255,301255,50| 4,39) 4,11) 2,88) +20,7| +23,0) + 14,9 
255,85 256,03/256,20 | 4,491 4,35) 3,27 | -+ 21,01] -+24,8| +17,5 
256,20/256,16/256,091 3,731 3,74 3,38] +19,8] + 24,4] + 16,8 
255,82/255,611/255,57| 3,76) 4,24) 3,56] + 18,2) +21,8| + 16,8 
255,20/255,071255,16| 3,81] 4,22 3,89) +13,0) + 17,8) + 14,4 
255,14 /255,16/255,11/| 4,13) 3,60) 3,85] + 19,0] + 22,3) +15,8 
256,10/256,03|256,09] 2,40] 2,54) 2,21|+10,25|+13,53| +8,37 
M— Nn | — — | ——— — —— 
256,07 2,38 +9',38 


d. 27:de 


Thermometer. 


Vindens riktning och styrka. 


Maxi- | Mini- 
mum. mum. 
+ 5,8 — 1,5 
+ 9,0 — 1,5 
sj H6 RN 
+=1050/ == 150 
+ 7,4) + 1,4 
+ 7,8] — 3,0 
+ 9,51 — 0,1 
105817 & 0:0 
+Ah0 4 12 
100 TR 
+ 8,8 + 1,5 
Sr (0 ERe Te 
Sj 
415,0) + 0,6 
+17,6| + 4,6 
+18,0] + 5,0 
+19,8 + 7,2 
+16,1) + 6,0 
+16,6) + 7,0 
FL 3 
+15,5) + 6,5 
+12,5 + 5,0 
+15,0/ + 4,0 
+17,4| + 7,0 
+22,0] + 8,7 
+ 24,0! + 11,0 
+26,0| + 10,7 
+24,5) + 10,6 
+ 22,2 + 11,4 
+20,0! + 12,1 
20 EN 


Zz 
SVS 
-— -— 


N.N.0.0,5 
O.N.O. I 
Lugnt 
Lugnt 
ITugnt 
Lugnt 
05.0. 1 
O.N.O. 1 
Lugnt 
V.N.V. I 
N.N.O. 1 
ON.O. 1 
O.N.O. 1 
O.N.O. 1 
0.5.0. 0,5 
S.S.0, 1 
0.S.0. 1 
O.N.O.1,5 


Or 


Lugnt 


Anmärkningar. 


NER )N 
May lg54| VÄSANG AT 
N. 1,5 NS 
S.V. 1,5 | S.S.V. 1 
N.N.V. 1| S.S.V. 1 
V.N.V. 1 V.N.V. 1 
V.N.V. 11 S.S:0. 1 
SIS Vandal SE d 
SISON OM 
(0 N.O. 1 
N. 1 N. I 
NjOGeIE084 
O.N.O. 11 O.N.O. 1 
O.N.0.0,5| Lugnt 
0.S.0. 118.S.0. 0,5 
V.S.V. 11S.5S.0. 0,5 
0.8.0. 1|O0.N.0.0,5 
0.S.0. 1,5| O.N.O. 1 
O.N.O. 1| O.N.O. 1 
0.5.0. 11S.S.0. 0,5 
O.N.0.1,5| O.N.O. 1 
N.N.O. 1/0.5.0. 1 
O.N.0.1,51|0.N.O0.0,5 
O.N.:O0. 11 O.N.O; 1 
0.8.0. 210.8.0. 0,5 
0.5.0; 1,5] S.0. 1 
Ski Lugnt 
0.8.0. 1,51S.S.0: 0,5 
O.N.O. 11 O.N.O. I 
OTIS LONOTI 


0.5.0. 210.S.0. 11 Näst. klart | Näst. klart 


.N.V. 1 Näst. mulet 


Mulet 
Strömoln 
Halfklart 
Halfklart 

Klart 

Klart 

Näst. klart 
Klart 
Mulet 

Näst. mulet 

Klart 

Klart 
Halfklart 

Klart 

Klart 

Klart 

Klart 

Klart 

Mulet 
Strömoln 

Klart 
Klart 
Klart 

Näst. klart 


Näst. klart 


Klart 
Klart 
Klart 
Mulet 


Strömoln 
Strömoln 
Strömoln 


Näst. mulet 


Halfklart 
Strömoln 
Strömoln 
Halfklart 
Halfklart 
Mulet 
Strömoln 
Klart 
Klart 


Näst. klart 


Klart 


Näst. klart 


Klart 
Klart 
Strömoln 
Halfklart 
Mulet 
Klart 
Klart 
Klart 
Halfklart 
Klart 
Klart 
Klart 
Halfklart 
Halfklart 


Nederbörd = 0,500 dec.-tum. 


Kl. 8 f. m.|Kl. 2 e. m.| Kl. I e. m. 


Klart 
Mulet 
Halfklart 
Strömolna 
Halfklart 
Näst. klart 
Klart 
Näst. klart 
Näst. mulet 
Näst. mulet 
Klart 
Klart 
Klart 
Näst. klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Strömoln 
Halfklart 
Klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Klart 
Halfklart 
Halfklart 


EN a0cå mar kokas —— SA se 


Aer Rtt RA 


I Juni 1859. 
EEE Br pnpr[iSSÄ.:s SST 5Ä5Ä5H55G5H=56i=5csesSlSU|ös ”BBBB006865H8666 08060 0mcH5HHc-=50mm-H100--------rk--CTTTT- NN 
Barometern red. till 0”.|Fuktighetstryck. Thermometern 


= Decinsn. Deviljgier GASA Thermometer. | Vindens riktning och ee Anmärkningar. 

B | KL 8 | KL. 2] Kl. 9 [Kl 8/KL. 2JK1. 9| Kl. 8 | Kl. 2 | Kl. I | Maxi- | Mini- | KI. 8 Kl. 2 

je f. m. | e. m. | e. m. |f. m.le. m.le. m.| f. m. | e. m. | e. m. | mum. | mum. | fm. e. m. e. m. ARN af m. /Kl. se m.| Kl. Per TD. 
1 1254,651254,401254,00) 4,16) 5,01| 4,04|+17",4 4 23",9/ 415,8) +24,6| + 13,0) N.N.V. 1|0.8.0. 1 Lugnt |Ström., åska| Strömoln | Halfklart 
2 1253,70/253,761254,55] 4,191 5,55] 2,63) +18,2| +23,4| + 12,6) +26,3 + 12,0! 5.5.0. 118.8.0. 0,5! N.N.O. 2| Strömoln | Strömoln | Strömoln 
3 |255,231255, 18/255,59 2,63) 2,051 2,29] + 8,8) +15,01 + 7,1) +15,2| + 6,01 N. 2 N. 2 N. 2. | Halfklart Klart Klart 

4 1256,59 257,08 257,15 214 1,20 1,56) +11,1| + 12,01 + 7,6) +13,0| + 4,1| N.N.O. 2IN.N.O. 21 N.O. 1 | Strömoln Klart Klart 

5 1258,021256,951256,25] 2,20| 3,22) 2,31] + 10,2) + 17,2) + 11,6) 418,0] + 3,5 Lugnt | S.S.V. 11 .S.S.V. 1 Klart Klart Klart 

6 |256,141256,25 256,34 2,201 2,22 2,05 1180 +21,2| +15,0| +21,6| + 10,2! N.N.V. II N.N.V. 2] N.O. 1 Klart Klart Klart 

7 |256,31/255,65|255,27| 2,30 2,7 11 2,051 +15,6| + 24,8] +16,9| +25,8| + 9,0/N.N.O. 1/S.S.V. 0,5) S.S.V. 1 Klart Näst. klart | Strömoln 
3 1294,89|254,66/254,431 3,621 4,03| 2,68) +19,0) +24,8| + 16,4| + 25,0) + 12,1| V.N.V. 1 Lugnt |O.S.O. I | Näst. klart Klart Klart 

9 1253,60/253,16/253,80| 3,17) 2,74| 2,84) + 21,1 +24,1| + 13,0) +25,4| + 11,0] Lugnt |V.S.V. 2) N. 2 Klart Strömoln | Näst. mulet 
10 1255,24/255,251255,25|1,821 1,28) 1,99) +11,4| + 14,4| + 9,4] 415,5) + 8,0) N.N.O. 210.N.O. 2/ 8. 1 Klant > '« Klart Klart 
11 | 254,971254,61 254,54 2,18/ 3,21] 2,13] +14,8| + 19,2] +11,2| +20,01] + 5,5) 8. 1 Sy 1 5. 0,5 Klart Klart Näst. klart 
12 1253,901253,29/253,47| 2,43] 2,83) 3,23 +18,2| +23,3| +15,8| +24,8| + 8,9| S.S.V. 11 S.S.V. 11 N.N.O. 1 Klart Strömoln '|N. mul., regn 
13 | 252,57 /251,66 251,05) 2,78] 2,35] 3,60! +21,6| +25,2| + 16,2 2054 sök be SIR SIS Va) SIS Klart Näst. klart | Näst. mulet 
14 | 250,221250,221250,65] 2,70] 2,121 2,59) 414,6) + 18,2) +15,2| +20,4| +11,6) S.V. 1 | SV. 1350 svärd Strömoln | Strömoln | Strömoln 
15 | 251,17|251,281250,971 2,64| 3,37| 3,05) + 16,2) + 12,6) + 12,8) + 20,0 + 11,3IV.S.V. 0,5!0.N.O. Il 8.1 Strömoln |M., åska o. r.| Näst. mulet 
16 |250,61/250,57 250,76] 2,951 2,60) 3,03] +14,2| +15,6| +11,6| +17,9| +10,5| S.V. 1 SÄ SN 2 Mulet Strömoln | Mulet, regn 
17 | 251,34/252,45|253,18] 3,07 | 2,76| 2,90) +11,4| + 14,7| +11,6| +17,5| + 9,01 S.S.0. 118.0. 1,5 | 8.0. 4 | Näst. mulet | Strömoln | Strömoln 
18 | 254,33/254,751255,33] 3,21 2,90] 2,95] +14,1| +16,6| +12,0| +17,2| + 7,1] 8.S.0. 11|S.S:0. I | Lugnt | Strömoln |Näst. mulet) Halfklart 
19 1255,891255,67 255,57] 3,25] 2,43] 2,92] +17,0| +21,3| +16,7| +22,5| + 11,2) N. 055-148: Nr 03511, 38; Näst. klart Klart Klart 
20 1255,14/254,57 254,23] 3,06) 3,40) 2,52] +20,4| +22,6| + 20,6) 4 25,0) +11,7 Lugnt |S.S.0. 1| Iugnt Klart Halfklart | Halfkiart 
21 |253,811253,44/253,25| 2,86| 3,87 | 2,90) +20,5| + 24,8) + 18,0) +25,1| + 14,010.N.O. 1|0.8.0. I | S.0. 1 Klart Näst. klart Klart 
22 |252,89/252,66|252,64| 4,41| 3,92 ER +19,4| + 23,6) +18,2| +24,6 +14,0| Lugnt | S:0. 1 |S.S.0. 1|Näst. mulet| Näst. klart | Näst. klart | 
23 |251,24/251,73|251,41] 2,99| 3,44] 3,40) +16,6| + 20,0) + 14,3] +21,7| + 14,4) V.S.V. 1 |8.S.0. 1 | S.S.V. 1 Klart Halfklart | Strömoln | 
24 |251,40/251,491252,36] 2,73| 4,78) 2,75] +13,8 +19;0) + 13,1) + 19,21 +10,0| S.S.V. 11|S.S.V. 1,51 S.S.V. 1) Strömoln | Strömoln |Näst. mulet 
25 253,97 254,891255,83] 2,64| 2,85) 3,20] +13,6| 4 17,8| + 14,6] + 20,7| + 10,0) N.N.V. 1 | V.N.V. 1 | 8.8.0. I | Strömoln | Strömoln | Halfklart 
26 1257,30/257,63|258,35| 2,98| 2,28 3,50) + 18,0) +22,0| + 16,4) +23,5| + 12,6 Klart Klart Klart 
27 1259,031258,511258,21| 3,29 3,31 3,02] + 20,8) +25,0| +19,6| +27,2| +11,4 ; Klart Näst. klart | Halfklart 
28 |257,86/257,53/257,411 3,01| 2 95 2,86| +21,8| + 253,8] +18,6| +25,5| + 15,9| O.N.O. 1| O. 25 NIO Klart Näst. klart | Näst. klart 
29 | 257,46/257,18/256,49| 3,13 714,02| + 18,6) +20,4| +17,6 421,9) +14,010.N.0.1,5|0.N.0.1,5| N.O. 1 Klart Mulet Mulet 
30 |255,70|255,221254,91] 5 4,77| +18,3) +18,4| +17,2| + 21,6] + 14,9] NO. 1 | O.N.O. 1/8.S.0. 1 Mulet — | Näst. mulet | Mulet, regn 


551 +27",;2 
d. 27:de 


den 


Min (254, 51/254,39|254,46| 2 


Nederbörd = 0,961 dec.-tum. 


- 


Meteorologiska Observationer på Stockholms Observatorium i Juli 1859, 


RT : 
7 LUNG i a RR a VS Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 
= KIL. 8 | KI. 2|KL 9|KI1 8|KI. 2/KI. 9| Kl. 5 | Kl. 2 | Kl. I | Maxi- | Mini- | KL 8E | 
falk es KÖR MN e..m.je. m.| f. m. | e. ms | e. m. | mum. | munr. f. m. 
1 | 254,77|255,03 255,32 4,97) 4,15) 3,11 4+20",2] 4212] 416,64 24,04 15,5] S.S.0. 110.S.0. 11 S.S.0. 11 Strömoln | Strömoln Mulet 
2 |255,40/255,26/255,15| 3,99] 4,02) 4,20] +18,0) 419,8) +15,4| +22,6| +14,6| Lugnt |S.S.O. 0,5| Lugnt | Näst. mulet | Strömoln | Näst. mulet 
3 | 254,57|254,52/ 254,60] 4,41| 5,27) 4,74) +17,8| + 19,7) + 18,4| +22,0| + 1455|S S.V. 0,5) N. 1 Lugnt Mulet Näst. mulet | Näst. mulet 
4 |254,971255,01/255,38| 3,35) 2,7 41 2,66) +17,0) +19,0| +15,0| + 19,9) +14,5] N. 2 N. 2: IN.N.V. 1] Halfklart Klart Klart 
5 256, 01 256,25 256, 32 3,00) 2,72| 2,13] + 15,8| + 18,9) +15,8| +19,7| + 11,5] N. 2 IN.N.O. 2) Lugnt Klart Klart Klart 
6 255,551255,31| 3,38] 3,30 4,09) +20,2] 425,6) +21,5| +26,5| +11,0] Lugnt |V.S.V. I | V.N.V. 1 Klart Klart Klart 
7 254,99 254,87 4,511 4,31] 3,82] + 18,3) +22,8| + 17,7| +24,8| + 15,0) V.N.V: 1| V.S.V. 1] S. 1 | Näst. mulet| Strömoln | Halfklart 
8 253, 59/253,79| 4,041 4,32| 2,64) +16,8| +17,8| + 13,2) + 20,3| + 12,9! V.N.V. 1 V.N.V: 1IN.N.V.0,5] Mulet IN. mul. regn! Strömoln 
9 254,73/255,69) 3,28) 1,82] 2,34| 415,5) 419,6) +15,2) +19,9| +11,1/N.N.V. 1IN.N.O.A1,5/ N.N.O. 1| Halfklart Klart Klart 
10 256,04/256,25| 2,84| 2,95 | 4,26] + 17,6) +22,6| +16,6| + 24,51) +10,0) N. 0,5 | V.S.V. 11 Lugnt | Näst. klart | Näst. mulet | Näst. mulet 
| 11 256,06/255,77| 4,57 | 3,86) 4,40) + 20,6) 423,8) + 18,9| +25,9| + 14,6 S.S.0. 0,5/N.N.O.1,5|V.8.V.0,5| Näst. klart | Strömoln | Näst. mulet 
12 254,05/252,89 3,/51 +20,01 + +24,11 + 15,5] V.S.V. 1 | S.S.V. 2)S.S.V. 2| Halfklart Mulet | Näst. mulet 
13 2053,82/253,92 2,42) +15,8 +23,0) + 14,0) V.S.V. 21 V.N.V. 2] V. 1 Klart Halfklart | Näst. klart 
SEN GG 17 203,95/254,41 3,05! + 13,6 419,0] +11,1/ N.N.V. IIN.N.V. 1IS.S.V. 0,5| Näst. mulet) Strömoln | Näst. mulet 
10 254140 254,41 2,911 + 14,61 +1 +20,2) + 10,9) N.N.V. 11 V.N.V. 1| Lugnt Klart Strömoln | Strömoln 
| 16 254,8 1|254,43 | 3,71 +15,0 +1 +21,01 +10,8| N.N.V. 1 V.N.V. 11S.S.O. 1 | Näst. klart | Näst. mulet | Näst. mulet 
17 252,521251,72 4,24! +18,8) + +24,8 + 13,9) S.V. 1 SJV. ull SVARS Strömoln Halfklart Mulet 
18 202,94 252,78 2,06) + 16,8) + +21,3) +14,0) V.N.V. 1] V. 2 Made Strömoln Klart Näst. mulet 
19 253,803|2234,76 1,67) + 14,8] +! +20 ; V.N.V. 21 V.N.V. 1| Näst. klart | Strömoln Klart 
20 1125 255 , 25 2,82) + 13,7| + +21 N.N.V. 11 0.8.0. 1 | Strömoln Strömoln Klart 
2 125 255,92125 3,70) +19,21 + +25 ViSV. II SSV, 1 Klart Klart Näst. klart 
| 22 125 233,35/25 3,66| +21,6| + +25 SIS:Vi 155] S.S.V. 1 Klart Näst. klart | Näst. klart 
23 |25 253,14/253,27 2,56) + 16,2) + +19 N.N.O. ZI N.N.O. I| Näst. klart | Halfklart | Halfklart 
24 | 25 254,091254,6 2,01] + 15,4) + +19 N.N.O. 1IN.N.O. 1| Strömoln | Strömoln Klart 
25 | 255, 255,23 255,31 2,57 | + 15,4] + +21 SVA) SN Klart Klart Näst. klart 
26 254,98 254,18 / 253,62 3,09] + 19,0) + +24 S.S:0; 21 S.S.V: I Klart Strömoln | Strömolna 
27 |253,05/252,09/ 252,13 4,03) +19,2 +' +21 V.S.V. 1] V.S.V. 4 | Näst. klart Mulet Mulet 
28 1251,18/251,451251,39 2,79] + 17,6] + ) V.S.V. 1| V.S.V. 21 Strömoln | Näst. klart | — Klart 
29 1251,28/251,74/252,46 2,44] + 16,0 V.N.V. 2/V.S.V.0, 5 Klart Strömoln | Halfklart 
253,19/253,82 254,29 2,71) +12, N.N.O. Il N. 1 | Näst. mulet | Strömoln Klart 
255,071254,859/2ö: +1 S.S.0. 1 IS ( Strömoln | Näst. klart 
2 did 


Nederbörd = 0,868 dec.-tum 


14 


Barometern red, till 0”.| Fuktighetstryck. Thermometern 


= DEG linistk Dec sliniér. ES Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 
5 | Kl. 8 | Kl. 21 Kl. 9 |K1. 8|K1. 2/KI. 9| Kl. 8 | Kl. 2 | Kl. 9 | Maxi- | Mini- | Kl. 8 1: Kl. 9 
? f. m. | e. m.|.e. m. |f. Åk m.le. m.| f. m. | e. m. | e. m. | mum. | mum. br: e. m. | e. m. JKL. 8 f. m.|Kl.? e m.|Kl. 9 e m. 
1 252 ,24|251,92|252,26]) 4,17| 3,72| 3,34| +14",6|4+ 21,51 4+16",6|+22",0| + 13,1) S.S.V. 2 | V.S.V. 11 S.V. 1 | Mulet, regn| Strömoln | Näst. mulet 
2 252,5 511252,(6 531252,96 3,05 3,18 2,87) +15,6| + 17,01 +15,4] +20,5| + 11,6] V.S.V. 2 | V.S.V. 2 | V.S.V. 21 Strömoln | Strömoln | Strömoln 
5) 259 8 255,511254,16) 2,98) 3,73 3,47 7| +15,3| +21,2| + 15,0] +23,0| +11,5| V.S.V. 2 | V.N.V. 2 | V.S.V. 3 | Näst. klart | Näst. klart | Strömoln 
4 1255,031254,93/254,54 Tier 3,52) + 16,6! +21,8| + 16,1) +23,1| + 12,6) V.N.V. I | V.S.V. 11) S.V. 1 Klart Strömoln | Halfklart 
5 |253,51/253,03/253,43] 3,76] 3,14) 2,63) + 18,0) +23,5| +16,3| + 24,1! + 14,0) S.S O. 1 | S.S.V. 1 I V.S.V. I | Halfklart | Strömoln | Halfklart 
6 |253,691253,53/253,62|3,19| 2,70 2,36) + 16,0) + 18,61 + 16,6) +20,9| + 11,6) V.S.V. 1 | V.S.V. 2| V.S.V. 21 Halfklart | Strömoln | Näst. klart 
7 |253,681253,46 253,64| 3,13] 2,03] 2,43) + 15,0| +19,8| + 16,01 +20,4| +11,6) V.S.V. 2 | V.S.V. 21 V.S.V. 2) Strömoln | Strömoln | Halfklart 
8 |253,23|/252,70/252,601 3,35) 2,101 3,81] +15,6| +19,1| + 14,6) +19,6) + 12,1] Lugnt Lungt Lugnt Mulet Mulet | Näst. mulet 
9 ad 251,76 252,31| 3,78) 3,14) 2,72) +17,4| + 17,2) +11,2| +21,01 +10,6) Lugnt |V.N.V. 2/1 V.S.V. 1 | Näst. mulet | Näst. mulet! Strömoln 
10 |253,49/254,06/254,67| 2,7 1| 2,38| 2,54) + 12,4] + 17,8) +14,2| +19,01 + 8,9) V.N.V. 2) V.N.V. 2 | V.N.V. 1 Klart Strömoln | Näst. mulet 
11 20 + 255,48/255,42| 2,41] 2,34] 2,87| + 12,7| +18,8)| +14,7| +19,8 + 9,7] V.N.V. Il V. 2 | V.SVII Klart Strömoln | Näst. klart 
12 |255,75|255,831256,03| 3,30) 2,52] 2,79] + 17,2| +22,2| + 17,6) +23,0| +11,5| Lugut |V.N.V. 1| Lugnt | Halfklart | Halfklart | Näst. mulet 
13 |256,17/256,05|256,04| 3,22| 2,67) 3,20] +17,2| +21,91 417,0] 423,9] + 13,0! V.S.V. 1 | V.N.V. 1| Lugnt Halfklart Klart Klart 
14 |255,891255,63/255,61| 3,50| 2,961 3,01] +19,3)| +24,9| +18,3 +27,2| +13,6|] Lugnt |O.N.O. 2! Lugnt Klart Strömoln Klart 
15 |255,63|255,67 255,67) 4,02) 3,03) 3,93] H18,8| + 20,1] +15,4| +21,2| +13,5| S.S.0. 11 05.0. 210.S.0. 2 Klart Klart Klart 
16 |255,69/255,871255,95| 3,77 | 3,53) 3,67| + 17,2| +18,9| + 14,4] +19,6| + 12,3] 0. 2 0. 2 |O.N.O. 1| Strömoln | Näst. klart Klart 
17 |256,30/256,56/256,69| 3,75) 3,05) 3,69] + 18,0| +19,0) + 15,4) +20,0) + 12,11 0.S.0. 11 0.5.0. 2 | 0.5.0. 1] Halfkiart | Hafklart | Halfklart 
18 | 256,801256,66/256,63| 4,28| 4,26) 4,13) + 18,0) + 24,4) + 18,5) +26,5| +12,6| Lugnt Lugnt Lugnt | Näst. klart | Strömoln | Näst. klart 
19 | 256,741256,41/256,16) 4,28) 3,66 3.04 +19,5| +26,4] + 18,8) +27,4) +13,7| Lugnt |V.S.V. Il Lugnt | Näst. klart | Strömoln |Näst. klart 
20 1 255,601255,16/254,35] 3,79| 3,79) 4,10] +19,0) +22,6| + 18,4] + 25,2] + 15,6! V.S.V. 1 | V.S.V. 110.N.0.0,5| Halfklart | Näst. mulet Mulet 
21 | 252,621252,451253,40) 4,191 3,75) 3,00) + 18,0) + 17,8! + 10,9) + 22,0 V.S.V: I | NINIO2]- NI Mulet Näst. mulet Klart 
22 |253,951254,011254,05| 2,901 2,50) 3,32] + 14,0) +19,6) + 14,4! +21,0 N.N.V. 2! N.N.V. 21 8.5.0. 1 Klart Strömoln | Halfklart 
23 |253,381253,111253,65| 3,51] 3,26) 3,72] +17,6| +20,9) +15,5| +23,0 Lugnt |V.N.V. 21 0.N.O. 1| Halfklart | Halfklart Klart 
24 1253,68/253,57 254,67 | 3,04) 2,44) 2,83] + 17,0] +20,8) + 16,3 2 8.5.0. 0,5] V. 2 IN.N.O. 1| Näst. klart Klart Klart” 
25 | 254,731/254,531254,41] 3,80) 4,34 3,38) +17,8| + 21,6) + 16,4 V.S,V. 1 I V.S.V. 11 S.S.V. 1 | Näst. klart | Strömoln | Halfklart 
26 |253,45/253,0712 4,56| 3,53| 3,98] 418,6) + 24,2) + 16,6 S.S.V: II SNIA) NNO: 1 Mulet Mulet Mulet, regn 
27 |254,271|254,31/253,93) 3,91] 3,81 4,34] +13,8| + 13,0) +15,2 O.N.O. 1| O.N.O. 21 0.N.O. 1 | Mulet, regn! Mulet Mulet 
28 |253,92/254,20/254,291 4,86) 4,18) 4,35] + 17,01 +20,6| +16,4 DURDE- CYMSENE dat Vart Mulet Strömoln | Näst. klart. 
29 | 253,761253,84|253,74| 3,82) 4,68) 4,39) + 16,0) + 16,4) + 15,4 N. 1 I N.N.V. I| Lugnt | Näst. mulet ]| Mulet, regn | Halfklart 
30 |253,62/253,44 4,70| 3,58) 4,28) + 17,6) + 20,91 + 16,0] +21, VI -S-10ISSO0-1 Mulet Halfklart | Halfklart 
: 252,11/252,23 4,73) 4,46) 4,41| + 18,2) +21,5 7,8] +24,0| +14,1| S.S.0. 11 S.S.0. 11 S.S.0. 11 Halfklart | Halfklart Mulet 

313,6 ER) Nederbörd = 1,113 dec.-tum, 

d. 19:deld. 10:de 


än 


Meteorologiska Observationer på Stockholms Observatorium i November 1859. 


| 
ill 09 | FPukti | 
= ERA PRE red ST iver SBN da sne Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 
= Kl. 8 | Kl. 2| Kl. 9 |K1. 8IKI. 2/K1. 9 Kl. 2 | Kl. 9 | Maxi- | Mini- | KL. 8 | Kl. 
f. m. e. m. If. m.le. m.je. m.| f. m. e. m. | mum. | mum. er 
1 1247,90/246,981246,2611,58 |1,73 1,71 | + 0",6 3,4] + 6",8 SISIV. Klart Strömoln | Halfklart 
2 1245,59/246,401249,00/1,86 12,05 11,64 | + 4,0] + 4,0 + 2,2 + 5,0 + 1,7/O.N.O. 1] N.O. 1 | N.V. 1 | Näst. mulet Mulet, regn Mulet 
3 |251,081251,591251,7911,23 |1,31 |1,32 | + 0,1] + 3,4] + 0,3) + 4,0] — 41,1 V.N.V.1| V. 1 |V.S.V. 1 Klart Näst. klart Klart 
4 |251,87 252,28 252,35 1,31 |1,62 |1,65 | — 0,5) + 1,21 + 0,9) + 1,4 — 2,0) S.S.V. 4 | S.V. 1 Lug Klart Halfklart Mulet 
3 1250,67 248,29/246,7512,16 12,46 12,55 | + 5,0) + 6,6) + 7,6) + 7,61 — 0,11.0.8.0. 11 8.0. 2 |8.S.0. 1 | Mulet, regn | Mulet, regn Mulet 
6 1246,49/246,67 |247,4112,36 |2,32 12,33 | + 6,0 +10,1/ + 7,8 +10,3 + 5,5) 8. 1 SVG 2 VA Mnlet Strömoln Mulet 
7 1249,281249,54/249,1012,59 |2,64 2,47 | + 8,7) 410,0 + 8,8! +10,4 + 6,1! S.S.V. 1 | V.S.V. 1] S.S.V. 21 Mulet Mulet NEDRE | 
3 | 248,88/248,40/249,3311,66 |1,76 11,86 | + 5,1) + 7,0 + 3,4) + 9,2 + 3,0] S.V. 1 | S.V. 2 V. Strömoln | Strömoln | Mulet, regn 
I 1251,34/252,67|254,08/1,35 11,47 11,18 | + 1,0) + 0,7) — 0,3) + 2,4 — 1,4| V.N.V. 1 | V.N.V. 1 V.N.V. 1 Mulet | Näst. klart Klart | 
10 1256,431257,831259,14/0,94 10,77 10,89 | — 2,21 + 0,4| — 058310) —12BIVNVA SENSE IN IEA Klart Näst. klart | Näst. klart | 
11 1259,96259,331258,89 1,17 11,27 11,13 | — 0,9] + 2,4/— 0,4! + 2,5 — 2,4) V. I IV.SV. 1] V. 1 | Näst. klart | Halfklart Klart | 
| 12 1258,961259,381259,46|1,40 11,40 |1,44 | — 0,2) + 2,2 + 0,61 + 2,8 — 0,6] V. 1 Vd Lugoat | — Klart Halfklart | Näst. klart | 
13 1258,61/257,931256,84|1,24 1,83 1,78 0,0 + 3,8] + 3,7 + 4,21 — 2,01] Lugnt |V.S.V. 1] V.S.V. 1| Halfklart Mulet Halfklart / 
N. mm | 14 [255,221254,691255,22/1,72 11,45 11,45 | + 3,21 + 1,8) + 0,2! + 4,5 — 0,7] S.V. 1 IV.N.V. II N.N.O. 1 Mulet | Näst. mulet Mulet 
53 15 |258,46/259,721260,91/1,75 11,55 11,23 | + 4,0) + 14 + 1,4 + 4,9 0,0! O.N.0.3 | N.O. 2 (OP. Mulet IN. mul., snöj Mulet | 
på | 16 |261,461261,38/261,38|1,35 |1,27 |1,43 | + 1,2) + 1,6 + 0,9 + 2,61 — 0,5! 0. 1 N.:O.: 1 IN.N.O.1 Mulet | Näst. mulet Mulet | 
17 1260,671260,201259,7211,34 11,62 11,39 | + 2,4) + 2,21 — 0,21 + 3,01 — 0,7! O.N.O. 1 |O.N.0.0,5|O.N.O. 1 Mulet Mulet | Mulet 
4 18 | 259,42:259,251259,02/1,55 |1,41 10,95 | + 1,4] + 2,0 + 2,0 + 2,61 — 1,6] Lugnt |S.S.V. 0,5| S.S.V. 1 Mulet Mulet Mulet = | 
Du 19 1 258,78/258,23/257,92/1,35 11,33 |1,72 | + 2,0 + 1,9 + 2,0 + 3,01 + 0,3) S.S.V. 118.8.V. S.S.V. 1 Mulet Mulet | Mulet, regn | 
NY 20 | 257,44/257,54|257,66 1,70 11,79 11,75 | + 2,4) + 20 + 2,8] + 3,3 + 1,3) S.S.V. 4| S.V. 4 | S.V. 4 | Mulet, regn Mulet Mulet | 
op | 21 1257,36/257,29/256,62 1,58 11,44 11,83] + 0,8) + 0,2! + 2,4! + 3,5) — 1,8) V.S:V. 1 | V.S.V. 1] S.S.V. 1 Mulet | Näst. mulet | Halfklart | 
NN, 22 1254,931254,44/254,47 1,53 11,47 [1,49 | + 1,2] + 2,0) + 1,6) + 3:51] + Ups SIN ATVSNE LT Klart Strömoln Mulet 
nd 23 | 254,54/254,781255,7911,89 12,06 11,52 | + 3,6 + 5,4! + 0,3 + 6,0] — 0,11 V.S.V. 11 V.S.V. 1 | V.N.V. I |Mul., dimma|Mul., dimma| =— Klart = | 
24 |257,611258,47 258,80 1,45 11,39 11,33 | — 0,5) + 1,0) — 0,51 + 1,8) — 1,3) V.N.V. 1 I N.N.V. I IN.N.V.0,5| — Klart Strömoln | Halfklart | 
IH 203 -1259,02/259,51/259,8911,24 |1,45"11,38' | — 1,01 — 0,8) — 1,4 + 0,8 — 2,0/V.N.V. Il V. 1 Lugat |Mulet,tjocka/ Mulet, tjocka Mulet,tjocka! 
YA 26 1259,911259,58/258,47|1,47"11,68'|1,52 | — 0,6) + 1,2 + 13] + 2,4 — 2,8] Lugnt | 8.9.0. 11 8.8.0. 1 Mulet, tjocka/Mul., dimma] - Mulet 
«5 27 |256,421/255,42/254,55|1,63 |1,66 11,91 | + 2,5) + 3,0 + 3,01 + 3,8| + 1,0) S.S.0. 11 S.S.0. 1158.S.0. 1 Mulet Mulet Mulet | 
:. 28 | 252,291251,611251,75|1,92 [1,77 [1,77 | + 4,3) + 2,4) + 3,9] + 5,0) + 0,9] 8. 1 S.V. 1 | V.S.V. 2 | Mulet, regn Mulet Mulet | 
Vw 29-1250,991250,14/249,70/1,81 |1,73 11,55 | + 2,2] + 1,6 0,0 + 5,0 0,0! N.N.O. 1IN.N.O. 1 N.N.O.1 Mulet | Mulet, regn Mulet | 
så 30 | 249,95|250,24|251,03/1,28'|1,20"]1,27'| — 2,3) — 3,0] — 2,4 + 0;1 4,0 (0) . 1 | N.N.V. 1 /Mul., dimma| = Mulet Mulet = | 
NN Kia +2,79| +1,82) + 10,4 


pp > —Rt a 2 


; Fa Vien - - 


Dec.-linier. 


252 .07|253,04 
51256,14/256,09/0,76 |0,88 
01256,78|256,83/0,97 |1,24 
255,92/255,43|1,04 |1,27 
253,31 252,11/1,36'|1,43 
j1254,39/255,94 1,81 |1,73 
9/256,49|257,34 2,01 |2,04 
261,66|1,75 |1,74 
262,61|1,44 |1,52 
260,94|1,42" 1,44 
255,49/1,57 |1,56 
51255,43/1,60 |1,51 
254,790,71 |0,77 
253,24/0,88' 1,10 
252,97 0.69 |0.64 
253,79/0,37" 0,46" 
11254,82/0,32 10,39" 
253,0810,70 |0,73 
252,19 [251,93/0,41" 10,39" 


Barometern red. till 0”.|Fuktighetstryck. 


Kl. 2 | Kl. 9 |K1: 8 
(0 Pl fö SP 1 a gl AN ca 


254,48 0,74 


31260, 41 


252,721/252,78 


44 
252,201251,9210,87 10,88 
250, ,071249,56/249,0111,26 11,40 
249,531249,71/1,64 11,66 
111,40" 
250,941249,9011,36 11,57 


249,54/249,85 
249,49 


251, 49 


0 
0 
|| 
1 
51251,00/251,9011,3 
1 
1 
1 
M 


anmärkningen under 


Thermometern 
Dec.-linier. 
Kl 


e.m. 
0,62 10,66 


e,. m. 


I 5 
= 


- 


0; 
Na 
yvs 


3 


3 RR 00 SOA 
+++) 


' 
I 
i 


Om SoeRTETS 


.V. 1 
LU 
[D 


NÖOSWN WSA SNI 


VECKOR DoCWA WAS 


<= 


Huläfepss 


NORD DORO WAS AN = > 00 


AD 


SS UV I ot NI 


SN 


2 


= 
> 


O.N.O. 
8.5.0. 
0.8.0. 

8.1 | 8. 0,5 


» 


NW > 


NEBCTNrCOS 


We we-Drr > 


-— ja a a je Jr Jr jr 


> 


November månad 


Vindens riktning och styrka. 


2 
< 


Kl. 9 
e. m. 


2 
VSW. 1 
FYN 
1" SBS 


3 
I 
I 


I | V.S.V. 1 


AZ Nr 

RPADISPPPA 

IS RE EN 
a 


-— 


O.N.0.2] Lugnt 
Lungt Lugnt 
Lugnt Lugnt 

N.N.V. II NNV. 1 

VY.NI.A|)VNYVI 
Lugnt Lugnt 
Lugnt Lugnt 
Lugnt | S.S.0. I 


1-18:S:0: 4 
SOV 
VN VTI ENE 
21 S.S.0. 1 
11058.0. 1 
114880: 


11S.8.0. 0,5 


.0. 1|0.8.0. 1 
S.S.0. 1 I N.N.O. I |Mul., dimma 


Nederbörd = 


Ad ed Vi 7 BES le dr fi che 


Anmärkningar. 


Km; 


Näst. klart | Näst. mulet Klart 
Klart Klart Näst. mulet 
Klart Näst. mulet | Näst. mulet 

Halfklart | Strömoln | Näst. klart 

Näst. mulet Mulet Mulet, snö 
Mulet Näst. klart | Näst. mulet | 

Mulet, regn| Mulet, regn Mulet = | 


Näst. klart Klart Klart 
Mulet Mulet Näst. mulet 
Halfklart Klart Strömoln 


Näst. mulet Mulet Strömoln 
Mulet Näst. mulet | Näst. klart 
Klart Klart Klart 
Mulet Mulet, snö | Mulet, snö 


Ström,, d:ma Klart KlL., dimma 


K1., dimma | Kl., dimma Mulet 

K1., dimma Mulet Halfklart 
Mulet Mulet, snö | Näst, klart 

Näst. klart | Halfklart | Näst. klart 


Klart Mulet Mulet 
KlL., dimma Klart hlart 
Mulet, snö Mulet Näst. klart 

Mulet Mulet Mulet 
Mul., dimma Mulet Mulet 

Mulet | Mulet, snö | Mulet, regn 

Mulet Mulet Mulet 

Mulet Mulet Mulet 

Mulet | Mulet Mulet 

Mulet Mulet — |Mul., tjocka 


Mul., dimmal Mulet, regn | Mulet, regn 


Mulet Mulet 


0,9835 dec.-tum. 


Sammandrag af meteorologiska observationerna på Stockholms observatorium år 1859. 


SANS ER Fuktighetstryck. Relativ Thermometern. 


Thermometer. 
Månad Dec.linier. Dec.linier. fuktighet. Celsius. 


kl. 8 kl. 9 |kl. 8Ikl. 2kl. 9 kl. 2'kl. 9 kl. 2 kl. 9 Medin. Maxi- | Da- | Mini- 
Tr m. å e3m.le mm; CT ID. (RN 025 mum. | tum. mum. 
Januari . . . | 253,00] 252,80) 255,04) —I —I —I —I —I —1) —09,471 +09,831 +09,251 +09,23| +89,0] 261 —119,4|] 141 0,410 
Februari +. . | 252,54| 252,76) 252,85] —I —I —I —I| —I —I1I — 0,69] + 1,21|] + 0,07 + 0,12! + 6,5] 221 — 8,5| 201 0,652 
Mars . . . .| 251,06) 251,05] 251,27 | 1,38) 1,521 1,411 0,87] 0,781 0,85! — 0,24] + 2,83] + 0,44! + 0,68] + 9,5| 291 —11,1! 271 0,503 
April . . . . | 252,28| 232,33] 252,51 + 1,85) + 4,39) + 1,69) + 2,10) +16,0) — 8|— 54 6) 1,157 
Maj . . « . . | 256,10| 256,03 256,09 +10,25| 413,53) + 8,37| + 9,38) +26,0| 27|— 3,0) — 61) 0,500 
JUN; os as SAN LINA) AA +16,49| + 20,16) +14,55) +15,63| +27,2| 27) + 3,5 51 0,961 
Juli . . . . . | 254,40] 254,35! 254,32 +17,05) + 20,38| + 16,25) 416,95) 426,5) — 6) + 8,2] 251 0,868 
Augusti . . . | 254,27| 254,18) 254,3 +16,74| -+20,45)| 415,85] +16,63| +27,4| 191 + 8,9) 10) 1,113 
September. . +11,37| +14,46| + 10,85) -+ 11,44 | +24,0 + 
October . . . + 4,75] + 7,23] + 5,67! + 5,76 | +15,0 
November. . | 254,72| 254,66| 254,7 + 178) -+270) + VBU LIG 104 
December . . | 253,76) 253,82) 253,83 — 3,63] — 2,58| — 3,211— 3,18) + 5,0 
| +27,4| 19:de| —18,2/17:de 
Aug. Dec. 


. 


1 Ng 


h 
Ev 


BC 


NR OR 


TR 2” NCR jo 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPN-ARKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 16. 1839. HM 4. 


Unsdagen den 13 April. 


Försök att bestämma Induktions-strömmars olika 
fortvaro. — Hr Docenten Mag. RoB. THALÉN hade insändt 
följande meddelande: 

»Få af de instrumenter, med hvilka elektricitetsläran under 
de sednare åren blifvit riktad, hafva väl tillvunnit sig ett så all- 
mänt och välförtjent uppseende, som den Ruhmkorffska induktions- 
apparaten. Genom sin egenskap att — såsom man kort plägar 
uttrycka det — förvandla dynamisk elektricitet i statisk har den 
öppnat nya fält för forskning inom elektricitetsläran och andra 
delar af fysiken, samt vigtiga användningar för tekniken hafva 
till och med redan låtit göra sig. Det ligger dock i sakens natur, 
att ett instrument af så ny art och så komplicerad samman- 
sättning som det nämnda ännu på det hela taget skall sakna sin 
fullständiga theori. Visserligen vet man, hvari man har orsakerna 
till instrumentets verkningar att söka, men att qvantitativt upp- 
gifva, huru mycket hvarje orsak dervid medverkar, hvilket — 
oberäknadt sitt rent vetenskapliga intresse — vore vid kon- 
struktionen af instrumentet för erhållande af maximi effekt vig- 
tigt att veta, det har ännu icke blifvit nöjaktigt uppvisadt. 
Man kan till och med våga påstå, att man vid ifvern att upp- 
söka nya fenomener helt och hållet förglömt studiet af instru- 
mentet sjelft, då dermed skulle förstås en på sträng mätning 


| grundad undersökning af dess egenskaper. Kort sagdt, instru- 


— 136 — 


mentet har hittills nästan uteslutande blifvit begagnadt såsom en 
elektricitetskälla för frambringande af en mängd fenomener, vVis- 
serligen högst intressanta, men hvilkas studium ansluter sig huf- 
vudsakligen till andra delar af fysiken, förnämligast optiken, der- 
emot föga eller intet till elektricitetsläran. 

En fullständig theori för den Ruhmkorffska apparaten skulle 
man måhända vara böjd att tro vore lätt nog att utbilda, då 
W. WEBERS fundamentallag för statisk och dynamisk elektri- 
citet och den af Gauss lemnade för magnet-elektricitet äro att 
tillgå. Dock må anmärkas, att, änskönt dessa båda lagar måste 
tjena såsom utgångspunkt och ledtråd vid instrumentets under- 
sökning, en mängd andra omständigheter tillkomma, hvilka nöd- 
vändigt förutsätta direkta experimentela undersökningar. Det räc- 
ker i afseende på dessa till att anföra några exempel. 

De här begagnade magneterna äro, såsom bekant, inga per- 
manenta, utan det är i mjukt jern magnetismen momentant skall 
framkallas och genast derpå plötsligt borttagas. Utan att nu 
uppehålla mig vid de intressanta undersökningarne om ändamäls- 
enliga formen och fördelningen af jernmassan inuti spiralen, eller 
vid det af MÖLLER först påpekade och af andra konstaterade, 
men ännu kanske ej med all nödig fullständighet undersökta fak- 
tum, att jernets magnetiska moment ej växer proportionelt med 
den magnetiserande kraften, öfvergår jag genast till andra i af- 
seende på jernets magnetism lika vigtiga frågor. 

I verkligheten påträffar man väl aldrig absolut mjukt jern, 
utan en om ock obetydlig qvantitet fri magnetism qvarstadnar 
väl städse hos jernet, sedan den magnetiserande kraften upphört. 
Nu kunde likväl frågas — förutsatt att vi hade med fullkomligt 
mjukt jern att göra — om detta antager eller afgifver sin magne- 
tism fullt momentant, eller bestämdare: om jernets magnetiska 


moment når sitt maximum eller minimum fullt liktidigt med det 
den magnetiserande kraften når sitt maximum eller minimum. 
Och om detta icke vore fallet, kunde vidare frågas, hvilken tid 
är nödvändig för att t. ex. vid den magnetiserande kraftens upp- 
hörande reducera jernets magnetiska moment från m till o; och 


| 
| 
få 
I 
I 


| 


huru ändrar sig denna tid med växande koercitiv kraft hos jernet. 
Detta vore väl vigtigt att veta, enär fortvaron och intensiteten 
hos den genom jernmagnetismen framkallade induktionsströmmen 
häraf beror. Skulle nemligen jernets magnetism uppstå och för- 
svinna med samma hastighet, som strömningen i en galvanisk 
ledare uppstår och försvinner, så vore antagligt, att jernet ej vä- 
sendtligen skulle åstadkomma ändring i strömfortvaron hos in- 
duktionsströmmen från hvad den nemligen är vid ren Volta- 
induktion. Att en olikhet dock verkligen eger rum, det visa re- 
dan de af RIJKE gjorda undersökningarne af extraströmmarne ”), 
hvilkas lagar vid begagnande af jernkärna i induktionsspiralen 
undergå betydliga modifikationer mot hvad de äro, då intet jern 
begagnas. Men på hastigheten, hvarmed jernet kan antaga och 
afgifva sin magnetism, skulle vid den Ruhmkorffska apparaten 
komma att bero, huru hastigt man egentligen må våga låta ström- 
vexlingarne följa på hvarandra. Man inser lätt, att skulle dessa 
följa hvarandra på oändligt närbelägna tidsintervaller, så skulle 
jernet slutligen icke utöfva någon märkbart inducerande verkan. 


För att dock med full framgång kunna studera de genom 
jernmagnet-induktion uppkomna induktionsströmmarne, är vigtigt 
att först noggrant lära känna dem, som härröra blott från Volta- 
induktion. Under mitt uppehåll hos Professor W. WEBER i 
Göttingen företog jag mig försöksvis och under hans ledning att 
lösa frågan om sambandet, som vid ren Volta-induktion eger rum 
mellan induktionsströmmens fortvaro och hastigheten af intensitets- 
ändringen i den inducerande strömmen. Änskönt det icke lyc- 
kades mig bringa frågan till lösning, vågar jag dock här fram- 


lägga gängen af min od Ul Bö för att angifva, hvar de OT 


Ken kunde belysa sjelfva frågans natur AEG i öfrigt medför 


Y av VN 
något intresse. - ED 


”) PoGG. Anu. B. 102. p. 481. 


— 138 — 


Såsom en närmare antydning på den till undersökning fram- 
ställda frågan, må följande tjena. 

Det är allmänt bekant, att intensitetsändring hos en gal- 
vanisk ström i en ledare åstadkommer en elektrisk ström i en 
närbelägen i sig sjelf sluten ledare, och elektromotoriska kraften 
för den inducerade strömmen är proportionel mot intensitetsän- 
dringen i den inducerande strömmen, enligt hvad WEBER på ren 
theoretisk väg visat. Försiggår denna sagde intensitetsändring 
under tiden 7T, och är t tidslängden på den deremot svarande 
induktionsströmmen, så skulle på experimentel väg undersökas, 
om en ändring i T medförer någon ändring i strömfortvaron 
t, och om detta verkligen vore fallet, skulle vidare bestämmas, 
hvilken relation existerur mellan dessa båda ändringar. 

För att göra intensitetsändringen så stor som möjligt, skulle 
den galvaniska strömmen brytas, och genom att använda någon 
apparat, som bröt denna ström ena gången hastigare, andra lång- 
sammare, kunde ändring i 7 frambringas. De häremot svarande 
värdena på t skulle ur direkta observationer på induktionsström- 
mens elektromagnetiska och elektrodynamiska verkningar be- 
stämmas. 

Vid första anblicken synes väl största svårigheten ligga i 
bestämningen af t och alldeles icke i frambringandet af ändringen 
i 7, hvilket ju blott förutsätter några enkla mekaniska anordningar. 
Nu skall dock genast visas, att, hvad bestämningen af t vid- 
kommer, inga egentliga svårigheter der möta; huruvida detta ock 
är fallet med frambringandet af ändringar i T, det blir tillfälle 
under undersökningens gång att erfara. 

Jag öfvergår nu till ett närmare angifvande af observations- 
methoden för bestämning af t, derpå till beskrifningen af den in- 
strumentela anordningen i öfrigt, för att nedan anföra sjelfva 


försöken i den ordning, jag företagit dem. 


1. Samtidigt med beskrifningen på den för pröfning af 
AMPÉRES elektrodynamiska lagar konstruerade dynamometern an- 


— 139 — 


gaf WEBER en method att uppmäta fortvaron och intensiteten 
hos momentana strömmar. Hänvisande i öfrigt till hans afhand- 
ling i ämnet”) nödgas jag dock för det följande kortligen an- 
tyda, hvari denna method består. Strömmen ledes samtidigt ge- 
nom en vanlig galvanometer och den sagde dynamometern, och 
första elongationen observeras å hvardera instrumentet. Kalla vi 
dessa elongationsvidder a och b, låta i betyda strömstyrkan hos 
den momentana strömmen, dt ett tidselement, samt k och k, 
konstanter, beroende hvardera af sitt instrument, så är 

för Galvanometern 

th k fidt, 
för Dynamometern . 


b=k, f edt, 


vu 


eller — förutsatt att z är af t oberoende — helt enkelt 
A= Bits 
[NES RA 
hvaraf 
t= SÅ 
och 
9 b 
U=0,—- 
a 


der ce och ce, äro konstanter. Huru dessa konstanter skola be- 
stämmas, det är i sagde afhandling närmare angifvet, och när 
deras värden blifvit kända, har man t och ? uttryckta i absolut mått. 

Det enda betänkande, som kunde uppstå, det vore, huruvida 
man vid integrationens utförande verkligen är berättigad att an- 
taga 2 oberoende af t. Snarare skulle man vara böjd att för- 
moda någon relation emellan dem, och man kan då till en bör- 
jan antaga 


3 ö 4 a? 

t=0Ae—ft, hvaraf fås MERA ge 

5 6 2 

För i=a-— pe blir = =0-5" 
och för = Pt+yt  » = FÖRA 
UR 7 FÖRA vb 


') W. WEBER »Elektrodynamische Maasbestimmungen», J. p. 284, i »Abhandl. d. 
K. Sächs. Gesells. d. Wissenschaften», T. 1. 


— 140 — 


med ett ord, man ser att vid dessa enklare relationer mellan z 
och t fås större värden på t, än då vi helt enkelt antaga i obe- 
roende af t. Det under antagande af oberoende mellan i och t 
erhållna t-värdet är således minimi-valören på induktionsström- 
mens fortvaro, och det är naturligtvis denna, som mest och i 
första rummet intresserar oss att lära känna. 

Ånskönt det har sitt särdeles stora intresse med sig att 
här likasom vid alla öfriga fysiska undersökningar få resultaterna 
gifna i absolut mått, och till och med blir nödvändigt för att 
kunna anställa jemförelse mellan mätningar, gjorda vid olika tider 
och under olika förhållanden, för hvilka man ej fullt kan garan- 
tera, att alla de inverkande orsakerna förblifvit alldeles oförän- 
drade, så räcker det dock här till vid mina försök, der frågan 
till en början egentligen var att rekognoscera terrängen, att an- 
ställa relativa mätningar. Det är således tillräckligt att i stället 
för absoluta värdet på t angifva det deremot proportionela g 5 
och = i st. f. absoluta värdet på i, och man kan redan från 
dessa qvantiteter sluta till, huruvida ett lagbundet beroende finnes 
mellan induktionsströmmens fortvaro och hastigheten hos den ström- 
variation, genom hvilken induktionen skedde. Det förstås af sig 
sjelf, att äfven hastigheten för strömvariationen icke behöfver an- 
gifvas i absolut mått, utan på analogt sätt kan uttryckas genom 
ett mot honom proportionelt tal. 

2. I afseende på anordningen af mätnings-instrumenterna 
må följande nämnas. För att direkt genom sjelfva observations- 
methoden eliminera sådana fel, som kunde komma från varia- 
tioner i jordmagnetiska deklinationen, lokalens magnetiska be- 
skaffenhet, m. m., var en kommutator insatt vid såväl galvano- 
metern som dynamometern, och det behöfdes således att kombi- 
nera observationerna på 4 induktionsströmmar, för att de skulle 
bilda en fullständig grupp. Vidare måste tillses, att hvardera 
instrumentet befinner sig i fullständig hvila, när induktionsstöten 
ges; — i annat fall måste näst föregående elongationer obser- 
veras, och behörig korrektion för denna redan för handen varande 


— l141 — 


rörelse anbringas. Galvanometern, som här var den Weberska 
transportabla magnetometern, försedd med multiplikatorer, hade 
en särdeles stark »Dämpfer» af koppar, så att ingen särskild 
operation behöfdes för att hastigt bringa nålen till fullkomlig 
hvila (se noten I). Vid dynamometern hvars decrementum loga- 


rithmicum är så litet, att bifilarrullen, om den fritt finge svänga, 
skulle fortsätta sin rörelse under timtal, måste man gripa till 
något artificielt medel för att hämma rörelsen. Ett sådant är 
ock lätt att finna. Man behöfver blott begagna en svag hjelp- 
stapel och genom att på passande sätt i ena rullen kommutera 
strömmen låta honom utöfva ett vridningsmoment som är mot- 
satt den rörelse, bifilarrullen redan har. År instrumentets kän- 
slighet stor, blir dess statiska direktionskraft så liten, att redan 
minsta kraft är i stånd att drifva rullen ur dess jemnvigtsläge. 
Men då förökas också svårigheten att bringa honom fullkomligt 
till hvila. Det torde dock ej vara nödigt att närmare ingå på 
de härvid nödiga arrangementerna, ty de höra till det, som åt 
hvarje experimentators eget godtfinnande måste öfverlåtas. Vid 
den af mig först begagnade dynamometern gjorde bifilarrullen 
aldrig större båge än 0,2 skaldel, vid det sedan begagnade in- 
strumentet öfversteg den ej 1 skaldel. 

Såsom allmänt schema för alla de följande försöken kan 
följande gälla. Vi hafva 2 kedjor, den ena den inducerande, den 
andra induktionskedjan. I den förra befinna sig galvanomotorn, 
tangentbussolen, strömbrytnings-apparaten och den inducerande 
spiralen; i den sednare: induktionsspiralen, galvanometern och 
dynamometern. För noggrannt utförande af observationerna for- 
drades nu 4 liktidiga observationer, nemligen å tangentbussolen 
för uppmätning af strömstyrkan i ögonblicket för strömbrytningen, 
å strömbrytnings-apparaten för bestämning af hastigheten i ström- 
variationen, a galvanometern och dynamometern, hvartill behöfdes 
åtminstone 3 observatörer, en vid hvart och ett af de galvaniska 
mätnings-instrumenten. Nödfallsvis kunna observationerna å tan- 
. gentbussolen utelemnas, men galvanometern och dynamometern 
skulle dock städse samtidigt observeras. För mig stod dock intet 


& 


— 142 — 


observationsbiträde till buds, och derföre nödgades jag afläsa gal- 
vanometern först och sedan dynamometern, hvilket här utan syn- 
nerlig stor skada lät sig göra. Visserligen går dervid den första 
elongationen å dynamometern förlorad, men med tillhjelp af det 
för instrumentet bekanta decrem. log. kan man beräkna den första 
elongationsvidden, om man blott observerar flere af de derpå föl- 
jande. År decrem. log. litet, såsom här verkligen var händelsen, 
kan man vid en första undersökning i st. f. första elongations- = 
vidden helt enkelt nöja sig med den halfva näst derpå följande 
amplituden. Skilnaden är först och främst obetydlig, och för 
öfrigt — blott man konseqvent så förfar — räcker detta till för 
ifrågavarande undersökning. Vore frågan att uttrycka de obser- 


verade qvantiteterna i absolut mått, måste man på ett långt 
strängare sätt förfara. 

I öfrigt må anmärkas, att de galvaniska instrumenterna voro 
försedda med speglar och att observationerna anställdes efter den 
allmänt bekanta Gaussiska methoden med begagnande af kikare 
och skala. Skalorna voro delade i millimeter, och horizontela 
afståndet mellan skala och spegel var städse större än 1200 
millim., oftast nära 2000 millim. 

3. I det redan anförda har mer än tillräcklig antydning 
derå gifvits, att blott en enda induktionsstöt för hvarje gång be- 
gagnats, och att denna härrörde från strömbrytning. .I det föl- 
jande må man derföre ej förundra sig öfver de särdeles små elon- 
gationerna å galvanometern och dynamometern. Visserligen hade 
flere tätt på hvarandra följande induktionsstötar kunnat användas 
för förökande af effekten, men man inser lätt, att mellan 2 konse- 
kutiva, från strömbrytning härrörande, induktionsströmmar kommer 
en från strömslutning. Emedan produkten it är för båda ström- 
marne numeriskt lika, men strömriktningen motsatt, fås dervid, 
då strömmarne följa hvarandra tätt och oafbrutet, å galvano- 
metern antingen intet utslag, eller ock — om strömmarne följa 
hvarandra på något längre tidsintervaller — den af POoGGEN- 
DORFF kallade »doppelsinnige Ablenkung.» Å dynamometern ad- 
dera båda strömmarne sina verkningar. Nu hade man visserligen 


) | 


— 143 — 


genom någon mekanisk inrättning kunnat utesluta ena strömmen 
helt och hållet för att få stora utslag å båda instrumenterna, men 
mitt första sträfvande gick ut derpå att få fenomenerna under så 
enkla förhållanden som möjligt och ej genom komplicerade me- 
kaniska inrättningar öka de redan i öfrigt tillräckligt för handen 
varande svårigheterna. 

4. De första försöken gjordes med en liten induktionsrulle, 
hörande till en rotations-induktions-apparat, i hvilken dock jern- 
kärnan blifvit borttagen. Strömmen bröts genom en pendel- 
apparat, konstruerad af KOoHLRAUSCH. På pendelstången voro 
flyttbara blyvigter ofvan och nedom rotationsaxeln, och genom 
ändring af deras ömsesidiga läge kunde pendelns svängningstid 
ändras från ungefär 3 till 3 sekunder. Vinkelrätt från rotations- 
axeln, hvilken genom sitt metalliska underlag stod i ledande för- 
bindelse med ena poltråden, utgick en messingsarm, som doppade 
i ett med qvicksilfver fyldt kärl, der den andra poltråden ändade. 
Qvicksilfverkärlet var så stäldt, att strömmen bröts, när pendeln 
passerade sitt jemnvigtsläge. 

Såsom exempel må följande grupper tjena, egentligen blott 
för att visa storleken å de observerade utslagen. För galvano- 
metern är elongationsvidden a angifven, för dynamometern der- 
emot hela amplituden eller dubbla elongationsvidden, nemligen 
2b, båda uttryckta i de observerade skaldelarne. 


Cr AO TORONTO AR EE ERA ER FE OTO 
SS — 7 


Galvanom. | Dynamom. | Galvanom. | Dynamom. 
a b a 2b 
10,75 153 UL | 1,83 
101:2 1,4 11,2 1,25 
11,43 1,35 11,0 Ev 
11,45 9 il.2 1,4 
Med. 11,21 | 1,34 | 1,12 1,53 | 


Dessa 2 serier motsvara de båda hvarandra mest olika 
strömbrytningshastigheter, som med den nämnda pendelapparaten 
kunde åstadkommas. En mängd försöksserier anställdes och de 
dervid erhållna observationsdata voro med föregående fullt ana- 


— 144 — 


loga. Men de derur erhållna värdena på den mot strömfortvaron 

S TRE sa säte i 
proportionela qvantiteten — visade sig icke på något regelmässigt 
sätt svara mot de olika hastigheterna i strömbrytningen. Sådant 
kunde väl ej heller med skäl väntas ur så ytterst små elonga- 
tioner. Man inser genast, att andra instrumenter måste användas, 
må nu vara, att felet låg i induktionsapparatens ringa kraft eller 
att mätinstrumenterna voro för litet känsliga; måhända ock att 
man hade både det ena och det andra att frukta. 


5. I första rummet blef dock frågan att skaffa en starkare 
induktionsapparat, och dervid utförde jag ett af Prof. WEBER 
angifvet förslag, hvilket utmärker sig lika mycket för enkelhet 
som sinnrikhet. Det bestod i följande. Ett kopparrör böjes i 
cirkelform, samt en inskärning göres deri utefter rörets hela längd. 
Genom denna sålunda vunna öppning inlägges en öfverspunnen 
fin koppartråd, hvilken kan bilda ett betydligt antal hvarf i röret, 
innan detta helt och hållet fylles. Röret sjelft, hvars båda ändar 
så mycket voro från hvarandra skiljda, att metallisk beröring 
mellan dem icke egde rum, skulle tjena såsom ledningstråd för 
den galvaniska strömmen, genom hvars brytning ström skulle 
induceras i den i rörets inre inlagda och i förbindelse med mät- 
instrumenterna satta fina tråden. För fullständig isolering var ett 
bredt sidenband inlagdt i röret och bildade sålunda en isolerande 
vägg mellan röret och induktionstråden. Jag konstruerade 3 dy- 
lika ringar af följande dimensioner: ringdiametern öfver 1090 
millim., rörets inre diameter öfver 8 millim., metalltjocklek 1 
millim. Sammanlagda induktionstråden för alla 3 ringarne ut- 
gjorde ungefär 880,000 millim. Hvarje ring erbjöd för galvaniska 
strömmen en genomskärningsyta svarande emot en tråd af 4 millim. 
diameter, således blef ledningsmotsåndet här ytterst ringa. FEr- 
inrar man sig tillika, att enligt fundamentallagarne för Volta- 
induktion man erhåller största elektromotoriska kraften, då trå- 
darne — den inducerande och induktionstråden — äro parallela, 
och distansen mellan dem är så liten som möjligt, så synas här 
vara uppfyllda alla de vilkor, som äro erforderliga för erhållande 


+ TS 


af en stark induktionsström. Vidare må anmärkas, att denna 
form på induktionsapparaten är synnerligen lämplig, när fråga 
är om mätningar, ty apparatens stora enkelhet ger förhoppning 
om att kunna, utan allt för stora analytiska svårigheter, under- 
kasta dess verkan kalkyl. 

Då sålunda allt synes tala till fördel för denna induktions- 
apparat, skall man säkert icke utan förvåning se följande ytterst 
små elongationer från de 3 ringarnes sammanlagda 880 meter 
långa induktionstråd. 


Galvanom. Tero. 
a. 
TPEET SRS FIRATS 


15,1 
| 17,3 
16,3 i 
15.5 
Med. | 16,03 4,1 


SL 


we 


NN SE OC AN 
= 


- 


| 
I 
I 
| 
| 
I 
| 
| 
I 


sw 
-— 


Alltså en föga starkare induktionsström än från den förra in- 
duktionsrullen. De 3 sinsemellan parallela ringplanen voro från 
hvarandra skiljda med ungefär 50 millim., och galvaniska ström- 
men hade vid föregående försök samma riktning i alla ringarne. 
Blef strömmen deremot vänd i en af ringarne, så var rörelsen 
hos dynamometern knappt märkbar. Detta visade, att hvarje 
ring inducerade ström ej blott i sin egen utan ock i de andras 
induktionstråd, och att således för erhållande af fullt ren effekt, 
ringarne måste vara skiljda från hvarandra med ett betydligt 
större afstånd än nu. Jag företog en mätning öfver det infly- 
tande, som ena ringen utöfvade på den andras induktionstråd för 
olika distanser; och för att gifva ett ungefärligt begrepp om denna 
ömsesidiga inverkan meddelas följande: 


3 Ringar. 2 Ringar. 
Afstånd Intensitet | Afstånd Intensitet 
mellan | Galvan. | Dynam. b mellan | Galvan. | Dynam. 5 
ring- a. 2b. ring- a. 2b. 4 
planen. planen. a 
5ömm | 11,20 2,65 0,1183 13mml] 7,59 1,05 0,0692 
100 9,31 1,95 0,1025 28 6,97 0,89 0,0638 
150 8,86 1,48 | | 45 | 6,20 0,79 0,0637 
— CL — 0,08353 | 
150 9,30 1,59 | 88 5,38 0,69 0,0641 
300 7,81 1,20 0,07 51 165 4,91 0,39 0,0601 
620 6,51 0,83 0,0623 500 4,10 0,37 0,0451 
1500 3,75 0,29 0,0387 


Föregående serier, hvilka tillfölje af de små elongationerna 
å dynamometern ej kunna besitta någon större noggrannhet”), 
visa dock mer än tillräckligt, att ena ringen inducerar ström i 
den andras tråd, så länge distansen mellan ringarne icke är be- 
tydlig. Man finner detta vid första anblicken på de i 3:e och 4:e 


s ös o : b 
kolumnerna angifna värdena på a och 2b, likasom af qvoten AT 
som är proportionel mot induktionsströmmens intensitet. Denna 

b . o .” .” o . . 
qvot — innehåller en konstant del, härrörande från ringarnes in- 
a 


duktion, hvar och en på sin egen induktionstråd och en med af- 
ståndet mellan ringplanen föränderlig del, som beror af ringarnes 
ömsesidiga inverkan på hvarandras induktionstrådar. Skulle man 
vilja helt och hållet upphäfva denna sistnämnda del af induk- 
tionen, för erhållande af så elementär verkan som möjligt, hvilket 
lätt kunde ske, om man t. ex. blott lade de 3 ringplanen vinkel- 
rätt mot hvarandra; så ser man dock af föregående serie, att 
den då qvarblifvande induktionen blefve så svag, att ingen nog- 
grannt mätbar elongation å dynamometern kunde erhållas. Oak- 
tadt den här använda principen för konstruktionen af induktions- 
apparaten utan all fråga är den fullt riktiga, visar sig dock, att 
ett särdeles betydligt antal dylika ringar vore erforderliga för att 

") Dessutom borde här intensiteten hos galvaniska strömmen blifvit bestämd ge- 


nom samtidiga observationer å tangentbussolen, men en närmare måttsbestäm- 
ning å denna i öfrigt intressanta fråga ingick icke f. n. i planen för mitt arbete. 


kunna gifva något resultat i den fråga jag förehade. Dessutom 
lärer oss föregående, huru synnerligen komplicerad verkan är i 
de vanliga induktionsapparaterna, der icke en tråd utöfvar in- 
duktion på en närbelägen tråd, ja icke en tråd på ett system af 
trådar — såsom -här vid ringarne —, utan der ett helt system af 


trådar verkar inducerande på ett annat träd-system. 


6. För att kunna gå vidare med min egentliga undersök- 
ning erhöll jag nu en induktionsapparat af det vanliga slaget, 
konstruerad af STÖHRER efter POGGENDORFFS förslag. Jag hän- 
visar till beskrifningen i PoGG. Ann. B. 98, p. 104, med hvilken 
Jernträådarne uttogos, kon- 
Med denna induktions- 
apparat erhöllos elongationer, som i förhållande till de i det före- 
Men icke desto 
mindre ansåg jag mig dessutom böra göra mätinstrumenterna så 
Vid galvanometern behöfdes dock detta 


denna apparat fullt öfverensstämmer. 
densatorn och strömbrytaren aflägsnades. 


gående anförda måste kallas betydligt stora. 


känsliga som möjligt. 
ännu icke, men så mycket mera deremot med dynamometern. 
Detta instrument visade sig dock — eget nog (se Noten II) — 
icke kunna antaga någon högre grad af känslighet, än den det 
redan hade, och med denna måste jag derföre tills vidare nöja mig. 


Såsom exempel på elongationernas storlek och på öfverens- 
stämmelsen mellan de särskilda observationerna lemnas följande 
grupper, med hvilka de öfriga fullt harmoniera. 


I kolzink-stapel. 2 kolzink-staplar. 


Galvanom. | Dynamom. | Galvanom. | Dynamom. 
a. | 2b. a. 2b. 
ST ETEN TPS OK DTRN HT TY TRRSTRSRT AY 
63,6 33,25 110,3 99,7 
63,25 33,8 109,3 102,0 
63,7 33,9 110,7 104,1 
33,2 
Med. 63,44 33,34 110,80 102,58 
Beräknas ur dessa och de öfriga anställde observationerna 


Spylfemdt 
värdet på fås 


— 148 — 


1 kolzink-stapel. 2 kolzink-staplar. 

Liten ström-| Stor ström- | Liten ström-| Stor ström- 

brytnings- | brytnings- | brytnings- | brytnings- 

hastighet. | hastighet. | hastighet, | hastighet. 
— 2X”- == ——-r-=——rrrrov 

240,0 246,93 241,40 239,40 

235,79 243,17 242,26 246,40 

236,22 242,13 240,57 243,87 

| 236,80 — —- — 

241),04 — FS | SE 
Med. | 237,77 | 244,08 | 241,4r | 243,22 | 


Visserligen visar sig här en, om ock högst obetydlig, diffe- 
rens mellan de för olika strömbrytnings-hastigheter erhållna och 


mot fortvaron af induktionsströmmen proportionella medelvärdena 


2 


på + > men man måste dock genast anmärka, att häraf kan ännu 


intet slutas. Differenserna måste framträda långt tydligare och 


bestämdare, och den ena serien får icke gripa in i den andra. 


7. För att finna orsaken till de för olika strömbrytnings- 
hastigheter så små differenserna mellan induktionsströmmarnes 
fortvaro, måste vi först granska förloppet af strömbrytningen och 
dervid tillse, om den här verkligen är så enkel och fullt bestämd, 
att man på förhand ur den ät pendeln meddelade hastigheten 
kan förutsäga hastigheten hos strömbrytningen eller riktigare hos 
strömvariationen i den galvaniska kedjan. 


Strömvariationen måste anses börja i samma ögonblick, nä- 
got börjar ändra sig i strömbrytnings-apparaten, — allt annat 
antaget såsom oföränderligt. Med pistonens rörelse och den der- 
igenom inträdande minskningen i kontakten mellan honom och 
qvicksilfret börjar derföre strömvariationen och med den äfven 
induktionsströmmen. Har pistonen kommit ofvanom qvicksilfrets 
yta, men medelst den genom hydrostatiskt tryck och adhesion 
upplyftade qvicksilfverpelaren ännu bildar strömledning, ökas med 
längden af qvicksilfverpelaren kedjans motstånd, hvarigenom ny 
strömförsvagning uppstår. Men som pistonens diameter och så- 

i Jedes hans kontaktsyta med qvicksilfret är stor, och dessutom 


/ 
/ 


' 


= MN 


det i kärlet varande qvicksilfrets mängd redan är betydlig, måste 
man väl anse de från nyssnämnde orsaker uppkomna induktions- 
strömmarne såsom ytterst svaga och torde kunna lemna dem helt 
och hållet utan afseende mot hvad som följer. Genom qvick- 
silfverpelarens växande vigt och dess cohesion med den öfriga 
qvicksilfvermassan i kärlet upphäfves vågbergets kontakt med 
pistonen allt mer och mer, och detta försiggår temligen hastigt. 
Men äfven sedan all verklig metallisk kontakt redan upphört, 
måste vi antaga att en strömning hos de elektriska fluida eger 
rum, nemligen i det omedelbart på upphäfvandet af kontakten 
följande ögonblicket, då de båda konduktorerna äro skiljda från 
hvarandra blott genom ett oändligt litet luftlager. FElektriciteten 
har då ännu tillräcklig kraft att genombryta luften, borra sig en 
kanal genom den och bilda ström; det är härvid den elektriska 
gnistan visar sig. Den härvid inträdande strömförsvagningen är 
nu den sista, strömstyrkan i den galvaniska ledaren är reducerad 
på noll och all inducerande inverkan har nu fullständigt upp- 
hört. — Enligt det ofvan sagda skulle nu de olika pendelhastig- 
heterna märkbart inverka endast vid de båda sistnämnda indu- 
cerande orsakerna, der man ock synes kunna antaga proportio- 
nalitet mellan pendelrörelsens och strömvariationens hastighet. 
Häraf skulle då följa, att ju större hastighet pendeln hade, desto 
kortare skulle induktionsströmmens fortvaro bli, d. v. s. alldeles 
motsatsen mot hvad föregående observationer antyda. 

Nu må man dock ej förbise, att man aldrig opererar med 
fullt rent qvicksilfver, utan med ett mer eller mindre med amal- 
gamer uppblandadt. Dessa olika amalgameringsgrader ändra qvick- 
silfrets adhesion till den fasta metallen. Ja, i verkligheten är 
saken vida mera komplicerad. Ty på ledningstrådens yta bildar 
sig delvis amalgam, och vid qvicksilfverpelarens afslitning är det 
såväl dess adhesion till de icke amalgamerade delarne på pi- 
stonen som cohesionen mellan vätskepartiklarne sjelfva som upp- 
häfves; — men detta kan nu betydligt variera ena gången från den 
andra. — Vid gnistans öfverslående bilda sig dessutom syrsätt- 
ningsgrader af qvicksilfret, af kopparn i ledningstråden och af 


— 150 — 


öfriga i qvicksilfret upplösta metaller. Dessa oxydpartiklar-blanda 
sig mekaniskt i qvicksilfret, komma vid en följande strömbrytning 
på det ställe, der icke kontakten eger rum, förorsaka då ändring 
i adhesion och cohesion, utgöra mekaniska och sannolikt rent 
fysiska hinder för elektricitetens passage; — m. a. o. man ser, 
att det blir omöjligt att här hålla någon räkning på hvad som 
verkligen vid ena eller andra tillfället försiggar och att veta, om 
icke dessa störande orsaker kunna vara tillräckligt stora för att 
helt och hållet dölja den från olika pendelhastighet härrörande 
ändringen i induktionsströmmens fortvaro. Vill man derföre an- 
vända qvicksilfver vid strömbrytningen, synes det icke vara lämp- 
ligt att hafva ledningstråden af messing, utan heldre af en me- 
tall, som antingen fullständigt låter amalgamera sig, eller ock 
alldeles icke angripes af qvicksilfret. 

8. Jag beslöt göra en ny strömbrytnings-apparat, ännu 
likväl med bibehållande af qvicksilfver, men med användande af 
stål såsom slutningstråd. Och emedan jag trodde mig hafva skäl 
till den anmärkning, att hela pendelrörelsen hos den förut be- 
gagnade apparaten var för våldsam för att kunna lemna några 
noggranna resultater, skulle nu i den nya apparaten lednings- 
tråden förblifva i hvila och endast qvicksilfret röra sig. Ett 
cylindriskt kärl förseddes med ett utloppsrör nedtill, ofvanom 
hvilket befann sig en kran. Ledningstradarne fästades den ena 
upptill den andra nedtill i kärlet, och qvicksilfret bildade ström- 
ledning. För att erhålla olika hastigheter i strömbrytningen be- 
gagnades olika vida utloppsrör. Tillfölje af adhesionen mellan 
qvicksilfret och stålstången bildade sig äfven här ett vågberg, 
som vid fortsatt aflopp hos qvicksilfret lösslets, hvarigenom ström- 
brytning skedde. För att lättare handhafva apparaten begagnade 
jag sedan städse ett och samma rör, men åstadkom de olika 
hastigheterna i strömbrytningen genom att medelst en kautschuck- 
slang sätta sagde rör i förbindelse med ett annat cylindriskt 
kärl, hvilket ställdes ena gången något högre än den andra. >De 
båda cylindriska kärlen bildade med sin slang två »kommuni- 

cerande 


EVE FE 


— lö 1 — 


eerande kärl», och qvicksilfret flöt ur det ena i det andra med 
olika hastigheter, beroende af ursprungliga presshöjden mellan 
ytorna i båda kärlen. Såsom slutningstråd begagnades nu stål- 
tråd, dels spetsig, dels trubbig. Amalgamering visade sig ännu 
ega rum. Jag använde då blankpolerade stänger af Engelskt 
gjutstål, fullt plana i ändan och ända till 6 millim. i diameter. 
Det visade sig nu, att en svartaktig fläck inbrändes i stålet på 
den punkt, der sista kontakten vid strömbrytningen egde rum, 
och här qvarstadnade ofta en liten qvicksilfverkula. Idkeliga 
ompoleringar af stälytan voro derföre alldeles nödvändiga. 


Under dessa nya förhållanden anställdes en mängd försök, 
hvilka dock, ehuru de i öfrigt visade en temligen nöjaktig öfver- 


ensstämmelse sinsemellan, icke gåfvo något afgörande resultat i 


o . a 2 ER o :S > 
den fraga, jag förehade. De på erhållna värdena sväfvade 


kring ett medelvärde, utan att bestämdt skilja sig för de olika 
hastigheterna i strömbrytningen. Och dock måste tilläggas, att 
jag nu hade erhållit en ny och i särdeles godt stånd varande 
dynamometer, hvars känslighet jag hade uppdrifvit så långt sig 
göra lät. Svängningstiden uppgick till nära 20',5; distansen mel- 
lan upphängningstrådarne (hvilkas diameter var 0,104 millim.), 
var upptill 3 millim., nedtill 1 millim., och deras längd 1400 millim. 


Må nu vara, att qvicksilfret i allmänhet icke medgifver den 
här erforderliga graden af noggrannhet, kan man måhända dess- 
utom med skäl anmärka, att de strömbrytningshastigheter, jag 
hittills begagnat, varit för litet skilda från hvarandra och till- 
ochmed för små för att gifva märkbara och reguliära differenser 


2 
i värdena på a Försöksvis begagnade jag derföre en lång häf- 
stängsarm såsom strömbrytare, och bröt strömmen genom att 
med ett kraftigt slag häfva stången i höjden, — men jag erhöll 
i det närmaste samma strömfortvaro som förut. Hufvudsakliga 


felet ansåg jag då ligga hos qvicksilfret, der man icke hade nå- 
gon kontroll på de i strömbrytnings-ögonblicket försiggaende mole- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 4. 2 


— 152 — 


kularverkningarne, och jag beslöt derföre öfvergå till försök med 
fasta metaller. 


9. För åstadkommande af strömbrytning vid begagnande 
af fasta metaller kan man förfara på mångahanda sätt. Ett rätt 
enkelt sätt vore t. ex. att låta den ske genom att hastigt afslita 
ledningstråden, hvarvid man för erhållande af en åtminstone re- 
lativ måttsbestämning på hastigheten, med hvilken trådens par- 
tiklar rycktes från hvarandra och strömbrytningen således skedde, 
kunde vid tråden fästa en tyngd, som fick falla från olika höjder 
och genom sin dervid förvärfvade hastighet åstadkomma den ön- 
skade strömbrytningen. En fullt momentan variation i ströminten- 
siteten vore dock icke ens här möjlig, ty tråden måste vid vigtens 
fall först spännas, innan den afslets, och båda delarne skulle i 
sin mån bidraga till ändring i strömstyrkan. Jag försökte dock 
icke detta, utan föredrog följande. 

En ståltråd om 1 millim. diameter glödgades och härdades 
till glashårdhet. Denna insattes i galvaniska kedjan, och det var 
nu lätt att med ett slag få honom att springa af. För att göra 
denna afbrytning ännu lättare hade före härdningen en liten ring- 
formig fördjupning blifvit filad rundt om tråden, och det behöfdes 
nu en ytterst ringa kraft för att hastigt afbryta honom. Jag 
anställde några försök omedelbart efter hvarandra för direkt jem- 
förelses skull: 

1:o med den sistnämnda qvicksilfverapparaten, begagnande 

dervid både långsam och hastig strömbrytning; 
2:o med den sagde häfstången; och 
3:o med ståltråden. 


2 
De erhållna värdena på 2 voro i ordning: 207,6; 217,7; 217,3; 


b 
223,0. — Man ser häraf, att i det närmaste samma, ja tillochmed 
en något längre fortvaro hos induktionsströmmen erhölls vid af- 
brytning af stältråden, än vid begagnande af qvicksilfver. Som 
detta försök icke lofvade något, tog jag åter min tillflykt till en 
pendelapparat, hvilken jag utförde i betydligt större dimensioner 
än den förut begagnade och inrättade på sådant sätt, att ström- 


— 153 — 


men kunde brytas med användande af fasta metaller i bryt- 
ningsstället. 

10. Låter man hvardera poltråden från den galvaniska 
kedjan sluta i ett större metallstycke, så är tillfyllest för till- 
räckligt god strömledning att lata ena metallstycket genom sin 
tyngd hvila på det andra. År det ena stadigt fästadt vid sitt 
underlag, men det öfra rörligt, behöfs det blott att träffa någon 
inrättning, så att pendeln kan häfva det sednare i höjden, för 
att strömbrytning må ske. Det rörliga metallstycket var här 
fästadt vid en lång, horisontel och vid dess andra ända kring en 
horizontel axel vridbar häfstångsarm. Vinkelrätt mot rotations- 
axeln utgick äfven från pendeln en horizontel arm, hvilken genom 
stöt lyftade sagde häfstång, vid pendelns passage genom jemvigts- 
läget. För att städse få kontakten mellan de båda poltrådarne 
att förblifva sig lik, voro här de ofvanämnda metallstyckena cy- 
lindrar (af messing), hvilkas längdaxlar lago horizontelt och mot 
hvarandra vinkelrätt. En kontroll derpå att kontakten verkligen 
blir nöjaktigt god på detta sätt och städse sig lika, åtminstone 
inom särdeles närbelägna gränsor, fås genom observationer å tan- 
gentbussolen. Tillser man, att hvardera cylindern är horizontel 
och att den öfre lyftes vertikalt upp, utan att få glida snedt åt 
sidan, så ske strömbrytningarne med stor regelbundenhet, och 
denna blir större, om häfstångsarmarna något med vigter belastas. 

Med tillhbjelp af denna apparat anställdes nu några försöks- 
serier. Pendeln fick dervid börja sin rörelse från olika fallhöjder, 
och således lyftades häfstången med olika hastigheter vid de olika 
tillfällena. Såsom relativ måttsbestämning på denna hastighet, 
och således äfven på hastigheten i strömintensitetens ändring 
tjena de i millimeter angifna båglängderna s, hvilka pendelarmens 
yttersta ändpunkt genomlöpte under pendelns rörelse från dess 
utgångspunkt till vertikallinien. Genast måste dock anmärkas, 
att dessa bagar icke kunde här med tillbörlig skärpa uppmätas, 
ty några särskilda inrättningar voro dertill icke träffade; de torde 
dock tillräckligt besitta den noggrannhet, som för närvarande verk- 
ligen var behöflig. 


— 154 — 


Såsom prof meddelar jag 3 omedelbart efter hvarandra 
anställda observationsserier jemte de derur beräknade värdena 


. & 
Är a 
sr 
s=—=l10 mm. s= 100 m.m. s=1I0 mm 
Galva- | Dyna- | a? b Galva- | Dyna- | a? b Galva- | Dyna- | a? b 
nom. | mom. | —. | — NOM FAO: | rs HÖ. |Om Es 
PE 0 LOK Os he TA RER ANI FN Fa ÖS 6 


93,9 2 nd sun 90,6 | 88,4 | 185,71 0,4820] 88,9 | 74,5 


94,4 | 83,9 |212,4/|0,4444] 90,3 | 87,7 | 186,8] 0,4843] 88,6 | 75,7 | 207,41 0,42721 
953,5 | 85,8 | 212,61 0,1492] 91,5 | 87,4 | 191,6] 0,4276] 89,7 | 73,1 | 220,1 0,407 5] 
82,1 | 221,7|0.4303 210,4 | 0,4238] 


——- 
[ad 
— 
sn 


86,3 | 193,6 ER Sher) 03 
04.5 86,0 | 208,11 0,45434 91,2 | 80,7 | 206,11 0,4424 

93,9 | 78,5 | 224,61 0,4180] 90,8 | 81,0 | 203,6] 0,4460] 87,8 | 70,9 
93,3 | 79,7 1219,41 0,4262] 89,1 | 83,0 | 191,3] 0,4658] 87,4 | 64,3 
— | —]| —J 894 | 81,5 | 196,11 0,4338] 88.1 | 70,7 
Mel. | 215,3 0,1389 Med. | 194,31 0,4663 Med. 


En större öfverensstämmelse inom hvar och en serie kunde 
man visserligen önska finna, men äfven nu iakttager man redan 
vid första anblicken å de omedelbara observationsdata följande. 
Elongationerna hos galvanometern inom de 3 serierna visa från 
serie till serie ett kontinuerligt aftagande, hvilket antyder min- 
skad intensitet i induktionsströmmen, härrörande från aftagande 
strömstyrka i galvaniska kedjan. (Samtidiga observationer å 
tangentbussolen såsom kontroll härå kan jag dock — dess värre — 
här icke meddela). Vore detta den enda förändring som försig- 
gått, skulle ett analogt aftagande finnas äfven i dynamometerns 
angifvelser. Detta inträffar äfven, när man jemför 1:a och 3:e 
serien med hvaraudra, men i afseende på den medlersta ser man 
deremot, att dynamometerns amplituder märkbart växa öfver de 
båda andras. Vid denna medlersta serie måste således en ny 
orsak till ändring hafva tillkommit, och denna består just i den 
förändrade hastigheten i strömbrytningen. Man finner nu af vär- 


oo & . ; 5 : z 5 5 
dena på 7 > att induktionsströmmens fortvaro verkligen ändrat sig 


med hastigheten i strömbrytningen. 


88,8 | 66,9 S 0,3767 


| 


| 
| 


212,1 | 0,4190] 


217,41 0,4038) 
236,91 0,3690] 
219,6 0,4012] 


220,0] 0,4 038] 


— 155 — 


Säalunda utfördes nu några försöksserier, hvilka samman- 


ställda med föregående här meddelas. 
= = 
STEL 
S. s . ed lum. 
b 
215,3 | 
| 10 m.m. 220,0 218,3 
| 219,6 | 
100 SR RE 
m.m. 24,8 
| 195,3 | 


För att åstadkomma en fullt god strömslutning belastades 
häfstången med en vigt. Det fordrades nu en större båge än 
10 millim., för att pendeln, som förblifvit oförändrad, skulle 
kunna lyfta häfstången. Härvid erhöllos följande värden: 


| - ER Medium. | 
| | | 


219,5 


2159. | 


198,7 
113 mm. 200,0 
RR ER 


hvilka med föregående stämma. 


11. Visserligen finner man nu af föregående, att en differens 
2 
i värdena uppstår för de olika strömbrytningshastigheterna och 


att den går i den riktning, som efter all sannolikhet är den rik- 
tiga, nemligen så att en större pendelhastighet d. v. s. en hasti- 
gare strömbrytning medför en kortare fortvaro på induktions- 
strömmen, mot hvad den är, när strömbrytningen sker långsamt; 
men man måste anmärka, att denna differens dock ännu är för 
liten för att kunna leda till något afgörade utslag i frågan. Jag 
bör dessutom ej lemna oanmärkt, att när jag sökte genom ännu 
| större bågar än de ofvan anförda öka pendelhastigheten, syntes 


2 
qvantiteten rätt hastigt närma sig ett gränsvärde. Men om 


a 
b 


— 156 — 


detta är grundadt i sakens natur eller berodde på något fel i 
apparaten, hvilket jag ej lyckades upptäcka, det vågar jag nu ej 
afgöra. För att lösa tviflet och med detsamma uppdrifva den 
nämnda differensen till en önskvärd storlek, dertill egnade sig ej 
pendelapparaten i sitt närvarande skick. Antingen måste en ny 
omsorgsfullt konstruerad begagnas, eller, hvilket måhända vore 
bättre, måste man uttänka nya apparater för att med under- 
sökningen kunna gå vidare och i den riktning som blifvit antydd. 
Dervid kunde försök göras med elastiska kulor eller exploderande 
gaser för att likaledes genom stöt få strömbrytningen att ske rätt 
hastigt. Eller ock kunde den åstadkommas genom hastigt rote- 
rande maskiner, hvarvid man äfven — försöksvis — kunde låta 
flere konsekutiva induktionsströmmar af samma riktning följa hvar- 
andra till förökande af effekten. Men alla de härtill erforderliga 
medlen stodo mig nu icke till buds, hvarföre jag ansåg mig till 
ett annat tillfälle böra uppskjuta de vidare undersökningarne. 


12. Exempelvis skall här en reduktion på absolut mått 
2 
ske af de sist observerade värdena på > för att gifva ett unge- 


färligt begrepp om verkliga tidslängden för de ofvannämnda in- 
duktionsströmmarnes fortvaro och om den genom olika strömbryt- 
ningshastighet deri åstadkomna differensen. 


Då ingen hämmande kraft verkar på galvanometernålen och 
dynamometerns bifilarrulle eller m. a. o. då ingen »Dämpfung» 
eger rum, är enligt WEBER den momentana strömmens absoluta 
tidslängd uttryckt genom följande expression: 


72 
fm fr s 1344 GREEN (1) 
der T och & äro svängningstiderna för galvanometern och dyna- 
mometern ; 

E, och &, tangenterna för deviationsvinklarne, när en kon- 
stant ström samtidigt genomgår båda instru- 
menterna ; 

E och & de vid den momentana strömmens passage ob- 


serverade elongationsvidderna. 


— 157 — 


Eger deremot »Dämpfung» rum, måste formeln (1) undergå 
några enkla transformationer "). Om i afseende på galvanometern 
vi antaga 

T vara den vid »Dämpfung» verkligen observerade sväng- 

ningstiden ; 

mA instrumentets decrementum logarithmicum, m modylen 

för Brigg. log.; 
samt a den verkligt observerade elongationsvidden; 


så är 


och 
få 7 
-— Arctang ÅG 
E=a.e" 
Emedan decrem. log. för dynamometern är litet, är tillräckligt 
att sätta 


Å 
s=b(1+5)> 
der b är den verkligt observerade elongationsvidden, 
och må, instrumentets decrem. log. 
Dessa värden insatta i (1) gifva 


22 kÅ 
— Arctang dö 
ARN 
FER Fr FINE OR SAVE KRDDR ENE ASA Sp 


TER FORN VO 
TOELNE a a +) 


Genom direkta observationer hade erhållits 
€ 
T= 8,02; 6 = 20,776; må = 0,4257; m4, = 0,0057 ; log = = 
= 0,234112— 5, hvilket insatt i (2) ger 


2 
logt = log 5 + 0,528 299 — 5. 


De sista observationerna gåfvo 220,7 och 200,0 såsom värde 
sd . Me 
på hvilka visserligen borde undergå en liten korrektion, derförexN 


N a nijs - 
att vid dynamometern icke den första, utan den näst derpå följande SR 


”) W. WeBErs Elektrodyn. Maassbest. II, p. 345 o. f. 


— 158 — 
elongationens vidd observerades, men detta kan dock af lätt in- 
sedt skäl här uraktlåtas. Med dessa värden på ; erhåller man 


tidslängderna för de båda motsvarande induktionsströmmarne att 


vara 
r=0"5007--49 
0: 100250 
och At = 0,990699. 


I runda siffror uttryckt var således tidslängden för induktions- 
strömmens fortvaro +;,, sekund, och den genom olika strömbryt- 
ning åstadkomna differensen i sagde tidslängd ry, sekund, d. v. 
S. 4, af sjelfva strömfortvaron. 


Noten I. 


Måhända bör ej lemnas oanmärkt, att det förutsätter sär- 
deles konstanta staplar, om en känslig galvanometer — sådan som 
den här begagnade — skall komma till fullkomlig hvila. Eljest 
uppstå nemligen blott och bart från strömvariationer i stapeln 
induktionsströmmar, hvilka ej tillåta galvanometernålen intaga sitt 
jemvigtsläge. Som dessa små stötar komma helt plötsligt och 
oregelbundet låter korrektion för rörelsen ej anbringa sig. Jag 
öfvertygade mig om, att allt berodde på zinkens dåliga beskaf- 
fenhet; det var gjutzink. När denna utbyttes mot valsad zinkplåt 
af bästa Belgisk sort försvunno ändtligen dessa tidsödande och 
obehagliga variationer. 

Noten II. 


Då dynamometern ännu icke på långt när är ett så allmänt 
bekant instrument som t. ex. galvanometern, kan måhända en 
närmare beskrifning på det egendomliga fenomen, jag här iakttog, 
icke vara utan både intresse och nytta. 
| Enda sättet att ändra instrumentets känslighet, så länge 
> man ej rent af genom vexling af trådrullar vill till en del om- 

- konstruera instrumentet, består i ändring af distansen mellan upp- 
hängningstrådarne, och tillfölje af instrumentets vanliga konstruk- 
tion sker detta vid trådarnes öfre upphängningspunkter. Med 


kJ 


Er 


AA 


— 159 — 


tillhjelp af den för bifilarmagnetometern af GAUSS gifna formeln 
för statiska direktionskraften (Resultate aus d. Beobacht. d. Magn. 
Vereins, 1840, p. 6) och de vanliga svängningslagarne finner man, 
att, då allt annat förblir oförändradt, produkten af denna distans 
mellan trådarne och den deremot svarande svängningstidens qva- 
drat måste utgöra en konstant qvantitet, eller m. a. o. att 
CON == GA 

Genom att observera svängningstiderna vinner man för hvarje 
tillfälle ett mått på instrumentets känslighet, och — enligt hvad 
följande exempel skall visa — en kontroll, huruvida instrumentet 
är 1 behörigt godt skick. 

Instrumentets svängningstid var 8',8:; jag minskade distan- 
sen mellan trådarne, i afsigt att öka instrumentets känslighet, 
men svängningstiden blef 8,54. Distansen gjordes nu så liten 
ske kunde, och motsvarande svängningstid blef 8, 9. Man ser 
således, att svängningstiden här visade sig vara nära nog obe- 
roende af ändringen i trådarnes afstånd från hvarandra; ja än 
mera, den ändrade sig i motsatt led mot hvad den skulle. En 
längre serie af noggranna svängningsobservationer gaf följande 


resultater: 
mem ————— LE RER 
| Distans Observerad | Beräknad 
mellan svängnings- | svängnings- 
. trådarne. tid. tid. 
8,0 m.m. 85,886 85,241 
| 5,0 8,730 10,424 
3,7 8,632 12,118 
0,8 8,395 26,061 
0,3 8,315 42,557 


Föregående tabell, der de beräknade svängningstiderna stödja 
sig på den mot först observerade svängningstiden 8',31 svarande 
distansen 7,07": — visar i huru betydlig mån de observerade 
svängningstiderna afvika från hvad de borde varit, hvilket åter 
förutsätter, att i instrumentet något fel egde rum. Trådarne 
och bifilarrullen visade sig dock fullt fria, och det enda anmärk- 
ningsvärda, som kunde upptäckas, var en vridning hos trådplanet 


— 160 — 


uppgaende nära till 90”. Denna torsion hos trådplanet bibehöll 
sig i det närmaste oförändrad vid distansändringen. Trådarne 
voro af glödgad koppartråd och icke särdeles fina; — vore då 
möjligt, kunde man misstänka att egna elasticiteten hos trådarne 
åstadkom ifrågavarande fenomen. Likväl syntes det mig vara 
endast torsion hos endera (eller båda) tråden, som kunde åstad- 
komma så stora irregulariteter. Genom försök med en dertill 
särskilt uppställd apparat öfvertygade jag mig dock, änskönt 
man genom att låta ena tråden undergå stark torsion verk- 
ligen kan frambringa dylik vridning i trådplanet och ändring i 
svängningstiden, att detta dock icke räcker till att förklara allt. 
Den egentliga orsaken var här sannolikt en olika längd och spän- 
ning hos de båda trådarne, hvilken förmodan vann stöd för sig 
derigenom, att en öfver bifilarrullen anbragt index vid instrumen- 
tets noggranna nivellering intog ett mot horizontalplanet snedt 
läge. Detta derangement i instrumentet hade uppstått, enligt 
hvad jag sedan händelsevis erfor, genom ovarsamt handhafvande 
af instrumentet. En närmare undersökning saknade då intresse; 
enda medlet är att på ren mekanisk väg bortkorrigera felet. — 
Det sagda kan emedlertid tjena såsom en vink vid undersöknin- 
gen af instrumentet, i synnerhet vid den form instrumentet hit- 
tills vanligen haft, der flere partier äro från direkt granskning 
undangömda.» 


— 161 — 


Om Urinjäsning. — Hr Professor ALEX. MULLER, hade 
insändt följande: 

»Under ett arbete om tillgodogörande af latrinspillning, så- 
som förbar och koncentrerad gödsel, har jag haft anledning att 
fortsätta JACQUEMARTS undersökningar rörande urinjäsningen, och 

som resultaterna ej torde sakna allt intresse, både för jäsnings- 
kemien osh djurfysiologien, så tillåter jag mig meddela följande: 

Urinen undergår vanligtvis två slags jäsning, en sur och 
en alkalisk. Under den förra bildas hufvudsakligen mjölksyra 
och ättiksyra utaf urinens socker; under den sednare hufvud- 
sakligen ammoniak med litet trimethylamin utaf urinämnet, urin- 
syrans hippursyra m. fl. De slemmige och ägghvitartade be- 
ståndsdelarne lemna sannolikt både sura och alkaliska sönder- 
delningsprodukter. 

Under vanliga förhållanden öfverväger från början den sura 
jäsningen den alkaliska; denna sednare fortgår ytterst långsamt, 
till dess urinen antagit alkalisk reaktion. 

Den alkaliska jäsningen är vanligtvis atföljd af förruttnelse, 
som åstadkommer den kända hiskeliga stanken af orena pissoirer, 
och derföre hafva båda två processerna hittills merendels blifvit 
förblandade. 

Under förruttnelsen sönderfalla alla urinens organiska be- 
ståndsdelar i enklare atomgrupper; under jäsningen förvandlas 
urinens ägghvitartade ämnen i jästkulor (celler af mykoderma) 
och med detsamma bildas af urinsyrans, urinämnets och hippur- 
syrans qväfve kolsyrad ammoniak. 

Urinjäst vinnes derigenom att färsk urin blandas med rutt- 
nad urin tills alkalisk reaktion inträder, sedan afhälles den blacka 
vätskan från den uppkommande fällningen af kolsyrade och fos- 
forsyrade jordsalter och lemnas en längre tid vid måttlig värme, 
då den efter fulländad jäsning småningom afsätter urinjästen med 
hvit färg och konsistens af blodkaka. 

I detta tillstånd verkar urinjästen kraftigast på färsk urin; 
jäsningsförmågan aftar genom uttorkande eller förruttnelse, som 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 April 1859. 


vid vanlig temperatur snart angriper den halftorra jästen och 
åtföljes af hisklig stank. 

Den lämpligaste temperaturgraden för jäsningen är 35—37"; 
denna fördröjes betydligt genom lägre och högre temperatur; 
den är lika med noll vid fryspunkten och afslutas vid cirka 65”, 
då urinen blir starkt brun, men tillika klarnar. 

Emellan 35—37" kan färsk urin få sitt urinämne, sin urin- 
syra och hippursyra förvandlade i kolsyrad ammoniak inom sju 
timmar. 

Sådan jäst urin luktar nästan rent ammoniakalisk och an- 
tar äfven under flera veckors tid icke den kända stanken af 
vanlig ruttnad urin. 

Urinjäsningen försvagas genom fri syra t. o. m. kolsyra; 
detsamma sker, då den jäsande urinen blandas med utspädd 
svafvelsyra, oaktadt den alkaliska reaktionen kort tid derefter 
återställes genom alkali. 

Tillsats af gips och kaustik kalk förhindrar ej jäsningen af 
den efter fällningen filtrerade urinen. 

I början af jäsningen iakttages syrgasabsorption; om den är 
väsendtlig för fermentbildningen har jag ej utredt. 

De här anförda observationerna låta förstå, att urinen ibland 
inom menniskokroppen kan undergå alkalisk jäsning, fastän den 
afsöndras från njurarne i syrligt tillstånd. De låta derjemte för- 
moda, att den alkaliska jäsningen torde kunna begagnas för urin- 
analysen; der fråga är om urinens qväfvehalt, kan den efter 
föregången jäsning äfven af mindre konstvan hand utrönas på 
alkalimetrisk väg i stället för de kinkigare metoderna af BUNSEN 
och LIEBIG.» 


Se a SVS EV 


— 163 — 


Öfversigt af Skandinaviens Coleophorer. — En af S. 
M. Adjunkten H. D. J. WALLENGREN författad uppsats rörande 
nämnda insekt-slägte inlemnades af Hr BOHEMAN: 

»Det af HÖBNER bildade och af ZELLER närmare bestämda 
slägtet Coleophora torde, näst slägtet Gelechia, vara bland Tinea- 
ceerne äfven i vår nord det på arter rikaste. Ehuru vi ännu sanno- 
likt icke känna stort mer än hälften bland de arter af detta 
slägte, hvilka vår halfö äger, torde det likväl icke vara alldeles 
ändamålslöst att gifva en förteckning på de hittills bekanta. Deri- 
genom falla lättare i ögonen de nya upptäckter, som i fram- 
tiden göras. Med ledning af såväl egna som Riks-Musei och 
Professor ZETTERSTEDTS samlingar, har författaren derföre trott sig 
böra här meddela en sådan förteckning, hvarigenom äfven blir 
åskådliggjordt hvad vi om de bekanta arternas utbredning inom 
halfön känna. Hr Prof. och Riddaren BoHEMAN har haft den 
utmärkta godheten att meddela oss underrättelse om hvilka arter 
det naturhistoriska Riks-Museum innehåller, och Hr Prof. och 
Riddaren ZETTERSTEDT har med vanlig liberalitet öppnat till 
begagnande sitt rikhaltiga museum, då jag för några är sedan 
besökte Lund. Då det likväl är ganska svårt att erhålla oska- 
dade exemplar af dessa små djur, hafva flera arter, hvaraf goda 
specimina saknas, blifvit tills vidare uteslutna. 

Coleophorida (STAINTON) skiljas från öfriga Tineacee ge- 
nom följande lätt i ögonen fallande kännetecken: Hufvudet ofvan 
och pannan släta; ocellerna inga; antennerna under hvilan framåt- 
sträckte, deras basled ofta försedd med hårpensel; maxillar- 
palperna inga; labialpalperna fina, något framåtstående, sista 
leden spetsig; vingarne lancettformiga med långa fransar; fram- 
vingarnes diskfält sänder till vingkanten 7—8 nerver; auxiliar- 
fält saknas. Larven säckbärande; metamorfosen sker antin- 
gen inom eller utom säcken. Det förra är förhållandet med alla 
arter af slägtet Coleophora, det sednare deremot fallet med släg- 
tet Goniodoma, af hvilket ännu ingen art blifvit upptäckt på vår 
halfö, så vidt bekant är. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 April 1859. 


so 


Såsom nästan alla minerande larver, lefva ock Coleopho- 
rernas hufvudsakligen af bladparenchym. Några få angripa lik- 
väl också vexternas frö. Så länge larven är ung lefver han i 
de gångar, som han sjelf gräft i moderplantans blad, men sedan 
han blifvit äldre, bildar han af ett bladstycke eller genom väfnad 
åt sig en säck, hvarur han framsträcker främre delen af kroppen 
för att intränga i den vextdel, hvaraf han hemtar sin näring. 
Djuret tillbringar en längre tid såsom larv, och flera arter öfver- 
vintra i detta tillstånd. Fjärilarne dölja sig under dagen och 
framkomma endast vid aftonen och under natten samt någon 
gång om dagen, då den är mulen och regnig. 

Under det att STAINTON endast för England uppräknar nå- 
got öfver 40 arter och FREY nästan lika många för Schweiz, 
samt HERRICH-SCHÅFFER ända till 60 för trakten blott omkring 
Regensburg, känna vi ännu från hela Skandinavien icke mer än 
28. Af dessa voro endast tvenne bekanta för LINNÉ, då han 
utgaf Fauna Suecica. Dessa voro Tinea Frischella och Tinea ser- 
ratella. Professor ZETTERSTEDT har sedan uti Insecta Lapponica, 
under slägtet Örnir, tillagt ytterligare fem arter, och i Kongl. 
Vet. Akad. Handl. för år 1851 har Professor BOHEMAN ökat 
artantalet med trenne. Författaren har ock uti samma Akademis 
Förhandlingar beskrifvit åtta arter, hvartill nu komma ytter- 
ligare tio. 

Hvad nu beträffar den åsigt af synonymien, som i nedan- 
stående afhandling gjort sig gällande, så torde det väl numera 
vara temligen enhälligt antagit, att Tinea Frischella LiN. är 
identisk med Coleophora alcyonipennella ZELL., och således det 
namnutbyte, som i så fall skett, icke förefalla besynnerligt. Med 
Tinea serratella Lis. är förhållandet deremot helt annat. Denna 
art har man trott sig ännu icke hafva återfunnit. Endast STE- 
PHENS har upptagit det Linneanska namnet, men tilldelat det åt 
en art, hvars framvingar skola vara »pallide fuscescentesn. Det 
är väl temligen klart, att denna karakter icke öfverensstämmer 
med LINNÉS art, som är »tota fusco-niyricans». Denna sednare 
uppgift, jemte: »tibie — — postice pilose» och »amntenne — — 


SSE 


— 165 — 


— albo-onnulate», gör, att man måste tänka uppå HÖBNERS 
Tinea coracipennellå eller ZELLERS Coleophora fuscedinella eller 
någon annan af dem, som stå dessa nära, likasom uppgiften: 
»habitat — — — intra cucullum eristatum» förorsakar, att arten 
just företrädesvis bör sökas bland Coleophorerna, då härigenom 
uppenbarligen antydes larvens och icke fjärilens uppehållsort och 
lefnadssätt. Bland arterne af den uppgifna gruppen hafva åt- 
minstone icke ännu flera än de tvänne nämnda blifvit funna inom 
Sverige, men äfven om alla de öfriga skulle finnas, torde väl 
valet dem emellan, i och för bestämmandet af den Linneanska 
arten, ej blifva synnerligen svårt. C. albitarsella har icke hela 
antennen svart- och hvitringlad, såsom ju LINNÉS art skall hafva, 
utan ett längre stycke af spetsen är fullkomligt hvitt, och dess- 
utom äro benens hår hvitaktiga, hvarom LINNÉ icke nämner ett 
ord. C. orbitella liknar, hvad antennernes färg beträffar, nyss- 
nämnde art, och kan således icke vara LINNÉS. Ci binderella 
KOLL. har väl hvitringlade antenner, men framvingarne äro gul- 
aktiga, och kan derföre icke vara LINNEÉS art, som är hett och 
hållet brunaktigt svart. Dessutom lefver C. albitarsella såsom 
larv på Glechoma och Origanum, C. orbitella på Salix-arter 
och, enligt Scott, äfven på Myrica, C. binderella åter på Alnus, 
hvilket allt omöjligen kan lämpas på LINNÉS Tinea serratella. 
Denna skall nemligen lefva »in pyri foliis». Af de båda äåter- 
stående arterne af ifrågavarande grupp har C. fuscedinella ZELL. 
väl hvitringlade antenner, men de äro i spetsen rent hvita och 
larven lefver på Carpinus, Corylus och Betula, hvilket icke kan 
lämpas till LINNÉS art. Tinea coracipennella HÖBN. har der- 
emot antennerne helt och hållet hvitringlade ända ut i spetsen 
och vingarne ofvan svartbruna, och hela djuret är dessutom, så- 
som LINNÉS art, »fusco-nigricans». Dess larv lefver också inom 
en säck, som ofta är försedd med en tandad ryggkam, eller åt- 
minstone på ryggsidan prydd med en eller flera böjda och upp- 
höjda linier. Detta är ju tydligen också hvad LINNÉ har velat 
säga med uttrycket: »cucullus cristatus». Nu lefver larven till 
Tinea coracipennella på Prunus, Ulmus och Betula, men dess- 


— 166 — 


utom också på Pyrus malus, och således åtminstone på en art 
af det vextslägte, som LINNÉ uppgifver. Då härtill kommer, att 
Tinea coracipennella är ganska allmän i hela södra Sverige, så 
kan väl identiteten med LINNÉS art knappast betviflas. 

Beträffande åter de af Professor ZETTERSTEDT beskrifna 
arterne: Örnix sternipennella och laripennella, så är den förra 
ganska säkert identisk med C. punctipennella NYLAND. TENGSTR. 
Beskrifningen är författad med ledning af nötta original-exemplar. 
De bruna småfjäll, som finnas här och der på vingarne, hafva 
varit afnötta och äfven sjelfva grundfärgen något skadad, så 
att den i stället för att vara gråaktigt hvit, synes silfverhvit. 
Skilnaden emellan båda uttrycken är väl ändock icke synnerligen 
stor, och af underordnad betydelse, när allt annat i den öfver 
C. punctipennella gifna beskrifningen träffar in på exemplaren af 
Ornix sternipennella. Den andra af Professor ZETTERSTEDT be- 
skrifna arten, hvartill originalexemplaret förvaras å det natur- 
historiska Museum i Stockholm och af författaren icke blifvit 
undersökt, har Professor BoHEMAN förklarat vara densamma som 
NYLANDERS C. anmnulatella, och det är på grund häraf, som i 
.denna afhandling sistnämnda namn har blifvit utbytt mot det af 
Professor ZETTERSTEDT gifna, då den lemnade beskrifningen icke 
ställer något hinder i vägen för art-identiteten. 


Conspectus Specierum Scandinavie Generis Coleophorce. 


COLEOPHORA HÖöBN. ZELL. 


I:o Metallosetia (STerH.). Ale antice metallice nitentes. Antennarum 
basis supra squamis I. pilis metallicis plerumque incrassata. 


I. C. mayrella (HÖBN): antenuis dimidis chalybco-pilosis, cupreo 
violaceque micantibus, ceterum niveis, nigro-annulatis; alis an- 
ticis supra orichalceis, nitidissimis, apice subviolacco-mican- 
tibus; posticis fusco-cinereis, apice metallice nitentibus. 

Tinea mayrella HöBN. Schm. fig. 322. 

Coleophora mayrella ZELL. Isis 1839. 206. 2. Lin. Ent. 
IV. 200. 1. TeEnGsTtrR. Finl. Fjäril-F. p 139. WAL- 
LENGR. K. Vet.-Ak. Förh. 1852. p. 217. HEIDENR. 
Cat. p. 88. 802. 

Habitat in pratis aridis Scanise mense Junio rarius. 
2. 


— 167 — 


2. C. deauratella (LiENIG): »antennis nigris, apice albo, articulo 
basali supra squamis breviter incrassato; alis anticis supra ori- 
chalceis, nitidis, apice cupreis.» BoHEM. i 

Coleophora deauratella LiENIG. Isis 1846. 295. TENGSTR. 
Finl:/ "Fjäril p.139: /Zetn.slins Enot. IV. 204. 4. 
Bouem. K. Vet.-Ak. Handl. 1851. 165. Frey Ti- 
neen d. Schweiz. 203. 1. 

Habitat in Smolandia et Blekingia mensibus Majo et Junio. 

Dom. BoHEMAN. Mihi nondum obvia. 


3. C. Frischella (LiN.): antennis saturate viridi-zeneis, apice albis, 
articulo basali squamis violaceis incrassato, sequentibus vix in- 
erassatis; alis anticis supra orichalceis, nitidissimis, apice cu- 
preis; posticis fusco-cinereis, apice metallescentibus. 

Tinea Frischella Lin. FE. S. 360. 1396. 

Coleophora alcyonipennella. ZELL. Isis 1839. 208. 1847. 
888. 419. Lin. Eut. IV. 208. 7. TenGstr. Finl. 
Fjäril. 144. 17. H-8. tab. 87. fig. 663. tab. 113. 
fig. 920. FreY Tineen d. Schw. 204. 3. HEYDENR. 
Cat. $8. 808. 

Habitat in Suecia meridionali (Scania, Smolandia, Blekingia 


et Bahusia) mensibus Majo et Junio sat infrequens. Larva 
centaurea victitat. 


4. C. paripennella (F. R.): autennis fuscis apice albo, articulo basali 
erassiusculo, nitidulo; alis anticis metallice fusco-virescentibus, 
nitidis, unicoloribus; posticis fusco-cinereis. 

Coleophora paripennella F. R. ZELL. Isis 1839. 208. 29, 
Lin. Ent. IV. 211. 8. TenGstr. Finl. Fjäril. 144. 16. 
HEFEIDENR. Cat. 88. 809. WALLENGR. K. Vet.-Ak. 
Förh. 1852. 218. 

Habitat ad Trolle Ljungby Scanie mense Junio rarissime. 


Ii. Porrectaria (HaAw. SterH.. Ale antice minime metallice nitentes, 


sed lineis pallidis, interdum nitentibus ornate. Antennarum basis 
pilis densis supra instructa. 


5. OC. ornatipennella (HÖBN.): »antennarum articulis decem supra ba- 
sin in dorso parce pilosis; alis anticis apice longe producto, 
incurvo, dilute sulphureis, longitudinaliter argento-lineatis.» ZELL. 

Tinea ornatipennella HöBN. Schm. fig. 199. 

Orniz ornatipennella TrEeirscH. Schm. IX. 2. 247. X. 
2.299. 

Coleophora ornatipennella ZELL. Lin. Ent. IV. 227. 17. 
FrREY Tineen d. Schw. 205. 5. H-8. tab. 93. f. 712. 
HEIDENR. Cat. 88. 819. 

Habitat in Kinnekulle et in Gottlandia mensibus Julio et 

Augusto. Dom. BoHEMAN. Specimina non vidi. 


6. C. lizella (ZELL.): antennarum articulis quatuordecim supra basin 
in dorso crebrius pilosis; alis anticis apice longe producto, in- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 4. 


— 168 — 


curvo, flavidis, lineis longitudinalibus argenteis, omnibus fusco- 
marginatis. 
Coleophora lizella ZELL. Lin. Ent. IV. 231. 18. H.-S. 
tab. 93. fig. 713. Frey Tin. d: Schw. 206. 6. WaAL- 
LENGR. K. Vet.-Ak. Förh. 1856. 220. 40. HEIDENR. 
Cat. 88. 821. 
Habitat in locis aridis Scanixe mensibus Julio et Augusto 
rarius. Larva Holco lanato victitat. 


III. Apista (HöBnN.). Ale antice flavide 1l. albide, minime metalle- 
scentes.  Antennarum basis penicillo piloso infra instructa, supra 
plerumque nuda. 


7. C. celebipennella (TISCHER.): antennis albis, nudis, penicillo longo, 
flavescenti; capite thoraceque albis, in medio ut etiam in parte 
anteriore humerorum flavescentibus; alis anticis flavo-ochraceis, 
lineis tribus argenteis: prima costali, basin non attingente, se- 
cunda disci postica, spatio interjecto fuscescente, tertia plicali. 

Coleophora celebipennellu TISCHER. ZELL. Isis 1839. 206. 6. 
Lin. Ent. IV. 238. 21. HEIDENR. Cat. 88. 824. 
WALLENGR. K. Vet.-Ak. Förh. 1852. 218. 

Habitat in locis aridis ad Trolle Ljungby Scanize mense 

Junio rarissime. 


8. C. vibicigerella (ZELL): antennis albis, nudis, penicillo longo grise- 
scente; capite thoraceque albis, in medio ut etiam in humeris 
dilute flavis; alis anticis supra pallide-ochraceis, lineis tribus 
argenteis: prima costali, basin attingente, secunda disci, vittam 
interjectam fuscescentem in cilia usque marginante, tertia plicali. 

Coleophora vibicigerella ZELL. Isis 1839. 206. 7. Lin. Ent. 
IV. 244. 25. HEIDENR. Cat. 89. 831. 
Habitat in Scania et Gottlandia mense Julio passim. 


9. C. bilineatella (ZELL): antennis albis, fusco-annulatis, supra ad 
basin parce albido-squamatis, penicillo brevi; capite thoraceque 
albis, in medio flavidis; alis anticis pallide-flavis, postice lute- 
scentibus, lineis duabus niveis, subnitidis: prima costali, basin 
attingente, postice ampliata, secunda plicali, tenui. 

Coleophora bilineatella ZriL. Lin. Ent. IV. 272. 39. 
Habitat ad Trolle Ljungby Scanixe mense Julio rarissime. 


10. C. tiliella (ScHRANE): antennis albis, fuscescenti-annulatis, arti- 
culorum flagelli inferiorum dorso albo, penicillo longiore grise- 
scenti; alis anticis albis apicem versus fuscescenti-pulverosis, 
ciliis fusco-cinereis. 

Tinea tiliella ECHRANK. Faun. II. 1. 107. 1804. 

Ornix tiliella ZELL. Isis 1838. 719. 187. 

Coleophora tiliella ZEr1. Isis 1839. 207. 14. Lin. Ent. IV. 
278. 43. H.-S. tab. 112. fig. 907. FREY Tin. d. 
Schw. 208. 11. 

Tinea anatipennella VHNöBnN. fig. 186. 


at nd EE SR än 


— 169 — 


Ornix anatipennella TrerrscH. Schm. IX. 2. 211. X. 3. 
217. 298. ZeTtT. Ins. Lapp. 1011. obs. 
Habitat in Suecia rarius. Dom. ZETTERSTEDT. Nobis non 
obvia. 


11. C. palliatella (ZINCK.): antennis albis, fusco-aunulatis, supra ba- 
sin saltem albis, penicillo longiore ochraceo, externe griseo; 
capite thoraceque albis; alis anticis supra albis, in apice obso- 
lete luteo-fuscescenti venosis. 

Tinea palliatella ZiNCK. Germ. Mag. 3. 40. 

Orniz palliatella ZELL. Isis 1838. 719. 188. 

Coleophora palliatella ZELL. Isis 1839. 207. 12. Lin. Ent. 
TV.0 282, 46. 1-9. tab: 142. for 908.” FREY Tin: 
d. Schw. 209. 12. 

Orniz pallipennella TreirscH. Schm. IX. 2. 212. X. 3. 
218. 298. 

Habitat in Bahusia mense Julio. Dom. BoHEMAN. 


12. C. currucipennella (F. R.): antennis albis, fusco-annulatis, flagelli 
basi alba, penicillo longiore griseo; capite thoraceque albis; 
alis anticis venis late luteis, apicem versus obscurioribus, dila- 
tatis, subconfluentibus. 

Orniz currucipennella F. BR. ZeEuL. Isis 1838. 720. 189. 
Coleophora currucipennella ZELL. Isis 1839. 207. 13. Lin. 
Ent. IV. 286. 48. H.-S. tab. 111. fig. 894. BoHEM. 
K. Vet.-Ak. Handl. 1851. 165. Freyr Tin. d. Schw. 
209. 13. 
Habitat in Scania et Blekingia mense Julio passim. 


IV. Astyages. (StEPH.. Ale non metallice nitentes. Antenna penicillo 
carentes, articulo basali interdum subincrassato. 


13. C. niveicostella (F. R.): antennis albis, unicoloribus, articulo ba- 
sali incerassato, subochraceo, non penicillato; capite thoraceque 
ochraceis; palporum fasciculo articulum terminalem subaquante; 
alis anticis supra luteo-ochraceis, linea costali tenui, postice 
ampliata, nivea, basin attingente. 

Coleophora niveicostella F. R. ZELL. Isis 1839. 208. 24. 
Lin. Ent. IV. 299. 55. H.-S. tab. 89. 681. FREY 
Tin. d. Schw. 210. 15. 
Habitat in Bahusia mense Junio. Dom. BoHEMAN. 


14. C. onosmella (BRAHM.): antennis albis, infra nigro-punctatis, ar- 
tieulo basali subpenicillato; capite thoraceque albis; palporum 
fasciculo dimidiam partem articuli terminalis zequante; alis an- 
ticis acutis, supra niveis, tenue ochraceo-venosis. 

Tinea onosmella BraAnM. Beitr. pag. 133—140. tab. IX. 
BRN 

Coleophora onosmella ZELL. Isis 1849. 207. 20. Lin. Ent. 
VII TAN63: 

Tinea struthiopennella HöBN. tab. 30. fig. 209. 


— 170 — 


Orniz struthiopennella TrEirtscH. Schm. IX. 2. 219. X. 3. 
299. ZETT. Ins. Lapp. 1012 obs. 
Habitat in Scania — Ostrogothia mensibus Junio et Julio 
passim. 


15. C. therinella (TENGSTR.): antennis albidis, griseo-annulatis, apice 
albido, articulo basali crassiusculo, penicillo carente; capite tho- 
raceque cinerascente-flavidis; palporum fasciculo dimidiam par- 
tem articuli terminalis subequante; alis anticis angustis, supra 
albidis, impunctatis, stria costali anguste alba venisque lute- 
scentibus, dilatatis, versus apicem subceonfluentibus. 

Coleophora therinella TEnNGSTR. Finl. Fjäril. 141. 7. ZELL. 
Lin. Ent. IV. 319. 64. H.-S. tab. 110. fig. 888. 
Freyr Tin. d. Schw. 212. 20. WALLENGR. K. Vet.- 
Ak. Förh. 1856. 221. 41. 
Habitat in Scania mense Julio rarius. 


16. C. murinipennella (F. R.): antennis albis, fusco-annulatis, maris 
apice albido, articulo basali albido, penicillo carente; capite 
thoraceque grisescentibus; palporum fasciculo dimidiam partem 
articuli terminalis breviusculi paullo excedente; alis anticis an- 
gustulis, supra sordide-albis, impunctatis, costa anguste albida, 
venisque dilatatis dilute fuscescentibus. 

LColeophora murinipennella F.R. Dur. Cat. 371. ZeuL. Lin. 
Ent. IV. 334. 72. H.-S. tab. 110. fig. 881. BoHEM. 
K. Vet.-Ak. Haudl. 18531. 166. Freyr Tin. d. Schw. 
214. 22. 
Coleophora otidipennella ZELL. Isis 1839. 207. 18. 
:Habitat in Scania et Smolandia mensibus Majo et Junio 
sat frequens. 


47. :C. laripennella (ZETT.): antennis albis, fusco-annulatis, articulo 
basali griseo, incrassato, penicillo carente; capite thoraceque 
'Havido-fuscescentibus; palporum fasciculo tertiam partem arti- 
:.culi terminalis sequante; alis anticis longius acuminatis, supra 
:.einereo-gilvescentibus, inter costas passim nigro-squamulatis, co- 
sta albido-marginata, in nervis preesertim versus apicem sor- 
dide-pallescentibus. 

Orniz laripennella ZeTT. Ins. Lapp. 1011. 2. 

Coleophora annulatella NYLAND. TENGSTR. Finl. Fjäril 
143. 12. ZELL. Lin. Eut. IV. 348. 77. H.-S. tab. 112. 
fig. 901. Frey Tin. d. Schw. 215. 25. WALLENGR. 
K. Vet.-Ak. Förh. 1856. 221. 42. 

Habitat in Scania mense Julio sat frequens, et in Dowre 

Norvegize. 


18. C. sternipennella (ZeTT.): antennis albis, fusco-annulatis, articulo 
basali griseo, penicillo carente; tarsis griseis, albo-annulatis; 
capite thoraceque griseis; palpis albidis fasciculo quartam par- 
tem articuli terminalis vix superante; alis anticis supra cine- 


— 171 — 


rascenti-albidis, hinc inde squamulis fuscis, presertim apicem 
versus, adspersis, costa concolore. 
Örniz sternipennella ZeTT. Ius. Lapp. 1011. 1. 
Coleophora punctipennella NYLAND. TENGSTR. Finl. Fjäril. 
142. 11. ZELL. Lin. Ent. IV. 356. 81. WALLENGR. 
EK. Vet.-Ak. Förh. 1552. 218. 
Habitat per totam Sueciam a Scania in Lapponiam usque sat 
frequens. Mensibus Julio et Augusto occurrit. 


19. OC. gnaphali (ZELL): antennis albis, fusco-annulatis, articulo ba- 
sali subincrassato, penicillo carente; tarsis posticis albis, apice 
infuscato; capite thoraceque fusco-griseo, lateribus albidis; pal- 
pis superne albidis, fasciculo dimidiam partem articuli termi- 
nalis fere sequante; alis anticis supra brunnescentibus, lineis 
albidis obsoletis et parce nigro-punctulatis, costa late nivea. 

Coleophora gnaphalii ZELL. Isis 1839. 207. 19. Lin. Ent. 
IV. .357. 82. TenGsTtrR. Finl. Fjäril. 142. 9. WaAL- 
LENGR. K Vet.-Ak. Förh. 1852. 218. 

Habitat in locis arenosis Scanize et Gottlandixe mensibus 

Junio et Julio. 


20. OC. scolopacipennella nu. sp.: antennis albis, fusco-annulatis totis, 
articulo basali subincrassato, penicillo careute; tarsis tibiisque 
posticis albidis; capite thoraceque canescente-griseis; palpis 
fuscescentibus, fasciculo articulum terminalem zsequante; alis an- 
ticis longius acuminatis, latiusculis, lutescenti-fuscis, crebre 
nigro-squamulatis, distincte albido-venosis, costa alba. 


Habitat in Scania ad Trolle Ljungby mense Augusto ra- 
rissime. 

Descr. Hec species ad C. directellam ZELL. proxime ac- 
cedit, sed etiam C. olite ZELL. similis esse videtur, colore an- 
tennarum autem ab ambabus mox distincta. A C. millefoliä 
ZELL. antennis totis fusco-annulatis, nec dorso albis, ut etiam 
colore alarum diversa. Antenn&e sordide albe, annulis com- 
pletis fuscis, versus apicem obsoletioribus ornat&e; articulus ba- 
salis subincrassatus, longior quam latus, penicillo carens, squa- 
mulis canescente-griseis obtectus. Caput cum thorace canescente- 
griseum. Palpi fuscescentes, articulo ultimo brevi, albescente; 
fasciculus articuli secundi subobtusus, sat crassus, articulum 
terminalem longitudine zequans 1. pallulum excedens. Pedes 
sordide albicantes; femora obscura; tibixe cum tarsis infra linea 
longitudinali fuscescenti ornate; tibie tarsique pedum posti- 
corum fere albi. Ale anticee longius acuminata, latiuscule, 
lutescente-fusce. Linea costalis alba, ad basin alarum tenuis, 
in medio coste latior, apicem versus sensim evanescens. Intra 
cam linea e squamulis nigris tenuis, ad basin ale distincta, 
sed pone medium costa evanescens. Apicem versus alarum 
lineolxe tres obliqua, ad lineam costalem desinentes, albide, 
quarum interstitia crebre nigro-squamulata. Linea altera disci 
postica, longitudinaliter locata, alba 1. potius canescenti-alba, 


21. 


22. 


23. 


24. 


— 172 — 


subnitida, squamulis nigris ornata, ante medium alarum tenue 
incipit et in ciliis apicalibus marginis interioris desinit. Linea 
iterum albida 1. canescente-alba, nigro-squamulata, a humero 
incipit et plicam totam occupat. Line illeg omnes distinct. 
Margo interior tenue canescente-albus, hinc inde nigro-squa- 
mulosus. Cilia ejus fusca. Ale posticee cum ciliis fusce. 


C. granulatella (ZELU.): antennis albis, distinctius fusco-annu- 
latis, apice albido, sine penicillo; capite thoraceqne flavido-ci- 
nereis, lateribus albidis; palporum fasciculo dimidiam partem 
articuli terminalis subrequanti; alis anticis latiusculis, acutis, 
albidis, passim fusco-squamulatis, venis omuibus dilatatis, luteis, 
linea coste tenui, alba. 

Coleophora granulatella ZELL. Lin. Ent. IV. 371. 86. 

WALLENGR. K. Vet.-Ak. Förh. 1856. 221. 43. 
Habitat in Scania mense Julio sat frequens. 


C. albicans (ZELL): antennis totis albis, penicillo carentibus; 
capite tboraceque flavido-cinereis, lateribus albidis; palporum 
fasciculo tertiam partem articuli terminalis zequante; alis an- 
ticis latiusculis, acutis, albidis, passim fusco-squamulatis, venis 
omnibus dilatatis, obsolete lutescentibus, apice subobscuriore, 
linea costa tenui, alba. 
Coleophora albicans ZELL. Lin. Enut. IV. 372. 87. H.-S. 
tab. 111. fig. 900. Freyr Tin. d. Schw. 217. 27. 
WaALLENGR. K. Vet.-Ak. Förh. 1853. 173. 
Habitat in Scania medio Junii rarius. 


C. laricella (HöÖBN.): antennis fusco-cinereis, feminae obscurius 
annulatis, articulo basali subincrassato, penicillo carente; capite, 
thorace alisque anticis fuscescenti-cinereis, his nitidulis. 
Tinea laricella HöBN. Schm. fig. 427. 
Coleophora laricella ZELL. Isis 1839. 208. 30. Lin. Eut. 
IV. 376. 90. H.-S. tab; 87. fig. 667. FREY Tin. d. 
Schw. 218. 29. 
Orniz argyropennella TrREITsCH. Schm. X. 3. 221. et 299. 
Habitat per totam Sueciam wusque in Bothniam borealem 
mense Junio non infrequens. 


C. serratella (LIN.): antennis albis, nigro-annulatis, articulo 
basali subincrassato, murino; palpis crassiusculis; tibiis posticis 
cum ciliis griseis, interne cum tarsis pallidioribus; alis anticis 
supra nigro-fuscis, schistaceo-nitidulis. 
Tinea serratella Lis. F. S. 369. 1448. 
Tinea coracipennella HöÖBN. Schm. fig. 208. 
Ornix coracipennella TrREirscH. Schm. IX. 2. 213. X. 
3. 298. 
Coleophora coracipennella ZELL. Lin. Ent. IV. 379. 92. 
H.-S. tab. 87. fig. 671. FreY Tin. d. Schw. 220. 32. 
Habitat per totam Sueciam meridionalem (Scaniam — Ostro- 
gothiam) mensibus Junio et Julio sat frequens. 


— 173 — 


25. C. fuscedinella (ZELL.): antennis albis, fusco-annulatis, apice albo, 
articulo basali brevi, incrassato, fusco; alis anticis supra nigro- 
fuscis, vix schistaceo-nitidulis, grosse-squamulatis. 

Coleophora fuscedinella ZELL. Lin. Ent. IV. 383. 93. 
H.-S. tab. 87. fig. 669. Frey Tin. d. Schw. 221. 33. 
Coleophora coracipennella L1iENIG. Isis 1846. 296. 12. 
Habitat in Scania ad Trolle Ljungby rarius. 


26. C. lusciniepennelia (TREITSCH.): antennis niveis, nigro-annulatis 
totis, articulo basali graciliore, fuscescente; alis anticis leevigatis, 
maris obscure griseis, feminze dilutius ochraceo-griseis. 

Orniz luscinicepennella TrReirtscH. Schm,. IX. 2. 213. X. 
FÖRPALI 
Coleophora lusciniepennella ZELL. Lin. Ent. IV. 390. 96. 
H.-S. tab. 88. fig. 673. 674. FREY Tin. d. Schw. 
223. 36. 
Habitat in Scania — Smolandia sat frequens. 


27. C. lutipennella (ZELL.): auntennis albis, fusco nigrove annulatis 
totis, articulo basali incrassato, brevi flagellisque basi lutescenti- 
bus; alis anticis grosse-squamatis, aut omnino luteo-ochraceis 
aut costa pallidiore; alis posticis griseis, ciliis dilutioribus. 

Orniz lutipennella ZELL. Isis 1838. 713. 775. 

Coleophora lutipennella ZELL. Isis 1839. 208. 26. Lin. 
Ent. IV. 398. 100. H.-S. tab. 88. fig. 667. FREY 
Tin. d: Schw. 224..37. 

Ornix elongella ZETt. Ins. Lapp. 1011. obs. (exclus,. 
syn. Lin.). 

Orniz badipennella Dur. Suppl. 346. tab. 78. fig. 14. 

Habitat in Scania — Westrogothia mense Julio haud in- 
frequens. 


28. CO. limosipennella (F. R.): »antennis albo fuscoque annulatis, apice 
albido, articulo basali incrassato, brevi; alis anticis fusco-luteis, 
costa vittae instar albida.» ZELL. 

Coleophora limosipennela F. R. Dur. Cat. 370. Lepid. 
Suppl. 296. tab. 75. fig. 4. ZELL. Lin. Ent. IV. 406. 
104. H.-S. tab. 88. fig. 677. Frer Tin. d. Schw. 
226. 43. STAINT. Ent. Annual. 1855. 45. 
Habitat in Gottlandia mense Julio. Dom. BoHEMAN.» 


— 174 — 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af Geological Society i London. 
Journal. N:o 57. 


Af Societé des Sciences Naturelles i Strassburg. 
Mémoires. T. 5: 1. 


Af Allg. Schweizerisehe Gesellschaft fär die ges. Naturwissenschaften. 
Verhandlungen. 41:e und 42:e Versammlung. 
Denkschriften. Bd. 15, 16. 

Af Naturforsehende Gesellschaft i Bern. 
Mittheilungen 1856, 1857. 


Af Societé de Physique et & Histoire Naturelle i Genéve. 
Mémoires. T. 16: 2. 


Af Société Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. 


Bulletin. N:o 43. 
Catalogue de la Bibliotheque. 


Af Schlesische Gesellschaft fir Vaterländisehe Kultur i Breslau. 
35:r Jahresbericht. 


Af k. Akademie der Wissenschaften i Minchen. 


Abhandlungen. Math.-Physische Classe. Bd. 8: 2. 

— Philos.-Philologische » Bd: 18:23: 

— Historische » Bd:/ 832 

— der Naturwissenschaftlich-Techniscehen Commission. Bd. 2. 
Reden von BIsScHOFF, PRANTL, THIERSCH, THOMAS. 
Catalogus Codicum manuscriptorum Bibliothecse Reg. Monacensis. T. 7. 


Af kais. Akademie der Wissenschaften i Wien. 
Denkschriften. Mathematisch-Naturwissenschaftliche Classe. Bd. 14—16. 


— Philosophisch-Historische 2 ARNE lt 
Sitzungs-Berichte. Math.-Naturwissensch. Classe. 1857: 10. 1858: 6—29. 
— Philos.-Historische » 1858: 1—38. 


Jahrbicher der Central-Anstalt fär Meteorologie. Bd. 5. 
Kreir, K., Anleitung zu den magnetischen Beobachtungen. 2:e Aufl. 
Wien 1858. 8:0. 
Oestreichische Geschichtsquellen. 2:e Abth. Bd. 17. 
Archiv fär Oestreichische Geschichtsquellen. Bd. 19: 1, 2. 20: 1. 
Notizenblatt. Jahrg. 8. 
(Forts.) 


| 


— 175 — 


Till kännedomen om Reduvini. — Kandidaten C. STÅL 
inlemnade genom Hr BoHEMAN följande afhandling: 


»I Histoire des Hémipteres uppställde AMYOT och SERVILLE 
inom familjen /Vudirostri en grupp, som de kallade Eectrichodides, 
hvilken karakteriserades genom den i spetsen utskurna skutellen, 
och de med en fossa spongiosa försedda främre tibierna. På ett 
annat ställe har jag visat det ringa systematiska värdet af detta 
sistnämnda kännemärke, på hvilket AMYOT och SERVILLE lade 
en för stor vigt och derföre mindre väl lyckades i sin gruppering 
af denna familj. Gruppen Ectrichodides får här genom de karak- 
terer, som straxt skola meddelas, ett något olika omfång, i det 
jag dermed förenar slägtet Cimbus, hvilket af nämnda författare 
derifrån långt aflägsnades, men jag utesluter slägtet Hammacerus, 
hvilket tillika med Homalocoris bildar en egen, genom flera ka- 
rakterer ganska utmärkt, liten afdelning inom familjen. 


Här följer en indelning i slägten af gruppen Kctrichodides, 
hvilkens karakterer äro följande: 


ECTRICHODIDES AM. et SERV. 


Antenna 4—8-articulate. Scutellum marginibus elevatis, mucroni- 
bus 2 apicalibus.  Tibie anteriores seepissime fossa spongiosa instructae. 
Genera hujus divisionis ita dispono: 
I. Antenne 4-articulate. — 1. Zirta. 
II. Antenne 6-articulatae. 
1. Scutello apice bimucronato. 


4. Femoribus anterioribus incrassatis; capite pone oculos su- 
bito constricto. — 2. Eetrichodia. 


B. Femoribus anterioribus vix inerassatis; capite pone oculos 
sensim in collum transiente. — 3. Nularda. 


2. Scutello apice quadrimucronato. — 4. Centraspis. 


III. Antennis 7-articulatis. 


1. Scutello retrorsum admodum angustato, mucronibus approxi- 
matis. — 5. Mindarus. 


2. Scutello retrorsum parum angustato, mucronibus late distanti- 
bus. — 6. Mendis. 


Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., d. 13 April 1859. 


— 176 — 


IV. Antennis 8-articulatis. 
1. Tibiis anticis fossa spongiosa instructis. 
4. Rostri articulo basali duobus apicalibus ad unum zequi- 
longo vel breviore. 
a. Scutello bimucronato. 
c«. Rostri articulo basali duobus apicalibus ad unum 
breviore. 
+ Scutello retrorsum valde angustato, mucronibus 
approximatis. 
” Articulo apicali tarsorum secundo 2quilongo. 
— 7. RBliginia. 
"" Articulo apicali tarsorum secundo longiore. 
— 8. Daraxa. 
T+ Scutello retrorsum parum angustato, mucronibus 
distantibus. — 9. Cleptria. 
8. Rostri articulo basali duobus apicalibus ad unum 


equilongo. — 10. Scadra. 
b. Scutello trimucronato, mucrone medio brevi. — 11. La- 
rymna. 


B. Rostri articulo basali duobus apicalibus ad unum longiore. 
a. Collo capitis breviore; antennarum articulo basali capi- 
tis apicem longe superante. — 12. Santosia. 
b. Collo capitis longiore; antennarum articulo basali capi- 
tis apicem haud vel vix superante. — 13. Pothea. 
2. Tibiis anticis fossa spongiosa destitutis. — 14. Cimbus. 


1. ZIRTA Stå. 
(Ectrichodia AM. et SERV.). 


Caput ovatum, nonnibil pone oculos subito constrictum, collo bre- 
vissimo. Antenne 4-articulate, articulo basali capite nonnihil breviore, 
bujus apicem multo superante. Rostrum articulis basali et secundo 
2equilongis. Scutellum triangulare, mucronibus apicalibus approximatis. 
Hemelytra abdomini 2quilonga. Pedes femoribus anterioribus nonni- 
hil incrassatis, inermibus; tibiis anterioribus fossula spongiosa instructis; 
tarsis posticis articulo apicali duobus basalibus ad unum paullulum 
breviore. 

1. Z. hirticornis. FABR. Reduvius hirticornis FABR. Syst. Rhyng. p. 

269. 15; Reduvius analis PAL. BEaAuvV. Ins. p. 64. Hem. Pl. II. 

fig. 4; Ectrichodia hirticornis AM. et SErv. Hist. des Hem. p. 


344. 1. AL. 


Patria: Brasilia. (Mus. Berol. SCHAUM.). 


2. ECTRICHODIA Sr. FARG. 
(Physorhynchus AM. et SERV.). 


Caput ovatum, mox pone oculos subito valde constrictum, collo 
brevissimo. Antennze sex-articulatze, articulo secundo basali nonnihil 


[ A 


VE 


— 17 — 


longiore. Rostrum articulis basali et secundo subaequilongis. Scu- 
tellum mucronibus duobus apicalibus distantibus. Pedes validi, femo- 
ribus anterioribus prasertim marium admodum incrassatis, subtus spi- 
nulis 2 vel 3 armatis vel saltem rugula transversa obsoletiore in- 
structis; tibiis anterioribus apice fossa spongiosa instructis; tarsis po- 
sticis articulo apicali duobus basalibus ad nunum subzequilongo vel 
sublongiore. 
Typus generis: Cimez Cruz THUNB. 


1. E. Cruz THUNB.; Physorhynchus Crux AM. et Serv. Hist. des 
Hem: Puke. de SL; Reduvius cruciatus ST. FARG. et SERV. 
Ene: meth. A..p. 219. 20. 

Patria: Caput bone spei. (Mus. Berol., Holm., DoHEN., 
SCHAUM., STÅL.). 


2. EB. barbicornis FABR.; Physorhynchus barbicornis AM.etServ. Hist. 
des Hém. p. 343. 3. Sf; Physorhynchus crudelis Står. Ofv. af 
K. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 188. &. 
Patria: Sierra Leona, Guinea. 


3. EB. antennalis. — Nigra, antennarum articulis 4 ultimis (tertii basi 
excepta) testaceo-albidis; tarsis sordide flavescente-testaceis; fe- 
moribus anterioribus, prasertim anticis, subtus obsolete tubercu- 
latis; ventre incisuris obsolete, 3 basalibus medio nonnihil di- 
stinctius transversim rugulosis. 

3. Abdominis maculis magnis marginalibus supernis ventre- 
que sordide flavescentibus, hoc utrimque vitta lata, erosa, anoque 
nigricantibus; thorace medio leviter constricto, lzevi, lobo antico 
postico angustiore; hemelytris abdomini zequilongis. 

Ventris maculis discoidalibus seepius obsoletis et inter- 
dum limbo abdominis sordide testaceo-flavescentibus; femoribus 
anticis valde incrassatis; thorace pone medium leviter constricto, 
lobo antico magno tumido, postico transversim subtiliter rugu- 
loso; hemelytris abdomine tertia parte brevioribus. 

Patria: Cap Palmas. (Mus. Berol.). 


4. B. lucida St. FArRG. et SERV.; Physorhynchus lucidus AM. et SERV. 
Hist. des Hém. p. 343. 2. &. 
Patria: Senegal. (Mus. Berol.). 


5. E. gigas H. ScH. Wanz. Ins. VIII. p. 54. fig. 824. Q. 
Patria: Guinea. (Mus. Berol., Holm., SCHAUM., STÅL). 


6. E. distinguenda. — Nigra, macula intraoculari, pronoto, basi lim- 
bogque costali corii ultra medium, rostro, pedibus discoque ventris 
rufo-testaceis; fossa spongiosa vix tertiam partem tibiarum occu- 
pante. 2. Long. 30, lat. 8 millim. 

Patria: Sierra Leona, Old Calabar. (Mus. Berol., Holm., 
DOoHRN., STÅL.). 
E. giganti H. ScH. valde affinis, differt tamen certissime 
fossa spongiosa tibiarum triplo majore. 


— 178 — 


7. E. erythrodera ScuauM.; Physorhynchus erythroderus SCHAUM. Ber. 
Ak. der Wiss. Berlin. 1853. p. 358. 11. 
Patria: Mozambie. (Mus. Berol.). 


8. E. bigemmis STÅL. Öfv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1855. PrAO:L 
Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 


9. E. natalensis Står. Ötv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 40. 3. 
Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 


10. E. patricia Står. Öfv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 40. 2. 
Patria: Caffraria. (Mus. Holm.). 


11. E. tarsalis. — Nigra, abdomine nigro-chalybeo; maculis 2 ohb- 
longis lobi antici, 3 magnis posterioribus lobi postici thoracis te- 
staceis; hemelytris (apice excepto) macula apicali infera femorum 
anteriorum, tibiis anticis intus, posticis apicem versus tarsisque 
testaceo-flavis. S. Long. 14, lat. 43 millim. 

Patria: Caffraria. (Mus. Berol.). 


Statura omnino JF. natalensis, forte ejus varietas. Femora 
antice subtus medio spina validiore, media ibidem spinula parva 
armata. 


12. EB. Linnéå. — Nigra, abdomine rufo-testaceo, ano nigro-fusco. 
&. Long. 23, lat. 8 millim. 

Patria: Ceylon. (Mus. Berol.). 

Thorax medio fere leviter impressus, impressione per rugulas 
quatuor interrupta. Hemelytra abdomini aquilonga. Ventris in- 
cisur&e distincte transversim rugose. Femora antica subtus medio 
spina obtusiuscula, intermedia subtus spinulis 3, una media, 2 
infra medium, postica prope apicem spinula obsoleta armata. 


3. NULARDA SrTåL. 


Caput ovatum, pone oculos in collum sensim transiente. Oculi 
admodum prominuli. Antennee 6-articulate, articulo basali capiti sub- 
zequilongo, hujus apicem longe superante, articulo 2 illo dimidio lon- 
giore. Rostrum articulo basali secundo subbreviore. Thorax ante 
medium leviter constrictus. Scutellum retrorsum angustatum, mucro- 
nibus nonnihil distantibus. Hemelytra abdomine parum breviora. Pe- 
des graciles, femoribus inermibus, anterioribus haud imcrassatis; tibiis 
anterioribus fossa spongiosa instructis; tarsis posticis articulo apicali 2 
basalibus ad unum subaquilongo. 


1. N. nobilitata. — Flavo-testacea, antennarum articulo 1 fere toto 
et 2 fuscis; thoracis impressionibus rugosis, lobo postico rufe- 
scente-induto; hemelytris nigris, clavi coriique basi, hujus etiam 
venis limboque costali rufescentibus; maculis marginalibus abdo- 
minis supra subtusque nigricantibus. &. Long. 30, lat. 8 millim. 

Patria: Senegal. (Mus. Berol.). 


— 179 — 


4. CENTRASPIS ScHAUM. 
(Bericht Ak. der Wiss. Berlin. 1853. p. 358). 


Caput ovatum, mox pone ocnlos subito constrietum, collo bre- 
vissimo. Antenne 6-articulatae, articulo 1 capite nonnibil breviore, 
sed hujus apicem longe superante, 2 illo duplo longiore. Rostrum 
articulis 1 et 2 2aequilongis. Thorax longius ante medium constrictus, 
lobo antico sulco longitudinali supra lobum posticum producto, in- 
struecto. Scutellum apice latum, 4-mucronatum, mucronibus lateralibus 
curvatis, late distantibus, magnis, 2 mediis parvis, obtusis. Hemelytra 
abdomini zsequilonga. Pedes sat graciles, femoribus inermibus, anticis 
vix inerassatis; tibiis anterioribus fossa spongiosa instructis; tarsis po- 
sticis articulo apicali 2 basalibus ad unum paullulum breviore. 


1. C. Petersii ScHAUM. Bericht Ak. der Wissensch. Berlin. 1853. 
p. 358. 14. 
Patria: Mozambie. (Mus. Berol., DOoHRN., STÅL.). 


5. MINDARUS Strå. 


Caput ovatum, crassum, nonnihil pone oculos subito constrictum, 
collo brevissimo. Antenna 7-articulatae, articulo basali capiti sub- 
zequilongo vel nonnihil breviore, hujus apicem longe superante. Ro- 
strum articulis 1 et 2 subzequilongis. Thorax mox ante medium vel 
medio leviter constrictus. Scutellum retrorsum admodum angustatum, 
triangulare, mucrouibus apicalibus approximatis. Pedes sat validi, fe- 
moribus inermibus, anterioribus incrassatis, tibiis anterioribus fossa 
spongiosa instructis; tarsis posticis articulo apicali 2 basalibus sub- 
2equilongo. 


1. M. discus BURM.; Ecectrichotes diseus BURM. Handb. der Ent. II. 
pr988: 3; 
Patria: Parå, Bahia. 


2 M. truz. — Rufo-testaceus, subtus cum antennis (dimidio apicali 
articuli 3 nec non articulo 6 toto albidis exceptis), apicibus tu- 
berculorum antenniferorum loborumque nec non parte infera ca- 
pitis, apicibus articulorum 1 et 2, illins etiam basi, nec non ar- 
ticulo 3 rostri toto, impressionibus thoracis media longitudinali 
tota Jlateralibusque posterius, disco scutelli, clavo (basi excepta), 
corio ex parte, membrana, abdomine, coxis, basi femorum, geni- 
culis, apicibus tibiarum tarsisque nigricans vel nigro-fuscus; ma- 
culis pectoris lateralibus, numero magnitudineque variabilibus, 
maculis magnis discoidalibus sericbus 2 positis ventris rufo-testa- 
ceis; maculis marginalibus abdominis supra subtusque sordide lu- 
tescentibus. "2. Long. 24—29, lat. 6—7 millim. 


Var a. — corio (angulo apieali macnlaque interna anguli 
seutellaris exceptis) rufotestaceo. 
Var. b. — corio rufo-testacco, macula interna anguli scutel- 


laris, macula elongata magna antrorsum angustata discoidali, nec 
non limbo costali (basi excepta) retrorsum latiore nigris. 


— 180 — 


&. Capite minus erasso, oculis majoribus, magis prominulis; 
thorace longius ante medium constrieto, lobo antico postico vix 
dimidio breviore et fere dimidio angustiore; hemelytris abdomini 
subzequilongis; abdomine angustiore, ventre subtiliter transversim 
striato-rugoso; femoribus gracilioribus. 

Capite crassiore, oculis minus prominulis; thorace mox 
ante medium constricto, lobo antico postico vix breviore et parum 
angustiore; hemelytris abdomine dimidio vix longioribus; abdo- 
mine latiore, ventre disco laviusculo, latera versus cum connexivo 
subtiliter aciculato-ruguloso; femoribus crassioribus. 

Patria: Brasilia. (Mus. Berol. SCHAUM.). 


3. M. notatus. — Niger, antennarum articulis 5 et 6 albidis; angulis 
posticis et margine basali medio thoracis, mucronibus scutelli, 
basi maculisque 2 corii ad membranam nec non maculis discoi- 
dalibus ventris magnis transversis seriebus 2 positis rufescente- 
testaceis; maculis marginalibus magnuis abdominis supernis lim- 
boque infero sordide flavescentibus. $. Long. 21, lat. 53 millim. 

Patria: Caraccas. (Mus. Berol.). 
Preter colores et magnitudinem hemelytraque nonnihil lon- 
giora a precedente haud differt. 


4. M. fraternus. — Niger, dimidio apicali articuli 5 nec non articulo 
6 antennarum toto albidis; thoracis lobo postico (exceptis lateri- 
bus vittaque media), basi maculisque 2 corii ad marginem api- 
calem, una parva prope commissuram, altera majore extra illam, 
maculisque utrimque 3 pectoris rufescente-testaceis; maculis mar- 
ginalibus abdominis supra subtusque sordide flavis, maculis ventris 
discoidalibus, seriebus 2 positis, subtransversis magnis testaceo- 
flavis. 2. Long. 29, lat. 63 millim. 

Patria: Brasilia. (Mus. Berol.). 
Statura omnino M. trucis Y, prater colores haud differt. 


5. M. circumductus. — Rufescente-testaceus, subtus pallidior; heme- 
lytris (basi ipsa excepta), dorso abdominis, apicibus femorum, ti- 
biis tarsis antennisque nigro-fuscis aut nigricantibus; limbo an- 
gusto abdominis pallide flavescente; femoribus posticis (basi ex- 
cepta) fusco-testaceis. $. Long. 20, lat. 5 millim. 

An Ectrichotes tricolor H. ScH. Wanz. Ins. fig. 823 (?2). 

Patria: Brasilia. (Mus. Berol. ScHAUM.). 

Antennarum articuli 3 ultimi desunt. Thorax mox pone 
medium constrictus, lobo antico postico sublongiore, subtumido. 
Hemelytra abdomini subzequilonga. Venter latera versus subltili- 
ter ruguloso-aciculatus. Impressiones thoracis laeviusculae. 


6. MENDIS Står. 


Caput ovale, pone oculos sensim angustatum, collo brevissimo. 
Antenne&e 7-articulate; articulo basali capiti subequilongo et hujus api- 
cem longe superante. Rostrum articulis 1 et 2 subrequilongis. Tho- 
rax mox ante medium distinete constrictus, impressionibus longitudi- 


CARE — 


— 181 — 


nalibus humeralibus et media distinctis, hac lata, utrimque abbreviata. 
Seutellum retrorsum paullulum angustatum, subtransversum, apice la- 
tum, mucronibus apicalibus valde distantibus. Hemelytra abdomini 
subzequilonga. Metasternum 4-carinatum. Ventris incisurse transver- 
sim rugosze. Pedes gracilés, femoribus inermibus, anterioribus levis- 
sime incrassatis; tibiis anterioribus fossa spongiosa instructis; tarsis 
posticis articulo apicali 2 basalibus ad unum paullulum longiore. 


1. M. semirufus STÅL. Öfv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1854. &. 
Patria: Pulo Penang. 


2. M. fuscipennis. — Corallinus, antennis apicem versus hemelytrisque 
nigro-fuscis. 2. Long. 15, lat. 4 millim. 
Patria: Java. (Mus. Berol.). 


7. RHIGINIA SrtåL. 

Caput ovatum, pone oculos subsubito angustatum, collo brevis- 
simo. Antenne 8-articulate. Rostrum articulis I et 2 subaequilongis. 
Thorax ante medium leviter constrictus. Scutellum retrorsum angu- 
statum, mucronibus apicalibus valde approximatis. Pedes sat graciles, 
femoribus inermibus, anterioribus vix incrassatis; tibiis anterioribus fos- 
sula spongiosa instructis; tarsis posticis articulo 1 brevissimo, 2 et 3 
subaquilongis, illo longioribus. 


1. R. lateralis St. FARG. et SERV.; Reduvius id. Enc. meth. X. p. 
19. 0. 
Patria: Brasilia. 


8. DARAXA Sri. 


Caput ovatum, mox pone oculos subito constrictum, collo bre- 
vissimo. Antenna 8-articulate. Rostrum articulis 1 et 2 zxequilongis. 
Scutellum retrorsum admodum angustatum, mucronibus apicalibus ap- 
proximatis. Femora inermia. Tibia anteriores fossa spongiosa in- 
structe. Tarsi postici articulo apicali 2 basalibus ad unum zequilongo 
vel sublongiore. 


1. D. basalis. — Nigricans, limbo basali (utrimque latius) thoracis, 
clavo, corio (macula disci nigra excepta', maculis marginalibus 
abdominis supra subtusque nec non maculis seriebus 2 positis ventris 
testaceis; tarsis testaceo-flavis. &. Long. 22, lat. 6 millim. 

Patria: Surinam. (Mus. Berol.). 

Oculi sat prominentes. Thorax lobo postico antico parum 
longiore, cum impressionibus obsolete rugoso. Membrana infu- 
scata, venis pallidius marginatis. Femora anteriora modice in- 
crassata. 


2, D. geniculata. — Rufescente-testacea, membrana infuscata; scutello, 
geniculis, maculis connexivi supra subtusque nec nor maculis la- 
teralibus ventris dilute sordide flavescentis nigro-fuscis. AP. Long. 
21, lat. 6 millim. 

Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Berol., DOouRN., STÅL.). 


— 182 — 


Oculi modice prominentes. Thorax lavis, lobo postico an- 
tico tertia parte longiore. Femora anteriora posticis vix crassiora. 


3. D. nigripes. — Nigra, thoracis lobo postico (impressionibus ex- 
ceptis), limbo abdominis maculaque pectoris ad coxas anticas sor- 
dide flavescentibus; hemelytris fuscis, commissura pallidiore, vitta 
corii percurrente basin versus limbum costalem attingente griseo- 
flavescente. A. Long. 9, lat. 3 millim. 

Patria: Monte Video. (Mus. Berol.). 


Var. a. — Ventre nigro, flavo-marginato. 
Var. b. — Ventre testaceo-flavo, dilutius limbato, ano nigro. 


Oeculi parum prominentes. Thorax impressionibus distincte 
punctatis; lobo postico antico nonnihil longiore. Femora ante- 
riora nonnihil incrassata. 


9. CLEPTRIA. StÅL. 
(Öfv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 261). 


Caput ovatum, paullulum pone oculos subito constrictum, collo 
brevissimo. Antenn&e 8-articulate. Rostrum articulo basali secundo 
subaequilongo vel paullulum breviore. Thorax mox ante medium di- 
stinete constrictus, impressionibus distinetis, transversim obsolete ru- 
gosis, media latiuscula. Scutellum retrorsum parum angustatum, apice 
latum, mucronibus apicalibus distantibus. Venter incisuris transver- 
sim fortiter rugosis, segmentis (apicali excepto) medio longitrorsum 
obsolete sulcatis. Pedes graciles, femoribus inermibus, anticis vix in- 
crassatis; tibiis anterioribus fossula spongiosa instructis; tarsis arti- 
culo apicali 2 basalibus ad unum subaequilongo. 


1. C. cinctiventris SLÅL. Öfv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 4155 (8). 
Patria: Port Natal. 


2. C. marginiventris STÅL. 1. ce. 1855. p. 41. 2. (MM). 
Patria: Port Natal. 
3. C. rufipes StåL. 1. c. 1856. p. 197. 8. (0). 
Patria: Caput bone spei. 
4. C. luteipes. — Obscure violaceo-caerulea, antennis hemelytrisque 


nigricantibus; corii limbo costali anguste obsolete testaceo; lobo 
thoracis postico letius violaceo; limbo abdominis (apicali excepto) 
nec non pedibus luteis. A. Long. 12, lat. 3 millim. 

Patria: Caput bonze spei. (Mus. Berol.). 


. O.(?) bicoloripes STÅL. 1. c. 1854. P'; an Eetrichotes miles GERM. in 
SILB. Revue Ent. V. p. 130. 24. 
Patria: India? (Mus. Holm.) 


10. SCADRA STÅL. 


Caput ovatum, pone oculos nonnihil angustatum, collo brevissimo. 
Antenna 8-articulate, articulo basali capite parum breviore, hujus 
apicem 


— 183 — 


apicem longe superante. Thorax mox ante medium distincte con- 
strietus, impressionibus transversim rugosis, lobo postico obsolete ru- 
guloso. Scutellum retrorsum nonnihil angustatum, mueronibus api- 
calibus nonnihil approximatis. Pedes graciles, femoribus anterioribus 
leviter incrassatis, inermibus; tibiis anterioribus fossa spongiosa in- 
structis; tarsis posticis articulo 3 longissimo, 2 basalibus ad unum 
parum breviore. 


1. S. lanius Står.; Physorhynchus lanius Står. Öfv. af K. Vet. 
Ak. Förh. 1855. p. 188. 2. (0). 
Patria: Java, Pulo Penang. (Mus. Berol., Holm.) 


2. S. rufidens. — Nigra, angulis posticis thoracis, apice scutelli cum 
mucronibus limbogue corii costali ultra medium flavo-testaceis, 
(in vita rufo-testaceis?); abdomine coccineo, disco dorsali, ventris 
vitta utrimque laterali, limbo basali segmentorum inter vittas, 
segmento sexto (limbo laterali excepto) anoque nigris; pedibus 
nigro-piceis. >. Long. 111, lat. 31 millim. 
Patria. Manilla. (Mus. Beröljs 
Preecedenti sat similis, macula media postica thoracis nulla, 
limbo ventris haud nigro-fasciato. 


3. S. fuscicrus. — Bufo-testaceå, antennis, macula magna interiore 
corii, membrana, maculis 3 segmentorum ventralium (una media, 
una utrimque laterali), tibiisque nigricantibus; tarsis testaceo- 
flavis, articulo apicali infuscato. &. Long. 11, lat. 3 millim. 

Patria: Ceylon. (Mus. Berol.). 


11. LARYMNA STÅL. 


Caput ovatum, crassum, mox pone oculos angustatum, collo bre- 

— vissimo.  Antennze 8-articulate, articulo basali capiti subaquilongo, 

 hujus apicem longe superante. Rostrum articulo basali secundo paul- 

lulum longiore. Scutellum retrorsum parum angustatum, apice inter 

mucrones laterales admodum distantes, subcurvos mucrone parvo medio 

armatum. Ventris incisure fortiter rugosae. Pedes mediocres, femo- 

| ribus inermibus, anterioribus nonnihil incrassatis; tibiis anterioribus 
apice fossula spongiosa instructis; tarsis posticis articulo 3 longiore. 


| 1. L. pilicornis FABR.; Reduvius pilicornis FABR. Syst. Rhyng. p. 
INR DC 
Patria: Tranquebar, Sumatra. (Mus. Berol., Holm., DoHRN., 
SCHAUM., STÅL.). 


2. L. violacea HAHN.; Lonicerus violaceus HAnN. Weanz. Ins. I. p. 
32. fig. 21. 


Patria: Java, Japonia. (Mus. Berol., Holm., DOHRN., ScHAUM., 
STÅL.). 


| Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 4. 4 


2 SR 


3. L. hematogaster BUrRM.; Reduvius hematogaster BurM. in MEYENS 
Reise. p. £25. 31: PL LLOfg: 9. 
Patria: Manilla. (Mus. Berol.). 


12. SANTOSIA STÅL. 
(Öfv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1858). 


Caput oblongum, a medio antrorsum et retrorsum angustatum, 
collo ceylindrico, distineto. Antenn&e 8-articulatre, articulo basali ca- 
pitis apicem longe superante, capiti subaequilongo. Rostrum sat gra- 
cile, articulo basali 2 sequentibus ad unum paullulum longiore.  Scu- 
tellum retrorsum angustatum, mucronibus apicalibus valde- approxi- 
matis. Pedes graciles, femoribus inermibus, anterioribus parum in- 
crassatis; tibiis anterioribus fossa spongiosa parva instructis; tarsorum 
articulo apicali 2 basalibus ad unum subrequilongo. 


1. S. albomarginata FABR.; Reduvius albomarginatus FABR. Syst. Rhyng-. 
p. 268. 8. 
Patria: Guinea. (Mus. Berol., SCHAUM.). 


2. S. trimaculata PAL. BEaAUV.; Reduvius trimaculatus PAL. BERAUV. 
Ins: Afr.: et Amer; p; 44..PkHIR fe, 3: i 
Patria: Old Calabar. (Mus. Holm., DOoHRN., STÅL.). 


3. S. maculata FABR.; Beduvius maculatus FABR. Syst. Rhyng. p- 
208. 9. 
Patria: Sierra Leona, Old Calabar. (Mus. Berol., Holm., 
DoHRN., STÅL). 


4. IS. bidentula GERM.; Eectrichotes bidentulus GERM. in SILB. Rev. 
Hints VI Pod 0. oa: 
Patria: Caput bone spei. (Mus. Schaum.). 


13. POTHEA Am: et SERV. 
(Hist. des Hém. p. 344). 


Caput elongatum, ante oculos antrorsum, pone oculos retrorsum 
angustatum, collo cylindrico. Antenna 8-articulate, articulo basali 
capitis apicem subzequante. Rostrum gracile, articulo basali 2 api- 
calibus ad ununi nonnihil longiore. Scutellum retrorsum angustatum, 
mucronibus apicalibus approximatis.  Pedes graciles, femoribus inermi- 
bus, anterioribus vix incrassatis; tibiis anterioribus fossa spongiosa in- 
structis; tarsis articulo apicali 2 basalibus ad unum nonnihil breviore. 


1. P. frontalis ST. FarRG. et SeErv. Hist. des Hém. p. 345. 2. (0). 
Patria: British Guyana. (Mus. Berol). 


2. P. ventralis ST. FARG. et SErv. Hist. des Hém. p. 345. 1. (8 2). 
Patria: Cayenna, Surinam, Parå. (Mus. Berol., DOHRN., STÅL.). 


3. P. lugens FABR.; Reduvius lugens FABR. Syst. Rhyng. p. 269, 13. 
Patria: Columbia, Carracas, Surinam, Parå, Rio Janeiro. 
(Mus. Berol., Holm., DoHRN., STÅL). 


— 185 — 


4. P. venosa. — Obscure violacea, thorace pnrge transversim rugu- 
loso; antennis hemelytrisque nigris, venis 2 longitudinalibus corii 
mediis venaque transversa illarum apices conjungente rufo-testa- 
Ckis. SP. Long. 13, låt. 31 millim, 

Patria: Brasilia. (Mus. Berol.). 


14. CIMBUS HaEn. 
(Burm. Handb. der Ent. II. p. 245), 

Caput elongatum, thorace longius, cylindricum, ante antennas tri- 
angulariter productum. Anteune 8-articulate, breves, capite nonnihil 
longiores, articulo basali capitis apicem haud attingente. Rostrum 
gracile, articulo secundo longissimo. Scutellum retrorsum parum an- 
gustatum, mucronibus apicalibus valde distantibus. Venter disco pla- 
viusculo.  Pedes mediocres, femoribus subtus spinulis nonnullis arma- 
tis, anterioribus levissime incrassatis; tibiis anterioribus fossa spon- 
giosa nulla; tarsis posticis articulo apicali 2 basalibus subequilongis ad 
unum paullulum longiore. 
1C: productus: HAHN. Wanz. Ins. I. p. 34. fig. 23. 

Patria: Java. (Mus. Berol., Holm., DoHRN., SCHAUM., STÅL.). 


Vid en närmare granskning af de förut till Acanthaspis och 
Opinus räknade arterna, har jag funnit att dessa båda slägten 
böra upplösas i flera på grund af åtskilliga karakterer, som hittills 
blifvit öfversedda. Jag uppräknar för hvarje nytt slägte de dithö- 
rande förut beskrifna arterna och beskrifver de nya för mig kända; 
en dylik uppräkning lemnar jag äfven på arterna af några med 
ofvannämnde beslägtade, förut karakteriserade genera. 


TIARODES Burn. 


Huc pertinet T. versicolor et 

T. nigrirostris. — Dilute testaceo-flavescens; capite superne, antennis 
(articuli apicales desunt), rostro, impressione longitudinali discoi- 
dali limboque lato basali thoracis, scutello, hemelytris (macula corii 


albida media excepta), meso- et metasterno (maculis discoidalibus 7 


exceptis), maculis marginalibus abdominis nec non serie longitu- 
dinali macularum transversarum ventris, trochanteribus, apicibls” > 
femorum, tibils tarsisque nigris. AS. Long. 30, lat. 8 millim. MR 
Patria: Java. (Mus. SCHAUM.). NR 

T. versicolore multo major, prater colores haud differt. 


THYMBREUS StÅL. 


Caput mox pone oculos subito constrictum, collo brevissimo, ante 
oculos conico-produetum. Antenna  capitis lateribus inserte, arti- 


” 


— 186 — 


culo basali capitis apicem vix sequante, 2 illo plus duplo longiore. 
Rostrum articulo basali secundo breviore. Thorax pone medium con- 
strictus, subdepressus. Scutellum retrorsum parum productum. Pedes 
breviusculi, posteriores modice distantes, femoribus anterioribus incras- 
satis; tibiis fossa spongiosa instructis. Venter convexiusculus. 

Genus inter Opinum et Peiratem medium. 


1. T. pyrrhopterus STÅL (= Opinus pyrrhopterus STÅL). — Patria: Bra- 
silia. (Mus. Berol., Holm., ScHAUM., STÅL.) 


OPINUS Lar. 


Tubercula antennifera in capitis lateribus sita. Peetus planum, 
prosterno inter coxas anticas distantes elevato, parte elevata con- 
vexa, postice obtusa; mesosterni disco magno, plano, lato. Pedes po- 
steriores latissime distantes, femoribus anticis inerassatis, basi subtus 
tuberculo instructis; tibiis posticis femoribus aequilongis. 

Species unica, typus generis est O. rufus, LAP., BURM., ÅM. et 
SERV. e Java. 


SMINTHUS SrtÅL. 


Corpus depressum. Caput antrorsum conico-productum, tuber- 
culis antenniferis lateralibus. Antenn articulo basali brevissimo, ca- 
pitis apicem subiequante. Rostrum articulis 1 et 2 subrequilongis, 
tertio nonnihil longioribus. Thorax depressus, mox ante medium le- 
viter constrictus, lobo postico impressione media longitudinali lineari. 
Scutellum apice sat lounge, recte, obtuse spinoso-productum. Proster- 
num elevatum, sulcatum, antice obtusum, retrorsum angustatum. Meso- 
sternum planum. Pedes antici parum, posteriores valde distantes, fe- 
moribus anterioribus, priesertim anticis, incrassatis, inermibus; tibiis 
anterioribus fossa spongiosa elongata tibias dimidias occupante instru- 
ctis, posticis femoribus paullulum brevioribus vel vix zsequilongis. 

Opino affine genus. 


Huc pertinent 1. S. (Opinus) pictus LAP.; 2. S. proximus AM. et 
SERV. (mihi ignota species, forte precedentis varietas, sec. AM. 
et SERV.); 3. S. inconspicuus H. ScH., omnes e Java. 


LENZEUS SrtÅL. 


Corpus subdepressum. Caput ante oculos conico-productum, pone 
oculos subito constrictum, collo brevissimo. Antennre capitis lateri- 
bus insertre, articulo basali capitis apicem subaquante, 2 illo fere 
quintuplo longiore. Rostrum artieulo basali secundo dimidio longiore, 
hoc et tertio 2equilongis. Scutellum apice retrorsum sat longe recte 
productum. Pedes validi, posteriores (postici magis quam intermedii) 
distantes, femoribus anterioribus incrassatis, inermibus; tibiis anteri- 
oribus fossa spongiosa instructis, posticis femoribus nonnihil longiori- 
bus. Metasternum tricarinatum. Veuter disco plano. 

Opino affine genus. 


— 187 — 


I. L. Pyrrhus. — RBufo-testaccus, antennarum articulo 2 (basi ex- 
cepta) fusco, (art. 2 apicales desunt); membrana (angulo ejus 
pallido excepto) nigro-fusca. S. Long. 12, lat. 3 millim. — 
Patria: Ceylon. (Mus. Berol.. 

Thorax lobo antico postico equilongo, sculpturato, postico 
obsolete rugoso. Hemelytra venis indistinctis. 


CERILOCUS SrÅL. 
(Öfv. af K. Vet.-Ak. Förh. 1858). 


Caput ante oculos subeylindrico-productum, nonnihil pone oculos 
valde constrictum, collo brevissimo. Antenne in capitis parte supera 
utrimque insertae, articulo basali brevi, capitis apicem vix saequante, 2 
illo quadruplo vel quintuplo longiore. Rostrum articulo basali se- 
cundo 2equilongo vel subbreviore. Thorax fere medio constrictus, de- 
pressus.  Scutellum apice recte, plus minus productum. Venter disco 
planiusculo. Pedes sat validi, postici modice distantes, femoribus an- 
terioribus incrassatis; tibiis anterioribus fossa spongiosa instructis. 

Genus Platymeri affine. 


1. Thoracis lobo antico haud sculpturato, scutello latitudine basali 
fere breviore. 


1. C. Nero STAL; 2. C. Dohrni STÅL, 1k; ec. 


3. OC. inermipes. — Supra niger, nitidus, subtus cum pedibus obscure 
fusco-piceus; thoracis lobo postico, clavo, corio limboque abdo- 
minis sordide flavis vel subtestaceo-flavis; angulo basali limboque 
fere omni membrane sordide albidis; ventris disco planiusculo, 
dilutiore. 2. Long. 25, lat. 7 millim. 

Reduvius rufipennis FABR. sec. Mus. GERMAR.; vix recte. 

Patria: Guinea. (Mus. SCHAUM.). 

C. Neroni valde similis et affinis, femoribus absque spinulis 
vel tuberculis parvis conicis, prosterno postice multo magis et 
longius reflexo, corii angulo apicali concolore, colore lobi postici 
thoracis tibiisque anterioribus apice haud testaceis differt. 


4. OC. (Opinus) rubropictus AM. et SERV. (= Platymeris discolor H.5S.). 


5. OC. alboplagiatus. — Nigro-piceus, antennis fusco-testaceis; rostro, 
pedibus maculaque parva obsoleta utrimque capitis pone ocellos 
testaceis; apicibus femorum omnium vittaque infera anteriorum 
fuscis; fascia latissima corii media apiceque imo sordide albidis; 
limbo abdominis testaceo-flavo. LP. Long. 17, lat. 44 millim. — 
Patria: Manilla. (Mus. Berol., SCHAUM.). 

Statura omnino C. rubropicti. Femora inermia. 


PLATYMERIS LaArP.; AM. et SErRV. 


I. Thoracis lobo postico quadrispinoso, antico multispinoso, hemelytris 
spinulis armatis. (Psyttala STåÅL., olim). 


1. P. ducalis Westrtw. 


— 188 — 


II. Thoracis lobo postico absque spinis longis, hemelytris inermibus. 


2. P. biguttata FaBR. — Nigra, macula corii flavo-albida; annulo 
femorum sordide flavescente; tarsis testaceis; angulis posticis tho- 
racis spina distincta terminatis; spinis lateralibus scutelli magis 
sursum quam extrorsum vergentibus. SY. Long. 35, lat. 10 mil- 
lim. — Patria: Sierra Leona, Senegal, Guinea. 


3. P. guttatipennis. — Nigra, macula corii annuloque femorum sor- 
dide flavescentibus; tarsis testaceis; lobi antici thoracis ruga 
utrimque longitudinali laterali postice spinula minuta et ante hane 
interdum tuberculis uno vel duobus minutis instructa; lobi postici 
angulis spinula minuta indistincta terminatis; spinis lateralibus 
scutelli oblique extrorsum et sursum vergentibus. OPALODES SO 
lat. 10 millim. — Patria: Caffraria; legit J. WAHLBERG. 

Przacedenti simillima, facillime cum ea confundenda. 


ACANTHASPIS Amw. et SERV. 


Huc pertinent: 1. A. sexguttata FABR., AM. et SERV.; 2. ÅA. (Zelus) 
quinquespinosa FABR. (=favipes STAL); 3. 4. dilutipes STAL; 
4. Å. bimaculata STÅL; 5. Å. tergemina "BURM.; 6. ÅA. bistillata 
STÅL; 7. ÅA. unifasciata WOLFF; 8. A. bilineolata PAL. BEAUV.; 
9. AÅ. quadrisignata STÅL; nec non sequentes nova species: 


10. A. angularis. — Nigricans, antennis, rostro, abdomine pedibusque 
fusco-testaceis; connexivo nigricante, fasciis flavis in segmenta ven- 
tralia breviter continuatis ornato; angulis posticis thoracis macu- 
laque magna discoidali corii flavescentibus. &. Long. 18, lat. 43 
millim. — Patria: Ceylon. (Mus Berol). 

A. 3-spinoseée valde affinis, capite minus crasso, oculis minus 
prominulis. Thorax lobo postico ruguloso, postice medio tuber- 
culis 2 acutis armato, angulis posticis spina subrecurva armatis. 


11. ÅA. cinetierus. -—- Nigricans, pilosula, apice articuli basalis anten- 
narum, spinis lateralibus fasciaque utrimque abbreviata discoidali 
lobi postici thoracis, vitta subobliqua corii, annulo prope apicem 
femorum, annulis 2 tibiarum, maculis marginalibus abdominis ba- 
sique articuli apicalis tarsorum sordide flavescentibus; membrana 
fuscescente, nigro-venosa. &S. Long. 13, lat. 3 millim. — Patria: 
India orientalis. (Mus. Berol). 

Thorax lobo postico antico parum longiore, angulis posticis 
spina subrecurva armatis. 


12. A. vidua. — Nigricans, maculis subbasali nec non 2 parvis sub- 
confluentibus corii pone medium, maculisque marginalibus abdo- 
minis sordide flavescentibus; pedibus rostrogque fusco-testaceis. &. 
Long. 15, lat. 4 millim. — Patria: Sierra Leona. (Mus. Berol.). 

Thorax lobo postico antico dimidio longiore, ruguloso, an- 
gulis posticis acute subprominulis. Articulus basalis antennarum 
capitis apicem vix superans. Articulus basalis rostri secundo paul- 
lulum breviore. 


- 


— 189 — 


13. ÅA. vittipennis. — Fusco-ferruginea, pedibus nonnibil dilutioribus; 
corii vitta lata, nec basin nec apicem attingente, medio angustiore, 
et ibidem costam haud attingente maculisque parvis marginalibus 
abdominis pallide-flavescentibus. &. Long. 13, lat. 3 millim. — 
Patria: Caffraria. (Mus. Berol.). 

Thorax lobo postico antico nonnihil longior, spinis 4 medio- 
eribus sat pgracilibus armato. Hemelytra abdomine paullulum 
longiora. 


14. Å. bisbisignata. — Nigra, maculis 2 corii, una oblonga subbasali, 
altera versus apicem ad membranam, fasciisque angustis con- 
nexivi sordide pallide-flavescentibus; pedibus fusco-ferrugineis, fe- 
moribus apice dilutioribus; thorace quadri-spinoso. SS. Long. 14, 
lat. 31 millim. — Patria: Caffraria. (Mus. Berol.). 

Statura omnino pracedentis. 

Novum genus (Edocla m.), articulo rostri basali secundo 
breviore, tarsis posticis articulis zxquilongis, thoracis lobo postico 
sat longe quadrispinoso insigne formant hi dux species. 


MARDANIA STÅL. 


Corpus parce pilosum. Caput ante oculos modice conico-produ- 
ctum, pone oculos in collum senusim transiens. Antenna corpore di- 
midio nonnibil longiores, articulo 1 capitis apicem axquante, 2 illo 
plus duplo, vix ter longiore. Rostrum articulo 1 secundo nonnihbil 
breviore. Scutellum apice vix productum. Pedes mediocres, postici 
nonnihil distantes, femoribus inermibus, anterioribus leviter incrassatis; 
tibiis anterioribus fossa oblonga instructis; tarsis posticis articulo 3 
2 basalibus ad unum subaquilongo, 1 brevissimo. 

Acanthaspidi affine genus, articulo basali antennarum capitis apicem 
haud superante, articulo 2 rostri reliquis longiore, scutelli apice vix 
producto differt. ; 


Huc pertinent: 1. M. (Acanthaspis) ornata THUNB., STÅL; 2. M. (Pla- 
tymeris) lythrodes ") GERM., nec non sequentes novae: 


3. M. sellata. — Rufo-testacea, capite, antennis, thoracis lobo antico 
posterius, scutello, clavo, macula subtransversa minore media corii 
ad costam, membrana, prosterni fascia laterali, cum fascia tho- 
racis confluente, meso- et metasterno (maculis ad coxas exceptis), 
fasciisque abdominis, prope connexivum anguste, disco latius in- 
terruptis pedibusque nigris. 82. Long. 14, lat. 4 millim. — Patria: 
Caput bone spei. (Mus. Berol.). 

M. lythrodi valde affinis, angulis thoracis posticis nonnihil 
magis obtusis. Segmentum sextum ventrale supra anum produ- 
ctum, apice rotundatum, 


4. M. uncinata. — Rufo-testacea, capite pone oculos, antennis, rostri 
articulis 2 et 3, fascia postica lobi antici thoracis, scutello, fascia 
prosterni, meso- et metasterno, fasciis connexivi, lateribus ven- 


”) Scutelli apex hujus speciei rufo-testaceus. 


— 190 — 


tris, pedibus hemelytrisque nigris, corii vitta percurrente iutror- 


sum arcuata, rufo-testacea. 7. Long. 14, lat. 4 millim. — Patria: 
Caput bone spei (Mus. Berol.). d 
Var. a. — Macula capitis ante oculos connexivoque nigris- 


Preter colorum distributionem a congenericis parum differt. 
Anguli postici tboracis obtusi, vix prominvuli. Segmentum api- 
cale ventrale triangulare, apice angulato-productum. 


INARA StåL. 


Caput pone oculos sensim in collum transiens, ante oculos glo- 
boso-prominentes subsubito deflexum. Antenne articulo 1 capiti supra 
viso subzquilongo. Rostrum articulis 1 et 2 sxequilongis. Thorax lobo 
postico hexangulo, angulis lateralibus dente armatis. Scutellum brevi- 
usculum, apice spina erecta armatum. Hemelytra abdomen haud pa- 
rum superantia. Pedes mediocres, femoribus anticis leviter incrassatis; 
tibiis anterioribus fossa spongiosa instructis; tarsis posticis articulo 
basali brevi, apicali longo. 


Acanthaspidi affive genus, forma capitis, thoracisque spinaque scu- 
telli erecta differt. 


1. I. flavopicta. — AEneo-nigra, capite supra ante antennas, rostro 
(art. 3 toto, I basi superne nigris exceptis) limbo omni lobi po- 
stici thoracis (dentibus lateralibus nigris exceptis), spina scutelli, 
fascia obliqua subapicali corii, maculis pectoris, abdomine pedi- 
busque flavescentibus, fasciis 2 superis femorum anteriorum, tibiis 
anterioribus extus, posticis apicem versus fuscis; incisuris ventris 
utrimque maculaque segmenti apicalis fusco-violaceis; membrana 
leviter infuscata, nigro-venosa. 2. Long. 12, lat. 3 millim. — 
Patria: Pulo Penang. (Mus. SCHAUM.). 


PASIRA StåÅL. 


Caput pone oculos parum prominentes retrorsum valde angusta- 
tum, aute oculos conico-productum. Antennze articulo 1 capitis apicem 
haud 2equante, 2 illo plus duplo longiore. Rostrum articulo 1 se- 
-cundo subbreviore. Thorax medio leviter constrictus, inermis, angulis 
posticis obtusis, haud prominulis. Scutellum-apice retrorsum produ- 
ctum. Pedes mediocres, posteriores nonnihil distantes, femoribus iner- 
mibus, anterioribus incrassatis; tibiis anterioribus fossa spongiosa in- 
structis; tarsis posticis articulo 1 brevissimo, 2 et 3 subzquilongis. 


Genus Opsicoetum et Acanthaspidem conjungens, structura rostri, 
thoracis, scutelli tarsorumque ab uno alterove distinctum. 


1. P. basiptera. — Nigra, nitida, articulo basali antennarum, rostro, clavo, 
dimidio fere basali corii, maculis marginalibus abdominis, vitta inde- 
terminata media ventris pedibusque flavo-testaceis. &. Long. 7, 
lat. 2 millim. — Patria: Insula Cyprus. (Mus. DOoHRN., STÅL). 


— 191 — 


OPSICOETUS KLuG. 
(Reduvius. Auct.). 

Huc pertinent: 1. O. (Reduvius) personatus LiN.; 2. O. (Holotrichius) 
testaceus H. ScH. (= Reduvius pallidus StTåL.); 3. O. pallipes KruG. 
(= Reduvius thoracicus STÅL); 4. O. tabidus KLuG; 5. O. (Re- 
duvius) dorsalis STÅL.; 6. O. nebulosus KLuG; 7. O. annulatus 
STÅL.; 8. O. nigricans KLuG; 9. O. (Reduvius) tarsatus GERM. 
(= Reduvius nigro-fuscus STÅL... 


Petalocheirus och ett nytt närstående slägte, som här skall 
beskrifvas, tillika med slägtet Salyavata bildar en egen liten 
grupp, utmärkt mindre genom den egendomliga byggnaden af huf- 
vudet, hvilken föranlät AMYOT och SERVILLE att på sistnämnda 
slägte grunda sin grupp Salyavatides, under det att Petalocheirus 
derifrån aflägsnades till en helt annan afdelning, utan ännu mer 
genom de tvåledade framtarserna. Genom denna sistnämnda ka- 
rakter aflägsnas härifrån slägtet Spheridops, hvilket oaktadt den 
så olika formen af hufvudet, bör ställas i närheten af Conorhimus. 
Gruppens karakterer äro: 


SALYAVATIDES (AM. et SERV.) STÅL. 


Caput mox ante insertionem tuberculorum antenniferorum subito 
valde deflexum; tarsis anticis biarticulatis; tiblis anterioribus fossa 
spongiosa instructis. ; 

Huc pertinent: Salyavata, Petalocheirus nec non novum genus 
Lisarda m. 


PETALOCHEIRUS Par. BEaAUV. 


Huc pertinent: 1. P. rubiginosus P. B.; 2. P. variegatus P.B.; 3. P. 
nigro-pustulatus STÅL.; 4. P. brachialis Står; 5. P. (Platychiria) 
umbrosus H. ScH.; nec non nova species: 


6. P. malayus. — Ferrugineus, griseo-sericans; maculis marginalibus 
abdominis, annulo subbasali angusto, alioque latissimo medio ti- 
biarum posteriorum, hemelytrisque pallide griseo-flavescentibus, his 
(excepta corii vitta subobliqua percurrente, apice macula curvata 
nigra terminata) dense fusco-irroratis; angulis posticis thoracis 
spina sursum et subantrorsum vergente armatis. SY. Long. 14— 
15, lat. 4 millim. — Patria: Pulo Penang. (Mus. Berol., ScHAUM.)- 

Caput inerme. Thorax apice spinis 2 parvis apice pallidi- 
oribus; angulis posticis spina longiore, apice fusca armatis. Scu- 
tellum spina unica erecta armatum. Spinulze marginales abdo- 
minis spina scutelli subeaequilongae. 'Tibie anticee intus parum 


dilatata, infra medinm leviter sinuate, extus valde, apicem ver- 
sus magis rotundatie, dilatatae. 


LISARDA SrÅL. 


Caput ovale, pone oculos retrorsum sensim angustatum ; lobo medio 
inter tubercula- antennifera plus minus antrorsum prominulo vel pro- 
dueto. Antennie artieulo I capiti xequilongo vel longiore, 2 illo non- 
nihil longiore. Rostrum articulo basali secundo longiore. Thorax mox 
ante medium leviter constrictus. Scutellum apice spinoso-productum. 
Pedes mediocres, posteriores sat approximati, femoribus anterioribus 
baud incerassatis. 

Petalocheiro affine genus, tibiis anticis haud dilatatis. 


I. Capitis lobo medio acute subspinoso-producto; tuberculis apicalibus 
thoracis acutiusculis; femoribus anterioribus subtus bispinosis, po- 
sticis wunispinosis; scutello prope basin utrimque tuberculo minuto 
acuto instructo. f 


1. L. rhypara. — Dilute fusco-testacea, griseo-sericans; membrana ob- 
solete pallido-irrorata; spinulis minutis marginalibus abdominis 
spinisque thoracis posticis nigricantibus; pectoris disco, vitta lata 
utrimque lineaque media ventris fuscis; pedibus sordide testaceo- 
flavescentibus, femoribus apicem versus apicibusque tibiarum po- 
steriorum annulo basali dimidioque apieali anticarum subtestaceis. 
2. Long. 14, lat. 3 millim. — Patria: Pulo Penang. (Mus. Berol.). 

Thorax angulis posticis spina minore valida recurva armatis. 
Anguli apicales segmentorum abdominis spinula minuta armati. 


2. L. spurca. — Fuscescente-testacea, tuberculis anticis spinisque po- 
sticis thoracis, spina scutelli pectoreque nigro-fuscis, hujus ma- 
culis ad coxas, ventre pedibusque griseo-flavescentibus, ventre 
parce fusco-irrorato; annulis 2 femorum, annulis 2 apiceque ti- 
biarum anteriorum fuscis; hemelytris fuscis, pallido-sparsis et irro- 
ratis. 2. Long. 12, lat. 23 millim. — Patria: Manilla. (Mus. Berol.). 

Statura praecedentis, minor, angulis posticis thoracis acute 
recurvato-productis. Margo abdominis inermis. 


II. Capitis lobo medio vit prominente; tuberculis apicalibus thoracis ob- 
tusis; femoribus inermibus; scutello absque tuberculis subbasalibus. 


3. L. (Acanthaspis) coenosa STÅL. et 4. L.(Acanthaspis) crudelis STÅL. 


De Asiatiska, med en knöl eller tagg bakom antennerna för- 
sedda, Reduviderna äro ej särdeles talrika, och blott ett par be- 
skrifna. De äro alla generiskt skilda från de amerikanska, hvilka 
de för öfrigt mycket likna. Följande är ett försök att i natur- 
liga slägten gruppera de hithörande arterna. 


— 193 — 
ASTINUS SrtåL. 


Caput cylindricum, thoraci subaquilongum, mox pone antennas 
bituberculatum, parte postoculari anteriore vix duplo longiore, retror- 
sum nonnihil gracilescente. Antenn longe, articulo basali dimidio 
corpori subzaequilongo vel parum breviore, 2 et 4 brevibus, capitis fere 
Ilongitudine, 3 basali zequilongo vel nonnihil breviore. Rostrum arti- 
culo basali 2 apicalibus ad unum z2equilongo. Thorax lobo antico po- 
sterius bituberculato, lobo postico hexangulo, angulis lateralibus acute 
extrorsum productis, posterius prope basin emarginatis, mox pone me- 
dium inter angulos tuberculis 2 compressis, altis armato. Abdomen 
hemelytris latius, medio utrimque rotundato-ampliatum. Pedes sat longi, 
femoribus anticis incrassatis, mediis longioribus, posticis paullulum bre- 
vioribus; tibiis anticis apice introrsum distincte curvatis. 


Huc pertinent: 1. 4. (Pleogaster) M. album AM. et SErv.; 2. A. 
(Pleogaster) modestus STÅL. 


EPIDAUS SrTåL. 


Caput cylindricum, thorace paullulum brevius, mox pone anten- 
nas tuberculatum, parte postoculari anteriore vix duplo longiore, re- 
trorsum nonnihil gracilescente. Antenner longee, corpore fere dimidio 
longiores, articulo basali corpori dimidio 2quilongo, 2 et 4 brevibus, 
3 basali nonnihil breviore. Rostrum articulo basali sequentibus paul- 
lulum breviore. Thorax lobo antico posterius obsolete tuberculato, 
lobo postico hexangulo, angulis lateralibus extrorsum spinoso-productis, 
postice prope basin emarginatis, pone medium inter angulos spinis 2 
sat longis erectis armato. Abdomen hemelytris nonnihil latius, a basi 
ultra medium sensim ampliatum, dein utrimque rotundatum. Pedes 
longi, femoribus anticis nonnihil inerassatis, mediis longioribus, po- 
sticis paullulum brevioribus; tibiis anticis apice vix incurvis. 


1. B. transversus BURM. — Flavo-testaceus, thorace, pectore discoque 
ventris maguo nigro-fuscis; fascia antica lobi postiei thoracis, scu- 
tello, maculisque 2 lateralibus pectoris flavescente-sericeis; heme- 
lytris maculis minutis albido-sericeis sparsis. "2. Long. 24—28, 
lat. 41—53 millim. — Patria: Manilla. (Mus. Berol., STÅL.) 

Zelus transversus BURM. in MEYENS Reise p. 427. 34. 

Thorax acervatim flavescente-sericans, spinis 2 mediis lobi 
postici apice obtusiusculis, emarginatis. Membrana leviter in- 
fuseata, violaceo-micans. Rostri articulus 1 secundo zequilongus. 
Ventris discus fuscus, latera versus maculis nonnullis parvis al- 
bido-sericeis, serie positis. 


2. BE. maculiger. — Nigricans, sericeus, maculis 2 (3?) anticis lobi 
postiei thoracis mediaque majore corii flavo-sericeis; hemelytris 
maculis minutis sordide albido-sericeis, sparsis; corii apice sordide 
flavescente; membrana sordida. 2. Long. 28, lat. 5 millim. — 
Patria: Manilla. (Mus. Berol.). 

Antenn mutilate. Rostrum articulo 1 secundo paullulum 
longiore. ”Thoracis spince posticee mediwe integrwe. 


> FR 


— 194 — 
ENDOCHUS SrTåL. 


Capul thoraci xequilongum, cylindricum, mox pone antennas bi- 
spinosum, parte postoculari anteriore vix duplo longiore, retrorsum 
nonnihil gracilescente. Antennie corpore fere + longiores, articulo 1 
capiti thoracique ad unum z2equilongo vel longiore, 2 et 4 brevibus, 
3 illis longiore. Rostrum articulo 1 2 apicalibus ad unum sublon- 
giore. Thorax lobo autico basi medio impresso, lobo postico hexan- 
gulo, angulis lateralibus extrorsum acute spinoso-productis, spinis basi 
posterius emarginatis. Abdomen retrorsum paullum latius, hemelytra 
utrimque vix vel parum superans. Pedes longi, graciles, femoribus 
anticis leviter incrassatis, mediis longioribus, posticis brevioribus; tarsis 
breviusculis. 


1. E. nigricornis. — Nitidulus, subrugulosus, testaceo-flavus, lineis 2 
longitudivalibus capitis interruptis, interdum anterius obsoletis, 
antennis, disco lobi thoracis antici et postici, hujus etiam spinis, 
disco scutelli, hemelytris (exceptis venis corii basique clavi), ma- 
culis 7 lateralibus pectoris, macnlis lateralibus ventris serie posi- 
tis, macula coxarum, vitta supera lata femorum posteriorum, an- 
gusta anticorum longius ultra medium ducta nigricantibus; tibiis 
(basi apiceque exceptis) fuscis. 8. Long. 22, lat. 335 millim. — 
Patria: Java. (Mus. Berol.). 


2. E. albo-maculatus. — Opacus, pallide griseo-flavescens, supra ob- 
scurior, ibidem cum pectore maculis minutis albo-mucoreis sparsus, 
corii disco macula majore ad membranam ornato; capite superne, 
marginibus costali hemelytrorum ultra medium lateralibusque tho- 
racis cum spinis infuscatis; antennarum articulo 2 apice fusco, 
3 apicem versus rufescente. 2. Long. 16, lat. 3 millim. — 
Patria: Ceylon. (Mus. Berol.). 


DARBANUS AM. et SERV. 
Hist. des Hém, p. 370. Genre 305. 


Caput cylindricum, mox pone antennas tuberculatum, parte post- 
oculari anteriore nonnihil longiore, retrorsum paullulum gracilescente. 
Antenna corpore circiter 3 longiores, articulo 1 corporis fere dimidia 
lougitudine, 2 brevi, capiti vix aquilongo, 3 illo nonnihil longiore, 4 
basali vix equilongo. Rostrum articulo 2 basali dimidio longiore. 
Thorax lobo antico posterius medio leviter impresso, postico utrimque 
spina extrorsum et plus minus sursum vergente armato. Abdomen 
ultra medium retrorsum paullulum ampliatum, hemelytris parum latius. 
Pedes graciles, longi, femoribus anticis levissime incrassatis, mediis 
longioribus, posticis nonnihil brevioribus.” 


(D. plagiatus BURM.; Zelus plagiatus BURM. in MEYENS Reise p. 
427; Darbanus nigro-lineatus AM. et SErv. Hist. des Hém. p. 
371..1. (ff). — Patria: Manilla, Java: 


2. D. fuscispinus. — Flavo-testaceus, remote griseo-sericans; antennis 
apicem versus discoque lobi postici thoracis fuscis; thoracis spinis, 


PE 


— 195 — 


hemelytris (limbo costali excepto), pectore vittaque utrimque lata 
ventris mnigro-fuscis. $. Long 13, lat. 21 millim. — Patria: 
Ceylon. (Mus. Berol.). 

Articulus 1 antennarum capiti thoracique ad unum zequi- 
longus. Spinze thoracis valde sursum vergentes. Femora apice 
pallide rufescentia. 


3. D. Stolli Burm. — Rufescens, remote obsolete sericans; antennis 
apicem versus, hemelytris (limbo costali excepto) vittaque lata 
utrimque ventris nigro-fuscis. Y. Long. 15, lat. 23 millim. — 
Patria: Java. (Mus. Berol.). 

FEuagoras Stolli BurRM. Handb. der Pnt. 11. p. 226. 1. 

Articulus 1 antennarum capiti, thoraci scutelloque ad unum 
fere longior. Spine thoracis ut in D. plagiato, oblique sursum 
et extrorsum vergentes. 


ALCMENA SråÅL. 


Corpus valde gracile, angustum. Caput thorace nonnihil brevius, 
pone antennas spinula parva armatum, parte postoculari anteriore vix 
duplo longiore, retrorsum valde gracilescente. Antenna longae, cor- 
pore fere + longiores, articulo 1 capite plus duplo longiore, 2 et 4 
brevibus, 3 basali subaequilongo. Rostrum articulo basali 2 segmen- 
tibus fere aequilongo. Thorax lobo autico inermi, postico mox pone 
medium spinis 4 gracilibus longiusculis armato, 2 mediis erectis, late- 
ralibus oblique sursum et extrorsum productis. Scutellum a meso- et 
metathorace formatum, parte autica spinula brevi, postica spina longa 
suberecta armatis. Abdomen retrorsum sensim paullulum latius, heme- 
lytris 2equilongum et vequilatum. Pedes longi, graciles, posteriores 
zequilate distautes, femoribus anticis vix incrassatis, mediis nonnihil 
longioribus, posticis nonnihil brevioribus; tarsis brevibus. 


1. A. angusta. — Nigro-fusca, parce (pectore densius) albido-serieva; 
spinis thoracis scutellique, hemelytris, abdominceque sordide testaceo- 
flavescentibus, illis apicem versus fuscis; rostro pedibusque pilosis 
dilute viridi-olivaceis, apicibus femorum, tibiis apicem versus tar- 
sisque fuscis. &. Long. 12, lat. 13 millim. — Patria: Ceylon. (Mus. 
Berol.). 


Åtskilliga amerikanska med en knöl eller tagg bakom an- 
tennerna försedda slägten bland Reduvides sluta sig tillsammans 
genom en ganska egendomlig, hittills öfversedd karakter, nemligen 
en liten knöl, eller ett litet kort veck, på hvardera sidan af mel- 
lanbröstet straxt bakom frambröstet, hvilka tydligen hafva till 
ändamål att hindra prothorax att skjuta sig för långt tillbaka. 
De hithörande slägtena, till hvilka troligen äfven böra räknas de 


— 196 — 


mig obekanta Cidoria och Passaleutes, fördelades af AMYOT och 
SERVILLE i grupperna Harpactorides och Zelides. 


Genera Reduvidum mesosterni lateribus mox pone prosternum 


tuberculo parum elevato vel plicula brevi instructis hoc modo dispono: 


ÅG 


10. 


Thorace retrorsum supra scutellum producto, lobo postico com- 


presso-elevato vel tuberculato-carinato. — Prionotus LAP. 
Thorace retrorsum haud producto. 
Tibiis anticis intus prope apicem dente armatis. — Sthienera SPIN. 


(= Piezopleura AM. et SERV.). 

Tibiis anticis intus inermibus. 

Disco lobi postici thoracis spinis vel tuberculis armato. 
Abdomine hemelytris multo latiore, thoracis lobo postico tuberculato. 


Segmentis abdominis utrimque plus minus rotundato-ampliatis. 
— Montina AM. et SERV. 


Segmentis abdominis haud rotundato-ampliatis. 


. Tibiis anticis curvatis; thoracis marginibus postico-lateralibus prope 


apicem dente obtusiusculo instructis; corpore parum piloso, haud 
sericeo; femoribus anticis magis incrassatis, tuberculis disci postici 
thoracis obtuse conicis. — Aricosus STÅL. 

Tibiis anticis rectis; thoracis marginibus postico-lateralibus absque 
dente; corpore sericeo; tuberculis lobi postici thoracis plus minus 
compressis. — Plmogaster AM. et SERV. 

Abdomine hemelytris vix vel parum latius, retrorsum parum am- 
pliatum, thoracis lobo postico spinoso. — Heza AM. et SERV. 


. Disco lobi postici thoracis inermi. — Isocondylus AM. et SERV. 


PRIONOTUS LaPr. 


1. P. cristatus Lin.; 2. P. novenarius SAY. 


3. P. depressicollis. — Griseo-sericans et pilosulus, obscure fusco-fer- 


rugineus, rostro capiteque nigricantibus; hemelytris sordide flavo- 
testaceis; thorace depresso. $. Long. 33, lat. 8 millim. — Patria: 
Mexico. (Mus. Berol.). 

Species insignis, forma thoracis a congenericis mox distinceta. 
Thorax depressus, lobo postico leviter convexo, ruga media longi- 
tudinali percurrente, tuberculis valde elevatis circiter 9 nigris ar- 
mata, instructa. Abdomen modice ampliatum, segmentis utrimque 
haud vel vix rotundatis. 


STHIENERA SPIN. 


(Piezopleura AM. et SERV.). 


1. S. angulosa ERICHS.; 2. S. rhombea ERICHS. 


3. S. distinguenda. — Griseo-sericans, ferruginea; capite, rostro, apici- 


bus femorum, tibiis articulisque 2 basalibus antennarum (annulis 


— 197 — 


2 articuli basalis, annulo 1 art secundi exceptis) obscurioribus vel 
nigricantibus; ventre sordide flavescente, angulis posticis segmen- 
torum abdominis obtuse prominulis. &. Long. 22, lat. 53 mil- 
lim. — Patria: Brasilia. (Mus. SCHAUM.). 

S. angulose valde affinis, differt spinis lobi antici paullulum 
minoribus, abdomine utrimque minus ampliato, angulis posticis 
segmentorum 1, 2, 4 et 5 nec non segmento 3 pone medium 
haud spinoso- vel dentato-, sed leviter rotundato-prominulis. He- 
melytra abdomine nonnihil longiora. 


MONTINA Aw. et SERV. 
1. M. sinuosa. Ene. meth.; AM. et SERV. 


2. M. lobata. — Nigra, griseo-sericans et pilosa; antennis apicem ver- 
sus -hemelytrisque fusco-testaceis; prothorace sordide testaceo-flavo; 
abdomine segmentis 3, 4 et 5 utrimque rotundato-ampliatis; ano 
maris sordide flavescente. SY. Long. I 19, P 28, lat. I 43, 
2 65 millim. — Patria: Bahia. (Mus. Berol.). 

M. sinuose valde affinis, preter colores differt segmento ab- 
dominis 2 minus (vi), segmento 5 magis rotundato-ampliatis, 
tuberculis lobi postici thoracis magis compressis et obtusis. 


3. M. nigripes. — Sordide testacea, capite, rostro, pedibus antennisque 
nigris, harum articulis 2 apicalibus rufescente-testaceis; hemelytris 
connexivoque fusco-testaceis, hoc anguste flavescente-limbato. Y. 
Long. 30, lat. 7 millim. — Patria: Bahia. (Mus. Berol). 

M sinuose&e valde affinis, prieter colores differt abdominis 
segmentis utrimque minus ampliatis. Tubercula lobi postici tho- 
racis compressa, obtusa. Segmenta abdominalia 1 et 2 extus haud 
rotundata, prope apicem angulato-subprominula, 3 et 4 nonnihil 
rotundato-ampliata, prope apicem subangulata, 5 basin versus quam 
levissime rotundatum. 


4. M. scutellaris. — Gvriseo-sericans, nigra, prothorace (excepta regione 
prosternali) hemelytrisque testaceo-flavescentibus, thoracis limbo 
basali medio basique ipsa hemelytrorum nec non membrana basi 
nigro-fuscis; abdominis segmentis basin versus testaceis, connexivo 
anguste rufescente-marginato. P. Long. 26, lat. 6 millim. — Patria: 
Costa Rica. (Mus. Berol.). 

A precedentibus segmentis abdominis utrimque multo minus 
rotundatis differt. Tubercula lobi postici thoracis compressa, mi- 
nus elevata. Segmenta abdominis 2 apice utrimque leviter ro- 
tundatum, 3, 4 et 5 leviter rotundato-ampliata. Articuli an- 
tennarum 3 apicales desunt. 


PLAZEOGASTER AMw. et SERV. 


1. P. mammosus AM. et SERV. 


2. P. testaceus. — Rufescente- vel olivaceo-testaceus, griseo-sericans; 
ventre nigro-fusco, connexivo extus pallidiore vel flavescente, intus 


— 198 — 


> 
[A 


nigro; tuberculis lobi postici thoracis compressis. P. Long. 
lat. 5—6 millim. — Patria: Brasilia. (Mus. Berol.). 
Zelus elevatus FABR. sec. Mus. Berol.; vix recte. 
Connexivum segmentis 1 et 2 basi longitudine distinete la- 
tioribus, 3 et 4 subtransversis, 5 quadrato. Carina ante tuber- 
cula lobi postici thoracis sat distinctze. 


2, 


3. P. confusus. — Testaceus, griseo-sericans, abdomine fusco-flavescente, 
connexivo (basi excepta) pallidiore; tuberculis lobi postici thoracis 
minus elevatis, vix compressis, subconicis, carinis ante ea obsoletis, 
antennis tantum distinctis; hemelytris abdomen vix superantibus. 


2. Long. 21, lat. 5 millim. — Patria: Brasilia? (Mus. Berol.). 
4. P. distinetus. — Sordide flavescens vel pallide olivaceo-flavescens, 


sericans, tuberculis lobi postici thoracis compressis, carinis ante 
ea distinctis; ventre fusco, connexivo basi anguste, retrorsum sen- 
sim multo latius flavescente-limbato, hujus segmentis 1, 2 et 3 
longitudine subbrevioribus, 4 subquadrato, extus leviter rotundato, 
5 latitudine nonnihil longiore; hemelytris abdomine nonnihbil lon- 
gioribus. &". Long. 14, lat. 3$ millim. — Patria Brasilia? (Mus. 
Berol.). 


ARICOSUS SrtråÅL. 


. ÅA. curvipes. -— Pallide testacceo-flavescens, tibiis (exceptis basi et 
apice) limbogue corii ad membranze cellulus fuscis; abdomine fu- 
sco-testaceo, segmentis connexivi extus rectis, 4 et 5apice obtuse 
subprominulis. Y. Long. 22, lat. 5 millim. — Patria: Brasilia. 
(Mus. Berol.). 

Antenna desunt. Carinze lobi postiei thoracis minus di- 
stinctre. Segmenta connexivi subquadrata. 


2. ÅA. socius. — BSordide flavescens, antennis tibiisque fere totis fuscis; 
hemelytris dorsoque abdominis sanguinescentibus; connexivi se- 
gmentis longitudine subangustioribus, extus subundatis, prope 
apicem levissime angulato-prominulis. $. Long. 19, lat. 43 mil- 
lim. — Patria: Brasilia? (Mus. Berol). 

3. 4. cliens. — Sordide olivaceo-flavescens, hemelytris sordide flavo- 
testaceis; antennis tibiisque anticis fuscis; abdomine fusco-testaceo, 
supra nigro-fusco, connexivi segmentis mediis longitudine sub- 
latioribus, segmentis 1 -5 extus medio dente lato, brevi, prope 
apicem dente acutiore instructis. 2. Long. 19, lat. 413 millim, 
— Patria: Surinam? (Mus. Berol.). 

An Zelus elevatus FABR ? 


HEZA AM. et SERV. 


. H. binotata. Ene. meth.; AM. et SERV. 


-— 


2. H. insignis. — Supra nigro-fusca, opaca, subtus nitida, cum anten- 
nis, rostro pedibusque testaceo-flavescens, femorum apicibus fuscis; 
lituris confluentibus lobi antiei maculaque utrimque antica lobi 

postici 


BES IE ERE 


— 199 — 


postici thoracis, scutello, maculis confluentibus clavi et corii ad 
elavum, hujus etiam maculis minutis discoidalibus pallide griseo- 
flavo-sericeis. £. Long. 20, lat. 4 millim. — Patria: Brasilia. 
(Mus. Berol.). 

Statura omnino H. binotate. Spina capitis lobique antici 
thoracis breves, conicze, spinee lobi postici thoracis longiores, acu- 
tiores, apice pallide. Thorax latitudine subbrevior. 


3. IT. macilenta Burm. — Fusco-testacea, griseo-sericans, capite pedi- 
busque flavo-olivaceis, pedibus posticis spe virescente-olivaceis; 
thorace hemelytrisque maculis minutis flavo-albido-sericeis aut mu- 
coreis sparsis. 8. Long. 22, lat. 33 millim. — Patria: Para. 
(Mus. Berol.). 

Zelus macilentus Burm. Handb. der Ent. II. p. 223. 2. 

Preecedentibus gracilior. Antennarum articulus basalis inter- 
dum apicem versus pallido-annulatus. Caput spinis acutis apice 
fuscis. Thorax latitudine paullulum longior, lobo antico spinis 
obtusiusculis, lobo postico spinis apicem versus pallidis, mediis 
longioribus. 

4. II. similis. — FPusco-testacea, griseo-sericans, supra maculis minutis 
albido-sericeis rarioribus conspersa; pedibus posterioribus olivaceo- 
virescentibus, femoribus tibiisque posterioribus apice rufo-inductis. 
S. Long. 18, lat. 3 millim. — Patria: Columbia. (Mus. Berol.). 

Przecedenti valde affinis, spinis capitis thoracisque posticis 
brevioribus.  Spinwe capitis lobique antici thoracis brevibus, sub- 
conicis, illa acute, fuscee, he obtusze, pallidae; spinze lobi postici 
thoracis medix lateralibus subbreviores. 

5. II. pulchripes. — Tusco-testacea, flavescente-sericans, prothorace (la- 
teribus lobi postici exceptis), scutello hemelytrisque apicem versus 
densius acervatim sericeo-maculatis; annulis 2 articuli basalis an- 
tennarum, annulis 2 femorum anticorum, annulisque 3 tibiarum 
pallidioribus, femoribus posterioribus (apice excepto) olivaceo-vire- 
scentibus. AQ. Long. 15—18, lat. 3—31 millim. — Patria: 
Porto Rico. (Mus. Berol.). 

Caput spinis sat longis. Thorax latitudine vix longior, lobo 
antico posterius tuberculis 2 parvis instructo, spinis lobi postici 
spinis capitis nonnihil longioribus, apice pallidioribus. Segmenta 
1 (et 27) abdominis extus apice spinula armata. 


6. I. sericans. — Sordide flavescente-testacea, griseo-sericea, pedibu 
anticis, femoribus posterioribus apicem versus tibiisque postigih S'- 
obscurioribus; autennis articuli basalis basi apiceque annulo eg 
lato medio nec non articulo 2 apice fuscis; rostri articulis 2 app - = Fo 
calibus tarsisque nigricantibus. &A. Long. 25, lat. -4 millim. 3 FRA y 
Patria: Rio Janeiro. (Mus. Berol.). Xx 

Caput spinis modice longis, fuscis. Thorax latitudine sub-SN 
longior, lobo antico spinis 2 capitis spinis sequilongis; lobi postici 
spinis spinis lobi antici vix longioribus, lateralibus basi fuscis. Ab- 
domen fusco-limbatum, segmentis 1 et 2 apice extus spinula ar- 


— ; 
ETEN 
-—— TR 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 4. 5 


2 SD 


matis, reliquorum angulis apicalibus subprominulis, apicali apice 
sinuato, angulis acute productis. 


7. H. oculata. — Fusco-testacea, griseo-sericans, annulis pedum obso- 
lete pallidis; articulo 1 antennarum (exceptis annulis 2 pallidis) 
apiceque articuli 2, thoracis lobo antico, rostro intus et apicem 
versus fuscis aut nigro-fuscis; scutelli apice densius albido-sericeo; 
oculis globoso-prominulis. SA. Long. 23, lat. 33 millim. — 
Patria: Cametå. (Mus. Berol.). 

H. sericanti similis, oculis majoribus. Caput spinis sat lon- 
gis, apice pallidis. Thorax latitudine sublongior, lobo antico spi- 
nis brevioribus; lobo postico spinis apice pallidis, spinis capitis 
subbrevioribus. Abdomen segmentis extus anguste, dimidio sor- 

- dide flavescente-, dimidio fusco-limbatis, 1, 2 et 3 apice extus 
spinula armatis, 4 et 5 angulis apicalibus acute productis, apicali 
apice sinuato, angulis acutis. 


Till den lilla grupp bland Reduvides, som bildas af de asia- 
tiska slägtena Fulyes, Yolinus och Sycanus, öfver hvilka Hr A. 
DOHRN nyligen skrifvit en monografi, bör äfven räknas det afri- 
kanska artfattiga slägtet Pantoleistes, af hvilket här nedan be- 
skrifves en ny art. Åfven tillkommer ett nytt asiatiskt, nära till 
Sycanus stående slägte, som jag kallar Phemius. 


PHEMIUS STÅL. 


Caput thorace nonnihil longius, collo longo, cylindrico. Rostrum 
sat gracile, articulo 2 basali multo longiore. Antenne articulo 1 ca- 
pite paullulum longiore. Thorax nonnihil ante medium distincte con- 
strictus, lobo antico posterius tuberculis 2 valde elevatis instructo, an- 
gulis lateralibus lobi postici obtuse prominulis. Scutellum inerme. Ab- 
domen utrimque valde rotundato-ampliatum. Pedes sat longi, femori- 
bus anterioribus nonnihil incrassatis. 

Sycano affine genus, scutello inermi, femoribus anticis crassiusculis. 


1. P. tuberculifer. — Niger, parce nigro-pilosus, antennis (basi api- 
ceque articulorum exceptis), apicibus femorum, tibiis tarsisque 
testaceo-flavescentibus; rostro piceo, basi infuscato; hemelytris ob- 
scure fusco-testaceis, membranzs maculis 2 transversis albidis; scu- 
tello sordide flavo-sericeo; thoracis lobo postico granulato. 9. Long. 
32, lat. 7 millim, — Patria: Manilla. (Mus. Berol.). 


PANTOLEISTES SrtåÅL. 


1. P. Duz. — Sordide flavescens, nitidus, capite, antennis, rostro, mem- 
brana, segmentis 2 ultimis abdominis anoque, apice imo femorum, 
tibiis tarsisque nigris, annulo ex parte obsoleto femorum fere 


FR 


— 201 — 


medio fusco; corio clavoque testaceis. 2 Long. 18, lat. 5 mil- 
lim. — Patria: Cap Palmas. (Mus. Berol.). 

P. Principe minor, omnino aliter coloratus, thorace basi di- 
stinctius truncato. Hemelytra abdomine nonnihil longiora. Abdomen 
segmentis omnibus utrimque rotundato-ampliatis, 4 et 6 haud multo 
magis quam reliqua dilatatis. 


Slägtet Reduvius FABR. tillhör hufvudsakligen gamla verl- 
dens fauna och är i synnerhet artrikt i” Afrika, från hvilken 
verldsdels sydliga trakter af GERMAR och mig ett ej ringa antal 
arter blifvit beskrifna, under det att från andra delar deraf blott 
några fa blifvit af författarne bekantgjorda. De asiatiska, i sam- 
lingarne i ringare antal befintliga arterna, äro för det mesta obe- 
skrifna. Såsom ett bidrag till kännedomen af de dessa båda 
verldsdelar tillhöriga arterna af Reduvius, lemnar jag här be- 
skrifning på ett antal nya eller mindre bekanta, under det jag, i 
en uppsats öfver Amerikas och Australiens Reduvider i allmänhet, 
vill afhandla dessa verldsdelars arter af nu ifrågavarande slägte. 


REDUVIUS FaABR. 


(Harpactor LAP., AucT.). 


1. R. erythropterus BURM. - Niger, subtus griseo-sericans; scutello, 
hemelytris limbo abdaominis anoque (maris toto, feminse ex parte) 
rufo-testaceis; thoracis lobo postico ruguloso, tuberculis lobi an- 
tici obtusis. FY. Long. 13—15, lat. 31—4 millim. — Patria: 
Manilla. (Mus. Berol.). 

Zelus erythropterus BURM. in MEYENS Reise p. 426. 32. 


2. R. frater. — Niger, subtus griseo-sericans, scutello, hemelytris, limbo 
abdominis basin et apicem versus anoque sordide flavescentibus; 
thoracis lobo postico ruguloso, tuberculis lobi antici obtusis. 
Long. 14, lat. 4 millim. — Patria: Manilla. (Mus. Berol). 

Przeecedenti valde affinis, coloribus tantum differt. 


3. BR. convivus. — Niger, subtus griseo-sericans, prothorace, scutello, 
hemelytris, limbo abdominis anoque rufo-testaceis; thoracis lobo 
postico ruguloso, tuberculis lobi antici obtusis. $£. Long. 15, lat. 
4 millim. — Patria: Manilla. (Mus. Berol.). 

Statura omnino preecedentium. Antenne graciles, articulo 1 
capite sublongiore, 2 et 3 ad unum illo nonnihil brevioribus, 3 
secundo fere plus dimidio longiore. Rostrum articulo 1 secundo 
sublongiore. 


4. RB. semirufus. — Niger, hemelytris (basi excepta) abdomineque rufo- 
testaceis; thoracis lobo postico lzeviusculo vel subtiliter obsolete 


ruguloso, tuberculis lobi antici acute subceonicis. S. Long. 15, 
lat. 4 millim. — Patria: Manilla. (Mus. Berol.). 

Statura omnino praecedentium, praeter colores parum differt. 
Caput pone oculos sensim gracilescente, collo longiusculo. An- 
tennze articulo 3 secundo circiter duplo longiore, his 2 ad unum 
basali nonnihil longioribus. Rostrum articulo 1 secundo nonni- 
bil longiore. 


5. BR. marginellus FABR. — Niger, capite pedibusque nitidis exceptis 
sat dense griseo-sericans; limbo abdominis flavo- vel rufo-testaceo. 
AL Long. 12—14, lat. 3—31 Millim. — Patria: Sumatra, Java. 
(Mus. Berol., SCcHAUM ). 

Reduvius marginellus FABR. Syst. Rhyng. p. 271. 25. 

Statura precedentium, quibus affinis. Antennae articulo 1 ca- 
pite parum longiore, 2 illo vix dimidio breviore, 3 secundo non- 
nibil longiore, 4 prsecedentibus 2 ad unum vix breviore. Ro- 
strum articulo 1 secundo nonnihil breviore. Tubercula lobi an- 
tici thoracis obtusa. Membrana fusca. ö 


6. BR. vicinus. — Niger, capite pedibusque nitidis exeeptis sat dense 
griseo-sericans; limbo abdominis rufo-testaceo, nigro-maculato; 
membrana testacco-fusca. "P9. Long. 1343—16, lat. 33—41 mil- 
lim. — Patria: Celebes, Bintam. (Mus. Berol.). 

Przecedenti valde similis, forte varietas; haud differt nisi 
abdominis limbo nigro-maculato. 


7. R. loratus. — Niger, parce pilosus; prothorace (excepta fascia me- 
dia, medio antrorsum dilatata), costa venaque corii interna cur- 
vata, limbo abdominis femoribusque subtus basin versus sordide 
flavescentibus. YL. Long. 17, lat. 4 millim. — Patria: Guinea. 
(Mus. ScHAUM.). 

Statura fere prieecedentium. Antenn articulo 1 capite vix 
longiore, 2 illo plus dimidio breviore. Rostrum articulo 1 se- 
cundo + breviore. Thorax lobo postico subinzequali, tuberculis 
lobi antici obtusis, sat elevatis. 


8. R. Curmelita. — Sordide flavo-testaceus, subtus obscurior, dense 
sericans, capite, antennis, pedibus, disco maculisque magnis late- 
ralibus pectoris nigricautibus aut fusco-testaceis; membrana fusca; 
rostro plus minus obscure fusco-testaceo. &. Long. 12, lat. 3 
millim. — Patria: Sierra Leona, Senegal. (Mus. Berol.). 

Statura fere BR. morionis. Caput thoraci xequilongum. An- 
tennze articulo 1 capite paullulum longiore, 2 et 3 ad unum nec 
non apicali illi zequilongis, 3 secundo dimidio fere longiore. Ro- 
strum articulo 1 secundo fere + breviore. Thorax tuberculis lobi 
antici parum elevatis, acutiusculis. Pedes graciles. 


9. BR. imperialis. — Valde nitidus, niger, thorace aeneo-micante; capite 
apice et subtus, rostri articulo basali nec non basi femorum an- 
teriorum cinnabarinis; hemelytris viridi-chalybeis; ventre sordide 
flavescente, segmentis basi nigro-fasciatis. 9. Long. 18, lat. 5 mil- 
lim. — Patria: Cap Palmas. (Mus, Berol.). 


— 203 — 


Antennae articulo 1 capiti subaquilongo, 2 et 3 ad unum 
illo sublongioribus, 3 secundo nonnihil lougiore. Rostrum ar- 
tieulo 1 2 apicalibus ad unum fere zequilongo. Thorax pilosulus, 
lobo autico medio sulcato. Femora anteriora modice incrassata. 


10. BR. fuscipes FABR. Syst. Rhyng. p. 278. 60. (= Beduvius coral- 
linus Ene. meth.; = sanguinolentus WOLFF. fig. 160). — Patria: 
Java, Ceylon. 

Typus generis Reduvii. 

11. RB. vittiventris. — Sordide favescens, pilosus, parce sericans; an- 
tennis, capite superne, apice rostri, lobo antico thoracis, scutello, 
vittis 3 ventris (media angustiore) apicibusque femorum, tibiarum- 
que nec non pectore (maculis nonnuullis posticis metasterni ex- 
ceptis) nigris. A. Long. 14, lat. 4 millim. — Patria: Sierra 
Leona. (Mus. Holm.). 

Statura B. segmenturi. Articulus 1 antennarum capite vix 
longior, 2 et 3 ad unum illo nonnihil longior, 2 tertio plus di- 
midio brevior. Rostrum articulo 1 secundo 3 fere breviore. Tho- 
rax lobo antico postice obtusissime tuberculato. Membrana fusca. 


12. RB. interruptus. — Niger, pilosulus, thoracis lobo postico, femori- 
bus anticis basin versus, aunulo basali lato femorum posteriorum, 
ano discoque ventris luteis vel miniatis, capite subtus ventrisque 
lateribus latissime albidis, his fascis nigris versus limbum iuter- 
ruptis ornatis; membrana fusca. AY. Long. 11—12, lat. 23—3 
millim. — Patria: Caffraria. (Mus. Berol). 

Statura fere RB. fuscipedis. Articulus 1 antennarum capite 
nonnihil lovgior, 2 et 3 ad unum illi zquilongi, 3 et 4 secqui- 
longi, secundo dimidio longiores. Thorax lobo antico posterius 
utrimque convexiusculo. 


13. R. leucospilus. — Niger, pilosus, macula minuta supera posteriore 
vittaque retrorsum angustata infera capitis, maculis marginalibus 
triangularibus abdominis, pectore circa coxas, disco mesosterni 
limboque angusto segmenti ventralis basalis flavo-albidis. & 9. 


Long. 12, lat. 3 millim. — Patria: Sibiria. (Mus. Berol., SCcHAUM.). 
Var. a. — Femoribus obsolete flavo-testaceo-bifasciatis vel 
subannulatis. 


R. nigro multo major. Antennarum artienlus 1 capite non- 
nibil longior, 2 et 3 ad unum illo vix longiores, 2 tertio non- 
nihil longior, quarto nonnihil brevior. Thorax lobo antico medio 
sulcato, utrimque convexiusculo. Rostrum artieulo 1 secundo 4 
breviore. 


14. R. lateritius. — Pilosus, rufo-testaceus; capite, antennis, rostro, lobo 
antico thoracis, scutello, membrana, pectore, fasciis marginalibus, 
vitta Jaterali cum fasciis illis cohzeerente, basi parteque apicali 
ventris pedibusque nigris; linea longitudinali media capitis lim- 
boque angusto ad oculos annulisque nonnullis obsoletis femorum 
flavo-testaceis. 2. Long. 11, lat. 3 millim. — Patria: Senegal. 
(Mus. Berol.). ; 


— 204 — | 


Statura BR. egyptiäi, major. Articulus antennarum 1 capiti 
subzeequilongus, 2 et 3 ad unum illo breviores, quarto zaequilongi, 
3 secundo + longior. Rostrum articulo 1 secundo 3 breviore. 
Thorax lobo antico leviter sulcato, utrimque convexiusculo. 


15. R. nigrigenu AM. et SErv. — Flavescens, nitidus, capite supra, an- 
tennis, maculis 3 marginis abdominis, apicibus femorum basique 
tibiarum nigris; annulis 2 apiceque articuli 1 antennarum, basi ipsa 
lineolaque longitudinali subtili inter oculos flavescentibus; apice corii 
membranaque nigro-violaceis. AY. Long. 15 —17, lat. 4 millim. — 
Patria: Java, Sumatra, Borneo, Linga. (Mus. Berol., SCcHAUM.). 

Euagoras nigrigenu AM. et SERV. Hist. des Hém. p 369. 2. 

16. EB. picticeps. — Flavescens vel dilute lutescens, capite superne, 
apicibus femorum, basi tibiarum, maculis marginalibus nonnullis 
abdominis, basique antennarum nigris; macula 1 utrimque mox 
ante oculos, maculis 2? utrimque lateralibus lineaque media partis 
postocularis capitis flavescentibus; vena transversa corium mem- 
branzeque cellulam basalem separante incrassata, flavo-albida; scu- 
telli apice foliaceo, rotundato, concavo; ventre utrimque maculis 
pallidis, sepe fusco-cinctis, serie positis; antennis flavo-testaceis, 
apicem versus infuscatis, articulo 1 basi nigro, annulis 2 palli- 
dioribus. 2. Long. 11, lat. 21 millim. — Patria: Java, Borneo, 
Linga, Bintam, Pulo Penang. (Mus. Berol., SCHAUM.). 

Przecedenti similis, minor, capite minus gracili, formaque 
scutelli presertim diversus. 


17. RB. nitidulus FABR. — Niger, thorace pallide sordide flavescente, 
lobo antico postice obtuse bituberculato; femoribus anticis (ex- 
ceptis basi apiceque) rufo-testaceis. AY. Long. 26, lat. 7 mil- 
Jim. — Patria: Senegal, Sierra Leona, Guinea; haud rarus. 

Reduvius nitidulus FABR. Syst. Rhyng. p. 268. 11. 


— 205 — 


Anteckningar om nordiska mossvegetationen. — Hr 
Kandidat S. O. LINDBERG hade insändt följande uppsats: 

»Mycket har hos oss blifvit gjordt för kännedomen af dessa 
låga och intressanta växter, men, ehuru vårt land hör till de i 
detta hänseende bäst undersökta länder, för att ej säga att det 
är det mest af alla, återstår dock alltid mycket nytt att tillägga 
och många gamla oriktigheter att ändra. Så har det lyckats mig 
att finna omkring femton i Sverige och Norge hittills ej iakttagna 
arter, hvilka jag utbeder mig att få vid annat tillfälle meddela. 
Vid uppställningen af denna uppsats har jag följt sjunde upp- 
lagan af HARTMANS skandinaviska flora. 

Om vi ur förteckningen öfver Sveriges och Norges mos- 
sor borttaga följande, dels osäkra, dels origtigt bestämda arter, 
nemligen: 

Hypnum  confertum DICKS., H. megapolitanum BLAND., 
Leptohymenium  Ahnfeltit ÅNGSTR., Glyphomitrium  Daviesii 
SCHWAGR., Grimmia crinmita BRID., G. atrata MIELICH., Raco- 
nutrium sudeticum BR. SCH., Trichostomum longirostre HARTM., 
T. pusillum H., Dicranum Scottianum HooK., Campylopus densus 
BR. ScH., Gymnostomum spirale HARTM., Voitia nivalis HORNSCH., 
Archidium phascoides BRID., Sphagnum laxifolium C. MöLL., 
Jungermannia acuta LINDENB., J. convoluta HöB., Sendtnera San- 
teriana N. AB Es. och Frullania Hutchinsie N. AB ES., 
så uppgår hela äåntalet af de i våra trakter funna, säkra arter till: 


Pleurocarpi .;,.'s «30 


(SES 333 BYYACER fans Grid da 468 species. 
Sphagnacee& ..... 10 — 
HepaACeSR tele 122 — 


Musci scand. 600 species. 


|. Hypnum turfaceum TLisDB. Dal. Norrbärke (Past. LIEDSTRÖM). 
2. H. rutilans Wius. (=H. pulchellum Fm. F1., Bryol. Europ.) P. 1. flerest. 
Anm. Enligt den utmärkta Bryol. Britann. af WILSON, som 
noggrannt undersökt originalexemplar af H. pulchellum Dicks., är 
denna art synonym med H. nitidulwin WAHLENB., ej identisk med 


Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., d. 13 Apvil 1859. 


15. 


16. 
10 
18. 
19. 
20. 
21 
VS 
23. 


24. 


— 206 — 


den i Bryol. Europ. under detta namn först beskrifna mossa, 

hvilken ej var af DICKSON känd, ej eller ännu blifvit i England 

påträffad; hvarföre WILSON för denna art föreslår vamnet IL. ru- 

tilans, för kapselfärgens skull. 

H. Stokesii TURN. Skåne: Röddinge (ÅKERMAN). 

H. abietimun Ts. Piteå Lappm. Ö. Ischjak. 

H. umbratum HorFm. Pit. L. Arwidsjaur och Peljekaise. 

H. alopecurum L. Kring Stockholm ferest. 

H. arcticum SOMMERF. PP. L. Peljekaise. 

H. apiculatum HarriM. P. L. Käxa och Svartberget. 

Od. rivulare BR. ScH. Ner. Hardemo s:n: Benna hage (OETTERST.) 
Anm. Ex. från Haga vid Sthlm tillhöra I. rutabulum L. 


. H. populeum H. Dal. Grycksbo. 

ER PLUMMO SUN Häst LE Ja AIKARA: 

. H. salebrosum Horrm. P. L. Käxa och Walloive. 

. H. glareosum Br. Sc. W. G. Kinnekulle: Mörkeklef o. s. Vv. 


Anm. Ex. från Piteå L. äro blott en grof form af föreg. art. 
H. confertum DicKS. från Upsala är enligt MYRINS ex. H. silesiacum. 
Anm. Exemplaren från Osmundsberget i Dalarne likna vis- 
serligen något den äkta arten, men äro till förgrening, bladställning 
m. m. så från denna afvikande, att man ej eus kan vara fullt säker 
på, att de höra till afdelningen Rhynchostegium ScHiMmP. Då dess- 
utom den aldrig på detta ställe blifvit funnen fruktbärande, måste 
man anse exemplaren obestämbara. Denna mossa torde således 
böra utgå ur Skandinaviens Flora. 
H. megapolitanum BLAND. bör utstrykas ur förteckningen öfver 
våra iuhemska moss-arter, ty ex. från MHelsingland tillhöra H. 
Starkii BRID., ex. från Stockholm H. ruscifolium NECK. ster. 
H. brevirostre EnrH. Sk. Röddinge (ÅKERMAN). 
H. Oakestii SuLiuiv. Pit. L. flerest. 
H. Halleri Sw. P. L. Tjidtjak. 
H. chrysophyllum Brio. P. L. Arwidsjaur och Walloive. 
H. elodes SPrRucE. Gestrikl. Kubbo m. fr. (RoB. HARTMAN). 


. H. molluscum H. Dal. Osmundsberget. 


H. commutatum 4. Dal. Boda kapell. 


H. badium HARTM. säges vara mest beslägtad med H. subsphceri- 
carpon BriD. (= H. palustre L. var.), hvilket är orätt, ty den 
ifrågavarande arten står tvifvelsutan HH. lycopodioides SCHWAGR. 
och H. scorpioides L. närmast. 
H. ochraceum TURN. Dovre: Kongsvold (C. och RoB. HN). 
Anm. Ex. från Umeå Lappmark sägas vara fruktbärande, 
men uti de tufvor, som derifrån blifvit sända, tillhöra frukterna 
H. molle DicKs., med hvilken de voro uppblandade. Således torde 
denna art ej ännu vara funnen med frukt i vårt land, hvilket ej 
är underligt, då den äfven i sitt hemland, England och Skott- 


25 


land, eburu ingalunda sällsynt, likväl, i likhet med många andra 
dioica mossor, hvilkas olika kön ej växa blandade med hvar- 
andra, ytterst sällan påträffas i annat, än sterilt tillstånd. 

. H. pratense Kock. Gestrikl. Kubbo. 

Anm. Ex. från Sthlm tillhöra den mycket misstänkta I7. 
curvifoliwm HAMPE, hvilken, t. o. m. ända uppe i fjellregionen, 
temligen allmänna art ännu ej blifvit funnen med frukt. 

. H. Blytti Br. ScH. från Umeå Lappm. = H. nitidulwm WAuLENB. 

. H. protuberans Brio. Stockholm: Haga park. 

IH. fastigiatum Brip. Dal. Rättviks sn, ferest. på kalkklippor, 
t. ex. vid Boda kapell, Osmundsberget m. fl. st. 

.- Leskea chrysea HornscH. P. L. Walloive och Tjidtjak. 


30. L. nervosa Myr. P. L. Ö. Ischjak. 


31 
32 


33. 


« DL. tenella SCcHIMP. från Osmundsberget = Iypnum enerve Br. Scu. 
. Neckera pumila H. Skåne: Skärali (AHNFELT); Helsiogl. Mo sn: 


Ranboberget (C. HARTM. jun.). 
N. oligocarpa BrucH. P. L. Käxa. 

Anm. Exemplar från Skåne tillhöra säkerligen föreg., då 
AHNFELT, som anträffat den derstädes, i Flora Scanica beskrif- 
ver den »fol. acumine interdum subfiliformi flezuoso», hvilket till 
alla delar öfverensstämmer med bladformen på N. pumila H., men 
deremot ej med den hos NM. oligocarpa BR. Denna art synes dess- 
utom uteslutande tillhöra våra fjell- och nordligare bergstrakter. 
Samma förhållande eger rum äfven med det i Bryol. Europaea 
uppgifna växtstället, Småland, hvarest, enligt AHNFELTS egna 
exemplar, endast NN. pumiia H. förekommer. 


34. Leptolymenium repens HaArrtM. Sthlm: Haga park på trädstam- 


40 
41 


mar och stubbar vid stranden af Brunnsviken, steril. 


- Mnium subglobosum Br. ScH. Dal. Grycksbo bruk. 
- M. Hymenophyllum Br. ScH. Piteå L. Käxa och Walloive. 


« M. medium BR. ScH. Kring Sthlm, liksom högst troligt äfven i 
hela nordligare Sverige, allmännare, än M. ajfine BrID. 

. M. serratum Brip. Piteå Lappm. fjellet Käxa. 

. M. orthorrhynchum Brip. Dal. Osmundsberget; Herjed. Funner- 
dalen (FrRisrevt); Pit. Lappm. flerest. 

- MM. spinosum SCHWAGR. Pit. Lappm. Walloive, steril. 

- M. stellare H. Piteå Lappm. flerest. 


42. Timmia austriaca H. Piteå L. flerest.; Söderml. Bockholms-Sätra 


i Salems s:n (NYMAN). 


43. Bryum longicollum Sw. Pit. L. fjellen Käxa och Tjidtjak. 
44. B. elongatum TURN. från Svartberget i Piteå L. = B. acuminatum 


45. 


Br. Scu. 

B. pseudotriquetrum H. var. cavifolium Scmmr. (=5. Neoda- 
mense Itz1iGs.) torde, i likbet med B. Schleicheri SCHuWAGR., sna- 
rare hänföras till B. turbinatum H., ty i kärr vid Uggelviken 


46. 


47. 


nära Stockholm bildar denna form, gemensamt med hufvudformen 
af B. pseudotriquetrum, stora tufvor, utan att några mellanfor- 
mer kunna upptäckas. 
B. cirratum HornNscH. P. L. Tjidtjak; Dal. Styggforsen och Os- 
mundsberget. 

Anm. Ex. från Stockholm tillhöra B. turbinatum H. 
B. pallescens ScHWAGR. var. boreale BR. EUR. (=B. boreale 
SCcHWAGE.). Herjed. Funnesdalen (THED.); Jemtl. Areskutan (G. 
L. SJÖGREN); Piteå Lappm. Kaltisbout. 
. B. subrotundum BripD. Piteå L. Tjidtjak och Svartberget. 


9. B. erythrocarpon ScHW&GR. W. B. Skellefteå stad på leråkrar. 


. B. Ludwigii SPRENGL. var. gracile BR. Eur. Piteå Lappm. Peljekaise. 
. B. Wahlenbergi Sw. Sthlm, Lidingöbro i diken. 


. B. arcticum Br. ScH. Herjed. St. Midtåkläppen (FRrRIst.); P. L. 
Walloive. 


. B. purpurascens Br. ScH. P. L. Peljekaise vid fjellbäckar. 


« B. pulchellum H., i likhet med B. carneum L., beskrifves af 


alla författare såsom saknande ring. Likväl fann jag vid nog- 
grann undersökning af ex. från Ratan och Skellefteå, de enda 
ställen, hvarifrån jag eger lockbärande ex., att den har en gan- 
ska tydlig annulus af två, tre cellrader, men som vid lockets af- 
fallande temligen fast vidhänger detta, till följd hvaraf den tro- 
ligen hittills ej blifvit uppmärksammad. Månne denna mossa hos 
oss finnes blandad med B. Lescurianum SULLIV., hvilken är ob- 
serverad endast på några få ställen i Ohio och Pennsylvanien och 
skall, enligt SULLIVANTS Mosses of United States, skiljas från 
den äkta B. pulchellum H. hufvudsakligen genom ringens när- 
varo och den utlöpande bladnerven? På ex. af B. carneum L. 
deremot har jag ej varit i stånd att upptäcka spår af ring. 


. B. uliginosum BR. ScH. från Stockholm tillhör dels B. pallens Sw., 


dels B. intermedium BRID. 


« B. warneum BriD. från Piteå Lappm. är B. lacustre BRID. 


57. B. cucullatum ScHWAGR. Piteå L. Adolfsström och Walloive. 

58. B. cernuum Br. ScH. Herjed. Flottafjell (THED.) och St. Midtå- 
kläppen (FRIST.). 

59. B. cochlearifolium HaARrRTM. Skand. Flora ed. 4. 1843 är ett vida 
yngre uamn, än B. elegans N. AB Es., såsom denna art kallas 
redan år 1826 i BribDeLs Bryol. Univers. 

60. B. cyclophyllum ScHWAEGR, Sthlm på Lidingöbron. 

61. B. Zierii DicKs. Piteå Lappm. Ö. Ischjak och Käxa. 

62. B. demissum Hoox. P. L. Tjidtjak. 

63. B. julaceum SM. Piteå L. Käxa bland Grimmia torquata HORNSCH. 

64. Polytrichum strictum MENz. ej sällsynt kring Stockholm. 

65. P. septentrionale Sw. är jag ej i stånd att skilja från den ut- 


ländska P. sexangulare FLÖRKE, ty hvarje karakter synes mig 
öfverensstämmande. 


66. 
67. 
68. 
69. 


70. 


så 
12. 


73. 


74. 


15. 


76. 


Alida 
78. 


79. 


80. 
81. 


82. 


83. 


— 209 — 


Burxbaumia indusiata Brin. Sthlm, Rosendal (CLEVE). 

Bartramia Halleriana H. Dal. Styggforsen. 

B. calcareau BrR. ScH. Dal. Boda kapell, ymnigt. 

Zygodon viridissimus Brio. Hall. Hasslöf på bokar (OsBECK). 

Z. torquatus L1ieBM.? Dal. Styggforsen; W. G Halle- och Hunneberg. 
Anm. Borde rättast hänföras till slägtet Grimmia (G. tor- 

quata HORNSCH.), såsom mest liknaude G. spiralis Hook. 

Encalypta commutata HornscH. Piteå Lappm. Tjidtjak. 

Grimmia conferta FUNCK. Dal. Grycksbo på kalkblock. 

G. crinita BRiD. utgår ur Norges flora, ty ex derifrån tillhöra 

dels föreg. art, dels G. apocarpa H. 

G. incurva ScHW&GR. Upl. Vahlö s:n och Gestr. Gefle vid Kungs- 

bäcken (THED.). 

G. montana BR. ScH. från Sthlm utgör en ny art (G. holmiensis 

LINDB.) eller egen form af G. commutata HöB., hvilken likväl 

måste noggrannare studeras i naturen, innan något bestämdt om- 

döme kan fällas. 

G. atrata MiELicH. från Saltens dal i Norge är ganska osäker, 

månne följ.? 

G. unicolor Grev. Herjed. Funnesdalen (THEDENIUS). 

Racomitrium sudeticum BR. Scu. torde, efter jemförelse med exem- 

plar från Vogeserna och England, sända af SCHIMPER, ej kunna 

anses för medlem af vår flora, emedan alla ex. jag sett från våra 

trakter, deribland äfven de, som äro meddelade i RoB. HART- 

MANS utmärkta mossexsiccater, tillhöra dels RB. heterostichum, dels 

R. microcarpon. 

R. ellipticum Br. ScH. bör åter inflyta bland våra mossor, ty ex. 

från Sellöe i Bergens stift i Norge äro, enligt ScHIMPER, riktiga. 

Deremot äro alla andra hos oss uppgifna växtställen falska, såsom 

tillkommande endast en hårlös form af Grimmia commutata HöB. 


Tortula aciphylla BR. ScH. Dal. Osmundsberget på kalksten. 


T. revoluta ScHrAD. från Sthlm är T. Hornschuchiana ScHULTZ. 
Ex. från Wermland har jag icke sett. 

Trichostomum pusillum H. Att denna ej är någon sjelfständig art, 
skiljd från 7. tortile ScHRAD., bevisas af att på växtstället Nacka 
vid Stockholm finnas dessa begge blandade och med så många 
mellanformer öfvergående i hvarandra, att ingen euda karakter 
finnes, som skiljer dem åt. På samma grund, som man söndrat 
dessa från hvarandra, borde man äfven göra en mängd arter af 
T. rubellum m. fl. 

T. longirostre HArRTM. Ex. från Sverige och Norge tillhöra blott 
den grofva, sterila formen af 7. fexzicaule Br. ScH., sådan 
denna ej sällsynt förekommer i England, Tyskland m. m. Bla- 
dens form, längd och riktning variera ganska mycket efter växt- 
platsen, men de hufvudsakliga kännemärken, med hvilka den skil- 
jes från äkta Dicranodontium longirostre BR. ScH., äro alltid be- 


sa GIN 


stående. Dock tyckas sterila ex. från Gefle af RoB. HARTMAN vara 
riktiga, ehuru jag ej vågar fälla något säkert omdöme. 


54. T. plamun LinDB. (= 7T. trifarium HARTMANS Flora ed. 7) är den- 


samma, som Swartzia trifaria HEDW. Stirp. eryptog. II, pag. 76, 
tab. 28. Denna den äkta Didymodon trifarius Sw. Musci Svec. 
p. 28 kan jag ej ännu till fullo undersöka, då alla mig till buds 
stående exemplar äro mer eller mindre bristfälliga. Utan allt 
tvifvel är denna, redan af EARHART först funna, art en af de få, 
som, ehuru för lång tid tillbaka beskrifna, likväl, i brist af exem- 
plar, förblifvit fullkomligt okända för utgifvarne af Bryologia 
Europiea. Denna utmärkta och intressanta mossa, hittills iaktta- 
gen endast högst sparsamt på ett enda ställe, nemligen i Norrby- 
kärret vid Upsala, skiljes utan svårighet från sina slägtingar, T. 
rubellum RABENH. m. fl., genom sina långspetsiga blad med platta 
kanter. Exemplaren, som nu i SwaArtz's herbarium förvaras, 
tillhöra 7. luridum (HORNSCH.) LINDB. Troligen har SWARTZ, 
i följd af förblandning med denna sednare, bortgifvit alla de 
äkta, ursprungliga exemplaren. Ty havs beskriffing 1. e: »fol. 
superioribus subulatis» slår ej det ringaste in på den art, som nu 
under detta namn bland hans mossor finnes och hvilken har folia 
lanceolata obtusa semper stricta. x., mig vänskapsfullt medde- 
lade at Mag. RoB. HARTMAN, äro insamlade i September månad 
och ganska ofullständiga, hvad infloreseens och frukt beträffar, 
hvarföre den torde vara bäst utvecklad i början af Juni. För- 
tjenar i hög grad noggraun eftersökning. 

Anm. T. trifarium SM. innefattar, enl. ScHIMPER och WiL- 
SON, både T. toplaceum Brip. och 7. luridum LinpB. — Basilar- 
hinnan, som sammanbinder tänderna hos Trichostomum H., är det 
enda kännetecken, som skiljer detta slägte från Didymodon H., 
hos hvilket genus den saknas. Då den dessutom varierar mycket 
bos olika arter, torde det vara bäst att, i likhet med CO. MÖLLER, 
sammanslå begge slägtena under det äldre namnet. 

T. rigidulum Sv. Dal. Osmundsberget; Werml. Långbansbyttan 
(G. RETZIUS). 
T. tophacewn Brip. Gottl. Aahr i Fleringe s:n (CLEVE). 


Cynodontium Bruntoni Br. ScH. Bobusl. Skaftö (G. RETZIUS). 
Anm. Ex. från Sthlm och Jemtl. tillhöra Ceratodon pur- 
pureus BRrID. 


88. Dicrammm Scottianum Hook. från Saltens dal i Norge är, enl. SoM- 


59. 


90: 


MERFELTS egna exemplar, hulfvudformen af D. fuscescens TURN. 
D. falcatum U. från Hummersberg vid Stockholm är efter största 
sannolikhet OD. Plyttäi Br. Sct., hvilken derstädes, liksom på 
många ställen kring Stblm, växer i ymnighet, då deremot den 
äkta arten ingenstädes i Europa blifvit funnen utom fjelltrakter. 
Exemplar från Femsjö 1 Småland torde kunna hänföras antingen 
till samma art, eller ock till D. Starki W. M. 

D. fragilifolium TisDB. från Storavara i Umeå Lappm. är D. 
elongatum SCHWAEGR. 


— 211 — 


91. D.: pellucidwm IH. Piteå L. Peljekaise. 

92. D. Grevilleanum BR. ScH. Jemt!. Areskutan, liksom 

93. Aretoa fulvella Br. ScH., tagna af G. L. SJÖGREN. 

94. ÅA. liyperborea BR. ScH. Piteå Lappm. Tjidtjak, högst sparsamt. 

95. Campylopus densus BR. ScH. från Roslagen är, enl. authentika 
exemplar, endast en steril form af Trichostomwm flexicaule BR. Scu. 

96. Weissia denticulata ScHw&zGR. OO. G. Motala s:n: Lemunda (HJ. 
HOLMGREN); Dalsl. Korpeknatten (MYRIN). 

Anm. Exemplar från alla andra ställen, uppgifna 1 HART- 

MANS fora, tillhöra dels W. fugar TH.; dels W. Schisti Briv. 
Huruvida den ifrågavarande arten verkligen är skiljd från den 
förra, synes behöfva noggrann undersökning i naturen, ty mellan- 
liggande former gilvas, att döma af SCHIMPERS egna ex. från 
Vogeserna. 

97. Gymnostomwm spirale HARTM. synes vara en steril och föga ut- 
vecklad form af Grimmia spiralis Hooxr. eller G. torquata TloRNSCH. 

98. Phascum alternifoltum Dicks. Skåne: Lund, Reften (ZETTER- 
STEDT); kring Stockholm på flere ställen. 


99. Sphagnum cymbifolawm Burt. var. cordifolium är, enl. ex. från 
LAESTADIUS, en blandning af S. subsecundum N. AB Es., S. Ang- 
strömii LINDB. och S. fimbriatum WIiLs. 

100. S. rigidum ScHiMP. (=S. compactum Brip. ex parte, hvilken 
art är sammansatt af S. rigidum och sammanträngda former af 
S. cymbifoliwn EmrH.). Werml. Lesjöfors bruk och Bohusl. vid 
Lysekihl (G. RETZIUS). 

101. S. subsecundum N. AB Es. W. G. Osteräng i Forshems sn 
(BERGMAN". 

102. S. laxifolium C. MörrL. (=S. cuspidatum EnHrH. var. BP. sub- 
mersum med dess olika former, ScHIMP. Sphagnol. Europ.) kan ej 
anses för egen art, då cj en enda karakter är bestående. 

103. S. cuspidatwm Eari. Dal. Grycksbo bruk. 

104. S. Ångströmiä LinpB. Torneå Lappm. Karesuando (LAESTADIUS). 

105. S. Lindberg Scmime. Umeå Lappm. Lycksele allm. (ÅNGSTRÖM). 


106. Scapania rosacea N. AB Es. Gefle (RoB. HARTMAN). 

107. S. umbrosa N. aB Es. Dal. Styggforsen. 

108. Jungermannia Taylori Hook. Bohusl. Uddevalla (LINDGREN) 

109. J. cordifolia Hook. Piteå Lappm. Tjidtjak. X 

110. J. riparia Tayn. Piteå L. Peljekaise i snöbäckar. 

111. J. acuta LiINDENB. Dal. Norrbärke på stranden af sjön Barken 
(Past. LIEDSTRÖM). 


112. 
lä len 
114. 
115. 


116. 


— 212 — 


Anm. På hvarenda stjelk af ex. från Kubbo i Gestrikland 
finnas stipler till ett antal af 3—5, dolda i stjelkens täta rot- 
ludd. Till formen äro de dels syllika och helbräddade, dels, 
isynnerhet involueral-amphigastrinm, tvådelade med sågade flikar, 
lika dem hos åtskilliga Loplhocolea-arter. Derigenom att stipler 
hos denna art blifvit funna, bevisas att den ej ar värd att såsom 
sjelfständig art bibehållas, utan måste hänföras under J. Milleri 
N. AB Es., från hvilken den är lika litet skiljd, som J. hetero- 
colpos THeEpD. Hvad lefvermossornas arter i allmänhet beträffar, 
synas de behöfva grundligare undersökning, innan man vågar af- 
göra hvad som är art. eller icke. 

J. orcadensis HooxK. från Herjedalen är J. Hornschuchiana N. AB Es. 
Mastigobrywm trilobatum N. AB Es. Småland: Westervik (J. LANGE). 
Madotheca rivularis N. AB Es. W. G. Kinnekulle (BERGMAN). 

Targionia hypophylla MicH. från fjellet Skaadavare i Finnmarken 
kan med all säkerhet anses för oriktigt bestämd, då de sterila 
exemplaren högst sannolikt tillhöra Fimbriaria pilosa TAYL., en i 
fjellen ej sällsynt Jecoraria. ' Alldenstund den äkta arten aldrig 
i sitt egentliga hemland, mellersta och södra Europa, uppträder 
i fjelltrakter, blir dess förekomst så långt upp mot norden ännu 
otroligare; ty nästan utan undantag äro lefvermossorna, såsom 
mjukare och spädare till sin sammansättning, mera beroende af 
klimatiska förhållanden, än bladmossorna, utom hvad de arter be- 
träffar, som växa i vatten, hvilka, i likhet med alla andra vat- 
tenväxter, hafva stor geografisk utbredning. 


Riccia chrystallina LD. Hall. Hasslöf (OSBECK).» 


| 


— 213 — 


Liriope och Peltogaster H. RaArtuKE. — Hr Professor 
W. LILJEBORG hade insändt följande meddelande: 

»Ehuru de under dessa namn af H. RATHKE beskrifna ') 
parasitiska djur länge varit kända och italienaren CAVOLINI re- 
dan 1787 beskrifvit”) och afbildat dermed identiska eller dem 
mycket närstående former och t. o. m. observerat deras utveck- 
ling, är dock den kännedom, man för närvarande om dem har, 
särdeles bristfällig. Till följe af den betydliga retrograda för- 
vandling, som de undergå, äro de af största intresse. Slägtet Li- 
riope omfattar de lägsta af alla hittills kända Isopoder, och släg- 
tet Peltogaster de lägsta af alla hittills kända Articulater. 

Under en vetenskaplig resa i Norge förliden sommar erhöll 
jag en fullbildad hona med ungar af Liriope, som satt fästad 
på en FPeltogaster paguri RATHKE, hvilken åter satt fästad på en 
Pagurus pubescens KRÖYER, och fick derigenom tillfälle att när- 
mare utröna rätta förhållandet mellan Liriope och Peltogaster. 
Genom erhållen kännedom om ungarne till Liriope fick jag till- 
fälle att konstatera Prof. STEENSTRUPS yttrade förmodan, att 
den vore en Bopyrid. Under nämnda resa erhöll jag äfven ett 
par skilda arter af Peltogaster, och bland de exemplar, som Ma- 
gister G. LINDSTRÖM samlat i Norge under sin resa sommaren 
1855, fann jag en tredje art. Bland några exemplar af Pelto- 
gaster, som Prof. S. LOVÉN haft godheten låna mig till påseende, 
var ett af den formen, som DIESING i sitt Systema Helminthum 
upptagit såsom ett eget genus, under benämningen Pachybdella. 
Genom undersökningen af dess inre byggnad, fann jag denna myc- 
ket afvikande från den hos de andra formerna af Peltogaster, 
och till dels erinrande om den hos de vanliga Cirripedierna. 
Denna öfverensstämmelse bestyrkes äfven af dess larvers eller 
ungars likhet med dem af Cirripedierna. De andra formerna af 
Peltogaster visa, såsom LINDSTRÖM redan antydt?), samma öf- 


!) Beiträge z. Fauna Norwegens, Acta Leopold. Vol. XX. 
”) Memoria sulla Generazione dei Pesci e dei Granchi, Napoli, 1787. 
3) Ofversigt af K. Vet.-Akad. Förh., 1855, p. 361. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 April 1859. 


— 214 — 


verensstämmelse med Cirripedierna i anseende till sin utveckling, 
men förete en enklare inre byggnad, som mera synes närma sig 
till den hos slägtet Proteolepas DARWIN, hvilket varit ansedt 
såsom den lägsta formen bland Cirripedierna. Resultatet af dessa 
undersökningar af slägtet Peltogaster H. RATHKE, blir således 
det, att detta slägte omfattar tvenne från hvarandra mycket skilda 
former: FPeltogaster DIrSING och Pachybdella "DIESING, hvilka 


o 


båda äro Cirripedier, och suga sin näring från de Crustaceer, på 
hvilka de lefva såsom parasiter, samt utgöra de lägsta former 
af alla hittills kända Cirripedier, och bilda en egen ordning, som 
jag skulle vilja kalla Cirripedia Suctoria, motsvarande Lernwidce 
inom den andra underklassen af Crustaceerna. 

I enlighet med de här antydda undersökningarne vill jag 
i korthet karakterisera ifrågavarande parasitiska Crustaceer på 
följande sätt: 


Gen. LIRIOPE H RArTHKE. 


Beiträge z. Pauna Norwegens, Acta Leopold. vol. XX. p. 60. 


Animal e Urustaceorum classe, Isopodorum ordine et Bopyridarum 
familia, in aläs Örustaceis parasiticum"). 

Femina adulta corpore in partes duas distinetas diviso; anterior, 
sive cephalothorax, caput et tria segmenta sequentia comprehendens, 
cum posteriore indivisa parte majore et sacciformi, sive matrice, quasi 
per collwm est connexa. Nulli oculi, nulli pedes, nullique appendices 
brancliales. Pullus et sine dubio mas tiisdem formis Bopyri admodum 
similes, et fere tantummodo pedibus thoracicis postrenu paris, ungue 
longo et recto neque retractili armatis, diversi. 


L. pygmea H. RATHKE. 


Den fullbildade honan var nästan lika stor som Peltogastern, på 
hvilken den satt fästad. Längden från den främre kroppsändan till den 
bakre 4 millim., och bredden 7 millim. — Den främre kroppsdelen 
utgör dess vidfästningsorgan, och denna hade inträngt uti Pelto- 
gasterns hud. Likväl syntes i närheten till munnen inga hakar eller 
vidfästningsredskap. Sidodelarne af de bakre segmenterna å denna 
kroppsdel äro spetsiga och böjda bakåt, och dessa voro fästade i hu- 
den å Peltogastern. Den bakre kroppsdelen, eller matrix, utgöres af 
en säck, som är större än den främre, och är transverselt njurformig, 

samt 


!) CavorinNt har funnit en liknande form hos en krabba, inuti kroppen fästad 
vid magen. DANSA (Explor. Expedit.) har fannit en mycket närstående — Cryp- 
tothir — hos en Balanid, 


samt saknar antydning till segmenter, och på den undra sidan har 
den en långsgående springa, genom hvilken ungarne utgå. Den var 
helt och hållet uppfylld af ungar och ägg, samt företedde täta kon- 
traktioner. 

Genom jemförelse med den figur och beskrifning öfver den yngre 
hanen af Bopyrus abdominalis, som KRÖYER lemnat '), anser jag det 
sannolikt, att den form, som RATHKE funnit inuti Peltogaster paguri, 


samt beskrifvit och afbildat, varit en hane, och troligen en yngre 


hane. Den liknar så mycket den yngre hanen af Bopyrus abdomi- 
nalis, att man dem emellan knappt kan finna någon annan olikhet, 
än uti formen af det bakersta paret bröstben. 

Ungen liknar hanen, men är mindre långsträckt, har ett par 
bröstben mindre — hanen har 7 par och ungen 6 par — och cau- 
dalbenen, som hos hanen äro enkla, äro hos ungen tvågreniga, med 
den ena grenen mindre, och båda grenarne vid spetsen bärande tjocka 
och krökta cilierade borst. Framom caudalbenen har den fem par 
tvågreniga och med cilierade borst försedda abdominalben. Vi finna 
analoga skilnader mellan ungen och hanen af Bopyrus abdominalis. 
Ungens längd är knappt + millim. 


Gen. PACHYBDELLA DIEsING. 
Systema Helminthum, Vol. I. p. 435. 


Animal &e Crustaceorum classe et Cirripediorum subclasse, ectopara- 
situm, sub abdomine Crustaceorum Decapodorum Brachyurorum degens. 

Animal adultum crassum, sacciforme, transverse ellipticum, cute 
(pallio) levi, molli sed firma, corpus crassum carnosum intus glanduli- 
forme et sine cavitate digestionis distineta instar pallä circumdante, ve- 
stitum. Os in organo adfigendi, vel acetabulo, subinfundibuliformi, cor- 
neo perforatum, et in oesophagum vel canalem suctorium transiens. Anus 
nullus? Ovaria externa numerosa, ramosa, ceciformia, circa corpus ad- 
Jixa et membrana tenui involuta. Ovaria interna in corpore carnoso 
sita.  Cavitas inter ovaria externa et pallium per foramen sat magnum, 
ori oppositum et plicis cutis circumdatum, aperta. ÖOrgana mascu- 
lina ignota. 

Pullus entomostraciformis, pullo Cirripediorum processibus ad la- 
tera partis anterioris corporis similis, parte posteriore corporis vero 
minus attenuata. 

Det enkla säckformiga djuret saknar appendiculära delar, såsom 
antenner, mundelar och ben, och företer endast 2:ne från den jemna 
ytan uppstående delar, den ena bildad af vidfästningsorganet, som om- 
sluter munöppningen, och den andra bildad af några uppstående veck 
af manteln, hvilka omsluta den munnen motsatta öppningen, som le- 
der till mantelhålan.  Vidfästningsorganet är fast, hornartadt, och dess 
kanter äro sammanvuxna eller sammansmälta med epidermis på undra 
sidan af den herbergerande Crustaceens abdomen; och både härigenom 
och genom sin struktur visar det sig tydligen, åtminstone till stor del, 


!) Naturhistorisk Tidskr. 3 Bd. p. 291. 
Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 16. N:o 4. 6 


— 216 — 


vara bildadt genom cementafsoadring. Sättet, på hvilket parasitdjuret 
är fästadt, har härigenom blifvit helt olikt det, hvarpå Lernreorna äro 
fästade. Pachybdellan sitter transverselt på Brachyurens abdomen, och 
har vidfästningsorganet fästadt midt öfver dennes tarm. 


P. carcini (IH. RATHKE). 


Animal supra et infra leviter sinuatum; partes laterales obtusc; 
acetabulum rhomboideum, marginibus simplicibus, non multum expansis. 
Latitudo cire. 17—- 20, et crassitudo 9—12 millim. 


Den har blifvit funnen på Carcinus menas, Portunus marmoreus 
och hirtellus, samt på Hyas araneus vid Bohuslän, Norge, England, 
Tyskland, Krim och i Medelhafvet. Men känner ännu icke med sä- 
kerhet flere än den ena arten, men det är troligt, att flera finnas. 


Gen. PELTOGASTER H. RATHKE. 


Reisebemerkungen, Neueste Schrift. der Naturforschende Gesellschaft 
in Danzig, Bd. 2. p. 105. 


Animal e Crustaceorum clusse et Cirripediorum subclasse, ectopara- 
situm, in abdomine Paguri. 


Animal adultum: Corpus sacciforme, elongatum, teretiusculum, 
vel depressiusculum, cute (pallio) plus vel minus pellucida, sed firma ob- 
tectum, minime segmentatum, et partibus appendicularibus articulatis desti- 
tutum Os in organo adfigendi subinfundibuliformi vel acetabuliformi, plus 
vel minus corneo, absque appendicibus buccalibus, in latere inferiore cor- 
poris situm Ad extremitatem unam (anteriorem) corporis apertura, inter- 
dum magna, interdum parva, cavitatem generalem corporis internam ape- 
riens adest. Nullum corpus internum carnosum adest, nullusque ventriculus 
a cavitate corporis distinctus, quare hec cavitas, que intus sub cute firma 
et fibrosa membrana tenui, pellucida, sat vero firma est vestita, et ad ali- 
mentum digerendum vel saltem adservandum, et ad ovaria complectanda 
servit. Genitalia bisexualia? Testes (?) duo subelavati vel sacculiformes, 
pedunculo vel canali ad membranam internam cavitatis corporis sub 
ovaria adfixi'). Ovaria duo, in principio in fundo cavitatis corporis 
supra et inter testes adfixa, juxta sese posita, extus sacculiformia, intus 
acinosa, membrana cellulosa circumdata, et demum totam cavitatem cor- 
poris explentia, et inter se ita coalescentia, ut viz disjungi possint. 

Pulli pullis antecedentis similes, entomostraciformes cum Cirripe- 
diorum pullis processibus lateralibus a parte anteriore et inferiore cor- 
poris exeuntibus congruentes, sed tamen etiam quodammodo formam pul- 
lorum Lerneidarum referentes. 

Det af ofvaustående beskrifning som isynnerhet synes skilja Pelto- 
gaster från Pachybdella är, att kroppshålan eller mantelhålan, som om- 

aslutes af huden eller manteln och den denna på insidan beklädande 


1) RATHKE anser, såsom det synes med rätta, dessa organuer för att vara mascu- 
lina generationsorganer, och således dessa djur för att vara hermaphroditer, 
hvilket också är händelsen med de Cirripedier (Proteolepas PARWIN), som 
komma dem närmast. 


— 217 — 


tunna membranen, icke hyser någon köttig kropp eller thorax, och att 
ovarierna äro säckformiga, samt slutligen upptaga hela kroppshålan. 
Hos Proteolepas finna vi samma förhållanden. Inuti den af manteln 
omslutna kroppshålan sakna vi äfven här en ventrikel eller köttig 
kropp, och vi finna vid den främre delen af kroppshålan 2:ne säck- 
formiga ovarier, och hela kroppshålan uppfylld af ägg eller ungar. 
Men Proteolepas har kroppen segmenterad, och de prehensila anten- 
nerna äro till dels hos honom permanenta. Alla spår af segmenter 
och prehensila antenner hafva hos Peltogaster försvunnit. 

Hos Peltog. sulcatus voro de delar, som jag anser för att vara 
maskulina generationsorganer — testes eller vesicule seminales — säck- 
lika, med en lång tub eller utförande kanal fästade på insidan af hin- 
nan, som omgifver kroppshålan. Men då jag endast sett detta hos 
döda exemplar, som varit förvarade i sprit, så har jag icke kunnat ut- 
röna, om de innehöllo spermatozoider. 

Liksom hos Pachybdella, visar sig vidfästningsorganet hos Pelto- 
gaster både genom sin struktur och genom det sätt, hvarpå det är 
fästadt på Pagurens abdomen, att det är bildadt och fästadt genom 
cementafsöndring. Hos Peltogaster paguri, som har detta organ jem- 
förelsevis mest utbildadt, finna vi dess utbredda skifva, eller den så 
kallade skölden, som gifvit anledning till slägtets' namn, vara bildad 
af koncentriska cementlager, samt härigenom företeende en struktur, 


som mycket öfverensstämmer med den hos »basalmembranen» af Coro- 
nula balenaris. 


P. paguri H. RATHEE. 
Acetabulum in medie latere ventrali situm, ramosum. — Longit. 
max. circit. 16 millim. 


Den är funnen på Pagurus bernhardus, pubescens, cuanensis 
THOMPSON, BELL, och chiracanthus TitJ. vid Bohuslän och Norge. 


P. sulcatus n. sp. 


Acetabulum pone medium situm, simplex, margine expanso, radiato. 
Infra inter acetabulum et aperturam corporis anteriorem magnam et mar- 
ginatam bisulcatus. — Longit. cire. 7—8 millim. 


Funnen på Pag. cuanensis och chiracanthus vid Norge. 


P. microstoma n. sp. 


Acetabulum pone medium situm, minimum, margine vix expanso et S 
radiato. Apertura anterior minima, via visibilis, neque marginata. fö ENAT 
Longit. 3—6 millim. |, SEC 

Funnen på Pag. chiracanthus och P. levis THOMPSON, BEbhD,. man. 
vid Norge.» 


— 218 — 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 174.) 


Af k. k. Geologische Reichsanstalt i Wien. 
Jahrbuch. 1858: 1—3. 


Af k. k. Geographische Gesellschaft i Wien. 
Mittheilungen. Jahrg, 1: 2. 2: 1—3. 


Af Fru Presidentskan v. Hartmansdorf. 
Porträtt af framl. Presidenten A. v. HARTMANSDORFF. Lith. Fol. 


Af Fru Professorskan H. Mosander. 


Framl. Prof. C. G. MOsANDERS efterlemnade anteckningar i kemi. 
2 Band och en bundt lösa papper. 


Af Författarne. 


Marrtius, C. F. Pu., Uber Pflanzen-Namen in der Tupi-Sprache. 
Minch. 1858. 4:0. 

PorTtLocK, Address at the Meeting of the Geological Society of London, 
Febr. 19th 1858. 

v. ScHÉELE, F., Underrättelser för Wermlands Jordbrukare. 1857: 3. 


— 219 — 


Om de lackröda spetsarne på armpennorna hos si- 
densvansen,. — Studeranden Hr C. H. ANDERSÉN hade i bref 
till Hr A. RETzZIUS meddelat följande: 

»Under sista veckan af förra året samt några dagar af det 
innevarande besöktes Wexiö-trakten af talrika flockar af Siden- 
svansar (Ampelis garrulus L.), hvilka gästade i rönnträden och 
lemnade tillfälle till efterföljande små iakttagelser, som, utan an- 
språk på fullständighet, hufvudsakligen afse att söka leda kunniga 
mäns uppmärksamhet på sjelfva saken. Vingens lackröda bihang 
utgöra nemligen, om jag ej misstager mig, en för läran om fjäderns 
morfologi och utvecklingshistoria vigtig form") och då de, oaktadt 
den rika literatur öfver fjädrarnes förhållanden, som med anled- 
ning af frågan om brämfällningen och SCHLEGEL'S mening der- 
om på sednare tider bland Europas, och företrädesvis bland Tysk- 
lands, Ornithologer framkallats och som har att uppvisa namnen 
på sådana observatörer som BREHM s:r, GLOGER, HESLER, EUG. 
V. HOMEYER, MARTIN, WEINLAND, m. fl. ”) — icke, så vidt jag 
vet, blifvit närmare betraktade, utan i den beskrifvande Zoolo- 
gien än kallas hinnaktiga, än pergamentartade, än hornartade, 
utan att någon närmare redogörelse för strukturen bifogas, så 
torde några anteckningar härom ej vara ovälkomna. 

LINNÉ säger om vingen hos Ampelis garrulus (Fn. Snec. 
ed. altera p. 28): »Remiges nigri, quorum 1, 2, 3, 4 apice an- 
terius albi, 5, 6, 7, 8 apice anterius albo-flavescentes. 10, 11, 
12, 13, 14, 15, 16 apice anterius albi, 17, 18 immaculati, at 11, 
12, 13, 14, 15, 16 terminati membranula oblonga coccinea». Detta 
framställer nu angående de lackröda hornspetsarne, som i det 

!) Dr. FraAnz LEYDIG i siv Lehrbuch der Histologie, Frankf. a. M. 1857 p. 99, 
nämner i en not, efter redogörelsen för fjäderns allmänna beskaffenhet: »Die 
eigenthämlichen, scharlakrothen Blättchen am Ende der 5—9 hinteren Schwung- 
federn des Seidenschwänzes (Ambpelis garrulus) därften auch väher untersucht 
werden. Nach älteren Mittheilungen wären sie keine Fortsetzungen der Fe- 
dern, sondern nur ”Anhängsel aus einer bröckeligen Materie, wie Lack ete.'» 


— Hvilken författare, som här citeras (kanske NAUMANN?), år mig obekant. 

?) Se den ornitholog. tidskriften Naumannia och CABANIS' Journal f. Ornithologie, 
Cassel 1853—57, hvarest äfven ett svenskt bidrag finnes, nemligen af Hr Con- 
servator W. MEvEs i årg. 1855 p. 230; sistuämde uppsats finnes förut inta- 
gen i Kongl. Vetensk.-Acad:s Öfversigt 1554 p. 258. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 13 April 1859. 


— 220 — 


följande för korthetens skull kallas lackspetsar, vanliga förhållan- 
det hos hannen, hvilken dock äfven kan hafva lackspets på 10:de 7) 
vingpennan; men honan och ungarne hafva ej så många lackspetsar, 
ej heller alltid på samma pennor. En hona har sålunda en gan- 
ska tydlig, röd spets på den 17:de, enfärgade vingpennan, under 
det den 11:te ofta saknar sådan; ungarne hafva vanligen blott 3—4 
lackspetsar, nemligen på 13:de—16:de vingpennorna och den på 
15:de är vanligen den största"). 

Hvad nu först beträffar det yttre konturförhållandet emellan 
pennan och lackspetsen, så är det i ögonen fallande, att båda ej 
omärkligt öfvergå i hvarandra, utan bibehåller pennan äfven här 
den tendens att bilda en bred, tvär spets, som öfverhufvud ut- 
märker vingpennorna af 2:dra ordningen (och som når sin höjd 
hos slägtet Coccothraustes KLEIN) och det är först utanför denna 
tvära inknipning, den aflånga lackspetsen vidtager (Fig. 1). Det 
förtjenar ock anmärkas, att lackspetsen, liksom vingpennorna, 
är oliksidigt utbildad (anisopogon ILLIG.) och att den alltid från 
armpennan utvecklar sig inåt-bakåt (åt venster på högra, åt hö- 
ger på venstra vingen), hvadan lackspetsens fria rand på den 
inre, mot kroppen vända sidan är ungefär dubbelt så lång som 
den på utsidan, der pennskaftet (rhachis SLL. NZH., costa L.) till 
nära halfva lackspetsens längd är vidvuxen densamma (Fig. 2, 
a. 3, a)”). Hannen har de röda spetsarne betydligt större än ho- 
nan och ungarne; de längsta jag sett hålla 8 mm., men de van- 
ligen förekommande blott 21—4 mm.; största bredden, som ligger 
närmare spetsen än basen, är omkring 1,5 mm., vanliga bredden 
knappt 1 mm. I anseende till yttre formen äro lackspetsarne 


?) Enligt LINNÉ's räknesätt, som i det följande begagnas. Bastardpennan (»die 
I:ste Schwinge» Blas. & Keys.) har han ej tagit med i räkningen. 

1) Stjertpennorna hafva hos alla af mig undersökta individer saknat lackspetsar och 
blott hos ett exemplar har en tendens härtill förmärkts i den »costa rubicunda» 

LINNÉ p. a. st. omtalar. Detta synes vara ett bevis för att flertalet af de ut- 

vandrande äro yngre fåglar. Gula spetsar, som LATHAM lär hafva anmärkt 

(Svensk Zoologi I. Hft. 6. Art. Sidensvans p. 34), har» jag hvarken sjelf lyc- 

kats få se, ej heller funnit omnämnda hos andra författare. 

Ibland finner man likväl äfven på insidan en förening ega rum, neml. med 

öfversta strålen (radius SLr., ramus NzH.), hvilken, vid sin basis fri, högre upp 


ingår uti den röda lackspetsen, men detta förhållande torde böra betraktas så- 
som undantag. 


5 


= 


i 


— 221 — 


hos hannen vanligen utåt trubbigt afrundade och plattade, blott 
på sidorna färsedda med några insänkningar (Fig. 2, b. 3, b), 
under det hos honan åtminstone de inre lackspetsarne sluta i 
2—5 pikformiga spetsar (Fig. 5, a—d. 6, a—c), så att konturen 
påminner om vissa fiskars fjäll eller om kanten af fjällen på nägra 
fjärilvingar. Dessa pikformiga spetsar äro vanligen färglösa, un- 
der det lackspetsen för öfrigt ofvan är starkt cinnoberröd, nedan 
rosenfärgad, men hos honor och ungar kan man ibland under mi- 
kroskopet upptäcka börjande lackspetsar, som ännu icke antagit 
den röda färgen utan äro helt genomlysande (Fig 4). Såsom ett 
slags analogon till honans färglösa, pikformiga spetsar, finner man 
äfven på hannens lackspetsar en smal rand längs apicaldelen (un- 
gefär från c Fig. 2 och vidare utåt) genomskinlig och klart gul- 
röd eller ännu ljusare färgad. Pa öfre sidan äro lackspetsarne 
något konvexa, glatta och glänsande samt förete på sin höjd under 
lupen små, fina längsstreck (Fig. 1, 2); undersidan är deremot 
något konkaverad och matt, samt visar ibland, ungefär på midten, 
intryckta, porlika punkter (Fig. 3, d). 

Då en pennspets legat på ett fuktigt ställe och derefter fått 
torka samt sedermera utsättes för något våld, uppkomma sprickor, 
hvilka alltid löpa i längsriktning, parallela med pennskaftet och 
med hvarandra, så att intet lösare sammanhang i riktningen af 
fjädern strålar förmärkes. En gniden lackstång utöfvade samma 
attraherande verksamhet på lackspetsarne som på andra fjäder- 
partier. Åldre författares uppgifter om lackspetsarnes bräck- 
lighet och brist på elasticitet (se noten ') tyckas ej vara grundade 
på någon undersökning af föremålet, ty om man ur öfre delen af 
rhachis utskär ett stycke af ungefär lika dimensioner med den 
röda spetsens och sedermera på samma gång med fingret trycker 
på begge, finner man att lackspetsen innehar ungefär samma grad 
af spänstighet som fjäder i allmänbet samt att dess större mjuk- 
het endast härleder sig från dess höga grad af tunnhet. 

För att kunna komma till någon, om än obetydlig kunskap 
om lackspetsarnes histologi, har jag, då den intensiva pigment- 
afsättningen och brist på erforderlig förstoring samverkade för att 


— 222 — 


förhindra erhållandet af upplysande tvärsnitt, nödgats taga min 
tillflykt till kemiska medel för att söka aflägsna den starka fär- 
gen och på samma gång framkalla den ursprungliga cellstruktu- 
ren i de redan till hornämne förvandlade partierna. Resultaterna 
af dessa försök, då de synts mig vara i någon mån upplysande, 
äro framställda i bifogade Figg. 6, 7, 8, som Hr Artisten Sö- 
DERHOLM haft godheten under mikroskopet afteckna. Sjelfva för- 
söken utföllo på följande sätt. Ättiksyra, använd i olika ut- 
spädningsgrader och vid olika temperaturer, verkade ingen för- 
ändring, äfven efter flera dagar, ej heller mycket utspädd Klor- 
vätesyra eller ens Svafvelsyra under liknande förhållanden. An- 
vändandet af Svafvelsyrlighet i gasform tycktes i början ej utöfva 
något märkbart inflytande, men efter fortsatt inverkan ljusnade 
den röda färgen betydligt och visade en genomskinlig, svagt ro- 
senröd yta, hvaruti något mörkare, rundade kulor lågo kring- 
strödda (Fig. 6). Klorgas blekte deremot betydligt redan efter 
ungefär en minuts inverkan och preparatet visade en i kanterna 
fullkomligt färglös skifva, inåt belagd med ett tjockt lager brun- 
färgade punkter (Fig. 7). Åfven efter längre tids inverkan af 
klorgasen lyckades det emellertid icke dymedelst erhålla fullkom- 
ligt genomskinliga preparater, hvilka dessutom genom den varma 
klorens inflytande krökas, bli sköra och vid minsta stöt lätt af- 
brytas. En mycket utspädd Kalilösning medförde intet tillfreds- 
ställande resultat; mera koncentrerad kalilut upplöste lackspet- 
sarne, liksom andra hornbildningar. Behandlingen med Ammo- 
mak i värme föranledde egendomliga färgförändringar: Vid för- 
sta beröringen med den uppvärmda vätskan förändrades den cin- 
noberröda färgen till mönjeröd, utan att ännu någon struktur- 
färgen småningom till tegelröd, objektet blef allt mer genomlysande 
och de små kulorna började resorberas. Fortsattes uppvärmningen 
vidare, blef den tegelröda färgen, särdeles mot roten af lackspet- 
sen, vackert citrongul och de rundaktiga, i massa ogenomskinliga 
kulornas antal och mäktighet förminskades ytterligare; nu visade 


sig äfven på den hittills till utseendet strukturlösa, platta, svagt 


— 223 — 


genomskinliga skifvan långsgående teckningar, alldeles lika dem, 
som ses på den trekantiga, framstående delen af ett taggfjäll hos 
en Raja i LEYDIG, Histologie, p. 93. Härefter öfvergick den ci- 
trongula färgen till gröngul (dock vid afsvalning visande en stark 
tendens att åter rodna) och mot roten till halmgul") på samma 
gång som en långsträckt cellbildning blef allt tydligare, ehuru 
ännu en smal strimma rundade kulor qvarstod på undre ytan af 
lackspetsen ”). Då lackspetsen flera dagars tid legat i en blandning 
af ungefär lika delar vatten och Engelsk Svafvelsyra, försvann det 
mesta af färgpigmentet och qvarlemnade en brunaktig färgton, 
som tillräckligen genomsläppte ljuset för att visa en hornartad 
massa, till strukturen närmast liknande en figur öfver den egent- 
liga nagelsubstansen i KÖLLIKER, Handbuch der Gewebelehre des 
Menschen, 3:e Aufl., Leipz. 1859 p. 123. Sedermera upplöstes 
allt mer det inbördes sammanhanget mellan delarne, så att det 
lyckades medelst en knifspets så pass åtskilja dem, att spolfor- 
miga smådelar dels kringflöto i vätskan, dels hoptals samman- 
hängde med hvarandra och med de kulformiga kropparna (Fig. 8). 

Då nu isynnerhet genom behandlingen med Svafvelsyrlighet, 
Ammoniak samt tydligast genom den nyss omtalade användningen 
af Svafvelsyra blifvit ådagalagdt, att de smådelar som härofvan 
kallats kulor, kroppar o. s. v., ega cellens hufvudkarakterer (fast- 
än bristande förstoring hindrat iakttagandet af cellernas egen 
struktur och utveckling, hvilket skulle varit af intresse för ut- 
vecklingshistorien), så torde skäl vara förhanden, att anse de 
mörkare, pigmentförande delarne (Fig. 5, e) vara en af rundak- 
tiga celluler bestående väfnad, hvilken vid de ofvan anförda för- 
söken blifvit synlig såsom ett (eller flera) med färgämne mer eller 
mindre starkt impregneradt lager (e, Figg. 6, 7, 8), hvarpå klor- 


") Det kan svårligen undgå Ornithologen att aktgifva på den genomgående ana- 

logien i dessa på konstig väg inom en halftimme åstadkomna färgförändringar 
ä - 20 6. b , 

med de i naturen år efter år föregående hos Loxize och Corythus, men jag tror 
ej all luftens ammoniakhalt härvid kan anses såsom den verkande orsaken, ej 
heller att på annat sätt något närmare samband mellan dessa tvenne företeel- 
ser i sjelfva verket existerar. 

7) Dessa ammoniakpreparaters känslighet för luft och ljus förhindrade deras af- 
tecknande. 


— 224 — 


gasen synes inverkat svagast, ammoniaken starkast ”). Derofvanpå 
ligger nu en, äfven i naturen mera genomskinlig, lifligt röd (lik- 
väl här och der t. ex. i de pikformiga spetsarne Fig. 5 alldeles 
färglös) hornskifva (f, Figg. 6, 7), ursprungligen bestående af 
långsträckta, spolformiga eller staflika celler, hvilka medelst svaf- 
velsyreblandningen isolerats från hvarandra (f, Fig. 8) och till 
hvilkas blekning klorgasen företrädesvis bidragit, under det de af 
ammoniaken jemförelsevis lindrigare afficierats. Efter dessa an- 
märkningar torde det måhända vara berättigadt tillsvidare an- 
taga, att tvenne cellformer förekomma i dessa lackspetsar: 1:0) 
en större, spolformig, mindre pigmentförande, genomskinlig, bil- 
dande den på öfversidan liggande hornskifvan, och 2:0) en min- 
dre, rundad, starkt pigmentförande, nästan ogenskinlig, nedtill 
belägen. Något emellan dessa båda, eller på undra ytan, liggande 
lager af egendomligt formade celler, har jag ej kunnat förmärka. 
Undersidans ljusare färg synes vara förorsakad af den der rå- 
dande bristen på spolformiga celler, på samma gång som de der- 
städes belägna, rundade, ogenomskinliga cellerna förhindra genom- 
släppandet af den högröda färgen från öfra sidan. Det torde ock 
vara skäl antaga, att det rundcelliga lagret, vid inverkan af rea- 
gentier, längst qvarstår der, hvarest det är tjockast anhopadt 
(Fig. 7). De högröda, staflika celler, som konstituera hornskif- 
van, intaga tillsamman en större yta, än de underliggande, ogenom- 
skinliga, ty dessa sednares mäktighet aftager alltmer utåt och de 
upphöra att visa sig, ej blott hos honan på spetsarnes mer eller 
mindre färglösa pikar (Fig. 5), utan saknas äfven konstant i den 
trubbiga ändan af hannens lackspetsar, som derföre också är nå- 
got genomskinlig. Hornskifvans celler torde vara analoga med de 
långsträckta celler, som förekomma på pennskaftet. 

Såsom bekant utgöra lackspetsarne en bland de ovanliga- 
ste yttre organer, man finner hos någon fågel, och skilja sig till 
utseendet betydligt från de, under namn af hår (vibrisse, my- 
stax etc.), fjädrar (konturfjädrar, dun m. fl.), fjällformer (sköldar, 


5) Något eftersökande af oorganiska beståndsdelar har jag ej varit i tillfälle att 
anställa. 


RR 


— 225 — 


skenor, fjäll m. fl.), köttiga bildningar (crista carunculosa palea, 
verruce etc.) eller mera egentliga hornbildningar (hjelmen hos Ca- 
suarius LATH., näbbens hornskida, klorna, sporrarne på benen 
och vingpennorna hos Parra jacana L., Apteryx SHAW., Chara- 
drius spinosus L. [gen. Hoplopterus BonNAP.| m. fl.) kända hudbe- 
täckningar, som förekomma inom fåglarnes klass. Den plats de 
i naturen intaga gifver anledning förmoda, att de utgöra ett bi- 
hang till eller en egendomlig metamorfosgrad af fjädern, ehuru det 
helas form och delarnes sammanhang ger föremålet mycken likhet 
med den intill fjädern nära stående form af epidermis- eller cutis- 
bihang, som man finner på fiskkroppen och på fjärilarnes vingar 
och som man betecknat med namnet »fjäll». Bland de olika me- 
tamorfosgrader fjädern företer, torde lackspetsarne komma nära 
den fjäderform, som bekläder vingen af de egentliga Pinguinerna 
och Diomedea demersa L. S. N. XII. 1. p. 214 och som hos för- 
fattarne ses karakteriserad genom termen »scapo explanato» ”), 
— ehuru de torde böra anses såsom en ännu lägre form. Det 
synes mig nemligen som om den inböjning af sidodelarne, som 
enligt nu gällande åsigter om fjäderns utveckling, är egendomlig 
för rhachisbildningen och tyckes utgöra ett nödvändigt beting för 
de appendiculära delarnes (fanets, vexilli) framkomst, här ännu 
icke egt rum, hvadan lackspetsen enligt denna tydning komme att 
motsvara ett embryonelt stadium i fjäderns utveckling. De på 
undersidan ibland förekommande, porlika punkterna (Fig. 3, d), 
som redan förut omtalats, skulle möjligtvis kunna anses lemna 
något stöd för denna mening, men då dessa små anteckningar, 
af skäl som redan anförts, icke egentligen beröra det genetiska 
momentet, är det ej rätt och billigt att fortgå vidare uti slutled- 
ningen. Det är derföre endast såsom ett »frågetecken» den åsig- 
ten här kan framställas, att lackspetsarne hos Ampelis vore att 
anse säsom en mellanform mellan de båda hudbihangen fjäll och 
fjäder, samt att mellanformerna uppåt, från lackspetsarne till 
dunen, närmast intill de förra utgjordes af ving- och stjertpen- 


9?) Se få DER HoEVEN, Handbuch der Zoologie, II:r Bd., ?, Leipz. 1852—56 
p: . ' 


— 226 — 


norna samt sedermera af konturfjädrarne etc. Motiverna för och 
emot denna mening, enligt hvilken ving- och stjertpennorna för 
sin hårdhets och fasthets skull, i motsats mot vanliga betraktelse- 
sättet skulle komma att anses såsom lägre metamorfosgrader af 
fjädern än dunen, hörer väl egentligen utom området för dessa 
anteckningar, men torde kanhända förtjena ett benäget påaktande 
af de vetenskapens män, som intressera sig för utredandet af 
principfrågor '). Här, såsom i andra dylika fall, är det endast 
utvecklingshistorien, som kan afgifva utslaget, och det kan vid en 
noggrann undersökning måhända blifva ganska tvifvelaktigt, huru- 
vida fågelns fjäder och fiskens fjäll") i sjelfva verket äro ana- 
morfoser af samma organ. Enligt CARUS '') och LEYDIG ") äro 
fiskfjällen konkretioner i cutis, enligt ALESSANDRINI") uppkomma 
de från en »bulbus». 

Ännu en gång på tal om utvecklingshistorien är dervid blott, 
att med stöd af Fig. 4 omnämna att afsättningen af det röda 
färgämnet sannolikt är en secundär process, samt att lackspet- 
sens sneda utveckling inåt, som ofvan blifvit beskrifven, i sam- 
band med dess understundom inträffande basala sammanhang med 
infanets öfversta radius, möjligen kunde anses såsom ett stöd för 
meningen om en axillär uppkomst mellan pennskaftet och infanets 
öfversta stråle, ehuruw jag tror att saken bör annorlunda förkla- 
ras och särskilt strålens förening med lackspetsen betraktas så- 
som en sednare sammanväxning. Härofvan nämndes att lack- 
spetsarne torde vara ett bihang till eller en egendomlig meta- 


19) Det är i sig klart, att sjelfva begreppet »fjäder», genom adopterande af denna 
mening förblef oförändradt, ehuru betraktelsesättet delvis alldeles omvändes, 
liksom i systematiken det gamla betraktelsesättet af Mammalia väl undergick 
ganska betydliga modifikationer genom de sednare upptäckterna rörande Mar- 
supialiernas och Monotremernas egendomliga gestation, afvikande Kkärlsystem 
0. 8. v. Denna anmärkning vore öfverflödig, om icke erfarenheten visat. att 
bildandet af en ny term för ett gammalt kändt föremål under sådana omständig- 
heter ligger nära till hands. Exempla sunt odiosa! 

11) Dr. FRANZ LeYDIG, Ueb. die Haut einiger Sässwasserfische (SteBoLpD u. Kör- 
LIKER, Zeitschr. f. wiss. Zool. III. 1:s Heft. p. 1 ff. ANT. ÅLESSANDRINI, 
Om byggnaden af fiskfjällen och sköldarne hos Krokodilen och Bältorna i Nov. 
Comment. Ac. Se. Instit. Bononiens. T. 9. p. 371. — W. C. WILLIAMSON, Om 
strukturen af fiskarnes fjäll och ben i Philos. Transact. 1851. P. II. p. 643. 
— Dr. FRAnzZ LeYDpiG, Lehrb, d. Histologie. Frft a. M. 1857. p. 90 ff. 

12) System der thierischen Morphologie. Leipz. 1853. p. 119. 


| 
| 
| 


— 227 — 


morfosgrad af fjädern. Huruvida den förra eller sednare af dessa 
tydningar är den riktiga, kommer ock att bero på en framtida 
undersökning af sättet för deras uppkomst och utveckling, som 
ej torde blifva utan vigt för frågan om fjäderspetsarnes vitalitet 
m. m. De pikformiga spetsarne (Fig. 5, a—d. 6, a—c) synas mig 
ej hafva något att göra med BURMEISTER'S redogörelse för penn- 
fanets första, tofslika utskjutande"). Konturförhållandet mellan 
pennan och lackspetsen, denna sednares färg, form m. m., och 
måhända äfven utvecklingssättet, då man jemför dem båda, torde 
tala för lackspetsens relativa sjelfständighet. Dess insertion, icke 
i cutis, utan på ett bihang dertill, häntyder deremot på att den 
skulle vara ett appendix och då ligger åsigten om ett ofulländadt 
pennskaft närmare än den om en egendomlig förflyttning och för- 
ändring af hyporrachis eller någonting dylikt. 

Då en teleologisk förklaring af lackspetsarne sannolikt blefve 
långsökt, återstår blott att efterse, huruvida man inom någon 
annan grupp kunde påträffa något liknande. Den till utseendet 
brungrå, matt glänsande hinna, som tyckes sitta något ofvan spet- 
sarne på strupens och framhalsens svarta fjädrar hos några Kråk- 
fåglar, t. ex. hos Korpen och Skatan, hör ej hit, ty den visar 
sig redan under lupen ej vara annat än radii, som förlorat färg- 
pigmentet. De långa, glatta, trådlika pennskaft, man finner i 
stjerten hos åtskilliga Paradisfåglar, äro redan en högre bildning, 
ty här har, t. ex. hos Epimachus albus (LATH.)''), den flata skif- 
van sammanslutits till en cylinder, ehuru några radii ännu icke 
framkommit, och i de två, långa, röda stjertpennorna hos Phaéö- 
ton phoenicurus GMEL.'') uppträder redan den vanliga fjäder- 
formen, i det radii, ehuru korta, förefinnas utefter hela rachis. 
Deremot uppgifves det att halsfjädrarne, äfvensom vingtäckarne 
hos hannen af Gallus Sonneratii TEMM. sluta i en rödbrun, glän- 
sande skifva, och Anastomus lamelligerus TEMM. är ett bland de 
bekantaste exemplen på foglar med dylika fjädrar, hvaribland ock 


13) C. L. NitzscH, System der Pterylographie. Halle 1840 (se SUNDEVALLS Årsb. 
om Zoologiens framsteg etc. 1840—42. p. 115). 
14) Exemplar häraf finnas i Gyllenkrok'ska Museum i Lund. 


— 228 — 


må nämnas Ibis lamellicollis LAFRESN. och I. spinicollis JAMES. 
Någonting analogt lärer förekomma »i hufvudet hos en Gök-art 
(Dasylophus : Cumingi FRAS.)» ").  Märkvärdigt är, att dessa 
bildningar blott förekomma på vingarne och i stjertspetsen hos 
slägtet Ampelis och derinom blott hos 2 eller tre arter, nemligen 
vår vanliga art och dess nord-amerikanska ställföreträdare (Bom- 
bycilla cedrorum VIEILL.) samt kanhända (?) hos Ampelis lamel- 
lipennis TLAFRESN., Guér. Mag. 1839. pl. 9, hvilken tillhör den 
afdelning af slägtet, som har A. cotinga L. till typ "). Hos den 


närslägtade Xipholena purpurea finnes emellertid någonting lik- 
nande "). 


Huruvida nu alla dessa fjäderspetsar verkligen äro på sam- 
ma sätt bildade eller blott på grund af en skenbar likhet blifvit 
sammanförda, kan endast afgöras genom en sorgfällig undersök- 
ning, hvartill redan torde vara svårt att anskaffa materialet. 


Såsom ett tillägg till det föregående må nämnas att sed- 
nare, i medlet af Februari under resa till Lund, ytterligare några 
individer af Ampelis garrulus skjötos och erhöll jag der, å Mu- 
seum, tillfälle betrakta dessas lackspetsar under en något betyd- 
ligare förstoring. Härvid visade sig, att undersidans brist på 
glans förorsakas af anhopningar af små, runda, klumpvis sam- 
manhängande  pigmentkorn, hvaremot det icke med bestämdhet 
kunde påvisas, huruvida öfra sidans starkt röda färg härledde sig 
endast från sjelfva de spolformiga cellerna eller från inlagrade 
pigmentkorn, men hufvudsakliga vigten lades på undersökningen af 
tvärsnitten, hvilka genom delarnes anordning lemmade en fullstän- 
dig bekräftelse på den här ofvan framställda åsigten om den cellu- 
lära strukturen ''). Ett straxt under spetsen (ungefär vid ec, Fig. 2) 


15) Uppgiften benäget meddelad i bref af Prof. CARL J. SUNDEVALL. 


16) Att lackspetsar saknas på vingarne af den japanska Bombycilla phoenicoptera 
finnes uttryckligen nämndt. 

17) För att erhålla snitten rätt fina, som i anseende till objektets intensivt röda 
färg blef nödigt, förfors på följande sätt: En vanlig buteljkork klyfdes på läng- 
den, snittytorna beströkos med guminilösniug och lackspetsar placerades derpå 
i diverse riktningar, hvarefter båda korkhälfterna åter lades emot hvarandra, 
starkt sammanbundos och fingo torka. -Sedermera utskuros snitten härur. 


— 229 — 


taget tvärsnitt, hvaraf en schematisk bild bifogas, visade sålunda 
(se Fig. 10) tvenne, sinsemellan ej skarpt begränsade cellformer, 
en öfre (a) klart röd, med tunna, knappt märkbara väggar, och 
en undre (b), mångkantig, starkt pigmentförande och nära ogenom- 
skinlig. Längre ned tilltager denna sednare cellform i mäktighet, 
men isynnerhet i bredd, så att den går ut till båda kanterna (cc), 
hvarigenom lackspetsens basaldel äfven i kanterna blir ogenom- 
skinlig. På längssnitten syntes samma båda cellformer jemte nå- 
gon antydning till ett färglöst epidermislager. Rörande beskaf- 
fenheten af de tvenne hufvudsakligaste formbeståndsdelarne er- 
höllos följande upplysningar: De spolformiga cellerna (se Fig. 
11), som mångenstädes ännu bibehålla en fint granulerad kärna, 
bilda en fast, sammanhängande väfnad, der man likväl icke all- 
tid kan urskilja den cellulära strukturen och äro plattade samt 
bilda, ungefär såsom i nageln, horizontela lameller, hvaraf man 
mot spetsen kan räkna 8—9 stycken öfver den underliggande, 
kortare cellformen. Denna sednare utgöres af mångkantiga cel- 
ler, hvilka allra närmast likna cellerna i broskväfnaden, hafva 
afrundade hörn, innesluta cellkärnor och omgifvas af en inter- 
cellularsubstans lik den der förekommande. 


Om man sålunda tänker sig det ofvan schematiskt afbildade 
tvärsnittet från sidorna alltmer inböjdt, så erhåller man icke 
allenast en histologiskt tillfredsställande bild af pennskaftets båda 
cellformer, cortical- och medullarsubstansen, samt deras ömse- 
sidiga läge, utan äfven ur morfologisk synpunkt förklaras allting 
lätt, t. o. m. uppkomsten af fåran, som utmärker baksidan af 
rhachis. 


Några jemförande försök, som för utrönande af färgen på 
lackspetsarne och dess förhållande till röda växtfärger anställ- 
des med bär af Berberis vulgaris, Sorbus Aucuparia, Cratxgus 
Oxyacantha, Asparagus officinalis och Rosa-frukter, medförde inga 
andra resultater än det, att växtfärgerna, jemförda med den röda 
färgen på Ampelis-spetsarne, äro vida känsligare för såväl syror, 
som alkalier. 


— 230 — 


Slutligen må äfven anföras följande, rörande den på fram- 
halsen hos Ibis spinicollis JAMES. '') förekommande, intill Am- 
pelis-bihangen nära stående form af fjäderspetsar, hvaraf en af- 
bildning i naturlig storlek bifogas (Fig. 9). Den platta fjäder- 
spetsen är här hvitgul, liksidigt utbildad och utgår mycket be- 
stämdt från rachis, utan förbindelse med radii. Den är sålunda 
icke såsom hos Ampelis snedt ställd mot den utbildade fjädern, 
utan ligger dess medellinie i samma verticala plan som denna, är 
riktad rakt framåt och ända från roten något nedåt. Liksom 
hos Ampelis är den på öfversidan glatt och något konvex, på 
undra konkaverad och något ljusare till färgen, men hela bild- 
ningen är här mycket smalare och längre (spetsen på en af 
de öfversta halsfjädrarne håller i längd 21 mm.; största bredden 
knappt 1 mm.), pikformig, men i spetsen afrundad samt tjoc- 
kast närmare basen (se Fig.). 

Rörande de öfriga närstående bildningarne, som ofvan upp- 
räknats, är jag ej i tillfälle meddela några underrättelser.» 


Figurernas förklaring. 


Fig. 1. Öfra sidan af en Plackspets med vidsittande penna (den 12:te), 
nat. storl. 

Fig. 2. Öfra sidan af en lackspets med vidsittande skaft, hvarifrån 
fanet borttagits; ungefär 4 ggr först.; vid a slutar skaftet; 
b =ett hak i kanten; från höjden af c löper på båda sidor 
en smal genomskinlig rand till spetsen. 

Fig. 3. Samma spets som Fig. 2, sedd på undra sidan; samma först. ; 
a, b = föreg.; d = intryckta, porlika puwikter. 

Fig. 4. Ofra sidan af en färglös Qlackspets med vidsittande fan; un- 

gefär 45 ggr först. 

Ofra sidan af en Qlackspets; samma först.; a, b, c, d = pik- 

formiga spetsar, at hvilka a är något, b betydligt afbruten; 

e = ogenomskinliga delar; f = den öfverliggande hornskifvan. 

Fig. 6. Undra sidan af en 9Ylackspets behandlad med SO?; först. = 
föreg.; a, b, c = pikformiga spetsar; e, f = föreg. 


=) 
8 
ot 


!8) Mus. Gyllenkr. Lundens. 


— 231 — 


Fig. 7. Öfra sidan af en Plackspets behandlad med CL; ; omkr. 45 
ggr först.; e, 7 = föreg.; yttersta delen är afbruten och böjd, 
så att a är den egentliga spetsen. 

Fig. 8. Sönderrifvet parti af en lackspets behandlad med 803; först. 
= föreg.; e = rundade, f = spolformiga celler. 

Fig. 9. Spetsen af en halsfjäder hos Ibis spinicollis JAMES.; un. st. 

Fig. 10. Tvärsnitt af en lackspets af Amp. garrulus, 0,32 mm. långt, 
0,10 mm. bredt; 200 ggr först.; a öfra, b undra sidan, ut- 
märkta genom hvar sin förherrskande cellform. Linien cc 
utmärker: hufvudgränsen mellan de båda cellformerna när- 
mare lackspetsens basis. 

Fig. 11. En spolformig cell ur hornskifvan, med ännu qvarstående 
kärna. 

Fig. 12. Trenne mångkantiga celler, omkr. 290 ggr förstorade. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 4. lj 


— 232 — 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Zoologiska afdelningen. 
Af Hr Grefve L. af Ugglas. 
En Strix passerina. 
Af Hr Kapten Forssell. 


2:ne Koraller. 


Af Hr Lector Forsell i Skara. 
En Strix nyctea. 


Af Hr Conservator F. W. Meves. 
19 stycken Svenska Foglar. 


vå. VW 


— 233 — 


Vid Akademiens offentlliga sammankomst på dess årliga 
högtidsdag, den 31 Mars, afgaf Sekreteraren, Hr WAHLBERG, 
följande Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kongl. Vetenskaps- 
Akademien under åren 1858—1859. 


»Sedan Akademien under det närmast föregående året genom 
Kongl. Maj:ts nådiga bevågeuhet och Rikets Ständers frikostiga an- 
slag erhållit nödiga medel till utförande af flera för vetenskaperne och 
deras tillämpning vigtiga företag, har hon under det sednast förflutna 
sökt bringa dessa till verkställighet eller dertill förberedt dem. 

Sålunda hafva de meteorologiska observationerna, ställda under led- 
ning af hennes Fysiker, redan blifvit ordnade på 13 stationer, hvilka 
erhållit noggranna vid Akademien undersökta instrumenter, och på de 
flesta af dessa har observations-arbetet börjat med sistlidne December 
månad. De öfriga 17 stationerna komma så snart de för dem be- 
höfliga instrumenterna hinna förfärdigas och granskas, att med dylika 
förses, så att samtliga observationerna i landet inom första hälften af 
innevarande år kunna taga sin början, och resultater snart förväntas, 
ej blott för vetenskapen vigtiga, utan äfven i månget annat hänseende 
gagnande. 

Af det arbete öfver Fregatten Eugenies jordomsegling, som på 
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, under Akademiens ledning, med all- 
männa medel utgifves, har den fysikaliska afdelningens första häfte, 
så väl på Svenska som Franska språket, utkommit, likasom ett häfte 
af den botaniska och två af den zoologiska delen, det ena af dessa 
sednare omfattande annelider, det andra insekter. Fortsättningen af 
samtliga afdelningarne är under arbete, och exemplar af det utgifna 
hafva med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd blifvit afsända till ett stort 
antal lärda samfund och utmärktare enskilde vetenskapsidkare i de 
flesta verldstrakter. 

Förarbetena till den af behofvet högt påkallade nybyggnad för 
utvidgande af det Naturhistoriska Riksmusei och Akademiens egna 
lokaler, hvartill offentligt anslag blifvit anvisadt, äro började och 
fortgå oafbrutet, så att den större, nu till uppförande beräknade, de- 
len al byggnaden inom slutet af år 1861, enligt uppgjordt kontrakt, 
bör blifva färdig 

Akademien har under detta år genom Kongl. Maj:ts nådiga om- 
huguad kommit i tillfälle så öka sin inkomst, att hon kunnat lemna 
ett väl behöfligt tillskott för sitt Bibliothek och till förbättring af sine 
egne vetenskapliga tjenstemäns vilkor, i likhet med den aflöning som 
Riksmusei Intendenter redan åtnjuta. 

Genom Kongl. Maj:ts nådiga beslut om upphörandet af de numera 
öfverflödiga vetenskapliga årsberättelserna, som förut medtagit större 
delen af tjenstemännens tid, har vidsträcktare tillfälle för sjelfständig 
verksamhet blifvit dem beredt, och en riktning, mera öfverensstäm- 
mande med utländska vetenskapliga samfunds, blifvit åt denna Aka- 
demi's bemödanden gifven. 


— 234 — 


Ett ytterligare bevis på Kongl. Maj:ts bevågenhet har Akade- 
mien vunnit, då hon fått emottaga framlidne Ofver-Direktören WALL- 
MARKS värderika samling af fysikaliska instrumenter, hvilken med all- 
männa medel blifvit inlöst. Den betydliga tillväxt hennes fysikaliska 
kabinett derigenom bekommit, är så mycket väsendtligare, som de 
värderikaste instrumenterna i den Wallmarkska samlingen saknades i 
Akademiens, och båda sålunda kunna betraktas som hvarandras komple- 
menter, Några befintliga dupletter äro till Upsala Universitet aflem- 
nade. Den enligt Rikets Ständers hemställan med statsmedel inköpta 
Glob, som af Kyrkoherden JANZON för skolundervisningen blifvit kon- 
struerad, har, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga beslut, 
blifvit till Akademien aflemnad och är på Observatorium uppställd. 


Framlidne Professoren Mosanders chemiska apparater hafva till 
bildande af ett mineral-analytiskt laboratorinm genom Akademiens 
försorg för mineral-kabinettets räkning blifvit inlöst. 

Äfven på enskildes frikostighet har under detta år erhållits gläd- 
jande bevis. Så har Generalkonsul LETTERSTEDT i Capstaden, genom 
Grosshandlaren LALLERSTEDT, till Akademien öfverlemnat ett förseg- 
ladt konvolut, som, enligt påskrift, innehåller ett till hennes och an- 
dra lärda inrättningars förmån uppgjordt testamente, att öppnas efter 
Generalkonsulns död. 


Doktor KöniG och öfriga framlidne Zoologize-intendenten, Pro- 
fessor DALMANS anförvandter hafva förärat hans från flera samtidens 
naturforskare erhållna bref, jemte af honom gjorda originalritningar 
och manuskripter öfver naturhistoriska ämnen, och Friherre TAMMS 
arfvingar hafva öfverlemnat en af SERGEL utförd medaljong af Fru 
ANNA JOHANNA GRILL, stiftarinnan al Museum på Söderfors, numera 
sedan längre tid genom gåfva med Riksmusei zoologiska samlingar 
förenadt. 

I den naturhistoriska resa till Spitsbergen, som af Magister OTTo 
TORELL blifvit anordnad och med egua medel utförd, har genom Aka- 
demiens och enskilde vetenskapsmäns bidrag, hennes nuvaraude Mine- 
ralogixe Intendent varit i tillfälle att deltaga till gagn för vetenska- 
pen och riktande af härvarande samlingar. 

Under Professor FrRIES' ledning äro afbildningarne af Svenska 
Svamp-arter ytterligare fortsatta med de för anskaffande af original- 
målningar anvisade medel. 

Med anledning at remisser, som Akademien till haudläggnuing 
och utlåtande fått emottaga, torde här böra nämnas det betänkande 
hon på Kongl. Maj:ts nådiga befallning afgifvit om Spannmåls vägning, 
hvilket ärende fordrat talrika försök och konstruerandet af lämpligt 
mätkärl, äfvensom ett på K. Kammar-Collegii begäran lemnadt yttrande 
i fråga om Fiskets bedrifvande i Östergöthlands skärgård. 

Genom sina skrifter har Akademien fortfarande sökt medverka 
till vetenskapernas förkofran, och har hon till det sistförflutna årets 
handlingar erhållit bidrag af Magister J. F. Baur, Brukspatron J. 
W. GRILL, Statsrådet MALMSTEN, Statsrådet O. J. FÅHRAUvS och Do- 
centen EpDWw. WALMSTEDT, hvarförutom talrika vetenskapliga medde- 
landen vid sammankomsterna egt rum, dels med anledning af Leda- 


— 235 — 


möternas egna arbeten, dels insända af andra naturforskare. De flesta 
af dessa föredrag återfinnas i den tryckta öfversigten af förhandlingarne. 


Från Kongl. Sjöförsvars-Departementet äro till henne öfverlem- 
nade meteorologiska observations-jurnaler förda ombord på Corvetten 
Najaden, äfvensom af Kongl. Commerce-Collegium dylika anteckningar 
gjorda på Svenska handelsfartyg, samt genom Kongl. Förvaltningen af 
Sjöärenderna 20 jurnaler förda vid fyrbåksstationerna öfver vatten- 
höjden m. m. Dessutom har Öfversten Grefve ADOLF VON ROSEN, 
såsom ombud för Observatorium i Athén, Bergmästaren VON SCHEELE 
och Kronofogden BURMAN fortfarande meddelat meteorologiska med 
flera iakttagelser. 


Reseberättelser äro afgilna af Adjunkten Magister LINDSTRÖM om 
hans palzeontologiska undersökningar på, Gottland och af Candidaten 
STÅL öfver entomologiska forskningar i Ångermanland, båda med an- 
ledning af det resebidrag de från lWkademien åtnjutit. 


Då utbyte af skrifter och andra meddelanden med lärda samfund 
är af väsendtlig vigt vid Akademiens egen verksamhet, har hon i så- 
dant ändamål ingått flera nya förbindelser, nemligen med: Natur- 
historiska Föreningen i Hertigdömet Nassau, Astronomiska Societeten i 
London, Geografiska Sällskapet i Wien, Vetenskaps-Akademien i Dijon, 
Observatorium i Athen, samt Hessiska Sällskapet för Natur- och Läkare- 
Vetenskap i Giessen. 

Akademiens Fysiker lemnar denna gång, i de s. k. Thamiska fö- 
reläsningarne, en populär framställning af Meteorologien för ett talrikt 
auditorium, som med synnerlig uppmärksamhet följer hans föredrag. 
Då den nya tillbyggnaden vid Akademiens hus hinner fullbordas, er- 
hålles deruti en större och lämpligare föreläsningssal, hvarigenom dit- 
tills oundvikliga olägenheter, såsom bristande utrymme m. m., komma 
att försvinna. 

Det allmännare intresse, som vid läroverken röjer sig äfven för 
undervisningen i naturvetenskaperna, har Akademien med fägnad erfarit 
genom de icke få framställningar, som till henne från skolstyrelser 
ingått om naturalster till bildande af ändamålsenliga samlingar; med 
anledning hvaraf sådane dels redan blifvit afsända, dels komma att 
utlemnas när tillfälle dertill erbjuder sig, såsom af mineralier, sedan 
f. d. Bergs-Collegii samlingar, hvilka Kongl. Maj:t i nåder tillåtit att 
med Riksmusei förenas, kommit detsamma tillhanda och hunnit behö- 
rigen granskas. 

Observatorii enligt äldre konstruktion inrättade meridianecirkel 
äterkom sistlidne sommar från utlandet, efter att der hafva undergått 
fullkomlig förändring, och är nu åter ändamålsenligt uppställd. 

Akademiens Bibliothek och Riksmuset naturhistoriska samlingar 
hafva äfven under detta år vunnit betydlig förökning genom köp, byte 
och skänker. Den utvidgade förbindelsen med andra lärda Samfund 
bereder Bibliotheket en alltjemnt stigande tillväxt, och bland de skän- 
ker det emottagit torde här få nämnas fortsättningen och slutet af 
det dyrbara arbetet: »Insectes recueillies en Afrique et en Amerique, 
par PALISOT DE BEAUVOIS», nådigst öfverlemnadt från H. Maj:t Ko- 
nungen. 


— 236 — 


Genom framlidne Professor MOSANDERS insamlingar under en 
mineralogisk och geognostisk resa i Norrige, äfvensom genom mnuva- 
rande Intendentens besök på BSpitsbergen och genom de stuffer han 
under resor i Sverige insamlat och nyligen till Mineralogiska Museum 
förärat, har detta erhållit betydliga förråder så väl till komplettering 
som till utbyte, och genom f. d. Bergs-Collegii samlingar kommer 
ytterligare en riklig tillgång på värdefulla mineralier för båda dessa 
ändamål att beredas. 


De vigtigaste bidrag, som till den Botaniska afdelningen ingått, 
äro lemnade af Professor REGEL från botaniska trädgården 1 S:t Pe- 
tersburg, Doktor ENGELMANN i S:t Louis från Norra Amerika, Sir 
WILLIAM HOooKER i Kew från åtskilliga verldstrakter, Professor NOR- 
DENSKIÖLD från Spitsbergen, en af de rikaste samlingar som från detta 
polarland blifvit hemförda, samt af Candidat LINDBERG från Brasilien. 
Genom köp äro ScHIMPERS Abyssiniska växter anskaffade, likasom REI- 
CHENBACHS Flora Germanica exsiccata, samt ett större antal växtarter 
från Ungern, Croatien, Dalmatien och Siebenbirgen. Botaniska sam- 
lingen har inalles erhållit omkring 7000 species, hvaribland 1000 för 
densamma nya. Dess omläggning efter förändrad plan har så fort- 
gått, att alla Phanerogamerna nu äro ordnade. Tämmeligen full- 
ständiga samlingar af Svenska” växter, äfvensom dupletter från Ga- 
lopagos-öarne och från Brasilien äro afsända till utmärktare botani- 
ster i Tyskland, Frankrike, England, Schweiz, Ryssland, Grekland 
samt Norra Amerika, och grupper af flera växtfamiljer äro för be- 
gagnande vid monografiska arbeten utlånade både utom och inom riket. 

Afven den Zoologiska afdelningen har blifvit riktad med talrika 
bidrag. Bland dessa må nämnas den samling af fåglar m. m., som 
vår i Arecibo på ön Porto-Rico bosatte landsmann, Apothekaren HJAL- 
MARSON, från en resa på Hayti till Riksmuseum hemsändt, äfven 
denna gång till skänk. Dessa föremål äro af så mycket större in- 
tresse, som mnaturalster blott sällan erhållas från nämnde ö. Under 
en af Professor SUNDEVALL företagen resa till Holland, Frankrike och 
England inköptes vertebrerade djur för ett betydligt belopp, Af In- 
sekter hafva talrika arter blifvit inköpta från Mexiko, Brasilien, samt 
andra mindre besökta verldstrakter, och rikhaltiga remisser hafva lika- 
ledes ingått. Den skandinaviska insektsamlingen har blifvit ökad med 
nya eller deri felande arter så väl genom Intendentens insamlingar i 
Småland, som genom Cadidaten StÅLSs i Angermanland och Conser- 
vator MEvES' jemte Studeranden BELFRAGE'S på Gottland. En större 
samling lägre overtebrerade djur ur de flesta afdelningar har från Si- 
cilien, Egypten och Algier blifvit hemförd och förärad af t. f. Pro= 
sektorn LovÉN samt Doktor O. SANDAHL, hvarförutom Museum inlöst 
en dyrbar Conchylie-samling från Spitsbergen, vald ur Magister Orro 
ToRrRELLS rika förråder från detta land. Professor NORDENSKIÖLD har 
äfven från samma expedition hemfört och öfverlemnat värderika för- 
steningar ur permiska och secundära formationen på Spitsbergen, 
hvilka gifva hittills saknade upplysningar om dessa trakters geologi. 
Under sitt vistande i Bohusläns skärgård har Intendenten dessutom 
beredt samlingen af fäderneslandets lägre hafsdjur åtskilliga tillägg. 


— 237 — 


Det saknar icke intresse, att se, huru antalet af dem som be- 
söka Zoologiska Museum tilltagit på de dagar då förevisningen deraf 
är kostnadsfri. Tillförene var medeltalet af besökande på året om- 
kring 2000 personer; under år 1858, sedan förutnämnda förändring 
blifvit vidtagen, 10.463, deraf 9577 på fridagarne och endast 886 
på de dagar då 25 ören erläggas för inträdet. Största antalet på en 
dag infann sig sistlidne påskafton, nemligen 588 personer. Vanligen 
räknas 200—300 på dagen. De besökande tillhöra alla åldrar och 
vilkor, dock nära hälften barn, mest från skolorna och ofta ur den 
fattigaste klassen. 

Under det förflutna året har Akademien för första gången varit 
i tillfälle att bortgifva den Wallmarkska belöningen, hvilken hon till- 
delat Statsrådet MALMSTEN för en af honom inlemnad afhandling om 
differential-equationers integrering. 

Den Lindbomska belöningen har hon tillagt Läraren i Chemi vid 
det högre Artilleri-läroverket, Magister J. F. BAHRE för hans afhand- 
ling: Analyser af atmosferisk luft i Stockholm, och den Flormanska 
Zoologie-docenten vid Universitetet i Lund, Magister RAGNAR BRU- 
ZzeLIUS för bidrag till kännedomen om Ampbhipodernas inre byggnad. 


För att under instundande sommar bereda tillfälle till vetenskap- 
liga resor inom fäderneslandet har Akademien anslagit 950 R:dr, 
hvilka bon delat mellan Zoologie-docenten vid Upsala Universitet Ma- 
gister T. TOorELL för undersökning af de lägre hafsdjuren i Bohus- 
läns skärgård, Adjunkten vid Wisby högre Elementar-läroverk Magi- 
ster G. LINDSTRÖM till fortsättning af hans palaontologiska forsknin- 
gar på Gottland, samt Conservator W. MeEvzEs för ornithologiska iakt- 
tagelser i trakten omkring Areskutan i Jemtland. 

Afven detta år har Akademien ansett sig böra uppmuntra In- 
strumentmakaren FRANS BERG och instrumentmakare-gesällen EMA- 
NUEL SÖREnssen, för visad skicklighet i förfärdigandet af mathematiska 
instrumenter, genom tillerkännande åt dem af de medel hon för sådant 
ändamål eger att utdela. 

Dagens skådepenning förvarar minnet af framlidne Brukspatronen 
WILHELM HISINGER, lika verksam medarbetare 1 denna Akademi, som 
frikostig befordrare af härvarande natur-historiska samlingar, bland 
hvilka den geognostika hufvudsakligen af honom blifvit grundlagd. 

Under den tid som närvarande berättelse omfattar, har Akade- 
mien med sig förenat inom Skandinavien: Historiarum Professoren 
FREDRIK FERDINAND CARLSSON, Botanices Professoren MATHIAS NUM- 
SEN BLYTT i Christiania, Statsrådet JOHAN AUGUST GRIPENSTEDT och 
Chemiza Professoren CLEMENS ULLGREN, samt utrikes: Mathematikern 
BERTRAND i Paris, Zoologen PETERS i Berlin, Mechanikern MORSE i 
Norra Amerika, Ingeniören GRrRAvATT i London, Läkaren STOKES i 
Dublin och Botanisterne Asa GraAY i Norra Amerika samt DE CAN- 
DOLLE i Geneve, 

Deremot saknar hon af inländske ledamöter: Prosten CARL ULRIK 
EKSTRÖM, Professorerne LARS PETER WALMSTEDT, CARL GUSTAF Mo- 
SANDER och JOHAN BREDMAN samt Biskopen CARL ADOLF ÅGARDH, 
och af utländske medlemmar: Mathematikern A. L. CRELLE och Ana- 


— 238 — 


tomen JoHANNES MÖLLER 1 Berlin, samt Botanisterne ROBERT BROWN 
och DAWSON TURNER i London. 

Bland sina tjenstemän har Akademien under det förflutna året 
genom döden förlorat den kunskapsrike och skarpsinnige vetenskaps- 
man, som allt ifrån Mineralogiska samlingens början omsorgsfullt vår- 
dat dess angelägenheter. Professor MOSANDERS plats är nu anförtrodd 
åt Doktor ADOLF ERIK NORDENSKIÖLD. 

Sedan Berzelii Minnesstod ändtligen, efter många svårigheter, 
blifvit upprest, företogs aftäckningen, den 9:de sistlidne Juli tidigt på 
morgonen, tyst och enkelt, så som den store hädangångne lefvat, och 
förklarade af den uppgående solens första strålar framstodo de väl- 
kända, de välvilliga dragen, med snillrik uppfattning af konsterfaren 
hand sannt och troget återgifna.» 


Akademiska angelägenheter. 


Till Przaeses under nu ingångna år utsågs genom anstäldt val Hr 
SELANDER. 


H. Exe. Frib. MANDERSTRÖM nedlade sitt presidium med ett tal 
öfver Gustaf III:s politik efter freden i Verelä. 


—— 


STOCKHOLM, 1859. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 
KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 16. 1859. MN & & 6. 


Unsdagarne den 11 Maj och den 8 Juni. 


Den 11 Maj. 


Apparater för upphemtning af vatten- och luftprof. — 
Hr Revisor OC. M. LINDQVIST hade meddelat följande af ritning 


(Tafil. TIT) åtföljda beskrifningar öfver dessa af honom konstrue- 
rade instrumenter: 


I Apparaten för vattenprof är afsedd för upphemtande 
af vatten från olika djup, i haf, sjöar och brunnar, antingen för 
kemisk undersökning af vattnet och till utrönande af dess gas- 
halt, eller ock för upptagande af infusorier, samt till bestäm- 
mande af de olika djup, inom hvilka de särskildta slagen af dessa 
djur kunna vistas. 

Fig. 1 visar denna apparat i det skick hvari den skall ned- 
sänkas i vattnet. Å, en cylinder af tjockt glas, öppen i båda 
ändar, upptill försedd med en påkittad hylsa B, samt nedtill .— 
likaledes försedd med en påkittad hylsa C, båda af messiig, ' 
» De prickade linierna visa hylsornas inre form. Apparaten rym=/ - = ”& 
mer omkring 1 litre. NN - 

Hylsan B har tvenne utsprång a,a, på hvilka gaffeln 
hvilar med sina klackar b,b. Vid hylsan C äro tvenne stänger - 
6, c fastskrufvade, samt till större styrka, i nedra ändan försedda 
med en klack, som ingår under hylsans undre kant. Dessa stän- 
ger hafva upptill en gängad tapp, som genomgår hylsans båda 


? VY Re 


— 240 — 


utsprång a,a, samt gaffelns klackar b,b. Genom tillskrufvande 
af de ofvanför klackarne b,b varande muttrar kunna båda hyl- 
sorna B och C fast förenas med glascylindern ÅA. 


Genom båda hylsorna B och C går en ventil-stång E, för- 
sedd med 2:ne klaff-ventiler F och G, hvardera på undra sidan 
försedd med en bricka af vulkaniserad kautschuk. 


Ventilen & har större diameter än F. Ventil-stången är 
genom en sammanskrufning d så afpassad till sin längd emellan 
ventilerne, att då ventilen F hvilar på öfre kanten e af hylsan 
B, ventilen G& likaledes hvilar på den uppstående kanten f på 
botten i hylsan C. Båda kanterne e och f hafva koncentriskt 
insvarfvade ringar, för att öka ventilernes täthet. Ventil-stån- 
gens nedra ända går igenom ett styrkors g (å taflan punk- 
teradt), genom hvilket en skruf ingår i en ränna på ventil-stån- 
gen, för att hindra denna att vrida sig. Ventil-stångens öfra 
ända går genom tvärstycket h, samt är, för samma ändamål, 
likaledes försedd med en ränna, hvari en skruf ingår. Upptill 
slutar stången med 2:ne friktions-rullar 2,7. Fig. 2 visar dessa 
båda rullar sedda från sidan. 


Emellan tvärstycket Ah och ventilen F är en spiralfjäder 
k, som trycker ventilen F emot kanten e. 

På hvardera sidan af gaffeln D befinnes en rörlig hake H. 
Dessa hakar omfatta friktions-rullarne, då ventilerne äro upp- 
lyftade. Från de båda hakarne 7, H nedgå snören till de båda 
rörliga vingarmarne J,J. Dessa armar äro försedda med half- 
cylindriska vingar l. Fig. 3 visar en sådan arm med sin vinge 
sedd från ändan. Emot hvardera vingarmens klack n trycker 
en fjäder m. Denna klack har den form att armen kan, från sin 
å figuren tecknade ställning, sänkas till horizontalt läge utan 
att fjädern spännes. Tryckas nu armarne vidare nedåt, från 
det horizontala läget, så spännes snöret som förenar dem med 
hakarne H, H, hvarunder fjädrarne m,m slutligen tvinga ar- 
marne att vända sig nedåt, till undvikande af motstånd vid ap- 
paratens uppdragning. 


— 241 — 


Om apparaten, sedan ventilerne blifvit öppnade, långsamt 
nedsänkes uti vattnet, ingår detta genom nedre ventilen och ut- 
går genom den öfre, eller med andra ord, under det apparaten 
nedgår genom vattenlager, olika till täthet och temperatur, fylles 
dess inre med vatten af samma beskaffenhet som det, hvaraf ap- 
paraten för ögonblicket omgifves. För att nu upphemta ett prof 
af vattnet i det lager till hvilket apparaten blifvit nedsänkt, 
drager man blott på linan, som uppbär apparaten. Ving-armarne 
J, J ställa sig då horizontalt och börja spänna snörena till ha- 
karne MH, H. Vid fortsatt dragning springa ving-armarne nedåt 
och friktionsrullarne 4, i glida af hakarne H, H, hvarigenom ven- 
tilstången, såsom ej längre uppburen, tryckes nedåt genom spiral- 
fjädern, och ventilerne sluta sig. Som båda ventilerne äro för- 
enade med en gemensam stång, och ventilen G har större dia- 
meter än ventilen F, hvarigenom den exponerar en större area 
än den sednare emot det inneslutna vattnets expansion, så tryc- 
kes ventilen F hårdare emot kanten e i mån af expansionen 
hos vattnet. 

Skrufvarne, som tjena ving-armarne till axlar, tillskrufvas 
nätt och jemt så hårdt att ving-armarne ej genom sin egen tyngd 
nedsjunka och ställa sig horizontalt, ty den minsta rörelse på 
vattnets yta skulle då, ifall apparaten nedsänktes från en far- 
kost, vara tillräcklig ätt i förtid utlösa ventilerne. De båda fjä- 
drarne m,m böra ej vara så styfva att någon hårdare ryckning 
på linan skulle erfordras till att få vingarmarne i hängande läge, 
emedan linan då lätt skulle kunna afslitas, när apparaten är 
nedsänkt till större djup. 

K,K äro fötter, hvarpå apparaten hvilar då den blifvit 
uppdragen ur vattnet. Fig. 4 visar en fot sedd från sidan. 

o och p hål för kranar. Kranen, som insättes i hålet p, 
får nedgående pip. 

Fig. 5, en kon af trä till ventilernes öppnande. Härvid 
tillgår sålunda: först uppslås ving-armarne, sedan ställes appara- 
ten med ventilstängen på träkonen och nedtryckes, hvarefter båda 
hakarne H, H föras under friktions-rullarne. 


— 242 — 


Genom någon tillfällighet skulle möjligen den ena ving- 
armen kunna sänka sig i förtid och utlösa ventilstångens ena 
rulle. Apparaten göres dock ej overksam härigenom, emedan 
ventilstången då uppbäres af den andra haken. 

I stället för snören och hakar, kan man låta de båda ving- 
armarne J, J verka mot 2:ne, parallelt med apparatens sidor gå- 
ende och med fjädrar försedda, dubbel-armade häfstänger, hvilka 
med sin öfra ända uppbära ett, vid ventil-stången fästadt tvär- 


stycke, som glider mellan gaffelns sidostycken. 


IH. Apparaten för luftprofs tagande i schakter. 

a) Invid vattenytan i en brunn, eller vid bottnen af ett torrt 
schakt. 

b) Ofvanför vattenytan eller bottnen, på hvad afstand som helst 
från desamma. 

Fig. 6 afbildar denna apparat. 4, en skifva af trä, så 
stor att den kan hålla apparaten flytande i upprätt ställning. 
B, ett, medelst 2:ne ståndare vid skifvan A fästadt, tvärstycke 
af trä, försedt med ett rörligt stycke a, hvilket medelst 2:ne gröfre 
ståltrådar är förenadt med skifvan b. Denna skifva tjenar till 
mutter för tryckskrufven c. C, flaskan i hvilken luftprofvet skall 
tagas. Flaskan införes i hålet på tvärstycket B och fastkläm- 
mes genom att tillskrufva tryckskrufven c. Till förekommande 
af flaskans sönderklämning är hålet beklädt med kork. D, en 
ståltrådsbåge, ledigt genomgående tvärstycket B, samt nedtill 
försedd med en träskifva £, på hvilken en jernskål F är fästad. 
G, ytterligare en ståltrådsbåge, så gjord att den med lätthet 
kan afhakas från de 2:ne å tvärstycket B fästade SEI Denna 
båge är försedd med ett snöre /f. 

d, d tvenne på bågen PD ställbara hylsor, på hvilka tvär- 
stycket B hvilar då apparaten nedsänkes. Dessa hylsors ända- 
mål är att hindra flaskan trycka mot skålens botten. 

Skall apparaten begagnas till luftprofs tagande vid bott- 
nen af ett schakt, eller vid vattenytan uti en brunn, borttages 


— 243 — 


bågen G, flaskan fylles med vatten eller qvicksilfver och dess 
mynning nedsättes i den med vatten eller qvicksilfver fylda skå- 
len, hvarefter skålen upplyftes och flaskan införes i hålet på 
tvärstycket 5, hvarefter tryckskrufven c tillskrufvas. Sedan ned- 
sänkes apparaten till dess träskifvan A uppbäres af bottnen eller 
vattenytan. Om man nu släpper efter snöret, aflägsnar sig skå- 
len från flaskan och vattnet utrinner ur denna, hvarvid den- 
samma i stället fyller sig med luft. När apparaten åter upp- 
hissas närmar sig skålen till flaskan och vattnet eller qvicksilfret 
i densamma spärrar ånyo den sednare. 

Skall åter apparaten begagnas till upphemtande af luft på 
något afstånd från en schakt-botten eller från vattenytan, på- 
hakar man först bågen G. Derefter fylles flaskan med vatten 
och insättes, såsom förut är nämndt. Apparaten nedsänkes me- 
delst det vid bågen D fästade snöret e, hvarvid iakttages att 
snöret f i bågen G ej spännes. Då apparaten kommit till det 
djup, hvarifrån man önskar ett luftprof, håller man stadigt i 
snöret f och släpper efter snöret e, hvarigenom skålen aflägsnar 
sig och utbytet af vattnet mot luft försiggar. Sedan upphissas 
apparaten förmedelst snöret e, hvarunder vattnet i skålen ånyo 
spärrar flaskan. 

Snöret e bör vara fätadt. 

Apparaten kan äfven begagnas till vattenprofs tagande från 
mindre djup. Härtill måste apparaten, liksom för sistnämnda 
ändamål vara försedd med bågen G, hvarjemte skifvan A lastas 
med en tyngd, så att apparaten kan sjunka, eller ock borttages 
densamma. Flaskan fylles med qvicksilfver och till spärrning 
fylles skälen äfven till någon del med qvicksilfver.» 


— 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum 
Zoologiska afdelningen. 
Af Hr Grefve A. E. Wirsén. 
En tupp af engelsk race. 
Af Hr Kandidat Landgren. 
En Scolopax gallinula. 
Af Fru Nordgren. 
En Hafsnål, Syngnathus ophidion. 


Af Hr Brukspatron J. W-. Grill. 


En Phyllobasileus superciliosus funnen på Helgoland. 


Botaniska afdelningen. 


Af Docenten Mag. J. E. Zetterstedt. 
Trettioåtta arter fanerogamer från Norges fjelltrakter, för det mesta 
synnerligen sällsynta arter, såsom Draba curtisiliqua Z., Potentilla 
gelida C. et M., Poa strieta LIND. m. fl. 


— 245 — 


Loka hälsovatten. — Hr Apothekaren F. W. HELLEDAY 
i Fahlun hade härom insändt följande meddelande: 

»På anmodan af Brunns-Intendenten vid Loka hälsobrunn i 
Nerike Hr Doktor LEONH. ENGSTRÖM har, af undertecknad, un- 
der loppet af vintern en qvantitativ analys blifvit anställd på 
Loka mineralvatten. 

Den förut verkställda qvalitativa undersökningen gjordes 
med nedanstående reagentier, hvarvid följande resultater erhöllos: 

Lackmus-tinktur (beredd af lackmus och varm svag sprit) 
dröps i ett spetsglas, förut fyldt med berörda källas vatten, 
hvarvid detta i början blef svagt rödt, men efter 24 timmar hade 
rodnaden försvunnit och vätskan antagit en blåaktig färg. 

Kalium jerneyanid. Till vattnet sattes några droppar chlor- 
vätesyra, och derefter en lösning af kalium-jerneyanid, hvarvid 
vattnet genast färgades intensivt blått, och efter en stund afsatte 
en blå fällning. 

Vätesvafladt svafvelammonmum. Vattnet gjordes svagt am- 
moniakaliskt, hvarefter tillsattes litet vätesvafladt svafvelammo- 
nium, då vätskan genast blef djupt grön; efter en stund hade en 
betydlig svart fällning afsatt sig. 

Galläppleinfusion gaf äfven reaktion för jern. 

Sedan vattnet kokats och fällningen afskilts kunde i filtratet 
hvarken med galläppleinfusion, kalium-jerneyanid, kalium-jern- 
cyanur eller vätesvafladt svafvelammonium upptäckas spår af jern. 

Chlorbarium. Uti vattnet, försatt med litet chlorvätesyra, 
dröps en lösning af reagenset, men efter 12 timmar förmärktes 
hvarken fällning eller grumling. 

Salpetersyrad, silfveroxid. Till vattnet, som förut var blan- 
dadt med litet salpetersyra, sattes en lösning af nämnda salt, 


hvarvid vätskan genast blacknade. 


En större portion af vattnet kokades och filtrerades. Fäll- 
ningen, som stadnade på filtrum, undersöktes på följande sätt: 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Maj 1859. 


— 246 — 


1:o En del blandades med soda och upphettades på platina- 
bleck för blåsrörets oxidationslåga, hvarvid den smälta massan 
antog en grön färg. ; 

2:o En annan del löstes i saltsyra (härvid uppkom en betyd- 
lig utveckling af kolsyregas) och upphettades med salpetersyra, 
hvarefter tillsattes ammoniak, då en mörkbrun fällning erhölls, 
som, löst i saltsyra, gaf med kalium-jerncyanur en blå fällning. 
Filtratet efter fällningen med ammoniak gaf med oxalsyrad am- 
moniumoxid en hvit fällning, som efter flere timmars digestion 
togs på filtrum; det härvid erhållna filtratet gjordes starkt am- 
moniakaliskt, och tillsattes fosforsyradt natron, då en hvit kri- 
stallinisk fällning afsatte sig, som vid undersökning befanns smit- 
tad af mangan. 


3:0 Ytterligare eftersöktes fosforsyra och svafvelsyra på föl- 
jande sätt: 

Fällningen löstes i litet salpetersyra, hvarefter till en del 
af denna lösning, sedan den blifvit utspädd med vatten, sattes 
salpetersyrad baryt, hvarvid, efter digestion på sandkapellet, ingen 
fällning eller grumling visade sig. 

Till en annan del af den salpetersyrade lösningen sattes 
molybdensyrad ammoniumoxid, som var surgjord med salpeter- 
syra, hvarvid äfven i digestionsvärme ingen fällning erhölls. 

Häraf synes, att den fällning, som erhölls då vattnet ko- 
kades, höll mangan, jern, kalk, talk, men ingen svafvelsyra eller 
fosforsyra. 

Vattnet, hvars temperatur efter Hr Doktor ENGSTRÖMS 
uppgift var 438", höll spår af svafvelväte. 


Qvantitativa undersökningen. 
Bestämmande af kiselsyra, kalkjord, talkjord, manganoxidul 
och jernoxidul. 
I en större bägare tillvägdes 64 uns vatten, hvartill sattes 
småningom saltsyra i litet öfverskott, vätskan digererades vid 


låg värme ett par dygn, till dess kolsyran bortgått; afdunstades 


MS 


derefter i en platinaskäl till en återstod af omkring tre uns, 
öfverflyttades derefter i en porslinsskål och afryktes till nära torr- 
het, hvarefter tillsattes kungsvatten och intorkades ånyo; detta 
repeterades ett par gånger, för att vara förvissad om, att de or- 
ganiska ämnena voro fullt destruerade, derefter pågöts saltsyra, 
och indrefs till torrhet i vattenbad, och sedan i sandbad vid en 
temperatur något öfverstigande + 100"; massan fuktades med chlor- 
vätesyra, hvarpå efter 5 å 6 timmar tillsattes destilleradt vat- 
ten, och digererades tills allt utom kiselsyran var upplöst. Denna 
togs nu på filtrum, tvättades, torkades och glödgades, samt bé- 
fanns, sedan vigten af filtrets aska blifvit afdragen, vid vägning 
utgöra 0,011 gramm. 

Filtratet öfvermättades med kolsyrefri ammoniak, den der- 
under uppkomna fällningen togs på filtrum och tvättades; filtratet 
härvid öfvermättades med saltsyra och sattes å sido för fram- 
deles behandling; fällningen löstes i saltsyra, och upphettades på 
sandkapellet till nära kokning (för att vara säker på att vätskan 
ej höll manganchlorid) neutraliserades nu noga med ammoniak, 
hvarefter jernet utfälldes med bernstenssyradt natron. Sedan den 
bernstenssyrade jernoxiden i värme afsatt sig och ofvanstående 
vätskan fullkomligt klarnat, togs, då vätskan kallnat, fällningen 
på filtrum och tvättades först med desilleradt, och sedan med 
ammoniakaliskt vatten för att utdraga bernstenssyran; fällnin- 
gen, glödgad, vägde 0,0284 gramm, motsvarande 0,0413 gramm 
kolsyrad jernoxidul. 

Filtratet blandades till filtratet efter första fällningen med 
ammoniak och neutraliserades nära med kolsyrefri ammoniak, 
eller så att vätskan var ytterst svagt sur, hvarefter tillsattes 
vätesvafladt svafvelammonium. Sedan svafvelmangan fullkomligt 
afsatt sig, togs den på filtrum och tvättades med destilleradt 
vatten, som höll vätesvafladt svafvelammonium, lades genast i 
en porslinsdegel och förvandlades, under iakttagande af alla 
nödiga försigtighetsmått, till svafvelsyrad manganoxidul, hvilken 
vägde 0,00167 gramm, motsvarande 0,00127 gramm kolsyrad man- 
ganoxidul. 


— 248 — 


Filtratet efter manganens frånskiljande öfvermättades med 
saltsyra; sedan i värme svaflet hade afsatt sig och vätskan var 
fullkomligt klar, filtrerades den och tillsattes ammoniak i litet öf- 
verskott, hvarefter kalken utfälldes med oxalsyrad ammoniumoxid. 
Sedan efter ett dygns digestion oxalsyrade kalken afsatt sig, togs 
den på filtrum, tvättades, torkades och förvandlades på vanligt 
sätt i kolsyrad kalk, som vägde 0,03+: gramm. Filtratet efter 
oxalsyrade kalken gjordes starkt ammoniakaliskt, hvarefter till- 
sattes en lösning af fosforsyradt natron; sedan i värme fosfor- 
syrade ammoniumoxid-talkjorden fullkomligt afsatt sig, togs den 
på filtrum och tvättades med ammoniakhaltigt vatten; fällnin- 
gen torkad och glödgad vägde 0,0184 gramm, motsvarande 0,0135 
gramm kolsyrad talkjord. 


Bestämmande af chlor. 


Till 64 uns vatten sattes salpetersyra, och derefter en lös- 
ning af salpetersyrad silfveroxid i öfverskott. Vätskan digere- 
rades vid svag värme, hvarefter, och sedan chlorsilfret fullkomligt 
afsatt sig, den klara vätskan afsifonerades. 

Fällningen togs nu på ett tillvägdt filtrum, tvättades i bör- 
jan med vatten, som höll litet salpetersyra, och slutligen med 
destilleradt vatten. Filtret torkades vid +100” och vägdes, tor- 
kades ånyo tills vigten ej förändrades. 

Chlorsilfret vägde 0,036 gramm, motsvarande 0,0147 gramm 
chlor-natrium. 


Bestämmande af extraktivämne. 


64 uns vatten kokades och filtrerades, hvarefter tillsattes 
kolsyradt natron, och afryktes i vattenbad till torrhet. Åter- 
stoden kokades med destilleradt vatten, filtrerades och afdunsta- 
des i vattenbad till torrhet, samt upphettades sedan vid omkring 
+130” tills dess ingen vigtsförändring mer visade sig efter för- 
nyade vägningar; derpå glödgades lindrigt tills den, under glödg- 
ningen uppkomna bruna färgen försvunnit, hvarefter det vägdes. 

Vigtskillnaden befanns vara 0,0173 gramm. ; 


= 249 — 


Bestämmande af svafvelsyra. 

64 uns vatten afvägdes och afryktes i en platinaskål till 
en återstod af några uns, hvarefter det filtrerades, filtratet gjör- 
des surt med chlorvätesyra och tillsattes en lösning af chlorba- 
rium, hvarvid ingen fällning eller grumling visade sig; sattes nu 
på sandkapellet i digestionsvärme, hvarpå, efter 24 timmar, en 
högst ringa, ingalunda vägbar fällning uppkom. Fällningen efter 
vattnets afrykning i platinaskålen och som stadnade på filtrum 
vid vattnets filtrering, undersöktes, men höll ej svafvelsyra. 


Bestämmande af kali och natron. 


64 uns vatten tillvägdes och afdunstades i en platinaskål 
till hälften, hvarefter tillsattes en lösning af chlorbarium, hvarpå 
vätskan efter 12 timmar filtrerades; filtratet afdunstades till 
ringa volym, försattes med barytvatten och digererades väl be- 
täckt på sandkapellet tills fällningen fullkomligt afsatt sig, och 
ofvanstående vätskan var klar. Till filtratet sattes ammoniak och 
kolsyrad ammoniumoxid, hvarefter den bildade fällningen togs på 
filtrum och tvättades med ammoniakhaltigt vatten. Fällning med 
ammoniak och kolsyrad ammoniumoxid repeterades 2:ne gånger. 

Det nu erhållna filtratet afdunstades, under iakttagande af 
alla försigtighetsmått, till torrhet, eller till dess all ammoniak för- 
flygtigats; för att säkert aflägsna all kiselsyra löstes den torra 
återstoden i vatten, filtrerades och afryktes ånyo till torrhet i 
platinadegeln, hvarefter den svagt glödgades, tills vigten efter 
förnyade vägningar visade sig konstant. 

Denna återstod, som vägde 0,0152 gramm, löstes i minsta qvan- 
titet vatten och försattes med en koncentrerad lösning af platina- 
ehlorid, samt med en mot det använda lösningsmedlet svarande 
portion alkohol; dervid uppkom en så ringa fällning, att den 
ingalunda var vägbar. Således bestod den omskrifna återstoden 
af blott chlornatrium. 


Bestämmande af fasta beståndsdelar. 
64 uns vatten uppvägdes i en bägare, betäcktes med glas 
och upphettades lindrigt i sandbad, hälldes derefter i små portio- 


ner i en uti vattenbad nedsatt platinadegel, intorkades och upp- 
hettades vid omkring +130” tills vigten vid förnyade vägningar 


— 250 — 


blef konstant eller lika med 0,1212 gramm. 


Vattnets halt af kolsyra kunde ej qvantitativt bestämmas, 
då jag ej sjelf var närvarande vid vattnets påfyllning, men af den 
qvalitativa undersökningen, synes att jern, mangan, kalk och talk 


voro närvarande som kolsyrade salter. 


Vid analysen gåfvo 64 uns vatten 0,1336 gramm bestånds- 
delar, men då 64 uns vatten afryktes till torrhet erhöllos endast 
0,1212 gramm, härrörande deraf att den kolsyrade jernoxidulen 


vid afrykning till torrhet öfvergått till jernoxid. 


64 uns vatten hålla således: 


16 uns 


Chlornatrium NET: fund: bäste i 0,0147. 
Kolsyrad talkjord . . . ...- 0,0136. 
» kalkjondi =." ta she 0,0344. 
» manganoxidul . . . . 0,0013. 
» jernoxidmuibkarmstert : 0,0413. 
Kiselsyran. WacmbBarkias) Ikrg 0,0110. 
Extraktivämnetobhtvitelkrsiktun 0,0173. 
Svafvelsyradt kali .....c- Spår. 


Gramm. 0,1336. 


vatten hålla i gran: 


Chlörnatriunty;: säd. ctr skar 0,05941. 
Kolsyrad talkjord ...... » 0,05497. 
» kalkjond ys: hamsn.acdt 0,13904. 
» manganoxidul . . . - 0,00525. 
» jernoxadulyslarr Av 0,16693. 
Kiselsyräsb. brasa, aoplbilöksng 0,04446. 
JaSEnAktIVÄMDE ledsen 0,06992. 
Sväalvelsyradt kal. uj. ba ss Spår 


Gran 0,53998. 


— 251 — 


10,000 delar vatten hålla i gran: 


CRlOrnaAtrium Stod «liker sa 0,07735. 
Kolsyrad talkjord ....... 0,07157. 
» kalkjordab scale son 0,18103. 
» manganoxidul . . . . 0,00683. 
» Jernoxadulss;; ss. 0,21734. 
KiSelSYEdiN sec sl tl SS Nola vå 0,05788. 
HIXtrAKtIVAIC tegel al se fra 0,09103. 
Svafvelsyradt kali . . . .... Spår. 


Gran 0,70303.» 


— AR - 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat C. m. 
st. K. af K. N. O. Frih. ALEXANDER V. HUMBOLDT, hennes f. n. äldste, 
år 1807 invalde ledamot. 

Akademien kallade, genom anstäldt val, till inländske ledamöter, 
i andra klassen, Ph. Magistern Hr D. G. LINDGAGEN, samt i den 7:de 
Med. pract. Professorn vid Universitetet i Lund Hr D:r P. E. GEL- 
LERSTEDT. 

Sekreteraren anmälte, att Akademien ytterligare fått cmottaga en 
samling af framl. Prof. W. DALMAN efterlemnade anteckningar, å egna 
och anhörigas vägnar förärade at Hr Regementsläkaren Dr C. W. KÖNIG. 

Docenten Hr V. v. ZEtPEL hade inlemnat en afhandling: »Under- 
sökningar 1 högre algebran, jemte några deraf beroende theoremer i 
determinant-theorien,» hvilka remitterades till Hrr SELANDER och C. 
J. MALMSTEN. 

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Academy of 
Sciences i New-Orleans. 


| 


— 253 — 


Den 8 Juni. 


Förenklad metod för den cykliska tideräkningen, 
jemte deduktion af den dithörande Gaussiska formeln. — 
Hr Lektor J. LUNDSTEDT hade insändt följande meddelande: 

»Afsigten med denna uppsats är att framställa en något 
förändrad metod för behandlingen af de problemer, som, i fråga 
om årets borgerliga och kyrkliga indelning, pläga i tidräknings- 
läran upptagas. Det derstädes ifrån forntiden iakttagna förfa- 
randet består, såsom bekant är, deruti att de erforderliga bestäm- 
ningarne successift uppsökas uti enkom upprättade tabeller. Att 
nu sammanfatta de vigtigaste af dessa tabeller under motsvarande 
algebraiska formler, har synts mig vara en åtgärd, hvarigenom 
man kan erhålla en tydligare och för minnet lättfattligare öfver- 
sigt af de i tabellform uppställda qvantiteterna, samt sålunda 
sättas i tillfälle att mera sjelfständigt fortgå till problemernas 
lösning. Men för en riktig uppfattning af formler, som blifvit 
härledda från vissa gifna förhållanden, erfordras naturligtvis, att 
dessa förhållanden åtminstone i kort sammandrag framläggas. 
Och denna omständighet torde såsom ursäkt kunna åberopas in- 
för dem, som här finna åtskilliga nogsamt bekanta och i vanliga 
läroböcker förekommande uppgifter intagna. 


Hvad särskildt angår det cykliska beräkningssättet, synes 
man med skäl kunna påstå, att det äfven i pedagogiskt hän- 
seende är förtjent af uppmärksamhet, emedan detsamma kan be- 
traktas såsom en populär tillämpning af flera bland astronomiens 
vigtigaste satser. 


Slutligen må ock en erinran bifogas om det märkvärdiga 
förhållandet, att den cykliska metoden, efter att en längre tid 
hafva varit i dess väsendtligaste delar öfvergifven, likväl seder- 
mera blifvit helt och hållet återupptagen. Den blef nemligen 
under nagon tid bedömd såsom en qvarlefva från mindre upp- 
lysta tidehvarf, och föga svarande mot astronomiens vunna beun- 
dransvärda utbildning. I dess ställe antogs ett på strängt astro- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 8 Jumi 1859. 


— 254 — 


nomiska grunder bygdt system, — hos Tysklands protestantiska 
trosbekännare år 1700, — i Sverige år 1740. Men detta nya, 
så kallade rationella system medförde vid tillämpningen så be- 
tydliga svårigheter, att man fann sig föranlåten att återga till 
den gamla metoden. Beslutet om denna återgång fattades i Tysk- 
land år 1775, och i Sverige, enligt Rikets Ständers och Kongl. 
Vetenskaps-Akademiens hemställan, år 1823. 

Då man i den cykliska tidräkningen vill införa den förän- 
dring, att de derstädes förekommande bestämningar och tabeller 
skola sammanfattas under motsvariga algebraiska formler, kan 
man uppställa följande formelsystem. 

1. Styldifferensen S, d. v. s. den gregorianska dateringens 
försprång före den julianska, kan för hvarje sekel (0), som kan 
betecknas skeenss hörs Bh med 1600 +-2n. 400, 
angifvas antingen medelst formeln S=10+2.3 dagar . ... L 

eller medelst formeln S=i0—-2 ....s..c' I; 

Sålunda erhålles enligt I 

förgseklet: 1600-15 EG 2000: 2400 
SLÖ 10-143 =13 =u10-25:3 =A6) 

och följaktligen 

för seklet 1700 1800 1900 2100 2200 2300 2500 
Sr tat LG lr0r:S: V: 

Och samma värden för S erhållas enligt formeln II. 


2. Söndagsbokstafvens ordningsnummer l! kan för hvarje 
skottårs årtal t, då nemligen man afser skottårets sednare söndags- 
bokstaf, alltid finnas enligt den af mig uppgjorda formeln 


J—34S+u 
== ee ere e ra 


Anm. Med denna korta teckning förstås här, äfvensom i det efter- 
följande, den rest, som uppkommer, då täljaren divideras med 
nämnaren. 


För julianska kalendern, der styldifferensen S är = 0, re- 4 
duceras denna formel till 


Beträffande 


— 255 — 


Beträffande konstanten 3 kan anmärkas, att densamma an- 
gifver den sednare söndagsbokstafven för christna tidräkningens 
år =0. Ty enligt DIoNYsit ExIGUI bestämning anses år 1 hafva 
begynt med en lördag och således hafva haft I- 2— FEL 

Ezempel. I jul. kal. är för skottåret 1856 ..1=— 3 +3:1856 — 

931 


== 0, d. v. s.=7-—= G; och följaktligen för år 1859, d. v. s. 


för 1856 +3..!=7-3=4=D. 


I greg. kal. är för skottåret 1856 . . I = 3+12+928 = 
3 = = 5 = E; och följaktligen för år 1859 .. 1-5 -3=2= RB, 
3. Gyllentalet g, d. v. s. årets ordningsnummer uti den 19- 
åriga måncykeln, kan för hvarje år i, både enligt den julianska 


och gregorianska kalendern, angifvas medelst formeln 


DEER R TÅRNA stR IV. 


Ty enligt DIONYsin beräkning var år 1 det 2:dra i den då 
löpande måncykeln; och i den gregorianska kalendern blef mån- 
cyklarnes fortgång orubbad bibehållen. 

4, Års-epakten FE, d. v. s. månens ålder vid början af 
Januari 1, finnes medelst formeln 

HF GDI dagar 9 
2 TES NERVER GS DAN ORG 

Enligt DIoNYsSH uppgift var, för år 1, 7 = 19 och alltså, 
för år 0, Z=8; hvadan den Julianska epaktkonstanten K alltid 
utgör = 8. 


I den gregorianska kalendern är deremot epaktkonstanten 


IA = 
K= REON VI. 


då nemligen S betyder seklets styldifferens, och L den så kallade 
lunar-korrektionen. 

Orsaken till korrektionen — S är lätt insedd. Deremot må 
€rinras, hurusom korrektionen &L förorsakas deraf, att den 19- 


3) Årsepaktens årliga tillväxt härflyter från det julianska solårets öfverskott öfver 
månåret. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh, Årg. 16. N:o 5 & 6. 2 


— 256 — 


åriga måncykelns 235 månskiften icke, enligt DIONYSII förutsätt- 
ning, fullt upptaga 19 julianska år, utan — såsom man vid gre- 
gorianska kalenderns uppställning beräknade — fullbordas på 1 
timma 27 min. 32 sek. kortare tid. 


I anseende till detta månens försprång (proemptosis lun&e) 
föreskrefs då, att till julianska epaktkonstanten 8 skulle för fram- 
tiden fogas äfven en sekular-korrektion + L, hvilken på 25 sekler 
borde uppgå till 8 dagar. 


Och hvad beträffar de successiva värdena af denna korrek- 
tion, så kunna de, för hvarje till sekelsperioden 18 . . . 41 hö- 
rande sekel s angifvas enligt formeln 


ES | >) 10 GPRS AR Fn an VIL 


då nemligen man med den inom hakarne ställda qvantiteten för- 
står den heltals-qvot, som erhålles då s divideras med 3. Och 
tillfälligtvis gäller denna formel äfven för de två seklen s =16 
och s= 17, hvilka närmast föregå den med s=18 börjande pe- 
rioden för lunar-korrektionens reguliera tillväxt. 


Sålunda befinnes för seklet 
16 il [SES SI 40 
L=5-2=3 5—-2-—-3 6—2=4 13—2 — 11; 
och om s är beläget inom sekelsperioden 42 . . . 65, 


o . S- -1 

[EM CLEO AAA SAG £=| 3 ]-> 0. 8. V, | 
Med tillhjelp af de för Z och S anförda formlerna kan man 

a . j la —-S 

således, enligt hufvudformeln K' = IAN 2 


30 
uppgifva, att den gregorianska epaktkonstanten K' 


för seklet 16 . . är = 8+3-10 = 
SS 8+3— 11 =110 
18-H, Ve BRA = 110 
jar Aer - 35 (8+4—13) Ugedey 


eller = +—=(8+4—13 +30) = 29. 


—— —2 


— 257 — 


5. Påskfullmånedagen = Påskterminen T. 

Då vid början af något år årsepakten är = 0, och således 
Januari 1 utgör månskiftets 1:sta dag, så antagas de derpå föl- 
jande månskiftena, — efter vexelvis räknade 30 och 29 dagar, 
och utan afseende på den i skottår tillagda dagen — alltid bör- 
jas med Januari 31, Mars 1 och Mars 31. Och då derjemte iakt- 
tages, att påskfullmånen alltid bör utsättas på den 14:de dagen 
i det löpande månskiftet, så följer, att, då årsepakten är = 0, 
påskfullmånen alltid bör beräknas inträffa på April 13, äfvensom 
att denna dag, — i anseende till den vid månskiftes-räkningen 
uteslutna skottdagen — alltid betraktas såsom årets 103:dje dag. 

För £ = 0 befinnes således alltid T =103 

BORT EPA 0 RARE SN SR = 102 

och följaktligen i allmänhet . T=103— FE; 

Men emedan formeln aldrig bör angifva T tidigare än vårdag- 
jemningsdagen, Mars 21 — årets 80:de dag, så sätter man 


. 23—E a : . 
och alldenstund expressionen = liktydig med expressionen 
23+30—E 
30 
teckna 


> så kan man, i synnerhet för de fall då E är > 25, 


T = 80+35(23+30—E) = 80+=(53— E); . « VII. 

6. Påskdagens datum P. 

Emellan början af påskfullmånedagen och början af påsk- 
dagen bör, enligt det nicenska stadgandet, förflyta en mellantid 
af minst 1 och högst 7 dagar. Denna mellantid — veckofyll- 
naden V — bestämmes lätt, då man känner årets söndagsbok- 
staf I och påskfullmånedagens veckodagsbokstaf v = =, samt så- 


ledes kan angifva 
T 


V=lo te 2 sår INR AES IX. 
Följaktligen erhåller man slutligen 
SEA förr a Är SAR Ae s AS 
SA 
0; 
4 


— 258 — 


Exempel A) Att i julianska kalendern finna påskdagen 
för år 1859. 
5 
1) Gyllentalet g = = +1—=17, 
2) Epaktkonstanten K = 38, 
Oo I 
3) Arsepakten £ = ET (17,—1). 11 ="4; 


4) Påskfullmånedagen 7T'=103—4 = 99 = April 9, 
5) För skottåret 1856, söndagsbokstafs-nummern l!=3+ 


+1:1856 == = 0, HÖRVE SMR KG, 


0) För (ar 18506 + 3— 1859... 
7) För årets 99:de dag ..v===1, - 
8) Alltså veckofyllnaden V=1-v=3, 
9) och slutligen P= T+ V=99+3 = 102 = April 12. 
Exempel B) Att i gregorianska kalendern finna påskdagen 
för år 1859. 
MP Prg EE RSA DAP =) 
2) För seklet 1800, K' = 0, 
| a 
d) AN söt0+ (17—1).11) =26, 


4) T=80+3(23+30—26) = 80 +27 = 107 = April 17), 


5) För skottåret 1856, != 3 +12+4-1856 = 2 =5 = I, 


6) För aret 18563 = 1859. «lb =-5, 
7) För årets 107:de dag. . .v= = => 2, 


S)LAMtsäsr Bose V=-v=005 VIEN 
9) och slutligen P= T+V= 107 +7 = 114 = April 24. 


7. Gregorianska undantagsreglor. 

Då man betraktar de enligt formeln VIII' uppkommande 
värdena för 7, så finner man, att epakterna 25 och 24 gifva de 
två största värdena, nemligen E=25 ... T=108= April 18 

och = 241 =109="Aprl 19: 
") Också befinnes för detta år påskfullmånen, enligt Stockholms Ahuanach, i verk- 


ligheten inträffa på April 17. Men af det cykliska beräkningssättets beskaffen- 
het följer, att ett så noggrannt sammanträffande icke kan för hvarje år äga rum. 


— 25 


Då man deremot undersöker den enligt formeln IV uppkom- 
mande julianska epaktserien, så visar det sig, att gyllentalet 7 
gifver K= 25, men att icke något gyllental gifver E = 24. Alltså 
måste i den julianska kalendern April 18 befinnas vara den se- 
naste påskfullmånedag, och följaktligen April 18+7 d.v.s. April 
25 den senaste påskdag. 


Vid uppställningen af den gregorianska kalendern önskade 
man, att dessa samma tidsbegränsningar äfven der måtte bibe- 
hållas. Då likväl den gregorianska epaktkonstanten K! borde 
successift förändras, kunde det icke undvikas, att epaktvärdet 24 
kom att uppträda uti de till åtskilliga sekel hörande epakt- 
serierna. Man fann sig derföre föranlåten att i den gregorianska 
kalendern föreskrifva följande två undantagsreglor: 

A) I stället för £=24 bör man alltid begagna = 25; 

B) Då den för seklet gällande epaktserien innehåller både 
E=24 och E = 25, bör hvardera epaktvärdet vid be- 
gagnandet tillökas med 1. 

Orsaken till föreskriften AÅ låg i det nyss anmärkta förhållan- 
det, att emot E=24 svarar 7 = April 19; och föreskriften B 
föranleddes deraf, att då man begagnade E = 25 i st. för E — 24, 
kunde det i måncykeln dessutom befintliga epaktvärdet 25 icke 
få begagnas oförändradt. Ty antagandet af två lika epaktvärden 
inom samma måncykel innebar den emot måncykelns natur stri- 
dande bestämningen, att månens ålder skulle vara den samma 
vid början af tvenne år, hvilkas mellantid var mindre än 19 år. 


Beträffande dessa undantagsreglor kan erinras, att ingen- 
dera af dem behöfver iakttagas under seklen 1700 och 1800; 
ty uti dessa sekels mäåncyklar förekomma väl epaktvärdena 26 
och 25, (svarande mot g=>17 och g =6), men icke epaktvär- 
det 24. 

Deremot innehåller den till seklet 1600 hörande måncy- 
keln epaktvärdena 26 och 24, (svarande mot g —6 och g = 14), 
hvadan undantagsregeln A der kan ifrågakomma. Och för seklet 
1900 innehåller måncykeln både E = 25 och E = 24, (svarande 


— 260 — 


mot g= 17 och g = 6), till följd hvaraf undantagsregeln £ kän 
behöfva iakttagas "). 


I stället för nyss anförda föreskrifter ÅA och B kan man 
äfven begagna nedanstående C och D. Dessa äga den fördel, 
att deras användande mera sällan påkallas. Och ehuru de an- 
gifva påskterminen en dag för sent, så erhåller man dock enligt 
desamma alltid det rätta datum för påskdagen, P. 


C) Årsepakten bör ökas med 1 i de år, då E=24 befinnes 
sammanträffa med l!=14; 

D) Årsepakten bör ökas med 1 i de år, då £=25 befinnes 
sammanträffa med !=3 och med g>11”"). 


Hvad beträffar orsaken dertill, att den i A och B£ föreskrifna 
förhöjningen kan enligt C och D i de flesta fall underlåtas, och 
det oaktadt ett riktigt värde för P erhållas, så beror denna om- 
ständighet deraf, att i formeln P = T+ V äger i dessa fall mel> 
lan IT och V ett sådant förhållande rum, att, då T gifver 1 för 
mycket, befinnes V gifva 1 för litet. 


För att åter ådagalägga, i hvilken mån hufvudformlen 
P=7T+V vilseleder, då man underlåter äfven de i C och D 
föreskrifna korrektionerna, må slutligen följande två exempel 
här intagas. 


Exempel 1) Om man för året 1609, för hvilket man har 
FE =24 och !— 4, underlåter den i C föreskrifna förhöjningen af 
FE, så befinnes formeln gifva P -- April 26; men efter verkställd 
förhöjning . . . P —- April 19. 

2) Om man för året 1954, för hvilket man har E = 25, 
l=3 och g = 17 underlåter den i D föreskrifna korrektionen af 


”) Man kan härvid anmärka, att af två närliggande epakter E+ och E (t. ex- 
25 och 24) måste, enligt den 19-åriga måncykelns natur, den större epaktens 
gyllental öfverstiga den mindres gyllental med 11. Och af två epakter E + 2 
och E (t. ex. 26 och 24) måste den större epaktens gyllental understiga den 
mindres med 8. Afvenså kan bevisas, att tre närliggande epakter (t. ex. 26, 
25, 24) icke kunna sammanträffa i en och samma måncykel. 


"") Att det emot E=?25 svarande gyllentalet är”>11 tillkännagifver, att äfven 
E=24 förekommer i samma måncykel (se nästföregående not). Också finner 
man, att i den under seklet 1900 gällande måncykeln, E=25 motsvaras af 
g=17, och följaktligen E=?24 af g=17—11 =6. 


— 261 — 


E, så erhålles P = April 25, men sedan korrektionen blifvit iakt- 
aaen, cc « P= April 18: 

Och dessa korrigerade värden af P äro sådana, som de 
finnas utsatta i CLAvi Normallista, i Lart de vérifier des dates 
och flerestädes. 

8. GAUS'S påskdagsformel. 

Denna allmänt bekanta formel blef af den ryktbare för- 
fattaren meddelad i v. ZacH'sS Monatliche Correspondenz år 1800, 
ehuru försedd endast med en i specielt fall gitven antydning af 
sättet, huru densamma kunde härledas från den cykliska tidräk- 
ningens grundsatser. Och såsom hinder för framställandet af 
en allmänt gällande deduktion anfördes, att en sådan måste 
grundas på några mindre bekanta, till den högre arithmetiken 
hörande satser. 


Då likväl vår ofvananförda, från de cykliska bestämningarna 
härledda formel 


n I 
VR EE 


synts oss kunna ombildas till öfverensstämmelse med den Gaus- 
siska formeln, vilja vi här företaga en utveckling, hvilken torde 
kunna fa gälla som en på elementär väg utförd deduktion. 


Och såsom en inledning vilja vi här behandla följande 
problem. 


I. Att uppställa en formel, som för hvilket år som helst, 


vare sig skottår eller allmänt år, angifver söndagsbokstafven. 


Enligt regeln för söndagsbokstäfvernas fortgång erhåller, i 
julianska kalendern, hvarje är samma söndagsbokstaf, som ett 
28 år förut beläget år innehaft. För de sålunda uppkommande 
28-åriga perioderna (soleyklarne) antog DIoNYSIUS till begyn- 
nelseår året 9 före christna tidräkningens år 1, d. v. s. det före 
är 0 belägna skottåret —8. Och emedan den sednare söndags- 
bokstafven för år 0 var = C=3, blef för nyssnämnda skottår 
den sednare söndagsbokstafven = F=56. Uti den julianska ka- 
lendern kom alltså hvarje solcykels 1:sta år att erhålla söndags- 


— 262 — 


bokstafs-nummern 6, hvilken i vår nedanstående beräkning må 


betecknas med 2. 


Antag nu att det år, för hvilket söndagsbokstafven skall 
finnas, innehar i någon solcykel ordningsnummern x, äfvensom att 
u skottår inträffat under den tidrymd af z—1 år, som förflutit 
efter cykelns begynnelseår. 

Emedan söndagsbokstafvens ordningsnummer, för hvarje ef- 
terföljande år, minskas med 1, och dessutom för hvarje skottår 
med 1, så erhålles för det ifrågavarande x:te året i soleykeln 

l=n—-(2£-l1l)-u=n+1—-2x—U, 
och emedan l! aldrig bör öfverstiga 7, . . 
SR a Ala TNG 


l== = ar 


7 7 AL ag 


Antag vidare, att man för något den christna tidräkningens 


årtal 2 funnit divisionsresterna 
i i 
SINNENA 
4 74 


och följaktligen, — då detta årtal räknas från den primitiva cy- 
kelns begynnelseår i+9, erhållit divisionsresterna 


i+9 i+2 , 
ak LS ERA BEST lf NR BER rr ee 


Frågan blir då, att uti nyssanförda värde af ! kunna ex- 
terminera de begge obekanta qvantiterna med tillhjelp af de be- 
kanta b' och c. 


Härvid är nu gifvet, att z måste innehålla u 4-åriga pe- 
rioder +D', och likaledes att x måste innehålla något antal (y) 
7T-åriga perioder+«'. Derigenom erhållas eqvationerna 

z=4u+db och Tv =Ty+c. 
; Ae COS VR 

Af den sednare eqvationen följer omedelbart, att RE 


och genom de begge eqvationernas jemförande 


esxhålles 43 pose Anlssss Ju+b =Ty+te 
eller:p (ARNESEN sd 4u = "Ty+e'—b' 
detvillssäga cob. Jas s 4u = Ty —Tc'—Db')+7(e—-b')+e'-d 


ellokavn SRA rar sk. te hkr 4u = T(y+b—ec')+8(c'—b') 


och slutligen divisionsresten 


HELIKVIllGSÄgAs oc «oo 6.0 dig SR 20c—Dd'). 
Med tillhjelp af dessa för = och = funna värden, förvand 
las nu den ofvan uppställda hufvudeqvationen till 
= =(n+1+2b'—30'), 
samt, då värdena b'= b+1 och c'= ce +2 insättas, 


GRAN Såg l==(n+20—3e0—3); 


och emedan divisionsresten icke förändras derigenom, att man till 
täljaren lägger de af nämnaren 7 tagna multiplerna c.7 och 1.7, så 


erhåller man genom detta tillägg . . != =(n +2b+7c—-3c+7—3) 


d. Vi 8. l==(n+2b+4c+4). 


Men i julianska kalendern är alltid n — 6; och då man vill 
angifva söndagsbokstäfvernas förändrade värden i den gregorian- 
ska kalendern, finner man lätt, att denna förändring helt och 
hållet beror af de successiva förändringarna i styldifferensen S, 
och följaktligen att man i st. för a bör i den gregorianska ka- 


n+S 
lendern sätta re 
man för något årtal i den christna tidräkningen känner divisions- 


Alltså uppkommer här det resultat, att, då 


resterna = b och ng ce, man alltid kan, — både i julianska 
och i gregorianska SE — angifva den för året gällande 


söndagsbokstafvens ordningsnummer medelst den, så vidt jag vet, 
nya formeln 


[== (6+S+20+40+4)==(3+8+2b+40) . . . XL 


Exempel. I gregorianska kalendern: 


1 = 1859 För seklet 1800, S=12 
ns =3, + =e=4; alltså l= =(3+12+6+ 16)= 
= 1860 (skottår) 


Fb 0, +=0=5; alltså l== -(3+12+20)=>1 


- 


=0 eller 7=6G. 


EGR EN 
Det kan anmärkas, att skottårets förra söndagsbokstaf er- 
hålles, om man sätter divisionsresten 2 icke = 0, utan = 4; I 
närvarande exempel fås då: 
r= F(3+1248+ 20) = ER 
så att söndagsbokstäfverna för 1860 blifva AG. 


10. Deduktion af den Gaussiska formeln. 
Denna deduktion vilja vi verkställa derigenom, att vi uti vår 


allmänna formel ..... PE ir Ne 


7 
transformera 1:o termen 7, och 2:0 expressionen !— = Zz 
1:0) Vi hafva funnit (VIII)... T= 80+(23 — BP). 

Men enlist" OK Oar: Kr nas E= (K+ i:g =); 

och om man i expressionen för gyllentalet, + 1=g9, sätter =0, 

och följaktligen a = g—1, så blir E = K+ 11a); 

alltså erhålles . . ....... T=80+-(23—K-—1lla); 

Sätt då M=23—K, .. så blir T=80+-(M-—1la) 
eller. . T=80+-(M+30a—11a) 
dis 804 —(M+ 19a); 

Sätt vidare d = --(M+19a), 


så befinnes slutligen ........ T=80+d; 
2:0) Till följd af föregående transformation kunna vi här 
a Pr 50 +d 
SULLA ESEa Nog du loreal a l-=-=-l—- 


- RIE SKETT 


/ i 


och då man utur talet 80 bortkastar den högsta multiplen af 7, 
d. v. s. 77, så befinnes [1 EE 
Men emedan frågan ED är om ett årtal 2, för hvilket vi an- 


tagit divisionsresterna = För Ochs Re så veta vi enligt for- 
meln XI, 


1 
BPR. l=F(6+S+20+4c+4); 
Alltså befinnes 1— 7 ==(6 + S+2b+4c+4—3—d) 
=-—(6+S+2b+40—-d+1) = 


6+S+2b+4c+7d—d+1) 


AD RN 


6+S+2b+4c+6d+1); 


|| 
och om man här sätter V— =(6 + S) och e= = (N+2b+4c+6d), 


lr! 


o a : 1 
så erhålles slutligen | —===2e+ . div: Sr == 


TN 
Då nu de härstädes i 1:o och 2:o erhållna resultaterna sam- 

manfogas, så befinnes vår formel 

pop 1 
ombildad till ... P=80+d+e+1, d. v. ss. =81 +d+e, 

och alltså till. .. P= Mars 22+d+e, 
hvilken expression både till form och betydelse öfverensstämmer 
med den Gaussiska formeln. 


11. Sekulär-konstanterna M och N. 
Genom den bestämning vi gifvit åt dessa konstanter kunna 


vi nu återfinna samt huru långt som helst fortsätta den af GAUSS 
uppställda konstant-tabellen. 


Ty i Julianska kalendern är alltid 
Mid VS) 29 K —2O LA 
ooh NV; d. v. s..6+S=6: 
och för gregorianska kalendern veta vi, att K' är = = (8+L—S), 


3 


under det att L är = [$]-2 och S = å o—2. 
(g 


Alltså kunna vi uti gregorianska kalendern uppställa föl- 
jande värden för M och NV”): 


') Enär således utvidgandet af Gaus's konstant-tabell icke är underkastadt någon 
svårighet, förefaller det besynnerligt, att DELAMBRE (Astronomie, Paris 1814, 
T. III, sid. 712) lagt så stor vigt på den omständigheten, att icke någon an- 
visning till ett sådant fullständigande blifvit jemte formeln meddeladt. Han 
yttrar nemligen, att den i så få rader affattade formeln skulle uppväga CLAVi 
öfver den gregoriauska kalendern utgifua stora verk, om hon varit åvföljd af 


— 266 — 


K' M= 3) NE =(6+9) 
1582—1699 8+3-10=1 ==22 =2 
seklet 1700 8+3—-11=0 = =" 
1800 8+4—-12=0 =23 =4 
1900 8+4—-13=-1=+29 ==24 =5 
2000 8+4—-13=>-—1 = 24 =D 
2100 8+5—-14=>-—1 =H04 =6 
2200 8+5-15=-—2 ==25 =0 
2300 8+5—16 = —3 = 20 = 
2400 8+6—-16=-—-2=+28 =—=25 SL 
4000 8+11—-28=-9=+21 = 2 =6 


I afseende på de successiva värdena af £L och S kan såsom 
kontroll iakttagas, att under de 16 sekel, som räknas från 2400 
till och med 4000, 


befinnes L ökad från 6 till 11, d.v.s. med fe =5 enheter, 


och S ökad från 16 till 28, d. v. s. med 7 - 16 =12 enheter. 


12. De Gaussiska undantagsreglorna. 

För att äfven i afseende på dessa reglor genomföra deduk- 
tionen, utgå vi ifrån de vid vår hufvudformel fogade undangtags- 
föreskrifterna C och D. Och härvid erfordras naturligtvis, att 
de i C och D förekommande qvantiteterna £ och ! uttryckas 
medelst d och e. 

Hvad beträffar £, så kan man genom jemförelse mellan 


expressionerna 
1 é I DE 
He 30 I +lla)... sochd= 30 (M+19a), GIN 30 23-K+19a), 


o . 1 < 
utan svårighet finna, att £ är = (232d) = 30003 —d); 
och i afseende på ! vet man, att ! = +(N+ 20 + 4c+4). 


underrättelse, huru de till henne hörande sekular-konstanterua M, N kuuna 
för hvilket sekel som helst bestämmas. 

DELAMBRE har sedermera (Connaissauce des temps, 1817) meddelat åt- 
skilliga formler i afseende på påskdagens bestämning, men dervid följt en me- 
tod, vida afvikande från den som begagnats i förevarande elementära försök. 


= BOR TV 


Undantagsvilkoret £=24 måste derföre hos Gauss ut- 
tryckas medelst .:.'. .....- 53 —d = 24, d. v. s. genom d = 29, 
och likaledes undantagsvilkoret E=25 ....... genom d = 28. 

Åfvenså måste man, till motsvarighet mot undantagsvilkoren 
!1=4 eller 3, sätta N+2b0+4c+4=4 eller 3; och derigenom 
finner man de sökta undantagsvilkoren blifva . . . 5b+3ce — N 
eller MN+15; och hvad slutligen angår det i D tillagda vilkoret 
g>11, så bör detta enligt det antagna notationssättet angifvas 
med . ..a>10. 

Häraf inses alltså, hurusom de i C och D uppställda un- 
dantagsföreskrifterna kommit att vid den Gaussiska formeln på 
följande sätt uttryckas: 

a) så ofta man i gregorianska kalendern vid hufvudformelns 
användning finner d =29 och 56+3c = N, bör det af for- 

meln gifna resultatet P= April 26 korrigeras till P= April 19. 

b) Så ofta man, vid en dylik användning, finner 
> 10: ”di=281 ochhöb-FBe-NG-] 

bör det af formeln gifna resultatet P= April 25 korrigeras 

till P = April 18. 

Beträffande så väl de 4 ofvananförda, som de 2 här beskrifna 
undantagsreglorna må slutligen anmärkas, att A och B äro de 

af gregorianska kalenderns upphofsmän framställda. men att der- 
emot de Gaussiska a och b blifvit af mig transformerade och un- 
der beteckningen C och D fogade till A och £, på det att man 
genom jemförelsen måtte tydligare uppfatta, i hvilken mån de 
Gaussiska undantagsföreskrifterna skilja sig ifrån de ursprungliga. 


13. Olika slag af årsepakter. 

| Uti det föregående hafva vi, med stöd af DIONYsII EXIGUI 
bestämning, antagit den julianska epakten 

| Fossa vr (V). 
| dvs EB KJ RS 

Deremot uppgifves i CLAVII Påskdagslista och i Cart de vérifier 
| des dates en juliansk epakt . .. EP” =(g-—-1).11; 

och dessutom finner man i Astronomiska årsböcker och flerestädes 
| SH joliansk epakt. . ......- Eg. 


NINA 


och såsom en förbättring af den julianska epakten gäller nu för 
tiden den gregorianska epakten 
E'=(8+L-S)+(g—-1).11=11.g+L—S—-3.. (VD. 
Beträffande dessa skiljaktiga epaktvärden torde här följande 
anmärkningar förtjena rum. 


Vid jemförelse mellan de begge förstnämnda, E och E”, 
bör ihågkommas, att, under det att £ angifver månens ålder vid 
början af Januari 1, svarar £" emot månens ålder vid början af | 
Mars 23. Men i afseende på denna mars-epakts förhållande till 
januari-epakten, inses lätt, att t. ex. en nytändning vid början 
af Januari 1 måste, enligt den cykliska månskiftesberäkningen, 
efterföljas af en nytändning vid början af Mars 1, och att så- 
ledes Mars 22 då utgör detta månskiftets 22:dra dag, — och 
följaktligen att, då månen vid början af Jan. 1 innehaft en ål- 
der = 0, måste han vid början af Mars 23 hafva uppnått en 
ålder af 22 dagar”). 


Häraf uppkommer i allmänhet den slutföljd, att man, för 
ett och samma år, alltid måste antaga mars-epakten E” = ja- 
nuari-epakten E+22, eller — hvilket är detsamma, — att 
E"= E-8, och tvertom att E = E '+8; och vidare att, då man, 
såsom här ofvan, angifvit E=g.11—3, 
al OMNAer ras or ve E"=g.11-3—8 = (g—-1).11; 
Alltså förefinnes emellan dessa två epaktvärden en noggrann 
öfverensstämmelse. 


Hvad åter beträffar grunden för bestämningen af de emot 
epakterna svarande gyllentalen, så är bekant, att DIONYSIUS, äf- 
ven i detta hänseende, önskade bibehålla den anordning, som 
gällde vid det nicenska kyrkomötets tid. Men i afseende på 
denna ungefär 200 år före hans tid belägna tidpunkt, ägde han 
den uppgift, att för christna tidräkningens år 323 räknades må- 
nens ålder vid början af Mars 23 vara = 0, och att derföre detta 
är antogs utgöra en måncykels begynnelseår och alltså utmärk- 

") Hos BEDA VENERABILIS, som lefde ungefär 200 år efter Dtonysu tid, finnea 


regeln om detta epaktvärde på följande sätt uttryckt: Quota est Inna in XXII:do 
martii, tota est illins anni epacta, ; 


— 269 — 


tes med g=1. Häraf föranleddes han att i den serie af julian- 
ska måncyklar, som han uppställde, utsätta g=1 för hvarje år, 
som ägde marsepakten E”=0 och som följaktligen ägde januari- 
epakten = 8. Och under förutsättning, att hvarje 19-årig mån- 
cykel noggrannt motsvarade 19 julianska år, antog han denna 
måncykel för beständigt gällande. 


Alltså uppkommo, i afseende på de första åren af christna 
tidräkningen, följande julianska bestämningar: 


ÖR Ar ROS 2. 3. 
EROS bä Orsen selen sr AD IS SIN a RNO 
epaktvärdet £-=8+(g—1).11=g.11—3..8 19 30=0 11 22 
epaktvärdet E'=(g—1).11=yg.11—11..0 11 22 314 

OS: a 

Och då man här till jemförelse uppställer de värden, som upp- 
komma enligt den så kallade julianska epakten =yg.11, 
IE OCIMR TA src See are fl RN RR 11-:22...-3 140. s. v. 
så inses tydligt, att desamma icke angifva månens i den julianska 
kalendern beräknade ålder, hvarken för Jan. 1 eller för Mars 23, 
och att derföre expressionen g.11 ganska oegentligt bär namn af 
juliansk epakt. 


Men emedan denna expression ingår såsom en gemensam 
term, icke blott i de anförda två julianska epaktvärdena ZE och 
PE”, utan äfven i det gregorianska epaktvärdet £', så kan den- 
samma med fördel begagnas såsom en allmän epakt-klav, och 
synes af detta skäl förtjena att, såsom hittills skett, särskildt 


utsättas. 

Exempel. Sedan man för året 1859 funnit g = tll 
kan man först uppställa epakt-klaven g.11=717.11=187 och 
sedermera den Dionysianska, d. v. s. den egentliga julianska 
epakten .... E=g.11-3=187-3====4 


och likaledes den gregorianska epakten 
P'=-g.11-3+L-S8S 
1 


76 
= 187238 +4-—-12='5> = 26, 


— 270 — 


Slutligen må anmärkas, att då man begagnar expressionen 
g.11 i stället för den verkliga julianska epakten g.11—3, man 
naturligtvis för påskfullmånedagen erhåller värdet T=103 -g.11, 
i stället för det rätta värdet 7 = 103—-yg.11+3, och att der- 
före CRONSTRAND (Astron. Handbok, II: sid. 183), såsom kor- 
rektion föreskrifvit, att man, i detta fall, bör vid månskiftes- 
beräkningen anse Februari månad innehålla endast 25 dagar. 
Hos LITTROW (Calendariographie, sid. 51), finnes deremot, i fråga 
om oftanämnda expressions användande såsom juliansk epakt, 
icke något undantag anfördt.» 


Om 


— 271 — 


Om några organiskt sanunansatta radikaler. — Che- 
mie Adjunkten vid Universitetet i Lund Hr C.: W. BLOMSTRAND 
hade insändt följande, som föredrogs af Hr BERLIN: 

»I en uppsats, intagen i Öfversigten af Akademiens För- 
handlingar (Årg. 14 sid. 393 ff.) har jag meddelat en kort redo- 
görelselse för några molybdenföreningar, hvilkas i många afse- 
enden ovanliga egenskaper skulle kunna föranleda till antagandet 
af preexisterande radikaler, sammansatta af metallen och en 
saltbildare, chlor eller brom. 

För tillfället tilltrodde jag mig dock ej att såsom sanno- 
likast framhålla en dylik åsigt, då den fullkomligt saknade stöd 
af förut bekanta analoga förhållanden. Alla hittills beskrifna 
sammansatta radikaler innehålla nemligen såsom konstituerande 
beståndsdel en eller flere af de s. k. organiska elementerna (C, 
H, N), med det enda undantaget af Péligots Uranyl Ur” O”, hvars 
antagande dock alltför mycket hvilar på rent hypothetiska grun- 
der, för att kunna göra andra af samma natur tillräckligen ve- 
tenskapligt berättigade. BERZELIUS, hvars obevekliga kritiska 
stränghet vid bedömandet af nyuppställda hypotheser i så lång 
tid utöfvade sin välgörande inverkan, betecknar den nämnda Peé- 
ligotska theorien (Årsb. 1843 s. 145) som »en okemisk åsigt, 
vittnande mera om benägenhet att hjelpa sig med diktade för- 
klaringar, der svårigheter möta, än om bemödande att utreda 
dem ;» ett omdöme, som ingalunda uppmuntrar till liknande theo- 
riers uppställande. 

Fortsatta undersökningar af de ifrågavarande ämnena hafva 
emedlertid låtit dessa betänkligheter alltmera träda i bakgrunden 
och jag tvekar ej längre att betrakta de af molybdenchlorur och 
-bromur härledda kroppar såsom föreningar af radikalerna Mo” CI 
och Mo”Br?, chloro- och bromo-molybden. 

Utbedjande mig att vid ett annat tillfälle få återkomma till 
en utförligare redogörelse, vill jag här endast i största korthet 
sammanställa de hufvudsakliga skäl, hvarpå denna min åsigt 
grundar sig. 

Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 5 & 6. 3 


— 272 — 


Att jag dervid nödgas ånyo upprepa. en del af hvad jag 
förut (1. c.) meddelat, ligger i sakens natur. 


A) Chloromolybden Mo? €V. 


Molybdensesquichloruren Mo? CP (BERZELHU chlorur) sönder- 
faller vid stark upphettning i chlorur och chlorid: Mo EP = 
Mo €£1-+ Mo €£P', af hvilka den förra är eldfast vid måttlig glöd- 
hetta, den sednare lätt förflygtigas. 


Att den sålunda erhållna chloruren dock ingalunda är att 
betrakta som molybdenchlorur i vanlig mening, följer redan af 
deras förhållande till alkalier och starka syror såsom svafvel- 
syra, vätesyror, i hvilka den fullständigt upplöses med bibehål- 
lande af den karakteriska gula färg, hvaraf alla ifrågavarande 
föreningar utmärkas. Lösningen i svafvelsyra eller den alkaliska, 
försatt med salpetersyra i öfverskott, ger med silfversalt endast 
delvis fällning af chlorsilfver, under det ungefär 3, utan att af- 
ficieras, qvarstadnar upplöst i den sura vätskan; med vätesvafla 
och blodlutsalt deremot alls ingen fällning. Redan detta förhål- 
lande, i följd hvaraf alltså metallen och 3 af chloren med van- 
liga reaktionsmedel allsicke kan påvisas, berättigar till antagan- 
det, att chlorurens sanna formel är Mo” €I Cl eller med andra 
ord, att den utgör den vattenfria chlorföreningen af radikalen 
chloromolybden. Att emedlertid analyserna, hvilka jag af skäl, 
som här skulle blifva för vidlyftigt att omnämna, ehuru verk- 
ställda på orent preparat, vågar tillerkänna tillräckligt bevisande 
kraft, — alltid angifvit en något för ringa chlorhalt, har utan 
tvifvel sin grund i den samtidiga närvaron af motsvarande syre- 
förening, hvars bildning åter lätt förklaras genom svårigheten 
att fullkomligt aflägsna fugtighet vid sesquichlorurens glödgning 
(MO CP.O + H€l). Den råa glödgningsprodukten är således, obe- 
räknadt rent mekaniskt inblandad sesquichlorur, metall och metall- 
oxider, i allmänhet att anse såsom: Mo? CI €1+x Mo? €P. 0. 


För korthetens skull vill jag emedlertid för det ursprung- 
liga ämnet bibehålla benämningen molybdenchlorur. 


— 273 — 


Molybdenchlorurens derivater låta, med fasthållande af den 
supponerade radikalen, naturligen fördela sig i densammas syre- 
och haloid-föreningar, hvartill komma de sistnämndas basiska sal- 
ter och dubbelsalter med enkla haloidmetaller. 


1) Syreförening, ehloromolybdenoxid Mo” €P.O. 


Uppkommer vid molybdenchlorurens upplösning i syresyror 
eller alkalier t. ex. 

Mo" CI. C1+ HO, SO? = Mo" CI. 0 + SO'+ H €1; 

Mo? CP. €1+ 2(KO, HO) =Mo? CI. O+KO+K €1+2HO. 

I ena som andra fallet synes oxiden befinna sig i upplös- 
ningen kemiskt bunden vid syran eller alkalit, liksom händelsen 
är med flera enkla metalloxider såsom M'O?, SnO m. fl. Emed- 
lertid kan ingendera föreningen i isolerad form framställas. Upp- 
hettas lösningen i svafvelsyra utfälles oxiden fullständigt i form 
af hydrat; likaså, om den alkaliska lösningen lemnas en tid åt 
sig sjelf, då hydratet afsätter sig, såsom det synes, i mån som 
alkalit mättas af luftens kolsyra. f 


I frånvaron af bestämda föreningar med syrorna d. v. s. af 
verkliga salter kan visserligen sökas ett skäl mot syreföreningens 
uppfattning såsom oxiden af en sjelfständig radikal. Att emed- 
lertid en radikal som Mo? €P, der, oafsedt närvaron af chlor, 
äfven metallen är företrädesvis negativ, måste ge upphof till en 
oxid af serdeles svagt utpreglade basiska karakterer, låter sig 
redan a priori med all sannolikhet antaga. För öfrigt saknas 
ingalunda analogier bland de enkla oxiderna. Samma ord, hvar- 
med BERZELIUS affärdar guldoxidernas salter, skulle oförändrade 
kunna auvändas äfven här. »In Betreff der Salze der Goldoxyde 
kann ich keine specielle Artikel mittheilen. Wahrscheinlich exi- 
stiren sie, es ist aber noch keine Methode aufgefunden worden, 
sie hervorzubringen.» (Lehrb. 5 Aufl. B. III s. 1022). Bland de 
få, som anföras såsom verkligen »dargestellt», nämnas svafvel- 
syrligt guldoxidkali, som endast är bekant i lösning. På samma 
grund skulle således svafvelsyrad och salpetersyrad chloromolyb- 
denoxid redan kunna uppgifvas såsom framställda. 


— 274 — 


Oxiden bildar tvenne hydrater: 

a) Mo” £P.O+9HO (vattenhalten ännu ej med tillräcklig sä- 
kerhet bestämd), små guldgula starkt glänsande kristaller; ut- 
kristalliserar ur den alkaliska lösningen vid frivillig afsättning i 
öppen luft. Någon gång inträffar dock, att samtidigt eller till 
och med uteslutande, det amorfa hydratet afskiljes ur lösningen. 

b) Mo? CP.O+3HO fälles antingen som fullkomligt amorfa, 
ljusgula flockor, då den alkaliska lösningen mättas med en svag 
syresyra såsom ättiksyra, kolsyra; åtminstone tvättad med kallt 
vatten, utan svärighet löslig i starkare syror; eller, vid upphett- 
ning af salpetersyrad eller svafvelsyrad lösning, i form af ett 
kornigt pulver af mörkare gul färg, fullkomligt olösligt i syror, 
till och med rykande salpetersyra. 

Otvunget erbjuder sig härvid jemförelsen med t. ex. tenn- 
oxidens liknande förhållande. Liksom dess lösning i salpeter- 
syra vid kokning afsätter en derefter i syran fullkomligt olöslig 
oxid, så kunde äfven chloromolybdenoxiden sägas uppträda i 2 
modifikationer, en i syror löslig och en fullkomligt olöslig. 

Den sednares bildning kan ytterligare tjena till förklaring 
af salternas obeständighet. 


2) Enkla haloidföreningar 

bildas vid upplösning af det nyss fällda hydratet eller, ännu 
bättre, af den ursprungliga molybdenchloruren i en kokande väte- 
syra. Att äfven i sistnämnde fall t. ex. vid behandling med 
jodväte en jodförening af radikalen uppkommer under afskiljande 
af HEL, torde sannolikast kunna förklaras dels af chlorföreningens 
större löslighet, dels af det större öfverskott, hvari den svagare 
syran förefinnes. 

Under olika omständigheter uppträda de sålunda bildade 
öreningarne i 2 väsendtligen skiljda former, neml. (pos. A = 
Saltbildare: 

a) Mo” £I. A+ 3HO 
utkristalliserar vid den varma, utspädda lösningens afsvalning 
eller frivilliga afdunstning i små glänsande, mer eller mindre hög- 


tr vr 


«— 2715 — 


gula fjäll; fullkomligt olöslig 1 vatten och utspädda syror; löslig 
i alkohol och eter. 
b) Mo” EP.A + 6380 
afskiljes ur den öfver vattenbad till ringa volum afdunstade, så- 
ledes starkt koncentrerade lösningen, i tydligare utbildade, kort 
prismatiska eller nålformiga (chlorföreningen) kristaller af glän- 
sande gul till rödgul färg; lättlöslig i en ringa mängd vatten, 
men med snart inträdande sönderdelning under afskiljande af 
glänsande kristallfjäll (chlorföreningen) eller ett amorft kornigt 
pulver; i alkohol ännu mera lättlöslig än föregående. 
Bådaderas lösning i alkohol fälles vid tillsats af vatten. 


3) Basiska haloidsalter 

Den sönderdelande inverkan af vatten på föregående före- 
ningars alkohol-lösning eller föreningen b's vattenlösning måste 
tydligen bero på bildningen af i vatten olösliga ämnen. 

Temperaturen, vattnets mängd, saltbildarens styrka m. m. 
bestämma, hvar i sin mån, produktens olika beskaffenhet. 

—— Chlorföreningen Mo €I.€1+6HO fälles vid behörig för- 
sigtighet d. v. s. af en ringa mängd kallt vatten, ungefär hvad som 
jemnt behöfves för upplösningen, tydligt kristalliniskt. Produkten 
är det i vatten olösliga chloridhydratet Mo? €.V'. €1+3HO. 

Behandlas deremot jodföreningen Mo? CP.t£+6HO med ko- 
kande vatten i öfverskott, blir fällningen fullkomligt jodfri: 
Mo” €P.I+ HBO = Mo €P.O+HI. 

I öfriga fall kan reaktionen sägas ligga på öfvergången 
mellan de begge anförda, eller med andra ord: fällningen utgöres 
af efter omständigheterna mer eller mindre basiskt salt t. ex. 
alkohollösningen af Mo €I.Br+3HO gaf med vatten en fällning, 
som fullkomligt motsvarar formeln: Mo” €F.Br +Mo? €EP.O+6HO. 

Vi behöfva ej heller här länge söka efter analogier bland 
de enkla kropparne. T. ex. tennehlorurens sönderdelning med 
vatten motsvarar till alla delar den sednast anförda reaktionen: 

2SnC1+3HO = (Sn€1 + SnO +2H0) + Hl 
2Mo? €1. Br+7HO = (Mo" CP. Br + Mo? CI. O + 6HO) + HBr. 


— 276 —- 


Hvad angår den utfällda produktens varierande samman- 
sättning, vill jag endast anföra de ord, hvarmed Otto (Lehrb. 
3 Auf. B. II s. 629) inleder sin redogörelse för basiska salpeter- 
syrade wismuthsalter: »Die verschiedenheit der Resultate dieser 
Untersuchungen erklärt sich daraus, dass ganz verschiedene ba- 
sische Salze entstehen, je nachdem mann kaltes oder heisses Was- 
ser zur Zersetzung anwendet, das ausgeschiedene salz längere oder 
kärzere Zeit mit der sauren Flissigkeit in Berihrung lässt, und 
das Aussässen längere oder kärzere Zeit fortsetzt.» 

Jemförelsen erbjuder sig sjelfmant. 


4) Haloiddubbelsalter. 

Liksom guldets, tennets (resp. SnO') m. £. enkla metallers 
haloidföreningar med lätthet framställas och till och med med 
andra haloidmetaller bilda beständiga dubbelföreningar, under det 
oxiderna mer eller mindre fullständigt sakna förmåga att förena 
sig med syror, så kan äfven den ifrågavarande sammansatta ra- 
dikalen, oaktadt frånvaron af åtminstone isolerbara syresalter, 
likväl gifva upphof åt karakteristiska haloiddubbelsalter. 

Den allmänna formeln för dessa intressanta dubbelförenin- 
gar är: 

Mo” CP. A+RA +280 (R=K eller NH"). 

De bildas, hvarhelst de båda beståndsdelarne i vätesur lös- 
ning förefinnas jemte hvarandra, således när den alkaliska lös- 
ningen af den ursprungliga chloruren försättes med en vätesyra 
i öfverskott, eller tvärtom lösningen i syran med alkali till icke 
full mättning, och utkristallisera med lätthet vid lösningens af- 
dunstning. Kristallform och färgnyans olika; äfvenså förhållandet 
till vatten och alkohol. 

Att endast kalium och ammonium ge beständiga dubbel- 
salter, är ett förhållande, hvartill ingalunda saknas motstycken 
t. ex. för Mg€l, Fel, Zn€l m. fl. uppgifvas endast dubbelsalter 
med de nämnda alkalierna. 

Att emedlertid dubbelsalter äfven med andra haloidmetaller 
verkligen förefinnas, om de också endast i lösning bibehålla sig 


= SOM fer 


oförändrade, bevisas icke endast af den större beständighet, som 
vattenlösningen af Mo €I. A+6HO genom närvaron af nästan 
en hvar löslig sådan erhåller, utan ock af de egendomliga om- 
sättningar, som dervid stundom inträffa och endast i bildningen 
af dubbelsalter kunna äga sin naturliga förklaringsgrund, t. ex. 
om Mo? EI. Br+6HO löses i en mättad chlornatriumlösning, ut- 
kristalliserar vid afdunstning en tydlig blandning af Mo CP. €l+ 
6HO och MO €P Br+6HO, påtagligen på grund af den i följande 
formel uttryckta reaktion: 
2M0o? CP. Br + 2NaCl = (Mo? CP. €1+ NaCl) + (Mo CI". Br + NaBr) 
För lättare öfversigt vill jag till slut meddela en förteck- 

ning på de mig hittills bekanta föreningarne af radikalen chloro- 
molybden. 

Mo? CP. A +xMo' €P.O (»molybdenchlorur») 

Mo €I.O +3HO 

Mo” CI.O +9HO 

Mo? CI”. C1 +3HO 

Mo? €I. €1 + 6HO 

Mo” CI". €1 + KC1+2HO 

Mo? EI. C1+NH'€1+2HO 

Mo? CP. Br +3HO 

Mo? EP. Br+6HO 

Mo? CI. Br+ KBr+2HO 

Mo? €P. Br+ NH'Br+2HO 

Mo €I.E +3HO 

Mo CP. +6HO 

Mo CPI +KI+2HO 

Mo CPI + NH'I+2HO, 
hvartill komma de basiska salterna af varierande sammansätt- 
ning t. ex. 

Mo? CP. Br + Mo? CP. O + 6HO 

Flere föreningars existens är genom försök bevisad; de åter- 


stå dock att närmare undersökas. 


— 21/8 — 


B) Bromomolybden Mo? Br?. 

Molybdenbromuren framställes vida lättare än motsvarande 
chlorur, neml. vid direkt upphettning af metallen i utspädd brom- 
gas, och kan genom slamning temligen fullständigt renas från in- 
blandad metall. 

Dess formel är utan tvifvel Mo” Br” Br, ehuru naturligtvis 
beredningsmethoden äfven här ej uttsluter möjligheten af den sam- 
tidiga bildningen af Mo'Br?. O i ringa mängd. 

Om också till sina väsendtliga egenskaper öfverensstäm- 
mande skiljes den dock-lätteligen ifrån chloruren genom sin mör- 
kare gula färg, sin mindre lättlöslighet i alkalier och framför 
allt sin nästan fullkomliga olöslighet i syror. 

I sammanhang med sistnämnda egenskap står utan fråga 
det jemförelsevis ringa antalet af härledda föreningar, som jag 
af bromuren lyckats erhålla. 

De inskränka sig nemligen till syreföreningen och de enkla 
haloidföreningarne af radikalen; de sednare dock svåra att fram- 
ställa i fullkomligt rent tillstånd d. v. s. fria från inblandadt 
basiskt salt. 


1) Bromomolybdenozid Mo Br?.O 

bildar, i fullkomlig analogi med Mo” €I.O, tvenne väl åtskiljda 
hydrater : 

a) Mo” Br. O+9HO 
utkristalliserar, jemförelsevis lätt, ur den utspädda alkaliska lös- 
ningen, en tid lemnad åt sig sjelf, i små rödgula, diamantglän- 
sande kristaller. 

b) Mo'Br”.O + 3HO 
fälles i rödgula flockor vid den alkaliska lösningens neutralisering 
med en svag syresyra; kan i denna form upplösas i salpeter- 
syra eller svafvelsyra, men utfälles åter, vid den sura lösningens 
uppvärmning eller frivilliga afdunstning, såsom ett i syror full- 
komligt olösligt pulver. 

Äfven här skulle således kunna ätskiljas tvenne modifi- 

kationer. 


— 2719 — 


2) Haloidföreningar 
existera, såvidt mig hittills är bekant, endast i den i vatten och 
syror olösliga formen d. v. s. såsom Mo” Br” A +3HO. 

De utfällas vid den alkaliska lösningens öfvermättning med 
vätesyran t. ex. Mo Br O+HC€1 = Mo Br. €1+HO, i form af 
ett amorft, i syran olösligt pulver. Endast om syran förefinnes 
i stort öfverskott, håller sig lösningen några ögonblick klar, men 
grumlas snart under fullständig fällning. 

Då oxiden (Mo? Br”. O) endast af det fria alkalit förut hölls 
i upplösning, är lätt förklarligt, att en del deraf vid alkalits neu- 
tralisering kan undgå vätesyrans inverkan eller med andra ord 
föranleda samtidig bildning af basiskt salt, naturligtvis desto 
mindre, ju starkare syran är t. ex. Mo” Br”. I kan utan serdeles 
svårighet erhållas ren; jodvätesyra har deremot åstadkommit fäll- 
ningar, som vid analys gifvit formeln: 2Mo” Br”. + Mo” Br”. O + 9HO. 

Af Bromomolybdenförningarne äro mig således till närva- 
rande stund endast följanda bekanta: 

Mo” Br”. Br (»molybdenbromur») 

Mo" Br”. O +3H40 

Mo” Br. O +9HO 

Mo?” Br”. €1 + 3HO 

Mo? Br”. Br + 3HO 

Mo'Br:. I +3HO 
hvarvid dock, hvad angår de sist anförda, måste iakttagas den 
redan omnämnda benägenheten att bilda basiska salter. 


Med kännedom af tvenne så nära med hvarandra öfverens- 
stämmande radikaler som Mo” €I” och Mo? Br? låg nära tillhands 
att antaga tillvaron af en motsvarande syreradikal Mo” O?. 

De försök, jag i denna riktning anställt, äro dock ännu 
alltför ofullständiga för att kunna anses med bestämdhet af- 
göra frågan. 

Vid upphettning med koncentrerade kaustika alkalier sön- 
derdelas ifrågavarande föreningar utan undantag under afskiljande 


— 280 — 


af ett svart hydrat. Då det emedlertid ej synes i allo äga de 
egenskaper, som måste anses tillkomma en oxid, för hvilken en 
formel sådan som Mo”O”.O skulle kunna anses berättigad, vill 
jag tillsvidare på god tro antaga det såsom ett vanligt oxid- 
hydrat af den enkla metallen, sannolikast Mo;O,HO, uppkommet 
under fullkomlig förstöring af den radikalbildande atomgruppen 
Mo? AR it: Ox; | 
Mo? CP. €1+ 3(KO, HO) = 3K £1+3(Mo O,HO) 

Åfven en lösning af salpetersyrad silfveroxid åstadkommer 
vid fortsatt digerering en mer eller mindre fullständig sönderdel- 
ning af radikalen under afskiljande af chlor- eller bromsilfver. 
Förloppet dervid synes dock vara vida mera kompliceradt än på 
förhand kunde antagas, och måste, såväl som föregående reaktion, 


öfverlemnas till framtida, vidare pröfning.» 


— 281 — 


Qvicksilfvercyanid-dubbelsalter. — Hr BERLIN föredrog 
följande: 

»Hr Mag. NYLANDER har framställt åtskilliga dubbelsalter 
mellan qvicksilfvercyanid och salpetersyrade salter. Dessa salter 
erhållas kristalliserade ur en lösning, som innehåller båda sal- 
terna, såvida det salpetersyrade saltet finnes närvarande i öfver- 
skott; i annat fall utkristalliserar först en viss mängd qvicksilfver- 
cyanid. För denna orsaks skull lösas de kristalliserade salterna 
icke i vatten ntan partiel sönderdelning, men väl i alkohol. 

De salter, som blifvit analyserade, äro följande: 

2HgCy+FeO, NO? +7HO 
2HgCy + MnO, NO”+7HO 

HgCy + MnO, NO” + 5HO 
2HgCy + CoO, NO” +7HO 
2HgCy+NiO, NO” +7HO 
2HgCy + ZnO,NO” +7HO 
2HgCy + CdO, NO” +7HO 

HgCy + CuO, NO” + 5HO 

Med salpetersyrad blyoxid, uranoxid och vismutoxid kunde 
inga dylika dubbelsalter erhållas. 

Att i dessa dubbelsalter allt qvicksilfret befinner sig i före- 
ning med cyan och icke, såsom man velat göra troligt, till en 
del under form af salpetersyradt salt, visar sig deraf att af kau- 
stika och kolsyrade eldfasta alkalier icke ett spår af qvicksilfver- 
oxid utfälles, utan endast den andra i saltet befintliga oxiden. 

Äfven med chlorsyrad kopparoxid och med molybdensyrad 
ammoniumoxid ger qvicksilfvercyaniden kristalliserade dubbelsalter. 
Dubbelsaltet med den förra exploderar vid uppvärmning eller vid 
slag med samma häftighet som knallqvicksilfver.» 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 6 Juni 1859. 


Chrysotil och Serpentin från Sala, — Hr BERLIN med- 
delade äfven följande: 


»För att utröna om chrysotil verkligen bör anses såsom ett 
från serpentin skiljdt mineral har Adjunkten vid Högre Elemen- 
tar-läroverket i Lund Hr Mag. C. W. HULTMARK med noggrann- 
het analyserat så väl den vid Sala förekommande chrysotilen som 


den serpentin i hvilken den anträffas. 


Tvenne väl öfverensstämmande analyser gåfvo i medeltal 
för den vid +100” torkade chrysotilen: 


Kiselsyraf fetto trast 41,029. 
Lerjordirt. 07 OM a 1,433. 
Jernosidulsat 4 Oav 1,248. 
Talkjosdt van GONE > 42,306. 
ManganoxtdalÖ7-OM + Spår. 
Vatten MET... (ÖV OQaN-LyDelrt 13,718. 
Kolsyrö]tT.4. "OO Spar 

99,734 


Medium af tvänne nära öfverensstämmande analyser på ser- 
pentinen gåfvo för det vid + 100? torkade mineralet: 


IIS ÅSNAN one lera SA et ls Nga 414023. 
Tier jon AREA rr NRA 1.835; 
SJÖ HORD UT reset blkestar Ari säkier 1.313. 
AIRES [EPS SA SV AR NE ar 42,214. 
Mangan oxid ul Ae ara RT Spår. 
STURE TIN bmlskps ls SDs AA ks 12,912. 
TG OlSSTA ora. ss isar Fine a SSTe RE a 0,483. 
100,280. 


Om den talkjord, som tillhör kolsyran, fråndrages och ler- 
jordens syrehalt lägges till kiselsyrans, så erhållas följande re- 
lationer mellan syremängderna: 

SiQ? RO HO 
för selrySgRlegt.: $i cc 3 1,28 1,00 05715 
för sSerpaRtinaD, ds di. mys 1,29 1,00 0,67, 


4 
ö 
f i 
q 


— 283 — 


hvaraf synes följa att båda mineralierna hafva samma samman- 
sättning, och att denna närmare uttryckes genom den af DELESSE 
för chrysotilen föreslagna formeln: 
3(2MgO + Si0”+ HO) + MgO, 2HO 
(1323: 100 ::0;71) 
än genom den vanliga serpentinformeln: 
2(3MgO + 2510") + 3(MgO,2HO) 
(1,33: 1,00 : 0,66)» 


Akademiska angelägenheter. 


Przeses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat sin le- 
damot i åttonde klassen, H. K. H. Erke-Hertig JOHAN BaAPrtist Jo- 
SEPH FABIAN af Osterrike. 

K. Bayerska Vetenskaps-Akademien i Mänchen hade öfversändt 
en med anledning af hennes jubileum präglad skådepenning, åtföljd 
af ett tryckt meddelande. 

Från sin utländske ledamot Hr WÖHLErR har Akademien fått 
semottaga en föräring af manuskripter af framl. Frih. BERZELIUS, samt 
originalhandskriften till Hr HisINGErs mineralgeografi öfver Sverige. 

Docenten Hr V. v. ZEiPELs afhandling: »Undersökningar i högre 
algebran, jemte några deraf beroende theoremer i determinant-theorien», 
hvilken varit remitterad till Hrr SELANDER och C.J. MALMSTEN, åter- 
lemnades med tillstyrkan af dess införande i Akademiens Handlingar. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
D. Il Maj och 8 Juni. 


Af Kejserl. Franska Regeringen. 


Annales des Mines, 18358. Livr. 2—4. 


Af K. Nederländska Regeringen. 
Flora Batava. Afl. 184. 


Af Nordamerikanska Förenta Staternas Regering. 
Reports of Explorations to ascertain the route for a railroad from the 
Mississippi river to the Pacific Ocean 8 vols. Wash. 1855—57. 4:0. 
Emory, W. H., Report on the United States and Mexican Boundary 
survey. Vol. 1. Wash. 1857. 4:0. 
EsrPy, J. P., Fourth meteorological Report. Wash. 1857. 4:0. 


Af K. Universitetet i Christiania. 

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. 10: 4. 

BJAERKNES, OC. A., Uber die geometrische Repräsentation der Glei- 
chungen zwischen zwei veränderlichen reellen oder komplexen 
Grössen. Chra. 1859. 4:0. 

Sunpr, E., Om Aedruelighedstilstauden i Norge. Chra. 1859. 

Fortegnelse over Modeller af Landhusholdnings-Redskaber ved Lade- 
gaardsoens Hovedgaard. Chra. 1859. 8:0. 

Universitetets Budgetforslag 1860—1863. $:0. 


Af Société R. des Sciences & Liege. 
Mémoires. T. 1—13. Liege 1843 — 1858. 8:o et 4:0. 


Af R. Geographical Society i London. 
Proceedings. Vol. 3: 1, 2. 


Aj Société Geologique i Paris. 
Bulletin. T. 15: F. 32—42, 16: F. 1—23. 
Af Socieéte Philomatique i Paris. 
Extraits des Procés-Verbaux, 1858. 
Af Société de Biologie i Paris. 
Comptes rendus des Séances et Mémoires. 2:e Série. T. 4. 
Af Société Linnéenne de Normandie i Caen. 


Mémoires. T. 1—10. Caen 1824—1856. 8:0 et 4:0. 
Bulletin. T. 1—3. Ib. 1856—58. 8:0. 


Af Société Imp. des Sciences Naturelles i Cherbourg. 
Mémoires. T. 5. 


— 285 — 


Af Académie Imp. des Sciences i Dijon. 
Mémoires: 2:e Sér. T. 6. 
Aj Entomologisch Vereeniging i Haag. 
Tijdsehrift voor Entomologie. Deel 1, 2: 1, 2. 1857, 58. 8:0. 
Af Marin Observatorium i San Fernando. 


Almanaque Nautico para 1860. 


Af Physikalische Gesellschaft i Berlin. 
Die Fortschritte der Physik. Jahrg. 12: 1. 


Af K. K. Akademie der Naturforscher i Breslau. 
Nova Acta. Vol. 26: 2. 


Af Naturforschende Gesellschaft i Danzig. 
Neueste Schriften. Bd. 1: 2—4. 2: 1—4. 3—5, 6: 1. Danzig 1820— 
1858. 4:0. 
Af Oberhessische Gesellschaft fir Naturkunde i Giessen. 
7:r Bericht. 
Åf K. Societät der Wissenschaften i Göttingen. 
WaATTENBACH, W., Deutschlands Geschichtsquellen im Mittelalter. Berl. 
1858. 8:0. 
Aj Naturforschende Gesellschaft i Halle. 
Abhandlungen. Bd. 5: 1. 


Aj Wetterauische Gesellschaft fir Naturkunde i Hanau. 


Jahresbericht 1857—58. 


Af K. Stermvarte vid Mimnchen. 


LAMONT, J., Untersuchungen äber die Richtung und Stärke des Erd- 
magnetismus im SW. Europa. Mänch. 1858. 4:0. 


Af Plysikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wirzburg. 
Verhandlungen. Bd. 9: 2, 3. 


Af Lyceum of Natural History i NewYork. 
Annals. Vol. 6: 6—13. 


Af Hr J. F. L. Hausmann i Göttingen. 
Göttingische Gelehrte Anzeigen, 1858. 3 band. 
Nachrichten von der Universität, 1858. 
HAUSMANN, J. F. L., Uber die Krystallformen des Cordierits. Gött. 
1859. 4:0. 


— 286 — 


Åf Utgifvaren. 
Samling af Sveriges gamla Lagar utg. af C. J. ScHrytER. Bd. 9. 
Lund 1859. 4:0. 
Af Författarne. 


WISTRAND, Å. T., Ölversigt af epidemiska sjukdomar i Sverige 1857. 

FARADAY, M., Experimental Relations of Gold to Light. s.1. 1857. 4:0. 

FavE, F. C., Om Puerperalfebers Diagnose og Behandling. Chra. 
1859...8:0: 

FENICIA, S., Monografia di ruvo di magna Grecia. Nap. 1857. 8:0. 

— — Sulle metamorfosi di Taranto. Nap. 1858. 8:0. 

MaurY, M. F., Explanvations and Sailing Directions to accompany the 
Wind and Current Charts. 8th Ed. Vol. 1. Wash; 1858. 4:0. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Musewm. 
Zoologiska afdelningen. 


Af H. M. Enkedrottningen. 


En Pavo cristatus. 
Af Hr Consul G. E. Billbergh i Buenos Ayres. 
En samling sällsynta insekter från det inre af Syd-Amerika. 


Af Hr D:r J. E. Gray i London. 


En Bos moschatus 2 från Nord-Amerika. 
En Bos grunniens & från Tibet. 


Rättelse: 


Sid. 242, 11:e raden nedifrån står: D, en ståltrådsbåge, läs: D, en med ett 
snöre e försedd ståltrådsbåge, 


-— 


STOCKHOLM, 1859. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGARA 


Årg. 16. 1859. MI. 


Onsdagen den 14 September. 


Om Gadolinitens kristallform "), — Herr Professor A. 
E. NORDENSKIÖLD hade inlemnat följande meddelande: 

»Man eger visserligen redan åtskilliga undersökningar af Ga- 
dolinitens kristallform, men dessa hafva alla blifvit anställda på 
så ofullständiga och otydliga kristaller, att de olika uppgifterna 
alldeles icke tyckas öfverensstämma med hvarandra. En förnyad 
undersökning var derföre nödvändig för att erhålla en mera full- 
ständig och säker kännedom om detta intressanta minerals kri- 
stallförhållanden. 

Af Herr Apotekaren F. W. HELLEDAY i Fahlun erhöll jag 
ett större antal ofta ganska väl utbildade kristaller af Gadolinit 
från Kårarfvet. De begränsades visserligen icke af speglande 
ytor, och man kunde således ej använda reflexions goniometern 
till uppmätning af kristallvinklarna, men ytorna voro i alla fall 
så jemna, att man medelst kontakt-goniometern, med en jemn- 
förelsevis temmelig säkerhet, kunde bestämma deras: storlek. 
Dessa Gadolinit-kristaller voro tillika så väl och fullständigt ut- 


bildade, att något tvifvel om det system, tul hvilk v 1: Korde 
hänföras, icke kunde uppstå. i dd 

De hörde till det rhombiska syste: an bä 
holoödriskt utbildade ytor. coop: oo p= I a 0 PTS 
och således: | 


| 


NR J 
2 ”) Härtill tafl. IV. 


+ 
0 a 


) Dessa vinklar utgöra medeltal af följande män + lil fy eter AJ äng 
110037 T150RK, 115056" och 15997, 158; SKEDD J EE ML SA 
é SC VN 
; $ 4 NN 
4 BÄLT 
då ner SN 


— 288 — 


a:b:ec=1:0,6249:1,3780. 
ocPp. = MåCEE- PF ra sd2p00:=8 
PROS VAR RN 
pool 0.2. M0prs 0. APO ND 
voro de former, af hvilka dessa kristaller (fig. 1, 2) begränsades. 
p, ocp och op anträffades vanligen starkt utbildade. De öfriga 
deremot af ofvananförda ytor förekommo blott alldeles underord- 
nadt. Stundom äro tvenne kring kortare diagonalon liggande 


ytpar af p föga utbildade eller saknas och kristallerna erhålla 


Il 
[a 


således ett mer eller mindre monoklinoödriskt utseende. Några 
tvillingskristaller förkommo ej, men deremot inneslöto kristallerna 
ofta en kärna, bildad af koncentriska lager utaf feltspat och glim- 
mer (fig. 3). 

Emelian dessa ytor hafva följande vinklar blifvit medelst of- 


vanangifna axelkonstanter beräknade: 


YE Sas 120" 43" GES sn 
JRR ENE SVANS Kör (ENSE ae 
SR NA AES GM Or26 
Pi pss 06DO SEGE SRA LIP IR ES 
[ONE OM RS DOPA (CY Ela VO UNS 
| ER Leo SR LK AB YA Siu SNarad00 

mf: Mm se LOGN0 di 97: ss 1084 

ISTART ISA ÖNNE 

TESS 127” 40 SE RR 13 UP 
DO ae 15530: PED sov LILA 


Samme mineralog meddelade mig äfven till undersökning en 
temmeligen tydlig kristall af Gadolinit ifrån Broddbo (fig. 4). 
Denna kristall hade ett helt och hållet monoklinoödriskt utse- 
ende, ehuru en närmare undersökning visade, att den utan svå- 
righet kunde hädsZöras till samma grundform, som Gadoliniten 
ifrån Kära” > Tvenne emot hvarandra stående ytpar af p 
saknades ne sen k r fu ständigt och betingade kristallens mono- 
klinoödriska utseende. +. en var utdragen i riktningen af kortare 


diagonalen och begränsades af : ; 2P00, Poo och IPoo. Vink- 


— 289 — 


larna emellan dessa ganska små och föga jemna ytor kunde blott 
alldeles approximativt mätas med kontakt-goniometern. Följande 
tabell visar, i hvilken mån de öfverensstämma med de vinklar, 
som blifvit beräknade medelst föregående axelkonstanter. 


Beräknade. Mätta. 
SE or 140267 Re 139”,8 
Sko TOSBON RI 161”, 8 
2 AR 160320 RN. 1590;2 
BE DTNITA ILO? BEN 1128:0 
RR ME I CS AE 113”, 6 
DE SIT AR 1 125958 126”,6 
NRA [EC bä GEST KÖR 11305: 


Oaktadt kristallerna af Gadolinit ifrån Kårafvet voro så 
tydliga, att något tvifvel om det system, till hvilket de hörde, 
icke kunde uppstå, så hafva de rhombiska Gadolinit-kristallerna 
likväl en mycket stor likhet med vissa former af Epidot eller 
Orthit. Denna likhet är af så mycket större intresse, som en 
tät blandning af Orthit och Gadolinit (Orthitgadolinit) vida oftare 
anträffas vid Ytterby, än den rena, genom sitt flatmussliga brott 
lätt igenkända Gadoliniten. Betraktar man kristallerna af Ga- 
dolinit såsom monoklinoödriska och anser: 


MH Op n= +P 
m = po r = ocpå 
c= (00p0) r= (P0), 


så erhåller man: 
Gadolinit. 
a pe LL: Li lid: lytt. be =040 
Epidot (enligt MILLERS Mineralogi). 
a:b:c=1:1,8017:1,5766.bec = 64"36' 


Epidot. Gadolinit 
DIG PORT a es äte TIOCZE AS slag od 116e4 
op 4: OO P0ovNr 157" 51 


(4P00): oopo .... 16024 


— 290 — 


Såsom bekant anträffas ofta kristaller af Epidot med ett 
skenbart rhombiskt utseende, beroende på en utbildning af ytorna 
något lik den, som skulle förekomma vid Gadoliniten, ifall of- 
vanstående betraktelsesätt vore riktigt. Men då någon olikhet 
emellan vinklarna m:r och m':r', eller i afseende å den fysika- 
liska beskaffenheten af ytorna m, r och m', r' icke tyckes före- 
finnas och då tillika sjelfva den hemiödri, som man så ofta fin- 
ner på kristallerna af Gadolinit, eger rum i en helt annan rikt- 
ning än ofvanstående antagande skulle fordra, så torde detta sätt 
att uppfatta=Gadolinitens kristallform icke vara berättigadt. 

De kristallografiska undersökningar af detta mineral, som 
förut blifvit anställda, hänföra sig tydligen till kristaller, lik- 
nande kristallerna ifrån Broddbo eller Kårarfvet. Till det förra 
slaget hör den af Haiy beskrifna kristall. Haiy's M, u, r, 8 
motsvaras efter ordning af q(poo), n(1Po),c (op) och rm (00 p). 
Haiäy's 1= 2p- ocop och 2 p äro hemiödriskt utbildade, så att 
tvenne emot hufvudaxeln stående ytpar af 2p saknas. 


Beräknad. Enligt Haiy ”) 


M:M eller q:q, ....1084'..... 109" 28' 
TSAR GNNEEONBRIE AN SN (SES (032 
STARR 1 RR ÖN 5444 
| VON RIS, SRA USS SORT 156255". 


Den ställning, som ofvanföre antages för kristallerna, äf- 
vensom den af mig använda beteckningen för ytorna öfverens- 
stämmer med ställning och beteckning i MILLERS Mineralogi. 
De i samma lärobok angifna, såsom »rough approximations» be- 
tecknade vinklarna visa äfven en aflägsen likhet med de af mig 
erhållna, nemligen: 


Enligt mina mätningar. Enligt MILLER. 


TOTEM ROR os 1 El HOTA GR Rn RA 119” 30 
Va 0 MED ga MAGER RE SEG FOSTRAN IBC 
KEDEONC os dra 160RBITE TIN 163” 8". 


”) CARL HARTMANN Handbuch der Miveralogie, 1843, II, p. 132. Olikheten i 
de af de skilda författare angifna vinklar för Gadolinit torde visserligen för 
det mesta förorsakas af de undersökta kristallernas ofullständighet, men kan 
möjligen äfven till en del härröra af den olikhet som eger rum i Gadolini- 
tens sammansättning. 


— 291 — 


Äfven LEVY'S, PHILLIPS och TH. SCHEERERS uppgifter om 
detta ämnes kristallform visa tydligen, att de af dessa minera- 
loger undersökta kristaller öfverensstämt med Godoliniten ifrån 
Kårarfvet, ehuru de undersökta kristallernas ofullständighet och 
de angifna vinklarnes osäkerhet icke tillåter någon fullständig 
jemnförelse af ofvanförda och de af dessa mineraloger angifna 
former.» 


— 292 — 


Skänker till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Af H. M. Konungen. 


BLEEKER, P. De Visschen van den Indischen Archipel. D. 1. Ba- 
tavia 1858. 4:0, 

— — Reis door de Minahassa en den Molukschen Archipel, 1855. 
D. 1. Batavia 1856. 4:0. 

Archiv fär Kunde von Russland. Bd. 18: 1—3. 


FYFAN 7 , 


Af Kongl. Universitetet i Christiania. 


KraAFr, J. E. Norskt Forfatterlexikon, 1814—1856. H. 1, 2. Chra. 
1857, 58. 8:0. 

BJERENAS, C. A. Uber die geometrische Repräsentation der Gleichun- 
gen zwischen zwei veränderlichen, reellen oder komplexen Grös- 
sen. Chra. 1859. 4:0. 

DANIELSSEN, D. OC. Zoologisk Reise i Sommeren 1857. Chra. 1859. 8:0. 


Af Kejserl. Universitet i Helsingfors. 
Akademiskt tryck för året 1858—359. 


Af Académie R. de Meédécine i Bruxelles. 


Mémoires. T. 4: 2. 

== des DConeours: dT, d:, Oo. de 

Bulletin. T. 16: 7—10. Table des Matieéres, 1—16. 2:e Sér. T. 
2: 1—35. 


Af Lords Commissioners of the Admiralty i London. 


Smyts, C. P. Report of the Teneriffe Astronomical Expedition of 
1856. Lond. 1859. 4:0. 


Af Royal Society i London. 


Philosophical Transactions. Vol. 148: 1, 2. 

Proceedings. N:o 32—34. 

Address 1858. 

List 1858. 

Astronomical, magnetical and meteorological Observations at Green- 
wich, 1857. 

RAMCHUNDRA, Å Treatise om Problems of Maxima and Minima. Lond. 
1859. 8:0. ; 


Af Museum of practical Geology i Calcutta. 


a a SS SS FSE SEEVEESEAEAE EEE RU 


Memoirs of the geological Survey of India. Vol. 1: 2. 


Af Geological Society i London. 


Quarterly Journal. N:o 58. 
(Forts. å sid. 298.) 


— 293 — 


Fortsatt Exsiceat-samling af Svenska Lafarter. — Hr 
STENHAMMAR hade insändt ett exemplar af »Lichenes Sveciae 
Exsiccati, editio altera, Fasciculus II», atföljdt af följande med- 
delande: 

»Likasom vid utgifvandet af denna Exsiccat-samlings första 
häfte (anmäldt i Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens 
förhandlingar 1856, sid. 171) äro äfven i denna andra fascikel 
de flesta svenska arter i en följd meddelade af slägtena Rama- 
lina, Peltigera, Gyalecta och båda de i norden inhemska Sphae- 
rophora. Denna plan, att genom meddelande af mindre grupper 
och en rad af nära beslägtade arter bredvid hvarandra, gifva 
denna Exsiccat-samling ett ökadt värde, kan dock endast inom 
inskränktare gränser fullföljas, då ett slägtes serskilda arter må- 
ste samlas fran olika provinser inom fäderneslandet. — Den om- 
hvälfning, som nu pågår 1 Lafkunskapens systematik bland Ita- 
liens och Tysklands Lichenologer, har föranledt en ny synonymik, 
hvilken utgifvaren af denna svenska lafsamling icke vågat till- 
egna sig. De lifliga striderna mellan sjelfva Lichenologerna äro 
ännu icke afslutade, och man torde kunna hoppas en återgång 
från de vacklande åsigter, hvilka hos vetenskapsmännen sjelfva ännu 
icke hafva vunnit stadga, euligt hvilka sporernas form antages såsom 
hufvudsakligaste grunden för nya slägtens bildning. Den villrå- 
dighet, som icke sällan röjer sig vid arternas hänförande till ett 
antaget slägte, synes gifva anledning till detta hopp. Då denna 
Exsiccat-samlings egentligaste ändamål är, att — jemte medde- 
lande af kännedomen om de former, under hvilka lafvarne inom 
Sverige uppträda, hvarom främmande länders Lichenologer synas 
stundom sväfva 1 en ovisshet, som förleder till förhastade om- 
dömen — bereda ett hjelpmedel -för lafkunskapens inhemtande 
inom fäderneslandet, men FRIES Summa Veget. Scandinavie och 
Lichenographia Europ&ea ännu äro de enda hos oss tillgängliga 
källorna för svenska lafvarnas synonymik, lärer ett giltigt skäl 
äfven deruti erbjudas, till denna synonymiks bibehållande. Om 
det lyckas utgifvaren, att i någon mån, genom en följd af häften, 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 September 1859. 


— 294 — 


gifva Exsiccat-samlingen en viss grad af fullständighet, önskar 
han att i en till densamma fogad resonerad förteckning öfver 
dess innehåll, meddela äfven upplysningar om den nyare syno- 
nymiken — och då först torde dessa kunna blifva gagneliga. — 
Rörande de i denna fascikel gifna arter, må följande erhindras. 
Då Prof. MASSALONGO under en art (polymorplia) sammanför 
alla europeiska former af slägtet Ramalina, måste detta, för 
den, som haft tillfälle att observera t. ex, Ramal. polymorpha 
Ach. och Ramal. Scopulorum, och dessa arters växtsätt och ut- 
veckling på samma eller nästbelägna hafsklippor, förekomma så- 
som en lika stor öfverdrift å ena sidan, som å den andra tyska 
Lichenologers framställning af de former Ram. calicaris LINN. 
(FRIES) företer, såsom serskilda arter. Det är dock erkändt att 
alla dessa formers sporer fullkomligt öfverensstämma till form 
och antal i hvarje spor-säck. Man kan äfven framvisa exem- 
plar, hvilka till en del skulle tillhöra a fraxinea och till en del 
c canaliculata, likasom öfvergången från c canaliculata till fari- 
nacea är otvifvelaktig. Begränsningen af Ram. calicaris i FRIES 
Lichenogr. Europ. är derföre obestridligt vetenskapligt sann, och 
måste bibehållas. — Parmelia ciliaris har en på hafsklipporna 
horizontalt växande form, i Exsiccat-samlingen gifven näst. efter 
den på trädstammar växande vertikala, med gråblått doft be- 
strödda, allmänna formen. Den förra, som är Parm. ciliaris 
WAHLENB. Fl. Lappon. n. 813, kan dock med skäl betraktas 
såsom den normala formen. Näst efter denna är Parm. äquila, 
jemväl en hafsklippornas inbyggare, gifven i Exsiccat-samlingen. 
Den som sett dessa båda lafformer bredvid hvarandra samboende, 
kan — ehuru vågadt det må synas — misstänka, att ett nära 
samband eger rum mellan dem. Det är också märkvärdigt, att 
bådas fruktbildning och sporer till form och färg i intet väsendt- 
ligt äro skiljaktiga. — Parm. chrysoleuca, icke inom Sveriges 
fjällregion funnen, har blifvit gifven i norrska exemplar, för jem- 
förelse med den näst föregående, närbeslägtade Parm. cartilaginea. 
— Gyalecta foveolaris WAHLENBERG och Gyal. geoica WAH- 
LENB., den förra från Finmarken, meddelad af Magister Doc. 


TH. FRIES, den sednare insamlad på Gottland, båda således från 
WAHLENBERGS ursprungliga växtlokaler, här meddelade närmast 
bredvid hvarandra, tjena allrabäst att upplysa, de af utlandets 
Lichenologer begångna misstag genom ömsesidig förvexling af de 
Wahlenbergska arterna, hvilka tillförene blifvit i Kongl. Akade- 
miens förhandlingar anmärkta, — Under N:o 53 b har, för jem- 
förelse med Biat. luteola äfven blifvit meddeladt ett litet exem- 
plar af Bacid. fraxinea LÖNNR. (i Tidskriften Flora), sparsamt 
samlad på askstammar, Gottland. Den utgör en ganska ovä- 
sendtligt skiljd form af B. luteola, — ett omdöme, som utan tve- 
kan kan fällas och bekräftas genom KOERBERS yttrande i Syst. 
Lich. Germ. att B. luteola »ändert hinsichtlich der Berandung, 
Erhabenheit und Färbung der Fruchtscheibe unwesentlich ab.» 
Åfven sporerna hos Bac. fraxinea LÖNNR. äro till form, färg, det 
obestämda antalet af mellanbalkar och proportionen af den större 
längden mot deras bredd, i allt öfverensstämmande med sporerna 
hos B. luteola. "På den slätare barken utvecklas ej thallus hos 
den så kallade Bac. fraxinea, men väl i barkens remnor, och är 
då fullkomligen thallus Biat. luteolg&. — Under bibehållet namn 
af Biat. vernalis LIN., hvilken benämning grundar sig på en sä- 
ker tradition från LINNÉS egna lärjungar, äro under N:o 54 med- 
delade två former af den art, hvilken nyare Lichenologer kalla 
Bilimb. sphceroides (KOERBER Systema Lich. Germ. p. 213), den 
ena a, inom Sveriges skogiga bergsbygder allmän, den andra b, 
på Gottländska kalkkullarnes sidor. Till förekommande af för- 
vexling och misstag om synonymien, må erhindras, att den här i 
Exsiccat-samlingen gifna Gottländska formen är den af mig i 
Öfversigt af K. Vet.-Akad. förhandlingar 1857 anförda Biat. 
vernalis spheroides, under hvilken benämning den anfördes, eme- 
dan den närmast synes öfverensstämma med B. sphceroides Som- 
merf. Suppl. FI. Lapp. Men ostridigt äro så väl den allmänna 
formen a, som denna Gottländska b, och den så kallade Lecid. 
hypnophila Ach. högst oväsendtligt olika former af samma art, 
och den sistnämnda från Gottland uppgifna icke skiljd från den 
i Exsiccat-samlingen gifna b. Här är icke stället att ingå i en 


— 296 — 


speciell granskning af de uppgifter, genom hvilka försök blifvit 
gjordt att ådagalägga deras serskilda art-rättighet. (Kongl. Ve- 
tenskaps-Akademiens Öfversigt 1858, s. 275). De alltför ytter- 
ligt små skiljaktigheter, på hvilka denna arträttighet vill grun- 
das, hufvudsakligast med afseende på det, hos denna art varie- 
rande, och icke väsendtliga antalet af-sporernas mellanbalkar, 
kunha till sitt värde tillräckligt bedömas, då man jemför hvad 
KOERBER anför Syst. Lich. Germ. p. 214 om Bilimb. hexamera 
Mass. och Bil. tetramera Mass., af hvilka den förra (Öfvers. af 
Vet.-Akad:s förh. på sist anförda ställe) uppgifves vara den 
förmenta Lecid. hypnophila Ach., den senare deremot den nu i 
Exsiccat-samlingen lemnade B. luteola b. KOERBERS ord äro 
följande: »Nach dem ich mehrere Tage ausschliesslich dem Stu- 
dium der hiehergehörigen Flechten gewidmet, bin ich zu dem Re- 
sultat gekommen, dass nicht einmal die von Massolongo unter- 
schiedenen Arten (B. hexamera och B. tetramera) sich geniägend 
und constant als gesonderte Typen erkennen lassen. Sie gebö- 
ren durchaus zu den Flechten, bey denen die Färbung der 
Fruchtscheibe wie die Grösse und der Sporoblasteninhalt der 
Sporen innerhalb der von der Gattung gesteckten Gräntzen 
durchaus wandelbar sind.» De af MASSALONGO meddelade figurer 
af fruktbildningen och sporerna hos B. tetramera och B. hexa- 
mera (Richerche s. auton. d. Lich. crostosi fig. 234, 235) be- 
kräfta denna föränderlighet, genom hvars begagnande för bemö- 
dandet att uppspana skilda arter, vetenskapen ej kan vinna. 
Den här gifna formen b. träffas äfven på kalkbildningen i södra 
sluttningen af Kolmorden, och synes alltså vara en tillfällig form- 
förändrig på kalkgrund. — Biat. leucorrhea Ach., gifven under 
detta namn, emedan den är identisk med Lecid. fusco-lutea 
leucorrhea Achar., men med skäl ansedd såsom från fusco-lutea 
skild art, är jemväl de nyare Lichenologernes Blastenia sina- 
pisperma DE CAND. Det otvifvelaktiga Acharianska namnet har 
blifvit bibehållet, så mycket hellre, som mer än tvifvelaktigt är 
om DE CANDOLLE menat denna art. Enligt FRIES Lichenogr. 
Europ. hafva under namn af sinapismerma DE OC. från Frankrike 


— 2097 — 


blifvit sända exemplar af Biat. vernalis. För att| förekomma 
misstag om synonymien, bör jemväl anmärkas, att den nu i Ex- 
siccat-samlingen gifna Biat. leucorrhea är den art, som af mig 
anfördes i Gottlands Laf-flora (Kongl. Vetenskaps-Akademiens 
Handl. 1846, p. 215) under namn af Biat. fusco-lutea. — En af 
Svenska lafsamlingens utmärkta prydnader utgör den N:o 56 
gifna, af Herr ÅKERMAN meddelade Biat. cinnabarina, hvilken 
såsom svensk, är ett ganska värderikt fynd. Det må nämnas, 
att den jemväl nyligen, men ganska sparsamt, blifvit träffad i 
Norra Helsingland af Herr ALFRED HARTMAN.» 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 292.) 


Af Chemical Society i London. 

Quarterly Journal. N:o 44. 

Af Société de Geologie de France i Paris. 
Bulletin. T. 15: 43-—51. 

Af Istituto di Scienze &ce. i Venedig. 

MEn Ore. tu La EN: 
Atis ikD dig De 

Af KE. Akademie der Wissenschaften i Berlin. 


Monatsbericht 1858: 7—12. 
Ubersicht der Witterung im nordl. Deutschland, 1855, 56, 57,58. 4:0. 
Corpus Inscriptionum Gracarum. Vol. 4: 2. 


Af Physikalische Gesellschaft i Berlin. 
Die Fortschritte der Physik. Jahrg. 12: 2 
Af Naturwissenschaftlicher Verein i Halle. 
Zeitschrift fir die ges. Naturwissenschaften. Bd. 11, 12. 
Af EK. Akademie der Wissenschaften i Mimnchen. 


Monumenta Sacularia. Munch. 1859. 4:o med Atlas Fol. 
Reden von MaArrtius, MAURER, THIERSCH. 
Almanach 1859. 


Af Académie Imp. des Sciences i St. Petersburg. 


BrANnDT, J. F. Symbole ad Polypos Hyalocheetides spectantes. St. 
Petersb. 1859. Fol. 


Af EK. K. Geologische Reichs-Anstalt i Wien. 
Jahrbuch. 1858: 4. 
Af EK. K. Geographische Gesellschaft i Wien. 
Mittheilungen. 1859: 1. 
Af K. K. Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. 
Verhandlungen, 1858. 
Af Versammlung der Berg- u. Hittenmänner i Wien. 
Bericht iber die 1:e Versammlung, 1858. Wien 1859. 8:0. 
Af Comité zur Herausgabe der Landtafel Mährens i Brunn. 


Die Landtafel Mährens. Lief. 12—14. 
(Forts. å sid. 330.) 


— 299 — 


Nya exotiska Epeirider. — Herr Docenten T. THORELL 
hade meddelat följande uppsats: 


NEPHILA LzEACH. 


1. N. fenestrata. — Long. 22—28 millim. (£?). 

Picea, pedibus unicoloribus, tibis 1:mi, 2:di et 3:tii paris to- 
tis dense nigro-villosis, cephalothorace argenteo-piloso, bitubercu- 
lato, abdomine oblongo, sub-cylindrato, virescenti-fusco, colore 
ventris nigro lineis et vittis flavis in areas sub-rectangulas di- 
viso. — Y ad. 

Patria: Caffraria, WAHLBERG. 


2. N. annulata. — Long. 27—33 millim. (£2). 

Nigro-picea, pedibus testaceo-annulatis, tibiis 1:mi et 2:di pa- 
ris ad partem, 4:ti totis longius nigro-pilosis, cephalothorace bi- 
tuberculato, argenteo-piloso, abdomine elliptico-cylindrato, fusco, 
maculis et fasciis argenteo-pilosis, ventre nigro-fusco, vittis du- 
abus transversis, interdum abruptis, flavis. — 8 ad. 

Patria: Caffraria, WAHLBERG. 


3. N. lineata. — Long.? 

Testacea, tibiarum 1:mi et 2:di paris annulo fusco cum tibiis 
4:ti paris longius nigro-piloso, cephalothorace vitta utringue fusca, 
argenteo-piloso; abdomine cylindrato, supra testaceo, area postica 
fusca, lineis maculisque argenteis ornato, ventre mnigro, linea 
utrinque testacea. — &Y jun., 9 millim. longa. 

Patria: Caffraria, WAHLBERG. 


ARGYOPE Sav. 
1. ÅA. avara. — Long. 18—25 millim. ($). 


Fusca vel testacea, cephalothorace dense argenteo-piloso, pe- 
dibus subunicoloribus; abdomine ob-ovato, integro, supra flavo- 
testaceo, postice transverse mnigro-fasciato, ventre mnigro, fasciis 
duabus ad longitudinem maculisque quattuor in trapezium dispo- 
sitis flavis. — Y ad. 

Patria: California (S. Francisco) et Oahu (Honolulu), KINBERG. 


2. A. opulenta. — Long. c:a 15 millim. ($). 

Testacea, cephalothorace macula utrinque fusca, dense argenteo- 
piloso, pedibus fusco-annulatis; abdomine ob-ovato, integro, supra 
flavo-testaceo, vittis tribus latis argenteis sinuatis, antice in pla- 
gam transversam coöuntibus, maculisque transversis flaventibus, 
nigro-marginatis ventre atro, vittis duabus ramosis ad longitudi- 
nem ductis flavis. — & ad. 

Patria: Java, MELLERBORG. 


3. Å. elegans. — Long. 12—16 millim. (2). 
Ferrugineo-testacea, cephalothorace albicanti-piloso, pedibus fusco- 
annulatis; abdomine ob-ovato, integro, humeris acuminatis, supra 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 September 1859. 


4. 


I 


— 300 — 


fusco, vittis tribus transversis aureis, quarum prima, reliquis la- 
tior, linea fusca geminatur; ventre nigro, fascia utrinque flava, 
e macnlis, quarum media transversa est, formata, paribusque tri- 
bus punctulorum aureorum in medio antice. — SC ad. 

Patria: Cafraria, WAHLBERG. 


ÅA. manicata. — TLong.? 


Fusca, cephalothorace fusco-testaceo, vitta transversa fusciori, 
argenteo-piloso, pedibus fuscis, metatarsis tarsisque testaceis; ab- 
domine ovato-sub-pentagono, integro, humeris angulatis, supra 
sub-cinereo, area dorsi postice fusciori, ventre nigricanti, fasciis 
duabus flaventibus. — & jun., 4 millim. longa. 

Patria: China (Hongkong), KINBERG. 


ÅA. leta. — Long. c:a 21 millim. (2). 


Testacea, cephalothorace dense argenteo-pubescenti, pedibus 
fusco-annulatis; abdomine lato, depresso, rotundato-pentagono, 
utrinque in lacinias crassas inciso, supra flavo-testaceo, argenteo- 
piloso, maculis denudatis in tres series dispositis, ventre fusco- 
et testaceo-variegato. — 9 ad. 

Patria: Cafraria, WAHLBERG. 


Å. nigro-vittata. — Long. c:a 19 millim. (£). 


Nigro-fusca, cephalothorace argenteo-pubescenti, palpis et pe- 
dibus testaceis, his dense nigro-annulatis; abdomine brevi, de- 
presso, hexagono-rotundato, lateribus exciso-laciniatis, supra albi- 
canti, fasciis transversis nigris, argenteo-pilosis, ventre fusco, te- 
staceo-maculato. — Y ad. 

Patria: Caffraria, WAHLBERG. 


ÅA. cuspidata. — Long. c:a 25 millim. ((2). 


Testacea, cephalothorace albicanti-villoso, pedibus nigro-annu- 
latis; abdomine sub-pentagono, humeris acuminatis, postice 5- 
cuspidato, supra cinereo-albicanti, vitta ante tubercula humeralia 
transversa, nigra: subtus versus latera virescenti, fusco-maculato, 
in medio nigricanti, fasciis duabus punctisque flavis. 

Patria: Cafraria, WAHLBERG. 


ACROSOMA PERTY. 


1. ÅA. forcipatum. — Long. cum corn. abd. c:a 14 millim. (8). 


Rufescenti- et fusco-testaceum, summo partis thoracicae mar- 
gine albo, pedibus testaceis; abdomine sub-triangulari-pyramidato, 
postice latiore, antice posticeque truncato, aculeis lateralibus sex, 
cornibusque duobus, longitudine fere corporis, crassis, medio an- 
gustatis, oblique sub-clavatis, apice mucronatis, paullo ante et 
supra aculeos duos posticos sitis. — Y ad. 

Patria: Cuba. 


Å 


— 301 — 


2. ÅA. bovinum. — Long. 7—8 millim. (£L). 

Rufescenti-testaceum, parte thoracica versus margines nigri- 
canti, ipso margine flaventi; abdomine sub-triangulari-pyrami- 
dato, antice posticeque truncato, postice latiore, latitudine postica 
paullo longiore, supra flavo, aculcis duabus majoribus pone hu- 
meros dorsualibus, duabus aliis minutis im margine pone me- 
dium, cornibusque duobus crassissimis, longitudine cephalotho- 
racis, rectis, acuminatis, nigris, basi late rubris, in angulis late- 
ralibus posticis sitis. — 2 ad. 

Patria: Alabama. 


3. Å. stelligerum. — Tong. c:a 8 millim (8). 

Ferrugineo-rubrum, abdomine nigro, flavo-maculato, quadrato- 
pentagono, spinis quinque rubris: 4 majoribus, divaricantibus, 
stellam quadri-cuspidem referentibus, 5:ta iis duplo minori, ter- 
minali. — Y ad. 

Patria ignota. 


GASTERACANTHA LATER. 


1. G. vaceula. — Long. e:a 8 millim. (£). 

Rufescenti-fusca, abdomine transverso, cornibus duobus posticis 
magnis, curvatis, sub-parallelis, libratis, aliisque cornibus antice 
in lateribus; dorso flaventi, ocellis magnis, ferrugineis. — & ad. 

Patria: Sierra Leona, AFZELIUS. 


2. G. vittata. — Long. 7—9 millim. (2). 
Nigra, pedibus testaceo-fuscis; abdomine latissimo, transverso, 
fusco, vittis transversis testaceis, spina et cornu in utroque la- 
tere appropinguantibus, illa parva, hoc magno, crasso, foras di- 
recto, sub-recurvo, spinisque duabus longioribus sub-parallelis in 
margine postico. — Y ad. 
Patria: Java, MELLERBORG. 


3. G. varia. — Long. c:a 8 millim. (2). j 

Testaceo-rubra, femoribus rubris, reliquis pedum  internodiis 

nigris, abdomine transverse ovali, supra flavo-testaceo, in medio 

latere utrinque, dente parvo et cornu sat longo, sub-recurvo, ap- 

propinquantibus, libratis et foras directis, spinisque duabus for- 

tibus sub-parallellis, libratis in margine poctico armato. — 2 ad. 
Patria ignota. 


4. G. moesta. — Long. c:a 6 millim. (2). 
Nigro-picea, pedibus testaceo-annulatis, abdomine transverso, 
antice fortiter rotundato, spina crassissima, sub-conica, librata, 
foras et paullo retro directa in medio latere utrinque, duabusque 
aliis minoribus in margine postico. — Y ad. 
Patria: S. Barthelemy. 
| 
| 


5. 


— 302 — 


G. hilaris. — Tong, c:a 7 millim. (9). 

Rubra, pedibus nigro-annulatis; abdomine transverso, antice 
fortiter rotundato, supra flavo-testaceo, ocellis minutis, spina bre- 
viore, crassissima, sub-conica, ferruginea in medio latere utringue 
duabusque aliis parvis in margine postico. — Y ad. 

Patria: S. Barthélemy. 


6. G. ensifera. — Long. 8—10 millim. (2). 


Rubra, pedibus extrorsum nigricantibus; abdomine transverso, 
supra flavo-testaceo, scuto dorsuali latissimo, sub-fusiformi, ex 
latere emarginato spinam mediocrem et cornu longum, recurvum, 
divaricantia, librata, ferrugineo-rubra emittente: postice spinis 
duabus fortibus, sub-parallelis, ferrugineo-rubris armato. — & ad. 

Patria: Caffraria, WAHLBERG. 


7. G. ornata. — Long. c:a 91 millim. (2). 


Nigra, pedibus rubris, nigro-annulatis, abdomine transverso, 
sub-ovali, scuto dorsuali antice fortius rotundato, in latere ut- 
rinque spinis duabus appropinquantibus armato, anteriore minore, 
foras directa, altera duplo majore, foras, retro et sursum directa: 
postice spinis duabus acutis, hac paullo brevioribus instructa: 
supra flavo, ocellis, spinis et maculis nigris, subtus nigro, dense 
flavo-maculato. — Y ad. 

Patria: Caffraria, WAHLBERG. 


8. G. insulana. — Long. 9—10 millim. (2). 


Nigra, pedibus ferrugineo-sub-annulatis, abdomine transverso, 
supra flavo-testaceo, vittis duabus transversis, medio conjunctis, 
anteriore inaquali, in medio dilatata: scuto dorsuali fusiformi- 
parallelogrammo, postice fortius rotundato spinis duabus parvis 
utringne in angulis instructo: parte postica spinis duabus paullo 
majoribus, sub-divaricantibus armata. — 8 ad. — 

Var. BP. pedibus totis nigris, vitta posteriore abdominis parum 
expressa. — Y ad. 

Patria: Gallopagos ins., KINBERG. 


9. G. manmeata. — Long. 8—11 millim. (2). 


10. 


Opaca, cephalothorace nigro, parte cephalica supra rubra, 
vitta media ad longitudinem ducta nigra; pedibus sub-ferrugi- 
neis, nigro-annulatis; abdomine cinereo-testaceo, parum latiore 
quam longiore, antice fortiter rotundato, ex lateribus et postice 
procursus sex breves, fere cylindratos, apice truncatos, in super- 
ficie apicis spina parva armatos emittente. — 9 ad. 

Patria: Manilla. 


G. guttata. — Long. c:a 5 millim. (2). 

Sub-nitida, cephalothorace nigro, parte cephalica rubra, fascia 
media nigra, pedibus testaceis, fusco-annulatis; abdomine ferru- 
gineo-testaceo, maculis marginalibus minoribus antice duabusque, 
majoribus, rotundatis, dorsualibus, albis: longitudine fere dimidio 


Ai. 


12. 


a. 


14. 


15. 


= 303 — 


latiore, antice fortiter rotundato, angulis sex lateralibus et po- 
sticis tuberculo minore, granulato, in medio dente parvo armato 
instructis. — Q ad.? 

Patria: Malacca, KINBERG. 


G. horrens. — Long. c:a 8 millim. (2). 

Nigra, pedibus sordide testaceis, fusco-lineatis annulatisque, 
abdomine sub-transverso, supra testaceo-fusco, antice fortiter an- 
gulato-rotundato, scuto dorsuali postice leviter tantum rotundato, 
in latere utrinque spinis duabus appropinquantibus, divarican- 
tibus, oblique foras et sursum directis armato; anteriore tenui, 
subulata, sat parva, altera duplo rhajore, a basi versus vicinita- 
tem apicis parum angustata et tum conice amminata: parte 
postica sat angusta, brevi, spinis duabus mediocribus, subulatis, 
divaricantibus, libratis armata. — Y ad. 

Patria: Assam. 


G. minar. — Long. c:a 8 millim. (9). 

Nigra et sub-testacea, cephalothorace mnigro, pedibus fusco- 
testaceis, abhdomine lurido, sub-transverso, scuto dorsuali antice 
posticeque fortiter rotundato, utrinque spinis duabus brevioribus, 
crassis, conicis, anteriore minore, inter se proximis, sub-erectis 
armato: parte postica spinas duas divaricantes, majores emit- 
tenti. — 2 ad. 

Patria: Nova Hollandia (Sidney), KINBERG. 


G. parvula. — Long. c:a 23 millim. (&). 

Nigro-fusca, pedibus sordide testaceis, nigro-sub-annulatis; ab- 
domine transverso, stellato-ovali, fere plano, flavo-testaceo, nigris 
maculis, antice modice rotundato, in lateribus et postice quin- 
quies rotundato-emarginato, angulis triangularibus, fere zeque inter 
se distantibus, apice mucrone minutissimo instructis; ventre nigro, 
maculis duabus flavis. — & ad. 

Patria: Singapore, KINBERG. 


G. tuberosa. — Long. c:a 73 millim. (£). 

Cephalothorax niger, parte cephalica supra fusco-rufescenti, 
pedibus rufescentibus, nigro-sub-annulatis; abdomen transversum, 
supra testaceo-fuscum, granulatum, scuto dorsuali antice po- 
sticeque late truncato, in latere utringue emarginato, angulis 
quattuor rotundatis, in tubera crassa, alta, tuberculata, dente 
erecto armata incrassatis; parte postica tuberibus duobus mino- 
ribus, libratis dente armatis, instructa. — 2 ad. 

Patria: Caffraria, WAHLBERG. 


G. tabulata. — Long. 7—8 millim. (£). 

Cephalothorax niger, parte cephalica rubra; pedes nigri, femo- 
ribus anterioribus annulisque rubris; abdomen transversum, supra 
luteo-flavum, subtus nigricans, ferrugipeo-maculatum, scuto dor- 
suali magno, transverse rectangulo, spinis quattuor minoribus, 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 7. 2 


16. 


— 304 — 


sub-libratis in angulis armato: parte postica brevissima, ea 
quoque spinis talibus duabus, paullo divaricantibus instructa. — 


2 ad. 
Patria: Cafraria, WAHLBERG. 


G. modesta. — Long. c:a 4 millim. (5). 

Rufo-vel ferrugineo-fusca, pedibus rufescenti-annulatis, abdo- 
mine transverso, supra fusco vel cupreo, scuto dorsuali sub- 
rectangulo, postice parum angustiore, antice posticeque truncato, 
lateribus rectis, angulis rotundatis, dente parvo, obliquo armatis: 
parte postica brevissima, sat lata, dentibus ejusmodi duobus, sub- 
parallelis armata. — SG ad. 


Patria: Cafraria, WAHLBERG. 
(Forts.) 


— 305 — 


Bidrag till kännedomen om Amerikas Chrysomeliner, 
— Herr BoHEMAN inlemnade en af Doctor C. STÅL författad 
uppsats under förestående titel: 


DORYPHORA. ILLIG. 


1. D. Linné. — Eneo-nigra; thorace longitudine duplo latiore, 
disco sat dense, subtiliter, latera versus fortius parciusque punctato; 
elytris flavescentibus, utriusque seriebus 10 macularum violaceo- 
nigrarum, limbo immaculato. Long. 22, Lat. 16 Millim — 
Brasilia. 

2. D. Paykulli. — Nigro-enea; thorace elytris dimidio angustiore, 
longitudine vix duplo Jatiore, remote punctato, parallelo; elytris 
pallide flavescentibus, utriusque seriebus 10 macularum nigro- 
violacearum, limbo immaculato. Long. 173, Lat. 125 Millim. 
— Mexico. 


3. D. Dalmani. — Zneo-nigra; thorace elytris fere 12 angustiore, 
longitudine duplo et dimidio latiore, utringue rotundato; elytris 
stramineis, utriusque seriebus 10 macularum nigrarum, limbo 
immaculato. Long. 17, Lat. 13 Millim. — Brasilia interior. 


4. D. petulans. — Ovalis, obscure senea; thorace sat fortiter minus 
dense punctato; elytris flavis, vage, hic illic subseriatim, valde 
distincte punctatis, punctis obscure ferrugineo-cinctis, fasciis 2 
erosis obscure ferrugineo-zeneis, anteriore supra marginem in- 
flexum extus rufescentem continuata, hoc intus ante fasciam ni- 
gricante. Long. 14, Lat. 11 Millim. — Costa Rica. 


9. D. inepta. — Nigra, subobovata; elytris obovatis, stramineis, 
sutura, fasciis 2, anteriore in utroque elytro ramulum angustum 
antrorsum emittente, secunda mox extra medium cum macula 
minore cohierente, parte apicali, nec non marginis inflexi macula 
anteriore parva apiceque nigris. Long. 10, Lat. 7! Millim. — 
Nova Granada. 


6. D. DeGeeri. — Aneo-nigra; elytris geminato-seriatim punctatis, 
brunneo-testaceis, margine inflexo flavo-testaceo. Long. 9, Lat. 7 
Millim. — Peru. 


7. D. Pairmairei. — Ovalis, nigra; thorace (lateribus exceptis) ely- 
trisque brunneis, illo levi, his subtiliter geminato-seriatim punctatis. 
Long. 11, Lat. 7! Millim. — Brasilia. 

8. D. euchalea. — Ovalis, valde nitida, supra viridi-zenea, subtus 
cum antennis pedibusque chalybea; elytris subtiliter minus regu- 


lariter geminato-seriatim punctatis. Long. 13, Lat. 10 Millim. 
— Bolivia. 


I. D. amazona. — Ovalis, flavescens, subtus nigro-fusca; maculis 
2 capitis, 6 thoracis, scutello, sutura nec non maculis 20 (8. 8.4.) 


Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., d. 14 September 1859. 


10. 


rr 


12. 


13. 


14. 


15. 


16. 


AT 


— 306 — 


elytrorum femoribusque medio nigris. Long. 11—12, Lat. 8—9 
Millim. — Upper Amazon. 


D. eusema. — Subquadrato-ovalis, testacea; thoracis disco latis- 
simo scutelloque obscure eneis; elytris sordide flavescentibus, 
geminato-seriatim punctatis, sutura, margine inflexo, limbo nec 
non utriusque maculis 2 maximis obscure seneis. Long. 9, Lat. 


7 Millim. 


D. elavicornis. — Ovalis, testaceo-flavescens; antennis nigris, ar- 
ticulis apicalibus dilatatis; macula magna discoidali thoracis, 
obscure 2enea; elytris obscure violaceis, irregulariter geminato- 
seriatim punctatis, vitta intramarginali, posterius limbum ipsum 
etiam occupante, margineque inflexo posterius sordide flavescen- 
tibus. Long. 93, Lat. 7 Millim. 


D. fatidica. — Ovata, obscure senea, supra dense vage punctata; 
thorace latera versus densius fortiusque subimpresso-punctato ; 
elytris mnigris, utriusque margine inflexo, limbo latiusculo, parte 
basali oblique terminata, fascia media lata, inzaequali, cum limbo 
haud confluente, maculaque pone medium ad vittam suturalem 
sita, ovali, sat magna, sordide flavescentibus. Long. 11, Lat. 71 
Millim. — Bogotaå. 


D. emula. — Subovata, testaceo-flava, supra dense vage punctata; 
maculis 2 distinctis capitis, 2 maximis thoracis nec non elytro- 
rum ferrugineorum vitta suturali partique laterali intra limbum 
levem flavescentem fusco-eneis. Long. 8, Lat. 53 Millim. —— 
Upper Amazon. 


D. ventricosa. — Valde convexa, gibbosa, compressa, dilute te- 
stacea; capite thoraceque sat dense, distinete punctatis, illius ma- 
cula una basali, hujus maculis 2 nigris; elytris dilute flavescen- 
tibus, subolivaceo-indutis, vage punctatis, vittis 5 latiusculis 
limboque lzvibus. Long. 15, Lat. 113 Millim. — Upper Amazon. 


D. variolaris. — Ovata, flavo-testacea; antennis mnigricantibus; 
thorace remote distincte punctato; elytris pallide flavescentibus, 
vage subacervatim, hie illic subseriatim distincte fusco-punctatis, 
punctis brunnescente-cinctis, vitta intramarginali lzevigata, limbo 
fuscescente-testaceo. Long. 11, Lat. 8 Millim. — Bahia. 


D. pervicar. — Ovalis, supra flava, subtus cum pedibus zene- 
scente-nigra; antennis nigris; capite (macula parva flava excepta), 
maculis 2 triangularibus maximis, pone medium connexis, basa- 
libus thoracis, scutello; sutura tota, maculis circiter 10, una hu- 
merali, reliquis in seriebus 3 transversis positis utriusque elytri 


eneo-nigris. Long. 9!', Lat. 7 Millim. — Brasilia. 
D. rizosa. — Breviter ovalis, senescente-nigra; macula capitis, 


thorace elytrisque testaceo-flavis, illius maculis 2 magnis basin 


attingentibus, vittaque horum angusta suturali senescente-nigris. 
Long. 9 Lat. 7 Millim. — Brasilia. 


18. 


19: 


20. 


21. 


22. 


23. 


24. 


25. 


26. 


27. 


— 307 — 


D. decens. — Subovata, nigra; macula capitis, lateribus thoracis 
elytrisque irregulariter geminato-seriatim punctulatis testaceo-flavis. 
Long. 9, Lat. 6 Millim. — Columbia. 


D. mirabilis. — Ovalis, sordide flavescens; thorace maculis 6 
(lateralibus parvis) mnigris; elytris valde irregulariter seriatim 
punctatis, veneis, margine inflexo, macula communi prope apicem 
nec non utriusque maculis 2 sat magnis prope suturam macu- 
lisque 4 marginalibus flavis. Long. 11, Lat. 8 Millim. — Mexico. 


D. impar. — Subovalis, anea; antennis, pedibusque testaceis 
2 
his 2aeneo-micantibus; elytris flavescentibus, geminato-seriatim 
, d 
punctatis, vitta suturali nec non utriusque maculis circiter 10, 
plurimis oblongis, magnis, Xneis. Long. 11, Lat. 8 Millim. — 
Mexico. 


D. Deyrollei. — Oblonga, sordide flavescens; maculis parvis 4 
capitis, 4 thoracis, scutello, antennis, pectoris lateribus pedibusque 
nigris; elytris seriatim punctatis. Long. 8, Lat. 5 Millim. 


D. carnosa. — Subsemiglobosa, supra olivaceo-virescens, subtus 
cum pedibus, antennis, ore, scutelloque flavescente-testacea; elytris 
striato-punctatis, interstitiis alternis flavescentibus; scutello pun- 
ctato. Long. 11, Lat. 814 Millim. — Brasilia. 


D. discrepans. — Ovalis, nigro-enea, chalybeo-induta; capite 
thoraceque sat dense distincte punctulatis; elytris obscure viola- 
ceis, vage, dorso distinctius, latera versus obsolete punctulatis, 
versus suturam punctis distinctioribus seriatis etiam instructis. 


Long. 13, Lat. 9 Millim. — Upper Amazon. 


D. erifera. — Ovata, obscure anea; thorace valde parce punctu- 
lato; elytris obscurius viridi-zeneis, seriatim distincte punctatis, 
punctis subtilioribus raris interspersis. Long. 113, Lat. 8 Millim. 
Upper Amazon. 


D. Bonvouloiri. — Ovalis, viridi-eenea; thorace elytrisque vage, 
sat dense, distincte punctulatis, his etiam seriebus punctorum 
nonnihil distinctiorum instructis, vitta intramarginali obsoleta 
aurea, margine inflexo subviolaceo. «Long. 13—15, Lat. 9—103 
Millim. — Rio Janeiro. 


D. euopta. — Ovalis, obscure violacea, thorace ubique sat for- 
titer punctato; scutello elytrisque viridi-seneis, his vage distincte 
punctatis, seriebus nonnullis geminis dorsalibus punctorum sub- 
fortiorum instructis, parte laterali interstitiisque dorsalibus (licet 
obsolete) purpureo-aureis. Long. 15, Lat. 11 Millim. — Brasilia. 


D. chaleoloona. — Subovata, xnea; antennis pedibusque obscure 
testaceis; angulis anticis thoracis elytrisque sordide flavescenti- 
bus, his irregulariter subacervato-seriatim punctatis, margine in- 
flexo, limbo vittaque suturali seneis. Long. 10, Lat. 73 Millim. 
— Brasilia. | j 


28. 


29. 


30. 


31. 


32. 


33. 


34. 


35. 


36. 


37. 


2 RR 


D. Salléi. — Ovata, nea, antennis pedibusque testaceis, femo- 
ribus medio z2eneis; elytris sordide stramineis, valde irregulariter 
subgeminato-seriatim punctulatis, sutura, margine inflexo, limbo 
nec non utriusque vittis 4 interruptis fusco-zeneis. Long. 9, Lat. 


7 Millim. — Mexico. 


D. signifrons. — Ovalis, viridi-enea, subtus obscurior; macula 
basali capitis flavo-testacea; thorace parvo, antrorsum angustato, 
subremote, latera versus quam disco fortius punctato; elytris aci- 
culatis, vage distinete punctulatis. Long. 13, Lat. 95 Millim. 
— Bolivia. 


D. 12-signata. — Ovalis, flavo-testacea, elytris obscurioribus, ge- 
minato-seriatim punctatis, utriusque maculis 6 (2.2.2) testaceo- 
flavescentibus, 4 anterioribus ovalibus, 2 posticis elongatis. Long. 


13, Lat. 9 Millim. — Brasilia. 


D. consors. — Testaceo-flavescens, thorace remote distincte pun- 
ctato; elytris striato-punctatis, maculis 10 (4. 4. 2.) minoribus 
nigris. Long. 12, Lat. 8 Millim. — Brasilia. 


D. atricollis. — Oblonga, nigra; elytris striato-punctatis, testa- 
ceis, sutura nigra. Long. 10, Lat. 6 Millim. — Brasilia. 
D. excellens. — Ovalis, rufo-testacea; thorace remote punctato; 


elytris subtiliter geminato-seriatim punctatis, vitta angusta sutu- 
rali, limbo, margini inflexo extus, nec non utriusque maculis 11, 
2 basalibus (una humerali), 3 nonnihil ante medium, 4 nonnihil 
pone medium, 2 minoribus approximatis posterioribus viridi- 
eneis. Long. 15, Lat. 101 Millim. — Amazon. 


D. discoptera. — Ovalis, nigro-enea; thorace parce punctato; 
elytris dense, vage, dorso geminato-seriatim punctatis, dilute fla- 
vescentibus, vitta angusta suturali nec non disco quam maximo 
communi, maculis 2 flavis ornato, nigris. Long. 9—11, Lat. 
6—734 Millim. — Nova Granada. 


D. alumna. -— Ovalis, senescens, testaceo-pellucens; thorace lato, 
parce, distincte punctulato; elytris testaceo-flavescentibus, margine 
inflexo, limbo, vitta suturali angusta, basi dilatata, nec non 
utriusque maculis 2 minoribus fusco-zneis. Long. 10, Lat. 7 Mil- 
lim. — Peri. 


D. biguttata. — Ovalis, 2aeneo-nigra; thorace parum punctato; 
elytris stramineis, irregulariter geminato-seriatim fusco-punctatis, 
margine inflexo, limbo, vitta suturali, nec non utriusque fascia 
arcuata obliqua anteriore maculaque fere media aeneo-nigris. Long. 
13, Lat. 9 Millim. — Para. 


D. subnotata. —  Subovata, nigro-enea; thorace dense sat 
fortiter punetato; elytris testaceo-flavis, vage, dorso geminato- 
seriatim punctatis, vitta suturali basali nec non maculis utriusque 
4 (2.2), fusco-brunneis, anteriore seriei prima antrorsum elon- 
gata. Long. 10, Lat. 7 Millim. — Nova Granada. 


38. 


39. 


40 


41. 


42. 


43. 


44. 


45. 


46. 


47. 


— 309 — 


D. suturata. — Subovata, dilute testaceo-flavescens; thorace sat 
dense fortiterque punctato; elytris purius flavescentibus, vage, 
dorso geminato-seriatim punctatis, limbo, margine inflexo, extus, 
vitta suturali nec non utriusque maculis 2 magnis aneis. Long. 


10, Lat. 7 Millim. — Columbia. 

D. eneo-notata. — Subovata, axeneo-nigra; capite thoraceque sat dense 
fortiterque punctatis; elytris flavo-testaceis, vage, dorso geminato- 
seriatim punctatis, vitta suturali maculisque pluribus ex parte 


confluentibus obscure seneis. Long. 113, Lat. 8 Millim. — Nova 
Granada. 
D. Lafertéi. — Ovalis, obscure zenea; thorace parce punctato; 


elytris pallide flavescentibus, geminato-seriatim punctatis, vitta 
angusta suturali senea, utriusque maculis 5 (2.2.1) obsoletis, 


parvis, brunnescentibus. — Long. 10, Lat. 7 Millim — Nova 

Granada. 

D. micans. — Ovata, supra viridi-aenea, valde nitida, subtus cum 
» SUP 


pedibus antennisque viridi-chalybea; thorace parce, distincte pun- 
ctato, elytris subcupreo-micantibus, sat regulariter et distincte 
seriatim punctatis, punctulis vagis interspersis. Long. 103, Lat. 


8 Millim. — Chiquitos. 


D. Falléni. — Ovata, gibbosa, nigro-zanea, fusco-brunneo-pellu- 
cens, geniculis tarsisque dilutioribus; thorace sat dense, fortiter, 
utrimque impresso-punctato; elytris geminato-seriatim punctatis, 
utriusque vitta intra-marginali, ante medium interrupta, macula 
subbasali propre scutellum nec non fascia abbreviata et inter- 
rupta media flavescentibus. Long. 11, Lat. 8 Millim. — Mexico. 


D. gemine-punctata. — Ovalis, straminea, subtus nigro-zenea; 
pedibus testaceis, zseneo-indutis; antennis nigricantibus, basi te- 
staceis; thorace minus dense acervatim, elytris geminato-seriatim, 
fusco-aneo vel fusco-ferrugineo-punctatis. Long. 12, Lat. 8 Mil- 
lim. — Nova Granada. 


D. difficilis. — Ovalis, fusco-cuprescens; elytris flavescentibus, 
vitta angusta suturali limbogue obscure zeneis, utriusque maculis 
15 (3. 4. 4. 4.) brunneo-testaceis, saepe anguste seneo-cinctis. 
Long. 12, Lat. 95 Millim. — Brasilia. 


D. florigera. — Ovalis, dilute lutescens; maculis 2 basalibus ca- 
pitis, maculis 2 thoracis, scutello, maculis 10 (4. 4. 2.) elytro- 
rum, lateribus pectoris ventreque (segmento apicali excepto) ob- 
scure chalybeis. Long. 10, Lat. 7 Millim. — Peru (?). 


D. verecunda. — Ovalis, chalybeo-zenea; macula basali capitis, 
angulis ipsis thoracis elytrisque testaceo-flavescentibus, his acer- 
vatim, prope suturam seriatim punctatis, parce zxeneo-sparsis. Long. 
113, Lat. 8 Millim. — Santa Catharina Brasilize. 


D. maculifrons. — Nigro-chalybea; macula capitis elytrisque lu- 
teis, his irregulariter subgeminato-seriatim punctatis, margine in- 


48. 


— 310 — 


flexo, limbo, vitta valde angusta suturali, maculisque utriusque 
3 anterioribus nigro-chalybeis. Long. 13, Lat. 9. Millim. — 
Bolivia. 


D. comica. — Nigro-zenea; thorace parce impresso-punctato; 
elytris obovatis, remote, valde irregulariter geminato-seriatim for- 
titer punctatis, utriusque maculis 3 basalibus, 2 majoribus po- 
sticis, fasciisque undatis 2 mediis nec non margine inflexo flavis, 
hujus macula ante medium parteque apicali nigris. Long. 17, 
Lat. 13 Millim. — Cayenna. 


DEUTEROCAMPTA. ER. 


I. Prosterno longitrorsum valde elevato, meso- et metasternis 


subaquialto; antennarum articulis 6 ultimis clavam plus minus di- 
stinctam formantibus, elytris seriatim punctatis. 


ik 


D. rubro-enea. — Enea; thorace sat fortiter, remote punctato; 
elytris rubris, interdum obsolete seneo-micantibus, valde fortiter 
punctatis. Long. 101, Lat. 7 Millim. — Brasilia. 


D. fimbrigera. — Anea, remote distincte punctata; elytris sat 
fortiter punctatis, rubris, limbo margineque inflexo dilute te- 
staceo-flavescentibus. Long. 10, Lat. 7 Millim. — Brasilia. 


D. Westringi. — Viridi-zenea, thorace parce punctulato; elytris 
fortiter punctatis, testaceo-flavis. Long. 91, Lat. 63 Millim. — 
Brasilia. 


D. Schaumi. — Enea, remote distinete punctata; antennis, tarsis 
elytrisque ferrugineo-brunneis, his sat fortiter punctatis, utriusque 
maculis 2 basalibus et una apicali dilute sordide flavescentibus. 
Long. 11, Lat. 7 Millim. — Brasilia. 


D. quadri-fenestrata. — Obscure rufo-testacea, remote distincte 
punctata, subtus aenea vel seneo-micans; elytris valde distincte 
punctatis, dilute flavescentibus, vitta suturali communi nec non 
utriusque fascia mox ante medium, a medio vittam antrorsum 
emittente, margineque inflexo pone medium nigricantibus. Long. 
11, Lat. 7 Millim. — Brasilia. 


D. obliqua. — Enea, parce, minus distincte punctata; elytris 
pallide sordide flavescentibus, sat fortiter seneo-punctatis, margine 
inflexo limbogque omni purius flavescentibus, sutura nec non ut- 
riusque fasciis 2, una anteriore, altera media obliqua, cum su- 
tura cohearentibus, extus abbreviatis, saeneis. Long. 11, Lat. 7 
Millim, 

D. brachiata. — Anea, remote, distinete punctata; elytris sub- 
tilius punctatis, flavis, vitta communi anterius angustata, nec non 
utriusque macula basali ad humerum, fascia nonnihil ante me- 
dium extus angustata, fasciola arcuata pone medium cum vitta 
suturali eoherente, macula marginali pone medium aliaque prope 


10. 


11. 


— 31 — 


apicem cum sutura confluente nigris. Long. 103, Lat. 7 Millim. 
— Brasilia. 


D. lauticornis. — Aneo-nigra, remote punctulata; antennis testa- 
ceis; elytris sordide flavescentibus, vitta suturali communi nec 
non utriusque limbo angusto basali prope humerum ampliato, 
fascia nonnihil ante medium, macula marginali pone medium in- 
trorsum et retrorsum anguste producta et ad suturam lineam 
emittente nec non margine inflexo pone medium nigris. Long. 
11, Lat. 8 Millim. — Brasilia. 


D. Sahlbergi. — Aneo-nigra, parce punctata; antennis tarsisque 
testaceis, thoracis parte anteriore, elytrisque sordide pallide fla- 
vescentibus, horum vitta suturali communi nec non utriusque 
fascia anteriore, extrorsum angustata, fascia posteriore angusta, 


extus valde dilatata margineque inflexo pone medium nigris. 
Long. 101, Lat. 7 Millim. — Rio Janeiro. 


D. stulta. — Supra flavescens, subtus cum capite scutelloque 
aeneo-nigra; antennis tarsisque testaceis; thorace plaga magna, 
magnitudine et latitudine variabili, seneo-nigra; elytris distincte 
punctatis, vitta suturali nec non utriusque margine angusto ba- 
sali extus dilatato, fasciaque mox ante medium extus abbreviata, 
nigris. Long. 10—12, Lat. 7—83 Millim. — Brasilia. 


var. b. — elytris ante fasciam lineis abbreviatis cum fascia 
confluentibus, pone fasciam lineis longitudinalibus nec fasciam 
nec apicem attingentibus nigris ornatis. 


D. partita. — Nigro-zenea, remote punctata; antennis, geniculis, 
tibiis tarsisque ferrugineis; prothorace elytrisque sordide flave- 
scentibus, illius maculis 3 magnis quadratis basalibus 2eneo- 
nigris, his distincte punctatis, seriebus punctorum  nigro-lineatis, 
lineis medio interruptis, fascia angusta mox ante medium sita, 
utriusque abbreviata utringue nigra. Long. 11, Lat. 7 Millim. 
— Brasilia. 


II. Corpore ovali vel oblongo-ovali; thorace ultra medium pa- 


rallelo, remote, distincte punctato; elytris subgeminato-seriatim vel 
minus regulariter seriatim distinete punctatis; prosterno minus ele- 
vato; antennis apicem versus subsensim incrassatis. 


12. 


13. 


D. recurrens. — Obscure zenea; elytris minus regulariter seriatim 
punctatis, utriusque vitta intra-marginali basi introrsum flexa et 
ad scutellum ducta, prope apicem abbreviata et ibidem cum vit- 
tula suturs approximata confluente mnec non fascia media, 
utriusque abbreviata sordide flavescentibus. Long. 103, Lat. 73 
Millim. — Bahia. 


D. plagiata. — Obscure zenea; elytris sordide flavescentibus, 
minus regulariter seriatim punctatis, limbo, vitta suturali apice 
dilatata, margine inflexo plagisque 2 transversis erosis, magnis, 
seneo-nigris. Long. 114, Lat. 8 Millim. 


— 312 — 


14. D. nigro-zonata. — Subanescenti-nigra; antennis, palpis, tibiis tar- 
sisque testaceis; elytris sordide flavescentibus, vitta suturali an- 
gusta apice valde dilatata fasciisque 2 latis nigris. Long. 10, 
Lat. 7 Millim. — Brasilia. 


15. D. maculigera, STÅL. 
16. D. venustissima, PERTY. 


III.  Corpore ovali; antennis articulis 5 ultimis leviter com- 
pressis, latioribus, elavam plus minus distinetam formantibus; thorace 
a medio antrorsum angustato, punctato, versus angulos anticos lzevi; 
elytris regulariter seriatim punctulatis; prosterno nonnihil elevato, 
posterius carinato. 


17. D. ducalis. STÅL. 
18. D. semistriata. FABR. 
19. D. stauroptera. GERM. 


20. D. Cruz nigra. — Nigricans; antennis, palpis pedibusque testa- 
ceis; thoracis lateribus (br excepta) elytrisque stramineis, vitta 
suturali, fascia fere media marginisque inflexi limbo interno par- 
teque dimidia postica nigris. Long. 113, Lat. 8 Millim. — 
Brasilia. 

21. D. sedula. — Supra straminea, subtus cum capite, maculis 2 
magnis approximatis, puncto posteriore inter maculas margineque 
angusto basali thoracis, scutello, elytrorum sutura ipsa; linea 
transversa media marginisque inflexi limbo interiore et parte di- 
midia postica femoribusque nigra; antennis, tibiis tarsisque te- 
staceis. Long. 11—13, Lat. 7—8! Millim. — Brasilia. 


22. D. pustulicollis. — Supra straminea, subtus cum capite, maculis 
2, puncto posteriore inter maculas limboque angusto basali tho- 
racis, scutello, elytrorum sutura, linea transversa media, lineis 
longitudinalibus medio interruptis series punctorum occupantibus 
nec non marginis inflexi parte dimidia postica et limbo interno 
femoribusque nigra; antennis, tibiis tarsisque nigris. Long. 10—113, 
Lat. 7—8 Millim. — Brasilia. 


23. D. impictipennis. — Supra straminea, subtus cum capite, limbo 
angusto basali maculisque 2 sat magnis thoracis, basin attingen- 
tibus, scutello, sutura ipsa marginisque elytrorum inflexi basi et 
parte dimidia postica nigra; antennis palpisque flavo-testaceis; pe- 
dibus testaceis. Long. 11-191, Lat. 7—7!1 Millim. 


24. D. vigilans. — Obscure brunneo-testacea, macula utrinque an- 
tica thoracis pallide flavescente; elytris eburneis, vitta angusta 
inequali suturali, fascia fere media seriebusque 2 transversis 
macularum, une ante, altera pone fasciam, basi parteque dimidia 
postica marginis inflexi elytrorum nigris. Long. 10, Lat. 7 Mil- 
lim. — Rio Janeiro. 


25. D. vinculata. GERM. 


26. 


28. 


— 313 — 


D. seva. — Nigra, fasciis 3 utriusque elytri stramineis, basali 
abbreviata, reliquis 2 supra marginem inflexum continuatis, extus 
cum macula apicali maculaque utringque magna laterali thoracis 
flavis. Long. 9—10, Lat. 6—7 Millim. — Brasilia. 


D. leucomelena. PERTY. 


D. opposita. — Nigra; thorace flavescente, maculis 2 magnis 
basalibus, connexis, nigris; elytris stramineis, vitta communi su- 
turali, prope apicem abbreviata, nec non utriusque maculis 4, 
una oblonga ante medium, una elongata media, suture approxi- 
mata, 2 posterioribus, exteriore cum limbo, interiore cum apice 
vitte suturalis conjunctis, nigris. Long. 9—10, Lat. 6 Millim. 
— Brasilia. 


IV. Ovales. Antennarum articulis 5 ultimis clavam plus mi- 


nus distinetam formantibus; thorace fere a basi antrorsum plus minus 
angustato, undique vel latera versus punctato; elytris saepius seriatim 
punctatis; prosterno haud vel parum elevato, medio (posterius saltem) 
carinato. 


29. 
30. 


31. 


32. 


33. 


34. 


35. 


36. 


37. 


D. Cruz. ER. 


D. nigriventris. GERM. 


D. lineatipennis. — Flavescens, subtus cum clava antennarum, 
pedibus, macula parva capitis, maculis 8 (4. 4.) thoracis, scu- 
tello, sutura lineisque 5 (prima abbreviata) utriusque elytri ni- 
gra. Long. 8, Lat. 5 Millim. — Brasilia. 


D. nigro-pustulata. — Flavescens, subtus cum pedibus, antennis 
apicem versus, maculis 8 (4. 4.) thoracis, lateralibus parvis, ma- 
culisque 11 minutis et 4 majoribus elytrorum (una subhumerali, 
2 mediis, una prope apicem) nigra. Long. 7—8, Lat. 5—53 
Millim. — Brasilia. 

D. nigro-stillata. — Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus, an- 
tennis fere totis, maculis 3 (media magna) thoracis, scutello, ma- 
culis 3 parvis et 2 magnis elytrorum nigra. Long. 9, lat. 6 Millim. 


D. bioculata. — Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus, an- 
tennis, maculis 6 elytrorum (4 mediis, 2 prope apicem) nigra, 
horum macula basali ad scutellum purius flava, nigro-cincta, 
extus ramulum nigrum emittente. Long. 9, Lat. 6 Millim. 


D. flavo-signata. — Brunneo-testacea; antennis nigris, basin ver- 
sus flavo-testaceis; maculis 6 utriusque elytri flavis, nigrocinctis. 
Long. 7!1—91, Lat. 5—63 Millim. — Brasilia. 

D. sex-pustulata. — Testacea; clava antennarum, pedibus, scutello, 
maculis 3 utriusque elytri nigris. Long. 8—9, Lat. 6—635 Mil- 
lim. — Brasilia. 

D. sigillifera. — Testacea; clava antennarum, tarsisque nigris; 
utriusque elytri maculis sat magnis 4 marginalibus et una ad 


scutellum flavis, nigro-cinctis, puncto medio nigro. Long. 8, Lat. 
54 Millim. — Brasilia. 


— 314 — 


38. D. privigna. — Anea; antennis, scutello pedibusque testaceis; 
elytris flavis, interstitiis alternis veneis, 4 et 6 vittaque suturali 
testaceis. Long. 8, Lat. 6 Millim. -— Brasilia. 


39. D. Kraatei. — Testacea, maculis capitis 8 (4. 4.) thorace, su- 
tura, maculis 2 basalibus, vittis 4 medis et 4 posterioribus nec 
non vitta abbreviata, longius pone medium interrupta prope su- 
turam utriusque elytri limboque basali segmentorum ventralium 
nigris. Long. 9, Lat. 6 Millim. 


40. D. li-pustulata. — Testacea; antennis apicem versus nigris; ely- 
tris maculis 14 (4. 4. 4. 2) pallide flavis ornatis. Long. 7, Lat. 
5 Millim. — Cayenna. 


V. Ovales; antennarum articulis 6 ultimis clavam formantibus, 
prosterno impresso vel concaviusculo: elytris seriatim punctatis. 


41. D mutabilis. — Testacea, clava antennarum nigra; elytris te- 
staceo-flavis, unicoloribus vel nigro-pictis. Long. 61—83, Lat. 44 
—6 Millim. — Rio Janeiro. 


var. a. — elytris impictis. 
var. hb. — elytris interstitiis alternis maculis vittulisque nigris 
ornatis. 
var. ce. — utroque elytro vittis 4, exteriore interrupta, nigris. 
var, d. — elytris maculis fasciisque nigris confluentibus. 
42. D. atro-maculata. — Nigra, lateribus maculaque parva oblonga 


thoracis anteriore elytrisque flavis, horum vitta angusta suturali 
fascia utriusque extus abbreviata, inzequali, maculisque 3, 2 ex- 
terioribus, una interiore cum sutura saepe c>haerente nigris. Long. 


7, Lat. 5 Millim. — Mexico. 


VI. Ovales, antennarum articulis 5 ultimis clavam formantibus; 
elytris saepius seriatim punctatis; prosterno haud vel vix elevato, 
suleato aut postice impresso aut planiusculo; tarsorum articulo apicali 
simplici. 

43. D. bimaculicollis. — Ovalis, testaceo-flavescens; antennis (basi 
excepta), macula capitis, maculis 2 thoracis, scutello, pectoris la- 
teribus late, pedibusque nigris; serie punctorum nona elytrorum 
irregulari. Long. 71, Lat. 5 Millim. — Brasilia. 


44. D. nigrimana. — Ovalis, testaceo-flavescens; clava antennarum, 
maculis 2 thoracis parvis, scutello, tarsisque nigris; serie puncto- 
rum nona elytrorum irregulari. Long. 6, Lat. 435 Millim. — 
Brasilia. 


45. D. trimaculicollis. — Ovalis, testaceo-flavescens, maculis 4 pca- 
pitis, 3 thoracis, scutello, pectore, serie utrinque laterali macula- 
rum ventris pedibusque nigris. Long. 81, Lat. 51 Millim. — 
Brasilia. 


46. 


47. 


48. 


49. 


tris 


— 315 — 


D. ochreata. — Testaceo-flavescens; clava antennarum, trochan- 
teribus, apice femorum, tibiis tarsisque nigris; elytris latera ver- 
sus vage punctatis. Long. 9, Lat. 6 Millim. — Brasilia. 


D. bis-octoguttata. — Ovalis, favo-testacea, clava antennarum ni- 
gra; utroque elytro maculis 8 (2. 2. 2. 1. 1) flavescentibus, 
fusco-cinctis ornato. Long. 7, Lat. 5 Millim. — Rio Janeiro. 


D. jocosa. — Breviter ovalis, senea, antennis” basin versus, tar- 
sisque testaceis; elytris flavis, vel testaceo-flavis, plaga communi 
suturali scutellum haud attingente, basi lata, medio valde an- 


gustata, nec non utriusque maculis 2 sat magnis ameis. Long. 
d3, Lat. 43 Millim. — Brasilia. 


D. 12-maculata. — Oblongo-ovalis, pallide griseo-flavescens, an- 
tennis (art. 3 basalibus exceptis) nigris; scutello maculisque 
utriusque elytri 6 (2. 1. 2. 1) zxneis. Long. 9, Lat. 545 Millim. 
— America merid. interior. 

, 
VIT. Ovales, antennis apicem versus subsensim incrassatis; ely- 
serratim punctatis; prosterno haud vel vix elevato, sulcato vel 


postice impresso. 


50. 


51. 


52. 


53. 


54. 


D. quadri-plagosa. — Breviter ovalis, nigra, thorace aeneo-induto; 
elytris subtiliter punctatis, seneis, utriusque maculis 2 magnis, 
anteriore maxima, transversa luteis. Long. 7—98, Lat. 53—6 
Millim. — Brasilia. 


D. sex-maculata. — Testacea, elytris testaceo-flavescentibus, vitta 
angusta suturali nec non utriusque maculis 3 sat magnis lim- 
boque angusto, antice subito latiore, obscure 2eneis. Long. 8+', 


Lat. 6 Millim. — Brasilia. 


D. rubripennis. — Ovalis, anea, elytris rufescente-testaceis, su- 
tura margineque inflexo'ceneis, hoc violaceo-micante. Long. 9, 
Lat. 7 Millim. — San Paolo. 


D. nitidipennis. — Breviter ovalis, obscure chalybea, elytris vi- 
ridi-eneis. Long. 8, Lat. 61 Millim. — Brasilia. 
D. perspicillaris. — Ovalis; flavo-testacea; maculis pectoris pe- 


dumque, ventre (excepto limbo), antennis fere totis, maculis 6 
thoracis, elytrisque nigris, utriusque horum margine basali, mar- 
gine suturali anterius, linea transversa subarcuata ante medium, 
suturam versus lineam retrorsum emittente, linea transversa po- 
steriore, limbo margineque inflexo flavis, limbo medio &neo. Long. 
73, Lat. 53 Millim. — Bahia. 


VIII. Ovales, antennarum articulis 5 ultimis eclavam forman- 


tibus; elytris striato-punctatis; prosterno vix elevato, postice depresso; 
articulo apicali tarsorum subtus bidentato. 


55. 


D. musicalis. — ”Testacea, subtus nea; elytris flavescentibus, 
maculis 3 vel 4 interstitiorum alternorum nigris, sutura vittu- 


— 316 — 


lisque maculas nigras binas conjungentibus. testaceis. Long. 9, 
Lat. 6 Millim. — Brasilia. 


IX. Subobovate; antennis gracilibus, apicem versus sensim le- 
viter incrassatis; elytris striato-punctatis; prosterno haud elevato, ca- 
rinato. 


56. D. 16-maculata. — Flavescente-testacea, elytris obscurioribus, ma- 
culis utriusque subaquimagnis 8 vel 9 (3. 2. 2. 1. 1.) palli- 
dioribus, plus minus distinctis; antennis nigris, basin versus fla- 


vo-testaceis. Long. 9, Lat. 61 Millim. — Surimam. 

57. D. subguttata. — Testacea, antennis apicem versus nigris; elytris 
flavo-testaceis, maculis obsoletis ex parte parvis, pallidioribus. 
Long. 8, Lat. 51 Millim. — Para interior. 

58. D. sublineata. — Flavo-testacea, antennis (parte basali excepta) 


lineisque 4 utriusque elytri pallidioris nigris. Long. 10, Lat 7 
Millim. — Bolivia. 


59. D. Nigricrus. — Testacea, antennis (basi excepta) tibiis tarsisque 
nigricantibus. Long. 83, Lat. 6 Millim. 


LEPTINOTARSA. CHEVR. 


1. LDL. Zetterstedti. — Brunneo-testacea, elytris dorso acervato-seriatim, 
latera versus vage punctatis, vitta intra limbum introrsum ra- 
mulos 4 abbreviatos emittente, maculisque quaternis vel quinis 
prope suturam irregularibus flavis, fusco-marginatis. Long. 12, 
Lat. 845 Millim. — Mexico. 


MYOCORYNA. SrtåÅL. 


Corpus ovale vel ovatum, valde convexum, compressum. An- 
tennee crassiusculae vel crasse, articulis 5 apicalibus brevibus vel sub- 
transversis, saepius clavam sat distinctam formantibus. Unguiculi di- 
varicati. 


I. Corpus ovale; elytris saepius flavis, aeneo- vel nigro-vitta- 
tis, plus minus regulariter seriatim vel acervato-seriatim, raro subvage, 
distincte vel subfortiter punctatis. — Polygramma. CHEVR.) 


1. M. juncta. GERM. 


2. M. 1l-lineata. — Supra flavescens, subtus cum capite, antennis, 
margine inflexo elytrorum pedibusque nigra; vittis 2 capitis et 
interdum macula apicali, flavescentibus; maculis et signaturis tho- 
racis, scutelloque nigris; elytris acervato-seriatim (raro regularius 
seriatim) distincte punctatis, sutura, limbo vittisque 4 nigro- 
eeneis. Long. 9—12, Lat. 6—7 Millim. — Mexico, Bogotå, 
Costa Rica, Bolivia. 


3. M. multi-lineata. — Flavescens, macula cordata basique capitis, 
maculis signaturisque thoracis, limbo scutelli, sutura vittisque 5 
(exteriore marginali) elytri utriusque acervato-seriatim punctati, 


> 


— 317 — 


maculis pectoris, ventris pedumque geniculis tarsisque zeneo-nigris. 
Long. 9, lat. 6 millim. — Mexico. 


M. multi-teniata. — Ovalis, nigra, supra flava, maculis liturisque 
majoribus thoracis, limbo scutelli, sutura vittisque 5 (exteriore 
intramarginali) utriusque elytri nigris, horum margine inflexo a 
basi ultra medium flavescente. Long. 10, lat. 5' millim. — 
Mexico. 


M. signaticollis. — Ovalis, nigra, supra cum vittis 2 capitis fla- 
vescens; maculis signaturisque thoracis scutelloque nigris; elytris 
vage, versus suturam acervato-subseriatim seneo-punctatis, vitta 
angusta suturali, limbo margineque inflexo obscure aeneis. Long. 
10—12!1, lat. 7—8 millim. — Mexico. 


M. defecta. — Ovalis, dilute flavescens; antennis (art. basalibus 
exceptis), maculis capitis 2 minoribus intra antennas, unaque 
media cordata majore, maculis signaturisque thoracis, vitta an- 
gusta suturali interstitiisque elytrorum irregulariter seriatim pun- 
ctatorum tertio posterius, quinto pone medium, septimo fere toto, 
nec non maculis pectoris, ventris ”pedumque obscure zeneis, vel 
nigris. Long. 9, lat. 6 millim. — Texas. 


M. Melanothoraz. — Nigra, elytris flavis, subacervato-seriatim 
punctatis, sutura nec non utriusque vittis 5 (exteriore intramar- 
ginali) nigris. Long. 10, lat. 63 millim. — Mexico. 


M. Dahlbomi. — Ovalis, nigro-czenea, elytris sat regulariter se- 
riatim punctatis, interstitiis 2 et 8 totis, nec non 7 (basi ex- 


cepta) flavis; antennis basin versus, palpis tarsisque rufo-piceis. 
Long. 73, lat. 5 millim. — Mexico, Texas. 


II. Corpus ovatum, metallicum vel nigrum, raro flavum, subtilius 


punctatum ; elytris plus minus regulariter geminato-seriatim punctula- 
tis. (Myocoryna. CHEVR.) 


äg. 
10. 
113 
12. 
13. 


14. 


M. rubiginosa. ROGERS. 
M. Haldemanni. ROGERS. 
M. libatriz. SUFFR. 

M. chlorizans. SUFFR. 
M. lUtigiosa. SUFFR. 


M. violacescens. — Obscura violacea, nitida, subtus cum pedibus 
antennisque nigra, his basi flavo-testaceis; thorace convexo, sub- 
tiliter punctato. Long. 83—10, lat. 6—7 millim. — Mexico. 


III. Corpus breviter ovale, valde convexum, subhsemispharicum ; 


articulo ultimo tarsorum apice bidentato. (Zugonycha CHEVR.) 


15. 


M. melanostoma. — TLutescens, apice mandibularum antennisque 
apicem versus nigris; thorace sat dense, subtiliter, latera versus 
nonnihil fortius punctato; elytris vage punctulatis, vittis angu- 
stis, levibus. Long. 94-—11, lat. 8—9 millim. -— Brasilia. 


10. 


11; 


— 318 — 
ZYGOGRAMMA. ER. 


A. Elytris eneis, flavo bi- vel trivittatis. 


Z. quadri-lineata. — Ovalis, obscure zsenea, antennis pedibusque 
rufo-piceis; elytris chalybeo-zeneis, striato-punctatis, interstitiis se- 
cundo lato et 2 intra-marginalibus limboque basali flavis. Long. 
61—3, lat. 41—5 millim. — Brasilia. 


Z. quinque-vittata. — Ovalis, obscure saenea, antennis pedibusque 
rufo-piceis; elytris striato-punctatis, chalybeo-zeeneis, interstitiis 
secundo (tertio latiore), quarto et 2 marginalibus nec non limbo 
basali flavis. Long. 61—38. lat. 4—5 millim. — Brasilia. 


Z. sex-vittata. — Ovalis, obscure anea, antennis pedibusque rufo= 
piceis; elytris striato-punctatis, chalybeo-zeneis, interstitis 2 et 4 
(tertio nonnihil angustioribus), 8 et 9 nec non limbo basali fla- 
vis. Long. 8, lat. 5 millim. —-—- Brasilia. 


Z. connexa. — OÖOvalis, obscure aenea, subtus cum pedibus nigra; 
elytris striato-punctatis, obscure chalybeis, interstitis 2 et 4 
(tertio nonnihil angustioribus), 8 et 9 limboque basali flavis. 


Long. 7, lat. 43 millim. — Brasilia. 
d 3 
Z. appendiculata. —- Ovalis, obscure senea; antennis pedibusque 


rufo-piceis; elytris chalybeo-zneis, striato-punctatis, limbo basali, 
interstitiis secundo (tertio latiore), quarto pone medium nec non 
2 marginalibus flavis. Long. 61, lat. 4 millim. — Brasilia. 


Z. sex-teniata. — Ovalis, obscure senea, antennis pedibusque ru- 
fo-piceis; elytris nigris, ex parte minus regulariter seriatim pun- 
ctatis, (seriebus 3 et 4 irregulariter geminatis), limbo basali, in- 
terstitiis 2 et 4 angustiusculis nec non 2 marginalibus flavis. 
Long. 7—8!, lat. 41—6 millim. — Monte Video. 


Z. Aurilinea. — Ovalis, obscure anea, antennis pedibusque rufo- 
piceis; elytris subchalybeo-nigris, subtilius minus regulariter se- 
riatim punctatis, (seriebus 3 et 4 irregulariter geminatis), lim- 
bo basali, interstitiisque 2 et 4,8 et 9 pallide flavis. Long. 7—38, 
lat. 4!—5+ millim. — Brasilia. 


Z. virgata. — Ovalis, piceo-nigra, elytris striato-punctatis, limbo 
angusto basali interstitiisque 2, 8 et 9 flavis. Long. 5—6, lat. 
3—4 millim. — Brasilia. 


Z. quadri-lorata. — Breviter ovalis, g&neo-nigra, antennis pedi- 
busque rufo-piceis; elytris striato-punctatis, limbo latiusculo ba- 
sali interstitiisque 2, 8 et 9 aureo-flavescentibus. Long. 6, lat. 
44 millim. — Brasilia. 


Z. tetragramma. — Ovalis, nigra; elytris striato-punctatis; limbo 
basali, interstitiis 2" latiusculo nec non 8 et 9 marginibusque 
lateralibus thoracis flavis. Long. 7, lat. 44 millim. — Brasilia. 

Z. hexagramma. — . Ovalis, nigro-picea, elytris mnigris, striato- 


punctatis, limbo angusto basali, interstitiis 2 et 4 (tertio angu- 


12. 


— 319 — 


stioribus), 8 et I nec non marginibus lateralibus thoracis flavis. 
Long. 7, lat. 41 millim. — Nova Granada. 


Z. cognata. — Brevius ovalis, fusco-picea, elytris obscurioribus, 
limbo basali, interstitiis 2 et 4 (tertio subzequilatis), 8 et 9 nec 
non marginibus lateralibus thoracis flavis. Long. 5, lat. 33 mil- 
lim. — Nova Granada. 


B. EBlytris flavis, striato-punctatis, utriusque vittis 4 zeneis vel 


nigris, raro testaceis. 


13. 


14. 


15. 


16. 


LT 


18. 


19. 


Z. novem-teniata. — Ovalis, enea, antennis pedibusque rufo-piceis ; 
elytris subfortiter punctatis, sutura, interstitis 1, 3, 5 (reliquis 
nonnihil breviore) et 7 nec non linea seriei punctorum none 
aeneis. Long. 7—83, lat. 44-—35 millim. — Brasilia. 


Z. novem-striata. — Ovalis, zenea, elytris flavis, sutura, interstitiis 
1, 3, 5 (reliquis nonnihil breviore) et 7, margine ipso, limboque 
exteriore et interiore parteque subdimidia apicali marginis inflexi 
2eneo-nigris. Long. 63, lat. 41 millim. — Brasilia. 


Z. assimilis. — Rufo-picea, pectore infuscato; elytris flavis, sub- 
tilius punctatis, sutura, interstitiis 1, 3, 5 (reliquis breviore) et 
7 margineque ipso piceo-nigvris. Long. 53—6, lat. 31—4 millim. 
— Brasilia. 

Prseecedenti valde affinis, interstitio 5 elytrorum breviore, ma- 
gis obtuse terminato, 2 ut in Z. I-striata primo nonnihil latiore. 


Z. novem-virgata. — Ovalis, obscure senea; capite, pedibus an- 
tennisque (clava fusca excepta) piceis; thoracis marginibus late- 
ralibus et antico utrimque elytrisque flavis, his valde distincte 
punctatis, sutura, margine inflexo, limbo ipso, interstitiisque 1, 
3, 5 (reliquis breviore) et 7 nigro-violaceis. Long. 7, lat. 4 mil- 
lim. — America interior. 

Z. novem-lorata. — Ovalis, rufo-picea, subtus seneo-micans; tho- 
racis marginibus lateralibus et antico trisinuato elytrisque flavis, 
his valde distincte punctatis, sutura, limbo ipso interstitiisque 1, 
3, 5 (reliquis breviore) et 7 nigris margine inflexo posterius te- 
staceo. Long. 61—7, lat. 43 millim. — Brasilia. 

Z. multivia. — Ovalis, testacea, pedibus, antennis basin versus 
maculis 2 capitis, thoraceque flavo-testaceis, hujus litura ut lit- 
tera M formata maculaque utrimque laterali cum illa conjuncta 
fortiter punctata, elytrorum flavescentium sutura, limbo ipso, in- 
terstitiisque 1, 3, 5 et 7 (3 et 5 apice conjunctis) testaceis. 
Long. 6, lat. 33 millim. — Bolivia. 

Z. rivulosa. — Ovalis, subtus piceo-nigra, pedibus fusco-picies, 
thorace rufo-piceo; antennis nigris, basin versus testaceo-flavis; 
elytris flavis, sutura, interstitiis 1, 3, 5, et 7 (1 et 7 aquilon- 
gis, 5 illis nonnihil breviore, 3 hoc adhuc breviore), linea se- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 7. 3 


— 320 — 


riem punctorum nonam occupante margineque inflexo nigris. Long. 
61—58, lat. 4—5. — Brasilia. 


20. Z. Virgo. — Ovalis, supra aureo-flavescens, subtus obscure senea; 
pedibus, antennis basin versus, maculis 2 transversis thoracis ut 
AR formatis extus fortiter punctatis testaceis; scutello, elytrorum 
sutura, interstitiis 1, 3, 5 et 7 (1 et 2 zequilongis, 5 ilis non- 
nihil breviore, 3 hoc adhuc breviore) limboque ipso piceo-nigris. 
Long. 5, lat. 335 millim. — Bahia. 


C. Elytris flavis, striato-punctatis, nigro-lineatis. 


21. Z. deleta. — Ovalis, testacea, maculis 4 parvis capitis, thorace 
(exceptis maculis 4) elytrisque flavis, horum seriebus punctorum 
1—58 nigro-lineatis. Long. 51—7, lat. 4—43 millim. — Brasilia. 


COSMOGRAMMA. ER. 
1. C. patricia. ER. 


2. C. fulvo-cineta. — Nigra; elytris intra marginem seriebus 2 di- 
stinctis, suturam versus seriebus nonnullis minus distinetis pun- 
ctorum, utriusque vittis 2, (una intramarginali) apice confluen- 
tibus limboque basali inter vittas fulvis; antennis pedibusque 
rufo-piceis. Long. 7, lat. 5 millim. — Brasilia. 


3. C. decora. — Nigra, thorace utrimque fortiter punctato; elytris 
obscure brunneis, lineis 2 (una intramarginali) apice confinentibus, 


basi per lineam transversam counexis aureis. Long. 7—8, lat. 
d5—6 millim. — Brasilia. 


DESMOGRAMMA. ER. 


I. Thorax undique punctatus. Prosternum longitrorsum eleva- 
tum. Elytra seriatim punctata. Articulus apicalis tarsorum simplex. 
Unguiculi distantes. 


1. D. polychordia. ER. 
2. D. bivittata. LJUNGH. 


3. D. conjugata. — Picea, plus minus aeneo-micans; elytris subre- 
gulariter seriatim punctatis, saepius obscurioribus, vittis imtersti- 
tiorum 2 (primo nonnihil latiore) et 8 apice conjunctis et pro- 
ductis limboque basali inter vittas flavescentibus. Long. 7—38, 
lat. 5—54 millim. — Nova Granada, Veragua. 


4. D. bivia. GERM. 
5. D. bigaria ER. 


6. D. Ljunghi. — Enea, antennis, ore pedibusque piceis; femori- 
bus aeneo-indutis; elytris striato-punctatis, interstitiis 2 et 8 
apice coeuntibus et productis, nec non 4 breviore limboque ba- 
sali flavis. Long. 7—38, lat. 5—53 millim. — Brasilia. 


— 321 — 


II. Thorax parce, latera versus parum densius, fortiter puncta- 
tus.  Elytra irregulariter subgeminato-seriatim punctata.  Prosternum 
haud éelevatum. 


7. D. grammopoecila. — Obscure zsenea, supra subopaca interstitiis 
alternis elytrorum testaceis. Long. 9, lat. 64 millim. — Brasilia. 
8. D. bis-bilineata. — Obscure zenea, elytris fusco-brunneis, lineis 
interstitiorum 2 et 8 apice conjunctis limboque angusto basali 
inter lineas sordide favis. Long. 9. lat. 64 millim. — Brasilia. 


III. Thorax parce latera versus paullulum densius punetatus. 
Elytra striato-punctata vel punctato-striata, prosternum haud elevatum. 


9. D. striatipennis. — nea, cupreo-violaceoque micans; elytris sub- 
punctato-striatis, interstitiis convexiusculis, 2 et 8 apiece coeun- 
tibus limboque basali inter illa flavis. Long. 8, lat. 51 millim. 


— Brasilia. 

10. D. quadri-teniata. — Enea, supra fusco-zenea; elytris seriatim 
sat fortiter punctatis, interstitiis 2 et 8 flavo-vittatis. Long. 9, 
lat. 63 millim. — Brasilia. 

11. D. flavo-fimbriata. — Obscure senea, antennis, ore pedibusque di- 


lute piceis; elytris nigris, remote striato-punctatis, margine in- 
flexo, limbo, margine basali, interstitioque 2 flavis. Long. 51—6, 
lat. 4—43+ millim. — Brasilia. 


IV. Thorax levis. Elytra seriatim punctata. Prosternum haud 
elevatum. 


12. D. RBedtenbacheri. — Enea, basi antennarum, ore pedibusque 
testaceis; elytro utroque vitta intramarginali, vitta media abbre- 
viata interstitii primi fasciolaque obliqua nonnihil pone medium 
flavis. Long. 81, lat. 6 millim. — Brasilia. 


13. D. impuncticollis. — nea, antennis basin versus, ore pedi- 
busque testaceis; elytrorum vitta intramarginali, vitta interstitii 
primi brevi ante medium abbrupta, limbo basali fasciaque obliqua 
pone medium flavis. Long. 83, lat. 6 millim. — Brasilia. 


14. D. circuita. — ZEneo-nigra; antennis, ore pedibusque testaceis; 
elytris nigris, interstitio 8 toto, dimidio basali interstitii 1, limbo 
basali inter illa interstitia fasciaque obliqua pone medium flavis. 
Long. 7, lat. 5 millim. — Brasilia. 


CALLIGRAPHA. ER. 


I. Articulo apicali tarsorum subtus dentato; unguiculis (basi 
saltem) contiguis. 


1. C. signatipennis. — Suboblonga, senea, elytris stramineis, vitta su- 
turali, nec non utriusque limbo laterali (parte anteriore excepta) 
litura magna, prope humerum incipiente ultra medium retrorsum 
et introrsum ducta et ante medium cum vitta suturali ibidem 


Oo 


10. 


— 322 — 


dilatata conjuncta, maculisque circeiter 6, una anteriore, 2 pone 
medium prope vittam suturalem et interdum cum hac conjunctis 
zaeneis. Long. 6—58, lat. 3—43 millim. -— Mexico. 


C. picicollis. — Suboblonga, testaceo-pellucida, thorace testaceo, 
eeneo-micante; elytris stramineis, vitta suturali, limbo laterali 
(parte anteriore excepta) nec non utriusque maculis liturisque 
compluribus, una humerali oblonga, postice emarginata, una mox 
pone medium arcuata, interdum cum vitta suturali conjuncta, 
majoribus, nec non tribus prope vittam suturalem wuna subbasali, 
una nonnihil pone illam, una prope apicem saepius cum vitta 
confluente, reliquis parvis, seneis. Long. 53—7, lat. 3—4 mil- 
lim. — Mexico. 


C. dulcis. — Ovalis, subtus aenea, capite, thorace, pedibusque 
testaceis, xneo-micantibus; elytris stramineis, limbo laterali (parte 
anteriore excepta), vitta suturali nec non utriusque maculis irre- 
gularibus 6 vel 7 sat magnis, una prope humerum incipiente 
arcuata, retrorsum et introrsum ducta, medio cum vitta suturali 
conjuncta, violaceo-zeneis. Long. 53—6, lat. 3—34 millim. — 
Mexico. 

C. amanda. — Ovalis, zenea, thorace pedibusque saepe testaceo- 
pellucidis; elytris stramineis, vitta suturali lata, vittisque utriusque 
3 eneis. Long. 4—5, lat. 21—3 millim. — Mexico. 


7. lepidula. — Ovalis, zenea, elytris stramineis, vitta suturali, 
maculisque compluribus minoribus seneis, vitta utriusque pallide 
testacea. Long. 41—5, lat. 23—3 millim. — Mexico. 


C. guttaticollis. — Brunneo-testacea, marginibus lateralibus ma- 
culisque 2 thoracis nec non elytris dilute flavescentibus, his nigro- 
multiguttulatis, vitta suturali vittaque utriusque abbreviata sub- 
arcuata testaceis. Long. "6—063, lat. 4 millim. — Mexico. 


C. guttulosa. — Ovalis, testacea, elytris dilute flavis, maculis 
numerosis parvis testaceis, aneo-micantibus, sparsis. Long. 51, 
lat. 335 millim. — Costa Rica. 


C. Malve. — Ovalis, obscure e&nea, elytris flavis, vitta suturali 
nec non utriusque maculis nonnullis lituraque elongata, prope 
humerum incipiente, fissa, ramulum interiorem retrorsum et non- 
nihil introrsum ultra medium emittente eneo-nigris. Long. 6—71, 
lat. 4—53 millim. — Mexico. 


C. bigenea. — Ovalis, zenea, antennis pedibusque obscure testa- 
ceis, his aeneo-micantibus; elytris stramineis, maculis nonnullis 
parvis, plaga suturali communi, medio latissima, ante medium 
utrimque ramulum, cum macula magna subhumerali conjunctum, 


rr 


emittente, xeneis. Long. 7, lat. 5 millim. — Mexico. 


C. magica. — Ovalis, senea, thorace pedibusque testaceo-pellu- 
cidis; elytris stramineis, vitta inequali suturali nec non utriusque 
maculis parvis nonnullis lituraqué magna, prope humerum inci- 


— 323 — 


piente, fere ad medium retrorsum et subintrorsum ducta, ibidem 
extrorsum arcuata, longius pone medium introrsum curvata et 
nonnihil retrorsum currente, saepe cum vitta suturali confluente 
zeneis. Long. 6, lat. 4 millim. — Mexico. 


II.  Unguiculis divaricatis. 
1. Elytris flavis, seneo- vel testaceo-maculatis. 


A. Elytris maculis 2 marginalibus vel submarginalibus seneis 


vel rubris, una nonnihil pone humerum, altera fere media. 


TL. 


12. 
13. 
14. 


15. 


16. 


17. 


18. 


C. mexicana. — Enea, elytris flavescentibus, vitta communi su- 
turali, antice trichotoma, nec non utriusque vitta arcuata ab hu- 
mero retrorsum vix ad medium ducta, ibidem cum vitta alia su- 
ture approximata, longius posterius extrorsum flexa et producta, 
confluente, maculisque circiter 10, inter has una prope basin, 
una pone medium, ante has 2 interdum confluentibus, postice 2 
oblongis, apice interdum conjunctis. Long. 10—11, lat. 6—061 
millim. — Mexico. , 


C. polyspila. /GERM. 
C. matronalis. ER. 


C. nupta. — Enea, antennis basin versus pedibusque rufo-testa- 
ceis; elytris stramineis, vitta suturali nec non utriusque maculis 
ex parte irregularibus circiter 10, saepius minoribus, variabilibus, 
una media majore, una elongata, prope humerum incipiente, re- 
trorsum et introrsum ad medium ducta, zeneis. Long. 73—38, lat. 
43—5 millim. — Bogotå, Nova Granada. 


C. sponsa. — Enea, antennis basin versus pedibusque rufo- 
testaceis; elytris stramineis, vitta suturali nec non utriusque ma- 
culis circiter 9, una elongata, ab humero vix ad medium re- 
trorsum et introrsum ducta, una mox pone medium, una pone 
hanc longius posterius majoribus, reliquis minoribus, ex parte 


sat minutis, sparsis, xeneis. Long. 73, lat. 43 millim. — Nova 
Granada. 
C. fulvipes. — Amnea, antennis basin versus pedibusque rufo- 


testaceis; elytris stramineis, vitta suturali, nec non utriusque 
maculis 11 vel ultra, plurimis parvis, sparsis, seneis, una inter 
has oblonga, ab humero retrorsum et introrsum ducta ante me- 
dium terminata, una subrotundata mox pone medium, majoribus. 
Long. 63—38, lat. 4—5 millim. — Mexico. 


C. pantherina. — Enea, antennis basin versus pedibusque rufo- 
testaceis; elytris stramineis, vitta suturali maculisque numerosis, 
plurimis parvis sparsis, una humerali irregulari et una mox pone 
medium, majoribus, 2aeneis. Long. 54—8, lat. 4—5 millim. — 
Mexico. 


— OC. tortilis. — Rufo-testacea, elytris stramineis, vitta suturali 
utrimque subquadriramosa, nee non utriusque signaturis ex parte 


1 


20. 


21. 


22. 


23. 


24. 


— 324 — 


confluentibus, una ab humero retrorsum et introrsum ad ramu- 
lum secundum vittae suturalis dueta, una antice dichotoma discoi- 
dali pone medium, nec non maculis 4, inter has 2 inter vittam 
suturalem et signaturam humeralem, nigris. Long. 8, lat. 5 mil- 
lim. Costa Rica. 


C. Gyllenhali. — Flavescens, subtus cum pedibus, capite (maculis 
2 magnis exceptis), maculis thoracis, scutello, elytrorum sutura 
nec non utriusque vitta angusta prope suturam, vitta arcuata ab 
humero retrorsum ultra medium ducta, vitta abbreviata inter 
vittam illam et subsuturalem, macula prope basin aliaque prope 
apicem ad vittam suturalem nec non macula una alterave mi- 
nata, testacea. Long. 11, lat. 7 millim. — Mexico. 


C. limbaticollis. — Testacea, marginibus lateralibus et antico 
thoracis, hoc a medio ramulum apice dichotomum retrorsum 
emittente elytrisque flavis, horum vitta suturali, maculis utriusque 
circiter 10 signaturaque elongata a basi ultra medium extensa, 
subarcuata, apice recurva, testaceis. Long. 73—9, lat. 43—51 
millim. — Mexico. 


B. Elytris macula nulla vel unica marginali. 
a. Elytris testaceo-notatis. 


C. labyrinthica. — Testacea, elytris stramineis, vitta suturali 
pone medium utrimque biramosa, vitta utriusque arcuata, ab hu- 
mero retrorsum et introrsum ad medium vitta suturalis ducta 
et cum hac confluente, maculis pluribus, una submarginali an- 
teriore, 2 inter vittam humeralem et suturalem, 5 pone medium 
confluentibus, limboque pone medium testaceis. Long. 81, lat. 
53 millim. — Mexico. 


C. notatipennis. — Testacea, elytris stramineis, vitta suturali 
medio biramosa, nec non utriusque macula magna humerali apice 
dichotoma maculisque circiter 11, una anteriore submarginali, 2 
inter maculam humeralem et vittam suturalem, 5 discoidalibus 
pone medium liberis, unaque prope apicem cum vitta suturali 
conjuneta testaceis. Long. 9, lat. 53 millim. — Mexico. 


C. Argus. — ”Testacea, subsanescenti-micans, elytris stramineis, 
vitta suturali utriusque quadriramulosa, nec non utriusque ma- 
culis circiter 13, una marginali media, una majore subhumerali 
postice dichotoma, una inter hanc et vittam suturalem, reliquis 
sparsis, testaceis. Long. 9, lat. 51 millim. — Mexico. 


b. Elytris aeneo-notatis. 


C. diversa. — Enea, elytris stramineis, vitta suturali utrimque 
quadriramulosa, nec non utriusque maculis circiter 11, una sub- 
humerali magna, postice introrsum nonnihil producta, una inter 
illam et vittam suturalem, reliquis sparsis, seneis, nulla margi- 
nali. Long. 9—10, Lat. 5—63+ millim. — Mexico. 


25. 


26. 


2. 


28. 


29. 


30. 


31. 


32. 


33. 


34. 


C. suboculata. — Enea, femoribus capiteque testaceo-pellucidis; 
elytris sordide stramineis, vitta suturali subquadriramulosa nec 
non utriusque maculis compluribus aneis, una marginali fere 
media, una subelongata, humerali, postice introrsum ad ramulum 
secundum vittae suturalis ducta, duabus inter maculam humera- 
lem at vittam suturalem, reliquis sparsis. Long. 9, lat. 53 mil- 
lim. — Mexico. 

C. multi-pustulata. — nea, edytris sordide stramineis, vitta su- 
turali utrimque quadriramulosa, nec non utriusque maculis cir- 
citer 16 ex parte confluentibus, una marginali media, una hu- 
merali majore, postice introrsum producta, una inter hanc et vit- 
tam suturalem, reliquis sparsis, aeneis. Long. 103, lat. 63 mil- 
lim. — Mexico. 

C. ramulifera. — Enea, elytris stramineis, vitta suturali utrimque 
quadriramosa, nec non utriusque maculis fere omnibus minutis, 
aeneis, pallido-cinctis, inter has una marginali media, una majore 
subhumerali, una inter hanc et vittam, suturalem, reliquis spar- 
sis. Long. 81, lat. 51 millim. — Mexico. 


C. ceneo-picta. — nea, elytris stramineis, vitta suturali utrimque 
quadrisubramosa, nec non utriusque macula majore subhumerali, 
aeneis. Long. 73—83, lat. 43—53 millim. — Mexico. 


C. arcuigera. — Enea, antennis pedibusque testaceis; elytris 
sordide flavescentibus, vitta suturali simplici nec non utriusque 
signaturis ex parte semicircularibus, anterioribus confluentibus macu- 
laque marginali media seneis. Long. 8, lat. 5 millim. — Bolivia. 


C. decem-guttata. — Anescente-nigra; elytris stramineis, vitta su- 
turali nec non utriusque maculis 5 (2. 2. 1) anescente-nigris. 
Long. 8, lat. 5 millim. — Brasilia. 


C. fracta. — Enea, elytris flavis, vitta suturali nec non utriusque 
vittis 3, media apicem versus dilatata, exteriore pone medium 
abbreviata, chalybeo-zeneis. Long. 7, lat. 4 millim. — Columbia. 


C. consors. — Chalybeo-senea; elytris testaceis vel luteis, vitta 
suturali nec non utriusque vittis 3, media apice dilatata, exte- 
riore abbreviata chalybeo-zeneis. Long. 7, lat. 4 millim. — Lima. 


C. mneo-vittata. — nea, elytris flavescentibus, vitta suturali nec 
non utriusque vittis 3 sencis, media interiore breviore, subcurva, 
exteriore interrupta. Long. 61, lat. 4 millim. — Mexico. 


C. curvilinea. — nea, elytris flavescentibus, vitta suturali an- 
tice trichotoma, nec non utriusque vittis una anteriore, una ex- 
teriore, ante medium abbreviata, una ad humerum incipiente re- 
trorsum ad medium vitte exterioris ducta et ibidem cum hac 
confluente maeulisque 2, una pone humerum, altera discoidali, 
nonnihil pone medium, 2enecis. Long. 7, lat. 33 millim. — Peri 


30. 


36. 
37. 


38. 


39. 


— 326 — 


C. quinque-virgata. — ZAEnescente-nigra, elytris flavis, vittis 5, 
media suturali communi, limboque pone medium z2eneo-nigris. 
Long. 61, lat. 43 millim. — Mexico. 


2. Elytris &eneis vel nigris, flavo-maculatis. 


C. 20-maculata. CHEVR. 


C. stillatipennis. — Nigra, elytris maculis circiter 24—26, mi- 
noribus flavis ornatis. Long. lat. 6 millim. — Mexico. 
C. morbida. — Enea, antennis pedibusque testaceis; elytris ma- 


culis numerosis flavis acervatis, spatio transverso prope basin re- 
gioneque angusta suturali impictis. Long. 6—83, lat. 4—53 mil- 
lim. — Mexico. 

C. multi-guttata. — nea, elytris limbo (medio macula parva 


aenea notato) maculisque compluribus majusculis flavis, 2eneo- 
punctatis. Long. 51, lat. 33 millim. — Mexico. 


— 327 — 


Fynd af en stor del af ett fossilt hvalskelett på 
Gräsön i Roslagen. — Ur ett bref från Herr Professor W. 
LILLJEBORG i Upsala meddelades följande: 

»Filosofie-Kandidaten O. VON FRIESEN hade under en Zz0o- 
logisk excursion i Roslagens skärgård denna sommar fått se en 
i Gräsö kyrka sedan längre tid förvarad verteber af en hval, 
och derigenom fått anledning att söka efter de öfriga delarne af 
dess skelett, samt vid anställd gräfning funnit två vertebrer 
och en del af ett refben. Dessa ben funnos i ett dike i en åker 
vid Norrboda, på nordliga delen af Gräsön. Den på åkern ve- 
xande säden gjorde, att gräfningen måste inskränkas till sjelfva 
diket, och hindrade då upptäckten af flera delar af skelettet. Då 
v. FRIESEN hit till Upsala medförde nämnda ben, samt skänkte 
dem till Universitetets Zoologiska Museum, och berättade de om- 
ständigheter, under hvilka de blifvit funna, beslöt jag begifva mig 
till stället, för att söka taga reda på de öfriga delarna af ske- 
lettet. Under två, tre dagars gräfning med biträde af sex till 
sju man, lyckades jag finna större delen af skelettet, med un- 
dantag af hufvudet, hvaraf endast underkäken påträffades. De 
för bestämningen vigtigaste ben, såsom, jemte underkäken, atlas, 
sternum, scapula, radius och ulna erhöllos. Efter den kännedom 
jag hittills haft tillfälle att taga om den till detta ämne hörande 
litteraturen, är jag böjd för att antaga, att detta skelett tillhört 
en okänd, utdöd hvalart. I anseende till benens groflek synes 
den mest närma sig Balena longimana RUDOLPHI, men tyckes 
hafva varit ändå gröfre bygd än denna. Underkäksbenen äro i 
förhållande till sin längd ännu tjockare, än hos nämnde hvalart. 
Dessa ben äro hos det funna skelettet något öfver fyra alnar långa. 
Vid betraktandet af proportionen mellan underkäkens och ske- 
lettets längd hos B. longimana, der den förra icke innehålles 
fullt fyra gånger i den sednare, skulle man vara böjd för att an- 
taga, att den här ifrågavarande hvalen icke varit mera än 12 å 
15 alnar lång. De stora och långa refbenen, och de stora ver- 
tebrerna tala dock häremot, och den synes, efter dessa att 

Öfvers. af K. Vet.Akad. Förh., d. 14 September 1859. 


dömma, hafva varit minst 18 å 20 alnar lång. Halsvertebrerna 
äro skilda. Atlas har icke samma form som hos Balena prisca 
NILSSON, eller hos »le Rorqual du Cap» hos CUVIER, Oss. foss. 
V, I, pl. XXVI fig. 19. Sternum afviker från alla mig bekanta 
former. Det är något snedt, är framtill utringadt, har breda, åt 
sidorne utstående utsprång vid den främre ändan, och slutas 
bakåt i en temligen lång och smal, rundad spets. Bakom den 
främre delens sidoutsprång är å hvarderå sidan en utstående 
knöl, troligen för fästet af första paret refben. Scapula företer 
till sin form mycken likhet med den hos B. longimana, men har 
proc. acromion och coracoideus starkt utbildade. Radius och 
ulna äro långa och äfvenså phalangerna. Jag skulle derföre 
vilja tro, att den tillhör samma grupp, som B. longimana, och 
utgör en öfvergångsform mellan denna och B. rostrata FABR. 
Då skelettet ligger förvaradt i Öregrund, och jag ännu icke haft 
tillfälle att taga närmare kännedom om detsamma, är detta allt 
hvad jag för närvarande derom kan nämna. 

Hvad stället, der skelettet fanns, beträffar, så utgjordes det 
af en sidländt åker, på alla sidor omgifven af smärre höjder, 
och utan aflopp. Ställets afstånd från närmaste hafsstrand var 
340 fot, och höjden öfver hafvet ungefär 20 fot. För att hafva 
kunnat komma dit, måste dock hvalen hafva passerat ett ställe, 
som var ett par fot högre. Benen lågo på en till två alnars 
djup i jorden, några få på ännu ringare djup. Jorden företedde 
här öfverst ett lager af humus af ungefär 3 fots tjocklek, och 
derunder ett tunnt lager af något finare sand, dock föga skildt 
från det andra, samt underst fin och stundom blöt blålera. I 
närheten och invid benen fanns en mängd af Tellina balthica 
och Mytilus edulis. Den förra var ganska tjockskalig, men der- 
emot den sednare temligen liten, och mycket tunnskalig, liksom 
förhållandet är med den nu i Östersjön lefvande. Att benen 
ditkommit under det att stället låg under hafvet, och att 
hvalen strandat der de lågo, är således mer än sannolikt. Benen 
lågo icke i någon ordning. Blott en gång funnos tre rygg-verte- 
brer fästade intill hvarandra i ursprungligt läge. De lågo eljest 


— 329 — 


spridda i tre hopar, och för att finna dem anställdes en temligen 
vidsträckt continuerlig gräfning. De flesta lågo på sjelfva leran, 
en del nere uti leran, som, der detta var förhållandet, var blö- 
tare, och några lågo bland sanden och kullerstenarne. Dessa sed- 
nare voro mest anfrätta; och de som lågo i leran voro de bäst 
bibehållne. Det ställe å åkern, der benen lågo, bildade en liten 
fördjupning, som låg något lägre än den öfriga åkern, och der- 
före skulle, enligt berättelse, detta ställe under våren längst stå 
under vatten. Märkligt var det, att de nämnda hafssnäckorna 
endast funnos i närheten af benen. Vid gräfningar utomkring på 
andra ställen funnos inga sådane. 

RADLOFF uppger i sin Beskrifning öfver Norra delen af 
Stockholms län, att i Edbo kyrka förvaras en ryggkota af en 
hval, hvilken strandat i en närbelägen vik, enligt en anförd vers 
i Rimkrönikan år 1489, och enligt E. ALROTS beskrifning öfver 
Gestrikland har en annan stadnat i Nätra socken i Ångerman- 
land år 1658. Då här ifrågavarande hvalskelett fanns 5—6 mil 
från det förstnämnda stället, och ännu längre från det sistnämnda, 
och då dessutom på stället icke förefanns den ringaste tradition 
derom förr, än man, såsom redan är nämndt, af en händelse, 
vid gräfvandet af ett dike påträffade ett par ben af detsamma, 
så kan det naturligtvis icke hafva tillhört någon af dessa båda 
hvalarne.» 


— 330 — 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf att Akademien genom döden förlorat ut- 
ländska ledamoten i första klassen, Herr LEJEUNE-DIRICHLET. 

Från K. Sjöförsvars-Departementet hade tvenne skrifvelser ingått, 
med meteorologiska observationer, förda ombord på korvetterna La- 
gerbjelke och Najaden. 

Herr Bruks-Inspektoren J. F. BJÖRKMAN hade insändt meteoro- 
logiska Journaler förda vid Tolffors bruk nära Gefle, åren 1856— 1858. 

Docenten Herr Magister T. THORELL hade afgifvit berättelse om 
den resa till vestra skärgården, som han, med understöd af Akade- 
mien, gjort under förflutna sommaren, samt i sammanhang dermed 
inlemnat en afhandling: Bidrag till kännedomen om Crustaceer, som 
lefva i arter af slägtet Ascidia L. — Remitterades till Hrr SUNDE- 
VALL och S. LOvÉEN. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 298). 
Af Utgifvaren. 
Flora, herausg. von ÅA. E. FÖRNROHR. 1859: 11—1. 


Af Författarne. 


BJÖRLING, BE. G. Program vårterminen 1859 i Westerås. 

BozrcK, W. Fortsatte Observationer om Syphilisationen. Chra. 1859. 8:0. 

Fayr, F. OC. Bidrag till den obstetriciske Pathologie. Chra. 1859. 8:0. 

Fries, E. Anteckningar öfver de i Sverige växande Pilarterna och 
deras ekonomiska nytta. Ups. 1859. 8:0. 

BrRoMWwELL, W. J. History of Immigration to the United States, 
1819—1855. Redfield 1856. 8:0. 

DaviDson, TH. Palexontological Notes on the Brachiopoda. N:o 1, 2. 
(Lond.) 1859. 8:0. 

HERRE, BR. De avium Passerinarum larynge bronchiali. Gryph. 
1859. 8:o0. 

QvuzErPo, V. Essai sur les systemes métriques et monétaires des anciens 
peuples. 3 Tomes. Par. 1859. 8:0. 

SMITH, BE. Researches into the Phanomena of Respiration. Lond. 
1859. 4:0. 


= 331 — 
Skänker till Rikets Naturhistoriska MHusewm. 
Zoologiska afdelningen. 


Af Djurföraren Herr Kreutzberg. 
Tre Papegojor. 
Ett Piggsvin (Hystrix cristata). 


Af Kongl. Sekreteraren Nathhorst. 
En Alca alle. 
Af Instrumentmakaren Zanichelli. 
En Lucanus cervus. : 
Af Tullvaktmästaren Pehrman. 
En lefvande Skorpion. 


Botaniska afdelningen. 


Af Mr Lassus i St. Quentin, Frankrike. 


En samling af phanerogamer från Frankrike och Schweiz, bestående af 
462 arter. 


Af Prof. Grenier i Besangon, Frankrike. 
Från Frankrike 141 sällsyntare växtarter. 
Af Mr Cosson i Paris. 
Från Algerien 117 phanerogama arter. 


Af Mr Duval Jouve i Strassburg. 


Från Frankrike 110, Pyreneerna 22, samt europeiska Gräs 147, till- 
sammans 279 växtarter. 


Af Prof. Asa Gray & Mr. Eaion i Cambridge, U. SS. 
Från olika delar af Nord-Amerika, 1078 arter. 


Mineralogiska afdelningen. 


Af Herr Apothekaren F. W. Helleday och Adjunkten J. F. Lundberg. 
Åtskilliga mineralier från nejden af Fahlu stad. 


STOCKHOLM, 


18359. 


P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKALKE. 


rv 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR, 


Årg. 16. 1839. Ni 8. 


Onsdagen den 12 Oktober. 


Till kännedomen om vissa parasitiskt lefvande Ento- 
mostraceer. — Ur den afhandling af Docenten T. THORELL, 
som 1i sednaste sammanträde blifvit till Akademien inlemnad, 
meddelades följande utdrag. 

»I Annals and Magazine of Natural-History för Juli 1847 
har ALLMAN meddelat en uppsats: »Description of a new Ge- 
nus and Species of Entomostraca», hvari han under namn af 
Notodelphys ascidicola beskrifver en ny crustacé, hörande till 
Copepoderna, ehuru genom vigtiga karakterer afvikande från 
denna grupp. Den utmärkte sig isynnerhet derigenom, att äggen, 
sedan de lemnat äggstockarue, förvarades i ett af sjelfva kropps- 
betäckningen bildadt rum, en matrix, i stället för att vara före- 
nade till en eller två yttre äggsäckar, såsom hos de öfriga Co- 
pepoderna. Genom sitt lefnadssätt var detta djur likaledes högst 
märkvärdigt: det lefde inuti respirations-caviteten af en Ascidia, 
och visade sig derigenom på sätt och vis stå på öfvergången 
från Copepoderna till de egentliga parasit-crustaceerna. 

Jemte den fullt utbildade formen af Notodelphys samt den 
ur ägget nyligen kläckta ungen, som ALLMAN likaledes observe- 
rat, beskrifver och afbildar han tvenne andra i Ascidier funna cru- 
staceer, som han anser för olika utvecklingsstadier af N. ascidicola. 
Den ena, hvilken han antog vara den yngre af dem, utmärkte 
sig bland annat genom en långsträckt, cylindrisk kroppsform, 
och genom två förvaringsrum för äggen i stället för ett, hvar- 


— 336 — 


emot den andra, äldre formen var kort, från sidan hoptryckt, 
med en enkel matrix, såsom hos det fullväxta djuret; båda 
dessa former voro särdeles tröga 1 sina rörelser och kunde endast 
långsamt och krypande förflytta sig från ett ställe till ett annat, 
under det att det fullt utvecklade djuret, som egde en medel- 
måttigt långsträckt, något nedtryckt gestalt, visade sig ganska 
Kifligt och simmade raskt omkring. 

Sedan ÅLLMANS uppsats skrefs, har mig veterligen ingenting 
af vigt blifvit bekantgjordt rörande slägtet Notodelphys. Väl 
finner man det omnämndt på flerfaldiga ställen, och det har till 
och med blifvit uppställdt såsom typ för en egen familj och 
fördt i närheten af än den ena, än den andra familjen bland 
Entomostraceerna; men några verkliga tillägg till vår känne- 
dom om detta djur synas, såsom sagdt är, sedan den tiden icke 
blifvit gjorda. Af CostA har emellertid i Fauna del Regno di 
Napoli, Entomostraca, Tab. II. tvenne crustacé-slägten, Gu- 
nenotoplhorus och Notopterophorus, som troligtvis höra till denna 
eller en närstående familj, blifvit afbildade; de äro likväl icke 
beskrifna hvarken i detta arbete eller i HoPE's Catalogo dei 
Crostacei Italiani. Af det sednare slägtet har LEUCKART i Årcliv 
fär Naturgeschichte 1559 beskrifvit en art under namn af N. Veranyt. 

Under ett par månaders vistande förliden sommar på Chri- 
stineberg i Bohuslänska skärgården företog jag mig särskildt att 
undersöka de parasiter, som lefva 1 arter af det Linneanska 
slägtet Ascidia. Såväl genom några observationer från ett före- 
gående vistande på samma ställe, som genom figurer öfver flera 
i Ascidier funna crustaceer, som Professor LOVÉN tecknat och 
godhetsfullt meddelat mig, var jag förvissad, att Ascidierna 
hyste mer än en art af med den Allmanska MNotodelphys asci- 
dicola beslägtade crustaceer. Som hafvet i närheten af Christi- 
neberg är särdeles rikt på Ascidier, och jag öppnade och under- 
sökte en stor mängd exemplar — säkert inemot tvåtusen — af 
flera särskilda arter, lyckades jag också att i dessa djur finna 
det icke obetydliga antalet af 19 olika arter små crustaceer, 
dels Copepoder, hufvudsakligen Notodelphyider, dels Siphonosto- 


— 337 — 


mer och mellan båda dessa grupper stående djur, de flesta till- 
hörande nya slägten, och ett par af dem till och med hittills 
okända familjer. Det visade sig då bland annat, att de båda 
omnämnda Allmanska utvecklingsstadierna till Notodelphys äro 
sjelfständiga, från detta slägte generiskt åtskilda former, och vi- 
dare, att till och med inom sjelfva det sålunda reducerade släg- 
tet Notodelphys flera arter äro att särskilja. ALLMANS beskrif- 
ning är för obestämd och de figurer, han lemnat, behäftade med 
alltför stora felaktigheter, för att kunna tjena till att säkert af- 
göra, hvilken art han menat med hvad han kallar den fullt ut- 
vecklade formen af N. ascidicola, så mycket mera, som han troligt- 
vis äfven derunder sammanblandat olika arter. Namnet ascidicola 
har jag derföre ej kunnat bibehålla såsom artnamn, men har i 
stället användt det såsom genusbenämning för det långsträckta, 
med dubbel matrix försedda djur, som af ALLMAN ansågs för 
en yngre form af N. ascidicola. Den andra, kortare och från 
sidan hoptryckta formen synes vara identisk med min Doropygus 
pulex. 

Utförliga beskrifningar samt figurer öfver alla de ifrågava- 
rande arterna har jag i en till Kongl. Vet.-Akademien inlem- 
nad afhandling ") redan haft äran meddela: i denna uppsats anhål- 
ler jag att få delgifva några anteckningar rörande deras lefnads- 
sätt, inre byggnad och annat, som jag trott vara af ett något 
allmännare intresse. Då jag hufvudsakligen undersökt dessa djur 
ur descriptiv synpunkt, och den korta tid, jag hade att i naturen 
studera dem, till större delen upptagits af att insamla, beskrifva 
och afteckna dem, har jag endast kunnat egna en flyktigare 
uppmärksamhet åt deras anatomi och utvecklingshistoria, hvilket 
torde tjena såväl att förklara, som att ursäkta ofullständigheten 
och den fragmentariska karakteren af följande meddelande. 

Till att börja med torde en kort öfversigt af de ifrågava- 
rande formerna vara af nöden. — Med ZENCKER och andra 
anser jag, att de Milne-Edwardska ordningarne Copepoda, Si- 


') Bidrag till kännedomen om Crustaceer, som lefva i arter af slägtet Ascidia 


Linn., der jag äfven redogjort för mina åsigter om Eutomostraceernas klassi- 
fication. 


— 338 — 


phonostoma och Lerneida böra förenas till en enda, under namn af 
Entomostraca, hvilken benämning således här begagnas i en annan 
betydelse, än den ursprungliga, af MäLLER framställda. Alla de 
former, om hvilka det nu är fråga, höra till de båda först- 


nämnda Milne-Edwardska ordningarne. 


NOTODELPHYIDE. 


Corpus ex 11—12 segmentis compositum, segmento ultimo appen- 
dices duas formanti. Primum segmentum thoracis cum capite see- 
pissime cvalitum; quartum et quintum in & coalita, partem corporis 
matricalem formantia. Antenne 2:di paris simplices, in apice ungue 
Os mandibulis duabus tribusque paribus maxillarum in- 
structum. Palpus mandibulXx et pedes birames. Sacculi ovorum 
externi nulli: ova in matrice unica aut duplici, e cute segmenti tho- 
racis quarti formata, postquam ovaria reliquerunt, continentur. 


armate. 


A. Notodelphyide vere. 


Segmentum primum thoracis cum capite coalitum; segmenta ab- 
dominis 6 in utroque sexu. Maxille 1:mi paris multifidae. Oculus 
unieus. Matrix simplex. 

I. Notodelphys ALLM. 

Appendices abdominis setis 4 longis pilosis pradita. Corpus sub- 
depressum. Ovaria utrinque bina, antice libera. 

1. N. agilis. Appendices abdominis segmento penultimo duplo 
longiores, seta in medio latere exteriore. Ovaria et ova in ma- 
trice fusco-virentia. Long. 9 2—3 millim. 

2. N. Allmanni. Appendices abdominis segmento penultimo fere di- 
midio longiores, seta ad latus exterims ab apice spatio remota, quod 
fere 3 longitudinis appendicis sequat. Articulus 1:mus rami exte- 
rioris pedum 1:mi paris in margine exteriore dentibus parvis angu- 
stis dense serratus. Pars mäteeklie in YL sub-quadrilatera, Sal 
rotundatis, ovariis et ovis fusco-virentibus. «Long. £ 3—4 UL. 


3. N. rufescens. Appendices abdominis segmento penultimo dimidio 
longiores, seta illa exteriore ab apice spatio remota, quod c:a I 
longitudinis appendicis aquat. Articulus 1 rami exterioris pedum 
1:mi paris in margine sub-denticulatus. Pars matricalis in £ ovata; 
ova et ovaria testacea vel rufescentia. Long. 2 c:a 33 millim. 

4. N. tenera.  Appendices abdominis segmento penultimo non | 
longiores, seta exteriore ab apice spatio remoto, quod latitudinem 
appendicis non superat. Pars matricalis in g ovata, ovis ova- 
riisque rufescentibus. Long. & c:a 33 mill. 

5. N. cerulea. Appendices abdominis segmento penultimo vix + 
longiores, seta exteriore ab apice spatio remota, quod 4 longitu- 
dinis appendicis superat. Articulus 1 rami exterioris pedum 1:mi 


— 339 — 


paris margine levi. Pars matricalis in 2 ovata. Ova ovariaque 
ceerulea. — Long. 8 3—4 mill. 


N. elegans.  Appendices abdominis paullo tantum longiores, 
quam segmentum penultimum, seta exteriore ab apice spatio re- 
mota, quod latitudinem appendicis sequat. Ova ovariaque fusco- 
virentia. Long. 4 c:a 34 mill. 

N. prasina.  Appendices abdominis breviores, quam segmentum 
penultimum, latitudine non longiores. Ova et ovaria clarius vi- 
ridia. Long. 9 2—--3 mill. 


II. Doropygus un. g. 
Appendices abdominis in apice pilis parvis, uncis vel aculeis 


instructa. Corpus sub-compressum. Ovaria antice bina conjuncta. 


1. 


da 


D. pulex.  Segmentum abdominis penultimum antepenultimo non 
brevius, in duas partes oblongas, subtriangulas fissum, suam quze- 
que appendicem, versus apicem attenuatam, segmento penultimo 
paullo longiorem, in apice pilis 4, latitudinem appendicis ad 
apicem longioribus instructam, gerentes. Articuli 1 et 2 rami exte- 
rioris pedum 2—4 paris apice truncati. <Cephalothorax in 8 
oblongo-ovatum, antice angustatum; ovaria ovaque in matrice ru- 
fescentia vel virescentia. Long. £ 21—4 mill. 

D. psyllus. Segmentum penultimum in duas partes oblongas, sub- 
triangulas fissum; appendices hoc segmento longiores, attenuate, 
apice pilis 4 minutis, latitudine appendicis ad apicem non longiori- 
bus instructe. Articuli 1 et 2 rami exterioris pedum 2—4 pa- 
rium in latere exteriore producti. Cephalothorax in 8 oblongo- 
ovatus; ovaria et ova virescentia. Long. PES 

D. gibber. Segmentum penultimum brevissimum, subtus pro- 
duetum ibique in apice incisum; appendicibus longioribus, ver- 
sus apicem angustatis, sub-deflexis, in apice spinis, quarum una 
longiore, subrecta, armatis, aliisque minutis in latere inferiore. 
Cephalothorax in Y? brevis, ovatus, altissimus; ova ovariaque 
fusco-virentia. Long. 8 4—6 mill. 

D. auritus. "Segmentum penultimum brevissimum, subtus utrin- 
que tuberculo spinuloso; appendicibus longioribus sub-deflexis, ver- 
sus apicem angustatis, in ipso apice uncis 4 armatis. <Cephalo- 
thorax in 8 oblongus, segmentis thoracis 2 et 3 postice emar- 
ginatis, angulis productis. Ova et ovaria fusco-virentia. Long. 


? 31—5 mill. 


III. Botachus n. g. 
Appendices abdominis in apice aculeis armatze. Corpus teres, fuso 


sub-simile.  Ovaria utrinque bina, libera. 


14 


B. cylindratus.  Segmentum penultimum brevissimum, subtus in 
formam trianguli productum ibique in apice incisum, appendicibus 
brevibus, sub-deflexis, latitudine fere duplo longioribus, in apice 
aculeis 2 fortibus, deflexis armatis, ipso apice subtus producto, 
acuto. Long. 8 2—23 mill. 


— 340 — 


B. Ascidicolide. 


Segmenta thoracis primum et secundum inter se coalita; segmenta 
abdominis 5 in 9, 6 in S. Maxille 1:mi paris non mUlkkdee. 
Oculus nullus. Matrix duplex. 


I. Ascidicola n. g. 
Character sub-familixe etiam generis unici. 


1. ÅA. rosea. Segmentum penultimum latitudine dimidio—duplo lon- 
gius, apicem versus paullo angustatum, appendicibus hoc segmento 
brevioribus, pilis parvis in apice instructis. Ovaria et ova rosea. 


Long. 2 31—44 mill. 
BUPRORIDEZ. 


Corpus utriculo sub-simile, segmentis nullis, abdomine carens. 
Antenn&e 2:di paris simplices, aculeis curvatis armats. Os mandibu- 
lis duabus tribusque paribus maxillarum instructum. Pedes birames. 
Oculus nullus. 9Sacculi ovorum externi nulli: ova in corpore matris 
usque ad maturitatem servantur. 


I.  Buprorus n. g. 
Character familie etiam generis unici. 


1. B. Lovéni. Corpus antice abrupte angustatum, capite parvo, an- 
tice truncato. Antenna 1:mi paris 3-articulatae, seta forti in 
ipso apice. Color albicans. — Long. £ c:a + mill. 


ERGASILIDZA. 
I.  Lichomolgus n. g. 


Corpus piro sub-simile, e segmentis 11 (2) vel 12 (Sf) compo- 
situm, capite magno cum segmento thoracis 1:mo coalito, segmento 
ultimo duas appendices formanti. Antenna 2:di paris simplices, in 
apice uncis vel aculeis curvatis armatae. Os tribus paribus maxillarum 
instructum, maxillis 1:mi et 2:di paris in setam mollem, porrectam 
exeuntibus, 3:til paris formå fere pedis, in apice ungue armatis. 
Sacculi ovorum externi. 


1. L. forficula. Segmentum penultimum latitudine 3—4:plo lon- 
gius, appendicibus longissimis, hoc segmento dimidio—duplo lon- 
gioribus, versus medium pilis binis preditis ibique sub-fractis, 
pilisque in ipso apice, latitudine appendicis longioribus. Long. 
2 ca 1 mill. 


2. DL. marginatus. Segmentum penultimum latitudine dimidio —duplo 
longius, appendicibus angustioribus, rectis, versus apicem paullo at- 
tenuatis, hoc segmento dimidio—d uplo longioribus, pilis in ipso apice, 
appendicis latitudine brevioribus, instructis. — Long. 2 c:a 1 mill. 


3. DL. albens. Segmentum penultimum non vel paullo tantum longius, 
quam latius, appendicibus hoc segmento 2—23 longioribus, rectis, 


— 341 — 
vix attenuatis, pilis versus medium et in apice, latitudine appendicis 
multo longioribus. — Long. QP ca 1 mill. 

4. LL. furcillatus. Segmentum penultimum latitudine brevius, appen- 
dicibus brevibus, crassis, latitudine duplo longioribus, pilis 4 in 
apice, latitudine appendicis longioribus, alioque in medio latere 
exteriore instructis. Long. £ c:a 1 mill. 


ASCOMYZONIDA. 

Corpus piro sub-simile, e segmentis 11 (2) vel 12 (SF) com- 
positum, capite magno cum 1:mo segmento thoracis coalito, segmento 
ultimo duas appendices formanti. Antenna 2:di paris birames, ramo 
majore in apice aculeo curvato armato. Oris partes ex siphone lon- 
gissimo, palpo (?) ad latera ejus tribusque paribus maxillarum constant, 
maxillis 1:mi paris biramibus, 2di et 3:til simplicibus, pedis fere 
formå, in apice aculeo curvato armatis. Pedes birames. Sacculi ovo- 
rum externi. 

I. Ascomyzon n. g. 

Character familie etiam generis unici. 


1. A. Lilljeborgi. "Segmentum penultimum latitudine fere brevius; 
appendicibus duabus crassis, latitudine non longioribus, segmento 
illo brevioribus, apice setis 5 imparibus, pilosis instructis. — 
Long. & c:a 1 mill. 

De arter af slägtet Ascidia Linn., eller de så kallade enkla 
Asecidierna, som jag haft tillfälle att undersöka, hafva varit Å. 
venosa, parallelogramma, aspersa, canina, mentula, intestinalis 
och echinata, de två sistnämnda arterna i ringare antal, de öf- 
riga deremot i stor mängd, äfvensom några exemplar af Cyntlia 
rustica, lurida ") och tessellata. Hos alla egentliga Ascidier, med 
undantag af ÅA. echinata, har jag funnit parasitiska crustaceer, 
bland arter af Cynthia deremot endast hos C. lurida, hos hvil- 
ken jag en gång fann tvenne exemplar af Doropygus pulex. 
Orsaken till, att de äro så sällsynta eller alldeles saknas hos 
Cynthierna och A. echinata, bör tvifvelsutan sökas deruti, att då 
dessa djur hafva ett särdeles muskulöst kroppshölje, som tillåter 
kraftiga kontraktioner, sammandraga de ofta mantel- och respi- 
rations-caviteterna med sådan häftighet, att de ifrågavarande, i 
allmänhet temligen ömtåliga djuren ej gerna der kunna uppehålla 
sig. Det förtjenar anmärkas, att den omnämnda, i Cynthia lu- 


') C. lurida n. sp. OC. rustice ad magnitudinem et formam simillima, a qua 


praecipue differt colore fusco-lurido et defectu aculei inter aperturas branchialem 


et analem. 


samp 
+ 


2 
SJs 


— 342 — 


rida funna arten Doropygus är den fastaste och glattaste af alla 
mig bekanta Notodelphyider. 

Bland de uppräknade Ascidierna synes ÅA. canina vara den, 
som har de flesta gäster att herbergera. Minst två tredjedelar 
af det antal exemplar, man öppnar, innehålla parasiter, oftast i 
flera exemplar, stundom ända till 30, ja någon gång 50 eller 
flera, hufvudsakligen Notodelphyider, isynnerhet MNotodelphys All- 
manni, Doropygus auritus och Botachus cylindratus. Äfven 
Not. prasina, N. tenera och Lichomolgus forficula tillhöra 
särskildt denna art, som dessutom mera tillfälligtvis, såsom det 
synes, herbergerar ännu några andra af våra entomostraceer. 
Dessa äro dock icke de enda djur, som besvära denna Ascidia. En 
mussla, Modiolaria marmorata, som blir ända till 3 tum lång, 
sitter ofta i flera exemplar i hennes yttre mantel-cavitet, invuxen 
i den yttre manteln, och bidrager icke litet till att ge henne den 
oregelbundna och bizarra gestalt, hon ofta företer. I ÅA. canina, 
men oftare i ett par andra arter, t. ex. Å. parallelogramma och 
venosa, träffar man icke sällan en 7—8 millimeter lång crustacé 
af Amphipodernas ordning, Anonyr tumidus, likaledes ofta nog 
i flera exemplar. — Med dessa nu nämnda djur, som alla re- 
gelbundet lefva i Ascidier, får man icke förblanda sådana, som 
endast tillfälligtvis träffas i dem: så har jag i deras respirations- 
säck af crustaceer funnit t. ex. en art Cythere, en ung Hippolyte, 
en Mysis; bland djur af andra klasser, som man icke sällan på 
detta sätt anträffar, vill jag blott nämna ungar af Sjöstjernor. 
Alla dessa djur synas endast händelsevis hafva kommit ini Asci- 
dian med den ström, som de respirations-caviteten beklädande ci- 
liernas rörelse åstadkomma i vattnet, och äro också ofta döda, 
då man finner dem. 

A. mentula hyser ungefär samma parasiter, som Å. canina. 
I denna art förekommer dessutom oftast Buprorus Lovéni. I 
ÅA. parallelogramma uppehålla sig företrädesvis N. agilis, Asco- 
myzon Lilljeborgii och Lichomolgus albens. ÅA. venosa synes 
uteslutande herbergera N. caerulea; den är oftast värd för Dor. 
gibber och Lich. marginatus och, jemte A. canina, för D. pulex. 


— 343 — 


I A. intestinalis har jag funnit tvenne former, som jag icke träf- 
fat hos någon annan art, nemligen Not. elegans och Lich. fur- 
cillatus; i ÅA. aspersa en, Doropygus psyllus. 

Det visar sig redan af hvad jag nu anfört, att de ifrågava- 
rande entomostraceerna i afseende på förekomst och utbredning 
förhålla sig mycket olika. Några tyckas uteslutande lefva i en 
bestämd art Ascidia, under det andra väl förekomma företrädes- 
vis i en, men också undantagsvis träffas i andra. En och annan 
visar sig tillhöra flera arter utan åtskillnad, och till dessa hör i 
främsta rummet Dor. pulex, som icke blott lefver i A. venosa, 
canina, aspersa, parallelogramma och troligtvis äfven mentula, 
utan också, såsom jag redan omnämnt, i en art Cynthia. Dit 
hör också Ascidicola rosea, som jag funnit hos Å. intestinalis, 
parallelogramma, canina och aspersa, utan att kunna afgöra, i 
hvilken den helst trifves. Af de öfriga arterna lefver 

Notodelphys agilis mest i A. parallelogramma, der den är 
allmän, men träffas också någon gång hos Å. mentula, canina 
och aspersa. 

N. Allmanni i ÅA. canina (allmän); träffas också stundom i 
A. mentula. 

N. rufescens är en gång funnen i Å. aspersa var.? (A. scabra?). 


N. tenera är en gång tagen i ÅA. canina. 


N. cerulea är funnen uteslutande i ÅA. venosa. 

N. elegans endast i ÅA. intestinalis. 

N. prasina i ÅA. canina, någongang i ÅA. mentula. 

Doropygus psyllus en gång i A. aspersa. 

D. gibber i A. venosa — en gång tagen i ÅA. intestinalis. 

D. awritus är allmän i Å. canina. 

Botachus cylindratus i A. canina, allmän; en gång tagen i 
Å. intestinalis. 

Buprorus Lovéni i A. mentula, och en gång i ÅA. aspersa. 

Lichomolgus forficula temligen allmän i Å. canina. 

L. marginatus i Å. venosa, någongång hos Å. canina. 

L. albens är allmän i ÅA. parallelogramma; förekommer nå- 
gongång hos Å. mentula och canina. 


se 


L. furcillatus lefver i ÅA. intestinalis. 3 
Ascomyzon Lilljeborgii i A. parallelogramma. 


Botachus cylindratus, Ascomyzon Lilljeborgii och arterna af 
slägtet Lichomolgus finner man nästan uteslutande mellan Asci- 
diernas gäl-lameller, hvaremot de öfriga vistas i sjelfva gäl- 
caviteten: stundom, ehuru, såsom det synes, endast tillfälligtvis, 
finner man dem i den yttre eller inre mantel-caviteten. Då 
Ascidierna blifvit skadade eller det vatten, hvari de befinna sig» 
icke är friskt och rent, begifva sig deras parasiter ofta ut ge- 
nom branchial- eller analöppningen, hvarföre man också någon- 
gång finner dem fria i vatten, hvari man hemfört från hafsbott- 
nen med skrapa lösrifna Ascidier. Eljest synas de under de sed- 
nare stadierna af sin utveckling uteslutande lefva i dessa djur. 


Efter dessa allmänna anmärkningar om de ifrågavarande 
crustaceernas förekomst och lefnadssätt, skall jag nu öfvergå till 
hvar och en af de anförda familjerna särskildt och meddela det 
vigtigaste af hvad jag rörande deras organisation m. m. har mig 
bekant. 


I. NOTODELPHYIDA. — Hithörande crustaceer äro af en mer 
eller mindre långsträckt, än något nedtryckt, än hoptryckt eller 
cylindrisk form. Kroppen består af 11 eller 12 segmenter, af 
hvilka det första, hufvudet, på undra sidan bär två par anten- 
ner, ett par mandibler med hvar sin tvågreniga palp, samt tre 
par maxiller. De följande 5 segmenterna, af hvilka det första 
oftast är sammanväxt med hufvudet, bilda thorax och bära hvar 
sitt par tvågreniga ben, af hvilka det sista (5:te) paret alltid är 
mer eller mindre rudimentärt. 4:de och 5:te thoracal-segmen- 
terna äro hos honan sammanvuxna med hvarandra och bilda 
hvad jag kallar kroppens matricaldel, i hvilken äggen, efter att 
hafva lemnat äggstockarne, förvaras. De utgöra, då de bära 
äggen, kroppens tjockaste del, hvaremot de hos yngre honor, och 
hos hanen, der de äro åtskilda, äro smalare än de föregående 
segmenterna, eller åtminstone icke öfverträffa dem i omfång. De 
5 eller 6 bakersta segmenterna bilda abdomen; det sista har for- 


— 345 — 


men af två smalare abdominalbihang, som i spetsen bära plumu- 
lerade borst, taggar eller hår. 

Notodelphyiderna synas icke höra till de egentliga eller äkta 
parasiterna, hvilka alla lefva af kroppssafterna af de djur, på 
eller i hvilka de uppehålla sig. De hafva icke, såsom dessa oftast 
hafva, sugande, utan tuggande mundelar, som fullkomligt öfver- 
ensstämma med de vanliga Copepodernas, isynnerhet med dem 
hos slägtet Diaptomus, som de stå närmast, men från hvilket 
de bland annat aflägsna sig derigenom, att 2:dra parets antenner 
icke äro tvågreniga, utan enkla, i spetsen beväpnade med en 
stark klo. Man finner vanligen Notodelphyiderna med dessa an- 
tenner fasthakade vid irsidan af Ascidians respirations-säck. De 
lefva tvifvelsutan af samma ämnen, som Ascidierna sjelfva, så- 
ledes af i vattnet fritt kringsväfvande organiska partiklar, kan- 
ske också af infusionsdjur och andra mikroskopiska organismer, 
Dessa införas i Ascidians gäl-håla genom de strömningar, som 
cilierna på dennas inre vägg åstadkomma, och genom hvilka 
friskt vatten ständigt föres till gälarne och födoämnen till Asci- 
dians vid gälhålans botten belägna munöppning, i hvars närhet 
dessa små crustaceer också företrädesvis synas hålla sig. Ofta 
ser man, huru deras med långa, cilierade borst besatta mundelar, 
mandibularpalperna och maxillerna, befinna sig i en vibrerande 
rörelse, hvarigenom en ström måste uppstå, som säkerligen går 
ut på. att föra födoämnen till deras mun. Åfven hos Diapto- 
mus castor åstadkomma, enligt LILLJEBORG, CLAUS 0. a., mun- 
delarne en likadan hvirfvelrörelse i vattnet, hvarigenom små mi- 
kroskopiska djur- och växtlemningar föras till munöppningen. 

Tarmkanalen sträcker sig från hufvudet till nästsista abdo- 
minal-segmentet under form af ett rymligt, bakåt temligen jemnt 
afsmalnande rör, hvars främre, i cephalothorax belägna del eller 
magen icke genom någon insnörpning är skild från den bakre 
eller tarmen, utan småningom öfvergår i denna. Hos ett par 
arter Doropygus har jag observerat matstrupen, som hos dem 
stiger rätt uppåt från munöppningen och mynnar med en tratt- 
formig utvidgning på undra sidan af magröret, straxt vid dettas 


— 346 — 


främre ända. Tarmkanalens vägg är ganska tjock och muskulös; 
den visar utvändigt en stor mängd ringformiga rynkor, och är 
nästan beständigt sätet för kraftiga peristaltiska kontraktioner, 
Dess färg beror än hufvudsakligen på tarminnehållet, som mer- 
ändels är gult, än på pigmentkorn i sjelfva tarmväggen: hos 
Not. cwrulea t. ex., der tarmkanalen är vackert violett, härrör 
denna färg af talrika celler i kanalens vägg, hvilka innesluta 
olika stora, violetta pigmentkorn. 

Lika litet, som någon särskild apparat för respirationen — 
som således förmedlas genom kroppens hela yta — synas Noto- 
delphyiderna äga ett verkligt cirkulations-system. Ett hjerta, som 
man funnit hos Diaptomus, tyckes hos dem, såsom hos arterna 
af slägtet Cyclops, alldeles saknas. Det är likväl att förmoda, 
att äfven här, i likhet med hvad ZENCKER och CLAUS antaga 
för dessa sednare djur, tarmkanalens rhytmiska kontraktioner 
åstadkomma en likformig rörelse i den klara, färglösa blod- 
vätskan. 

Sinnesorganerna inskränka sig till 1:sta paret antenner, som 
tvifvelsutan fungera såsom känselverktyg, samt ett öga, beläget 
temligen djupt under kroppsbetäckningen. Detta öga är, såsom 
i allmänhet hos Copepoderna, dubbelt och består af tvenne utåt 
riktade, sammanvuxna pigmentbägare, som hvardera innesluta en 
stor, rund lins. Bägarnes färg är röd, linsens deremot hvit- eller 
gulaktig. Redan innan äggen lemnat matrix, kan man hos em- 
bryot genom denna och ägghöljet se det röda, starkt glänsande 
ögat. — Avscidicola afviker från de öfriga hit hörande djuren 
derigenom, att den saknar öga. 

Rörelseorganerna utgöras hufvudsakligen af de fyra första 
benparen. Dessas grenar äro hos NVotodelphys hoptryckta, tunna 
och i brädden besatta med taggar och långa, tätt plumulerade 
borst, och bilda följaktligen goda simorganer. Derjemte äro hos 
detta slägte abdominalbihangen försedda hvartdera med 4 långa, 
cilierade borst, hvarigenom abdomen likaledes blir ett rörelse- 
organ i likhet med stjerten hos fiskarne. Doropygus och Bo- 
tachus sakna dessa borst: deras ben äro föga hoptryckta, besatta 


— UT — 


med glest plumulerade borst, hvarföre också arterna af dessa 
båda slägten visa en jemförelsevis högst ringa rörelseförmåga. 
Ingen af dem har, sedan den lemnat larvtillståndet, förmågan 
att simma: de äldre honorna ligga vanligtvis på sidan och flytta 
sig endast långsamt, genom att ömsom kröka och räta ut krop- 
pen. Hanarne och de yngre honorna äro lifligare och slingra sig 
ofta åt alla häll som maskar. Till underlättande af dessa kryp- 
rörelser torde de små hår eller taggar tjena, som hos dessa djur 
finnas i ändan af abdominalbihangen. — Lika trög, som arterna 
af dessa slägten, är Ascidicola, hvars ben tydligen äro otjenliga 
till simorganer, enär den yttre grenen är beväpnad med korta 
taggar, den inre försedd med enormt långa, styfva, sköra, icke 
plumulerade borst. Dess rörelser äro derföre masklika, krypande, 
och understödjas hos 9 derigenom, att 3:dje abdominalsegmentet är 
vid spetsen på undra sidan något utvidgadt och der besatt med 
flera rader tättsittande, bakåtriktade små taggar, och kan af djuret 
begagnas som ett slags fot, hvarföre också det 4:de segmentet 
med de båda bihangen alltid hålles något upplyftadt, då djuret 
kryper. Femte benparet saknas alldeles hos Ascidicola. I motsats 
till dessa tre slägten, Doropygus, Botachus och Ascidicola, utmärka 
sig, såsom vi redan nämnt, arterna af slägtet Notodelphys genom 
lifliga och raska rörelser. Isynnerhet snabbt simma merendels 
hanarne och de yngre honorna, som icke äro nedtyngda af ägg 
och med större lätthet kunna betjena sig af abdomen såsom rö- 
relseorgan. Alla Notodelphyider simma emellertid med ungefär 
lika snabbhet under sitt larvtillstånd, ehuru en del förlora denna 
förmåga, då de inflytta i Ascidierna och börja föra ett slags pa- 
rasitiskt lif. 

Det är isynnerhet genom generations-organernas byggnad, 
som Notodelphyiderna skilja sig från de öfriga Copepoderna och 
erbjuda många vigtiga egendomligheter. Utom hos Ascidicola, 
som i mycket afviker från de öfrige formerna af denna familj, 
och till hvilken vi särskildt skola återkomma, äro dessa organer 
af följande utseende. Honan har å ömse sidor om tarmkanalen 
tvenne äggstockar, som hos Doropygus ligga ofvanför hvarandra 


— 348 — 


(till följe af den hoptryckta kroppsformen) och framtill öfvergå 
i hvarandra, samt hafva formen af enkla, vida rör, i hvilka man 
allt efter djurets ålder träffar ägg i olika stadier af utveckling. 
På samma sätt förhålla de sig äfven hos Botachus, utom att de 
här äro längre, mera spolformiga och framtill icke sammanvuxna 
med hvarandra, utan fria. Hos NMNotodelphys ligga dessa båda 
äggstockar bredvid hvarandra, äro åtskilda framtill, och den yttre 
visar vanligen bågformiga, utåt riktade utskott vid gränsen mel- 
lan två och två af de främre thoracal-segmenterna. Såsom vi 
redan nämnt, karakteriseras de tre ifrågavarande slägtena före- 
trädesvis af den enkla matrix, som bildas af 4:de thoracal-seg- 
mentet. Detta sammanväxer tidigt med det närmast följande, 
så att man hos det fullt utbildade djuret oftast har svårt att se 
gränsen emellan dem. Det 4:de segmentet visar hos unga indi- 
vider ofvanpå en ihålig uppsvällning, som småningom växer till 
jemte sjelfva de båda segmenterna och slutligen utbreder sig öf- 
ver och på sidorna af såväl det 4:de, som det 5:te thoracal-seg- 
mentet, och sträcker sig bakåt öfver de första abdominal-segmen- 
terna, ja till och med, såsom merendels hos Doropygus, öfver 
hela abdomen. Denna hålighet eller matrix utgör ett slutet rum» 
som icke synes äga någon direkt kommunikation med äggstoc- 
karne, och endast baktill, ofvanför första abdominal-segmentet, 
har en öppning, genom hvilken äggen, då embryot nått sin fulla 
utveckling, utsläppas. Huru äggen komma ur ovarierna i ma- 
trix, har det icke lyckats mig att observera. Alltid, och isyn- 
nerhet tydligt hos Doropygus-arter (t. ex. D. pulex), ser man, 
att de emot matrix äro fullkomligt slutna. Hos dessa ändas 
den ena, undre äggstocken (eller äggstocksgrenen) vanligen straxt 
framför eller i 1:sta abdominal-segmentet, hvaremot den öfre är 
riktad mot matrix och skjuter ofta långt fram i denna, då den 
är tom, men är alltid genom en mellanvägg och genom ovariets 
slutna ända skild från densammas hålighet. Då jag aldrig fått 
se äggen af sig sjelfva öfvergå i matrix, ej heller genom tryck- 
ning kunnat pressa dem dit, oaktadt jag en längre tid ständigt 
varit försedd med lefvande exemplar, som jag noga observerat, 


— 349 — 


och med hvilka jag anställde flerahanda försök, förmodar jag, 
att denna öfvergång sker vid hudömsningen, en akt, som jag 
icke iakttagit hos någon med fullt utvecklade äggstockar försedd 
individ. 

Matrix, som sålunda hos de tre nämnda slägtena utgör en 
cavitet, bildad genom en duplikatur af kroppsbetäckningen på 
öfra sidan af 4:de thoracal-segmentet, är inuti beklädd af en 
hinna, som noga sluter intill och baktill öfvergår i den chitinösa 
membran, hvaraf matrix sjelf är bildad. Åggen ligga således in- 
uti en dubbel säck. Efter sista äggläggningen eller kort före 
djurets död utstjelpes merendels denna inre hinna, som då bil- 
dar en blåsa bakom djurets matrix och direkte öfvergår i denna. 
Blåsan, hvars form rättar sig efter matricalhålighetens och är 
olika för olika arter, fyller sig vanligen jemte denna med en 
klar, färglös eller svagt färgad vätska, stundom med en opak, 
grynig massa. Stundom kan man på densamma tydligen ur- 
skilja de ställen, med hvilka den varit sammanvuxen vid sjelfva 
matrical-segmenterna. Någongång är endast en del af den inre 
membranen utstjelpt, och bildar då en mindre, ofta snedt sittande 
blåsa bakom matrical-delen. 

Hos Notodelphys sträcka sig alla ovarierna ned i 4:de tho- 
racal-segmentet, riktade mot matrix; och då denna är full med 
ägg, intaga de matrical-delens främre portion och bilda i denna, 
sedda ofvanifrån, hos vissa arter en triangulär, hos andra en af en 
rät eller något krökt linea baktill begränsad kompakt massa. 
Bakom denna har man säledes äggen i matrix, som ligga pac- 
kade tätt intill hvarandra, på ömse sidor om och ofvanpå den 
bakre, smalare delen af matrical-segmenterna, genom hvilken 
tarmkanalen m. m. fortsättes till abdomen. Stundom fylla äggen 
icke matrix helt och hållet, utan lemna den bakersta delen deraf 
genomskinlig. Vissa arter af detta slägte släppa ofta, då de ta- 
gas ut ur Ascidian, hela äggmassan, innan den är fullt mogen, 
på en gång från sig; i detta fall äro äggen löst sammanklibbade 
vid hvarandra och bilda en klimp eller tjock skifva, af ungefär 
samma form, som matrical-håligheten: oftast är den framtill tvär, 


— 350 — 


baktill rundad, ofvan konvex, under längsefter urhålkad. — Så- 
vida djuret efter en äggläggning ännu är friskt och matrix skall 
emottaga ännu en omgång ägg (i hvilket fall den omtalade blå- 
san icke utstjelpes), sammandrager den sig mer eller mindre; hos 
Notodelphys bildar matrical-delen då en mera aflång och bakåt 
afsmalnande afdelning af kroppen, än förut, i hvilken äggstoc- 
karne, sedan de sålunda vunnit större utrymme, så utbreda sig, 
att man icke eller endast med svårighet kan urskilja sjelfva ma- 
trical-caviteten. Detta är icke fallet hos Doropygus, der ma- 
trical-håligheten alltid visar sig tydligt begränsad, äfven när den 
är tom. 

På undre sidan af 1:sta abdominal-segmentet befinner sig 
hos arterna af Doropygus och Botachus en fördjupning eller in- 
sänkning, i hvilken ett kort, smalt rör utmynnar. Från detta 
rör utgår å ömse sidor en temligen lång, vågigt bugtad kanal, 
som beger sig uppåt och framåt till en i samma segment belägen 
cavitet eller blåsa, som med lätthet synes hos det lefvande dju- 
ret, och vid flygtigt påseende erinrar om de yttre könsöppnin- 
garne hos en mängd andra Copepoder. Dessa två inuti 1:sta 
abdominal-segmentet belägna blåsor tyckas förete en temligen 
komplicerad byggnad; någongång, t. ex. hos Dorop. pulex, har 
jag trott mig se en mindre blåsa framom hvardera af de båda. 
större, och likaledes communicerande med den nämnda kanalen. 
Dessa bläsor äro tvifvelsutan receptacula seminis. Befruktningen 
sker nämligen, såsom jag snart skall visa, genom spermatophorer, 
som af hanen fästas vid det nämnda korta rörets mynning: de 
ur dem utgående spermatozoiderna kunna följaktligen genom ka- 
nalerna bege sig upp till blåsorna, och då båda de undre ägg- 
stocksgrenarne äro riktade mot och genom en kanal förenade med 
hvar sin af dessa (hvilket jag tror mig hafva med säkerhet obser- 
verat åtminstone hos D. pulex), kunna äggen och spermatozoi- 
derna på denna väg komma i beröring med hvarandra. 

Hos NMNotodelphys saknas insänkningen eller vulvan på undre 
sidan af 1:sta abdominal-segmentet, och det korta röret mynnar 
direkte ut vid spetsen af segmentet. Såväl detta rör, som ka- 


— 351 — 


nalerna och sädesreservoirerna, ha ungefärligen samma utseende, 
som hos Doropygus. Något sammanhang emellan de sistnämnda 
och ovarierna har jag icke kunnat se, dock existerar det tvifvels- 
utan här lika såväl, som hos det förra slägtet. 


Hanen, sont är betydligt mindre, än honan, och till formen 
henne ganska olik, enär, sasom vi redan antydt, 4:de och 5:te 
thoracalsegmenterna här äro åtskilda och smärre, än de föregå- 
ende segmenterna, visar på ömse sidor om tarmkanalen en testis, 
som har formen af ett bakåt afsmalnande rör, sträckande sig 
från I1:ste eller 2:dra thoracal- till 1:sta abdominalsegmentet. Här 
sammanhänger hvardera testis med en temligen stor, oval eller 
bönformig cavitet, som jag kallar spermatophor-rummet, emedan 
det är i dessa båda rum, som spermatophorerna förvaras. Hos 
Doropygus, t. ex. D. pulex och D. auritus, ser man lätt genom 
den genomskinliga kroppsbetäckningen, att denna cavitet innehål- 
ler en efter dess form noga afpassad kapsel, spermatophoren, 
hvars vägg är bildad af mindre celler, och hvars innehåll utgöres 
af större sådana. Lägger man en glasskifva på djuret, så att 
spermatophoren brister, ser man dessa sednare celler utflyta, och 
de visa sig då vara särdeles mjuka, till formen rundade. Dessa 
celler måste antingen vara spermceller eller ock kanske ännu icke 
fullt utvecklade spermatozoider (jemför CLAUS” beskrifning och 
figur öfver de outvecklade spermatozoiderna hos Diaptomus: 
Archiv fär Naturgeschichte 1858, -p. 36. Taf. II. fig. 54.). Ger 
man akt på testes, så ser man, att deras innehåll utgöres af cel- 
ler af fullkomligt enahanda utseende, som spermatophorrum- 
mets, och vidare, att de bilda trenne efter hvarandra liggande, 
framtill tjockare, bakåt afsmalnande portioner inuti testis. Dessa 
portioner äro omgifna af hvar sin särskilda membran, och det är 
således klart, att de mäste vara spermatophorer i ett tidigare ut- 
vecklingsstadium, som stiga ned i spermatophorrummen, två och 
två i sender, en från hvardera testis, alltefter som de i dessa 
rum befintliga spermatophorerna blifva färdiga och utsläppas. På 
undre sidan af 1:ste abdominalsegmentet finnas tvenne aflånga, 

Öfvers. al K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 8. 2 


— 352 — 


nästan trekantiga flikar; dessa genitalflikar täcka hvar sin af de 
båda springor, genom hvilka spermatophorerna utträda. Vid en 
sednare undersökning af ett i sprit förvaradt exemplar af 
D. pulex &A har jag icke blott sett de mogna spermatopho- 
rerna utträda på detta sätt, utan har till och med, då djuret 
söndertogs, erhållit de yngre, i testis befintliga spermatophorerna 
isolerade. 

Hos Notodelphys finner man dessa samma delar, två ovala 
spermatophorrum, en på hvardera sidan i 1:sta abdominalsegmen- 
tet, samt en något vågböjd testis å ömse sidor om tarmkanalen, 
genom svagare uppsvällningar antydande, att äfven här innehål- 
let utgöres af skilda portioner. Hos detta slägte är det i all- 
mänhet svårare att iakttaga dessa organers byggnad, emedan de 
till en del täckas af andra delar, isynnerhet af de båda muskler, 
som å ömse sidor om tarmkanalen sträcka sig genom hela krop- 
pen, från hufvudet till sista abdominalsegmentet. Genitalflikar 
äro likaledes alltid tillfinnandes hos hanarne af detta slägte, och 
äro i spetsen beväpnade med ett par taggar eller borst. 

Hvad sjelfva parningen beträffar, så har jag icke lyckats ob- 
servera den hos mer än en art, Doropygus auritus, och icke ens 
der fullständigt. Hos honorna af denna art finner man ganska 
ofta i den fördjupning, jag kallat vulva, två spermatophorer så 
fästade, att den temligen långa, fina kanal, som utgår från sper- 
matophorens ena ända, är fästad alldeles i öppningen af det 
korta, i vulvan utmynnande röret. Dessa spermatophorer ha all- 
tid varit tomma, då jag undersökt dem, hvaraf synes följa, att 
spermatozoiderna begifva sig utur dem, straxt sedan de blifvit 
fästade på honan. Hos D. pulex har jag vanligen funnit fyra så- 
dana spermatophorer, fästade på enahanda sätt. 

När fäster hanen spermatophorerna på honan och huru till- 
går detta? 

Allt, hvad jag såsom svar på dessa frågor är i tillfälle att 
meddela, inskränker sig till följande. Fyra särskilda gånger har 
jag funnit honor af D. auritus, som på ryggen burit en hane, nä- 
stan dubbelt kortare än honan, och som med hufvudet vändt framåt 


— 353 — 


sutit fasthakad (förmedelst 2:dra parets antenner, så vidt jag 
kunde se) vid honans 4:de thoracalsegment. Dessa honor voro 
alla ganska små, icke hälften så långa, som då de nått sin fulla 
storlek, med endast 5 abdominalsegmenter och knappt märkbar 
matrix, således ännu icke fullt utbildade, samt utan spermato- 
phorer. Två af dessa par åtskildes snart, sedan de blifvit ut- 
tagna ur Ascidian; det tredje parets hane bibehöll deremot sin plats 
tre hela dygn, och då jag sent om aftonen på det tredje såg efter, 
om han ännu satt qvar, höll honan på att ömsa hud, och hanen 
hade flyttat sig vill hennes ventralsida. Mörkret hindrade mig 
från vidare iakttagelser; men följande morgon hade de skilts 
åt, och honan bar nu två spermatophorer, som hon förut ej haft, 
men som redan voro tomma. Ett annat par fann jag i dylik par- 
ning fyra dagar innan jag lemnade skärgården: hanen förblef 
hela denna tid fästad vid honan och släppte ej ens sitt tag, då 
jag slutligen för afresans skull nödgades kasta dem i sprit. 

Då hanen så länge förblifver fästad vid den outvecklade ho- 
nan, är det mer än sannolikt, att han afvaktar den hudömsning, 
hvarigenom hon ernår sin fulla utbildning, för att fästa sperma- 
tophorerna på henue, just då denna försiggått. Sjelfva befruktningen 
äger troligtvis rum vid de följande hudombytena. Härigenom 
skulle också den förmodan kunna vinna en högre grad af sanno- 
likhet, som jag ofvanföre framställt, att det endast är vid hud- 
ömsningen, som äggen öfvergå ur ovarierna in i matrix. I sådant 
fall skulle äggen befruktas, i detsamma de lemna äggstockarne, 
analogt med förhållandet hos Cyclops och Diaptomus, hos hvilka, 
enligt CLAUS, spermatozoiderna komma i beröring med äggen, då 
dessa lemna ovarierna och öfvergå till yttre äggsäckar. 

Sättet, huru spermatophorerne fästas, är mig obekant. Det 
5:te benparet, som at Diaptomus castor begagnas för att öfver- 
föra spermatophoren till honans genitalöppning, kan säkerligen ej 
af Notodelphyiderna härtill användas, emedan det hos dem är 
alltför rudimentärt och oftast beläget långt framom genitalflikarne 
Troligtvis fästas de vid sjelfva utträdandet ur spermatophor- 
rummet derigenom, att hanen trycker ventralsidan af 1:sta abdo- 


— 354 — 


minalsegmentet mot samma del a honans kropp; åtminstone lå- 
ter detta antagande lätt förena sig med den ställning, hvari jag 
faun den omnämnde hanen vid honans hudömsning. 

Det synes, som skulle parningen kunna försiggå äfven sedan 
honan uppnått sin fulla storlek och har matrix full med ägg: jag 
har nämligen funnit en sådan hona af D. auritus, som genom när- 
varon af tvenne spermatophorer och de nästan fullt utvecklade 
äggen visade, att hon långt förut blifvit befruktad, men på hvars 
abdomen en hane åter fasthakat sig, hvilken dock snart lemnade 
sin plats. Åfven på abdomen af en lika utvecklad hona af D. 
pulex har jag sett en hane för en kort tid fästad. Att hos åt- 
minstone denna art parningen upprepas, synes redan deraf, att 
man på dess honor, såsom jag ofvanföre omnämnt, ofta finner 4 
spermatophorer, mera sällan endast 2. 

Utom hos dessa båda arter, D. auritus och pulex, äfven- 
som hos D. gibber, har jag observerat spermatophorer vid ho- 
nans genitalöppning hos Botachus cylindratus. Hos alla utgöras 
de af aflånga, bönformiga, hoptryckta, genomskinliga kapslar, 
från hvilkas ena ända en fin sträng utgår, medelst hvilken de fä- 
stas i vulvan. Deremot har jag aldrig bos någon art af slägtet 
Notodelphys funnit honan bära spermatophorer, hvilket förmodli- 
gen beror derpå, att de affalla straxt efter parningen och icke, 
såsom hos de föregående, förblifva qvarsittande. Hanarne af detta 
slägte, Notodelphys, skilja sig från Doropygus-hanarne derigenom, 
att 1:sta parets antenner (icke blott den ena, såsom hos Diap- 
tomus) äro ombildade till ett slags griporganer, tjenliga att vid 
parningen fatta honan: nästsista leden är genom ett slags gin- 
glymus-articulation förenad med den närmast föregående, så att 
de båda yttersta kunna slås om framåt mot antennernas öfriga 
leder. Säväl härigenom, som genom byggnaden af de manliga 
könsorganerna öfverhufvud, stå Notodelphyiderna närmare släg- 
tet Cyclops, än Diaptomus, med hvilket sednare slägte de i öf- 
rigt, enligt hvad redan är nämnt, synas vara närmast beslägtade, 
men hos hvilket hithörande delar, såsom bekant är, visa en vida 
mer complicerad byggnad. : 


— 35 — 


Rörande Notodelphyidernas utveckling är redan genom ALL- 
MAN bekant, att de ur ägget utkomna ungarne tillhöra samma 
typ som ungarne eller larverna af Copepoderna i allmänhet. När- 
mast torde de komma ungarne af Diaptomus. Hos Doropygus pu- 
lex, t. ex., äro de af en kort oval gestalt, med ett öga af samma 
byggnad, som hos de fullväxta, ett par tvåledade antenner och 
två par klufna ben, på hvilka den främre, större grenen synes 
ha fyra, den bakre endast två leder. Såväl antenner, som ben 
äro i och mot spetsen försedda med några få långa borst. 

Dessa larver framkomma ur ägghöljet straxt efter eller till 
och med under det äggen lemna matrix. Tvifvelsutan begifva de 
sig genast ur Ascidian ut i det fria, ty jag har sett, att de all- 
tid simma upp mot vattenytan och åt den sida af det kärl, 
hvari de förvaras, som är vändt mot dagern. Jag har aldrig 
lyckats hålla dem lefvande mer än en eller ett par dagar, och 
saknar derföre all kännedom om deras vidare öde, intilldess de 
börja visa sig inuti Ascidier. 

De yngsta individer, jag der påträffat, t. ex. af Not. All- 
mannz och N. cerulea, ha endast haft en längd af i—1 millime- 
ter, under det att den fullt utbildade honan af dessa arter är 3 
—5 millim. i längd. Oaktadt sin ringa storlek ha de visat alla 
de väsendtliga karakterer, som tillkomma slägtet och till och med 
arten. Isynnerhet äro mundelarne mycket lika dem hos det fullt 
utvecklade djuret. Honans thoracalsegmenter äro, såsom hos 
detta, fem, och det 4:de och 5:te visa sig redan vara samman- 
vuxna, men sakna alldeles spår till matrix. Abdominalsegmen- 
terna äro endast fyra, bihangen inberäknade; det 3:dje är isyn- 
nerhet långt, och det synes vara genom delning af detta, som 
segmenternas antal sedermera ökas. Första parets antenner ha 
endast 9 leder i stället för de 15, som den fullvuxna honan äger ; 
af dessa 9 motsvaras den 2:dra af den 2:dra och 3:dje, den 5:te 
af 6:te—9:de, och den 6:te af 10:de och 11:te hos denna. Benens 
grenar bestå hvardera endast af två leder, af hvilka den yttersta 
motsvarar de två yttersta hos 9 ad. 


— 356 — 


Hanen är redan i detta stadium mindre än honan, och skil- 
jes dessutom lätt från henne derigenom, att de båda sista tho- 
racalsegmenterna äro fria. Antenner, ben, etc. äro alldeles 
som hos honan. Genitalflikarne äro rudimentära och sakna det 
yttre af de två längre borst, som de hos den fullvuxne hanen 
bära i spetsen. : 

Under ett derpå följande utvecklingsstadium äro honorna 
ungefär af samma storlek, som &A ad., och likna till kroppsfor- 
men denne ganska mycket. Fjerde och femte thoracalsegmen- 
terna äro dock sammanvuxna till ett enda, bakåt afsmalnande 
stycke, som ofvanpå visar en uppsvällning — början till matrix. 
Antennerna äro i det närmaste såsom hos 2 ad.: de flesta förut 
hopvuxna lederna äro nu mer eller mindre fria. Benen ha trele- 
dade grenar, abdomen fem segmenter, af hvilka det fjerde är 
längst och vid nästa hudombyte delar sig till två. Åfven hanen 
har på denna utvecklingsgrad 5 abdominalsegmenter och treledade 
bengrenar ; genitalflikarne ha fått äfven det yttre borstet, men äro 
ännu icke helt och hållet färdigbildade. Antennerna stå nästan 
på samma grad af utveckling, som i närmast föregående stadium, 
och det är derföre svårt att med säkerhet bestämma, hvilka af 
den fullbildade hanens 11 antennleder motsvara honans 15, till 
hvilka, enligt hvad jag nyss omnämnt, de 9 hos & och Q jun. 
lätt låta hänföra sig. 

Ett särdeles anmärkningsvärdt förhållande har jag iakttagit 
hos de outvecklade honorna af slägtet Notodelphys. De visa på 
undersidan af 1:sta abdominalsegmentet genitalflikar, som till form 
och storlek äro alldeles lika genitalflikarne hos hanarne på samma 
utvecklingsstadier! Vid den hudömsning, då honan ernår sin fulla 
utveckling, 6 abdominalsegment o. s. v., försvinna dessa flikar 
alldeles, och de feminina generationsorganerna uppträda i stället. 
— Det är bekant, att hos menniskan och de högre djuren i all- 
mänhet hela könsapparaten, icke blott de inre, väsendtliga orga- 
nerna, utan äfven de yttre och accessoriska, ursprungligen äro 
desamma hos båda könen, och att de genomgripande skiljaktig- 
heter, som sedermera förefinnas dem emellan, bero på en i olika 


— 357 — 


riktning, framåt eller tillbaka gående metamorphos af till en bör- 
jan identiska delar. Äfven för de lägre djuren är den ursprung- 
liga identiteten af de väsendtligaste generationsorganerna, ovari- 
erna och testes, ställd utom allt tvifvel. Skulle icke det nu an- 
förda förhållandet hos slägtet Notodelphys kunna tydas såsom en 
vink, att också inom crustaceernas klass, och kanske bland Ar- 
thropoderna i allmänhet, en dylik öfverensstämmelse till en bör- 
jan förefinnes äfven mellan de yttre till generationsapparaten hö- 
rande delarne hos båda könen? 

Unga individer af Doropygus (t. ex. D. pulex) afvika från 
de fullväxta på ungefär enahanda sätt, som inom slägtet Noto- 
delphys. Dock synas genitalflikar här saknas hos & jun., och na- 
turligtvis då också hos 9 jun. 

Af Botachus cylindratus är endast den fullt utbildade ho- 
nan bekant. Af Åscidicola rosea har jag en enda gång träffat hanen. 
Den skilde sig från 2 genom något mindre storlek och saknaden 
af matrix, hade två stora genitalflikar och 6 abdominalsegmenter 
i st. f. 5, som man finner hos honan. Detta djur afviker genom så 
många, till en del redan anförda karakterer från de öfriga No- 
todelphyiderna, att det otvunget skulle kunna uppställas såsom 
typ för en egen familj. Isynnerhet är det genom byggnaden af 
matrix, som Ascidicola utmärker sig. I stället för att, såsom 
hos alla de föregående, bilda en enda, säckformig cavitet för äg- 
gens förvaring, tyckes den här ha delat sig i tvenne symmetriska, 
på ett egendomligt sätt bildade halfvor. Från bakre brädden af 
fjerde thoracalsegmentet utgå tvenne aflånga, membranösa, i spet- 
sen rundade, vinglika bihang, som å ömse sidor omsluta krop- 
pens mellersta segmenter; de äro för öfrigt alldeles fria, utom på 
ventralsidan nära basen, der de äro sammanvuxna med hvar- 
andra. På undre sidan äro dessa lameller beklädda med en yt- 
terst tunn membran, som med kanten är fastvuxen rundtomkring 
lamellen, något innanför dennas rand. Så har jag funnit dessa 
organer vara bildade hos exemplar, som under, eller rättare sagdt, 
i dem icke haft ägg, och genom försigtig tryckning har jag lyc- 
kats tvinga ovariernas ännu mjuka, halfflytande innehåll in mellan 


— 358 — 

lamellen och membranen genom en öppning vid deras bas, så att 
de tillsammans tydligen visat sig bilda ett säckformigt organ, 
analogt med matrix hos de föregående. Hos de flesta exemplar, 
man påträffar, finner man under lamellen en aflång massa af 
hopkittade ägg, som djuret genom att vrida och kröka kroppen, 
äfvensom genom rörelser med sjelfva lamellerna, vanligen snart 
befriar sig från. Undersöker man den sålunda frigjorda äggmas- 
san, så finner man, att den på undersidan beklädes af den tunna 
membran, som förut tillhört lamellen. Lamellerna visa nu, då 
genom lossningen af äggklimpen den undre membranen blifvit af- 
lägsnad, en påfallande likhet med ett par från fjerde thoracal- 
segmentet utgående vingar — så mycket mer, som de nu vanli- 
gen stå något ut från djurets sidor. Snart bildar sig emellertid 
åter en dylik membran, och lamellen blir åter i stånd att mellan 
sig och denna emottaga en ny omgång ägg. 

OÖvarierna synas endast vara två, en på hvardera sida om 
kroppen. De bilda merendels i de tre första thoracalsegmenterna 
små utskott på den utätvända sidan, och sträcka sig långt ned 
i abdomen, till och med in i dess nästsista segment. I 1:sta ab- 
dominalsegmentet ser man tvenne kanaler, som mynna ut genom 
ett gemensamt, kort rör på segmentets undre sida, och som sy- 
nas ändas i hvar sitt receptaculum seminis, såsom hos de före- 
gående. — De nyss utkläckta ungarne äro till formen temli- 
gen lika de öfriga Notodelphyidernas. 

II. BUPRORIDZ. — Buprorus ILovéni, som ensam bildar 
denna familj, afviker i hög grad från alla de öfriga Copepoderna, 
med hvilka den likväl måste förenas. Kroppen är aflång, säckformig, 
föga hoptryckt, ganska hög; baktill är den rundad, framtill ha- 
stigt afsmalnande, med ett litet, från sidan sedt nästan qvadra- 
tiskt hufvud. Detta är dock icke genom någon ledgång skildt 
från den öfriga kroppen, som icke heller visar det ringaste spår 
till segmentering. Abdomen saknas alldeles! Hufvudet bär två 
par temligen korta, tre-ledade antenner, af hvilka det 2:dra pa- 
ret äro beväpnade med några starka, krökta borst; vidare ett 
par i inre brädden tandade mandibler och 3 par korta, hop- 


— 359 — 


tryckta maxiller, af hvilka tvenne par äro tvågreniga, det tredje 
enkelt, utan grenar: de äro i spetsen beväpnade med några få 
temligen korta, jemnbreda trubbiga taggar eller pinnar, ställda 
ungefär såsom tänderna i en kam. Benparen äro 5 till antalet; 
de fyra första äro korta, hoptryckta, tvågreniga, i spetsen be- 
väpnade med styfva, tillspetsade, något krökta taggar: det femte 
paret representeras af tvenne koniska knölar, som i spetsen äro 
beväpnade med små tänder. Ögon saknas. Kroppsbetäckningen 
är hvitgrå, opak, så att den inre byggnaden icke kan urskiljas. 
Yttre äggsäckar saknas: äggen, som äro få till antalet (15—20 
ungefär) och temligen stora i förhållande till djuret, hvita och 
opaka, förvaras inuti kroppen, till dess embryonerna äro fullt ut- 
vecklade. Jag förmodar, att djuret föder lefvande ungar, ty jag 
har ett par gånger inuti detsamma funnit ungar, som redan lem- 
nat äggskalet. Genom den matrical-cavitet, den sålunda äger, 
visar Buprorus förvandskap med Notodelphyiderna, äfvensom 
derigenom, att den brukar utstjelpa en liten blåsa ur den öpp- 
ning, genom hvilken den förut utsläppt äggen eller ungarne. 
Denna öppning befinner sig straxt bakom det 5:te benparet, på 
undre sidan af kroppens bakre, rundade ända. — Detta besyn- 
nerliga djur tyckes vara temligen sällsynt. Jag har funnit det 
några få gånger i respirationssäcken hos AÅscidia mentula och 
aspersa, vanligen flere exemplar tillsammans. Den ligger alltid 
på sidan: då den oroas, släpper den ofta äggen från sig och ut- 
stjelper den ofvannämnda blåsan, som tvifvelsutan här, såsom hos 
Notodelphyiderna, bekläder den inuti kroppen befintliga matrical- 
håligheten. För öfrigt har jag aldrig sett den röra sig eller ge 
något tecken till lif. 

Hanen är okänd. De i matrix funna ungarne ha Copepod- 
larvernas vanliga form: de äro smalt äggformiga, med ett par 
antenner och två par klufna ben, hvars grenar äro nästan lika 
långa, besatta med simborst i spetsen. 

II. ERGASILIDE. — Arterna af slägtet Lichomolgus till- 
höra familjen Ergasilide, som, jemte vissa andra, på sätt och 
vis kan sägas stå på gränsen mellan Copepoder 'och Sipho- 


nostomer. Genom den allmänna kroppsformen närma de sig 
temligen mycket slägtet Jrgasilus, men skilja sig ifrån detta 
slägte isynnerhet genom formen af mundelarne, som äro något 
olika. Kroppen är nästan päronformig, något nedtryckt, bestå- 
ende af en främre, bredt oval eller äggformig afdelning, cepha- 
lothorax, och en bakre, mycket smalare, abdomen. Hufvudet är 
mycket stort och sammanvuxet med det I:sta af de 5 korta, 
breda thoracalsegmenterna; abdomen består af 5 (9) eller 6 (>) 
segmenter, af hvilka det första är bredast, det sista utgöres af 
tvenne längre eller kortare abdominalbihang. Hufvudet bär två 
par antenner, af hvilka det första paret äro temligen långa och 
smala, bestående af 6 leder, 2:dra paret kortare, enkla, i spet- 
sen försedda med ett par krökta borst eller taggar. Mundelarne 
äro högst märkvärdiga. Ungefär mellan vidfästningspunkterne 
för 2:dra parets antenner ser man en liten, bakåt bredare half- 
ränna, som möjligen kan tydas som ett rudimentärt sugrör, 
vanligen med en upphöjd, halfmånformig list å ömse sidor. Län- 
gre bakåt finner man 3 par maxiller, af hvilka de två första löpa 
ut i en lång, mjuk, framåt riktad spets, det tredje ändas med 
en kortare (9) eller längre (>) klo, som djuret troligtvis be- 
gagnar för att haka sig fast med. Dessa mundelar äro tydligen 
otjenliga till tuggning och kunna, för att döma af formen på de 
två första paren, snarare kallas för slickande, än tuggande eller 
bitande mundelar. Benen äro 5 par, af hvilka de 4 första, som 
äro hoptryckta, tvågreninga, i brädden besatta med plumulerade 
borst och hinnkantade taggar, bilda goda simorganer; det femte 
paret äro mycket små och rudimentära. Hithörande djur simma 
raskt omkring, då de uttagas ur Ascidierna, mellan hvilkas gälla- 
meller de, såsom vi förut nämnt, sitta fästade. — Ögat är ett, 


af samma byggnad, som vi angifvit för Notodelphyiderna. 


Tarmkanalen är i cephalothorax ganska bred och rymlig, 
framåt och bakåt tillspetsad, nästan rhombisk, och fortsätter sig 
småningom afsmalnande genom abdomen till dennas nästsista seg- 


ment. Hos L. marginatus har den en brunaktig färg, och af- 


— 361 — 


sticker vanligen bjert mot den för öfrigt hos såväl denna, som de 
öfriga arterna hvitaktiga, halft genomskinliga kroppen. 

Ovarierna utgöras af ett på hvardera sidan om tarmkanalen 
beläget, rymligt rör, som från sin yttre sida utskickar atskilliga 
utskott, hvilka ofta åter förgrena sig och stundom synas anasto- 
mosera med hvarandra. De öppna sig i det första af de 5 ab- 
dominalsegmenterna, hvilket å ömse sidor har en temligen stor 
genital-öppning. Åeggen bilda, då de lemna äggstockarne, två vid 
genitalöppningarne fästade yttre äggsäckar, som än äro äggfor- 
miga, än mera förlängda, cylindriska, till färgen hvita, opaka, 
med äggen otydligt genomskimrande. 

Hanen skiljer sig från honan genom ringare storlek, icke fullt 
så bred cephalothorax och 6 abdominalsegmenter. Formen på det 
1:sta af dem är också olika. Det är i allmänhet mycket bre- 
dare, än hos honan, och visar två stora, ovala spermatophor-rum., 
som innesluta hvar sin hoptryckta, äggformiga, stundom något s-for- 
migt böjda spermatophor. I deuna innehåälles (hos ÅL. forficula) en 
stor mängd mycket långa, ytterst fina, jemntjocka spermatozoider, 
tillsammans liknande en inrullad hårlock, hvarigenom spermato- 
phoren erhåller ett tvärstrimmigt utseende. Pressas djuret, så att 
spermatophoren brister, breda de sig ut åt alla håll, men visa 
icke någon sjelfständig rörelse. — Tredje parets maxiller, som 
hos hanen äro längre, än hos honan, och i spetsen beväpnade 
med en mycket lång klo, tjena troligtvis såsom griporganer vid 
parningen. 

IV. AsCOMYZONIDAE. — Af denna familj har jag, likasom 
af Buproride, endast funnit en art, som träffas temligen allmänt 
mellan gällamellerna och i respirations-caviteten hos Ascidia pa- 
rallelogramma. Kroppsformen är mycket lik det föregående släg- 
tets, och det är nästan endast genom mundelarne, som denna och 
föregående familj skiljas från hvarandra. Ascomyzon Lilljeborgit 
har alla de karakterer, som tillkomma de typiska Siphonosto- 
merna. Den saknar frontalplåtar, har I:sta parets antenner sam- 
mansatta af talrika leder, och hör följaktligen till MILNE-ED- 
WARDS Pachycephala. Andra parets antenner ändas med en stark, 


— 3062 — 


något krökt tagg, och bära nära basen en liten bigren. Munde- 
larne utgöras af ett mycket långt sugrör, som vanligen är riktadt 
bakåt och då når ända till I:sta abdominalsegmentet, men stun- 
dom är sträckt framåt eller nedåt; vidare af en lång, smal palp (?) 
med ett par borst i spetsen, å ömse sidor om detta, samt tre par 
maxiller, af hvilka det 1:sta parets bestå af två, i spetsen borst- 
bärande grenar, de två bakre äro benlika, nästan af samma form 
som 2:dra parets antenner, (men utan bigren), i spetsen beväp- 
nade med en stark, något böjd tagg. Benen äro ungefär såsom 
hos föregående familj. Af de 5 (9) eller 6 (5) abdominalseg- 
menterna har det sista formen af två korta bihang, som i spet- 
bära cilierade borst. Oaktadt denna för simning tydligen afpas- 
sade organisation, har jag aldrig sett detta djur röra sig eller 
gifva det ringaste tecken till lif. — De båda äggsäckarne äro 
ovala, nästan genomskinliga och innehålla ett ringare antal stora, 


löst förenade ägg. 


— 363 — 


Till kännedomen om Reduvini. — En under denna ti- 
tel af Herr D:r C. STÅL författad uppsats inlemnades af Herr 
BOoHEMAN. 


AUSTRALIENS REDUVIDER. 


Australien tycks vara ganska fattigt på Reduvider och så 
vidt jag vet hafva blott tre arter deraf blifvit beskrifna. De 
mig bekanta låta gruppera sig i följande genera. 


REDUVIUS FABR. 


1. RB. formosus. — Rufo-testaceus, antennarum articulis 1 et 2, ro- 
stro, linea inter oculos et antennas collo, hemelytris (exceptis 
basi parteque sub-dimidia apicali corii) pedibusque nigris, COX1S, 

/femoribus anticis (excepto apice) annuloque subapicali femo- 
rum posteriorum rufo-testaceis. Long. 20, lat. 43 millim. — 

Na Nova Hollandia. Mus. Berol. 


/ Caput thoraci subzaequilongum, subeylindricum. Antenna ar- 
ticulo 1 capite fere + longiore, 2 basali 5 fere breviore, 3 se- 
cundo vix I breviore. Articulus 1 rostri secundo + ferebrevior. 
Thorax ante medium constrictus, lobo antico medio inpresso, 
utrimque convexo. Scutellum disco elevatum. (Abdomen deest). 


2. R. gratiosus. — Flavus, basi articuli 1 antennarum, (reliqui arti- 

—— culi desunt), scutello, hemelytris (parte basali excepta), apice 

NET annuloque medio femorum, basi tibiarum abdomineque nigris, hoc 

yu” <  maculis parvis marginalibus flavis. Long. 21, lat. 43. mllim. — 
Nova Hollandia. Mus. Berol. 


Statura omnino praecedentis. 


3, R. aspericollis. — Tutescens, thoracis lobo antico (parte antica ex- 
cepta), maculis 2 posterioribus lobi postici, maculis utrimque 3 pe- 
ctoris, maculis marginalibus quadratis abdominis serieque utrimque 

[, macularum trium ventris, ano, coxis, trochanteribus, annulo me- 

AA ÄT dio apiceque femorum, basi apiceque tibiarum, rostro capiteque 
| superne nigris, hoc inter ocellos flavo-maculato $. Long. 10, lat. 
2 millim. — Nova Hollandia. Mus. Berol. 
Thorax lobo antico spinulis pluribus brevibus armato. 


HAVINTHUS. SrTåL. 


Caput inerme, thoraci zequilongum vel longius, parte anteoculari 
posteriore longiore, longe conica. Rostrum articulo 1 secundo non- 
nihil breviore. Pedes mediocres, posteriores latiuscule distantes. 


1. H. pentatoma. H. Scm. (= Harpactor pentatoma. H, ScH.) 
Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., d. 12 October 1859. 


— 364 — 


2. H. longiceps. — Niger, capite thorace longiore; capite ante ocu- 
los (excepta vitta) lobogue antico thoracis posterius flavo-testa- 
ceis; angulis lateralibus lobi thoracis postici, vitta obliqua apice 
extrorsum flexa corii, coxis, annulo subapicali femorum, tarsis 
maculisque marginalibus parvis abdominis testaceis. &. Long. 
16, lat. 4 millim. — Nova Hollandia. Coll. STtåL. 


SAXITIUS. STÅL. 


Corpus elongatum. Caput cylindricum, thoraci subreqhilongum, 
pone antennas tuberculatum. Antenna corpore fere + breviores, arti- 
culo 1 capite nonnihil longiore, 2 et 3 ad unum illo subzaequilongis, 
3 secundo breviore. Rostrum articulo 1 secundo + breviore. Thorax 
inermis, constrictus, subdepressus. Scutellum medio subelevatum. Me- 
sostethium utrimque mox pone prostethium tuberculatum. Pedes me- 
diocres, posteriores latiuscule distantes, femoribus anticis inerassatis, 
tibiis anticis femoribus sequilongis; tarsis brevibus. 

Reduvio simile genus. 

1. S. generosus. — Flavescens, corio luteo; vitta percurrente su- 
perne indcquali capitis, antennis, maculis lateralibus lobi antici 
et antico-lateralibus lobi postici thoracis, scutello -(excepto 
apice), clavo, membrana, maculis pectoris ad coxas posteriores, 
annulis femorum, annulo subbasali tibiarum nec non maculis 
marginalibus abdominis nigris; antennis pallido-annulatis, articu- 
lis 2 ultimis flavo-testaceis. 2. Long. 20, lat. 435 millim. — 
Nova Hollandia. Mus. Berol. 


PNIRSUS; > STÅL. 


Corpus elongatum. Caput cylindricum, elongatum, thoraci zequi- 
longum, pone antennas spinosum. Rostrum articulo 1 secundo paullo 
longiore, 2 apicalibus ad unum nonnihil breviore. Antenn longis- 
sime, articulo 1 capiti cum thorace subzequilongo, 2 sequentibus ad 
unum subbreviore, secundo brevi. Thorax ante medium levissime 
constrictus, latitudine nonnihil longior, antrorsum angustatus, angulis 
lateralibus spina horizontali extrorsum producta armatis. Scutellum 
apice acutum, subreflexum. Pedes longi, antici posticis nonnihil bre- 
viores, femoribus anticis leviter incrassatis. 

Endocho affine genus. 


1. P. notaticollis. — Fusco-testaceus, annulis antennarum pedumque 
flavo-testaceis; thoracis maculis 2 posticis apiceque scutelli fla- 
vescentibus. Long. 143, lat. 23 millim — Nova Hollandia. 
Mus. Berol. 


GMINATUS. Stål. 


Corpus oblongum vel subelongatum. Caput cylindricum, collo 
retrorsum gracilescente, pone antennas spinosum. Antenna articulo 1 
capite paullo longiore, 2 et 3 brevibus. Rostrum articulo 1 secundo 


NA EE a 


— 365 — 


nonnihil breviore. Thorax ante medium constrietus, lobo antico disco 
spinis 2 vel 4, apice utrimque spina crassa apice subito graciliore ar- 
mato; lobo postico pone mediwm bispinoso, angulis lateralibus sub- 
obtuse spinoso-prominentibus. Pedes mediocres, antici posticis bre- 
viores, femoribus anticis leviter incrassatis; tarsis sequilongis. 


I. Thoracis lobo antico bispimoso. 


1. G. Wallengreni. — Rufo-testaceus, subtus eum pedibus (excepto 
limbo lato ventris) annulisque articuli 1 antennarum niger, mem- 
brana fusco-zenea. &. Long. 17, lat. 43 millim. — Nova Hol- 


landia. Coll. STÅL. 
Articulus 1 antennarum in specimine nostro solus adest. 


II. Thoracis lobo antico quadrispinoso. 


2. G. australis. ER. — BSordide flavescens, capite supra, antennis, 
lobo antico, fascia posteriore interrupta, utrimque ramulum an- 
trorsum emittente lobi postici thoracis, scutello (excepto apice) 
hemelytris (regione sub basali excepta), fascia utrimque pectoris 
pedibusque nigris; annulis obsoletis femorum antennarumque flave- 
scentibus; spinis anterioribus lobi antici thoracis brevibus, sub- 
tuberculiformibus. S. 2. Long. 13, lat. 3 millim. — Tasmania. 
Mus. Berol. 

Arilus australis ER. 


3. G. Lictor. — RBufescente-testaceus, scutelli apice pallido; membrana 
fusca; spinis anterioribus lobi antici thoracis distincte elevatis. 


&. LP. Long. 13, lat. 3 millim. — Nova Hollandia. Mus. Berol. 


var. a. — Unicolor. 

var. b. — Maculis capitis, annulis femorum spimisque lateralibus 
lobi postici thoracis nigris. 

var. ce. — Capite superne, fascia posteriore thoracis, scutello an- 


tennisque mgris. 


NYLLIUS. SråL. 


Corpus elongatum. Caput cylindricum, inter antennas sat longe 
spinoso-productum. Antenna geniculate, articulo 1 capite paullo 
breviore, crassiusculo, reliquis gracilibus. Rostrum articulo basali 
brevi, secundo illo duplo longiore. Thorax medio constrietus, lobo 
antico multi-spinuloso, postico ante scutellum sat profunde sinuato, 
angulis lateralibus horizontaliter extrorsum spinoso-productis. Scutel- 
lum apice acute productum. ”Tegmina aleque completa. Pedes me- 
diocres, femoribus anticis incrassatis, posticis subaquilongis, subtus 
infra medium spina armatis; tibiis anticis femoribus subbrevioribus. 
Abdomen margine spinulis obtusiusculis instructo; segmento apicali 
producto, fisso. 


Dicrotelo affine genus, corpore aspero, thorace constricto tegmi- 
nibusque completis distinctum. 


— 366 — 
VSUNS asperatust = Testaceus vel fusco-testaceus, parce sericens. $. 
Long. 11, lat. 2 millim. — Nova Hollandia. Mus. Berol. 


Format hoc genus cum Dicrotelo subdivisionem, qure a me Di- 
erotelida appellatur et cujus characteres hic expono: 


DICROTELIDA. SrtåL. 


Antenn geniculatee, articulo 1 crassiore. Caput ante et inter 
antennas spinoso-productum. Oecelli duo obsoleti. Pedes anteriores 
valde approximati, postici nonnihil distantes. Segmentum ultimum 
abdominis fissum. Femora antica incerassata, subtus unispinosa. Tibia 
anticae femoribus subbrevioribus. 


AMERIKAS REDUVIDER 
med tvåtaggigt hufvud och utan knöl på mellanbröstets sidor. 


Det mindre stora antal hithörande arter, som hittills blifvit 
beskrifna, hafva blifvit räknade till Zelus och Myocoris. På 
grund af flera karakterer måste de djur, som utgöra föremål för 
denna lilla uppsats, fördelas på många genera, hvilkas mera fram- 
stående kännemärken jag uti följande schematiska öfversigt låter 
föregå de utförligare beskrifningarne. 
1. (22.) Thorace nec gibboso-elevato nec supra scutel- 

lum producto. 


2. (17.) Thoracis angulis lateralibus spinosis vel tuber- 
culatis. 


3. (14.) Thoracis lobo postico posterius medio bispinoso 
vel bituberculato. 


. (5.) Femoribus apice inermibus. 
. (12.) Abdomine spinoso. 


10. (11.) Hemelytris abdomen haud vel vix superantibus. PHOROBURA. 


i 


4. (13.) Genis haud acute productis. 

5. (8) Femoriibus apice bispinosis. 

6. (7.) Abdominis segmentis 1—5 spinigeris . ..... RICOLLA. 
7. (6.) Adominis segmentis 1—3 spinigeris ...... DOoLDINA. 
8 

9 


11. (10.) Hemelytris abdomen multo superantibus . . . CORCIA. 
120 (OF)FA DTS RES InGnn Sea della RN REPIPTA. 
19: (CI) Geer senior produetis 43 <s sosse sep siesta RoOCcCcOoNOTA. 


— 367 — 


14. (3.) Thoracis lobo postico medio haud spinoso. 


15. (16.) Femoribus anticis leviter incrassatis, tibiis an- 
ticis femoribus cum trochanteribus zaquilongis . . PIRNONOTA. 


16. (15.) Femoribus anticis sat incerassatis, tibiis anticis 
femoribus zequilongis, trochanteres attingentibus . . MYOCORIS. 


17. (2.). Thoracis angulis lateralibus obtusis, haud spi- 
nosis. 


18. (19.) Hemelytris incompletis . . . . . . stt 
19. (18.) Hemelytris completis. 


20. (21.) Corpore haud vel vix sericeo, capite medio 
HIPOAGO Ssab Sh Sal KA ere a « « » « HIRANETIS. 


MAS TBTITORTIAS 


21. (20.) Corpore dense sericeo, capite haud tumido . . SPINDA. 


22. (1.) Thoracis lobo postico tumido, supra scutellum 
Fötlorsumsproduckörkrt sis fMijelelite ss 2. NOTOCYRTUS 


RICOLLA. SrTåL. 


Corpus elongatum. Caput subeylindricum, thorace paullo bre- 
vius, pone antennas longe bispinosum. Rostrum articulo 1 secundo 
longiore. Antennze graciles, longissime, articulo 1 corpore dimidio 
paullo breviore. Thorax leviter constrictus, lobo antico inermi, po- 
stico longe quadrispinoso, spinis vix vel parum retrorsum nutantibus. 
Tegmina abdomen haud vel vix superantia. Pedes longi, graciles, fe- 
moribus apice bispinosis, anticis leviter incrassatis, tarsorum articulis 
2 apicalibus :equilongibus. Abdominis segmenta 1—5 apice utrimque 
spina armata. 

1. B. quadrispinosa. Lin. 


2. RB. pallidinervis. — Testacea, thorace ruguloso, lobo antico apice 
utrimque tuberculo conico pallido, postico basi carinulis 2 lxe- 
vibus instructo, venis tegminum spinisque abdominis pallidis; fe- 
moribus anticis totis, posterioribus versus apicem rufescentibus; 
articulo 2 antennarum basi apiceque fusco. &. £. Long. 17, lat. 
3 millim. — Caraccas. Mus. Berol. 


3. BR. simillöna. — Flavo-testacea, tegminibus obscurioribus, pallido- 
venosis; pedibus pallidis, anticis fere totis, femoribus posteriori- 
bus apicem versus, tibiis posterioribus basin versus rufescentibus; 
thorace apice utrimque tuberculo convexo, minus prominulo in- 
structo; spinis mediis thoracis lateralibus vix longioribus. SA 
Long. 14—15, lat. 21—3 millim. — Mexico. Mus. Berol. 

Przecedenti valde affinis. 
Species nonnulle alive praccedentibus 2 simillima et maxime 
affines in Mus. Berolinensi vidi. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 8. 3 


ot ÖR: oe 


DOLDINA. SrtåL. 


Corpus elongatum. Caput cylindricum, pone oculos retrorsum 
sensim gracilescens, antice bispinosum. Rostrum articulo 1 apica- 
libus 2 ad unum 2quilongo. Thorax levissime constrictus, antrorsum 
sensim angustatus, latitudine vix 3 longior, posterius quadrispinosus. 
Scutellum apice acute subproductum. Abdomen segmentis 1—53 apice 
utrimque spinula armatis. Pedes longi, graciles, femoribus apice bi- 
spinosis, anticis leviter incrassatis, tibiis anticis femoribus subaqui- 
longis; tarsorum articulis 2 apicalibus sequilongis. 


1. D. carinulata. — Flavo-rufescens; thorace mox pone impressio- 
nem transversam carinulis 6 abbreviatis instructo, spinis poste- 
rioribus brevibus, mediis lateralibus brevioribus; venis heme- 
lytrorum pallidis. £. Long. 173, lat. 34 millim. — Brasilia. 
Mus. Berol. 


PHOROBURA. SråÅL. 


Corpus plus minus elongatum. Caput antice bispinosum. Ro- 
strum articulis 1 et 2 subaquilongis. Antenna longe, articulo 3 
marium incerassato. Thorax leviter constrictus, disco bicarimulatus, 
lobo postico quadrispinoso. Abdomen segmentis 'omnibus vel apica- 
libus saltem apice utrimque spinosis aut spinoso-productis. Pedes me- 
dioeres, graciles, femoribus anticis leviter imcrassatis, posticis aequi- 
longis, tarsis articulo apicali praecedente paullo longiore. 


1. P. crassicornis. BURM. — Zelus crassicornis. BURM. 


2. P. ignobilis. — Fusco-testacea, sericea, pedibus dilutioribus; collo 
retrorsum sensim distincte gracilescente; thorace latitudine non- 
nihil longiore; vittis pectoris inter coxas, maculisque margi- 
nalibus ventris nigro-fuscis; segmentis abdominis 3 parum, 4 et 
5 apice utrimque valde subretrorsum acute productis. $. Long. 
13, lat. 2 millim. — Pernambucco. Mus. Berol. 


3. P. rustica. — Fusco-testacea, sericea, pedibus dilutioribus; collo 
retrorsum = distinecte gracilescente; thorace latitudine nonnihil 
longiore, spinis pallidis, apice fuscis; vitta pectoris inter coxas 
vittaque utrimque ventris nigro-fuscis, abdominis segmentis 2—5 
spinula nigra retrorsum versa armatis. 2. Long. 11, lat. vix 2 
millim. — Brasilia. Mus. Berol. 


CORCIA. StåL. 


Corpus oblongum. Caput thorace paullo brevius, pone autennas 
longe bispinosum. Rostrum articulo 1 secundo subzaquilongo. An- 
tenn longe, graciles, articulo 1 capiti cum thorace subaquilongo, 
tertio marium compresso-incrassato. Thorax longe ante medium levi- 
ter constrictus, lobo antico parvo, postico longe quadrispinoso, spinis 
mediis valde retrorsum nutantibus. Scutellum spinoso subproductum. 
Hemelytra abdomen longe superantia, areolis membranre parvis. Ab- 


— 369 — 


domen spinis ciliatum. Pedes longiusculi, graciles, femoribus apice 
inermibus, anticis leviter incrassatis; tarsorum articulo apicali prace- 
dente nonnihil longiore. 


1. OC. columbica. —  Flavescens; antennis, spinis capitis maculaque 
inter ocellos, lineolis abbreviatis lobi postici thoracis, vittula 
abbreviata discoidali corii, vena longitudinali membrane, fasciis 
medio interruptis pectoris ventrisque nigris. 2. Long. 11, lat. 3 
millim. — Nova Granada. Mus. Berol. 


2. C. capitata. — Flavescens, capite supra (excepto collo pone ocel- 
los), antennis venaque longitudinali membrane nigris. &A. Long. 
10, lat. 3 millim. — Nova Granada. Mus. Berol. 


REPIPTA. StåL. 


Corpus elongatum. Caput oblongum antice longe bispinosum. 
Rostrum articulo 1 secundo paullo longiore. Antenna longissimee, 
articulo 3 marium incrassato. Thorax ante medium leviter constrictus, 
Jobo postico quadrispinoso, basi truncato. Hemelytra abdomen su- 
perantia. Abdomen inerme. Pedes longi, graciles, femoribus apice 
inermibus, anticis levissime incrassatis. Tarsi articulis 2 ultimis sub- 
2xequilongis. 


1. RB. lineata AM. et SERV. (=Zelus lineatus AM. et SERV.) 


2. RB. flavicans Am. et Serv. (= Zelus flavicans AM. et Serv.=Ze- 
lus lateralis H. Sc.) 


3. RB. coccinea H. Scm. (= Zelus coccineus H. ScH.) 


4. RB. fusco-spinosa. — Rufo-testacea, antennis, spinis capitis thora- 
cisque, articulis 2 apicalibus rostri, hemelytris, margine postico 
prostethii ad coxas abdomineque nigris, hoc anguste pallido- 
limbato. Y. Long. 12, lat. 23 millim. —- Brasilia. Mus. Berol. 

Capitis spin capiti transverso antico sequilongae; spina tho- 
racis long, laterales capitis spinis duplo fere, mediae iisdem plus 
duplo longiores. 


3. RB. fusco-marginata. — Rufescens; linea capitis laterali inter an- 
tennas et oculos, annulis antennarum, marginibus spinisque la- 
teralibus thoracis margineque costali hemelytrorum nigro-fuscis; 
his leviter infuscatis, pallidius venosis. S”. $Y. Loug. 13—163, 
lat. 21—3 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 

Spine capitis breves, thorax subdepressus, spinis ceequilongis, 
mediocribus, lateralibus horizontalibus. 


PIRNONOTA. STÅL. 


Corpus oblongum. Caput ovale, thorace 3 brevius; anterius spi- 
nis 2 antrorsum curvatis armatum. Rostrum articulo 1 secundo lon- 
giore. Thorax longe ante medium leviter constrictus, lobo antico 
parvo, apice utrimque tuberculo conieco instructo; lobo postico angulis 


— 370 — 


spinoso-productis, pone spinam emarginatis. Hemelytra abdomen sat 
longe superantia. Abdomen hemelytris latius, marginibus dilatatis. 
Pedes breviusculi, femoribus anticis levissime incrassatis; tarsis brevi- 
bus, articulis 2 apicalibus 2xquilongis. 


1. P. convexicollis. — Testacec-flavescens; articulo 1 antennarum 
(exceptis annulis), lineis 3 longitudinalibus lobi postici thoracis, 
fascia prope apicem corii in membranam producta, fascia inter- 
rupta antica mesostethii fasciaque utrimque antrorsum curvata 
ventris media nigris. $. Long. 12, lat. 4 millim. — Rio Ja- 
neiro. Mus. Berol. 


MYOCORIS. BURM. 


Caput oblongum, pone oculos subito in collum transiens, antice 
spinis 2 crassiusculis. Rostrum articulo 1 apicalibus 2 ad unum 
xequilongo. Thorax distincte constrictus, lobo postico angulis latera- 
libus spina horizontali brevi armatis, postico-lateralibus retrorsum pro- 
minulis.  Hemelytra abdomen multo superantia. Pedes longi, femo- 
ribus anticis incerassatis; tibiis anticis femoribus brevioribus. 

Huc pertinent Myocoris nigriceps BURM. et tipuliformis BURM. 


ROCCONOTA STÅL. 


Corpus elongatum. Caput oblongum, thorace brevius, anterius 
bispinosum, vel bituberculatum ; genis apice antrorsum nonnihil acute 
productis. Rostrum artieulo 1 secundo nonnihil longiore. Antennre 
longae, articulo 1 capiti thoracique ad unum subrquilongo vel sub- 
longiore, 2 illo plus 3 breviore. Thorax leviter constrictus, lobo po- 
stico quadrispinoso vel tuberculato. Scutellum apice acutiuseulum. 
Hemelytra abdomen nonnihil superantia. Abdomen hemelytris vix la- 
tius, segmentis 1—3 utrimque subspinosis. Pedes longi, femoribus 
anticis posticis xquilongis, incrassatis; tarsis articulo apicali prace- 
dente paullo longiore. 


1. RB. sextuberculata. — Pallide testaceo-flavescens, pedibus dilute te- 
staceo-annulatis; thorace scutello elytrisque basin versus parce 
pallido-granulatis; capite antice bituberculato; thorace posterius 
tuberculis 4 fuscis instrueto. 2. Long. 17, lat. 33, millim. — Bra- 
silia. Coll. SCcHAUM. 


2. R. sexdentata. — Dilute giseo-flavescens, puberula; annulis an- 
tennarum pedumque fuscis; capite thoraceque spinis breviusculis, 
hujus nigris. Y. Long. 14, lat. 3 millim. — Columbia. Mus. 
Berol. 


FITCHIA. SrtiåL. 


Corpus elongatum. Caput elongatum, thoraci subaequilongum, 
pone oculos sensim gracilescens, anterius breviter bispinosum. Arti- 
culus 1 antennarum capite cum thorace nonnihil brevior. Rostrum ar- 
ticulo 1 secundo parum longiore. "Thorax antrorsum sensim angu- 


— 371 — 


status, pone medium transversim leviter impressus, basi sinuatus, iner- 
mis. Hemelytra valde brevia, incompleta. Abdomen oblongum, mar- 
ginibus nonnihil ampliatis. Pedes longiusculi, femoribus anticis in- 
cerassatis, tibiis anticis femoribus zequilongis. 


1. I. aptera. — Testaceo-flavescens, thorace pone medium ruguloso; 
scutello fusco; vitta lata dorsali nec non angustiore utrimque 
ventrali abdominis nigris. $. Long. 15, lat. 21 millim. — Ame- 
rica borealis. Mus. Berol. et Coll. StåL. 


HIRANETIS. SPIN. 


(Myocoris BURM. ex parte.) 


Huc pertinent Myocoris Dama, personatus, gracilis, pompilodes, 
braconiformis, barbipes"), bicolor, omnes a BURMEISTER descripti. 


SPINDA. StÅL. 


Corpus modice elongatum, sericeum. Caput cylindricum, ante- 
rius tuberculis 2 conicis. Antenne articulo 3 marium compresso-in- 
erassato. Rostrum articulo 1 secundo longiore. Thorax inermis, po- 
stice truncatus. Pedes longiusculi, femoribus anticis leviter incrassatis. 

Huc pertinet Hiranetis spissicornis. STÅL. 


NOTOCYRTUS. Bury. 


I. Caput inter oculos transversim calloso-elevatum, antice bispi- 
nosum. Thorax postice integrum, apice utrimque spina crassa, conica. 
Femora antica plus minus incrassata; tibiae anticee leviter curvatze, 
haud incrassatae, postice incrassate. 


1. N. Tripus. — Sordide flavescens, antennis obscurius annulatis; ca- 
pitis fascia intraoculari, collo superne vittaque hujus infera late- 
rali utrimque, thoracis lobi postici parte anteriore discoque per 
lineam flavam mediam = partitis et a parte illa fascia an- 
gusta flava arcuata separatis, fasciis 2 pectoris, fasciis abdo- 
minis, femoribus anticis superne, tibiis posticis medio  nigri- 
cantibus. 92. Long. 13, lat. 34 millim. — Cametå. Mus. Berol. 

Thorax lobo postico inflato depresso, supra planiusculo, ab 
apice retrorsum ultra medium ampliato, dein retrorsum angu- 
stato, apice rotundato et hic nonnihil magis depresso. Femora 
antica admodum incrassata. 


2. N. triareatus. — Sordide flavescens, capitis fascia angusta intra- 
oculari maculaque maxima pone oculos, thoracis macula minore 
laterali parteque supera lobi inflati nigris, hujus parte apicali 
angustata, fasciaque ante medium arcuata, retrorsum vittam emit- 
tente, flavescentibus. 2. Long. 12, lat. 3 millim. — Surinam. 
Mus. Berol. 


") = membranaceus SPIN.; H. Su. 


— 372 — 


Thorax lobo postico valde elevato, latitudine fere 3 longiore, 
antice obtuso, declivo, dein retrorsum sinuato- -ampliato, angulis 
lateralibus obtusis, rotundatis, pone medium subito constricto- 
angustato, parte apicali producta obtusa. Femora, antica basin 
versus levissime incrassata; tibia anticae leviter curvatx, medixe 
basin versus nonnihil, postice medium versus admodum in- 
crassatae. 


3. N. Camelus. — Niger, eapitis fascia mox pone oculos, infra ocu- 
los retrorsum eurvata, spinis parteque anteoculari, rostro, annulo 
apicali femorum posteriorum, apice tibiarum tarsisque sordide 
flavo-albidis; 1obo medio capitis, lineaque utrimque rostri nigris; 
fascia laterali pectoris, incisurisque ventris albo-mucoreis. 8. Long. 
9, lat. 2 millim. — Cametå. Mus. Berol. 

Thorax lobo antico admodum elevato, antice convexo et sub- 
reclinato-declivo, retrorsum ultra medium sinuato-ampliato, dein 
retrorsum subito valde angustato, apice subito valde depresso, 
rotundato-producto; ante medium transversim valde subarcuato- 
impresso, anterius levissime longitrorsum impresso. 


II. Caput antice spinis 2 conicis, breviusculis, ante oculos le- 
viter elevatum, subtus prope basin utrimque tumido-tuberculatum. 
Thorax apice utrimque tuberculo breviter conico instructus; lobo po- 
stico valde inflato, subdepresso, ante medium convexo-tumido, longi- 
trorsum impresso, medio transversim impresso, mox pone medium 
utrimque extrorsum et subantrorsum arcuatim cornuto-producto, cornubus 
posterius serratis, posterius medio tumido, apice depresso, producto, 
inciso. Femora antica haud incrassata. Tibie antice ab apice sur- 
sum ultra medium valde incrassate, medie et postice a basi ad me- 
dium (h& magis) plus minus incrassatee. 


4. N. clavipes. FABR. —  Testaceo-flavescens, capitis spinis, fascia 

intraoculari fasciaque pone ocellos utrimque deorsum producta et 
a tuberculis inferis antrorsum ad oculos ducta, thoracis lobo an- 
tico et parte anteriore lobi postici parteque tibiarum posticarum 
incrassata nigro-fuscis; maculis 2 lobi postici thoracis minoribus 
basalibus testaceo-flavis. 29. Long. 10; lat. 3 millim. — Cametå. 
Mus. Berol: 

Reduvius elavipes. FABR. Syst. Rhyng. p. 276. 45. 

INotocyrtus clavipes. Burm Handb. der Ent. II. p. 227. 


d. N. cinctiventris. — Niger, antennis pedibusque fusco-testaceis, ti- 
biis posterisribus apicem versus, capite, apice thoracis lobi an- 
tici, vitta utrimque antico-laterali lobi postici, ventreque flavis, 
capitis lobo medio, spinis, fasciis apicali, intraoculari tertiaque 
pone ocellos, hac utrimque deorsum producta et denique antror- 
sum flexa, ventrisque fasciis nigris; cornubus thoracis hemely- 
trisque testaceis. £. Long. 9, lat. 23 millim. — Brasilia. Mus. 
Berol. 


II. Caput anterius spinis 2 mediocribus erectis armatum, ante 
oculos haud elevatum, subtus prope basin haud inflatum. Thorax 


— 373 — 


apice utrimque spina crassa brevi conica armatus, lobo postico valde 
inflato, anterius nonnihil tumido-producto et longitrorsum impresso, 
dein utrimque excavato-compresso, medio utrimque breviter subcor- 
nuto-producto, cornubus obtusis, subantrorsum vergentibus, pone cornua 
retrorsum compresso-angustato, apice producto, obtuso, parte producta 
supra excavata; ante et pone medium transversim leviter impresso. 
Femora antica haud incrassata. Tibixe anticae basin versus leviter, 
medie nonnihil magis incrassata, postice a basi ultra medium sensim 
admodum incrassate, dein subito graciles. 


6. N. flavolineatus. — Pallide sordide flavus, thoracis lobo postico 
latitudine + longiore; capitis fascia obsoletiore intraoculari macu- 
laque magna posteriore, linea utrimque media rostri, thoracis lobo 
antico (apice excepto) parte antica et dorsali media lobi postici 
annuloque lato tibiarum posticarum nigris; annulis pedum dilute 
testaceis; lobo postico thoracis ante medium fascia angusta sub- 
arcuata flava, a medio retrorsum vittam angustam similiter colo- 
ratam emittente; antennis fusco-testaceis, articulo 1 pallido-annu- 
lato. 2. Long. 13, lat. 3 millim. — Parå. Mus. Berol. 


7. N. consimilis. — Pallide sordide flavescens, thoracis lobo postico 
latitudine parum longiore; capitis fascia intraoculari fasciaque 
pone ocellos retrorsum et deorsum ducta, dein antrorsum flexa, 
parte anteriore maculisque 2 discoidalibus magnis lobi postici 
thoracis annuloque lato medio tibiarum posticarum nigris; an- 
tennis nigro-fuscis, articulo 1 pallido-annulato. &. Long. 11, lat. 
21 millim. — Bolivia, Mus. Berol, 

Precedenti maxime affinis. 


8. N. pulvinatus. — Testaceo-flavescens, thorace latitudine + longiore; 
antennis, capitis fascia intraoculari maculaque magna pone ocel- 
los, annulis 2 femorum posteriorum parteque incrassata tibiarum 
posticarum nec non pectore, fasciis abdominis thoraceque mnigris; 
fascia laterali pectoris, lobo postico thoracis posterius, hujus etiam 
fascia ante medium annulisque articuli 1 antennarum sordide 
flavescentibus. 9. A. Long. 9—10, lat. 2 millim. — Parå. Mus. 
Berol. 


9. N. gibbus. FABR. — Reduvius gibbus. FABR. Syst. Rhyng. p. 276. 
48; Saccoderes vesicolusus. AM. et SERV. 


IV. Caput anterius spinis 2 brevibus, obtusis instructum, basi 
subtus haud tumidum. Thorax antice utrimque spina brevi, conica 
armatus; lobo postico valde tumido, utrimque bis excavato-compresso. 
Femora antica haud incrassata. Tibixe antice basin versus levissime, 
media nonnihil, postice magis (plus minus) incrassatze. 


10. N. fungosus. — Niger, antennis, capite, rostro, pedibus anticis, 
apice femorum basique tibiarum posteriorum testaceo-flavis; ab- 
domine sanguineo; macula maxima capitis pone ocellos nigra; 
lobo postico thoracis maxime inflato, a medio antrorsum et re- 
trorsum sensim compresso-angustato, anterius convexiusculo, sensim 


— 374 — 


declivo, postice obtuso, retieulato-sericeo, foveolato. 2. Long. 15, 
lat. 31 millim. — Bahia. Mus. Berol. 


11. N. inflatus. AM. et Serv. = Saccoderes sex-foveolatus. SPIN. 
Rio Janeiro. 


12. N. evcavatus. Står. Öfv. K. V. A. Förh. 1854. 
Brasilia. 
Praterea huic generi pertinent: 

13. Zelus fornicatus. FABR. Syst. Rhyng. p. 289. 32. 


14. Reduvius dorsalis. GRAY. Species haud determinanda. 


Nya slägten och arter bland Reduvini. 


CUTOCORIS. SrTåÅL. 


Corpus longiusculum. Caput ovale, thorace paullo brevius, an- 
tice bispinosum. Oculi admodum prominuli. Ocelli in tuberculis 
siti. Rostrum articulo 1 secundo nonnihil longiore. Thorax ante 
medium  distincte constrietus, disco impressus. <Pedes mediocres, 
postici quam medii nonnihil magis distantes, femoribus anticis posticis 
distincte brevioribus, tibiis anticis femoribus cum trochanteribus aequi- 
longis; tarsis mediocribus, articulo 1 subdistincto, 3 secundo nonnihil 
longiore. 


1. C. gilvus. Burm. (= Myocoris gilvus. BURM.). — Sumatra, Java et 
Ceylon. 
2. C. melanopus. — Niger, supra cum capite limboque abdominis 


dilute cinnabarinus; corio apice rufescente: membrana fusco-vio- 
lacea, apice anguste albido-limbata. Long. 19, lat. 5 millim. — 
Java. Mus. Berol. 


NAGUSTA. SrtTåL. 


Caput elongatum, thorace nonnihil brevius, apice mox supra ro- 
stri insertionem spina porrecta armatum, pone antennas bispinosum, 
parte postoculari retrorsum nonnihil gracilescente, anteriore fere di- 
midio longiore. Antenne articulo 1 longo, capite dimidio longiore, 
2 illo dimidio nonnihil longiore. Rostrum articulo 1 apicalibus 2 
ad unum vix breviore. Thorax nonnihil ante medium leviter con- 
strictus, latitudine nonnihil longior, lobo postico angulis lateralibus 
spinoso-prominentibus, disco tuberculis 2 armato. Abdomen retrorsum 
ultra medium sensim, apud & parum, apud 2 magis ampliatum dein 
rursus angustatum. Pedes mediocres, femoribus anticis leviter incras- 


A 


— 375 — 


satis, mediis nonnihil longioribus, posticis brevioribus; tarsorum arti- 
culo ultimo penultimo nonnihil longiore. 
Rocconote affine genus. 


1. N. rugulosa. — Pilosula fusco-flavescens, vel flavo-testacea, supra 
cum pectore maculis minutissimis griseo-sericeis adspersa; spinis 
capitis fuscis; rostro femoribusque sordide griseo- vel testaceo- 
flavescentibus, horum apicibus, tibis, tarsis antennisque dilute 
rufescentibus, harum articulo 1 dilutius biannulato; membrana 
sordide hyalina, limbo abdominis supra fusco-maculato. S. Y. 
Long. 14—215, lat. 21—3 millim. — Brussa. Mus. Berol.; Mer- 
meriza. COoLL. SCHAUM. 


VACHIRIA. StåL. 


Caput cylindricum, thoraci subaquilongum. Antenne filiformes, 
articulo 1 capite vix longiore, 2 et 3 ad unum illo nonnihil brevio- 
ribus, apicali secundo subaquilongo, tertio nonnihil longiore. Rostrum 
artieulo 2 basali fere duplo longiore. Thorax medio leviter constrictus, 
lobo antico tuberculis 6 parvis acutis biseriatim positis, lobo postico 
basi medio late emarginato, disco spinis 2 obtusis et ante et pone 
illas spinula alia instructo, angulis lateralibus acute prominentibus. 
Abdomen hemelytris parum latius, parallelum. Femora antica leviter 
incrassata, subtus serie spinularum armata, mediis mnonnihil longiora, 
posticis vix breviora. Tarsorum articulus apicalis penultimo nonnihil 
longior. 


1. V. natolica. — Flavescente-testacea, tota dense griseo-sericea; ma- 
culis marginalibus abdominis, vittis 2 obsoletis posticis capitis, 
apicibus femorum unguiculisque nigro-fuscis; membrana hyalina. 2. 
Long. 9, lat. 13 millim. — Natolia. COoLL. ScHAUM. 


DEBILIA. Stå. 


Corpus elongatissimum, gracile. Caput bispinosum, elongatum, 
thoraci subsequilongum. Rostrum articulo 1 apicalibus 2 ad unum 
zequilongo. Antenna longissimeae, graciles. Thorax lobo postico qua- 
drispinoso, ante spinas medias obsolete carinato. Scutellum postscu- 
tellum haud tegens, ambo acuta. Abdomen gracile, spinulis ciliatum. 
Pedes longi, femoribus anticis incrassatis, posticis saequilongis, tibiis 
anticis femoribus nonnihil brevioribus; tarsis biarticulatis, articulo ba- 
sali brevissimo. 

Alcmene affini genus. 


1. D. fusciventris. — Rufescens, abdomine nigro-fusco, ano flavo- 
testaceo; segmentis ventris 1—3 apice utrimque spinula armatis, 
4 et 5 vix prominulis, haud spinosis. 2. Long. 14, lat. 2 mil- 
lim. — Brasilia (?). CoLrr. ScHAUM. 


Format hoc genus cum Alemena subdivisionem, quam AÅAlcme- 
+ nida appello et cujus characteres hic propono: <Postscutellum 


— 376 — 


pone scutellum prominens. ”Tarsi biarticulati, articulo 1 brevis- 
simo; unguiculis appendiculatis. 


1. Scutello postscutelloque spinosis, ventre inermi ..... ALCMENA. 


2. Scutello postscutelloque inermibus, ventre spinis ciliato DEBILIA. 


POLIDIDUS. SråL. 


1. P. armatissimus. — TLividus, supra cum femoribus apicem versus 
dilute testaceo-indutus; ventre vitta utrimque laterali nigro-fusca; 
spinis apicalibus segmentorum ventris longis, reliquis brevibus. &. 
2. Long. 10, lat. 2 millim. — Ceylon. Mus. Berol. 

P. spinosissimo valde affinis, minor, capite absque spina sub- 
apicali media, spinis femorum posteriorum minus longis, tibiis 
posterioribus inermibus ut et spinis abdominis plurimis brevibus 
differt. 


PRISTHESANCUS. Aw. et SErRV. 


1. P. Zetterstedti. — Nigricans; tuberculo discoidali scutelli valde 
elevato, obtuse dichotomo; hemelytris flavo-testaceis; abdomine 
nigro-violaceo. £. Long. 19, lat. 43 millim. — India orient. bor. 
Coll. STÅL. 


PEPRIUS. SrtåL. 


Corpus elongatum. Caput oblongo-obovatum, pone oculos sen- 
sim gracilescens, collo distineto, ante oculos parum producto. Oculi 
ante medium capitis siti. Rostrum articulo 2 basali fere plus duplo 
longiore. Antenna corpore longiores, articulo 1 capite 3 longiore, 2 
et 3 zquilongis, ad unum primo brevioribus, ultimo basali sublongiore. 
Thorax valde constrictus, lobo antico longitrorsum impresso, utrimque 
convexo, lobo postico angulis postico-lateralibus productis. Scutellum 
bituberculatum. Pedes longiusculi, femoribus carinato-nodosis, anticis 
apice spheerico-clavatis, posticis paullo brevioribus; tibiis anterioribus 
basi leviter incrassatis, anticis femoribus paullo longioribus; tarsis ar- 
ticulo apicali praecedente paullo longiore. 

Reduvio affine genus. 


1. P. nodulipes. Sin. = Harpactor nodulipes. SIGN. 


ACANTHISCIUM. Aw. et SErRV. 


1. A. dimidiatum. — Nigrum, antennarum articulo basali (basi api- 
ceque exceptis), hemelytris, abdomine pedibusque posterioribus 
sordide flavescentibus, hemelytris basi fuscis, membrana sordide 
hyalina, venis limboque fuscis. 29. Long. 18, lat. 31 millim. — 
Patria ignota. Mus. Berol.; Surinam. sec. SToLL. 


De Langhals Wantz. Storr. Wantzen. p. 122. fig. 216. 


— 377 — 


Statura omnino A. maculati, quod Brasiliam, nec Caput bone 
spei, ut dicunt AMyYoT et SERVILLE, inhabitat. 


ECTINODERUS. WeEstw. 


1. E. quadripunetatus. — Testaceo-flavescens, subtus cum dimidio 
basali femorum lutescens; capite superne, antennis, scutello, di- 
midio apicali femorum posteriorum, tibiis tarsisque posterioribus 
nigris; apice imo scutelli maculisque 2 corii ad margimem api- 
calem albidis; membrana nigro-violacea; abdomine supra nigro, 
subtus fusco, maculis parvis marginalibus sordide flavo-albidis; 
thorace postice valde profunde sinuato, antice ad caput sat longe 
bispinoso. Long. 19, lat. 5! millim. — Insule Philippinenses. 
Mus. Berol. 


GORPIS. STÅL. 


Corpus elongatum. OCaput elongatum, thorace brevius, cylindri- 
cum, pone quam ante oculos fere crassius, basi quam levissime con- 
strictum, ante tubercula antennigera lateralia, sublibere prominula, su- 
bito angustato-prominens. Rostrum quadriarticulatum, gracile, arti- 
culo 1 brevi, incrassato, 2 apicalibus duobus ad unum vix aquilongo, 3 
apicali vix duplo longiore. Antenne graciles, corpori subaequilongae, 
articulo 1 capite vix longiore. Thorax bis (prope apicem et medio 
fere) leviter constrictus, basi truncatus. Scutellum triangulare apice 
subproductum. Hemelytra completa (an semper?) abdomine nonnihil 
superantia. Pedes longi, graciles, antici sat longe a pectoris basi in- 
serti, acetabulis clausis, coxis anticis elongatis, coxas medias fere at- 
tingentibus, femoribus anticis incrassatis; tibiis anticis subcurvatis, fe- 
moribus brevioribus, absque fossa spongiosa; tarsis subcompressis, gra- 
cilibus, anterioribus articulo 1 apicali nonnihil breviore, 2 apicali fere 
plus 3 longiore, posticis anterioribus longioribus, articulo 1 brevi, 2 
apicali vix duplo longiore, 3 primo fere duplo longiore. 

Nabi affine genus. 


1, G. cribraticollis. — Pilosa, sordide flavo-albida, articulo 1 anten- 
narum, ocellis, sutura clavi, apice imo limboque angusto corii ad 
membranam, maculis parvis femorum anticorum, apice femorum 
posticorum, basi tibiarum posticarum, dilute rufescentibus; co- 
rio disco macula dilute fuscescente mnotato; thorace dense pun- 
ctato, lobo medio lzevigato. 2. Long. 10, lat. 2 millim. — Cey- 
lon. Mus. Berol. 


THODELMUS. SråÅL. 


Corpus elongatum. Caput longum, cylindricum, genis apice pro- 
minulis.  Oculi pone medium  capitis siti. Ocelli approximati. An- 
tenne geniculate, articulo 1 crassiore, reliquis gracilioribus, secundo 
basali longiore, reliquis brevibus, filiformibus. Thorax latitudine lon- 
gior, antrorsum angustatus, spinis 2 anticis et 2 posterioribus arma- 
tus. Scutellum apice spina erecta armatum. Pedes longi, graciles, 


— 378 — 


femoribus anticis haud incrassatis, tarsis anterioribus articulo 3 basa- 
libus 2 ad unum subzequilongo, basali secundo breviore, posticis arti- 
culo 1 apicalibus 2 parum breviore, apicali secundo paullo longiore; 
tibiis anticis apice subspongiosis. 

Canthesanco affine genus. 


1. TI. lateralis. = Stenopoda lateralis. GErRM. Caput bone spei. 


2. T. Falléni. — Fusco-livida, ventre dilutiore, fusco-vario; pedibus 
:  testaceo-flavescentibus, femoribus apicem versus, tibiis apice, apice 
articuli 1 antennarum, vitta capitis, antrorsum evanescente, vit- 
tula antica thoracis brevissime spinosi nigris. 2. Long. 23, lat. 
SÄ 
23 millim. — Ceylon. Mus. Berol. 


Caput thorace fere plus + longius. Antenne breviter pilo- 
sulze, articulo 1 thoraci 2quilongo. Thorax latitudine basali I 
longior, spinis anticis brevissimis, posticis nonnihil longioribus. 
Scutellum spina pallida spinis posticis thoracis vix duplo lon- 
giore. Hemelytra abdomen nonnihil breviora. 


Secundum  descriptionem FABRICII huc vero-similiter pertinet 
Gerris quinquespinosus. 


Om Pygolampis och närstående slägten. 


PYGOLAMPIS. GERM. 


Corpus elongatum. Caput porrectum, cylindricum, basi subito 
constrictum, mox ante collum spinis retrorsum productis armatum, 
subtus spinulis ex parte furcatis et ramosis instructum; clypeo di- 
stineto, spinoso-producto, lobis lateralibus haud dentato-elevatis. Ocelli 
adsunt. Rostrum articulo basali 2 apicalibus ad unum multo (vix 
duplo) longiore, apicali secundo nonnihil breviore. Thorax latitu- 
dine longior, antrorsum sensim angustatus, antice sinuatus, mox pone 
medium transversim leviter impressus. BScutellum latitudine longius. 
Hemelytra abdomine nonnihil breviora. Prostethio antice longe bispi- 
nosum. Pedes graciles, anteriores (presertem antici) breviores, postici 
longi, femoribus anticis leviter incrassatis, inermibus; tarsis articulo 
apicali longissimo, anteriorum articulo 1 secundo breviore, posticorum 
articulo 1 secundo zequilongo vel sublongiore. 


1. (8.) Capite subtus utrimque ante oculos serie 
spinularum obtusarum vel tuberculorum in- 
structo. 


2. (3.) Corpore supra dense sericeo. . . . .. . . . P. sericea. 
3. (2.) Corpore supra parce sericeo. 


(8 


— 379 — 
(5.) Antennarum articulo 1 capiti vix zequilongo, 5 
capitis lobo medio valde distincte producto - P. pallipes. FABR. 
(4.) Antennarum articulo 1 capite longiore. 


(7.) Thorace latitudine basali circiter I longiore, 
capitis lobo medio leviter prominulo . . . . . P. fuscipennis. 


(6.) Thorace latitudine vix 3 longiore, capitis 
lobo medio haud prominulo . ......... P. spurea. 


(1.) Capite ante oculos subtus inermi. 


(10.) Antennarum articulo 1 capite fere $ lon- 


(EEE SR SS Es ESR ERA EL ASSR JAR SRS BEGE a (LILA 
10. (9.) Antennarum articulo 1 capite circiter 
dUplG Elon pTOre Fes 2, NSF DR . P. proliza. 
P. prolica. — Fusco-testacea, parce sericea, subtus cum rostro 


2. 


3. 


4, 


pedibusque griseo-flavescens, femoribus apicem versus infuscatis; 
vittis 2 mesosterni, metasterno limboque abdominis angusto ni- 
gro-fuscis, hoc pallido-maculato; antennarum articulo 1 capite 
vix duplo longiore. &. Long. 15, lat. 2 millim. — Russia au- 
stralis. Mus. Berol. 


P. pallipede longior. le articulus 1 thorace non- 
nihil longior. Caput thorace fere 3 brevius, lobo medio antice 
SUS prominulo, apice sub emarginato. Thorax latitudine basali 
fere $ longior, marginibus lateralibus rectis. Femora antica mo- 
dice incrassata. 


P. foeda. — Parce sericea, supra sordide flavo-testacea, subtus 
cum antennis, rostro pedibusque griseo-flavescens, femoribus api- 
cem versus infuscatis; vittis 2 mesosterni metasternoque fusco- 
testaceis ; Gp lobo medio paullo prominulo; antennarum ar- 
ticulo 1 FSE 3 longiore, thorace nonnihil breviore. 2. Long. 
16, lat. 2 millim. — Ceylon. Mus. Berol. 

P. prolize valde similis. Caput thorace 3 brevius. Thorax 
latitudine basali 3 longior. 


P. spurea. — Parce sericea, supra fusco-testacea, subtus cum 
rostro pedibusque griseo-flavescens; femoribus posticis fere totis, 
anterioribus apicem versus infuscatis; limbo abdominis minute 
pallido-maculato; antennarum articulo 1 thorace nonnihil longiore, 
fusco-vario; vittis 2 metasterni nigro-fuscis; lobo capitis medio 
vix prominulo. $. Long. 16, lat. 2 millim. — Surinam. Mus. 
Berol. et Coll. A. DouRrn. 

P. prolice valde similis, obscurior, antennarum articulo 1 
paullo breviore, capite proportionaliter longiore, thorace paullo 
breviore.  Articulus 1 antennarum capite före 3 4 lön gaone. Caput 
thorace vix brevius. Thorax latitudine basali vix 3 longior. 


P. fuscipennis. — Dilute griseo-flavescens, supra cum apice fe- 
morum posticorum, rostro (excepta basi) maculisque marginalibus 


— 380 — 


ventris nigro-fusca; pectore ventreque medio longitrorsum, basi 
tibiarum intus, maculaque anteriorum interiore prope medium 
fuscis; maculis minutis marginalibus superis abdominis ra 
lobo capitis medio paullo prominnlo. 2. Long. 15, lat. 2 millim. 
— Carolina. Coll. SCcHAUM. 

Antennarum artieulus 1 capite paullo longior, thorace paullo 


brevior. Caput thorace fere + brevius. Thorax latitudine basali 
3 longior. 


5. P. sericea. — Nigricans vel valde obscure fusco-testacea, supra 
sat dense griseo-sericea; antennarum articeulo 1 capitis parti 
anteoculari 2equilongo; lobo capitis medio nonnihil promi- 
nente; thorace testaceo; membrana nigricante, disco litura parva 
albida; segmentis 2—5 ventris lineis 2 ad latera disci flavo- 
testaceis. 2. Long. 14, lat. 2 millim. — America borealis, Pen- 
sylvania. Mus. Berol; Coll. ScHAUM. 


GNATHOBLEDA. SrtåL. 


Corpus elongatum. Caput elongatum, postice bi-subtuberculatum, 
subtus utrimque serie spinarum, ante oculos parvarum, pone oculos 
majorum instructum; lobo medio haud prominulo, lobis lateralibus apice 
libere prominulis, genis antrorsum productis. Rostrum articulo basali 
2 apicalibus subaquilongo, his inter se subzaequilongis. Thorax pone 
medium levissime constrictus, antice sinuatus, subtus utrimque spino- 
sus.  Scutellum triangulare, latitudine longius. Hemelytra completa, 
abdomine nonnihil breviora. Pedes mediocres, anteriorum coxis brevi- 
usculis, crassitie parum longioribus, trochanteribus inermibus, femori- 
bus modice incrassatis, subtus serie duplici spinularum rariorum ar- 
matis, tibiis femoribus nonnihil brevioribus. 'Tarsi articulo apicali 2 
basalibus ad unum 2quilongo, basali secundo plus dimidio breviore. 


1. G. fraudulenta. — ”Testaceo-flavescens; corio VR limbum dilute 
testaceo; antennarum articulo 1 capite fere + BIEN capite 
thorace sublongiore, hoc latitudine basali circiter + longiore. Q. 
Long. 133, lat. 2 millim. Surinam. Coll. A. DoHRN. 


HARPAGOCHARES. SrTåL. 
Öilv. af K. Vet. Ak. Förh. 1858. p. 248. 

Corpus elongatum. Caput elongatum, cylindricum, postice mi- 
nute bituberculatum, subtus utrimque pone oculos serie spinularum 
obtusarum armatum; lobis lateralibus apice inter antennas spinuloso- 
prominulis. Oculi mox pone medium capitis siti. Ocelli inter se 
quam ab oculis magis remoti. Thorax latitudine longior, pone me- 
dium traasversim leviter impressus, subtus antice bispinosus. Scutel- 
lum triangulare, latitudine longius. Hemelytra completa, abdomine 
nonnihil breviora. Pedes antici coxis cylindricis, erassitie fere duplo 
longioribus, trochanteribus spinulis nonnullis armatis, femoribus mo- 
dice incrassatis, subtus serie duplici spinularum parvarum, spinis pa- 


— 381 — 


ullo majoribus intermixtis, instructis, tibiis femoribus brevioribus. 
Tarsi anteriores articulo apicali 2 basalibus sequilongo, basali brevi; 
postici mutilati. 


1. H. concolor. — Dilute sordide griseo-flavescens; capite thorace 
paullo breviore, parte postoculari latitudine paullo longiore, re- 
trorsum nonnihil angustata; antennarum articulo 1 capiti sub- 
zequilongo, thorace latitudine basali fere duplo longiore, antice 
quam postice 1 angustiore. &. Long. 16, lat. vix 2 millim. — 
Mamilla. Coll. SCHAUM. 


2. H. Bärensprungi. — Sordide testaceo-flavescens, capite thoraci 
subaequilongo, parte postoculari quadrata, sub-parallela, latitudini 
subaequilonga; thorace latitudine basali | longiore, antice quam 
postice plus 3 angustiore. 2. Long. 19, lat. 2 millim. — Sicilia. 
Coll. BÄRENSPRUNG.; misit GROHMANN. 

Antenna speciminis descripti desunt. 


PNIRONTIS. STÅL. 


Corpus elongatum, depressum. Caput cylindricum, basi ipsa su- 
bito constrictum, subtus pone oculos utrimque serie spinarum ramo- 
sarum armatum, genis longe foliaceo-spinoso-productis, tuberculis an- 
temniferis apicalibus, productis, approximatis, spatio angusto inter illa 
spinis 2 vel 1 porrectis armato. Ocelli distincti. Rostrum articulo 1 
apicalibus 2 vix duplo longiore, his subzequilongis. Antenn fractze, 
artieulo 1 crasso, apice acuto, secundo longe pone apicem primi in- 
serto. Thorax angulis anticis acute prominulis, subtus antice bispi- 
nosus. Hemelytra abdomine nonnihil breviora. Abdomen longitrorsum 
carinatum. Pedes breviusculi, anticorum femoribus incrassatis, subtus 
seriebus 2 spinarum instructis; tibiis intus spinis armatis; trochante- 
ribus anticis subtus spina imstructis. 


Species hujus generis hoc modo dispono: 


1. (4.) Antennarum articulo 1 subtus inermi; genis 
tubercula antennifera multo superantibus; capite 
inter antennas bispinoso. 


2. (3.) Antennarum articulo 1 longins piloso, (ex- 
cepta spina apicali) capiti subrequilongo . . . . P. scutellaris. 


3. (2.) Antennarum articulo 1 brevissime pilosulo, 
Häpite Paulo” bDreviore ste: ss ease see si ER lANgUld Ae 


4. (1.) Antennarum articulo 1 subtus spinoso. 


5. (8.) Limbo abdominis immaculato; capite inter 
antennas unispinoso. 
6. (7.) Antennarum articulo 1 capiti zequilongo; genis 
tuberculis antenniferis vix vel paullo logioribus P. tabida. 


— 382 — 


7. (6.) Antennarum artieulo 1 capite breviore; genis 
tubercula antennifera multo superantibus . . . . P. pallescens. 


8. (5.) Limbo abdominis supra subtusque nigroma- 
culato; capite inter antennas bispinoso, genis tu- 
berculis antenniferis vix longioribus . . . . . . . P. infirma. 


1. P. scitellaris. — Sordide flavo-albida; oculis globoso-prominen- 
tibus; hemelytris parce et minute (clavo nonnihil densius) fusco- 
adspersis; apice fasciaque scutelli, angulis apicalibus segmentorum 
2—5 abdominis lineisque 2 approximatis ventris fuscis. &. Long. 
18, lat. 3 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 

Antennarum articulus 1, excepta spina apicali, capiti aequi- 
longus, inermis. Caput inter antennas bispinosum. Thorax lati- 
tudine basali vix longior. Abdomen parallelum, angulis segmen- 
mentorum 3 et 4 parum, 5 et 6 magis productis, obtusis. Ti- 
biae antice quadrispinosae. 

Abdomen maris apice latum, late sinuatum. 


2. P. languida. — Pallide testaceo-albida, supra interdum  dilute 
carnea; antennarum articulo 1, excepta spina, capite nonnihil bre- 
viore, inermi; capite inter antennas unispinoso, thoraci subiequi- 
longo; thorace latitudine basali nonnihil longiore, femoribus an- 
ticis spinis compluribus longis, spinulis minutis intermixtis; ti- 
biis anticis intus sat longe trispinosis. &. Long. 12, lat. 2 mil- 
lim. — Carolina. Coll. ScHaum. Brasilia. Mus. Berol. 

Segmentum dorsale abdominis ultimum retrorsum angustatum, 
incisum, lobis apice obtusis, distantibus. 


3. P. tabida. — Sordide flavo-albida, antennarum articulo 1 spinoso, 
excepta spina, capiti wequilongo, hoc inter -antennas unispinoso, 
thorace fere + breviore; thorace latitudine basali plus + longiore; 
spinis femorum anticorum ex parte longis; tibiis anticis sat longe 
trispinosis. 2. Long. 15, lat. 2 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 

Segmentum abdominis dorsale ultimum triangulare, latitudine 
basali I longius, obtusum, fissum, lobis contiguis. 


4. P. pallescens. — Sordide favo-albida, corio apice puncto fusco; 
antennarum articulo 1 spinoso excepta spina apicali, capite di- 
midio nonnihil longiore; capite thorace nonnihil breviore, hoc la- 
titudine basali nonnihil longiore, illo inter antennas unispinoso; 
spinis femorum anticorum ex parte sat longis; tibiis anticis tri- 
spinosis. 2. Long. 13, lat. 2 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 

Segmentum abdominis dorsale ultimum apud 2 triangulare, la- 
titudine paullo longius, apice obtusum, bilobum, lobis contiguis. 


5. P. infirma. — Sordide pallide flavescente-grisescens, abdominis 
maculis parvis marginalibus supra subtusque coxisque posterioribus 
nigro-fuscis; antennis articulo 1 capite fere 4 breviore, subtus 
spinoso; capite thorace subbreviore, inter antennas bispinoso; tho- 
race latitudine nonnihil longiore; scutello basi utrimque macula 
parva pallida; spinis nonnullis femorum anticorwm longis; tibiis 


— 383 — 


anticis sat longe trispinosis. &. Long. 101, lat. vix 2 millim. — 
Carolina. Coll. ScHAUM. 
Segmentum abdominis dorsale ultimum retrorsam nonnihil an- 
gustatum, profunde emarginatum, lobis triangularibus, obtusis. 
Huic generi pertinet Gerris serripes FABR.; species sec. de- 
seriptionem auctoris haud determinanda. 


Om Stenopoda och närstående amerikanska slägten. 


De amerikanska med Stenopoda beslägtade genera åtskiljas 
från hvarandra hufvudsakligen genom de i följande schema fram- 
ställda karakterer. 


1. (6). Articulo 1 rostri secundo longiore. 

2. (5). Oculis pone medium capitis sitis. 

FSE RA BR Diaditus. 
4. (4). Antennis pone capitis apicem insertis ....... iStenopoda. 


3. (4). Antennis apici capitis insertis 


5. (2). Oculis zequilonge a basi et ab apice capitis sitis Pnohirmus. 
- (1). Articulo 1 rostri secundo haud longiore. 


6 
7. (8). Pedibus longis, femoribus posticis abdomen supe- 


TERESE SEEN AME VEGA LE SARAS TONERNA > » « INarvesus. 
8. (7). Pedibus breviusculis, femoribus posticis abdomine 
brevioribus. 
AF(10). Limbo abdominis lobulato . . nj.tm am oe sos a Nitornus. 
10. (9). Limbo abdominis integro, simplici . ....... Podormus. 


DIA DITUS. Stå. 


Corpus valde oblongum. Caput cylindricum, tuberculis antenni- 
feris apicalibus, subproductis, inter illa spinis 2 porrectis, illa super- 
antibus. Antennarum articulus 1 capite brevior. Rostrum articulo 
1 apicalibus 2 fere zequilongo. Pedes graciles, longiusculi, femoribus 
anticis vix incrassatis, inermibus, posticis abdomini fere zequilongis; 
tarsis posticis articulis 1 et 2 subrequilongis, ad unum apicali subze- 
gquilongis. 


1. D. Semicolon. — Lividus; antennis, rostro pedibusque fuscis; mas 
cula postica capitis, macula areol discoidalis hemelytrorum, vit- 
tula discoidali et ante hanc puncto membrange nigrofuscis; tho- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 8. | 4 


- SE 


race angulis posticis subacutis, leviter prominulis, margine po- 
stico utrimque leviter sinuato. 2. Long. 12, lat. 23 millim. — 
Monte Video. Mus. Berol. 


STENOPODA. Lar. 


1. S. cana. — Griseo-testacea, sericea, thorace angulis posticis acute 
prominentibus, carinis posterius dentato-elevatis, setulosis, cum 
marginibus lateralibus tuberculis spiniformibus parvis armatis; 
lineola are& discoidalis, vitta angusta maculaque parva areolee 
exterioris membranz fuscis; ventre griseo-flavescente, latera ver- 
sus vittis 2 fuscescentibus; abdomine subparallelo. &. Long. 26, 
lat. 4 millim. — Brasilia. Mus. Berel.; Coll. ScHAUM. 


IStenopoda cinerea. H. ScH. Wanz. Ins. VIII -p. 91, fig. 859. 
&. (nec Lar., nec BURM.) 


2 P. subinermis. —  Griseo-testacea, subsericea; thorace angulis 
posticis leviter prominulis, carinis lobi postici posterius levissime 
elevatis. inermibus; marginibus lateralibus tuberculis minutissimis 
setuligeris instructis; ventre sordide flavo-testaceo, limbo lato vit- 
tisque 2 fuscescentibus. SA. Long. 25, lat. 4 millim. — Co- 
lumbia, Mus. Berol. 

Precedenti affinis et valde similis. / 
Huc verosimiliter pertinet Gerris culiciformis. FABR; (an Ste- 
nopoda cinerea LaP.??) 


PNOHIRMUS. STÅL. 


Corpus elongatum. Caput cylindricum, thoraci zequilongum. An- 
tenn&e prope apicem capitis inserte, articulo 1 capiti subaequilongo. 
Rostrum articulo 1 apicalibus 2 ad unum subzequilongo, Oculi in 
medio capitis siti. Ocelli haud elevati. Thorax pone medium trans- 
versim leviter impressum. Abdomen hemélytris nonnihil latius. Pe- 
des sat longi et graciles, femoribus anticis nonnihil incrassatis, subtus 
serie spinularum armatis; femoribus posticis abdomen subzquautibus; 
tarsis posticis articulo apicali basalibus 2 ad unum subzequilongo, 1 
secundo paullo breviore. - 


1. P. violentus. — Pallide griseo-flavescens, capite hemelytrisque le- 
viter infuscatis; vitta anteriore thoracis, annulo subapicali femo- 
rum anteriorum apiceque posticorum, annulis 2 inter basin et 
medium tibiarum anteriorum, maculis marginalibus superis abdo- 
minis lateribusque pectoris obscurius fuscis. &. Long. 15, lat. 
23 mil-lim. — Rio Janeiro. Mus. Berol. 


NARVESUS. SrtåL. 


Corpus subelongatum. Caput cylindricum, thoraci vix zxequilongum, 
prope apicem inter antennas bidentatum, subtus utrimque spinulis 


— 385 — 


- 
nonnullis obtusis armatum. Antenne prope capitis apicem insertee, 
articulo 1 capite nonnihil longiore. Oculi mox pone medium capitis 
siti.  Ocelli elevati, magni. Rostrum articulis 1 et 2 zequilongis. 
Thorax medio transversim vix impressus, angalis anticis spina cras- 
siuscula armatis, posticis prominulis, subacutis. Scutellum apice sub- 
reflexo-productum. Abdomen hemelytris paullo latius Pedes longi, 
graciles, femoribus anticis posterioribus vix crassioribus; tarsis posticis 
articulo 1 secundo subbreviore, apicali codem sublongiore. 


1. N. carolinensis. — Lividus, maculis posterioribus capitis, una 
are&e discoidalis hemelytrorumu unaque parva oblonga fere media 
membranz nec non maculis marginalibus abdominis supra sub- 
tusque serieque macularum parvarum ventris latera versus sita 
nigris; pectoris maculis lateralibus, pedibus rostroque fuscis; tu- 
berculis antenniferis inter se quam ab oculis fere longius di- 
stantibus. A. Long. 13, lat. 23 millim. — Carolina. Mus. Be- 
rol; Coll. SCcHAUM. 


NITORNUS. SråÅL. 


Corpus depressum. Caput cylindricum, thorace longius, subtus 
pone oculos utrimque spinis obtusis armatum, parte postoculari ante- 
riore paullo breviore. Antenna vix longius ab oculis quam ab apice 
capitis inserte, breves, articulo 1 brevi, capitis tertia parte vix vel 
paullo longiore, Ocelli nulli (?). Rostrum articulis 1 et 2 subge- 
quilongis. Thorax pone medium levissime obtuse constrictus. Scu- 
tellum apice tuberculo valde elevato instructum. Abdomen hemely- 
tris nonnihil latius, segmentis prope apicem utrimque lobulo trian- 
gulari obtuso instructis. Pedes mediocres, obtuse spinoso-tuberculati, 
femoribus posticis abdomine brevioribus; tarsis posticis articulo api- 
cali basalibus 2 ad unum subaequilongo. 


1. N. lobulatus. — Griseo-flavescens, spinuloso-granulatus et setu- 
losus; maculis minoribus discoidalibus hemelytrorum et margi- 
nalibus abdominis fuscis; thorace angulis posticis acute promi- 
nentibus, ante medium utrimque tuberculo hispido marginali 
et pone medium carinis 2 obtusis obsoletis postice magis ele- 


vatis, instructo. $Y. Long. 16, lat. 3 millim. — Pernambucco. 
Mus. Berol. 


PODORMUS. SråL. 


Corpus subdepressum, setulosum. Caput subrylindricum, thoraci 
subequilongum, subtus utrimque serie spinarum, ante oculos minu- 
tarum, pone oculos majorum, instructum, parte postoculari anteriore 
vix breviore. Antenne breves, prope apicem capitis insert, arti- 
culo 1 brevi, capitis tertia parte paullo longiore. Rostrum articulis 
1 et 2 subrequilongis, apicali paullo breviore. Ocelli parvi haud 
elevati. Thorax apice sinuatus, utrimque inermis. Scutellum apice 
vix productum. Abdomen hemelytris nonnihil latius. Pedes brevi- 


= ir 


usculi, femoribus anticis leviter incrassatis, posticis abdomine multo 
brevioribus; tarsis posticis articulo apicali basalibus 2 ad uwnum fere 
equilongo. 


1. P. granulatus. — Fuscus, pallido-conspersus, totus granulatus, setu- 
losus; angulis posticis thoracis obtusis, levissime prominulis; 
limbo abdominis minute pallido-maculato; metastethio utrimque 
impressione marginali nigra. &. Long. 13, lat. 3 millim — 
Brasilia. Mus. Berol ; 


— 387 — 


Ett problem, beträffande vissa klasser af andra gra- 
dens ytor. — Läraren vid Chalmerska Slöjdskolan i Göteborg 
Hr G. R. DAHLANDER hade insändt följande uppsats. 


»Om man genom en punkt inuti en ellipsoid, hyperboloid 
med tvenne dukar eller elliptisk paraboloid tänker sig olika 
plan vara dragna, så afskära dessa i allmänhet segmenter af olika 
volymer, och det kan vara af intresse att lära känna, hvilket 
plan afskär det minsta segmentet. Vi skola härvid, för att 
undvika öfverflödig vidlyftighet, betjena oss af de uttryck för 
segmenterna af andra gradens ytor, hvilka blifvit gifne af Herr 
UNFERDINGER i Grunert's Archiv för Mathematik und Physik. 


Låtom oss först betrakta ellipsoiden med eqvationen 
Xx? y? 52 
Pe ORM 
naterna £,, y,» 2, och ett plan 2—2, = A (2 —2,) + B (y—y,), 


= 1. Antag inuti densamma en punkt med koordi- 


gående genom denna punkt. Volymen af det afskurna segmen- 


tet är nu: 


7 abe (2h + 1) (h—1)? o 
NABEEL 


3h3 EE 


V= 


Eqvationerna, hvilka bestämma de värden af A och B£, som 
göra V till ett minimum äro: 


a 0 och = 0, eller 
dv dh dV dh 
EA a EE dh: dp sd 
3 dV 1 1 : A ; 
Da nu TR abe (rn) hvilken expression ej kan vara 


lika med noll, så framt ej hp —=1, hvilket är omöjligt, emedan 
alltid h'> 1, när punkten x,, yr, <, ligger inuti ellipsoiden, så 
måste 

dh Sd dh 


er 0 och TR 


Man erhåller härigenom följande eqvationer för att bestämma 
A och B: 


") Grunert's Archiv XXVIII 'Ih. pag. 83. 
Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., d. 12 October 1859. 


= JA -— 


ctA(€,—By)+e, (UB +) =0 
”B(2,— Ax) +y, (CA +e'))=0 
2 EE 
hvilka gifva Å = —- och B=— Pe —, Då V endast kan hafva 
Fl 
ett minimi-värde, måste detta urillas genom insättning af de 
nu funna värdena för A och B. Insättas dessa värden i eqva- 
tionen för det skärande planet, blifver denna: 
IT, (T—T,) y, y— UR Yi) z, (z—Z,) 
a? ENA Å ec? 


E0 


Om man nu tänker sig en diameter dragen genom punkten 
FN ERA blifver dennes eqvation: 


och eqvationen för dess konjugerade diametralplan således: 


2 0 UU SEN 
—=0. 
a? b? pe 


Häraf kan man finna, att det skärande planet är parallelt 
med det konjugerade planet till diametern genom den gifna punkten. 


Antag vidare, att genom punkten z,, y,» z 

2 
den RS =1 ett plan 2—2, = A (z—x,) + B (y—y,) är 
draget, och låtom oss bestämma de värden på A och B£, som 
gifva det afskurna segmentet den minsta volymen. Uttrycket för 


segmentets volym är i allmänhet ") 


, uti hyperboloi- 


7 abe (1 + 2h) (1—h)? 


Ver BR Ar 
Fr NFERSOR TEE SL byggt a ENE 
Likasom vid ellipsoiden erhålles nu: 
dh dh 
FER =10; dB = 0 eller 
z, (ee —b B')—-TA (2, —By,) = 0 
y, (ee — 2 A)—H B(2,— Ar) =0, 
hvilka eqvationer gifva: 
A= och BS 


a? z, bra 


ec? I, 


”) Grunert's Archiv XXVIII Th, ag. 95. 


— 389 — 


Man finner lätt, att dessa värden tillhöra det sökta minimi- 
segmentet, och det plan, som begränsar detta, har således för 
eqvation 

Zz, (2—2) VY —YN) LCD) 


EL TENN a PINER ee 


c? b? a? 


Men det konjugerade planet till den genom den gifna punk- 
ten gående diametern till hyperboloiden har för eqvation 
NE Ane 2 
Häraf och af det, som förut blifvit anfördt, beträffande el- 
lipsoiden, kunna vi härleda följande theorem: 


Af alla plan, som gå genom en gifven punkt inom en 
ellipsoid eller hyperboloid med tvenne dukar, afskäres den min- 
sta segmentet af det plan, som är parallelt med den genom 
punkten gående diameterns konjugat diametralplan. 

Låtom oss slutligen betrakta den elliptiska paraboloiden 


TR RR o 
nn 3 + T och antag, att ett genom punkten x,, y,» 2, gående 


plan z—2, = ÅA (z—2z,) + B(y—y,) afskär ett segment, hvars 
volym då är ”) 


| — 
V= 3, Vpa (A'p+ Bq +4 (2, —4z,— By,))”. 
De värden, som motsvara minimi-segmentet, erhållas ur eqva- 


tionerna 
- = = 0 eller 
(Ap+B'q+4(2z, — Az, —By,)) (Ap—2x,) =0 
(A'p+ BB 9+4(2e, — Ar, — By,)) (Bq — 2y,) = 0. 
Men den första faktorn i båda eqvationerna kan tydligen ej 
vara noll. De enda värden på 4 och B, som kunna motsvara 


Ra 0 Wärn AS 2 2 
ett minimi-värde på V äro då A= B => och det plan, 
s - 2y, 
som afskär det minsta segmentet, har för eqvation Ce 


20, 
(y—Y,) ROS (£—2z,) = 0, 


”) Grunert's Archiv XXTIX Th. pag. 221. 


— 390 — 


Men om man genom den punkt, der en genom «,, Y,> 4, 
dragen, med z axeln parallel, linie skär hyperboloiden, drager ett 
tangerande plan till denna, blifver detta plans eqvation 

2 2 ps 2 
Sr U=9)= > CD 

Man kan härutaf härleda följande theorem: 

Af alla plan, som gå genom en gifven punkt inom en el- 
liptisk paraboloid, afskäres det minsta segmentet af det plan, 
som är parallelt med det tangerande planet i den punkt, der 
en parallelt med axeln dragen linie genom den gifna punkten 
skär paraboloiden. 

De nu bevisade theoremen äro analoga med dem, som af Hr 
Lektor LINDMAN äro framställda i Öfversigten af Kongl. Vet. 
Akademiens förhandlingar, beträffande de koniska sektionerna.» 


— 391 — 


Scheutz's Räknemaskin. — Hr SCcHEUTZ föredrog den re- 
dogörelse för granskningen af en af Herr DONKIN i London förfär- 
digad ScHEUTZISK Räknemaskin, som af G. O. STOKES, C. WHEAT- 
STONE, R. WiLLIS och W. H. MILLER gemensamt, såsom kom- 
mitterade af Royal Society, samt serskildt af Herr G. B. ATIRY blif- 
vit nyligen afgifven till Chefen för Register Office i London. Ma- 
skinen är, med undantag af två, eller tre vid mindre detaljer 
gjorda förbättringar, identisk med den ursprungliga Scheutziska 
Maskinen. Fördelarna, heter det, af en sådan maskin, bespa- 
ring i själsarbete och säkerhet för missräkning, begynna först 
nu att rönas genom erfarenhet, och början är gjord med dess 
praktiska användande. Det har visat sig, att en lifränte-tabell 
uträknades och trycktes af maskinen på 1 timme och 15 minu- 
ter, medan en räknare behöfde att endast på kalkylen använda 
2 timmar 55 minuter; och sådana tabeller utföras vanligen af 
två räknare för att undvika fel. Maskinens vigtigaste använ- 
dande skall dock måhända blifva, att förse allmänheten, för bil- 
ligt pris, med en mångfald af tabeller, som skola blifva af be- 
tydande nytta, ehuru de icke hittills kunnat bära kostnaden af 
uträkning och tryckning på vanligt vis. Sannolikt skall maski- 
nen äfven blifva använd till omtryckning af redan utgifna, men 
icke stereotyperade tabeller, ty den räknar och trycker fortare 
än en god sättare hinner sätta, för att icke tala om korrektur- 
läsningen, som naturligtvis alldeles bortfaller. Den är dessutom 
så väl sammansatt, att, vid endast vanlig tillsyn, ingen fara är 
att den skall vägra sitt arbete. 


Konung Carl den toiftes banesår. — Herr SANTESSON 
redogjorde för den nyligen utförda undersökningen häraf, och de 
resultater den lemnat, samt förevisade de ritningar, som dervid 
blifvit gjorda öfver skadorna å hufvudskålen. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 October 1859. 


— 392 — 


Akademiska angelägenheter. 


S. M. Adjuncten Hr H. D. WALLENGREN hade inlemnat en af- 
handling: Skandinaviens Fjädermått, (Alucita L.), som remitterades 
till Hrr WAHLBERG och BOoHEMAN. 


Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Société Royale 
des Sciences i Liége, Naturforchende Gesellschaft i Danzig, och So- 
ciété Linnéenne de Normandie i Caen. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
Af EK. Civil-Departementet. 
Matrikel öfver Civile Embets- och Tjenstemän 1859. Sthm. 1859. 4:0. 
Af Den Naturhistoriske Forening i Köpenhamn. 
Videnskabelige Meddelelser, 1858. 
Af RB. Geographical Society i London. 

Proceedings, Vol. 4: 3—535. 

Af Geological Society i London. 
Quarterly Journal, N:o 59. 

Af Dublin University Zoological and Botanical Association. 
Proceedings, Vol. 1: 1, 2. Dubl. 1858, 59. 8:0. 
Af Société Geologique de France i Paris. 

Bulletin, T. 16: 24—35. 

Af Istituto di Scienze i Venedig. 
Atti. Ser. 3:a. T. 4: 4—6. 

Af K. Nederländska Regeringen. 
STARING, W. C. H. Geologische Kaart van Nederland, BIl. 14. 


Af K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. 


Abhandlungen der Math.-Physischen Classe, Bd. 4: 5, 6. 5: 1. 
Berichte — — -— 1858: 2, 3. 

»  Philol.-Hist. 1858: 2. 
BrocKHaus, H. Die Sage von Nala und Damayanti. Lpz. 1859. 4:0. 


Af K. Akademie der Waissenschaften i Minchen. 


— Jahresbericht der Sternwarte 1858. 
Resultate der meteorologischen Beobachtungen 1825—1856. 


(Forts. å sid. 395). 


— 393 — 


Zoologiska notiser. — Herr SUNDEVALL meddelade, att 
Herr Brukspatron C. G. LÖWENHJELM, i Juni månad, hade in- 
sändt följande iakttagelser, gjorda vid hans egendom Klockham- 
mar i Nerike, en mil vester från Örebro : 

»Onsdagen den 4 Maj fick jag, under det jag tillsåg mitt på- 
gående jordbruk, på de nybesådda åkrarna härstädes, se en skock 
af vid pass ett tjog af Alauda alpestris, hvaraf jag, efter att 
hafva hemtat en bössa inom en timmas tid, fällde 5 stycken. En 
af dem är dock ännu vid lif, i bur. De voro icke skygga, 
utan återvände för hvarje skott till samma gärde, sedan de dock 
hade flugit vida omkring; men följande dagen voro de ej mera 
synliga derstädes. 

I motsats mot Herr MÖLLERS uppgift i NILSSONS Fauna 
får jag nämna att detta gärde består endast af lerjord. Fog- 
larna betedde sig helt olika med den vanliga Lärkan och vida 
mera likt Emberiza nivalis. De flögo skarpt och deras hvita under- 
sida glänste vackert under flygten. Vid uppflygandet läto de 
höra sin lockton, ett klagande Dih! Dih! eller såsom GLOGER 
uttrycker det: Zieh! Zieh! Zitiet! För hunden tryckte de sig likt 
vanliga lärkan, men ej alltid. I magen fanns skalad hafra, sand 
och något lemningar af Coleoptera. Gärdet hvarpå de uppehöllo 
sig var nyss besådt med hafra. I Academiens Öfversigt N:o 1 för 
1859 såg jag, att Museum fått 2:ne stycken af samma fogel af 
Öfverjägmästaren STRÖM ”). Allt oftare blir numera denna Lärk- 
art iakttagen i Sverige. É 

Under vintern har jag den 22 Febr. fått en äldre hona af 
Larus tridactylus. Hon var funnen halfdöd och alldeles utsvul- 
ten, emedan alla vatten voro tillfrusna ånyo, efter de långvariga 
tövädren. En dylik (yngre?) fogel skall vara funnen å isen, på 
Lindesjön. 

I förra månaden blef ett exemplar af Striz lapponica köpt 
af en bonde på Örebro torg och af köparen föräradt till Örebro 


”) Dessa voro vid nyårstiden skjutna på Ladugårdsgärde vid Stockholm, der de 
uppehöllo sig bland Emberiza nivalis. C. S. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Octéber 1858. 


— 394 — 


nyanlagda Museum, der jag sett det. Stritz nyctea har äfven i 
dessa trakter varit många gånger sedd under vintern, och Siden- 
svansarne hafva varit ovanligt talrika.» 


Ingenieur J. F. LAGERGREN hade i bref tili Professor AN- 
DERSSON, dat. Hvetlanda och Uplanda (i Östra härad af Jönkö- 
pings län) meddelat följande iakttagelser. 

»Den 2:dra Augusti lyckades jag finna ett bo af Hasselmusen 
(Myoxus muscardinus). Boet var mycket löst och glest samman- 
satt af Bräkne (Polypodium Dryopteris), liggande ungefär 33 aln 
öfver marken, emellan några qvistar på en enbuske. Trakten, 
der det påträffades, var bergig och temligen skogbeväxt, ungefär 
500 alnar från närmaste inegor, och nära dubbelt så långt från 
någon hasselbuske. Nämnde bo innehöll trenne ungar, hvaraf 
jag lyckades fånga tvenne, som tycktes vara fullvuxna. Ingen 
af de gamla syntes till.» 

»Jag har äfven med egna ögon sett Storskrakan (Mergus 
merganser) förflytta sina ungar från det träd, der hon haft bo. 
Prof. NILSSON säger i sednaste upplagan af sin Skandinaviens 
Fauna pag. 500, att man ej med säkerhet vet, hvilket af de der 
anförda båda sätten Skrakan begagnar; men i sommar har jag 
sett, att honan, då hon utkläckt äggen, tidigt om morgonen, 
straxt efter soluppgången, tager en unge i sender i näbben och 
förer på detta sätt ganska snart hela skaran till kanten af nå- 
gon ö eller holme i den sjö, i hvars närhet hon haft sitt bo.» 


— 395 — 


(Forts. fr. sid. 392.) 
Af K. Sternwarte i Mimchen. 
LAMONT, J. Magnetische Untersuchungen in Nord-Deutschland, Bel- 
gien, Holland und Dänemark. Mänch. 1859. 4:0. 
Af Verein fir Naturkunde i Presburg. 
Verhandlungen, Jahrg. 3: 1, 2. 
FuvcHs. A. Populäre naturwissenschaftliche Vorträge. Presb. 1858. 8:0. 
KORNHUBER, G. A. Beitrag zur Kenntniss der klimatischen Verhält- 
nisse Presburgs. Presb. 1858. 4:0. 
Af K. Offentliga Bibliotheket i Stuttgart. 


KEPLER, J. Opera omnia, ed. C. Frisch, Vol. 1, 2: 1, 2. Francof. 
1858, 59. 8:0. 
Wirtembergisches Urkundenbuch, Bd. 2. Stuttg. 1858. 
Af K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 


Jahrbuch, Jahrg. 10: 1. 


Af Naturforschende Gesellschaft i Basel. 
Verhandlungen, Th. 2: 2, 3. 


Af Société Imp. des Naturalistes i Moskwa. 
Bulletin, 1858: 2—4. 1859: 1. 


Af Nord-Amerikanska Förenta Staternas Regering. 

Reports of Explorations and Surveys to ascertain the Route for a 

Railroad from the Mississippi River to the Pacific Ocean, Vol. 

9. Wash. 1858. 4:0. 

Af Smithsonian Institution i Washington. 
Contributions to Knowledge, Vol. 10. 
Report for 1857. 
Af American Academy of Arts and Sciences i Boston. 


Memoirs. New 8Series, Vol. 6: 2. 
Proceedings, Vol. 4: 1—31. 


Af Academy of Natural Sciences i Philadelphia. 


Journal. New Series, Vol. 4: 1. 
Proceedings, 1858: 10—20. 
Af Författarne. 


THEDENIUS, K. F. Botaniska exkursioner i Stockholmstrakten. Sthm. 
1859. 8:0. 
ZETTERSTEDT, J. W. Diptera Scandinavie, T. 13. 


— 396 — 


ÅRGELANDER, F. Atlas des nördlichen gestirnten Himmels fir den 
Anfang des Jahres 1855. Lief. 2—4. 

Baren, 3. F. Mammals of North America. Philad. 1859. 4:0. 

Catalogue of North American Birds. Wash. 1858. 4:0. 

FiscHer, J. C. The Mosaic Account of the Creation. Philad. 1858. 8:0. 

GRAHAM, J. D. Chicago Harbor and Bar, 1857. Fol. 

MEIGs, J. A. Hints to craniographers. Philad. 1858. 8:0. 


Af Utgifvarne. 

American Journal of Science and Arts, conducted by Silliman and 
Dana, N:os 73. 77—80. 

The Atlantis, a Register of Literature and Science, conducted by 
Members of the Catholic University of Irland. N:o 3, 4. Lond. 
1859. 8:0. 

Af Herr C. H. Boheman. 

MEIGEN, J. W., Systematische Beschreibung der Europäischen Schmet- 

terlinge, Bd. 1—3. Aachen 1827—1832. 4:0. 
Af D:r B. J. Gould i Albany, U. S. 


Defence of Dr. Gould by the Scientific Council of the Dudley Ob- 
servatory. 3:d Ed. Albany 1858. 8:0. 

Reply to the »Statement of the Trustees» of the Dudley Observatory. 
Alb. 1859. 8:0. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Af Herr Ljunglöf jun:r. 


En Scolopax rusticola Y. 


Af Frih. E. Seth Adelsvärd genom Herr J. F. Nyberg. 
En Gallinula porzana från Östergöthland. 


Af Herr Carl Nordström från Melbourne. 


En samling vapen och redskap af träd från Nya Hebriderna m. m., 
öster om Nya Guinea. 


— 397 — 
Botaniska afdelningen. 


Af Mag. Berlin i Hernösand. 


En fascierad stjelk af Anthemis tinctoria. 


Af Cand. S. O. Lindberg i Stockholm. 
35 arter från Halle- och Hunneberg. 
Åf Baron Hisinger i Finland. 
137 arter från sydliga Finland. 
Af Professor Grisebach i Göttingen. 


64 arter Gramineze mest från europeiska lokaler. 


Af Prof. Harvey i Dublin. 


1,266 växtarter från åtskilliga extraeuropeiska länder, såsom Nya Hol- 
land Syd-Afrika, Brasilien, Ostindien och Norra Amerika. 


STOCKHOLM, 1859. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENN 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. 16. 1859. Ni 9. 


Onsdagen den 9 November. 


Undersökning af tvenne, icke förut i Sverge anträf- 
fade mineralier. — Hr Bergskonduktör L. J. IGELSTRÖM hade 
inlemnat följande meddelande: 

»1. Stilpnomelan från Pengrufvan i Nordmarks socken i 
Wermland. Detta mineral, som ganska ymnigt förekommer vid 
ofvannämnde jernmalmsgrufvor, bildar lager af högst fyra tums 
mäktighet, är radialbladigt, stundom med fullständigt utbildade 
kulor af en half tums diameter. Mineralet är svartgrönt, glän- 
sande, ogenomskinligt. När det förekommer afsöndradt i kulor 
genomdrages det, äfvensom den kalkspat, med hvilket det är 
hopväxt, ofta af strålsten. Kalkspaten färgas härigenom lökgrön. 
Mineralet består af: 


MHEISEISYLDE omen sj MG 2 Jere BRA SSOTS 


FETT (ORAL) bg NT TREE SNR Ef (Sr 
I UT UL Sr et bl RESA HS RER SEN Arr ROM RED 
STIRRAR RN RE STL 
BV GEED IE or mean ar a LST sales vger LST 

100,45. 


2. Pektolit från Långbans jerngrufva i Wermland. Detta 
mineral, som förut endast blifvit funnet på några få ställen ut- 
omlands, förekommer sparsamt vid Långbaus grufvor i en sköl, 
hvars hufvudmassa utgöres af ett chloritlikt förvittradt mineral 
och af kalkspat. Mineralet, som i denna sköl bildar ådror af 
högst två tums bredd, har stor likhet med asbest, men skiljer 


— 400 — 


sig derifrån genom trådarnes fastare hopväxning. De sistnämnde 
utgå stundom vinkelrätt, stundom radialt från hvar sin sida af 
den spricka, i hvilken mineralet bildat sig, och mötas i midten, 
hvarest en markationslinia är synlig. Ofta finnas flere sådane 
linier, en del antydda genom tunna öfverdrag af omgifvande sköl- 
massa. 

Mineralet ger för blåsrör vatten och smälter lätt under 
blåsutveckling, till en hvit emaljkula. Sönderdelas lätt af varm 
saltsyra. 

Det vid 100? torkade mineralet bestod af: 

Käselsyfa = eten srt st sy ere ID RNSAE 
TTÄLKJOrEN KORR S EA RENT mare 0 SARAS 
Natron med litet kali (bestämda 


gen Ofta FÖRLUSE) a, sägs ens Re RS: 
Jern- och Manganoxidul . . . . 1,75. 
NIGER EIRN CE t  PRA SLR «SANERAS IST TS 
100,00. 


Denna analys motsvaras af formeln: 
3 (Ca, Na) Si + Ca El.» 


— 401 — 


Kemiska notiser. — Från Hr Professor ALEXANDER 
MÖLLER hade följande meddelanden ingått. 


»Om sönderdelningen af svafvelsyradt alkali genom kolsyrad kalk 
i matjorden. 

Genom digerering af svafvelsyrad kalk med en kolsyrad al- 
kali-lösning förbytas alltid syrorna så, att kolsyran går öfver till 
kalkjorden och svafvelsyran till alkalit; endast svafvelsyrad am- 
moniak gör ett undantag, då digereringen företages vid högre 
temperatur, hvilken omvänder den reaktion som inträffar vid 
vanlig temperatur. 

Liksom ammoniaksaltet förhåller sig vid högre temperatur, 
förhålla sig alla tre alkalierna under närvaro af fri kolsyra. Le- 
des nemligen kolsyra genom en blandning af fint pulveriserad 
kolsyrad kalk och svafvelsyradt alkali i vatten, filtreras seder- 
mera lösningen från bottensatsen och kokas den in, så får man 
en svag fällning af kolsyrad kalk och en starkt alkaliskt reage- 
rande lösning af kolsyradt kali eller natron eller ock, om afdunst- 
ningen skett i en retort, ett starkt alkaliskt destillat af kolsyrad 
ammoniak, medan bottensatsen på filtret innehåller gips. Det är 
ganska lätt, att på detta sätt förvandla en mindre qvantitet af 
svafvelsyradt alkali i kolsyradt salt; en total förvandling har 
ännu ej lyckats för mig. 

Samma förhållande äger rum för baryt och strontianjord. 

Jag kan derföre ännu ej rekommendera methoden för fram- 
ställande af alkalikarbonater utaf sulfaterna, men den omnämnda 
omsättningen torde emellertid påkalla geologernas och isynnerhet 
växtfysiologernas intresse, emedan den förklarar uppkomsten af 
kolsyradt alkali utaf det svafvelsyrade saltet i jorden, hvarest det 


nästan öfverallt finnes tillgång på kolsyrehaltigt vatten och kolsy- i 


rad kalk. 

Att jag ännu ej lyckats bringa syrornas omsättning till 
fullständighet, minskar ej reaktionens värde för vegetationen. 
Om endast en viss mängd tvefaldt kolsyradt alkali kan existera 
bredvid svafvelsyrad kalk, så torde man kunna sluta att reak- 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 November 1859. 


fr = Ka 
2 


— 402 — 


tionen fortsätter sig i den mån som växtrötterna suga upp det 
bildade alkalikarbonatet. 

Denna reaktion synes mig bäst förklara, huruledes en göd- 
ning med svafvelsyradt alkali kan gagna växtligheten, fastän det 
svafvelsyrade saltet icke såsom sådant kan ingå i växtorganismen. 
Likaledes tyckes den vara utaf värde för theorien om gipsgödning, 
emedan här bildas svafvelsyrade alkalisalter, isynnerhet svafvel- 
syrad ammoniak, som djupare ned i matjorden eller alfven måste 
förvandlas i karbonater, för att kunna af växterna upptagas. 

Svårare att besvara är frågan: hvarföre lemnar under de 
angifna förhållandena svafvelsyran alkalit och förenar sig med 
kalkjorden? Månne orsaken är den, att frändskapen emellan gips 
och tväfaldt kolsyradt alkali är större än emellan tväfaldt kol- 
syrad kalk och svafvelsyradt alkali tillsammans”? 


Vitriolutvittringar på Norrbottens mossar. 


Genom Hr Agronomen MAGNET lemnades mig prof på ut- 
vittringar, som efter torr väderlek visa sig på de flesta mossar 
norr om Umeå. Vid företagen kemisk analys observerades föl- 
jande: 

Massan löser sig ganska lätt i vatten med undantag af en 
obetydlig mängd sand och växtdelar t. ex. barr. Lösningen rea- 
gerar starkt surt; vid afdunstning kristalliserar den lika som 
svafvelsyrad lerjord i stråälformigt förenade tunna blad, som dock 
äro chamoisfärgade. 

Beståndsdelarne äro hufvudsakligen svafvelsyrad jern- och 
manganoxidul med en mindre mängd svafvelsyrad jernoxid och 
lerjord. Af kalk och magnesia fanns blott en ringa mängd jemte 
spår af koksalt; kali, ammoniak, salpetersyra, fosforsyra jemte 
sällsyntare oxider och syror voro ej närvarande. 

Mossar på kalkfattig jord innehålla för det mesta större 
eller mindre myckenhet af jern- och manganoxidul i löst till- 
stånd, så att vattnet, som pressas ur mossan, smakar som bläck 
och reagerar starkt surt. Askan utmärker sig genom röd 
färg och innehåller inga spår af kolsyrad kalk eller kolsyrade 


— 403 — 


alkalier; men sådana bildningar, som de här undersökta utvitt- 
ringarne, torde ej mångenstädes anträffas; de påminna om den 
chileniska öknen. 

Underbart är det, att på sådana ställen någon växt kan 
trifvas; för kulturen äro dessa mossar endast tillgängliga genom 
methodisk urlakning och kalkning; bränning ensamt kan ej hjelpa 
det ringaste. 

Deremot äro utvittringarne förtjenta af uppmärksamhet så- 
som medel till desinfektion vid renhållning och till konservation 
af gödningsämnen. För alunfabrikation äga de för liten halt af 
lerjord jemte för stor mängd af viktriol. 


Om barytjordens användande vid analys af växtaska. 


Vid analysering af växtaska, ett arbete, hvilket ofta 
måste utföras i agrikultur-kemiska laboratorier, anser jag föl- 
jande sätt att afskilja alkalierna från de öfriga ämnena för det 
beqvämaste och noggrannaste: 

Till lösningen af askan i saltsyra tillsättes så mycket svaf- 
velsyra, att alla baser och minst en del af alkalierna förvandlas 
i sulfater och bringas genom afdunstning nära till torrhet. Mas- 
san behandlas nu med vatten och lösningen blandas med så myc- 
ket kaustik barytlösning, att alkalisk reaktion inträder, hvarefter 
den filtreras. 

Till filtratet tillsättes ytterligare barytvatten, så länge fäll- 
ning uppkommer, hvarefter ånyo filtreras. 

I lösningen finnas nu alkalierna i mera eller mindre kau- 
stikt tillstånd, jemte barythydrat, hvilket sednare bortskaffas ge- : 
nom behandling med kolsyra. 

Reaktionerna behöfva knappast förklaring. Den första fäll- 
ningen innehåller de svagare baserna jemte all fosforsyra; den 
andra all svafvelsyra jemte något kalk och magnesia; den tredje 
öfverskottet af baryt jemte spår af kalk och magnesia. 

Methoden ersätter genom filtrering de härvid vanliga glöd- 
ningsoperationerna, som alltid äro förenade med förluster, och 
tillåter, om en känd mängd svafvelsyra användes, bestämmande 


— 404 — 


af alla beståndsdelar i samma askmängd. Om man är tvingad 
till det sednare genom brist på material, är det skäl, att icke 
behandla hela asklösningen med barythydrat, utan att draga ut 
ur den första afdunstningsåterstoden blott alkalierna och lemna 
så mycket som möjligt af de basiska salterna olöst, emedan man 
på så sätt slipper en större bildning af barytsulfat. 


Hade från början ett öfverskott af svafvelsyra blifvit an- 
vändt och återstoden vid lösningens afdunstning torrkats, tills all 
saltsyra (eller salpetersyra) blifvit utdrifven, så erhåller man al- 
kalierna i kaustikt eller kolsyradt tillstånd, som tillåter, att be- 
bestämma genom titrering med saltsyra deras mättningskapacitet, 
hvilken tillsammans med totalvigten af alkali-chloriderna (chlor- 
kalium och chlornatrium) låter beräkna hvarderas vigt, utan att 
skilja dem efter den så kallade indirekta methoden. 


Beredning af barythydrat medelst zinkoxid. 


Beredningen af barythydrat utaf svafvelbarium med kop- 
paroxid är dyr och besvärlig, emedan man sällan har tillfälle 
att köpa ren kopparoxid utan måste sjelf bereda den af rent kop- 
parsalt; jag har derföre tagit min tillflykt till den billiga zink- 
oxid, som i mycket rent tillstånd finnes att tillgå i handeln så- 
som zinkhvitt. 


Beredningen tillgår på samma sätt som med kopparoxid; 
lösningen af bariumsulfuretet upphettas med zinkoxid i öfver- 
skott, hvilket slutligen borttages genom sma mängder sulfuret, 
tills det icke mera fäller ett filtreradt prof af den zinkhaltiga 
hydratlösningen. 


För att bättre kunna bedöma reaktionens slut, torde det 
möjligtvis löna sig att fälla ut sista resten af svafvel medelst 
kopparoxid, hvars öfverskott ger sig tillkänna genom hydratlös- 
ningens blåfärgning. 

Skulle sulfuretlösningen genom sjelfmant syrsättning hafva 
fått tillblandning af polysulfuret och polythionsyror, så finnes 
väl intet annat råd, än att glödga de förorenade barythydrat- 


— 405 — 


kristallerna, som man får efter ofvannämnde method, med till- 
sats af salpetersyrad barytjord. 


Om Svafvelsyre-destillation, 

När uppvärmningen vid destillation af svafvelsyrehydrat 
sker från bottnen, brukar den sjudande syran stöta så hårdt, att 
glasretorten ganska lätt slås sönder. Platinatråd, inlagd i syran, 
hjelper ej mycket; det enda sättet att förekomma stötningen är 
att uppvärma från sidan och minska så mycket som möjligt upp- 
hettningen nedifrån. Efter min tanke vinnes detta mål enklast 
på följande sätt. Retorten sättes på plåtringar af det slag, som 
användes för vattenbad, i en tackjernsgryta, så att retortens 
botten står 3—1 tum från grytans botten; sedan omgifves re- 
torten helt och hållet med fin tackjerns-svarfspån och täckes äf- 
ven dermed. 

Tändes nu eld under och på sidan om grytan, så sker upp- 
värmningen blott till en ringa del nerifrån genom strålning, utan 
nästan uteslutande från sidan genom svarfspanen, som småningom 
komma i glödning, och distillationen försiggår alldeles lugnt, huru 
stark utstrålningen af värme från grytans botten än må vara.» 


— 406 — 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från EK. Sundhets-Collegium. ; 
Underd. Berättelse om Medicinalverket i Riket, 7:e året. 


Från Société R. des Sciences i Liege. 
Mémoires, T. 14. 


Från Chemical Society i London. 
Quarterly Journal, N:o 46. 


Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. 
Die Fortschritte der Physik, Jahrg. 13: 1. 


Från Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wiärzburg. 
Verhandlungen, Bd. 10: 1. 


Från Hr Cand. S. O. Lindberg. 


Marrtius, C. F. PH. Icones plantarum cryptogamicarum, quas in iti- 
nere, annis 1817—-1820, per Brasiliam instituto, collegit. Mo- 
nachi 1828—1834. Fol. ö 


Från Författarne. 


Durour, L. Histoire anatomique et physiologique des Scorpions. 
Par. 1856. 4:0. 

LACHLAN, R. On the Establishment of an uniform System of mete- 
orological Observations throughout the whole American Conti- 
nent. Cincinnati 1859. 8:0. 


— 407 — 


Botanisk resa till medlersta Norges fjelltrakter un- 
der sommaren 1858. — Hr Docenten J. E. ZETTERSTEDT 
hade inlemnat följande uppsats. 

»Den 26 Maj lemnade jag Upsala och fortsatte resan nä- 
stan oafbrutet till Christiania. Der uppehöll jag mig nära 3 
veckor, och gjorde under denna tid flere excursioner i stadens 
omgifning, såsom till Bogstadaas, Grefsenaasen, Egeberg m. m., 
samt genomgick en ej obetydlig del af Professor BLYTTS rika 
moss-samling. I hans sällskap hade jag äfven nöjet att insamla 
flere af Christianias raraste mossor. Gartner Moi visade mig 
växtstället för Smilacina stellata, hvilken var sparsam och öf- 
verblommad. 

Christiania och Upsala ligga vid samma latitud, men i ve- 
getativt hänseende visar sig en stor olikhet mellan de trakter, 
som närmast omgifva de båda universitets-städerna. Upsala- 
slätten, som begränsas af små, låga sandåsar och bergkullar, 
hvilka till större delen äro klädda af en enformig barrskog, har 
en fattig och enformig vegetation. Vid Christiania åter är ter- 
rängen mycket kuperad, och några af bergen i stadens närhet, 
t. ex: Kolsaas, hinna en höjd af mer än 1,200 fot. Ej underligt 
derföre, att man vid Christiania finner en mängd växter, som i 
Sverige förnämligast tillhöra nordligare trakter såsom Galium 
triflorum , Echinospermum  deflexum, Aconitum  septentrionale, 
Viola umbrosa, Poa remota, Poa alpina m. fl.; mer oväntadt 
är det att möta arter, som i Sverige knappt äro funna ofvan 
Öster- och Vestergöthland såsom Galium sylvestre och Dracoce- 
phalum Ruyselhiana, hvilka båda äro ymniga; den sistnämnda 
går i Norge ända upp till Dovre kyrka. Bergens toppar klädas 
af barrskog; men vid deras fot finner man herrliga löfskogar, 
hvilkas stammar prydas af en mängd Örthotrichum-arter, och i 
hvilkas skugga man finner en yppig och omvexlande vegetation. 
Vid fjordens stränder träffar man nästan desamma växter, som i 
Bohuslänska skärgården, och detta bidrager ej litet till att göra 
vegetationen rik och omvexlande. Åfven moss-vegetationen är 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 9 November 1859. 


— 408 — 


långt rikare än Upsalatraktens, och har att uppvisa många rara 
och utmärkta arter, bland hvilka må nämnas Hypnum arcticum 
och Dieranum robustum, båda rikligen fruktificerande, samt 
Hypnum brevirostrum, som jag blott fann steril. 

Den 23 Juni afreste jag till Lillehammer och derifrån uppåt 
Gudbrandsdalen till Elstad i Ringeboe, dit jag anlände sjelfva 
midsommarsdagen. Under den tid jag vistades i Christiania herr- 
skade en tryckande hetta; nu åter hade regntiden börjat och 
fortsattes uti fjellen, der jag vistades, under större delen af Juli 
månad. Vid Elstad, beläget på östra stranden af Lougen, dröjde 
jag några dagar, förnämligast för att undersöka mossvegetationen 
vid Stuelsbroen, en i bryologiskt hänseende bekant lokalitet, 
hvarest SOMMERFELT funnit en mängd rara mossor. På sten- 
murar vid Elstad fanns Leskea nervosa. Den 25 Juni besöktes 
Stuelsbroen, som ligger ungefär trefjerdedels mil nordost från 
Elstad, och jag öfverraskades af att der träffa en mängd subal- 
pina växter. Stuelsdalen är en mycket trång dal, som gar från 
öster till vester. Norra och södra sidorna begränsas af vilda 
och branta berg, mellan hvilka en liten å framforsar i dalens 
midt. De anmärkningsvärdaste Phanerogamer och Ormbunkar, 
som anträffades, voro Cirsium heterophyllwm, Saussurea alpina, 
Galium triflorum, Myosotis sylvatica, Echinospernmvum deflexum, 
Åconitum  septentrionale, Viola biflora och wuwmbrosa, Stellaria 
nemorum och Friesiana, Cerastium alpinum var. lanatum, Saxi- 
fraga Cotyledon (ganska sparsam), nivalis, aizoides och petrea 
(S. adscendens FR. S. V. Sc.), FEpilobium lineare, Potentilla 
norvegica (ganska sparsam) och gelida (FR. in Bot. Not.), Oxy- 
ria digyna, Salix hastata, Convallaria verticillata, Carex orni- 
thopoda, pediformis, vaginata, alpina och vitilis, Poa remota 
och cesia, Phlewn alpinum, Equisetum scirpoides, Woodsia hy- 
perborea, Cystopteris montana, Asplenium viride, Struthiopteris 
germanmica. Mossvegetationen hade äfvenledes en anstrykning af 
fjellkarakter, oeh mer än en art hade jag ej sett i växande till- 
stånd sedan min vistelse på Dovre. Bland de arter jag insam- 
lade, synas mig följande anmärkningsvärdast: Hypmuwm glareo- 


— 409 — 


sum, precox, rugosum, fastigiatum, hamulosum, filicinum, mo- 
niliforme (med frukt) och apiculatum (sparsam och steril), ZLe- 
skea nervosa, Neckera oligocarpa och complanata, Anomodon 
vitienlosus och attenuatus, Cinclidium stygium, Mnium hymeno- 
phylloides, Timmia austriaca och megapolitana (båda med frukt), 
Bryum Walhlenbergii och Zierii, Splachnum sphericum, Meesia 
uliginosa, Amblyodon dealbatus, Bartramia Halleriana och 0e- 
deri, Orthotrichum curvifolium, Zygodon Mougeotii, Racomitrium 
microcarpon, Tortula tortuosa och mucronifolia, Polytrichum 
urnigerum, Encalypta streptocarpa och ciliata, Dicranum spu- 
rium, gracilescens och pellucidum (sparsam), Didymodon glau- 
cescens, Distichiwum capillaceum, Blindia acuta, Anoectangium com- 
pactum, Gymnostomum curvirostrum (rikligt fruktbärande). Metz- 
geria pubescens. På stenar vid elfven växte Hypnum molle, 
Grimmia apocarpa forma rivularis, Dicranum virens (rikligen 
fruktbärande) samt Dicranum pellucidum och Grevillianum spar- 
samt och sterila. 

Följande dagen, den 26 Juni, gjordes excursion till de branta 
bergväggarne på andra sidan floden vid Elstad. Den phanero- 
gama vegetationen var snarlik den vid Stuelsbroen, ehuru af en 
mindre alpinsk karakter. Så funnos Galium triflorum, Viola 
umbrosa, Astragalus alpinus, Salix hastata, Poa ccsia, Equise- 
tum scirpoides m. fl.; och här likasom vid Stuelsbroen växte 
Struthiopteris germanica i myckenhet. Dessutom fanns här den 
rara Åsplenivm crenatum på en inskränkt lokal i mängd. Moss- 
vegetationen var temligen fattig; den enda sällsyntare art, som 
observerades, var Hypnum Oakesii (H. fimbriatum HN.). 

Något mer än en mil norr om Elstad ligger den gård, som 
påstås hafva varit bostad för Dane Gudbrand, efter hvilken 
hela dalen sedan fått sitt namn. Denne mäktige Herse upp- 
trädde emot Olof den Helige såsom hedendomens nitiske försva- 
rare, och ännu i dag veta invånarne der i trakten att förtälja 
om huru Olof sönderslog afgudabilderna och visade den lättrogna 
mängden, att det endast var de inneboende råttorna och mössen, 
som förtärde den föda, som presterna inkastade. Denna gård är 


— 410 — 


nu boställe för Sorenskrifveren och den bäst bebygda i Gud- 
brandsdalen. 

Från Elstad fortsattes vägen uppåt till Laurgaard i Sell, 
annex till Vaage. Sells annex är väl bekant för botanici, eme- 
dan SOMMERFELT der först upptäckte Asplentum crenatum. Men 
en annan ört har genom sina skadliga verkningar ådragit sig en 
synnerlig uppmärksamhet af traktens inbyggare, nemligen Cicuta 
virosa. Den är känd i hela Gudbrandsdalen under namn af 
Sell-Snäppa, och folket der tror denna ört vara något egendom- 
ligt för Sells annex. Den fanns i mängd i myrarne vid Laur- 
gaard. 

Hitintills hade min väg, från Christiania till Laurgaard, 
gått nästan rakt från söder till norr; men nu tog jag af åt ve- 
ster inåt Vaage, och derifrån fortsattes färden öfver Vaagevandet 
till Lom. 

Loms pastorat (prestegjeld) är liksom en liten verld för 
sig och utgöres af höga och branta berg samt djupa och smala 
dalar, i hvilkas midt alltid en större eller mindre ström frawm- 
flyter. Ehuru man inom församlingen eger körvägar, så leda 
dock endast ridvägar öfver de branta gränsbergen till angrän— 
sande pastorater, nemligen 1 vester till Lyster i Nordre Bergen- 
huus Amt, i norr till Lesöe (läs Lessöe), 1 öster till Vaage och 
i söder till Valders, dessa tre sistnämnde, likasom Lom, i Chri- 
stians Amt af Agershuus Stift. Beqvämast kommer man till 
Vaage i båt öfver Vaagevandet, en af dessa långa, smala, mel- 
lan fjell belägna sjöar, på hvilka Norge har så godt förråd. 

Lomsfjellen äro de högsta i hela det nordliga Europa, så 
vidt man för det närvarande känner, och högst bland dem är 
Galdhöe-piggen (uttalas Gale-piggen) 8,300 fot, hvilken, efter 
hvad man sagt mig, blifvit uppmätt under sista decenniet af 
Öfverste STORM VERGELAND. Flere af de fjelltoppar som til- 
lika med Galdhöe-piggen innesluta Wisdalen, såsom Glittertinden 
(7,860), Heilstuguhöe-fjeld (7,550), Leirhöe-fjeld (7,400) m. fl. 
gifva föga efter för densamma. Veslefjeld ej långt från Preste- 
setern hinner en höjd af 6,866 fot, och Lomseggen, det fordom 


— 411 — 


mest kända af fjellen i Lom, en höjd af 6,750, samt utmärker 
sig för den lätthet, hvarmed man kan uppstiga ända till dess 
topp, såsom förhållandet äfven är med Sneehetteu, fordom an- 
sedd för det högsta berg i Skandinavien. Den rådande hällear- 
ten är i Lom likasom i större delen af Skandinaviska fjellked- 
jan, glimmerskiffer ; här och der träffar man äfven gneiss, 

I Lom finnas många stora sneebreer såsom Sikkel-breen, 
Sekke-breen, Heste-breen, Grjotaa-breen, Hola-breen, Smör- 
stab-breen, Memuru-breen, Veo-breen m. f.; och äfven verk- 
liga isbreer såsom Tveeraa-breen, Heilstugu-breen, Stygge-breen 
m. fl., hvilket sistnämnda slag saknas. på Dovre. Bildandet af 
isbreer torde bero på markens starkare lutning i Lom, ty stora 
snömassor saknar man för ingen del på Dovre vid Sneehetten 
och Skredahöe. 

De förnämsta sjöarne äro Ottavandet eller Lomsvandet, 
Höjdalsvandet och Gjendin, alla långa och smala, omkransade af 
fjell. Stor är rikedomen på rinnande vatten. Bäckar och små 
åar, som hafva de smältande snömassorna att tacka för sin upp- 
komst, finnas i mängd, och bilda ofta på de branta bergväggarne 
praktfulla kaskader. Åarne löpa tillsamman och bilda elfvar 
såsom Otta-elfven (Otta'n) och Bäfra-elfven (Bäfra'n), hvilka 
äro de förnämsta i Lom. Båda upptaga en mängd större och 
mindre biarmar; den betydligaste af Bäfra'ns armar är Wisa-ån 
(Wisa'n), som bildas af bäckar från de höga fjell som omkransa 
Wisdalen. Flodernas färg är ofta beroende af hällearten i de ' 
berg der de hafva sin uppkomst, och beskaffenheten af den mark, 
som de genomskära. Så hafva Bäfra'n och Wisa'n, som samman- 
flyta vid Hoft i Bäfverdalen, ett ogenomskinligt ljust, grågult 
vatten, uppslammadt af lera och snarlikt Seinens vid Paris. Ot- 
ta'ns vatten åter är genomskinligt och mörkgrönt. Der nu Otta- 
elfven råkar de förenade Bäfra'n och Wisa'n vid Loms kyrka, 
ser man nära en ättondedels mil nedom sammanflödet ena stran- 
den af Ottavandet sköljas af Otta'ns klara vatten, den andra af 
Bäfra'ns grumlade. Det är någonting likartadt till det, som 
ALEX. HUMBOLDT omnämner i sin resa angående Orinokos bi- 


— 412 — 


floder, då han säger, att somliga hafva hvitt, andra svart vatten, 
och att de olika färgade vattenmassorna ej blanda sig förrän ett 
stycke nedom sammanflödet. Ett liknande fenomen såg jag äfven 
i Gudbrandsdalen vid en af de större biflodernas utfall i Lougen; 
men der blandade de båda floderna sitt olikfärgade vatten nästan 
strax efter sammanflödet till följe af markens starkare lutning. 

De smala och sluttande dalarne lemna ingen plats för kärr 
och vattensamlingar eller ock fyllas de helt och hållet och bilda 
då de ofvannämnda långa och smala sjöarne. Deremot träffar 
man oppe på fjellplatåerna större och mindre kärrtrakter, dock 
hafva dessa ej den utsträckning som på Dovrefjeld, emedan mar- 
ken här är långt mera kuperad. 

Större delen af Loms dalar hafva förr varit bevuxna af 
furuskog; men genom misshushållning har den nästan öfverallt 
blifvit ödelagd. Gran tyckes ej trifvas; men skall såsom man 
försäkrade mig finnas, ehuru sällsynt. Sjelf såg jag ej något 
spår dertill. ") Tall finnes här och der, men endast i Visdalen i 
större mängd. Som hela församlingen derifrån hemtar timmer 
skulle skogen snart vara ödelagd, om ej regeringen varit betänkt 
på att förekomma detta genom forstmäns utsändande öfver hela 
riket. Samtidigt med mig var kandidat juris, forstman BARTH, 
i Lom för att undersöka kronans skogar och sätta en gräns för 
kommunernas misshushållning med desamma. Löfskog finnes i 
myckenhet, förnämligast björk, som på bergssidorna vid Quan- 
dasvold bildar skogar till betydlig utsträckning. De öfriga här 
förekommande löfträd äro asp, hvit-al (Alnus incana), rönn, 
hägg, samt några större pilarter som stundom bilda små träd, 
såsom Salix pentandra. 

Klimatet är här i motsats till det närliggande Bergens Stift 
temligen torrt, hvilket till någon del har sin grund i det oför- 
svarliga nedhuggandet af nästan all furuskog, och attiett så hårdt 
klimat barrträden växa långsamt; samt väl ännu mer deruti att 


") Märkligt är, alt granen blir sällsynt i vestra Norge och sedan helt och hållet 
försvinner i Storbritannien, då den i Sverige deremot ofta kämpar med tallen 
om öfvervigten, och stundom nästan helt och hållet uttränger den, såsom för- 
hållandet är vid Omberg och Kinnekulle, som klädas af herrliga granskogar. 


— 413 — 


de höga gränsfjellen mot Bergens Stift sätta mot de fuktighet 
medförande hafsvindarne en barriere, som de hafva svårt att öf- 
verstiga. Orsaken till de vanligtvis torra somrarne må vara 
hvilken som helst; inbyggarne hafva emedlertid förstått att göra 
torkan oskadlig genom ett skickligt begagnande af markens fy- 
siska beskaffenhet. Från de högre bergen i Lom nedstörta alle- 
städes bäckar af det smälta snövattnet, hvilka göra det lätt att 
anlägga vattenledningar, som någongång hafva en längd af flere 
mil. Vanligen äro åkerfälten belägna i dalarne på bergens ne- 
dersta sluttningar, och der äro vattenrännorna lagda i zigzag. 
Under hela sommaren äro inbyggarne nästan dagligen sysselsatta 
att med skoflar kasta ut vatten från rännorna öfver sina tegar. 
Deraf kommer det, att äfven under de torraste somrar lider sä- 
den intet i Lom, då den deremot är förbränd i andra dalar. Så 
herrskade under denna sommar, såsom ofvan nämndt är, stark 
hetta och torka från den 12 Juni till den 24. I Ringeboe och 
Froens pastorater hade säden mycket lidit deraf. Då jag kom 
till Lom stod allt grönt och vackert, ehuru hettan under nämude 
tid äfven der varit tryckande. Detta är ock orsaken till att 
Lom, som innesluter Norges högsta fjell och som har snee-breer 
till en betydande utsträckning, ändock i vanliga år producerar 
mer säd än som förbrukas inom pastoratet. I goda år är ut- 
förseln ej obetydlig. Den farligaste fienden är frosten, som vid de 
högst opp belägna gårdarna, såsom Qvandasvold, knappt låter säden 
mogna hvart tredje år. Men i trakten kring kyrkan, som är den 
bördigaste och belägen blott 1,250 fot öfver hafvet, har man 
mindre att frukta af kölden. 

Hufyvudsädet är korn (bygg) och råg (rug), hvarjemte det 
äfven odlas mycket potäter. Boskapsskötsel är förnämsta nä- 
ringsgrenen. Hvarje gård äger ett betydande antal hornboskap, 
och om sommaren, då dessa till större delen drifvas opp till 
setrar högt i fjellen, skulle ett mångdubbelt antal kunna födas. 
Fiske och jagt äro mindre lönande näringsgrenar. Fjellöret (en 
varietet af Salmo Fario = Salmo punctatus CUV.) är nästan den 
enda fisk som fångas i de högre opp belägna sjöarne. Renen 


— 414 — 


(Cervus Tarandus), som fordom kringströfvade flockvis i med- 
lersta Norges fjelltrakter, är nu sällsynt och endast vana jägare 
kunna fälla några få under en hel sommar. Deremot finnas ri- 


por (Lagopus alpina och subalpina) i betydande mängd. 


Trenne veckor uppehöll jag mig i Lom och gjorde under 
denna tid talrika exkursioner till de högre bergen såsom Loms- 
eggen, Lauvhöen, Suleims Storhöe, fjellen kring Prestesetern och 
Wisdalsfjellen, bland hvilka sistnämnda Galdhöe-piggen innehar 
främsta rummet; af dalarne undersöktes förnämligast Bäfverda- 
len och Wisdalen. Man måste välja dag för att besöka de höga 
fjellen. Ofta är blåsten så skarp och kölden så genomträngande, 
att fingrarne alldeles stelna under det man insamlar växter. 
Stundom blir man återigen så inhöljd af töcken, att man endast 
ser några få steg framför sig. Likväl tyckas de häftiga orkaner, 
som om sommartiden ej så sällan rasa på Alpernas och Pyre- 
neernas högre berg, vara nästan okända i dessa fjelltrakter. De 
höga branta bergen och de djupa dalarne göra botaniserandet i 
Lom obeqvämt. Ehuru jag hade mitt hufvudqvarter vid en af 
de högre opp belägna gårdarne (1,560 fot öfver hafvet), så hade 
jag ändock att stiga 2 å 3,000 fot för att komma opp i de 
egentliga fjellväxternas region. Den dagen då jag besteg Loms- 
eggens öfversta topp, tillryggalades öfver 5,000 fot i vertikalt 
uppstigande. Sådant är äfven förhållandet i Pyreneerna, der 
de fasta bostäderna redan upphöra innan man når bokens öfre 
gräns Annorlunda är det på Dovre, der tvenne af gästgifvar- 
gårdarne (Fogstuen och Hjerkind) ligga mer än 3,000 fot öfver 
hafvet och der fjellväxter finnas i mängd rundt om knutarne ”). 
Ånnu en annan omständighet ökar svårigheten af fjellvandrin- 
garne i Lom. Vid ihärdigt regnande — och det regnade mer än 
vanligt under denna sommar i Juli månad — äfvensom vid varmt 
och torrt väder, då stora snömassor smälta på fjellen, uppsvälla 


”) Dovres fjellplatå skulle alldeles sakna fasta bostäder, om ej kungsvägen från 
Christiania till Trondhjem ginge öfver densamma. Detta har gjort anläggan- 
det af gästgifvargårdar till en nödvändighet, och tvenne ligga på sjelfva hög- 
platån, nemligen Fogstuen (3,150 fot) och Hjarkind (3,050); Kongsvold ligger 
något lägre (2,900). 


— 415 — 


bäckarne och åarne betydligt. Sällan finnas några broar öfver 
desamma; der sådana finnas, bortslitas de alltemellan af den till 
följd af markens lutning häftigt framforsande vattenmassan. Det 
grumliga vattnet tillåter ej att se hvar det kunde vara bäst att 
försöka ett vad; vill man öfver måste man gå blindt uti. Så 
försökte jag en varm Julidag att vada öfver den strida Tv&er-ån 
(Tvera'n)i Wisdalen knappt en sextondedels mil nedom densam- 
mas frambrytande under Tveraa-breens väldiga ismassor, med 
flit utväljande ett ställe der den delade sig i tvenne armar; men 
jag kom endast öfver den mindre armen, hvars häftiga fors var 
nära att blifva mig öfvermägtig; det återstod intet annat än att 
återvända samma kalla väg. Strömmarne svälla stundom ofant- 
ligt och göra stor skada på ängar och sädesfält i de lägre trak- 
terna, der stränderna äro låga; i de högre och obebodda fram- 
rusa de väl i den vildaste fart, men hållas vanligen inom sina 
skrankor; de hafva nemligen der ofta sin gång genom branta 
och djupa klippfåror, såsom förhållandet isynnerhet är med Wisa'n. 
I medlet af Juli var jag vittne till en stor öfversvämning, då vä- 
garne mellan gärdarne stodo under vatten. 

Lomsfjellens phanerogama vegetation har varit undersökt af 
flere såsom DEINBÖLL, NORMAN, LINDEBERG, MOE, synnerligen 
af den sistnämnde. Under den tid jag uppehöll mig der, har 
jag antecknat, förnämligast i de högre trakterna, 309 arter, hvil- 
ken katalog dock för ingen del kan anses fullständig. I Profes- 
sor BLYTTS »Plantegeografisk Sammenligning imellem Dovrefjeld 
och Val d'Eynes» (publicerad i Förhandlingarne vid Naturforska- 
remötet i Christiania 1856) upptagas 475 arter för Dovre. Om 
man dertill lägger grupperna Equisetacee, Filices och Lycopodia- 
cex, stiger summan af plant2e vasculares till 500. Skulle man 
nu jemföra en lika terräng af Lom med Dovre, så tror jag vis- 
serligen, att arternas antal skulle blifva ungefärligen detsamma, 
om nemligen Lomsfjellen voro lika väl undersökta och kända 
som Dovre, hvilket de icke äro; men skilnaden är ändock be- 
tydlig, ty Lom hyser i sina lägre och varmare dalar många ar- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 9. 2 


— 416 — 


ter, som saknas på det högländtare Dovre. Det ligger sålunda 
nära tillhands att Dovres fjellvegetation är rikare. Det är ock 
egentligen denna, som för oss äger något större intresse, emedan 
de lägre dalarne, så vid Lom som vid Dovre, hafva föga annat 
att framvisa än sådana arter, som allmänt förekomma öfver hela 
Norge. En jemförelse mellan de subalpina trakternas vegetation 
skulle derföre ej vara af särdeles intresse; ej heller äro Loms- 
fjellen i detta fall tillräckligt undersökta för att tillåta en sådan. 
Hvad sjelfva fjellvegetationen beträffar är Dovre noggrannare un- 
dersökt; men äfven Lomsfjellens regio alpina är så tillräckligt 
känd, att troligen ej någon särdeles betydande efterskörd kan 
vara att hoppas derstädes. 

Största delen af våra allmännare fjellväxter och några mer 
sällsynta äro gemensamma för Lom och Dovre, nemligen Gna- 
phalium supinum, Antennaria alpina, Erigeron alpinus och uni- 
florus, Nardosma frigida, Saussurea alpina, Hieracium alpi- 
pimunm ec. var. "), Campanula uniflora, Gentiana tenella och ni- 
. valis, Veronica alpina och saxatilis, Pedicularis Oederi och 
lapponica, Primula scotica, Ramwmeulus glacialis, pygmens och 
hyperboreus, Thalictrum alpinum, Aconitum septentrionale, Car- 
damine bellidifolia, Arabis alpina, Draba hirta, Wahlenbergit, 
curtisiliqua och nivalis, Viola biflora, Silene acaulis, Wahlber- 
gella apetala, Viscaria alpina, Stellaria borealis, Cerastium tri- 
gynum och alpinum både lanatum och glabratum, Alsine bi- 
flora och stricta, Sagina saxatilis, Saxifraga nivalis, stellaris, 
aizoides, cernua, rivularis, cespitosa, oppositifolia och petrea, 
Epilobium  origanifolium och lineare, Potentilla gelida C. A. 
Mey. enligt FR. i Bot. Not. ”") och nivea, Dryas octopetala, 
Phaca frigida, Ozxytropis lapponica, Astragalus alpinus, Arcto- 
staphylos alpina, Andromeda hypnoides, Phyllodoce  cerulea, 


”) Denna underbart varierande art är af hela slägtet nästan den enda som tillhör 
den egentliga regio alpina. Knappt någon af samslägtingarne öfverstiga björ- 
kens öfre gräns i Skandinaviens fjell. 

”") Denna art, som knappast tyckes mig skiljd från Potentilla alpestris Hall. fil., 
med hvilken den alltid växer blandad, förekommer mångenstädes så i Lom 
som på Dovre. Man finner ej sällan tre- och fem-fingrade blad på samma 
stånd. 


a SNS 


Azalea procumbens, ÖOsxyria digyna, Salix lanata, Lapponum, 
phylicifolia, hastata, glauca. Myrsinites, reticulata, polaris och 
herbacea, Betula nana, FEquisetum variegatum och scirpoides, 
Tofieldia borealis, Juncus arcticus, castaneus, biglumis, Luzula 
parviflora, arcuata ce. var. och spicata, Eriophorum Scheuchzeri, 
Carex pulla, vaginata, ustulata, atrata, alpina, rigida, vitilis, 
lagopina, incurva, rupestris och microglochin, Elyna spicata, 
Poa cesia, lara och alpina, Aira alpina, Trisetum subspicatum, 
Vahlodea atropurpurea, Agrostis rubra, Phlewm alpinum, Ly- 
copodium alpinum, Selaginella spinulosa. 

Några flere fjellarter gemensamma för Lom och Dovre har 
jag ej sjelf anträffat under mina exkursioner i dessa båda fjell- 
trakter; dock tviflar jag ej att åtskilliga som ej sparsamt växa 
på Dovre såsom Gnaphalium norvegicum och Epilobium alpi- 
num”) äfven finnas i Lom ehuru de undgått mig till följd af 
deras sena blomningstid. Större delen af de ofvannämnda fjell- 
växterna äro lika ymniga i Lom och på Dovre; andra åter äro 
sparsammare i Lom såsom Sawifraga rivularis, Potentilla nivea, 
Phaca frigida, Salix phylicifolia, Juncus arcticus. 

Ett ej ringa antal fjellväxter finnes på Dovre men tyckes 
saknas i Lom såsom Artemisia norvegica, Erigeron politus FR. 
(E. elongatus LEDEB.?) ”"), Diapensia lapponica, Primula stricta, 
Archangelica officinalis, Ranunculus nivalis, Papaver nudicaule, 
Draba alpina ""), Stellaria alpestris, Cerastium latifolium +), 
Alsine hirta, Sagina nmivalis, Sawifraga stellaris var. comosa, 
Astragalus oroboides, Koemigia islandica, Saliz arbuscula och 
ovata, Chamcorclis alpina, Luzula hyperborea, Carex misandra 
R. Br. (CO. fuliginosa Auct. suec.), rariflora, helvola, capitata 

") I södra Europas fjelltrakter tyckes denna art väl skild från Epilobium origa- 
nifolium; ej så på Dovre der de båda nästan utan gräns sammanflyta (jemför 
noten under Epilobium alpinum uti »Plantes vasculaires des Pyrénées principa- 
les» -pag. 92). 

"") Denna art stiger som bekant långt ned i skogsregionen; men å andra sidan 
finnes den ofvan trädgränsen på Gederyggen. 

""") Denna art säges växa på Lomseggen. 

+) Professor ANDERSSON har visat mig exemplar af denna art från södra Europa, 

hvilka för ingen del tyckas vara ideutiska med vår form, som kanske blott är 


en varietet af Cerastium alpinum. Exemplar från Skottland deremot öfverens- 
stämma mera med de Dovrensiska. 


— 418 — 


och paralella, Kobresia caricina, Triticum violaceum, Poa flexu- 
osa och stricta, Catabrosa algida, Polypodium rheticum. Här- 
till kunde man lägga några mer subalpina växter, såsom Pingui- 
cula villosa, Saxifraga Cotyledon, Orchis cruenta, Nigritella an- 
gustifolia, samt af Filices: Aspidium Tonclhitis, Cystopteris mon- 
tana, Åsplenium viride. 

Lom åter äger få fjellväxter, som saknas på Dovre, och 
den förnämsta bland dem är Rhododendron lapponicum, som 
redan af DEINBÖLL blifvit funnen på Lomseggen, och sedan af 
MoE på Lauvhöen. Emedlertid är den nog sällsynt och tyckes 
inskränkt till smärre fläckar, då jag ej någon gång träffade dem 
på mina exkursioner. Vidare finnas i Lom Saxifraga hieracifo- 
lia, som man nästan kan säga saknas på Dovre, då den ej på 
20 år blifvit återfunnen, ehuru nästan hvarje sommar flere bota- 
nici uppehållit sig der, samt Årabis petrea, som är ymnig i Wisdalen 
vid de åar, som komma från isbre&eerna, såsom vid Tvzer-ån och 
flerstädes, men som saknas på det egentliga Dovre”). I de lägre 
dalarne finnes Sedum villosum i mängd, Poa remota sparsamt 
ofvan Hoft på andra sidan Bäfra'n, der äfven Hieracium hyper- 
boreum blifvit funnen af MOE. 


Af de fjell jag besökte i Lom var Lauvhöen i afseende på 
phanerogama vegetationen det intressantaste. Det var förnämli- 
gast der som jag fann de rara Draba-arterna (D. Wallenbergii, 
curtisiliqua ”") och nivalis), Campanula uniflora, Salix polaris, 
Luzula parviflora och på ett enda ställe Saxifraga hieracifolia. 


”) Enligt Professor BLYTT har denna art endast blifvit funnen af CHr. SMITH i 
de smådalar som från Dovre nedlöpa till Sundalen (jemför Botanisk reise i 
sommeren 1836 af BLyTtt, införd i Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, I. 
pag. 274). 

”") Denna art växer här likasom på Dovre ganska sparsamt, och endast i sällskap 
med sina båda närmaste fränder, D. Wahlenbergii och nivalis. Då jag beskref 
densamma under namn af Draba brachycarpa (Bot. Not, 1854 pag. 131), var 
jag tveksam huruvida den kunde vara en hybrid af de nyssnämnde, D. Wah- 
lenbergii och nivalis, eller egen art. Jag har aldrig sett mogna frön, och 
denna gång fick jag den endast i blomma och med helt unga skidor. Exem- 
plaren från Lauvhöen öfverensstämma fullkomligt med dem från Gederyggen 
på Dovre, och kunna visserligen genom de i beskrifningen angifna karakterer 
utan svårighet skiljas från de båda närstående arterna; dock är jag ej mer 
viss om dess arträtt nu än förut, och måste öfverlemna bestämmandet häraf åt 
framtida undersökningar. ' 


— 419 — 


Särdeles anmärkningsvärd föreföll mig den stora bristen på Or- 
chideer och Filices i Lom. Af förstnämnda familj har jag ej 
antecknat mer än två arter, nemligen Coeloglossum viride och 
Corallorhiza innata; af den sistnämnda träffade jag ej en enda 
fjellart utan blott ett fåtal arter som äro utbredda öfver hela 
skandinaviska halfön, såsom Polypodium Phegopteris och Dryo- 
pteris, Cystopteris fragilis, Woodsia ilvensis, Struthiopteris ger- 
manica. Dessa två familjer, som älska ett fuktigt klimat, tyckas 
vantrifvas i Loms lägre dalar, hvilket väl till en del har sin 
grund i de nog torra somrarne; i regio alpina, som för ingen 
del lider brist på fuktighet, hvarom längre ned kommer att ta- 
las, saknas de nästan helt och hållet, hvilket ej är oväntadt, då 
endast några få arter af Orchide& och Filices öfverstiga björkens 
öfre gräns på Skandinaviens fjell. Ehuru Dovre äger flere Filices 
än Lom, hvilket den ofvan gjorda jemförelsen till fullo visar, så 
kan det ändock skattas fattigt i afseende på dessa växter, och 
der saknas helt och hållet en fjellart, som föröfrigt ej är säll- 
synt hvarken hos oss eller i södra Europa, nemligen Allosurus 
erispus. Dessutom förekommer Polypodium rheticum temligen 
sparsamt på Dovre, Asplenium viride är rar, och Aspidium 
Lonchitis ytterst sällsynt. 

Lomsfjellens cryptogama vegetation är vida mindre känd 
och undersökt än den phanerogama. Mossvegetationen i Lom är 
betydligt underlägsen den på Dovre. Så har jag under mina 
exkursioner i Lomsfjellen antecknat 129 arter; på Dovre åter 
174. Till dessa sistnämnda tillkomma visserligen åtskilliga arter, 
som på Dovre blifvit tagna af andra, förnämligast af bröderna 
HARTMAN; men vid en långvarigare undersökning skulle utan 
tvifvel äfven Lomsfjellen kunna framvisa flere, och jag tror att 
de ofvannämnda siffrorna temligen noggrant angifva arternas pro- 
portion, så att antalet af Lomsfjellens mossarter skulle förhålla 
sig till Dovres ungefär såsom 3 :4. 

Bland de arter som förnämligast karakterisera våra fjell- 
trakter äro följande gemensamma för Lom och Dovre: Hypnum 
sarmentosum, molle, alpestre, moniliforme, rugosum och revol- 


— 420 — 


vens, Leskea atrovirens, Timmia austriaca och megapolitana, 
Aulacomnion turgidum, Bryum longicollum, TLudvigii, Wahlen- 
bergii, cucullatum och Zierii, Mielichoferia nitida, Meesia uli- 
ginosa, Paludella squarrosa, Splachnum sphericum, vasculosum 
och mnioides, Tayloria serrata, Dissodon Froelichianus och 
splachnoides, Polytrichum septentrionale och alpinum med var. 
arcticum , Bartramia Oederi, Conostomum boreale, Zygodon 
Mougeoti och torquatus, Encalypta rhaptocarpa, Grimmia ela- 
tior, spiralis, obtusa och mollis, Tortula fragilis och aciphylla, 
Dicranum elongatum, Blytti, Starkii, gracilescens, virens, enerve 
och squarrosum, Desmatodon latifolius, Weissia crispula, Blin- 
dia acuta, Gymnostomum curvirostrum, Andrea Blytti. Der- 
jemte har man ock att observera, att flere af dessa arter äro 
ymniga på Dovre men mycket sällsynta i Lom, såsom de nyss- 
nämnda Blindia och Gymnostomum. 

Det är knappt mer än en enda i Skandinavien sällsynt 
art, som finnes ymnigt i Lom, men saknas på Dovre, nemligen 
Coscinodon pulvinatus. Denna är allmän vid Rödsheim och Su- 
leim, samt stiger ofvan trädgränsen på Lomseggen och Lauvhöen. 
Tortula mucronifolia, som är ytterst sparsam i Lom, tyckes sak- 
nas på Dovre. Bryum alpinum, som jag ej funnit på Dovre, 
finnes flerstädes i Lom, och Grimmia unmicolor är här, ehuru rar, 
dock något ymnigare. Den i bryologiskt hänseende intressantaste 
trakt, som af mig besöktes, var fjellen omkring Prestesetern; 
men den korta tid jag der uppehöll mig tillät mig blott att vinna 
en ofullständig kännedom derom. Endast här fann jag Timmia 
megapolitana, Dissodon Froelichianus, Tortula fragilis och aci- 
phylla m. fl. af Lomsfjellens raraste mossor. På toppen af Loms- 
eggen funnos Grimmia mollis och Andrea Blyttii, båda i myc- 
kenhet. 

Af den ofvan gifna förteckningen ser man, att största delen 
af Dovres rara mossor helt och hållet saknas i Lom. Några 
torde jag väl hafva öfversett; men svårligen har detta kunnat 
hända med sådana arter som ÄLeskea rufescens och chrysea, 
Mnium hymenophylloides och Hymenophyllwm, Bartramia Hal- 


— 421 — 


leriana, Anoectangium compactum. m. fl. som växa ymnigt på 
Dovre i Kongsvolds omgifningar. Särdeles i ögonen fallande är 
fattigdomen på Mnia och Hypna, då man jemför Lomsfjellens 
mossarter med Dovres. 

I Lom saknas således ett betydande antal af Dovres rari- 
ora, så phanerogamer som mossor. Hvad kan vara orsaken? 
Bergen hinna en större höjd i Lom, hällearterna äro desamma, 
och man tycker sig här träffa fullkomligt likartade lokaler med 
dem på Dovre. Skilnaden i klimat kan ej vara betydlig. Jag 
tror knappt, att man får anse de öfverhufvud torrare somrarne i 
Lom i väsendtlig mån bidraga till den mindre rika vegetationen 
i regio alpina; ty Lomsfjellen hafva öfverflöd på sneebreer, och 
fjellregionen fuktas der hela sommaren igenom af det smälta 
snövattnet. Det är ett allmänt kändt faktum att enstaka berg, 
de må äfven nå en betydande höjd t. ex. Gausta fjell i södra 
Norge, aldrig ega en så rik fjellflora, som de fjell hvilka utgöra 
delar af en större bergmassa. Men Lomsfjellen hafva ej endast 
enstaka höga toppar; i pastoratets södra och sydvestra del höjer 
sig hela terrängen till en medelhöjd af nära 4,000 fot, och några 
toppar nå den dubbla höjden. På Dovre är medelhöjden föga 
öfver 3,000 fot och endast nägra få toppar såsom Sneeheetten 
ooh Skredahöe öfverstiga dubbla höjden. Försöker man göra 
slutsatser på förhand, upptagande alla omständigheter, som man 
tycker kunna influera, så visar sig likväl ofta sedan att erfaren- 
heten vederlägger de bäst uppgjorde kalkyler. Hvarföre är nu 
Dovre rikare än alla andra fjelltrakter i Skandinavien? Ej kan 
det vara klimatet, ty de närliggande hafva uppenbart ett nära 
likartadt; ej kan det vara den geognostiska beskaffenheten, ty 
de öfriga fjelltrakterna förete samma hällearter; ej kan det vara 
bergens höjd, ty man finner ännu högre i medlersta Norge, och 
högre berg gifva rikare vattentillgång genom sina större snömas- 
sor; ej kan det vara den betydande medelhöjden öfver' hafvet, 
ty en lika och ännu högre träffar man flerestädes i Norge på 
sträckor af stor vidd. Så t. ex. har den straxt söder om det 


| 


egentliga Dovre belägna vidsträckta och högländta fjellplatå, som/..<z ST 
CR, 
Ve 

RSS 


VÄ WIy NÅ 


= 


aa 


— 422 — 


omsluter Rundenes vilda, ofta obestigliga toppar, en fattig vege- 
tation. Sjelfva det så rika Dovre företer flere skiljaktigheter,; i 
det, att den nordliga sidan, som tillhörer Trondhjems stift, är 
långt rikare än den sydliga; ty i Kongsvolds omgifningar växa 
nästan alla Dovres rariora, så phanerogamer som mossor. Fakta 
ser man, men orsakerna blifva ofta längre eller kortare tid för- 
dolda; endast ett längre noggrant aktgifvande och samlande af de 
förra kan leda till kännedom om de sednare. 


Den 21 Juli lemnade jag Lom och tog samma väg tillbaka 
öfver Vaagevandet till Laurgaard, hvarefter resan fortsattes i 
nordlig rigtning till Dovre. Vid Fogstuen uppehöll jag mig några 
dagar och besökte under denna tid Storhöe, Halfvarhöe och Blå- 
höerne, toppar, som hinna en höjd af ungefär 5,500 fot. Från 
Fogstuen fortsattes resan öfver Hjerkind till Kongsvold, der jag 
uppehöll mig omkring 14 dagar. Under denna tid besöktes fo- 
ten af Sneehetten och omgifvande smärre bergkullar (1854 hade 
jag bestigit högsta toppen 7,300 fot) samt Kolden, Nystuhöe och 
Knudshöe, hvilka hafva en höjd af något öfver 5,000 fot. Många 
utmärkta Botanici af nästan alla Europas nationer hafva besökt 
Dovres rika fjelltrakt, och alltsedan publicerandet af BLYTTS 
Flora öfver Dovrefjeld, i Nyt Magazin for Naturvidenskaberne 
1838, har den phanerogama vegetationen varit väl bekant. En 
sorgfällig uppmärksamhet har äfven tid efter annan blifvit egnad 
åt cryptogamerna, förnämligast mossorna, dock kan en i detta 
hänseende rik trakt knappast någonsin blifva så väl undersökt, 
att ej en lönande efterskörd kan göras. Så fann jag åtskilliga 
rara mossor, som hitintills ej blifvit angifna för Dovre, och bland 
dessa Andrea nivalis och Blytti, den förra sparsamt, den sed- 
nare i mängd. 


Efter slutade undersökningar vände jag åter tillbaka till 
Laurgaard, der jag dröjde några dagar för att taga kännedom 
om den några mil österut belägna Rundene fjelltrakt. Hufvud- 
station var då Höfrings-setrarne, som ligga vid vestra randen af 
den stora fjellplatå, som omsluter Rundene. Dessa vidsträckta 


— 423 — 


och obebodda fjelltrakter utgöra en gräns mellan Dovre, Folda, 
Sells och Quams annexförsamlingar. Bergen hafva väl ej den 
höjd som Lomsfjellen, ty Högrunden, det högsta, hinner blott en 
höjd af 6,730 fot och Digerrunden 6,500; men i vildhet stå de 
föga efter, och en vidd af flere qvadratmil är alldeles obebodd, 
då man endast vid fjellplatåns yttre ränder träffar några setrar, 
som likaledes stå öde under större delen af året. Under som- 
maren. 1854 undersökte jag den östra och nordöstra sidan; nu 
äter den vestra och nordvestra. Förgäfves försökte jag år 1854 
att stiga tvärs öfver en af de högsta topparne från öster till 
vester. Då jag var nära toppen, uppstod ett så starkt töcken 
att vägvisaren, som ej tycktes särdeles bevandrad här, försäk- 
rade det vara omöjligt att nedstiga på andra sidan, som han 
förmodade vara brantare. Det återstod då intet annat än att 
vända tillbaka. Jag närde ännu förhoppning att kunna verk- 
ställa detta öfverstigande från vester till öster. Min vägvi- 
sare och jag stego modigt oppföre; men då vi kommit till top- 
pen, gapade under oss en tvärbrant, och det var omöjligt att 
nedstiga der. Ett annat oväntadt skådespel mötte oss. Inunder 
utbredde sig på östra sidan en rymlig bassin, nästan omsluten af 
en kedja af berg med 7 å 8 höga toppar, och i midten rann en 
liten å, som hade sneebreer att tacka för sin uppkomst. Detta var 
ett skådespel lika nytt för min vägvisare, som för mig. Emedlertid 
hade jag under uppstigandet funnit Andrea sparsifolia, en art 
som första gången togs på Rundene 1854, och som sedan ej 
blifvit återfunnen. Vegetationen är fattig på Rundene så hvad 
phanerogamer som mossor beträffar. Af de förstnämnda såg jag 
inga andra arter än sådana som äro allmänna i nästan alla våra 
fjelltrakter. Endast i regio frigida träffar man åtskilliga rara 
mossor såsom Grimmia mollis och flere arter af slägtet Andrea, 
nemligen Andrea nivalis, Blyttii, Hartmanni, obovata, alpestris 
och den nyssnämnda sparsifolia, som är sällsyntare än dess 
samslägtingar. Hade tiden tillåtit mig längre dröja skulle jag 
gerna velat göra en tur mot södra och sydvestra sidan; men som 


— 424 — 


jag redan före 1 September åter borde vara närvarande i Up- 
sala, var det ej att tänka derpå. 

Från Laurgaard följde jag samma väg nedför Gudbrands- 
dalen, som jag rest uppåt, och anlände till Christiania den 16 
Augusti. Der dröjde jag endast några dagar, hvarefter resan 
fortsattes sjöledes till Upsala». 


— 425 — 


Akademiska angelägenheter. 


Akademien kallade genom anstäldt val, till inländsk ledamot i 
sjette klassen, Intendenten vid Riks-Musei Botaniska Afdelning Hr 
Professor N. J. ANDERSSON, och till utländske ledamöter i fjerde klas- 
sen, CHARLES WHEATSTONE, Led. Roy. Soc., Professor i Fysik vid 
Kings College, London, samt i åttonde klassen MICHEL CHEVALIER, 
Led. Franska Institutet, Stats-Råd. 

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Dublin Uni- 
versity zoologieal and botanical association. 

Från de Förenade Mexicanska Staternas Minister i Paris hade 
Akademien fått emottaga en skrifvelse, dat. Paris den 4 Oct. 1859, 
af innehåll, att bemälta Staters Interims-President, Medborgaren BE- 
NITO FUAREZ, genom dekret af den 29 Juni förklarat framl. Friherre 
A. v. HuUMBOLDT väl förtjent af fäderneslandet, och befallt att en 
bildstod till hans minne skulle uppsättas, samt att beslutet härom 
skulle meddelas alla de samfund, af hvilka Frih. v. HUMBOLDT varit 
ledamot. 

Adjunkten vid Wisby högre Elementarläroverk, Mag. G. LIND- 
STRÖM hade inlemnat berättelse om de undersökningar af Gottlands 
geologi och palxontologi han, med anslag af Akademien, under den 
förflutna sommaren utfört. 

S. M. Adjunkten H. D. WALLENGRENS afhandling: Skandinaviens 
Fjäder-Mott (Alucita L.), som varit remitterad till Hrr BoHEMAN och 
WAHLBERG, samt Hr Docenten T. THORELLS afhandling: Om Crusta- 
ceer, som lefva i arter af slägtet Ascidia L., hvilken varit remitterad 
till Hrr SUNDEVALL och LOvÉN, återlemnades med tillstyrkan af deras 
införande 1 Akademiens Handiimngar. 


Skäöänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Botaniska afdelningen. 


Af Studeranden J. G. Lagergren i Carlstad. 


En samling af växter från Wermland, utgörande något öfver 300 
arter. 


Af M. Cand. Mag. Fristedt. 
Åtta arter af slägtet Rheum, odlade i Upsala botaniska trädgård. 


Af Prof. E. Begel i S:t Petersburg. 


En högst dyrbar och intressant samling af växter från trakterna vid 
floden Amur samlade och beskrifne af MaAxmovicz, uppgående 
till 255 arter, hvaribland många nya genera och species. 


— 426 — 


Mineralogiska afdelningen. 
Af Hr C. Nordström. 


Ett stycke qvarz innehållande guld från Australien. 


Åf Hr Åssessor Plageman. 
Åtskilliga mineralier från Nya Kopparberget. 


427 


Meteorologiska Observationer på Stockholms Observatorium i September 1859. 
or  A.ä,mrm1»"idijpjJ 1J]lRLDLbbDDNnYlDDÄNW DD n;—wY9]|VDDNNLINDVNGSHGSNTfr(N(NIVGtffG(GNGOTTTOO I ——— 


ikAD Bö 
7 SES ETER SN 5 TRATT ck. FREE Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 

ES Sr - MM 
EB: | Kl8 | EL-2|KI KI. SJK 21K1. 9) Kl. 8 | Kl. 2 | Kl. 9 | Maxi- | Mini- ; g å 


mum. Of. Mm; RI, LS Br MI KISS 


i| 251,41 +10",0 S.S.0. 1 IN.N.V. II V.N.V. 1 Mulet |Mulet, regn | Mulet, regn 
2 KN AO 253,43) 3,07 + 9,7IS.S.V. 0,5| V. 5 V. Il Lugnt Halfklart Snor Klart,norrsk. 
3 1253,511253,401253,66| 3,44 + 14,0 + 9. 4| Lugnt 1 1S.S.0. 11| Strömoln | Strömoln | Strömoln 
4 1253,391253,041253,52| 3,80 +14,2 + 12,01 0.S.0. 2 HH Vv. 1l| V. 1 [Mul., störtr.| Strömoln | Halfklart 
5 1254,03 254,621 3,07 +11,8 + HU! V:S:V: d | VISN, I | V.SII 1 Klart Strömoln Klart 

6 |1254,54 254,37 | 3,03 +11,8 + 7,21/V.S.V. 0,5] V.S.V. 11 V.S.V. I Klart Strömoln Klart 

7 254,77) 254,92 RAL! + 11,6 + TA Lugnt V.S.V. 1 | Lugnt | Näst. klart | Strömoln Klart 

8 1254,83 255,25] 3,35 +15,6 + 10,5| S.S.0. 110.S.0. 1IN.N.O. 1] Strömoln Halfklart |N. mul. SR 
9 | 254,6712 71254,281 3,40 +12,2 +10,0) N: 1 10.S.0. 11 0.5.0. 1| Mulet, regn | Strömoln | Halfklart 
10 | 252,2612 251,821 3,68 +14,8 +10,31 0.5.0. 21 V.S.V. 1 VÄN, 11 Mulet, regn | Strömoln Halfklart 
11 1252,08 252,661 3,03 5l + 12,0 + 8,6] V.S.V. 1 Sv OSA Jölänt Strömoln Klart 

12 | 25 232,54| 3,11 2 + 10,7 + 9,5] N. 2 Nast IN:OF0D Mulet | - Mulet Strömoln 
tal 254,51| 3 24| +13,2 + 11,01 0.5.0. 110.S.0. 11 O.N.O. 1| Strömoln | Strömoln | Strömoln 
14 1254, 255,15 3 77| + 12,51 +10,7| + 11,7 +10,5| O.N.O. I | O.N.O. 1 | O.N.O. I IN. mul. regn| Mulet, regn | Strömoln 
15 | 255,311255,491255,59| 1 87) + 9,3 + 9,6 + 6,4| +10,5| + 5,5) O.N.O. 2 |O.N.0.2,5| O.N.O. I | Näst. mulet | Strömoln Strömoln 
16 |255,251254,951254,82) 1 94] + 6,2] + 7,6) + 4,71 411,0) + 4,01 N.N.O. 2 |N.N.O. 1IN.N.O. 2] Strömoln | Strömoln Strömoln 
17 |254,781255,091255,34] 1 89) + 7,6] + 8,2| + 4,5] + 8,6] + 3,9] O.N.O.2| N.O. 2 | N.O. 2 | Strömoln | Strömoln Näst. mulet 
18 |255,201255,071255,48 02 + 5,8) + 9,6) + 5,6) + 10,2) + 3,2| N.O. 2 Nad NY Näst. klart | Strömoln Strömoln 
19 1255,681255,431255,27 36) + 6,5| +10,8| + 7,5) +11,21 + 2,21 V.N.V. 4] S.V. 1 Sri Halfklart Klart Klart 
20 | 254,941254,501254,54 54) + 9,6! +10,8) + 9,8) +15,2| + 6,0) 8. 1 S.S.V. 21 S.S.V. 2 | Mulet, regn Mulet Klart | 
21 25 254,11 85l + 9,01 +13,8) + 9,4] +14,9| + 6,1] S.V. 1 | S.V. i | S.V. I | Näst. klart Strömoln Klart | 
22 125 251,10 091.+ 9,8) + 12,4) + 10,4] +13,0] ++ 6,2) 8.0. 4 | 8.0. 3 | 8.0. 2 | Strömoln Strömoln Mulet 
23 | 25 253,64 68) + 8,4 +12,8l| + 8,5) +13,8| + 6,4| Lugnt |V.S.V. 1/|S.V. 0,5 | Näst. klart | Strömoln | Näst. klart 
24 | 25 254,67 3) + 9,8| + 14,2) + 14,0) 415,21] + 7,0) V.S.V. 1 | V.S.V. 21 V.S.V. I | Halfklart Halfklart Mulet 
25 12 254,84 51 + 16,7) +19,4) +16,31 +20,21 + 12,9) V.S.V. 1 | V.S.V. I I V.S.V. 1) Näst. mulet Strömoln Klart 
26 | 25 254,42 5l + 14,4] +16,6) +15,1| + 18,0] +13,1| V.S.V. 11 S.V. 2 VR Mulet Mulet Näst. klart 
27-12 253,53 9) +11,8| +14,61 + 12,01 +15,7| +11,0| S.V. 4 | V.S.V. 1 |V.N.V. 1| Halfklart Mulet Mulet, regn 
28 | 25 255,65 6! + 9,7| +13,8] + 9,4) +14,9| 4 9,01 V.N.V. 1 | V.N.V. 1 | V.N.V. 1) Strömoln Klart — |Klart,norrsk. 
29 4) + 9,9| +12,8] +10,4| +13,8| + 6,51 0.S.0. 110.8.0. 1 a 2 | Halfklart | Strömoln |Mulet, regn 
30 +13,4| :+14,6| + 10,6) +15,01 + 10,0] 8. 1 V.SM I . 11 Mulet, regn | Halfklart Klart 


Måna-(254,01/253,99]254,101 3,03] 2,87] 2,95] +11,37|+ 14,46|+10,85] +24,0| +2,2 


ÖN (NR — O— +11 Pra d. 2:dra d. 19:de 


Nederbörd = 2,636 dec.-tum. 
es 204.083 ND EL 


I eiober CT 9, 


SES ARSESAE EE—— ———  -V"" 


a U i o i a 
= nan o-. fre elek Thermometer. | Vindens riktning och styrka. Anmärkningar. 
2 | Kl. 81) Kl. 2| Kl 9|K1. S|K1 2/K1. 9) Kl. 8 | KL. 2 | Kl. 9 | Maxi- | Mini- | Kl. 8 Kl Kl. 2 OA STEN 
f. m. | e. m. | e. m.[f. m.|e. m.le. m.| f. m. | e. m. | e. m. | mum, | mum. f. m. e. m. e.m. RR [yr En 

1 |253,63|253,41/254,07| 2,89| 2,77| 2,74) + 9",8/+12,5/4+10",0 JA FD0-R TR VS:V ll Va de | V.NVaL Klart Strömoln | Kl., norrsk. 

2 |254,41|255,07|256,05| 2,42| 2,30) 2,15) + 6,6] +12,1] + 6,4| +13,8| + 5,6| Lugnt | N.O. 1 N. 1 | Näst. klart | Strömoln |N.kl.,norrsk. 
3 |256,54/256,13/254,98| 1,96) 2,33] 2,95] + 7,0! + 9,2| + 9,31 +10,0 + 4,01 0 58.0. 11 8. 1 -1S.S.0. 11 Näst. mulet Mulet Mulet 
4 |256,31/257,11/257,68] 2,99| 3,01) 2,79) + 9,5) + 10,6] + 9,5! +11,2| + 8,4 0.5.0. 11:0.5S.0. 110 1 |Mul., dimma] Mulet, regn] Mulet 

5 |257,22/256,64/255,76) 2,82) 3,09) 2,78] + 10,6) + 10,8) + 10,8) + 13,0] + &,7I SSV. 1] SA IS 1 Mulet Mulet Mulet 
6 253,74/254,49| 2,82| 3,231 2,95] + 10,6! +11,8| + 9,71 +13,4! + 9,0) S.S.V. 1 | V.S.V. 1 Mulet Halfklart Klart 

ij 255,601255,94| 2,40] 1,89) 2,04] + 6,9) +13,2) + 8,6) +14,0) + 4,8) V.N.V. 1 | V.N.V. IH V.N.V. 1 Klart Klart Klart 

8 256,97 |257,77| 2,06] 2,09] 2,15) + 6,1) + 10,4! + 8,4) + 11,0) -+ 4,0/N.N.V.1| N. 1,5 I N.N.O.2 Mulet Strömoln Mulet 
9 258,231/258,05| 2,28] 2,06) 2,42] + 6,6] + 7,6) + 6,8] + 8,2| + 5,4) NO. 1 IN.N.O. 1 N.N.O. 1 Mulet Mulet Mulet 
10 257,74|/257,93| 2,06] 2,03) 1,91] + 5,Ul + 7,2) + 5,8 + 8,5 + 4,0) ON. 1 O.N.O. 1| N.N.O. 1 Mulet Strömoln Mulet 
1 257,991257,92] 2,05] 2,09| 2,22] + 4,01 + 5,6| + 5,1] + 5,8 + 35| N. 1 IN.N.O. 1 N.N.O. 1 Mul., duggr.| Mulet Mulet, regn 
12 257,771257,67| 2,33) 2,31| 2,22] + 5,8] + 7,0) + 6,4 + 8, + 4,51 O.N.O. 110.S.0. 11 O.N.O.1 Mulet, regn! Mulet Mulet 
13 256,59|256,13|) 2,02) 2,031 1,96] + 6,51) + 7,4) + 6,6) + 8,5) + 5,4] Lugnt Lugnt |N.O. 0,5 Mulet Mulet Mulet 
14 |255,721255,88|256,13] 1,87) 1,89] 1,87] + 6,4] + 7,2) + 6,0) + 8,2] + 4,5 Lugnt |N.N.O.1| Ni. 1 Mulet Mulet Mulet 
15 |256,081255,901255,761 1,95! 1,911 2,09) + 5,6|l + 8,0) + 6,7) + 9I,0I + 4,21] Lugnt Lungt |O.N.O.1 Mulet Näst. mulet Mulet 
16 |255,17|255,08/255,33) 2,52| 2,36) 2,32] + 7,21 + 8,6 + 6,01 + 9,51 + 4,1] Lugnt |V.N.V.1| Lugnt Mulet | Näst. mulet Mulet 
17 |254,58|253,96|253,64) 2,36) 2,30| 2,19] + 7,1] + 7,8) + 5,4) + 8,5l + 5,010.N.O. 11 N.O. 1 N. 1 | Näst. mulet Mulet Mulet 
18 | 252,771251,73|250,80) 1,57) 1,41| 1,61] + 1,8) + 3,7] + 1,4] + 4,7) + 0,5) N.V. 1 IV.N.V. I I N.N.V. Il Näst. mulet Mulet Mulet 
19 |250,53/250,971250,24) 1,51) 1,29) 1,30] + 0,5] + 3,3) + 0,8] + 4,01] — 1,0) V.N.V. 1| N.V. 2 I N.N.V. I] Strömoln | Strömoln Mulet 
20 | 246,921245,24|247,05] 1,62 1,51) 1,57] + 0,6! + 0,5) + 0,21 + 2,01 — 2,11 0. 2 N. 2 IN.N.V. 2 Mulet, snö | Mulet, snö| Mulet, snö 
21 | 248,381/247,67 246,12 0,981 1,49) 1,71] — 4,0] + 0,2] + 1,4| + 2,7! — 5,01 Lugnt | N.O. 1 IN.N.O. 2) Halfklart Mulet Mulet, snö 
22 | 246,78|247,61|248,08) 1,281 0,68) 1,26) + 0,7| + 1,8] — 0,11 + 3,51 — 1,0) N.O. 1 | N.O. 1 V. 2 | Näst. mulet Mulet Halfklart 
23 | 251,56|251,311251,89| 1,27] 1,861 0,94] — 1,9) + 4,3) + 3,5 + 5,0) — 2,3) V.S.V. IIS. Näst. mulet | Strömoln | Halfklart 
24 252,24 251,731252,13| 1,391 1,831 1,80) + 1,01 + 4,8] + 3,21 + 5,5 0,0] Lugnt |N Halfklart Mulet Mulet 
23 | 252,1912 25277 253,70) 1,941 4,87) 1,55) + 3,2 + 6,0) + 3,21 + 6,21 + 1,0)S.S.V. 0,51V.S. S Strömoln Klart Näst. klart 
26 |254,88|255,591255,42) 1,75| 1,921 231 + 2,01 + 7,2) + 7,0) + 7,5) + 1,1] S.S.V. 1 0.5.0. 11 Strömoln Strömoln | Näst. mulet 
27 |1253,99 253,07) 2,22] 2,56] 2,44' + 6,0] + 7,21 + 6,5! + 8,0) + 5,0| S.S.0. 11 S.S.0. 11 5.5.0. 1 Mulet Mulet | Näst. mulet 
28 | 252,83 251,721 1,81| 2,34] 2,151 + 3,01 + 7,01 + fl + 7,2] + 2,51 S.S.V. 11 S.S.V. I | V.S.V. 11 Näst. mulet | Näst. klart Mulet 
29 | 251,77 251, 83 251,46) 1,92] 1,69] 1,96] + 3,8] + 7,01 + 6,6) + 7,5l + 3,2) V.S.V. 1 I V.S.V. 1 | V.S.V. 1 Klart Näst. klart Mulet 
30 |249,68|249,15|248,69|2,37| 2,481 2,31] + 7,6] + 8,4) + 5,7| + 9,6] + 4,11 S.S.0. 11S.S.0. 11 S. 1 | Mulet Mulet |Mulet, regn 
31 | 248,34 EE 248,37 1,951.1,63! + 2,01 + 5,61 + 2,8) + 6,81 + 1,1] S.S.V. 1 1 | V.S,V. 11 Halfklart | Strömoln | Kl, norrsk. 

+ 4,75| + 7,23| + 5,67| 4 15,0] — 5",0 


2,06 


45,76 


d. 1:steld.21:ste 


Nederbör 


d =0,822 dec.-tum. 


Å 4 
Te p YRSEL RN jä NAT) N 
) 7 vw 
] Fn VV N 
od j fö? 
é ; Pr 
DY vw yerd 
Ar Å re - 
å , v 
2 v 
, + 
. 
2 
v 
kg 
Så 
I 
M [0 


sne 


OLM, 1860. P. A. NORSTEDT & SÖNElt, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENNSN 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. 16. 1839. MH 10. 


Onsdagen den 14 December. 


De magnetiske Elementer for Stockholm. — Hr HAN- 
STEEN hade öfversändt följande meddelande: 

»Under mit Ophold i Stockholm i den förste Halvdeel af 
August dette Aar (1859) havde jeg Leilighed til ved Hjelp af 
medbragte Instrumenter at bestemme den magnetiske Inclination 
og Intensitet. 

Ved at sammenligne disse med tidligere Bestemmelser deels 
af mig deels af andre Iagttagere har jeg sögt at udlede den se- 
culere Forandring af de forskjellige Elementer, forsaavidt denne 
med nogenlunde” Sikkerhed kan udledes af en Rekke af 31 Aar 
for Intensiteten og af 34 Aar for Inclinationen. Vel har WILCKE 
anfört, at Inclinationen i Stockholm i Aaret 1767 ikke kunde 
vere betydelig forskjellig fra 75"; om dette Udsagn grunder sig 
paa virkelige Iagttagelser eller kun paa en Gisning, er ikke klart. 
Vil man tage denne med i Betragtning, saa kunne Beregningerne 
over Inclinationen grundes paa en Rekke af 92 Aar. 

Alle mine Tagttagelser ere anstillede paa Observatorie Bak- 
ken, og fra 1842 til 1859 inclusive i det magnetiske Observato- 
 riom. De i dette Aar observerede ere fölgende: 


Incelination. Naal. 


1859 August 5, 10'49” Form. 71"8'373 IL. 


- 1147 — -71.4,386 II. 
6, 5.15 Efterm. 71.5,036 II. 
- BST — -71.4,304 III. 


7, 9.57 Form. 71.7,916 IL 
=A10:42 ES 717576 TIL 


— 432 — 
Middel af de 4 Formiddags TIagttagelser er = "1"7'063. 
2 FPftermiddags: -Mv& rn «re ABI0. 
Middel af begge = "71.5,867. 


Sammenstiller man dette Resultat med alle de tidligere 
Tagttagelser, har man: 


j 
| N:r Tagttager 


| t i Beregnet 4 

HS ANVÄRD RIE ora ele er le 1767,5 |75” 00 |75” 0081 — 0:08 

| 2 | HANSTEEN ..... 1825,63 |'72 8,3 |7157,91| +10,39 

3 Ti SPEER BRESPONETA 1828,43 | 71 43,43 51,67 | — 8,24 

| 4 (i EG ER I DIET 1830,42 45,00 47,26 | — 2,26 
174 RIDBERGLS co fr Ade 1832,62 41,10 42,63 | — 1,53 | 

6 TÄRNA = sortens 1838,20 41,60 | — 41,46 | + 0,14 

| HÄANSTBENSG fe 1842,56 22:25 24,99 | — 2,74 

8| LILLIEHÖÖK . . . .| 1845,42 23,22 205 + 2,28 

9 | ÅNGSTRÖM . .... 1850,59 | 16,35! 15,03! + 1,32 

10 13 DD SR OTERN fe Ore 1853,45 15,10 12,51 | + 2,59 

HL FHANSTERN GSK skett 1853,52 14,03 12,45 | + 1,58 

| 12 Id otpNoA od | 1859,60 | — 5,87 9,09 | — 3,22 


Disse Takttagelser kunne temmelig vel fyldestgjöres ved 
fölgende Formel: 
i ="73"10,91—3',2003 (£—1800) +0',010008 (+—1800)' + 
+0',00015764 (1—1800)Y', 
efter hvilken de beregnede Verdier ere bestemte og Different- 
serne AZ imellem Observation og Regning. Formlen giver 
for t = 1693,9 et Maximum = 7T7"34',8 
fort = 1863,7 et Minimum =7"71 8,5, 
altsaa i en Periode af 169,8 Aar en Variation af 6"26',3. 


Ligeledes giver Formlen fölgende Verdier af den aarlige : 
Forandring: 


| 
| Sar Ore | 
| I 
| 1800 | — 3200 | 
([IS100 — 2953: 
| 1820 | —2,611 | 
| 1830 | —2,174 
1840 | —1,623 | 
1850 | — 0,997 
1860 | —0,277 


Formlens saavelsom de deraf udledede Resultaters Nöjag- 
tighed beroer fornemmelig paa de to förste Inclinationers Paali- 
delighed. Om WILKES Angivelse for Aaret 1767 er ovenfor an- 
merket, at det er tvivlsomt om den er grundet paa en virkelig 
Tagttagelse, eller kun en Gisning. Min Iagttagelse i 1825 er ud- 
fört med et lidet 5 Tommers Inclinatorium af DOLLOND med 2 
Naale, hvilket ogsaa i Christiania synes at have angivet Inclina- 
tionen nogle Minuter for stor; formodentlig foraarsaget ved en 
svag magnetisk Polaritet i den inddelte Cirkel ner den 70:de 
Grad. De to fölgende i 1828 og 1830 ere udförte med et noget 
större Inclinatorium af ERTEL, som jeg benyttede paa Reisen 
igjennem Siberien. Alle de fölgende ere udförte med fortreffelige 
Inclinatorier af GAMBEY tilhörende Observatorierne i Upsala og 
Christiania, og maae derfor ansees som paalidelige. 


Fra Begyndelsen af April 1859 har der viist sig en bety- 
delig og usedvanlig Uroe i det magnetiske System, saa vel i 
Incelinationen som i Intensiteten, ledsaget med hyppige og sterke 
Nordlys, hvilket mueligen kan have haft Indflydelse paa Inclina- 
tionen i Stockholm i August dette Aar. Som Exempel skal jeg 
anföre fölgende Observationer i Christiania. 


Maanedsdag. Form. 


April 21 | 10:30" | 71223'82 | 615” | 70"56'34 | 27'47 
Mai 19 | 10.222 | 71.22,81 || 6.20 | 71.10,29 | 12,52 
Juni 8 | 10.20 | 712363] 625-171. 6,61 | 17,02 
Jak 11 | 10317 I. viser | 638-171 855-15 16,60 
— 19 | 10.24 | 712701 | 6.281 71.14,67 | 12,34 
Aug. 22 | 10.28 | 71.24,46 | 6.14 | 71.16,95 | 7,51 
— 291 10.21 | 71.31,56 || 5.23 | 71.19,80 | 11,76 
Sept. 2 | 10.23 | 71.29,01 || 4.16 | 70.26,98 | 62,03 
— 271 10.226 | 71.26,96 | 5.18 | 71.21,32 | 5,64 


Oct. 18 | 10.24 71.30,39 4.40 '71.10,71 | 19,68 
— 21 | 10.26 71.26,45 4.32 T1.10,74:],- 16,21 


I forskjellige Maaneder siden 1845, og fra 1855 i hver 
Maaned har jeg henimod Midten af Maaneden sedvanlig i 6 - 
Dage efter hinanden gjort Observationer om Formiddag og Ef- 
termiddag, og ladet samtidig Bifilaret observere. Den horizontale 
Intensitet har altid et Minimum om Formiddagen og et Maximum 
om Eftermiddagen, og den daglige Variation af denne er altid 
paa det nermeste proportioneret med den daglige Variation af 
Inclinationen, hvilket saaledes beviser, at de ovenstaaende Ure- 
gelmessigheder ikke ere en Fölge af Observationsfeil. Saaledes 
havde den 2:den September, da Inclinationen fra Formiddag til 
Eftermiddag aftog fra 71"29',01 til 70"26',98 eller 1”2',03, den 
horizontale Intensitet i samma Tid tiltaget i Forholdet 1:1,0453 

1 
eller TE 
Fra 1845 indtil April 1859 har denne daglige Variation 
veret serdeles regelmessig, hvilket kan sees af fölgende Middel- 


verdier. 


— 435 — 


Daglig 


205 ar. 
Variation. A 


Maaned. 


Jannar is. «> 0303 


4 
Februar ..| 0,239 | 4 
Marts. ...| 0,974 | 4 
ADPEILIRT fa (AS kÖD | d 
Mal frem 3,155 | 6 
JUNE tale je HALO 
JUL SAL sg 2,787 | 6 
August . . .| 1,766 | 6 
September .| 1,831 | 6 
October. . .| 1,227 | 4 
November .| 0,928 | 4 
December. .| 0,239 | 3 | 


Tallene i den siste Rubrik tilkjendegive, af hvormange Aars 
Iagttagelser hvert Middel er beregnet. Man seer, at denne Va- 
riation regelmessigt tiltager fra Vintersolhvervet til Sommersol- 
hvervet og ligesaa regelmessigt aftager mod Vintersolhvervet. De 
ovenanförte store Uregelmeessigheder i dette sidste Aar maa alt- 
saa vere paafaldende, ligesom de mange og store Solpletter i 
dette Aar, hvilket har givet Prof. RUDOLF WOLF i Ziärich saa- 
velsom mig den Anelse, at der maa vere en aarsagelig Forbin- 
delse imellem BSolpletterne, Nordlyset og de magnetiske Pertur- 
bationer. 

Endelig skal jeg anföre, at jeg paa samme Reise observe- 
rede Inclinationen i Götheborg i midten af en stor Gaard i Hotel 
Royal, og i Upsala i det magnetiske Observatorium. 

Götheborg ... 1 Aug. 91 Eorm. 70"32'0 
fipsgla ccs 13 Aug. 113 Form. 71 16,45 TES Gad 
'71”10,98 

— — 01 Eft. 71 5,51 Naal 2. 
Observationen i Upsala udförtes med det derverende Observato- 
riums Gambey, ved hvilket Naal 2 viste betydelige Differentser, 
naar Åxen håvedes fra Agaterne og igjen blev nedlagt. Maaske 
er Resultalet af Naal 1 nermere Sandheden. 


— 436 — 


Til Bestemmelse af den horizontale Intensitet i Stockholm 
observerede jeg Tiden af 300 Svingninger af densamme magneti- 
serede Staalcylinder, som jeg til samme hensigt benyttede paa 
Reisen igjennem det Russiske Rige i 1828—1830. Er T Tiden af 
300 horizontale Svingninger, reducerede til en vis Normaltempe- 
ratur, til forsvindende Buer og til Middeltid; H den horizontale 
Intensitet paa Observationsstedet, udtrykt i absolute Eenheder 
efter GAUSS, saa er HT”=0C, en constant Störrelse, ifald Cylin- 
derens magnetiske Moment er uforanderligt. Men aftager dette 
med Tiden, saa voxer C. Ved forskjellige Observationer af T 
og samtidige Bestemmelser af H imellem 1834 og 1855 i Göttin- 
gen, Christiania og Kiöbenhavn har jeg fundet log. C saa ringe 
tiltagende, at denne Verdie med Sikkerhed kan interpoleres. Naar 
saaledes T er observeret, findes log H = log C—21og T. 

I Stockholm fandtes saaledes: 


Dag. | Dagstid. 


11859 August 5| 040” Pft. |805”64/1,5732 
| 5 1.1 — |805,95/1,5720 
| 7 11.33 Form. | 806, 00 | 1,5717 


Middel = 1,5723 


Er V den verticale Componente, R den totale Intensitet, i Incli- 
nationen, saa er 


: 


V.=Htanöt, HR = Hsect 
Med den ovenfra fundne Verdie af i = 71"5',87 findes V = 4,5920, 
R =4,8537. Jeg skal nu sammenstille disse Bestemmelser med 
de af mig tidligere fundne Resultater paa samme Punkt. 


1828,43/71”43'4 || 1,53701 1,5337 4,656114,6535 
1830,42171 45,0 || 1,5326] 1,5370/—44]| 4,64771| 4,6499 —35 
1842,56171 22,251| 1,5563]) 1,5547| + 161] 4,62461 4,6277|—33|| 4,87921 4,8818/—26 
1853,51'71,14,0 |) 1,56601 1,5669!— 91 4,61261 4,6069/+571) 4,87 151 4,86611+54 
1859,60/71 5,9 || 1,5723] 1,5720]+ 311 4,5920] 4,5950|—30|) 4,8537] 4,8567|—30 


4,90351 4,8998|+37 


— 437 — 


De i ovenstaaende Tabel bestemte Verdier af H, V, R 
kunne fyldestgjöres ved fölgende Formler: 

H = 1,5328,9 + 17,170 (t—1828,0) — 0,15101 (t£— 1828,0) >; 

V=4,6542 — 17,726 (t— 1828,0) — 0,03162 (t— 1828,0) ; 

R = 4,9003,9 -- 11,861 (t— 1828,0) — 0,06232 (t— 1828,0) ”. ") 
Efter disse Formler ere Verdierne H', V', R' beregnede, og 
man seer at Differentserne A imellem Observation og Regning 
ikke ere betydelige. 

Da Stockholm paa en halv Grad ner har samme Brede 
som Christiania, skal jeg til Sammenligning sammenstille de ma- 
gnetiske Elementer i Christiania, bestemte nogle Dage för min 
Reise til Stockholm, og nogle Dage efter Tilbagekomsten, med de 
ovenfor anförte i August 1859. 

i H Vv R 

Christiania .... 712114 1,5679 4,6461 4,9037. 

Stockholm .... 1 5,87 1,5723 4,5920 4,8537. 

Hörskjel ser + 1527 — 44 + 541 + 500. 

I Christiania er altsaa Inclinationen + Grad större, den horizon- 
tele Intensitet lidt mindre, men den verticale og totale Intensitet 
noget större end i Stockholm. I Upsala, hvis Brede blot er 3 
Minuter mindre en Christianias, er Inclinationen + eller + Grad 
mindre end i Christiania.» 


”) Constauterne i de to siste Led af disse Formler ere Eenheder af 4:de Decimal. 


— 438 — 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från H. Maj:t Konungen af Preussen. 


LeErsivs, C. R. Denkmäler aus Aegyptien und Aethiopien. HLief. 
76—90. 


Från EK. Civil-Departementet. 
Hanr, A. Karta öfver Sverige. H. 3. 


Från K. Universitetet i Christiania. 


Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. 10: 4. 11: 1. 

Forhandlinger i Videnskabsselskabet i Christiania, 1858. Chra 1859. 8:0. 

Karlamagnus saga ok kappa hans, udg. af C. R. UnGER. I. Chra 
1859. 8:0. 

DANIELSEN, D. C. Beretning om en zoologisk Reise i Sommeren 
1858. Throndhj. S. a. 4:0. 

KRAFT, J. E. Norsk Forfatterlexikon 1814—56. H. 3, 4. 


Från Académie R. des Sciences, etc. i Bruxelles. 


Mémoires. T. 31. 

» couronnés. T. 29. 

» » Collection in 8:o. T. 8. 
Bulletins. 22:e Série. T. 4, 5, 6. 

» Tables des T. 1—23. 1858. 8:0. 
Annuvaire, 25:e Année. 

» de I'Observatoire, 26:e Année. 
Annales » » TERLAS 


Från Zoological Society i London. 
Transactions. Vol. 4: 5, 6. 
Proceedings. N:o 329—391. 

Från Geological Society i London. 
Quarterly Journal. N:o 60. 


Från Observatoire Physique central de Russie i S:t Petersburg. 
Annales, 1856: 1, 2. 
Compte rendu, 1857. 
Från Firstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. 
Preisschriften. N:o 7. 


Från K. K. Geographische Gesellschaft i Wien. 


Mittheilungen. Jahrg. 3: 2. 
(Forts. å sid. 448). 


7” RAVE VIR TFR 94 


— 439 — 


Om rostade och orostade jernmalmers värmekapa- 
citet. — Hr Direktör C. A. DELLWIK hade meddelat följande 
uppsats: 


»I det praktiska af masugnsskötseln har den erfarenhet 
vunnits, att våra jernmalmer i allmänhet och isynnerhet de så 
kallade svartmalmerna (oxid-oxidul) behöfva mindre kol till sin 
reduktion, då de blifvit strängt rostade, d. v. s. under tillträde af 
luft upphettade till börjande smältning, än då de äro orostade 
eller illa rostade. Bland andra theorier, som blifvit framkastade 
för att förklara detta förhållande, är äfven den, att malmens 
egentliga värme skulle förändras genom rostningen. 


För att undersöka, huru härmed förhåller sig, gjordes af 
mig på Kongl. Vetenskaps-Akademien en serie af undersökningar 
öfver värmekapaciteten hos orostad och rostad jernmalm. Här- 
till begagnades en Akademien tillhörig REGNAULT'S apparat för 
bestämmande af egentliga värmet, och undersökningarne gjordes 
i öfverensstämmelse med de af REGNAULT uti »Annales de Chi- 
mie et de Physique» Tome 73 gifna föreskrifter, så noggrant som 
möjligt. Enda afvikelsen från REGNAULT'S föreskrifter var, att 
då denne bestämde vattenmängden i blandningskärlet genom mät- 
ning och sedermera efter dess temperatur beräknade vigten deraf, 
så vägdes nu i stället vattnet till hvarje försök, dels för att und- 
vika de fel, som lätteligen begås vid mätningen, dels för att 
undgå förlust genom vattnets afdunstning under den tid, det före 
observationens början befinner sig uti blandningskärlet. För detta 
sednare ändamåls vinnande vägdes vattnet uti tre särskilta flaskor 
och inhälldes uti blandningskärlet omedelbart, innan den upp- 
värmda malmen deruti nedsläpptes. Efter observationens slut 
tarerades flaskorna. Det använda vattnets vigt varierade mellan 
760 och 900 grammer vid de olika försöken. Den thermometer, 
som begagnades i blandningskärlet, var förfärdigad af Hr ÅDER- 
MAN och indelad i tiondedels grader, så att hundradedels grader 
ganska säkert kunde afläsas. 


”Öfvers, af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 December 1859. 


= FT 


Till undersökningen hade blifvit vald en rik svartmalm från 
Kellingsbergs grufva i Husby socken af Dalarne. Malmen an- 
vändes i så bergartfria bitar som möjligt af ungefär 3 kub. tums 
storlek och i qvantiteter af 200 till 250 grammer till hvarje prof. 

De särskilda försöken gåfvo följande resultater: 

I. För orostad malm: 
Egentliga värmet = 0,1613. 


» » = 0,1663. 
» » 110: 01646 
» » = 0,1676. 


Medium af de 4 profven = 0,1649. 
I. För rostad malm: 
Egentliga värmet — 0,1604. 


» » = 0,1655. 
» DA rESO0IGGO 
» » =01653: 


Medium af de 4 profven = 0,1643. 

Den lilla olikhet, som här visar sig mellan de båda medii- 
resultaten, faller helt och hållet inom observations-felens område, 
så att man af dessa undersökningar måste draga den slutsats, 
att malmens egentliga värme, åtminstone inom temperatur-grän- 
sorna 0? och 100”, ej förändras genom rostningen.» 


= Fo 


Om Walrossen. — Akademiens ledamot Hr STEENSTRUP 
i Köpenhamn, hade i bref, dat. Kiel d. 30 Juli, meddelat Hr 
SUNDEVALL sin på noggranna undersökningar grundade åsigt af 
Walrossens affinitets-förhållande till de öfriga däggdjuren, hvil- 
ken åsigt Hr SUNDEVALL ansåg sprida ett nytt ljus öfver de till 
utseendet egna och från andra djur afvikande Phocaceernas affini- 
teter och naturenliga klassikation, samt i hög grad förtjena att 
för vetenskapen tillvaratagas. Hr STEENSTRUP yttrar nämligen: 
».... Om Hvalrossens, Odobenens, Forhold till Salerne». 
»Dette Dyr er dog aabenbart ikke nogen, paa grund af Stöd- 
tendernes Forhold, fra Selernes Gruppe devierende Form, men 
netop Forbindelsesleddet mellem disse og Mustelina; och dernest 
slet ikke en Overgang fra de förste till disse sidste, men just 
fra Odderne (Lutra) mod Selfamilien. Ved att dröfte Led for 
Led Skeletbyggningen, lige fra Craniet, igjennem Hvirvelsöjlen, 
till Lemmerne, og ligeledes tagende Afsnit for Afsnit af Leve- 
maaden og af övrige Bygningsforhold, kan jeg ikke komme til 
andet Resultat, end at den ikke staaer lengere (om i det Hele 
saa langt) fra Enhydris, end denne fra Lutra, og at begge med 
Lutra udgjöre ett sammenhengende naturligt Afsnit af Musteli- 
nerne eller de s. k. Vermiformia. Jeg tror ogsaa att REINHARDT 
er aldeles enig med mig i at regne Odob&enus (eller Odontobenus) 
sammen med Enhydris.» 


I anledning af detta yttrande hade ref. jemfört de upp- 
stoppade exemplar och skelett, som finnas på Riksmuseum i 
Stockholm af Phocaceer och närslägtade djur samt Musteliner, 
och kunde, efter denna jemförelse, ej annat än instämma i Hr 
STEENSTRUPS åsigter, blott med en liten modifikation, hvarigenom 
äfven slägtena Phoca och Otaria intagas i samma räcka af när- 
slägtade djurformer och ett afbrott i denna series, om än artifi- 
cielt, göres mellan Lutra och Enhydris, i öfverensstämmelse med 
lefnadssättet och med bakre extremiteternas bildning, såsom sy- 
nes af nedanstående schema. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 December 1859. 


— 442 — 


Hvad först den systematiska benämningen angår, så har 
Hr STEENSTRUP onekligen rätt uti att på detta ställe förkasta 
det vanligen brukliga namnet Trichechus, som är gifvet af ÅR- 
TEDI åt en s. k. Gräsätande Hval utan bakfötter, hvilken nu plägar 
kallas Manatus, men som bör få behålla sitt rätta, gamla namn”). 
Det har dessutom förr blifvit anmärkt, att uttrycket Trichechus 
(hårbärande, hårig) blott kan vara betecknande för ett djur som 
tillhör en ordning, hvars arter pläga vara hårlösa, såsom Hva- 
larne, men alldeles ej för en Phocacé. Men då denna rättelse 
verkställes, måste äfven Walrossen återfå sitt rätta och gamla 
systematiska namn. Vi vilja alltså här, efter STEENSTRUPS 
exempel, kalla honom Odobenus ”+). 


Beträffande djurets affinitet och deraf följande plats i zoo- 
logiska systemet, så har ref. funnit STEENSTRUPS uppgift fullt 
bekräftad, att det utgör mellanlänken emellan Enhydris och 
Phoca; att det äger flera tydliga drag af Mustelinernas form och 
att det således tydligen förenar Phoca med dessa djur. Man får 
härigenom en oafbruten formräcka från de högst utbildade, i skog 
lefvande Mustelinerna till de blott i hafvet lefvande Sälarna, så- 
lunda: Gulo, Martes, Mustela, Lutra, Enhydris, Odobaenus, Phoca; 
i hvilken series hvarje två närstående slägten tyckas likna hvar- 
andra alltför nära, för att böra skiljas i olika familjer, och där 
således hvarje fördelning tyckes bli artificiel. Äfven slägtet 
Phoca öfverensstämmer så nära med de öfriga, att det ej kan 
eller bör afsöndras, utan måste uppföras såsom sista ledet i räc- 


") Detta har blifvit orätt begagnadt derigenom att LINNÉ, som först (1735) all- 
deles riktigt uppförde Walrossen såsom ett eget slägte, Odobenus, och derefter 
räknade honom till slägtet Phoca, hvilket äfven låter försvara sig, slutligen, i 
Syst. Nat. XII, begick det stora felet, att insätta honom uti slägtet Trichechus 
(»'Tr. rosmarus»). — Men LINNÉs efterföljare, som väl kände Tr. rosmarus, 
men alldeles ej den rätta Trichechus (Tr. manatus L.), begingo ytterligare felet 
att anse den förre såsom slägtets typus. CuvVIEr, som insåg felet (se Tabl. 
Elem. och R. An.), försummade att rätta det, Vi måste således nu göra detta. 


") Bäst torde vara att taga detta namnet sådant det är, ehuru dess betydelse ej 
är fullt tydlig. Derivationen är ej uppgifven; men den kan vara af od8s, 
ovtos, tand; i hvilket fall namnet borde, såsom STEENSTRUP föreslagit, skrif- 
vas Odontobenus: gående med tillhjelp af tänderna, hvilket här synes kunna 
vara rätt; — eller af ödog, väg, då det borde heta Hodobenus (hafsdjur, 
som dock kan gå på vägen); — eller af &dos, mark, jord, då det borde vara 
Udobenus. 


<< 


götar Jm Boat EPP Rv 


— 443 — 


kan af Mustela-artade rofdjur. Detta visar sig isynnerhet då 
slägtet Otaria tages 'med i jämförelsen, hvilket här kunnat ske, 
då Riksmuseum i Stockholm äger 6 skelett och 4 uppstoppade 
exemplar, hörande till detta slägte. Otaria är liksom Odobenus 
en form, som står ganska nära intill Phoca, och som fått en 
något högre utbildning, hvilket synes uti den nedan lemnade 
korta beskrifningen af några bland dess delar. Åtskilliga af dessa 
delar äro tydligen högre utbildade än hos Odobzenus (såsom hela 
hufvudet), andra äro lägre och befinnas närmare likna dem hos 
Phoca (såsom Pelvis och bakfötterna). Refbenen hafva antagit 
den mera böjda form, hvilken de äga hos Odobenus och alla 
derefter följande Musteliner, med kortare brosk såsom hos dessa, 
Men ehuru de högre utbildade delarne (t. ex. hufvudet med öga, 
underkäk, proc. postorbitalis) visserligen hafva antagit en mera 
bestämd karakter af rofdjurs-ordningen, till och med af Mustelin- 
familjen, så närma de sig dock ej till formen af något visst 
slägte bland dessa, utan Otaria liknar ett sido-utskott i form- 
räckan, utgående från Phoca och stående bredvid Odobzenus, 
Från Phoca utgå således två högre fortsättningar (Otaria och 
Odobenus), hvilka båda närma sig till Mustelinerna, men sins- 
emellan äro ganska olika; af hvilka den ena, Odobenus, fortsät- 
tes genom Enhydris, Lutra o. s. v.; den andra, Otaria, deremot 
icke tyckes vidare fortsättas. Men formförhållandet mellan dessa 
tre slägten (Phoca, Otaria och Odobzenus) är sådant, att ett af 
dem icke kan uteslutas från den grupp, som innefattar de båda 
öfriga. Om således Odob&enus anses för en medlem af Mustelin- 
serien, så måste de båda andra äfven diträknas. — Slägtskapen 
mellan Phoca och Mustelinerna synes vidare bekräftas genom 
några egna formförhållanden, som finnas hos båda, men saknas 
hos de två anförda mellanformerna. T. ex. det lilla åderhålet 
genom en större knöl på insidan af humerus, vid condylus in- 
ternus, som är tämligen utmärkande för Mustelinerna, återfinnes 
alldeles likadant hos Phoca, ehuru både knöl och hål saknas hos 


— Odobenus och Otaria. Hos kattslägtet finnas de äfven, men 


hafva der något olika läge och bildning. Åfvenså hafva tänderna 


— 444 — 


hos de egentliga Phoc&e tydligare uttryckt rofdjurs-form än hos 
de två närstående slägtena. 


För att i korthet kunna jämföra alla de ofvan omtalade 
slägtena, framställa vi dem på följande sätt: 


1. Terrestres vel littorales 


podio postico brevi, non versatili, rotundato: digito 5:to breviore 
quam 4:to. 


Digiti antici et postici subaquales; omnes cute laxa, plerumque 
pilosa, plus minusve juncti. Solea calcatoria (nuda, calloso-rugosa). 
Rhinarium nudum, prominulum. 

Cranium firmum, ossibus crassis, concrescentibus, cristis validis; 
processu postorbitali semper prominente; spatio vero oculari parvo. 
Costze fortiter curvate: in Mele et Gulone 15; in Marte, Mustela et 
Lutra 14. Vert. sacrales 3 (Meles, Galictis, Gulo, Martes, Lutra). 
Pelvis sat ampla; coxa longiore, quam parte posteriore (pone aceta- 
bulum). Heac pars posterior lata, rotundata, foramine obturatorio lato, 
rotundato; tubere ischii seque ac sutura pubis ab acetabulo remoto. 
Femur longitudini tibixe subzxquale, et coxå (a margine acetabuli) 
duplo longius. Humerus subgequalis radio et femori. Olecranum sim- 
plex, leve, crassitie xequale ulne medis; radius apicem versus equalis 
vel angustatus. —- (Exceptiones a forma sceleti, v. infra: ad Lutrinas). 


a. (Melinze) crassiores, depressiusculae, perfectius plan- 
tigradae. — Digiti antici plerumque fortiores et unguibus majoribus 
armati. Auriculae late, rotundatae (sepe vellere suboccultata, vel, in 
Lipoto, plica obsoleta representatse). — Meles, Lipotus, Galictis, Me- 
phitis et cet. 


b. (Mustelinge) digitigrada: pulvillis tantum calcato- 
riis. — Digiti antici et postici sequales. Auricul& lata, semper 
prominule. Cauda longa. — Ictonyx; Gulo; Martes; Mustela (er- 
minea, putorius, lutreola: hec fere aquatica, ille minime aquam 
fugientes). 


ce. (Lutrinz) auriculis angustius oblongis, parvis (oculo 
parum majoribus). — Digiti postici anticis paullo longiores. Mem- 
brana inter digitos subnuda (sepe non magna) Cauda basi sat 
crassa. — TLutringe sceleto a prioribus differunt: cranio depresso, lato; 
osse pubis zaequali coxae; femore paullo breviore: =3 tibize, et =113 
coxae. — Sp. lacustres vel marine, littorales. 
Lutra, cauda tereti, rhinario toto nudo digitisque 3 et 4 xqua- 
libus (ut in plerisque precedentium) — Aonyx s. d. tantum unguibus 
parvis differt. 


Pterura, cauda marginata. Rhinarium limbo tantum nudum. Di- 
gitus quartus, antice posticeque, ceteris longior. Digiti posteriores 


— 445 — 


adhuc paullo longiores quam in Lutris propriis. — Typus: »Pteronura 
sambachi» Gray. — Lutra brasiliensis auct. huic affinis, an vere di- 
stineta?  Colore illi similis jam a Marcgravio desecribitur. Specimen 
vero in Coll. Zool. Goettingensi, typus deser:s Blumenbachii (Beytr. 
1808 et Abbild. 93: 1810) cum paucis aliis, nobis cagnitis, formam 
nuper degscriptam hujus gen:s exhibent; quocum bene congruunt ea, 
que de rhinario caudåque afferunt Wagner (Suppl. ad Schreb. II, 
263) et Burmeister, Th. Bras. I, 113. — Forte etiam L. platensis 
Wat. huic affinis? 


2. Pelagice 


podio longo, pinniformi (a talo ad ap. digitorum capitis longitudini 
subzequali), versatili. 

Digitus podii, vel primus (hallux), vel 5:tus, ceteris longior et 
erassior. Totum podium (posticum) ita versatile, ut in pede, solito 
modo insistente, digiti vel antrorsum, vel retrorsum, ad libitum, ver- 
tantur; vel etiam podium, in pede retrorsum extenso, non minus pro- 
num (soleå terre insistente), quam supinum (soleå sursum verså) 
flecti potest. Quod rotatione libera in junctura tarsi fit. In mamma- 
libus reliquis, hac junetura firmior, astragalo inter malleolos arcte in- 
eluso, fere tantum flectionem et extensionem admittit; pede igitur re- 
trorsum extenso, solea non nisi sursum spectat e. s. p. — Tuber cal- 
canei, eandem ob rationem, in pelagicis parvus, adpressus, in terrestribus 
eminentior. 


Cranium, auricul& et rhinarium, videas infra; oculus vero parvus 
in a, b, c; magnus in Phocis solis. Dentes maxillares (b, c, d) sim- 
pliciores, forma subzequales, tuberibus carentes. — Costa similes Mu- 
stelinis in a, b et c; rectiores in Phocis. Pelvis (preter a): coxa 
brevi, ossibus pubis ischiique debilibus, parum divergentibus, foramine 
obturatorio triangulari-oblongo. Tuber ischii multo breviore spatio, 
quam apex ossis pubis, ab acetabulo distat. Vert. sacrales in Enhydri 3, 
in Odobzeno 4 numeravi; in Otaria et Phoca variant: 4, 3 vel 2 et 
in juvene, ob nullas concretas, interdum tantum 1. — Femur (prater 
Enhydris) brevissimum, humero multo brevius. — Pedes antici (pree- 
ter a), phocini: planati, digitis, cute firma obvolutis, extus non distinctis, 
parum mobilibus. Humerus (in Otaria et Phoca) radio brevior (=3—i 
ejus). Cubitus planatus: radio curvato, antice lato, compresso, basi 
angusto; ulna antice angustata, postice valde dilatata, olecrano maxi- 
mo, compresso, inferius tubere vel spina, sub cubito prominente, aucto. — 
Solea in a, b et c, calcatoria, callosa; in Phoca, pilosa. 


a. Enhydris digitis posticis gradatis: 5:to ceteris longiore 
et crassiore, primo brevissimo. — Pedes antici toti ut in Lutra formati 
(scapulå, olecrano, radio, digitis). 

Auriculze, rhinarium, cranium, dentes et coste 14, ut in Lutra 
formatze. Pelvis lutrina; osse vero pubis, paullulum longiore quam 
coxa, leviter ad formam phocinam accedit. Femur proportione inter- 
medium: humero vix brevius, 3 tibia sequale, et coxå paullulo lon- 


— 446 — 


gius. (Podium forte paullo minus perfecte versatile quam sequen- 


tium?). — Enhydris, vite ratione, potius cum sequentibus quam cum 
superioribus convenit. — HE. marina Stell. Wagn. Mustela Linn. 
Phoca Pall. 


b. Odobenus L. S. N. I, 1735; — Phoca rosmarus 
L. X; — Trichechus rosm. L. XII et rec. (nec Trichechus Artedi et 
Linn. I—X; qui idem est ac Manatus! vet., Tllig., Cuv. 1817, sed 


cum Halicore Ill. confusus). — O. rosmarus. 
Digitus posticus 5:tus ceteris paullo longior et multo crassior; 
primus longitudine aequalis mediis, eis vero robustior. — Manicula 


phocina, digitis paullo longioribus; sed in animali ambulante, ob car- 
pum versatilem, retroversae. 

Awuricule nulle et rhinarium phocinum. Cranium, ossibus crassis 
et conerescentibus spatioque oculari parvo, cum Mustelinis congruit; 
caret vero processu postorbitali. Dentes canini peculiares. Costa 14, 
Mustelinze. Pelvis forma intermedia: parte anteriore (coxa) majore et 
cavo ampliore similis pelvi Lutre et Enhydris; pars vero posterior 
(pone acetabulum) ut in Phoca formata. Os pubis non multo longius 
quam coxa. Femur brevissimum, phocinum: longit. 11 coxe, vel 3 
tibie. Pes posterior phocinus, supra descriptus; — anterior (ulna, 
radius, digiti) omnino ut in Phoca, praeter humerum paullo longiorem, 
radio fere zxequalem, ut in Enhydri et superioribus. Solea in pedibus 
omnibus calcatoria. 


c. Otaria, pedibus anticis maximis: digito primo, longis- 
simo, digitis posticis longiore. Manicula hac maxima pinnarum instar 
retro versa, digitis, ut in Phoca, conjunctis, 

Auricul& parve adsunt et rhinarium lutrina. Cranium firmum, 
ossibus concrescentibus cristisque adultarum validis; spatio oculari parvo, 
processu postorbitali definito; sed minus depressum quam in Lutris! — 
Costa, ut pracedentium, mustelinae, arcuatae; sed 15, ut in Phoca. — 
Pelvis, omni formå et proportione partium inter se, similis pelvi prae- 
cedentis; sed ad magnitudinem minimam redacta. Hinc: coxa minima, 
ut coxa Phoca (sed minus extr. flexa); pars vero posterior multo 
minor quam ejus et precedentium (=11—11 coxse). Cavum pelvis 
minimum, podium animalis complicatum vix admittit. — Femur bre- 
vissimum, ut Phocze (coxå paullo longius; vix longit. 3 tibize). Po- 
dium phocinum, magnum; sed digitus primus (hallux) ceteris crassior 
et validior; 5:tus paullo brevior et angustior; medi (2—4) tenues, 
sed longitudine 2equales primo; omnes lobo cutaneo longissimo, sub 
ungue aucti. — Pedes antici supra descripti; ulna et radius omnino 
ut in Phoca. — Solea, ut in pracedentibus omnibus, calcatoria. 


d. Phoca, auriculis nullis; solea pedum omnium pilosa, 

nulla parte calcatoria. : 
Cranium depressum; fragile: ossibus tenuibus, separatis, cristis 
obsoletis, processu postorbitali nullo, spatio oculari magno. Oculus ipse 
magnus. Rhinarium pilosum retractile. — Costa utrinque 15, minus 


= MT 


eurvatx quam costa praecedentium omnium et cartilaginibus longioribus 
cum sterno conjunctze. — Pelvis supra descriptus: coxa minima (multo 
brevior, quam femur parvum); a pelvi proxime preecedentium differt 
osse pubis rectiore, longiore (coxå duplo longiore). Femur brevissi- 
mum: vix dimidixe tibixe xquale. — Podium longum, versatile (conf. 
supra).  Digiti postici 1 et 5 zequales, vel 5:tus crassior; 3 medii 
breviores, tenues. — Ulna et radius, v. descr. generalem sp. pelagi- 
carum (2). Manicula brevia; sed Phoce quaedam  australes, gen. 
Leptonyx anuct., digitos habent longiores, vix minus quam in Otaria 
extensos transitumque prebent. Sic subgenus Halichoerus ad Odo- 
baenum transit. 

Hc ad descriptionem addamus. Scapula in Phocis angustior, 
semilunaris, margine inferiore fortius quam in reliquis incurvato. — 
Condylus internus humeri intus habet tuber majus, foramine pertusum. 
Idem vero tuber idemque foramen in omnibus Mustelinis (Mele, Gal- 
ieti, Gulone, Marte, Mustela, Lutra), et in Enhydri adsunt; desunt 
vero in Odobzrno et Otaria. In Felinis et Viverrinis situs eorum 
paullo alius reperitur. 


Postremo, extra propositum observandum est, magnitudinem horum 
animalium in libris plerumque longe nimiam exponi solere. Relatum 
legimus de Odobieno, 18—20 pedes longo, de Otariis 15—20, de 
Phocis (Cystophora) 20—25 pedum longitudinem explentibus; que 
omnia, ex relationibus antiquis, minus adcuratis, desumta, rem veram 
longe excedunt. Nullum enim horum animalium exemplum, 12 pedes 
excedentem, inveniri, persuasum nobis habemus. Quod de Odobzno 
non minus relatione venatorum quam propria observatione scimus. 
Maximam Otariam a Forstero descriptam invenio, incertius tamen 
»10—12 pedes mensura Angl. longam» dictam. Stellerus vero men- 
suras multo minores exponit: Phocam ursinam (Linn. XII ex Stellero in 
Act. Petr. II) 90 poll. (73 pedes) longam, a naso ad ungues posticos, 
extensos, dicit. Longitudinem  alterius sp. descripte (Ph. leoninze 
Schr.) non memorat; animal vero pondere preecedentis duplo circiter 
gravius describit; qua ratio ponderis longitudinem circiter 11 superioris 
indicat, i. e. pedum fere 91. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 16. N:o 10. 2 


— 448 — 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 438.) 


Från Författarne. 


MANDERSTRÖM, L. Om Gustaf den tredjes yttre politik under de två 
sednaste åren af dess regering. Tal vid prasidi nedläggande i 
K. VA. Sthm. 1859. 8:0. 
KinpBERG, N. C. Sammandrag af Botanikens elementer. Wenersb. 
1859. 8:0. 
» » Beskrifning öfver en resa i Tyskland, Frankrike, 
Spanien och Schweiz år 1855. Ib. 1859. 8:0. 
THOMSON, C. G. Skandinaviens Coleoptera, synoptiskt bearbetade. T. TI. 
Lund 1859. 8:0. 
v. BiBRA. Die Getreidearten und das Brod. Nirnb. 1860. 8:0. 
MuRroHIson, R. J. Address at the Meeting of the R. Geographical 
Society 23d May 1859. 
QvuETELET, AD. Observations des Phénoménes periodiques, 1857. 
(Brux. 1858. 4:0). 
» » Sur les travaux de P'ancienne Académie de Bru- 
xelles. Brux, 1859. 8:0. 


Från Hr Doct. C. Stål. 
DouHrn, A. Catalogus Hemipterorum. Stett. 1859. 8:0. 


RRRRRRRRSSEEEEEEEEEEnE AR 


— 449 — 


Till kännedomen om Coreida. — Hr D:r CO. STÅL hade 
inlemnat följande uppsats: 

»Inom få familjer bland Hemiptera torde en sådan osäker- 
het i slägtenas och gruppernas begränsning råda, som just i den 
ifrågavarande, och onekligen torde den i detta afseende jemte 
Pentatomida höra till de svårare. Orsaken till denna förbistring 
ligger hufvudsakligen deri, att man öfversett en mängd karakte- 
rer af den största vigt, såsom ocellernas ställning, bakom eller i 
samma linea med ögonens bakre kant, deras afstånd från hvar- 
andra och från ögonen, formen af den bakom antennerna lig- 
gande delen af hufvudet, närvaron eller frånvaron af en bakom 
ögonen liggande liten valk, som hindrar eller tillåter hufvudet 
att dragas in i thorax ända till ögonen, närvaron af en nästan 
valkig ring i spetsen af thorax, denna sednares trubbiga eller 
förtunnade sidokanter, afståndet mellan de bakre benen, bak- 
lårens längd i förhållande till abdomen, baktibiernas längd- 
jemförd med baklårens, formen af de så kallade »ostiola odori- 
fera» och deras bihang, ställningen af stigmata, allt karakterer, 
hvarpå man hittills ej gjort afseende, under det att benens lik- 
formighet eller olikformighet jemte deras beväpning, hufvudets 
totalform (en i allmänhet falskt uppfattad karakter) jemte an- 
tennernas form och längd, så väl i sin helhet som deras sär- 
skilda leders hvar för sig, utgöra i deras olika och mångfaldiga, 
mestadels endast specifika, modifikationer de karakterer, på hvilka 
man hittills grundat slägten, och kombinerat dessa till större 
eller mindre, alltid misslyckade, grupper. 

Jag hade ämnat att till denna uppsats, hvilken utarbetades 
under mitt vistande i Berlin, låta följa en schematisk öfversigt 
öfver alla mig bekanta slägten bland Coreida, men min hastigt 
påskyndade hemresa till fäderneslandet, der jag på långt när ej 
har tillgång till ett för ändamålet nödvändigt stort material, ne- 
kar detta. Jag hoppas dock att de många nya, enligt min åsigt 
välgrundade slägten, som här nedanför skola karakteriseras och 
de hittills obegagnade kännemärken, hvilka jag dervid framhåller, 


Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., d. 14 December 1859. 


— 450 — 


skola åt studiet af denna familj lemna åtskilliga stödjepunkter 
och i någon mån underlätta detsamma. 

Af några förut beskrifna slägten, hvaraf man hittills blott 
känt en eller ett ganska ringa antal arter, har jag beskrifvit 
nya sådana. 


BARDISTUS. DaLL. 


Preter Bardistum serrulatum huc etiam pertinet: 

1. B. crenulatus. — Sericeus, testaceo-flavescens, subtus cum pedibus 
dense fusco-conspersus, antennis nigricantibus; vittis 4 (mediis 2 
valde approximatis) obsoletis thoracis fuscis, hujus angulis lateralibus 
acute prominulis, marginibus lateralibus crenatis; membrana parce 
fusco-conspersa. 2. Long. 22, lat. 8 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 

Statura B. serrulati (= umbrini! Burw.), aliter coloratus, tho- 
race utrimque dentatulo. 


CNEMYRTUS. SrtåL. 


Corpus valde oblongum, parallelum. Caput quadratum, tuber- 
culis antenniferis brevissimis, haud prominulis, lobo medio spatium 
inter illa occupante, paullo producto, obtuso. Rostrum fere ad coxas 
intermedias extensum. Antenna corpore dimidio paullo longiores. 
Thorax postice ad angulos basales scutelli dentato-productus, collari 
nullo. Pedes mediocres, posteriores nonnihil distantes, postici a late- 
ribus pectoris quam inter se duplo longius remoti; femoribus subtus 
spinula una alterave apicem versus armatis; tibiis triquetris sulcatis, 
omnibus 2equicrassis; tarsis posticis articulo 1 apicalibus 2 paullo lon- 
giore. Abdomen hemelytris zequilatum. 

Bardisto affine genus. 


1. C. scriptus BurM. — Cerbus scriptus Burm. Handb. der Ent. II. 
p. 339. 1. — Brasilia. 


MERARDUS SrtåL. 


Caput quadratum, tuberculis antenniferis haud prominulis, lobo 
medio obtuso, illis paullo longiore. Antennze corpore fere 4 breviores, 
2equicrasse. Rostrum fere ad coxas medias extensum, articulo 1 caput 
vix superante, crassiusculo. Thorax postice bidentato-productus. Ab- 
domen hemelytris nonnihil latius. Pedes mediocres, posteriores paullo 
(postiei minus quam medii) distantes; femoribus anterioribus prope 
apicem subtus spinulis 2 armatis, posticis incrassatis; tibiis sulcatis, 
posticis femoribus paullo longioribus; tarsis posticis articulo 1 apica- 
libus 2 paullo longiore. 

Cnemyrto affine genus. 


1. M. spinicrus. — Dilute sordide olivaceo-flavescens, supra obscure 
punctatus, subtus pallidior; antennis pedibusque flavescente-testa- 
ceiss. &. Long. 15, lat. 5 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 


ENS, 


ES 


— 451 — 


Thorax angulis posticis acute prominentibus, marginibus late- 
ralibus rectis, subtilissime crenulatis. Femora postica admodum 
incrassata, subtus granulata, medio spina sat valida armata. Tibise 
postica intus crenulate, prope basin spina majuscula instructae. 


MOLCHINA Am. et SErRV. 


1. M. Linné. — Obscurius ferruginea, supra parce obsolete, subtus 
(exceptis lateribus) densius sordide albido-sericea ; antennis, pe- 
dibus, capite, rostro, limboque abdominis nigricantibus, hoc sor- 
dide luteo-maculato, antennarum articulis 2, 3 et 4 basin versus 
flavescentibus, 3 apicem versus leviter compresso-ampliato; thorace 
remote punctato (punctis nonnullis smaragdinis), hujus maculis 
nonnullis minutis maculaque corii parva media levibus, obscurio- 
ribus; membrana obscure cupreo-zenea. P. Long. 25, lat. 8 mil- 
lim. — Brasilia. Mus. Berol. 

M. compressicorni brevior, antennis brevioribus. Antenne ar- 
ticulo apicali basali paullo longiore, 3 secundo vix breviore. 
Thorax angulis posticis acute prominentibus, marginibus latera- 
libus rectis, parce minute crenulatis. 


NOTOBITUS SråL. 


Corpus valde oblongum, nonnihil depressum. Caput quadratum, 
tuberculis antenniferis brevissimis, subprominulis, lobis medio et late- 
ralibus ex parte inter et ante illa paullo productis. Antenn 
long, graciles. Rostrum pedes intermedios 2xequans, articulo 1 ca- 
pite multo longiore. Ocelli inter se quam ab oculis vix latius di- 
stantes. Thorax postice truncatus. Femora omnia subtus spinulosa. 
Tibia postice femoribus 2equilonga, intus spinulosee, triquetrzae. 

Huc pertinent species Nematopi generis asiatice, inter quas N. 
meleagris et malayus mihi tantum cognita sunt. 


CLORESMUS Sri. 


Corpus depressum, oblongum. Caput vix ad oculos immersum, 
tuberculis antenniferis haud prominulis, spatio inter illa (tuberculis 
latiore) a lobis occupato, his antrorsum productis, zequilongis, latera- 
libus angustioribus, apice acutis et subliberis ; genis leviter dilatatis 
et prominulis. Ocelli inter se quam ab oculis paullo magis distantes. 
Antenna corpore dimidio paullo longiores, articulo basali reliquis bre- 
viore et paullo crassiore. Rostrum fere medium metasterni attingens, 
articulis 1 brevi, 2 et 3 equilongis, illo longioribus, apicali preece- 
dente longiore. Thorax collari instructus. Hemelytra abdomini szequi- 
lata; membrana parcius venosa. Pedes posteriores valde distantes, 
postici inter se quam a lateribus pectoris paullo magis remoti; femoribus 
subtus biseriatim spinulosis, posticis abdomine multo brevioribus, in- 
erassatis; tibiis prismaticis, posticis femoribus vix zequilongis; tarsis 
posticis articulo 1 apicalibus 2 breviore, apicali vix longiore. 

Notobito affine genus. 


1. C. Signoreti. — Sordide testaceo-flavescens, supra distincte pun- 
ctatus, capitis macula intraoculari femoribusque posticis apicem 
versus fuscis; hemelytris seneo-indutis. 8. Long. 12, lat. 34 mil- 
lim. — Java. Mus. Berol. 

Antenne articulo 3 secundo nonnihil breviore, 4 eodem paullo 
longiore. Thorax angulis posticis haud prominulis, obtusis, ante- 
rius 1mpunctatus, minutissime subgranulatus, posterius ruga trans- 
versa levi. Meso- et metastethia granulata, posterius cum pro- 
stethio distincte punctata. g 


DIARIPTUS Stå. 


Corpus elongatum. Caput quadratum, cum oculis thoraci antico 
equilatum, usque ad oculos thoraci immersum, lobo medio spatium 
totum inter tubercula antennifera occupante, obtuse paullo prominulo. 
Antenn corpore fere 3 breviores, articulo 1 reliquis nonnihil erassiore, 
capite ter longiore, apicali illi xequilongo, 2 mediis brevioribus, 2 tertio 
nonnihil longiore. Rostrum coxas anticas haud superans, articulo 1 
brevi, capite fere 3 breviore, reliquis crassiore, 2 et 3 aquilongis, illo 
nonnihil brevioribus, 2 tertio crassiore. Thorax collari instruetus, po- 
stice utrimque oblique truncatus. Scutellum latitudine basali nonnihil 
longius.  Hemelytra abdomine paullo angustiora, et ei 2equilonga; 
membrana venis simplicibus. Pectus haud sulcatum, mesosterno antice 
pone coxas anticas tuberculato-elevato. Abdomen segmentis 3 et 4 
apice spina majore, 5 spina breviore armatis. Pedes mediocres, postici 
late distantes; femoribus anterioribus modice incrassatis, mediis subtus 
spinulis pluribus, anticis subtus prope apicem spinulis paucis armatis, 
posticis magis incrassatis, spinosis; tibiis posticis compressis, femoribus 
nonnihil longioribus; tarsis articulo 1 apicalibus 2 ad unum vix lon- 
giore, 2 tertio breviore. 

Archimero affine genus. 


1. D. hexacanthus. — Testaceo-flavescens; spinis abdominis mnigris; 
capite ventreque fere omnino levibus, pectore thoraceque rude 
subrugoso-punctatis, hujus angulis lateralibus rectis, leviter promi- 
nulis; clavo distincte, corio obsolete punctatis. &. Long. 24, lat. 
51 millim. — Cametå. Mus. Berol. 

AS. Femoribus posticis valde incrassatis, seriebus pluribus spi- 
nularum armatis; tibiis posticis leviter extrorsum arcuatis, intus 
medio levissime subdilatatis, mox infra medium spina nigra, infra 
spinam illam spinulis pluribus armatis. 


UGNIUS Sri. 


Corpus nonnihil depressum. Caput quadratum, vix ad oculos 
immersum, tuberculis antenniferis apice oblique truncatis, lobo medio 
spatium inter illa replente, antrorsum acute producto. Antenna cor- 
pore breviores, subgraciles, articulo basali leviter incrassato, secundo 
breviore. Rostrum fere trans coxas intermedias extensum, sat gracile, 
articulo 1 parum incrassato, caput nonnihil superante, 2 illi vix aequi- 


FIRE FA 


NE RA EE a AE a de a Nee 


— 453 — 


longo, 3 secundo longiore. Thorax collari distincto, angulis anticis 
acute productis, basi supra scutellum truncatus, marginibus attenuatis. 
Membrana simpliciter venosa. Pedes mediocres, posteriores, preesertim 
postici, distantes, femoribus subtus spinosis, posticis incrassatis; tibiis 
triquetris, posticis reliquis nonnihil crassioribus, leviter compressis, fe- 
moribus vix zxquilongis, apicem versus intus spinulosis; tarsis articulo 
1 apicalibus 2 paullo longiore. 


1. U. kermesinus LINNE. -— Rufo-testaceus, thorace pgranulato; an- 
tennis nigris, articulo 3 basi pallido; hemelytris pectoreque valde 
distincte punctatis, illis fascia media flavo-albida, utrimque serie 

macularum nigrarum terminata, ornatis; membrana fusea. I. 
Long. 17, lat. ”5l millim. — Brasilia. Mus. Berol. et Holmiensi 
(e Mäsea DE GERRI). 


Cimex kermesinus. LINNE. Syst. Nat. Ed. X. p. 450. 80; Ed. 
01 1 RN RN (pe la 


Cimez rubro-balteatus. DE GEER. Mém. III. p. 339. 11. Tab. 
Sr I 


Lygeus kermesinus. FABR. Ent. Syst. IV. p. 140. 20; Syst. 
Rhyng. p. 211. 30. 


Species pulcherrima, rarissima, auctoribus recentioribus ignota. 
Huic generi verosimiliter adjungendus est: Metapodus badius. H. 
ScH. Wanz. Ins. IX. p. 258. (Diactor badius) fig. 997. 


LYBINDUS SrtÅL. 


Corpus oblongum, depressum. <Caput vix ad oculos immer- 
sum, parte pone antennas subtransversa, tuberculis antenniferis vix 
prominulis, apice oblique truncatis, lobis medio et lateralibus ex 
parte inter illa deflexo-productis, illo his paullo longiore. Antenna 
crassiuscule, corpore multo breviores. Rostrum articulo 1 caput 
paullo superante, 2 illi vix aquilongo, 3 brevi. Ocelli inter se quam 
ab oculis magis distantes. Thorax collari instructus, angulis anticis 
acute prominentibus, marginibus lateralibus attenuatis, acutis, leviter 
reflexis. Hemelytra abdomine paullo angustiora, membrana simpliciter 
venosa. Abdominis segmentum 1 utrimque occultum. Pedes medio- 
cres, postici valde distantes; femoribus posticis incrassatis; tibiis tri- 
quetris, posticis crassioribus, leviter compressis, femoribus zequilongis; 
tarsis breviusculis, posticis articulo 1 apicali vix longiore. 

Ugnio affine genus. 


1. DL. rufo-cinctus. — Niger, supra cum peetore distinete punctatus; 
capite, marginibus lateralibus latiusculis thoracis, et costali corii 
angusto ultra medium nec non adomine rufo-testaceis. SA. Long. 
13, lat. 4 millim. — Rio Janeiro. Mus. Berol. 

Capitis lobi parum producti. Antennarum articulus åpiealis 
ommnium longissimus. Rostrum fere ad coxas medias extenstum. 
Thorax marginibus lateralibus levissime rotundatis, angulis po- 
sticis obtusis, haud prominulis. Femora postiea valde inerässata, 


CK 


SN 


— 454 — 


recta, granulata, subtus spinulis nonnullis parvis instructa, antica 
prope apicem subtus spinulis parvis nonnullis armata. Tibize po- 
stice intus crenulate. 


2. LDL. dichrous. — Supra nigricans, cum pectore distinete pun- 
ctatus, subtus cum antennis, capite, collari marginibusque la- 
teralibus thoracis limboque corii costali ultra medium, rostro pe- 
dibusque flavo-testaceus; pectoris vitta utrimque nigricante. 2. 
Long. 123, lat. 23 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 

Capitis lobi quam in LL. rufo-cincto magis producti. Antenna 
articulo apicali prsecedente subbreviore. Rostrum ultra basin 
ventris extensum. Thorax marginibus lateralibus rectis. Femora 
antica subinermia, postica paullo incrassata, subtus apicem versus 
spinulis nonnullis armata. Tibie postice inermes. 


DIRNALUS SrtåL. 


Corpus subelongatum vel valde oblongum, depressum. Caput vix 
ad oculos immersum, tuberculis antenniferis haud prominulis, lobis 
spatium inter illa occupantibus, triangulariter productis. Antennee cor- 
pore dimidio vix longiores. Rostrum coxas medias attingens, articulis 
1—53 subaquilongis, 4 paullo longiore, 1 caput subsuperante. Ocelli 
inter se quam ab oculis duplo longius remoti. Thorax collari distincto 
instructus, angulis anticis acute prominentibus. Hemelytra abdomini 
zequilata; membrana venis parum furcatis. Mesosternum leviter sul- 
catum. Pedes breviusculi, posteriores modice distantes; femoribus api- 
cem versus serie spinularum rararum armatis, posticis abdomine multo 
brevioribus; tibiis posticis femoribus subzequilongis. 

Pracedentibus affine genus. 


1. D. prominulus. — Dilute ferrugineus, supra nigro-punctatus et cum 
, pedibus obscurior; antennis membranaque nigris. Y$. Long. 17, 
lat. 5 millim. — Surinam. Mus. Berol. 


Lobus medius capitis prope basin denticulo armatus. Thorax 
angulis lateralibus haud prominulis, obtusis, marginibus lateralibus 
rectis, anterius minute crenulatis. Antenne articulis 1 et 4 (re- 
liquis paullo crassioribus) nec non 2 subaquilongis, 3 illis paullo 
breviore, prope basin annulo pallido ornato. Femora postica an- 
terioribus paullo crassiora. 


NIROVECUS SråL. 


Corpus oblongum, subdepressum. Caput vix ad oculos immer- 
sum, tuberculis antenniferis haud prominulis, lobis spatium inter illa 
occupantibus, antrorsum parum productis. Ocelli inter se quam ab 
oculis duplo longius remoti. Antenna corpore dimidio vix longiores, 
articulo apicali fusiformi, incrassato, basali capite breviore. Rostrum 
coxas medias haud superans, articulis 1 et 2 longiusculis, zequilongis, 
3 breviore. Thorax collari minus distincto instructus, angulis anticis 
acutiuscule prominulis. Pedes breviusculi, posteriores parum distantes; 
 femoribus subtus spinulosis, posticis abdomine multo brevioribus, tibiis 


3 


— 455 — 


posticis anterioribus vix crassioribus, femoribus sequilongis; tarsis po- 
sticis articulo 1 apicalibus 2 subzequilongo. 
Pracedentibus affine genus. 


1. N. claviger. — Sordide flavo-albidus, parce dilute ferrugineo-ad- 
spersus, supra sat dense ferrugineo-punctatus; membrana sor- 
dida, fusco-venosa; antennis sordide subferrugineis; thorace utrim- 
que hemelytrisque basi anguste pallido-limbatis, illo antice intra 
limbum utrimque nigricante; ventris disco utrimque serie macu- 
larum parvarum nigrarum. 92. Long. 8, lat. 2! millim. — Mexico. 
Mus. Berol. 


PLUNENTIS SrtåL. 


Corpus oblongo-subovatum. <Caput cum oculis thoraci antico 
2xequilatum, vix ad oculos immersum, tuberculis antenniferis lateralibus, 
lobis inter illa antrorsum prominentibus, parte pone antennas latitu- 
dine nonnihil longiore. Antenna corpore dimidio nonnihil longiores, 
articulis basali et apicali incrassatis, illo capite dimidio vix longiore, 
hoc capiti vix 2equilongo, 2 et 3 gracilioribus, secundo capite non- 
nihil longiore, 3 illo nonnihil breviore, apicali longiore. Rostrum 
medium segmenti ventralis secundi attingens, articulo basali capiti 
subaquilongo. Thorax latitudine brevior, angulis anticis acute promi- 
nulis, marginibus lateralibus acutis, attenuatis. Membrana venis fw- 
catis et parce anastomosantibus. Pedes mediocres, postici inter se 
quam a lateribus pectoris + minus longe remoti; femoribus subineras- 
satis, posticis subtus prope apicem spinula armatis. 


In vicinitate praecedentium locandum genus. 


1. P. porosus. — Testaceus, thorace, hemelytris pectoreque fortiter, 
ventre subtilius punctatis; antennarum articulo apicali membrana- 
que fuscis. 82. Long. 13, lat. 4 millim. — Rio Janeiro. Mus. 
Berol. 


CRINOCERUS Burw. 


1. C. hematicus. — Obscure rufo-testaceus, punctatus, antennarum ar- 
ticulis 2 et 3 nigro-fuscis; membrana olivaceo-fusca. &. Long. 
16, lat. 5 millim. — Brasilia (2). Mus. Berol. 

Antenne articulo 1 capite vix duplo longiore et articulo tertio 
paullo breviore, 2 basali paullo breviore et apicali paullo lon- 
glore. Thorax latitudine fere + brevior, marginibus lateralibus 
quam levissime sinuatis, angulis lateralibus obtusis, prominen- 
tibus. Femora granulata, postica basi leviter curvata, valde in- 
crassata, subtus biseriatim spinoso-tuberculata, tuberculis nonnullis 
seriei interioris magnis. Tibia posticae levissime extrorsum sub- 
curvae, intus minute tuberculatae, tuberculis nonnullis majoribus 
intermixtis. Thorax disco interdum obsolete subcarinatus. 


2. OC. subearinatus. —  Griseo-flavescens, supra distincte punctatus; 
antennis sordide testaceis; membrana vittaque utrimque obsoletis- 
sima pectoris fuscescentibus; thorace disco carina obtusa, inter- 


— 456 — 


dum obsoleta, longitudinali instructo, marginibus lateralibus vix 
vel quam levissime sinuatis, angulis posticis obtusis, vix promi- 
nulis; antennis articulis 1 capite nonnihil longiore, 2 et 3 sub- 
aequilongis, illo longioribus, apicali basali paullo breviore. & 2 
Long. 15, lat. 4 millim. — Monte Video. Mus. Berol. 

Femora anteriora apice subtus fusco-bispinulosa, postica se- 
gmentum ventrale quintum paullo superantia, extus serie macu- 
larum parvarum fusearum ornata, apud 3" modice et quam apud 
P magis incrassata, subtus spinis compluribus minoribus armata. 


3. OC. rubro-ornatus. — Niger, punctatus, capite subtus cum lobis, ro- 
stro, marginibus antico et lateralibus fasciaque abbreviata pone 
medium thoracis, margine scutellari commisuraque clavi, costa 
margineque apicali corii, abdomine suprå (exceptis macula magna 
discoidali segmentorum maculisque minoribus marginalibus nigris), 
maculis magnis marginalibus, 2 obsoletis segmenti secundi, fa- 
sciolisque 2 subarcuatis segmenti tertii ventris, femoribus anticis 
subtus, tibiis anterioribus tarsisque rufo-testaceis. &. Long. 15, 
lat. 5 millim. — Brasilia. Mus. Holm. 

Crinocerus rubro-ornatus. STÅL. Ofyv. af K. Vet. Ak. Förh. 1855. 
Pirksd. Ntanksn): 

Tubercula antennifera nonnihil distantia. Antennarum articuli 
2 et 3 saequilongi, 1 illis paullo brevior, sed apicali paullo lon- 
gior. Thorax longitudine plus 3 latior, marginibus lateralibus 
rectis, subtiliter remote crenulatis. Femora postica abdomine non- 
nihil breviora, admodum incrassata, basi leviter curvata, supra tu- 
berculis nonnullis minutis obsoletis, seriebus 2 dispositis, instructa, 
subtus seriebus 2 spinarum basin versus obsoletarum, tuberculi- 
formium, armata. Tibie postice compresso-triquetree, intus spinu- 
loso-tuberculatae, femoribus paullo longiores. 


PETALOPS Amw. et SERV. 


1. P. cardinalis. — Supra niger, hic illic eneo-punctatus, subtus cum 
parte antica et laterali thoracis, fascia media hemelytrorum, coxis, 
basi femorum anteriorum femoribusque posticis flavescens, capite 
supra, pedibus anticis, tibiis tarsisque posticis maculisque 2 late- 
ralibus pectoris antennisque nigro-cyaneis. SA. Long. 18, lat. 6 
millim. — Para. Mus. Berol 

Femora postica admodum incrassata, vix curvata, leviter com- 
pressa, subtus spinis, basin versus magnitudine decrescentibus, ar- 
mata. Tibia posticee triquetra, intus multispinulosie. 

Statura P. Megere. Rostrum artieulo 3 secundo fere oequi- 
longo. 


2. P. guttifer. — Obscure seneus, remote aureo-sericeus, pedibus ob- 
scure castaneo-pellucidis, tibiis antennisque dilute castaneis, arti- 
culis horum apicem versus articulisque 2 apicalibus tarsorum 
nigris; maculis 2 anterioribus thoracis, maculis utrimque 5 pe- 
.ctoris venisque hemelytrorum sordide testaceo-flavescentibus; mem- 


FY TRE VTI SE PV St FR 


— 457 — 


brana fusco-olivacea. &. Long. 21, lat. 5 millim. — Rio Janeiro. 
Mus. Berol. 

Statura fere P. azurei. Antennarum articulus 3 secundo, 2 ba- 
sali breviores (apicalis mutilatus). Thorax anterius valde decli- 
vus, utrimque leviter sinuatus, angulis lateralibus acute dilatato- 
prominentibus, serrulatis. Femora subtus multispinosa, spinis api- 
cem versus magnitudine ecrescentibus; postica incrassata, supra bi- 
seriatim tuberculata, intus apicem versus tuberculis 2 majoribus 
acutis armata. ”Tibie postice intus ante medium levissime di- 
latatae, denticulatse. ; 

Huc etiam pertinent Paryphes fenestratus et humeralis BURM. 


PLAXISCELIS SPIN. 


1. P. rustica. — Griseo-flavescens, fusco-punctata, supra obscurior; 
antennis, vittis 2 capitis maculisque nonnullis minutis anticis tho- 
racis nigris, articulo 1 antennarum intus linea pallida ornato; linea 
media laevi marginibusque lateralibus thoracis, apice imo scutelli 
costaque pallidis; pedibus dilute lutescentibus, femoribus nigro- 
irroratis, tibiis posticis tarsisque (excepto articulo 1 pallido an- 
teriorum) fuscis. I £. Long. 15—18, lat. 41—5 millim. — Rio 
Janeiro. Mus. Berol. 


Tibize postice parum dilatate, parallel. 


2. P. plebeja. — Pallide griseo-flavescens, supra obscurior et fusco- 
punctata; antennis, vittis 2 capitis maculisque valde minutis an- 
ticis thoracis nigris; linea interiore articuli 1 antennarum, linea 
levi media marginibusque lateralibus thoracis, apice imo scutelli, 
costa ultra medium pallidis; femoribus apicem versus levissime 
infuscatis; membrana, tibiis posticis tarsisque fuscis; pectore vitta 
laterali dilute sanguinea, maculisque nonnullis parvis nigris or- 
nåto; ventre intra stigmata serie macularum parvarum nigrarum. 
AL. Long. 12—16, lat. 4—5 millim. — Brasil. Mus. Berol. 

Prater colores haud differt a congenericis. 


MELYNTHUS SråÅL. 


Corpus leviter elongatum. Caput cum oculis sat prominentibus 
thorace antico nonnihil latius, ad oculos immersum, tuberculis antenni- 
feris breviter prominulis, lobo medio inter illa prominulo, licet spatium 
totum haud occupante, mox deflexo, eisdem haud longiore, obtuso. 
Antenne valde graciles, articulo apicali reliquis longiore. Rostrum 
inter coxas medias extensum, articulo 1 caput paullo superante, 2 et 
4 illi zequilongis, 3 breviore. Thorax collari et antice ruga transversa 
instructus. Scutellum latitudine paullo longius. MHemelytra abdomine 
nonnihil angustiora, parum longiora. Pedes longiusculi; femoribus api- 
cem versus levissime incrassatis, subtus apice spinulis nonnullis parvis 
instructis; tibiis posticis femoribus longioribus, utrimque leviter dila- 
tatis; tarsis articulo 1 apicalibus 2 nonnihil longiore. 

Plazxisceli affine genus. 


— 458 — 


1. M. histriomicus. — Griseo-albidus, antennis, capitis basi, lobo me- 
dio vittaque infera, thoracis marginibus lateralibus antice, litura 
discoidali ut littera T formata, limbisque latis postico-lateralibus, 
scutelli macula basali, hemelytris (exceptis maculis 3 corii, 1 ba- 
sali, 1 subapicali, 1 transversa ad apicem clavi, griseo-albidis), 
maculis abdominis marginalibus supra subtusque, seriebus 4 ma- 
cularum ventris, fasciolisque abbreviatis 6 lateralibus pectoris ni- 
gris; pedibus flavo-testaceis, geniculis, fasciaque ante medium 
tibiarum posticarum nigris. 2. Long. 15, lat. 4 millim. — Bra- 
silia. Mus. Berol. 

Femora postica anterioribus haud crassiora; tibiae posticoe intus 
parum, extus magis dilatata, parte dilatata exteriore ante me- 
dium latiore, medio leviter sinuata. 


ANISOSCELIS LATER. 


1. Å. sexmaculata. — Supra cum antennis, rostro pedibusque nigri- 
cans, subtus fusco-ferruginea, maculis 6 pectoris, marginalibus 
abdominis supra subtusque, 4 thoracis (2 ante medium, 2 basa- 
libus), discoidali corii nec non minima partis dilatate in- 
terioris tibiarum posticarum lutescentibus. S. Long. 17, lat. 4 
millim. — Pernambucco. Mus. Berol. 

Thorax angulis posticis rectis, nonnihil prominulis. Femora 
anteriora prope apicem subtus spinulis 2, postica leviter incrassata, 
spinulis pluribus armata. Tibiee posticee fere a basi ad medium 
sensim = dilatatae, parte dilatata interiore subbreviore, angustiore, 
integra, exteriore apicem versus leviter dentata. 


LEPTOSCELIS LaP. 


1. L. divisa. — Nigra, venis corii discoidalibus rufis, fasciam angu- 
stam ramulosam formantibus; abdomine flavo-testaceo. &. Long. 
17, lat. 43 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 


Statura omnino L. hemorrhoidalis, coloribus distincta. 


ALYDUS FABR. 


Ad hoc genus hucusque relatse sunt species numerosa, quas me 
judice melius per genera plura distribuuntur, secundum hoc schema: 


1. (4.) Tibiis posticis rectis, cylindricis, apice intus haud 
dentato-productis. 

2. (8.) Tibiis posticis femoribus longioribus. . . . - ++. Ålydus. 

3. (2.) Tibiis posticis femoribus brevioribus. . . . . . « - Burtinus. 

4. (1.) Tibiis posticis plus minus curvatis, apice intus 
spinoso-productis. 


5. (12.) Thorace postice mox extra angulos basales scu- 
telli dentato-producto. 


— 459 — 


6. (7.) Hemelytris vitreis, membranaceis . ........ Hyalymenus. 
7. (6.) Hemelytris coriaceis. 


8. (11.) Rostrum ad coxas posticas extensum, vel parum 


brevius. 
IN(10.)-Thorace :eollarikdistineto. +... disc kd a Tivarbus. 
20-109) "Fhorace; collari nullar.., I sour Se Tupalus. 
11. (8.) Rostrum ad coxas medias extensum. ..,... Mirperus. 


12. (5) Thorace postice haud dentato-producto. 


13. (16.) Capite inter oculos et antennas parallelo. 


14. (15.) Rostrum trans coxas medias extensum. .... Riptortus. 
15. (14.) Rostrum coxas medias DELLS ENS se ST Tenosius. 
16. (13.) Capite ante oculos angustatum . . ....... Camptopus. 


Ad Alydi genus pertinent: 


1. ÅA. calcaratus LInnk; 2. A. limbatus H. NSCH.; 3. Å. ornaticeps 
STÅL; 4. ÅA. atratus FABR. sec. Mus. Berol. (e Bahia, Rio Ja- 
neiro, Cuba). 


BURTINUS SrtåL. 


Caput inter oculos et antennas vix angustatum. Rostrum coxas 
medias attingens. Thorax postice supra scutellum latissime vix sinua- 
tus, collari indistincto. Tibize postice rectae, femoribus nonnihil bre- 
viores, apice haud dentato-productze, cylindrice. Tarsi postici articulo 
1 apicalibus 2 dimidio longior. 

1. B. notatipennis. — Pallide griseo-flavescens, parce sericeus; anten- 
nis testaceis, articulo ultimo 2 prscedentibus 2equilongo, basi pal- 
lido; capite basi pone oculos nigro-fasciato; thorace parce punctato, 
linea media marginibusque angustis lateralibus levibus nec non 
corii macula longe pone medium pallidis; pectore remote di- 
stinete punctato; ventre fusco-adsperso; connexivo fusco-macu- 
lato; pedibus, presertim femoribus posticis, fusco- vel testaceo- 
adspersis, his incrassatis, subtus spinosis; thorace angulis posticis 
prominentibus, subobtusis. A CQ. Long. 10—211, lat. 23 millim, — 
Mexico, Columbia. Mus. Berol. 


HYALYMENUS Aw. et SErv. 
Huc pertinent: 
1. H. vespiformis FABR.; 2. H. dentatus FABR. ; 3. H. dubius DALL. 


TIVARBUS StåÅL. 


Caput ante oculos haud angustatum. Rostrum coxas posticas 
subattingens. Thorax postice ad latera scutelli dentato-productus, an- 


= AMN 


gulis posticis spinosis, collari distineto. Tibizxe postice femoribus bre- 
viores, arcuatae, inermes, apice intus dentato-producta. Articulus 1 
tarsorum posticorum 2 apicalibus + longior. Abdomen basi subgracile. 


Huc pertinent: 
1. ÅA. sinuatus FABR.; 2. Å. tarsatus FABR. 


TUPALUS SråL. 


Caput inter oculos et antennas haud angustatum. Rostrum coxas 
posticas haud attingens. Thorax postice ad latera scutelli dentato- 
productus, angulis posticis acutiusculis; collari nullo. Tibia posticae 
femoribus breviores, arcuatax, inermes, apice intus dentato-productae. 
Articulus 1 tarsorum posticorum 2 apicalibus fere I brevior. 


1. 7T. arcuatus FABR. 


i 


MIRPERUS Stå. 


Caput inter oculos et antennas parallelum, tuberculis antenniferis 
extus acute subprominentibus. Rostrum ad coxas medias extensum. 
Thorax postice ad latera scutelli dentato-productus, angulis posticis 
acutis, collari nullo. Tibie postice femoribus breviores, arcuatee, in- 
ermes, apice intus dentato-producte. Articulus 1 tarsorum posticorum 
2 apicalibus vix 3 longiore. 


1. M. jaculus THUNB. 


RIPTORTUS SrTåL. 


Caput inter oculos et antennas subparallelum. Rostrum trans 
coxas medias extensum. Thorax postice ante scutellum bisinuatus, an- 
gulis posticis spinosis, collari distincto. Tibise postice arcuatae, iner- 
mes, femoribus breviores, apice dentato-producte. Tarsi postici articulo 
1 apicalibus 2 fere plus 3 longior. 


1. BR. dentipes FABR.; 2. R. linearis FABR. 


TENOSIUS STÅL. 


Caput inter oculos et antennas vix angustatum. Rostrum coxas 
medias attingens. Thorax postice ante scutellum truncatus, angulis 
posticis obtusis, collari sat distincto. Tibis posticae arcuatae, inermes, 
femoribus breviores, apice dentato-producte. Tarsi postici articulo 1 
apicalibus 2 plus 3 longiore. 


1. T. proletarius SCcHAUM. 


CAMPTOPUS Aw. et SERV. 
1. C. lateralis GERM. 


— 461 — 


HAMEDIUS Står. 


Caput cum oculis prominulis thorace paullo latius, tuberculis an- 
tenniferis lateralibus, lobis inter et ante illa productis. Ocelli ad 
basin capitis siti, inter se quam ab oculis paullo longius remoti. ÅAn- 
tenne crasse, subaquicrasse, articulo 1 capite breviore, apicali 2 proe- 
cedentibus ad unum nonnihil longiore. Rostrum vix ad coxas medias 
extensum, articulo 1 capite breviore, 2 ct 4 illi subsquilongis, 3 re- 
liquis breviore. Thorax antice truncatus, collari nullo, posterius utrim- 
que oblique truncato-sinuatus, ante scutellum bisinuatus. Scutellum 
latitudine paullo longius. Hemelytra abdomine vix angustiora. Pedes 
breviusculi, femoribus posticis incrassatis, subtus apicem versus spinis 
nonnullis armatis; tibiis omnibus cylindricis, posticis femoribus fere + 
brevioribus, rectis, apice intus spina armatis; tarsis articulo basali 2 
apicalibus vix vel parum longiore. 

Hypselopo affine genus. 


1. H. incarnatus Er. (= Hypselopus incarnatus ER.) 


PARYPHES BuRrwM. 


1. P. letus FABR.; BURM. 


2 P. flavo-cinctus. — Supra niger, viridi-zeneo-punctatus, subtus viridi- 
eneus; tarsis antennisque nigro-chalybeis, harum basi ipsa, capite, 
fascia media corii, pectoris disco, segmentis 1 et 2 nec non basi 
media segmenti 3 ventris tibiisque sordide flavis. 9: Loug. 20, 
lat. vix 7 millim. — Costa Rica. Mus. Berol. 

P. leto valde affinis, piectura ventris alia, thorace latitudine 
basali hemelytrorum + (nec fere 3) breviore, angulis posticis mi- 
nus acutis et minus prominentibus differt. Articuli 2—4 anten- 
narum exempli descripti desunt. 


3. P. imperialis. — Niger; capite, rostro, collari, limbis lateralibus 
thoracis et costali hemelytrorum fere toto, retrorsum angustiore, 
sterno, marginibus lateralibus et postico prostethii, postico meso- 
stethii, laterali et postico exteriore metastethii, limbo abdominis, 
fascia apicali segmentorum ventris, coxis, trochanteribus basique 
femorum sordide flavescentibus. &A L. Long. 16—20, lat. 5—6 
millim. — Mexico. Mus. Holm. 


4. P. ducalis. — Supra niger, subtus cum antennis, pedibus parteque 
apicali thoracis viridi-zeneus; capite, collari, marginibusque late- 
ralibus thoracis, scutello, marginibus costali et apicali corii nec 
non commisurali clavi testaceo-flavis. 2. Long. 19, lat. 5 millim. — 
Rio Janeiro. Mus. Berol. 


Anguli postici thoracis nonnihil dilatato-prominentes, obtusi- 
usculi. 


5. P. magnificus. — Viridi-oeneus, capite flavo-testaceo; maculis 2 sat 
magnis thoracis valde distantibus pone medium, hemelytrisque 


— 462 — 


nigris, clavi limbo commisurali, corii limbis costali et apicali nec 
non scutello sordide flavescentibus. 8. Long. 19, lat. 5 millim. — 
Brasilia, Bahia. Mus. Holm. 


Paryphes magnificus Står. Öfv. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. 
p. 234. 1. 


Thorax angulis posticis acute prominulis. 


6. P. regalis HorEz; DALL. 


Huc verosimiliter pertinet Nematopus rufoscutellatus GRAY. (in 
GriFr. An. Kingd. Ins. IL p. 241, Pl. 97. 1). 


THERAPTUS SrtTåL. 


Caput vix ad oculos immersum, quadratum, cum oculis thorace 
antico multo latius, tuberculis antenniferis prominulis, apice oblique 
truncatis, lobo medio illis zequilongo, inter illa deflexo. Antenna valde 
graciles, longe. Rostrum coxas posticas attingens, articulo 1 caput 
subsuperante, 2 illo paullo longiore, 3 basali paullo breviore, 4 se- 
cundo nonnihil longiore. Thorax collari distincto. Hemelytra abdo- 
mini subaquilata. Pedes graciles, posteriores paullo distantes; articulo 
1 tarsorum 2 apicalibus paullo longiore. 


Paryphi affine genus. 


1. T. carmelita Burm. — Chariesterus carmelita BurM. Handb. der 
Ent. IL p. 317. 1; Lagaria (?) africana Dair. List of Hem. 
II. p. 443. 2. (€); Hommocerus apicatus FAIRM. in THOMSON. 
Archives Entomol. II. p. 299. 517. 


Patria: Sierra Leona, Old Calabar, Gabon, Congo. 


SPHICTYRTUS SrTåL. 


Corpus oblongum vel subelongatum, nonnihil depressum. Ca- 
put cum oculis thorace antico nonnihil latius, tuberculis antenni- 
feris haud prominulis, lobis inter illa mox deflexis, leviter pro- 
ductis. Antenn&e corpore breviores, modice graciles. Rostrum inter 
coxas medias productum, articulo basali capiti subzrequilongo, 2 
illi vix &quilongo, 3 secundo nonnihil breviore. Thorax collari 
et pone collare callo transverso lavigato instructus. Hemelytra ab- 
domen totum tegentia. Abdomen parallelum. Pedes mediocres, in- 
ermes. 


1. S. fasciatus BURM. — Supra obscure viridi-eneus, subtus cum ca- 
pite, collari, ruga antica limboque postico thoracis coxisque coc- 
cineus; antennis, rostro, pedibus, lobo medio maculaque magna 
intraoculari capitis, fasciisque apicalibus segmentorum abdominis 
nigris; pectore utrimque fasciolis 3 abbreviatis, limbo laterali (po- 
stico excepto) limboque postico (exteriore excepto) prostethii ob- 
scure seneis; membrana fusco-olivacea, opaca. &. Long. 14, lat. 
4 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 


— 463 — 


Chariesterus fasciatus Burm. Handb. der Ent. II. Pitokd. 2. 
Hypselonotus (?) fasciatus DALr. List of Hem. IL. p11465-1/5. 


Segmentum anale apud & apice bisinuatum. 


2. S. intermedius. — Supra obscure viridi-zeneus, subtus cum capite, 
collari, ruga antica limboque basali thoracis, scutelli dimidio ba- 
sali coxisque coccineus; antennis, lobo medio fasciaque posteriore 
capitis, pedibus, fasciis subapicalibus segmentorum abdominis nigris; 
pectoris fasciis 3 lateralibus abbreviatis nec non prostethii limbo 
laterali  (postico excepto), limbogque postico (exteriore excepto), 
chalybeo-zeneis; membrana fusco-olivacea. & 9. Long. 13—15, 
Jat. 33—4 millim. — Cayenna, Columbia. — Mus. Berol. 

Variat thorace zeneo-chalybeo. 


Segmentum anale apud & apice leviter unisinuatum. 


3. IS. pervicar. — Subtus cum capite, parte dimidia basali scutelli, 
ruga antica thoracis coxisque coccineus; thorace dimidioque api- 
cali scutelli obscure violaceo-chalybeis, hemelytris obscure viridi- 
2eneis; antennis, lobo medio fasciaque posteriore capitis, pedibus 
abdomineque supra nigris, hoc subtus nigro-fasciato; fasciolis 
3 abbreviatis lateralibus pectoris, prostethii marginibus lateralibus 
et postico latiusculis, marginibus posticis angustis meso- et meta- 
stethii violaceo-chalybeis; membrana fusco-olivacea. GS Long. 16, 
lat. 43 millim. 


ANS affinis. DALI. — ypselonotus (?) affinis DALL. List of Hem. 
IL p..466: 6, (5). 
5. S. sumtuosus STÅL. — Paryphes sumtuosus Står. Öfv. af K. Vet. 


Ak. Förh. 1854. p. 234. 2. (5); Fregatten Eugenies resa. En- 
tomol. p. 232. 32. (5). — Guayaqvil. Mus. Holm. 


IS. pretiosus. — Obscure chalybeo-viridis, subtus albidus; antennis, 
rostro, pedibusque nigris; capite (exceptis macula majore basali 
fusco-chalybea, lobo medio apicem versus vittulaque loborum la- 
teralium nigris), callo antico, marginibus lateralibus et basali 
thoracis, costa, maculis pectoris ad coxas, coxis, metastethio po- 
sterius, limbo ventris anoque rufescente- vel flavescente-testaceis ; 
prostethii fascia anteriore, metastethii fascia arceuata nigris; pro- 
stethii et mesostethii limbo postico, hujus etiam fascia angusta 
chalybeis; fascia apicali extus abbreviata segmentorum ventris 
nigris. AP. Long. 121—14, lat. 33—4 millim. — Mexico. 
Mus. Holm. 


Paryphes pretiosus Står. Öfv. af K. Vet, Ak. Förh. 1854. 
p. 235. 3. 


7. S. cesareus. — Viridi-seneus, subtus cum capite dilute sordide fla- 
vescens, hujus macula basali majore lobogue medio fere toto, 
antennis, rostro pedibusque nigris; thoracis ruga antica sordide 
flavescente, limbo basali lutescente ; pectore utrimque maculis 3 


S 


Öfvers, af K. Vet,-Akad. Förh. Årg. 105 Ivar 10. 3 


— 464 — 


minoribus nigris. 2. Long. 17, lat. 6 millim — Patria ignota. 
Mus. Holm. 

Paryphes cesareus STÅL. Öfv. af K. Vet. Ak. Förh. 1854. 
Pp; L64. air): 


TLIPONIUS StåÅL. 


Corpus plus minus oblongum aut subelongatum. Caput quadra- 
tum, tuberculis antenniferis crassiusculis, utroque partem tertiam la- 
titudinis capitis occupante, lobo medio inter illa vix vel parum pro- 
minulo, deflexo. Rostrum fere ad coxas intermedias, raro ultra ex- 
tensum, articulo 1 capite multo breviore, 2 illi subrequilongo, 3 et 
4 subaequilongis, secundo nonnihil longioribus. Antenn plus minus 
crasse, articulo 2 primo longiore. Pedes subgraciles, simplices. 


Homeocero affine genus. 
1. I. puncticornis BURM.; — Hommeocerus puncticornis DALL. 


2. T. abbreviatus H. ScH.; Gonocerus (?) abbreviatus H. ScH. Wanz. 
Tns: "VI p. Slog. 609.-. 


3. T. limbatipennis. — Supra flavo-ferrugineus, fusco-punctatus, subtus 
cum rostro, pedibus limboque laterali thoracis pallide griseo-fla- 
vescens; antennis, vittis 2 capitis, vitta indistincta intramarginali 
posterius evanescente thoracis, serie utrimque macularum par- 
varum pectoris ventrisque, margine basali membrane dilute infu- 
scatae, corii macula discoidali limboque costali latiusculo nigri- 
cantibus, hujus margine angustiore costali ultra medium pallide 
sordide flavescente, antennarum articulo apicali apicem versus pal- 
lido. L. Long. 15, lat. 4 millim. — Celebes. Mus. Berol. 

Thorax longitudine nonnihil latior, angulis posticis acute spi- 
noso-prominentibus. Antenna valde graciles, articulo apicali prae- 
cedente nonnihil breviore. 


4, T. marginellus H. ScH.; Gonocerus marginellus H. ScH. Wanz. Ins. 
NIE Pest. Hb 002: 


5. T. plebejus. — Pallide sordide flavescens, supra ferrugineo-puncta- 
tus; antennis dilute testaceis, thoracis linea media longitudinali 
levigata margineque costali corii ante medium pallidis; ventre 
parce minute fusco-irrorato, hujus spiraculis serieque laterali pun- 
etorum 3 pectoris nigris. & 2. Long. 13—16, lat. 31—4 mil- 
lim. — Java. Mus. Berol. 

T. marginello longior, major, angulis thoracis minus promi- 
nulis. Antenn&e corpore fere I breviores, articulo apicali basali 
nonnihil breviore, hoc capite fere duplo longiore. Thorax late- 
ribus rectis, angulis posticis levissime prominulis, angulum ob- 
tusum formantibus, latitudine basali nonnihil brevior. Heme- 
lytra abdomine nonnihil angustiora, hujus marginibus paullo di- 
latatis. 


ANNE 


6. 


Tx 


— 465 — 


T. cingalensis. — Pallide sordide flavescens, supra sat dense fer- 
rugineo-punctatus, linea obsoleta media thoracis lxeviuscula; anten- 
nis testaceis, articulo 4 (basi excepta) nigro-fusco; margine he- 
melytrorum costali ante medium pallido; punctis 3 parvis latera- 
libus pectoris fuscis; spiraculis infuscatis. Y. Long. 123, lat. 
33 millim. — Ceylon. Mus. Berol. 

Preecedenti affinis. Antennarum articulus 4 basali + brevior, 
hoc capite mnonnihil longiore. Thorax angulis posticis obtusis, 
vix prominulis, lateribus rectis, latitudini posteriori subeequilongus. 
Abdomen hemelytris paullo latius. 


T. fascifer. — Pallide olivaceo-flavescens, thorace, hemelytris pe- 
ctoreque distincte, ventre subtilius punctatis, illius fascia posteriore 
nigro-fusca; hemelytris fusco-lividis, limbo costali fasciaque corii 
pone medium dilute sordide virescentibus; membrana sordida, basi 
fusca; apicibus articulorum 1, 2 et 3 antennarum nigris. 2. Long. 
16—138, lat. 41 millim. — Manilla. Mus. Berol. 

Antenn& cylindrice, articulo 1 secundo paullo breviore, cum 
apicali reliquis paullo crassiore, apicali tertio nonnihil longiore, 
basali nonnihil breviore. Thorax angulis posticis obtusis, vix 
prominulis. 


8 T. cordiger. — Sordide flavescens, minus distinete punctatus; fascia 


I; 


10. 


subbasali thoracis nigro-fusca; hemelytris sordide dilute testaceis, 
limbo costali ad medium maculaque corii magna subeordata pone 
elavum sordide flavescentibus; membrana sordida, basi fusea; ma- 
culis marginalibus superis abdominis fuscis vel rufis; antennarum 
articulis 1 et 4 testaceis, hoc infuscato, 2 et 3 apice nigris, hoc 


ibidem compresso. &. Long. 14, lat. 43 millim. — Tranquebar. 
Mus. Berol. 


Antenn&e cylindrica, articulo 4 preecedente fere, 3 breviore, 
hoc apicem versus compresso, basali nonnihil longiore, secundo 
nonnihil breviore. Thorax angulis posticis acutis, prominulis. 


T. rugifer. — Dilute griseo-flavescens, supra distincte punctatus, 
pectore subrugoso-punctato; antennis fuscis, aequicrassis; vittis 2 
capitis, limbis postico-lateralibus, maculis 2 posticis thoracis (in- 
terdum rufescentibus) maculaque parva corii discoidali nigris, 
hoc intus clavoque dilute sanguineis, nigro-punctatis; ruga pecto- 
ris longitudinali ante coxas medias levi, pallidiore; ventris' disco 
utrimque plica longitudinali instructo. 9. Long. 13, lat. 4 mil- 
lim. — Caffraria. Mus. Berol. 

Antenna cylindrice, articulo 1 capite vix longiore, secundo 
illo plus 3 longiore, 3 apicem versus levissime compresso-incras- 
sato, basali paullo longiore, 4 basali subbreviore. Thorax angulis 
lateralibus subdilatato-prominentibus, rectis, marginibus lateralibus 
posterius sinuatis. 


T. insignicornis. — Dilute sordide flavescens, minute granu- 
latus; capitis thoracisque marginibus lateralibus, hujus etiam ba- 


— 466 — 


sali, femoribusque apicem versus sordide sanguineis; tibiis tarsis- 
que obscure fusco-sanguineis, antennis nigro-fuscis, articulo 3 
basi flavo-testaceo, 2 basi et basali toto obscure sanguineis; he- 
melytris sordide grisgis, corio intus ad membranam macula pal- 
lida; margine segmentorum abdominis dorsali fusco-bimaculato. $. 
Long. 14, lat. 33 millim. — Patria ignota. Mus. Berol. 


Antenne articulo 1 capite vix duplo longiore, sequicrasso, tri- 
quetro, 2 et 3 longioribus, 2 versus medium, 3 versus apicem 
magis compressis, hoc illo paullo breviore, (art. apicalis deest.) 
Thorax marginibus lateralibus rectis, angulis posticis rectis, sur- 
sum prominulis. 


LATIMBUS STÅL. 


Corpus elongatum, subcompressum. OCaput quadratum, fere ad 
oculos prominentes immersum, tuberculis antenniferis apice truncatis, 
antice ante lobum medium coöuntibus. Ocelli inter se quam ab 
oculis paullo longius remoti. Antennze longeae, graciles. Rostrum 
ultra medium mesosterni extensum, articulis 1, 2 et 4 subzequilon- 
gis, 1 capite breviore, 3 illo paullo breviore. Scutellum latitudine 
paullo longius. Hemelytra retrorsam nonnihil angustata. Abdomen 
hemelytris sequilatum (FS), vel paullo latius ($). Pedes mediocres, 
femoribus subtus spinulosis. 


Homemocero affine genus. 


1. L. armipes. — Sordide flavescente-subferrugineus, punctatus, mar- 
ginibus lateralibus angustis thoracis antennisque mnigris, harum 
articuli ultimi dimidio basali (basi ipsa excepta) flavo-albido; 
membrana fusca. — LP. Long. 12—15, lat. 33—4 millim. — 
Old Calabar. Coll. DoHEN. et STÅL. 

Antenna corpore paullo longiores, graciles, articulis 2 et 4 
zequilongis, 3 illis paullo breviore, 1 secundo et dimidio tertii ad 
unum z2quilongo. Thorax marginibus lateralibus rectis, angulis 
posticis rectis, apice acutis, prominulis. Femora omnia maris 
-subtus seriebus 2 spinularum, basin versus minorum; antica fe- 
mina subtus seriebus 2 spinularum rariornm minutissimarum ar- 
mata, posteriora inermia. 


PENDULINUS THUNB. 
Pendulinus THUNB. Diss. de Hem. rostrat. Capens. IV. p. 5. (1822); 
Ins. Hemel. tria genera illustr. p. 3. (1825). 
Galesus DAL. List of Hem. II. p. 440. (1852). 


Antenn&e hujus generis nunc simplices, nunc articulo tertio api- 
cem versus foliaceo-dilatato. 


Huc pertinent: 
1. P. hasticornis THUNB.; Cimex hasticornis THUNB. Nov. spec. Ins. 


III: p. 53. fig. 64. (1784); Pendulinus hasticornis THUNB. Diss. 
de Hem. rostrat. Capens. IV. p. 5. (1822); Ins. Hemel. tria ge- 


— 467 — 


nera illustr. p. 3. 2. (1825); Coreus bicolor G. R. GRAY in GRIFF. 
An. Kingd. XV. pl. 92. fig. 4. (1832); Galesus hasticornis DALL. 
List of Hem. II. p. 441. 1. Pl XIII. fig. 2. (1852). 


Patria: Caput bone spei. 


2. P. rufifemoratus DALIL; Galesus FRA a Da. List of Hem. 
NILEp: 4102: (SP) 
Patria: Gambia. 


3. P. melanocnemis STÅL; Homoeocerus melanocnemis STAL. Öfv. af K. 
Vet. Ak. Förh. 1858. p. 439. 1. (& Py: 


Patria: Mozambique. 


4. P. coccocincetus BURM.; Coreus coccocincetus BURM. in Nov. Act. 
Acad. Leop. XVI. Supp. 297. 24. (1834); Paryphes (?) cocco- 
cinctus DaALL. List of of Hem. II. p. 440. 4. 

Patria: Manilla. 


CNEMOMIS SrTÅL. 


Corpus elongatum, retrorsum angustatum. Caput quadratum, cum 
oculis thorace paullo latius, tuberculis antenniferis haud prominulis, 
lobis mox ante illa subito valde deflexis. Ocelli inter se et ab oculis 
fere 2equilonge distantes. Amntenne valde graciles, longe. Rostrum 
fere ultra medium metasterni extensum, articulo 1 caput subsuperante, 
reliquis crassiore, 2 illi zequilongo, 3 illis breviore. Thorax postice 
quam antice duplo latior, antice truncatus, collari minus distincto. He- 
melytra abdomine paullo angustiora. 


1. C. gracilis DaiL; Paryphes gracilis Daur. List of Hem. II 
p. 439: 3. (7). 


PISTOCUS STÅL. 


Corpus subdepressum. Caput fere ad oculos valde prominentes 
immersum, transversim quadratum, mox ante oculos levissime emargi- 
natum, tuberculis antenniferis haud prominulis, lobo medio obtuso, 
prominulo, spatium inter illa occupante. Ocelli inter se quam ad 
oculos paullo magis approximati. Antenna valde graciles. Rostrum 
vix ultra medium metasterni extensum, articulo 1 caput vix superante, 
2 illo subbreviore, 3 secundo z2equilongo et apicali breviore. Thorax 
antice truncatus, capite paullo angustior, collari distincto, antice ruga 
transversa instructus. Hemelytra abdomine subaquilata. Tarsi articulo 
1 apicalibus 2 nonnihil longiore. 


Cnemomi affine genus. 


1. P. oralis. — Supra dilute testaceus, cum pectore distincte puncta- 
tus, subtus cum pedibus sordide flavescens; antennis, marginibus 
lateralibus thoracis et costali hemelytrorum fusco-olivaceis; mem- 
brana hyalina. &. Long. 13, lat. 33 millim — Parå. Mus. 
Berol. 


25 RR fä 


Antenne articulo 1 thoraci subequilongo, 2 basali, 3 secundo 
nonnihil brevioribus. Thorax angulis posticis obtusis, vix pro- 
minulis. 

Huic generi verosimiliter adnumerandus Paryphes (?) dubius 
DarL. List of Hem. II. p. 440. 6. ((9). 


STENOCEPHALUS Larz. 


1. S. lautipes. — Supra griseus, fusco-punctatus, subtus fusco-subfer- 
rugineus, pectore nitido, sat fortiter denseque punctato; antennis, 
pedibus, scutelli apice imo, punctis ven&e intracostalis corii ma- 
culisque parvis marginalibus abdominis pallidis; capite, anten- 
narum articulo basali (articuli 2 apicales desunt), apicibusque 
femorum posticorum nigris. Y$. Long. 13, lat. 3 millim. — 8Se- 
negal. Mus. Berol. 


S. Caffro affinis videtur; S. nugaci etiam similis, angustior, 
colore pedum antennarumque alio; antennarum articulo 2 ba- 
sali plus 3 longiore; angulis posticis thoracis obtusis, haud pro- 
minulis. 


2. S. testaceus. — Dilute ferrugineus, supra obscurius punctatus; pe- 
ctore minus dense sat fortiter nigro-punctato; femoribus posticis 
apice tarsorumque articulo apicali fuscis; antennarum articulis 2 
apicalibus apicem versus obscurioribus, abdomine subtus fusco- 
vario, margine supero nigro-maculato. Y. Long. 12, lat. 31 millim. 
— Caput bone spei. 

Statura S. nugacis, aliter coloratus; articulo 2 antennarum ba- 
sali fere 3 longiore, apicali secundo vix longiore; angulis posticis 
thoracis acutis, subprominulis. 


PSOTILNUS SråL. 


Corpus elongatum. Caput cylindricum, thorace longius, lobis la- 
teralibus productis medio longioribus, contiguis, apice divaricatis, acutis. 
Ocelli 'medii inter capitis basin et apicem tuberculorum antenniferorum. 
Ocelli . inter se, a basi capitis et ab oculis fere zequilonge distantes. 
Rostrum ad coxas medias extensum, articulis basali et secundo sequi- 
longis, illo oculorum marginem posticam quante, 3 illis breviore. 
Thorax basi truncatus, angulis basalibus mucrone horizontali armatis. 
Scutellum  latitudine longius. Hemelytra abdomine angustiora, abbre- 
viata, membrana incompleta (an semper?). Pedes mediocres, femoribus 
crassiusculis, inermibus; tarsorum articulo 1 apicalibus 2 ad unum 
paullo longiore. 


sStenocephalo proximum genus. 
1. P. mucronifer. — Dilute ferrugineus, pectore, scutello, hemelytris, 
thoraceque pone medium sat fortiter punctatis, hujus mucronibus 


fuscis; ventre obsolete fusco-maculato. 2Y. Long. 14, lat. 23 mil- 
lim. — Caput bone spei. Mus. Berol. 


— 469 — 


STIROPTUS SrTåL. 


Corpus valde elongatum, compressum, parallelum. Caput ad ocu- 
los immersum, tuberculis antenniferis haud prominulis, lobis ante illa 
triangulariter productis, medio lateralibus paullo longiore. Ocelli inter 
se quam ab oculis magis distantes. Rostrum coxas medias vix su- 
perans, articulis 1, 2 et 4 subaequilongis, 3 breviore. Thorax collari 
instructus, postice ante scutellum leviter sinuatus, utrimque oblique 
truncatus. Scutellum latitudine longius. Hemelytra abdomini zequilata; 
membrana longitrorsum nervosa. Anguli postico-laterales metastethii 
recti. Pedes breviusculi, posteriores paullo distantes; femoribus subtus 
prope apicem spinula armatis; tibiis cylindricis, extus sulcatis, posticis 
femoribus paullo longioribus; tarsis articulo 1 apicalibus 2 paullo 
longiore. 

Chorosomati affine genus. 


1. S. lineaticornis. — Pallide griseo-flavescens, supra (excepto capite) 
fusco-punctatus; antennarum articulis 2 et 3 testaceis, horum 
apice, livea exteriore articuli 1, marginibus ipsis lateralibus tho- 
racis, punctis 2 lateralibus pectoris, serieque utrimque punctorum 
ventris nigris; linea media thoracis supra scutellum continuata, 
hujus etiam marginibus lateralibus laxvibus; membrana infuscata, 
zeneo-micante. Y. Long. 19, lat. 33 millim. — Rio Janeiro. 
Mus. Berol. 

Articulus 1 antennarum capite nonnihil longior, 2 illo vix, 3 
eodem  distincte brevior (art. apicalis deest.3. Thorax antrorsum 
leviter angustatus, angulis posterioribus haud prominulis, denticulo 
minuto armatis, marginibus lateralibus minute crenulatis. 


DARMISTUS STÅL. 


Corpus subelongatum, Caput lobis inter et ante tubercula an- 
tennifera antrorsum productis, lateralibus medio longioribus, contiguis; 
pone oculos callo nullo. Ocelli inter se quam ad oculos magis ap- 
proximati. Antenn&e corpore fere 1 breviores, articulis 1 et 4 ”Leviter 
incrassatis, illo capite breviore, omnium brevissimo, 4 basali duplo 
longiore. Rostrum coxas intermedias- haud superans, articulo 1 capitis 
basin subattingente, 2 illo longiore, 3 brevissimo cum 4 primo bre- 
viore. Thorax postice longitudini zequilatus, collari instructus. Scu- 
tellum latitudine longius. Hemelytra abdomini g&equilata; membrana 
parcius venosa. Anguli postico-laterales metastethii producti, dilatati, 
segmentum ventris basale utrimque tegentes. 


Leptocorise affine genus. 
1. D. subvittatus. — Pallide griseo-flavescens, supra cum pectore di- 


stincte punctatus, vittis 2 capitis, 4 obsoletis thoracis hemelytris- 
que fusco-punctatis: vitta infera capitis, media pectoris ventrisque 


nigris. &. Long. 9, lat. vix 2 millim. — Mexico. Mus. Berol. få 


a 
| 3 
NL 


— 470 — 


PLINACHTUS StåL. 


Corpus oblongum. Caput vix ad oculos immersum, lobis ante 
antennas nonnihil productis, medio lateralibus vix longiore, parte pone 
antennas quadrata. Antenna corpore breviores, subgraciles. Rostrum 
coxas intermedias subsuperans, articulo 1 capite nonnihil breviore. 
Thorax latitudine brevior, angulis posticis spina subsursum et sub- 
antrorsum vergente armatis. Elytra abdomen tegentia; venis membranze 
raro furcatis. Metasternum leviter sulcatum. Pedes mediocres, sim- 
plices, postici quam medii paullo magis distantes. 


Gonocero affine genus. 
1. P. pungens THUNB.; Cimexz pungens THUNB. Nov. spec. Ins. II. 


p. 36. (1783); Alydus pungens THUNB. Diss. de Hem. rostrat. 
Capens. III. p. 2. (1822); Gonocerus pungens Står. Ofv. af K. 


Vet. Ak. Förh. 1856. p. 195. 3. (£). — Caput bone spei. 
Mus. Holm. 
2. P. pugionatus. — Dilute sordide flavescens, supra dense dilute sor- 


dide sanguineo-adspersus et indutus; antennarum articulis 2 et 3 
apicem versus z2equaliter compresso-incrassatis, parte incrassata 
nigra; capite utrimque pone antennas linea percurrente nigro- 
fusca; marginibus lateralibus thoracis levissime sinuatis; dimidio 
basali marginis corii costalis pallido; membrana fusco-hyalina; 
maculis majoribus marginalibus supernis, stigmatibus segmentorum 
2, 3 et 4 nec non maculis 2 valde minutis pectoris nigris. $. 
Long. 143, late 41 millim. — Caffraria. Mus. Berol. 


Preecedenti valde affinis. (Articulus apicalis antennarum deest). 


3. P. spinosus. — Sordide flavo-albidus, supra sat dense fusco-pun- 
ctatus, cum antennarum articulis 1 et 2 dilute rufescente-indutus; 
antennarum articulis 2 et 3 simplicibus, apice nigris, ultimo me- 
dio dilute fuscescente; capite utrimque pone antennas linea nigro- 
fusca; membrana sordida; maculis 2 minutis utrimque pectoris 
spiraculisque segmentorum ventralium 2, 3 et 4 nigris; tibiis api- 
cem versus tarsisque dilute rufescentibus. &. Long. 11, lat. 3 
millim. — Caput bone spei. Mus. Berol. 


Precedentibus valde similis. 


4. P. acicularis FABR.; Alydus acicularis FABR. Syst. Rhyng. p. 251. 
14. (1803). — Ceylon. Coll. DoHRN. 


5. P. ventralis DALL; Leptoscelis ventralis DALL. List. of Hem. II. 
p. 458. 10. (2). (1852). — Ceylon. Mus. Berol. 


CATORHINTHA Stå 


Corpus valde oblongum, parallelum. Caput cum oculis thorace 
nonnihil latius, vix ad oculos immersum, parte pone antennas trans- 
versa, tuberculis antenniferis haud prominulis, extus sepe spinosis, 
lobis inter illa distinctis, nonnihil productis et reflexis. Antenna cor- 
pore multo breviores, articulis 1 et 4 reliquis paullo crassioribus, 1 


— 471 — 


capiti vix sequilongo, 2 et 3 xquilongis, basali sublongioribus. Ro- 
strum ad coxas medias extensum, raro paullo brevius, articulo 1 ca- 
piti 2aquilongo vel paullo breviore, 2 illi subequilongo, et tertio lon- 
giore. Thorax antrorsum nonnihil angustatus, angulis posticis haud 
prominulis, antice truncatus. Hemelytra abdomini vix sequilata, venis 
membranes longitudinalibus, rarius anastomosantibus. Pedes breviusculi, 
simplices, posteriores nonnihil (postici paullo magis quam medi) 
distantes. 
Gonocero affine genus. 


A. Tuberculis antenniferis extus spinula antrorsum producta 
armatis. e 


a. Rostro coxas medias haud attingente. 


1. C. perfida. —  Depressiuscula, pallide sordide flavescens, supra 
cum antennis griseo- vel dilute testaceo-induta, fusco- vel sub- 
ferrugineo-punctata; abdomine supra nigro, limbo rufescente, ma- 
culis 2 mediis albidis; serie utrimque pectoris ventrisque macu- 
larum minutarum nigrarum. & LL. Long. 10, lat. 3 millim. — 
Brasilia. Mus. Berol. 


b. Rostro coxas medias attingente. 


2. CO. guttula FABR.; Lygeus guttula FABR. Ent. syst. IV. p. 162. 
92; Syst. Rhyng. p. 228. 119. — Insule India occidentalis, 
Columbia. 


B. Capite haud spinoso. 


3. C. Selector. — Flavo-albida, supra fusco-punctata; antennis, ocellis, 
basi ipsa capitis, abdomine supra (excepto limbo immaculato), 
serie utrimque macularum pectoris ventrisque nigris, hoc pedibus- 
que - nigro-irroratis; marginibus lateralibus thoracis, scutelli apice 
imo, puncta pone medium corii apiceque articuli apicalis anten- 
narum  pallidiss & 2. Long. 11, lat. 3 millim — Mexico. 
Mus. Berol. 


C. guttula major, dilutior, capite inermi. 


SCAMURIUS STÅL. 


Corpus oblongum, parallelum, subcompressum. Caput quadratum, 
tuberculis antenniferis haud prominulis, lobo medio illis paullo lon- 
giore, obtuso, apice utrimque dente parvo armato. Antenna corpore 
breviores, articulo 1 secundo 2zequilongo. Rostrum coxas medias plus 
minus superans, articulis 1—3 subaquilongis, ultimo paullo longiore. 
Abdomen hemelytris paullo latius. Pedes mediocres, posteriores non- 
nihil distantes; tarsis posticis articulo 1 apicalibus 2 paullo longiore. 

Discogastro affine genus. & 


1. S. amabilis. — Pallide subolivaceo-flavescens, thorace minute gra- 
nulato, angulis posticis rectis, distincte prominentibus; hemelytris 
pectoreque punctatis, punctis distinctioribus clavi sanguineis vel 
sanguineo-fuscis, limbo angusto apicali corii sanguineo; pectore 


— 472 — 


ventreque pallide flavescente-vittatis. 2. Long. 17, lat. 6 millim. 
— Minas Geraös. Mus, Holm. 

Paryphes amabilis Står. Ofv. af K. Vet. Ak. Förh. 1855. p 
TSAMSKT 


Antenne articulis 1 et 2 zxequilongis, 3 illis nonnihil breviore, 
4 tertio 3 longiore, 

2. S. consors. — Pallide subolivaceo-flavescens; thorace minute gra- 
nulato, angulis posticis subobtusis, parum prominentibus, heme- 
lytris pectoreque punctatis, punctis clavi limboque angusto apicali 
corli sanguineis; pectore ventreque flavo-vittatis. &. Long. 14, 
lat. 41 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 


Pracedenti similis. Antenne articulis 1 et 3, ut 2 et 4 sub- 
2equilongis, his illis paullo longioribus. Pectus utrimque prope 
coxas vitta flavescente, supra ventrem continuata ornatum. 


3. S. lateralis. — Pallide subolivaceo-flavescens; thorace minute gra- 
nulato, angulis posticis rectis, subacutis, nonnihil prominentibus; 
hemelytris pectoreque punctatis, punctis clavi fuscis; pectore ven- 
treque flavo-vittatis; spiraculis ventris anguste nigro-cinctis; pro- 
stethii vitta angusta utrimque laterali intramarginali, posterius 
abbreviata, nigra. Y. Long. 18, lat. 5 millim. — Brasilia. Mus. 
Berol. 

S. amabili similis, angulis thoracis magis prominulis. An- 
tenne articulis 1 et 2 subaquilongis, 3 illis paullo breviore. 
(Art. ultimus deest). 


LUPANTHUS StåL. 


Scamurio valde affine genus, differt: corpore depresso, rostri arti- 
culis (excepto tertio breviore) subaquilongis. 


1. CL. incarnatus. — 'Testaceo-flavescens, thorace granulato; scutello 
clavoque distincte, corio subtilius punctatis, hoc dilute sordide 
sanguineo, limbo latiusculo costali ultra medium pallido, fortius 
nigro-punctato; membrana dilute fusco-hyalina, basi fusca. & Y. 
Long. 13—15, lat. 4—5 millim. — Brasilia. Mus. Berol. 


Antenne articulis 2 et 3 basali et apicali distincte gracilio- 
ribus, 1 et 2 zequilongis, 4 preaecedentibus 2 ad wnum distincte 
breviore, tertio cum 3 secundi ad unum z2equilongo. Thorax an- 
gulis posticis prominulis, marginibus lateralibus rectis. 


2. IL. cliens. — Testaceo-flavescens, antennis dilute testaceis; thorace 
granulato, utrimque pallido-marginato; scutello hemelytrisque (his 
apicem versus obsoletius) punctatis, corii limbo lato costali pal- 
lido, nigro-punctato; mermbrana dilute fusco-hyalina, basi fusca. 
2. Long. 14, lat. 43 millim, — Brasilia. Mus. Berol, 

Przecedenti valde affinis, antennarum articulis 2 et 3 basali et 
apicali minus distincte gracilioribus, 4 precedentibus 2 ad unum 
vix gequilongo. 


— 473 — 


Genus ”Chariesterus” Lar. in tria, sequentibus notis distin- 


guenda, divido: 


1. (4.) Mesosterno vix vel levissime sulcato; antennarum 


articulo 1 apice subclavato vel apicem versus in- 
crassato; tibiis posticis femoribus sublongioribus; ar- 
ticulo 1 tarsorum posticorum apicalibus 2 nonnihil 
longiore. 


2. (3.) Thoracis angulis posticis spinula armatis; articulo 


1 antennarum secundo longiore, clavato . . ..... Plapigus. 


3. (2.) Thoracis angulis posticis muticis, articulo 1 an- 


6 


'B 


2. 


3. 


tennarum secundo subaquilongo, apicem versus sen- 
BLIRSC AS SFÖTG NN fn oa neber bt ja ven sinnen odd SFFR ER SUL Und 


sulcatis; antennarum articulo 1 crasso, toto subaqui- 
crasso; tibiis posticis femoribus brevioribus; articulo 
1 tarsorum posticorum 2 apicalibus subaquilongo. . Chariesterus. 


STALUPTUS SrtåÅL. 


S. marginalis BurMm. — Chariesterus marginalis Burm. Handb. der 
Ent. II. p. 317. 3. — Mexico. 


PLAPIGUS SrTåL. 


P. vexillarius BURM. — Chariesterus vezxillarius BuRM. Handb. der 
Ent. II. p. 317. 6. — Brasilia. 


P. circumductus. — Niger, supra parce flavo-sericeus; capite subtus, 
margineque angusto costali hemelytrorum testaceo-flavis; subtus 
cum marginibus antico et lateralibus thoracis ante spinas dense 
testaceo- flavo-sericeus, fasciis incisurarum pectoris, prostethii vitta 
utrimque marginali, vittis 2 mesosterni, fascia media basali fa- 
sciolaque abbreviata obliqua laterali segmentorum ventris nigris, 
denudatis. Y. Long. 16, lat. 41 millim. — Columbia. Mus. 
Berol. 


Caput tuberculis antenniferis parum prominulis, inermibus, an- 
Pp 2 2 
gulo apicali interno obtuso. Antenne articulo 1 apice leviter 
inerassato, thorace nonnihil longiore, inermi, articulo 3 toto di- 
latato, obovato, ultimo zequilongo, latitudine vix duplo longiore. 
, HN [ol 
Thorax marginibus integris, angulis posticis spinula horizontali 
armatis. Femora inermia. 


P. circumeinctus. — Niger, capite, marginibus antico et lateralibus 
spinisque thoracis, limbo costali corii limboque ventris flavescente- 
testaceis; subtus cum collari marginibusque angustis lateralibus 
thoracis dense griseo-sericeus; fasciis pectoris, fascia media basali 
fasciolaque laterali obliqua segmentorum ventris nigris; femo- 
ribus ultra medium testaceis, annulo pone medium tibiarum an- 


— 474 — 
; 
teriorum testaceo-albido. $. Long. 11, lat. 3 millim. — Mexico. 
Mus. Berol. 

Precedenti similis et affinis, angulo interno tuberculorum an- 
tenniferorum acuto, longius producto. Articulus apicalis anten- 
narum tertio paullo longior, hoc obovato, basi ipsa albido, latitu- 
dine duplo longiore. Thorax marginibus integris, angulis posticis 
spina subsursum leviter producta armatis. Femora prope apicem 
subtus spinulis 2 armatis. 


4. P. patellatus. — Niger, subtus dense albido-farinosus, nigro-fascia- 
tus; basi ipsa articuli 3 antennarum valde dilatati albida; mar- 
ginibus antico et lateralibus thoracis nec non costali hemelytrorum 
sordide testaceis; maculis 2 dorsalibus abdominis annuloque pone 
medium tibiarum anteriorum flavo-albidis. & 8. Long. 101, lat. 
3 millim. — La Guayra. Mus. Berol. 

Tubercula antennifera intus acute spinoso-producta. Thorax 
angulis spina extrorsum et subsursum producta armatis. Antenne 
articulo 3 valde dilatato, obovate, latitudine nonnihil breviore. 
Femora subtus prope apicem bispinulosa. 


CHARIESTERUS La>r. 


1. C. albiventris Burm. Handb. der Ent. II p. 317. 4. — Mexico. 
Obs. Femora subtus prope apicem bispinosa. (sec. ex typica). 


2. C. moestus BurM. Handb. der Ent. IL p. 317. 5. — Mexico. 
Obs. Femora subtus prope apicem trispinosa. (sec. ex. typica). 


3. C. gracilis LAP. Essai d'une Classif. des Hém. p. 44. Pl. 53. fig. 
6. — Cayenna. 


Species mihi haud rite nota. 


VILGA StåÅL. 


Corpus oblongum, compressum. Caput haud ad oculos immer- 
sum, tuberculis antenniferis haud prominulis, extus spinosis, lobis 
inter illa nonnihil productis et deflexis. Antenna articulo basali spi- 
nuloso. Rostrum usque ad coxas posticas extensum, articulo 1 caput 
haud superante, 2 illi subequilongo, 3 illis breviore. Thorax collari 
instructus, spinosus, postice ante scutellum sinuatus, angulis posticis 
dilatato-productis, lateralibus spinoso-prominentibus. Scutellum con- 
vexiusculum. Meso- et metasterna profunde canaliculata. Abdomen 
utrimque rotundato-ampliatum, hemelytris latius, margine spinosum. 
Pedes mediocres, femoribus spinulosis, posticis apicem versus incrassa- 
tis, spinis inferis majoribus; tibiis posticis femoribus zequilongis; tarsis 
articulo 1 apicalibus 2 ad unum paullo longiore. 


1. V. Acanthion DaArL. — OClavigralla Acanthion DALL. List of Hem. 
II. p. 512. 3. (9). — Brasilia. 


— 475 — 
CERCINTHUS StåÅL. 


Corpus oblongo-ovatum. Caput cylindricum, thoraci subaquilon- 
gum, thoraci antico aquilatum, apice utrimque pone antennas spinula 
crassa, laterali, armatum, latitudine fere + longius. Oeculi parvi, pone 
medium capitis siti, a basi sat longe remoti. Rostrum ultra basin 
ventris productum, articulo 1 capite breviore. Antenna corpore non- 
nihil breviores, crassiusculee, articulo 1 crasso, triquetro, capite paullo 
breviore, 2 et 3 gracilioribus, subtriquetris, hoc apice oblique termi- 
nato, apicali fusiformi, brevi. Thorax utrimque sinuatus, postice ante 
scutellnm late sinuatus, marginibus spinulosis. Scutellum latitudine 
longius. Membrana reticulato-venosa. Pectus medio sulco profundo, 
a basi ventris in segmentum tertium extenso instructum. Abdomen 
utrimque ampliatum. 

Coreo affine genus. 


1. C. Lehmanni KOLEN; Centrocoris Lehmanni Korten. Melet. Entom. 
VI. p. 78. — Deserta Kirghisorum. sec. Kolenati; Aegyptus. 
Dom. CHR. LovÉn. Mus. Holm. 


VERLUSIA SPIN. 


1. V. pustulifera. — Testaceo-flavescens, capite antennisque rufescen- 
tibus; thoracis marginibus lateralibus maculaque minore corii ad 
membranam haud longe ad apice clavi pallidis; ventre latera ver- 
sus serie punctorum nigrorum. 9. Long. 121, lat. 4 millim. — 
Sir Daria. Mus. Berol. 


V. sulcicorni proxima. Antenne articulo 1 triquetro, secundo 
nonnihil breviore, 2 et 3 compressis, subaequilatis, 3 basali sub- 
longiore, apicem versus sensim levissime latiore, apice oblique 
truncato, 4 fusiformi. Thorax marginibus lateralibus subrectis, 
angulis posticis rectis, obtusis, nonnihil prominulis. Abdomen 
utrimque leviter rotundato-ampliatum. 


— 476 — 


Akademiska angelägenheter. 


På hemställan af Herrar LILLIEHÖÖK, EDLUND och LINDHAGEN 
beslöt Akademien, att öfver vattenhöjdens i Ostersjön periodiska för- 
ändringar iakttagelser skulle anställas vid Stockholm under nämnda 
Herrars inseende, samt bref afgå till Orlogsmanna-Sällskapet 1 Carls- 
krona om dylika observationers anställande derstädes. 


Hr Assessor E. BURMAN hade insändt meteorologiska observatio- 
ner vid Öfver-Torneå, Nov. 1858 — 0ct. 1859. Ofverlemnades till 
det Astronomiska Observatorium. 


Af de under inseende af Hr FRIES utförda taflor öfver Svenska 


Svamparter inlemnades 50 st. nya, innehållande afbildningar af 60 
arter. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Zoologiska afdelningen. 


Af Lector C. Hartman. 


En Capra hircus från Java. 


Af Justitie-Rådet Thyselius. 
Ett elghufvud. 


Af Professor W. Peters i Berlin. 


Två exemplar af Emys europa. 


Af Professor Scholander. 
Ett stort getingbo. 


Af Hofjägmästaren Grefve C. M. Lewenhaupt. 
Ett getingbo af Vespa Crabro. 


— 477 — 


Botaniska afdelningen. 


Af Lector Lindeberg i Götheborg. 


En samling af 106 växtarter, de flesta mycket sällsynta, från Bohus- 
län, Norge, Skåne o. s. v. 


Af Mag. Kindberg i Wenersborg. 


En samling af 77 mindre allmänna växtarter, mest från Dahlsland. 


kn 


STOCKHOLM, 1860. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


Olversigt al Klitensk Akad Förhandl 185,9 


Läalt I 


I | 
hb hb 
I 
16 

d 

=) 

b 
i? 
12 


Olverstat ar KH 


Vetensk 


lWkad. förhandl 1832 


a 


d 


10 


& 


b. 


Taft. IM 


Ofversiqt ar K. Vet Akkad. Förhandlingar 1852 


Taft. II 


| 
| i] 
AN ÅA 


Öhversigt al K.Va. Akad. Förhandb. 1859. TafU: IV. T 


= (adolinit 


HN 3 5 lem / AA 
Glimmer o Fältspat Fig 3 


inv: 6?” 0” 


fd 


ir = 10” 


fe RS Bö 


- 


Pp 2 Pp VEN ALAT 
5 2 po :P= 158” 54 
gr Pp so s,= 240" &' 
mÅ H Pp oo Y: 108"4' 
nn, BARA 

fö 3 11 > : [IAS R ETEN 


1-3. Gadolinit från Kårarftvet. 


| | 4 Gadolinit från Broddbo. 


HEN 


NA 
förtid 


Ä 


SEEN 


ETT NOT